SOU 1973:4

Fastighetstaxering

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 4 december 1970 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för finansdepar- tementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att företa en fortsatt översyn av fastighetstaxeringsreglerna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 31 december 1970 såsom sakkunniga f. d. ge- neraldirektören Rolf Dahlgren, tillika ordfö- rande, samt dåvarande byråchefen hos lant- mäteristyrelsen numera fastighetsrådet Bertil Hall, dåvarande landskamreraren hos länssty- relsen i Södermanlands län numera länsrådet Seth Manhem, professorn vid skogshögsko- lan Nils-Erik Nilsson och kanslirådet i jord- bruksdepartementet Ulf Thorselius.

De sakkunniga antog benämningen 1971 års fastighetstaxeringsutredning.

Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 4 februari 1971 skattedirek- tören hos riksskatteverket Karl-Johan Nils- son, byråchefen hos lantbruksstyrelsen Ha- rald Ståhlberg och dåvarande regeringsrätts- sekreteraren numera kammarrättsrådet Ulla Wadell samt den 18 oktober 1971 avdel— ningsdirektören hos riksskatteverket Lars Malmberg. Den 15 februari 1972 förordna- des professorn vid Tekniska högskolan i Stockholm Erik Carlegrim såsom expert åt utredningen med uppgift att leda en under- sökning av spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighetstaxering. Därjämte för- ordnades den 2 maj 1972 skog. lic. Ulf Wahlström, institutionen för skogsekonomi vid skogshögskolan, att såsom expert biträda utredningen. Sedan Ståhlberg beviljats entle- digande från sitt uppdrag hos utredningen, förordnades den 10 augusti 1972 lantbruks-

Bertil Hall Seth Manhem

Rolf Dahlgren

direktören hos lantbruksnämnden i Söder- manlands län Allan Holdar att vara expert åt utredningen.

Den 4 februari 1971 förordnades Thorse- lius att tillika vara sekreterare åt utred- ningen. Då Thorselius på grund av sjukdom blev förhindrad delta i utredningens arbete, förordnades Wadell den 12 juli 1971 att tillika vara sekreterare åt utredningen under tiden den 20 augusti—den 30 september 1971. Sedan Thorselius beviljats entledigan- de från sina uppdrag hos utredningen, förordnades Wadell den 24 september 1971 — med entledigande från uppdraget att vara expert att fr.o.m. den 1 oktober 1971 vara ledamot i och tillika sekreterare åt utredningen. På grund av särskilda förord- nanden har vidare taxeringsintendenten vid länsstyrelsen i Stockholms län Lars Wenning- er biträtt utredningen.

Utredningen har den 30 september 1971 avgett betänkandet ”Ny- och omtaxering av fastighet" (Ds Fi 1971: 13).

Utredningen har avgett remissyttrande den 31 januari 1972 över jordbruksbeskatt- ningskommitténs betänkande "Jordbruks- beskattningen” (SOU 1971: 78) och den 25 februari 1972 över utredningens om det skatterättsliga fastighetsbegreppet betänkan- de "Det skatterättsliga fastighetsbegreppet” (Ds Fi 1971: 15).

Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete, får utredningen härmed överlämna sitt be- tänkande ”Fastighetstaxering”. Betänkandet är enhälligt.

Stockholm den 29 december 1972

Nils-E rik Nilsson Ulla Wadell

WWEEE'W "m,! ' ' is ”FTV lui-”_ __ , . _ Iijr 1 W"; -. "__—”T': _ :"II'l ___-__ . _ __|___,;|'itl , Ja-lll_'_l_ n'|'||i"-||r""""' _I.1"_ ., 'L""-'|| &' "" Ml' ' . "' " ' N|.—" 'a' | " _" ' -"i' "I' JFA'II't-kaf'

"| .|T".T|||.' '. ...ll'. .. || " ' _r,.."||||f_ll 'li' .nu! "HPBH' |. in | 'uffln' _.e; Mrwll' |||. . __ »; mu '_. |'--||.. ,_f' - .. .; 'n" r ;..... (.:...- :=. . _. åt?..." :r'f". _." " 'N'-i'm "_ki ”»"??? "' ." ||l|3_.|_ _ul l. .' . ' ' '. " "_|-. _ .lhi. ' ' -_ wild-gl nL..|.|.'

. - .. .. :P..”? _. ['._—.. ;»$__ ' r & fiir—');?! IP'F'W'F'J” '_'w' . . _,-'___ _. . . ' ”i 3 ' _ ”51?! :M'-'_'_11" ,_,_ ".. |

. - .,,lr . -'"|"' '_' 'i'-IL :,:”, '. __|. _ __ '.' M_E-1353” il. Hull |l|.... .'l'| '

| |" '|E' H ||.

.. .fi. ;. = "" ' " ' " |. fL| _'n .._. -_, -. _ | [:dl' dh wumnmnuu: . . | '=.'|_|n ”'lähn'il'wl'i'f '|"| _ wau'h'lil' n' ”"Hit ii Ilf— (" Wo " '— . MWe-ramverk ..m'g. .. ' . .. . '-, I" ['. ihn? ihn-fw"!- men " , "" -,, . . -_ . "| _ =. - ._ '.'-! , "i: Adem ==, === "= . - - ' ' _ _ - mut-r-maunln -:| "' _ "l'l'f" |.

ååmliiåhn. milfl'. '

' wmku "['l .'|'|

""".___""' nu -_ J,». * "|,

i ' .' .ll - _ ___ åäuhlhhiv'ig' |||. i:”;ä' .__. __ '???

' -" "pl...,”i _1 ' _.-. 'Sl'_v.'-.::-' ": |__' l'jl'l'FII | ""' . _

Förkortningar

CFD = Centralnämnden för fastighetsdata Fastighetstaxeringskommittéerna = 1966 års fastighetstaxeringskommittéer Handledningen = Handledning för allmän fas- tighetstaxering 1970, innefattande jämväl vissa av riksskattenämnden meddelade anvisningar; samman- ställd av riksskattenämnden och fas- tighetstaxeringskommittéerna KL = Kommunalskattelagen (1928: 370) NSka = Föreslagen ny skogsvärderingsin- struktion

RN = Riksskattenämnden

RSV = Riksskatteverket SCB = Statistiska centralbyrån Sf = Förordningen om statlig förmögen- hetsskatt (1947: 577) Si = Förordningen om statlig inkomst- skatt (_1947: 576) Ska = Skogsvärderingsinstruktionen den ljuni 1951 (1951:440)

TF = Taxeringsförordningen (1956: 623) TK = Taxeringskungörelsen (1957: 513)

,.r. '. ll... l ' |; faim. l. ' 'e"|El..|'| L mau! .....1l ' | L .._..,

nl- . ._ ,-|1$"'.A'551|..li'1.,.,.'|:

inl-a_i. q. £.: .-

*lå'å'ållål »llml'i'd'

' ,nräuln.

Ildlmtgulltt'. Allé-hun , " —."5.|. Jt-zim-a-lr- '.'-ul _ .. (call

'|' '.ll'. luu'l. ' | ' . . "; _1."I"'.' | . _.J. '

1 ' '_llEl .' Mkh-gångar . ._l. Illa" [| ;I 5. | |" | . . _ .'. ..är—invid. .m- —-.4. ' . " I ' * r -' ==. ' " _.— ' ' . ]. II:). |:

t'

_" '|'-" ' il.

Sammanfattning

Betänkandet är uppdelat på sju delar. Del 1 innehåller vissa allmänna synpunkter på fas- tighetstaxeringen och dess betydelse. Där anges vidare hur enligt utredningens mening författningskomplexet i fråga om denna taxering i stora drag bör vara utformat. Del 11 innehåller utredningens förslag i åtskilliga grundläggande värderingsfrågor. Dessa gäller främst valet av generell värderingsgrund samt av taxeringsvärdenivå. Vidare behandlas frå- gan om byggnadsvärde och andra delvärden på jordbruksfastighet. Denna del innehåller även förslag om ändrade regler för skogstaxe- ringen i en ny skogsvärderingsinstruktion. Vidare behandlas och understryks den cen- trala ställning i normfrågor som RSV enligt utredningens mening bör ha vid fastighets- taxeringen. 1 del III framläggs förslag med syfte bl. a. att underlätta taxeringen av vissa skattefria fastigheter.

Del IV avser organisatoriska frågor och innehåller bl. a. förslag om ändrad organisa- tion av fastighetstaxeringen i både första och andra instans. Sålunda föreslås inrättande av, förutom lokala fastighetstaxeringsdistrikt, även gemensamma fastighetstaxerings- distrikt. Vidare föreslås inrättande av fastig- hetstaxeringsrätter för handläggning i andra instans av mål om fastighetstaxering. Del V innehåller utredningens förslag om ändringar av taxeringsförfarandet. Förslagen avser bl. a. ett tidigarelagt och delvis ändrat förbe- redelsearbete vid allmän fastighetstaxering. I fråga om taxeringsarbetet i övrigt vid allmän fastighetstaxering avser förslagen i denna del främst ett ändrat underrättelseförfarande samt en viss förskjutning och förlängning av tiden för taxeringsarbetet. I del VI behandlas

besvärsförfarandet. Denna del innehåller bl. a. förslag om viss utvidgad extraordinär besvärsrätt.

I delarna IV—VI behandlas även de övriga ändringar av formella regler för fastighets- taxeringen som utredningen ansett böra gö- ras för att anpassa dessa regler till nyligen genomförd lagstiftning om förvaltningsdom- stolar och taxeringsprocessen i övrigt.

Del VII slutligen avser vissa kostnadsfrå— gor i samband med förslagen i betänkandet.

Utredningen framhåller i den inledande delen av betänkandet fastighetstaxeringens grundläggande betydelse för den kommunala garantibeskattningen av fastigheter. Denna beskattning ger enligt utredningens beräk- ningar f.n. kommunerna skatteintäkter till betydande årliga belopp. Uppgifter från fas- tighetstaxeringen om värden, arealer m.m. har vidare avsevärd betydelse både inom och utom beskattningens område. Kvaliteten på fastighetstaxeringen har höjts avsevärt fr. o. m 1970 års allmänna fastighetstaxering beroen- de på förbättrade värderingsnormer m.m. Taxeringsresultatet kan väntas ytterligare förbättras vid ett genomförande av utred- ningens förslag. Dessa har emellertid lämnats inom ramen för det nuvarande författnings- komplexet. Med hänsyn till den stora om- fattning fastighetstaxeringsreglerna har — de omfattar ca 1/3 av bestämmelserna i publika- tionen ”Skatte- och taxeringsförfattningar— na” samt fastighetstaxeringsreglemas upp- spaltning på ett stort antal olika författ- ningar m.m. med därav följande svåröver- skådlighet förordar utredningen att i KL och TF endast upptas vissa huvudregler för fas- tighetstaxeringen medan de regler i övrigt,

som behövs utöver centrala och regionala anvisningar, sammanfattas i en fastighets- taxeringsinstruktion och en fastighetstaxe- ringskungörelse. En dylik formell omarbet- ning av författningskomplexet har utred- ningen emellertid av tidsmässiga skäl fått avstå från att göra. Utredningen föreslår dock att de materiella värderingsreglerna i KL och Skvl förkortas avsevärt och att detaljregleringen i motsvarande mån över- lämnas till RSV.

Marknadsvärde och taxe ringsvärdenivå

Fastighet skall enligt gällande regler taxeras efter det allmänna saluvärdet. Undantag från denna generella värderingsgrund är stadgat för skogsmark och växande skog som taxeras efter avkastningsvärdet. Utredningen har funnit att skäl inte längre föreligger att behålla den särskilda värderingsgrunden för skogsfastigheterna. Samtidigt förordar utred- ningen att man vid värderingen övergår från att nyttja begreppet ”allmänna saluvärdet" till en användning av det modernare begrep- pet ”marknadsvärde”. De båda begreppen synes i allt väsentligt vara identiska. Begrep- pet marknadsvärde används redan inom mo- dern lagstiftning om fastighetsvärdering, så- som i den nya fastighetsbildningslagen och inom expropriationslagstiftningen. Taxeringsvärdenivån, som är avgörande både för storleken av den enskilda fastighe- tens taxeringsvärde och för det totala taxe- ringsutfallet, har hitintills fastlagts av stats- makterna endast i fråga om skogstaxeringen. Riksdagen har sålunda vid de senaste tre allmänna fastighetstaxeringarna beslutat om viss reduktion av de värden som enligt Ska skolat åsättas skogsfastigheterna. För fastig- hetstaxeringen i övrigt har nivån bestämts utifrån rekommendationer som lämnats vid det s.k. Stockholmsmötet under året före allmän fastighetstaxering. Rekommendatio- nerna i fråga gavs ändrad karaktär inför 1970 års taxering. Före denna taxering utgick man vid rekommendationerna från de procenttal, med vilka köpeskillingarna genomsnittligt översteg de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena. Dessa procenttal, överprisprocenterna, be- räknades för olika fastighetstyper på grund- val av SCB:s köpeskillingsstatistik. Rekom- mendationerna innebar i huvudsak att nämn— da procenttal, sedan de av försiktighetsskäl reducerats med ett visst antal procentenhe- ter, skulle vara vägledande i fråga om den procentuella ökning av taxeringsvärdena som borde eftersträvas vid taxeringen. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering infördes en ny metod för bestämning av taxeringsvärde- nivå. Som generell utgångspunkt för denna nivå fastställde man en statistiskt dokumen— terad marknadsvärdenivå, i allmänhet 1968 års nivå. 1970 års rekommendation innebar att taxeringsvärdenivån skulle beräknas till 75 % av nyssnämnda marknadsvärdenivå utom i fråga om hyresfastigheter, kombine- rade bostads- och affärsfastigheter samt ”re- na” affärsfastigheter. För de sistnämnda tre fastighetstyperna skulle taxeringsvärdenivån beräknas till 80 %.

Utredningen anser att den vid 1970 års taxering införda metoden för angivande av taxeringsvärdenivå med utgångspunkt i kon- staterad marknadsvärdenivå fungerat väl och att den bör behållas även i fortsättningen. Utredningen anser vidare att frågan om taxeringsvärdenivån är en central beskatt- ningsfråga av sådan karaktär att den i sin helhet bör avgöras med riksdagens medver— kan. Utredningen har låtit företa omfattande undersökningar rörande bestämningen av taxeringsvärdenivån. Bl. a. mot bakgrund därav anser utredningen att man nu bör ta principiell ställning till frågan om vilken taxeringsvärdenivå som bör väljas. Övervä- gande skäl anses därvid tala för att en gemensam taxeringsvärdenivå bestäms för alla fastighetstyper.

Senare marknadsvärdenivå än den som kan konstateras vid ingången av året före taxeringsåret torde liksom var fallet vid 1970 års taxering av tekniska skäl inte kunna läggas till grund för bestämmandet av taxeringsvärdena. Den uppnådda taxerings— värdenivån vid 1970 års taxering utgjorde i förhållande till 1968 års marknadsvärdenivå

ca 80 % för samtliga fastighetstyper utom för jordbruksfastigheter, för vilka den upp- nådda nivån låg på 75 %. Man bör enligt utredningens mening under normala förhål- landen acceptera en taxeringsvärdehöjning, som motsvarar prisstegringar på fastighe- terna under den löpande taxeringsperioden. Utredningen förordar bl. a. därför att den 80-procentiga nivå, vid vilken taxeringsvärde- na för det helt övervägande flertalet fastighe- ter låg redan vid 1970 års taxering, lagfästs som generell taxeringsvärdenivå för alla fas- tighetskategorier vid kommande allmänna fastighetstaxeringar. Genom tillämpning av denna procentsats beaktas den försiktighet, som traditionellt anses böra iakttas vid fas- tighetstaxeringen; procentsatsen ger samti- digt förhållandevis realistiska taxeringsvär- den. Endast för jordbruksfastigheterna skulle vid en sådan nivå krävas en höjning som kan väntas överstiga den höjning av taxerings— värdena som är erforderlig för att kompense- ra prisstegringama under tiden till nästa allmänna fastighetstaxering. För jordbruks- fastigheterna skulle en 80-procentig taxe- ringsvärdenivå medföra en höjning därutöver av ej fullt 10 procentenheter.

Enligt utredningens mening bör sålunda taxeringsvärdena fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering bestämmas till 80% av taxeringsenheternas marknadsvärden. Mark- nadsvärdet bör bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret. Däremot bör taxeringen alltjämt ske på grundval av taxeringsenhetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

I anslutning till sitt förslag om den gene- rella taxeringsvärdenivån förordar utred- ningen en ”säkerhetsregel”. Denna gäller taxeringsenheter för vilka säkerheten vid uppskattningen av marknadsvärdet är lägre än normalt. För dessa bör taxeringsvärdet få i skälig mån nedsättas under det belopp som följer av den generella nivåbestämningen. Som typfall för den åsyftade situationen kan nämnas fastigheter med exploateringsvärde. Vidare framhåller utredningen att det bör ankomma på RSV att bevaka om det inför en allmän fastighetstaxering på grund av

onormala marknadssituationer skulle behö— vas en extra ”säkerhetsmarginal” i förhållan- de till den lagfästa taxeringsvärdenivån. Skulle så vara fallet bör RSV påkalla lagstiftning därom.

Om det med hänsyn till den omläggning av taxeringen av byggnader och skog på jordbruksfastigheter, som utredningen före- slår till 1975 års taxering, skulle anses att tidpunkten för höjning av taxeringsvärdeni- vån förjordbruksfastigheter från 75 till 80 % inte är väl vald, föreslår utredningen i andra hand att som övergångsbestämmelse före- skrivs, att vid 1975 års allmänna fastighets- taxering taxeringsvärde på jordbruksfastighet skall åsättas till belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde.

Centrala värderingsanvisningar

De centrala anvisningarna i fastighetstaxe— ringsfrågor fick en väsentligt större omfatt- ning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering än som tidigare varit fallet. Genom dessa anvisningar, som meddelades av RN isamar- bete med fastighetstaxeringskommittéerna, moderniserades och förbättrades fastighets- taxeringen avsevärt. Vidare åstadkoms en betydligt större likformighet i taxeringen mellan olika regioner inom riket än tidigare. Utredningen anser att den centrala anvis- ningsverksamheten vid kommande allmänna fastighetstaxeringar bör utvidgas och ankom— ma på RSV, som har hand om det kontinuer- liga arbetet med fastighetstaxeringen under de löpande taxeringsperiodema.

En stor del av de värderingsregler, som f.n. finns i KL, är föråldrad och har i praktiken ersatts av RN:s anvisningar. Ut- redningen anser att endast de grundläggande värderingsprinciperna, såsom den generella värderingsgrunden och huvuddragen av vär- deringsmetoderna, bör underkastas riksda- gens prövning och vara intagna i KL eller Skvl. Övriga värderingsnormer bör utmönst- ras ur författningstexten och det bör i stället ankomma på RSV att meddela anvis- ningar i dessa frågor. Till stor del innebär detta att redan rådande praxis lagfästs. RSV

bör sålunda meddela anvisningar av värde- ringsteknisk natur, såsom i fråga om värde- ringsmetoder, definitioner och tillvägagångs- sätt vid värderingen. Vidare bör RSV medde- la anvisningar dels i form av riktvärden (t. ex. byggnadsvärdetabeller och skogsvärde- tabeller), dels i avseende å andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter. Likaså bör RSV meddela anvisningar i administrativa frågor. Till detta senare spörs- mål återkommer utredningen nedan.

De värderingsanvisningar, som RSV med- delat, bör regelmässigt läggas till grund för taxeringen. Hänsyn skall dock givetvis allt- jämt tas till sådana för en taxeringsenhet säregna förhållanden som är av beskaffenhet att inverka på värdet. Utredningen föreslår att bestämmelse av nu nämnt innehåll tas ini KL. Vidare framhålls att bundenheten vid de riktvärden, som lämnats av RSV, måste vara olika stark beroende på omfattningen och beskaffenheten av den köpeskillingsstatistik, som riktvärdena är grundade på. Bundenhe- ten bör vara stor då statistikmaterialet är litet och då det sålunda inte är möjligt att ange en specifik ortsprisnivå — såsom är fallet i fråga om skogsfastigheter och hyres- hus. Bundenheten bör också vara stor då det är möjligt att ange marknadsvärdena i för- hållande till endast ett fåtal faktorer, såsom i fråga om villafastigheteri tätort, bebyggda under senare år. Bundenheten får anses vara betydligt lägre då antalet köp visserligen är relativt stort men prisbildningen inte är lika klart beroende av ett fåtal värdefaktorer, såsom i fråga om äldre villafastigheter utan- för tätorterna och fritidsfastigheter.

Byggnadsvårde och övriga delvärden på jord- bruksfastighet

Frågan om värdering av byggnader på jord- bruksfastighet har aktualiserats i samband med flera tidigare utredningar om fastighets- taxering. Man har då även diskuterat en särskild redovisning av byggnadsvärdet för dessa fastigheter. Avsikten därmed har varit att åstadkomma dels en bättre värdering av jordbruksfastigheterna, dels ett för ändamå-

let lämpat, schablonmässigt framtaget under- lag för avskrivning av byggnader på jord— bruksfastighet. Den senare aspekten har yt- terligare aktualiserats genom nyligen fram- lagda förslag om ändrade regler för jord- bruksbeskattningen.

Det totala taxeringsvärdet på jordbruks- fastighet fördelar sig f. n. på delvärdena jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värdet av jordbrukets byggnader ingår i jordbruksvärdet och beak- tas f. n. i de enhetsvärden som skall ligga till grund för taxeringen av jordbruk. Enhetsvär- dena bestäms enligt gällande föreskrifter för åkermarken tillsammans med jordbrukets byggnader. Byggnadernas beskaffenhet m. ni. skulle i fråga om fastigheter, belägnai södra och mellersta Sverige och med mer än 10 ha åker, enligt RN:s anvisningar beaktas genom uppdelning av enhetsvärdena på skil- da byggnadsklasser. Detta tillvägagångssätt vid värderingen benämns samvärderingsmeto- den eller den konventionella metoden. För mindre fastigheter och sådana som är beläg- na inorra Sverige beräknas emellertid värden särskilt för marken och för byggnaderna. Denna värderingsmetod benämns särvärde- ringsmetoden eller norrlandsmetoden.

Skogsbrukets byggnader åsätts enligt gäl- lande rätt inte särskilt värde utan ingår i skogsbruksvärdet.

Byggnader på jordbruksfastighet som inte behövs för jordbruks- eller skogsbruksdriften kan i vissa fall åsättas värde såsom överbygg- nad enligt av RN meddelade anvisningar. Värde av överbyggnad skall ingå i delvärdet värde av särskilda tillgångar och skall därvid antecknas särskilt i fastighetslängden.

Som ett svårbemästrat hinder för framta- gande av byggnadsvärde på jordbruksfastig- het har i olika sammanhang framhållits att en jordbruksfastighets totala marknadsvärde inte på objektiva grunder kunde delas upp på de olika beståndsdelar varav fastigheten be- står. Vidare har man hållit före att om byggnadsvärdet skulle anses vara det högre värde, som tillkommer en jordbruksfastighet därför att den är bebyggd, skulle ett sådant

byggnadsvärde inte vara tillräckligt stort för att — i de fall då anskaffningskostnaden inte kan visas = tjäna som avskrivningsunderlag för byggnaderna. Utredningen har låtit verk- ställa omfattande undersökningar för att söka klarlägga den genomsnittliga storleken av ett byggnadsvärde på jordbruksfastighet vid olika definition av byggnadsvärdet. Dessa utredningar har gett vid handen att ett byggnadsvärde, beräknat som skillnaden mel- lan fastighetens värde i bebyggt och obe- byggt skick, kan beräknas uppgå till i medel- tal ca 4 000 kr/ha åker, medan ett tekniskt nuvärde för byggnaderna, dvs. en beräknad återanskaffningskostnad reducerad för ålder och bruk, skulle uppgå till ungefär det dubbla beloppet. Det mervärde som kan bestämmas för jordbruksfastigheterna med utgångspunkt i skillnaden i deras värde i bebyggt och obebyggt skick synes vara till- räckligt stort för att på ett meningsfullt sätt kunna användas i de avsedda avskrivningssi- tuationerna. Utredningen har därför intagit den principiella ståndpunkten att byggnads- värdet på jordbruksfastighet liksom nu gäller för annan fastighet — skall utgöra skillnaden mellan fastighetens värde i be- byggt och obebyggt skick samt att i bygg- nadsvärdet skall ingå värdet av samtliga byggnader på en jordbruksfastighet. Den metod utredningen föreslår för beräkning av byggnadsvärdet innebär i korthet följande.

Värdet för bostadshus bestäms normalt med ledning av de tabeller (P-tabeller) som gäller för orten i fråga vid värdering av villor och andra småhus för permanent boende med beskattningsnatur annan fastighet. Ta- bellema bör kunna användas oreducerade för fastigheter med upp till omkring två ha åker men bör reduceras med 15 å 20 % vid en åkerareal däröver. Ev. kan gränsen för reduk- tionen sättas vid något större åkerareal än nämnda två ha. Bostadshus av exceptionell storlek och beskaffenhet får värderas från fall till fall. För värdering av ekonomibygg- nader anvisas tre tillvägagångssätt. För fastig- heter med en åkerareal av högst 15 :i 20 ha och med äldre omoderna ekonomibyggnader förutsätts en schablonmetod komma till

användning, där i första hand åkerarealen och byggnadens skick blir avgörande för värdet; värderingen sker med hjälp av tabel- ler. För större fastigheter samt för fastighe- ter med halvmoderna eller moderna ekono- mibyggnader rekommenderas ett förfarande som i princip innebär att taxeringsvärdet bestäms på grundval av byggnadernas teknis- ka nuvärde reducerat med hänsyn till nuvär- dets genomslagskraft vid varierande fastig- hetsstorlek och vid olika byggnadsutförande; även denna beräkning bör om möjligt ske enligt tabell. För fastigheter med stora ny- byggda ekonomibyggnader eller med värde— fulla specialbyggnader förutsätts en värde- ring av sakkunnig.

Byggnadsvårdet beräknas sålunda med hjälp av skilda värdetabeller för bostadsbygg- nader och ekonomibyggnader. De särskilda värden för dessa båda byggnadstyper, som därvid framtas, anser utredningen böra redo- visas vart för sig. Därigenom möjliggörs att avskrivning kan beräknas separat och efter olika procentsatser för byggnader av de båda olika typerna. Vidare kan en särskild redovis- ning av värdet av bostadsbyggnadema under- lätta ett införande av någon form av scha- blonmässig inkomstbeskattning av dessa byggnader. Utredningen föreslår sålunda att byggnadsvärdet skall avse värdet av det totala byggnadsbeståndet på fastigheten, där- vid särskilt skall anges vad av värdet som belöper på ekonomibyggnader. I den mån värde av överbyggnad förekommer skall det- ta ingå i byggnadsvärdet men med hänsyn bl. a. till avskrivningsreglerna antecknas sär- skilt i fastighetslängdens anteckningskolumn. Någon skillnad vid beräkning av byggnads- värdet skall inte göras ifråga om byggnader avsedda för jordbruket och för skogsbruket.

Värde av byggnader kan, som förut an- getts, f.n. finnas i jordbruksvärde, skogs- bruksvärde och värde av särskilda tillgångar. Vid utbrytning av byggnadernas värde ur dessa delvärden framstår en omdisponering av delvärdena för jordbruksfastighet som lämplig. Utredningen föreslår sålunda att utöver byggnadsvärdet skall finnas följande delvärden, nämligen

åkervärde, skogsbruksvärde, skogsmark,

värde av annan mark, värde av särskilda tillgångar, och mervärde på grund av möjlighet att exploate— ra mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägenhet. Mervärdet avses motsvara det tidigare ex— ploateringsvärdet, men däri skall även ingå det värde, som enheten kan ha utöver vad

däri inräknat värde av

som inräknats i de övriga delvärdena på grund av att enheten är ur värdesynpunkt gynnsamt belägen.

Skogstaxeringen

Taxeringsvärdet för en skogsfastighet skall enligt nuvarande bestämmelser motsvara fas- tighetens avkastningsvärde. Detta värde be- räknas enligt regler som huvudsakligen anges i Skvl. Reglerna i Skvl är omfattande och innebär en detaljerad reglering av skogstaxe- ringen. Därmed har åsyftats bl. a. att utarbe- tandet av och innehållet i de lokala skogs- taxeringsanvisningama helt skulle styras av reglerna i Skvl. Anvisningarna, som författ- ningsenligt skulle upprättas inom varje län, skulle utarbetas av fackmän i länen, som kunde tillgodogöra sig den komplicerade regleringen. I praktiken har emellertid det arbete, som enligt Skvl: s regler skulle utfö- ras länsvis, sedan Skvlzs tillkomst av prak- tiska skäl i allt väsentligt skett centralt på skogshögskolan. Utredningen anser att RSV skall utfärda centrala anvisningar för skogs- taxeringen liksom för den övriga fastighets- taxeringen. Genom anvisningarna skall RSV styra taxeringen i fråga om skogen så att taxeringsvärdena i möjligaste mån kommer att motsvara den lagfästa procentuella ande- len av marknadsvärdet. En sådan detaljregle- ring av skogstaxeringen, som Skvl innefattar, motverkar RSV:s möjlighet att på ett effek- tivt och lämpligt sätt ordna och reglera skogstaxeringen med denna målsättning.

Viss kritik har i utredningsdirektiven rik- tats mot metoderna vid och resultaten av

skogstaxeringen. Även utredningen finner att metodiken i Skvl i vissa delar bör omarbetas. Detta gäller främst i fråga om avverknings- och kostnadsberäkningar. Med utgångspunkt i utredningens ställningstagande att även skogstaxeringen skall resultera i taxeringsvär— den, som motsvarar 80 % av marknadsvärde- na, kan vidare de nivåpåverkande faktorerna pris, kostnader och räntefot inte vara fastlås- ta på ett sådant sätt som nu föreskrivsi Skvl. Även om grunderna i Skvl i fråga om dels ingångsdata vid värderingen, dels värderings- metoden bör behållas även framdeles föreslår utredningen av bl. a. förenämnda skäl, att nya regler för skogstaxeringen skall ges i en ny skogsvärderingsinstruktion.

I den nya skogsvärderingsinstruktion, som utredningen föreslår, fastslås att samma vär- deringsgrund skall gälla för skogstaxeringen som för övrig fastighetstaxering nämligen marknadsvärdet. Detta värde skall för skogen bestämmas med ledning av värdetabeller som upprättas av RSV. Marknadsvärdet i tabeller- na skall beräknas på grundval av skogens avkastning av virke. Till grund för denna beräkning skall ligga en schabloniserad vär- deringsmodell som liksom gäller för Skvl — bygger på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs. Tabellema skall upprättasi två serier för de ca 10 värderingsområden, i vilka riket skall indelas. Tabellserierna skall avse de båda värderingsmetoder — en noggrannare och en förenklad metod som utredningen föreslår. Den noggrannare metoden motsva- rar i stort sett den nuvarande fullständiga metoden. Som ingångsdata vid taxering en- ligt denna metod skall liksom tidigare funge- ra värdefaktorer, vilka i den nya skogsvärde- ringsinstruktionen benämns godhetsklass, kostnadsklass, trädslagsklass (trädslag) och dimensionsklass. I förhållande till motsvaran- de faktorer i Skvl skiljer sig de föreslagna främst i avseende å kostnadsklassen. Genom kostnadsklassen avses de totala kostnaderna för virkets tillgodogörande skola beaktas dvs. både de, som i Skvl beaktades genom klassi— ficering i omkostnadsklasser, och de som benämndes allmänna kostnader. Särskilt hän-

synstagande görs vid skogstaxeringen ej till skogsbrukets byggnader. Dessa taxeras inom det föreslagna byggnadsvärdet. I den förenklade metoden skall värdefaktorn di- mensionsklass som ingång i värdetabell ersät- tas med vissa klassificeringar i fråga om virkesförrådets storlek och grovlek.

Avverkningsberäkningen enligt Skvl grun- das på den s. k. normaliserade genomsnitts- skogen. I den schabloniserade värderings- modell, som utredningen föreslår, ersätts denna beräkning av en avverkningsberäkning per värderingsområde på grundval av uppgif- ter i regionala avverkningsberäknirrgar. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslås de s.k. AVB 69 (Awerkningsberäkningar 1969) komma till användning. Utredningen anser att den till grund för avkastningsmo- dellen liggande avverkningsberäkningen där- igenom blir mera realistisk, bl. a. genom att hänsyn då kan tas till betydligt nyare data om skogen och till den skevhet som förelig- ger i fråga om skogarnas åldersklassfördel- ning. Avverkningsberäkningarna skall enligt förslaget göras mera utförliga för de närmas- te 10—årsperioderna och därefter mera scha- blonmässiga. Värderingen av virkesuttagen och nivåsättningen föreslås i stort sett ske enligt de riktlinjer som följts i ett hos Stiftelsen Skogsarbeten utarbetat program ”Volym- och värdeberäkningar för långsikts- planering”. Programmet har bedömts vara användbart för beräkningsarbetet efter vissa modifieringar. Fördelningen av värdena på de skilda skogsfastigheterna inom värderings— området skall ske med utgångspunkt i de uppgifter om samtliga för skogstaxeringen relevanta data som i samband med riksskogs- taxeringen lagrats för ca 50000 provytor. De nivåpåverkande faktorerna skall liksom tidigare vara pris, kostnad och räntefot. Till skillnad mot reglerna i Skvl bör emellertid hanteringen av dessa nivåfaktorer, som sålun- da framledes skall användas för åsyftad anpassning av skogens värden till marknads- värdenivå efter jämförelser med prisstatistik för skogsfastigheter, inte fastlåsas i den nya skogsvärderingsinstruktionen.

Istället skall det överlämnas till RSV att

med hjälp av nivåfaktorerna söka nå det resultat för skogstaxeringen, som eftersträ- vas.

Taxeringen av helt eller delvis skattefrla fastigheter

Den förenkling av taxeringen av helt eller delvis skattefri fastighet, som utredningen föreslår inom ramen för sina direktiv, avser frågan om dessa fastigheter överhuvud taget behöver åsättas taxeringsvärden eller om antalet sådana fastigheter, som åsätts taxe- ringsvärden, i vart fall kan minskas. Taxe— ringsvärde åsätts f.n. samtliga fastigheter utom tre grupper av skattefria fastigheter nämligen s. k. försvarsfastigheter, kommuni- kationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under 5000 kr. Emellertid föreligger från fastighets- och inkomsttaxe- ringssynpunkt inte något behov av taxerings- värden för övriga helt skattefria fastigheter dvs. fastigheter vars taxeringsvärde inte kan delas upp på en skattepliktig och en icke skattepliktig del. De fastigheter, som nu avses, är de som anges i KL under $& 1 mom. första stycket vid a) nämligen natio- nalparker m. m. och vid b) dvs. staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser samt begravningsplatser. I arbetsbesparande syfte föreslår utredningen därför att dessa fastigheter inte skall åsättas taxeringsvärden. Till följd härav bör enligt utredningens mening i förmögenhetsskatte- förordningen göras den ändringen att egen- dom av nu nämnt slag, som alltså ej skall åsättas taxeringsvärde, inte heller skall tas upp som förmögenhetstillgång. Det resone— mang, som nu förts om fastigheter som enligt gällande bestämmelser alltid är helt skattefria, bör även gälla övrigai 5 5 1 mom. första stycket angivna fastigheter i de fall då anledning ej förekommer att enligt 1 mom. andra stycket dela upp taxeringsvärdet på en skattefri och en skattepliktig del. Det bör emellertid uppmärksammas att, även om taxeringsvärde i enlighet med utredningens förslag framdeles inte skall åsättas de helt skattefria fastigheterna, dessa dock även fortsättningsvis skall taxeras. Fastighetens

skattepliktsförhållande, beskattningsnatur, areal m.m. skall sålunda bestämmas. För detta ändamål fordras att deklaration avges även för de fastigheter som enligt utred- ningens förslag inte skall åsättas taxeringsvär— de.

Utredningen har övervägt om man kan underlåta att åsätta taxeringsvärde på den skattefria delen av fastigheter, som enligt 5 & lmom. första stycket d)—i) KL är delvis skattepliktiga. Utredningen finner emellertid att såväl det totala taxeringsvärdet som delvärdena för den skattefria delen av dessa fastigheter kan behövas såsom underlag vid inkomsttaxeringen för fördelning av intäkter och kostnader rn. m. på de olika fastighets- delama. Taxeringsvärde bör därför även i fortsättningen åsättas den skattefria delen av ifrågavarande fastigheter. Däremot bör vad utredningen föreslagit i förmögenhetsskatte- hänseende i fråga om de helt skattefria fastigheterna gälla även skattefri del av fas- tighet.

Som en anpassning till nu gällande regleri 1964 års naturvårdslag, som bl.a. reglerar naturreservat och naturminnen, föreslås att föreskriften i 5 % 1 mom. första stycket vid a) om undantag från skatteplikt för såsom naturminnesmärken fridlysta områden skall upphöra att gälla. Idetta sammanhang fram- håller utredningen att fridlysnings- och skyddsföreskrifter enligt naturvårdslagen, la- gen om fornminnen och lagen om byggnads- minnen bör beaktas vid värderingen genom skälig nedsättning av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsatts.

Lokala och gemensam ma fastighetstaxerings- distrikt

För allmän fastighetstaxering finns f. n. i första instans fastighetstaxeringsnämnder med fastighetstaxeringsdistrikt som verksam- hetsområde. Fastighetstaxeringsnämnder i stad och på landet har olika sammansättning. Fastighetstaxeringsdistriktet utgörs av kom- mun eller del av kommun. När särskilda skäl föreligger kan dock flera kommuner sam- manföras till ett distrikt.

Fråga har tidigare väckts om inte de svårbedömbara fastighetstaxeringsärendena bör behandlas av en mera kvalificerat sam— mansatt fastighetstaxeringsnämnd än den nu- varande. Utredningen har övervägt denna fråga och föreslår att sådana ärenden sam- manförs till fastighetstaxeringsnämnder i ge- mensamma fastighetstaxelingsdistrikt. De ekonomiska värden, som dessa fastigheter i allmänhet representerar, motiverar en mera sakkunnig och allsidig behandling. Vidare torde besvärsfrekvensen minska om en dylik omläggning sker. [ varje län bör finnas ett eller flera gemensamma distrikt, som bör omfatta länet eller del därav. Nämnderna i dessa distrikt bör i princip väljas av lands- tingets förvaltningsutskott. Två ledamöter, däribland ordföranden, skall dock liksom i övriga fastighetstaxeringsnämnder utses av länsstyrelsen. På ledamöterna i dessa nämn- der bör kvalifikationskravet ställas högre än i fråga om ledamot i annan fastighetstaxe- ringsnämnd. De bör sålunda äga särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor som ankommer på nämnden. Antalet valda ledamöter i dessa nämnder bör vara lägst tre och högst sex. Som exempel på fastigheter som kan vara svårbedömbara hari betänkan- det angetts större industrifastigheter, kraft- verk samt outbyggda vattenfall och regle- ringsdammar, större varuhusanläggningar samt sådana jordbruksfastigheter som har specialinredda ekonomibyggnader med bety- dande värde eller där eljest nyinvesteringari ekonomibyggnader skett till betydande be- lopp. Till dessa nämnder föreslår utred- ningen att konsulenter för fastighetstaxering knyts.

Genom förslaget om gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt avlastas nämnderna i övriga distrikt — lokala fastighetstaxerings- distrikt en ansenlig arbetsmängd. De bör därigenom kunna driva sitt arbete på ett rationellare sätt. I fråga om dessa nämnder föreslås att skillnaden 'i sammansättning m.m. mellan nämnderna i "stad” och på landsbygd slopas. Ordförande och ytterligare en ledamot i nämnden bör utses av länssty- relsen. Antalet valda ledamöter bör vara lägst

tre och högst sex. Dessa ledamöter bör väljas av kommunfullmäktige. Lokalt fastighets- taxeringsdistrikt bör vara geografiskt avgrän- sat och omfatta församling eller del därav eller flera, inom samma kommun belägna församlingar. Liksom f. n. bör förordnas fastighetstaxeringsombud med uppgift att — varje ombud inom sitt verksamhetsområde — samordna arbetet inom de lokala distrikten.

F astighe ts taxeri ngsrä tter

Andra instans i mål om allmän fastighets- taxering har varit fastighetsprövningsnämnd. Denna nämnd skulle bestå av ledamöterna i prövningsnämnden samt dessutom nio leda- möter, som skulle utses av länsstyrelsen. Av dessa skulle sex tidigare ha varit ledamöteri fastighetstaxeringsnämnd. De tre övriga skul- le utses bland personer som genom sin verksamhet kunde antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. För mål om särskild fastighetstaxering liksom för extra- ordinära besvär i fråga om allmän fastighets- taxering har prövningsnämndema fungerat som andra instans. Sedan länsskatterättema inrättats den 1 juli 1971 har mål om särskild fastighetstaxering samt nämnda extraordinä- ra besvär behandlats av dessa domstolar. Länsskatterätt består av ordförande och nämndemän. Rätten är domför med ordfö- rande och tre nämndemän. Nämndemännen väljs av landstinget. Mandatperioden är sex år.

Utredningen anser att det är nödvändigt att sakkunskap i fråga om fastigheter och fastighetsvärdering tillförs det organ som skall avgöra fastighetstaxeringsmålen i andra instans. Länsskatterätten med dess nuvaran- de sammansättning fyller inte detta kompe- tenskrav. Avsevärda värderingstekniska pro- blem finns vid taxeringen av industrifastighe- ter, skogsfastigheter, vattenfallsfastigheter rn. fl. Behovet av sakkunskap vid behandling av mål om sådana speciella slag av fastigheter liksom behovet av allmänna värderingstek— niska kunskaper bör täckas genom att värde- ringstekniska ledamöter förordnasi den rätt, som skall behandla fastighetstaxeringen i

andra instans. Sådana ledamöter finns och har funnits i flertalet domstolar som haft att avgöra mål om fastighetsfrågor, t. ex. i de tidigare expropriationsdomstolarna, ägodel- ningsdomstolarna och vattendomstolama samt nu i fastighetsdomstol och kammarrätt.

Med hänsyn till det stora antal mål om allmän fastighetstaxering som skall behand- las under relativt kort tidsperiod, krävs ett större antal nämndemän än det som nu finns i länsskatterätten och länsrätten. Utred— ningen anser emellertid att det inte är tillfyllest med enbart en utökning av antalet nämndemän. Dessa bör också i överensstäm- melse med vad som gällde för fastighetspröv- ningsnämndema ha kännedom om fastighets- förhållanden. Vidare anser utredningen det angeläget att de nämndemän, som tjänstgör i rätten då målen om allmän fastighetstaxering avgörs och som då blir förtrogna med de förhållandevis komplicerade grunder och reg- ler, enligt vilka denna taxering sker, skall tjänstgöra även vid handläggning av mål som rör särskild fastighetstaxering under den löpande taxeringsperioden. Samma värde- ringsgrunder skall nämligen gälla under hela denna period. Den löpande taxeringsperio- den utgör emellertid fem år under det att mandattiden för nämndemän i länsskatterätt och länsrätt är sex år.

Utredningen har funnit den lämpligaste lösningen i nu förevarande hänseende vara att för mål om både allmän och särskild fastighetstaxering i andra instans inrättas stående fastighetstaxeringsrätter, anknutna till rättsenheten vid länsstyrelserna och med en med länsskatterättema och länsrätterna integrerad organisation. Fastighetstaxerings- rätts domkrets föreslås vara län. Rätten skall bestå av ordförande samt värderingstekniska ledamöter och nämndemän. De värderings- tekniska ledamöterna skall förordnas av läns- styrelsen och nämndemännen utses av lands- tinget.

Mandatperioden för både de värderings- tekniska ledamöterna och nämndemännen föreslås vara fem år. Mandatperioden skall sammanfalla med den tidsperiod, under vil— ken fastighetstaxeringsrätten handlägger mål

rörande en allmän fastighetstaxering samt mål rörande särskild fastighetstaxering som sker under de nästföljande fyra åren. Detta betyder att mandatperioden bör löpa fr. o. rn. den 1 juli det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, t.o.m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. Fastighetstaxeringsrätten föreslås skola vara domför med ordförande och fyra andra ledamöter samt, om inkallad ledamot får förfall, med ordförande och tre andra leda- möter. I princip bör alltid värderingsteknisk ledamot närvara.

Förberedelsearbetet vid allmän fastighets- taxering

Till förberedelsearbetet vid allmän fastighets- taxering hör främst utarbetandet av anvis- ningar samt informationsmöten m.m. med taxeringsfunktionärer m. fl. Utredningen an- ser att väsentliga förbättringar av taxeringen kan vinnas genom en såväl tidsmässig som innehållsmässig omdisposition av förberedel- searbetet. I detta syfte bör en tidigarelägg- ning av detta arbete göras i förhållande till vad som skedde vid 1970 års taxering. Utredningens förslag till tidsschema m. m. i fråga om förberedelsearbetet hari huvudsak följande innehåll.

RSV bör under ett tidigt skede utarbeta anvisningar av organisatorisk och värderings- teknisk natur. Dessa anvisningar bör faststäl- las senast den 1 mars året före taxeringsåret. Därefter vidtar kursverksamhet för taxerings- funktionärer och andra på olika plan i syfte att vidareutbilda kursdeltagarna i fråga om fastighetsvärdering och fastighetstaxering. Det s. k. Stockholmsmötet bör hållas någon eller några dagar under tiden den 1 till den 15 april. RSV bör därefter senast den 1 maj sända preliminära värderinganvisningar till länen. Dessa utgörs av preliminärt beslutade riktvärden i form av värdetabeller för skog, villor rn. m. och andra anvisningar för värde- sättningen av olika slag av fastigheter.

Snarast efter den 1 maj bör det lokala förberedelsearbetet påbörjas. Därvid bör bl. a. de preliminära anvisningarna testas av

arbetsgrupper. En sådan grupp bör utses för varje lokalt fastighetstaxeringsdistrikt. Grup- pen bör bestå av fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande, den av länsstyrelsen utsed- de ledamoten samt en av kommunen vald ledamot. Gruppens arbete bör ske under fastighetstaxeringsombudets inseende och vara avslutat i mitten av juni. Arbetsgruppen bör även överväga vilka byggnadsvärdetabel- ler, som bör användas inom distriktet, samt upprätta förslag till markvärdekartor. Ar- betsgrupperna redogör för sitt arbete vid sammanträde inför skattechefen senast den 25 juni. Skattechefen förutsätts parallellt och i visst samarbete med arbetsgruppema före sagda tidpunkt ha företagit undersök- ningar i fråga om fastigheterna inom länet. För dessa undersökningar redogör skatte- chefen vid sammanträdet. De i sammanträ- det deltagande har att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de av RSV preliminärt angivna värderings-

anvisningarna. Skattechefen skall därefter senast den 1 augusti bl.a. med ledning av vad som

framkommit vid nyssnämnda sammanträde — insända yttrande till RSV över verkets preliminära värderingsanvisningar. Yttrandet skall inte avse val av byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor inom länet. Anvis- ningar därom bör fastställas av skattechefen. RSV fastställer senast den 10 september anvisningarna med riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom länen. Anser skattechefen att därutöver erfordras kompletterande an- visningar för länet bör dessa fastställas sna— rast och i vart fall före den 5 oktober, då taxeringsarbetet tar sin början.

Taxeringsarbetet och besvärsförfaran det

De huvudsakliga problemen i fråga om det egentliga taxeringsarbetet vid allmän fastig- hetstaxering har enligt utredningens mening fått en i stort sett tillfredsställande lösning genom nya regler till 1970 års taxering. Taxeringsarbetet pågår från den 5 oktober året före taxeringsåret till dess besluten om

slutlig taxering delgivits fastighetsägarna i maj månad under taxeringsåret. Arbetet in- nefattar bl. a. beslutsfattande, beslutsregl— strering, databehandling och underrättelse- förfarandet. Vissa rutiner, främst underrät- telseförfarandet, har emellertid påkallat översyn.

Tidpunkten för taxeringsarbetets början avses fortfarande skola vara den 5 oktober året före taxeringsåret. Genom det förbere- delsearbete som föreslagits, med testning av riktvärden och andra anvisningar inom de lokala fastighetstaxeringsdistrikten, kan nämnderna ägna sig åt det egentliga taxe- ringsarbetet redan från arbetets början. Tidi— gare har man fått ägna detta tidsskede åt förhållandevis omfattande provtaxeringar. De preliminära taxeringsbesluten avses allt— jämt vara fattade den 25 januari under taxeringsåret. I fråga om delgivning av dessa beslut föreslås skola gälla, liksom tidigare, att de lokala skattemyndighetema senast den 15 februari skall i lösbrev sända ut underrät- telser om de preliminära besluten. Stomme till fastighetslängd skall finnas offentligt utlagd under tio dagar före den 10 mars. Denna utläggning skall även fortsättningsvis innebära den egentliga delgivningen av de preliminära besluten.

Viss utvidgning av besvärsrätteni samband med utebliven preliminär underrättelse före- slås emellertid såsom framgår nedan. Fastig- hetsägaren skall i förekommande fall inkom- ma med erinringar mot de preliminära beslu- ten senast den 10 mars.

Tidsmässiga förskjutningar av själva taxe- ringsarbetet föreslås endast med avseende å den senare delen av detta arbete. Första tidpunkt som föreslås bli framflyttad är dagen, då fastighetstaxeringsnämndema skall avsluta sitt arbete.

För att bereda nämnderna något längre arbetstid för behandling av erinringar m. m. föreslås sista dagen för avslutandet av arbetet bli framflyttad från den 25 till den 31 mars.

Lokal skattemyndighets undertecknande av fastighetslängden föreslås bli framskjutet från den 31 mars till den 10 maj. Även i övrigt föreslås vissa rationaliseringsåtgärder i

fråga om hanteringen av fastighetslängdema, dessas indelning m. m.

Enligt nu gällande regler skall lokal skatte- myndighet senast den 5 maj i lösbrev sända underrättelser om de slutliga taxeringsbeslu- ten till de fastighetsägare, som avgett erin- ringar över de preliminära besluten eller vars preliminära fastighetstaxeringar nämnden ändrat på eget initiativ. Med hänsyn till att slutdagen för underskrivandet av fastighets- längden föreslås bli den 10 maj bör sista dagen för utsändande av de slutliga underrät- telsema framflyttas till den 15 maj. Sådan underrättelse skall enligt utredningens för- slag tillställas ägaren i rekommenderat brev. Om denna försändelse återkommer bör den delges ägaren. — Såväl de preliminära som de slutliga underrättelsema vid allmän fastig- hetstaxering föreslås innehålla bl. a. samtliga uppgifter om fastighetens taxering och grun- derna för denna.

Det föreslagna underrättelseförfarandet bedömer utredningen vara kostnadsmässigt acceptabelt. Vid bedömningen av om det kan anses tillfredsställande ur rättssäkerhets- synpunkt bör förslaget inte ses isolerat utan samtidigt med de utökade och förbättrade besvärsmöjligheter som utredningen föreslår.

I fråga om den ordinära besvärsprocessen föreslår utredningen främst en förlängning av tiden för ägares besvär över fastighetstaxe— ringsnämndens beslut. Detta hänger samman med att tidpunkten för utsändande av under- rättelsema om slutliga beslut framflyttats. Fastighetsägares besvärstid föreslås sålunda skola utgå den 15 juni i stället för som f. n. den 31 maj. För fastighetsprövningsnämnd gällde att arbetet med mål om allmän fastig— hetstaxering skulle vara avslutat den 15 december under taxeringsåret. Senaste dag för fastighetstaxeringsrätts arbete med dessa mål föreslås ej bli föreskriven. Utredningen framhåller emellertid, att det ligger i sakens natur att målen bör avgöras snarast och till den alldeles övervägande delen före utgången av det år, då den allmänna fastighetstaxe- ringen skett.

Utredningen har föreslagit att det hittills- varande delgivningsförfarandet vid allmän

fastighetstaxering skall byggas ut genom införande av personlig delgivning av under- rättelserna om slutlig taxering. Därvid har även förutsatts att denna utbyggnad av systemet för delgivning skulle kompletteras genom ytterligare uppmjukning av besvärs- reglerna. I sådant hänseende föreslås —— i likhet med vad som nu gäller i motsvarande fall vid den årliga taxeringen att fastighets- ägarens besvärstid förlängs till den 31 okto- ber under taxeringsåret om taxeringsinten- denten helt eller delvis biträder besväreni sak. Vidare föreslås att fastighetsägare, som skolat erhålla slutlig underrättelse men inte erhållit sådan senast den 25 maj under taxeringsåret, skall ha rätt att anföra extra- ordinära besvär till utgången av året efter taxeringsåret. Slutligen föreslås extraordinär besvärsrätt intill sistnämnda tidpunkt för fastighetsägare som gör sannolikt att han på grund av bortavaro eller sjukdom eller av annan anledning inte fått preliminär underrät- telse före utgången av februari månad under taxeringsåret.

K ostnadsberäkni ngar

De föreslagna ändringarna i taxerings- och värderingsförfarandet torde endast i begrän- sad omfattning påverka kostnaderna för fas- tighetstaxeringen. Vissa av de kostnader, som uppkommer till följd av förslagen, torde täckas av motsvarande minskningar av de kostnader som är förenade med nuvarande ordning. Utredningen beräknar de årliga mer- kostnader, som förslagen torde medföra, till ca 725 000 kr, varav bortåt hälften hänför sig till kostnader för de gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikten och hälften till del- givningen av de slutliga taxeringsbesluten genom rekommenderat brev.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 9 & ävensom punkt 5 av anvisningarna till 9 &, punkterna 4.a—6 av anvisningarna till los samt punkt 1 av anvisningarna till 13 % skall upphöra att gälla1 ,

dels att nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 95 skall betecknas punkt 42 ,

dels att i punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 21 å och i punkt 3.b av anvisningarna till 29 & orden ”allmänna saluvärde” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”marknadsvärde" i motsvarande form samt att i 47 53 ordet ”skogsvärde” på samma sätt skall bytas ut mot ”skogsbruksvärde”,

dels att 5 5 1 mom., 6 5, 9—11 55 samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 9 5 och punkterna 1—4 av anvisningarna till 10 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 5

1 m 0 m.4 Från skatteplikt undantagas:

a) nationalparker och såsom a) nationalparker; naturminnesmärken fridlysta områden;

1 Senaste lydelse av nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 9 5 samt av punkt 5 av anvisningarna till 9 5 och punkterna 4.a och 4.b av anvisnin arna till 10 & 1968: 729, av punkt 5 av anvisningarna till 10 5 1963: 682, av punkt av anvisningarna tilllO & 1950: 122 och av punkt 1 av anvisningarna till 13 5 1972: 169. Senaste lydelse av nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 9 5 1932: 291. Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 21 5 1965: 571, av punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf 1970: 915, av punkt 3 b av anvisningarna till 29 5 19457: 72 och av 47 5 1965: 120. Senaste lvdelse 1970: 72.

b) staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser;

c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anläggning;

d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning, så ock byggnader, som avsesi 18 5 lagen om socialhjälp;

e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, kyrkor och tros— samfund som avses i 53 5 1 mom. e), sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar samt sådana stiftelser och föreningar som avses i nyssnämnda lagrum, därest byggna- derna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;

f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes;

g) nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna äro avsedda för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana;

h) sådana sammanslutningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas, i den mån desamma icke kunna anses hänförliga under e) här ovan, samt museer och så kallade soldathem;

i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.

Därest under d)—i) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde.

Från skatteplikt undantages vidare prästgård, som avses i ecklesiastik boställsordning.

6 55 l m 0 m. Fastighet skall taxeras i enlighet med vad här nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande Taxeringen skall, med iakttagan- skall, med iakttagande av vadi 12 5 de av vad i 9 och 12 55 samt 13 5 2 och 13 ä 2 mom. första stycket mom. första stycket sägs, ske på sägs, hänsyn tagas till förhållandena grundval av fastighetens beskaffen— vid taxeringsårets ingång. het vid taxeringsårets ingång.

5 Senaste lydelse 1972: 169.

2 m 0 m. Taxeringsvärde skall ej åsättas fastighet, som avses i5 5 1 mom. 0), 2 och 4 mom.

2 rn o m. Taxeringsvärde skall ej åsättas fastighet som enligt 5 5 är undantagen från skatteplikt. I fråga om fastighet eller komplex av fas- tigheter eller delar av fastigheter, som avses i 8 _? tredje stycket, skall dock taxeringsvärde åsättas även den icke skattepliktiga delen av fastigheten eller fastighetskom- plexet.

956

Ta xe ringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogs- mark och växande skog, skall upp- tagas till det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del därav anses be- tinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ånda- mål än vid användning för skogs- bruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

10

Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill för- anleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighe- tens taxeringsvärde, redovisas, näm- ligen:

5; Senaste lydelse 19681729. Senaste lydelse 1968: 729.

Taxeringsvärde skall å- sättas till det belopp som motsvarar åttio procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. Nämnda värde skall bestämmas med hänsyn till det all- männa prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter riksskattever- ket meddelar.

(Se vidare anvisningarna.)

57

Vid taxeringen skola, iden mån förhållandena föranleda därtill, re- dovisas följande delvärden, vilka tillsammans utgöra taxeringsvärde för taxeringsenheten i fråga, näm- ligen

förjordbruksfastig- het:

a)]"ordbruksvärde;

b) skogsbruksvärde;

c) värde av övrig mark;

d) värde av särskilda tillgångar;

e) exploateringsvärde;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, trädgårdsanläggningar och dy- likt;

b) b y g gnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten, skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å ma- skiner och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

fö r jo r (1 bruksfastig- h e t:

a) åkervärde;

b) 5 k 0 g sbruksvärde, däri inräknat värde av skogsmark; c) värde av annan m a r k,"

(1) b y ggnadsvärde, där- vid särskilt skall anges vad av bygg- nadsvärdet som belöper på ekono- mibyggnader;

e) v ärde av särskilda tillgångar;

f) mervärde på grund av möjlighet att exploatera mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägenhet;

för annan fastighet:

a)markvärde;

b)byggnadsvärde.

(Se vidare anvisningarna.)

1158

Taxeringsvärde utföres i fulla tu- sental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likale- des skola de enligt 10 & redovisade särskilda värden utföras i fulla tu- sental kronor, och skall härför er- forderlig jämkning ske, med iakt- tagande av att nämnda värden skola sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.

8 Senaste lydelse 1972: 169.

Taxeringsvärde utföres i fulla tu- sental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likale- des skola de enligt 10 & redovisade delvärdena utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att delvärdena skola sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.

Anvisningar

till 9 s

1.9 Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förstån- dig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffen- het lämpligt utnyttjande, utan av- räkning för gäld eller för kapital- värdet av skyldighet att utgiva un- dantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt be- talts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats av särskilda för- hållanden, såsom släktskap, affek- tionsvärde 0. dyl., kan densamma vara ett topp-pris eller ett botten- pris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försälj- ningen rådande abnorma konjunk- turer å fastighetsmarknaden, av sär- skilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m.m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbild- ningen, kan ur dem dragas en till- förlitlig slutsats angående det all- männa saluvärdet. Detta värde är

9 Senaste lydelse 1937: 518.

1. Med m a r k n adsvär- det för en taxeringsenhet avses det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. Härvid avses priset utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande. Vidare avses, i fråga om byggnad som ej är förenad med äganderätt till marken, priset utan hänsynstagande till att byggna- dens ägare ej jämväl äger marken.

Marknadsvärdet uppskattas i första hand med ledning av verk- ställda fastighetsförsäljningar i orten, om vilka anledning ej finnes att antaga att ovidkommande om- ständigheter inverkat på prisbild- ningen. Då ortspriset ej ger er- forderlig ledning kan marknads- värdet uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning, b ygg- nads återstående varaktighetstid, den förräntning å insatt kapital, varmed man allmänt räknar vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag, m.m. Beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal avkastning, kan mark- nadsvärdet uppskattas med utgångs- punkt från återanskaffningskostna- den, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, för- slitning och sannolika varaktighets- tid m. m. (tekniskt nuvärde).

Oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskattas skall värdet bestämmas under hänsyns-

sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen beaktas andra för- hållanden, som kunna tjäna till led- ning för bedömande av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning rn. rn.

Särskilt vad angår jordbruksfas- tighet böra till ledning vid taxe- ringen gälla de e n h e ts v är- den, som föreslagits i den ord- ning, taxeringsförordningen närma- re omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från förhållandena beträffande ett till- räckligt antal för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhållan- den iallmänna marknaden eller för vilka eljest det allmänna saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jäm- förelse kan avkastningens och fram- för allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattnings- grund, utan måste värderingsmeto- den lämpas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan byggnad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en nor- mal hyresavkastning, kan det exem- pelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den upp- skattade anskaffningskostnaden,

tagande till sådana för den ifråga- varande taxeringsenheten säregna förhållanden som äro av beskaffen- het att inverka på värdet.

som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penning- värdet, byggnadens ålder, förslit- ning och sannolika varaktighetstid m. m.

När allmänna saluvärdet skall ut- rönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkneliga framtida avkastningen, samt att vär- det vanligen erhålles genom kapita- lisering av denna enligt den procent- sats, varmed för fastigheter av ifrå- gavarande slag kalkyleras vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i avkastningen och den- nas sannolika varaktighet, vilka för- hållanden kunna böra föranleda modifikationer i det värde, som framkommer vid enkel kapitalise- ring. Härvid bör beaktas, att nu- värdet av ett avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tid- punkt är vid vilken avkastningsbe- loppet förväntas utfalla. Kan av- kastningen även vid normal använd- ning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårs- avkastning diskonteras till ett nu- värde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämpligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Sär- skilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort åter- stående varaktighetstid.

Allmänna saluvärdet bör sålunda

Nuvarande lydelse

framgå såsom resultat av ett över- vägande av olika beträffande fastig- hetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastig- heten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.

2.' 0 Vid värdesättning av j 0 r d- bruksfastighet till den del den ej utgöres av skogsmark och växande s k 0 g skall noga beaktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhål- les vid tillämpning av de för fastig- heter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser eller andra all- männa taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;

ägarnas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävd och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastig- heter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d.v.s. om å fastig- heten finnes fömämligare bostads- byggnad eller eljest ovanligt goda

”' Senaste lydelse 1932: 291.

Föreslagen lydelse

2. Om säkerheten vid upp- skattningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det upp- skattade värdet är betingat av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsät— tas under det belopp som enligt 9 39 eljest skolat åsättas.

åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otill- räckliga;

mera betydande trädgårdsanlägg- ning eller bestånd av växande träd å åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;

särskilda naturtillgångar eller lik- nande förmåner, som kunna finnas å fastigheten, såsom vattenfall, torv- mosse, ej inmutningsbara fyndighe- ter, möjlighet till jakt, fiskevatten o.dyl., försåvitt samma naturtill- gång eller förmån ej är av beskaffen- het att, efter ty under 8 5 sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som av- ses i punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hän- syn tagas till för varje fastighet säregna förhållanden såsom:

fastighetens läge med därav föl- jande större eller mindre möjlighe- ter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifas- tighet, upplagsplats, stenbrott, grus- täkt o.dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmån— ligt tiIIgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållan—

den, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.; förekomsten av plantering, träd- gårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

med mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett vilken m e t o d, som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande för taxe- ringen. En riktig tillämpning av de här stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fas- tighet, erhåller högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet, allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av de i punkt ] här ovan angivna enhetsvärden.

till 10 5

1.11 Det i enlighet med bestäm- melserna i 9 5 åsatta taxeringsvär- det skall jämlikt 105 redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 5 skola dessa särskilda redovis- ningsvärden utföras i jämna tusental kronor, och får därför vid redovis- ningsvärdenas bestämmande ske den jämkning, som erfordras för att de skola jämnt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.

” Senaste lydelse 1972: 169.

1. I 10 5 angivna delvärden sko- la, där ej stadgandet i punkt2 av anvisningarna till 9 5 föranleder till annat, vart för sig bestämmas med tillämpning av den i 9 5 för åsättan- de av taxeringsvärde angivna grun- den.

2.12 Med jordbruksvär— d e förstås fastighetens värde av an- nan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra an- läggningar, som äro behövliga för jordbruksdrift. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten i fråga använ- des till jordbruk med binäringar. I jordbruksvärdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, tomt— och trädgårdsmark och ängs- och betesmark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom man- gårds- och driftbyggnad samt bygg- nader, avsedda för jordbrukets binä- ringar. Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jord- bruksvärde.

Senaste lydelse 1968: 729.

2. Vid fastställande av jo r d— b r u ksfastighets delvärden skall följande iakttagas:

a) Med åkervärde förstås värdet av taxeringsenhetens åker- mark med därå växande gröda och med de inom taxeringsenheten be- fintliga markanläggningar, som an- vändas eller äro behövliga för växt- odlingen.

Vid bestämmandet av åkervärdet har man att utgå ifrån att marken användes för jordbruk.

b) Med skogsbruksvär- d e förstås värdet av taxeringsenhe- tens skogsmark med dårå växande skog och med de inom taxeringsen- heten befintliga markanläggningar, som användas eller äro behövliga för skogsbruk.

Vid bestämmandet av skogs- bruksvärdet har man att utgå ifrån att marken användes för skogsbruk. Till ledning vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skola gälla de grunder varom stadgas i skogsvärde- ringsinstruktionen (19 73: 00).

c) Med värde av annan m a r k förstås värdet av annan till taxeringsenheten hörande mark än åker— och skogsmark samt värdet av vattentäckt område som ingår i taxeringsenheten. Såsom annan mark räknas sålunda tomt- och trädgårdsmark samt ängs- och betes- mark ävensom icke produktiv mark. I värdet skall inräknas värde av å marken växande träd, buskar och gröda samt trädgårdsanläggning och annan inom taxeringsenheten be- fintlig markanläggning som använ- des eller är behövlig för jordbruks- drift och som inte skolat beaktas vid bestämning av åkervärdet.

Vid bestämmandet av värdet har man att utgå ifrån att marken, där den ej utgöres av s. k. impediment, användes som tomtplats eller för jordbruk med binäringar eller för skogsbruk.

d) Med byggnadsvärde förstås värdet av bostads- och eko- nomibyggnader, som höra till taxe- ringsenheten.

Såsom byggnadsvärde skall redo- visas det mervärde som taxeringsen- heten har på grund av att den är bebyggd.

e) Med värde av sär- s k i [ d a tillgångar förstås taxeringsenhetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtill- gångar o. d., som skulle verka hö- jande på köpeskillingen vid en över- låtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av grusfyndigheter, fiske, ser- vitutsrätt, rätt till ersättningskraft och andel i samfälld mark samt sådana anläggningar som ej använ- das eller äro behövliga för jord- eller skogsbruksdriften. Såsom särskild tillgång räknas även värde av jakti de fall då särskilt goda möjligheter till jakt eller till ekonomiskt utny tt- jande av jakt föreligga, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som gene— rellt är förenat med markinnehav. Det jaktvärde som generellt är före- nat med markinnehav anses inbegri- pet i åkervärdet, skogsbruksvärdet resp. värdet av annan mark.

ijed mer v ä rd e för en taxe- ringsenhet förstås det värde, som enheten äger utöver åkervärde, skogsbruksvärde, värde av annan mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli

3.13 Medskogsbruks- v ård e förståsfastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptages värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogsmarken (skogsmarksvär- det). I skogsvärdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggning- ar, som åro behövliga för skogs- bruksdrift. Skogsvärde och skogs- marksvärde skola uppskattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid be- stämmandet av skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.

4.14 Med värde av öv- rig m a r k förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke pro-

13 Senaste lydelse 1968: 729. 4 Senaste lydelse 1968: 729.

exploaterad för bebyggelse eller el- jest på grund av att taxeringsenhe- ten år ur värdesynpunkt gynnsamt belägen, vilket kan vara fallet då den ligger i närheten av tätort eller vid sjö eller i särskilt naturskön trakt.

3. Vid fastställande av a n n a n fa s t ig h e t s delvärden skall följande iakttagas:

a) Med markvärde förstås värdet av taxeringsenhetens mark med dårå växande träd, buskar och andra växter samt markanläggningar av skilda slag.

Vid bestämmandet av markvär- det skola beaktas bl. a. servitut, rätt till ersättningskraft, andel igemen- samhetsanläggning, i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga gatu- kostnadsbidrag år fullgjord eller icke.

b) Med byggn a dsvår- de förstås värdet av på taxerings- enheten befintliga byggnader.

Såsom byggnadsvärde skall redo- visas det mervärde som taxeringsen- heten har på grund av att den är bebyggd.

Vid bestämmandet av byggnads- värdet skall beaktas bl. a. andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser byggnad. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräk- nas på byggnadernas värde.

4. Värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fast- ställts på sätt anges i taxeringsför- ordningen (1956: 623), bör med

duktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.

beaktande av vad som sägs i punkt I sista stycket av anvisningarna till 9 5 bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest fastställts på sätt nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975 och vid årlig taxering år 1976.

2. Förslag till Skogsvärderingsinstruktion

Härigenom förordnas beträffande fastighetstaxering, att vid bestämman- det av Skogsbruksvärde skall, jämte de föreskrifter som meddelas i kommunalskattelagen (1928: 370), tillämpas nedan angivna grunder.

A. Grundläggande bestämmelser

Enligt huvudregeln i 9 & kommunalskattelagen skall taxeringsvärde åsättas till det belopp som motsvarar åttio procent av taxeringsenhetens mark- nadsvärde. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 10 & nämnda lag skall samma grund tillämpas vid bestämmandet av delvärdet skogsbruksvärde,

I fråga om skogsmark med därå växande skog och med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som användes eller är behöv- liga för skogsbruket, kan marknadsvärdet för de särskilda taxeringsenheter- na i allmänhet inte bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Marknadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av värdetabeller. I tabellerna skall marknadsvärdet vara beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.

Tabellema upprättas enligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrives.

B. Innebörden av begreppet skogsmark

Skogsbruksvärde skall åsättas de delar av en jordbruksfastighet som utgör skogsmark.

Med skogsmark förstås vid fastighetstaxering mark som är lämplig för virkesproduktion och ej väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Till skogsmark hänföres även sådan mark, på vilken jämsides med skogsbruk bedrives visst betesbruk (hagmark), likaså förut såsom åker eller äng brukad

mark som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Ljungmark och annan av ålder kal mark hänföres även till skogsmark om den är lämplig för skogsproduktion.

C. Bestämmelser om värderingen och förfarandet C. 1. Allmänt

Skogsbruksvärde beräknas för varje v ä r d e r i n g 5 e n h e t. En värde- ringsenhet skall i regel utgöras av all skogsmark inom en taxeringsenhet. Om uppdelning av en taxeringsenhets skogsmark i flera värderingsenheter kan leda till en riktigare taxering, får sådan uppdelning ske. Skäl för uppdelning av en taxeringsenhet i flera värderingsenheter kan bl. a. vara stora skillnader i markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduk— tion.

Om två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar av fastigheter skulle, därest de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemensam taxeringsenhet, skall skogsmarken å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten utgöra värderingsen- het. Även skogsmarken å sådan värderingsenhet får, under ovan angiven förutsättning, uppdelas i flera värderingsenheter.

Värderingen av en värderingsenhet sker med utgångspunkt i de v ä r d e f a kt o r e r för skogsmark och virkesförråd varom sägs under punkt C.2. Värderingen sker antingen enligt en n 0 g g r a n n a r e m e - to d eller enligt en f ö r e n kl a d m e t o d. Då tillfredsställande skogs- uppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen skall värderingen ske enligt den noggrannare metoden. ] övriga fall skall den förenklade metoden tillämpas.

Riket skall för skogstaxeringen indelas i v ä r d e ri n g 5 o m r å - de n. Ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar därav och såvitt möjligt vara enhetligt ifråga om produktions- och avsättningsförhållanden för skog. Riksskatteverket fastställer vid varje allmän fastighetstaxering den indelning i värderingsområden, som skall gälla under den löpande taxeringsperioden.

C.2. Värdefaktorer vid taxeringen

Taxering av skog skall grundas på de värdefaktorer för skogsmark och virkesförråd, som anges i det följande.

a. Skogsmark

Skogsmarken graderas med hänsyn till godhetsklass och kostnadsklass.

Godhetsklass

Godhetsklassen utgör ett uttryck för Skogsmarkens produktionsförmåga. Varje värderingsområde indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera godhetsklasser. För varje värderingsområde skall indel-

ningen i godhetsklasser anknytas till den genomsnittliga produktionsför- måga för området (bonitet) som bestämts vid riksskogstaxeringen.

Kostnadsklass

Skogarna indelas i kostnadsklasser med hänsyn till de totala kostnaderna för virkesproduktionen. Kostnadsklassen för en skog bestämmes på grundval av terrängens och skogens beskaffenhet samt med hänsyn till skogens belägenhet i förhållande till dels aktuellt prissättningsställe och dels ort där för skogsdriften påräknelig arbetspersonal är bosatt. Inom varje värderingsområde fastställes fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera kostnadsklasser.

b. Virkesförråd

Det på skogsmarken befintliga förrådet av växande skog, virkesförrådet, uppskattas i skogskubikmeter (fast volym stamvirke ovan stubbe, inklusive topp och bark). Virkesförrådet uppdelas på trädslagsklasser och, i vissa fall, trädslag eller grupper därav samt på dimensionsklasser.

Trädslagsklass och trädslag eller grupp därav

Trädslagsklassema är b a r r s k 0 g och ] ö v s k 0 g. Om förhållandena därtill föranleder skall inom trädslagsklassen barrskog trädsla- gen t a l 1 och g r a n redovisas särskilt. Inom trädslagsklassen lövskog skall under motsvarande förhållanden o r d i n ä r 1 ö v s k 0 g (före- trädesvis björk, asp och al) och å d e l l ö v s k 0 g (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn) redovisas särskilt.

Dimensionsklass

För varje trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp därav uppdelas virkesförrådet på tre dimensionsklasser, nämligen 1) träd med en diameter av mindre än 15 centimeter (klen skog), 2) träd med en diameter av 15 men mindre än 25 centimeter (medelgrov skog) och 3) träd med en diameter av 25 centimeter och däröver (grov skog). Måttangivelserna avser trädens brösthöjdsdiameter i centimeter på bark.

C.3. Anvisningar

Före varje allmän fastighetstaxering skall riksskatteverket, på sätt sägs i 1435 lmom. och 1445 Zmom. taxeringsförordningen (19561623), fastställa anvisningar om riktvärden och andra grunder för värdesätt- ningen av skilda slag av fastigheter.

För skogstaxeringen skall riktvärdena utgöras av värdetabeller. Dessa skall upprättas för varje värderingsområde i enlighet med vad som föreskrives under punkt C.4.

Riksskatteverket skall utfärda de ytterligare anvisningar för värdesätt- ningen av skogsmark, växande skog och andra tillgångar på skogsmark som kan behövas, bl. a. angående indelning i godhets— och kostnadsklasser samt angående bestämning av värdefaktorer.

C.4. Värdetabeller a. Tabellernas uppbyggnad m. m.

Värdetabellerna upprättas på grundval av en schabloniserad värderings- modell. Denna innebär att för varje värderingsområde upprättas en grundläggande avkastningskalkyl. Till grund för kalkylen skall ligga en avverkningsberäkning för värderingsområdet i dess helhet. Värderings— modellen skall vara uppbyggd så att enligt denna kan beräknas värden för olika v ä r d e k l a s s e r inom värderingsområdet. Värdeklasserna utgör kombinationer av de värdefaktorer som är tillämpliga för området.

Värdetabellerna för ett värderingsområde skall utarbetas och fastställas i huvudsak enligt följande.

För varje värderingsområde beräknas de totala avverkningsuttagen, fördelade på de värdeklasser till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge samt virkesförrådets samman- sättning. Avverkningsberäkningen skall för de närmast följande lO-årspe- riodema göras mera utförlig och för tiden därefter mera schablonmässig. Beräkningarna sker med hänsyn till aktuellt skogstillstånd, framtida produktionsförutsättningar för skogen samt skogsindustrins rådande och förväntade efterfrågan på virke. Aktuellt skogstillstånd och framtida produktionsförutsättningar för skogen skall bedömas utifrån uppgifter från riksskogstaxeringen.

Värderingen av de sålunda beräknade totala och på värdeklassema fördelade virkesuttagen sker med hänsyn till rådande och förväntade prisförutsättningar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kalkylräntefot, som finnes skälig på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.

De värden, som beräknas för olika värdeklasser, skall vara anpassade till marknadsvärdenivå. Anpassningen skall grundas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del består av skog. Anpassningen till marknadsvärdenivå sker i huvudsak genom en omräkning av antagen kalkylräntefot eller av antagna prisförutsättningar för virke och arbetskraft.

Sedan värdena för de olika Värdeklasserna anpassats till marknadsvärde- nivå skall de nedräknas till föreskriven taxeringsvärdenivå och därefter införas i värdetabellerna.

b. Ingångsdata och tabellvärden

Tabellema skall upprättas i två serier för varje värderingsområde. Den ena serien skall användas vid värdering enligt den noggrannare metoden och den andra serien vid värdering enligt den förenklade metoden.

I den förra serien skall för de värdeklasser, som förekommer inom

värderingsområdet, tabellvärden anges dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna skall vara värdefaktorema godhets- klass, kostnadsklass, trädslagsklass och dimensionsklass samt, i före- kommande fall, trädslag eller grupp av trädslag. Tabellvärdena skall för virkesförrådet redovisas per skogskubikmeter i dimensionsklassema klen skog, medelgrov skog och grov skog. För skogsmarken skall tabellvärdena ange markvärdet per hektar.

I den serie tabeller, som avser värdering enligt den förenklade metoden, skall ingångsdata vara värdefaktorerna godhetsklass och kostnadsklass samt, i stället för dimensionsklass, virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och den procentuella andel av virkesförrådet som utgöres av grov skog (grovskogsprocenten). Tabellvärdena skall avse skogsbruksvärdet per hektar skogsmark. Skogsmarksvärde redovisas ej särskilt. Skogsmarksvärdet skall dock anses vara detsamma som det Skogsbruksvärde för kal skogsmark, som i tabellen anges vid den godhetsklass och kostnadsklass som gäller för marken i fråga.

C.S. Tillvägagångssätt vid taxeringen

Skogstaxeringen skall grunda sig på de uppgifter som lämnats i fastighets— deklaration. Föreligger behov av ytterligare uppgifter, skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Finnes skogsuppskattningshandlingar är fastighetsäga- ren skyldig förete dem. Anmaning och vitesföreläggande kan ifrågakomma såväl vid infordrande av uppgifter som för att säkerställa att skogsuppskatt- ningshandlingar företes. Om sådana handlingar finnes hos skogsvårdsstyrel- se kan handlingarna, om så finnes lämpligt, i stället rekvireras därifrån.

a. Värdering enligt den noggrannare metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnads- klass för skogsmarken. För virkesförrådet bestämmes trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp av trädslag samt fördelningen på dimensionsklasserna klen skog, medelgrov skog och grov skog.

Ur tillämplig värdetabell framtages på grund av de sålunda bestämda ingångsdata dels — för virkesförrådet värde per skogskubikmeter i de dimensionsklasser, som förekommer på enheten och dels — för skogsmar- ken — markvärde per hektar. Värdet per kubikmeteri varje dimensions- klass multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogskubikmeter, som finns på värderingsenheten i dimensionsklassen i fråga. Markvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten erhålles genom att det framräknade totala värdet i förekommande dimensionsklasser och det totala markvärdet sammanlägges, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.

b. Värdering enligt den förenklade metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnads- klass för skogsmarken. Virkesförrådet klassificeras i enlighet med vad som

anges i tillämplig värdetabell. Klassificeringen avser virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och bestämmande av grovskogsprocent. Ur värdetabellen framtages på grund av sålunda bestämda ingångsdata skogsbruksvärdet per hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsen- heten erhålles genom att det framtagna skogsbruksvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.

c. Justering i vissa fall av det enligt tabell beräknade skogsbruksvärdet

Vid värderingen skall, enligt anvisningar som riksskatteverket meddelar, hänsyn tagas till onormalt stor förekomst av tekniska fel i virket, särskilda föryngringssvårigheter för skogen, meddelade skydds- eller fridlysnings— bestämmelser, skogens belägenhet nära gräns mot annat värderingsområde och andra jämförliga, på värdet inverkande omständigheter. I fråga om värderingsenheter, för vilka förutsättningar föreligger för tillämpning av nämnda anvisningar, skall därför det enligt reglerna under a. eller b. beräknade skogsbruksvärdet justeras i enlighet med vad som anges i anvisningarna.

d. Redovisning av fastställda värden

Omfattar taxeringsenheten endast en värderingsenhet, skall det enligt reglerna under a. eller b. beräknade värdet, sedan det i förekommande fall justerats efter vad under c. sägs, utföras som taxerat Skogsbruksvärde för taxeringsenheten. Om taxeringsenheten omfattar flera värderingsenheter, skall de på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsen- heterna sammanläggas och det sammanlagda värdet utföras som taxerat Skogsbruksvärde för taxeringsenheten.

Om värderingsenheten består av skogsmarken å två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar därav (jfr punkt C.l. andra stycket) skall vad ovan sägs om taxeringsenhet ha avseende å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten. Om fördelning av skogsbruksvärdet på resp. kommuner stadgas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5 kommunalskattelagen.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Genom instruktionen upphäves förordningen den 1 juni 1951 (19512440) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

3. Förslag till Förordning om ändring i förordningen om statlig förmögenhetsskatt (1947: 577)

Härigenom förordnas, att 35 2 mom. förordningen om statlig för- mögenhetsskatt (1947: 577) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5 2 mom.1 Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas

i c k e:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger ] 000 kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast- ningen;

e) möbler, husgeråd och andra inte lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänhe- ten tillgängliga;

1 Senaste lydelse 1950: 312.

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest samman- lagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa.

j) fastighet, för vilken taxerings- värde enligt 6 5 2 mom. första punkten kommunalskattelagen (I928:370) icke skall åsättas, och ej heller sådan del av fastighet eller fastighetskomplex som, trots att skatteplikt icke föreligger, åsåttes taxeringsvärde på grund av stadgan- det i andra punkten i nyssnämnda lagrum.

Denna förordning träder ikraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser tillämpas dock vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

4. Förslag till Förordning om ändring i förordningen om skogsvårdsavgift (1946: 324)

Härigenom förordnas, att 15 förordningen om skogsvårdsavgift (1946: 324) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

151

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av summan utav de värden å skogs- mark och växande skog, som legat till grund för beräkning av garanti- beloppet.

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde, är skyl- dig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 475 sista stycket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall för det året utgå. 1 Senaste lydelse 1953: 403.

Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

Denna förordning träder ikraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om skogsvårdsavgift för år 1975 eller tidigare år.

5. Förslag till Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1 dels att 1345, 1445 3mom., 146 5, 1545 3mom., 1585 2 och 3 mom., 164 5 4 mom. och 191 5 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 102,131, 133, 135 och 135 a 55, 136 5 2 mom.,l39, 142—145 och 14755, 1485 1 och 3 mom., 149 5, 150 5 2 mom., 151—156,158, 159, 164, 167—169, 172 och 17355, 1745 4mom., 184, 185, 186 a, 189—191 och 193 55, 1955 3 och 5 mom., 197 och 20055 samt rubrikerna närmast före 164 och 193 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 143 a 5, av den lydelse som nedan angives.

Nu varande lydelse

102

Har fastighets taxeringsvärde le- gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastighetstaxe- ringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör be- stämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxering- en för inkomst eller förmögenhet

1 Förordningen omtryckt 1971 :399.

Föreslagen lydelse

Har fastighets taxeringsvärde le- gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller fastighetstaxe- ringsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomst- taxeringen eller förmögenhetstaxe- ringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst

anföras av den skattskyldige, taxe- ringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomst- skatt, vederbörande kommun.

eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kom- munal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

131 5

1 m om. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas

fastighetstaxeringsnämnder.

Fastighetstaxeringsnämnds verk— samhetsområde är f a stig h e t 5 - taxeringsdistrikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro därtill, ma' dock två eller flera kommuner sammanföras till ett fas- tighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret.

2 m 0 m. Varje län utgör ett fastighetspröv ningsdi- strikt meden fastighets- prövningsnämnd.

Fastighetsprövningsnämnd beslu- tar över anförda besvär i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förord- ning ankomma på nämnden.

Fastighetstaxeringsnämnds verk— samhetsområde är f a st ig h et s - ta xeringsdistrikt. Fastig- hetstaxeringsdistrikt skall, om ei annat följer av 2 mom., utgöras av församling eller del därav eller av flera, inom samma kommun beläg- na församlingar (l 0 k a lt fa s tighetsdistrikt).

2 m 0 m. I varje län skall finnas ett eller flera ge m e n sa m - m a fastighetstaxe- ringsdistrikt. Sådantdistrikt skall omfatta länet eller del därav. Inom gemensamt fastighetstaxe- ringsdistrikt sker taxering av större industrifastigheter och därmed jäm- förliga fastigheter, kraftverk, out- byggda vattenfall och reglerings— dammar samt andra slag av fastighe- ter för vilka ur värderingssynpunkt speciella förhållanden äro rådande.

Länsstyrelsen meddelar efter hö- rande av de lokala skattemyndighe- terna beslut om antalet gemensam-

ma fastighetstaxeringsdistrikt samt om distriktens omfattning och de slag av fastigheter, som skola taxe- ras i varje sådant distrikt.

Lokal skattemyndighet utväljer efter anvisningar av skattechefen de fastigheter, som skola taxeras i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt.

3 m 0 m. Indelning i lokala fas- tighetstaxeringsdistrikt verkställes av länsstyrelsen senast den I mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Senast samma dag meddelar länsstyrelsen beslut angående gemensamma fas- tighetstaxeringsdistrikt.

133 5

1 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämnd består av ordförande samt ytterligare, enligt vad nedan i denna paragraf angives, lägst fyra och högst sju ledamöter.

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastig- hetstaxerin gsdistrikt .

I övrigt inträda i nämnden: å l a n d e t:

a) en av landstingskommunens förvaltningsutskott vald leda- mot,

b) tre av kommunalfullmäktige valda ledamöter; samt

i s t a d: tre av stadsfullmäktige valda le- damöter. Därest med hänsyn till fastighets- taxeringsdistriktets utsträckning el- ler eljest så finnes påkallat, må länsstyrelsen förordna, att på landet antalet av landstingskommuns för- valtningsutskott och av kommunal- fullmäktige valda ledamöter skall

1 m 0 m. Ordförande och ytter- ligare en ledamot i fastighetstaxe- ringsnämnd förordnas av länsstyrel- sen i samband med indelningen i lokala fastighetstaxeringsdistrikt och beslut om gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt, Övriga leda— möter väljas av kommunfullmäktige eller, såvitt angår fastighetstaxe- ringsnämnd i gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt, av landstingskom- munens förvaltningsutskott. Omfat- tar gemensamt fastighetstaxerings- distrikt ej mer än en kommun, förrättas dock valet av ko mmun full- mäktige.

Antalet valda ledamöter i fastig- hetstaxeringsnämnd skall utgöra lägst tre och högst sex. Antalet ledamöter bestämmes av länsstyrel- sen.

vara två respektive fyra samt att i stad antalet av stadsfullmäktige val- da Iedamöter skall vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, skall läns- styrelsen bestämma hur många leda- möter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. [ samband med valet må fullmäktige utse en av ledamö- terna att på kommunens bekostnad deltaga uti de i 144 5 1 mom. och 145 5 omförmälda sammanträdena.

Val av ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. I fråga om fastighetstaxe- ringsnämnd i lokalt fastighetstaxe- ringsdistrikt skola kommun fullmäk- tige i samband med valet utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga dels i arbetet inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 5 2 mom., och dels i de sam- manträden som skola hållas enligt 1445 1 mom. och 145 5. Vad angår fastighetstaxeringsnämnd ige- mensamt fastighetstaxeringsdistrikt skola de, på vilka valet ankommer, i samband med valet utse en av ledamöterna att på landstingskom- munens eller, i fråga om distrikt som ej omfattar mer än en kam- mun, på denna kommuns bekost- nad deltaga i förstnämnda samman- träde.

Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de valda.

2 m 0 m. Besvär över val av leda- möter och suppleanter i fastighets- taxeringsnämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen är stadgat angående besvär över beslut

2 m 0 m. Bestämmelserna i 13 5 angående ledamöter och supplean- ter i taxeringsnämnd skola äga motsvarande tillämpning beträffan- de ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd. Vad i 13 5 sägs angående kännedom om olika grupper av skattskyldiga skall

av kommunens fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 5, jämförd med 135 lmom., olika grupper av skattskyldiga blivit ve- derbörligen företrädda, har länssty- relsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befin— nes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

därvid gälla med avseende å känne- dom om olika slag av fastigheter. Vidare skall vad i 13 5 sägs angåen- de särskild taxeringsnämnd tillämpas beträffande fastighetstaxerings- nämnd i gemensamt fastighetstaxe- ringsdistrikt.

3 m 0 m. Besvär över kommun- fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxerings- nämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrät- tande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gäl- la vad i kommunallagen(1953: 753) är stadgat angående be- svär över beslut av kommunfull- mäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet kännedom om olika slag av fastighe- ter icke blivit vederbörligen före- trädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter med kännedom om respektive slag av fastigheter som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

Nuvarande lydelse 1 3 5

1 m 0 m. Länsstyrelsen förordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verk- samhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärde- ring,(fastighetstaxerings— o m b u d) att inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i fastighetstaxeringsnämnder- na. Fastighetstaxeringsombuds verk- samhetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera fastig- hetstaxeringsdistrikt. Fastighetstaxe- ringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

1 m 0 m. Länsstyrelsen förordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verk- samhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärde- ring (fastighetstaxe- ringsombud), att inom områ- den, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i fastighetstaxe- ringsnämndema i de lokala fastig- hetstaxeringsdistrikten. Fastighets- taxeringsombuds verksamhetsområ- de skall vara så stort, som omstän- digheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera lokala fastighetstaxe- ringsdistrikt. Fastighetstaxerings- ombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

Det åligger fastighetstaxeringsombud att

a) för överläggningar angående den förestående allmänna fastig- hetstaxeringen kalla till samman- träde enligt 145 5,

b) genom deltagande i samman- träden i fastighetstaxeringsnämn- derna inom sitt verksamhetsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,

c) fortlöpande hålla förste taxe- ringsintendenten underrättad om arbetets fortskridande.

]) föranstalta om sådan under- sökning som i 1435 2 mom. sägs,

2) för överläggningar angående den förestående allmänna fastig— hetstaxeringen kalla till samman- träde enligt 145 5,

3) genom deltagande i samman- träden i fastighetstaxeringsnämn— dema i de lokala fastighetstaxe- ringsdistrikten inom ombudets verksamhetsområde följa taxerings- arbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,

4) fortlöpande hålla skatteche- fen underrättad om arbetets fort- skridande.

Fastighetstaxeringsombud äger deltaga i fastighetstaxeringsnämnds överläggningar men icke i dess be- slut.

Nu varande ly delse

2 m 0 m. I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före år, då allmän fastighets- taxering äger rum, två perso- ner(konsulenter förtaxe- ring av vattenfallsfas- tigh e !) att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ena företrä- da taxeringsteknisk och den andra vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen, huvud- sakligen genom upprättande av lig- gare över vattenfallsfastigheter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av deklarationsmate- rialet samt avgivande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxering- en.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, när- vara vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.

2 mom. Länsstyrelsen förord- nar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal perso- ner med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (k 0 n s u l e n - te r för fastighetstaxe- rin g) att vid den allmänna fastig- hetstaxeringen biträda fastighets- taxeringsnämnd i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt. Konsulent må icke vara ledamot av fastighetstaxe- ringsnämnd i länet.

Det åligger konsulent att granska de deklarationer och andra hand- lingar, som nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom, att efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen samt att, i den omfatt- ning nämndens ordförande finner påkallat, i nämnden föredraga ären- den i vilka konsulenten avgivit utlåtande. Konsulent äger att be- träffande av honom granskade de- klarationer deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess be- slut.

3 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämnd äger, i den mån behov av särskild sakkunskap föreligger vid behandling av taxeringsfråga, efter samråd med skattechefen anlita bi- träde av sakkunnig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör. Sådant samråd skall ske även vid behov av tolk.

l35a5

Det åligger lokal skattemyndighet att ]) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter, 2) svara för längdföring av fastig- hetstaxeringsnämnds beslut och i fastighetslängden anteckna skiljak- tig mening av ordföranden,

2) svara för längdföring av fastig- hetstaxeringsnämnds beslut,

3) ombesörja att anmäld eller äganderätt till fastighet, som skall denna längd,

4) senast den 15 maj under taxeringsåret, om ej länsstyrelsen föreskriver annat, översända dekla- rationer och övriga handlingar som inkommit från fastighetstaxerings- nämnd tz'll länsstyrelsen samt fastig— hetslängderna på den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver,

5) i den omfattning Kungl. Maj: t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbe- tet.

på annat sätt känd förändring i upptagas i fastighetslängd, införes i

4) i den omfattning, Kungl Maj: t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsar- betet.

136 5

2 m 0 m. Efter anmaning är ägare av fastighet skyldig att till ledning vid

fastighetens taxering avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.

Ägare av fastighet är vidare skyl- dig att, om skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling av- seende skog å fastigheten finnes upprättad, efter anmaning förete handlingen.

139 5

1 m 0 m. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skatte- myndighet avlämna de till myndig- heten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade avskrifterna av lagfartsbevis för tiden från och med den I juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast äg- de rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall utan an- maning lämna uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast äg- de rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskrives av riks- skatteverket, lämna den lokala skat- temyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnads- verksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvar- tal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.

2 mom. Uppgifterenligtl mom. första och andra styckena skola avlämnas senast den 20 juli året näst före det, då allmän fastighets- taxering skall äga rum, samt ingivas till länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola vid avlämnan- det vara ordnade kommun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

142

Anmaning må utfärdas av fastig- hetsprövningsnämnd, prövnings- nämnd, taxeringsintendent, ordfö- randen i fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent för taxering av vat— tenfallsfastighet, den sistnämnde

1 m 0 m. Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad vid värdering, som god- känts under tiden från och med den 1 april året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den 31 mars det år, då uppgiften skall lämnas.

Uppgifterna skola avlämnas se- nast den 20 april året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, samt ingivas till länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola vid avlämnan- det vara ordnade kommun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

2 m 0 m. Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskri- ves av riksskatteverket, lämna loka- la skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de bygg- nadslov som beviljats under kvarta- let.

Anmaning må utfärdas av taxe- ringsintendent, fastighetstaxerings- nämnd samt konsulent för fastig- hetstaxering, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

Vad i 345 4mom., 52, 54 och 55 55 är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl be- träffande anmaning som här avses. Bestämmelserna i 535 skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i fastighetstaxerings- nämnd samt beträffande taxerings- intendent, fastighetsprövnings- nämnd, prövningsnämnd och läns- styrelse.

143

1 mo m. Angående skyldighet dels för skogshögskolan att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m.m. dels ock för skogsstyrelsen att före sådan taxe- ring till länsstyrelserna lämna upp- gifter rörande virkespriser m. rn. stadgas i skogsvärderingsinstruktio-_ nen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på grundval av anvisningar och upp- gifter som nu sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upp- rätta förslag till lokala skogstaxe— ringsanvisningar varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktio- nen.

Vad i 345 4 mom., 52,54 och 55 55 är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl be- träffande anmaning som här avses.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsintendent eller fastighets- taxeringsnämnd, må vite föreläggas.

1 m 0 m. Senast den I mars året näst före det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, skall riks- skatteverket fastställa för nämnda taxering erforderliga anvisningar av organisatorisk och värderingstek- nisk natur. Verket skall ofördröjli- gen tillställa länsstyrelserna nämnda anvisningar.

Vidare skall riksskatteverket se- nast den I maj tillställa länsstyrel- serna uppgifter om de riktvärden och andra grunder för värdesätt- ningen av skilda slag av fastigheter inom län eller delar av lån, som verket överväger att fastställa för tillämpning vid den förestående all- männa fastighetstaxeringen. I fråga om mark skola riktvärdena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag därvid värdena, i den mån det är påkallat ur värderingssynpunkt, an- ges särskilt för olika godhetsklasser och brukningsförhållanden. I fråga om byggnader skola riktvärdena ange genomsnittliga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfarenhetsmässigt inverka på

Nuvarande lydelse

2 rn o m. Före sammanträde var- om i 1445 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 5 avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheter- nas allmänna saluvärde. Länsstyrel- sen äger kalla lämpligt antal perso- ner med ingående kännedom om fastighetsvärdena att därvid tillhan- dagå landskamreraren med upplys- ningar.

Föreslagen lydelse

värdet. Riktvärden skola framtagas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. För villabygg- nader och andra småhus skola vär- dena anges i form av byggnads- värdetabeller, som för olika prislä- gen utvisa prisrelationen mellan lik- artade hus av olika storlek, ålder och standard. Riktvärden skola även fastställas i fråga om skogs- mark och växande skog m.m., därvid värdena skola anges iform av tabeller på sätt stadgas i skogsvärde— ringsinstruktionen (1973: 00).

[ detta moment nämnda anvis- ningar och uppgifter skola genom skattechefens försorg tillställas ord- förandena i fastighetstaxerings- nämndema, fastighetstaxeringsom- buden och konsulenterna för fastig- hetstaxering.

2 m 0 rn. Varje fastighetstaxe- ringsombud skall, sedan de i 1 mom. nämnda uppgifterna om de tilltänk- ta grunderna för värdesättningen kommit ombuden tillhanda, i enlig- het med föreskrifter som skatte- chefen meddelar föranstalta om undersökning i syfte att utröna om en tillämpning av nämnda grunder skulle medföra taxeringsvärden, som med hänsyn till förhållandena i orten framstå som riktiga. Vid nämnda undersökning skall även övervägas vilka byggnadsvärdetabel— ler, som med hänsyn till rådande prisläge böra komma till använd- ning inom olika delar av fastighets— taxeringsombudets verksamhetsom- råde. Undersökningen skall vidare omfatta upprättandet av förslag till markvärdekartor, vilka för tätbe- byggda delar av verksamhetsområ- det utvisa genomsnittligt värde å tomter av den storlek som för de

Föreslagen lydelse

olika delområdena är normal.

Sådan undersökning som sägs i första stycket skall inom varje lo- kalt fastighetstaxeringsdistrikt, un- der fastighetstaxeringsombudets in- seende, verkställas av en arbets- grupp inom fastighetstaxerings- nämnden bestående av ordföranden och den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av nämnden samt den ledamot som därtill utsetts enligt 1335 1 mom. tredje stycket. Un- dersökningen skall omfatta ett lämpligt antal fastigheter inom om- budets verksamhetsområde, därvid i första hand utväljas fastigheter som försålts efter närmast föregående allmänna fastigh etstaxering.

Det åligger fastighetsbildnings- myndighet att enligt de närmare föreskrifter, som riksskatteverket meddelar, vid ovannämnda under- sökning lämna biträde genom att på karta utmärka de av undersökning- en omfattade fastigheterna samt att ställa befattningshavare hos myn- digheten till förfogande såsom före- dragande vid arbetsgruppens sam- manträden. Fastighetstaxeringsom- bud, som är befattningshavare hos fastighetsbildningsmyndigheten, må förordnas att jämväl vara föredra- gande hos arbetsgruppen.

143a 5

Före sammanträde, varom i 144 5 1 mom. sägs, har skatteche- fen att på grundval av tillgängliga uppgifter rörande sådana försälj- ningar av fastigheter inom länet, som skett efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering, samt de uppgifter, som avlämnats enligt 139 5, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa un-

dersökning om marknadsvärdet å fastigheter av skilda slag inom länet. Länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående känne- dom om fastighetsvärdena att där— vid tillhandagå skattechefen med upplysningar.

144 s

1 m 0 m. Senast den 20 septem- ber året näst före det, då allmän fas- tighetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordfö- randena i fastighetstaxeringnämn- derna, de ledamöter i fastighets- taxeringsnämnd, som utsetts enligt 1335 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som ut- setts av landstingskommunens förvaltningsutskott, samt fastighets- taxeringsombuden sammanträda in- för landskamreraren på lämplig ort för förberedande Överläggningar om tillämpningen av de allmänna grun- derna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning kunna antagas äga sak- kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fastig- heter.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slut- satser om fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaf- fenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala

1 m 0 m. Senast den 25 juni året näst före det, då allmän fastighets- taxering äger rum, skola efter kallel- se av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd, som därtill utsetts enligt 133 5 1 mom. tredje stycket, samt fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering sammanträda inför skattechefen på lämplig ort för förberedande över- läggningar om tillämpningen av de allmänna grunderna vid den före— stående allmänna fastighetstaxe- ringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra per- soner, som på grund av sin verksam- het eller av annan anledning kunna antagas äga sakkunskap orn fastig- hetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör skattechefen för priserna vid försälj- ning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastig- hetstaxering och för de slutsatser om fastigheternas marknadsvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Vida- re Iämnas redogörelse för de grun- der för värdesättningen av fastighe-

skogstaxeringsanvisningar som upp- rättats enligt 1435 1 mom. andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt enhetliga grun- der för taxeringen av jordbruksfas- tighet och annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överlägg- ning angående taxeringen inom en- dast viss del av länet, skola redogö- relserna och förslagen därefter läm- pas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade, böra de vid dessa sam- manträden närvarande på grundval av den redogörelse, landskamrera- ren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande fastigheter i skil- da storleksgrupper föreslå vissa vär- den för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och bruk- ningsförhållanden under förutsätt— ning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruks- fastigheter. Jämväl i fråga om annan fastighet samt beträffande värde- sättning av skogsmark och växande skog skola övervägas enhetliga grun- der för taxeringen.

ter inom länet, som riksskatteverket enligt 143 5 1 mom. preliminärt angivit, samt för de i anslutning därtill verkställda undersökningarna enligt 143 5 2 mom.

På grundval av de redogörelser, som lämnats enligt näst föregående stycke, ha de i sammanträdet delta- gande att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de riktvärden och andra grunder för värdesättning av fastig- heter inom länet, som riksskatte- verket preliminärt angivit. Vidare överväges i vad mån anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet er- fordras utöver dem, som riksskatte- verket fastställt eller preliminärt angivit, samt hur dessa ytterligare anvisningar böra vara utformade. I samband därmed överväger om de byggnadsvärdetabeller och markvär- dekartor, som de i 1435 2mom. nämnda arbetsgrupperna ansett bö- ra användas för olika områden inom länet, äro ägnade att medföra en för länet i dess helhet likformig och rättvis taxering eller om för vissa områden andra byggnadsvärdetabel- ler böra väljas eller markvärdekar— torna böra ändras.

2 m 0 m. Pågrundval av vad som förekommit vid det i 1 mom. angiv- na sammanträdet och de upplys- ningar, som i övrigt kunna vinnas, har skattechefen att upprätta och senast den 1 augusti året näst före

145. Sedan de av fastighetsprövnings— nämnden fastställda lokala skogs- taxeringsanvisningarna och övriga

det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till riksskatteverket avgiva yttrande över de av verket prelimi- närt angivna riktvärdena och andra grunder för värdesättningen av fas- tigheter inom länet. Skattechefen skall därvid ange vilka ändringar i och tillägg till nämnda grunder som anses påkallade för att taxeringsvär- dena skala bliva rätt åsatta.

Senast den 10 september året näst före taxeringsåret skall riksv skatteverket fastställa och till läns- styrelserna överlämna anvisningar upptagande de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skil- da slag av fastigheter inom olika län eller delar av lån, som verket finner böra centralt fastställas att gälla för den förestående allmänna fastig- hetstaxeringen.

Sedan anvisningarna kommit skattechefen tillhanda skall denne, så snart det kan ske, fastställa de ytterligare anvisningar för fastig- hetstaxeringen inom länet, som äro påkallade utöver de av riksskatte- verket fastställda, däribland anvis- ningar rörande vilka byggnadsvärde- tabeller och markvärdekartor som böra användas för olika områden.

De för länet gällande anvisningar- na skola genom skattechefens för- sorg utan dröjsmål tillställas ordfö- randena i fastighetstaxeringsnämn- derna, fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighets- taxering. Av skattechefen fastställ- da anvisningar skola även översän- das till riksskatteverket.

Sedan de i144 5 2 mom. nämn- da anvisningarna kommit fastighets— taxeringsombudet och ordförande-

anvisningar för fastighetstaxeringen kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxe- ringsnämnderna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga ar- betet, skall fastighetstaxeringsom- budet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförande- na och de av länsstyrelsen och landstingskommunens förvaltnings- utskott utsedda ledamöterna i fas- tighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxe- ringsnämnder, som enligt 1335 lmom. sjätte stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rörande det förestå- ende taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få kallas om särskilda skäl föreligga. Vid över- läggningarna skola förenämnda an- visningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, genomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgär- der för befordrande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna förväntas vål- la fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.

na i fastighetstaxeringsnämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrik- ten tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet, efter samråd med skattechefen angående tid och plats, sammankalla ordfö- randena och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastig- hetstaxeringsnämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrikten inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa nämnder, som enligt 133 5 1 mom. tredje stycket utsetts att deltaga i sådant samman- träde, till överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få efter länsstyrelsens medgivande kallas om särskilda skäl föreligga..

Vid överläggningarna skola före- nämnda anvisningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, ge- nomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av lik- formighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna för- väntas vålla fastighetstaxerings- nämnderna svårigheter.

147 5

Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxeringsinten- denten att övervaka fastighetstaxe- ringsnämndernas och fastighetstaxe- ringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 5 äga mot- svarande tillämpning vid allmän fas- tighetstaxering. Förste taxeringsin— tendenten får kalla även fastighets-

Bestämmelserna i 17 5 äga mot- svarande tillämpning vid allmän fas- tighetstaxering. Skattechefen får kalla även fastighetstaxeringsombud

taxeringsombud med verksamhets— område inom länet och andra i fastighetsvärdering kunniga och er- farna personer för att erhålla upp- lysningar av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ord- förande åligger huvudsakligen:

med verksamhetsområde inom lä- net, konsulent för fastighetstaxe- ring i länet och andra i fastighets— värdering kunniga och erfarna per- soner för att erhålla upplysningar av dem.

Fastighetstaxeringsnåmndens ord- förande åligger, utöver vad förut sagts, huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,

4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbe- te samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,

4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbe- te och vid sammanträdena föra ordet samt vara föredragande i nämnden, i den mån föredragningen icke uppdragits åt vederbörande konsulent för fastighetstaxering,

5) ombesörja förandet av nämndens protokoll samt övriga göromål av expeditionell art, 6) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom ålig- gande uppgifter må ordförande åt- njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande i besvärsmål, som är anhängigt i fastighetspröv- ningsnämnd, må ordföranden råd- göra med ledamot av fastighetstaxe- ringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.

Vid fullgörande av honom ålig- gande uppgifter må ordförande åt- njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande 1 besvärsmål, som är anhängigt i fastighetstaxe- ringsrätt, må ordföranden rådgöra med ledamot av fastighetstaxerings— nämnden. Ordföranden må för än- damålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.

148 5

l m 0 m. Fastighetstaxerings-

o

nämndens sammanträden hållas 3

1 mom. Fastighetstaxerings- nämndens sammanträden hållas å

tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom atti god tid underrätta länsstyrelsen och vederbörande fastighetstaxerings- ombud om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordfö- randen i nämnden.

tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta skattechefen och vederbörande fastighetstaxerings- ombud eller, såvitt angår nämnd i gem ensam t fastigh etstax eri ngs- distrikt, vederbörande konsulent för fastighetstaxering om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädes- komma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i nämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

3 m om. Förste taxeringsinten- denten eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sam- manträde med fastighetstaxerings- nämnd till fullgörande av vad ho- nom åligger enligt 1475 andra stycket.

Fastighetstaxeringsombud äger närvara vid sådant sammanträde och därunder deltaga i överläggning- en men ej i besluten.

3 mom. Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fas- tighetstaxeringsnämnd.

149 5

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföran- den, innan taxeringsarbetet tager sin början och i närvaro av fastig- hetstaxeringsombudet, avgiva nog- grann redogörelse för värderings- grunder och andra anvisningar, som fastighetsprövningsnämnden fast- ställt och som berör distriktet samt de slutsatser om fastigheternas all- männa saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna drogas av priser som tillämpats vid fastig- hetsköp under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering. Finnas inom distriktet fastigheter med

Fastighetstaxeringsnäm ndens förs- ta sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret. Vid detta samman— träde skall ordföranden, i närvaro av fastighetstaxeringsombudet eller, såvitt angår nämnd i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt, i närvaro av vederbörande konsulenter för fastighetstaxering, avgiva noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fast- ställts av riksskatteverket eller skat- techefen och som berör distriktet.

skog, skall i redogörelsen även ingå upplysning om det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom det område av länet, vari distriktet är beläget, samt virkesför- rådets fördelning på trädslagsklas- ser, förrådsgrupper och om det har betydelse trädslag inom samma om- råde.

150 5

2 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämndens preliminära beslut till taxering skola upptagas i taxerings- längd (fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens förande meddelas av Kungl. Maj:t.

2 m 0 m. Fastighetstaxerings— nämndens preliminära beslut om taxering skola upptagas i stomme till fastighetslängd.

Nämndens beslut i fråga om fastigheter, som avses i 5 5 4 mom. kommunalskattelagen (1928:370), skola dock icke upptagas i fastig- hetslängd eller i stomme till sådan längd.

Närmare föreskrifter angående fastighetslängd meddelas av Kungl. Maj:t.

151 5

Vad i 62 och 64 55 är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd skall äga motsvarande tillämpning beträffande fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må icke fattas av fastig- hetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke ordföranden samt en av lands- tingskommunens förvaltningsut- skott vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd i stad, så- vida icke ordföranden och minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid be- handling av viss taxering, icke utgö- ra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Anser ordföranden att värde bort åsättas annorlunda än fastighets—

Beslut om taxering må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

Anser ordföranden att beslut om taxering bort meddelas av annat

taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller därvid fogad handling angiva det värde, han ansett böra åsättas, samt i protokollet anteckna de fall, ivilka detta skett. Ordförande skall under— rätta lokal skattemyndighet härom i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj: t eller myndighet som Kungl. Maj: t bestämmer.

innehåll än som skett enligt taxe- ringsnämndens beslut, skall han på deklaration eller därvid fogad hand- ling anteckna sin mening samt i protokollet ange de fall, i vilka detta skett. I fråga om fastighets- taxeringsnämnd i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt föreligger mot- svarande skyldighet för vederböran- de konsulent för fastighetstaxering.

Annan ledamot, som deltagit i nämndens beslut, äger anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

Ordföranden skall, i den ordning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, underrätta lokal skatte- myndighet om sådan reservation eller särskild mening som anteck- nats i protokoll eller annan hand- ling.

1525

Fastighetstaxeringsnämndens ar- bete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxerings— året. Arbetet skall vara avslutat senast den 25 mars under taxerings- året.

Fastighetstaxeringsnämndens pre- liminära beslut om taxeringsvär- den skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämn- dens ordförande ha tillställt lokal skattemyndighet samtliga fastig- hetsdeklarationer. Sedan lokal skat- temyndighet infört fastighetstaxe- ringsnämndens preliminära beslut till taxering i fastighetslängden skall

Fastighetstaxeringsnämndens pre- liminära beslut om taxering ska— Ia föreligga färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ord- förande ha tillställt lokal skatte- myndighet samtliga fastighetsdekla- rationer. Sedan de preliminära be- sluten om taxering upptagits i stom- me till fastighetslängd, skall den lokala skattemyndigheten så snart

myndigheten så snart det kan ske återsända deklarationerna till ordfö- randen.

Lokal skattemyndighet skall se- nast den 15 februari under taxe- ringsåret underrätta ägare av fastig— het, som skall taxeras,

1) om den taxering och de enligt 10 5 kommunalskattelagen redovi- sade särskilda värden för fastigheten som preliminärt bestämts,

det kan ske återsända deklarationer- na till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall om- besörja att ägare av fastighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas

1) om innehållet ifastighetstaxe- ringsnämndens preliminära beslut,

2) om att ägaren äger senast den 10 mars till fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller om fastighetstaxe- ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preli- minärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,

4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut om taxe- ringen.

Sedan de preliminärt åsatta taxe- ringsvärdena blivit upptagna i fastig- hetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erin- ringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande ifas- tighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari under taxeringsåret ut- färda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars

3) om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot det preliminära be- slutet eller om fastighetstaxerings- nämnden, utan att erinringar avgi- vits, beslutat åsätta fastighet annan taxering än som preliminärt be— stämts eller eljest frångått det preli- minära beslutet,

4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut om taxe- ringen samt om reservation eller särskild mening, som antecknats i protokoll eller annan handling.

Sedan de preliminära besluten om taxering blivit upptagna istom- men till fastighetslängden skall stommen under tio dagar viss angi- ven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedi- tion, med rätt för vederbörande fastighetsägare att avgiva erinringar på sätt och inom tid som angives i föregående stycke. Lokal skatte- myndighet skall efter samråd med ordförandena i berörda fastighets- taxeringsnämnder senast den 15 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars

översända fastighetslängden till fas- tighetstaxeringsnämndens ordföran- de.

översända stommen till fastighets- längden till fastighetstaxerings- nämnden i vederbörande lokala fas- tighetstaxeringsdistrikt.

153 5

Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastig- hetstaxeringsnämnden samman— träda för att slutligt besluta om taxeringarna. Därest erinran avgivits eller känt blivit, att beträffande i fastighetslängden uppförd fastighet inträffat sådan omständighet, som bör föranleda, att fastigheten skall uppdelas i jlera taxeringsenheter eller eljest anledning förekommit att åsätta annat taxeringsvärde än längden utvisar, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämn- den särskilt besluta härom.

Nämndens beslut skall, om det skiljer sig från det preliminära be- slutet, antecknas och meddelas till lokal skattemyndighet i den ord- ning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj: t bestämmer.

När taxeringarna slutligt fast- ställts, skall fastighetstaxerings- nämndens ordförande ofördröjligen meddela detta till den lokala skatte- myndigheten samt återsända fastig- hetslängden och fastighetsdeklara- tionerna. Lokal skattemyndighet antecknar i längden slutligt beslut som skiljer sig från preliminärt beslut och underskriver därefter längden.

1 m om. Sedan tiden för avgi- vande av erinringar tilländ agått, skall fastighetstaxeringsnämnden sam- manträda för att slutligt besluta om taxeringarna. Om erinran avgivits eller det blivit känt att beträffande viss fastighet anledning förekommit att bestämma taxeringen annorlun- da än som preliminärt bestämts, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämnden särskilt besluta härom.

Fastighetstaxeringsnämndens ar- bete skall vara avslutat senast den 31 mars under taxeringsåret. Senast samma dag skall nämndens ordfö- rande till lokal skattemyndighet återsända fastighetsdeklarationerna och, såvitt angår nämnd i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt, den en- ligt 152 & sista stycket till nämnden överlämnade stommen till fastig- hetslängd.

2 m 0 m. När taxeringarna slut- ligt fastställts enligt vad i 1 mom. sägs skola fastighetstaxeringsnämndens samtliga beslut, dock med de un- dantag som följer av stadgandet i 150 5 2 mom. andra stycket, uppta- gas i ny stomme till fastighetslängd. Sedan lokal skattemyndighet full- ständigat den nya stommen med behöriga anteckningar, skall den lokala skattemyndigheten senast den 10 maj underskriva den nya stommen som därefter utgör fastig- hetslängd för taxeringsåret.

154 g

1 m 0 m. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighets- taxeringsnämnden, utan att erin- ringar avgivits, beslutat åsätta fastig- het annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxerings- året tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 5 kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighets- taxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall innehålla upp- lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastig- hetstaxeringsnämndens beslut.

2 m 0 m. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetstaxeringsnämndens proto- koll och övriga handlingar.

155

Kungl. Maj : t meddelar de närma- re föreskrifter om fastighetstaxe- ringsnämnds och fastighetstaxe- ringsombuds arbete som behövas utöver bestämmelserna i denna för- ordning.

l rn o m. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt beslut om taxering eller har fastig- hetstaxeringsnämnden, utan att er- inringar avgivits, frångått sitt preli- minära beslut, skall den lokala skattemyndigheten senast den 15 maj under taxeringsåret tillsända ägaren underrättelse om innehållet i nämndens beslut. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut samt om reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

Underrättelsen skall tillställas ägaren i rekommenderat brev. Äter- kommer försändelsen såsom obe- ställbar och finns anledning antaga att ägaren kan anträffas, bör under- 'rättelsen delgivas honom där så

lämpligen kan ske.

2 m 0 m. Fastighetstaxeringsläng- den skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst tre veckor före den 15 juni under taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommu- nen i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Kungl. Maj:t meddelar de när- mare föreskrifter om fastighetstaxe- ringsnämnds, fastighetstaxeringsom- buds och konsulents för fastighets- taxering arbete som behövas utöver bestämmelserna i denna förordning.

156 5

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighets- längd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, må den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd

av 1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen,

må den lokala skattemyndighe— ten, om ej särskilda skäl föranleda att fastighetsprövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

må den lokala skattemyndighe- ten, om ej särskilda skäl föranleda att fastighetstaxeringsrätten bör av- göra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Efter den 1 oktober under taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej

möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillstäl- la fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som i 69 5 4mom. andra stycket föreskrives för underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut samt underrätta förste taxerings- intendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158 och 167 åå.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillstäl- la fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning, som i 154 5 1 mom. andra stycket sägs, samt underrätta skat- techefen och vederbörande kom- mun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158, 159 och 167 åå.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj: t.

158 5

1 mom. Talan mot fastighets- taxeringsnämnds beslut må genom besvär hos fastighetsprövnings- nämnden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av veder- börande kommun och taxeringsin- tendent.

Har fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten ej anföra be- svär hos nämnden rörande samma taxering.

159

Beslut av fastighetsprövnings- nämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi- seende innehåller uppenbar oriktig- het, får rättas av länsskatterätten. Om det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.

Talan mot fastighetstaxerings- nämnds beslut föres genom besvär hos fastighetstaxeringsrätten.

Besvär må anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxe- ringsintendent.

Bestämmelserna i 75 5 skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt denna paragraf.

Besvär av ägare av fastighet skola ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av juni månad under taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av oktober månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkan- den och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl fastighetstaxeringsrätten med- giver anstånd.

Inkomma besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av oktober månad under taxeringsåret, får fastighetstaxeringsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har fastighetstaxeringsrätten av- gjort besvär över viss taxering, får besvär ej anföras hos fastighetstaxe- ringsrätten rörande samma taxering.

VII. Om besvär över fastighetspröv- ningsnämnds och kammarrätts be- slut

VII. Om besvär över fastighetstaxe- ringsrätts och kammarrätts beslut

164 g

1 m 0 m. Besvär över fastighets- prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätt av ägare av den fastighet som beslutet avser samt av vederbörande kommun,

1) om klaganden besvärat sig hos fastigh etsprö vn ingsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetsprövningsnämn- den ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av honom.

2 m 0 rn. Taxeringsintendent må hos kammarrätt anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom anförda besvär eller fastighetsprövningsnämnden efter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.

3 m 0 m. Besvär till kammarrätt må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighets- prövningsnämnden. Har denna änd— rat fastighetstaxeringsnämnds be- slut utan att yrkande därom fram- ställts av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående yrkande än taxering- ens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens beslut.

1 m 0 m. Besvär över fastighets- taxeringsrätts beslut må anföras av ägare av den fastighet, som beslutet avser, samt av vederbörande kom- mun,

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetstaxeringsrätten över fastig- hetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetstaxeringsrätten ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av kla- ganden.

2 rn o m. Taxeringsintendent må anföra besvär över fastighetstaxe- ringsrätts beslut, om fastighetstaxe- ringsrätten icke bifallit av taxerings- intendenten anförda besvär eller efter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.

3 m 0 m. Vad i 96 5 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande besvär över allmän fas- tighetstaxering.

167 5

] rn o m. Den som enligt 158 5 1 mom. äger föra talan mot fastig- hetstaxeringsnämnds beslut må i särskild ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseen-

1 m 0 m. Har ägare av fastighet, som skolat erhålla underrättelse enligt 1545 1 mom., icke erhållit sådan underrättelse senast den 25 maj under taxeringsåret, må ägaren

de icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 E tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta- gen från skatteplikt, eller undanta- gits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffan- de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6 ) om eljest sådana omständighe- ter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 5 tredje stycket eller 154 5 1 mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prö- vas av länsskatterätten. Har taxe- ringen prövats av länsskatterätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

2 m 0 m. Besvär enligt 1 mom. skola vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.

anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.

Samma besvärsrätt tillkommer ägare av fastighet, som icke skolat erhålla underrättelse som i första stycket sägs, om ägaren gör sanno- likt att underrättelse enligt 152 5 andra stycket på grund av ägarens bortavaro eller sjukdom eller av annan anledning icke kommit äga- ren tillhanda före utgången av feb- ruari månad under taxeringsåret.

2 m 0 m. Den som enligt 158 5 äger föra talan mot fastighetstaxe- ringsnämnds beslut må före utgång- en av femte året efter taxeringsåret anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseen- de icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan

3 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 5 motsvarande tillämpning.

egendom än som enligt 4 5 tredje stycket kommunalskattelagenfl 928: 370) är att hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig, fastän den är undanta- gen från skatteplikt, eller undanta- g'its från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffan- de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om eljest sådana omständig- heter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 5 andra stycket eller 154 5 1 mom. haft felaktigt innehåll.

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetstaxe- ringsrätten. Har taxeringen prövats av fastighetstaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxe- ringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.

4 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos fastighetstaxerings- rätt, äger 75 ; motsvarande tillämp- ning.

168 &

Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gent- emot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 55 är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Beslut av kammarrätt eller rege— ringsrätten beträffande allmän fas— tighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fastighetspröv- ningsnämnds eller länsskatterätts beslut, för kännedom tillställas, för- utom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fas- tigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, skattechefen i det länet.

Vad i 106, 107, 108, 110,11] och 113 55 är stadgat rörande be- svär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Beslut av kammarrätt eller rege- ringsrätten beträffande allmän fas- tighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fastighetstaxe- ringsrätts beslut, för kännedom till- ställas, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, skattechefen i det länet.

Vid sådant beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som i 1025 första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad han därvid har att iakttaga.

169 &

Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären.

Beträffande skatterätts befogen- het att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skall lOSå 2 mom.

Beträffande fastighetstaxerings- rätts befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skall

gällaitillämpliga delar. 1055 2mom. gälla i tillämpliga

delar.

172 &

Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

l)13—15 55, 16 5 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 åå med bestäm- melser om taxeringsnämnder, riks- skatteverket m. m.,

l)145, 16% 2 och 3mom. liksom 18 och 19 åå med vissa bestämmelser om taxeringsnämn- der, riksskatteverket m. m.,

2) 46 5 angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet m. m., 3)47—50 55 angående gemen- samma bestämmelser rörande dekla- rationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av fastighets- taxeringsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering,

3) 47—50 åå angående gemen-

_samma bestämmelser rörande dekla—

rationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av fastighets- taxeringsnämnd ävensom konsulent för fastighetstaxering äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats till led- ning vid allmän fastighetstaxering,

4) 123—125 55 angående viten, samt 5) 126—128 åå med särskilda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 & kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives beträffande ägare i stället sådan innehavare.

173 5

1 mom. Bestämmelsernai1295 skola äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall iakttagas.

]) Vad i 1295 lmom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersätt- ning till ordförandena i fastighets- taxeringsnämnderna och de av läns- styrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder ävensom fastighets- taxeringsombuden och konsulenter- na för taxering av vattenfallsfastig- het.

2) Vad i 1295 5mom. stadgas

1 m 0 m. Av statsmedel bestridas:

] ) ersättning åt ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade leda- möterna i dessa nämnder ävensom fastighetstaxeringsombuden och konsulen tema för fastighetstaxering samt

2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge- nom tillhandahållande av tjänste- män enligt 172 5 första stycket vid I), jämfört med 16 5 2 mom., eller annorledes, om dessa anstalter fin-

skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 1435 2mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,

de personer, som till sammanträ- de enligt 144 5 1 mom. särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 5 inkallats efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam- manträde, som angives i 144 5 1 mom. eller 145 5,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 14 75 tredje stycket.

2 m 0 rn. I 165 52mom. omför- mäld ledamot av kammarrätten åt- njuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj: t.

3 mom. Vad i 130 5 första stycket stadgas skall äga motsvaran- de tillämpning å kommunvald leda- mot i fastighetstaxeringsnämnd.

För inställelse vid fastighetstaxe- ringsnämnds sammanträden även- som för inställelse vid sammanträ- den, som omförmälas i 1445 1 mom. och 145 5, äger av lands- tingskommuns förvaltningsutskott utsedd ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och rese- kostnadsersättning av landstings- kommunens medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.

nas äga särskilt värde för det all- männa.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskat- teverket om ersättningar och bidrag som ovan sägs.

2 mom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse av statsmedel med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.

I fråga om gottgörelse till sak- kunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestäm- melser.

3 rn o m. De personer, som jäm- likt 143 a 5 inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,

de personer, som enligt 144 5 1 mom. första stycket sista mening- en kallats till sammanträde, som i nämnda mom. sägs, eller som enligt 145 5 första stycket sista meningen kallats till sammanträde, som avses i nämnda stycke,

de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam- manträde, som angives i 144 5 1 mom. eller 145 5, samt de av länsstyrelsen utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som efter kallelse inställt sig till sammanträde som anges i 145 5,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 1475 andra stycket samt

de personer som på vederbörlig kallelse deltagit i kurs för utbild- ning i fastighetstaxering, som an- ordnats av riksskatteverket eller länsstyrelse,

äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt be- stämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.

4 m 0 rn. I 165 5 2 mom. omför- mäld ledamot av kammarrätt åtnju- ter för tid, varunder han van't inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj: t.

5 m 0 m. Av kommun valda le- damöter i fastighetstaxeringsnämnd äga, om sådant beslutas av kommu- nen, att av dess medel åtnjuta arvode, traktamente och resekost— som i kommunallagen (1953: 753) stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala nämn- der.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de av landstingskommuns förvalt- ningsutskott valda ledamöter, dock att ersättningen utgår efter de för ledamöter i landstingskommunens nämnder stadgade grunder.

Om kostnad för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 5 2 mom., samt för inställelse vid sammanträde enligt 144 5 1 mom. och 145 5 stadgas i 133 5 1 mom. tredje stycket.

174 5

4 m 0 m. Särskild fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare lägst fyra och högst åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med förordnande om särskilda fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen bestäm- mer antalet ledamöter med hänsyn till det särskilda fastighetstaxeringsdis-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse triktets omfattning. Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur många ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 december året näst före taxeringsåret. Den som därvid fört ordet har att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden och de valda om utgången av valet.

I fråga om val av ledamöter och suppleanter i särskild fastighetstaxe- ringsnämnd gäller 13 5 i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 133 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning på sär— skild fastighetstaxeringsnämnd.

De bestämmelser, som enligt 13 5 gälla i fråga om ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, skola gälla även beträffande leda- möter och suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Bestämmelserna i 133 5 3 mom. äga motsvarande tillämpning på sär- skild fastighetstaxeringsnämnd.

Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordförande i taxeringnämnd gälla även särskild fastighetstaxeringsnämnd eller ordfö- rande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrives.

184 5

Bestämmelserna i 7 5, 16 5 3 mom. samt 17 och 59 55 äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering.

Samtliga ledamöter i taxeringsnämnden må deltaga i granskningen av särskilda fastighetsdeklarationer samt uppgifter och andra handlingar som ingivits till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen.

För avgivande av yttrande i be- svärsmål, som är anhängigt iskatte- rätt, må ordföranden rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ord- föranden må fö; ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.

För avgivande av yttrande i be- svärsmål, som är anhängigt i fastig- hetstaxeringsrätten, må ordföran- den rådgöra med ledamot i taxe- ringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.

185 52

Bestämmelserna i 61 5 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 55 samt 1515 tredje—femte styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastighets- taxering. Härutöver skall iakttagas

Bestämmelserna i 61 5 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 55 samt 1515 fjärde—sjunde styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastighets- taxering.

att lokal skattemyndighet skall i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, un- derrättas om reservation, som an- förts av annan ledamot än ordföran- den.

Beslut om taxering må icke fattas av taxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Den omständigheten att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att beslut fattas om denna taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

186a 53

Uppkommer fråga om ny taxe- ring av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens tota- la areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående särskilda värden enligt 105 kom- munalskattelagen (1928: 370) samt om anledningen till den nya taxe- ringen.

Uppkommer fråga om ny taxe— ring av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens tota- la areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående delvärden enligt 105 kommunal- skattelagen (1928z370) samt om anledningen till den nya taxeringen.

Fastighetsägaren skall, på sätt som avses i första stycket, beredas tillfälle att yttra sig även då särskild fastighetsdeklaration avgivits och fråga uppkommit att åsätta taxeringsvärde med awikelse i väsentligt hänseende

2 Senaste lydelse 1972: 171 Senaste lydelse 1972: 171

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse från uppgift, som lämnats i deklarationen eller på annat sätt av ägaren. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om innebörden av den ifrågasat- ta avvikelsen och om de tilltänkta värdena.

189 54

Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättelse, om

ny taxering skett, ny taxering icke skett i det fall särskild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts,

taxeringsnämnden med awikelse från vad som varit gällande under nästföregående taxeringsår, enligt 8 5 sista stycket kommunalskattelagen fördelat taxeringsvärdet på olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i taxeringsenhet eller avslagit framställningom vidtagande av sådan

taxeringsåtgärd.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe— ringsnämndens beslut samt, i före- kommande fall, de enligt 10 5 kom- munalskattelagen redovisade delvär- den som bestämts. Underrättelsen telsen skall vidare innehålla upplys- ning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxerings- nämndens beslut samt om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe- ringsnämndens beslut samt, i före- kommande fall, de enligt 10 5 kom- munalskattelagen (1928: 370) redo- visade delvärden som bestämts. Un- derrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakt- tagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

I övrigt äga bestämmelserna i 69 5 4 mom. andra stycket motsvarande tillämpning beträffande underrättelse som nu sagts.

190 55

Bestämmelserna i 156 5 om rät- telse av fastighetslängd och fastig— hetstaxeringsnämnds beslut, om in-

4 Senaste lydelse 1972: 171 5 Senaste lydelse 1972: 171

Bestämmelserna i 156 5 om rät- telse av fastighetslängd och fastig- hetstaxeringsnämnds beslut, om in-

hämtande av yttrande från nämn- dens ordförande och om underrät- telse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på sär- skild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angående fastighets- prövningsnämnd avse skatterätt. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dess— förinnan hos den lokala skattemyn- digheten.

hämtande av yttrande från nämn- dens ordförande och om underrät— telse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på sär— skild fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxerings- året, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt första stycket må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrivesi 191 och 195 55.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj: t.

191 5

1 mom. Talan mot taxerings- nämnds beslut må genom besvär hos länsskatterätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxe- ringsintendent.

Har skatterätten avgjort besvär över viss taxering, mä besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

2 m 0 m. Besvären skola ha in- kommit senast, från ägare den 15 augusti under taxeringsåret, från kommun den 30 september under taxeringsåret och från taxeringsin- tendent den 30 april året efter taxeringsåret.

1 mom. Talan mot taxerings— nämnds beslut må genom besvär hos fastighetstaxeringsrätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt 'av vederbörande kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetstaxeringsrätten av- gjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos fastighetstaxe- ringsrätten rörande samma taxering.

Bestämmelserna i 75 5 skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt detta moment.

2 m om. Besvären skola ha in- kommit senast, från ägare av fastig- het den 15 augusti under taxe- ringsåret och från kommun den 30 september samma år.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må- nad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkan- den och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga

VII. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut

193

Bestämmelserna i 1645 om be- svär över fastighetsprövnings— nämnds beslut äga motsvarande tillämpning på särskild fastighets- taxering. Därvid skall vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt.

skäl fastighetstaxeringsrätten med- giver anstånd.

Inkomma besvär från ägare av fastighet efter den enligt första stycket för ägaren gällande besvärs- tiden men före utgången av april månad efter taxeringsåret, får fas- tighetstaxeringsrätten pröva besvä- ren om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären isak.

VII. Om besvär över fastighetstaxe- ringsrätts och kammarrätts beslut

Bestämmelserna i 1645 om be- svär över fastighetstaxeringsrätts be- slut rörande allmän fastighetstaxe- ring äga motsvarande tillämpning på särskild fastighetstaxering.

Bestämmelserna i 165 5 äga motsvarande tillämpning på kammarrätts handläggning av mål angående särskild fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor. 195

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten Har taxeringen prövats av länsskat- terätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

5 mom. Anföras besvär i sär- skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 5 motsvarande tillämpning.

&

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetstaxe- ringsrätten. Har taxeringen prövats av fastighetstaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxe- ringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.

5 mom. Anföras besvär i sär— skild ordning hos fastighe tstaxerings- rätt, äger 75 5 motsvarande tillämp- ning.

Nuvarande lydelse 1 97

Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anled- ning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsåttes fastighet, som ej blivit taxerad, har skatterät- ten att efter anmälan av taxerings- intendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffan— de fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 5 1 mom. kommunalskattelagen bör föranleda ny taxering av fastigheten.

Sådan anmälan hos skatterätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.

Föreslagen lydelse & 6

Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anled- ning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsåttes fastighet, som ej blivit taxerad, har fastighets— taxeringsrätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant för- hållande inträffat som enligt 135 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) bör föranleda ny taxe- ring av fastigheten.

Sådan anmälan hos fastighets- taxeringsrätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvä- ren anförts av annan än ägaren, av denne.

200 5

Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 5 kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives beträffande ägare i stället sådan innehavare.

Bestämmelserna i denna förord- ning om taxeringsnämndernas verk— samhet beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet samt för sådan taxering meddelade gemen- samma beståmmelser om deklara- tioner och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riksskatteverket, de särskilda föreskrifterna om viten i 123—125 55 och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 5, 1305 och 1 73 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga om handhavan- det av särskild fastighetstaxeringi den mån ej annat föreskrivits.

6 Senaste lydelse 1972: 171

Bestämmelserna i denna förord— ning om taxeringsnämndernas verk- samhet beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet samt för sådan taxering meddelade gemen- samma bestämmelser om deklara— tioner och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riksskatteverket, de särskilda föreskrifterna om viten i 123—125 55 och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 och 13055 äga motsvarande tillämp- ning i fråga om handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån ej annat föreskrivits.

Ledamot av kammarrätten åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring enligt 193 5 andra stycket, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj: t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången, i fråga om bestämmelser som avser allmän fastighetstaxering, vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och i övrigt vid 1976 års särskilda fastighets- taxering; dock att vad i äldre bestämmelser är stadgat angående länsskatte- rätts befattning med mål om fastighetstaxering skall fr.o.m. den 1 juli 1975 avse fastighetstaxeringsrätt.

6. Förslag till Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen ( 1971 : 291)

Härigenom förordnas, att 1, 9, 27 och 33 55 förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte-

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte—

rätt och länsrätt. rätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. 9 %

Förfarandet är skriftligt. l handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller sär- skilda skäl talar mot det.

I kammarrätt, skatterätt, fastig- hetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om en- skild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

Nuvarande lydelse 27

Finner skatterätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkunnig lämpligen bör hållas av annan skat- terätt eller länsrätt, får rätten efter samråd med denna besluta härom.

Finner skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkunnig lämpli- gen bör hållas av annan skatterätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt, får rätten efter samråd med denna besluta härom.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 55 rättegångsbalken i tillämpliga delar.

33

Mot skatterätts och länsrätts be- slut föres talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Talan föres genom besvär.

5

Mot skatterätts, fastighetstaxe- ringsrätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kam- marrätts beslut föres talan hos rege- ringsrätten. Talan föres genom be- svär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt (1971 : 52)

Härigenom förordnas i fråga om lagen om skatterätt och länsrätt (l97lz52)

dels att rubriken till lagen samt 1—3 och 5—14 55 skall ha nedan angiven lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a 5, av den lydelse som nedan angives. '

Lag om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5

I varje län finns en länsskatterätt och en länsrätt. För hela landet finns en mellankommunal skatte- rätt.

I varje län finns en länsskatterätt, en fastighetstaxeringsrätt och en länsrätt. För hela landet finns en mellankommunal skatterätt.

25

Länsskatterätt och länsrätt har sitt kansli ilänsstyrelsen. Den mel- lankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Länsskatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankom- munala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatterätt och länsrätt samman- träder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.

Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.

38

Vid skatterätt handlägges mål en- ligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

Vid skatterätt och fastighetstaxe- ringsrätt handlägges mål enligt skat- te-, taxerings-, uppbörds- och folk- bokföringsförfattningarna i den ut- sträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

58

Skatterätt och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 5. Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellan- kommunala skatterätten.

Fastighetstaxeringsrätt består av ordförande samt värderingstekniska ledamöter och nämndemän, om ej annat följer av 6 5. Rätten är dom- för med ordförande och fyra andra ledamöter, varav minst en värde— ringsteknisk ledamot och minst två nämndemän. Får inkallad ledamot förfall, är rätten domför med ord- förande och tre andra ledamöter. Fler än fyra ledamöter, utöver ord- föranden, får ej tjänstgöra i rätten. Sammanträde med samtliga ledamö- ter får dock hållas för överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellan- kommunala skatterätten. Konungen bestämmer också hur många värde— ringstekniska ledamöter och nämn-

demän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i fastighetstaxe- ringsrätt.

68

Skatterätt och länsrätt är domför utan nämndemän

Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt JCh länsrätt är domför med ord-

föranden ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig annan skatterätt eller länsrätt,

som begärts av

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt eller länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller

annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut att tills vidare återkalla körkort eller turistkörkort eller att tills vidare vägra godkännande av utländskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål, 6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är skatterätt och läns- rätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är skatterätt,fastighets- taxeringsrätt och länsrätt domför med ordföranden ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet isak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrollupp- gift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 5 barnavårdslagen

(1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undan- tag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

78

I länsskatterätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka inne- har tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsättes av Konungen. I den mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förordnas av Konungen för viss tid.

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord- förande i skatterätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Konung- en.

Ordförande i skatterätt och läns- rätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborga- re. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

I länsskatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka innehar tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst till- sättes av Konungen. I den mellan- kommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förord- nas av Konungen för viss tid.

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord- förande i skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt meddelas be- stämmelser av Konungen.

Ordförande i skatterätt, fastig- hetstaxeringsrätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och före- dragande i sådan rätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

85

Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses genom val. Valet för- rättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som läns- styrelsen bestämmer efter befolk- ningstalen. l Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Got- lands kommun.

Nämndeman i länsskatterätt, fas- tighetstaxeringsrätt och länsrätt ut- ses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstings- kommun, av landstinget och kom- munfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen be- stämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas val av kom- munfullmäktige i Gotlands kom- mun.

Nämndeman i den mellankommunala skatterätten förordnas av Konung-

en.

Värderingsteknisk ledamot i fas- tighetstaxeringsrätt förordnas av länsstyrelsen.

95

Valbar till nämndeman i läns— skatterätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är mantals- skriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämnde- man i den mellankommunala skat- terätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Valbar till nämndeman i läns- skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är myndig svensk med- borgare, som är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommunala skatterätten får utses endast myndig svensk med- borgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrel- se lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsu- lent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämnde- man är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämnde- man visar giltigt hinder, får skatte- rätt eller länsrätt entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Qaf

De värderingstekniska ledamöter- na i fastighetstaxeringsrätt skall ha sakkunskap i fråga om fastighets- värdering. BIand nämnda ledamöter skall finnas företrädd sådan sakkun- skap beträffande olika slag av fastig- heter.

Bestämmelsen i 9 5 andra stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande värderingsteknisk leda- mot.

Nämndeman i skatterätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndemani sådan rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.

11

Ledamot och föredragande i skatterätt och länsrätt skall ha av- lagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 & rättegångsbalken.

12

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 & rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatte- rätt eller länsrätt.

13

I fråga om omröstning i skatte- rätt och länsrätt gäller bestämmel- serna i 16 och 29 kap. rättegångs- balken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger först sin mening.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de nämndeman i fastighetstaxe- ringsrätt, dock att sådan nämnde- man utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.

Värderingsteknisk ledamot i fas- tighetstaxeringsrätt förordnas för tid som sägs i nästföregående stycke.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman eller förordnas ny värderingsteknisk ledamot för den tid som i vartdera fallet återstår.

Ledamot och föredragande i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 5 rättegångsbalken.

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 & rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatte- rätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt.

I fråga om omröstning i skatte- rätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden sä- ger först sin mening.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 14 &

Konungen meddelar ytterligare Konungen meddelar ytterligare föreskrifter om skatterätts och läns- föreskrifter om skatterätts, fastig— rätts organisation och verksamhet. hetstaxeringsrätts och länsrätts or-

ganisation och verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975, dock att lagen skall gälla redan dessförinnan i fråga om åtgärder som erfordras för lagens tillämpning efter ikraftträdandet.

Utredningsuppdraget

Direktiven för fastighetstaxeringsutred- ningen återfinns i statsrådsprotokollet den 4 december 1970. Statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde bl. a. följande:

"Det regelsystem som numera byggts upp på fastighetstaxeringens område — i övervägande grad på grundval av det arbete som fastighetstaxerings- kommittéerna utfört — får antas i stort gälla under överskådlig framtid. Emellertid är vissa frågor fortfarande inte helt tillfredsställande lösta. De äri huvudsak följande.

För värdering av jordbruksfastighet finns f. n. två metoder, den s. k. konventionella metoden och den s.k. norrlandsmetoden. Den konventionella meto— den innebär att värdet av de byggnader som hör till jordbruket räknas in i hektarvärdena för åkermar- ken. Med norrlandsmetoden sker värderingen av åkerjord och byggnader separat med ledning av särskilda enhetsvärden för åker och byggnader. Oberoende av vilken av dessa metoder som kom- mer till användning är det angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. En av fastighetstaxeringens grundprinciper är emellertid att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxeringsenhetens allmänna saluvärde. Undantag från denna princip har av särskilda skäl hittills gjorts endast för område som utgörs av skogsmark och växande skog. En taxeringsmetod som innefattar särskilt angivande av byggnadsvärde bör således inte få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprinci— pen.

De regler som f.n. gäller för taxering av skogs— mark och växande skog återfinns i kommunalskat- telagen (1928: 370) och skogsvärderingsinstruktio- nen (1951: 440). Bestämmelserna är i vissa avseen- den föråldrade, bl. a. beroende på att de tillkommit under en tidsperiod då produktionsförhållandena i skogsbruket var andra än vad de är i dag. I synnerhet gäller detta frågan om avdrag för allmän- na kostnader i skogsbruket. En lösning av denna fråga har aktualiserats vid flera tillfällen och framstår nu som angelägen.

Skogsvärdet innefattar enligt gällande regler i princip värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbrukets drift. Särskilt förmåns- värde kan dock åsättas när byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har

större kapacitet än vad som behövs för nämnda drift. Frågan om taxeringen av byggnader på skogen är komplicerad och det bör framhållas att de nuvarande reglerna inte är helt tillfredsställande. Bl. a. kan påpekas att det inte finns klara regler för avgränsning i fall då byggnader används både för skogsbruksdrift och för annat ändamål, t. ex. inom jordbruket. Utformningen av dessa regler har vidare ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket."

Sedan departementschefen framhållit, att skogsvärderingsinstruktionen även i vissa andra avseenden var föråldrad och i behov av översyn, bl. a. i terminologiskt avseende, och att detsamma var förhållandet i några av de avsnitt i anvisningarna till kommunalskatte- lagen som rör fastighetstaxering, anförde han bl. a.:

”I fråga om taxeringsförfarandet finns anledning att undersöka om taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter kan förenklas.

Vidare har kritik uttalats när det gäller delgiv- ningsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. F. n. sker delgivningen genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Dessutom får fastighetsägaren som en serviceåtgärd personlig underrättelse ivissa fall genom vanlig postförsändelse. Med det ökade antalet fritidshusägare har frågan uppkommit huru- vida utläggningen av fastighetslängden, som sker endast i den kommun där fastigheten är belägen, kan anses till fyllest som delgivning. Krav har framställts på personlig delgivning. Frågan om en övergång till ett system med personlig delgivning bör givetvis belysas mot bakgrunden av kostnads- aspekten. Ökade kostnader för det allmänna bör vägas mot vinsten för den enskilde.

] samband med en översyn av förfarandet vid fastighetstaxeringen bör också undersökas möjlig- heterna till ytterligare rationalisering av kontorsru- tinerna, bl.a. genom ökat utnyttjande av ADB, i syfte att minska kostnaderna för fastighetstaxe- ringen.

Statsmakterna har nyligen fattat beslut i princip om inrättande av länsskatterätter från den 1 juli 1971 (prop. 1970: 103, KU 34, rskr 248, SU 132,

rskr 308). Länsskatterätterna avses skola ersätta prövningsnämnderna som instans i taxeringsproces- sen. Prövningsnämnderna har f. n. att ta befattning även med besvärsmål när det gäller den särskilda fastighetstaxeringen. För den allmänna fastighets— taxeringen finns en särskild mellaninstans, den s.k. fastighetsprövningsnämnden. Fastighetsprövnings- nämnden är emellertid inte bara dömande instans, den har också vissa funktioner att fylla på ett förberedande stadium när allmän fastighetstaxering skall äga rum. Med hänsyn till den omorganisation av länsstyrelserna och prövningsnämnderna som är avsedd att genomföras till den 1 juli 1971 såvitt avser den årliga taxeringen — inkomst- och förmö- genhetstaxeringen samt den särskilda fastighets- taxeringen synes det lämpligt att i motsvarande mån omorganisera fastighetsprövningsnämnderna och länsstyrelsernas befattning med den allmänna fastighetstaxeringen.

De spörsmål som jag nu har berört faller i stor utsträckning utanför de direktiv som givits åt fastighetstaxeringskommittéema. Enligt min me- ning är det lämpligt att deras arbete nu avslutas och att återstående frågor som ankommer på dessa utredningar jämte övervägandet av de här avsedda spörsmålen överlämnas åt en ny utredning. Denna utredning bör vara oförhindrad att föreslå även andra åtgärder på fastighetstaxeringens område. Vidare bör utredningen överväga om det är lämp- ligt att sammanföra de bestämmelser om fastighets- taxering som nu finns i skilda författningar till ett författningskomplex.”

Under sitt arbete har fastighetstaxe- ringsutredningen haft samråd med utred- ningen (Fi 1967: 33) om det skatterättsliga fastighetsbegreppet och med jordbruksbe- skattningskommittéen (Fi 1969: 63). Vidare har vissa överläggningar förekommit med realisationsvinstkommittén (Fi 1970: 79) samt med andra organisationer och myndig- heter, t. ex. RSV, SCB och CFD, som berörs av utredningens arbete.

I Inledning

1. Fastighetstaxeringen och dess regler

1.1 Fastighetstaxeringens betydelse m.m.

Fastighetstaxeringens syfte har ursprungligen varit och är alltjämt i första hand att åstadkomma ett underlag för den kommu- nala fastighetsbeskattningen främst i form av taxeringsvärden på fastigheterna. Till skill- nad från den statliga inkomstbeskattningen av fastighet är den kommunala beskatt- ningen av fastighet utformad som en garanti- skatt. Detta innebär att den kommun, där en fastighet är belägen, skall garanteras att få viss skatt från fastigheten. Enligt nuvarande bestämmelse i 47 & KL sker detta genom att till fastighetsägarens inkomster av olika slag läggs ett belopp motsvarande viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Detta belopp, garantibeloppet, motsvarar f.n. två procent av fastighetens taxeringsvärde. Procenttalet, det s.k. repartitionstalet, bestämdes 1953 till fyra procent, 1957 till två och en halv procent samt 1965 till alltjämt gällande två procent. För att undvika dubbelbeskattning avräknas emellertid vid den kommunala be- skattningen från nettointäkten av fastigheten ett s.k. procentavdrag, vilket är lika stort som garantibeloppet för fastigheten (455 KL). För kommunerna innebär fastighetsbe- skattningen en merinkomst endast om den är effektiv, vilket den är om procentavdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt garantibeloppet helt eller delvis kvar- står trots grundavdrag och skattereduktion.

Om man bortser från den inverkan på skatteunderlaget, som härrör från grundav- drag och skattereduktion, innebär garantibe- skattningen dock alltid att den kommun, där fastighet är belägen, har en garanti för att minst två procent av taxeringsvärdet av varje inom kommunen belägen skattepliktig fastig- het skall inkomstbeskattas där.

Frågan om fastighetsbeskattningens effek- tivitet har undersökts av bl.a. 1950 års skattelagssakkunniga (SOU 1953: 8) och 1957 års fastighetsskattesakkunniga (SOU 1960: 4). De båda sakkunnigegrupperna vari fråga om effektivitetsgraden hos fastighets- beskattningen på det hela taget samstämmi- ga.

Fastighetstaxeringsutredningen redogör för fastighetsskattesakkunnigas undersök- ningar i avsnitt 7.3, där utredningen vid sina överväganden i w'ss mån utgått från det resultat som fastighetsskattesakkunniga re- dovisat. Med utgångspunkt från den effekti- vitetsgrad, som utredningen beräknat enligt vad som framgår av nyssnämnda avsnitt, samt från de skattepliktiga taxeringsvärden, som uppges i SCB:s sammanställning över slutresultatet av 1972 års fastighetstaxering, kan följande uppställning göras som — utan att göra anspråk på exakthet utvisar storleksgraden av den nuvarande effektiva garantibeskattningen.

Vid en genomsnittlig kommunal utdebite- ring av 25 kr motsvarar det beräknade

Taxeringsvärde Garantibelopp Effektivitets- Effektiva 1972 milj. kr grad garantibelopp miljarder kr % milj. kr Jordbruk 33,2 664 20 132,8 Villor och fritidshus 86,5 1 730 75 1 297,5 Hyres- och affärs- fastigheter 102,3 2 046 75 1 534,5 Industrifastigheter 57,7 1 154 20 230,8 Exploateringsfastig- heter 2,8 5 6 100 56,0 Summa 282,5 5 650 3 251,6

effektiva garantibeloppet en årlig inkomst för kommunerna av 813 milj. kr. Med hänsyn bl. a. till den stegring av fastighets- priserna, med vilken man har att räkna för flertalet fastighetstyper, torde motsvarande belopp år 1975 kunna anges till omkring 900 milj. kr.

Uppgifter från fastighetstaxeringen kom- mer till användning för åtskilliga andra ända- mål än garantibeskattningen, både inom och utom beskattningens område. Redogörelse härför har lämnats i flera betänkanden, varav de senaste avgetts av fastighetstaxeringskom- mittéerna (SOU 1968: 32 och Stencil Fi 1971: 2) och av utredningen om det skat- terättsliga fastighetsbegreppet (Ds Fi 1971: 15). För beskattningens del kan näm- nas den schablonmässiga inkomstbeskatt- ningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter, som tillhör bostadsföreningar m.fl., där bruttointäkten beräknas till viss procent av taxeringsvärdet. Uppgifter från fastighetstaxeringen används vidare för att framta underlag för byggnadsavskrivningar och för beskattning av intäkt av skogsbruk. De har vidare inom beskattningens område betydelse för realisationsvinstbeskattningen, för fördelning av inkomst av fastighet mellan olika kommuner, för beräkning av förmögen- hetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt stämpel— skatt rn. m.

Även utanför beskattningens område 'har rättsverkningar knutits till värden och andra uppgifter som fastställs vid fastighetstaxe- ringen. Detta har närmare beskrivits i nyss- nämnda betänkanden. I korthet kan här nämnas en del av dessa fall.

Taxeringsvärdets storlek har betydelse för

vissa placerings- och fonderingsregler i bl. a. förordningen (1924: 474) med särskilda be- stämmelser om anbringande av omyndigs medel, lagen (1972:262) om understöds- föreningar, lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, kommunallagen (1953: 753, omtryckt 19692765), förordningen (1956:629, om- tryckt 1964: 495) om erkända arbetslöshets— kassor, reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fon- der och reglementet (1962z401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskas- sornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen. I detta samman- hang kan vidare framhållas att även om tidigare föreskrifter, som avsåg fastighetsbe- låning och hade anknytning till taxerings- värdet, numera upphävts det dock inte är ovanligt, att en sådan anknytning alltjämt sker i praktiken. Vidare kan nämnas att föreskrifter om fastighets taxeringsvärde som grund för beräkning av belopp, intill vilket inteckning i fastighet får godkännas som säkerhet vid utlåning eller som täckning för fonder, kan förekomma även vid obligations- upplåning och som villkor för placering av stiftelses medel. Taxeringsvärdets storlek kan även ha betydelse som fördelningsgrund t.ex. i fråga om bidrag till vägförenings utgifter enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar och av ansvarighetsbeloppet i fråga om gemensamt intecknade fastigheter enligt jor- dabalken (l970:994). Enligt förköpslagen (1967: 868) får kommuns förköpsrätt inte utövas i fråga om fastighet med mindre ägovidd än 3 000 m2 och med lägre taxe- ringsvärde än 200 000 kr.

Fastighets beskattningsnatur, dvs. dess ka- raktär av antingen jordbruksfastighet eller annan fastighet, sådan den fastställs vid fastighetstaxeringen, har avgörande betydel- se vid tillämpningen av jordförvärvslagen (1965: 290) och jordhävdslagen (1969: 698). Inkomst av jordbruksfastighet men ej av annan fastighet är vidare pensionsgrundande i fråga om tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Slutligen kan nämnas att vid fastighetstaxeringen fast- ställda arealuppgifter har betydelse för möj- ligheten att erhålla särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag enligt kungörelsen (1967: 422) om särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag åt jordbrukare.

Även för andra ändamål efterfrågas värden och andra uppgifter, som bestäms vid fastig- hetstaxeringen. Såväl statliga och kommuna- la organ som det privata näringslivet, enskil- da personer och institutioner har användning därav, både då det gäller bedömningar av själva fastighetsmarknaden och klarläggan— den av fastighetsbeståndets struktur för olika planeringsändamål och samhällspolitiska överväganden. Användbara för nyssnämnda ändamål torde även vissa nya uppgifter vara som fr.o.m. 1970 års taxering redovisats utöver de traditionella; de sistnämnda har avsett värden, beskattningsnatur, skatte- pliktskod, arealstorlek m. m. Antalet i fastig- hetslängderna angivna koder är i fråga om beskattningsnatur två och skatteplikt nio. De nya uppgifterna avser ägarekategorier, för vilka anges nio koder, fastighetstyper, för vilka anges tjugo koder, bebyggelseförhållan- den, för vilka fem koder markeras, m. fl.

Betydelsen för bl. a. samhällsplaneringen av uppgifterna från fastighetstaxeringen ac- centueras ytterligare genom den integrering som avses efter hand skola komma till stånd mellan fastighetslängdemas uppgifter från fastighetstaxeringen, intagna på RSV:s fas- tighetsband, och register av olika slag, som skall upprättas av CFD och finnas i nämn- dens fastighetsdatabank eller övriga registre- ring.

För att kunna tjäna bl. a. de olika ända- mål, som nu angetts, måste uppgifterna från

fastighetstaxeringen fylla vissa kvalitetsmäs- siga krav. Arbetet med fastighetstaxeringen skall ske inom en tidsmässigt ganska knapp ram. Detta medför att värderingen till en viss del måste utföras med schabloniserade meto— der. I fråga om andra uppgifter än värdena, såsom fastighets beskattningsnatur, bebyg- gelseförhållanden, areal m. m., torde kvalite- ten kunna bedömas som tillfredsställande. Då det gäller taxeringsvärde kan man givetvis inte hävda att ett åsatt värde exakt återger en fastighets värde vid försäljning av densam- ma, eftersom man överhuvud inte kan kom- ma längre i värderingshänseende än att man fastställer det mest sannolika priset för en fastighet. Det bör emellertid framhållas att taxeringens kvalitet även i fråga om värdena fr.o.m. 1970 års taxering förbättrats avse- värt. Detta har berott på dels de modernise- rade metoder för värderingen m. m. som då tillkom genom omfattande RN-anvisningar dels den bättre kvalificerade personal, som utnyttjades vid 1970 års taxering.

Utredningen framlägger nu ytterligare för- slag med syfte att förbättra taxeringen. Det resultat, som fastighetstaxeringen med ut- nyttjande av bättre tekniska och administra- tiva hjälpmedel numera bör kunna nå, gör enligt utredningens mening uppgifterna från fastighetstaxeringen väl användbara både för nu föreskrivna ändamål och för de ytterliga- re ändamål som kan befinnas lämpliga.

Utredningens översyn har avsett merpar- ten av fastighetstaxeringens regler. Utanför översynen har dock lämnats reglerna om taxering av vattenfallsfastighet. Vidare har utredningen avstått från att lämna förslagi fråga om en del fastighetstaxeringsregler, som f. n. är föremål för översyn inom andra utredningar eller inom finansdepartementet. Detta gäller frågor om det skatterättsliga fastighetsbegreppet, materiella skatteplikts- frågor, frågor om begreppet taxeringsenhet och om gemensamhetsanlåggningar.

1.2 Allmänt om författningsbestämmelserna

Enligt direktiven för fastighetstaxeringsut- redningen har utredningen bl. a. att överväga

om det är lämpligt att sammanföra de bestämmelser om fastighetstaxering som nu finns i skilda författningar till ett författ- ningskomplex. För att möjliggöra ett ställ— ningstagande i denna fråga lämnas först en allmän översikt över dessa bestämmelser. Komplexet av nu gällande fastighetstaxe- ringsregler har till största delen kommit till och efter hand byggts på under de senaste ca femtio åren. Under större delen av 1920-ta- let ingick de materiella bestämmelserna för fastighetstaxeringen i allt väsentligt i då gällande förordningar om fastighetstaxering och skogsvärderingsinstruktioner. Dessa be- stämmelser var knapphändigare än de nu gällande reglerna. Vad angick värderingsfrå— gorna upptog reglerna för värdering av jord- bruksfastigheter det dominerande utrymmet, vilket var förklarligt med hänsyn till fastig- hetsbeståndets dåvarande struktur, med övervikt i antal och värde för jordbruksfas- tigheterna i förhållande till annan fastighet. Fastighetstaxeringsreglema i KL har, sedan denna lag trätt i kraft den 1 januari 1929, kompletterats endast på ett fåtal punkter fram till den översyn som företogs av fastig- hetstaxeringskommittéema inför 1970 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1968: 32; prop. 1968:154; SFS 1968: 729—732). Av tidigare ändringar kan nämnas den utbygg- nad av reglerna om taxering av vattenfalls- fastigheter som skedde 1932 och 1950. Vidare ändrades reglerna för tomt- och industrivärde 1932, varjämte bestämmelser om särskilt maskinvärde infördes 1937. Reg- lerna för värdering av t. ex. de numera utan jämförelse vanligast förekommande fastighe- terna, villafastigheterna, har däremot i stort sett lämnats oförändrade. Däremot har hela tiden förekommit en noggrann reglering av taxeringen av skog och skogsmark i för olika tider gällande skogsvärderingsinstruktioner.

För allmän fastighetstaxering har under här avsedd tidsrymd gällt förfarandebestäm- melser, som varit skilda från motsvarande regler vid den årliga taxeringen. För årlig fastighetstaxering och övrig årlig taxering har förfarandereglema tidigare till stor del varit gemensamma. Den årliga fastighetstaxe—

ringen har numera efter förslag av fastighets- taxeringskommittéerna _ vilka även föresla- git omfattande ändringar av reglerna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering —— fått en organisation som till väsentliga celar skiljer sig från den övriga årliga taxeringen (prop. 1970: 160). På grund härav och då datarutiner och kontorsrutiner av särikilt slag numera utvecklats för den årliga fastig- hetstaxeringen liksom för den allmänna fas- tighetstaxeringen, har förfarandereglema för fastighetstaxeringen så gott som helt srilts från förfarandereglema för övrig taxering. De ändringar av TF och TK som getts under senare år i samband med bl. a. fastighetstaxe- ringskommittéernas förslag finns intag—ta i SFS 1968:733 och 734, 1969:210, 1969: 709 och 710, 1970: 231 och 673. Vidare har de formella reglerna om fastig- hetstaxering i TF och TK kompletterats med omfattande anvisningar av RN (RSV).

1.3 Gällande regler

De regler som f. n. gäller för fastighetstaxe- ringen och med fastighetstaxeringen sam- manhängande frågor ingår i ett flertal lagar och förordningar samt andra regelsamlingar. Dessa redovisas i det följande, därvid de författningar m. m. först anges som i'rnefat- tar materiella regler för fastighetstaxeringen.

De materiella frågorna vid fastighetstaxe- ringen regleras i första handi KL. I 4—13 && denna lag samt i anvisningar till dessa para- grafer finns grundläggande bestämmelser om vad som i skatterättslig mening är fastighet samt om skatteplikt för fastighet, beskatt- ningsnatur, taxeringsenhet, värdering, m. in.

För skogstaxeringen finns vidare en utför- lig reglering i Ska. Bestämmelser för taxe- ring av skog och skogsmark finns även i kungörelsen angående fastställelse av vissai Skvl angivna tabeller (SFS 1956: 361) och förordningen om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering (SFS 1969:209). Dessa författningar avser fastställande av skogs- och markvärdcfakto- rer respektive s.k. säkerhetsmarginzl; den sistnämnda innebär viss reduktion av skogs-

värdena. På grund av bestämmelser i Skvl skall skogshögskolan meddela centrala anvis- ningar inför allmän fastighetstaxering angå- ende apteringsområden m. m.

För taxeringen av vattenfallsfastigheter utfärdar Kungl. Maj: t på grund av föreskrift i KL anvisningar inför varje allmän fastig- hetstaxering. Sådana finns i kungörelsen om anvisningar för taxeringen av vattenfallsfas- tighet vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring (SFS 1969: 310). Anvisningarna är med- delade till ledning vid uppskattning av out- byggt vattenfall (fallvärde). För värderingen av vattenfallsfastigheterna i övrigt har särskil- da sakkunniga på uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetat rekommenda- tioner. Dessa har benämnts ”Tabeller för index och avskrivning m. m. till ledning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering vid uppskattning av värdet av kraftverk och regleringsdammar".

Centrala anvisningar för värdering av i stort sett samtliga typer av fastigheter och för andra materiella värderings- och taxe- ringsfrågor har utfärdats av RN inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Särskilda centrala anvisningar har vidare utfärdats in- för 1971 och 1972 års särskilda fastighets- taxeringar av RN respektive RSV.

Centrala rekommendationer främst av- seende taxeringsvärdenivå vid allmän fastig- hetstaxering lämnas vidare vid det s.k. Stockholmsmötet, vilket hållits i maj året före allmän fastighetstaxering i samband med överläggningar som RN på sätt föreskri- vits i TK haft med landskamrerare, taxerings- intendenter och andra i fastighetsvärdering kunniga personer. I samband därmed har skogssakkunniga sammanträtt och lämnat i särskild ordning publicerade rekommenda- tioner i vissa skogstaxeringsfrågor.

Anvisningar utfärdas dessutom för fastig- hetstaxeringen i varje län. Detta sker inför allmänna fastighetstaxeringar; i anvisningar- na för de allmänna fastighetstaxeringarna inbegrips lokala skogstaxeringsanvisningar. Varje år mellan de allmänna fastighetstaxe- ringarna kan vidare lämnas länsanvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen. De

lokala anvisningarna för allmän och särskild fastighetstaxering skulle tidigare fastställas av fastighetsprövningsnämnden respektive prövningsnämnden. Enligt nu gällande be- stämmelser skall RSV fastställa länsanvis- ningarna för särskild fastighetstaxering; be- träffande anvisningsförfarandet vid den all- männa fastighetstaxeringen kommer utred- ningen att framlägga förslag i det följande.

Regler om materiella fastighetstaxerings— frågor finns i ytterligare författningar m. m. exempelvis i lag om särskilt uppskattnings- värde på fastighet (SFS 1971: 171).

De processuella och administrativa frågor- na vid fastighetstaxeringen regleras — för- utom av bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen — främst i TF och TK. Grundläggande i detta sammanhang är vidare förordningen angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum (SFS 1962: 656).

Bestämmelser i förfarandefrågor vid fastig- hetstaxeringen finns vidare i ett antal kun- görelser, kungliga brev o. (1. Här kan nämnas Kungl. Maj:ts brev den 21 februari 1969 angående skyldighet för överlantmätare, lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse att till länsstyrelse överlämna vissa handlingar m.m. för fastighetstaxeringen och Kungl. Maj: ts brev den 1 juni 1951 till länsstyrelser- na angående föreskrifter för upprättandet och förandet av liggare över vattenfallsfastig- heter. Vidare kan erinras om kungörelser om bevarande av deklarationer för 1928, 1938, 1952 och 1957 års allmänna fastighets- taxeringar (SFS 1937: 977, 1948: 385, 1962: 591 respektive 1967: 704) och Kungl. Maj:ts cirkulär den 2 december 1955 till samtliga länsstyrelser angående utgallring av handlingar i prövningsnämndernas arkiv (SFS 1955: 693).

Omfattande centrala anvisningar och läns- anvisningar utfärdas även i processuella och administrativa frågor. Sådana har utfärdats av RN, senare RSV, både inför 1970 års allmänna fastighetstaxering och inför de därefter följande särskilda fastighetstaxe- ringarna. Vidare utfärdas centralt vissa admi- nistrativa anvisningar för länsstyrelsernas da-

taenheter och de lokala skattemyndighetema m. m. i fastighetstaxeringsfrågor.

1.4. Synpunkter och förslag

Regel- och anvisningskomplexet för fastig— hetstaxeringen, som sålunda är fördelat på ett flertal författningar m.m., har en avse- värd omfattning. Med hänsyn till de mång- skiftande problem, materiella och formella, som behandlas vid fastighetstaxeringen, tor- de detta emellertid vara svårt att undvika.

Av de värderingsregler o. d. som bunditsi lag eller författning är skogstaxeringsreglema i Skvl och reglerna om taxering av vatten- fallsfastigheter i anvisningarna till 9 & KL förhållandevis mest omfattande. Motsvaran— de reglering finns beträffande övriga fastig- hetstyper till huvudsaklig del i RN: s centrala anvisningar inför 1970 års allmänna fastig- hetstaxering.

I detta sammanhang kan framhållas att de avsnitt i de centrala skatteförfattningarna KL, TF och TK, som avser fastighetstaxe- ringsregler, är omfattande både i sig och i förhållande till de övriga reglerna i nämnda författningar. Av TF:s 200 paragrafer avser f.n. 70 enbart fastighetstaxering; därutöver finns bestämmelser som delvis avser fastig- hetstaxering. Motsvarande siffror för TK är totalt 100 paragrafer av vilka 40 avser enbart fastighetstaxering.

Till 1970 års allmänna fastighetstaxering såg man sig föranlåten att genom finansde- partementets försorg ge ut publikationen ”Skatte- och taxeringsförfattningarna” i ett särtryck, i vilket medtagits de författningar som berörde fastighetstaxeringen. Särtrycket omfattade, inklusive anvisningar för taxering av vattenfallsfastighet, 175 sidor. ”Skatte- och taxeringsförfattningarna 1970” innehöll 522 sidor. Bestämmelserna i "Skatte- och taxeringsförfattningarna” avser med andra ord till ca en tredjedel fastighetstaxeringsreg- ler, insprängda bland de andra skatte- och taxeringsreglerna. Detta gör ”Skatte- och taxeringsförfattningarna” onödigt omfattan- de och svårgripbara för den som skall syssla enbart med inkomst- och förmögenhetstaxe-

ring. De är vidare svåröverskådliga för den som har att tillämpa fastighetstaxeringsreg- lerna.

Vid den översyn som under senare tid företagits av de processuella reglerna synes man inte helt genomgående ha kunnat hän- föra bestämmelserna om fastighetstaxering till de delar av regelkomplexet dit de med hänsyn till sin art och sin valör lämpligen borde höra. Alltjämt finns exempelvis i TF bestämmelser om hur och när lokal skatte- myndighet i vissa fall skall kommunicera med länsstyrelsen. Denna typ av regler för kommunikation mellan olika statliga myn— digheter bör inte ingå i TF utan i TK eller andra föreskrifter eller anvisningar. Vidare finns t. ex. förfaranderegler i Skvl, vilka i och för sig inte bör innefattas i en värde- ringsinstruktion.

Den bristande konsekvens som nu fram- hållits gör sig än mer gällande beträffande de materiella reglerna vid fastighetstaxeringen. En konsekvent skiktning på de olika författ- ningarna och anvisningssamlingarna efter be- stämmelsernas valör eller art kan där inte sägas vara genomförd.

Vid den översyn av fastighetstaxeringsreg- lerna som företogs av fastighetstaxerings— kommittéerna före 1970 års allmänna fastig- hetstaxering gjordes vissa ändringar i de regler i KL som avser värdering. Dessa ändringar hänförde sig till regler för taxe- ringen av jordbruksfastigheter. De avsåg främst uppdelningen av sådana fastigheters totalvärden på delvärden och innebörden av de olika delvärdena. Några motsvarande änd— ringar av reglerna om taxering av annan fastighet företogs inte. Reglerna i KL om taxering av jordbruksfastighet kom därige- nom att ytterligare betonas framför reglerna för taxering av annan fastighet.

Den ojämnhet som sålunda föreligger i omfattningen av föreskrifterna om värdering beträffande å ena sidan jordbruksfastighet och å andra sidan annan fastighet har till stor del uppvägts genom det komplex av anvis- ningar som RN utfärdade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Fastighetstaxe- ringskommittéema hade i sitt betänkande

”Fastighetstaxeringens regler och organisa- tion. Förslag till vissa ändringar" (SOU 1968: 32) framhållit bl. a. den bristande likformigheten mellan anvisningarna i sakliga frågor för fastighetstaxeringen i olika län (5. 107 f. och s. 128 f.). Av bl. a. detta skäl föreslog fastighetstaxeringskommittéerna att arbetet med anvisningarna för fastighetstaxe- ringen till större del än tidigare borde utföras centralt. Föredragande departementschefen uttalade att han ansåg förslaget innebära en avsevärd förbättring (prop. 1968: 154 s. 66).

RN utfärdade därefter, som nämnts, inför 1970 års allmänna fastighetstaxering anvis- ningar för taxeringen av flertalet typer av fastigheter. Anvisningarna intogs i en av RN och fastighetstaxeringskommittéerna sam- manställd handledning för allmän fastighets- taxering 1970 (kallas i fortsättningen Hand- ledningen). Genom dessa centrala anvis- ningar kompletterades värderingsreglema i KL i de hänseenden, där sådana regler redan fanns i viss omfattning, såsom beträffande jordbruksfastigheter. För fastigheter med be- skattningsnaturen annan fastighet, för vilka värderingsreglema — utom i vad avser vatten- fallsfastigheter är knapphändiga i KL, t. ex. för villafastigheter, meddelade RN utförliga anvisningar. Dessa kom därvid att motsvara bestämmelserna om värdering av jordbruksfastigheter i främst KL: s anvis- ningar i kombination med RN: s anvisningar. För skogsvärdering utg'ordes motsvarande regler av anvisningar i KL tillsammans med främst reglerna i Skvl och för vattenfallsfas- tigheter likaså av anvisningar i KL tillsam- mans med av Kungl. Maj:t utfärdade anvis- ningar och av särskilda sakkunniga lämnade rekommendationer. RN:s anvisningar avser vidare taxeringen av sådana fastighetstyper för vilka särskilda bestämmelser inte lämnats i KL, t. ex. gruvor, gemensamhetsanlågg- ningar, fiske, jakt, täkter, exploateringsfas- tigheter rn. m.

Genom det anvisningskomplex som utar- betats av RN i samarbete med fastighetstaxe- ringskommittéerna har fastighetstaxerings- reglerna inom vissa områden anpassats efter nuvarande samhällsförhållanden. Före 1970

års RN-anvisningar fanns åtskilliga luckor i regelsystemet. Genom nämnda anvisningar samt RN: s anvisningar inför 1971 års särskil- da fastighetstaxering, 1972 års nya lagstift- ning om den särskilda fastighetstaxeringen (prop. 1972149; SFS 19722169—171 och 443) — som tillkommit efter förslag av utredningen och som främst avser nytaxe- ringsgrunder, värderingsmetodik och slopan- de av viss deklarationsskyldighet -— samt RSV:s anvisningar inför 1973 års särskilda fastighetstaxering har dessa luckor i stort sett fyllts ut. Emellertid får delar av regel- komplexet i KL, Skvl och TF anses vara föråldrade. Utredningen kommer i dessa avseenden i enlighet med sina direktiv att föreslå vissa ändringar.

Av vad nu sagts framgår att komplexet av regler om fastighetstaxering är omfattande och att det är fördelat på ett stort antal författningar m. rn. Vidare har systematiken i regelkomplexet delvis gått förlorad bl. a. genom att regler av samma valör ingår i författningar m. ni. av olika dignitet. Regel- komplexets struktur har gjort att fastighets- taxeringsreglerna som helhet blivit ohanterli- ga och i viss mån svåröverskådliga. Enligt utredningens mening föreligger därför vägan- de skäl för en teknisk omarbetning av regelkomplexet för fastighetstaxering så att det i största möjliga utsträckning görs fri- stående från övriga skatte- och taxeringsreg— ler. Denna omarbetning — som utredningen sålunda förordar — bör emellertid inte en- dast avse att till ett författningskomplex sammanföra de bestämmelser om fastighets- taxering som nu finns i skilda författningar. Ett urval bör därvid även göras i avseende å vilka av de gällande reglerna som bör ingå i författningskomplexet för fastighetstaxe- ringen bestående av en eller flera författ- ningar och vilka som bör hänföras till RSV:s anvisningsområde. Det är nämligen utredningens uppfattning, som närmare kommer att belysas senare i framställningen, att regleringen av fastighetstaxeringen ivissa avseenden, t. ex. i vad gäller skogstaxeringen och vattenfallstaxeringen, i högre grad än tidigare bör ske genom anvisningar från RSV.

På grund av tidsbrist finner sig utredning— en inte hinna utarbeta ett sådant fullständigt förslag till ett nytt författnings- och anvis- ningskomplex för fastighetstaxeringen, som utredningen sålunda förordar. Utredningens arbete måste nämligen avslutas kring årsskif- tet 1972/1973 om det skall bli möjligt att tillämpa på utredningens förslag grundade lagändringar vid 1975 års allmänna fastig- hetstaxering. Utredningen har fått iuppdrag att med sikte på nämnda fastighetstaxering framlägga förslag inom åtskilliga för fastig- hetstaxeringen väsentliga områden. Utred- ningen har på grund av vad nu anförts funnit det lämpligast att avge sina förslag inom den författningsram som nu gäller för fastighets- taxeringen. För en kommande teknisk om- arbetning av regel- och anvisningskomplexet vill utredningen emellertid ange några skiss- artade riktlinjer.

Enligt utredningens mening borde i KL och TF endast kvarstå ett mindre antal bestämmelser om fastighetstaxering. I dessa bestämmelser skulle anges vissa huvudregler för denna taxering, medan hänvisning i övrigt skedde till bestämmelserna i en fastig— hetstaxeringsinstruktion.

I en sådan instruktion, antagen av Kungl. Maj: t och riksdagen, borde i princip innehål- let i återstoden av de av utredningen före— slagna paragraferna i andra kapitlet i KL tas in liksom huvudparten av tredje och fjärde avdelningarna i TF. Vidare borde i fastighets- taxeringsinstruktionen tas in den del av anvisningarna till 5—13 åå KL, Skvl, RN:s och RSV: s anvisningar liksom andra tidigare nämnda författningar och anvisningar som avser generella värderingsgrunder och andra allmänna taxeringsgrunder.

Återstoden av regel— och anvisningskom- plexet bör fördelas på en av Kungl. Maj:t utfärdad fastighetstaxeringskungörelse och på centrala och lokala anvisningar. Kungörel- sen bör innehålla bl. a. föreskrifter om myn- digheters åligganden m.m. av det slag, som nu ingår i TK, samt återstående del av Skvl och anvisningarna till 5—13 55 KL i den mån dessa stadganden på grund av sitt innehåll inte anses kunna regleras genom anvisningar

Den förhållandevis omfattande del av cen- tral reglering som därutöver erfordras för fastighetstaxeringen bör enligt utredningens mening —— såsom närmare framgår av den fortsatta framställningen — överlåtas på RSV att ombesörja genom anvisningar.

II

Frågor som rör grunderna för taxering av fastighet

2. Allmänt

Utredningen har enligt sina direktiv ålagts att se över väsentliga delar av de materiella reglerna för fastighetstaxeringen, främst reg- lerna om skogstaxering och om taxering av byggnader på jordbruksfastighet. Enligt di- rektiven är utredningen vidare oförhindrad att föreslå även andra åtgärder på fastighets- taxeringens område. Som anförts i ett tidiga- re avsnitt har utredningen funnit att en del av de materiella reglerna för fastighetstaxe- ringen — utöver dem som särskilt framhållits i direktiven är otidsenliga. Med anledning därav kommer utredningen — som enligt vad tidigare anförts avger sina förslag inom ra- men t'ör nuvarande regelkomplex — att föreslå inte bara en genomgripande omarbet- ning av Skvl utan även avsevärda ändringari KL: s materiella regler om fastighetstaxering. Frågor som sammanhänger med taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter redovisasi en särskild avdelning i betänkandet.

I nu förevarande avdelning kommer utred- ningen att behandla frågor som rör grunder- na för taxering av fastighet, dvs. nyssnämnda materiella fastighetstaxeringsfrågor utom, så- som nyss anförts, dem som berör de skatte- fria fastigheterna. Först redovisas utred- ningens allmänna riktlinjer för en omarbet- ning av KL och Skvl samt huvuddragen av och de allmänna motiven för de principiella och redaktionella ändringar som föreslås i dessa författningar. Huvudparten av ifrågava- rande ändringsförslag motiveras i detta sam-

manhang. I senare kapitel återkommer emel- lertid utredningen med en mera ingående undersökning och motivering i fråga om förslag till ändringar ivissa materiella frågor. Detta gäller främst frågor om taxeringsvärde- nivå, taxering av byggnader på jordbruks- fastighet samt skogstaxeringen.

3. Gällande bestämmelser i KL och Ska

3.1 4—8 55 KL

4—8 åå KL innefattar reglerna om de grund- läggande begreppsbestämningarna för fastig- hetstaxeringen. I 4 å föreskrivs vad som inom skatterätten är att hänföra till fastig- het. I 5 å lämnas regler för undantag från skatteplikt för viss sådan egendom. Enligt 6 å 1 mom. skall all fastighet taxeras. Enligt 2mom. i denna paragraf skall emellertid taxeringsvärde inte åsättas fastighet som avses i 5 å 1 mom. 0), 2 och 4 mom., dvs. så kallade försvarsfastigheter, kommunikations- fastigheter respektive småbyggnader på ofri grund, värda mindre än 5 000 kr. 7 å innehåller bestämmelser om den fasta egen- domens klassificering på de båda beskatt- ningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet. 1 8 å slutligen stadgas vad som är taxeringsenhet, dvs. vad som skall taxeras för

sig.

3.2 9och 10 ,H'KL

I 9 5 och anvisningarna till denna paragraf lämnas regler om de värderingsgrunder och principer som skall gälla för beräkningen av taxeringsvärdet. Vidare lämnas mer speciella värderingsregler för taxeringsenheter med beskattningsnaturen jordbruksfastighet res- pektive med beskattningsnaturen annan fas- tighet. Vad beträffar jordbruksfastighet ges särskilda regler dels för värdesättning av

sådant område av taxeringsenheten, som inte utgörs av skogsmark och växande skog, och dels för värdesättning av område som utgörs av skogsmark och därå växande skog. För värderingen av sådan mark som kan exploa- teras för bebyggelseändamål finns särskilda regler. Utförliga regler lämnas även för värde- ringen av vattenfallsfastigheter.

Enligt 9å första stycket skall taxerings- värde åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris, det s. k. allmänna saluvärdet. Allmänna saluvärdet gäller dock normalt inte som uppskattningsgrund för område som utgörs av skogsmark och växande skog. Sådant område skall tas upp till det värde det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Om områ- det i fråga eller del därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller delen tas upp till allmänna saluvärdet (9 å andra stycket).

1 punkt 1 av anvisningarna till 9 å lämnas bestämmelser om de generella grunderna och metoderna för beräkning av det allmänna saluvärdet. Däri stadgas att med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan av- räkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de.

Av andra stycket i anvisningspunkten föl- jer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, inte utan vidare får anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett att köpeskillingen kan ha påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvär- de o.d., kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranle- das av vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer på fastighetsmarkna— den, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obe- tänksamt ingånget avtal m.m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligger, om vilka anledning ej finns anta att ovidkommande omständighe- ter inverkat på prisbildningen, kan ur dem dras en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, inte såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

I tredje stycket av anvisningspunkten sägs att man vid sidan av faktiskt betalda köpe- skillingar vilkas betydelse såsom uppskatt- ningsgrund dock ingalunda må underskattas — vid taxeringen måste beakta andra förhål- landen, som kan tjäna till ledning för bedö- mande av allmänna saluvärdet, såsom fastig- hetens avkastning m. m.

Fjärde—åttonde styckena i anvisnings- punkten innehåller — till komplettering av den i första hand angivna regeln om värde- ring efter erlagda köpeskillingar — bl. a. vissa regler för värdering av jordbruk efter enhets- värden samt värdering av vissa typer av annan fastighet enligt avkastnings- eller an- skaffningskostnadsmetoderna. Vidare lämnas föreskrift bl. a. om hänsynstagande till sär- skilda förhållanden på en fastighet och om

värdering av impediment. Ifrågavarande styc- ken i anvisningspunkten lyder:

”Särskilt vad angår jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden, som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostads- fastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt antal för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhållanden i all- männa marknaden eller för vilka eljest det allmän- na saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens och framför allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan måste värderingsmetoden lämpas efter om- ständigheterna i det särskilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan bygg— nad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en normal hyresavkastning, kan det exempelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden, som för- vandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkneliga framtida avkast- ningen, samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna enligt den procentsats, varmed för fastigheter av ifrågavarande slag kalky- leras vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i avkastningen och dennas sannolika varaktighet, vilka förhållanden kunna böra föranleda modifika- tioner i det värde, som framkommer vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tidpunkt är vid vilken avkastningsbeloppet förväntas utfalla. Kan avkastningen även vid nor- mal användning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårsavkastning diskonteras till ett nuvärde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämp- ligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Särskilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående varaktig- hetstid.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej

ens s.k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.”

I punkt 2 av anvisningarna till 9 å specifi- ceras närmare de för en fastighet säregna förhållanden som medför att justering bör ske av det värde som framräknats enligt allmänna taxeringsgrunder. Som exempel på sådana säregna förhållanden i vad avser jordbruksfastighet till den del den inte ut- görs av skogsmark och växande skog anges i första stycket av anvisningspunkten följande förhållanden:

”fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållan- den;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävd och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämp- liga, förfallna eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller be- stånd av växande träd å åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;-

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, möjlig- het till jakt, fiskevatten o.dyl., försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 å sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som avses i punkt 5 här nedan;

med mera sådant."

Motsvarande förhållanden i vad gäller an- nan fastighet exemplifieras i andra stycket i anvisningspunkten enligt följande:

"fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hömtomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastig- het, upplagsplats, stenbrott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.,

markens naturliga beskaffenhet och därav följan- de större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhål- landen, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av natur- förhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begär- lig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

med mera sådant.”

I sista stycket i anvisningspunkten före- skrivs bl.a. att, oavsett vilken metod som används för värderingen, det allmänna salu- värdet alltid skall vara avgörande för taxe- ringsvärdet. En tomt med byggnad, taxerad som annan fastighet, får sålunda inte åsättas högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande byggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfas- tighet, endast därför att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av enhetsvärden för jordbruksfastig- het.

I punkt 3 av anvisningarna till 9 å lämnas utförliga regler för taxeringen av vattenfalls- fastighet, nämligen outbyggt vattenfall (fall- värde), kraftverk och regleringsdamm. Vida- re lämnas vissa föreskrifter om värdering av ersättningskraft.

Punkt 4 av anvisningarna avser värde- ringen av den del av jordbruksfastighet som utgörs av skogsmark och därå växande skog. För dessa områden stadgas att de uppskatt- ningsgrunder skall gälla som sägs i Skvl. Därutöver skall följande i andra—femte styc- kena av anvisningspunkten upptagna värde- ringsregler m. m. gälla för skogsfastigheterna:

"Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav förekomsten av mervär- de, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder, upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsihstruktionen, upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark räknas icke s.k. impediment; sådan marks värde skall medräknas vid uppskattning av värde av övrig mark.

Särskild förmån på skogsmarken, såsom möjlig- het till jakt, byggnad på skogen, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig med särskilt belopp och ingå i värde av särskilda tillgångar. Värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde, som enligt punkt 3 av anvis- ningarna till 105 skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde förmånen har för den taxerings- enhet, varom fråga är. Sådan byggnad som är behövlig för skogsbruksdrift åsåttes intet särskilt värde. Dennas värde anses ingå i skogsvärdet. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 här nedan, område, som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles, skall området till den del det äger ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 & skogsmarkens avkastningsvärde och den växande skogens värde å dylikt område skola enligt här ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med motsvarande värden å övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten, framgår av anvis- ningarna till 10 å.”

För bestämmelserna i Skvl lämnas en kort redovisning i avsnitt 3.4. Till en mera ingåen- de redogörelse för skogstaxeringsreglema samt till utredningens överväganden och förslag i denna fråga återkommer framställ— ningen i kapitel 9.

1 punkt 5 av anvisningarna till 9 & lämnas tämligen ingående regler om värderingen av mark som har ett övervärde på grund av möjligheterna att exploatera den för bebyg- gelseändamål. I anvisningspunkten före- skrivs:

”Jordbruksfastighet eller del därav kan stundom äga ett högre allmänt saluvärde än om den skulle användas endast för jordbruk med binäringar eller skogsbruk på den grund, att den inom överskådlig framtid lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller likartat ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet, som är belägeni närheten av större stad eller i tillväxt varande industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt sam- hälle. Men även närbelägenhet till gruv— eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning eller an- nat sådant företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde ingår ett mervärde av ifrågava- rande art; i den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen därför lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu

är fråga, bör iakttagas, att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och att hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploateras såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter kunna först successivt försäljas och exploa- teringen kan väntas bliva slutförd först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast kan anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är möjligt att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma att tagas i anspråk såsom tomtmark. Vid bestämmande av det pris, som en förståndig köpare skulle vilja erlägga för ett dylikt område, måste denne göra sin kalkyl så, att de vid olika tidpunkter påräkneliga försäljningsvärdena diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn tages jämväl till exploateringens osäkerhet och andra dylika omständigheter. Till- börlig hänsyn måste därjämte tagas till å ena sidan den avkastning, som kan erhållas från fastigheten, innan försäljningen för tomtändamål kan väntas äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering m.m.

Beträffande i jordbruksfastighet ingående om- råde, som utgöres av skogsmark och växande skog, tages hänsyn till mervärde, varom här ovan sagts, allenast om och i den mån området eller del därav verkligen kan anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller indu- strieut eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk samt om förstnämnda värde tillika över— stiger det enligt punkt 4 här ovan uppskattade värdet på området eller delen därav. I den mån detta ej är fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda grunder, som gälla enligt punkt 4 här ovan."

I den sista punkten punkt 6 — av anvisningarna till 95 lämnas föreskrift om taxering såsom ”gemensam taxeringsenhet” av fastigheter, som är belägna i skilda kommuner.

I 10 5 och anvisningarna till denna para- graf lämnas främst föreskrifter om de särskil- da värden, s.k. delvärden, som tillsammans utgör en fastighets taxeringsvärde, samt vad de olika delvärdena avser. Vidare lämnas vissa föreskrifter om beräkningen av delvär- dens storlek, om längdföring rn. rn.

Enligt 10 5 skall följande delvärden redo- Visas, nämligen

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde;

b) Skogsbruksvärde;

c) värde av övrig mark;

d) värde av särskilda tillgångar; och e) exploateringsvärde;

för annan fastighet: a) markvärde;och b) byggnadsvärde.

Betraifande byggnadsvärdet skall särskilt maskinvärde redovisas för sig. I fråga om skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet ur- skiljas ur totalvärdet och anges särskilt (punkt 3 av anvisningarna till 10 å).

Punkt 1 av anvisningarna till 10 & innehål- ler en med 11 5 korresponderande bestäm- melse om att delvärdena skall anges ijämna tusental kronor och att därför erforderlig jämkning får ske.

Punkterna 2—5 av anvisningarna innehål- ler främst definitioner av vad som förstås med de olika delvärdena och närmare angi- vande av vad värdet av dessa skall innefatta och i vissa fall hur detta skall uppskattas.

Anvisningspunkten 6 behandlar i första hand frågor om värde av ersättningskraft.

Anvisningarna till 105 innehåller Vidare vissa föreskrifter om längdföring nämligen i anvisningspunkt 3 angående skogsmarksvär- de, punkt 4.b rörande exploateringsvärde och i punkt 6 angående fallvärde, värde av skyldighet att leverera ersättningskraft och visst byggnadsvärde på fastighet med kraft- verksanläggning eller regleringsdamm. I punkt 2 finns vidare en särskild regel om jordbruksbyggnad som ägs av annan än jordägaren. Punkterna 2—6 av anvisningarna har följande lydelse:

”2. Med jordbruksvärde förstås fastighetens vär- de av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra anläggningar, som äro behöv- liga för jordbruksdrift. Vid angivande av jordbruks- värde har man att utgå ifrån att fastigheten ifråga användes till jordbruk med binäringar. I jordbruks- värdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoom- råde i åker, tomt— och trädgårdsmark och ängs- och betesmark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom man- gårds- och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar.

Om dylika byggnader tillhöra annan än jordäga- ren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

3. Med skogsbruksvärde förstås fastighetens vär- de av växande skog med de byggnader och anlägg- ningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom Skogsbruksvärde upp- tages värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och

värdet av skogsmarken (skogsmarksvärdet). ] skogs- värdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggningar, som äro behövliga för skogsbruks- drift. Skogsvärde och skogsmarksvärde skola upp- skattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid bestämmandet av skogs- bruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.

4. Med värde av övrig mark förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.

4. a. Med värde av särskilda tillgångar förstås fastighetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av sådana byggnader och anlägg- ningar, som ej kunna anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt.

4.b. Med exploateringsvärde förstås det värde, som fastigheten eller del därav äger utöver jord- bruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark samt värde av särskilda tillgångar på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för bebyggelse.

Om exploateringsvärde belöper på viss del eller vissa delar av en fastighet, skall sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i fastig- hetslängden. Ha särskilda områden på en fastighet olika exploateringsvärden, skola dessa likaledes angivas i längden.

5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastig- het skall tagas hänsyn till de ovan i anvisningarna till 9 & angivna förhållanden. Är å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet.

(Punkt 5 innehåller därjämte utförliga bestämmelser angående särskilt maskinvär- de.)

6. Värdet av skyldighet att leverera ersättnings- kraft avräknas å byggnadernas värde och därvid i första hand å den del därav, som _ej motsvarar värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier, för vilka enligt nästföregående punkt särskilt maskinvärde redovisats. Värdet av rätt till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruksfastighet och imarkvärdet vid taxering av annan fastighet. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i taxeringslängden antecknas. I fråga om taxeringsenhet, som taxerats såsom annan fastighet och som utgöres av en kraftverksanlägg- ning eller däri en dylik anläggning ingår, skall i taxeringslängden jämväl antecknas det belopp, var- med värdet av skyldighet att leverera ersättnings-

kraft avräknats vid byggnadsvärdets fastställande. Ytterligare skall i fråga om såväl taxeringsenhet, varom nyss nämnts, som regleringsdamm anteck— ning i taxeringslängden göras om beloppet av den del av byggnadsvärdet, som vid omräkning av anskaffningskostnaden jämlikt punkt 3 av anvis- ningarna till 9 & beräknats motsvara kostnad, därå avskrivning för värdeminskning ej beräknats.”

3.3 11—13 55 KL

I 11 5 finns en bestämmelse om att taxe— ringsvärde och de enligt 10% redovisade särskilda värden, dvs. delvärdena, skall utfö- ras i fulla tusental kronor. Enligt 12 5 skall allmän fastighetstaxering ske vart femte år. ”Löpande taxeringsperiod” definieras som tiden från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker, till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxe- ring sker nästa gång. I 13å stadgas att särskild fastighetstaxering skall äga rum de år då allmän fastighetstaxering inte äger rum. Vidare lämnas i 13 5 och anvisningarna till denna paragraf bl. a. materiella regler för ny taxering av fastighet vid särskild fastighets- taxering.

3.4 Skvl

Som angetts i avsnitt 3.2 stadgas i KL, punkt 4 av anvisningarna till 9 5, att de uppskatt- ningsgrunder skall gälla för skogstaxeringen som stadgas i Skvl. För bestämmelserna i Skvl kommer ingående att redogöras i det kapitel i betänkandet som behandlar skogs- taxeringen. En kort sammanfattning lämnas här för instruktionens uppbyggnad och hu- vudprincip.

Skvl är uppdelad på sju avdelningar, A—G. Av dessa avser två avdelningar värdering, nämligen avdelning A. Allmänna värderingsgrunder och avdelning B. Bestämmelser rörande upp- skattningen.

De övriga avdelningarna hänför sig till förfarandet, nämligen avdelning C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj: t

avdelning D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av skogshögskolan Uppgifter och förslag som fö— re allmän fastighetstaxering avgivas av Skogsstyrelsen avdelning E. avdelning F. Lokala skogstaxeringsanvis- ningar och avdelning G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.

I avdelning A lämnas regler för uppbygg- naden av den vid fastighetstaxeringen gällan- de skogstaxeringsmetoden liksom en förkla- ring av en del av de begrepp, som används i Skvl. Ett principuttalande återfinns därvid i avdelningens första stycke vilket lyder:

"Skogsmark med därå växande skog skall värde- ras med hänsyn till markens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som med beaktan- de av dessa omständigheter kan antagas för fram- tiden bliva uttagen under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedrivas.”

4. Historik, allmänna synpunkter m.m.

4.1 4—8 55 KL

Bestämmelserna i 4 & om det skatterättsliga fastighetsbegreppet har nyligen varit föremål för översyn inom utredningen om det skatte- rättsliga fastighetsbegreppet. Denna utred- ning har framlagt sina förslag i betänkandet ”Det skatterättsliga fastighetsbegreppet” (Ds Fi 1971: 15).

Frågan om en omreglering av bestämmel- serna i 8 5 om taxeringsenhet aktualiserades av föredragande departementschefen i prop. 1972: 49 i samband med att ändringar på grundval av fastighetstaxeringsutredningens förslag i betänkandet Ds Fi 1971: 13 — .ordes av de materiella bestämmelserna för den särskilda fastighetstaxeringen i dåvaran- de 12 &. På 5. 90 i sagda proposition uttalade departementschefen bl. a. att 8 & innehåller bestämmelser som blivit föråldrade i och med den nya fastighetsbildningslagstift- ningen. Bestämmelserna i 8 & hängde enligt departementschefen nära samman med ut- formningen av reglerna för det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Ett förslag till nya regler i detta hänseende övervägdes enligt departe— mentschefen i finansdepartementet. Departe- mentschefen framhöll att därför inga andra ändringar då borde göras i 8 G än som föranleddes av ett av fastighetstaxeringsut- redningen framlagt förslag.

Fastighetstaxeringsutredningen har med hänsyn till den översyn av 4 & KL om det

skatterättsliga fastighetsbegreppet och av 8 5 om taxeringsenhet, som sålunda ägt rum, inte tagit upp frågor om dessa begrepp till principiella överväganden. Utredningen kom- mer emellertid i den fortsatta framställ- ningen att beröra bestämmelserna i 8 & om taxeringsenhet med utgångspunkt i jord- bruksbeskattningskommitténs förslag om schablonbeskattning av vissa små jordbruks- fastigheter.

Vissa frågor angående undantag från skat- teplikt för fastighet enligt 5 & behandlas av utredningen under avdelning III. Frågan om vad som avses med uttrycket taxeringi 6 5 1 mom. har nyligen översetts (fastighetstaxe- ringsutredningens betänkande ”Ny- och om- taxering av fastighet", Ds Fi 1971: 13; prop. 1972: 49; SFS 1972: 169). Utredningen har inte funnit anledning att ta upp dessa princi- piella frågor till nya överväganden. Under avdelning 111 om skattefria fastigheter kom— mer utredningen emellertid att ta upp frågan om ytterligare undantag från bestämmelsen om åsättande av taxeringsvärdei 6 5 2 mom.

Uppdelningen enligt 75 på de båda be- skattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet har behandlats i samband med 1970 års allmänna fastighetstaxering (fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de "Fastighetstaxeringens regler och organi- sation. Förslag till vissa ändringar", SOU 1968: 32 s. 47—49; prop. 1968: 154 s. 3335 och 6770). I prop. 1968: 154

uttalade föredragande departementschefen beträffande bestämmelserna i 7 5 om fastig- hets beskattningsnatur att han inte i det sammanhanget var beredd att föreslå ändra- de regler i KL. Det fick ankomma på RN att utforma rekommendationer i ämnet.

Inför 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdade RN omfattande anvisningar till ledning vid bestämmande av beskattningsna- turen, vilka anvisningar finns intagna i Hand- ledningen. I fråga om gränsdragningen mel- lan å ena sidan jordbruksfastigheter och å andra sidan villafastigheter och övriga små- husfastigheter har i dessa anvisningar gjorts följande uttalande (Handledningen

5. 11.1: 2—4):

”Fastighets användningssätt kan ofta bedömas med ledning av fastighetens storlek och bebyggelse. Nedan under punkterna 1—7 angivna normer för gränsdragning mellan jordbruksfastighet och villa- fastighet har därför anknutits till dessa förhållan- den.

Vid små arealer får ett utnyttjande av fastigheter för jord- eller skogsbruksändamål allt mindre bety- delse. Om fastigheten understiger en viss areal, kan man över huvud taget knappast räkna med att jordbruk eller skogsbruk i egentlig mening kan bedrivas. Å andra sidan gäller för fastigheter, som är bebyggda eller avses bebyggas med bostadshus, att användningen som jord- eller skogsbruksfastig- het blir allt mer trolig vid stigande areal. Fastighe- ter som överstiger en viss areal bör därför normalt inte hänföras till kategorin villafastigheter.

Vid bedömningen av om en fastighet skall hän- föras till Villafastighet eller jordbruksfastighet bör betydelse även tillmätas omfattningen av och stan- darden på den befintliga bebyggelsen. Man får sålunda utgå från att en Villafastighet normalt är bebyggd med småhus. Den omständigheten att fastighet är obebyggd torde ofta innebära att den används för jord- eller skogsbruksändamål eller att den är att betrakta som oanvänd, såvida det inte är påtagligt, att den är avsedd för framtida bebyggan- de med villabyggnad.

I de fall fastighet är bebyggd torde man med avseende på bostadsbyggnadens beskaffenhet böra skilja på två fall, nämligen då byggnaden är av godtagbar beskaffenhet och då den inte är det. I sistnämnda fall torde det föreligga en viss presum- tion för att fastigheten används för jord- eller skogsbruk eller att fastigheten är oanvänd, efter- som en alltför låg standard inte medger ett utnytt- jande för bostadsändamål.

Byggnad får anses vara av godtagbar beskaffenhet om den är bebodd hela året eller åtminstone viss del av året. Givetvis kan även förekomma fall då bostadshuset är av godtagbar beskaffenhet men trots detta inte används.

Till följd härav bör följande regler tillämpas då svårigheter föreligger att på annat sätt avgöra om

en fastighet bör taxeras såsom jordbruksfastighet eller Villafastighet.

A. Bostadshus av godtagbar beskaffenhet

1. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som innehåller pro- duktiv mark (inägojord eller skogsmark) med en areal understigande 5 ha, varav mindre än 1 ha utgör inägojord (åker, tomt och trädgård, kulti- verad betesmark, naturlig äng), bör taxeras som villafastighet.

2. Vid taxering av fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar mindre än 5 ha produktiv mark men som innehåller minst 1 ha inägojord, bör det faktiska användningssättet i första hand vara vägledande vid bestämmande av beskattnings- naturen.

3. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar en areal av minst 5 ha produktiv mark, bör taxeras som iordbruks fastighet.

4. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar en- dast improduktiv mark, bör normalt taxeras som villafastighet. Är arealen betydande bör fastigheten dock taxeras som jordbruksfastig- het.

. Övriga fall . Fastighet, som innehåller produktiv mark med en areal understigande 5 ha, varav mindre än 1 ha inägojord, som är bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet, bör taxeras som jordbruksfastighet, såvida det inte är påtagligt att den nyttjas huvudsakligen för bostadsända- mål.

6. Fastighet, som innehåller produktiv mark och som är obebyggd eller bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet och som inte avses under punkt 5, bör taxeras som jordbruks- fastighet såvida den inte bildats för annat ändamål än för jord- och skogsbruk. För bo- stadsändamål avstyckade men fortfarande obe- byggda tomtplatser bör sålunda taxeras som annan fastighet och inte som jordbruksfastighet var för sig eller tillsammans med stamfastighe— ten.

7. Fastighet, som uteslutande består av linproduk- tiv mark och som är obebyggd eller bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet, bör normalt taxeras som jordbruksfastighet.

U'UJ

RN lämnade även anvisningar i fråga om gränsdragningen mellan dels jordbruksfastig- het och annan fastighet vid växthus-, frukt-, plantskole- och fältmässig grönsaksodling o.d., dels jordbruksfastighet och exploate- ringsfastighet och dels jordbruksfastighet och vissa speciella fastigheter (allmänna plat- ser och specialområden).

Frågan om fastighets beskattningsnatur

har därefter tagits upp av jordbruksbeskatt- ningskommittén i betänkandet ”Jordbruks- beskattningen” (SOU l97lz78). Jordbruks- beskattningskommitte'n uttalade i sitt betän- kande (5.181) att det framgick av RN:s anvisningar i fråga om gränsdragningen mel- lan å ena sidan jordbruksfastigheter och å andra sidan in'llafastigheter och övriga små- husfastigheter att mindre fastigheter, på vil- ka egentligjordbruksdrift inte förekommer, i många fall ändock ansetts böra taxeras som jordbruksfastighet. Så torde också enligt jordbruksbeskattningskommittén ha skett i betydande omfattning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. En bidragande orsak till obenägenheten att taxera fastigheter med viss ringa areal av åker eller skogska som annan fastighet torde enligt kommittén vara att fastigheterna då inte kan förvärvas av lantbruksnämnderna och användas för jord- brukets yttre rationalisering.

Jordbruksbeskattningskommittén har i sitt betänkande (s. 183—185) uttryckt den uppfattningen att betydande fördelar från såväl förenklings— som rättvisesynpunkt skul- le uppkomma, om en schablonbeskattning av samma slag som nu tillämpas i fråga om villor infördes för mindre jordbruksfastighe- ter, där egentligjordbruksdrift inte förekom- mer. En sådan schablonbeskattning skulle enligt kommittén också underlätta deklara- tionsförfarandet för ägarna av dessa fastighe- ter. Kommittén hade därför övervägt att föreslå sådan ändring av reglerna för in- komstbeskattning av jordbruksfastighet att också vissa jordbruksfastigheter kunde bli föremål för schablonbeskattning. Sådan be— skattning borde emellertid ske endast av fastigheter som i fråga om storlek och användningssätt kunde jämställas med villa- fastighet. Vid denna jämförelse borde dock bortses från förekomsten av skogsmark och improduktiv mark. Om en lägre bruttointäkt än 2 000 kr per år erhölls från en jordbruks- fastighet borde den enligt kommittén scha- blonbeskattas.

Emellertid borde enligt kommitténs me- ning en ändring av inkomstbeskattningens regler inte genomföras utan mer ingående

utredningar och överväganden än kommittén haft möjlighet att utföra. Med hänsyn därtill ansåg sig kommittén i sitt betänkande inte höra lägga fram något förslag om schablon— beskattning av fastighet som taxerats som jordbruksfastighet.

Kommittén ifrågasatte i stället om inte motsvarande effekt kunde uppnås på ett enklare sätt än genom att ändra reglerna för inkomstbeskattningen. Kommittén hade tidi- gare påpekat att den vid fastighetstaxeringen angivna beskattningsnaturen i regel var av- görande för efter vilken metod en fastighet skall beskattas. Om nyssnämnda kategorier jordbruksfastigheter vid nästa allmänna fas- tighetstaxering taxerades som annan fastig- het eller om mangårdsbyggnaden på sådana fastigheter bröts ut till särskild taxeringsen- het och taxerades som annan fastighet, skulle den för villor föreskrivna schablonbe— skattningen automatiskt tillämpas på dem. Därmed skulle man vid inkomsttaxeringen uppnå i stort sett samma resultat utan ändring av gällande regler.

Enligt kommitténs uppfattning borde där- för först undersökas, om det var möjligt att ändra bestämmelserna för fastighetstaxering av jordbruksfastighet så att mindre jord- bruksfastigheter, som inte används för jord- bruksändamål utan huvudsakligen utnyttjas såsom bostad, eller eventuellt enbart man- gårdsbyggnaden på sådana fastigheter blir taxerade som annan fastighet. Kommittén ansåg därför att frågan om beskattningsnatu- ren för ifrågavarande fastigheter eller bygg- nader i första hand borde prövas i samband med aktuell ändring av reglerna för fastig- hetstaxeringen. Om det därvid skulle visa sig, att det inte är möjligt eller lämpligt att ändra beskattningsnaturen för dessa fastigheter el- ler byggnader, ansåg kommittén att införan- de av schablonbeskattning borde aktualise— ras.

I remissyttrande över jordbruksbeskatt- ningskommitténs betänkande uttalade fastig- hetstaxeringsutredningen, att utredningen som i viss mån delade den uppfattning som framförts av kommittén ansåg att man genom ändringar av bestämmelserna om be-

skattningsnatur i 7 & KL till en del kunde tillgodose det rättvisekrav, som låg bakom kommitténs ifrågavarande uttalanden. Utred- ningen ville emellertid understryka, att änd- ringar i fråga om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet borde ske med försiktighet och att man endast i begränsad omfattning kunde på denna väg tillgodose kommitténs önskemål. Utred— ningen ville tillägga att, om man gick över till att inkomstbeskatta jordbruksfastigheterna på basis av bl. a. byggnadsvärde för man- gårdsbyggnad, man därigenom skulle nå fram till en bättre rättvisa i det aktuella hänseen- det.

Fastighetstaxeringsutredningen återkom- mer vid avsnitt 5.2 till frågan om bestämmel- serna i 7 5 om fastighets beskattningsnatur.

4.2 9 och 10 55 KL

I 95 KL anges som generell grund för värderingen av fastighet — med undantag för skogsmark och växande skog — att taxerings— värdet skall beräknas till fastighetens ”all- männa saluvärde”. Denna regel, som infördes vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, föregicks i 1910 års bevillningsförordning liksom i tidigare under 1800-talet utfärdade bevillningsförordningar av mera allmänt håll- na föreskrifter om grunderna för värdering av fastighet. Enligt 1861 års bevillningsför- ordning skulle fast egendom upptas till sitt ”verkliga värde”. Detta uttryck kvarstod till dess det uteslöts ur själva lagtexten till 1910 års bevillningsförordning. Principen för vär- desättningen angavs där vara att fast egen- dom skulle ”uppskattas till det värde, egen- domen haft nästföregående år”. Värdet skulle bestämmas ”med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffen- het och afkastning inhämtade upplysningar samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egen— domens belåning eller försäkrande mot brandskada". I de vid förordningen fogade ”Särskilda anvisningar till ledning vid taxe- ringen” kvarstod dock uttrycket "verkligt värde”; där framhölls bl. a., såsom ett direk-

tiv i sista hand, taxeringsmännens skyldighet att av de i anvisningarna upptagna taxerings- grunderna tillämpa den eller de grunder ”som anses bäst leda till egendomens upp- skattning till dess verkliga värde”. 1910 års kommunalskattesakkunniga avgav 1917, ef- ter meningsskiljaktigheter inom kommittén, två förslag till ny kommunalskattelag (dels Eisermann — von Wolckers förslag, dels Landéns förslag). I båda förslagen upptogs för första gången till mera ingående behand— ling bl. a. frågor om värdering vid fastighets- taxeringen. Enligt båda förslagen skulle värderingen ske efter fastighetens allmänna saluvärde, beräknat i stort sett efter samma regler som nu gäller. 1917 års förslag lades ej till grund för lagstiftning men togs till utgångspunkt för en år 1920 framlagd proposition (1920: 191) med förslag till kommunalskattelag. I propositionen, som emellertid inte antogs, hade föreslagits att den generella värderingsgrunden skulle vara det allmänna saluvärdet.

Sedan 1920 års skogsbeskattningskom- mitté framlagt förslag till bestämmelser inför 1922 års allmänna fastighetstaxering utfärda- des år 1921 en förordning om allmän fastig- hetstaxering år 1922 med därtill hörande instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog. 1 förordningen lämnades bl.a. regler angående värderingen, därvid huvudregeln var att fastigheter skulle åsättas taxeringsvärde efter allmänna saluvärdet, definierat på'i huvudsak alltjämt gällande sätt. Såsom ytterligare en ledning för värde- ringen angavs de s.k. enhetsvärdena för arealenhet mark av olika ägoslag och god— hetsklasser. Från huvudregeln om värdering efter det allmänna saluvärdet gjordes undan- tag för värderingen av skogsmark och växan- de skog. Denna värdering skulle ske efter ett avkastningsvärde, nämligen till det värde ”som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk". I 1928 års KL intogs 1922 års bestämmelseri stort sett oförändrade. Då bestämdes emel- lertid att även byggnadsbeståndets beskaf— fenhet skulle påverka enhetsvärdena. 'I 1921 års skogsvärderingsinstruktion gjordes en del

mindre ändringar vid de därefter kommande allmänna fastighetstaxeringarna. 1921 års skogsvärderingsmetod gällde länge i stort sett oförändrad. Först år 1944 föreslogs en ny metod, i stort sett överensstämmande med nu gällande Skvl av år 1951. Enligt denna skall värderingen av skog och skogsmark ske med hänsyn till markens produktionsför- måga m.m. och under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogs- bruk kommer att där bedrivas.

Delvärden, av den typ som enligt 10 & KL skall redovisas, föreslogs i 1917 års båda förslag. Jordbruksfastigheternas taxeringsvär- den skulle i båda förslagen delas upp på jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. För samtliga dessa delvärden skulle det allmänna saluvärdet ligga till grund för värderingen, således även för skogsvärdet. Vid beräkningen av jordbruksvärdet skulle hänsyn tas främst till senast erlagd köpeskil- ling. Även taxering av jordbruksfastigheter efter s.k. enhetsvärden per ytenhet om- nämndes. Skogsvärdet skulle enligt Eiser- mann von Wolckers förslag utgöras av värdet av skog utöver husbehovet, medan däremot enligt Landéns förslag skogsvärdet skulle motsvaras av värdet av skogsmark och befintlig skogstillgång. Även värderingen av annan fastighet skulle ske efter allmänna saluvärdet. Vid värderingen av annan fastig— het upptogs ej delvärden i förslagen. Enligt prop. 19201191, som således inte antogs, skulle indelningen av fastigheterna på be- skattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet ej ske. I stället skulle varje fastighets taxeringsvärde allt efter omstän- digheterna delas upp på delvärdena jord- bruksvärde, skogsvärde och annat värde.

I överensstämmelse med 1920 års skogsbe- skattningskommittés förslag föreskrevs i 1921 års förordning om allmän fastighets- taxering år 1922 att följande delvärden skulle redovisas, nämligen för jordbruksfastigheter:

jordbruksvärde med däri ingående skogs- marksvärde, skogsvärde och

tomt- och industrivärde samt

markvärde, byggnadsvärde och parkvärde. Den i 1921 års förordning gjorda uppdel- ningen på delvärden bibehölls i 1928 års KL.

Särskilt maskinvärde infördes 1937' sam en post som ingick i byggnadsvärdet men redovisades särskilt. Parkvärdet borttogs ur redovisningen till 1965 års taxering.

Förslag till omarbetning av bestämmelser- na om delvärdena i 105 lades fram av fastighetstaxeringskommittéerna i betänkan- det SOU 1968:32. På grundval därav och efter förslagi prop. 1968: 154 antogs de nu gällande bestämmelserna om delvärdena i 10 & (SFS 1968: 729). Härefter har föresla- gits i det tidigare nämnda betänkandet Ds Fi 1971: 15, vilket för närvarande övervägs i finansdepartementet, att redovisningsposten ”särskilt maskinvärde" skall utgå. Delvärde— na med däri ingående särskilda redovisnings— poster är nu, under förutsättning att sist- nämnda förslag antas, förjordbruksfastighet: jordbruksvärde, skogsbruksvärde med däri ingående skogsmarksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och ex- ploateringsvärde samt för annan fastighet: markvärde och byggnadsvärde.

Innehållet i och värderingsmetoderna för olika delvärden har setts över några gånger efter lagstiftningen 1928. 1932 infördes så- lunda kompletterande regler beträffande tomt- och industrivärdet, jordbruksvärdet,i vad avsåg enhetsvärdena, samt skogsvärdet i avseende å särskilda förmåner å skogsmar- ken. Vidare infördes samtidigt åtskilliga vär- deringsregler för vattenfallsfastigheter, vilka kompletterades genom lagstiftning 1950. 1937 infördes kompletterande regler angåen- de värderingen av vissa typer av annan fastighet, främst industrifastigheter och hy- reshus.

4.3 11—13 55 KL

11-13 55 KL har undergått en genomgri- pande omarbetning efter förslag av fastig- hetstaxeringsutredningen (Ds Fi 1971: 13;

prop. 1972z49; SFS 1972:l69). Utred- ningen har därför inte några förslag om ändringi sak av dessa stadganden.

4.4 Skvl

Till skogstaxeringsreglema återkommer ut- redningen med en ingående framställningi kapitel 9.

5. Överväganden och förslag

5.1. Allmänna riktlinjer

Utredningen har ansett det angeläget att undersöka om en gemensam generell värde- ringsgrund vid taxeringen av samtliga fastig- hetstyper framdeles bör föreskrivas och till- lämpas. Som angetts i avsnitt 3.2 gäller för närvarande det allmänna saluvärdet som vär- deringsgrund vid taxeringen av alla fastig- hetstyper utom skogsfastigheter. För dessa sker taxeringen i stället med ett avkastnings- värde som värderingsgrund.

Utredningen har övervägt olika fram- komstvägar då det gällt att finna en generell värderingsgrund av nyss nämnt slag. ] direkti- ven för utredningen fastslås emellertid att en av fastighetstaxeringens grundprinciper är att värdet av en taxeringsenhet — frånsett skogs- fastigheterna skall motsvara taxeringsenhe- tens allmänna saluvärde och att utredningens förslag inte bör få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprincipen. En övergång till ett avkastningsvärde som generell värde- rinygrund har därför inte varit aktuell. Liksom vid de tidigare tillfällen frågan i motsvarande sammanhang varit föremål för diskussion har en sådan ändring heller inte ansetts lämplig. Däremot har som närmare kommer att motiveras i den följande fram- ställningen en övergång till saluvärdering av skogsfastigheter befunnits lämplig och moti- verad. Med hänsyn till det förslag om ett nytt fastighetsbegrepp, som framlagts i be-

tänkandet Ds Fi 1971: 15, samt utred- ningens uppgift enligt direktiven att tillskapa ett system, där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet, har även diskuterats en värdering av byggnader efter någon form av kostnadsvärde.

Vidare har utredningen ansett sig böra undersöka hur innebörden i den generella värderingsgrunden ”allmänna saluvärdet” bör uppfattas mot bakgrund av de värdebe- grepp som numera används vid fastighetsvär- dering. Utredningen har i detta sammanhang ifrågasatt en övergång till en modernare terminologi nämligen från begreppet ”all- männa saluvärdet” till begreppet ”marknads- värde”.

Författningsmässigt har utredningen vida- re funnit det lämpligt att samla de regler som avser den generella värderingsgrunden och de värderingsprinciper och värderingsmetoder, som kan komma i fråga för en värdering enligt denna grund, i 9 & KL och anvisningar- na till denna paragraf. Egentliga värderings- regler bör sålunda enligt utredningens me- ning i möjlig mån finnas endast i nu nämnda stadganden.

Utredningen har vidare ansett det angelä- get att den för taxeringen väsentliga frågan om hur taxeringsvärdenivån skall bestämmas diskuteras och löses. Några bestämmelseri detta avseende har hittills inte funnits. Re- kommendationer i ämnet har utfärdats vid det s. k. Stockholmsmötet inför de allmänna

fastighetstaxeringarna. Vidare har Kungl. Maj:t och riksdagen inför flera allmänna fastighetstaxeringar beslutat om viss generell nedräkning (s.k. säkerhetsmarginal) beträf- fande de värden, som skolat åsättas skogsfas— tigheterna. Det måste enligt utredningens mening vara betydelsefullt och överensstäm- mande med god ordning, att frågan om hur taxeringsvärdenivån skall fastställas erhåller en författningsmässig reglering. Frågan be- rörs i korthet i detta avsnitt men kommer i ett senare avsnitt att tas upp till mer ingående behandling. Detsamma gäller frågor om särskilt byggnadsvärde på jordbruksfas- tighet och om skogstaxering som utred- ningen enligt sina direktiv förelagts att un- dersöka.

Den centrala skattemyndighetens befatt- ning med fastighetstaxeringen har utred— ningen vidare ansett vara en väsentlig fråga, som krävt översyn och en ny reglering. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lades efter förslag av fastighetstaxeringskommit- téerna en större del av förberedelsearbetet, främst med centrala anvisningar, på RN än som varit fallet vid tidigare taxeringar (SOU 1968: 32 5.109; prop. 1968:154 5. 62 f.). Utredningen anser det angeläget att RSV:s centrala och ledande ställning vid fastighets- taxeringen ytterligare understryks och fram- läggeri ett senare avsnitt förslag härom.

Reglerna om fastighetstaxering i KL har som tidigare anförts mycket olika valör. Det är enligt utredningens mening lämpligt att de regler i KL, som vid 1970 års och senare fastighetstaxeringar i praktiken ersatts av modernare anvisningar, utfärdade av RN (RSV), utgår ur KL. Därvid förutsätts emel- lertid att centrala anvisningar för fastighets- taxeringen även framdeles utfärdas av RSV. Sådana anvisningar bör ges inte bara i samma utan i en större omfattning än tidigare ochi en fastare reglerad form. Därvid kommer nu ifrågavarande paragrafer och anvisningar i KL att krympas avsevärt. Detta blir även en följd av det förslag om en omarbetning av skogstaxeringsreglema som utredningen av- ser att framlägga. Den utmönstring av lag- text, som skulle komma till stånd vid en

sådan uppläggning, berör särskilt punkterna 2, 4 och 5 i anvisningarna till 9 &.

5.2 Beskattningsnatur och taxeringsenhet," 7 och 8 5,8 KL

De överväganden som utredningen gör i de här aktuella frågorna bör ses mot bakgrund av vad som anförts därom i jordbruksbe- skattningskommitténs betänkande SOU 1971:78 och utredningens remissyttrande däröver och som redovisats i avsnitt 4.1. Jordbruksbeskattningskommittén ifrågasatte om inte beträffande inkomstbeskattning av vissa nu som jordbruksfastighet klassificera- de taxeringsenheter en med schablonbeskatt- ning av villor —- vilken beskattningsmetod ansågs eftersträvansvärd i vissa fall — likartad effekt kunde nås genom ändrade regler vid fastighetstaxeringen. Detta kunde ske genom att vissa småfastigheter, som hittills taxerats som jordbruksfastighet i enlighet med regler- na i 7 5 KL om beskattningsnatur och de av RN utfärdade anvisningamai frågan, i stället taxerades som annan fastighet. Ett annat tillvägagångssätt vore enligt jordbruksbe- skattningskommitténs mening att beträffan- de vissa jordbruksfastigheter bryta ut bo- stadsbyggnaden till särskild taxeringsenhet.

I detta sammanhang synes RN: s anvisning inför 1970 års taxering i fråga om bildande av taxeringsenheter böra återges. Denna ly- der (Handledningen s. 11.1: 9— 10):

”Främst den pågående strukturomvandlingen in- om jord- och skogsbruket har föranlett svårigheter vid tillämpningen av reglerna angående bestämman- de av taxeringsenhet. Dessa regler är oförändrade sedan 1920-talet och en anpassning av tolkningen till modernare förhållanden erbjuder svårigheter. Bland annat har frågan om i vissa fall byggnader skall anses behövliga som administrationsbyggnader för skogsbruket och taxeras tillsammans med jord- bruksfastigheten i övrigt ansetts svårbedömd.

1. Med hänsyn till utformningen av hithörande regler i KL och till gällande praxis på området bör — då fråga är om en som jordbruksfastighet taxerad egendom en ägaren tillhörig bostads- och administrationsbyggnad på fastigheten anses vara nyttjad för samma ändamål som fastigheten i övrigt om byggnaden är den enda för perma- nent bostadsändamål användbara byggnaden på fastigheten, och detta gäller även om byggnaden

bebos av annan än i jordbruket eller skogsbruket sysselsatt person. Sådan byggnad med tomtplats bör därför ej taxeras särskilt som annan fastig- het.

2. Har ägaren byggnader utöver mangårdsbyggna- den taxeras dessa i likhet med mangårdsbyggna- den som jordbruksfastighet om de används eller normalt erfordras för att tillgodose jordbrukets eller skogsbrukets behov. Hit räknas bostäder som behövs för anställd arbetskraft och för anställda som efter uppnådd pensionsålder fort- farande kvarbor på fastigheten.

u) . Beträffande andra bostadshus kan ifrågakomma att de taxeras särskilt som annan fastighet. Denna beskattningsnatur bör ges bostadsbygg- nad på jordbruksfastighet a) om den uppförts direkt i syfte att utnyttjas för annat än jordbrukets eller skogsbrukets behov och ej heller används för jordbruk eller skogsbruk, b)om den blivit friställd på grund av ett minskat behov av bostäder för jordbruket eller skogs- bruket genom att fastigheten med äganderätt sammanlagts med annan jordbruksfastighet med tillräckliga byggnader,

c) om den friställs till följd av stadigvarande ändringi driftsinriktningen och stadigvarande uthyrs till bostad åt annan än personal i— jordbruket eller skogsbruket eller eljest uthyrs stadigvarande för särskilt ändamål. Ligger sådan byggnad i omedelbar anslutning till mangårdsbyggnaden (flygel c. d.) bör den dock inte taxeras särskilt såsom annan fastig- het."

Enligt 7 & KL skall taxeringsenhet hänfö- ras till beskattningsnaturen jordbruksfastig- het i första hand då den används för jord- bruk eller skogsbruk. Då en taxeringsenhet ligger oanvänd utan att det är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ända- mål än jordbruk eller skogsbruk skall den likaledes taxeras som jordbruksfastighet. Av- görande för klassificeringen som jordbruks- fastighet eller annan fastighet är således om den verksamhet, som bedrivs på taxeringsen- heten, bedöms vara hänförlig till jordbruk eller skogsbruk eller om taxeringsenheten används eller avses användas för annat ända- mål. RN: s anvisningar inför 1970 års fastig- hetstaxering angående gränsdragning mellan jordbruksfastigheter å ena sidan och villafas- tigheter och övriga småhusfastigheter å andra sidan — vilka anvisningar återgetts i avsnitt 4.1 återspeglar då rådande uppfattning om vad som borde hänföras till jordbruksfastig-

Utredningen anser att det principiella in— nehållet i 7 & KL alltjämt bör kunna godtas. Utredningen anser emellertid att den fortgå- ende utveckling avjordbruksstrukturen, sam äger rum, bör beaktas då de centrala anvis- ningarna utarbetas inför nästkommande all- männa fastighetstaxering. Denna utvecklzng har tagit sig uttryck i bl. a. en förskjutnLng till huvudsakligen boendeanvändning även i fråga om en del taxeringsenheter med större areal och annan ägoslagsfördelning än de enheter, som enligt RN:s anvisningar för bestämmande av beskattningsnaturen ansetts böra hänföras till villafastigheter. Vidare synes utvecklingen ha medfört att den areal, som minst bör krävas för att en taxeringsen- het skall kunna självständigt användas för jordbruk eller skogsbruk, numera är — utom i fråga om vissa specialfastigheter ; större än som tidigare ansågs vara erforderligt.

En viss justering uppåt av de arealgrinser, som i fråga om bebyggda fastigheter rekom- menderades i anvisningarna till 1970 års taxering, synes därför böra övervägas och enligt utredningens mening kommr till stånd. Även i övrigt synes en något annarlun- da utformning av anvisningarna böra ges i avseende å kriterierna för urskiljanle av enhetens användning. Vid klassificeringen synes även en huvudsaklighetsregel teträf— fande användningen böra övervägas. Är en bebyggd fastighets struktur och storlek så- dan att jordbruk eller skogsbruk inte kan drivas där, bör dess huvudsakliga användning anses vara en annan än för jordbruk eller skogsbruk — i första hand torde bostrdsän- damål komma i fråga — och enheten taxeras som annan fastighet. Däremot anser rtred- ningen inte att det är en lämplig väg för att åstadkomma en med schablonbeskattringen av villor likartad effekt på vissa nindre jordbruksfastigheter att bryta ut bcstads- byggnaderna på dessa till särskilda taxerings- enheter. Det förekommer att fastigieter, som ägs och brukas av ”fritidsjordbru'rare”, ”deltidsjordbrukare” och liknande, är lika stora som och i övrigt likartade med jord- bruk som ägs och drivs av heltidsjordlruka-

re. [ sammanhanget bör även beaktas att ägare av jordbruksfastighet numera iökande omfattning brukar sina fastigheter på deltid. Urvalet av taxeringsenheter, på vilka bostads- byggnaden skulle brytas ut till särskild taxeringsenhet, skulle sålunda få baseras även på sådana faktorer som ägarens syssel- sättning vid sidan av jordbruket. Utred- ningen anser att förhållanden av detta slag inte bör vara avgörande vid fastighetstaxe- ringen.

Utredningen är sålunda av den uppfatt- ningen att, om jordbruksbeskattningskom- mitténs önskemål om ändrad inkomstbe- skattning av vissa jordbruksfastigheter skall tillgodoses, detta bör ske enligt den linje som utredningen angav i sitt remissyttrande över jordbruksbeskattningskommitténs betänkan- de, nämligen genom att beskatta förmånen av bostad på jordbruksfastighet på basis av sådant byggnadsvärde på jordbruksfastighet som utredningen i enlighet med sina direktiv kommer att föreslå.

5.3. Fastighetsvärdering och taxeringsvärde- nivå, m. m.; 9 5 KL

5.3.1 Allmänt saluvärde _ marknadsvärde

I avsnitt 4.2 har angetts hur den generella värderingsgrunden vid fastighetstaxeringen bestämts under senare tider. Man har efter- strävat att åsätta taxeringsvärden efter fastig- heternas ”verkliga värde” och sedan 1922 års allmänna fastighetstaxering efter deras ”all- männa saluvärde”; för skogsfastighet har dock avkastningsvärdet sedan sistnämnda taxering gällt som värderingsgrund. Begreppet ”allmänt saluvärde” definierasi punkt 1 av anvisningarna till 95 KL, som återgetts i avsnitt 3.2. Under förarbetena till lagstiftningen om det allmänna saluvärdet som allmän uppskattningsgrund och därefter vid lagändringar, som berört denna fråga, har begreppets innebörd kommenterats och ut- vecklats ett antal gånger. (Se Eiserman von Wolckers förslag 5. 73—77, Landéns förslag 5. 138—156 samt 163 och 164, prop. 1920: 191 s. 371396, prop. 1921: 214 s. 2738 samt prop. 1932: 220 s.128—130

och till sistnämnda proposition fogade PM den 15 februari 1932 av C. W. U. Kuylen- stierna s. 89—91 .)

Det förhållandet att det ”allmänna salu- värdet” inte anges som värderingsgrund vid fastighetsvärdering, vare sig i rättsliga sam— manhang eller eljest, har aktualiserat frågan om det finns skäl att behålla detta speciella värdebegrepp vid fastighetstaxeringen. Frå- gan är närmast om det allmänna saluvärdet begreppsmässigt innefattar något moment som är specifikt för fastighetstaxeringen eller om detta begrepp i själva verket kan anses vara identiskt med det i andra fastighetsvär- deringssammanhang använda marknadsvärde- begreppet och därför bör ersättas med sist- nämnda begrepp. För att ge en bakgrund till resonemang i denna fråga lämnas först en kortfattad översikt över en del av de moder- nare fastighetsvärderingsbegreppen och deras innebörd.

Modern värderingsteori utnyttjar i första hand tre värdebegrepp, marknadsvärde, av- kastningsvärde och kostnadsvärde. Värdebe- greppen definieras med utgångspunkt i vissa värderingssituationer. Marknadsvärdet är så- lunda relevant i en överlåtelsesituation, av- kastningsvärdet i en innehavaresituation och kostnadsvärdet i en produktionssituation. För varje värdebegrepp kan olika värderings- metoder komma i fråga. Det är därvid att märka att vilken värderingsmetod som helst principiellt sett kan användas för att värde- ringen skall resultera i åsyftat värde. För att ytterligare belysa hithörande frågor lämnas definitioner på de tre värdebegreppen (de generella värderingsgrunderna) och några kommentarer därtill med angivande av värde- ringsmetoder, som vanligast används vid framtagande av det önskade värdet:

1. Marknadsvärde

En fastighets marknadsvärde definieras som det mest sannolika priset vid en försäljning av fastigheten. Definitionen av marknadsvär- det anknyter till den allmänna marknaden på fastigheter av ifrågavarande typ. Prisbild- ningen på denna karakteriseras av att köpare

och säljare varken har några speciella rela- tioner till varandra, som t. ex. släktskap, eller befinner sig i en tvångssituation.

De värderingsmetoder, som kommer till användning vid uppskattning av marknads- värdet, är ortsprismetoden, avkastningsmeto- den och produktionskostnadsmetoden.

a. Ortsprismetoden är den värderingsme- tod som främst kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärdet. Denna me- tod grundas på undersökningar av priser på jämförbara fastigheter. Som bas för under- sökningen läggs de jämförelseparametrar som befinns lämpliga, t. ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyresintäkter o. d. De un- dersökta köpen företer oftast stora prisvaria- tioner, vilka till en del är systematiska och beror på att de försålda objekten är olika beskaffade. Det förekommer även en stor spridning som inte kan förklaras av skillna— deri objektens beskaffenhet. Vid bedömning av det pris, som en fastighet kan komma att betinga, kan man därför inte utgå från ett enda pris utan får räkna med att detta i och för sig kan komma att ligga på olika nivåer. Definitionen av marknadsvärdet innebär att av flera tänkbara priser har det valts som framstår som det mest sannolika.

Det kan i vissa fall vara olämpligt eller omöjligt att använda ortsprismetoden vid beräkning av ett marknadsvärde, t. ex. då några jämförbara försäljningar inte förekom- mit. Man får i det läget använda avkastnings- metoden eller produktionskostnadsmetoden.

b. Avkastningsmetoden innebär att man söker bestämma värdet genom en omräkning till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid fastig- hetens användning.

c. Produktionskostnadsmetoden innebär att man söker beräkna marknadsvärdet av en byggnad med utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Vid beräkningen av värdet beaktas även den värdeminskning som byggnaden undergått genom ålder och bruk.

Avkastningsvärde definieras som det sam- manlagda nuvärdet av vid värdetidpunkten mest sannolika framtida nettoavkastningar. Om man utgår från ett driftprogram och en räntefot, som är normal för fastighetsägarei allmänhet, kan värdet betecknas som ett objektivt avkastningsvärde. Väljs nämnda förutsättningar med hänsyn till en bestämd person, vanligen fastighetsägaren, kan värdet kallas ett subjektivt avkastningsvärde. Den värderingsmetod som i praktiken förekom- mer vid beräkning av ett sådant värde är en avkastningskalkyl.

3. Kostnadsvärde

Kostnadsvärde definieras som det värde som svarar mot investeringskostnaderna för vår- deringsobjektet. Vid kostnadsvärdering upp- skattar man vad det skulle kosta att bygga upp en liknande byggnad c. d. Kostnadsvär— deringen används främst vid värdering av byggnader eller anläggningar på fastigheter, vars värde inte kan bestämmas med ledning av köpeskillingar för jämförbara objekt och för vilka en avkastning inte kan bestämmas. Till kategorin kostnadsvärden räknas histo- risk kostnad, återanskaffningskostnad och tekniskt nuvärde. Kostnadsvärdet utgör inte ett värde i samma mening som marknads- och avkastningsvärdena. Man kan ifrågasätta om inte begreppet ”kostnadsvärde” bör er- sättas av ”kostnad”. De tre som kostnadsvär- den betecknade värdena är:

a. Historisk kostnad (produktionskost- nad) definieras som den kostnad som utgick då värderingobjektet anskaffades. Denna den verkliga produktionskostnaden beräknas efter den prisnivå och det penningvärde som rådde vid anskaffningstillfället.

b. Återanskaffningskostnad (nyvärde) motsvarar den kostnad som man vid tid- punkten för värderingen (värdetidpunkten) skulle ha att räkna med om man då skulle ersätta tillgången med en ny av likartad beskaffenhet.

Återanskaffningskostnaden är alltså obe-

roende av värderingsobjektets ålder och för- slitning. Det säger därför ingenting om ob- jektets aktuella värde. Den historiska pro- duktionskostnaden uppräknad med bygg- nadskostnadsindex är ett sätt att uppskatta återanskaffningskostnaden för byggnader och anläggningar.

c. Tekniskt nuvärde definieras som åter- anskaffningskostnaden reducerad med hän- syn till värderingsobjektets ålder och bruk. Det tekniska nuvärdet beaktar inte frågan om i vilken mån verkställda investeringar kan ekonomiskt nyttiggöras.

Härefter må ånyo framhållas att beträffan- de samtliga tre värdebegrepp värdet i princip kan uppskattas med hjälp av vilken värde- ringsmetod som helst, även om t. ex. mark- nadsvärdet och avkastningsvärdet logiskt sammankopplas med ortsprismetoden resp. avkastningsmetoden. Beträffande skogsbruk är en marknadsvärdering grundad på ortspris- undersökning så komplicerad främst på grund av de variationer som föreligger i fråga om de jämförelseparametrar som används vid skogsvärderingen, t. ex. virkesförrådens ålder och sammansättning, att man sällan utför marknadsvärdering i vanlig mening av skogs- fastighet utan rent tekniskt gör värderingeni form av en avkastningsvärdering. Anknyt- ning till marknadsvärdet kan emellertid er- hållas genom att man t. ex. väljer en kapitali- seringsränta, som leder till att de beräknade värdena kommer i nivå med marknadsvärde- na. Utredningen kommer som framgår av kapitel 9 att föreslå en övergång till mark- nadsvärdering för skogsfastigheterna. En så- dan övergång stöter som framgår av vad nu anförts inte på några principiella hinder, då marknadsvärden för skogen systematiskt sett kan beräknas i form av värden som framta- gits med en avkastningsmetod och därefter marknadsvärdeanpassats.

De tillgångsvärden som ur beskattnings- synpunkt — främst i vad gäller förmögen- hetsbeskattningen — i första hand bör efter- strävas är saluvärden, dvs. värdet av objektet vid en överlåtelsesituation. Avkastningsvär-

den får bedömas vara av mindre intresse i de fall då taxeringsvärdet har betydelse. Utred- ningen anser därför att man generellt bör övergå till en saluvärdering vid fastighets- taxeringen. Med en generell tillämpning av systemet med saluvärdering — dvs. en till- lämpning av detta system ej blott på taxe- ringsenhetens jordbruksdel utan även på dess skogsdel — vinner man bl. a. påtagliga förde- lar i fråga om utnyttjandet av köpeskillings- statistiken.

Fråga är då om den värdering, som utred- ningen i första hand föreslår böra äga rum, skall åsyfta ett fastställande av ”allmänna saluvärdet” eller av det ”marknadsvärde" som tillämpas vid modern fastighetsvär— dering. Vad som därvid främst intresserar är om det föreligger någon skillnad av betydelse mellan dessa båda begrepp. Det torde stå klart att _någon skillnad inte föreligger mellan begreppen saluvärde och marknadsvärde. Det har emellertid gjorts gällande att det allmän- na saluvärdet bör karakteriseras något annor- lunda än saluvärdet. Man har ansett att det förstnämnda begreppet inneburit en något högre grad av försiktighet. Vid uppskattning av allmänt saluvärde borde man bortse från mera tillfälliga fluktuationer i marknadslä- get. Det allmänna saluvärdet skulle med andra ord vara något mer trögflytande än ett saluvärde.

Enligt utredningens mening finns det i förarbetena till ifrågavarande lagstiftning, vilka redovisats tidigare i detta avsnitt, inte något belägg för sådana ställningstagan- den som nyss nämnts. Enligt utredningens uppfattning tyder föreskrifterna om det all- männa saluvärdet på att de båda begreppen allmänt saluvärde och marknadsvärde skulle vara identiska. De skillnader som kan förelig- ga i beskrivningarna av de båda värdena torde snarare vara betingade av att de till— kommit under så avsevärt skilda tidsperio- der. I båda fallen synes man ha eftersträvat ett värde som motsvarat det mest sannolika priset. Tekniskt förelåg vid lagtextens till- komst inte möjlighet att vid taxering grunda uppskattningen på sådan omfattande och differentierad statistik som numera ligger till

grund för den ortsprismetod, på vilken man oftast grundar marknadsvärdet. Under den utveckling, som fortgått inom fastighetsvär— deringen sedan tillkomsten av ifrågavarande regel, har man, delvis som en följd av de möjligheter tekniken numera erbjuder, kom- mit att särskilt betona ortsprisundersök- ningar som underlag för ett marknadsvärde. Utredningens uppfattning är således att nå- gon betydelseskillnad inte föreligger mellan det allmänna saluvärdet och marknadsvärdet. Det modernare uttrycket torde ha utbildats genom systematisk utveckling på begrepp- sidan inom värderingsteorin.

Skulle någon mindre faktisk skillnad verk- ligen ha förelegat mellan de båda begreppen har emellertid i realiteten en värdering med ledning av marknadsvärden skett i fråga om det övervägande antalet fastighetstyper och fastigheter fr. o. m. 1970 års allmänna fastig- hetstaxering. De beräkningar och rekommen- dationer beträffande taxeringsvärdenivån, som därvid gjordes centralt, grundade sig på SCB:s köpeskillingsstatistik för riket. Med denna köpeskillingsstatistik som arbetsmate- rial framtogs och utnyttjades redan vid denna taxering genom tillämpning av orts- prismetoden en marknadsvärdenivå som bas för fastställande av taxeringsvärdenivån.

Utredningen vill vidare framhålla att marknadsvärdet numera införts som värde- ringsgrund vid all modern lagstiftning av betydelse om fastighetsvärdering, såsom i den nya fastighetsbildnings- och expropria- tionslagstiftningen.

Med anledning av vad som nu framhållits anser utredningen att begreppet allmänt salu- värde på de ställen där detta förekommeri KL och avser värde av fastighet skall bytas ut mot uttrycket marknadsvärde. Då de båda begreppen enligt utredningens mening är överensstämmande kan de tidigare beskriv— ningarna av metoder m. m. för uppskattning efter den allmänna värderingsgrunden, intag- na i anvisningarna till 9 &, iprincip behållas.

Med anledning av vad som nu anförts föreslås att i 9 & KL stadgas att en taxerings- enhets marknadsvärde skall ligga till grund för beräkning av enhetens taxeringsvärde. I

punkt 1 av anvisningarna till denna paragraf bör föreskrivas att med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. Till de principer, metoder och frågori övrigt vid värderingen, som utredningen anser bör regleras i 9å och anvisningarna till denna paragraf, återkommer framställningen i av- snitt 5.3.3.

Uttrycket allmänt saluvärde bör i KL utbytas mot marknadsvärde även i övriga förekommande sammanhang.

5.3.2. Taxeringsvärdenivå

Rekommendationer om den taxeringsvärde- nivå som bör eftersträvas har inför de all- männa fastighetstaxeringarna brukat lämnas vid det s.k. Stockholmsmötet, som hållits under året före allmän fastighetstaxering. Vid de tre senaste allmänna fastighetstaxe- ringarna har RN: s ordförande varit av Kungl. Maj: t förordnad att leda Stockholms- mötet. Vid mötet har fastighetstaxerings- nämndemas ordförande m. fl. varit närvaran- de liksom landskamrerama och förste taxe- ringsintendenterna.

Rekommendationema om taxeringsvärde- nivå ändrade karaktär inför 1970 års fastig- hetstaxering. Den metod som vid de föregå- ende taxeringama använts kan illustreras genom att ange tillvägagångssättet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Vid Stockholmsmötet inför 1965 års taxe- ring utgick man från beräknad överprispro- cent på grundval av SCB: s köpeskillingsstati— stik över 5. k. representativa köp under den löpande taxeringsperioden. Sådan statistik kunde inför taxeringen tas fram beträffande åren 1957—1963. Överprisprocenten, som redovisades med uppdelning på skilda fastig- hetstyper, angav det procenttal, varmed kö- peskillingarna under nämnda år genomsnitt- ligt översteg de försålda fastigheternas taxe- ringsvärden 1957. Detta genomsnitt minska- des '— i syfte att tillgodose kravet på nödig försiktighet vid värderingen — med ett visst antal procentenheter, olika för olika fastig- hetstyper. Det procenttal, som därigenom erhölls, ut|orde den procentuella ökning av

tidigare taxeringsvärde, som borde eftersträ- vas vid 1965 års fastighetstaxering. Rekom- mendationen skulle tillämpas inom de olika länen med anpassning till de för resp. läni statistiken redovisade överpriserna. Hänsyn skulle även tas till skillnader i genomsnittlig prisnivå för olika delar av länen och för fastigheter av olika storleksklass och beskaf- fenhet.

Frågan om tillvägagångssättet vid bestäm- mande av taxeringsvärdenivån togs upp till ingående behandling av fastighetstaxerings- kommittéerna (SOU 1968: 32 s. 71—76). Kommittéerna kritiserade det tidigare förfa- randet bl. a. med utgångspunkt från stadgan- det i 65 lmom. KL om att hänsyn vid taxeringens verkställande skall tas till förhål- landena vid taxeringsårets ingång. Genom det tidigare förfarandet erhölls endast en för taxeringsperioden genomsnittlig procentuell höjning som inte var särskilt anknuten till värdet vid ingången av taxeringsåret. Vidare anförde kommittéerna bl. a.:

”Inom områden och för fastighetstyper där prisnivån under perioden 1957—1963 varit i huvud- sak konstant blir skillnaden mellan prisnivå och taxeringsvärdenivå ringa, medan sagda skillnad kan bli högst betydande i de fall prisnivån ökat starkt under perioden. De åsatta taxeringsvärdena kom- mer sålunda såsom resultat av det använda syste- met redan vid taxeringstillfa'llet att uppvisa stark ojämnhet, vilket inte minst ur rättvisesynpunkt måste uppfattas som stötande. Den praktiska kon- sekvensen är att taxeringsvärdenivån blir betydligt lägre i förhållande till den faktiska prisnivån framför allt inom storstadsregioner, där prissteg- ringen normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveckling.”

Med "anledning av de bristfälligheter som fastighetstaxeringskommittéerna påpekat an- såg dessa att man borde övergå till ett nytt tillvägagångssätt vid användandet av köpe- skillingsstatistiken som grund för en rekom- mendation av eftersträvad taxeringsvärde- nivå. Kommittéema ansåg att en prognos med ledning av den kända utvecklingen borde göras rörande sannolik genomsnittlig prisnivå för resp. fastighetstyper och områ- den för den period under vilken de vid den förestående fastighetstaxeringen åsatta vär- dena skulle gälla. Den eftersträvade taxe- ringsvärdenivån borde därefter bestämmas såsom en viss procentuell andel av den

Det var enligt kommittéerna uppenbart att stora svårigheter förelåg att förutsäga den framtida prisnivån. I praktiken måste därför största vikt knytas till den prisnivå som var känd och statistiskt dokumenterad vid tiden för rekommendationemas utfärdande även om viss hänsyn kunde och borde tas till förmodade framtida prisförändringar. Kom- mittéerna anförde slutligen bl. a. att de inte haft anledning att närmare behandla de tekniska och statistiska metoder som kunde komma till användning för bestämmande av skäligt nivålyft enligt de grunder som förut antytts. Det var heller inte möjligt att inför 1970 års allmänna fastighetstaxering erhålla en definitiv lösning på detta problem. Syn- punkterna borde dock beaktas vid utfärdan- de av anvisningar inför 1970 års taxering. Problemkomplexet borde därefter tas upp till mer ingående analys i syfte att på längre sikt ge fastare underlag för ett förbättrat förfarande vid fastighetstaxering.

I remissbehandlingen fick fastighetstaxe- ringskommittéernas bedömande av frågan hur taxeringsvärdenivån borde beräknas ett blandat mottagande. Bl. a. hade farhågor uttryckts för att en prognosticering skulle ge osäkra resultat. Föredragande departements- chefen uttalade i frågan (prop. 1968:154 5. 40 och 41 ):

”Beträffande användandet av köpeskillingsstati- stiken i övrigt vill jag framhålla att vissa av ojämnheterna i taxeringsutfallet kan bero på det relativt långa tidsavstånd som förflöt mellan de båda sista allmänna fastighetstaxeringarna. Man bör således försöka undvika att skjuta upp fastighets- taxeringarna. Det finns dessutom anledning att räkna med betydande förbättringar i den statistiska redovisningen. Den förbättrade fastighetsklassifice— ring som kommittéförslaget innebär och som jag skall beröra i det följande torde också vara ägnad att leda till ett jämnare taxeringsresultat.”

Vid Stockholmsmötet i maj 1969 enades man om att gå över till en ny metod för bestämning av taxeringsvärdenivå. Den nya metoden överensstämde i huvuddrag med fastighetstaxeringskommittéernas förslag i ämnet. På en väsentlig punkt frångick man emellertid de riktlinjer som fastighetstaxe- ringskommittéerna dragit upp. Man fastställ- de nämligen som generell utgångspunkt för

beräkning av taxeringsvärdenivån en statis- tiskt dokumenterad marknadsvärdenivå och ej en prognosticerad sådan.

Som motivering för att en ny metod infördes åberopades främst tre skäl. För det första tog den äldre metoden inte tillräcklig hänsyn till sista årets överpriser. Vidare framhölls att rekommendationen om genom- snittlig höjning av resp. fastighetstypers tidi- gare taxeringsvärden med viss angiven pro- centsats kunde motverka den individuella taxering av fastigheterna som författnings- mässigt skulle göras. Slutligen var metoden ägnad att medföra orättvisor mellan län eller andra områden för vilka särskilda överpris- procenter beräknats. Den nedräkning av den genomsnittliga överprisprocenten med ett bestämt antal enheter, som den gamla meto- den innebar, hade nämligen helt olika ver- kan, då reduktionen gjordes i ett område med ett högt överprisprocenttal och då nedräkningen gjordes från ett procenttal, som var avsevärt lägre. Metoden ansågs sålun- da i och för sig vara ägnad att medföra vissa orättvisor de olika länen emellan. Beslutet om övergång till en ny metod föregicks bl. a. av ingående diskussioner och analyser av köpeskillingsstatistiken och dess betydelse för beräkning av taxeringsvärdenivån, den nya och den gamla metodens beräknade effekt på taxeringsvärdenivån vid 1970 års fastighetstaxering samt anledningen till att man i 1970 års rekommendation valde pro- centsatser på sätt skedde. Dessa frågor kom- mer att behandlas i kapitel 7.

1970 års centrala rekommendation inne- bar att taxeringsvärdenivån skulle beräknas till 75% av det allmänna saluvärdet för fastigheterna utom för hyresfastigheter, kombinerade bostads- och affärsfastigheter och rena affärsfastigheter; för de sistnämnda tre fastighetstyperna skulle taxeringsvärdeni- vån beräknas till 80 %. Skogsfastigheterna liksom skogsdelen av jordbruksfastigheterna omfattades i överensstämmelse med fastig- hetstaxeringskommittéernas intentioner inte av rekommendationen. Till grund för be- dömning av fastigheternas allmänna saluvär- de skulle ligga den senaste, statistiskt belagda

köpeskillingsnivån, i allmänhet 1968 års ni— vå.

Utfallet av 1970 års taxering har visat att den eftersträvade nivån i stort sett uppnåtts (jfr bilagorna ] och 2). Även i övrigt har den nya metoden visat sig fungera väl som utgångspunkt för värderingen.

Uppenbarligen har den bestämning av taxeringsvärdenivån, som görs före de all- männa fastighetstaxeringarna, en avgörande inverkan såväl på storleken av de taxerings- värden, som åsätts de enskilda fastigheterna, som på det samlade taxeringsresultatet. Ut- redningen finner det vara en brist att nivå- bestämningen görs utan att fråga därom finns uttryckligen reglerad i lag eller annan författning. Den centralt utfärdade rekom- mendationen torde nämligen inte ha annan författningsmässig täckning än det allmänna försiktighetskrav vid åsättande av taxerings- värden, som KL: s regler i ämnet förutsätter. Det ligger nära till hands att jämföra det sätt, på vilket den allmänna nivåfrågan i praktiken reglerats, med det sätt på vilket den s.k. säkerhetsmarginalen vid skogstaxeringen be- stämts. Beslut om dylik säkerhetsmarginal har meddelats inför 1957, 1965 och 1970 års allmänna fastighetstaxeringar. Säkerhets- marginalen har bestämts av regering och riksdag (prop. 1956:7l, 1964: 103 respek- tive 1969: 97). ”Säkerhetsmarginalernas” ut- formning har varit följande: Vid 1957 års taxering (SFS 1956: 179) räknades bort hög- konjunkturåret 1951 vid medelprisberäk- ningen, då detta års priser ansågs vara ej representativa. Bruttopriserna reducerades dessutom med 20 %. Vid 1965 års taxering (SFS 1964: 117) reducerades skogsvärdet

per kbm skog med 3 kr, dock högst med 30 %. Vid 1970 års taxering (SFS 1969: 209) reducerades skogsvärdet med ett fast avdrag om 100 kr per hektar skogsmark, dock högst 30 % av summan av skogsvärdet, beräknat utan reduktion, och skogsmarks- värdet.

Som tidigare berörts bör enligt utred— ningens mening även skogsfastigheterna och skogsdelen av jordbruksfastigheterna mark- nadsvärderas. Om detta förslag antas, skulle

— om nuvarande system för bestämmande av taxeringsvärdenivån tillämpades även i fort- sättningen - följden bli att även dessa fastigheters taxeringsvärdenivå bestämdes utan riksdagens medverkan. Detta vore enligt utredningens mening inte lämpligt.

Det synes i stället riktigast att riksdagen tar ställning till hela frågan om taxeringsvär— denivån, eftersom denna är av avgörande betydelse för taxeringen av de enskilda fastigheterna och också är väsentlig för det samlade taxeringsutfallet. Utredningen före- slår att detta sker i fortsättningen.

Med det nu angivna ståndpunktstagandet uppkommer frågan om särskilda beslut om nivån bör fattas inför varje allmän fastighets— taxering eller om man nu kan ta principiell ställning till frågan om procentsatsen på grundval av de undersökningar som utred- ningen i detta sammanhang låtit företa.

Utredningen anser det sistnämnda alterna- tivet vara lämpligast. Därigenom uppkommer bl. a. den fördelen att en fastighetsägare kan med ett visst mått av säkerhet bedöma hur ett kommande taxeringsvärde på hans fastig- het bör vara beskaffat. Utredningen anser sålunda att föreskrift nu bör lämnas om den taxeringsvärdenivå som skall eftersträvas. Antas förslaget, får det ankomma på RSV att bevaka om behov av en extra ”säkerhets- marginal” i förhållande till den lagfästa taxeringsvärdenivån skulle föreligga inför en allmän fastighetstaxering. Skulle behov av en dylik särskild säkerhetsmarginal befinnas fö- religga, bör RSV påkalla lagstiftning därom.

I enlighet med det anförda föreslår utred- ningen att i 9 & KL föreskrives, att taxerings- värde skall åsättas till det belopp som mot- svarar visst procenttal av taxeringsenhetens marknadsvärde. Motsvarande princip bör gäl— la för beräkningen av de enligt 10 & angivna särskilda värdena. Detta föreslås bli föreskri- vet i punkt 1 av anvisningarna till 10 å. — Utredningens undersökning beträffande val av procenttal och förslag därom redovisasi kapitel 7.

I detta sammanhang bör beröras frågan vilket års marknadsvärdenivå som bör läggas

till grund för beräkningen av taxeringsvärde— nivån. Först bör påpekas att den procentuel- la nedräkning av marknadsvärdenivån, som utredningen kommer att föreslå, avses med- föra att taxeringsvärdena inte kommer att motsvara de fulla priserna på fastigheterna. Det skulle strida mot den försiktighetsprin- cip, som traditionellt tillämpats i fråga om fastighetstaxeringen och som utredningen anser skall behållas, att eftersträva taxerings- värden som fullt ut motsvarar nyssnämnda priser. Detta skulle vidare medföra så stora stegringar av taxeringsvärdena, att de knap- past kunde accepteras. Som riktmärke för taxeringsvärdenivån bör i stället uppställas ett visst procenttal av priserna, ett procenttal som får bestämmas under skäligt beaktande av den traditionella försiktighetsprincipen.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lade man den då statistiskt belagda köpeskil- lingsnivån i huvudsak 1968 års nivå — till grund för beräkningen av taxeringsvärdeni- vån. Principiellt borde köpeskillingsstatisti- ken fram till ingången av 1970 ha ingått i underlaget. Detta kunde emellertid inte ske på grund av tekniska skäl. Senare statistik än den som avsåg 1968 års nivå gick ej att ta fram till våren 1969, då rekommendationen om nivå skulle göras och värderingstabeller m. m. med utgångspunkt däri skulle upprät- tas. I den mån senare statistik var tillgänglig torde den emellertid i vissa fall ha utnyttjats för inställning av tabeller m. m.

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering kommer, såvitt utredningen kan bedöma, samma läge att föreligga i nu förevarande hänseende som år 1970. Det torde med andra ord inte finnas tekniska möjligheter för att vid nivåbestämningen utnyttja senare köpeskillingsstatistik än den som gäller det andra året före taxeringsåret, dvs. 1973.

Vid angivna förhållande torde följande alternativ stå till buds i fråga om utform- ningen av bestämmelserna om marknadsvär— denivåns tidsanknytning. Till en början må emellertid anmärkas att, oavsett bestämmel- sernas utformning i övrigt, taxeringen alltid bör ske på grundval av taxeringsenhetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Vid

1975 års taxering bör värderingen alltså ske på grundval av taxeringsobjektets beskaffen- het den 1 januari 1975. Vad därefter angår marknadsvärdenivån synes nivåbestämningen kunna anknyta antingen till den statistiskt belagda köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret — dvs. i fråga om 1975 års taxering till nivån under år 1973 eller till den prognosticerade prisnivån vid taxerings- årets ingång — dvs. i fråga om 1975 års taxering till den prognosticerade nivån den 1 januari 1975 eller till köpeskillingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret. Innan utredningen redogör för sin ståndpunkt i frågan må nämnas att prisnivån, med hänsyn till vad utredningen i det följande föreslår beträffande förberedelsearbetet före allmän fastighetstaxering, måste bestämmas redan under de första månaderna av året före taxeringsåret. Vidare må framhållas att piis- nivån givetvis bör ha samma tidsanknytning för hela riket och för alla slag av fastigheter. Med hänsyn till kravet på likformighet i taxeringen kan skiljaktigheter mellan olika län inte godtas.

Vad härefter angår de ovannämnda tre alternativen vill utredningen inte förorda det först nämnda alternativet dvs. att nivåbe- stämningen skulle generellt och utan jämk- ningsmöjlighet anknyta till den statistiskt belagda köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret. Skälen härtill är främst att nivån bör anknytas till en så sen tidpunkt som möjligt och att en taxering på basis av köpeskillingsnivån andra året före taxerings- året knappast skulle kunna godtas i det fall att starka förskjutningar i fastighetspriserna börjat inträda vid slutet av andra året före taxeringsåret. Om fastighetsprisema vid nämnda tidpunkt notoriskt börjat att kraf- tigt falla, skulle en taxering på basis av den tidigare högre prisnivån knappast godtas av fastighetsägarna.

Utredningen har ovan såsom ett andra alternativ angett, att nivåbestämningen skul- le kunna anknyta till den prognosticerade prisnivån vid taxeringsårets ingång. Även om vissa skäl kan tala för en dylik utformning av de hithörande bestämmelserna, vill utred-

ningen emellertid inte förorda detta alterna- tiv. Enligt utredningens bedömning kan man knappast förvänta sig att fastighetsägarna skulle ha förtroende för en taxering, som sker på basis av en obligatoriskt föreskriven prognos beträffande prisutvecklingen. Det bör i sammanhanget beaktas att det får anses uteslutet att, om prognosen visar sig ha varit felaktig, man via besvårsförfarandet åstad- kommer en rättelse av den prognosticerade nivån.

Såsom ett tredje alternativ i fråga om nivåbestämningen har utredningen ovan an- gett att man anknyter till köpeskillingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret, dvs. i fråga om 1975 års taxering till nivån den 1 januari 1974. Detta skulle betyda att man utgår från den senaste statistik, som finns tillgänglig, eller köpeskillingsstatistiken för år 1973 och, om anledning därtill finns, justerar siffrorna med hänsyn till prisrörel- serna under året. Bedömningen härvidlag bör ankomma på RSV med hjälp av den expertis, som enligt vad utredningen i det följande föreslår (se avsnitt 6.2) bör tillfälligt knytas till verket under tiden för förarbetena till allmän fastighetstaxering. Om fastighets- marknaden under 1973 varit i huvudsak oförändrad, bör alltså 1973 års köpeskillings- statistik kunna godtas såsom uttryck för prisnivån den 1 januari 1974. Om åter RSVi början av år 1974 skulle finna, att under år 1973 skett sådana påtagliga prisrörelser på fastighetsmarknaden att köpeskillingsstatisti- ken för 1973 inte ger en i stort sett rättvisande bild av prisnivån den 1 januari 1974, bör RSV föranstalta om den korrige- ring av den statistiskt belagda köpeskillings- nivån, som nämnda prisrörelser skäligen bör föranleda.

Utredningen föreslår, att nivåbestäm- ningen sker enligt det ovan sist angivna alternativet. Detta innebär att utredningen förordar ett system, som i sakligt hänseende i stort sett överensstämmer med vad som tillämpades vid 1970 års allmänna fastighets- taxering. —— Enligt nu gällande bestämmelsei 6 5 1 mom. KL skall vid taxeringens verk- ställande ”hänsyn tagas till förhållandena vid

taxeringsårets ingång.” Godtas utredningens förslag, bör författningsbestämmelserna er- hålla en mera konkret och mot verkligheten bättre svarande utformning. I enlighet här- med föreslår utredningen dels att nyssnämn- da bestämmelse i 65 lmom. KL utbytes mot en bestämmelse enligt vilken taxeringen skall ske på grundval av fastighetens beskaf- fenhet vid taxeringsårets ingång och dels att i 95 KL intas ett stadgande om att mark- nadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar.

5.3.3. Övrigt om värderingsprinciper och vår— deringsmetoder m. m.

Som tidigare angetts är det utredningens uppfattning att i KL endast skall redovisas fastighetstaxeringens huvudsakliga värde- ringsprinciper och värderingsmetoder. Detta bör i princip ske i 9 5 och dess anvisningar. Övrig reglering av värderingsmetodik och värderingsförfarande bör ske genom RSV:s anvisningar och genom regleri Skvl.

I 9ä bör endast tas in den generella principen för fastighetstaxeringen, som inne- bär att taxeringsvärde skall åsättas till ett belopp som motsvarar viss procent av taxe- ringsenhetens marknadsvärde. Vad som för närvarande föreskrivs i denna paragraf om en särskild värderingsgrund avkastningsvärde för skogsmark och växande skog bör utgå, då utredningen som förut berörts och närma- re kommer att motiveras i det följande föreslår att även skogsfastigheter skall mark- nadsvärderas. Även vad som särskilt angesi paragrafen om värdering av skogsmark med mervärde vid användning för exploaterings- ändamål bör vid sådant ställningstagande utgå.

Enligt vad utredningen tidigare föreslagit, bör definitionen av vad som avses med marknadsvärde tas in i punkt 1 av anvis- ningarna till 95 på samma sätt som där tidigare lämnades en definition av innebör- den i begreppet ”allmänt saluvärde”. Princi- piella undantag, modifikationer och klarläg-

ganden beträffande den allmänna värderings- grunden, marknadsvärdet, bör även — till den del de anses vara av sådan vikt att de bör komma till uttryck i KL — tas in i anvis- ningarna till 9 5.

Som tidigare anförts har utredningen för sin del funnit att några väsentliga skillnader inte föreligger mellan de båda begreppen ”allmänt saluvärde” och ”marknadsvärde”. Därför bör det inte finnas skäl att göra några principiella ändringar av beskrivningarna av värderingsmetodema i andra—sjunde stycke- na av punkt 1 av anvisningarna till 9 5.

En modernisering synes emellertid böra göras av beskrivningarna av värderingsmeto- dema — ortsprismetoden, avkastningsmeto- den och en kostnadsmetod. Samtidigt bör de detaljrika beskrivningarna ersättas med en kortare och mera koncentrerad text. Därför föreslås att andra—sjätte styckena i anvis- ningspunkt l ersätts med ett nytt andra stycke, vilket endast kortfattat anger huvud- dragen av de nyssnämnda metodernas kon- struktion. Som tidigare nämnts kan det även komma i fråga att andra värderingsmetoder kommer till användning. Det bör, som utred- ningen tidigare anfört, ankomma på RSV att utfärda närmare anvisningar om de olika metodernas tillämplighet och närmare ut- formning vid värdering av olika fastighetsty— per. En beskrivning i i andra stycket av anvisningspunkt 1 till 95 av de vanligast använda värderingsmetodema bör enligt ut- redningens mening främst ge besked om att ortsprismetoden generellt sett i första hand bör komma till användning. Endast då orts- priset inte ger erforderlig ledning bör annan värderingsmetod tillgripas. I sådant fall böri första hand en avkastningsmetod ochi andra hand en kostnadsmetod tillämpas, vilket bör framgå av anvisningstexten.

I andra stycket av anvisningarna till 95 bör med utgångspunkt från vad nu anförts anges att marknadsvärdet i första hand skall uppskattas med ledning av verkställda fastig- hetsförsäljningar i orten, om vilka det inte finns anledning att anta att ovidkommande omständigheter inverkat på prisbildningen. Som kompletterande regel för de fall, då

ortspriset inte ger erforderlig ledning, bör anges att marknadsvärdet i andra hand kan uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning, byggnads återstående varaktig- hetstid, den förräntning på insatt kapital, som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag, m.m. Som en ytterligare kompletterande regel bör be— träffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt även att beräkna en normal avkastning, anges att marknadsvärdet kan uppskattas med utgångspunkt från återanskaffningskost- naden, omräknad till nuvärde under beaktan- de av byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m. (tekniskt nu— värde).

Den fråga, som regleras i åttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 9 5 — angående värdering av impediment m.m. — är av sådan natur att den lämpligen bör regleras genom anvisning av RSV.

I nuvarande punkterna 2—5 av anvis- ningarna till 9 & utvecklas hur värderingen skall ske särskilt beträffande vissa olika fastighetstyper och med beaktande av om— ständigheterna i det enskilda värderingsfallet.

Beträffande de speciella reglerna i punkt 3 av ifrågavarande anvisningar om värdering av vattenfallsfastigheter har utredningen inled- ningsvis anfört att dessa regler enligt utred- ningens mening borde ses över men att utredningen ansett sig inte böra verkställa denna översyn. Utredningen föreslår därför inte någon ändring av anvisningspunkten i fråga. Emellertid må anmärkas att reglerna omvärdering av vattenfallsfastighet till stora delar är av sådan karaktär, att de enligt utredningens mening bör meddelas i form av anvisningar av RSV.

I punkterna 2, 4 och 5 av anvisningarna till 9 & lämnas speciella värderingsregler bl. a. för vissa olika fastighetstyper. Reglerna avser i punkt 2 jordbruksfastighet utom skogs- mark och växande skog — och annan fastig- het, i punkt 4 jordbruksfastighet till den del den utgörs av skogsmark och dårå växande skog samt i punkt 5 jordbruksfastighet med mervärde på grund av möjlig användning för exploateringsändamål. Dessa värderingsregler

härrör till största delen från 1920-talet. De är i vissa delar föråldrade och de har i stort sett fr.o.m. 1970 års allmänna fastighets- taxering i praktiken ersatts av moderna anvisningar, utfärdade av RN. Utredningen anser att dessa särskilda värderingsregler, som beskriver olika moment i en värderings- metod eller föreskriver beaktande av vissa särskilda omständigheter i det enskilda vär- deringsfallet, inte bör lämnas i KL utan i stället i erforderlig utsträckning meddelas av RSV. RN: s anvisningar inför 1970 års taxe- ring i de aktuella frågorna täcker mer än väl de regler som lämnas i de nu aktuella punkterna. Utredningen förutsätter, som ti- digare anförts och kommer att utvecklas ytterligare i det följande, att RSV kommer att fortsättningsvis utfärda anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen i mirst sam- ma omfattning som skett centralt fr.o.m. 1970 års taxering. De kommande anvis- ningarna bör enligt utredningens mening i princip ha samma eller likartat innehåll som RN: s anvisningar i de ämnen som awes i de nu ifrågavarande anvisningspunkterna

Utredningen föreslår sålunda att anvis- ningspunkterna 2, 4 och 5 skall utgå Emel- lertid synes det klarläggande betriffande bestämmandet av ett marknadsvärie (all- mänt saluvärde), som innefattas dessa anvisningspunkter och som innebär itt den enskilda taxeringsenhetens omfattnng och utformning i övrigt liksom de särskida om- ständigheterna i det enskilda fallet iprincip alltid skall beaktas, även fortsättringsvis böra komma till uttryck i anvisningstexten. Därför föreslås att i ett tredje sycke i anvisningspunkt l föreskrivs att oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskat— tas — värdet skall bestämmas under hinsyns- tagande till sådana för den ifråga'arande taxeringsenheten säregna förhållanden som är av beskaffenhet att inverka på värdet. Närmare reglering i denna fråga bör limnasi RSV: s anvisningar.

Redan i nuvarande anvisningstext är ett undantag stadgat från den i övrigt gillande värderingsprincipen att det allmänna :aluvär- det skall vara generell värderingsgund. I

första stycket av punkt 1 av anvisningarna till 95 föreskrivs nämligen bl.a. att det allmänna saluvärdet skall bestämmas ”utan avräkning — — — för kapitalvärdet av skyl- dighet att utgiva undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de”. Det är helt klart att de privaträttsliga förpliktelser som nu angetts är ägnade att inverka på en taxeringsenhets marknadsvärde (allmänna saluvärde). De skulle därför nor- malt beaktas vid en marknadsvärdering. Stadgandet som sådant innebär alltså avsteg från huvudprincipen om marknadsvärdering; det kan också sägas vara en specialregel för bestämmande av marknadsvärde (allmänt sa- luvärde) vid taxeringen.

Bakgrunden till det nu återgivna stadgan- det, vilket infördes i anvisningstexten 1932 är följande. I en förut (s. 121 omnämnd PM av C. W. U. Kuylenstierna den 15 februari 1932 anfördes följande (se bilaga till prop. 19321220 s. 89 och 90):

”Med allmänna saluvärdet förstås det värde en förståndig köpare kan antagas vilja betala. Att påräkneliga skatter äga betydelse för bestämmande av detta pris, torde ej vara föremål för tvekan — fastighetsprisen äro jämförelsevis högre i kommu- ner med låg kommunalskatt än i kommuner med hög kommunalskatt. Någon särskild kalkyl beträf- fande skatteavdrag och dylikt torde följaktligen i allmänhet ej erfordras. Vad skogen angår ingår avdrag för "skatter” i det allmänna omkostnadsav- draget utan att det preciserats eller behövt precise- ras om vilka skatter det är fråga. Däremot synes det vara av viss vikt att i princip fastslå, att avdrag för gäld och dylikt ej får äga rum, och att motsvarande gäller i fråga om kapitalvärdet å sådana förpliktel- ser som skyldighet att utgiva undantag och dylikt. Vissa härmed sammanhängande förhållanden hava vid tillämpningen givit anledning till tvekan. Fråga är härvid om omständigheter, som utöva inflytande på den faktiska prissättningen å fastighet, men beträffande vilka osäkert kan vara, huruvida de böra beaktas vid bestämmande av allmänna saluvär- det. Om en fastighet utgör tjänande fastighet i fråga om ett servitut, bör enligt redan nu gällande uttryckliga bestämmelser avdrag få ske för värdet därå. Detta sammanhänger med att servitutet är en vid den tjänande fastigheten häftande rättighet, som medräknas vid den härskande fastighetens taxering. Denna ömsesidighet synes vara skäl att beakta. Den finnes tillstädes även i fråga om ett sådant institut som frälseränta, vilken taxeras såsom fastighet men föranleder minskning av taxe- ringsvärdet hos den fastighet, varifrån förmånen utgår. Vad servitut angår, likställas därmed ”annan

liknande rättighet till förmån eller last för fastighe- ten”. Även här lärer fråga vara om fastigheter såsom sådana vidhäftande rättigheter eller skyldig- heter, vartill hänsyn tages genom tillägg vid den ena fastighetens taxering och, eventuellt, genom avdrag vid den andra fastighetens taxering; värdet av andra rättigheter får ej avdragas. En restriktiv tillämpning synes här böra äga rum, och det torde vara uppenbart, att — bortsett från frälseränta och dylikt — vad som framstår såsom skyldighet för en fastighetsägare men såsom en rättighet för en enskild person, vilken som helst, ej bör tagas i betraktande. Att förekomsten av skatter, vilka ingen enskild ägare kan komma ifrån, minska fastighetens värde i varje enskild ägares hand, torde däremot vara ofrånkomligt.”

Sedan kammarrätten i avgivet remissytt- rande |ort vissa invändningar mot vad som anförts i promemorian uttalade föredragande departementschefen bl. a. (prop. 1932z220 s. 129 och 130):

”Missuppfattningar av den art, man velat genom det nu ifrågavarande förtydligande tillägget före- komma, lära ej vara alltför ovanliga. Det lärer ej sällan hava förrnenats, att förekomsten av avdik- ningslån, skyldighet att utgiva undantag, ett oför- månligt kontrakt rörande utarrendering, ett likvide— rat skogsawerkningskontrakt e. dyl. borde minska fastighetens taxeringsvärde. Ej ens kammarrättens praxis lärer vara i alla nu angivna punkter fullt klar. Behov av förtydligande måste därför enligt min uppfattning anses föreligga. Frågan är emellertid, huruvida det remitterade utkastet givit ett riktigt och lämpligt uttryck åt denna grundsats. Kammar- rätten anmärker, att viss frestelse kan föreligga för slut e contrario, att avräkning skall få göras för alla offentligrättsliga förpliktelser. Anledning till en dylik farhåga synes knappast föreligga. Det är nämligen tydligt, att, när det ianvisningspunkten talas om ”det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten”, sådana skatter, som inverka på sagda belopp, redan genom detta uttryck blivit beaktade. Att därutöver avdrag skulle få göras för t.ex. kapitalvärdet på allmän kommunalskatt lärer väl knappast kunna på allvar ifrågasättas på grund av uttrycket ”privaträttslig förpliktelse". Huruvida kammarrättens allmänt hållna uttalande, att avräkning skulle få ske för skyldighet att utgiva tomtören, är under alla omständigheter hållbart, må lämnas därhän; frågan härom är så obetydlig, att den lärer kunna överläm- nas åt rättspraxis. Att e contrario draga någon slutsats i denna punkt synes i ingen mån påkallat. Uttalandet bör följaktligen endast avse privaträtts- lig förpliktelse. Emellertid kan jag ej frånkänna kammarrättens anmärkning rörande svårigheten för beskattningsnämnderna att avgöra vad som skall förstås med ”privaträttslig förpliktelse” ett visst fog. Att helt avvara detta uttryck synes svårt, men genom att anföra undantagsförmån såsom ett exempel på dylik förpliktelse torde dock stadgan-

det få praktiskt värde för taxeringen, utan att några olägenheter av detsamma skola behöva riskeras.”

Det synes inte föreligga anledning att nu föreslå någon ändring av ifrågavarande, främst på taxeringstekniska och fiskala skäl grundade undantag från principerna om salu— värdering. Det angivna förtydligandet att värdet skall beräknas utan avräkning för gäld synes även böra kvarstå. På grund av det anförda föreslås, att även det värde som fortsättningsvis avses skola ligga till grund för taxeringen dvs. marknadsvärdet skall avse priset för taxeringsenheten utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller av annan privaträtts- lig förpliktelse, som inte är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på ytterligare några undantag från den gäl- lande saluvärdesprincipen som sker i praxis och som utredningen anser böra ske även framdeles. Här åsyftas det förhållandet att värderingen inte skall påverkas av att marken till en taxeringsenhet disponeras endast med tomträtt. Taxeringsvärde åsätts mark och byggnad på en sådan enhet som om den i sin helhet innehades av samme person med äganderätt. Motsvarande gäller byggnad på ofri grund, som utgör särskild taxeringsen- het. Sådan byggnad torde värderas som om byggnadens ägare även ägde marken.

I en hithörande fråga yttrade RN sig i sina anvisningar inför 1970 års fastighetstaxering. Uttalandet (se Handledningen s.]V.2:l9) gällde tomträttsmark, vilken enligt praxis och grunderna för reglerna i 8 & KL om vad som är taxeringsenhet taxeras tillsammans med åbyggnaden och med tomträttsinneha— varen antecknad som med ägare likställd innehavare av taxeringsenheten (jfr nedan citerade uttalande i Eiserman-von Wolckers förslag). Enligt RN:s anvisning bör mark som är upplåten med tomträtt taxeras med sam- ma utgångspunkter som mark innehavd med äganderätt. I anvisningen anges vidare att värdet på tomträttsmark sålunda inte bör bestämmas genom kapitalisering av tomt- råttsavgälden.

Beträffande byggnader på annans mark och byggnad på tomträttsmark föreligger ett uttalande redan i Eiserman-von Wolckers tidigare omnämnda förslag till kommunal- skattelag. I förslaget sägs (s. 77 och 78):

”I fråga om det värde, som för byggnad å annans mark bör komma i betraktande, gäller slutligen, att vid taxeringen skall bortses från den omständighe— ten att sådan byggnad oavsett gällande förbehåll därom att byggnaden skall vid besittningstidens utgång hemfalla till jordägaren utan lösen eller borttagas — alltid har ett lägre värde i allmänna marknaden än byggnaden skulle äga i jordägarens hand, samt att taxeringen således skall ske såsom om byggnaden vore belägen å egen mark. Denna regel, vilken i sin ordning är en konsekvens av den allmänna regeln om värdesättning av fast egendom såsom sådan, är avsedd att vinna tillämpning såväl då byggnad å annans mark utgör självständig taxeringsenhet — såsom fallet blir där byggnaden är belägen å annan tillhörig skattefri mark eller å mark, för vilken skatteplikt icke åligger byggnadens ägare som då byggnaden utgör taxeringsenhet tillsammans med marken, vilket förhållande inträf- far exempelvis med jordbruksarrendator tillhöriga byggnader till jordbruksfastighet, likasom med tomträttshavare tillhörig byggnad å ett under tomt— rätt upplåtet område eller, där tomträtten inskri- vits, jämväl med annan än tomträttshavaren eller jordägaren tillhörig byggnad. Vidare skall beträf- fande de fall där, enligt vad sålunda är nämnt, byggnad å annans mark utgör självständig taxe- ringsenhet, iakttagas, att för uppskattning av bygg- nadens värde beräkning skall, även där marken är skattefri, göras av samfällda värdet av byggnad och den mark, som till densamma nyttjas, sålunda att byggnaden — här såsom eljest enligt den i 9 & givna regeln — får sig åsatt det värde, som av det beräknade samfällda värdet återstår efter avdrag av markens värde.”

Utredningen instämmer så till vidai Eiser- man-von Wolckers ovan citerade uttalande, att marknadsvärdet av en byggnad på ofri grund kan påverkas av beskaffenheten av den rätt med vilken byggnadens ägare disponerar den mark varå byggnaden är belägen. Värdet av sådan byggnad kan, såsom Eiserman-von Wolcker anger, vara lägre än om byggnaden legat på fri och egen grund. Emellertid kan även det motsatta förhållandet vara för handen. Så kan nämligen inträffa om bygg- naden ligger på mark, som innehas med nyttjanderätt för avsevärd tid framåt mot lågt årligt arrende. En köpare kan i dylikt fall vara villig betala ett visst överpris för själva byggnaden mot bakgrund av att han

slipper kapitalutlägg för marken och i stället betalar det låga arrendet.

Med hänsyn till det anförda kan frågan givetvis ställas huruvida exakt lika byggnader skall åsättas olika byggnadsvärde om villko- ren i resp. nyttjanderättsavtal i fråga om marken inte är likvärdiga. Utredningen anser emellertid för sin del att så inte bör ske. Förutsättningen för att byggnaden med det för nyttjanderättshavaren gynnsamma kon- traktet skulle åsättas ett högre taxerat bygg- nadsvärde skulle nämligen vara, att den till byggnaden hörande marken åsattes ett i motsvarande grad reducerat markvärde. Å andra sidan skulle marken till byggnaden med det för nyttjanderättshavaren ogynn- samma kontraktet åsättas ett förhöjt mark- värde. Utredningen har emellertid, såsom förut angetts, uttalat sig för ett bibehållande av den nu gällande regeln att med saluvärde (marknadsvärde) för en fastighet avses priset utan avräkning för kapitalvärdet av sådan privaträttslig förpliktelse som inte är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de. Därav följer enligt utredningens mening, att i fråga om byggnad på ofri grund det taxerade byggnadsvärdet inte bör influeras av de för nyttjanderättshavaren mer eller mindre gynnsamma villkoren i avtalet med jordägaren. Byggnaden bör med andra ord taxeras enbart på grundval av sitt värde såsom byggnad. Det må tilläggas att den nu diskuterade frågeställningen i dag torde vara av mindre betydelse än vid tiden för Eiser- man-von Wolckers uttalande i ämnet, detta med hänsyn till att arrendatorn numera har en annan och starkare ställning gentemot jordägaren än då nämnda uttalande gjordes.

Kvar står emellertid att det sätt, på vilket taxering av byggnad på ofri grund i praxis sker — och enligt utredningens mening även fortsättningsvis bör ske — kan i vissa fall innebära ett undantag från marknadsvärde- principen. Detta undantag är av sådan art, att det enligt utredningens mening bör ut- tryckligen anges i anvisninatexten. I enlig- het härmed föreslår utredningen att i första stycket i punkt 1 av anvisningarna till 9 5 KL _ där begreppet marknadsvärde definie—

ras — intas ett stadgande att i fråga om byggnad, som inte är förenad med ägande- rätt till marken, med marknadsvärde avses priset utan hänsynstagande till att byggna- dens ägare inte äger jämväl marken.

En särbestämmelse angående värderingen är föreskriven i punkt 6 av anvisningarna till 9 %. Däri stadgas att om två eller flera fastigheter, som är belägna i skilda kommu- ner, skulle, om de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemensam taxeringsen- het, taxeringen bör verkställas som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista stycket av anvisningarna till 8 & skolat anges, hur stor del av taxeringsvärdet som belöpt på vad som faller inom varje särskild kommun. Undantaget sammanhänger med gällande reg- ler för bestämmande av vad som är taxerings- enhet. Regeln bör gälla även i fortsättningen men föreslås bli intagen i anvisningspunkt 4.

Utredningen har tidigare föreslagit, att som grundregel i 9 & KL bör gälla att taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar visst bestämt, i nyssnämnda para- graf föreskrivet procenttal av en taxeringsen- hets marknadsvärde. Emellertid synes ett undantag från regeln om den generella nivå- bestämningen nödvändig i vissa fall. Detta gäller då säkerheten vid värderingen är lägre än normalt. I dessa fall, som i första hand avser fastigheter med mervärde på grund av möjlighet till exploatering e. d., bör fortsätt- ningsvis en nivåjustering kunna göras. Sådan justering rekommenderades även i RN: s anvisningar inför 1970 års fastighetstaxering (Handledningen 5. [11.71 6 och IV.5: 2). Ned- sättning av nivån ansågs enligt dessa anvis- ningar böra ske beträffande jordbruksfastig- heter med exploateringsvärde, därvid ned- sättningens storlek borde anpassas efter dels den föreliggande planeringssituationen, dels den grad av säkerhet som förelåg vid upp- skattningen av ortsprisnivån. I fråga om exploateringsfastigheter med beskattningsna- turen annan fastighet giordes motsvarande rekommendation, därvid nedsättningen av markvärdet borde anpassas dels med hänsyn till om exploateringen var påbörjad eller

inte, dels efter den grad av säkerhet med vilken ortsprisnivån kunde bestämmas. Ut- redningen förutsätter att anvisningari denna fråga kommer att utfärdas av RSV inför 1975 års taxering. Därvid synes böra övervä- gas viss omarbetning av den 1970 meddelade anvisningen. Säkerheten vid bestämmandet av ortsprisnivån synes sålunda böra betonas mer än som var fallet i 1970 års anvisning. Detta synes särskilt motiverat i anledning av den prisbildning som kan förutsättas ske med hänsyn till ändringarna (SFS 1971 : 915) i expropriationslagens ersätt- ningsregler, främst i 111 a 5, som gäller fr. o. rn. den 1 januari 1972.

Det bör framhållas att möjligheten till nivåjustering enligt utredningens mening inte bör avse endast jordbruksfastigheter med mervärde för möjlig exploateringsanvändning och andra exploateringsfastigheter. Även om den föreslagna regeln om möjlighet att bryta den generella taxeringsvärdenivån huvudsak- ligen är avsedd för sådana taxeringsenheter, bör möjligheten även kunna utnyttjas i andra fall då särskild osäkerhet föreligger vid värde- ringen.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på en annan värderingssituation, där säker- heten vid uppskattningen kan vara lägre än normalt. Utredningen syftar härvid på de mycket stora jordbruksegendomarna t.ex. åtskilliga av de stora fastighetsfideikommis- sen. Antalet försäljningar av dylika egen— domar är utomordentligt litet, varför man inte kan räkna med att ha tillgänglig någon köpeskillingsstatistik speciellt avseende dyli- ka egendomar. Marknadsvärdet är sålunda svårt att uppskatta. Det finns emellertid anledning att anta, att marknadsvärdet för de mycket stora jordbruksegendomarna ofta är förhållandevis lägre än för egendomar av mera vanlig storlek. Detta sammanhänger bl.a. med att kretsen av möjliga köpare är mycket liten. Om taxeringsvärdena för här ifrågavarande egendomar åsätts med ledning av riktvärden, som är bestämda med hänsyn till prisläget i fråga om egendomar av mera normal storlek, kan taxeringsvärdena alltså antas bli för höga. På grund av den bristande

säkerheten vid uppskattningen av marknads- värdet för en mycket stor jordbruksegendom kan skäl föreligga att åsätta ett lägre taxe- ringsvärde än som motsvarari KL föreskrivet procenttal av ett efter eljest tillämpade grunder bestämt marknadsvärde. Frågan bör, i den omfattning som kan anses påkallad, regleras genom anvisningar i samband med förarbetena till nästa allmänna fastighets- taxering. Regeln om möjlighet till undantag från den generella nivån bör tas in i punkt 2 av anvisningarna till 9 5. I denna bör föreskrivas att om säkerheten vid uppskattningen av en taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det upp- skattade värdet är betingat av att taxerings- enheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för be- byggelse, taxeringsvärdet får i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 & eljest skolat åsättas. Innehållet i den föreslagna 9 5 och anvis- ningarna till denna paragraf kan i korthet sammanfattas enligt följande: 9 5 innehåller den grundläggande generella värde- ringsregeln om taxering till viss procentsats av marknadsvärdet. Anvisningarna till 9 5 innehåller punkt] a) definition av marknadsvärde (första stycket), b) undantag från marknadsvärdeprincipen avseende kapitalvärdet av vissa privaträtts- liga förpliktelser m. m. (första stycket), c) allmänna regler för bestämmande av marknadsvärdet: l. metoder (andra stycket), 2. beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet (tredje stycket), punkt 2 undantag från den generella taxeringsvär- denivån punkt 3 speciella värderingsregler för vattenfallsfas- tigheter och punkt4 särbestämmelse avseende ”gemensam taxeringsenhet” som sträcker sig över kommungräns.

5.4 Uelvärden m. m.; 10 5 K]

5.4.1. Jordbruksfastighet

Efter förslag av fastighetstaxeringskommit- téerna infördes, som nämnts, en ny uppdel- ning på delvärden till 1970 års fastighets- taxering (SOU 1968132 5.52—69, prop.

19681154 5.94—97). Före denna reform redovisades för jordbruksfastighet delvärde- na jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. I jordbruksvärdet skulle ingå, men särskilt urskiljas, värde av skogs- mark. ] jordbruksvärdet skulle vidare ingå värde av särskilda förmåner och tillgångar. Detta värde skulle antecknas särskilti fastig- hetslängden. Kommittéerna ansåg att den gällande uppdelningen på delvärden inte var tillfredsställande vare sig ur värderingstek- nisk eller redovisningsmässig synpunkt. De föreslog därför att man skulle gå över till följande uppdelning på delvärden:

Skogsbruksvärde J ordbruksvärde

Övrig marks värde Värde på särskilda tillgångar Övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Skogsmarksvärdet skulle ingå i skogs- bruksvärdet. Det skulle emellertid redovisas särskilt.

Den föreslagna uppdelningen på delvärden möttes på det hela taget med gillande av remissinstanserna. Även föredragande depar- tementschefen biträdde förslaget i princip och innehållsmässigt men ansåg att de nya delvärdena skulle betecknas:

J ordbruksvärde Skogsbruksvärde Värde av övrig mark Värde av särskilda tillgångar Exploateringsvärde

Även enligt propositionen, vilken antogs av riksdagen, skulle skogsmarksvärdet ingå i skogsbruksvärdet men redovisas särskilt.

Såväl de regler om delvärden i 105 och anvisningarna till denna paragraf, vilka gällde före 1970 års taxering, som de som infördes vid denna taxering karaktäriseras av att de huvudsakligen avsåg definitioner och regler för avgränsningar av vad de olika delvärdena skulle avse. Principen för uppbyggnaden av stadgandena var med andra ord att några egentliga värderingsregler inte skulle finnas däri; några undantag från denna princip gjordes dock.

Enligt direktiven för fastighetstaxeringsut- redningen skall utredningen lämna förslag till ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. Byggnadsvår— de torde således i fortsättningen skola be- stämmas inte bara såsom för närvarande för annan fastighet utan även för jordbruksfas- tighet. Därav följer att systemet för delvär- den på jordbruksfastighet måste ses över. Enligt gällande regler kan värde av byggnader ingå i tre delvärden, nämligen jordbruksvär- de, skogsbruksvärde och värde av särskilda tillgångar. De överväganden, som ianledning av direktiven gjorts i fråga om dessa delvär- den, har fått till följd att systematiken även i övrigt för uppdelning på jordbruksfastighets delvärden ansetts böra ses över. Vid denna översyn bör man i möjlig mån hålla fast vid den allmänna princip som tidigare gällt och gäller för vad som bör ingå i 10 å och dess anvisningar. Däri bör således i huvudsak endast anges gällande delvärden och deras definitioner. Dessa bestämningar behöver och bör inte ses som värderingsregler.

Utredningen föreslår inte någon saklig ändring av den inledande bestämmelsen i 10 (5, vilken avser både jordbruksfastighet och annan fastighet. Enligt denna utgör de redovisade delvärdena tillsammans fastighe- tens taxeringsvärde. Teoretiskt innebär kon- struktionen med delvärden att man delar upp det framräknade totalvärdet på vissa delvärden. Vid den praktiska värderingen vid taxeringen byggs emellertid det totala taxe- ringsvärdet merendels upp genom en sam— manläggning av värdet av de delposter, som delvärdena kan sägas utgöra. Detta är en nödvändighet för den mera schablonartade värdering som av tidsskäl måste utföras vid den allmänna fastighetstaxeringen. Man ar- betar där till stor del med schablonmetoder för uppskattningen av de olika delvärdena.

Fråga uppkommer om det föreligger till- räckliga skäl att särskilt redovisa de i vart fall arbetsmässigt betingade delvärdena. Först kan därvid nämnas den betydelse för be- skattningen som vissa delvärden har. Så är skogsbruksvärdet, bestående av skogsvärde och skogsmarksvärde, alltjämt av betydelse

vid skogsbeskattningen. Som underlag för beräkning av värdeminskningsavdrag har på jordbruksfastighet vissa angivna delvärden och på annan fastighet byggnadsvärde kom— mit i fråga. Detsamma torde vara avsikten med det byggnadsvärde på jordbruksfastig- het som utredningen har att föreslå. Även i andra fall kan delvärdena ha betydelse vid beskattningen.

Betydelsen för fastighetstaxeringen av att delvärdena, som alltså innefattar det slutliga resultatet av den princip och metod som används vid värderingen, redovisas torde främst ligga i att de — tillsammans med övriga beslutsfaktorer som nu skall redovisas i beslut och längd ger fastighetsägarna möjlighet att kunna bedöma uppbyggnaden och skäligheten av den taxering som åsatts deras taxeringsenheter. Utredningen anser att detta är ett förhållande som bör tillmätas väsentlig betydelse. Enligt nyligen genom- förd lagstiftning om underrättelse- och be- svärsförfarandet vid fastighetstaxeringen skall en fastighetsägare underrättas om bl. a. såväl det totala taxeringsvärdet som delvär- dena och andra beslutsfaktorer, vilket stöder utredningens uppfattning att särskild redo- visning av delvärden alltjämt bör ske — oavsett delvärdenas betydelse vid inkomstbe- skattningen. Detta medför som nämnts inte någon arbetsmässig belastning vid värde- ringen, då beräkningen av delvärdenas stor- lek i allmänhet ingår som ett led i metodi- ken.

I det följande kommer utredningen att med utgångspunkt från de nu gällande del- värdena enligt 10 å och deras definitioneri anvisningarna till 10 5, för vilka redogorts i avsnitt 3.2, att föreslå en omläggning i delvärdessystematiken och i delvärdenas in- nehåll. Delvärdena är, som tidigare anförts, slutprodukten av den värderingsmetodik som skall komma till användning vid taxeringen och således i viss mån bestämmande för utformningen av värderingsmetodema och värderingsförfarandet. Eftersom bestämmel- ser härom —- om utredningens förslag antas — fortsättningsvis skall ingå i KL endast i mindre omfattning och den närmare utform-

ningen av metoderna m. ni. kommer att ske genom RSV:s anvisningar har utredningen strävat efter att ge definitionerna av delvär- dena ett tydligt och i viss män i enlighet med utredningens intentioner styrande innehåll. För att åstadkomma detta är det nödvändigt att liksom tidigare definiera inte endast vad som konkret skall ingå i delvärdet utan även vilken användning, som därvid skall förutsät- tas för tillgången e. d.

Vid den genomgång av nu gällande delvär- den, som i det följande görs, behandlas först de byggnader och anläggningar samt därefter den mark, fördelad på olika ägoslag m.m., som hänförts till delvärdet ifråga. Efter genomgången lämnas utredningens ändrings- förslag.

1. Jordbruksvå'rde (punkt 2 av gällande an- visningar)

Värdet av de byggnader och andra anlägg- ningar, som är behövliga för jordbruksdrif— ten, ingår i jordbruksvärdet. Detta har exemp- lifierats genom angivande av mangårds- och driftbyggnader samt byggnader avsedda för jordbrukets binäringar. Framdeles bör samt- liga byggnader på jordbruksfastighet — som närmare kommer att motiveras i det följande redovisas under delvärdet byggnadsvärde. Värde av byggnader bör därför utgå ur ifrågavarande delvärde.

Den mark som ingår i jordbruksvärdet är åker, tomt— och trädgårdsmark samt ängs- och betesmark. Vid ändringarna i delvärdes- indelningen till 1970 års taxering urskildes ur jordbruksvärdet värdet av icke produktiv mark och vattentäckt område som fördes till delvärdet värde av övrig mark. Utredningen har funnit att anledning inte föreligger att av redovisningsmässiga och statistiska skäl särre- dovisa icke produktiv mark och vattentäckt område. Vidare har utredningen på grundval av bl. a. de erfarenheter, som vunnits vid de senaste taxeringama, funnit det vara ur värderingsteknisk synpunkt lämpligt att an- nan mark, som för jordbrukets värde är av underordnad betydelse, förs bort från jord- bruksvärdet. Detta gäller de i anvisnings-

punkt 2 angivna ägoslagen tomt- och träd- gårdsmark samt ängs- och betesmark. Värdet av dessa bör lämpligen redovisas tillsammans med den mark m.m. som ingår i värde av övrig mark. För att missförstånd skall undvi- kas med hänsyn till den därigenom uppkom- mande innehållsmässiga förändringen i del- värdet värde av övrig mark bör beteckningen på detta delvärde ändras till värde av annan mark.

Redan vid 1970 års taxering särredovisa- des i fastighetstaxeringsavier och fastighets- längd det i jordbruksvärdet ingående värdet av åker, betecknat åkervärde. Detta samman- hängde med ett önskemål om särredovisning av värdet på de verkligt värdebärande delarna på en jordbruksfastighet. Även utredningen finner att detta bör eftersträvas. Därför synes det lämpligt att värdet av vad som återstår av jordbruksvärdet, sedan byggnader samt tomt- och trädgårdsmark och ängs— och betesmark avskiljts, nämligen åker och mark- anläggningar, som är behövliga för växtod- lingen, får utgöra ett särskilt delvärde. Detta föreslås bli betecknat åkervärde, eftersom värdet av åker kommer att bli helt domine- rande vid uppskattningen av delvärdet i fråga.

2. Skogsbruksvärde (anvisningspunkt 3)

Värdet av de byggnader och andra anlägg- ningar som är behövliga för skogsbruksdrift ingår i skogsbruksvärdet. Som tidigare nämnts kommer att föreslås att samtliga byggnader på en jordbruksfastighet skall hänföras till det särskilda delvärdet bygg- nadsvärde. Värde av byggnader skall därvid utgå ur skogsbruksvärdet. Med utgångspunkt i att förslagen i skogsskattekommitténs be- tänkande ”Skogsbeskattningen” (SOU 1969: 30) i de väsentliga dragen genomförs, synes tillräckliga skäl ej föreligga att i fort- sättningen i besluten särskilt ange värdet av skogsmarken. De ändringsförslag beträffande innehållet i anvisningspunkt 3 om skogs- bruksvärdet, som nu berörts, liksom andra justeringar av anvisningspunkten kommer att motiveras utförligt i de kapitel som be-

handlar byggnadsvärde på jordbruksfastighet resp. skogstaxeringen (kapitlen 8 och 9).

3. Värde av övrig mark (anvisningspunkt 4)

Detta värde har redan behandlats vid punkt 1; värdet föreslås ingå i värde av annan mark.

4. Värde av särskilda tillgångar (anvisnings- punkt 4.a)

Häri ingår värde av sådana byggnader och anläggningar, som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift. I enlig- het med vad som tidigare anförts bör bygg- nadernas värde i stället ingå i byggnadsvär- det. Vidare föreskrivs att i förevarande del- värde skall ingå värde av andra sådana särskilda förmåner och tillgångar o.d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Detta exemplifieras med — förut- om förenämnda byggnader och anläggningar värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt. Innehållet i sistnämnda värden har belysts av fastighetstaxeringskom- mittéerna (SOU 1968: 32 s. 57, 58 och 66). RN har vidare lämnat utförliga anvisningar i dessa frågor. Utredningen delari princip den uppfattning som kommit till uttryck i dessa anvisningar. En ändring har emellertid an- setts lämplig beträffande jaktvärdet, vilket enligt utredningens uppfattning bör taxeras som särskild tillgång endast då värdet översti- ger det jaktvärde som generellt är förenat med markinnehav; normalt jaktvärde bör ingå i åkervärde, skogsbruksvärde respektive värde av annan mark. En sådan normal förekomst av en förmån synes nämligen inte möjlig att urskilja från ett genomsnittligt ortspris på marken i fråga.

5. Exploateringsvärde (anvisningspunkt 4.b)

Detta delvärde ersatte som nämnts vid 1970 års taxering det tidigare tomt- och industri- värdet. Det har definierats som det värde fastigheten ägt utöver de övriga delvärdena på grund av att mark, som hör till fastighe- ten, kan tillgodogöras för bebyggelse. Som

tidigare nämnts har RN utfärdat anvisningar iämnet.

Utredningen har funnit att man vid en sammanläggning av beloppen för de olika delvärdena beträffande vissa som jordbruks- fastighet klassificerade taxeringsenheter inte kommer upp till ett värde, som motsvarar det eftersträvade marknadsvärdet (allmänna saluvärdet). De fasta gränsdragningar, som skett i fråga om de olika delvärdena, har enligt utredningens mening i vissa fall med- fört, att en del av taxeringsenheternas värde kommit att lämnas utanför värderingen. Ut- redningens föreslagna huvudprincip för vär- deringen är att den skall ske efter marknads- värdet och därefter nivåjusteras. För att få möjlighet att infånga de värden, som tidigare inte taxerats och som utredningen anser hänförliga till taxeringsenheten, föreslår ut- redningen att delvärdet exploateringsvärde byts ut mot ett mervärde, i vilket ingår förutom det nu gällande exploateringsvärdet även sådant värde som eljest föreligger på grund av taxeringsenhetens gynnsamma belä- genhet ur värdesynpunkt. Därigenom bör enligt utredningens mening samtliga övervär- den vara täckta genom innehållet i anvis- ningstexten.

Mot bakgrund av vad nu anförts föreslås att de delvärden, som enligt 10% skall redovisas för jordbruksfastighet, fortsätt- ningsvis skall vara

a) åkervärde,

b) skogsbruksvärde, däri inräknat värde av skogsmark,

c) värde av annan mark,

d) byggnadsvärde, därvid särskilt skall anges vad av byggnadsvärdet som belöper på ekonomibyggnader,

e) värde av särskilda tillgångar och

f) mervärde på grund av möjlighet att ex- ploatera mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägen- het.

De definitioner o. d. beträffande delvärde- na på jordbruksfastighet, som bör tas ini anvisningarna till KL, bör anges i anvisnings- punkt 2 till 10 &. Innehållet däri bör ersätta

Åkervärdet föreslås bli definierat vid a)i punkt 2. Där bör föreskrivas att med sådant värde förstås värdet av åkermarken med därå växande gröda och med de inom taxeringsen- heten befintliga markanläggningar, som an- vänds eller är behövliga för växtodlingen. Det användningsändamål man i definitionen av åkervärdet bör utgå ifrån är att marken används för jordbruk.

Skogsbruksvärdet bör definieras vid b), där det bör föreskrivas att därmed förstås värdet av skogsmarken med dårå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbruk. Vidare bör användningsändamålet anges vara skogsbruk, varmed avses markens utnyttjande för virkes- produktion. Slutligen bör den värderings— regeln lämnas att till ledning vid bestämman- det av skogsbruksvärdet skall gälla de grun- der varom stadgasi Skvl.

Anvisningarna om värde av annan mark bör tas in vid c) ipunkt 2. Där bör anges att med nämnda värde förstås värdet av annan till taxeringsenheten hörande mark än åker- och skogsmark samt värdet av vattentäckt område som ingår i taxeringsenheten. ] förtydligande syfte synes det lämpligt att ange att såsom annan mark räknas tomt- och trädgårdsmark samt ängs- och betesmark ävensom icke produktiv mark. I nämnda syfte bör även anges, att i värdet skall inräknas värde av på marken växande träd, buskar och gröda samt trädgårdsanläggning och annan inom taxeringsenheten befintlig markanläggning som används eller är behöv- lig för jordbruksdrift och som inte skolat beaktas vid bestämning av åkervärdet. An- vändningsändamålet för detta delvärde anges så att marken, där den ej utgörs av impedi- ment, används som tomtplats eller för jord- bruk med binäringar eller för skogsbruk.

Vid d) föreslås definitionen av det nya delvärdet byggnadsvärde bli införd. Där bör föreskrivas att med sådant värde förstås värdet av bostads- och ekonomibyggnader, som hör till taxeringsenheten. — Något annat användningsändamål bör inte föreskrivas än

att byggnaderna hör till taxeringsenheten. Därigenom avskiljs byggnader med annat användningsändamål än det som gäller för jordbruksfastighet och som därför till följd av 8 % KL skall utgöra särskild taxeringsen- het. I överensstämmelse med vad som i princip gäller för byggnadsvärde på annan fastighet bör föreskrivas att som byggnads- värde skall redovisas det mervärde som taxe- ringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Skälen för den lagtext som utred- ningen föreslagit beträffande byggnadsvärdet kommer att behandlas närmare i kapitel 8.

Under e) i punkt 2 bör definitionen av vad som förstås med värde av särskilda tillgångar lämnas Definitionen bör till stor del över- ensstämma med den tidigare ordalydelsen. Det bör sålunda föreskrivas att med värde av särskilda tillgångar förstås värdet av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Däri skall liksom tidigare inräknas exempelvis värdet av grusfyndighe- ter, fiske och servitutsrätt. Som ytterligare exempel på sådana förmåner bör anges rätt till ersättningskraft och andel i samfälld mark. Därvid bör emellertid föreskriften i punkt 6 av anvisningarna till 10 & om taxe- ring av värdet av rätt till ersättningskraft på jordbruksfastighet utgå. Liksom tidigare bör sådana anläggningar, som ej används eller är behövliga för jord- eller skogsbruksdriften, hänföras till särskild tillgång. Däremot bör hit inte hänföras sådana byggnader som tidigare fördes till detta delvärde. Dessa bör ingå i byggnadsvärdet. Även de s.k. över- byggnaderna bör alltså ingå i byggnadsvär- det. Vidkommande anvisningens utformning. i vad avser värde av jakt har utredningen, med anledning bl.a. av vad som tidigare anförts därom, funnit lämpligt med en fylli- gare anvisningstext än den nu gällande. Vid e) bör enligt utredningens mening anges, att såsom särskild tillgång även räknas värde av jakt i de fall då särskilt goda möjligheter till jakt eller till ekonomiskt utnyttjande avjakt föreligger, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som generellt är

förenat med markinnehav. Det jaktvärde som generelltiär förenat med markinnehav anses inbegripet i åkervärdet, skogsbruksvär- det resp. värdet av annan mark.

Vid f) slutligen bör det delvärde, som föreslås bli betecknat mervärde, definieras. Där bör till en början beskrivas vad som enligt gällande lydelse hänförs till exploate- ringsvärde. Med mervärde bör sålunda förstås det värde som taxeringsenheten äger utöver åkervärde, skogsbruksvärde, värde av annan mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse. I anslutning till vad som tidigare anförts före- slås vidare, att till mervärde även räknas det värde en taxeringsenhet har utöver de andra delvärdena på grund av att enheten är ur värdesynpunkt gynnsamt belägen. Sådan be- lägenhet kan föreligga exempelvis då enheten ligger i närheten av tätort eller vid sjö elleri särskilt naturskön trakt.

Ett och samma område bör endast åsättas mervärde av den ena typen, antingen mervär- de på grund av förväntad exploatering eller mervärde på grund av annan ur värderings- synpunkt gynnsam belägenhet. Mervärden av de båda typerna kan emellertid tänkas före- komma på olika områden av en taxeringsen- het. Normalt torde emellertid mervärde på grund av gynnsam belägenhet få anses falla på taxeringsenheten i dem helhet.

Tidigare har framhållits att bestämmelser om längdföring bör utmönstras ur KL och att Kungl. Maj: t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bör meddela de föreskrif- ter som behövs i detta hänseende. Bestäm- melserna om längdföring av exploateringsvär- de i andra stycket av nuvarande anvisnings- punkt 4.b till 1055 bör därför utgå. Enligt utredningens mening bör, för det fall mervär- de på grund av förväntad exploatering åsätts en taxeringsenhet, genom kodsättning mar— keras i fastighetslängden att sådant mervärde förekommer. Mervärde på grund av gynnsam belägenhet i övrigt kan generellt förutsättas täcka hela taxeringsenheten. Anteckning om lokalisering av sådant värde behöver därföri

allmänhet inte göras. Föreligger mervärde på grund av förväntad exploatering, redovisas detta i fastighetstaxeringsavin, varefter anges i längden på vilket område av enheten detta värde belöper. Avser undantagsvis mervärde på grund av gynnsam belägenhet endast visst område av en taxeringsenhet får samma tillvägagångssätt användas som nyss angetts för mervärde på grund av förväntad exploa- tering. Underrättelser till ägarna bör innehål- la uppgift om arten av påfört mervärde ochi förekommande fall uppgift om det område på vilket mervärdet belöper.

5.4.2 Annan fastighet

De allmänna synpunkter som utredningeni föregående avsnitt anfört angående delvärde- na på jordbruksfastighet gäller även beträf- fande delvärdena på annan fastighet och definitionerna av dessa värden. Då värde- ringsmetodikens närmare utformning således kommer att ligga utanför bestämmelserna i KL, har utredningen ansett det lämpligt att genom tydliga definitioner ge uttryck för sin uppfattning om hur slutresultatet — dvs. delvärdet — av en använd värderingsmetod bör vara beskaffat.

Utredningen har som tidigare nämnts för- utsatt att det särredovisade särskilda maskin- värdet kommer att utgå, något som bör föranleda ändring av bestämmelsernai 136 5 1 mom. TF angående vad allmän fastighets- deklaration skall innehålla; sådan ändring har emellertid föreslagits redan i betänkandet om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Någon ändring av den uppdelning på delvär- den som i övrigt förekommer på annan fastighet föreslås ej. Däremot synes som tidigare nämnts lämpligt att modernisera punkt 5 av anvisningarna till 10 & angående vad som bör förstås med byggnadsvärde och markvärde. De förslag till ändrade anvis- ningar, som utredningen lämnar, avses i allt väsentligt anknyta till den värderingsmetodik som anvisades av RN till 1970 års taxering angående taxeringen av annan fastighet. Prin- ciperna och metoderna i dessa anvisningar bör sålunda enligt utredningens mening be-

hållas i stort sett oförändrade i de anvis— ningar för taxeringen av annan fastighet, som RSV förutsätts utfärda till 1975 års allmän— na fastighetstaxering. Definitionerna av de båda delvärdena markvärde och byggnadsvär- de bör anges i en anvisningspunkt 3 till 10 &. Vad som däri stadgas bör sålunda ersätta vad som sägs om byggnadsvärde och markvärdei nuvarande punkt 5 av anvisningarna. Defini— tionerna anknyter i uppläggningen i möjlig mån till dem som föreslagits förjordbrukets delvärden. Användningsändamål behöver dock inte anges i definitionerna av de båda nu aktuella delvärdena. Däremot torde det vara lämpligt med ett klarläggande av till vilket delvärde värdet av vissa anläggningar m. m. skall hänföras.

1 punkt 3 a) föreslås en definition av markvärde, vilket i och för sig inte funnits tidigare. Med markvärde bör därvid förstås värdet av taxeringsenhetens mark med därå växande träd, buskar och andra växter samt markanläggningar av skilda slag. Vidare bör anges att vid bestämmandet av markvärdet skall beaktas bl. a. servitut, rätt till ersätt— ningskraft, andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga gatukostnads- bidrag är fullgord eller inte. Vad som nu föreslagits om värde av rätt till ersättnings- kraft finns f. n. föreskrivet i anvisningspunkt 6 till 10 5, där föreskriften alltså bör utgå. Vad i övrigt föreslagits om avgränsningen av vad som bör höra till markvärdet, t. ex. om andel i gemensamhetsanlåggning, överens- stämmer med tidigare praxis och RN: s anvisningar, i den mån frågan behandlats däri.

En anvisning om byggnadsvärdet föreslås bli intagen under punkt 3 b). Detta delvärde definieras f. n. i andra stycket av anvisnings- punkt 5 till 10 5. Däri sägs bl. a. att bygg- nadsvärdet skall utföras med det belopp som utgör skillnaden mellan fastighetens allmän- na saluvärde i dess helhet och markvärdet. Någon förändring av den princip, som däri— genom kommit till uttryck, åsyftas inte med det ändringsförslag som framläggs. Däremot

föreslås ett annat sätt att definiera denna princip, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande byggnadsvärde på jordbruksfastighet.

1 punkt 3 b) bör föreskrivas att med byggnadsvärde förstås värdet av på taxerings— enheten befintliga byggnader. Vidare bör stadgas att — såsom ett uttryck för samma princip som tidigare var föreskriven i andra stycket av anvisningspunkt 5 såsom bygg— nadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vidare bör anges att vid bestäm- mandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl. &. andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser byggnad, samt att värdet av skyl- dighet att leverera ersättningskraft avräknas på byggnadernas värde. — Vad som föresla— gits beträffande avräkning av värdet av skyl- dighet att leverera ersättningskraft finns f. n. föreskrivet i punkt 6 av anvisningarna till 10 5, där stadgandet därför bör utgå.

5.4.3 Övrigt

Som ”särskilda värden" betecknasi 10 & KL de värden som enligt numera vedertaget språkbruk benämns ”delvärden”. Detta ut- tryck har utredningen för övrigt tidigare använt i denna framställning och det brukas även i viss författningstext (se 144 & 1 mom. andra stycket TF). Utredningen föreslår att uttrycket ”särskilt värde” i den mening, som avses i 10 &, byts ut i den lag— och författ- ningtext, där det förekommer, mot deni praxis vedertagna beteckningen ”delvärde". I redaktionellt hänseende må här anmär- kas att utredningen i förslag till ändrad lagtext i KL genomgående använder termen "taxeringsenhet” i stället för ”fastighet”. Utredningen har tidigare föreslagit att i punkt 1 i anvisningarna till 10 & KL skall tas in en regel som beträffande delvärdena ger uttryck för samma princip om nivåanpass- ning som sägs i 9 5. I anvisningspunkt ] bör även föreskrivas att det undantag från den generella värderingsregeln vid osäkerhet i värderingen, som anges i punkt 2 av anvis-

ningarna till 9 &, skall gälla även för delvär- dena.

Bestämmelserna i den nuvarande punkten ] av anvisningarna till 10 & synes böra utgå. Föreskrifterna däri är dubblerade på så sätt att- innehållet i första meningen om delvär- dena motsvaras av texten i 10 å och innehål- let i andra meningen om jämkning av delvär- denas storlek rn. m. motsvaras av bestämmel- sernai 11 5.

Föreskrifterna i andra stycket av gällande punkt 2 av anvisningarna till 10 & att värdet av byggnader, som är behövliga för jord- bruksdriften men tillhör annan än ägaren, skall utföras som jordbruksvärde, synes även böra utgå. I sista stycket av punkt 2 av anvisningarna till 8 & föreskrivs nämligen att byggnad på annans mark skall utgöra särskild taxeringsenhet. Används sådan byggnad för jordbruksändamål skall den tas upp som jordbruksfastighet. Till följd härav och i enlighet med förslaget om införande av delvärdet byggnadsvärde även på jordbruks- fastighet kommer en sådan byggnad, som det här är fråga om, att utan särskild bestämmel- se taxeras såsom jordbruksfastighet, vars totala taxeringsvärde motsvaras av delvärdet byggnadsvärde.

I andra stycket av punkt 4.b av anvis- ningarna till 10 & lämnas föreskrifter beträf- fande längdföring av exploateringsvärde. Föreskrifter om längdföring av vissa uppgif- ter vid taxering av vattenfallsfastighet lämnas i andra stycket av anvisningspunkt 6. Som utredningen tidigare berört bör längdförings— frågor inte reglerasi KL. Dessa bestämmelser bör därför utgå. Föreskrifter om längdföring vid fastighetstaxeringen bör i stället medde- las av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj: t förordnar.

Sammanfattningsvis må här i korthet an— ges innebörden av de föreslagna ändringarna av anvisningarna till 10 &. De nya anvisnings- punkterna bör innehålla:

punkt 1 regler om nivåanpassning punkt 2 definitioner av delvärden på jordbruksfas- tighet: a) åkervärde b) skogsbruksvärde. För detta delvärde

lämnas genom hänvisning till Skvl även en värderingsregel c) värde av annan mark d) byggnadsvärde e) värde av särskilda tillgångar f) mervärde

punkt 3 definitioner av delvärden på annan fastig- het: a) markvärde b) byggnadsvärde punkt 4 regler som anknyter till RSV:s funktion som anvisningsmyndighet. Dessa regler be- handlas i nästa kapitel.

6.1 Allmänt

De centrala anvisningarna i fastighetstaxe- ringsfrågor fick en väsentligt större omfatt- ning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering än vad som tidigare varit fallet. Detta liksom bakgrunden och skälen härtill har berörts tidigare i framställningen (avsnitt 1.4). Vida- re har utredningen framhållit som en grund- förutsättning för sina förslag till ändringar äv de materiella reglerna i KL att arbetet med och ansvaret för den närmare utformningen av värderingsmetodiken och värderingsförfa- randet läggs på RSV. Detta kommer även att gälla utredningens förslag till ändringar i skogstaxeringsreglema. I realiteten har ett liknande system fungerat sedan 1970 genom de anvisningar som då togs fram på grundval av RN :s och fastighetstaxeringskommit- téernas arbete. RN hade visserligen enligt 3 5 i sin instruktion (SFS 1965: 714) att till ledning för taxeringsmyndigheterna meddela anvisningar i taxeringsfrågor. Denna anvis- ningsskyldighet var emellertid allmänt hål- len. Någon författningsbunden närmare reg- lering av hur anvisningsskyldigheten vid fas- tighetstaxeringen skulle fullgöras förelåg inte för RN. Den omfattande anvisningsverksam- heten inför 1970 års taxering berodde på ett vid denna taxering särskilt uttalat behov av anvisningar och andra särskilda omständig- heter.

De förslag om ändringar av materiella

Centrala värderingsanvisningar

regler för fastighetstaxeringen som utred— ningen framlägger kräver som redan framhål- lits en fortsatt omfattande anvisningsverk- samhet av RSV på fastighetstaxeringsområ- det. Förslagen förutsätter vidare en viss närmare reglering av denna anvisningsverk- samhet. Hithörande frågor kommer att be- handlas i detta avsnitt. Till spörsmålet om centrala anvisningar i processuella och admi- nistrativa frågor liksom till förfarandet vid utarbetandet och fastställandet av de centra- la anvisningarna återkommer framställningen under avdelning V.

Inledningsvis skall i korthet anges några utvecklingsskeden i fråga om tillkomsten av ett centralt taxeringsorgan och dettas anvis- ningsskyldighet. Frågan om ett centralt or- gan för taxeringsarbetet, bl. a. fastighetstaxe- ringen, togs upp första gången redan islutet av 1800-talet. Ytterligare förslag framlades men resulterade inte i beslut av statsmakter- na förrän 1951, då RN inrättades. I de olika förslagen framhölls betydelsen av det till- tänkta centrala taxeringsorganets medverkan på fastighetstaxeringsområdet. Som redan tidigare berörts behandlades denna medver- kan inte närmare i RN: s instruktion.

Fastighetstaxeringskommittéernas förslag inför 1970 års taxering om utvidgad central anvisningsverksamhet på fastighetstaxerings- området, statsmakternas positiva inställning till detta förslag och RN: s omfattande anvis- ningsverksamhet till 1970 års taxering har

redan behandlats. Efter tillkomsten av dessa anvisningar har RSV den 1 januari 1971 inrättats för den centrala ledningen av bl. a. beskattnings-, uppbörd-r och folkbokförings- väsendet (prop. 19691127 och l970:55). Frågor om fastighetstaxering behandlades inte särskilt i förarbetena till lagstiftningen om RSV. Då verket inrättades tilldelades enheten för taxering och uppbörd arbetet med fastighetstaxeringsfrågor; numera hand— has de av enheten för direkt skatt. Regle- ringen av RSV: s befattning med de materiel- la fastighetstaxeringsfrågorna finns i 3 5 in- struktionen för RSV (SFS l970:752), vari bl. a. behandlas RSV:s anvisningsskyldighet. Bestämmelsen i fråga gäller såväl de materiel- la fastighetstaxeringsfrågorna som andra taxeringsfrågor och har liksom motsvarande bestämmelse i instruktionen för RN en allmän utformning. I bestämmelsen före- skrivs, såvitt nu är i fråga, att det åligger verket särskilt att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter inom verksamhetsområ- det.

6.2 Synpunkter och förslag

Utredningen har i kapitel 5 föreslagit att endast sådana regler om fastighetsvärdering skall finnas i 2 kap. KL som kortfattat återger de grundläggande värdebegreppen o. d.

Sålunda har föreslagits att endast korta beskrivningar av den generella värderings- grunden, tillämpliga värderingsmetoder och delvärden samt ett fåtal andra speciella värderingsregler skall anges i KL. Flertalet speciella värderingsregler i nuvarande punk- terna 2, 4 och 5 av anvisningarna till 9ä liksom metodexempel i punkt 1 av samma anvisningar m. ni. har föreslagits bli utmönst- rade huvudsakligen emedan de ansetts vara föråldrade och i praktiken redan ersatta av centrala anvisningar.

Utredningen har uttalat att den centrala anvisningsverksamheten framdeles bör an- komma på RSV. Ett alternativ härtill vore att en fristående expertgrupp skulle ta fram

anvisningar och utföra övrigt arbete inför fastighetstaxeringarna. En sådan lösning kan dock enligt utredningens mening inte anses tillfredsställande. RSV gör redan nu en kontinuerlig arbetsinsats i fråga om fastig- hetstaxeringen. Under den löpande taxe— ringsperioden arbetar RSV sålunda med fas- tighetsprisstatistik, fastighetslängder samt med materiella frågor vid särskild fastighets- taxering och med förfarande— och blankett- frågor m.m. Utredningen anser därför och då en dylik ordning får anses ligga i linje med målsättningen vid inrättandet av RSV, att verket skall ha ansvaret för det centrala arbetet med fastighetstaxeringarna. RSV re- presenterar i nu aktuellt avseende kontinui— teten och får vidare anses ha störst kapacitet och resurser för arbetsuppgiften. I den mån RSV inomsig skulle sakna tillräcklig expertis synes arbetsuppgiften böra fullgöras med hjälp av till verket tillfälligt knutna experter; detta är enligt utredningens mening att föredra framför att arbetsuppgiften som sådan anförtros åt en helt fristående expert- grupp-

De värderingsregler, som föreslagits bli utmönstrade ur KL och ersatta med anvis- ningar av RSV, har på sin tid tillkommit med riksdagens medverkan. Utredningen har tidi- gare framhållit att lagstiftaren även med den föreslagna tekniken bör bibehålla ett infly- tande över innehållet i blivande anvisningar. Utredningen har därför, som tidigare anförts, strävat efter att ge sina förslag till lagfästa begreppsdefinitioner m.m. en styrande ver- kan för den värderingsmetodik och det värderingsförfarande som bör anvisas. Av skäl, likartade dem som nu angetts, har utredningen vidare uttalat som sin mening att huvudparten av de anvisningar, som meddelades av RN till 1970 års taxering, i princip bör behållas. En del förslag till ändringar av dessa anvisningar har emellertid lämnats.

Genom vad som nu anförts har utred- ningen önskat klarlägga att med utred- ningens utgångspunkter det för fastighets- taxeringen är nödvändigt med en omfattande anvisningsverksamhet samt att det bör vara

RSV som fullgör det kontinuerliga arbetet med fastighetstaxeringen och till följd därav meddelar erforderliga anvisningar. Genom sina förslag har utredningen vidare dragit upp riktlinjer för hur anvisningarna bör utformas. Enligt föreslagna 143 och 144 åå TF, som närmare kommer att be- handlas i avdelning V, fastläggs RSV:s skyl- dighet att meddela erforderliga anvisningar samt förfarandet i samband därmed.

Enligt förslagen i 1435 TF skall RSV senast den 1 mars under året före den allmänna fastighetstaxeringen lämna anvis- ningar av bl. a. värderingsteknisk natur. Där- med avses främst anvisningar om värderings- metoder, definitioner, tillvägagångssätt vid värderingen o.d. Vidare skall RSV senast den 1 maj tillställa länsstyrelserna uppgifter om preliminära riktvärden och andra prelimi- nära grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter. Riktvärden skall i fråga om mark ange genomsnittliga värden per ytenhet av visst eller vissa ägoslag. I den mån det är påkallat ur värderingssynpunkt skall värdena anges särskilt för olika godhetsklas- ser och brukningsförhållanden. I fråga om byggnader skall riktvärdena ange genomsnitt- liga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfa- renhetsmässigt inverka på värdet. I paragra- fen slås vidare fast att riktvärden skall framtas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. Detta skall i fråga om villabyggna- der och andra småhus ske i form av bygg- nadsvärdetabeller, som för olika prislägen utvisar prisrelationen mellan likartade hus av olika storlek, ålder och standard. Slutligen anges att riktvärden skall fastställas även i fråga om skogsmark och växande skog m. m., därvid värdena skall anges iform av tabeller på sätt stadgas i skogsvärderings- instruktionen (se vidare avsnitt 9.14).

Sedan de preliminära förslagen till riktvär- den och andra grunder för värdesättningen setts över och testats inom länen skall de enligt vad som föreslås i 144 & TF utom såvitt avser val av byggnadsvärdetabeller och

inom länen upprättade markvärdekartor, vil- ka RSV inte kan anses ha möjlighet att överblicka och bedöma — senast den 10 september året före taxeringsåret fastställas av RSV.

Den anvisningsskyldighet i värderingsfrå- gor som utredningen genom sina förslag i TF vill lägga på RSV avser sålunda utformningen av värderingsmetoder o.d. Detta överens- stämmer med synsättet att endast huvud- principerna för värdering skall finnas kvar i KL. Riktvärden, markvärdekartor o.d. får anses vara hjälpmedel att uppnå de mål som uppställs i KL. Det synes då principiellt motiverat att föra över ifrågavarande tillämp- ningsföreskrifter till TF.

Utredningen vill i detta sammanhang nå- got beröra frågan om fastighetstaxerings- nämnders och skattedomstolars bundenhet av de anvisningar, som RSV enligt utred- ningens förslag har att meddela. Enligt utred- ningens mening bör gälla, att anvisningarna regelmässigt skall läggas till grund för taxe- ringen. Å andra sidan bör, såsom tidigare angetts, värdet av viss taxeringsenhet bestäm- mas under hänsynstagande till sådana särskil- da förhållanden, som kan föreligga beträffan- de taxeringsenheten i fråga och som är av beskaffenhet att inverka på dess värde. Det är sålunda, i fall då anvisningar finns utfärda- de, fråga om dubbla styrningsregler: dels gäller att värdet bör fastställas med ledning av anvisningarna, dels gäller att hänsyn skall tas till sådana för taxeringsenheten i fråga säregna förhållanden av beskaffenhet att inverka på värdet, som eventuellt kan förelig- ga. Utredningen anser det angeläget att nu angivna principer fastläggs i KL:s regelsy- stem. Utredningen föreslår i enlighet härmed att bestämmelser i ämnet intas i punkt 4 av anvisningarna till 10 &. Där bör stadgas att värdet av mark eller byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fast- ställts på sätt anges i TF, bör med beaktande av sådana för taxeringsenheten säregna för- hållanden, som är av beskaffenhet att inver- ka på dess värde, bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande föreslås gäl- la i den mån grunder för värdesättningen

andra än riktvärden — fastställts på sätt anges i TF.

Vad ovan sagts om anvisningar, utfärdade av RSV, bör äga motsvarande tillämpningi fråga om sådana kompletterande anvisningar som meddelats av skattechefen i länet i enlighet med de föreskrifter i TF som utredningen i det följande föreslår.

I anslutning till det nyss sagda vill utred- ningen framhålla, att frågan om taxeringens bundenhet vid fastställda riktvärden enligt sakens natur påverkas av omfattningen och beskaffenheten av den köpeskillingsstatistik, på vilken de ifrågavarande riktvärdena grun— dats. I de fall där antalet köp, som kan läggas till grund för bedömningen av värdet och dess beroende av olika värdefaktorer, är litet, t. ex. i fråga om hyresfastigheter och skogs- fastigheter, bör de fastställda riktvärdena frångås endast i rena undantagsfall. Anvis- ningarna kommer här att till viss del ersätta eller komplettera den ofta bristfälliga köpe- skillingsstatistiken i fråga om dessa fastig- hetstyper; att så sker måste anses angeläget med hänsyn till kravet på likformighet i taxeringen. Bundenheten vid fastställda rikt- värden bör också vara stor i de fall där det är möjligt att ange marknadsvärdena i förhål- lande till endast ett fåtal värdefaktorer, såsom i fråga om villafastigheter i tätort, bebyggda under senare år. I de nu angivna fallen får sålunda utrymmet för beaktande av för taxeringsenheten säregna förhållanden anses vara begränsat. I de fall åter där antalet köp visserligen är relativt stort men där prisbildningen inte är lika klart beroende av ett fåtal värdefaktorer, t. ex. i fråga om äldre villafastigheter och fritidsfastigheter, får däremot bundenheten vid fastställda riktvär- den anses vara betydligt lägre och utrymmet för beaktande av för taxeringsenheten sär- egna förhållanden vara i motsvarande grad större. Riktvärdena bör i sådana fall ses såsom de värden, som i genomsnitt skall åsättas fastigheter inom tillämplighetsområ- det.

7 Val av taxeringsvärdenivå

7.1 Frågans behandling vid de senaste all- männa fastighetstaxeringarna

Enligt KL i dess nu gällande lydelse skall taxeringsvärde, med undantag för värde å skogsmark och växande skog, åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens allmänna saluvärde dvs. dess normala värde i handel och vandel. Såsom angetts i avsnitt 5.3.2 har man tidigare — före 1970 — vid angivande av den åsyftade taxeringsvärde- nivån förfarit så att man med hjälp av köpeskillingsstatistiken tog fram den genom- snittliga överprisprocenten dvs. det pro- centtal varmed köpeskillingarna genomsnitt- ligt överstigit de försålda fastigheternas taxe- ringsvärden — för de år som förflutit efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Överprisprocenten framtogs särskilt för varje kategori av fastigheter. De framräknade överprisprocenterna reducerades av försiktig- hetsskäl med ett visst antal enheter; reduk— tionstalet kunde vara olika för olika katego- rier av fastigheter. De sålunda reducerade procenttalen anbefalldes som riktpunkt för den genomsnittliga lyftningen av taxerings— värdenivån. Detta innebar att taxeringsvär- denivån bestämdes ”nedifrån” nämligen ge- nom en rekommendation om uppräkning med viss procent av de äldre taxeringsvär— dena. Rekommendationerna gällde de ge- nomsnittliga nivåerna. Därutöver gällde, att varje taxeringsenhet i princip skulle taxeras

under beaktande av de särskilda omständig- heter som förelåg beträffande taxeringsen- heten i fråga. Rekommendationema kom dock i många fall att tillämpas så att de äldre taxeringsvärdena uppräknades schablonmäs- sigt utan närmare beaktande av föreliggande särskilda omständigheter.

Vid de allmänna fastighetstaxeringar, som verkställts före år 1970, uppnåddes nedan angivna taxeringsvärdenivåer, därvid med taxeringsvärdenivå förstås det procenttal som anger relationen mellan taxeringsvärden och saluvärden under taxeringsåret. För jordbruksfastigheter uppnåddes följande ni- våer (vägda medelvärden) nämligen år 1933 drygt 90 %, år 1938 88 %, år 1945 71 %, år 1952 66 %, år 1957 79 % och år 1965 67 %. För annan fastighet kan separata siffror för villor och för hyres— och affärsfastigheter redovisas först fr.o.m. 1952 års taxering. För villor uppnåddes följande nivåer nämli- gen år 1952 67 %, år 1957 71 % samt är 1965 68 % för permanentbostäder och 59 % för fritidshus. För hyres— och affärsfastig- heter blev nivåerna: år 1952 75 %, år 1957 83 %och år 1965 76 %.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering övergick man till ett nytt system för angivandet av den åsyftade taxeringsvärde- nivån. Anledningen härtill var de brister, som ansågs förenade med det äldre systemet; redogörelse härför har lämnats i avsnitt 5.3.2. Det nya systemet diskuterades vid det

s.k. Stockholmsmötet i maj 1969. Det nya systemet innebar att taxeringsvärdenivån i stället bestämdes ”uppifrån” dvs. genom en anknytning till sista årets salupriser, skäligen nedräknade för att tillgodose det traditionel— la försiktighetskravet. Förslaget framlades inför mötet av RN:s ordförande, som i sitt inledningsanförande framhöll bl. a. att valet av procentsats för nedräkningen naturligtvis var svårt och att man, eftersom det var fråga om en ny metod, borde vara försiktig i starten; man borde alltså inte vara främman- de för tanken att för 1970 års taxering välja en viss procentsats av det aktuella saluvärdet och samtidigt räkna med att denna procent— sats kunde komma att höjas 1975. Ordföran- den föreslog en taxeringsvärdenivå av 75 % för villor och jordbruksfastigheter samt 80 % för hyresfastigheter, kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt ”rena” affärsfas- tigheter. De skilda procenttalen motiverades, kort angivet, på följande sätt. Villorna var i åtskilliga län så lågt taxerade att en högre nivå än 75 % skulle medföra så kraftiga höjningar att de inte skulle bli accepterade; härvid borde beaktas att taxeringsvärdena i fråga om villor var en känslig fråga på grund av att taxeringshöjningarna slog igenom även på inkomstsidan till följd av den schablon- mässiga inkomsttaxeringen av villor. Vad åter angick jordbruksfastigheter borde taxe- ringsvärdenivån vara densamma som för villor eller 75 %. Beträffande bostadshus (hyreshus) var läget ett annat. De äldre taxeringsvärdena låg här högt och överpriser- na var måttliga. Det borde även observeras att ägarna av hyreshus i allmänhet själva ville ha relativt höga taxeringsvärden med tanke på belåningsfrågan. En taxeringsvärdenivå på 75 % skulle i åtskilliga län medföra en sänkning av taxeringsvärdena och detta trots att statistiken visade överpriser även för hyreshusen. Ordföranden föreslog därför i sitt inledningsanförande en taxerings— värdenivå för hyreshusen av 80 %. Godtogs detta förslag, borde samma procenttal gälla även för kombinerade bostads- och affärsfas- tigheter liksom för de ”rena” affärsfastighe- terna. Ordföranden framhöll emellertid

vidare, att det givetvis varit bäst om man kunnat ha samma taxeringsvärdenivå för alla fastighetskategorier och att frågan stod öp- pen om man år 1975 skulle gå upp till 80 % även för villor och jordbruksfastigheter.

Vid Stockholmsmötet godtog man ganska allmänt den föreslagna nya metoden för angivande av den åsyftade taxerings— värdenivån. En landskamrerare var emellertid tveksam om det fanns något bärande skäl att använda olika procentsatser för olika typer av fastigheter och om inte detta innebar en orättvisa mellan fastighetsägarna inbördes. En annan landskamrerare föreslog — med utgångspunkt i att den senast tillgängliga köpeskillingsstatistiken i huvudsak avsåg år 1968 och att pristrenden var uppåtgående — att man skulle välja en nivå av 85 % att gälla för samtliga fastigheter.

Vid det i samband med det allmänna mötet hållna interna mötet med landskamre- rama och förste taxeringsintendenterna m. fl. beslöts enhälligt en taxeringsvärdenivå av 75 % för villor och jordbruksfastigheter samt 80 % för hyresfastigheter, kombinerade bostads— och affärsfastigheter samt ”rena” affärsfastigheter, därvid nivåerna i princip skulle grundas på 1968 års statistiskt belagda köpeskillingsnivå. Vidare uttalades att, i den mån saluvärdet lades till grund för taxerings- värdet, taxeringsvärdenivån borde vara 80 % även för industrifastigheter.

7.2. Synpunkter och förslag

Till en början kan konstateras att, om det hade varit möjligt att exakt förutse fastighe- ternas pris vid försäljning under normala förhållanden, det inte hade funnits anledning att åsätta fastigheterna lägre taxeringsvärden än som fullt ut motsvarade nämnda försälj- ningspris. Problemet med angivande av taxe— ringsvärdenivå hade då överhuvud taget inte existerat. Fastigheterna hade bort taxeras till fulla värdet på samma sätt som man t. ex. vid förmögenhetstaxeringen upptar börsno- terade aktier till fulla värdet enligt den noterade köpkursen å aktierna i fråga. Nu kan man emellertid i fråga om fastigheter överhuvud inte tala om deras verkliga eller

”sanna” värde. Som utredningen angett i sitt betänkande "Ny- och omtaxering av fastig- het” (Ds Fi 1971: 13, s. 66) torde det vara en vanlig uppfattning att man får räkna med en osäkerhetsmarginal vid taxering av minst 10— l 5 % av åsatt värde. Köpeskillingarna för likartade fastigheter kommer även vid för- säljning under ”normala” förhållanden att variera inom vissa gränser beroende på olika, mer eller mindre tillfälliga omständigheter hänförliga till den aktuella överlåtelsesitua- tionen. Därtill kommer den omständigheten att man vid de allmänna fastighetstaxeringar- na aldrig kan räkna med att ha vare sig tid eller sakkunnig personal till förfogande i sådan omfattning, att man kan göra en så noggrann värdering som i och för sig vore önskvärd. Vid angivna förhållanden kräver rättssäkerheten att taxeringsvärdet för en fastighet fastställs till viss procent av det marknadsvärde, som man vid taxeringen bedömer att den ifrågavarande fastigheten äger. Det sagda betyder med andra ord, att även kommande fastighetstaxeringar enligt utredningens mening bör ske på basis av viss angiven taxeringsvärdenivå. Denna nivå anger alltså det procenttal av marknadsvärdet, varmed taxeringsvärdet skall utföras.

Frågan om taxeringsvärdenivån låter sig naturligt uppdelas i två delfrågor nämligen dels frågan om man alltjämt bör arbeta med två (eller flera) skilda taxeringsvärdenivåer och dels frågan om vilken nivå (vilka nivåer) som skäligen bör väljas. Frågan om man bör arbeta med mer än en nivå kan diskuteras med utgångspunkt dels i den genomsnittliga säkerhetsgrad, med vilken åsyftad taxerings- värdenivå kan uppnås i fråga om olika fastighetstyper, och dels i spridningen kring detta genomsnitt i fråga om de olika taxeringsobjekten. Om väsentliga skillnaderi angivna hänseenden föreligger emellan de olika fastighetskategorierna, skulle detta nämligen kunna tas till intäkt för att olika taxeringsvärdenivåer borde väljas för de olika fastighetskategorierna.

Utredningen har ansett det önskvärt med en närmare undersökning av frågan i vilken omfattning saluvärdena mera avsevärt över-

eller understigit de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena. Sedan chefen för finansdepartementet läm- nat medgivande därtill, har en dylik under- sökning genomförts inom institutionen för fastighetsekonomi vid Kungl. tekniska hög- skolan i Stockholm under ledning av profes- sorn Erik Carlegrim. Undersökningen har resulterat i en forskningsrapport med titeln ”Spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighetstaxering”, vilken som Bihang A fogats vid detta betänkande. Rapporten anger taxeringsvärdena i ovägda medeltal i förhållande till 1970 års priser. Som grund- material till rapporten har framtagits ett stort antal diagram- och tabellblad i dataut- skrift; det har emellertid inte ansetts erfor- derligt att återge detta material i betänkan- det. I fråga om det närmare innehållet i rapporten får utredningen hänvisa till bi— hanget.

Enligt Carlegrims undersökning (se tabell 3) har de genomsnittliga taxeringsvärdeni- våer, som åsyftades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, uppnåtts på ett i huvud- sak tillfredsställande sätt. Dock måste en reservation göras i fråga om obebyggda småhustomter, där det åsyftade resultatet såvitt av undersökningen framgår inte upp- nåtts. Anledningarna härtill kommer att beröras i det följande. Vidare bör nämnas att inom grupperna hyreshus och industrifastig- heter resultatet blivit mindre gott beträffan- de de större fastigheterna. Detsamma gäller inom gruppen jordbruksfastigheter i fråga om fastigheter med stor åkerareal och ringa skogstillgång. Det bör emellertid framhållas att antalet köp är litet inom de sist angivna grupperna, varför bedömningen är något osäker.

I detta sammanhang bör nämnas att såsom Carlegrirn själv framhåller i sin forsk- ningsrapport — en redovisning av taxerings- värdenivån, baserad på 1970 års köp, inte ger en helt rättvisande bild i det fall att prisstegringar på fastighetsmarknaden inträtt efter år 1968. Anledningen härtill är att det var 1968 års köpeskillingsnivå som i princip lades till grund för taxeringsvärdenivån. Då

rapporten skrevs, fanns uppgifter om prisut- vecklingen efter år 1969 inte tillgängliga. Enligt av SCB numera lämnade uppgifter uppgår skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer, i vägda tal, för en- och tvåfamiljsfastigheter (permanentbostäder) till drygt 9 %, för fritidshus till drygt 10 % och för jordbruksfastigheter till nära 7%. För bostads- och affärsfastigheter (exklusive ”rena” affärsfastigheter) har någon prisför- ändring däremot inte inträtt. De angivna prisstegringarna tyder på att de av Carlegrim i tabell 3 redovisade taxeringsvärdenivåerna ställda i relation till 1968 års köpe- skillingsnivå — varit för en- och tvåfamiljsfas- tigheter (inklusive fritidshus) ca 6 ä 7 %—enheter högre än i tabellen anges och för jordbruksfastigheter ca 5 %-enheter högre. Emellertid bör observeras den osäkerhet i fråga om nämnda siffror, som sammanhänger med att de av SCB angivna prisstegringarna avser vägda tal. Utredningen återkommer till frågan om taxeringsvärdenivån senare i detta avsnitt.

Vad härefter angår spridningen kring genomsnittet må till en början erinras om att en spridning är naturlig, eftersom de faktiska köpeskillingarna av mer eller mindre subjek- tiva grunder ofta avviker från de värden, som en kunnig och erfaren värderingsman skulle åsätta objekten i fråga. Därutöver förekom- mer emellertid en spridning av värdena vid fastighetstaxeringarna, som beror på ofull- komliga metoder eller på att vederbörande taxeringsnämnd i vissa fall inte har sådan kännedom om taxeringsobjekten som skulle erfordras för en riktig värdering. Beträffande spridningen kring den genomsnittliga taxe- ringsvärdenivån vid 1970 års taxering fram- går av Carlegrims undersökning, att sprid- ningen inte är likartad inom de olika fastighetskategorierna. I fråga om gruppen villor samt rad- och kedjehus är spridningen förhållandevis ringa. De mindre objekten med taxeringsvärden mellan 5 000 och 50 000 kr visar dock en större spridning än vad som redovisas för gruppen som sådan. Även i fråga om hyreshus (bostadshus) är spridningen förhållandevis ringa, dock att

även här spridningen är större i fråga om de små objekten dvs. de med taxeringsvärden mellan 5 000 och 200000 kr. Vad angår kombinerade hyres-, kontors- och/eller af- färshus samt ”rena” kontors- och/eller af- färshus gäller likaledes, att spridningen är förhållandevis ringa utom i fråga om de mindre objekten. För övriga fastighetskate- gorier är spridningen större.

De skillnader, som vid 1970 års allmänna fastighetstaxering förekommit mellan de oli- ka fastighetskategorierna såväl i fråga om den säkerhet, med vilken åsyftad genom- snittlig taxeringsvärdenivå u'ppnåtts, som i fråga om spridningen kring genomsnittet, kan anses tala för att taxeringsvärdenivån borde bestämmas olika för olika fastighets- kategorier. Detta belyses av uppgifterna i tabell 15 iCarlegrims forskningsrapport. Vid likartat krav på säkerhet för olika fastighets- kategorier och med utgångspunkt i en nivå av 80% för villorna borde man således — teoretiskt sett — välja en nivå av 75 % för hyreshus samt jordbruks- och industrifastig- heter. Dessa olikheter mellan fastighetstyper- na kan förväntas bestå eftersom de i allt väsentligt är hänförliga till förhållanden som är utmärkande för prisbildningen för de olika fastighetskategorierna. Emellertid bör ytterligare synpunkter vägas in i bilden. Härom må anföras följande.

De allmänna fastighetstaxeringarna avser att fastställa taxeringsvärdena i relation till marknadsvärdena vid en viss tidpunkt. Prin- cipiellt skall taxeringsvärdena sålunda inte påverkas av den prisutveckling, som med större eller mindre grad av säkerhet kan förväntas under den femårsperiod för vilken taxeringsvärdena skall gälla. Emellertid är det begripligt och naturligt både ur fastig- hetsägamas synpunkt och ur allmän syn- punkt om man vid bedömningen av skälig- heten av åsatta taxeringsvärden beaktar även den allmänna trenden i fråga om prisutveck- lingen på fastighetsmarknaden. Det är givet- vis lättare att acceptera ett något högt taxeringsvärde på en fastighet om man med en viss säkerhet kan räkna med att fastig- heten redan om något år ”vuxit i” sitt

taxeringsvärde till följd av den rådande pristrenden. Detta betyder också, att man lättare kan acceptera en viss, icke obetydlig spridning av taxeringsvärdena i fråga om fastigheter inom de kategorier, där sannolik- heten talar för fortsatt stegring av fastighets- prisema. Som nyss nämnts uppgår, enligt av SCB lämnade uppgifter, skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer ivägda tal, för en- och tvåfamiljsfastigheter (permanentbo- städer) till drygt 9 %, för fritidshus till drygt 10 % och för jordbruksfastigheter till nära 7 %. För bostads- och affärsfastigheter (exklusive ”rena” affärsfastigheter) har nå- gon prisförändring däremot inte inträtt. Enligt utredningens mening har man även under den nästkommande taxeringsperioden sannolikt att räkna med prisstegringar på villor för permanent boende samt, om och i mindre grad, på fritidshus och jordbruksfas- tigheter. Beträffande hyreshus och industri- fastigheter får däremot prisutvecklingen an- ses mera osäker, och försiktigheten torde bjuda att i detta sammanhang inte kalkylera med prisstegringar i fråga om dessa fastig- hetskategorier. Det är sålunda —— mot bak- grund av det nu förda resonemanget — hyreshusen och industrifastigheterna som är de ”känsligaste” fastighetskategorierna då det gäller att bestämma taxeringsvärdenivå.

Utredningen avser att i det följande ta upp separata resonemang beträffande de olika fastighetskategorierna. Dessförinnan må emellertid följande anföras beträffande ut- redningens allmänna syn på hithörande spörsmål. Enligt utredningens mening har man att välja mellan tre alternativ. Det ena alternativet är att man väljer olika taxerings- värdenivåer för olika fastighetskategorier. Utredningen anser emellertid, att detta inte är en god lösning av frågan. Olika taxerings- värdenivåer innebär att man behandlar fastig- hetsägarna inom resp. fastighetsgrupper olika trots att den stora mängden av fastigheter är ”rätt” taxerade. Detta måste, såsom anmärk- tes redan vid diskussionen i samband med frågans behandling vid Stockholmsmötet 1969, innebära en orättvisa mellan fastig- hetsägarna inbördes. Olika nivåer motverkar

också den förenkling av lagstiftningen, som man i och för sig bör eftersträva. Det kan också sägas att, om man skulle ha olika nivåer, frågan borde överlämnas till RSV för avgörande i form av anvisningar för taxe- ringen. En sådan linje vill utredningen dock inte förorda. Utredningen anser att nivåfrå- gan bör regleras lagstiftningsvägen. Utred- ningens ståndpunkt är därvid att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekom- ma.

De båda andra alternativen innebär att man har en enda taxeringsvärdenivå. De nivåer, man därvid har att välja mellan, år enligt utredningens mening 75 % eller 80 % dvs. endera av de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering rekommenderade nivåer- na. En lägre nivå än 75 % bör enligt utredningens mening inte accepteras. Osäker- heten vid taxeringen kan inte för någon fastighetskategori anses motivera ett lägre procenttal. Stor vikt bör även fästas vid det förhållandet att 75 % var den lägsta nivå, som rekommenderades vid 1970 års taxe- ring, och att det måste krävas mycket starka skäl för att gå under denna nivå. Sådana skäl föreligger inte. Å andra sidan anser utred- ningen, att man inte bör välja en högre nivå än 80 %. En högre nivå får anses utesluten med hänsyn till resultaten av Carlegrims utredning. Den påvisade spridningen av taxe- ringsvärdena kring genomsnittet är för vissa fastighetskategorier sådan att hänsynen till rättssäkerheten måste anses utesluta en hög- re taxeringsvärdenivå än 80 %.

Innan utredningen går över till att separat behandla de olika fastighetskategorierna vill utredningen anföra ett par mera allmänna synpunkter i fråga om valet mellan en nivå av 75 % eller en 80—procentig nivå. En nivå av 75 % måste principiellt anses låg med tanke på att taxeringsvärdena till huvud- saklig del måste anses ”rätt” åsatta. Man kan här inte underlåta att göra jämförelse med ägare av förmögenhetstillgångar av andra slag, t. ex. börsnoterade aktier, som förmö- genhetstaxeras till fulla värdet av tillgångar- na. Rättviseskäl får därför anses tala för att man inte väljer en lägre nivå än som är

påkallad med hänsyn till ofullkomligheteri fråga om taxeringsförfarandet. Carlegrim har belyst dessa ofullkomligheter bl. a. genom en redovisning av övertaxeringsfrekvensen. Ter- men övertaxering har därvid använts i bety- delse av att köpeskillingen vid senare skedd försäljning varit lägre än taxeringsvärdet. övertaxeringsfrekvensen har varit påfallande hög i fråga om obebyggda villatomter och industrifastigheter. Den har varit hög även beträffande kombinerade hyres-, kontors- och/eller affärshus samt ”rena” kontors- och/eller affärshus. I den mån man vill åberopa övertaxeringsfrekvensen som skäl mot en taxeringsvärdenivå av 80% bör emellertid följande beaktas. Till en början får erinras om att den omständigheten, att en fastighet blivit i ovan angiven mening övertaxerad, inte i och för sig innebär att fastigheten blivit taxerad felaktigt. Taxe- ringsvärdet skall enligt utredningens förslag (se avsnitt 5.3.1) bestämmas i relation till marknadsvärdet dvs. det mest sannolika priset på den allmänna marknaden. Emeller- tid varierar köpeskillingarna inom ganska vida gränser bl.a. på grund av omständig- heter som sammanhänger med köparens eller säljarens individuella förhållanden. Även om taxeringsvärdena är satta helt korrekt, kom- mer kvoten mellan taxeringsvärde och köpe- skilling därför att visa en icke oväsentlig spridning kring medelvärdet. Av det nyss sagda följer vidare att man inte kan påstå, att en fastighets marknadsvärde understiger taxeringsvärdet, enbart av den anledningen att vid skedd försäljning köpeskillingen för fastigheten understiger taxeringsvärdet och fastigheten därför klassats som övertaxerad, I sammanhanget bör även beaktas att om man helt skulle undvika fall av övertaxering , i den mening termen här används — man skulle tvingas välja en så låg taxeringsvärde- nivå att den av andra skäl får anses helt utesluten.

Utredningen övergår härefter till att disku- tera nivåfrågan för de olika fastighetskatego- rierna var för sig. I den mån resonemanget därvid anknyter till den år 1970 uppnådda taxeringsvärdenivån bygger framställningen

på de av Carlegrim redovisade siffrorna. Utredningen kommer emellertid att senare i detta avsnitt anföra vissa sammanfattande synpunkter och kommer därvid att beröra även frågan om en justering av de av Carlegrim angivna siffrorna med hänsyn till skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer.

Utredningen börjar med den grupp av fastigheter, som antalsmässigt är störst, näm- ligen gruppen villafastigheter m.fl. Denna grupp omfattar enligt 1972 års taxering — ca 74 % av det sammanlagda antalet skatte- pliktiga taxeringsenheter i riket och utgör värdemässigt 30 å 31 % av fastighetsbestån- det. Säkerheten i taxeringen är här så pass god, att en nivå av 80 % ter sig motiverad. Detta gäller i än högre grad om man, på sätt utredningen gör, räknar med fortsatt pris- stegring på villor av normal storlek under nästkommande taxeringsperiod. Den aktuel- la debatten om villaägarnas påstådda skatte- favörer gör det även angeläget, att man i fråga om villorna söker uppnå taxeringsvär— den, som ter sig förhållandevis realistiska. Som förut nämnts tyder prisstatistiken på att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utfallet av taxeringen inte blev tillfredsstäl- lande i fråga om obebyggda villatomter. Den synbarligen höga taxeringen skulle dock kunna förklaras dels av missförstånd i fråga om den roll, som anslutningsavgifterna spelar vid åsättandet av taxeringsvärden, dels av den dubbla prisnivå som mångenstädes före- ligger på grund av kommunala subventioner till köparna. Man torde därför och till följd av det utökade och förbättrade förberedel- searbete, som utredningen föreslår med avseende å de framtida allmänna fastighets- taxeringarna, ha bättre utgångspunkter vid taxeringen år 1975. Hänsynen till de obe-' byggda tomterna utgör sålunda enligt utred- ningens mening inte något hinder mot ett val av 80% såsom taxeringsvärdenivå. Även i fråga om de mindre värdefulla småhusen, med taxeringsvärden mellan 5 000 och 50 000 kr, var taxeringsutfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering mindre gott. Dessa småhus torde ofta utgöras av hus

belägna i glesbygd eller i avfolkningsbygd. Man bör dock kunna räkna med en viss förbättring av resultatet år 1975, även om man måste ha klart för sig att detta är en mer svårtaxerad grupp än villor i allmänhet. Inte heller hänsynen till de nu ifrågavarande småhusen bör sålunda utgöra hinder mot en taxeringsvärdenivå av 80 %.

Utredningen övergår härefter till hyres- och affärsfastigheterna. Dessa fastigheter utgör värdemässigt den största gruppen och motsvarar i värde ca 36 % av det skatteplik- tiga fastighetsbeståndet i riket. Antalsmässigt utgör dessa fastigheter drygt 5 % av fastig- hetsbeståndet. Som förut nämnts får hyres- husen anses vara den ”känsligaste” fastig- hetskategorien, detta sagt under förutsätt- ning att man vid bedömning av taxeringsvär- dena beaktar även den sannolika prisutveck- lingen under den nästkommande taxerings- perioden. Den rekommenderade taxerings- värdenivån vid 1970 års allmänna fastighets- taxering var här 80 % men blev enligt Carlegrims undersökning i fråga om de större objekten inte oväsentligt högre; särskilt gäller detta bostadshus med taxeringsvärde över 500000 kr. Redan en taxeringsvärde- nivå av 80 % innebär sålunda — vid en bättre genomförd taxering i åtskilliga fall en sänkning av taxeringsvärdena. En taxerings- värdenivå av 75 % skulle om inga prissteg- ringar å hyreshusen skulle uppkomma under nu löpande taxeringsperiod — innebära en allmän sänkning av taxeringsvärdena för denna fastighetskategori, en sänkning som med hänsyn till fastigheternas kreditför- hållanden kan antas i åtskilliga fall inte motsvara ägarnas önskemål. I fråga om de äldre bostadshusen torde den nuvarande köpeskillingsnivån till en del vara betingad av förhoppningar om ytterligare hyreshöj- ningar. Därom vet man dock intet. Emeller— tid bör beaktas att taxeringsvärden å bo- stadshus i allmänhet åsätts enligt en brutto- eller nettokapitaliseringsmetod med utgångs- punkt i hyran. Ett mervärde å fastigheten på grund av förväntade hyreshöjningar har hittills ofta inte tillåtits inverka på denna beräkning. Man har på så sätt tillskapat en

extra säkerhetsmarginal i fråga om åsättan- det av taxeringsvärden på bostadshus. Utred- ningen räknar med att denna säkerhetsmar- ginal bibehålls vid 1975 års taxering. Med beaktande av vad sålunda anförts har utred— ningen för sin del kommit till den uppfatt- ningen att man för hyres— och affärsfastig- hetema skulle kunna bibehålla den år 1970 rekommenderade nivån dvs. 80 %. Utred- ningen vill tillägga att, om man för den ”känsligaste” fastighetskategorien, hyres- husen, godtar en nivå av 80 %, det kan te sig naturligt att låta detta avgörande verka styrande även i fråga om övriga kategorier av fastigheter.

Vad härefter angår gruppen industrifastig- heter är denna grupp antalsmässigt förhållan- devis liten; den utgör endast drygt 2 % av det totala antalet skattepliktiga taxerings- enheter. Värdemässigt motsvarar gruppen emellertid 21 % av fastighetsbeståndet. Den rekommenderade nivån för denna fastighets- grupp var 80 % vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Enligt Carlegrims under- sökning blev nivån i själva verket något högre. Industrifastighetema erbjuder pro- blem antingen nivån bestäms till 75 eller till 80 %. Detta sammanhänger till stor del med att någon egentlig marknad inte finns i fråga om industrifastigheter. Utredningen räknar emellertid med att de ändringar av taxerings- organisationen och taxeringsförfarandet som utredningen föreslår, däribland förslaget i kapitel 15 om inrättandet av gemensamma taxeringsdistrikt för taxering bl. a. av större industrifastigheter, skall göra det möjligt att åstadkomma en förbättrad och mera likfor- mig taxering av industrifastigheterna. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utred- ningen skäl föreligga att för dessa fastigheter bibehålla den vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering rekommenderade nivån 80 %.

Vad slutligen angår jordbruksfastigheterna utgör dessa antalsmässigt 16 % av de skatte- pliktiga fastigheterna i riket men värdemäs- sigt endast 11 år 12 %. Den rekommenderade nivån vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring var 75 %. Att denna nivå valdes, får i huvudsak ses som en konsekvens av ställ-

ningstagandet i fråga om villor; dessa grupper ansågs böra behandlas likartat. Enligt Carle- grims undersökning uppnåddes den rekom- menderade nivån i fråga om fastigheter med taxeringsvärde över 100000 kr. Däremot blev den genomsnittliga nivån enligt nämnda undersökning något lägre än den rekommen- derade för mindre jordbruksfastigheter. Spridningen kring genomsnittet var, såsom framgår av Carlegrims utredning, inte ovä- sentlig. Jordbruksfastigheterna utgör enligt utredningens mening en alltför liten grupp av fastigheterna i riket för att de skall få styra valet av en för de olika fastighetsgrupperna gemensam taxeringsvärdenivå. Valet står där- för mellan att fastlägga en nivå av 80 % även för jordbruksfastigheterna eller att för dessa fastigheter ha en särskild, lägre nivå dvs. 75 %. Utredningen har tidigare angett sin ståndpunkt att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekomma. Mot denna bak- grund och då utredningen anser att man bör kunna räkna med en viss förbättring av taxeringsresultatet år 1975 bl. a. som följd av de föreslagna ändringarna i fråga om taxeringsförfarandet därvid främst åsyftas den i kapitel 20 föreslagna testningen av riktvärden m.m. innan dessa slutligt fast- ställs — har utredningen stannat för uppfatt- ningen att jordbruksfastigheterna bör ifråga om val av taxeringsvärdenivå behandlas lika med fastighetsbeståndet i övrigt. Även för jordbruksfastigheterna föreslås sålunda en nivå av 80 %. I sammanhanget vill utred- ningen framhålla även om detta inte utgör något bärande skäl för den ena eller den andra av de diskuterade nivåerna — att, i de fall avskrivning på jordbrukets byggnader sker på grundval av taxeringsvärde, den föreslagna taxeringsvärdenivån av 80% ger bättre utrymme för avskrivning än en lägre nivå. _ Avslutningsvis vill utredningen erinra om att enligt utredningens i tidigare avsnitt framlagda förslag marknadsvärdet skall be- stämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxerings- året. Om utredningens antagande om en viss fortsatt prisstegring å jordbruksfastigheter är riktigt, betyder detta att taxeringsvärdenivån

i förhållande till priserna vid taxeringsårets ingång i själva verket är något lägre än 80 %. Utredningen vill även fästa uppmärksamhe- ten på att taxeringsvärdenivån förjordbruks— fastigheter vid den sista allmänna fastighets- taxeringen före andra världskriget var så hög som 88 %.

Slutligen vill utredningen gemensamt för de olika fastighetskategorierna framhålla följan- de. För ett ställningstagande till frågan om taxeringsvärdenivån är det även av intresse att se vilka genomsnittliga taxeringsvärde- höjningar som en nivå av 75 % resp. en nivå av 80 % skulle medföra vid 1975 års allmän- na fastighetstaxering. Utredningen vill först fastslå, att man för att kunna hålla en viss önskad taxeringsvärdenivå måste vara beredd att vid varje allmän fastighetstaxering ge- nomföra sådana genomsnittliga taxerings- värdehöjningar som motsvarar prisstegring för resp. fastighetskategori under den gångna femårsperioden. De genomsnittliga taxerings- värdehöjningar, som erfordras år 1975, sam- manhänger emellertid förutom med inträf- fade prisstegringar även med valet av taxe- ringsvärdenivå för 1975 års taxering och med den taxeringsvärdenivå, som uppnåddes vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Carlegrim redovisar i sin forskningsrapport (se tabell 3) för villafastigheter en genom- snittlig taxeringsvärdenivå vid 1970 års all- männa fastighetstaxering av 74 % i förhållan- de till 1970 års prisnivå. Samtidigt redovisar SCB:s prisstatistik, som förut nämnts, en skillnad — i vägda tal _ av ca 10% mellan 1968 och 1970 års prisnivåer beträffande denna fastighetskategori. Detta pekar på att taxeringsvärdenivån i förhållande till 1968 års prisnivå, som enligt givna rekommen- dationer skulle vara 75 %, låg på ca 80 %. Motsvarande överväganden tyder på att jordbruksfastigheternas taxeringsvärdenivå i förhållande till 1968 års prisnivå utgjorde ca 75 %. Den uppnådda taxeringsvärdenivån vid 1970 års fastighetstaxering i förhållande till 1968 års prisnivå kan alltså genomsnittligt för fastigheter tillhörande kategorierna små- hus—, hyres- och industrifastigheter antas

utgöra 80 % eller däröver och förjordbruks- fastigheter ca 75 %.

Det anförda tyder på att man vid en taxeringsvärdenivå år 1975 av 80% endast beträffande jordbruksfastigheter behöver ge- nomföra en taxeringsvärdehöjning som är nämnvärt större än som motsvarar skillnaden mellan 1968 och 1973 års prisnivåer för resp. fastighetskategorier. Nedanstående ta- bell utvisar de genomsnittliga procentuella taxeringsvärdehöjningar, som med utgångs- punkt i en taxeringsvärdenivå år 1970 av resp. 80 och 75 % samt viss antagen prissteg- ring skulle erfordras för att uppnå en taxeringsvärdenivå år 1975 av 75 resp. 80 %.

Den taxeringsvärdehöjning som vid en taxeringsvärdenivå av 80 % genomsnittligt skulle krävas för jordbruksfastigheter ligger — enligt tabellen — ej fullt 10 %—enheter över den höjning som är erforderlig för att kom- pensera de antagna prisstegringarna. På mot- svarande sätt blir de taxeringsvärdehöjningar, som genomsnittligt skulle krävas vid en 75-procentig taxeringsvärdenivå, ej fullt 10 % lägre än de antagna prisstegringarna utom beträffande jordbruksfastigheter, för vilka taxeringsvärdehöjningarna skulle bli av sam- ma storleksordning som prisstegringarna.

Sammanfattningsvis får utredningen uttala, att utredningen på grund av det anförda anser övervägande skäl tala för en gemensam taxeringsvärdenivå av 80 % för samtliga grup- per av fastigheter. I 9 % KL bör sålunda

inskrivas att taxeringsvärde skall åsättas till belopp, som motsvarar 80% av taxerings- enhetens marknadsvärde. Samtidigt som ut- redningen framlägger detta förslag vill utred- ningen emellertid erinra om den säkerhets- regel, som utredningen tidigare föreslagit under punkt 2 i anvisningarna till 9 &, nämligen att, om säkerheten vid uppskatt- ningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 & KL eljest skolat åsättas; som typfall för här åsyftad situation har angetts att det uppskattade värdet är betingat av att taxe- ringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig tid bli exploaterad för bebyg- gelse.

Utredningen har ovan framlagt sitt förslag beträffande val av taxeringsvärdenivå. Emel- lertid är utredningen medveten om att en från 75 till 80 % förhöjd nivå för jordbruks- fastigheter kan från jordbrukarhåll mötas med en invändning om att tidpunkten för en dylik förhöjning — den 1 januari 1975 — inte är väl vald med tanke på de väsentliga omläggningar, som till 1975 års taxering föreslås i fråga om jordbruksfastigheter, och den osäkerhet som kan föreligga om verk- ningarna av dessa omläggningar. Utredningen syftar därvid främst på införandet av ett särskilt byggnadsvärde för jordbruksfastig- heter och på förslaget att även skogsmark och växande skog skall taxeras på grundval

Uppnådd taxeringsvärdenivå år 1970 (i förhållande till 1968 års prisnivå)

Skillnad mellan 1968 och 1973 års prisnivåer

Taxeringsvärdehöjningar i pro- cent vid önskad taxeringsvärde- nivå år 1975 av

Total prissteg- Motsvarande 75 % 80 % ring i procent årlig prissteg- rin i procent (03% 80 % 10 2 3 10 20 3,5 13 20 30 5 22 30 40 6 31 40 75 % 10 2 10 17 20 3,5 20 28 30 5 30 39 40 6 40 49

av marknadsvärdet. Utredningen har, som framgår av det förut sagda, inte ansett de anförda omständigheterna utgöra hinder för ett omedelbart genomförande av förslaget om en taxeringsvärdenivå av 80 % även för jordbruksfastigheter. Skulle emellertid utred- ningens uppfattning härom inte godtas, före- slår utredningen i andra hand att KL ändras på sätt förut angetts men att som övergångs- bestämmelse föreskrivs, att vid 1975 års allmänna fastighetstaxering taxeringsvärde å jordbruksfastighet skall åsättas till det be- lopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhe- tens marknadsvärde. Samma värderingsgrund kommer då automatiskt att gälla även vid de särskilda fastighetstaxeringarna fr.o.m. år 1976 t.o.m. året före det år, då allmän fastighetstaxering sker nästa gång.

7.3 Äterverkningar på inkomstbeskatt- ningen av förändringar i taxeringsvärdenivån

Taxeringsvärdenivån har direkt betydelse för den kommunala inkomstbeskattning, som sker på grundval av fastigheternas garantibe- lopp, samt för den statliga inkomstbeskatt- ningen i fråga om fastigheter som schablon- beskattas dvs. en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter tillhöriga bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bo- stadsföretag. I vissa fall får taxeringsvärde- nivån betydelse även för den kommunala beskattningen av inkomst.

För att utröna i vad mån bestämmelserna om garantibelopp i 47 & KL medfört högre kommunal taxering för fastighetsägare än vad som skulle ha varit fallet om enbart fastigheternas nettointäkt beskattats vid den kommunala taxeringen (effektiv garantibe- skattning) företog 1957 års fastighetsskatte- sakkunniga en undersökning av taxerings- resultatet i aderton särskilt utvalda kommu- ner vid 1957 och 1958 års taxering (se SOU 196014).

I fråga om jordbruksfastighet framkom därvid att garantibeloppen i urvalskommu— nerna var effektiva till 17 % vid 1958 års taxering. Repartitionstalet år 1958 var

2,5 %. Den genomsnittliga taxeringsvärde- nivån för jordbruksfastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering var, såsom förut angetts, 79 %. Repartitionstalet sänktes fr.o.m. 1966 års taxering till 2%. Sänk— ningen var enligt prop. 1965: 30 avsedd att kompensera fastighetsägarna för de höjda taxeringsvärdena vid 1965 års allmänna fas- tighetstaxering.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering var den genomsnittliga taxeringsvärdenivån för jordbruksfastigheter enligt Carlegrims förenämnda undersökning 70 %.

Att av dessa siffror dra några mera be- stämda slutsatser beträffande garanti- beskattningens nuvarande effektivitet torde vara svårt. Om man utgår från att den ovannämnda sänkningen av repartitionstalet och höjningen av taxeringsvärdena i hu- vudsak motverkade varandra, synes det emel- lertid befogat att anta, att effektiviteten hos garantibeloppen för närvarande ligger vid ungefär 20 % i fråga om jordbruksfastighe- ter.

I fråga om annan fastighet redovisade de sakkunniga följande procenttal i fråga om garantibeloppens effektivitet i urvalskom- munerna vid 1958 års taxering nämligen för hyresfastigheter rn. rn. 52,7 %, för en- och tvåfamiljsfastigheter 59,5 %, för rörelsefas- tigheter 19,8 % och för fastigheter tillhöriga bostadsföreningar rn. m. 92,6 %. För summa annan fastighet angavs procenttalet till 50,5.

För de olika fastighetstyperna med be- skattningsnaturen annan fastighet har ut- vecklingen efter 1958 inte varit likartad.

För samtliga fastighetstyper gäller att re— partitionstalet fr.o.m. 1966 års taxering som nämnts — sänkts till 2 %. För den del av hyresfastigheterna, som beskattas på grund- val av verklig nettointäkt, har dessutom införts ändrade regler för avdrag för värde— minskning (SFS 1969:363) innebärande i stort sett en fördubbling av tidigare medgiv- na avdrag.

Av stor betydelse för lönsamheten är också de förändringar i det allmänna ränte- läget som förekommit sedan mitten av 1950-talet. Räntefoten för primärlån i hyres—

fastigheter (långa räntan) utgjorde hos spar- bankerna under tiden

jan.—juni 1957 4,85 % juli—dec. 1957 5,35 % och jan.—aug. 1971 7,45 % sept.—dec. 1971 7,20 %.

Då de under tiden 1957—1970 medgivna hyreshöjningarna i stort sett torde ha be- gränsats till kompensation för ökade om- kostnader torde lönsamheten för denna typ av fastigheter snarare ha försämrats än för- bättrats. Garantibeloppens effektivitet torde, såvitt angår nu ifrågavarande hyreshus, för närvarande kunna antas uppgå till ca 60 %.

I fråga om fastigheter tillhöriga bostads- föreningar och bostadsaktiebolag har någon förändring av schablonmetoden för intäkts- beräkning inte förekommit, och den scha- blonmässigt beräknade bruttointäkten (3 %) har, i motsats till vad som varit fallet med villorna, fr.o.m. 1958 års taxering varit högre än garantibeloppet. Samma regler har fr. 0. m. 1960 års taxering gällt även för de allmännyttiga bostadsföretagen. I bostads- beskattningsutredningens betänkande (Ds Fi 1971214, 5. 121) anges att av 7930 bostadsrättsföreningar redovisade 7 042 i 1970 års deklaration underskott å fastighets- bilagan med tillhopa 455 milj. kr medan blott 888 föreningar redovisade nettointäkt med sammanlagt 3 milj. kr. För schablon- beskattade fastigheter av detta slag kan därför antas att garantibeskattningen prak- tiskt taget är helt effektiv.

Gruppen schablonbeskattade hyreshus torde f.n. värdemässigt utgöra ca 45 % av hela beståndet av hyreshus. Med hänsyn härtill torde garantibeloppens effektivitet genomsnittligt för kategorien hyreshus kun- na uppskattas till ca 75 %.

I fråga om en- och tvåfamiljsfastigheter ändrades den schablonmässiga intäktsberäk— ningen fr. o. m. 1968 års taxering på så sätt att intäkten i fråga om den del av taxerings- värdena, som översteg 100 000 kr resp. 200 000 kr skulle beräknas till 4 % resp. 8 %. Dessa beloppsgränser ändrades fr. o. m. 1971 års taxering till 150 000 kr resp. 225 000 kr.

Av de totalt 1,3 milj. bebyggda småhusfastig- heterna (permanenta bostäder och fritids- hus) vid 1970 års fastighetstaxering erhöll endast drygt 40 000 fastigheter taxerings- värden överstigande 150 000 kr. I de flesta fall var här fråga om nyproducerade fastig- heter med räntekostnader som kraftigt över- steg även den höjda villaschablonen. På grund av det höjda ränteläget torde nyprodu- cerade fastigheter under hela perioden ha utvisat underskott, varigenom garantibelop- pen varit helt effektiva. För en- och tvåfa- miljsfastigheterna synes därför _ inte minst med tanke på det stora antalet nyproducera- de villor kunna antas att effektiviteten hos garantibeskattningen ökat till ca 75 %.

I fråga om rörelsefastigheter torde några säkra slutsatser beträffande förändringar i underlaget för beräkningen inte kunna dras. Det får därför antas att garantibeloppen för denna fastighetskategori alltjämt är effektiva till ca 20 %.

Enligt Carlegrims undersökning (se tabell 3) har vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring uppnåtts följande genomsnittliga taxe- ringsvärdenivåer nämligen för

% jordbruksfastigheter 7 0 villor 74 fritidshus 7 7 hyresfastigheter 80 industrifastigheter 84

Det sammanlagda taxeringsvärdet för skat- tepliktiga fastigheter enligt senast tillgängliga siffror (SCB:s sammanställning över slutre- sultatet av 1972 års särskilda fastighetstaxe— ring. Stat. Medd. N 1972: 68) utgjorde för

Miljarder

kr jordbruksfastigheter 33,2 villafastigheter m. fl. 86,5 hyres- och affärsfastigheter 102,3 industrifastigheter m. fl. 57,7

Om nu anförda siffror läggs till grund för beräkningarna kan — med bortseende från effekten av prisförändringar på fastighets-

marknaden under löpande taxeringsperiod - de ekonomiska verkningarna av en helt genomförd anpassning till en enhetlig taxe- ringsvärdenivå av 80 % uppskattas på följan- de sätt:

Ändring Motsva— Effek- Effek- av tax. rande tivi- tivt värden gar. be- tets- gar. be- milj ”_ lopp grad lopp der milj. % milj. Jordbruks- fastigheter 4,7 94 20 19 Villafastig- heter (inkl. fritidshus) 5,8 116 75 87 Hyresfastig- heter — — 75 Industrifastig- heter -2,7 54 20 —11 Summa 95

Den skattemässiga förändringen kan sålun- da uppskattas till en taxerad inkomst vid kommunal taxering om ungefär 100 milj. kr vilket vid en utdebitering av 25 kr per skattekrona motsvarar 25 milj. kr i skatt. Det bör emellertid observeras att föränd- ringen i taxeringsvärdena för schablonbe- skattade villafastigheter i många fall har direkta återverkningar på både den statliga och den kommunala inkomstskatten som i runt tal kan uppskattas till 35 milj. kr.

En helt genomförd anpassning till en enhetlig taxeringsvärdenivå av 75 % synes å andra sidan — under enahanda förutsättning- ar innebära följande:

Ändring Motsva- Effek-Effek-

av tax. rande tivi- tivt värden gar. be— tets— gar. be- milj ”_ lopp grad lopp der milj. % milj. Jordbruks- fastigheter 2,4 48 20 10 Villafastig- heter (inkl. fritidshus) — 75 Hyresfastig- heter —6,4 128 75 -96 Industrifastig- heter —6,2 124 20 —25 Summa — 1 1 1 1 58

Den skattemässiga förändringen innebär här ett bortfall av taxerad inkomst vid kommunal taxering som kan uppskattas till ungefär 1 10 milj. kr motsvarande ett skatte- belopp på 28 milj. kr vid förut angiven utdebitering. Några återverkningar i fråga om inkomstskatten för villaägare uppkommer inte i detta fall.

Skillnaden emellan de båda taxeringsvär- denivåema 75 % resp. 80 % torde sålunda om de av Carlegrim angivna taxeringsvärde- nivåerna läggs till grund för beräkningarna motsvaras av en skillnad i skatt av ungefär 90 milj. kr vid oförändrad marknadsvärdenivå.

Utredningen har tidigare i detta kapitel angett att, om SCB:s uppgifter om skillna- derna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer läggs till grund för beräkningarna, taxerings- värdenivån vid 1970 års taxering kan upp- skattas till 75 % för jordbruksfastigheter och 80 % eller däröver för övriga kategorier. Om beräkningarna rörande återverkningarna på inkomstbeskattningen görs på grundval av sålunda justerade nivåsiffror — och med bortseende från effekten av prisförändringar under löpande taxeringsperiod — blir resulta- tet vid en taxeringsvärdenivå år 1975 av 80 % en ökning av det effektiva garantibe- loppet för jordbruksfastigheter med ca 10 milj. kr och en minskning i fråga om industrifastigheter med ungefär samma be- lopp. För övriga fastighetskategorier skulle de effektiva garantibeloppen förbli i huvud- sak oförändrade i förhållande till nuläget. Om åter taxeringsvärdenivån vid 1975 års taxering bestäms till 75 % skulle vid en beräkning på grundval av de justerade nivå- siffroma och med bortseende från effekten av prisförändringar under löpande taxerings- period de effektiva garantibeloppen min- ska för samtliga fastighetskategorier utom jordbruksfastigheter. Minskningen kan upp- skattas till i runt tal 200 milj. kr. Det effektiva garantibeloppet för jordbruksfastig- heter skulle bli oförändrat i förhållande till nuläget.

8. Byggnader på jordbruksfastighet

8.1 Allmänt

Skilda regler för taxering av jordbruksfastig- het och annan fastighet har funnits sedan lång tid tillbaka. Fastigheter av dessa båda beskattningsnaturer har även redovisats var för sig i de längder, som förts vid fastighets- taxeringen. Ett av skälen till denna särskilda värdering och särredovisning har varit att olika regler gällt vid inkomstbeskattningen i fråga om fastighet som hänförts till jord- bruksfastighet resp. annan fastighet. Sedan 1922 års allmänna fastighetstaxering har vidare fastigheternas totala taxeringsvärden delats upp på delvärden. Redogörelse härför har lämnats under avsnitt 5.4. I fråga om annan fastighet har byggnadsvärde redovisats för sig under det att byggnadsvärdet på jordbruksfastighet inte särredovisats. Värdet av byggnader på jordbruksfastighet har kom- binerats med värden av andra tillgångar, främst med värde av åker, och har därigenom påverkat storleken av de andra delvärdena, i första hand jordbruksvärdet.

Det särskilda byggnadsvärde, som redovi- sats för annan fastighet, har bl.a. haft betydelse i vissa fall vid inkomsttaxeringen för bestämmande av avskrivningsunderlaget för byggnader. Då byggnadsvärdet inte redo— visats särskilt för jordbruksfastigheterna har motsvarande möjlighet inte stått till buds vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet. Man har ifråga om dessa fastigheter i stället

fått utgå från ett schablonmässigt framräk- nat underlag för byggnadernas avskrivning, vilket enligt nu gällande regel i punkt 2.3. av anvisningarna till 225 KL utgör 2/3 av summan av taxerat jordbruksvärde, skogs- marksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar. För beräkningen av värdet av skogsmarken och de särskilda tillgångarna, som sålunda skolat ingå i av- skrivningsunderlaget, lämnas vissa reduk- tionsregler i anvisningspunkten.

Reglerna för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet är f. n. föremål för ge— nomgripande omarbetning. Riksdagen har nu förelagts en proposition, 1972: 120, om änd- rade regler för denna beskattning, därvid dock reglerna för skogsbeskattningen av- skiljts för behandling i en senare proposition. Den nu föreliggande propositionen är grun- dad på förslag ibetänkandet ”Jordbruksbe- skattningen” (SOU l971:78) vilket betän- kande, såsom tidigare anförts, avgetts av jordbruksbeskattningskommittén. Förslag om ändrade regler för avskrivning av byggna- der på jordbruksfastighet har därvid fram- lagts. För förslagen i bl.a. denna del har företagsekonomiska hänsyn, liknande dem som präglat de år 1969 införda avskrivnings- reglerna för rörelse- och hyresfastigheter, varit vägledande. Betydelsen av särskilt åsat- ta byggnadsvärden på jordbruksfastigheter såsom underlag för byggnadsavskrivningarna har understrukits i förslagen. Man har även

utgått från att sådana värden kommer att åsättas vid 1975 års allmänna fastighetstaxe- ring efter förslag av fastighetstaxeringsutred- ningen.

Enligt regler, som finns i KL och TF om taxering av jordbruksfastighet, skall värde- ringen av åker och jordbrukets byggnaderi princip ske med ledning av enhetsvärden, som avser värde av både åker och byggnad samt är angivna per ytenhet åker. Enhetsvär- denas storlek skall bestämmas med hänsyn till — förutom markens godhetsgrad även byggnadernas beskaffenhet. Värdet av skogs- brukets byggnader ingår i skogsbruksvärdet och av s. k. överbyggnader i värde av särskil- da tillgångar.

Den metod för värdering av åker och jordbrukets byggnader, som ovan nämnts, kallas den konventionella metoden eller sam- värderingsmetoden. Denna metod har, gene- rellt sett, vid de senaste taxeringama använts särskilt i södra och mellersta delen av riket,i vart fall i fråga om jordbruksfastigheter med mer än 5—10 ha åker. En annan metod har använts i framförallt Norrland. Enligt denna har åkerjord och jordbrukets byggnader vär- derats separat med ledning av särskilda ”en- hetsvärden” för åker resp. byggnader. Denna metod har benämnts Norrlandsmetoden eller särvärderingsmetoden.

Frågan om särskilda byggnadsvärden på jordbruksfastighet aktualiserades redan av 1961 års fastighetstaxeringsutredning, som föreslog att sådana värden skulle åsättas vid fastighetstaxeringen i syfte bl.a. att utgöra underlag för byggnadsavskrivningar vid in— komsttaxeringen. Enligt direktiven för 1966 års fastighetstaxeringskommittéer skulle des- sa i sitt arbete beakta aktuella strävanden att skapa underlag för ett system med särskilt byggnadsvärde för varje taxeringsenhet. l direktiven för 1971 års fastighetstaxeringsut- redning har i denna fråga uttalats följande.

"För värdering av jordbruksfastighet finns f.n. två metoder, den s. k. konventionella metoden och den s.k. norrlandsmetoden. Den konventionella metoden innebär att värdet av de byggnader som hör till jordbruket räknas in i hektarvärdena för åkermarken. Med norrlandsmetoden sker värdering-

en av åkerjord och byggnader separat med ledning av särskilda enhetsvärden för åker och byggnader. Oberoende av vilken av dessa metoder som kom- mer till användning är det angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. En av fastighetstaxeringens grundprinciper är emellertid att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxeringsenhetens allmänna saluvärde. Undantag från denna princip har av särskilda skäl hittills .orts endast för område som utgörs av skogsmark och växande skog. En taxeringsmetod som innefattar särskilt angivande av byggnadsvärde bör således inte få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprinci- pen."

8.2 Historik

Regler för värdering av jordbruksfastighet lämnades i 1 5 av de särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen, som fogats till 1910 års bevillningsförordning. Däri föreskrevs att värdet av jordbruksegendom skulle bestäm- mas — föfutom med ledning av värdering, som verkställts vid låneansökningar, samt erlagd köpeskilling för fastigheten och årliga arrenden o.d. — med ledning av jordbruks- egendomen ”tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark jämte särskilda förmå- ner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, fiske, som ej är ijordebok särskildt upptaget, m.m. äfvensom utsäde och kreatursbesätt- ning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende fästas vid egendomens läge, de särskilila ägoslagens och skogens beskaffenhet samt beloppet af de grundskat- ter och öfriga allmänna utskylder, med undantag af bevillningen, hvarmed egen- domen är belastad”. Jordbruksbyggnaderna beaktades däremot inte särskilt vid värde- ringen vilket överensstämde med reglerna i föregående bevillningsförordning. För bygg- nader, som inte var begagnade i jordbruket, fanns däremot vissa värderingsregler. Ut- gångspunkt för värderingen av dessa byggna- der skulle vara brandförsäkringsvärdet.

I de tidigare omnämnda båda betänkan— den, som år 1917 lämnades av 1910 års kommunalskattesakkunniga, föreslogs bl. a., som anförts i avsnitt 4.2, att en uppdelning på delvärden skulle göras av taxeringsvärde för jordbruksfastighet men ej av annan fastig- hets taxeringsvärde. Beräkningen av föresla—

get jordbruksvärde behandlades förhållande- vis ingående. Till grund för värderingen av jordbruksfastigheter borde ligga värden be- räknade bl. a. med hänsyn till olika storleks- grupper och till byggnadsbeståndets beskaf- fenhet.

I Eiserman-von Wolckers förslag anfördes i fråga om jordbrukets byggnader bl. a. (s. 273):

"I ett system, som för fastighetsbeskattningens del bygger på allmänna saluvärdet efter ortens pris, framstår frågan om det inflytande, som vid fast egendoms uppskattning skäligen bör inrymmas åt värdet av byggnader — mangårdsbyggnader såväl som egentliga driftsbyggnader — icke såsom någon fråga, vilken påkallar eller ens bör påkalla särskild reglering i lag. Köpeskillingarna för bebyggda jord- bruksegendomar giva uttryck för deras värde i allmänna marknaden med det byggnadsbestånd, som föreligger, och det underlag för värdejämförel- ser, som därigenom bildas, måste i allmänhet antagas bliva tillfyllestgörande. Är en egendom av nu avsett slag försedd med driftsbygg'nader, flera eller bättre än efter vanligheten i orten, måste hos taxeringsmännen förutsättas förmåga att med led- ning av ortens pris å egendomar med vanligt byggnadsbestånd och de upplysningar, som stå till buds beträffande egendomen i fråga, i en för beskattningsändamål nöjaktig grad bedöma den ökning i egendomens allmänna saluvärde, som därav skäligen må föranledas för den egendomen i jämförelse med egendomar, som äro förhållandevis sämre bebyggda. I syfte att åvägabringa en härut- innan likformig uppskattning praktiseras redan nu, enligt vad värdeenquéten utvisar, allmänt nog förfarandet att börja uppskattningen med egen- domar, som jämväl iavseende å byggnadsbeståndet kunna anses såsom typiska för trakten och därför också synnerligen väl lämpa sig såsom jämförelse- objekt. Kompletteras detta förfarande, på sätt vid det nu föreliggande förslagets utarbetande förut- satts, därmed att bland sådana egendomar början göres med dem, för vilka föreligga köpeskillingar som anses kunna godtagas såsom värdemätare för resp. egendomar, och sker tillika en efter jorddel— ningsförhållandena i orten avpassad gruppering av egendomarna i olika storleksklasser, torde avse- värda lättnader kunna beredas taxeringsmännen i deras strävan att komma till rätta med uppskatt- ningen för driftsbyggnadernas vidkommande. Vanskligare ställer sig givetvis i vissa fall uppskatt- ningen av egendomar, vilkas mangårdsbyggnader utgöras av slottsliknande byggnader av äldre eller modämare typ eller eljest av beskaffenhet att icke stå i skäligt förhållande till egendomens storlek. Någon annan norm för uppskattningen av ett dylikt mer- eller lyxvärde låter sig icke uppstäl- las än att, i samma mån förhandenVaron av ett sådant värde verkligen kan anses tillföra egen- domen ett ökat saluvärde och således kan antagas representera ett mervärde även itaxeringsavseende,

detta förhållande också bör komma till uttryck vid taxeringen medelst en däremot svarande skälig höjning av egendomens värde i taxeringsavseende.”

Redan vid 1918 års allmänna fastighets- taxering tillämpade man i vissa län värden per ytenhet jord av olika slag. Kommunal- skattesakkunnigas betänkanden låg till grund för förslag i prop. 1920: 191 i fråga om uppdelning av en jordbruksfastighets värde på jordbruksvärde, skogsbruksvärde och, i förekommande fall, annat värde samt i fråga om värdering av jordbruksbyggnader. Propo- sitionen antogs emellertid ej av riksdagen.

1 förordningen om allmän fastighetstaxe- ring år 1922 (1921z38l) vilken grundades på förslag av 1921 års skogsbeskattnings- kommitté, föreskrevs att värderingen av jord- bruksfastighet skulle ske bl. a. enligt princi- pen om enhetsvärden. I 8 5 i förordningen stadgades vidare att delvärdena jordbruks- värde, skogsvärde och tomt- och industri- värde skulle redovisas för jordbruksfastighet samt delvärdena markvärde, byggnadsvärde och parkvärde för annan fastighet. I fråga om värdesättningen hänvisades taxerings- myndigheten, enligt anvisningarna till 65 i förordningen, till de enhetsvärden varom stadgades i 45 förordningen om taxerings- myndigheter och förfarandet vid allmän fas- tighetstaxering år 1922 (1921:382). 1 45 sistnämnda förordning föreskrevs bl. a. att de personer som deltog i ett av länsstyrelsen anordnat sammanträde inför den allmänna fastighetstaxeringen skulle för likartade trak- ter inom länet föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag och godhets— klasser med normalt byggnadsbestånd att tjäna till ledning vid fastighetstaxeringen. I fråga om byggnaderna på jordbruksfastighet föreskrevs vidare i anvisningarna till 85 förordningen om allmän fastighet staxering år 1922 följande:

”[ jordbruksvärde skola inräknas jordägaren till- höriga mangårdsbyggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s.k. ekonomi- byggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares _

eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels byggnader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbygg- nad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, ävensom byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbru- kets binäringar.”

I fråga om byggnadsvärde på annan fastig- het föreskrevs i sistnämnda anvisningspunkt att detta skulle utföras med det belopp, som utjorde skillnaden mellan fastighetens all- männa saluvärde i dess helhet och markvär- det jämte ev. parkvärde.

Reglerna i nu berörda hänseenden i 1922 års förordning intogs i stort sett oförändrade i 1928 års kommunalskattelag. Efter förslagi prop. 1932: 220 kompletterades reglerna bl.a. med en bestämmelse att byggnad på skogsmark, i den mån den ej borde anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten som inräknades i de för inägorna tillämpade enhetsvärdena, skulle åsättas värde såsom särskild förmån å skogs- marken.

Därefter har frågan om den taxeringsmäs— siga behandlingen av byggnader på jord- bruksfastighet tagits upp främst av 1961 års fastiglretstaxeringsutredning och 1966 års fastighetstaxeringskommittéer.

1961 års fastighetstaxeringsutredning verkställde olika undersökningar att ligga till grund för förslag om ändrad metodik vid taxering av byggnaderna på jordbruksfastig- het. Utredningen redovisade sina undersök- ningar och förslag i en den 12 mars 1963 avgiven promemoria med förslag till ändring— ar av bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering rn. rn. (stencilerad). Utredningen framhöll bl. a. att värderingen av de minsta jordbruksfastigheterna ofta var komplicerad. Dessa fastigheter hade sitt hu- vudsakliga värde såsom bostad för ägaren. Här var det inte så mycket de rena jord- brukssynpunktema, såsom driftbyggnader- nas och jordens beskaffenhet, brukningsför-

hållanden och avsättningsmöjligheter m. m., som enligt utredningens mening var bestäm- mande för marknadsvärdet utan i stället bostadshusets standard och fastighetens läge. På grund därav hade enhetsvärdena visat sig vara till ingen eller ringa nytta vid taxeringen av mindre jordbruksfastigheter. Man hade därför i vissa områden använt en annan metod ifråga om dessa fastigheter, därvid värden åsatts särskilt för jorden och för byggnaderna. I vissa norrlandslän, där jord- bruken till övervägande del utgjordes av små brukningsenheter, hade man tillämpat denna metod beträffande samtliga jordbruksfastig- heter. Utredningen hade övervägt att fram- lägga förslag om tillämpning av metoden i fråga om jordbruksfastigheter med en åker- areal understigande tio ha. Utredningen kon- staterade bl. a. att antalet jordbruksfastighe- ter med en åkerareal understigande tio ha utgjorde inemot 2/3 av det totala antalet jordbruksfastigheter i landet. Utredningen fann emellertid att en tillämpning av skilda värderingsmetoder för å ena sidan jordbruks- fastigheter med en åkerareal understigande tio ha och å andra sidan övriga jordbruksfas- tigheter skulle medföra väsentliga nackdelar. Utredningen hade därför inriktat sig på att undersöka möjligheterna av en total över- gång till metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig. Som skäl därför anförde utredningen bl.a. att en fullt till- fredsställande lösning av åkerjordens värde- sättning vid taxering av jordbruksfastigheter av olika storlek inte kunde ernås med mindre värdet av jord och byggnader på något sätt renodlades. Vidare ansåg utredningen, att den tillämpade schablonmässiga avskrivning- en på driftsbyggnader med viss procent av det taxerade jordbruksvärdet samt förutsätt- ningen i KL att anskaffningsvärdet för bygg- naderna endast uppgick till två tredjedelar av jordbruksvärdet var otillfredsställande. Ut— redningen konstaterade, att en särskild redo- visning av byggnadsvärdet var den enda tillfredsställande utgångspunkten för ett vär- deminskningsavdrag å byggnaderna. Utred- ningen fann sålunda att övervägande skäl talade för en total övergång till metoden att

värdera jorden för sig och byggnaderna för sig och föreslog, att byggnadsvärdet skulle redovisas såsom ett i jordbruksvärdet ingåen- de delvärde.

De förslag, som lämnats av 1961 års fastighetstaxeringsutredning, behandlades i prop. 1963: 197. Departementschefen utta- lade i fråga om metodiken för taxering av jordbruksfastighet bl. a. att man saknade större erfarenhet av särvärderingsmetodens tillämpning ifråga om medelstora och större fastigheter samt att det därför var önskvärt att metodens för- och nackdelar blev belysta genom provtaxeringar, innan frågan om en allmän övergång till den nya metoden slutligt avgjordes. Vidare anförde departementsche- fen:

"Enighet synes råda om att metoden med särvär- dering av byggnader är att föredra vid taxering av de minsta jordbruksfastigheterna. Då dessa fastig- heter har sitt huvudsakliga värde såsom bostad för ägaren, bör värderingen helt naturligt ske efter i stort sett samma principer som gäller för andra bostadsfastigheter. Annorlunda förhåller det sig emellertid när det gäller värderingen av de större jordbruksfastigheterna. Ifråga om dessa fastigheter är det i huvudsak de rena jordbrukssynpunkterna, såsom driftbyggnademas och jordens beskaffenhet, brukningsförhållanden och avsättningsmöjligheter m.m., som är bestämmande för fastighetens salu- värde. Jord och byggnader hör_ här så intimt samman, att det inte med bestämdhet kan avgöras, hur stor del av fastighetens totala värde, som belöper på det ena och på det andra. Såsom även påpekats under remissbehandlingen torde vid en separat värdering av byggnaderna på grundval av anskaffningskostnaden och av jorden på grundval av avkastningsförmågan det sammanlagda värdet ofta komma att överstiga fastighetens verkliga värde.

I detta sammanhang vill jag erinra om att skattelagssakkunniga den 11 mars 1963 avgivit promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets drifts— byggnader. Promemorian är efter sedvanlig remiss- behandling f.n. föremål för övervägande inom finansdepartementet, men proposition iämnet kan inte föreläggas 1963 års riksdag. Med hänsyn till det inbördes sammanhang som finns mellan frågan om särskilt byggnadsvärde å jordbruksfastighet och underlaget för beräkning av värdeminskning å dessa byggnader är jag inte nu beredd att ta definitiv ställning till förslaget om åsättande av särskilda byggnadsvärden vid taxering av jordbruksfastig- heter.”

Som anförts i avsnitt 8.1 skulle 1966 års fastighetstaxeringskommittéer enligt sina di-

rektiv beakta strävandena att skapa underlag för ett system med särskilt byggnadsvärde i fråga om jordbruksfastigheter. I sitt be- tänkande ”Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar” (SOU 1968: 32) uttalade fastighetstaxerings- kommittéerna att ett totalt jordbruksvärde för små jordbruksfastigheter borde beräknas enligt den s. k. norrlandsmetoden. För övriga jordbruksfastigheter rekommenderade kom- mittéerna att taxeringen skulle ske efter anvisningar baserade på den s.k. konventio- nella metoden.

Kommittéerna uttalade vidare att sådana enhetsvärden borde anges inte bara för skilda storleksklasser och jordartsförhållanden utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning, förslagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Förslag till metod för fastställande av särskilt byggnads- värde för jordbruksfastigheter lämnades emellertid inte av kommittéerna. Dessa ut- talade att de hade för avsikt att senare redovisa specialanalyser som ytterligare skul- le kunna belysa frågan om tillämpligheten av skilda värderingsmetoder. Efter förslag av kommittéerna ändrades emellertid, som an- getts i avsnitt 5.4.1, uppdelningen på delvär- den av det totala taxeringsvärdet för jord- bruksfastighet. Dessa har sålunda fr.o.m. 1970 års allmänna fastighetstaxering varit jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värdet av för jordbruket behövliga byggnader ingick därvid i jord- bruksvärdet och för skogsbruket i skogs- bruksvärdet. Värdet av övriga byggnader, s. k. överbyggnader, togs i den mån de ökade fastighetens värde upp i värde av särskilda tillgångar.

I prop. 1968:154 uttalade föredragande departementschefen i nu förevarande avseen- de bl.a. att det framgick av fastighetstaxe- ringskommittéernas förslag att ytterligare specialanalyser behövdes för att kunna be— lysa frågan om de olika värderingsmetoder- nas tillämplighet. En fortsatt undersökning hade också rekommenderats av en del re- missinstanser. Departementschefen ansåg det

olyckligt att föregripa en sådan undersök- ning genom att vid dåvarande tidpunkt ta slutlig ställning till förmån för en viss värde- ringsmetod. Några specialanalyser avseen- de metoder för värdering av jordbruksbygg- nader har därefter inte redovisats av fastig- hetstaxeringskommittéerna, som avslutat sitt arbete i och med tillkallandet av 1971 års fastighetstaxeringsutredning.

I direktiven för 1971 års fastighetstaxe- ringsutredning uttalades som tidigare anförts att, såvitt nu är i fråga, det är angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för jordbruksfastighet. Samtidigt har i direktiven framhållits, att en av fastig- hetstaxeringens grundprinciper är att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxe- ringsenhetens allmänna saluvärde samt att en taxeringsmetod, som innefattar särskilt an- givande av byggnadsvärde, inte bör få leda till ett åsidosättande av denna grundprincip.

8.3 Gällande bestämmelser om fastighets- taxering

I avsnitt 5.4.1 har en redogörelse lämnats för de delvärden, på vilka det totala taxerings- värdet för jordbruksfastighet är uppdelat. Dessa är jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värde av byggnader kan, som tidigare beskrivits, ingåi jordbruksvärde, skogsbruksvärde och värde av särskilda tillgångar. Byggnadernas värde fördelas på dessa delvärden enligt de regler som lämnas i punkterna 2. och 3. samt 4.3. av anvisningarna till 10 5 KL.

I punkt 2. av anvisningarna till 10 5 KL föreskrivs sålunda att med jordbruksvärde förstås en fastighets värde av bl. a. de bygg- nader och andra anläggningar, som är behöv- liga för jordbruksdrift. I jordbruksvärdet skall, stadgas det vidare, ingå värdet av byggnad som tillhör jordägaren och är be- hövlig för jordbruksdriften, såsom mangårds- och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar. I punkt 3. av samma anvisningar stadgas att med skogs- bruksvärde förstås fastighetens värde av bl. a.

de byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Vidare före- skrivs att värdet av sistnämnda byggnader och anläggningar skall ingå i skogsvärdet. Enligt punkt 4.a. förstås med värde av särskil- da tillgångar fastighetens värde av bl.a. sådana särskilda förmåner, som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas, föreskrivs det, exempelvis värdet av sådana byggnader och anlägg— ningar, som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift.

I KL har särskilda regler lämnats för värdering av de byggnader, som enligt nyss återgivna föreskrifter skall ingå ijordbruks- fastighets delvärden, främst i vad avser de för jordbruket behövliga byggnaderna. Dessa skall således hänföras till jordbruksvärdet. Såsom angetts i avsnitt 3.2 stadgas i punkt 1, fjärde stycket, av anvisningarna till 9 5 KL att särskilt vad angår jordbruksfastighet bör till ledning vid taxeringen gälla de enhets- värden, som föreslagits i den ordning TF närmare omförmäler. Om enhetsvärdena stadgas i 144 5 1 mom. TF. Däri sägs att vid sammanträde inför ”landskamreraren” för överläggning angående allmän fastighetstaxe- ring — till vilket länsstyrelsen skall kalla ordförandena i fastighetstaxeringsnämn- derna, fastighetstaxeringsombuden och andra fastighetsvärderingssakkunniga skall de vid sammanträdet närvarande föreslå bl. a. enhetsvärden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsför- hållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Efter ev. justeringar av förslagen på grund av erinringar av RSV (RN) fastställs värdena i ”fastighetspröv- ningsnämndernas” anvisningar. Vid värde- sättning av jordbruksfastighet skall enligt punkt 2. av anvisningarna till 9 5 KL ”noga beaktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tillämpning av de för fastigheter av motsva- rande storlek i orten antagna enhetspriser eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna”. Ett flertal exempel på sådana förhållanden, som bör

beaktas vid värderingen, anges i anvisnings- punkten. Såvitt gäller byggnaderna, i fråga om vilka man i stadgandet sålunda utgår från förutsättningen av normalt byggnadsbestånd, anges som sådana säregna förhållanden:

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d.v.s. om å fastig- heten fmnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggna— derna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga”.

I fråga om byggnader på skogsmark stad- gas i punkt 4. av anvisningarna till 9 5 att sådan byggnad, som är behövlig för skogs- bruksdrift, inte skall åsättas särskilt värde. Dennas värde anses ingå i skogsvärdet. Vida- re föreskrivs att skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader inte skall åsättas särskilt värde utan att deras värde skall anses ingå i skogsmarkens värde.

Till jämförelse kan anges vad som före- skrivs om byggnadsvärde på annan fastighet. ] punkt 5. av anvisningarna till 10 & stadgas att hänsyn vid uppskattning av markvärde på annan fastighet skall tas till vissa värderings- regler, som lämnas i fråga om annan fastighet i anvisningarna till 9 5. Vidare föreskrivs att byggnadsvärdet skall utföras med det be- lopp, som utgör skillnaden mellan fastig— hetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Några särskilda värderingsregler i övrigt ifråga om byggnadsvärdet på annan fastighet lämnas inte i KL.

RN meddelade inför 1970 års taxering anvisningar om utnyttjande av enhetsvärden för värdering av åker och byggnader (se Handledningen s.III.3:4—15). I fråga om valet mellan samvärdering och särvärdering gjorde RN följande rekommendation:

”Särvärdering synes vara att föredra vid värde- sättning av mindre fastigheter. Däremot synes samvärderingsmetoden medföra praktiska fördelar vid värdering av större fastigheter, där byggnader- nas värde utgör en förhållandevis mindre del av det totala åkervärdet. Då samvärderingsmetoden tilläm- pas som huvudmetod bör likväl särvärdering av åker och byggnader regelmässigt ske beträffande fastigheter ej överstigande 10 ha åker."

RN uttalade vidare i fråga om olika värdepåverkande faktorer att en jordbruks- fastighets värde i väsentlig grad var beroende av byggnadsbeståndets tillräcklighet och standard, vilket gällde inte endast bostads- byggnadema utan även ekonomibyggnader- na. I fråga om inverkan på värdet av fastig- hetens storlek konstaterade RN att enhets- värdet per ha av åker inklusive byggnader vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar i regel hade varit högre på små fastigheter än på större till följd av byggnadsvärdets olika andel av det totala värdet. RN uttalade vidare i denna fråga att värdet per ha av åker inklusive byggnader numera torde klart avta med stigande areal endast inom de lägsta storleksgrupperna. Inom storleksgrupper från 30 ha och uppåt ansåg RN däremot att någon klar tendens inte förelåg.

Beträffande upprättandet av värdetabeller rekommenderade RN, i överensstämmelse med uttalandena i förarbetena till de nya reglerna för 1970 års fastighetstaxering, att enhetsvärden skulle anges för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning genom angivande av ett antal byggnadsklas- ser. RN uttalade bl. a. att byggnadsbestån- dets beskaffenhet hade stor betydelse för en fastighets värde. Därför borde anvisningarna ha en sådan utformning att nämnderna kunde anpassa jordbruksvärdet till byggnads- faktorn i varje särskilt fall. Oavsett värde— ringsmetod borde värden sålunda finnas an- givna för skilda byggnadsklasser, varvid borde eftersträvas, att skillnaderna mellan klassvärdena verkligen motsvarade före- kommande olikheter. Det var vidare väsent- ligt att innebörden av de olika byggnadsklas- sema beskrevs noggrant i anvisningarna. I det formulär för värderingstabell avsedd att an- vändas vid samvärdering dvs. samtidig värde- ring av åker och byggnader, som RN fogade till sina anvisningar, var byggnadsbeståndet differentierat på fem byggnadsklasser nämli- gen 1.fastigheten mycket dåligt bebyggd eller

obebyggd,

2. byggnadsbeståndet sämre än normalt, 3. byggnadsbeståndet normalt,

4. byggnadsbeståndet bättre än normalt och 5. byggnadsbeståndet nytt.

RN uttalade i detta sammanhang att det var angeläget att fastigheten hänfördes till rätt byggnadsklass i tabellen. I de fall bo- ningshus och ekonomibyggnader var hänför- liga till olika byggnadsklasser måste en sam- manvägning ske. Härvid borde beaktas att ju mindre fastigheten var desto större vikt borde läggas vid boningshusets beskaffenhet.

I fråga om värdetabeller vid särvärdering rekommenderade RN skilda tabeller för vär- dering av åker och av byggnader. Den tabell som avsåg värderingen av byggnader skulle därvid i princip avse det mervärde, som tillkom en fastighet på grund av att den var bebyggd med bostadshus. Vid tabellens upp- rättande borde beaktas att ortens pris på mindre jordbruksfastigheter ofta påverkades av att fastigheten kunde användas både för jordbruksändamål och för rent bostadsända- mål. Tabellvärden, som avsåg sådana mindre fastigheter, borde därför bestämmas mot bakgrund av såväl prisstatistik rörande jord- bruksfastigheter med areal mellan 2—5 och 5—10 ha som prisstatistik för villafastigheter bebyggda med hus av motsvarande storlek, standard och ålder. För små jordbruksfastig- heter torde byggnadsvärdet väsentligen be- stämmas av bostadsbyggnadema. Den för bostadshus på jordbruksfastighet avsedda ta— bellen förutsattes därför för dylika fastighe- ter i normala fall ge huvudparten av värdet av fastighetens hela byggnadsbestånd. Om ekonomibyggnaderna skulle vara av sådan beskaffenhet eller omfattning att de kunde anses väsentligt påverka fastighetens värde borde detta emellertid beaktas genom en korrektion av byggnadsvärdet (t. ex. vid stora svinhus osv.). Vid särvärdering av fas- tigheter med mer än 10 ha åker kunde särskild värdetabell upprättas med värden differentierade i förhållande till byggnader- nas storlek och standard.

I fråga om den klassificering, som skulle äga rum vid åsättandet av enhetsvärdena, uttalade RN bl. a. att denna borde ske med ledning av i länsanvisningarna gjord beskriv- ning av egenskaperna hos de byggnader, som

ansågs hänförliga till de olika byggnadsklas— serna. Vid bedömningen av byggnadskvalite- ten måste hänsyn tas till uppgifterna i deklarationen om tidpunkt och kostnad för ny-, till- eller ombyggnad samt om väsentliga reparationer. Vidare uttalade RN att enhets- värdena var bestämda med hänsyn till ett byggnadsbestånd av normal omfattning. Fö- rekom byggnader därutöver borde dessa i de fall de skulle ingå ijordbruksvärdet och inte användes endast för skogsbruksdriften på fastigheten värdesättas för sig. Detta kunde exempelvis vara fallet med byggnader som uppförts och utformats för animalie— produktion i större skala. Värdet av sådana byggnader borde ingå ijordbruksvärdet och ej påföras fastigheten såsom värde av särskild tillgång. Erhållet värde skulle adderas till det åkervärde som bestämts med ledning av enhetsvärdena. Om byggnadsbeståndet inte uppgick till normal omfattning borde en motsvarande sänkning av värdet ske. Vidare borde vid särvärdering av små jordbruksfas- tigheter jämförelse ske med villafastigheter i grannskapet.

Skogsbrukets byggnader skulle enligt nya regler som infördes till 1970 års taxering i sin helhet ingå i det enligt Skvl beräknade skogsbruksvärdet. I fråga om dessa byggna- der lämnade RN (Handledningen s. 111.415) följande anvisning:

”Exempel på byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift är bostads— byggnader för skogsarbetare, skogsförvaltare och pensionerad personal i skogsbruket ävensom ser- vicebyggnader, garage, förråd etc. för skogsbruks- driften på fastigheten. Dessa byggnader inräknas i skogsvärdet under förutsättning att de är belägna på den skogsfastighet, som taxeras. Byggnader, som är belägna på en skogsfastighet och används för arbetskraft i fastighetens skogsbruk, har brukat betecknas som byggnader på skogen.

Byggnader och anläggningar på en skogsfastighet kan till viss del utgöra överbyggnad. —

Om byggnader, avsedda för arbetskraft i skogs- bruk, är belägna utanför den skogsfastighet, som taxeras, skall byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet.”

Även i överbyggnader, som ingår i värde av särskilda tillgångar, lämnade RN anvisningar inför 1970 års taxering. Till dessa anvisningar

fråga om värderingen av s.k.

Till jämförelse må nämnas något om de anvisningar för värdering av annan fastighet som RN meddelat inför 1970 års taxering. Dessa är uppdelade i sex grupper avseende olika fastighetstyper. De olika grupperna avser normer för värdering av villafastigheter och övriga småhusfastigheter, av hyres- och affärsfastigheter, av industrifastigheter, av exploateringsfastigheter, av gemensamhets- anläggningar och av fiskerier. I detta sam- manhang synes en kort redogörelse för inne- hållet i anvisningarna för byggnadsvärdering i fråga om villafastigheter och övriga småhus vara av intresse. Såsom hjälpmedel för denna taxering skulle finnas byggnadsvärdetabeller. För värdering av villor, som var inrättade som permanentbostäder för en eller två familjer, skulle byggnadsvärdetabell P (P— tabell) användas. Tabellen var så upprättad att den angav byggnadsvärdet för enfamiljs- villor av olika hustyper, storleks-, ålders- och standardklasser enligt angivna klassificerings- regler. Sedan byggnadsbeståndet klassifice- rats kunde byggnadsvärdet normalt avläsas direkt itabellen. Vid tabellemas uppbyggnad hade man försökt kartlägga saluvärdets be- roende av byggnadens storlek, ålder och standard samt av hustypen i fråga. Det var emellertid inte möjligt att med hjälp av då tillgänglig köpeskillingsstatistik fastställa sa- luvärdets beroende av dessa faktorer. På grund härav hade tabellerna upprättats hu- vudsakligen med utgångspunkt i skillnaderi byggnadskostnad vid olika byggnadsutform- ning.

Tabellens innehåll såvitt gällde viss ort eller visst område kunde i sin helhet faststäl- las efter bestämning av två för orten (områ- det) karakteristiska värdeuppgifter, nämli- gen:

a) önskat byggnadsvärde för en fastighet med ett under åren 1965—1969 uppfört enplans friliggande småhus med källare i standardklass 5 med en total lägenhetsyta mellan 86 och 100 kvm.

b) önskad relation mellan byggnadsvärde- na för likartade fastigheter som bebyggts åren 1965—1969 och åren 1945—1949.

8.4. Avskrivning av byggnader på jordbruks— fastighet

Det främsta motivet till att byggnadsvärde skall redovisas särskilt inte endast för annan

. fastighet utan även för jordbruksfastighet är,

som torde framgått av avsnitt 8.1, att ett sådant värde bedöms erforderligt i vissa fall såsom underlag för byggnadsavskrivningar. Enligt huvudregeln i 21 & KL skall inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt kon- tantmässiga grunder. 1951 infördes emeller- tid möjlighet att redovisa jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Avdrag för värdeminskning av byggnad medges efter samma regler vid kontantmässig och vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Avdraget skall bestäm- mas till viss procent av byggnadernas värde. Den grundläggande bestämmelsen för beräk- ning av avdraget lämnas i punkt 2.a. av anvisningarna till 22å KL. Däri stadgas bl. a.:

”Avdrag medgives för sådan värdeminskning få till jordbruket eller till dess binäringar eller till skogs- bruket hörande driftbyggnader, därunder inbegrip- na för driften nödiga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall anses vara lika med anskaffningskostnaden. Kan denna icke visas, skall såsom byggnads värde anses två tredje— delar av summan av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Skogs- marksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera betydande, om värdet därav överstiger en tiondedel av ovannämnda summa. Procenttalet bör bestämmas olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. — — Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels byggnader, som äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen bostadsbyggnad, iden mån denna ej representerar ett större värde än som för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Föreflnnes ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminsk- ningen, som kan anses belöpa på nödig bostads- byggnad.”

För fastställande av avskrivningsunder- laget har RN i anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angett följande me-

roder (Meddelanden från RN, avdeln. I, 1970 nr 9: 3).

1. I första hand tas byggnadsbeståndets värde upp till anskaffningskostnaden om denna kan visas. Vid denna metod skall värdeminskningsplan användas.

2. Om anskaffningskostnaden ej kan vi- sas, får avskrivningsunderlaget beräknas schablonmässigt till belopp motsvarande 2/3 av summan av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde på mera betydande naturtillgångar och särskilda för— måner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kr. Naturtillgångar och särskil- da förmåner anses som mera betydande om värdet därav överstiger l/lO av ovannämnda summa.

3. Avskrivningsunderlaget får även be- stämmas enligt en kombinerad metod till det schablonmässigt beräknade värdet enligt 2 ökat med faktiska kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som utförts efter den tid- punkt, till vilken det schablonmässiga värdet hänför sig. Värdeminskningsplan skall använ— das.

4. När jordbrukaren kan visa anskaff- ningskostnaderna för en eller flera byggna- der, som uppförts före den tidpunkt till vilken gällande taxeringsvärde hänför sig, kan dessa kostnader användas som avskriv- ningsunderlag för hela byggnadsbeståndet om de till beloppet överstiger schablonmäs- sigt beräknat värde därav. Värdeminsknings- plan skall användas. En viss reduktion av avskrivningsunder- laget kan ifrågakomma, om jordägarens egen bostadsbyggnad representerar ett större vär- de än som anses behövligt för jordbruk av motsvarande storlek, 5. k. överloppsbyggnad.

Den största delen av landets jordbrukare anger avskrivningsunderlaget för byggnader- na i enlighet med den schablonmetod som föreskrivs i anvisningspunkt 2.a. till 22 & KL, dvs. enligt punkt 2 i RN:s anvisning. Vid denna metod förändras avskrivningsunder- laget vid ändring av taxeringsvärdet. De

övriga metoderna förutsätter däremot att ett en gång bestämt avskrivningsunderlag skall gälla för framtiden. Det ökas därvid med gjorda investeringari byggnader.

Avdrag för värdeminskning av byggnad beräknas enligt praxis i regel till 1,5 % av avskrivningsunderlaget. När schablonmeto- den används motsvarar avdraget l % av det taxerade jordbruksvärdet m. m. Beräknas av- draget på grundval av verklig anskaffnings- kostnad, kan annan procentsats komma i fråga beroende på byggnadernas beskaffen- het och användning.

För s.k. fasta maskiner och andra fasta inventarier i driftbyggnader på jordbruksfas- tighet kan värdeminskningsavdrag medges separat enligt de för byggnad gällande regler- na men efter högre procentsats. Avskriv- ningsunderlaget skall därvid i första hand tas upp till anskaffningskostnaden. När värde- minskningsavdrag beräknas särskilt för fasta maskiner, skall avskrivningsunderlaget för byggnader minskas med vad som därav be- löper på fasta maskiner. Har avskrivningsun- derlaget för byggnader beräknats schablon- mässigt, bör enligt RN: s anvisningar reduk- tion ske med endast viss del, högst 50 %, av avskrivningsunderlaget för fasta maskiner.

Riksdagen har nu förelagts förslag till nya bestämmelser om beskattningen av inkomst av jordbruksfastighet (prop. 1972: 120). De nya bestämmelserna, som innefattar en all- män men successiv övergång till bokförings- mässig redovisning av inkomst av jordbruks- fastighet, berör även reglerna om byggnads- avskrivning. Propositionen är grundad på förslag i jordbruksbeskattningskommitténs betänkande ”Jordbruksbeskattningen” (SOU 1971 : 78). I betänkandet behandlas ingående frågan om byggnadsavskrivning och ingångs- värde för byggnad vid övergång till bokfö- ringsmässig redovisning. Förslagen anknyter liksom avskrivningsreglerna i förvärvskällan rörelse i möjlig mån till det företagsekono- miska kostnadsbegreppet. I avskrivningshän- seende avskiljs sålunda alla jordbruksberoen- de byggnadstillbehör från byggnaden och avskrivs som inventarier.

Kommittén diskuterar olika möjligheter

att nå fram till ett avskrivningsunderlag som i princip grundar sig på byggnademas an- skaffningsvärde. Svårigheter att bestämma anskaffningskostnaden för en byggnad upp- kommer, sägs det, inte så mycket när någon själv uppför en byggnad som när en bebyggd fastighet förvärvas. Det föreligger då stora svårigheter att någorlunda exakt beräkna byggnadernas andel av den totala anskaff- ningskostnaden för fastigheten liksom att med utgångspunkt från det totala taxerings- värdet fördela detta på däri ingående värde av byggnader, jord rn. rn. Det måste därför finnas generella regler som föreskriver dels hur stor del av anskaffningskostnaden för en förvärvad jordbruksfastighet som kan anses belöpa på där befintliga byggnader, dels hur stor del av det totala värdet av en jordbruks- fastighet som vid övergång till planenlig avskrivning skall anses hänförlig till byggna- derna.

Beträffande den gällande schablonmeto- den, där man generellt utgår från att byggna- dernas värde motsvarar 2/3 av taxerade jordbruksvärdet m. m., säger kommittén att den har fördelen av att vara enkel och inte torde ha förorsakat några problem i den praktiska tillämpningen i de få fall som en övergång till planenlig avskrivningsmetod förekommit. Denna metod har emellertid enligt kommittén den väsentliga nackdelen att den ofta medför betydande orättvisor mellan jordbrukarna. Eftersom värderingen alltid utgår från jordvärdet gynnar metoden fastigheter med god åkerjord och lämplig arrondering, särskilt större sådana. Dessa får nämligen ett högt avskrivningsunderlag, me- dan i storleks— och byggnadsmässigt hänseen- de jämförbara fastigheter med sämre åker- jord och dålig arrondering får ett lägre avskrivningsunderlag för byggnaderna. Kom- mittén pekar på att. skillnaderna ofta är betydande mellan enhetsvärde per ha mark för fastigheter med bästa jord och läge i södra Sveriges jordbruksbygder och mot- svarande värde för fastigheter i Mellansverige och Norrland. Även inom de egentliga jord- brukslänen särskilt skånelänen — är varia- tionerna beträffande enhetsvärdena mycket

stora. Kommittén anser att gällande schab- lonmetod är alltför grov för att lämpligen läggas till grund för bestämmande av avskriv- ningsunderlag vid en allmän övergång till planenlig avskrivning av anskaffningsvärdet. Därvid syftar kommittén på såväl fördelning av erlagd köpeskilling för förvärvad fastighet som bestämmande av ingångsvärde för be- fintliga byggnader. Kommittén anser att det på grund av taxeringstekniska svårigheter inte kan komma i fråga med en regional och storleksmässig differentiering av den nu- varande schablonmetoden. Inte heller ett individuellt värderingsförfarande vid in- komsttaxeringen anser kommittén lämpligen kunna komma i fråga för bestämmande av anskaffningsvärde på jordbruksbyggnader. Vad som nu anförts har föranlett kommittén att falla tillbaka på möjligheten att fastställa avskrivningsunderlaget för byggnader på jordbruksfastighet med ledning av särskilda byggnadsvärden, som åsätts i samband med fastighetstaxering. Kommittén har ansett sig kunna utgå från att särskilda byggnadsvärden kommer att finnas angivna fr. o. rn. år 1975.

Kommittén föreslår därför avskrivnings- regler för byggnader i jordbruk som i allt väsentligt innebär att avdrag för värdeminsk- ning av byggnader i framtiden alltid i första hand skall beräknas på grundval av anskaff- ningsvärdet, dvs. den faktiska byggnadskost- naden, med s. k. planenlig avskrivning. Den nu gällande metoden att, när anskaffnings- kostnaden inte kan utredas, schablonmässigt bestämma avskrivningsunderlaget till viss del av fastighetens taxeringsvärde, anser kom- mittén inte böra få tillämpas i framtiden annat än under en övergångstid. När byggna- der förvärvas tillsammans med marken genom köp eller därmed jämförligt fång föreslår kommittén att avskrivningsunder- laget för byggnaderna bestäms med hjälp av en proportioneringsregel motsvarande den som nu gäller i fråga om rörelsefastigheter. Som anskaffningsvärde för byggnadema skall då anses så stor del av köpesumman som det taxerade byggnadsvärdet utgör av fastig- hetens totala taxeringsvärde. Jämkning av det på så sätt beräknade anskaffningsvärdet

skall kunna ske, om det uppenbarligen mera avsevärt över- eller understiger vad som kan anses rimligt. När jordbruksfastighet förvär- vas genom benefikt fång, t. ex. arv eller gåva, skall anskaffningsvärdet för byggnaderna be- räknas till det belopp som för överlåtaren kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende.

Kommittén diskuterar även frågan om lämplig avskrivningsprocent i de vanliga fall då ingångsvärde för byggnader beräknats schablonmässigt för hela byggnadsbeståndet. När det gäller planenlig avskrivning av bygg- nader före beskattningsåret 1975 påpekar kommittén att det i dessa fall endast kan bli frågan om kollektiv avskrivning av samtliga byggnader. För tiden därefter tänker sig kommittén möjligheten att ett taxerat bygg— nadsvärde kan komma att delas upp på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader. Beträffande den kollektiva avskrivningen för- ordar kommittén att en föreskrift om all- mänt tillämplig avskrivningsprocent tas in i RSV:s anvisningar om avdrag för värde- minskning av jordbruksbyggnader. Kom- mittén anser — med utgångspunkt i sitt förslag om en minskning av underlaget vid kollektiv avskrivning till hälften i stället för två tredjedelar av taxerat jordbruksvärde m.m. — att procentsatsen vid kollektiv avskrivning bör bestämmas till 2,5. Bygg- nadsavskrivning föreslås ske enligt lineär metod. Vid individuell avskrivning föreslås att RSV fastställer normalprocentsatser för olika typer av jordbruksbyggnader.

I fråga om ingångsvärde vid övergång till bokföringsmässig redovisning föreslår kom- mittén att den skattskyldige skall få välja mellan flera alternativa metoder för be- stämmande av ingångsvärde för byggnader. Dessa förslag innebär i huvudsak följande. Den jordbrukare som går över till planenlig avskrivning av byggnad före den 1 januari 1975 skall ta upp som ingångsvärde sina verkliga anskaffningskostnader för hela eller en del av byggnadsbeståndet. Alternativt får han också beräkna ingångsvärdet schablon- mässigt till hälften av 1970 års taxerade jordbruksvärde m.m. ökat med kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som utförts

efter år 1969. I båda fallen skall avräknas de avdrag för värdeminskning av byggnad som efter år 1969 medgetts den skattskyldige vid inkomsttaxeringen. Vidare anknöts vissa för- slag om övergång till bokföringsmässig redo- visning efter år 1974 till taxerade byggnads- värden förjordbruksfastighet.

Förslagen i prop. 1972: 120 utgår i vad de avser jordbrukets byggnader i huvudsak från jordbruksbeskattningskommitténs förslag. I fråga om bestämmande av byggnadernas anskaffningsvärde vid förvärv av fastighet med befintligt byggnadsbestånd har före- dragande departementschefen emellertid an—

fört följande (5. 202):

”Det är nödvändigt att få fram en enkel metod för att i sådana fall bestämma anskaffningsvärdet med hänsyn till det stora antal förvärv av denna typ som förekommer.

1971 års fastighetstaxeringsutredning har enligt sina direktiv i uppdrag att finna en metod för redovisning av ett särskilt delvärde för byggnader på jordbruksfastighet vid fastighetstaxeringen. En— ligt uppgift avses förslag härom läggas fram i så god tid att redovisning av byggnadsvärde skall kunna ske vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Något sådant delvärde för jordbruksfastigheter finns dock inte f. n. Man kan inte heller förutse de linjer efter vilka frågan om särskilt byggnadsvärde på jord- bruksfastighet kommer att lösas. I någon mån kompliceras bilden nämligen genom det här ak- tuella förslaget om gränsdragning mellan byggna- der, inventarier och markanläggningar. Ett delvärde på byggnader som åsätts vid fastighetstaxeringen bör få en så vid användning som möjligt vid inkomsttaxeringen.

För att inte de nu aktuella frågorna om övergång inom jordbruket till bokföringsmässig inkomst- redovisning skall försenas ytterligare, föreslår jag således avskrivning enligt en särskild metod för de nu avsedda fallen. I den mån det framdeles kommer i fråga att vid fastighetstaxeringen redo- visa särskilt byggnadsvärde bör givetvis hithörande spörsmål på inkomsttaxeringens område omprö- vas."

Departementschefen föreslår därför att, om utredning om de faktiska anskaffnings- kostnaderna för byggnader saknas, avskriv- ningen skall beräknas på ett underlag beräk- nat på följande sätt. Om i taxeringsvärdet inte ingår exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller särskilda för- måner eller skogsbruksvärde överstigande 25 000 kr, skall 25 % av fastighetens anskaff— ningskostnad anses belöpa på byggnaderna. I

annat fall skall på byggnadema anses belöpa vad som svarar mot 25 % av taxeringsvärdet minskat med exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller särskil- da förmåner eller skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kr. Vidare anför departementschefen att ett schablonmässigt framräknat avskrivningsun- derlag bör kunna jämkas om det i avsevärd mån över- eller understiger vad som kan anses rimligt i det särskilda fallet. Viss ledning bör därvid kunna hämtas från de nyligen införda reglerna för nytaxering av fastighet. Jämkning bör således kunna ske om underlaget bör ökas eller minskas med minst en femtedel, dock minst 10000 kr. Avskrivningsunderlaget skall minskas i den mån tillbehör till byggnad tillförs avskriv— ningsunderlaget för inventarier.

I frågan om avskrivningsprocent anför departementschefen att så länge ett särskilt byggnadsvärde inte redovisas vid fastighets- taxering avskrivning i normalfallet bör ske kollektivt enligt en enhetlig procentsats för hela landet. Det bör ankomma på RSV att efter samråd med lantbruksstyrelsen och jordbrukets organisationer lämna anvisningar om tillämplig avskrivningsprocent vid kollek— tiv resp. individuell avskrivning. I fråga om den kollektiva avskrivningen kan det enligt departementschefen i normalfallet synas lämpligt med en procentsats om 3.

Vid övergång till redovisning enligt bok- föringsmässiga grunder skall enligt proposi- tionen som ingångsvärde för byggnad i första hand tas upp den faktiska anskaffningskost- naden. Då anskaffningskostnaden inte kan utredas föreslås avskrivning få ske med hjälp av den schablonregel som finns i nu gällande anvisningspunkt 2.a. till 22 & KL, dvs. två tredjedelar av taxerade jordbruksvärdet m.m., i förekommande fall med tillägg för senare nedlagda kostnader för ny-, till- eller ombyggnad. Har fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969 och kan anskaffnings- kostnaden för byggnaderna inte visas får avskrivningsunderlaget beräknas enligt den nya, i punkt 3 sjunde stycket av anvisningar-

na till 22 & intagna proportioneringsregeln,i förekommande fall med tillägg för kostnader som efter förvärvet nedlagts på ny-, till— eller ombyggnad. Har den skattskyldige förvärvat fastigheten på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång före den 1 januari 1973, får han som ingångsvärde för byggnadsbeståndet uppta samma värde som överlåtaren vid övergång fått uppta enligt förenämnda bestämmelser.

8.5 Principiella överväganden om byggnads- värde på jordbruksfastighet

Som framgått av avsnitten 8.2 och 8.4 har olika utredningar, som under senare år arbetat med frågor om fastighetstaxering, berört de svårigheter som är förenade med bestämmandet av byggnadsvärde för jord- bruksfastigheter. Bland de svårigheter som påpekats må nämnas följande. Det är inte möjligt att på objektiva grunder urskilja byggnadsvärdets andel ur det totala saluvär- det för en bebyggd jordbruksfastighet. Vad som skall anses utgöra fastighetens byggnads- värde måste således grundas på en definition. Saluvärdesanpassning av tekniska nuvärden på fastigheterna har vidare ansetts vara förenad med avsevärda svårigheter. Vidare har man ansett det vara osäkert om de framtagna värdena får en sådan storlek att de på ett meningsfullt sätt kan tjäna som underlag för byggnadsavskrivning vid in- komsttaxeringen. Att tjäna som dylikt un- derlag är, som framgått av tidigare avsnitt, det huvudsakliga ändamålet med ett taxerat byggnadsvärde för jordbruksfastighet.

Då utredningen nu förelagts att ta fram ett byggnadsvärde, är en av utredningens målsättningar härvidlag att det framtagna byggnadsvärdet skall kunna användas vid beräkning av avskrivning på jordbrukets och skogsbrukets byggnader. Detta är det första av de principiella krav, som bör ställas på ett taxerat byggnadsvärde. Med denna utgångs- punkt är utredningens ställningstagande i fråga om vilka byggnader, som bör ingå i byggnadsvärdet, tämligen givet. Värde av byggnader på jordbruksfastighet ingår f.n.

såsom tidigare redovisats i jordbruksvärde, skogsbruksvärde och värde av särskilda till- gångar. Med utredningens förenämnda mål- sättning bör, som angetts i avsnitt 5.4.1, värdet av en jordbruksfastighets hela bygg- nadsbestånd ingå i det särskilda byggnads— värdet. Detta bör gälla även i fråga om byggnad som helt eller till viss del inte används för jordbruk eller skogsbruk, i den mån sådan byggnad inte avskilts till särskild taxeringsenhet. För den omdisponering av delvärdena, som följer av en utbrytning ai värde av byggnader ur nuvarande jordbruks- värde, skogsbruksvärde och värde av särskil— da tillgångar, har redogorts under avsnitt 5.4.1. I korthet innebär detta att skogsbruks- värde liksom värde av särskilda tillgångar kvarstår som delvärden, ehuru värde av byggnad bryts ut därifrån. Ur jordbruksvär- det utbryts byggnadsvärdet och värdet av viss annan mark t. ex. ängsmark. Återstående del av jordbruksvärdet benämns åkervärde. Enligt den av utredningen föreslagna lydel- sen av punkt 2.d) av anvisningarna till 10 & KL skall det särskilda byggnadsvärdet inne- fatta värdet av bostads— och ekonomibyggna- der som hör till taxeringsenheten. I samman- hanget bör observeras att, om till viss taxeringsenhet hör andel i samfälld mark och nämnda mark är försedd med byggnader, värdet av dessa byggnader inte till någon del ingår i byggnadsvärdet för taxeringsenheten i fråga. De nämnda byggnaderna hör nämligen till den samfällda marken och inte till den ifrågavarande taxeringsenheten. Värdet av andelen i den samfällda marken bör i fortsättningen liksom nu redovisas såsom värde av särskild tillgång. Detta värde kom- mer att avse även de byggnader som ev. hör till den samfällda marken.

Förutom det nämnda kravet att det taxerade byggnadsvärdet skall utgöra ett skäligt avskrivningsunderlag måste enligt ut- redningens mening ytterligare två principiella krav ställas på detta värde. Sålunda måste som ett andra krav gälla att byggnadsvärdet definieras och bestäms så att det totala taxeringsvärdet kommer att återspegla hela taxeringsenhetens marknadsvärde. Härvid

bör framhållas att i utredningsdirektiven understrukits att en metod för särskilt angivande av byggnadsvärde inte får leda till ett åsidosättande av den grundprincip som innebär värdering av en taxeringsenhet efter dess allmänna saluvärde. Ett grundläggande krav i fråga om byggnadsvärdet är därför enligt utredningens mening att det kan åsättas inom ramen för en marknadsvärde- ring av taxeringsenheten i dess helhet.

Det tredje principiella kravet på den metod, som skall användas för framtagande av ett byggnadsvärde, sammanhänger med värderingen av den till taxeringsenheten hörande marken. I fråga om annan fastighet är det, som tidigare anförts, föreskrivet i KL att byggnadsvärdet skall utgöra skillnaden mellan taxeringsenhetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Eftersom byggnadsvärdet sålunda är ett restvärde, kan likvärdig tomtmark värderas likartat oavsett skiljaktigheter i fråga om byggnaderna på de olika tomterna. Enligt utredningens mening skulle det framstå som svårförståeligt och inkonsekvent om pågrund av olikheter i bebyggelseförhållandena skilda hektarvärden åsattes t. ex. åkern på två lika stora taxe- ringsenheter med samma godhetsgrad i fråga om marken och i övrigt helt likartade förhållanden. Kravet om en enhetlig värde- ring av mark av samma slag, kvalitet m. m. som enligt vad nyss sagts är uppfyllt i fråga om annan fastighet — bör även gälla vid taxering av jordbruksfastighet. Värdet av marken på en jordbruksfastighet, dvs. åker, skogsmark och annan mark, bör sålunda enligt utredningens mening bestämmas obe- roende av om taxeringsenheten är bebyggd eller ej.

Mot bakgrund av de tre principiella krav som utredningen enligt det nyss sagda vill ställa på byggnadsvärdet — vilka krav sålunda hänför sig till detta värdes effekt dels i avskrivningshänseende, dels vid marknadsvär- dering av taxeringsenheten i dess helhet och dels med avseende å önskemålet om enhetlig behandling av likartad mark — synes ett antal alternativa definitioner av byggnadsvär- det på jordbruksfastighet böra diskuteras.

Utredningen behandlar först det alternativ som innebär att byggnadsvärdet fastställs enligt den s.k. mervärdepn'ncipen. Det är denna princip som används vid taxeringen av byggnadsvärde på annan fastighet, därvid med byggnadsbeståndets värde avses skillna- den mellan taxeringenhetens hela marknads- värde och dess markvärde. För jordbruksfas- tigheternas del skulle en tillämpning av denna princip innebära att byggnadsvärdet bestämdes utifrån skillnaden mellan taxe- ringsenhetens marknadsvärde i bebyggt och obebyggt skick. Marken dvs. åkern, skogs- marken och annan mark skall därvid värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet för mark i obebyggt skick. Mervärdeprincipen har med fördel utnyttjats vid taxeringen av annan fastighet. Det torde också vara den princip som, vid en marknadsvärdering av jordbruksfastigheterna i deras helhet på sätt utredningen föreslagit, ter sig mest naturlig från värderingssynpunkt. Mervärdeprincipen medför att kraven ifråga om byggnadsvärdets effekt vid en marknadsvärdering av hela taxeringsenheten och med avseende å önske- målet om enhetlig behandling av likartad mark uppfylls. Den tveksamhet, som kan råda i fråga om alternativet att bestämma byggnadsvärdet enligt mervärdeprincipen, hänför sig till kravet att byggnadsvärdet skall kunna ge ett skäligt avskrivningsunderlag. Erfarenhetsmässigt vet man nämligen att ett byggnadsvärde, som bestämts enligt denna princip, kommer att understiga ett byggnads- bestånds tekniska nuvärde.

Det andra alternativ, som enligt utred- ningens mening bör diskuteras, är ett bygg- nadsvärde som bestäms med utgångspunkt i ett modifierat tekniskt nuvärde för bygg- nadsbeståndet. Det principiella kravet att värdet av marken på taxeringsenheten skall åsättas med utgångspunkt i markens mark- nadsvärde i obebyggt skick är här uppfyllt. Vidare kan kravet på att byggnadsvärdet skall innebära ett skäligt avskrivningsunder- lag lättare uppfyllas enligt detta alternativ än om man utgår från värdering enligt mervär- deprincipen. Detta följer av att man vid beräkning av tekniska nuvärden inte är

bunden av prisbildningen på fastighetsmark- naden såsom är fallet vid värdering enligt mervärdeprincipen. Däremot torde alterna- tivet att bestämma byggnadsvärdet på grund- val av tekniskt nuvärde enligt vad erfaren- heterna visar i fråga om storleken av sådana värden — innebära att kravet på ett fasthål- lande vid marknadsvärdeprincipen ifråga om värderingen av den totala taxeringsenheten inte uppfylls. Ytterligare en del förhållan- den minskar det tekniska nuvärdets använd— barhet som grund för bestämmandet av byggnadsvärdet. Sålunda kan värderingsmäs— siga svårigheter uppkomma vid bestämning av tekniska nuvärden. Vidare kan man uppenbart ifrågasätta skäligheten av att använda sådana värden i vissa fall, t. ex. i fråga om överbyggnader. Detta torde leda till att man vid val av alternativet om uppskattning av byggnadsvärdet på grundval av tekniskt nuvärde — i praktiken fick utgå från en form av modifierat sådant nuvärde. De båda nu nämnda alternativen för beräkning av byggnadsvärden dvs. dels mer- värdeprincipen och dels en metod utgående från modifierade tekniska nuvärden torde vara de huvudalternativ, som angetts i diskussionen om byggnadsvärde på jord- bruksfastighet. Utredningen anser emellertid att ytterligare några alternativ bör behandlas. Enligt ett tredje alternativ skulle man kunna fasthålla vid marknadsvärdeprincipen ifråga om värderingen av en taxeringsenhet i dess helhet trots att byggnadsvärdet bestäm- des med utgångspunkt i ett tekniskt nuvärde eller modifierat tekniskt nuvärde. Därvid fick emellertid marken dvs. åker, skogsmark och annan mark liksom ev. särskilda tillgång- ar m. m. värderas med utgångspunkt i skill- naden mellan en taxeringsenhets hela mark- nadsvärde och dess byggnadsvärde. Kravet att byggnadsvärdet skall innebära ett skäligt avskrivningsunderlag torde visserligen bli uppfyllt enligt detta alternativ. Det medför däremot att man måste frångå kravet om värdering av marken enligt dess marknads- värde i obebyggt skick. Som utredningen tidigare antytt finner utredningen en lösning enligt denna linje ge ett ej godtagbart resul-

För fullständighetens skull bör nämnas ett fjärde alternativ, vilket bygger på en propor- tionering av framtagna värden. Enligt detta alternativ skulle i första hand bestämmas dels ett modifierat tekniskt nuvärde för byggnaderna och dels marknadsvärdet av obebyggd åker, skogsmark och annan mark. Med utgångspunkt i dessa värden skulle man proportionera sig fram till delvärden för byggnader och för olika slag av mark, så att summan av delvärdena anknöt till taxerings— enhetens totala marknadsvärde. Av de tre grundläggande principiella krav, som utred- ningen har ställt, synes därvid kravet om värdering av marken vara det som främst blir eftersatt. Vidare skulle den antydda meto- diken bli omständlig och svårförståelig i den praktiska tillämpningen. En lösning enligt denna linje förordas av angivna skäl inte av utredningen.

Slutligen vill utredningen ta upp ett femte alternativ i fråga om bestämmande av bygg- nadsvärde. Enligt detta alternativ skulle delvärdena bestämmas enligt nuvarande sy- stem, därvid värdet av jordbrukets byggnader skulle ingå i jordbruksvärdet, skogsbrukets byggnader i skogsbruksvärdet och överbygg- nader i värde av särskilda tillgångar. Vid sidan härav och skilt från jordbruksfastighe- ternas delvärden skulle värde för byggnads- beståndet uppskattas som ett tekniskt nuvär- de eller ett modifierat sådant värde och antecknas särskilt i fastighetslängden. Fram— tagandet av detta värde skulle sålunda ske uteslutande i syfte att värdet skulle tjäna som underlag för beräkning av byggnads- avskrivning. Genom denna dubbla byggnads- värdering skulle ett merarbete uppkomma. Detta får dock bedömas såsom relativt begränsat. Tillvägagångssättet låter sig emel- lertid knappast förenas med direktiven för utredningen.

Mot bakgrund av vad som nu anförts har utredningen funnit att det alternativ i fråga om bestämmande av byggnadsvärde, som i första hand bör närmare undersökas, är ett byggnadsvärde, beräknat enligt mervärde- principen. Ett sådant värde fyller de princi- piella krav utredningen vill ställa i fråga om

byggnadsvärdets effekt vid marknadsvärde- ring av taxeringsenheten i dess helhet och med avseende å önskemålet om enhetlig behandling av likartad mark. Vad som främst måste utredas ifråga om ett sådant byggnads- värde är om det kan anses tillfredsställande med hänsyn till de krav som får ställas ur avskrivningssynpunkt. Om så ej är fallet får såsom andra hands alternativ övervägas an- tingen ett byggnadsvärde, bestämt som ett tekniskt nuvärde eller modifierat sådant värde, eller en metod som innebär att man bestämmer och i fastighetslängden redovisar, förutom taxeringsvärdet och dess delvärden, ett särskilt värde på byggnadsbeståndet som underlag för avskrivning av byggnaderna.

Utredningen har som framgår av de följande avsnitten föranstaltat om undersök- ningar av utfallet av taxering av byggnader på jordbruksfastighet enligt mervärdeprinci- pen resp. lämpliga metoder för värdering av byggnadsbeståndet på jordbruksfastighet med utgångspunkt i tekniska nuvärden. Utredningen redogör för dessa undersök- ningar i det följande.

8.6. Byggnadsvårdets genomsnittliga storlek enligt mervärdeprincipen

Då det totala taxeringsvärdet skall anknyta till fastighetens marknadsvärde skulle det, som framhållitsi föregående avsnitt, från ren värderingssynpunkt te sig naturligt att defi- niera byggnadsvärdet enligt mervärde- principen. Eftersom det huvudsakliga skälet för införandet av ett byggnadsvärde är att det skall ligga till grund för beräkning av avskrivning vid inkomsttaxering, måste emel- lertid åsatta byggnadsvärden framstå som skäliga ur avskrivningssynpunkt. Utredning- en har därför sett det som angeläget att försöka belysa vilka genomsnittliga bygg- nadsvärden som ett accepterande av mervär- deprincipen skulle medföra.

Utredningen hemställde den 10 april 1972 hos statsrådet och chefen för finansdeparte- mentet om medel för att kunna genomföra en begränsad undersökning av byggnadsvär- dets storlek vid olika definitioner av begrep-

3—10

pet byggnadsvärde och vissa därmed sam- manhängande frågor. För ändamålet har Kungl. Maj:t sedermera anvisat begärda medel. Undersökningen, som genomförts under sommaren och hösten 1972 med hjälp av personal från lantmäteristyrelsens värde- ringsbyrå, redovisas i avsnitt 8.6.1. Bygg- nadsvärdets storlek enligt mervärdeprincipen belyses också av de normer som gällde för värdering av åker och byggnader vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. En närmare re- dovisning härför lämnas i avsnitt 8.6.2.

Område inom vilket beräkning av mervärde och tekniskt nuvärde för byggnader skett.

Område inom vilket beräkning av mervärde för byggnader skett.

Siffrorna anger åkergraderingsklass.

8.6.1. Redovisning av företagen undersök- ning

Undersökningen av byggnadsvärdenas ge- nomsnittliga storlek har inriktats främst på frågan om deras storlek vid tillämpning av mervärdeprincipen. Bl.a. med hänsyn till tidsramen för utredningens arbete har under- sökningen måst begränsas till vissa regioner. Lantbruksstyrelsen har i samband med riks— planearbetet gjort en indelning av landets åkerjord i godhetsklasser enligt en lO—gradig

skala, s. k. åkergraderingsklasser. Indelningen grundar sig på en översiktlig avkastningsvär- debedömning. Mot bakgrund härav avgränsa- des undersökningsområdena så att flertalet åkergraderingsklasser blev företrädda samti- digt som varje område endast representerade en klass.

Med hänsyn till att lantmäteristyrelsens värderingsbyrå i annat sammanhang inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län utgallrat representativa köp framstod det såsom ändamålsenligt att välja områden inom dessa län. Sammanlagt utvaldes 19 områden, som inom M län representerade åkergraderingsklassema 5—10, inom L län klasserna 3, 4, 5, 7 och 9, inom Elän klasserna 3, 4, 6 och 7, inom T län klasserna 4 och 5 och inom AC län klasserna 2 och 3. Områdenas närmare belägenhet framgår av kartbilderna figur 8: 1—4. Undersökningsom-

rådena företräder såväl den bästa jordbruks- bygden i södra och mellersta Sverige som mellan- och skogsbygd isödra, mellersta och norra Sverige.

Undersökningen omfattar sådana köp, lagfarna under 1970 och 1971 och ingångna under perioden 1968—1971, som bedömts vara representativa. Då flertalet förvärv skett under senare delen av denna period, kan de i undersökningen angivna värdena anses hän- förliga till prisläget omkring den 1 juli 1970.

Vissa uppgifter om de försålda fastigheter- na framgår av de fastighetsavier som upprät- tas av lokal skattemyndighet isamband med varje överlåtelse. Aviemas uppgifter kontrol- lerades och kompletterades vid en genom- gång av de aktuella köpehandlingama m. m. i lantbruksnämndemas arkiv och vid inter- vjuer med personal på nämndernas struktur- avdelningar. Inom vissa områden gjordes

lr

dessutom en fullständig klassificering av byggnadsbeståndet vid besök på fastigheter- na. Valet av vilka områden, som skulle inventeras genom besök, styrdes bl.a. av målsättningen att fastigheter inom alla åker- graderingsklasser skulle kontrolleras på detta sätt. Därvid valdes de områden som hade många och från besökssynpunkt lättåtkomli- ga förvärv. Byggnadsinventeringen, som främst var motiverad av att införskaffa underlag för beräkning av tekniska nuvärden (se avsnitt 8.7), genomfördes i 13 av de 19 utvalda områdena. Dessa var inom M län de som representerade åkergraderingsklassema 8, 9 och 10, inom L län klasserna 3 och 7, inom E län klasserna 3, 4, 6 och 7, inom T

län klasserna 4 och 5 samt inom AC län klasserna 2 och 3. Försök gjordes även att inhämta uppgifter om byggnadsbeståndet ur fastighetsdeklarationema. Dessa visade sig dock ofta vara bristfälligt ifyllda, och till- räckliga uppgifter om byggnadernas standard och skick fanns endast i undantagsfall. Fastigheter med förväntad exploatering för bebyggelseändamål och fastigheter vars värde väsentligen påverkas av grusfyndighet, möjligheter till jakt och fiske eller annan användning utanför jord- och skogsbruket uteslöts vid den genomgång som skedde på lantbruksnämnderna. Den fortsatta behand- lingen omfattar därför endast förvärv för lantbruksändamål. Dessa förvärv uppdelades

"— *.

______ _,”

i två grupper, nämligen förvärv av bestående enheter resp. av tillskottsmark. Den senare gruppen delades även upp i förvärv av obebyggda resp. bebyggda fastigheter. Vid denna uppdelning uppkom vissa gränsfall genom att fastigheter, som var bebyggda, saknade antingen ekonomibyggnader eller

bostadshus. Därvid uteslöts köp av fastighe- ter som saknade ekonomibyggnader. Äveni de fall bostadshus saknades uteslöts köpen, såvida inte ekonomibyggnaderna var av mycket låg standard. I dessa fall betraktades fastigheten som obebyggd. I de fall försälj- ning av en bebyggd fastighet omedelbart

följts av ett återköp av fastighetens bruk- ningscentrum har båda köpen tillsammans uppfattats som ett köp. Detta köp be- traktades som ett förvärv av fastigheten med undantag av brukningscentrum och köpe- skillingen förutsattes uppgå till skillnaden mellan de vid köpet och återköpet redovisa- de köpeskillingarna.

Med hänsyn till svårigheterna att dela upp köpeskillingen på en fastighets olika delar är det främst köp av fastigheter, vars huvudsak- liga värde utgörs av åker och byggnader, som är av intresse vid en undersökning av byggnadsvärdets genomsnittliga storlek en- ligt mervärdeprincipen. Undersökningen har därför med några få undantag begränsats till att omfatta fastigheter, vars värde till mer än 75 % hänför sig till åkervärde, dvs. värde av åker och jordbruksbyggnader, enligt termi- nologin vid 1970 års taxering. Även efter en sådan begränsning av undersökningsmate- rialet återstår dock problemet hur köpeskil- lingen skall reduceras för att omfatta endast åker och ev. byggnader.

Av störst betydelsei detta sammanhang är hur reduktionen för skog skall utföras. De två sätt att utföra reduktionen som torde ligga närmast till hands är dels att proportio- nera köpeskillingen med ledning av vid taxeringen åsatta delvärden (proportione- ringsmetoden), dels att multiplicera det taxe- rade skogsbruksvärdet med en köpeskillings- koefficient för skog och sedan avräkna detta värde från köpeskillingen (avdragsmetoden). Proportioneringsmetoden har den fördelen att variationer i överpris mellan olika förvärv inte helt hänförs till åker och ev. byggnader. I de fall då endast del av taxeringsenhet försålts och aktuella delvärden således sak- nas, framstår dock avdragsmetoden som enk- lare, eftersom den endast kräver en rekon- struktion av skogsbruksvärdet. Metoderna ger i princip samma resultat om köpeskil— lingskoefficienten för fastighetsdelarna ”åker” och ”skog" är lika. Om köpeskillings— koefficienten är väsentligt olika för fastig- hetsdelarna ”åker” och ”skog” kan propor- tioneringsmetoden inte användas, eftersom den kan sägas utgå från att överpriset är

detsamma för fastighetens alla delar. Svårig- heten vid användandet av avdragsmetoden ligger i bestämmandet av lämplig köpeskil- lingskoefficient. En koefficient bestämd med ledning av köpeskillingskoefficienterna för rena skogsfastigheter kan inte utan vidare användas för fastigheter med både åker och skog. Vissa erfarenheter tyder nämligen på att överprisprocenten för ”skog” minskar när åkerandelen ökar.

För att få ett underlag för valet av lämplig metod beräknades köpeskillingskoefficien- terna för samtliga förvärv, som avser hel taxeringsenhet och som ingår i undersök- ningen. Tabell 821 visar de genomsnittliga köpeskillingskoefficienter som därvid erhölls för fastigheter med olika skogsandel inom skilda regioner.

För bebyggda fastigheter i M och L saint E och T län synes köpeskillingskoefficienten vara relativt oberoende av fastigheternas skogsandel. Även beträffande obebyggda fas- tigheter i E och T län är skillnaden i köpeskillingskoefficient relativt liten vid va- rierande skogsandel. För obebyggda fastighe— ter i M och L län stiger köpeskillingskoeffi- cienten kraftigt med ökad skogsandel. Fler- talet undersökta fastigheter i dessa län sak- nar eller har endast obetydlig andel skog varför val av metod i stort sett saknar betydelse. Med hänsyn härtill har i den följande bearbetningen proportioneringsme- toden använts för köp i M, L, E och T län. Endast när förvärvet avser fastighet eller fastighetsdel, för vilken taxerat skogsbruks- värde ej varit tillgängligt, har avdragsmeto- den använts efter det att taxerat skogsbruks- värde rekonstruerats.

Som framgår av tabell 8: l varierar köpe- skillingskoefficienten starkt med skogsande- len i AC län. Avdragsmetoden har därför inom detta län ansetts vara att föredra, varvid köpeskillingskoefficienten 2,5 an- vänts. Denna har valts mot bakgrund av att den genomsnittliga köpeskillingskoefficien- ten för obebyggda fastigheter med mer än 75 % skogsbruksvärde utgjorde 3,3 och att överpriset erfarenhetsmässigt är lägre vid en hög åkerandel.

Region Genomsnittlig köp eskillingskoefficient Obebyggda fastigheter skogsandel: Bebyggda fastigheter skogsandel: (25% 25—75% >75% (25% 25—75% >75% M1+L 1,4 2,0 3,0 1,7 1,7 1,9 E+T 1,3 1,7 1,8 1,6 1,6 1,7 AC 1,3 1,8 3,3 1,5 1,7 2,1

' M län saknar i stort sett skogsfastigheter bland de undersökta förvärven

Förutom för skog har köpeskillingen redu- cerats för andra förekommande markslag, främst äng, betesmark och tomt. Reduktio- nen för dessa tillgångar, som i flertalet fall haft ringa värde, har där så varit möjligt skett genom proportionering.

På det sätt som beskrivits i det föregående har för samtliga förvärv inom de 19 under- sökningsområdena beräknats den del av kö- peskillingen som motsvarar åker och ev. jordbruksbyggnader. För att en jämförelse av de olika förvärven skall underlättas har köpeskillingen uttryckts som ett pris per ha åker både för de obebyggda och de bebyggda fastigheterna. Då det inte torde vara me- ningsfullt att beräkna hektarvärden för be- byggda fastigheter med mycket liten åker- areal, har bebyggda fastigheter som ej har mer än 5 ha åker uteslutits vid dessa beräk— ningar. Härefter kom undersökningsmateria- let att bestå av 524 fastigheter, varav 255 obebyggda och 269 bebyggda.

Under inventeringen uppdelades förvärven av bebyggda fastigheter i två kategorier, avseende bestående enheter resp. tillskotts- mark. Några entydiga värdeskillnader mellan dessa kategorier har ej kunnat påvisas varför någon sådan uppdelning inte sker vid redo- visningen.

I tabell 8: 2 redovisas den genomsnittliga köpeskillingen per ha åker för obebyggda resp. bebyggda fastigheter inom de olika områdena. Av tabellen framgår även antalet av de förvärv, på vilka medelvärdet är base- rat, och hur många procent därav som ligger inom intervallet i 25 % av medelvärdet. Den sistnämnda uppgiften ger en uppfattning om den stora spridningen i materialet.

Som framgår av tabellen uppvisar åkervär-

dena för obebyggda fastigheter stora varia— tioner. Olika försök har gjorts att finna objektiva förklaringar till dessa bl. a. genom att beakta föreliggande skillnader i produkti- vitet, dräneringsförhållanden, läge i förhål- lande till tätort m.m. Dessa försök har dock i stort sett misslyckats sannolikt på grund av att de prisvariationer, som sammanhänger med subjektiva omständigheter i samband med köpets tillkomst, är vida större än de variationer som är beroende av faktorerna produktivitet, läge m.m. Det bör vidare beaktas att de obebyggda fastigheterna i regel har liten åkerareal. Obebyggda fastighe- ter med mer än 20 ha åker förekommer över huvud taget ej i materialet.

Att åkervärdena för bebyggda fastigheter uppvisar en påtaglig spridning kring beräkna- de medelvärden kan till viss del förklaras av variationer i byggnadsbeståndet i fråga om storlek och standard. Detta belyses bl. a. av de jämförelser mellan byggnadsbeståndets mervärde och dess tekniska nuvärde som finns redovisade i avsnitt 8.7. En väsentlig del av spridningen torde emellertid även beträffande de bebyggda fastigheterna vara hänförlig till sådana omständigheter vid kö- pets ingående som inte kan objektivt knytas till fastigheten.

Skillnaden mellan de genomsnittliga hek- tarvärdena för bebyggda och obebyggda fas- tigheter blir ett uttryck för det genomsnitt- liga byggnadsvärdet per ha åker enligt mer- värdeprincipen. Detta byggnadsvärde som fortsättningsvis kommer att benämnas bygg- nadernas mervärde eller enbart mervärdet har karaktär av ett restvärde. Det ligger således i sakens natur att bestämningen av mervärdet kommer att bli behäftad med osäkerhet.

Tabell 8:2 Genomsnittlig köpeskilling per ha åker för fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde. För bebyggda fastigheter inbegrips jordbruksbyggnaderna i de angivna åkervärdena.

Område Obebyggda fastigheter Bebyggda fastigheter Medelvärde Antal Andel därav Medelvärde Antal Andel därav kr/ha förvärv inom i 25 % av kr/ha förvärv inom 1: 25 % av medelvärdet medelvärdet % % M 10 18300 14 60 21500 14 80 9 13 900 9 90 17500 10 100 8 12 000 3 30 16 800 12 100 7 9 000 18 60 13 000 20 70 6 10100 10 60 11600 31 60 5 6 300 3 70 10 600 11 50 L 9 12600 26 80 15500 11 70 7 10400 10 80 13 700 11 60 5 7 400 22 50 11 400 18 90 4 5 300 31 40 10300 36 50 3 4 500 4 30 9 6001 7 70 E 7 8 400 6 70 9 700 10 90 6 9 300 7 70 13 500 11 50 4 4 900 8 50 7 2001 25 60 3 4 000 6 50 5 500' 12 50 T 5 5 000 10 60 8 600 3 100 4 3 600 39 60 6 500 16 50 AC 3 1 200 21 50 5 700 8 30 2 1 000 8 90 4 400 3 100

* Medelvärde baserat på förvärv där reduktion för skog m.m. med upp till 50% av köpeskillingen accepterats.

Uppdelningen av det genomsnittliga vär- det per ha för bebyggda fastigheter i ett åkervärde och ett mervärde för byggnaderna inom de olika undersökningsområdena illust- reras av figur 8: 5. Som framgår av figuren ligger de genomsnittliga mervärdena för resp. områden relativt väl samlade inom intervallet 3,5 000 kr/ha och synes ej påverkas av det totala fastighetsvärdets storlek eller fastig- hetens belägenhet inom landet. Det genom- snittliga mervärdet för samtliga fastigheter är ca 3 500 kr/ha.

För att få en uppfattning om och i vilken utsträckning mervärdet per ha varierar med fastighetsstorleken har en beräkning gjorts där samtliga bebyggda fastigheter inom de fem länen uppdelats i tre storleksgrupper, fastigheter med 6—10 ha åker, fastigheter med 1 1—20 ha åker och fastigheter med mer än 20 ha åker. Mervärdet inom alla tre storleksgrupperna blev av samma storleks-

ordning som medelvärdet för samtliga fastig- heter, ca 3 500 kr/ha. Det genomsnittliga mervärdet per ha synes alltså ej heller vara beroende av fastighetsstorleken, om man undantar de allra minsta fastigheterna.

I detta sammanhang har det inte varit möjligt att närmare studera hur byggnadsbe- ståndets storlek och standard påverkar mer- värdet. För de fastigheter, som fullständigt byggnadsklassificerats, har dock skett en schematisk uppdelning av byggnadsbeståndet i tre klasser, en bättre, en normal och en sämre. Mervärdet för fastigheterna med det bästa byggnadsbeståndet blev i genomsnitt ca 5 000 kr/ha, för fastigheterna med nor- malt byggnadsbestånd ca 3 000 kr/ha och för fastigheterna med det sämre beståndet ca 2 000 kr/ha.

De mervärden som framtagits hänför sig givetvis till den del av fastighetsbeståndet

Figur 8: 5 Illustration av uppdelning av det genomsnittliga värdet per ha åker för bebyggda

fastigheter i ett åkervärde och ett mervärde för byggnader.

10

.

20

E..

lUCUkr/ha

_ _ O o i: (x Lu

AC3

_: mm]

medelvärde, bebyggd fastighet

mervärde för byggnader

åkervärde=medelvärde, obebyggd fastighet

som gått i försäljning. Fråga uppkommer då om de försålda fastigheterna kan anses repre- sentativa för hela fastighetsbeståndet. Man hör ofta den meningen hävdas att de fastig- heter, som går i försäljning i öppna markna— den, vanligen har ett något sämre byggnads- bestånd än normalt. För att söka belysa denna fråga har medelvärdet av de försålda fastigheternas taxerade åkervärde jämförts med medelvärdet av samtliga fastigheters taxerade äkervärden inom resp. område. Jämförelsen visade emellertid inte att de försålda fastigheternas taxeringsvärden i av- seende på åker och byggnader understeg genomsnittet för samtliga fastigheter. Även om jämförelsen således inte gav något direkt stöd för antagandet att de försålda fastighe- terna genomsnittligt sett skulle ha ett sämre byggnadsbestånd än normalt, har utredning- en likväl den uppfattningen att så ofta är fallet. Detta betyder att det genomsnittliga mervärdet kan antas vara något högre än vad undersökningsresultaten visar. Mot bakgrund härav och med beaktande, att de i undersök- ningen angivna värdena kan anses hänförliga till prisläget omkring den 1 juli 1970, är det enligt utredningens mening befogat att räkna med ett genomsnittligt mervärde av ca 4 000 kr/ha. Om man dessutom beaktar den pris- stegring, som kan beräknas ske under tiden fram till 1975 års allmänna fastighetstaxe- ring, torde mervärdet vid nämnda taxering — vid en taxeringsvärdenivå av 80 % kunna antas motsvaras av ett taxerat byggnadsvärde av ca 3 500 kr/ha åker.

Sammanfattningsvis får utredningen utta- la, att byggnadernas mervärde för bebyggda fastigheter med en åkerareal överstigande 5 ha i genomsnitt kan beräknas till ca 4 000 kr/ha oavsett belägenhet i landet. För en lS-hektarsgård blir således det genomsnittli- ga mervärdet ca 60 000 kr. För en 50—hek- tarsgård skulle mervärdet i genomsnitt uppgå till 200 000 kr om man förutsätter att det rena åkervärdet är lika per ha vid små och stora åkerarealer. Om man skulle vilja utgå från ett något lägre hektarvärde för åkern vid stora åkerarealer, blir mervärdet för byggna- derna i motsvarande grad högre.

8.6.2 Byggnadernas mervärde enligt 1970 års anvisningar

Vid bestämmande av byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen kommer det taxerade byggnadsvärdet att utgöra skillnaden mellan det taxeringsvärde, som bestäms för fastig- heten i bebyggt skick, och det taxeringsvärde som skulle ha fastställts för fastigheten om den varit obebyggd. Man kan således ur de anvisningar, som tillämpades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, utläsa vilket byggnadsvärde som med tillämpning av prin- ciperna i dessa anvisningar skulle ha bestämts för en fastighet, om delvärdet byggnadsvärde funnits vid 1970 års taxering och detta värde skulle ha bestämts enligt mervärdeprincipen. Utredningen har bedömt det vara av intresse att redovisa storleken av på detta sätt fram- tagna byggnadsvärden för vissa regioner och har då valt samma områden, som vid utred- ningens i föregående avsnitt refererade un- dersökning varit föremål för särskild bygg- nadsinventering. Vid särvärdering av mark och byggnader är en sådan redovisning enkel att göra genom att värdet för åker och byggnader normalt anges var för sig i anvis- ningarna. Vid samvärdering anger däremot anvisningarna ett gemensamt hektarvärde för åker och byggnader. Genom att jämföra de hektarvärden som anvisas för genomsnittligt bebyggda fastigheter resp. för mycket dåligt bebyggda eller obebyggda fastigheter kan man dock indirekt få en uppfattning om mervärdet av ett normalt byggnadsbestånd per ha räknat. Ett annat sätt att uppskatta mervärdet är att jämföra de hektarvärden, som vid samvärdering anvisas för genomsnitt- ligt bebyggda fastigheter, med de hektarvär— den för åker som tillämpas vid särvärdering. Det förra förfaringssättet ger i vissa län sannolikt ett alltför lågt mervärde för bygg- naderna beroende på att den sämsta klassen förutom helt obebyggda fastigheter även omfattar sådana med mycket dåliga byggna- der, vilka likväl ansetts ha ett visst värde. Även det senare förfaringssättet har en viss svaghet då värdet per ha åker enligt särvär- deringsanvisningarna är detsamma oavsett

Tabell 8:3 Genomsnittligt byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen, beräknat med ledning av 1970 års taxeringsanvisningar (kr/ha)

Område Vid samvärdering anvisade enhetsvärden (åker och Vid sär- Byggnadsvårde byggnader) för värdering —— anvisat beräknat beräknat Medelgoda byggnader Mycket dåliga eller åkervärde som skill- som skill- värdelösa byggnader naden naden . 1—2 1—3 Åkerareal Åkerareal 11— 21— >30 11— 21— >30 20 ha 30 ha ha 20 ha 30 ha ha 1 a 1 b 1 c 2 a 2 b 2 c 3 4 5 M 10 14 300 14 300 14 300 13 400 13 400 13 400 12 000 900 2 300 9 12000 12 000 12 000 11100 11100 11100 9700 900 2300 8 9 300 9 300 9 300 8 400 8 400 8 400 7 000 900 2 300 L 7 8 400 8 400 8 400 6 800 6 800 6 800 6 400 1 600 2 000 3 4 200 3 900 3 600 2 600 2 300 2 000 2 300 1 600 1 900— 1 300 E 7+6 7 800 7 500 7 400 6 600 6 300 6 200 4 900 1 200 2280— 0 4 4 800 4 500 4 400 3 600 3 300 3 200 2 300 1 200 3538— 3 3 600 3 300 3 200 2 400 2 100 2 000 1 400 1 200 2 ägg— T 5 5 200 4 800 4 700 3 500 3 300 3 300 3 100 1700— 2 100— 1 400 1 600 4 4 300 3 900 3 700 2 600 2 400 2 400 2 400 1 700— 1 900— 1 300 1 300 AC 3 — — 1 000 2 100—1 1 500 2 — - — — — 700 1 900—1 1 300

' Byggnadsvårde uppskattat enligt anvisningar för särtaxering.

fastighetsstorleken. Det är emellertid tvek- samt om detta antagande är riktigt i fråga om fastigheter med stor åkerareal.

I tabell 8:3 redovisas beräkningarna av byggnadernas mervärde enligt de båda förfa- ringssätten. De hektarvärden, som legat till grund för beräkningen, har hämtats från anvisningar som gällt inom resp. undersök- ningsområde.

I vissa län anvisas vid samvärdering skilda hektarvärden för olika åkerareal. I kolumner— na la, lb och lc resp. 2a, 2b och 2ci tabell 8: 3 redovisas därför tre olika storleks- klasser. Beträffande kolumnerna 2 a, 2 b och 2c bör observeras att klassificeringen i de olika länen inte är helt jämförbar. I vissa län motsvarar uppenbarligen värdet närmast en obebyggd fastighet, medan det i andra län

inrymmer ett visst mindre byggnadsvärde. I kolumn 3 redovisas det åkervärde som anvi- sats vid särvärdering. Särvärdering har an- vänts för fastigheter med mindre än 10 ha åker i M, L, E och T län och för alla fastigheteri AC län.

Åkervärdet vid särvärdering avser i en del fall det rena åkervärdet. I vissa län inkluderas däremot värdet av ekonomibyggnader. Vär- det av ekonomibyggnader för dessa små fastigheter med åkerareal mindre än 10 ha har uppskattats till ca 400 kr/ha, vilket belopp i förekommande fall fråndragits det anvisade åkervärdet. I kolumnerna 4 och 5 redovisas byggnadernas mervärde per ha så- som skillnaden mellan hektarvärdena i ko- lumn 1 och 2 resp. 1 och 3.

Tabell 8: 4 syftar till att ge en motsvaran-

Tabell 8:4 Genomsnittligt byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen vid varierande åker- areal, beräknat med ledning av 1970 års taxeringsanvisningar (] 000 kr)

Område Åkerareal Värde av åker Värde av åker enligt Byggnadsvärde (ha) och byggnader enl. samvärde- samvärde- särvärde— beräknat beräknat ringsanvis— ringsan- ringsan- som som ningar visningar visningar skillnaden skillnaden 1—3 1 2 3 4 5 M 10 5 823 — 60 22' 15 214 201 180 13 34 25 358 335 300 23 58 50 715 670 600 45 115 M 9 5 70' — 48 — 22' 15 180 166 146 14 34 25 300 278 242 22 58 50 600 555 485 45 115 M 8 5 572 35 — 22' 15 140 126 105 14 35 25 232 210 175 22 57 50 465 420 350 45 115 L 7 5 492 32 — 17' 15 126 102 96 24 30 25 210 170 160 40 50 50 420 340 320 80 100 L 3 5 292 — 12 — 17' 15 63 39 34 24 29 25 98 58 58 40 40 50 180 100 115 80 65 E 7+6 5 441 24 20' 15 117 99 74 18 43 25 188 158 122 30 66 50 370 310 245 60 125 E 4 5 32: 12 —- 20' 15 72 54 34 18 38 25 112 82 58 30 54 50 220 160 115 60 105 E 3 5 272 7 — 20' 15 54 36 21 18 33 25 82 52 35 30 47 50 160 100 70 60 90 T 5 5 38” — 16 — 22' 15 78 52 46 26 32 25 120 82 78 38 42 50 235 165 155 70 80 T 4 5 342 12 22' 15 64 39 36 25 28 25 98 60 60 38 38 50 185 120 120 65 65 AC 3 5 28" 5 23' 15 462 15 31' 25 64' — 25 39' 50 1242 50 — 74' AC 2 5 262 — 4 22' 15 393 — 10 — 29' 25 542 18 — 36' 50 1012 35 — 66'

' Byggnadsvårde uppskattat enligt anvisningar för särtaxering. ' Summa av kolumn 3+5. SOU ] 97 3 : 4 1 8 5

de redovisning av byggnadernas mervärde för gårdar med en åkerareal av 5, 15, 25 resp. 50 ha inom de olika undersökningsområdena.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de framräknade mervärdena enligt tabell 8: 3 uppgår till 900—1 700 kr/ha för genomsnitt— ligt bebyggda fastigheter om värdet beräknas med ledning av skillnaden mellan hektarvär— dena för normalt bebyggda och för mycket dåligt bebyggda eller obebyggda fastigheter enligt anvisningarna för samvärdering. Om byggnadsvärdet däremot beräknas med led- ning av skillnaden mellan hektarvärdena för normalt bebyggda fastigheter enligt anvis- ningarna för samvärdering och hektarvärdet för åker enligt anvisningarna för särvärdering uppgår värdet enligt tabell 8: 3 till 1 300—2 900 kr/ha. De skillnader som fram- kommer mellan olika områden visar inte något samband med fastigheternas totalvärde eller läge inom landet.

Enligt de båda nämnda beräkningssätten uppgår det totala mervärdet för genomsnitt- ligt bebyggda fastigheter enligt tabell 8: 4

för 5-hektarsgården nu ca 20 0001 kr, för lS-hektarsgården nu ca 20 0002 kr resp. ca 35 0001 kr,

för 25-hektarsgården till ca 30 0002 kr resp. ca 50 0001 kr samt

för SO-hektarsgården till kr resp. ca 95 0001 kr.

De på grundval av anvisningarna för l970 års allmänna fastighetstaxering beräknade mervärdena är sålunda lägre än de som på grundval av utredningens undersökning an- getts i nästföregående avsnitt. Emellertid bör i sammanhanget beaktas, att 1970 års taxe- ring i huvudsak byggde på prisläget 1968.

ca 60 0002

8.7 Byggnadernas tekniska nuvärde

Om ett byggnadsvärde skall urskiljas i sam- band med taxering av jordbruksfastighet kan, som framgått av det förut anförda, en anknytning till byggnadsbeståndets tekniska nuvärde aktualiseras. I detta avsnitt skall därför den genomsnittliga storleken av det tekniska nuvärdet för jordbruksfastigheter- nas byggnadsbestånd belysas liksom relatio—

nema mellan byggnadsbeståndets mervärde och dess tekniska nuvärde. Inledningsvis vill utredningen dock något stanna inför inne- börden av begreppet tekniskt nuvärde. Med tekniskt nuvärde för en byggnad avses åter- anskaffningskostnaden för byggnaden redu- cerad med hänsyn till ålder och bruk. Åter- anskaffningskostnaden eller nyvärdet utgör den uppskattade kostnaden för att återupp- föra befintlig byggnad med samma storlek och beskaffenhet. Beträffande byggnadsma- terial och byggnadsmetoder skall en anpass- ning ske till modern teknik. Den nya byggna- den skall dock ges samma egenskaper (funk- tioner) som den ursprungliga. Detta medför att viss avvikelse från den ursprungliga storle— ken, utformningen och utrustningen kan behöva ske. [ princip skulle det tekniska nuvärdet kunna beräknas genom att man från återanskaffningskostnaden drar de kost- nader som måste läggas ner för att återställa befintlig byggnad till ”skick som ny”. I fråga om vissa byggnadselement är det ofta inte praktiskt möjligt att med säkerhet fastställa en sådan reparationskostnad, eftersom en reparation inte är tekniskt möjlig eller eko- nomiskt försvarbar. Hänsynstagandet till ål— der och bruk får därför i praktiken en mer avskrivningsmässig karaktär. Man kan härvid använda sig av olika avskrivningskurvor base- rade på statistiska uppgifter om olika bygg— nadstypers normala slitage och tekniska livs- längd. Reduktionen sker således i praktiken med utgångspunkt i återstående livslängd i förhållande till normal livslängd. Om man skall göra en noggrann bestämning av den tekniska beskaffenheten kan man göra olika bedömningar för de skilda byggnadsdelarna och sedan väga ihop dessa med hänsyn till deras andel i den totala kostnaden. Det bör då observeras att beskaffenheten av vissa byggnadsdelar såsom väggar och grund kan vara avgörande för byggnadens totala beskaf- fenhet. Så är fallet om de ifrågavarande byggnadsdelarna är sämre än byggnaden i

1 Beträffande spridningen kring dessa medelvär- den, se kolumn 5 itabell 8: 4. 2 Dito, se kolumn 4 i tabell 8: 4.

övrigt och det inte är ekonomiskt försvarbart att restaurera dem.

Vid bestämmandet av det tekniska nuvär- det tas ej hänsyn till brukningsenhetens behov av byggnaden eller hur användbar och rationell den är vid ett optimalt utnyttjande inom fastigheten. Ej heller beaktas om bygg- naden kan nyttiggöras vid en rationalisering av jordbruket i trakten eller försäljas som fritidshus e. d. Det tekniska nuvärdet skall i princip vara oberoende av det behov, som finns av byggnaden, och värdet framstår därför i praktiska sammanhang ofta som orealistiskt om det inte blir föremål för någon form av behovsanpassning. Svårighe- ten är emellertid att fastlägga hur en sådan anpassning skall ske. I praktiken synes man endast ha prövat olika former av maximering av det tekniska nuvärdet.

För beräkning av tekniska nuvärden för jordbruksbyggnader —— såväl bostadsbyggna- der sorn ekonomibyggnader — fann fastig- hetstaxeringsutredningen det erforderligt, att en ingående analys skedde av det lämpligaste sättet att konstruera en ändamålsenlig och enkel beräkningsmetod. Sedan Kungl. Maj: t den 30 juni 1971 medgivit utredningen att genom lantbrukshögskolans institution för lantbrukets byggnadsteknik låta utföra en analys och undersökning beträffande en me- tod för beräkning av tekniskt nuvärde av byggnader på jordbruksfastighet, har en så- dan undersökning genomförts vid nämnda institution under ledning av professorn vid lantbrukshögskolan Rolf Henriksson. Under- sökningen redovisas i Bihang B.

Undersökningen utmynnade i tre alterna- tiva metoder för bestämning av tekniskt nuvärde på jordbrukets ekonomibyggnader och i tre alternativa metoder för bestämning av tekniskt nuvärde på bostadshus. En av metoderna att bestämma ett sådant för bostadshus motsvaras av den som använts 1970 vid taxering av villafastigheter och övriga småhusfastigheter med beskattnings- natur annan fastighet och avsedda för perma- nent boende. Henriksson förordar att denna metod skall vid fastighetstaxering läggas till grund för bestämning av det tekniska nuvär—

det av bostadshus på jordbruksfastighet. Då utredningen delar denna mening har i den redovisning av undersökningen, som åter- finns i Bihang B, detaljredovisningen av me- toderna avseende bostadshus uteslutits.

För att få en uppfattning om de tekniska nuvärdenas genomsnittliga storlek har fastig- hetstaxeringsutredningen i samband med ut- redningens mervärdeundersökning (se avsnitt 8.6.1) låtit beräkna detta värde för de 136 fastigheter vilkas byggnadsbestånd invente- rats fullständigt genom besök på fastigheter- na. Beräkningen har beträffande ekonomi- byggnaderna skett enligt den metod som i Bihang B betecknats som alternativ 2. Denna metod har bedömts ge tillräcklig noggrann- het vid beräkning av genomsnittliga värden för grupper av fastigheter. De använda tabel- lerna, som återfinns i Bihang B, är anknutna till prisläget år 1968.

Beträffande bostadsbyggnadema har en modifierad och förenklad P-tabell (95/70) använts (jfr Handledningen s. IV. 2: 3). Bl. 3. har värdena justerats med ledning av uppgif- ter om genomsnittliga köpeskillingar för olika — företrädesvis äldre småhus, beläg- na på tomt med ett taxeringsvärde av högst 5 000 kr. Dessa uppgifter har erhållits från den reviderade köpeskillingsstatistik beträf- fande småhusfastigheter som SCB utger fr. o. m. redovisningen av 1970 års köp. Publicering av statistiken för år 1970 har f.n. (november 1972) ej skett men utred- ningen har fått ta del av SCB:s preliminära redovisningar. Värdena redovisas i tabell 8: 5.

Man kan ifrågasätta om den använda P-tabellen verkligen ger ett rent byggnadstek- niskt värde för bostadshusen. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att önske- målet om en samordning med förfarandet vid villataxering är så stort att de byggnads- värden, som skulle ha åsatts bostadshusen om de hade taxerats som annan fastighet, bör uppfattas som deras tekniska nuvärden. Ett högre byggnadsvärde än detta bör nämli- gen inte under några omständigheter ifråga— komma.

[ tabell 8: 6 har jordbruksbyggnadernas

Tabell 8:5 Tabell för beräkning av tekniskt nuvärde av bostadshus på jordbruksfastighet (1 000 kr) Klass Storlek Hus byggda åren Hus byggda åren Hus byggda före (rn2 l.y) 1960—1969 1950—1959 1950

Standardklass Standardklass Standardklass 87654 6543 654321

1 40—55 Värdering av bygg- — 38 35 32 —- 32 26 21 19 17 2 56—70 nader tillhörande 53 48 43 38 45 41 33 26 24 22 3 71—85 denna åldersklass 64 58 53 48 55 50 41 32 29 27 har ej aktualiserats 4 86—100 76 70 64 59 65 59 48 38 34 32 5 101—120 90 82 75 69 76 70 58 45 40 37 6 121—140 104 96 88 80 88 82 67 53 48 45

>6 >140 106 98 8062 57 54

genomsnittliga tekniska nuvärden per ha åker för de byggnadsinventerade fastigheter- na redovisats för varje undersökningsområde.

Tabell 8:6 Jordbruksbyggnadernas genom- snittliga tekniska nuvärde per ha åker för byggnadsinventerade fastigheter med > 5 ha åker

Område Genomsnittlig Tekniskt åkerareal nuvärde ha kr/ha

M 10 27 5 500

9 17 6 100 8 20 6 800 L 7 14 9 400 3 10 12 600 E 7 16 4 900 6 23 6 000 4 24 4 400 3 18 6 700 T 5 22 6 300 4 16 6 300 AC 3 12 10 000 2 8 11 800 Samtliga 19 6 300

Som framgår av tabellen varierar storleken av det tekniska nuvärdet per ha åker mellan ca 12 000 kr för små fastigheter i skogsbyg- der och ca 5 000 kr för större fastigheteri slättbygderna. Den stora variationen mellan olika undersökningsområden förklaras, för- utom av det ringa antalet gårdar i varje

område, främst av att medelstorleken på fastigheterna i de olika områdena är mycket olika. En uppdelning av undersökningsmate- rialet i storleksklasser är mera meningsfull, eftersom det finns en klar tendens att byggnadernas tekniska nuvärde per ha åker minskar med tilltagande areal. Det till grund för undersökningen liggande materialet upp— visar för gruppen 6—10 ha ett medelvärde per ha av 10 000 kr. I storleksklassen 1 1—20 ha är medelvärdet 6 700 kr och för fastighe- ter större än 20 ha utgör motsvarande värde 5 300 kr. Medelvärdet för samtliga byggnads- inventerade fastigheter med mer än 5 ha åker uppgår till ca 6 300 kr/ha. Detta innebär att för en lS-hektarsgård det genomsnittliga tekniska nuvärdet utgör ca 100 000 kr och för en 50-hektarsgård ca 250 000 kr. På sätt som närmare berörts i avsnitt 8.6.1 anser utredningen emellertid att det finns anled— ning anta, att de försålda fastigheternas byggnader ofta är något sämre än vad som är normalt för hela fastighetsbeståndet. De ovan angivna värdena synes därför böra höjas med 10—15 % om de skall belysa de för hela fastighetsbeståndet genomsnittliga tekniska nuvärdena.

Hur stor del av det totala tekniska nuvär- det som belöper på bostadshus resp. ekono- mibyggnader belyses av tabell 8: 7.

Då byggnadernas mervärde per ha, enligt vad som angetts i avsnitt 8.6.1, i medeltal uppskattats till ca 4 000 kr, blir förhållandet

Tabell 8: 7 Genomsnittligt tekniskt nuvärde för bostadshus resp. ekonomibyggnader (1 000 kr) Storleksklass Tekniska nuvärden ha åker Bostäder Ekonomi— Summa byggnader

2— 5 30 15 45 6—10 42 37 79 11—20 47 51 98

>20 74 103 177

mellan byggnadernas mervärde och deras tekniska nuvärde (M/T) i medeltal ca 0,5. Det kan också uttryckas så att genomslags- kraften av det tekniska nuvärdet på mark— nadsvärdet är ca 50 %. För olika storleksklas— ser varierar genomslagskraften på sätt som framgår av tabell 828. Härav framgår att genomslagskraften för fastigheter större än 20 ha i medeltal är ca 65 %, medan den för fastigheter mellan 6 och 20 ha stannar vid ca 40 %. För fastigheter mindre än 6 ha tyder materialet på en genomslagskraft som över- ensstämmer med den genomsnittliga på 50 %. Den ovan beräknade genomslagskraf- ten avser det totala byggnadsbeståndet.

Tabell 8:8 Genomsnittlig genomslagskraft av tekniska nuvärden vid varierande fastig- hetsstorlek

Fastighetsstor- Antal Genom slags- lek, ha åker fastigheter kraft (M/T) % 2— 5 16 50 6 10 34 3 7 1 1 — 20 48 4 l >20 3 8 65 Samtliga 1 36 48

Det är svårt att uttala sig om säkerheteni en på detta sätt angiven genomslagskraft. Visserligen kan man studera hur genomslags- kraften vid de enskilda förvärven varierar genom att jämföra byggnadernas mervärde, beräknat med hjälp av köpeskillingen, och deras tekniska nuvärde. Byggnadernas mer- värde för de försålda fastigheterna måste då beräknas genom att man från den del av köpeskillingen som svarar mot byggnader

och åker drar ett åkervärde, beräknat med hjälp av medelvärdet av åker på obebyggda fastigheter inom resp. område. Detta leder emellertid till att hela den spridning, som köpeskillingarna för bebyggda jordbruksfas- tigheter uppvisar och som inte kan återföras till skillnader i fastigheternas storlek och beskaffenhet, kommer att överföras till byggnadernas mervärde. På detta sätt beräk- nade mervärden kommer således att uppvisa en variation som är oproportionerligt stor och medför att spridningen i de vid enskilda köp beräknade genomslagskrafterna inte kan sägas vara ett rättvisande uttryck för säker- heten vid beräkningen av genomslagskraft. Det relaterade förhållandet gör också att antalet byggnadsinventerade köp inte är till- räckligt för att dra några slutsatser om genomslagskraftens storlek för fastigheter i olika delar av landet. De resultat som fram— kommit tyder dock inte på att några mera påtagliga skillnader skulle föreligga mellan de undersökta regionerna. Detta utesluter na- turligtvis inte att genomslagskraften inom vissa delar av landet skulle kunna skilja sig markant från normalförhållanden.

Med tanke på de metoder som använts vid beräkningen av de tekniska nuvärdena torde man kunna förvänta att genomslagskraften är större för bostadshus än för ekonomibygg- nader. Däremot är det vanskligt att med ledning av statistiska överväganden avgöra vilken genomslagskraft som sannolikt till- kommer bostadshusen resp. ekonomibyggna- derna. Mellan genomslagskraften för bostads- hus och ekonomibyggnader råder dock det sambandet att, om bostadshusen antas ha en högre genomslagskraft än den som gäller för hela byggnadsbeståndet, ekonomibyggnader- na givetvis måste förutsättas ha en motsva- rande lägre genomslagskraft och vice versa. Såsom anges i tabell 829 tyder undersök- ningens resultat på att, om genomslagskraf- ten förutsätts vara 70—80% för bostäder oavsett fastighetsstorlek, detta medför att genomslagskraften för ekonomibyggnaderna blir ca 15 % för fastigheter med en åkerareal

mellan 6 och 20 ha och ca 50% för fastigheter med större åkerareal.

Tabell 8:9 Korresponderande antaganden om genomslagskraft av tekniska nuvärden för bostadshus och ekonomibyggnader (%)

Antagen genom- Korresponderande genomslags- slagskraft för kraft för ekonomibyggnader bostadshus

Åkerareal

6—20 ha > 20 ha 70_80 20—10 60—40 50 40 70

8.8 Principförslag i fråga om val av värde- ringsmetod

Utredningen får inledningsvis som sin princi— piella ståndpunkt uttala, att såväl rena värde- ringssynpunkter som de till fastighetstaxe- ringen knutna intressena får anses tala för att om jordbruksfastigheter skall åsättas sär- skilda byggnadsvärden — dessa bestäms en- ligt mervärdeprincipen.

Den redovisning, som lämnats i avsnitt 8.6.1 av undersökningsresultaten i fråga om storleken av byggnadsvärden, beräknade en- ligt mervärdeprincipen, innebär sammanfatt- ningsvis att det genomsnittliga mervärde, som tillkommer jordbruksfastigheterna för att de är bebyggda, kan beräknas ligga mellan 3 000— och 5 000 kr/ha. Vidare har framgått att medelvärdet för samtliga fastig- heter kan skattas till ca 4 000 kr/ha. Mervär- det per ha för bebyggelsen på jordbruksfas- tighet har visat sig vara i stort sett oberoende av fastighetsstorleken, då denna överstiger 5 ha åker, och av belägenhet i landet. Vissa om än begränsade slutsatser har vidare ansetts kunna dras i fråga om genomslagskraften av byggnadernas tekniska nuvärde på jordbruks- fastigheternas marknadsvärde. Genomslags- kraften är större ju större och modernare byggnaderna är.

Utredningen har tidigare framhållit de problem som uppkommer vid en beräkning av byggnadsvärden med utgångspunkt i tek- niska nuvärden och som sammanhänger med kravet på marknadsvärdering av dels den

totala taxeringsenheten dels marken i obe- byggt skick. Vidare har utredningen uttalat att den alternativa lösning, som skulle inne- bära en separatredovisning av byggnadsbe- ståndets värde vid sidan av taxeringsvärdet och delvärdena, enligt utredningens mening inte kan accepteras bl.a. med hänsyn till utredningsdirektivens utformning och till lämplighetssynpunkter i övrigt. Däremot an- ser utredningen att de erfarenheter, som vunnits i fråga om mervärdets förhållandevis lagbundna storlek vid olika förutsättningar, visar att mervärdeprincipen kan läggas till grund för bestämmandet av byggnadsvärde på jordbruksfastighet. Denna lagbundenhet och erfarenheterna om de tekniska nuvärde- nas genomslagskraft kan vidare ligga till grund för överväganden om vilken eller vilka avskrivningsprocenter som bör föreskrivas i fråga om jordbrukets byggnader.

Mervärdets genomsnittliga storlek torde, enligt den beräkning som utredningen gjorti det föregående, komma att överstiga det schablonmässigt beräknade byggnadsvärde som föreslagits i prop. 1972: 120. Vid sådant förhållande får byggnadsvärden på jord- bruksfastighet, beräknade enligt mervärde— principen, anses vara av tillräcklig storlek för att kunna användas vid fastställande av avskrivningsunderlag för byggnaderna. ] sam- manhanget vill utredningen framhålla att, om utredningens förslag om en taxeringsvär- denivå av 80 % godtas, det taxerade bygg- nadsvärdet skall uppräkas med 25 % för att motsvara marknadsvärdet. I de fall byggnads— värdet direkt skall tjäna som avskrivningsun- derlag bör detta underlag alltså utgöra det taxerade byggnadsvärdet ökat med 25 %. Däremot skall självfallet ingen uppräkning av det taxerade byggnadsvärdet ske i de fall då byggnadernas anskaffningskostnad bestäms med utgångspunkt i köpeskillingen för fastig- heten och efter förhållandet mellan det taxerade byggnadsvärdet och det totala taxe- ringsvärdet. Vid nu angivna förhållande och på grund av vad utredningen inledningsvis anfört i detta avsnitt om mervärdeprincipens företräde såväl ur rena värderingssynpunkter som med hänsyn till de intressen, som direkt

är knutna till fastighetstaxeringen, bör mer- värdeprincipen enligt utredningens mening väljas för beräkningen av byggnadsvärde på jordbruksfastighet.

Utredningen vill tillägga att vid fastställan- det av anvisningar för värdering av byggnader och åker särskild uppmärksamhet bör ägnas gränsdragningen mellan byggnadsvärde och åkervärde. Vid osäkerhet i fråga om gräns- dragningen bör åkervärdet hållas något tillba- ka till förmån för byggnadsvärdet, speciellt beträffande fastigheter med stor åkerareal.

Utredningen får i detta sammanhang yt- terligare framhålla följande. Såsom framgått av det förut anförda anser utredningen, att enligt mervärdeprincipen bestämda bygg— nadsvärden genomsnittligt är av sådan stor- lek att de kan läggas till grund för beräkning av avskrivning på jordbrukets byggnader. Detta gäller såväl då byggnadsvärdet direkt ligger till grund för beräkning av avskriv- ningen som då avskrivningsunderlaget be- stämmes med utgångspunkt i förvärvskostna- der för fastigheten och efter förhållandet mellan det taxerade byggnadsvärdet och hela taxeringsvärdet. Skulle emellertid utred- ningens ståndpunkt härvidlag inte godkän- nas, bör detta enligt utredningens mening likväl inte medföra att man går över till en metod enligt vilken de tekniska nuvärdena blir bestämmande för de taxerade byggnads- värdena. Utredningen anser sålunda att man även i ett dylikt läge bör fasthålla vid mervärdeprincipen som grund för bestäm- mandet av de taxerade byggnadsvärdena. Behovet av ett större avskrivningsunderlag kan, om ett sådant behov verkligen anses föreligga, tillgodoses genom lämplig utform- ning av reglerna för inkomstbeskattningen. Man kan sålunda föreskriva, att man vid beräkning av underlaget för avskrivning av byggnader på jordbruksfastighet, i de fall då anskaffningsvärdet inte kan visas, skall an- vända sig av det taxerade byggnadsvärdet ökat med viss kvotdel därav.

8.9 Nya bestämmelser i KL om byggnads- värde m. m.

Mot bakgrund av de överväganden som gjorts i föregående avsnitt i fråga om byggnadsvär- det föreslår utredningen att i 10 & KL före- skrivs att vid taxeringen av jordbruksfastig- het skall, i den mån förhållandena föranleder därtill, redovisas delvärdet byggnadsvärde. Vidare bör i punkt 2. (1) av anvisningarna till 10 & föreskrivas att med byggnadsvärde för- stås värdet av bostads- och ekonomibyggna- der, som hör till taxeringsenheten. I fråga om principvalet för beräkning av byggnads- värdet bör i samma anvisningspunkt föreskri- vas att såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Den närmare reglering, som är erforderlig för bestämman- de och åsättande av byggnadsvärden på jordbruksfastighet —— bl.a. fastställande av värdetabeller — bör ske i form av anvisningar från RSV och ev. i form av kompletterande anvisningar från skattechefen i länet. RSV förutsättes därvid anlita biträde av bl. a. den expertis på området, som finns hos lant- bruksstyrelsen.

] anslutning till det nyss sagda vill utred- ningen ta upp ett par särskilda frågor till behandling.

Utredningen har i avsnitt 4.1 redogjort för jordbruksbeskattningskommitténs förslag om schablonbeskattning av vissa jordbruks- fastigheter. I samma avsnitt har utredningen återgett sitt i remissyttrande över betänkan- det giorda ställningstagande till detta förslag. Utredningen har därvid uttalat bl. a., att man genom ändringar av bestämmelserna om be- skattningsnatur kunde till en del tillgodose det rättvisekrav som låg bakom kommitténs förslag samt att, om man gick över till att inkomstbeskatta jordbruksfastigheterna på basis av bl. a. byggnadsvärde för mangårds- byggnad, man därigenom skulle nå fram till en bättre rättvisa i det aktuella hänseendet. Utredningen har vidare i avsnitt 5.2 sagt sig vara av den uppfattningen att, om jordbruks- beskattningskommitténs önskemål om änd- rad inkomstbeskattning av vissa jordbruks-

fastigheter skall tillgodoses, detta borde ske genom att man beskattade förmånen av bostad på jordbruksfastighet på basis av sådant byggnadsvärde på jordbruksfastighet som utredningen i enlighet med sina direktiv kom att föreslå. Utredningen vill nu tillägga att de byggnadsvärden, som utredningen föreslår skall åsättas bostadsbyggnadema på jordbruksfastighet, i princip överensstämmer med de värden som åsätts villafastigheter. De torde därför vara ägnade att tjäna som underlag för en schablonbeskattning av bo- städerna på jordbruksfastighet. Emellertid har frågan om beskattning av bostäder på jordbruksfastighet numera överlämnats till bostadsbeskattningsutredningen.

Såsom förut nämnts bör delvärdet bygg- nadsvärde i fråga om jordbruksfastighet avse värdet av alla bostads- och ekonomibyggna- der som hör till taxeringsenheten. Endast byggnader, som jämte tillhörande tomtområ- de utbrutits till särskilda taxeringsenheter, är sålunda undantagna. Av olika skäl är det enligt utredningens mening lämpligt att man särskilt anger vad av byggnadsvärdet som belöper på de till taxeringsenheten hörande ekonomibyggnaderna. En särredovisning av ekonomibyggnadernas värde är sålunda på— kallad med hänsyn till frågan om värde- minskningsavdrag vid inkomsttaxeringen. Något egentligt merarbete föranledes inte av en dylik särredovisning, eftersom man vid det praktiska taxeringsarbetet regelmässigt måste behandla bostadsbyggnaden (bostads- byggnadema) för sig och ekonomibyggnader- na för sig. Utredningen föreslår sålunda att i 10 & KL — där de olika delvärdena anges stadgandet om jordbruksfastighets byggnads— värde kompletteras med en föreskrift att vid redovisning av nämnda värde särskilt skall anges vad av värdet som belöper på ekonomi- byggnader.

] fråga om mindre jordbruksfastigheter, särskilt sådana där jordbruket kan antas bli nedlagt inom en relativt näraliggande fram- tid, kan den situationen föreligga att ekono- mibyggnaderna befinns sakna påtagligt vär- de. Detta torde kunna inträffa även om byggnaderna vid taxeringstillfället alltjämt

brukas som driftbyggnader i jordbruket. I sammanhanget måste emellertid beaktas, att i en ekonomibyggnads värde skall vid fastig- hetstaxeringen inräknas inte blott värdet av byggnadsstommen utan även värdet av de delar och tillbehör (fasta maskiner m.m.) som enligt det skatterättsliga fastighetsbe- greppet är att hänföra till byggnaden. Det ligger i sakens natur att, om ekonomibyggna- derna inklusive delar och tillbehör ivisst fall befinns sakna påtagligt värde, något värde inte åsätts dessa byggnader. Utred- ningen vill tillägga att, i den mån närmare föreskrifter erfordras angående när ekonomi- byggnaderna på en jordbruksfastighet skall anses sakna påtagligt värde, det i vanlig ordning får ankomma på RSV att utfärda anvisningar därom.

I anslutning till det nyss sagda vill utred— ningen erinrå om att det torde vara en vanlig företeelse att — trots att beståndet av ekono- mibyggnader på en taxeringsenhet har ett inte obetydligt värde någon eller några av byggnaderna på grund av ringa storlek, hög ålder, dåligt skick eller av annan anledning måste anses vara utan påtagligt värde. Det ligger i sakens natur att man vid värderingen bortser från dessa ”skräpbyggnader” som inte är av beskaffenhet att tillföra taxerings- enheten något ökat värde.

Enligt punkt 4.a. av anvisningarna till 10 & KL i dess nu gällande lydelse skall bl. a. värdet av sådana byggnader, som ej kan anses behövliga för jordbruks— eller skogsbruks- drift, vid fastighetstaxering redovisas som värde av särskilda tillgångar. Dylika byggna- der brukar betecknas som överbyggnader. I en i Handledningen (s. III.6: l) intagen anvisning av RN angavs, att överbyggnad på en jordbruksfastighet kunde föreligga endast om byggnad helt eller till viss del stadigva- rande var obehövlig för den jordbruks- eller skogsbruksdrift, som vid taxeringstillfället förekom på taxeringsenheten och de fastig- heter, med vilka den sambrukades, eller som förekom på liknande taxeringsenheter i or- ten. I anvisningen angavs vidare bl. a. vissa riktlinjer för uppskattningen av det värde såsom särskild tillgång, som överbyggnader

kunde föranleda. Därvid framhölls, jämte annat, att värderingen borde ske med försik- tighet, detta med hänsyn till svårigheten att uppskatta den värdehöjande effekten av en överbyggnad. — Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering torde bestämmelserna om redovisning av överbyggnad såsom värde av särskild tillgång ha tillämpats ganska restrik- tivt. Antalet fall, då överbyggnad redovisats, torde sålunda vara förhållandevis litet. I de fall, då överbyggnad överhuvud redovisats, torde det i allmänhet ha varit fråga om bostadsbyggnader.

Såsom framgått av det förut anförda bör enligt utredningens mening värdet av samtli- ga byggnader, som hör till en taxeringsenhet, redovisas under delvärdet byggnadsvärde. Därvid skall särskilt anges vad av byggnads- värdet som belöper på ekonomibyggnader. Fråga uppkommer nu om man vid fastighets— taxeringen skall särskilt ange jämväl vad av byggnadsvärdet som belöper på överbyggna- der. Det kan hävdas att så bör ske, eftersom frågan har viss betydelse för värdeminsk- ningsavdragen vid inkomsttaxeringen. Det kan även göras gällande att, om man i fortsättningen inte särredovisar värdet av en eventuell överbyggnad, man försämrar redo- visningen i förhållande till vad som gällde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Slutli- gen bör observeras att, med hänsyn till värdeminskningsavdragen vid inkomsttaxe- ringen, ett urskiljande av en eventuell över- byggnadsdel under alla förhållanden måste ske och att frågan alltså egentligen gäller om detta urskiljande bör ske vid fastighetstaxe- ringen eller vid inkomsttaxeringen. Denna fråga bör i sin tur besvaras med hänsyn till om det är mera rationellt att arbetsuppgiften fullgörs vid fastighetstaxeringen eller vid inkomsttaxeringen. Härvid är att märka att fastighetstaxeringsnämnden skall bedöma he- la frågan om vilket mervärde taxeringsenhe- ten har på grund av att den är bebyggd och sålunda även frågan om i vad mån en ev. överbyggnad skall anses öka det eljest före- liggande mervärdet; det är ju detta slutliga mervärde som skall redovisas som byggnads- värde för taxeringsenheten i fråga.

Å andra sidan måste man ha klart för sig att, om vederbörande fastighetstaxerings- nämnd skall ta ställning till om en byggnad eller del därav är att anse som överbyggnad, nämndens arbete därigenom försvåras. En fastighetstaxeringsnämnd kan vanligen med godtagbar grad av säkerhet bedöma att det samlade byggnadsvärdet för en jordbruksfas- tighet uppgår till visst angivet belopp. Det kan däremot ställa sig betydligt svårare att avgöra om någon del av byggnadsbeståndet skall anses som överbyggnad och, i så fall, vad av byggnadsvärdet som utifrån värde- ringstekniska synpunkter skall anses belöpa pä överbyggnaden. Förutsättningen för att fastighetstaxeringsnämnderna skall kunna pröva om överbyggnad föreligger och vad av byggnadsvärdet, som belöper därpå, måste därför vara att man även fortsättningsvis behandlar frågan om överbyggnader restrik- tivt. Enligt utredningens mening är det rim- ligt att så sker. Det måste nämligen anses vara en praktiskt taget omöjlig uppgift att vid fastighetstaxering exakt ange var man i varje särskilt fall skall dra gränsen mellan normal bebyggelse och överbyggnad. Över- byggnad bör sålunda redovisas endast i såda- na fall då det är uppenbart att en byggnad av inte obetydligt värde eller en väsentlig del därav är stadigvarande obehövlig. I den mån frågan behöver närmare regleras får det i vanlig ordning ankomma på RSV att medde— la anvisningar i ämnet. Det må i samman- hanget tilläggas att, om utredningens ovan redovisade ståndpunkt godtas, det kan bli erforderligt att ändra de i anvisningarna till 22 & KL intagna reglerna om avdrag för värdeminskning av byggnader på jordbruks- fastighet. Därvid synes kunna ifrågakomma att anknyta avdragsrätten till frågan om en byggnad vid fastighetstaxeringen klassats som överbyggnad eller inte. Detta ämne faller emellertid utanför utredningens upp- drag.

På grund av det anförda bör enligt utred- ningens mening fastighetstaxeringsnämndens beslut i de relativt fåtaliga fall, då överbygg- nad förekommer, innefatta jämväl ett ställ- ningstagande till frågan vad som är att anse

som överbyggnad och hur mycket av bygg- nadsvärdet som belöper på överbyggnaden. Härvid bör beaktas att en överbyggnad i form av en slottsliknande bostadsbyggnad ofta inte tillför fastigheten något nämnvärt mervärde, eftersom överbyggnaden kan vara en belastning från driftsekonomisk syn- punkt.

Såsom förut angetts bör i KL inte intas annan regel i fråga om byggnader på jord— bruksfastighet än att såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde, som taxerings- enheten har på grund av att den är bebyggd. I övrigt avses värderingsförfarandet skola styras genom anvisningar av RSV. Eftersom en överbyggnad ofta påverkar marknadsvär- det endast i ringa mån, följer emellertid redan av den i KL intagna huvudregeln för värderingen, att en överbyggnad måste vid taxeringen åsättas värde med betydligt större försiktighet än vad som gäller i fråga om de för driften behövliga bostads— och ekonomi- byggnaderna. Någon särskild värderingsregel beträffande överbyggnader behöver sålunda inte intas i KL. Då KL inte bör inrymma längdföringsregler, bör i KL inte heller intas föreskrifter om hur värde å överbyggnad bör redovisas. Frågan om sättet för redovisning av överbyggnads värde bör i stället regleras genom föreskrifter i TK eller genom anvis- ningar av RSV. Innebörden av dessa före- skrifter eller anvisningar synes böra vara att, om fastighetstaxeringsnämnden funnit viss byggnad eller del därav utgöra överbyggnad, anteckning därom skall göras i fastighets- längdens anteckningskolumn med angivande tillika av hur mycket av byggnadsvärdet som belöper på överbyggnaden. Utredningen vill emellertid avslutningsvis erinra om sitt ovan gjorda uttalande att vid 1970 års taxering antalet fall, då överbyggnad ansetts föreligga, var ganska litet varför frågan om överbygg- nadernas behandling vid fastighetstaxeringen inte kan anses vara någon särskilt stor fråga.

Utredningen vill i detta sammanhang nå— got beröra en annan fråga som — även om den inte direkt inryms under utredningsupp- draget — likväl har nära samband med frågan om åsättande av byggnadsvärde på jord-

bruksfastighet. Utredningen syftar härvid på frågan om byggnadsvärdenas roll såsom av- skrivningsunderlag. Enligt utredningens upp— fattning kan byggnadsvärdena i en del fall te sig förhållandevis låga. Anledningen härtill är, såsom tidigare angetts, att ekonomibygg— naderna merendels påverkar en jordbruksfas- tighets marknadsvärde och därmed dess taxeringsvärde i en omfattning som endast till en del motsvarar det i byggnaderna investerade beloppet. Vidare kommer bygg- nadsvärdet att i avskrivningshänseende redu- ceras till följd av att sådana delar och tillbehör, som direkt tjänar byggnadens an- vändning i driften, är avsedda att avskrivas enligt de för inventarier gällande reglerna. Om värdet av dessa delar och tillbehör avräknas från byggnadsvärdet, kan följden bli att knappast någon del av byggnadsvärdet återstår såsom avskrivningsunderlag för själva ekonomibyggnaderna.

I anslutning till det ovan anförda vill utredningen erinra om hur man vid tillämp- ning av hittills gällande lagstiftning reglerat motsvarande fråga. Enligt punkt 2.a. av anvisningarna till 22 & KL kan, såsom förut nämnts, som underlag för avskrivning av jordbrukets driftbyggnader användas två tredjedelar av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde m.m. På detta underlag har avskrivning medgetts med 1,5 %. Emellertid har i praxis medgetts att värdeminskningsavdrag beräknas särskilt — och efter högre procentsats — för sådana till en ekonomibyggnad hörande fasta maskiner och andra fasta inventarier som haft relativt högt värde och kortare varaktighetstid än den egentliga byggnaden. Med avseende å dylika fall har alltsedan beskattningsåret 1953 gällt vissa av RN meddelade anvis- ningar. Dessa meddelades ursprungligen den 3 mars 1954 (Meddelanden från RN 1954 nr 4: 1) men ersattes den 27 november 1970 av nya anvisningar i ämnet (Meddelanden från RN, avdeln. I, 1970 nr 9: 3). De nya anvisningarna är emellertid i den del, som här är av intresse, helt överensstämmande med de ursprungliga anvisningarna. I anvis- ningarna, vilka omnämnts i avsnitt 8.4,

reglerades vissa frågor rörande avdrag för värdeminskning av byggnader å jordbruksfas- tighet. Därvid angavs bl.a. att då värde- minskningsavdrag beräknades särskilt för fas- ta maskiner och andra fasta inventarier borde avskrivningsunderlaget för byggnader- na minskas med vad som därav belöpte på ifrågavarande fasta maskiner och inventarier. Därjämte angavs, att för dylikt fall borde avskrivningsunderlaget för byggnaderna i re- gel reduceras allenast med viss kvotdel av avskrivningsunderlaget för de fasta maskiner- na och inventarierna. Enligt anvisningarna gällde vidare att, eftersom värdet av maski- nerna och inventarierna i allmänhet endast i mindre grad påverkat det taxerade jord- bruksvärdet, borde det schablonmässigt be- räknade avskrivningsunderlaget för byggna- derna i intet fall reduceras med mer än 50 % av avskrivningsunderlaget för maskinerna och inventarierna.

Om man i enlighet med vad utredningen föreslår inför ett system med särskilda bygg- nadsvärden för jordbruksfastigheter och det- ta byggnadsvärde skall tjäna som underlag för avskrivning av byggnaderna, kan enligt utredningens mening avskrivningsfrågan med fördel regleras med förebild i den praxis, som på grundval av RN :s förenämnda anvis- ningar gällt under snart tjugo år. Utred- ningen menar således att man kan lagfästa nämnda praxis. Man kan alltså föreskriva att, då det taxerade byggnadsvärdet tjänar som avskrivningsunderlag, byggnadsvärdet skall reduceras med endast 50 % av värdet av de delar av och tillbehör till byggnaden, som avskrivs enligt de för inventarier gällande reglerna. Utredningen framlägger dock intet förslag i ämnet utan har endast velat peka på att, om särskilda byggnadsvärden införs för jordbruksfastigheter, man har vissa möjlighe- ter att på nu angivet sätt avpassa avskriv- ningsunderlaget för själva byggnaderna efter vad som bedöms skäligt.

8.10 Värderingsanvisningar angående bygg- nadsvärde, åkervärde m. 771.

Som utredningen tidigare anfört bör det ankomma på RSV att vid 1975 års allmänna fastighetstaxering meddela erforderliga anvis- ningar för bestämmande av de olika delvär- dena. Beträffande administrativa och organi- satoriska frågor i samband härmed hänvisas främst till avsnitt 20.2. I fråga om den sakliga uppbyggnaden av anvisningarna för värdering av jordbruksfastighet har utred- ningen ansett sig böra ta upp dels behovet av ändringar av köpeskillingsstatistiken i fråga om dessa fastigheter, dels vissa frågor an- gående utformningen av lämplig värderings- metodik för byggnader och åker. Värdering av skogsmark och växande skog behandlas i kapitel 9.

8.101 Fastighetsmarknad och köpeskillings- statistik i fråga om jordbruksfastigheter

Eftersom taxeringsvärdena skall återspegla fastigheternas marknadsvärde är det enligt utredningens mening av grundläggande bety- delse att prisbildningen på jordbruksfastig- heter klarläggs i största möjliga omfattning. Det krav man ur taxeringssynpunkt bör kunna ställa på en köpeskillingsstatistik är att den skall dels visa genomsnittliga prisni- vån för bebyggda och obebyggda fastigheter inom ett antal områden, dels mera generellt belysa hur marknaden reagerar för skilda avvikelser från genomsnittsförhållanden. Enligt utredningens uppfattning är det tre fastighetskategorier som i första hand är av intresse vid upprättandet av värderingsnor- mer för bestämmande av de nya delvärdena åkervärde, byggnadsvärde och skogsbruks- värde. Det är för det första bebyggda fastig- heter, vars värde huvudsakligen hänför sig till åker och byggnader, för det andra obebygg- da fastigheter, vars värde huvudsakligen hän- för sig till åker, och för det tredje obebyggda fastigheter vars värde huvudsakligen hänför sig till skogsmark och växande skog. [ andra hand kommer de bebyggda och obebyggda fastigheter där varken åker eller skogsmarks-

innehav dominerar. De olika fastighetskate- gorierna skulle tills vidare lämpligen kunna definieras såsom bebyggd fastighet, vars vär- de till mer än 75% utgörs av värde av byggnader och åker, obebyggd fastighet, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde, obebyggd fastighet, vars värde till mer än 75 % utgörs av skogsbruksvärde, övriga be- byggda fastigheter samt övriga obebyggda fastigheter.

Innan utredningen behandlar de ändringar och kompletteringar av prisstatistiken, som kan vara erforderliga, och utformningen av värderingsmetodiken synes det lämpligt att söka belysa hur många representativa köp inom ovan nämnda fem fastighetskategorier, som kan förväntas ske per år i riket, och hur de fördelar sig på regioner och skilda fastig- hetsstorlekar. Ett flertal för denna uppskatt— ning grundläggande data kan hämtas från SCB:s lagfarts— och prisstatistik. För att tillgodose bl. a. önskemålet om bättre kun— skap om fastighetsmarknadens omfattning och struktur har lagfartsstatistiken lagts om fr. o. m. år 1970. Redovisningen av under år 1970 sökta lagfarter har f.n. (november 1972) inte hunnit publiceras. Utredningen har dock genom tillmötesgående av SCB haft möjlighet att ta del av vissa preliminära redovisningar. I fråga om prisstatistiken för jordbruksfastigheter har redovisningen varit densamma sedan 1965. Fr. o. m. är 1970 har dock insamlings- och utgallringsrutinerna an- passats till den redovisning av fastighetsbe-

ståndet på magnetband som föreligger efter 1970 års allmänna fastighetstaxering. Även beträffande prisstatistiken gäller, att redovis- ning för år 1970 ej publicerats men att utredningen haft tillfälle att ta del av vissa uppgifter ur den preliminära redovisningen.

Av SCB:s statistik kan bl. a. utläsas att antalet sökta lagfarter (exkl. fullföljda an— sökningar) åren 1968, 1969 och 1970 av- seende köp avjordbruksfastighet uppgått till 12180,10 899 resp. 11 014. Av tabell 8: 10 framgår hur de köp, å vilka lagfart söktes år 1970, fördelar sig på olika fastighetskatego- rier och typer av fång. Fångets art anges genom s.k. fångeskod. Fångeskod 12 avser normala frivilliga köp. Fångeskoderna 01—07 och 13—14 avser köp vars representa— tivitet i värderingssammanhang ansetts vara mera tveksam. Som exempel kan nämnas kommuns köp, lantbruksnämnds försäljning, förköp och exekutiv auktion. Fångeskod 02 avser förköp enligt förköpslagen, då lagfart ej sökts å det ursprungliga fånget. Fånges— koderna 08—10 avser släktköp.

Vid framtagandet av prisstatistiken består utgångsmaterialet av köp med fångeskodema 02 och 12. Tabell 8: 11 visar det antal köp som uteslutits på olika grunder och det antal köp som kvarstår efter prövningen.

Den första uteslutningsgrunden är att kö- peskillingskoefficienten är mindre än 0,5. De 393 köp som uteslutits av detta skäl torde i flertalet fall avse antingen fastighet, som är feltaxerad, eller släktköp som felaktigt åsatts

Tabell 8:10 Antal sökta lagfarter år 1970 avseende köp (exkl. fullföljd) uppdelade efter fastighetskategori och fångeskod (källa SCB)

Fastighetskategori Antal sökta lagfarter år 1970 avseende köp, uppdelade efter fångeskod 12 01—07, 13,14 08—10 Summa Fastighet med: > 75 %jbr-värde 2 328 177 1 163 3 668 26—75 %jbr-värde 1 525 137 1 174 2 836 ( 26 %jbr-värde 921 106 387 1414 okänt tax.värde 1 967 387 742 3 096 Summa 6 741 807 3 466 11 014'

' Totala antalet sökta lagfarter (exkl. fullföljd) avseende jordbruksfastighet var 25109. Antalet benefika fång utgjorde således ca 14 000._

Fastighetskategori Antal köp Antal uteslutna köp Antal köp lagfarna i pris— år 1970 enl. Uteslutningsgrund statistik kod20. 12 _. förår

Köpekoeff Tax.v Ej hel Köp äld- Ovrigt 1970 _ (5 100 tax.enhet re än (0,5 >3,0 6 mån Fastighet med: > 75 % jbr- värde 2 333 168 140 67 276 190 363 1 129 26—75 % jbr- värde 1528 140 91 18 205 125 218 731 ( 26 %jbr- värde 922 85 260 100 107 79 197 94 okänt tax.- värde 1 969 1 969 Summa 6 752 393 491 2 154 588 394 778 1954

fångeskod 12. Den andra uteslutningsgrun- den är att köpeskillingskoefficienten är stör- re än 3,0. Flertalet av de 491 köp som uteslutits av detta skäl avser arealmässigt små fastigheter. De höga köpeskillingskoefficien- terna torde i många fall förklaras av att fastigheterna köpts för fritids-, bostads— eller exploateringsändamål. Den tredje uteslut- ningsgrunden är att taxeringsvärde saknas eller ej uppgår till 5 100 kr. Gruppen består sannolikt i huvudsak av obebyggda fastig- hetsdelar. Den fjärde uteslutningsgrunden är att köpet inte avser hel taxeringsenhet. Gruppen består främst av fastigheter som sålts med undantag av visst område. Den femte uteslutningsgrunden är att lagfart sökts senare än sex månader efter köpet. Under ”Övrigt” finns sammanförda vissa ytterligare uteslutningsgrunder. Som exem— pel härpå kan nämnas att fastigheten är obebyggd, att den åsatts ett mera påtagligt exploateringsvärde eller värde av särskilda tillgångar. Under ”Övrigt” utesluts även köp som skett under år 1969. Dessa skall nämli- gen hänföras till 1969 års prisstatistik. På motsvarande sätt kommer 1970 års prisstati- stik att tillföras köp (250 st) som skett under 1970 men lagfarits under första halv- året 1971.

Det totala antalet köp i prisstatistiken för år 1970 uppgår således till 1 954+ 250 = 2 204 köp. Åren 1965, 1966, 1967, 1968

och 1969 omfattade prisstatistiken 2 025, 1 870, 1 896, 1 686 resp. 1 357 köp. Den kraftiga uppgången mellan 1969 och 1970 synes i allt väsentligt bero på den ändring av uteslutningsgrunderna som tidigare nämnts. Före år 1970 kontrollerades även att köpet ej avsåg fastighet som sannolikt skulle använ- das för fritids- eller bostadsändamål. Bortta- gande av denna uteslutningsgrund kan vara en väsentlig orsak till den stora skillnaden.

Enligt utredningens mening kan man med utgångspunkt från tabell 8:11 göra följan- de sammanfattning beträffande köp varå lagfart sökts under år 1970.

Antal köp ingående i prisstatistik 2 200 (Samtliga avsåg bebyggda fastigheter)

Antal köp uteslutna endast på grund av att berörda fastigheter var obebyggda 250 Antal köp uteslutna därför att berörda fastigheter saknade taxe- 1 500— ringsvärde 2 000 Antal köp som saknar intresse vid värdering av rena jordbruksfastig- 2 300— heter 2 800 Summa förvärv 6 750

Som närmare redovisats under avsnitt 8.6 har utredningen genomfört en undersökning av byggnadsbeståndets genomsnittliga inver— kan på marknadsvärdet för olika fastighets-

kategorier och inom vissa områden m.m. I samband därmed gjordes en genomgång av samtliga köp av jordbruksfastigheter i M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län som lagfarits under åren 1970 och 1971. Syftet med genomgången var att få en ytterligare belysning av omfattningen av och strukturen på de köp som maximalt skulle kunna nyttiggöras vid upprättandet av värderings- normer för bestämmande av de nya delvärde- na byggnadsvärde, åkervärde och skogsbruks- värde.

Undersökningen genomfördes så att de uppgifter som legat till grund för lagfarts- och prisstatistiken kontrollerades med hjälp av handlingar, som finns tillgängliga hos lantbruksnämnd, länsstyrelsens skatteavdel- ning, lokal skattemyndighet och fastighets- registermyndighet. Av undersökningen fram- går det antal köp under 1970 och 1971 inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län som bedömts kunna ingå i en prisstatistik. Detta antal kan jämföras med antalet köp ingående i SCB:s prisstatistik för åren 1968, 1969 och 1970. De representativa köpen har vid under- sökningen uppdelats i fyra grupper beträf- fande både bebyggda och obebyggda fastig- heter. De två första grupperna innefattar köp av fastigheter vars åkervärde resp. skogs- bruksvärde är större än 75 %. Den tredje gruppen innefattar köp av fastigheter med åker- och skogsbruksvärde mindre än 76 % och den fjärde avser fastigheter, där annan användning än jord- och skogsbruk mera påtagligt kan ha påverkat prisbildningen (specialfastigheter). Det bör observeras att SCB:s indelning i olika fastighetskategorier inte är helt överensstämmande med den som tillämpats av fastighetstaxeringsutredningen.

Vid undersökningens genomförande har konstaterats att fångeskod 12 åsatts ett för stort antal förvärv. Det är främst släktköp som felaktigt åsatts fångeskod 12. Man torde dock kunna utgå från att denna felkodning kommer att minska då arbetsrutinerna för- bättrats. Beträffande 1970 års lagfartsstati- stik tyder dock undersökningen på att anta- let lagfarter med fångeskod 12 är ca 10 % för stort.

Undersökningsresultaten tyder på att en närmare granskning av de enskilda köpen skulle visa att ca 15 % av förvärven med fångeskod 12 inte avsett rena jord- och skogsbruksfastigheter. Det är främst fråga om arealmässigt små, bebyggda fastigheter eller fastighetsdelar som är klart bättre läm- pade för fritids- eller bostadsanvändning än flertalet bebyggda jordbruksfastigheter i samma storleksklass inom regionen. Dessa förvärv bör i princip inte ingå i en statistik som avser normala jordbruksfastigheter. I praktiken synes det dock vara svårt att särskilja denna kategori, eftersom det är svårt att ställa upp objektiva kriterier för de fall då en från jordbruket fristående bostads- eller fritidsanvändning kan förutsättas vara avgörande för prisbildningen.

Vid undersökningen visade det sig att vissa av de speciella köpen (fångeskodema 01 —07, 13—14) borde kunna nyttiggöras. Som exempel härpå kan nämnas flertalet av lant- bruksnämndernas försäljningar och försälj- ningar som skett på exekutiv auktion. Anta- let köp som på detta sätt skulle kunna tillföras statistiken torde kunna uppskattas till ca 5 % av det totala antalet köp med fångeskod 12.

De erfarenheter som vunnits vid undersök- ningen tyder vidare på att en fastighetskate- gori, begränsad så att värdet till mer än 75 % skall utgöras av jordbruksvärde, är ca 10 % större än en kategori begränsad så att värdet till mer än 75 % utgörs av åkervärde, och att en kategori, begränsad så att värdet till mindre än 26 % består av jordbruksvärde, är ca 10 % större än en kategori, begränsad så att värdet till mer än 75 % består av skogs- bruksvärde.

Om antalet av de förvärv av bebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde, som ansetts vara representativa i de fem under- sökta länen, omräknas att avse hela riket med hjälp av de relationer mellan förvärv från olika län som 1968, 1969 och 1970 års prisstatistik visar, erhålls ] 000—1 050 köp/ år. Motsvarande uppskattning av det totala antalet köp av bebyggd fastighet ger 2 000—2 200 köp/år.

En uppskattning av antalet köp i hela riket avseende obebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde blir osäkrare, eftersom några relationssiffror mellan olika delar av landet inte finns att tillgå. Mot bakgrund av förhållandet mellan antalet förvärv av be- byggd och obebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde synes antalet dock kunna uppskattas till ca 500 köp/år. Antalet för- värv av obebyggd fastighet med mer än 75 % skogsbruksvärde synes vara av samma stor- leksordning.

Till ledning för en bedömning av hur försålda, i prisstatistiken ingående fastigheter kan antas fördela sig på olika storleksklasser har en dylik fördelning gjorts i fråga om de representativa köpen under åren 1970 och 1971 inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län.

Sammanfattningsvis torde enligt utred- ningens mening det antal köp som kan läggas till grund för en prisstatistik kunna uppskat- tas sålunda.

Bebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av värde av byggnader och åker: 900—1 200 köp/år. Vid en noggrann utgallring av de mindre jordbruksfastigheter, som säljs för fritids- eller bostadsändamål, torde antalet stanna vid ca 900 köp/år. Antal förvärv med åkerareal mellan 10 och 20 ha kan uppskattas till 200—250 per år och sådana med åkerareal av 20 ha eller däröver till 100—150 per år.

Obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde: 400—700 köp/ år. Härav torde ca 50% ha en åkerareal mindre än 10 ha och ca 50 % en åkerareal av 10 ha eller däröver.

Obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av skogsbruksvärde: ca 500 köp/år. Härav synes ca 40 % ha en areal under 10 ha och ca 60 % en areal av 10 ha eller däröver.

Övriga bebyggda fastigheter: ] 000—1 200 köp/år.

Övriga obebyggda fastigheter: ca 500 köp/ år.

Som inledningsvis berördes anser utred- ningen att en omläggning av prisstatistiken är

nödvändig för att den skall kunna läggas till grund för bestämmande av den genomsnittli- ga prisnivån för bebyggda och obebyggda fastigheter inom olika regioner och för ut- formningen av riktlinjer för hur avvikelser från genomsnittsförhållanden i regionen skall beaktas, t.ex. i avseende på byggnadsbe- stånd. En revidering av prisstatistiken bör enligt utredningens mening resultera i att den utökas att avse även obebyggda fastig- heter och att den utbyggs med en redovis- ning av genomsnittspris per ha åker och per ha skogsmark för bebyggda jordbruksfastig— heter, vilkas värde till mer än 75 % utgörs av värde av byggnader och åker, obebyggda jordbruksfastigheter med mer än 75 % åker- värde resp. obebyggda jordbruksfastigheter med mer än 75 % skogsbruksvärde.

Den föreslagna omläggningen av statisti- ken synes motiverad oavsett om ett särskilt delvärde avseende byggnadsbeståndet införs på sätt utredningen föreslagit. En sådan reform medför dock, liksom ett införande av marknadsvärdering beträffande skog och skogsmark, att kravet på en utökning av statistiken till att avse även obebyggda fastig- heter blir mera accentuerat.

En omläggning underlättas av att en klassi- ficering av byggnadsbeståndet sannolikt kommer att genomföras i samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering. Stora svårigheter uppstår emellertid, eftersom en utökad statistik i betydande omfattning kommer att innefatta fastigheter och fastig- hetsdelar som inte är identiska med taxe- ringsenheter och för vilka det därför saknas uppgifter om areal och byggnadsbestånd. Detta medför enligt utredningens mening att en uppgiftsinsamling från lantbruksnämnder— na aktualiseras beträffande de fastighetskate- gorier, som är av särskilt intresse, även om vissa andra möjligheter skulle vara tänkbara. Det förhållandet att lantbruksnämnderna i samband med sin jordförvärvsprövning måste informera sig om den överlåtna egendomens omfattning och beskaffenhet, gör emellertid nämnderna till den i särklass lämpligaste informationskällan rörande ingångna köpeav- tal.

Ett anlitande av lantbruksnämnd skulle även underlätta den primära utgallringen avi detta sammanhang ointressanta överlåtelser, t. ex. släktköp, exploateringsförvärv och den form av köp och återköp som ofta förekom- mer då jordbruksfastighet med undantag av brukningscentrum överlåtes.

En revidering av den officiella prisstatisti- ken för fastigheter synes böra anstå till efter 1975 års allmänna fastighetstaxering, dvs. införas fr.o.m. 1975 års statistik. Däremot torde en provisorisk komplettering av nuva- rande statistik för att ligga till grund för 1975 års allmänna fastighetstaxering böra aktualiseras. Då det inte synes ankomma på utredningen att närmare gå in på hur en omläggning skall ske bör enligt utredningens mening RSV och SCB gemensamt ta upp frågan om utformningen av prisstatistiken för jordbruksfastighet i syfte att få till stånd en omläggning enligt här angivna riktlinjer.

8.10.2 Värderingsmetodiken

De undersökningar och överväganden, som skett beträffande byggnadsbeståndets mer- värde och tekniska nuvärde, har i första hand tillkommit för att belysa den genomsnittliga storleken av ett byggnadsvärde vid olika definition av detsamma. Utredningen har, av skäl som angetts i det föregående, kommit till den uppfattningen att byggnadsvärdet i princip bör bestämmas enligt mervärdeprin- cipen. Det återstår att redovisa hur normerna för värdering av byggnader och åker lämpli— gen kan vid tillämpning av mervärdeprinci- pen — uppbyggas i anvisningarna till 1975 års allmänna fastighetstaxering mot bak- grund av de resultat som framkommit under utredningsarbetet rörande mervärde och tek- niskt nuvärde.

Vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar har — som en följd av att förhållandena skiftar inom olika delar av ett län särskilda taxeringsanvisningar brukat meddelas för oli- ka delar av resp. län. De områden av lån, för vilka särskilda anvisningar sålunda meddelas, betecknas i det följande som anvisningsom- råden. Vid 1970 års taxering fanns med

undantag av 0 län ett 80-tal sådana områ- den. I O län har indelningen i stället skett efter fastighetstaxeringsdistrikt, Det av ut- redningen föreslagna mera samordnande till- vägagångssättet vid utfärdandet av anvis— ningar (se avsnitt 20.2) aktualiserar en över- syn av denna indelning. Enligt utredningens mening bör indelningen i anvisningsområden fastläggas på ett så tidigt stadium i förbere- delsearbetet för 1975 års allmänna fastzghets- taxering att det blir möjligt att till anvis- ningsområdena anpassa den statistikproduk— tion som skall ligga till grund för fastliggan— det av det genomsnittliga åkervärdet och byggnadsvärdet inom resp. områden. Med hänsyn till den uppbyggnad, sorn nor.-nerna kommer att få, bör syftet med indelningeni första hand vara att särskilja områden, där det genomsnittliga åkervärdet kan förutsät- tas vara ungefär detsamma. Om det genom- snittliga mervärdet för byggnader är relativt konstant — något som de företagna under— sökningarna tyder på — kommer indelningen även att ge uttryck för variationeri det sammanlagda värdet av åker och byggiader.

Vid översyn av indelningen i anvisnings- områden bör ledning kunna hämta: från lantbruksstyrelsens klassificering av jorden i åkergraderingsklasser, indelningen av landet i naturliga produktionsområden och kanske främst en förteckning över de vid 1970 års taxering genomsnittligt åsatta åkervärdena inom församlingar eller grupper av försam- lingar. En indelning bör liksom hittills alltid anknyta till administrativa gränser orh om möjligt till indelningen i skördeskadwmrå— den. Det bör enligt utredningens uppfaztning ankomma på RSV att i nära kontak' med lantbruksstyrelsen närmare utreda och .lthI— ma denna områdesindelning.

Beträffande de olika tillgångsslagm får utredningen härefter anföra följande.

Värdering av åker

Metodiken vid åsättande av åkervärde bör i princip anknytas till den i taxeringssanman— hang redan förekommande ”särvärdcrings- metoden”. Tabeller utvisande åkervärdet vid

varierande ekonomiskt läge, brukningsför- hållande (arrondering och hävd), produk- tionsförmåga och torrläggningsgrad bör upp- rättas för varje anvisningsområde. Tabellema konstrueras lämpligen med utgångspunkt från ett medelvärde för området. Detta medelvärde bör om möjligt fastläggas med ledning av statistiska uppgifter om köpeskil- lingar erlagda för obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av värde av åker enligt nu gällande taxering. Som visats i föregående avsnitt är sådana köp fåtaliga, varför man torde få räkna med att utnyttja köp ingångna under åren 1970—1973. Be- stämmandet av medelvärdet för åker inom de olika anvisningsområdena bör samordnas och kan sägas innebära att en markvärdekar- ta för åker upprättas.

Som utredningen tidigare uttalat bör man vid stor variation i ortspriserna för åker hellre välja ett värde som ligger i underkant än motsatsen. Denna försiktighet bör också leda till att åkervärdet per ha för arealmässigt stora fastigheter bör såvida det inte kan bestämmas med hjälp av ortspriser, vilket normalt inte är fallet _ förutsättas ligga ca 10 % under det hektarvärde som eljest kun- nat dokumenteras.

Värdering av bostadshus

Taxering av bostadshus på jorbruksfastighet bör så långt som möjligt anknytas till förfa- randet vid villataxering. Ett önskemål bör vara att gränsen mellan annan fastighet och jordbruksfastighet ej skall vara avgörande för frågan efter vilken modell ett bostadshus skall taxeras. Följaktligen bör samma bygg- nadsvärdetabell användas för lantbrukets bo- stadshus (brukarens bostad och övriga för driften behövliga bostäder) som för villor inom samma område. Härigenom erhålls indirekt ett hänsynstagande till den värde- höjning som närheten till större tätortscentra eller belägenhet inom attraktivt fritidsom— råde kan medföra. I sammanhanget må erinras om att vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering upprättades särskilda byggnads- värdetabeller för fritidshus med beskatt-

ningsnatur annan fastighet, s.k. F-tabeller. En av utgångspunkterna för upprättandet av F—tabellerna var marknadspriset för äldre jordbruksbyggnader vid försäljning för fri- tidsändamål (se Handledningen s.IV.2:4). Det får förutsättas att F-tabeller upprättas även fortsättningsvis. Också dessa tabeller kan komma till användning vid åsättande av byggnadsvärde på små jordbruksfastigheter inom områden för .vilka tabellerna gäller.

Emellertid utvisar de av utredningen gjor— da undersökningarna att det mervärde, som vid köp av jordbruksfastighet kan anses belöpa på bostadsbyggnadema, inte fullt ut motsvarar de marknadsvärden som kan ob- serveras för villor av motsvarande beskaffen- het och i jämförbara lägen. Som berörtsi avsnitt 8.7 har det dock inte varit möjligt att närmare utreda hur genomslagskraften av byggnadernas tekniska nuvärden varierar med fastigheternas storlek.

Enligt utredningens uppfattning skulle en skälig schablon erhållas om P-tabellema an- vänds oreducerade för fastigheter med en åkerareal upp till omkring två ha och reduce- ras med 15 år 20 % vid en åkerareal därut- över. Ev. skulle gränsen för reduktionen kunna sättas vid något större åkerareal än nämnda två ha. Å andra sidan kan reduktion böra ifrågakomma även vid mindre åkerareal än nyss sagts nämligen i det fall att fastighe- ten omfattar skogsmark av mera betydande omfattning. En ytterligare reduktion kan vara erforderlig vid värdering av arbetarbo- städer och andra sekundära bostadshus, för vilka det är tveksamt om något behov föreligger ur lantbrukssynpunkt och vilka svårligen kan avskiljas till särskild taxerings- enhet avsedd för bostadsändamål.

Bostadshus av exceptionell storlek och beskaffenhet, t. ex. slott och större herrgår- dar, kan givetvis ej värderas med hjälp av P-tabeller utan får värderas från fall till fall. Möjlighet bör finnas att anlita särskild sak- kunnig för värderingen. För dylika fastig- heter bör även kunna ifrågakomma att låta dem taxeras i sådant gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt, varom utredningen fram- lägger förslag i avsnitt 15.3.

Vid utfärdandet av anvisningar för värdering av ekonomibyggnader synes man höra skilja på tre fall, nämligen l) fastigheter med åkerareal av högst 15 a 20 ha och med äldre, omoderna ekonomibyggnader, 2) fastigheter med större åkerareal än nyss sagts eller med halvmoderna eller moderna ekonomibyggna- der samt 3) fastigheter med stora, nybyggda ekonomibyggnader eller med värdefulla spe- cialbyggnader av skilda slag. Den ovan angiv- na arealgränsen hänför sig till södra och mellersta Sverige. I norra Sverige bör arealen sättas lägre.

1) Fastigheter med åkerareal av högst 15 år 20 ha och med äldre, omoderna ekonomi- byggnader

Utredningens undersökningar tyder på att mervärdet för äldre omoderna ekonomibygg- nader på gårdar med 15 år 20 ha åker normalt uppgår till högst omkring 20 000 kr, medan det tekniska nuvärdet är betydligt större. Genomslagskraften hos det tekniska nuvär- det är m. a. o. påfallande låg för denna kategori av fastigheter. Det synes därför skäligen meningslöst att först beräkna ett tekniskt nuvärde och därefter reducera detta med en hög procentsats. För dessa fastighe— ter anser utredningen att en schablontaxe- ring av den typ som visas i tabell 8: 12 skulle vara tillfyllest.

Tabell 8:12 Värde av ekonomibyggnader en- ligt schablonmetod.

Åkerareal Värde av äldre omoderna ekonomi- ha byggnader (kr) skick: sämre än normalt bättre än normalt normalt 5 1 000 5 000 10 000 6—10 5 000 10 000 15 000 11—20 10 000 15 000 20 000

Ledning för bestämmande av de mervär- den som bör väljas för ekonomibyggnader i normalt skick kan erhållas genom den pris-

statistik som grundas på köp av fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervär- de.

2) Fastigheter med mer än 15 å 20 ha äker eller med halvmoderna eller moderna ekono- mibyggnader

För dessa fastigheter, som torde utgöra ca 20 % av det såsom jordbruksfastighet taxera- de fastighetsbeståndet, bör man i princip utgå från en beräkning av det tekniska nuvärdet, som reduceras med hänsyn till nuvärdets genomslagskraft. Beräkningen av det tekniska nuvärdet kan ske med hjälp av metodalternativ 1 eller 2 i Bihang B. Där har rekommenderats ett utnyttjande av alterna- tiv 1 dvs. den mera noggranna metoden. Med hänsyn till att såväl beräkningen av det tekniska nuvärdet som beräkningen av detta värdes genomslagskraft ofrånkomligen är för- enad med osäkerhet, vill utredningen emel- lertid ifrågasätta om inte alternativ 2 skulle ge tillräcklig noggrannhet. Utredningens nyssnämnda undersökning tyder på att ge- nomslagskraften för ekonomibyggnader snabbt ökar till ca 50% när åkerarealen överstiger 15 å 20 ha. Vissa kompletterande undersökningar synes emellertid erforderliga för att närmare fastlägga genomslagskraftens storlek vid varierande fastighetsstorlek och vid olika byggnadsutformningar.

Man synes även böra undersöka möjlighe- ten av att för olika slags ekonomibyggnader (djurstall, lada och loge resp. magasin) upp- ställa tabeller, indelade i olika storleks—, ålders— och standardklasser på motsvarande sätt som skett för bostadshusen i form av P-tabeller. I dessa skulle då också lämpligen kunna inbyggas ett hänsynstagande till ge- nomslagskraften för de tekniska nuvärdena.

3) Fastigheter med stora, nybyggda ekono- mibyggnader eller med värdefulla special- byggnader

Värderingen synes böra grundas på en sådan beräkning av det tekniska nuvärdet som redovisas som metodalternativ ] i Bihang B.

Genomslagskraften bör bedömas från fall till fall. Den torde erfarenhetsmässigt kunna uppskattas till 50—70 %.

För värdering av specialbyggnader och större nybyggda ekonomibyggnader bör fin- nas möjlighet att utnyttja särskild sakkunnig. I regel torde jordbruksfastigheter med dylika byggnader böra taxeras i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt (jfr avsnitt 15.3).

9. Skogstaxerin gen

9.1 Allmänt

Skogstaxeringen har sedan länge haft en väsentlig betydelse för beskattningen av intäkt av skogsbruk och för uttagande av skogsvårdsavgift. Reglerna för skogstaxe- ringen har därför ådragit sig ett särskilt intresse. De grundläggande reglerna för den- na taxering finns i KL. Den närmare utform- ningen av skogstaxeringen och särskilt den värderingsmetod, som därvid skall tillämpas, regleras i Skvl. Vidare finns materiella och processuella regler för skogstaxeringen i utfärdade centrala och lokala anvisningar samt liknande föreskrifter.

Den huvudsakliga regleringen av skogs- taxeringen, nämligen den som sker genom bestämmelsernai Skvl (SFS 1951 : 440), har nu gällt under tre taxeringsperioder, dvs. för de allmänna fastighetstaxeringarna 1957, 1965 och 1970. Då Skvl infördes innebar den en avsevärd förändringi förhållande till reglerna i tidigare gällande instruktion, vilka beskrivs i det följande. Skvl medförde en väsentlig höjning av skogsfastigheternas taxe- ringsvärden, vilka med de tidigare gällande reglerna alltmer awikit från nivån för det allmänna saluvärde efter vilket övriga fastig- heter skulle taxeras. Den ändring av taxe- ringsvärdena, som inträffade då Skvl inför- des och som även sammanhängde med ändrade konjunkturbetingelser, innebari det närmaste en fördubbling av skogens taxe-

ringsvärden. Dessa uppgick sålunda vid 1952 års allmänna fastighetstaxering till ca 5,5 miljarder kr och vid 1957 års taxering till ca 10,5 miljarder kr.

Skvl har i stort sett fungerat på det sätt som eftersträvats. Nivån för skogstaxeringen har numera i avsevärd utsträckning anknutits till taxeringsvärdenivån i övrigt. Sålunda har utfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring — såsom framgår av tabell 3 i professor Carlegrims härvid såsom Bihang A fogade undersökning — blivit att taxeringsvärdeni- vån i fråga om jordbruksfastigheter med betydande skogsbruksvärde inte nämnvärt avviker från taxeringsvärdenivån för sådana jordbruksfastigheter, där huvudparten av vår- det utgörs av jordbruksvärde. Några allvarliga anmärkningar har således inte med fog kun- nat riktas mot det generella utfallet av skogstaxeringen enligt Skvl. Däremot har instruktionen medfört en ojämn taxering inom olika regioner främst beroende på konstruktionen av avdraget för allmänna kostnader.

Enligt utredningens mening får en översyn av värderingsmodellen för skogstaxeringen anses önskvärd — förutom i anledning av vad nyss anförts — även med hänsyn till att denna modell grundas på data från den andra riksskogstaxeringen (1938—1952), vilka nu kan anses föråldrade. Det må vidare fram- hållas att beräkningsmodelleni Skvl förut- sätter, att det föreligger en jämn åldersför—

delning i skogarna. Det aktuella skogstillstån- det i landet karaktäriseras emellertid av en uttalat skev åldersfördelning främst genom överskott av gammal avverkningsmogen skog. Utredningen har bl. a. därför ansett det önskvärt att finna en mera realistisk grund för avverkningsberäkningen.

Skogstaxeringens resultat i fråga om de enskilda taxeringsenhetema är till väsentlig del beroende av tillgången till uppgifter om resp. fastigheter vid taxeringen. Utredningen vill därför lägga ökad vikt vid införskaffan- sådana uppgifter till grund för taxeringen.

l direktiven för utredningen anförs följan- de: det av

”De regler som f. n. gäller för taxering av skogsmark och växande skog återfinns i kommunal- skattelagen (1928: 370) och skogsvärderingsin- struktionen (1951:440). Bestämmelserna är ivissa avseenden föråldrade, bl. a. beroende på att de tillkommit under en tidsperiod då produktionsför- hållandena i skogsbruket var andra än vad de är i dag. I synnerhet gäller detta frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. En lösning av denna fråga har aktualiserats vid flera tillfällen och framstår nu som angelägen.

Skogsvärdet innefattar enligt gällande regler i princip värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbrukets drift. Särskilt förmåns- värde kan dock åsättas när byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för nämnda drift. Frågan om taxeringen av byggnader på skogen är komplicerad och det bör framhållas att de nuvarande reglerna inte är helt tillfredsställande. Bl. a. kan påpekas att det inte finns klara regler för avgränsning i fall då byggnader används både för skogsbruksdrift och för annat ändamål, t. ex. inom jordbruket. Utformningen av dessa regler har vidare ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket.

Skogsvärderingsinstruktionen är även i vissa andra avseenden föråldrad och i behov av översyn, bl. a. i terminologiskt avseende.”

Frågor av grundläggande betydelse för skogstaxeringen har sålunda aktualiserats. De förslag rörande de aktualiserade frågorna, som utredningen framlägger, medför avsevär- da ändringar i Skvl. Med hänsyn till den centrala ställning, som RSV föreslagits kom- ma att ha vid fastighetstaxeringen med bl. a. en omfattande anvisningsskyldighet, kan ifrågasättas om instruktionen bör innehålla en så detaljerad reglering av skogstaxeringen

som nu är fallet. På grund av vad som nu anförts och då utredningen, som tidigare redovisats (avsnitt 5.3.3), beträffande den huvudsakliga värderingsgrunden för skogs— taxeringen föreslår en övergång från värde- ringsgrunden avkastningsvärde till marknads- värde, kan vidare ifrågasättas om det ej är att föredra att skogstaxeringen regleras genom en ny skogsvärderingsinstruktion framför att mycket omfattande ändringar görs i nu gällande Skvl. Grunddragen i värderings- förfarandet samt karaktären av de olika uppgifter rörande de enskilda fastigheterna, som skall ligga till grund för värderingen, torde däremot inte behöva ändras.

I det följande redovisas utöver historik de gällande reglerna för skogstaxeringen i KL och Skvl samt i andra författningar ochi anvisningar samt utredningens överväganden och förslag inom hithörande områden.

9.2 Historik Före 1921

Under senare delen av 1800-talet beskattades skogen genom att bevillning uttogs med viss procent av fastigheternas taxeringsvärden. Skogens och skogsmarkens värde skulle vid fastighetstaxeringen beräknas efter samma grund, som gällde för fastighet i övrigt, nämligen det allmänna saluvärdet. Denna värderingsgrund behölls även i de förslag till KL, som framlades av 1910 års kommu- nalskattesakkunniga. Man diskuterade ingå- ende om saluvärdet eller avkastningsvärdet skulle ligga till grund för värdering av skog och skogsmark. En av de sakkunniga, C. W. Landén, framhöll bl. a. att ett riktigt saluvär— de och ett riktigt avkastningsvärde för sko- gen borde vara detsamma.

I prop. 1920: 191, som delvis utarbetades på grundval av de förslag, som kommunal- skattesakkunniga avlämnat, behölls saluvär- det som värderingsgrund vid skogstaxering- en. Saluvärdesprincipen var emellertid för skogens del modifierad. Värdet skulle beräk- nas efter skogens värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och

fortsatt skogsbruk och inte på grund av dess värde vid fullständig realisation. Vid riks- dagsbehandlingen godtogs inte förslagen i sagda proposition. Kommunalskatteutskot- tet uttalade samtidigt som man i princip avvisade propositionen — att utskottet ansåg det nödvändigt att förnyad utredning av frågan rörande den kommunala beskattning- en av skog blev ofördröjligen igångsatt. Med avseende å grunderna för uppskattning av fast egendoms värde framhöll utskottet i sammanhang därmed såsom i främsta rum- met av vikt, att nya rationella grunder för skogstaxeringen blev utarbetade och förelag- da riksdagen så tidigt, att de kunde komma till användning redan "vid den allmänna fastighetstaxering, som borde verkställas år 1922. Skulle utredningen om skogsbeskatt— ningen inte hinna föras så långt, att förslag därutinnan kunde föreläggas 1921 års riks— dag borde dock i varje fall föranstaltas om en revision av gällande bestämmelser i ämnet, som möjliggjorde en enhetligare och riktigare skogstaxering.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. För att utreda frågor om fastighetstaxering- en och den kommunala skogsbeskattningen tillsattes 1920 års skogsbeskattningskom- mitté.

Skogsbeskattningskommitténs förslag

Skogsbeskattningskommittén avgav år 1921 sitt förslag till förordning om allmän fastig- hetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.

Förslagets grundläggande princip var att fastighets värde skulle uppskattas efter all- männa saluvärdet. Från denna princip före- slogs emellertid undantag för skog och skogsmark, som skulle upptas till det värde som de kunde anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. I anvisningarna till den föreslagna 65 KL anfördes bl. a.:

"Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till de värden

de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion, som finnes dessa anvisningar bilag .”

Skogsbeskattningskommitténs förslag fram— lades i prop. 1921: 214, som antogs av riksdagen att gälla vid 1922 års allmänna fastighetstaxering.

Tiden 1922—1940

Under denna period bibehölls de regler för taxering av skog och skogsmark, som antogs till 1922 års allmänna fastighetstaxering, i stort sett oförändrade. Enligt dei 1921 års skogsvärderingsinstruktion intagna grund- principerna tillgick värderingen av skogs- marken och skogen så, att man uppskattade värdet av den årliga virkesavkastningen från marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliserades efter viss procent- sats.

Det antal årsavkastningar, varmed man skulle räkna vid kapitaliseringen, fördelades därvid på skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet unge- fär 18% kom att belöpa på marken och återstoden på skogen (vid 1922 års fastig- hetstaxering ansågs 3 normala årsavkastning- ar belöpa på marken och 13,67 på skogen; vid 1928 och 1933 års taxeringar var motsvarande siffror 3,5 och 16,5 samt vid 1938 års 4,5 och 20,5, svarande mot en kapitaliseringsprocent av resp. 6, 5 och 4). Det i enlighet därmed fastställda värdet för marken ansågs utgöra markens taxerings- värde. Det erhållna värdet för skogen där- emot ansågs användbart som omedelbart uttryck för skogsvärdet endast om skogstill- gången var normal, vilket uttrycktes med att den s. k. relativa skogstillgången var 1,0.

Avvek skogen beträffande virkesförrådet eller dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklass samt grövre och klenare dimensioner från det tillstånd, som ansågs motsvara normal skogstillgång, jämka- des skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som gav uttryck för relativa skogstillgången i det särskilda

fallet, alltså med t.ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången var mindre än normal, och med 1,1, 1,2 etc., om skogstillgången var större än normal.

Årsavkastningens värde för en viss fastig- het bestämdes av fyra faktorer: skogsmarks- areal, bonitet, rotvärde och allmänna om- kostnader för skogsbruket. Boniteten ut- tryckte markens virkesavkastningsförmåga och angavs i tal, avsett att motsvara markens årliga avkastning, angiven i kubikmeter per hektar, under förutsättning att skogsbruket bedrevs efter rationella grunder och att skogstillgången var normal. Rotvärdet avsåg värdet av normala virkesavkastningen, ut- tryckt i nettopris per kubikmeter på rot och fastställt för varje fastighet på grundval av genomsnittsprisen för olika sortiment under i regel den närmast förflutna femårsperio- den. De allmänna omkostnaderna avsåg kostnader för skogsvård, förvaltning m.m. och skulle generellt beräknas till viss del (enligt bestämmelserna för allmänna fastig- hetstaxeringarna åren 1922 och 1928 1/4, därefter 1/3) av det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet av årliga virkesav- kastningen.

De mest väsentliga förändringar av taxe- ringen av skogsfastigheter som företogs un- der perioden l922—1940, var de som ge- nomfördes 1932 och som avsåg taxeringen av byggnader på skogen (SFS l932:291). Dessa bestämmelser grundade sig på förslagi prop. 19321220, enligt vilken byggnad å skogsmark skulle uppskattas för sig med skäligt belopp såsom särskild förmån å skogsmark. Förutsättning härför var dock att byggnaden i fråga ej ansågs inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd på taxe- ringsenheten, som inräknades i de för inägor- na tillämpade enhetsvärdena.

Frågan om skogstaxeringen aktualiserades under ifrågavarande period ytterligare några gånger. Sålunda uttalades under förarbetena till 1938 års allmänna fastighetstaxering, att vissa brister vidlådde de gällande grunderna för värdering av skogsmark och dårå växande skog, särskilt vad beträffar reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande (prop.

19371281 5. 38 och 85). Vidare ändrades kapitaliseringsprocenten för värdet av den årliga virkesavkastningen vid tre tillfällen. Procentsatsen var vid 1922 års taxering 6, vid 1928 och 1933 års taxeringar 5 och vid 1938 års taxering 4.

Tiden 1941—1950

I skrivelse till Kungl. Maj: t den 6 mars 1940 hemställde kommunalskatteberedningen om undersökning för att utröna, om inte en förbättring av taxeringsresultatet var möjlig genom jämkning i eller bättre utformning av grunderna för skogstaxeringen. I anledning härav fick domänstyrelsen i uppdrag att verkställa sådan undersökning.

År 1941 avlämnade 'domänstyrelsen för- slag till vissa ändringar i KL samt till ny skogsvärderingsinstruktion (SOU 1941:23). Förslaget innefattade en ny metod för taxering av skogsfastigheter. De svagheter, som vidlådde den gällande metoden, hade enligt domänstyrelsens uppfattning varit av så allvarlig karaktär, att domänstyrelsen sett sig nödsakad att avstå från att söka åstad- komma en förbättring av densamma.

Domänstyrelsen diskuterade först förhål- landet mellan allmänna saluvärdet och av- kastningsvärdet på skogen. Därvid anfördes (s. 6 och 7):

"Den nu angivna metoden för värdering av skogsmark och därå växande skog avser att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. Det har tidigare i olika sammanhang .orts gällan- de, att ett så bestämt värde icke skulle överens- stämma med det allmänna saluvärdet, vilket skulle mera rätta sig efter skogens värde vid ett omedel- bart tillgodogörande, det i skogslitteraturen så kallade realisations— eller slaktvärdet. Detta torde dock vara en sanning med modifikation. Uthålligt skogsbruk lärer, bl. a. med hänsyn till kapitalplace- ringens säkerhet, i allmänhet giva det bästa ekonomiska utbytet. En ”förståndig köpare” av skogbeväxt mark bör därför beräkna det pris han vill betala för marken efter den avkastning han kan få vid dylikt skogsbruk. Den åsikten, att allmänna saluvärdet på en skog i allmänhet ej skulle överensstämma med avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk, torde vara föranledd därav att det vid växlande virkespris kan visa sig giva bättre ekono- miskt utbyte med mycket stora awerkningar, motsvarande flera eller många årsuttag särskilt goda år, än med jämnt fördelade på längre sikt awägda

årliga avverkningar. Att man för utnyttjande av en gynnsam konjunktur på en gång awerkar vad som egentligen borde uttagas under en följd av år behöver emellertid i och för sig icke innebära, att man går utom ramen för vad, som kan betecknas såsom uthålligt skogsbruk. Om det med hänsyn till virkesprisen är fördelaktigt att visst är göra ett mycket stort virkesuttag, kan givetvis en köpare frestas att betala mera för fastigheten än som motsvarar ett med hänsyn till strängt uthålligt skogsbruk med jämna årsavverkningar uträknat avkastningsvärde, därvid man får förutsätta att virkesprisen åter skola sjunka till de för längre tid beräknade medelprisen eller därunder. Att dylika fall inträffa är lika naturligt som att priset på en jordbruksegendom påverkas av konjunkturerna på marknaden för jordbruksprodukter. Lika litet som man, när det gäller jordbruk, bör lägga saluvärdet under ett år med goda konjunkturer till grund för egendomens taxeringsvärde, som skall gälla under en femårsperiod, lika litet bör man låta förhål- landet på virkesmarknaden under ett år med särskilt goda pris ensamt vara avgörande för skogens taxeringsvärde. Men lika litet som man anser sig awika från regeln om att jordbruksegen- domen skall taxeras efter saluvärdet, därför att man icke helt följer konjunkturerna i fråga om dylik egendom, lika litet har man anledning anse sig awika från denna regel, därför att man låter virkesprisen under en viss längre period vara utslagsgivande för taxeringen av skogen. Det torde sålunda kunna göras gällande, att vid taxering av skog taxeringsvärdet bör i stort sett överensstämma med allmänna saluvärdet, därvid detta begrepp tages som uttryck för ett stabiliserat, av tillfälliga konjunkturer oberoende värde.”

Domänstyrelsen anförde vidare (5. 10— 12):

"Enligt nu gällande regler för skogstaxering beräknas värdet genom kapitalisering av den beräk- nade årliga avkastningen av skogen. Denna metod är emellertid i sitt oförmedlade skick användbar endast om avkastningen beräknas utfalla med lika stora belopp årligen i all framtid. Därest avkast- ningen växlar eller utfaller oregelbundet, är kapita- liseringsmetoden däremot ej användbar. Detta bety- der icke, att avkastningen, för att kapitaliserings- metoden skall kunna användas, behöver utfalla med exakt samma belopp varje år. Om avkast- ningen varierar i avseende å storleken och tidpunk- ten när den utfaller, men dessa variationer icke äro alltför stora, kan man vid kapitaliseringen nöja sig med en genomsnittsberäknjng av avkastningen. "[en om variationerna äro alltför stora, om t. ex. avkastningen under den närmaste tiden avviker från den på längre sikt beräknade medelavkastningen i sådan utsträckning, att detta väsentligt inverkar på värdet, är kapitaliseringsmetoden icke längre an- vändbar. Då måste man tillgripa en annan metod för värderingen. Om man fortfarande vidhåller kravet på ett avkastningsvärde, finns det intet annat sätt att gå tillväga än att beräkna de i framtiden utfallande avkastningsbeloppen var för

sig samt med hänsyn till tiden, när de väntas utfalla, diskontera de sålunda beräknade beloppen till nutidsvärden, därvid taxeringsvärdet kommer fram som summan av de till nutidsvärden diskonte- rade beloppen. Det är denna metod (diskonterings- metoden), som angivits i det förut återgivna styc- ket av skogsvärderingsinstruktionen.

Kapitaliseringsmetoden passar på grund av det förut sagda egentligen endast för skogar, som skötas enligt på längre sikt fastställda hushållnings- planer så att det som normalt ansedda förrådet får stå kvar som producerande virkeskapital, under det att tillväxt däröver uttages som avkastning. Då sådana skogar emellertid förekomma endast i ringa utsträckning, har i taxeringsmetoden måst in- rymmas möjlighet till korrigering av de värden, som kapitalisering av normal avkastning i de särskilda fallen skulle giva, och detta har skett genom införande av faktorn relativ skogstillgång. Denna är sålunda en korrektionsfaktor, varmed det felaktiga värde kapitaliseringsmetoden giver i varje särskilt fall skall multipliceras för att det riktiga värdet skall kunna erhållas. Det är av detta skäl som man icke kunnat finna något annat allmängiltigt sätt att definiera faktorn relativ skogstillgång än att angiva, att denna kan erhållas genom att dividera det genom användning av diskonteringsmetoden uträk- nade värdet å den växande skogen med det genom kapitalisering av normala årsavkastningen erhållna värdet.

På grund av de erinringar, som sålunda kunna riktas mot den gällande värderingsmetoden, och då denna, som förut framhållits, icke kan sägas i praktiken hava på ett tillfredsställande sätt fyllt sitt ändamål — låt vara att den, jämfört med tidigare tillämpade metoder, innebar ett mycket stort framsteg synes det ur alla synpunkter vara fördelaktigt att övergå till en tillämpning av den för svenska förhållanden i flertalet fall lämpligare direkta diskonteringsmetoden. Med den kän- nedom man nu har om skogarna i vårt land, inhämtad i första rummet genom den under åren 1923—1929 verkställda riksskogstaxeringen, torde en sådan övergång — till skillnad från vad som var fallet vid de nuvarande taxeringsbestämmelsernas tillkomst — numera ej möta allt för stora hinder. Därigenom skulle man också vinna, att man vid taxeringen kunde mera direkt än vad nu är fallet utgå från det vid taxeringstillfället befintliga faktiska virkesförrådet och dess sammansättning i fråga om grövre och klenare dimensioner. Beträf- fande de planmässigt skötta skogarna skulle man alltså kunna grunda uppskattningen direkt på de förefintliga hushållningsplanerna, och beträffande övriga skogar torde det ej heller, om man tillämpar så enkla principer som möjligt, möta alltför stora svårigheter att få fram någorlunda riktiga grundvär- den. Det torde sålunda, och detta gäller såväl skogligt utbildade taxeringsmän som andra, vara betydligt lättare och kännas mera betryggande att vid enbar bedömning fastställa, hur mycket en skog ungefärligen innehåller av barrskog och lövskog samt hur den förstnämnda är fördelad på grövre och klenare skog (timmerskog, massaved- skog och vedskog), än att fastställa hur det för

tillfället å skogen befintliga virkesförrådet förhåller sig till det virkesförråd, som skulle finnas å skogen, om denna befunne sig i ett tänkt normaltillstånd. På grund av vad nu anförts har domänstyrelsen utarbetat ett förslag till helt nya värderingsgrun- der, som i det följande närmare utvecklas.”

Domänstyrelsens förslag innebar bl. a. att skogsmarksvärde ej skulle åsättas.

Genom domänstyrelsens försorg verkställ- des vissa provtaxeringar av skogsfastigheter enligt de grunder, som styrelsen föreslagit. Sedan förslaget jämte redogörelse för prov— taxeringama remitterats till åtskilliga myn- digheter och sammanslutningar och yttran- den avgetts i anledning därav, lät chefen för finansdepartementet ytterligare utreda frå- gan inom departementets skatteberedning. Den verkställda utredningen resulterade i förslag till ändringar i KL och till ny skogsvärderingsinstruktion, avsedda för tillämpning av de av domänstyrelsen före- slagna grunderna. Förslaget framladesi prop. 1944: 240. I bevillningsutskottets betänkan- de (nr 35) i anledning av propositionen hemställdes att med genomförandet av den föreslagna metoden skulle anstå till den efter 1945 års fastighetstaxering följande all- männa fastighetstaxeringen. Som skäl för att tillämpningen av den nya metoden skulle uppskjutas anförde bevillningsutskottet bl. a. att den senaste riksskogstaxeringen, vars siffror hade stor betydelse för metoden, endast ägt rum i ett fåtal län medan för övriga län endast siffror från 1923—1929 års riksskogstaxeringar fanns att tillgå. Vidare skulle den tid som återstod till 1945 års taxering inte räcka till för det Skogstekniska förberedelsearbete, som krävdes för den nya metoden.

1944 års riksdag beslöt i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt.

Till statsrådsprotokollet den 12 december 1947 uttalade chefen för finansdepartemen- tet att för 1949 års riksdag borde framläggas förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog i huvudsaklig överensstämmelse med det i prop. 1944: 240 framlagda förslaget till ny metod för taxe- ring av skogsfastigheter. Dessförinnan borde

emellertid verkställas en överarbetning av den nya taxeringsmetoden i syfte att i görligaste mån förbättra densamma. Kungl. Maj:t bemyndigade för sådant ändamål samma dag departementschefen att tillkalla fyra sakkunniga. De sakkunniga, vilka antog benämningen 1947 års skogstaxeringssak- kunniga, avgav år 1949 sitt betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och växande skog (SOU 1949: 60).

] betänkandet lämnades en utförlig motivering till de framförda förslagen (s. 59 f.). Dessa hari allt väsentligt legat till grund för nu gällande Skvl, som beskrivs under avsnitt 9.4.1.

Tiden 1951—1960

Den allmänna fastighetstaxering, som för- fattningsenligt skulle ha verkställts 1948, uppsköts till 1952 (SFS 1949: 131 och 1950: 27). Vid denna fastighetstaxering var det avsett att den nya metoden skulle tillämpas vilket föreslogs i prop. 1951239; BeU 1951131. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen kom man emellertid i de båda kamrarna till olika resultat i vad avsåg frågan om den nya metoden överhuvudtaget skulle införas. Efter hemställan av bevillnings- utskottet (1951 : 55) beslöt riksdagen som en kompromiss att anta den nya metoden men att låta den gamla metoden gälla vid 1952 års taxering och den nya först vid 1957 års taxering.

Särskilda sakkunniga verkställde därefter en utredning, innefattande bl. a. en jämförel- se av de båda metoderna inom vissa områden vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. De sakkunniga redovisade resultatet av sin ut- redning den 18 oktober 1955. Utredningen innefattade samtidigt en viss överarbetning av den nya metoden.

Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet (1956: 37) godtog riksdagen i prop. 1956: 71 framlagt förslag att den nya över- arbetade skogsvärderingsinstruktionen skulle gälla vid 1957 års allmänna fastighetstaxe- ring. Den nya förordningen benämndes för-

ordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion) (SFS 1951 : 440 och 1956: 179).

Tiden 1961—1970

1964 överfördes de uppgifter som enligt Skvl ålegat statens skogsforskningsinstitut på skogshögskolan, i vilken skogsforsknings- institutet dåmera efter omorganisation in- gick (SFS 1964: 116; prop. 1964: 103, BeU 1964: 46).

1966 års fastighetstaxeringskommittéer tog i sitt betänkande ”Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar” (SOU 1968: 32) upp bl. a. en del frågor avseende skogstaxeringen. Därvid fö- reslogs att skogsmarksvärde — vilket tidigare ingått i jordbruksvärdet men där särredovi- sats och skogsvärde skulle slås samman till ett skogsbruksvärde, varvid skogsmarksvär— det dock alltjämt skulle särskilt angivas. I betänkandet anfördes härom bl. a. (s. 62):

”Vid sina överväganden av frågan om en uppdel- ning av skogens värden alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och skogsvärde har kommittén kommit till den uppfattningen att en sådan uppdelning ej längre behövs ur annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning av skogens värden på skogsmarksvärde och skogsvärde bör därför slopas, därest gällande regler för skogsbe- skattningen — som nu är föremål för särskild utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering — ändras så att dylik upp- delning ej därefter är påkallad av sist antydda skäl. Detta medför en omfattande överarbetning av reglerna i skogsvärderingsinstruktionen.”

I betänkandet föreslogs även att ytterliga- re ett rummariskt förfarande skulle införasi Skvl för uppskattningen av skogsvärdet på fastigheter med en skogsmarksareal, under- stigande 25 hektar, och där skogsuppskatt- ningshandling e. d. ej fanns. Vidare föreslogs att bestämmelserna i Skvl om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal före- komst av kalmark skulle upphöra att gälla och att dei KL och Ska intagna bestämmel- serna om skogsbete skulle utgå.

Beträffande byggnader på skogen, vilka på grund av bestämmelserna i 9 & KL och

anvisningarna till denna paragraf regelmässigt åsatts värde såsom särskild förmån (över- byggnad), föreslogs att särskilt förmånsvärde ej längre skulle åsättas, då värdet av dessa byggnader fick anses ingå i skogsvärdet.

Fastighetstaxeringskommittéerna tog även upp frågan om det avdrag för allmänna kostnader, som får göras enligt avdelning B punkt 7 i Skvl. I betänkandet anfördes därom (s. 65):

”Avdraget för allmänna kostnader avser enligt nu gällande skogsvärderingsinstruktion kostnaderna för skogsbrukets förvaltning och bevakning, for skogens vård, för föryngrings- och skyddsåtgärder, för väg— och dikesunderhåll samt för skogsindelning ävensom sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft, som ej inryms i direkta awerknings- och transportkostnader, samt vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 % av skogskubik- meterpriset. Avdragets storlek har före införandet av den nya skogsvärderingsinstruktionen varierat.

Kommittén anser att utformningen av avdraget för allmänna kostnader bör tas under omprövning till 1975 års allmänna fastighetstaxering, därvid synes böra utredas om ej en kombination av ett procentuellt avdrag på skogskubikmeterpriset och ett fast avdrag per hektar skulle medverka till en bättre balans mellan skogsvärdena i södra och norra Sverige. Detta senare avdrag kan möjligen utformas som ett i absolut tal angivet avdrag per skogskubik- meter."

I prop. 1968: 154, vilken antogs av riksda- gen (BeU 1968172; SFS 19681729 och 731), föreslogs beträffande skogstaxeringen bestämmelser som överensstämde med vad fastighetstaxeringskommittéerna föreslagit i sitt betänkande. I propositionen uttalade sig föredragande departementschefen särskilt i några frågor angående skogstaxeringen. Be- träffande byggnader på skogen anförde han (s. 98 f.):

"Frågan om taxeringen av byggnader på skogen har föranlett meningsbrytningar vid remiss- behandlingen. Av de remissinstanser som tagit upp frågan har de flesta haft synpunkter som stämmer överens med vad som anförts i kommittéförslaget. Dock har riksskattenämnden framhållit att frågan är komplicerad och att den bör anstå till den fortsatta översyn som förutsätts skola ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelser- na i Stockholms och Hallands län avstyrker förslaget. Andra uppfattningar som kommit till synes är att man bör utarbeta normer för be- dömning av olika skogsägarkategoriers behov av byggnader på skogen i skilda delar av landet samt att det närmare bör preciseras vilka byggnader som

avses ingå i skogsvärdet. — Numera torde finnas byggnader på endast ett mindre antal av landets skogar. Materiellt sett är, som kammarrätten påpekat, frågan om taxering av byggnaderna beroende av om det är berättigat eller inte att vid fastighetstaxeringen göra skillnad mellan skogsfas- tigheter med byggnader och sådana fastigheter utan byggnader. Frågan har vidare samband med ut- formningen av reglerna beträffande avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. Dessa regler har jag berört något i avsnittet Allmänna synpunkter m.m. Jag kan ansluta mig till den lösning som tagits upp i kommittéförslaget. Jag vill med anledning av vissa remissyttranden dock framhålla att om byggnader som är behövliga för skogsbruks- drift exempelvis hyrs ut på den allmänna markna- den, dessa bör taxeras särskilt. Detta torde kunna ske enligt gällande regler i 8 & KL.”

Bevillningsutskottet vid 1968 års riksdag anförde följande beträffande byggnader på skogen (BeU 1968: 72 s. 29):

"De nuvarande metoderna för värdering av byggnader på skogen låter sig svårligen förena med de principer som gäller vid inkomstbeskattningen för beräkning av värdeminskningsavdrag för bygg- nader. Utskottet är medvetet om att en samordning av bestämmelserna är komplicerad och kräver ingående överväganden. Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att bestämmelserna om taxering av byggnader på skogen och reglerna om värdeminskningsavdrag för byggnader på jord- bruksfastighet blir föremål för fortsatta övervägan- den inom fastighetstaxeringskommittéerna.”

Om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket uttalade departementschefen i prop. 1968: 154 (s. 45 f.):

”Enligt kommittéförslaget bör utformningen av avdraget för allmänna kostnader omprövas till 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vid remissförfarandet har allmänt vitsordats att nuvarande regler om avdrag för allmänna kostnader bör ses över. På vissa håll har man beklagat att kommittéförslaget inte innehåller en konkret lös- ning redan nu. lxt har t.o.m. begärts att den kommitté som behandlat frågan skulle få i uppdrag att lämna förslag på en interimistisk lösning.

Det är även enligt min mening angeläget att frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogs- bmket löses på ett tillfredsställande sätt. Nuvaran- de regler har lett till ojämnheter, speciellt mellan de norra och södra delarna av landet. De skyddsåt- gärder som vidtogs inför 1965 års allmänna fastighetstaxering (se SFS 1964: 117) har visat sig inte vara tillfyllest. En omläggning av de regler som finns i avdelning B punkt 7 Skvl om avdrag för allmänna kostnader fordrar emellertid omfattande förarbete. Detta förarbete torde inte hinnas med före 1970 års fastighetstaxering utan först till 1975 års taxering. Jag avvaktar f. n. prisutvecklingen på

virke i olika delar av landet innevarande höst och den sammanställning av dessa priser som jag avser låta göra. Nästa års riksdag avser jag att föreslå sådana jämkningar i den prisnivå som ligger till grund för beräkningen av skogsbruksvärdet att de tidigare nämnda ojämnheterna mellan norra och södra Sverige i möjlig mån försvinner."

9.3 Regleri KL om skogstaxering

I KL lämnas regler för taxering av skogsfas- tigheter främst i 7—10 55. Dessa paragrafer behandlar frågorna om beskattningsnatur, taxeringsenhet, värdering och delvärden. I det följande redovisas föreskrifterna om skogstaxering i nämnda paragrafer samt de anvisningar berörande skogstaxeringen, som RN meddelat inför 1970 års taxering.

9.3.1 Gällande regler a) Beskattningsnatur; 7 5

I 75 lämnas regler om fastighets beskatt- ningsnatur. Däri föreskrivs att fastighet eller del av fastighet skall taxeras som jordbruks- fastighet bl.a. om den används för skogs- bruk.

Enligt punkt 2 av anvisningarna till 75 fordras det för att fastighet skall anses vara använd för skogsbruk, att arealen skogsmark inte är alltför ringa. Den omständigheten, att någon ringa virkestillgång finns på fastighet, där bostaden är det väsentliga, utgör inte hinder för att fastigheten i sin helhet taxeras som annan fastighet.

1 punkt 3 av anvisningarna sägs att om förädlingsindustri, vilken inte är att anse som skogsbruk, drivs på en skogsegendom, detta inte medför att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastighet. Om byggnader och andra inrättningar för förädlingsindu— strin såsom förvaltar- och arbetarbostäder, sågverk, träsliperi o. d. är uppförda på egendomen, skall visserligen dessa byggnader med anläggningsområden taxeras som annan fastighet men inte egendomen i övrigt.

I punkt 5 av anvisningarna hänvisas i fråga om vad som är att hänföra till skogsbruk till anvisningarna till 21 5. 1 punkt 2 av anvis—

ningarna till denna paragraf sägs beträffande skogsbruk främst:

"Skogsbruk, varmed avses egen eller arrenderad fastighets utnyttjande för skogshantering, anses såsom ett särskilt sätt att utnyttja fastigheten och räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.”

I samma anvisningspunkt anges även i vilka fall skogsavverkning på grund av av- verkningsrätt är att hänföra till skogsbruk. Detta är fallet om skattskyldig förbehållit sig sådan rätt vid avyttring eller annan överlåtel- se av sin fastighet. Under skogsbruk inbe- gripes även avyttring av sålunda förbehållen skogsawerkningsrätt.

I punkt 2 av anvisningarna till 21 & sägs vidare:

”Har den, som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter av skogsbruket såsom tjära o.dyl., anses denna verk- samhet som skogsbruk, där den varit av mindre omfattning eller väsentligen avsett husbehov. Har dylik verksamhet däremot varit av större omfatt- ning och bedrivits med särskilda anordningar av stadigvarande art, t. ex. fasta kolugnar, fasta tjär- ugnar eller dyl., anses särskild rörelse föreligga.”

Inför 1970 års fastighetstaxering utfärda- de RN anvisningar till ledning vid bestäm- mandet av fastighets beskattningsnatur. För de regler, som därvid angetts av RN för gränsdragningen mellan å ena sidan jord- bruksfastigheter och å andra sidan villafastig- heter och övriga småhusfastigheter, har redo- görelse tidigare lämnats (se avsnitt 4.1 ).

Därvid har även berörts de anvisningar som RN lämnat för gränsdragning mellan dels jordbruksfastighet och exploateringsfas— tighet och dels jordbruksfastighet och vissa speciella fastigheter.

Beträffande gränsdragningen i fråga om exploateringsfastighet sägs i Handledningen att fastighet, som används för skogsbruk, skall taxeras som jordbruksfastighet även om den inom en nära framtid kan förväntas bli exploaterad för bebyggelseändamål. Såsom speciella fastigheter anges dels allmänna platser (väg— och parkmark) såsom s. k. grönområden, dels vissa specialområden så- som t. ex. område för kommunikationsända-

mål, rekreationsändamål, naturreservat, skjutfältsområde. De åsyftade speciella fas- tigheterna borde enligt Handledningen taxe- ras som annan fastighet om det inte var påtagligt att de åtminstone delvis användes för jordbruk eller skogsbruk. Användning för skogsbruk ansågs därvid i regel inte föreligga om området var mindre än 20 hektar.

b) Taxeringsenhet; 8 &

l 8 & lämnas föreskrifter om vad som avses med taxeringsenhet. Huvudregeln är att kameral enhet skall utgöra taxeringsenhet. Från huvudregeln görs undantag —- beroende främst på ägareförhållanden samt på fastig- hetens användning — för vissa fall då en fastighet bör uppdelas på flera taxerings- enheter och då flera fastigheter eller delar därav bör slås samman till en taxeringsenhet. Beträffande skogen uttalas därvidi 8 & vid d) samt i punkt 3 av anvisningarna till denna paragraf att till särskild taxeringsenhet bör avskiljas skogsområde, vilket är att anse såsom brukningsenhet, samt vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvalt- ning. l nämnda anvisningspunkt anges när- mare vilka skogsområden och samfälligheter som avses. l anvisningspunkten sägs:

”Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, bo- ställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibelopp skall enligt 475 upptagas såsom skattepliktig inkomst för innehava- ren (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvalt- ning ställd samfälld skog, såsom de 5. k. besparings— skogarna och vissa s.k. skogsundantag i Koppar- bergs län. Såsom brukningsenhet må ock behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock)."

1 punkt 2 av anvisningarna till 8 & lämnas föreskrifter som innebär att byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader på annans mark skall utgöra särskild taxerings- enhet. Bland de undantag från denna regel, som nämns, är byggnad på mark, som byggnadens ägare innehar med besittnings- rätt på obegränsad tid, t.ex. byggnad på

skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd.

RN lämnade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering vissa anvisningar om be- stämningen av en taxeringsenhets omfatt- ning. Skogsbrukets byggnader behandladesi stort sett på samma sätt som jordbrukets byggnader i övrigt och några särskilda utta- landen om skogsbruksbyggnaderna gjordes inte. Det huvudsakliga innehållet i anvisning- arna var att en fastighetsägares bostads- och administrationsbyggnad på en jordbruksfas- tighet inte skulle om den var den enda för permanent bostadsändamål användbara byggnaden på fastigheten — aVSkiljas från taxeringsenheten i övrigt utan tillsammans med denna bilda en taxeringsenhet. Inte heller personal— och pensionärsbostäder skul- le avskiljas till särskild taxeringsenhet. Det uttalades emellertid att frågan om i vissa fall byggnader skulle anses behövliga som admi— nistrationsbyggnader för skogsbruket och taxeras tillsammans med jordbruksfastighe- ten i övrigt tidigare ansetts svårbedömd. Om byggnader, aVSedda för arbetskraft i skogs- bruk, var belägna utanför den skogsfastighet, sorn taxerades, skulle enligt anvisningarna byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet (Handledningen s. 11.119 och III.4: 5).

c) Värdering; 9 &

l 9 & görs för ”område, som utgöres av skogsmark och växande skog” det undanta- get från huvudprincipen om värdering efter allmänna saluvärdet, att sådant område skall tas upp ”till det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk”. — I paragrafen liksomi punkt 4 sista stycket av anvisningarna till denna sägs att om skogsfastigheten i fråga har högre värde vid användning för exploate- ring, den skall taxeras efter allmänna saluvär- det. Principerna för skogstaxeringen utveck- las i punkt 4 av anvisningarna till 9 &, däri stadgas att värdet av det uthålliga skogsbru— ket skall beräknas enligt grundemai Skvl, dvs. efter avkastningsvärdet. Vidare stadgas att åtskillnad skall göras vid uppskattningen

mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån på skogsmarken.

Beträffande skogsmark lämnas en de- finrtion, enligt vilken som sådan mark , på sätt närmare utvecklas i Skvl — skall upptas ”all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion”. Till skogsmark skall ej räknas impediment.

Särskild förmån på skogsmarken skall uppskattas för sig till det värde den har för taxeringsenheten i fråga. Värdet skall ingå i delvärdet värde av särskilda tillgångar. Som exempel på sådan förmån nämns jakt, byggnad på skogen och servitutsrätt. Bygg- nad behövlig för skogsbruksdriften anses emellertid ingå i skogsvärdet samt skogskojor och andra liknande mera tillfälliga byggnader i skogsmarksvärdet.

RN har i Handledningen lämnat följande anvisningar om vad som bör hänföras till skogsmark (s. 11.1: 11 resp. IIl.4: 9):

”Mark, som antingen är skogbärande eller skulle kunna göras skogbärande utan mera omfattande grundförbättringar och inte är att hänföra till åker, tomt och trädgård, kultiverad betesmark eller annan gräsbärande mar (i sammanhanget görs hänvisning till Skvl) och

”Till skogsmark hänförs all mark med skog, som under ideala förutsättningar i fråga om trädslag och skogstillstånd kan beräknas uppnå en medelpro- duktion om minst en skogskubikmeter per ha och år under en 100-årig omloppstid (växttid jämte kalmarkstid). Hit räknas sålunda inte 5. k. skogliga impediment, vilka i stället hänförs till övrig mark. — Till övrig mark räknas även kraftlednings— gator."

Även beträffande förmåner på skogsmar— ken har RN meddelat en del anvisningar. Tämligen utförliga rekommendationer har sålunda lämnats avseende värderingen av jakt både på skogsmark och annan mark på jordbruksfastighet. Huvudprincipen har där- vid angetts vara att värderingen skall ske genom kapitalisering efter 6 % av den netto- avkastning, som fastighetsägaren genom ut— arrendering får eller kunnat få av jakten på sin fastighet. Vidare sägs bl. a. att, för att jaktvärde skall åsättas, områdets areal bör vara så stor som fordras för licens att fälla en älg, samt att värde av jaktstugor inte skall

inräknas i jaktvärde (jfr Handledningen s. III.6: 6 och 7).

RN har i sina i Handledningen intagna anvisningar beträffande byggnad på skogen uttalat (s. III.4: 5):

”Exempel på byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift är bostads- byggnader för skogsarbetare, skogsförvaltare och pensionerad personal i skogsbruket ävensom servi- cebyggnader, garage, förråd etc. för skogsbruksdrif- ten på fastigheten. Dessa byggnader inräknas i skogsvärdet under förutsättning att de är belägna på den skogsfastighet, som taxeras. Byggnader som är belägna på en skogsbruksfastighet och används för arbetskraft i fastighetens skogsbruk, har brukat betecknas som byggnader på skogen.

Byggnader och anläggningar på en skogsfastighet kan till viss del utgöra överbyggnad.

Om byggnader, avsedda för arbetskraft i skogs- bruk, är belägna utanför den skogsfastighet, som taxeras, skall byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet.”

I fråga om servitut har RN uttalat att kraftledningsservitut vid den tjänande fastig- hetens taxering skall minska skogsmarksvär— det och att rätt till skogsfång skall minska skogsvärdet. Vidare har angetts att då servi- tutsvärde sålunda dras av från en fastighets skogsmarksvärde eller skogsvärde servituts- värdet skall beaktas vid värderingen av den härskande fastigheten (jfr Handledningen s. IIl.4: 3).

d) Delvärden," 10 %

De särskilda värden (delvärden) i vilka värde av skog, skogsmark och särskilda förmåner på skogsmark kan ingå är f. n. 1) skogsbruksvärde 2) värde av särskilda tillgångar och 3) exploateringsvärde.

Med skogsbruksvärde förstås enligt punkt 3 av anvisningarna till 10 & fastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som är behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptas värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogs- marken (skogsmarksvärdet). I skogsvärdet ingår även värdet av de byggnader och andra

anläggningar, som är behövliga för skogs- bruksdrift. Skogsvärde och skogsmarksvärde skall uppskattas enligt de grunder, som anges i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skall så- som förut nämnts skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.

Enligt anvisningspunkt 4.3 till 10 & förstås med värde av särskilda tillgångar fastighetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjan- de på köpeskillingen vid en överlåtelse. Hit räknas t.ex. värde av överbyggnader på skogen, jaktvärde och servitutsvärde.

I exploateringsvärde kan ingå värdet av skogsområde. Så är fallet om området har högre värde om det värderas för exploa— teringsändamål än efter skogsvärderings- normer (95 samt punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 95 och punkt 4.b av anvisningarna till 10 5).

Vidare kan i värde av övrig mark ingå skogliga impediment. Dessutom kan i jord- bruksvärde ingå delvis skogbevuxen s. k. hagmark samt sådana inägobackar, som inte kan redovisas såsom skogsskiften och inte heller hänförs till övrig mark (jfr avdelning B punkt 1 Skvl Handledningen s. 111.4110 och 511).

samt

9.3.2 Överväganden och förslag 7 och 8 åå KL

[ anvisningarna till 7 5 — vilken paragraf ger regler för bestämmande av fastigheternas beskattningsnatur — anges vad som fordras för att en fastighet skall anses vara använd för skogsbruk och av sådan anledning hän- föras till jordbruksfastighet. Bestämmelserna är likartade med bestämmelsernai 21 å och anvisningarna till denna paragraf angående vad som förstås med intäkt av skogsbruk. Den beskrivning, som gjorts i nämnda stad- ganden angående vad som skall hänföras till skogsbruk, är allmänt hållen; någon föränd- ring i detta avseende sker inte genom de förslag till ändringar i KL som framlagts av skogsskattekommittén (SOU 1969130). Ut-

redningen har inte något att erinra mot att en sådan allmän beskrivning behålls i fråga om vad som skall avses med skogsbruk vid bestämningen av beskattningsnatur.

Vad angår ifrågavarande bestämmelseri 21 å KL och anvisningarna därtill vill utred- ningen framhålla att definitionen av begrep- pet skogsbruk i punkt 2 av anvisningarna till 21 %, inledd med konstaterandet att med skogsbruk avses egen eller arrenderad fastig- hets utnyttjande för skogshantering, i huvud- sak innebär att med skogsbruk avses utnytt- jandet av fastigheten för virkesproduktion. Detta stämmer väl överens med utredningens uppfattning att i delvärdet skogsbruksvärdei princip endast skall ingå den del av taxerings- enhetens värde som hänför sig till virkespro- duktionen. Till dessa frågor återkommer utredningen senare i detta kapitel.

Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningar- na till 7å angående den areal, som bör fordras för att en fastighet skall anses använd för skogsbruk, bör jämföras med de anvis- ningar, som RN vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdat till ledning vid bestämmandet av fastighets beskattnings- natur, och de gränsdragningar som gjorts i nämnda anvisningar. Anvisningarna har om- nämnts och delvis återgetts i avsnitt 4.1. Enligt anvisningarna bör, såvitt angår gräns- dragningen mellan jordbruksfastighet samt Villafastighet och övriga småhusfastigheter, fastighet med minst fem hektar produktiv mark (inägojord eller skogsmark) hänföras till jordbruksfastighet om fastigheten är bebyggd med bostadshus av godtagbar be- skaffenhet eller — där så ej är förhållandet — om fastigheten inte bildats för annat ända- mål än jord- och skogsbruk. Som utredning- en anfört i avsnitt 5.2 kan de arealangivelser, som gjorts i anvisningen angående gränsdrag— ningen mellan å ena sidan jordbruksfastighet och å andra sidan Villafastighet och övriga småhusfastigheter, behöva ses över. I regel torde sålunda en större areal skogsmark än fem hektar böra krävas för att skogsbruk skall anses bedrivet. Emellertid kan i vissa fall skogsbruk bedömas förekomma även på mindre arealer, t.ex. då fastigheten liggeri

sambruk med andra fastigheter. I detta sammanhang bör också de inkomstskatte- mässiga konsekvenserna av att en fastighet hänförs till den ena eller andra beskattnings- naturen framhållas. Enligt 24 å KL och anvisningarna till denna paragraf gäller i fråga om fastighet, som tillagts beskattnings- naturen annan fastighet samt anses inrättad som en- eller tvåfamiljsfastighet och till följd därav schablonbeskattas, att intäkt genom försäljning av träd inte beskattas. Intäkt av sådant slag från annan fastighet, som inte schablonbeskattas, skall dock tas upp till beskattning. Därvid är att märka att en- eller tvåfamiljsfastighet enligt nämnda bestämmel- ser inte schablonbeskattas, om den i ”icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvs- syfte utnyttjas på annat sätt än för uthyr- ning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren”. Den anses utnyttjad i ringa omfattning, då bruttointäkten på grund av t. ex. tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten uppgår till högst 1 200 kr eller överstiger nämnda belopp men inte 2 % av fastighetens taxe- ringsvärde.

Den nu berörda skattemässiga behandling— en av intäkt av försäljning av träd kan också vara av intresse för en ev. bestämning av en övre gräns utöver vilken s. k. specialfastighet skall taxeras som jordbruksfastighet. Oavsett om sådan fastighet taxeras som jordbruksfas- tighet eller annan fastighet, skall sålunda intäkten därifrån av virkesproduktionen tas upp som skattepliktig intäkt. Någon övre gräns för de fall, då förenämnda speciella fastigheter bör föras till jordbruksfastighet, är därför inte påkallad av det nu berörda skälet. Emellertid synes det, då det gäller

specialområden med en areal av 20 hektar skogsmark eller däröver (jfr Handledningen s. 11.127), erforderligt att användningsända- målet, t.ex. för rekreation för allmänheten o.d., är klart dokumenterat framför skogs- bruksanvändningen, för att sådana fastighe- ter skall hänföras till annan fastighet. Utred- ningen anser emellertid inte att några lag- stiftningsåtgärder är påkallade beträffande de ovan behandlade gränsdragningsproble-

men. Såsom angetts i avsnitt 5.2 anser utredningen, att frågan lämpligen kan regle- ras genom att RSV till 1975 års allmänna fastighetstaxering omprövar de förut om- nämnda, av RN meddelade anvisningarna.

I fråga om bestämmelserna i 8 5 och anvisningarna till denna paragraf har i avsnitt 4.1 framhållits att utredningen inte gör några principiella överväganden om begreppet taxeringsenhet, då detta f. n. övervägs inom finansdepartementet. Utredningen vill emel- lertid här i korthet beröra bestämmelserna om vad som med anledning av vissa skogliga förhållanden bör anses vara taxeringsenhet.

Utgångspunkt härvidlag är bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna till 8 5 om att till särskild taxeringsenhet bör avskiljas ”skogs- område, som är att anse såsom brukningsen- het”. Häremot är enligt utredningens mening ej något att erinra. Inte heller är något att erinra mot det kompletterande stadgandet att "vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning” skall utgöra taxe- ringsenhet. Den följande exemplifieringen av vad som avses med brukningsenhet och samfällighet, som nyss sagts, synes emellertid i åtskilliga delar vara inaktuell. Detta torde gälla bl. a. i fråga om gruvskogar och gruvallmänningar, då bestämmelserna om rekognitionsskogar numera upphävts. Mot- svarande gäller beträffande bestämmelseni anvisningspunkt 2 till Så om byggnad på skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd. Uttrycks- sättet i anvisningspunkt 3, där som exempel på brukningsenhet anges ”städernas skogar”, borde i vart fall ändras till ”kommunernas skogar”. Vidare borde vid en exemplifiering s. k. gemensamhetsskogar enligt bysamfällig- hetslagen vara av väl så stort intresse som de angivna s.k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantagi Kopparbergs län.

Det stadgas vidare i anvisningspunkt 3 att enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet, bör taxeras för sig. Sådan enskild skog betecknas i stadgandet "skogsblock”. Denna beteckning torde endast förekomma i detta sammanhang. Den torde knappast användas

vare sig i facklitteratur eller i det praktiska skogsbruket och bör därför avföras ur författningstexten.

Vidare må i detta sammanhang erinras om bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 8 5 enligt vilka taxeringsvärdet och delvärdena skall delas upp på olika admi- nistrativa områden inom kommunen. Denna punkt bör överses i vart fall beträffande den numera föråldrade uppräkningen av de admi- nistrativa områden som här kan komma i fråga.

I fråga om vad som sakligt sett bör ingå i "den skogliga taxeringsenheten” synes det riktigt att som nu sker utgå från bruknings- enheten och — i viss mån — från vid skifte avsatt skog, som står under särskild förvalt- ning. Däremot synes sådan exemplifiering, som anvisningspunkt 3 f. n. innehåller, inte lämpligen böra ingå i lagtexten. På grund av förändringar i annan lagstiftning och i brukningsformer kan angivna exempel snart bli inaktuella. Om exemplifiering fordras, bör den i stället gesi anvisningar av RSV.

Vid bedömning av vad som i fråga om allmänna och enskilda skogar skall anses som brukningsenhet synes avgörande vikt böra fästas vid vad som i administrativt hänseende och redovisningsmässigt utgör en enhet. För skog i enskild ägo torde det i allmänhet inte föreligga svårigheter att avgöra vad som skall . anses utgöra brukningsenhet. Då det gäller stora bolagsskogar o.d. samt domänverkets skogar synes det emellertid finnas skäl att göra vissa överväganden. I princip har utred- ningen därvid den uppfattningen att de förvaltningsenheter för skogen, av vilka dessa skogar består, bör anses som brukningsenhe- ter. Skäl att bryta ned dessa enheter i mindre delar än dem, för vilka redovisningen sker och redovisningshandlingar o.d. i fråga om skogen upprättats — dvs. för domänverketi allmänhet dess revir och för skogsbolagen dess förvaltningar synes inte föreligga. Detta skulle nämligen förorsaka deklaranter- na stort besvär. Att en skoglig brukningsen- het av skäl, som nu angetts, kan komma att omfatta flera kommuner synes inte vara något hinder härvidlag. Visserligen skall

enligt 8 & KL den inom varje kommun belägna delen av brukningsenheten utgöra en särskild taxeringsenhet. I enlighet med före- skrifterna i punkt 6 av anvisningarna till 9 5 skall emellertid taxeringen av två eller flera fastigheter, belägna i skilda kommuner, som skulle ha utgjort gemensam taxeringsenhet om de legat i samma kommun, verkställas som om fastigheterna var en taxeringsenhet, varefter enligt punkt 3 av anvisningarna till 8 & skall anges hur stor del av taxeringsvär- det som faller inom varje kommun. Bruk- ningsenhet bör dock enligt utredningens mening ej få sträcka sig över länsgräns. En stor skoglig brukningsenhet som här avses bör lämpligen kunna taxeras i sådant gemen- samt fastighetstaxeringsdistrikt, som utred- ningen i det följande föreslår i avsnitt 15.3.

Emellertid framlägger utredningen — av skäl som nyss angetts — inte några förslag till ändringar i ovan berörda hänseenden av 8 5 eller av anvisningarna till nämnda paragraf. Detta betyder att utredningen i sitt förslag till ny Skvl som huvudregel för värderingen anger, att värderingen skall avse all skogs- mark inom taxeringsenheten i fråga, därvid taxeringsenhetens omfattning t.v. bestäms av gällande regler i 8 % KL med anvisningar. Föreligger inom viss del av taxeringsenheten specifika skogliga förhållanden, bör enligt utredningens mening gälla motsvarande be- stämmelser som dem vilka upptas i avdelning B punkt 13 i nu gällande Skvl; föreskrifter härom bör alltså upptas i den nya instruktio— nen. Där bör också regleras det fall att den skogliga brukningsenheten omfattar mark i flera kommuner.

9 och 10 åå KL

Tidigare har framhållits det principiellt för- delaktiga i att den grundläggande värderings- principen är densamma vid taxeringen av samtliga fastighetstyper. Med hänsyn härtill och till praktiska taxeringssynpunkter bl. a. i fråga om utnyttjandet av köpeskillingssta— tistiken m.m. har föreslagits att fastighets- taxeringen skall grundas på marknadsvärde- ring i fråga om alla fastighetstyper. Detta

innebär ett avsteg från nu gällande princip endast i vad avser värderingen av skogsfastig- heter. För dessa fastigheter är i KL före- skrivet ett annat mål för värderingen, nämli- gen ett i Skvl närmare definierat avkastnings- eller förväntningsvärde. Det har — såsom angetts tidigare i detta kapitel — hävdats att en sådan värdering skulle leda till praktiskt taget samma resultat som en marknadsvärde- ring. Utredningen har emellertid av bl. a. förut anförda skäl funnit det vara en fördel med en direkt uttalad anknytning av skogs- taxeringen till marknadsvärdering och mark- nadsvärdenivå. För detta har även rättvise- skäl talat.

Till följd av detta ställningstagande har utredningen, såsom tidigare redovisats, för— ordat att även för skogstaxeringens del bör gälla den föreslagna generella regeln i 9 5 om att taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar 80% av i lagrummet och i föreslagen anvisningstext angivet marknads- värde. Den motsvarande principen om beräk- ning av delvärden, som föreslagits bli intagen i punkt 1 av anvisningarna till 10 & KL, bör givetvis även gälla skogsbruksvärdet. Fram— ställningen återkommer i ett senare avsnitt med ytterligare utredning och synpunkter på frågor om anpassning till marknadsvärdenivå vid skogstaxeringen.

Tidigare har även framhållits att speciella värderingsregler för olika fastighetstyper bör utmönstras ur KL. I enlighet därmed har de särskilda regler som finns om taxering av jordbruksfastighet till den del den utgörs av skogsmark och dårå växande skogi punkt 4 av anvisningarna till 9 & KL föreslagits skola utgå. Dessa avser —i den del de inte utgör en hänvisning i värderingsfrågor till Skvl — huvudsakligen en beskrivning av vad som skall hänföras till skogsmark samt regler för värdering av förmåner på skogsmark, bl. a. "byggnad på skogen”. Som tidigare angetts föreslår utredningen att samtliga byggnader, vars värde anses böra påverka taxeringsvär- det, skall beaktas vid åsättande av byggnads- värde på jordbruksfastighet. Övriga frågor som behandlats i anvisningspunkt 4, dvs. skogsmarksdefinitionen och värderingen av

vissa särskilda förmåner på skogsmark, bör regleras huvudsakligen genom bestämmelseri Skvl resp. genom anvisningar av RSV eller skattechef. Utredningen har inte ansett sig böra föreslå ett slopande av en särskild Ska och en fullständig övergång till fastighets- taxering i enlighet med materiella regler som lämnas - förutom i KL endast genom anvisningar av RSV och skattechef. Utred- ningen anser sålunda — med hänsyn till de särskilda förhållanden som får anses föreligga i fråga om skogen - att i vart fall tills vidare en närmare reglering av skogstaxeringen bör ske genom en av riksdagen beslutad Skvl. I enlighet härmed bör i KL göras en hänvis- ning till en sådan instruktion. Denna hänvis- ning föreslås bli intagen vid b)i punkt 2 av anvisningarna till 10 % KL.

För den av utredningen föreslagna, i 10 & upptagna definitionen av delvärdet för nu ifrågavarande tillgångar — skogsbruksvärdet — har tidigare red0|orts liksom i korthet för skälen därtill (se avsnitt 5.4.1). Med skogs- bruksvärde skall sålunda enligt förslaget förstås värdet av taxeringsenhetens skogs- mark med därå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markan- läggningar som används eller är behövliga för skogsbruk.

Beträffande skogsmarksvärdet föreslås att den nuvarande bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna till 10 5 om särredovisning av detta värde skall utgå. Detta förenklar i viss mån taxeringen och längdföringen. Det inne- bär också ett tillgodoseende av tidigare framställda önskemål i denna fråga (se avsnitt 9.2). Förslaget är framlagt under förutsättning att ändring inom den närmaste framtiden kommer till stånd i fråga om reglerna för beskattning av intäkt av skogs— bruk och att obligatorisk redovisning av skogsmarken inte påfordras för denna be- skattning. Däremot bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att i de fall, då intresse därav kan föreligga, urskilja skogs- marksvärdet för en taxeringsenhet med tillämpning av det tabellverk som skall utarbetas i och för taxeringen. Utredningen återkommer senare till denna fråga. — Skulle

inte nya skogsbeskattningsregler införas eller skulle sådana regler förutsätta generell särre- dovisning av skogsmarksvärdet, får sådan redovisning givetvis ske även i fortsättningen.

Som tidigare angetts förordar utredningen att i skogsbruksvärdet skall ingå värdet av de inom taxeringsenheten befintliga markan— läggningar, som används eller är behövliga för skogsbruk. Motsvarande regel har föresla- gits för delvärdena åkervärde och värde av annan mark. Med sådana anläggningar avses för skogsbrukets del t. ex. skogsvägar, skogs- dikningar, upplagsplatser och landningsstråk för flygplan. Dylika anläggningars värde synes regelmässigt böra beaktas vid faststäl- landet av riktvärden för skogstaxeringen liksom t. ex. behövliga dikningar och invall- ningar för jordbrukets del bör beaktas genom riktvärdena för åkervärdet respektive värdet av annan mark.

I övrigt har den föreslagna definitionen av skogsbruksvärdet liksom övriga föreslagna delvärdesdefinitioner anknutits till ifrågava- rande tillgångs användningsändamål. För skogsbruksvärdets del har i lagtexten föresla- gits att användningsändamålet för marken skall vara skogsbruk. Tidigare har angetts att därmed avses markens utnyttjande för vir- kesproduktion. Det må i sammanhanget erinras om att begreppet skogsbruk i skogligt avseende även används i en vidare bemärkel- se nämligen såsom omfattande utnyttjande av skog över huvud taget och sålunda omfattande skogarnas både direkta och indirekta nyttoverkan. Vad särskilt angår möjlighet till jakt må vidare erinras om att utredningen tidigare (aVsnitt 5.4.1) föreslagit att värdet därav i vissa fall skall taxeras som särskild tillgång. Närmare anvisningar i äm- net bör — på sätt RN gjorde inför 1970 års allmänna fastighetstaxering — meddelas av RSV till 1975 års taxering.

9.4. Övriga regler omskogstaxering

I Skvl lämnas dels materiella föreskrifter om den metod som skall användas vid skogstaxe- ringen, dels formella regler avseende förfa- randet m. rn. vid denna taxering. Ska är

uppdelad på sju avdelningar, A—G. Av dessa avser två värdering, nämligen avdelning A. ”Allmänna värderingsgrunder” och avdelning B. ”Bestämmelser rörande uppskattningen”. De övriga avdelningarna hänför sig till förfarandet. I detta avsnitt lämnas först en kortfattad

redogörelse för reglerna i Skvl. Vidare redogörs för uttalanden avseende skogstaxe- ringen i Kungl. brev till Skogsstyrelsen och vid Stockholmsmötet 1969; därutöver redo- visas de tidigare omnämnda s.k. säkerhets- marginalerna.

9.4.l Materiella regler i Skvl, anvisningar m. m.

De materiella reglerna i Skvl är intagna i avdelningarna A och B. För innehållet i dessa redogörs först.

Avdelning A. Allmänna värderingsgrunder

I denna avdelning ges en närmare bestämning av det avkastningsvärde, som enligt 9 5 KL skall vara en skogsfastighets taxeringsvärde.

En "programförklaring" återfinns i avdel- ningens första stycke. Detta lyder:

"Skogsmark med därå växande skog skall vär- deras med hänsyn till markens produktionsförmå- ga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedrivas."

Utgångspunkten för den föreskrivna vär- deringsmetoden är den s.k. normaliserade genomsnittsskogen. Sådan skog anges inom skogligt sett likartade s.k. tillväxtområden. Prissättningen på rotstående skog sker för olika avsättningslägen, betingade av varia- tioner i avverknings- och transportkostnader (jfr Avd. B punkt 6.c). Till' grund för prissättningen läggs bruttopriser samt avverk- nings- och transportkostnader enligt en s. k. femårsregel. Denna hänför sig till medeltalen av gällande medelhöstpriser under den pe- riod om fem kalenderår, som utgår med

tredje kalenderåret före taxeringsåret. Priser- na förutsätts förbli konstanta även vid fram- tida avverkningar.

För varje års avkastning, uppskattad i penningar, görs avdrag för beräknade allmän- na kostnader. Nettoavkastningarna diskonte- ras därefter till nuvärden och sammanläggs. Därigenom erhålls skogens hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde), vilket är det resul- tat som eftersträvas vid taxering enligt Skvl.

En sammanfattande beskrivning lämnas härefter av uppskattningsförfarandet. Detta sker för varje taxeringsenhet med utgångs- punkt i dels markens godhetsgrad dels det mätbara virkesförrådet. Detta är uppdelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper.

Förväntningsvärdet bestäms vidare med ledning av skogskubikmeterpriset för ett grövre och ett klenare typträd inom varje trädslagsklass i varje avsättningsläge samt markvärde- och skogsvärdefaktorer, uträkna- de på grundval av prisrelationen mellan det grövre och det klenare typträdet. Avdrag görs därvid för det beräknade nuvärdet av framtida allmänna kostnader.

Skogsmark och växande skog åsätts sär- skilda värden med ledning av upprättade tabeller. Skogsmarksvärdet motsvarar det värde som skulle tillkomma marken om där inte fanns något virkesförråd.

Slutligen föreskrivs att enligt KL särskilda förmåner på skogsmark skall beaktas i annan ordning än som anges i Skvl.

Avdelning B. Bestämmelser rörande upp— skattningen

Den detaljerade utformningen av värderings- metoden lämnas i avdelning B. De förhållan— den som i avdelning A angetts vara avgöran- de för metodens användning såsom tillväxt- områden, godhetsgrad osv. liksom en del andra faktorer m. m., som är betydelsefulla för skogstaxeringen, redovisas under tretton skilda punkter i avdelning B.

1. Vad som förstås med skogsmark Enligt denna punkt skall såsom skogsmark tas upp all icke odlad mark som, vare sig den

vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark, sägs det, skall således hänfö- ras även ljungmark och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, om marken kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Därut- över anges bl. a. att skoglös eller obetydligt trädbevuxen ängsmark samt skogbevuxen s.k. hagmark, som används som kultiverad betesäng, ävensom impediment ej räknas till skogsmark. För kultiverad betesäng och impediment lämnas definitioner. För mark, som inte skall upptas som skogsmark, görs hänvisning till KL: s regler.

2. Areal skogsmark

För statens och andra allmänna skogar föreskrivs att beräkningen bör ske med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen eller eljest är tillgängliga. Enskild skogsmark, för vilken skogsuppskatt- ningshandlingar finns, bör beräknas efter vad som uppges i dessa handlingar. För annan enskild skogsmark sker beräkning av arealen med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar samt efter ingivna deklarationer och andra upplysningar.

3. Rikets indelning i tillväxtområden

Med hänsyn till olikheter i skogsmarkens produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrivs skall riket indelas i sex tillväxtområden vilka anges under denna punkt.

4. Markens godhetsgrad

Markens godhetsgrad bestäms efter markens beskaffenhet med hänsyn till den virkesav- kastning, som framdeles kan förväntas. God— hetsgraden anges i godhetsklasser, som skall vara fyra eller flera och bestämmas per tillväxtområde. Vid bedömandet av god- hetsklass för den individuella fastigheten kan man utgå från skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande mark, från en jämförelse

med övrig skogsmark i trakten eller från vad som bestämts vid tidigare taxeringar.

5. Virkesförrådets uppskattning

Enligt denna punkt kan uppskattningen göras enligt tre metoder. Dessa är dels en fullständig uppskattningsmetod, dels två summariska metoder. Dessa metoder har fr.o.m. 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring även benämnts resp. T2-, T1- och TO-metoderna. Virkesförrådet skall anges i skogskubikmeter, dvs. i kubikmeter fast mått på bark.

T2-metoden är den fullständiga uppskatt- ningsmetoden. Den skall användas, då till- fredsställande uppgifter för en uppskattning av virkesförrådet finns. Virkesförrådet för- delas, då T2-metoden används, på följande trädslagsklasser och förrådsgrupper:

fönådsgrupper:

grov barrskog (25 cm och meri diame- ter)

( 15 24 cm i diameter) (intill 15 cm i diame- ter)

trädslagsklasser: 1. barrskog

medelgrov ”

klen "

2. ordinär lövskog grov ordinär lövskog (25 cm

(företrädesvis och mer björk, asp, al) i diame- ter) klen ” " (intill 25 cm i diame- ter)

3. ädel lövskog grov ädel lövskog (25 cm (företrädesvis bok, och mer ek, alm, ask, aven- i diame- bok, lind och lönn) ter)

en " (intill 25 cm i dia- meter)

TI-metoden kan användas om en barrskog är normal till sin sammansättning, därvid grovskogen anges i tiotal procent. Om tall och gran behandlats som skilda prisgrupper skall förekomsten av gran upptas med en noggrannhet av minst 25 %. I vissa fall kan även lövskog uppskattas enligt denna metod.

TO-metoden, som införts och använts först vid 1970 års taxering, kan tillämpas på

taxeringsenheter om mindre än 50 hektari de fem nordligaste länen och mindre än 25 hektar i övriga län. Därvid hänförs virkesför- rådet till en av tre eller fyra virkesförråds- klasser och den grova barrskogen till en av tre eller fyra grovleksklasser.

6. Skogskubikmeterpris

Skogskubikmeterpris fastställs för ett grövre (30 cm) typträd och ett klenare (20 cm) typträd för varje trädslagsklass inom olika avsättningslägen i varje enhetligt prisområde inom ett län.

Skogskubikmeterpriset är avhängigt av den aptering av typträd som för olika apteringsområden fastställs av skogshögsko- lan efter samråd med Skogsstyrelsen.

Skogskubikmeterpriset är ett nettopris, som erhålls sedan från femårsmedeltalen för bruttopriserna dragits motsvarande medeltal för de direkta avverknings— och transport- kostnaderna. Hänsyn till variationer i de direkta kostnaderna och avsättningsläget kan tas genom fördelning av skogarna på olika omkostnadsklasser. — Skogskubikmeterpri- set kan reduceras vid förekomst av tekniska fel i virket.

7. Avdrag för allmänna kostnader

De allmänna kostnaderna avser kostnader för förvaltning och bevakning, för skogens vård samt för föryngrings— och skyddsåtgärder. Vidare avses kostnader för väg- och dikesun- derhåll, för skogsindelning samt sådana övri- ga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft, som ej inryms i direkta awerk- nings- och transportkostnader, ävensom så- dana till omkostnader hänförliga skatter som inte beaktats i annan ordning. Nuvärdet av dessa kostnader beräknas till 33 % av det värde, som skulle tillkomma skogsmarken och den växande skogen om sådant avdrag ej medgavs. Avdraget verkställs genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 % av det- ta. Förhöjt avdrag för allmänna kostnader upp till 50 % av skogskubikmeterpriset kan efter prövning i det enskilda fallet medges

om avsättningsläget är dåligt eller särskilda föryngringssvårigheter på grund av naturför- hållandena föreligger eller om i vissa angivna fall — ett trängande behov finns att inom en nära framtid i en omfattning, uppenbarligen överstigande den normala, uppföra byggnader som är avsedda enkom för skogsbrukets behov och som måste antas inte kunna i uthyrning c. d.

huvudsak förräntas genom

8. Skogsvärdefaktorer och markvärdefakto- rer

Förhållandet mellan skogskubikmeterpriser- na för ett grövre (30 cm) och ett klenare (20 cm) typträd (prisrelationen) inom en tråd- slagsklass bestämmer enligt denna punkt priserna för samtliga dimensioner inom klas- sen. Detta sker genom tillämpning av skogs— värde- och markvärdefaktorema, som fast- ställs av Kungl. Maj:t enligt föreskrift i avdelning C i instruktionen.

9. Skogsvärde

Skogsvärdet per förrådsgrupp erhålls genom att virkesförrådet multipliceras dels med skogskubikmeterpriset för det grövre typträ- det, efter avdrag för allmänna kostnader, dels med tillämplig skogsvärdefaktor. Skogs- värdet för fastigheten erhålls genom att värdena av de olika förrådsgrupperna däref- ter sammanläggs. I vissa områden, som grän- sar mot nordligare tillväxtområden, kan skogsvärdet reduceras.

10. Skogsmarksvärde

Till utgångspunkt för värderingen skall enligt denna punkt i princip tas priserna på två typträd, ett klenare och ett grövre, av barrskog. Sedan från skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet avdragits nuvärdet av de allmänna kostnaderna, multipliceras det erhållna talet med markvärdefaktorn för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrela— tion, som betecknar förhållandet mellan

skogskubikmeterprisema å de båda typträ- den.

Skogsmarksvärdet kan reduceras om en fastighet är till mer än 25 % bevuxen med ädel lövskog eller om marken ligger i sådana trakter av ett tillväxtområde, som gränsar till ett nordligare tillväxtområde.

ll. Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass

Om priserna på olika trädslag inom en trädslagsklass varierar starkt kan det vara olämpligt att tillämpa samma kubikmeterpris för de olika trädslagen. Ett trädslag eller en grupp av trädslag skall då i förevarande avseende behandlas som en trädslagsklass.

12. Om nedsättning ivisst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde

Om ett skogsområde belastas med servitut eller annan liknande rättighet, kan på grund därav skogsvärdet eller skogsmarksvärdet nedsättas (jfr anvisning därom i Handled- ningen s. 111.413).

13. Uppskattningsenhet

I princip skall en taxeringsenhet uppskattas efter de skogliga förhållanden, som i genom- snitt råder på hela taxeringsenheten. Om i skogligt avseende väsentligt skilda förhållan- den råder på olika delar av taxeringsenheten, får dock — om taxeringen därigenom avse- värt underlättas - särskild uppskattning ske av de olika delarna.

I Kungl. brev den 21 februari 1969 anbefalldes skogsvårdsstyrelserna att över- lämna de handlingar till resp. länsstyrelse, som denna rekvirerade för fastighetstaxering— en. Därmed avsågs främst skogsbruksplaner, ur vilka kan inhämtas bl. a. uppgifter angåen- de areal av skilda ägoslag samt olika skogliga data av intresse för skogstaxeringen, såsom uppgifter om virkesförråd, godhetsklass, m. m. I Handledningen anges (s. 1.2: 14 och 4: 15) att uppgifter även kan inhämtas från

Vid de tidigare omnämnda s.k. Stock- holmsmötena har särskilda överläggningar hållits med skogssakkunniga. De rekommen- dationer m. m., som de skogssakkunniga därvid enat sig om, har publicerats i en särskild promemoria rörande resultatet av de skogssakkunnigas överläggningar. Den pro- memoria, som publicerades före 1970 års taxering, innehöll rekommendationer och uttalanden om bl. a. beräkning av skogsku- bikmeterpriser enligt punkt B 6 i Skvl i vad avser apteringsanvisningar och utbytesberäk- ningar samt vissa direkta kostnader som huggningskostnader och gemensamma av- verkningskostnader. I fråga om omkostnads- klasser ansågs särskilda sådana ej nödvändiga vid värdering av lövskog. Vid beräknande av omkostnadsklass skulle hänsyn tas till dagens transportsituation och flottningsavdrag ej såsom tidigare beräknas eftersom flottningen är i huvudsak nedlagd. Särskilda rekommen- dationer lämnades i fråga om skogar i yttersta kustbandet. För värdering av träd- slagsklassen barrskog rekommenderades sär- värdering av tall och gran i Norrlands och Kopparbergs län. Uttalanden gjordes vidare om värderingen av ädel lövskog, om reduk- tion av vården och priser i övergångszoner och på grund av tekniska fel samt om utnyttjande av flygbilder vid taxeringen, m.m. Till ledning för taxeringen lämnades vidare i förenämnda promemoria uppgifter om areal, markens godhetsklass, virkesförrå- det och dess sammansättning för i allmänhet fyra eller fem områden inom varje län.

Av stor vikt för resultatet av skogstaxe- ringen är vidare de bestämmelser, vilka som tidigare nämnts, meddelats av statsmakterna om s. k. säkerhetsmarginal. Sådana bestäm- melser har meddelats inför de allmänna fastighetstaxeringar, som ägt rum sedan Skvl trätt i kraft, dvs. taxeringama 1957, 1965 och 1970. Statsmakterna har sålunda vid 1965 och 1970 års taxeringar efter det att skogshögskolan och Skogsstyrelsen till fi- nansdepartementet ingivit promemorior i ämnet beslutat om de bestämmelser där- om som finns i SFS 1956: 179, 19641117

och 1969: 209, för vilka redogjorts tidigare (avsnitt 5.3.2). Genom säkerhetsmarginalen har det väntade utfallet av skogstaxeringen korrigerats för att önskat resultat skolat uppnås i fråga om nivå m. m.

9.4.2 Regler om förfarandet

Processuella och andra formella regler om skogstaxeringen finns i Skvl och TF. Vidare finns sådana regler i centrala och lokala anvisningar. En del av dessa anvisningar grundar sig på bestämmelser i nyssnämnda författningar.

Centrala anvisningar o. d. regleras i Skvl i avdelningarna C, D och E samt lokala skogstaxeringsanvisningar i avdelning F. En- ligt avdelning C skall Kungl. Maj:t före allmän fastighetstaxering fastställa tabeller med skogs- och markvärdefaktorerna. Dessa skall anges i tabeller för varje tillväxtområde. I avdelning C anges även den förväntnings- procent (diskonteringsprocent) efter vilken förväntningsvärdet (avkastningsvärdet) på skog och mark skall beräknas. Den är 5 %. Enligt avdelning D i Skvl skall skogshögsko- lan senast den 15 april året före taxeringsåret efter samråd med Skogsstyrelsen fastställa de centrala skogstaxeringsanvirningar, som skall gälla för den kommande taxeringsperioden. Dessa skall innehålla vissa apte- ringsanvisningar och omräkningstal. Skogs- högskolan skall vidare senast den 1 augusti året före taxeringsåret lämna på riksskogs- taxeringarna grundade uppgifter till varje länsstyrelse om skogliga förhållanden i länet såsom areal skogsmark, genomsnittlig god- hetsgrad m.m. ] avdelning E föreskrivs att Skogsstyrelsen senast den 15 april året före taxeringsåret skall efter samråd med domän- styrelsen och skogshögskolan till varje läns- styrelse lämna uppgifter om bruttohöstpriser och direkta avverknings- och transport- kostnader (5. k. femårsmedeltal) samt förslag om vilka trädslag, som skall behandlas som en särskild grupp inom en trädslagsklass, och vilka priser som skall tillämpas för olika typträd.

De centrala anvisningarna och uppgifterna

skall ligga till grund för anvisningarna om skogstaxeringen i varje län. Vad de lokala skogstaxeringsanvisningarna skall innehålla regleras i avdelning Fi Skvl. Enligt denna avdelning skall anvisningar upprättas för län eller del av lån och innehålla alla de skogliga uppgifter som är nödvändiga för taxeringen av skogsfastigheter, främst uppgifter om virkesförråd, trädslagsklasser, förrådsgrupper och trädslag, godhetsklasser och omlopps- tider, skogskubikmeterpriser och skogsvärde per kubikmeter, kubikmeterpris per hektar för bestämmande av markvärde och områden för vilka skall gälla särskilda uppskatt- ningsgrunder på grund av tekniska fel i virket eller förhöjda allmänna kostnader eller på grund av att områdena gränsar mot ett nordligare tillväxtområde.

I de lokala skogstaxeringsanvisningarna skall vidare tas in de delar av de centrala skogstaxeringsanvisningarna, som berör lä- net. I övrigt skall de upplysningar meddelas som kan finnas erforderliga för en riktig skogstaxering. Till stor del skall — ienlighet med vad som föreskrivs i avdelning F — anvisningarna ges form av hjälptabeller.

Upprättandet och fastställandet av de lokala skogstaxeringsanvisningarna reglerasi övrigt i 1435 lmom. samt 1445 1 och 3 mom. TF. Däri sägs bl. a. att det åligger ”landskamreraren” att på grundval av de uppgifter, som enligt avdelningarna D och E i Skvl lämnats av skogshögskolan och skogs- styrelsen, med biträde av skogssakkunnig upprätta förslag till lokala skogstaxerings- anvisningar (1435 lmom. TF). Förslaget diskuteras därefter vid det möte inför ”landskamreraren”, som enligt 144 5 1 mom. TF skall hållas senast den 20 september året före den allmänna fastighets- taxeringen. Senast den 20 augusti skall ”landskamreraren” ha sänt in sitt förslag till RSV, som senast den 15 september skall återställa förslaget tillsammans med ev. erin- ringar. Fastighetsprövningsnämnden skall därefter fastställa de lokala skogstaxeringsan- visningarna i sådan tid att de senast den 30 september kan tillställas bl. a. ordförandenai fastighetstaxeringsnämnderna.

I den sista avdelningen i Skvl, avdelning G, behandlas vissa uppgifter som ankommer på beskattningsnämnd. Däri anges kortfattat gången vid taxeringen med utnyttjande av de hjälptabeller som skall vara tillgängliga vid skogstaxeringen.

I Skvl finns även vissa regler om längdfö- ring o. d. ] avdelning B punkt 6.d) föreskrivs sålunda beträffande avdrag för tekniska feli virket att skälen för avdraget och grunden för beräkningen därav skall antecknas i fastighetslängden. 1 punkt 12 stadgas att nedsättning av skogsvärde eller skogsmarks- värde på grund av servitut eller liknande rättighet skall antecknas i längden och i punkt 13 att de grundläggande uppgifterna för taxeringen skall redovisas för varje särskilt uppskattad del av taxeringsenheten.

RN har inför 1970 års allmänna fastighets- taxering även utfärdat anvisningar om note— ringar på fastighetstaxeringsavi och i fastig- hetslängd om vissa skogliga data (Handled- ningen s. 111.416—8).

9.5. Allmänna synpunkter på skogstaxering- en

Tidigare i detta kapitel har i korthet angetts några av de skäl som föranlett utredningen att ifrågasätta att nu gällande Skvl ersättes med en ny instruktion för skogstaxeringen. Där nämndes den föreslagna nya värderings- grunden, marknadsvärdet, och nya grunder för beräkning av avverkningsuttagen. Vidare nämndes kritiken mot reglerna om bl.a. allmänna kostnader och byggnader på sko- gen. I direktiven till utredningen har vidare påpekats att Skvl får anses föråldrad i vissa delar. Det ifrågasattes vidare om en så detaljerad reglering som nu görs i Skvl är lämplig med tanke på RSV:s tilltänkta centrala roll vid fastighetstaxeringen. Utred- ningen vill nu redovisa sin principiella stånd- punkt i dessa frågor.

En övergång till marknadsvärdering av skogsfastigheterna eller en anpassning av skogsbruksvärdet till en sådan värdering innebär en ändring av grundförutsättningen för skogstaxeringen. Utredningen anser att

en sådan ändring i och för sig bör föranleda att de nya reglerna sammanfattas i en ny instruktion. Härför talar även omfattningen av de ändringar som med hänsyn bl. a. till den ändrade grundprincipen eljest skulle få göras i nuvarande Skvl. Ifråga om uppbygg— naden av värderingsmodellen i Skvl liksom regleringen där av en del Skogstekniska och andra skogliga frågor är det utredningens mening att instruktionen — såsom anförts i direktiven för utredningen — är föråldrad i flera hänseenden. I korthet kan följande anges.

Värderingsmetoden i Skvl bygger på data från andra riksskogstaxeringen (1938—52). Dessa data är numera inaktuella. De kan därför inte på ett rättvisande sätt bely- sa värdeskillnader mellan fastigheter med olika belägenhet och beskaffenhet. Kostnadsstrukturen har vidare förändrats efter tillkomsten av Skvl, vilket bl. a. med- fört ett behov av sakliga omarbetningar inte bara i vad avser reglerna om avdrag för allmänna kostnader utan av regleringen av hela kostnadsfrågan. Antas utredningens för- slag om marknadsvärdering även av skogsfas- tigheterna, skall en nivåanpassning göras av skogens värde till en marknadsvärdenivå. Under sådana förhållanden behöver pris- sättningsystemet inte vara så rigoröst regle— rat som i nuvarande Skvl. Automatisk databehandling, som numera kan utnyttjas, ger vidare större möjligheter än som fanns vid tillkomsten av Skvl att välja lämpligast möjlig värderingsmodell och bearbetnings- metod.

De övriga regler i Ska som utredningen — bl. a. på grund av de undersökningar vilka redovisas nedan — främst anser vara i behov av översyn gäller avverkningsberäkningarna, som är en avgörande grund för den värdebe- stämmande avkastningskalkylen. Utred- ningen kommer att behandla denna fråga mer ingående under avsnitt 9.15. I korthet kan emellertid anges att den nuvarande principen, som innebär en beräkning av den ”normaliserade genomsnittsskogens” avkast- ning, synes vara alltför litet verklighetsan- knuten. Utredningens allmänna ställningsta-

gande i denna fråga är att man i stället bör anpassa avverkningsberäkningarna till dels aktuellt skogstillstånd med eventuellt förelig- gande skevhet i åldersklassfördelning m. m., dels den för överskådlig framtid förväntade avverkningspolitiken, sådan denna kommer till uttryck ningar.

I fråga om RSV:s ställning vid skogstaxe- ringen anser utredningen att denna skall vara densamma som föreslagits i fråga om övrig fastighetstaxering. RSV skall sålunda genom centrala anvisningar m.m. styra taxeringen så att utfallet därav i princip kommer att utgöra viss, i 9 & KL fastslagen procentuell del av marknadsvärdet. Utredningen har bl. a. därför den uppfattningen att en detalj- reglering av skogstaxeringen av den omfatt- ning, som angesi nuvarande Skvl, motverkar RSV:s möjlighet att med denna målsättning ordna och reglera nämnda taxering på ett effektivt och lämpligt sätt.

Av ovan angivna skäl anser utredningen att nuvarande Skvl bör ersättas med en ny sådan instruktion. I överensstämmelse med vad utredningen anfört i avsnitt 1.4 anser utredningen emellertid att Skvl såsom fri- stående komplex bör utgå i samband med att en sådan teknisk omarbetning av hela det för fastighetstaxeringen gällande regel- och an- visningskomplexet kommer till stånd som utredningen förordat i nämnda avsnitt.

i regionala avverkningsberäk-

9.6 Riktlinjer för en ny skogsvärderingsin- struktion

En grund för den kritik, som riktats mot värderingsmetoden i Skvl, är att den sägs ha föranlett olikartade taxeringsresultat inom olika delar av landet och även i fråga om särskilda taxeringsenheter inom samma om- råde utan att detta varit befogat ur sakliga synpunkter. Kritiken mot metoden har i detta sammanhang främst gällt konstruktio- nen av avdraget för de 5. k. allmänna kostna- derna. Detta kom starkt till synes i remiss— yttrandena från skogliga myndigheter över fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de SOU 1968z32. Emellertid är den taxe-

ringsmässigt stela effekt, som följer av regler- na i Ska och som också delvis torde ha eftersträvats, inte endast att hänföra till konstruktionen av det allmänna kostnadsav- draget. De angivna verkningarna beror även på den detaljerade reglering och fastlåsning av metoden och förfarandet som över huvud taget gjorts i instruktionen. För att det skall vara möjligt att nå det mål, som utredningen uppställt, nämligen att skogsfastigheternas taxeringsvärdenivå skall motsvara viss pro- cent av marknadsvärdenivån för dessa fastig- heter, måste RSV, som genom anvisningar och tabellverk skall förverkliga denna mål- sättning, vid varje allmän fastighetstaxering kunna på ett friare sätt anpassa de olika värdepåverkande faktorernas tyngd i värde- ringsmodellen än som är möjligt med nuva- rande regler.

Med utgångspunkt i det senast anförda anser utredningen att RSV i fråga om nivåpå- verkande faktorer i värdeberäkningen såsom priser, kostnader och ränta inte bör fastlåsas genom en detaljerad reglering i en ny skogs- värderingsinstruktion, i fortsättningen be- nämnd nya skogsvärderingsinstruktionen (NSka). I stället bör RSV vid ingången av varje löpande taxeringsperiod, dvs. vid varje allmän fastighetstaxering, kunna liksom gäller RSV:s nuvarande och föreslagna styr- ning av taxeringen av andra fastighetstyper anpassa ifrågavarande faktorers värdepåver- kande effekt så att det eftersträvade resulta- tet i möjlig mån uppnås.

Förutom regler om grundläggande princi- per vid skogstaxeringen kan Skvl sägas till övervägande delen innehålla regler som skall medföra att inom länen framställs och med- delas s.k. lokala skogstaxeringsanvisningar med tabellverk av sådant innehåll, som avses i Ska. Till grund för detta arbete inom länen skall i enlighet med utförlig reglering i Skvl skilda organ — skogshögskolan och Skogssty- relsen m. fl. — insamla och bearbeta en mängd uppgifter om priser och kostnader för virke, skogsmarksarealer samt andra skogliga data, t. ex. virkesförråd. Skogshögskolan skall vidare lämna bl. a. apteringsanvisningar. Kungl, Maj:t skall fastställa skogs- och mark-

värdefaktorer. För nämnda förberedelsearbe- te liksom för en del grundläggande bestäm- ningar för skogstaxeringen och för upprät- tandet av de lokala skogstaxeringsanvisning- arna finns i Skvl mycket komplicerade och detaljerade bestämmelser som knappast kan tillgodogöras utanför fackmannakretsar. Det- ta torde dock i och för sig vara följdriktigt. Syftet med reglerna i Skvl torde nämligen ha varit att framställningen av anvisningarna i länen skulle helt styras av dessa regler och ombesörjas av fackmän, dvs. av landskamre- raren med hjälp av skogssakkunnig, vartilli första hand länsjägmästaren torde ha utsetts (jfr l43 & 1 mom. TF).

I praktiken har emellertid det arbete, som enligt Skvl:s regler skulle utföras länsvis, alltsedan Skvl:s tillkomst huvudsakligen ut- förts centralt. Skogshögskolan har nämligen utan att särskild föreskrift förelegat därom upprättat tabellverken för skogstaxeringen i de olika länen samt framtagit ”förebilder" för anvisningarna i övrigt. Enligt utred- ingens mening bör det centrala arbetet med skogstaxeringsanvisningarna övertas av RSV med biträde av till verket för ändamålet knutna experter. RSV avses som tidigare anförts skola centralt ombesörja anvisningar och tabellverk för samtliga fastighetstyper vid fastighetstaxeringen (utom tillsvidare vat- tenfallsfastigheter). Utredningen har föresla- git att RSV:s skyldighet att utfärda centrala anvisningar skall lagfästas. För RSV:s arbete med dessa anvisningar föreslås för övriga fastighetstyper —— villor, industrier, hyreshus, affärshus, lantbruksdelar av jordbruksfastig- heter m.fl. — inte några andra för RSV styrande regler än de grundprinciper som föreslagits bli stadgade i KL.

Mot bakgrund av vad som nu anförts bör man se omfattningen av de direktiv som enligt utredningens mening bör meddelas RSV i NSka för dess arbete med skogstaxe- ringen. RSV bör, som framhållits, ha möjlig- het att genom avvägningar under förberedel- searbetet få till stånd sådana tabellvärden, som i möjlig mån ger den eftersträvade taxeringsvärdenivån för skogsfastigheter. Verket — som lämnar värderingsanvisningar

på andra områden utan styrande instruktion — bör enligt utredningens mening inte ge- nom bestämmelser i NSkvl bindas ifråga om metoden för framställningen av anvisningar- na och tabellerna annat än i avseende å de grundläggande principerna och huvuddragen av värderingsmetodiken. I övrigt bör RSV:s arbete med skogstaxeringen regleras i NSka endast i fråga om de värdetabeller, som skall fastställas på grundval av den föreslagna värderingsmetoden och vilka, såsom framgår av det följande, bör liksom nu i praktiken är fallet bli bindande och avgörande för skogs- taxeringen.

Utöver grundprinciperna för skogstaxe- ringen och regler för de lokala skogstaxe- ringsanvisningarna innehåller Ska kortfatta— de föreskrifter till ledning för den, som skall utföra taxeringen, om hur tabellerna skall användas och hur taxeringen i övrigt skall tillgå. Sådana regler bör även finnasi NSka.

Den enskilde bör med utgångspunkt från regler med beskrivningar av vissa för skogs- taxeringen grundläggande begrepp, t. ex. de- finitioner av skogsmark och andra faktorer på vilka värderingen är uppbyggd, kunna bilda sig en uppfattning om uppnått taxe- ringsresultat är skäligt. Sådana regler finns i Skvl och bör även ingå i NSka.

Utredningen anser sålunda att innehålleti NSka bör inskränkas till att i huvudsak avse regler om grundprinciper och allmänna be- stämmelser med bl. a. begreppsdefinitioner i fråga om den metod, som skall användas vid värderingen, samt korfattade instruktioner i nyss berörda avseende för RSV och taxe- ringsmyndigheterna. Med de allmänna riktlin- jer, som nu redovisats, bör NSka kunna göras avsevärt mera kortfattad och överskåd- lig än den nuvarande vilket i och för sig får anses önskvärt.

9.7 Vissa statistiska uppgifter om skogsfas- tigheter

Skogsmarksarealens storlek ingår som en komponent i beräkningen av skogsbruksvär- det. Värdet och omfattningen av denna mark vid de fem senaste allmänna fastighetstaxe-

ringarna framgår av nedanstående tabell. Siffrorna nedan avser endast skattepliktig fastighet och är angivna i avrundade tal.

skogsbruksvärdets procentuella andel av dels jordbruksfastigheternas taxeringsvärde, dels det totala fastighetsbeståndets taxeringsvär- de kan vara belysande (se tabell nedan).

Taxeringsår Skogsmarks- Skogsmarks— u .. . . . areal (100043! värde (Milj. kr.) Sasom namnts har 1 vrssa remrssuttalanden hektar) m.m. anförts att taxering enligt reglerna i 1945 22 100 700 nuvarande Skvl haft en tendens att medföra 1952 21 800 1 000 systematiska olikheter i taxeringsvärdena in- gå; %% ggg % ägg om geografiskt skilda områden och för olika 1970 23 000 1 500 typer och storlekar av skogsfastigheter. Som

Det kan även vara av intresse att ange hur stort skogsvärdet resp. det totala skogsbruks- värdet (skogsvärde plus skogsmarksvärde) varit vid de fem nämnda taxeringarna. Även

en bakgrund för resonemang i bl. a. dessa frågor lämnas nederst på denna sida och överst på följande sida en de] uppgifter om arealstrukturen i fråga om skogsmarken hos fastighetsbeståndet i riket.

Taxeringsår Skogsvärde Skogsbruksvärde Skogsbruksvärdet i % Skogsbruksvärdet i % (Milj. kr) (Milj. kr) av summa taxerings- av summa taxerings-

värde för jordbruks- värde för hela fastig- fastigheter hetsbeståndet

1945 2 400 3 100 36,2 10,0 1952 4 200 5 100 37,4 9,2 1957 9 300 10 400 47,0 12,0 1965 9 600 11 300 42,8 6,8 1970 11600 13100 39,4 5,1

Antal taxeringsenheter för skattepliktig jordbruksfastighet år 1970 med fördelning efter åker- resp. skogsarealens storlek (SCB:s fastighetstaxeringsstatistik)

åker ha 0 —2 3—5 6—10 11—20 21—30 31—50 51—100 101— Summa skog ha Norrland 2 910 3 708 2 398 444 93 37 18 12 4 9 624 1—5 3 563 3 259 2 246 376 37 2 1 0 0 9 484 6-25 8 527 4 993 7 673 4 057 652 34 5 0 0 25 941 26—50 4 871 1860 4 675 5 147 1529 107 12 2 0 18 203 51—100 4 042 1432 3 459 4 685 2107 291 68 10 0 16 094 101—200 2 696 898 2 258 2 422 1407 285 86 13 0 10 065 201—400 1 190 318 831 692 398 88 50 10 l 3 578 401— 904 71 208 158 96 35 28 13 7 1520 Summa 28 703 16 539 23 748 17 981 6 319 879 268 60 12 94 509 Svealand 0 1 126 1 165 1207 841 834 510 481 306 108 6578 1—5 7 561 3 401 2 298 1295 742 269 133 41 4 15 664 6—25 11242 8 978 5 399 5 115 4 626 1559 832 249 36 38 036 26—50 3 195 3 058 2 565 2 186 2 845 1 389 1026 401 39 16 704 51—100 1569 1413 1319 1146 1289 809 806 562 102 9 015 101—200 693 395 525 415 347 234 305 417 161 3 492 201—400 337 58 108 92 92 34 86 134 170 1 111 401— 383 32 47 75 67 51 66 90 181 992 Summa 26106 18 500 13 468 11085 10 842 4 855 3 735 2 200 801 91592 SOU 1973: 4 227

åker ha 0 —2 3-5 6—10 11—20 21—30 31—50 51—100 101— Summa skog ha Götaland 0 2719 6 366 7 729 7 247 8825 3864 2818 1041 343 40 952 1—5 4 086 3 309 5 339 4 295 3 471 997 566 193 38 22 294 6—25 10361 4986 12 589 12306 8678 2731 1471 495 122 53 739 26—50 3 634 1 245 6 338 7 609 4 493 1449 1 033 355 90 26 246 51—100 1797 455 2274 3799 2728 972 731 318 127 13201 101—200 744 125 500 906 895 414 356 276 127 4 343 201—400 333 42 91 141 209 127 146 145 93 1327 401— 234 20 56 66 81 49 66 92 118 782 Summa 23 908 16 548 34 916 36 369 29 380 10 603 7 187 2 915 1058 162 884 Hela riket Summa 78 717 51587 72132 65 435 46 541 16 337 11 190 5175 1871 348 985

Med utgångspunkt i förenämnda uppgifter samt senaste uppgifter från riksskogstaxe- ringen kan antecknas, att för taxeringsenhe- ter med skogsmark medelarealen för sådan mark vid 1970 års taxering var i Norrland 160 ha, i Svealand 65 ha och i Götaland 40 ha.

Vissa skogar avviker emellertid avse- värt från dessa medeltal, vilket kan illustreras med nedanstående tabell.

Ägarkategori Areal skogsmark i ha per taxeringsenhet Norra Sverige Södra Sverige Bolag 4200 550 Domänverket 1800 250

9.8 Huvuddragen av ett nytt värderingssy- stem

En grundläggande förutsättning för en änd- rad metod bör vara att värderingen — liksom enligt gällande skogstaxeringsmetod — skall ske under förutsättning av ett uthålligt skogsbruk. Ett sådant ställningstagande kan grundas på skogsvårdslagstiftningens krav att skogen skall kunna ge en såvitt möjligt i huvudsak jämn avkastning. Som tidigare anförts har man redan i samband med förarbetena till förslag om nya skogsvärde- ringsregler av år 1941 framhållit att ett skogsbruks avkastningsvärde och marknads- värde i själva verket bör överensstämma. En övergång till marknadsvärden borde därför

principiellt sett inte behöva inge betänklighe- ter.

Målsättningen att skogstaxeringen till re- sultat skall ge en taxeringsvärdenivå, motsva- rande 80% av marknadsvärdenivån, torde inte medföra någon nämnvärd höjning av taxeringsvärdena för skogsfastigheter utöver den, som man har att räkna med för jord- bruksfastigheter i övrigt (jfr avsnitt 7.2). Redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring ligger nämligen skogsfastigheternas taxe- ringsvärdenivå liksom övriga jordbruksfastig- heters i stort sett vid 75 % i förhållande till 1968 års prisnivå. Om utredningens förslag om en taxeringsvärdenivå av 80 % antas, kan skogsfastigheternas taxeringsvärden liksom taxeringsvärdena för jordbruksfastigheterna i övrigt vid 1975 års taxering antas stiga med ej fullt 10%-enheter utöver den höjning, som är erforderlig för att kompensera den prisstegring på fastigheterna som kan antas inträffa under taxeringsperioden. Att bety- dande nivåändring däremot inträffade ifråga om skogsfastigheternas taxeringsvärden, då nuvarande Skvl infördes, berodde på dels en tidigare eftersläpning av skogsfastigheternas taxeringsvärdenivå, dels en inträffad kon- junkturförändring och dels den nyinförda metodens konstruktion.

Vid övervägande av möjligheterna att för skogsfastigheter övergå till en värdering, grundad på marknadsvärdet, är frågan i första hand om det går att få fram en sådan statistik över försäljning av skogsfastigheter, att den kan ligga till grund för en marknads-

värdering av dylika fastigheter. En principiell svårighet i detta sammanhang är att avgöra hur stor del av köpeskillingen som i realite- ten är hänförlig till skogsbruksdelen. Med hänsyn dessutom till att endast ett förhållan- devis ringa antal skogsfastigheter går i försälj- ning torde köpeskillingsstatistiken inte ge tillräcklig grund för en differentiering av skogsbruksvärdena efter de enskilda fastighe- ternas skogliga förhållanden men den torde dock kunna ge vägledning för fastställande av en värdenivå som är relaterad till mark- nadsvärdet. Den bästa metoden synes därför vara att genom en schabloniserad avkast- ningsvärdering uppskatta skogsbruksvärdet för förekommande typer av skogsfastigheter varefter en anpassning till marknadsvärde— nivå utförs med ledning av köpeskillingssta- tistiken. Något principiellt hinder att upp- skatta marknadsvärdet med ledning av en avkastningsmetod föreligger inte (se härom i avsnitt 5.3.1). Detta värderingsförfarande finns f.n. föreskrivet i tredje stycket av anvisningspunkt 1 till 9å KL och har av utredningen föreslagits bli föreskrivet i andra stycket av samma anvisningspunkt. Utredningen har ansett det erforderligt att närmare undersöka frågan om hur marknads- värdeanknutna normer för bl. a. skogsbruks- värde bör utformas ävensom lämplig meto- dik för dessa normers framtagande. I skrivel- se till chefen för finansdepartementet den 10 april 1972 har utredningen anfört bl. a. att den övervägde att föreslå en övergång till att taxera även skogsdelen av en jordbruksfastig- het efter marknadsvärdet. Även efter en dylik omläggning skulle dock behov föreligga av en skogsvärderingsmetod som möjliggor- de en differentiering av skogsvärdena med hänsyn till det varierande skogstillståndet på olika fastigheter. Utredningen anförde i sin skrivelse vidare, att en modernisering och helst även en förenkling borde göras av metodiken vid skogstaxeringen. Detta skulle medföra avsevärda förändringar av Skvl. För att åstadkomma en sådan modernisering och förenkling fordrades enligt utredningens me- ning att vissa provtaxeringar, undersökningar och analyser utfördes. Sedan chefen för

finansdepartementet lämnat medgivande där- till har de avsedda undersökningarna angåen- de skogstaxeringen genomförts i vad avser marknadsvärdeanknytningen av värderings- normerna av lantmäteristyrelsens värderings— byrå och av lantbruksstyrelsen under med- verkan av vissa lantbruksnämnder samt i övrigt inom institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan. 1 sistberörda delar redo- visas undersökningarna i hårvid fogade Bi— hang C. Vid nyssnämnda institution har dessutom påbörjats ett utvecklingsarbete för modernisering av den vid skogsvärderingen tillämpade värderingsmodellen. Detta arbete redovisas i Bihang D. Det fortsatta utveck- lingsarbete, som torde vara erforderligt för RSV:s kommande anvisningar inför 1975 års taxering, innefattar färdigställande av värde- ringsmodeller för hela riketjämte marknads- värdeanpassning att användas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Den generella modell för värdering av skogsbruk, sorn utredningen vill föreslå, före- ter inte några stora skillnader från modellen i nuvarande Skvl vad beträffar erforderliga grunddata för de enskilda fastigheterna. Liksom i denna erfordras uppgifter om skogsmarkens storlek, belägenhet och god- hetsklass samt data om virkesförrådet, förde- lat på trädslag och dimensionsklasser. De grunddata, som används i den nuvarande metoden, har i huvudsak visat sig vara väl avpassade med hänsyn till det samtidiga kravet att grunddata skall kunna åsättas varje enskild fastighet och därvid så väl som möjligt bestämma de enskilda fastigheternas värde. Som framgår av skogshögskolans undersökning rörande ingångsdata föreligger dock stora brister i fråga om ingångsdata i deklarationerna (se Bihang C). De ingångs- data, som vid taxeringen åsatts de av skogshögskolans undersökning berörda fas- tigheterna, stämmer dock genomsnittligt rätt väl med de vid undersökningen uppskattade data, låt vara att stora skillnader kan föreligga i fråga om vissa fastigheter.

Förutom en beskrivning av utgångsläget för värderingen i form av data om skogsmark och virkesförråd bör en modell för mark-

nadsvärdering av skogsbruk med användning av en avkastningsmetod innefatta en awerk- ningsberäkning samt en uppskattning av av- verkningsuttagens nettovärde jämte en dis- kontering av dessa värden till nutid.

I fråga om avverkningsberäkningen vill utredningen föreslå en modell, som starkare anknyter till nuvarande skogstillstånd och skogsbrukssätt än den hittills tillämpade. Avverkningsberäkningen bör därför lämpli- gen anknyta till föreliggande regionala av- verkningsberäkningar. Därvid bör ett sådant beräkningsalternativ väljas, som bedöms rea- listiskt med hänsyn till skogsindustrins nuva- rande och förväntade behov.

Det kan sägas, att avverkningsberäkning- en, dvs. prognosen för avverkningarnas stor- lek och utfall i tiden, i en generell modell och denna modells anpassning till de enskil- da fastigheternas speciella förutsättningar utgör ett större problem än bestämningar i fråga om övriga delar av prognosen, nämligen bruttopriserna och kostnaderna inklusive ränta. Detta hänger samman med att awerk- ningsberäkningen innehåller relativt sett flera led som kan beräknas objektivt om ock med avsevärda svårigheter — medan brutto- priser och kostnader med nödvändighet mås- te baseras på subjektiva bedömningar. Med målsättningen att RSV inför varje allmän fastighetstaxering skall lämna riktvärden och andra anvisningar, som leder till föreslagen lagfäst taxeringsvärdenivå, är det ej lämpligt att i instruktionen binda RSV:s handlande i fråga om beräkningen av bruttopriser och kostnader annat än i huvuddragen.

Olika aspekter på värderingsmodellen vid skogsvärderingen bl.a. avseende förväntad genomsnittlig avverkningsintensitet och lämplig områdesindelning med hänsyn till såväl biologiska, tekniskt-ekonomiska som administrativa synpunkter har belysts i redo- görelsen för det inom skogshögskolan före- tagna utvecklingsarbetet för modernisering av den vid skogstaxeringen tillämpade värde- ringsmodellen (Bihang D).

Med hjälp av de skogsbruksdata, som ovan i korthet angetts, bör alltså konstrueras en värderingsmodell varigenom skogens värde

uppskattas under vissa förutsättningar be- träffande virkesförrådets tillväxt och avverk- ning samt priser på virke, kostnader och diskonteringsprocent. Genom jämförelser mellan sålunda beräknade värden och köpe— skillingsstatistiken i fråga om skogsfastighe- ter erhålles riktlinjer för justering av de framtagna värdena till en nivå, som är relaterad till marknadsvärdet.

9.9 Grundläggande bestämmelser iNSka

Utredningen har i det föregående motiverat sin ståndpunkt att för skogsfastigheterna bör gälla samma värderingsgrund, marknadsvär— det, som för övriga fastigheter. Liksom för dessa bör vidare gälla den taxeringsvärdenivå som föreslagits bli föreskriven i KL. Vad som föreslagits för övriga delvärden i fråga om anpassningen till föreslagen nivå bör även gälla skogsbruksvärdet. Med anledning av det anförda föreslås att under en huvudrubrik A i instruktionen, betecknad ”Grundläggande bestämmelser”, inledningsvis anges att taxe- ringsvärde enligt huvudregeln i 9 5 KL skall åsättas till det belopp, som motsvarar 80 % av taxeringsenhetens marknadsvärde, samt att enligt punkt 1 av anvisningarna till 105 KL samma grund dvs. den 80-procentiga nivån — skall tillämpas vid bestämmandet av delvärdet skogsbruksvärde.

Vidare bör de generella reglerna i fråga om hur marknadsvärdet skall framtas vid taxe- ringen redovisas under avdelning A. Som tidigare anförts förhåller det sig så att skogsfastigheter går i försäljning relativt säl- lan. 1 avsnitt 6.2 har utredningen anfört vissa synpunkter på den grad av bundenhet vid RSV:s riktvärden som utredningen anser skall föreligga. Därvid har framhållits bl.a. att graden av bundenhet enligt sakens natur påverkas av omfattningen och beskaffenhe- ten av den köpeskillingsstatistik, på vilken de ifrågavarande riktvärdena grundats. Vidare har framhållits att i de fall där antalet köp, som kan läggas till grund för bedömningen av värdet och dess beroende av olika värde— faktorer, är litet, vilket gäller t. ex. i fråga om skogsfastigheter, bör fastställda riktvär-

den frångås endast i rena undantagsfall. Anvisningarna kommer här — enligt vad i förenämnda avsnitt ytterligare har angetts — att till viss del ersätta eller komplettera den ofta bristfälliga köpeskillingsstatistiken ifrå- ga om de åsyftade fastighetstyperna.

Då skogsfastigheternas marknadsvärde på grund av den ringa omsättningen av sådana fastigheter enligt utredningens mening inte med rimlig grad av säkerhet kan beräknas med utgångspunkt i erlagda köpeskillingar, dvs. enligt ortsprismetoden, synes det nöd- vändigt att grunda skogstaxeringen på en stark bundenhet till riktvärden och andra anvisningar för skogstaxeringen. En sådan bundenhet vid föreliggande skogsvärderings- tabeller har också alltsedan nu gällande instruktion infördes i praktiken förelegat. Åsättande av taxeringsvärden för skogen med frångående av dessa tabeller torde ha inträffat endast ytterligt sällan.

Utredningen anser att nu redovisade ståndpunkt är grundläggande för skogstaxe- ringen och att den sålunda bör komma till uttryck i avdelningen om de grundläggande bestämmelserna. I andra stycket av denna avdelning bör därför anges att marknadsvär- det i fråga om skogsmark med därå växande skog och i överensstämmelse med den föreslagna definitionen av begreppet skogs- bruksvärde i punkt 2 av anvisningarna till 105 KL — med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbruket, i allmän- het inte kan för de särskilda taxeringsenhe- terna bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Det bör vidare fastslås att marknadsvärdet därför skall bestämmas med ledning av vår- detabeller.

I föregående avsnitt har framhållits att det enligt utredningens bedömning är nödvän- digt att i botten av beräkningen av skogs- bruksvärdet ha en beräkning enligt en avkast- ningsmetod. I andra stycket av avdelning A bör därför vidare anges att marknadsvärdet, som det kommer till uttryck i tabellerna, skall vara beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.

Med hänsyn till den förhållandevis korta tidsperiod under vilken den allmänna fastig- hetstaxeringen av bl. a. alla skogsfastigheter- na skall utföras kan en fullständig uppskatt- ning av skogens värden inte ske. Uppskatt- ningen måste nödvändigtvis grunda sig på mer eller mindre summariska förfaranden. Detta bör klarläggas i de grundläggande bestämmelserna liksom att metoden med hänsyn till bl.a. kraven i skogsvårdslagen (19481237) skall grunda sig på förutsättning- en av ett uthålligt skogsbruk. Med hänsyn härtill bör i ett tredje stycke i avdelning A föreskrivas att tabellerna skall upprättas en- ligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhål- landena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs.

9.1 0 Skogsmarksbegreppet

Under den tid som delvärde vid fastighets- taxeringen åsatts skogen har värdet naturli- gen knutits till ägoslaget skogsmark. Därige- nom har även den egendom avgränsats som skulle bli föremål för taxering enligt bestäm- melserna i gällande skogsvärderingsinstruk- tion. Nuvarande definition i Skvl är väsentli- gen densamma som användes redan 1927. Den har därefter omformulerats något, bl. a. med hänsyn till de begreppsbestämningar som tillämpats vid lantmäteriförrättningar. Hela rikets skogsmarksareal utgör enligt se- naste tillgängliga uppgift från riksskogstaxe- ringen 23,6 milj. ha. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering redovisades för hela riket, som tidigare nämnts, en skogsmarksareal av 23 milj. ha. En tämligen god överensstäm- melse förelåg sålunda.

Som anförts i det föregående föreslår utredningen att skogsmarksvärdet inte längre skall redovisas särskilt vid fastighetstaxering- en eller i fastighetslängderna; värdet skall ingå i skogsbruksvärdet. Skogsmarksvärdet för en taxeringsenhet skall emellertid alltid kunna framtas ur värdetabellerna. Kvar står likväl skogsmarkens betydelse såsom kom— ponent vid framräkningen av skogsbruksvär- det, därvid utgångspunkten skall vara att marken användes för skogsbruk. Redan i

fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de SOU 1968:32 uttalades, att behov ej förelåg att av hänsyn till fastighetstaxering- ens och skogstaxeringens intressen göra en uppdelning av skogsbruksvärdet på skogsvär- de och skogsmarksvärde. Domänstyrelsens år 1941 avlämnade förslag (SOU l94lt23) innebar att intet särskilt markvärde skulle åsättas. Enligt prop. 1944: 240 skulle emel- lertid särskilt markvärde alltid beräknas. Enligt nuvarande Skvl skall markvärdet upp- tas till belopp motsvarande nuvärdet av beräkneliga framtida skogsavkastningar, om på marken vid taxeringstillfället inte finns någon skog. Är marken skogbevuxen skall det sammanlagda avkastningsvärdet av mar- ken och skogen minskas med förstnämnda värde och resten upptas som skogsvärde. Markvärdet skall för varje tillväxtområde och godhetsklass anges i ett tal, mar