('med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922',)

Kungl. Majds proposition Nr 214. 1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922; given Stockholms slott den 18 mars 1921. : , ly -juli - U .> • •. .. : - Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214.) 1

2 Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

Förslag

till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

1 §• Allmän taxering av fast egendom skall verkställas under år 1922. Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2—10 §§ här nedan med därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4 och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning hörande särskilda anvisningar tinnes stadgat. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 års all­ männa fastighetstaxering är särskilt stadgat.

2 §• Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

3 §•

Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevillningsförordningen, äger icke rum.

4 §• Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an­ vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål. Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 214. 3

skogsbruk med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras så­ som jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan fastighet. Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jord­ bruksfastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri taxeras såsom annan fastighet. (Se vidare anvisningarna).

5 §.

Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är: a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret sär­ skild redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastighets­ register såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga; b) del av fastighet, som under aj omförmäles, där fastighetsdelen antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt; c) frälseränta samt i jord- eller fastighetsregistret särskilt upp­ taget fiskeri; d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark; e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, samt vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet; f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift sam­ fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas. Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings­ enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upp­ tagas till beskattning inom värjo sådant område. (Se vidare anvisningarna).

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

6 §■ Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet). Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som de kunna an3es äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, värde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget. Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå. (Se vidare anvisningarna).

7 §.

Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid 1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen därefter lämpas. <

8 §• Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, bestämmas, nämligen: för jordbruksfastighet: a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inräk­ nat, och övrig till fastigheten hörande mark; b) skogs värde, varmed förstås värdet av växande skog; samt c) tomt- och industrivärde, varmed förstås det värde, som mark kan äga utöver jordbruksvärde på grund därav att den lämpligen kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt; för annan fastighet: a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå befintliga träd och anläggningar;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. o b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver mark­ värdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, träd­ gårdsanläggningar och dylikt. (Se vidare anvisningarna).

9 §• , 1 • i U./ i' '. '/•; •• t- ‘ .'.•*£» ••i.*» - ••• : -■ Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor. Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges. ♦ ; 1 ‘

10 §.

Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast egendom med fideikommissrätt eller stadgad åboräit, samt innehavare av så kallad ofri tomt i stad.

11 §•

Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av 1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.

12 §.

I samhälle, där byggnadsskatt jämlikt förordningen den 19 no­ vember 1920 utgår, skall, därest av sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar, taxeringsvärdet å annan fastighet än jordbruksfastighet skolat nedsättas, därest ej allmän fastighetstaxeriug ägt rum, sålunda nedsatt värde, be­ räknat enligt de i bevillningsförordningen stadgade grunder, särskilt

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2H.

Anvisningar.

Vid 4 §.

Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan, huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jord­ bruksfastighet eller såsom annan fastighet utan beror detta av använd­ ningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för in­ dustriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomt­ område, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ända­ mål tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruks­ fastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst område av eu jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v. För att fast egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras, att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omstän­ digheten att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bo­ staden är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommar­ nöje, och dylikt. Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, medför icke detta förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastig­ het. Aro å egendomen uppförda byggnader eller andra inrättningar för förädlingsindustrin såsom fövaltare- ech arbetarbostäder, sågverk, träsliperi och dylikt, skola visserligen dessa byggnader med anlägg­ ningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.

Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig, bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks­ fastighet eller annan fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 7

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs­ mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt­ odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till­ sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall däremot icke hänföras 'till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen­ domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamå., egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter, och dylikt. Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkningav potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, vara jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier, driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till­ verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. A andra sidan anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkningav potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädling av in­ köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkningav tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets binäringar. Å egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan­ tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om­ fattning.

Vid 5 §. I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet) uppställes till eu början såsom regel, att varje kameral enhet är taxerings­ enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för­ stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom laga förrättning delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan del vara taxeringsenhet. Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighets­ registret redovisade uppdelningen, äga rum. 1 sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör taxeringsenhet. Detsamma gäller om del av fastighet upplåtits till annan för själv­ ständigt, mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempel­ vis torp, därå jordbruket av torpinnehavaren självständigt bedrives, anses såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan uteslutande eller huvud­ sakligen utgår i dagsverken. Om däremot självständigt jordbruk icke bedrives av torpirinehavaren, såsom fallet i allmänhet är i fråga om s. k. stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser, där torpet väsent­ ligen är att anse såsom bostadslägenhet, bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. År upplåtelsen av tillfällig art, så att det upp­ låtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i brukningsavseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, före­ ligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre område som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet. Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rättsligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadigvarande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempel­ vis utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. 1 övrigt torde stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visser­ ligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med trädgårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk. Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214. 9 stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd med bostadshns till uthyrning och till andra hälften användes för någon industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sam­ manhängande område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom eu förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr­ ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts. Likaså må allenast ett , särskilt för sig nyttjat område kunna anses före­ ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse, av samme företagare drivas å ett sammanhängande område. Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende­ rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna­ derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara taxeringsenhet. 1 sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt taxerade.

Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra tillsammans bilda taxeringsenhet. Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvalt­ ningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningstörordningen är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 181 höft. (Nr 214.) 2

10 Kungl. Maj ds proposition Nr 214. städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock). Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån. Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter, som tillhöra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna var för sig till­ förlitligen bedömas. Detta inträffar då fastigheterna ligga i oskift sam­ fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fäll lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut­ nyttjande, att det knappast låter sig göra att med tillförlitlighet angiva, vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Under­ stundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala enheterna uppkomma även av annan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet.

Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt be­ stämmelserna under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet, varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.

Det kan inträffa, att en taxeringsenhet är fördelad på olika admi­ nistrativa områden, inom vilka menighet äger beskattningsrätt, eller att en del av taxeringsenheten faller inom och en annan de! utom särskilt sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet. Administrativa områden, som här avses, äro stad, köping, municipalsamhälle, landskommun, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika admi­ nistrativa områden, måste taxeringsvärdet i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxerings­ enheten läggas det värde, som med hänsyn till dess storlek och be­ skaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt. Förutsättning för att en upp­ delning av taxeringsvärdet skall vidtagas är emellertid, att fastighetens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 11

uppdelning på olika administrativa områden är grundad på jordeboken eller annat i laga ordning meddelat beslut, t. ex. föroidnande om municipalsamhälle, skoldistrikt eller dylikt. Där sådan i laga ordning med­ delad bestämmelse om fastighetens samhörighet med olika admini­ strativa områden saknas och blott en geografisk oregelbundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken såsom enhet upptagen fastighet har äo-a enklaverad inom annat administrativt område eller sträcker sig över gräns mellan sådana områden, där är fastigheten att anse såsom. i sin helhet tillhörande det administrativa område, i vilket den enligt jorde­ bok eller annat behörigt förordnande skall ingå, och någon uppdelning av värdet ifrågakommer då icke.

Vid 6 §. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) för­ stås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan ha\a påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som inga­ lunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan fölanledas a\ vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets­ marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter in­ verkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats an­ gående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fäll för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling. Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda föriingad. Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och däi så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxerings­ myndigheten vid taxeringsvärdets asättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.

12 Kungl. Majt:s proposition Nr 214.

I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden , som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.

_ 'V id värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för­ hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom beträffande jordbruksfastighet: fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållanden; ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhallanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller är vanhävdad och förfallen; ^byggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt göda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga; särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig­ heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt­ marker, fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras; servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller last för fastigheten; med mera sådant; beträffande annan fastighet: fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjlig­ heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in­ skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastig­ het, upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v. markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 13

om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.; servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller last för fastigheten; med mera sådant.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk­ tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till grund för beräknande av räntans belopp. Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före­ komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden antecknas.

Vid 8 §. 1 jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk. Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg­ nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad. drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, även­ som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binäringar.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark. Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs­ mark. Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord­ bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till­ växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg­ ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark, som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under­ stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärd ig fyndighet grundlägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och indu­ strivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaffenhet att böra taxeras såsom annan fastighet. Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord­ bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp­ skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före­ liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde­ sättningen. Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär­ skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så­ dant i längden angivas.

A id uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings­ myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid 6 § angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts marken vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på grund av för­ ordningen den 28 maj 1920. År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 1*> fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even­ tuellt parkvärde. Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. I allmänhet lärer å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före­ komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg­ nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Men om å fastigheten finnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis en] mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, böi särskilt värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Instruktion

för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog*.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga. I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt. Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala av­ kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång därå faktiskt föreligger eller ej. Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm­ sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande. Finnes å hagmark eller betesmark skog, som kan inverka å värde­ sättningen av egendomens växande skog, bör marken uppskattas såsom skogsmark, varefter betesvärdet tillägges. Om åter å hag- eller betes­ marken betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av un­ derordnad betydelse, bör marken icke upptagas såsom skogsmark. Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, må, även om den kan anses lämpa sig för skogsproduktion, dock icke upp­ tagas såsom skogsmark, så framt den ej redan blivit föremål för skogs­ odling eller är för skogsprodukt^ ändamål avsedd. 3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår statens och andra allmänna skogar efter därom av domän styrel sen med­ delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus-

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 214. 17

hållningsplaner. efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara­ tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas. 4. Ben normala årliga v irkesav kast ning e n uppskattas i kubikmeter fast mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet). Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet, som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitetsklasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp­ skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt. 5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkesavkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en­ ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste åtta åren i genomsnitt varit å orten gällande. . Finnes för skogen i fråga ordnad bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före­ kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam­ mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast. 6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och %ggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till un­ derlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4 och 5 angivna uppskattningar. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (AV 214.) 4

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade normala av­ kastningen. I sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den­ samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års­ avkastningen. I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I, som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark­ värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som ra­ tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v.' av det normala (re­ lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke tidvis medgiva större avverkning eller uttagandet av dyrbarare dimen­ sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm­ kas skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). För skogar med i god hushållningsplan fastställd av­ verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom normal skogstillgång. För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt

Knngl. Maj.ts proposition Nr 214. 19

från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga, dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstillgången skall vara att räkna som normal.

C) Förberedande åtgärder.

8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan läm­ nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav­ kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande skogen i fråga kunna finnas hos domän styrelsen tillgängliga, och de ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hushållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen höra vid be­ räkningen frångås, exempelvis om hushållningsplanen anses mindre till­ fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep­ tember 1921. 9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas. Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921. 10. Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns­ styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de genomsnittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den relativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande de delar av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxeringsgrunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- eller andra transportkostnader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman­ trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet, skola redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella anvisningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci­ ella anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnämnderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda­ hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. » På sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därefter vederbörande nämnd att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de all­ männa och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd, har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet, relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens sluten­ het m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 214. 21

i markens samt den växande skogens värde per liektar vid olika avkastniugsförmåga och virkespris.

stil) angiver markvärde, nedre raden (med kursiv stil) angiver virkesvärde.

normala avkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet) j

1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.o 4.5 5.o 5.5 6.0 6.5 7.0

otvär<

kbm.

kvärde samt virkesvärde vid normal skogslillgang , kronor per hektar anor.

15 16!

i

3 4 6 7 8 9 10 11 12 13| 17 18

15 21 26 31 36 41 46 51 56 62 67 72 77' 82 ! 11 13 16 18 20 22 25 27! 29 31 34; 36 j 2 7 9

51 62 82 92 103 113 123 133 144 154 164

31 41 72 20 24 27 30 34 37 40' 44 47; 51 54 3 10 13 17

62 92 108 123 138 154 169 185 200 215 231 246

46 77 13 i 18 22 27 31 36 40 45 49 54 58 63 67 72 4

123 144 164 185 205 226 246 267 287, 308 328

62 82 103

62 67 Ti 79 84 90j 5 17 22 28 34 39 45 51 56

103; 128 154 179 205 231 256 282 308 333 359 384 410

77 101 108!

34 40 47 54 61 67 74 81 88 94 20 27 92 154 185 215 246 277 308 338 369 400 431 461 492 723 87 94 102 110! 118| 126j 7 24 31 39 47 55 63 71 79 179 215 251 287 323 359 395 431 466 502, 538 574

108 144

72 81 90 99 108 117 126; 135 144 8 27 36 45 54 63

205 246 329 369 410 451 492 533 574 615 656

123 164 287 1521 162|

9 30 40 51 . 61 71 81 91 101 in 121 132 142:

323 369 415 461 508 554 600 646 692 7 38 138 185 231 277 56 67 79 90 101 112 124 135 146 157 169 180 10 34 45 308 359 410 461 513 564 615 666 718 769 ; 820.

154 205 256

62 74 87 99 in 124 136 148 161! 173 186: 198:

11 37 49 395 451 507 564 620 677 733 789. 846 902

169 226 282 338

108 121 135 148 162 175 189 202; 216; 12 40 54 67 81 94

185 246 308 369 431 492 554 615 677 738 850 86 1 923 984

161 175 190 205I 219! 234! 13 44 58 73 88 102 117 132 146 400 466 533 600 666 733 800 866 933 1000 1 066

200 267 333

205 2201 236 j 252!

14 47 63 79 94 no 126 142 157 173 189

359 431 502 574 646 718 790 861 933 1 005 ! 077 1148

215 287

169 186 202 219 236 253 270! 15 51 67 84 101 118 135 152 384 461 538 615 692 769 846 923 1 000 1 077 ! 153 1 230

231 308

90 108 126 144 162 180 198 216 234; 252 270 288! 16 54 72 410 492 574 656 738 820 902 984 1 0661148 ! 230 1 312

246 328

153 172 191 210 229 249, 268 287 306! 17 57 76 96 115 134

610 697 784 871 959 1 046 1133 1220 13071394

261 349 436 523

202 ! 223 243 263; 283 304* 1 3241 18 61 81 101 121 142 162 | 182

554 646 738 830 923 1 015 1107 1200 1 292 l 384 1 476

277 369 461

1 85 2781 299 321 342! 64 107 128 150 , 171 192 214 235| 2o6 19

584 682 779 974 10711169 12661 364 1 4611 558

292 390 487 877 202 225' 247| 270 292! 315 337' 3601 20 67 90 112 135 157 180

513 615 718 820 923 1025 1128 1 230 1 333 1 435 1 538 1 640

308 410

189 213 236! 260; 283 307 331 354 1 378i 21 71 94 118 142 165

754 861 969 10771184 1 292 1 399 1 507 1 615 1 722

323 431 538 646

198 223 247i 272! 297 322, 346 371 396' 22 74 99 124 148 173

9021015 112812411 353 1 4661 579 16921804

338 451 564 677 789

207 1 233 259 285 310 336 362 388 414' 23 78 103 129 155 181 825 943 1061 1179 1 297 1 415 1 5331 651 i 769 1 886

354 472 590 707

21< 270! 297! 324 351 378 405 432{ 24 81 108 135 162 189 243

861 984 1 lOi 1230 1 353 1 476 1 599 1 722 1 845 1 968

369 492 615 738

225| 253 2811 309, 337 366 394 422! 450! 25 84 112 141 169 197

19222050

384 513 641 763 897 1 025 115cU 282 1 410 1 538 1 666 1 794

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214,

Tabell II, för bedömande av normala skogstillgångens storlek å olika boniteter.

Om- Massa­ V i r k e s a v k a s t n i n g per hektar i kubikmeter tilltid växt 0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.o 5.6 6.0 6.5 7.0 7.5 8.0 År

X

Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter

60 5.0 10

no

20 30 40 50 60 70 80 90 100 120 130 140 150 160 80 3.7 14 27 41 54 68 81 95 108 122 135 149 162 176 189 203 216 100 3.0 17 33 50 67 83 100 117 133 150 167 183 200 217 233 250 267

_

120 2.4 21

42 63 83 104 125 146 167 188 208 229 250 271 292 _

140 2.0 25 50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 — — —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 23

Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1922.

Extrakt ur tabell I och II.

Virkes- Markens normala avkastningsförmåga per hektar avkasti kubikmeter fast mått (bonitet) ningens

genom­ Anvisningar snittliga 0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.o

rotvärde

per kbm. Markvärde samt virkesvärde vid normal sko g stilig dna

Kronor Kronor per hektar

7 13 20 27 34 40 47 54 61 67 Markvärde

31 62

92 123 154 185 215 246 277 308 Virkesvärde Dyra drivnings- och flott-'

6

ningsförhållanden; hu-\

8 16 24 31 39 47 55 63 71 79 Markvärde 7 vudsakligen klena di­

36 72 108 144 179 215 251 287 323 359 Virkesvärde mensioner kunna produceras.

9 18 27 36 45 54 63 72 81 90 Markvärde 8

41 82 123 164 205 246 287 328 369 410 Virkesvärde

10 20 30 40 51 61 71 81 91 101 Markvärde

46 92 138 185 231 277 323 369 415 461 Virkesvärde Medelgrovt virke och me­

11 22 34 45 56 67 79 90 101 112 Markvärde ,10 delgoda avsättning sför­ 51 103 154 205 256 308 359 410 461 513 Virkesvärde

hållanden.

12 25 37 49 62 74 87 99 in 124 Markvärde 11

56 113 169 226 282 338 395 451 507 564 Virkesvärde

13 27 40 54 67 81 94 108 121 135 Markvärde 12

62 123 185 246 308 369 431 492 554 615 Virkesvärde Göda eller utmärkta av-

15 29 44 58 73 88 102 117 132 146 Markvärde sättning sförhållanden; 13 grovt , dyrbart virke kan

67 133 200 267 333 400 466 533 600 666 Virkesvärde

16 31 47 63 79 94 no 126 142 157 Markvärde 14

72 144 215 287 359 431 502 574 646 718 Virkesvärde

Kubikmeter per hektar

•

Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt) fordras vidstående ungefärliga virkes-

17 33 50 67 83 100 117 133 150 167 förråd per hektar för att få full avkastning (normal skogstillg&ng).

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Exempel:

Exempel: Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden 40 hektar, därav 10 hektar åker och tomtmark samt 30 hektar skogsmark. Åker och tomtmark hava ansetts böra uppskattas efter ett enhetsvärde av 1,000 kronor per hektar, alltså till 10,000 kronor. Med hänsyn till skogens läge och normala avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran 12 och bonitetssiffran 3 ansetts kunna användas, vadan markvärdet per hektar enligt hjälptabellen blivit beräknat till 81 kronor och således markvärdet å hela arealen till 2,430 kronor. Detta belopp skall ingå i jordbruksvärdet, som alltså blir 12,430 kronor, utjämnat till 12,400 kronor. .Den relativa skogstillgången har ansetts motsvara 0.8 av normal skogstillgång. Då enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar vid normal skogstillgång skolat utgöra 369 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens värde per hektar 369 x 0.8 = 295 kronor eller således sammanlagt för hela arealen 8,850 kronor, som utjämnas till 8,800 kronor. Hemmanets hela taxeringsvärde har alltså uppskattats till 21,200 kronor, att upptagas såsom jordbruksvärde med 12,400 kronor och såsom skogsvärde med 8,800 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna: 12; 3; 0.8.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författ­ ningssamling.

Kungl. Majds proposition Nr 214. 25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1921.

N ärvarande: Statsministern VON S ydow , ministern för utrikes ärendena greve W rangel , statsråden E ricsson , D ahlberg , M urray , E lmquist , M alm , B ergqvist , H ammarskjöld , E keberg , H ansson , B eskow .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anförde:

1920 års riks­ Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag dagsskrivelse. med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte inom riksdagen väckta motioner har riksdagen i skrivelse den 23 juli 1920 (nr 444) anhållit, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande av de synpunkter, som i riksdagens andra särskilda utskotts i skrivelsen återgivna utlåtande i särskilda avseenden framhållits, dels föranstalta om särskild och skynd­ sam, förnyad utredning av frågan om den kommunala beskattningen av skog med aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av säkra och stadigvarande skattekällor, å andra sidan av angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk, därvid borde tagas i övervägande, huruvida och i vad mån den kommunala skogsbeskattningen skulle ske i form av en fastighetsskatt grundad på skogsmarkens värde jämte inkomstskatt eller skogsaccis i sammanhang med skogens avverkning, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen kunde för­ anleda, dels ock föranstalta om skyndsam utredning angående ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt riks­ dagens mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års riks­ dag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Frågan om igångsättande av dessa utredningar anmäldes inför 1920 års skogsbeskatt- Kungl. Maj:t den 25 september 1920. Därvid yttrade dåvarande chefen ning skom­ för finansdepartementet, att, vad utredningen om den kommunala be- mitté. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 käft. (Nr 214.) 4

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

skattningen av skog beträffade, syntes densamma vara av så omfattande beskaffenhet, att den icke kunde väntas färdig i tillräckligt god tid för att föreläggas 1921 års riksdag. För denna utredning borde en kom­ mitté förordnas. Vad beträffade den andra äskade utredningen, vars resultat enligt riksdagens hemställan skulle föreläggas 1921 års riksdag, avsåge den två väsentligen skilda frågor, nämligen dels frågan om beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, dels frågan om uppskattning av fast egendoms värde. Av riksdagens skrivelse syntes framgå, att, vad det sistberörda spörsmålet anginge, de största svårigheterna enligt riksdagens mening förelåge i avseende å uppskatt­ ning av värde å skog. Uppenbarligen ägde denna fråga det intimaste samband med frågan om det definitiva ordnandet av den kommunala skogsbeskattningen i dess helhet. Det syntes därför lämpligt, att ut­ redningen härvidlag anförtroddes åt den kommitté, åt vilken torde böra uppdragas att utreda frågan om den kommunala skogsbeskattningen i allmänhet. Då det å andra sidan läge i sakens natur, att, såsom riks­ dagen syntes hava förutsatt, frågan om uppskattningsgrunder för såväl skog som annan fast egendom upptoges i ett sammanhang, borde sagda kommitté erhålla en sådan sammansättning, att inom densamma funnes representerad sakkunskap på hela detta område. En särskild utredning borde däremot föranstaltas angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt riksdagens mening borde verkställas under år 1922. Att verkställa denna utred­ ning borde uppdragas åt särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga. I den mån sådant av arbetets beskaffenhet påkallades, borde samråd äga rum mellan förut berörda kommitté och nämnda sak­ kunniga. I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Ivungl. Maj:t samma dag utse en kommitté med uppdrag att, i anslutning till vad riksdagen därom anfört, verkställa dels utredning av frågan om den kommunala beskattningen av skog och dels utredning angående ändrade grunder för uppskattning av fäst egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl. Maj:t- avgiva det förslag, vartill utredningarna kunde föranleda, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigade chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga att, i anslutning till vad riksdagen i äm­ net anfört, inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisa­

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214. 27

tion och taxeringsförfarandet, avsedda att lända till efterrättelse vid all­ män fastighetstaxering år 1922. Till ordförande i nämnda kommitté förordnades presidenten i kammarrätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter i kommittén kammarrättsrådet John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath Eiserman, professorn vid skogshögskolan Tor William Jonson, då­ varande ledamoten av riksdagens första kammare direktören Nils Johns­ son Sigfrid samt ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbruka­ ren Jonas Ludvig Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld. Kommittén, vilken till en början upptagit till behandling den del av sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade grunder för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid all­ män fastighetstaxering år 1922, har under nästlidna februari månad inkommit med i korrektur uppsatt förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruk­ tion för värdesättning å skogsmark och växande skog, vilket förslag, som åtföljes av motivering, torde få biläggas statsrådsprotokollet. över kommittéförslaget hava i anledning av remiss den 14 februari 1921 yttranden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga läns­ styrelser, domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Sedan dessa yttranden överlämnats till kammarrätten, har kammarrätten in­ kommit med sitt utlåtande i ärendet. Kommitténs Kommittén har till en början för vinnande av jämnhet och lik­

förslag.

formighet i fastighetstaxeringen upptagit bestämmelser om vad som bör förstås med fast egendom i beskattningsavseende, om fast egendoms taxering såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet samt om taxeringsenheternas omfattning, vilka bestämmelser i huvudsak överens­ stämma med vad redan nu får anses gälla. Vidare föreslår kommittén, att det allmänna saluvärdet och således ej avkastningsvärdet, där ej dessa värden sammanfalla, skall läggas till grund för fast egendoms taxering. Taxeringsvärde skall sålunda åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris, varmed förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastig­ heten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egen­ dom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. I förekommande fall skola vissa specialvärden, som tillsammans utgöra fastighetens taxerings­ värde, bestämmas.

28 Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 214.

Från regeln om taxeringsvärdets bestämmande efter allmänna saluvärdet göres emellertid det undantag, att skogsmark och växande skog skola upptagas till det väi'de, som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. bill stöd lör denna avvikelse från nyssnämnda regel anför kommittén: »Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde å jordbruksegendom under normala förhållanden kunna beräknas sam­ manfalla, kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så till­ vida, att saluvärdet av en skog, som köpes, måste anses helt bero på den avkastning, som från densamma kan erhållas. Bredvid detta uthålliga avkastningsvärde, som mera sällan framträder i betalda köpe­ skillingar, existerar emellertid för skogar, där hushållningen är fri, ett s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning av samtliga skogs­ tillgångar^ och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen å marken ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under högkonjunk­ turer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas därför genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisations­ värden. Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar, som från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka man medelst upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, har kom­ mittén ansett det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför starkt påverkade köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxe­ ringen och i stället förordat en beräkning av skogens avkastningsvärde vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Som stöd för detta avsteg från den i övrigt hävdade principen, att allmänna saluvärdet bör läggas till grund för fastighetstaxeringen, kan åberopas dels en mängd samstäm­ miga. yrkanden från skogs vårdsmyndigheter samt tidigare förslag i sådan riktning av beskattningssakkunniga, dels ock den omständigheten, att kom­ mittén nu utarbetat en metod, som torde kunna lösa de rent tekniska svårigheterna vid taxeringen efter avkastningsvärde, åtminstone så långt detta är möjligt utan mera ingående undersökningar av skogstillståndet ute på marken. De skäl av taxeringsteknisk art, som ofta anföras såsom omöjliggörande en uppskattning efter avkastningsvärde även i de fall, då ett sådant värde vore det mest eftersträvansvärda, anser sålunda kommittén icke längre stå hindrande i vägen för skogstaxering efter avkastningsvärde. 2 > Den av kommittén omnämnda metoden för uppskattning av skogs­ mark och växande skog, vilken metod innefattar den väsentligaste ny­

Kungl. Maj:ts proposition År 214. 29

heten i förslaget, upptages i den vid författningsförslaget fogade instruk­ tionen och torde i sina huvuddrag kunna angivas sålunda: Sedan arealen av till skogsbörd duglig mark utrönts, beräknas dess normala avkastningsförmåga efter den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter fast mått per hektar etter markens bonitet, varefter samma avkastning värdesättes efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot enligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i genomsnitt varit gällande å orten, b rån det så­ lunda funna värdet avdrages en fjärdedel, som anses motsvara kostnanader för skogens vård och förvaltning m. m. \ ad som därelter åter­ står lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkast­ ningen. Förefinnes normal skogstillgång, sättes värdet å den växande skogen till 13.6 7 gånger nyssnämnda reducerade årsavkastning. Under­ stiger eller överstiger den virkesavkastning, som rationellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, den normala, jämkas det för normal skogstillgång angivna skogsvärdet i förra fallet nedåt till tionde­ delar av det normala skogsvärdet och i senare fallet uppåt till l.l, 1.2, 1.3 o. s. v. av detsamma. — För samtliga kronans och andra allmänna skogar uppgör domänstyrelsen i enlighet med nyssnämnda föreskrifter förslag till värdesättning, och liknande förslag låter länsstyrelsen i den omfattning, som anses nödig, genom skogssakkunnig person uppgöra för sådana enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas att tillgå. Nödiga speciella anvisningar om taxe­ ringens verkställande lämnas vid sammanträde inför länsstyrelsen eller landskamreraren. Beskattningsnämnderna, till vilka nyssnämnda förslag överlämnas, hava därefter att granska och å sin sida föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å berörda allmänna och enskilda skogar samt företaga uppskattning av övriga enskilda skogar, vilken uppskatt­ ning bör företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna all­ männa eller enskilda skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan hämtas. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssak­ kunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande. För underlättande av taxeringsarbetet hava uppgjorts särskilda tabeller. Kommittén yttrar vidare: »Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. och som innebära, att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt rik­ tigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den växande skogen, i regel — där skogshushållningen är fri — understiga det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisa­ tionsvärdet. Skulle önskemålet att växande skog, så länge den kvarstår å rot, helt fritages från kommunal fastighetsbeskattning kunna förverk­ ligas, bleve det visserligen av mindre vikt, till vilket värde den växande skogen uppskattades. Men ett sådant fritagande torde tillsvidare, innan skogsbeskattningen i hela dess vidd blivit ordnad, icke kunna ifråga­ sättas; och i varje fall spelar uppskattningsvärdet roll vid förmögen­ hetsbeskattningen.»

Rörande kommittéförslagets närmare innebörd tillåter jag mig hänvisa till detsamma och den av kommittén lämnade motiverinsren I

Avgivna I samtliga över förslaget avgivna yttranden, med undantag av yttranden. länsstyrelsernas i Östergötlands och \ ärmlands län, lämnas förslaget i dess huvuddrag utan anmärkning. Tveksamhet uttalas emellertid i åt­ skilliga yttranden rörande förslagets praktiska utförbarhet, såvitt det avser värdesättning å skogsmark och växande skog. Länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs lån hava icke något att erinra mot förslaget. De uttala ej heller några betänkligheter i avseende å den praktiska utförbarheten av förslagets bestämmelser. Överståthållarämbetet, som granskat förslaget endast i vad detsamma berör taxering av »annan fastighet», har mot förslagets innehåll härut­ innan icke något att i sak erinra. Länsstyrelsen i Stockholms län anser de principer, som lagts till grund för förslaget, riktiga samt förmenar, att de föreslagna bestämmelserna möj­ liggöra en noggrannare taxering av den fasta egendomens olika delar och jämväl] få till följd, att alla de värden, som ingå i beteckningen fast egendom, bliva föremål för uppskattning. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke taxering av skogsmark och växande skog alltid bör ske med biträde av sakkunnig person.

Kungl. Majds proposition Nr 214. 31

Länsstyrelsen i Uppsala län finner förslagets bestämmelser i all­ mänhet lämpliga och ändamålsenliga, men anser det kunna ifrågasättas, huruvida de i praktiken skola visa sig motsvara det med dem avsedda syftet. Länsstyrelsen i Södermanlands län har icke någon erinran mot de föreslagna allmänna grunderna. Åsättande av särskilt skogsvärde är enligt länsstyrelsens mening av stor betydelse även för fastighetskrediten. Det måste dock förefalla tvivelaktigt, om det nödvändiga för­ arbetet skall kunna medhinnas i rätt tid, och även vara ovisst, om verkligt sakkunniga biträden kunna erhållas i tillräckligt antal. Länsstyrelsen i Östergötlands län kan icke biträda förslaget i vad detsamma avser att från principen om allmänna saluvärdet såsom uppskattningsgrund göra avvikelse beträffande skogsmark och växande skog, varigenom ojämnhet i taxeringen fortfarande skulle bliva rådande. Läns­ styrelsen framhåller vissa svårigheter vid uppskattning enligt kommit­ téns förslag av skogsmark och växande skog samt anser för sin del, att vid taxeringsvärdets bestämmande hänsyn ej alls skall tagas till värdet av den växande skogen och att skogsmarken bör värdesättas efter enhetsvärden för olika godhetsklasser. Efter det länsstyrelsen avgivit sitt yttrande har emellertid tjänstförrättande landskamreraren i länet under hand meddelat, att han efter närmare företagen undersökning om hur skattedebiteringen, därest växande skogs värde uteslötes vid taxeringen, ställde sig, funnit sig ej längre kunna vidhålla förslaget om den växande skogens undantagande från uppskattning, varför han nu ej hade något att erinra mot kom­ mittéförslaget, ehuru han fortfarande befarade svårigheter vid taxeringsarbetet. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner kommitténs förslag väl upp­ fylla fordringarna på en mera verksam taxering, men befarar, att till­ räcklig sakkunskap vid värdesättning å skogsmark och växande skog icke alltid kommer att förefinnas. Länsstyrelsen i Kronobergs län kan på grund av förslagets prineipiella förtjänster icke annat än förorda detsamma, men anser dess värde i tillämpningen icke böra överskattas, då erforderlig sakkunskap icke lätt torde kunna anskaffas samt underlag för taxeringen ofta nog torde utebliva eller åtminstone bliva av mindre tillfredsställande beskaffenhet. Länsstyrelsen i Kalmar län biträder förslaget. Skogstaxeringen torde komma att bereda taxeringsmyndigheterna avsevärda svårigheter, men rättvis och jämlik taxering synes dock kunna förväntas. Länsstyrelsen i Gottlands lön finna förslagets bestämmelser rörande

32 Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

uppskattning av skogsmark och växande skog i allmänhet väl lämpade att lända till enhetlighet i förfarandet vid skogstaxering. Länsstyrelsen i Blekinge lån ansluter sig i stort sett till förslaget. Ehuru största svårigheter befaras uppstå för taxeringsnämnderna vid bonitetens utrönande, anser sig dock länsstyrelsen böra tillstyrka instruk­ tionen för skogstaxering med viss modifikation,, vartill jag i det följande skall återkomma. Länsstyrelsen i Malmöhus län har icke funnit något mot förslaget att erinra i princip. Länsstyrelsen i Värmlands län finner förslaget, såvitt det rör upp­ skattning av enskilda skogar, innefatta en omstörtande avvikelse från nuvarande grunder. Förslagets lämplighet i denna del synes med fog kunna ifrågasättas. I betraktande av det inom länet hävdvunna mera summariska förfarandet föranlåtes länsstyrelsen, om också teoretiskt sett intet vore att erinra, dock uttala tvivelsmål om det praktiskt möjliga att anlägga en på vetenskapliga grunder byggd taxering enligt förslaget. I detta hänseende erinras, hurusom inom länet funnes skogskommuner med ända till 800 å 900 taxeringsenheter av jordbruksfastighets natur, vilka knappast kunde göras till föremål för den ingående undersökning, som i förslaget förutsattes. Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att länsstyrelsen icke har något att i sak erinra mot förslaget, ehuru tveksamhet kan råda, om det är tekniskt genomförbart att med de krafter, som stå till buds, tillfreds­ ställande verkställa uppskattning av skogsmark och växande skog enligt förslagets bestämmelser. Länsstyrelsen anser sig dock kunna instämma i kommitténs förväntan, att skogsmarken efter ett par förnyade upp­ skattningar bör kunna bliva mycket tillfredsställande uppskattad och att den växande skogen skall bliva bättre värderad än hittills varit fallet. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner förslaget väl motiverat. Svårigheter vid uppskattning av skogsmark och växande skog enligt förslagets metod kunna förutses, men dessa svårigheter torde icke böra tillmätas någon mera avsevärd betydelse gent emot de möjligheter, som förslaget erbjuder till vinnande av enhetliga och rättvisa grunder för taxeringen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län , som icke har något att erinra mot förslaget, finner väl avpassade direktiv hava lämnats för värdering av skogsmark och växande skog. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke någon anmärkning emot förslaget. Visserligen torde instruktionens föreskrifter i många

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 33

fall bliva nästan omöjliga att följa, men god grund för en så jämlik taxering som möjligt kan dock vinnas. Länsstyrelsen i Jämtlands län har ej något att erinra mot grund­ dragen i förslaget, men befarar att dess tillämpning inom länet, där hushållningsplaner saknas för så gott som alla enskilda skogar, kommer att stöta på stora svårigheter. Fullt nöjaktiga resultat av skogstaxeringarna enligt förslagets bestämmelser lära icke kunna förväntas, men en avgjord förbättring i jämförelse med de nu rådande förhållandena bör dock kunna emotses, i synnerhet som taxeringsmyndigheten skall äga rätt att åtnjuta biträde av skogssakkunnig person. Länsstyrelsen i Västerbottens län , som ej uttalar någon betänklighet i avseende å förslagets praktiska utförbarhet, vill livligt förorda, att förslaget kommer till tillämpning vid förestående fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner den föreslagna värdesätt­ ningen av skogsmark och växande skog ändamålsenlig och användbar. Rätt avsevärda svårigheter torde dock komma att möta beroende på omöjligheten att erhålla tillförlitliga uppgifter rörande skogens areal och beskaffenhet, särskilt beträffande enskilda skogar inom länets kustsocknar. Värdesättningen torde därför även med de nya bestämmelserna komma att ske mera på känn. Det kan dragas i tvivelsmål, huruvida det förbere­ dande arbete, som skall åligga domänstyrelsen och länsstyrelserna, hinner utföras inom föreskriven tid; det torde ock möta svårigheter att anskaffa skogssakkunniga personer, som skola biträda länsstyrelsen och vederbörande beskattningsnämnder. Domänstyrelsen yttrar, att styrelsen är beredd att för kronans och andra allmänna skogar låta uppgöra för taxeringens genomförande er­ forderliga längder, avfattade i enlighet med de i kommittéförslaget läm­ nade föreskrifter, samt att det är styrelsens förhoppning, att nämnda längder, ehuru arbetet med deras upprättande, särskilt beträffande södra Sverige, kommer att bliva synnerligen betungande, skola kunna över­ lämnas till länsstyrelserna före den 1 september 1921. Sveriges skogsägareförbund yttrar: «Det nya förslaget har vid skogsfastigheternas taxering dragit upp en skarp åtskillnad mellan markens värde och virkesförrådets värde. Förbundet anser det vara en synnerligen stor förtjänst hos förslaget, att en dylik uppdelning verkställts, då därigenom möjlighet skapats för att i en framtid inskränka fastighetsbeskatt­ ningen av skogsegendomar till markvärdet, medan den växande skogen kan beskattas efter andra grunder. Vad beträffar själva beräkningen av markens och virkesförrådets värde går det nya förslaget fram på en väg, som måste anses vara lyckligt funnen, i det att detsamma i största möjliga grad baserar kalkylen på uppgifter och siffror, som Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214.) 5

34 Kungl Maj.ts proposition Nr 214.

kunna objektivt beräknas och kontrolleras. Härigenom inskränkes det subjektiva omdömet hos taxeringsförrättama samt approximering undvikes i största möjliga mån. Detta får anses vara en stor styrka hos förslaget.

Uppskattningen såväl av markens som av virkesförrådets värde sker genom att först beräkna årsavkastningens storlek per hektar under förutsättning av normal skogstillgång. För detta ändamål uppskattas markens genomsnittliga bonitet, var­ efter ur en förslaget åtföljande tabell virkesavkastningen i kubikmeter per bär erhålles. Därefter beräknas denna virkesskörds genomsnittliga värde per kubikmeter, varvid jordägaren har tillfälle att i den blankett, som skall i och för taxeringen avgivas till beredningsnämnden (§ 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering 1922), meddela sådana uppgifter om fastig­ hetens belägenhet i förhållande till avsättningsorterna för virke, som kunna vara erforderliga för ett rätt bestämmande av rotvärdet. Sedan sålunda virkesavkast­ ningen per har och virkesskördens nettovärde per kubikmeter erhållits, uträknas årsavkastningen i penningar i genomsnitt per har för hela fastigheten (fortfarande under förutsättning av normal virkestillgång på skogen). Från detta värde avdrages emellertid en fjärdedel, som anses utgöra kostnaderna för skogens vård och för­ valtning, varefter sålunda nettoavkastningen i kronor per hektar framkommer. Genom en skogsmatematiskt oemotsägbar och fullt korrekt kalkyl har därefter er­ hållits, att skogsmarkens värde utgör tre gånger den sålunda funna medelnettoårsavkastningen per har. I hela denna kalkyl finnas inga ovissa eller svävande moment. Bestämmandet av bonitet och avkastningsförmåga kan i medeltal för hela fastigheten ske tämligen exakt. Beräknandet av det genomsnittliga virkespriset torde ej heller erbjuda några större svårigheter för dem, som äro inne i virkesmarknadens läge i respektive orter. Något mer subjektivt är avdraget av en fjärdedel av avkastningen för förvaltningsutgifterna. Det synes förbundet, att detta avdrag är väl lågt och snarare borde utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt skogsbruk omkostnaderna gärna springa upp till 30 procent eller mer av den uthålliga virkesskördens rot­ värde. Även om delade meningar kunna råda på denna punkt, sä torde man dock få säga, att ovan nämnda metod för markvärdets beräknande är så objektivt som överhuvudtaget är möjligt. Det bör jämväl bemärkas, att taxeringsmyndigheterna (§ 10 mom. 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter) skola vara skyldiga att i taxeringshandlingarna anteckna, vilka boniteter, avkastningstal och virkespriser de räknat med för varje särskild fastighet, samt att det sålunda i varje särskilt fall ges möjlighet för jordägaren att kontrollera kalkylen över markvärdet och eventuellt få densamma ändrad. Blir sålunda beräknandet av skogsmarkens värde så objektivt, som det över­ huvudtaget går för sig att utan lokal uppmätning och värdering verkställa en dylik kalkyl, så inkommer däremot vid beräknandet av virkesförrådets värde enligt för­ slaget ett visst subjektivt osäkerhetsmoment. Jämväl vid ståndskogens värdering har man utgått från årsavkastningens värde, beräknat på sätt, som "ovan angivits. Virkesförrådet har — enligt matematiskt fullt korrekta grunder — ansetts äga ett värde, som uppgår till 13.67 gånger årsavkastningens värde. Detta dock under förutsättning av att marken är normalt bevuxen, d. v. s. att å fastigheten finnes en jämn fördelning av alla åldersklasser och att beståndens slutenhet i de olika

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 35

åldrama är normal. Avviker i realiteten virkesförrådet å den särskilda fastigheten från normalskogstillståndet, så skall det efter avkastningen på ovan anförda sätt beräknade skogsvärdet jämkas uppåt eller nedåt. Denna jämkning verkställes på sådant sätt, att den ifrågavarande skogens »relativa skogstillgång» uppskattas samt uttryckes i tiondelar av normal skogstillgång (exempelvis 0.5, 0.8, 1.2, 1.5 av nor­ mal skogstillgång). Det för normal skogstillgång funna värdet sänkes eller höjes sedan genom multiplikation med siffran för den relativa skogstillgången. Det är detta fastställande av talet för »relativ skogstillgång», som inför ett ganska svårkontrollerbart subjektivt moment i kalkylen. Det är emellertid givet, att, så snart en uppskattning av ett skogsvärde skall ske utan lokal detalj taxering, så inkomma alltid subjektiva moment i beräk­ ningarna. Vid de fastighetstaxeringar, som tidigare verkställts, ha enbart subjek­ tiva för att ej säga rent godtyckliga grunder följts. I det nu föreliggande för­ slaget har däremot subjektiviteten inskränkts att gälla endast fastställandet av differensen mellan normal beväxning och verklig skogstillgång å de särskilda fastig­ heterna. Närmare torde man ej kunna komma i objektiv värdering av skog utan att övergå till direkt uppmätning. Den av kommitterade föreslagna metoden är sålunda synnerligen överlägsen det taxeringsförfarande, som tidigare använts. Eu stor förtjänst hos den nya metoden är — även beträffande uppskatt­ ningen av virkesförrådet — att vid värderingen alla siffror och faktorer, på vilka kalkylen baseras, antecknas i taxeringsmyndigheternas protokoll,_ vilket sålunda var för sig redovisar såväl de objektiva faktorer, som ingå i beräkningen, som ock det subjektiva momentet med »relativ skogstillgång». Jordägaren sättes härigenom i tillfälle att granska, huru taxeringsvärdet för hans skog tillkommit, och kan, därest fel befunnits ha blivit gjorda, prestera motbevisning just på den eller de punkter, där misstag föreligga. Även om förbundet av dessa orsaker vill tillstyrka, att de nu föreslagna metoderna för upptaxering av skogsfastigheter användas vid den allmänna fastig­ hetstaxering år 1922, som enligt riksdagens redan meddelade beslut skall omfatta även virkesförrådets värde, så kan förbundet dock ej underlåta att redan här fram­ hålla, att detta inryckande av den växande skogens värde i fastigheternas taxe­ ringsvärden är ägnat att i viss mån förrycka dessa. Såsom ovan framhållits måste den å varje särskild fastighet befintliga skogens avvikelser frän normalskogen subjek­ tivt uppskattas, och denna approximativa höjning eller sänkning från normalskogsvärdet införas vid beräkningen av taxeringsvärdet, varigenom givetvis en viss grad av godtycklighet alltfort kommer att förefinnas hos detta. Därtill kommer emeller­ tid — frånsett det oegentliga i att i fastighetens taxeringsvärde intaga värdet av den å marken växande grödan, d. v. s. ståndskogen — att de taxeringsvärden på virkesförrådet, som på ovan anfört sätt erhållas, ej alls äro jämförbara med de värden, som åsättas fastigheterna i övrigt. Dessa skola enligt förordningens be­ stämmelser i allmänhet upptagas till sitt allmänna handelsvärde efter ortens pris. För det växande virkesförrådet har man emellertid nödgats frångå detta handels- (eller realisations-) värde och har i stället infört skogens uthållighetsvärde vid rationell drift. Det är givetvis insikten om, dels att en upptaxering till och be­ skattning efter fulla saluvärdet skulle hos skogsägarna skapa en benägenhet för exploatering av skogen, och dels att en dylik upptaxering för att kunna bliva korrekt och rättvis skulle kräva ett oerhört arbete, som kommit kommittén och i

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

övrigt även riksdagen att beträffande skog släppa saluvärdet och i stället taga fasta på det uthålliga avkastningsvärdet. Här råder sålunda det egendomliga för­ hållandet, att medan man vid fastighetstaxeringen i allmänhet (ävensom i övrigt vid all förmögenhetsbeskattning) strävar efter att få fastigheterna eller förmögenheterna uppskattade till sitt fulla handelsvärde, så har man beträffande ett enda objekt, nämligen ståndskogen, använt helt andra grunder för uppskattningen. Här­ igenom skapas sålunda för fastigheter, vilka bära skog, heterogena taxeringsvärden, vilka äro uppbyggda på inbördes ej jämförbara belopp. Dessa värden läggas sedan till grund såväl för fastighetsbevillning och kommunalskatt som för förmögenhets­ beskattningen till staten. Detta är givetvis en oformlighet, som i viss mån för­ rycker både fastighetstaxeringen och förmögenhetsbeskattningen. Förbundet har velat fi tillhålla detta, ej för att kritisera kommitténs förslag till grunder för fastighetstaxering av skog, vilka grunder väl torde vara de bästa, som överhuvudtaget kunna tänkas åstadkommas, utan för att påvisa, att läggande av fastighetsskatt pa det växande skogskapitalet tvingar till rubbningar i de principer, som beträf­ fande all beskattning i övrigt befunnits lämpliga. Detta beror ej på att sagda principei ej skulle vara riktiga, utan på att växande skog ej bör beskattas genom fastighetsskatt.»

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund finner kommittén hava på ett ganska tillfredsställande sätt löst sin uppgift. Förslaget om beräkning av skogsvärdet förefaller principiellt riktigt. Fn mera lättfattad taxeringsform fem uppskattning av skog hade varit önskvärd. Då styrelsen emellertid icke kan giva anvisning på någon bättre form, vill styrelsen icke avstyrka, att de av kommittén föreslagna grunderna för värdesättning av skogsmark och växande skog må komma till an­ vändning. Svenska stadsförbundet uttalar, att kommitténs förslag i stort sett är ägnat att läggas till grund för taxeringsväsendets reformering.

Kammarrätten yttrar:

»Kammarrätten liar i sitt utlåtande den 29 maj 1919 över 1917 års kommunalskatteförslag betonat, att på en beskattningslag av den art, vartill förro v, föreligger, måste ställas höga anspråk i avseende å klarhet, reda och följdriktighet.^ Det vore således av vikt, att enkla och klara linjer uppställas, efter vilka frågor om exempelvis fastighets beskattningsnatur och taxerings­ enhet skola bedömas, samt att de grunder, efter vilka en fastighets totala taxe­ ringsvärde skall heräknas, givas i görligaste mån allmängiltiga former. Kommitterade hava enligt vad de i motiven framhållit i det remitterade forslaget sökt giva bestämmelserna om uppskattning av fast egendoms värde och vad därmed sammanhänger sådan allmängiltighet, att de böra kunna in­ passas i det skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva losmng må komma att antagas. Kammarrätten håller före, att ur nu antydda synpunkt förslaget i stort sett innebär ett steg i rätt riktning. Sålunda hava såvitt möjligt generella

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214. 37

regler utarbetats såväl beträffande fastighets beskattningsnatur (4 ij) och taxe­ ringsenhet (5 §), varvid till grund härför lagts fastighetens användning, som ock ifråga om uppskattningsgrunder för bestämmande av fastighetens värde och de specialvärden, som tillsammans skola motsvara fastighetens hela taxeringsvärde (6 och 8 §§). Dessa regler hava så bestämts, att från desamma icke behövt göras undantag annat än i enstaka fall. Förslaget vinner i styrka genom de utförliga, till omförmälda para­ grafer i förslaget hänförliga anvisningarna, som skola tjäna till ledning vid taxeringen, och varigenom önskemålet för vederbörande att kunna rätt tyda lagtextens innebörd blivit än mer tillgodosett. Beträffande förslaget, såvitt det innefattar bestämmelser om taxering av skog och skogsmark, har därvid principen om allmänna saluvärdet såsom grund för fastighets taxeringsvärde frångåtts. Denna princip synes kammarrätten icke heller kunna vid dylik taxering uppehållas, enär den skulle leda till orimliga taxeringar och lätt kunna hava för skogsbruket ödesdigra följder. Kammarrätten anser sig emellertid sakna tillräckliga förutsättningar att kunna sakligt bedöma förslagets bestämmelser om grunderna för beräkning av skogs och skogsmarks värde. Förslaget härutinnan har dock uppgivits vila på vetenskapliga, forstmässiga grunder; och har Sveriges skogsägare­ förbund utalat sitt gillande av de föreslagna grunderna för uppskattning av skog och skogsmark och av principen om åsättande av särskilda värden å dessa beskattningsföremål. Åtskilliga länsstyrelser hava jämväl förordat förslaget i denna del såsom en framkomlig väg för ernående av ett tillfredsställande uppskattningsresultat; och får kammarrätten särskilt hänvisa till det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, som genom den inom en av sagda läns större socknar verkställda provtaxering kunnat bilda sig erfaren­ het om huruvida förslaget låter sig praktiskt tillämpas och hur bestämmelserna komma att i praktiken verka. På grund av vad sålunda anförts och då det är allmänt kant, att gäl­ lande bestämmelser om beskattning av skog äro högst otillfredsställande, får kammarrätten — som nu icke finner anledning ingå på det av kommitterade dryftade spörsmålet, huruvida, såsom från vissa håll gjorts gällande, skog bör redan vid den ifrågavarande fastighetstaxeringen år 1922 och i följd därav även från den provisoriska kommunalbeskattningen undantagas — för sin del tillstyrka, att förslaget, även om det måste anses innehålla väl invecklade be­ stämmelser angående uppskattning av skog och skogsmark, lägges till grund för lagstiftning i ämnet. I övrigt har kammarrätten i avseende å förslaget velat erinra om det oegentliga i att däri inrymts bestämmelser, avseende taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering av skog och skogsmark (punkterna 8, 9 och 10 i instruktionen för värdesättning å skogsmark och skog), bestämmelser, vilka rätteligen bort intagas i det jämväl till kammarrätten remitterade förslaget till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fasighetstaxering år 1922. Då praktiska skäl synas tala för ett sammanförande av nyssberörda bestämmelser med reglerna för uppskattning av skog och skogsmark, har kammarrätten emellertid icke ansett sig böra göra någon hemställan om ute­ slutande av dithörande bestämmelser ur förslaget.»

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1 \hefen. ^ör egen del finner jag kommitténs förslag väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag anser mig sålunda, på de av kommittén anförda skälen, böra förorda, att allmänna saluvärdet i regel tages till uppskattningsnorm vid fastighetstaxering. Vad angår frågan om värdesättning å skogsmark synes visserligen anledning icke föreligga att frångå regeln om allmänna saluvärdet såsom grund för uppskatt­ ningen. Men köpeskillingar för fast egendom erbjuda i allmänhet icke någon ledning för utrönande av skogsmarks saluvärde, då kalmark mera sällan ingår i fastighetsköp. Den av kommittén föreslagna metoden för värdesättning å skogsmark, vilken metod måste antagas leda till att skogsmarken icke kommer att uppskattas till ett värde, som understiger dess allmänna saluvärde, synes mig erbjuda garanti för en riktig upp­ skattning av skogsmark. Att en sådan uppskattning verkligen kommer till stånd, framstår med hänsyn till kommunalskattefrågans nuvarande allmänna läge såsom en fråga av synnerlig vikt, då härigenom vinnes erforderligt material för bedömande, huruvida eller i vad mån vär­ det av växande skog kan fritagas från kommunal skattebelastning. Ej hellei mot kommitténs förslag rörande värdesättning å växande skog synes mig någon principiell anmärkning kunna göras. Det må icke förbises, att vissa svårigheter, som icke böra under­ skattas, skola uppstå vid omsättning i praktiken av kommitténs förslag i vad det avser värdesättning å skogsmark och växande skog, men dessa svårigheter, som givetvis mest framträda första gången uppskatt­ ningen sker efter den nya metoden, torde visa sig övervinneliga. Stöd för sådant antagande hämtar jag dels därav, att vid de av kommittén föianstaltade provtaxeringarna inom fyra i olika delar av landet belägna kommuner någon särskild svårighet att verkställa uppskattningen i en­ lighet med de av kommittén angivna föreskrifterna uppgives icke hava framträtt, dels ock därav att, enligt vad jag från kompetent håll erfarit, tillräckligt antal skogssakkunniga kan beräknas stå länsstyrelserna och beskattningsnämnderna till förfogande för att biträda vid skogstaxelingarna. Härtill kommer, att 1922 års allmänna fastighetstaxering är avsedd att verkställas av särskilda, uteslutande för detta ändamål till­ satta beskattningsnämnder i enlighet med ett av sakkunniga uppgjort förslag, vilket jag likaledes i dag har att inför Eders Kungl. Maj:t anmäla.

Detaljfrågor. _ Jag övergår nu att redogöra för vissa detaljanmärkningar eller erinringar, som i de över kommittéförslaget avgivna yttrandena blivit framställda, därvid jag till en början paragrafvis följer förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 39

1 §• Under denna paragraf faster kammarrätten uppmärksamheten därå att, såsom ock kommittén anmärkt, särskild föreskrift erfordras, att och i vad mån de föreslagna bestämmelserna skola gälla vid de om- och nytaxeringar, som kunna äga rum åren 1923 och 1924, under vilka år den provisoriska kommunalskattelagstiftningen är gällande, då eljest jäm­ likt 4 § 3 mom. bevillningsförordningen bestämmelserna däri skola tilllämpas för fastighetstaxering sagda år och enligt desamma en allmän sådan taxering skall ånyo äga rum år 1923. Förslag om sådan särskild föreskrift, vilken givetvis erfordras, anser jag kunna framläggas för 1922 års riksdag.

5 §•

Enligt 6 § i det av Kungl. Maj:t till 1920 års riksdag avgivna förslag till kommunalskattelag skulle gemensamt taxeras, bland annat, samme ägare tillhöriga fastigheter, vilkas ägor läge oskiftade tillsam­ mans eller vilkas inbördes värden eljest icke kunde bedömas, ävensom samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhörande byggnader. Kommittén har nu ansett, att exemplifieringen av de fall, då fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas, bör utfyllas med det fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i sambruk med gemen­ samma åbyggnader, vilket tillägg skulle täcka jämväl det fall, att jord­ områden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sam­ manhörande byggnader. I 5 § f) av kommittéförslaget stadgas alltså, att såsom en taxeringsenhet skall anses fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas. Länsstyrelsen i Gottlands län håller före, att ett sammanförande till en taxeringsenhet av flera fastigheter icke bör ske i strid mot äga­ rens uttalade mening; ägaren har i sin hand att lämna nödiga komplet­ terande upplysningar för bedömande av de särskilda parcellerna. bi. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att sammanslagning av flera fastigheter' under ett gemensamt taxeringsvärde bör ske med stor var­ samhet, då eljest olägenheter i andra avseenden, till exempel vid exekutiv försäljning, kunna befaras. Varje fastighet, som är till gränser och areal tillförlitligen bestämd, bör därför enligt länsstyrelsens mening

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. betraktas såsom taxeringsenhet, även om densamma ligger i sambruk med annan fastighet. Kammarrätten yttrar, att kammarrätten vid granskning av föreliggande punkt i förslaget fäst sig vid att begreppet taxeringsenhet utsträckts därhän att i alla de fall, då fastigheter, som tillhöra samma ägare, ligga i sambruk med gemensamma åbyggnader, skola de bilda taxeringsenhet och således åsättas gemensamt taxeringsvärde såsom en fastighet. Detta synes kammarrätten ägnat att väcka betänkligheter, särskilt med hänsyn till de med den allmänna fastighetskrediten och fastighetshandeln sammanhängande förhållanden, såsom belåning av inteckningar och dylikt. I sådant avseende komme givetvis svårigheter att uppstå vid värdeberäkning av den i egendomskomplexet ingående fastighet, vari den inteckning, som önskas belånad, meddelats, ifall endast ett taxeringsvärde åsatts fastigheterna, som var för sig utgöra kamerala enheter. På grund härav och då, att döma av anvisningarna till 5 §, knappast avsetts att giva begreppet taxeringsenhet en sådan utsträck­ ning, hemställer kammarrätten, att stycket f) under 5 § ändras till överensstämmelse med vad som föreslagits i 2 mom. av 6 § i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag. En ledamot av kammarrätten har lämnat kommitténs förslag i förevarande punkt utan erinran. För egen del biträder jag kommitténs förslag, som allenast synes innebära ett förtydligande av vad förslaget till kommunalskattelag här­ utinnan innehöll. Består en egendom av flera kamerala fastigheter med gemensamma åbyggnader, torde det med avseende å det gemensamma byggnadsbeståndet ligga i sakens natur, att- värdet å varje särskild kameral fastighet, även om fastighetens gränser och areal äro kända, icke kan med tillförlitlighet uppskattas. Där en sådan säruppskattning fortfarande tillämpas, lärer ock i regel så tillgå, att egendomens värde uppdelas i särskilda värden efter varje fastighets skattetal, så att exem­ pelvis ett halvt mantal får dubbla värdet mot ett fjärdedels mantal. Det låter sig visserligen icke förnekas, att i vissa fall en, låt vara summarisk, uppdelning av taxeringsvärdet å de särskilda fastigheterna kan vara önskvärd, exempelvis för stämpelbeläggning vid lagfarter och belåning av inteckningar, som icke gravera hela egendomen. Då emel­ lertid en dylik uppdelning lika väl kan i det särskilda fallet verkställas av stämpelbeläggaren eller annan — så lärer ock för närvarande praktiseras då allenast ett gemensamt taxeringsvärde förekommer — som av beskattningsnämnderna, samt för övrigt icke någon olägenhet försports å de håll, där det av kommittén föreslagna förfarandet redan tillämpas,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 41 har jag ansett betänkligheterna mot förslaget i denna del icke böra tillmätas betydelse. 6 §.

Länsstyrelsen i Gottlands län hemställer, att i anvisningarna vid 6 § måtte såsom jämförelsegrund beträffande jordbruksfastighet tilläggas fastighetens storlek. Visserligen kunna vid bestämmande av s. k. enhetsvärden för olika ägoslag egendomarna uppdelas på olika storleksgrupper, men då en dylik uppdelning eller överhuvudtaget användande av enhetsvärden icke lärer lämpa sig i alla delar av landet, har jag funnit länsstyrelsens hemställan befogad. 8 §•

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter de sakliga fördelarna av särskilda specialvärden och antager, att åsättande av dylika värden blir i hög grad betungande för taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Gottlands lån ifrågasätter lämpligheten att under den s. k. provisorietiden anordna specialvärden, särskilt vad angår jordbruksfastighet, då olika repartitionstal för de särskilda värdena icke äro avsedda under denna tid. Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att värdet å skogsmark icke bör inbegripas i jord­ bruksvärdet utan bilda särskilt specialvärde. Länsstyrelsen i Söderman­ lands län yttrar, att det måste betraktas såsom en oegentlighet, att. tomt- och industrivärde påföres bevillning efter samma gnmder som jordbruksfastighet och icke såsom annan fastighet. Svenska stadsförbundet anser, att åsättande av parkvärde stöter på stora praktiska svårigheter och att, då från samhällelig synpunkt strä­ vandena böra inriktas på bibehållande och utvecklande av trädgårds- och dylika anläggningar, det icke är lämpligt att göra dem till föremål för särskild beskattning. Kammarrätten har lämnat förslagets 8 § utan erinran, men eu ledamot finner det icke lämpligt att, då frågan efter vilka grunder mark­ värdet skall bestämmas vid eventuellt blivande jord värde- eller jordräntestegringsbeskattning ännu icke avgjorts, så anordna fastighetstaxeringen som om det vore en avgjord sak, att marken vid nämnda beskattning skulle komma att uppskattas till samma värde som vid allmän fastighetstaxering eller till sitt allmänna saluvärde. Enligt denne ledamots mening borde sista stycket av anvisningarna vid 6 § utgå och, om specialvärden ur kontroll synpunkt ansåges erforderliga, en omredigering av 8 § och anvisningarna vid samma paragraf verkställas. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 181 höft. (Nr 214.) 6

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Ehuru specialvärden icke för närvarande äro ämnade att erhålla betydelse ur repartitionssynpunkt, äro de dock av vikt såsom bidragande till att fast egendoms värde blir, såsom ock kommittén framhållit, till alla delar beaktat vid taxeringen. Dessutom torde de erfordras för den tillämnade värdestegringsbeskattningen, därest densamma skall grunda sig å de allmänna fastighetstaxeringarna. Visserligen torde icke de värden, som komma att fastställas vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, utan först de vid följande allmänna fastighetstaxeringar uppskattade värden kunna erhålla betydelse för värdestegringsbeskattningen, men det synes mig lämpligt att redan nu så anordna fastighetsuppskattningen, att kontinuiteten för framtiden bibehålies. Hur värdestegringsbeskatt­ ningen kommer att gestalta sig, är väl ännu en öppen fråga, men vid 1920 års särskilda markuppskattning i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt har marken enligt föreskrift i kungörelsen den 25 september 1920 uppskattats efter all­ männa saluvärdet i obebyggt skick. Man torde därför böra räkna med, att denna värderingsgrund kommer att få sin betydelse även för fram­ tiden. Vad särskilt parkvärde beträffar, bör åsättande av sådant värde givetvis ske med varsamhet och, såsom även i förslagets anvisningar betonats, blott förekomma, då fastighetens saluvärde i väsentligare grad påverkas av trädgårds- och dylika anläggningar. Skogsmarkens uppskattade värde skall visserligen enligt förslaget icke särskilt angivas, men detsamma kan dock med ledning av de an­ teckningar, som skola i taxeringslängden göras rörande rotvärde, bonitet och relativ skogstillgång, lätt inhämtas. Beträffande slutligen frågan om repartitionstalet för tomt- och in­ dustrivärde torde därmed liksom ock med spörsmålen om repartitionstalen för andra specialvärden böra anstå till dess kommunalskattefrågan hinner närmare sin slutliga lösning. Enligt anvisningarna vid 8 § skall, då å annan fastighet mark och byggnad äro i samme ägares hand, byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte eventuellt parkvärde. En ledamot i kammarrätten uttalar, att, då detta belopp icke utgör ett verkligt byggnadsvärde utan ett s. k. rivningsvärde, beteckningen byggnadsvärde är oegentlig och vilseledande; och vore det tillräckligt att bestämma dels värdet å hela fastigheten, dels markvärdet och dels i förekommande fall parkvärde. Den av kommittén anvisade metoden för byggnadsvärdets bestäm-

Kungl. Maj-ts proposition Nr 214. 43 mande, vilken metod återfinnes i 7 § av förslaget till kommunalskatte­ lag och redan lärer hava kommit till användning i praktiken, finner jag för min del riktig. Att byggnadsvärdet blir ett s. k. rivnings­ värd e lärer inträffa endast i det fäll att tomten är särskilt illa ut­ nyttjad.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog hemställer styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, att i instruktionen eller anvisningarna måtte intagas vad kommittén i sin motivering anfört i fråga om beteshagars uppskattning såsom skogsmark eller såsom annan mark. Denna hem­ ställan har jag ansett mig böra tillmötesgå och därför i instruktionen under punkt 2 upptagit ett tillägg rörande uppskattning av sådan mark, som i styrelsens yttrande avses. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser de i länets västra delar tal­ rikt förekommande rymarkernas säregna beskaffenhet kräva särskilt be­ aktande och hänvisar till ett av länsjägmästaren Einar Rudbäck avgivet yttrande, däri han framhåller, att värde å dylika marker (kala ljung­ hedar) icke bör åsättas enligt instruktionens föreskrifter, då värdet i sådant fall bleve för högt beräknat. I anledning av vad sålunda framhållits vill jag erinra, att i huvud­ sakligen de sydvästra delarna av landet finnas rätt avsevärda arealer ofta ljungbevuxen utmark, som, i regel på grund av skogsförödelse i samverkan med vissa klimatoriska faktorer, av ålder ligger skoglös. Ehuru dylik mark merendels väl lämpar sig för skogsproduktion, torde den dock endast i de fall böra uppskattas såsom skogsmark, då marken redan blivit föremål för skogsodling eller den är för skogsprodukt vt ändamål avsedd. Under andra förhållanden synes sådan mark, varom nu är fråga, böra uppskattas till sitt allmänna saluvärde på samma sätt som t. ex. skoglös betesmark. Anvisning härom har jag inrymt under punkt 2 i instruktionen.

Enligt punkt 5 i kommitténs instruktions förslag skall den årliga virkesavkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot enligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i genomsnitt varit å orten gällande; och har kommittén enligt motiveringen såsom lämplig tidsperiod antagit fem år dels därför att i regel denna tid förflyter mellan de olika taxeringarna, dels ock därför att priset ej bör allt för mycket påverkas av eventuellt abnormt höga eller låga virkespris under enstaka år. Länsstyrelsen i Gottlands län

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2M.

framhåller, att vid taxering år 1922 får en dylik beräkning anses leda till för hög uppskattning, i det att på grund av kända förhållanden virkesprisen särskilt under åren 1918 och 1919 samt vintern 1920 varit mycket uppdrivna, men nu äro och kunna förväntas förbliva fallande emot en mera normal prisnivå. Ehuru jag anser medelprispt under de senaste fem åren under normala förhållanden kunna läggas till grund för värdeberäkningen, finner jag dock i anseende till de under de senaste åren abnormt upp­ drivna virkesprisen lämpligheten tala för att vid 1922 års allmänna fastighetstaxering tidsperioden något utsträckes utöver fem år. Jag har därför i förslaget upptagit tidsperioden till åtta år.

Kommittén föreslår i punkt 6 av instruktionen, att från värdet av den enligt angivna grunder beräknade avkastningen skall avdragas eu fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, vägoch byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsin delning, skatter m. m. Sveriges skogsägareförbund anser detta avdrag väl lågt och snarare böra utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt skogsbruk omkostnaderna gärna springa upp till 30 procent eller mer av den uthålliga virkesskördens rotvärde. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att avdraget bestämmes till åtminstone 33 procent av av­ kastningens värde. Länsstyrelsen i Blekinge län anser åter, att det av kommittén föreslagna avdraget bör sänkas, enär de kostnader, varom nu är fråga, i allmänhet för de enskilda skogsägarna icke uppgått till en fjärdedel av avkastningens värde utan varit högst obetydliga. Med avseende å vad kommittén i förevarande fråga anfört anser jag, att avdraget i regel skäligen bör bestämmas till 25 procent av årsavkastningen. Emellertid kan å vissa, i allmänhet rätt obetydliga områden på grund av säregna naturförhållanden ett i vanlig mening ekonomiskt skogsbruk icke bedrivas, utan skötes skogen, vare sig fri­ villigt eller på grund av lagstiftningstvång, med huvudsakligt syfte att bereda skydd mot flygsandsfält, fjällgränsens nedgående och dylikt. Å sådana skogar kunna antingen mycket dyrbara kultu råtgärd er behöva vidtagas för skogens föryngring och bibehållande, vilket särskilt är fallet med så kallade flygsandsplanteringar, eller ock kan ett ned­ bringande av skogsavkasiningen föranledas genom nödvändigheten att kvarlämna vissa skyddsbälten och övermogna bestånd. Dylik skog bär därför för sin ägare ett lägre värde än annan, eljest jämförbar skog. Den modifikation vid uppskattningen, som härav rimligen bör föranledas, synes bäst kunna åstadkommas därigenom att ett större avdrag för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 45

omkostnader än det eljest stipulerade medgives. Det synes dock lämp­ ligt att begränsa detta ökade avdrag till hälften av den beräknade bruttoavkastningen samt att, då ökat avdrag medgives, skälen därtill skola angivas. Jag bär i punkt (3 upptagit ett tilläggsstadgande i nu berörda avseende.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det nödvändigt att för vinnande, såvitt möjligt, av en åtminstone i rent tekniskt avseende riktig tilllämpning av de till kommittéförslaget hörande tabellerna deras an­ vändande åskådliggöres genom ett eller flera exempel. Dylik anvisning synes mig lämplig, och har jag därför å hjälptabellen upptagit ett exempel å dess användning.

I de avgivna yttrandena hava ytterligare några ändringar i eller tillägg till kommittéförslaget påyrkats eller ifrågasatts. Dessa ändringseller tilläggsförslag har jag dock ansett mig icke kunna biträda och ej heller funnit vara av sådan vikt, att redogörelse för desamma påkallats. Några redaktionsändringar av oväsentlig art hava av mig vidtagits.

1 anledning av föreskrifterna om debitering av byggnadsskatt torde, såvitt debiteringen avser den byggnadsskatt, som skall utgå imder år 1922, en specialföreskrift vara erforderlig. Enligt det av innevarande års riksdag (skrivelse nr 84) antagna förslaget till förordning om ändrad lydelse av 2, 3 och C §§ i förordningen den 19 november 1920 om byggnads­ skatt skall nämligen bygguadsskatten utgå efter det vid 1918 års taxering åsätta taxeringsvärdet, minskat med visst belopp, dock med iakttagande att, om taxeringsvärdet på grund av nedrivning av b}fggnader eller annan sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförordningeu fogade särskilda anvisningar, efter 1918 års allmänna fastighets­ taxering blivit nedsatt, byggnadsskatten skall därefter jämkas. Har nu sådan omständighet, som enligt bevillningsförordningen bort föranleda taxeringsvärdets nedsättande, inträffat, är det dock ingalunda givet, att det värde, som efter de nya uppskattningsgrunderna fastställes vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, sammanfaller med det värde, som — därest allmän fastighetstaxering det året icke skolat äga rum — kommit att efter de äldre bestämmelserna åsättas. Jämväl sistnämnda värde torde därför i fall, varom nu är fråga, böra år 1922 beräknas och angivas. Denna' värdesättning, varom stadgande upptagits i 12 § av förslaget, torde böra anförtros åt de beskattningsnämnder, som skola handhava den allmänna fastighetstaxeringen. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 höft. (Nr 214) 7

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. Hos Kungl. Maj:t har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund hemställt om sådana ändrade bestämmelser, att drivhus icke bleve taxerade såsom fast egendom utan i beskattningsavseende räknades till lös egendom. Denna framställning, som remitterats till kammarrätten, har kammarrätten funnit icke böra föranleda till någon åtgärd. För egen del anser jag mig med avseende å de konsekvenser, vartill den ifrågasatta avvikelsen från vad som i beskattningsavseende skall räknas såsom fast egendom skulle leda, icke kunna biträda framställningen.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 samt hemställde, att Kungl. Maj:t ville genom proposition föreslå riksdagen att antaga det­ samma.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Krouprinsen-Regenten lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse, bil. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Martin Philip sou.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.

Bilaga A

i.f ■ till Kungl. Maj:ts propo­ i sition till riksdagen år • alu? i • i (. c i 1921, nr 214.

Förslag

till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

1 §• Allmän taxering av last egendom skall verkställas under år 1922. Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2 —10 §§ här nedan med därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4 och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning hörande särskilda anvisningar finnes stadgat. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 ars all­ männa fastighetstaxering är särskilt stadgat. 2 §• Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

3 §.

Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevillningsförordningen, äger icke rum.

4 §• i K Ml'. • i i.\ fs 'i i ‘ ‘ -SM * ? i j L* k ; • -.«u • M V »• • r •. Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an­ vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål. Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 1S1 höft. (Nr 214. Bilaga.) 1

skogsbruk, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras så­ som jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annau fastighet. Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jord­ bruksfastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri taxeras såsom annan fastighet. (Se vidare anvisningarna).

5 §•

Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är: a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret sär­ skild redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastig­ hetsregister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga; b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande utnyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt; c) frälseränta ävensom i jord- eller fastighetsregistret särskilt upp­ taget fiskeri; d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark; e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, eller vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet; f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift sam­ fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas. Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings­ enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upp­ tagas till beskattning inom varje sådant område. (Se vidare anvisningarna).

3

6 §• Taxeringsvärde skall, där ej annat löljer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet, värdet i handel och vandel). Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, varde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget. Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå. (Se vidare anvisningarna).

7 §•

Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid 1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen därefter lämpas. 8 §• Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, bestämmas, nämligen: för jordbruksfastighet: a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jord­ bruk med binäringar ävensom värdet av skogsmark och övrig till fastig­ heten hörande mark; b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt c) tomt- och industrivärde, varmed förstås det värde, som mark kan äga utöver jordbruksvärde på grund därav att den lämpligen kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt; för annan fastighet: a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå befintliga träd och anläggningar; b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver mark-

4

värdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, träd­ gårdsanläggningar och dylikt. (Se vidare anvisningarna).

Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor. Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma in­ föras endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller byggnad? för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.

, .. ... 10 §'

Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast egendom med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare av så kallad ofri tomt i stad.

11 §• Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av 1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.

Anvisningar.

Vid 4 §.

Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan, huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jord­ bruksfastighet eller såsom annan fastighet utan beror detta av använd­ ningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för in­ dustriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomt­ område, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres eu till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ända­ mål. tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet.

Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruks­ fastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst område av en jordbruksegeudom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindnstriellt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v. För att fäst egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras, att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omstän­ digheten att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bo­ staden är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommar­ nöje, och dylikt. ,;- Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, medför icke detta förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastighet. Åro å egendomen uppförda byggnader eller andra inrätt­ ningar för förädlingsindustrin såsom förvaltare- och arbetarbostäder, såg­ verk, träsliperi och dylikt, skola visserligen dessa byggnader med anlägg­ ningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.

Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig, bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks­ fastighet eller annan fastighet.

Till jordbruk liänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs­ mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt­ odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till­ sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen­ domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål, egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter, och dylikt. Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning

6

av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, varå jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier, driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till­ verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädlig av in­ köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkning av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt eller särskilda^ byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets binäringar. A egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan­ tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses förebgga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om­ fattning.

Vid 5 §.

I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet) uppställes till en början såsom regel, att varje kameral enbet är taxerings­ enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom laga förrättning delad och i följd därav delarna äro särskilt redovisade i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan del vara taxeringsenhet. Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighets­ registret redovisade uppdelningen, äga rum. I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör taxeringsenhet. Detsamma gäller om del av fastighet upplåtits till annan för själv-

7

ständigt, mera stadigvarande utnyttjande. I enlighet härmed bör exempel­ vis torp, därå jordbruket av torpinnehavaren självständigt bedrives, anses såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan uteslutande eller huvud­ sakligen utgår i dagsverken. Om däremot självständigt jordbruk icke bedrives av torpinnehavaren, såsom fallet i allmänhet är i fråga om s. k. stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser, där torpet väsent­ ligen är att anse såsom bostadslägenhet, bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upp­ låtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i brukningsavseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, före­ ligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre område som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet. Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rätts­ ligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadig­ varande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att lastigheten visser­ ligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till eu del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med träd­ gårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk. Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd med bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon in­ dustriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett samman­ hängande område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr­ ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.

Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före­ ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse, av samme företagare drivas å ett sammanhängande område. Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende­ rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna­ derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och den mark, som till dem utnyttjas, å den andra, var för sig särskilt taxerade.

Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro rätteligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra tillsammans bilda taxeringsenhet. Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltnings­ enhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedel­ bara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningsförordningen är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanal skogar, städernas skogar), ävensom under särskild f örvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock). Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån. Vidare böra såsom en enbet taxeras fastigheter, som tillhöra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig till­ förlitligen bedömas. Detta inträffar då fastigheterna ligga i oskift sam­ fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut-

nyttjande, att det knappast låter sig göra att med tillförlitlighet angiva, vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt vard. T j nderstundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala enheterna uppkomna även av annan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet

Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt be­ stämmelserna under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet, varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.

Det kan inträffa, att en taxeringsenhet är fördelad på olika admi­ nistrativa områden, inom vilka menighet äger beskattningsrätt, eller att en del av taxeringsenheten faller inom och annan del utom särskilt sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet. Administrativa områden, som här avses, äro stad, köping, municipalsamhälle, landskommun, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika administrativa områden, måste taxeringsvärdet i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxeringsenheten läggas det värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt. Förutsättning för att en uppdelning av taxerings­ värdet skall vidtagas är emellertid, att fastighetens uppdelning på olika administrativa områden är grundad på jordeboken eller annat i laga ord­ ning meddelat beslut, t. ex. förordnande om municipalsamhälle, skoldistrikt eller dylikt. Där sådan i laga ordning meddelad bestämmelse om fastig­ hetens samhörighet med olika administrativa områden saknas och blott en geografisk oregelbundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken såsom enhet upptagen fastighet har äga enklaverad inom annat admini­ strativt område eller sträcker sig över gräns mellan sådana områden, där är fastigheten att anse såsom i sin helhet tillhörande det admini­ strativa område, i vilket den enligt jordebok eller annat behörigt för­ ordnande skall ingå, och någon uppdelning av värdet ifrågakommer då icke.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1921. 1 saml. 181 käft. (Nr 214. Bilaga.) 2

10

Vid 6 §.

Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet, värdet i handel och vandel) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas kunna och vilja betala för fastigheten, om den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava paverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets­ marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett i bråd vändning obetänksamt ingånget avtal in. m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande om­ ständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem dragas eu tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom en i visst fall för eu viss fastighet faktiskt betald köpeskilling. Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad. Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses av­ vika från. det normala värdet i handel och vandel; och där så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen. I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden, som kunna hava före­ slagits i den ordning, som i 4 § förordningen om taxeringsmvndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning for bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxe­ ringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.

Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om och i vilken omfattning ökning- eller minskning i värdet för viss fastighet

11

i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för­ hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom beträdande jordbruksfastighet: fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga av­ sättnings- och användniugsförhållanden; ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförliållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller är vanhävdad och förfallen; åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga; särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig­ heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt­ marker, fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller för­ mån ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras; 'servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller last för fastigheten; med mera sådant; beträdande annan fastighet: fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjlig­ heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in­ skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industri­ fastighet, upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.; markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundiäggningsförhållanden, om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.; servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller last för fastigheten; med mera sådant.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk-

tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till grund för beräknande av räntans belopp. Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före­ komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller mineral fyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden antecknas. Vid 8 §.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs­ bruk. . Tillhöra dylika Ityggnader annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg­ nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dyiikt, även­ som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets binäringar. På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark. Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs­ mark. Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord­ bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till­ växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra

13

sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg­ ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark, som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under­ stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärdig fyndighet grund­ lägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och industrivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaftenhet att böra taxeras såsom annan fastighet. Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord­ bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp­ skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före­ liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde­ sättningen. . Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär­ skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så­ dant i längden angivas.

Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings­ myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid 6 § angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts marken vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på grund av förordningen den 28 maj 1920. År å annan fastighet mark och'byggnad i samme ägares hand, skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte eventuellt parkvärde. Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. 1 allmänhet lärer å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före­ komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg­ nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Då det ansetts önsk­ värt, att fastighetens markvärde uppskattas efter samma grunder, som blivit fastslagna i förordningen den 28 maj 1920 om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jord-

14

rättteetegrinässkatt, har det blivit nödigt tillse, att endast det rena mark­ värdet ingår i uppskattningen av marken. Om därför å fastigheten linnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis en mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, bör särskilt värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet. 'loOf i *'> i u *: ■ Jc • • i • ; »* •• >■ , . x'i r •* ’• , r ' . t . 1 ''''' • ' 1 ^ •! • *. n # m *.. y. :

i

Instruktion

för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A) Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga. I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt. Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala av­ kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång därå faktiskt föreligger eller ej. Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm­ sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande. 3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår statens och andra allmänna skogar efter därom av domänstyrelsen med­ delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hushållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara­ tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas. 4. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter fäst mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet) Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet, som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitetsklasser. Förefinnes 'för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande

16

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp­ skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt. 5. Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkesavkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en­ ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före­ kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam­ mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast. 6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan b mitetsklass och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4 och 5 angivna uppskattningar.

B) Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den­ samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års­ avkastningen. I fråga om deDna värdeberäkning hänvisas till tabell I,

17

som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark­ värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången kan anses vara normal. Antingen kan den virltesavkastning, som ra­ tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala re­ lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke tidvis medgiva större avverkning eller uttagande av dyrbarare dimen­ sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm­ kas skogsvärdet iippåt till 1.1, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). För skogar med i god hushallningsplan lastställd av­ verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållmngsplan saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom normal skogstillgång. För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga, dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill­ gången är att räkna som normal.

C) Förberedande åtgärder.

8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan lamnade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav­ kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde ä skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande skogen i fråga kunna finnas hos domänstyrelsen tillgängliga, och de ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hushållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen böra vid be- Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (l^r 214. Bilaga.) ■>

18

räkningen frångås, exempelvis om liushållningsplanen anses mindre till­ fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep­ tember 1921. 9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas. Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921. 10. Vid det . sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns­ styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de genomsnittliga, rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den lelativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande de delar av de föi hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxeringsgrunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika utdrivningsförhållanden, olika flottning^- eller andra transportkostnader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman­ trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet, skall redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an­ visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci­ ella anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnämuderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda­ hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. På sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän

19

fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därelter vederbörande nämnd att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de allmänna och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan om förmälda längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd, har nämn­ den att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den normala årsavkastningens värde per kubikmeter a rot, medelbonitet, relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled och avsättningsort, före­ komsten av virke i olika åldrar, skogens slutenhet m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssakkunnig person, soni länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris.

Orre raden (med vanlig stil) angiver markvärde , nedre raden (med kursiv stil) angiver virkesvärde.

Virkesavkastningens Markens normala avkastningsförmåga per liektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

genomsnitt­ 1 0.5 1 5.0 liga rotvärde 1.0 1 1.0 2.0 2.5 3.o 3.5 4.0 4.5 5.5 : 6.0 6.5 7.0 7.5 ! 8.o ! per kbm.

Kronor. Markvärde samt virkesvärde vid normal skoqstillqånq , kronor per liektar

i i 2 3 4 6 7 8 c 10 11 12 16 16! 17 18 13

i 5 10 15 21 26 31 36 41 46, 51 56 62 67 72 77 82

2 2 4 7 11 13 16 18 20 22 25 i 27 29 31 34! 36

10 21 31 41 Öl 62 72 81 92 703 773 123 144

733 154 164

3 3 7 10 13 17 20 24 27 30! 34 37 40 44 4r 51! 54

15 31 46 62 77 i 92 708 121 138 154

769 | 185 200 27/ 237 246

4 4 9 13 18 22 27 31 36 40, 45 49 54 58 6£ 67 72!

21 41 62 82 103 123 144 164 185 205 226

246 267 281 308 328

5 6 11 17 22 28 34 39 45 51 j 561 62 67 73 79 84: 90

26 Öl 77 103 128 154 779 205 I 237: 256\ 282i 308

333 359 384 410

6 7 13 20 i 27 34 40 47 61 67! 54 74 81 88 94! 101 108

31 62 92 123 154 185 215 246 2771 308 338 369 431 i 467 492

400 7 8 16 24

31 39 i 47 55 63 71 79 87 94 102i 110 118 126

36 72 108 144 179 215 251 287 i 323 359: 395: 437

466 502 538 574 8 9 18 27 36 45 54 63 72| 81| 90 99 108 117j 126 135 144

41 82 123 164 205 246 287 328 I 369 410 457 492

533 574 675 656

9 10 20 30 40 51 61 71

81 91 101 in 121 132 142 152] 162!

46 92 138 185 231 277 323 369 I 415 461 508

554 600 646 692 738

10 ii 22 34 45 56 67 79 90 j 101 146j 157 169| 180

112 124 135

61 103 154 205 256 308 359 410 1 461 j 513 564 6151 6661 718 769 820

11 12 25 Öl 49 62 74 87 99 in ( 124! 136 148 161 173 186! 198

56 113 169 226 282 338 395 451 507 564 620

677 733 789 846 902 12 13 27 40 54 67 81 94 108 121 135 148 162, 175 189 202 216

62 123 185 246 308 369 431 492 554 615 677 738!

850 86/ 923 984 13 15 29 44 58 73 88 102 117 132 146 161 2191 234 175 190 205

67 133 200 267 333 400 466 533 600 666 733

800 866 933 7 000 7 066

14 16 31 47 63 79 94 no 126 142 157 173

189 205! 220 236 252

72 144 215 287 359 431 502 574 646 7/8 86/i

790 933 7 005 10771148

15 17 34

aL 67 84 101 118 135 152 169 186 202, 219! 236 253 270

77 164 231 308 384 461 538 615 692 769

846 923 7 000 7 077 7 753 7 230 16 18 i 36

ti

72 90 108 126 144 162 180 198 216 2341 252 270! 288

82 164 246 328 410 492 574 656 738 902

820 984 7 066 7 748 7 230 7 372 17 19 38 57 76 96 115 134| 153 191 210 172 229' 249! 268 2871 306;

87; 174 261 349 436 523 610 697 784 877 959 7 046 7 733 7 220

1 3071394

18 j 20 i 40 61 81 101 121 142 162 202 304! 3241 182 223 243 263, 283

92 185 277 369 461 554 646 738 830 923 1 015 1 107 1 200 1 292

7 384 7 476 19 21 43 64 85 107 128 150 | 171 214' 192 235 256 278 299 321| 342!

97 195 292 390 487 584 682 779 877

974 7 077 7 769 7 266 7 364 7 467 7 558 20 22 ' 45 67 I 90 112 135 157 180 202 225 247 270 292 315 337! 360

103 205 308 410 513 615 718 820 923 7 025 11281230 13331435

7 538 7 640

21 24 47 71 J 94 118 142 165 i 189

213 236 260 283! 307! 331 354 378

108 215 323 431 638 646 754 861

969 7 077 7 784 7 292 7 399 7 507 7 6/5 7 722 25 | 49 74 i 99 124 148 173 198 223 247 272 297! 322i 346 371 396

113 226 338 451 564 677 789

902 7 075 7 728 7 247 7 353 7 466 7 579 7 692 7 804 23 26 52 78 103 129 155 181 207 259 388! 414' 233 2851 310 336! 362

I 118 236 354 472 590 707 825 : 943 1 061 1 297 1 415 1 633 1 651

7 779 7 769 7 886 24 27 54 81 108 135 162 189 216 243 270 297 324; 351' 378 405 43^!

123 246 369 492 615 | 738 861 1 984 1

707 7 230 7 353 7 476 / 599 7 722 7 845 7 968

28 56 1 84 112 141 169 197 225) 253 281 309

337 366, 394 422 450

128 2ö 6 384 513 641 769 897 025 7 753

12821410153816661794 1922 2 050

21

Tabell II, för bedömande ay normala skogstillg&ngens storlek å olika boniteter.

— | Tirkesavkastning per hektar i kubi tmeter Om- Massalopps­ till­ 7'5 1 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.o 5.6 6.0 6.5 7.0 8.0 i tid växt 0.5 1.0

År X Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter

i 60 30 40 50 60 70 80 90 100 no 120 130 140 150 160 5.o 10 20 68 81 95 108 122 135 149 162 176 189 203 216 80 3.7 14 27 41 54 83 100 117 133 150 167 183 200 217 233 250 267 100 3.0 17 33 50 67 83 104 125 146 167 188 208 229 250 271 292 — — 120 2.4 21 42 63

_

140 2.0 25 50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 — - —

njälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1922.

Extrakt ar tabell 1 och II.

i Virkes- Markens normala avkastningsförmåga per hektar ■ 1 kubikmeter fast mått (bonitet) magiens genom­ j 1.0 i 4.5 Anvisningar snittliga j 0.5 1.5 i 2.o 2.5 3.0 3.5 4.0 i 5.0 i- ..-. l-i -------

per kbm. Markvärde samt virkesvärde vid normal sko q stilla dna

Kronor Kronor per hektar — -C , J:

1 7 13 20 27 34 40 -47 54 61 67 Markvfirde

6 ' 34 62 92 123 154 185 245 246 277 308 Virkesvärde

Hyra drivnings- och flott- 8 16 24 31 39 47 ningsförhållanden; hu- 55 63 71 79 Markvärde

36 vudsakligen klena di­

72 108 144 179 215 251 287 323 359 Virkesvärde

mensioner kunna pro- 9 18 27 duceras. 36 45 54 63 72 81 90 Markvärde 8

41 82 123 164 205 246 287 328 369 440 Virkesvärde

9 10 20 30 40 51 61 71 81 91 101 Markvärde !

46 92 138 185 231 277 323 369 415 464 Virkesvärde

11 22 34 45 56 67 Medelgrovt virke och me- 10 79 90 101 112 Markvärde |

61 103 154 205 256 delgoda avsättning sför­

303 369 440 461 513 Virkesvärde

hållanden.

12 25 37 49 62 74 87 99 in 124 Markvärde 11

56 113 169 226 282 338 395 451 507 564 Virkesvärde

13 27 40 54 67 81 94 108 121 135 Markvärde 12

62 123 185 246 308 369 431 492 554 645 Virkesvärde

Göda eller utmärkta av- 15 29 44 58 73 88 102 117 132 146 Markvärde sättningsförh ållanden; | 13

67 133 200 267 333 400 466 533 600 666 Virkesvärde grovt, dyrbart virke kan

produceras. 16 31 47 63 79 94 no 126 142 157 Markvärde 14

72 144 215 287 359 431 5 02 574 646 748 Virkesvärde

Kubikmeter per hektar

Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)

17 33 50 67 fordras vidstående ungefärliga virkes-

83 100 ■ 447 433 450 467

förrdd per hektar för att få full av­ 1 ! kastning (normal skogstillgång).

Motiv.

Inledning.

Sedan de s. k. kommunalskattesakkunniga under år 1917 till Kungl. Maj:t avlämnat tvenne betänkanden med förslag rörande kommun^lskättefrågans lösning, det ena avgivet av landskamreraren Gert Vollrath Eiserman och före detta kammarrättsrådet E. von AVolcker samt det andra av landskamreraren O. V. Landén, framlade Kungl. Maj:t för 1920 års riksdag ett i väsentliga delar på nämnda betänkanden grundat förslag till kommunalskattelag. Andra särskilda utskottet nr 1, som haft att behandla det kungl. förslaget, kunde icke förorda dess antagande utan föreslog i stället vissa provisoriska ändringar i och tillägg till nu gällande skatteförfattningar, som fortfarande skulle tillämpas intilldess kommunalskattefrågan, efter ytterligare utredning, kunde definitivt lösas, vilket enligt utskottets anta­ gande icke kunde ske tidigare än vid 1924 års riksdag. Riksdagen antog utskottets förslag, varjämte riksdagen i skrivelse den 18 juni 1920, likaledes i enlighet med utskottets hemställan, anhöll, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes med beaktande av de synpunkter, som i utskottets utlåtande i särskilda avseenden framhållits, föranstalta om särskild och skyndsam, förnyad utredning av frågan om den kommu­ nala beskattningen av skog ävensom om skyndsam utredning angående ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt utskottets mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Kungl. Maj:t har därefter den 25 september 1920 utsett en kom­ mitté med uppdrag att i anslutning till vad riksdagen därom anfört verkställa dels utredning av frågan om den kommunala beskattningen av skog och dels utredning angående ändrade grunder för uppskattning

av fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl. Magt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, och har Kungl. Maj:t samma dag förordnat till ordförande i denna kommitté presidenten i kammar­ rätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter kammarrättsrådet John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath Eiserman, professorn vid skogshögskolan Tor William Jonson, dåvarande ledamoten av riks­ dagens första kammare direktören Nils Johnsson Sigfrid samt leda­ möterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren Jonas Ludvig Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld. Kommittén har till en början till behandling upptagit den del av sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade grunder för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid allmän fastig­ hetstaxering år 1922, och har härutinnan uppgjort förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog. Annat direktiv för sitt utredningsarbete i nu föreliggande de] har kommittén icke haft än det, som kan anses ligga i riksdagens hän­ visning till de synpunkter, som framhållits i utskottets betänkande, och den kritik, som däri av utskottet ägnats Kungl. Maj:ts förslag. Enligt Kungl. Majds förslag, som upptog en fristående objektskatt å fast egendom — fastighetsskatt —, skulle till grund för taxering av fast egendom läggas egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvär­ det). Värdet av växande skog skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt fulla belopp, men det vore skogens värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig realisation, som skulle uppskattas. Fast egendom skulle ej vidare för beskattningsändamål indelas i jordbruksfastighet och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedelbart upp­ delas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde, därvid med skogsvärde skulle förstås värde av växande skog utöver husbehov. Hus­ behovskogs värde skulle däremot hänföras till jordbruksvärde. Jordbruks­ värdet skulle påföras skattekronor efter sex procent, men skogsvärdet efter allenast tre procent av det uppskattade värdet. Till fast egendom skulle ej vidare räknas s. k. fasta maskiner och inventarier. Utskottet yttrade, att vad fastighetsskatten anginge utskottet funnit de i propositionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet — med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde — i flera avseenden icke tillfredsställande. Det finge enligt utskottets mening starkt ifrågasättas, huruvida det kunde anses riktigt att, på sätt som

skett i propositionen, till grund för taxering av fast egendom lägga enbart egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet); särskilt i fråga om fastighet med huvudsakligen jordbruks- och skogsvärde syntes denna regel icke kunna göras så absolut. Likaledes väckte det uppmärksamhet, att enligt det kungliga förslaget maskiner och övriga fasta inventarier skulle utskiljas från fastighets värde för att överföras till taxeringen av näringsskattepliktig förmögenhet; denna omläggning av det hittillsvarande fastighetsbegreppet vore uppenbarligen föranledd av den föreslagna näringsskatten, men det kunde väl dragas i tvivelsmål, huruvida dess konsekvenser vore tillräckligt genomtänkta. 1 all synnerhet hade utskottet funnit anledning till starka betänkligheter gent emot det sätt, varpå skogsbeskattningen ordnats i det kungliga förslaget. Att den växande skogen borde såsom beskattningsföremål på ett eller annat sätt avsöndras från den nuvarande förbindelsen med jordbruks­ fastigheterna syntes utskottet uppenbart, Men när Kungl. Maj:t före­ sloge, att skogens värde skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt fulla belopp och att det taxerade skogsvärdet skulle påföras skattekronor efter tre procent av taxeringen, kunde utskottet ej undgå att befara, att sådan beskattning av den växande skogen skulle leda till förtidig avverkning och därmed få till följd en misshushållning med detta utomordentligt viktiga naturkapital. Denna farhåga kunde icke undanröjas av det tillägg, som funnes i anvisningarna rörande skogstaxeringen, nämligen att det vore skogens värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig realisation, som skulle uppskattas. I själva verket syntes eu dylik regel för taxeringen knappast möjlig att tillämpa på ett tillfredsställande sätt. Emot en beskattning av skogsvärde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag kunde även erinras, att själva taxeringen av detta värde, om den skulle utföras med vederbörlig noggrannhet, svårligen kunde verkställas utan betydande kostnad och tidsutdrägt. De myndigheter och Övriga sak­ kunniga, som i samband med tidigare förslag haft tillfälle att yttra sig om denna fråga, hade också allmänt avstyrkt en skogsbeskattning efter sådana grunder, som upptagits i det kungl. förslaget, och förordat andra utvägar. Utskottet framlade icke något förslag rörande grunderna för taxe­ ring av fast egendom. Däremot gjordes sådana förslag i några vid utskottets betänkande fogade reservationer. Enligt en av herr Gustaf Nilsson med flere avgiven reservation skulle till grund för taxeringen i regel läggas allmänna saluvärdet. Yad beträffade växande skog utöver husbehovet skulle sådan taxeras Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214. Bilaga.) 4

26

till det saluvärde, den kunde antagas äga under förutsättning av uthålligt skogsbruk, dock icke högre än till verkliga saluvärdet med avdrag för den kostnad, som, i händelse marken vore bar, skulle er­ fordras för dess försättande i produktivt skick. Från värdet av nyplanterad skog skulle i överensstämmelse härmed avdragas nedlagd kulturkostnad. Själva skogsmarken skulle däremot alltid upptagas till sitt fulla saluvärde såsom kalmark. Där så lämpligen kunde ske, borde uppskattningen av skogsmarken byggas på enhetsvärden, satta med hänsyn till förhållandena å varje särskild ort i avseende å växtlighet, läge och därav betingade avsättningsmöjligheter, betalade pris för kal skogsmark, tillgång på bete m. m. Enligt en annan reservation, avgiven av herrar Johansson i Kälkebo och Svedberg, skulle till grund för taxering av fast egendom läggas den fasta egendomens avkastning och värde efter ortens pris. Den växande skogens värde skulle uppskattas att utgöra kapitalvärdet av rotvärdena för de virkesbelopp, som skogen med rationell skötsel och uthålligt skogsbruk beräknades kunna årligen avkasta. Rotvärdet skulle därvid bestämmas med hänsyn tagen till skogsavkastningens under den ingående taxeringsperioden påräkneliga beskaffenhet och fördelning på skilda slag av virkessortiment, såsom värdefullare gagnvirke, ved, kolved etc., samt till ortens priser för sådana skilda slag av virke. Till skogsvärde skulle taxeras växande skog utöver husbehov; husbehovskogens och den skogbärande markens värden skulle däremot hänföras till jord­ bruksvärde. Slutligen skulle, enligt en av herr Swartz avgiven reservation, till grund för taxeringen i regel läggas den fasta egendomens verkliga värde. Växande skog skulle taxeras med hänsyn till den avkastning, skogen kunde lämna vid efter rationella grunder fortsatt skogsbruk. Därest den vid uthålligt skogsbruk beräkneliga årliga nettoavkastningen kunde utrönas, skulle såsom skogens värde upptagas ett belopp utgö­ rande 162/s gånger denna årsavkastning. Beträffande skogar, som icke omedelbart kunde lämna avkastning, skulle hänsyn tagas till den tid, som förflöte innan skogen en gång bleve avverkningsbar, samt till den blivande inkomstens storlek, varvid denna inkomst skulle omföras till ett nutidsvärde enligt sex procents räntefot. Skogar, vilkas avkastning vid taxeringen icke kunde utrönas, skulle taxeras med ledning av de värden per arealenhet, som för andra skogar av liknande beskaffenhet och med känd avkastning framkommit.

Förordningen om allmän fastighetstaxering år 1922 och därtill hörande anvisningar.

Kommitténs uppdrag till den del det ej angår frågan om den kommunala beskattningen av skog synes närmast syfta å de grunder för bestämmande av fast egendoms taxeringsvärde, som böra följas vid allmän fastighetstaxering år 1922. För vinnande av en tillfredsställande uppskattning av fast egendoms värde är det emellertid av vikt, att vissa andra frågor — såsom om fast egendoms beskattningsnatur och taxe­ ringsenheternas omfattning —, beträffande vilka bestämmelserna i bevillningsförordningen äro dels ofullständiga och dels i viss mån för­ åldrade, utredas och regleras. Kommittén har därför i sitt förslag upp­ tagit samtliga för allmän fastighetstaxering erforderliga bestämmelser, dock med undantag för sådana, som avse skattskyldighet, däri inbegripet bevillningsfri fast egendom, samt beskattningsort, Dessa frågor, som icke ligga inom kommitténs utredningsuppdrag, påkalla ej heller för närvarande någon utredning, och har kommittén av sådan anledning i 11 § av sitt förslag allenast lämnat hänvisning till vad bevillningsförordningen härom innehåller. Ej heller faller inom ramen för kommitténs uppdrag att föreslå bestämmelser rörande de om- eller nytaxeringar av fast egendom, som kunna äga rum under åren 1923 och 1924, d. v. s. under den s. k. provisorietiden. Givetvis böra vid dessa taxeringar följas samma grunder, som skola gälla vid 1922 års allmänna fastighetstaxering; och lärer sär­ skild föreskrift därom i sinom tid böra meddelas. I sitt förslag har kommittén i allmänhet sökt giva bestämmelserna om uppskattning av fast egendoms värde och vad därmed sammanhänger sådan allmängiltighet, att de i stort sett böra kunna inpassas i det skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva lösning må komma att antagas. Kommittén har slutligen beaktat bestämmelserna i nådiga förord­ ningen den 28 maj 1920 om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jord värde- eller jordräntestegringsskatt ävensom i nådiga kungörelsen den 25 september 1920 med närmare föreskrifter till ledning vid 1920 års särskilda markuppskattning. Det har nämligen såsom önskvärt framhållits, att taxeringen till jordvärde- eller jordränte­ stegringsskatt skall grunda sig å jämförelse mellan de ingångsvärden, som fastställts vid ifrågavarande markuppskattning,. och de värden, som sedermera bestämmas vid allmänna fastighetstaxeringar, \issa detalj­ föreskrifter hava av sådan anledning ansetts böra meddelas.

-Det av' kommittén föreslagna värdesättandet av skogsmark och växande skog påkallar särskild motivering, vartill kommittén i det föl­ jande återkommer. I den mån förslagets övriga bestämmelser icke kunna anses tillräckligt förklarade genom de utförliga, vid förslaget fogade anvisningarna, lämnas paragrafvis här nedan motivering.

" „ ' - 2 §■ 1 fråga om vad som i beskattningsavseende skall förstås med fast egendom åsyftar förslaget icke någon ändring i nuvarande bestäm­ melser och lagtillämpning. Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag upptog i 3 § den bestämmelsen, att till fabrik eller annan för industriell verksamhet in­ rättad byggnad skulle, ändock annat kunde föranledas av bestämmelserna i allmän lag, icke räknas motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap med tillhörande kraftledningar. S. k. fasta maskiner skulle alltså i beskattningshänseende räknas till lös egendom. Motsvarande be­ stämmelse återfinnes jämväl i Landéns förslag. De båda ifrågavarande förslagen vilade emellertid på den förut­ sättningen, att s. k. fasta maskiner underkastades annan beskattning än fastighetsskatt, nämligen näringsskatt enligt Kungl. Maj:ts förslag och egendomsskatt å lös egendom enligt Landéns. Då sådan skatt nu icke är ifrågasatt, bär kommittén för sin del icke funnit anledning att under provisorietiden föreslå någon ändring i vad som nu gäller om s. k. fasta maskiners beskattning.

: ■ 3 §• Stadgandet i denna paragraf återfinnes i 4 § 4 mom. bevillningsförordningen.

4 §‘ I förevarande paragraf lämnas bestämmelser om fast egendoms beskattningsnatur: jordbruksfastighet eller annan fastighet. Förslaget till kommunalskattelag saknade motsvarande bestämmelser; enligt detta förslag skulle, såsom ovan nämnts, fast egendom icke särskiljas i jordbruks­ fastighet och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedel­ bart uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Kommittén saknar anledning att ingå i bedömande av lämpligheten att ur skatte­ lagstiftningen borttaga begreppen jordbruksfastighet och annan fastighet, enär, så länge bevillningsförordningen gäller, ifrågavarande indelning av fastigheter i beskattningsavseende måste bibehållas.

29

Enligt 6 § bevillningsförordningen är det huvudsakligen fast egen­ doms kamerala beskaffenhet, som är avgörande för frågan om egendomens beskattningsnatur. Sålunda skall exempelvis såsom jordbruksfastighet taxeras all i mantal satt jord, som ej utgör tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort. I praxis har emellertid egendomens användning i allmänhet blivit den avgörande indelningsgrunden. Användes i mantal satt jord för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, taxeras den sålunda i regel såsom annan fastighet. Kommittén har ock funnit användningssättet vara den naturliga och lämpliga indelningsgrunden samt därför avfattat föreliggande 4 § med därtill hörande anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse med Eiserman —von Wolckers förslag, som låter fast egendoms användning bestämma dess beskattningsnatur. Jämväl enligt Landens förslag skulle frågan, huruvida fast egen­ dom borde taxeras såsom jordbruksfastighet eller annan fastighet, bero av sättet för dess användning, dock med det undantag att tomt alltid skulle taxeras såsom annan fastighet. I sitt över kommunalskattesakkunnigas båda förslag avgivna ytt­ rande anslöt sig kammarrätten till Landéns förslag. Anledningen härtill var, bland annat, den begränsning kammarrätten velat giva värdestegringsbeskattningens omfattning. Denna borde nämligen drabba annan fastighet till hela dess stegrade värde, såvitt det representerade oförtjänt värdestegring, men träffa jordbruksfastighet allenast till den del av det stegrade värdet, som hänförde sig till fastighetens tomt- eller industri­ värde. Att inom sådana i stad eller därmed jämförlig ort belägna om­ råden, som redan vore bebyggda eller vilkas bebyggande inom närmaste tiden förestode, låta värdestegringsskatten i lägre grad träffa tomt. därå exempelvis trädgårdsodling bedreves, än bredvidliggande tomt, som redan bebyggts eller i avvaktan på bebyggande läge oanvänd, skulle emellertid framstå såsom helt obefogat. Kammarrätten ville alltså förorda, att fastighet, belägen inom område, där tomtiudelning enligt 1 kap. lagen om fastighetsbildning i stad gällde, skulle oavsett fastighetens användning taxeras såsom annan fastighet. Kommittén håller före, att, huru värdestegringsbeskattniugen än må komma att gestalta sig, hinder icke lärer möta att låta denna beskattning, såvitt angår tomter, bliva oberoende av tomternas beskattoingsnatur. Redan deklarationsformulärets uppställning samt de olika reglerna för taxering av jordbruksfastighet och av annan fastighet kräva, att jord, varå jordbruk eller skogsbruk bedrives, blir — oberoende av såväl jordens läge som dess kamerala beskaffenhet — taxerad såsom jordbruksfastighet.

För övrigt må framhållas att, om enligt kommitténs förslag allenast sådan trädgårdsskötsel kommer att räknas till jordbruk, som å egendomen drives i förening med annat jordbruk, föreliggande spörsmål till stor del förlorar betydelse, då på tomter mera sällan förekommer trädgårdsskötsel i förening med annat jordbruk. De av kammarrätten i övrigt framställda anmärkningarna hava av kommittén beaktats. Kommittén anser sig böra särskilt påpeka den avvikelse från nu gällande och tillämpade bestämmelser, som förslaget innehåller i fråga om mark, som tages i anspråk för sådana å jordbruksegendom befintliga byggnader och inrättningar, vilka icke begagnas för jordbruk eller dess binäringar eller skogsbruk. Dylik mark skall enligt föslaget taxeras såsom annan fastighet, medan hittills allenast byggnaderna och inrätt­ ningarna men icke marken hänförts till annan fastighet. Genom denna ändrade anordning, som för övrigt upptages i såväl Eiserman—vonWolckers som Landéns förslag, måste markens värde, vilket hittills såsom ingående i jordbruksfastighetens värde vid taxeringen föga beaktats, antagas komma att behörigen uppskattas. Anvisningsbestämmelserna om vad som är att hänföra till jordbruk och dess binäringar ansluta sig i huvudsak till motsvarande, av 1920 års riksdag antagna stadganden i 3 § av de till bevillningsförordningen hörande anvisningarna. Då kommitténs anvisningar emellertid skolat lämpas efter förslagets bestämmelser om fastighets beskattningsnatur, har en del av berörda, i anvisningarna till bevillningsförordningen givna stadganden ansetts ej böra här ingå. I övriga delar hava nyssnämnda stadganden upptagits med vissa ändringar av huvudsakligen formell art. Några anvisningsbestämmelser om vad som är att hänföra till skogsbruk hava för bedömande av fast egendoms beskattningsnatur icke ansetts erforderliga.

5 §’ Innehållet i denna paragraf med därtill hörande anvisningar ansluter sig i huvudsak till motsvarande bestämmelser i 6 § med tillhörande anvisningar i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag; och tillåter sig kommittén hänvisa till den av vederbörande departementschef läm­ nade motiveringen till sistnämnda paragraf. Enligt såväl Eiserman—von Wolckers som Landéns förslag skulle ej längre fastigheternas kamerala indelning läggas till grund för taxerings­ enheternas bildande, utan i stället varje brukningsdel, även om densamma bestode av flera fastigheter eller delar av fastigheter, utgöra taxerings­

enhet. I sitt över förslagen avgivna yttrande framhöll kammarrätten vissa betänkligheter mot den sålunda ifrågasatta omläggningen av taxe­ ringsenheternas omfattning samt förordade, att den kamerala indelning-en fortfarande lades till grund för fastighetstaxeringen, där ej särskilda för­ hållanden funnes böra föranleda en annan begränsning av taxerings­ enheterna. Departementschefen anslöt sig till vad kammarrätten i före­ varande avseende uttalat. Enligt förslaget till kommunalskattelag skulle alltså den kamerala indelningen fortfarande följas vid taxeringsenheternas bestämmande, dock att, där ägorna till samme ägare tillhöriga fastig­ heter läge oskiftade tillsammans eller fastigheternas inbördes värden eljest icke kunde bedömas, fastigheterna skulle tillsammans utgöra en taxerings­ enhet. Likaledes skulle samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhörande bygg­ nader, gemensamt taxeras. Kommittén, som icke funnit någon anmärkning i sak emot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende, har emellertid ansett exempli­ fieringen av de fall, då fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas, böra utfyllas med det fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i sambruk med gemensamma åbyggnader. Sådana fastigheter torde få anses vara i drift och utnyttjande så intimt med varandra förenade, att värdet å varje särskild fastighet icke kan med tillförlitlighet uppskattas. På många håll har det därför ock blivit praxis att, då en egendom består av flera kamerala enheter, som brukas såsom ett sammanhängande helt, endast angiva det för hela komplexet gemensamma taxeringsvärdet utan någon uppdelning därav på de olika kamerala enheterna. Förslaget avser att lagfästa denna praxis. Då det sålunda gjorda tillägget, som hänför sig till både jordbruksfastighet och annan fastighet, torde täcka jämväl det fall, att jordområden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhängande byggnader, har hithörande punkt i Kungl. Maj:ts förslag ansetts kunna uteslutas. Uppenbarligen kommer enligt såväl Kungl. Maj:ts som kommitténs förslag flen kamerala indelningen att vid taxeringsenheternas fastställande frångås icke blott, såsom redan för närvarande gäller, då brukningsdelen utgör allenast del av kameral enhet, utan jämväl i flertalet fall, då en possession består av flera kamerala enheter. De av kammarrätten ut­ talade betänkligheterna mot frångående av den kamerala indelnings­ grunden berodde huvudsakligen på farhågan att därigenom värdestegringsbeskattningens rationella ordnande kunde äventyras. Innan grun­ derna för värdestegringsbeskattningen blivit fastställda, syntes därtör enligt kammarrättens mening taxeringsenheterna böra huvudsakligen

följa den kamerala indelningen. Sedan numera genom ovan omförmälda båda författningar angående markuppskattning för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt konturerna för denna beskattning uppdragits, torde jämväl med hänsyn till det sätt, varå frågan om taxeringsenheterna enligt dessa författningar ordnats, nyssnämnda be­ tänkligheter kunna förfalla. Slutligen må framhållas, att såsom förvaltningsenhet ansetts böra i anvisningarna angivas jämväl enskild skog, i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock). Att den tidpunkt, till vilken hänsyn i regel skall tagas vid taxe­ ringsenheternas fastställande, är 1921 års utgång, framgår av innehållet i 7 § av förslaget.

6 §• Vid övervägande av frågan, huruvida till grund för uppskattning av värdet å fast egendom — bortsett nu från skogsmark och växande skog — bör läggas allmänna saluvärdet eller avkastningsvärdet, tiar kommittén kommit till den uppfattningen, att åt allmänna saluvärdet bör givas företräde såsom uppskattningsgrund. Med avkastningsvärde har kommittén därvid icke förstått fastighetens värde efter dess faktiska avkastning — uppskattning efter sådant värde bör givetvis icke kunna ifrågasättas — utan fastighetens värde efter dess förh andenvar ande och för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga. Redan enligt nuvarande lagtillämpning lägges det allmänna salu­ värdet, sådant detta framgår av erlagda köpeskillingar, till grund för taxeringen, och jämväl samtliga föregående förslag bygga fastighetsuppskattningen på allmänna saluvärdet. Ur teknisk synpunkt är uppskattning efter allmänna saluvärdet givetvis att föredraga. För taxeringsmyndigheterna skulle uppskattning efter den beräkneliga avkastningen ofta nog erbjuda stora svårigheter och kräva tidsödande undersökningar. Helt säkert skulle icke på denna väg uppnås den eftersträvade enhetligheten i fastighetsuppskattningen utan den överklagade ojämnheten kvarstå, om icke förvärras. Därtill kommer, att den senare uppskattningsmetoden icke är tillämplig i de fall, då värdet å fast egendom betingas mindre av dess avkastnings­ förmåga än av andra omständigheter, såsom naturskön belägenhet, lyxbyggnader o. s. v. Ej heller är värdet å s. k. spekulationsegendomar alltid beroende av deras beräkneliga avkastningsförmåga. I allmänhet och särskilt beträffande jord å landet torde emellertid avkastningsvärdet och allmänna saluvärdet sammanfalla. Vid köp av

fast egendom lärer köparen göra sina beräkningar angående den avkast­ ning, som egendomen kan lämna, och på grund av dessa beräkningar blir, där°ej särskilda omständigheter inverka, köpeskillingen bestämd. Före­ ligger ingen anledning till antagande, att denna köpeskilling avviker från normalt värde, utan köpeskillingen kan läggas till grund för taxeringen, har därmed den beräkning av avkastningsförmågan, som eljest skolat göras av taxeringsmäunen, redan fullgjorts av köparen, som mera ingående än taxeringsmännen kunnat bedöma densamma. Auledningen till betänkligheterna mot uppskattning av fast egen­ dom efter allmänna saluvärdet torde sökas i de under krigsåren av olika anledningar ofta högt uppdrivna prisen å fastigheter. Skulle dessa köpeskillingar följas vid taxeringsvärdenas åsättande, bleve fastigheterna, anser man, taxerade över sina verkliga värden. Faktiskt betald köpeskilling får emellertid icke tillmätas alltför dominerande betydelse. Fndast för såvitt den kan anses såsom ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet, får den vid taxeringen följas. Kom­ mittén har sökt att i anvisningarna till 6 § giva dels en förklaring över vad som bör förstås med allmänna saluvärdet och dels angiva de för­ hållanden, som föranleda till att erlagd köpeskilling icke kan auses mot­ svara sådant värde; och föreställer sig kommittén, att med den betydelse, som kommittén sålunda velat tillerkänna betald köpeskilling såsom värde­ mätare, ovan angivna betänkligheter skola falla. Kommittén har för övrigt velat betona, att taxeringen skall verk­ ställas med ledning även av andra kända förhållanden, som kunna tjäna till grund för värdesättningen, särskilt de enhetsvärden, som — enligt vad redan nu praktiseras — böra föreslås vid förberedande samman­ träden inför länsstyrelsen eller landskamreraren. Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde å jordbruksegendom under normala förhållanden kunna beräknas sam­ manfälla, kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så tillvida, att saluvärdet av en skog, som köpes, måste anses helt bero på den avkastning, som från densamma kan erhållas. Bredvid detta uthålliga avkastningsvärde, som mera sällan framträder i betalda köpe­ skillingar, existerar emellertid för skogar, där hushållningen är fri, ett s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning av samtliga skogs­ tillgångar och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen å marken ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under högkonjunk­ turer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas därför genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisations- Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 käft. (Nr 214■ Bilaga.) 5

34

värden. Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar, som från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka man medelst upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, har kom­ mittén ansett det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför starkt påverkade köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxe­ ringen och i stället förordat en beräkning av skogens avkastningsvärde vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Som stöd för detta avsteg från den i övrigt hävdade principen, att allmänna saluvärdet bör läggas till grund för fastighetstaxeringen, kan åberopas dels en mängd samstäm­ miga yrkanden från skogsvårdsmyndigheter samt tidigare förslag i sådan riktning av beskattningssakkunnige, dels ock den omständigheten, att kom­ mittén nu utarbetat en metod, som torde kunna lösa de rent tekniska svårigheterna vid taxeringen efter avkastningsvärde, åtminstone så långt detta är möjligt utan mera ingående undersökningar av skogstiliståndet ute på marken. De skäl av taxeringsteknisk art, som ofta anföras såsom omöjliggörande en uppskattning efter avkastningsvärde även i de fall, då ett sådant värde vore det mest eftersträvansvärda, anser sålunda kommittén icke längre stå hindrande i vägen för skogstaxering efter avkastningsvärde. Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog och som innebära, att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt rik­ tigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den växande skogen, i regel —- där skogshushållningen är fri — understiga det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisa­ tionsvärdet. Skulle önskemålet att växande skog, så länge den kvarstår å rot, helt fritages från kommunal fastighetsbeskattning kunna förverk­ ligas, bleve det visserligen av mindre vikt, till vilket värde den växande skogen uppskattades. Men ett sådant fritaginde torde tillsvidare, innan skogsbeskattningen i hela dess vidd blivit ordnad, icke kunna ifråga­ sättas; och i varje fall spelar uppskattningsvärdet roll vid förmögenhets­ beskattningen. Förslaget skiljer ej mellan skog till husbehov och annan skog.

Vid sådant förhållande har anledning ej förekommit att ifrågasätta sär­ skild värdering av husbehovsskog. Beträffande uppskattning av byggnad å annans mark finnes för närvarande särskild auvisningsbestämmelse ej meddelad. Sådan byggnad lärer alltså böra värdesättas liksom annan fast egendom etter dess all­ männa saluvärde. Anledning att häri föreslå någon ändring synes kom­ mittén ej föreligga, så länge bevillningsförordningen fortfarande utgör grund för den kommunala beskattningen. Huruvida vid eventuellt an­ ordnande av en ren objektsbeskattning å fast egendom värdesättningen av byggnad å annans mark bör ske efter de nya grunder, som angivas i 7 § av Kungl. Maj ts förslag till kommunalskattelag, lärer böra i sam­ manhang med en dylik beskattningsreform bliva föremål för övervägande. I fråga om uppskattning av frälseränta har kommittén bibehållit bevillningsförordningens bestämmelser; och skall frälseränta sålunda uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åter frälseräutan uppskattas till alle­ nast femton gånger nyssnämnda belopp. Anledningen till den sålunda föreslagna nedsättningen, som hade sin grund i den uti Kungl. Maj:ts förslag upptagna näringsskatten, har emellertid numera förfallit. Med den avfattning, som kommittén givit anvisningarna till före­ liggande paragraf, hava i föregående förslag upptagna detaljföreskrifter om taxering av lyx fastigheter, industrifastigheter m. m. ävensom en del i och för sig självklara anvisningar i fråga om köpeskillings använd­ barhet vid värdesättningen ansetts kunna uteslutas. Föreskriften i sista stycket av anvisningarna till 6 § motsvaras av bestämmelse i förutnämnda kungörelse av den 25 september 1920.

7 §- Det i andra punkten av denna paragraf gjorda undantaget från regeln om taxeringens bestämmande efter förhållandena vid nästföre­ gående års utgång innebär visserligen en nyhet i skattelagstiftningen men torde redan hava i praktiken tillämpats. Såsom både obilligt och oegentligt måste anses, att om exempelvis en byggnad, som skolat sär­ skilt taxeras, nedbrunnit och vid taxeringstillfället ej längre existerar, densamma dock skall för löpande året taxeras till dess en gång havda värde. Om vidare en egendom under taxeringsåret uppdelats i flera lotter, har det understundom visat sig vara av vikt för respektive ägare att redan samma år få en var av lotterna särskilt taxerad. Givetvis bör rätten att lämpa taxeringen efter de inträffade förändringarna tillkomma såväl taxeringsnämnd som prövningsnämnd.

36

8 §• De föreskrivna special värdena betingas dels av ifrågasätt lindring' i eller befrielse från skattskyldighet för skogsvärde och dels av den tillämnade värdestegringsbeskattningen. Uppskattning av specialvärden bidrager ock till att fast egendoms värde blir till alla delar beaktat vid taxeringen. Om innebörden av specialvärdena lämnas i anvisningarna erforderliga upplysningar.

Instruktionen för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Vid en rationell värdesättning av skog för beskattningsändamål anser kommittén det vara nödigt att skilja mellan den virkesproducerande skogsmarken och den därå växande skogen och å vardera sätta särskilt värde. Själva marken har i regel ett mera bestående värde utan andra fluktuationer än som betingas av prisläget å jord i allmänhet. Den växande skogen kan däremot på olika sätt såsom genom avverkning, skogseld m. m. hastigt och betydligt minskas i värde, liksom den stiger i värde i mån av tillväxt. Dylika ändringar i skogsbeståndets värde kunna lättare och säkrare följas vid taxeringarna, om detta värde åsättes särskilt, än om värdet å skogsmarken skall därvid medtagas. Ur beskattningssynpunkt är ett särskiljande av värdena nödvändigt, om det skall kunna ifråga­ sättas att, såsom på senare tid påyrkats, undantaga den växande skogen från den årliga beskattningen för att i stället uttaga dess skattebidragvid avverkningen. För ett sakligt bedömande av detta spörsmål är det av särskild vikt, att en verkställd skild värdesättning av de olika beskattningsföremålen föreligger, och kommittén har därför även av denna grund i sitt framlagda förslag utgått från att dylik värdesättning bör nu äga rum, även om den ej skulle komma till omedelbar använd­ ning vid kommunalbeskattningen under gällande provisorium. 2. Den uppskattning av skogsmark, som enligt kommitténs för­ slag skall äga rum, avser allenast den till skogsbörd dugliga marken. Mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig mark, som kan finnas insprängd i den skogbärande arealen, bör därför först frånskiljas och frånräknas den totala arealen. Dylik ej skogbärande mark bör i stället redovisas tillsammans med övrig fastigheten tillhörig mark och värdesättas i sammanhang med denna. Vad angår den avkastning, som skall ligga till grund för beräk­ ningen av skogsmarkens värde, har kommittén ansett densamma böra bestämmas såsom den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid

ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd. Beräkningen får alltså icke grundas å den större eller mindre avkastning, som lör tillfället kan uttagas ur det befintliga skogsförrådet. År skogsbeståndet mer än vanligt väl slutet eller inne­ håller det relativt stor tillgång på moget virke, kommer den avkastning, som under närmaste tiden taktiskt kan uttagas, att överstiga det genom­ snittliga och i längden uttagbara beloppet. År åter skogen utglesnad eller vanskött, kommer den avkastning, som under lång tid framåt kan uttagas, att understiga den normala, som bör kunna påräknas i framtiden, då skogen kommit i ett ur forstmässig synpunkt tillfreds­ ställande skick. Vid beräkningen av den normala avkastningen är vidare att märka, att den skall vara genomsnittlig och således icke lår grundas allenast å vissa mindre arealer av skogsmarken, därå tilläventyrs särskilt god växtlighet förefinnes, utan skall gälla skogskomplexet i dess helhet. I enlighet med vad nu sagts är såsom normal avkastning alt anse exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd. Enligt kommitténs mening bör s. k. husbehovsvirke, d. v. s. virke, som åtgår till hus- och vägbyggnad, vedbrand, stängsel med mera dylikt, medtagas vid avkastningens beräkning lika väl som det till avsalu av­ sedda virket. Skulle däremot någon del av den normala virkesavkastningen ej kunna komma till användning på grund av bristande avsätt­ ningsmöjligheter t. ex. för klent gallringsvirke, toppar, avfall eller dylikt, bör givetvis hänsyn härtdl tagas vid avkastningsberäkningen. Under vissa förhållanden kan den produktiva skogsmarken, utan intrång å ett där rationellt bedrivet skogsbruk, lämna tillgång till bete. I sådant fall bör värdet å betet tilläggas skogsmarksvärdet. Ej sällan torde det förekomma, att mark, som skulle kunna auvändas till skogsbörd, i stället utnyttjas såsom beteshagar, och att därvid betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse. Finnes å dylik mark ej växande träd, som anses böra värdesättas, torde marken lämpligen icke böra upptagas såsom skogsmark utan räknas såsom betesmark. Om åter å hagmarken finnes skog, som kan inverka å värdesättningen av den växande skogen, kräver den av kommittén använda metoden, att marken upptages såsom skogsmark och ingår i värdesättningen av denna, varefter betesvärdet tillägges. 3. Den arealberäkning, som måste göras vid en skogstaxering enligt kommitténs förslag, bör i första hand grundas å officiella upp­

gifter. I fråga om statens och andra allmänna skogar lära sådana i regel finnas tdlgängliga, särskilt hos domänstyrelsen och i uppgjorda hushållningsplaner. För enskilda skogar är att räkna med tilläventyrs förefintliga hushållningsplaner och även lantmäterihandlingar, ehuruväl de senare oftast sakna uppgifter, på grund av vilka den till sko°-sbörd ej dugliga marken kan utskiljas från den skogsproducerande.& I dylikt fall ävensom i övrigt då uppgifter saknas eller befinnas ofull­ ständiga, måste upplysningar inhämtas genom deklaration eller infordrade uppgifter från vederbörande skogsägare. 4. Med den av kommittén förordade uppskattningsmetoden kommer skogstaxeringen att i väsentlig grad grunda sig å de uppgifter, som kunna hämtas från statens skogsboklöring. Fet har därlör ansetts lämpligt att därvid använda samma måttenheter och mätningsmetoder som för statsskogarna. Virkesavkastningen bör alltså angivas i kubik­ meter med virkets mätning i ratt tillstånd på bark samt i verkligt och s. k. fast mått, d. v. s. den virkeskvantitet som framkommer, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. I ett avseende anses dock . en viss avvikelse i tydlighetens intresse böra göras från vad som praktiseras ifråga om statsskogarna. För dessa angives boniteten i klasser I—Vill efter den relativa avkastningsförmågan. Kommittén anser, att boniteten istället bör angivas i absoluta klasser, som direkt upptaga produktiviteten per hektar i hela och halva kubikmeter. Där hushållningsplanerna endast angiva relaiiva bonitetsklasser I—VIII eller upptaga boniteten efter i äldre hushållningsplauer förekommande beteck­ ning med växtlighetsgrader 1, 0.9—0.3, bör sålunda en omräkning ske för erhållande av ett uttryck lör vad i dessa klasser eller växlighetsgrader kan produceras i kubikmeter vid god skogsskötsel. Ur de så­ lunda erhållna talen beräknas därefter den genomsnittliga produktionssiffran för skogen ifråga. Understundom innehålla hushållningsplanerna uppgift om skogens undersökta årliga tillväxt. Där så är fallet, kan dylik uppgift tjäna till ledning för produktionsförmågan, då virkestillgången är normal. Aven förekommer att tillväxten finnes uträknad för varje åldersklass. Medejtillväxten för samtliga åldrar (= den genomsnittliga produktions­ förmågan) kan då därur erhållas, så snart åldersklasserna var för sig' hava tillfredsställande slutenhet. Kommittén håller före, att genom en behandling på nu angivet sätt av de skogar, för vilka erforderliga faktiska upplysningar föreligga, så goda uppgifter om produktionsförmågan i allmänhet å trakten skola kunna erhållas, att samma uppgifter kunna läggas till grund för produk-

tionsberäkningen å övriga skogar i orten. Dessas uppskattning skall alltså verkställas efter jämförelse med de mera direkt uträknade boniteterna å närliggande eller eljest jämförliga skogar. 5. Prissättningen av normalavkastningens värde å rot bör enligt kommitténs förslag i första hand utgå från de nettovärden, som under en lämpligen utmätt tidsperiod i medeltal erhållits enligt ordnad bok­ föring för skogen. Såsom lämplig tidsperiod har kommittén antagit fem år, dels därför att i regel denna tid förflyter mellan de olika taxe­ ringarna, dels ock därför att priset ej bör allt för mycket påverkas av eventuellt abnormt höga eller låga virkespris under enstaka år. I allmänhet bör för större och ordnade skogsbruk kunna på denua väg erhållas tillförlitliga medeltal, som direkt kunna läggas till grund för prissättningen. Dock bör detta icke ske utan en viss kontrollerande undersökning för varje särskilt fall. Då virket gått till egen förbrukning eller till förädling vid egna verk eller inrättningar, kan detsamma i bokföringen vara upptaget till godtyckliga priser, som icke instämma med prisläget å den allmänna marknaden. Likaså kan exempelvis vid en lantegendom försäljning hava skett allenast av det grövsta och dyr­ baraste virket, medan det mindervärdiga gått till husbehov. Under­ stundom kan försäljning av virke hava skett från vissa för utdrivning särskilt gynnsamt eller ogynnsamt belägna delar av skogen eller andel exeptionellt gynnsamma eller ogynnsamma konjunkturer o. s. v. I dessa och dylika fall kunna bokförda pris ej utan vidare vara grundläggande för avkastningens prissättning, utan böra de justeras till verkliga medel­ värden för i avkastningen ingående olika sortiment och för medelkonjunktur. De medelpris, efter vilka normalavkastningen sålunda bör värde­ sättas, böra förslagsvis angivas för de allmänna skogarna av domänsty­ relsen och för enskilda skogar, om vilka erforderliga upplysningar ingått till länsstyrelsen, av dennas sakkunniga biträde. För övriga enskilda skogar sker prissättningen direkt av beskattningsmyndigheterna utan föregående förslag men med ledning av de priser, som kunna varda fastställda för skogar med ordnad hushållning. Vid prissättningen bör givetvis tillbörlig hänsyn tagas till att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke utan även kvalitativt sämre och mindre värde­ fulla sortiment ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter ifråga om körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å virkets rotvärde. Vid en uppskattning efter nu angivna grunder gives alltså möjlighet att taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhål­ lande till avsättningsort och annat, som inverkar å virkesvärdet.

40

6. Från det enligt föregående punkter beräknade värdet å den årliga normala avkastningen bör, innan samma värde lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken, göras avdrag för kostnader för skogens vård och underhåll, såsom för förvaltning, bevakning, väg- och byggnads­ underhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. Då en speciell undersökning av hithörande kostnader för varje särskilt skogsområde helt visst skulle vålla i praktiken hart när oöverkomliga svårigheter, har kommittén stannat vid att föreslå avdragets bestämmande till viss fix procent, 25 % av årsavkastningen. Ifrågavarande kostnader torde visserligen för olika skogar ställa sig ganska olika beroende på den olika intensitet, varmed skogsbruket bedrives. De föreslagna 25 % kunna emellertid anses ganska normala för ordnade skogsbruk med fast avlönad personal för förvaltning och bevakning m. m. Möjligen kan i vissa fall avdraget för dylika skogsbruk befinnas väl lågt. För smärre skogs­ bruk, som skötes av ägaren själv eventuellt med biträde från skogsvårdsstyrelse eller särskilt tillkallad fackman, kan åter avdraget förefalla val högt. Kostnaderna ställa sig nämligen då i allmänhet avsevärt lägre. A andra sidan torde emellertid den bruttoinkomst, som kan uttagas vid dylikt mindre skogsbruk, i regel understiga vad som kan påräknas vid det fackmässigt ordnade skogsbruket, vadan ett relativt högt avdrag vid de mindre skogsbruken kommer att verka utjämnande på nettoav­ kastningen, då olika skogsbruk jämföras med var-andra. Kommittén föreslår nu, att den enligt föregående regler funna nettoavkastuingen skall läggas till grund för beräkningen av skogsmar­ kens värde sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen, och i eu senare punkt föreslår kommittén att värdet å den växande skogen skall vid full och normal skogstillgång beräknas till 13.6 7 gånger samma årsavkastning, vadan således värdet å skogsmark och växande skog kommer att tillsammans utgöra 16.6 7 gånger årsavkastningens värde. Detta innebär, att avkastningen skall kapitaliseras efter en räntefot av sex procent. Att kommittén stannat vid att föreslå denna kapitaliseringsprocent har föranletts av flera olika grunder. Visserligen torde kunna sägas, att skogarna hittilldags i regel betingat högre pris i handel och vandel, än som kunnat grundas å en beräknad ränteinkomst av 6 Ofta lärer man vid dylika transaktioner hava räknat med successivt stigande virkespris och med väsentligt lägre räntefot vid kapitalplaceringar i allmänhet än 6 %. Dessa förhållanden äro i närvarande stund helt annorlunda. Priserna synas med all sannolikhet vara i nedgående. Räntan å statslån, förut 3Vä å 4 %, kan nu ej sättas lägre än 5 å 6 %1

41

och räntesatsen i allmänna marknaden är väsentligt högre. Detta måste frampressa en nedgång i fastighetsvärdena. — Ytterligare bör bemärkas, att den till grund för värdesättningen liggande årsavkastningen skall beräknas efter medelprisen under de senast gångna fem åren. Men dessa ha utmärkts av en högkonjunktur, med vilken man ingalunda lärer kunna räkna i fortsättningen. Årsavkastningens penningevärde kommer alltså nu att ställa sig relativt högt. — Slutligen får ej förbises, att skogsmarken skall värdesättas icke efter den verkliga avkastningen utan efter en beräknad normal avkastning, som ganska ofta torde vara större än den som faktiskt kan under den närmaste framtiden uttagas. Detta kommer att medföra ett relativt högt värde å själva skogsmarken, något som förövrigt är av kommittén åsyftat såsom ur beskattningssynpunkt lämpligt, om ett särskiljande av beskattningen å själva marken och å den växande skogen en gång skall ske. — Under dessa för­ hållanden har kommittén ansett, att vid 1922 års taxering en värde­ sättning efter en kapitaliseringsprocent av 6 antagligen kommer att leda till värden, som kunna väntas ganska nära instämma med vad en för­ ståndig köpare kan antagas kunna och vilja betala med tanke på ett fortsatt skogsbruk. Den föreslagna kapitaliseringsprocenten är såsom ovan nämnts betingad av förhållandena sådana de nu föreligga. Detta innebär givet­ vis, att vid förändrade förhållanden kräves omprövning, huruvida denna procent bör undergå ändring. Förslaget är alltså i ingen mån prejudicerande för vad vid en framtida ny taxering kan anses böra föreskrivas. Kommitténs förslag att markvärdet skall utföras med tre gånger skogsavkastningens värde, d. v. s. 18 % av markens och skogens gemen­ samma värde vid normal skogstillgång, grundas därå, att enligt en ut­ redning angående statens samtliga skogsinköp markens värde i värderingshandlingarna upptagits till ungefärligen nämnda procent av det totala skogsvärdet och att en liknande norm föreslagits vid vattenfallsstyrelsens uppskattning av skada vid uppröjning av gator för kraftledningars framdragande. 7. Åven värdet av den växande skogen kan och bör enligt kommitténs uppfattning beräknas efter avkastningen, d. v. s. den av­ kastning, som den faktiskt förefintliga skogstillgången kan lämna. Denna avkastning kan emellertid uttagas på flerehanda olika sätt, växlande mellan total besparing, då hela tillväxten lämnas att tillsvidare hopa sig i skogen, och total avverkning, då det förefintliga virkesförrådet på en gång tillgodogöres. Det är därför nödigt att bestämma, huru den av­ kastning skall vara beskaffad, vars värde skall grundlägga värdesätt- Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 käft. (Nr 214 .Bilaga.) 6

42

ningen av den växande skogen; och har kommittén härutinnan ansett böra hänvisas till den avkastning, som kan för framtiden uttagas ur skogen under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. För skogar, som med avseende å åldrar, slutenhet m. m. äro så beskaf­ fade, att en för god skötsel typisk avkastning kan jämnt och uthålligt därur uttagas, sammanfaller den avkastning, efter vilken skogsvärdet skall beräknas, med normalavkastningen, efter vilken markvärdet skall beräknas. Skogsvärdet skal! i sådant fall upptagas till 13.6 7 gånger avkastningens värde, så reducerat som förut under punkt 6 är sagt. 1 tabell I har kommittén för ifrågavarande normalfall infört jämväl värdena å växande skog, angivna per hektar vid olika förekommande boniteter och virkespris. Emellertid är det helt visst allenast ett fåtal skogar, för vilka dessa normalförhållanden kunna anses föreligga. Vanligen lärer en eller annan av de faktorer, som måste beaktas vid normalavkastningens beräkning (behöriga åldersklasser, slutenhet m. m.), förete sådan avvikelse från vad som är att anse som normalt, att en uppskattning direkt efter tabellsiffrorna skulle bliva missvisande. För dessa fall blir det nödvändigt att bedöma, huruvida det faktiskt förekommande skogsbeståndet för någon tid framåt medgiver ett rationellt uttagande av en avkastning, som under- eller överstiger den normala, samt därefter värdesätta ståndskogen efter denna relation. Allt eftersom därvid avkastningen finnes vara lägre eller högre än normalavkastninyen, blir skogsvärdet 0.!), 0.8 o. s. v. eller 1. 1 , 1.2 o. s. v. av de i tabellen angivna värdena. Den faktiska avkastningens beräkning bör verkställas på grund av förefintliga hushållningsplaner eller under jämförelse med sådana eller eljest efter bästa tillgängliga upplysningar, dock med behörigt beaktande av sådana förhållanden, som i särskilda fall böra föranleda till jämkningar, såsom exempelvis om endast ett fåtal år återstår av den tid, för vilken eu hushållningsplan är uppgjord, eller om förhållanden föreligga, till vilka hänsyn icke tagits eller kunnat tagas vid hushållningsplanens uppgörande, med mera dylikt. Det kan inträffa, att från skogsmark, som skall såsom taxeringsenhet anses, någon avkastning icke kan omedelbart uttagas, men att där finnes växande ungskog, som bör åsättas skogsvärde. Värdesättning skulle då kunna ske med hänsyn till den framtida avkastningens beräknade storlek samt den tid, som förflyter innan inkomsterna uppstå och under vilken diskontering av inkomsten bör ske. Någon viss metod för beräkning av värdet å dylik skog har kommittén emellertid ej ansett sig böra upp­ göra, då det i alltför få fall torde finnas tillgång till de uppgifter, som

43

för värdeberäkningen behövas. Man torde därför få förutsätta, att uppskattningen i dylika fall i stor utsträckning måste ske efter skön. Kommittén har dock ansett det vara till stöd för omdömet vid uppskattningar av nu ifrågavarande art att känna den virkesmassa, som under normala förhållanden i genomsnitt behöver finnas per hektar för att en viss skogsavkastning skall kunna uthålligt därur uttagas. Kom­ mittén har häröver uppgjort tabell II, som visar det behövliga virkes­ förrådets normala storlek vid olika boniteter och olika medelålder (om­ loppstid). Tabellen vilar på följande grunder. Det behövliga virkes­ förrådets storlek beror på tillväxtenergien, vilken i sin tur nära samman­ hänger med skogens ålder. Om i en viss landsända skogen mera all­ mänt anses avverkningsmogen vid t. ex. 100 år, bör en skog, där ut­ hålligt skogsbruk skall bedrivas, innehålla virke av alla åldrar från 1 till 100 år i någorlunda jämn blandning. En dylik skog visar en tillväxt i massa av omkring 3 procent av virkesförrådets massa. För att kunna ur skogen uttaga en årlig avkastning av t. ex. 2.5 kubikmeter per hektar, fordras sålunda ett stående virkesförråd på 83 kubikmeter per hektar, emedan 3 procent på 83 kubikmeter ger 2.5 kubikmeter i skörd. Om nu en skog å dylik mark på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter i genomsnitt per hektar, är dess relativa skogstillgång 5%a eller 0.6 av det normala. Därvid förutsättes dock, att de olika åldrarna förefinnas i riktig proportion. Om denna är rubbad, så att t. ex. de 50 kubikmeterna per hektar utgöras av gammal mogen skog, kan denna tillgång för rätt lång tid framåt medgiva en så stor avverkning, att värdet kan jämställas med full skogstillgång, trots det att virkesmassan ej är den rätta. Utgöras åter de nämnda oO kubik­ meterna uteslutande av ungskog, måste det relativa värdet av skogs­ beståndet sättas lägre än 0.6 av det normala. Till dylika särskilda omständigheter bör givetvis hänsyn tagas vid skeende uppskattningar. 8. Den av kommittén föreslagna taxeringsmetoden kräver för en riktig tillämpning en viss sakkunskap på skogsbruksområdet och eu viss kännedom om skogarnas tillstånd och avkastningsförmåga. Det har därför ansetts nödigt att i så stor utsträckning som möjligt vid taxe­ ringen tillgodogöra sig den statistik och de övriga uppgifter, över vilka det mera ordnade skogsbruket förfogar. Genom jämförelse med detta mera kända material böra sedermera övriga skogar kunna taxeras på ett relativt tillfredsställande sätt. Den på samma gång största och bäst kända gruppen av skogar under ordnad hushållning utgöres av de allmänna skogarna, vilka omfatta omkring en femtedel av landets hela skogsmarksareal. För dessa skogar,

44

som stå under domänstyrelsens förvaltning eller kontroll, finnas dels tillfredsställande arealuppgifter, dels ock för större delen hushållningsplaner med uppgifter om virkestillgång, beräknad avkastning och i nyare planer jämväl bonitetsuppgifter, varjämte ordnad bokföring finnes över försäljningspris m. m. I sådana fall, då närmare uppgifter om marken och skogstillståndet saknas, besitter i regel den förvaltande personalen en så god personlig kännedom om skogarna, att för taxeringen be­ hövliga uppgifter om bonitet, virkespris och skogstillgång ändock böra kunna lämnas. För att få dessa för hela landets skogstaxering grundläggande siffror så enhetliga och tillförlitliga som möjligt har det ansetts önsk­ värt, att domänstyrelsen införskaffar, ordnar och bearbetar alla för de allmänna skogarnas taxering behövliga uppgifter samt med stöd av dessa och med tillämpning av tabellerna 1 och II upprättar förslag till taxe­ ringen av de allmänna skogarna. Man torde därvid kunna räkna med, att domänstyrelsen, i den mån så finnes erforderligt, utfärdar sådana kompletterande föreskrifter angående utnyttjandet av förefintliga hushållningsplaner m. m., att ett för hela landet enhetligt och för jämförelse vid övrig taxering användbart förslag till värdesättning av de allmänna skogarna kommer att föreligga. För att i någon mån klargöra, vilken ledning som på detta sätt kan erhållas för övriga skogars taxering, intages här en tablå, utvisande antalet och arealen av allmänna skogar inom olika delar av landet, grundad på domänstyrelsens berättelse för år 1915. I arealuppgifterna ingå kronoparker, kronoöverloppsmarker, domänskogar, civila och eckle­ siastika boställsskogar, flygsandsplanteringar, renbetesfjäll, bergverksskogar, socken- och häradsallmänningar samt städernas och allmänna inrättningars skogar.

46

9. Frånsett de allmänna skogarna finnas flerstädes inom landet avsevärda arealer enskilda skogar, som gjorts till föremål för skogsindelning i en eller annan form. För skogar under s. k. inskränkt dispositionsrätt i lappmarken samt Sårna och Idre uppgöras numera enklare hushållningsplaner, som förvaras å revirexpeditionerna; och bör länsstyrelsen äga att i den omfattning, som anses nödig, från vederbörande jägmästare införda uppgifter rörande dylika skogar, som hava nyare hushållningsplaner. Hans personliga kännedom om skogarna bör därvid kunna på ett lyckligt sätt komplettera uppgifterna i planen. Vad angår övriga på rent personligt initiativ indelade skogar finnas hushållnings planerna tillgängliga endast hos vederbörande skogsägare. Kommittén bär icke velat ifrågasätta några åtgärder för dessa planers infordrande för gemensam bearbetning dels därför, att det arbete, som en dylik bearbetning skulle kräva, knappast skulle lämna ett kost­ naderna motsvarande resultat, dels därför att åtskilliga skogsägare antagligen skulle anse det ur affärssynpunkt olämpligt och därför befinnas ovilliga att låta ovidkommande personer få del av dessa hand­ lingar, som understundom kunde ganska intimt beröra deras affärs­ ställning. Däremot håller kommittén för sannolikt, att många skogs­ ägare skola finna det ligga i deras eget välförstådda intresse att till­ handahålla vissa primäruppgifter, som äro av betydelse för en riktig taxering av deras skogar. Sålunda kan antagas, att i denna ordning skall kunna erhållas uppgifter — utom ifråga om skogens areal, som tillhör deklarationen — beträffande drivningsvägens längd, flottningskostnader, markens fördelning på olika boniteter, virkets fördelning på mogenhets- eller åldersklasser, årliga tillväxtens storlek per hektar, beräknad eller erhållen avverkning per hektar, erhållna pris per kubik­ meter å rot samt eventuellt virkestiilgång i genomsnitt per hektar. Det är naturligtvis icke avsett, att samtliga enskilda skogar under ordnad hushållning inom länet skola göras till föremål för förberedande undersökning genom länsstyrelsens försorg. Kommittén har tänkt sig att så skulle ske väsentligen med enskilda skogar av lämplig typ inom sådan del av länet, där allmänna skogar, tjänliga till jämförelse vid skogstaxeringen i övrigt, saknas eller förefinnas i otillräcklig omfattning. Detta är i instruktionen angivet genom bestämmelsen, att förslag till värdesättning av enskilda skogar skall uppgöras i den omfattning, som finnes nödig. Materialet till det förslag till värdesättning av de enskilda skogar, i fråga om vilka sådan åtgärd anses böra vidtagas, bör insamlas och

47

bearbetas av därtill särskilt förordnad skogssakkunnig person. Denne bör på samma sätt, som för domänstyrelsen är föreslaget, uppgöra förslag till taxering av de enskilda skogar, för vilka erforderliga primär­ uppgifter finnas tillgängliga. I vissa fall torde någon form av samarbete med länets skogsvårdsstyrelse vara att förorda, då denna styrelse under­ lydande personal torde besitta en ganska ingående personlig kännedom om de enskilda skogarna inom länet. 10. Av det förslag till taxering av de allmänna skogarna inom länet, som inkommit från domänstyrelsen, och av de resultat, som bear­ betningen av uppgifterna angående de enskilda skogarna inom länet lämnat, bör en god överblick kunna erhållas över de inom länet i allmänhet rådande bonitetsförhållandena och virkesprisen. Denna kunskap bör otvivelaktigt tillvaratagas och meddelas beskattningsnämnderna i och för erhållande av en så god och jämn taxering som möjligt. För detta ändamål synes det lämpligt, att vissa speciella anvisningar lör länet lämnas såsom t. ex. om förekommande boniteter och eventuellt områdets ungefärliga medelbonitet, virkesavkastningens medelvärde under olika förhållanden, speciellt drivnings- och flottningskostnadernas inverkan på priset, den omloppstid, som kan anses vara den i orten vanligen använda, samt de kubikmassor, som på grund härav enligt tabell II kunna anses utmärka normal skogstillgång, o. s. v. 1 sammanhang härmed och för att förekomma missuppfattning vid användning av tabellerna I och II synes det lämpligt, att ur dessa tabeller göres ett extrakt, av kommittén kallat hjälptabell, som upptager allenast de värden, som på orten i fråga böra komma till användning, och att detta extrakt sedermera tillhandahålles beskattningsnämnderna. Den lämpligaste utvägen för åstadkommande av nu omförmälta speciella anvisningar och hjälptabell har kommittén ansett vara, att läns­ styrelsen låter uppgöra förslag därtill genom det sakkunniga bittäde, som förberett taxeringen av enskilda skogar inom länet, samt att ämnet sedan upptages till behandling vid det sammanträde, som skall hållas inför länsstyrelsen eller landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfärandet vid allmän fastighetstaxering år 1922. Sedan förslaget därvid varit föremål för granskning och eventuell ändring, böra de vid sammanträdet godkända anvisningar och den därstädes fastställda hjälptabellen genom länsstyrelsens försorg skynd­ samt meddelas beskattningsnämnderna. Givetvis kunna förhållandena vara sådana, att olika anvisningar och hjälptabeller böra upprättas för olika delar av länet. 11. Att slutligen föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å

48

såväl skogsmark som växande skog tillkommer de berednings-, taxeringsoch prövningsnämnder, som omförmäla^ i förordningen om taxerings­ myndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922. Med det material, som ställes till dessa nämnders förfogande, bör enligt kommitténs förmenande en jämn och likformig taxering kanna åstad­ kommas. Kommittén utgår från att nämndens arbete lämpligen bör begynnas med taxeringen av sådana skogar inom distriktet, för vilka av domänstyrelsen eller länsstyrelsens sakkunniga biträde uppgjorda taxeringsförslag föreligga. Då dessa förslag uppgjorts av sakkunniga personer och under tjänstemannaansvar, synes det med fog kunna krävas, att nämnden, om den finner anledning frångå förslaget, jämväl angiver skälet därtill. Å dessa skogar beslutade taxeringar böra därefter bliva normgivande vid övriga taxeringar. Förefinnas ej inom distriktet skogar, som sålunda kunna tjäna till ledning vid taxeringen, må sådan ledning hämtas från andra närliggande skogar, som lämpligen kunna tjäna till jämförelse; och lärer nämnden, där behov av sådant jämförelsematerial föreligger, böra därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som då anvisar sådant från annat taxeringsdistrikt. . För att sätta sakägare och över­ ordnade beskattningsmyndigheter i tillfälle att kunna bedöma taxeringen har i förslaget till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 föreskrivits, att i taxeringslängden skola införas uppgifter om den normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, den medelbonitet samt den relativa skogstillgång, varå värdesättningen grundats.

Provtaxeringarna.

För att få en möjlighet att bedöma, huru den för skogens värde­ sättning uppställda, hittills nya och oförsökta metoden skulle verka i sin praktiska tillämpning, har kommittén genom fyra av sina medlem­ mar, biträdda av praktiskt förfarna män, låtit verkställa provtaxering av skog inom 4 socknar i olika delar av landet. På grund av den knappt tillmätta tid, som stått till förfogande för detta arbete, hava dessa taxe­ ringar ej kunnat givas en såd-in omfattning, som eljest varit önskvärd för att få uttömmande svar på vissa spörsmål, som kunde vara av intresse, t. ex. angående förhållandet mellan de värden, som tidigare åsätta, och de värden, som medelst den nya metoden framkomma, m. m. Ej heller hava samtliga taxeringar blivit fullt jämförbara, bland annat därför att det i olika socknar tillgängliga underlaget, som hämtats från 1918 års fastighetstaxering, ej tillåtit en fullt likartad bearbetning. Ehuru sålunda

51

göra en taxering, som på ett riktigare och jämnare sätt än hittills varit fallet giver uttryck åt skogarnas värden. Detta omdöme måste i första hand anses gälla skogsmarken, som efter förloppet av ett par förnyade upp­ skattningar bör kunna bli mycket tillfredsställande värderad. Vad den växande skogen beträffar, ligger det däremot i sakens natur, att man på grund av bristande kännedom om densamma icke med någon metod, som ej bygger på direkta undersökningar, kan komma till annat än jämförelsevis grova närmevärden. Om man sålunda beträffande ståndskogen icke vågar uttala den förhoppningen, att verkligt pålitliga värden skola kunna åsättas varje skog, så är dock kommittén förvissad om, att en avsevärd förbättring i taxeringsför farand et på den förordade vägen skall kunna uppnås jämväl för växande skog.

Skogstaxeringens förhållande till beskattningen.

Enligt 8 § i kommitténs författningsförslag skall taxeringsvärdet å jordbruksfastighet utgöra sammanlagda beloppet av det jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde, som kan hava blivit en fastighet åsatt; och enligt 2 §. bevillningsförordningen skall bevillning för jord­ bruksfastighet utgöras med 0.6 öre för varje fullt hundratal av taxe­ ringsvärdet. Som förut nämnts har det ifrågasatts, att den växande skogen borde undantagas från årlig beskattning för att i stället skattebelastas vid avverkningen, och lärer kommittén i fortsättningen av sitt arbete komma att upptaga denna fråga till undersökning såvitt det gäller kommunalbeskattningens definitiva ordnande. Under det nu gällande provisoriet i kommunalbeskattningen kan fråga endast vara, om den av kommittén föreslagna nya taxeringsmetoden för skog skulle kunna hava sådan inverkan å taxeringsvärdena för jordbruksfastighet, att skogsvärdet borde helt eller till någon del undantagas från det värde, vara bevillningen skall beräknas. Det har ju klagats över, att i vissa delar av landet skogarna upptagits till mycket låga värden, och kommitténs förslag vill råda bot härpå samt framtvinga vederhäftiga eller i varje fall jämnare värden å såväl skogsmark som växande skog. Därest detta skulle hava till följd, att fastighetsvärdena i skogstrakterna mera avsevärt komme att bliva högre än för närvarande, läge det nära till hands att under provisorietiden utjämna detta genom att låta någon del av skogsvärdet avdragas från taxeringsvärdet, innan detta lägges till grund för beräkning av bevillningen, vilket ju skulle innebära ett steg i riktning mot det uppställda önskemålet om skogskapitalets befriande från årlig beskattning.

52

Kommittén har emellertid icke ansett sig böra framlägga något förslag i denna riktning. De verkställda provtaxeringarna hava varit av alltför ringa omfattning för att därå skulle kunna grundas något omdöme av större allmängiltighet och innefatta i allt fall icke något bestämt utslag för, att en mera avsevärd höjning i taxeringsvärdena skulle vara att påräkna. Det sannolika torde vara, att i trakter, där skogarna hittills blivit lågt uppskattade, en höjning i taxeringsvärdena kan emotses, men i andra trakter, där realisationsvärdena å skogen lagts till grund för taxeringen, lära taxeringsvärdena komma att visa större eller mindre nedgång. Vid sådant förhållande kan för närvarande ej bedömas, om en minskning i taxeringsvärdena å skog vid bevillningens beräknande må vara skälig eller av något verkligt behov påkallad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921