('med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623)',)

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969 1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623); given Stockholms slott den 24 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623). Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. I samband med en viss förskjutning av tidsschemat för taxeringsarbetet förlängs besvärstiderna samt tiden för det offentliga ut­ läggandet av fastighetslängden. Till följd härav förlängs även tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet. Samtidigt utökas möjligheterna att anföra s. k. extraordinära besvär. Vidare föreslås införande av möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängden. Beträffande inkomsttaxeringen föreslås vidgad rätt för längdförande myn­ dighet att besluta om rättelse av taxeringsnämnds beslut, nämligen möjlig­ het att rätta i fall då vissa tekniska fel har medfört för låg taxering och vida­ re i vissa fall då folkpensionär genom förbiseende har åsatts beskattningsbar inkomst. Ändringarna avses träda i kraft omedelbart. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1 dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå, dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §, 148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§, 164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubri­ kerna omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff», dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya ru­ briker närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (.Föreslagen lydelse) 72 a §.2 Har taxering för------------------------ denna del. Har taxering av-------------------- — särskild utredning, 3) uppenbar felaktighet i fråga om 3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avdrag framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller mot­ 3) kommunalskattelagen eller mot­ svarande avdrag enligt 4 § 1 mom. svarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om stat­ andra stycket förordningen om stat­ lig inkomstskatt eller avdrag enligt lig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning eller i frå­ mom. nämnda förordning, 4 ga om ortsavdrag, 4) uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag eller i fråga om avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskatte­ lagen eller motsvarande avdrag en­ ligt förordningen om statlig inkomst­ skatt i fall då den skaitskyldiges in­ komst eller, vad angår samtaxerade, de skattskyldigas inkomster helt el­ ler till helt övervägande del utgjorts av folkpension, må den myndighet som har att om­ må den myndighet som har att om­ besörja längdföring av taxeringen, besörja längdf öring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att om ej särskilda skäl föranleda att 1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart före 163 och 170 §§ 1963:683. 2 Senaste lydelse 1965:558.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969 3

prövningsnämnden bör avgöra frå­ prövningsnämnden bör avgöra frå­ gan, besluta om rättelse i denna del gan, besluta om rättelse i denna del. därest rättelse ej medför höjning av Rättelse må ske i fråga om ortsden beskattningsbara inkomsten. avdrag endast om den beskattnings­ bara inkomsten därigenom sänkes och i fråga om annat avdrag som av­ ses i i endast om därigenom beskatt­ ningsbar inkomst icke uppkommer för den skattskyldige eller de sam­ taxerade skattskyldiga. Efter utgången---- — om rättelsen. Innan rättelse beslutas skall, om Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in­ detta ej är överflödigt, yttrande in­ hämtas från taxeringsnämndens ord- hämtas från taxeringsnämndens ord­ förande. förande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra stycket höjning av taxe­ ring, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter. Beslutas rättelse----------- ------------- taxeringsnämnds beslut. Talan mot —----------- -------------------- — 101 §§. Närmare föreskrifter------------------------ Kungl. Maj :t.

102 §.

Har fastighets taxeringsvärde le' Har fastighets taxeringsvärde le­ gat till grund för inkomsttaxering el­ gat till grund för inkomsttaxering el­ ler förmögenhetstaxering och sker ler förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten eller genom beslut en­ kammarrätten eller genom beslut en­ ligt 166, 181 eller 184 § av prövnings- ligt 167, 181 eller 184 § av prövningsnämnd sådan ändring beträffande nämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxe­ fastighetstaxeringen att inkomsttaxe­ ringen eller förmögenhetstaxeringen ringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxe­ om härav föranledd ändring i taxe­ ringen för inkomst eller förmögenhet ringen för inkomst eller förmögen­ anföras av den skattskyldige, taxe- het anföras av den skattskyldige, ringsintendent och, såvitt angår taxe­ taxeringsintendent och, såvitt angår ring till kommunal inkomstskatt, ve­ taxering till kommunal inkomst­ derbörande kommun. skatt, vederbörande kommun. Besvären skola----------------- - fastighetstaxeringen meddelades, Besvär enligt — —----------- fastighetstaxeringen föreligger.

131 §. 2 mom. Varje län —------- en fastighetsprövningsnämnd, Fastighetsprövningsnämnd beslu- Fastighetsprövningsnämnd beslu­ tar över anförda besvär och gjorda tar över anförda besvär i anledning framställningar i anledning av fas- av fastighetstaxeringsnämndernas tighetstaxeringsnämndernas beslut beslut samt fullgör i övrigt de ålig-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden, ma på nämnden. 135 a §d Det åligger----------------------- denna längd, 4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe­ viga handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen förefastighetstaxeringsnämnd till läns- skriver annat, översända deklaratiostyrelsen senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som intaxeringsåret samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxeringsderna på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastig- Kungl. Maj :t föreskriver, hetslängderna på den tid och i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver, 5) i den —---------------------vid taxeringsarbetet.

136 §. 1 m om.1 Till ledning vid allmän 1 in o in. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fas­ fastighetstaxering skall för varje fas­ tighet, med undantag för sådan, som tighet, med undantag för sådan, som avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller 4 mom. kommunalskattelagen, av 4 mom. kommunalskattelagen, av fastighetens ägare utan anmaning fastighetens ägare utan anmaning av­ avgivas deklaration (allmän fas­ givas deklaration (allmän fas­ tig hetsdeklaration). Därest tig hetsdeklaration). fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, skall vad nn sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare. Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —- ---- fastställt formulär. Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla - -------- och anskaffningskostnader. Kungl. Maj :t------------------------statistiskt ändamål. 2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är ägaeller därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till led­ fastighet skyldig att till ledning vid ning vid fastighetens taxering av­ fastighetens taxering avgiva uppgift giva uppgift jämväl angående andra jämväl angående andra förhållanden förhållanden än dem, som finnas än dem, som finnas angivna i dekla- angivna i deklarationsformuläret. rationsformuläret.

138 §-2 Har efter avlämnandet av allmän Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxe­ fastighetsdeklaration men före taxe­ ringsårets ingång fastighet eller del ringsårets ingång fastighet eller del

1 Senaste lydelsen 1969:210. 2 Senaste lydelse 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 5

därav övergått till ny ägare eller därav övergått till ny ägare, äro därmed likställd innehavare, äro så­ såväl den förutvarande som den nye väl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio da­ ägaren eller innehavaren skyldiga gar därefter härom göra anmälan att inom tio dagar därefter härom till vederbörande fastighetstaxeringsgöra anmälan till vederbörande fas- nämnds ordförande eller till läns­ tighetstaxeringsnämnds ordförande styrelsen; och bör i fall, då genom eller till länsstyrelsen; och bör i fall, överlåtelse fastighet blivit uppde­ då genom överlåtelse fastighet blivit lad, överlåtelsehandlingen i huvud­ uppdelad, överlåtelsehandlingen i hu­ skrift eller bestyrkt avskrift företes. vudskrift eller bestyrkt avskrift fö­ retes.

144 §. 1 m o in.1 Senast den av fastigheter. Vid sådant sammanträde redogör Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat­ fastighetstaxering och för de slutsat­ ser om fastigheternas allmänna salu­ ser om fastigheternas allmänna sa­ värde, som enligt hans mening kunna luvärde, som enligt hans mening dragas av dessa priser, samt för övri­ kunna dragas av dessa priser, samt ga förhållanden av beskaffenhet att för övriga förhållanden av beskaffen­ inverka på nämnda värde. Därjämte het att inverka på nämnda värde. skall landskamreraren framlägga det Därjämte skall landskamreraren förslag till lokala skogstaxeringsan- framlägga det förslag till lokala visningar som upprättats enligt 143 skogstaxeringsanvisningar som upp­ § 1 mom. andra stycket samt i be­ rättats enligt 143 § 1 mom. andra hövlig utsträckning förslag till sär­ stycket samt i behövlig utsträckning skilda anvisningar i andra hänseen­ förslag till särskilda anvisningar i den, såsom angående förfarandet vid andra hänseenden, såsom angående bestämmande av olika delvärden förfarandet vid bestämmande av oli­ samt enhetliga grunder för taxering­ ka delvärden samt enhetliga grunder en av jordbruksfastighet och fastig­ för taxeringen av jordbruksfastighet het med mera. Avser sammanträdet och annan fastighet med mera. Avser överläggning angående taxeringen sammanträdet överläggning angåen­ inom endast viss del av länet, skola de taxeringen inom endast viss del redogörelserna och förslagen därefter av länet, skola redogörelserna och lämpas. förslagen därefter lämpas. För sådana----------------------- för taxeringen.

147 §d Länsstyrelsen har----------- bedrives ändamålsenligt. Det åligger--------------------- annat bistånd. Bestämmelserna i 17 § äga mot­ svarande tillämpning vid allmän fas­ tighetstaxering. Förste taxeringsintendenten får kalla även fastighets- 1 Senaste lydelse 1968: 733.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

(.Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) taxerings ombud med verksamhets­ område inom länet och andra i fas­ tighetsvärdering kunniga och erfar­ na personer för att erhålla upplys­ ningar av dem. Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål. Vid fullgörande------------------- kan anvisas.

148 §• 2 m o m.1 Sammanträde med fas- 2 mom. Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas tighetstaxeringsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Ägare eller där­ inom slutna dörrar. Ägare av fastig­ med likställd innehavare av fastighet het är dock berättigad att företräda är dock berättigad att företräda inför inför nämnden för att meddela upp­ nämnden för att meddela upplys­ lysningar till ledning vid taxering av ningar till ledning vid taxering av fastigheten. fastigheten.

150 §• 1 in o m.1 Fastighetstaxerings- 1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden skall preliminärt åsätta nämnden skall preliminärt åsätta fastigheterna i distriktet taxerings­ fastigheterna i distriktet taxerings­ värden och, sedan ägare eller där­ värden och, sedan ägare av fastig­ med likställd innehavare av skatte­ het, som skall taxeras, beretts till­ pliktig fastighet beretts tillfälle in­ fälle inkomma med erinringar, slut­ komma med erinringar, slutligt fast­ ligt fastställa taxeringsvärdena. ställa taxeringsvärdena.

152 §.2 3 Fastighetstaxeringsnämndens arbete----------- under taxeringsåret. Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden. Lokal skattemyndighet skall se­ Lokal skattemyndighet skall se­ nast den 15 februari under taxerings­ nast den 15 februari under taxerings­ året underrätta ägare eller därmed året underrätta ägare av fastighet, likställd innehavare av fastighet, som skall taxeras, som skall taxeras, 1) om den —---------------------preliminärt bestämts, 2) om att ägaren eller innehava­ 2) om att ägaren äger senast den ren äger senast den 10 mars till fas­ 10 mars till fastighetstaxerings­ tighetstaxeringsnämndens ordföran­ nämndens ordförande avgiva skrift­ de avgiva skriftliga erinringar mot liga erinringar mot förslaget, förslaget, 3) om att särskild underrättelse 3) om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren eller in­ utsändas endast om ägaren avgivit nehavaren avgivit erinringar mot erinringar mot preliminärt åsatt preliminärt åsatt taxering eller om taxering eller om fastighetstaxe-

1 Senaste lydelse 1963:683. 3 Senaste lydelse 1969:210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1969 7

fastighetstaxeringsnämnden, utan att ringsnämnden, utan att erinringar erinringar avgivits, beslutat åsätta avgivits, beslutat åsätta fastighet an­ fastighet annat taxeringsvärde än nat taxeringsvärde än som prelimi­ som preliminärt bestämts eller el­ närt bestämts eller eljest frångått det jest frångått det preliminära beslu­ preliminära beslutet, tet, 4) om vad —- — —------------om taxeringen. Sedan de preliminärt åsatta taxe­ Sedan de preliminärt åsatta taxe­ ringsvärdena blivit upptagna i fas- ringsvärdena blivit upptagna i fastighetslängden skall längden under tighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för på lämplig expedition, med rätt för ägare eller därmed likställd inneha­ ägare av fastighet inom distriktet att vare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighetssamråd med ordförande i fastighets- taxeringsnämnd senast den 15 feb­ taxeringsnämnd senast den 15 feb­ ruari under taxeringsåret utfärda ruari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom. kungörelse härom. Lokal skattemyndighet fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

154 §• 1 m o m.1 Har ägare eller därmed 1 mom. Har ägare av fastighet likställd innehavare av fastighet av­ avgivit erinringar mot preliminärt givit erinringar mot preliminärt åsatt åsatt taxering eller har fastighets­ taxering eller har fastighetstaxe­ taxeringsnämnden, utan att erin­ ringsnämnden, utan att erinringar ringar avgivits, beslutat åsätta fas­ avgivits, beslutat åsätta fastighet an­ tighet annat taxeringsvärde än som nat taxeringsvärde än som preli­ preliminärt bestämts eller eljest minärt bestämts eller eljest frångått frångått det preliminära beslutet, det preliminära beslutet, skall fas­ skall den lokala skattemyndigheten tighetstaxeringsnämndens ordföran­ senast den 5 maj under taxerings­ de tillsända ägaren eller innehavaren året tillsända ägaren underrättelse underrättelse om den taxering och om den taxering och de enligt 10 § de enligt 10 § kommunalskattelagen kommunalskattelagen redovisade redovisade särskilda värden, som av särskilda värden, som av fastighets­ fastighetstaxeringsnämnden slutligt taxeringsnämnden slutligt bestämts. bestämts. Underrättelsen skall inne­ Underrättelsen skall innehålla upp­ hålla upplysning om vad som skall lysning om vad som skall iakttagas iakttagas vid anförande av besvär vid anförande av besvär över fastig­ över fastighetstaxeringsnämndens hetstaxeringsnämndens beslut. beslut. 3 mom.2 Fastighetslängd i hu­ 3 m o m. Fastighetslängd i huvud­ vudskrift eller bestyrkt avskrift skall skrift eller bestyrkt avskrift skall i i den ordning Kungl. Maj :t föreskri- den ordning Kungl. Maj:t föreskri-

1 Senaste lydelse 1969:210. 2 Senaste lydelse 1968:733.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.

156 §d Har fastighetstaxeringsnämnds be­ slut om taxering ej införts i fastighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts för annan fastig­ het än den taxeringen avsett eller el­ jest uppenbarligen införts felaktigt i fastighetslängd, må den lokala skat­ temyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del. Har fastighetstaxeringsnämnds be­ slut om taxering blivit oriktigt till följd av 1) uppenbar felräkning, eller 2) uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen, må den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleda att fastighets pr övning snämnden bör av­ göra frågan, besluta om rättelse i denna del. Efter den 1 oktober under taxe­ ringsåret må rättelse enligt denna pa­ ragraf beslutas endast om anmärk­ ning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skatte­ myndigheten. Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande in­ hämtas från fastighet staxerings­ nämndens ordförande och, om hin­ der ej möter, fastighetens ägare. Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart över­ flödigt, inom två veckor tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ord­ ning som i 69 § 4 mom. andra styc­ ket föreskrives för underrättelse be­ träffande taxeringsnämnds beslut samt underrätta förste taxeringsintendenten och vederbörande kom- 1

1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 9

mun om beslutet i fråga om rät­

Talan mot beslut i fråga om rät­

telse enligt denna paragraf må ej fö­

ras särskilt. Talan mot taxeringen

må även i den del beslutet avser fö­

ras i den ordning som föreskrives i

158 och 167 §§.

Närmare föreskrifter om förfaran­

det vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxenas verksamhet 1 ringsnämnds beslut

158 §-x Sedan fastighetslängderna med 1 mom. Talan mot fastighets­ tillhörande handlingar inkommit till taxering snämnds beslut må genom länsstyrelsen, skola längderna även­ besvär hos fastighetspröuningsnämnsom fastighetstaxeringsnämndernas den föras av ägare av den fastighet protokoll granskas, varvid taxerings- beslutet rör samt av vederbörande intendent har att hos fastighetspröv- kommun och taxeringsintendent. ningsnämnden göra framställningar Har fastighetsprövningsnämnd av­ om de åtgärder, som erfordras för gjort besvär över viss taxering, må åstadkommande av en med skatte- taxeringsintendenten ej anföra be­ författningarna överensstämmande, svär hos nämnden rörande samma jämn och likformig fastighetstaxe­ taxering. ring. 2 mom. Besvären skola under Länsstyrelsen äger, där så anses taxeringsåret ha inkommit senast, erforderligt, kalla ordförande eller från ägare den 31 maj, från kommun ledamot i fastighetstaxering snämnd den 30 juni och från taxeringsin­ i länet eller andra i fastighetsvärde­ tendent den 31 oktober. ring kunniga och erfarna personer 3 mom. Bestämmelserna i 75 § att under granskning sarbetet infinna skola äga motsvarande tillämpning sig för upplysningars meddelande. på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet

160 §• . 1 m o in.- Fastighetsprövnings- Ha besvär anförts av ägare av fas­ nämnds arbete skall vara avslutat tighet eller av kommun, skall yttran­ senast den 31 oktober under taxe­ de inhämtas från taxeringsintendent. ringsåret. Innan så sker skall, när det icke är 2 mom. Fastighetsprövnings- överflödigt, yttrande infordras från nämnd eller dess ordförande äger, f astighetstaxeringsnämndens ordfö­ där så anses erforderligt, kalla ord- rande. 1 Senaste lydelse 1963: 683. 2 Senaste lydelse 1968:733.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969

(.Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) förande eller ledamot i fastighets­ Över besvär som anförts av taxe­ taxering snämnd i länet eller andra i ring sintendent eller kommun skall fastighetsvärdering kunniga och er­ ägaren, om ej hinder härför möter, farna personer att infinna sig vid erhålla tillfälle att avgiva förkla­ sammanträde med fastighetspröv- ring där ej fråga är om rättelse av ningsnämnden eller hos dess ordfö­ felräkning, misskrivning eller annat rande för att meddela upplysningar. uppenbart förbiseende. När det är påkallat, skall yttrande inhämtas från vederbörande kom­ mun samt påminnelser eller nytt ytt­ rande infordras från part. Skriftväxlingen sker genom pröv­ ningsnämndens kansli. Det åligger taxering sintendent att vid besvär eller vid yttrande, som avgives över besvär, foga tillgänglig utredning.

161

§■ Genom prövningsnämndens kans­ Beträffande fastighetsprövningsli skola införskaffas erforderliga ytt­ nämnds verksamhet gälla 78, 80 — randen över hos fastighetsprövnings- 88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga de­ nämnden anförda besvär och gjorda lar. Därvid gäller vad som sägs om framställningar; där yttrandena där­ skattskyldig ägare av fastighet som till föranleda, skola påminnelser in­ beröres av besvären. fordras från vederbörande. Taxe­ ring sintendent har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

162 §•

Beträffande fastighetsprövnings- Sammanträde med fastighetsprövnämnds verksamhet skall i övrigt ningsnämnd må ej övervaras av an­ vad som stadgas om prövningsnämnd nan än tjänsteman, som biträder i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till- nämnden, om ej muntlig förhand­ lämpliga delar, därvid vad som stad­ ling äger rum. Utan hinder härav gas angående besvär av taxeringsin- må taxeringsintendent vara närva­ tendent skall tillämpas jämväl å rande vid handläggning av ärende i framställning enligt 158 § samt vad vilket han ej är part. Taxerings­ som avser skattskyldig skall gälla intendent må även infinna sig för ägare eller därmed likställd inneha­ att lämna muntlig upplysning, när vare av fastighet och annan, för vil­ fastighetsprövningsnämnden för ken garantibelopp för fastighet skall visst fall finner det påkallat av sär­ upptagas såsom skattepliktig in­ skilda skäl. komst. Åtgärder, som avses i 91 §, skola, sedan fastighetsprövningsnämndens arbete avslutats, företagas av prövningsnämnden i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

163 §• 1 m o m.1 Över beslut av fastig­ Fastighetsprövningsnämnds arbe­ hetstaxering snämnd må besvär an­ te skall vara avslutat senast den 15 föras hos fastighetsprövningsnämn- december under taxeringsåret. den Sedan fastighetsprövningsnämn- 1) av ägare eller därmed likställd dens arbete avslutats, skall prövinnehavare av fastighet, såvitt fastig­ ningsnämnden i länet vidtaga åtgär­ heten rörer, der som avses i 91 §. 2) av vederbörande kommun. Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara inkomna se­ nast den 15 maj under taxeringsåret. 2 m om. Taxering sintendent äger att genom framställning, som i 158 § sägs, yrka ändring i fastighet staxe­ ringsnämnds beslut.

VII. Om besvär över fastighetspröv­ ningsnämnds beslut och kammar­ rättens utslag

164 §. 1 mom. Ägare eller därmed lik­ 1 mom. Besvär över fastighets­ ställd innehavare av fastighet, så ock prövningsnämnds beslut må anföras kommun må hos kammarrätten an­ hos kammarrätten av ägaren av den föra besvär över fastighetsprövnings­ fastighet som beslutet avser samt av nämnds beslut rörande viss fastig­ vederbörande kommun, het, 1) om klaganden — --------------- av honom. 2 mom. Taxeringsintendent må 2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om hos kammarrätten anföra besvär, fastighetsprövningsnämnden icke bi­ om fastighetsprövningsnämnden icke fallit av honom gjord framställning bifallit av honom anförda besvär el­ eller fastighetsprövningsnämnden ef­ ler fastighetsprövningsnämnden ef­ ter besvär ändrat fastighetstaxerings- ter besvär av annan ändrat fastignämnds beslut. hetstaxeringsnämnds beslut. 4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är 4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande till- stadgat skall äga motsvarande tilllämpning beträffande besvär över all­ lämpning beträffande besvär över män fastighetstaxering, dock att be- allmän fastighetstaxering. svärsakt skall, där ej särskilda om­ ständigheter föreligga, översändas till kammarrätten inom fyra måna-

1 Senaste lydelse 1968:733.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 47 ar 1969

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse ) der e/fer det att besvären inkommit till prövningsnåmndens kansli. Vid besvär över fastighetspröv- Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut i fråga om fas­ ningsnämnds beslut i fråga om fas­ tighetstaxering skall, utöver i 97 § tighetstaxering skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas utdrag av angivna handlingar, fogas utdrag av taxeringslängd beträffande närmast fastigbetslängd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. föregående taxering av fastigheten, I förteckning-------------------- övriga besvär.

166 8. 1 m o m.1 Besvär över allmän Talan må ej föras mot kammar­ fastighetstaxering må hos prövnings- rättens utslag i mål angående all­ nämnden i länet anföras i särskild män fastighetstaxering såvitt gäller ordning av ägare eller därmed lik­ tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, ställd innehavare av fastighet, 10, 11 eller 12 § kommunalskatte­ 1) om fastighet uppförts såsom lagen. skattepliktig, ehuru den är undanta­ Mot kammarrättens utslag i mål gen från skatteplikt, eller taxering angående allmän fastighetstaxering, ägt rum av annan egendom än som såvitt angår annan fråga än som av­ enligt 4 § tredje stycket kommunal­ ses i första stycket, föres talan hos skattelagen är att hänföra till fastig­ Kungl. Maj:t genom besvär. Besvä­ het, ren skola vara inkomna till finans­ 2) om fastighet taxerats å mer än departementet inom två månader ef­ en ort eller eljest taxerats i fall, där ter det klaganden erhållit del av taxering av fastigheten icke bort äga kammarrättens utslag. rum, 3) om fastighet på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felak­ tigt taxerad, samt 4) om underrättelse, som avses i 152 § tredje stycket eller 154- § 1 mom., haft felaktigt innehåll. Har taxeringen prövats av kam­ marrätten eller av fastiglietsprövningsnämnd, skola dock besvären anföras hos kammarrätten. Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas bö­ ra upptagas till prövning, föror dna att målet skall upptagas och vidare handläggas av i första stycket av­ sedd prövningsnämnd. 2 mom. I fall som i 1 mom. sägs må besvär anföras jämväl av taxeringsintendent. 3 mom. Besvär, som i denna pa­ ragraf avses, skola vara inkomna fö- 1 Senaste lydelse 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969 13

VIII. Om besvär i särskild ordning

över kammarrättens utslag i mål 1 mom. Den som enligt 158 § 1 angående allmän fastighetstaxering, mom. äger föra talan mot fastighets­ såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 taxering snämnds beslut må i sär­ inom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kom- skild ordning anföra besvär, munalskatielagen, må klagan icke 1) om fastighet genom förbiseen­ föras. de icke blivit taxerad, Den som icke åtnöjes med kam­ 2) om taxering ägt rum av annan marrättens utslag i mål angående egendom än som enligt 4 § tredje allmän fastighetstaxering, såvitt an­ stycket kommunalskattelagen är att går annan fråga än i första stycket hänföra till fastighet, sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka 3) om fastighet upptagits såsom ändring genom besvär, som skola skattepliktig fastän den är undanta­ vara inkomna till finansdepartemen­ gen från skatteplikt, eller undantatet inom två månader efter det kla­ gits från skatteplikt, trots att så icke ganden erhållit del av kammarrät­ bort ske, tens utslag. 5) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum, 5) om fastighet på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felak­ tigt taxerad, 6) om eljest sådana omständighe­ ter föreligga, som bort föranleda vä­ sentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövninq av besvären, 7) om underrättelse som avses i 152 § tredje stycket eller 154- § 1 mom. haft felaktigt innehåll. Besvär enligt denna paragraf prö­ vas av fastighetsprövningsnämnden eller, om dess arbete avslutats, av prövning snämnden i länet. Har taxe-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

ringen prövats av fastighetspröv-

ningsnämnden, prövningsnämnden

eller kammarrätten, skall kammar­

rätten pröva målet. Har taxeringen

i den del besvären avser prövats av

Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t

pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär en­

ligt denna paragraf finnas böra upp­

tagas till prövning, förordna att må­

let skall upptagas och vidare hand­

läggas av fastighetsprövningsnämn-

den eller, om dess arbete avslutats,

av prövningsnämnden.

2 mom. Besvär enligt 1 mom.

skola vara inkomna före utgången

av femte året efter taxeringsåret.

3 m om. Anföras besvär i särskild

ordning hos fastighetsprövnings-

nämnd eller prövningsnämnd, äger

75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­

marrätten, gälla 96 § första stycket

och 97 § i tillämpliga delar.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

Besvärsrätt liksom för ägare eller Besvärsrätt liksom för ägare av därmed likställd innehavare av fas­ fastighet tillkommer jämväl arren­ dator, vilken jämlikt avtal, ingånget tighet tillkommer jämväl annan för efter kommunalskattelagens ikraft­ vilken garantibelopp för fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig trädande, gentemot ägaren har att inkomst, så ock arrendator, vilken ansvara för skatt för fastighets ga­ jämlikt avtal, ingånget efter kom­ rantibelopp. munalskatt elagens ikraftträdande, gentemot ägaren eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastig­ hets garantibelopp. • Vad i------------------------------ allmän fastighetstaxering. Utslag av kammarrätten eller Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­ Kungl. Maj :t beträffande allmän fas­ tighetstaxering skall, därest utsla­ tighetstaxering skall, därest utslaget get innefattar ändring av prövnings- innefattar ändring av fastighetsnämnds beslut, för kännedom till­ prövningsnämnds beslut, för känne­ ställas, förutom klaganden, den som dom tillställas, förutom klaganden, vid taxeringsårets ingång ägt fastig­ den som äger fastigheten, den kom­ heten eller varit skyldig att erlägga mun, där fastigheten är belägen,

1 Senaste lydelse 1965:753.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969 15

skatt för garantibelopp för densam­ förste taxeringsintendenten i det län, ma, den kommun, där fastigheten där fastigheten är belägen, så ock där är belägen, förste taxeringsintenden- fastighetens ägare har sin hemorts­ ten i det län, där fastigheten är be­ kommun i annat län, förste taxe­ lägen, så ock där fastighetens ägare ringsintendenten i det länet. eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun i annat län, förste taxeringsintendenten i det länet. Vid sådant-------------------------- — att iakttaga.

VIII. Gemensamma bestämmelser1 XL Gemensamma bestämmelser 172 Utöver vad------------------------- allmän fastighetstaxering: 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 17 —19 §§ med för taxerings­ liksom 18 och 19 §§ med för taxe­ nämnder och prövningsnämnder ge­ ringsnämnder och prövningsnämn­ mensamma bestämmelser samt med der gemensamma bestämmelser samt föreskrifter om riksskattenämnden med föreskrifter om riksskattenämn­ m. m., den m. in., 2) 46 §------------------------------- - särskilda föreskrifter. Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskattela­ gen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastig­ heten, gäller vad som föreskrives be­ träffande ägare i stället sådan inne­ havare.

173 §. 1 m o m.2 Bestämmelserna i -----------skall iakttagas. 1) Vad i 129 § 1 mom.------ — av vattenfallsfastighet. 2) Vad i 129 § 5 mom. -—• -—- länsstyrelsens medgivande, de ordförande i fastighetstaxe- de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kal­ ringsnämnd, som på vederbörlig kal­ lelse inställt sig till sådant samman­ lelse inställt sig till sådant samman­ träde, som angives i 144 § 1 mom. träde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §, samt eller 145 §, de personer, som inställt sig på de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § and­ vederbörlig kallelse enligt 747 § tred­ ra stycket. je stycket. 3) Vad i------------—---------i fastighetsprövningsnämnd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1 Senaste lydelse 1963: 683. 2 Senaste lydelse 1968: 733.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2-'r oktober 1969.

Närvarande: Statsministern P alme , statsråden S träng , L ange , H olmqvist , A spling , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G eijer , M yrdal , O dhnoff , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år 1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffan­ de förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729 —734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969: 97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.) De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxeringsnämnd. Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxe­ ring genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxeringslängd, som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande. Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. (Stencil Fi 1969: 7). Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogssty­ relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1969 17

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kop­ parbergs, Västernorr lands och Västerbottens län, fastighetstaxeringskommittéerna, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsor dförandenas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening, Sveriges fastig­ hetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska för­ säkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska spar­ banksföreningen. Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar anslutit sig till ett yttrande avgivet av Lantbrukets skattedelegation. I detta sammanhang vill jag även beröra en fråga om ändring av vissa bestämmelser som inte har samband med fastighetstaxeringen, nämligen bestämmelserna om längdförande myndighets befogenhet att besluta om rät­ telse av uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Föreskrifter här­ om, som finns i 72 a § taxeringsförordningen (1956: 623, i fortsättningen betecknad TF) och infördes år 1965 (se prop. 1965: 131, BeU 39, rskr 373), begränsar rättelsemöjligheten bl. a. på så sätt att rättelse ej får medföra höjning av taxering. Frågan om utvidgning av lokal skattemyndighets be­ fogenhet i nämnda hänseende har aktualiserats av Föreningen Sveriges fögderichefer i skrivelse till finansdepartementet den 3 december 1968. I skri­ velsen föreslås bl. a. att befogenheten skall omfatta även fall då rättelse leder till höjning av taxering. Yttrande över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten, CFU, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande från den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — samt länsstyrel­ sen i Skaraborgs län.

FASTIGHETSTAXERINGEN

Besvär

Den ordinära processen Nuvarande ordning

Överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering är fastighetsprövningsnämnd (131 § 2 mom. och 163 § 1 mom. TF), kammarrätten (164 § 1, 2 och 3 mom.) och Kungl. Maj:t (167 § andra stycket). Att besvär, 2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 § lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd in­ nehavare av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxeringsintendent genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgär­ der för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likfor­ mig fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kom­ mun och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 § 1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsätt­ ningen betecknad KL (167 § TF).

Promemorian Allmänt Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisa­ tionen av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis före­ mål för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, fram­ hålls det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning. I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxeringsprocessen i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önske­ mål att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighets­ taxering i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal änd­ ring av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande det övriga taxeringsarbetet. De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part. Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 19

stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut mera formlöst än andra besvärsparter. Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum, åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid han­ den, heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmän­ na fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Omredigering av författningstexten Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxe­ ringens besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för mot­ svarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vi­ dare i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och över­ skådligare. På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m., (147—157 §§), införs av­ snitt med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksam­ het, (160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ord­ ning, (167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§). Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföl­ jande rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§), XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§). I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nu­ varande paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att inne­ hållet i vissa paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Allmänt Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare an­ slutning till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit prome­ morians förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastighetslängd lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstift­ ning. Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av besvärsreglerna och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar. Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärsförfarandet i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomst­ taxeringen. Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och för­ mögenhet. Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxe­ ring verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera lång­ siktigt perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan ut­ formning att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delega­ tionen. De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de fram­ lagda förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de skattskyldiga positivt sätt. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium, vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till för­ slaget att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.

Omredigering av författningstexten Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera för­ fattningstexten i TF efter det kronologiska förloppet av processen. Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översikt­ ligare. Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmäteristyrelsen uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomstoch förmögenhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Ägares besvärsrätl Nuvarande ordning

Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan före­ komma ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom., 164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF). Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering. Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex." besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsförfarandet» s. 187).

Promemorian

Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skattedomstolar. Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tid­ punkt ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklar­ het vid fastighetstaxeringen. Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten vid taxeringsårets ingång. Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxeringskungörelsen (1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxe­ ring (Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten. 1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i tex­ ten på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om prelimi­ närt taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär anfors av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde besvärshänvisningen lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta av­ seende utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.) Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome­

22 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27 s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt. Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitima­ tion den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts. Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Där­ emot kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssuccession kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer (sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rät­ tegång slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuccession äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång. Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part an­ fört besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov). På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende, berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emel­ lertid även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan. Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt till­ kommer inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är. (Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvalt­ ningsförfarandet redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.) Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta en­ ligt de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmö­ genhet sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall er­ lägga vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om nor­ malt fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe-

Kungl. Maj ris proposition nr 147 år 1969 23

ringsskäl enligt 12 § 2 inom. KL föreligger vilket dock mycket sällan är fallet). Det förhållandet att besvärsrätten i fastighetstaxeringsmål kommit att få ett innehåll, som skiljer sig från besvärsrätten inom andra rättsområden, kan möjligen ses som en följd av utvecklingen beträffande skattskyldigheten för fastighet. Liksom varit fallet före ikraftträdandet av KL anknöts be­ stämmelsen om skattskyldighet för fastighet i prop. 1927:102 till bevillningsförordningens regler. Därvid föreslogs att skyldighet att erlägga fas­ tighetsskatt skulle åligga, där inte annorlunda stadgades, fastighetens ägare, samt att skattskyldigheten skulie avse den ägare eller innehavare av fastig­ heten, som för taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för fastigheten. Departementschefen uttalade, att genom denna anknytning vanns eu klar linje och att det ofta framställda kravet på enkelhet i skatteförfattningarna i detta avseende kunde tillgodoses (s. 336). 14 § KL fick därefter följande utformning: »Skattskyldigheten skall be­ dömas med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har fastig­ het efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare eller innehavare, skall denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets ingång, därest han författningsenligt skolat för taxeringsåret mantalsskrivas för fastigheten.» Denna lydelse av 14 § KL gällde ända till omkonstruktio­ nen av fastighetsbeskattningen år 1953. Då sålunda skyldigheten att erlägga fastighetsskatt intill år 1953 helt varit knuten till fastighetsinnehavaren vid taxeringsårets ingång, kan det synas naturligt, sägs det vidare i promemorian, att även besvärsrätten vid fastig­ hetstaxeringen tillkommit den som varit ägare till fastigheten vid taxerings­ årets början. År 1953 slopades emellertid den särskilda kommunala fastig­ hetsskatten (SOU 1953: 8, prop. 1953: 186, SFS 1953: 105). I stället infördes bl. a. reglerna i 47 § KL om garantibelopp för fastighet. De regler för fastig­ hetsbeskattningen, som härefter gäller, innebär att skattskyldigheten för fas­ tighet åvilar inte endast den som varit ägare till fastigheten vid beskattnings­ årets ingång utan att skattskyldigheten jämkas på sätt beskrivs i anvisning­ arna till 47 §. I exempel 2 i dessa anvisningar sägs: »Har i fall, då beskatt­ ningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.» Trots att skyldigheten att erlägga skatt för fastighet inte längre är knuten enbart till förhållandena vid taxeringsårets ingång har dock, som nämnts, inte inträffat någon ändring av rättspraxis beträffande besvärsrätten. Nämnda förhållande kan enligt promemorian inte anses vara tillfreds­ ställande. Det föreslås därför att besvärsrätt skall föreligga — förutom för den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets ingång — även för den som därefter blivit ägare av samma fastighet. Motsvarande hör gälla även

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF. Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före ut­ gången av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära be­ svär där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skatt­ skyldig, dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering. Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —• prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt. Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går ut­ över de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild besvärsrätt, heter det vidare i promemorian. Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan an­ gående taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelse­ förfarandet till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian med­ delas av riksskattenämnden. Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom. TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärs­ rätt liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp skall upptas såsom skattepliktig inkomst.

Remissyttrandena Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxerings­ årets ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969 25

Kammarrätten anser starka skäl tala för att även den, som efter taxe­ ringsårets ingång förvärvat fastighet, bör tillerkännas besvärsrätt. Det kan dock förutses att detta kan medföra vissa komplikationer i taxeringsprocessen. Dessa fall torde emellertid enligt kammarrättens uppfattning inte bli så många att de kan innebära någon allvarligare olägenhet. Avgörande fin­ ner kammarrätten vara hur riksskattenämnden kan lösa problemet med ett underrättelseförfarande, så att ny ägare verkligen kommer i åtnjutande av den föreslagna besvärsrätten. I regel brukar en köpare göra sig underrättad om fastighetens taxeringsvärde vid köpet och torde i samband därmed även bli ujiplyst om huruvida säljaren avser att anföra besvär över taxeringsvär­ det. I sådana fall har han alltså möjlighet att bevaka sin rätt. Svårigheter uppstår tydligen framför allt när besvär över fastighetstaxeringsnämnds be­ slut anföres av taxeringsintendent eller kommun. Då kan inträffa att det inte är känt att fastigheten bytt ägare. Problemet kan enligt kammarrätten möjligen lösas genom att riksskattenämnden föreskriver, att taxeringsinten­ dent i sina besvär eller i förklaring över kommuns besvär frågar den skatt­ skyldige, huruvida fastigheten efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare. Det kan dock trots detta förekomma, att den nye ägaren inte får kännedom om anförda besvär. Om den nye ägaren sedan den ordinarie processen slutförts vänder sig til! myndighet med yrkande om rättelse, an­ ser kammarrätten att besluten bör undanröjas och den nye ägaren ges den besvärsrätt som tillkommer honom som sakägare. Riksskattenämnden, som tillstyrker den utvidgade besvärsrätten för ny ägare, är medveten om, att den sålunda utvidgade besvärsrätten kan kom­ ma att i den praktiska tillämpningen medföra vissa processtekniska svårig­ heter. Detta sammanhänger bl. a. med taxeringsmyndigheternas i viss mån begränsade möjligheter att få reda på när en fastighet bytt ägare. Dessa svårigheter bör emellertid enligt riksskattenämnden inte överdrivas. Nämn­ den framhåller att det i praktiken sällan torde förekomma att någon köper en fastighet utan att dessförinnan ha tagit reda på vilket taxeringsvärde, som vid tidpunkten för förvärvet gäller för fastigheten. Detta ligger i sakens natur med hänsyn till den betydelse i ekonomiskt hänseende som fastighe­ tens taxeringsvärde får för den nye ägaren. Det kan därför antas att den, som förvärvat en fastighet under det år fastighetstaxering skett, i regel kommer att självmant ge sig tillkänna i den mån han finner anledning till erinran mot det taxeringsvärde som åsatts av fastighetstaxeringsnämnden. Samfundet för fastighetsvärdering finner förslaget innebära att, om en fastighet byter ägare före maj månads utgång, den nye ägaren får rätt att anföra besvär i ordinarie ordning. Byter fastigheten ägare efter maj månads utgång, kan den nye ägaren inträda som sakägare om den förre fastighets­ ägaren anfört besvär. Enligt samfundets mening är förslaget väl motiverat. Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i sak tillstyrker förslaget, är tvek­ sam om lagstiftning behövs. Länsstyrelsen framhåller att det i promemorian

26 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså för­ hållanden före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning, som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den in­ nebörden bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på formella skäl och anför. Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd inne­ havare» samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL. Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden, att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxerings­ året ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär (»liksom för ägare etc-------») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i 168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för »annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i 1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxe­ ringsförordning har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats. — Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd inne­ havare» avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den 1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlig­ het eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxe­ ringsförordning, vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i 163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garanti­ belopp. Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knap­ past bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området? Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuella frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestäm­ melse vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm) säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och såle­ des tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för »annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattar­ na anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att

Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969 27

besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fas­ tighet. Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvän­ digt att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärs­ rätt, kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följan­ de sätt:----------- »tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastighe­ ten —---------». Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastig­ hetsägareförbund inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye äga­ ren inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Ut­ vidgningen av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvä­ ren har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exem­ pel. En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av 100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärstiden, att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxeringsintendenten biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till 140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF jämförd med 86 § TF. Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser läns­ styrelsen inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller 150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av be­ stämmelserna i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsintendenten biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte före­ ligga. Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsstäl­ lande och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolk­ ning av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av

28 Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuva­ rande ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds be­ slut, fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må be­ stämma taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta belopp någondera av dessa parter yrkat.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kom­ mun utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekono­ miskt intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastiglietsprövningsnämnd föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxerings­ värde. Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fas­ tigheter, för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna be­ fogenhet att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden. Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan in­ går som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskat­ ten inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten mot­ svaras av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL, inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin. Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållan­ det beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets ka­ raktär — är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i all­ mänhet ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i in­ komstskatteunderlaget. Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens all­ männa besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd inne­ havare, föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte särskilda skäl talar däremot.

Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxerings­ nämnds beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 29 Den närmare utformningen av underrättelseförfarandet har därvid blivit föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har dock tillstyrkt förslaget i promemorian. Det bör här erinras om att underrättelseförfaran­ det även behandlas i ett senare avsnitt under rubriken »Vissa tidsfrister m. m.». Avsikten med de föreslagna bestämmelserna i 76 a § TK anser fastighets­ taxering skommittéerna vara att slutlig underrättelse alltid bör tillställas ny agare, som inte erhållit preliminär underrättelse — oavsett om erinringar avgivits eller ej. Detta framgår emellertid inte klart av den föreslagna för­ fattningstexten, anser kommittéerna. Länsstyrelsen i Stockholms län, som i princip ansluter sig till förslaget om nya regler för underrättelseförfarandet, finner det dock i viss mån tvek­ samt huruvida och i vilken utsträckning reglerna om preliminär underrät­ telse till även den nye fastighetsägaren i praktiken skall kunna tillämpas av samtliga lokala skattemyndigheter. En underhandskontakt med ett antal fögderichefer inom Stockholms län har visat, att dessa av arbetstekniska skäl inte anser sig kunna säkert räkna med, att det skall bli möjligt att ge­ nomgående ta fram uppgifter om namn och adress på dem, som efter taxe­ ringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställd innehavare av de fastig­ heter besluten avser, inom sådan tid att preliminära underrättelser kan hin­ na utsandas. Det kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen ifrågasättas, om inte bestämmelsen om preliminär underrättelse till den nye fastighets­ ägaren av praktiska skäl bör utgå. Ur de olika synpunkter (framför allt partsintresset) som redovisats i promemorian synes det dock länsstyrelsen mindre tillfredsställande om ny fastighetsägare över huvud taget inte kan påräkna underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i andra fall än som avses i 154 § 1 mom. TF, nämligen i de fall, då erinringar mot preliminärt åsatt taxeringsvärde avgetts av förutvarande ägaren eller då fastighetstaxeringsnämnd utan att erinringar avgetts beslutat åsätta annat värde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. I ett mycket betydande antal fall skulle vid en sådan begränsning av underrätteiseförfarändet gentemot ny fastighetsägare denne inte erhålla något skiiftligt besked om åsatt taxeringsvärde. Länsstyrelsen noterar vidare, att utredningen synbarligen varit medveten om denna problematik, eftersom den i förslaget till en ny paragraf 76 a i TK angivit att preliminär under­ rättelse, »där så är möjligt», skall av lokal skattemyndighet sändas även till den, vilken efter taxeringsårets ingång visar sig ha blivit ägare eller där­ med likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Länsstyrelsen för­ modar att det även finns anledning räkna med en viss aktivitet från den nye fastighetsägarens sida för att få del av fastighetstaxeringsnämndens pre­ liminära beslut i de fall, då lokal skattemyndighet inte utsänt preliminär underrättelse till den nye ägaren på grund av bristande kännedom om den­ ne. Länsstyrelsen anser sålunda att övervägande skäl talar för att reglerna

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse — i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emel­ lertid särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på ut­ rönandet av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de prelimi­ nära underrättelserna skall utsändas. Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förut­ sätter att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.

En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen Sveriges fögderichefer. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den, som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fas­ tighet kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelast­ ning för de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyn­ digheten i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skatte­ myndigheternas möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxerings­ värden i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos lokal skattemyndighet. Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra. Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex. jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra så­ dana konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nu­ varande knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya ar­ betsuppgiften på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A7 år 1969 31

sen, om den ges en sådan räckvidd, skulle medföra en viss diskriminering av nytillträdande fastighetsägare på landet, vilka även om lagfart söks inom den i lagfart sförordningen stipulerade halvårsgränsen, kanske i flertalet fall inte skulle nås av underrättelse innan besvärstidens utgång. Även för nytillträ­ dande fastighetsägare i stad, där tremånadersgräns gäller, skulle föreslaget underrättelseförfarande bli otillräckligt. Med samma styrka kan även den in­ vändningen göras att, i fråga om byggnad på annans mark, ny ägare endast efter särskild anmälan till lokal skattemyndighet skulle kunna erhålla så­ dan underrättelse. Föreningen vill därför bestämt förorda att bestämmel­ serna i 76 a § TK ges en sådan utformning, att därav klart framgår att un­ derrättelse till ny ägare skall utsändas endast i de fall denne har gjort fram­ ställning därom hos lokal skattemyndighet. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län. Underrättelse till den nye ägaren om såväl preliminärt som slutligt beslut förordar Sveriges fastighetsägareförbund som en följd av den ökade besvärsrätten. Däremot godtar förbundet att man på grund av de praktiska svå­ righeterna avstår från att utsända slutliga rekommenderade underrättelser till samtliga skattskyldiga.

Beträffande innehållet i de anvisningar om det nya underrättelse­ förfarandet, som det enligt promemorian bör ankomma på riksskattenämn­ den att utfärda, uttalar riksskattenämnden redan nu, att det synes lämpligt att i anvisningarna intas föreskrift om att taxeringsiniendenterna i sina besvär och yttranden bör erinra motparten om att i förekommande fall upplysning bör lämnas om ny ägares namn och adress. Samma förslag fram­ förs av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m.

Formen för taxeringsintendents överklagande

Nuvarande ordning

Förste taxeringsintendentens allmänna åligganden vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen regleras i 17 § TF. Enligt denna skall taxeringsintendenten bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxe­ ringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfatt­ ning granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. För utredning i taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap kan taxeringsintendenten anlita sakkun­ nig. Vidare kan taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd för att få upplysningar. Motsvarande regler gäller för

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vi­ dare anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd. Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighets­ taxering, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första stycket och 163 § 2 mom.).

Promemorian I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU 1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighets­ taxeringsnämnds beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initia­ tiv till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt. Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxerings­ intendenten i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vi­ dare i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för så­ dana framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet. Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifika­ tion av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablå­ form. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintenden­ ten i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärsparter. Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör underlag för meningsfylld kommunikation. Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxerings­ intendent givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagan­ de av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,

Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969 33

bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad, skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift. Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i lik­ het med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds be­ slut genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövningsnämnd utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom., 160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.

Remissyttrandena Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt. Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fort­ sättningen måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras summariska. Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör un­ derlag för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att reservationsbesvären i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.

Granskningsskyldigheten Nuvarande ordning

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighetsprövningsnämnden med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första stycket TF'). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att av denne erhålla upplysningar. 3 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 147

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxe­ ringar som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den pe­ riod, då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian. Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövnings­ nämnden som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myn­ dighet torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor. I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbetet av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen. Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där landskamreraren både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighets­ prövningsnämnden, bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra. Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå. Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna perso­ ner alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplys­ ningar (158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas. Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar un­ der taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den all­ männa fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvär­ dering kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastighetstaxeringsombuden intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastig­ hetstaxeringsnämnderna motiverar att han bör kunna inkalla även ombud för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §, dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas. Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i sam­ band med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxe­ ringen i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade. Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordfö­ rande eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upp­ lysningar vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 35

anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestäm­ melsen inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsförhållande till taxeringsintendenten. I 158 § första stycket TF finns angivet vilka handlingar som bör omfattas av taxeringsintendents och — hittills — länsstyrelses granskningsskyldighet. Emellertid finns utöver de omnämnda handlingarna ett flertal andra som av naturliga skäl bör granskas av taxeringsintendent, såsom kontroll­ längder, markvärdekartor, fastighetstaxeringsavier in. in. Det synes enligt promemorian därför inte föreligga skäl att särskilt utpeka de nu i 158 § an­ givna handlingarna (fastighetslängder och protokoll) såsom föremål för granskning. Bestämmelsen bör alltså utgå.

Remissyttrandena Vad i dessa hänseenden föreslagits i promemorian har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. För den lagtekniska utformningen vill länsstyrelsen i Skaraborgs län dock sätta vissa frågetecken. Beträffande den årliga taxeringen finns de grund­ läggande bestämmelserna om förste taxeringsintendentens uppgifter och be­ fogenheter i 17 § TF, intagen under andra avdelningen, kapitel I. »Om taxeringsorganisationen». 1 fråga om allmän fastighetstaxering finns i tredje av­ delningen av samma förordning kapitel VIII. »Gemensamma bestämmelser» 172 § en hänvisning till 17 §. I promemorian föreslås nu att hänvisningen till 17 § skall flyttas från 172 § till 147 § som ingår i tredje avdelningens kapitel IV. »Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. in.» och komplette­ ras med föreskrifter om rätt för förste taxeringsintendent att inkalla fastighetstaxeringsombud och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer för att erhålla upplysningar. Mot sistnämnda komplettering har länsstyrelsen i och för sig intet att erinra. Med hänsyn till de allmänna be­ fogenheter den föreslagna hänvisningen jämte därtill hörande komplettering ger åt förste taxeringsintendenten inte endast under tiden för fastighetstaxe­ ringsnämndernas verksamhet utan även under tiden därefter anser läns­ styrelsen det olämpligt att dessa bestämmelser införs i 147 §. I stället bör enligt länsstyrelsen, för att uppnå likformighet med reglerna vid den årliga taxeringen, under tredje avdelningens kapitel I. »Om taxeringsorganisationen» intagas en ny paragraf, benämnd 135 b §, med i huvudsak samma inne­ håll som 17 § och med den komplettering som erfordras för den allmänna fastighetstaxeringen. Skulle detta inte anses lämpligt bör hänvisningen till 17 § enligt länsstyrelsens mening stå kvar i 172 §, eventuellt med eu komplet­ tering att vad som i 17 § är stadgat om rätt för förste taxeringsintendent att kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd vid allmän fastig­ hetstaxering bör gälla fastighetstaxeringsombud samt ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i prövningsdistriktet.

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Vissa tidsfrister in. in. Nuvarande ordning

Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens prelimi­ nära beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari un­ der taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret under­ rättas om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt be­ stämts. 1 underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den 10 mars äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket). Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna blanketterna senast den 10 februari (68 § andra stycket TK) och stommen senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd skall under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen hållas till­ gänglig på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ord­ förande i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde stycket TF). Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25 mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastighetstaxeringsnämnden, utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande under­ rätta ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt (154 § 1 mom.). Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och 76 § 2 mom. tredje stycket TK). Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret (163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsintendents framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 okto­ ber under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF). Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den

Kungl. Maj.ts proposition nr t'i7 år 1969 37

skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid ej når den skattskyldige, genom delgivning genom posten (av polisen om delgivning genom posten ej lyckas). Sådan underrättelse skall vara utsänd av taxe­ ringsnämnd före utgången av juni månad under taxeringsåret (jfr 71 § förs­ ta stycket). Besvär över taxeringsnämnds beslut skall ha anförts av enskild senast den 15 augusti och av kommun senast före utgången av september månad under taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid utgår inte förrän vid utgången av april året efter taxeringsåret (76 §). Har skattskyl­ dig inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om av­ vikelse från självdeklaration får han anföra extraordinära besvär, varvid besvärstiden i normalfallet utgår vid utgången av året efter taxeringsåret (99 §).

Promemorian

Underrättelse om slutlig taxering Departementschefen uttalade i prop. 1956: 150 (s. 350) att underrättelser om slutliga beslut vid fastighetstaxeringen inte var avsedda att innebära an­ nat än eu serviceåtgärd från myndigheternas sida. I prop. 1969:96 (s. 27) har understrukits att detta uttalande inte får tolkas så att ordföranden skul­ le sakna skyldighet att utsända sådana underrättelser utan att uttalandet avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebli­ ven underrättelse, förklarade departementschefen i sistnämnda proposition, medför nämligen inte alt ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom del­ givning av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Det är alltså fastighetslängdens utläggning under 14 dagar före den 15 maj som är utgångspunkt för den tid under vilken besvär kan anföras till fastighetsprövningsnämnden. Eftersom tiden för besvär till fastighetsprövningsnämnden för enskilda och kommuner går ut senast den 15 maj har denna tid kunnat vara mycket knapp. 1 den promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen (Stencil Fi 1969:3), vilken låg till grund för prop. 1969: 96, underströks vikten av att underrättelser om slutliga beslut om fastighetstaxering på sätt är föreskrivet i 154 § 1 mom. TF utsänds till ägare. I nyssnämnda promemoria anfördes bl. a. (s. 26). Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare (-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna. De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastighetslängd, vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969

De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmel­ serna för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan, och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom per­ sonlig delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som åsatts deras fastigheter. Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fastighetslängderna utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rätts­ säkerhet — talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighetstaxeringsnämnds beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden änd­ ras att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för in­ komst- och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande fak­ torer som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighets­ prövningsnämnden borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgiv­ ning av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande. Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxe­ ring. I första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca 100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighets­ prövningsnämnden in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara ut­ gångspunkt för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att mjuka upp besvär sreglerna. Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om pre­ liminärt taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den 25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31 mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämn­ dens handlingar till länsstyrelsen. Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt tilllämpas för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-^7 år 1969 39

för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att tillsända ägarna de ifyllda underrättelserna om de slutliga besluten. Härigenom förenklas förfarandet och sparas tid. Lokal skattemjmdighet bör ha utsänt underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj. P. g. a. det anförda förordas i promemorian att i 154 § 1 mom. TF före­ skrivs att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de del­ värden som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt samt att ifråga­ varande underrättelser skall skickas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Senaste tidpunkter för besvär I fall sista dagen för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut till ägare blir den 5 maj, bör enligt promemorian förskjutning ske även av sista dagen för besvär till fastighetsprövningsnämnden, som enligt gällande bestämmelser är den 15 maj för ägare och kommuner. Ägarna bör således ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att tiden för besvär hos fastighetsprövningsnämnden för deras del utsträcks fram till utgången av maj månad under taxeringsåret. Vad gäller senaste tidpunkt för anförande av besvär av kommun resp. taxeringsintendent anförs följande i promemorian. Kommun delges besluten angående fastighetstaxeringarna inom sitt om­ råde genom att lokal skattemyndighet tillställer kommunen en avskrift av faslighetslängden för offentlig utläggning viss tid under maj månad (jfr 76 § 2 mom. tredje stycket TK). Därefter behåller kommunen avskriften. För att inte den tid skall bli för kort som står till kommunens förfogande för egen granskning av längden bör besvärstiden för kommun utsträckas till utgången av juni månad under taxeringsåret. Enligt gällande bestämmelser är taxeringsintendent oförhindrad att in­ komma med yrkande hos fastighetsprövningsnämnden intill sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete, vilken är den 31 oktober under taxeringsåret (jfr 160 § 1 mom. TF). I praktiken torde dock det helt över­ vägande antalet intendentsyrkanden ha kommit in före utgången av sep­ tember månad. I det följande kommer att redovisas ett förslag i promemorian att sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete förskjuts till den 15 decem­ ber under taxeringsåret. För att nämnden skall kunna bedriva sitt arbete rationellt och ges tillräcklig tid för överväganden av mål i vilka taxerings­ intendent inkommit med besvär bör enligt promemorian en senaste tid­ punkt anges för intendentsyrkanden. Det förordas att den 15 november under taxeringsåret bestäms såsom sådan sista tidpunkt. Härigenom bibe­ hålls längden av taxeringsintendents besvärstid oförändrad. I enlighet med det sagda föreslås i promemorian att tidsfristerna i 163 §

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut ut­ går och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden före­ skrivs i 158 § 2 inom., nämligen för ägare till utgången av maj månad, kommun till utgången av juni månad och taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret. Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd före­ slås i 158 § 2 mom. TF.

Tid för utläggande av fastigheislängd Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläg­ gande av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a. faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter. Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jäm­ föra den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter. Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Efter­ som här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3 mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Remissyttrandena

Underrättelse om slutlig taxering in. in. Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten över­ flyttas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skatte­ myndigheten. Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran. En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna. Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxe­ ringsnämnds beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för an­ förandet av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1!)69

tidsbegränsning anser nämnden bör intas i den föreslagna 76 a § TK. Sam­ ma tidpunkt föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Fastighetstaxeringskommittéerna anser, med hänsyn till att tidpunkten

lör utsändande av sådan underrättelse generellt satts till den 5 maj, att skyldighet for underrättelse till ny ägare hör föreligga endast när lokal skattemyndighet erhållit meddelande om ägarförändring före nämnda tid­ punkt. CMJ finner det oklart om lokal skattemyndighets skyldighet att sända un­ derrättelse till ny ägare enligt 76 a § TK skall ske endast inom i 152 § och 154 § 1 mom- TF angivna tidpunkter eller om den skall tillämpas under en längre tidrymd. CFU vill dock av motiven i departementspromemorian utlasa att avsikten med bestämmelsen i 76 a § skulle vara, att den skulle tilllämpas under hela den ordinarie besvärstiden, således 1 . o. in. maj månads utgång. CbU föreslår därför att 76 a § kompletteras med bestämmelse om när lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse till ny ägaie upphör. Skyldigheten att sända underrättelse bör enligt CFU be­ gränsas till att omfatta ny ägare, som kommit till lokala skattemyndighe­ tens kännedom före april månads utgång. Lokala skattemyndigheten hinner då sända underrättelse inom den i 154 g 1 inom. TF fastställda tiden, 5 mai taxeringsåret. Lansstyrelsen i Skaraborgs län anser alt underrättelseplikten bör begrän­ sas till den som enligt uppgift, som inkommer till den lokala skattemyndig­ heten senast den 1 maj under taxeringsåret, blivit ny ägare. Vidare föreslår länsstyrelsen, som avstyrkt förlängning av besvärstiden för ägare och kom­ mun, att senaste dagen för underrättelsen bestäms till den 25 april. Detta är enligt länsstyrelsens mening möjligt, eftersom antalet erinringar mot de preliminär besluten brukar vara relativt lågt och arbetsbördan hos de lokala skattemyndigheterna, när de får in fastighetstaxeringsnämndernas hand­ lingar, ännu ej är så stor som i maj.

Frågan om utvidgning av underrättelseplikten har varit föremål för uppmärksamhet i åtskilliga remissyttranden. Den i promemorian intagna lestriktiva inställningen delas av flertalet remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation finner det särskilt viktigt att det hittills­ varande underrättelseförfarandet fungerar tillfredsställande, så att utläg­ gandet av fastighet slängderna för flertalet fastighetsägare praktiskt sett blir utan avgörande betydelse för besvärs anförande. Detta förutsätter emeller­ tid att, nar fastighetsägaren är bosatt på annan ort, den fasta bostadsadres­ sen blir noterad så att inte underrättelsen som ofta hittills skett sänds un­ der den aktuella fastighetens adress. De lokala skattemyndigheterna borde enligt delegationen numera ha sådana tekniska resurser att fastighetsägare endast i undantagsfall behöver bli utan underrättelse om fastighetstaxerings­ nämndernas preliminära och slutliga beslut.

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas där­ emot av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sve­ riges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hant­ verks- och industriorganisation. Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskatte­ nämnden till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e nd e r a t brev. Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras, medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otill­ fredsställande. I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte er­ håller underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hän­ visa den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända un­ derrättelse om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten med­ ger att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxeringsprocessen, underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses till­ fyllest. Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas maskinellt ifyllda. Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå till ca 100 000 fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommende­ rade brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpli­ gen kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i 54 § TF. De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifråga­ satts av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation. Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt. Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe-

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1969 43 ringsnämndernas beslut om slutlig taxering delges varje berörd fastighets­ ägare. Vidare bör tiden för anförande av besvär anknytas till delgivningen av taxermgsbeskeden i stället för till utläggandet av fastighetslängden. Med anledning av uttalandet i departementspromemorian, att det inte torde vara möjligt att redan till 1970 års allmänna fastighetstaxering genom­ fora en omläggning av underrättelseförfarandet enligt sålunda angivna riktlinjer, säger sig bankföreningen ha svårt att bedöma, om avgörande hinder däremot verkligen föreligger. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det beklagligt att det inte ansetts möjligt att redan nu införa en helt tillfredsställande ordning, inne­ bärande att alla berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut med uppgift om de för taxeringen grundläg­ gande faktorer som införes i fastighetstaxeringslängden och att tiden för anförande av besvär knyts till delgivningen av dessa besked. Som skäl för en mer begränsad reform inför 1970 års taxering — vilken i sig tveklöst in­ nebar förbättringar — anförs i promemorian de »avsevärda praktiska svå­ righeter» detta skulle medföra samt att »sannolikt högst betydande för­ skjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m. in.» skulle bli nödvändiga. I avsaknad av en mer detaljerad redovisning i dessa hänseenden har riksförbundet svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa skäl är bärande. Sveriges industriförbund uttalar att det hade varit önskvärt att samtliga fastighetsägaie kunnat erhålla skriftlig underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i rekommenderad försändelse. Enligt vad som anförs i promemorian är ett sådant förfarande vid 1970 års allmänna fastighets­ taxering inte möjligt att genomföra. Det undandrar sig förbundets bedö­ mande hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till den i flera hänseenden ökade betydelse som taxeringsvärdena numera har fått, bör ytterligare un­ dersökas om en sådan ordning trots allt inte är möjlig att genomföra. Om så befinnes ej vara fallet, utgår förbundet ifrån att förberedelser omedel­ bart vidtas så att den önskade ordningen kan tillämpas vid nästkommande allmänna fastighetstaxering. Till dess bör extraordinär besvärsrätt medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut. Detta syfte anser förbundet kunna nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt. Liknande synpunkter anför Sveriges hantverks- och industriorganisation. Ett omedelbart genomförande av ett fullständigt underrättelsesystem för­ ordas av länsstgrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att samma svårighet att ta del av längden kan uppkomma även för personer bo­ satta på fastighetsorten. För att undvika rättsförluster och som ren service­ åtgärd bör underrättelse i rekommenderad försändelse tillställas de skatt­ skyldiga med samma rättsverkan som underrättelserna vid inkomsttaxe-

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969

ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av veder­ börande lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de läm­ nade uppgifterna.

Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxerings­ värdet, utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en be­ tänklig brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i prak­ tiken att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fastighetstaxeringsnämndens beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund har anfört liknande synpunkter.

I detta sammanhang har fråga om översändande av deklara­ tioner från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av under­ rättelser enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklaratio­ nerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att se­ naste tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15 maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra stycket TF.

Senaste tidpunkter för besvär I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen god­ tagits av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förläng­ ning och en som avstyrker varje förlängning. En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestäm­ melserna avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrendator och »annan» innehavare. Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl fram­ lagts för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma be­ svärstid till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome-

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969 45 morians förslag, finns enligt utskottets uppfattning anledning alt medge fastighetsägaren rätt tdl anslutningsklander på grunder motsvarande vad som gällei för den allmänna inkomsttaxeringen. En ytterligare förlängning av ny ägares besvärstid förordas av Lantbru­ kets skatte delegation. Delegationen påpekar att ny ägare, som köpt fastig­ heten etter besvärstidens utgång men innan dess att fastighetsprövningsnämnden avslutat sitt arbete, fortfarande helt saknar möjlighet att besvärsvägen agera 1 lråga om taxeringsvärde om tidigare ägare inte bevakat besvarsrätten. Detta finner delegationen otillfredsställande bl. a. med hänsyn till att den tidigare ägaren inför en förestående försäljning kan ha ett annat och motsatt intresse än den tillträdande ägaren. Det vore därför enligt dele­ gationens uppfattning önskvärt att ny ägare kunde få förlängd besvärsrätt fram till den 15 november, dvs. till den dag då taxeringsintendent enligt förslaget senast skall anföra besvär till fastighetsprövningsnämnden. Svenska bankföreningen uttalar att målet bör vara att ägaren får ett väl tilltaget rådrum att anföra besvär och att tiden för anförande av besvär anknyts tdl delgivningen av fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut i stället för till utläggandet av fastighetslängden. För den händelse avgöran­ de hinder häremot föreligger vill bankföreningen livligt tillstyrka förslaget om förlängning av den ordinarie besvärstiden för fastighetsägare. Bibehållande av den nuvarande besvärstiden för ägare förordas av läns­ styrelsen i Skaraborgs län. Den föreslagna förskjutningen av besvärstiden för ägare och kommun medför enligt länsstyrelsen en ytterligare arbetsbe­ lastning på prövningsnämndens kansli under en tid då arbetsbelastningen redan är mycket hög. Under juni månad måste all tillgänglig arbetskraft tas i anspråk för att klara av alla besvärsmål, som enligt gällande före­ skrifter skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den 30 juni året efter taxeringsåret. Om den föreslagna tidsförskjutningen genomförs före­ ligger risk för att fastighetsbesvären inte hinner kompletteras och remitte­ ras till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande förrän dessa rest bort på semester. Ur arbetssynpunkt är det därför enligt länsstyrelsens mening otill­ fredsställande med den föreslagna förskjutningen av besvärstiden.

Förlängningen av k o in m uns besvärstid tillstyrks av så gott som samt­ liga remissorgan. Svenska kommunförbundet framhåller sålunda att kommunerna, vilka delges besluten om fastighetstaxeringarna genom att lokal skattemyndighet senast den 25 april tillställer kommunens styrelse en avskrift av fastighets­ längden för offentlig utläggning under viss tid i maj, härigenom får minst en månad till förfogande för egen granskning av längden. Detta innebär enligt förbundet en klar förbättring för deras del i jämförelse med nuva­ rande förhållanden. En viss tveksamhet uttalas av Lantbrukets skattedelegation, som anslu-

46 Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emeller­ tid inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt, varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna fråga. Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av tre remissinstanser. Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att med­ ge kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fort­ sättningen får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om be­ svärstiden utgår den 31 maj. Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl. och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell gransk­ ning. Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl för­ sedda med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc. att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt 8 __9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt­ terligare utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda. Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som anförs av annan än taxeringsintendent. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun, föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att fram­ flytta besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden. I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland re­ missinstanserna delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker för­ slaget men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång. Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommu­ nikation med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett rättssäkerhetskrav. Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin-

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969 47

tendenten bör ha viss angiven lid inom vilken besvär senast skall ha an­ förts. Den föreslagna tidpunkten 15 november kan godtas av delegationen, ehuru den i vissa fall kan innebära att berörd fastighetsägare i praktiken fåi kort tid för påminnelser — i vart fall om dessa skall bygga på mera väsentlig utredning.

De åtta remissinstanser som förordar en kortare besvärstid för taxeringsintendenten är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Skara­ borgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges industriförbund. En begränsning Lill den 31 oktober föreslås av länsstyrelserna i Stock­ holms och Östergötlands län samt Sveriges industriförbund. Länsstyrelsen i Stockholms län reser allvarliga betänkligheter mot den föreslagna bestämmelsen att medge taxeringsintendent besvärstid ända fram till den 15 november. Detta skulle i praktiken innebära, att fastighetsprövningsnämnden för handläggning av ett kanske inte obetydligt antal besvär från. taxeringsintendent, inkomna någon eller några veckor in i november månad, endast skulle disponera någon månad för såväl skriftväxlingsförfarandet (genom prövningsnämndens kansli) som själva avgörandet i saken. Erfarenheterna från arbetet med besvärsmålen vid den årliga taxeringen visar, att den därvid disponibla tiden av två månader (maj och juni) efter utgången av taxeringsintendentens besvärstid för handläggning av målen och ärendena åtskilliga gånger blivit allt för knapp med hänsyn till den erforderliga tidsåtgången för genomförandet av skriftväxlingen mellan par­ terna. Det synes länsstyrelsen som om det i promemorian inte tillräckligt beaktats att de nu föreslagna processreglerna vid allmän fastighetstaxe­ ring måste medföra en annan och mera tidskrävande insats från pröv­ ningsnämndens kansli samt att påtagliga svårigheter att på ett tillfreds­ ställande sätt tillgodose partsintressena kan uppkomma i enskilda fall, om alltför knapp tid står till buds för skriftväxlingen i målet. Länsstyrelsen föreslår därför att den 31 oktober under taxeringsåret blir den senaste dagen för taxeringsintendents besvär. I praktiken torde, såsom framhållits i pro­ memorian, det övervägande antalet taxeringsintendentsyrkanden ha kom­ mit in före utgången av september månad, varför en begränsning av taxe­ ringsintendents besvärstid till den 31 oktober enligt länsstyrelsens mening inte behöver medföra några olägenheter i det praktiska arbetet. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att fastighetsägare bör medges skälig tid att inkomma med erinringar mot taxeringsintendentens besvär. Då därjämte ytterligare skriftväxling mellan parterna kan behövas före målets beredande för fastighetsprövningsnämnden, är enligt länsstyrelsens förme­ nande tiden för skriftväxling och övrig beredning av besvärsmål väl kort. Sveriges industriförbund anser att möjlighet vidare bör ges till anslutningsbesvär i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits be­ träffande den årliga inkomsttaxeringen.

48 Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969

En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den 15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser. Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten, den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighetsprövningsnämndens arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxe­ ringsintendentens besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut, anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsva­ rande tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kop­ parbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla sig inom. Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbe­ gränsning inte angett någon viss senaste dag.

Tid för utläggande av fastighetslängd in. in. Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korre­ spondera med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fastighetstaxeringsnämnd och för anförande av besvär.

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grun­ der för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed lik­ ställd innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning före utgången av femte året efter taxeringsåret 1 . om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till fastighet enligt 4 § tredje stycket KL, 2 . om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten inte bort äga rum,

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 49

3. om fastighet blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskriv­ ning eller annat uppenbart förbiseende, 4. om underrättelse om preliminär eller slutlig taxering haft felaktigt innehåll. Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger sålunda enligt 166 § 1 mom. 1)—3) TF då fel av mera speciell beskaffenhet har uppkommit vid taxeringen. I samtliga fall rör det sig, liksom då fråga är om särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen (100 §), om ändringar som innebär nedsättning av taxering, utom då fastighet p. g. a. felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktigt taxerad. Un­ der sistnämnda omständigheter kan ägaren eller taxeringsintendenten inom fem år yrka höjning av taxeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen intagen i 100 §. Motsvarighet till den i 99 § TF (se även 181 § 1 mom.) intagna grunden för särskilda besvär vid den årliga taxeringen, nämligen att skattskyldig inte före viss angiven lid fått underrättelse om avvikelse från självdeklara­ tion, finns inte vid den allmänna fastighetstaxeringen. Vid allmän fastig­ hetstaxering gäller som tidigare nämnts, att delgivning av fastighetstaxeringsnämndens beslut sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd och att besvär till fastighetsprövningsnämnd skall anföras inom viss fast besvärstid. Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut är avsedda som serviceåtgärd för fastighetsägarna. Utebliven sådan underrät­ telse har därför inte någon betydelse såsom grund för extraordinär besvärsrätt.

Promemorian

Redan i prop. 1956: 150 (s. 350) uttalade departementschefen att utebli­ ven underrättelse om preliminär eller slutlig taxering inte borde medföra extraordinär besvärsrätt, såsom riksskattenämnden då i remissyttrande fö­ reslagit. Departementschefen förklarade att om den skattskyldige inte mot­ tagit något besked, han borde liksom tidigare begagna möjligheten att ta del av de utlagda längderna. Däremot föreslog departementschefen i propositio­ nen att — såsom nu föreskrivs i 166 § 1 mom. vid 4) — särskild besvärsrätt skulle föreligga om preliminär eller slutlig underrättelse om taxering haft felaktigt innehåll. Det erinras i promemorian om att vid den allmänna fastighetstaxeringen inte finns motsvarighet till de i 100 § vid 6 ) och 7) angivna grunderna för extraordinära besvär vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Dessa sist­ nämnda grunder hänför sig inte till uppenbara lagstridigheter eller handläggningsfel ntan till att taxeringarna blivit för höga p. g. a. att utrednings­ material helt eller delvis saknats. För att nytt utredningsmaterial enligt des­ sa bestämmelser skall kunna föranleda extraordinär besvärsrätt vid in- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1!)6U. i samt. Nr 147

50 Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069

komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre taxering än den som åsatts. Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar» (SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen. Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in. Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastig­ hetsägarna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen del­ ges besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4 mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid före­ slås i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den änd­ ringen att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt, underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret. Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen. Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av be­ svär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordi­ narie besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsproto­ kollet i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slut­ lig taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxering­ en, trots att det preliminära beslutet ändrats. Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fas­ tigheten är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att själv ta del av den utlagda fastighetslängden. Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra extraordinära besvär. Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969 51

100 § vid 7) TF, varigenom ägare och därmed likställd innehavare av fastig­ het får möjlighet att i särskild ordning anföra besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut om eljest sådana omständigheter föreligger som bör för­ anleda väsentligt annorlunda taxering. Grund för extraordinära besvär enligt denna punkt bör enligt promemo­ rian sålunda vara att besvärsinstans finner att en fastighet skall av omstän­ digheter som förebragts i taxeringsprocessen taxeras väsentligen annorlunda än vad tidigare instans bedömt vara riktigt. Som ledning för vad som bör avses med väsentligt annorlunda taxering torde kunna tjäna vissa av de skäl för omtaxering under löpande taxeringsperiod som anges i 12 § 2 mom. KL. Sålunda bör besvär i särskild ordning få anföras om »sådant förhållande in­ träffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en, eller ändring i fastighets beskatt­ ningsnatur inträtt». Vidare synes ledning beträffande vilka beloppsmässiga förändringar av taxering, som kan anses väsentliga, i viss mån kunna häm­ tas från de skäl som enligt nyssnämnda lagrum förutsätts för omtaxering p. g. a. förändring i fastighets värde. Den i promemorian föreslagna utvidgningen av den extraordinära besvärsr ätt en sägs böra tas upp i 167 § TF, dit samtliga regler om besvär i särskild ordning i samband med allmän fastighetstaxering föreslås flyttade. Besvärstiden för den här aktuella besvärsrätten bör begränsas till utgången av året efter taxeringsåret. Även föreskrifterna härom sägs böra tas in i 167 §. Enligt 166 § TF föreligger redan nu förutsättning att på extraordinär väg yrka att fastighet som upptagits såsom skattepliktig skall undantas från skatteplikt, heter det vidare i promemorian. Det får anses vara befogat att möjlighet även ges att i särskild ordning yrka att fastighet som undantagits från skatteplikt skall taxeras såsom skattepliktig fastighet. Författnings­ ändring bör ske i enlighet härmed. Fråga har aktualiserats om att kunna i särskild ordning även åsätta så­ dan fastighet taxeringsvärde som av misstag inte blivit taxerad vid den all­ männa fastighetstaxeringen. Eftersom det här gäller taxering kan enligt vad som framhålls i promemorian berörda problem inte lösas enbart genom så­ dant rättelseförfarande som föreslås i promemorian och som skall redovisas i det följande. Av ordningsskäl och då fastighetsägarna överlag är intresserade av att ha taxeringsvärde åsatt sina fastigheter sägs bestämmelse böra införas i den föreslagna 167 § om extraordinär besvärsrätt i fall då fastighet som bort taxeras av misstag ej kommit att bli taxerad. Samma extraordinära besvärsrätt som för ägare bör enligt promemorian tillkomma kommun och taxeringsintendent.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

I fråga om den vid 6 ) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt an­ norlunda taxering, har remissinstanserna varit delade i sin upp­ fattning. Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammar­ rätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Ska­ raborgs och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss tveksamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i 167 § 1 mom. vid 6 ) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan 100 § vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsinten­ dent att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskat­ ten, varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena, sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fastighetstaxeringskommittéers betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlig­ het föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt. Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon sär­ skild bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i 100 § vid 6 ) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära besvärsregler. Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid 6 ) har emellertid getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i 100 § vid 6 ) berörda besvärsgrunderna. Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den prin­ cipiella innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969 53

skattningsnatur finner kammarrätten extraordinär besvärsrätt med liänsyn till den på senare år skärpta och av de skattskyldiga väl förstådda betydelsen av dessa frågor —- framför allt beträffande inkomsttaxering av jordbruks­ fastighet och annan fastighet (villafastighet) samt jordförvärvslagens olika tillämpning på dessa båda slag av fastigheter — inte särskilt angelägen. Tvärtom synes det kammarrätten att i dessa slag av mål den utredning som förebringas i flertalet fall är påfallande utförlig och uttömmande. Kammar^ rätten vill därför ifrågasätta om en extraordinär besvärsrätt beträffande dessa frågor är berättigad. — Beträffande fall, där fastighet kan anses ha blivit beloppsmässigt för högt eller för lågt taxerad torde behov av extra­ ordinär besvärsrätt föreligga i viss omfattning. Det synes emellertid kam­ marrätten att samma krav för extraordinär besvärsrätt bör ställas vid fas­ tighetstaxeringen som vid inkomst- och förmögenhetstaxering gäller enligt 100 § TF, nämligen att besvär stalan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari i'ättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxe­ ring. Riksskattenämnden finner den föreslagna besvärsrätten alltför löslig och därför ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Vid bifall till vad riksskatte­ nämnden föreslår angående extraordinär besvärsrätt vid utebliven under­ rättelse torde det inte heller vara erforderligt med en så vidsträckt extraordi­ när besvärsrätt som den i promemorian föreslagna. Bestämmelsen i punkt 6 ) anser nämnden lämpligen böra utbytas mot regler utformade i överens­ stämmelse med vad som enligt 100 § första stycket vid 7 ) och 100 § andra stycket TF gäller i fråga om extraordinär besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ordalydelsen i 167 § 1 mom. 6 ) kan ge anledning till tolkningssvårigheter. I sistnämnda punkt sägs att besvär får anföras, om eljest sådana omständigheter »föreligger», medan i promemorian talas om omständigheter som »förebragts i taxeringsprocessen». Av denna kommentar i promemorian skulle enligt länsstyrelsen möj­ ligen kunna dras den slutsatsen, att villkoret för besvärsrätten bör vara knutet till omständigheter, som varit okända för tidigare instans. Ett klar­ läggande i denna punkt finner länsstyrelsen önskvärd med eventuell an­ knytning till de förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning som anges i 100 § TF. En begränsning av denna besvärsrätt förordas likaledes av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen — framför allt genom formuleringen »annorlunda» taxering — fått en utformning, som kan ge upphov till olika i många fall subjektiva tolkningar. Länsstyrelsen understryker vidare att vid inkomst- och förmögenhet staxeringen fordras — för att nytt utredningsmaterial skall kunna föranleda extraordinär besvärs-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare. Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvaran­ de begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighets­ taxering, vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på fak­ tiska förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara. Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxe­ ringen stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt an­ går fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärsrätten till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständig­ heter och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmel­ ser vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF vid 6 ) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid 6 ) tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen. Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt 6 lika svårtolkad som motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer. Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får betraktas som väsentlig ändring. Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrätten bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kom­ mittéerna dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annor­ lunda taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.

Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda ntagits från skatteplikt, har kommenterats av endast en remiss­ instans.

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1969 55

Kammarrätten finner förslaget från saklig synpunkt berättigat i fråga om fastigheter som avses i 5 § 1—3 mom. KL. Kammarrätten framhåller dock att den extraordinära besvärsrätt, som här föreslås tillkomma skattskyldigs motpart, inte korresponderar med motsvarande bestämmelser i 100 § enligt vilka sådan besvärsrätt inte tillkommer skattskyldigs motpart.

Besvärsgrunden att fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Kammarrätten anser bestämmelsen ägnad att klargöra hittills rådande ovisshet om huruvida ett sådant fall redan enligt nu gällande bestämmelser kan hänföras till misstagstaxering.

En ytterligare besvärsgrund, nämligen utebliven underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds beslut, föreslås av kammarrät­ ten, riksskattenämnden, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation och Skogsindustriernas samarbetsutskott. Kammarrätten anser att skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör beredas samma möjlighet att anföra besvär i extraordinär ordning, som föreligger enligt 99 § TF. Riksskattenämnden erinrar om att nämnden redan i sitt yttrande över 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation (SOU 1955: 51) föreslog, att i fråga om fastighetstaxering extraordinär besvärsrätt skulle införas för det fall att underrättelse inte ut­ sänts ehuru så bort ske. Riksskattenämndens förslag föranledde emellertid ingen åtgärd. Riksskattenämnden vidhåller alltjämt sin tidigare uttalade uppfattning och förordar sålunda, att utebliven underrättelse om slutligt taxeringsbeslut skall medföra extraordinär besvärsrätt. Riksskattenämnden framhåller att just den omständigheten, att — såsom uttalas i promemorian — det alldeles övervägande antalet fastighetsägare kommer att i god tid före besvärstidens utgång få del av taxeringsbesluten genom personlig del­ givning, gör det så mycket naturligare att för undantagsfallen, där under­ rättelse felaktigt uteblivit, medge extraordinär besvärsrätt. Svenska bankföreningen, som funnit målet vara att den vanliga besvärstiden anknyts till delgivning av taxeringsbeskeden i stället för till utläg­ gandet av fastighetslängden, anser att utebliven underrättelse följaktligen bör medföra extraordinär besvärsrätt. Sveriges industriförbund uttalar att extraordinär besvärsrätt bör medges den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut. Emellertid anser förbundet att detta syfte kan nås genom en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår extraordinär besvärsrätt för var och en som med någorlunda sannolikhet kan göra gällande att han inte erhållit underrättelse i god tid före maj månads utgång. Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det, mot bakgrunden av taxe­ ringsvärdenas i flera avseenden ökade betydelse, önskvärt att föreslagna nya bestämmelser om extraordinär besvärsrätt i praktiken ges en liberal tolkning i de fall vederbörande oförvållat ej inom skälig tid underrättats om taxeringsnämndens beslut.

För det fall att lokal skattemyndighets rättelsebeslut uteblivit föreslår Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen extraordinär besvärsrätt. Riksförbundet framhåller därvid att om rättelsebeslut meddelas efter den ordinarie besvärstidens utgång, fastighetsägaren enligt förslaget synes ha att lita endast till den extraordinära besvärsrätt som föreligger i fall då beslut föranlett »vä­ sentligt annorlunda taxering». Den extraordinära besvärsrätten bör därför enligt bankföreningens mening föreligga, om underrättelse om den lokala skattemyndighetens rättelsebeslut inte kommit den skattskyldige till handa senast inom viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång. Sparbanksföreningen vill vidare begränsa besvärsrätten till det fall att värdet höjts.

Utvidgningen av behörigheten att föra talan har avstyrkts av tre remissinstanser som funnit den alltför vidsträckt. Kammarrätten finner knappast skäl föreligga att tillerkänna annan än skattskyldig rätt att anföra besvär enligt 6 ) i 167 § TF. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i stort sett men anmärker att besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent i förslaget i vissa hän­ seenden sträcker sig avsevärt längre än vad som f. n. är fallet vid den årliga taxeringen. Kommun äger f. n. över huvud taget inte någon extraordinär besvärsrätt vid den årliga taxeringen. I promemorian redovisas inte några särskilda motiv för den utvidgade besvärsrätten för kommun och taxerings­ intendent, påpekar länsstyrelsen. Sveriges industriförbund ifrågasätter om kommun över huvud taget bör ha extraordinär besvärsrätt och om taxeringsintendenten bör ha lika vid­ sträckt extraordinär besvärsrätt som ägaren. Lämpligen bör taxeringsintendents besvärsrätt inskränkas till besvär till den skattskyldiges förmån eller mot taxering, som blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

De föreslagna besvärstiderna för extraordinära besvär har god­ tagits av samtliga remissinstanser utom två. Lantbrukets skattedelegation påpekar att i promemorian utan motivering har föreslagits att besvärstiden enligt 167 § 1 mom. 6 ) skall begränsas till ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 57

år efter taxeringsårets utgång. Med en sådan begränsning förringas i hög grad värdet av reformen. Delegationen anser starka skäl tala för att besvärstiden också i detta fall sätts till fem år efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i Skaraborgs lön anför liknande synpunkter.

I fråga om kammarrättens prövning tar länsstyrelsen i Hallands län upp en speciell fråga. Fall kan tänkas då besvär i särskild ordning hand­ lagts av prövningsnämnd och besvär sedan anförs hos prövningsnämnden rörande samma taxering, därvid annan grund åberopas. Prövningen av de se­ nare besvären bör då enligt länsstyrelsens mening ankomma på kammar­ rätten. Länsstyrelsen föreslår därför att andra punkten i andra stycket av 167 § 1 mom. TF får den innebörden, att kammarrätten skall pröva målet även när taxeringen prövats av den vanliga prövningsnämnden.

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

Enligt 72 a § TF föreligger möjlighet för den längdförande myndigheten att rätta vissa längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängderna. Mot­ svarande rättelsemöjlighet föreligger inte vid fastighetstaxeringen. Längd­ föringsfel i fastighetslängder kan således inte rättas av den längdförande myndigheten, vare sig längden avser allmän eller särskild fastighetstaxe­ ring. Rättelse av taxeringslängd får enligt 72 a § TF beslutas vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen om taxeringen inte införts i taxeringslängd inom föreskriven tid, om taxeringen införts för annan än den taxeringen avsett eller om taxeringen uppenbarligen eljest införts felaktigt i taxeringslängd. Taxering av fysisk person eller dödsbo får rättas om taxeringsnämnds beslut blivit oriktigt längdfört till följd av 1 . uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration, 2 . uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxerings­ värde eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning, samt 3. uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avgifter och premier för vissa försäkringar, samt ortsavdrag. Sådana slag av rättelser får beslutas av den myndighet som ombesörjt längdföringen endast om inte särskilda skäl föranleder att prövningsnämn­ den bör avgöra frågan och om rättelse ej medför höjning av den beskatt­ ningsbara inkomsten. Tiden för rättelser utgår i princip den sista mars året efter taxeringsåret. Om det inte är överflödigt skall yttrande inhämtas från

58 Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969

taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emeller­ tid föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet av­ ser.

Promemorian Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131, vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria (Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skatte­ myndighet skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längdföringsfel. Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomstoch förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighetslängder för både allmän och särskild fastighetstaxering. Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av för­ enklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastig­ het slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall. Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsent­ ligaste skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseför­ farande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skatte­ myndighet borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktig­ heter som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden (s. 36). Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k. tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts ca 6 300 ärenden angående rättelser.

I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande »Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar» (SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969 59

skulle få möjlighet att rätta även uppenbara längdföringsfel i fastighetslängderna, heter det i promemorian. Möjligheten att rätta längdföringsfel enligt 72 a § TF avser endast taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptogs i A-läng­ den, vilken vid tidpunkten för bestämmelsens införande fördes av och för­ varades hos lokal skattemyndighet. Däremot förvarades vid den årliga taxe­ ringen i regel inte längderna för taxering av juridiska personer och för sär­ skild fastighetstaxering hos lokal skattemyndighet. Vid tillkomsten av 72 a § TF ansågs, heter det vidare i promemorian, att rättelse genom lokal skattemyndighets försorg låg i linje med vad som var avsett att föreslås beträffande myndighetens uppgifter efter det att ADB införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Längderna för allmän fastighetstaxering har hitintills förts och under taxeringen förvarats hos fastighetstaxeringsnämnden. Till 1970 års allmänna fastighetstaxering har nya regler beslutats beträf­ fande längdföringen. Lokal skattemyndighet svarar numera för denna och underskriver också fastighetslängden (152 och 153 §§ TF samt 73 och 76 §§ TK). Registreringen av data i denna längd skall vid den allmänna fastighets­ taxeringen ske på länsstyrelsernas datacentraler enligt ADB-system. Den skall göras med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas anteckningar på fastighetstaxeringsavierna (73 § andra stycket TK). Enligt promemorian har genom dessa förändringar nya förutsättningar uppkommit vid bedömningen av om rättelseinstitutet bör utvidgas att gälla även den allmänna fastighetstaxeringen. Att behov föreligger av ett enkelt förfarande för rättelser vid den all­ männa fastighetstaxeringen framgår av det stora antal framställningar om ändringar på formella grunder som gjordes vid 1965 års allmänna fastig­ hetstaxering. Av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »1965 års all­ männa fastighetstaxering. Huvudresultat beträffande skattepliktiga fastig­ heter inom kommuner, kommunblock och län» (SOU 1968: 31) framgår att det totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna år 1965 uppgick till ungefär 22 400 och att samtidigt yrkanden om jämkningar av enbart formell natur inkom till ett antal av ca 11 200 (s. 9 ). Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian att möjlighet in­ förs till förenklat förfarande också vid rättelse av fastighetslängd, som upp­ rättats vid den allmänna fastighetstaxeringen. Bestämmelser i ämnet sägs, med viss förebild i 72 a § TF, böra lämnas i en ny 156 §. I den nya paragrafens första stycke bör enligt promemorian intas regler om rättelse i sådana fall där fastighetstaxeringsnämndens på fastighetstaxeringsavin redovisade beslut är riktigt, men taxeringen ej införts i fastighets­ längden inom föreskriven tid, påförts fel fastighet eller införts i fastighets­ längden på annat uppenbarligen felaktigt sätt.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undan­ tagsfall böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skatte­ myndigheten att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse till prövningsnämndens kansli. De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längdföringen som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och underskrift. Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före nyssnämnda datum. Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndig­ heten att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt. I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning. Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse. Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxe­ ringsvärde förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxerings­ intendenten finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för besvär. Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna 156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbok­ förings- och uppbördsnämnden.

Remissyttrandena Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 61 felaktigheter som lokal skattemyndighet bör kunna rätta har samt­ liga remissinstanser tillstyrkt att man i vart fall lagfäster de i promemorian föreslagna rättelsegrunderna. Några av dessa remissinstanser önskar dess­ utom att området för rättelsemöjligheterna utvidgas i förhållande till för­ slaget. Riksskattenämnden upplyser att nämnden redan vid 1965 års allmänna fastighetstaxering såg sig nödsakad att rekommendera, att vissa fel av hu­ vudsakligen teknisk art skulle rättas av lokal skattemyndighet. Rättelseför­ farandet ansågs emellertid då böra inskränkas till åtgärder av betydelse för ADB-uppläggningen. Mot denna bakgrund hälsar riksskattenämnden med tillfredsställelse att ett förenklat rättelseförfarande nu föreslås infört i TF. Länsstyrelsen i Malmöhus län som också tillstyrker förslaget framhåller att den nya tekniken för redovisning och registrering av taxeringsnämnder­ nas beslut sannolikt medför eif stort antal längdföringsfel och formella fel orsakade av felaktiga överföringar från deklaration till taxeringsavi. Samtidigt är det troligt att de nya metoderna för taxering av fastighet och strävandena att utjämna befintliga ojämnheter i taxeringarna medför ökat antal materiella besvär. Det är därför viktigt att fastighetsprövningsnämnderna ej belastas med ärenden som föranleder endast formella ändringar. Lokala skattemyndigheterna bör därför — såsom föreslagits -— beredas möjlighet att rätta längdföringsfel och andra uppenbara felaktigheter på grund av felräkning eller felaktig överföring av belopp eller uppgift från deklaration till fastighetstaxeringsavi.

Rättelsemöjlighet även beträffande ägaruppgift föreslås av läns­ styrelsen i Kalmar län, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Föreningen framhåller att lokal skatte­ myndighet redan nu bär full kompetens att handlägga ägarregistreringen under perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då stommen till fastighetslängd helt bygger på myndighetens avisering till länsstyrelsen. Det förefaller föreningen därför helt naturligt att lokal skattemyndighet också skall kunna besluta om rättelse av uppenbar felaktighet i fråga om ägare (motsvarande) som införts i den slutliga fastighetslängden. Riksför­ bundet anser dock att möjligheten till rättelse bör begränsas till sådana fall då anmärkning inkommit.

Rättelse av samtliga data i längden anser lantmäteristyrelsen bö­ ra få vidtas. Genom den nya 156 § TF öppnas möjlighet för lokal skattpmyndighet att besluta om rättelse av fastighetslängd då fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt. Med beslut synes här avses en­ bart taxeringsvärde och däri ingående delvärden. Lantmäteristyrelsen ifrå­ gasätter om inte rättelsemöjligheten bör utvidgas att även omfatta andra uppgifter som blivit uppenbart felaktigt införda eller av misstag bortglöm-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överläm­ na sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan misstänkas bero på feltaxering. Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians ut­ talande att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Utan tvekan måste i annan ordning pre­ ciseras vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar. Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering fö­ reslås av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxe­ ring kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark, när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklaration, medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åt­ komst av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndighet bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag. I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock an­ fört erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten. Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxe­ ringsåret, med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden för taxeringsintendents besvär. Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxeringstekniskt fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxeringsordföranden kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vin­ nas om det gäller en bedömningsfråga eller ej. Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av läns­ styrelsen i Hallands län som anför. Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot-

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969 63 svårighet till den nu föreslagna föreskriften om att underrättelse skall in­ nehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i »den del detta avser taxering» saknas emellertid i 72 a §. Det citerade uttrycket är mycket dunkelt. Konstruktionen av rättelseförfarandet får antas vara den att den lokala skattemyndigheten genom sin åtgärd rik­ tigt uttrycker taxeringsnämndens beslut,' vilket tidigare av någon anled­ ning blivit oriktigt redovisat i längden (eller inte redovisat alls)'. Vad som sedan kan överklagas är taxeringen sådan den ter sig sedan rättelsen skett. Huruvida den lokala skattemyndigheten har misstagit sig i fråga om inne­ börden av taxeringsnämndens beslut blir en bedömningsfråga i taxeringsmålet. — Den här avsedda föreskriften är vilseledande och bör utgå! På un­ derrättelsen bör stå att beslutet ej kan överklagas men kan komma under be­ dömande därest talan föres mot taxeringen. — Det bör i detta sammanhang framhållas att prövningsnämnden inte annat än undantagsvis __ exempelvis i fråga om frivillig särbeskattning — är besvärsmyndighet i för­ hållande till lokal skattemyndighet. Skulle man införa en möjlighet att anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut om rättelse till »den del detta avser taxering» något som tydligen föresvävat promemorieförfattarna — måste också i besvärsbestämmelserna upptas en föreskrift att fastighetsprövningsnämnden (prövningsnämnden) äger pröva sådana be­ svär.

Besvärsrätten har vidare berörts av fyra remissinstanser med skil­ da uppfattningar. En begränsning av besvärsrätten förordas av kammarrätten. Den före­ slagna lydelsen av 156 § 2 femte och sjätte styckena är enligt kammarrättens förmenande avfattad på ett sätt som gör bestämmelserna svårtillgängliga i varje fall för de skattskyldiga. Kammarrätten föreslår sådan omformuleling att klart framgår, att besvär mot lokal skattemyndighets beslut om rättelse får föras endast om rättelsen innebär höjning eller sänkning av taxeringsvärde. En ovillkorlig besvär srätt vid höjning av taxeringen förordar Svenska bankföreningen. Föreningen vill i och för sig inte motsätta sig att rät­ telse skall kunna ske även i höjande riktning. Det bör emellertid enligt föreningens mening tillses, att den skattskyldige alltid får möjlighet att överklaga rättelsebeslut som innebär höjning av taxeringen. Någon säker­ het härför kommer inte att föreligga enligt förslaget. Där stadgas nämligen, att beslut om rättelse inte får överklagas särskilt utan endast genom be­ svär över taxeringen, och samtidigt följer av den föreslagna författnings­ texten att rättelsebeslut kan komma att meddelas först efter det att den ordinarie besvärstiden utlupit. I den mån så sker, kommer alltså den skattskyldige att kunna söka ändring i beslutet endast om han kan åbe­ ropa extraordinär besvärsrätt, dvs. i allmänhet endast om rättelsebeslutet lett till en »väsentlig» ändring av taxeringen. Detta måste anses klart otill­ fredsställande, anför bankföreningen. Om man ej följer den vid inkomsloch förmögenhetstaxering gällande regeln att lokal skattemyndighets rät­ telse inte får avse höjning av taxeringen, bör därför enligt bankföreningens

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 47 år 1969

mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men under­ rättelse om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång. Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen. Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yr­ kande om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yr­ kandet inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxerings­ värde samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfas­ tighet — t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Vis­ serligen torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktig­ heter i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående allmän fastighetstaxering.

Övriga frågor om fastighetstaxering

Promemorian Fastighetsprövningsnämndens verksamhet Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövningsnämnden liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig för­ handling kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra. Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vil­ ket han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att läm­ na muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl. Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sam­ manträde, oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969 65

Enligt 160 § 2 mom. TF kan fastighetsprövningsnämnden eller dess ord­ förande om det anses erforderligt även kalla sakkunniga på fastighetsvärde­ ring att vid sammanträde där part inte är närvarande meddela nämnden eller dess ordförande upplysningar. Bestämmelserna om att ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer efter kallelse får infinna sig också vid sammanträde med fastighetspröv­ ningsnämnden, då muntlig förhandling inte äger rum, kan enligt prome­ morian i viss mån te sig stötande för parterna i taxeringsprocessen, vilka inte får del av vad de kallade anför. Med hänsyn härtill föreslås att dessa bestämmelser slopas.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete Det finns enligt promemorian skäl att anta att antalet taxeringar, som kommer att överklagas hos fastighetsprövningsnämnden vid 1970 års all­ männa fastighetstaxering, blir större än vid den föregående allmänna fastig­ hetstaxeringen. Med anledning härav och med hänsyn till den tidsknapphet varunder vissa fastighetsprövningsnämnder tidigare arbetat, sägs tiden för nämndernas verksamhet böra förlängas till den 15 december under taxe­ ringsåret. En sådan förskjutning — sista dagen för nämndernas arbete är nu i 160 § 1 mom. TF bestämd till den 31 oktober under taxeringsåret — synes enligt promemorian inte medföra svårigheter vid övrigt arbete med taxering och uppbörd eller i avseende på underrättelser till fastighetsägare om nämndernas beslut. Genom förlängningen ges nämnderna också tidsut­ rymme för prövning av sådana besvär som följer av den förut i denna pro­ memoria föreslagna utvidgningen av besvärsrätten. Den njm tidpunkt, då fastighetsprövningsnämndernas arbete senast skall vara avslutat, bör enligt promemorian anges i nya 163 §.

Tiden för översändande av besvärsakter Om fastighetsprövningsnämnds beslut överklagas skall prövningsnämndens kansli insända besvärsakten till kammarrätten inom fyra månader efter det besvären inkommit. Till besvärsakten skall kansliet foga erforder­ liga utdrag av fastighetslängd, fastighetsprövningsnämndens protokoll och i målet ingivna handlingar (164 § 4 mom. första och andra styckena TF jämförd med 97 § första stycket). Det får enligt promemorian förutsättas att prövningsnämndens kansli i de handlingar, som översänds till kammar­ rätten, fortsättningsvis också infogar de nya slag av handlingar (mark­ värdekartor, byggnadsvärdetabeller osv.), vilka för första gången rekom­ menderats tillämpade vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och som gäller de mål besvären hos kammarrätten avser. Då hittillsvarande erfarenheter enligt promemorian visar att de nämnda fyra månaderna ofta varit för knappt tillmätta och några uppenbara nack- 5 Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 saml. Nr 147

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.

Redaktionella ändringar Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §, 164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.

Remissyttrandena

Fastighets prövning snämndens verksamhet Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande be­ stämmelse, därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxe­ ringen (79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempel­ vis ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxe­ ringsnämnd kommit till användning och också visat sig mera ändamålsen­ ligt. En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastighetsprövningsnämnds sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund. Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövningsnämnd inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden, såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som beretts taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastighetsprövningsnämnden bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör er­ hålla tillfälle att yttra sig. Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skom­ mittéerna i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklaga­ de beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i författningstexten. I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 67

intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefal­ len får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av pro­ cessen fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kom­ mun. I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser fin­ ner dock tiden alltför lång. Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunk­ ten för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i pro­ memorian. Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade upp­ fattningen, att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan med­ föra betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögen­ het. Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så för­ stås, att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nöd­ vändigtvis behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastighetsprövningsnämnd. De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhets­ tiden är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Väster­ bottens län. Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastig­ hetsprövningsnämndens arbete endast under förutsättning att taxerings-

68 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

intendents besvärstid inte utsträcks utöver den 31 oktober under taxerings­ året. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid lagstiftningsärendets fortsatta handläggning bör beakta att en utsträckning av tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete påverkar processen i inkomstprövningsnämnderna. En stor del av taxeringssektionens personal måste engageras för målen i fastighetsprövningsnämnden med resultatet att bl. a. inkomsttaxeringsmålen fördröjs. Länsstyrelsen är medveten om att någon större personalförstärkning inte kan påräknas. Situationen kan möjligen — ehuru inte utan betydande svårigheter och till priset av att andra arbetsuppgifter blir lidande — lösas genom en omdisponering av taxeringssektionens per­ sonal. Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla sig inom. På grund härav föreslår länsstyrelsen att fastighetsprövningsnämndens arbete avslutas senast den 30 november. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar den 30 november som slut­ dag. Om den i promemorian föreslagna förlängningen av besvärstiden för ägare och kommun genomförs, kan det visserligen finnas skäl som talar för att förlänga tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet till den 15 december. Emellertid medför detta knappast någon mera avsevärd förbätt­ ring av nämndens möjligheter att i rätt tid handlägga fastighetstaxeringsmålen utan endast en i och för sig önskvärd fördröjning av handläggningen över semestermånaderna. Även om antalet besvär skulle öka, finns det enligt länsstyrelsens uppfattning inte skäl att förlänga tiden för nämndens arbete längre än till den 30 november. Länsstyrelsen erinrar om att arbetet i den ordinarie prövningsnämnden och inom prövningsnämndens kansli regel­ mässigt betungas under december månad av ett relativt stort antal mål om eftertaxering, för vilka handläggningstiden utgår den 31 december. En förlängning av tiden även för den vanliga prövningsnämnden förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Redan under de verksamhetsår, som ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar, är arbetsbelastningen för stor i såväl prövningsnämnden och dess kansli som på taxeringssektionen. Länsstyrelsen finner det därför helt uteslutet att arbetet skall kunna full­ göras inom författningsenlig tid under ett år, då även fastighetsprövnings­ nämnden sammanträder. Då dessutom antalet mål vid prövningsnämnden fortgående ökar, föreligger starka skäl för förlängning av tiden för den van­ liga prövningsnämndens verksamhet. Länsstyrelsen hemställer därför om översyn av bestämmelserna i 89 § TF angående senaste tidpunkten för av­ görande av mål i prövningsnämnden och i 76 § beträffande taxeringsintendentens besvärsrätt.

Kungl. Majrts proposition nr 747 år 1969 69

Tiden för översändande av besvärsakter Förslaget att förlänga tiden för översändande av besvärsakter till kam­ marrätten har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran. Kammarrätten vitsordar att den tid av fyra månader, som hittills gällt för insändande av besvärsakter till kammarrätten, varit för knappt tillmätt och har således ingenting att erinra mot den föreslagna förlängningen av tidsfristen. Kammarrätten vill dock understryka vikten av att den nya tids­ fristen strikt iakttas, eftersom denna förlängda tidsfrist i samband med den föreslagna förlängningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet medför, att kammarrätten kan börja sin handläggning av fastighetstaxeringsmål avsevärt senare än enligt nu gällande ordning. Sveriges industriförbund vill däremot, med hänsyn till vikten av att be­ svären kan prövas hos kammarrätten så snart som möjligt, ifrågasätta om denna förlängning är lämplig. Det måste nämligen också beaktas att pröv­ ningsnämndens arbete kommer att avslutas en och en halv månad senare om förslaget i promemorian följs. Lantbrukets skattedelegation påpekar att utsträckningen i tid i prome­ morian sägs inte medföra några uppenbara nackdelar för kammarrätten. Att så inte blir fallet anser delegationen bero på att kammarrättens fastighetstaxeringsdivision inte lär påbörja sitt arbete förrän på hösten året efter taxeringsåret. Eftersom ett allmänt förberedelsearbete först krävs, kan med denna ordning de första besvärsärendena i bästa fall avgöras mot slutet av året. Ur de skattskyldigas synpunkt är det enligt delegationen ytterst otillfredsställande att besvärsärenden på detta sätt ligger helt obearbetade i nära ett år efter det att de anförts. Enligt delegationens uppfattning borde fastighetstaxeringsdivisionens arbete igångsättas redan den 1 januari året efter taxeringsåret så att tidsmässig överensstämmelse erhålls mellan av­ slutandet av arbetet i fastighetsprövningsnämnderna och påbörjandet av arbetet i nästa instans. Först med en sådan ordning får den tid inom vilken besvärsakterna skall översändas till kammarrätten någon praktisk betydelse.

Redaktionella ändringar Utöver de redaktionella ändringar som föreslås i promemorian har flera remissinstanser föreslagit ytterligare ändringar. Här återges endast de vik­ tigaste. I fråga om den personkrets som i olika sammanhang skall jämställas med ägare har tre remissinstanser skilda förslag till lämpligare beteckning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att den krets av personer som om­ nämns i 161 § TF av naturliga skäl bör vara lika med den som enligt 158 § 1 mom. andra stycket är behörig att föra talan. Lantbrukets skattedelegation finner det av 158 § 1 mom. andra stycket TF i den föreslagna lydelsen framgå att besvärsrätt liksom för ägare eller där-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

med likställd innehavare av fastighet tillkommer även ytterligare två andra kategorier. I alla andra paragrafer anges samtliga här avsedda skattskyldiga som »ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet». Även om med detta uttryckssätt uppenbarligen åsyftas även de två speciella kategorierna enligt 158 § 1 mom. andra stycket vore det enligt delegationens uppfattning klarläggande om samtliga skattskyldiga med besvärsrätt i övriga paragrafer angavs som »ägare av fastighet och därmed i besvärshänseende likställd». Länsstyrelsen i Hallands län anför i anslutning till 154 § TF att uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare» får anses (jfr 136 § 1 mom. första stycket och 2 mom.) innefatta samtliga de kategorier skattskyldiga som avses i 47 § KL. Uttrycket är även med skattelagstiftningens mått språkligt svårhanterligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte i 172 § TF skulle kunna intas ett mom. 2 av innehåll att vad som sägs om ägare skall gälla även i 47 § KL angivna innehavare av fastighet. Då skulle »eller därmed likställd innehavare» kunna utgå överallt till stor båtnad för läsaren.

RÄTTELSE VID DEN ÅRLIGA TAXERINGEN

Nuvarande ordning Myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringsnämnds be­ slut om taxering för inkomst eller förmögenhet — vanligen den lokala skattemyndigheten och i vissa fall länsstyrelsen — kan enligt 72 a § TF besluta om rättelse av taxeringslängden om taxeringen inte förts in i läng­ den inom föreskriven tid eller införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängden. Beträffande möjligheten att rätta felaktighet i taxeringsnämnds beslut är myndighetens befogenhet mer begränsad. Rättelsemöjligheten avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och avser i hu­ vudsak s. k. tekniska fel vid taxeringen. Som villkor för rättelse gäller att felaktigheten är uppenbar och rättelsen får inte medföra höjning av taxe­ ringen. Rättelse kan sålunda ske av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration samt uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde eller avser avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning. I sistnämnda hän­ seende åsyftas bl. a. avdrag för garantibelopp och olika schablonavdrag. Vidare kan i nämnda ordning rättas uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag vars rätta belopp framgår av debitering, såsom avdraget för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift, samt allmänt avdrag för premier och andra avgifter i vissa fall liksom för det s. k. förvärvsavdraget för gift kvinna in. fl. och slutligen även ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969 71

Rättelse får i princip inte ske efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret. Om detta inte är överflödigt, skall yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande innan rättelse sker. Den skattskyldige skall på visst sätt och inom viss tid delges beslut om rättelse och beslut varige­ nom rättelse som han yrkat har vägrats, om detta ej är uppenbart över­ flödigt. Talan mot beslutet kan föras endast i samband med talan mot taxeringen. Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid rät­ telse enligt 72 a § TF (jfr 42 a § TK).

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer

Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller i sin skrivelse bl. a., att det nu berörda rättelseförfarandet utan tvivel har minskat prövningsnämndernas arbetsbörda samtidigt som de skattskyldigas irritation över det tidigare onödigt tidskrävande rättelseförfarandet i viss mån har kun­ nat mildras. Föreningen ifrågasätter emellertid om inte det förenklade rättelseförfarandet har fått en alltför snäv utformning. Den principiella gränsdragningen mellan taxering och uppbörd torde ha inverkat, men den­ na gränsdragning synes i dagens läge vara mer teoretiskt än praktiskt betingad. Erfarenheterna från 1968 års taxering — när för första gången ADBbehandling användes vid inkomsttaxeringen — ger enligt föreningens me­ ning otvetydigt vid handen, att en utvidgning av förutsättningarna för rättelse enligt 72 a § TF snarast bör komma till stånd. Sedan taxeringsnämn­ derna slutfört sitt arbete med taxeringen nämnda år visade det sig näm­ ligen, att de lokala skattemyndigheterna och datasektionerna upptäckte ett stort antal felaktigheter, som inte kunde rättas av myndigheten, fastän felen var uppenbara och av rent formell natur. Detta har medfört att prövningsnämnd och taxeringssektion i onödan belastas med ärenden, som på ett enklare och betydligt snabbare samt mera ekonomiskt sätt skulle kun­ na handläggas av lokal skattemyndighet. Föreningen anser det därför vara ett steg mot effektivare och bättre taxering samt för statsverket utgiftsbesparande, om rättelsemöjligheterna enligt 72 a § utvidgas. Såsom exempel på felaktigheter, som enligt föreningens åsikt lämpligen bör kunna rättas av lokal skattemyndighet med stöd av eu utvidgad 72 a §, anger föreningen följande fall. 1. Felräkning i deklaration som medfört för låg taxering. Här nämns det ofta förekommande felet att garantibelopp avdragits i stället för tillagts vid sammanfattningen för taxering till kommunal in­ komstskatt. 2. Felaktig överföring av belopp i deklaration, som medfört för låg taxe­ ring.

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969

Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommu­ nal inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig in­ komstskatt. 3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvs­ källorna och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering. 4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg taxering. Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att samtaxering skall ske och även har yrkats. 5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt ned­ satt skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning. 6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi. Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irrita­ tion hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej man­ talsskrivna personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastig­ het i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i skrivelsen. Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till prövningsnämnden över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76, 100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxe­ ringsnämndens ordförande. Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på till­ kommande skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av över­ skjutande skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket för­ farande givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det allmänna undviks också härigenom. Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969 73

hävda, att erfarenheterna av förfarandet vid s. k. frivillig särbeskattning visar, att lokal skattemyndighet äger möjlighet att i kvalitativt hänseende tillfredsställande bemästra de ifrågasatta uppgifterna.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter Endast en remissinstans har ställt sig helt avvisande till de önskemål som fögderichefsföreningen framlagt. A andra sidan har ingen remiss­ instans velat tillstyrka en så långt gående rättelsemöjlighet som förening­ en förordar. Kammarräuen erinrar om att cheien för finansdepartementet vid in­ förandet av 72 a § TF (prop. 1965: 131 s. 37) framhöll att det väsentligaste skalet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt kunde rättas. Om lokal skattemyndighet emellertid skulle få möjlighet att rätta taxering också i höjande riktning, skulle myndigheten framstå som en särskild taxeringsinstans. Departementschefen avvisade därför av vissa remissinstanser framställt förslag i denna riktning. Bevillningsut­ skottet (196o: 39 s. 7) tillstyrkte förslaget och framhöll därvid som sär­ skilt angeläget att rättelseinstitutet begränsades till helt uppenbara fel. Sådana fel, för vilkas bedömande fordrades tolkning av författningsbe­ stämmelser, borde såsom hittills avhjälpas genom besvär till prövningsnämnd. Annars kunde instansordningen komma att brytas och fara för kompetenskonflikter uppkomma. Övergången till ADB-systemet, uttalar kammarrätten vidare, har med­ fört att lokal skattemyndighet fått ökad insyn i deklarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet rätta felaktig­ heter i de av taxeringsnämnd beslutade taxeringarna. Det undandrar sig kammarrättens bedömande om sådana erfarenheter gjorts, att det kan an­ ses påkallat att redan nu — trots tidigare framförda betänkligheter — ut­ vidga de tämligen nyinförda rättelsebefogenheterna i den omfattning som föreningen föreslagit. Domstolen vill emellertid, då det för såväl de skattskyldiga som berörda myndigheter är angeläget att rättelse av notoriska felaktigheter kan ske genom ett enkelt och snabbt förfarande — trots ofrånkomliga betänklig­ heter — inte motsätta sig tanken att rättelse även till nackdel för de skatt­ skyldiga kan i uppenbara fall få ske utanför instansordningen genom in­ grepp av den lokala skattemyndigheten. Inskränkningen till uppenbara fel har sin självfallna grund däri att om rättelseinstitutet utsträcks till andra än fullt klara fall och följaktligen skulle kräva att den skattskyldige hör­ des, den lokala skattemyndigheten skulle få karaktär av instans i skatteprocessen, framhålls i yttrandet.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat prin­ cipiellt motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättel­ sebefogenhet men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten an­ ser det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade pro­ blematiken tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa reglering­ en. I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast fin­ nas för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad re­ missbehandling. En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt ange­ lägen eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskriv­ ningar, felräkningar o. d. CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfaren­ heterna bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka fram­ ställningen. Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föieslagna förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av be­ stämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångs­ punkt från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas snabbt. Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyn­ digheterna inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndig­ heten i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie­ förts: 1966 1967 1968 Stockholms stad 1 545 2 228 989 1769 6 318

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969 75

Såvitt länsstyrelsen har kunnat utröna, har besvär över lokal skattemvndighets beslut i fråga om handläggningen av ärendena inte anförts. Bestäm­ melserna har visat sig lättillämpliga, rättelsesystemet som sådant har fun­ gerat bra och bestämmelserna visat sig väl avvägda i förhållande till dem som gäller den ordinära taxeringsprocessen framhålls i yttrandet. Länssty­ relsen finner därför någon ändring av bestämmelserna för det gällande rättelseförfarandet enligt 72 a § i och för sig inte påkallad. Enligt föreningens skrivelse, uttalar länsstyrelsen, skulle erfarenheterna från 1968 års taxering, då för första gången ADB-systemet kommit till an­ vändning i hela riket, tala för att en utökning av lokal skattemyndighets befogenheter enligt 72 a § snarast borde komma till stånd. Sedan taxerings­ nämnderna slutfört sitt arbete har det nämligen visat sig att de lokala skat­ temyndigheterna och datasektionerna upptäckt ett stort antal fel som inte kunnat rättas av den lokala skattemyndigheten fastän felen varit uppenbara och av rent formell natur. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid dessa fel till stor del böra hänföras till initialsvårigheter vid den genom­ gripande omläggningen som föranletts av införandet av ADB. När det nya systemet har blivit inarbetat torde kunna förväntas att fel av nämnd art kommer att minska i antal, framhåller länsstyrelsen, som anser att efter­ som 1968 varit ett övergångsår det torde vara för tidigt att dra alltför säkra slutsatser av förhållandena vid nämnda års taxering. Länsstyrelsen har även av denna anledning ställt sig tveksam till en utökning av lokal skatte­ myndighets befogenheter enligt 72 a §. I allt fall är det enligt länsstyrelsen lämpligt att ytterligare avvakta erfarenheterna av ADB-systemet, innan frågan om ändring av 72 a § upptas. När emellertid frågan nu aktualiserats genom framställningen från fög­ dericheferna och då fögderidirektören i Stockholms fögderi till vissa delar tillstyrkt fögderichefernas framställning säger sig länsstyrelsen vid en sak­ lig prövning av förslaget vilja anföra följande. Frågan om lokal skattemyndighet skulle äga besluta om taxeringsrättelse även i de fall rättelse skulle medföra högre taxering för skattskyldig var föremål för överväganden i samband med remissbehandlingen av den depar­ tementspromemoria, som låg till grund för propositionen beträffande 72 a §. Departementschefen framhöll sedermera i propositionen bl. a. att det före­ slagna institutet enbart borde ses som en ersättning för den möjlighet till självrättelse, som taxeringsnämnden skulle ha ägt om den varit ett perma­ nent organ. Avsikten var inte att lokal skattemyndighet skulle framstå som en särskild instans i taxeringsprocessen. Länsstyrelsen finner denna princip fortfarande böra vara grundläggande. Med hänsyn dock till de goda erfaren­ heter länsstyrelsen haft av lokal skattemyndighets tillämpning av 72 a § an­ ser länsstyrelsen att viss utökning av lokal skattemyndighets befogenhet enligt paragrafen skulle kunna komma i fråga. Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att det nu ifrågavarande rättelse­

76 Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969

förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder. Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket en­ kel beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet — hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anled­ ning räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat hand­ lade de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa 281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handlägg­ ningen förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen. Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i 72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxeringsfel vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbö­ rande uppenbarligen för högt påförd taxering. Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhål­ ler att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisationsundersökningarna beträffande taxeringsarbetet i första och andra in­ stans slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen in­ skränka sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas med­ verkan vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxerings­ nämnderna inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktig­ heter av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu gällande bestämmelser. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inlednings­ vis att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkomman­ de. Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att be­ sluta om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekom­ mit som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläg­ gas av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 77

snart framstått som påkallat att vidga området för tillämpning av rättelseinstitutet.

De särskilda grunderna för rättelse Kammarrätten, som förutsätter att rättelse av felaktigheter i höjande riktning avses kunna ske endast när inga som helst tolkningsproblem föreligger, anser att detta möjligen kan antas vara fallet i de exempel på rättelse av felräkning och felaktig överföring av belopp i deklaration som anförts i föreningens framställning. Vad gäller felak­ tighet vid beräkning av schablonavdrag framhålls att dessa avdrag i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till omständigheter som en taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet kan tillerkänna olika betydelse. CFU betonar att vad som synes vara en felräkning i realiteten kan bero på en felskrivning, t. ex. att en post kommit bort vid utskrift av en deklaration. Nämnden har ingen erinran mot förslaget att införa rättelsemöjlighet i höjande riktning vid felaktig överföring av belopp i deklara­ tion och felaktig beräkning av schablonavdrag. 1 fråga om schablonavdra­ gen understryker nämnden, som antar att här avses schablonavdragen under tjänst och kapital samt för kommunalskatt och sjukförsäkringsav­ gift, att rättelsemöjlighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbar felaktighet. Nämnden anser att det i författningstexten bör anges vilka avdrag som får rättas på detta sätt. Riksskattenämnden uttalar att om taxeringen blivit för låg till följd av uppenbara fall av felräkning eller felaktig överföring av belopp i deklaration eller felaktighet i fråga om schablona\ drag eller allmänt avdrag av nu avsett slag det inte kan vara i den skattskyldiges intresse att få återbäring av skatt och därefter vara tvungen att betala skatten på det felaktiga beloppet. Nämnden anser därför att rättelse i höjande riktning bör få ske i nu avsedda fall men att den lo­ kala skattemyndigheten bör åläggas att lämna den skattskyldige underrät­ telse om den vidtagna åtgärden och meddela besvärshänvisning. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse av felräkning och fel­ överföring av belopp som medför höjning av taxering ligger helt i linje med de nu gällande bestämmelserna. Dock bör sådan rättelse föregås av underrättelse till den skattskyldige om ifrågasatt höjning med rätt för denne att komma in med förklaring inom viss tid. Länsstyrelsen påpekar att en skattskyldig efter förnyad genomgång av deklarationen kan ha an­ ledning att framställa kvittningsyrkande. I sådant fall bör ärendet i sin helhet överlämnas till prövningsnämnden eller taxeringsintendenten. Be­ träffande Övriga rättelsefall i föreningens skrivelse anser läns­ styrelsen att dessa inte enbart gäller taxeringstekniska fel utan även bedömningsfel och säger sig inte kunna biträda föreningens förslag i dessa avseenden.

78 Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969

I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning fram­ håller kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhål­ ler kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om orts­ avdrag i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfaran­ de och avstyrker framställningen i denna del. Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emel­ lertid ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — sär­ skilt som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordfö­ randens i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsätt­ ningar, påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser dom­ stolen att starka skäl dock talar för att rättelse får ske. CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefat­ tar en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämn­ dens anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til! JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berät­ telsen, är av följande lydelse. För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaledamöterna i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytter­ ligare kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras be­ dömande. Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighetsfråga som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig för »förlikning» mellan parterna. Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i all­ mänhet är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov-

Kungi. Maj:ts proposition nr H7 år 1969 79

ningsnämndens ledamöter vid behandling av sådana frågor högst väsentligt bidraga till bedömningen. Länsstyrelsen anser det därför av vikt att frågor om extra avdrag blir föremål för bedömning av beskattningsnämnd och inte — som enligt förslaget — av enbart en tjänsteman. Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker bestämt förslaget i fråga om extra avdrag för folkpensionär och anför, att det visserligen må vara så att riksskattenämndens anvisningar rörande tillämpningen av reglerna om ifrågavarande avdrag ger vissa hållpunkter vid bedömandet av storleken av avdrag i normalfallet men mer regelmässigt kommer i dessa ärenden in ett flertal olika moment, beträffande vilka anvisningarna inte ger direkt ledning och där med andra ord en diskretionär prövning är oundgänglig. Vad slutligen avser rättelse av fel som medfört att skatt­ skyldig dubbeltaxerats finner kammarrätten det angeläget att dessa snabbt kan rättas. Det kan emellertid enligt domstolen föreligga svå­ righeter att avgöra vad som är uppenbara fel och skäl talar för att en be­ stämmelse om detta rättelsefall får en snäv avgränsning. CFU har ingen erinran mot förslaget i denna del, medan riksskattenämnden intar motsatt ståndpunkt under hänvisning till att bedömning av frågor om dubbeltaxe­ ringar ofta är tveksamma och ofta rör taxeringar till olika belopp i de olika distrikten. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar allmänt, att det borde vara möjligt för lokal skattemyndighet att rätta varje uppenbar fel­ aktighet. Det avgörande bör vara om fråga är om bedömning eller inte. En bedömning är en taxeringsfråga i egentlig mening och en ändring av be­ dömningen bör följaktligen ankomma på prövningsnämnden. Detta synes myndigheten böra gälla också värderingsfrågor, även om det kan konsta­ teras att givna normer (t. ex. rörande reseavdrag) tillämpats felaktigt. Från här angh en synpunkt anser myndigheten det diskutabelt om föreningens förslag att uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer bör kunna rättas av lokal skatte­ myndighet. Det vitsordas av myndigheten att taxeringen i berörda hänseen­ de utvisar många brister och att behov föreligger att snabbt få ändring till stånd av sådana taxeringar, helst så snabbt att anstånd med betalning av kvarstående skatt i förekommande fall inte behöver meddelas, men en för­ bättring av handläggningen av dessa ärenden bör enligt myndigheten sökas inom ramen för prövningsnämndens verksamhet. Av liknande skäl av­ styrks att lokal skattemyndighet tilläggs befogenhet att avgöra taxerings­ ort och rätt taxering vid dubbeltaxering. Kammarrätten framlägger i sitt yttrande en synpunkt på rätten att an­ föra besvär över lokal skattemyndighets beslut. Domstolen påpekar att skattskyldig i regel får kännedom om lokal skattemyndighets beslut om rättelse först efter den 15 juli under taxeringsåret och därför bör få rätt

80 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF. Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skatte­ myndighets ändring av taxering.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Fastighetstaxeringen Allmänt Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträck­ ning sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS 1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet be­ rör nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skatte­ myndigheternas verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längdföring med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen. Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefat­ tande bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter, har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxeringsdeklarationerna skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna slutsatser av det nya förfarandet. De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gäl­ lande regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område. Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400. Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969 81

Inom finansdepartementet har gjorts en promemoria, Stencil Fi 1969: 7, med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxe­ ring m. m. Promemorian har tillkommit i syfte att dels förbättra och i möjligaste mån samordna besvär sreglerna i fastighetstaxeringsprocessen med reglerna om besvär vid inkomsttaxeringen, dels tillskapa ett förfa­ rande för rättelse av fastighetslängd. Det framhålls dock i promemorian att en fullständig omprövning av besvärsreglerna och andra därmed samman­ hängande regler vid allmän fastighetstaxering skulle bli så tidsödande att det visat sig nödvändigt att begränsa ändringsförslagen till vad som kan anses omedelbart önskvärt beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering. I promemorian behandlas inte reglerna för särskild fastighetstaxering. Som jag påpekade i prop. 1968: 154 (s. 112), den första av de i det föregåen­ de nämnda propositionerna vari ändrade regler för den allmänna fastighets­ taxeringen föreslogs, är det lämpligare att låta ett nytt system för särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum. Behovet av ändrade regler för besvärsförfarandet vid allmän fastighets­ taxering har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Förslaget om möjlig­ heter att rätta fastighetslängd har hälsats med tillfredsställelse. Det har från många håll framhållits att ytterligare en översyn av förfarandet vid allmän fastighetstaxering är nödvändig, och att således de förslag som tagits upp i promemorian borde ses endast som ett provisorium. Man har därvid särskilt tryckt på den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått genom de nyligen genomförda ändringarna av villabeskattningen och rea­ lisationsvinstbeskattningen. Därmed ökar också rättssäkerhetskraven, har det anförts. Det är t. ex. ett allmänt önskemål att varje fastighetsägare skall tillställas skriftligt besked om taxeringsvärdet. Även jag ser förevarande förslag som ett led i en utveckling mot en ökad effektivitet och rättssäkerhet i förfarandet vid allmän fastighetstaxering. Den taxering som äger rum år 1970 får i åtskilliga avseenden betraktas som en »övergångstaxering». Dels finns vissa materiella regler som bör ses över ytterligare — jag tänker i sammanhanget främst på taxeringen av jord­ bruks- och slcogsbruksfastigheter — dels har, som påpekats i promemo­ rian, en fullständig översyn av reglerna inte hunnits med, dels bör ske en utvärdering av erfarenheterna av både de ändringar som hittills genomförts och de som jag avser att föreslå i detta sammanhang. Det finns således an­ ledning att fortlöpande följa utvecklingen och inför 1975 års allmänna fas­ tighetstaxering föreslå de ytterligare ändringar som kan finnas nödvändiga eller önskvärda. I detta sammanhang inskränker jag mig emellertid till att i princip följa de förslag som framförts i promemorian. Jag avser att i det följande beröra varje sakfråga i promemorian speciellt för sig.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redi­ geringen av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemo­ rian en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstäm­ melse med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen. Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder »IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs av­ snitt med följande rubriker. »V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158 och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733), »VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160— 163 §§, »VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammar­ rättens utslag», omfattande 164—166 §§, »VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och »IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§. Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnumreras. Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvaran­ de här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kom­ mer att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som regleras i bestämmelserna.

Besvär

Den ordinära processen

Ägares besvärsrätt

Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Be­ svärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Pro­ memorian innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969 83

besvärsrätt på sina håll ansetts tillkomma endast den som var ägare eller därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret. En remissinstans har emellertid ifrågasatt huruvida tolkningen är riktig. Oavsett hur det för­ håller sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet av fastigheten sedermera gått över till annan än denne, synes det naturligt att även den nye ägaren skall ha besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av taxeringsvärdets storlek. Innebörden av detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den som var ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av taxeringsåret, skall vara utesluten från talerätt om han sedermera överlåtit fastigheten. Därmed kan, som också framhållits i promemorian, fall uppkomma i vilka flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa något problem. Har endast den senare tillträdande ägaren fört talan i prövningsnämnden bör den förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av om den senare tillträdande ägaren klagar eller ej. Det nu anförda bör f. ö. gälla alla som varit ägare av fastigheten under tiden fr. o. in. taxeringsårets ingång t. o. m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får nämligen anses ha ett självständigt intresse av fastighetens taxeringsvärde. Efter besvärstidens utgång finns, som jag skall beröra närmare i det föl­ jande, rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl tidigare ägare som den som är ägare vid besvärstillfället. Vad jag här anfört om ägare bör gälla dels därmed likställd innehavare av den fastighet beslutet rör, t. ex. den som innehar fastigheten med fideikom­ missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastigheten på grund av testamentariskt förordnande, dels annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall tas upp såsom skattepliktig inkomst, t. ex. tomträttshavare, dels arrendator, som enligt avtal ingånget efter KL:s ikraftträdande har att an­ svara för skatt för fastighets garantibelopp. Det kan förekomma att talan förs mot beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande fastighet för vilken garantibelopp inte skall beräknas. Det gäller här beslut i fråga om icke skattepliktiga fastigheter. Sådana beslut bör inte få överklagas av arrendator. I lagtekniskt hänseende bör enligt min mening frågan lösas så, att be­ greppet »ägare eller därmed likställd innehavare» utmönstras ur ett flertal paragrafer i TF. I stället bör i 172 § som ett andra stycke införas en generell bestämmelse av samma innehåll som regeln i 136 § 1 mom. första stycket andra punkten. I samband därmed bör vidtas vissa konsekvensändringar i TF. Dessa framgår av den vid propositionen fogade lagtexten och en över­ sikt, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4. I samband med frågan om ägares besvärsrätt vill jag något beröra spörs­

84 Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxerings­ årets ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som där­ efter kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut be­ höver underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intres­ se att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop. 1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en service­ åtgärd från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta syn­ sätt inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där under­ rättelser krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kom­ mer att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hän­ syn till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande in­ tresse vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxeringsnämnds beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet. I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärs­ rätt och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i pro­ memorian och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det föl­ jande. Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxe­ ringsbeslutet. Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om under­ rättelse om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxe­ ring. Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämn­ dens beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket. I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl­

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969 85

las bl. a. den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen som obeställbar och förekommer anledning an­ taga att den skattskyldige kan anträffas, skall underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 §, dvs. i första hand genom posten. Enligt 168 § första stycket skall vad som avser skattskyldig gälla ägare eller där­ med likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall las upp såsom skattepliktig inkomst. Enligt 168 § tredje stycket TF skall utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering, om utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, bl. a. den som vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för densamma. Nu återgivna bestämmelser korresponderar inte med varandra till orda­ lagen. Med den syn som allmänt anlagts på frågan om ägares besvärsrätt torde såväl underrättelse om fastighetsprövningsnämnds beslut som expe­ dition innefattande kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag ha tillställts endast den som vid taxeringsårets ingång var ägare eller därmed likställd innehavare eller eljest var skyldig att erlägga inkomstskatt för garantibe­ lopp. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt remissyttrande påpekat att »kret­ sen av personer» som bl. a. skall tillställas underrättelse om fastighetsprövningsnämndens beslut bör vara densamma som har besvärsrätt. Detta bör också enligt min mening vara den i princip gällande ordningen. Men det bör för att underrättelse- och expeditionsskyldighet skall föreligga gentemot andra än klagande och sådan fastighetsägare som är upptagen i fastighetslängden — dvs. i regel den som är ägare vid taxeringsårets ingång — krävas att dessa är kända vid tidpunkten för delgivning av fastighetsprövningsnämndens beslut resp. kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag. Några sär­ skilda efterforskningar i detta hänseende synes dock inte behöva fordras. Genom de ändringar jag i ett tidigare sammanhang föreslagit beträffande bl. a. de nya bestämmelserna i 161 § och 168 § andra stycket TF torde min här återgivna uppfattning få ett tillfredsställande uttryck i lagtekniskt hän­ seende.

Besvärsrättens materiella innehåll Under remissbehandlingen bär uppkommit frågan om besvärsrättens ma­ teriella innehåll. Det gäller här vad som avses med uttrycket »beslut av fastighetstaxeringsnämnd» i 163 § 1 mom. första stycket TF. Jag finner det naturligt att en sådan fråga tas upp redan i samband med en översyn av besvärsförfarandet. Desto mer förståeligt är detta om man betänker att fastighetslängden, som ju skall innehålla taxeringsbesluten, kommer att inne­ hålla åtskilliga nya uppgifter om fastigheterna, bl. a. koder och värdefak­ torer.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr l'r7 år 1969

Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att av­ gränsa de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastighetstaxeringsnämndens beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grund­ faktorer för skogstaxeringen. Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De fles­ ta uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet, som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighets­ längden ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet, under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av besluts­ skäl. Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex. med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra vem besvärsrätten tillkommer. Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med led­ ning av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.

Besvär av taxeringsintendent, m. m. Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsarbetet att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär­ der som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna över­ ensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetsprövningsnämnd av taxeringsintendent. Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, be­ vaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 87

likformiga och rättvisa. Han skall därvid i behövlig utsträckning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i olika distrikt. Han har rätt att anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, och kan om det behövs kalla ord­ föranden eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att få upp­ lysningar. I promemorian föreslås att länsstyrelsens medverkan vid arbetet med granskning av taxeringarna skall upphöra. Därmed anses böra försvinna även länsstyrelsens rätt att kalla ordföranden eller ledamot i fastighetstaxe­ ringsnämnd. Vidare föreslås att taxeringsintendentens skyldighet att göra framställningar ersätts med en rätt att anföra besvär. Dessutom föreslås i promemorian att förste taxeringsintendenten får rätt att kalla utöver ord­ föranden och ledamot i fastighetstaxeringsnämnd även fastighetstaxeringsombud med verksamhetsområde inom länet eller andra personer som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering för att få upplysning. Ytterligare föreslås att bestämmelsen i 158 § första stycket TF om underlaget för granskning skall upphävas. Slutligen föreslås redaktionella följdändringar. Skälen för förslagen i promemorian har redovisats i det föregående. Några principiella erinringar har inte framförts vid remissbehandlingen. Jag fin­ ner skäl att förorda de nu nämnda förslagen. Därvid bör, efter mönster av vad som nu gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område, före­ skrivas att om fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, taxeringsintendenten ej skall ha rätt att anföra besvär hos nämnden beträf­ fande samma taxering.

Underrättelse om slutlig taxering

Som jag nämnt i det föregående sker delgivning av fastighetstaxeringsnärnnds slutliga beslut genom offentligt utläggande av fastighetslängden under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret. Besvär till fas­ tighetsprövningsnämnd av ägare och kommun skall vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret. Som en serviceåtgärd föreskrivs emellertid att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall underrätta ägaren om slutlig taxering i vissa fall, nämligen om ägaren avgett erinringar mot pre­ liminärt åsatt taxering eller om fastighets taxeringsnämnden utan att er­ inringar avgetts beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som pre­ liminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära värdet. Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller däremot att den skattskyldige skall genom rekommenderat brev underrättas, om själv­ deklarationen inte följts vid taxeringen. Är försändelsen obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige kan anträffas bör, där så lämp­ ligen kan ske, underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i 54 § TF, dvs. i princip genom s. k. postdelgivning. Om skattskyldig inte se­

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att be­ svära sig i särskild ordning. I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med per­ sonlig delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuvavarande systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående. I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna. Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden, har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig del­ givning genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ord­ ning. Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare sy­ nes, i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lät­ tare att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxeringsbeslut i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prö­ vat i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden av­ viker från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får under­ rättelse, själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fas­ tighetstaxeringen är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev. En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till 1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte be­ redd att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjligheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969 89

Enligt promemorian har det numera visat sig möjligt att på länsstyrelser­ nas datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter för de slutliga taxeringsbesluten. Med hänsyn härtill föreslås den ändringen i 154 § 1 mom. TF att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens ordförande blir skyldig att sända dessa underrättelser. Vidare föreslås i promemorian att underrättelse om slutligt taxerings­ beslut skall sändas senast den 5 maj under taxeringsåret. Dessa båda förslag har inte rönt motstånd under remissbehandlingen. Emellertid har CFU påpekat att lokal skattemyndighet bör beredas tillfälle att i deklarationerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dess­ utom sägs lokal skattemyndighet behöva ha tillgång till deklarationsmaterialet 'vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU hemställer därför att senaste tidpunkten för översändande av deklarationer till läns­ styrelsen, enligt 135 a § senast den 31 mars under taxeringsåret om inte länsstyrelsen föreskriver annat, ändras till den 15 maj under taxeringsåret. Jag biträder såväl förslagen i promemorian som CFU:s hemställan.

Besvärstider m. m. I promemorian föreslås utsträckning av besvärstiderna såvitt avser talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut. För fastighetsägare föreslås sista dagen för besvär bli den 31 maj, för kommuner den 30 juni och för taxeringsintendenter, som hittills inte haft någon särskild besvärstid utan kunnat göra framställningar intill sista da­ gen för fastighetsprövningsnämndens arbete, den 31 oktober under taxe­ ringsåret, föreslås som sista dag för besvär den 15 november. Nu i försla­ get upptagna tidpunkter avser taxeringsåret. Beträffande taxeringsintendents besvärstid bör påpekas att det också föreslås en förskjutning av sista dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete till den 15 december under taxeringsåret. I samband med de utsträckta besvärstiderna föreslås i promemorian även att fastighetslängden skall vara utlagd under minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret. Bland remissinstanserna finns olika meningar om förslaget om utsträckta besvärstider. Det förekommer argument både för och emot en skillnad i detta hänseende mellan kommun och fastighetsägare. Vidare föreslås andra tidpunkten än dem som angetts i promemorian. Några övertygande skäl för ett frångående av promemorieförslaget föreligger dock enligt min mening inte annat än på en punkt, nämligen beträffande taxeringsintendentens besvärstid. Som påpekas av bl. a. flera länsstyrelser är det olämpligt med ett så kort tidsavstånd mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skall vara avslutat som skulle föreligga om promemorieförslaget antogs. Det synes tillräckligt om

7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 117

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxerings­ året. Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF. I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag bi­ träder promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.

Den extraordinära processen I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning an­ föra besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hän­ seenden nämligen 1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad, 2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske, 3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsent­ ligt annorlunda taxering. Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och taxeringsintendent även kommun. För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i 166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret. Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör för­ anleda väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats utan erinran. Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remiss­ instanserna. Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskat­ tenämnden, några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa. I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom känne­ dom saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det fram­ står som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständig­ heten eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra styc­ ket TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits. Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1969 91

gon till fördel och oriktigheter som länder till nackdel. Detta gäller själv­ fallet t. ex. en sådan i taxeringsbeslutet ingående väsentlig faktor som be­ skattningsnatur. Men också siffermässiga delar av beslutet, arealvärden, del­ värden m. m. samt själva taxeringsvärdet är inte, om det är oriktigt, utan vidare entydigt till för- eller nackdel för någon part. Rent allmänt kan sägas att det föreligger ett starkt intresse av riktiga taxeringsvärden, i den meningen att de överensstämmer med skatteförfattningarna och på grund­ val därav meddelade anvisningar m. in. Vidare är det viktigt att likvärdiga fastigheter åsätts likvärdiga taxeringsvärden för åstadkommande av rättvisa i beskattningen. Ett taxeringsvärde skall stå sig för längre tid, i övervägande antal fall åtminstone fem år. Taxeringsvärdet bildar utgångspunkt inte bara för beräkning av inkomst och förmögenhet vid inkomst- och förmögenhets­ beskattningen utan även för beräkning av avdrag. Det är således inte så stor tyngd i argumentet att motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och för­ mögenhetsbeskattningen avser endast omständighet som föranleder väsent­ ligt lägre taxering. Vad beträffar förutsättningen att prövning inte bör få ske om inte på motsvarande sätt som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen besvären kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom saknats vid taxeringen och det framstår som ursäktligt att omständigheten eller beviset inte åberopats i annan ordning, vill jag framhålla att remisskritiken i viss mån är berättigad. Men fastighetstaxeringen är inte i lika hög grad som in­ komst- och förmögenhetstaxeringen beroende av omständigheter och bevis. Vidare blir den speciella förutsättningen att det skall framstå som ursäktligt att beviset eller omständigheten inte åberopats i annan ordning svår att upprätthålla, särskilt mot bakgrunden av att underrättelseförfarandet vid fastighetstaxeringen enligt min föregående redogörelse är ett annat än vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Jag anser emellertid att det bör krä­ vas särskilda skäl för att prövning skall få ske. Sådana särskilda skäl kan vara att fastigheten överlåtits till ny ägare efter besvärstidens utgång och den föregående ägaren försummat sin rätt att föra talan. Med anledning av vad jag nu anfört förordar jag promemorieförslaget även beträffande den återstående besvärsgrunden med det tillägg jag nyss nämnt. Görs detta tillägg ser jag ingen anledning att, på sätt som föreslagits i promemorian, begränsa besvärstiden. Denna tid bör vara densamma som för andra extraordinära besvär. Mot den föreslagna rätten för kommun att föra talan i särskild ordning har rests vissa invändningar. Det kan anmärkas att denna rätt troligen inte kommer att utnyttjas i någon större utsträckning. Att utesluta kommun från extraordinär besvärsrätt synes dock inte påkallat. Jag biträder prome­ morieförslaget. Samtliga bestämmelser om extraordinär besvärsrätt bör tas in i 167 § TF. Den regel som nu finns i 103 § andra stycket om att Kungl. Maj :t i vissa

92 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nu­ varande 167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat innehåll flyttas till 166 §.

Rättelse av fastighetslängd För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år 1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdfö­ rande myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari för­ slaget till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tidsbesparingssynpunkt. Under remissbehandlingen av tidigare förslag till för­ bättringar i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fas­ tighetstaxeringens område. I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvi­ sar också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastig­ hetslängd, om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n. senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få be­ sluta om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxe­ ringsbeslutet blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen. Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxeringsprocessen — gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetsprövningsnämnden bör avgöra frågan. Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten. Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhäm­ tas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflö­ digt. Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969 93

om rättelse, om det inte är uppenbart överflödigt. Den lokala skattemyndig­ heten skall tillställa honom underrättelsen inom två veckor i den ordning som gäller underrättelse om taxeringsnämnds beslut vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Underrättelsen föreslås innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i den del det avser taxering. Den lokala skattemyndigheten skall inom samma tid underrätta även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse. Promemorieförslaget tar i fråga om talerätt upp bestämmelser motsva­ rande dem som gäller rätten att föra talan mot rättelsebeslut på inkomstoch förmögenhetstaxeringens område. Slutligen föreslås att närmare före­ skrifter om förfarandet vid rättelse skall få meddelas av Kungl. Maj :t. I det föregående har jag närmare redovisat de skäl för förslaget som pro­ memorian innehåller. Remissinstanserna har överlag ställt sig mycket po­ sitiva till det nya förfarandet. På vissa håll har man t. o. m. velat gå längre än promemorieförslaget. Även jag finner ett förenklat förfarande värdefullt också på fastighetstaxeringens område. Förhållandena är i mycket annor­ lunda nu än vad de var år 1965. Jag vill erinra om att antalet yrkanden av enbart formell natur hos fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års fastig­ hetstaxering uppgick till ett antal av ca 11 200. De i förslaget upptagna rättelsegrunderna synes mig väl avvägda. Jag finner inte skäl att utsträcka förfarandet till att avse även dubbeltaxeringar. Med hänsyn till att jag tidigare föreslagit att taxeringsintendentens besvärstid bör gå ut den 31 oktober under taxeringsåret synes rättelse inte få ske efter den 1 oktober under taxeringsåret såvitt inte anmärkningen gjorts hos den lokala skattemyndigheten före nämnda datum. Vidare finner jag behov föreligga att alltid, där så är möjligt, höra fas­ tighetens ägare innan beslut i fråga om rättelse fattas. Frågan huruvida un­ derrättelsen till fastighetsägaren skall innehålla besvärshänvisning och vad denna i så fall skall innehålla — något som väckt viss diskussion — torde inte behöva underställas riksdagen. Bankföreningen har i sitt remissyttrande framfört det kravet att extra­ ordinär besvärsrätt bör tillkomma den som inte fått underrättelse om rät­ telsebeslut viss tid före den ordinarie besvärstidens utgång. Extraordinär besvärsrätt över taxering torde emellertid redan finnas på annan grund. Uppenbart förbiseende får nämligen anses föreligga inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppen­ bar felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses skola kunna rättas. Jag biträder således förslaget i promemorian med de modifieringar som jag nu redovisat. Bestämmelserna bör tas in i 156 § TF, som tidigare upp­ hävts (se SFS 1963: 683).

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Fastighets prövning snämndens verksamhet I promemorian föreslås avskaffande av den rätt som enligt 160 § 2 mom. TF' nu finns för fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande att kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra peisoner som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande för att meddela upplysningar. Förslaget har inte rönt någon erinran och jag biträder det. Vidare har föreslagits i promemorian att de nuvarande bestämmelserna i 162 § TF första stycket flyttas till 161 § samt att hänvisningen i 162 § förs­ ta stycket till 79 § ntgår och ersätts med en motsvarande föreskrift för fas­ tighetstaxeringens vidkommande i 162 §, varvid av skäl som framgår av det nyss anförda bestämmelsen i 79 § andra stycket sista punkten inte ansetts böra tas med. Jag biträder även detta förslag.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete I promemorian föreslås en förskjutning av den dag då fastighetsprövningsnämnds arbete senast skall vara avslutat från den 31 oktober under taxeringsåret till den 15 december samma år. Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Läns­ styrelsen i Kopparbergs län anser att arbetet bör vara avslutat den 30 no­ vember under taxeringsåret. Några andra remissinstanser påpekar att för­ längningen av fastighetsprövningsnämndernas verksamhet kommer att på­ verka arbetet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Med hänsyn till fastighetsprövningsnämndernas väntade arbetsbörda — vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen överklagades fastighets­ taxeringen i ca 22 400 fall — och de nya reglerna för besvärstider synes det nödvändigt att förlänga verksamhetstiden för fastighetsprövningsnämnderna i den utsträckning som föreslagits i promemorian. Jag är f. n. inte be­ redd att — som begärts av en länsstyrelse — pröva frågan om förlängning av även tiden för prövningsnämndernas verksamhet. — Den nya tidpunk­ ten bör anges i 163 § TF.

Tiden för översändande av besvärsakter I promemorian föreslås att den nuvarande tidsfristen för översändande av akter i mål som överklagats hos kammarrätten skall utsträckas från nu­ varande fyra månader till sex månader. Jag biträder detta förslag, som läm­ nats utan erinran av nästan alla remissinstanser. En ändring bör ske på så sätt att den del av 164 § 4 mom. första stycket TF som börjar med orden »dock att» tas bort.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969 95

Konsekvensändringar m. m. Som följd av de förslag jag förordat i det föregående bör ändring ske av 102 § TF. Vidare bör ske redaktionella ändringar i 144 § 1 mom. andra styc­ ket och 164 § 4 mom. utan samband med de här upptagna förslagen.

Rättelse vid den årliga taxeringen

Jag ämnar nu gå in på den fråga som aktualiserats av Föreningen Sve­ riges fögderichefer. Föreningen har som jag tidigare nämnt framfört öns­ kemål om viss utvidgning av den möjlighet att rätta uppenbara felaktighe­ ter i taxering som längdförande myndighet äger enligt 72 a § TF i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringar. Rättelsemöjlighet av annat än felaktighet vid längdföring' avser endast taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och får avse endast taxeringsnämnds beslut. Rättelse får f. n. inte ske om taxe­ ringen därigenom skulle komma att höjas. Rättelsegrunderna är utförligt angivna i den berörda paragrafen och avser uppenbara fall av felräkning, felaktig överföring av belopp i deklaration, felaktigt taxeringsvärde på fas­ tighet samt felaktighet beträffande avdrag, som medges utan särskild utred­ ning, samt slutligen uppenbar felaktighet i fråga om vissa allmänna avdrag och vad rör ortsavdrag. Föreningens framställning går ut på att rättelse skall få göras i de flesta av de angivna fallen även om detta medför höjning av taxering och dess­ utom att som ytterligare rättelsegrund tillfogas dels uppenbar felaktighet i fråga om extra avdrag för folkpensionär i fall där riksskattenämndens an­ visningar och tabeller beträffande sådant avdrag är tillämpliga, dels up­ penbart fel som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kom­ mun eller inom olika kommuner i samma fögderi. Föreningen menar att den nuvarande rättelsemöjligheten är för snäv, vilket särskilt visat sig vid 1968 års taxering, då för första gången ADB-behandling användes vid inkomst­ taxeringen. Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till önskemålet att även vissa uppenbara felaktigheter som medfört för låg taxering bör kunna rättas av den längdförande myndigheten. En remissinstans har emel­ lertid ställt sig hell avvisande till framställningen. Från andra håll utta­ las tveksamhet i frågan om det nu är den rätta tidpunkten för en utvidg­ ning av detta rättelseinstitut. Det har bekräftats vid remissbehandlingen att erfarenheterna av det ifrågavarande rättelseförfarandet — som infördes år 1965 — har varit goda. För Stockholms del uppges sålunda att inget enda fall föreligger av över­ klagande hos prövningsnämnden av rättelsebeslut som fattats av lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Inom Stockholms län har 6 318

96 Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969

taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skat­ temyndighet efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i deklarationsmaterialet och större möjligheter att iaktta och i mån av befogen­ het rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att före­ varande rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsa­ des vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande — till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skatt­ skyldigas intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbe­ talning av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism. Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hit­ tills begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkom­ ma denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författ­ ningen klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig till klart angivna fall. Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig över­ föring av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och före­ slår därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möj­ ligheten att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering. Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag. Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för ned­ satt skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxe­ ring. Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tvek­ samhet inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel-

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969 97

taxeringar kommer kommunintresset in och det synes därför mindre lämp­ ligt att pröva fall av dubbeltaxering i denna form, även om felaktigheten till äventyrs skulle vara helt uppenbar. Fråga om extra avdrag för folkpensionär bör enligt min mening i prin­ cip kunna prövas endast av taxeringsmyndigheterna och skattedomstolarna. Föreningen har begränsat sitt förslag till att avse fall då riksskatte­ nämndens anvisningar är tillämpliga, men härvidlag måste understrykas, att dessa anvisningar inte är bindande och f. ö. inte kan ha relevans för alla fall som förekommer i praktiken. I princip bör således längdförande myndighet inte kunna ändra på folkpensionärs extra avdrag eller medge sådant där det inte har beviljats av taxeringsnämnd. Det föreligger emel­ lertid ibland en situation — som f. ö. en remissinstans visat på — där so­ ciala skäl talar för en motsatt ståndpunkt. Jag avser det fallet att folkpen­ sionen är så stor del av den skattskyldiges eller samtaxerade makars in­ komst — dvs. inkomsten vid sidan av pensionen är helt obetydlig — att extra avdrag enligt anvisningarna i normalfallet hade bort medges med så stort belopp att beskattningsbar inkomst inte skulle ha uppkommit. F. n. är detta noimalt fallet när sidoinkomsten inte överstiger för ensamstående 1 200 kr. och för samtaxerade 1 600 kr. Jag anser att möjlighet att i nu fö­ revarande ordning rätta uppenbar felaktighet av nämnda slag bör föreligga och föreslår bestämmelse härom. Regelmässigt torde taxeringsnämndens ordförande böra höras innan sådan rättelse sker. Redan nu skall beslut om rättelse tillställas den skattskyldige om detta ej är uppenbart överflödigt. Beslut om rättelse som medför höjning skall givetvis alltid delges den skattskyldige och denne bör även beredas till­ fälle att yttra sig över ifrågasatt rättelse i höjande riktning, såvida inte hinder möter härför, t. ex. om den skattskyldige inte kan nås därför att hans vistelseort är okänd eller avlägsen eller han inte kan höras på grund av sjukdom. Med anledning av vad en remissinstans uttalat beträffande kvittning i samband med rättelse vill jag understryka, att endast sådan felaktighet som i och för sig kan rättas i förevarande ordning kvittningsvis får beaktas vid rättelse av annan uppenbar felaktighet. En remissinstans har föreslagit att skattskyldig bör få föra talan mot taxering, när rättelse av förevarande slag har skett, i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF. Bestämmelsen avser det fallet att skattskyldig inte fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli under taxeringsåret. Besvärstiden förlängs då på visst sätt. Remissinstansen anser att besvärsreglerna i 100 § TF inte täcker alla de fall som kan upp­ komma vid rättelse av taxering genom längdförande myndighets försorg. Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelse om extraordinär bcsvärsrätt för skattskyldig bl. a. i fall då taxering blivit oriktig på grund av fel­ räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I samband med

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1969

införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär besvärsrätt enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjlig­ heten att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärsrätten föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses före­ ligga vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses i 72 a § TF.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­ rättat förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1069 99

Bilaga 1

Närmare specifikation av till 1965 års fastighetsprövningsnämnder anförda besvär och framställningar avseende grupperna gränsdragning jordbruksfastighet/annan fastighet och skattepliktig/skattefri fastighet, gemensam taxering av eller uppdelning av taxeringsenhet samt inisstagstaxeringar

Besvären och framställningarna avsåg Summa Yrk. av Yrk. av Ti yrkanden om Antal % enskild 0/ /o %

Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering Bilaga 3

Nuvarande ordning

FTO underr. äg. K om slutligt u n beslut g l. M

31 Stomme till fast.- Fast.-längd utläggs ro p längd utläggs un­ 14 dagar före 15.5 o der 10 dagar si tio

n

Föreslagen ordning n r

H 7

å r 1 96 9

Mars

1 Stomme till fast.- Fast.-längd utläggs 0 längd utläggs un­ 1 under 3 veckor der 10 dagar i maj Förkortningar: LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämndens ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Bilaga 4

översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt

Propositionens Gällande rätt Propositionens Gällande rätt förslag förslag

72 a § st. 3 164 § 1 mom. 164 § 1 mom. 102 § 102 § 2 mom. 2 mom. 131 § 2 mom. 131 § 2 mom. 4 mom. 4 mom. 135 a § 135 a § 166 § st. 1 167 § st. 1 136 § 1 mom. 136 § 1 mom. st. 2 st. 2 2 mom. 2 mom. VIII rubrik (167 §) VI rubrik (163 §) 138 § 138 § 167 § 1 mom. 166 § 1 och 2 mom. 144 § 1 mom. 144 § 1 mom. 2 mom. 3 mom. 147 § st. 3 172 § 1) 3 mom. 4 mom. 148 § 2 mom. 148 § 2 mom. IX rubrik (168 §) VI rubrik (163 §) 150 § 1 mom. 150 § 1 mom. 168 § 168 § 152 § 152 § X rubrik (170 §) VII rubrik (170 §) 154 § 1 mom. 154 § 1 mom. XI rubrik (172 §) VIII rubrik (172 §) 3 mom. 3 mom. 172 § st. 1 172 § st. 1 st. 2 136 | 1 mom. st. 1 156 § — V rubrik (158 §) VI rubrik (163 §) 173 | 1 mom. 173 § 1 mom. 158 § 1 mom. st. 1 163 § 1 mom. st. 1 och 2 mom. st. 2 2 mom. 163 § 1 mom. st. 3 3 mom. st. 2 VI rubrik (160 §) V rubrik (158 §) 160 § 161 § 161 § 162 § st. 1 162 § 160 § 2 mom. 163 § st. 1 160 § 1 mom. st. 2 162 § st. 2 VII rubrik (164 §1 VI rubrik (163 §)