('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968 1

Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440), 3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordning­ en den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt, 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändrade regler för allmän fastighetstaxering, som skall ske nästa gång år 1970. De nya reglerna grundar sig på förslag av 1966 års fastighetstaxeringskommittéer i betänkandet SOU 1968: 32. Ändringarna är av teknisk natur. De innebär i huvudsak följande. Delvärdena för jordbruksfastighet, vilka nu är jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde, ersätts med delvärdena jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt exploateringsvärde. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Det införs ett nytt förenklat förfarande för beräkning av skogsvärde på fastigheter med en skogsmarksareal som understiger 25 hektar, i norrlandslänen 50 hektar. Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd befrias från en del administra­ tivt arbete. Detta läggs i stället, i överensstämmelse med vad som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, på lokal skattemyndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968 3

l:o) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och punkt 8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 mom., 7—10 §§, 22 § 1 mom., 24 § 1 mom., punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §, punkterna 2—4 av an­ visningarna till 10 § samt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till anvisningarna till 10 § lagen skall fogas två nya punkter, 4 a och 4 b, av nedan angiven lydelse.

2 m o m. Taxering skall ej ske av 2 m o m. Taxering skall ej ske av fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c), mom. 2 och 4 mom.

7 §• Fastighet taxeras------- —------------annat ändamål. Användes fastighet------------------- annan fastighet. Ligger fastighet eller skogsbruk, Under jordbruk till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fas­ I jord- eller fastighetsregistret sär­ tighetsregistret särskilt upptaget fis- skilt upptaget fiskeri taxeras såsom keri taxeras såsom annan fastighet. annan fastighet. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

8 §• Varje taxeringsenhet---------------- särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är----------- —------------i övrigt; b) frälseränta och i jord- eller fas- b) i jord- eller fastighetsregistret tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget fiskeri; keri; c) byggnad eller----------------------- tillförlitligen bedömas. Tillhöra delar — —--------------- av taxeringsenheten. Ingå i------------------------ eller fastighetsdelen. (Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951: 438, av 10 § se 1963: 682, av 22 § 1 mom. och punkt 2 a av anvisningarna till 22 § se 1962:163, av 24 § 1 mom. se 1954: 51 samt av! punkterna 5 och! 7 av anvisningarna till 9 § och av punkterna 2—4 av an­ visningarna till 10 § se 1932: 291.

4 Kiingl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

9 §• Taxeringsvärde skall,------------ (allmänna saluvärdet). Område, som------------------- — — — allmänna saluvärdet. Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan be­ räknas utgå. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

10 §. Vid taxering---------------------------redovisas, nämligen: för jordbruksfastighet: för jordbruksfastighet: a) jordbruksvärde, varmed a) jordbruksvärde; förstås fastighetens värde, utom vär­ det av växande skog, under förutsätt­ ning att fastigheten användes för jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk, skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å skogsmark (skogsmarksvärde); b) skogsvård e, varmed för­ b) skogsbruksvärd e; stås värdet av växande skog; samt c) tomt- och industrivär- c) värde av övrig mark; d e, varmed förstås värde, som fastig­ heten eller del därav äger utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund därav, att till fastigheten hö­ rande mark kan tillgodogöras för an­ nat ändamål än jordbruk med binä­ ringar eller skogsbruk; d) värde av särskilda tillgångar; e) exploateringsvärde; för annan fastighet: för annan fastighet: a) markvärde eller — ----------- (särskilt maskinvärde). (Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten — •—■ -— — å fastigheten; arrende, som fastighetens brukare arrende, som fastighetens brukare haft att därför utgöra, samt frälse- haft att därför utgöra, samt annan ränta eller annan avgäld, som skolat avgäld, som skolat utgå av fastigheutgå av fastigheten; ten; ränta å---------------------------—tillhörande fördelningsledningar. Har skog------------------------ — tidigare medgivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 5

Hemmavarande barn,------------ tillhöra arbetspersonalen. Har sambruksförening--------------- nämnda gottgörelse.

24 §. 1 m o m. Till intäkt------------eller naturtillgångar; avgäld med mera dylikt, som in- avgäld med mera dylikt, som in­ flutit från fastigheten; flutit från fastigheten. (rälseränta. Har fastighet----------------------- 30 §2 mom. Förmån av--------------------------- särskilt redovisas.

Anvisningar

till 9 §. 4. För jordbruksfastighet------------ fastighet (skogsvärderingsinstruktion). Dylik fastighet----------------------- å skogsmarken. Sasom skogsmark skall, pa Såsom s k o g s in a r k skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärde- sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen, upptagas all icke ringsinstruktionen, upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogspro­ lämplig att använda för skogspro­ duktion. Till skogsmark räknas icke duktion. Till skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks vär­ s. k. impediment; sådan marks vär­ de skall medräknas vid värdesätt­ de skall medräknas vid uppskattning ning av fastigheten i övrigt. av värde av övrig mark. Särskild förmån å skogs­ Särskild f ö r in å n på skogs­ marken, såsom skogsbete, möjlighet marken, såsom möjlighet till jakt, till jakt, byggnad å skogen, i den mån byggnad på skogen, servitutsrätt el­ densamma ej bör anses inbegripen i ler dylikt, skall uppskattas för sig sådant normalt byggnadsbestånd å med särskilt belopp och ingå i värde taxeringsenheten, som inräknas i de av särskilda tillgångar. Värdet av dy­ för inägorna tillämpade enhctsvär- lik förmån skall sålunda ej inräknas den, servitutsrätt eller dylikt, skall i det skogsmarksvärde, som enligt uppskattas för sig med särskilt be­ punkt 3 av anvisningarna till 10 § lopp, och värdet av dylik förmån skall särskilt angivas. Vid dylik upp­ skall sålunda ej inräknas i det skogs- skattning skall alltid iakttagas, att marksvärde, som enligt 10 § skall uppskattning sker till det värde för­ särskilt angivas. Vid dylik uppskatt­ månen har för den taxeringsenhet, ning skall alltid iakttagas, att upp­ varom fråga är. Sådan byggnad som skattning sker till det värde förmå­ är behövlig för skogsbruksdrift åsät­ nen har för den taxeringsenhet, var­ tes intet särskilt värde. Dennas vär­ om fråga är. Om rationellt skogs­ de anses ingå i skogsvärdet. Skogs­ bruk bedrives å skogsmarken, må be­ kojor och liknande mera tillfälliga tesvärde åsättas endast såframt be­ byggnader åsättas intet särskilt vär­ tet plägar utnyttjas. Därest å skogs­ de, utan anses deras värde ingå i mark, varå rationellt skogsbruk ej skogsmarkens värde.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 154- år 1968

5. Jordbruksfastighet eller — -— -— likartat ändamål. Ett dylikt högre värde förefinnes Ett dylikt högre värde förefinnes i i allmänhet blott å sådan jordbruks­ allmänhet blott på sådan jordbruks­ fastighet, å vilken finnes vattenfall, fastighet, som är belägen i närhe­ brytvärdig fyndighet, torvmosse ten av större stad eller i tillväxt va­ e. dyl. eller som är belägen i närhe­ rande industri-, järnvägs- eller annat ten av större stad eller i tillväxt va­ tätare bebyggt samhälle. Men även rande industri-, järnvägs- eller an­ närbelägenhet till gruv- eller vatten­ nat tätare bebyggt samhälle. Men kraftsanläggning, badortsanläggning även närbelägenhet till gruv- eller eller annat sådant företag kan med­ vattenkraftsanläggning, badortsan- föra, att i fastighetens allmänna sa­ läggning eller annat sådant företag luvärde ingår ett mervärde av ifråga­ kan medföra, att i fastighetens all­ varande art; i den mån utvecklingen männa saluvärde ingår ett mervärde å en dylik ort fortskrider, behöver av ifrågavarande art; i den mån ut­ närbelägen därför lämpad mark ta­ vecklingen å en dylik ort fortskrider, gas i anspråk för nya bostäder, in­ behöver närbelägen därför lämpad dustriella anläggningar m. m. mark tagas i anspråk för nya bostä­ der, industriella anläggningar m. m. Vid uppskattning----------- ----------- exploatering m. m. Beträffande i--------------------------- här ovan.

till 10 §. 2. Vid angivande av j o r d bruks­ 2. Med jordbruksvärde för­ värde har man att utgå ifrån att stås fastighetens värde av annan pro­ fastigheten i fråga användes till jord­ duktiv mark än skogsmark med de bruk med binäringar eller skogs­ byggnader och andra anläggningar, bruk. Med denna förutsättning skall som äro behövliga för jordbruks­ såsom jordbruksvärde upptagas vär­ drift. Vid angivande av jordbruks­ det av fastighetens hela ägoområde värde har man att utgå ifrån att fas­ i åker, tomt- och trädgårdsmark, tigheten i fråga användes till jord­ äng, skogsmark — dock utan att vär­ bruk med binäringar. I jordbruks­ det av därå växande skog medräk­ värdet skall ingå värdet av fastighe­ nas — övrig mark såsom vägar, mos­ tens hela ägoområde i åker, tomtsar, myrar, kärr, m. m., samt till fas­ och trädgårdsmark och ängs- och be­ tigheten hörande vattentäckt områ­ tesmark samt byggnad som tillhör de, ävensom värdet av jordägaren jordägaren och är behövlig för jord­ tillhöriga mangårds- och driftbygg- bruksdriften, såsom mangårds- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 7

nader, såsom bostadsbyggnad för driftbyggnad samt byggnader, av­ ägare eller brukare med tillhörande sedda för jordbrukets binäringar. s. k. ekonomibyggnader, samt bygg­ nader uppförda för ägares eller bru­ kares bekvämlighet och trevnad, så­ som lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., för­ valtar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., bostä­ der för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare, ävensom byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binä­ ringar. Om dylika------------såsom jordbruksvärde. Vid jordbruksvärdes bestämman­ de skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde för all i taxeringsen­ heten ingående dylik mark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder. I vederbö­ rande taxering slängd skall särskilt antecknas dels värde å bete på skogs­ mark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde å övriga i jord­ bruksvärde ingående särskilda för­ måner, såsom byggnader, i den mån ej hänsyn till desamma tagits vid tilllämpning av enhetsvärden eller el­ jest gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtill­ gångar, vartill särskild hänsyn ta­ gits vid taxeringen, m. m. 3. Såsom skogsvärde utföres 3. Med skogsbruksvärde värdet av den växande skogen å all förstås fastighetens värde av växan­ i fastigheten ingående skogsmark, de skog med de byggnader och an­ uppskattat enligt de grunder, som läggningar, som åro behövliga för angivas i punkt 4 av anvisningarna skogsbruksdrift, samt värde av till 9 §. skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptages värdet av den växande sko­ gen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogsmarken (skogsmarksvär­ det). I skogsvärdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggning-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ar, som äro behövliga för skogs-

bruksdrift. Skogsvärde och skogs-

marksvärde skola uppskattas enligt

de grunder, som angivas i punkt 4 av

anvisningarna till 9 §. Vid bestäm­

mandet av skogsbruksvärdet skall

skogsmarksvärdet urskiljas ur total­

värdet och särskilt angivas.

4. T o m t- och industrivär- 4. Med värde av övrig d e redovisas i fall, då på grund av mark förstås fastighetens värde att jordbruksfastighet kan tillgodo­ av icke produktiv mark samt värde göras för annat ändamål än jord­ av vattentäckt område som hör till bruk med binäringar eller skogsbruk fastigheten. Med icke produktiv ett särskilt värde tillkommer den­ mark avses sådan mark som på samma utöver jordbruks- och skogs- grund av sin beskaffenhet ej kan värde, och utföres med det belopp, ekonomiskt utnyttjas för jordbruk som utgör skillnaden mellan å ena eller skogsbruk. sidan det enligt 9 § åsatta totala taxeringsvärdet och å andra sidan jordbruks- och skogsvärde. Därest tomt- och industrivärde be­ löper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet till särskilda områden hava olika tomtoch industrivärden, skall likaledes sådant i längden angivas. 4. a. Med värde av särskil­ da tillgångar förstås fastighe­ tens värde av sådana särskilda för­ måner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjande på köpe­ skillingen vid en överlåtelse. Häri in­ räknas exempelvis värdet av sådana byggnader och anläggningar, som ej kunna anses behövliga för jord­ bruks- eller skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt. 4. b. Med exploaterings­ värd e förstås det värde, som fas­ tigheten eller del därav äger utöver jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark samt värde av särskilda tillgångar på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för bebyggelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-i år 1968 9

Om exploateringsvärde belöper en­

dast på viss del eller vissa delar av

en fastighet, skall sådan del eller så­

dana delar till läge och storlek angi­

vas i fastighetslängden. Ha särskil­

da områden på en fastighets olika

exploateringsvärden, skola dessa

likaledes angivas i längden.

2. a. Avdrag medgives för sådan 2. a. Avdrag medgives för sådan värdeminskning å till jordbruket el­ värdeminskning å till jordbruket ler till dess binäringar eller till eller till dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, skogsbruket hörande driftbyggnader, därunder inbegripna för driften nö­ därunder inbegripna för driften nö­ diga bostadsbyggnader, som dessa diga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och akt- även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade. Avdra­ sam vård äro underkastade. Avdra­ get bör bestämmas till viss procent get bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall an­ av byggnadens värde. Detta skall an­ ses vara lika med anskaffningskost­ ses vara lika med anskaffningskost­ naden. Kan denna icke visas, skall naden. Kan denna icke visas, skall såsom byggnads värde anses två såsom byggnads värde anses två tredjedelar av det under beskatt­ tredjedelar av summan av under be­ ningsåret gällande taxerade jord­ skattningsåret gällande taxerat jord­ bruksvärdet , minskat med däri ingå­ bruksvärde, skogsmarksvärde, värde ende skogsmarksvärde, i den mån av övrig mark och värde av särskil­ det överstiger 25 000 kronor, samt da tillgångar, minskat med skäligt med skäligt värde å mera betydande värde av mera betydande naturtill­ naturtillgångar och särskilda förmå­ gångar och särskilda förmåner. ner. Dessa anses såsom mera bety­ Skogsmarksvärdet inräknas dock dande, om värdet därå överstiger en med högst 25 000 kronor. Naturtill­ tiondedel av det taxerade jordbruks­ gångar och särskilda förmåner an­ värdet. Procenttalet bör bestämmas ses såsom mera betydande, om vär­ olika allt efter den tid en byggnad det därav överstiger en tiondedel av av ifrågavarande art anses kunna ovannämnda summa. Procenttalet för sitt ändamål utnyttjas. Vid be­ bör bestämmas olika allt efter den stämmande av denna tid skall veder­ tid en byggnad av ifrågavarande art börlig hänsyn tagas exempelvis där­ anses kunna för sitt ändamål utnytt­ till, att en av arrendator uppförd jas. Vid bestämmande av denna tid byggnad enligt arrendeavtalet icke skall vederbörlig hänsyn tagas ex­ skall vid arrenderättens upphörande empelvis därtill, att en av arrenda­ lösas av jordägaren (jfr punkt 7 av tor uppförd byggnad enligt arrende­ anvisningarna till 29 §). avtalet icke skall vid arrenderättens upphörande lösas av jordägaren (jfr punkt 7 av anvisningarna till 29 §). Såsom för —- — — nödig bostadsbyggnad. Fasta maskiner -— ---------- - — första stycket. Därest inkomst — — — om jordbruksfastighet.

lf Bilxang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 15-1

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om frälseränta gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av år 1968.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 11

2:o) Förslag

till

Förordning

om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440)

Härigenom förordnas, dels att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5 och 10 samt avdelningarna F och G skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med------ --—- — — där bedrivas. Skogens avkastning - —---------- -—- skogen hänförts. Eftersom det---------- -------- framtida avverkningar. Om det----------------- -— —------- -------- att utröna För taxeringen -—-•— ----------- följande sätt. Uppskattning sker — för skogsbruket, Särskilda värden----- det avverkas. I viss nedan angiven ordning be­ aktas onormal förekomst av kal­ mark. Att särskilda förmåner å skogs­ Att särskilda förmåner på skogs­ mark — såsom skogsbete, möjlighet mark — såsom möjlighet till jakt, till jakt, andra byggnader å skogen sådan byggnad på skogen, som ej är än skogskojor och liknande mera behövlig för skogsbruksdrift, servi­ tillfälliga byggnader, servitutsrätt tutsrätt o. dyl. — skola beaktas i an­ o. dyl. — skola beaktas i annan ord­ nan ordning än i denna instruktion ning än i denna instruktion angives, angives, framgår av punkt 4 av an­ framgår av punkt 4 av anvisningar­ visningarna till 9 § och punkt 4 a av na till 9 § och punkt 2 av anvisning­ anvisningarna till 10 § kommunal­ arna till 10 § kommunalskattelagen. skattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

1. Vad som förstås med skogsmark. Såsom skogsmark skall upptagas —------- för skogsproduktion. Såsom skogsmark skall däremot ——— frösådd in. m. Till skogsmark ----------------------- kan påräknas. Värdet av mark som icke skall Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark även- upptagas såsom skogsmark skall, på som, i förekommande fall, av bete å sätt framgår av punkt 4 av anvis- 1 Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956: 179 samt av avdelning F se 1964: 116.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

skogsmark skall, på sätt framgår av ningarna till 9 § kommunalskattela­ punkt 4 av anvisningarna till 9 § gen, inräknas i värde av övrig mark. kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

5. Virkesförrådets uppskattning. a) Det å------ ------------ ädel lövskog). b) Virkesförrådet skall medtagas ej. c) Därest det därigenom äventyras. d) För taxeringsenhet i Gävle­ borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med mindre än 50 hektar skogsmark samt för taxeringsenhet i övriga de­ lar av landet med mindre än 25 hek­ tar skogsmark får i stället för den summariska uppskattning som anvi­ sas under c) virkesförrådet uppskat­ tas såsom hänförligt till en av tre eller fyra virkesförrådsklasser och det förråd av grov barrskog som in­ går i virkesförrådet bedömas som i procent uttryckt hänförligt till en av tre eller fyra grovleksklasser. Löv­ skogens andel anses därvid ingå i skoqsvärdet med qenomsnittliq pro­ centandel. Sådan summarisk uppskattning e) Sådan summarisk uppskatt­ som ovan sagts må ej ske, där till­ ning som sagts under c) eller d) får fredsställande uppgifter för en full­ ej ske, om tillfredsställande uppgif­ ständig uppskattning äro för han­ ter för en fullständig uppskattning den. äro för handen.

10. Skogsmarksvärdet. 10. Skogsmarksvärdet. Skogsmarksvärdet beräknas----------- antagna sammansättningen. Å skogsmark---------------------- ovan sagts. Det med —------- ■ —--------------- -------------------------- å skogen. Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbä­ rande utan kulturåtgärder, må vär­ det av dessa områden nedsättas till lägst hälften av det enligt ovan an­ givna bestämmelser uppskattade värdet. Därest det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår sedan dylika samman­ hängande kalmarksområden undantagits, mer än fem procent utgöres

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 13

jenom nedsättning som i de bada Genom nedsättning som i föregå­ föregående styckena sagts må dock ende stycke sagts må dock värdet av värdet å den skogsmark nedsätt- den skogsmark nedsättningen avser ningen avser ej nedbringas under ej nedbringas under det värde som det värde som skulle tillkomma mar­ skulle tillkomma marken vid an­ ken vid användning för annat ända­ vändning för annat ändamål än mål än skogsbruk, häri ej inbegripet skogsbruk, häri ej inbegripet värdet värdet av sådan förmån å skogsmar­ av sådan förmån på skogsmarken ken som enligt punkt 4 av anvis­ som enligt punkt 4 av anvisningarna ningarna till 9 § kommunalskattela­ till 9 § kommunalskattelagen ej gen ej skall inräknas i skogsmar­ skall inräknas i skogsmarkens vär­ kens värde. de. För sådana----------- — -------- där a 'ivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varje----------- —- å markvärdet. Ide------------------------- — växande skog. De lokala skogstaxeringsanvis De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälp- ningarna skola ock innefatta hjälp­ tabeller för taxering av skogsmark tabeller för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att och växande skog, så uppställda att därur för vanligen förekommande därur för vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifråga- fall direkt kunna för olika ifrågakoxnmande omkostnadsklasser ut­ kommande omkostnadsklasser ut­ finnas skogsvärde per kubikmeter finnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde per hektar. och skogsvärde per hektar samt Hjälptabellerna böra innehålla upp­ skogsmarksvärde per hektar. Hjälp­ lysningar för beräkning av motsva­ tabellerna böra innehålla upplys­ rande värden även i andra fall än de ningar för beräkning av motsvaran­ normalt förekommande, såsom då de värden även i andra fall än de särskild reduktion av värdet skall normalt förekommande, såsom då ske på grund av tekniska fel eller särskild reduktion av värdet skall onormalt höga allmänna kostnader ske på grund av tekniska fel eller för skogsbruket eller då särskilt av­ onormalt höga allmänna kostnader drag varom ovan sagts skall ske vid för skogsbruket eller då särskilt av­ markvärdets bestämmande. Särskil­ drag varom ovan sagts skall ske vid da hjälptabeller skola upprättas för markvärdets bestämmande. Särskil­ taxeringen vid sådan summarisk da hjälptabeller skola upprättas för uppdelning av virkesförrådet som taxeringen vid sådan summarisk omförmäles under B. i punkt 5 c). uppdelning av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkterna 5 c) och d).

Den omständigheten •— finnas ändamålsenligt.

14 Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd

Vid taxeringen uppskattar be­ Vid taxeringen uppskattar be­ skattningsnämnd skogsmarkens skattningsnämnd skogsmarkens areal och virkesförrådet, fördelat på areal och virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i före­ trädslag och förrådsgrupper, i före­ kommande fall enligt de mera sum­ kommande fall enligt de mera sum­ mariska grunder som angivas under mariska grunder som angivas under B. i punkt 5 c), och bedömer mar­ B. i punkterna 5 c) och d), och be­ kens godhetsgrad samt skogens av- dömer markens godhetsgrad samt sättningsläge (omkostnadsklass). skogens avsättningsläge (omkost­ Uppskattningen kontrolleras såvitt nadsklass). Uppskattningen kontrol­ möjligt mot tillgängliga uppgifter leras såvitt möjligt mot tillgängliga från riksskogstaxeringen eller eljest uppgifter från riksskogstaxeringen rörande virkesförråd m. m. I hjälp- eller eljest rörande virkesförråd tabell utfinner nämnden de skogs­ m. in. I hjälptabell utfinner nämn­ värden per kubikmeter växande skog den de skogsvärden per kubikmeter och de skogsmarksvärden per hek­ växande skog eller de skogsvärden tar skogsmark, som skola tillämpas per hektar samt de skogsmarksvär­ i varje särskilt fall. Taxeringen den per hektar skogsmark, som sko­ verkställes med ledning därav, med la tillämpas i varje särskilt fall. de avvikelser som föranledas av be­ Taxeringen verkställes med ledning stämmelserna under B. här ovan därav, med de avvikelser som föran­ samt de lokala skogstaxeringsanvis- ledas av bestämmelserna under B. ningarna. här ovan samt de lokala skogstaxeringsan visningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 15

3:o) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen-------- —- tillgångar upptagas: a) fastighet, frälseränta inbegri- a) fastighet; pen; b) tomträtt, vattenfallsrätt;------- -—- berättigades livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

4 §• Värdesättning av----------- - meddelade bestämmelser. Fastighet, frälseränta inbegripen, Fastighet upptages till det taxeupptages till det taxeringsvärde, som ringsvärde, som vid nämnda tidvid nämnda tidpunkt var för den- punkt var för densamma gällande, samma gällande. Var sådant värde Var sådant värde då ej åsatt eller har då ej åsatt eller har under beskatt- under beskattningsåret omständigningsåret omständighet inträffat, het inträffat, som kan under taxesom kan under taxeringsperioden ringsperioden påkalla förändrad värpåkalla förändrad värdering, uppta- dering, upptages fastigheten till det ges fastigheten till det taxeringsvär- taxeringsvärde, som för taxeringsde, som för taxeringsåret bliver den- året bliver densamma åsatt. samma åsatt. Tomträtt eller — — — normala förhållanden. Lös egendom, ---------------------- - är nedlagd. Fordran, som löper---------------------- förfallen ränta. Fordran, som ej-----------— — — upptages icke. Värdepapper, som------------------ normala förhållanden. Annan för —----------------- under beskattningsåret. Kapitalvärdet av---------------------- och IV. Rättighet, som-----------------------år motsvarat. År rättighet — —-----------— yngstes ålder. Andel i---------------------- i likvidation. Övrig lös —------ ------------ normala förhållanden. (Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om frälseränta gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av år 1968. 1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1966: 726.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

4:o) Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. och 159 § taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall upphöra att gälla, dels att 131 § 1 mom., 133 § 1 inom., 135 § 1 och 2 mom,, 136 § 1 mom., 139 § 1 och 2 mom., 143 § 2 mom., 144 § 1 mom., 145 och 147 §§, 148 § 3 mom., 149 och 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom., 172 § samt 173 § 1 och 2 mom. liksom rubriken omedelbart före 147 § förordning­ en skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till förordningen skall fogas två nya paragrafer, 135 a och 155 §§, av nedan angiven lydelse.

1 m o in. För allmän-----------finnas fastighetstaxeringsnämnd er. Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde är fastighetstaxe­ ring sdistrikt. Fastighetstaxeringsdistrikt skall -----------ett fastighetstaxeringsdistrikt. Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §. 1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består--------sju ledamöter. Ordföranden och------- - -—• —------- i fastighetstaxeringsdistrikt. I övrigt -—- —--------------------- - — valda ledamöter. Därest med------------------------------ - vara fem. Består fastighetstaxeringsdistrikt - -------- olika kommunerna. Val av ledamöter i fastighetstaxe­ Val av ledamöter i fastighetstaxe­ ringsnämnd jämte suppleanter, eu ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas se­ för varje ledamot, skall förrättas se­ nast den 30 juni året näst före taxe­ nast den 30 juni året näst före taxe­ ringsåret. I samband med valet må ringsåret. I samband med valet må av kommunalfullmäktige en av leda­ fullmäktige utse en av ledamöterna möterna utses att på kommunens be­ att på kommunens bekostnad deltaga kostnad deltaga uti de i 144 § 1 inom. uti de i 144 § 1 mom. och 145 § om­ och 145 § omförmälda sammanträ­ förmälda sammanträdena. dena. Om utgången----------------------------- de valda. 1 Senaste lydelse av 131 § 1 mom., 135 § 2 mom., 144 §4; inom., 147 och 149 §§, 150 § 3 inom., 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 §, 173 § 1 mom. och rubriken omedelbart före 147 § se 1963:683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 §1 mom., 145 §, 148 § 3 mom. och 159 § se 1965: 753.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 17

1 in o in. Länsstyrelsen förordnar 1 in o m. Länsstyrelsen förordnar senast den 30 april året näst före det senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verksam­ inom länet, som genom sin verksam­ het kunna antagas besitta sakkun­ het kunna antagas besitta sakkun­ skap i fråga om fastighetsvärdering, skap i fråga om fastighetsvärdering, (fastighetstaxeringsom- (fastighetstaxeringsom­ b u d) att inom områden, som läns­ bud) att inom områden, som läns­ styrelsen bestämmer, samordna arbe­ styrelsen bestämmer, samordna arbe­ tet i fastighetstaxeringsnämnderna. tet i fastighetstaxeringsnämnderna. Fastighetstaxeringsombuds verksam­ Fastighetstaxeringsombuds verksam­ hetsområde skall vara så stort, som hetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgi­ omständigheterna lämpligen medgi­ va, och omfatta flera fastighetstaxe- va, och omfatta flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett fastighetstaxe- ringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsringsdistrikt må ej uppdelas mellan distrikt må ej uppdelas mellan olika olika fastighetstaxeringsombud. Fas- fastighetstaxeringsombud. F astigtighetstaxeringsombud må icke vara hetstaxeringsombud må icke vara le­ ledamot av fastighetstaxerings- damot av fastighetstaxeringsnämnd i nämnd i länet. länet. Det åligger —- —■ — arbetets fortskridande. 2 in o in. I län, där länsstyrelsen 2 m o in. I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen senast den 30 april året länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före år, då allmän fastighets­ näst före år, då allmän fastighets­ taxering äger rum, två personer taxering äger rum, två personer (konsulenter för taxering (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) av vatten fallsfastighet) att vid nämnda taxering biträda att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna regleringsdammar. Av konsulenter­ skall den ene företräda taxeringstek- na skall den ene företräda taxeringsnisk och den andre vattenkrafttek­ teknisk och den andre vattenkraft­ nisk sakkunskap. teknisk sakkunskap. Konsulenterna skola------------------ vid taxeringen. Konsulent äger,---------------------------------- i beslut.

135 a §. Det åligger lokal skattemyndighet att 1) ombesörja sortering av inkom­ na deklarationer och andra uppgif­ ter, 2) svara för längdföring av fastighetstaxeringsnämnds beslut och i fastighetslängden anteckna skiljak­ tig mening av ordföranden,

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

3) ombesörja att anmäld eller på

annat sätt känd förändring i ägande­

rätten till fastighet, som skall upp­

tagas i fastighetslängd, införes i den­

na längd,

b) översända deklarationer samt

utdrag av protokoll och övriga hand­

lingar som inkommit från fastighets­

taxering snämnd till länsstyrelsen se­

nast den 31 mars under taxerings­

året samt fastighetslängderna på den

tid och i den ordning Kungl. Maj:t

föreskriver,

5) i den omfattning Kungl. Maj:t

eller länsstyrelsen föreskriver, i öv­

rigt medverka vid taxeringsarbetet.

1 m o in. Till ledning vid allmän 1 m o in. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fas­ fastighetstaxering skall för varje fas­ tighet, med undantag för sådan, som tighet, med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 inom. eller 5 $ 4 mom. avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller kommunalskattelagen, av fastighe­ 4 mom. kommunalskattelagen, av tens ägare utan anmaning avgivas fastighetens ägare utan anmaning deklaration (allmän fastig­ avgivas deklaration (allmän hetsdeklaration). Därest fas­ fastig hetsdeklaration). tighet innehaves av någon, som en­ Därest fastighet innehaves av någon, ligt 47 § kommunalskattelagen är att som enligt 47 § kommunalskattela­ anse såsom ägare eller är i ägares gen är att anse såsom ägare eller är ställe skyldig att erlägga skatt för i ägares ställe skyldig att erlägga garantibelopp för fastigheten, skall skatt för garantibelopp för fastighe­ vad nu sagts om ägare i stället gälla ten, skall vad nu sagts om ägare i sådan innehavare. stället gälla sådan innehavare. Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-------fastställt formulär. Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla-----------och anskaffnings­ kostnader. Är jordbruksfastighet------------------- eller innehavaren. Kungl. Maj:t----------------------------- statistiskt ändamål.

139 1 m o in. Till ledning vid allmän 1 m o m. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skatte­ fastighetstaxering skall lokal skatte­ myndighet avlämna de till myndig­ myndighet avlämna de till myndig­ heten, enligt vad därom är särskilt heten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade lagfartsför- stadgat, överlämnade avskrifterna av teckningarna för tiden från och med lagfartsbevis för tiden från och med den 1 juli året näst före det, då all­ den 1 juli året näst före det, då all­ män fastighetstaxering senast ägde män fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas. då uppgiften skall avlämnas. Hypoteksinrättning skall------------- — skall avlämnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968 19

Byggnadsnämnd skall underrätta

lokal skattemyndighet om beviljat

byggnadslov inom myndighetens

verksamhetsområde senast en må­

nad efter det att beslutet om bygg­

nadslov meddelades.

2 in o m. Uppgifter enligt 1 mom. 2 m o in. Uppgifter enligt 1 inom. skola avlämnas senast den 20 juli första och andra styckena skola av­ året näst före det, då allmän fastig­ lämnas senast den 20 juli året näst hetstaxering skall äga rum, samt in­ före det, då allmän fastighetstaxering givas till länsstyrelsen i det län, där skall äga rum, samt ingivas till läns­ fastigheten är belägen. styrelsen i det län, där fastigheten är belägen. Uppgifterna skola — uppgifter avser.

143 2 m o in. Före sammanträde, var­ 2 mom. Före sammanträde, var­ om i 144 § 1 mom. förmäles, har om i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grundval av landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § av­ de uppgifter, som jämlikt 139 § av­ lämnats, och de upplysningar, som lämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa un­ eljest kunna vinnas, verkställa un­ dersökning rörande fastigheternas dersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets lands­ allmänna saluvärde. Länsstyrelsen bygd. Länsstyrelsen äger kalla lämp­ äger kalla lämpligt antal personer ligt antal personer med ingående med ingående kännedom om fastig­ kännedom om fastighetsvärdena att hetsvärdena att därvid tillhandagå därvid tillhandagå landskamreraren landskamreraren med upplysningar. med upplysningar.

144 §• 1 m o in. Senast den 15 augusti 1 m o in. Senast den 20 septem­ året näst före det, då allmän fas­ ber året näst före det, då allmän tighetstaxering skall äga rum, sko­ fastighetstaxering skall äga rum, la efter kallelse av länsstyrelsen skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxerings- ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd, de nämnderna, de ledamöter i fastigledamöter i fastighetstaxerings- hetstaxeringsnämnd, som utsetts en­ nämnd, som av kommunalfullmäk­ ligt 133 § 1 mom. sjätte stycket, de tige därtill utsetts enligt 133 § 1 ledamöter i sådan nämnd, som ut­ mom. sjätte stycket, de ledamöter setts av landstingskommunens för­ i sådan nämnd, som utsetts av valtningsutskott, samt fastighetslandstingskommunens förvaltnings­ taxeringsombuden sammanträda in­ utskott, ävensom fastighetstaxe- för landskamreraren på lämplig ort ringsombuden sammanträda inför för förberedande överläggningar om landskamreraren å en eller flera tillämpningen av de allmänna grun­ lämpliga orter för förberedande derna vid den förestående allmän­ överläggningar rörande tillämpning­ na fastighetstaxeringen. Länsstyrel­ en av de allmänna grunderna vid sen kan till dessa sammanträden den förestående allmänna fastighets­ kalla även andra personer, som på taxeringen; och äger länsstyrelsen grund av sin verksamhet eller av

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 åt 1968

till dessa sammanträden kalla jäm­ annan anledning kunna antagas äga väl andra personer, vilka på grund sakkunskap om fastighetsvärdena av sin verksamhet eller eljest kunna inom länet eller om värdering av antagas äga sakkunskap rörande fastigheter. fastighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt röran­ de värdering av skogsmark och skog. Vid sådant sammanträde redogör Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom lä­ försäljning av fastigheter inom lä­ net under tiden efter senaste allmän­ net under tiden efter senaste allmän­ na fastighetstaxering och för de na fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheter­ slutsatser om fastigheternas allmän­ nas allmänna saluvärde, som enligt na saluvärde, som enligt hans me­ hans mening kunna dragas av dessa ning kunna dragas av dessa priser, priser, så ock för övriga av honom samt för övriga förhållanden av be­ kända förhållanden av beskaffenhet skaffenhet att inverka på nämnda att inverka på nämnda värde. Där­ värde. Därjämte skall landskamre­ jämte skall landskamreraren fram­ raren framlägga det förslag till lo­ lägga jämlikt 143 § 1 mom. andra kala skogstaxeringsanvisningar som stycket upprättat förslag till lokala upprättats enligt 143 § 1 mom. and­ skogstaxeringsanvisningar ävensom, ra stycket samt i behövlig utsträck­ i den mån så finnes erforderligt, för­ ning förslag till särskilda anvisning­ slag till särskilda anvisningar jäm­ ar i andra hänseenden, såsom an­ väl i andra hänseenden, såsom an­ gående förfarandet vid bestämmande gående redovisningen av olika ägo­ av olika delvärden samt enhetliga slag, värdesättning av övrig mark grunder för taxeringen av jord­ och bete å skogsmark samt enhet­ bruksfastighet och fastighet med me­ liga grunder för taxeringen av an­ ra. Avser sammanträdet överlägg­ nan fastighet med mera. Avser sam­ ning angående taxeringen inom en­ manträdet överläggning angående dast viss del av länet, skola redo­ taxeringen inom allenast viss del av görelserna och förslagen därefter länet, skola redogörelserna och för­ lämpas. slagen därefter lämpas. För sådana -------------------------------- för taxeringen.

145 §• Sedan de av fastighetsprövnings- Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogs- nämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga taxeringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen anvisningar för fastighetstaxeringen kommit fastighetstaxeringsombudet kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxe- och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna tillhanda och in­ ringsnämnderna tillhanda och in­ nan nämnderna börja det egentliga nan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsom­ arbetet, skall fastighetstaxeringsom­ budet, efter samråd med förste taxe- budet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och ringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförandena plats, sammankalla ordförandena och de av länsstyrelsen och lands­ och de av länsstyrelsen och lands­ tingskommunens förvaltningsutskott tingskommunens förvaltningsutskott

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 21

utsedda ledamöterna i fastighetstaxe- utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksam­ ringsnämnderna inom sitt verksam­ hetsområde ävensom de ledamöter i hetsområde ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder, dessa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 § 1 mom. sjätte styc­ som enligt 133 § 1 mom. sjätte styc­ ket utsetts att deltaga i sådant sam­ ket utsetts att deltaga i sådant sam­ manträde, till överläggningar röran­ manträde, till överläggningar röran­ de det förestående taxeringsarbetet. de det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärk­ Även andra ledamöter i nämnderna samhet ägnas åt åtgärder för be­ få kallas om särskilda skäl förelig­ fordrande av likformig taxering ga. Vid överläggningarna skola föresamt åt spörsmål, som kunna för­ nämnda anvisningar, särskilt de däri väntas vålla fastighetstaxerings- angivna värderingsgrunderna, ge­ nämnderna svårigheter. nomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av lik­ formighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna för­ väntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.

IV. Om fastighetstaxeringsnämnder- IV. Om fastighetstaxeringsnämnder nas verksamhet nas verksamhet m. m.

147 §. Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxerings arbetet inom länet ordnas och bedrives ändamåls­ enligt. Det åligger förste taxering sinten­ denten att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och anncd bistånd. Fastighetstaxeringsnämndens ordförande -— — — dess fullgörande, 2) mottaga, ordna och granska 2) mottaga och granska deklaradeklarationer, uppgifter och andra tioner, uppgifter och andra hand­ handlingar, lingar, 3) vidtaga åtgärder-------- — uppgifters införskaffande, 4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållandena bliva iakt­ tagna och införda i fastighetslängden, 5) kalla nämndens ledamöter till 4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete sammanträde, leda nämndens arbete samt vid sammanträdena föra ordet samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande, och vara föredragande, 6) ombesörja förandet av närnn- 5) ombesörja förandet av nämn-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

dens protokoll och längder samt öv­ dens protokoll samt övriga göromål riga göromål av expeditionell art, av expeditionell art, samt 7) avgiva yttranden i besvärsmål. 6) avgiva yttranden i besvärsmål. Vid fullgörande-------------------------- — kan anvisas.

148 §. 3 in o in. Förste taxeringsinten- 3 mom. Förste taxeringsintendenten eller av honom beordrad denten eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sam­ tjänsteman äger närvara vid sam­ manträde med fastighetstaxerings- manträde med fastighetstaxeringsnämnd till fullgörande av vad honom nämnd till fullgörande av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med åligger enligt 147 § andra stycket. 59 §. Fastighetstaxeringsombud äger------- ------- i besluten.

149 §. Vid fastighetstaxeringsnämndens Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföran­ första sammanträde skall ordföran­ den, innan taxeringsarbetet tager sin den, innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse början och i närvaro av fastighets­ ej mindre rörande av fastighetspröv- taxering sombudet, avgiva noggrann ningsnämnden fastställda enhetsvär­ redogörelse för värderingsgrunder den och övriga värderingsgrunder, och andra anvisningar, som fastigsåvitt distriktet berör, än även rö­ hetsprövningsnämnden fastställt och rande de köp av jordbruksfastighet som berör distriktet samt de slut­ inom distriktet, som förekommit un­ satser om fastigheternas allmänna der tiden efter senaste allmänna fas­ saluvärde i orten, som enligt ordfö­ tighetstaxering, samt de slutsatser randens mening kunna dragas av beträffande fastigheternas allmänna priser som tillämpats vid fastighets­ saluvärde i orten, som enligt ordfö­ köp under tiden efter senaste all­ randens mening kunna dragas av de männa fastighetstaxering. Finnas in­ vid dessa köp tillämpade priser. Fin­ om distriktet fastigheter med skog, nas inom distriktet fastigheter med skall i redogörelsen även ingå upp­ skog, bör i redogörelsen tillika läm­ lysning om det virkesförråd, som i nas upplysning rörande det virkes- medeltal per hektar finnes inom det förråd, som i medeltal per hektar område av länet, vari distriktet är finnes inom länet eller vederbörlig beläget, samt virkesförrådets fördel­ del därav, och dess fördelning på ning på trädslagsklasser, förråds­ trädslagsklasser och förrådsgrupper grupper och om det har betydelse samt, i förekommande fall, trädslag trädslag inom samma område. ävensom rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

151 §. Vad i------------------------------------ -—- beträffande fastighetstaxeringsnämnd. Beslut må---------------------------------------- ----------- ifrågavarande taxering. Ordföranden har att i fastighets- Anser ordföranden att värde bort längden angiva det värde, han ansett åsättas annorlunda än fastighets-

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i ar 1968 23

böra föreslås, i de fall, då fastighets- taxeringsnämnden beslutat, skall taxeringsnämndens beslut utfallit på han på deklaration eller därvid fo­ annat sätt. gad handling angiva det värde, han ansett böra åsättas, samt i protokol­ let anteckna de fall, i vilka detta skett. Utdrag av protokollet i detta hänseende skall därefter tillställas den lokala skattemyndigheten så snart det kan ske. Annan ledamot,--------------------------- - ---------------- av protokollet. Av nämnden — —----------- —--------- —------------ till protokollet.

152 §• Fastighetstaxeringsnämndens ar­ Fastighetstaxeringsnämndens arbe­ bete bör taga sin början senast den te bör taga sin början senast den 5 5 oktober året näst före taxerings­ oktober året näst före taxeringsåret. året, dock att vad nu sagts icke har Arbetet skall vara avslutat senast den avseende å Stockholm. Arbetet skall 25 mars under taxeringsåret. vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret. Fastighetstaxeringsnämndens pre­ Fastighetstaxeringsnämndens pre­ liminära beslut om taxeringsvärden liminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ord­ förande ha tillställt lokal skattemyn­ dighet samtliga fastighetsdeklarationer. Sedan lokal skattemyndighet in­ fört fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering i fas­ tig het släng den skall myndigheten så snart det kan ske återsända deklara­ tionerna till ordföranden. Fastighetstaxeringsnämndens ord­ Lokal skattemyndighet skall se­ förande skall senast den 31 sistnämn­ nast den 31 januari under taxerings­ da månad med allmänna posten till­ året underrätta ägare eller därmed sända ägare eller därmed likställd likställd innehavare av skattepliktig innehavare av skattepliktig fastighet fastighet om det taxeringsvärde för underrättelse om det för fastigheten fastigheten som preliminärt uppta­ preliminärt upptagna taxeringsvär­ gits. Underrättelsen skall även inne­ det. Underrättelsen skall även inne­ hålla upplysning, att ägaren eller hålla upplysning, att ägaren eller in­ innehavaren av fastigheten äger se­ nehavaren av fastigheten äger senast nast den 25 påföljande februari till den 25 påföljande februari till fastig­ fastighetstaxeringsnämndens ordfö­ hetstaxeringsnämndens ordförande rande avgiva skriftliga erinringar avgiva skriftliga erinringar mot för­ mot förslaget samt att särskild un­ slaget ävensom att särskild underrät­ derrättelse om det slutliga beslutet telse om det slutliga beslutet icke icke kommer att utsändas, om er­ kommer att utsändas, därest erin­ inringar icke avgivas eller det preli­ ringar icke avgivas eller det prelimi- minärt upptagna taxeringsvärdet

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

närt upptagna taxeringsvärdet oför­ oförändrat fastställes. Därjämte ändrat fastställes. Därjämte skall un­ skall underrättelsen innehålla upp­ derrättelsen innehålla upplysning om lysning om vad som skall iakttagas vad som skall iakttagas vid anföran­ vid anförande av besvär över fastigde av besvär över fastighetstaxerings- hetstaxeringsnämndens beslut om nämndens beslut rörande taxeringen. taxeringen. Sedan fastighetstaxeringsnämnden Sedan de preliminärt åsatta taxe­ preliminärt åsatt fastigheterna i di­ ringsvärdena blivit upptagna i fasstriktet taxeringsvärden, skall fastig- tighetslängden skall längden under hetslängden under tio dagar viss an­ tio dagar viss angiven tid på dagen given tid på dagen hållas tillgänglig hållas tillgänglig inom kommunen inom kommunen å lämplig kommu­ på lämplig kommunal expedition, nal expedition, med rätt för ägare med rätt för ägare eller därmed lik­ eller därmed likställd innehavare av ställd innehavare av fastighet inom fastighet inom distriktet att på sätt distriktet att på sätt och inom tid och inom tid, som i nästföregående som angives i föregående stycke av­ stycke stadgas, avgiva erinringar, giva erinringar. Lokal skattemyndig­ åliggande det ordföranden att sådant het skall efter samråd med ordföran­ i vederbörlig ordning kungöra. de i fastighetstaxeringsnämnd senast den 10 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom. Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 25 feb­ ruari översända fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

153 §. Sedan tiden-------------- -------------— besluta härom. Nämndens beslut skola, där de Nämndens beslut skall, om det skilja sig från de preliminära beslu­ skiljer sig från det preliminära be­ ten, antecknas i fastighetslängderna. slutet, antecknas och meddelas till lokal skattemyndighet i den ordning som föreskrives av Kungl. Maj:t el­ ler myndighet som Kungl. Maj:t be­ stämmer. Fastighetslängden underskrives, När taxeringarna slutligt fast­ sedan taxeringarna slutligt fast­ ställts, skall fastighetstaxerings­ ställts, av fastighetstaxeringsnämn­ nämndens ordförande ofördröjligen dens ordförande och de ledamöter, meddela detta till den lokala skatte­ som utsetts att justera nämndens myndigheten samt återsända fastig­ protokoll. hetslängden och fastighetsdeklarationerna. Lokal skattemyndighet an­ tecknar i längden slutligt beslut som skiljer sig från preliminärt beslut och underskriver därefter längden.

154 §• 2 m o m. Senast den 31 mars eller 2 mom. Senast den 31 mars skall vad angår Stockholm den 21 juni fastighetstaxeringsnämndens ordfö­ skall fastighetstaxeringsnämndens rande till länsstyrelsen insända fas-

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 25

ordförande till länsstyrelsen insända tighetstaxeringsnämndens protokoll fastighetsdeldarationerna och övriga och övriga handlingar. handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t fö­ reskriver. 3 in o in. Fastighetslängderna i 3 m o m. Fastighetslängd i huhuvudskrift eller bestyrkt avskrift, vudskrift eller bestyrkt avskrift skall skola vara att tillgå för landskamre- i den ordning Kungl. Maj :t föreskri­ raren, taxeringsintendent och fastig- ver offentligen framläggas inom hetsprövningsnämnden samt i den kommunen under minst 14 dagar fö­ ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, re den 15 maj under taxeringsåret. utom vad angår Stockholm, offentli­ gen framläggas inom vederbörande kommun under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

155 §. Kungl. Maj:t meddelar de närma­ re föreskrifter om fas tighet staxe­ ringsnämnds och fastighetstaxeringsombuds arbete som behövas ut­ över bestämmelserna i denna förord­ ning.

160 §• 1 in o in. Fastighetsprövnings- 1 m o in. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat se­ nämnds arbete skall vara avslutat se­ nast den 31 oktober under taxerings­ nast den 31 oktober under taxerings­ året, i Stockholm den 30 november. året.

163 §. 1 m o m. över beslut------------------- —- vederbörande kommun. Besvären skola----------------------- prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna sei länen senast den 15 maj un- nast den 15 maj under taxeringsåret, der taxeringsåret och i Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.

172 §. Utöver vad------------------------------- allmän fastighetstaxering: 1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. 2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§ liksom 17—19 §§ med för taxerings­ med för taxeringsnämnder och pröv- nämnder och prövningsnämnder ge­ ningsnämnder gemensamma bestäm­ mensamma bestämmelser samt med melser samt med föreskrifter om föreskrifter om riksskattenämnden riksskattenämnden in. in., in. m., 2) 46 § angående----------------------- ---- myndighet in. in.,

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

3) 47—50 §§ angående gemensam­ 3) 47—50 §§ angående gemensam­ ma bestämmelser rörande deklaratio­ ma bestämmelser rörande deklaratio­ ner och andra uppgifter, dock att ner och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande samtliga ledamöter av fastighetstaxebeskattningsnämnd, så ock konsu­ ringsnämnd, så ock konsulent för lent för taxering av vattenfallsfastig- taxering av vattenfallsfastighet äga het äga deltaga i granskningen av de­ deltaga i granskningen av deklaratio­ klarationer och uppgifter, som av­ ner och uppgifter, som avlämnats lämnats till ledning vid allmän fas­ till ledning vid allmän fastighets­ tighetstaxering, taxering, b) 59 och 72 §§ angående taxe­ ringsnämndernas verksamhet, 5) 123—125 §§ angående viten, b) 123—125 §§ angående viten, samt samt 6) 126—128 §§ med särskilda fö­ 5) 126—128 §§ med särskilda fö­ reskrifter. reskrifter.

173 §. 1 m o in. Bestämmelserna i----------------------- skall iakttagas. 1) Vad i 129 § 1 mom.----------------------- av vattenfallsfastighet. 2) Vad i 129 § 5 mom.-------------------------------- av upplysningar, de personer, som till sammanträ­ de personer, som till sammanträ­ de enligt 144 § 1 eller 2 mom. sär­ de enligt 144 § 1 mom. särskilt in­ skilt inkallats av länsstyrelsen eller kallats av länsstyrelsen eller till sam­ till sammanträde enligt 145 § inkal­ manträde enligt 145 § inkallats efter lats efter länsstyrelsens medgivande, länsstyrelsens medgivande, de ordförande i fastighetstaxe- de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kal­ ringsnämnd, som på vederbörlig kal­ lelse inställt sig till sådant samman­ lelse inställt sig till sådant samman­ träde, varom förmäles i 144 § 1 eller träde, som angives i 144 § 1 mom. 2 mom. eller 145 §, samt eller 145 §, samt de personer,------------ — — andra stycket. 3) Vad i----------------------- ----------- i fastighetsprövningsnämnd. 2 mom. I 165 §------- -------- —- av Kungl. Maj :t. Angående gottgörelse av statsme­ del för verkställande av undersök­ ning, varom i 159 § förmäles, förord­ nar Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

Kangl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 27

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

N är vara n de: Statsministern E rlander , statsråden S träng , L ange , K ling , J ohansson ^ LI olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestäm­ melser för allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som i princip äger rum vart femte år, skall ske år 1970. Den senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde rum år 1965. Kungl. Maj :t har uppdragit åt sakkunniga och experter1 att undersöka taxeringsutfallet för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Dessutom skulle utrönas behovet av ändrade bestämmelser för fastighetstaxering. De sakkunniga, som arbetat i två sam­ ordnade grupper och som antagit den gemensamma benämningen 1966 års fastighetstaxeringskommittéer, har överlämnat dels en sammanställning av huvudresultat beträffande skattepliktiga fastigheter inom kommuner, kom­ munblock och län (SOU 1968: 31), dels ett betänkande, kallat Fastighets­ taxeringens regler och organisation, som innehåller förslag till vissa änd­ ringar rörande fastighetstaxeringen (SOU 1968: 32, kallas i fortsättningen kommittéförslaget). Kommittéernas författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokol­ let i detta ärende som bilaga.

1 Genom beslut den 13 maj 1966 tillkallades professorn Erik Hagberg, lantbruksdirektören Tage Sköld och numera landskamreraren Arne Steneborn för undersökningen beträf­ fande jordbruksfastighet samt professorn Erik Carlegrim, landskamreraren Seth Man­ hem och kanslirådet Ulf Thorselius för undersökningen beträffande annan fastighet. Samtidigt uppdrogs åt Hagberg och Carlegrim att vara ordförande i resp. grupp av sak­ kunniga samt åt Steneborn att tillika vara expert åt den senare gruppen. Den 27 januari 1967 resp. den 1 februari 1968 förordnades numera överingenjören Bertil Hall och byrå­ chefen Eric Hallman att biträda de sakkunniga såsom experter. Sakkunniggrupperna har upprättat ett gemensamt kansli, vari biträtt kammarrättsassessorn Ulla Wadell (fr. o. m. den 4 mars 1968) och förste länsassistenten Äke Edbladh (fr. o. m. den 2 december 1968).

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Över kommittéförslaget har efter remiss yttranden avgetts av kammar­ kollegiet, statskontoret, kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska cen­ tralbyrån (SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämn­ den, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk, chefen för försvarsstaben, fortifikationsförvaltningen, statens väg­ verk, domänstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrel­ sen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, tekniska högskolan i Stockholm, skogshögskolan, centralnämnden för fastighetsdata, länsstyrel­ serna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Bleskinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges industri­ förbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisa­ tion (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadsliypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan, Föreningen Sveriges fögderichefer, Kooperativa förbundet (KF), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Samfundet för fastighetsvärde­ ring, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Svensk industriförening, Sveri­ ges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter. Sveriges lantbruksförbund och RLF har såsom sina yttranden hänvisat till ett utlåtande som upprättats av lantbrukets skattedelegation. Ett flertal remissinstanser har överlämnat yttranden som de i sin tur in­ fordrat från underlydande myndigheter eller organ.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER M. M.

Fastighetstaxeringens betydelse

Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte var att ta fram underlag för beräkning av den kommunala fastighetsskatten. Fastighet och inkomst bildade det kommunala inkomstunderlaget. Den moderna fastighetsbe­ skattningen är däremot uppbyggd som ett s. k. garantiskattesystem. Kom­ munen garanteras vid den kommunala inkomstbeskattningen ett visst skat­ teunderlag, som står i relation till det totala taxeringsvärdet av det sam­ lade fastighetsbeståndet inom kommunen. Garantiskattesystemet utgör så­ lunda en kombination av objekt- och inkomstskatt. Denna beskattnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 29

princip har funnits sedan år 1920 men har modifierats vid skilda tillfällen. Det nuvarande systemet infördes år 1953. I samband därmed samman­ fördes fastighetsskatten även formellt med den kommunala inkomstbe­ skattningen, och de tidigare debetsedlarna för fastighetsskatt utfärdades därefter ej längre. Fastighetstaxeringen har betydelse även i ett flertal andra avseenden som är väsentliga för beskattningen. Av betydelse är därvid de avgöranden som sker i fråga om fastigheternas beskattningsnatur, dvs. frågan om de tillhör kategorin jordbruksfastighet eller kategorin annan fastighet än jord­ bruksfastighet. Bestämmelserna om beräkning av inkomst är nämligen olika för de båda fastighetskategorierna. Inom kategorin annan fastighet finns dessutom särskilda regler för fastigheter som betecknas såsom en- och två­ familj sfastigheter. Intäkt av sådan fastighet har sedan år 1953 schablon­ mässigt uppskattats till en viss bestämd procent av taxeringsvärdet. Enligt en lagändring, som gäller fr. o. m. 1968 års taxering (SFS 1966: 696), skall sådan intäkt bestämmas efter en procentsats, som differentieras med hän­ syn till taxeringsvärdets storlek. Intäkten skall sålunda motsvara 2 % av den del av en fastighets taxeringsvärde, som ej överstiger 100 000 kr., 4 % av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 100 000 kr. men ej 200 000 kr., och 8 % av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 200 000 kr. Reglerna om schablonbeskattning torde numera gälla mer än hälften av sammanlag­ da antalet skattepliktiga fastigheter i landet. Det taxerade byggnadsvärdet utgör i de flesta fall avskrivningsunderlag för byggnader vid beräkning av inkomst av sådan annan fastighet där in­ täkten inte uppskattas efter schablon. Detta värde är avskrivningsunderlag också vid beräkning av inkomst av rörelse när avskrivningen inte kan ske på grundval av anskaffningsvärdet. På liknande sätt utgör i många fall del av en fastighets jordbruksvärde avskrivningsunderlag vid beräkning av in­ komst av jordbruksfastighet. Även värdeminskningsavdrag på skog kan be­ stämmas med utgångspunkt från de skogliga värden som fastställts vid taxeringen. Vidare kan nämnas att taxeringsvärdena i vissa fall har bety­ delse för fördelning av den skattskyldiges inkomster mellan olika kommu­ ner. I detta sammanhang bör även nämnas de år 1967 antagna reglerna om beräkning av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter (SFS 1967: 748). Enligt dessa regler får den skattskyldige om han innehaft fastigheten mer än 20 år ta upp såsom avdragsgillt ingångsvärde 150 % av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen i stället för den köpeskilling som han betalade vid förvärvet. Möjlighet att åberopa taxeringsvärdet som ingångsvärde finns även i vissa andra situatio­ ner vid realisationsvinstbeskattningen. Motsvarande bestämmelser kan gälla för beräkning av fastighets ingångsvärde i samband med beskattningen av inkomst vid yrkesmässig försäljning av fastighet.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid den statliga förmögenhetsbeskattningen skall en fastighets värde i princip tas upp till det taxeringsvärde som gällde vid beskattningsårets ut­ gång. Vid beräkning av arvs- och gåvoskatt skall såsom värde av fast egendom i princip tas upp det taxeringsvärde, som åsatts egendomen året näst före skattskyldighetens inträde. Även ett antal avgifter och skatter till staten beräknas med utgångspunkt i de värden som åsatts vid fastighets­ taxering, bl. a. skogsvårdsavgiften, som beräknas på det sammanlagda värdet av skogsmark och växande skog, samt lagfartsstämpel på grund av bestäm­ melser i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308). En med beskattningsregler besläktad bestämmelse återfinns i lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar. Enligt bestämmelsen, som är en huvudregel, skall de fastigheter som ingår i en vägförening bidra till före­ ningens utgifter i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxerings­ värden. Många författningar utanför skatterätten anknyter till taxeringsvärdena. Så har taxeringsvärdet betydelse för olika regler om belåning av fastighet mot inteckningssäkerhet och för fördelning av inteckningsansvar vid ge­ mensamma inteckningar. Vidare föreskrivs i förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868), som avser kommunal förköpsrätt, att sådan rätt inte får utövas om den sålda fastigheten är mindre än 3 000 kvadratmeter och har ett lägre taxeringsvärde än 200 000 kr. Av annan lagstiftning, vars rättsverkningar på ett avgörande sätt på­ verkas av bedömningar och åtgärder i samband med fastighetstaxering, bör ytterligare nämnas jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Enligt denna lag gäller som huvudregel att fastighet som är taxerad såsom jord­ bruksfastighet inte får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd. Bestämmandet av fastighets beskattningsnatur är betydelsefullt även i det avseendet att inkomst av jordbruksfastighet kan vara pensionsgrundande vid beräkning av allmän tilläggspension, vilket däremot ej inkomst av annan fastighet är. Vidare är de arealuppgifter som förs in i fastighetslängderna vid fastighetstaxeringen i vissa fall avgörande för möjligheten att erhålla s. k. övergångsbidrag. Även för andra sektorer av samhällslivet har fastighetstaxeringen med tiden kommit att spela en allt större roll. För såväl statliga och kommunala organ som det privata näringslivet och enskilda institutioner — särskilt på fastighetsmarknadens område — har fastighetstaxeringens resultat visat sig vara av stort intresse. De arealuppgifter som lämnas i fastighetslängderna är av vikt bl. a. som källa för statistiska redovisningar och vid jordbrukspolitiska överväganden i skilda sammanhang.

Statistik- och kostnadsuppgifter

Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen, 1965 års allmänna fastig­ hetstaxering, uppgick det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfas­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 31

tighet och annan fastighet till omkring 164 miljarder kr. Av detta belopp föll ca 26 miljarder kr. eller ungefär 16 % av det sammanlagda taxerings­ värdet på jordbruksfastigheterna och återstoden, ca 137 miljarder kr. eller ungefär 84 % av det sammanlagda taxeringsvärdet, på annan fastighet. Dessa tal kan jämföras med motsvarande siffror vid den närmast före­ gående allmänna fastighetstaxeringen, 1957 års allmänna fastighetstaxe­ ring. Det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfastighet och annan fastighet var då ca 86 miljarder kr. Omkring 22 miljarder kr. avsåg jord­ bruksfastigheter och omkring 64 miljarder kr. annan fastighet. Det sam­ manlagda taxeringsvärdet i landet ökade således med 90 % från år 1957 till år 1965. För jordbruksfastigheternas del steg taxeringsvärdet med 20 % och beträffande annan fastighet var ökningen 113 %. Mellan de senaste två allmänna fastighetstaxeringarna ökade lantbruk svärdet, dvs. jordbruksvärdet reducerat med värdena för skogsmark och övrig mark, med 28 % för hela landet. Skogsbruksvärdet, som utgör sum­ man av skogsmarksvärdet och skogsvärdet, höjdes under samma tid med 9 %. Tomt- och industrivärdet steg med 163 %. Åkervärdet, som redovisas under jordbruksvärdet, åsattes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering ett 27 % högre belopp inom landskommunerna än vid motsvarande taxering år 1957. Det totala markvärdet på annan fastighet steg mellan åren 1957 och 1965 med 106 % och byggnadsvärdet något mer, nämligen med 115 %. Mark­ värdets andel av det totala taxeringsvärdet på annan fastighet var nära nog densamma, 19 %, vid båda taxeringstillfällena. År 1965 uppgick samman­ lagt för landet markvärdet till omkring 25 miljarder kr. och byggnadsvärdet till omkring 112 miljarder kr. Det sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter (taxeringsenheter) i landet var år 1965 1,8 milj. eller 21 % högre än år 1957. Antalet jord­ bruksfastigheter minskade under perioden 1957—1965 med 8 % och ut­ gjorde år 1965 20 % av det sammanlagda antalet skattepliktiga fastighe­ ter. Av antalet fastigheter av kategorin annan fastighet var i runda tal 78 % en- och tvåfamilj sfastigheter och 11 % hyres- och industrifastigheter. Resten utgjordes av obebyggda fastigheter.

Totalutgifterna för 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ca 25 milj. kr. I beloppet ingår även landstingens och kommunernas kostnader.

Propositionens uppläggning m. m.

Av den föregående redogörelsen framgår att fastighetstaxeringsvärdena har en väsentlig användning främst inom beskattningen men också inom andra områden. De förenklingar och schabloniseringar som under senare år skett inom inkomstbeskattningen har i flera fall möjliggjorts genom ökad användning av taxeringsvärdena. Med hänsyn till den omfattande betydelse

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

som den allmänna fastighetstaxeringen har synes den ofrånkomlig trots att den kräver mycket stora arbetsinsatser och förorsakar avsevärda kostnader för det allmänna. Dessa kostnader bör bl. a. ses mot bakgrunden av att den del av den kommunala inkomstskatten för landet i dess helhet som belöper på effektiva garantibelopp vid 1958 års taxering — då den senaste undersök­ ningen gjordes — uppgick till ca 130 milj. kr. Med den utgångspunkten att allmänna fastighetstaxeringar skall ske också i fortsättningen är det desto angelägnare att ta tillvara alla möjlig­ heter till besparingar i fråga om arbete och kostnader samtidigt som man måste bevara huvudprincipen om jämnhet och rättvisa i taxeringen. Det kommittéförslag som nu föreligger till behandling är föranlett av önske­ målet om sådana besparingar och om förbättringar i värderingsprinciperna. Kommittéförslaget innehåller förslag i en mängd olika frågor. Förslagen innebär emellertid inte några genomgripande förändringar i det nuvarande systemet för fastighetstaxering. Av tidsskäl har kommittéerna haft möjlig­ het att lägga fram förslag till endast mera begränsade åtgärder för att för­ bättra fastighetstaxeringen. Kommittéerna fortsätter emellertid sitt arbete med sikte på att ha utfört en fullständig översyn av fastighetstaxeringssystemet i god tid före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Av de frågor som tas upp i förslaget är inte alla av den beskaffenheten att avgörandet kräver riksdagens medverkan. I stor utsträckning, särskilt i vad gäller värderingsförfarandet och utformandet av blanketter m. m„ be­ handlas frågorna i anvisningar och rekommendationer från riksskatte­ nämnden eller taxeringsmyndigheter. De frågor som är av den karaktären att de kan föranleda ändring av för­ fattning som tagits med riksdagen eller som av annat skäl kräver riksda­ gens medverkan kommer jag att ta upp till närmare behandling i särskilda avsnitt i det följande. De författningar i vilka sålunda föreslås ändringar är kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370; KL), skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440; Skvl), förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt och taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623; TF). Här avser jag att lämna mina synpunkter på andra frågor som berörts i kommittéförslaget eller kommit upp vid re­ missen, i den mån de kan antas vara av allmänt intresse.

Synpunkter i vissa särskilda frågor av allmänt intresse

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet Till en början vill jag erinra om att det skatterättsliga fastighetsbegrep­ pet inte stämmer överens med det civilrättsliga begreppet fast egendom. De civilrättsliga reglerna var tidigare intagna i lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra. Denna lag är numera upphävd och hav ersatts med lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 33

är fast egendom. Fastighet i KL:s mening är vad som enligt 1895 års lag är att hänföra till fast egendom samt byggnad, även om den skulle ansetts som lös egendom enligt nämnda lag. Det skatterättsliga fastighetsbegreppet ut­ reds f. n. av särskild sakkunnig (Riksdagsberättelsen 1968: Fi 38). Utred­ ningen torde inte bli färdig i sådan tid att nya bestämmelser hinner träda i kraft före 1970 års allmänna fastighetstaxering. Kommittéförslaget utgår också från att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall gälla oförändrat vid nämnda fastighetstaxering.

Beskattningsnaturen

En fastighet kan taxeras antingen som jordbruksfastighet eller som an­ nan fastighet. Frågan om en fastighets beskattningsnatur bär, som jag fram­ hållit i det föregående, betydelse inte bara för själva fastighetsbeskatt­ ningen. Frågan är avgörande även vid inkomstbeskattningen, vid beräk­ ning av pensionsgrundande inkomst och för t. ex. giltigheten av fastighets­ köp. Beskattningsnaturen bestäms av fastighetens faktiska användning. Enligt uppgift från kommittéerna ger gränsdragningen mellan de båda fastighetskategorierna ofta anledning till tvist. Två typer av besvärsmål som rör gränsdragning mellan jordbruksfastighet och annan fastighet har haft särskilt stor aktualitet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering och tidigare. Den ena typen rör spörsmålet när en fastighetsägare tillhörig byggnad på jordbruksfastighet skall anses utgöra en särskild taxeringsenhet och åsät­ tas särskilt taxeringsvärde. Den andra hänför sig till frågan om en viss lägsta arealgräns för vad som enligt KL bör hänföras till jordbruk. Den se­ nare frågan behandlades särskilt vid det s. k. Stockholmsmötet före 1965 års fastighetstaxering. Därvid gjordes följande uttalande: »Särskilt med hän­ syn till jordförvärvslagen bör beskattningsmyndigheterna noggrant pröva, huruvida fastigheterna enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen är att hänföra till jordbruksfastighet eller till annan fastighet. Hänsyn till sökan­ dens rent personliga önskemål bör icke tagas vid klassificeringen. Någon särskild minimigräns, under vilken fastigheterna skall räknas som annan fastighet, hör icke bestämmas.» Beträffande denna typ av besvär torde i de fall då redovisningsenheten innehas av den ursprunglige jordbrukaren en­ ligt praxis fastigheten ej överföras från jordbruksfastighet till annan fastig­ het, även om jordbruk bedrivs i ringa omfattning. Fråga har emellertid upp­ kommit om andra bedömningsgrunder bör tillämpas i de fall då äganderät­ ten övergått till person, för vilken fastigheten huvudsakligen har ett annat värde än som jord- och skogsbruk. Främst avses de fall då mindre fastighe­ ter till övervägande del används för fritidsändamål eller liknande. Någon enhetlig praxis torde ej föreligga beträffande dessa frågor. Men även då stör­ re jordbruksenheter innehas av sådana ägare som nyss nämnts uppkommer problem med enhetens skattenatur. Taxeringsmyndigheterna har vid såda- 2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

na tillfällen ibland taxerat ägarens byggnad såsom annan fastighet och res­ ten av fastigheten som jordbruksfastighet. I sådana fall torde dock enligt vad kommittéerna framhållit KL:s bestämmelser och allmän praxis peka på att ägarens byggnad inte skall taxeras särskilt som annan fastighet, om den fastighet på vilken mangårdsbyggnaden eller annan byggnad för ägarens räkning är belägen anses såsom jordbruksfastighet. Ett särskilt problem utgör frågan om taxeringen av s. k. grönområden eller områden för friluftsändamål. Det har förekommit att sådant område taxeras såsom annan fastighet. Fastigheten kan därvid ha ansetts använd för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk eller också kan bestämmel­ serna i 7 § tredje stycket KL ha tillämpats. Enligt sistnämnda regel skall en fastighet, om den ligger oanvänd, taxeras såsom jordbruksfastighet, om det inte är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ändamål än jord­ bruk eller skogsbruk. Någon enhetlig praxis för bedömning av sådana grön­ områdens beskattningsnatur torde inte föreligga. En omständighet, som i praktiken försvårat gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet, har varit att man vid taxering av mindre jordbruksenheter, som för innehavaren har sitt huvudsakliga värde såsom bostadsfastighet, vanligtvis kommit till ett högre taxeringsvärde om man hänfört taxeringsenheten till annan fastighet än om den ansetts vara j ordbruksf astighet. Kommittéerna har utgått från att man vid översyn av värderingsreglerna för jordbruksfastighet och annan fastighet kan åstadkomma en sådan sam­ ordning av dessa regler att taxeringsvärdets storlek för en enhet inte vä­ sentligt skall påverkas av om den hänförs till jordbruksfastighet eller an­ nan fastighet. Konsekvenserna av valet av beskattningsnatur kommer då främst att få betydelse utanför fastighetsbeskattningen. För att uppnå en enhetligare tillämpning av reglerna för bestämman­ de av skattenatur har kommittéerna ansett det vara önskvärt att de lag­ regler som finns kompletteras med rekommendationer av riksskattenämn­ den om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. Såsom underlag för utformningen av dessa rekommendationer har kom­ mittéerna redovisat följande synpunkter. Taxeringsenhet som inte är bebyggd med för bosättning ändamålsen­ ligt bostadshus av god beskaffenhet bör normalt, oberoende av areal och ägare, taxeras som jordbruksfastighet, om det inte är påtagligt att den är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt hus av god beskaffenhet bör oberoende av ägare taxeras som annan fastighet vid en areal understigande ca 1 hektar åker eller ock ca 5 hektar produk­ tiv skogsmark eller ängs- och betesmark eller övrig mark. Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt bostadshus av god beskaffenhet och med en åkerareal mellan ca 1 och 5 hektar åker

Kungi. Maj. ts proposition nr lök år 1968 35

bör taxeras med utgångspunkt från faktisk användning. Detta innebär att så länge åkermarken brukas av ägaren eller av annan för jordbruksändamål bör enheten — såväl mark som byggnader — anses som jordbruksfastighet. Då så inte är fallet bör enheten hänföras till annan fastighet. Taxeringsenhet bebyggd med bostadshus och med en areal överstigan­ de ca 5 hektar produktiv mark bör regelmässigt taxeras som jordbruks­ fastighet. Om på skattepliktig jordbruksfastighet finns byggnad som uppenbar­ ligen är avsedd att stadigvarande användas för annat ändamål än för nor­ mal jord- och skogsbruksdrift synes den, om den ej är att hänföra till överbyggnad, enligt kommittéerna böra tas upp som särskild taxerings­ enhet. De angivna arealgränserna har av kommittéerna ansetts böra övervägas närmare bl. a. mot bakgrund av jordbrukspolitiska ställningstaganden. Även i de fall marken ådragit sig ett betydande övervärde på grund av förväntningar om en kommande exploatering har kommittéerna ansett sig kunna konstatera en oenhetlig praxis vid bestämmande av beskatt­ ningsnatur. Beträffande sådan mark har rekommendationer rörande gräns­ dragningen ansetts böra ges följande huvudsakliga innehåll. Fastighet eller fastighetsdel som fått ett övervärde på grund av fram­ tida bebyggelsemöjligheter synes böra taxeras som jordbruksfastighet in­ till dess det blivit slutligt avgjort att marken skall användas för bebyg­ gelseändamål. Detta torde i normalfallet innebära att stadsplan eller byggnadsplan har fastställts eller att för områdets bebyggande behövliga inves­ teringar i väsentlig omfattning påbörjats. Då sådan överföring äger rum, bör den omfatta såväl de direkta bebyggelseområdena som parkmark och s. k. grönområden. Kommittéernas förslag till underlag för utformningen av rekommenda­ tioner beträffande gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet har vunnit gillande från åtskilliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Andra har emellertid ansett det mindre lämpligt att låsa fast arealgränser eller att låta beskattningsnaturen vara beroende av be­ byggelsens kvalitet. Man har ansett att större hänsyn bör tas till fastig­ hetens faktiska användning och syftet med innehavet. En bidragande orsak till att frågan om beskattningsnaturen fått sådan betydelse är att olika regler gäller i inkomstskattehänseende för fastighetskategorierna som förvärvskällor. Spörsmålet diskuterades i riksdagen år 1967 (se BeU 1967: 17). Jag är i detta sammanhang inte beredd att före­ slå ändrade regler i KL. Det ankommer på riksskattenämnden att utforma rekommendationer i ämnet.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Köpeskillingsstatistiken

En fråga som kommittéerna ägnat ingående uppmärksamhet rör till­ vägagångssättet vid användandet av köpeskillingsstatistiken som grund för en lyftning av taxeringsvärdenivån. Frågan har stor betydelse för taxe­ ringen av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet. Vid de s. k. Stockholmsmötena ges rekommendationer bl. a. om den ef­ tersträvade taxeringsvärdenivån, varvid för vissa fastighetstyper rekom­ menderats en närmare angiven procentuell höjning av de tidigare gällande genomsnittliga taxeringsvärdena. Rekommendationerna grundar sig på köpeskillingsstatistik, varur man kan utläsa relationer mellan faktiskt betalda köpeskillingar vid s. 1c. repre­ sentativa köp och de taxeringsvärden som åsatts vid föregående allmänna fastighetstaxering. Relationen uttrycks antingen som kvoten mellan köpe­ skillingarna och taxeringsvärdena (köpeskillingslcoefficient) eller som det procenttal varmed köpeskillingarna genomsnittligt överstiger samma taxe­ ringsvärden (överprisprocent). Detta innebär exempelvis att en lcöpeskillingskoefficient på 1,45 motsvaras av en överprisprocent på 45. Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering förelåg när rekommendatio­ nerna avgavs under våren och sommaren 1964 statistiska uppgifter om överprisprocenten för vart och ett av åren 1957—1963, dvs. för sju år. Situationen på fastighetsmarknaden hade under denna period för fler­ talet län och fastighetstyper medfört en successiv ökning av prisnivån, vilket i den statistiska redovisningen tagit sig uttryck i successivt ökan­ de köpeskillingskoefficienter respektive överprisprocent. Rekommendationerna om skäligt nivålyft i förhållande till 1957 års värden utformades i princip på följande sätt. Först fastställdes på grund­ val av köpeskillingsstatistiken — och med uppdelning på skilda fastighets­ typer — den genomsnittliga överprisprocenten för perioden 1957—1963. Detta genomsnitt minskades därefter med ett bestämt antal procenten­ heter — olika för olika fastighetstyper. Det procenttal som sålunda er­ hölls utgjorde den procentuella ökning av tidigare taxeringsvärde som enligt rekommendationerna borde eftersträvas vid 1965 års fastighets­ taxering. Denna regel skulle tillämpas inom de olika länen med anpass­ ning till de överpriser som redovisats i statistiken för resp. län. Hänsyn skulle tas även till skillnader i genomsnittlig prisnivå för olika delar av länen liksom för fastigheter av olika storlekslclasser och beskaffenhet. I kommittéförslaget har denna metod för bedömning av skälig taxe­ ringsvärdenivå diskuterats med utgångspunkt i kravet på jämnhet i taxe­ ringen och bl. a. anförts. Taxeringsvärdet skall författningsenligt knytas till fastighetens allmänna saluvärde, även om man bl. a. med hänsyn till osäkerheten i värderingen och risken för nedgång i fastighetsvärdena un­ der kommande taxeringsperiod uppskattar taxeringsvärdet med relativt

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

heter mellan de tre områdena komma att föreligga när det gäller skillnader­ na mellan faktisk prisnivå år 1965 och samma års taxeringsvärdenivå. Den praktiska konsekvensen av den hittills använda metoden blir en­ ligt kommitléförslaget att taxeringsnivån blir betydligt lägre i förhållande till den faktiska prisnivån inom framför allt storstadsregioner, där pris­ stegringen normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveck­ ling. I kommittéförslaget diskuteras ett nytt tillvägagångssätt vid användan­ det av köpeskillingsstatistiken. Det framhålls därvid att önskemålen om jämn och rättvis taxering principiellt leder till kravet att man — med led­ ning av den kända utvecklingen — bör göra en prognos om en sannolik genomsnittlig prisnivå för respektive fastighetstyper och områden för den period under vilken taxeringsvärdena skall gälla. Den eftersträvade taxeringsvärdenivån bör enligt förslaget därefter bestämmas såsom en viss procentuell andel av den prognosticerade prisnivån. Det är uppenbart, framhålls det i förslaget, att stora svårigheter föreligger att förutsäga den framtida prisnivån. I praktiken måste därför största vikt knytas till den prisnivå som är känd och statistiskt dokumenterad vid tiden för rekom­ mendationernas utfärdande även om viss hänsyn kan och bör tas till för­ modade framtida prisförändringar. Även vid bedömning av det statistiska materialet sägs betydande osäkerhet uppkomma beroende inte minst på det relativt ringa underlag i form av fastighetsförsäljningar som står till buds. Man kan därför inte acceptera ett enstaka årsmedeltal för överpri­ serna såsom ett mått på prisnivån under detta år — tvärtom måste ut­ vecklingen under hela perioden beaktas vid ställningstagande rörande pris­ nivån vid periodens slut. I sammanhanget måste även uppmärksammas den stora spridning i överpriser som föreligger även inom i och för sig enhetliga områden och fastighetsgrupper, heter det i förslaget. Hänsyn till de allmänna försiktighetskraven vid åsättande av taxerings­ värde bör enligt kommittéförslaget lämpligen tas genom rekommenda­ tioner om nedräkning av förutsedd eller konstaterad prisnivå med visst procenttal. Därigenom uppnås den jämnhet i taxeringen som man av rätt­ viseskäl eftersträvar. Ett förfarande med sänkning av konstaterad över­ prisprocent med givet antal procentenheter sägs däremot principiellt le­ da till ojämn taxeringsvärdenivå såsom detta definierats vid diskussionen i det föregående. Genom den omläggning av köpeskillingsstaListiken som genomförts med verkan fr. o. in. redovisningsåret 1965 och som innebär en större diffe­ rentiering avseende såväl fastighetstyper som geografisk belägenhet, finns enligt kommittéförslaget numera bättre möjligheter än tidigare att få ett till­ förlitligt underlag för bedömningar om prisnivån. Det sägs emellertid vara motiverat att sett på längre sikt — införa ytterligare differentiering av prisstatistiken för annan fastighet. För att underlätta framtagandet av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 39

sådan har kommittéerna föreslagit införandet av ett system för klassifice­ ring av fastighetsbeståndet. Detta förslag ämnar jag beröra något ytterligare i det följande. När det gäller jordbruksfastighet tillkommer ytterligare en synpunkt. De allmänna rekommendationerna för jordbruksfastighet vid Stockholmsmötet i maj 1964 innebar att höjningen av jordbruksfastigheternas taxe­ ringsvärden vid 1965 års fastighetstaxering skulle uppgå till ca 25 % för landet i dess helhet, dvs. 10 enheter lägre än den genomsnittliga över­ prisprocenten för perioden 1957—1963 enligt köpeskillingsstatistiken. Det synes därvid ha förutsatts, att denna procentuella höjning skulle avse de totala taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter. I kommittéförslaget har rekommendationerna för jordbruksfastigheterna granskats. Det heter därvid att nyssnämnda förutsättning, nämligen att den procentuella höjningen skulle avse de totala taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter, i och för sig står i full överensstämmelse med det förhållandet att köpeskillingsstatistiken härrör från jordbruksfastigheter som normalt innehåller såväl jordbruks- som skogsbruksdel. Emellertid, heter det vidare, skall skogsbruksdelens värde uppskattas efter en me­ tod, som saknar direkt anknytning till köpeskillingsstatistiken. Normerna för fastställande av skogsbruksvärdet, som utgör summan av värdena av skogsmarken och den växande skogen, har vid 1965 års fastighetstaxe­ ring för riket i dess helhet resulterat i höjningar av skogsbruksvärdena med mellan 8 och 9 %. Eftersom skogsbruksvärdet totalt sett för hela riket utgör ungefär hälften av det totala taxeringsvärdet för jordbruks­ fastigheter, måste den återstående delen av taxeringsvärdena höjas be­ tydligt mera än 25 % för att jordbruksfastigheternas värden totalt skulle ökas med eftersträvade 25 %. De givna rekommendationerna har medfört, framhålls det i kommittéförslaget, att jordbruksfastigheternas lantbruksdel fått tjäna som en re­ gulator för att man skulle nå den höjning av de totala taxeringsvärdena, som i och för sig varit motiverad enligt köpeskillingsstatistiken. Detta kan ha lett till en ojämn taxering såväl mellan olika län som mellan fas­ tigheter med olika sammansättning i fråga om jord och skog. Lantbruksdelens taxeringsvärden kan i vissa fall ha blivit för höga, eftersom man ställ t kravet att förändringen av det totala taxeringsvärdet skulle be­ stämmas med ledning av köpeskillingsstatistiken samtidigt som man be­ stämt skogsdelens värde med utgångspunkt från delvis andra aspekter. Med tanke på detta till synes otillfredsställande förhållande bör enligt kommittéförslaget övervägas en sådan utformning av rekommendationen inför 1970 års fastighetstaxering att den överprisprocent som finns enligt köpeskillingsstatistiken skall — efter vederbörliga reduktioner för upp­ fyllande av försiktiglietskravet — användas för bestämmande av enbart lantbruksdelens värdehöjning.

40 Kungi. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Korainittéförslagets behandling av frågan om hur köpeskillingsstatistiken skall användas har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Be­ träffande jordbruksfastigheter sammanhänger den kritik som framförts ofta med att man har ifrågasatt lämpligheten av att ha två olika värde­ begrepp: ett avkastningsvärde för skogsmark och växande skog samt ett saluvärde för återstoden. Man har pekat på svårigheten att finna s. k. representativa köp. Å andra sidan har man framhållit att de rekommen­ dationer som gavs till den föregående allmänna fastighetstaxeringen i vissa fall lett till orimliga resultat. Beträffande annan fastighet har även uttryckts farhågor för att en prognosticering skulle ge osäkra resultat. De grundläggande principerna för taxering av fastighet gavs redan av skogsbeskattningskommittén i dess förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 (förslaget tryckt som bilaga till prop. 1921: 214). Dessa principer kan i stort sett alltjämt sägas gälla. Den enda ändringen av betydelse är övergången till den s. k. nya skogsvärderingsmetoden fr. o. in. 1957 års allmänna fastighetstaxering. I fråga om taxeringsvärden har visserligen en markant förskjutning av tyngdpunkten i fastighetsbeståndet mot kategorin annan fastighet ägt rum. Vid taxeringen år 1913 uppskattades taxeringsvärdena för jordbruks­ fastigheter till 3,5 miljarder kr. och för annan fastighet till 4,8 miljarder kr. Jordbruksfastigheterna svarade därmed för ca 42 % av det sam­ manlagda fastighetstaxeringsvärdet. Som jag tidigare nämnt utgjorde jordbruksfastigheternas motsvarande andel av det sammanlagda fastig­ hetstaxeringsvärdet vid 1965 års fastighetstaxering ca 16 %. Skogsbruks­ värdet, dvs. det sammanlagda värdet på skogsmarken och den växande skogen, utgjorde vid samma fastighetstaxering ungefär 43 % av totalvär­ det på jordbruksfastigheterna. Betydelsen av det relativt invecklade och arbetskrävande förfarandet för bestämning av skogsbruksvärdet har så­ ledes minskat, om man ser frågan enbart ur fastighetsbeskattningens syn­ vinkel. Emellertid är de skogliga värden som uppskattas enligt gällande regler av betydelse även för lantbrukarnas inkomstbeskattning. Jag vill erinra om att jag enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1964 tillkallat tre sakkunniga för översyn av bestämmelserna om skogsbeskattningen (Riksdagsberättelsen 1965:1 24). Utredningsarbetet beräknas snart vara avslutat men ämnet är komplicerat och något slutligt ställningsta­ gande från min sida kan inte ske innan arbetet med fastighetstaxeringen måste påbörjas. Den skillnad i uppskattningsgrunder som f. n. gäller måste således bestå åtminstone vid 1970 års fastighetstaxering. Kommittéförslagets ståndpunkt att man vid beräkning av överprisprocenten inte skall ta hänsyn till prishöjningar som avser skogsbruksdelen anser jag på grund härav god­ tagbar i princip. Beträffande användandet av köpeskillingsstatistiken i övrigt vill jag framhålla att vissa av ojämnheterna i taxeringsutfallet kan bero på det

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 41

relativt långa tidsavstånd som förflöt mellan de båda sista allmänna fas­ tighetstaxeringarna. Man bör således försöka undvika att skjuta upp fastig­ hetstaxeringarna. Det finns dessutom anledning att räkna med betydande förbättringar i den statistiska redovisningen. Den förbättrade fastighetsklassificering som kommittéförslaget innebär och som jag skall beröra i det föl­ jande torde också vara ägnad att leda till ett jämnare taxeringsresultat.

Enhetsvärden för jordbruksfastighet Reglerna i KL om beräkning av jordbruksvärdet är i huvudsak intagna i 9 och 10 §§ samt i punkterna 1, 2 och 4 av anvisningarna till 9 § och i punkt 2 av anvisningarna till 10 §. Dessa regler överensstämmer i stort med de regler som antogs år 1921 till ledning för 1922 års allmänna fas­ tighetstaxering. Däri angavs bl. a. att till ledning för beräkningen av jord­ bruksvärdet skulle finnas enhetsvärden för de olika ägoslagen per yten­ het med hänsyn tagen till markens godhetsgrad. De närmare reglerna för utarbetandet av enhetsvärdena lämnas i TF. Av redogörelsen för taxeringsutfallet vid 1965 års allmänna fastighets­ taxering framgår att värdet av inägomarken med till jordbruksdriften hö­ rande byggnader är helt dominerande. Detta värde uppgår till ca 14 mil­ jarder kr. av ett totalt jordbruksvärde av något mer än 16 miljarder kr. Enligt redogörelsen var fördelningen av värdena på de ägoslag m. in. (utom skogsmarken) som ingår i jordbruksvärdet följande:

Särskilda förmåner och naturtillgångar.. 404 » »

Varken KL eller andra författningar som berör taxeringen innehåller någon definition av ägoslagen åker, tomt och trädgård, ängsmark och betesmark. På deklarationsblanketterna har emellertid lämnats vissa de­ finitioner. Utformningen av dessa definitioner sägs i kommittéförslaget dock ha lett till olika tolkning. De anvisningar rörande gränsdragningen mellan de olika ägoslagen, som i vissa fall lämnats i länen, har inte sällan varit skiljaktiga. I förslaget efterlyser man en bättre precisering av gräns­ dragningen mellan ägoslagen. Det framhålls vidare i kommittéförslaget att fastighetstaxeringens ägoslagsdefinitioner skiljer sig från de definitioner som tillämpades vid den senaste jordbruksräkningen. En överensstämmelse mellan ägoslagsbegreppen vid fastighetstaxering och jordbruksräkning sägs böra eftersträvas. 1 fråga om åker med byggnader som hör till jordbruks­ driften anförs följande i kommittéförslaget. Enhetliga regler gäller för nära nog hela riket beträffande värderingen av jordbruksfastigheter med 2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

ringa åkerareal, såtillvida att för dessa byggnaderna värderas för sig och åkern för sig. I flertalet län anges den övre arealgränsen till fem hektar. Dock anges i sex län två hektar och i ett län åtta hektar som sådan gräns. Vid taxering av jordbruksfastigheter med större åkerareal har olika me­ toder använts för att ange enhetsvärden, framhålls det vidare i kom­ mittéförslaget. Sålunda har rekommendationen i TF att till ledning för värdesättningen ange »vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av nor­ malt byggnadsbestånd» följts i flertalet län i Göta- och Svealand samt i Gävleborgs län. Denna metod — som i taxeringssammanhang brukar gå under benämningen den konventionella metoden — innebär att värdet av de byggnader som hör till jordbruket räknas in i de angivna hektarvär­ dena. Ett sådant hektarvärde kan alltså betecknas som »värde av be­ byggd åker». Detaljutformningen av metoden kan varieras på olika sätt. Speciellt för Göteborgs och Bohus län har principen vidareutvecklats, var­ vid särskilda regler för korrektion av normalenhetsvärden utformats. Vid sidan av den konventionella metoden används — framför allt i norrlandslänen men även i Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län — en metod som innebär att värdering av åkerjord och byggnader sker separat med ledning av särskilda enhetsvärden för åker respektive byggnader. Me­ toden kallas oftast norrlandsmetoden. Båda metoderna synes enligt kommittéförslaget i och för sig kunna leda till likvärdiga taxeringsresultat. Vid en enkät som gjorts har man från länsstyrelsernas sida förklarat sig i stort sett nöjd med den metod man använt inom respektive län. Det kan dock anföras, heter det vidare i förslaget, att en fastighets totala saluvärde —• vartill taxeringsvärdet för­ fattningsenligt skall ansluta sig — inte på objektiva grunder kan upp­ delas i värden på de olika beståndsdelar varav fastigheten består. Av den­ na anledning kan den konventionella metoden anses mera logiskt upp­ byggd än norrlandsmetoden. Vidare är den köpeskillingsstatistik som ligger till grund för bedömningar av genomsnittlig taxeringsvärdenivå baserad på priser, som betalats för hela jordbruksfastigheter innehållande bl. a. kombinationen åker/byggnader. Köpeskillingsstatistik som omfattar hu­ vudsakligen åkermark finns i betydligt mindre utsträckning. Beträffande jordbrukets byggnader lär man bara undantagsvis kunna basera en pris­ statistik på marknadsmässiga förhållanden. Å andra sidan, heter det i förslaget, är man i värderingssammanhang ofta tvingad att göra uppskatt­ ningar av värdet på fastigheters beståndsdelar separat och därefter be­ räkna totalvärdet med utgångspunkt i beståndsdelarnas värden. Så måste t. ex. ske beträffande fastigheter som innehåller såväl åker som skog. Vidare kan sägas att den utveckling inom jordbrukets område som ägt rum fram­ för allt under senaste årtiondet och som bl. a. innebär snabba förändringar

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968 43

av fastighetsindelningen medfört att den fasta bindningen mellan åkermark och byggnader successivt upplösts. Enligt förslaget finns därför i större ut­ sträckning än tidigare skäl att räkna med en självständigare prisbildning för åkermark respektive byggnader. I själva verket torde behovet av en annan metod än den konventionella för taxering av jordbruksfastigheters åker och byggnader ha växt fram ur svårigheterna att enligt den konventionella metoden — med den utform­ ning den merendels fått — beräkna ett skäligt värde på mindre jordbruks­ fastigheter, sägs det i kommittéförslaget. Detta gäller framför allt sådana fastigheter som närmar sig karaktären av bostadsfastigheter. För sådana fastigheter ligger det huvudsakliga värdet i byggnaderna och det måste enligt förslaget anses stötande att uttrycka detta byggnadsvärde per hek­ tar åker. I dessa fall bör en värdering ske av byggnaderna för sig och av marken för sig på det sätt som nu sker i samtliga län. Motsvarande pro­ blem uppträder — fastän med mindre styrka — även för större fastig­ heter. Vid varierande fastighetsstorlek växlar byggnadernas andel i totala värdet liksom i genomsnittsvärdet per hektar bebyggd åkermark. I de fall den konventionella metoden används måste vederbörlig hänsyn tas till detta förhållande liksom även till inflytandet på värdet av varierande byggnadskvalitet och utrustningsstandard, heter det i förslaget. Vid granskningen av utfallet av 1957 års fastighetstaxering (SOU 1963: 14) gavs stort utrymme åt frågan om byggnadsbeståndets inflytande på taxeringsvärdet för åkern. Därvid uttalades bl. a. den uppfattningen att taxeringsnämndernas arbete måste underlättas av att de hade tillgång till byggnadsdifferentierade enhetsvärden, som på ett riktigt sätt uttryckte värdeskillnaderna mellan olika godhetsklasser av byggnader. Sådana vär­ den har enligt kommittéförslaget också fått ökad användning vid 1965 års fastighetstaxering. Av de län som använt den konventionella metoden har byggnadsdifferentierade enhetsvärden tillämpats av samtliga utom två. I kommittéförslaget rekommenderas att anvisningar, baserade på den konventionella metoden, utformas så, att olika enhetsvärden uttryckligen anges inte bara för skilda storleksklasser och jordartsförhållanden utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning. Detta kan ske förslagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Det sägs att det inte är tillräckligt att till de enhetsvärden för »normalt bygg­ nadsbestånd» som tas upp i anvisningar för länen endast foga kommen­ taren att enhetsvärdena bör justeras i de fall fastighetens byggnadsbestånd är bättre eller sämre än normalt. Erfarenhetsmässigt sker sådan justering inte i tillräcklig omfattning i det praktiska taxeringsarbetet, framhålls det i förslaget. Enligt kommittéförslaget kommer senare att redovisas specialanalyser som avser anpassningen av enhetsvärdena till olika värdepåverkande fak­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

torer vid 1965 års fastighetstaxering. Resultatet av denna analys torde, sägs det, ytterligare kunna belysa frågan om tillämpligheten av skilda vär­ deringsmetoder. Jag har inhämtat att dessa analyser skall redovisas under våren 1969. Beträffande ägoslaget t o in t och trädgård erinras i kommittéförslaget om att 1961 års fastiglietstaxeringsutredning föreslagit att åker samt tomt och trädgård skulle värderas gemensamt och även redovisas gemensamt i fastighetslängden. Detta förslag bifölls inte med hänsyn till att det skulle påverka prövningen av huruvida och med vilka belopp areal­ tillägg skall utgå. De värderingsregler för tomt och trädgård som finns i anvisningarna för de olika länen har enligt uppgift i kommittéförslaget i det närmaste genomgående anknutits till värderingen av åker med byggnader, varvid som norm angetts det värde som upptagits för den bästa åkerjorden. Vid tolkningen av denna regel har i vissa fall uppkommit tveksamhet om därmed menas värdet av den bästa åkerjorden inom länet, inom det om­ råde vari fastigheten är belägen eller den bästa åkerjorden på fastigheten. Arealmässigt är ägoslaget tomt och trädgård i allmänhet av liten omfatt­ ning, varför värdesättningen normalt endast i ringa grad har betydelse från taxeringssynpunkt. Det synes därför enligt förslaget fullt acceptabelt att taxeringen sker enligt enkla schablonregler. I syfte att undanröja tveksamhet vid taxeringsarbetet och att erhålla enhetlighet bör dock en för hela riket gemensam princip rekommenderas i centrala anvisningar, heter det i förslaget. Till ägoslaget ängs- och betesmark hänförs mark av mycket skiftande beskaffenhet, irån kultiverad betesmark till sådan hagmark som närmar sig skogsmark. Med anledning av den stora olikheten i ängs- och betesmarkens produktivitet och svårigheten i övrigt att bedöma värdet för en fastighet av ängs- och betesmark utöver en viss mindre basareal av ägoslaget, torde det enligt kommittéförslaget knappast utan omfattande utredningar vara möjligt att utarbeta någon generell anvisning för värde­ ringen av detta ägoslag. Den önskvärda likformigheten vid värderingen synes enligt förslaget endast kunna uppnås genom sådan kontroll som riksskattenämnden har att företa av huruvida de föreslagna värdena per ytenhet i och för sig samt vid en jämförelse mellan de i de olika länen rekommenderade värdena kan vara skälig. Vid remisshehandlingen har man inte gjort någon erinran mot kom­ mittéförslagets rekommendation om en bättre precisering i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar av gränsdragningen mellan de olika ägosla­ gen. Även jag delar kommittéförslagets uppfattning på denna punkt. Jag vill också framhålla betydelsen av att definitionerna samordnas med de defini­ tioner som man använder vid jordbruksstatistiken. Beträffande ägoslaget åker bär åtskilliga synpunkter anlagts på frågan

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1968 45

om värderingsmetoden. .lag vill erinra om att jag tog upp frågan i prop. 1963: 197, som också gällde förenklingar i förfarandet vid allmän fastighets­ taxering. Jag anförde därvid bl. a. att frågan om åsättande av särskilda byggnadsvärden vid taxering av jordbruksfastighet hänger samman med frågan om beräkning av värdeminskning på byggnaderna och hänvisade till den promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning på jordbrukets driftsbyggnader som avgetts av skattelagssakkunniga. Eftersom promemorian då övervägdes inom finansdeparte­ mentet var jag inte beredd att ta definitiv ställning till ett förslag att sär­ skilda byggnadsvärden skulle åsättas. Jag anförde också att ett uppskov med definitivt beslut i frågan skulle ge möjlighet att i samband med 1965 års fastighetstaxering låta företa provtaxeringar eller eljest ytterligare belysa konsekvenserna av den föreslagna metodens genomförande. Av kommittéförslaget framgår att ytterligare specialanalyser behövs för att kunna belysa frågan om de olika värderingsmetodernas tillämplighet. En sådan fortsatt undersökning har rekommenderats också av en del re­ missinstanser. Jag anser det olyckligt att föregripa en sådan undersök­ ning genom att ta slutlig ställning till förmån för en viss värderingsme­ tod redan i detta sammanhang. Förhållandena är således i princip de­ samma som vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Jag ansluter mig till rekommendationen i kommittéförslaget att anvisningar som grundas på den konventionella metoden skall utformas så att olika enhetsvärden uttryckligen anges inte bara för skilda storleksldasser och jordartsförhållanden utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning.

Avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket Avdraget för allmänna kostnader i skogsbruket avser enligt Skvl kost­ naderna för skogsbrukets förvaltning och bevakning, skogens vård, föryngrings- och skyddsåtgärder, väg- och dikesunderhål! samt skogsindelning liksom sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som inte inryms i direkta avverknings- och transportkostnader. Avdraget avser även vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 % av skogskubikmeter­ priset. Enligt kommittéförslaget bör utformningen av avdraget för allmänna kostnader omprövas till 1975 års allmänna fastighetstaxering. Vid remissförfarandet har allmänt vitsordats att nuvarande regler om avdrag för allmänna kostnader bör ses över. På vissa håll har man be­ klagat att kommittéförslaget inte innehåller en konkret lösning redan nu. Det har t. o. in. begärts att den kommitté som behandlat frågan skul­ le få i uppdrag att lämna förslag på en interimistisk lösning. Det är även enligt min mening angeläget att frågan om avdrag för all­ männa kostnader i skogsbruket löses på ett tillfredsställande sätt. Nuva­ rande regler har lett till ojämnheter, speciellt mellan de norra och södra

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 754 år 1968

delarna av landet. De skyddsåtgärder som vidtogs inför 1965 års allmän­ na fastighetstaxering (se SFS 1964: 117) har visat sig inte vara tillfyllest. En omläggning av de regler som finns i avd. B punkt 7 Skvl om avdrag för allmänna kostnader fordrar emellertid omfattande förarbete. Detta förarbete torde inte hinnas med före 1970 års fastighetstaxering utan först till 1975 års taxering. Jag avvaktar f. n. prisutvecklingen på virke i olika delar av landet innevarande höst och den sammanställning av dessa priser som jag avser låta göra. Nästa års riksdag avser jag att föreslå sådana jämkningar i den prisnivå som ligger till grund för beräkningen av skogsbruksvärdet att de tidigare nämnda ojämnheterna mellan norra och södra Sverige i möjlig mån försvinner.

En- och tvåfamiljsfastigheter Av redogörelsen över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering framgår att ca 80 % av det totala antalet skattepliktiga taxeringsenheter av annan fastighets natur utgjordes av en- och tvåfamiljsfastigheter. Det är alltså ett mycket stort antal fastighetsägare som berörs av taxeringen av så­ dana fastigheter. Taxeringsvärdet för fastigheter av detta slag har vidare en speciell betydelse i inkomstbeskattningssammanhang, eftersom intäkt från sådan fastighet efter år 1953 schablonmässigt beräknas såsom viss procentuell andel av det senast åsatta taxeringsvärdet. Sedan nya regler för intälctsberäkningen numera införts, innebärande differentiering av procent­ satsen för skilda taxeringsvärdeklasser, har denna betydelse accentuerats. Några regler för taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter utöver dem som lämnas för annan fastighet i allmänhet ges inte i KL eller i anvisningarna till denna lag. Taxeringen har därför till övervägande delen skett på grund­ val av de anvisningar som fastställts för varje fastighetstaxering och för varje län. Till ledning för taxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheter som utnyttjas som permanentbostad har i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar in­ tagits rekommendationer av skilda slag. I första hand kan nämnas de rekommendationer om genomsnittligt nivålyft med visst procenttal i för­ hållande till tidigare taxeringsvärdenivå som grundats på köpeskillingsstatistik. Procenttalet anger sålunda främst den eftersträvade taxeringsvär­ denivån och avser egentligen inte att ge ledning för taxering av den indi­ viduella fastigheten. I det praktiska taxeringsarbetet torde dock procentta­ let inte sällan — framför allt för äldre hus — ha använts för direkt bestäm­ ning av taxeringsvärdet genom uppräkning med detta procenttal av det tidi­ gare taxeringsvärdet. Vid sidan av dessa generella rekommendationer rörande taxeringsvärdenivån ges i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar mer eller mindre ingående vägledningar rörande det direkta taxeringsarbetet. Därvid har

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968 47

uppmärksamheten i första hand ägnats åt taxering av fastighetens bygg­ nadsdel under det att anvisningarna om markvärdet i allmänhet varit myc­ ket kortfattade. Beträffande byggnadsvärdets bestämmande har anvisningarna nästan ge­ nomgående avsett metoder som utgår från kostnaderna för uppförande av byggnad. De givna rekommendationerna utmynnar i allmänhet i tabeller över å-priser per kubikmeter byggnadsvolym eller kvadratmeter byggnadsyta för skilda byggnadstyper och byggnadsåldrar. Man har därvid utgått från tabeller som ursprungligen gjordes upp till 1957 års allmänna fastig­ hetstaxering för att användas i förstadssamhällen omkring Stockholm. Des­ sa tabeller utarbetades av ingenjören Anders Assis, och tabeller av denna typ har av denna anledning i taxeringssammanhang kommit att gå under beteck­ ningen Assistabeller. Omräkningen av tabellernas riktvärden har skett lo­ kalt. I vissa län har metoden för bestämning av byggnadsvärdet fått en modi­ fierad utformning rent tekniskt — i ett län genom grafiska metoder — men principen synes genomgående ha varit att bestämma värdet med ut­ gångspunkt i byggnadskostnaderna. Även när hänvisning skett till de vär­ deringsnormer som använts vid statlig belåning föreligger anknytning till byggnadskostnaderna. På vissa håll har rekommendationerna utformats så, att särskilda riktvärden angetts för vissa orter och för viss typ av byggnad, varefter angetts vissa regler för korrigering av dessa riktvärden för andra byggnadstyper och olika åldersklasser. I de län där Assistabeller utarbetats torde dessa normalt ligga till grund för taxeringen utom beträffande äldre villor och villor med mera specifik ut­ formning. Anvisningarna för markvärden är vanligen mycket allmänt hållna. Sta­ tistik för ortsprisnivå synes endast i undantagsfall ha redovisats. Däremot har getts allmänna hänvisningar till ortsprisnivå och markvärdestegring. I den mån särskilda metoder rekommenderats för framräkning av markvär­ det har dessa oftast utgått från ett visst värde per kvadratmeter tomtmark. För särskilt stora tomter har i vissa län förordats reduktion av detta kvadratineterpris. Härutöver har ibland rekommenderats ett fast tillägg, som avser att täcka kostnader för anslutning till gatu-, vatten- och avloppsnät o. d. Slutligen förekommer i några län hänvisning till förteckningar över kost­ nader för tomtmark, vilka i samband med bedömning för statlig långivning godkänts av länsbostadsnämnd. Frågan om anpassningen av totalvärdet till den allmänna saluvärdeni­ vån har i allmänhet inte behandlats i anvisningarna. Det kan dock förutsät­ tas att denna fråga såvitt möjligt beaktats vid utarbetande av olika former av hjälptabeller för uppskattning av byggnadsvärdena. För fastigheter avsedda för fritidsändamål har i vissa fall tabeller och

48 Kiingl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

andra värderingsnormer angetts i anvisningar från fastighetsprövningsnämnd. Dessa är dock genomgående betydligt mindre utförliga än för fas­ tigheter avsedda för permanent boende. Allmänna rekommendationer om generell förändring av taxeringsvärdenivån — grundade på köpeskillingsstatistik — har i allmänhet lämnats. I kommittéförslaget görs den bedömningen att anvisningarna för värde­ sättning av en- och tvåfamilj sfastigheter fått en utformning som i många avseenden varierar från län till län. Även i de fall man utgått från samma principiella betraktelsesätt har ofta olika metoder och tabellutformning kommit till användning. Den granskning av förslag till anvisningar som riksskattenämnden författningsenligt har att företa och som siktar till jämnhet i taxeringen har på detta sätt försvårats, heter det i förslaget. Enligt kommittéförslaget bör även den värderingsmetodik som tillämpas för en- och tvåfamilj sfastigheter ses över och i första hand ta sikte på dels att få till stånd en mera marknadsanpassad bestämning av markvärdet, dels att genom centralt utarbetade hjälptabeller för byggnadsvärdet under­ lätta anpassningen till önskad taxeringsvärdenivå för fastigheten i dess helhet. Vid en sådan översyn bör enligt kommittéförslaget beaktas följande. Vid bestämmandet av värdet på mark skall alltid tas särskild hänsyn till tomt­ platsens läge inom orten, dess storlek och kommunaltekniska standard. Därtill kommer att man ofta måste beakta markens byggnadstekniska för­ utsättningar, tomtplatsens form och speciella läge m. in. Den genomsnitlliga tomtplatsens värde vid olika lägen inom orten bör för större samhällen alltid illustreras på en karta. Till tomtplatsens storlek torde hänsyn behöva tas endast då storleken mera markant avviker från vad som är normalt. Vi­ dare bör beaktas att värdet av större tomtplatser ofta är beroende av om tomtplatserna går att dela. Med kommunalteknisk standard avses enligt förslaget utformningen av behövliga vägar samt anläggningar för vatten och avlopp. I de fall fastighetsägaren har ytterligare kostnader för sådana anordningar, t. ex. i form av anslutningsavgifter, sägs detta böra iakttas vid taxering. Bestämmandet av markens värde bör ske på i huvudsak sam­ ma sätt både då det gäller en bebyggd en- och tvåfamilj sfastighet och då fråga är om fastighet, som avses att bebyggas med villabyggnad. Beträffande värdering av byggnad framhålls i kommittéförslaget att man har anledning att skilja mellan äldre och yngre byggnader. För bygg­ nad yngre än 30 ä 40 år sägs taxeringsvärdet liksom hittills böra bestäm­ mas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för en likvärdig bygg­ nad. Värderingsmetodiken bör härvid med utgångspunkt i återanskaff­ ningskostnaden uppbyggas så att det totala taxeringsvärdet i möjligaste män återspeglar hela fastighetens saluvärde. De förhållanden som i första hand bör beaktas vid en sådan värderingsmetodik är utformningen, storle­ ken, standarden samt åldern eller den återstående livslängden. o

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 5 i år 1968 49

En byggnads utformning, heter det vidare i kommittéförslaget, bestäms i första hand av om byggnaden är uppförd i ett eller flera plan, med eller utan källare samt med eller utan inredd vind. Det synes tillräckligt att man liksom hittills hänför byggnaden till någon av ett tiotal grundtyper. Byggnadsvärdets variation med hänsyn till om fastigheten utgör enfamilj svilla, tvåfamilj svilla, parhus, radhus, kedjehus, friliggande fritidshus eller sammanbyggt fritidshus är i stor utsträckning okänd. Om den fastighetsklassificering som rekommenderats i förslaget kommer till stånd får man underlag för att vid efterföljande taxeringar även beakta de skiljaktigheter som kan föreligga i detta hänseende. F. n. synes det enligt förslaget befogat att skilja endast mellan friliggande byggnad för permanent bostadsända­ mål, sammanbyggd byggnad för permanent bostadsändamål och fritidshus. För att ange storleken av en byggnad torde det enligt kommittéförslaget vara nödvändigt att bestämma byggnadsytan och/eller lägenhetsytan. Standarden synes lämpligen böra anges i vissa klasser. Man kan, heter det vidare i kommittéförslaget, böra överväga att låta deklaranterna upp­ ge byggnadernas tekniska utrustning i flera avseenden på i princip så­ dant sätt att vid taxeringsförfarandet kan tillämpas sådan värderingsme­ tod som utarbetats av försäkringsbolagens förvärderingskommitté och som används för att bestämma försäkringspremien vid fullvärdeförsäkringar av en- och tvåfamilj shus. Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk kan för fas­ tigheter som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste 30 å 40 åren före taxeringstillfället i allmänhet beräknas schablonmässigt med utgångspunkt i en normal livslängd, sägs det i kommittéförslaget. För äldre hus och sådana som varit utsatta för särskilt stark förslitning synes ändamålsenligare att göra en bedömning av sannolik återstående livslängd. Motsvarande bör, sägs det vidare, gälla beträffande byggnad som av något skäl inte kan få kvarstå mer än under viss begränsad tidsperiod. Äldre byggnader kan ofta vara mycket svåra att värdera, eftersom de­ ras utformning i många fall inte utan vidare kan hänföras till någon av de angivna grundtyperna, och byggnadernas återstående livslängd ofta är beroende av möjligheterna att genomföra standardhöj ande reparationer, framhålls det ytterligare i kommittéförslaget. I de fall sådana reparationer anses ekonomiskt berättigade kan taxeringen lämpligen ske med ledning av det sannolika värdet efter reparationen — fastställt enligt den hjälptabell som avser då närmast jämförbara fastighetstyp — minskat med re­ parationskostnaderna. överarbetningen av hittills använda lijälptabeller bör enligt kommitté­ förslaget syfta till upprättande av stommar för de tabeller som skall fast­ ställas av fastighetsprövningsnämnd. För att kunna återge de skilda sätt på vilka en saluvärdenivå kan utbildas inom olika byggnadskostnadszoner och inom orter med olika utvecklingsmöjligheter måste hjälptabeller upp­

50 Kungi. Maj:ts proposition nr 15'i år 1968

rättas för bl. a. skilda byggnadskostnadsnivåer och eventuellt för de skil­ da sätt varpå byggnadens ålder kan påverka dess värdeminskning. Valet av lämplig hjälptabell med hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå liksom upprättandet av en markvärdekarta anses i kommittéförslaget böra underlättas genom att man för varje bebyggelseområde utser vissa typfas­ tigheter, för vilka fastighetstaxeringsnämnden mycket noggrant diskuterar bestämmandet av såväl totalvärdet som markvärdet. Valet av typfastighet bör i möjligaste mån ske så att dessa byggnader överensstämmer med de byggnadstyper kring vilka lijälptabellerna uppbyggts. Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till en förbättrad metod för värdering av en- och tvåfamilj sfastigheter i enlighet med de riktlinjer som dragits upp i kommittéförslaget. På något håll har man dock ställt sig tveksam till lämpligheten av att skilja mellan en- och två­ familjsfastigheterna å ena sidan och flerfamilj sfastigheterna å andra sidan. Riskerna för ojämnheter i fråga om gränsfallen har påvisats. För min del anser jag kommittéförslaget väl genomtänkt på denna punkt. Det ankom­ mer på riksskattenämnden att meddela närmare anvisningar.

Flerfamiljs- och affärsfastigheter För taxering av bostadsfastigheter lämnas i punkt 1 av anvisningarna till 9 § KL regler som kompletterar de generella reglerna för värdering av annan fastighet. Värderingen av bostadsfastigheter sker sålunda en­ ligt en avkastningsmetod. Det värde man får fram vid hjälp av denna me­ tod avser fastighetens totala värde, dvs. summan av mark- och byggnads­ värdet. Metoden innefattar en kalkyl för beräkning av nuvärdet av de framtida nettoavkastningar av en fastighet som kan påräknas under hän­ synstagande till de särskilda förhållanden som råder för fastigheten. Den avkastningsmetod som sålunda anvisats i KL är en nettokapitaliseringsmetod. Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering rekommenderades vid Stockholmsmötet att värdering av flerfamiljs- och affärsfastigheter skulle ske genom kapitalisering' av en bruttohyra. I andra hand rekommenderades att man i den utsträckning som var möjlig och lämplig borde använda sig av en sådan form av räntabilitetskalkyl som närmast motsvarade kapitali­ sering av nettohyran. I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar angavs genomgående att man vid taxering av hyreshusen — till vilka räknades flerfamilj sfastig­ heter, kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastig­ heter — skulle tillämpa en avkastningsmetod utformad så, att kapitalise­ ring skedde av en bruttoavkastning beräknad på skilda sätt och efter varierande procenttal inom de olika länen. Vidare angavs i vissa läns an­ visningar att man borde använda sig av någon form av räntabilitetskalkyl för kontroll vid värderingen. Emellertid har i taxeringsmaterialet, redovi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968 51

sas det i kommittéförslaget, ej dokumenterats att sådana nettoavkastningskalkyler genomförts. De mål från 1965 års fastighetstaxering som såvitt gäller taxering av hyreshus fullföljts till kammarrätten har med­ fört ändringar av de överklagade besluten i stor utsträckning, framhålls det i förslaget. I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar har överlag lämnats en­ dast allmänt hållna regler för uppskattningen av markvärdet. I vissa läns anvisningar har angetts att byggnadsvärdet på nyligen bebyggda fastig­ heter bör sättas till i allmänhet 85—90 % av byggnadskostnaderna. En aktuell värderingsfråga, heter det fortsättningsvis i kommittéför­ slaget, som endast i ringa mån berörs i anvisningarna gäller taxeringen av saneringsfastigheter (exempelvis rivningsfastigheter i storstäders city­ områden) och bebyggda exploateringsfastigheter. Vid en strikt tillämp­ ning av regeln i punkt 5 av anvisningarna till 10 § KL, enligt vilken bygg­ nadsvärdet skall utgöra skillnaden mellan en fastighets allmänna salu­ värde i dess helhet och markvärdet, skulle dessa saneringsfastigheter och exploateringsobjekt endast åsättas markvärde. Rent allmänt torde enligt förslaget kunna sägas att äldre fastigheter ofta har åsatts ett relativt sett för lågt markvärde. I kommittéförslaget framförs den åsikten i princip att förfarandet vid taxering av flerfamiljs- och affärsfastigheter bör ändras. Följande syn­ punkter på det framtida förfarandet redovisas. Beräkningen av totalvärdet för en bebyggd flerfamiljs- och affärsfastigliet sker i vanliga fall genom en avkastningskalkyl. För att denna skall ge ett godtagbart resultat bör den genomföras med beaktande av fastighetens intäkter, drifts- och underhållskostnader, byggnadernas återstående livs­ längd samt — med hänsyn till erforderlig avskrivning på byggnadsdelen — även fastighetens markvärde. Detta bestäms därvid med utgångspunkt från saluvärdet på obebyggd tomtmark. Anknytningen till en önskad taxerings­ värdenivå kan ofta ske på ett tillfredsställande sätt genom valet av kalkylräntefot. Då fastighetens totala värde och dess markvärde bestämts kan byggnadsvärdet — i enlighet med gällande regler — beräknas som skill­ naden mellan dessa värden. Vid bestämmandet av markens värde skall normalt alltid särskild hänsyn las till tomtplatsens storlek, form och läge i orten, dess byggnadsrätt samt dess kommunaltekniska standard. Därtill kommer att man ofta måste beakta markens byggnadstekniska förutsättningar. Erfarenhetstal beträffande pris­ nivån för obebyggda tomtplatser uttrycks antingen i relation till tomtytan, till tillåten våningsyta ovan mark eller till tillåten våningsyta för bostäder, kontor och affärslokaler. Oavsett vilket sätt som tillämpas vid beräkning av markvärdet bör använda erfarenhetstal inom större samhällen alltid illustre­ ras på särskild karta.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Vid beräkning av en fastighets totalvärde enligt nettokapitaliseringsprincipen bör enligt kommittéförslaget i första hand följande faktorer vara kän­ da beträffande den enskilda byggnaden.

1. Hyresintäkt 2. Lägenlietsyta 3. Omkostnadsklass 4. Ålder eller återstående livslängd

Därtill kan i det särskilda fallet behöva beaktas föreliggande ombyggnadsmöjligheter, aktuellt underhållsläge m. in. Taxeringen bör enligt kommittéförslaget i princip utgå från den totala verkliga hyresintäkten. I de fall hyresreglering gäller avses härmed grund­ hyran inklusive generellt tillägg och eventuell tilläggskompensation liksom bränslekostnader samt avgifter för vatten och avlopp. Uppskattningen av drifts- och underhållskostnaderna synes kunna under­ lättas genom centralt upprättade tabeller över dessa kostnaders storlek per kvadratmeter lägenlietsyta för bostäder och lokaler vid varierande ålder, heter det vidare i kommittéförslaget. För att man skall kunna beakta de olika förutsättningar som föreligger för drift och underhåll inom olika orter vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning in. in. synes tre eller fem omkostnadsklasser behöva införas. Drifts- och underhållskostna­ derna för en byggnad skulle således kunna beräknas med ledning av den totala lägenhetsytan, fördelad på bostäder och lokaler, samt aktuell om­ kostnadsklass och ålder. Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk torde beträf­ fande fastighet, som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de se­ naste 30 å 40 åren, i taxeringssammanhang kunna beräknas schablonmäs­ sigt med utgångspunkt i en normal livslängd av ca 60 år, framhålls det i kommittéförslaget. För äldre byggnader och sådana som varit utsatta för särskilt stark förslitning synes mera ändamålsenligt att fastställa byggna­ dens återstående livslängd. Motsvarande resonemang gäller för byggnad som av något skäl inte kan få stå kvar mer än under en viss begränsad tidsperiod. Den återstående livslängden sägs alltid böra bestämmas med beaktande av vilka ombyggnadsmöjligheter som föreligger. Då man sålunda bestämt markvärdet, den totala hyresintäkten, den upp­ skattade drifts- och underhållskostnaden samt byggnadens ålder eller åter­ stående livslängd, heter det fortsättningsvis i kommittéförslaget, återstår bestämningen av en kalkylräntefot för att en fullständig avkastningskalkyl skall kunna upprättas. Denna bestämning bör ske så att man får fram önskad taxeringsnivå. Beräkningen av byggnadsvärdet kan enligt förslaget i princip ske på det sätt som framgår av följande schema.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 53

Beräkningsschema för byggnadsvärdet.

Årslcalkyl: Intäkter Kostnader Räntekostnad för markvärdet

Drifts- o. underhållskostnad

3 X | B | =

Överskott

Byggnadsvärdet: Kapitaliserat värde

Korrektion för eftersatt underhåll

Byggnadsvärde

Teckenförklaring: Direkta ingångsdata 1 = Markvärdet 2 = Totalhyran 3 = Lägenhetsytan Ur tabeller hämtade ingångsdata A = Kalkylräntefoten B = Drifts- och underhållskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta C = Omräkningstalet De tabeller som behövs för att beräkna värdefaktorerna A, B och C, förutsätts bli fast­ ställda av fastighetsprövningsnämnd. Faktorn A används dels för beräkning av räntekostnaden för markvärdet enligt årskalkylen, dels såsom ingångsdata vid bestämning av tillämpligt omräkningstal för fas­ tighetens byggnadsdel (faktor C). Faktorn A fastställs för varje bebyggelseområde med hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå och kan behöva varieras för fastigheter med olika utnytt j andeändamål. Faktorn B utvisar den drifts- och underhållskostnad som är tillämplig för bebyggelse­ området, uttryckt i kronor per kvadratmeter lägenhetsyta. De tabeller som behövs för att bestämma faktorn B synes kunna upprättas centralt och bör för bostäder och loka­ ler omfatta tre eller fem omkostnadsklasser. Dessa klasser ger därvid uttryck för de skilda förutsättningar beträffande drifts- och underhållskostnader som kan föreligga inom olika orter och vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning. Utform­ ningen av sådana tabeller kan exempelvis ske på följande sätt.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

s Byggnadens

s

re åldersklass yre y h ith t it

Omkost- Byggn.- 111 "i 5 6 nadsklasss användn. 1 2 3 4

Bostäder V

(B) K 1 Lokaler V

(L) K

V B K 2 V L K

V B K 3 V L K

Med byggnadens åldersklass skulle därvid kunna avses följande: 1. Byggnader uppförda 1970—1960. 2. » » 1960—1940. 3. » * före 1940, med en återstående livslängd av minst 20 år. 4. » » » 1940, med en återstående livslängd av 10—20 år. 5. » » » 1940, med en återstående livslängd av 5—10 år. 6. » » i) 1940, med mindre än 5 års återstående livslängd. Faktorn C utvisar det omräkningstal som är tillämpligt för bebyggelseområdet. Valet av omräkningstal bestäms i första hand av kalkylräntefoten och åldersklassen. Detta tal är därvid helt enkelt att betrakta som en kapiialiseringsfaktor med räntesatsen lika med kalkylräntefoten och antalet år lika med beräknad återstående livslängd. Emellertid kan man i beräkningen av omräkningstalet vid behov infoga ett hänsynstagande till förvän­ tade framtida ändringar i hyresnivån. De tabeller som behövs för beräkning av faktorn C och vilka tabeller synes böra upprättas centralt kan därvid exempelvis ges följande ut­ formning.

Förväntade 3yggnadens åldersklass Kalkyl­ hyresnivåänd­ räntefot ringar 1 2 3 4 5 6

+ 10 %

+ 5 %

6 % ± o

- 5

- 10 %

+ 10 %

+ 5 %

V % ± 0

- 5 %

- 10 %

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968 55

Enligt kommittéförslaget sker beräkningen således på det sättet att man först från de totala intäkterna drar de uppskattade årliga drifts- och under­ hållskostnaderna samt räntekostnaderna för markvärdet. Härigenom får man fram det årliga överskott som står till förfogande för förräntning av byggnadskapitalet. Om intäkterna inte räcker till för att lämna ett överskott, bör taxeringsenheten följaktligen inte åsättas något byggnadsvärde. Om där­ emot ett överskott uppstår, skall detta räknas om till ett kapitalvärde med hänsyn b!, a. till den återstående livslängden. Det värde som man sålunda får kan slutligen behöva korrigeras med hänsyn till t. ex. fastighetens skick i underhållshänseende m. m. Kommittéförslaget innebär en rekommendation om övergång till ett nettokapitaliseringsförfarande snarast möjligt. Man synes dock, heter det vi­ dare, vid 1970 års taxering behöva behålla den nuvarande metodiken med en bruttokapitalisering främst med hänsyn till svårigheterna att bedöma den tidsåtgång och arbetsbelastning som ett nettokapitaliseringsförfarande medför vid taxeringsarbetet. Härigenom ges också möjlighet att pröva den föreslagna metodiken genom provtaxeringar i anslutning till 1970 års taxe­ ring. Den föreslagna nettokapitaliseringsmetodiken synes även — efter i stort sett samma anvisningar som avses gälla för provtaxeringarna — kun­ na användas vid de kontrollberäkningar som sker inom nämnderna i sam­ band med taxeringen enligt bruttokapitaliseringsförfarandet. Vid remissbehandlingen har allmänt erkänts att nettokapitaliseringsmetoden leder till bättre resultat än bruttokapitaliseringsmetoden, förutsatt att grundmaterialet är riktigt. Man har också allmänt den inställningen att den medför ökat arbete för både deklaranterna och taxeringsmyndigheter­ na. Några har dock oreserverat förordat en övergång redan vid 1970 års fas­ tighetstaxering till nettokapitaliseringsmetoden. Andra har funnit den ökade arbetsbelastningen utgöra ett avgörande skäl mot att lämna det nuvarande förfarandet. Kommittéförslagets rekommendation om att provtaxeringar bör ske med den nettokapitaliseringsmetod som jag här har redovisat har vunnit allmänt gillande. Min uppfattning stämmer i princip överens med den upp­ fattning som kommit till synes i förslaget. Det ankommer på riksskatte­ nämnden att pröva frågan om den närmare utformningen av metoden.

Industrifastigheter Utöver de allmänna värderingsregler som ges i 9 § KL har i punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf tagits in en särskild regel för värdering av industrifastigheter. Denna typ av fastigheter kan endast un­ dantagsvis värderas efter en avkastningsmetod eller med utgångspunkt från erlagda köpeskillingar. Enligt den kompletterande värderingsregeln kan det vid värdesättning av industrifastigheter exempelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostna­ den, som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penning­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

värdet samt byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid in. m. Den sålunda anvisade s. k. anläggningskostnadsmetoden torde i taxeringsarbetet vara den vanligast förekommande metoden för värdering av in­ dustrifastigheter. Metoden kan innebära att man vid värdesättningen utgår från en faktisk eller beräknad anläggningskostnad för byggnaderna med tilllägg för kostnader för fasta maskiner m. in. eller också från en beräknad nybyggnadskostnad, varefter reduktion skall ske med hänsyn till ålder, för­ slitning och återstående beräknad varaktighetstid. Vid värderingen aktua­ liseras bl. a. frågan om bestämning av lämpliga index- och avskrivningsnormer. Vid Stockholmsmötet inför 1957 års allmänna fastighetstaxering rekom­ menderades såsom lämplig index- och avskrivningsnorm vid värderingen av industrifastigheterna tabeller för index och avskrivning som var av­ sedda för taxering av kraftverk varvid en reducering av de erhållna värdena med 15—20 % skulle ske. Vid Stockholmsmötet år 1964 utgick man i stället från att man i allmänhet skulle använda de byggnadsindextabeller som försäkringsbolagen begagnar sig av, nämligen Svenska skadeförsäkringsföreningens byggnadskostnadsindex resp. maskinprisindex, med nedräkning av erhållna värden med 15—20 %. Efter viss utredning uttalade emellertid riksskattenämnden att de indextabeller som utarbetats för taxe­ ring av vattenfallsfastigheter borde kunna användas vid taxering av industri­ fastighet även vid 1965 års taxering men då med en reduktion av de erhållna värdena med 5—10 %. I anvisningarna för de olika länen har anläggningskostnadsmetoden överlag rekommenderats för värderingen av industrifastigheterna. I vissa län har emellertid rekommenderats användning av index för vattenfallsfastigheterna, medan däremot i andra län försäkringsbolagens index kom­ mit till användning. I kommittéförslaget lämnas beträffande taxering av industrifastigheter följande allmänna synpunkter. Taxeringen av obebyggda industrifastigheter kan normalt ske på lik­ artat sätt som taxeringen av obebyggda hyres- och affärsfastigheter, näm­ ligen med utgångspunkt från erfarenhetstal uttryckta i kronor per kva­ dratmeter tomtyta eller kronor per kvadratmeter tillåten våningsyta. Där­ emot uppkommer ofta stora svårigheter vid taxeringen av bebyggda indust­ rifastigheter. Detta sammanhänger främst med att värdet av byggnader­ na kan vara mycket starkt beroende av företagets lönsamhet och ibland av lönsamheten inom vederbörande bransch. Så är särskilt fallet då bygg­ naderna är uppförda på sådant sätt att de endast har begränsad använd­ barhet för annat ändamål. När byggnaderna har en sådan utformning att de kan nyttjas för ett flertal olika ändamål är däremot möjligheterna att stödja taxeringen på ett marknadsvärde större. Detta kan ske antingen direkt genom beräkning av ett saluvärde för fastigheten eller indirekt

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 57

genom bestämning av en marknadsmässig hyra för lokalerna. Om detta inte är möjligt återstår att bedöma taxeringsvärdet med utgångspunkt från återanskaffningskostnaderna på en likvärdig byggnad. I detta sammanhang erinras i kommittéförslaget om de ändringar av begreppet fasta maskiner eller om den eventuella utmönstringen av detta begrepp som kan bli en följd av den pågående utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Eventuella förändringar får en viss bety­ delse för värderingen av främst industrifastigheter. Av det totala taxe­ ringsvärdet för annan fastighet, ca 137 miljarder kr., utgjorde enligt redo­ görelsen för taxeringsutfallet vid 1965 års taxering i runda tal 7 miljarder kr. särskilt maskinvärde. Vidare anförs i kommittéförslaget att det då det gäller industrifastigheter och specialfastigheter av skilda slag är svårt att ge enhetliga riktlinjer för gränsdragning mellan vad som är att hän­ föra till byggnad och vad som är markanläggning. Därför måste, sägs det, tills vidare ett avgörande ske från fall till fall i dessa gränsdragningsfrågor. Mestadels torde man böra ta hänsyn till det ändamål för vilket taxerings­ enheten används eller avses att användas. Byggnad eller anläggning, som krävs för den aktuella användningen, synes ej böra ingå i markvärdet, så­ vida den inte är av direkt grundförbättringsnatur, heter det i förslaget. För värderingen av vattenfallsfastigheter, som utgörs av eller vari helt eller delvis ingår outbyggda vattenfall, vattenkraftverk eller regleringsdammar med huvudsakligt syfte att reglera vattnets avrinning till förmån för kraftproduktionen vid nedströms belägna vattenfall, finns utförliga regler i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 6 av an­ visningarna till 10 § samma lag. Till varje allmän fastighetstaxering fast­ ställer Kungl. Maj:t särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av värdet av outbyggt vattenfall (fallvärde) och utfärdar centralt utar­ betade tabeller för index och avskrivning m.m. vid uppskattning av vär­ det av kraftverk och regleringsdammar. För övriga specialfastigheter har ej lämnats några komplet­ terande värderingsregler i KL. Ej heller har Stockholmsmötet, riksskatte­ nämnden eller fastighetsprövningsnämnderna, annat än i undantagsfall, lämnat några rekommendationer eller anvisningar för taxeringen av dessa fastigheter. Till specialfastigheter räknas skilda fastighetstyper, såsom trädgårdsmästerier, grusfastigheter, bensinstationer, hotell m. fl. För att en så rättvis och enhetlig taxering som möjligt skall kunna ske av de typer av specialfastigheter som här berörts måste enligt kommitté­ förslaget särskilda experter medverka vid utformningen av anvisningar för värderingen. Av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om taxering av de specialfastigheter som här berörs har de flesta instämt i de synpunkter som anlagts i kommittéförslaget. Svensk industriförening har emellertid föreslagit att en central expertgrupp med representanter för skattemyn­

58 Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

digheterna och näringslivets organisationer snarast tillsätts för att utforma mer detaljerade föreskrifter för taxering av industrifastigheter med till­ behör. Enligt min mening är det f. n. inte lämpligt att frångå det system som nu tillämpas, dvs. med särskilda experter som utses av varje länsstyrelse. Värderingssystemet kan emellertid behöva ses över sedan utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet lagt fram sitt förslag. Jag vill i detta sammanhang upplysa om att jag den 27 augusti 1968 uppdragit åt fyra sakkunniga1 att utarbeta förslag till särskilda anvis­ ningar att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering användas vid taxering av vattenfallsfastighet.

Vissa andra värderingsfrågor I kommittéförslaget har berörts bestämmelsen i punkt 5 av anvisning­ arna till 10 § KL enligt vilken vid taxering av annan fastighet byggnads­ värdet skall utföras med ett belopp som utgör skillnaden mellan fas­ tighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Det sägs att om särskilda metoder utformas för direkt bestämning av ett separat bygg­ nadsvärde, stora krav ställs på samordningen mellan dessa metoder och de värdefaktorer som används å ena sidan samt den eftersträvade taxeringsnivån å andra sidan. Det ifrågasätts om tillräcklig samordning hit­ tills skett i detta avseende. De problem som är förbundna med den an­ tydda metodiken har inte kunnat lösas än utan bör enligt förslaget tas upp till mer ingående undersökning i syfte att på längre sikt ge fastare underlag för ett förbättrat förfarande. Under remissförfarandet har höjts vissa röster för att överge nyssnämn­ da regler i KL. Jag är emellertid inte beredd att på nuvarande stadium ta upp hela denna fråga till diskussion. En annan värderingsfråga som behandlats i kommittéförslaget gäller grustäkt. En sådan tillgång ingår f. n. vanligtvis i jordbruksvärdet men skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL särskilt antecknas i fastighetslängden. Det påpekas i förslaget att värdesättning av grustäkter i första hand bör utgå från uppskattning av fyndighetens storlek och avsättningsläge, grusets kvalitet samt förväntad exploateringstakt. Vidare bör, sägs det, uppmärksammas bestämmelserna i naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822). Numera krävs länsstyrelsens tillstånd för att öppna ny täkt. Vid taxeringen måste enligt förslaget därför beaktas läns­ styrelsens beslut i frågan. Har tillstånd inte beviljats synes fyndigheten inte böra åsättas särskilt värde. Grustäkt av husbehovskaraktär bör enligt förslaget inte beaktas vid taxeringen, eftersom sådan täkt normalt inte påverkar marknadsvärdet. Större fyndighet, där täkt påbörjats och verk­ samheten fått större omfattning, bör liksom vid motsvarande förhållan- 1 Kammarrättsrådet B. Fredelius, f. d. vattenrättsrådet H. Hartzell, vattenrättsingenjören P. J. Jönsson och vattenrättsrådet G. Zickerman.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 59

den för andra särskilda naturtillgångar taxeras för sig såsom annan fas­ tighet, heter det i förslaget. Jag kan ansluta mig till de sålunda framförda synpunkterna, som inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Det ankommer på riksskatte­ nämnden att utfärda närmare anvisningar.

I kommittéförslaget behandlas också spörsmålet om taxering av över­ byggnad på jordbruksfastighet. Om detta spörsmål anförs följande. Med överbyggnad avses byggnad till vilken hänsyn inte tagits vid tilllämpning av enhetsvärden eller eljest gällande allmänna taxeringsgrunder. Enligt den rekommendation som riksskattenämnden lämnade inför 1965 års fastighetstaxering kunde finnas skäl att åsätta stora moderna bostä­ der på jordbruksfastigheter, belägna i eller i närbeten av större städer, särskilt förmånsvärde. Om fastigheterna var belägna i närheten av de största städerna borde i vissa fall värdet av sådan överbyggnad uppskat­ tas till betydande belopp. I två fastighetsprövningsnämnders anvisningar intogs, heter det vidare i kommittéförslaget, en regel om åsättande av särskilt förmånsvärde på överbyggnad, i stort motsvarande riksskattenämndens rekommendation. Varken i riksskattenämndens rekommendation eller i nämnda fastighets­ prövningsnämnders anvisningar angavs hur uppskattningen av värdet av överbyggnad skulle ske. Ej heller lämnades regler för när värde av över­ byggnad skulle åsättas utom i vad avser fallet med byggnader i närheten av större städer. Värde av förmån av överbyggnad torde enligt kommittéförslaget åsät­ tas i de flesta län fastän efter varierande grunder. Den brist på vägled­ ning för taxeringen av sådana byggnader som hittills förelegat bör enligt förslaget om möjligt avhjälpas till 1970 års taxering främst genom ut­ färdande av utförligare centrala rekommendationer. En del remissinstanser har ställt sig kritiska till taxering av överbygg­ nad. Lantbrukets slcattedelegation har påpekat att överbyggnad i egentlig bemärkelse är oekonomisk och torde verka sänkande på saluvärdet. Jag vill framhålla att — såsom lantbrukets skattedelegation påpekat — överbyggnad ofta har negativt värde. I den mån värdet på byggnaderna inte kommer att inräknas i åkermarksvärde när den konventionella metoden tillämpas, t. ex. därför att byggnaderna inte hör till jordbruksdriften — jag vill här påminna om att kommittéförslaget innehåller en rekommendation om olika enhetsvärden även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning — kan det emellertid behövas enhetliga anvisningar för ett rik­ tigt bedömande. Sådana anvisningar meddelas av riksskattenämnden. Jag vill emellertid ytterligare i detta sammanhang upplysa att kommittéförsla­ get även innebär att bl. a. överbyggnadsvärdet skall brytas ut ur jordbruks­ värdet och redovisas för sig tillsammans med andra s. k. särskilda till­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gångar. En sådan åtgärd är ägnad att underlätta enhetliga anvisningar. Denna fråga kommer jag att beröra närmare i det följande.

I anvisningarna för de sydligaste länen har rekommendationer meddelats beträffande taxering av fruktodlingar. Däri förklaras bl. a. att åker­ jord, på vilken fruktodling bedrivs i större omfattning, bör åsättas sär­ skilt mervärde. Detta mervärde anses böra beräknas per hektar planterad areal. Anvisningarna anger ett högsta mervärde per hektar varierande med hänsyn till fruktträdens ålder. Vid 1957 års fastighetstaxering be­ räknades värdet av fruktodling efter antalet träd. Även i 1965 års deklara­ tionsblanketter infordrades uppgifter angående antalet träd. Dessa upp­ gifter sägs i kommittéförslaget ha haft ett mycket begränsat värde med tanke på det sätt varpå värderingsreglerna utformats. Oklarhet i anvis­ ningarnas utformning synes ibland ha lett till tveksamhet om huruvida med de angivna mervärdena avsågs ett värde utöver värdet av åker eller ett totalt värde för ifrågavarande areal. Klarare normer för värdering av fruktodlingar behöver enligt förslaget utfärdas till 1970 års allmänna fas­ tighetstaxering. Det är svårt att uttala sig om huruvida något värde utöver åkervärdet uppkommer för mark som används för fruktodling. Frågan torde få lösas genom att länsstyrelserna anlitar särskilda experter vid utarbetandet av an­ visningar. I

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar och i de lokala skogstaxeringsanvisningarna omnämns i allmänhet förmånerna jakt och fiske. De skogssakkunniga rekommenderade efter de överläggningar i Stock­ holm som föregick 1965 års fastighetstaxering att bestämmelserna i an­ visningarna till 9 § KL borde tas in i anvisningarna för de olika länen till vägledning för värdering av möjlighet till jakt. I fastighetsprövnings­ nämndernas anvisningar gavs i allmänhet regler för jaktens värdering både i den del av anvisningarna, som avsåg jordbrukets värdering och i den del, som avsåg skogens värdering. De båda anvisningarna stämde ej alltid överens. Skiljaktigheter var vanliga även mellan de olika länen. I allmänhet förelåg emellertid den överensstämmelsen att den beräknade avkastningen skulle kapitaliseras efter fem procent. Ibland förekom kapitalisering av bruttoavkastningen, ibland av nettoavkastningen. I vissa län angavs en nedre arealgräns för att särskilt jaktvärde skulle åsättas, t. ex. i Koppar­ bergs län och Värmlands län 500 hektar samt i Södermanlands län 200 hektar. I andra län sattes ej någon nedre arealgräns. I vissa fall kapitaliserades höga arrendeavgifter utan jämkning med höga jaktvärden som följd. Den stora variationen i anvisningsregler för jakten kan enligt den uppfattning som kommit till synes i kommittéförslaget lia varit en med­ verkande faktor till det ganska stora antal mål, omkring femtio, i vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 61

besvär anförts hos kammarrätten beträffande detta förmånsvärde. Kammarrätten synes i dessa mål vid 1965 års taxering ha undvikit att åsätta jaktvärde på fastigheter med liten areal eller med för jakt olämplig form och arrondering. I de fall då jaktvärde åsatts i kammarrätten har detta beräknats genom kapitalisering av en nettoavkastning, framhålls det i betänkandet. Från bruttoavkastningen har avdragits skäliga direkta kost­ nader, kostnader för förvaltning, viltvård in. in. Däremot har kostnader för älgskador och återplanteringskostnader på grund av sådana skador ej fått avräknas. Enligt kommittéförslaget är det angeläget att en gemensam norm för åsättande av jaktvärde utarbetas och tillämpas vid nästa allmänna fas­ tighetstaxering. Detta värde sägs böra vara ett kapitaliserat nettoavkastningsvärde. Erfarenheten sägs utvisa att de nettointäkter som man kan få vid jakt i det närmaste uteslutande hänför sig till jakt på älg och rådjur. Undantag härifrån gäller endast för Malmöhus län och delar av Kristian­ stads län. På grund härav kan, framhålls det i förslaget, som gemensam norm för en nedre arealgräns för åsättande av värde på förmån av jakt inom varje län tillämpas den areal som fordras inom länet för licens för dödande av älg. Den vanligaste arealen torde därvid vara 400 hektar, men avsevärda variationer förekommer uppåt och nedåt. För de fall särskilda förhållanden råder och för exempelvis jakt i Skåne, där jakt på mindre områden kan ge god nettoavkastning, får särskilda regler uppställas. I de fall då onormalt stora arrenden betalas för jakt bör vid beräkningen av jaktvärdet beaktas att en stor del av arrendet avser annat än jakt och dess avkastning, exempelvis jaktstugor o. d., och att försiktighet i detta fall liksom i övriga fall vid åsättande av jaktvärde är tillrådlig, heter det vidare. Värde av jaktstugor sägs, då det ingår i en jordbruksfastighets vär­ de och verkar höjande på fastighetens saluvärde, skola inräknas i värdet på särskilda tillgångar i form av värde av överbyggnad. Även beträffande fiske sägs i kommittéförslaget den rådande tveksam­ heten i viss mån kunna undanröjas genom centrala rekommendationer. Kommittéförslagets synpunkter i fråga om jakt och fiske bär inte mött några erinringar under remissbehandlingen och jag kan instämma i de slut­ satser som de föranlett.

Klassificering av faslighetstyper Köpeskillingsstatistiken, som utgör en sammanställning och bearbetning av uppgifter om köpeskillingar erlagda vid frivilliga förvärv av fastigheter, utarbetas fortlöpande av statistiska centralbyrån. Köpeskillingsstatistiken ligger till grund för bl. a. rekommendationer och anvisningar inom länen angående generella nivåhöjningar och sådana höjningar för skilda slags fastigheter.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

För att i första hand underlätta framtagandet av sådan statistik liksom all statistik över utfallen av fastighetstaxeringar samt analyser därav beträf­ fande större eller mindre områden och för olika slag av fastigheter har kom­ mittéerna föreslagit att taxeringsenheterna fr. o. in. 1970 års allmänna fas­ tighetstaxering klassificeras i olika fastighetstyper. En dylik klassificering sägs därjämte underlätta kontrollförfarandet under taxeringsarbetet. Till ett förslag om nya kontrollängder återkommer jag i det följande. Mera allmänt sett torde en grov klassificering av taxeringsenheters an­ vändning och bebyggelsetyp aktualiseras även i samband med inrättandet av fastighetsregister och byggnadsregister, framhåller kommittéerna vidare. Det kan här nämnas att behovet i framtiden av en typindelning av taxerade fastigheter av kategorin annan fastighet starkt framhållits i svaren på en enkät, som kommittéerna utsänt till statliga och kommunala myndigheter samt andra, som har intresse av uppgifter från fastighetstaxering. Fastighetstaxeringsnämnderna bör fortsättningsvis, heter det i kommittéförslaget, åsätta varje enhet som införs i fastighetslängd en typkod. Genom att nämnderna får denna uppgift ges tillräckliga garantier för att klassifice­ ringen blir riktig. Någon särskild kontroll av kodsättningen synes då ej be­ hövlig. Vid övervägandet av vilken indelning i olika slag av fastighetstyper kod­ systemet bör avse har kommittéerna utgått från att åsättandet av typkod inte får göras så komplicerat att ett besvärande merarbete blir följden för fastighetstaxeringsnämnderna. Klassificeringen måste alltså utformas så, att den helt bygger på förhållanden som är kända vid åsättandet av taxe­ ringsvärdena. Den måste också begränsas av det utrymme som kan finnas tillgängligt för kodsättning i längder och på databand. En annan omstän­ dighet kommittéerna beaktat är att klassificeringen skall vara sådan att den kan ingå såsom ett led i en insamling av data om fastigheter och särskilt byggnader — även för andra ändamål än för fastighetstaxeringarna. Enligt kommittéernas mening synes klassificeringen av taxeringsenheter­ na böra utvisa följande. A. Förekomst av byggnad B. Belägenhet i förhållande till tätort C. Äganderättsförhållandena till marken, då taxeringsenhet är bebyggd D. Taxeringsenhets användning I kommittéförslaget finns som bilaga B en promemoria med synpunkter på utformningen, författad av experten överingenjören B. Hall. Kommittéer­ na säger sig i huvudsak dela de synpunkter som redovisas i nämnda bilaga. Det bör enligt kommittéernas mening ankomma på riksskattenämnden att efter samråd med CFU och statistiska centralbyrån fastställa typkodens ut­ formning. Vid remissbehandlingen har skilda synpunkter framförts i fråga om den föreslagna klassificeringen. Å ena sidan har framhållits värdet av en sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968 63

klassificering inte bara för fastighetstaxeringens vidkommande. Betydelsen för sådana statistiska verksamhetsgrenar som nationalräkenskaperna och bostadsstatistiken har påpekats. Å andra sidan har framträtt oro för att de redan hårt belastade taxeringsnämnderna, som dessutom har knappa tids­ marginaler för sitt arbete, inte skall kunna klara av klassificeringen utan men för taxeringsarbetet i övrigt. Mitt intryck är att en klassificering av taxeringsenheterna enligt de prin­ cipiella riktlinjer som kommittéerna anvisat kan vara till stor nytta för fas­ tighetstaxeringen framför allt såvitt rör möjligheterna till förbättrad köpeskillingsstatistik. Det merarbete som kan uppkomma för taxeringsnämn­ derna kan således visa sig bli uppvägt av ett bättre taxeringsresultat. Jag finner emellertid angeläget att understryka att uppgiftsinsamlande och klassificeringsarbete inte får göras mer invecklat och tidskrävande än vad som fordras för föi'bättringar på själva fastighetstaxeringens område. Fastighetstaxeringsorganisationen är inte uppbyggd så att den kan användas för uppgiftsinsamling eller uppgiftsgranskning som är främmande för dess eget ändamål. Jag är visserligen positivt inställd till att typkoden fastställs av riksskattenämnden efter samråd med såväl CFU och SCB som centralnämn­ den för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning. Det pri­ mära syftet med typkoden skall dock vara att åstadkomma en förbättrad fastighetstaxering.

Utformningen av längder och deklarationer Med hänsyn till förslaget om fastighetsklassificering förordar kommitté­ erna att i de formulär för fastighetslängd som kommer att fast­ ställas för 1970 års och efterföljande allmänna fastighetstaxeringar insättas kolumner för nya koder vid sidan om de koder som redan finns för beskatt­ ningsnatur, skatteplikt och ägarkategori. Förutom en anpassning av formuläret för fastighetslängd till förslaget om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet, som jag kommer att beröra närmare i det följande, förordar kommittéerna vidare att i detta formulär införs en ny kolumn för värde av åker. Detta motiveras av statis­ tikbehov som inte går att tillgodose som hittills med uppgifter ur kontroll­ längder för jordbruksfastighet om sådana längder skall föras i begränsad utsträckning i enlighet med ett annat förslag av kommittéerna för vilket jag skall redogöra i det följande. Dessutom anser kommittéerna att man bör ändra rubriken så, att i en och samma kolumn redovisas inte endast värdet av utbyggt vattenfall på annan fastighet utan också sådant delvärde av outbyggt vattenfall och av ersättningskraft som hittills ibland ingått i jordbruksvärde och som i överensstämmelse med kommittéernas förslag om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet bör ingå i värde på särskilda tillgångar. Den nya rubriken sägs böra heta »I markvärde eller värde på särskilda tillgångar ingående värde å vattenfall».

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Formuläret för kontrollängd för jordbruksfastighet anses av kom­ mittéerna böra ändras så att denna längd blir mer lättförd än den senast använda kontrollängden. Kommittéerna finner troligt, att vissa av de upp­ gifter som ingick i 1965 års kontrollängd kan uteslutas om man ändrar fastighetsdeklarationernas utformning i enlighet med kommittéernas förslag, som jag strax återkommer till, och om man genomför det nyss berörda för­ slaget att värde av åker skall noteras i fastighetslängden. Även formuläret för kontrollängd för annan fastighet bör enligt kommit­ téerna göras överskådligt och så lättfört som möjligt, främst genom begräns­ ning av antalet kolumner. Kommittéerna utgår dock från att man beaktar att behovet av anteckningar rörande värderingsfaktorer och delvärden kan vara olika för skilda fastighetstyper. Tre olika slag av deklarationsblanketter användes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering, nämligen formulär a: Jordbruksfastighet, formulär b 1: En- och tvåfamilj sfastighet samt formulär b 2: Hyres- och industrifastighet in. in. Sistnämnda blankett kunde kompletteras med sär­ skilda bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall in. m. För att stärka förutsättningarna för en enhetligare värdesättning och för att underlätta deklarations- och taxeringsförfarandet föreslår kommittéerna följande att tillämpas redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Deklaration skall ske på fem typer av blanketter, nämligen formulär 1: Jordbruksfastighet, formulär 2: Villafastighet, formulär 3: Hyres- och affärsfastighet, formulär 4: Industrifastighet in. fl. samt formulär 5: Obe­ byggd annan fastighet. Detaljuppgifterna i formulären 1, 2 och 3, vilka avser fastigheter som karaktäriseras av att värdering i betydande mån sker efter givna schablo­ ner och normer, begränsas till endast sådana uppgifter som direkt eller in­ direkt används vid beräkningen av taxeringsvärdena. Vidare utformas blan­ ketterna så, att fastighetstaxeringsnämnden kan utföra sina värdeberäk­ ningar i dessa på ett systematiskt och överskådligt sätt. Formulär 4 bör i stort sett överensstämma med nuvarande formulär b 2, heter det vidare i kommittéförslaget. Visserligen utförs även värderingen av de fastigheter som deklareras på detta formulär i viss utsträckning efter schabloner, men industrifastigheterna varierar ofta, varför ett mera indi­ viduellt värderingsförfarande måste tillämpas, ibland med bistånd av sär­ skild expertis. I alla typer av deklarationsformulär bör enligt kommittéförslaget vad som nu kallas hj älpblanketter till dessa inarbetas genom att hjälpblanketternas olika punkter och uppgifter införs på formulärens sista sida. Anvisningar­ na till blanketterna bör hädanefter tillhandahållas i särskild ordning. Fastighetstaxeringsnämndernas anteckning av kod för redovisningsenhets art, skatteplikt, ägarkategori och fastighetstyp bör kunna göras på blanketten i direkt anslutning till beslutet om taxeringsvärdet. Liksom vid den senaste

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 65

allmänna fastighetstaxeringen bör särskilda bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall in. in. kunna fogas till vederbörande deklara­ tionsblanketter, sägs det i förslaget. Kommittéerna har vid ett begränsat antal stickprov observerat att vissa av de uppgifter som begärs enligt deklarationsformulären utelämnats i be­ tydande omfattning i deklarationerna till 1965 års allmänna fastighetstaxe­ ring. Också detta förhållande torde, sägs det, böra beaktas vid utformningen av de formulär som skall användas vid 1970 års fastighetstaxering. Civilförsvar sstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och dåvarande fastighetsregisterutredningen, som fr. o. in. den 1 juli 1968 ombildats till centralnämnden för fastighetsdata, har enligt vad som redovisas i kommittéförslaget till kommittéerna anmält intresse alt få vissa för dessa organ värdefulla data genom ytterligare uppgifter i deklarationerna till 1970 års allmänna fastighetstaxering och senare sådana taxeringar. Kommittéer­ na anser det böra ankomma på riksskattenämnden att slutligt pröva nämn­ da önskemål. Kommittéerna anser emellertid att nya uppgifter som inte har direkt eller mycket nära indirekt samband med fastighetstaxeringen inle bör tynga deklarationsblanketterna. Detta medför att svårigheter kan upp­ komma att tillfredsställa de behov som redovisats av civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Däremot torde det vara möjligt att tillgodose vissa av önskemålen från centralnämnden för fastig­ hetsdata, eftersom en del av de uppgifter, som är aktuella vid uppläggande av byggnadsregister, även har direkt intresse i fastighetstaxeringssammanhang, heter det i förslaget. Remissinstanserna har understrukit behovet av förenklade formulär till längder och deklarationsblanketter. Liksom beträffande fastighetsklassificeringen har på en del håll uttryckts farhågor för att fastighetstaxeringen ovidkommande intressen skulle beredas för stor plats. Själv vill jag åter­ igen betona angelägenheten av att formulären utformas för endast uppgif­ ter av primärt intresse för fastighetstaxeringen. Det ankommer på riksskat­ tenämnden att fastställa formulären och att, med beaktande av vad jag nu framhållit, i möjligaste mån ta hänsyn till önskemål från SCB, civilförsvars­ styrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, centralnämnden för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning.

Centrala utredningar och anvisningar Kommittéerna har föreslagit att utredningar i fastighetstaxeringsfrågor, som berör länsstyrelserna gemensamt, i regel bör ske centralt. Syftet här­ med är att minska arbetsbördan på länsstyrelsen. Vidare har föreslagits att riksskattenämnden bör meddela anvisningar i värderingsfrågor och liknande frågor i större omfattning än tidigare. Riks­ skattenämnden bör enligt kommittéerna i god tid före Stockholmsmötet vå­ ren 1969 tillhandahålla landskamrerarna stommar till anvisningar för fas- 3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

tighetstaxeringen. Riksskattenämnden bör därutöver, heter det i kommitté­ förslaget, utsända informationer och rekommendationer om organisatoris­ ka och redovisningstekniska spörsmål. Remissinstanserna har varit övervägande positivt inställda till kommitté­ förslaget i dessa hänseenden. Även jag anser förslaget innebära en avse­ värd förbättring.

Specialister på fastighetstaxering inom länsstgrelserna Kommittéerna har framhållit att arbetsförhållandena inom länsstyrelserna är sådana att landskamrerarna och deras fasta medarbetare i allmänhet en­ dast har begränsade möjligheter alt avsätta önskvärd tid och kraft för för­ beredelserna för de allmänna fastighetstaxeringarna. Under tiden mellan två allmänna fastighetstaxeringar ägnas i regel ringa uppmärksamhet åt utvecklingen på fastighetsmarknaden. En förbättring i detta avseende är enligt kommittéernas mening angelägen. Därför har kommittéerna förordat att landskontoren förstärks med särskild personal för fastighetstaxering. Enligt kommittéernas mening bör varje länsstyrelse få en befattnings­ havare som i första hand bör vara specialist på den mångfald av administra­ tiva och organisatoriska detaljer som aktualiseras av fastighetstaxering. I andra hand bör befattningshavaren ha goda insikter i värdering utan att man för den skull kan ställa anspråk på att han skall vara specialist på värdering av alla olika slag av fastigheter. Alltjämt bör landslcamreraren och förste taxeringsintendenten vara ansvariga, var och en inom sitt om­ råde, för fastighetstaxeringen, men den föreslagna befattningshavaren skall kunna avlasta framför allt landskamreraren en betydande del av hans upp­ gifter. Remissbehandlingen har visat att meningsskiljaktigheter föreligger om hur fastighetstaxeringsspecialisterna bör utnyttjas under perioden mellan allmänna fastighetstaxeringar. Jag är inte beredd att nu förorda att nya permanenta tjänster av det slag som föreslagits inrättas på länsstyrelserna. I stället bör medel anvisas för behövlig personalförstärkning med anledning av fastighetstaxeringsarbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1968 67

FRÅGOR SOM RÖR GRUNDERNA FÖR TAXERING AV FASTIGHET

Terminologi

Nuvarande ordning

Med vissa undantag är all inom Sverige belägen fastighet skattepliktig (4 § andra stycket KL). Med fastighet förstås i KL i huvudsak vad som ut­ gjorde fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra, trots att denna lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas också byggnad även om den civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egen­ dom (4 § tredje stycket). Fastighet skall taxeras i enlighet med Arad som närmare anges i KL (6 § 1 mom. första stycket). Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet då den används för jordbruk eller skogsbruk och såsom annan fastighet då den används för annat ändamål (7 § första stycket).

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att benämningarna jordbruksfastighet respektive annan fastighet inte längre synes vara helt ändamålsenliga. Vad gäller benämningen jordbruksfastighet föreligger enligt kommittéför­ slaget möjlighet till missförstånd genom att ett av de delvärden, som jämte andra delvärden (nu skogsvärde samt tomt- och industrivärde) ingår i det totala taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, betecknas jordbruksvärde. I förslaget erinras om att man inom de nordiska länderna eftersträvar en gemensam, enhetlig terminologi, där lantbruk är den samlande beteckning­ en för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Med hänsyn till angivna omständigheter anses skäl föreligga att utbyta termen jordbruksfastighet mot lantbruksfastighet. Begreppet annan fastighet, vartill inte mindre än ca 80 % av alla taxerade fastigheter hänförde sig år 1965, kan fristående vara svårförståeligt och ofta svårt att begagna i löpande text och statistiksammanhang utan tilllägg av orden »än jordbruksfastighet», heter det i kommittéförslaget. Med tanke på dessa svårigheter vid användningen av termen annan fastighet, som för övrigt inrymmer en mängd olika typer av fastigheter, bebyggda och obebyggda, har det synts kommittéerna önskvärt att finna en ny, helt fri­ stående beteckning för nämnda kategori fastigheter. Avsevärda svårigheter sägs ha förelegat att finna en lämplig sådan. Kommittéerna har efter över­ väganden av ett flertal alternativ stannat för termen bebyggelsefastighet. Visserligen, anför kommittéerna vidare, ryms inom den fastighetskate-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gori som nu benämns annan fastighet även obebyggd sådan som inte heller avses bli bebyggd och visserligen förekommer bebyggelse oftast också inom någon del av en jordbruksfastighet, men termen bebyggelsefastighet är av­ sevärt mera ändamålsenlig såsom självständig term än benämningen annan fastighet. Huvudsyftet med helt övervägande flertalet fastigheter av denna kategori är ju att de skall i väsentlig utsträckning inrymma bebyggelse, nu eller i framtiden. I denna del har kommittéerna inte utarbetat något förslag till författ­ ningsändring utan framhållit att om kommittéernas synpunkter skulle vinna anslutning, Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigan­ de att i KL och alla andra med riksdagen tagna författningar som kan be­ röras utbyta benämningarna »jordbruksfastighet» mot »lantbruksfastighet» samt »annan fastighet» mot »bebyggelsefastighet».

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser har tagit upp till behandling kommittéer­ nas förslag om ändring av termen jordbruksfastighet till lantbruksfastig­ het och termen annan fastighet till bebyggelsefastighet. Lantmäteristyrelsen, tekniska högskolan, länsstyrelsen i Malmöhus län och KF ifrågasätter om tillräckliga skäl f. n. föreligger för ett sådant namnbyte. Tekniska högsko­ lan anlör bl. a., att de nuvarande benämningarna inte är lämpliga. Möjligen kunde man enligt högskolans mening tillämpa en indelning i fler än två fastighetsbegrepp, t. ex. jordbruksfastighet, skogsbruksfastighet, bebyggel­ sefastighet och annan fastighet. Ytterligare utredning i frågan är emellertid enligt högskolan önskvärd och en ändring bör därför ske först till närmaste allmänna fastighetstaxering efter år 1970. KF anser, att en om dopning knappast kan skapa någon reell fördel. Endast Samfundet för fastighetsvärdering tillstyrker en övergång till de båda föreslagna termerna. I övrigt är samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan positivt inställda till förslaget om utbyte av termen jordbruks­ fastighet mot lantbruksfastighet. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan er­ inran av bl. a. kammarrätten, SCB, riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Kammarrätten anser att benämningen lantbruksfastighet väl täcker det begrepp den åsyftar och att den ansluter sig till den terminologi som numera allmänt brukas. Lantbru­ kets skattedelegation finner den föreslagna ändringen av termen jordbruks­ fastighet till lantbruksfastighet ändamålsenlig med hänsyn till att begrep­ pet lantbruk i andra sammanhang utgör den samlande beteckningen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Skogsstyrelsen förklarar att termen lantbruksfastighet kan accepteras

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 69

även om benämningen lantbruk enligt detta begrepps gängse betydelse enligt styrelsens mening är föga adekvat för den högst avsevärda del av skogsbru­ ket, som bedrivs utan samband med jordbruk. Förslaget att ersätta termen annan fastighet med bebyggelsefastighet har avvisats av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan utom av Samfundet för fastighetsvärdering, som anser att termen bebyggelsefastighet är att föredra framför annan fastighet, och av Svenska försäkringsbolags riks­ förbund, som ej motsätter sig en övergång till den föreslagna benämningen. En avvisande eller tveksam inställning till förslaget redovisas av kammar­ rätten, SCB, riksskattenämnden, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stock­ holms, Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation, Sveriges allmänna hgpoteksbank, Sveriges fastighetsägareför­ bund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Kammarrätten anser benämningen bebyggelsefastighet ej fullt adekvat och dessutom otymplig. Visserligen kan enligt kammarrättens mening invändningar göras även mot benämningen annan fastighet, men denna benämning torde dock numera ha ingått i det allmänna medvetandet. — Flertalet av de remissinstanser, som är negativa till termen bebyggelsefastighet, har grundat sin inställning på samma skäl som kammarrätten. Man anser i vissa fall, att termen an­ nan fastighet bör behållas om ej en lämpligare ny term än bebyggelsefas­ tighet kan formuleras och att frågan om utbyte av termen annan fastighet bör ytterligare övervägas. Som möjliga lösningar på frågan om nya beteckningar för jordbruksfas­ tighet och annan fastighet anger länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön A-fastighet för annan fastighet och L-fastighet för lantbruksfastighet. A-fas­ tigheterna kunde sedan enligt länsstyrelsens mening indelas i exempelvis hyresfastighet, villafastighet, fritidsfastighet, industrifastighet, »markfas­ tighet» etc. med prefixen H, V, F, I och M.

Departementschefen

Indelningen av fastigheterna i beskattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet är historiskt betingad. De nuvarande termerna har brukats länge och vunnit burskap i språket. Detta hindrar emellertid inte att jag till stor del kan instämma i den kritik som kommittéerna och åt­ skilliga remissinstanser riktat mot benämningarna. Vill man införa begreppet lantbruksfastighet i skatteförfattningarna måste man emellertid antingen utmönstra begreppet jordbruk som sam­ lingsnamn eller också använda de båda uttrycken jordbruk och lantbruk mer eller mindre synonymt. Detta kan i sin tur leda till onödiga komplika­ tioner. Dessutom tillkommer att man i en rad viktiga författningar utanför skatterättens område, bl. a. jordförvärvslagen, använder termen jordbruks­

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

fastighet som begrepp med principiell betydelse. Ett namnbyte av det slag kommittéerna tänkt sig är väl teoretiskt sett möjligt men bör utredas med avseende på de praktiska konsekvenserna — t. ex. risk för onödiga kompli­ kationer och missförstånd där termen jordbruk också förekommer vid si­ dan av uttrycket jordbruksfastighet. Jag är således f. n. inte beredd att fö­ reslå någon ändring av uttrycket jordbruksfastighet. Benämningen annan fastighet är som författningsterm än mindre lyckad än uttrycket jordbruksfastighet. Det förslag som kommittéerna förordat, uttrycket bebyggelsefastighet, har inte vunnit allmän genklang hos remiss­ instanserna. Uppgiften att hitta en lämplig ersättningsterm är givetvis svår beroende på att den skatterättsliga kategorin annan fastighet är så hetero­ gen i verkligheten. Varje term som försöker beskriva kategorin synes bli ofullständig och missvisande. Med hänsyn till den ringa praktiska vinst som skulle bli följden av ett namnbyte finner jag inte heller i detta hänse­ ende skäl nog att föreslå ändring.

Taxering av jordbruksfastighet, m. m.

Nuvarande ordning Taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som prövas utgöra taxerings­ enhetens värde efter ortens pris, det s. k. allmänna saluvärdet, om inte an­ nat följer av KL (9 § första stycket). Allmänna saluvärdet gäller normalt inte som uppskattningsgrund för område som utgörs av skogsmark och växande skog. Sådant område skall tas upp till det värde det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk (9 § andra stycket). Taxeringsvärdet skall redovisas som summan av särskilda värden, s. k. delvärden. För jordbruksfastighet skall redovisas jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av växan­ de skog, under förutsättning att fastigheten används för jordbruk med bi­ näringar eller skogsbruk, skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog, och tomt- och industrivärde, varmed förstås värde som fastigheten eller del därav har utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk. — Beträffande jordbruksvärdet skall sär­ skilt anges vad som belöper på skogsmark, s. k. skogsmarksvärde (10 § KL). Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten används till jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Med den­ na förutsättning skall som jordbruksvärde tas upp värdet av fastighetens hela ägoområde, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark — dock utan att värdet av växande skog medräknas — övrig mark såsom vägar, mossar, my­ rar, kärr, m. m., samt vattentäckt område som hör till fastigheten. Vidare skall tas upp värdet av jordägaren tillhöriga mangårds- och driftbyggnader,

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 71

såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomi­ byggnader, samt byggnader uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. d., förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogs­ arbetare, liksom byggnader avsedda för sådan verksamhet som är att hän­ föra till jordbrukets binäringar. — Vid bestämmandet av jordbruksvärdet skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt anges skogsmarkens avkastningsvärde för all sådan mark som ingår i taxeringsenheten. Avkastningsvärdet skall beräknas enligt de grunder som anges i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL och för vilka skall redovisas närmare i det följande. Redan här kan emellertid nämnas att särskild förmån på skogsmark, t. ex. bete på skogs­ mark och vissa byggnader på skogen, ingår i jordbruksvärdet men skall uppskattas särskilt. — I taxeringslängden skall särskilt antecknas dels vär­ det av bete på skogsmark, beräknat enligt grunder som anges i nyssnämnda anvisningspunkt, dels värdet av övriga särskilda förmåner som ingår i jord­ bruksvärdet, såsom byggnader, i den mån hänsyn ej tagits till dem vid tillämpning av enhetsvärden eller annars gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtillgångar, vartill särskild hänsyn tagits vid taxe­ ringen, m. m. (punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL). Såsom skogsvärde förs ut värdet av den växande skogen på all skogsmark som ingår i fastigheten uppskattat enligt de grunder som anges i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL (punkt 3 av anvisningarna till 10 §). I punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL framhålls till en början att uppskattningsgrunderna i Skvl gäller vid sidan av anvisningarna för den del av jordbruksfastighet som utgörs av skogsmark och därpå växande skog. Såsom skogsmark skall, på det sätt som närmare utvecklas i Skvl, tas upp all ej odlad mark som är lämplig att använda för skogsproduktion vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej. Till skogsmark räknas inte s. k. impediment. Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fas­ tigheten i övrigt. — Vidare föreskrivs i anvisningarna att, som antytts i det föregående, särskild förmån på skogsmarken skall uppskattas för sig med särskilt belopp. Värdet av sådan förmån skall sålunda inte räknas in i det skogsmarksvärde som skall anges särskilt enligt 10 § KL. Som exempel på särskild förmån nämns bl. a. skogsbete samt byggnad på skogen, i den mån den inte bör anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd på taxe­ ringsenheten som inräknas i de enhetsvärden vilka tillämpas för inägorna. Bedrivs rationellt skogsbruk på skogsmarken får skogsbetesvärde åsättas endast om betet brukar utnyttjas. Om skogsbete inte brukar utnyttjas på skogsmark där rationellt skogsbruk ej bedrivs torde detta i regel visa, heter det i anvisningarna, att betet har så obetydligt värde för ifrågavarande fas­ tighet att anledning saknas att särskilt uppskatta det. Skogskojor och lik­

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

nande mera tillfälliga byggnader åsätts inget särskilt värde utan deras vär­ de anses ingå i skogsmarkens värde. Skvl hänvisar till de nyss återgivna anvisningarna till KL beträffande skogsbete, andra byggnader på skogen än skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader, samt impediment (avd. A och avd. B punkt 1). Vidare innehåller Skvl bl. a. föreskrifter om bl. a. virkesförrådets uppskattning (avd. B punkt 5) och skogsmarksvärdet (avd. B punkt 10). Beträffande skogsmarksvärdet kan anmärkas att Skvl innehåller särskilda regler för hur onormal förekomst av kalmark skall beaktas.

Tomt- och industri vär de redovisas i fall då ett särskilt värde utöver jordbruks- och skogsvärdet tillkommer jordbruksfastighet på grund av att den kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Detta värde förs ut med det belopp som utgör skillnaden mellan det totala taxeringsvärdet å ena sidan och jordbruks- och skogs­ värdet å andra sidan (punkt 4 av anvisningarna till 10 § KL). Ett tomt- och industrivärde sägs vidare i allmänhet finnas endast på sådan jordbruks­ fastighet, där det finns vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e. d., eller som är belägen i närheten av större stad eller av industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt samhälle (punkt 5 av anvisningarna till 9 §).

Enligt 22 § 1 mom. första stycket KL får man vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet göra avdrag från bruttointäkten av så­ dan fastighet för omkostnader, såsom bl. a. värdeminskning på driftbygg­ nader som hör till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket. I punkt 2 a av anvisningarna till nämnda paragraf föreskrivs att avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall anses vara lika med anskaffningskostnaden. Kan denna inte visas skall såsom bygg­ nadsvärde anses två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärde som gällde under beskattningsåret minskat med däri ingående skogsmarksvärde i den mån det överstiger 25 000 kr. samt med skäligt värde på mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget lämnas synpunkter på olika problem som förekom­ mer vid värderingen av jordbruksfastigheter. Förslaget innebär dessutom ändringar av värderingsreglerna på åtskilliga punkter. I den mån ändringar­ na berör materiella regler i KL och Skvl tas de upp i detta avsnitt. Vissa andra ändringsförslag som berör taxeringsförfarandet kommer att behand­ las i ett senare avsnitt. I fråga om förslag till ändringar i anvisningar m. in. som utfärdas utan riksdagens medverkan hänvisas till betänkandet (SOU

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 73

1968: 32) i den mån de inte redovisats under avsnittet »allmänna synpunk­ ter, in. m». Kommittéförslaget innebär att man vid 1970 års allmänna fastighetstaxe­ ring går över till en annan uppdelning på delvärden än den gällande. Det föreslås en uppdelning på följande delvärden, nämligen jordbruksvärde, skog sbruksvärde, övrig marks värde, värde på särskilda tillgångar och över­ värde från bebyggelsesynpunkt. Som skäl anges allmänt att den nuvarande uppdelningen på delvärdena jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde inte är tillfredsställande från vare sig värderingsteknisk eller redovisningsmässig synpunkt.

Jordbruksvärde F. n. ingår i jordbruksvärdet även värdet av skogsmark. Skogsmarks­ värdet beräknas till den del av det totala förväntningsvärdet som skulle till­ komma marken om det inte fanns något virkesförråd på densamma. Beräk­ ningarna sker på grundval av Skvl enligt tabeller som Kungl. Maj:t fast­ ställer före allmän fastighetstaxering. Kommittéförslaget innebär att skogs­ marksvärdet skall redovisas gemensamt med skogsvärdet i ett särskilt del­ värde, betecknat sltogsbruksvärde. För skälen till detta förslag och för vissa andra ändringsförslag beträffande värderingen av själva skogsmarken redo­ görs i det följande i samband med behandlingen av skogsbruksvärdet.

I jordbruksvärdet ingår f. n. ytterligare värdet på sådan mark som inte går att ekonomiskt utnyttja för jordbruk eller skogs­ bruk. Viss precisering av begreppet finns i de tidigare återgivna anvisnings­ punkterna 1 och 4 till 9 § KL och avdelning B punkt 1 i Skvl. De beskriv­ ningar på övrig mark som lämnas i dessa bestämmelser hänför sig främst till s. k. skogliga impediment. I kommittéförslaget redogörs för de skogssakkunnigas rekommendatio­ ner för värdesättning av skogliga impediment vid det s. k. Stockholmsmötet år 1964. Enligt dessa borde den övre gränsen för värdet per hektar av skogbevuxna impediment bestämmas till tre gånger det för taxeringsenhe­ ten gällande skogskubikmeterpriset för lägsta godhetsgrad inom tillväxtom­ rådet och vid en grovskogsprocent av 20. Dessa rekommendationer intogs genomgående i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. För den övriga mark som ligger i anslutning till jordbruksarealen har i fastighetsprövningsnämndens anvisningar för sex av länen hänvisning skett till skogstaxeringsanvisningens värderingsregel under det att sju län meddelat andra anvisningar av varierande innehåll. För de återstående elva länen har någon värderings­ regel över huvud taget ej angetts. I stort sett har värden mellan 10 och 25 kr. per hektar rekommenderats. För de nordligaste länen har betydligt lägre hektarvärden förordats. Den redogörelse för de vid 1965 års taxering åsatta värdena på övrig 3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

mark som lämnats i sammanställning över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1968:31) visar, framhålls det vidare i kommitté­ förslaget, att synnerligen oenhetlig praxis utvecklats vid det egentliga taxeringsarbetet. Enligt denna sammanställning är de för övrig mark åsatta värdena genomsnittligt för länen utanför Norrland i allmänhet mångdub­ belt högre än de högsta rekommenderade värdena. Vidare framgår att i samtliga län finns kommuner, där de genomsnittligt åsatta värdena per hektar övrig mark är anmärkningsvärt höga. Vid beräkningen av den övriga markens värde har av allt att döma hänsyn tagits till faktorer, vilka rätte­ ligen ej bort påverka värdet av det i jordbruksvärdet ingående värdet av övrig mark. Under det att det rekommenderade värdet i Stockholms län var ca 20 kr. per hektar var det högsta uppvisade värdet — räknat såsom ge­ nomsnitt för hel kommun — av övrig mark mer än 6 000 kr. per hektar. Motsvarande siffror var exempelvis för Uppsala län högst 21 kr. respektive ca 1 000 kr., för Kristianstads län högst 25 kr. respektive ca 1 400 kr., för Malmöhus län högst 25 kr. respektive 5 000 kr. och för Göteborgs och Bo­ hus län 13—19 kr. respektive ca 1 200 kr. Sannolikt är det här i stor ut­ sträckning fråga om värden som tillkommer fastigheter på grund av att dessa kunnat tillgodogöras för annat ändamål än jord- och skogsbruk. Så­ dana värden borde i stället ha redovisats som tomt- och industrivärde. Det är angeläget, heter det i kommittéförslaget, att komma till rätta med den ojämnhet och även de felaktigheter, som enligt vad sålunda anförts tor­ de ha förekommit vid värderingen av övrig mark. Detta kan ske genom klarare formulerade anvisningar och framför allt genom kontroll av att de givna anvisningarna följs. I kommittéförslaget sägs att från såväl värderingsteknisk som redovisningsmässig synpunkt mark av ifrågavarande karaktär, vilken kan hänföra sig till såväl en fastighets jordbruksdel som dess skogsbruksdel, synes böra utbrytas ur jordbruksvärdet och göras till föremål inte bara för särvärdering utan även för särredovisning. En sådan är även av intresse av statis­ tiska skäl. Det föreslås därför att värdet av den övriga marken upptas såsom ett särskilt för jordbruksfastighet angivet delvärde, betecknat övrig marks värde. I detta värde sägs böra ingå även värde av enskilt vattenområde som hör till fastigheten. Areal av sådant område synes däremot inte behöva redo­ visas i fastighetslängd.

Jordbruksvärdet skall enligt gällande regler innehålla även värdet av särskilda förmåner och naturtillgångar, såsom jakt, fiske, överbyggnader, skogsbete, byggnader på skogen och ej inmutningsbara fyn­ digheter av grustäkt, stenbrott m. m. Detta värde skall särskilt antecknas i fastighetslängden. Av förmånerna föres, heter det i kommittéförslaget, en del i anslutning till jordbruksmark och en del till skogsmark. Till skogs­ marken hänförliga särskilda förmåner är främst byggnader på skogen, skogsbete och, till övervägande delen, jakt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 75

I kommittéförslaget framhålls att värderingen av de särskilda förmåner­ na och naturtillgångarna ofta har varit förenad med stora svårigheter. Lik­ som beträffande övrig mark synes det, hävdas det i förslaget, att man från såväl värderingsteknisk som redovisningsteknisk synpunkt åstadkommer en betydande förbättring om man från jordbruksvärdet skiljer värdet på särskilda tillgångar och naturtillgångar och låter dessa redovisas som värde på särskilda tillgångar. De ytterligare synpunkter på värderingen av sådana tillgångar som lagts fram i förslaget kommer att behandlas i det följande.

Med delvärdet jordbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således vär­ det av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift.

Skogsbruksvärde F. n. ingår skogsvärdet, eller värdet av den växande skogen, som delvärde i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet. Skogsmarksvärdet ingår, som fram­ hållits i det föregående, i delvärdet jordbruksvärde men redovisas särskilt. Sedan den första moderna metoden för värdering av skog vid fastighets­ taxering trätt i kraft år 1921, har skogsmarken och den växande skogen värderats skilda från övriga värden som ingår i taxeringsvärdet för jord­ bruksfastighet. Ett gemensamt värde har därvid beräknats för skogsmarken och den på densamma växande skogen enligt både 1921 års skogsvärderingsinstruktion och nu gällande SkvI. Genom olika beräkningsmetoder har ur det gemensamma värdet urskiljts dels ett skogsmarksvärde, dels ett vär­ de på den växande skogen. Vid beräkningen av skogens värden har till skill­ nad från den värderingsmetod som i princip i övrigt gällt vid fastighetstaxe­ ringen — värdering efter allmänna saluvärdet — tillämpats värdering efter en avkastningsmetod. Enligt SkvI är avsikten att utröna skogsmarkens och den växande skogens sammanlagda hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde). Detta värde beräknas som det kapitaliserade värdet av den förväntade årliga nettoavkastningen av en genomsnittsskog. Skogsmarken och den växande skogen skall därvid värderas med hänsyn till markens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som kan antas för framtiden bli uttagen med beaktande av dessa omständigheter och under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att bedrivas där. Enligt kommittéförslaget har i första hand övervägts om differentieringen av skogens förväntningsvärde på ett skogsmarksvärde och ett skogsvärde bör bibehållas. Ett av de ursprungliga skälen till att en sådan uppdelning skett torde, sägs det, ha varit att i samband med 1920 års skogsbeskattningskommittés utar­ betande av 1921 års skogsvärderingsinstruktion uttalats att mark skulle uppskattas efter allmänna saluvärdet, bl. a. med hänsyn till en år 1920 utfär­ dad förordning om uppskattning av mark i och för en avsedd taxering till

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Den växande skogen skulle där­ emot uppskattas ej till ett saluvärde utan till det värde den kunde antas ha under förutsättning av uthålligt skogsbruk. I motiven till sitt förslag utta­ lade skogsbeskattningslcommittén att den föreslagna skogsvärderingsinstruktionens grunder för värdesättningen innebar bl. a. »att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under anta­ gande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att på­ räkna ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Då lärer värdet å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den växande skogen------- - -—-i regel understiga det allmänna saluvärdet.» Det ursprungliga skäl som nämnts för en uppdelning av skogens värden föreligger uppenbarligen ej längre, heter det i kommittéförslaget. I realite­ ten måste även skogsmarksvärdet enligt skogsvärderingsinstruktionerna anses ha beräknats såsom ett avkastningsvärde. Ett system, där värdet på skogsmarken och på den växande skogen redo­ visades i ett gemensamt värde, borde medföra en avsevärd förenkling a\ fastighetstaxeringsarbetet, bl. a. vid utarbetande och användning av hjälptabeller för beräkning av skogens värde, framhålls det vidare i kommittéför­ slaget. Ett skogsbruksvärde, bestående av de sammanlagda värdena av skogsmark och växande skog, är också det begrepp som används i veten­ skapliga sammanhang. Så är även fallet i olika statistiska sammanhang, exempelvis i statistiska centralbyråns och domänstyrelsens statistik samt i redogörelsen över taxeringsutfallet. Skogsbruksvärdet används även i de kalkyler och planer som utförs för det praktiska skogsbrukets räkning. Vi­ dare anförs följande. Enligt de regler som gällde före Skvl skulle av det beräknade totala värdet på skogsmarken och den växande skogen för nor­ malskogen 18 % hänföras till skogsmarksvärdet och återstoden till skogs­ värdet. Vid utarbetandet av Skvl låg ett av domänstyrelsen år 1941 avgivet förslag (SOU 1941: 23) till grund. Domänstyrelsens förslag innebar att hela värdet på ett skogsområde, både av mark — med undantag för avsevärda kalmarker — och av växande skog, skulle redovisas i ett värde. På grund av vissa svårigheter att inpassa det föreslagna värdet i reglerna för beräkning av inkomst av skogsbruk förföll förslaget om ett gemensamt värde. Härtill medverkade även att möjligheterna att erhålla fastighetskredit ansågs minska, om förslaget genomfördes, liksom vissa andra praktiska omstän­ digheter. Vid sina överväganden av frågan om en uppdelning av skogens värden alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och skogsvärde har man enligt kom­ mittéförslaget kommit till den uppfattningen att en sådan uppdelning ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 77

längre behövs från annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning av skogens värden på skogsmark svärde och skogsvärde bör därför slopas, om gällande regler för skogsbeskaltningen — som nu är föremål för särskild utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering — ändras så att dylik uppdelning ej därefter är påkallad av sist antydda skäl. Detta medför en omfattande överarbetning av reglerna i SkvI. Med anknytning till de framförda synpunkterna och vad som framhållits om behovet av en reviderad systematisering av jordbruksfastigheternas del­ värden föreslås således att skogsmarksvärdet och skogsvärdet, beräknade var för sig enligt nu gällande regler, redan vid 1970 års fastighetstaxering tas upp gemensamt som ett delvärde, betecknat skogsbruksvärde, med skogs­ marksvärdet angivet särskilt. Därigenom skulle den i huvudsak historiskt betingade uppdelningen av skogens värden ersättas av ett systematiskt rikti­ gare och ändamålsenligare gemensamt värde.

Även om Skvl:s regler sålunda synes ha fungerat relativt väl för de fas­ tigheter för vilka de upprättats, nämligen sådana fastigheter där ett uthål­ ligt skogsbruk bedrivs, är det mera tveksamt om Skvl:s detaljerade regler i dess nuvarande utformning är nödvändiga för värderingen av skogen på små skogsfastigheter, framhålls det i kommittéförslaget. Avkastningen från skogarna på dessa fastigheter kan på grund av alltför ensidig sammansätt­ ning komma att starkare avvika från de grundläggande beräkningar, som styr värderingen av den normaliserade genomsnittsskogen. Det synes där­ för möjligt att för fastigheter med skogsmark understi­ gande exempelvis 25 hektar och där skogsuppskattningshandling e. d. e j finns, sedan godhets- och omkostnadsklass be­ stämts för fastigheten, få ett tillfredsställande skogsvärde på fastigheten genom att hänföra den till en av tre eller fyra klasser i fråga om virkesförråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser beträffande barr­ skogens grovskogsprocent. Härvid skulle lövskogens andel få ingå i värdet med genomsnittlig procentandel. Undantag bör härvid göras framför allt för fastigheter med relativt stor andel ädel lövskog. En sådan förenkling av taxeringsförfarandet skulle medföra att man för ca 150 000 fastigheter av totalt ca 260 000 fastigheter med skog ej skulle be­ höva utföra den relativt invecklade proceduren att utföra multiplikationen areal X virkesförråd X skogsvärde per skogskubikmeter för att få fram skogsvärdet. I stället kan man uppställa tabellverk, i vilka skogsvärdet per hektar erhålls direkt. Totalvärdet erhålls därefter på samma sätt som skogs­ marksvärdet genom att multiplicera med arealen i hektar. I hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas beräkning av taxe­ ringsvärde för jordbruksfastighet finns eu tabell för uträkning av en fas­ tighets skogsvärde enligt det hittillsvarande enda summariska uppskatt-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ningsförfarandet upptagen under punkt 3 b. Denna tabell är uppställd en­ ligt följande.

därav grov­ Värde per Kbm skog skogs- % kbm enl. Skogsvärde per ha (i 10-tal %) tabell, kr. per ha

Barrskog Ord. lövskog Ädel lövskog Summa

Summa skogsvärde per ha Antal ha skogsmark Skogsvärde, kr

X =

Vid införande av ytterligare förenkling av uppskattningsförfarandet för fastigheter med lägre skogsmarksareal än 25 hektar synes ändringarna på hjälpblanketten kunna inskränkas till en utbyggnad av tabellen under punkt

2 att avse värde på skogsmark och skogsvärde enligt följande uppställning.

2. Värde på skogsmark 2x. Skogsvärde för fastigheter med mindre än

Skogsmarkens värde c x di ——— Skogsvärde di X d2 ___——

Förenklingen innebär att nuvarande hjälptabell 1 i skogstaxeringsanvisningarna skall kompletteras med en ytterligare förenklad hjälptabell 0. Schabloniseringen framgår av följande exempel hämtat från Örebro län vid fastighetstaxeringen år 1965. (Omkostnadsklass 0,5. Godhetsklass B2.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 79

Hjälptabell 1. Skogsvärde per skogskubikmeter.

Grovskogsprocent (barr) 10 20 30 40 50 60 Skogsvärde per m3sk barrskog 5,73 6,21 6,71 7,27 7,98 8,69 lövskog (15 %) n Q9

Virkesförråd

Genom att ur tabellen, som utvisar beräknade skogsvärden per hektar för olika virkesförråd per hektar, ta ut gruppvisa medelvärden kan hjälptabellen 0 få följande utseende.

Skogsvärdena per hektar har avrundats nedåt till närmaste 10-tal kronor.

Skogsvärden för fastigheter med högre eller lägre virkesförråd per hektar eller högre eller lägre grovskogsprocent än i hjälptabell 0 angivna gränsvär­ den beräknas med ledning av hjälptabell 1. Med anledning av det anförda föreslås att ytterligare ett summariskt för­ farande införs till 1970 års allmänna fastighetstaxering för uppskattningen av skogsvärdet på fastigheter med en skogsmarksareal, understigande 25 hektar och där skogsuppskattningshandling e. d. ej finns. Enligt det så­ lunda föreslagna förfarandet erhålls — sedan godhets- och omkostnadsklass bestämts för en fastighet -—- fastighetens skogsvärde genom att den växande skogen på fastigheten hänförs till en av tre eller fyra klasser i frå­ ga om virkesförråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser be­

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

träffande barrskogens grovskogsprocent. Lövskogens andel skall därvid ingå i skogsvärdet med genomsnittlig procentandel.

I Skvl finns bestämmelser om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal förekomst av k a 1 m a r k s o in r å d e n på skogsmar­ ken. Dessa områden utgörs antingen av mark som är av ålder skoglös eller av annan, vanlig kalmark. Reglerna för reduktion av skogsmarksvärdet på grund av sådan förekomst av kalmark är enligt kommittéförslaget svårhan­ terliga och kommer endast sällan till användning. Det föreslås därför att dessa bestämmelser om reduktion skall avskaffas.

I avsnittet om jordbruksvärdet nämndes att kommittéförslaget bl. a. tar upp frågan att till ett särskilt delvärde bryta ut värdet på särskilda till­ gångar. Den exemplifiering av förmåner på skogsmarken som getts i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL innehåller bl. a. skogsbete och byggnad på skogen. Beträffande skogsbete nämns i kommittéförslaget att det taxera­ de värdet på sådana beten enligt redogörelsen för utfallet av 1965 års all­ männa fastighetstaxering uppgick till endast 27 000 kr. Utvecklingen inom skogsbrukets och boskapsskötselns område har med­ fört att sådant skogsbete som skall åsättas värde såsom särskild förmån blivit alltmera sällsynt. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 upp­ gick värdet av skogsbetena till 3,2 milj. kr. och år 1957 till 1,2 milj. kr. An­ ledning till antagande att skogsbetena framdeles skulle komma att åter erhålla något i taxeringssammanhang väsentligt värde, torde ej föreligga. Anledning föreligger enligt kommittéförslaget ej att behålla skogsbete så­ som särskild förmån. Frågan om värderingen av byggnader på skogen har särskilt vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna varit föremål för mycket olika bedömningar och ställningstaganden från skilda håll, heter det vidare i kom­ mittéförslaget. Från skogligt håll har ansetts att sådana byggnader ej borde åsättas något värde. Denna inställning har ej delats av taxeringsmyndighe­ terna och skattedomstolarna. Till belysning av frågeställningen och bak­ grunden till de olika bedömningarna lämnas i förslaget en kort redogörel­ se för utvecklingen av reglerna för värderingen av skogsbrukets byggnader. Liksom i den nu gällande regeln i punkt 2 av anvisningarna till 10 § IvL skulle redan i de ursprungliga värderingsreglerna i kommunalskattelagen år 1922 i jordbruksvärdet inräknas värdet av jordägaren tillhöriga driftbyggnader för skogsbruket, dit byggnader för personalen, såsom förvaltaroch inspektorsbyggnader och bostäder för skogvaktare och annan skogspersonal, räknades. Vid 1932 års riksdag framställdes förslag om ändring av reglerna om förmåner på skogsmarken till att i huvudsak innefatta de be­ stämmelser därom, som nu är intagna i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL. Såsom särskild förmån på skogsmarken skulle förutom skogsbete räk­ nas främst möjlighet till jakt och de byggnader på skogen som ej inräknats i tillämpade enhetsvärden. Vid värderingen av sådan förmån skulle upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 81

skattningen ske till det värde förmånen hade för den taxeringsenhet, varom fråga var. I förarbetena till förslaget framfördes att förekomsten av bygg­ nader av något större omfattning måste anses medföra ett högre värde för en skog än för en annan, där sådana byggnader saknades, och att det där­ för måste vara riktigt att vid taxeringen ta hänsyn till sådan byggnad. Kam­ marrätten förklarade att de föreslagna reglerna överensstämde med den praxis, som tillämpats på kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning. 1932 års riksdag antog den föreslagna ändringen. I de skogsvärderingsinstruktioner som fastställdes före varje allmän fas­ tighetstaxering och som föregick Skvl ingick regler om avdrag från skogens rotvärde för allmänna kostnader. Avdraget medgavs bl. a. för kostnader för byggnadsunderhåll. Avdraget för allmänna kostnader uppgick vid 1945 års allmänna fastighetstaxering till SO % av skogskubikmeterpriset. I en av de utredningar som föregick 1947 års skogstaxeringssakkunnigas förslag till ny skogsvärderingsinstruktion behandlades bl. a. skogsbrukets kostnader. En­ ligt denna utredning skulle inom skogsbruket kunna urskiljas en särskild byggnadsrörelse. De kostnader som uppkom för ägaren genom byggnader­ nas användning i skogsbruket ansågs skola kompenseras. Till byggnadskostnaderna skulle ej räknas såsom i 1945 års skogsvärderingsinstruktion endast underhållskostnader utan även nybyggnadskostnader och exempel­ vis förluster genom för låg hyressättning för skogsbrukets personal. Kom­ pensationen ansågs böra ske genom en reduktion av skogsvärdet, vilken skulle komma till stånd genom en anpassning av avdraget för allmänna kostnader till byggnadskostnadernas storlek. Den utredning om byggnadskostnaderna, som låg till grund vid beräkningen av det allmänna kostnads­ avdragets storlek i 1949 års betänkande, hänförde sig till sådana kostna­ der för domänverkets byggnader under tiden 1936—1947. Enligt denna ut­ redning uppgick ifrågavarande kostnader till 13 % av skogens bruttovärde, varav 5 % avsåg underhållskostnader. Det år 1945 medgivna avdraget för allmänna kostnader uppgick till 30 %, varav 5 % belöpte på kostnader för byggnadsunderhåll. För att kunna värdera byggnaderna på skogen efter ett normalt allmänt saluvärde borde med utgångspunkt från dels det vid 1945 års fastighetstaxering gällande avdraget för allmänna kostnader om 30 % och dels den av skogstaxeringssakkunniga företagna utredningen avdraget för allmänna kostnader i den nya skogsvärderingsinstruktionen ha satts till 38 % av skogskubikmeterpriset (— 1945 års avdrag om 30 % minskat med det år 1945 beräknade avdraget för kostnader för byggnadsunderhåll om 5 % men ökat med de av de sakkunniga framtagna byggnadskostnaderna om 13 %). Viss försiktighet vid bestämmandet av storleken av avdraget för allmänna kostnader borde emellertid iakttas med hänsyn till att även skogar utan byggnader fick tillgodogöra sig ifrågavarande avdrag. I försla­ get år 1949 till ny skogsvärderingsinstruktion, vilket sedermera antogs, ha­ de de skogstaxeringssakkunniga stannat för ett avdrag för allmänna kost­ nader om 33 % av skogskubikmeterpriset. I överensstämmelse med de ut­ redda grunderna för avdragets storlek i vad det avsåg byggnadskostnader ändrades lydelsen beträffande avdraget från att i 1945 års skogsvärde­ ringsinstruktion endast ha avsett »byggnadsunderhåll» till att i Skvl avse »kostnader för fasta anläggningar». Av de utredningar som redovisats i de skogstaxeringssakkunnigas förslag år 1949 framgick, att kostnaderna för användningen av byggnaderna i skogs­ bruket ej helt kompenserats genom avdraget om 33 % för allmänna kostna­ der. Utvecklingen gick därefter mot allt högre kostnader för skogsbruket,

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

bl. a. högre kostnader för skogsbrukets byggnader. Till följd härav föreslog de skogssakkunniga och rekommenderade landskamrerarna vid det Stockholmsmöte, som föregick 1957 års allmänna fastighetstaxering, att skogs­ brukets ifrågavarande byggnader ej skulle åsättas särskilt värde, vilket emel­ lertid kammarrätten gjorde i mål angående 1957 års allmänna fastighets­ taxering. Före 1965 års allmänna fastighetstaxering intog de skogssakkun­ niga samma ståndpunkt som de gjort före 1957 års taxering, men på grund av kammarrättens nämnda praxis instämde landskamrerarmötet ej i de skogssakkunnigas rekommendation. Kammarrätten åsatte även i målen an­ gående 1965 års taxering byggnaderna på skogen särskilda värden, därvid emellertid i de flesta fall betydande nedsättningar gjordes av de överklagade värdena. Numera har enligt kommittéförslaget inträffat en nedgång av lönsamhe­ ten inom skogsnäringen. Ett av flera skäl härtill sägs vara de stora kost­ nadsökningarna under senare år. Den nuvarande byggnadskostnadsnivån ligger mycket högre än de kostnader, med vilka de skogstaxeringssakkunniga kalkylerade vid utarbetande av förslag år 1949 beträffande storleken av avdraget för allmänna kostnader. De omfattande strukturrationalise­ ringar som pågår inom skogen måste inom stora områden medföra att skogs­ driftens byggnadsrörelse ger ett negativt resultat. Om förmånsvärde skall åsättas byggnaderna på skogen måste därför en ytterst försiktig värdering göras av dessa byggnader. I kommittéförslaget hävdas emellertid att ett för skogsbruksdrift behöv­ ligt byggnadsbestånd lika litet som ett sådant byggnadsbestånd för jord­ bruksdrift skall innebära ett särskilt förmånsvärde. Sådant förmånsvärde bör åsättas endast då byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för skogsbruksdrift. Värdet av det behövliga byggnadsbeståndet föreslås hädanefter ingå i skogs­ värdet.

Med delvärdet skogsbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således värdet av skogsmark och växande skog med de byggnader och andra anlägg­ ningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Vid bestämmandet av skogs­ bruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och anges sär­ skilt.

Övervärde från bebyggelsesynpunkt Värde som fastighet eller del därav har utöver jordbruksvärde och skogsvärde på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för annat ändamål eller skogsbruk redovisas f. n. som delvärdet t o in t- o c h industrivärde. I nämnda värde ingår även värde av brytbara fyn­ digheter, vattenfall, torvmosse o. d. Regler om taxering av tomt- och industrivärde förekom första gången vid 1922 års taxering. I dessa ursprungliga regler angavs i allmänna ordalag att sådant värde kunde finnas på jordbruksfastigheter, som var belägna i när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 83

heten av tätbebyggelse in. m. Vidare angavs att tomt- och industrivärde skulle utföras med det belopp, som utgjorde skillnaden mellan å ena sidan det åsatta totala taxeringsvärdet och å andra sidan jordbruksvärdet. Dessa regler gäller alltjämt. Vid en översyn av vissa värderingsregler före 1933 års allmänna fastighetstaxering anfördes att de allmänt hållna reglerna lett till åsättande av alltför höga värden. För att klarlägga innebörden i begrep­ pet tomt- och industrivärde kompletterades år 1932 reglerna i KL rörande detta värde. Vidare infördes bestämmelser om tomt- och industrivärde på skogsmark. I förtydligande syfte intogs en anvisning, nu punkt 5 av anvis­ ningarna till 9 § KL, vilken alltjämt är den gällande vägledningen för åsät­ tande av tomt- och industrivärde. Detta värde avsåg enligt nämnda anvis­ ningspunkt liksom enligt de tidigare gällande reglerna såväl värde av bryt­ bara fyndigheter och vattenfall som bebyggelsevärde. Det värde som man önskade ta fram genom den kalkyl som förordas i anvisningspunkten skulle motsvara den förståndige köparens pris. Målsättningen för metoden var så­ lunda att nå fram till ett »allmänt saluvärde» för marken. Vid det s. k. Stockholmsmötet, som avhölls före 1965 års allmänna fas­ tighetstaxering, togs upp frågan om svårigheterna att åsätta tomt- och in­ dustrivärde. Riksskattenämnden meddelade därefter en särskild rekommen­ dation som senare togs in i de olika fastighetsprövningsnämndernas anvis­ ningar och som har följande lydelse. »Enligt riksskattenämndens mening bör tomt- och industrivärde åsättas i bl. a. följande fall: a) när bebyggelseplan finnes upprättad men exploateringen ännu icke har genomförts, b) när arbete med upprättande av bebyggelseplan pågår, c) när åtskilliga tomter är utarrenderade, d) när fastigheten är förvärvad i uppenbart syfte att inom överskådlig tid nyttjas för tomtexploatering och e) när fastigheten ligger inkilad mellan fastigheter, som redan helt eller delvis tagits i anspråk för bebyggelse och det uppenbarligen icke föreligger något hinder mot att fastigheten ifråga nyttjas på samma sätt. I övrigt bör åsättandet av tomt- och industrivärden ansluta till förekom­ mande översiktsplaner. Tomtvärde bör sålunda icke åsättas i strid mot gäl­ lande översiktsplan. Såsom norm för värdesättningen kan — om omständigheterna icke till annat föranleda —- lämpligen gälla att tomt- och industrivärdet, när exploa­ teringen kan förväntas påbörjad inom fem år, upptages till 50 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med värdet av marken vid användning för jord- éller skogsbruk. Om exploatering kan väntas påbörjad först se­ nare, bör åsättas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat värde, dock, i allmänhet ej lägre än 25 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med värdet av marken vid användning för jord- eller skogsbruk.»

En av kommittéerna företagen enkät har visat att riksskattenämndens rekommendation i allmänhet varit till god hjälp vid taxeringsarbetet men att svårigheter alltjämt kvarstår vid åsättande av värdet. En förhållandevis

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

restriktiv tolkning av förenämnda rekommendation har bl. a. lett till att vissa nämnder, som funnit ett övervärde föreligga men som ej ansett detta kunna hänföras till tomt- och industrivärde, lagt övervärdet på exempelvis åkerns värde eller på övrig marks värde. Enligt kommittéförslaget är ett sådant förfarande felaktigt. Denna mening synes motsvara kammarrättens praxis i denna fråga. I kommittéförslaget framhålls att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt bör taxeras då antingen en del av en fastighet eller en hel fastighet har ett värde utöver jordbruks- och skogsbruksvärd ena med hänsyn till en möjlig exploatering för bebyggelseändamål. Sådant värde bör i princip beaktas så snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle verka höjande på köpeskillingen vid en eventuell försäljning. Det ligger emellertid i sakens natur, heter det i förslaget, att bestämmandet av ett marknadsvärde, i de fall exploateringen ligger långt i framtiden och inte har stöd i upprättade planer, måste bli osäkert. För att ett övervärde från be­ byggelsesynpunkt skall åsättas bör, med hänsyn till den försiktighet som skall prägla värdesättningen, krävas att möjligheterna till exploatering är relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå. Som förut berörts inryms i det nämnda delvärdet tomt- och industrivärde även värde av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Enligt kom­ mittéförslaget bör sådana naturtillgångar på en fastighet i fortsättningen hänföras till delvärdet värde på särskilda tillgångar. Det delvärde som det är fråga om i detta avsnitt sägs böra avse endast övervärde från bebyggelse­ synpunkt. Det föreslås vidare att den nuvarande beteckningen tomt- och industri­ värde byts ut mot beteckningen övervärde från bebyggelsesynpunkt. Enligt kommittéförslaget har man övervägt även beteckningen »övervärde från exploateringssynpunkt» men stannat för den nyssnämnda formuleringen för att betona att värdet hänför sig till framtida möjligheter att utnyttja fastig­ heten för bebyggelseändamål.

Kommittéförslaget innebär i de delar som nu behandlats ändring av dels 10 § liksom punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 § samt punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § KL, dels avdelning A, avdelning B punk­ terna 1, 5 och 10 samt avdelningarna F och G SkvI. Med hänsyn till den förordade uppdelningen på nya delvärden har i kom­ mittéförslaget tagits upp även en anpassning av innehållet i punkt 2 a av an­ visningarna till 22 § KL i syfte att bibehålla effekten i inkomstskattehän­ seende av nuvarande regler om värdeminskningsunderlag för jordbrukets byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 85

Remissyttrandena Förslaget om nya del värden vid taxering av jordbruksfastighet har mottagits positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks oförändrat eller lämnas uttryckligen utan erinran av bl. a. riksskattenämnden, skogs­ styrelsen, slcogshögskolan, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Dessa instanser anför i huvudsak såsom skäl för sitt ställningstagande att den föreslagna uppdel­ ningen är mer konsekvent än den gällande och att den kommer att under­ lätta värderingsarbetet och bidra till minskning av felaktigheter vid taxe­ ringen.

Förslaget beträffande delvärdena har därutöver i princip godtagits av samtliga remissmyndigheter, som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår emellertid att bostadsbyggnader på jordbruksfastighet värderas särskilt och att i värdet av åker med byggnader för jordbruksdrif­ ten endast inräknas värdet av de ekonomibyggnader som används i jord­ bruksdriften. Den föreslagna definitionen på jordbruksvärde borde därför ändras och ytterligare ett delvärde, värde av bostadsbyggnad, till­ komma.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig särskilt i frågan om den före­ slagna sammanslagningen av skogsvärdet och skogsmarksvärdet till ett skogsbruksvärd e, har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erin­ ran. Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, domänstyrelsen, läns­ styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs och Värm­ lands län samt lantbrukets skattedelegation. Vidare föreligger tillstyrkande till förslaget från samtliga tio slcogsvårdsstyrelser som yttrat sig, nämligen skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Gö­ teborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län.

Det föreslagna delvärdet övrig marks värde behandlas av flera remissmyndigheter. Lantmäteristyrelsen anför att den föreslagna uppdel­ ningen är klarare och ändamålsenligare än den nu gällande. Med de defi­ nitioner som föreslagits för de olika delvärdena torde enligt styrelsens mening övrig marks värde komma att bli en så obetydlig post att det kan ifrågasättas om den behövs. En arealredovisning av marken i fråga borde enligt styrelsen vara tillfyllest. Lantmäteristyrelsens uppfattning att övrig marks värde inte behöver redovisas som särskilt delvärde delas av bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Västmanlands och Kopparbergs län. Som ytterligare skäl för sin ståndpunkt anför länsstyrelsen i Söder­ manlands län att det inte är ovanligt att värdet av övrig mark uppgår till endast några tiotal kronor. Då enligt It § KL delvärdena skall utföras i

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

fulla hundratal kronor, kan detta under nu angivna förutsättning föra med sig att delvärdet för övrig mark försvinner. Länsstyrelsen i Hallands län uttalar sig kritiskt beträffande beteckningen »övrig marks värde» och an­ ser att begreppet »övrig mark» används i lagtextförslaget utan att där på något sätt framgår i förhållande till vilken mark den är »övrig». Rubriken kunde enligt länsstyrelsens uppfattning bytas ut mot »Värde på icke pro­ duktiv mark och vattenområden». En positiv inställning till förslaget att övrig marks värde skall upptas som delvärde redovisas särskilt av bl. a. kammarrätten, länsstyrelserna i Göte­ borgs och Bohus och Värmlands län samt lantbrukets skattedelegation.

Det föreslagna delvärdet värde på särskilda tillgångar har behandlats särskilt av bl. a. lantbruksstyrelsen, som tillstyrker förslaget. Styrelsen finner att ett särskilt delvärde för särskilda tillgångar från såväl värderings- som redovisningssynpunkt innebär en viss förbättring i de fall värdena är mera betydande. Även kammarrätten tillstyrker förslaget och framhåller att betydande förbättringar kan vinnas om de värden som tidi­ gare tagits upp som särskilda förmåner och naturtillgångar urskiljs ur jord­ bruksvärdet och tas upp som särskilt delvärde under benämningen värde på särskilda tillgångar. Kammarrätten har heller ingenting att erinra mot att till detta delvärde hänförs de tidigare under tomt- och industrivärde redovi­ sade värdena av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Länsstyrel­ sen i Älvsborgs län anser såsom tidigare redovisats att bostadsbyggnaderna i jordbruket skall tas upp som ett särskilt delvärde. Viss ändring bör där­ för enligt länsstyrelsens mening ske av definitionen värde på särskilda till­ gångar. Lantbrukets skattedelegation anser att taxeringen av överbyggnad bör utgå och framhåller att överbyggnad i egentlig bemärkelse är från drifts­ ekonomisk synpunkt negativ och bör föranleda att allmänna saluvärdet av fastigheten påverkas i samma riktning.

Förslaget att ersätta det gällande delvärdet tomt- och industrivärdet med ett delvärde betecknat övervärde från bebyggelsesynpunkt har tagits upp av bl. a. riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och Mälarprovinsernas hypoteksförening. Lantbruksstyrel­ sen anser att det föreslagna delvärdet övervärde från bebyggelsesynpnnkt är lika med nuvarande tomt- och industrivärde med undantag för värdet av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse, e. d., vilka avses ingå i värdet på särskilda tillgångar. I kommittéförslaget har man, anför styrelsen, inte gått närmare in på frågan om en mer utvecklad metod för värdering. Man har i stort sett endast förordat en mindre restriktiv tolkning av riksskattenämn­ dens rekommendation till 1965 års allmänna fastighetstaxering. Eftersom styrelsen anser att riksskattenämnden även i fortsättningen genom rekom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 87

mendationer och uttalanden bör verka metodutvecklande, bör enligt styrel­ sens mening förslaget och motiveringarna på denna punkt godtas. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar bl. a. att de starka stegringar i köpeskillingsstatistiken som kommer att bli en följd av den livliga fastighetsomsättningen under år 1967 i samband med övergången till den nya realisationsvinstbeskattningen på många håll felaktigt kommer att tas till intäkt för att även osålda grannfastigheter till de försålda bör få ett tilläggs­ värde av den nya typen. I förslaget har man enligt länsstyrelsens mening i viss mån beaktat denna fara genom att lämna en allmän rekommendation om att exploateringsplanerna måste vara relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå. Länsstyrelsen förordar att denna förutsättning inskrivs i punkt 4 b av anvisningarna till 10 § KL. Mälarprovinsernas hypoteksförening finner att den föreslagna allmänna rekommendationen är alltför vag för att ge godtagbar ledning vid jordbrukstaxeringen. Man bör därför enligt föreningens uppfattning avstå från regler, som är ägnade att föregripa en värdestegring på mark som ändå tills vidare kan väntas bibehållas för jordbruksdrift. Riksskattenämnden anser att ett sådant övervärde från bebyggelsesyn­ punkt som bör beaktas vid taxeringen kan föreligga även i fall då exploateringsmöjligheterna inte är dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå, t. ex. då mark på en fastighet i ett ej obe­ tydligt antal fall arrenderas ut för sommarstugebebyggelse. Flera remissinstanser har framfört kritik mot den föreslagna beteckning­ en på delvärdet, övervärde från bebyggelsesynpunkt. Kammarrätten finner den föreslagna benämningen kunna misstolkas. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om ett begrepp som »övervärde från bebyggelsesynpunkt» bör införas om man låter »annan fastighet» få benämningen »bebyggelsefas­ tighet». Andra beteckningar än den föreslagna förordas av ett antal länssty­ relser. Bl. a. föreslår länsstyrelsen i Södermanlands län »särskilt bebyggel­ sevärde», länsstyrelsen i Kalmar län »tomtövervärde», länsstyrelsen i Ble­ kinge län »exploateringsvärde» och länsstyrelsen i Hallands län »tomtvär­ de» eller »särskilt tomtvärde».

Förslaget om införande av ytterligare ett summariskt för­ farande för uppskattning av skogsvärdet på fastigheter med ringa skogsmarksareäl har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Förslaget tillstyrks oförändrat eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl. a. riksskattenämnden, domänstyrelsen, slcogshögskolan, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och Örebro län, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Vidare till­ styrks förslaget oförändrat av slcogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Riksskattenämnden anför, att det nya förfarandet kommer att medföra en väsentlig förenkling av taxeringsarbetet. Med hänsyn till att förfarandet är avsett att tillämpas endast beträffande fastigheter med skogsmark under­ stigande 25 hektar kan förfarandet knappast föranleda felbedömningar av någon egentlig ekonomisk betydelse. Nämnden framhåller att även den mera fullständiga värderingsmetoden inrymmer inte obetydliga felkällor. Lantbrukets skattedelegation anför, att det föreslagna förfarandet enligt delegationens mening är praktiskt och bör ge ett resultat, som är tillfreds­ ställande från skattesynpunkt. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att förslaget är välmotiverat från arbetsbesparande synpunkt. Skogsvårdsstgrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget och understry­ ker att Skvl:s detaljerade regler, tillämpade på ifrågavarande småfastigheter, medför ett ej ringa merarbete utan att värderingens riktighet vinner något därpå. Skogsvårdsstgrelsen i Kopparbergs län anför bl. a., att den fö­ reslagna metoden skulle innebära förenkling av hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas beräkning av skogsvärdet samt en förenklad hjälptabell i skogstaxeringsanvisningarna samtidigt som rättvisekraven synes bli vederbörligen beaktade. Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna bestämmelsen i Skvl angående det föreslagna förfarandet bör omformuleras och förtydligas. Länsstyrelsen i Gotlands län anför att om de faktorer som läggs till grund för beräkning av skogsvärdet på en fastighet bestäms enligt den föreslagna förenklade metoden, möjligheterna minskas att använda siffrorna — t. ex. siffran för virkesförrådets storlek — vid beräkning av avdrag för värde­ minskning på skog. Länsstyrelsen i Östergötlands län förutsätter att siff­ rorna för virkesförråd och grovskogsprocent enligt den nya metoden liksom enligt de äldre metoderna skall anges i fastighetslängden. Endast länsstyrelsen i Gotlands län och skogsvårdsstgrelsen i Kronobergs lån redovisar en negativ inställning till förslaget. Länsstyrelsen i Gotlands län anför bl. a. att det är tveksamt om det föreslagna förfarandet är lämp­ ligt, framför allt av den anledningen att — om virkesförrådet och grovskogsprocenten skall bestämmas efter så grova linjer som förslaget innebär — taxeringsvärdet på skogen kan komma att avvika tämligen mycket från det värde som skulle ha uppnåtts med en mera förfinad metod. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län anser att det föreslagna systemet för framräkning av de skogliga värdena snarare kommer att försvåra än att underlätta fastighetstaxeringsnämndernas arbete. Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig om det föreslagna förenk­ lade uppskattningsförfarandet och som i princip är positivt inställda till för­ slaget föreslår emellertid att det förenklade förfarandet inte skall tillämpas endast på sådana fastigheter som har en skogsmarksareal under 25 hektar. Förslag till andra grunder för att bestämma på vilka fastigheter förfarandet

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968 89

skall kunna tillämpas — i huvudsak innebärande en utvidgning av använd­ ningsområdet för metoden utöver vad som föreslagits — lämnas av kam­ marrätten, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länssty­ relserna i Södermanlands, Blekinge och Jämtlands län, tekniska högskolan, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott samt skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Jämtlands län. Sålunda anser tekniska högskolan och Samfundet för fastighetsvärde­ ring den föreslagna förenklade metoden välmotiverad och ifrågasätter om inte användningen av metoden bör utsträckas till att omfatta även något större fastigheter än vad som föreslagits. Länsstyrelsen i Blekinge län an­ för att av länets taxeringsenheter med skogsmarksareal 62 % utgörs av taxeringsenheter med en skogsmarksareal under 25 hektar. Länsstyrelsen anser att förslaget innebär en betydlig förenkling av uppskattningen av skogsvärdet för ett mycket stort antal fastigheter i länet men ifrågasätter om man inte skulle kunna utvidga den förenklade skogsvärderingsmetoden till att avse fastigheter med en skogsmarksareal understigande förslagsvis 50 hektar. I Blekinge län motsvarar, uppger länsstyrelsen, antalet taxerings­ enheter med skogsmarksareal understigande 50 hektar 83 % av hela antalet taxeringsenheter med skogsmark i länet. Skogsstyrelsen förordar att den föreslagna arealgränsen om 25 hektar er­ sätts av en produktionsgräns. Styrelsen anför att det summariska förfaran­ det bör inriktas på fastigheter med låga totala skogsbruksvärden. En arealgräns är enligt styrelsens mening från den synpunkten mindre lycklig, då värdena per hektar varierar så utomordentligt starkt mellan olika lands­ ändar. Det genomsnittliga skogsvärdet per hektar i stora delar av sydligaste Sverige är mer än tio gånger så stort som i inre Norrland. Egentligen borde, anser styrelsen, gränsen sättas till ett visst bedömt ungefärligt skogsvärde, men därigenom skulle man måhända behöva alltför mycket föregripa själva taxeringsförfarandet. Eftersom man under alla förhållanden skall åsätta skogsmarken en godhetsgrad och dessa grader i taxeringsanvisningarna finns »översatta» till bedömd produktion i skogskubikmeter per hektar och år skulle man enligt styrelsens uppfattning kunna ersätta arealgränsen med en gräns byggd på fastighetens bedömda produktionsförmåga i skogskubik­ meter per år. Om 25 hektar anses vara en lämplig gräns för medelförhållan­ den, så skulle en produktionsgräns lämpligen sättas vid ca 100 skogskubik­ meter per år, men även en något högre gräns vore tänkbar. Meningen är ju inte, anser styrelsen, att det summariska förfarandet automatiskt skall sät­ tas in vid en fix gräns utan att det må utnyttjas under vissa förutsättningar och därför bör en bedömd produktion kunna godtas som gräns. Länsstyrel­ sen i Södermanlands län ifrågasätter om samma arealgräns bör tillämpas i hela landet eftersom skogsmarkernas och skogens beskaffenhet varierar mycket i landets olika delar och anser att den största förenklingen troligen skulle nås om differentierade arealgränser fastställdes för olika delar av lan­

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

det. Skogsindustriernas samarbetsutskott anför att en summarisk uppskatt­ ning av skogsvärdet på fastigheter under 25 hektar efter linjerna i förslaget synes innebära avsevärda administrativa lättnader utan att rättvisekraven åsidosätts. Med hänsyn till skogens skiftande produktionsförmåga i olika delar av riket ifrågasätts dock om inte det förenklade förfarandet hellre borde knytas till areal som varierar med den genomsnittliga avkastningen enligt bestämmelser i lokala anvisningar. Den föreslagna schabloniseringen beträffande virkesförrådets dimensionssammansättning borde enligt samarbetsutskottets mening kunna få väljas även för fastigheter med uppskattningshandling e. d. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att om den föreslagna arealgränsen 25 hektar är riktig för södra och mellersta Sverige, en väsentligt högre gräns torde utan risk kunna tillämpas i norra Sverige. Lantbruksstyrelsen ifråga­ sätter om inte arealgränsen, 25 hektar, får så olika ekonomisk innebörd i södra Sveriges högproduktiva och värdefulla skogsmarker och i det norr­ ländska inlandets svaga och föga värdefulla skogsmarker att en enkel geo­ grafisk uppdelning vore motiverad. Tre områden — norra, mellersta och södra Sverige — anknutna till gränserna för de redan vedertagna s. k. till­ växtområdena synes enligt styrelsens mening motiverade med förslagsvis arealgränserna 50 hektar, 30 hektar och 20 hektar. Kammarrätten framhåller att vinsten från förenklingssynpunkt genom ett summariskt uppskattningsförfarande är uppenbar. Med hänsyn till att vär­ det av skogsmark och växande skog kan skifta betydligt i olika delar av lan­ det vill kammarrätten dock ifrågasätta huruvida det inte lämpligen bör uppdras åt länsstyrelserna att var för sig bedöma den övre arealgränsen. Förslaget att bestämmelserna om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal förekomst av 1c a 1 in ark på skogsmarken skall upphöra att gälla har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstan­ ser, som yttrat sig i frågan, bl. a. kammarrätten, domänstyrelsen, skogssty­ relsen, skogshögskolan, länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro län samt skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kop­ parbergs och Jämtlands län. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län anför att dessa reduktioner påverkar det totala skogsbruksvärdet i obetydlig mån och att reglerna för sådan reduktion är svårhanterliga och endast sällan kommer till användning. Även förslaget att skogsbete inte längre skall taxeras har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, nämligen kammarrätten, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshög­ skolan, länsstyrelserna i Älvsborgs, Södermanlands och Örebro län samt skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län. Skogsstyrelsen anför att be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 91

stämmelserna om skogsbete på grund av utvecklingen numera saknar prak­ tisk betydelse. Förslaget att skogsvärdet skall innefatta värdet av det byggnadsbestånd som behövs för skogsbruksdriften har behandlats av ett flertal remissinstanser och har i huvudsak uppta­ gits positivt. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av domänsty­ relsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsema i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Skogsstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att värdet av bygg­ nadsbestånd behövligt för skogsdriften bör ingå i skogsbruksvärdet och att särskilt förmånsvärde för byggnader bör åsättas endast om byggnadsbe­ ståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för skogsbruksdrift. Genom denna precisering uppnås överensstämmelse med reglerna för jordbruksvärderingen. Styrelsen anser dessutom att försiktighet i dagens läge bör iakttas vid åsättande av särskilt värde på grund av svårigheterna att hyra ut överblivna bostäder. Lantbrukets skattedelegation understryker lämpligheten i förslaget att värdet av det behövliga byggnadsbeståndet för skogsbruksdrift skall ingå i skogsvärdet och ansluter sig till de framförda synpunkterna. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser förslaget vara fullt be­ fogat. En fastighetsägare, som tvingas hålla byggnader på skogen, skall en­ ligt förbundets mening inte beskattas särskilt härför. Om detta påverkar avdraget för allmänna kostnader, där kostnaden för byggnader beräknas ingå, synes det enligt förbundets uppfattning vara lämpligt att den före­ slagna utredningen om allmänna kostnader tar upp detta problem till be­ handling. Riksskattenämnden anför att det på huvuddelen av landets skogar inte lär finnas några byggnader. I den mån byggnader förekommer på skogen torde de enligt nämndens uppfattning redovisas som annan fastighet. Enligt riks­ skattenämndens mening talar övervägande skäl för att värdet av byggnader på skogen i förekommande fall redovisas särskilt såsom värde på särskilda tillgångar. Frågan om taxeringen av skogsbrukets byggnader är emellertid en komplicerad fråga, som bör anstå till den fortsatta översyn som förutsälts skall ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Kammarrätten anför att anledningen till att kammarrätten vid 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxeringar inte kunnat godta skogssakkunnigas rekommendationer beträffande byggnader pa skogen har främst varit att kammarrätten funnit rekommendationerna strida mot gällande bestäm­ melser i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 2 av anvisning­ arna till 10 § samma lag av innebörd att byggnader på skogen skall åsättas

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

särskilt förmånsvärde. Avd. A i Skvl hänvisar till dessa lagrum. Ändras bestämmelserna i KL och Skvl på det sätt angetts i förslaget sägs för kam­ marrättens del bortfalla de fomella hinder som förelegat för ett godtagande av skogssakkunnigas rekommendationer. Kammarrätten vill emellertid framhålla att syftet med de angivna bestämmelserna i KL synes ha varit att man velat ha en markering av skillnaden i värde mellan å ena sidan skogsfastigheter med byggnader och å andra sidan skogsfastigheter utan byggna­ der men i behov av byggnader. Denna markering har man hittills fått genom att åsätta skogsfastighet med byggnader på skogen särskilt förmånsvärde. Materiellt synes alltså frågan om förslaget bör genomföras vara beroende av om det är berättigat eller inte att göra skillnad vid fastighetstaxeringen mel­ lan skogsfastigheter med byggnader och sådana fastigheter utan byggnader. Numera finns byggnader endast på ett mindre antal av landets skogar. En­ ligt kammarrättens mening bör därför en översyn av Skvl och KL ske i vad avser bestämmelserna om taxering av byggnader på skog. Därvid bör frågan vid inkomsttaxeringen om värdeminskning av byggnader på skog beaktas och i enlighet därmed bör bestämmelserna utformas så, att byggnader på skog redovisas som särskild förmån eller övervärde. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att centrala vägledande normer bör utarbetas för bedömning av olika skogsägarkategoriers behov av bygg­ nader på skogen i skilda delar av landet för att man därigenom skall få fram så rättvisa förmånsvärden som möjligt i fråga om byggnader på skogen. Även länsstyrelsen i Örebro län förordar en begränsning genom närmare precisering av vilka byggnader som skall anses ingå i skogsvärdet. Länssty­ relsen föreslår att i anvisningarna till 9 § KL föreskrivs att som för skogsbruksdriften behövligt byggnadsbestånd skall förstås »enkom byggnader av­ sedda för skogsbrukets behov såsom bostäder för skogvaktare och skogsar­ betare eller annan med dem jämställd skogspersonal, s. k. skogsstationer, serviceanläggningar för skogsbruket m. m„ vilka på grund av sin belägenhet måste antagas inte kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning i den all­ männa hyresmarknaden». Därjämte bör enligt länsstyrelsens mening i anvis­ ningarna till samma paragraf föreskrivas att byggnaderna skall vara be­ lägna på den skogsmark varom fråga är. Länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län avstyrker förslaget. Läns­ styrelsen i Stockholms län anser att byggnader på skogen kan representera rätt stora värden och att det inte är rimligt att en fastighet med sådana byggnader åsätts samma värde som en fastighet som saknar sådana bygg­ nader men som i övrigt är helt jämförbar med den första fasfigheten. Läns­ styrelsen i Hallands län anser bl. a. att innebörden av förslaget är att vär­ det av de byggnader — bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller an­ nan skogspersonal samt skogsarbetare — som enligt länsstyrelsens me­ ning tidigare inräknats i en fastighets enhetsvärde nu ej längre skall inräk­ nas i detta värde utan i skogsvärdet, och att hänsyn till dessa byggnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 93

därför skall anses ha tagits i SkvI. Enligt länsstyrelsens mening avser denna dock endast värdering av enbart skog och skogsmark utan byggnader om man bortser från skogskojor. I de föreslagna ändringarna av SkvI bär om­ läggningen av byggnadsvärderingen inte berörts. Häri ligger enligt läns­ styrelsens mening ett frö till ojämn taxering. Om ett skogsbolag som inne­ bar en större skogsfastighet, uppför ett antal i och för sig väl behövliga och ganska dyrbara bostäder för skogspersonal på denna kan värdet av dessa byggnader — oavsett om de är belägna på inägojord eller i sko­ gen — enligt länsstyrelsens mening inte påverka taxeringsvärdet. Vid taxe­ ringen av inägojorden kan någon hänsyn till dem inte tas och inte hel­ ler vid beräkningen av skogsvärdet. Inte heller kan byggnaderna åsättas värde som särskilda tillgångar, då de är behövliga för skogsbruksdriften. Hade bolaget i stället valt att — som ibland sker — köpa tomter och bygga i ett närbeläget samhälle, så hade dessa fastigheter åsatts taxeringsvärden som annan fastighet. Länsstyrelsen framhåller att det — om den nuvarande metoden för taxering av inkomst av skogsbruk skall bibehållas — är av största vikt att skogsvärdet enbart avser värdet på växande skog. En om­ arbetning av SkvI i avsikt att möjliggöra en höjning av skogsvärdet då sär­ skilt värdefulla byggnader eller anläggningar förekommer är därför enligt länsstyrelsens mening knappast möjlig, om man inte skall tvinga fastighetstaxeringsnämnderna att särskilt ange den del av skogsvärdet som belöper på byggnader och anläggningar. Länsstyrelsen anser vidare att uttrycket »äro behövliga» för skogsbruksdrift — samma uttryck återkommer då det gäller jordbruksvärdet — synes för snävt. Framför allt i fråga om jord­ bruket gäller ju att det kan bedrivas på många olika sätt. Byggnader som med en driftsinriktning är nödvändiga blir vid en annan utan gagn. Ut­ trycket borde, menar länsstyrelsen, kunna ersättas med »äro avsedda».

Den föreslagna utformningen av reglerna för värdemins k ning savdrag i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL har kritiserats av bl. a. länsstyrelsen i Hallands län, Sveriges allmänna hypoteksbank, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksför­ bund påpekar att den ändringen i vart fall bör vidtas att skogsbruksvärdet upp till 25 000 kr. utgör underlag för värdeminskning i stället för skogs­ marksvärdet upp till 25 000 kr., eftersom värdet av skogens byggnader enligt förslaget skall ligga i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet. Länsstyrelsen i Hallands län anför bl. a. att man vid tillkomsten år 1951 av den nu gällande bestämmelsen som motiv för att i det schablonmässigt beräknade avdragsunderlaget inräkna upp till 25 000 kr. av skogsmarksvär­ det angett att detta belopp kunde anses motsvara byggnadsvärde. Denna motivering var enligt länsstyrelsens mening felaktig, men regeln kunde möj­ ligen försvaras eftersom det var fråga om en schablonregel. Enligt läns­ styrelsen är situationen nu en annan. Skogsmarksvärdet skall alltjämt vara

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968

ett rent markvärde, men det har föreslagits att värdet av byggnader för skogsbruket skall ingå i skogsvärdet. Under sådana omständigheter finns det ännu mindre skäl än tidigare att vid bestämmande av avskrivnings­ underlaget ta med skogsmarksvärdet, i all synnerhet som den föreslagna regeln skulle vålla visst merarbete vid taxeringen. Inte heller i »övrig marks värde» kan ingå värdet av några byggnader. Anledning saknas således ock­ så att medta detta värde i avskrivningsunderlaget. Länsstyrelsen anser att regeln — under förutsättning att värdet på byggnader för skogsbruk och naturen av de särskilda tillgångarna anges i fastighetslängden — i stäl­ let skulle kunna formuleras på följande sätt: »Kan------------såsom byggna­ dernas värde anses två tredjedelar av under beskattningsåret gällande jord­ bruksvärde ökat med vad som av skogsvärdet och värdet på särskilda till­ gångar kan anses belöpa på byggnader.»

Departementsch ef en

Kommittéförslaget innehåller beträffande taxering av jordbruksfastig­ heter åtskilliga synpunkter och rekommendationer som jag redan behand­ lat i avsnittet Allmänna synpunkter in. in. De frågor som jag tar upp i före­ varande avsnitt avser ändringar i KL och SkvI. För att få en bättre värdering och redovisning föreslås beträffande jord­ bruksfastighet en uppdelning av de nuvarande tre de 1 värdena jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde på fem delvärden, nämligen jordbruksvärde, skogsbruksvärde, övrig marks värde, värde på särskilda tillgångar samt övervärde från bebyggelsesynpunkt. Den nya delvärdeuppdelningen har på det hela taget mötts med gillande av remissinstanserna. Några har emellertid ansett att posten »övrig marks värde» kommer att bli så förhållandevis obetydlig att behovet av detta sär­ skilda delvärde kan ifrågasättas. Jag har tidigare nämnt att värdet var 73 milj. kr. vid 1965 års fastighetstaxering. Det bör dock framhållas att, så­ som redovisats i kommittéförslaget, i värdet kan ingå faktorer som inte bort räknas till detta delvärde. Med hänsyn till att delvärdena enligt 11 § första stycket KL skall utföras i fulla hundratal kronor kommer naturligt nog det föreslagna delvärdet för övrig mark att sakna betydelse för många fastigheter. Jag delar emellertid synpunkten att redovisning som ett sär­ skilt delvärde av övrig marks värde kan leda till förbättringar i värderingstekniskt och redovisningstekniskt hänseende. Därför biträder jag i princip kommittéförslaget i detta avseende. Några remissinstanser har anfört kritik mot de nya delvärdenas benämningar. Kritiken har riktats mot benämningarna »övrig marks värde» och »övervärde från bebyggelsesynpunkt». Mot uttrycket övrig marks värde riktas invändningar av samma slag som kan anföras mot benämningen annan fastighet, dvs. det framgår inte klart

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 95

i förhållande till vilken mark marken är »övrig». Jag har förståelse för denna uppfattning. Beteckningen »övrig mark» torde emellertid vara inarbetad bl. a. inom lantmäteriväsendet och på jordbruksstatistikens område. Jag an­ ser således att beteckningen kan vara »värde av övrig mark». Benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt har kritiserats bl. a. mot bakgrunden av kommittéernas förslag att ersätta uttrycket annan fas­ tighet med uttrycket bebyggelsefastighet. Redan kommittéerna själva har hyst betänkligheter mot benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt och övervägt beteckningen övervärde från exploateringssynpunkt. Båda be­ nämningarna är tunga och alltför tekniska enligt min mening. Jag finner beteckningen »exploateringsvärde» lämpligare.

Det nya delvärdet j ordbruksvärde omfattar enligt kommittéför­ slaget värdet av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift. Bortsett från de konsekvensändringar i bl. a. punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL som för­ anleds av förslaget om nya delvärden innebär kommittéförslaget även en viss modernisering av den nuvarande lydelsen av nämnda anvisningspunkt. Några sakliga ändringar i övrigt beträffande jordbruksvärdet är inte avsedda med den nya lydelse av anvisningspunkten som föreslagits. Mot avfattningen i kommittéförslaget av de författningsbestämmelser som avser att reglera det nya del värdet jordbruksvärde har inga erinring­ ar gjorts vid remissbehandlingen. Även jag kan godta den föreslagna ut­ formningen av reglerna i princip. I direktiven för utredningen angavs beträffande jordbruksfastigheterna bl. a. att utredningsarbetet skulle avse att utröna om behov föreligger av en mer utvecklad metod för värdering av exploateringsvärde än som tillämpas f. n. Kommittéförslaget innehåller i detta hänseende ett på­ pekande att visst övervärde som kunnat hänföras till exploateringsvärdet i stället hänförts till värdet på åker eller övrig marks värde. Vidare innehåller förslaget en rekommendation av innebörd att exploateringsvärde bör beaktas så snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle verka höjande på köpeskillingen vid eventuell försäljning. Det ligger i sa­ kens natur att bestämmandet av ett marknadsvärde måste bli osäkert om exploateringen ligger långt i framtiden och inte bär stöd i upprättade planer, framhålls det vidare. För att särskilt värde skall åsättas bör •— med hänsyn till den försiktighet som skall prägla värderingen — enligt förslaget krävas att möjligheterna till exploatering är relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå. Länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat att den förutsättning för åsättande av exploateringsvärde som rekommendationen i kommittéförslaget innebär skrivs in i anvisningarna till 10 § KL. En annan uppfattning har hävdats av Mälarprovinsernas hypoteksförening, som har ansett den före­

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

slagna allmänna rekommendationen vara alltför väg för att ge godtagbar ledning vid jordbrukstaxeringen. Man bör därför enligt föreningen avstå från regler som är ägnade att föregripa en värdestegring i fråga om mark som ändå tills vidare kan väntas bibehållen för jordbruksdrift. Lantbruksstyrelsen har ansett att riksskattenämnden även i fortsättningen bör genom rekommendationer och uttalanden verka metodutvecklande, varför kom­ mittéförslaget bör godtas på denna punkt. Kommittéförslagets rekommendation innebär i och för sig inte någon mer utvecklad metod för åsättande av exploateringsvärde. Det påpekande som gjorts torde dock vara till stor nytta liksom rekommendationen om när förutsättningar kan anses föreligga för åsättande av exploateringsvärde. En sådan rekommendation bör enligt min mening inte ta formen av en anvis­ ning i KL utan frågan bör avgöras av fastighetstaxeringsnämnderna själva efter anvisningar från riksskattenämnden.

Med värde av övrig mark skall förstås fastighetens värde av icke produktiv mark när fastigheten används för jordbruks- eller skogsbruksändamål samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet inte kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk. Denna bestämning av delvärdet bör skrivas in i anvisningarna till 10 § KL.

Delvärdet värde på särskilda tillgångar avses omfatta fas­ tighetens värde av sådana tillgångar o. d. som skulle verka höjande på köpe­ skillingen vid överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av sådana bygg­ nader och anläggningar som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servituts­ rätt. Kommittéförslaget innebär dessutom den ändringen att skogsbete, som enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL skall åsättas värde som särskild förmån, inte längre skall taxeras på grund av det ringa värdet totalt vid 1965 års taxering, nämligen endast 97 000 kr. Anledning till antagande att skogsbetena framdeles skulle komma att få något väsentligt värde sägs inte föreligga. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot utformningen i kom­ mittéförslaget av de regler som skulle komma att gälla i KL för det före­ slagna nya delvärdet värde på särskilda tillgångar. Inte heller har någon erinran riktats mot förslaget att inte taxera skogsbete. Jag biträder kom­ mittéförslaget i de nu behandlade hänseendena. Det bör framhållas att det här aktuella delvärdet inte skall åsättas när exempelvis särskilda naturtill­ gångar är av sådan beskaffenhet att de skall taxeras särskilt enligt 8 § KL. — Beträffande de värderingsfrågor som kan uppstå hänvisar jag till vad jag anfört i avsnittet Allmänna synpunkter m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 97

Kommittéförslaget innehåller ett flertal nyheter såvitt avser taxering av skogsmark och växande skog. Till en början är det en nyhet att skogs­ marken skall ingå med sitt värde i det nya delvärdet skogsbruksv ä r d e som också avses omfatta värdet av växande skog med de byggna­ der och anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Skogsmarks­ värdet avses skola bli urskiljt ur delvärdet och särskilt angivet. Meningen är inte att skogsmarksvärdet skall bli ett särskilt delvärde. Åtgärden är motiverad av de regler som gäller beskattningen av inkomst från skogs­ bruket. Förslaget om ett särskilt skogsbruksvärde har mottagits väl av remiss­ instanserna. Jag finner det tillfredsställande att skogsbruksvärderingen i taxeringshänseende kommer att anpassas till den ändamålsenligare syste­ matik som tillämpas inom lantbruket i andra sammanhang. Kommittéförslaget innebär att bestämmelsen i Skvl om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal förekomst av kalmark skall upp­ höra att gälla. Jag biträder förslaget, som inte mött någon erinran vid re­ missbehandlingen. bör fastigheter med ringa skogsmarksareal tar kommittéförslaget upp frågan om ett summariskt förfarande för bestämning av skogsvärde. Förfa­ randet 1 öreslås kunna lå användas beträffande fastigheter med skogsmarks­ areal som understiger 25 hektar och för vilka saknas skogsuppskattningsbandling o. d. Förfarande! innebär att uppskattningen av virkesförråd per hektar och barrskogens grovskogsprocent sker efter tre eller fyra virkesförrådsklasser resp. lika många grovleksklasser. Lövskogens andel anses kunna få gå in i värdet med procentandel som svarar mot genomsnittet. Ett un­ dantag för detta bör dock göras framför allt för fastigheter med relativt stor andel ädel lövskog. Kommittéförslaget innehåller ett exempel på hur eu summarisk uppskattning skulle kunna ske i Örebro län. Det föreslagna förfarandet har blivit i huvudsak välvilligt bedömt av de flesta av de remissinstanser som yttrat sig. Endast länsstyrelsen i Gotlands län och skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län har intagit en negativ in­ ställning. Jag delar den synpunkt som från flera håll framförts, nämligen alt förslaget är arbetsbesparande och samtidigt kan ge ett resultat som är tillfredsställande från taxeringssynpunkt. Under remissbehandlingen har framförts önskemål om ett vidgat använd­ ningsområde för metoden. Man har anvisat olika vägar för en sådan ut­ vidgning. Länsstyrelsen i Blekinge län bär föreslagit en arealgräns av 50 hektar. Även andra remissinstanser har förordat en högre arealgräns än den som finns i kommittéförslaget men ansett att olika gränser bör kunna komma i fråga för olika delar av landel. Skogsstyrelsen har föreslagit en produktionsgräns på 100 skogskubikmeter per år i stället för en arealgräns. För min del är jag villig att medverka till att det föreslagna summariska uppskattningsförfarandet får ett så stort användningsområde som möjligt. 4 Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 154

98 Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

En utvidgning av användningsområdet bör dock inte få medföra ökat arbete t. ex. för att i det enskilda fallet avgöra om förfarandet är tillämpligt eller ej. Skogsstyrelsens förslag synes medföra sådant merarbete. Det finns emellertid skäl att beakta de olika förhållandena i landet på det sättet att arealgränsen för norrlandslänen höjs till 50 hektar. Länsstyrelsen i Gotlands län har påpekat att det summariska uppskattningsförfarandet kan försvåra möjligheterna att vid inkomsttaxeringen be­ räkna t. ex. avdragsposten värdeminskning på skog. Detta påpekande är värt beaktande. I fastighetslängden bör i första hand tas upp de uppgifter som den deklarationsskyldige själv uppgett om virkesförrådet i den mån dessa uppgifter inte anses böra frångås vid uppskattningen. Finns inga sådana uppgifter eller har uppskattningen lett till annat resultat än vad den deklarationsskyldige uppgett bör vid tillämpningen av det föreslagna nya summariska förfarandet genomsnittsvärdet i resp. virkesförrådsklass kunna längdföras. Reglerna för det nya summariska uppskattningsförfarandet bör som fram­ hållits i kommittéförslaget tas in i avd. B punkt 5 i SkvI. Mot avfattningen av den lydelse som tagits upp i förslaget har riktats invändningar endast av länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen har framhållit att det inte framgår av lydelsen att skogen i sin helhet, dvs. oberoende av trädslagsklasser, skall kunna hänföras till viss klass i fråga om virkesförråd resp. grovskogsprocent. Det finns visst fog för denna anmärkning. Vidare kan mot den föreslagna lydelsen anföras att det inte klart framgår huruvida uppskattning kan få ske enligt det nu gällande förfarandet i avd. B punkt 5 c i SkvI exempelvis om det påkallas av den deklarationsskyldige. Jag anser att det nya uppskattningsförfarande som föreslagits inte skall utesluta möjlig­ heten av att använda det förenklade uppskattningsförfarande som redan finns när skäl föreligger för det. Kommittéförslaget innebär som jag redan framhållit att skog,svärdet skall innefatta värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbruksdriften. Särskilt förmånsvärde, i så fall redovisat under delvärdet värde på särskilda tillgångar, avses bli åsatt endast när byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för nämnda drift. Som framgår av den redogörelse för hittills tillämpad praxis som finns i kommittéförslaget och som jag tidigare återgett har byggnader på skogen åsatts särskilda värden trots förslag i motsatt riktning av de skogssakkunniga inför både 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxering. Frågan om taxeringen av byggnader på skogen har föranlett meningsbryt­ ningar vid remissbehandlingen. Av de remissinstanser som tagit upp frågan har de flesta haft synpunkter som stämmer överens med vad som anförs i kommittéförslaget. Dock har riksskattenämnden framhållit att frågan är komplicerad och att den bör anstå till den fortsatta översyn som förutsätts

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 99

skola ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelserna i Stock­ holms och Hallands län avstyrker förslaget. Andra uppfattningar som kom­ mit till synes är att man bör utarbeta normer för bedömning av olika skogsägarkategoriers behov av byggnader på skogen i skilda delar av landet samt att det närmare bör preciseras vilka byggnader som avses ingå i skogsvär­ det. Numera torde finnas byggnader på endast ett mindre antal av landets skogar. Materiellt sett är, som kammarrätten påpekat, frågan om taxering av byggnaderna beroende av om det är berättigat eller inte att vid fastighets­ taxeringen göra skillnad mellan skogsfastigheter med byggnader och såda­ na fastigheter utan byggnader. Frågan har vidare samband med utform­ ningen av reglerna beträffande avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. Dessa regler har jag berört något i avsnittet Allmänna synpunkter m.m. Jag kan ansluta mig till den lösning som tagits upp i kommittéförslaget. Jag vill med anledning av vissa remissyttranden dock framhålla att om byggna­ der som är behövliga för skogsbruksdrift exempelvis liyrs ut på den all­ männa marknaden, dessa bör taxeras särskilt. Detta torde kunna ske enligt gällande regler i 8 § KL.

Genomförs de nya reglerna för taxering av jordbruksfastighet behövs, som påpekats i kommittéförslaget, en motsvarande anpassning av de bestämmel­ ser om rätt till avdrag för värdeminskning av byggnader i jord- och skogs­ bruket som finns i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL. Den utformning av nämnda anvisningspunkt som finns i kommittéför­ slaget har kritiserats av några remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har ansett att skogs­ bruksvärdet upp till 25 000 kr. och inte skogsmarksvärdet bör utgöra under­ lag för värdeminskningen eftersom värdet av skogens byggnader skall ligga i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet. Länsstyrelsen i Hallands län har ansett att varken skogsmarksvärdet eller värdet av övrig mark bör få ingå i underlaget eftersom dessa värden efter ett genomförande av förslaget inte kommer att innefatta några byggnadsvärden. Kommittéförslaget har i denna del som enda syfte att inte åstadkomma någon rubbning av effekten i inkomstskattehänseende genom de nya fastighetstaxeringsreglerna. De anförda betänkligheterna är av principiell art. Jag vill erinra om att såsom jag tidigare nämnt skogsbeskattningen ses över av skogsskattekommittén. Frågan om värdeminskningsavdragets framtida ut­ formning när det gäller förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet bör så­ ledes övervägas i annat sammanhang. F. n. är jag inte beredd att förorda någon annan ändring än den som tagits upp i förslaget.

100 Iiungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Frälseränta

Nuvarande ordning I lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom tas inte upp frälseränta, vilken ansågs som fast egendom enligt 5 § i 1895 års nu­ mera upphävda lag i samma ämne. Skatteregler beträffande frälseränta finns i 7 § femte stycket, 8 § andra stycket, 9 § tredje stycket, 22 § 1 mom. första stycket samt 24 § 1 mom. första stycket KL liksom i punkt 7 av an­ visningarna till 9 § och punkt 8 av anvisningarna till 21 § samma lag. Vi­ dare finns skattebestämmelser om frälseränta i 3 § 1 mom. under a och 4 § andra stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Kommittéförslaget I kommittéförslaget framhålls att reglerna i skattehänseende beträffande frälseränta numera saknar aktualitet och kan upphävas.

Remissyttrandena Kommittéernas förslag om taxering och beskattning av frälseränta har lämnats utan erinran av de remissinstanser som uttalat sig om förslaget. Kammarrätten framhåller att mål om frälseränta inte förekommit i kam­ marrätten under de senaste årtiondena. Även om enstaka frälseräntor fort­ farande kan finnas, har kammarrätten inte något att erinra mot förslaget att ifrågavarande bestämmelser utgår ur lagtexten. Kammarkollegiet anför att såvitt kollegiet vet inga skattefrälseräntor numera återstår och att en­ dast fem frälseskatteräntor kvarstår. Anledningen till att dessa ännu inte kunnat avvecklas är, förklarar kollegiet, att det föreligger tvist om räntor­ nas bestånd eller om de i räntorna ingående förmånerna. Kollegiets advokatfiskalsämbete kommer att försöka utverka medgivande av ränteägarna till återkallelse av gjord ansökan om räntans avlösning, och kollegiet tror därför att de fem kvarvarande frälseräntorna inom kort skall vara avveck­ lade. Riksskattenämnden har inte något att erinra mot förevarande förslag, trots att någon sådan ränta kvarstår oinlöst.

Departementschefen Det historiska rättsinstitutet frälseränta har numera ingen praktisk be­ tydelse. Bestämmelserna i skatteförfattningarna om frälseränta kan således utgå. För de frälseräntor som fortfarande kan kvarstå oinlösta vid 1970 års fastighetstaxering synes dock samma regler som hittills kunna få gälla. Detta kan åstadkommas genom en föreskrift i övergångsbestämmelserna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 ur 1968 101

Gemensamhetsanläggning

Nuvarande ordning

Enligt 1 § första stycket lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar kan för två eller flera fastigheter inrättas ge­ mensam anläggning av stadigvarande betydelse för dem, såsom parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, ledning, värmeanläggning eller tvättstuga (gemensam­ hetsanläggning). Gemensamhetsanläggning inrättas efter prövning vid för­ rättning. Utrymme som behövs för gemensamhetsanläggning skall vid förrätt­ ningen bestämmas i fastighet, för vilken anläggningen är avsedd, eller i annan fastighet. Utrymmet är därigenom att anse som upplåtet för anlägg­ ningen. Utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten som kan tillkomma annan (3 § första stycket). De fastigheter för vilka gemensamhetsanläggning inrättas utgör en sam­ fällighet för anläggningens utförande, underhåll och drift (5 § första styc­ ket). Den rätt som fastigheten har till anläggningen, inbegripen rätten i samfälligheten, hör till fastigheten (5 § andra stycket). Samfällighet förvaltas av fastighetsägarna i enlighet med vad de bestäm­ mer gemensamt (22 § första stycket). På fastighetsägares begäran skall genom beslut av samfällighetsstämma utses styrelse för handhavande av samfällighetens angelägenheter. Vidare skall antas firma, under vilken verksamheten skall bedrivas, samt bestämmas den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Beslut skall anmälas till länsstyrelsen i det län där styrelsen skall ha sitt säte. Efter det anmälan skett kan samfälligheten förvärva rät­ tigheter och ikläda sig skyldigheter. Endast styrelsen får därefter företräda samfälligheten i förhållande till tredje man (22 § andra stycket). Angående beslut om gemensamhetsanläggning skall göras anteckning i fastighetsboken för varje fastighet som berörs av beslutet (38 §).

Med fastighet förstås, som tidigare nämnts, i KL i huvudsak vad som utgjorde fast egendom enligt 1895 års lag om fast egendom, trots att denna lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas också byggnad även om den civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egendom (4 § tredje stycket). Enligt 8 § första stycket KL skall varje taxeringsenhet åsättas särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är i princip, inom varje kommun för sig, på landet varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall redovisas särskilt i jordregistret, samt i stad och annat samhälle, där fastighetsre­ gister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga. Fastighetsdel skall utgöra taxeringsenhet, om fastighetsdelen antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nytt­ jande eller i annat fall stadigvarande brukas särskilt eller används för

102 Kungl. Maj:ts proposition nr läk år 1968

annat ändamål än fastigheten i övrigt (8 § andra stycket under a). Taxe­ ringsenhet är vidare byggnad eller med varandra sammanhörande byggna­ der på annans mark om byggnadens eller byggnadernas ägare inte innehar marken med besittningsrätt för obegränsad tid (8 § andra stycket under c) samt samfällighet som avsatts vid skifte och som står under särskild för­ valtning, även om samfälligheten består av flera hemman eller lägenheter eller delar av sådana (8 § andra stycket under d). Taxeringsenhet är dess­ utom komplex av fastigheter eller fastighetsdelar om de tillhör samme ägare och ligger i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning inte kan bedömas tillförlitligt till sina inbördes värden (8 § andra stycket under e).

Kommittéförslaget De värdetillskott som andelarna i en gemensamhetsanläggning medför för de anslutna delägande fastigheterna bör enligt kommittéförslaget räk­ nas in i dessa fastigheters taxeringsvärden, oberoende av var anläggningen är belägen. Anläggningen bör sålunda inte taxeras särskilt såsom ett själv­ ständigt objekt. Någon författningsföreskrift om detta har inte tagits upp i förslaget.

Remissyttrandena Förslaget om taxering av de gemensamhetsanläggningar, som tillkom­ mit på grund av bestämmelserna i lagen om vissa gemensamhetsanlägg­ ningar tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Jämtlands län. Statens vattenfallsverk har ej någon erinran mot förslaget men föreslår att man klarläg­ ger om inte heller sådan gemensamhetsanläggning som ligger i en annan kommun än delägande fastighet skall anses utgöra särskild taxeringsenhet. Kammarrätten framför vissa principiella betänkligheter mot det sätt att lösa frågan som förs fram i förslaget. Kammarrätten uttalar att det kan röra sig om anläggningar, som enligt KL är att hänföra till fastighet. De samfälligheter som förvaltar anläggningarna är att anse som juridiska per­ soner av liknande art som de, vars skattskyldighet regleras i 53 § 1 mom. f) KL. Den föreslagna beskattningsmetoden utgör ett avsteg från hittills gäl­ lande regler att fastighet bör åsättas taxeringsvärde, om den inte är att anse som skattefri eller utgörs av byggnad med värde under 5 000 kr. Kommuns intresse av att beskatta garantibelopp kan möjligen trädas för nära, heter det vidare i kammarrättens yttrande. En värdering av anläggningen måste under alla förhållanden ske vid fastighetstaxering med sikte på att inte en­ dast fastställa dess totalvärde utan även bestämma de delvärden, som skall hänföras till byggnader och mark liksom hur dessa värden bör utläggas på

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 103

de i samfälligheten deltagande fastigheterna. Dessa synpunkter torde vara väsentliga vid inkomsttaxeringen, eftersom ägarna till de i samfälligheten ingående fastigheterna — i den mån fastigheterna inte schablontaxeras — bör erhålla avdrag för värdeminskning på anläggningarnas byggnadsvär­ den. Det är därför enligt kammarrätten i varje fall inte tillräckligt med en rekommendation att i beskattningshänseende skall förfaras på det före­ slagna sättet utan gemensamhetsanläggningarnas beskattning bör regleras genom bestämmelser i KL. Riksskattenämnden tillstyrker i princip den i förslaget förordade taxeringsmetoden men anser behövligt att föreskrift i enlighet med förslaget tas in i anvisningarna till KL. En ledamot i nämnden, hr Lindquist, framhåller i särskilt yttrande att nämnden inte bort tillstyrka förslaget så oreserverat som skett med hänsyn till att konsekvenserna av den föreslagna anordning­ en inte kan överblickas utan ytterligare utredning.

Departementschefen

Hittills har enligt uppgift meddelats ett hundratal anläggningsbeslut enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Vid bedömningen av frågan om taxering av gemensamhetsanläggning bör enligt min mening följande be­ aktas. Enligt 5 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar hör rätt till gemensamhetsanläggning till de anslutna fastigheterna. I rätten till anläggningen inbegrips även rätten i samfälligheten. Fastighetsbegreppet i KL bestäms uteslutande av 4 § tredje stycket, som dels hänvisar till den numera annars upphävda lagen angående vad till fast egendom är att hänföra, dels föreskriver att byggnad är fastighet även om den civilrättsligt sett var lös egendom enligt nämnda lag. I flertalet fall torde således frågan huruvida gemensamhetsanläggning har karaktär av fastighet i skatterättsligt hänseende inte erbjuda större svårigheter. För den händelse svårigheter skulle uppstå kan ledning hämtas i punkt 2 av anvisningarna till 9 § KL, där det bl. a. sägs att vid värdesättning av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet hänsyn skall tas till servitut eller annan liknande rät­ tighet till förmån eller last för fastigheten. Jag vill här dessutom erinra om att det skatterättsliga fastighetsbegreppet f. n. utreds av särskild sakkunnig. Spörsmålet huruvida som kommittéerna föreslagit värdet av gemensam­ hetsanläggning alltid skall räknas in i värdena på de delägande fastighe­ terna och anläggningen således inte skall taxeras särskilt som ett självstän­ digt objekt är mer komplicerat. De flesta remissinstanser som yttrat sig har inte haft någon erinran mot kommittéförslaget på denna punkt men kam­ marrätten och en ledamot i riksskattenämnden har haft betänkligheter. Det är onekligen svårt att överblicka konsekvenserna i inkomstskattehänseen­ de, särskilt mot bakgrunden att det kan finnas många olika slag av gemen-

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

samhetsanläggningar. Enligt uppgift förekommer beslut beträffande ett fyrtiotal olika slag av anläggningar omfattande så skilda typer som exem­ pelvis garage, värmecentral, tvättstuga, parkanläggning, centralantenn, ytt­ re underhåll av byggnader i samband med upplösning av bostadsrätt, lek­ plats, brandmur och staket. Jag vill ytterligare framhålla att de delägande fastigheterna kan vara av vilken kategori som helst: jordbruksfastighet, affärsfastighet, industrifastighet, villafastighet, flerfamiljsfastighet eller oli­ ka kombinationer. Vissa fastigheter kan ingå i rörelse. Den ekonomiska för­ valtningen kan variera högst betydande, beroende på om anläggningen är kostsam eller inte. I många fall måste samfälligheten ta upp krediter för vilka säkerheter finns i de anslutna fastigheterna enligt en särskild författ­ ning, lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Jag är inte beredd att utan ytterligare utredning medverka till att ge­ nomföra kommittéernas förslag i fråga om gemensamhetsanläggningarnas behandling vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. De regler som finns i 8 § andra stycket KL lämnar i och för sig ledning för bestämmandet om särskild taxeringsenhet skall anses föreligga eller inte. I de anvisningar som meddelas av riksskattenämnden bör kunna lämnas närmare direktiv för hur man bör behandla gemensamhetsanläggningar av olika slag.

FRÅGOR SOM RÖR SÄRSKILD FASTIGHETSTAXERING M. M

Nuvarande ordning

Särskild fastighetstaxering sker formellt beträffande varje fastighet de år när inte allmän fastighetstaxering äger rum (2 § 1 mom. första stycket TF). Därvid tas närmast föregående års taxeringsvärde upp oförändrat om inte nytt taxeringsvärde skall sättas (177 § 1 mom. första stycket). Nytt taxeringsvärde skall sättas, om under löpande taxeringsperiod det inträffat sådant förhållande att taxeringsenhet bör delas upp i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör slås samman till en, ändring inträffat i fastighets beskattningsnatur, fastighet, som förut varit skattefri blivit skattepliktig, fastighets värde minskats genom eldsvåda, vattenflöde e. d. eller genom rivning av byggnad eller skogsavverkning, under förutsättning att minsk­ ningen föranleder en sänkning av taxeringsvärdet med minst en femtedel, fortsatt bebyggelse ägt rum på fastighet som inte var färdigbyggd vid den tidpunkt som den föregående taxeringen avsett, eller fastighets värde annars höjts genom ny-, till- eller ombyggnad i sådan ut­ sträckning att det föranleder en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel (12 § 2 mom. första stycket KL).

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 105

Särskild fastighetstaxering skall ske efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. Därvid skall iakttas de ändringar beträffan­ de fastigheten som skett efter den tidpunkt som det senast åsatta taxerings­ värdet avsett. Föranleds taxeringen av att skattefri fastighet blivit skatte­ pliktig skall ske fullständig nyvärdering av fastigheten med hänsyn till be­ rörda prisläge (12 § 2 mom. andra stycket KL). Särskild fastighetstaxering utförs inom varje lokalt taxeringsdistrikt av distriktets lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid taxeringsdistriktsindelningen förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fastig­ hetstaxering än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § första stycket TF). Bestämmelser som rör taxeringsnämndens befattning med särskild fastig­ hetstaxering finns vidare hl. a. i 177, 178, 179 och 180 §§ TF.

Fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd kan under vissa när­ mare angivna förutsättningar åsätta fastighet särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning, s. k. preliminärt taxeringsvärde [1 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt­ ningsvärde å fastighet]. Preliminärt taxeringsvärde skall föreslås av fastighetstaxeringsnämnd eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, av lokal taxeringsnämnd (6 § första stycket). Även vissa andra bestämmelser i förevarande förordning berör lokal taxeringsnämnd, se 5, 10 och 13 §§.

Kommittéförslaget

Resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vilkas omfattning för övrigt varierar kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrikten emellan, vi­ sar enligt kommittéförslaget att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blir ojämna. Till stor del sägs detta bero på att den särskilda fastighetstaxe­ ringen i regel åvilar lokala taxeringsnämnder, vilkas huvuduppgift ligger in­ om inkomst- och förmögenhetstaxeringens område och vilkas insikter i fas­ tighetstaxering inte sällan är begränsade. Det förekommer sålunda att var­ ken ordförande eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast föregående allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte har någon direkt erfarenhet av de värderingsprinciper eller den taxeringsteknik som då tillämpades. Man kan också i fråga om många taxeringsdistrikt konstatera att taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighets­ taxering överskridit taxeringsvärdenivån vid senaste allmänna fastighets­ taxering. Förhållandet torde bero på att man — mot gällande författningar — tagit hänsyn till den allmänna prishöjning som ägt rum efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen. För att uppnå bättre ordning i berörda hänseende föreslår kommittéerna att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall finnas för särskild fastighets- 4f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

106 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

taxering och att dessa nämnders verksamhetsområde benämns särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Sådant distrikt bör utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl föreligger bör två eller flera kommuner kunna sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Distriktsindelningen bör beslutas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret. Kommittéernas här föreslagna nya regler sägs böra inplaceras i 174 § TF. Med kommun åsyftar kommittéerna i detta sammanhang de större kom­ muner som avses bildas på grundval av den nu pågående kommunblocksbildningen enligt kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda pla­ ner för länens indelning i kommuner. Skulle sådana större kommuner inte vara färdigbildade vid den tidpunkt, då de förordade ändringarna beträf­ fande särskild fastighetstaxering enligt kommittéernas uppfattning bör trä­ da i kraft, anses dock den nya lydelsen i 174 § TF böra föranleda länssty­ relsen att anpassa distriktsindelningen till de kommunblock som finns vid nämnda tidpunkt. Länsstyrelsen bör förordna ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd samtidigt med att distriktsindelningen sker, heter det vidare i kommittéför­ slaget. Samtidigt bör en person utses att vara ledamot i nämnden såsom kronoombud. Under december samma år bör fullmäktige i vederbörande kommun eller kommuner välja ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden. Om ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt består av flera än en kommun bör länsstyrelsen förordna om hur många ledamöter som skall utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda antalet nämndledamöter bör dock utgöra minst tre och högst åtta, varvid det bör tillses att om ett distrikt består av flera kommuner minst en ledamot väljs för varje kom­ mun. För varje ledamot som valts av kommun bör också väljas en supp­ leant. Den längdföring som sammanhänger med särskild fastighetstaxering bör enligt kommittéförslaget alltjämt ankomma på lokal skattemyndighet. För detta fordras visst tillägg till 177 § 2 mom. TF. I samma paragraf bör sam­ tidigt ordet »taxeringsnämnd» utbytas mot »särskild fastighetstaxerings­ nämnd» samt uttrycket »lokalt taxeringsdistrikt» mot »särskilt fastighets­ taxeringsdistrikt» . Kommittéförslaget sägs böra leda till ändringar även i 178, 179 och 180 §§ TF samt i punkt 3 av anvisningarna till 8 § KL. Som följd av förslagen sägs vidare »lokal taxeringsnämnd» böra utbytas mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd» i 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. I denna förordnings 10 och 13 §§ bör samtidigt redaktionella justeringar göras så att ordet »överståthållarämbetet» utgår. Kommittéerna finner önskvärt att de nu förordade ändringarna genom­ förs snarast möjligt och föreslår därför, att författningsbestämmelserna i ämnet träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 107

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att särskilda fastig hetstaxerin g sn ämnder inrättas redan fr. o. m. år 1969 och att dessa nämnders verk­ samhetsområde skall benämnas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks i princip av de allra flesta remissmyndigheter som yttrat sig i frågan, såsom kammar­ rätten, riksskattenämnden, statens vattenfallsverk, kammarkollegiet, läns­ styrelserna i Gotlands, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, Svenska försäkringsbo­ lags riksförbund, TCO, SACO, Svenska bankföreningen, Föreningen Sveriges fögderichefer, KF och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Kammarrätten förklarar sig kunna vitsorda att det med nuvarande taxeringsorganisation finns en tendens att vid särskild fastighetstaxering över­ skrida den värdenivå, särskilt för annan fastighet, som framkommit vid när­ mast föregående allmänna fastighetstaxering. Statens vattenfallsverk konstaterar med stor tillfredsställelse att kommit­ téerna föreslår inrättande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder som skall under åren mellan två allmänna fastighetstaxeringar handha enbart taxering av fastigheter. Vattenfallsverket förklarar att verket har fått anföra många besvär för att få rättelse av felaktigt åsatta taxeringar. I de flesta fall bär ärendena varit av sådan natur att de enligt verkets mening borde ha klarats av redan vid behandlingen i den lokala taxeringsnämnden. Besvären har bl. a. rört frågan om fastighets beskattningsnatur, prisnivån och värderingsgrunden samt frågan huruvida fastighetsområde skulle åsättas taxe­ ringsvärde. Verket anför vidare bl. a. att det inom vissa län där ett stort an­ tal svårbedömbara fastigheter — t. ex. outbyggt vattenfall, vatten-, värmeoch atomkraftverk samt större och svårbedömda industri- och hyresfastig­ heter — är belägna skulle vara lämpligt om ett gemensamt fastighetstaxe­ ringsdistrikt för dessa fastigheter kunde inrättas. Härigenom torde ett jäm­ nare taxeringsutfall kunna nås och alltför stora olikheter i taxeringens vär­ denivå kommunerna emellan kunna undvikas. Verket framhåller att de taxeringar som här avses oftast representerar mycket stora värden och så­ ledes har stor betydelse för den kommun inom vilken en sådan fastighet är belägen. Utöver garantibeskattningen inom respektive kommuner sker för­ delning av kraftverkens inkomster mellan olika produktionskommuner efter förhållandet mellan taxeringsvärdena på produktionsanläggningarna i de olika kommunerna. Genom nämnda uppbyggnad av speciella nämnder för mera tidsödande och svårbemästrad fastighetstaxering skulle enligt verkets mening de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna vid de årliga taxeringar­ na kunna bättre hinna med sitt arbete och härigenom ej behöva snabbehandla vissa ärenden som sedan många gånger får tas upp till ny prövning efter besvär anförda av taxeringsintendenten i länet. Genom att viss avlastning i

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

arbetets omfattning genomförs för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna kan man även lättare få till stånd en sammanföring av två eller flera kommuner till ett fastighetstaxeringsdistrikt och härigenom även beträffande jordbruksfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter samt fritidsfastigheter kunna verka för en jämn och likformig taxering utöver kommungränserna. Av remissinstanserna har endast statskontoret redovisat en tveksamhet till förslaget som grundar sig på principiella skäl. Statskontoret förklarar att man accepterar kommittéernas motiv för förslaget men anser för sin del att huvudvikten i framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad medverkan av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxe­ ringen. Denna synpunkt bör enligt statskontorets åsikt läggas på frågan om inrättande av särskilda taxeringsnämnder och distrikt för den särskilda fas­ tighetstaxeringen. Man bör enligt verkets mening sträva efter att inte mer än nödvändigt öka behovet av sakkunniga lekmän på fastighetstaxeringsområdet. Det synes av detta skäl böra övervägas om inte — liksom nu är fallet — möjlighet bör föreligga att låta lokal taxeringsnämnd handha den sär­ skilda fastighetstaxeringen. Lantbrukets skattedelegation delar inte kommittéernas uppfattning att särskilda fastighetstaxeringsnämnder bör upprättas i alla kommuner. Enligt delegationens mening föreligger ett behov av särskilda nämnder i sådana kommuner som expanderar starkt. I en stor del av övriga kommuner torde emellertid bestyret med särskild fastighetstaxering vara av så ringa omfatt­ ning att en särskild nämnd framstår som onödig. Delegationen föreslår där­ för att bestämmelserna ändras så att det skall ankomma på länsstyrelserna att besluta om särskild nämnd för fastighetstaxering i de kommuner där be­ hov föreligger.

Ett antal remissinstanser har yttrat sig i frågan om de särskilda fastighetstaxeringsdistriktens storlek. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att fastighetstaxeringsdistrikten inte bör göras för stora om man vill uppnå en bättre taxering med särskilda fastighetstaxerings­ nämnder. Föreningen Sveriges fögderichefer understryker för sin del vik­ ten av att särskilda fastighetstaxeringsnämnder inrättas i samtliga taxeringsdistrikt. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att en kommun med nuva­ rande kommunindelning åtminstone i Västmanlands län kommer att utgöra ett för litet fastighetstaxeringsdistrikt. Kammarkollegiet ansluter sig till förslaget att den numera fastställda kommunblocksindelningen i princip skall utgöra indelningsgrund även för de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområde. Skulle vid reformens ikraftträdande kommunblock inte vara färdigbildat och kommun­ blocket således ännu inte utgöra egen kommun, bör enligt kommittéerna länsstyrelsen anpassa distriktsindelningen till att omfatta de kommuner som avses skola ingå i kommunblocket. Kollegiet anför vidare bl. a. att i för­

Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968 109

slaget till ändringar i 174 § TF denna anpassning av distrikten till kommunblock — något oegentligt — uttryckts på det sättet, att länsstyrelsen »när särskilda skäl äro därtill» må sammanföra två eller flera kommuner till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Då endast 76 kommunblock av rikets 282 kommunblock kommer att vara färdigbildade den 1 januari 1969 och ytterligare sammanläggningar av kommuner kommer att ske först den 1 ja­ nuari 1971 kommer vid distriktsindelningens fastställande vad som enligt förslaget anges som en undantagsföreteelse att bli huvudregel. CFU framhåller att det vid fastställande av särskilt fastighetstaxerings­ distrikt är angeläget att gränserna anpassas till redan befintlig administrativ indelning. Från länsstyrelsernas fastighetsband kommer produkterna en­ ligt CFU att framställas i kameral ordning, dvs. sorterade på kommun, för­ samling, (lokalt) taxeringsdistrikt. Fastighet och särskilt fastighetstaxe­ ringsdistrikt kan därför inte införas såsom identifikationsbegrepp inom fas­ tighet sredovisningen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det finns anledning att anta att kommuner även efter genomförd kommunblocksbildning kan bilda för litet område. Även andra omständigheter kan göra det ändamålsenligt att två el­ ler flera kommuner sammanförs till ett distrikt. Sådana omständigheter kan vara de geografiska förhållandena, möjligheterna att engagera personer som är lämpliga för taxeringsuppdrag liksom andra villkor som är spe­ ciella för länet. Länsstyrelsen tillstyrker därför kommittéernas förslag med den ändringen att särskilda skäl ej skall behöva föreligga för att fastighets­ taxeringsdistrikt skall kunna omfatta fler än en kommun. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande antalet valda nämndledamöter att dessa med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktens omfattning åtminstone övergångsvis bör vara minst tre och högst tolv mot föreslagna högst åtta. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att högsta antalet ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden bestäms till tolv vilket f. n. gäller för de s. k. rörelsenämnderna vid inkomsttaxering.

Angående tidpunkten för inrättande av de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna och särskilda fastighetstaxeringsdistrikten förutsätter läns­ styrelsen i Malmöhus län att detta sker i enlighet med förslaget vid den sär­ skilda fastighetstaxering som sker år 1969. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar att det med hänsyn till bl. a. de föreslagna bestämmelserna angå­ ende tidpunkten för länsstyrelsens beslut om indelning av länet i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt samt utseende av ordförande och kronoombud i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna synes länsstyrelsen ofrånkomligt att bestyret med den särskilda fastighetstaxeringen år 1969 såsom hittills handhas av lokala taxeringsnämnder. Länsstyrelsen har redan inrättat tolv taxeringsdistrikt för särskild fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att om förslaget skall kunna iakttas redan fr. o. in. 1969 års taxe­

no Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ring det erfordras att indelning i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt sker och ordförande i nämnderna förordnas, inte bara —• såsom förslaget till övergångsbestämmelserna till föreslagen ny lydelse av bl. a. 174 § TF förut­ sätter — innan författningen trätt i kraft utan sannolikt även innan författ­ ningen utfärdats. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att kommittéerna inte redovisat några skäl för att den nya organisationen skall tillämpas re­ dan fr. o. m. 1969 års taxering. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall i stort tillämpas samma regler i bl. a. värderingshänseende som kommit till användning vid omedelbart föregående allmänna fastighetstaxering. Det kan därför, säger länsstyrelsen, anses vara mindre konsekvent att ett år innan en allmän fastighetstaxering skall genomföras tillämpa en ny ordning för den särskilda fastighetstaxeringens del. Länsstyrelsen anser det i stället mera följdriktigt att börja med en allmän fastighetstaxering och därefter genom­ föra särskilda fastighetstaxeringar med utgångspunkt från erfarenheter bå­ de i administrativt hänseende och från värderingssynpunkt vid en allmän fastighetstaxering. Länsstyrelsen förordar därför att de ändringar som avser särskild fastighetstaxering tillämpas först fr. o. m. år 1971. TCO understryker för sin del vikten av att inrättandet av de särskilda nämnderna sker så snart som möjligt. Riksskattenämnden anser det vara av vikt att förslaget genomförs redan vid 1969 års särskilda fastighetstaxering och påpekar att man därigenom bl. a. vinner möjlighet att vid 1969 års taxering få fram lämpliga kandidater till uppdragen som taxeringsnämndsordförande vid 1970 års allmänna fas­ tighetstaxering.

Departementschefen

Särskild fastighetstaxering skall enligt gällande regler formellt ske för varje fastighet ett vart av åren under perioden mellan två allmänna fastig­ hetstaxeringar. Nytt taxeringsvärde åsätts emellertid bara när det inträffat vissa ändrade förhållanden beträffande en fastighet. Sådana ändrade för­ hållanden är t. ex. om taxeringsenhet bör delas upp i flera enheter eller om flera enheter bör slås samman till en, om fastighetsvärdet minskat genom eldsvåda e. d. eller om fastighetsvärdet ökat genom nybyggnad e. d. Särskild fastighetstaxering utförs av den lokala taxeringsnämnden i det distrikt vari fastigheten är belägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna om annan distriktsindelning än den som gäller vid årlig taxering i övrigt. Särskild fastighetstaxering skall ske enligt samma uppskattningsgrunder som tillämpades vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. Vidare skall taxeringen ske med utgångspunkt i samma allmänna prisläge som då tillämpades. Kommittéförslaget innebär att den särskilda fastighetstaxeringen skall utföras av särskilda fastighetsnämnder. Dessa nämnders verksamhetsom-

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968 111

råden, som bör kallas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt, föreslås vara kommnnblock eller del av sådant block. Antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd föreslås av kom­ mittéerna bli minst tre och högst åtta. Av dessa avses samtliga utom ord­ föranden och ytterligare en, kronoombudet, skola väljas av de kommuner som ingår i det särskilda fastighetstaxeringsdistriktet. Kommittéförslaget har vunnit gehör vid remissbehandlingen. Tveksam­ het principiellt sett har yppats endast av statskontoret och, i viss mån, lantbrukets skattedelegation. Statskontoret, som har accepterat kommittéförslagets motivering, har ansett att man för framtiden bör lägga huvud­ vikten vid förändringar som möjliggör ökad medverkan av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Man bör således enligt statskontoret sträva efter att inte mer än nödvändigt öka behovet av sak­ kunniga lekmän på fastighetstaxeringsområdet. Av detta skäl bör följakt­ ligen övervägas om inte de lokala taxeringsnämnderna bör sköta den sär­ skilda fastighetstaxeringen även i fortsättningen. Lantbrukets skattedelegation har ansett behov av särskilda fastighetstaxeringsnämnder föreligga enbart i sådana kommuner som expanderar starkt och föreslagit att det skall ankomma på länsstyrelsen att besluta om särskild nämnd där behov föreligger. Olika uppfattningar har emellertid kommit till synes under remissbe­ handlingen när det gäller frågan om de särskilda fastighetsdistriktens stor­ lek. Några remissinstanser har betonat vikten av att fastighetsdistrikten inte görs för stora. Andra har hävdat motsatt uppfattning. Statens vattenfallsverk har föreslagit inrättandet av ett gemensamt fastighetstaxerings­ distrikt inom vissa län där besvärliga värderingsfrågor uppkommer beträf­ fande ett större antal fastigheter. För min del vill jag först nämna att den principiella frågan huruvida fas­ tighetstaxeringen skall göras av lekmannanämnder eller av tjänstemän inte bör avgöras i detta sammanhang. Frågan beror på den framtida ut­ formningen av organisationen på beskattnings- och uppbördsväsendets om­ råde. Utformningen av denna organisation övervägs inom vederbörande de­ partement med anledning av landskontorsutredningens förslag i ämnet (SOU 1967: 22). Fn reform av organisationen kommer emellertid inte i första skedet att omfatta taxeringsarbetet i första instans, vilket inte omfattas av utred­ ningsförslagen. Tills vidare bör man således utgå från nuvarande förhållan­ den där. Mitt intryck är att en överväldigande del av de remissinstanser som har erfarenhet av det praktiska taxeringsarbetet betraktar de nuvarande för­ hållandena på den särskilda fastighetstaxeringens område som otillfreds­ ställande och anser att inrättandet av särskilda nämnder skulle ge avsevärd förbättring av taxeringsresultaten när det gäller rättvisa och likformighet. Därmed kan man vinna lättnader i arbetet för de högre instanserna. Jag

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

är således beredd att i princip medverka till inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder i huvudsaklig överensstämmelse med vad kom­ mittéerna föreslagit. Jag anser emellertid i motsats till kommittéerna och flertalet remissinstanser inte att dessa nämnder bör träda i verksamhet redan under år 1969. Det förefaller lämpligare att låta det nya systemet för särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighets­ taxering ägt rum. Det kan, som också påpekats från något håll vid remiss­ behandlingen, dessutom uppkomma svårigheter att hinna med distriktsindelning och utseende av ledamöter före år 1969. Med hänsyn till den inställ­ ning jag mi redovisat synes det inte nödvändigt att nu för riksdagen pre­ sentera detaljerna i det nya systemet för särskild fastighetstaxering.

TAXERINGSFÖRFARANDET VID ALEMÄN

FAST IGH ETSTAX E RIN G

Taxering av försvarsfastigheter, in. m.

Nuvarande ordning Alla inom Sverige belägna fastigheter skall enligt huvudregeln taxeras (6 § 1 mom. första stycket KL). Undantagna från denna regel är vissa an­ givna kommunikationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under 5 000 kr., vilka inte skall åsättas taxeringsvärde (6 § 2 mom.). För de fas­ tigheter, som skall taxeras, skall ägaren eller likställd person avge allmän fastighetsdeklaration (136 § 1 mom. första stycket TF).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller — utan att framlägga förslag beträffande taxe­ ringen av samtliga icke skattepliktiga fastigheter — att en avsevärd förenk­ ling och arbetsbesparing borde vinnas om man upphörde med att åsätta de icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Dessa värden blir enligt kommittéernas mening orealistiska och behövs inte för inkomst- eller för­ mögenhetsbeskattningen. Kommittéerna föreslår emellertid av försvarsskäl att de försvarsfastigheter som anges i 5 § 1 mom c) KL och som är icke skattepliktiga inte skall taxeras och ej heller deklareras. Kommittéerna an­ ser att ett sådant förfarande skulle innebära en viss förenkling och att några nackdelar inte är förenade med det föreslagna förfarandet.

Remissyttrandena Kommittéernas förslag att försvarsfastigheter i vissa fall inte skall taxeras eller deklareras tillstyrks eller lämnas utan erinran av riks­ skattenämnden, fortifikationsförvaltningen, chefen för försvarsstaben, riks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 113

revisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länssty­ relserna i Stockholms, Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Jämt­ lands län, de lokala skattemyndigheterna i Stockholm och i Borås fögderi samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Chefen för försvarssta­ ben ifrågasätter om inte motsvarande bestämmelser skulle införas för de genom kommuns försorg byggda ledningscentralerna, främst avsedda för civilförsvarsändamål. Kammarrätten förklarar sig vara införstådd med att såväl sekretesskäl som praktiska synpunkter kan motivera undantag från taxering och deklarationsplikt för de icke skattepliktiga försvarsfastigheternas del. Enligt kam­ marrättens mening förutsätter emellertid ett sådant undantag att taxerings­ myndigheterna noga bevakar att skattepliktiga försvar sfastigheter inte und­ går taxering. Länsstyrelsen i Västmanlands län framför vissa kritiska synpunkter mot förslaget. Länsstyrelsen anser att försvarsfastigheter kan uppdelas i en skattepliktig och en skattefri del, trots att sådana fastigheter inte inryms under bestämmelserna i 5 § 1 mom. andra stycket KL. Sådan uppdelning, anför länsstyrelsen, förekommer både när olika delar av en fastighet an­ vänds för var sitt särskilda ändamål och när lokal avgränsning inte kan ske. SCB framhåller att det för t. ex. nationalräkenskapernas behov vore olyckligt om försvarets icke skattepliktiga fastigheter enbart redovisades till de lokala skattemyndigheterna.

En fråga som intresserat vissa remissinstanser är frågan om taxering av icke skattepliktiga fastigheter. Riksskattenämnden, sta­ tens vattenfallsverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värm­ lands, Örebro och Jämtlands län, Svenska bankföreningen och Taxerings­ nämndsordförandenas riksförbund anser i princip att man bör upphöra med taxering av de fastigheter som i sin helhet är skattefria. Riksskattenämnden framhåller att de värden som åsätts de helt skattefria fastigheterna på grund av värderingssvårigheter och andra skäl i de allra flesta fall blir orealistiska. Så torde t. ex. de värden som åsätts nationalpar­ ker och kyrkor ofta sakna verklighetsunderlag. Riksskattenämnden finner för sin del att anledning ej föreligger att åsätta dessa helt skattefria fastig­ heter taxeringsvärden. Med hänsyn härtill och till det inte obetydliga merarbete, som får läggas ned på taxeringen av dessa fastigheter, förordar riks­ skattenämnden, att bestämmelser intas i KL om att de i 5 § 1 mom. samma lag angivna fastigheterna, i den mån de är helt skattefria, inte skall taxeras. Är de endast delvis skattefria, måste givetvis taxering ske i vanlig ordning. Riksrevisionsverket ifrågasätter om det inte redan till 1970 års fastighets­ taxering bör övervägas att undanta samtliga icke skattepliktiga fastigheter från taxering och deklarationsplikt. Länsstyrelsen i Värmlands län anför att några från rationella synpunkter godtagbara skäl för att taxera t. ex. ltommunägda större parker, bollplaner

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och liknande objekt ej kan anses föreligga och att ett generellt undantagan­ de av dessa objekt från taxering ur skatte- och redovisningsteknisk synvin­ kel inte torde medföra några principiella olägenheter. Då objekten enligt länsstyrelsen av naturliga skäl är svårtaxerade och då taxeringsrutinen till­ lika är mycket olika inom skilda kommuner måste åtgärder som syftar till ett konsekvent undantagande av ifrågavarande fastigheter från taxering te sig som angelägna. Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund för­ ordar att frågan om ett slopande av taxeringen av icke skattepliktiga fastig­ heter blir föremål för närmare övervägande. Förbundet anser att ett slo­ pande av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skulle innebära eu påtaglig förenkling av taxeringsarbetet. Förbundet anser inte att svårig­ heter uppkommer vid värdering av skattepliktig del av fastighet i de fall, då fastighet enligt gällande bestämmelser kan vara uppdelad på en skatteplik­ tig och en icke skattepliktig del. Visserligen kan i vissa fall en värdering av den icke skattepliktiga delen vara påkallad, men förbundet anser det inte nödvändigt att föra ut sådant värde i fastighetslängden. Fördelning vid in­ komstberäkningen av intäkter och omkostnader på skattepliktig och icke skattepliktig del av fastighet torde, enligt förbundets mening, inte före­ komma i sådan omfattning, att särskilt taxeringsvärde behövs på den icke skattepliktiga delen. Härtill kommer att om fastighet övergår från att vara av icke skattepliktig till att vara av skattepliktig karaktär ett mindre till­ fredsställande värde för det mesta torde erhållas, om man åsätter nytt taxe­ ringsvärde på grundval av värderingen av fastigheten såsom icke skatte­ pliktig. Bland de remissinstanser som ställer sig tveksamma till ett undantagande från taxering av skattepliktiga fastigheter är kammarrätten. Kammarrätten anser att undantag från taxering endast kan komma i fråga för vissa av de i 5 § KL angivna fastigheterna och att detta skulle förutsätta en katalogise­ ring av sådana fastigheter, något som enligt kammarrättens mening knap­ past är genomförbart. Kammarrätten förklarar sig väl inse att ett undan­ tagande från taxering av icke skattepliktiga fastigheter skulle medföra be­ tydande praktiska fördelar. Ett stort antal fastigheter som vid tidigare fas­ tighetstaxering förklarats skattefria är till sin natur enligt kammarrättens mening sådana att de inte på grund av sin användning kan väntas undergå någon förändring i skattepliktsfrågan. Sådana fastigheter torde utan olägen­ het kunna lämnas otaxerade. Kammarrätten framhåller emellertid att »icke skattepliktig fastighet» inte är ett entydigt begrepp. Praxis visar att det är förenat med mycket stora svårigheter att avgöra huruvida en fastighet är skattefri eller ej, och detta gäller alla kategorier av de fastighetstyper som anges i 5 § KL. Härtill kommer att en fastighet ofta kan vara uppdelad i en skattepliktig och en icke skattepliktig del, i vilket fall en taxering av fas­ tigheten enligt kammarrättens mening under alla förhållanden måste ske. Kammarrätten anser dessutom att det torde vara fördelaktigt att en fastig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 115

het blivit åsatt taxeringsvärde, om fastigheten, vilket inte är ovanligt, på grund av ändrad användning under löpande taxeringsperiod övergår från skattefri till skattepliktig. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om större behov av taxeringsvärde föreligger för helt skattefria fastigheter men vill med hänsyn bl. a. till de nya reglerna för beskattning av realisa­ tionsvinster inte föreslå ändring i nu gällande bestämmelser av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter. SCB framhåller att det ur statistisk syn­ punkt är en fördel om alla fastigheter taxeras.

Departementschefen

Frågan om taxering av de försvarsfastigheter som är befriade från skat­ teplikt har varit aktuell även i tidigare sammanhang. Det har framhållits att dessa fastigheter inrymmer anläggningar m. m. som av säkerhetsskäl inte bör redovisas offentligt. Kommittéernas förslag att skattefria försvarsfastigheter inte skall be­ höva taxeras har lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Även jag har uppfattningen att uppgifter, som rör landets försvar och som det är av vikt att hemlighålla, inte bör bli offentliga vid fastighetstaxering, i synnerhet som taxeringen av det slags fastigheter som nu är aktuella prak­ tiskt sett saknar betydelse i beskattningssammanhang. Taxeringen sker hu­ vudsakligen i syfte att avgöra huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Det är en grundprincip att samtliga frågor om taxeringen skall i första instans avgöras av taxeringsnämnderna. Denna princip är dock genombruten i vad gäller skattefria kommunikationsfastigheter (5 § 2 mom. KL) och skatte­ fria småbyggnader på ofri grund (5 § 4 mom.). I dessa fall behöver ägaren inte deklarera fastigheten eller självmant inkomma med andra uppgifter till ledning för taxering (136 § 1 mom. första stycket TF). Fastighet behöver inte taxeras (6 § 2 mom. KL). Det blir således i realiteten ägaren själv som avgör huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Enligt min uppfattning kan samma syn tillämpas beträffande de skattefria försvarsfastigheterna. Kommittéerna har vidare föreslagit att de försvarsfastigheter som är aktuella i förevarande sammanhang inte skall behöva deklareras. De försvar sfastigheter som jag här berört är skattefria i sin helhet. De problem som finns vid taxering av skattepliktig del av en i övrigt skattefri fastighet föreligger därför inte. Betydelsen för fastighetsstatistiken av taxe­ ringsvärden på för svar sfastigheter torde inte vara särskilt stor. Värdena är i de flesta fall inte representativa. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag att man inte längre skall behöva taxera eller deklarera de skattefria försvarsfastigheterna. Min ståndpunkt föranleder ändring av 6 § 2 mom. KL och 136 § 1 mom. första stycket TF.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Kommittéerna har vidare berört frågan om taxering av icke skattepliktiga fastigheter över huvud taget men de har inte lagt fram något förslag i denna fråga. Kommittéerna har påpekat att det skulle innebära en avsevärd förenk­ ling och arbetsbesparing om man upphörde med att åsätta dessa fastigheter taxeringsvärden. Vidare har anförts att dessa fastigheter, t. ex. kyrkor, naturminnesmärken och begravningsplatser, blir åsatta orealistiska taxe­ ringsvärden på grund av värderingssvårigheter samt att värdena inte har någon betydelse för beskattningen. Svårigheter sägs möjligen kunna upp­ komma vid taxeringen av sådana fastigheter som till en del är skattepliktiga och till en annan del är skattefria. Frågan om taxering av icke skattepliktiga fastigheter har tagits upp av åtskilliga remissinstanser. Många anser att man bör upphöra med taxe­ ringen av dessa fastigheter. Riksrevisionsverket ifrågasätter om man inte redan vid 1970 års taxering kan införa denna ordning. Några remissin­ stanser, som i princip är av den uppfattningen att man bör upphöra med denna taxering, har emellertid ansett att frågan bör bli föremål för när­ mare överväganden. Kammarrätten har framfört vissa betänkligheter mot att man upphör med taxeringen med hänsyn till bl. a. svårigheterna att av­ göra om skatteplikt föreligger eller ej. Jag finner det sannolikt att taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skall kunna förenklas. Jag är emellertid inte beredd att utan ytterligare ut­ redning lägga fram förslag om ändrade regler för taxeringen av dessa fastig­ heter.

Längdföring och sortering av fastighetsdeklarationer, m. m.

Förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer, m. m. Nuvarande ordning

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att bl. a. ordna de allmänna fastighetsdeklarationerna inom sitt fastighetstaxeringsdistrikt, att tillse att förändringar avseende äganderättsförhållandena blir införda i fastighetslängden och att föra nämndens protokoll och längder (147 § TF). Nämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall vara färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret och skall tas upp i fastighetslängden (150 § 2 mom. och 152 § andra stycket). Om ordföranden ansett att en fastighet borde ha taxerats till annat belopp än nämnden beslutat, skall han i fastighetslängden anteckna det värde han ansett böra åsättas (151 § tredje stycket). Ordföranden skall senast den 31 januari under taxerings­ året sända fastighetsägaren eller likställd person underrättelse om det pre­ liminära taxeringsvärdet på fastigheten (152 § tredje stycket). Sedan de pre­

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 117

liminära taxeringsvärdena antecknats i fastighetslängden, skall taxeringsnämndsordföranden kungöra att längden under tio dagar hålls tillgänglig för allmänheten (152 § fjärde stycket). Sedan tiden för erinringar enligt 152 § tredje stycket gått ut den 25 februari under taxeringsåret skall taxe­ ringsnämnden fatta slutliga beslut om taxeringarna. Om de slutligt beslu­ tade taxeringsvärdena avviker från de preliminära skall de antecknas i fas­ tighetslängden. Sedan de slutliga besluten fastställts, skall fastighetslängden skrivas under av fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de ledamöter som skall justera nämndens protokoll (153 §). Ordföranden skall senast den 31 mars under taxeringsåret överlämna fastighetsdeklarationerna och övriga handlingar till länsstyrelsen. Kungl. Maj :t föreskriver när och hur fastighetslängderna skall överlämnas (154 § 2 inom.). Fastighetslängderna skall vara att tillgå för landslcamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden samt föreligga offentligt under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret (154 § 3 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att betydande brister förelegat i längdmateria­ let från 1965 års fastighetstaxering. Med hänsyn härtill och till önskvärd­ heten av att minska det rent administrativa arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna till förmån för det direkta värderingsarbetet föreslår kommitté­ erna att uppgiften att sortera deklarationerna och svara för längdföringen vid de allmänna fastighetstaxeringarna skall vila på de lokala skattemyndig­ heterna liksom de nu ombesörjer motsvarande uppgifter vid de årliga in­ komsttaxeringarna och de särskilda fastighetstaxeringarna. Kommittéerna anför att undersökningar som kommittéerna företagit gett vid handen att den nuvarande tidtabellen för fastighetstaxeringsarbetet skall kunna bibehållas utan att lokal skattemyndighet genom denna nya uppgift hindras att fullgöra sina övriga åligganden. Förfarandet fordrar emellertid att anteckningarna på deklarationerna om fastighetstaxeringsnämndens beslut utvidgas att omfatta även kodbeteck­ ningar på fastigheterna. Vidare måste anteckningarna föras med sådan tydlighet att något missförstånd om vad som är fastighetstaxeringsnämn­ dens beslut inte kan uppkomma. För kommittéerna framstår det såsom önskvärt att de längder i vilka lokal skattemyndighet skall föra fastighetstaxeringsnämndernas beslut inte finns hos nämnderna under taxeringsarbetet annat än i samband med fastställandet av slutliga beslut och att de ej heller trycks förrän de fastighetsförändringar som inträffar t. o. m. oktober året före taxeringsåret kunnat beaktas. Fastighetstaxeringsnämnderna har emellertid under hela sitt arbete behov av uppgifter om samtliga fastigheter inom distriktet och dessa fastigheters senaste taxeringsvärden. Kommittéerna har prövat lämp­

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

ligheten att tillgodose detta behov genom att länsstyrelsen tillhandahåller nämnderna antingen avier för varje fastighet att fogas till deklarationerna eller samlade förteckningar över fastigheterna distriktsvis. De praktiska för­ delarna med samlade förteckningar överväger enligt kommittéerna och där­ för förordas ett system med särskild fastighetsförteckning för varje fastighetstaxeringsdistrikt där fastighetsdata tagits upp i kameral ordning med senast tillgängliga värdeuppgifter, som länsstyrelsen överför från fastighetsbanden. Då lokal skattemyndighet nu avses skola överta dessa arbetsuppgifter föreslår kommittéerna vid förandet av fastighetslängden m. m. följande. Den lokala skattemyndigheten skall iaktta att förändringar i äganderättsför­ hållandena införs i fastighetslängden och meddela länsstyrelsen sådana för­ ändringar. Den lokala skattemyndigheten skall vidare sortera deklaratio­ nerna och överlämna dem till ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna. Deklarationerna skall då vara numrerade i löpande nummerserie efter fastighetsförteckningen för fastighetsdistriktet som tryckts inom länsstyrel­ sens datacentral. Även fastighetsförteckningen skall överlämnas till nämn­ derna. Senast den 1 december överlämnar länsstyrelsen kompletterade stom­ mar till fastighetslängder i tre exemplar till den lokala skattemyndigheten. Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföl­ jande dag överlämnar ordförandena de sista deklarationerna med taxe­ ringsbesluten påförda till den lokala skattemyndigheten för längdföring. Kommittéerna förutsätter att deklarationerna överlämnas till den lokala skattemyndigheten för längdföring successivt under december och januari. Om ordföranden ansett att en fastighet bort åsättas annat taxeringsvärde än det taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklarationen eller därvid fogad handling ange det värde som han ansett böra åsättas samt i proto­ kollet anteckna de fall i vilka detta skett. Den lokala skattemyndigheten skall senast den 31 januari under taxeringsåret underrätta ägare till fastig­ het och likställda om de preliminära taxeringsbesluten och skall senast den 10 februari — efter samråd med fastighetstaxeringsnämndens ordförande — kungöra när och var fastighetslängden kommer att hållas tillgänglig för allmänheten. Sedan längdföringen avslutats skall den lokala skattemyndig­ heten snarast återsända deklarationerna till ordföranden. Lokal skattemyn­ dighet skall vidare så snart det kan ske efter den 25 februari översända fastighetslängden till ordföranden. Då nämnderna fattat sina slutliga beslut om taxeringen, skall dessa antecknas i nämndens protokoll om de skiljer sig från de preliminära besluten. När taxeringarna slutligt fastställts skall taxeringsnämndens ordförande ofördröj ligen meddela den lokala skatte­ myndigheten detta samt återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna. Den lokala skattemyndigheten skall därefter slutföra längdföring­ en i enlighet med utdrag ur nämndernas protokoll och anteckna de slutliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 119

besluten i längderna i de fall dessa beslut skiljer sig från de preliminära samt underskriva fastighetslängderna. Kommittéerna föreslår vidare att lokal skattemyndighet skall översända deklaralioner, protokollsutdrag och övriga handlingar senast den 31 mars till länsstyrelsen och fastighetslängderna på den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver samt att lokal skattemyndighet i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelse föreskriver i övrigt skall medverka vid taxeringsarbetet. Vissa justeringar av den tidsplan som följdes vid 1965 års fastighetstaxe­ ring fordras vid genomförande av kommittéernas förslag om längdföringen, t. ex. när det gäller tryckning och distribution av längder in. in. Kommit­ téerna har lagt fram förslag till ny tidsplan för vissa administrativa åtgär­ der inför 1970 års taxering. Tidsplanen finns intagen i kommittéförslaget. Enligt kommittéförslaget bör lokal skattemyndighets åligganden i sam­ band med allmän fastighetstaxering sammanfattas i en ny 135 a § TF. De nu behandlade förslagen angående längdföringen in. in. leder enligt kom­ mittéerna vidare till ändringar och tillägg i 147, 151, 152 och 153 §§.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av fastighetslängd och sortering av deklaratio­ ner in. m. har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Försla­ get tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden, CFU, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Sö­ dermanlands, Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, SACO, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. CFU uttalar att förslaget att längdföringen skall ankomma på lokal skat­ temyndighet överensstämmer med vad CFU tidigare förordat i sitt betän­ kande »Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation». Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att erfarenheterna från 1965 års allmänna fastighetstaxering är sådana, att länsstyrelsen tveklöst tillstyrker förslaget om att förande av fastighetslängderna bör anförtros åt lokal skat­ temyndighet och inte åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande. Endast härigenom skapas, enligt länsstyrelsens mening, tillräckliga garantier för att längderna kommer att föras på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen tillstyrker också de sakkunnigas förslag om att särskild fastighetsförteckning upprättas för varje fastighetstaxeringsdistrikt, upptagande samtliga fastigheter inom distriktet, då fastighetstaxeringsnämnderna härigenom får ett praktiskt hjälpmedel för kontroll av att alla fastigheter blir åsatta taxe­ ringsvärden. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget skulle medföra en väl­ behövlig avlastning i fastighetstaxeringsnämndsordförandenas arbete, och

120 Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968

häradsskrivarna i länet har under hand förklarat att de inte räknar med några svårigheter att inom ramen för tillgänglig personal hinna med dessa arbetsuppgifter. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget liksom det här­ med sammanhängande förslaget att för varje fastighetstaxeringsdistrikt skall upprättas särskild fastighetsförteckning. Länsstyrelsen i Örebro lön förordar att längdföringen sker medelst hålkortsstansning och maskinell bearbetning av uppgifterna i hålkorten, dvs. att den stansning, som under alla förhållanden måste utföras, sker på sådan tid att såväl fastighetslängderna som underrättelserna till fastighetsägarna kan framställas maskinellt. Ett system med längdföring efter samma prin­ ciper som nu tillämpas vid inkomsttaxeringen skulle enligt länsstyrelsen innebära en icke obetydlig ekonomisk vinst för statsverket. Vidare skulle ett system med maskinell längdföring öka möjligheten att hålla angivna tider för utsändande av underrättelser och längdens framläggande för all­ mänhetens granskning. Bl. a. saknar vid hålkortsstansningen antalet »glug­ gar» i deklarationsbuntarna vid den successiva leveransen egentlig betydelse och tynger enligt länsstyrelsens mening ej arbetet i slutskedet på samma sätt som vid manuell längdföring. Vid det system för längdföring som före­ slagits av länsstyrelsen är det lämpligt att en avi framställs för varje fastig­ het, innehållande de uppgifter som registrerats för fastigheten. Denna avi hör utformas så, att fastighetstaxeringsnämndens beslut beträffande arealer, värden, koduppgifter in. m. kan noteras på avin. Avierna tillställs lokal skat­ temyndighet den 15 september 1969 och sorteras in i deklarationerna. Föreningen Sveriges fögderichefer finner det naturligt att lokal skatte­ myndighets medverkan vid allmän fastighetstaxering utvidgas på liknande sätt som skett vid inkomsttaxeringen. Den mest arbetskrävande av dessa nya uppgifter blir längdföringen, som måste utföras av personal som är för­ trogen med fastighetsregistrering. Då denna arbetsuppgift skall utföras vid den tidpunkt, då myndighetens arbetsbörda är som störst, måste hänsyn här­ till tas vid medelstilldelningen för extra personal. Föreningen tar för givet att vid nästpåföljande allmänna fastighetstaxering ADB-systemets resurser kommer att utnyttjas på så sätt att datakontoren övertar längdföringen, summeringen och kompletteringen av underrättelserna till de skattskyldiga. Lokal skattemyndighets huvuduppgift blir då — i likhet med vad fallet är vid inkomsttaxeringen — att bereda fastighetsdeklarationerna för databe­ handling. Med hänsyn till det mycket hårt pressade tidsschemat för lokal skattemyndighet bör skyldighet för taxeringsnämnden att successivt över­ lämna deklarationerna till myndigheten inskrivas i författningen. Före­ skrifterna bör utformas i överensstämmelse med dem som gäller vid in­ komsttaxeringen. Föreningen utgår också från att summeringen av läng­ derna inte behöver vara avslutad förrän vid den tidpunkt, då lokal skatte­ myndighet underskriver längderna. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att förslaget står i

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 121

överensstämmelse med vad som gäller eller planeras gälla vid inkomsttaxe­ ringen och får anses som en lämplig rationaliseringsåtgärd. Förbundet ut­ trycker önskemålet att ADB-systemet så snart sig göra låter tas i anspråk på lämpligt sätt även inom fastighetstaxeringen, närmast då vad avser re­ gistrering och utskrift av underrättelser in. in. Förbundet anser att man ytter­ ligare bör överväga om särskilda fastighetsförteckningar bör användas i stäl­ let för avier för varje fastighet. Systemet med avier har stora fördelar, vilket förbundet ansåg framgick vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Vidare anför förbundet, att i fråga om längdföringen förutsätts successiv leverans av deklarationsmaterialet till lokal skattemyndighet. Fastighetstaxeringsnämnden kan emellertid, enligt förbundets mening, under hela taxeringsperioden ha behov av tillgång till deklarationerna med hänsyn till den jämförande granskning inom ramen för hela deklarationsmaterialet som kontinuerligt behöver äga rum.

Departementschefen

Kommittéerna har föreslagit att sorteringen och numreringen av av­ lämnade fastighetsdeklarationer samt längdföringen skall ankomma på den lokala skattemyndigheten i stället för på ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden. Förslaget har genomgående mottagits med gillande av remiss­ instanserna. Liknande förslag hade lagts fram inför 1965 års allmänna fastighetstaxering av 1961 års fastighetstaxeringsutredning. Jag ansåg mig då inte kunna tillstyrka förslaget bl. a. på grund av den ökade arbetsbelast­ ning som därigenom skulle ha uppkommit för de lokala skattemyndigheterna (prop. 1963: 197 s. 69). Vidare anförde jag som skäl mot att lokal skatte­ myndighet skulle sköta längdföringen att fastighetslängden syntes böra vara tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden under hela den tid taxeringsarbetet där pågår. Till följd av den omorganisation som numera företagits av de lokala skattemyndigheterna samt den huvudsakliga utformning som det nu föreliggande förslaget fått kvarstår ej de betänkligheter med hänsyn till arbetsbelastningen hos de lokala skattemyndigheterna som jag tidigare ut­ talat i denna fråga. Synpunkten att fastighetslängden bör vara tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden blir tillgodosedd genom förslaget om fastig­ hetsförteckningar och kommer dessutom, som jag strax skall uppehålla mig ytterligare vid, att bli beaktad genom omläggning till automatisk data­ behandling (ADB) för framställning av visst underlag för längdföringen. De fördelar som vinns om kommittéförslaget genomförs på denna punkt tor­ de, främst genom arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna, vara avsevärda och jag tillstyrker det därför i princip. De nya uppgifter som läggs på den lokala skattemyndigheten synes kunna tas upp i en ny paragraf i TF, 135 a §. I denna paragraf bör tas in bestäm­ melser om den lokala skattemyndighetens skyldighet att sortera deklaratio­

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ner, svara för längdföring av de preliminära taxeringsvärdena och skiljaktig mening av ordföranden, samt ombesörja att ändrade äganderättsförhållan­ den införs i längden. Vidare bör i paragrafen ges föreskrift om lokal skatte­ myndighets skyldighet att sända in deklarationer, övriga handlingar och fastighetslängder samt att medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i övrigt bestämmer. Vissa av dessa uppgifter — sorteringen, längdföringen och anteckningarna av ändrade äganderätts­ förhållanden — har tidigare enligt 147 § åvilat fastighetstaxeringsnämndsordförandena. De bestämmelser härom som finns intagna i nämnda paragraf kan därför utgå. Vissa ändringar och tillägg fordras i 151—153 §§ TF avseende föreskrifter om det underlag för längdföringen som fastighetstaxeringsnämndsordförandena skall ställa till de lokala skattemyndigheternas förfogande. I 151 § tred­ je stycket bör ges en föreskrift om det sätt varpå ordföranden skall under­ rätta lokala skattemyndigheten om sin skiljaktiga mening vid åsättande av taxeringsvärden. I 152 § andra stycket bör föreskrivas att ordföranden skall sända in fastighetsdeklarationerna till lokal skattemyndighet senast den 26 januari för längdföringen av de preliminära värdena samt att lokal skatte­ myndighet så snart det kan ske efter denna längdföring återställer deklara­ tionerna till ordföranden. I denna paragraf bör även tas in bestämmelser i tredje stycket om att lokal skattemyndighet skall sända underrättelser om preliminära taxeringsvärden och i fjärde stycket om att myndigheten skall, efter samråd med ordföranden, senast den 10 februari under taxeringsåret kungöra var och när fastighetslängderna med de preliminära taxeringsvär­ dena finns utlagda samt i femte stycket om att myndigheten skall översända fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande så snart som möjligt efter den 25 februari. I 153 § tredje stycket bör föreskrivas att ord­ föranden ofördröjligen skall meddela den lokala skattemyndigheten när taxe­ ringarna slutligt fastställts och återställa längden och deklarationerna till myndigheten. Vidare bör föreskrivas att lokal skattemyndighet, när de slut­ liga besluten skiljer sig från de preliminära besluten, skall föra in de slut­ liga besluten i fastighetslängden på grundval av det underlag som fastighetstaxeringsnämnden ställt till förfogande samt att lokal skattemyndighet skall underskriva denna längd. Slutligen bör bestämmelsen i 154 § 2 mom. om ordförandens skyldighet att avlämna deklarationer, fastighetslängder in. in. utgå liksom den i 3 mom. samma paragraf intagna bestämmelsen att fastighetslängderna skall vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden.

Längdföringen har av kommittéerna föreslagits skola ske enligt en i huvudsak manuell metod. Fastighetsförteckningar, stommar till fastighets­ längder och underrättelser till de skattskyldiga förutsätts dock skola fram­ ställas med utnyttjande av länsstyrelsernas dataanläggningar. Vid de på­ började förberedelsearbetena med blanketter och anvisningar till 1970 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 123

allmänna fastighetstaxering har enligt vad jag erfarit önskemål framförts om att ADB skall utnyttjas i större omfattning vid längdföringen vid 1970 års fastighetstaxering än vad som förutsatts i kommittéförslaget. Samma önskemål har kommit till uttryck i en del remissyttranden. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommittéerna under hösten 1967 inkom med framställning till Kungl. Maj :t om uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering från år 1970 till år 1972. Denna framställning bifölls dock inte. Ett av de skäl för uppskov som anfördes var att möjlig­ heterna att utnyttja ADB vid fastighetstaxeringen skulle vara avsevärt större år 1972 än år 1970. CFU framhöll i ett remissyttrande över uppskovsframställningen att nämnden inte ansåg det tänkbart att man med dåvarande personella och andra resurser skulle kunna gå över till ADB vid längdfö­ ringen vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Under det nu pågående arbetet med förberedelserna för 1970 års allmänna fastighetstaxering har det emellertid visat sig möjligt att redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utnyttja ADB vid längdföring och redovisning av taxeringsvärden, delvärden m. m. CFU har bl. a. undersökt de tekniska och personella förutsättningarna för en övergång till sådan ADB vid 1970 års fastighetstaxering samt de kostnadsmässiga konsekvenserna därav. Nämn­ den har i detta avseende anfört att det genom en lämplig utformning av det ifrågasatta ADB-systemet, vilket åvilar nämnden liksom ansvaret för det praktiska utförandet av systemet, skapas goda förutsättningar för ett vid­ gat ADB-utnyttjande vid 1970 års fastighetstaxering. Nämnden har uttalat att den tidsplan för taxeringsarbetet som kommittéerna föreslagit inte rub­ bas vid en övergång till ADB utom såtillvida att stomme till fastighetslängd inte överlämnas från länsstyrelsen till lokal skattemyndighet förrän senast den 12 februari 1970 i samband med att den preliminära längdföringen är komplett. Vidare medför ADB möjlighet att använda s. k. fastighetstaxeringsavier. Denna avi avses innehålla de taxeringsuppgifter som fastighetstaxeringsnämnden beslutat för enheten. Nämnden skickar avierna till den lokala skattemyndigheten som vidarebefordrar dem till länsstyrelsen. Hos länsstyrelsen skall avin ligga till grund för stansningen av de taxeringsdala som skall tas in i fastighetslängden. Taxeringsavierna kan framställas i genomslagskopior i önskat antal för stansning m. m. En kopia kan an­ vändas som underrättelse om preliminärt taxeringsvärde. Enligt min uppfattning skulle man vinna betydande fördelar om man vid fastighetslängdföringen i den vidgade utsträckning som angetts kan tilllämpa ett ADB-system. Bl. a. blir den lokala skattemyndighetens arbets­ börda mindre och längderna blir lättare att kontrollera. Avskrifterna av längderna blir enklare och billigare att framställa. I detta sammanhang vill jag vidare framhålla att kommittéerna före­ slagit att SCB i stället för särskilda sakkunniga fr. o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxering skall sammanställa, bearbeta och redovisa huvudresulta­

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ten av de allmänna fastighetstaxeringarna. Jag delar denna uppfattning och ämnar återkomma till frågan i 1969 års statsverksproposition vid behand­ lingen av anslagen till SCB. Om man databehandlar fastighetslängderna vid den allmänna fastighetstaxeringen undviker man det dubbelarbete som an­ nars skulle uppkomma genom stansningen av samma taxeringsuppgifter för SCB:s statistiksammanställningar. ADB vid längdföringen minskar således SCB:s kostnader för stansning och kontroll av uppgifterna från fastighets­ taxeringen. Däremot får CFU ökade kostnader för programmerings- och systemarbete. Vidare uppkommer ökade kostnader hos länsstyrelserna för blanketter, hålkort, ADB-bearbetning och stansning samt hos de lokala skattemyndigheterna för sortering av taxeringsavier och beredning in. in. av deklarationsmaterial. Vissa av de lokala skattemyndigheternas kostnader vid manuell bearbetning av längderna försvinner emellertid, bl. a. kostna­ der för anskaffning och förhyrning av särskilda bredvalsiga skrivmaskiner, för maskinskrivningspersonal för längdföringen, för längdsummering samt för avskrifter och utdrag. Kostnadsökningarna inom CFU, länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna beräknas ungefär balansera kostnads­ minskningarna hos samma myndigheter. Till detta kommer emellertid minsk­ ningen av kostnaderna hos SCB för den statistikproduktion som enligt för­ slaget i framtiden skulle komma att åvila SCB. Jag förordar därför en över­ gång vid 1970 års allmänna fastighetstaxering till automatisk databehand­ ling vid längdföring och annan redovisning av taxeringsvärden in. m. Det föreslagna ADB-systemet föranleder i sig inte någon annan ändring i TF i förhållande till kommittéförslaget än en smärre jämkning av inne­ hållet i 153 § andra stycket. Här bör föreskrivas att fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut skall, om de skiljer sig från de preliminära be­ sluten, antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning sär­ skilt föreskrivs i stället för att som föreslagits dessa beslut skulle anteck­ nas i protokollet, varefter utdrag av detta skulle tillställas lokal skattemyn­ dighet.

Förande av kontrollängd Nuvarande ordning

Kontrollängd skall föras för samtliga jordbruksfastigheter och skall ta upp de grunder som fastighetstaxeringsnämnden följer vid taxeringen för varje fastighet. Kontrollängden skall med lämpliga mellanrum under taxeringsarbetet läggas fram för nämnden, som vid konstaterad ojämnhet i taxeringen kan jämka taxeringsvärdena. Den justerade kontrollängden skall fogas vid taxeringsnämndens protokoll. Senast den 5 februari under taxeringsåret skall ordföranden översända sammandrag av kontrollängden till landskamreraren i länet, som skall insända sammandragen inom fem dagar till finansdepartementet (150 § 3 mom. TF). Kungl. Maj:t kan för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968 125

ordna att jämnheten och likformigheten vid taxeringen av jordbruksfastig­ heterna på landsbygden undersöks med utgångspunkt från sammandragen av kontrollängderna. Resultatet av sådan undersökning skall meddelas landskamrerarna senast den 30 april under taxeringsåret. Sammandragen skall tillhandahållas kammarrätten senast den 1 oktober under taxerings­ året (159 §).

Kommittéförslaget

Kommittéerna föreslår att fastighetstaxeringsnämnderna skall föra kontrollängd även i fortsättningen. Men det föreslås nyheter i två avseenden. För det första skall kontrollängd för jordbruksfastigheter föras i endast be­ gränsad omfattning. För det andra införs skyldighet att i samma omfattning föra kontrollängd för även annan fastighet. Syftet med kontrollängden har framför allt varit att man med dessa såsom underlag skulle kunna uppnå en enhetlig taxeringsnivå vid taxering av jord­ bruksfastigheter, inte bara inom samma kommun utan även inom hela län och i sista hand inom hela riket. I praktiken har deras betydelse i huvudsak blott hänfört sig till det lokala planet och till jämförelser mellan olika preli­ minära taxeringsvärden inom fastighetstaxeringsdistrikten. Kontrollängder­ na vid föregående allmänna fastighetstaxeringar har också företett betydan­ de brister, heter det i kommittéförslaget. För att förbättra och samtidigt förenkla det nuvarande systemet med kontrollängder för jordbruksfastighet förordar kommittéerna att dessa längder fortsättningsvis skall föras i viss till behovet i varje särskilt fall avpassad omfattning. Förandet av kontrollängder bör enligt kommittéer­ nas mening kunna ske på olika sätt alltefter de lokala betingelserna. No­ teringar för en och samma fastighet bör kunna göras på flera ställen i en längd beroende på vilka delvärden som är aktuella för jämförelse under viss fas i taxeringsarbetet samt längdföringen kunna inskränkas till att avse bara sådana fastigheter som kan antas vara representativa för sin typ eller sin produktion inom visst område. Fastighetstaxeringsnämnderna bör själva kunna i detalj bestämma i vilken omfattning kontrollängder behöver föras, men av förste taxeringsintendentens anvisningar bör framgå vilka huvudprinciper och allmänna begränsningar nämnderna därvid måste iaktta. Hittills har inga kontrollängder förts i fråga om andra fastigheter än jordbruksfastigheter. Särskilt med tanke på den starka nvbyggnadsverksam­ heten vad gäller fastigheter av kategorin annan fastighet, speciellt småhus av skilda slag, föreligger enligt kommittéernas mening ett behov av att inom lokalt starkt avgränsade områden med hjälp av kontrollängder kunna jäm­ föra de värden och delvärden som preliminärt åsatts vissa grupper av fas­ tigheter av samma eller snarlik typ. Till följd härav föreslås att fr.o. in.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

1970 års allmänna fastighetstaxering kontrollängder för annan fastighet skall föras i den utsträckning förste taxeringsintendenten bestämmer i sina anvisningar samt vederbörande fastighetstaxeringsnämnd inom dessa anvis­ ningars ram finner behövligt för att jämnhet och rättvisa skall uppnås i taxeringen. Kommittéerna föreslår därför att bestämmelsen i 150 § 3 mom. TF om fastighetstaxeringsnämndernas skyldighet att föra kontrollängder skall utgå. I stället föreslår kommittéerna, att tillägg bör göras till 70 § taxeringsknngörelsen den 27 juni 1957 (nr 513) av innebörd att kontroll­ längd skall föras inom fastighetstaxeringsnämnd för såväl jordbruksfastig­ het som annan fastighet i huvudsak i den utsträckning och på det sätt riks­ skattenämnden och förste taxeringsintendenten särskilt bestämmer. Skäl att bibehålla övriga föreskrifter i TF om kontrollängder anser kom­ mittéerna inte föreligga.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av kontrollängd tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av bl.a. riksskattenämnden och länsstyrelserna i Söderman­ lands, Kalmar och Älvsborgs län. Riksskattenämnden förklarar att nämnden därvid utgår från att avsikten är att sådana längder skall föras för varje distrikt resp. område eller by för några typiska fastigheter och sålunda i den utsträckning som behövs för att man skall få en »mall» för taxeringen av områdets övriga fastigheter. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att typfastigheter skall väljas ut gemensamt av taxeringsnämndsordföranden och fastighetstaxeringsombudet bland såväl en- och tvåfamilj sfastigheter som jordbruksfastigheter. En rapport byggd på kontrollängderna bör av fastighetstaxeringsombuden med regelbunden tidsintervall tillställas förste taxeringsintendenten, som med ledning därav kan bedöma om önskad taxeringsnivå uppnås och att taxe­ ringen inom länet ej företer omotiverade avvikelser från denna. Länsstyrelsen i Kalmar län uppger att vid tidigare allmänna fastighets­ taxeringar sammanställningar gjorts i länet med ledning av de sammandrag av kontrollängderna som fastighetstaxeringsnämndsordförandena sänt in enligt 150 § 3 mom. TF för utrönande av i vad mån rekommenderade vär­ denivåer uppnåtts och eftersträvad likformighet mellan de olika distrikten blivit godtagbar. Denna undersökning har regelmässigt utmynnat i rekom­ mendationer till någon eller några nämnder att under den senare perioden av taxeringsarbetet justera värdenivån i distriktet. Med tillämpning av den ändrade ordning som föreslagits för förande av kontrollängderna blir det inte möjligt att framdeles med ledning av sammandragen av kontrolläng­ derna under förstainstansarbetet åstadkomma en generell översyn av vär­ denivån beträffande jordbruksfastigheterna och härav betingade juste­ ringar. En sådan översyn torde bli möjlig även i fortsättningen, om de lokala

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 127

skattemyndigheterna åläggs att tillställa länsstyrelsen sammandrag av fastighetstaxeringslängderna senast vid den tidpunkt då längderna jämlikt 152 § fjärde stycket TF utläggs för att vara tillgängliga för allmänheten. Före­ skrift härom bör enligt länsstyrelsens mening intas i 135 a § TF. Länsstyrelsen i Gotlands län anför bl. a. att tillgång till kontrollängd eller liknande jämförelsematerial torde i vart fall vid taxeringen av jordbruk vara nödvändigt. Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet successivt få det deklarationsmaterial från fastighetstaxeringsnämnden som är färdigt att längdföra. Nämnden måste därför under senare delen av sitt arbete ha till­ gång till uppgifter om hur de tidigare avgjorda fallen behandlats. Eu riktig taxering av jordbruksfastigheter kan enligt länsstyrelsens mening inte göras utan ständiga jämförelser mellan fastigheterna. Jämkningar av tidigare resultat måste även kunna ske. För att möjliggöra sådana jämförelser utan att nämnderna betungas med det omständiga arbetet att separat föra en fullständig kontrollängd föreslår länsstyrelsen att särskilda taxeringsavier framställs för varje jordbruksfastighet med förtryckt namn på fastigheten och dess ägare. Om nämnden vid sin anteckning på deklarationen av siff­ rorna för taxeringsvärde och de faktorer som använts för att beräkna detta samtidigt kopierar dessa siffror på därför lämnat utrymme på taxeringsavin, skulle nämnden utan större merarbete få tillgång till en sorts kon­ trollängd på lösa blad, som sedan kan användas i det fortsatta taxeringsarbetet.

Departementschefen

Kontrollängder har förts för jordbruksfastigheterna fr. o. m. 1928 års allmänna fastighetstaxering. Syftet är att man såväl lokalt som på länsplanet och även på riksplanet skall ha möjlighet dels att följa att nivån vid taxeringen blir jämn, dels att jämka taxeringsvärdena om ojämnhet upp­ kommit vid taxeringen inom något område. Kommittéerna påpekar att kontrollängderna vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen varit behäftade med åtskilliga brister. Kommittéerna anser att samma möjlighet till kontroll av jämnheten vid taxeringen av jordbruksfastigheter som tidigare förelegat hädanefter kan åstadkommas även om man begränsar omfattningen av kontrollängderna. Härigenom når man också en viss arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna. De remissinstanser som tagit upp frågan har inte ställt sig avvisande till kom­ mittéförslaget även om man på sina håll betonat vikten av att det fortfa­ rande finns kvar möjligheter till jämförelse. Vissa remissinstanser har också föreslagit åtgärder i syfte att bevara sådana jämförelsemöjligheter. Även jag anser att förande av kontrollängder såvitt avser jordbruksfas­ tighet kan inskränkas som kommittéerna föreslagit. Å andra sidan synes, som kommittéerna framhållit, förande av kontrollängd i viss utsträckning

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

för vissa typer av annan fastighet kunna vara till fördel för taxeringens jämnhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i ett tidigare av­ snitt förordat en övergång till ADB för fastighetslängderna till 1970 års all­ männa fastighetstaxering. Enligt det system som är avsett att tillämpas vid databehandlingen kommer fastighetstaxeringsnämndsordföranden att under praktiskt taget hela fastighetstaxeringsarbetet kunna behålla fastighetsdeklarationerna och minst en avi för varje fastighet med samtliga beräkningsoch beslutsdata beträffande taxeringen. Dessa avier kan tjäna som underlag för vissa jämförelser och kontrollberäkningar som nämnderna kan önska göra. Vidare bör man genom maskinella bearbetningar av registrerade taxeringsdata kunna göra sammanställningar, som utvisar taxeringsnivåer in. m., sedan taxeringsarbetet framskridit så långt att det går att ta fram jämförel­ sematerial av önskad omfattning. Jag delar även i övrigt de av kommittéer­ na framförda synpunkterna på förandet av kontrollängder och tillstyrker åt! de i 150 § 3 inom., 159 § och 173 § 2 mom. andra stycket TF intagna be­ stämmelserna om denna längdföring och därmed sammanhängande frågor utgår.

Andra längdföringsfrågor Nuvarande ordning

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering skall, som redan anförts, tas upp i fastighetslängden (150 § 2 mom. TF). Nämndens slutliga beslut skall antecknas i fastighetslängden, om de skiljer sig från de preliminära besluten (153 § andra stycket). Närmare föreskrifter om läng­ dens förande meddelas av Kungl. Maj :t (150 § 2 mom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att det inte torde finnas någon bestämmelse om att sådana fastigheter, som inte skall åsättas taxeringsvärden, skall anteck­ nas i fastighetslängden. Enligt övervägande praxis på området, sägs det, längdförs samtliga fastigheter. Kommittéerna förordar också att samtliga fastigheter upptas i fastighetslängd med undantag för småbyggnader på ofri grund, värda under 5 000 kr. Om den tidigare nämnda ändringen beträffan­ de reglerna för taxering av försvarsfastigheter inte skulle vara tillräcklig ur försvarssynpunkt, förordar kommittéerna att en särskild fastighetslängd upprättas för dessa fastigheter samt att bestämmelser om sekretessheläggning av denna längd och av motsvarande delar av länsstyrelsernas data­ band avseende fastighetstaxeringen tas in i lagen om inskränkningar i rät­ ten att utbekomma allmänna handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 129

Remissyttrandena

Förslaget att samtliga fastigheter skall antecknas i fastighetslängd tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Förslagets genomförande förordas av kammarrätten samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Blekinge län. Kammarrätten framhåller att förslaget synes överensstämma med praxis och att längdföringen torde vara påkallad med hänsyn till bl. a. folkbokföringen.

Kommittéernas förslag att sinåbyggnader på ofri grund vär­ da under 5 000 kr. inte skall upptas i fastighetslängden tillstyrks el­ ler lämnas utan erinran av kammarrätten, riksskattenämnden, SCB och länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Värmlands län. Kammarrätten påpekar att vägande praktiska skäl talar för att ifrågava­ rande byggnader inte tas upp i fastighetslängden. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det skulle innebära en bety­ dande förenkling om ifrågavarande byggnader inte togs upp i fastighetsläng­ den. Länsstyrelsen anser att taxeringsmyndigheterna alltjämt bör ha möjlig­ het att fortlöpande kontrollera bl. a. dessa byggnaders värde, eventuellt ge­ nom att någon form av förteckningar över ifrågavarande byggnader kunde finnas bevarade hos lokal skattemyndighet. Förteckningen skulle sedan en­ ligt länsstyrelsens mening kunna utlånas till fastighetstaxeringsnämnderna för kontroll av detta fastighetsbestånd. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län ifrågasätter om försla­ get i denna del bör genomföras. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att det enligt länsstyrelsens mening får anses föreligga ett visst behov för registrering av ifrågavarande byggnader. Dessa kan i många fält bli före­ mål för fortsatt bebyggelse. Om byggnaden inte finns registrerad i fastig­ hetslängden, kan man lätt förbise att åsätta ett av de högre taxeringsvärden, som föranleds av den fortsatta bebyggelsen. Av i stort sett samma skäl som anförts av länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker länsstyrelserna i Älvs­ borgs och Västmanlands län, Föreningen Sveriges fögderichefer och SACO att någon generell föreskrift i enlighet med förslaget lämnas.

Kommittéernas i andra hand framförda förslag att registrering av icke skattepliktiga försvarsfastigheter skall ske i sär­ skilda fastighetslängder, vilka sekretessbeläggs liksom motsvarande delar av länsstyrelsernas databand tillstyrks eller lämnas utan erinran av kam­ marrätten, fortifikationsförvaltningen och länsstyrelsen i Örebro län. Kam­ marrätten framhåller i detta sammanhang att det kan föreligga anledning att sekretessbelägga även kammarrättens akter och utslag rörande taxering av försvarsfastigheter. Chefen för försvarsstaben anser att de skattefria försvarsfastigheterna av sekretesskäl inte skall tas upp i fastighetslängderna, då någon bestämmel- 5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

130 Kungl. Maj ds proposition nr 154 år 1968

se om att sådana fastigheter skall antecknas i längderna inte synes förelig­ ga- Riksskattenämnden förklarar att nämnden inte har något att invända mot att försvarsfastigheterna av sekretesskäl inte tas upp i fastighetslängden. Länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län ifrågasätter om det skulle innebära någon fördel från sekretessynpunkt att bryta ut ifrågavarande fas­ tigheter ur de offentliga fastighetslängderna och införa dem i en särskild sekretessbelagd längd. Önskade uppgifter angående dessa fastigheter kan enligt länsstyrelsernas mening utan svårighet erhållas på annat håll. Åtskilliga remissinstanser har framhållit, att det skulle vara en stor fördel om fastighetstaxeringsnämnderna fick uppgifter om de bygg­ nadslov som meddelats i distriktet under den löpande taxeringsperioden. Bland dessa är länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, lokala skatte­ myndigheten i Alingsås fögderi, SACO och Föreningen Sveriges fögderiche­ fer. SACO föreslår att kommunerna åläggs att via lokala skattemyndigheter tillhandahålla fastighetstaxeringsnämnderna en förteckning över byggnads­ lov som tilldelats i distriktet.

Departementschefen Fastighetslängdens huvudsakliga syfte är att uppta fastighetstaxeringsbesluten. Frågan vilka fastigheter längden skall innehålla bör således av­ göras med utgångspunkt i detta syfte. Det kan emellertid vara praktiskt att i längden redovisa även fastigheter som av olika orsaker inte skall taxe­ ras. Ett skäl är att redovisningen ger ett underlag för fastighetstaxeringsnämnden vid fattandet av beslut huruvida taxering skall ske eller inte. Ett annat skäl är att det i hög grad underlättar redovisningen inom folkbok­ föringen. Å andra sidan medför längdföringen arbetsmoment som inte bör göras vidlyftigare än omständigheterna kräver. Kungl. Maj:t har befogenhet att själv avgöra hur längden skall föras. Min uppfattning är att man såsom kommittéerna föreslagit bör kunna un­ derlåta att redovisa byggnader på ofri grund som är värda under 5 000 kr. Arbetsbesparingen är påtaglig. Emellertid föranleder denna förenkling krav på skärpt uppmärksamhet från fastighetstaxeringsnämndernas sida när det gäller denna kategori av fastigheter. Sker tillbyggnad e. d. kom­ mer en sådan fastighet lätt över värdegränsen. Det har därför under re­ missbehandlingen förts fram förslag att byggnadsnämnderna skulle under­ rätta de myndigheter som har att befatta sig med fastighetstaxeringen om meddelade byggnadslov. Jag finner denna tanke riktig och vill således fö­ reslå en sådan underrättelseskyldighet för byggnadsnämnderna. Denna skyldighet torde inte kunna betraktas som särskilt betungande. Föreskrift om skyldigheten bör tas in i 139 § 1 mom. TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 131

Beträffande längdföringen av försvarsfastigheter vill jag meddela föl­ jande. Jag har redan lagt fram som min ståndpunkt att sådana för svarsfas­ tigheter som är helt befriade från skatteplikt inte skall taxeras eller ens deklareras. Det finns, som jag nyss påpekat, dock flera skäl för att redo­ visa alla fastigheter i fastighetslängden. Några uppgifter om dessa försvars­ fastigheter utöver själva uppgiften om att befrielse från skatteplikt före­ ligger kommer emellertid inte att flyta in i längden. Något särskilt skäl att hemligstämpla denna uppgift synes i och för sig inte föreligga. Jag vill emellertid framhålla att med ADB-teknikens införande nya möjligheter öppnas att göra sammanställningar av fastighetskategorier. I prop. 1968: 126 har meddelats att en ny kommitté skall tillsättas för att ytterligare utreda frågan om ny sekretesslagstiftning. Frågan om hemligstämpling av sam­ manställningar ur fastighetslängder och fastighetsband bör behandlas av denna kommitté.

Skilda regler vid taxeringen i städer och på landsbygden, specialbestämmeiser för Stockholm, m, m.

Nuvarande ordning Av kostnaderna i samband med de möten som enligt 144 och 145 §§ TF hålls av landskamreraren resp. fastighetstaxeringsombudet betalar kommu­ nen endast för sådana ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som valts av kommunalfullmäktige men ej för sådana ledamöter som valts av stads­ fullmäktige (133 § 1 mom. sjätte stycket). De undersökningar angående fas­ tigheternas allmänna saluvärde som landskamrerarna har att göra före sitt sammanträde med vissa av fastighetstaxeringsnämndsordförandena m. fl. avser endast fastigheterna på länets landsbygd (143 § 2 mom.). Till detta sammanträde skall landskamreraren kalla bl. a. ordförandena i fastighets­ taxeringsnämnderna på länets landsbygd och de nämndledamöter som ut­ setts av kommunalfullmäktige (144 § 1 mom. första stycket). Om länsstyrel­ sen finner det lämpligt kan den låta hålla sammanträde inför landskamrera­ ren med ordförande och ledamöter i städernas fastighetstaxeringsnämnder (144 § 2 mom.). Till sammanträdet inför landskamreraren kan länsstyrelsen kalla även andra personer som på grund av sin verksamhet eller på annat sätt kan antas ha kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller delar av länet eller också särskilt rörande värdering av skogsmark och växande skog. Vid sam­ manträdet inför landskamreraren skall denne framlägga förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar och, i den mån det är erforderligt, förslag till särskilda anvisningar också i andra avseenden angående redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete på skogsmark samt en­ hetliga grunder för taxering av annan fastighet m. m. (144 § 1 mom. TF).

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden avge noggrann redogörelse för de enhetsvärden som fastställts av fastighetsprövningsnämnden liksom för värderingsgrunderna i övrigt för fastighetstaxeringsdistriktet. Vidare skall han redogöra för de köp av jordbruksfas­ tigheter inom distriktet som förekommit under tiden efter senaste allmän­ na fastighetstaxering och för de slutsatser som enligt hans mening kan dras av de priser som tillämpats vid dessa köp. Om det i distriktet finns fastighe­ ter med skog bör ordföranden i sin redogörelse lämna upplysning även om det virkesförråd, som i medeltal per hektar finns inom länet eller del därav, samt virkesförrådets fördelning på förrådsgrupper och trädslag. Ordföran­ den skall dessutom redogöra för innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna (149 § TF). För Stockholms stad gäller särskilda regler för fastighetstaxeringen i föl­ jande avseenden. Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall påbörjas senast den 5 oktober året före taxeringsåret utom i Stockholm. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni un­ der taxeringsåret (152 § första stycket TF). Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall senast den 31 mars eller, såvitt gäller Stockholm, den 21 juni under taxeringsåret sända in fastighetsdeklarationerna, övriga hand­ lingar och fastighetstaxeringsnämndens protokoll till länsstyrelsen (154 § 2 inom.). Fastighetslängderna skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår Stockholm, läggas fram offentligt inom vederbörande kom­ mun under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret (154 § 3 mom.). Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 oktober under taxeringsåret, i Stockholm den 30 november (160 § 1 inom.). Besvär hos fastighetsprövningsnämnden skall anföras senast den 15 maj un­ der taxeringsåret i länen och senast den 10 augusti under taxeringsåret i Stockholm (163 § 1 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att det inte är befogat att på det sätt som nu sker vid taxeringen göra åtskillnad mellan landskommuner och städer. Städerna inrymmer numera ofta betydande landsbygdsområden. Kommunerna bör därför enligt kommittéernas mening bekosta deltagandet i sammanträdena inför landskamreraren och fastighetstaxeringsombudet även för en av stads­ fullmäktige vald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Den undersökning landskamreraren skall göra före den 15 augusti året före taxeringsåret av fastigheters allmänna saluvärde föreslår kommittéerna skall avse fastig­ heterna både på landsbygden och i städerna. Till det aktuella sammanträdet inför landskamreraren bör enligt kommittéförslaget alltid kallas ordföran­ dena och ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna både på landsbygden och i städerna. Till detta sammanträde bör kallas inte bara sakkunniga på

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 133

värdering av skogsmark och skog. Enligt kommittéernas mening bör före­ skrivas, att även personer, som äger sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom länet eller särskilt rörande värdering av fastigheter, skall få närvara. Vid sammanträdet inför landskamreraren bör denne förutom förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar också i behövlig utsträckning framlägga förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, t. ex. angående för­ farandet vid bestämmande av olika delvärden samt angående enhetliga grunder för taxeringen av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet in. in. Även den redogörelse ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd skall avge inför nämnden innan taxeringsarbetet tar sin början bör enligt förslaget få ett utvidgat innehåll. Den bör fortsättningsvis avse värderingsgrunder och alla andra anvisningar som rör fastighetstaxeringsdistriktet liksom också de slutsatser beträffande skilda slag av fastigheters — inte som nu enbart jordbruksfastigheters — allmänna saluvärde i orten som enligt ord­ förandens mening kan dras av priser som tillämpats vid fastighetsköp un­ der tiden efter senaste allmänna fastighetstaxeringen. Redogörelsen skall å andra sidan inte behöva innefatta upplysning om virkesförrådet, angivet i medeltal per hektar, inom hela länet utan endast för den länsdel, där distriktet är beläget. Kommittéerna anser att särbestämmelser för Stockholm avseende tids­ angivelser m. in. ter sig omotiverade särskilt efter sammanslagningen av länsstyrelsen i Stockholms län med överståthållarämbetet. Kommittéerna föreslår därför att länens tidsgränser för fastighetstaxeringsnämnderna att påbörja och avsluta sitt arbete, för fastighetsprövningsnämnden att avsluta sitt arbete, för klagande och taxeringsintendent att anföra besvär hos fastighetsprövningsnämnden och för fastighetstaxeringsnämndsordförandena alt insända protokoll och övriga handlingar till länsstyrelsen bör gälla även för Stockholm. Vidare bör den underskrivna fastighetslängden, enligt kommit­ téernas mening, utläggas offentligt i Stockholm likaväl som annorstädes. I överensstämmelse med vad som gäller vid inkomsttaxeringen föreslår kommittéerna att de allmänna rekommendationer eller anvisningar för taxeringsarbetets bedrivande, som eventuellt utarbetas av förste taxeringsintendenterna, ofördröj ligen skall insändas till riksskattenämnden. Vidare föreslås på samma sätt som vid inkomsttaxeringen en föreskrift för läns­ styrelsen att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och bedrivs ändamålsenligt. Eu ny bestämmelse bör enligt förslaget införas om att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter angående fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF inne­ håller. Motsvarande bemyndigande finns, påpekas det, intaget i TF beträf­ fande den årliga taxeringen. Kommittéerna påpekar vidare att ett antal beteckningar i TF bör ändras. För att vinna överensstämmelse med vad numera föreskrivs i 2 § kungörel­

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

sen den 5 juni 1953 (nr 479) angående skyldighet för inskrivningsdomare att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter föreslås i 139 § TF ordet »lagfartsförteckningarna» utbytt mot »avskrifterna av lagfartsbevis». Orden »vederbörande beskattningsnämnd» i 172 § bör utbytas mot »fastighetstaxeringsnämnd». Vid genomförande av kommittéernas förslag i olika avseenden fordras vissa redaktionella ändringar i ett antal paragrafer i TF.

Remissyttrandena Förslagen om upphävande av specialbestämmelser för Stockholm, m. m. har nästan genomgående lämnats utan erinran. Bl. a. förklarar den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi sig inte ha någon invändning emot att specialbestämmelser upphör att gälla. Länsstyrelsen i Örebro län förordar att det sammanträde som enligt be­ stämmelserna i 144 § TF skall hållas inför landskamreraren senast den 15 augusti året före taxeringsåret läggs till tiden omedelbart efter det att fastighetsprövningsnämnden fastställt taxeringsanvisningarna och helt ägnas åt information. Länsstyrelsen anför att länsstyrelsen inte har något att erinra mot förslaget om viss utökning av den personkrets som skall delta i detta sammanträde. Länsstyrelsen anser att detta sammanträde i praktiken mer och mer kommit att få karaktär av informationsmöte än sammanträde för överläggningar. Så torde enligt länsstyrelsen i ännu större utsträckning kun­ na förväntas bli förhållandet i framtiden, om det förberedande arbetet inför fastighetstaxeringen centraliseras till riksskattenämnden på sätt som före­ slagits i betänkandet. Härtill kommer svårigheterna ur semestersynpunkt att senast den 15 augusti samla denna stora personkrets och svårigheterna för mötesdeltagarna att före sammanträdet hinna taga del av statistikmate­ rialet m. m.

Departementschefen Taxeringen av jordbruksfastigheterna och taxeringen på landsbygden över huvud taget har av historiskt betingade skäl ägnats avsevärt större uppmärksamhet än taxeringen av fastigheterna i städerna. Liksom kom­ mittéerna är jag av den uppfattningen att taxeringen i städerna och då främst taxeringen av annan fastighet bör få en likvärdig behandling vid taxeringen och i författningstexten. Jag tillstyrker därför att föreslagna ändringar i hithörande frågor görs i TF. 133 § 1 mom. sjätte stycket bör där­ för ändras så att även de av stadsfullmäktige valda ledamöterna av fastighetstaxeringsnämnd som deltar i de i 144 och 145 §§ angivna sammanträde­ na inför landskamrerare resp. fastighetstaxeringsombud skall få sina kost­

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 135

nader betalda av kommunen. Den i 143 § 2 mom. avsedda prisundersökning­ en skall gälla saluvärdet på fastigheterna både i städerna och på landsbyg­ den. Till det i 144 § 1 mom. avsedda sammanträdet skall ordförandena och vissa ledamöter även i städernas fastighetstaxeringsnämnder kallas. Fastighetstaxeringsnämndsordförandena skall vid nämndens i 149 § angivna första sammanträde redogöra för de priser som tillämpats generellt vid fastighets­ köp och inte bara vid köp av jordbruksfastigheter. Jag biträder de föreslagna ändringarna i 144 § 1 inom. och 149 § TF såvitt gäller genomgång av värderingsgrunder och liknande samt i 144 § 1 mom. såvitt gäller utvidgning av den personkrets som bör närvara vid samman­ trädet. I samband med frågan om borttagande av skillnaderna i reglerna för stad och landsbygd har bl. a. redogjorts för det sammanträde som landskamreraren skall hålla enligt 144 § 1 in o in. första stycket TF med bl. a. ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden. Detta sammanträde skall hållas senast den 15 augusti året näst före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum. Länsstyrelsen i Örebro län har i sitt remissyttrande ansett att detta sam­ manträde bör läggas efter det att fastighetsprövningsnämnden fastställt an­ visningarna, vilket enligt 144 § 3 mom. TF skall ha skett till den 30 septem­ ber. Länsstyrelsen har anfört att detta sammanträde alltmer kommit att få karaktären av informationsmöte och att det med hänsyn till semestrar be­ reder vissa svårigheter att samla alla deltagare i sammanträdet till den 15 augusti. Jag har erfarit att det önskemål som uttalats av länsstyrelsen i Örebro län är ett allmänt önskemål från länsstyrelserna. Det synes inte leda till men för taxeringsarbetet om det sammanträde som skall ske enligt 144 § 1 mom. första stycket TF läggs senare än den 15 augusti. Det bör dock inte läggas efter det att anvisningarna fastställts. Proceduren kan enligt min mening vara följande. Landskamreraren gör saluvärdeundersökningen enligt 143 § 2 mom. och upprättar förslag till anvisningar som avses i 144 § 1 mom. and­ ra stycket. Därefter sänder han i enlighet med 144 § 3 mom. dessa anvisningsförslag till riksskattenämnden som yttrar sig över dem enligt samma författningsrum. Förslagen och riksskattenämndens erinringar skall åter­ ställas till landskamrerarna senast den 15 september. Därefter kan samman­ trädet hållas. Landskamrerarna har att förelägga fastighetsprövningsnämn­ den förslagen och anvisningarna. Fastighetsprövningsnämnden skall fast­ ställa anvisningarna och senast den 30 september tillställa dem bl. a. ordfö­ randena i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden. Med hänsyn till sistnämnda tidpunkt bör senaste datum för sammanträdet vara den 20 september. Ingenting bör emellertid hindra den landskamrerare som så vill att hålla sammanträdet i enlighet med vad som hittills skett.

136 Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört förordar jag att tidpunkten i 144 § 1 inom. första stycket TF ändras till den 20 september i stället för den 15 augusti.

Specialbestämmelserna för Stockholm om bl. a. tidpunkterna för början och avslutning av fastighetstaxeringsnämndernas arbete är enligt min me­ ning inte längre motiverade. Målet bör vara att samma tidsgränser skall gälla för hela riket, om inte särskilda skäl talar emot detta. Om taxeringsarbetet avslutas senare i Stockholm än i riket i övrigt kan vidare statisti­ ken över utfallet av fastighetstaxeringen i Stockholm inte tas med i den preliminära redovisning av taxeringsutfallet vid de allmänna fastighets­ taxeringarna i landet i dess helhet som SCB avses skola göra hädanefter. Den lokala skattemyndigheten i Stockholm har tillstyrkt att specialbestämmel­ serna för Stockholm utgår. Jag förordar därför att följande specialbestämmel­ ser för den allmänna fastighetstaxeringen i Stockholm utgår, nämligen vad som sägs i 152 § första stycket TF angående början och avslutning av fastighetstaxeringsnämndens arbete, i 154 § 2 mom. om fastighetstaxeringsnämndsordförandens skyldighet att insända protokoll in. m. till länsstyrelsen, i 154 § 3 mom. om skyldighet att utlägga den slutliga längden offentligt, i 160 § 1 mom. om tidpunkten för avslutning av fastighetsprövningsnämndens arbete och i 163 § 1 mom. angående sista dag för besvär till fastighetsprövningsnämnden. Jag biträder vidare kommittéernas förslag om föreskrift i 147 § första stycket TF att länsstyrelsen skall vaka över fastighetstaxeringsarbetet i lä­ net och i 155 § att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter om fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF inne­ håller. Sådana föreskrifter bör enligt min mening få omfatta även fastighetstaxeringsombuden. Som föreslagits bör vidare ordet »lagfartsbevis» föras in i 139 § 1 mom. och orden »vederbörande beskattningsnämnd» bytas ut mot »fastighetstaxeringsnämnd» i 172 §.

Vid genomförande av nu förordade ändringar i TF bör vissa redaktio­ nella ändringar göras i 172 § och 173 § 1 mom. TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 137

TAXE RINGSORGANISATION EN VID ALLMÄN FASTIGHETSTAXERING M. M.

F astighetstaxeringsombuden

Nuvarande ordning

Systemet med fastighetstaxeringsombud tillkom vid 1965 års allmänna fastighetstaxering bl. a. för att förstärka taxeringsorganisationen i samband med övergången detta år till taxering med en nämnd i första instans i stället för som tidigare två nämnder. Fastighetstaxeringsombuden förordnas av länsstyrelsen senast den 30 april året före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum. Dessa ombud skall genom sin verksamhet kunna antas besitta sakkunskap i fråga om fastig­ hetsvärdering. Ombudens verksamhetsområde bestäms av länsstyrelsen. Om­ rådet skall vara så stort som omständigheterna lämpligen medger och om­ fatta flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett sådant distrikt får inte delas upp mellan olika ombud. Ombud får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet (135 § 1 mom. första stycket TF). Fastighetstaxeringsombudens uppgift är att samordna arbetet i de fastighetstaxeringsnämnder som ingår i de dem tilldelade områdena. De skall kalla till sammanträde för överläggningar om den förestående allmänna fastighetstaxeringen, följa taxeringsarbetet genom deltagande i samman­ träden i nämnderna inom sina områden, i behövlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande samt i övrigt verka för en likformig taxering. Vi­ dare skall de fortlöpande hålla förste taxeringsintendenten underrättad om arbetets gång (135 § 1 mom. första och andra styckena TF).

Kommittéförslaget

Det är enligt kommittéernas mening angeläget att ombudsorganisationen fungerar effektivt. Länsstyrelsernas erfarenheter av ombudsorganisationen vid 1965 års fastighetstaxering sägs inte ha varit ensartade även om de positiva omdömena överväger. För att organisationen skall bli effektivare bör enligt kommittéerna det författningsmässiga kravet att ombuden ge­ nom sin verksamhet skall vara sakkunniga i fråga om fastighetsvärdering i första hand upprätthållas. I förslaget framhålls det väsentliga i att detta iakttas vid förordnande av ombuden och att de svårigheter som kan före­ ligga i vissa län att rekrytera värderingsteknisk expertis för ombudsuppdrag mestadels torde kunna övervinnas. Det torde vara möjligt att inom lant­ mäteri-, lantbruks-, skogsvårdsstyrelse- och länsbostadsorganisationerna samt hos kommunala myndigheter finna personer, som är villiga att motta

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

dylika uppdrag, heter det i kommittéförslaget. Ombuden bör med hänsyn till uppdragens vikt kunna engageras för medverkan under ordinarie arbets­ tid i ej ringa utsträckning. De nämnda organisationerna och myndigheterna bör enligt kommittéernas uppfattning ha så stort intresse av ett gott resultat av fastighetstaxeringen att de bör kunna medge viss personal tjänstledighet för uppdrag som fastighetstaxeringsombud. Blir rekryteringen förbättrad bör man dessutom, framhålls det, kunna ge ombuden större distrikt än de hade vid föregående fastighetstaxering. För att ytterligare effektivisera fastighetstaxeringsombudens arbete för­ ordar kommittéerna att ombudens åligganden innan fastighetstaxeringsnämndernas egentliga arbete börjar vidgas något och förtydligas. I 145 § TF, som reglerar ombudens åligganden, bör därför enligt kommittéernas mening uttalas att ombuden vid det sammanträde med ordföranden och andra ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som avses i paragrafen skall se till att fastighetsprövningsnämndens anvisningar samt övriga före­ liggande anvisningar och rekommendationer för fastighetstaxering genom­ gås. Uppmärksamhet bör därvid särskilt ägnas åt värderingsgrunderna i anvisningarna och åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt lokala spörsmål, som kan väntas vålla fastighetstaxe­ ringsnämnderna svårigheter. Till detta sammanträde bör för övrigt — om särskilda skäl föreligger därför -— kunna kallas andra nämndledamöter än de som nämns i 145 §, heter det i kommittéförslaget. Det är vidare, anför kommittéerna, ändamålsenligt att fastighetstaxeringsombuden är närvarande då ordförandena vid fastighetstaxeringsnämndernas första sammanträde lämnar redogörelse för de värderingsgrunder, som fastställts av fastighetsprövningsnämnden m. m. Föreskrift om det bör tas in i 149 § TF. Förste taxeringsintendenten bör, sägs det vidare i förslaget, hålla fort­ löpande kontakt med fastighetstaxeringsombuden i länet. Han bör därför, föreslår kommittéerna, genom föreskrift i 147 § TF åläggas att övervaka ombudens liksom nämndernas arbete.

Remissyttrandena Kommittéernas förslag om olika åtgärder för att förbättra resultatet av fastighetstaxeringsombudens verksamhet tillstyrks eller lämnas utan erin­ ran av bl. a. riksskattenämnden, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, läns­ styrelsen i Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation, Svenska försäk­ ringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och KF. Riksskattenämn­ den understryker liksom kommittéerna vikten av att fastighetstaxeringsom­ buden rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Fastighetstaxeringsom­ buden bör sålunda enligt riksskattenämnden regelmässigt inte utses bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 139

häradsskrivarna utan bör rekryteras från befattningshavare inom t. ex. lantmäteriorganisationen och lantbruksnämnderna. Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar att länsstyrelsens erfarenheter av fastighetstaxeringsombudens verksamhet varit övervägande goda. Möj­ ligen blev en del av distrikten vid 1965 års taxering för små. Systemet med ombud var emellertid enligt länsstyrelsens mening betydligt bättre än syste­ met med de förutvarande fastighetstaxeringsnämnderna. Värdefullt med det nya systemet har enligt länsstyrelsen framför allt varit möjligheterna att på ett mycket tidigt stadium inrikta nämnderna på de nivåer som fastställts i anvisningarna och att kunna ingripa vid snedvridningar. Möjligheterna till rådgivning åt oerfarna ordförande har även varit av stort värde. För att förbättra ombudens möjligheter till ledning av taxeringsarbetet bör ord­ föranden åläggas skyldighet att lämna fortlöpande rapporter till ombudet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför en principiell kritik mot förslaget och förklarar att den allmänna fastighetstaxeringen bör försiggå i fastighetstaxeringsnämnder och beredningsnämnder på sätt som skedde tidigare på landsbygden. Nämnderna kommer vid en sådan organisation att ha stor erfarenhet beträffande fastighetsförhållandena och fastighetsmark­ naden inom sitt eget distrikt. I en sådan organisation behövs enligt läns­ styrelsens mening inga fastighetstaxeringsombud. Organisationen blir på samma gång mer demokratisk och effektiv. Även om fastighetstaxeringsombuden är aldrig så sakkunniga kommer de inte att kunna göra sin upp­ fattning och sin sakkunskap gällande med samma kraft som ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna. Kostnaderna för en på detta sätt utbyggd organisation är obetydliga i förhållande till de vinster som nås heter det i yttrandet. Statskontoret förklarar att kontoret för sin del anser att huvudvikten i framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad medverkan av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Det är enligt statskontorets mening tveksamt om anordningen med fastighets­ taxeringsombud efter föreslagna förändringar kan komma att ge det bättre resultat som avses. Om länsstyrelsens möjligheter att följa fastighetstaxeringsnämndernas arbete förbättras synes — i varje fall sedan ytterligare erfarenhet vunnits — behovet av denna anordning böra omprövas. Svårig­ heten att rekrytera sakkunniga som på fritid skall utföra dessa viktiga funk­ tioner i fastighetstaxeringen talar enligt statskontorets mening för att andra former för att nå syftena bör sökas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är riktigt att en ökad rekry­ tering av fastighetstaxeringsombud från lantbruksnämnder och fastighetstaxeringskontor bör eftersträvas. Länsstyrelsen tror dock att rent admi­ nistrativa erfarenheter utanför sakvärderingsfältet i kombination med ini­ tiativkraft ofta kan kompensera brister i värderingsteknik, åtminstone i län

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

där fastighetstaxeringsnämndernas ordförande och ledamöter kan rekryte­ ras bland personer med god ortskännedom. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att häradsskrivarna effektivt medverkade till åstadkommandet av en noggrann, likformig och rättvis fastighetsvärdering i länet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att av­ saknaden av taxeringserfarenhet inom de yrkesgrupper varur taxeringsombud enligt kommittéernas mening bör tas måste vara till nackdel. Där­ till kommer att värderingen enligt IvL delvis sker från andra utgångspunk­ ter även om allmänna saluvärdet är riktgivande. Länsstyrelsen anser att — oavsett ur vilken grupp eller vilka grupper fastighetstaxeringsombuden ut­ ses — ombuden bör ha möjlighet att under aktuell tid helt ägna sig åt upp­ draget som ombud och att den som åtar sig dylikt uppdrag bör kunna be­ redas tjänstledighet för fullgörande av uppdraget. Länsstyrelsen anför, att fastighetstaxeringsnämnderna arbetar under en mycket kort tidsperiod. Enligt förslaget skall ombuden kunna tilldelas flera fastighetstaxeringsdistrikt. De skall även anordna vissa sammanträden och har rätt att när­ vara vid fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden. Genom att ombu­ den vid senaste fastighetstaxering också hade att uppehålla sin tjänst hade de inte möjlighet att närvara vid sammanträden i den omfattning som varit önskvärd. Likaså föreslås att ombuden i större utsträckning än som f. n. sker bör närvara vid sammanträden och att de vid upprepade tillfällen skall genomgå sammandrag av kontrollängder för att därav dra slutsatser om värderingsläget. En mera aktiv insats bör enligt länsstyrelsens mening komma till stånd. Då emellertid fastighetstaxeringsnämnderna arbetar under mycket kort tidsperiod med täta sammanträden bör enligt länssty­ relsen ombuden för att deras verksamhet skall få den verkliga innebörden kunna helt ägna sig åt denna sin uppgift. Länsstyrelsen i Hallands län för­ klarar beträffande den föreslagna formuleringen av 145 § TF att ordet »lokala» bör utgå, då fastighetstaxeringsombudet bör behandla alla spörs­ mål, som kan förväntas vålla svårigheter, allmänna såväl som lokala. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund finner det vara mindre väl­ betänkt att behovet av sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering ensidigt betonas, när det gäller fastighetstaxeringsombuden, och anser att rekryte­ ring av fastighetstaxeringsombuden från lokala skattemyndigheter och läns­ styrelser synes vara väl så påkallad som från lantmäteri-, lantbruks- in. fl. namngivna organisationer och myndigheter.

Departementschefen

Genom övergången vid 1965 års allmänna fastighetstaxering till ett ennämndssystem i första instans i hela riket i stället för tidigare system med beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd fick en stor del av fas­ tighetstaxeringsnämnderna sina arbetsuppgifter avsevärt utvidgade. För att

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 141

säkra att jämnhet och objektivitet i arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna ändå skulle upprätthållas litade man bl. a. till den då beslutade organisa­ tionen med fastighetstaxeringsombud. Den utredning som föreslog sådana ombud ansåg att de lokala skattemyndigheterna borde åläggas att utföra ombudsuppdragen. Jag förordade emellertid att det i stället fick ankomma på länsstyrelserna att förordna den person till fastighetstaxeringsombud, som i varje särskilt fall ansågs lämpligast (prop. 1963: 197 s. 64). Proposi­ tionen bifölls av riksdagen (BeU 62, rskr 415). Kommittéerna framför nu den åsikten att ombudsorganisationen skulle vinna avsevärt i effektivitet om ombuden rekryterades bland värderingsteknisk expertis. Flertalet remissinstanser delar kommittéernas uppfatt­ ning. Från en del remissinstanser framhålls emellertid att även administ­ rativa och taxeringstekniska insikter kan leda till ett gott ombudsarbete. Statskontoret anser utifrån sin principiella ståndpunkt att ökad medver­ kan av fackutbildade tjänstemän bör eftersträvas vid fastighetstaxeringen och att det är tveksamt om anordningen med fastighetstaxeringsombud efter föreslagna ändringar kan komma att ge det bättre resultat som avses. Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering rekryterades endast en mindre del av fastighetstaxeringsombuden bland personer med särskilda värderingstekniska kunskaper. Erfarenheterna från ombudsorganisationens verk­ samhet vid denna taxering har ej varit enbart goda. Bl. a. detta gör att jag för min del ser positivt på kommittéernas förslag. I likhet med kommittéer­ na förordar jag därför att fastighetstaxeringsombuden i möjligaste mån rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Vad gäller den av statskonto­ ret gjorda invändningen mot förslaget vill jag framhålla att det nu enligt min mening gäller att i möjlig mån förbättra förhållandena till 1970 års all­ männa fastighetstaxering. Även de övriga av kommittéerna framförda förslagen, som syftar till att effektivisera ombudsarbetet, anser jag välbetänkta. I 149 § TF bör därför införas de föreslagna reglerna för ombudens närvaro vid ordförandenas förs­ ta sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden. Reglerna i 145 § angående ombudens sammanträde med ordförandena m. fl. bör innehålla de föreslagna bestämmelserna om ökad genomgång av olika med värderingen samman­ hängande frågor och om utökning av det antal nämndledamöter som kan kallas till detta sammanträde. I 147 § andra stycket bör inskrivas en före­ skrift för förste taxeringsintendenten att övervaka fastighetstaxeringsombudens liksom taxeringsnämndernas arbete. Vid genomförande av ändringen i 147 § andra stycket bör viss redaktionell ändring göras i 148 § 3 mom. 1 stycket.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

KURSVERKSAMHET

Nuvarande ordning Inom landsstaten sker vidareutbildning av personalen på många områden. Utbildningen sker huvudsakligen genom att personalen deltar i kurser, som anordnas av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, riksskattenämnden eller de skilda länsstyrelserna. Någon undervisning i fastighetstaxering har emeller­ tid inte förekommit.

Kommittéförslaget

Ett allmänt behov av kurser i fastighetstaxering och vad därmed samman­ hänger föreligger enligt kommittéernas uppfattning. Kommittéerna anser det emellertid inte vara möjligt att infoga fastighetstaxeringsfrågor i de me­ ra omfattande kurser länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnar för landskanslister samt för civilekonomer och jurister, som är anställda vid länssty­ relser. Inte heller bör, sägs det, undervisning i fastighetstaxering ingå i de kortare kurser som riksskattenämnden och länsstyrelserna anordnar, i varje fall inte med den uppläggning och det syfte dessa kurser nu har. I stället torde man genom särskilda kurser, som läggs vid lämplig tidpunkt före de allmänna fastighetstaxeringarna, böra specialutbilda dem som avses komma att ta del i taxeringsarbetet. Kurserna torde få differentieras efter deltagar­ nas förkunskaper och avsedda medverkan vid fastighetstaxeringen. Enligt kommittéernas mening skulle det vara värdefullt om centralt, ge­ nom finansdepartementets försorg anordnade kurser kunde komma till stånd inom fastighetstaxeringens område. Sådana kurser bör förläggas till en plats eller ett fåtal platser i landet och lämpligen drivas i två etapper. En första etapp om högst en arbetsvecka — normalt ca ett halvår innan ar­ betet i fastighetstaxeringsnämnderna sätts igång — bör ägnas åt koncentre­ rade inledande föredrag, följda av diskussioner och grupparbeten. Dessa se­ nare bör bl. a. tjäna det syftet, att man söker komma fram till likartade lös­ ningar av problem gemensamma för flera län eller t. o. m. för hela landet. Deltagande i de centrala kurserna bör vara obligatoriskt för de specialister på fastighetstaxering som enligt kommittéernas förslag bör förstärka läns­ styrelserna i arbetet med fastighetstaxeringar. Tillfälle bör beredas bl. a. landskamrerare och taxeringsintendenter samt sådana personer som förord­ nas såsom fastighetstaxeringsombud eller såsom sakkunniga åt länsstyrelse vid den kommande fastighetstaxeringen att delta i kursen. För dem som är statsanställda bör deltagandet anses vara offentligt uppdrag, för vilket tjänst­

Kungl. May.ts proposition nr 154 år 1968 143

ledighet med oavkortad lön kan medges. En fortsättning av kursen bör kom­ ma till stånd under augusti samma år och omfatta ca tre dagar. Viss del av tiden vid de centralt anordnade kurserna bör, sägs det, ägnas åt att instruera fastighetstaxeringsspecialisterna i hur dessa skall leda kurs­ verksamhet i fastighetstaxeringsfrågor inom länen. Kursverksamheten inom länen, som länsstyrelserna anordnar och som an­ ses kunna samordnas med landskamrerarnas sammanträden med fastighetstaxeringsnämndernas ordförande enligt 144 § 1 mom. TF, bör äga rum under senare delen av augusti och i september det år allmän fastighetstaxering skall ske och ha en längd av högst tre dagar. Till dessa kurser hör inbjudas som deltagare samtliga ordförande i länets fastighetstaxeringsnämnder och samtliga fastighetstaxeringsombud och sakkunniga som inte varit närva­ rande vid centrala kurser. F. ö. bör enligt kommittéerna länsstyrelserna överväga att redan under vintern 1969 och inom ramen för tillgängliga me­ del arrangera förberedande kurser för personal bland vilka kan väljas ett behövligt antal ordförande. Eftersom den föreslagna centralt anordnade kursverksamheten bör inle­ das redan under kalenderåret 1969 såsom förberedelse för 1970 års allmänna fastighetstaxering bör, anför kommittéerna, medel ur det anslag under sjun­ de huvudtiteln som är avsett för förberedelse till nämnda taxering avdelas för att bestrida kostnaderna för de centrala kurserna budgetåret 1968/69. För ändamålet torde behövas ett belopp av ungefär 300 000 kr. För den cen­ trala kursverksamheten under budgetåret 1969/70 behövs ca 250 000 kr., vil­ ket medelsbehov bör beaktas vid budgetarbetet instundande höst. Länsstysernas expensanslag för budgetåret 1969/70 behöver ökas med ca 450 000 kr. för att täcka kostnaderna för de kurser länsstyrelserna under året skall an­ ordna inför den allmänna fastighetstaxeringen. För budgetåret 1970/71 och senare budgetår bör vidare i runt tal 100 000 kr. finnas tillgängliga under nämnda expensanslag för att länsvisa kurser skall kunna ordnas för ordfö­ rande i de särskilda fastighetstaxeringsnämnder, som kommittéerna föresla­ git. Sådana kurser bör, anser kommittéerna, äga rum med den utformning och i den utsträckning varje länsstyrelse finner befogad med hänsyn till den särskilda fastighetstaxeringens omfattning och problematik inom länet. För att möjliggöra för fastighetstaxeringsombud att delta i de centrala kurserna bör länsstyrelserna senast den 1 mars året före det då allmän fas­ tighetstaxering skall ske i stället för som nu den SO april det år då taxeringen skall ske förordna vederbörande ombud. Av samma anledning bör konsulen­ terna för taxering av vattenfallsfastigheter likaså förordnas senast den 1 mars året före det år då taxeringen skall ske. Som följd härav bör även in­ delningen av länen i fastighetstaxeringsdistrikt ha skett senast samma den 1 mars. Distriktsindelningen bör, sägs det, självfallet ligga till grund för upp­ delningen av länet i verksamhetsområden för fastighetstaxeringsombuden. Förslagen om ändrad tidpunkt för förordnande av fastighetstaxeringsombud

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och konsulenter för vattenfallstaxering samt indelning i fastighetstaxeringsdistrikt föranleder ändring i 135 § 1 och 2 mom. resp. 131 § 1 mom. TF.

Remissyttrandena

Förslaget om att kurser i fastighetstaxering skall anordnas tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan bl. a. riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län, Svenska bankföreningen, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför att vid de överläggningar jämlikt 144 § 1 mom. TF som landskamreraren höll inför senast förestående fastighetstaxering även förekom vissa frågor, som mera kunde anses hänförliga till »utbildning» än till de direkta överläggningsämnena. Därvid visade det sig att det varit önskvärt om en verkligt organiserad utbildning kunnat anordnas men så var inte möjligt med hän­ syn till personalläget. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka att föreslagen ut­ bildningsverksamhet kommer till stånd. Mot den skisserade uppläggningen har länsstyrelsen inget att erinra men vill dock ifrågasätta om ej största utbytet erhålls med ett förhållandevis litet antal deltagare, vilket innebär att kurser bör anordnas i olika delar av landet. Riksskattenämnden anser att det bör ankomma på nämnden som centralmyndighet för beskattnings- och taxeringsfrågor att anordna de föreslagna centrala kurserna. Nämnden finner det sålunda inte nödvändigt att finansdepartementet belastas med denna upp­ gift. Även kammarrätten finner det naturligast att det uppdras åt riksskatte­ nämnden att leda den diskuterade kursverksamheten. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det borde vara av värde om — utöver föreslagen kursverksamhet —- en publikation rörande fastighetstaxe­ ring liknande »Handledning för arbetet i taxeringsnämnd» kunde samman­ ställas genom riksskattenämndens försorg. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund erinrar om att förbundet se­ dan länge i anslutning till de allmänna fastighetstaxeringarna regelmässigt anordnat kurser i Stockholm för ordförande i fastighetstaxeringsnämnder m. fl. Då intresset för dessa kurser liksom utbytet därav varit stort, kunde det enligt förbundets mening ifrågasättas om inte dessa kurser borde in­ fogas som ett led i den statliga kursverksamheten. Kursverksamheten bör enligt förbundet även omfatta det praktiska arbetet vid allmän fastighets­ taxering.

Departementschefen

Fastighetstaxeringsarbetet inrymmer många svårbemästrade värderingstekniska och organisatoriska problem. Kommittéerna har föreslagit att kur­ ser skall anordnas både centralt genom finansdepartementets försorg och

Kimgl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 145

länsvis genom länsstyrelsernas försorg. Därmed skulle man få en bred utbildningsbas som omfattar personer på många olika platser inom fastighetstaxeringsorganisationen. Att intresset för deltagande i kursverksamhet är utbrett framgår bl. a. av att de kurser i ämnet fastighetstaxering som Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anordnade till 1965 års all­ männa fastighetstaxering besöktes av ca 600 personer. Kommittéförslaget har mottagits positivt under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget att utbildning i fastighetstaxering anordnas genom statens försorg. Utan att här närmare gå in på frågan hur kursverksamheten bör pla­ neras och bedrivas vill jag nämna att jag finner de riktlinjer för verksam­ heten som kommittéerna angett i huvudsak godtagbara. I syfte att för fastighetstaxeringsombud och konsulenter för taxering av vattenfall möjliggöra deltagande i kurserna bör tidpunkten för förordnande av dem i 135 § 1 resp. 2 mom. TF samt för indelning i fastighetstaxeringsdistrikt i 131 § 1 mom. fjärde stycket ändras från den 30 april till den 1 mars året före det då all­ män fastighetstaxering skall ske. Kursverksamheten bör såsom föreslagits inledas redan år 1969 som förbe­ redelse till 1970 års allmänna fastighetstaxering.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprät­ tade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), 2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr HO), 3) förordning angående ändrad Igdelse av 3 § 1 mom. och i § förordningen den 26 juli 194-7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt, 4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

6 Iiihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Bilaga

l:o) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och punkt 8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 inom., 7, 8, 9 och 10 §§, 22 § 1 mom. och 24 § 1 mom. samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §, punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § och punkt 2. a av anvisning­ arna till 22 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i angivna lag skall fogas till anvisningarna till 10 § två nya anvis­ ningspunkter, betecknade 4 a och 4 b och dels att i punkt 3 av anvisningarna till 8 § samma lag1 ordet »taxeringsnämnd» skall utbytas mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd».

2 in o m. Taxering skall ej ske av 2 m o in. Taxering skall ej ske av fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c), mom. 2 mom. och 4 mom.

7 §• Fastighet taxeras —----- - •— -----------annat ändamål. Användes fastighet----------------------- annan fastighet. Ligger fastighet —---------------------eller skogsbruk. Under jordbruk----------------------- till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fas- I jord- eller fastighetsregistret tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget fiskeri taxeras så­ keri taxeras såsom annan fastighet. som annan fastighet. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

8 §• Varje taxeringsenhet----------------------- särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är----------------------- för sig: a) där ej—------------------- i övrigt; b) frälseränta och i jord- eller b) i jord- eller fastighetsregistret fastighetsregistret särskilt upptaget särskilt upptaget fiskeri; fiskeri; c) byggnad eller — --------------------obegränsad tid; d) skogsområde, vilket--------------- --------av sådana; e) komplex av — —-------- ------ tillförlitligen bedömas.

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951:438, av 10 § och punkt 3 av anvisningarna till 8 § se 1963:682, av 22 § 1 mom. och punkt 2. a av anvisningarna till 22 § se 1962:163, av 24 § 1 mom. se 1954:51, samt av punkterna 5 och 7 av anvisningarna till 9 § och av punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § se 1932:291.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 147

Tillhöra delar------------------ - — av taxeringsenheten. Ingå i —------------------- eller fastighetsdelen. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

9 §. Taxeringsvärde skall----------------------- allmänna saluvärdet). Område, som----------- ------------allmänna saluvärdet. Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering-------- -— —---- redovisas, nämligen: för jordbruksfastighet: för jordbruksfastighet: a) jordbruksvärde, var­ a) skogsbruk svärde; med förstås fastighetens värde, utom värdet av växande skog, under förut­ sättning att fastigheten användes för jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk, skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å skogsmark (skogsmarksvärdc); b) skogsvärde, varmed för­ b) jordbruksvärde; stås värdet av växande skog; samt c) tomt- och industri­ c) övrig marks värde; värde, varmed förstås värde, som fastigheten eller del därav äger ut­ över jordbruksvärdet och skogsvär­ det på grund därav, att till fastighe­ ten hörande mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogsbruk; d) värde på särskilda tillgångar; samt e) övervärde från bebyg­ gelsesynpunkt; för annan fastighet: a) markvärde eller —------- ------ och dylikt; b) byggnadsvärde eller — --------------- särskilt maskinvärde). (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 m o m. Från bruttointäkten------------—-------såsom för: allt, som----------- -—-------mera sådant; värdeminskning, som — ------------------- och skogsvägar; undantagsförmåner, pensioner------------------- — å fastigheten;

148 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

arrende, som fastighetens brukare arrende, som fastighetens brukare haft att därför utgöra, samt frälse- haft att därför utgöra, samt annan ränta eller annan avgäld, som skolat avgäld, som skolat utgå av fastig­ utgå av fastigheten; heten ; ränta å----------- ----------- använt kapital; speciella skatter ------------------- — det allmänna; anskaffning och ---------------------- tillhörande fördelningsledningar. Har skog--------- ------------- tidigare medgivits. Har växande---- av upplåtelsen. Hemmavarande barn------ -----------tillhöra arbetspersonalen. Har sambruksförening — ------------- nämnda gottgörelse.

24 §. 1 mom. Till intäkt------ ---------------- - godo, såsom: hyresvärdet av ------ -------------— tjänares räkning; hyra eller ----------------------- till annan; intäkt genom —----------------------eller naturtillgångar; avgäld med---------------------- från fastigheten; frälseränta. Har fastighet----------------------- av 30 § 2 mom. Förmån av -------------- ---------särskilt redovisas.

Anvisningar till 9 §. 4. För j ordbruk sfastighet ——- — fastighet (skogsvärderingsinstruktion). Dylik fastighet----------------------- å skogsmarken. Såsom skogsmark skall, på Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärde- sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen, upptagas all icke ringsinstruktionen, upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogspro­ lämplig att använda för skogspro­ duktion. Till skogsmark räknas icke duktion. Till skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks vär­ s. k. impediment; sådan marks vär­ de skall medräknas vid värdesätt­ de skall medräknas vid uppskatt­ ning av fastigheten i övrigt. ning av övrig marks värde. Särskild förmån å skogs­ Särskild förmån på skogs­ marken, såsom skogsbete, möjlighet marken, såsom möjlighet till jakt, till jakt, byggnad å skogen, i den byggnad på skogen, i den mån den­ mån densamma ej bör anses inbe­ samma ej bör anses inbegripen i så­ gripen i sådant normalt byggnads­ dant byggnadsbestånd på taxerings­ bestånd å taxeringsenheten, som in­ enheten, som är behövligt för skogsräknas i de för inägorna tillämpade bruksdrift, servitutsrätt eller dylikt, enhetsvärden, servitutsrätt eller dy­ skall uppskattas för sig med särskilt likt, skall uppskattas för sig med belopp och skall ingå i värde på sär­ särskilt belopp, och värdet av dylik skilda tillgångar. Värdet av dylik för­ förmån skall sålunda ej inräknas i mån skall sålunda ej inräknas i det det skogsmarksvärde, som enligt skogsmarksvärde, som enligt punkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 149

10 § skall särskilt angivas. Vid dylik 2 av anvisningarna till 10 § skall sär­ uppskattning skall alltid iakttagas, skilt angivas. Vid dylik uppskattning att uppskattning sker till det värde skall alltid iakttagas, att uppskatt­ förmånen har för den taxeringsen­ ning sker till det värde förmånen har het, varom fråga är. Om rationellt för den taxeringsenhet, varom fråga skogsbruk bedrives å skogsmarken, är. Skogskojor och liknande mera må betesvärde åsättas endast så­ tillfälliga byggnader åsättas intet sär­ framt betet plägar utnyttjas. Därest skilt värde, utan anses deras värde å skogsmark, vård rationellt skogs­ ingå i skogsmarkens värde. bruk ej bedrives, bete ej plägar ut­ nyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogskojor och liknande mera till­ fälliga byggnader åsättas intet sär­ skilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde. Har på--------------------------- till 10 §. 5. Jordbruksfastighet eller likartat ändamål. Ett dylikt högre värde förefinnes Ett dylikt högre värde förefinnes i i allmänhet blott å sådan jordbruks­ allmänhet blott på sådan jordbruks­ fastighet, å vilken finnes vattenfall, fastighet, som är belägen i närheten brytvärdig fyndighet, torvmosse av större stad eller i tillväxt varande e. dyl. eller som är belägen i när­ industri-, järnvägs- eller annat tätare heten av större stad eller i tillväxt bebyggt samhälle. Men även närbe­ varande industri-, järnvägs- eller an­ lägenhet till gruv- eller vattenkrafts­ nat tätare bebyggt samhälle. Men anläggning, badortsanläggning eller även närbelägenhet till gruv- eller annat sådant företag kan medföra, vattenkraftsanläggning, badortsan- att i fastighetens allmänna saluvärde iäggning eller annat sådant företag ingår ett mervärde av ifrågavarande kan medföra, att i fastighetens all­ art; i den mån utvecklingen på en männa saluvärde ingår ett mervärde dylik ort fortskrider, behöver närbe­ av ifrågavarande art; i den mån ut­ lägen därför lämpad mark tagas i an­ vecklingen å en dylik ort fortskrider, språk för nya bostäder, industriella behöver närbelägen därför lämpad anläggningar m. in. mark tagas i anspråk för nya bostä­ der, industriella anläggningar in. in. Vid uppskattning exploatering in. in. Beträffande i----- här ovan.

till 10 §. 2. Vid angivande av jord­ 2. Med s k o g s b r u k s v ä r d e bruksvärde har man att utgå förstås fastighetens värde av växan­ ifrån att fastigheten i fråga använ­ de skog med de byggnader och an­ des till jordbruk med binäringar el­ läggningar, som äro behövliga för ler skogsbruk. Med denna förutsätt­ skogsbruksdrift, samt värde av ning skall såsom jordbruksvärde skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptagas värdet av fastighetens hela upptages värdet av den växande sko­ ägoområde i åker, tomt- och träd- gen på all i fastigheten ingående

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 15'i ar 1968

gårdsmark, äng, skogsmark — dock skogsmark (skogsvärdet) och värdet utan att värdet av därå växande skog av skogsmarken (skogsmarksvär­ medräknas — övrig mark såsom vä­ det). I skogsvärdet ingår värdet av gar, mossar, myrar, kärr m. m., samt de byggnader och andra anläggning­ till fastigheten hörande vattentäckt ar, som äro behövliga för skogsområde, ävensom värdet av jordäga­ bruksdrift. Skogsvärde och skogsren tillhöriga mangårds- och drift­ marksvärde skola uppskattas enligt byggnader, såsom bostadsbyggnad de grunder, som angivas i punkt 4 av för ägare eller brukare med tillhö­ anvisningarna till 9 .§. Vid bestäm­ rande s. k. ekonomibyggnader, samt mandet av skogsbruksvärdet skall byggnader uppförda för ägares eller skogsmarksvärdet urskil jas ur total­ brukares bekvämlighet och trevnad, värdet och särskilt angivas. såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., för­ valtar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., bostä­ der för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare, ävensom byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binä­ ringar. Om dylika byggnader tillhöra an­ nan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jord­ bruksvärde. Vid jordbruksvärdes bestämman­ de skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde för all i taxeringsen­ heten ingående dylik mark, beräk­ nat enligt de i punkt 4 av anvisning­ arna till 9 § angivna grunder. I ve­ derbörande taxer ing slängd skall sär­ skilt antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § an­ givna grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde ingående särskilda förmåner, såsom byggnader, i den mån ej hänsyn till desamma tagits vid tillämpning av enhetsvärden el­ ler eljest gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda natur­ tillgångar, vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen, in. m. 3. Såsom skogsvärde utfö- 3. Med jordbruksvärde res värdet av den växande skogen förstås fastighetens värde av annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 151

å all i fastigheten ingående skogs­ produktiv mark än skogsmark med mark, uppskattat enligt de grunder, de byggnader och andra anläggning­ som angivas i punkt 4 av anvisning­ ar, som äro behövliga för jordbruks­ arna till 9 §. drift. Vid angivande av jordbruks­ värde har man att utgå ifrån att fas­ tigheten i fråga användes till jord­ bruk med binäringar. Med denna för­ utsättning skall såsom jordbruksvär­ de upptagas värdet av fastighetens produktiva mark med undantag för skogsmarken. I jordbruksvärdet skall således ingå värdet av fastighe­ tens hela ägoområde i åker, tomtoch trädgårdsmark och ängs- och be­ tesmark samt för jordbruksdriften behövliga, jordägaren tillhöriga bygg­ nader, såsom mangårds- och drifts­ byggnader samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar. 4. Tomt- och industri- 4. Med övrig marks värde värde redovisas i fall, då på grund förstås fastighetens värde av icke av att jordbruksfastighet kan tillgo­ produktiv mark, då fastigheten an­ dogöras för annat ändamål än jord­ vändes för jord- och skogsbruksänbruk med binäringar eller skogsbruk damål, samt värde av till fastighe­ ett särskilt värde tillkommer den­ ten hörande vattentäckt område. Med samma utöver jordbruks- och skogs- icke produktiv mark avses sådan värde, och utföres med det belopp, mark som på grund av sin beskaf­ som utgör skillnaden mellan å ena fenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas sidan det enligt 9 § åsatta totala för jordbruk eller skogsbruk. taxeringsvärdet och å andra sidan jordbruks- och skogsvärde. Därest tomt- och industrivärde be­ löper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i vederbörande taxering slängd. Befinnes fastighet till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall lika­ ledes sådant i längden angivas. 4 a. Med värde på särskil­ da tillgångar förstås fastighe­ tens värde av sådana särskilda för­ måner eller naturtillgångar o. dyl., som skulle verka höjande på köpe­ skillingen vid en överlåtelse. Häri in­ räknas exempelvis värdet av sådana byggnader och anläggningar, som ej kunna anses behövliga för jord­ bruks- eller skogsbruksdrift, värdet

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

av grusfyndigbeter, jakt och fiske

samt servitutsrätt.

4 b. Med övervärde f r å n

bebyggelsesynpunkt för­

stås det värde, som fastigheten eller

del därav äger utöver skogsbruks-

värde, jordbruksvärde, övrig marks

värde och värdet på särskilda till­

gångar på grund därav, att till fas­

tigheten hörande mark kan tillgodo­

göras för bebyggelseändamål.

Om övervärde från bebyggelsesyn­

punkt belöper endast på viss del el­

ler vissa delar av en fastighet, skall

sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i fastighetsläng-

den. Ha särskilda områden på en fas­

tighet olika övervärden från bebyg­

gelsesynpunkt, skola dessa likaledes

angivas i längden.

2. a. Avdrag medgives för sådan 2. a. Avdrag medgives för sådan värdeminskning å till jordbruket el­ värdeminskning av till jordbruket ler till dess binäringar eller till eller till dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, skogsbruket hörande driftbyggnader, därunder inbegripna för driften nö­ därunder inbegripna för driften nö­ diga bostadsbyggnader, som dessa diga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och akt- även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade. Avdra­ sam vård äro underkastade. Avdra­ get bör bestämmas till viss procent get bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall an­ av byggnadens värde. Detta skall an­ ses vara lika med anskaffningskost­ ses vara lika med anskaffningskost­ naden. Kan denna icke visas, skall naden. Kan denna icke visas, skall såsom byggnads värde anses två såsom byggnads värde anses två tredjedelar av det under beskatt­ tredjedelar av summan av under be­ ningsåret gällande taxerade jord­ skattningsåret gällande taxerat jord­ bruksvärdet, minskat med däri in­ bruksvärde, övrig marks värde och gående skogsmarksvärde, i den mån värde på särskilda tillgångar samt i det överstiger 25 000 kronor, samt skogsbruksvärdet ingående skogs­ med skäligt värde å mera betydande marksvärde, i den mån detta ej över­ naturtillgångar och särskilda förmå­ stiger 25 000 kronor, minskat med ner. Dessa anses såsom mera bety­ skäligt värde av mera betydande na­ dande, om värdet därå överstiger en turtillgångar och särskilda förmåner. tiondedel av det taxerade jordbruks­ Dessa anses såsom mera betydande, värdet. Procenttalet bör bestämmas om värdet därav överstiger en tion­ olika allt efter den tid en byggnad dedel av ovannämnda summa. Pro­ av ifrågavarande art anses kunna för centtalet bör bestämmas olika allt sitt ändamål utnyttjas. Vid bestäm­ efter den tid en byggnad av ifråga­ mande av denna tid skall vederbör- varande art anses kunna för sitt än-

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 153

lig hänsyn tagas exempelvis därtill, damål utnyttjas. Vid bestämmande att en av arrendator uppförd bygg­ av denna tid skall vederbörlig hänsyn nad enligt arrendeavtalet icke skall tagas exempelvis därtill, att en av ar­ vid arrenderättens upphörande lö­ rendator uppförd byggnad enligt ar­ sas av jordägaren (jfr punkt 7 av rendeavtalet icke skall vid arrende­ anvisningarna till 29 §). rättens upphörande lösas av jordäga­ ren (jfr punkt 7 av anvisningarna till 29 §). Såsom för — — — -— — nödig bostadsbyggnad. Fasta maskiner — --------- -— första stycket. Därest inkomst ------------- - om jordbruksfastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 8 §, som skall tillämpas redan vid 1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller äldre bestämmelser fort­ farande i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxering.

2:o) Fastighets taxeringskommittéer nas förslag till förordning om ändring av

förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av

skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet

(skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5 och 10, avdelning F samt avdelning G av förordningen den 1 juni 1951 med instruk­ tion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet1 (skogsvärderingsinstruktion) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

A. Allmänna vårderingsgrunder

Skogsmark med------------—------------ -—------------ • — där bedrivas. Skogens avkastning --------- --------------- - ------------------ skogen hänförts. Eftersom det---------- -------- ----- -------------- ------- - framtida avverkningar. Om det------- ---------- ------------------ ------- att utröna. För taxeringen --------------- --------------------------------följande sätt. Uppskattning sker — —---------- —------------------ -—för skogsbruket. Särskilda värden-------—-------------—--------------------det avverkas. 1 viss nedan angiven ordning be­ aktas onormal förekomst av kal­ mark. 1 Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956:179 samt av avdelning F se 1964:116. 6f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 151

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

Att särskilda förmåner å skogs­ Att särskilda förmåner på skogs­ mark — såsom skogsbete, möjlighet mark — såsom möjlighet till jakt, till jakt, andra byggnader å skogen sådana byggnader på skogen, som ej än skogskojor och liknande mera äro behövliga för skogsbruksdrift, tillfälliga byggnader, servitutsrätt servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas o. dyl. — skola beaktas i annan ord­ i annan ordning än i denna instruk­ ning än i denna instruktion angives, tion angives, framgår av punkt 4 av framgår av punkt 4 av anvisningar­ anvisningarna till 9 § och punkt 4 a na till 9 § och punkt 2 av anvisning­ av anvisningarna till 10 § kommu­ arna till 10 § kommunalskattelagen. nalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

1. Vad som förstås med skogsmark. Såsom skogsmark — för skogsproduktion, Såsom skogsmark frösådd m. in. Till skogsmark — kan påräknas. Värdet av mark som icke skall Värdet av impediment skall, på upplagas såsom skogsmark ävensom, sätt framgår av punkt 4 av anvis­ i förekommande fall, av bete å ningarna till 9 § kommunalskattela­ skogsmark skall, på sätt framgår av gen, inräknas i övrig marks värde. punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

5. Virkesförrådets uppskattning. a) Det å--------------------------- — — — ädel lövskog). b) Virkesförrådet skall — medtagas ej. c) Därest det----------- ----- därigenom äventyras. d) För taxeringsenhet med mindre än 25 hektar skogsmark må upp­ skattning av virkesförrådet ske i tre eller fyra klasser och grovskogsprocenten bedömas i likaledes tre eller fyra klasser, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras. Sådan summarisk uppskattning Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske, där till­ som sagts under c) och d) må ej ske, fredsställande uppgifter för en full­ där tillfredsställande uppgifter för ständig uppskattning äro för handen. en fullständig uppskattning äro för handen.

10. S k o g s in a r k s v ä r d e t. Skogsmarksvärdet beräknas-------------------antagna sammansättningen. Å skogsmark-------------------------- ------------ ovan sagts. Det med--------------------------- —-------------— å skogen. Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kal-

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968 155

Därest skogsmarken —----------- — -------------------------- en tredjedel. Genom nedsättning som i de båda Genom nedsättning som i före­ föregående styckena sagts må dock gående stycke sagts må dock värdet värdet å den skogsmark nedsättning- av den skogsmark nedsättningen av­ en avser ej nedbringas under det ser ej nedbringas under det värde värde som skulle tillkomma marken som skulle tillkomma marken vid vid användning för annat ändamål användning för annat ändamål än än skogsbruk, bäri ej inbegripet vär­ skogsbruk, häri ej inbegripet värdet det av sådan förmån å skogsmarken av sådan förmån på skogsmarken som enligt punkt 4 av anvisningarna som enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skall till 9 § kommunalskattelagen ej skall inräknas i skogsmarkens värde. inräknas i skogsmarkens värde. För sådana-------------------------------- -------------- där angivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varj e--------------------------------- ---------- å markvärdet. I de------------------- — ------------------- - växande skog. De lokala skogstaxeringsanvis- De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälp- ningarna skola ock innefatta hjälptabeller för taxering av skogsmark tabeller för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att och växande skog, så uppställda att därur för vanligen förekommande därur för vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifråga- fall direkt kunna för olika ifrågakommande omkostnadsklasser ut­ kommande omkostnadsklasser utfin­ finnas skogsvärde per kubikmeter nas skogsvärde per kubikmeter och samt skogsmarksvärde per hektar. skogsvärde per hektar samt skogs­ Hjälptabellerna böra innehålla upp­ marksvärde per hektar. Hjälptabel­ lysningar för beräkning av motsva­ lerna böra innehålla upplysningar rande värden även i andra fall än de för beräkning av motsvarande vär­ normalt förekommande, såsom då den även i andra fall än de normalt särskild reduktion av värdet skall förekommande, såsom då särskild ske på grund av tekniska fel eller reduktion av värdet skall ske på onormalt höga allmänna kostnader grund av tekniska fel eller onormalt för skogsbruket eller då särskilt av- höga allmänna kostnader för skogs-

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

drag varom ovan sagts skall ske vid bruket eller då särskilt avdrag var­ markvärdets bestämmande. Särskil­ om ovan sagts skall ske vid mark­ da hjälptabeller skola upprättas för värdets bestämmande. Särskilda taxeringen vid sådan summarisk hjälptabeller skola upprättas för uppdelning av virkesförrådet som taxeringen vid sådan summarisk omförmäles under B. i punkt 5 c). uppdelning av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkterna 5 c) och d). Den omständigheten------ ------------ ---------------finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankommer på G. Uppgifter som ankomma på fas­ bes k attningsnämnd tig hets taxeringsnämnd och särskild fastighet staxering snämnd Vid taxeringen uppskattar be­ Vid taxeringen uppskattar fastigskattning snämnd skogsmarkens hetstaxeringsnämnd eller särskild areal och virkesförrådet, fördelat på fastighetstaxeringsnämnd skogsmar­ trädslag och förrådsgrupper, i före­ kens areal och virkesförrådet, förde­ kommande fall enligt de mera sum­ lat på träslag och förrådsgrupper, i mariska grunder som angivas under förekommande fall enligt de mera B. i punkt 5 c), och bedömer mar­ summariska grunder som angivas kens godhetsgrad samt skogens av- under B. i punkterna 5 c) och d), sättningsläge (omkostnadsldass). och bedömer markens godhetsgrad Uppskattningen kontrolleras såvitt samt skogens avsättningsläge (ommöjligt mot tillgängliga uppgifter kostnadsklass). Uppskattningen kon­ från riksskogstaxeringen eller eljest trolleras såvitt möjligt mot tillgäng­ rörande virkesförråd in. in. I hjälp- liga uppgifter från riksskogstaxe­ tabell utfinner nämnden de skogs­ ringen eller eljest rörande virkesför­ värden per kubikmeter växande skog råd in. in. I hjälptabell utfinner och de skogsmarksvärden per hektar nämnden de skogsvärden per kubik­ skogsmark, som skola tillämpas i meter växande skog eller de skogs­ varje särskilt fall. Taxeringen verk­ värden per hektar samt de skogsställes med ledning därav, med de marksvärden per hektar skogsmark, avvikelser som föranledas av bestäm­ som skola tillämpas i varje särskilt melserna under B. här ovan samt de fall. Taxeringen verkställes med led­ lokala slcogstaxeringsanvisningarna. ning därav, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna under B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestäm­ melsen under avdelning G om särskild fastighetstaxeringsnämnd, som skall tillämpas redan vid 1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxe­ ring.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 157

3:o) Fastighetstaxeringskoinmittéernas förslag till förordning om ändring

i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. samt 159 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 skall upphöra att gälla, dels att 131 § 1 mom., 133 § 1 mom., 135 § 1 och 2 inom., 136 § 1 inom., 139 § 1 inom., 143 § 2 inom., 144 § 1 och 3 inom., 145 och 147 §§, 148 § 3 inom., 149, 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom., 172 §, 173 § 1 och 2 inom., 174 och 177 §§, 178 § 1 mom., 179 § 1 mom. och 180 § 1 mom. samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att nuvarande 144 § 3 mom. skall vara samma paragrafs 2 mom. och dels att i samma förordning1 skall införas nya paragrafer betecknade 135 a och 155 §§ av nedan angiven lydelse.

1 in o in. För allmän----------- finnas fastighetstaxeringsnämnd e r. Fastighetstaxeringsnämnds------------ är fastig hetstaxeringsdi-

strikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall------ - — ett fastighetstaxeringsdistrikt. Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §. 1 m o m. Fastighetstaxeringsnämnd-----------sju ledamöter. Ordföranden och-----------------------i fastighetstaxeringsdistrikt. I övrigt----------------------------valda ledamöter. Därest med------- --------------------vara fem. Består fastighetstaxeringsdistrikt ------- olika kommunerna. Val av ledamöter i fastighetstaxe­ Val av ledamöter i fastighetstaxe­ ringsnämnd jämte suppleanter, en ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas se­ för varje ledamot, skall förrättas se­ nast den 30 juni året näst före taxe­ nast den 30 juni året näst före taxe­ ringsåret. I samband med valet må ringsåret. I samband med valet må av kommunalfullmäktige en av leda­ fullmäktige utse en av ledamöterna möterna utses att på kommunens att på kommunens bekostnad delta­ bekostnad deltaga uti de i 144 S 1 ga uti de i 144 § 1 mom. och 145 § mom. och 145 omförmälda sam- omförmälda sammanträdena. manträdena. Om utgången ---------------------de valda.

135 §. 1 in o in. Länsstyrelsen förordnar 1 m o m. Länsstyrelsen förordnar senast den 30 april året näst före det senast den 1 mars året näst före det 1 Senaste lydelse av 131 § 1 inom., 135 § 2 mom., 144 § 1 och 3 mom., 147 och 149 §§, 150 § 3 mom., 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 § och 173 § 1 mom. se 1963: 683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 § 1 mom., 145 § och 148 § 3 mom. se 1965:753.

158 Kungl. May.ts proposition nr 15b år 1968

år, då allmän fastighetstaxering äger år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer rum, erforderligt antal personer in­ inom länet, som genom sin verk­ om länet, som genom sin verksam­ samhet kunna antagas besitta sak­ het kunna antagas besitta sakkun­ kunskap i fråga om fastighetsvärde­ skap i fråga om fastighetsvärdering, ring, (fastighetstaxering s- (fastighetstaxeringsomo m b u d) att inom områden, som bud) att inom områden, som läns­ länsstyrelsen bestämmer, samordna styrelsen bestämmer, samordna ar­ arbetet i fastighetstaxeringsnämn- betet i fastighetstaxeringsnämnderderna. Fastighetstaxeringsombuds na. Fastighetstaxeringsombuds verk­ verksamhetsområde skall vara så samhetsområde skall vara så stort, stort, som omständigheterna lämpli­ som omständigheterna lämpligen gen medgiva, och omfatta flera fas- medgiva, och omfatta flera fasti gtighetstaxeringsdistrikt. Ett fastig- hetstaxeringsdistrikt. Ett fastighetslietstaxeringsdistrikt må ej uppdelas taxeringsdistrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsom- mellan olika fastighetstaxeringsom­ bud. Fastighetstaxeringsombud må bud. Fastighetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxe- icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet. ringsnämnd i länet. Det åligger - arbetets fortskridande. 2 m o m. I län, där länsstyrelsen så 2 mom. I län, där länsstyrelsen finner erforderligt, förordnar läns­ så finner erforderligt, förordnar läns­ styrelsen senast den 30 april året styrelsen senast den 1 mars året näst näst före år, då allmän fastighets­ före år, då allmän fastighetstaxe­ taxering äger rum, två personer ring äger rum, två personer (k o n- (konsulenter för taxering sulenter för taxering av av vatten fallsfas t ig het) vattenfallsfastighet) att att vid nämnda taxering biträda vid nämnda taxering biträda nämn­ nämnderna, såvitt angår taxering av derna, såvitt angår taxering av out­ outbyggda vattenfall, kraftverk och byggda vattenfall, kraftverk och reg­ regleringsdammar. Av konsulenter­ leringsdammar. Av konsulenterna na skall den ene företräda taxerings- skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre vattenkraft- teknisk och den andre vattenkraft­ teknisk sakkunskap. teknisk sakkunskap. Konsulenterna skola-------------------- vid taxeringen. Konsulent äger------------------------------- i beslut.

135 a §. Det åligger lokal skattemyndig­ het att 1) ombesörja sortering av inkom­ na deklarationer och andra uppgif­ ter till ledning vid allmän fastighets­ taxering, 2) ombesörja den längdföring som avses i 150 § 2 mom. och 153 § andra stycket samt ange sådan skilj­ aktig mening som avses i 151 § tred­ je stycket, 3) iakttaga att anmälda eller eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 159

kända förändringar i äganderätts­

förhållandena införas i fastighets-

4) tillsända ägare eller därmed lik­

ställd innehavare av skattepliktig

fastighet sådan underrättelse som

avses i 152 § tredje stycket,

5) efter samråd med fastighets-

taxeringsnämndens ordförande se­

nast den 10 februari under taxerings­

året utfärda kungörelse om prelimi­

närt åsatta taxeringsvärden,

6) underskriva fastighetslängd

enligt 153 § tred je stycket,

7) till länsstyrelsen översända från

fastighetstaxeringsnämnd inkomna

deklarationer, utdrag av protokoll

och övriga handlingar senast den 31

mars samt fastighetslängderna på

den tid och i den ordning Kungl.

Maj:t föreskriver, ävensom

8) i den omfattning Kungl. Maj.t

eller länsstyrelse föreskriver, i öv­

rigt medverka vid taxeringsarbetet.

1 m o in. Till ledning vid allmän 1 m o m. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fas­ fastighetstaxering skall för varje fas­ tighet, med undantag för sådan, som tighet, med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller 4 kommunalskattelagen, av fastighe­ mom. kommunalskattelagen, av fas­ tens ägare utan anmaning avgivas tighetens ägare utan anmaning av­ deklaration (allmän f a s tig­ givas deklaration (allmän fas­ hets deklaration). Därest fas- tighetsdeklaration). Därest iighet innehaves av någon, som en­ fastighet innehaves av någon, som ligt 47 § kommunalskattelagen är att enligt 47 § kommunalskattelagen är anse såsom ägare eller är i ägares att anse såsom ägare eller är i äga­ ställe skyldig att erlägga skatt för ga­ res ställe skyldig att erlägga skatt rantibelopp för fastigheten, skall vad för garantibelopp för fastigheten, nu sagts om ägare i stället gälla så­ skall vad nu sagts om ägare i stäl­ dan innehavare. let gälla sådan innehavare. Allmän fastighetsdeklaration --------- fastställt formulär. Allmän fastighetsdeklaration --------- och anskaffningskostnader. År jordbruksfastighet--------- — eller innehavaren. Kungl. Maj :t må----------------- • statistiskt ändamål.

139 §. 1 m o m. Till ledning vid allmän 1 m o in. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skatte- fastighetstaxering skall lokal skatte­ myndighet avlämna de till myndig- myndighet avlämna de till myndig­ heten, enligt vad därom är särskilt heten, enligt vad därom är särskilt

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

stadgat, överlämnade lagfartsför- stadgat, överlämnade avskrifterna av teckningarna för tiden från och med lagfartsbevis för tiden från och med den 1 juli året näst före det, då all­ den 1 juli året näst före det, då all­ män fastighetstaxering senast ägde män fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas. då uppgiften skall avlämnas. Hypoteksinrättning skall--------------- -------skall avlämnas.

143 2 mom. Före sammanträde, var­ 2 in o m. Före sammanträde, var­ om i 144 § 1 mom. förmäles, har om i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grundval av landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § av­ de uppgifter, som jämlikt 139 § av­ lämnats, och de upplysningar, som lämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa un­ eljest kunna vinnas, verkställa un­ dersökning rörande fastigheternas dersökning rörande fastigheters all­ allmänna saluvärde å länets lands­ männa saluvärde. Länsstyrelsen bygd. Länsstyrelsen äger kalla lämp­ äger kalla lämpligt antal personer ligt antal personer med ingående med ingående kännedom om fastig­ kännedom om fastighetsvärdena att hetsvärdena att därvid tillhandagå därvid tillhandagå landskamreraren landskamreraren med upplysningar. med upplysningar. 144 §• 1 m o m. Senast den 15 augusti 1 in o in. Senast den 15 augusti året näst före det, då allmän fastig­ året näst före det, då allmän fastig­ hetstaxering skall äga rum, skola hetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordfö­ efter kallelse av länsstyrelsen ordfö­ randena i fastighetstaxeringsnämn- randena i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd, de leda­ derna, de ledamöter i fastighetstaxe­ möter i fastighetstaxeringsnämnd, ringsnämnd, som utsetts enligt 133 som av kommunalfullmäktige därtill § 1 mom. sjätte stycket, de ledamö­ utsetts enligt 133 § 1 mom. sjätte ter i sådan nämnd, som utsetts av stycket, de ledamöter i sådan landstingskommunens förvaltnings­ nämnd, som utsetts av landstings­ utskott, ävensom fastighetstaxeringskommunens förvaltningsutskott, ombuden sammanträda inför lands­ ävensom fastighetstaxeringsombu- kamreraren på en eller flera lämp­ den sammanträda inför landskamre­ liga orter för förberedande överlägg­ raren å en eller flera lämpliga orter ningar rörande tillämpningen av de för förberedande överläggningar rö­ allmänna grunderna vid den förestå­ rande tillämpningen av de allmänna ende allmänna fastighetstaxeringen; grunderna vid den förestående all­ och äger länsstyrelsen till dessa sam­ männa fastighetstaxeringen; och manträden kalla jämväl andra per­ äger länsstyrelsen till dessa samman­ soner, vilka på grund av sin verk­ träden kalla jämväl andra personer, samhet eller eljest kunna antagas vilka på grund av sin verksamhet el­ äga sakkunskap rörande fastighets­ ler eljest kunna antagas äga sakkun­ värdena inom länet eller ock särskilt skap rörande fastighetsvärdena inom rörande värdering av fastigheter. länet eller delar därav eller ock sär­ skilt rörande värdering av skogs­ mark och skog.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 161

Vid sådant sammanträde redogör Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat­ fastighetstaxering och för de slutsat­ ser beträffande fastigheternas all­ ser beträffande fastigheternas all­ männa saluvärde, som enligt hans männa saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa pri­ mening kunna dragas av dessa pri­ ser, så ock för övriga av honom kän­ ser, så ock för övriga av honom kän­ da förhållanden av beskaffenhet att da förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogs- upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar, ävensom, i den taxeringsanvisningar, ävensom i be­ mån så finnes erforderligt, förslag hövlig utsträckning upprättade för­ till särskilda anvisningar jämväl i slag till särskilda anvisningar i and­ andra hänseenden, såsom angående ra hänseenden, såsom angående för­ redovisningen av olika ägoslag, vär­ farandet vid bestämmande av olika desättning av övrig mark och bete å delvärden samt enhetliga grunder skogsmark samt enhetliga grunder för taxeringen av såväl jordbruks­ för taxeringen av annan fastighet fastighet som annan fastighet med med mera. Avser sammanträdet mera. Avser sammanträdet överlägg­ överläggning angående taxeringen ning angående taxeringen inom alle­ inom allenast viss del av länet, skola nast viss del av länet, skola redogö­ redogörelserna och förslagen däref­ relserna och förslagen därefter läm­ ter lämpas. pas, För sådana------------------------------- för taxeringen. 3 mom. Har förste taxeringsinten­ denten lämnat allmänna anvisning­ ar för taxeringsarbetets bedrivande, skall han ofördröjligen insända des­ sa till riksskattenämnden.

Sedan de av fastighetsprövnings- Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogs- nämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga taxeringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen anvisningar för fastighetstaxeringen kommit fastighetstaxeringsombudet kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxe- och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna tillhanda och in­ ringsnämnderna tillhanda och in­ nan nämnderna börja det egent­ nan nämnderna börja det egent­ liga arbetet, skall fastighetstaxe­ liga arbetet, skall fastighetstaxe­ ringsombudet, efter samråd med ringsombudet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angå­ förste taxeringsintendenten angå­ ende tid och plats, sammankalla ende tid och plats, sammankalla ordförandena och de av länsstyrel­ ordförandena och de av länsstyrel­ sen och landstingskommunens för- sen och landstingskommunens för­

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

valtningsutskott utsedda ledamöter­ valtningsutskott utsedda ledamöter­ na i fastighetstaxeringsnämnderna na i fastighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde även­ inom sitt verksamhetsområde även­ som de ledamöter i dessa fastighets- som de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 § taxeringsnämnder, som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket utsetts att del­ 1 mom. sjätte stycket utsetts att del­ taga i sådant sammanträde, till över­ taga i sådant sammanträde, till över­ läggningar rörande det förestående läggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggning­ taxeringsarbetet. Även andra leda­ arna bör uppmärksamhet ägnas åt möter i nämnderna få kallas om sär­ åtgärder för befordrande av likfor­ skilda skäl föreligga. Vid överlägg­ mig taxering samt åt spörsmål, som ningarna skall genomgång ske av fökunna förväntas vålla fastighetstaxe­ renämnda anvisningar, särskilt de ringsnämnderna svårigheter. däri angivna värdcringsgrunderna. Uppmärksamhet skall ägnas åt åt­ gärder för befordrande av likformig­ het och rättvisa i taxeringen samt åt lokala spörsmål, som kunna förvän­ tas vålla fastighetstaxeringsnämn­ derna svårigheter.

147 1 mom. Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxering sar­ betet inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt. Det åligger förste taxering sinten­ denten att övervaka fastighetstaxe­ ring snämndernas och fastighetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd. Fastighetstaxeringsnämndens ord­ 2 m o m.Fastighetstaxeringsnämn. förande åligger huvudsakligen: 1 dens ordförande åligger huvudsak­ ligen: 1) att tillhandahålla deklarations­ 1) att tillhandahålla deklarations­ blanketter samt meddela den som blanketter samt meddela den som därom framställer begäran erforder­ därom framställer begäran erforder­ liga upplysningar om honom ålig­ liga upplysningar om honom ålig­ gande deklarationsskyldighet och gande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande, sättet för dess fullgörande, 2) mottaga, ordna och granska 2) mottaga och granska deklara­ deklarationer, uppgifter och andra tioner, uppgifter och andra hand­ handlingar, lingar, 3) vidtaga åtgärder för felande 3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters deklarationers och andra uppgifters införskaffande, införskaffande, 4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968 163

5) kalla nämndens ledamöter till 4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete sammanträde, leda nämndens arbete samt vid sammanträdena föra ordet samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande, och vara föredragande, 6) ombesörja förandet av nämn­ 5) ombesörja förandet av nämn­ dens protokoll och längder samt öv­ dens protokoll samt övriga göromål riga göromål av expeditionell art, av expeditionell art, samt samt 7) avgiva yttranden i besvärsmål. 6) avgiva yttranden i besvärsmål. Vid fullgörande av honom åliggan­ Vid fullgörande av honom ålig­ de uppgifter må ordförande åtnjuta gande uppgifter må ordförande åt­ biträde av personal, som för sådant njuta biträde av personal, som för ändamål kan anvisas. sådant ändamål kan anvisas.

148 3 in o in. Förste taxeringsintenden- 3 m o m. Förste taxeringsintenten eller av honom beordrad tjänste­ denten eller av honom beordrad man äger närvara vid sammanträde tjänsteman äger närvara vid sam­ med fastighetstaxeringsnämnd till manträde med fastighetstaxerings­ fullgörande av vad honom åligger nämnd till fullgörande av vad ho­ enligt 172 §, jämförd med 59 §. nom åligger enligt 747 § 1 mom. Fastighetstaxeringsombud äger------ i besluten.

149 Vid fastighetstaxeringsnämndens Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföran­ första sammanträde skall ordföran­ den, innan taxeringsarbetet tager sin den, innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse början och i närvaro av fastighets­ ej mindre rörande av fastighets- taxering sombudet, avgiva noggrann prövningsnämnden fastställda en­ redogörelse för värderingsgrunder hetsvärden och övriga värderings- och andra anvisningar, som fastig­ grunder, såvitt distriktet berör, än hetspr övning snämnden fastställt och även rörande de köp av jordbruks­ som berör distriktet samt de slutsat­ fastighet inom distriktet, som före­ ser beträffande fastigheternas all­ kommit under tiden efter senaste männa saluvärde i orten, som enligt allmänna fastighetstaxering, samt de ordförandens mening kunna dragas slutsatser beträffande fastigheternas av priser som tillämpats vid fastig­ allmänna saluvärde i orten, som en­ hetsköp under tiden efter senaste ligt ordförandens mening kunna dra­ allmänna fastighetstaxering. Finnas gas av de vid dessa köp tillämpade inom distriktet jordbruksfastigheter priser. Finnas inom distriktet fastig­ med skog, skall i redogörelsen även heter med skog, bör i redogörelsen ingå upplysning rörande det virkes­ tillika lämnas upplysning rörande förråd, som i medeltal per hektar det virkesförråd, som i medeltal per finnes inom det område av länet, hektar finnes inom länet eller veder­ vari distriktet är beläget, samt vir­ börlig del därav, och dess fördelning kesförrådets fördelning på trädslags­ på trädslagsklasser och förrådsgrup- klasser, förrådsgrupper samt, i före-

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

per samt, i förekommande fall, träd- kommande fall, trädslag inom samslag ävensom rörande innehållet i ma område, övrigt av de lokala skogsiaxeringsanvisningarna. 151 §. Vad i-------------------------------- — beträffande fastighetstaxeringsnämnd. Beslut må —------------------ - ---------- ------ ifrågavarande taxering. Ordföranden har att i fastighets- Anser ordföranden att värde bort längden angiva det värde, han ansett åsättas annorlunda än fastighetsböra föreslås, i de fall, då fastighets­ taxeringsnämnden beslutat, skall taxering snämndens beslut utfallit på han på deklaration eller därvid fogad annat sätt. handling angiva det värde, han an­ sett böra åsättas, ävensom i proto­ kollet anteckna de fall, i vilka detta skett. Annan ledamot,--------------------------- - ---------------------- av protokollet. Av nämnden---------- - ----------—------- ------------------till protokollet.

152 §• Fastighetstaxeringsnämndens ar­ Fastighetstaxeringsnämndens ar­ bete bör taga sin början senast den bete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxerings­ 5 oktober året näst före taxerings­ året, dock att vad nu sagts icke har året. Arbetet skall vara avslutat se­ avseende å Stockholm. Arbetet skall nast den 25 mars under taxerings­ vara avslutat i länen senast den 25 året. mars och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret. Fastighetstaxeringsnämndens pre­ Fastighetstaxeringsnämndens pre­ liminära beslut om taxeringsvärden liminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ord­ förande ha tillställt lokal skattemyn­ dighet samtliga fastighetsdeklarationer för sådan längdföring, som avses i 150 § 2 mom. Sedan denna längdföring avslutats skall lokal skatte­ myndighet så snart det kan ske åter­ sända deklarationerna till ordföran­ den. Fastighetstaxeringsnämndens ord­ Lokal skattemyndighet skall se­ förande skall senast den 31 sist­ nast den 31 januari underrätta äga­ nämnda månad med allmänna pos­ re eller därmed likställd innehavare ten tillsända ägare eller därmed lik­ av skattepliktig fastighet om det för ställd innehavare av skattepliktig fastigheten preliminärt upptagna fastighet underrättelse om det för taxeringsvärdet. Underrättelsen skall fastigheten preliminärt upptagna även innehålla upplysning, att äga­ taxeringsvärdet. Underrättelsen skall ren eller innehavaren av fastigheten även innehålla upplysning, att äga­ äger senast den 25 påföljande feb­ ren eller innehavaren av fastigheten ruari till fastighetstaxeringsnämn-

Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968 165

äger senast den 25 påföljande feb­ dens ordförande avgiva skriftliga ruari till fastighetstaxeringsnämn- erinringar mot förslaget ävensom att dens ordförande avgiva skriftliga er­ särskild underrättelse om det slutli­ inringar mot förslaget ävensom att ga beslutet icke kommer att utsän­ särskild underrättelse om det slut­ das, därest erinringar icke avgivas liga beslutet icke kommer att utsän­ eller det preliminärt upptagna taxe­ das, därest erinringar icke avgivas ringsvärdet oförändrat fastställes. eller det preliminärt upptagna taxe­ Därjämte skall underrättelsen inne­ ringsvärdet oförändrat fastställes. hålla upplysning om vad som skall Därjämte skall underrättelsen inne­ iakttagas vid anförande av besvär hålla upplysning om vad som skall över fastighetstaxeringsnämndens iakttagas vid anförande av besvär beslut rörande taxeringen. över fastighetstaxeringsnämndens beslut rörande taxeringen. Sedan fastighetstaxering snämnden Sedan de i fastighetstaxeringsdipreliminärt åsatt fastigheterna i di­ strikt preliminärt åsatta taxerings­ striktet taxeringsvärden, skall fas- värdena blivit upptagna i fastighetstighetslängden under tio dagar viss längden skall denna, efter kungörel­ angiven tid på dagen hållas tillgäng­ se enligt 135 a § 5), under tio dagar lig inom kommunen å lämplig kom­ viss angiven tid på dagen hållas till­ munal expedition, med rätt för ägare gänglig inom vederbörande kommun eller därmed likställd innehavare av på lämplig kommunal expedition, fastighet inom distriktet att på sätt med rätt för ägare eller därmed lik­ och inom tid, som i nästföregående ställd innehavare av fastighet inom stycke stadgas, avgiva erinringar, distriktet att på sätt och inom tid, åliggande det ordföranden att sådant som i nästföregående stycke stadgas, i vederbörlig ordning kungöra. avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 25 feb­ ruari översända fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ord­ förande.

153 §. Sedan tiden---------- --------------------- ---------------- besluta härom. Nämndens beslut skola, där de Nämndens beslut skola, där de skilja sig från de preliminära beslu­ skilja sig från de preliminära beslu­ ten, antecknas i fastighetslängderna. ten, antecknas i protokollet. Utdrag av detta skall därefter tillställas lo­ kal skattemyndighet. Fastighetslängden underskrives, När taxeringarna slutligt fast­ sedan taxeringarna slutligt fast­ ställts skall fastighetstaxerings­ ställts, av fastighetstaxeringsnämn­ nämndens ordförande ofördröjligen dens ordförande och de ledamöter, meddela lokal skattemyndighet samt som utsetts att justera nämndens återsända fastighetslängden och fasprotokoll. tighetsdeklarationerna. Lokal skat­ temyndighet antecknar det slutliga beslutet i de fall då det skiljer sig från det preliminära i fastighets­ längden, och underskriver därefter längden.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

2 inom. Senast den 31 mars eller 2 m o in. Senast den 31 mars skall vad angår Stockholm den 21 juni fastighetstaxeringsnämndens ordfö­ skall fastighetstaxeringsnämndens rande till länsstyrelsen insända fas­ ordförande till länsstyrelsen insända tighetstaxeringsnämndens protokoll fastighetsdeklarationcrna och övriga och övriga handlingar. handlingar ävensom fastighetstaxe­ ringsnämndens protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver. 3 mom. Fastighetslängderna i 3 m o in. Fastighetslängderna i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola vara att tillgå för landskamre- skola i den ordning, Kungl. Maj:t raren, taxeringsintendent och fastig- föreskriver, offentligen framläggas hetsprövningsnämnden samt i den inom vederbörande kommun under ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, minst 14 dagar före den 15 maj un­ utom vad angår Stockholm, offent­ der taxeringsåret. ligen framläggas inom vederbörande kommun under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

155 §. (Denna paragraf har upphört att Kungl. Maj.t äger meddela de närgälla 1964.) mare föreskrifter angående fastighetstaxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förord­ ning innehåller.

160 §• 1 mom. Fastighetsprövnings- 1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat nämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 oktober under taxe­ senast den 31 oktober under taxe­ ringsåret, i Stockholm den 30 novem­ ringsåret. ber. 163 §. 1 m o in. Över beslut------- -— --------------- — vederbörande kommun. Besvären skola-------------- ---------------------prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna sei länen senast den 15 maj under nast den 15 maj under taxeringstaxeringsåret och året. i Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret. 172 §. Utöver vad----------------------- allmän fastighetstaxering: 1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. 2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§ ävensom 17—19 §§ med för taxemed för taxeringsnämnder och prov- ringsnämnder och prövningsnämnningsnämnder gemensamma bestäm- der gemensamma bestämmelser samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 167

melser samt med föreskrifter om med föreskrifter om riksskatte­ riksskattenämnden in. in., nämnden in. in., 2) 46 § angående----------------------- myndighet in. in., 3) 47—50 §§ angående gemen­ 3) 47 -50 §§ angående gemen­ samma bestämmelser rörande dekla­ samma bestämmelser rörande dekla­ rationer och andra uppgifter, dock rationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbö­ att samtliga ledamöter av fastighetsrande beskattningsnämnd, så ock taxeringsnämnd, så ock konsulent konsulent för taxering av vattenfalls- för taxering av vattenfallsfastighet fastighet äga deltaga i granskningen äga deltaga i granskningen av dekla­ av deklarationer och uppgifter, som rationer och uppgifter, som avläm­ avlämnats till ledning vid allmän nats till ledning vid allmän fastig­ fastighetstaxering, hetstaxering, 4) 59 och 72 §§ angående taxe­ ringsnämndernas verksamhet, 5) 123—125 §§----------- ------------viten, samt 6) 126—128 §§----------------------- särskilda föreskrifter.

173 §. 1 m o m. Bestämmelserna------------------ — skall iakttagas. 1) Vad i----------------------- av vattenfallsfastighet. 2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas 2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å skall hava avseende å de personer, som jämlikt 143 § de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar, för meddelande av upplysningar, de personer, som till sammanträ­ de personer, som till sammanträ­ de enligt 144 § 1 eller 2 mom. sär­ de enligt 144 § 1 mom. särskilt in­ skilt inkallats av länsstyrelsen eller kallats av länsstyrelsen eller till till sammanträde enligt 145 § inkal­ sammanträde enligt 145 § inkallats lats efter länsstyrelsens medgivande, efter länsstyrelsens medgivande, de ordförande i fastighetstaxe- de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kal­ ringsnämnd, som på vederbörlig kal­ lelse inställt sig till sådant samman- lelse inställt sig till sådant samman­ träde, varom förmäles i 144 1 eller träde, varom förmäles i 144 § 1 mom. 2 mom. eller 145 §, samt eller 145 §, samt de personer, som inställt sig på de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § and­ vederbörlig kallelse enligt 158 § and­ ra stycket. ra stycket. 3) Vad i----------------------- i fastighetsprövningsnämnd. 2 m o in. I 165 § 2 mom.----------------------- av Kungl. Maj :t. Angående gottgörelse av statsme­ del för verkställande av undersök­ ning, varom i 159 § förmäles, för­ ordnar Kungl. Maj.t. 174 §. Särskild fastighetstaxering verk- 1 mom. För särskild fastighetsställes inom varje lokalt taxerings- taxering skola finnas s ä r s k i ldistrikt av distriktets lokala taxe- da fastighetstaxering sringsnämnd. Dock må länsstyrelsen n ä in n d e r.

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

vid uppdelning av kommun i lokala Särskild fastighetstaxeringstaxerings distrikt förordna, att vid nämnds verksamhetsområde är särskild fastighetstaxering annan in­ särskilt fastighetstaxedelning skall tillämpas än som före- ringsdistrikt. Sådant distrikt skrives för årlig taxering i övrigt. skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro därtill, må dock två eller flera kom­ muner sammanföras till ett särskilt fastighetstaxering sdistrikt. Indelning i distrikt verkställes av länsstyrel­ sen senast den 30 november året näst före taxeringsåret. 2 m o m. Ordförande i särskild fastighetstaxering snämnd förordnas av länsstyrelsen i samband med in­ delning i särskilda fastighetstaxe­ ring sdistrikt. Därvid utses tillika eu person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden. Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december må­ nad för nästfoljande år. 3 m o m. Val av ledamöter i sär­ skild fastighetstaxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i den kommun där distriktet är beläget. Består sär­ skilt fastighetstaxerings distrikt av mer än en kommun, skall länssty­ relsen bestämma hur många ledamö­ ter som skall väljas inom de olika kommunerna. Antalet valda ledamöter i den sär­ skilda fastighetstaxeringsnämnden skall utgöra minst tre och högst åtta. Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, skall minst en ledamot väljas för varje kommun. För envar av de valda ledamöter­ na skall utses en suppleant. Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart under­ rätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda fastighetstaxerings­ nämnden och de valda. Vad i 6 § b mom. stadgas om be­ svär över val av ledamöter och supp­ leanter i taxeringsnämnd skall i till­ lämpliga delar gälla om besvär över val av ledamöter och suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968 169

Vad i denna förordning är stadgat 4 in o in. Vad i denna förordning rörande taxeringsnämndernas och är stadgat rörande taxeringsnämn­ prövningsnämndernas verksamhet dernas och prövningsnämndernas beträffande taxeringen för inkomst verksamhet beträffande taxeringen och förmögenhet, så ock för sådan för inkomst och förmögenhet, så ock taxering meddelade gemensamma för sådan taxering meddelade ge­ bestämmelser rörande deklarationer mensamma bestämmelser rörande och andra uppgifter ävensom före­ deklarationer och andra uppgifter skrifterna om riksskattenämnden, ävensom föreskrifterna om riksskat­ de särskilda föreskrifterna i 126— tenämnden, de särskilda föreskrif­ 128 §§ samt bestämmelserna om terna i 126—128 §§ samt bestäm­ viten i 123—125 §§ och om kostna­ melserna om viten i 123—125 §§ och der för taxeringsarbetet i 129 §, om kostnader för taxeringsarbetet i 130 § och 173 § 2 mom. skola äga 129 §, 130 § och 173 § 2 mom. skola motsvarande tillämpning med avse­ äga motsvarande tillämpning med ende å handhavandet av särskild avseende å handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån icke här fastighetstaxering i den mån icke nedan annorlunda stadgas. här nedan annorlunda stadgas.

177 1 in o in. Under de år, då särskild 1 m o in. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, har fastighetstaxering skall äga rum, har taxeringsnämnden att, så fort ske den särskilda fastiglietstaxeringskan, företaga sådan taxering. Nämn­ nämnden att, så fort ske kan, före­ den har därvid att för varje fastig­ taga sådan taxering. Nämnden har het, å vilken jämlikt 12 § 2 mom. därvid att för varje fastighet, på vil­ kommunalskattelagen nytt taxe­ ken jämlikt 12 § 2 mom. kommu­ ringsvärde skall sättas, besluta till nalskattelagen nytt taxeringsvärde vilket belopp det nya värdet skall skall sättas, besluta till vilket be­ upptagas. För övriga taxering un­ lopp det nya värdet skall upptagas. derkastade fastigheter skola näst­ För övriga taxering underkastade föregående års taxeringsvärden oför­ fastigheter skola nästföregående års ändrade upptagas. taxeringsvärden oförändrade uppta­ gas. Taxeringsnämnden har jämväl att Den särskilda fastighetstaxeringspröva hos nämnden gjorda fram­ nämnden har jämväl alt pröva hos ställningar om sådant särskilt angi­ nämnden gjorda framställningar om vande av värden å olika i taxerings­ sådant särskilt angivande av värden enhet ingående fastigheter eller de­ på olika i taxeringsenhet ingående lar av fastigheter, varom i 8 § sista fastigheter eller delar av fastigheter, stycket kommunalskattelagen för- varom i 8 § sista stycket kommunal­ mäles. skattelagen förmäles. 2 m o m. För varje lokalt taxe- 2 in o in. För varje särskilt fas­ ringsdistrikt eller, om sådant distrikt tighet staxering sdistrikt eller, om så­ består av mer än en kommun, för dant distrikt består av mer än en varje kommun skall föras en längd kommun, för varje kommun skall över taxeringen av fastigheter (f a s- lokal skattemyndighet föra en längd tighetslängd). De beslutade över taxeringen av fastigheter ( f a staxeringarna skola upptagas i läng­ tighetslängd). De beslutade den. För varje fastighet, som taxe- taxeringarna skola upptagas i läng-

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

ras, angivas taxeringens belopp och den. För varje fastighet, som taxe­ namnet å den som vid taxeringsårets ras, angivas taxeringens belopp och ingång varit ägare till fastigheten. namnet på den som vid taxerings­ årets ingång varit ägare till fastig­ heten. 3 m o m. Har taxeringsnämnden 3 m o m. Har den särskilda fasåsatt fastighet nytt taxeringsvärde tighetstaxeringsnämnden åsatt fas­ eller jämlikt 8 § sista stycket kom­ tighet nytt taxeringsvärde eller jäm­ munalskattelagen, med avvikelse likt 8 § sista stycket kommunalskat­ från vad som under nästföregående telagen, med avvikelse från vad som taxeringsår varit gällande, fördelat under nästföregående taxeringsår taxeringsvärde å olika i taxerings­ varit gällande, fördelat taxerings­ enhet ingående fastigheter eller de­ värde på olika i taxeringsenhet in­ lar av fastigheter eller har taxerings­ gående fastigheter eller delar av fas­ nämnden avslagit framställning om tigheter eller har nämnden avslagit vidtagande av nu omförmäld taxe­ framställning om vidtagande av nu ringsåtgärd, skall underrättelse om omförmäld taxeringsåtgärd, skall taxeringsnämndens beslut sändas underrättelse om nämndens beslut till fastighetens ägare eller därmed sändas till fastighetens ägare eller likställd innehavare ävensom, därest därmed likställd innehavare även­ annan än ägaren eller innehavaren som, därest annan än ägaren eller är skyldig att erlägga skatt för ga­ innehavaren är skyldig att erlägga rantibelopp för fastigheten, till den­ skatt för garantibelopp för fastighe­ ne. ten, till denne. Om sådan----------------------- motsvarande tillämpning. 4 m o m. Samtliga ledamöter av 4 m o m. Samtliga ledamöter av taxeringsnämnd må deltaga i gransk- särskild fastighetstaxeringsnåmnd ningen av särskild fastighetsdeklara- må deltaga i granskningen av sär- granskningen av tion. skild fastighetsdeklaration.

178 §. 1 m o m. Taxering, som till följd 1 in o in. Taxering, som till följd av prövningsnämnds beslut tillkom­ av prövningsnämnds beslut tillkom­ mit eller blivit fastställd annorlunda mit eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall än den särskilda fastighetstaxeantecknas i vederbörlig fastighets- ringsnämnden bestämt, skall anteck­ längd. nas i vederbörlig fastighetslängd.

179 1 m o m. Över beslut av taxerings­ 1 in o m. Över beslut av särskild nämnd rörande särskild fastighets­ fastighetstaxeringsnämnd må besvär taxering må besvär anföras hos anföras hos prövningsnämnden i prövningsnämnden i länet länet 1) av ägare eller därmed likställd 1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fas­ innehavare av fastighet, såvitt fas­ tigheten rörer, tigheten rörer, 2) av vederbörande kommun, 2) av Aederbörande kommun, samt samt 3) av taxeringsintendent. 3) aAOaxeringsintendent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 171

1 in o m. Besvär över —■ ------------ ■------------av honom. Besvär till kammarrätten må en­ Besvär till kammarrätten må en­ dast innefatta fullföljande helt eller dast innefatta fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. framställt hos prövningsnämnden. Har denna ändrat taxeringsnämnds Har denna ändrat särskild fastigbeslut utan att yrkande därom fram­ hetstaxeringsnämnds beslut utan att ställts av klaganden, må besvären yrkande därom framställts av kla­ till kammarrätten icke innefatta ganden, må besvären till kammar­ längre gående yrkande än taxering­ rätten icke innefatta längre gående ens bestämmande i enlighet med yrkande än taxeringens bestämman­ taxeringsnämndens beslut. de i enlighet med den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens be­ stämmelser gäller dock dessförinnan i fråga om åtgärder, som behövs för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

4:o) Fastighets taxeringskommittéernas förslag till förordning om ändring

i förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet (nr 357)

Härigenom förordnas, att 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Då framställning, som i 4 § sägs, Då framställning, som i 4 § sägs, inkommit till där omförmäld myn­ inkommit till där omförmäld myn­ dighet, skola vid framställningen fo­ dighet, skola vid framställningen fo­ gas dels utdrag av senast upprättade gas dels utdrag av senast upprättade fastighetslängd i vad fastigheten an­ fastighetslängd i vad fastigheten an­ går dels ock den rörande fastigheten går dels ock den rörande fastigheten senast avlämnade fastighetsdeklara- senast avlämnade fastighetsdeldarationen, där denna är för myndighe­ tionen, där denna är för myndighe­ ten tillgänglig. Har det fastigheten ten tillgänglig. Har det fastigheten senast åsatta taxeringsvärdet änd­ senast åsatta taxeringsvärdet änd­ rats efter besvär över fastighetspröv- rats efter besvär över fastighet sprövningsnämndens eller länsprövnings- ningsnämndens eller prövningsnämndens beslut, skall jämväl av- nämndens beslut, skall jämväl av­ 1 Senaste lydelse av 5 § se 1943:858, av 6 § se 1957:69 samt av 10 och 13 §§ se 1964:799.

172 Kungl. May.ts proposition nr 15'i år 1968

skrift av det i anledning av besvären skrift av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas fram­ meddelade utslaget biläggas fram­ ställningen. Handlingarna skola där­ ställningen. Handlingarna skola där­ efter ofördröjligen överlämnas till efter ofördröjligen överlämnas till ordföranden i fastighetstaxerings- ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastig­ nämnden för det distrikt, där fastig­ heten är belägen, eller, om denna heten är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i vederbörande lokala ordföranden i den särskilda fastigtaxeringsnämnd; och åligger det ord­ hetstaxeringsnämnden; och åligger föranden att skyndsamt ombesörja det ordföranden att skyndsamt om­ den utredning, som för framställ­ besörja den utredning, som för ningens prövning anses erforderlig. framställningens prövning anses er­ forderlig.

Efter förberedande behandling, Efter förberedande behandling, som i 5 § sägs, skali ärendet anmä­ som i 5 § sägs, skall ärendet anmä­ las vid sammanträde med fastighets- las vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden eller, om denna taxeringsnämnden eller, om denna avslutat sin verksamhet, hos taxe­ avslutat sin verksamhet, hos den ringsnämnden, som för ändamålet särskilda fastighetstaxeringsnämnmå sammanträda jämväl efter det den, som för ändamålet må samman­ dess arbete i övrigt avslutats. Det träda jämväl efter det dess arbete i åligger nämnden att efter sorgfällig övrigt avslutats. Det åligger nämn­ prövning föreslå preliminärt taxe­ den att efter sorgfällig prövning föringsvärde för fastigheten. resla preliminärt taxeringsvärde för fastigheten. Nämndens beslut ----till protokollet. Protokollet skall - — prövningsnämndens kansli.

10 §. Beslut om----------------------- finnes infört. Underrättelse om gällande preli­ Underrättelse om gällande preli­ minära taxeringsvärden skall tillika minära taxeringsvärden skall tillika årligen av överståthållarämbetet och årligen av länsstyrelserna lämnas länsstyrelserna lämnas ordförande­ ordförandena i fastighetstaxerings­ na i fastighetstaxeringsnämnderna nämnderna eller de särskilda fastig­ eller de lokala taxeringsnämnderna, hetstaxeringsnämnderna, envar så­ envar såvitt angår fastigheter inom vitt angår fastigheter inom nämn­ nämndens distrikt. Sådan underrät­ dens distrikt. Sådan underrättelse telse skall avsändas, de år då allmän skall avsändas, de år då allmän fas­ fastighetstaxering äger rum, före ja­ tighetstaxering äger rum, före ja­ nuari månads utgång och övriga år nuari månads utgång och övriga år senast den 15 februari. senast den 15 februari.

13 §• Ordförande i fastighetstaxerings- Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd nämnd eller i särskild fastighetsså ock av överståthållarämbetet eller taxeringsnämnd så ock av länssty-

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968 173

länsstyrelse förordnad ledamot i så­ relse förordnad ledamot i sådan dan nämnd må för på honom an­ nämnd må för på honom ankom­ kommande göromål enligt denna mande göromål enligt denna förord­ förordning, där så finnes skäligt, åt­ ning, där så finnes skäligt, åtnjuta njuta särskild ersättning av stats­ särskild ersättning av statsmedel medel med belopp, som efter förslag med belopp, som efter förslag avav överståthållarämbetet eller läns­ länsstyrelsen bestämmes av fastigstyrelsen bestämmes av fastighets- hetsprövningsnämnden eller prövprövningsnämnden eller länspröv- ningsnämnden under iakttagande av ningsnämnden nnder iakttagande av de särskilda föreskrifter rörande de särskilda föreskrifter rörande dis­ disposition av medel för ändamålet, position av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt med­ Kungl. Maj :t må finna nödigt med­ dela. Om ersättning till sakkunnig, dela. Om ersättning till sakkunnig, som biträtt vid uppskattningen, gäl­ som biträtt vid uppskattningen, gäl­ ler vad i 129 § 3 och 5 mom. taxeler vad i 129 § 3 och 5 mom. taxe- ringsförordningen sägs. Av lands­ ringsförordningen sägs. Av landsting ting eller kommun vald ledamot i eller kommun vald ledamot i beskatt- fastighetstaxeringsnämnd eller sär­ ningsnämnd, som deltagit i samman­ skild fastighetstaxeringsnämnd, som träde enligt 6 §, må uppbära ersätt­ deltagit i sammanträde enligt 6 §, ning efter vad i 130 § taxeringsför- må uppbära ersättning efter vad i ordningen är stadgat. 130 § taxeringsförordningen är stad­ gat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.