Skolans regionala ledning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Betänkande av tänsskolnämndutrednrngen Stockholm 1973^

Statens offentliga utredningar 1973:48 Utbildningsdepartementet

Skolans regionala ledning

Betänkande avgivet av Länsskolnämndsutredningen Stockholm 1973

ISBN 91-38-01649-4

Göteborgs Offsettryckeri A B . S t o c k h o l m 73.2 9 8 6 S

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 13 november 1970 bemyndigades chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om länsskolnämn dsorganisationen. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 30 december 1970 som sakkunniga kommunalrådet Gösta Fagerberg, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare Eric Carlsson, numera direktören i Svenska kommunförbundet Sune Eriksson, landstingsrådet Hilding Farm, dåvarande ordföranden i skolstyrelsen i Vilhelmina Arvid Jonsson, skoldirektören i Västerås Lennart Orehag samt skolrådet Arne Sönnerlind. Carlsson entledigades den 18 november 1971 på egen begäran från uppdraget. I hans ställe tillkallades samtidigt landstingsmannen Sven Eric Nordin att vara ledamot av utredningen. De sakkunniga har antagit namnet länsskolnämndsutredningen. Den 27 januari 1971 tillkallade departementschefen biträdande skoldirektören i Huddinge Lars Höglind att fr o m 1 februari 1971 vara sekreterare åt utredningen. Under tiden 26 februari - 25 maj 1973 har studierektorn vid Mörbyskolan i Danderyd Allan Hälleberg tjänstgjort som biträdande sekreterare. Som experter åt utredningen tillkallades den 22 december 1970 förbundsjuristen i Svenska facklärarförbundet Karl-Erik Alfredsson, skoldirektören Assar Duregård, SOU 1973:48

förste länsassessorn Ivar Hinnfors, ombudsmannen i Sveriges lärarförbund Karl Olsson, skolinspektören Östen Persson, lektorn Sven René samt ombudsmannen i Statstjänstemannaförbundet Rut Westerlund, den 16 augusti 1971 dåvarande byrådirektören AnnMarie Andersson, kamreraren Bertil Hammarström, byrådirektören Bertha Högström och organisationskonsulenten Lars-Olof Ånséhn samt den 27 december 1971 skolinspektören Bertil Bergqvist. Länsskolnämndsutredningen har, efter anmodan från Kungl Maj:t, den 10 januari i särskild skrivelse redovisat sitt uppdrag när det gäller länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel. Utredningen har dessutom avgivit följande remissyttranden, nämligen 15 november 1971 över promemorian "Statligt driftbidrag till skolväsendet" (utbildningsdepartementet 1971:3), den 14 mars 1972 över läromedelsutredningens betänkande "Samhällsinsatser på läromedelsområdet" (SOU 1971:91), den 15 mars 1972 över skolöverstyrelsens skrivelse 22 november 1971 med förslag till förenkling av handläggningen av skolbyggnadsärenden, den 15 september 1972 över länsskolnämndens i Malmöhus län skrivelse den 14 augusti 1972 angående tillsättningen av rektors- och studierektorstjänster samt den 28 september 1972 över betänkandet Smalfilmsdistribution (utbildningsdepartementet 1972:9, avgivet av departementets sakkunnige H Schein). Genom beslut den 7 maj 1973 erhöll 3

utredningen tillstånd att låta trycka förevarande betänkande. Länsskolnämndsutredningen överlämnar härmed sitt betänkande Skolans regionala ledning. Reservation mot vissa delar av utred-

ningens förslag har avgivits av ledamoten Farm. Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Sönnerlind samt av experterna Alfredsson, Bergqvist, Duregård, Olsson, Persson, René och Westerlund.

Stockholm i september 1973

Gösta Fagerberg Sune Eriksson

Sven-Erik Nordin

Hilding Farm

Lennart Orehag

Arivd Jonsson

Arne Sönnerlind lLars Höglind

4 SOU 1973:48

Innehåll

1 Bakgrunden Kapitel 1 Utredningens uppdrag och arbete 1.1 Direktiven 1.2 Utredningens arbete Kapitel 2 Historik 2.1 Skolväsendets ledning före länsskolnämndernas tillkomst . . . . 2.2 Skolstyrelseutredningens förslag och inrättandet av länsskolnämnderna 2.3 Den följande utvecklingen på det regionala planet Kapitel 3 Skolväsendets styrningssystem 3.1 Regelsystemet - en översikt . . 3.1.1 Bestämmelser om organisation och innehåll . . . . 3.1.2 Statsbidragsbestämmelser 3.1.3 Bestämmelser rörande personal 3.2 Styrningssystemet i funktion några exempel 3.2.1 Grundskolan 3.2.2 Gymnasieskolan 3.2.3 Den kommunala vuxenutbildningen 3.2.4 Några övriga funktioner . 3.3 Analys av den nuvarande ansvarsfördelningen SOU 1973:48

9 9 11 14 14

16 20

25 25 25 27 28 29 29 30 35 36 38

Kapitel 4 Länsskolnämndernas organisation, uppgifter och arbetsformer . . 4.1 Gällande bestämmelser 4.2 Arbetsområde och organisation . 4.2.1 Arbetsområde 4.2.2 Organisation 4.3 Verksamhet och arbetsformer . . 4.3.1 Pleniärenden — handläggning och beslutsformer . 4.3.2 Kansliärenden - handläggning och beslutsordning 4.3.3 Övrig verksamhet och arbetsform 4.4 Undersökningar om länsskolnämndernas verksamhet och arbetsformer 4.4.1 Skolöverstyrelsens arbetstidsundersökning . . 4.4.2 Kommunalforskningsgruppens undersökning .

40 40 41 41 41 42 42

43 44

45 46 48

11 Överväganden och förslag

51 Kapitel 5 Målet på längre sikt 5.1 Utvecklingen mot ökat kommunalt inflytande över skolan . . . 5.2 Pågående utredningar 5.2.1 Länsberedningen 5.2.2 Utredningen om skolan, staten och kommunerna .

51 51 53 53 54 5

5.3 Utredningen om skolans inre arbete 5.2.4 Kommunalekonomiska utredningen Länsskolnämndsutredningens bedömning 5.3.1 Inledning 5.3.2 Motiv för statligt respektive kommunalt inflytande över skolväsendet . . 5.3.3 Behov av förändringar i nuvarande system . . . . 5.3.4 Skäl för ökat lokalt inflytande över skolans organisation 5.3.5 Vissa begränsningar med hänsyn till gymnasieskolan 5.3.6 Konsekvenser för förhållandena mellan statliga och kommunala skolorgan 5.3.7 Sammanfattning

Kapitel 6 Pedagogiska uppgifter . . . . 6.1 Inspektionsverksamheten . . . . 6.1.1 Den regionala skolinspektionen 6.1.2 Gymnasieinspektionen . 6.2 Fortbildningsverksamheten . . . 6.2.1 Tillbakablick 6.2.2 Den nuvarande fortbildningsorganisationen . . . 6.3 Länsskolpsykologorganisationen. 6.3.1 Tillkomst och utveckling 6.3.2 Nuvarande bestämmelser och verksamhet 6.4 Länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel 6.5 Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag 6.5.1 Inspektion - tillsyn . . . 6.5.2 Fortbildningsverksamheten 6.5.3 Den regionala skolpsykologorganisationen . . . . 6.5.4 Sammanfattning

6 Kapitel 7 Planeringsfrågor 94 7.1 Interkommunalt samarbete . . . 94 7.1.1 Bakgrund 94 55 7.1.2 Nuvarande bestämmelser 94 7.1.3 Överväganden och förslag 96 55 7.2 Lokalisering av utbildningsvägar . 101 7.2.1 Nuvarande förhållanden . 101 55 7.2.2 Länsskolnämndsutredningens överväganden . . 102 103 56 7.3 Klassorganisationen 7.3.1 Nuvarande bestämmelser 103 7.3.2 Länsskolnämndsutred58 ningens överväganden . . 105 7.4 Skolbyggnadsfrågor 107 7.4.1 Nuvarande bestämmelser 59 och handläggningsordning 107 7.4.1.1 Lokalbehovspröv61 ning 107 7.4.1.2 Angelägenhetsgradering 109 7.4.1.3 Skissritnings62 granskning . . . . 110 63 7.4.1.4 Statsbidrag . . . . 110 7.4.1.5 Tillsyn 110 65 65 7.4.2 Tidigare kritik och ändringsförslag Hl 65 7.4.3 Länsskolnämndsutred67 ningens överväganden 70 och förslag 112 70 7.4.3.1 Avgränsning av utredningens upp71 drag 112 78 7.4.3.2 Motiv för statlig 78 kontroll över skolbyggnadsverksamheten 112 81 7.4.3.3 Motiv för kommunal beslutan82 derätt över skolbyggnadsverksam83 heten 113 83 7.4.3.4 Ändrad ansvarsfördelning stat — 86 kommun på skolbyggnadsområdet 113 91 7.4.3.5 Ny handlägg92 ningsordning . . 114 7.4.3.6 Sammanfattning 54

SOU 1973:48

av den föreslagna handläggningsordningen 121 Sammanfattning av utredningens överväganden i kapitel 7 122

8.4.5 Meritvärdering vid tillsättning av lektorstjänster 8.4.6 Dispenser från behörighetsvillkor 8.4.7 Rationalisering av meritvärderingen 8.4.8 Antal tillsättningsperioder 8.4.9 Tillsättningsordning . . . 8.4.10 Sammanfattning

146 147

147 Kapitel 8 Tillsättning av lärartjänster . 123 8.1 Tillbakablick 123 151 8.1.1 Förfarandet närmast före 153 länsskolnämndernas till154 komst 123 8.1.2 Skolstyrelseutredningens Kapitel 9 Tillsättning av skolledarförslag 126 tjänster 155 8.1.3 1957 års beslut 129 9.1 Skolledartillsättningen före 1958 155 8.2 Den nuvarande tillsättningsord9.2 Skolstyrelsereformen 156 ningen 131 9.2.1 Skolstyrelseutredningens 8.2.1 Gemensamma bestämförslag 156 melser och principer . . . 131 9.2.2 1957 års beslut 157 8.2.2 Ordinarie tjänster för 9.3 Den följande utvecklingen . . . . 158 klasslärare m fl 132 9.3.1 Gymnasie-och fackskole8.2.3 Ordinarie tjänster för adreformen 158 junkter m fl 133 9.3.2 Skolledarutredningen . . 159 8.2.4 Ordinarie tjänster för lek9.3.3 1971 års skolstadga . . . 160 torer 133 9.4 Nuvarande bestämmelser 160 8.2.5 Icke-ordinarie lärare i 9.4.1 Behörighetsregler, begrundskolan och gymnafordringsgrunder 160 sieskolan 134 9.4.2 Tillsättningsordning . . . 161 8.2.6 Övriga lärartjänster . . . 134 9.5 Länsskolnämndsutredningens 8.3 Kritik och ändringsförslag . . . . 135 överväganden och förslag 162 8.3.1 Riksdagsrevisorernas 9.5.1 Behörighet, urvalsprincigranskning 1967 135 per 162 8.3.2 Riksrevisionsverkets stu9.5.2 Tillsättningsmyndighet . 162 die av SÖ 138 9.5.3 Frågan om fasta perioder 8.3.3 Förslag om begränsning förskolledartillsättning . 163 av besvärsrätten 139 8.3.4 LänsdemokratiutredningKapitel 10 Övriga personalärenden . . 165 en 139 10.1 Inrättande av tjänster för skol8.3.5 Utredningar inom skolledare och lärare 165 överstyrelsen 139 10.1.1 Nuvarande bestämmelser 165 8.4 Länsskolnämndsutredningens 10.1.2 Överväganden och förslag 168 överväganden och förslag 141 10.2 Frågor om undervisningsskyldig8.4.1 Behörighet, urvalsprincihet \ . 172 per 142 10.2.1 Länsskolnämndens nuva8.4.2 Den fria ansökningsrätrande uppgifter 172 ten 142 10.2.2 Överväganden och förslag 172 8.4.3 Tillsättningsmyndighet . 143 10.3 Frågor om fyllnadstjänstgöring . 173 8.4.4 Samordning vid lokal Ut10.4 Frågor om tjänstledighet och ansättning av ordinarie läraställnings upphörande 173 re 144 10.5 Lönefrågor 174 SOU 1973:48

10.6 Förflyttning till annan tjänst mm 10.7 Disciplinär bestraffning m m . . 10.8 Sammanfattning Kapitel 11 Länsskolnämndernas övriga uppgifter 11.1 Ledningen av nomadskolorna . . 11.1.1 Nuvarande förhållanden . 11.1.2 överväganden och förslag 11.2 Statsbidragsärenden 11.3 Frågor om skolplikt m m 11.4 Besvärsärenden 11.4.1 Bakgrund 11.4.2 Besvär över tillsättningsbeslut 11.4.3 Övriga besvärsärenden . 11.5 De tekniska råden 11.6 Sammanfattning

174 174 175

177 177 177 178 179 180 180 180 181 183 184 184

III den

Reservation och särskilda yttran203

Reservation Av ledamoten Hilding Farm

203 Särskilda yttranden Av ledamoten Sönnerlind Av experterna Alfredsson, Olsson, Persson, René och Westerlund Av experten Duregård Av experten Bergqvist Av experten Persson

210 211 213 215

I V Bilagor

1. Förteckning över ärenden som länsskolnämnderna handlägger enligt författningar och vissa andra beKapitel 12 Skolans regionala ledning . 186 stämmelser och över av utredningen 12.1 Uppgifter för de regionala orgaföreslagna förändringar i handläggnen 186 ningsordningen 12.1.1 Kvarvarande uppgifter . 186 12.1.2 Tillkommande uppgifter . 187 2. Länsskolnämnderna och de kommunala skolstyrelserna. En samman12.2 Organ för de regionala skoluppfattning av vissa resultat från två ungifterna 188 dersökningar utförda inom ramen 12.2.1 Länsskolnämndernas förför Kommunalforskningsgruppens troendemän 188 verksamhet 12.2.2 Den nya organisationen . 190 3. Schematisk beskrivning av tillsätt12.2.3 Länsskolinspektionens ningsordningen för ordinarie lärarorganisation och uppgiftjänster ter 191 4. Enkät rörande tillsättningen av ordi12.3 Författningar 194 narie lärartjänster med tillträde 12.4 Genomförande 196 1972-01-01 och 1972-07-01 Kapitel 13 Sammanfattning 197 5. Meritregister och meritbesked för lärare 13.1 Bakgrunden 197 6. Kostnadsberäkningar för meritbe13.2 Målet på längre sikt 197 skedssystemet 13.3 Översyn av gällande uppgiftsfördelning 198 7. Enkät rörande lärares tillträde av ny ordinarie lärartjänst 13.4 Förslag till ny organisation på den regionala nivån 201 8. Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för länsskolinspektionen 13.5 Genomförandet av utredningens förslag 202

257 277 285 289 292

SOU 1973:48

I

Bakgrunden

1 Utredningens uppdrag och arbete

l.l Direktiven Direktiven för länsskolnämndsutredningen innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 13 november 1970 av chefen för utbildningsdepartementet. I direktiven pekade departementschefen på en rad åtgärder som hade beslutats under de senaste åren och som direkt eller indirekt berörde länsskolnämndernas uppgifter. Han erinrade sålunda om 1970 års riksdagsbeslut om att överföra beslutanderätten när det gäller allmän planering av skolväsendets lokalisering och dimensionering från länsskolnämnderna till länsstyrelserna, om de pågående kommunsammanläggningarna som reducerar antalet kommuner till omkring 270 vid början av 1974, om hur länsskolnämndsorganisationen byggdes upp samtidigt som skolväsendet i kommunen lades under en gemensam styrelse för att stärka det kommunala inflytandet samt om hur skolstyrelser fått särskilda chefsbefattningar på heltid för skolväsendet. Utöver dessa redan beslutade åtgärder pekade departementschefen också på vissa andra frågor som aktualiserats under de senaste åren och som berör länsskolnämndsorganisationen. Riksdagens revisorer granskade i 1967 års berättelse frågan om tillsättning av ordinarie lärare, vilka i flertalet fall tillsätts av länsskolnämnderna. Riksdagsrevisorerna konstaterade att ett omfattande dubbelarbete förekommer och fann det bl a mot den bakgrunSOU 1973:48

den önskvärt med en översyn av tillsättningsförfarandet. Även statsutskottet uttalade sig i samma riktning. Vid riksdagsbehandlingen av revisorernas utlåtande synes man närmast ha åsyftat en centralisering av besluten. I den allmänna debatten har emellertid också framförts förslag om en decentralisering av beslutanderätten till skolstyrelserna. Vidare erinrade departementschefen om att länsskolnämnderna granskar statsbidragen för det obligatoriska skolväsendet och organisationen av grundskolan samt har vissa betydelsefulla uppgifter i frågor om skolbyggnadsverksamheten. Överläggningar pågick mellan representanter för utbildningsoch finansdepartementen samt företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet om utformningen av statsbidragssystemet inom skolväsendet. Länsskolnämnderna svarar för en väsentlig del av fortbildningen, bl a i anslutning till studiedagarna. Till nämnderna är knutna fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter. Emellertid har lärarhögskolans fortbildningsavdelningar fått allt större uppgifter inom fortbildningen, bl a i fråga om studiematerialframställningen. Skolöverstyrelsen hade i bl a sina anslagsframställningar berört frågan om sambandet mellan de olika fortbildningsorganisationerna. Vidare var en kommunal verksamhet inriktad på pedagogiska hjälpmedel under uppbyggnad. Förutsättningarna för länsskolnämndernas ställning och uppgifter hade sålunda väsent9

ligt förändrats sedan deras tillkomst. Skolöverstyrelsen hade också något år tidigare påbörjat en översyn av länsskolnämndernas inre organisation. Departementschefen fann det därför angeläget att frågan om länsskolnämndsorganisationen togs upp till allsidig och förutsättningslös prövning. Departementschefen anförde vidare: "De sakkunniga bör starta sitt arbete med att kartlägga de arbetsuppgifter som kommer att åligga länsskolnämnden efter den nu beslutade, partiella länsstyrelsereformen. Länsskolnämnderna har en viktig uppgift som kontaktorgan för skolöverstyrelsen såväl på det regionala planet som gentemot kommunerna. De sakkunniga bör i sitt arbete noga beakta denna uppgift och därvid klargöra i vad mån den påverkas av redan beslutade åtgärder, t ex länsstyrelsereformen, liksom av de förändringar de sakkunniga själva kan komma att föreslå. Som tidigare sagts har de regionala samhällsplaneringsfrågorna koncentrerats till länsstyrelserna. Länsskolnämnden skall dock fortfarande höras i sådana frågor och tjänsteman eller ledamot där vara föredragande. De sakkunniga bör överväga vilka motiv som finns att även framdeles behålla en sådan ordning resp att inordna ytterligare planeringsuppgifter i länsstyrelsen. Utvecklingen under senare år har entydigt gått mot ett ökat inflytande för kommunerna i skilda avseenden, dvs i riktning mot en vidgad decentralisering. En viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör vara att kommunernas rätt att besluta över skolans verksamhet skall ytterligare vidgas. De sakkunniga bör således undersöka på vilka områden det är möjligt att överföra frågor som i dag åligger länsskolnämnd till skolstyrelse. En fråga som de sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet är beslutsordningen vid tillsättning av ordinarie lärartjänster i skolväsendet. Då nuvarande ordning infördes för den obligatoriska skolan tillmötesgick man bl a starka krav från lärarnas sida om dels saklighet i meritvärderingen och garanti för att ensidiga lokala bedömanden inte skulle få spela för stor roll vid tillsättningen, dels rättighet att samtidigt få söka ett i princip obegränsat antal lediga tjänster och få behålla sin valfrihet ända fram till tillsättningstillfället. En ändring av tillsättningsproceduren kan ske genom antingen centralisering eller decentralisering från länsskol10

nämnderna. Förespråkare finns för olika lösningar. Till förmån för ett centraliserat tillsättningsförfarande talar bl a att man kan undvika nuvarande dubbelarbete och att redan nu vissa arbetsmoment, bl a merituträkningen, sker centralt. Till förmån för ett decentraliserat förfarande talar att kommunerna själva bör få tillsätta personalen i den kommunala verksamheten, vilket med det nuvarande systemet för meritvärdering bör kunna ske med beaktande av personalens intressen. Vidare kan tidsutdräkten avsevärt minska vid lokala beslut. De sakkunniga bör i sitt arbete med lärartillsättningsfrågor tillgodogöra sig det material och de erfarenheter som samlats inom skolöverstyrelsen. Skolstyrelsen har numera och kommer att få, som jag tidigare antytt, större resurser för skolplanering och skolans verksamhet i övrigt. Detta kan knappast undgå att påverka frågan huruvida det vid sidan av länsstyrelsen behövs något särskilt regionalt planeringsorgan för skolväsendet. De sakkunniga bör mot bakgrund av de ökade resurserna hos kommunerna också undersöka motiv för och överväga behovet av en regional statlig organisation för information, fortbildning och pedagogiska hjälpmedel. Möjligheterna att knyta resurserna för fortbildning till större regioner — exempelvis under ledning av lärarhögskolor med fortbildningsavdelning — bör därvid prövas. I detta sammanhang bör även — i förekommande fall - möjligheterna till samverkan med eftergymnasiala utbildningsanstalter i fråga om pedagogisk utveckling uppmärksammas. Vid fullgörandet av sina uppgifter bör de sakkunniga särskilt beakta de problem som uppstår genom att åtskilliga förhållanden i det allmänna skolväsendet — det gäller särskilt gymnasieskolan — berör mer än en kommun, ibland t o m flera län. Det finns sålunda frågor som för sin lösning kräver bedömning och beslut av myndighet med ett större kompetensområde än en enda kommun. Problemen sammanhänger åtminstone delvis med det nuvarande statsbidragssystemet. Länsskolnämnderna fullgör i dag vissa uppgifter av ekonomisk-administrativ natur, som t ex att pröva vissa ansökningar om tjänstledighet för lärare och att granska statsbidragsansökningar för grundskolan. Länsstyrelsen har vissa uppgifter när det gäller statsbidrag för gymnasieskolan. De sakkunniga bör pröva vilka organ, lokalt, regionalt eller centralt, som kan anses bäst skickat att ta hand om frågor om statsbidrag. De sakkunniga bör därför hålla sig informeSOU 1973:48

rade om arbetet med statsbidragssystemet i skolväsendet. De frågor jag här redovisat kan naturligtvis, beroende på vilken lösning som väljs, även påverka de primärkommunala skolkansliernas uppgifter. Denna fråga har delvis berörts av skolledarutredningen i betänkandet Mellanskolans ledning (SOU 1969:47). Enligt min bedömning är det mest ändamålsenligt att skolledarutredningens arbete fullföljs av de nya sakkunniga." Genom beslut den 14 november 1972 överlämnades till länsskolnämndsutredningen för handläggning en av länsskolnämnden i Malmöhus län till Konungen ingiven skrivelse angående tillsättningsordningen för rektors- och studierektorstjänster. Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 under prioritetsgrupp noll redovisat möjligheten att avskaffa länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel anmodade Kungl Maj:t den 1 december 1972 länsskolnämndsutredningen att senast 10 januari 1973 redovisa sitt utredningsuppdrag om dessa länscentraler.

1.2 Utredningens arbete Länsskolnämndsutredningen inledde sitt arbete med en principiell diskussion om fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter mellan skolans huvudmän och de statliga myndigheterna samt mellan centrala och regionala statliga myndigheter på skolans område. Mot denna bakgrund har utredningen sedan granskat länsskolnämndernas nuvarande uppgifter arbetsområde för arbetsområde, analyserat uppgifterna och övervägt på vilken nivå lokal, regional eller central — de i första hand bör lösas. Vid dessa överväganden har utredningen funnit att en rad arbetsuppgifter kan överföras från länsskolnämnderna till huvudmännen. I ett mindre antal fall har utredningen funnit en centralisering till skolöverstyrelsen lämpligare. Utredningen har därefter prövat vilka av de uppgifter som alltjämt bör åvila regionalt statligt organ som kan eller bör överföras till länsstyrelserna och vilka som av olika skäl bör åvila ett särskilt skolorgan. SOU 1973:48

Utredningen har också utarbetat förslag till hur det senare organet bör organiseras. Utredningens uppdrag har i första hand gällt en översyn av länsskolnämndsorganisationen. I vissa fall har direktiven dock gett utredningen anledning att också granska Kungl Maj:ts och/eller skolöverstyrelsens uppgifter; detta gäller främst frågan om tillsättningsordningen för lärare och skolledare samt frågan om fortbildningens organisation. Också i vissa andra fall har utredningen funnit det nödvändigt att låta sin granskning omfatta också de centrala organens roll, exempelvis vid planeringen av skolväsendet. Länsskolnämndsutredningen har funnit att dess förslag till omfördelning av arbetsuppgifterna mellan de statliga myndigheterna och huvudmännen inte innebär sådana förändringar i arbetssituationen för skolstyrelser/utbildningsnämnder eller för den lokala skolledningen i övrigt att det varit nödvändigt att också utarbeta förslag som rör den lokala skolledningens organisation. Dennas arbetssituation kan däremot i mycket hög grad förändras som ett resultat av andra nu pågående utredningar (utredningarna om skolans inre arbete och om skolan, staten och kommunerna). Överväganden om den lokala skolledningens organisation bör därför göras i samband med behandlingen av dessa utredningars förslag. De experter som företräder de berörda personalorganisationerna (Lärarnas riksförbund, Skolledarförbundet, Statens Skolinspektörers Förbund, Statstjänstemannaförbundet, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund) har liksom experten Hinnfors (länsberedningen) kallats till flertalet av utredningens sammanträden och beretts tillfälle att följa utredningens arbete i dess helhet. Experterna Andersson, Hammarström, Högström och Änséhn har under ledning av utredningens sekreterare utgjort en särskild expertgrupp för lärartillsättningsfrågan. Expertgruppen har enligt sina direktiv analyserat det nuvarande tillsättningsförfarandet för ordinarie och icke-ordinarie lärare vid 1 1

skolor under länsskolnämndernas inseende, redovisat motiven för det nuvarande systemet och framkomna kritiska synpunkter och utarbetat alternativa modeller för lokal, regional eller central lärartillsättning. Hammarström har därvid tjänstgjort som gruppens sekreterare och svarar i denna egenskap för innehållet i bilagorna 4 - 6 . Experten Bergqvist har biträtt utredningen vid dess granskning av handläggningsordningen för skolbyggnadsärenden och har medverkat vid utarbetandet av kapitel 7. Inom skolöverstyrelsen påbörjades 1966 en undersökning av länsskolnämndernas uppgifter och organisation med syftet att följa upp resultatet av länsskolnämndernas dittillsvarande verksamhet och metoder och samtidigt utröna ytterligare möjligheter till decentralisering och till rationellare kommunikation mellan de olika instanserna inom skolväsendet. Skolöverstyrelsen avbröt sin undersökning då länsskolnämndsutredningen tillsattes. De dittills framförda tankarna och propåerna jämte vissa insamlade data sammanställdes av den dåvarande utredningsmannen, länsskolinspektör K-G Friskopp, till en slutdokumentation, vilken skolöverstyrelsen utan att för egen del ta ställning till innehållet genom skrivelse den 16 februari 1971 överlämnade till länsskolnämndsutredningen. Det sålunda redovisade materialet har i viss utsträckning utnyttjats av länsskolnämndsutredningen liksom det grundmaterial i form av enkätsvar som legat bakom den i slutdokumentationen redovisade arbetstidsundersökningen. Inom den s k Kommunalforskningsgruppen vid de statsvetenskapliga institutionerna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, vilken finansierats genom medel från riksbankens jubileumsfond, hade man före länsskolnämndsutredningens tillkomst planerat och förberett en intervjuundersökning omfattande samtliga länsskolinspektörer och skolinspektörer. Undersökningen avsåg att kartlägga länsskolnämndernas roll när det gäller styrningen av grundskolan. På initiativ av professor Jörgen Westerståhl överenskom kommunalforsk12

ningsgruppen och länsskolnämndsutredningen om samverkan för att undvika att två delvis parallella undersökningar skulle genomföras. Samverkan skedde i den formen att de av kommunalforskningsgruppen planerade intervjufrågorna kompletterades främst med frågor som avsåg att belysa nämndernas roll också beträffande de gymnasiala skolorna (numera gymnasieskolan), samtidigt som intervjuerna också skulle omfatta nämndernas ordförande och byrådirektörer. Undersökningen har genomförts av e universitetslektorn vid Göteborgs universitet fil mag Mårten Persson, vilken i bilaga 2 sammanfattat resultatet av undersökningen i de delar som är av intresse för länsskolnämndsutredningen. När det gäller frågan om tillsättningsordningen för ordinarie lärartjänster har utredningen tagit del av det material som samlats inom skolöverstyrelsen vid dess studier av problemet. Den nyssnämnda expertgruppen har dessutom genom enkäter studerat samtliga länsskolnämnders arbete med tillsättning av ordinarie lärartjänster under hösten 1971 och våren 1972 samt skolöverstyrelsens motsvarande arbete våren 1972. Materialet har kompletterats genom enkäter till vissa skolstyrelser. Resultatet redovisas i bilagorna 4, 6 och 7. Utredningens kansli har i begränsad omfattning medverkat vid utformningen och sammanställningen av en av Svenska kommunförbundet genomförd enkät till samtliga skolstyrelser. Resultatet av enkäten, som avsåg att kartlägga arten och omfattningen av den kommunalt bedrivna fortbildningsverksamheten, har delvis utnyttjats vid utarbetandet av kapitel 6. Materialet i dess helhet redovisas av Svenska kommunförbundet i särskild ordning. Utredningen eller dess sekretariat har vid skilda tillfällen överlagt med befattningshavare vid skolöverstyrelsen, vissa länsskolnämnder och fortbildningsavdelningar. Sekretariatet har också i olika sammanhang inhämtat kompletterande uppgifter från samtliga länsskolnämnder. Under utredningens gång har utredningen haft kontakt SOU 1973:48

bl a med sameutredningen och med skolöverstyrelsens arbetsgrupp för utredning av fortbildningens mål, innehåll och organisation. I samband med utarbetandet av de mer tekniskt betonade delarna av förslaget till ny tillsättningsordning för lärartjänster har dessutom samråd ägt rum med befattningshavare vid statistiska centralbyrån och med företrädare för den arbetsgrupp inom Svenska kommunförbundet som utreder frågan om ett nytt personaladministrativt informationssystem för kommunerna.

SOU 1973:48

2 Historik

2.1 Skolväsendets ledning före länsskolnämndernas tillkomst

stadsfullmäktige. 1909 skapades ytterligare en möjlighet för vissa städer att efter medDen obligatoriska folkskolan infördes 1842. givande av Kungl Maj:t i varje särskilt fall Redan innan den infördes hade det funnits överföra folkskoleväsendet från den kyrkliga ett ganska omfattande folkskoleväsende, i till den borgerliga kommunen. 1930 års lag om skolstyrelser i vissa huvudsak under kyrklig ledning. Staten föreskrev genom folkskolestadgan formerna för kommuner stadgade att i kommuner som folkskolan, men huvudansvaret och den di- sammanföll med församling (skoldistrikt) rekta ledningen lades hos en nyinrättad lokal och där kommunal- eller stadsfullmäktige skolstyrelse med kyrkoherden som självskri- fanns skulle den obligatoriska skolan vara ven ordförande och församlingen som skol- den borgerliga kommunens angelägenhet. distrikt. Skolstyrelsen ålåg att "hava inseen- Övergång från kyrkligt till borgerligt huvudde över alla inom distriktet inrättade folk- mannaskap för det obligatoriska skolväsenskolor, sorgfälligt vårda deras angelägenheter det fortgick i sådan takt att 1 januari 1955 samt vaka däröver, att undervisningen sam- gällde 1930 års skolstyrelselag i alla rikets kommuner utom 12. Det oaktat förblev den vetsgrant besörjes och flitigt begagnas". Genom 1862 års kommunalreform lades obligatoriska skolan i princip den kyrkliga folkskoleärendena under kyrkostämman, kommunens angelägenhet intill den 1 januari som blev folkskolans anslagsbeviljande myn- 1955. Först då ändrades församlingsstyrelsedighet. Skolstyrelsen ersattes av ett skolråd lagen. Alla bestämmelser däri om skolväsenmed kyrkoherden som självskriven ordföran- det uteslöts då på förslag av skolstyrelsede. Övriga ledamöter i skolrådet utsågs av utredningen. 1842 års folkskolestadga ställde folkskokyrkostämman. Antalet ledamöter skulle inte understiga fem. De skulle vara kända lan under biskopens och domkapitlens uppsikt och ledning. Domkapitlen med biskosom män med nit för skolväsendet. Det första steget i utvecklingen mot folk- pen, kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen skoleväsendets övergång från kyrkligt till och lektorerna vid stiftsstadens gymnasium borgerligt ansvar togs år 1857, då Göteborgs som ledamöter blev folkskoleväsendets regiofolkskoleväsen underställdes stadens besluts- nala styrelser. I folkskolestadgan intogs sa organ som för dess ledning valde en allmän gott som oförändrat från kyrkolagen bestämfolkskolestyrelse. År 1903 antogs en lag melserna om biskopens och domkapitlens angående folkskoleväsendet i Stockholm, rätt till uppsikt och ledning över folkskolan. varigenom beslutanderätten överfördes från Domkapitlen skulle utöva den statliga konkyrkostämman och kyrkofullmäktige till trollen, pröva och godkänna skolreglemen14

SOU 1973:48

ten, övervaka deras tillämpning, avgöra besvär över lärares till- och avsättning, inspektera och även pröva ansökningar om statsbidrag samt avgöra besvär i ekonomiska mål. Domkapitlens befogenheter i ekonomiska frågor kom dock snart att överflyttas på länsstyrelserna. Domkapitlens organisation ändrades 1936. Dä föreskrevs bl a att en av de tre lekmannaledamöterna som Kungl Maj:t förordnade skulle äga särskild sakkunskap på folkundervisningens område. Den juridiska och administrativa erfarenheten företräddes av stiftssekreteraren, stiftsnotarier och amanuenser. Dessa eller den skolsakkunnige ledamoten skulle föredra skolärendena i domkapitlet. Den särskilda beredningen av ärendena ombesörjdes av de lokala skolstyrelserna och folkskolinspektörerna. Inspektörerna skulle så gott som undantagslöst avge yttranden i ärenden av detta slag. Genom 1862 års kommunalförordningar tillkom ett borgerligt representativt organ på det regionala planet, landstinget. Till en början visade detta nya länsorgan ett mycket påtagligt intresse för folkskolefrågor och vidtog åtgärder för att främja folkskolans utveckling i enlighet med landstingsförordningen, där det föreskrevs att landstingen också skulle ta upp undervisningsfrågor. Men landstingens roll på folkskoleområdet var i stort sett överspelad i slutet på 1800-talet. Frågan om skolväsendets regionala ledning löstes inte genom bestämmelserna i 1842 års folkskolestadga. Vissa skolman och politiker krävde sakkunnigare ledning och tillsyn av skolväsendet än vad prästerskap och domkapitel kunde ge. Riksdagen 1859—60 anslog därför efter åtskilliga förslag under mellantiden medel för avlönande av 20 folkskolinspektörer. År 1861 började inspektörerna sin verksamhet, men alla utom en hade uppdraget som bisyssla. Flertalet var präster och lärare. Folkskolinspektörerna tillsattes av Kungl Maj:t efter förslag av biskopen. Genom sättet för tillsättning och genom kårens rekrytering inte minst ur prästernas led kom också här folkskolans samband med kyrkan till utSOU 1973:48

tryck. Indelningen i inspektionsområden utgick från den kyrkliga indelningen och inte från länsindelningen. Folkskolinspektionen blev den centrala myndighetens pedagogiska och administrativa kontrollorgan. Antalet folkskolinspektörer växte och varierade mellan 41 och 52 under åren 1870-1914. Men ett beslut av 1874 års riksdag om att folkskolinspektörerna skulle heltidsanställas, förverkligades först 1914. Då godkände riksdagen ett förslag om att indela riket i 34 inspektionsområden och om anställande på stat av lika många inspektörer. 1920 utökades inspektionsområdena till 52. 1950 minskades antalet med ett. Den första egentliga centrala myndigheten för folkskolan skapades 1864 genom inrättandet av en folkskolebyrå i ecklesiastikdepartementet. Byråchefen skulle bereda och handlägga departementets folkskoleärenden. De ärenden som behandlades av byrån var såväl av administrativ som pedagogisk art. Kammarkollegium var central instans för de frågor av ekonomisk art som föll under länsstyrelserna. Besvärsmål i vissa lönefrågor gick dit liksom ärenden som gällde byggnadsskyldighet i fråga om skolor och lärarbostäder. 1914 inrättades folkskolöverstyrelsen som centralt organ för folkskoleväsendet. 1918 fick den också hand om yrkesundervisningens centrala ledning och omdöptes dä till skolöverstyrelsen. Året därpå sammanslogs den med överstyrelsen för rikets allmänna läroverk till ett centralt ämbetsverk, skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen kunde genom inspektörerna leda och sammanhålla folkskoleväsendet. Folkskolinspektörerna utövade formellt sett inte myndighetsfunktioner i egentlig mening. I de fall, där rätten att besluta tillkom överordnad myndighet, var det principiellt domkapitlet, i vissa fall länsstyrelsen och/eller skolöverstyrelsen som skulle fatta besluten, ej inspektören. Men i praktiken fick inspektörerna beslutanderätt i åtskilliga frågor. Vid oenighet mellan den lokala skolstyrelsen och inspektören i sådana frågor 15

skulle frågorna hänskjutas till domkapitlet eller skolöverstyrelsen för avgörande. Av de frivilliga skolformerna leddes de högre folkskolorna, de kommunala realskolorna, de praktiska kommunala realskolorna och de kommunala flickskolorna av kommunala styrelser med något varierande sammansättning. De allmänna läroverken däremot leddes sedan äldsta tid av domkapitlen med rektor som ansvarig för den direkta styrelsen av varje särskilt läroverk. Först genom 1928 års läroverksstadga inrättades lokalstyrelser för läroverken. Dessa hade rektor som självskriven ledamot och fem andra för en tid av fyra år utsedda ledamöter. Förutom att i allmänhet ta kännedom om arbetet och anordningarna vid läroverket skulle lokalstyrelsen i främsta rummet behandla frågor som hade sammanhang med kommunens ekonomiska åtaganden gentemot läroverket och förvalta dess byggnadsfond varvid den skulle tillvarata såväl läroverkets som kommunens intresse. De högre skolformerna var icke föremål för regional ledning i egentlig mening. Visserligen var biskopen i varje stift eforus över de allmänna läroverken, men den uppsikt biskopen utövade kom främst att gälla kristendomsundervisningen. Därtill skulle han utse vittnen för studentexamen och i mån av tid närvara vid årsavslutningar. I andra städer än stiftsstaden förordnade biskopen inspektörer, som utövade de åligganden och befogenheter som tillkom eforus. Ända fram till 1900-talets början handlades läroverkens angelägenheter på samma sätt som kyrkans. Den administrativa och pedagogiska ledningen hade dock förstärkts genom beslut av 1856 års riksdag genom att en särskild tjänst för skolärenden inrättades inom ecklesiastikdepartementet. Från 1862 kunde innehavaren av denna tjänst helt inrikta sig på läroverken. Domkapitlen behöll dock sin ställning som styrelse för läroverken. År 1905 centraliserades ledningen genom beslutet att inrätta överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. Inspektionen utövades därefter av överstyrelsen ensam. 16

Den centrala ledningen av det yrkesbetonade skolväsendet fick 1944 en särskild instans, överstyrelsen för yrkesutbildning. Regionalt hade länsstyrelserna fått vissa begränsade åligganden beträffande de allmänna läroverken och de yrkesbetonade skolformerna. Länsstyrelserna utanordnade statsmedel och var första instans vid besvär över de lokala myndigheternas beslut. Sammanfattningsvis kan sägas, att biskop och domkapitel i varje fall efter 1905 inte utövade regional ledning i egentlig mening över de högre skolorna. Såväl den administrativa som den pedagogiska ledningen av dessa utövades i huvudsak genom direkt kontakt mellan de centrala statsmyndigheterna på skolans område, dvs skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning (från 1944) och de lokala skolledningarna. 2.2 Skolstyrelseutredningens förslag och inrättandet av länsskolnämnderna 1951 års skolstyrelseutredning som i sina direktiv fick uppdrag att utreda frågan om skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen, anslöt sig i sitt betänkande (SOU 1955:31 "Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen") till den grundsyn på skolväsendet som en helhet, som anlades i direktiven för 1940 års skolutredning. Tanken på en för flera skolformer gemensam skolstyrelse hade utvecklas av 1946 års skolkommission. En av grundtankarna i skolkommissionens principförslag var att skolan skulle bli en kommund angelägenhet av första rangen. Detta skulle garantera skolan större frihet och därmed underlätta en organisatorisk och pedagogisk utveckling som var mindre beroende av initiativ uppifrån än som då var fallet. Den lokala skolledningen måste i så fall fä vidgade befogenheter. Skolstyrelseutredningen accepterade denna grundsyn på skolan och dess ledning och föreslog att man skulle upprätta en lokal skolmyndighet, som skulle vara i stånd att enhetligt planera kommuners skolutveckling på alla stadier i av st at smakSOU 1973:44

terna angiven riktning. Skolstyrelseutredningens skäl för en gemensam skolstyrelse sammanfattades sålunda: En gemensam skolstyrelse skulle — oavsett vilka skolformer som fanns - "följa skolväsendets allmänna utveckling och ansvara för att skolväsendet, såväl det teoretiska som det praktiska, i olika former får den utbyggnad och organisation som erfordras, för att kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens resurser och andra förhållanden önskvärda utbildningen". Den väsentliga vinsten med en gemensam skolstyrelse var enligt skolstyrelseutredningen att en kommunal myndighet fick ett kompetensområde, som omfattade hela det allmänbildande och yrkesutbildande skolväsendet med åtföljande skyldighet att inom detta ta initiativ till utveckling och sörja för samordning och enhetlighet. Utredningen såg från praktisk synpunkt det vara nödvändigt med en så vid kommunal beslutanderätt som möjligt på skolväsendets område samt att nya förutsättningar genom skolledarinstitutionens utbyggnad skapades för att minska skolförvaltningens betungande detalj före skri ft er och detaljkontroller. Skolledarinstitutionens utbyggnad ingick också som en viktig del i skolstyrelseutredningens arbete. De förändringar som utredningen föreslog var ganska omfattande även om de direkta ändringarna i första hand berörde det obligatoriska skolväsendet. Helt i linje med kravet på enhetlighet och samordning av skolväsendet genom att varje kommun skulle få en skolstyrelse låg förslaget att en skolchef skulle leda kommunens skolväsen. I anslutning till en gruppering av arbetsuppgifterna skiljde utredningen mellan två huvudkategorier av skolledare, nämligen ledare för en kommuns hela skolväsen (skolchefer) och ledare för enheter av dessa skolväsen (rektorer). Skolledarorganisationens utformning i varje enskilt fall skulle enligt utredningen underställas den statliga mellaninstansen för prövning och godkännande. Detta kunde SOU 1973:48 2

lämpligen ske genom att organisationsplanen för kommunens skolväsen också innehöll uppgifter om hur den fackliga ledningen skulle vara organiserad. Skolstyrelseutredningen konstaterade likaså bristerna i den regionala ledningen av skolväsendet. Domkapitlen, som genom 1936 års reform fått en annan sammansättning, var så organiserade att man utan några mera väsentliga ingrepp i organisationen skulle kunna bryta ut skolärendena och överföra dessa på någon annan myndighet. Sambandet mellan den obligatoriska skolan och domkapitlen betraktade utredningen som rent formellt. Domkapitlens huvuduppgift var en annan än att handlägga skolärenden. Därför fanns det ingen anledning att reformera domkapitlen för att dessa skulle fylla funktionen som mellaninstans för skolväsendet. Inför ett expansivt utvecklingsskede på skolans område fordrades en ny mellaninstans som skulle omfatta väsentligt fler skolformer och få en planerande och samordnande funktion. I skolstyrelseutredningens motivering till förslaget om en ny regional instans ingick bl a dels uppfattningen att kommunerna borde bli huvudmän för en ännu vidare sektor av skolväsendet än förut, dels övertygelsen om att den framväxande nya skolan behövde det stöd, som endast en regional myndighet med lekmannainslag kunde ge. Behov av en regionalt verksam myndighet, som skulle stödja och främja skolans utveckling, förelåg inte enbart för den beslutade nioåriga skolan utan också för yrkesutbildningen. Även om ansvaret för utvecklingen av yrkesutbildningen i första hand ansågs vila på kommunerna var behovet av ett stödjande och planerande regionalt organ ett starkt motiv för inrättandet av nya mellaninstanser. I detta avseende gick utredningen längre än vad direktiven angett. Utredningens argumentation för ett nytt planerande och samordnande organ med länet som geografiskt område och med ett starkt lekmannainslag grundades på undersökningar om icke någon av de existerande myndigheterna skulle kunna bli mellanin17

stans för skolväsendet. Domkapitlet, länssty- med uppgift att enbart ägna sig åt skolans relsen, landstinget och folkskoleinspektionen problem. Organet föreslogs vara kollegialt övervägdes. med en majoritet av förtroendevalda ickeDomkapitlens huvuduppgift som kyrklig pedagoger. Minoriteten i organet skulle vara distriktsstyrelse ansågs icke ha sådant sam- pedagogiska fackmän. Skolinspektören band med uppgifterna för en regional skol- skulle företräda de statliga synpunkterna. myndighet att det ens fanns en utgångspunkt Skolinspektionen skulle som funktion för en diskussion om en omorganisation i knytas till den nya myndigheten och ingå i syfte att få domkapitlen att bättre fylla en mellaninstansen och ej som tidigare vara en skolmyndighets åligganden. särskild regional instans. Kollegiet skulle Länsstyrelserna som även efter den 1956 således icke vara en instans över eller vid beslutade omorganisationen arbetade utan sidan av inspektören, ej heller stå emellan lekmän kunde icke ifrågakomma, eftersom honom och de centrala myndigheterna. lekmannamedverkan i de nya mellaninstanSkolstyrelseutredningen föreslog att melserna enligt utredningens bedömning var laninstansen skulle ha sju ledamöter varav ofrånkomlig. fyra lekmän jämte ersättare skulle utses av Landstingen skulle genom ett utskott eller landstingen. Fullmäktige i stad som ej tillpå annat sätt kunna utgöra mellaninstans för hörde landsting skulle utse en ledamot jämte skolväsendet, men utredningen fann icke ersättare. Landstingen i Kalmar län skulle i skäl att föreslå den lösningen. Däremot fann samråd utse två ledamöter vardera. Skolöverde sakkunniga det synnerligen lämpligt att styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbilddet skapades en förbindelselänk mellan ningen skulle vardera utse en ledamot jämte landstingen och de regionala mellaninstanser- ersättare. I län med mer än en skolinspektör na genom att landstingen fick utse de leda- skulle en av dem som förste skolinspektör möter som skulle företräda de lokala intres- vara ledamot. sena. Ingen av de ledamöter som utsågs av Folkskoleinspektionen ansågs icke heller landsting och fullmäktige skulle få inneha kunna bli den enda regionala skolmyndig- rektors- eller lärartjänst. En av ledamöterna heten. Utredningens grundsyn att en omor- och ersättaren för denne skulle vara en i ganisation av skolans regionala och lokala allmän tjänst anställd högre förvaltningsjurist ledning borde leda till en decentralisering till eller domare. Två av ledamöterna jämte de lokala skolstyrelserna kunde motivera att ersättare för dessa skulle äga särskild känneden dåvarande folkskolinspektionen behölls. dom om landsbygdens skolväsen. Direktivens anvisningar om "att skapa en så Utredningen ville försäkra sig om att enkel och smidig organisation som möjligt" ledamöterna hade intresse för utbildningsskulle då tillgodoses. De sakkunniga avfärda- och undervisningsfrågor genom att ange detde emellertid denna lösning med motive- ta som krav beträffande ledamöter som ringen att "en skolinspektör som enmans- skulle utses av landsting och fullmäktige. myndighet inte med erforderlig kraft skulle Dessutom skulle skolöverstyrelsen beakta att kunna hävda sin ställning som mellanin- instansen tillfördes pedagogisk sakkunskap stans". Denna bedömning gällde inte enbart i och erfarenhet av de delar av skolväsendet förhållandet gentemot lokala intressen utan som skolinspektören(erna) icke i första hand även till den centrala skolledningen. De företrädde. Detsamma gällde den ledamot statliga synpunkterna måste i ett regionalt överstyrelsen för yrkesutbildning förordorgan balanseras av företrädare för lokala nade. intressen och erfarenheter. Utredningens majoritet föreslog att melSkolstyrelseutredningen utgick från att en laninstansens geografiska område utan unmellaninstansorganisation för att bli effektiv dantag skulle vara länen samt att särskilda måste byggas upp av nya, fristående organ inspektionsområden under ledning av skol18

SOU 1973:48

inspektör tills vidare i princip skulle bibehållas. I anslutning till denna uppfattning om verksamhetsområdet föreslog majoriteten vidare att mellaninstansen skulle kallas länsskolnämnd och med ett undantag ha sitt kansli förlagt till residensstaden i länet. Dessutom föreslogs en utökning av antalet skolinspektörstjänster från 51 till 55 genom att en ny tjänst inrättades i vart och ett av Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län. De sakkunniga preciserade också förslag till organisation inom områden med flera skolinspektörer. En av inspektörerna föreslogs få förmansställning och kallas förste skolinspektör med uppgift att samordna och sammanhålla nämndens och inspektörernas verksamhet. I samtliga län utom fyra skulle förste skolinspektören ha ett eget inspektionsområde, något mindre än annan inspektörs. I de fyra län där nya inspektörstjänster föreslogs bli inrättade skulle de nya inspektörstjänsterna icke knytas till något bestämt geografiskt område inom länet. Västmanlands län skulle inta en särställning, såtillvida som båda inspektörerna skulle ha länet som ett gemensamt, odelat verksamhetsområde. För Stockholms del föreslog utredningen att någon mellaninstansmyndighet icke skulle upprättas. De uppgifter som för landet i övrigt tilldelades länsskolnämnderna skulle för Stockholms del i princip fullgöras av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen. Statskontoret var ett av de remissorgan, som uttalade sin tveksamhet över förslaget. Ämbetsverket förordade en anknytning till länsstyrelsen. I länsstyrelsen fanns sakkunskap, som automatiskt skulle säkerställa kravet på ökad säkerhet i den formella behandlingen av olika ärenden. Statskontoret ansåg för övrigt att de pedagogiska aspekterna var av mera underordnad betydelse i förhållande till frågor av rent administrativ natur. För att tillgodose utredningens krav på lekmannainflytande och pedagogisk sakkunskap föreslog statskontoret att länsstyrelsen vid behandlingen av skolfrågor av större vikt förstärktes med en pedagog och en lekman med SOU 1973:48

intresse för undervisningsfrågor. Dessutom borde förste skolinspektören närvara liksom landssekreteraren eller dennes ställföreträdare. Enahanda uppfattningar uttrycktes i ytterligare några remissvar. Utredningens förslag beträffande formerna för tillsättning av ledamöter kritiserades i vissa yttranden. Sålunda ifrågasattes skolöverstyrelsen starkt, huruvida det var lämpligt att en nämnd vars majoritet bestod av förtroendevalda ledamöter, skulle få beslutanderätt i frågor där det i betydande omfattning rörde sig om disposition av statsmedel. Besvärssakkunniga fann att förslaget om tillsättningen stred mot dittills gällande principer. Ett mindre antal ledamöter i ett statligt länsorgan kunde utses av kommunala organ men icke majoriteten. Ett flertal remissinstanser förordade ett starkare statligt inflytande på tillsättningen utan att kritisera värdet av lekmannainslaget. Som ett minimikrav framfördes allmänt att också den juridiskt utbildade ledamoten skulle utses av statlig myndighet, varvid de förtroendevalda ledamöterna skulle komma i minoritet och det kommunala inflytandet minska. Några av de kommunala remissinstanserna uttalade sig för ett starkare lekmannainflytande. Detta kunde ernås genom utökning av antalet landstingsvalda ledamöter eller genom att ingen skolinspektör fick ställning som ledamot. Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framhöll vikten av att en av ledamöterna var väl insatt i arbetsmarknadsförhållanden. De arbetsmarknadsmässiga synpunkterna måste tillgodoses vid den regionala planeringen av bl a yrkesskolväsendet. Departementschefen tillstyrkte skolstyrelseutredningens grundprinciper för mellaninstansernas organisation med ett starkt lekmannainslag. Vissa remissinstansers förslag om att låta länsstyrelserna fungera som mellaninstanser med en skolinspektör som föredragande kunde departementschefen icke ansluta sig till eftersom statsmakterna så sent som vid 1952 års riksdag tagit ställning mot lekmannainflytande i länsstyrelserna. 19

Därtill ansåg departementschefen skolfrågorna vara så främmande för länsstyrelsernas verksamhet att det skulle vara i hög grad olämpligt att föra dem under ett så utpräglat administrativt ämbetsverk som länsstyrelsen. Departementschefen underströk utredningens synpunkter på den regionala instansens konstruktion som ett organ. Skolinspektörernas verksamhet borde inordnas i mellaninstansens. Ingen gränslinje borde dragas mellan inspektörerna å ena sidan och de valda eller förordnade ledamöterna å den andra. De skulle tillsammans utgöra den regionala skolmyndigheten. Departementschefen hade vissa betänkligheter mot utredningens förslag beträffande länsskolnämndens sammansättning. Sålunda ansåg han inte att någon skolinspektör skulle ha ställning som ledamot av nämnden. Vidare förordade han att länsstyrelsen skulle utse en juridiskt utbildad ledamot jämte suppleant med samma kompetens. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen borde i enlighet med utredningens förslag utse en ledamot vardera. Departementschefen förordade slutligen utredningsmajoritetens förslag om länet som mellaninstansens geografiska verksamhetsområde samt utredningens namnförslag, länsskolnämnd, som benämning på denna myndighet. Det sammansatta konstitutions- och statsutskottet biträdde i huvudsak de av departementschefen förordade principerna för en mellaninstansreform. Samtidigt avstyrkte utskottet de motioner som utmynnade i krav på förnyad utredning. Utskottet biträdde också departementschefen i förslaget om antal ledamöter och deras tillsättning. Utskottet fann det välbetänkt, att länsskolinspektören icke blev självskriven ledamot. I övrigt biträdde utskottet departementschefen i fråga om länsskolnämndens sammansättning, benämning och verksamhetsområde. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan i frågan om skolväsendets regionala ledning.

2.3 Den följande utvecklingen på det regionala planet Tyngdpunkten i skolstyrelseutredningens arbete låg i försöket att åstadkomma en regional skolledning som på ett tillfredsställande sätt skulle kunna svara mot de anspråk, som skolväsendets utbyggnad och dess ledning ställde på detta plan. Utredningen betonade också starkt behovet av planerande och samordnande organ som i möjligaste mån kunde bidraga till att skapa förståelse och vinna gehör för skolan och dess utvecklingsbehov. Länsskolnämnderna trädde i funktion 1 juli 1958. Personalförteckningen upptog 55 skolinspektörer, 1 nomadskolinspektör, 24 förste byråsekreterare och 24 kanslibiträden på ordinarie stat jämte 1 amanuens och 15 kontorsbiträden på icke-ordinarie stat. Personalorganisationen var från början tilltagen i underkant. Departementschefen hade dock förutskickat att en anpassning av personalbehovet skulle komma att ske sedan verksamheten kommit igång. Länsskolnämndernas arbetsuppgifter fastställdes i sina huvuddrag i instruktion av den 23 maj 1958. Av denna framgick att nämnderna skulle ha tillsyn över skolväsendet, främja och ta initiativ till försöksverksamhet, verka för en ändamålsenlig planering och samverkan mellan kommuner, verka för fortbildning av lärare samt svara för den omedelbara inspektionen av det obligatoriska skolväsendet och på uppdrag av centrala myndigheter inspektera icke-obligatoriska skolor. Dessutom tillkom handläggningen av vissa ärenden enligt särskilda författningar, såsom tillsättning av ordinarie lärartjänster, disciplinära åtgärder mot skolledare och lärare, statsbidragsärenden m m. I övrigt skulle länsskolnämnderna som regional instans ha hand om alla ärenden som icke uppdragits åt de lokala skolmyndigheterna att handlägga. Över ärenden, som skulle avgöras av central myndighet, hade nämnderna att yttra sig. Planeringen av den nioåriga skolan hade pågått under 1950-talet i form av försöksverksamhet. Efter beslut av 1957 års riksdag SOU 1973:48

inrättades efter förslag av 1957 års skolberedning fick från början en sidoordnad ställning på det centrala respektive det regionala planet. Rikscentralen i Stockholm knöts till skolöverstyrelsen men var formellt fristående. Den inrättades budgetåret 1962/63. Länscentralerna som inrättades under budgetåren 1963/64 (11 centraler) och 1964/65 (12 centraler) hade motsvarande fristående ställning gentemot länsskolnämnderna. I riksstaten upptogs medlen för hjälpmedelscentralerna inte under skolöverstyrelsens respektive länsskolnämndernas anslag utan som en särskild post under anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete. Från 1966 inordnades rikscentralen som ett särskilt organ inom skolöverstyrelsen. Länscentralerna blev samtidigt särskilda organ inom länsskolnämnderna. Den statliga insatsen för läramas fortbildning aktualiserades i samband med skolreformerna. Skolöverstyrelsen begärde redan 1957 tjänster för fortbildnings- och ämneskonsulenter inom verket. Samtidigt föreslog skolöverstyrelsen att de nyinrättade länsskolnämnderna skulle biträdas av var sin deltidsanställd fortbildningskonsulent. Den föreslagna organisationen tänktes fullt utbyggd fr o m läsåret 1959/60. Departementschefen förklarade sig inte beredd att tillstyrka överstyrelsens förslag. Men skolöverstyrelsen återkom med förslag om förstärkning av fortbildningsverksamheten och från 1 juli 1961 anställdes de första fortbildningskonsulenterna vid länsskolnämnderna. De kombinerade sina uppdrag vid nämnderna med full lärartjänst. 1957 års skolberedning föreslog att antalet studiedagar för lärare i grundskolan skulle vara fem och oförändrat tre för lärare i gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. Samtidigt föreslog beredningen att lärarna skulle bli skyldiga att delta i studiedagsverksamheten. Skolöverstyrelsen biträdde skolberedningens förslag och föreslog en utökad konDen rikscentral och de särskilda länscen- sulentorganisation som skulle knytas till traler för pedagogiska hjälpmedel som likaså länsskolnämnderna och successivt upprättas

om ett mera allmänt genomförande av den nya skolan blev den organisatoriska prövningen av skolorganisationens utseende en viktig uppgift för länsskolnämnderna. Skolberedningens förslag som ledde fram till 1962 års skolreform med införandet av grundskolan ställde vidgade krav på nämnderna. En stor del av informations- och planeringsarbetet, den pedagogiska rådgivningen och lärarfortbildningen kom att i första hand åligga länsskolnämnderna. Dessutom ökade behovet av insatser på hjälpmedelsområdet och i planeringen av en utbyggd specialundervisning. 1957 års skolberedning föreslog också delreformer i remissyttranden eller på grundval av rapporter från expertgrupper inom beredningen. Länsskolnämnderna tillfördes således successivt nya funktioner vilket framgår av det följande. Den frän 1958 försöksvis anordnade regionala skolpsykologverksamheten stod till en början under skolöverstyrelsens direkta ledning. Överstyrelsen skulle bl a bestämma stationeringsort och verksamhetsområde samt utse innehavare av tjänsterna. Tre extra tjänster inrättades. Två av dessa tjänster tillsattes i oktober 1958, den tredje först 1 juli 1960. De regionala skolpsykologerna samarbetade med länsskolnämnderna och fungerade som konsulterande experter i psykologiska frågor för skoldistrikten inom regionen. 1957 års skolberedning föreslog en successiv utbyggnad av skolpsykologverksamheten. Målet, en statlig länsskolpsykolog för varje län, borde nås inom en period av omkring tio är. Från 1 juli 1962 omvandlades de tre regionala försökstjänsterna till extra ordinarie länsskolpsykologtjänster. Samtidigt inrättades också två nya tjänster. Länsskolpsykologerna knöts formellt till länsskolnämnderna och deras kanslier. Skolpsykologorganisationen har sedan dess successivt tillförts två nya tjänster per år och omfattar budgetåret 1972/73 23 tjänster som länsskolpsykologer med lika många kontoristtjänster på halvtid.

SOU 1973:48

under en femårsperiod. Departementschefen tillstyrkte förslaget rörande fortbildningen men fann att frågan om inrättandet av konsulentorganisationen behövde övervägas ytterligare. Skolöverstyrelsen fick dock medel för att omgående kunna påbörja en utbildningsverksamhet med angivet syfte. Skolöverstyrelsen återkom i petita för budgetåret 1963/64 till den föreslagna konsulentorganisationen och föreslog att särskilda tjänster för fortbildningskonsulenter skulle inrättas och anknytas till länsskolnämnderna och där ledas av de tidigare befintliga konsulenterna, vilka i fortsättningen skulle benämnas fortbildningsledare. Departementschefen tillstyrkte ämbetsverkets förslag utan att ta ställning till konsulentorganisationens slutliga omfattning. De medel som riksdagen i enlighet med departementschefens hemställan anvisade för budgetåret 1963/64 medgav dock bara att 67 mot av skolöverstyrelsen föreslagna 125 fortbildningskonsulenter tillsattes i första etappen. Sedan dess har konsulentorganisationen successivt utbyggts och omfattar 1972/73 235 tjänster. Från 1962 knöts till länsskolnämnderna efter förslag av skolberedningen ett tekniskt råd bestående av ordförande och ytterligare minst två ledamöter som skulle utses av skolöverstyrelsen. Rådet fick till uppgift att följa ingenjörsutbildningen och den tekniska utbildningen i övrigt samt att till länsskolnämnden avge förslag i anslutning till utbildningen inom området. Länsskolnämnder som hade inseende över sjöbefälsskolor skulle få förstärkning i det tekniska rådet med ytterligare en ledamot. Denne skulle ha erfarenhet i fråga om sjöfart m m. De tekniska råden infördes from den 1 juli 1962 i samband med att högre tekniskt läroverk och teknisk fackskola lades under de kommunala skolstyrelserna. Länsskolnämnderna fungerade tillfredsställande trots personalbrist i detta skede när nya arbetsinsatser krävdes. Men frågan om en förstärkning av skolväsendets regionala ledning var under utredning. 1955 års sak22

kunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning lämnade i sitt betänkande "Skolväsendets centrala ledning" (SOU 1962:218) förslag till ändrad kompetensfördelning mellan centrala, regionala och lokala organ på skolväsendets område. De sakkunniga föreslog bl a en utvidgning av länsskolnämndernas tillsynsområde så att nämnderna skulle bli regionala tillsynsmyndigheter även för den yrkesutbildning som låg under skilda fackämbetsverk men som enligt utredningens förslag skulle underställas skolöverstyrelsens ledning. För den pedagogiska inspektionen på yrkesutbildningens område borde nämnderna i de större länen få en särskild inspektör för yrkesutbildningen. För övriga län kunde samordning ske så att två eller flera län tilldelades en gemensam sådan inspektörstjänst. I de minsta länen kunde det räcka med en deltidsanställd expert. Dessutom föreslog de sakkunniga decentralisering till länsskolnämnderna från den centrala ledningen av beslutanderätten i ett flertal ärenden. Den mest omfattande decentraliseringen på skolväsendets område hade genomförts 1958 då gemensamma skolstyrelser för det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet inrättades i kommunerna samtidigt som de nya regionala mellaninstanserna, länsskolnämnderna, infördes. Genom tillkomsten av 1958 års skollag och skolstadga erhöll redan från början de nya gemensamma skolstyrelserna och länsskolnämnderna betydelsefulla arbetsuppgifter och befogenheter. Vissa uppgifter var helt nya, andra hade överförts från det centrala ämbetsverket. 1955 års sakkunniga motiverade utförligt i sitt betänkande förslaget om decentralisering från centrala till regionala och lokala organ. Departementschefen fann att nästan alla instanser hade hälsat de sakkunnigas förslag i dessa hänseenden med tillfredsställelse och i många avseenden uttalat sig för längre gående åtgärder. Utöver utredningens motiveringar för att lägga beslutanderätten så långt ned i instansordningen som möjligt anförde departementschefen ytterligare ett väsentligt SOU 1973:48

skäl som betonades starkt i samband med skolstyrelsereformen 1958: Genom den reformen "skapades också goda förutsättningar för beslutanderätt i de instanser, där den bästa kännedomen finns om förhållanden som inverkar på och beröres av besluten". Kungl Maj:ts proposition 1963:144 ledde till ett principbeslut av 1963 års riksdag om sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen till ett nytt centralt ämbetsverk kallat skolöverstyrelsen. Samtidigt begärde och fick departementschefen bemyndigande att tillkalla en särskild organisationskommitté med uppgift att ytterligare utreda omorganisationen av skolväsendets centrala ledning. Denna kommitté som ingående diskuterade den principiella fördelningen av arbetsuppgifter mellan centrala, regionala och lokala instanser avlämnade ett genomgripande decentraliseringsförslag "Den nya skolöverstyrelsen" (Ecklesiastikdep 1963:9). Ett flertal beslut såsom lokalbehovsprövning för skolanläggningar för låg- och mellanstadiet, vissa löneärenden såsom löneklassplaceringar och beslut om B-avdrag vid tjänstledighet för studier föreslogs flyttas till länsskolnämnderna. Vidare föreslog kommittén att skolor för blinda och för döva skulle ställas under inseende av nämnderna. 1 princip skulle tillsynsområdet för länsskolnämnderna sammanfalla med skolöverstyrelsens ämbetsområde. Det innebar att även vissa privatskolor, i vart fall de privatskolor för vilka privatskolestadgan var tillämplig, samt statsunderstödda enskilda yrkesskolor skulle ligga under inseende av nämnderna. Kommittén föreslog också att länsskolnämnderna skulle få tillsynsuppgifter i fråga om särskolorna. Kommittén föreslog vidare att den centrala skolledningen skulle avlastas uppgiften som mellaninstans för Stockholms stad. För Stockholms stad och län föreslogs en gemensam mellaninstans frän 1 juli 1964, kallad skolnämnden för Stockholms stad och län. Enligt direktiven skulle kommittén också pröva frågan om eventuell ändring av länsskolnämndernas sammansättning. Därvid utSOU 1973:48

gick kommittén från den grundsyn som uttalades vid länsskolnämndernas tillkomst, nämligen att länsskolnämnderna skulle utgöra ett forum på länsplanet för det medborgerliga inflytandet. Majoriteten av ledamöterna skulle i fortsättningen vara valda av landstingen. Samtidigt tog kommittén ställning till kravet på representanter från näringslivet. Om antalet ledamöter skulle vara oförändrat kunde två ledamöter utses på förslag av arbetsgivare och arbetstagare i stället för de två pedagogiska fackmännen som utsetts av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen. Kommittén föreslog sålunda att länsskolnämnd skulle bestå av sju ledamöter, av vilka två skulle utses av Kungl Maj:t, en av länsstyrelsen och fyra av landsting och fullmäktige i stad som ej tillhörde landstingskommun. Av de två av Kungl Maj:t utsedda ledamöterna skulle en vara företrädare för arbetsgivare och en företrädare för arbetstagare inom länet. Den av länsstyrelsen utsedde skulle liksom tidigare vara i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist eller domare. För varje ledamot skulle suppleant utses på motsvarande sätt. Liksom tidigare skulle Kungl Maj:t förordna någon av ledamöterna till ordförande. Skolnämnden för Stockholms stad och län föreslogs få nio ledamöter, varav landstinget och Stockholms stadsfullmäktige skulle utse fyra vardera. Den nionde ledamoten borde utses av länsstyrelsen och överståthållarämbetet gemensamt. Kommitténs förslag beträffande länsskolnämndernas tillsynsområde och decentralisering av ärendegrupper till nämnderna godtogs av departementschefen. I fråga om länsskolnämndernas sammansättning följde departementschefen också kommitténs förslag. Utskottet däremot föreslog en utökning av antalet ledamöter till nio. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag. Från 1 januari 1965 fick länsskolnämnderna följande sammansättning: fem ledamöter utsedda av landsting (stad utom landsting), två av Kungl Maj:t utsedda ledamöter som skulle företräda arbetsgivare och arbetstagare inom länet, en av länsstyrelsen utsedd leda23

mot, liksom tidigare en i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist eller domare och en ledamot utsedd av skolöverstyrelsen. Skolnämnden för Stockholms stad och län fick den av kommittén och departementschefen föreslagna sammansättningen. I samband med att Stockholms stad och dåvarande Stockholms län sammanlades till ett län och överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län som följd härav sammanfördes till en länsstyrelse ändrades 1.1.1968 benämningen på den statligt regionala instansen till länsskolnämnden i Stockholms län. Kommittén hade även uppdrag att pröva personalbehovet vid nämnderna. Utökningen av tillsynsområdet främst beträffande yrkesutbildningen samt decentraliseringsåtgärderna krävde en analys av personalbehovet. Kommittén gjorde inte någon ingående funktionsanalys. Den konstaterade att de ökade tillsynsuppgifterna huvudsakligen påverkade nämndernas pedagogiska och planerande uppgifter. Därför föreslog kommittén att tio nya skolinspektörstjänster skulle inrättas. Antalet skolinspektörer skulle då öka till 65. Dessutom föreslog kommittén en avsevärd förstärkning av kanslist- och biträdestjänsterna. F r o m budgetåret 1964/65 utökades också personalförteckningen med tio skolinspektörer och ett antal kanslist- och biträdestjänster efter beslut av 1964 års riksdag.

3 Skolväsendets styrningssystem

I kapitel 2 har utredningen kortfattat beskrivit skolväsendets ledning före och efter länsskolnämndernas tillkomst. Innan utredningen i kap 4 redovisar länsskolnämndernas nuvarande uppgifter, verksamhet och arbetsformer ger utredningen i föreliggande kapitel en översikt över det regelsystem som nu gäller i skolväsendet. Därefter ges några exempel på styrningssystemet i funktion. Kapitlet avslutas med en kortfattad analys av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna. En utförligare analys av regelsystemets verkan inom speciella delfunktioner som inspektion, fortbildning, planering och tjänstetillsättning m fl återfinnes längre fram i de kapitel där utredningen redovisar sina överväganden och förslag.

3.1 Regelsystemet - en översikt Det svenska utbildningssystemet är starkt enhetligt till sin struktur. Detta har åstadkommits genom att de övergripande besluten om mål, riktlinjer, organisation och resursramar fattas centralt av regering och riksdag. Besluten om skolformerna är den primära grunden. Enhetligheten i uppbyggnad, verksamhet och funktion erhålles sedan genom utformningen i detalj av de bestämmelser som reglerar skolväsendet. SOU 1973:48

3.1.1 Bestämmelser om organisation och innehåll Skollagens (1962:319, omtryckt 1970:1026, ändrad senast 1971:630) första paragraf anger målet för det svenska skolväsendet. "Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja eleverna utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar". Denna paragraf gäller all den skolutbildning som bedrivs genom samhällets försorg, den må vara obligatorisk eller frivillig. I fortsättningen av de inledande bestämmelserna i skollagen stadgas om kommuns skyldigheter att sörja för undervisningen av barn i grundskola, att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola och att i övrigt vårda skolväsendet i kommunen såvitt ej handhavandet därom ankommer på annan. Likaså åläggs landstingskommun att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. Statens ansvar för undervisningen i specialskola av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kunna följa undervisningen i grundskolan regleras också. Skollagen innehåller också kortfattade be25

stämmelser om skolstyrelsens uppgifter, om landstingskommuns utbildningsnämnd och dess åligganden, om skolchefen, om länsskolnämnden som regional skolmyndighet samt om skolöverstyrelsen som högsta tillsynsmyndighet under Konungen. Skollagen innehåller vidare bestämmelser om individens rätt till undervisning, om rätt att välja studieväg efter förutsättningar och intresse samt om samhällets skyldighet att ordna undervisning för barn som på grund av något handikapp icke kan delta i den reguljära undervisningen. Rätten till undervisning i grundskolan är förenad med skyldighet att delta i undervisningen. I ett särskilt kapitel behandlas skolplikten. Där anges också möjligheterna att fullgöra skolplikten i enskild skola eller i hemmet eller annorstädes genom enskild undervisning. Utöver rätten till nioårig skolgång i grundskolan tillförsäkras den enskilde också rätt till fortsatt utbildning i gymnasieskola i mån av tillgång på plats. I övrigt innehåller skollagen bestämmelser om elevområden mm, om kommuns och landstingskommuns skyldigheter att bestrida de kostnader, vilka ej täcks av andra medel, om centrala statsmyndigheters inspektionsrätt samt om besvärsmöjligheter. I skollagen hänvisas till lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1967:940 ändrad senast 1973:130) som pä grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. I omsorgslagen preciseras statens och landstingskommuns skyldigheter vad gäller undervisning i specialskola, särskola, specialundervisning i särskola och undervisning i specialsärskola. Omsorgslagen innehåller vidare bestämmelser om skolplikt, om tillsynsmyndigheter, om styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om vård- och elevhem m m. Beträffande högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt omsorgslagen bestämmer Konungen den fördelning av uppgifterna som utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden in26

seende över den verksamhet som överstyrelsen har högsta tillsyn över. Bestämmelser i vissa andra författningar gäller i tillämpliga delar för verksamheten inom skolväsendet. Det gäller bl a vissa bestämmelser i kommunallagen, förvaltningslagen, kommunaltjänstemannalagen och lagen om kommunalförbund. Kungl Maj:ts skolstadga (1971:235 ändrad senast 1973:678) innehåller dels tillämpningsföreskrifter till skollagen, dels bestämmelser som reglerar verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan. Tillämpningsföreskrifterna till skollagen finns till övervägande delen samlade i första avdelningens andra kapitel. Där regleras mera i detalj skollagens bestämmelser om styrelsen för skolan, om undervisningen, om elevområden m m och om kommuns och landstingskommuns skyldigheter. Bestämmelser om kollegier och konferenser m m samt om skolhälsovård ingår också i första avdelningen. Andra avdelningen anger hur arbetet i grundskolan och gymnasieskolan skall anordnas. I fem kapitel preciseras bestämmelser om läroplaner, ämnen och läroböcker, om klass- och gruppsammansättningar, om stöd-, special- och särskild undervisning, om inskrivning, intagning, uppflyttning, ledighet m m, om åtgärder för elevs tillrättaförande, om prövning etc. I andra avdelningen behandlas således frågor i anslutning till utbildningen, både allmänna och särskilda bestämmelser. Tredje avdelningen i skolstadgan har som huvudrubrik "Personal". Efter inledande bestämmelser stadgas om skolchefer i kommunen, om skolledare och biträdande skolledare i grundskolan och gymnasieskolan, om tjänster som lärare m m, om lärare i grundoch gymnasieskolor, om tillsättning av tjänster och om ledighet, vikariat och anställnings upphörande m m. I skolstadgans fjärde avdelning återfinnes slutligen bestämmelser om besvär. I anslutning till bestämmelser i lagar, stadgor och kungörelser utfärdar skolöverstyrelsen efter bemyndigande av Kungl Maj:t anvisningar och kompletterande bestämmelSOU 1973:48

ser som publiceras i Aktuellt från skolöverstyrelsen (ASÖ). I ASÖ som utkommer med omkring 70 nummer per år, intas också av Kungl Maj:t utfärdade bestämmelser samt annan information av anvisningskaraktär. För de delar av skolväsendet utöver grundskolan och gymnasieskolan som länsskolnämnderna har inseende över såsom kommunal vuxenutbildning, nomadskolor, statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privatskolor, sjöbefälsskolor och andra skolor fastställer Kungl Maj:t särskilda stadgor och kungörelser. Sålunda finns det en kungörelse om kommunal och statlig vuxenutbildning, en nomadskolstadga, en specialskolstadga, en privatskolstadga, en stadga för sjöbefälsskolorna och en stadga angående omsorger för vissa psykiskt utvecklingsstörda m fl. I de flesta av dessa stadgor/kungörelser hänvisas till skollagen och skolstadgan. I övrigt innehåller de speciella bestämmelser som utredningen inte behandlar i denna översikt. Utöver de bestämmelser som anges i författningar expedieras Kungl Maj:ts beslut genom det departement till vilket ärendet hör. I viktigare ärenden, som t ex beslut efter propositioner till riksdagen, undertecknar Kungen själv originalexemplaret av beslutet och det föredragande statsrådet kontrasignerar, dvs bekräftar med sin namnunderskrift att beslutet är korrekt. Sådana viktiga beslut expedieras i form av Kungl regleringsbrev och Kungl brev. I det stora flertalet ärenden undertecknas beslutet av statsrådet och kontrasigneras av den tjänsteman i departementet som svarat för beredningen och föredragningen av ärendet inför statsrådet. Dessa beslut expedieras som ämbetsskrivelser. De föreskrifter till myndigheterna som hänför sig till budgetens område och som av regeringen meddelas genom s k regleringsbrev, där preciseringar om hur anslagsmedel får användas, kompletteras genom en omfattande direktivgivning i Kungl brev och ämbetsskrivelser. Andra detaljerade föreskrifter på skolväsendets område finns i instruktioner för skolöverstyrelsen och länsskolnämnSOL! 1973:48

der. Kungl brev och ämbetsskrivelser vad gäller skolväsendet återges i "Utbildningsväsendets författningshandbok" där också kronologiskt register över brev och ämbetsskrivelser finns. Verksamheten inom skolväsendet regleras också genom bestämmelser i läroplaner. Läroplanerna fastställes av Kungl Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl Maj:t, av skolöverstyrelsen. I läroplanerna anges mål och riktlinjer för skolans arbete samt allmänna anvisningar för skolans verksamhet. I övrigt innefattar läroplanerna timplaner och kursplaner samt anvisningar och kommentarer i anslutning till kursplanerna. I läroplanen för grundskolan och gymnasieskolan fastställes mål och riktlinjer, allmänna anvisningar för skolans verksamhet, samt timplaner och huvudmoment av Kungl Maj:t. I övriga delar fastställes läroplanerna efter bemyndigande av Kungl Maj:t, av skolöverstyrelsen eller beträffande specialkurser inom gymnasieskolan av överstyrelsen. Skolöverstyrelsen har också medgivits rätt att om särskilda skäl föreligger medge jämkning i timplan eller kursplan som Kungl Maj:t fastställt. De delar av läroplanerna som Kungl Maj .t fastställer skall ovillkorligen följas, likaså vissa delar som skolöverstyrelsen fastställer efter bemyndigande av Kungl Maj:t. Det gäller t ex allmänna bestämmelser och anmärkningar till timplanerna. Skolöverstyrelsens kompletterande anvisningar och kommentarer för undervisningen i ämnen och kurser i anslutning till de genom Kungl Maj:ts beslut fastställda kursplanerna är en service från verkets sida och således icke bindande för verksamheten i skolan.

3.1.2 Statsbidragsbestämmelser Driftbidrag Statens bidrag till det primärkommunala skolväsendet - grundskolan och gymnasieskolan — avser dels kostnader för löner och sociala avgifter till lärare och skolledare, dels kostnader för anskaffning av skollokaler, 27

första uppsättning stadigvarande undervisningsmaterial och anordnande av skolhem och/eller elevhem. Motsvarande statsbidrag utgår i princip till de delar av skolområdet som landstinget är huvudman för. Statsbidragssystemet finns samlat i följande författningar, nämligen kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet, kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader för gymnasieskolan, kungörelse om statsbidrag till driftkostnader för kommunal vuxenutbildning och kungörelsen om statsbidrag till lantbruks- och lanthushållsskolor. Dessutom finns statsbidragsbestämmelser för de delar av skolväsendet som icke har kommun eller landsting till huvudman. Statsbidrag till driften av skolväsendet beräknas efter schablon på lönekostnader för skolledare och lärare. Underlaget är bidragsgrundande tjänster för rektorer, studierektorer och lärare med tillägg för vissa vikariekostnader, eventuella kallortstillägg, vissa uppdragsarvoden, resurstimmar, arbetsgivaravgift m m. Tjänst är bidragsgrundande endast i den mån däri ingår undervisning som avses i timplan, annan föreskrift eller särskilt medgivande och som anordnas för helt redovisningsår eller helt läsår. I gymnasieskolan utgår vidare statsbidrag för timmar till förfogande och för stödundervisning, till kostnader för bibliotekspersonal, biträden ät lärare och institutionstekniker. Driftbidragssystemets tekniska utformning har direkt samband med hela det regelsystem som styr undervisningsplaneringen. Utredningen ger exempel på detta under 3.3. In ves terings b idrag Statsbidrag till byggnadskostnader utgår dels till permanenta skollokaler, dels till provisoriska skollokaler. Dessutom utgår bidrag till AV-utrustning och hörselteknisk utrustning, till anskaffande av första uppsättning stadigvarande undervisningsmaterial i gymnasieskolan m m. Övriga bestämmelser om statsbidrag till bl a skolhemsbyggnader och deras inredning samt till elevhem för elever i 28

gymnasieskolan ingår också i regelkomplexet. Utredningen behandlar denna del av regelsystemet i kap 7 vid beskrivningen av handläggningsordning av skolbyggnadsfrågor. 3.1.3 Bestämmelser rörande personal Utöver de bestämmelser i kommunaltjänstemannalagen som gäller för personal inom skolväsendet finns föreskrifter i kommunaltjänstemannastadgan. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom skolväsendet, som rektorer och lärare, återfinns i kungörelsen om vissa tjänstemän inom universitetsoch skolväsendet. Vissa andra kungörelser och cirkulär som t ex kungörelsen om tjänstetidsbefordran och cirkuläret om anställningsvillkor utfärdas av Kungl Maj:t och har således författningskaraktär. I övrigt regleras skolledares och lärares anställnings- och arbetsvillkor genom avtal enligt bestämmelserna i huvudavtalet och handläggningscirkuläret. Utöver avlöningsförmåner finns i avtalen bestämmelser om anställningsvillkor, löneavdrag, lönetillägg, kostnadsersättningar, semester och semesterersättningar, sjukvårdsförmåner osv. Bestämmelser i dessa avseenden finns samlade i allmänt löneavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) jämte specialbestämmelser och anvisningar. Övriga bestämmelser finns i tjänsteförteckningsavtalet för undervisningsområdet (TFU). I TFU regleras bl a arvodesfrågor, arbetstidens längd för vissa tjänster, anställningsvillkor, lönegradsplacering av tjänster och be fordringsgång. Kollektivavtal sluts mellan avtalsverket och vederbörande huvudorganisation vad gäller lärare och skolledare. Kollektivavtalen underställes riksdagens lönedelegation och godkännes slutligen av Kungl Maj:t. Utöver bestämmelserna i AST och TFU finns kompletterande föreskrifter i Kungl kungörelser i anslutning till det slutna avtalet och i cirkulär från statens avtalsverk. I utbildningsväsendets författningsbok del I finns ett kronologiskt register över gälSOU 1973:48

lande avtal och föreskrifter. För vissa andra befattningshavare inom skolväsendet är dels kommunförbundet (Svenska landstingsförbundet) dels respektive kommun/landsting avtalsslutande part på arbetsgivaresidan.

veckotimmar för elever och lärare i respektive ämnen och stadier. Till varje timplan hör dels regler i allmänna bestämmelser till timplanerna dels anmärkningar till varje timplanedel. I allmänna bestämmelser och anmärkningar regleras t ex fördelning av undervisningen i slöjd på båda slöjdarterna, träoch metallslöjd samt textilslöjd, undervis3.2 Styrningssystemet i funktion - några ningstidens fördelning pä arbetspass, fördelexempel ning av undervisningstiden i orienteringsI föreliggande avsnitt ges några exempel på ämnen, stödundervisning etc. styrningssystemet i funktion. Därvid har Undervisningens innehåll preciseras i läroutredningen valt att belysa hur planeringen planens kursplanedel. I denna anges för varje av undervisningen styrs av bestämmelser i ämne målet för undervisningen i ämnet samt det regelkomplex som beskrivits i föregående de huvudmoment som skall behandlas. Till avsnitt. Framställningen kompletteras med kursplanedelen hör också kommentarer och tablåer som åskådliggör hur komplicerad anvisningar för undervisningen i de olika planeringen av undervisningsprocessen är i ämnena och till andra verksamhetsformer, organisation och till innehåll. Den schema- exempelvis fritt valt arbete. Ytterligare anvistiska framställningen i tablåform ingår som ningar och kommentarer jämte exempel ges i en integrerad del i beskrivningen av styr- särskilda supplement till läroplanen. ningssystemet i funktion; därför görs endast Mål, riktlinjer och kursplaner fastställs av enstaka hänvisningar till tablåerna i fram- Kungl Maj:t. De allmänna anvisningarna i ställningen. anslutning till mål och riktlinjer samt anvisningarna och kommentarerna i kursplanedelen har liksom supplementen fastställts av 3.2.1 Grundskolan SÖ efter bemyndigande från Kungl Maj:t. Undervisningens mål, riktlinjer och innehåll Den närmare planeringen av undervisanges i läroplanen för grundskolan. ningen åvilar den lokala skolledningen och I nu gällande läroplan (Lgr 69) sägs - vederbörande ämneskonferens. Ämneskonunder hänvisning till skollagens första para- ferensen skall i anslutning till läroplanen graf — målet för grundskolan vara "att den i närmare planera kurserna i ämnet och granssamarbete med hemmen skall främja elever- ka lärostoffet i läroböckerna, uppgöra plan nas allsidiga utveckling samt därvid meddela för undervisningen i ämnet, ange förslag till eleverna kunskaper och öva deras färdighe- inköp av böcker och annan undervisningster". material och till val av läroböcker. I ämnesLäroplanen anger också de riktlinjer, som konferens ingår rektor och de lärare, som skall vara vägledande för verksamheten i undervisar i det eller de ämnen som berörs. grundskolan. Följande urval av rubriker ger Rektor kan dessutom kalla studierektor att en bild av arten av dessa riktlinjer: Eleven i som ledamot delta i ämneskonferensens arcentrum; inriktning mot framtiden; hem — bete. skola — samhälle; personlighetsutveckling Skolstyrelsen beslutar vilka läroböcker och undervisning; individuell utveckling; ele- som skall användas. Den är dock bunden till vernas sociala utveckling; undervisningsfor- att välja mellan de läroböcker, som statens mer och arbetssätt; samverkan för elevens läroboksnämnd granskat och godkänt. Skolbästa. Riktlinjerna kompletteras i läroplanen styrelsen har också att besluta om inköp av med allmänna anvisningar för skolans verk- annan undervisningsmaterial. Dessa beslut samhet. ger skolstyrelsen en betydande möjlighet att I läroplanens timplaner regleras antalet påverka planeringen av undervisningen. BeSOU 1973:48

slut av denna art är emellertid ofta delegerade till skolchefen eller till rektor. Den yttre organisationen i grundskolan bestäms genom beslut om elevområden och skolenheter. Genom elevområdesindelningen avgränsar man geografiskt det område, för vars barn kommunen har att organisera undervisningen på grundskolenivå. För lågoch mellanstadierna fastställer länsskolnämnden elevomräde, för högstadiet fattas beslutet av länsstyrelsen sedan länsskolnämnden yttrat sig. I båda fallen bygger elevområdesindelningen på bestämmelser i skollag och skolstadga (tablå 1). Grundskolan i kommunen kan vara organiserad på en eller flera skolenheter. I en särskild organisationsplan anges vilka skolenheter som skall finnas. Denna plan upprättas och fastställes av kommunen. Länsskolnämnden får dock, oavsett vad som sägs i organisationsplanen, besluta om att skolenhet skall anordnas eller indragas om särskilda skäl föreligger. Länsskolnämnden kan således styra indelningen i skolenheter. Genom bestämmelser om lokalbehovsprövning utövar nämnden också indirekt kontroll över skolenhetsorganisationen. Till den yttre organisationen kan också räknas indelningen i rektorsområden. Antalet rektorstjänster regleras i skolstadgan och skall anges i kommunens organisationsplan. Skolöverstyrelsen kan medge, att kommunen får inrätta fler eller färre rektorstjänster än vad skolstadgan anger. Begreppet rektorsområde har inte någon geografisk innebörd, utan är endast en beteckning på den eller de skolenheter, för vilka en och samma rektor utövar den direkta ledningen. Den inre organisationen av grundskolan regleras i första hand genom bestämmelser och föreskrifter i skolstadga och läroplan. I tablå 1 åskådliggörs hur dessa bestämmelser styr den inre organisationen vid uppdelningen av elever på årskurser, antal klasser, typ av klasser, undervisningsgrupper m m. Skolstyrelsens förslag till klassanordning och klassernas fördelning på skolenheterna underställs länsskolnämnden för beslut. Om förslaget innehåller från bestämmelserna av30

vikande klasstyper, krävs medgivande från länsskolnämnden om det gäller låg- och mellanstadierna, och från skolöverstyrelsen, om det gäller högstadiet. Organisationen av undervisningen i detalj beträffande uppdelningen av klasser i grupper och till samundervisning m m kontrolleras av länsskolnämnden. Skolstyrelsen inger till nämnden plan över undervisningens organisation pä högstadiet. Eventuella avvikelser från gällande bestämmelser om klass- eller gruppstorlek m m prövas av länsskolnämnden. Eftersom det statliga driftbidraget är utformat sä att dess storlek är beroende av det antal skolledaroch lärartjänster som erfordras för undervisningen, granskar och prövar nämnden skolstyrelsens plan. Då frågan om samundervisning och grupporganisation i stor utsträckning är fråga om en avvägning mellan pedagogiska, ekonomiska och personella faktorer, kan skolstyrelsen och länsskolnämnden komma till olika slutsatser om hur organisationen skall se ut. Vägras kommun statsbidrag för viss del av lärartimmarna, måste organisationen ändras; annars måste kommunen själv stå för merkostnaderna. Om kommun inte ändrar organisationen utan rekvirerar statsbidrag även för ej godkända lärartimmar, kan kommunen åläggas att återbetala vad den eventuellt erhållit för mycket. 3.2.2 Gymnasieskolan Undervisningens mål, riktlinjer och innehåll anges i läroplanen för gymnasieskolan. Vad som sagts i 3.2.1 om grundskolans läroplan gäller i huvudsak också om gymnasieskolans nuvarande läroplan (Lgy 70). Liksom i grundskolan är det den lokala skolledningens och vederbörande ämneskonferens sak att svara för den närmare planeringen av undervisningen. Beträffande ämneskonferensernas sammansättning i gymnasieskolan föreskriver skolstadgan dock. att representanter för berörda elever skall kallas att delta i besluten, da konferensen skall behandla frågor om planeringen av undervisningen eller pedagogiska frågor av allmän SOU 1973:48

Tablå 1 Planering av undervisning och organisation i grundskolan Statligt centrala organ Kungl Maj :t

Sko Ilagen

SkolöverI styrelsen

Statligt regionala organ övriga

Länsstyrel-

Kommunala organ

Länskol nämnd

Ämnes, Personal konferens

-

Författningar och andra bestämmelser som regler er verksamheten Y

Yttrande

Direkt styrande/påverkan

Annan handläggning än direkt beslut

•-*»•

Indirekt styrande/påverkan

1) Beslut fattas i vissa fall av kommunfullmäktige 2) Samråd och möjlighet till yttrande förekommer

SOU 1973:48

karaktär. Beträffande skolstyrelsens beslut om läroböcker bör observeras, att föreskrifter om att endast sådana läroböcker får antagas som godkänts av statens läroboksnämnd för gymnasieskolan endast gäller vissa ämnen på de tre- och fyraåriga linjerna. Gymnasieskolans yttre organisation (tablå 2) bestäms genom medgivande för kommun eller landstingskommun att inrätta sådan skola. Huvudmannen inger framställning till skolöverstyrelsen som beslutar efter samråd med berörda kommuner och landsting. Innan ärendet avgörs skall yttrande inhämtas frän länsskolnämnden och även från länsstyrelsen, eftersom inrättandet av en ny gymnasieskola i regel har regionalpolitisk betydelse. Skolöverstyrelsen beslutar i övrigt om vilka studievägar den inrättade gymnasieskolan får omfatta, vilka linjer med tillhörande grenar och varianter som får inrättas samt om vilken annan utbildning i form av specialkurser som gymnasieskolan får ha. För varje studieväg inom gymnasieskolan skall elevområde fastställas. För detta svarar länsskolnämnden. Liksom grundskolan kan en kommuns (landstingskommuns) gymnasieskola vara organiserad på en eller flera skolenheter. Till skillnad från vad som gäller för grundskolan är det en statlig angelägenhet att besluta om skolenheter i vilka gymnasieskola ingår. Enligt skolstadgan ankommer det nämligen på skolöverstyrelsen att efter samråd med berörda kommuner och landstingskommuner fatta sädana beslut. Yttrande skall dessutom inhämtas från länsskolnämnden och - om ärendet har större regionalpolitisk betydelse - även frän länsstyrelsen. Genom beslut om antalet skolenheter har som regel också rektorsorganisationen i gymnasieskolan fastställts. Vid varje allmän skolenhet och vid varje särskild skolenhet typ 2 finns nämligen enligt bestämmelserna i skolstadgan en ordinarie rektorstjänst. Även när det gäller särskilda skolenheter typ 1 finns som regel en rektorstjänst vid varje enhet (arvodestjänst eller ordinarie tjänst beroende på omfattningen av tjänstens ar32

betsområde). Två eller flera särskilda skolenheter typ 1 får dock förenas under en och samme rektor om särskilda skäl föreligger. Länsskolnämnden bestämmer hur arbetsområdet för rektor för särskild skolenhet typ 1 skall avgränsas. Även beträffande gymnasieskolan regleras den inre organisationen i första hand genom skolstadgan och läroplanen. Beslut som rör klassorganisationen fattas dels av skolöverstyrelsen, dels av skolstyrelsen, dels av länsskolnämnden. Det är skolöverstyrelsen som efter riktlinjer från Kungl Maj:t har att besluta om hur många klasser av årskurs 1 som varje kommuns gymnasieskola skall omfatta. SÖ beslutar också om hur dessa klasser skall fördelas mellan de studievägar (linjer och specialkurser) som ingår i vederbörande gymnasieskola. I högre årskurser beslutar skolans styrelse efter förslag från rektor om antalet klasser. Som framgår av tablå 2 regleras klassorganisationen dels av skolöverstyrelsen genom beslut om klasser, linjer och grenar i åk 1 dels av bestämmelser i skolstadgan. I vissa fall dä skolans styrelse bedömer det nödvändigt med en utökning av antalet klasser i högre årskurs, erfordras medgivande av länsskolnämnd eller skolöverstyrelse. I läroplanen ingår allmänna bestämmelser till timplanerna. I dessa regleras t ex tillval, elevantal på linjer och i ämnen, delning av klass, samundervisning, periodläsning etc. Dessa bestämmelser liksom regler i skolstadgan styr planeringen av undervisningen. I tablå 2 visas hur styrelsens förslag i form av vårrapport granskas av länsskolnämnden, vilket kan ge anledning till ändring i förslaget. Den definitiva planen över undervisningen, höstrapporten, granskas pä samma sätt och kan också ge anledning till ändringar. Liksom beträffande grundskolan är det statliga driftbidraget knutet till lönekostnader och vissa andra kostnader. Av tablå 2 framgår att statsbidragskungörelsen (1966: 115) reglerar rekvisition och utbetalning av driftbidraget samtidigt som övriga bestämmelser i stadga och läroplan bestämmer storleken på driftbidraget (antal klasser, SOU 1973:48

Tablå 2 Planering av undervisningen i gymnasieskolan

• | I

Författningar och andra bestämmelser som reglerer verksamheten

| Annan handläggning än direkt beslut 1

F

Förslag

Y

Yttrande

-*-

Direkt styrande/påverkan

»-

Indirekt styrande/påverkan

1. Ärende av större regionalpolitisk betydelse 2. Ärende av mindre regionalpolitisk betydelse 3. Endast läroböcker i vissa ämnen p l 3- och 4-åriga linjer 4. övriga läroböcker 5. Beslut fattas i vissa fall av kommunfullmäktige 6. Samråd och möjlighet till yttrande förekommer

SOU 1973:48 3

Tablå 3 Planering av undervisningens organisation i kommunal vuxenutbildning

•

Författningar och andra bestämmelser som reglerer verksamheten Y

O i I

| Annan handläggning än direkt beslut I

34 Yttrande

^

Direkt styrande/påverkan

--»•

Indirekt styrande/påverkan

SOU 1973:48

grupper osv). I motsats till vad som gäller för grundskolan rekvirerar styrelsen driftbidraget direkt från länsstyrelsen, vilken utbetalar det rekvirerade beloppet utan att länsskolnämnden granskat rekvisitionen och jämfört den med den fastställda höstrapporten. 3.2.3 Den kommunala vuxenutbildningen Den kommunala vuxenutbildningen (tablå 3) regleras i första hand genom kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning. Enligt denna omfattar den kommunala vuxenutbildningen utbildning som motsvarar utbildningen enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan samt s k särskilt yrkesinriktad utbildning. Enligt kungörelsen skall skolöverstyrelsen fastställa läroplan för kommunal vuxenutbildning. Sådan läroplan skall omfatta timplaner, kursplaner, planer för självstudier samt föreskrifter om elevernas fördelning på grupper och om det antal timmar som får anslås till studiehandledning samt till studieoch yrkesorientering. Beträffande timplanerna har skolöverstyrelsen att följa riktlinjer från Kungl Maj:t om det högsta antal lektioner som kurs får omfatta. Den yttre organisationen av den kommunala vuxenutbildningen bestäms genom medgivande för kommun/landstingskommun att anordna sådan utbildning och genom beslut om elevområden och till vilken skolenhet utbildningen skall förläggas. Medgivande att anordna kommunal vuxenutbildning lämnas av skolöverstyrelsen. Över ansökan om att få anordna vuxenutbildning torde skolöverstyrelsen utan undantag inhämta yttrande från vederbörande länsskolnämnd i dess egenskap av tillsynsmyndighet, trots att föreskrift därom saknas i vuxenutbildningskungörelsen. Beslut om elevområde för den kommunala vuxenutbildningen fattas av länsskolnämnden. Kommunal vuxenutbildning skall förläggas till skolenhet med gymnasieskola eller, om kommunen ej har gymnasieskola, till SOU 1973:48

skolenhet med grundskola. Om särskilda skäl föreligger, kan utbildningen förläggas till skolenhet med grundskola, även om kommunen har gymnasieskola. Beslut om till vilken skolenhet vuxenutbildningen skall förläggas, fattas av vederbörande skolstyrelse. Omfattar den kommunala vuxenutbildningen varaktigt minst 16,5 poäng får kommunen anordna särskild skolenhet för vuxenutbildningen, om skolöverstyrelsen medger det. Den inre organisationen Vilka kurser som skall anordnas inom vuxenutbildningen beslutas enligt vuxenutbildningskungörelsen av skolstyrelsen (utbildningsnämnden). Kungörelsen anger dock vissa regler om lägsta och högsta elevantal i kurs. Sålunda får kurs påbörjas endast om antalet elever beräknas varaktigt uppgå till lägst 12 (inom det allmänna stödområdet — dock ej på ort med tre- eller fyraårig gymnasieskolutbildning - till lägst 8). S k speciell kurs för elever med behov av specialundervisning får anordnas om elevantalet varaktigt beräknas uppgå till lägst fem. Sjunker elevantalet under pågående utbildning under dessa gränser, skall frågan om bibehållande av kursen underställas länsskolnämnden. Någon motsvarighet till gymnasieskolans vår- och höstrapport eller till grundskolans förslag till klassanordning eller högstadieplan finns inte föreskriven för den kommunala vuxenutbildningen. De organisatoriska besluten fattas av vederbörande styrelse själv inom ramen för vuxenutbildningskungörelsens och läroplanens föreskrifter. En viss inskränkning i skolstyrelsens beslutanderätt gjordes genom ämbetsskrivelse 23.4.1971, vari bl a föreskrevs, att antalet undervisningstimmar för gymnasieskolkurser inom en kommuns vuxenutbildning inte utan skolöverstyrelsens medgivande fick öka mer än 5 % mellan läsåren 1970/71, 1971/72 och 1972/73. Det statliga driftbidraget till den kommunala vuxenutbildningen är knutet till löne35

kostnaderna för vuxenutbildningens skolledare och lärare, varvid kungörelsen om driftbidrag för gymnasieskolan gäller i tillämpliga delar. Detta innebär, att skolstyrelsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen rekvirerar ett belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna för rektor, studierektor och lärare. Beträffande den lokala skolledningens och ämneskonferensernas uppgifter när det gäller den närmare planeringen av undervisningen gäller i tillämpliga delar vad som tidigare sagts beträffande grundskolan (3.2.1) och gymnasieskolan (3.2.2). I skolstadgan sägs uttryckligen, att det är skolstyrelsen som beslutar om vilka läroböcker som skall användas i grundskolan och gymnasieskolan. Vuxenutbildningskungörelsen däremot säger ingenting om vem som skall besluta om läroböcker inom den kommunala vuxenutbildningen (inom den statliga vuxenutbildningen ankommer det enligt samma kungörelse på vederbörande ämneskonferens att besluta om läroböcker och annat material). Då vuxenutbildningskungörelsen inte uppdragit beslutanderätten åt annan (rektor, ämneskonferens) måste det ankomma på skolstyrelsen (utbildningsnämnden) att - efter förslag från ämneskonferens och rektor — anta läroböcker. 3.2.4 Några övriga funktioner Som framgått av översikten i kapitel två reglerar staten i stor utsträckning hur undervisningen i de kommunala skolformerna skall organiseras. Detta sker dels genom föreskrifter i skollag, skolstadga och läroplaner, vilka kommunerna är skyldiga att följa, dels genom att statliga myndigheter i varierande omfattning skall fatta direkta beslut rörande den lokala organisationen, och dels slutligen genom anvisningar och rekommendationer. Denna styrning i detalj är emellertid huvudsakligen begränsad till den del av verksamheten i skolan som har med den direkta undervisningen att göra. Av intresse kan därför vara att studera styrning och ansvarsfördelning när det gäller övriga funk36

tioner i skolan. Här begränsas översikten till skolhälsovården, skolpsykologverksamheten och den skolkurativa verksamheten. Till skillnad från övriga här avsedda stödfunktioner har statsmakterna utfärdat vissa för kommunerna bindande föreskrifter om skolhälsovården och dess organisation. De grundläggande bestämmelserna finns i ett särskilt kapitel i skolstadgan. Där åläggs huvudmännen uttryckligen ansvaret för skolhälsovården och anges dess ändamål och natur. Vidare föreskrivs, att det för skolhälsovården skall finnas skolläkare, skolsköterska, lämpliga lokaler och annan utrustning (tablå 4). Den närmare organisationen av skolhälsovården är däremot ej reglerad i skolstadgan. Beträffande dimensioneringen av skolsköterskeorganisationen sägs dock, att det på heltidsanställd skolsköterska i grundskolan inte bör ankomma mer än 1 500 eller, i fråga om gymnasieskolan, 1 000—1 200 elever. En styrande effekt har dock det antal läkarundersökningar, som varje elev minst skall genomgå under sin skoltid, liksom de närmare bestämmelser om skolläkare och skolsköterska som SÖ med stöd av skolstadgan och efter samråd med socialstyrelsen utfärdat 27.7.1971 och vari befattningshavarnas åligganden närmare preciserats. Också i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan ges vissa anvisningar, exempelvis i avsnitten om specialundervisning och elevvård. Något för skolhälsovården speciellt avsett statsbidrag utgår ej. För att få en fullständig bild av den statliga styrningen när det gäller skolhälsovården bör man observera, att skolstadgan också innehåller vissa bestämmelser om tillsättning av tjänster för skolläkare och skolsköterska. Bl a ges vissa anvisningar om befordringsgrunder och om det formella förfarandet i samband med tjänstetillsättning. Vidare åläggs skolöverstyrelsen att efter samråd med socialstyrelsen meddela föreskrifter om behörighetsvillkor för anställning som skolsköterska. Sådana föreskrifter utfärdade skolöverstyrelsen den 2.9.1970. Tjänst SOU 1973:48

Tablå 4 Organisation av skolhälsovården Statligt centrala organ Kungl. Maj .T

Skolöverstyrelsen

Statligt regionala organ övriga

Länsstyrelsen

Kommunala organ Kommunfullm. Landsting

Länsskolnämnden

för skolläkare och skolsköterska tillsätts av skolstyrelsen. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos länsskolnämnden. Skolpsykologer och skolkuratorer fanns nämnda i skolstadgan före den 1 juli 1971 (1962:439 omtryckt 1966:114 med senare ändringar). De fanns med i den uppsättning av personal som skulle finnas vid gymnasium

Skolstyrelsen Utbildningsnämnd.

Skolenheten Rektor

Elever

och fackskolor. I uppräkningen av personal vid grundskolan och yrkesskolan saknades dock dessa kategorier. Skolpsykologer och skolkuratorer har inte tagits med i 1971 års skolstadga (1971:235 med senare ändringar). Kungl Maj:t har dock i en ämbetsskrivelse (7.4.1972) meddelat bestämmelser om viss skolpsykologisk verk-

Tablå 5 Organisation av skolpsykologisk och skolkurativ verksamhet

•

Författningar och andra bestämmelser som reglerer verksamheten

I

F

1 Förslag

Y

Yttrande

O j I

| Annan handläggning än direkt beslut 1

SOU 1973:48

Direkt styrande/påverkan

--»-

Indirekt styrande/påverkan

samhet i grundskolan att gälla intill utgången av juni 1973. Dessutom gäller skolöverstyrelsens föreskrifter om tystnadsplikt för skolkuratorer och skolpsykologer (SÖ 22.5. 1967). De nya läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan förutsätter också liksom de äldre läroplanerna (Lgr 62 och 1965 års läroplaner för gymnasiet och fackskolan) att båda skolformerna har tillgång till psykologer och kuratorer. Sålunda finns i de allmänna anvisningarna i läroplanerna särskilda avsnitt om den skolpsykologiska och om den skolkurativa verksamheten, vari anvisningar ges om skolpsykologens och skolkuratorns uppgifter (tablå 5). Det är sålunda helt överlåtet till kommunerna att besluta om hur den skolpsykologiska och skolkurativa verksamheten skall organiseras. Tjänster för denna slags personal ingår inte heller bland de tjänster, som är statsbidragsgrundande. Några statliga bestämmelser eller anvisningar om behörighetskrav eller befordringsgrunder finns ej heller. 3.3 Analys av den nuvarande ansvarsfördelningen Som framgått av beskrivningen under 3.2.1 regleras den yttre och inre organisationen i grundskolan av direkt bindande föreskrifter i skollag, skolstadga och läroplan. De organisatoriska beslut som statliga myndigheter har att fatta är dels av långsiktig natur, t ex beslut om elevområden och skolenheter, dels av mer kortsiktig art, t ex beslut om klassantal och klasstyper för visst läsår. Vissa beslut av organisatorisk natur, som skolstyrelsen har att fatta, kan länsskolnämnden indirekt påverka genom möjligheten att vägra statsbidrag för de lärarlönekostnader som skolstyrelsens beslut innebär. I den grafiska framställningen (tablå 1) anges hur länsskolnämndens beslut om klassantal och klasstyper, gruppindelning och samundervisning på högstadiet, direkt och/ eller indirekt styr kommunens organisationsbeslut för grundskolan. Drift bidragssystemet, som gör de statliga driftutgifterna för 38

skolväsendet direkt beroende av kostnaderna för de skolledar- och lärartjänster som erfordras för den beslutade organisationen, är indirekt en styrande faktor. Omfattningen och innehållet i utbildningen i grundskolan regleras således i skollag, skolstadga och läroplan med tillhörande tillämpningsföreskrifter. Därtill styr statsbidragsbestämmelserna och löneavtalen indirekt organisation av en kommuns grundskola. Beträffande undervisningens innehåll har framgått, att den lokala skolledningen, ämneskonferenser och enskilda lärare har frihet att arbeta efter metodisk övertygelse, om fastställda mål, huvudmoment och riktlinjer följs. Anvisningar och kommentarer i läroplaner och supplement är inte bindande. Således kan den närmare planeringen av undervisningen i ett ämne ge frihet till lokila variationer. Efter ämneskonferensernas firslag skall skolstyrelsen besluta om läromedel och undervisningsmaterial. Genom statens läroboksnämnd, som granskar och godkänner läroböcker, begränsas dock friheten /id val av läromedel. Skolstyrelsen är bunden ~ill de godkända läroböckerna. Den statliga styrningen av grundskokns organisation är genomförd nästan till 100%. Utöver vad som regleras av statliga organ :ar de kommunala initiativen begränsas till vissa pedagogiska och skolsociala åtgärder samt i utformningen av skollokaler och skolgårdar. Regelsystemet för gymnasieskolan (tablå 2) är i princip det samma som för grundskolan. Uppdelningen av beslutsfunktionerna mellan statliga och kommunala organ cch mellan olika statliga myndigheter skiljer sig visserligen i vissa avseenden från vad som gäller för grundskolan. Effekten är deck densamma; staten kan i detalj styra cen lokala organisationen. Organisationsbeslulen påverkar likaså de statliga utgifterna :or skolledare, biträdande skolledare och lärare. I ett avseende är dock den kommunila huvudmannens ansvar gentemot staten större än vad som gäller för grundskolan. E>et ökade ansvaret ligger i att man överlåtit åt huvudmannen att svara för att rätt driftbidrag erhålles. Någon prövning av bidragits SOU 1973 48

storlek görs ju normalt inte av statlig myndighet. Det nuvarande regelsystemet för den kommunala vuxenutbildningen (tablå 3) avviker på ett markant sätt från de tidigare beskrivna systemen. Mål och innehåll för undervisningen anges liksom i nämnda skolformer i för huvudmannen bindande föreskrifter utfärdade av Kungl Maj:t och skolöverstyrelsen (vuxenutbildningskungörelsen och läroplanerna). Föreskrifter ges också om undervisningens organisation i form av timplaner med tillhörande bestämmelser om elevernas fördelning på grupper etc. Så långt är den statliga styrningen utformad på samma sätt som för t ex gymnasieskolan. De organisatoriska besluten är däremot så gott som helt överlåtna på huvudmannen. Inte heller förutsätts någon annan statlig kontroll av att huvudmännen i organisationsarbetet följer föreskrifterna i kungörelsen eller läroplanerna än den som ligger i skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas allmänna inspektions- och tillsynsverksamhet. Statligt driftbidrag utgår utan särskild prövning för de lärartjänster som den av kommunen beslutade organisationen kräver. Systemet kan förenklat beskrivas så, att kommunen har att själv tolka och tillämpa de statliga föreskrifterna och fastställa sin organisation av vuxenundervisningen, medan staten står för huvuddelen av kostnaderna. För skolhälsovården (tablå 4) gäller ytterligare ett annat styrningssystem. Att skolläkare och skolsköterska skall finnas har föreskrivits av staten, som också utfärdar bestämmelser som reglerar denna personals arbetsuppgifter. Skolhälsovårdens organisation är däremot en rent kommunal angelägenhet. De organisatoriska beslut huvudmannen fattar har inga konsekvenser för de statliga utgifterna. De skolpsykologiska och skolkurativa funktionerna (tablå 5) är exempel på områden där den statliga styrningen är mycket lös och huvudmännen följaktligen har mycket stor frihet att organisera och leda verksamheten. Skolans uppgift att hjälpa och stimulera varje elev att på bästa sätt ta till vara och SOU 1973:48

utveckla sina inneboende förutsättningar både som enskild individ och som medborgare i ett demokratiskt samhälle (Lgr 69 s 12, Lgy 70 s 11) ställer krav på tillgång till elevvårdande expertis. Läroplanerna ger anvisningar om hur elevvården bör bedrivas och förutsätter därvid att skolan disponerar psykolog och kurator. Att bedöma behovet och den lämpligaste organisationen, är däremot helt överlåtet på huvudmännen. Till skillnad mot vad som gäller beträffande skolläkare och skolsköterska finns ingen skyldighet föreskriven för kommun att anställa skolpsykolog och skolkurator. Slutligen bör en analys över den statliga styrningen inom skolväsendet kompletteras med ett påpekande om att det beträffande vissa andra nödvändiga stödfunktioner i skolan, exempelvis vaktmästarorganisationen och kansli, helt saknas statliga bestämmelser eller anvisningar om hur funktionerna skall eller bör organiseras. Man bör dock observera att de statliga myndigheterna har möjlighet att ingripa med sanktioner om kommun eller landsting åsidosätter gällande bestämmelser eller försummar sina uppgifter på skolans område. Om länsskolnämnden i sin egenskap av tillsynsmyndighet skulle finna att så skett, kan den anmäla detta för länsstyrelsen. Denna kan besluta att högst 10 procent av det statliga driftbidraget skall innehållas till rättelse skett. Om rättelse ej sker skall det innehållna beloppet avdragas från statsbidraget. I detta kapitel har endast en del av styrningssystemet i funktion beskrivits. Regleringen av skolbyggnadsverksamheten skildras i kapitel 7 och regleringen på personalsidan i kapitlen 8—11.

4 Länsskolnämndernas organisation, uppgifter och arbetsformer

4.1 Gällande bestämmelser I skollagens inledande bestämmelser stadgas att det skall finnas en länsskolnämnd som statsmyndighet i varje län. Länsskolnämndens sammansättning och dess åligganden är också fastställt i lagform. Lagtextens korta bestämmelser om nämndens åligganden är uppdelad i två stycken. För det första skall länsskolnämnd ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet och för det andra skall den öva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Skollagen innehåller vidare bestämmelser om länsskolnämnds sammansättning. Efter de ändringar i nämndens sammansättning som genomfördes på 1960-talet och som utredningen kortfattat beskrivit i kap 2, skall länsskolnämnd enligt bestämmelserna i skollagens 22 § ha följande sammansättning: Länsskolnämnd utgörs av nio ledamöter, som är bosatta inom länet och som utses för tre år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige ägt rum. Majoriteten, dvs fem ledamöter, skall vara landstingsvalda. Av de övriga utses två av Kungl Maj:t, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen och en av länsstyrelsen. I Gotlands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, som icke tillhör landstingskom40

mun, utses tre ledamöter av landstinget och två av kommunfullmäktige i denna kommun. För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning som ledamoten. I övrigt sägs att ledamot som icke utses av Kungl Maj:t skall fylla av Kungl Maj :t angivna villkor. För länsskolnämnden gäller vidare bestämmelser i allmänna verksstadgan den 3 december 1965 (nr 600) med undantag av 2 §, 3 § 2, 9 och 18 §§. Vid tillämpningen av verksstadgan förstås med chefen länsskolinspektören. I övrigt regleras länsskolnämndernas verksamhet genom bestämmelserna i Kungl Maj:ts instruktion (1965:741, ändrad senast 1973:358) för länsskolnämnderna. Instruktionen innehåller bestämmelser om nämndernas uppgifter och åligganden, om ledamöter och suppleanter, om tekniskt råd, om kansli m m, om ärendenas handläggning, om tjänstetillsättning, om besvär samt övriga bestämmelser. Vissa av bestämmelserna i instruktionen har av Kungl Maj:t kompletterats eller utvidgats genom särskilda föreskrifter i Kungl brev, regleringsbrev och ämbetsskrivelser. I instruktionen anges att skolöverstyrelsen utövar den befogenhet som enligt 10 § verksstadgan tillkommer myndighet. Det innebär att skolöverstyrelsen skall fastställa arbetsordning och de allmänna bestämmelser i övrigt som fordras för arbetet inom länsskolnämnderna. Skolöverstyrelsen har så sent som 4 juni 1973 fastställt en ny arbetsordSOU 1973:48

ning för länsskolnämnderna, vilken ersätter den tidigare gällande, daterad 1965-06-08. För LPH-föreståndare, fortbildningskonsulenter och konsulenter för rörelsehindrade elever gäller särskilda föreskrifter som överstyrelsen utfärdat med stöd av Kungl Maj:ts uppdrag. Utöver bestämmelserna i ovan anförda författningar och instruktion gäller generellt vissa bestämmelser i förvaltningslagen, statstjänstemannalagen och stadstjänstemannastadgan, allmänna arkivstadgan samt anvisningar och föreskrifter i Kungl brev och Kungl Maj:ts cirkulär.

4.2 Arbetsområde och organisation 4.2.1 Arbetsområde Länsskolnämnd har enligt 21 § skollagen inseende över grundskolor, skolenhet av specialskolan och gymnasieskolan med därtill hörande verksamhet samt över annan undervisning som avses i nämnda lagrum. I Kungl Maj :ts instruktion för länsskolnämnderna har lagtexten kompletterats med en uppräkning av de övriga skolor med därtill hörande verksamhet som länsskolnämnderna har inseende över, nämligen statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, nomadskolor, statsunderstödda privatskolor, sjöbefälsskolor, sådana av enskilda med statsbidrag anordnade yrkesskolor som stå under inseende av överstyrelsen såsom central förvaltningsmyndighet samt andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det. I kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning ingår bestämmelse om att skolöverstyrelsen och länsskolnämnd har inseende över utbildningen. Enligt bestämmelserna i omsorgslagen och omsorgsstadgan kan skolöverstyrelsen som huvudtillsynsmyndighet helt eller delvis överlåta sin befogenhet till länsskolnämnden beträffande ändring av fastställd plan över undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda och därmed sammanhängande omsorger om dem. Länsskolnämnden skall dessutom yttra sig över förslag till särskolechef och fastställa SOU 1973:48

instruktion för tjänsten. I övrigt skall länsskolnämnden ha inseende över den verksamhet som skolöverstyrelsen har högsta tillsyn över vad gäller undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda. Med stöd av bestämmelserna i stadgan har skolöverstyrelsen i samråd med socialstyrelsen utfärdat anvisningar för länsskolnämndernas handläggning m m av ärenden om godkännande av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda (SÖ:s cirkulär 1973-02-16). 4.2.2 Organisation Länsskolnämnden har nio ledamöter. Kungl Maj:t förordnar en av ledamöterna att vara ordförande. Nämnden själv utser vice ordförande. Den ledamot och dennes suppleant som utses av skolöverstyrelsen skall äga pedagogisk sakkunskap och erfarenhet. De som utses av länsstyrelsen skall vara i allmän tjänst anställda förvaltningsjurister eller domare. De fem ledamöter och deras suppleanter som utses av landsting eller kommunfullmäktige skall ha visat intresse för utbildningsfrågor. Vidare skall en av de ledamöter och dennes suppleant som utses av landsting eller av kommunfullmäktige i Gotlands kommun äga särskild kännedom om landsbygdens skolväsen. Lärare eller skolledare vid skola under nämndens inseende får icke av landsting eller kommunfullmäktige utses till ledamot eller suppleant. Hos länsskolnämnderna utom hos nämnden i Gotlands län finns ett tekniskt råd som består av ordförande och minst två andra ledamöter som utses av skolöverstyrelsen bland personer, vilka visat intresse för utbildningsfrågor på det tekniska området samt äger god industriell erfarenhet i ledande befattning eller god kännedom om teknisk utbildning och forskning. I tekniskt råd hos länsskolnämnd som har inseende över sjöbefälsskola skall utöver angivna minsta antal ledamöter finnas en ledamot som utses av skolöverstyrelsen bland personer, vilka visat intresse för utbildningsfrågor på sjöfartsområdet och äger praktisk erfarenhet av verksamheten inom detta område. De tekniska 41

råden har till uppgift att följa ingenjörsutbildningen och den tekniska utbildningen i övrigt samt att till nämnden avge de förslag vartill rådet finner anledning. Vid länsskolnämnd finns en eller flera skolinspektörer. En av inspektörerna är länsskolinspektör och som sådan chef för nämndens kansli. Vid länsskolnämnden i Norrbottens län skall en av skolinspektörerna jämte andra uppgifter såsom nomadskolinspektör ha särskilt ansvar för nomadskolväsendet och för annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna. Vid länsskolnämndernas kanslier finns en byrådirektör (i Stockholms län två). Enligt ämbetsskrivelse den 30 juni 1971 skall byrådirektören vid länsskolnämnden i Gotlands län tills vidare fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet vid länsskolnämnden och länsstyrelsen i Gotlands län med den fördelning av tjänstgöringen som överenskommes mellan nämnden och länsstyrelsen. I personalförteckningen finns dessutom ett antal tjänster som kanslister, kontorsskrivare, kansliskrivare, kontorister och kontorsbiträden. Förteckningen upptar också en tjänst som länsskolpsykolog vid varje nämnd. Den kommunala skolpsykologen på Gotland fullgör hälften av tjänstgöringsskyldigheten som länsskolpsykolog vid länsskolnämnden. Medel motsvarande kostnader för halv lön och hälften av övriga avlöningsförmåner utgår av statskassan. Under anslagsposten för lönekostnader vid nämnderna har medel beräknats för arvoden och ersättningar till föreståndarna för länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel, till tre konsulenter för rörelsehindrade elever samt till arvoden till ledamöterna i de tekniska råden. Skolöverstyrelsen bestämmer var konsulent för rörelsehindrade elever skall vara placerad och omfattningen av den region som varje konsulent skall vara verksam. Konsulenterna för rörelsehindrade elever är placerade vid nämnderna i Göteborgs och Bohus län, Örebro län och Västerbottens län. Vid varje länsskolnämnd utom i Gotlands län finns en arvodestjänst på heltid som fortbildningsledare. Vid länsskolnämnden i 42

Gotlands län har innehavaren tjänstledighet från sin lärartjänst så att kvarstående tjänstgöring omfattar 50 procent av full tjänstgöring på lärartjänsten. Vid varje länsskolnämnd finns dessutom ett antal arvodestjänster som fortbildningskonsulenter. Innehavare av sådan tjänst bereds tjänstledighet i sådan utsträckning att kvarstående tjänstgöring omfattar 50 procent av full tjänstgöring på lärartjänsten. Skolöverstyrelsen har av Kungl Maj:t bemyndigats att fastställa antalet fortbildningskonsulenter vid varje länsskolnämnd. 4.3 Verksamhet och arbetsformer I Kungl Maj:ts instruktion för länsskolnämnderna åläggs nämnd att främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet vid skolorna, efter samråd med andra samhällsplanerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsendet samt planlägga skolornas verksamhet i händelse av krig eller krigsfara, verka för att arbetet vid skolorna bedrives ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel och bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet, främja lärarnas fortbildning och i mån av tillgång på medel anordna kurser för dem samt svara för den omedelbara inspektionen av skolorna under nämndens inseende. Dessutom handhar länsskolnämnden enligt andra bestämmelser tillsättning av flertalet lärartjänster, disciplinärenden rörande lärare och skolledare, granskning av vissa statsbidrag och är besvärsinstans i vissa frågor. En sammanställning över de uppgifter som länsskolnämnderna har enligt skollag, stadgor och vissa andra föreskrifter finns i bilaga 1, vari också av länsskolnämndsutredningen föreslagna förändringar redovisas. 4.3.1 Pleniärenden - handläggning och beslutsformer Ovan nämnda uppgifter handlägges dels som pleniärenden och dels som tjänsteärenden SOU 1973:48

enligt bestämmelser i instruktionen och ar- handlägges bör om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. betsordningen. Ordföranden i länsskolnämnd intar en I plenum skall bl a avgöras viktigare frågor särställning. För det första kan han besluta om planering av skolväsendet, frågor om elevområden, frågor om samverkan mellan ensam i vissa situationer, varvid beslutet skall kommunerna, pedagogiska frågor av allmän anmälas vid nästa plenum. För det andra kan eller principiell natur, frågor om yttrande nämnden i hans frånvaro inte fatta beslut i över ansökan till skolledartjänst eller om pleniärende av större vikt eller ändra av tillsättning av studierektor i grundskolan, nämnden meddelade föreskrifter eller tillämfrågor om tillkallande av expert samt frågor pade grunder. Dessutom kan ordföranden om yttrande över betänkanden. I regel är ensam besluta i närvaro av föredraganden, länsskolinspektör eller skolinspektör föredra- om ett pleniärende är så brådskande att gande i dessa ärenden. nämnden inte hinner sammanträda för beÖvriga pleniärenden föredras som regel av handling av ärendet. Instruktionen talar ockbryådirektören, exempelvis frågor om fördel- så om en mellanform mellan plenum och ning av kostnader mellan kommuner och ordförandebeslut, en form som innebär att landstingskommuner enligt skollagen, frågor ett brådskande ärende kan avgöras genom om instruktion för skolledare, frågor om meddelande mellan ordföranden eller vice anslag till nämndens verksamhet, frågor om ordföranden och fyra andra ledamöter. disciplinstraff, åtalsanmälan, flyttnings skyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning, besvärsmål samt frågor om 4.3.2 Kansliärenden — handläggning och tillsättning av lärartjänst. Vissa variationer beslutsordning nämnderna emellan kan förekomma beträf- I instruktionen sägs att ärende som inte fande fördelningen av ärenden vid föredrag- avgörs i plenum skall avgöras av tjänsteman ning för beslut i plenum. hos nämnden enligt bestämmelser i arbetsI plenum avgörs också de andra ärenden ordningen. Kanslibesluten i länsskolnämnden som länsskolinspektör, skolinspektör eller fattas inte på grundval av delegation från byrådirektör hänskjuter dit. Fortbildnings- nämnden i plenum utan på grund av direkta ledaren och länsskolpsykologen äger också bestämmelser därom i instruktion och förrätt att hänskjuta ärenden till plenum för fattningar. Tjänsteman kan dock som ovan avgörande. Länsskolnämnden sammanträder anförts hänskjuta frågor till avgörande i på kallelse av ordföranden. Enligt arbetsord- nämnden. ningen skall nämnden sammanträda minst en Länsskolinspektören leder och fördelar gång i månaden utom i juli. Vid samman- arbetet i överensstämmelse med bestämmelträde äger skolinspektör, byrådirektör, fort- serna i verksstadgan och arbetsordningen. På bildningsledare och länsskolpsykolog rätt att länsskolinspektören åvilar t ex att besluta delta i nämndens överläggningar. om arbetstider och allmänna föreskrifter Annan länsmyndighet skall beredas till- inom kansliet, om tillsättning av viss persofälle att delta i nämndens överläggningar vid nal hos nämnden om semester för skolinhandläggning av fråga av större vikt som spektörer, byrådirektör, länsskolpsykolog berör denna myndighets arbetsområde. Läns- och fortbildningsledare, om tjänstgöringsbestyrelsen skall underrättas om nämndens tyg, om anordnande av konferenser, om sammanträde och om de ärenden som skall planering av verksamheten vid LPH, om samordning av lästider och lovdagar inom förekomma vid sammanträdet. länet. Dessutom har länsskolinspektör att I instruktionen fastställes också att nämnd fullgöra uppgifter som skolinspektör. är beslutsför när ordföranden eller vice Skolinspektör skall inom sitt arbetsomordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärende av större vikt råde handlägga frågor av väsentligen pedagoSOU 1973:48

gisk och skolorganisatorisk natur. Dessutom åligger det inspektören att inspektera verksamheten i skolorna. Inspektionen skall ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolväsendet i dess huvuddrag samt lämna lokala organ och skolans personal råd och upplysningar som fordras för att stödja och främja en fortskridande utveckling och planering av utbildningsverksamheten. Skolinspektörerna skall vid sina besök i skolorna åhöra undervisningen, skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt besiktiga skollokaler, skolhem och undervisningsmateriel. Inspektionsverksamheten skall bl a ge inspektörerna kännedom om lokala förhållanden. Skolinspektörerna har nämligen att besluta om skolornas årliga organisation och om pedagogisk verksamhet av annat slag. Skolinspektör beslutar också i ärenden om lokalbehovsprövning. Byrådirektören handlägger ärenden av väsentligen rättslig, administrativ eller kameral natur. Byrådirektören skall vidare närmast under länsskolinspektören svara för ledningen av och tillsynen över arbetet inom kansliet, handleda nyanställd personal, granska kommissionärens räkenskaper, inventera statlig, lös egendom och granska tjänstematrikel för nämndens personal. Byrådirektören beslutar ensam i frågor rörande handlingars offentlighet, pensionsärenden m m. Dessutom beslutar han i frågor om tillämpning av arbetsgivarventilerna i avtalen, frågor om anställningstryggheten för icke-ordinarie lärare, förening av tjänster, sjukpension och förtidspension m m. På föredragning av kanslisten beslutar byrådirektören i frågor rörande arkivering, löneförmåner och arvoden, B-avdrag vid tjänstledighet för studier, rekvisition av statsbidrag till grundskolans drift och utbetalningsbesked av andra slag, t ex besked om byggnadsbidrag. 4.3.3 Övrig verksamhet och arbetsform Varje länsskolnämnd har som tidigare nämnts en på heltid arvodesanställd fortbildningsledare (undantag Gotlands län) och ett varierande antal halvtidstjänstgörande fort44

bildningskonsulenter. Kungl Maj.t fastställer i regleringsbrev allmänna bestämmelser om fortbildningsledarnas och fortbildningskonsulenternas verksamhet. Erforderliga närmare föreskrifter meddelas av skolöverstyrelsen. Länsskolnämndernas fortbildningsinsatser är i första hand inriktade på följande uppgifter: a) pedagogisk rådgivning åt lokala skolmyndigheter, skolledare och lärare b) anordnande av fortbildning i form av studiedagar och kurser c) anordnande av utbildning och fortbildning av huvudlärare d) utbildning av studiedagsledare för kommunalt anordnade studiedagar e) medverkan till samordning av den kommunalt anordnade fortbildningen f) medverkan i skolöverstyrelsens planering av fortbildningsverksamheten g) medverkan i lärarhögskolornas produktion av fortbildningsmaterial Länsskolnämnderna åligger att främja skolpsykologisk verksamhet vid skolorna. Utöver detta åliggande finns i instruktionen inga föreskrifter för den skolpsykologiska verksamheten. I avsnittet om inspektionsförrättares befogenheter sägs att jämte skolinspektör och byrådirektör har länsskolpsykolog tillträde till samtliga för verksamheten använda lokaler och andra utrymmen samt tillgång till alla handlingar. Han äger också få alla upplysningar som främjar syftet med inspektionen eller besöket. I instruktionen har däremot införts behörighetsföreskrifter för länsskolpsykolog. Behörig är den som dels avlagt psykologexamen eller filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik, dels fullgjort väl vitsordad tjänstgöring antingen under minst tre år som skolpsykolog eller under minst två år som skolpsykolog jämte minst ett år som psykolog inom den psykiska barna- och ungdomsvården eller annat område av betydelse för tjänstens utövande, dels har erfarenhet av frågor som rör undervisningen främst inom det obligatoriska skolväsendet eller gymnaSOU 1973:48

sieskolan eller motsvarande äldre skolformer. Enligt arbetsordningen för länsskolnämnderna skall länsskolpsykologen handlägga ärenden av skolpsykologisk art, verka för en god elevvård i länet och medverka i handläggningen av ärenden rörande specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning samt frågor rörande specialskolan och särskolan, likaså i fortbildnings- och informationsarbete samt följa pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Den konkreta utformningen av länsskolpsykologens arbete har varierat från nämnd till nämnd. Samtliga länsskolpsykologer har dock som sin viktigaste uppgift haft att verka för en utbyggnad av den kommunala skolpsykologorganisationen och verka för en god elevvård. I detta syfte har de ofta tagit initiativ till såväl regionala som lokala konferenser med de personalkategorier som medverkar i skolans elevvårdande verksamhet. Utredningen har i kap 2 helt kort beskrivit tillkomsten av länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (LPH). I instruktionen för länsskolnämnderna åläggs nämnd att vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel. Utöver detta åliggande finns inga föreskrifter om organisation och verksamhet i instruktionen. Bestämmelserna har i stället meddelats i särskilda ämbetsskrivelser, den senaste och nu gällande daterad 24.4.1970. Enligt dessa skall det vid varje nämnd finnas en länscentral för pedagogiska hjälpmedel. Länscentralerna leds av en deltidsanställd föreståndare. Lärare, som är LPHföreståndare, skall beredas tjänstledighet från halva sin lärartjänst. Föreståndaren åtnjuter ferier men är skyldig att under ferierna fullgöra sådana arbetsuppgifter, som hör till föreståndartjänsten men inte lämpligen kan fullgöras under läsåret. Skolöverstyrelsen har att utfärda närmare föreskrifter rörande verksamheten vid länscentralerna. Skolöverstyrelsens föreskrifter för verksamheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel återfinns i skolöverstyrelsens tidigare arbetsordning för länsskolnämnderna, daterad den 8.6.1965. Enligt dessa föreskrifter skulle LPH-föreSOU 1973:48

ståndaren "planera och leda verksamheten vid länscentralerna, främja utvecklingen av undervisningshjälpmedel och deras metodiska användning samt handlägga övriga hjälpmedelsfrågor". Till arbetsordningen hade fogats särskilda arbetsanvisningar, enligt vilka LPH-föreståndaren hade att a) i nära samarbete med vederbörande fortbildningsinstitut och lärarutbildningsanstalter inom nämndens område verka för samordning av hjälpmedelsfrågorna, uppmärksamma behov och brister samt tillvarata, utveckla och vidarebefordra sådana pedagogiska erfarenheter inom hjälpmedelsområdet, som kan ha allmänt intresse, b) i samband med utbildning och fortbildning av lärare, såväl vid studiedagar och kurser som vid besök i klasser, informera om hjälpmedel och deras metodiska användning, c) bistå med rådgivning m m beträffande utrustning med och organisation av hjälpmedel i undervisningslokaler, d) tillhandahålla materielförteckningar och annat informationsmaterial om pedagogiska hjälpmedel samt föra regionalt kontaktregister, e) lokalt eller regionalt anordna dels tillfälliga utställningar, såsom utställningar kring ett tema eller i anslutning till aktuell information, dels utställningar av mer permanent karaktär. Utredningen har i promemoria 197301-10 föreslagit att länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel avvecklas i anslutning till genomförande av sådana åtgärder för förbättrad läromedelsinformation som förutsattes bli resultat av behandlingen av läromedelsutredningens förslag. Riksdagen har beslutat att länscentralerna skall avvecklas from 1 juli 1974. 4.4 Undersökningar om länsskolnämndernas verksamhet och arbetsformer I det föregående av detta kapitel har länsskolnämndernas organisation, uppgifter och arbetsform beskrivits med utgångspunkt från de bestämmelser som reglerar verksamheten. 45

I det följande skall utredningen sammanfattningsvis presentera två undersökningar som utförts under de senaste åren. Den ena av dessa är en arbetstidsundersökning som experten Friskopp utförde på skolöverstyrelsens uppdrag, den andra är en del av en intervjuundersökning som inom ramen för ett större kommunalforskningsprojekt genomförts vid Göteborgs universitet under 1970. Länsskolnämndsutredningen har därutöver gjort egna undersökningar inom vissa av länsskolnämndernas verksamheter. Dessa undersökningar redovisas längre fram i anslutning till att utredningen närmare granskar respektive arbetsuppgifter. 4.4.1 Skolöverstyrelsens arbetstidsundersökning Skolöverstyrelsen startade 1966 en allmän organisationsundersökning rörande länsskolnämndernas uppgifter och organisation. Undersökningen som påbörjades under hösten 1966 ledde till att vissa arbetsrutiner kartlades, varvid en grov bild av arbetsfördelningen på olika ärendetyper och handläggningen av dessa kom fram. Bilden visade på stora variationer nämnderna emellan i handläggningen varför skolöverstyrelsen beslöt att göra en arbetsmängdsundersökning omfattande all personal vid nämnderna. Länsskolinspektör Friskopp anförtroddes uppdraget att i samråd med utredningssektionen (Us) inom skolöverstyrelsen utföra undersökningen. I och med att länsskolnämndsutredningen tillsattes avbröts skolöverstyrelsens egen utredning om länsskolnämndsorganisationen. De under utredningens gäng väckta tankarna och propåerna sammanställdes tillsammans med vissa insamlade data av utredningsmannen till en slutdokumentation,1 vilken skolöverstyrelsen överlämnade till länsskolnämndsutredningen utan att själv ta ställning därtill. För arbetstidsundersökningen utvaldes sju länsskolnämnder, nämligen de i Östergötlands län, Kronobergs län, Malmöhus län, Hallands län, Skaraborgs län, Örebro län och Västerbottens län. Arbetsmängdsundersök46

ningen skulle omfatta kalenderåret 1969. Under en tvåveckorsperiod ålades all personal inklusive experter och biträdespersonal att upprätta en arbetsredogörelse på särskilda blanketter. För var och en av de arbetsuppgifterna som fanns upptagna på blanketten skulle anges det antal timmar som befattningshavaren bedömt sig ha använt för uppgiften under år 1969. Med stöd av dagboksanteckningar, diarier, reseräkningar, protokoll, minnesanteckningar o d uppskattades således arbetsmängd och tidsåtgång för samtliga arbetsuppgifter. Fortbildningskonsulenterna omfattades inte av kartläggningen. Efter en första bearbetning av materialet besökte undersökningsledaren samtliga medverkande nämnder för diskussion av innehållet i och tolkningen av enkätsvaren. I samråd med uppgiftslämnama gjordes då vissa justeringar. Eftersom vissa delar av länsskolnämndernas arbete är volymmässigt beroende på hur skolväsendet inom länet är uppbyggt, utarbetades en särskild statistikblankett där samtliga nämnder skulle ange uppgifter om viss verksamhet vid nämnderna under året 1969. Dessutom gjordes kompletterande undersökningar över skolväsendets organisation inom länen för att bättre kunna volymmässigt bedöma variationerna mellan nämnderna. Av undersökningens resultat i dess helhet, som finns redovisat i ett flertal bilagor med kommentarer, skall länsskolnämndsutredningen endast presentera ett par sammanställningar över vissa delfunktioner. Den första gäller nämndens sammanträden samt egen administration och utbildning, den andra avser inspektörernas uppgifter med inspektion och tillsyn. Efter medeltalsberäkning av uppgifterna om sammanträden med nämnden och nämndens egen administration och utbildning kan man konstatera att såväl tiden för sammanträden som antalet sammanträden varierade högst väsentligt mellan de i undersökningen 1 SÖ 22.12.1970. "Utredning om länsskolnämndernas uppgifter och organisation" (stencilerad)

SOL! 1973:48

deltagande nämnderna. Variationerna i tid var 560-930 timmar och i antal sammanträden 10-18 med hela nämnden, 0-21 med enbart ordförande och föredragande samt 0-2 med tekniska rådet. Variationerna i tidsåtgång för uppgifter inom nämndernas administration och utbildning var också stora. Variationsbredden var 6170—11680 timmar med ett medeltal av c 9000 timmar. Under rubriken administration och utbildning fördes dels arbetsledning inom kansliet, sammanträden och information på kansliplanet, dels yttranden över utredningar, dels frågor om länsskolnämndens ekonomi, personal, lokaler, material och skötsel av telefonväxel, post och budskickning m m och dels egen intern utbildning samt inläsning av författningar och

läroplaner. Av den totala arbetstidsmängden, 27518 timmar i medeltal, tog uppgifterna inom administration och utbildning c en tredjedel (9000 timmar i medeltal). Sammanställning av de moment som ingår i länsskolnämndernas uppgifter under rubriken "inspektion och tillsyn", dvs den verksamhet som syftar till "att ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolväsendet i dess huvuddrag" och till att "lämna lokala organ och tjänstemän de råd och upplysningar som -fordras för att stödja och främja en fortlöpande utveckling och planering av utbildningsverksamheten", finns i tabell nedan. Länsskolinspektör betecknas med Li och skolinspektör med Si.

Moment i arbetstidsundersökningen

Tidsåtgång Relät [yX

Absolut :i tim

Inspektion på förekommen anledning Tillsyn av skolsituationen genom besök Betyg, standardprov, centralprov Samverkan med gymnasieinspektionen Fortbildning, information Läroplaner (tolkning, rådgivning) Information om utbildningsvägar Avsyning av skolbyggen S:a x

Li

Si

Li+Si

Li

Si

Li+Si

79 608 20 59 2 324 195 30 266

265 2519 109 105 3 616 1 185 390 216

344 3 127 129 164 5 940 1 380 420 482

1 4 0 0 16 1 0 2

1 10 0 0 14 5 2 1

1 8 0 0 15 3 1 1

3 581

8 405

i% av den redovisade totala arbetstiden

Siffrorna ovan måste behandlas med varsamhet. De redovisar inte all den verksamhet som ryms inom instruktionens definition av "inspektion". Granskningen av de uppgifter från kommunerna som utgör underlag för nämndemas beslut om den lokala organisationen (klassanordningar, höst- och vårrapporter, lokalbehovsprövningar etc) bidrar givetvis också i hög grad till att ge inspektörerna kännedom om de lokala förhållanden, liksom de många och ofta informella kontakterna med skolchefer och skolledare i dylika ärenden kan sägas vara ett led i givandet av råd och upplysningar. SOU 1973:48

Av sammanställningen kan dock utläsas att — inspektörskåren ägnar mellan en fjärdedel och en tredjedel av sin tid åt fältkontakten med huvudsyfte att ge och få information av verksamheten i skolor — inspektion och tillsyn i en äldre och trängre mening (i syfte att ge inspektören en uppfattning om verksamheten på fältet) upptar knappt en tiondel av inspektörernas tid — denna typ av inspektion och tillsyn i mindre grad utövas av länsskolinspektörer47

na än av övriga inspektörer inspektion "på förekommen anledning" tar mycket liten del av tiden i anspråk medverkan i fortbildning och information är den vanligaste fältkontakten (ca 15 % av den sammanlagda arbetstiden) länsskolinspektörer och övriga skolinspektörer deltar i fortbildnings- och informationsverksamheten i ungefär samma utsträckning.

Arbetsuppgift

Sammanträden med nämnden Ordförandebeslut enl instr 12 § Sammanträden med tekn rådet Inspekt pä förekommen anledning Tillsyn av skolsituationen Besvär o yttr över besvär vid tjänstetills Besvär över skolst förord vid tjänstetills Ansökn om tjänstled för studier m B-avdrag Lokalbehovsprövning grundskolan Lokalbehovsprövning gy mnasieskolan Avsyn för utbetaln av statsbidrag Statsbidrag till skolbyggnation

Variationerna nämnderna emellan är som synes mycket stor. Antalet sammanträden varierar mellan 6 och 18. Elva länsskolnämnder redovisade inga sammanträden med de tekniska råden. Antalet inspektioner på förekommen anledning varierar mellan 0 och 21 med ett genomsnitt av 6 per län och år. I undersökningen definierades "inspektion på förekommen anledning" som inspektioner som föranletts av att lärare sökt skolledartjänst eller av anmälan mot enskild lärare, skolledare eller annan. Hur besöken fördelade sig mellan dessa olika orsaker redovisades ej. Antalet besök för tillsyn av skolsituationen varierade också kraftigt, från 3 till 331 med 99 som genomsnittligt antal. Den stora variationen kan kanske delvis förklaras av svårigheten att avgränsa vilka typer av besök som avsägs med frågan. Antalet besvärsärenden och yttrande över besvär vid tjänstetillsättning var jämförelsevis få i förhållande till antalet sökande till 48

I syfte att kartlägga ärendetyper m m vid samtliga länsskolnämnder utsände skolöverstyrelsen särskilda statistikblanketter, där nämnderna skulle ange antal sammanträden, inspektioner, besvärsärenden osv under kalenderåret 1969. Statistikmaterialet har bearbetats. Ett utdrag av denna sammanställning av uppgifter från samtliga 24 länsskolnämnder om viss verksamhet under 1969 följer här nedan.

Samtliga nämnder Antal 1969

314 172 18 143 2 379

219 77 4 783

362 41 294 518

Variationer nämnderna emellan

Medeltal

6-18 0-21

13 7 <1 6 99 9 3 200 15 <2 12 22

0-3 0-21 3-331 1-30 0-14 28-1 158 2-62

0-5 2-41 1-94

tjänster under året. Variationerna mellan länen ligger mellan 1 till 30. Antalet ledigkungjorda tjänster och besvär över tillsättningsbeslut var störst i Stockholms län och minst på Gotland. Även för de övriga funktionerna i tabellen kan variationsbredden förklaras med hänvisning till skolväsendets omfattning i resp län. Vissa skillnader kan också förklaras bero på stora variationer i handläggningen av ärenden. 4.4.2 Kommunalforskningsgruppens undersökning Inom ramen för det arbete som bedrivs av kommunal forskningsgruppen vid de statsvetenskapliga institutionerna hade man vid Göteborgs universitet före länsskolnämndsutredningens tillsättande planerat en undersökning om länsskolnämndernas roll. Undersökningen hade planerats som en intervjuundersökning och skulle koncentreras till SOU 1973:48

länsskolnämndernas roll när det gäller grund- som tar den längsta tiden vid behandling i skolan. Detta projekt leds av professor Jör- plenum. gen Westerståhl och bekostas av medel från Svaren på den andra frågan, om det riksbankens jubileumsfond. förekommer debatt osv, visar att samma tre Då länsskolnämndsutredningen tillsattes ärendetyper, tillsättningsärenden, organisatog projektledningen kontakt med utred- tions- och planeringsfrågor samt remissärenningen och erbjöd samarbete. Som ett resul- den intar en särställning vid behandling i tat därav utökades undersökningen till att plenum. Bland tillsättningsärendena domineavse också länsskolnämndernas befattning rade i svaren helt de som rörde skolledarmed gymnasieskolan. Utöver planerade inter- tjänster. vjuer med samtliga länsskolinspektörer och Meningsskiljaktigheter inom nämnden skolinspektörer överenskoms att också läns- förekommer endast med låg frekvens. När skolnämndernas ordförande och byrådirek- det förekommer meningsskiljaktigheter är törer skulle intervjuas. Undersökningen har det främst i ärendetyperna skolledartillsättgenomförts av fil mag Mårten Persson. ningar, organisations- och planeringsfrågor Forskningsgruppen har till länsskol- samt remissärenden. Skolledartillsättningnämndsutredningen lämnat en rapport i arnas konfliktladdade karaktär är klart marform av en sammanställning av resultat från kerade både i svaren från ordförandena och intervjuundersökningen (bilaga 2). I rappor- tjänstemännen. ten redovisas resultatet av intervjuundersökAv undersökningen framgår också, att de ningen i de delar som bedömts vara av landstingstillsatta ledamöterna i nämnden intresse för länsskolnämndsutredningens ar- uppträtt som förespråkare för kommunala bete. Vissa resultat från en inom kommunal- intressen. Orsakerna till detta handlande är forskningsgruppen utförd intervjuundersök- dels av principiell natur, t ex en uppfattning ning på skolstyrelsenivå redovisas också i att kommunerna får bära en alltför stor del bilagan. En fullständig redovisning av den av kostnaderna för skolväsendet, dels ett förstnämnda undersökningen kommer att utslag av försök att hävda kommunens inframläggas i en akademisk avhandling. Av tressen. Av enskilda ärenden, där kommunerrapporten framgår bl a följande. nas intressen hävdats, dominerar skolledarVid konstruktionen av frågor som berör tillsättningar och planerings- och orgnisalänsskolnämndernas sammanträden försökte tionsfrågor. man utreda plenarsammanträdenas betydelse Intervjuundersökningen i detta avseende i nämndernas verksamhet och relationerna visade således att skolledartillsättningsärenmellan nämnd och kommunerna i länet. den, organisations- och planeringsärenden Man utgick därvid frän att ett ärende är samt yttranden över statliga utredningars betydande, dvs att ärendets avgörande 1111- betänkanden ansågs vara de mest betydelsemätes stor vikt om fulla i pleniarbetet. Frågor rörande skolornas 1. ärendet tar lång tid att behandla i inre arbete tycks endast i undantagsfall ha varit pleniärenden. När det förekommer ett plenum kommunalt inflytande i nämndernas sam2. det förekommer debatt eller längre manträden är det mest markerat vid skoldiskussion vid överläggningar i ärendet ledartillsättningar och i frågor som rör orga3. det uppstår större meningsskiljaktignisation och planering. heter inom nämnden i ärendet. Ur tjänstemännens synpunkt innebär lekFrågor rörande dessa tre punkter ställdes mannainflytande att besluten i plenum ger till samtliga intervjuade. En sammanställning en politisk och kommunal förankring vilket av svaret på första frågan visar att det främst till inte obetydlig del underlättar tjänstemänär tillsättningsärenden, ärenden rörande or- nens verksamhet. ganisation och planering samt remissärenden Vid konstruktion av frågeformuläret röSOU 1973:48 A

rande inspektionsverksamheten ansåg man det vara av särskilt intresse att undersöka vilken omfattning, utformning och betydelse verksamheten i praktiken hade. Av landets 24 länsskolinspektörer och 42 övriga skolinspektörer intervjuades för undersökningen 21 respektive 23. I de fall där intervjusvaren måste hänföras till en viss tid, avsågs kalenderåret 1970. Det visade sig svårt att entydigt definiera begreppet inspektion. För intervjuerna gavs dock en mycket vidsträckt innebörd: "Besök i en kommun i avsikt att informera sig om hur arbetet bedrivs". Det rymmer därför både "inspektion på förekommen anledning", besök för att ta del av undervisning och annan verksamhet, samtal med skolledare och t ex avsyning av skolbyggen. Ur rapporten kan följande utläsas beträffande inspektionsverksamheten:

till att skolans mål kan uppfyllas ute i skolorna. En växelverkan torde föreligga i detta avseende mellan inspektion och fortbildning.

— inspektörerna avsatte i genomsnitt 6—7 dagar under en normal månad till besök ute i kommunerna — inspektörerna förrättade i genomsnitt drygt 30 inspektörerna under året x ). — variationen inspektörerna emellan när det gäller antalet gjorda inspektioner är stor (mellan 2 och 100) — inspektioner innebärande en mer systematisk och omfattande genomgäng av en kommuns skolväsende eller av verksamheten vid en skolenhet är mycket sällsynta — för de enskilda skolenheterna är inspektionsbesök sällsynta — inspektionsverksamheten är relativt planlös och formlös — någon mera regelbunden rapportering till skolöverstyrelsen av resultatet frän inspektionsverksamheten förekommer ej. Av intervjusvaren framgår också, att majoriteten av de tillfrågade nämndordförandena och inspektörerna anser att länsskolnämndernas "serviceroll" gentemot kommunerna är viktigare än "tillsynsrollen". Inspektionsverksamheten bedöms som det viktigaste sättet att fa kännedom om skolsituationen, medan fortbildningsverksamheten anges som det viktigaste sättet för nämnderna att bidra 50

x Enligt SÖ:s undersökning utfördes under 1969 sammanlagt 2 522 "inspektioner" frän länsskolnämndernas sida, vilket motsvarar 38 per inspektör.

SOL1 19 "3:48

II

Överväganden och förslag

5 Målet på längre sikt

5.1 Utvecklingen mot ökat kommunalt inflytande över skolan Utvecklingen under de senaste decennierna har i hög grad medfört ett ökat inflytande för kommunerna i en rad olika avseenden. Detta gäller såväl för skolan som för andra sektorer av samhällslivet. Åtskilligt, bl a direktiven för vissa nu pågående utredningar, tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta. Inom skolväsendet har det ökade kommunala ansvaret markerats bl a genom att kommunerna blivit huvudmän för allt större delar av det allmänna skolväsendet1 på stadierna under högskolenivån. Den obligatoriska skolan har alltsedan folkskolans tillkomst haft ett kommunalt huvudmannaskap. Ursprungligen var folkskolan en angelägenhet för den kyrkliga kommunen (församligen). Med början 1857 överfördes emellertid huvudmannaskapet efterhand till den borgerliga primärkommunen. Helt genomfört blev detta dock inte förrän i samband med grundskolans införande. För de frivilliga skolformerna har huvudmannaskapet däremot varit blandat. Realskolan var ursprungligen en del av de statliga läroverken. Med början pä 1850-talet växte emellertid fram ett antal skolformer på detta stadium med kommunen som huvudman (högre folkskolor, kommunala mellanskolor/ realskolor samt kommunala flickskolor). Den kommunala realskolorna förstatligades ursprungligen som regel efter en viss tid, SOL 1973:48

medan de övriga så kallade högre kommunala skolorna förblev kommunala intill dess de avvecklades i samband med grundskolereformen. Av gymnasierna hade de flesta före 1966 staten som huvudman. De allmänna gymnasierna var i regel statliga. Kommunala gymnasier förekom visserligen också, men vanligtvis bara under ett uppbyggnadsskede. Sedan ett nytt allmänt gymnasium byggts upp med kommunen som huvudman brukade det nämligen förstatligas. Samtliga tekniska gymnasier var statliga. Landets handelsgymnasier låga alla under kommunalt huvudmannaskap. Det statliga huvudmannaskapet dominerade sålunda när det gällde gymnasierna. Detta förhållande bröts emellertid i samband med gymnasiereformen 1966, varvid samtliga statliga gymnasier kommunaliserades. Fackskolan däremot var redan från sin tillkomst en odelat kommunal skolform. Inom yrkesutbildningen har hela tidet det kommunala huvudmannaskapet dominerat. Staten har varit huvudman endast för mer speciell yrkesutbildning med riksomfattande rekrytering. Som exempel på statliga yrkesutbildande skolor kan nämnas konstfackskolan, scenskolorna, polisskolan, brandskolan, skogsskolorna och sjöbefälsskolorna. Övriga

1 I detta avsnitt begränsas resonemangen till de skolor som har stat, landsting eller kommun som huvudman. 51

yrkesskolor har haft antingen landstingen eller primärkommunerna som huvudmän. I och med att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan från och med 1 juli 1971 integrerats i gymnasieskolan med kommun eller landsting som huvudman har den allt övervägande delen av det svenska skolväsendet kommunalt huvudmannaskap. Av de allmänna skolor som står under länsskolnämndernas tillsyn är endast nomadskolan, specialskolorna, de två statliga vuxenskolorna och sjöbefälsskolorna statliga. De övriga (grundskolorna, gymnasieskolorna, särskolorna och den kommunala vuxenutbildningen), vilka omfattar den ojämförligt största delen av elevantalet, är kommunala. Vad huvudmannaskapet beträffar har utvecklingen sålunda gått mot ett vidgat kommunalt sådant. I viss utsträckning har emellertid kommunernas inflytande över skolväsendet ökat utan att för den skull huvudmannaskapet samtidigt överflyttats från staten till kommunerna. Sålunda ställdes de statliga realskolorna och gymnasierna under de kommunala skolstyrelsernas administration 1958, varvid de särskilda lokalstyrelserna anskaffades. Sedan gammalt hade för övrigt värdkommunen att hålla mark, lokaler och inventarier för dessa statliga skolor. Av de skolor som fortfarande är statliga står sjöbefälsskolorna och de statliga skolorna för vuxna under vederbörande kommunala skolstyrelsers administration. Kommunen har också att svara för mark, lokaler och inventarier för dessa skolor. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område är alltså inte beroende enbart av vem som är huvudman för verksamheten. Delvis framgår detta redan av närmast föregående stycke. Utöver detta måste man också beakta de skyldigheter som ålagts kommunerna genom olika författningar oavsett om de är huvudmän för verksamheten eller enbart administrerar en skola för vilken staten är huvudman. Vad huvudmannaskapet i och för sig innebär har huvudmannautredningen analyserat i sitt betänkande "Huvudmannaskapet för de gymnasiala skolformerna" (SOU 52

1968:63 s 9 ff)- Huvudmannens väsentligaste skyldigheter är att organisera verksamheten, anställa erforderlig personal, anskaffa lokaler, inventarier o dyl samt svara för erforderliga kostnader i den mån de inte bestrids av annan. På skolan område innebär detta att huvudmannen skall planera och organisera utbildningsverksamheten och bära det ekonomiska ansvaret för dess fortgång. Huvudmannen kan dock inte organisera verksamheten fritt enligt eget skön. Han är skyldig att följa de regler och anvisningar som staten uppdragit, för skolans del bl a i skollagen, skolstadgan eller motsvarande stadgor och i andra författningar. Att dessa bestämmelser åtföljs är också ett villkor för att huvudmannen skall få statsbidrag till sina kostnader för verksamheten. Också när det gäller innehållet i de regler som staten uppställer för skolans huvudmän har under senare år utvecklingen gått mot ökad frihet och ökat ansvar för huvudmännen. Exempel på detta är för grundskolan det fritt valda arbetet och systemet med resurstimmar, varigenom kommunerna för en del av den obligatoriska undervisningstiden fått större frihet än beträffande den övriga undervisningen att välja medel och metoder för att nå de uppställda målen. Ett annat exempel kan tas från elevvårdssidan. För de ökade insatser som man funnit nödvändiga i samband med skolreformerna under de senaste decennierna har man från statens sida som regel nöjt sig med att i läroplanerna ge mer allmänt hållna anvisningar om hur problemen bör mötas men överlåtit ät kommunerna att efter eget bedömande organisera och genomföra verksamheten. Vidare kan nämnas den ökade frihet att själv besluta om den kommunala vuxenutbildningens organisation som kommunerna fick 1971. Dessförinnan krävdes medgivande från länsskolnämnden för varje enskild kurs som kommunen önskade starta Exempel finns dock också pä en motsatt utveckling, även om de är färre. Ett sådant utgör specialundervisningen inom grundskolan. Tidigare hade kommunerna mycket stor frihet att besluta om både omfattningen och SOU 1973:48

organisationen av denna. Från och med 1972 har dock en övre gräns satts för den totala omfattningen av specialundervisningen i kommunen, en gräns som inte får överskridas utan medgivande från statlig myndighet. Indirekt påverkar detta naturligtvis också kommunens val av former för specialundervisningen. Eftersom huvuddelen av skolväsendet numera har kommunalt huvudmannaskap måste en fortsatt strävan att vidga kommunernas inflytande på och ansvar för skolan inriktas på en förändring i det regelsystem, varigenom staten anger kommunernas ansvar och uppdrar de gränser inom vilka kommunerna måste hålla sig när de skall välja medel och metoder att nå skolans mål. 5.2 Pågående utredningar Frågan om ansvarsfördelningen inom skolväsendet kommer att närmare prövas eller i varje fall beröras av vissa nu pågående utredningar. 1 det följande sammanfattas direktiven för dessa utredningar i de delar som de berör de problem, som beskrivits i närmast föregående avsnitt. 5.2.1 Länsberedningen Länsberedningen, som tillsattes 1970, skall överväga fördelningen i stort av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun, mellan primär- och sekundärkommuner inbördes samt inom den statliga sektorn mellan centrala och regionala organ. Som en första förutsättning för beredningen gäller enligt dess direktiv, att primärkommunerna även framdeles skall svara för betydelsefulla samhällsuppgifter och i ökad utsträckning kunna aktivt medverka i samhällsbyggandet. Som starka motiv härför anförs intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter och skapa tillfällen till en anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden. Som en andra utgångspunkt anges statsmakternas självklara ansvar för bl a den samhällsekonomiska balansen, för sysselsättSOU 1973:48

nings-, lokaliserings- och näringspolitiken, för att medborgarna i olika delar av landet får leva under så långt möjligt likvärdiga förhållanden och därmed också för den regionala utvecklingen. Ett fortlöpande samspel mellan statsmakternas åtgärder och intentioner i dessa avseenden samt den kommunala verksamheten måste förutsättas. Länsberedningen skall också överväga frågan om samverkan mellan staten och kommunerna bl a i vad avser resursfördelning och andra åtgärder av betydelse för den regionala utvecklingen. Enligt direktiven bör detta ske genom ett system som innebär möjligheter för staten att påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämnar en betydande frihet för kommunerna vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Länsberedningen kan däremot bortse från de kostnadsmässiga konsekvenserna, trots att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun hänger nära samman med uppgiftsfördelningen. Denna fråga avses övervägas i annat sammanhang. Efter de mer principiella övervägandena skall länsberedningen gå in på frågan om dels uppgiftsfördelningen inom den kommunala sektorn mellan primär- och sekundärkommuner, dels uppgiftsfördelningen inom den statliga sektorn mellan centrala och regionala organ. Slutligen skall beredningen lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå och i anslutning därtill ta upp frågan om lämpliga geografiska arbetsområden för såväl den sekundärkommunala verksamheten som den decentraliserade statliga förvaltningen. Länsberedningen måste i sitt arbete gå in på alla de sektorer av samhällsverksamheten vari nu statliga länsorgan medverkar. Av intresse i detta sammanhang är främst länsberedningens ställningstagande till uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun inom skolväsendet. Med tanke på att sedermera en särskild utredning tillsatts för frågan om ansvarsfördelningen i fråga om grundskolan och gymnasieskolan mm torde man dock knappast kunna räkna med att länsberedningen gör några mer detaljerade övervägan53

den om ansvarsfördelningen inom denna sektor. Dess principiella resonemang om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och dess tillämpning inom andra sektorer av samhällslivet måste dock vara av intresse i sammanhanget. Länsberedningens kommande förslag torde i övrigt vara av störst intresse för skolväsendet när det gäller frågan om arbetsfördelningen mellan de statliga centrala och regionala organen. Ett förslag från dess sida om en ändrad regional indelning innebärande färre men större län kan exempelvis göra det möjligt att till regional nivå förlägga uppgifter som med nuvarande länsindelning bedöms böra handläggas centralt. Länsberedningens förslag om de regionala organens sammansättning och uppbyggnad kan också ha betydelse vid bedömningen av frågan om vilka uppgifter som bör handhas på denna nivå. 5.2.2 Utredningen om skolan, staten och kommunerna Det största intresset i detta sammanhang tilldrar sig givetvis den 1972 tillsatta utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen). SSK:s direktiv innebär i hög grad - vilket också framhålls i direktiven - ett vidareförande av de tankegångar som legat till grund för länsskolnämndsutredningens direktiv. SSK skall sålunda undersöka möjligheterna att komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan som i väsentligt ökad grad låter kommunerna och deras skolstyrelser ta ansvaret för skolans verksamhet. Förutsättningar bör också skapas för ett ökat inflytande även för skolans personal och elever på organisatoriska och ekonomiska frågor vid den enskilda skolenheten. Vissa gränser utstakas dock i SSK:s direktiv. Skolans mål och innehåll skall inte ändras, ej heller skolsystemets struktur. Utredningen skall därför i sitt arbete tillse, att en omfördelning av beslutanderätten i organisatoriska, administrativa och ekonomiska 54

frågor inte leder till att fördelarna med ett för hela landet enhetligt skolsystem förloras eller till att för skolväsendet i dess helhet gnindläggande principer inte upprätthalls. Huvuduppgiften för SSK är att nä den för skolans arbete gynnsammaste avvägningen mellan å ena sidan de centrala bestämmelser som behövs för att de för skolan fastställda målen skall förverkligas och a andra sidan behovet av utrymme för de initiativ, åtgärder och ansvarstagande lokalt som också är en förutsättning för en väl fungerande skola. I direktiven till SSK erinras vidare om det samband som finns mellan statsbidragssystemet och övriga bestämmelser som reglerar skolans verksamhet. En omfördelning av ansvaret för skolfrågorna när det gäller ekonomi och organisation bör förutsätta en omprövning av statsbidragssystemets utformning. SSK skall därför fortsätta det arbete med statsbidragssystemet som tidigare utförts inom utbildningsdepartementet. Utredningen skall också beakta, hur man i ett nytt läge beträffande centralt givna riktlinjer skall kunna följa upp och påverka genomförandet av statsmakternas beslut om skolväsendet. SSK skall i samband med statbidragsdiskussionerna undersöka om det är möjligt att vid ett nytt statsbidragssystem föra över ökat ekonomiskt ansvarstagande till de enskilda rektorsområdena eller skolenheterna. I detta avseende avses utredningens eventuella uppslag enbart få karaktären av uppslag för kommunerna, eftersom det fortfarande bör vara en kommunal angelägenhet att avgöra i vilken utsträckning beslutanderätten i ekonomiska frågor bör delegeras inom kommunerna. 5.2.3 Utredningen om skolans inre arbete Den sistnämnda frågan, nämligen den om ökat ansvar för de enskilda rektorsområdena eller skolenheterna ingår också i uppgifterna för utredningen om skolans inre arbete (SIA). SIA:s huvuduppgift är att pröva i vad mån nuvarande åtgärder till stöd för av o ika skäl underpresterande elever hjälpt dem att få behållning av sin skolgång. Övervägandena SOU 1973:48

förväntas leda fram till sådana pedagogiska och kompensatoriska åtgärder som är nödvändiga för att de elever, som i dag inte finner tillräcklig stimulans i skolarbetet skall uppleva undervisningen som meningsfull. I detta sammanhang kan utredningen komma att överväga regler som medger en flexiblare användning av skolans olika resurser än som är möjligt med nuvarande regelsystem. SIA skall också undersöka om de nuvarande reglerna för statsunderstöd åt lokal skolpsykologverksamhet, vilka binder stödet till en viss yrkesgrupp (klass- och speciallärare), är väl utformade. Också skolkuratorernas ställning skall diskuteras. Huvuddelen av SIA:s arbete torde dock komma att ägnas åt verksamheten inom den enskilda skolenheten, klassen eller gruppen.

redningen sysslar med frågor som på olika sätt berör kommunernas ekonomiska situation. Även om länsberedningen enligt sina direktiv inte skall ta upp frågan om ändringar i kostnadsfördelningen föranledda av beredningen överväganden om arbetsfördelningen, kan den inte bortse från ekonomiska faktorer i sina bedömningar. Den ur effektivitets- och kostnadssynpunkt viktiga principen att den som har det funktionella ansvaret för en verksamhet också skall bära kostnadsansvaret måste fä betydelse för arbetsfördelningen mellan stat och kommun. Kommunalekonomiska utredningen bör i samråd med länsberedningen överväga vilka konsekvenser som ändringar i uppgifts- och funktionsfördelningen mellan stat och kommun bör få i fråga om kostnadsfördelningen dem emellan.

5.2.4 Kommunalekonomiska utredningen Av de uppgifter som den 1971 tillsatta kommunalekonomiska utredningen har är det framför allt dess överväganden om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och om utformningen av statsbidragssystemen som kommer att vara av intresse vid den framtida bedömningen av de frågor som behandlas i detta kapitel. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl a bedöma efterfrågeutvecklingen på de områden som har kommunalt huvudmannaskap och analysera vilka reala resurser som behövs för att tillgodose olika kommunala tjänster. Finansministern påpekar i direktiven att kommunernas beredvillighet att tillgodose olika efterfrägebehov påverkas av de statliga bidragssystemens utformning. Statsbidragen har ofta konstruerats med syfte att stimulera en ökad kommunal aktivitet inom en viss sektor. Utredningen bör belysa vilka konsekvenser det kan få på kommunernas efterfrågan om så konstruerade statsbidragssystem bibehålls. Kommittén skall också undersöka fördelar och nackdelar av en övergång till mera generella former för statsbidragsgivningen. I direktiven erinras också om att länsbeSOU 1973:48

5.3 Länsskolnämndsutredningens bedömning 5.3.1 Inledning Ur strängt formell synpunkt är länsskolnämndsutredningens uppdrag med vissa undantag begränsat till att pröva i vilken utsträckning som det är möjligt att till skolstyrelserna överföra frågor som i dag åvilar länsskolnämnd. Ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan den regionala statliga skolmyndigheten och skolans kommunala huvudmän är emellertid i mycket hög grad beroende av den övergripande frågan om ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan staten som sådan och kommunerna på skolans område och om hur det regelsystem skall se ut, enligt vilken skolan med den gjorda principiella fördelningen av ansvar och uppgifter skall styras. Som närmare framgår längre fram har länsskolnämndsutredningen funnit att dess möjligheter att föreslå överförande av uppgifter och befogenheter från länsskolnämnderna till kommunerna på väsentliga punkter begränsas av den nu rådande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och de efter denna anpassade regel- och statsbidragssystemen. 55

I och för sig skulle utredningen kunna föreslå även sådana förändringar i den principiella ansvarsfördelningen som gjorde det möjligt att överföra ytterligare uppgifter från den statliga regionala skolmyndigheten till huvudmännen. En sådan mer långtgående förändring måste emellertid följas av en sådan förändring av statsbidragssystemet, att statens utgifter blir mindre beroende än för närvarande av hur den lokala skolverksamheten organiseras. Att utarbeta ett nytt statsbidragssystem ligger dock utanför länsskolnämndsutredningens uppdrag. Då utredningen tillsattes, pågick arbete med en översyn av statsbidragen till skolväsendet inom utbildningsdepartementet; uppgiften har sedermera överförts till utredningen om skolan, staten och kommunerna. Länsskolnämndsutredningen finner det också önskvärt att man inte inskränker sig till en förändring av ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan enbart de regionala statliga organen och huvudmännen utan gör en total översyn av relationerna mellan stat och kommun på skolans område. En sådan genomgripande översyn har numera uppdragits åt utredningen om skolan, staten och kommunerna. Länsskolnämndsutredningen begränsar sig med hänsyn härtill till att lämna konkreta förslag till omfördelning av de uppgifter som nu åvilar statliga regionala organ endast i den mån de enligt utredningens uppfattning går att genomföra inom ramen för nuvarande statsbidragssystem och utan att principerna i den nuvarande ansvarsfördelningen stat- kommun förändras. De förändringar, som länsskolnämndsutredningen föreslår, måste dock bygga på den uppfattning utredningen har om efter vilka principer ansvaret för skolväsendet i framtiden skall fördelas mellan stat och kommun. Utredningens konkreta förslag bör bedömas mot denna bakgrund. Redovisningen av de sakkunnigas överväganden inleds därför med en beskrivning av den utveckling man finner önskvärd på längre sikt.

5.3.2 Motiv för statligt respektive kommunalt inflytande över skolväsendet Av tidigare gjorda utredningar och uttalanden framgår, att fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun i hög grad bestämts efter vad man från fall till fall bedömt vara den mest ändamålsenliga fördelningen. Då samhällsbyggandet är en gemensam uppgift för stat och kommun måste detta vara ett naturligt förfaringssätt. Även en sådan fördelning bör dock göras mot bakgrund av de motiv man kan finna för å ena sidan ett statligt och å den andra sidan ett kommunalt inflytande över en viss verksamhet. Länsskolnämndsutredningen har därför granskat dessa motiv för att däri söka finna vissa principer, som kan tjäna som vägledning i dess arbete. Vissa utgångspunkter för en sådan granskning finns i direktiven för länsberedningen liksom i länsskolnämndsutredningens egna direktiv. I länsberedningens direktiv anges vissa uppgifter som naturligt statliga. Sålunda sägs, att statsmakterna har ett självklart ansvar för den samhällsekonomiska balansen, för sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitiken och för att medborgarna i olika delar av landet får leva under så ^ångt möjligt likvärdiga förhållanden. Därmed anses staten också ha ett klart ansvar föi den regionala utvecklingen. Samtidigt framhålls emellertid, att primärkommunerna i framtiden i ökad utsträckning bör kunna a<tivt medverka i samhällsbyggandet. För en sidan ordning talar intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allminna angelägenheter och skapa tillfällen till en anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden. Genom indelningsreformen kan kommunerna mer allmänt väntas bli rustade att bedriva sin verksamhet på sådant sätt, att den detaljerade tillsynen och kontrollen från statens sida kan minska. Uppgiftsfördelningen mtllan stat och kommun bör göras på ett sådant sätt, att staten får möjlighet att påverka inriktningen i stort av den kommunala TerkSOU 1973:48

samheten, samtidigt som kommunerna får en betydande frihet vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Också i länsskolnämndsutredningens direktiv pekas på de ökade resurser i olika avseenden som indelningsreformen medför för primärkommunerna. Utredningen skall heter det - som en viktig utgångspunkt ha, att kommunernas rätt att besluta över skolans verksamhet skall ytterligare vidgas. Mot ovanstående bakgrund kan följande motiv anföras för ett statligt respektive ett kommunalt inflytande över skolväsendet. För ett statligt inflytande talar i första hand, att det är ett elementärt rättvisekrav, att man i alla delar av landet får en i görligaste mån lika tillgång till utbildning och att undervisningen kvalitetsmässigt är så likvärdig som möjligt. Staten måste därför fastställa de utbildningspolitiska målen och fullfölja detta arbete genom att utveckla och fastställa läroplaner m m samt kunna vidta de övriga åtgärder, som erfordras för att dessa mål skall nås. Statens ansvar för den samhällsekonomiska balansen innebär ett behov av statligt inflytande över resursfördelningen i stort. Staten måste sålunda i stort kunna avgöra, vilken andel av samhällets totala resurser, som skall tas i anspråk för utbildningsändamål. Ansvaret för den regionala utvecklingen utgör ett motiv för statligt inflytande över lokaliseringen av olika utbildningsvägar. Staten bör därför kunna styra lokaliseringen av sädan utbildning, som på grund av sin omfattning ej skall bedrivas i varje kommun. Ett ytterligare motiv för statligt inflytande utgöres av behovet av överblick eller av särskild expertis för lösandet av vissa uppgifter. Är behovet av likformighet i hela landet stort eller krävs överblick över hela riket bör uppgiften lösas av centralt statligt organ. Samordningsmöjligheterna blir då bättre och centralt placerad expertis kan då lättare utnyttjas. För ett kommunalt inflytande över skolväsendet talar främst intresset av att kunna anpassa åtgärderna efter lokala förhållanden. Betydelsen av ett lokalt inflytande är särskilt SOU 1973:48

stort i de fall, då en betydande kännedom om lokala förhållanden erfordras för lösandet av en uppgift. Beroende på omfattningen av det område som berörs av lösningen på uppgiften i fråga får ansvaret förläggas till regional eller lokal nivå. Det bör därvid observeras, att ju mer centralt beslutsfattaren är placerad, desto svårare har han att göra sig helt informerad om de för en viss situation specifika förhållanden, som är av betydelse för valet av alternativ. Han kan därför tvingas bortse från sådana detaljer i situationen, som den decentraliserade beslutsfattaren kan ta med i sin bedömning. Följande mycket allmänna riktlinjer kan tjäna som ledning vid bedömningen av om beslutanderätten i viss fråga som rör skolväsendet skall ligga hos centralt statligt eller hos kommunalt organ. 1. Centrala statliga organ måste utifrån sitt principiella ansvar för lika tillgång till utbildning och likvärdig kvalitet på undervisningen i alla delar av landet utöva ett avgörande inflytande över de utbildningspolitiska målen. 2. Statsmakternas ansvar för samhällsekonomin gör det självklart att dessa skall ha ett väsentligt inflytande över den totala omfattningen av de resurser som skall disponeras för utbildningsändamål. 3. Behov av samlad överblick över förhållandena i hela landet som grund för beslut utgör motiv för centralt statligt inflytande, medan krav på god kännedom om lokala förhållanden utgör ett starkt motiv för kommunalt inflytande. 4. Uppgifter, vid vars lösande beslutsfattaren har stora valmöjligheter och där stort utrymme finns för fri prövning, bör handhas av politiskt ansvariga organ, vilket ofta kan utgöra ett motiv för förläggning av beslutanderätten till kommunal nivå. 5. Beslut bör fattas så nära dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är möjligt, vilket i princip kan ses som ett motiv för kommunal beslutanderätt. 6. Enklast möjliga administrativa hand57

läggning bör eftersträvas. Beslut av ren verkställighetskaraktär bör därför kunna fattas av lokala organ. Förläggandet av vissa uppgifter till regional nivå kan närmast ses som en form av delegation frän centralt organ motiverad av t ex administrativa skäl eller av behovet av närmare kontakt med och kännedom om lokala förhållanden beträffande frågor, där förläggning till kommunal nivå av olika skäl ej anses möjlig eller lämplig.

5.3.3 Behov av förändringar i nuvarande system Mot denna bakgrund har länsskolnämndsutredningen gjort en översiktlig analys av den nuvarande ansvarsfördelningen och det därmed sammanhängande regelsystemet. Avsikten har därvid varit att få underlag för bedömning av pa vilka punkter en förändring är önskvärd. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område har jämte det regelsystem varigenom skolan styrs närmare beskrivits i kapitel 3. Däri framgick också, att graden av statlig styrning respektive frihet för huvudmännen att på eget ansvar leda och organisera verksamheten varierar starkt när det gäller olika delfunktioner inom skolan och i viss mån också mellan olika skolformer. I sin analys av det nuvarande regelsystemet konstaterade utredningen i korthet följande. Mycket hög grad av frihet har huvudmännen när det gäller val av läromedel för undervisningen. Den enda inskränkningen i denna frihet är att egentliga läroböcker för grundskolan och för vissa ämnen pä gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer måste finnas uppförda på statens läroboksnämnds förteckning över godkända läroböcker. Utredningen ser inga skäl att föreslå ändringar i dessa avseenden. Den vill dock erinra om att den i sitt yttrande över läromedelsutredningens slutbetänkande tillstyrkte förslaget om att bestämmelserna om läroboksnämnden skulle upphävas. 58

Också när det gäller utformningen av undervisningen, vari bland annat ingår val av stoff och arbetsmetoder m m är den lokala friheten stor. Denna frihet och det därmed följande ansvaret är dock inte i första hand lagd på huvudmannen själv utan pä den lokala skolenheten (skolledning, klass- och ämneskonferenser samt de enskilda lärarna). Inte heller i detta fall anser länsskolnämndsutredningen sig ha anledning diskutera någon ändring. En betydligt starkare styrning från statens sida föreligger pa skolbyggnadsområdet. Att förese skolorna med erforderliga och lämpliga lokaler är en av huvudmannens uppgifter. För närvarande skall dock en rad för skolbyggnadsverksamheten nödvändiga beslut fattas av statliga myndigheter. På denna punkt har länsskolnämndsutredningen funnit det önskvärt med sådana förändringar som ger skolans huvudmän ett ökat reellt inflytande. Som framgår av kapitel 9 har utredningen också funnit det möjligt att föreslå konkreta förändringar i denna riktning redan inom ramen för nuvarande statsbidragssystem. En stark statlig styrning föreligger också när det gäller skolledar- och lärartjänster. Sålunda fastställer staten behörighetsregler och befordringsgrunder för dessa tjänster. Också det antal tjänster av olika slag som får finnas och hur de skall organiseras anges i statliga bestämmelser. Trots att tjänsterna har vederbörande kommun som huvudman tillsätts alla ordinarie lärartjänster liksom flertalet skolledartjänster av statlig myndighet. Också när det gäller vissa av dessa personalärenden har länsskolnämndsutredningen funnit det önskvärt och redan nu möjligt att överföra vissa uppgifter till huvudmännen. Utredningen har sålunda funnit, att tillsättningen av skolledar- och ordinarie lärartjänster liksom beslutanderätten i vissa andra personalfrågor bör läggas hos kommunerna. Detta kan enligt de sakkunnigas bedömning ske utan att tjänsternas ställning som statligt reglerade därför behöver ändras. Utredningens ställningstaganden och förslag utvecklas närmare i kapitlen 8-10. SOU 1973:4S

Beträffande organisatoriska frågor i en trängre mening varierar graden av och formerna för den statliga styrningen frän funktion till funktion. Den högsta graden av statligt inflytande i detta avseende föreligger när det gäller organisationen av själva undervisningen, exempelvis elevernas fördelning av utbildningsvägar, skolenheter, klasser och grupper. För dessa frågor gäller inte bara att huvudmannen har att följa en rad föreskrifter i skolstadgan och andra författningar utan också att en rad beslut som rör den lokala organisationen skall fattas eller granskas av statlig myndighet. För andra funktioner inom skolan har huvudmännen större frihet att välja organisationsmodell. Vissa funktioner är helt oreglerade frän statens sida. Övervägande skäl talar enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning för en väsentlig ökning av det lokala inflytandet också när det gäller skolväsendets lokala organisation. Detta bör också kunna åstadkommas utan att de övergripande intressen som statsmakterna har åsidosätts. Utredningen grundar detta sitt ställningstagande pä följande överväganden, som till utgångspunkt har de riktlinjer som angavs ovan (5.3.2). 5.3.4 Skäl för ökat lokalt inflytande över skolans organisation Statsmakternas främsta uppgift när det gäller skolväsendet är att ange de mål som skall gälla för dess verksamhet. Målen beskrivs i läroplanen för respektive skolform, såväl för verksamheten i dess helhet som för undervisningen i de enskilda ämnen och för de övriga aktiviteter som skall förekomma. Dit hör också att ange de ämnen vari undervisning skall ges, de huvudmoment som skall behandlas och den omfattning undervisningen skall ha i varje ämne. I dessa avseenden bör enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning inga förändringar ske. Möjligen kan man diskutera, om inte ökad frihet bör lämnas att lokalt fördela undervisningstiden mellan olika ämnen. Det är tänkbart, att en sådan SOU 1973:48

möjlighet bör finnas för att trots lokala skillnader tillfälliga eller av mer varaktig art - i förutsättningarna ämnena emellan nå målen i alla ämnen. Närmare överväganden av denna art torde komma att göras av SIA och SSK. Som framgått av beskrivningen i kapitel 3 inskränker sig staten med nuvarande ansvarsfördelning inte till att ange de mål den kommunala skolan skall nä. Genom bestämmelser i skolstadgan och andra författningar föreskriver staten i hög grad också hur kommunerna skall organisera verksamheten. Staten har också förbehållit sig att fatta vissa beslut som rör den lokala organisationen eller att ändra vissa beslut som fattats av kommunala organ. Genom inspektionsverksamhet övervakar staten verksamheten i skolorna och kan vid behov ingripa med olika åtgärder för att påverka utvecklingen (information, rådgivning, personalfortbildning, påpekanden, ändring av kommunala beslut, i yttersta fall sanktioner). Det är främst i dessa avseenden som länsskolnämndsutredningen finner en ändring angelägen. När beslut om den lokala organisationen skall fattas, måste hänsyn tas till en rad olika faktorer. Vissa av dessa faktorer är generella och gäller för en viss skolform eller ett visst stadium oavsett var i landet verksamheten bedrivs, exempelvis de i läroplanerna angivna förutsättningarna. Andra faktorer är i hög grad varierande från kommun till kommun, från rektorsområde till rektorsområde. Dit hör sädana förhållanden som lokaltillgängen, möjligheterna att anställa lärare och annan erforderlig personal, den sociala strukturen, kommunikationsförhållanden, schematekniska och andra problem. Dessa frågor kan bäst överblickas och bedömas på den lokala nivån, dvs av skolledningen och de kommunala organen. De skolorganisatoriska frågorna kan ofta lösas pä manga olika sätt. Varje alternativ har sina specifika konsekvenser av pedagogisk, social och ekonomisk art. Planeringen kan aldrig schabloniseras till den grad, att beslutsfattaren kan utnyttja skolstadgan och 5V

andra författningar och anvisningar som en ningar och detaljerade förslag från kommufacit ur vilken den i varje särskilt fall rätta nerna. Handläggningen blir enklare och snablösningen kan hämtas. Valet av lösning måste bare om det lokala organet i stället för att därför bygga på en värdering av de konsek- besluta om förslag till ett regionalt organ venser som följer av de tänkbara alterna- själv får avgöra ärendet. tiven. Avgörandena är av den arten, att de De hittills redovisade skälen talar för att enligt länsskolnämndsutredningens uppfatt- de organisatoriska beslut som här avses skall ning bör fattas av ett politiskt ansvarigt fattas av vederbörande kommun. Självfallet organ eller i varje fall under kontroll av måste man dock ställa sig frågan om inte en sådant organ. Länsskolnämnderna är icke sådan decentralisering innebär risker för att politiskt ansvariga på samma direkta sätt man får en ojämn standard på skolväsendet i som skolstyrelserna. olika delar av landet. Är med andra ord ett De beslut som här avses är av den arten att ökat kommunalt ansvar för skolväsendets de i första hand berör kommunen och dess organisation förenligt med statens intresse av innevånare. Det är dessa som får uppleva de att de av riksdagen fastställda målen nås och omedelbara konsekvenserna av besluten. av att de fördelar som det enhetliga Detta talar i hög grad för att beslutanderät- skolsystemet innebär inte försvinner? ten överflyttas till kommunerna. Detta bör En sådan inte önskad utveckling kan också vara gynnsamt med hänsyn till strävan orsakas av att kommunerna har olika ekonoatt ge de av skolarbetet närmast berörda miska förutsättningar eller av att de styrande personal, elever och föräldrar - ökat infly- och/eller skolans befattningshavare har bristande över verksamheten. Intresset för aktiv tande kunskap om eller förståelse för skolans medverkan bör bli större från dessa gruppers mål och behov. sida, om det organ man samverkar med, Olikheter i ekonomiska förutsättningar skolstyrelsen, också är det som beslutar. innebär i och för sig ett allvarligt hot mot I detta sammanhang bör man också beak- strävan att nä en jämn skolstandard i hela ta den strävan att integrera skolan och dess landet. Liksom hittills måste en utjämning i funktioner med annan samhällelig service de ekonomiska förutsättningarna ske statssom gör sig alltmer gällande. Som exempel bidragsvägen. Om kommunerna skall få ökad på detta kan anges samverkan mellan skolan organisatorisk bestämmanderätt måste emeloch de sociala organen, mellan skolan och lertid statsbidragen utformas så, att bidrafritidsnämnderna, mellan skolbiblioteken gens storlek blir oberoende av vilken organioch folkbiblioteken, mellan grundskolan och sation kommunen väljer. Att söka åstadkomförskolan. Denna integrationssträvan kan re- ma ett statsbidragssystem som tar hänsyn till sultera i bäde lokalmässig och personell kommunernas skiftande förutsättningar men samverkan. En samlad planering är nödvän- samtidigt är neutralt till den lokala organisadig för att man skall nå fram till det tionens utseende är en av huvuduppgifterna alternativ som totalt sett innebär den bästa för utredningen om skolan, staten och komlösningen. En sådan samlad planering förut- munerna. sätter att huvudmannen (kommunen) själv I övrigt bör man kunna utgå från att kan fatta de avgörande besluten och inte för någon principiell skillnad mellan statsmaken av de sektorer som ingår i helheten är terna och kommunerna inte finns när det beroende av beslut som fattas av annan gäller intresset för att ge medborgarna en så myndighet. god utbildning som möjligt. Det är ju komSom en sekundär effekt av en förflyttning munens egna barn och ungdomar som skall av beslutsnivän till det lokala planet följer undervisas i dess skolor. Den enighet vari ofta rent administrativa fördelar. Länsskol- 1960-talets skolreformer beslutats och de nämndernas beslut rörande den lokala skol- ambitioner kommunerna visat vid genomorganisationen baseras som regel på utred- förandet av dem är tydliga bevis härför. 60

SOU 1973:48

Viktigt är emellertid att staten informerar kommuner och skolpersonal om sina intentioner och genom utvecklingsarbete och rådgivning hjälper kommunerna att finna de i varje särskilt fall bästa lösningarna. I vissa fall kan det kanske vara befogat att ange vissa gränser för den kommunala friheten när det gäller skolväsendets organisation. Länsskolnämndsutredningen nöjer sig här med att ge exempel på sådana fall och pä hur de skulle kunna lösas. I de fall timplanerna ger eleverna möjlighet att välja mellan olika grenar, varianter, ämnen eller kurser kan det vara lämpligt med föreskrifter som garanterar eleverna rätt att under vissa förutsättningar fä den önskade utbildningen. Detta kan tillgodoses exempelvis genom en bestämmelse i skolstadgan om skyldighet för kommunen att anordna sådan undervisning, om ett visst lägsta antal elever valt samma alternativ. Någon annan kontroll från statens sida av att kommunerna fullgör sina skyldigheter i detta avseende än den som ligger i den allmänna tillsynen över skolväsendet torde inte behövas. Till kravet på en viss standard i undervisningen kan också anses höra de pedagogiska och elevvårdande skäl som talar för att klasser och undervisningsgrupper inte görs för stora. Detta krav kan motivera att skolstadgans regler om högsta tillåtna elevantal i klass/grupp får kvarstå med möjlighet för tillsynsmyndighet att ingripa om bestämmelsen overtrades. En sådan bestämmelse bidrar också till att reglera personalens arbetsförhållanden. I den mån man i läroplansarbetet finner, att ett gott resultat av undervisningen inte kan nås utan att klass eller grupp i viss utsträckning delas i mindre grupper, kan självfallet bestämmelser därom intas i stadga och timplaner. Inte heller i detta fall torde någon annan statlig kontroll av tillämpningen än den som ligger i den allmänna tillsynen erfordras. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning är det sålunda möjligt att på så sätt tillvarata de fördelar som ligger i ett ökat lokalt ansvarstagande med ett över hela SOU 1973:48

landet enhetligt och kvalitetsmässigt likvärdigt skolväsende. För gymnasieskolans del måste dock vissa avsteg från huvudprincipen göras. 5.3.5 Vissa begränsningar med hänsyn till gymnasieskolan De skäl som i föregående avsnitt bedömes tala för att kommunerna skall fä överta beslutanderätten beträffande skolans lokala organisation gäller i princip både grundskolan och gymnasieskolan. Vissa beslut som rör gymnasieskolans organisation bör dock enligt utredningens uppfattning även i framtiden fattas av statliga organ. Gymnasieskolan är en frivillig skolform. Så länge inte alla ungdomar skall ges möjlighet att efter avslutad grundskola fä gä vidare i gymnasieskolan talar statens ansvar för resursfördelningen i stort för att staten anger för hur stor del av en årskull gymnasieskolan skall planeras för. På grund av sin konstruktion med bl a ett stort antal studievägar (linjer, grenar, varianter, specialkurser) kan gymnasieskolutbildning inte bedrivas i varje kommun. Utbildning på gymnasieskolans linjer förekommer för närvarande i 121 av landets 273 kommunblock. Någon väsentlig förändring i detta avseende kommer inte att ske i framtiden. Därtill kommer att åtskilliga studievägar inte förekommer i varje gymnasieskolkommun; vissa studievägar finns bara pä enstaka platser i landet. Beslut om vart gymnasieskolan och utbildningsvägar inom denna skall förläggas måste därför fattas pä grundval av en planering som berör flera kommuner, i vissa fall även flera län. Utbildningen inom gymnasieskolan är i hög grad inriktad på yrkesverksamhet inom vissa sektorer eller pä vidareutbildning vid universitet och högskolor. Fördelningen av elever mellan de olika utbildningsvägarna måste så långt det är möjligt anpassas till näringslivets behov och till elevernas möjligheter att få en sysselsättning för vilken de har fått utbildning. Också med hänsyn till detta måste en övergripande planering av 61

verksamheten och organisationen göras. Länsskolnämndsutredningen finner det därför nödvändigt, att staten alltjämt skall fatta de avgörande besluten när det gäller lokalisering och dimensionering av gymnasieskolan och dess olika utbildningsvägar. Den statliga styrningen bör dock inskränkas till det minimum som erfordras för att tillgodose dessa riksintressen, dvs till beslut om i vilka kommuner gymnasieutbildning skall få bedrivas, vilka utbildningsvägar varje kommuns gymnasieskola skall fä omfatta samt elevplatsernas fördelning mellan olika studievägar. Övriga organisatoriska beslut bör liksom för grundskolans del fattas av huvudmännen. Med hänsyn till behovet av överblick över hela landet bör de beslut som måste fattas av statligt organ åvila skolöverstyrelsen, självfallet efter hörande av berörda kommuner. För att säkerställa sambandet med övrig regional planering, för vilken länsstyrelserna är ansvariga, bör dessa också höras. 5.3.6 Konsekvenser för förhållandena mellan statliga och kommunala skolorgan Den ovan skisserade ansvarsfördelningen får långtgående konsekvenser för förhållandena mellan skolöverstyrelsen, de regionala statliga myndigheterna och kommunerna landstingen. Skolöverstyrelsens befattning med den lokala organisationen blir i huvudsak densamma som nu, nämligen att fatta vissa beslut rörande gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Därtill kommer självfallet den allmänna tillsynen över skolorna och de åtgärder som erfordras för att överstyrelsen skall kunna följa utvecklingen som ett led i läroplansarbetet. Behovet av utvärdering av verksamheten blir snarast större än nu om man vill ge huvudmännen större ansvar samtidigt som man bibehåller kravet pä en hög standard och jämn kvalitet pä undervisningen i landet. Pä regional nivä behöver organisatoriska beslut inte längre fattas. Däremot bör för att särbeställa samordningen med övrig regional 62

planering ett regionalt organ yttra sig över de ärenden som SÖ har att besluta i. Tillsynsfunktionen som i dag väsentligen utövas av länsskolnämnderna. fär delvis en annan inriktning innebärande en förskjutning från organisationskontroll mot en utvärdering av undervisningens innehåll och resultat. Skolans huvudmän fär i det skisserade systemet ett starkt ökat ansvar när det gäller att omsätta läroplanerna i praktiskt handlande, t ex för beslut om vilka resurser som skall sättas in och hur de skall kombineras. En ökad frihet i valet av sätt att lösa uppgifterna ställer större krav på resurser att bedöma resultatet av den lösning man valt. Endast de allra största kommunerna kan dock tänkas ha egna resurser för att på ett fackmässigt tillfredsställande sätt göra denna utvärdering. Pä denna punkt möts dock kommunernas intressen och statens behov av att kunna följa och påverka utvecklingen, inte minst som ett led i läroplansarbetet. Den regionala organisationen pä skolans område bör sedan de skisserade ändringarna i ansvarsfördelningen genomförts inriktas på denna utvärdering och de insatser från statens sida som denna kan ge anledning till. Sådana insatser kan bestå i försöksverksamhet, rådgivning till kommuner och befattningshavare, fortbildning av skolans personal och information till skolstyrelser, personal, elever och föräldrar. Den regionala organisationen måste anpassas till dessa ändringar av uppgifterna. Därvid bör också beaktas, att verksamheten i vissa avseenden, främst när det gäller utvecklings- och utvärderingsverksamhet, har nära anknytning till den verksamhet som bedrivs vid de större lärarhögskolornas pedagogiska institutioner. De erfarenheter som genom den regionala skolorganisationen insamlas frän skolorna bör ocksä sa snabbt som möjligt komma lärarhögskolorna till del för att tillvaratas vid grundutbildningen av lärare. Den statliga regionala skolverksamheten bör därför organiseras sä att den under skolöverstyrelsens ledning kan bedrivas i nära samverkan med de större lärarhögskoSOU 1973:48

lorna. Verksamheten måste sortera under skolöverstyrelsen även om lärarhögskolorna i enlighet med U68:s förslag läggs under universitets- och högskoleämbetet. Den nya organisationen bör byggas upp på grundval av de resurser som för närvarande representeras av skolinspektörerna, gymnasieinspektörerna, länsskolnämndernas och lärarhögskolornas fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter, länsskolpsykologerna och LPHföreståndarna. Som framgår av kapitlen 6 och 12 har länsskolnämndsutredningen funnit att de övervägande skälen talar för att den regionala skolmyndigheten alltjämt skall ha länen som arbetsområde. Utredningen vill dock framhålla att frågan om lämplig regionindelning bör följas med uppmärksamhet i framtiden. De kommande förslagen från länsberedningen och utredningen om skolan, staten och kommunerna kan ge anledning till en sådan prövning, i synnerhet om förslagen innebär att de regionala skolorganens roll renodlas till pedagogisk tillsyn och service.

5.3.7 Sammanfattning Länsskolnämndsutredningen finner en fortsatt utveckling mot ökat kommunalt ansvar för skolans lokala verksamhet önskvärd. Utredningen föreslär längre fram vissa åtgärder i denna riktning. Pä ett område, nämligen när det gäller den lokala organisationen av skolverksamheten, har utredningen emellertid funnit att dess möjligheter att föreslå förändringar begränsas av det nuvarande statsbidragssystemet. Övervägande skäl talar emellertid för ett ökat kommunalt ansvar också beträffande de organisatoriska frågorna och förutsätter att det arbete med att utforma ett nytt statsbidragssystem som utförs inom SSK skall göra sådana ändringar möjliga i ett senare skede. Som bakgrund för de åtgärder som utredningen i följande kapitel föreslår vidtas utan att den pågående översynen av ansvarsfördelningen avvaktas har den översiktligt redovisat hur en sålunda ändrad ansvarsfördelning kan komma att se ut. I korthet SOU 1973:48

innebär den följande: 1. Undervisningens mål, riktlinjer och innehåll anges som nu av regering och riksdag i skollag och läroplaner. 2. Den yttre organisationen fastställes när det gäller grundskolan (elevomräden, skolenheter) av kommunen. Gymnasieskolans och den kommunala vuxenutbildningens yttre organisation (medgivande att inrätta gymnasieskola respektive att anordna vuxenutbildning, beslut om studievägar, skolenheter och elevområden) bestäms av centralt statligt organ (skolöverstyrelsen) under medverkan av regionalt organ. 3. Grundskolans inre organisation fastställs av kommunen, som därvid har att tillämpa de i läroplanen ingående timplanerna. De regler som statsmakterna anser nödvändiga för att garantera en något så när lika tillgång till undervisning och en tillfredsställande kvalitet intas som bestämmelser i stadga och läroplan. Sädana regler kan vara skyldighet för kommun att anordna undervisning i ämne som ett visst minsta antal elever valt, föreskrifter om klasstyper, rätt till specialundervisning, övre gräns för antalet elever i klass/grupp, kompetensregler för skolledare och lärare m m. 4. Beslutanderätten när det gäller gymnasieskolans inre organisation delas mellan skolöverstyrelsen och huvudmännen. Överstyrelsen beslutar om antalet klasser i årskurs 1 och deras fördelning pä olika studievägar. Medverkan av regionalt organ förutsätts. Övriga organisatoriska beslut fattas av huvudmännen (kommun, landsting). I övrigt bör det som sagts om grundskolan i p 3 vara tillämpligt även på gymnasieskolan. På längre sikt torde de regionala skolorganens myndighetsroll i allt väsentligt upphöra. Däremot förstärks behovet av en regional organisation för utvärdering, försöks- och utvecklingsarbete, information, rådgivning och fortbildning. Denna organisation bör stå under skolöverstyrelsens ledning och ha länen som verksamhetsområden. Frågan om 63

lämplig avgränsning av verksamhetsområdena bör dock följas med uppmärksamhet, inte minst vid behandlingen av de kommande förslagen från länsberedningen och från utredningen om skolan, staten och kommunerna.

64 SOU 1973:48

6 Pedagogiska uppgifter

Länsskolnämndernas pedagogiska uppgifter är starkt betonade i instruktionen; enligt denna åläggs nämnderna särskilt att främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet vid skolorna, verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel och bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet, främja lärarnas fortbildning och, i män av medel, anordna kurser för dem. Nämnderna skall också svara för den omedelbara inspektionen av de skolor som står under deras inseende. Inspektionsverksamheten vid länsskolnämnderna åvilar skolinspektörerna som därigenom kommer att bära det främsta ansvaret för nämndernas pedagogiska verksamhet. För speciella funktioner inom det pedagogiska området har nämnden som framgått av kap 2 efterhand försetts med specialister av olika slag, fortbildningsledare, fortbildningskonsulenter och länsskolpsykologer samt en föreståndare för den länscentral för pedagogiska hjälpmedel som skall finnas vid varje nämnd. I detta kapitel beskriver länsskolnämndsutredningen först inspektionsverksamheten (6.1), fortbildningsverksamheten (6.2) och länsskolpsykologorganisationen (6.3) samt berör verksamheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (6.4), innan utredningen i avsnitt 6.5 redovisar sina överväganSOU 1973:48 s

den och förslag beträffande den pedagogiska verksamheten på regional nivå. 6.1 Inspektionsverksamheten Då den regionala skolinspektionen inte kan ses som en isolerad företeelse behandlas i detta avsnitt också den centralt bedrivna inspektionsverksamheten, dvs, främst den till skolöverstyrelsen knutna gymnasieinspektionen. 6.1.1 Den regionala skolinspektionen Från början omfattade länsskolnämndernas i egentlig mening pedagogiska inspektion (vari bl a ingår att följa undervisningen och att ge erinringar, råd och anvisningar till enskilda lärare) enbart den obligatoriska skolan och den allmänbildande undervisningen av skolpliktiga elever i yrkesskolan. Detta motiverades med att flertalet skolinspektörer då hade erfarenhet av undervisning enbart på folkskolestadiet. Den pedagogiska inspektionen för de högre kommunala skolorna, läroverken och yrkesskolorna åvilade i stället de centrala myndigheterna, dvs skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. I övriga delar stod emellertid även de högre kommunala skolorna, de kommunala gymnasierna, de allmänna läroverken, handelsgymnasierna, de högre tekniska läroverken, de kommunala yrkesskolorna och de centrala verkstadsskolorna liksom till dessa 65

skolor hörande elevhem under nämndernas och konstaterade att någon effektiv inspekinspektion. För dessa skolor låg nämndernas tion av de yrkesskolor som redan sorterade tillsynsuppgift främst i att följa utveck- under nämnderna inte hade kunnat genomlingen, tillse att verksamheten blev ändamåls- föras i flertalet län. Detta berodde på att enligt planerad och ordnad, verka för till- skolinspektörerna som regel inte var sakkunkomsten av en ändamålsenlig organisation niga på yrkesutbildningens område. Yrkesm m och vid behov påkalla de centrala skolornas ledning och lärare hade därför inte kunnat få den vägledning och hjälp i pedagomyndigheternas ingripande. giska frågor som de önskade. Skolöverstyrelsens inspektion av de högre Länsskolnämnderna i de större länen borskolorna förrättades som regel av två ledade därför få en särskild inspektör för yrkesmöter av överstyrelsen. Inspektionsbesöken utbildningen. För övriga län kunde man blev emellertid alltmer sällsynta. Gymnasieutredningen påpekade att det kunde förflyta tänka sig, att två eller flera län tilldelades en mer än två decennier mellan inspektionsbe- gemensam sådan inspektörstjänst. I de minssöken vid de allmänna gymnasierna. I viss ta länen var det kanske tillräckligt med en mån kan dock censorerna i studentexamen deltidsanställd expert. Då den särskilda skoloch examensombuden vid de tekniska gym- inspektören för yrkesutbildning endast kunnasierna sägas ha kompletterat eller ersatt de ha kompetens inom en av yrkesutbildden pedagogiska inspektionen av de allmän- ningens sektorer skulle hans uppgifter vara att samordna och sammanhålla inspektionen na och tekniska gymnasierna. av yrkesutbildningen och själv utföra inspekEnligt instruktionen för länsskolnämndertionen inom den egna sektorn. Inom övriga na hade vederbörande centrala ämbetsverk sektorer skulle den direkta inspektionen möjlighet att decentralisera den omedelbara kunna utföras av tillfälligt anställda experter. inspektionsrätten över de högre skolorna till De konsulenter, som skulle svara för fortlänsskolnämnderna. SÖ utnyttjade dock denbildningen av yrkesutbildningens lärare, borna möjlighet bara beträffande realskolorna de med fördel kunna användas också inom och flickskolorna och KÖY endast i enstaka inspektionsverksamheten. fall. I sitt remissyttrande över de sakkunnigas Frågan om en utökning av länsskolnämndernas inspekterande verksamhet togs upp av betänkande tog SÖ upp inspektionsfrågan. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens SÖ ansåg att det skulle bli omöjligt för det centrala ledning och viss lärarutbildning i centrala verket att hinna utföra en fortlöpanbetänkandet "Skolväsendets centrala led- de inspektion av erforderlig frekvens. Inspekning" (SOU 1962:28). De sakkunniga före- tionen av de skolor som sorterade under slog att ett nytt centralt skolämbetsverk länsskolnämnderna borde därför i fortsättskulle inrättas och överta dels SÖ:s och ningen generellt ankomma på nämnderna. KÖY:s arbetsuppgifter, dels ansvaret för SÖ vände sig emellertid mot de sakkunnigas huvuddelen av den yrkesutbildning som sor- uttalande om möjligheterna att förena konterade under andra centrala verk såsom sulentverksamhet och inspektion. Av psykosjöfartsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, domän- logiska skäl fann SÖ detta klart olämpligt. styrelsen, skogsstyrelsen och medicinalSedan 1963 års riksdag fattat principbestyrelsen. Genom att man samtidigt föreslog slut om ett nytt centralt skolämbetsverk i att länsskolnämnderna skulle bli regionala huvudsak i enlighet med riktlinjerna i betillsynsmyndigheter för all den yrkesutbild- tänkandet tillkallades 1963 ars organisationsning som föreslogs sortera under skolverket kommitté för skolväsendets centrala ledning skulle nämndernas tillsynsuppgift rent kvan- för att utarbeta mer detaljerade förslag. I sitt titativt komma att öka. förslag "Den nya skolöverstyrelsen" (EckleDe sakkunniga tog emellertid också upp siastikdepartementet 1963:9) uttalade komlänsskolnämndernas pedagogiska uppgifter mittén bl a att den omedelbara inspektionen 66

SOli 197348

också av det icke-obligatoriska skolväsendet i stor utsträckning borde förläggas till länsskolnämnderna. Inspektionen borde i huvudsak ombesörjas av nämnderna. Kommittén betonade i detta sammanhang, att inspektionsverksamheten - vare sig den utövades av det centrala verket eller länsskolnämnderna — främst borde ha karaktären av rådgivning och service och ej begränsas till inspektion i trängre mening. Denna innebörd av inspektionsbegreppet borde komma till uttryck i instruktionen för länsskolnämnderna. Man förutsatte att utomstående expertis skulle användas i inspektionsverksamheten i den mån sakkunskap för visst område inte fanns bland skolinspektörerna. I proposition 1964:83 uttalade departementschefen att den inspekterande verksamheten - bortsett frän inspektion av speciell natur — i enlighet med organisationskommitténs förslag i princip skulle förläggas till länsskolnämnderna. Han underströk också kommitténs uttalande om att inspektionsverksamheten alltmer borde få karaktären av rådgivning och service. Som en följd av de gjorda ställningstagandena ändrades instruktionen för länsskolnämnderna så att nämnderna fr o m 1 juli 1964 ålades att " svara för den omedelbara inspektionen av skolorna under nämndens inseende". Länsskolnämndernas inspektionsåligganden hade därmed fått den utformning som fortfarande gäller. De nuvarande bestämmelserna har liksom inspektionsverksamhetens utformning och omfattning behandlats i kapitel 4.

6.1.2 Gymnasieinspektionen Gymnasieinspektionens tillkomst Gymnasieutredningen påpekade, som tidigare nämnts, i sitt betänkande "Ett nytt gymnasium" (SOU 1963:42) att skolämbetsverkens personal inte hade räckt till för en mer kontinuerlig inspektion av gymnasierna. Den kontroll utifrån som censorer och examensombud utgjorde hade därmed fått ökad vikt. SOU 1973:48

Av flera skäl fann gymnasieutredningen det inte lämpligt att till det nya gymnasiet överföra de dittillsvarande examensformerna och i dem ingående institutioner. Examensprocedurerna borde ersättas av ett system med skriftliga prov av delvis ny typ (centrala prov) samt en särskild fackinspektion. Som motiv för denna nya fackinspektion pekade gymnasieutredningen på flera uppgifter, som inte kunde lösas enbart med centralt utfärdade anvisningar: betygsekvivaleringen, ämnesinformationen och kontakterna mellan skolan och dess avnämare. Dessa uppgifter krävde en rådgivande och kontrollerande institution, som besatt sakkunskap och erfarenhet beträffande gymnasieundervisningen och innehöll representanter för näringsliv, förvaltning och universitet. Man påpekade också, att länsskolnämndernas inspektion som regel ännu ej omfattade gymnasieundervisningen och att nämnderna i allmänhet inte förfogade över personal för detta ändamål. Av den gymnasieinspektion som enligt gymnasieutredningen borde ersätta censorsinstitutionen och examensombuden borde man kräva att den tjänade ekvivaleringssyften, påverkade undervisningen och gav möjlighet till sådan ämnesinformation och diskussion som främjade gymnasiets verksamhet. "Fackinspektionen bör i viss mån tjäna som en konsulentorganisation av hög valör", skrev utredningen. På ett sätt skulle inspektörernas uppgifter dock skilja sig från konsulenternas: inspektörerna skulle också ha till uppgift att bedöma den förekommande undervisningen. Gymnasieinspektörerna, som av utredningen föreslogs få titeln gymnasieråd, tänktes få till uppgift att följa undervisningen och därvid bl a granska skriftliga arbeten och dessas bedömning, uppmärksamma hur det självständiga arbetet bedrevs samt åhöra lektioner. Vidare borde de granska och diskutera bibliotek och undervisningsutrustning. En viktig uppgift skulle vara att hålla ämneskonferenser, ibland med lärare från flera skolor. Gymnasieutredningen bedömde behovet av gymnasieinspektörer till att motsvara 35 67

heltidstjänster. 15 av tjänsterna borde ut- ring av skolans ledning. nyttjas för heltidstjänstgörande gymnasieråd Fackskoleutredningen fann det angeläget med förordnandetjänst, ungefär 10 tjänster att inspektionen av fackskolan skulle omför gymnasierektorer och aktiva lärare för- fatta inte bara allmänna pedagogiska frågor ordnade för minst ett halvt år och återståen- utan även vara av ämnesinspekterande cch de tjänster för kortare förordnande (i ge- ämneskonsulterande art. Till karaktären kunnomsnitt tre veckor) för universitetslärare de inspektionen av fackskolan vara densamoch företrädare för allmän tjänst och nä- ma som i gymnasierna. Vilken organisationsringsliv. Alla gymnasieinspektörerna behövde form som var den lämpligaste ansåg sig inte stationeras i Stockholm; om vissa statio- utredningen dock inte kunna ta ställning till. nerades i Göteborg eller Malmö skulle res- Ett definitivt ställningstagande borde anstå tiderna förkortas. tills man fått säkrare information om fackOckså fackskoleutredningen ägnade i be- skolans organisation och omfattning. Bl a bortänkandet "Fackskolan" (SOU 1963:50) sär- de man undvika att en och samma skolenlet skild uppmärksamhet åt inspektionsverksam- ställdes under inspektion av tvä myndgheten. Särskilt under fackskolans uppbygg- heter, vilket blev fallet om fackskoleklasser nadstid var det viktigt att man följde under- förlades till en gymnasieenhet och facksko evisningsarbetet och gav tillfälle till ämnes- inspektionen åvilade länsskolnämnderna el er information och diskussion kring arbetsfor- om fackskolan ingick i en högstadieenhet merna. Även på längre sikt avsåg utredningen och fackskolan inspekterades av gymnasedet viktigt för fackskolans lärare att få den råden. stimulans, som en inspekterande institution I propositionen angående en reformerhg kunde ge vid sidan av konsulentverksam- av de gymnasiala skolorna (1964:171) forheten. En viktig uppgift för inspektionen ordade departementschefen inrättandet av måste vara att ge råd och hjälp för bedöm- en gymnasieinspektion enligt gymnasieutredning av undervisningens inriktning och nivå, ningens förslag. Denna borde effektivare in av elevernas prestationer och i samband censorsinstitutionen kunna medverka till :ådärmed också för betygsekvivaleringen. väl betygsekvivalering som till ämnesinforI dessa stycken liknande problemen dem mation och rådgivning i en vidare meniig. som gällde för gymnasiet, varför utredningen Departementschefen var ej beredd att utöca övervägde om inte fackskolan skulle inspek- fackinspektionen till att också omfatta fackteras på ett sätt som liknade det som skolan. Försöksvis borde gymnasieinspekiogymnasieutredningen föreslagit för gymna- rerna (vilken benämning förordades i stälbt siet. För ett liknande inspektionssystem tala- för gymnasieråd) dock fä utnyttjas också för de de generella pedagogiska och metodiska fackskolan, framfor allt i de fall dä fackskcla motiveringarna för inspektionen, behovet av och gymnasium lokalmässigt var samorgatiämnesinriktad inspektion och önskvärdheten serade. av råd och information exempelvis beträffanDepartementschefen tog också upp frågin de betygsekvivaleringen. Mot en organisation om gränsdragning mellan den till SÖ knutia liknande den föreslagna gymnasieinspektio- gymnasieinspektionen och den inspektion nen ansågs bl a tala att fackskolan var en ny länsskolnämnderna utövade (nämnderrus skolform för vilken konstruktionen av in- omedelbara inspektion hade samma är itspektionsförfarandet kunde göras friare (nå- sträckts också till de icke-obligatoriska skagon censors- eller examensombudsinstitution lorna). Länsskolnämndernas inspektion iv att ersätta fanns inte). Vidare inspekterades det gymnasiala stadiet måste enligt departeflera av de skolformer fackskolan skulle mentschefen i allt väsentligt bli av allmin ersätta av länsskolnämnderna. En centralt karaktär och inte ämnesteoretiskt elbr ledd inspektion skulle därför gå emot de ämnesmetodiskt inriktad. senare årens utveckling mot en decentraliseSedan riksdagen biträtt departementscle68

SOU 1973 >8

fens hemställan byggdes den nya gymnasieinspektionen successivt upp frän och med budgetåret 1966/67 och har nu en omfattning som motsvarar 35 heltidstjänster. Av gymnasieinspektörerna har fn 15 ordinarie tjänst med förordnande på sex år, medan 12 är extra ordinarie med ettårsförordnande. Återstående åtta tjänster utnyttjas för förordnande under kortare tid, vanligen några veckor, av s k avnämarrepresentanter. Gymnasieinspektionen byggdes alltså ursprungligen upp för gymnasiet, med nuvarande termologi gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer. Frän början fick den emellertid också försöksvis användas också för fackskolan (nu gymnasieskolans tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska linjer), fr a i de fall då fackskolan ingick i samma skolenhet som gymnasium. Efterhand utökades gymnasieinspektörernas befattning med fackskolan så att gymnasieinspektionen regelmässigt omfattade båda skolformerna. Frågan om fackinspektion för yrkesutbildningen Yrkesskolan inspekterades fortfarande främst av länsskolnämnderna. Frågan om hur yrkesutbildningen skulle inspekteras behandlades av yrkesutbildningsberedningen (YB) i dess åttonde betänkande "Yrkesutbildning och arbetsliv" (SOU 1970:58). De skäl som gymnasieutredningen anförde för införandet av en fackinspektion för gymnasiet (gymnasieinspektionen) fann yrkesutbildningsberedningen vara giltiga också för de yrkesutbildande linjerna. Ett ytterligare skäl för att införa en fackinspektion för dessa linjer ansågs också utgöras av svårigheterna att garantera en för hela riket jämförbar utbildning pä de yrkesutbildande linjerna,, YB föreslog därför, att man i en första omgäng skulle inrätta 30 årstjänster för fackinspektion, vilken skulle verka inom all statsbidragsberättigad yrkesutbildning såväl inom som utanför gymnasieskolan. Med hänsyn till yrkesutbildningens mångskiftande linjer och mål och variationer i undervisSOU 1973:48

ningsformerna och till behovet av anpassning till snabba förändringar i yrkeskraven etc ansåg YB det angeläget att man i högre grad än inom gymnasieinspektionen använde sig av korttidsförordnade inspektörer. Inom mer exkluvisa ämnesområden kunde så korta förordnanden som tre månader tänkas. Fackinspektörerna tänktes rekryteras dels bland personer verksamma inom yrkeslivet, dels bland lärare och skolledare inom den yrkestekniska utbildningen, dels bland forskare och metodutvecklare inom området. Det bör slutligen observeras, att YB också föreslog att statsbidrag skulle utgå till s k branschkonsulenter till ett antal motsvarande 50 årstjänster. I 1972 års statsverksproposition förklarade departementscehfen att han då inte var beredd att tillstyrka YB:s förslag vare sig om utökning av antalet gymnasieinspektörer eller om inrättandet av tjänster som branschkonsulenter. Gymnasieinspektörernas arbetsområde borde dock from 1972/73 utsträckas till att omfatta hela gymnasieskolan. Vidare avsäg departementschefen att i annat sammanhang föreslå att deras tjänstebenämning skulle ändras till gymnasieskolinspektör. Under 1972 års riksdag väcktes motion (1972:695 av hr Rickardsson m fl) om en utbyggnad av gymnasieinspektionen. I yttrande över motionen anförde SÖ bl a att det var ofrånkomligt att utöka inspektionens arbetsområde till hela gymnasieskolan. Inom verket undersöktes möjligheterna att vidga inspektionen på detta sätt. Med oförändrade resurser måste detta medföra att samtliga tjänster måste disponeras för direkt ämnesinriktade inspektioner. Något utrymme för s k avnämarrepresentanter skulle då inte finnas, vilket var en nackdel. Vidare måste inspektionen begränsas till gymnasieskolans linjer och ej omfatta också dess specialkurser. Enligt SÖ måste antalet inspektörstjänster utökas för att hela gymnasieskolan skall kunna inspekteras på ett fullt tillfredsställande sätt. På utbildningsutskottets hemställan beslöt riksdagen avslå motionen vad utökningen av 69

gymnasieinspektionen beträffade. Utskottet utgick dock från att skolöverstyrelsen i vanlig ordning i samband med anslagsframställningar prövade frågan om ytterligare tjänster. Vidare uttalade riksdagen, att representationen för arbetsmarknad, förvaltning och universitet borde bibehållas i den omfattning som förutsattes vid inspektionens tillkomst. Frågan om fackinspektion av den yrkestekniska utbildningen har sålunda lösts på så sätt att gymnasieinspektionens arbetsområde utökats till att omfatta hela gymnasieskolan. Tills vidare har detta skett utan att antalet årstjänster för inspektionen utökats. Varken från departementschefens eller riksdagens sida har dock den framtida storleken av gymnasieinspektionen slutgiltigt låsts vid dagens förhållanden. Gymnasieinspektionens omfattning Någon undersökning av gymnasieinspektionens verksamhet i stil med den som genomförts beträffande skolinspektörerna och som redovisats ovan har ännu ej företagits. Antalet skolenheter med gymnasieskollinjer motsvarande f d gymnasiet och fackskolan är c:a 240 fördelade på 120 orter. En utökning av verksamheten till övriga linjer (dvs också de yrkestekniska) innebär att totalt c:a 300 skolenheter på 130 orter skall inspekteras. Om även enheter med bara specialkurser också skall omfattas av verksamheten, tillkommer ytterligare omkring 290 skolenheter. För att täcka in samtliga linjer i gymnasieskolan räknar SÖ med att antalet besöksdagar per gymnasieinspektör och år måste utökas från i genomsnitt 60 till 90. 6.2 Fortbildningsverksamheten Att verka för lärarnas fortbildning har ingått i länsskolnämndernas uppgifter allt sedan deras tillkomst; denna uppgift har under åren växt i betydelse och nämnderna har efterhand tillförts särskild personal för ändamålet. 70

I länsskolnämndsutredningens uppdrag ingår inte bara att granska länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet. Enligt direktiven skall utredningen också pröva möjligheterna att knyta resurserna för fortbildning till större regioner — exempelvis under ledning av lärarhögskola med fortbildningsavdelning. Några begreppsförklaringar bör här lämnas. Med grundläggande lärarutbildning avses den speciella yrkesutbildning som erfordras för behörighet till lärartjänst. Vidareutbildning syftar till att ge en lärare kunskaper och färdigheter utanför ramen för den grundläggande lärarutbildning han tidigare genomgått. Exempel på sådan utbildning är den vid vissa lärarhögskolor bedrivna speciallärarutbildningen och vidareutbildningen av lågstadielärare till mellanstadielärare. Med fortbildning avses sådan utbildning som syftar till att ge läraren fördjupade kunskaper och färdigheter inom ramen för den grundläggande lärarutbildning han genomgått. Fortbildningen medför sålunda inte behörighet till annan tjänst än den läraren redan är behörig till, men skall göra honom bättre skickad att fullgöra denna tjänst. I detta sammanhang bör observeras, att den fortbildning som skolmyndigheterna anordnar under de senare åren i allt högre grad kommit att rikta sig också till annan skolpersonal än lärare. 6.2.1 Tillbakablick Tillkomsten av den till länsskolnämnderna knutna fortbildningskonsulentorganisationen har kortfattat beskrivits i kapitel 2. Samtidigt som skolöverstyrelsen 1957 första gången väcktes förslag om att länsskolnämnderna skulle förses med särskilda fortbildningskonsulenter föreslog verket också inrättandet av tre särskilda fortbildningsinstitut. De tre instituten upprättades från och med 1 juli 1961 som fristående institutioner under överstyrelsen men anknutna till var sin lärarutbildningsanstalt, nämligen lärarhögskolan i Stockholm, Guldhedens folkskoleseminarium i Göteborg och Högre allmänna läroverket i Umeå, vilket dä var s k provårsSOU 1973:48

läroverk. 1963 tillkom ytterligare ett fortbildningsinstitut, anknutet till lärarhögskolan i Malmö och 1964 ett knutet till lärarhögskolan i Uppsala. Fortbildningsinstituten skulle främst organisera och leda kurser av olika slag, i första hand för lärare. Fortbildningsinstituten sorterade som nämnts direkt under skolöverstyrelsen men var anknutna till lärarutbildningsanstalt på institutsorten. Institutens föreståndare var ålagda att regelbundet söka samband med lärarutbildningsanstaltens rektor för lämplig samordning och kontinuerlig samverkan med verksamheten vid lärarutbildningsanstalten och dess institutioner. Frågan om fortbildningsinstitutens ställning aktualiserades av 1960 års lärarutbildningssakkunniga i betänkandet "Lärarutbildningen" (SOU 1965:29). Lärarutbildningssakkunniga föreslog att lärarhögskolorna skulle bestå av dels lärarutbildningslinjer, dels en fortbildningsavdelning. De dittills fristående fortbildningsinstituten skulle såsom fortbildningsavdelningar inordnas i lärarhögskolorna, ehuru med en friare ställning för föreståndaren (som i den nya organisationen skulle benämnas fortbildningsledare) än vad de biträdande utbildningsledarna för de skilda lärarutbildningslinjerna tänktes ha. Skolöverstyrelsen avstyrkte den föreslagna integreringen av fortbildningsinstituten med lärarhögskolorna. Fortbildningsinstituten ansvarade för planering och genomförande av fortbildning för alla kategorier av lärare, även för dem som fick sin lärarutbildning vid andra lärarutbildningsanstalter än lärarhögskolorna. Detta förutsatte en omfattande kontakt med alla slag av lärarutbildningsanstalter liksom med universitet och högskolor. Instituten borde därför fortfarande vara fristående organ direkt under överstyrelsen. I propositionen (1967:4) uttalade departementschefen att lärarhögskolorna såsom centra för förnyelse och förändring av skolans verksamhet måste garanteras möjligheter att förmedla nya idéer och erfarenheter inte endast till de blivande lärarna utan också till de yrkesverksamma. Lärarhögskolornas inflytande på fortbildningen borde därför stärSOU 1973:48

kas bl a genom att fortbildningsinstituten inordnades i lärarhögskolorna som fortbildningsavdelningar. I detta sammanhang uttalade han också som sin mening att starka skäl talade för att även den länsvis uppbyggda fortbildningsverksamheten närmare samordnades med lärarhögskolorna. Riksdagen följde departementschefens hemställan, varigenom de fem fortbildningsinstituten fr o m 1 juli 1968 inordnades som fortbildningsavdelningar i de större lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Umeå, vartill kom en sjätte avdelning vid den nya lärarhögskolan i Linköping. Fortbildningsinstitutens/fortbildningsavdelningarnas utveckling är nära förbundna med 60- och 70-talets skolreformer. Fortbildningsinstituten tillkom - liksom länsskolnämndernas fortbildningsorganisation i samband med grundskolans införande 1962. Gymnasie- och fackskolere formen 1965 medförde starka krav på fortbildning och utbildningskomplettering för lärare inom dessa skolformer, liksom gymnasieskolans införande gjort fr a för lärare inom yrkesundervisningen och införandet av grundskolans nya läroplan (Lgr 69) gjort för vissa lärargrupper inom grundskolan.

6.2.2 Den nuvarande fortbildningsorganisationen A nsvarsfördelningen Ansvar för lärarnas fortbildning åvilar samtliga instanser inom skoladministrationen från skolöverstyrelsen ned till den lokala skolledningen och huvudlärarna. Skolöverstyrelsens, lärarhögskolornas och länsskolnämndernas ansvar har berörts i föregående avsnitt. Skolstyrelsernas ansvar framgår av skollagen, vari sägs att skolstyrelsen bl a skall "främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning". Samma skyldighet är föreskriven för landstingskommuns utbildningsnämnd (för landstingskommunal gymnasieskola) samt enligt specialskolstadgan för lokal styrelse för statlig specialskola. För kommunens skolchef liksom för sär71

skolchefen i landstingskommun finns mot- nämnderna. svarande skyldighet, liksom också för rektoBeträffande kostnaderna för dessa studierer i grundskolan, gymnasieskolan, special- dagar innebär överenskommelsen att komskolan, särskolan och i privatskolor. För munerna helt skall stå för kostnaderna för rektorerna gäller också en uttrycklig skyldig- klasslärarnas studiedagar, såväl för själva het att tillse att mindre erfarna lärare får programkostnaderna (ledararvoden, materiel handledning. Huvudlärarna skall bl a lämna m m) som för eventuella rese- och traktaövriga lärare råd och anvisningar, främja mentskostnader för de deltagande lärarna. lärares fortbildning samt handleda mindre Vid de av länsskolnämnden anordnade stuerfarna lärare. I de skolor eller skolformer diedagarna för ämnes-, övnings- och yrkessom står under länsskolnämndernas tillsyn lärarna skall staten stå för kostnaderna för saknas dock huvudlärare i specialskolan och själva arrangemangen, medan kommunerna sjöbefälsskolorna, inom den kommunala skall stå för rese- och traktamentskostnader vuxenutbildningen samt inom grundskolan för sina deltagande lärare. för låg- eller mellanstadierna i de rektorsomAnnan fortbildning än den som avses i råden, där respektive stadium består av färre föregående stycke skall staten anordna och klasser än fyra. bekosta i den omfattning som tillängliga Lärarna är skyldiga att deltaga i studie- resurser medger. Till statens ansvarsområde dagsverksamheten (Ss 14 kap 10 §). Detta hör sålunda bl a den fortbildning som begäller även lärare inom den kommunala drivs under ferietid eller som veckoslutskurvuxenutbildningen, trots att undervisningen ser eller i form av enskilt studium av särskilt där inte får inställas för planerings- eller fortbildningsmaterial. fortbildningsverksamhet. Anordnandet av studiedagar i grundskolan Beträffande fördelningen av vissa arbets- och gymnasieskolan är i princip en kommuuppgifter och ekonomiska insatser för lärar- nal angelägenhet. Enligt skolstadgan 5 kap nas fortbildning gäller i princip fortfarande 31 § och 8 kap 33 § får undervisningen en överenskommelse som träffades den 7 inställas under tid motsvarande högst fem november 1960 mellan ecklesiastikdeparte- dagar varje läsår för planering av skolarbetet mentet, Svenska landskommunernas förbund eller fortbildning av lärare på studiedagar och Svenska stadsförbundet. Den allmänna som anordnats av skolans styrelse eller anprincipen i nämnda överenskommelse är att ordnats eller godkänts av skolöverstyresen kommunerna skall inrikta sina insatser för eller länsskolnämnden. Även om viss studielärarnas fortbildning till verksamhet under dag anordnats av exempelvis länsskolnätanstudiedagar, medan staten skall inrikta sig på den ankommer det på styrelsen att besuta övrig fortbildningsverksamhet. om huruvida undervisningen skall instdlas Överenskommelsen omfattar vissa rekom- och lärarna deltaga i den aktuella studiedigsmendationer beträffande vem som skall an- verksamheten. Kommunöverenskommesen ordna studiedagar för lärarna. Kommunerna är därför att betrakta som ett åtagande från bör sålunda - var och en för sig eller fler statens sida att stå för själva programkos nåkommuner gemensamt - anordna minst två den för en studiedag per läsår för amies-, studiedagar per läsår för sina klasslärare. För övnings- och yrkeslärare samt för kommuaen ämneslärare, övningslärare och yrkeslärare att stå för rese- och traktamentskostnader i inom det allmänbildande skolväsendet bör samband med sådan studiedag och för sautlänsskolnämnden anordna studiedagar i en liga kostnader för minst två studiedagar per utsträckning motsvarande minst en studiedag läsår för klasslärare. per lärare och läsår. Stockholms skoldirektion förutsätts dock för sina lärare svara för de uppgifter som för övriga kommuner ankommer på länsskol72

SOU 197::48

Skolöverstyrelsens fortbildningsverksamhet Av de medel som anslås på ättonde huvudtiteln under rubriken "Lärares fortbildning na na" är en mindre del beräknad för fortbil dningsverksanahet i överstyrelsens regi. Under budgetåret 1973/74 avser 3,1 av anslagets totala 39,7 mkr sådan verksamhet. Av skolöverstyrelsens medel för lärarfortbildning avser en del resestipendier åt lärare. Stipendier utdelas också av överstyrelsen ät låg- och mellanstadielärare som fortbildat sig för att få behörighet att undervisa i engelska på respektive stadium. Skolöverstyrelsens huvudsakliga uppgift inom fortbildningen är dock att svara för den allmänna planeringen och utvecklingen av fortbildningsverksamheten.

Lärarhögskolornas fortbildningsverksamhet De grundläggande bestämmelserna för fortbildningsavdelningarna finns i lärarhögskolstadgan (1968:318). Enligt stadgan skall lärarhögskolans fortbildningsverksamhet anordnas av dess fortbildningsavdelning och syfta till att ge den studerande fördjupade kunskaper och färdigheter inom ramen för den grundläggande utbildning han gått igenom. Fortbildningen skall företrädesvis bedrivas under ferietid. Den omedelbara ledningen av fortbildningsavdelningen utövas närmast under lärarhögskolans rektor av en fortbildningsledare. Fortbildningsledaren, som innehar extra ordinarie anställning med förordnande tills vidare för högst sex är, skall vidare medverka vid planering av lärarhögskolans försöks- och demonstrationsverksamhet. Fortbildningsledare skall vara behörig till ordinarie tjänst som lärare vid lärarhögskola, grundskola eller gymnasieskola. De alltmer ökade kraven på fortbildning har efterhand resulterat i en utökning av fortbildningsavdelningarnas personella och materiella resurser. Sedan budgetåret 1969/ 70 finns vid varje fortbildningsavdelning en arvodestjänst pä heltid som biträdande fortbildningsledare. Vidare finns en assistent och SOU 1973:48

tvä kansliskrivare vid var och en av fortbildningsavdelningarna samt medel för en halvtidsanställd utbildningsteknolog vid varje fortbildningsavdelning och slutligen medel för biträdespersonal och för expertis och tillfällig anställd personal. Lärarhögskolstadgan är mycket knapphändig när det gäller fortbildningsavdelningen och hänvisar i övrigt till närmare bestämmelser som meddelas av Kungl Maj:t eller efter Kungl Maj:ts bemyndigande av skolöverstyrelsen. I form av instruktion eller arbetsordning har några sådana närmare bestämmelser ej utfärdats sedan lärarhögskolstadgan tillkom 1968. Frågan torde komma att beaktas av den arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen, som sedan 1970 utreder fortbildningsverksamhetens mål, innehåll och organisation. I avsaknad av aktuella instruktioner och arbetsordningar följdes t v i tillämpliga delar motsvarande äldre bestämmelser, dels KBr 27.5.1966 angående lärarfortbildning, dels skolöverstyrelsens arbetsordning för fortbildningsinstitut av den 29.6.1964. Fortbildningsavdelningarnas viktigaste uppgifter i dag kan sammanfattas i följande punkter: 1. Utbilda och fortbilda lärarutbildare (exempelvis metodiklektorer, handledare, fortbildningskonsulenter). 2. Medverka i skolöverstyrelsens arbete med att insamla uppgifter om och analysera behovet av fortbildning. 3. Utarbeta fortbildningsmaterial. 4. Anordna feriekurser för lärare och annan skolpersonal. 5. Svara för viss annan kurs- och konferensverksamhet. 6. Administrera språkassistentverksamheten. 7. Svara för viss regional samordning av fortbildningsverksamheten. Utbildningen av lärarutbildare sker dels i form av seminarier och kurser för lärare inom den grundläggande lärarutbildningen och kurser för handledare, anordnade pä skolöverstyrelsens uppdrag av de större lärarhögskolorna, dels i form av tvåveckors kon73

sulentutbildningskonferenser anordnade av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar efter den för dem gällande ansvarsfördelningen. Fortbildningen av fortbildningskonsulenter och lärare inom grundutbildningen har senaste aren ägt rum under årliga tvådagars konferenser, antingen i maj eller i september. Fortbildningsavdelningarnas verksamhet med att utarbeta särskilt fortbildningsmaterial har tagit en allt större omfattning. Fortbildningsmaterialet är i första hand avsett att användas under studiedagstid, men även enskilt studium kan många ganger ifrägakomma. I hög grad söker man göra studiedagsmaterialet självgående, dvs sä att det kan utnyttjas av en grupp lärare utan hjälp av någon för ändamålet speciellt utbildad ledare. Vid utarbetandet av fortbildningsmaterial förutsattes viss medverkan av länsskolnämndernas fortbildningskonsulenter. Enligt Kungl Maj:ts bestämmelser angående fortbildningskonsulent vid länsskolnämnd kan skolöverstyrelsen bestämma att fortbildningskonsulent skall ha sin verksamhet knuten till lärarhögskolas fortbildningsavdelning. Endast fem konsulenter (fyra i arbetslivsorientering och en i studie- och yrkesorientering) har dock placerats vid fortbildningsavdelningarna; övriga är knutna till länsskolnämnderna. Däremot har skolöverstyrelsen medgivit, att upp till 1/6 av konsulenternas arbetstid, dvs c:a 20 dagar per konsulent och läsår, fär tas i anspråk för sådan materialproduktion. Medgivandet torde dock inte har utnyttjats till fullo, bl a av hänsyn till fortbildningskonsulenternas övriga arbetsuppgifter. Däremot har konsulenterna ofta anlitats sona experter vid sidan av sin läraroch konsulenttjänstgöring för studiematerialproduktion, dä mot särskilt arvode. Även andra experter, i regel aktiva lärare utnyttjas i detta arbete. I viss utsträckning testas eller utarbetas studiedagsmaterial vid s k "pilotkurser" inom feriekursverksamhetens ram. Det av fortbildningsavdelningarna producerade materialet distribueras till skolorna antingen via Utbildningsförlaget eller via 74

länsskolnämnderna. Det material som distribueras av Utbildningsförlaget - huvudsakligen material som beräknas gå ut i större upplagor - erbjuds kommunerna köpa. Övrigt material går sona regel till länsskolnämnderna, sona i sin tur låter varje enskild skola erhålla ett exemplar gratis; detta material står det skolan fritt att mångfaldiga i erforderligt antal exemplar. Huvuddelen av fortbildningsavdelningarnas kursverksamhet inriktar sig på feriekurser omfattande en vecka vardera. Flertalet kurser riktar sig till skolledare och lärare, men kurser anordnas även för andra i skolan verksamma. Sålunda anordnas under sommaren 1973 kurser för skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, elevhemsfö restan dare och läromedelsfunktionärer samt en kurs för all skolpersonal jämte elever och föräldrar ("Invandrarfrågor"). Som exempel på fortbildningsavdelningarnas övriga kurs- och konferensverksamhet skall här fränast nämnas anordnandet av huvudlärarseminarier. Dessa seminarier anordnas sona regel på lärarnas fritid i form av veckoslutskursef. Deltagarna (huvudlärare) ges tillfälle dels att få information om utvecklingen inom respektive ämne, exempelvis genom diskussioner med ämnesföreträdare frän universitet och högskola, dels att få diskutera praktiska/metodiska problem. Språkassistentverksamheten. För närvarande finns anställda 12 s k språkassistenter, infödda lärare med uppgift att efter önskemål från skolorna besöka dessa och medverka i språkundervisningen. Språkassistenterna är förvaltningsmässigt anknutna till respektive lärarhögskolas fortbildningsavdelning, men leds ur pedagogisk synpunkt av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Uppsala. För samordningen av länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet är landet indelat i sex olika fortbildningsregioner, var och en kring en större lärarhögskola med fortbildningsavdelning. Regionindelningen ser ut på följande sätt:

SOU 1973:48

Region nr Större lärarhögskolan i

Ingående län

I II III IV V VI

AB, I E, D, F, G, H K, L, M N, O, P, R, S C, T, U, W, X Y, Z, AC, BD

Stockholm Linköping Malmö Göteborg Uppsala Umeå

Sedan 1970 finns i varje region ett särskilt regionskollegium med uppgift att vara ett samarbets-, sanaordnings- och informationsorgan för respektive region avseende lärarutbildning, visst pedagogiskt utvecklingsarbete m m. I regionskollegiet ingår representanter för varje inom regionen befintlig lärarutbildningsanstalt och för varje länsskolnämnd i regionen samt dessutom en representant för vardera fortbildningsavdelningen och den pedagogiska institutionen vid regionens större lärarhögskola. När det gäller anordnandet av konferenser och kurser samt utarbetandet av fortbildningsmaterial gäller en av skolöverstyrelsen fastställd ansvarsfördelning mellan fortbildningsavdelningarna. Varje fortbildningsavdelning ansvarar sålunda för vissa angivna ämnen i grundskolan och gymnasieskolan, för vissa av de yrkestekniska linjerna i gymnasieskolan, för fortbildning av vissa bestämda av skolans andra personalkategorier än lärare samt för vissa övergripande verksamheter. Så svarar exempelvis fortbildningsavdelningen i Uppsala för språk, gymnastik och ämnen på gymnasieskolans värdlinje och jordbrukslinje, fortbildningsavdelningen i Malmö för flertalet ämnen på låg- och mellanstadiet, hemkunskap, barnkunskap, ämnen på gymnasieskolans konsumtionslinje, bygg- och anläggningstekniska linje och trätekniska linje samt för handledare, förskollärare och fritidspedagoger. Beslut om vilka kurser som skall anordnas och vilket material som skall produceras fattas av skolöverstyrelsen. Som underlag för överstyrelsens beslut ligger de önskemal och förslag om fortbildningsinsatser sona inkommit frän enskilda lärare och skolledare, lärarorganisationer, länsskolnämnder na fl. SOU 1973:48

Länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet Instruktionen för länsskolnämnderna säger beträffande fortbildningsverksamheten endast att det "åligger nämnd särskilt att främja lärarnas fortbildning och, i mån av tillgång på medel, anordna kurser för dem, ". Kungl Maj:t har i regleringsbrev meddelat närmare bestämmelser angående fortbildningsledare och fortbildningskonsulent vid länsskolnämnd. Vidare har skolöverstyrelsen i arbetsordningen för länsskolnämnderna Utfärdat ytterligare anvisningar beträffande fortbildningsledarens arbetsuppgifter. Vid varje länsskolnämnd finns en arvodesanställd fortbildningsledare. Fortbildningsledaren vid länsskolnämnden i Gotlands län är halvtidsanställd, medan övriga är heltidsanställda. Fortbildningsledarna, som skall vara behöriga till ordinarie tjänst som lärare under skolöverstyrelsens inseende, tillsätts av överstyrelsen med förordnande t v för högst sex år i taget. Antalet befattningar sona fortbildningskonsultenter vid länsskolnämnderna är f n 238. Av dessa konsulenter är 28 förordnade för enbart gymnasieskolans behov i arbetslivsorientering och i yrkesinriktade ämnen. Gymnasieskolans behov när det gäller de ämnen som tidigare kallades allmänna läroämnen och övningsänanen samt i studie- och yrkesorientering tillgodoses genom att c:a 50 konsulenter är förordnade i dessa ämnen med både gymnasieskolan och grundskolan som arbetsområde. Övriga konsulenter är förordnade enbart för grundskolan. Tjänsternas fördelning mellan länsskolnämnderna bestäms av skolöverstyrelsen. Antalet konsulenttjänster per län varierar f n mellan 4 (Gotlands län) och 16 (Stockholms län). Antalet tilldelade tjänster innebär att — trots att en konsulent som regel svarar för flera ämnen - långt i från varje ämne är företrätt av en konsulent vid varje länsskolnämnd. Detta nödvändiggör en sanaverkan över länsgränserna. En konsulent kan därför få verka även i ett angränsande län. I de minst frekventa ämnena förekommer det att 75

en konsulent får täcka en hel fortbildningsregion. Skolöverstyrelsen har under en följd av är i sina anslagsframställningar framhållit att fortbildningskonsulentorganisationen bör byggas ut till sammanlagt 525 tjänster. Eftersom gymnasieskolreformen medförde att ytterligare utbildningsvägar fördes in under skolöverstyrelsens ansvarsområde (utbildningar inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring) har överstyrelsen velat höja målet till 535 tjänster. Något beslut om den fortsatta uppbyggnaden har dock inte tagits av statsmakterna, bl a under hänvisning till länsskolnämndsutredningens arbete. Fortbildningskonsulenterna är arvodesanställda och är för uppdraget tjänstlediga frän hälften av full lärartjänst. Tjänsterna tillsätts av respektive länsskolnämnd med förordnande tills vidare för högst tre år. Fortbildningsledarna (utom i Gotlands län) åtnjuter semester, medan fortbildningskonsulenterna liksom fortbildningsledaren i Gotlands län har ferier, dock med skyldighet att på ferietid fullgöra sädana arbetsuppgifter sona inte lämpligen kan fullgöras under läsåret. De uppgifter som åvilar länsskolnämndernas fortbildningsorganisation kan sammanfattas i följande huvudpunkter: 1. Anordna viss fortbildning i forna av studiedagar, kurser na na. 2. Anordna utbildning och fortbildning av huvudlärare inom grundskola och gymnasieskola. 3. Utbilda studiedagsledare för kommunalt anordnade studiedagar. 4. Pedagogisk rådgivning åt lokala skolmyndigheter, skolledare och lärare. 5. Medverka till samordning av den kommunalt bedrivna fortbildningsverksamheten. 6. Medverka i den av skolöverstyrelsen ledda planeringen av fortbildningsverksamheten. 7. Medverka i lärarhögskolornas produktion av fortbildningsmaterial (jfr ovan). Tidigare har redogjorts för i vilken omfattning länsskolnämnderna skall anordna stu76

diedagar ("länsstudiedagar"). Länsskolnämaderna anordnar också fortbildning i fornn av kvällskurser och studiecirklar, till vilka lärare av olika slag inbjuds att deltaga. Beträffande fortbildningskonsulenternas pedagogiska rådgivningsverksamhet anger skolöverstyrelsens arbetsanvisningar följance arbetsformer för fortbildningskonsulenterna: - överläggningar med enskilda lärare, institutionsföreståndare, rektorer och studierektorer m fl befattningshavare - besök i klasser för att följa undervisningen - denaonstrationslektioner, som konsulenten häller i samband med besök i klassen - mottagande av auskultanter i den egna undervisningen. Den pedagogiska rådgivningen utövas i huvudsak vid besök i skolorna. Arbetsanvisningarna poängterar för övrigt att fortbildningskonsulenternas verksamhet avser rådgivning och inte inspektion. Detta understrykes ytterligare genom föreskriften att konsulentens årliga verksamhetsberättelse till länsskolnämnden ej fär innehålla omdömen om enskilda lärare och skolor. Någon undersökning av hur fortbildningskonsulenternas verksamhet kommit att utveckla sig i praktiken har ej gjorts av SÖ eller annat organ. Intervjuer med fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter ger dock vid handen att vissa av de angivna verksamhetsformerna har mycket liten omfattning. Det torde sålunda vara mycket ovanligt att lärare auskulterar hos fortbildningskonsulent under dennes egen undervisning. Likaså har demonstrationslektioner, hållna av konsulenterna, fått en undanskymd roll. Sådana torde numera hällas endast pä uttrycklig begäran frän någon lärare och då först sedan konsulenten fått en noggrann information om klassens arbetsvanor, om vad sona tidigare behandlats i ämnet etc. Att konsulemen gör klassbesök för att åhöra undervisningen förefaller vara vanligare, ehuru med en vikande tendens. Manga fortbildningskonsulenter anger att skolbesöken huvudsakligen ägna< åt diskussioner med skolledare, huvudlärare och enskilda lärare och att de upplever dessa samtal som det mest givande. SOU 1973 48

Överhuvud taget framhåller fortbildningsledarna och - konsulenterna värdet av den personliga kontakten mellan fortbildningskonsulenten och de lärare som undervisar i "hans" ämnen. Målet anges ofta vara att besöka varje skola en gång per läsår, något som man sällan nar upp till. Särskilt svårt är det för konsulenten för låg- eller mellanstadiet att inom rimlig tid hinna besöka alla skolenheter med respektive stadium inom länet. I de nordliga länen framhålls också att en oproportionerligt stor del av konsulenttiden åtgår för resor mellan konsulenternas stationeringsort, länsskolnämnden och de olika skolorna. Medverkan till samordning av den kommunalt bedrivna fortbildningen sker i varierande former och med olika grad av samordning i olika län. Följande beskrivning tjänar som exempel på samordningsarbetet. Under vårterminens första hälft utarbetar fortbildningsledaren en preliminär plan för studiedagsverksamheten under nästkommande läsår. Som utgångspunkt tjänar dels av SÖ aviserad och centralt planerad fortbildning, dels den av överstyrelsen utarbetade katalogen över aktuella fortbildningsbehov, dels via fortbildningskonsulenter och skolledare erhållna uppgifter om lokala önskemål. Som exempel pä centralt planerad fortbildning kan nämnas fortbildningen om Lgr 69, Deltaprojektet (den nya matematiken) och behörighetsutbildningen i engelska för lågstadielärare (JET-projektet). Den preliminära planen diskuteras i en eller annan form med skolchefer och skolledare. Detta kan exempelvis ske genom att planen sändes ut för yttrande. I andra fall förekommer det att skolchefer och skolledare kallas till en skolledarkonferens, vari planen diskuteras. I några andra län har särskilda samrädsorgan bildats för ändamålet med representanter för länets skolchefer och rektorer. Efter eventuell överarbetning inom länsskolnämnden sänds den slutliga planen under senare delen av vårterminen ut i form av en rekommendation till skolstyrelserna om lämpliga tider och ämnen för studiedagarna. SOU 1973:48

Den kommunala fortbildningsverksamheten Huvuddelen av de kommunala fortbildningsinstanserna är koncentrerade till studiedagarna. Studiedagsverksamheten är för övrigt den enda fortbildning sona är obligatorisk för lärarna. Enligt respektive stadgar är lärarna numera skyldiga att deltaga i studiedagarna; sädan skyldighet förelåg ej före 1962. Beträffande studiedagar säger skolstadgan följande för grundskolan: "Undervisningen i grundskolan fär inställas under tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare på studiedagar som anordnats av skolstyrelsen eller anordnats eller godkänts av skolöverstyrelsen eller länsskolnämnden. Undervisningen får i stället inställas i visst eller vissa ämnen under motsvarande tid". Motsvarande gäller för övriga skolformer under länsskolnämndens inseende med undantag för vuxenutbildningen. Varken inom den kommunala vuxenutbildningen eller vid de statliga vuxenskolorna finns möjlighet att inställa undervisningen för planerings- eller studiedagsverksamhet. Det bör observeras, att dessa fem dagar icke är avsedda enbart för fortbildningsverksanahet utan även för planering av skolarbetet. Särskilt vid gymnasiala skolor och vid högstadieskolor är det vanligt att en eller två av dagarna förläggs till dagarna närmast före undervisningens början pä höstterminen och då används i huvudsak för planering av det kommande läsåret. Gränsen mellan planering och fortbildning kan dock mänga gånger vara diffus. Bestämmelserna medger att högst fena dagar uttages för ändamålet. Det är således möjligt att utnyttja ett lägre antal dagar. En "besparing" av dagar under ett läsår medger dock inte att ett högre antal än fena uttages under ett följande läsår; Kungl Maj:t har dock i särskild ordning medgivit att så fått ske beträffande viss fortbildning som föranleddes av införandet av 1969 års läroplan för grundskolan. Ovan har framhållits att anordnandet av studiedagar är en kommunal angelägenhet. 77

Från kommunalt håll påpekas dock ofta, att det reella utrymmet för kommunala initiativ blivit alltmer begränsat genom centralt planerade och som obligatoriska angivna eller uppfattade studiedagsprogram, föranledda av läroplansreformerna. Även i annan forna än som studiedagsverksamhet förekommer fortbildning i kommunal regi. Ett mindre antal kommuner har byggt upp en egen konsulentorganisation. Vanligast därvidlag är konsulenter i gymnastik, musik och teckning, avsedda i första hand för låg- och mellanstadierna, där undervisningen i dessa ämnen normalt handhas av klasslärare. I mycket fa fall förekommer kommunala konsulenter även i andra ämnen och för andra stadier, Kursverksamhet för lärare, såväl under som utom skoltid, förekommer i åtskilliga kommuner, stundom av betydande omfattning. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas de som ett antal av Stockholms förortskommuner jämte några ytterligare kommuner i Mälardalen regelbundet anordnar. Varje sådan kurs omfattar en vecka och förläggs till internat. Kurser anordnas både för grundskolan och för gymnasieskolan och riktar sig till både skolledare och lärare. Sex sådana kurser brukar anordnas per läsår, och till varje kurs tas 60 deltagare emot. Dessa erhåller av sin kommun full lön, kursmaterial, fri inackordering samt ett reducerat traktamente; för kommunerna tillkommer dessutom kostnader för vikarier pä lärartjänsterna. För att kartlägga omfattningen och inriktningen av de kommunala fortbildningsinsatserna genomförde Svenska kommunförbundet i samråd med länsskolnämndsutredningen en enkätundersökning bland alla primärkommuner och kommunalförbund sona är huvudmän för grundskola och ev gymnasieskola. Delresultat från enkäten, som besvarades av 430 av de tillfrågade 470 skolstyrelserna, har publicerats i Kommunal skoltidning nr 6/72. En slutredovisning torde framläggas i samma tidning under sommaren 1973. I detta sammanhang förtjänar följande resultat att nämnas. 7S

De rent kommunala kostnaderna för fortbildningsverksamheten (alltså exklusive löner åt de deltagande lärarna) uppgick under 1970/71 i de 430 kommunerna till 5,8 mkr. Av dessa kostnader åtgick huvuddelen för rese- och traktamentsersättningar för deltagarna och för material (c:a 1/3 för vardera ändamålet). I grundskolan uttogs i genomsnitt 5.3 studiedagar under 1970/71, i gymnasium/ fackskola 4,7 och i yrkesskolan 4,5. Särskilt lågt (2,9) var antal studiedagar i yrkesskolorna i de minsta kommunerna (kommuner med rektor tillika skolchef)- Flertalet studiedagar anordnades som lokala studiedagar av respektive skolstyrelse (89 % i grundskolan, 76 % i gymnasiet/fackskolan och 67 % i yrkesskolan). Av länsskolnämnderna anordnades 9 respektive 22 och 29 % av studiedagarna. Anmärkningsvärt med hänsyn till 1960 års överenskommelse (jfr ovan sid 12) var att för högstadiet svarade länsskolnämnden för endast en halv mot i överenskommelsen angivna en studiedag i genomsnitt. Däremot svarade nämnderna för drygt en halv dag för låg- och mellanstadiets lärare och for en till en och en halv dag för de gymnasiala skolornas lärare, vilka inte alls var nämnda i överenskommelsen. 6.3 Länsskolpsykologorganisationen 6.3.1 Tillkomst och utveckling Som nämnts i kap 2 började en regional skolpsykologorganisation byggas upp från och med 1958. Verksamheten bedrevs från början sona en begränsad försöksverksamhet i tre län med de regionala psykologerna sorterande direkt under skolöverstyrelsea. Bakom försöksverksamheten låg förslag från 1946 års skolkommission sona angav uppgfterna för den föreslagna organisationen pä följande sätt: 1. Psykologisk-pedagogiska undersöknings: a) Åtgärder för att utröna nybörjarnas bäs.a möjliga placering i skolan (skolnaognacsundersökningar). b) Psykologiska och pedagogiska undersöcSOI! 1973:^8

ningar vid övergången mellan olika skolstadier och skolformer. c) Åtgärder för att underlätta undervisningshämmade barns skolgång och kunskapsförvärv. Kommissionen avsåg härmed barn som på grund av intellektuell efterblivenhet måste hänvisas till hjälpklass, och barn, som, utan att lida av allmän intellektuell defekt, har speciella svårigheter att följa undervisningen, fr a när det gäller modersmålet och räkning. d) Testpsykologiska undersökningar i klassrummet som ett hjälpmedel för den enskilda läraren vid undervisningens planläggning. 2. Anlagsundersökningar: Övergången från skolan till förvärvsliv kan underlättas genom de upplysningar om eleverna som de i p 1 nämnda undersökningarna kan ge yrkesvägledningens representanter. 3. Speciell psykologisk rådgivning beträffande barn vars konflikter och svårigheter främst gäller känsloliv och social samvaro. Helst borde varje skoldistrikt ha en välutbildad skolpsykolog till sitt förfogande, ansåg skolkommissionen. Av ekonomiska skäl — antalet skoldistrikt skulle efter kommunindelningsreformen komma att uppgå till omkring 900 - ansåg sig kommissionen dock inte kunna föreslå en så omfattande organisation. Dessutom borde först en särskild skolpsykologutbildning ordnas och dess värde prövas praktiskt innan organisationen byggdes upp. Skolkommissionen ville inte heller göra den psykologiska rådgivningen vid skolorna helt beroende av kommunala initiativ. Den föreslog därför, att de dåvarande 51 inspektionsområdena skulle vara organisatoriska enheter för den psykologisk-pedagogiska rådgivningen. I varje inspektionsområde skulle finnas en utbildad skolpsykolog. Denna skulle sedan utse en lärare i varje skoldistrikt till deltidsanställd assistent, vilken efter viss utbildning skulle utföra rutinundersökningar, speciellt grupptestningar, och tjänstgöra sona skoldistriktets rapportcentral. Större skoldistrikt kunde väntas anställa kommuSOU 1973:48

nala skolpsykologer, vilket genom skolkornmissionens uppfattning borde underlättas genom statsbidrag till psykologlönerna. Den centrala ledningen av den skolpsykologiska verksamheten skulle ligga hos SÖ. I avvaktan på bl a utredning om psykologutbildning vidtogs emellertid inga andra åtgärder än att statsmakterna beslöt stödja kommunala initiativ på det skolpsykologiska området. Detta stöd gavs på så sätt att lärare som fullgjorde vissa skolpsykologiska uppgifter kunde få nedsättning av sin undervisningsskyldighet, varvid statsbidrag medgavs för en del av de timmar varmed nedsättning medgivits. I vissa kommuner tjänstgjorde lärare i egenskap av pedagogassistenter som kontaktmän mellan skolan och den psykiska barna- och ungdomsvården. Vissa skolpsykologiska uppgifter, främst diagnostering av elever i behov av specialundervisning, brukade utföras av dessa assistenter. Pedagogassistenterna erhöll nedsättning av sin undervisningsskyldighet som lärare. Staten stödde också denna verksamhet ekonomiskt; statsbidrag utgick nämligen för hela den kostnad som nedsättningen medförde. Något statligt ekonomiskt stöd gavs däremot inte för anställande av kommunala skolpsykologer. De första heltidsanställda skolpsykologerna tillkom 1949, och tio är senare hade sex av de större städerna egna skolpsykologer. I alla dessa städer utnyttjades också lärare för att under skolpsykologernas ledning utföra grupp- och individualundersökningar. 1951 ars skolstyrelseutredning framhöll att det förelåg ett behov av en förbättrad pedagogisk-psykologisk rådgivning. Utredningen förutsatte därför att en organisation med regionalt verksamma fackpsykologer skulle byggas upp. Dess befattningshavare borde knytas till de föreslagna länsskolnämnderna. Efter medgivande av Kungl Maj:t inleddes 1958/59 försök med regional skolpsykologverksamhet under SÖ:s ledning. För ändamålet inrättades tre statliga extra tjänster som skolpsykolog, en i vardera Uppsala, Västmanlands och Jämtlands län. Lokalmäs7l>

sigt anknöts de regionala skolpsykologerna till vederbörande länsskolnämnd. Någon instruktion för de regionala skolpsykologerna fastställdes inte under försöksperioden. SÖ angav dock vissa allmänna riktlinjer för verksamheten. Enligt dessa borde de regionala skolpsykologerna stimulera till kommunala initiativ och söka samordna och utveckla de existerande tendenserna till kommunal skolpsykologisk verksamhet. Samarbete med skolledare, lärare, läkare, kuratorer, studie- och yrkesvägledare, kommunalt anställda med skolpsykologiska uppgifter och med berörda myndigheter förutsattes för att främja den skolpsykologiska verksamheten inom regionen som helhet. De skulle också ge objektiv information om den psykologiska synen på uppfostringsfrågorna. Visst fältarbete förutsattes också. Sålunda borde de regionala skolpsykologerna i särskilda fall aktivt delta i uppgifter som gällde differentieringen samt den direkta anpassningen och omvårdnaden av eleverna och, när speciell anledning förelåg, medverka till att särskild sakkunnig eller expert anlitades eller att remiss till sådan gjordes. Slutligen borde de hälla kontakt med den psykologiska och pedagogiska forskningen och i män av tid medverka vid utarbetandet av nya skolpsykologiska metoder. 1957 års skolberedning konstaterade att behovet av skolpsykologisk expertis sedan länge varit uppenbart. Den utformning skolberedningen ville ge grundskolan gjorde behovet av att lösa problemet påträngande. Beredningens förslag om att elev mot målsmans vilja skulle kunna hänföras till specialundervisning underströk enligt beredningens uppfattning behovet av fackutbildad expertis. Inriktningen av den skolpsykologiska verksamheten borde enligt skolberedningen - sedan befintliga eftersläpningar inhämtats - förskjutas mot att på ett tidigt stadium upptäcka begynnande svårigheter och sätta in hjälpåtgärder medan ännu något kunde göras. Man ansåg det också nödvändigt att den skolpsykologiska verksamheten också inriktades på elever utan speciella svårigheter. En fast organisation borde därför 80

byggas upp. Skolberedningen föreslog därför att tjänster för regionala statliga skolpsykologer, benämnda länsskolpsykologer skulle inrättas. Länsskolpsykologerna borde anknytas till länsskolnämnderna. Länsskolpsykologernas uppgifter kunde eller borde inte preciseras från början. En viktig uppgift borde dock vara att främja initiativ till lokal skolpsykologverksamhet. En viss utbildnings- och instruktionsverksamhet kunde därför bli nödvändig. Till en början kunde också en direkt medverkan i lokala undersökningar och prov erfordras. Länsskolpsykologerna borde även pä skolöverstyrelsens uppdrag medverka i utprovningen av nya test och metoder. Slutligen ansåg beredningen att de i viss män borde utgöra en länk mellan den teoretiska psykologin och pedagogiken och dess praktiska tillämpning ute på fältet. Den lokala skolpsykologiska verksamheten borde däremot vara en kommunal angelägenhet, vars omfattning och organisation kunde variera alltefter kommunens behov och resurser. Större kommuner kunde behöva heltidsanställda skolpsykologer. Interkommunal samverkan kunde vara lämpligt i andra fall. Anordningen med lärare med vissa skolpsykologiska arbetsuppgifter ansåg beredningen inte helt tillfredsställande men måste ändå bli relativt vanlig under en övergångsperiod och i mindre landsbygdskommuner. Dessa lärares uppgifter borde dock begränsas till provledaruppgifter och viss datainsamling. Beträffande finansieringen av den skolpsykologiska verksamheten ansåg skolberedningen, att den statliga insatsen skulle begränsas till länsskolpsykologorganisationen och till statsbidrag enligt dittillsvarande regler för en del av den nedsättning i undervisningsskyldigheten som medgavs vissa lärare. Skolberedningens förslag ledde till beslut vid 1962 års riksdag om en successiv uppbyggnad av en länsskolpsykologorganisation. De första fem tjänsterna inrättades frän och med budgetåret 1962/63 varefter tillkom tvä tjänster per ar till och med 1971/72, dä organisationen var helt utbyggd. SOU 1973:48

6.3.2 Nuvarande bestämmelser och verksamhet Vid varje länsskolnämnd utom i Gotlands län finns en e o tjänst som länsskolpsykolog. För varje länsskolpsykolog får också anställas ett kontorsbiträde i befordringsgång med halvtidstjänstgöring. I Gotlands län betalar staten kostnaderna för halv lön och hälften av övriga avlöningsförmåner för en kommunal skolpsykolog i Gotlands kommun mot att hälften av tjänstgöringen fullgörs vid länsskolnämnden. Beträffande länsskolnämndens uppgifter på det skolpsykologiska området sägs i instruktionen för länsskolnämnden endast att nämnden skall främja skolpsykologisk verksamhet vid skolorna. Enligt instruktionen äger länsskolpsykologen rätt att delta i nämndens överläggningar och har rätt att infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. Vid besök på skola eller skolhem har han tillträde till samtliga lokaler och tillgång till alla handlingar. Länsskolpsykolog tillsätts av skolöverstyrelsen efter yttrande från nämnden. Också den fram till juni 1973 gällande arbetsordningen för länsskolnämnderna var fåordig när det gällde länsskolpsykologens arbetsuppgifter. Där sades i huvudsak bara att länsskolpsykologen skulle handlägga frågor av väsentligen skolpsykologisk natur. I den nya arbetsordningen har uppgifterna angetts utförligare. Länsskolpsykologen skall sålunda "handlägga ärenden av skolpsykologisk art, verka för bästa möjliga utveckling av länets skolpsykologresurser, verka för en god elevvård inom länet och i detta syfte ta initiativ till såväl regionala som lokala konferenser med de personalkategorier som medverkar i skolans elevvårdande verksamhet, medverka i handläggningen av ärenden rörande specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning samt frågor rörande specialskolan och särskolan, likaså i fortbildnings- och informationsarbete samt följa pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete." Beträffande den lokala skolpsykologiska SOU 1973:48 c

verksamheten finns inget utsagt i skollagen och mycket litet i skolstadgan, vilket redan framhållits i kapitel 3. Den s k provledarverksamheten i grundskolan regleras f n genom ämbetsskrivelse av den 7.4.1972. Enligt denna kan klasslärare och speciallärare med viss utbildning för provledarverksamhet fä nedsättning med högst hälften av sin undervisningsskyldighet. Det är länsskolnämnden som beslutar om nedsättningen. Provledarverksamhet kan bara anordnas i kommun som har kommunal skolpsykolog eller där länsskolpsykolog ansvarar för den skolpsykologiska verksamheten. Länsskolnämnden kan medge statsbidrag för vikariekostnaderna för högst hälften av de timmar varmed nedsättning beviljats. Länsskolpsykologernas uppgifter har som nämnts inte förrän helt nyligen preciserats i forna av instruktion eller motsvarande. Detta har varit naturligt dels därför att verksamheten varit relativt ny och oprövad, dels därför att den under en uppbyggnadsperiod måste komma att te sig rätt olika från län till län. Länsskolpsykologens uppgifter och arbetsformer i ett län där institutionen är föga utbyggd måste rimligtvis bli andra än i ett län där länsskolpsykolog funnits några år och där täckningen med kommunala skolpsykologer är god. En viss förskjutning av de regionala skolpsykologernas arbetsuppgifter kan dock konstateras under den tid organisationen byggts upp. Ursprungligen tänktes de ta en rätt aktiv del i arbetet ute i skolorna. Sålunda tänkte sig 1946 års skolkommission att den regionala skolpsykolog kommissionen föreslog skulle finnas i varje inspektionsområde skulle leda den skolpsykologiska verksamheten inom regionen med hjälp av lärare som fungerade som deltidsanställda assistenter. Assistenterna tänktes ha mer rutinbetonade uppgifter. Ur intervjuer och samtal med ett antal länsskolpsykologer och befattningshavare på skolöverstyrelsens byrå S 6 framgår att man betraktar följande uppgifter sona de väsentligaste:

1. Verka för en god elevvård inom länet, vari bl a ingår att stimulera till utbyggnaden av den kommunala skolpsykologorganisationen. 2. Medverka i information och fortbildning i elewårdsfrågor till skolans personal, föräldrar, elever och myndigheter. 3. Samverka med andra myndigheter på länsplanet och med skolans elevvårdspersonal. 4. Åt länsskolnämnden göra utredningar och analyser rörande aktuella problemställningar inom skolan. 5. Hålla sig informerad om den aktuella utvecklingen inom den pedagogisk-psykologiska forskningen och medverka till information därom till skolorna. Hålla kontakt med pågående utvecklingsarbete vid skolor inom länet. 6. Vara länsskolnämndens konsult när det gäller psykologi och mentalhygien, specialundervisning, personaladministration och personalvård, fysisk och social miljö i skolorna m na. Det framhölls dock, att förhållandena kan te sig mycket olika från län till län bl a beroende på den kommunala skolpsykologorganisationens utbyggnadsgrad och på hur länge länet haft länsskolpsykolog. I skolöverstyrelsens arbetstidsundersökning 1970 (se ovan 4.4.1) deltog också länsskolpsykologerna. Av de sju länsskolnämnderna sona deltog i undersökningen saknade en länsskolpsykolog. I den sammanställning som sammanfattats nedan har svaret från en länsskolpsykolog uteslutits av det skälet att vederbörande uppenbarligen inte specificerat arbetet på olika delmoment utan redovisat 1 396 av sina 1 800 arbetstinamar på momentet "organisatoriska åtgärder kring specialundervisningen", för vilket moment ingen av de övriga upptagit mer än 245 timmar. Av arbetstidsundersökningen framgår, att huvuddelen av tiden, i genomsnitt drygt 36 % (26-53 %)1 ägnades åt elevvårdsfrågor. Av denna tid ägnades mer än en tredjedel (13 % av hela arbetstiden) ät enskilda elev82

vårdsfall och nästan lika mycket (10% av den totala tiden) åt planläggning av elevvårdsverksamheten inom länet, gymnasieregionen och kommunen. Även om en del av den tid sona ägnades enskilda elevvärdsfall åtgick för medverkan i exempelvis länsskolnämndens behandling av besvärsärenden o dyl torde det vara rimligt att anta att huvuddelen åtgick för enskilda ärenden i kommuner som inte har kommunal skolpsykolog. Den därnäst tyngsta delen av verksamheten ägnades år fortbildning, information och rådgivning, nämligen 25 % (16—34 %). Ytterligare en fjärdedel av arbetstiden (2038 %) upptogs av allmänna göromål (sammanträden inom nämnden, egen fortbildning m m). 6.4 Länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel De länscentraler för pedagogiska hjälpmedel som inrättades under åren 1962-1964 2 , till en början som fristående organ under skolöverstyrelsen men från och med 1966 inordnade i länsskolnämnderna, har av länsskolnämndsutredningen behandlats i särskild skrivelse 1973-01-10 till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet. Anledningen till detta var att Kungl Maj:t 1 december 1972 anmodade utredningen att senast 10 januari 1973 redovisa sitt utredningsuppdrag om länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel. I sin skrivelse framhöll länsskolnämndsutredningen att länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel inte kommit att fylla den uppgift de en gång inrättades för. Utredningen redovisade ocksä sin uppfattning om orsakerna till detta. Centralernas resurser har varit klart otillräckliga i förhållande både till skolväsendets allt större omfattning och till det ökade läromedelsutbudet. Samtidigt har

1 Inom parentes anges spridningen mellan lägsta och högsta redovisade andel. 2 En särskild central för Stockholms län inrättades först 1970.

SOU 1973:48

utvecklingen gett kommunerna möjligheter att själva få ett bättre grepp över läromedelshanteringen. Kommunsammanläggningarna har bidragit till detta. Genom utvecklingen av kommunala läronaedelscentraler och länsAV-centraler fär allt fler kommuner egna organ varigenom läromedelsinformationen kan kanaliseras. Länsskolnämndsutredningen föreslog därför att länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel skulle avvecklas i anslutning till genomförandet av sådana åtgärder för förbättrad läromedelsinformation som förutsattes bli resultat av behandlingen av läromedelsutredningens förslag i betänkandet "Samhällsinsatser på läromedelsområdet" (SOU 1971:91). Läromedelsutredningens betänkande och länsskolnämndsutredningens skrivelse togs upp i proposition 1973:76. I propositionen föreslogs att ett centralt läromedelsregister skall upprättas frän och med 1 juli 1974 med uppgift att registrera vissa slag av läronaedel och vissa data om dessa. Ur registret skall läromedelskonsumenterna kunna hämta information om det aktuella utbudet av läronaedel. Verksamheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel föreslogs avvecklas från och med 1 juli 1973. Riksdagen har sedermera beslutat att avvecklingen skall ske fr o m 1 juli 1974. 6.5 Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag Länsskolnämndsutredningen har i nänaaast föregående kapitel gjort en bedömning av vilka förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat och konanaun på skolans område sona kan komma att ske under 70-talet. Enligt utredningens uppfattning kommer utvecklingen mot ett ökat ansvar för skolans huvudmän att fortsätta. Statens uppgifter kommer alltmer att koncentreras till att ange mal och riktlinjer för skolans verksamhet, att ange de ekonomiska ramarna samt att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete. Huvudmännen kommer i huvudsak själva att fa fatta de beslut som erfordras för att SOI 1973:48

organisera och genomföra verksanaheten i skolorna. Utvecklingen kommer sannolikt också att ge huvudmännen ökad valfrihet när det gäller att besluta om skolans lokala organisation och verksamhetsformer. Utredningen övervägde i kapitel 5 också de konsekvenser detta skulle få för förhållandena mellan de statliga och de kommunala skolorganen. Utredningen fann därvid att behovet av utvärdering av verksamheten kommer att öka i den mån huvudiaaännen ges större ansvar och valfrihet, om man samtidigt behåller kravet på en hög standard och jämn kvalitet på undervisningen i hela landet. Tillsynsfunktionen, som i dag främst åvilar länsskolnämnderna, får delvis en annan inriktning än den har i dag; undervisningens innehåll och resultat kommer att på ett mer markerat sätt än i dag stå i centrum för tillsynsverksamheten. De regionala statliga skolmyndigheterna kommer sona främsta uppgift ha att fungera som pedagogiska serviceorgan. Deras karaktär av beslutsfattande myndigheter kommer att skjutas i bakgrunden. 6.5.1 Inspektion — tillsyn Länsskolnämndernas inspekterande verksamhet utgör - som framhållits ovan - endast en del av den statliga tillsynen över skolväsendet. Överväganden om deia regionala inspektionsverksamhetens inriktning och omfattning samt ona dess organisation måste därför göras mot bakgrunden av statens totala behov av tillsyn över det i huvudsak kommunala skolväsendet och statens samlade resurser för verksamheten på både central och regional nivå. Med hänsyn till detta borde länsskolnämndsutredningen inleda sina överväganden om den regionala inspektionsverksamheten med en analys av statens behov av inspektion och tillsyn över skolan. Också huvudmännens och skolpersonalens behov av den infornaation och stimulans från de statliga skolmyndigheternas sida som kan följa med en på rätt sätt bedriven inspektionsverksamhet borde beaktas i en sådan analys. Vidare 83

borde en inventering göras av alla de resurser som för närvarande utnyttjas inom inspektions- och tillsynsverksamheten i en vid mening liksom en analys av deras verksamhetsformer och resultat. Behovet av statlig tillsyn över skolväsendet och inriktningen av denna tillsyn måste i hög grad betingas av den ansvarsfördelning som råder mellan staten och de kommunala huvudmännen på skolans område. Den nuvarande ansvarsfördelningen innebär att en väsentlig del av tillsynsverksamheten, fr a på den regionala nivån, måste inriktas pä rent organisatoriska frågor. Då såväl frägaia om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område som frågan om skolöverstyrelsens organisation är under utredning i annan ordning avstår dock länsskolnämndsutredningen från att för egen del göra en så omfattande analys sona antytts ovan. En annan ansvarsfördelning, sona lägger såväl det organisatoriska som det ekonomiska ansvaret hos huvudmännen bör dock rimligtvis medföra att den statliga tillsynen i väsentligt högre grad än i dag kan och bör inriktas på skolarbetets innehåll, utformning och resultat. I den nuvarande instruktionen för länsskolnämnderna definieras begreppet inspektion på följande sätt: " . Inspektion har till ändamål i första hand att ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolväsendet i dess huvuddrag och att på grundval därav lämna lokala organ samt tjänstemännen de råd och upplysningar som fordras för att stödja och främja en fortlöpande utveckling och planering av utbildningsverksamheten. Skolinspektören skall även tillse att skolarbetet bedrives i enlighet med gällande författningar. Skolinspektören skall åhöra undervisningen, skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt besiktiga skollokaler, skolhem och undervisningsmaterial. Om skolinspektören finner det behövligt, skall han på lämpligt sätt framföra råd, anvisningar och erinringar till lärare." Inspektionen har sålunda getts en klart positiv uppgift. Den skall framförallt stödja verksamheten ute i skolorna och detta skall ske genom råd och upplysningar. 84

Begreppet inspektion torde emellertid av många uppfattas som något annat och kanske mer negativt, nämligen som en verksamhet vars uppgift främst är att uppdaga och beivra felaktigheter och misstag i skolarbetet, detta trots att dagens inspektörer (och detta gäller både skolinspektörer och gymnasieinspektörer) med ytterligt få, om ens några undantag, strävar efter att ge sina besök i skolorna den avsedda, positiva inriktningen. Detta kan förklaras på flera sätt. Manga inom skolledar- och lärarkårerna associerar säkerligen alltjämt ordet "inspektion" till den utformning inspektioiaen hade för några decennier sedan dä folkskolinspektören eller i de högre skolorna ledamöter av skolöverstyrelsen vid sina besök i skolan inte bara åhörde och kommenterade undervisningen utan också tog del av och nagelfor elevernas skriftliga arbeten och det sätt pä vilket de granskats och rättats av lärarna samt granskade dagböcker, betygskataloger, protokoll och andra handlingar som erfordrades för verksamheten. Dagens skolinspektörer representerar också den myndighet som har att tillsätta flertalet ordinarie lärartjänster och som är första instans i disciplinärenden som rör skolledare och lärare. Som tidigare framhållits har man i olika sammanhang betonat att inspektionen främst skall ha en rådgivande funktion. Så gjorde t ex 1963 års organisationskommitté och departementschefen i 1964 års proposition om nya skolöverstyrelsen. Gymnasieutredningen lade också stor vikt vid den rådgivande och stimulerande uppgiften när den om den föreslagna gymnasieinspektionen skrev att den i viss män borde "tjäna som en konsulentorganisation av hög valör". Den konsultativa rollen markerades också genom att utredningen för de nya inspektörerna föreslog titeln gymnasieråd. Länsskolnämndsutredningen anser det angeläget att ytterligare en gång framhålla att den statliga skolinspektionen främst skall ha denna servicebetonade karaktär. Inspektionen skall genom råd och anvisningar stödja skolstyrelserna och skolans personal i deras arbete. SOU 1973:48

Länsskolnämndsutredningen har vidare observerat, att "erfarenhetsrapporteringen" från fältet till skolöverstyrelsen när det gäller grundskolan inte är lika fast organiserad som den är beträffande gymnasieskolan. Gymnasieinspektörerna är tjänstemän inona SÖ och skall avge skriftlig rapport över sin verksamhet och sina iakttagelser. Någon motsvarande rapportering från länsskolnämnderna till SÖ förekommer inte, vilket också påtalats som en brist av riksrevisionsverket i dess rapport 1971-06-28 "Skolöverstyrelsen — en förvaltningsrevisionen studie". Detta drabbar i första hand grundskolan, eftersom det för denna inte finns någon motsvarighet till gymnasieinspektionen. Grundskolan "inspekteras" normalt endast av länsskolnämnderna. Även om en viss form av erfarenhetsrapportering från nämnderna till skolöverstyrelsen förekommer, exempelvis genom årligen återkommande konferenser mellan överstyrelsen och länsskolnämndernas ordförande, inspektörer och byrådirektörer måste den betecknas som knapp och osystematisk. Länsskolnämndsutredningen finner det angeläget att den erfarenhet från verksamheten ute i skolorna soiaa samlats hos den regionala tillsynsmyndigheten på ett mer systematiskt sätt än hittills får komma skolöverstyrelsen till del. Med nuvarande förutsättningar är emellertid möjligheterna härtill relativt begränsade. Skolinspektörernas arbete är i stor utsträckning bundet till uppgifter av annan art. Genom att inspektörerna har länen sona arbetsområde och genom att de är fä i varje län måste de spänna över ett stort fält, exempelvis över hela grundskolan med alla dess stadier, ämnen och delfunktioner eller över hela gymnasieskolan, i andra fall över hela skolväsendet i länet. Även om inspektörerna inom ett och samma län väljs så att deras erfarenhet från olika delar av skolväsendet kompletterar varandra kan någon högre grad av specialisering inte åstadkommas utan en avsevärd utbyggnad av resurserna. Länsskolnämndsutredningen föreslår emellertid i de följande kapitlen en rad åtgärder varigenom skolinspektörerna blir SOU 1973:48

mindre bundna vid administrativa och organisatoriska uppgifter. Den arbetstid som därigenom vinns bör i första hand användas till ett utökat antal besök i skolorna och hos skolstyrelserna. Huvudintresset bör därvid inriktas på att studera hur man på olika håll valt att lösa samma problem och att förmedla denna erfarenhet till andra skolstyrelser och befattningshavare. Besöken i skolorna bör fränast ägnas åt överläggningar med skolans befattningshavare och elever, exempelvis inom ämnes-, studie- och elevvårdskonferenser. Åhörande av lektioner torde däremot vara mindre angeläget för skolinspektörerna; denna forna av tillsyn bör i huvudsak vara en uppgift för den lokala skolledningen, som har större möjligheter att bedriva deia kontinuerligt och komplettera den med andra åtgärder som kan befinnas önskvärda. En fortsatt och utökad samverkan mellan skolinspektörer och fortbildningskonsulenter ter sig angelägen och naturlig. Fortbildningskonsulenterna har som aktiva lärare personlig och aktuell kuiaskap om skolans vardag och dess problem. Genom konsulentverksamheten tillägnar de sig därtill en god överblick över situationen också i andra skolor i länet. Tillsammans bör skolinspektörer och fortbildningskonsulenter kunna ge en allsidig bild av läroplanerna i funktion och fungera som ett pedagogiskt serviceorgan gentemot både skolöverstyrelsen och skolstyrelser/skolor. Inspektörernas och fortbildningskonsulenternas uppgifter närmar sig på denna punkt varandras. Båda fungerar som konsulenter, inspektörerna i första hand på mer övergripande frågor (organisation, arbetsformer, elevvård, betygssättning), fortbildningskonsulenterna främst som ämnesspecialister. Sona utredningen tidigare framhållit är det angeläget att den erfarenhet och kunskap som samlas hos de regionala tillsynsorganet inte stannar där utan tillförs skolöverstyrelsen och lärarutbildningsanstalterna och utnyttjas i läroplansarbetet. Erfarenhetsförmedlingen fär dock inte begränsas till en stereotyp skriftlig rapportering. Skolöversty85

relsen bör samordna och leda verksamheten. Detta kan exempelvis ske genom att tillsynsmyndigheten i ett eller flera län ges i uppdrag att studera vissa företeelser eller problem och att föreslå lösningar. Dubbelarbete bör därigenom kunna undvikas och större samlad effektivitet uppnås. I och för sig kan det ifrågasättas om länen utgör lämpliga regioner för skolinspektionen. Även sedan den omfördelning av arbetsuppgifterna mellan länsorgan och skolstyrelser som länsskolnämndsutredningen föreslår genomförts kvarstår emellertid åtskilliga uppgifter som bör lösas på länsnivå och kräver tillgång på sådan skolexpertis pä deiana nivå som skolinspektörerna representerar. Med hänsyn till detta anser länsskolnämndsutredningen att skolinspektörerna alltjämt skall ha länen som arbetsområde. Inte heller medför de av utredningen föreslagna åtgärderna en sådan avlastning av arbetsuppgifter från skolinspektörerna att någon anledning finns att ompröva antalet inspektörstjänster. Dimensioiaeringsfrågan bör emellertid följas med stor uppmärksamhet i framtiden. En ytterligare omfördelning av uppgifter från den regionala myndigheten till kommunerna kan komma att ske som ett resultat av SSK-utredningen och bör då föranleda en omprövning av personalbehovet hos tillsynsmyndigheten. 6.5.2 Fortbildningsverksamheten Frågan om fortbildningens mål, innehåll och organisation utreds för närvarande i särskild ordning inom skolöverstyrelsen. Länsskolnämndsutredningen har under arbetets gång haft kontakter med företrädare för denna utredning; skolöverstyrelsens utredning har dock inte kommit så långt, att länsskolnämndsutredningen kuniaat beakta dess förslag i sina överväganden. Den framtida organisationen av fortbildningsverksamheten är i viss mån också beroende av de resultat som kan följa av den fortsatta behandlingen av förslagen från 1968 års utbildningsutredning (U 68). Denna har i betänkandet "Högskolan" (SOU 86

1973:2) föreslagit att lärarhögskolorna överförs från skolöverstyrelsens ansvarsområde och inordnas under det föreslagna universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Allmänna synpunkter Fortbildningen av lärare sker dels sona obligatorisk, dels som frivillig sådaia. Obligatorisk är för närvarande endast den fortbildning sona bedrivs på studiedagstid för lärare i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan och nomadskolan. Högst fem dagar per läsår får enligt nu gällande bestämmelser användas för ändamålet. Den obligatoriska fortbildning som bedrivs under studiedagstid måste enligt utredningens uppfattning främst ägnas åt de problem och svårigheter sona skolstyrelser, skolledare och övrig personal upplever i det dagliga skolarbetet. Den begränsade studiedagstiden måste främst ägnas at aktiviteter som hjälper skolans befattningshavare att finna lösningar på sina problem. Pedagogiska, metodiska och skolsociala frågor måste dominera studiedagsprogrammen. Sådan fortbildning som främst syftar till att konaplettera lärarnas ämnesteoretiska utbildning måste, så vitt inte tiden för obligatorisk fortbildning utökas, hänföras till den fortbildning som sker frivilligt och utona tjänstetid. I den mån läroplansreformer nödvändiggör en mer onafattaiade komplettering av grundutbildningen för vissa lärare bör detta göras på annan tjänstetid än studiedagstid och särskilda medel anslås härför. Med denna inriktning av studiedagarna är det naturligt att ansvaret för planeringen och genomförandet av studiedagarna skall åvila huvudmännen. Den i 6.2.2 nämnda utvecklingen enligt vilken huvudmännen funnit sina möjligheter att själva besluta om studiedagsverksamheten alltmer begräiasade bör därför brytas. Sä länge studiedagsverksamheten är den enda formen för obligatorisk fortbildning mäste dock de statliga myndigheterna ha möjlighet att utnyttja en del av tiden exempelvis för information i samband ned läroplansförändringar. Detta bör dock s<e i SOU 197: :48

mycket begränsad omfattning och främst avse en mer allmän och övergripande information om de förestående förändringarna. För att skolstyrelserna skall kunna göra en konsekvent och lånsiktig planering av studiedagsverksamheten är det nödvändigt att de själva far disponera huvuddelen av tiden och att de i mycket god tid får veta i vilken utsträckning och för vilket ändanaål de statliga myndigheterna anser sig behöva utnyttja studiedagstid. De personella resurser sona skolstyrelserna idag har till sitt förfogande för fortbildningsändamål är mycket begränsade. För skolchefer och rektorer gäller visserligen att de skall främja lärarnas fortbildning, men detta kan knappast innebära mer än en skyldighet att informera lärarpersonalen om existerande fortbildningsmöjligheter och att medverka i planeringen och ledningen av den lokalt organiserade fortbildningen. Enligt utredningens uppfattning måste skolledningen kunna avdela erforderliga personella resurser för ändanaålet. Under överskådlig tid torde en tilldelning av ytterligare resurser inte kunna påräknas. Frågan måste då lösas genom en omfördelning av befintliga resurser. En möjlighet vore därvid att omvandla de nuvarande statliga fortbildningskonsulentbefattningarna till en resurs som fördelas mellan kommunerna. Av skäl sona framgår längre fram kan de statliga skolmyndigheterna inte avvara hela denna resurs. Även om så vore fallet representerar konsulentorganisationen en så liten resurs (c:a 140 heltidstjänster) att det vore meningslöst att splittra upp den mellan skolans i framtiden c:a 300 huvudmän. Om kommunerna i framtiden fär använda sina resurser friare, bör möjligheter finnas att avsätta vissa resurser för uppgiften att planera och medverka i fortbildningen av skolans personal och att som ämnesexperter under skolstyrelsen ge lärare och annan personal räd och stöd av ämnesteoretisk och metodisk art, dvs uppgifter av väsentligen samma art som i dag åvilar fortbildningskonsulenterna. Med hänsyn till att frågan om en flexiblare resursanvändning utreds i annan ordning SOU 1973:48

avstår länsskolnämndsutredningen från att närmare analysera frågan och komma med konkreta förslag om hur naan på den lokala nivån skall organisera fortbildningsverksamheten. Utredningen nöjer sig med att understryka att ansvaret för lärarnas fortbildning under studiedagstid i allt väsentligt måste åvila skolstyrelsen och att man i diskussionerna om en friare resursanvändning bör beakta att skolstyrelserna har behov av att avdela vissa personella resurser för fortbildningsändamål. Den statliga fortbildningsverksamheten Som ovan anförts bör det i huvudsak vara huvudmänneias uppgift att planera och genomföra den fortbildning som skall äga mm på studiedagstid. Deniaa fortbildning bör främst ägnas åt sådana aktiviteter varigenom skolans personal lättare finner lösningar på de svårigheter de upplever i det dagliga arbetet. De statliga resurserna för fortbildning bör när det gäller studiedagarna inriktas på att ge kommuner och landsting service. Denna service bör dels bestå i en inveiatering av de problem och svårigheter som skolans styrelser och befattningshavare upplever, dels i utarbetande av studiematerial innehållande exempel på lösningar av sådana problem som man finner är mer allmänt förekommande i landet. Den rådgivande verksamhet som fortbildningskonsulenterna i dag utövar bör mindre inrikta sig pä de enskilda lärarna utan i första hand koncentreras på skolledarna, huvudlärarna och de andra lokala befattningshavare som har eller får till uppgift att medverka i fortbildningsarbetet. Ett undantag måste dock göras för de ämnen i vilka det endast finns ett mycket litet antal lärare, exempelvis vissa tillvalsämnen på högstadiet och vissa yrkesinriktade ämnen i gymnasieskolan. För dessa ämnen bör servicen också omfatta erbjudande om hela studieprogram samt en rådgivning inriktad naer på de enskilda lärarna än i övriga ämnen. De statliga fortbildningsresurserna bör i övrigt liksom hittills inriktas på planering 87

och genomförande av feriekurser och andra kurser och på utarbetande av material lämpligt för självstudier. Särskilda problem är förknippade med fortbildningen av skolledare, huvudlärare och vissa andra grupper, för vilka ingen speciellt avpassad grundutbildning finns. Med tanke på den roll statsmakterna genom stadga och läroplaner givit dessa befattningshavare bör staten också svara för huvuddelen av den fortbildning (som snarast har karaktären av befattningsutbildning) som måste ges åt dem som erhållit dylika befattningar. Självfallet kan även denna utbildning behöva kompletteras med kommunal fortbildning för anpassning till de lokala förhållandena. Huvuddelen bör dock staten svara för. Statliga insatser inom detta delområde görs för närvarande beträffande rektorer och studierektorer i form av tvåveckorskurser och beträffande huvudlärarna av länsskolnämnderna i form av konferenser och kortare kurser. Beträffande skolledarkurserna står staten för de direkta kurskostnaderna samt för resor och traktamenten för deltagarna men förutsätter, att kommunerna låter vederbörande deltaga i tjänsten, dvs står för eventuella vikariekostnader. Motsättningar mellan statliga anordnare och de kommunala huvudnaännen har främst uppstått beträffande de av länsskolnämnderna anordnade kurserna och konferenserna för huvudlärare. Nämnderna har inte haft möjlighet att stå för deltagarnas resekostnader och traktamenten och ej heller kunnat betala ersättning för mistad lön i de fall kommunerna inte velat eller haft medel för att låta huvudlärarna deltaga i tjänsten. Att förlägga huvudlärarfortbildningen till normal studiedagstid är inte lämpligt, eftersom de deltagande huvudlärarna självfallet i sin egenskap av lärare bör erhålla samma fortbildning som övriga lärare. Å andra sidan torde det inte heller vara lämpligt att för huvudlärarfortbildningen lita på den frivilliga fortbildningen på icke-tjänstetid, eftersom man då inte når samtliga huvudlärare. Det ingår inte i länsskolnämndsutred88

ningens uppgift att föreslå hur detta problem skall lösas eller bedöma omfattningen eller formerna för denna speciella typ av fortbildning. Utredningen vill dock påpeka att problemet snarast måste lösas av berörda instanser. Länsskolnämndsutredningen utgår dock från att staten bör ha huvudansvaret för fortbildningen av skolledare, huvudlärare och andra grupper med motsvarande förhållanden (institutionsföreståndare, tillsynslärare). Uppgifterna för den statliga fortbildningsorganisationen kan sammanfattas pä följande sätt: 1. Svara för inventering av fortbildningsbehoven och för den övergripande planeringen av fortbildningsverksamheten. 2. Producera studiematerial att användas för enskilda studier eller under studiedagar. 3. Organisera och genomföra vissa studiedagar, främst för lärare i mindre frekventa ämnen och vid behov för infomaation om läroplansförändringar etc. 4. Organisera och genomföra feriekurser och liknande kurser för skolans personal. 5. Svara för grundläggande befattningsutbildning för skolledare och huvudlärare na fl. 6. Genom en konsulentorganisation tillhandahålla skolstyrelser, skolledare och beträffande ämnen med få lärare - också enskilda lärare råd i ämnesmässiga, pedagogiska och metodiska frågor. Beträffande organisationen av den statligt bedrivna fortbildningsverksamheten har länsskolnämndsutredningen gjort följande överväganden. Den ställning fortbildningsavdelningarna vid lärarhögskolorna skall ha i framtiden är bl a beroende av den fortsatta behandlingen av U 68:s förslag om att lärarhögskolorna skall överföras från skolöverstyrelsens till universitets- och högskoleämbetets ansvarsområde. U 68 har i sitt huvudbetänkande framhållit att den verksamhet för fortbildning av lärare inom skolväsendet sona bedrivs vid lärarhögskolorna har ett starkare samband med lärarnas yrkesutövning och med den löpande reformverksamheten inom skolSOU 1973:48

området än med grundutbildningen av lärare. Ansvaret för fortbildningen bör därför enligt U 68 primärt ligga hos de för skolväsendet ansvariga. Vid behov bör det dock även i fortsättningen vara möjligt att anlita t ex lärare inom högskoleorganisationen för fortbildningsändamål. Medel fär emellertid då kanaliseras via skolöverstyrelsens fortbildningsanslag (SOU 1973:2 s 484). Länsskolnämndsutredningen delar denna uppfattning och föreslår därför att den verksamhet sona bedrivs vid lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar bryts ut ur högskoleorganisationen och ställs under skolöverstyrelsens direkta ledning om lärarhögskolorna fär UHÄ som central myndighet. Länsskolnämndsutredningen har vidare funnit att den del av fortbildningsavdelningarnas verksamhet som består i att utarbeta fortbildningsmaterial, anordna ferieoch andra kurser för skolpersonal samt utbilda och fortbilda lärarutbildare (om U 68:s förslag genonaförs begräiasas denna uppgift till personal inom fortbildningen) är av riksomfattande karaktär (jfr ovan sid 13). Fortbildningsavdehaingen i Umeå anordnar kurser också i södra Sverige för lärare i samhällsorienterande ämnen, medan lärarhögskolan i Malmö kan anordna kurser i norra Sverige för låg- och mellanstadielärare. För utarbetande av studiematerial anlitar samtliga fortbildningsavdelningar experter över hela landet. Fortbildningsavdelningarnas befattning med dessa uppgifter är huvudsakligen av administrativ art. Avdelningarna biträder skolöverstyrelsen i dess planering av fortbildningsverksamheten och verkställer de beslut sona överstyrelsen fattar. Länsskolnämndsutredningen finner inga skäl som talar för att bibehålla den nuvarande splittringen pä sex institutioner när det gäller denna del av verksamheten. Tvärt om bör en viss rationaliseringsvinst kunna näs om verksamheten sammanförs till ett enda organ. Bl a bör skolöverstyrelsens arbete underlättas genom att dess samordningsuppgifter bortfaller. Därtill kommer att studiematerialproduktionen kan väntas minska något i och med att de stora läroplansreforSOU 1973:48

merna genoiaaförts. Utredningen föreslår därför att lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar avvecklas. Uppgiften att planera ferieoch andra kurser för skolans personal (inklusive kurser för utbildning av skolledare, huvudlärare, personal inom fortbildningsverksamheten m fl), administrera produktionen av studiematerial för fortbildningsverksamheten och leda spräkassistentverksamheten bör överföras till skolöverstyrelsen. Dess byrå för lärarfortbildning (L 2) bör för ändamålet utökas med en sektion för dessa frågor. Personalbehovet bedöms till en avdelningsdirektör (sektionschef), sex skolkonsulenter och tre utbildningsteknologer jämte erforderlig biträdespersonal. Genomförandet bör tidsmässigt anpassas till genomförandet av huvuddelen av U 68:s förslag. U 68 har föreslagit att den nya högskoleorganisationen på lokal nivå skall träda i kraft 1 juli 1976. De övriga uppgifter sona lärarhögskolans fortbildningsavdelningar har (främst att svara för viss samordning av den fortbildningsverksamhet sona bedrivs av länsskolnämnderna och samverkan med lärarutbildningsanstalterna) bör övertas av de regionala skolmyndigheterna på sätt sona utredningen föreslår i det följande. Åt dessa bör skolöverstyrelsen också kunna uppdra att svara för de praktiska arrangemangen för de kurser som överstyrelsen avser att förlägga till vederbörande region. Be trä ffande fortbildningskonsulen t organisationen talar flera skäl för att den även i framtiden skall anknytas till den länsregionala skolmyndigheten. Främst synes behovet av närkontakt med det dagliga skolarbetet tala härför. Möjligheten till god kännedom om de lokala förhållandena och till god personkontakt mellan konsulenterna ä ena sidan och skolchefer, övriga skolledare och huvudlärare ä den andra sidan blir stora. Inspektionsverksamheten och fortbildningsverksamheten bör samverka och stödja varandra. Utredningen har ovan föreslagit att skolinspektörerna skall behålla länen sona arbetsområde. Detta talar för att också fortbildningskonsulenterna skall verka inom 89

länet, i synnerhet som skolinspektörernas verksamhet om utrediaingens förslag genomförs kommer att få en mer pedagogisk inriktning och de aktivare än hittills skall medverka i läroplansarbetet. Mot att behålla länen som arbetsområde talar främst det förhållandet att inte varje län kan ges sädana resurser att samtliga ämnen eller ämnesområden kan täckas med egna konsulenter. Vissa konsulenter måste verka inom flera län. Med hänsyn till att utredningen funnit att skolinspektionen skall behålla länen sona arbetsområde och till att den bedömer behoven av samverkan mellan inspektion och fortbildning angelägen anser utredningen att också konsulentverksamheten skall ha länen som arbetsområde. Åt de regionala skolmyndigheterna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län bör uppdras att inom de nuvarande fortbildniiagsregionerna svara för den samverkan över länsgränserna som är nödvändig bl a med hänsyn till de resurser som inte varje län kan förses med. De nämnda myndigheterna bör också svara för saiaaarbetet med de större lärarhögskolorna och med andra lärarutbildningsanstalter inom regionen. Jämfört med den nuvarande personaluppsättningen vid länsskolnämnderna bör dessa sex regionala skolmyndigheter från och med 1 juli 1976 förstärkas med en arvoderad halvtidsbefattning sona biträdande fortbildningsledare.

Planering av

fortbildningsverksamheten

Länsskolnämndsutredningen har i det föregående framhållit att fortbildningen fränast bör ägnas ät de problem och svårigheter som skolstyrelser, skolledare och övrig personal upplever i det dagliga skolarbetet. Det är därför väsentligt att skolans personal fär aktivt medverka i skolstyrelsernas planering av den lokala fortbildningsverksamheten och att personal och skolstyrelser också fär medverka vid planeringen av de statliga fortbildningsätgärderna. Sättet för och graden av personalmedverkan vid planeringen av de lokala fortbild90

ningsaktiviteterna torde för närvarande variera starkt från kommun till komnaun. Det bör dock beaktas att utrymmet för lokala initiativ för studiedagarna varit relativt begränsat under de senaste åren, i varje fall för grundskolans del. Ökat ansvar för huvudmännen bör emellertid påräknas i framtiden och ställer därmed ökat krav på aktiv personalmedverkan för att fortbildningsverksamheten skall upplevas som meningsfull av skolans personal. Den nuvarande rutinen för planering av de statliga insatserna bygger på att enskild lärare, skolledare eller annan befattningshavare sona upplever behov av fortbildning i viss fråga själv anmäler detta till skolöverstyrelsen. Även lärarorganisationer och andra kan anmäla fortbildningsbehov till skolöverstyrelsen. De anmälda behoven analyseras därefter av för respektive ämne ansvarig fortbildningsavdelning under medverkan av grundutbildare, fortbildningskonsulenter och andra experter från skolöverstyrelsen. Resultatet av analyserna (angelägenhetsgradering, förslag till åtgärder m m) sänds i form av en av skolöverstyrelsen sammanställd behovskatalog pä remiss inom verket och till lärarutbildningsanstalter, länsskolnämnder, vissa universitetsinstitutioner, branschorganisationer, lärarorganisationer, läromedelsproducenter och vissa ämneskonferenser. Sedan renaissvaren bearbetats av ansvarig lärarhögskola fattar skolöverstyrelsen beslut om konkreta åtgärder. De kommunala och statliga fortbildningsätgärderna måste komplettera varandra. Det är därför angeläget att samverkan sker redan på planeringsstadiet och att personalens medverkan i den lokala planeringen samordnas med dess medverkan i den statliga planeringen. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning bör skolpersonalens önskemål och synpunkter systematiskt inhämtas och bearbetas. I den enskilda skolenheten bör ämneskonferenser, stadiekonferenser och allpersonalkonferenser diskutera behov av åtgärder. Konferensernas förslag sammanställs av rektor och vidarebefordras tillsammans SOU 1973:48

med rektors egna överväganden till skolstyrelsen. De inkonana förslagen behandlas i företagsnäiaanden innan skolstyrelsen tar ställning i frågan. Skolstyrelsen kan därefter besluta om sådana åtgärder som bör vidtas lokalt och naed eget yttrande vidarebefordra förslag som bör lösas genona centrala åtgärder till den regionala skolmyndigheten. Denna sammanställer de önskenaål som anmälts från länets kommuner och vidarebefordrar dem med eget yttrande till skolöverstyrelsen, sona analyserar de anmälda behoven, prioriterar dem och beslutar om vilka åtgärder som skall vidtas. Företagsnämnden fungerar på detta sätt som skolchefens och skolstyrelsens rådgivande organ både när det gäller den lokala fortbildningens innehåll och organisation och när det gäller att till statlig myndighet anmäla behov av åtgärder frän statens sida. Ett alternativ kan vara att denna uppgift anförtros en särskilda fortbildningskommitté eller annat organ med representanter för skolstyrelsen, skolledare, lärare och övrig skolpersonal. 6.5.3 Den regionala skolpsykologorganisationen Länsskolnämndsutredningen anser det viktigt att en klarare gräns dras mellan statens och de kommunala huvudmännens uppgifter när det gäller den skolpsykologiska verksamheten. Att den skolpsykologiska verksamheten på det lokala planet bör vara en kommunal angelägenhet har sona tidigare nämnts framhållits i flera sammanhang. Sä föreslogs exempelvis av skolberedningen i samband med dess förslag om inrättandet av länspsykologtjäiaster. Ett uttalande i samma riktning gjordes också i 1962 års proposition naed förslag om reformering av den obligatoriska skolan. Länsskolpsykologerna har emellertid alltsedan institutionens tillkomst i viss utsträckning fullgjort uppgifter pa det lokala planet, exempelvis ansvarat för provledarverksamheten i kommuner utan kommunal skolpsykolog. Som framgått av SÖ:s arbetsSOU 1973:48

tidsundersökning har under 1969 naer än en tiondel av länsskolpsykologens arbetstid ägnats ät enskilda elevvärdsfall. Att länsskolpsykologenaa från början fick ägiaa sig också ät uppgifter som enligt principuttalanden borde vara kommunala uppgifter motiverades dels med bristen pä lämpligt utbildade psykologer, dels med ekonomiska skäl. Det första motivet har numera bortfallit. Bristen på utbildade skolpsykologer har ersatts av en brist på tjänster för dem som är utbildade. De ekonoiaaiska skäl sona åsyftades var fränast den dåvarande kommunsplittringen. Antalet kommuner sona var för små för att kunna utgöra underlag för en skolpsykologtjänst var mycket stort. Några normer för hur elevunderlaget för en kommunal skolpsykolog bör vara har inte uppställts. Under läsåret 1971/72 utgjorde enligt uppgifter från skolöverstyrelsen antalet elever per kommunal skolpsykolog och biträdande skolpsykolog 3 868. Största psykologtätheten fanns i Kronobergs län, där det i genomsnitt gick 2 733 elever per kommunal skolpsykolog. Enligt samma källa torde nära etthundra av kommunblocken under 1971/72 helt ha saknat kommunal skolpsykolog. Endast i sju län fanns det inom varje kommunblock tillgäng till åtminstone deltidsanställd kommunal skolpsykolog. Även efter kommunsammanläggningarna 1974 torde ett relativt stort antal kommuner vara för små för att vara arbetsområde för en heltidsanställd skolpsykolog. Om den undre gränsen för heltidstjänst sätts vid 1 500 elever kommer uppskattningsvis ett 90-tal kommuner att vara för små, dvs en tredjedel av landets kommuner. Sänks gränsen till 1 000 elever torde fortfarande ett 40-tal kommuner falla utanför. I dessa mindre kommuner bör frågan om kommunal skolpsykolog dock kunna lösas antingen genona inrättandet av deltidstjänster eller genona interkommunal samverkan, vilket redan nu förekommer på några hall. För närvarande är det alltså sä att staten via länsskolpsykologerna åt vissa kommuner fullgör uppgifter som kommuner naed egna 91

skolpsykologer får sta för själva. Ur principiell synpunkt måste detta vara tveksamt. Också ur pedagogisk synpunkt måste förhällandet vara mindre bra. En länsskolpsykolog kan rimligtvis inte vid sidan av sina övriga uppgifter ta sig an enskilda elevvardsfall pä det sätt sona läroplanerna förutsätter. Med den syn man laumera har pä elevvårdsverksamheten sona en i den övriga skolverksamheten integrerad funktion måste enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning skolpsykologen vara eia lokalt anställd och i de enskilda skolenheterna verkande befattningshavare. Det bör därför klart deklareras att det ankommer på huvudmännen att svara för att skolorna har tillgång till skolpsykologisk expertis. Med tanke pä pågående utredningar om skolans inre arbete och oiaa ansvarsfördelningen mellan stat och kommun pä skolans område avstår länsskolnämndsutredningen dock från att utarbeta förslag om i vilka former detta bör ske. Om en klart åtskillnad görs mellan statens och kommunernas uppgifter pä det skolpsykologiska området blir uppgifterna för de statliga regionala skolpsykologerna i huvudsak av informativ och rådgivande art. Uppgifterna blir i stort liknande de sona fortbildningskonsulenterna har. Deras verksamhet blir i första hand riktade mot skolcheferna och skolledarna, i andra hand mot de kommunala skolpsykologerna. Utredningen finner inte att antalet "mottagande" befattningshavare är sä stort, att det för dessa uppgifter krävs en heltidsanställd skolpsykologisk expert i varje län. Länsskolnämndsutredningen föreslär därför att antalet regionala skolpsykologer efter hand minskas till sex fördelade mellan de sex regionala skolmyndigheter som enligt utredningens förslag skall svara för samordning av fortbildningsverksamheten inom respektive region. Tjänstebeteckningen bör därvid ändras från länsskolpsykolog till regioiaal skolpsykolog. De regionala skolpsykologernas uppgifter bör vara följande: 1. Verka för en god elevvård inom regionen, vari bl a ingår att stimulera till fortsatt 92

utbyggnad av den kommunala skolpsykologorganisationen. 2. Medverka i information och fortbildning i elevvärdsfrågor i första hand till skolstyrelser, skolchefer och skolledare. 3. Samverka naed och vid behov biträda de regionala skolmyndigheterna inom regionen i deras arbete. 4. Hälla sig informerad om den aktuella utvecklingen inom den pedagogisk-psykologiska forskningen och medverka till information därom till skolorna. Den nya organisationen bör genomföras efter hand och anpassas till den takt naed vilken den kommunala skolpsykologorganisationen byggs ut.

6.5.4 Sanaiaaanfattning Länsskolnämndsutredningen anser det vara angeläget att än en gaiag understryka att den statliga inspektionsverksamheten i skolorna främst skall avse att ge skolstyrelser, skolledare och skolpersonal räd och upplysningar, dvs vara serviceinriktad. En ändrad ansvarsfördelning, sona ger huvudmännen ökad beslutanderätt över den lokala organisationen och större frihet vid valet av metoder att na skolans mål medför att den statliga tillsynen i högre grad än idag kan och bör inriktas på skolarbetets innehåll, utformning och resultat. Länsskolnämndsutredningen anser det också vara angeläget att skolinspektörernas - och även fortbildningskonsulenternas erfarenhet av och kunskap om verksamheten ute i skolorna och de problem sona där uppstår bör komma skolöverstyrelsen till del på ett mer systematiskt sätt än sona sker idag. Inspektörerna och fortbildningspersonalen bör fastare engageras i skolöverstyrelsens läroplansarbete. Med hänsyn främst till att länsstyrelserna för handläggning av vissa skolfrågor behöver tillgäng till skolexpertis anser länsskolnämndsutredningen att skolinspektörerna alltjämt skall ha länen som arbetsområde. Den av utredningen föreslagna överflyttSOU 1973:48

ningen av vissa ärenden från länsskolnämnder till skolstyrelser bör dock medföra att skolinspektörerna får mer tid över för den pedagogiska tillsynen. Antalet inspektörstjänster bör tills vidare behållas oförändrat. Personalbehovet bör emellertid följas med uppmärksamhet i framtiden, särskilt med hänsyn till den ytterligare omfördelning av arbetsuppgifter mellan regional och lokal nivå som kan följa av SSK-utredningens arbete. Beträffande fortbildningsverksamheten har utredningen gjort följande överväganden. Studiedagarna måste fräiaast ägnas åt de problem och svårigheter sona skolstyrelser, skolledare och skolans övriga personal upplever i det dagliga skolarbetet. Ansvaret för planering och genomförande av studiedagsverksamheten måste åvila huvudmännen. Endast i undantagsfall bör de statliga skolmyndigheterna ha möjlighet att utnyttja en del av studiedagstiden, exempelvis för information inför förändringar i läroplanerna. Kommunerna bör få möjlighet att använda en del av de nuvarande resurserna för att avdela särskild persoiaal för bl a fortbildning och pedagogisk rådgivning inona kommunen. Med hänsyn till andra pågående utredningar (SIA, SSK) avstår länsskolnämndsutredningen dock frän att utarbeta något detaljerat förslag härom. Lärarhögskolornas fortbildningsav delningar bör avvecklas fr o na 1 juli 1976. Skolöverstyrelsen bör själv svara för de av fortbildningsavdelningarnas uppgifter som bestar i att administrera ferie- och andra kurser för skolans personal, studiematerialproduktionen och spräkassistentverksamheten. Skolöverstyrelsen bör för detta ändamål tillföras ytterligare eia avdelningsdirektör, sex skolkonsulenter, tre utbildningsteknologer och erforderlig kanslipersonal.

med lärarutbildningsanstalterna inom regionen. Med hänsyn till detta bör de förstärkas med en halvtidsanställd biträdande fortbildningsledare var. Utredningen har vidare skisserat en modell för aktivare personalmedverkan vid planering av de lokala och centrala fortbildningsåtgärderna. En klar gräns måste dras mellan statens och huvudmännens uppgifter när det gäller den skolpsykologiska verksamheten. Det bör helt ankomma på huvudmännen att svara för att skolorna har tillgång till skolpsykologisk expertis. De nuvarande länsskolpsykologtjänsterna bör på sikt indras och ersättas av en tjänst som regional skolpsykolog vid var och en av de regionala skolmyndigheterna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå. Förändringarna bör genomföras successivt och anpassas till den takt med vilken den kommunala skolpsykologorganisationen byggs ut.

Fortbildningskonsulentorganisationen bör i princip behällas i dess nuvarande forna. Åt de regionala skolmyndigheterna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå bör uppdras att svara för samordning av verksamheten inona respektive fortbildningsregion samt att svara för samverkan SOI 1973:48

7 Planeringsfrågor

De planeringsfrågor som behandlas i detta kapitel är sådana som avser lokalisering och dimensionering av utbildningsvägar, skolenheter och skolbyggnader samt den lokala organisationen av undervisningen. Framställningen och övervägandena inriktas så långt det är möjligt på länsskolnämndernas och skolstyrelsernas roll. I vissa fall har utredningen emellertid funnit det nödvändigt att också föreslå justeringar i de uppgifter som för närvarande åvilar skolöverstyrelsen. 7.1 Interkommunalt samarbete 7.1.1 Bakgrund Samverkan över koiaamungränserna äger rum i stor utsträckning på skolans oiaaräde. I naänga fall är detta en tvingande nödvändighet orsakad av att varje kommun inte har underlag för alla tänkbara studievägar. Detta gäller främst gymnasieskolan, som naed hänsyn till det elevunderlag som krävs inte kan finnas i alla kommuner och inte ens i de kommuner där den finns kan omfatta samtliga studievägar. Det gäller också grundskolans högstadium, som i varje fall med den hittillsvarande kommunindelningen inte varje kommun haft underlag för. I andra fall sker samverkan mellan kommuner som var för sig har underlag för en viss utbildning, men där en interkommunal samverkan kan ge fördelar i form av ett mindre lokal- och personalbehov. Som interkommunal samverkan kaia möjligen också betecknas de fall, 94

där enskilda elever av olika skäl, exempelvis sociala, genona överenskonamelse kommunerna emellan tilläts gå i skola i en annan kommun än den han rätteligen tillhör. Flertalet fall av interkommunal samverkan pä skolans område regleras formellt genom elevomrädesindelningen och bestämmelserna om interkommunala ersättningar till den kommun som i sina skolor mottar elever från annan kommun. Elevområden för grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen fastställs av statlig myndighet sedan yttranden inhämtats från berörda kommuner. Den kommun som förvaltar en skola skall i denna motta de elever sona tillhör elevomrädet oavsett kommungränserna. Med vissa undantag är elevens hemkommun skyldig att ersätta värdkomnaunen för kostiaaderna för undervisningen. Ersättningens storlek fastställs av länsskolnämnden enligt av Kungl Maj:t utfärdade anvisningar, såvida kommunerna inte själva kommer överens om annat. Interkommunal samverkan kan också ske genom bildande av kommunalförbund för förvaltning av viss skola eller del därav. 7.1.2 Nuvarande bestämmelser Elevområden Bestämmelser ona elevområden för grundskola och gymnasieskola finns i skollagens 7 kap och i skolstadgans 2 kap 15 — 19 §§. Elevomräde skall finnas fastställt för varje SOU 1973:48

kommuns grundskola eller gymnasieskola. Särskilt elevonaråde kan fastställas för del av sådan skola om så erfordras. Elevonaråde skall normalt omfatta den kommun, som handhar skolans förvaltning. Om så erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendet, skall en eller flera andra kommuner eller delar därav ingå i elevområdet. Till ett visst elevområde hör den som är kyrkobokförd inom kommun som ingår i elevområdet. Till ett visst elevområde för grundskolan skall dessutom i vissa i skollagen angivna fall anses höra barn som vistas i kommunen utan att vara kyrkobokfört där. Elevområdestillhörigheten är avgörande för vilken kommuns grundskola eller gymnasieskola eleven skall mottagas i. Skolpliktigt barn skall mottagas i den grundskola vars elevområde det tillhör. Om särskilda skäl föreligger, skall grundskolan också mottaga barn som ej tillhör skolans elevområde. I viss kommuns (landstingskommuns) gymnasieskola skall bland de inträdessökande som uppfyller inträdesfordringarna i första hand mottagas de som tillhör elevområdet och de för vilka skolan eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. I andra hand får i gymnasieskolan intagas behörig sökande som ej tillhör elevomrädet, dock ej om han kunnat beredas plats inoiaa sitt eget elevonaråde. Eftersom varje konamun är skyldig att aiaordna grundskola i erforderlig omfattning kommer hela landet att vara uppdelat i elevomraden för grundskolan. Alla kommuner anordnar däremot ej gymnasieskola. Varje gymnasieskola kommer inte heller att omfatta alla de studievägar (linjer, specialkurser, grenar och varianter) som kan förekomma enligt läroplanen. För att samtliga ungdomar, var de än bor i landet, skall ha tillgäng till alla gymnasieskolans studievägar innehåller skolstadgan kompletterande föreskrifter om elevomraden för gymnasieskolan. Gymnasieskolans elevomraden skall sålunda bestämmas sä, att varje del av landet för varje särskild studieväg tillhör nägot elevonaråde inom vilket studievägen regelmässigt kan beräknas bli anordnad med hänsyn till SOU 1973:48

bestämmelserna om ett visst lägsta elevantal för att fä anordna undervisningen ifråga. I vissa fall kan elevområdet för grundskolan eller för en del av grundskolan (exempelvis för högstadiet) sammanfalla med elevomrädet för motsvarande skola i en annan kommun. Detsamma kan gälla beträffande elevomrädet för viss studieväg i gymnasieskolan. I sådana fall kan länsskolnämnden meddela föreskrifter om hur eleverna skall fördelas mellan skolorna. I de fall dä grundskolan eller gymnasieskolan i ett elevonaråde är uppdelad pa tva eller flera skolenheter, kan länsskolnämnden meddela allmänna föreskrifter om hur eleverna skall fördelas mellan skolenheterna. Om länsskolnämnden ej gjort sä, kan skolans styrelse utfärda sådana föreskrifter. Som vägledning gäller därvid att eleverna skall fördelas främst med hänsyn till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt och till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser. Det bör observeras, att intagning till gymnasieskolan görs av en särskild intagningsnämnd, som därvid också måste besluta om vid vilken skolenhet inona nämndens verksamhetsområde en intagen elev skall placeras. Bestämmelser om elevonaråde för kommunal vuxenutbildning finns i kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning (§§ 2 7 - 2 9 ) . Elevonaråde måste bestämmas för varje kurs som anordnas inona den kommunala vuxenutbildningen. Elevomrädet utgörs normalt av den kommun som anordnar kursen. I elevonaråde fär dock inga en eller flera andra kommuner eller delar därav. För den kommunala vuxenutbildningen saknas motsvarigheter till de bestämnaelser i skollagen och skolstadgan som gör att varje del av landet kommer att iiaga i elevområde för varje stadiuna eller studieväg inona respektive skolform. Det kan därför hända att kommun som ej själv anordnar vuxenutbildning står utanför elevomrädesindelningen. Till kurs inom den kommunala vuxenutbildningen skall i första hand bland dem sona 95

uppfyller inträdesfordringarna antas dem som tillhör elevomrädet och dem för vilka kursen eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. I andra hand far övriga behöriga sökande intas. Enligt skollagen skall länsskolnämnden besluta om elevområden för grundskola och gymnasieskola, såvida Kungl Maj.1 ej förordnat amaat. Innan nämnden beslutar, skall den inhämta yttranden från kommunerna. Berör frågan kommuner i olika län och länsskolnämnderna ej kan enas, skall ärendet hänskjutas till Kungl Maj:t eller den myndighet Kungl Maj:t förordnar. I skolstadgan meddelas kompletterande bestänamelser. Enligt dessa beslutar länsstyrelsen om elevonaråde för grundskolans högstadium, sedan länsskolnämnden avgivit yttrande. Skolöverstyrelsen beslutar om elevonaråde för gymnasieskola om frågan berör kommuner eller landstingskomnauner i olika län och länsskolnämnderna ej kan enas. Beslut om elevområde för kommunal vuxenutbildning skall enligt kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning meddelas av länsskolnämnden, om Kungl Maj:t ej bestämmer annat. Länsskolnämnden skall upprätta förteckning över elevomraden för länets grundskolor och gymnasieskolor. Behandlingen av elevomrädesfrägor brukar knytas till upprättandet av denna förteckning pä sä sätt att nämnderna ärligen anmodar kommunerna i länet och andra berörda länsskolnämnder att granska gällande förteckniiag och vid behov föreslå ändringar. Kommunalförbund Om särskilda skäl föreligger kan länsskolnämnden enligt bestämmelserna i skollagens 47 § förordna att kommunalförbund skall bildas för förvaltning av skola eller del av skola, vars elevomräde omfattar mer än en kommun. Om kommunerna inte kan enas om förbundsordningen, beslutar länsstyrelsen därom efter hörande av länsskolnämnden.

96 Beslutsordningen när det gäller elevområden sammanfattas i följande översikt: Myndighet

Beslutar om elevomräde i fall som avser

Kungl Maj:t

grundskolan dä frågan berör kommuner i olika län och länsskolnämnderna (betr högstadium länsstyrelserna) ej kan enas

Skolöverstyrelsen

gymnasieskolan da frågan rör kommuner eller landstingskommuner i olika län och länsskolnämnderna ej kan enas

Länsstyrelsen

grundskolans högstadium

Länsskolnämnden

1. grundskolans berörda kommuner låg- och mellanstadier 2. gymnasieberörda kommuner skolan 3. kommunal vuxenutbildning

Yttrande skall inhämtas från

länsskolnämnden, berörda kommuner

7.1.3 Överväganden och förslag Elevområden För grundskolans del utgörs elevomrädet för låg- och mellanstadiet som regel av kommunen. Högstadiets elevomraden har däremot i stor utsträckning omfattat mer än den kommun som anordnat stadiet. Detta har orsakats av att högstadiet pa grund av sin konstruktion kräver ett större elevunderlag än många kommuner var för sig haft. I andra fall, där enskilda konamuner haft i och för sig tillräckligt elevantal, har man genom att lägga samman flera kommuner eller delar av kommuner till ett elevonaråde fatt större elevunderlag vilket i sin tur medgett en organisation sona givit ett sammanlagt lägre lokal- och lärarbehov. Särskilt för högstadiets del har fastställandet av elevomräde därigenom fatt stor betySOU 1973:48

delse för de berörda kommunerna. Genom beslut om elevområdesindelningen fastställs till vilken av flera tänkbara kommuner högstadieskolan skall förläggas. Lokaliseringen av ett högstadium har i sådana fall betydelse också för andra än dem som bor i värdkommunen. Genom den betydelse tillgången på utbildning har för en orts förmåga att behålla eller locka till sig andra verksamheter har elevområdesindelningen i sådana situationer regionalpolitisk betydelse. Detta åberopades också som skäl då man i samband med 1971 års länsstyrelsereform överförde uppgiften att fastställa elevområden för högstadiet från länsskolnämnderna till länsstyrelserna. Uppfattningen att elevområdesindelningen för grundskolans högstadium är av regionalpolitisk betydelse är riktig så länge många kommuner är så små att de inte har underlag för egna högstadier. Efter 1974 års kommunsammanläggningar blir situationen en annan. Varje kommun kommer därefter att ha eget högstadium och utgöra eget elevområde för stadiet. Att varje kommun kommer att ha eget högstadium behöver dock inte innebära, att kommungräns och elevområdesgräns alltid sammanfaller. I vissa fall kan det med hänsyn till kommunikationsförhållandena vara lämpligare, att elever hänvisas till en närbelägen högstadieskola i grannkommunen än att de tvingas till tidsödande resor till lämplig skolenhet i den egna kommunen. I andra fall kan det vara så, att det på vardera sidan om kommungränsen finns elevunderlag, som sammantaget men inte var för sig utgör underlag för en högstadieskola. Genom att den berörda delen av den ena kommunen får ingå i elevområdet för den andra kommunen kan ytterligare en högstadieskola byggas i den senare kommunen, varigenom båda elevgrupperna besparas resor till längre bort belägna skolor i respektive hemkommuner. För att få en ungefärlig bild av hur elevområdesindelningen för grundskolans högstadium kan komma att se ut efter 1974 har de för läsåret 1971/72 gällande elevområdesförteckningarna studerats. De dåvarande elevSOU 1973:48

områdesgränserna har därvid jämförts med kommunbiocksgränsema, varvid antagits att en kommunsammanläggning inte skall innebära någon förändring i fråga om till vilken skolenhet med högstadium en elev skall hänvisas. Antalet fall, där under denna förutsättning en kommun eller en del av en kommun även efter sammanläggningarna kommer att tillhöra annan kommuns elevområde har undersökts. Följande förhållanden kunde därvid noteras: 1. Samtliga 274 kommuner enligt den 1971 rådande kommu nblocksindelningen1 kommer att ha eget högstadium. 2. För 143 av kommunerna (52 % av samtliga) kommer kommungräns och elevområdesgräns att sammanfalla helt. 3. 76 kommuner (28 %) kommer att sända barn från vissa delar av kommunen till en eller flera andra kommuner. 4. Lika många kommuner (76) kommer att stå som mottagare av elever från delar av en eller flera andra kommuner. 5. För de kommuner som avses i punkt 3 sker hänvisningen av elever i flertalet fall (56 kommuner) endast till en annan kommun. I två fall sker hänvisning till så många som fyra andra kommuner. 6. Av de 76 kommuner som står som mottagare kommer huvuddelen (58) att ta emot elever från en enda grannkommun. En kommun kommer att ta emot elever från fyra andra kommuner. 7.1 15 fall kommer samverkan att ske mellan kommuner i olika län. 8. Relativt sett kommer det största behovet av här avsedd samverkan att finnas i Kronobergs, Kalmar, Västerbottens och Norrbottens län. Självfallet ger ovanstående granskning inte en helt exakt bild av hur elevområdesindelningen kommer att se ut efter kommunsammanläggningarna. I några fall kommer en nu befintlig kommun att delas och uppgå i två

1 Antalet kommunblock har senare minskats. 97

andra kommuner. För vissa av dessa kommuner har elevområdesindelningen redan idag anpassats till de blivande nya kommungränserna. För återstående fall (t ex kommuner som idag är egna högstadieområden, men som ingår i två kommunblock) har bara en grov uppskattning gjorts av hur elevområdesindelningen kommer att se ut. Dessa fall är emellertid så få, att de inte har någon större betydelse för helhetsbilden. Varje kommun har sålunda från och med 1974 eget högstadium. Frågan om elevområde för högstadiet har då inte längre samma regionalpolitiska betydelse som den har idag, då elevområdesbeslutet också innebär ett utpekande av vilken av flera tänkbara kommuner, som skall upprätta stadiet. Den regionalpolitiska betydelsen av elevområdesbesluten minskar i framtiden också av den anledningen, att grundskolan från och med läsåret 1972/73 är helt genomförd i hela landet. En elevområdesindelning har därigenom genomförts och lokaliseringen av högstadierna fastställts. I framtiden blir det huvudsakligen fråga om justeringar av elevområdesindelningen. Någon motsvarande granskning av elevområdesindelningen för låg- och mellanstadierna har inte gjorts. Goda skäl finns dock att anta, att vad som ovan sagts om högstadiernas elevområden i ännu högre grad gäller de lägre stadierna. Under sådana omständigheter kan det ifrågasättas om det i framtiden är nödvändigt att ett statligt organ fastställer grundskolans elevområden. Normalt kommer varje kommun att utgöra elevområde för sin grundskola. De avvikelser som kan erfordras med hänsyn till kommunikationsmässiga eller andra förutsättningar torde normalt kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mellan de berörda kommunerna om att del eller delar av en kommun skall tillhöra elevområdet för grundskolan eller för visst stadium av grundskolan i den andra kommunen. Genom bestämmelserna i 44 § skollagen blir värdkommunen skyldig att i sin planering ta hänsyn också till de elever som bor i grannkommunen och tillhör elevområdet, men får Q8

samtidigt enligt 46 § rätt att från denna fä ersättning för sina kostnader för dessa elevers undervisning. Länsskolnämndsutredningen anser sålunda att elevområdesindelningen för grundskolan i princip bör vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har emellertid också funnit att de statliga myndigheterna i vissa situationer bör kunna ingripa och i sista hand fastställa omfattningen av visst elevområde. En sådan situation kan uppstå om en kommun anser att en för kommunen eller för den och grannkommunen bättre skolorganisation skulle uppnås genona samverkan över kommungränsen men kommunen inte kan komma överens med grannkommunen därom. En annan sådan situation kan bestå i att föräldrar i utkanten av en kommun finner det oskäligt att deras barn påtvingas en längre skolväg för att gå i den egna kommunens skola i stället för att hänvisas till närbelägen skola på andra sidan kommungränsen. Främst med tanke på situationer av den sistnämnda typen föreslår länsskolnämndsutredningen att statlig myndighet om särskilda skäl föreligger skall kunna föreskriva att elevområde för grundskola också skall omfatta del av annan kommun. Då sådant beslut måste bygga på ingående kännedom om de lokala förhållandena, bör beslutet fattas av den regionala statliga skolmyndigheten. Beträffande gymnasieskolans elevområdesindelning är förutsättningarna annorlunda. Elevområde måste i princip fastställas för varje studieväg för sig. Antalet studievägar är mycket stort. De tjugotvå linjerna utgör med sina grenar och varianter ett drygt sjuttiotal studievägar. Därtill kommer ett stort antal av specialkurser. Antalet elevområden blir därför stort, och elevområdena kommer i mycket stor utsträckning att omfatta flera kommuner, i vissa fall flera län. En och samma kommun kan därför komma att ingå i flera olika elevområden för gymnasieskolan. Som exempel kan tas Norrtälje kommun, vilken enligt elevområdesförteckningarna för läsåret 1971/72 tillhörde ett 40-tal olika elevområden. Det minsta av SOU 1973:48

Elevområdesbesluten för gymnasieskolan dessa omfattade enbart Norrtälje kommun och gällde för de studievägar, som fanns i har inte samma betydelse ur lokaliseringssynkommunens egen gymnasieskola. För övriga punkt som elevområdesbesluten hittills haft grundskolans högstadium. linjer med grenar och varianter tillhörde beträffande Norrtälje fem olika elevområden, ett omfat- Grundläggande för lokalisering och dimentande Stor-Stockholm och Norrtälje kom- sionering av gymnasieskolan är i stället skolmun, ett omfattande hela Stockholms län, överstyrelsens beslut om medgivande att inett omfattande Stor-Stockholm, Norrtälje rätta gymnasieskola och studievägar inom kommun och Gotlands län, ett omfattande denna. Skolöverstyrelsen beslutar också om Stockholms och Gotlands län samt ett om- vilka skolenheter som skall finnas. Dessa fattande Stockholms och åtta andra län. beslut förutsätter emellertid ingående överÖvriga elevområden avsåg olika specialkurser väganden om lämpliga upptagningsområden och omfattade hela riket eller ett större eller för de studievägar som avses bli inrättade. mindre antal län i olika kombinationer. Dessa överväganden ligger mycket nära de Eskilstuna ingick samma läsår enbart för överväganden som måste göras vid faststälgymnasieskolans linjer med grenar och vari- landet av elevområden för de olika studieanter i mer än 15 geografiskt olika elevområ- vägarna. Enligt länsskolnämndsutredningens den. uppfattning är det därför mest rationellt att Att fastställa elevområden för gymnasie- skolöverstyrelsen också får till uppgift att skolan förutsätter därför en övergripande besluta om gymnasieskolans elevområden planering av annat slag än fastställandet av efter yttrande från kommunerna. elevområden för grundskolan kommer att Sedan de nuvarande länsvisa elevområdesgöra efter kommunreformen. Eftersom elev- besluten sammanställts och reviderats, bör områdena skall fastställas av länsskolnämn- det inte innebära något större merarbete för derna måste en omfattande korrespondens skolöverstyrelsen att för varje läsår göra de länsskolnämnderna emellan föregå nämn- ändringar av elevområdesindelningen som dernas beslut i de fall då elevområdena måste krävs bl a på grund av tillkomsten av nya skära länsgränserna. Dessutom skall yttran- utbildningsvägar. Handläggningen bör bli den inhämtas från de berörda kommunerna. betydligt enklare än den är för närvarande. Med det stora antal studievägar som finns Den för läsåret gällande elevområdesförteckinom gymnasieskolan medför den nuvarande ningen jämte av skolöverstyrelsen planerade ordningen en risk för att det mål som anges i ändringar remitteras till kommunerna för skolstadgan inte nås, nämligen att varje del yttrande, varefter ny elevområdesförteckav landet skall tillhöra något elevområde för ning fastställs för det kommande läsåret. Att varje studieväg. Problem kan då uppstå såväl begära yttrande också från statliga regionala för inträdessökande, som inte vet till vilken myndigheter torde inte vara nödvändigt; de skola med den önskade studievägen han skall regionalpolitiska synpunkterna dessa skall söka, som för intagningsnämnderna, som bevaka bör komma fram redan när frågan skall avgöra om sökande skall tas emot eller om lokalisering av viss studieväg behandlas. ej. Inkonsekvenser i länsskolnämndernas Länsskolnämndsutredningen föreslår därbeslut kan också inträffa, vilket framgår vid för, att skolöverstyrelsen skall fastställa eleven jämförelse mellan de upprättade förteck- områden för gymnasieskolan efter yttrande ningarna. Det förekommer sålunda, att det i från kommunerna och landstingen. elevområdesförteckningen för ett län anges, Den kommunala vuxenutbildningens elevatt länet eller delar därav för en viss studie- områden fastställs enligt nu gällande bestämväg tillhör elevområdet för gymnasieskola i melser av länsskolnämnden. Elevområde ett annat län utan att detta framgår av det skall i princip fastställas för varje kurs inom elevområdesbeslut som nämnden i detta län vuxenutbildningen. Vilka kurser som skall fattat. anordnas beslutar emellertid huvudmannen SOU 1973:48

själv om (jfr 3.2.3). Utbudet av kurser kan variera från år till år beroende på de studerandes val. Vissa kurser kan komma att anordnas varje år, andra mer sporadiskt. Vilka kurser som ett visst år faktiskt kommer till stånd är i vissa fall inte klart förrän intagningsnämnden behandlat intagningsansökningarna och det framgår att tillräckligt många sökande till viss kurs kunnat antas; stundom kan slutligt beslut om att anordna en kurs inte fattas förrän uppropet ägt rum och man ser hur många av de intagna som faktiskt kommer till undervisningen. Elevområdesindelningen har inte lika stor betydelse för vuxenutbildningen som för grundskolan och gymnasieskolan. Sålunda får som elev i den kommunala vuxenundervisningen intas sökande som tillhör annat elevområde även om han kunde erhålla motsvarande undervisning där. Om sådan elev mottas kan elevens hemkommun inte vägra att betala ersättning för undervisningen till den kommun som tagit mot eleven i sin vuxenundervisning. Däremot kan elevområdesindelningen användas för att avvisa sökande som inte tillhör elevområdet och för vilken inte kursen "eljest av särskilda skäl är den lämpligaste". Sådana fall torde vara mycket sällsynta. Då vederbörande skolas styrelse själv beslutar om antalet kurser (dock med viss restriktion beträffande gymnasieskolkurser) behöver sådan konkurrens om elevplatser att sökande måste avvisas sällan uppstå. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att bestämmelserna om elevområde för den kommunala vuxenutbildningen upphävs. Bestämmelserna om urval bland de sökande bör utformas så att bland de sökande som fyller inträdesfordringarna skall i första hand intas de som tillhör den kursanordnande kommunen samt de för vilka kursen eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. Som ett särskilt skäl bör därvid anses det förhållandet att motsvarande kurs inte anordnas i hemkommunen. Den som avvisas från kurs under hänvisning till att han inte tillhör den anordnande kommunen och inte heller har sär100

skilda skäl att antas där bör kunna besvära sig över intagningsnämndens beslut hos den regionala skolmyndigheten. Kommunalförbund De regler om kommunalförbund för förvaltning av skola som numera är intagna i skollagen tillkom ursprungligen på förslag av skolstyrelseutredningen. Skolstyrelseutredningen utgick därvid från att en omfattande samverkan över kommungränserna skulle bli nödvändigt framför allt för enhetsskolans högstadium, eftersom över hälften av landets skoldistrikt hade färre innevånare än de 4 000 som ansågs vara ett minimum som underlag för högstadium. Också uppbyggnaden av yrkesskolväsendet krävde en regional planering. Skolstyrelseutredningen förutsatte, att det nödvändiga interkommunala samarbetet även i framtiden i det stora flertalet fall skulle kunna grundas på frivilliga överenskommelser. Utredningen föreslog att det i den organisationsplan för skolväsendet som skulle finnas för varje kommun skulle anges i vilka hänseenden skolorganisationen byggde på samverkan med annan kommun. Länsskolnämnderna föreslogs medverka vid tillkomsten av sådana överenskommelser kommunerna emellan och ytterst fastställa organisationsplanerna. Om ett i organisationsplanen angivet avtal om interkommunal samverkan inte var skolorganisatoriskt lämpligt, skulle länsskolnämnden kunna vägra att fastställa planen och i stället föreskriva hur skolorganisationen skulle utformas. Liksom den då sittande kommunalförbundskommittén rekommenderade skolstyrelseutredningen det privaträttsliga avtalet som den normala formen för samverkan på skolans område. Principiellt borde det vara parternas ensak att välja vilken form samarbetet skulle ha. Det kunde dock finnas fall där kommunerna borde kunna åläggas att bilda kommunalförbund på skolans område, exempelvis då kommunerna inte kunde komma överens om samarbetsformen eller då en objektiv prövning gav vid handen att en SOU 1973:48

samverkan på grundval av avtal var olämplig. Skolstyrelseutredningen föreslog därför att länsskolnämnderna skulle kunna besluta att kommunalförbund skulle bildas på skolväsendets område. De skäl som åberopades av skolstyrelseutredningen har genom kommunindelningsreformen i mycket hög grad förlorat i styrka. Genom kommunsammanläggningarna blir varje kommun stor nog att själv utgöra underlag också för grundskolans högstadium. Antalet kommunalförbund på skolans område har också minskat i takt med sammanläggningarna. 1966 fanns 28 sådana förbund, innevarande år (1973) är antalet 16. Hela 15 av de 16 förbunden förvaltar skolor vari ingår grundskolans högstadium. 7 av dessa omfattar dessutom låg- och mellanstadierna. Endast ett av förbunden omfattar enbart grundskolans lägre stadier. I endast två fall är kommunalförbund huvudman för gymnasieskola med både linjer och specialkurser; i båda fallen är förbundet också huvudman för högstadium. Tre kommunalförbund förvaltar utöver grundskola också gymnasieskola med enbart specialkurser. Flertalet kommunalförbund är dessutom huvudmän för kommunal vuxenutbildning. I samtliga fall har kommunalförbunden en sådan sammansättning att de kommer att upphöra i och med kommunindelningsreformens slutliga genomförande. Något behov för staten att kunna tvinga kommuner att bilda kommunalförbund på skolans område synes inte föreligga i framtiden. Om kommuner frivilligt vill samverka i kommunalförbundets form finns möjlighet därtill genom bestämmelserna i lagen (1957:281 med senare ändringar) om kommunalförbund. Enligt denna lag kan också länsstyrelsen väcka fråga om bildande av kommunalförbund. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför, att skollagens bestämmelser om kommunalförbund för förvaltning av skola upphävs.

SOU 1973:48

7.2 Lokalisering av utbildningsvägar Av intresse i detta sammanhang är endast handläggningen av frågor rörande lokalisering av sådan utbildning under länsskolnämndernas inseende för vilken kommun eller landstingskommun är huvudman. Vidare begränsas framställningen och övervägandena till lokaliseringen av sådan utbildning som inte skall finnas i varje kommun eller i varje landstingskommun, dvs gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

7.2.1 Nuvarande förhållanden Varje kommun och landstingskommun är enligt skollagen skyldig att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. För att kommunen eller landstingskommunen själv skall få inrätta gymnasieskola krävs enligt skolstadgan medgivande av skolöverstyrelsen. Över ansökan om att få inrätta gymnasieskola skall länsskolnämnden och — om ärendet är av regionalpolitisk betydelse även länsstyrelsen — yttra sig. Några anvisningar om vad ansökan om att få inrätta gymnasieskola skall innehålla finns för närvarande ej. Vanligen omfattar kommunernas ansökan en utredning om lämpligt upptagningsområde för den nya skolan, befolkningsförhållanden och den förväntade utvecklingen av elevunderlaget (antal 16åringar) i området, lämplig förläggning av skolan samt vilka studievägar den böra omfatta. Ansökan om inrättande av gymnasieskola inges till länsskolnämnden. Inrättandet av en ny gymnasieskola får vissa konsekvenser för andra kommuner. En ny gymnasieskola medför att elevunderlaget minskas för andra kommuners gymnasieskolor. Och även om elevunderlaget i och för sig motiverar tillkomsten av en ny gymnasieskola inom en region, är det inte alltid självklart till vilken kommun denna nya skola skall förläggas. Länsskolnämnden behöver därför som regel inhämta yttrande från andra kommuner, innan nämnden för sin del tar ställning till ansökan. Enligt de bestämmelser som gäller 101

från 1 juli 1971 skall också länsstyrelsen yttra sig över ansökan om inrättandet av en ny gymnasieskola, om ärendet är av regionalpolitisk betydelse. Ett ärende av denna art kan dock knappast undgå att bedömas som en regionalpolitiskt viktig fråga. Skolöverstyrelsen skall också bestämma vilka studievägar (linjer, specialkurser, grenar och varianter) en kommuns gymnasieskola skall få omfatta. Skolöverstyrelsens beslut om studievägar meddelas som regel att gälla tills vidare när det gäller gymnasieskolans linjer med grenar och varianter. För specialkurserna har besluten hittills avsett ett läsår åt gången. Skolöverstyrelsen skall också fatta beslut om dimensioneringen av gymnasieskolan i varje kommun. Detta gör skolöverstyrelsen genom att fastställa antalet klasser i årskurs 1 och deras fördelning på studievägar enligt de riktlinjer som Kungl Maj:t fastställer. Då Kungl Maj:t för varje år anger det antal klasser skolöverstyrelsen har att fördela mellan kommunerna, måste skolöverstyrelsens beslut om dimensionering av studievägarna göras för ett år i taget. Handläggningen av frågan om studievägar torde som regel sammankopplas med handläggningen av frågan om tilldelningen av klasser inför ett nytt läsår. Skolöverstyrelsen brukar årligen bereda de kommuner och landstingskommuner som är huvudmän för gymnasieskola tillfälle att hos överstyrelsen begära klasstilldelning för det kommande läsåret. Självfallet kan samtidigt frågan om inrättandet av ny studieväg aktualiseras av huvudmännen. Över framställningarna skall länsskolnämnden yttra sig. Är ärendet av regionalpolitisk betydelse skall även länsstyrelsen yttra sig till överstyrelsen. Även för att få anordna kommunal vuxenutbildning krävs medgivande från skolöverstyrelsen enligt bestämmelserna i vuxenutbildningskungörelsen. Över kommuns eller landstingskommuns ansökan om att få anordna vuxenutbildning torde skolöverstyrelsen utan undantag inhämta yttrande från vederbörande länsskolnämnd i dess egenskap av tillsynsmyndighet; någon föreskrift om att så skall ske finns däremot inte i kungörel102

sen. I skolöverstyrelsens beslut om medgivande att anordna vuxenutbildning anges inte vilka slags kurser denna får omfatta. Det beslut som närmast motsvarar skolöverstyrelsens beslut om vilka studievägar en kommuns gymnasieskola skall omfatta träffas beträffande den kommunala vuxenutbildningen av skolans styrelse i form av beslut om vilka kurser som skall anordnas. I princip kan alltså kommun som erhållit medgivande att anordna vuxenutbildning låta denna omfatta vilka som helst av de kurser som enligt vuxenutbildningskungörelsen kan ingå i sådan utbildning. Enligt kungörelsen bör dock beträffande gymnasieskolkurser företräde ges åt yrkesinriktad utbildning. En inskränkning gäller för landstingskommun som anordnar vuxenutbildning; denna får omfatta endast sådana gymnasieskolkurser som motsvarar den utbildning landstingskommunal gymnasieskola kan omfatta. I praktiken begränsas huvudmannens valfrihet i varje fall beträffande kurser som kräver tillgång till institutions- och verkstadslokaler etc till sådana kurser som kan utnyttja grundskolans och gymnasieskolans motsvarande lokaler och utrustning, eftersom statsbidrag ej kan erhållas för särskilda lokaler eller till inköp av undervisningsmaterial för vuxenutbildningen. 7.2.2 Länsskolnämndsutredningens överväganden Även efter 1974 års kommunsammanläggningar kommer ett stort antal kommuner att vara utan egen gymnasieskola. Gymnasieskolans konstruktion med ett mycket stort utbud av studievägar i form av linjer, specialkurser, grenar och varianter medför vidare att långt ifrån alla studievägar kommer att kunna organiseras i varje gymnasieskolkommun. Samtliga studievägar måste emellertid stå öppna för behöriga sökande oavsett i vilken kommun de råkar vara bosatta. Att tillgodose detta måste anses vara ett utbildningspolitiskt intresse för vilket statsmakterna har SOU 1973:48

det yttersta ansvaret. Beslut om vilken kommun av flera tänkbara som skall få inrätta gymnasieskola måste därför fattas med hänsyntagande till de övriga kommuner som skall ingå i den nya skolans upptagningsområde. Medgivande till inrättande av gymnasieskola bör därför liksom nu lämnas av statligt organ. Samma skäl talar också för att det statliga organet skall besluta om vilka studievägar som skall få förekomma vid de skilda gymnasieskolorna. Det bör i detta sammanhang också observeras, att ett beslut om hur många orter som skall få inrätta en viss studieväg i hög grad är beroende av statsmakternas bedömning av hur de olika studievägarna bör dimensioneras med hänsyn till behovet av den utbildning den ger. Beslut om vilka orter som skall få upprätta studievägen är jämte beslut om tilldelning av intagningsklasser till varje studieväg de konkreta uttrycken för den statliga styrningen på detta område. Beslut om inrättande av gymnasieskola och av studievägar inom denna skolform förutsätter sådan övergripande planering att besluten även i framtiden bör fattas av skolöverstyrelsen. Lokaliseringen och dimensioneringen av gymnasieskolan har dock ett så starkt samband med den regionala samhällsplaneringen i övrigt, att besluten bör tillkomma under medverkan av de organ som har ansvaret för den regionalpolitiska planeringen i övrigt. Den nuvarande ordningen med centrala beslut efter yttrande från regionalt organ bör därför bibehållas. Inte heller när det gäller beslut om medgivande att anordna kommunal vuxenutbildning ser länsskolnämndsutredningen några skäl att ändra den nuvarande ordningen, enligt vilken det ankommer på skolöverstyrelsen att besluta. 7.3 Klassorganisationen I detta avsnitt diskuteras handläggningsordningen för de frågor som rör organisationen inom den enskilda skolenheten, dvs organisationen av klasser, undervisningsgrupper m m. SOU 1973:48

7.3.1 Nuvarande bestämmelser I kapitel 3 har som exempel på det nuvarande styrningssystemet inom skolväsendet planeringen av undervisningens organisation inom grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen beskrivits. Som bakgrund till länsskolnämndsutredningens överväganden skall därför i detta sammanhang endast ges en kort översikt av uppgiftsfördelningen vid den läsårsvisa planeringen av den lokala organisationen.

Grundskolan Skolstyrelsen har att upprätta förslag till klassanordning och senast 15 maj insända detta till länsskolnämnden. Antalet klasser och klasstyp beslutas av länsskolnämnden. Den inre organisationen, exempelvis uppdelning av klass vid laboration m m, anordnande av undervisning i tillvalsämnen, alternativkur sämnen och frivilliga ämnen etc beslutas av skolstyrelsen. Styrelsen skall därvid följa de regler om högsta och lägsta elevantal, om samläsning m m som finns i skolstadgan och i läroplanens timplanedel. Avvikelser från dessa regler kräver medgivande från länsskolnämnden. Driftbidragets storlek är beroende av kostnaderna för löner för de skolledar- och lärartjänster som erfordras för den fastställda organisationen. Statsbidragets storlek fastställs av länsskolnämnden efter rekvisition i efterskott av skolstyrelsen. Länsstyrelsen utbetalar dock utan rekvisition kvartalsvis förskott på driftbidraget. Gymnasieskolan Antalet klasser i årskurs 1 fastställs för varje kommun av skolöverstyrelsen efter riktlinjer från Kungl Maj:t. Skolöverstyrelsen beslutar också om hur klasserna skall fördelas mellan de studievägar som ingår i kommunens gymnasieskola. Antalet klasser i högre årskurser än den första bestäms av skolans styrelse. Som underlag får därvid endast tjäna de skolans egna elever som efter flyttning från 103

föregående årskurs samt exempelvis elever som på grund av ändrad bosättning måste byta skola. Styrelsens beslut om klasser i högre årskurs är därigenom i hög grad styrt av det klassantal skolöverstyrelsen en gång angivit för årskurs 1. Vill skolstyrelsen öka antalet klasser för att kunna ta emot inträdessökande som annars inte har rätt att tillhöra årskursen eller som önskar byta studieväg måste den inhämta medgivande från länsskolnämnden. Nämnden kan också ändra styrelsens beslut om antalet klasser om särskilda skäl föreligger. Även skolöverstyrelsen kan under vissa omständigheter gå in och bestämma antalet klasser för viss gren eller variant i högre årskurs. För varje ämne bestäms antalet undervisningsgrupper med hänsyn till det antal elever som skall läsa ämnet, varvid elever från skilda studievägar skall föras samman i den mån de enligt läroplanen kan samundervisas helt eller delvis. På grund av timplanernas konstruktion med ett stort inslag av tillvalsämnen, frivilliga ämnen, alternativa ämnen (t ex språken) och alternativkurser blir därigenom "klassen" som organisatoriskt begrepp inte av samma betydelse som i grundskolan. För varje ämne utgör i stället det sammanlagda antalet elever i skilda klasser, årskurser och studievägar som skall läsa en och samma kurs i ämnet utgångspunkten för organisationsarbetet. I vissa ämnen får klass eller grupp i viss utsträckning delas i mindre grupper. Under vilka förutsättningar delning får göras regleras i timplanerna. Detta gäller t ex vid laborationer, vid nybörjarundervisning i språk och under handledning i studieteknik. Antalet undervisningsgrupper bestäms av skolans styrelse, som dock har att följa de i skolstadgan och läroplanerna angivna reglerna om elevantal m m. Avvikelser därifrån kräver medgivande från länsskolnämnden, som också kan ändra av styrelsen fattat beslut. Styrelsen skall till länsskolnämnden inge dels en preliminär plan över antalet elever, klasser och grupper under det följande året (vårrapport), dels en slutgiltig plan (höst104

rapport). Tillsammans med rapporterna brukar också inges eventuella framställningar om medgivande till avsteg från bestämmelserna om lägsta elevantal m m. Också för gymnasieskolan är driftbidragets storlek i huvudsak knutet till lönekostnaderna för skolledare och lärare. Bidraget till skolledar- och lärarlönerna rekvireras av styrelsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen. Enligt statsbidragskungörelsen skall länsstyrelsen utan dröjsmål utbetala rekvirerat belopp. Rekvisitionsförfarandet är mycket enkelt. Rekvisitionen upptar helt enkelt slutsumman av månadens utbetalningar för lön åt gymnasieskolans skolledare och lärare. Några detaljer redovisas inte, och några verifikationer skall inte bifogas. Länsstyrelsen förutsätts utbetala det rekvirerade beloppet utan granskning. Granskningen av räkenskaperna skall i första hand göras av kommunens egna revisorer. Om kommunens revisorer gör anmärkningar mot räkenskaperna är kommunen skyldig att utan dröjsmål delge riksrevisionsverket anmärkningarna. Det bör observeras att driftbidragsrekvisitionen inte passerar länsskolnämnden för kontroll eller för jämförelse med den av nämnden granskade höstrapporten. Rekvisitionen är för övrigt inte heller utformad så, att det är möjligt att kontrollera om den organisation för vilken bidrag rekvireras överensstämmer med den av nämnden granskade organisationen. Det är alltså i princip de kommunala organens sak att svara för att överensstämmelse råder mellan den fastställda och granskade organisationen och den organisation på vilken bidragsrekvisitionen baseras. Också kontrollen av att lärarna är placerade i rätt lönegrad och löneklass och erhållit rätta lönebelopp verkställs normalt enbart av de kommunala organen. Den kommunala vuxenutbildningen Den lokala organisationen av den kommunala vuxenutbildningen beslutas av vederbörande styrelse. Styrelsen skall dock följa de i vuxenutbildningskungörelsen och i SOU 1973:48

reglering eller anvisningar helt saknas. I kapitel 5 har länsskolnämndsutredningen som sin principiella uppfattning angett att utformningen av den lokala organisationen främst bör vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har också redovisat skälen härför. Ansvars- och uppgiftsfördelningen skulle då likna den som nu gäller inom exempelvis elevvården. Staten skulle ange vissa regler som den finner nödvändiga för att garantera en så lika tillgång på utbildning och en så lika undervisningsstandard som möjligt i alla delar av landet men överlåta på huvudmännen att med iakttagande av dessa regler besluta om den lokala organisationen. En övergång till en sådan ordning kan dock inte göras så länge de statliga utgifterna för skolväsendet genom bestämmelserna om driftbidrag är direkt beroende av kostna7.3.2 Länsskolnämndsutredningens derna för de skolledar- och lärartjänster som överväganden erfordras för den beslutade lokala organisaDen lokala organisationen av undervisningen tionen. Så länge nuvarande driftbidragsi de kommunala skolorna bestäms i hög grad system består, måste staten ha möjlighet att genom beslut som fattas av statliga organ, reglera och kontrollera organisationen. Att bland dem länsskolnämnderna. Med hänsyn utarbeta ett nytt bidragssystem faller utantill länsskolnämndsutredningens direktiv har för länsskolnämndsutredningens uppdrag utredningen gjort ingående överväganden om och ingår numera i direktiven för utreddet inte är möjligt att överflytta beslutande- ningen om skolan, staten och kommunerna. rätten i dessa frågor till skolstyrelserna. Trots likartade driftbidragsbestämmelser Av den översiktliga beskrivningen i kap 3 är emellertid — som framgått i föregående av det nuvarande styrningssystemet inom avsnitt — beslutsfunktionerna olika fördeskolväsendet framgår, att graden av och for- lade när det gäller å ena sidan den kommumerna för den statliga styrningen är olika för nala vuxenutbildningen och å den andra de olika delfunktioner. Starkast är den statliga övriga kommunala skolformerna. Sålunda styrningen när det gäller organisationen av anger staten i båda fallen genom detaljerade undervisningen (klasser, undervisnings- föreskrifter i stadgor (motsvarande) och lärogrupper etc). För andra funktioner är den planer hur undervisningen skall organiseras. I statliga styrningen mer begränsad. Beträf- båda fallen gäller också, att de organisatofande skolhälsovården föreskriver staten riska besluten inte alltid är av den arten att sålunda bara att huvudmannen skall organi- det bara är frågan om att matematiskt sera verksamheten samt lämnar vissa anvis- tillämpa stadgans och timplanemas regler. I ningar för denna verksamhet. Huvudmannen många fall måste hänsyn tas till en rad har att själv fatta alla organisatoriska beslut. faktorer av pedagogisk art, till elevvårdande För skolpsykolog- och skolkuratorsfunktio- synpunkter och till de personella och lokalnerna har staten inte utfärdat några skyldig- mässiga förhållandena m m. I en given situaheter för huvudmännen men förutsätter i tion kan flera lösningar tänkas, lösningar läroplanerna att behov av en viss funktion som medför olika stor insats av lärartjänster finns och tillgodoses av huvudmännen. Slut- och därmed också olika stora kostnader för ligen finns också funktioner för vilka statlig staten. Skillnaderna ligger i att staten be-

läroplanerna angivna bestämmelserna om högsta och lägsta elevantal i kurs och om högst antal lektionstimmar för viss kurs. Länsskolnämnden prövar den lokala organisationen endast i den mån skolans styrelse vill bibehålla kurs vars elevantal sjunkit under det föreskrivna. Det statliga driftbidraget till den kommunala vuxenutbildningen är knutet till lönekostnaderna för vuxenutbildningens skolledare och lärare, varvid kungörelsen om driftbidrag för gymnasieskolan gäller i tillämpliga delar. Detta innebär, att skolstyrelsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen rekvirerar ett belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna för rektor, studierektor och lärare.

SOU 1973:48

träffande grundskolan och gymnasieskolan sluten påverkar de statliga utgifterna. Detta fattar de organisatoriska besluten eller i varje är visserligen fallet även beträffande de befall kan ändra av kommunal myndighet slut, som huvudmannen har att fatta beträffattade sådana beslut, medan motsvarande fande den kommunala vuxenutbildningens beslut för vuxenundervisningen fattas av organisation. De statliga driftkostnaderna för grundskolan och gymnasieskolan är dock av huvudmannen. Man kan då fråga sig, om inte det system en helt annan storleksordning än för den som tillämpas inom den kommunala vuxen- kommunala vuxenutbildningen. I årets statsutbildningen skulle kunna användas också verksproposition har de statliga utgifterna för grundskolan och gymnasieskolan. Detta för bidrag till driften av grundskola respekskulle i princip innebära, att staten fort- tive gymnasieskola och kommunala skolor farande i skolstadgor och läroplaner regle- för vuxna beräknats till följande belopp för rade bl a högsta och lägsta elevantal per budgetåret 1973/74: klass, klasstyper, villkor för upprättande av Grundskolan 4 011 mkr undervisning i tillvalsämnen och alternativGymnasieskolan 1 382 mkr kurser etc, dvs hela det nuvarande regelsysteKommunal vuxenutbildning 165 mkr met. Vissa organisatoriska beslut, främst röStatens utgifter för den kommunala rande gymnasieskolan, kunde också kvarligga hos statlig myndighet, exempelvis beslut om vuxenutbildningen motsvarar alltså knappt skolenheter, studievägar, antal klasser i års- 3 % av dess utgifter för de tre skolformerna. kurs 1 och om elevområden. Övriga organisa- Förändringar av den kommunala vuxenuttoriska beslut skulle liksom redan skett för bildningens organisation orsakade av att vuxenutbildningen överföras till huvudman- kommunerna eventuellt skulle tolka de statliga reglerna frikostigare än länsskolnämnnen. Ett sådant förfaringssätt skulle medföra derna ger därför ganska blygsamma utslag i en rad fördelar. Besluten skulle fattas av den de statliga kostnaderna jämfört med motsvamyndighet (skolstyrelsen, utbildningsnämn- rande förändringar i den lokala organisatioden), som hade den bästa informationen om nen av grundskolan eller gymnasieskolan. de lokala förhållanden (lokaltillgång, lärarAtt bedöma vilka ekonomiska konsekventillgång, kommunikationer, schematekniska ser ett överförande till huvudmännen av de problem m m) som tillsammans med skol- organisatoriska besluten inom ramen för ett stadgans och timplanernas regler och läro- bibehållet driftbidragssystem skulle få låter planernas anvisningar skall utgöra besluts- sig knappast göras. Som orientering kan underlag. Besluten skulle också komma att dock nämnas, att en lärartimme per vecka på fattas av den myndighet som står närmast de grundskolans högstadium kostar staten omav besluten berörda (personal, elever, föräld- kring 2 600 kr i lärarlönebidrag inklusive rar, andra kommunala organ). Den admini- lönekostnadspålägg och bidrag till ATP- och strativa handläggningen skulle också kunna arbetsgivaravgifter beräknat enligt löneklass förenklas avsevärt. Förslaget till klassanord- U 17. En sådan veckotimme mer i varje ningar i grundskolan och länsskolnämndens kommunblock ökar statens kostnader med beslut därom skulle kunna utgå, liksom ca 700 000 kr. Önskemål om utökad organihögstadieplanen och gymnasieskolans vår- sation avser ofta inte enstaka veckotimme. och höstrapporter och därtill hörande kor- En extra undervisningsgrupp i matematik för respondens. I stället kunde en relativt enkel att åstadkomma ett bättre schema kräver 4 rapportering av den gjorda organisationen nya lärartimmar per vecka och årskurs. ske i den utsträckning som tillsynsmyndigMed hänsyn till de kostnadsmässiga konheten hade behov därav. sekvenserna för staten är det därför enligt Mot en sådan förändring synes främst tala länsskolnämndsutredningens uppfattning det förhållandet, att de organisatoriska be- inte möjligt att så länge nuvarande koppling 106

SOU 1973:48

trolleras bl a genom en särskild avsyningsförrättning. Tillsammans med de nuvarande bestämmelserna om att statligt organ fastställer elevområden och beslutar om skolenheter — eller i varje fall kan ändra kommunalt beslut därom — och skolöverstyrelsens praxis att 7.4 Skolbyggnads frågor inte godta kostnader som överstiger bidragsunderlaget plus ca 10% tillägg för yttre 7.4.1 Nuvarande bestämmelser och ledningar o dyl ger de refererade bestämmelhandläggningsordning serna staten ett mycket stort och i många Ur formell synpunkt är det kommunen fall avgörande inflytande över skollokalernas (landstinget) som har ansvaret för att dess lokalisering, dimensionering och utformning. skolor har erforderliga och lämpliga lokaler. De bestämmelser som reglerar skolbyggKommunen skall enligt skollagen sörja för nadsverksamheten återfinns i skolstadgan undervisningen av barn i grundskola och är och statsbidragskungörelserna (främst KK skyldig att bestrida de kostnader detta med- 1957:318). Till dessa bestämmelser har skolför och som ej bestrids av andra medel. överstyrelsen utfärdat anvisningar, vilka är Motsvarande skyldighet gäller beträffande systematiskt sammanfattade i skolöverstyrelgymnasieskolan för kommun eller landstings- sens skriftserie nr 20, den s k Gröna boken. kommun som anordnat sådan skola. Skolen- Nya anvisningar publiceras successivt i Aktuhet för grundskola eller gymnasieskola skall ellt från Skolöverstyrelsen. Dämtöver utger enligt skolstadgan vara försedd med lämplig Utbildningsförlaget i nära samarbete med mark, lokaler och inventarier. skolöverstyrelsen informationsserien SkolNär det gäller att utöva detta ansvar är hus. emellertid kommunens frihet starkt begränEn schematisk översikt över nuvarande sad. Inga ny-, till- eller ombyggnader av handläggningsordning lämnas i tablå 6. I det skollokaler får ske, förrän statlig myndighet följande beskrivs de viktigaste av de moment har fastställt lokalbehovet. Detta gäller oav- där statliga myndigheter är medagerande, sett om kommunen begär statsbidrag för nämligen lokalbehovsprövning, angelägenåtgärden eller ej. Varje ändring av befintligt hetsgradering, skissritningsgranskning, statsskolhus eller tillhörande markområde skall bidragsbeslut samt tillsyn och godkännandet föregås av anmälan till länsskolnämnden, av byggnadsföretag. också det oberoende av om ändringen medför kostnader för staten eller ej och i princip 7.4.1.1 Lokalbehovsprövning också oberoende av om ändringen är stor eller liten. Lokalbehovsprövningen regleras av följande Även när det gäller utformningen av loka- bestämmelser i skolstadgans 2 kap: lerna har de statliga organen ett stort inflytande. För gymnasieskollokaler skall kommunens ritningar granskas redan på skissta- 3§ diet, och för båda skolformerna gäller att "På styrelsen för skolan ankommer att uthuvudritningarna skall bifogas statsbidrags- reda behovet av skollokaler och föreslå komansökan och granskas av skolöverstyrelsen. munfullmäktige eller, i fråga om landstingsAtt de granskade och godkända ritningarna i kommuns gymnasieskola, landstinget de åthuvudsak följs och att de föreskrifter som gärder som behövs". skolöverstyrelsen meddelat i samband med statsbidragsbeslutet iakttas är en förutsättning för att statsbidrag skall utgå och kon-

mellan lärarlönekostnader och driftbidrag består överföra beslutanderätten i här avsedda organisatoriska frågor i grundskolan och gymnasieskolan från statliga organ till huvudmännen.

SOU 1973:48

Tablå 6 Översikt över handläggning av byggnads- och statsbidragsärenden avseende allmänna skolväsendet enl SFS 1957:318 med senare ändringar Källa: Departementspromemoria U 1970:12

1 Skolstyrelsen utreder behovet av lokaler enl. 2 kap. 4 § skolstadgan

Yttrande över framställning, som ej enbart avser grundskola

Lokalbehovsprövning

'1 Bes/ut innefattande:

31 Fullmäktige beslutar om åtgärder med anledning av utredningen

a) skolform och linjer samt antal elevplatser för vilket skolbygget är avsett.

Lokalbehovsprövning

}1

b) förteckning över klassrum, institutioner och andra u t r y m men som skall ingå i bygget.

Beslut med innehåll som i skolöverstyrelsens motsvarande beslut

Framställning o m prövning av lokalbehov

Skissritningar upprättas. Länsläkare, skolläkare och berörd skolpersonal skall i samband härmed ges tillfälle att yttra sig över ritningarna.

c) antal kvadratmeter som i statsbidragshänseende räknas för varje lokal

__ |

1 Granskning av skissritningar. (Endast o m k o m m u n begär granskning om bygget avser endast grundskola.)

II Huvudritningar upprättas

Granskningsprotokoll

~r

Ansökan o m statsbidrag enligt fastställt formulär.

Granskning av ansökningshandling

» Yttrande över ansökan

i

Beslut o m statsbidrag

Byggnadsarbetet påbörjas

t

Rekvisition av halva beviljade statsbidragsbeloppet

i

Utbetalningsbesked

'' Byggnader under tak

1 Länsstyrelsen utbetalar

t

Rekvisition av en fjärdedel av beviljat statsbidragsbelopp

Utbeta 1 n i ngsbesked

} Byggnader färdigställda

Länsstyrelsen utbetalar

Avsyning i närvaro av ombud för kommunen förrättas av en av länsskolnämnden förordnad representant och en av länsstyrelsen utsedd byggnadssakkunnig.

T

'

Beslut om godkännande av byggnadsföretaget.

1 Utbetalningsbesked avseende återstående fjärdedel av beviljat statsbidrag.

f

1 Länsstyrelsen utbetalar.

1 108

SOU 1973:48

25 §

"Innan kommun eller landstingskommun verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus, skall skolöverstyrelsen ha prövat lokalbehovet. Om skolhus är avsett för enbart grundskolan, prövas dock lokalbehovet av länsskolnämnden. Ändring av skolhus eller tillhörande markområde får ej vidtagas utan föregående anmälan till länsskolnämnden". Ovan citerade bestämmelser om prövning av lokalbehovet före ny-, till- eller ombyggnad gäller oavsett om kommunen avser att söka statsbidrag eller ej. Detta understrykes i skolöverstyrelsen anvisningar (Gröna boken I s 45 och 50). Lokalbehovsprövningarna kan sålunda indelas i två grupper: a) Lokalbehovsprövning för byggnadsföretag till vilka statsbidrag sökes. b) Lokalbehovsprövning för byggnadsarbeten utan statsbidrag (förekommer endast undantagsvis). Bestämmelsen om lokalbehovsprövning även vid ombyggnader samt anmälan vid ändring av skolhus kan bedömas från följande bakgrund. Från statens sida finns en strävan att genom statlig tillsyn erhålla bästa möjliga lokaler och ett effektivt utnyttjande av lokalresurserna. Vid nuvarande statsbidragssystem måste därjämte beaktas möjligheten att skollokaler tas i anspråk för annan verksamhet, vilket kan medföra krav på statsbidrag till nya skollokaler. I regel begränsas även lånemöjligheterna till behovsprövade lokaler, vilket får ses som ett uttryck för statens ansvar för att samhällets resurser användes på ett riktigt sätt. Som nämnts ovan är lokalbehovsprövning för nybyggnadsärenden utan statsbidrag undantagsfall och prövning för lokaler med statsbidrag huvudregeln. Huvuddefinition för en lokalbehovsprövning kan därför anges som ett konstaterande från en statlig myndighet av att behov föreligger av angivna skollokaler för en skolenhet av angiven storlek. En sådan prövning utmynnar i ett preliSOU 1973:48

minärt beslut om att huvudmannen kan påräkna statsbidrag för uppförande av nya lokaler och för mer omfattande ombyggnader av äldre lokaler inona angiven totalram. Skollokalernas storlek anges i kvadratmeter nettogolvyta, dvs golvytan i sådana utrymmen för vilka statsbidrag utgår. För beräkningen av den erforderliga golvytan har skolöverstyrelsen utarbetat detaljerade anvisningar. För nybyggnadsföretag kan kommunen på grundval av beslutet göra en ungefärlig beräkning av statsbidragets storlek. 7.4.1.2 Angelägenhetsgradering På grundval av uppgifter från kommunerna upprättar länsskolnämnden varje år i oktober en förteckning över alla aktuella skolbyggnadsföretag i länet. Lokalbehovsprövningen och de utredningar som denna baseras på utgör därvid en god grund för bedömningen av varje projekt. Byggnadsföretagen rangordnas efter angelägenhetsgrad med angivande av beräknad tidpunkt under de närmaste fem åren för byggnadsföretagets påbörjande. För det närmaste budgetåret bör uppgifterna vara definitiva, eftersom förberedelserna måste vara långt framskridna. För de efterföljande fyra åren blir uppgifterna mera preliminära, ju längre fram i tiden projektet ligger. Numera skall länsstyrelsen yttra sig över länsskolnämndens förteckning och vidarebefordra ärendet till skolöverstyrelsen. Förteckningarna från länen sammanställs av skolöverstyrelsen till en riksplan. Efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen upprättas en definitiv förteckning för det närmast följande budgetåret. För de efterföljande åren är en del av den beräknade kvoten reserverad i s k planeringsramar, vilket innebär prioritering av vissa angivna byggnadsprojekt. Kommunernas möjlighet till långtidsplanering underlättas genom dessa förhandsbesked om vilket år statsbidrag kan påräknas.

7.4.1.3 Skissritningsgranskning Sedan lokalbehovet fastställts upprättar huvudmannen skissritningar. Dessa skall granskas av skolpersonal, läkare m fl. Tidigare måste alla skissritningar förhandsgranskas av skolöverstyrelsen. Numera är denna granskning obligatorisk endast för gymnasieskolan. Som serviceåtgärd granskar skolöverstyrelsen även grundskolans skissritningar om kommunen så önskar. Denna möjlighet utnyttjas för ungefär 2/3 av alla byggnadsprojekt. Skissgranskningens syfte är att på ett förberedande stadium ge kommunen möjlighet att utnyttja den erfarenhet som samlats hos skolöverstyrelsen. Samtidigt erhåller överstyrelsen praktiskt underlag för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. 7.4.1.4 Statsbidrag Statsbidraget beviljas av skolöverstyrelsen. På grundval av de granskade skissritningarna upprättar huvudmannen huvudritningar, vilka tillsammans med en rad övriga handlingar utgör underlag för statsbidragsansökan. Denna sändes via länsskolnämnden, som skall yttra sig över ansökan. Avser ansökan lokaler enbart för grundskolan avstämmer nämnden de på ritningarna upptagna ytorna mot sin tidigare gjorda lokalbehovsprövning. I samband därmed justeras detta beslut som nu blir definitivt. Skolöverstyrelsen granskar materialet och beviljar statsbidrag efter den turordning som angelägenhetsgraderingen ger. Överstyrelsens genomgång av handlingarna har till syfte att fastställa statsbidragets storlek att granska och bedöma den beräknade kostnaden och att ge råd för planlösningen o d. Härtill kommer uppföljning till vilken bl a hör avräkning av kvotkostnaden från investeringsramen. Statsbidragets storlek är baserat på ovannämnda i lokalbehovsprövningen angivna nettogolvytan. För provisoriska lokaler utgör 110

statsbidraget 325 kr per na2 nettogolvyta utan indexförändring. För permanenta lokaler beräknas först ett bidragsunderlag som utgör 900 kr per m2 nettogolvyta, vartill kommer indexhöjning för kostnadsstegringar sedan 1.1.1956 samt omräkning efter ortsindex. På bidragsunderlaget utgår statsbidrag efter en viss procentsats. För primärkommunerna var denna i genomsnitt 35,8 % under budgetåret 1971/72. Ett genomsnittligt statsbidrag för innevarande budgetår beräknas enligt formeln | ^ x ^ ^ x 900 = 703:36 kronor vid ortsindex 100 och tillägg 118,3% för byggnadskostnadsstegring (indextal 1.1.1973). Till landstingskommun utgår i regel statsbidrag med 50 % av bidragsunderlaget. Till ovanstående kommer vissa stimulansbidrag. Bidragsunderlaget jämte ett tillägg av omkring 10% för utvändiga ledningar o d utgör s k kvotkostnad. I regel accepteras inte högre byggkostnad vid beviljande av statsbidrag och lån. Utöver kvotkostnaden tillkommer kommunala utgifter för bl a markanskaffning. Som grovberäkning av kostnadsfördelningen brukar uppges att staten med sitt bidrag svarar för ungefär 25 % av de totala investeringskostnaderna och huvudmannen för resten. Vid ombyggnads- samt ändrings- och reparationsarbeten bestäms bidragsunderlaget i varje särskilt fall på grundval av de beräknade kostnaderna för företaget, till vilka statsbidrag bedöms böra utgå. Beviljade statsbidrag får rekvireras från länsskolnämnden med halva beloppet då byggnadsarbetet påbörjats och med ytterligare en fjärdedel då byggnaden är under tak. Resterande fjärdedel utbetalas av länsstyrelsen då arbetet är avslutat och länsskolnämnden godkänt det. 7.4.1.5 Tillsyn Staten kontrollerar på olika sätt byggnadsföretagets utförande. Som villkor för statsbidrag gäller bl a att kommunens byggnadsSOU 1973:48

hållanden var skolbyggnadsföretagen så sällsynta i de små förvaltningsområdena, att fasta handläggningsrutiner inte kunde uppbyggas på erfarenhetsgrund. Det var då av stor betydelse att de centrala myndigheterna utformade detaljerade anvisningar. Ändringar i författningar och anvisningar synes ha skett utan logisk analys av tillkomsten av nya förvaltningsorgan. Varken kommun re formen 1952, skolstyrelsereformen 1958 eller tillkomsten av länsskolnämnderna samma år ledde till nämnvärda förändringar. I samband med tillkomsten av den nya skolöverstyrelsen 1964 decentraliserades dock en del uppgifter. På skolbyggnadsområdet överfördes t ex lokalbehovsprövningen för grundskolan till länsskolnämnderna. Skolöverstyrelsen har sedermera föreslagit motsvarande för gymnasieskolan (jfr nedan). Rent allmänt har under årens lopp fram7.4.2 Tidigare kritik och ändringsförslag kommit kritik mot den statliga regleringen, 1936 tillkom den första för hela landet vilken sammanfattningsvis brukar innefattas gällande kungörelsen om statsbidrag till folk- i beteckningen "byggkrångel". Orsaken till skolebyggnader. I förarbetena betonades att denna kritik torde i mindre grad vara statsett statsbidragssystem bör vara effektivt, bidragsbestämmelser och handläggningsrättvist och enkelt att tillämpa. Fram till rutiner. Under hela efterkrigstiden har kom1957 gick utvecklingen mot större differen- munernas önskemål om att få bygga nya tiering av statsbidraget, där man eftersträ- skolor varit större än vad statsmakterna kunvade detaljrättvisa genom bidrag för varje nat medge. En omfattande köbildning har speciell prestation. Fr o m KK 1957:318 och därför funnits hela tiden. År 1966 uppgick motsvarande statsbidragskungörelser har riksdagens anslag endast till 28 % av vad man mera betonat lätthanterligheten och länsskolnämnderna bedömde vara lämplig eftersträvat schabloniserade bidrag. investeringsnivå. Många mindre initierade De detaljerade statsbidragen krävde om- som saknat helhetsbilden torde ha förväxlat fattande kontroll i tillämpningen. Ett mön- bristsituationen med formerna för statens ster för handläggningsrutinerna utformades styrning av nödvändiga investeringar. på 1940-talet och de mycket detaljerade Den kritik som framkommit i riksdagen anvisningarna förstärktes efter hand och har i huvudsak gällt medelstilldelningen och samlades i "Gröna boken". statsbidragens utformning. Sistnämnda har Anhopningen av detaljbestämmelser får varit föremål för utredningar 1962 och 1967 ses mot den historiska bakgrunden. På inom de centrala ämbetsverken. En fortsätt1940-talet fanns omkring 2 500 skoldistrikt, ning av detta utgör utbildningsdepartemeni regel motsvarande primärkommuner. Vid tets diskussionspromemoria (stencil kommunreformen 1952 sjönk skoldistrik- U 1970:12), vari utvecklas tanken på ett tens antal till 1 040. För statlig tillsyn fanns statsbidragssystem baserat på hyresbidrag 52 folkskolinspektörsområden, varjämte per elev i stället för nuvarande investeringsdomkapitlen och länsstyrelserna i vissa avse- bidrag. enden var mellaninstanser. Under dessa förMed hänsyn till arten av länsskolnämnds-

kontrollant skall godkännas av länsstyrelsen. När byggnadsarbetena är avslutade, slutavsynas anläggningen av två statliga representanter. Länsskolnämnden utser en representant för skolväsendet, vanligtvis skolinspektören för arbetsområdet, medan länsstyrelsen utser en byggnadssakkunnig. Vid syneförrättningen kontrolleras bl a att byggnadsföretaget är ändamålsenligt uppfört i huvudsaklig överenstämmelse med godkända ritningar och försedd med den utrustning för vilken statsbidrag beviljats. Länsskolnämnden beslutar därefter om företagets godkännande och utanordnar resterande statsbidrag, som utbetalas av länsstyrelsen. Utöver ovanstående tillsynsbestämmelser finns skyldighet för skolinspektör att vid den reguljära inspektionen kontinuerligt besiktiga skollokalerna.

SOU 1973:48

utredningens uppdrag behandlas här inte ovannämnda utredningar annat än i den mån förslagen i dem berör handläggningsordningen. I den utredning om länsskolnämndernas organisation och arbetsuppgifter som länsskolinspektör K G Friskopp utförde inom SÖ föreslogs beträffande skolbyggnadsärendenas handläggning omfattande förenklingar och decentraliseringar till kommunerna och länsorganen. På grund av länsskolnämndsutredningens tillkomst avstod SÖ från att ta ställning till utredningen. I sitt remissyttrande 7.10.1970 över utbildningsdepartementets promemoria U 1970:12 anförde skolöverstyrelsen bl a att handläggningen av skolbyggnadsärendena borde förenklas utan avvaktan på ifrågasätta förändringar i övrigt av statsbidragssystemet. Detta utvecklades vidare i skrivelse 22.11.1971 vari föreslogs bl a följande ändringar i gällande bestämmelser och anvisningar: 1. Förbättrade möjligheter till investeringsbidrag till skoldelen i integrerade anläggningar. 2. Skissritningsgranskningen blir obligatorisk även beträffande lokaler för grundskolan. 3. Ansökningsförfarandet förenklas. 4. Den statliga avsyningen av byggnadsföretagen slopas i normalfallen. 5. Lokalbehovsprövningen för gymnasieskolan decentraliseras till länsskolnämnderna. Länsskolnämndsutredningen har i remissyttrande 15.3.1972 över skolöverstyrelsens sistnämnda skrivelse tagit ställning till och tillstyrkt punkterna 3 och 4. Utredningens ställningstagande motiveras i nästkommande avsnitt. Kungl Maj:t har ännu inte tagit ställning till skolöverstyrelsens förslag.

7.4.3 Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag 7.4.3.1 Avgränsning av utredningens uppdrag Länsskolnämndsutredningens främsta uppgift är att undersöka möjligheterna att överföra beslutanderätten från länsskolnämnderna till kommunerna. För skolbyggnadsärendena liksom många andra områden kan inte en sådan snäv gränsdragning göras, eftersom handläggningen berör även andra regionala och centrala myndigheter. Länsskolnämndsutredningen finner det därför naturligt att granska kompetensfördelningen och handläggningsordningen för skolbyggnadsverksamheten i dess helhet. Eftersom frågan om ett nytt bidragssystem kommer att behandlas av utredningen om skolan, staten och kommunerna begränsar länsskolnämndsutredningen sig till att undersöka möjligheterna att inom ett i princip oförändrat system för statsbidrag till skolbyggnader öka huvudmännens inflytande över skolbyggandet och förenkla handläggningen. 7.4.3.2 Motiv för statlig kontroll över skolbyggnadsverksamheten Ett motiv för statligt inflytande har varit att värna om undervisningens kvalitet. Tillgång på riktigt placerade skollokaler av lämplig storlek och med lämplig utrustning är därvid av stor betydelse. Staten har vidare ett behov av att reglera de ekonomiska resurserna med hänsyn till konjunkturläge och behov inom andra samhällssektorer. Särskilt när en stor reserv av skolbyggnadsprojekt funnits har staten kunnat påskynda eller hålla tillbaka byggenskapen som ett led i arbetsmarknadspolitiken. Genom att samla erfarenhet från olika byggnadsprojekt har staten kunnat påverka både kostnadsutvecklingen och funktionen. Förhållandet att staten står för en del av byggnadskostnaderna kan anföras som ytterligare ett skäl för ett mått av statlig kontroll över skolbyggandet.

SOU 1973:48

7.4.3.3 Motiv för kommunal beslutanderätt över skolbyggnadsverksamheten Att värna om undervisningens kvalitet kan antas vara lika angeläget för kommunen som för staten. Stat och kommun har därför ett gemensamt intresse av att försörja skolorna med tillräckliga och funktionsriktiga lokaler. Lokaliseringen berör främst de människor som skolan skall betjäna. Därför bör beslut om lokalisering avgöras så nära de berörda som möjligt, vilket i princip talar för kommunal beslutanderätt. Intresset att hålla kostnaderna nere är också ett kommunalt intresse, eftersom kommunen svarar för ungefär 3/4 av investeringskostnaderna. Skolbyggande som instrument i arbetsmarknadspolitiken torde få mindre betydelse i framtiden. Kommunernas ekonomi framtvingar uppskov med nya investeringar så länge som möjligt, varför ingen vill bygga skolor vid annan tidpunkt än vad som motiveras av skolväsendets egna behov. När det gäller lokalernas utformning kan flera skäl anföras för ökad kommunal frihet. Bl a finns i dag en klar strävan att utforma lokalerna så att de kan betjäna även andra samhällsfunktioner än utbildningen. Förändringar i kommunernas storlek innebär förutsättningar för ökat kommunalt ansvar. Som förut nämnts tillkom större delen av nuvarande rutiner och ansvarsfördelning på 1940-talet, när det fanns mer än 2 000 huvudmän. 1952 reducerades primärkommunerna till 1 040, och efter successiv minskning till 1 januari 1974 kommer den kommunala skolan att vara uppdelad mellan 296 huvudmän (273 primärkommuner och 23 landsting). Detta innebär bl a ökade personalresurser på olika områden. Därtill kommer att byggnadslagstiftningen efterhand har skärpts och givit de kommunala byggnadsnämnderna ökade skyldigheter och befogenheter. Detsamma är förhållandet med hälsovårdsnämnderna och brandinspektionen. Andra faktorer som kan nämnas i sammanhanget är den aktuella strävan att ge ökat inflytande på arbetslokalernas utformSOU 1973:48 o

ning åt dem som skall verka i dem, främst då skolans personal och elever. I anslutning härtill bör även nämnas den utökade yrkesinspektionen. 7.4.3.4 Ändrad ansvarsfördelning stat — kommun på skolbyggnadsområdet Som tidigare framhållits ligger det i kommunens intresse att skolan får tillräckliga och funktionellt riktiga lokaler. I princip bör därför överlåtas åt kommunerna att besluta om lokalernas omfattning och utformning. För att tillvarata de statliga intressena bör det i princip vara tillräckligt med den lagfästa skyldigheten för kommunerna att skaffa erforderliga och lämpliga lokaler kompletterad med den allmänna statliga tillsynen över skolväsendet och de befintliga sanktionsmöjligheterna mot kommuner som ej fullgör sina skyldigheter på tillfredsställande sätt. Vissa minimikrav på utrymme och standard bör staten också kunna uppställa. Med ledning av dessa bör kommunen själv kunna fastställa sitt lokalbehov och utarbeta sina ritningar. För gymnasieskolan är ovanstående resonemang inte helt tillämpligt. I 7.1 och 7.2 har utredningen framhållit att staten även i framtiden måste fatta de beslut varigenom gymnasieskolans lokalisering och dimensionering fastställs. En naturlig följd av detta resonemang är att staten alltjämt också skall fastställa vilka skolenheter med gymnasieskola som skall finnas. Sedan dessa grundbeslut fattats, bör dock kommunen själv kunna svara för den fortsatta planeringen av lokalerna. Intresset av att skolbyggandet anpassas till vad samhällsekonomin kan bära och att verksamheten anpassas till rådande konjunkturer tillgodoser staten bl a genom årliga beslut om investeringsramar och anslag till statsbidrag för skolbyggnader. Utredningen utgår ifrån att statsmaktema även i framtiden skall ha möjlighet att reglera skolbyggnadsverksamhetens omfattning liksom övrig investeringsverksamhet. Av skäl som tidigare angivits kan dock inte skolbyggandet i samma 113

omfattning som förr kunna användas som ett medel i arbetsmarknadspolitiken. Staten försöker pressa ned skolbyggnadskostnaderna genom det utvecklingsarbete som skolöverstyrelsen bedriver bl a i samarbete med statens institut för byggnadsforskning. Som en praktisk tillämpning på utvecklingsarbetet får anses granskningen av ritningar samt de råd och den information i övrigt som skolöverstyrelsen tillhandahåller. För att ge eftertryck åt sina synpunkter brukar överstyrelsen ej medge statsbidrag för skolbyggen vars kostnader beräknas överstiga bidragsunderlaget jämte ca 10% tillägg för yttre ledningar o dyl. Det kan ifrågasättas om det sistnämnda är förenligt med kravet på ett vidgat kommunalt ansvar. Att föreslå ändring i denna praxis torde dock falla utanför länsskolnämndsutredningens uppdrag. Ovanstående överväganden skulle, under förutsättning av att hänsyn inte behöver tas till något speciellt statsbidragssystem, leda fram till följande principer för ansvarsfördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen när det gäller skolbyggnadsverksamheten för grundskola och gymnasieskola. Statliga uppgifter 1. Bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att få fram principlösningar anpassade till läroplanerna, den pedagogiska och metodiska utvecklingen och de ekonomiska förutsättningarna 2. Fastställa minimikrav beträffande ytor och utrustning 3. Besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom gymnasieskolan 4. Ge huvudmännen information och råd beträffande skollokalernas dimensionering och utformning 5. Övervaka att huvudmännen iakttar de statliga normerna enligt p 2 6. Styra skolbyggnadsverksamhetens omfattning med hänsyn till de samhällsekonomiska förutsättningarna.

114 Kommunala uppgifter 1. Besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom grundskolan 2. Med utgångspunkt i av staten fastställda minimikrav och - beträffande gymnasieskolan — av staten fattade beslut om gymnasieskolans lokalisering och organisation besluta om skollokalernas dimensionering och utformning. 7.4.3.5 Ny handläggningsordning Det nuvarande systemet när det gäller ansvarsfördelning och handläggningsordning i skolbyggnadsärenden skiljer sig från det ovan skisserade principprogrammet främst genom att staten beslutar om lokalisering och organisation av skolenheter även för grundskolan och genom att lokalbehovet för båda skolformerna fastställs av statlig myndighet. Vidare kan staten via den föreskrivna ritningsgranskningen och genom att vägra statsbidrag till enligt statens uppfattning "för dyra" projekt påverka även utformningen av lokalerna. I detta avsnitt vill länsskolnämndsutredningen pröva, i vilken utsträckning det är möjligt att inom ramen för ett i princip oförändrat system för byggnadsbidrag åstadkomma en uppgifts- och ansvarsfördelning som ansluter sig till de i föregående avsnitt angivna principerna. Prövning av grundskolans skolenhetsorganisation Som grund för lokalbehovsprövningen måste ligga en prövning av skolenhetsorganisationen. Olika alternativ för fördelningen av elever på skolenheter medför olika stora investeringskostnader, vilket belyses av följande exempel (se nästa sida). Genom minskade möjligheter till sambruk av vissa lokaler blir nettogolvytan i exempel 1 229 m2 större om en uppdelning på två skolenheter görs, vilket medför en utgiftsökning på minst 490 000 kronor, exklusive tomtmark och utrustning. SOU 1973:48

Exempel I. Låg- och mellanstadium med 85 elever per årskull, totalt 510 elever. Alternativ

En skolenhet

Två skolenheter

Skolenhet

A

Bl 4L 3M

Antal paralleller

510 Antal elever Erforderlig nettogolvyta enligt SÖ:s anvisningar

2 649 m 2

B1+B2

B2 3L 2M

1L IM

1 905 m 2

2 878 m 2

150 973 m 2

4L 3M

Exempel 2. Högstadium med 190 elever per årskull, totalt 570 elever. Alternativ

En skolenhet

Två skolenheter

Skolenhet

C

Dl

Antal paralleller Antal elever Erf nettogolvyta

D1+D2

D2

4 159 m 2

2 640 m 2

2 994 m 2

5 634 m 2

Ökningen av lokalbehovet vid en lösning kommunen bära själv. Om endast dessa driftnaed två enheter i exempel 2 jämfört med en kostnader behövde beaktas, skulle det vara samlad lösning blir 1 475 m2 nettogolvyta, än lämpligare att låta kommunerna besluta vilket motsvarar ca 3 milj kronor exklusive om skolenhetsorganisationen. Den del av driftkostnaderna som består i tomtmark och utrustning. Statens ökade kostnader uppgår till omkring 1 milj kronor. löner och andra förmåner för skolledare och Som framgår av de båda exemplen är lärare belastar emellertid så gott som helt visserligen statens investeringskostnader be- staten genom konstruktionen av det nuvaroende av vilken skolenhetsorganisation som rande driftbidraget. I exempel 2 ovan ger väljs. Huvuddelen av investeringskostnaderna den samlade lösningen ett något lägre lärar— omkring tre fjärdedelar — faller dock på behov än alternativet med två skolenheter. kommunen. Fördelningen av investerings- Skillnaden är svår att ange exakt, men torde kostnaderna talar enligt utredningens upp- uppgå till omkring 35 veckotimmar, dvs till fattning för att huvudmännen själva skall nära en och en halv lärartjänst. De kommunala driftutgifterna inskränker besluta om skolenhetsorganisationen. De olika lösningarna påverkar emellertid sig — om man bortser från lokalkostnaderna också driftkostnaderna. Hänsyn måste därför — i stort sett till den s k kommunandelen av också tas till dessa och till hur de fördelas lärarlönen (mellan 130 och 1 020 kr per mellan stat och kommun. De delade lös- lärartjänst), vilka eventuellt kan balanseras ningarna ovan ger högre räntekostnader och mot minskade skolskjutskostnader. Huvudsannolikt också större administrations- och delen av kostnaderna faller på staten. En tillsynskostnader än de samlade lösningarna. lärartjänst på högstadiet kostar staten över Å andra sidan kan de samlade lösningarna 60 000 kr i driftbidrag, beräknat efter löneåtminstone om bebyggelsen i det aktuella klass U 17, ortsgrupp 4. Skolenhetsorganisationens betydelse för området är utspridd och de båda skolenstorleken av de statliga utgifterna för driftheterna vid en delad lösning inte läggs nära bidrag till grundskolan kan därför i och för varandra — ge högre kostnader för skolskjutsig anföras som skäl för att statligt organ sar. De hittills berörda driftkostnaderna får SOU 1973:48

skall fastställa skolenheternas antal och sammansättning. Man bör dock observera, att länsskolnämnden vid sin årliga prövning av grundskolans klassorganisation inte är helt bunden av den existerande skolenhetsorganisationen. Finner nämnden att en rationellare klassorganisation kan nås genom en annan fördelning av elever och klasser än den som skolenhetsorganisationen planerats för är nämnden oförhindrad att fastställa ett lägre klassantal än kommunen föreslagit. Denna omständighet måste kommunen ta hänsyn till vid sin planering. Bygger man lokaler för ett större antal klasser än man sedan får inrätta blir lokalerna, vilka kommunen till större delen fått betala själv, oekonomiskt utnyttjade. Så länge nuvarande driftbidragssystem består måste därför en bedömning av den klassorganisation den statliga myndigheten kan tänkas godkänna ingå i kommunens planeringsunderlag. Detta bör göra att en statlig prövning av skolenhetsorganisationen för grundskolan kan undvaras även under den tid nuvarande driftbidragssystem består. Självfallet bör kommunen om den så önskar kunna rådgöra med den statliga myndigheten om vilken organisation som bör väljas. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför ett upphävande av skolstadgans bestämmelser om att länsskolnämnden oavsett vad som sägs i organisationsplanen får förordna om att skolenhet av grundskolan skall anordnas eller indras. Lokalbehovsprövningen Utredningen har i avsnitt 7.4.3.4 sagt att det bör ankomma på huvudmannen att med iakttagande av statliga minimikrav besluta om skollokalernas dimensionering och utrustning. Detta skulle innebära, att den statliga lokalbehovsprövningen borde slopas. Den nuvarande lokalbehovsprövningen har emellertid också ett annat syfte än att fastställa vilka lokaler en viss skolanläggning skall ha med hänsyn till den förutsatta skolorganisationen. Den är ett led i fastställandet av den golvyta, efter vilken statsbidraget 116

skall beräknas. På grund av statsbidragssystemets utformning måste en sådan prövning göras, innan bidragets storlek kan fastställas. Frågan är då i vilken fas av planeringsarbetet denna prövning lämpligen bör göras. För närvarande görs den statliga lokalbehovsprövningen innan ritningsarbetet påbörjas. Sedan lokalbehovsbeslutet erhållits, upprättar kommunen skissritningar, låter i förekommande fall skolöverstyrelsen granska dessa och utarbetar därefter huvudritningar, vilka bifogas den statsbidragsansökan som därefter inges till överstyrelsen via länsskolnämnden. Kan ett moment inbesparas genom att den statsbidragsberättigade ytan fastställs först i samband med att statsbidragsansökan inges? En sådan ordning kan utan tvivel fungera tillfredsställande vid rena nybyggnadsärenden och i de fall där befintliga skolanläggningar skall kompletteras med tillbyggnad utan att de äldre lokalerna och deras användning förändras. I sådana fall kan lokalbehovet sedan skolenhetsorganisationen beslutats lätt fastställas med ledning av skolöverstyrelsens tabeller och anvisningar. Ombyggnadsärenden är mera komplicerade eftersom statsbidraget vid ombyggnad ej fastställes efter nettogolvyta utan efter de beräknade kostnaderna. Mest komplicerade är sådana lokalprövningsärenden som utgör inledningen till en rationaliseringsprocess som ofta leder till att flera gamla skolanläggningar slås ut och ersätts med en nybyggd anläggning. Lokalbehovsprövningen för dessa mera komplicerade fall har två moment av särskilt intresse, dels fastställande av de organisatoriska förutsättningarna, dvs vilka skolenheter som skall finnas kvar i området, dels hur äldre lokaler i kvarvarande skolenheter skall anpassas och ombyggas till de nya förutsättningarna. För det första momentet gäller i princip detsamma som sagts beträffande fastställande av de organisatoriska förutsättningarna för ny- och tillbyggnader. Sedan skolenhetsorganisationen fastställts — av skolöverstyrelsen för gymnasieskolan och av kommunen för grundskolan — bör kommuSOU 1973:48

nen själv med hjälp av överstyrelsens normer kunna ange målet, dvs vilka lokaler som skall finnas efter ombyggnaden. Frågan om hur ombyggnaden skall göras kan däremot lösas på flera olika sätt med olika grad av ingrepp och därav föranledda kostnader som följd. Ett beslut om för vilka ombyggnadsåtgärder statsbidrag kan påräknas kan som regel inte fattas förrän ett mer detaljerat förslag utarbetats och presenterats med ritningar. Då statsbidraget för ombyggnad fastställs efter de beräknade kostnaderna blir de statliga utgifterna direkt beroende av vilken lösning som väljs. Kommunens andel av kostnaderna är emellertid väsentligt större än statens, varför kommunens intresse av att välja en så ekonomisk lösning som möjligt bör vara väl så stort som statens. Detta talar för att kommunen bör ha det avgörande inflytandet över hur ombyggnadsfrågan skall lösas. Vilken handlingsrutin man än väljer för ombyggnads- och rationaliseringsfallen ingår alltid i dessa en bedömning av befintliga byggnaders kvalitet ochbrukningsvärde. Frågan om utslagning av äldre skollokaler bedömes enligt nuvarande ordning i samband med lokalbehovsprövningen. Om denna slopas blir någon form av redogörelse härför nödvändig som komplement till statsbidragsansökan. Länsskolnämndsutredningen föreslår, att de nuvarande bestämmelserna om att statlig myndighet skall pröva lokalbehovet innan ny-, till- eller ombyggnad av skolhus företas slopas. A ngelägenhetsgradering Angelägenhetsgraderingen bör i princip bibehållas oförändrad. För närvarande bygger länsskolnämndernas gradering i stor utsträckning på de sakuppgifter som framförts i samband med lokalbehovsprövningarna. Om dessa slopas kan den myndighet som svarar för angelägenhetsgraderingen behöva utförligare uppgifter från kommunerna än vad som nu är fallet. Detta får dock vägas mot de förenklingar som handläggningsordningen i övrigt undergår. SOU 1973:48

Ritningsgranskning Enligt tidigare skisserade ansvarsfördelning bör ansvaret för skollokalernas utformning ligga hos kommunen. De statliga myndigheternas uppgift i detta sammanhang skulle då vara att dels bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att få fram principlösningar anpassade till läroplanerna, till den pedagogiska och metodiska utvecklingen och till de ekonomiska förutsättningarna, dels ge de kommunala myndigheterna information och råd beträffande lokalutformningen. För att kunna utföra den förstnämnda uppgiften behöver skolöverstyrelsen kunna ta del av och studera de lösningar som valts ute i landet. Detta kan göras bl a genom att studera ritningarna till aktuella skolbyggen. För närvarande tillförs skolöverstyrelsen ritningsunderlag i två led, dels i samband med verkets skissritningsgranskning, dels genom att huvudritningar alltid skall bifogas ansökan om statsbidrag. Det första ledet, skissritningsgranskningen, är obligatorisk när det gäller gymnasieskolan och frivillig när det gäller grundskolan. Genom denna granskning får skolöverstyrelsen möjlighet att innan kommunen låter utarbeta de definitiva ritningarna påverka utformningen av dessa. Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse till Kungl Maj:t 22.11.1971 föreslagit, att en rådgivande skissritningsgranskning skall göras obligatorisk också för grundskolans del; i gengäld skulle huvudritningen inte längre bifogas statsbidragsansökan. En obligatorisk granskning av skissritningarna synes inte vara förenlig med principen att kommunen skall ha det fulla ansvaret för skollokalernas utformning. I åtskilliga fall torde den också bli av rent formell art, t ex vid smärre ombyggnader eller då en redan beprövad lösning valts. Skissritningsgranskningen bör därför vara frivillig både för grundskolan och för gymnasieskolan. Erfarenheterna av den frivilliga granskningen för grundskolan (i 66 % av alla ärenden utnyttjar kommunerna möjligheterna att få skisserna granskade) gör det sannolikt, att huvud117

männen i varje fall i mer komplicerade ärenden kommer att utnyttja denna service. För gymnasieskolbyggen, där kommunerna av naturliga skäl kan antas ha mindre egen erfarenhet att bygga på, torde granskningsfrekvensen komma att ligga högre än den nu gör för grundskolan. Med tanke på byggnadsbidragssystemets utformning bör skolöverstyrelsen ha en möjlighet att kontrollera att projektet motsvarar de ytor för vilka statsbidrag begäres. En sådan möjlighet ges om huvudritningarna som hittills bifogas statsbidragsansökan. I och för sig borde dock de uppgifter som kommunen lämnar i sin ansökan kunna godtagas utan en tidsödande jämförelse med ritningarna. Om huvud ritningarna bifogas, vinnes dock en annan fördel, nämligen att skolöverstyrelsen kontinuerligt tillföres information om hur skollokalerna utförs, information som ändå måste inhämtas som underlag för verkets uppföljnings- och utvecklingsarbete. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför, att skissritningsgranskningen skall vara frivillig både för grundskolan och gymnasieskolan. Huvudritningarna bör däremot alltjämt bifogas ansökan om statsbidrag. Personalmedverkan Behovet av en obligatorisk skissritningsgranskning i syfte att tillföra kommunen erfarenheter om skolbyggnader och deras utformning torde också minska i samma mån som kommunerna mer systematiskt än hittills låter skolans personal medverka vid planeringen av kommunens skolbyggnadsverksamhet. Enligt nuvarande statsbidragskungörelse skall kommunen bereda berörd skolpersonal tillfälle att yttra sig över skissritningarna. Tolkningen av begreppet "berörd skolpersonal" är emellertid oklar i många fall, så vida ärendet inte avser ändring av befintliga lokaler. Men vilken personal skall få yttra sig över förslag till helt nya skolanläggningar? Och hur skall man förfara då den nya anläggningen avser en skolform eller ett stadium 118

som tidigare inte funnits i kommunen? Lärarnas och skolledarnas fackliga organisationer har i en gemensam framställning av den 14 april 1972 hos Kungl Maj:t hemställt om det skall vara skolpersonalens fackliga representanter som skall ha denna yttranderätt och att de också skall ges tillfälle att yttra sig vid upprättandet av huvudritningen. Vidare föreslog organisationerna att skissritningsgranskningen skulle göras obligatorisk även för grundskolan. Slutligen borde skolpersonalens skriftliga yttrande över skissritningarna åtfölja kommunens framställning om ritningsgranskning. Skolöverstyrelsen meddelade i sitt remissvar över framställningen att den i princip delade åsikten att det borde vara personalens fackliga företrädare som skulle ha rätt att yttra sig över ritningsförslagen. Likaså borde elever eller elevorganisationer få tillfälle att yttra sig. Skissritningsgranskningen borde också enligt skolöverstyrelsens uppfattning vara obligatorisk. Däremot avstyrkte skolöverstyrelsen förslaget om att personalens skriftliga yttranden skulle bifogas framställningen om ritningsgranskning hos skolöverstyrelsen. Det vore mera praktiskt om kommunen innan den ingav framställning till skolöverstyrelsen hade tagit ställning till de förslag och yrkanden personalen framfört. Självfallet borde dock överstyrelsen kunna infordra dessa yttraraden från kommunen om det i vissa fall ansågs önskvärt. Länsskolnämndsutredningen finner det angeläget och för alla parter bäst om frågan om personalens medverkan vid planering av skolbyggnadsföretag löses så att ett fortlöpande utbyte av ide'er och förslag under arbetets gång kommer till stånd. Arbetsmiljöutredningen, som har till uppgift att göra en genonagripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och arbetarskyddets organisation, avlämnade i december 1972 ett delbetänkande, "Bättre arbetsmiljö" (SOU 1972:86). Arbetsmiljöutredningens betänkande innehåller förslag till ändrad lagstiftning framför allt på de viktiga områden som berör de anställdas inflytande över arbetsmiljön likSOU 1973:48

som förslag till organisatorisk förstärkning av arbetarskyddet. På grundval av arbetsmiljöutredningens förslag och den i huvudsak positiva hållning som remissinstanserna intagit har Kungl Maj:t till riksdagen avlämnat en proposition (1973:130) med förslag om lagändringar som väsentligt ökar de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna. I propositionen föreslås att skyddsombudens lagfästa befogenheter skall utvidgas. Regler om att skyddsombud skall delta i planering av arbetslokaler m m införes i arbetarskyddslagen. Skyddsombud ges rätt att bestämma om visst arbete skall avbrytas i avvaktande på ställningstagande från skyddsinspektionen. Skyddsombud skall finnas på alla arbetsplatser med minst fem anställda. När det finns minst 50 anställda på arbetsplatsen skall en skyddskommitté' inrättas. En sådan kommitté' kan också inrättas på mindre arbetsplatser om parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Skyddskommittéernas uppgifter breddas, bl a ifråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder o d. Departementschefen biträder också arbetsmiljöutredningens förslag om tillsättning av skyddsombud och skyddskommitté'. Den till arbetsstället anknutna fackliga organisationen, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren, skall utse skyddsombud och arbetstagarledamot i skyddskommitte'n. Liksom utredningen anser departementschefen att företagsnämnd bör kunna ersätta skyddskommitté' och fungera som sådan. Parterna måste dock vara överens om detta arrangemang. Ett villkor bör därvid vara att företagsnämnden inrymmer de ledamöter som avses ingå i skyddskommitte'n. Dessutom bör företrädare för arbetsgivaren som representerar arbetsledningen pä arbetsstället ingå i företagsnämnden om denna skall fungera som skyddskommitté'. Propositionen innehåller också förslag om skärpta regler om förhandsgranskning av nya eller ändrade arbetslokaler m m. Liksom arbetsmiljöutredningen anser departementsSOU 1973:48

chefen att arbetstagarparten bör ges möjlighet att medverka på planeringsstadiet och tillföra prövningen av arbetslokaler och därtill hörande anordningar ur arbetsmiljösynpunkt m m, sina synpunkter och erfarenheter. Länsskolnämndsutredningen finner att förslagen i propositionen 1973:130, om de genomföres, tillgodoser vissa av skolpersonalens krav på möjligheter att aktivt medverka i utformningen av arbetsmiljön både ifråga om den förebyggande verksamheten genom förhandsprövning av arbetslokaler ur arbetsmiljösynpunkt och ifråga om planering av ändrade arbetslokaler, anordningar och metoder. Detta utesluter dock inte att frågan om personalens medverkan i planeringen av skolbyggnadsföretag förtjänar att ytterligare övervägas i framtiden. Statsbidrag Beslutande myndighet när det gäller statsbidrag till skolbyggnader är enligt nuvarande bestämmelser skolöverstyrelsen. Länsskolinspektör Friskopp föreslog i sin utredning att beslutanderätten skulle flyttas till länsstyrelserna, vilka skulle ha att fördela bidragen inom ramen för den skolbyggnadskvot som länet tilldelats. I skolöverstyrelsens förslag till förenklad handläggning av skolbyggnadsärenden förutsattes skolöverstyrelsen alltjämt pröva statsbidragsärendena. En decentralisering av beslutanderätten till länsregional nivå förutsätter, att den årliga skolbyggnadskvoten uppdelas på länskvoter. En viss del av kvoten torde dock behöva behållas på central nivå för clearing mellan länen, för speciella utvecklingsprojekt och för rena "katastroffall". Vid fördelningen av anslag inom länet skulle den beslutande regionala myndigheten ha att följa den av skolöverstyrelsen fastställda angelägenhetsgraderingen. I många fall skulle sannolikt en decentraliserad beslutsordning fungera tillfredsställande. Komplikationer kan dock uppstå exempelvis om omfattningen av ett visst projekt i statsbidragsansökan inte överens119

stämmer med de uppgifter på vilka angelägenhetsgraderingen och därmed kvotuppdelningen baserats. Skulle detta medföra att länskvoten inte räcker, måste den centrala myndigheten inkopplas. Likaså kompliceras länsorganets arbete om den kommunala planeringen medför att ett visst projekt inte kommer till utförande under avsedd period. I en sådan situation skulle länsmyndigheten antingen kunna låta den icke ianspråktagna delen av länskvoten "gå vidare" till projekt inom länet som egentligen planerats in till ett senare budgetår med risk att högre prioriterade projekt i andra län förbigicks, eller låta kvotdelen återgå till skolöverstyrelsen för omfördelning. Därtill kommer, att länskvoterna i vissa län kommer att bli relativt små och omfatta ett fåtal projekt. Särskilt med tanke på beslut om statsbidrag till ombyggnader, där bidraget skall beräknas efter kostnaderna, kan det vara betänkligt att lägga beslutanderätten hos en myndighet som får en begränsad egen erfarenhet att utgå från. Beslut om statsbidrag till skolbyggnader bör därför alltjämt fattas av skolöverstyrelsen. Tillsyn I sitt förslag till förenkling av handläggningsordningen skrev skolöverstyrelsen, att en statlig kontroll genom avsyning inte var nödvändig längre om skissritningsgranskningen blev obligatorisk. Kommunerna ansågs själva ha tillräckligt kunniga specialister av olika slag. Däremot erfordrades enligt skolöverstyrelsen vid ansökan om utbetalningsbesked en uppgift från kommunen om eventuell avvikelse från den nettogolvyta som fastställts som statsbidragsunderlag eller om eventuellt minskad omfattning av ombyggnadsarbetena. Om länsskolnämnden i mer komplicerade sådana fall ansåg det behövligt att besiktiga lokalerna borde detta ske under enklare former än den nuvarande avsyningsförrättningen. När behovet av statlig tillsyn prövas, bör hänsyn tas till att kommunerna efterhand 120

genom byggnadslagstiftningen fått ökat ansvar när det gäller övervakning och kontroll av byggnadsverksamheten. Detta har tvingat kommunerna att skaffa sig tillgång till byggnadssakkunniga experter, en utveckling som underlättats av de ökade kommunstorlekarna. Bestämmelsen om att kommunens byggnadskontrollant vid uppförande av skollokaler skall godkännas av statlig myndighet (länsstyrelsen) bör därför avskaffas. Likaså bör den statliga avsyningen i dess nuvarande form kunna avskaffas, även om skissritningsgranskningen inte som skolöverstyrelsen föreslagit görs obligatorisk. Normalt bör en anmälan från kommunen om att arbetena utförts i överenstämmande med de uppgifter som lämnades i samband med statsbidragsansökan och ev föreskrifter som skolöverstyrelsen utfärdat i anslutning därtill vara tillräckligt underlag för slutlig utbetalning av byggnadsbidrag. Kommunen bör vara skyldig att anmäla eventuella avvikelser som kan föranleda nedsättning av statsbidraget. I mer svårbedömbara sådana fall bör den statliga myndigheten kunna företa en enkel besiktning på platsen. Vad som då återstår av motiven för en statlig slutavsyning är den roll en sådan kan spela i skolöverstyrelsens nödvändiga strävan att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om skolbyggnadernas funktion, där staten bl a alltjämt måste uppställa vissa minimikrav. Om skyldighet för kommunen att tillhandahålla lämpliga lokaler föreskrives i skolstadgan 2 kap 24 §. Tillsyn därav sker genom skolinspektion, varom stadgas i instruktionen för länsskolnämnderna där det bl a heter: "Nämnds inspekterande verksamhet utövas av skolinspektör . . . Skolinspektören skall åhöra undervisningen, skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt besiktiga skollokaler, skolhem och undervisningsmaterial". Staten kan sålunda genom den reguljära inspektionen kontinuerligt följa lokalfrågorna. Statsbidragskungörelsens bestämmelser om slutavsyning bör således kunna slopas. För utvärdering av skolbyggnaderna bör SOU 1973:48

under hand utbildas ytterligare verksamhetsformer. Skolöverstyrelsen nämner härom i sin skrivelse 22.11.1971 att "anvisningarna kompletteras med kurser och konferenser för information av kommuner, länsskolnämnder och projektorer". Praktiska erfarenheter kan vid sådana konferenser redovisas till ömsesidig information. 7.4.3.6 Sammanfattning av den föreslagna handläggningsordningen Förslaget bygger pä nuvarande byggnadsbidragssystem. Principerna för angelägenhetsgraderingen och därpå grundad planering för hela riket bibehålies oförändrade. Den nuvarande statliga lokalbehovsprövningen slopas. Kommunen får själv besluta om den lokala organisationen för grundskolan (antal skolenheter och deras organisation). För gymnasieskolan förutsätts att de organisatoriska förutsättningarna (utbildningsvägar, skolenheter, klassantal) alltjämt fastställs av skolöverstyrelsen. Med utgångspunkt i de på så sätt fastställda organisatoriska förutsättningarna upprättar kommunen lokalprogram, varvid av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar om erforderliga lokaler och dessas storlek skall följas. Därefter utarbetar och fastställer huvudmannen ritningar till erforderliga ny-, till- eller ombyggnader. Vid dessa båda moment skall företrädare för den berörda skolpersonalens fackliga organisationer och för eleverna ges tillfälle att medverka. Om kommunen så önskar, skall den kunna få ritningarna granskade av skolöverstyrelsen. Sedan huvudritningar utarbetats inger kommunen ansökan om statsbidrag till skolöverstyrelsen. Över ansökan skall lämpligt regionalt organ yttra sig. Skolöverstyrelsen bör normalt kunna godta de uppgifter om statsbidragsberättigade ytor, som kommunen angivit i sin ansökan. Endast i mer komplicerade fall främst sådana som avser större om- och tillbyggnader, bör skolöverstyrelsen göra en mer detaljerad granskning av ansökan och ritningar. En ritningsomgång förutSOU 1973:48

sätts dock medfölja ansökan om statsbidrag, främst för att ge skolöverstyrelsen arbetsmaterial för sitt uppföljnings- och utvecklingsarbete. Sedan statsbidrag beviljats kan kommunen med iakttagande av eventuella föreskrifter skolöverstyrelsen meddelat i samband med sitt beslut påbörja byggnadsarbetet. Det nuvarande kravet på att kommunens byggnadskontrollant skall godkännas av länsstyrelsen avskaffas. Förskott på statsbidraget förutsätts sona nu utbetalas från länsstyrelsen med 50 % då arbetet påbörjats och med 25 % då byggnaden kommit under tak. Återstoden föreslås utbetalas då kommunen anmält, att byggnadsarbetena avslutats och utförts i enlighet med uppgifterna i statsbidragsansökan. Anmäler kommunen, att byggnadsprogrammet minskats under arbetets gång, skall den regionala myndigheten nedsätta statsbidraget i motsvarande grad. Statlig avsyning av byggnadsföretaget avskaffas. I mer svårbedömbara fall av avvikelser från det program för vilket skolöverstyrelsen beviljat statsbidrag bör utbetalningsbeslutet föregås av en besiktning, som dock kan ske under enklare former än för närvarande. Skolöverstyrelsens uppgift när det gäller skolbyggnadsverksanaheten blir att - bedriva forsknings- och utvecklingsarbete - medverka till att skolbyggandet anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna (behovsinventering, angelägenhetsgradering m m) - fastställa minimikrav för ytor och utrustning - ge huvudmännen information och annan service (bl a i form av frivillig ritningsgranskning) - besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom gymnasieskolan - besluta om statsbidrag till skolbyggen På regionalt statligt organ faller att - medverka till att skolplaneringen anpassas till den övriga regionala planeringen (angelägenhetsgradering, yttrande över ansökningar om byggnadsbidrag) och - i fall då kommun anmält att byggnads121

programmet under arbetets gång minskat besluta om nedsättning av statsbidraget - övervaka att kommunerna fullgör sin skyldighet att tillhandahålla skolan lämplig mark, lokaler och inventarier. Vederbörande huvudman har att - fastställa grundskolans skolenhetsorganisation - upprätta förslag till skolenhetsorganisation för gymnasieskolan - med ledning av skolöverstyrelsens anvisningar och föreskrifter om minimistandard fastställa lokalprogram - utarbeta och fastställa ritningar m m samt - sedan statsbidrag beviljats utföra arbetena och genom egna organ svara för erforderlig byggnadskontroll.

7.5 Sammanfattning av utredningens överväganden i kap 7 I och med 1974 års kommunsammanläggningar upphör frågan om elevområdesindelningen för grundskolan att ha regionalpolitisk betydelse. Varje kommun kommer att ha fullständig grundskola och utgöra elevområde för denna. De avvikelser som kan erfordras med hänsyn till kommunikationsmässiga eller andra förutsättningar bör normalt berörda kommuner själva överenskomma om. Bestämmelserna om att grundskolans elevområden skall fastställas av statlig myndighet föreslås upphävas. Den statliga regionala skolmyndigheten bör dock om särskilda skäl föreligger kunna föreskriva att elevomräde för viss kommuns grundskola också skall omfatta del av annan kommun. För att åstadkomma en rationellare handläggningsordning föreslår utredningen att uppgiften att besluta om gymnasieskolans elevområden flyttas från länsskolnämnderna till skolöverstyrelsen. Bestämmelserna om elevområden för den kommunala vuxenutbildningen föreslås utgå. Något behov frän statens sida av att kunna ålägga kommuner att bilda kommunalförbund för förvaltning av skola synes inte föreligga efter kommunreformen. Skollagens 122

bestämmelser därom bör därför utgå. Beslut som rör gymnasieskolans lokalisering och dimensionering bör alltjämt åvila skolöverstyrelsen. På grund av den betydelse den lokala skolorganisationen har för storleken av det statliga driftbidraget finner utredningen det inte möjligt att till huvudmännen överflytta de beslut rörande klassorganisationen m m sona nu åvilar länsskolnämnderna. Utredningen anser det dock vara synnerligen angeläget att ett nytt driftbidragssystem utarbetas och utformas så att huvudmännen kan ges en reell beslutanderätt över den lokala skolorganisationens utformning. Beträffande handläggningen av skolbyggnadsärenden föreslår utredningen följande ändringar. Uppgiften att besluta om grundskolans skolenhetsorganisation blir en rent kommunal angelägenhet. Länsskolnämndens möjlighet att besluta om upprättande eller indragning av skolenhet slopas liksom bestämmelserna om att statligt organ skall pröva lokalbehovet innan huvudmännen verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus. Skissritningsgranskningen görs frivillig också när det gäller lokaler för gymnasieskolan. Företrädare för skolpersonalens fackliga organisationer förutsätts aktivt medverka då kommunerna utarbetar lokalprogram och ritningar; formerna för personalens medverkan är under utredning och delförslag i propositionen om arbetsmiljön visar pä möjlighet till ökat inflytande. Bestämmelserna om att länsstyrelsen skall godkänna kommunens byggnadskontrollant och om att företrädare för länsstyrelsen och länsskolnämnden skall avsyna skolbyggnadsföretag slopas liksom bestämmelsen om att länsskolnämnden skall godkänna det innan statsbidraget slutregleras.

SOU 1973:48

8 Tillsättning av lärartjänster

Frågan om vilka intressen stat och kommun har och hur avvägningen mellan dessa intressen bör göras var mycket omdiskuterad i samband med att det nuvarande tillsättningssystemet förbereddes och beslöts. Främst rörde diskussionen de principer efter vilka urvalet bland de sökande borde göras och om tillsättningen av lärare i de kommunala skolorna skulle göras av statligt eller av kommunalt organ. Då tillsättningsordningen för ordinarie lärare nu skall prövas på nytt, finns anledning att ta del av de överväganden som gjordes vid dess tillkomst. Detta i sin tur nödvändiggör en redogörelse för det tillsättningssystem som tillämpades då dessa överväganden gjordes.

8.1 Tillbakablick 8.1.1 Förfarandet närmast före länsskolnämndernas tillkomst Hur tillsättningen av såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare gick till innan länsskolnämnderna och samtidigt med dessa också det nuvarande tillsättningssystemet tillkom beskrevs utförligt i skolstyrelseutredningens betänkande (SOU 1955:31 sid 397 ff). Här görs endast en kort sammanfattning av huvuddragen i dåvarande tillsättningsordning. Då länsskolnämndsutredningen inte föreslår några ändringar i nuvarande bestämmelser för tillsättning av icke-ordinarie lärare beSOU 1973:48

gränsas översikten till hur ordinarie lärartjänster tillsattes. Folkskolans samtliga lärartjänster tillsattes till skillnad mot i dag av huvudmännen själva. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder fastställdes dock av staten, som också genom folkskoleinspektionen, domkapitlen, skolöverstyrelsen och Kungl. Maj ^medverkade i tillsättningsarbetet dels vid upprättande av tjänsteförslag, dels vid prövning av besvär. Ordinarie folk- och småskollärartjänster skulle av huvudmannen ledigförklaras i Postoch Inrikes Tidningar. Ansökan till tjänst ställdes till och ingavs till folkskolestyrelsen Denna skulle förteckna de sökande och deras meriter och därefter upprätta ett förberedande förslag. I förslaget skulle uppföras de tre behöriga sökande som styrelsen med hänsyn till gällande befordringsgrunder fann vara mest meriterade. Styrelsen skulle också ange i vilken ordning den ansåg att dessa tre borde ifrågakomma vid tillsättningen. Protokoll över folkskolestyrelsens beslut översändes därefter tillsammans med meritförteckning och samtliga inkomna ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör, som hade att yttra sig i ärendet. Om inspektören instämde i styrelsens bedömning, återgick ärendet till folkskolestyrelsen, som då skulle upprätta slutligt förslag. Vid oenighet dem emellan hänsköts ärendet till domkapitlet, vilket i sådana fall upprättade det slutliga förslaget. 123

Folkskolestyrelsen kunde förelägga en eller flera av dem sona uppförts på förslaget att fullgöra undervisningsprov, till vilket allmänheten ägde tillträde. Sedan slutligt förslag upprättats och eventuella undervisningsprov hållits, skulle folkskolestyrelsen eller kyrkostämman företa val bland de på förslaget uppförda sökandena. Systemet med val innebar, att man inte var bunden att utse den som i det fastställda förslaget angetts som mest meriterad. Om två eller flera tjänster skulle tillsättas samtidigt i ett distrikt, behövde förslag inte upprättas för varje tjänst för sig. Hade exempelvis tre tjänster ledigkungjorts, kunde ett gemensamt förslag upprättas omfattande de nio mest meriterade. Styrelsen eller stämman kunde sedan välja tre av de nio. Metoden naed gemensamt förslag tillämpades allmänt. Besvär kunde ej anföras över styrelsens förberedande förslag. Det slutliga förslaget kunde däremot överklagas hos domkapitlet, men klagan måste då omfatta även det förrättade valet, eftersom besvär fick anföras först sedan valet av lärare hade kungjorts. Om förslaget befanns oriktigt, upphävdes valet. Mot domkapitlets utslag kunde överklagande ske hos Kungl Maj:t. Ärendet avgjordes i sådana fall i regeringsrätten. I de fall då domkapitlet upprättat det slutliga förslaget anfördes besvären direkt hos Kungl Maj:t och prövades då i statsrådet. Besvär över tjänsteförslag kunde anföras på materiell grund, medan besvär över val av tjänsteinnehavare endast kunde göras på kommunala grunder, dvs under åberopande av att valet förrättats formellt felaktigt. Ordinarie övningslärartjänster tillsattes på samma sätt som folk- och småskollärartjänster naed den skillnaden att det slutliga förslaget i händelse av oenighet mellan styrelsen och folkskolinspektören upprättades av skolöverstyrelsen i stället för av domkapitlet. Skolöverstyrelsen var likaså besvärsmyndighet i första instans. I de kommuner som deltog i försöksverksamheten med nioårig enhetsskola tillsattes ordinarie folk- och småskollärartjänster liksom övningslärartjänster efter folkskolans 124

regler. För högstadiet fanns dessutom ordinarie tjänster för adjunkter och änaneslärare, för folkskollärare med vidareutbildning samt tjänster för yrkeslärare. Liksom fallet nu är med motsvarande tjänster i grundskolan inrättades tjänsterna för adjunkter och ämneslärare sona s k alternativtjänster. Detta innebar, att den sona fick tjänsten förordnades som adjunkt eller som änaneslärare beroende på sin fomaella kompetens. Med hänsyn till lönegradsplaceringen fanns dessutom för adjunkts/ämneslärartjänsterna två alternativ, Ca 29/Ca 27 respektive Ca 27/ Ca 25. Adjunkts/ämneslärartjänster i det högre lönegradsalternativet tillsattes på följande sätt. Ansökningshandlingarna ingavs till vederbörande skolstyrelse. Handlingarna skulle jämte skolstyrelsens förord för den som styrelsen ansåg böra fä tjänsten översändas till statens folkskolinspektör. Denne vidarebefordrade med eget yttrande handlingarna till skolöverstyrelsen. Fann skolöverstyrelsen att tjänsten skulle tillsättas naed adjunktsbehörig sökande, utfärdade överstyrelsen förordnande för denne. I annat fall avgav skolöverstyrelsen yttrande till skolstyrelsen vari upptogs högst fem av de mest meriterade sökandena i den ordning överstyrelsen fann att de borde ifrågakomma. Skolstyrelsen hade därefter att förordna den mest naeriterade på tjänsten, varvid styrelsen skulle tillämpa de befordningsgrunder som aiagavs i stadgan för de kommunala realskolorna. Adjunkts/ämneslärartjänster i det lägre alternativet tillsattes i samma ordning som ämneslärartjänster i Ca 27, dvs av skolstyrelsen efter yttrande från folkskolinspektören och skolöverstyrelsen. Ordinarie tjänster för vidareutbildade folkskollärare tillsattes på samma sätt som övriga ordinarie folkskollärartjänster. Besvär över skolöverstyrelsens respektive skolstyrelsens beslut om tillsättning av ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänst kunde anföras hos Kungl Maj:t. För besvär över beslut om tillsättning av ordinarie tjänst för vidareutbildad folkskollärare gällde detsamma som för övriga folkskollärartjänster. SOU 1973:48

Yrkeslärartjänsterna var till skillnad från den obligatoriska skolans övriga lärartjänster kommunala tjänster. Några statliga bestämmelser om behörighetsvillkor, befordringsgrunder eller anställningsvillkor fanns sålunda inte. Heltidstjänster för yrkeslärare tillsattes i samma ordning som icke-ordinarie folkskollärartjänster, dvs av skolstyrelsen. Trots att tjänsterna inte var statligt reglerade kunde besvär på materiella grunder anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut i sin tur kunde överklagas hos Kungl Maj:t. De kommunala yrkesskolornas lärartjänster var vid tiden för länsskolnämndernas tillkomst helt kommunala tjänster (statlig reglering infördes först från och med 1 januari 1964). Anställnings- och avlöningsvillkor var sålunda en kommunal angelägenhet. Några särskilda befordringsgrunder fanns heller inte fastställda från statens sida. Tjänsterna tillsattes av vederbörande skolas styrelse. Besvär över tillsättningsbeslut kunde dock anföras hos överstyrelsen för yrkesutbilning och i sista hand hos Kungl Maj :t. De högre kommunala skolornas lärartjänster var statligt reglerade. Behörighetsregler och befordringsgrunder angavs av Kungl Maj:t i vederbörande stadga. Ordinarie tjänster ledigkungjordes i Post- och Inrikes Tidningar. Detta ålåg skolstyrelsen, till vilken också ansökan skulle ställas och som ägde att tillsätta tjänsterna. I likhet med vad ovan redovisats vid tillsättning av ordinarie folk- och småskollärare erfordrades två sammanträden i skolstyrelsen för tillsättning. Först skulle styrelsen hålla ett förberedande sammanträde, till vilket skolans rektor hade att avge ett skriftligt yttrande. Vid detta förberedande sammanträde skulle styrelsen pröva ansökningshandlingarna och därvid i första hand undersöka om de sökande uppfyllde vissa formella krav. Nästa sammanträde fick hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra. Vid detta senare sammanträde skulle styrelsen till innehavare av tjänsten utse den, som med hänsyn till föreskrivna befordringsgrunder var mest meriterad. Styrelsen var således helt bunden av de fastställda befordringsgrunderSOU 1973:48

na och kunde inte ta hänsyn till andra faktorer än dessa vid tillsättningen. I fråga om besvär gällde samma regler som vid tillsättning av ordinarie övningslärare i folkskolan, dvs skolöverstyrelsen var besvärsmyndighet i första rummet. De allmänna läroverkens ordinarie lärartjänster tillsattes centralt. Skolöverstyrelsen bestämde vilka ämnen tjänster för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor skulle omfatta. Överstyrelsen svarade också för ledigkungörandet. Tjänster som lektor och adjunkt tillsattes av Kungl Maj:t, medan ämneslärarinne- och övningslärartjänster tillsattes av skolöverstyrelsen. Tillsättningsordningen var i korthet följande. Ansökningarna ingavs till skolöverstyrelsen, som prövade handlingarna och gav vederbörande rektor tillfälle att yttra sig. Överstyrelsen upprättade därefter förslag på vilken sökande som med hänsyn till gällande befordringsgrunder borde få den lediga tjänsten. Över detta förslag kunde sökande besvära sig hos Kungl Maj:t. Handlingar som rörde lektors- och adjunktstjänster överlämnades därefter till Kungl Maj:t för tillsättning. Tjänst som ämneslärarinna eller som övningslärare tillsattes som ovan nämnts av skolöverstyrelsen själv. Mot sådant beslut kunde besvär anföras hos Kungl Maj:t. Sammanfattningsvis kan sägas, att tillsättningsförfarandet var mycket olika beroende på vilken skolforna och tjänstetyp som avsågs. Detsamma gällde graden av statligt respektive kommunalt inflytande vid urval bland de sökande. Samtliga tjänster vid här behandlade skolformer med undantag av den kommunala yrkesskolans tjänster och försöksskolans yrkeslärartjänster var statligt reglerade. Detta innebar bl a, att staten angav behörighetsregler och befordringsgrunder. Det kommunala inflytandet var givetvis störst när det gällde de nyss nänanda oreglerade tjänsterna. Tillsättningen gjordes också av vederbörande kommunala styrelse utan medverkan av statligt organ. Besvär kunde dock anföras hos KÖY eller SÖ och Kungl Majrt. 125

Den därnäst högsta graden av kommunal frihet förelåg beträffande folkskolans och försöksskolans tjänster för småskollärare, folkskollärare och övningslärare. Statligt organ skulle visserligen medverka vid upprättandet av förslag upptagande de tre mest meriterade sökandeiaa, varvid sista ordet låg på den statliga sidan. Tillsättningsbeslutet fattades emellertid av det kommunala organet genom fritt val mellan de på förslaget uppförda. I tillsättningsögonblicket var man sålunda inte bunden av den rangordning som framgick av förslaget. Inte heller kunde besvär mot valet anföras annat än på kommunala grunder, dvs uiader åberopande av att man förfarit formellt felaktigt vid valet. Avsevärt mer begränsat var det kommunala inflytandet när det gällde tillsättning av lärartjänster vid de högre kommunala skolorna. Tillsättningen gjordes visserligen av vederbörande kommunala styrelse utan medverkan av statlig myndighet, men styrelsen var helt bunden till av staten fastställda befordringsgrunder. Avsteg därifrån kunde efter besvär korrigeras av de centrala statliga myndigheterna. De allmänna läroverken sorterade vid denna tid inte under kommunala styrelser. Läroverkens lokalstyrelser, i vilka bl a ingick ett antal av kommunen utsedda ledamöter, medverkade inte vid tillsättning av lärare. Tillsättningen gjordes av Kungl Maj:t eller skolöverstyrelsen efter yttrande från rektor. 8.1.2 Skolstyrelseutredningens förslag 1951 års skolstyrelseutredning skulle vid sidan av frågan om skolväsendets lokala och regionala ledning också utreda frågan om lärartillsättningen. I den senare delen avsåg uppdraget i första hand enhetsskolan. Lärartillsättningen i gymnasiet behövde beröras endast i den män den hade samband med tillsättning av lärare i enhetsskolan. I sitt betänkande "Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen" (SOU 1955:31) utgick skolstyrelseutredningen vid behandlingen av lärartillsättningsfrågan från de synpunkter som 1946 års 126

skolkommission anfört utan att för sin del framlägga något förslag. Inom kommissionen hade starka synapatier uttalats för att utsträcka folkskolans tillsättningsförfarande till hela enhetsskolan, vilket skulle stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper om överflyttande av befogenheter till den lokala skolledningen. Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens skolor skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara illusorisk. Det tänkta förfaringssättet skulle ge kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare som kunde anses vara mest länapade för vederbörande skola. Invändningar hade emellertid gjorts inom kommissionen och dess expertråd mot ovanstående inställning, bl a att lärarval inte alltid skedde med hänsyn till pedagogiska synpunkter utan att ovidkommande hänsyn — religiösa, politiska o s v — ibland hade varit avgörande för valets utgång. Personer som tjänstgjort inom distriktet eller vilkas personliga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller dess ledamöter hade ibland föredragits framför personer som varit personligt överlägsna den valde men ifråga om personlig kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen "skolans behov" hade ibland fått tjäna sona täckmantel för ovidkommande hänsyn. Ett system innebärande att skolstyrelsen fick uppgöra förslag men att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum var lämpligare, ansåg kritikerna. Trots tyngden av invändningarna fann skolkommissionen ingen anledning föreslå någon förändring i då gällande tillsättningssystem för folk- och småskollärare. Valmöjligheten ansågs ge större smidighet åt utnänaningsförfarandet och ge skolans lokala ledning möjlighet att bättre tillgodose det egna skolväsendets behov. En sådan frihet gav visserligen möjlighet till missbruk, men detta ansågs vara fallet med all frihet. En s k neutral instans såg skolkommissionen inte som någon absolut garanti mot godtycke. Skolkommissionen fann det möjligt att tillämpa dåvarande valsystem för folk- och SOU 1973:48

småskollärare även för övriga lärarkategorier på ett regionalt plan erhölls garantier för ett inom enhetsskolan. Alla lärare vid enhetssko- urval enligt de principer utredningen anslutit lan borde tillsättas på samma sätt. Genom sig till. Utredningen stannade emellertid inte att tillsättningsförslag skulle fastställas av en heller för en regional tillsättning. Den beslutade enhetsskolan förutsatte neutral mellaninstans ansågs garantier föreinte bara en kommunal förvaltning av skolan ligga för att detta skulle vara objektivt. Beträffande gymnasiets lärare fann skol- utan framför allt kommunala initiativ och kommissionen ett förfarande med central ett ökat kommunalt intresse, vilket i sin tur tillsättning efter yttrande från rektor och fordrade ökat lokalt inflytande över skolväförord från skolstyrelsen1 motiverat. Motive- sendet. Med utgångspunkt från detta och ringen härför var att gymnasiet betjänade ett från de vidgade befogenheter för de lokala större område än det skoldistrikt vartill det skolstyrelserna som i övrigt föreslogs fann hörde och att svårvägbara vetenskapliga me- utredningen det konsekvent och naturligt att riter måste tas med i räkningen vid tillsätt- principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första hand pä de lokala skolstyning av gymnasielärare. Skolstyrelseutredningen fastslog, att enig- relserna och icke inskränka deras uppgifter het rådde i följande väsentliga avseenden: till att enbart avge förslag eller yttrande. Staten skulle ombesörja lärarnas utbildning, Utredningen försökte därför på kommunal fastställa behörighetskrav och föreskriva hur grund skapa ett tillsättningsförfarande, som tjänsterna skulle tillsättas, bestrida alla eller medgav ett urval av sökande på basis av en huvuddelen av lönekostnaderna och slutligen allsidig, saklig bedömning, vilken skulle ske reglera lärarnas rättsliga ställning. I fråga om öppet och i samverkan med överordiaad den rättsliga ställningen rådde ingen och myndighet. Genom att bedömningen skulle beträffande tillsättningsreglerna ringa skill- ske på detta sätt samt vara möjlig att angripa nad mellan den statliga och den kommunala besvärsvägen ända upp i högsta instans ansåg sektorns lärare. Båda kategorierna betrakta- man sig skapa goda möjligheter för att prövdes som offentliga tjänstemän. Om tillsätt- ningen blev objektiv. ningsfrägan sågs som en del av detta samUtredningen fann det vidare angeläget att manhang fick den rinaliga proportioner. så långt det var praktiskt genomförbart skaSom utgångspunkt för utredningens över- pa ett enhetligt tillsättningsförfarande för väganden togs det förhållandet, att kommu- samtliga lärarkategorier inoiaa enhetsskolan nen skulle vara huvudman i förhållande till och de skolformer denna skulle ersätta samt lärarna med skyldighet att i juridiskt avseen- inom de kommunala yrkesskolorna. de ansvara som deras arbetsgivare, ett förhålDet ideala tillsättningsförfarandet borde lande som dock i och för sig icke behövde enligt skolstyrelseutredningen uppfylla fölutgöra hinder för en statlig lärartillsättning jande huvudkrav: (central eller regional). Central tillsättning 1. att vara objektivt fann utredningen inte tänkbar för alla lärar2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande kategorier. Dels låg tekniska hinder i vägen 3. att vara lätt att bemästra ur administrativ härför, dels hade man inte funnit några tungt synpunkt vägande skäl till stöd för en sådan ordning. 4. att erbjuda möjlighet för en central mynErfarenheterna från den kommunala lärartilldighet att erhålla överblick över behovet sättningen på realskolestadiet talade vidare av vissa tjänster för att tillsättningen av lärare på detta stadium inte erfordrade kompetens sona bara fanns centralt. En regional tillsättning bedömde utred1 Det bör observeras, att skolkommissionen anningen tekniskt möjlig och förenad med vissa såg att de allmänna läroverken skulle läggas under fördelar. Genom att lyfta upp tillsättningen de kommunala skolstyrelsernas administration. SOU 1973:48

5. att vara så konstruerat, att det icke band en tjänsteinnehavare vid en en gång erhållen tjänst 6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster och därvid, om han var den mest meriterade till mer än en tjänst, välja den han helst ville ha.

ordinarie lärare i de kommunala skolorna utom adjunkter i den högre lönegraden. Skolchefen skulle svara för den förberedande behandlingen av tillsättningsärendena och efter samråd med vederbörande rektor föredra dem i skolstyrelsen. Han skulle därvid ange i vilken ordning han ansåg att de sökande enligt gällande befordringsgrunder borde komma ifråga. Skolstyrelsen skulle Beträffande urvalsprinciperna föreslog ut- därefter till innehavare av vederbörande redningen att den inbördes ordningen mellan tjänst preliminärt utse den sökande som sökande till lärartjänst i det obligatoriska enligt styrelsens bedömande var mest meriteskolväsendet, de högre kommunala skolorna rad. För att gardera sig mot bortfall av och yrkesskolorna och vid de allmänna läro- sökande borde styrelsen också ange i vilken verken (utom lektorstjänster) skulle faststäl- ordning övriga sökande borde ifrågakomma. las på grundval av i första hand siffermässigt Styrelsen skulle motivera sitt beslut och bedömbara faktorer (undervisningsskicklig- protokollföra motiveringen. Om skolstyrelhet, lärarexamina och tjänsteår) men med sen preliminärt utsåg sökande som hade lägre hänsynstagande också till sådana meriter poäng än medsökande, borde motivering som inte kunde poängvärderas men ändå göras utförligare. anslöt sig till sökandes lärarutbildning eller Protokoll jämte tillhörande handlingar allmänt sett var av betydelse för hans lärar- skulle därefter insändas till länsskolnämnverksamhet. Som exempel på sådana meriter den, som skulle pröva tillsättningsärendet angavs arbete som ungdomsledare, insatser och fastställa beslutet om ingen erinran inom det frivilliga folkbildningsarbetet, med- fanns. I annat fall skulle länsskolnämnden borgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag fastställa annan rangordning, ange motiveinom föreningslivet. För den poängmässiga ring och underrätta skolstyrelsen därom. bedömningen av sökandes naeriter måste oliOm skolstyrelsens preliminära beslut fastka system finnas för olika slag av tjänster. ställts av länsskolnämnden och fastställandet Avvägningen mellan poängmässigt värderade vunnit laga kraft skulle skolstyrelsen därefter meriter och meriter som ej poängvärderats förordna den av kvarvarande sökande som skulle därenaot ske enligt samma grunder var mest meriterad enligt den fastställda oavsett tjänst och utbildning. Det borde ordningen. I de fall då länsskolnämnden vidare vara möjligt att ta särskilda hänsyn då ändrat rangordiaingen, kunde skolstyrelsen speciella behov förelåg, t ex av lärare som antingen tillsätta enligt den ändrade rangordkunde undervisa i hjälpklass eller i engelska, ningen eller besvära sig över ändringsbeslutet och likaledes möjligt att åstadkomma undanhos Kungl Maj:t. tag från regeln att tjänst skulle stå öppen för Sökande borde få anföra besvär på matesåväl kvinnlig som manlig sökande. Sådana riell grund mot mellaninstansens beslut oavförhållanden sona att sökande redan hade anställning i kommunen skulle däremot ej få sett om detta innebar fastställelse eller ej av påverka beslutet. De meriter som inte kunde skolstyrelsens preliminära beslut. Mot skolpoängvärderas, men som skolstyrelsen ville styrelsens båda beslut skulle besvär få anfötillmäta betydelse, skulle få vara avgörande ras endast på fonaaell grund. För vissa ordinarie tjänster föreslogs en endast om verkliga belägg fanns för de av central tillsättning. Adjunktstjänsterna i den styrelsen framförda och öppet redovisade högre lönegraden var ett slags befordringssynpunkterna. tjänster och fanns inrättade vid såväl statliga Skolstyrelseutredningen föreslog därefter högre allmänna läroverk som vid enhetsskoföljande tillsättningsordning för samtliga lor. Eftersom en skolenhet kunde bestå av 128

SOU 1973:48

både gymnasium och enhetsskola, fann utredningen det lämpligast att samtliga tjänster av denna typ, oberoende av vid vilken skolfonaa de var inrättade, tillsattes av samma myndighet. En kategoriklyvning på så sätt att gymnasiets tjänster tillsattes centralt och enhetsskolans lokalt bedömdes ogynnsam för skolan. Starka skäl talade vidare för en samordning vid tillsättningen, vilken på ett rationellt sätt endast kunde ske genom skolöverstyrelsen. Utredningen föreslog därför, att dessa tjänster skulle tillsättas av skolöverstyrelsen efter yttrande från skolstyrelsen och länsskolnämnden. Utredningen erinrade om de olika förfaringssätt som tillämpades för icke-ordinarie lärare. Ett enhetligt tillsättningsförfarande grundat på objektivitetsprincipen fann utredningen motiverat även på icke-ordinariesidata. Eftersom lokal tillsättning redan förekom i flera fall fann utredningen riktigast föreslå att samtliga icke-ordinarie lärare tillsattes av skolstyrelsen utan att samverkan dessförinnan söktes med överordnat organ. Samma befordringsgrunder som för ordinarie lärare föreslogs gälla. Utredningens förslag beträffande ickeordinarie lärare innebar vidare villkor om ledigkungörande och besvärsrätt vid anställning för minst en termin utom då fråga var om timläraranställning. Länsskolnämnden skulle vara besvärsinstans. Möjlighet att föra ärendet vidare till Kungl Maj:t skulle finnas om tillsättningen iniaebar extraordinarie förordnande. Skolstyrelseutredningen ansåg sig icke kunna avge något bestämt förslag beträffande rätten att söka flera ordinarie tjänster samtidigt, utan angav endast vissa tänkbara möjligheter. Dittills hade läroverkslärare haft möjlighet att samtidigt söka hur många tjänster sona helst med möjlighet att uttala önskemål om vilken tjänst han i första hand ville ha. Folk- och småskollärare kunde också söka obegränsat antal tjänster samtidigt, men var skyldiga att ta den tjänst de först blev utsedda till. Om ordinarie lärartjänster inte längre fick ledigförklaras när som helst utan endast under vissa perioder (exempelvis fyra SOU 1973:48

Q

per år) borde enligt utredningen förutsättningar skapas för en samordning inom vissa gränser av tillsättningarna. Helt obegränsad ansåg man dock inte att ansökningsrätten kunde bli. Tillsättningsarbetet skulle då bli alldeles för komplicerat och tidskrävande. Alla lärarkategorier borde enligt utredningen få rätt att söka fritt inom ett och samnaa län och att ange i vilken ordning han ville komma ifråga till dessa tjänster. Lärare i läroämnen (för vilka detta innebar en inskränkning i förhållande till tidigare bestämmelser) skulle därutöver få söka ytterligare tre tjänster inom andra län med angivande av turordning. En samordning ansågs möjlig att klara genom kontakter länsskolnämnderna emellan. När praktiska erfarenheter vunnits borde frågan omprövas för sanatliga lärarkategorier. 8.1.3 1957 års beslut Förslag till ny tillsättningsordning för ordinarie lärare förelades 1957 års riksdag genom proposition nr 61. Inledningsvis konstaterade departementschefen, att skolstyrelseutredningens förslag i lärartillsättningsfrågan inte lyckats samla remissorganen på samma sätt som dess övriga förslag. Departementschefen delade utredningens uppfattning om att urvalet bland de sökande skulle göras objektivt, att tillsättningen skulle ske genom sanaverkan mellan den lokala skolstyrelsen och ett överordnat statligt organ och att tillsättningsförfarandet så långt det var möjligt borde vara enhetligt för de olika lärarkategorierna. En tillsättning genom val på det sätt som då gällde för folkskolans ordinarie tjänster var inte förenligt med objektivitetsprincipen. Däremot fann han inte en objektiv tillsättning oförenlig med ett lokalt inflytande, såvida inte begreppet hårddrogs. Med objektivt urval avsågs enligt departementschefen, att prövningen av de sökandes meriter skulle vara saklig och oväldig och inte ge rum för hänsynstagande till ovidkommande omständigheter, dvs till omständigheter som saknade betydelse för möjligheterna att fullgöra 129

tjänsten. Som exempel på sådana ovidkommande omständigheter nämndes politisk och religiös åskådning. Vidare måste en objektiv tillsättning innebära, att en sökande bedömdes på samma sätt var han än sökte tjänst inom sitt arbetsområde med undantag för sådana variationer som kunde betingas av smärre olikheter i de olika tjänsternas innehåll eller av lokala på tjänsten inverkande omständigheter. En objektiv tillsättning förutsatte därför i regel vissa normerande bestämmelser, enligt vilka de sökandes meriter skulle bedömas. Ett kommunalt inflytande vid lärartillsättningen kunde med hänsyn till undervisningsväsendets ställning som en samhällsangelägenhet av fundamental vikt och den därmed sammanhängande naturen hos lärartjänsterna inte motiveras utifrån någon annan synpunkt än den att det skulle bidraga till att den mest kvalificerade fick tjänsten. Inom de gränserna var det kommunala inflytandet av stor betydelse, men att gå längre och ge de kommunala myndigheterna en rent diskretionär prövningsrätt var inte motiverat. Departementschefen anslöt sig i allt väsentligt till skolstyrelseutredningens tankegångar ifråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärartjänster. Den inbördes ordningen mellan de sökande borde fastställas i första hand på grundval av siffermässigt bedönabara faktorer. Hänsyn skulle också tas till andra meriter som inte kunde poängvärderas, men som anknöt till den sökandes lärarutbildning eller allmänt sett var av betydelse för hans lärarverksamhet. Till skillnad från utredningen ansåg han dock inte att medborgerliga förtroendeuppdrag eller uppdrag inom föreningslivet hade sådant direkt samband med lärarverksamheten att de borde räknas som formlig merit vid tjänstetillsättning. Beträffande skolstyrelseutredningens förslag om tillsättningsordning för ordinarie lärare fann departementschefen, att det var svårt att avgöra vilken myndighet som skulle anses vara den tillsättande. Även om skolstyrelserna enligt förslaget skulle utfärda förordnande låg det slutliga avgörandet dock 130

hos en överordnad myndighet. Skolstyrelsens befogenhet att utfärda förordnande var naed denna ordning utan praktiskt betydelse från kommunal synpunkt. Utredningens syfte att tillsättningen skulle ske i samverkan mellan skolstyrelse och ett statligt organ kunde lika väl nås genom att skolstyrelsen fick avge förord till länsskolnämnden, som därefter tillsatte tjänsterna. Inte heller förslaget om att inskränka rätten att samtidigt söka flera tjänster och — om man var mest meriterad till flera av dessa — få välja den man helst ville ha accepterades i propositionen. För lärare i läroämnen skulle detta innebära en försämring. En begränsning i ansökningsrätten skulle dessutom försvåra rekryteringsmöjligheterna på mindre eftertraktade orter. Också detta talade för en annan tillsättningsordning än den skolstyrelseutredningen föreslagit. Departementschefen föreslog efter dessa överväganden följande beträffande tillsättning av ordinarie lärare. Grunderna för urval av sökande och förfarandet vid tillsättningen skulle vara desamma beträffande samtliga lärarkategorier i enhetsskolan, de kommunala yrkesskolorna, folkskolan, de högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken utom vad gällde lektorerna, vilkas tillsättning icke berördes av förslaget. Urvalet av sökande skulle vara objektivt. Befordringsgrunderna skulle i huvudsak överensstämma med dem som redan i flertalet fall gällde vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen skulle utarbetas. Samtliga tjänster med undantag för tjänster vid skola som var förbunden med lärarutbildningsanstalt skulle tillsättas av länsskolnämnden, sedan skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat flera sökande i den ordning, styrelsen ansåg att de borde ifrågakomma. Skolstyrelsens förord skulle inte kunna överklagas på materiella grunder. Över länsskolnänandens tillsättningsbeslut skulle besvär kunna anföras hos Kungl Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Inga inskränkningar skulle göras i rätten att samtidigt söka flera tjänster. SOU 1973:48

Ordinarie tjänst vid sådan skola som var förbunden med lärarutbildningsanstalt skulle tillsättas av skolöverstyrelsen, sedan skolstyrelsen avgivit förord och mellaninstansen yttrat sig. Tjänst vid kommunal skolform skulle tillsättas medelst förordnande och vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial. Efter tillstyrkan från statsutskottet beslöt riksdagen biträda de riktlinjer som angivits i propositionen. Den nya tillsättningsordningen trädde därefter i kraft från och med 1 juli 1958. 8.2 Den nuvarande tillsättningsordningen Tillsättningen av lärartjänster sker enligt nuvarande bestämmelser på sätt som varierar rätt avsevärt. En väsentlig skillnad ligger i på vilken nivå tillsättningen görs. Sålunda tillsätts lektorstjänster och ordinarie lärartjänster vid skolenhet för försöks- och demonstrationsverksamhet av skolöverstyrelsen, medan länsskolnämnden tillsätter övriga ordinarie lärare med undantag för lärare vid privatskolor, vilka tillsätts av privatskolans styrelse. Skolstyrelsen tillsätter med vissa smärre undantag alla icke-ordinarie lärartjänster. Också i själva tillsättningsrutinerna föreligger markanta skillnader. Ett exempel på detta är arbetet med meritvärderingen. Central service med meritvärderingen ges av skolöverstyrelsen åt skolstyrelserna när det gäller sökande till flertalet av de ordinarie tjänsterna i de ämnen som tidigare kallades läro- och övningsämnen. För sökande till övriga lärartjänster får skolstyrelserna själva utföra meritvärderingen. Andra olikheter i rutinerna finns när det gäller sättet att ledigförklara tjänsterna och metoderna att förhindra att en och samma sökande tillsätts på flera samtidigt sökta tjänster. Vissa för alla tjänster gemensamma bestämmelser och principer redovisas nedan i avsnitt 8.2.1. För flertalet ordinarie lärartjänster sker tillsättningen efter någon av de tre rutiner som beskrivs under 8.2.2—8.2.4. Praktiskt taget alla icke-ordinarie lärartjänsSOU 1973:48

ter tillsätts enligt beskrivningen under 8.2.5. En schematisk sammanfattning av de beskrivna tillsättningsrutinerna finns i bilaga 3. 8.2.1 Gemensamma bestämnaelser och principer Lediga ordinarie lärartjänster skall ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar. För detta svarar skolans styrelse. Skolöverstyrelsen har för ordinarie tjänster i grundskolan, gymnasieskolan och särskolan föreskrivit, att ledigkungörandet skall ske samtidigt för hela landet i en sanalingsannons som publiceras två gånger per år. Denna redigeras av överstyrelsen, till vilken skolstyrelserna har att insända sina annonsmanuskript enligt särskild mall. För att vara behörig till viss lärartjänst skall den sökande uppfylla de behörighetsvillkor som finns angivna i respektive stadga. Som allmänna behörighetsvillkor för tjänst i grundskolan och gymnasieskolan gäller, att sökanden skall vara fri från sjukdom eller handikapp som medför olämplighet för tjänsten, dels att han skall ha god förmåga att undervisa och gott sätt att behandla eleverna. För varje tjänstetyp finns dessutom särskilda behörighetsvillkor innebärande krav på viss teoretisk och praktisk utbildning samt för sökande till ordinarie tjänst krav på att han tjänstgjort som lärare under en tid som motsvarar minst två läsår med full tjänst eller fullgjort annan motsvarande tjänstgöring. Skolöverstyrelsen kan, om särskilda skäl föreligger, behörighetsförklara den som inte uppfyller de särskilda behörighetsvillkoren. Detta får dock göras endast om den sökande inom eller utom landet genomgått utbildning eller fullgjort tjänstgöring som motsvarar vad som krävs eller om bristerna i behörigheten är av mindre vikt med hänsyn till de övriga meriterna. Den myndighet som har att tillsätta viss ordinarie tjänst (SÖ eller länsskolnämnd) kan befria sökande till sådan tjänst eller till motsvarande extra ordinarie eller extra tjänst från vissa av de särskilda behörighetsvillkoren. 131

Ansökan till ordinarie lärartjänst skall ställas till den myndighet som har att tillsätta tjänsten men inges till vederbörande skolas styrelse. Till ansökan skall fogas styrkt meritförteckning samt bestyrkta avskrifter av de betyg och intyg och de övriga handlingar som sökanden önskar åberopa. För ansökan och meritförteckning finns särskilda blanketter, sona fastställts av skolöverstyrelsen. Den sona samtidigt söker flera tjänster, skall på en särskild bilaga ("önskelista") ange vilka tjänster han söker och i vilken ordning han önskar komma ifråga till dem. En fullständig omgång handlingar skall inges för varje sökt tjänst. Vederbörande skolstyrelse skall upprätta förteckning över de sökande och deras meriter. Sedan rektor fått tillfälle att yttra sig, skall styrelsen avge förslag i ärendet, av vilket skall framgå vem av de sökande styrelsen anser bör erhålla tjänsten. Styrelsen är därvid skyldig att tillämpa de befordringsgrunder som framgår av vederbörande stadgaDe skäl som varit avgörande för styrelsens förord skall framgå av förslaget. I förslaget kan styrelsen förorda mer än en sökande, varvid den skall ange i vilken ordning de bör förekomma. Med hänsyn till eventuella återkallelser och till möjligheterna att den mest meriterade erhåller annan tjänst är detta många gånger lämpligt. Sona befordringsgrunder gäller följande i nämnd ordning: 1. undervisningsskicklighet och nit, 2. kunskaper och färdigheter i ämnen som hör till tjänsten eller på annan grund kan vara av betydelse vid tjänstens utövande samt 3. längden av väl vitsordad tjänstgöring. I fråga om tjänst som lärare 152, 154, 156, 158 eller 160 (lektorer) gäller att första och andra befordringsgrunderna skall likställas och att man vid bedömningen av den andra befordringsgrunden skall fästa särskild vikt vid doktorsexamen, vid betyget i filosofie licentiatexamen samt vid disputationsprov för doktorsgrad. 132

Enligt skolstadgan har skolöverstyrelsen att utfärda anvisningar om hur bestämmelserna om befordringsgrunder skall tillämpas. I den mån det är möjligt, skall anvisningarna innehålla grunder för en poängmässig värdering av meriterna. I varje särskilt fall skall man dessutom pröva om skäl föreligger att frångå den bedömning som grundar sig på de nämnda befordringsgrunderna. Därvid skall enligt skolstadgan hänsyn tas dels till meriter som inte kan poängvärderas, t ex skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, insatser inom folkbildningsarbetet eller verksamhet sona ungdomsledare, dels tjänstens beskaffenhet och skolans särskilda behov. Styrelsens beslut om tillsättningsförslag skall genast anslås i styrelsens kansli med uppgift om vilken dag anslaget gjorts. Besvär mot förslaget kan anföras inom tre veckor hos den myndighet som skall tillsätta tjänsten. 8.2.2 Ordinarie tjänster för klasslärare m fl Lediga ordinarie tjänster sona lärare 1-4 (klasslärare och speciallärare) i grundskolan skall ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar genom samlingsannons som införes den 15 februari för tjänster som skall tillträdas 1 juli och den 20 augusti för tjänster sona skall tillträdas 1 januari. För sökande till dessa tjänster skall skolstyrelsen själv räkna ut poängvärdet för de meriter som skall poängsättas enligt skolöverstyrelsens anvisningar. Styrelsens förslag skall jämte samtliga ansökningshandlingar översändas till länsskolnämnden, som är tillsättningsmyndighet. För att förhindra att en och samma sökande tillsätts på samtidigt sökt tjänst som tillsätts av annan myndighet måste vissa samordningsåtgärder vidtas. Först fattar länsskolnämnden därför ett preliminärt beslut som innebär att man ordnar de sökande till varje tjänst i den ordning nämnden finner att de bör komma ifråga. Med ledning av uppgifterna i "önskelistan" kontrolleras sedan om kontakt måste tas med annan länsskolnämnd SOU 1973:48

innan ett definitivt tillsättningsbeslut kan fattas. Om den som är mest meriterad till viss tjänst endast sökt denna tjänst eller om tjänsten står först på hans önskelista kan definitivt beslut fattas omgående. I andra fall måste länsskolnämnden göra förfrågan hos den eller de myndigheter som skall tillsätta de tjänster som står före på önskelistan. Om läraren inte ifrågakommer för någon av dessa tjänster kan definitivt tillsättningsbeslut fattas. Om han däremot får tjänst i annat län måste nämnden gå vidare och göra motsvarande undersökning beträffande den som rangordnats sona nummer två. Ofta kan ett klarläggande besked inte erhållas omedelbart, eftersom detta är beroende av hur annan konkurrent hos den tillfrågade tillsättningsmyndigheten sökt och rangordnats hos en tredje tillsättningsmyndighet. Kedjan kan löpa vidare. Först när den sist berörda tillsättningsmyndigheten fattat ett avgörande beslut kan övriga vidta åtgärder. Samordningsarbetet kompliceras om tjänsteansökan återkallas eller om sökande begär att få ändra sin "önskelista". Innan tjänst tillsätts definitivt måste i vissa fall kompletterande handlingar infordras från den sökande man avser att tillsätta på tjänsten, exempelvis läkarintyg eller hälsoförklaring samt personbevis. Tillsättningsbeslutet skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos Kungl Maj:t dels av sökande, dels av vederbörande skolstyrelse. Sedan tillsättningsbeslutet vunnit laga kraft eller eventuella besvär avgjorts utfärdas konstitutorial för den som tillsatts på tjänsten. 8.2.3 Ordinarie tjänster för adjunkter m fl Ordinarie tjänster som lärare 5 —19 i grundskolan och 140, 148 och 153 i gymnasieskolan (flertalet lärare i de ämnen som tidigare benämndes läro- och övningsämnen) ledigförklaras på samma sätt som klasslärartjänsterna. Samlingsannonserna publiceras dock vid andra tidpunkter, f n i oktober för tillträde 1 juli och i juni för tillträde 1 januari SOU 1973:48

påföljande år. För dessa tjänster ger skolöverstyrelsen service åt skolstyrelserna med meritvärderingen. Sedan ansökningstiden utgått skall skolstyrelserna därför till SÖ:s meritkontor översända samtliga handlingar för dem som enligt sina "önskelistor" är förstahandssökande till tjänst hos styrelsen samt "önskelistorna" för övriga sökande. Med ledning av de handlingar sona skolstyrelserna insänt upprättar meritkontoret ett meritsammandrag för var och en av de sökande. Av meritsammandraget framgår den sökandes utbildning, betyg i undervisningsskicklighet, betyg i de ämnen som ingår i examina och prov samt den tjänstgöring vederbörande äger tillgodoräkna. Meritpoängen enligt var och en av de tre befordringsgrunderna räknas också ut och noteras på meritsammandraget. Slutligen antecknas på sammandraget om den sökande är behörig till tjänsten eller vilka brister sona föreligger.1 Kopior av meritsammandraget sänds till alla skolstyrelser hos vilken vederbörande har sökt tjänst. Sedan skolstyrelsen fått meritsammandrag och eventuella insända handlingar i retur från meritkontoret skall styrelsen låta rektor yttra sig och därefter avge förord på samma sätt som för klasslärartjänsterna. Även för dessa tjänster är länsskolnämnden tillsättningsmyndighet. Det som ovan sagts om nämndernas arbete med tillsättning av klasslärartjänster gäller även för här avsedda tjänster. 8.2.4 Ordinarie tjänster för lektorer Även vid tillsättning av ordinarie tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160 i gymnasieskolan (lektorer) ger skolöverstyrelsens meritkontor service genom att upprätta meritsammandrag. Beträffande dessa tjänster skall skolstyrelserna till meritkontoret översända handlingarna för samtliga sökande, alltså inte bara för de förstahandssökande. 1 F r o m våren 1973 har SÖ beslutat att försöksvis slopa behörighetsnoteringarna.

Meritkontorets service omfattar för dessa tjänster inte någon poängberäkning. Skolstyrelsens åtgärder sedan meritsammandrag erhållits är de samma som vid tillsättning av adjunktstjänster (8.2.3). Tjänsterna tillsätts dock av skolöverstyrelsen, till vilken skolstyrelsen alltså skall översända sitt förslag och alla ansökningshandlingar. 8.2.5 Icke-ordinarie lärare i grundskolan och gymnasieskolan

viss tid, högst ett läsår. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos länsskolnämnden inom tre veckor från den dag beslutet anslagits. 8.2.6 Övriga lärartjänster Gymnasieskolan Ordinarie tjänster som lärare 101-139, 141-147 och 162—166 (lärare i yrkesinriktade ämnen) tillsätts på samma sätt som beskrivits för grundskolans ordinarie klasslärare (8.2.2) med det undantaget att de ledigkungörs samtidigt som tjänster för adjunkter m fl.

För flertalet icke-ordinarie lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan gäller, att skolstyrelsen skall ledigförklara dem genom anmälan till arbetsförmedlingen. Genom Kommunal vuxenutbildning arbetsmarknadsstyrelsens försorg publiceras dessa tjänster i en särskild riksvakanslista, Inom den kommunala vuxenutbildningen "Lärarlistan". kan endast anställas timlärare och pensionsAnsökan skall ställas till skolstyrelsen som avgångna lärare. Tillsättning av befattningarockså tillsätter tjänsterna, sedan rektor fått na görs på samma sätt som tillsättningen av tillfälle att yttra sig. Meritvärderingen får flertalet icke-ordinarie lärare i grundskolan styrelserna själva utföra. När två veckor för- och gymnasieskolan (8.2.5). flutit från lärarlistans utgivningsdag, kan styrelsen besluta i ärendet. Innan styrelsen slutStatliga vuxenskolor ligen tillsätter tjänst, skall den förvissa sig om att den man ämnar förordna tänker Vid de statliga vuxenskolorna finns i stället motta förordnandet. I vissa fall skall också för ordinarie lärartjänster extra ordinarie läkarintyg infordras. tjänster av motsvarande slag. Dessa tjänster Om behörig sökande inte finns, får skol- tillsätts i samma ordning som ordinarie tjänsstyrelsen förordna någon annan som extra ter. Övriga icke-ordinarie lärartjänster tilllärare eller timlärare tills behörig lärare kan sätts på samma sätt som i grundskolan av anställas. Med vissa undantag är skolstyrelsen den kommunala skolstyrelse som administskyldig att under pågående läsår ersätta obe- rerar respektive skolenhet. hörig lärare med behörig om sådan anmäler sig. Särskolan och specialskolan Man bör observera, att önskelista ej inges av den som söker icke-ordinarie tjänster och Särskolans och specialskolans lärartjänster ej heller rimligen kan krävas, eftersom ingen tillsätts i samma ordning som motsvarande gemensam ansökningsperiod är föreskriven tjänster i grundskolan. eller ens kan föreskrivas. Beslut om tillsättning skall omgående anNomadskolan slås i styrelsens lokal med uppgift om dag då anslaget skedde. Avskrift av tillkännagivan- I nomadskolan finns tjänster som lärare 1, 2 det skall sändas till varje sökande samt till och 16—19 (av samma slag som i grundskoarbetsförmedlingen. Extra ordinarie tjänst lan). Länsskolnämnden kan föreskriva att tillsätts genom förordnande tills vidare. insikter i samiska ger företräde till lärartjänst Extra tjänst och arvodestjänst som timlärare i nomadskolan. I övrigt gäller samma bestämtillsätts genom förordnande tills vidare för melser om behörighet och befordringsgrun134

SOU 1973:48

der som för grundskolans lärare. Tillsättningsförfarandet är detsamma som för motsvarande tjänster i grundskolan. Det bör dock observeras, att länsskolnämnden i Norrbottens län förutom att den är tillsynsmyndighet även för nomadskolorna i andra län också fungerar som skolstyrelse, skolchef och rektor för nomadskolorna. Sjöbefälsskolorna Vid sjöbefälsskolorna finns ordinarie tjänster för lektorer och adjunkter och för lärare i radiotelegrafering m m. Lediga ordinarie tjänster skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Särskild tid då kungörande får ske är inte föreskriven. Lektorstjänsterna tillsätts av skolöverstyrelsen och övriga ordinarie lärartjänster av länsskolnämnden. Någon service med meritberäkningen ges ej från SÖ:s meritkontor. Icke-ordinarie lärartjänster tillsätts av skolstyrelsen.

skola. Behörighetsregler och befordringsgrunder och reglerna för ledigkungörande är desamma som i dessa skolor. Samtliga tjänster tillsätts av privatskolans styrelse. I stället för tillsättning med konstitutorial tillämpas anställningsformen förordnande tills vidare. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos länsskolnämnden, vars beslut i sin tur kan överklagas hos Kungl Maj:t. Skolöverstyrelsens meritkontor medverkar vid meritvärderingen i samma utsträckning som för motsvarande kommunala tjänster. 8.3 Kritik och ändringsförslag

I olika sammanhang har kritiska röster höjts mot den nuvarande tillsättningsordningen för ordinarie lärartjänster eller mot detaljer i densamma. Synpunkter och förslag på hur systemet borde förändras har också framförts då och då. En kort sammanfattning av de i officiella sammanhang framförda synpunkterna ges i det följande (8.3.1-8.3.5). Den kritik som framförts från lärarhåll har, så vitt den kommit till uttryck i fackpressen, mer riktat sig mot detaljer i systeLärare vid försöks- och demonstrationsskolor met än mot dess principer. Den långa tidsåtI de kommuner, där lärarhögskolorna anord- gången mellan ansökan och tillsättningsbenar försöks- och demonstrationsverksamhet i slut har kritiserats liksom det därmed samgrundskolan och/eller gymnasieskolan finns manhängande förhållandet att tillsättningssärskilda ordinarie tjänster som lärare 1-9, besluten stundom kommit mycket kort tid 16-19 och 149-161 inrättade. Samtliga före den avsedda tillträdesdagen. Tvånget att dessa tjänster tillsätts av skolöverstyrelsen insända en fullständig omgång merithandefter förslag från skolstyrelsen. Innan styrel- lingar för varje samtidigt sökt tjänst har sen avger förslag, skall yttrande inhämtas också upplevts besvärande; mängden handfrån lärarhögskolans rektor. Tillsättningsord- lingar blir i vissa fall mycket stor bl a beroenningen är densamma som beskrivits i 8.2.4 de på rådande praxis när det gäller utfärdande av tjänstgöringsbetyg inom skolväsendet. med det undantaget, att meritkontoret inte I den mån man velat flytta tillsättningen av medverkar när det gäller de särskilda ordinaordinarie lärare har man tänkt sig en centralirie tjänsterna som lärare 1—4, 155, 157, 159 sering till skolöverstyrelsen, bl a för att få ett och 161. Tjänsterna tillsätts med förordnansnabbare förfarande. de för sex år eller kortare tid om särskilda skäl härför finns. 8.3.1 Riksdagsrevisorernas granskning 1967 Privatskolor Vid statsunderstödd privatskolas grundskola eller gymnasieskola finns samma slag av lärartjänster som vid motsvarande kommunal SOU 1973:48

Riksdagens revisorer granskade under år 1967 bl a tillsättningen av ordinarie lärare. Som underlag för granskningen inhämtade man vissa uppgifter om tillsättningsarbetet 135

under hösten 1966 och våren 1967 från sju länsskolnämnder. Bl a studerades i vilken utsträckning lärarna sökte flera samtidigt ledigförklarade tjänster, antalet återkallelser av tjänsteansökningar och nämndernas samordningsarbete. Revisorerna fann att tillsättningsproceduren i många avseenden var invecklad och gav skolmyndigheterna, framför allt länsskolnämnderna, ett tidsödande och ofta komplicerat arbete. Eftersom en lärare har rätt att söka ett obegränsat antal vid ett och samma tillfälle ledigförklarade tjänster under skilda skolstyrelser kan samma lärares meriter komma att beräknas samtidigt hos flera styrelser. Därutöver kontrollerar länsskolnämnderna regelmässigt skolstyrelsernas poängberäkningar. Ett omfattande dubbelarbete i såväl lokal som regional instans uppstår därigenom. Särskilt påfallande blir dubbelarbetet då lärare söker tjänster i flera län. Revisorerna fann detta otillfredsställande och föreslog en undersökning om rationaliseringsmöjligheterna. Som en sådan nämndes centralisering av all poängvärdering till skolöverstyrelsen antingen genom förstärkning av meritkontoret eller genom införandet av ADB-rutiner. Som ett alternativ till fullständig centralisering nämnde revisorerna ett överförande av poängvärderingen till länsskolnämnderna, varvid kontroll av skolstyrelsernas poängberäkningar bortföll och möjligheter skapades att avdela speciellt utbildad personal för uppgiften. Rätten att söka ett obegränsat antal tjänster tvingar också fram ett omfattande och tidskrävande samordningsförfarande mellan länsskolnämnderna, framhöll revisorerna. Bland annat blir det nödvändigt att fatta två beslut i ett tillsättningsärende, ett preliminärt och ett definitivt. Ett otal kontakter mellan länsskolnämnderna krävs. En starkt fördröjande effekt uppstår genom att besvärsavgöranden måste inväntas innan en tjänst kan tillsättas definitivt. Vidare medför möjligheterna att återkalla ansökan till tjänst otillfredsställande förhållanden genom att ett nyss avslutat samordningsförfarande mås136

te åtföljas av ett nytt, vilket i vissa lägen leder till att en hel serie preliminära tillsättningsbeslut måste rivas upp. Revisorerna fann det önskvärt naed översyn av hela tillsättningsproceduren. En tänkbar åtgärd vore härvid att slopa tillsättningarna under hösten och bara ha en enda tillsättningsperiod per år, förlagd till våren. Detta skulle dels ge längre tid för samordning och tillsättning och eliminera nuvarande tidspress, dels eliminera lärarbyten under löpande läsår till gagn för undervisningens effektivitet. Av principiella skäl ville revisorerna inte förorda någon inskränkning i den fria ansökningsrätten, vilken dock betecknades som en av de väsentligaste orsakerna till att samordningsförfarandet är så komplicerat. Revisorerna ifrågasatte i stället om det inte vore möjligt att rekommendera lärarna att begränsa antalet ansökningar under samma ansökningsperiod till förslagsvis högst fem. Kunde man inte på frivillig väg åstadkomma en mera tillfredsställande ordning borde skärpta bestämmelser övervägas. Revisorerna ifrågasatte slutligen, om inte en viss dag borde fastställas efter vilken ansökan inte finge återkallas, detta för att förhindra att ett omständigt samordningsförfarande måste göras om. Statskontoret nämnde i sitt yttrande med anledning av revisorernas granskning att man medverkade i arbetet att införa ADB inom utbildningsväsendet. Man hade exempelvis utarbetat system för behandling av ansökningshandlingar av stor kvantitet vid uttagning av deltagare till skolöverstyrelsens fortbildningskurser och vid intagning av elever till förskoleseminarierna. Statskontoret fann att tillsättningsförfarandet för ordinarie lärartjänster måste vara otillfredsställande för såväl skolmyndigheter som för den enskilde sökanden. En undersökning borde göras om möjligheterna till en central lärartillsättning, vilken skulle möjliggöra ett enklare och enhetligare förfaringssätt och avlasta skolstyrelser och länsskolnämnder en betvdande arbetsbörda. Vid en för hela landet centraliserad lärartillsättSOU 1973:48

ning borde man kunna utnyttja ADB. Statskontoret ansåg vidare att bestämmelserna om meritvärdering borde utformas så att alla meriter kunde poängvärderas. Detta skulle både underlätta en manuell bedömning och möjliggöra en datamässig behörighetskontroll, poängvärdering och gemensam uttagning av de sökande. Vid central tillsättning borde ansökningsblanketten utformas så att den förutom den sökandes meriter även visade hur han prioriterade de tjänster han sökte samtidigt. Genom datamaskinell behandling torde någon inskränkning i den fria ansökningsrätten inte behöva bli aktuell. Vid fall av återbud från ett stort antal antagna sökande torde datamaskinell reservuppflyttning kunna ifrågakomma. En tillämpning av en centraliserad tjänstetillsättning skulle vidare främjas om ledigförklarandet av tjänsterna tidsmässigt kunde samordnas. Vidare menade statskontoret att den av revisorerna berörda frågan om begränsning av antalet årliga tillsättningsperioder till endast en borde undersökas. Skolöverstyrelsen förklarade sig vara väl medveten om de olika problem som sammanhängde med den komplicerade proceduren vid tillsättning av lärartjänster och nämnde vissa åtgärder som övervägts för att komma tillrätta med problemet. Ett ingrepp i proceduren borde inte ske utan noggranna överväganden och förberedelser och samråd med lärarorganisationerna, eftersom systemet hade tillkommit med beaktande av lärarpersonalens synpunkter och intressen. Skolöverstyrelsen nämnde också att en undersökning av länsskolnämndernas organisation och verksamhetsformer pågick och att en redan 1961 väckt fråga om utnyttjande av ADB vid lärartillsättningarna i samband därmed ånyo hade aktualiserats. Meritvärdering och lärartillsättning har ett intimt samband med varandra. Eftersom expertis avdelats för att överarbeta dåvarande meritvärderingssystem borde frågan om utnyttjande av ADB inte föras vidare förrän meritvärderingsfrågan klarnat. Skolöverstyrelsen avsåg att så snart det var möjligt naed hänsyn till arbetsbelastningen SOU 1973:48

na m ta upp frågan om tillsättningsproceduren till ett samlat övervägande i samråd med berörda personalorganisationer och myndigheter. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet delade i likalydande yttranden riksdagsrevisorernas uppfattning att nuvarande system medförde en betydande arbetsbelastning för berörda kommunala och statliga instanser. Den totala arbetsvolymen för ärendenas behandling var av den omfattningen att de i sammanhanget förekommande arbetsrutinerna var intressanta ur rationaliseringssynpunkt. Förbunden ansåg att utöver de av revisorerna påtalade momenten i tillsättningsrutinen även registreringen av de data som utgör underlag för meritvärderingen borde uppmärksammas. Förbunden fann det befogat att överväga de möjligheter till en genomgripande rationalisering av tillsättningsförfarandet som kunde ligga i central registrering av dataunderlaget för tillsättningsförfarandet. Genom utnyttjande av ADB-teknik borde rationaliseringsvinster kunna uppnås genom central registrering av data rörande lärares utbildning och tjänstgöring. En central poängberäkning vid meritvärdering skulle då vara en självklar följdåtgärd. Eftersom antydda lösningar knappast kunde beräknas ge snabba resultat menade förbunden att andra åtgärder av provisorisk karaktär borde vidtas och nämnde som exempel en ökad central service beträffande poängberäkning av tjänstgöringsdata. Förbunden uttalade med dessa synpunkter en positiv inställning till överväganden om centralisering av vissa arbetsmoment. Beträffande revisorernas förslag om övergång från två till en tillsättningsperiod per år uttalade förbunden viss tvekan. De positiva effekterna av en dylik åtgärd skulle enligt förbundens uppfattning troligen inte bli så stora som revisorerna antagit. Sin tvekan grundade förbunden bland annat på den omständigheten att vissa lärartjänster var svåra att tillsätta, varför ledigkungörande två gånger per år kunde vara till fördel för kommunerna. 137

1 sitt utlåtande med anledning av riksdagsrevisorernas berättelse och några i anslutning därtill väckta motioner fann statsutskottet, att revisorernas utförliga redogörelse och de angivna yttrandena med all önskvärd tydlighet belyste hur omständigt och arbetskrävande det dåvarande tillvägagångssättet vid tillsättning av ordinarie lärare var. Utskottet ansåg att det var angeläget att man utan dröjsmål grep sig an med det påvisade problemet och noga prövade möjligheterna att komma fram till ett förfarande som var enklare och mindre arbetskrävande utan att fördenskull objektivitet och noggrannhet eftersattes. Den utredning i en eller annan form som enligt utskottets mening borde komma till stånd borde arbeta förutsättningslöst och därför bl a också överväga möjligheterna att överföra arbetet med lärartillsättningarna från länsskolnämnderna till en central instans. Utskottet hemställde att riksdagen gav Kungl Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande tillsättning av ordinarie lärartjänster. Detta blev också riksdagens beslut. 8.3.2 Riksrevisionsverkets studie av SÖ Riksrevisionsverket (RRV) gjorde under 1970/71 en förvaltningsrevisionen studie av skolöverstyrelsen. Studien redovisades i en rapport sommaren 1971. I denna kom man också in på arbetet med tjänstetillsättningar inom skolväsendet. RRV erinrade i detta sammanhang om att tjänstetillsättningarna inom skolväsendet är uppdelad mellan flera beslutsinstanser — Kungl Maj:t, skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och skolstyrelserna. Man konstaterade, att skolöverstyrelsens andel av tillsättningsproceduren — förutom egna beslut också yttranden till Kungl Maj:t - utgör ett omfattande administrativt arbete av rutinkaraktär även om arbetets innehåll kräver kvalificerade insatser. En löpande behandling av enskildas ansökningar ansåg RRV knappast svara mot skolöverstyrelsens mål i stort, och redan detta fann RRV tillräckligt för att föreslå att tillsättnings138

verksamheten vid överstyrelsen helt eller delvis skall upphöra i vad det gäller det kommunala skolväsendet. Då uppkommer emellertid frågan om var handläggningen i stället skall ske och hur ansöknings- och tillsättningsverksamheten över huvud taget bör vara ordnad. Enligt RRV medför fördelningen av nuvarande tillsättningsbeslut mellan ett flertal instanser flera nackdelar. Som exempel nämndes den långa handläggningstiden i många fall, att man måste avvakta att ett beslut i en instans vunnit laga kraft innan nästa instans kan fatta beslut samt att många ärenden innehåller succession och liknande konsekvenser, varvid den lägre instans som beslutar om en tjänst blir beroende av utgången vid en senare tidpunkt i nästa instans beträffande den högre tjänsten. Som andra svagheter i nuvarande system nämnde RRV rätten att i princip söka ett obegränsat antal tjänster liksom valfriheten i önskemål under hela handläggningstiden, vilket medför mycket stora krav på samordning i olika etapper mellan olika organ, exempelvis flera länsskolnämnder. Med ledning av tillgänglig statistik visade RRV att man genom att begränsa ansökningsrätten exempelvis till högst tre alternativ ändå skulle täcka in 73 % av de sökande så som lärarna faktiskt utnyttjade rätten att söka flera tjänster. I själva verket svarar detta sannolikt mot den sakliga efterfrågan, ansåg RRV. Nuvarande system medför även att en mycket stor volym ansökningshandlingar ständigt cirkulerar mellan myndigheterna, vilket i sig också torde vålla accelererande olägenheter. En svaghet är vidare att en rad villkorliga besked ofrånkomligt måste ges i slutet av handläggningen. Till olägenheterna hör också att ett system med aldrig tillträdda eller uppehållna bottentjänster skapas och vidmakthålles. Med hänvisning till länsskolnämndsutredningens direktiv avstod RRV från att ge detaljerade förslag, men fann dock utifrån de i rapporten behandlade målsynpunkterna att tillsättningsverksamheten - oavsett hur den är utformad - i största möjliga utsträckning SOU 1973:48

bör flyttas från skolöverstyrelsen. Beträffande frågan om decentralisering eller centralisering uttalade RRV den uppfattningen att en centralisering till skolöverstyrelsen inte är önskvärd om man önskar renodla överstyrelsen till ett utvecklings- och planeringsverk. RRV påpekade att man vid en översyn av systemet även borde överväga antalet tillsättningsperioder och deras förläggning i tiden samt sambandet mellan tidpunkten för tillsättningsbeslut och för beslut om skolorganisation. RRV förutsatte att ett meritkontor behövs oavsett förskjutning av tillsättningsbesluten mellan instanserna. Vid ett utpräglat decentraliseringsalternativ blir emellertid flertalet kunder kommunala i stället för statliga. Då aktualiseras frågan om en överflyttning av meritkontoret till kommunförbundet, Kommundata e dyl. RRV pekade slutligen på vissa inom skolöverstyrelsen vidtagna undersökningar av möjligheterna till ADB-behandling av meritvärderingen, vilka borde beaktas vid en översyn av tillsättningsrutinerna. 8.3.3 Förslag om begränsning av be svärs rät ten Vid nuvarande tillsättningssystems tillkomst föreskrevs, att klagan ej fick föras mot skolstyrelses förslag i tillsättningsärende. Genom ändring av skolstadgan borttogs denna inskränkning i besvärsrätten fr o na 1 januari 1966. Besvär över skolstyrelses tillsättningsförslag får sedan dess anföras hos den myndighet sona skall tillsätta tjänsten. Vid några tillfällen har i riksdagen förslag framförts om att man skulle återgå till den tidigare ordningen. Som skäl härför har anförts, att besvär på detta stadium i tillsättningsproceduren kan vålla stora olägenheter både för skolan och för den som söker en tjänst genona att förseningar kan uppstå. Det har också sagts, att rätten att anföra besvär över skolstyrelses förslag innebär ett ingrepp i den kommunala demokratin — skolstyrelsens ledamöter skulle inte ha full frihet att tillkännage sin uppfattning om vilken sökanSOU 1973:48

de de ansåg att den beslutande myndigheten skulle utse till tjänsten. I ett interpellationssvar erinrades om att enligt statstjänstemannalagen någon inskränkning inte får göras i rätten att föra talan mot myndighets beslut. Regler av väsentligen samma innebörd har meddelats för de kommunalt anställda lärarna. Olägenheterna med den ifrågasatta besvärsrätten måste vägas mot intresset av att skolstyrelsens förslag kan prövas på ett tidigt stadium, redan innan beslut om tillsättning föreligger. Statsutskottet avstyrkte en motion i samma riktning med motiveringen att principiella frågor om besvärsrätt övervägdes inom justitiedepartementet i samband med behandlingen av ett förslag till förvaltningslag. 8.3.4 Länsdemokratiutredningen 1964 års länsdemokratiutredning, vars principiella överväganden refererats i kapitel 1, kom beträffande länssskolnämnderna fram till att huvuddelen av dess arbetsuppgifter med fördel kunde överföras på landstinget. En del av uppgifterna kunde eventuellt överföras på annat statligt organ, förslagsvis skolöverstyrelsen. Som exempel på uppgifter som borde centraliseras nämnde utredningen lärartillsättningen. Man påpekade att fasta regler för meritvärderingen följs vid tillsättningen. Marginalen för friare bedömningsgrunder är ytterst begränsad. En lokal skolstyrelse eller en länsskolnämnd har härvid ringa möjlighet att göra sitt inflytande gällande. Om inte större reella befogenheter rörande lärartillsättningen kunde decentraliseras till skolhuvudmännen borde man överväga om inte denna funktion kunde centraliseras. 8.3.5 Utredningar inona skolöverstyrelsen Inom skolöverstyrelsen har gjorts två utredningar angående möjligheterna att förenkla lärartillsättningsproceduren. Den första gjordes 1963/64 av en för ändamålet särskilt tillkallad expert, skoldirektören Jerker Robertsson, den andra under åren 1969/70 av en särskild arbetsgrupp (LTS-gruppen). 139

Robertssons utredning Utredaren hade till uppgift att utarbeta förslag till en förenklad procedur för tillsättande av tjänster för ämneslärare och klasslärare, utreda möjligheterna att utnyttja ADB vid bearbetningen av ansökningshandlingarna, undersöka möjligheterna att förenkla sådana moment i meritvärderingsbestämmelserna som orsakade besvär samt uppmärksamma frågan om centralisering eller decentralisering av tillsättningarna. Utredaren ansåg att den i första hand tillämpbara metoden när det gällde att förenkla tillsättningsproceduren vore att utnyttja ADB. En maskinell bearbetning av ansökningshandlingarna borde emellertid inte bara omfatta beräkningen av meritpoäng utan också en redovisning om samtliga sökandes placering på alla sökta tjänster. De gynnsammaste förutsättningarna för att utnyttja ADB fick man om tillsättningarna centraliserades till en enda myndighet. Enligt utredarens uppfattning var emellertid meritberäkningen ett mindre problem i tillsättningsarbetet än samordningen beträffande lärare som samtidigt sökt flera ordinarie tjänster. Skolstyrelserna hade tillgång till personal som var väl förtrogen med behörighets- och meritvärderingen för sökande till ordinarie klasslärartjänster och samtliga ickeordinarie tjänster. En centralisering av tillsättningen av icke-ordinarie lärare ansågs inte möjlig. Det livliga utnyttjandet av den fria ansökningsrätten som man konstaterat närmast efter det att det nuvarande tillsättningssystemet införts hade i stort sett upphört, fann utredaren. På grundval av siffror från tillsättningen av de tjänster sona ledigförklarats i december 1963 och februari 1964 konstaterades, att huvudparten av de ledigförklarade tjänsterna bara lockat en enda sökande och att 70—90 % (med undantag av klasslärarna) sökt högst tre tjänster samtidigt. Robertsson föreslog därför, att all meritvärdering skulle utföras av skolstyrelserna. Tillsättningen av ordinarie lärare skulle liksom dittills göras av länsskolnämnderna (för 140

lektorstjänster av SÖ) efter förslag från skolstyrelserna. Skolöverstyrelsens meritkontor kunde i stort sett avvecklas. När utredningen redovisades inom överstyrelsen framfördes vissa kritiska synpunkter. Bl a ansågs utredaren ha underskattat de problem sona hängde samman med meritvärderingen. Länsskolnämnderna måste i många fall ändra de beräkningar som utförts av skolstyrelserna. LTS-gruppen LTS-gruppen fick i en första fas till uppgift att undersöka möjligheterna att med bibehållande av gällande ansvarsfördelning förenkla lärartillsättningsarbetet genona utnyttjande av ADB. I första hand skulle utredningen avse tillsättningen av adjunktstjänster och alternativtjänster för adjunkt/ämneslärare. Genom en tidigare förundersökning hade man konstaterat, att det gick att mekanisera behörighetsgranskning och meritvärdering för sökande till tjänster i vilka ämnet svenska ingår. LTS-gruppen ansåg det möjligt att mekanisera förloppet även för andra tjänster. Utredningen skisserade ett förfarande, där de ledigkungjorda tjänsterna registrerades centralt i ett dataregister. Tjänsteansökan skulle fortfarande inges till skolstyrelsen men dess bilaga i form av merit- och tjänsteförteckning, betygskopior och "önskelista" sändas till skolöverstyrelsens meritkontor. Detta skulle genom utnyttjande av ADB upprätta dels en meritspecifikation för varje sökande, dels en förteckning över de sökande till varje tjänst, rangordnade efter meritpoäng. Detta material skulle sändas till berörda skolstyrelser och länsskolnämnder. De därpå följande åtgärderna skulle vara oförändrade. Arbetsgruppen fann emellertid att man inte kunde rekommendera detta system. Några besparingar som motsvarande kostnader för databehandlingen ansåg man sig nämligen inte kunna förutse. I nästa fas fick gruppen till uppgift att pröva förutsättningarna för en decentraliseSOU 1973:48

rad tillsättning av ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster. De gällande reglerna om behörighet, dispenser, befordringsgrunder och poängmässig värdering av meriterna skulle iakttas. I sin rapport skrev gruppen, som dock inte var enig, att en decentralisering av tillsättningen av ordinarie lärare till skolstyrelserna var möjlig, om lärarna försågs med ett certifikat sona utvisade deras behörighet samt meritpoäng enligt första och andra befordringsgrunderna (undervisningsskicklighet respektive kunskaper och färdigheter i tjänstens ämnen) för de tjänster och ämneskombinationer de var behöriga till. Certifikaten skulle framställas centralt naed hjälp av ADB. Samtliga lärare borde förses med ett certifikat, som de kunde utnyttja när de sökte tjänst. Certifikat skulle innehålla personuppgifter, uppgifter om examina och betyg, behörighet och meritpoäng enligt ovan. Själva framställningen av certifikaten kunde sedan skolöverstyrelsen kontrollerat insända handlingar skötas av statistiska centralbyrån; en samordning med centralbyråns lärarregister bedömdes möjlig. Om tillsättningen decentraliserades till skolstyrelserna ansåg arbetsgruppen att något gemensamt annonseringstillfälle inte längre behövdes. Eventuellt kunde ledigkungörandet i Post- och Inrikes Tidningar ersättas av annonsering i lärarlistan, där flertalet icke-ordinarie tjänster redan ledigförklarades. Till tjänsteansökan skulle i fortsättningen bara behövas fogas certifikat, tjänsteförteckning och handlingar utvisande sådana meriter sona inte framgår av certifikatet. Skolstyrelserna kunde utläsa behörighet och meriter enligt de två första befordringsgrunderna på certifikatet och behövde granska behörighet endast beträffande kravet på fullgjord tjänstgöring och räkna poäng endast för tredje befordringsgrunden (tjänstgöringstid). Sedan skolstyrelsen fastställt rangordningen mellan de sökande skulle den mest meriterade tillfrågas om han var beredd att tillträda tjänsten. Om så var fallet skulle styrelsen tillsätta honom på den, om ej skulle budet gå vidare SOU 1973:48

efter den uppgjorda rangordningen. Om tjänst ej kunde tillsättas genom direktkontakt mellan styrelse och sökande kunde önskelistan användas för samordning mellan olika skolstyrelser. Arbetsgruppens förslag ledde inte till några åtgärder från skolöverstyrelsens sida.

8.4 Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag Enligt sina direktiv skall länsskolnämndsutredningen ägna särskild uppmärksamhet åt beslutsordningen vid tillsättning av ordinarie lärartjänster. I direktiven sägs vidare: "Då nuvarande ordning infördes för den obligatoriska skolan tillmötesgick man bl a starka krav från lärarnas sida om dels saklighet i meritvärderingen och garanti för att ensidiga lokala bedömanden inte skulle få spela för stor roll vid tillsättningen, dels rättighet att samtidigt få söka ett i princip obegränsat antal lediga tjänster och få behålla sin valfrihet ända fram till tillsättningstillfället. En ändring av tillsättningsproceduren kan ske genom antingen centralisering eller decentralisering från länsskolnämnderna. Förespråkare finns för olika lösningar. Till förmån för ett centraliserat tillsättningsförfarande talar bl a att man kan undvika nuvarande dubbelarbete och att redan nu vissa arbetsmoment, bl a merituträkningen, sker centralt. Till förmån för ett decentraliserat förfarande talat att kommunerna själva bör få tillsätta personalen i den kommunala verksamheten, vilket med det nuvarande systemet för meritvärdering bör kunna ske med beaktande av personalens intressen. Vidare kan tidsutdräkten avsevärt minska vid lokala beslut. De sakkunniga bör i sitt arbete med lärartillsättningsfrågor tillgodogöra sig det material och de erfarenheter som samlats inom skolöverstyrelsen." Eftersom utredningen finner det angeläget att ha ett tillsättningssystem för lärartjänster som är så enhetligt sona möjligt har den inte velat inskränka sig till att pröva beslutsordningen för sådana ordinarie lärartjänster som tillsätts av länsskolnämnderna. Den har därför också prövat tillsättningen av de lärartjänster som enligt nuvarande bestämmelser tillsätts av skolöverstyrelsen. Utredningen 141

begränsar sig dock till tjänster vid de skolor och skolformer som står under länsskolnämndernas tillsyn. 8.4.1 Behörighet, urvalsprinciper Länsskolnämndsutredningens uppgift när det gäller lärartillsättningsfrågan är närmast av organisatorisk art. Som sin främsta uppgift har utredningen därvid sett att överväga vilken myndighet lokal, regional eller central - som bör fatta tillsättningsbesluten. Därnäst kommer att se över rutinerna i tillsättningsproceduren för att göra denna så smidig som möjligt. I och för sig kan det finnas anledning att överväga i vilken utsträckning behörighet och principer för urval bland sökande skall regleras av staten när det gäller lärartjänster inom det kommunala skolväsendet. Överväganden av den arten kan komma att göras inom utredningen om skolan, staten och kommunerna vid dess behandling av frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Länsskolnämndsutredningen utgår vid sina överväganden från att behörighetsvillkor för lärartjänst alltjämt skall anges av statsmakterna. Den utgår också från att nuvarande principer för urval bland sökande till lärartjänst fortfarande skall tillämpas så sona de anges i bestämmelserna i 17 kap 29 § skolstadgan om befordringsgrunder vid tillsättning av ordinarie lärare. En poängmässig värdering enligt centrala anvisningar av meriter förutsattes som hittills ske i den mån det är möjligt. Utöver till meriter som kan poängvärderas antas likaledes hänsyn få tas endast i samma utsträckning som skolstadgan i dag säger att så skall ske, nämligen dels till sådana meriter som "skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, insatser inona folkbildningsarbetet eller verksamhet som ungdomsledare, dels till tjänstens beskaffenhet och skolans särskilda krav."

8.4.2 Den fria ansökningsrätten Kritik har i olika sammanhang riktats mot den rätt en lärare enligt nuvarande bestämmelser har att utan inskränkning samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster och om han är den mest meriterade till mer än en tjänst fä den han helst vill ha. Denna frihet har ansetts komplicera tillsättningsarbetet och ge tillsättningsmyndigheterna ett omfattande arbete för att förhindra att en och samma sökande tillsätts på flera tjänster, särskilt i de fall då tjänster naed olika tillsättningsmyndigheter sökts samtidigt. Tanken om en inskränkning i den fria ansökningsrätten har därför väckts. En begränsning av rätten att samtidigt söka flera tjänster skulle i och för sig bidra till att minska arbetsbelastningen för de tillsättande myndigheterna. Denna vinst måste dock vägas mot de nackdelar som skulle uppstå för lärarkåren och för skolan. Lärarna skulle genom en begränsning av här avsett slag komma i en unik situation på arbetsmarknaden. Rätten att söka de anställningar som är lediga och som man är intresserad av torde i allmänhet betraktas sona självklar och bör inte utan synnerligen starka skäl inskränkas för en viss yrkesgrupp. Nackdelarna för lärarna blir särskilt allvarliga genom systemet att ordinarie lärartjänster ledigförklaras endast två gånger per år (om utredningens förslag i 8.4.8 genomförs bara en gång). Om en sökande inte får någon av det fätal tjänster han fått söka, måste han vänta minst ett halvt år (ett år enligt utredningens förslag) innan han åter kan söka tjänst. För skolan skulle en begränsning av ansökningsrätten medföra en minskning av det genomsnittliga antalet sökande per tjänst. Detta skulle i varje fall för vissa kommuner kunna betyda en försämring av rekryteringsmöjligheterna. Hur detta skulle slå är svårt att förutse, eftersom det delvis beror på hur lärarna kommer att fördela det begränsade antal ansökningar de får inge. Tänkbart är att många lärare endast inger sina ansökningar till tjänster på mer attraktiva orter. I SOU 1973:48

så fall riskerar man att få sämre urvalsmöjligheter på andra orter, där de sökande skulle ha accepterat en tjänst om de fått söka flera alternativ och slagits ut på de främst önskade platserna. De som förespråkat en begränsning av ansökningsrätten synes också ha förbisett vissa tekniska svårigheter. Ett problem är hur begränsningen skall utformas, ett annat hur den skall övervakas. I diskussionen har begränsningen tänkts som en begränsning av det antal tjänster man samtidigt får söka, exempelvis till fena. Särskilt när det gäller klasslärartjänster är det emellertid vanligt att det i en och samma kommuns grundskola ledigförklaras flera tjänster av samma slag vid samma tidpunkt. Över ett hundra småskollärartjänster ledigkungjordes exempelvis i en kommun vid ett av de ansökningstillfällen länsskolnämndsutredningen studerade. En ansökan om tjänst i sådan kommun måste självklart få avse samtliga där lediga tjänster av samma slag. Den som söker tjänst i sådan kommun skulle därigenom ha utnyttjat hela sin ansökningsrätt och vara förhindrad att samtidigt söka tjänst i annan kommun. Begränsningen skulle också kunna utformas så att den avsåg det antal kommuner man samtidigt fick söka tjänst i. Den som sökte i kommuner med många ledigförklarade tjänster skulle emellertid då få flera chanser än den som sökte i kommuner med få tjänster. Detta kan tänkas medföra, att många endast skulle söka i stora kommuner med många ledigförklarade tjänster, vilket skulle vara till nackdel för de mindre kommunerna. Såvida inte särskilda kontrollåtgärder sätts in eller tillsättningen centraliseras till en enda myndighet finns det också möjligheter att kringå begränsningar av dessa slag. Med nuvarande tillsättningsordning skulle man kunna söka fem tjänster i ett län och lika många i ett annat om man bifogade olika önskelistor i de båda länen och däri uteslöt tjänster i det andra länet. Till det nuvarande systemet hör också en principiell rätt för dem som är mest meriteSOU 1973:48

rad till flera samtidigt sökta tjänster att få den tjänst han helst vill ha. Denna rätt medför inga större problem så länge dessa tjänster tillsätts av en och samma myndighet. Tillsätts de av olika myndigheter måste en samordning myndigheterna emellan göras sä att en sökande inte tillsätts på flera tjänster. Problemet skulle försvinna, om man övergick till den princip som före 1958 gällde i liknande fall vid tillsättning av folk- och småskollärartjänster, nämligen att man var skyldig att anta den tjänst man först erbjöds. Om man inte gjorde detta, gick budet vidare till nästa sökande, och den som tackat nej då måste hoppas på att komma ifråga hos annan skolstyrelse som ännu inte var klar naed sitt beslut. En sådan ordning kan emellertid medföra olägenheter som utredningen inte vill godta. En dragkamp kommuner emellan om de mest meriterade lärarna kan tänkas uppstå med exempelvis erbjudande om hjälp att skaffa bostad och andra indirekta förmåner. I synnerhet vid en lokal tillsättning kan en sådan utveckling befaras. Som framgår utförligare längre fram (8.4.4) har utredningen dessutom funnit, att de problem som den fria ansökningsrätten medför överdimensionerats i debatten. Den anvisar också möjligheter att bemästra svårigheterna även om tillsättningen av ordinarie lärare decentraliseras till skolstyrelserna. Länsskolnämndsutredningen avvisar sålunda tanken på en inskränkning i lärarnas rätt att söka flera samtidigt ledigförklarade tjänster. Tillsättningssystemet måste vara sådant att denna rätt kan bevaras liksom principen om att den som är mest meriterad till flera tjänster skall få den han helst vill ha av dessa. 8.4.3 Tillsättningsmyndighet Med den principiella syn på ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område sona utredningen redovisat i kapitel 5 ter det sig naturligt, att skolans huvudmän också får tillsätta sin personal, dock under iakttagande av de regler sona statsmakterna anser nödvändiga för att garantera en så god och jämn standard på undervisningen som 143

möjligt. Tillämpad på tillsättningen av lärare skulle de nämnda principerna för ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun kunna innebära, att staten uppställde behörighetskrav och regler om hur urvalet mellan flera sökande skall göras (befordringsgrunder och meritvärderingsregler) samt angav hur tjänsterna skulle ledigkungöras. Tillämpningen av reglerna, dvs tillsättningen av tjänsterna, kunde däremot ankomma på huvudmännen. Att kommunerna i sitt tillsättningsarbete följer de statliga bestämmelserna skulle garanteras genom en reell besvärsrätt hos statliga myndigheter. Utredningen har ovan (8.4.1) framhållit, att den utgår från att nuvarande reglering i skolstadgan om behörighet och befordringsgrunder fortfarande skall gälla. Urvalet av lärare skall alltså alltjämt ske på objektiva grunder. Så långt det är möjligt skall en poängmässig värdering av meriterna ske. Utredningen anser att tillämpningen av dessa regler utan att objektivitetsprincipen rubbas kan överlåtas åt huvudmännen. För vissa lärartjänster finns för närvarande inga anvisningar om poängvärdering av de sökandes meriter. Till detta problem återkommer länsskolnämndsutredningen i avsnitt 8.4.5.

är alltså väl definierat. "Politiska" meriter får tillsättningsmyndigheten sålunda inte ta hänsyn till och inte heller till att en sökande eventuellt redan tjänstgör i den kommun där ordinarie tjänst sökts. Under de 15 år det nuvarande tillsättningssystemet tillämpats har dessutom en fast praxis utbildats, vilken är välbekant för skolstyrelserna. Det bör därför vara möjligt att överföra uppgiften att tillsätta ordinarie lärare till skolstyrelserna utan att principen om att urvalet skall göras på objektiva grunder åsidosätts. En överflyttning av tillsättningsrätten till skolstyrelserna bör dock inte göras om tillsättningsproceduren därigenom blir mer komplicerad eller mer tidskrävande än den är för närvarande. Särskilt kan det måhända befaras, att den fria ansökningsrätten och principen om att den sona är mest meriterad till flera tjänster skall få den han helst vill ha kan göra en tillsättning på lokal nivå svårbemästrad. Som framgår av närmast följande avsnitt (8.4.4) kan emellertid även dessa problem lösas och ett administrativt enkelt system för tillsättning genom skolstyrelserna skapas. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför, att uppgiften att tillsätta ordinarie lärare vid de kommunala skolorna överflyttas från skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna till skolstyrelserna (utbildningsnämnderna). Utredningen anser också att tillsättningen av ordinarie lärare vid de statliga skolor som för närvarande står under länsskolnämndernas inseende överflyttas till vederbörande lo<ala styrelse, dvs för sjöbefälsskolornas del till den kommunala skolstyrelse sona administrerar respektive skola och för specialskolornas del till lokalstyrelsen för respektive skclenhet. De extra ordinarie lärartjänster som finns vid de statliga vuxenskolorna i stallet motsvarande ordinarie tjänster bör likaså tillsättas av den kommunala skolstyrelsen.

Hänsyn skall vid urval mellan flera sökande tas också till meriter som inte är poängmässigt värderingsbara. Det krävs dock att meriterna skall vara av betydelse för tjänstens utövande. Vad som menas därmed förtydligas genom exemplifiering i skolstadgan: "skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, insatser inom folkbildningsarbetet eller verksamhet som ungdomsledare". Av departementschefens uttalande i propositionen om införande av det nuvarande tillsättningssystemet och statsutskottets av riksdagen biträdda utlåtande (Prop 1957:61, StU 1957:97, Rskr 1957: 253) framgår, att medborgerliga förtroendeuppdrag inte har sådant direkt samband med 8.4.4 Samordning vid lokal tillsättning själva lärarverksamheten att de skall betrak- av ordinarie lärare tas som meriter vid tjänstetillsättningar. Då lärare har rätt att samtidigt söka flera Vilka meriter som skall fä tillgodoräknas ledigförklarade tjänster och om han är raest 144

SOU 1973:48

meriterad till flera av dessa få den han helst vill ha måste, om de tjänster han söker tillsätts av olika myndigheter, en samordning mellan dessa göras så att han inte utnämns på mer än en tjänst. Hur samordningen i princip går till har beskrivits under 8.2.2. Det har hävdats, att denna samordning bereder länsskolnämnderna ett betydande arbete och avsevärt skulle komplicera proceduren om kommunerna själva skulle tillsätta de ordinarie lärartjänsterna. Länskolnämndsutredningens expertgrupp för lärartillsättningsfrågan har för att närmare kunna analysera problemet från samtliga länsskolnämnder inhämtat vissa uppgifter från arbetet med tillsättning av ordinarie lärare i grundskolan och gymnasieskolan under hösten 1971 och våren 1972. Från skolöverstyrelsen har motsvarande uppgifter inhämtats från dess arbete med tillsättning av bl a lektorstjänster under våren 1972. Sålunda infordrades uppgifter om antalet ledigförklarade tjänster, antalet tillsatta tjänster, antalet sökande per ledigförklarad tjäpst, antalet tjänster som varje sökande anmält sig till och antalet kommuner i vilka varje sökande sökt tjänst under samma tillsättningsperiod. Också frekvensen av återkallelser av ansökningar samt antalet besvär över tillsättningsbeslut redovisades. Länsskolnämnderna har också lämnat uppgifter om det antal kontakter som erfordrades nämnderna emellan för att klara samordningen av de tjänster som tillsattes under våren 1972. Slutligen fick nämnderna för dessa tjänster också beräkna det antal kontakter skolstyrelserna emellan som hade erfordrats om dessa varit tillsättningsmyndigheter. De sistnämnda beräkningarna gjordes i två alternativ, det ena med 1972 års kommunindelning, det andra med kommunblocksindelningen som grund. Enkätresultaten och expertgruppens analys därav redovisas i bilaga 4.

dielärare, dvs 8,7 % av samtliga som då sökte ordinarie tjänst som lärare 1, våren 1972 mer än 20 tjänster), men det genomsnittliga antalet tjänster varje sökande anmälde sig till var relativt lågt. Det genomsnittligt största antalet samtidigt sökta tjänster hade lågstadielärarna (drygt 8 hösten 1971 och drygt 5 våren 1972) och mellanstadielärarna (drygt 4 vid båda tillfällena). Därnäst flest tjänster samtidigt sökte adjunkter (motsvarande) i genomsnitt drygt 2 hösten 1971 och drygt 3 våren 1972. De som sökte lektorstjänst sökte våren 1972 (siffror föreligger för dessa endast från denna tillsättningsperiod) i genomsnitt 2,5 tjänster var. Siffrorna för sökande till övriga slag av tjänster var lägre. De högre värden för antalet samtidigt sökta tjänster som klasslärare uppvisar beror i hög grad på att många kommuner ledigförklarade mer än en tjänst som lärare 1 eller 2 samtidigt. Sålunda ledigkungjorde en enda kommun hösten 1971 över 100 ordinarie tjänster som lärare 1. Den som sökte tjänst som lärare 1 i denna kommun registrerades därigenom i undersökningen som sökande till ett mycket stort antal tjänster. För en bedömning av samordningsproblemets storlek om tillsättningen av ordinarie lärare överföres till skolstyrelserna är det viktigare att veta i hur många kommuner man söker tjänst i en och samma period. Tillsätts alla tjänster av samma skolstyrelse uppstår ju inget samordningsbehov även om flera tjänster söks samtidigt. Av bilaga 4 framgår, att de allra flesta som sökte ordinarie klasslärartjänster endast sökte tjänst i en enda kommun (99/92 %! av lågstadielärarna, 97/88 % av mellanstadielärarna). Lika låg eller lägre spridning hade de sökande till tjänsterna som lärare 3 eller 4 (speciallärare) eller som lärare 101-137, 139, 141-147, 162—166, 173 och 175 (lärare i yrkesinriktade ämnen i gymnasieskolan). Också de sö-

Av de inhämtade uppgifterna framgår, att lärarnas benägenhet att samtidigt söka mänga tjänster inte är så stor som debatten stundom gett intryck av. Ett mindre antal lärare sökte visserligen under 1971/72 många tjänster var (så sökte exempelvis 249 lågsta-

1 Den första siffran avser hösten 1971, den andra våren 1972. Redovisningen avser den vid undersökningstillfället rådande kommunindelningen. Siffrorna blir, som framgår av bilagan, något lägre när kommunindelningsreformen helt genomförts.

SOU 1973:48

kände till tjänst som lärare 5-15 och 149— 151 (dvs f d övningslärartjänster) visar relativt låg spridning med hänsyn till det antal kommuner var och en samtidigt söker tjänst i. För dessa lärartjänster bedömer länsskolnämndsutredningen spridningen vara så låg, att skolstyrelserna utan svårigheter och utan att speciella åtgärder vidtas kan klara den samordning sig emellan som erfordras om de själva blir tillsättningsmyndigheter. Större spridning uppvisar de sökande till tjänster för adjunkter och lektorer m fl (tjänster i de ämnen som tidigare benämndes läroämnen). 59/51 % av de sökande till tjänster som lärare 16/17 i grundskolan och till tjänster för adjunkter i gymnasieskolan sökte i endast en enda kommun. Motsvarande procenttal för sökande till lektorstjänst var våren 1972 48. I genomsnitt sökte den förstnämnda kategorin i nära tre och den andra i drygt två kommuner samtidigt. Då ungefär varannan av de sökande till dessa tjänstetyper samtidigt söker i två eller flera kommuner kan det bli administrativt besvärligt att klara samordningen vid en kommunal tillsättning av dessa tjänster. Innan skolstyrelse A tillsätter en tjänst måste den avvakta besked från skolstyrelse B om den gemensamma sökanden X; skolstyrelse B i sin tur måste avvakta besked från skolstyrelse C om sökande Y etc. Samordningen vid kommunal tillsättning av dessa tjänster kan underlättas genom en central service. Denna kan i korthet gå till så, att skolstyrelserna till ett centralt organ, förslagsvis skolöverstyrelsen, insänder dels "önskelistorna" för sina förstahandssökande, dels skolstyrelsens preliminära tillsättningsbeslut, dvs det beslut vari skolstyrelsen upptagit de sökande i den ordning den avser att låta de sökande komma ifråga till respektive tjänst. Genom en enkel ADB-rutin, varigenom "önskelistorna" ställs mot skolstyrelsernas rangordning av de sökande, kan besked snabbt erhållas om vilken sökande som bör tillsättas på vilken tjänst. Ett samordningssystem av detta slag är rätt flexibelt. Sedan erfarenhet vunnits kan måhända tjänster i vissa ämnen eller ämnes146

kombinationer undantas från den centrala samordningen därför att antalet ledigförklarade tjänster och/eller antalet sökande är så lågt att samordningen utan större besvär kan klaras lokalt. Om å andra sidan en ökad lärartillgång leder till att exempelvis klasslärarna i större utsträckning än nu söker i flera kommuner samtidigt kan också dessa tjänster lätt tas med i den centrala servicen. Kostnaderna för en central service med samordningen i den omfattning sona angetts i nästföregående stycke kan bedömas som låga. Initialkostnaderna torde inte överstiga 25 000 kronor. Att de ursprungliga ingivna "önskelistorna" under tillsättningsprocedurens gång ändras komplicerar givetvis situationen vid såväl regional som lokal tillsättning. För att motverka detta bör en viss sista dag för ingivande av ändringar i rangordningen de sökta tjänsterna emellan fastställas. Ändringar som inkommer efter denna dag bör lämnas utan avseende. 8.4.5 Meritvärdering vid tillsättning av lektorstjänster Som framgår av 8.2.4 görs för närvarande inte någon poängmässig värdering av meriterna för de sökande till tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160. Några anvisningar om hur en sådan poängberäkning skall göras har heller inte utfärdats av skolöverstyrelsen. Anvisningar finns däremot om hur meriterna upp till och med doktorsexamen (fil lie-examen) skall poängvärderas om tjänsteansökan avser adjunktstjänst. Ett system för poängmässig värdering av de sökandes meriter är kanske inte nödvändigt för tjänster som tillsätts centralt, vilket för närvarande är fallet med lektorstjänsterna. För skolstyrelserna medför det dock vissa svårigheter när de skall rangordna de sökande och avge förord till SÖ. I många fall torde styrelserna för närvarande göra en inofficiell poängberäkning, varvid de tillämpar de anvisningar som gäller vid tillsättning av motsvarande adjunktstjänster. Enligt länsskolnämndsutredningens uppSOU 1973:48

fattning bör skolöverstyrelsen utfärda anvisningar också för poängmässig värdering av meriterna för sökande till tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160. 8.4.6 Dispenser från behörighetsvillkor

termin som krävs pågår vid ansökningstillfället och inte är avslutad förrän tillsättningsbeslutet är fattat. Länsskolnämndsutredningen anser att skolöverstyrelsen i princip skall vara den myndighet som medger avsteg från bestämmelserna även i detta avseende. Möjlighet bör dock finnas att delegera rätten att medge dispens till annan tillsättningsmyndighet för vissa lärarkategorier i fall då behörig sökande saknas. I detta sammanhang bör man observera, att behöriga lärare numera står till förfogande i helt annan omfattning än då de nuvarande reglerna fastställdes. Antalet dispensfall bör därför minska kraftigt i framtiden.

Enligt nuvarande bestämmelser kan tillsättningsmyndigheten vid tillsättning av ordinarie tjänster ge sökande dispens från vissa av de i stadgan föreskrivna behörighetsvillkoren. Vid tillsättning av icke-ordinarie tjänster, vilka i flertalet fall tillsätts av skolstyrelserna, gäller att frågan om dispens skall prövas av den myndighet som tillsätter motsvarande ordinarie tjänst, dvs som regel länsskolnämnden. Frågan om dispens prövas en- 8.4.7 Rationalisering av meritvärderingen dast i samband med tillsättning av viss be- Som framgår av avsnitt 8.2 skall vid tillsättstämd tjänst. Den som efter dispens fått en ning av flertalet lärartjänster en poängmässig tjänst måste därför på nytt söka dispens, om värdering av de sökandes meriter göras så han söker annan tjänst och fortfarande inte långt det är möjligt. är fullt behörig. Vid tillsättning av icke-ordinarie tjänster Länsskolnämndsutredningen anser att re- liksom vid tillsättning av ordinarie tjänster dan de möjligheter till olika bedömningar i för klass- och speciallärare, för lärare i gymdispensfrågor som föreligger naed 24 dispens- nasieskolans yrkesinriktade ämnen och för prövande myndigheter utgör en svaghet i adjunkter i ekonomiska och tekniska ämnen nuvarande tillsättningssystem. Att överföra i gymnasieskolan skall skolstyrelserna själva dispensprövningen till kommunerna anser ut- utföra denna poängvärdering. Vid tillsättning redningen vara orealistiskt och oförenligt av ordinarie tjänster liksom vid tillsättning av med en statlig reglering av behörigheten till sådana icke-ordinarie tjänster som tillsätts av lärartjänst. Frågor om undantag från behö- länsskolnämnderna kontrollräknas som regel righetsvillkoren bör tillhöra det statliga om- skolstyrelsernas beräkningar av respektive nämnd. För den som samtidigt söker tjänst i rådet. Beträffande kraven på viss teoretisk ut- flera kommuner innebär detta att flera skolbildning och på praktisk lärarutbildning an- styrelser samtidigt räknar poäng på samma ser utredningen att möjligheten att få dis- meriter. Inte heller tillvaratas de gjorda utpens för en viss tjänst bör ersättas av en möj- räkningarna; nästa gång läraren söker tjänst lighet att om särskilda skäl föreligger bli för- sker därför en ny uträkning i varje kommun klarad behörig av skolöverstyrelsen. Sådan be- där han då söker tjänst. Vid tillsättning av övriga ordinarie tjänster hörighetsförklaring bör sökas i särskild ordning och inte i samband med ansökan om (utom lektorstjänster och tjänster vid sjöbetjänst. Förslag om behörighetsförklaring till fälsskolorna) utförs poängberäkningen av viss tjänst bör kunna föreläggas skolöversty- skolöverstyrelsens meritkontor. De förstahandssökandes handlingar skall därför av relsen av tillsättningsmyndigheten. Beträffande kravet på två års lärartjänst- skolstyrelserna insändas till skolöverstyrelgöring för vinnande av ordinarie anställning sen. Skolstyrelsernas vidare arbete med att har en praxis utbildats så att dispens medges bedöma de sökande och avge förslag kan inte om sökande fullgjort 3 terminers tjänstgö- göras förrän handlingarna återkommit från ring och således endast brister i att den sista meritkontoret. SOU 1973:48

Första och andra befordringsgrunderna Inom skolöverstyrelsen har som ovan angetts (8.3.5) övervägts vissa åtgärder för att förenkla tillsättningsproceduren. I samband därmed diskuterades bl a möjligheterna att genom ett särskilt certifikat rationalisera poängberäkningen enligt de två första befordringsgrunderna. Länsskolnämndsutredningens expertgrupp har vidareutvecklat detta uppslag och utarbetat ett system med ett meritbesked för varje lärare, varigenom meritpoängen enligt dessa befordringsgrunder i princip beräknas endast en gång för varje lärare under hela hans aktiva tid. Länsskolnämndsutredningen finner att det föreslagna meritbeskedssystemet innebär avsevärda fördelar genom att dubbelarbete undviks samtidigt som risken för fel i detta led av tillsättningsarbete minskar. Det till systemet hörande meritregistret ger de centrala myndigheterna en god överblick över läkarkårens utbildning, varigenom planeringen av t ex fortbildningsverksamheten underlättas och de behov av utbildningskomplettering m m som planerade läroplansförändringar medför säkrare kan bedömas. Vidare kan meritregistret ersätta en del av de uppgifter som statistiska centralbyrån nu inhämtar till sitt lärarregister genom en årlig enkät till samtliga aktiva lärare. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför, att ett centralt meritregister upprättas och att lärarna erhåller ett meritbesked avsett att användas i samband med ansökan om lärartjänst. Meritbeskedet föreslås innehålla följande uppgifter:

heter i ämnen som hör till tjänsten eller på annan grund kan vara av betydelse vid tjänstens utövande) för var och en av de tjänstetyper och ämneskombinationer vartill vederbörande är behörig. Exempel på utformning och framställning av meritbesked finns i bilaga 5. Meritbeskedet föreslås framställas centralt och i största möjliga utsträckning genom utnyttjande av ADB. Huvudregeln skall vara, att meritbeskedet upprättas och tillställs lärare i samband med att han lämnar lärarutbildningsanstalten som nyutexaminerad lärare. Nytt meritbesked utfärdas dels om behörighetsreglerna eller meritvärderingsbestämmelserna ändras, dels om läraren genom vidareutbildning breddar sin behörighet och/ eller sina meriter. Genom att de i meritbeskeden ingående uppgifterna lagras i ett dataregister underlättas arbetet naed utfärdande av nya meritbesked i sådana fall. Ändras behörighets- eller meritvärderingsreglerna kan det nya programmet köras mot meritregistret, varigenom besked erhålls om vilka lärare som måste tillställas nya meritbesked. Har en lärare genomgått ny lärarutbildning, exempelvis speciallärarutbildning, kan utbildningsanstalten meddela detta till skolöverstyrelsen, varefter nytt meritbesked utfärdas. Om en lärare exempelvis skaffar sig akademiskt betyg i nytt ämne eller höjer sina tidigare betyg kan han insända betygsavskrift (utdrag ur tentamensbok) till skolöverstyrelsen med begäran om att få nytt meritbesked.

För de lärare som då systemet med meritbesked införs redan är i tjänst måste sär(namn, person- skilda överväganden göras. Tre alternativ kan tänkas:

— identifikationsuppgifter nummer) — avlagda examina och prov 1. Endast nyexaminerade lärare förses med — betyg i såväl den teoretiska som praktiska meritbesked. För övriga lärare beräknas lärarutbildningen meritpoängen i samband naed tjänste— uppgift om vilken tjänstetyp (vilka tjänsansökan på samma sätt som hittills. tetyper) och i förekommande fall ämnes- 2. Samtliga redan examinerade lärare förses kombinationer vederbörande är behörig till med meritbesked. med hänsyn till sin utbildning samt 3. De i tjänst varande lärare som avser att — meritpoäng enligt de två första befordsöka ny tjänst förses med meritbesked i ringsgrunderna (undervisningsskicklighet samband med att de första gången inger och nit respektive kunskaper och färdigtjänsteansökan. Eventuellt kan de annao148

SOU 1973:48

das att ansöka om meritbesked i god tid innan de söker ny tjänst. Det förstnämnda alternativet medför att meritbeskedsystemets fördelar endast efter en mycket lång övergångstid kan utnyttjas till fullo. Under denna tid måste den hittillsvarande rutinen användas parallellt med den nya. Möjligheterna att samordna meritregistret med SCB:s lärarregister minskar. Det andra alternativet har den nackdelen, att meritbesked måste upprättas också för ett stort antal lärare, som aldrig kommer att utnyttja dem därför att de inte söker ny tjänst. Dessa lärare finge ett för dem till synes onödigt besvär med att insända vissa handlingar till skolöverstyrelsen. I gengäld kan man till fullo tillgodogöra sig fördelar med det centrala meritregistret och meritbeskeden. Det tredje alternativet har främst den nackdelen, att fördelarna med ett centralt meritregister inte kan till fullo utnyttjas förrän efter en relativt lång period. De fördelar som ligger i själva meritbeskeden vid bearbetningen av ansökningar till både ordinarie och icke-ordinarie tjänster inträder emellertid i full utsträckning efter en relativt kort uppbyggnadsperiod, vilken utredningen beräknar till två år. Utredningen förordar för sin del, att meritbeskedsystemet genomförs efter det tredje alternativet. Avskrift av meritbeskedet skall av läraren biläggas ansökan om lärartjänst och ersätter då avskrifterna av de betyg, vars uppgifter framgår av meritbeskedet. Den myndighet som skall upprätta förteckning över de sökande och deras meriter hämtar uppgifter om behörighet, meriter och meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna från meritbeskedet. För den som inte är behörig till lärartjänst kan frågan om dispens (jfr 8.4.6) sammankopplas med utfärdandet av meritbesked. Utredningen har tidigare föreslagit, att dispensprövningen centraliseras till skolöverstyrelsen. För den som trots brister i fråga om föreskriven utbildning förklaras behörig till SOU 1973:48

lärartjänst bör skolöverstyrelsen utfärda meritbesked. I vissa fall, exempelvis då den dispenssökande har utländsk examen, kan meritbeskedet komma att sakna poänguppgift och utöver identifikationsuppgifter i huvudsak bara innehålla uppgift om vilket slag av lärartjänst han förklarats behörig till. Tredje befordringsgrunden Ett meritbesked av ovan angivet slag kan svårligen förses med uppgift om poäng enligt den tredje befordringsgrunden (längden av väl vitsordad tjänstgöring). Detta skulle framtvinga en ständig komplettering. Om alla statliga och kommunala myndigheter i framtiden ansluts till ett enhetligt personalregistreringssystem skulle det i och för sig vara möjligt att i efterhand t ex terminsvis datamässigt framräkna poängtal för den aktuella terminen och överföra detta till meritregistret. En ständig nyutskrift av meritbesked skulle emellertid bli kostnadskrävande och kan inte rekommenderas. Eftersom meritbeskedet inte innehåller uppgift om den tid som får tillgodoräknas enligt den tredje befordringsgrunden kvarstår olägenheten med att flera myndigheter får räkna fram denna var för sig då lärare söker flera tjänster. För närvarande beräknas den tillgodoräkningsbara tiden med hjälp av de uppgifter om anställningsform, anställningstid, tjänstgöringens omfattning och eventuella tjänstledigheter som finns i de sökandes tjänstgöringsbetyg. Dessa uppgifter finns emellertid registrerade också i andra handlingar hos vederbörande skolstyrelser. Uppgifterna behövs nämligen dels för beräkning av löneförmånerna, dels för den tjänstematrikel som skall ligga till grund för beräkning av pensionsförmåner. Enligt vad utredningen erfarit pågår inom kommunförbundet arbete med utvecklingen av ett kommunalt personaladministrativt informationssystem (K-PAI). Man har därvid tänkt sig att på grundval av kontinuerliga rapporter från kommunerna registrera sådana uppgifter som erfordras bl a för beräkning av pensioner och för utfärdande av tjänstgö149

ringsbetyg. För lärare skulle bl a följande uppgifter registreras: Kommunnamn, kommunkod Personnummer, namn Uppgiftstiden (fr o m, t o m) Befattningsbenämning Sysselsättningsgrad Skolform Löneplan, anställningsform Lönegrad, fr o na, t o m Löneklass, fr o m, t o m Uppdragstillägg och vissa andra tillägg såsom skolbibliotekarietillägg och vikariatstillägg Tjänstledighetsorsak, omfattning, fr o m, t o m , antal dagar. De uppgifter som registrerats skall utlistas en gång i terminen. Man överväger därefter en samlad utlistning av 10 halvårsuppgifter innan registerbanden utgår. Skolförvaltningarna får på detta sätt tillgång till en samlingsmatrikel för fem läsår, vilken kan förvaras i personalakt. Länsskolnämndsutredningens expertgrupp för lärartillsättningsfrågan har med den arbetsgrupp som inom kommunförbundet sysslar med K-PAI-utredningen diskuterat möjligheterna att komplettera matrikeluppgifterna med uppgift om den tjänstgöringstid som får tillgodoräknas enligt den tredje befordringsgrunden. Möjligheterna härtill är goda. Särskild plats kan således reserveras för uppgift om sådan tjänstgöringstid. Sona underlag vid framräknandet används de halvårsvis framtagna uppgifterna. Den därvid framräknade tiden ackumuleras och sista utlistningen visar sedan all tillgodoräkningsbar tid i K-PAI-systemet. Även möjligheterna att beräkna och upplagra den tillgodoräkningsbara tjänstgöringstid som fullgjorts före K-PAI-systemets införande har diskuterats med kommunförbundets arbetsgrupp och befunnits goda. De uppgifter om tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid som på detta sätt erhålls kan införas i lärarnas tjänstgöringsbetyg. Om så sker, kan den tillsättande myndigheten avläsa den tillgodoräkningsbara tiden direkt på 150

den sökandes senaste tjänstgöringsbetyg. Myndigheten slipper då att från varje bilagt tjänstgöringsbetyg uträkna den tid som får tillgodoräknas med avdrag för eventuella tjänstledigheter na m. Det återstår bara att omvandla den tillgodoräkningsbara tiden till meritpoäng, vilket är enkelt att göra med hjälp av den tabell, som ingår i de nuvarande meritvärderingsanvisningarna. Om samtliga kommuner i en framtid ansluter sig till K-PAI-systemet torde sedan alla tjänstgöringstidsuppgifter lagrats i dataregistret en utlistning vara obehövlig. Erforderliga upplysningar kan då i stället avläsas direkt i en terminalanläggning eller erhållas från dataregistret på annat sätt och föras in i tillsättningsproceduren. I detta sammanhang kan det vara befogat att se över anvisningarna om vilka uppgifter som skall tas med när tjänstgöringsbetyg utfärdas för lärare. Enligt de nuvarande anvisningarna skall i tjänstgöringsbetyget intas alla de uppgifter som erfordras bl a för beräkning av tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid (anställningens art, tjänstgöringens omfattning, tjänstledigheter m na). Det är rektor som utfärdar tjänstgöringsbetyg. I många kommuner sker en samordning på så sätt att det centrala skolkansliet ur sina personregister framtar erforderliga grunddata och fyller i dessa på en betygsblankett, varefter vederbörande rektor kompletterar med vitsord, övriga uppgifter och underskrifter. I kommuner som inte samordnat arbetet på detta sätt torde ett dubbelarbete förekomma genom att uppgifter om anställning och tjänstledighet m m lagras på två håll. Man bör överväga om det över huvud taget är nödvändigt att registrera uppgifterna om anställningsform, tjänstgöringstid, ledigheter m m i två skilda handlingar, tjänstgöringsbetyget och tjänstematrikeln. Om dessa uppgifter slopas i tjänstgöringsbetyget kommer detta bara att innehålla uppgifter om den undervisning som läraren fullgjort (skolform, stadium, ämnen), övriga åligganden som läraren fullgjort (tjänstgöring som huvudlärare, institutionsföreståndare etc) samt vitsord, dvs enbart sådana uppgifter som SOU 1973:48

rektor kan lämna utan att kontakt behöver tas med skolstyrelsens kansli. De uppgifter som behövs för beräkning av tillgodoräkningsbar tid bör - så länge K-PAI-systemet inte är fullt genomfört - styrkas genom att utdrag ur tjänstematrikeln bifogas tjänsteansökan. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att följa utvecklingen på detta område och efter samråd med kommun- och landstingsförbunden utfärda erforderliga anvisningar.

8.4.8 Antal tillsättningsperioder

För närvarande får ordinarie lärartjänster ledigkungöras två gånger per år, den ena gången för tillträde 1 juli och den andra för tillträde 1 januari. Som tidigare nämnts har i olika sammanhang ifrågasatts om det inte räcker med ett tillfälle per år, varvid 1 juli skulle vara tillträdesdag. I denna fråga får länsskolnämndsutredningen anföra följande. För en icke-ordinarie lärare har tillträde av ordinarie tjänst tidigare inneburit förändringar i för två honom väsentliga avseenden - dels större anställningstrygghet, dels bättre Kostnader löneförmåner. Länsskolnämndsutredningens expertgrupp Fortfarande innebär övergång till ordinahar gjort kostnadsberäkningar för de föränd- rie tjänst att läraren får större anställningsringar som föreslås i de föregående två av- trygghet. Under senare år har emellertid snitten. Beräkningarna redovisas i bilaga 6. anställningstryggheten avsevärt förstärkts för Hänsyn har därvid tagits dels till de kost- de extra ordinarie lärarna. En bekräftelse på nader som uppbyggandet och driften av me- detta är de särskilda bestämmelser om tryggritbeskedsregistret medför, dels till de bespa- het för extra ordinarie lärare sona fastställdes ringar som kan göras hos skolöverstyrelsen genom Kungl Maj :ts brev 1970-05-14. Genom genom att meritkontorets nuvarande uppgif- rätten till ovillkorlig uppsägningstid om tre ter utgår, hos länsskolnämnderna och skol- månader, skyldighet för skolstyrelsen att styrelserna genom att arbetet med beräkning söka finna annat tjänsteunderlag för läraren, och kontroll av meritpoängen reduceras samt rätt till medverkan av länsskolnämnden för hos statistiska centralbyrån genom att dess överförande till annan tjänst och i sista hand arbete med lärarstatistiken avsevärt förenk- möjlighet till anställning som reservlärare har las. den extra ordinarie läraranställningen i tryggUnder förutsättning att meritbeskedsys- hetsavseende närmat sig den ordinarie antemet byggs upp på sätt som föreslagits ställningen. Självfallet kan den dock aldrig ovan, att initialkostnaderna avskrivs under medföra samma trygghetsnivå. Man bör dessen femårsperiod och att K-PAI-systemet utom observera, att riskerna för att en ickegenomförs och utnyttjas till fullo kan kost- ordinarie lärare skall bli övertalig under pågånaderna sammanfattas på följande sätt: ende läsår minskar, om ordinarie tjänster inte ledigkungörs för tillträde 1 januari. År År 1 - 2 Ar 3 - 5 Fr o m år Numera medför övergång från extra ordiKostnader vardera vardera 6 per år narie till ordinarie lärartjänst sällan högre Tillkommande lön. De för ordinarie tjänst gällande lönegrakostnader 196 000 286 000 236 000 derna uppnås även vid extra ordinarie anBortfallande kostnader 0 840 000 840 000 ställning, dock efter olika lång anställning för olika lärarkategorier. För lärare 5-15, (varav kommunala) (345 000) (345 000) 149-151, 101-137, 138, 139, 141-147, 162-166, 172, 173 och 175 är lönegraden Netto +196 000 - 5 5 4 000 - 6 0 4 000 för extra ordinarie tjänst redan från början lika hög som för ordinarie tjänst. För övriga extra ordinarie lärare tillämpas en befordringsgång, vars slutlönegrad är densamma SOU 1973:48

som den ordinarie tjänstens lönegrad. Olika uppnår pensionsåldern 1/1—30/6 genomgålång anställningstid såsom extra ordinarie ende väljer avgångsdatum 30/6 kan man dra erfordras innan slutlönegraden nås: lärare 1, den slutsatsen att av lärare med möjlighet att 2, 3, 4, 168, 170, 171, 174 - 1 år, adjunkt avgå 31/12 eller 30/6 dvs andra lärare än — 3 år. Före den extra ordinarie anställning- lärare 1, 2, 3 och 4 endast cirka 20 % avgår en har läraren i regel varit anställd 1,5 år som 31/12 medan majoriteten (80%) avgår vid extra (undantag adjunkt, lärare 17, 168). läsårsskiftet. Eftersom ett av de särskilda behörighetsvillAv betydelse är också att se i vilken koren för ordinarie tjänst är minst två års utsträckning tjänster som tillsätts med tillträtjänstgöring som lärare följer av nuvarande de den 1 januari verkligen tillträds då. Kring lönesituation och en hårdnande konkurrens detta problem har expertgruppen gjort en att befordran till ordinarie tjänst av samma undersökning i fyra län, vars resultat framgår kategori i regel inte medför en högre löne- av bilaga 7. Sammanställningen visar att av ställning, eftersom läraren som icke-ordinarie 182 tillsatta tjänster med 1 januari som redan nått samma lönegrad. Självfallet är tillträdesdag tillsattes 135 med lärare som förutsättningarna annorlunda då läraren sö- redan var anställda i kommunen och 47 med ker och erhåller en högre tjänst t ex då lärare från annan kommun. Av dessa 47 adjunkt söker lektorstjänst eller då tjänst tillträdde dock endast 11 (dvs 23 %), eftersökes vid skolenhet för försöks- och de- som de övriga begärde tjänstledighet anmonstrationsverksamhet. tingen för fortsatt tjänstgöring under vårterOm ordinarie tjänster inte längre får ledig- minen i den tidigare kommunen eller annan kungöras med tillträde 1 januari kan i vissa anledning. Av de 195 tjänster som med fall den situationen uppstå, att en ordinarie tillträde 1 juli tillsattes med sökande från tjänst måste stå obesatt och uppehållas av en annan kommun tillträdde däremot 131, dvs vikarie under vårterminen. Detta hänger sam- mer än 67 %, på den avsedda dagen. man med bestämmelserna om pensionsavEn mycket stor del av de lärare som med gång. tillträde 1 januari utses till ordinarie lärare i Enligt gällande regler om avgång med rätt annan kommun än den de redan tjänstgör i till egenpension i form av ålderspension kan inträder inte i utövningen av tjänsten under klass- och speciallärare avgå endast 30 juni den första terminen. Tjänster som blivit ledimedan övriga lärare kan avgå 30 juni eller 31 ga på grund av pensionsavgång 31 december december beroende på när pensionsåldern måste alltså i stor utsträckning uppehållas av uppnås. Den lärare som har rätt att lämna vikarier även om ny ordinarie innehavare tjänsten 31 december kan emellertid även utsetts. välja avgångsdag nästkommande halvårsMan bör också observera, att det är ett skifte, alltså 30 juni. mycket lägre antal ordinarie tjänster som Länsskolnämndsutredningens expertgrupp ledigförklaras med tillträde 1 januari än med har i en större kommun (Malmö) gjort en tillträde 1 juli (under 1971/72 1 072 mot undersökning om i vilken utsträckning lärare 4 463, lektors- och sk Up-tjänster oräknamed möjlighet att avgå från tjänsten den 31 de). Andelen tjänster som också blir tillsatta december utnyttjat denna möjlighet eller är lägre beträffande tjänster som skall tillträvalt att kvarstå till 30 juni. Av sammanlagt das 1 januari än för dem som skall tillträdas 40 lärare som uppnådde pensionsåldern så 1 juli (53 respektive 67% under 1971/72). att de skulle avgå sista december under något Länsskolnämndsutredningen föreslår därav åren 1968, 1969 och 1970 avgick endast för, att antalet tillsättningsperioder för ordi15, dvs 37 % vid denna tidpunkt, medan de narie lärartjänster minskas till en, varvid återstående 25 (63 %) valde sista juni som tjänsterna skall tillträdas 1 juli. avgångsdag. Om man utgår från att de lärare som 152

SOU 1973:48

när det gäller ordinarie tjänst för försöksoch demonstrationsverksamhet lärarhögskoDen tillsättningsordning som utredningen lans rektor - ges tillfälle att yttra sig. Skolföreslår för ordinarie lärartjänster i grund- styrelsen fattar därefter ett preliminärt tillskolan, gymnasieskolan, särskolan, special- sättningsbeslut, varav skall framgå den ordskolan och sjöbefälsskolorna samt för de ning i vilken styrelsen avser att de sökande extra ordinarie lärartjänster som vid de statli- skall komma i fråga naed hänsyn såväl till de ga vuxenskolorna ersätter ordinarie tjänster poängmässigt värderingsbara meriterna som ser i korthet ut på följande sätt. till andra meriter vartill enligt gällande beTjänsterna ledigkungörs på samma sätt stämmelser hänsyn skall tas. som nu, dvs för huvuddelen av tjänsterna Beträffande tjänster som lärare 16-19 genom en av skolöverstyrelsen redigerad och 152-161 rapporteras skolstyrelsens presamlingsannons i Post- och Inrikes Tidningar. liminära beslut till skolöverstyrelsen som Ansökan ställs till vederbörande skolas sty- med utnyttjande av tekniska hjälpmedel relse. Utöver merit- och tjänsteförteckning (ADB) ställer skolstyrelsernas rangordningsskall till ansökan fogas avskrifter av betyg beslut mot uppgifterna i de "önskelistor" över föreskrivna examina, prov och kurser som tidigare insänts till skolöverstyrelsen. eller andra motsvarande handlingar som utvi- Skolstyrelserna underrättas därefter om vilsar den sökandes behörighet samt de tjänst- ken sökande som med hänsyn till lärarnas göringsbetyg eller - intyg som sökanden önskemål och skolstyrelsernas rangordning önskar åberopa. När meritbeskedsystemet in- av de sökande skall tillsättas på respektive förts, skall avskrift av meritbesked medsän- tjänst. das, varvid motsvarande betygshandlingar För övriga tjänster får skolstyrelsen själva kan utgå. med ledning av de sökandes "önskelistor" "Önskeslistorna" för den som anmält sig svara för erforderlig samordning med andra sona förstahandssökande till tjänst som lärare styrelser, hos vilka de sökande också sökt 16-19 och 152-161 insänds av skolstyrel- tjänst. Om den som skolstyrelsen bedömt serna till skolöverstyrelsen som uppdaterar som mest meriterad till en tjänst sökt denna listorna som en förberedelse till den centrala i första hand, görs den definitiva tillsättningsamordningsservicen. en omedelbart. Annars tas kontakt i tur och Innan meritbeskedssystemet byggts upp, ordning med de skolstyrelser, hos vilka lärafår beräkningen av meritpoäng ske på samma ren hellre vill ha tjänst. Om han inte kommer sätt som nu, dvs genom utnyttjande av me- i fråga hos någon av dessa styrelser, kan ritkontorets centrala service för vissa tjänste- likaså definitiv tillsättning göras. I annat fall typer och vederbörande styrelse för övriga får skolstyrelsen göra motsvarande undersökfall. Meritkontoret bör därvid på meritsam- ningar beträffande den som styrelsen rangmandragen notera om vederbörande är behö- ordnat som nummer två etc. Kontakterna rig med hänsyn till teoretisk och praktisk skolstyrelserna emellan bör kunna tas per lärarutbildning. När meritbeskedssystemet telefon, varefter skriftlig bekräftelse av svagenomförts, framgår poängen enligt de två ren sänds till den styrelse som frågat. första befordringsgrunderna från meritbeskeDefinitivt beslut innebärande att en viss det; poängen för den tillgodoräkningsbara sökande utses till tjänsteinnehavare fattas så tjänstgöringstiden beräknas för sökande till snart samordningsåtgärderna vidtagits. samtliga tjänstetyper på basis av de bifogade Det ur skolstyrelsens synpunkt viktigaste tjänstgöringsbetygen (jfr dock de rationalise- momentet i tillsättningsförfarandet är med ringsmöjligheter som skisseras i 8.4.7). denna ordning dess preliminära beslut i vilSedan meritpoängen beräknats, upprättas ket den inbördes rangordningen mellan de på vanligt sätt förteckning över de sökande sökande fastställs. Det definitiva tillsättoch deras meriter. Vederbörande rektor — ningsbeslutet blir ett rutinärende sedan man

8.4.9 Tillsättningsordning

SOU 1973:48

konstaterat vilka sökande från toppen på rangordningslistan räknat som inte längre kvarstår därför att de får andra tjänster som de hellre vill ha. Det definitiva tillsättningsbeslutet kan därför vara lämpligt att delegera till skolstyrelsens ordförande eller till skolchefen. Det definitiva tillsättningsbeslutet kungörs liksom hittills i Post- och Inrikes Tidningar. Besvär över det definitiva beslutet får anföras hos statligt organ. Frågan om besvärsordning återkommer utredningen till i kap 11. En schematisk sammanfattning av den föreslagna proceduren framgår av bilaga 3. Skolöverstyrelsen fastställer en tidsplan, av vilken framgår när vissa moment i tillsättningsarbetet skall vara utförda. Sålunda bör en sista dag fastställas för skolstyrelsens preliminära tillsättningsbeslut, för ingivande av ändringar i önskelista och för definitiva tillsättningsbeslut. Icke-ordinarie lärartjänster ledigförklaras (med de undantag som framgår ovan) och tillsätts på samma sätt som nu. Sedan meritbeskedsystemet införts, tillämpas detta vid ansökan till och tillsättning av icke-ordinarie tjänst. Ändringarna bör träda i kraft 1 juli 1975 för tjänster sona ledigförklaras denna dag eller senare. Om utredningens förslag om en begränsning av antalet tillsättningsperioder för ordinarie lärare genomförs, innebär detta att skolstyrelserna skall tillsätta de ordinarie lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan som skall tillträdas i juli 1976 eller senare. 8.4.10 Sammanfattning Länsskolnämndsutredningen utgår från att de nu gällande statliga bestämmelserna om behörighet till lärartjänst och om befordringsgrunder och meritvärdering vid tillsättning av sådana tjänster alltjämt skall gälla. Utredningen avser att den fria ansökningsrätten inte skall begränsas. Inte heller bör någon ändring ske beträffande principen att den som är mest meriterad till flera samtidgt sökta tjänster skall få den av dessa tjänster 154

han helst vill ha. Utredningen föreslår följande ändringar i de nu gällande bestämmelserna om tillsättning av lärare: Ordinarie lärartjänster i de kommunala skolformerna tillsätts av styrelsen för skolan. Ordinarie lärartjänster vid de statliga sjöbefälsskolorna och de extra ordinarie lärartjänster som vid de statliga vuxenskolorna finns i stället för motsvarande ordinarie tjänster tillsätts av den kommunala skolstyrelse som administrerar skolan. Ordinarie lärartjänster vid specialskolorna tillsätts av styrelsen för respektive skolenhet. Besvär över beslut om tillsättning av ordinarie lärartjänst får anföras hos statlig myndighet. Arbetet med poängberäkning av de sökandes meriter enligt första och andra befordringsgrunderna rationaliseras genom införandet av ett centralt meritregister och ett särskilt meritbesked för lärarna. Anvisningarna om poängmässig värdering av meriterna utfärdas även beträffande sökande till lektorstjänster. För erforderlig samordning skolstyrelserna emellan ges central service av skolöverstyrelsen för ordinarie tjänster som lärare 16-19 och 152-161. Prövningen av frågor om dispens från gällande behörighetsvillkor centraliseras till skolöverstyrelsen, som dock bör ha möjlighet att delegera prövningen till vederbörande styrelse när det gäller smärre formella brister och behörig sökande ej finns. Antalet tillsättningsperioder för ordinarie lärartjänster minskas till en med 1 juli som tillträdesdag. Meritbeskedsystemet föreslås införas efter en uppbyggnadsperiod om två år. Övriga förändringar föreslås genomförda fr o m 1 juli 1975. Länsskolnämndsutredningen har också pekat på vissa möjligheter att förenkla arbetet med utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare och med arbete att beräkna meritpoäng för tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid.

SOU 1973:48

9 Tillsättning av skolledartjänster

9.1 Skolledartillsättn ingen före 1958 Före 1958 fanns som skolledare [folkskolan kommunala skolinspektörer, distriktsöverlärare och andra överlärare. En distriktsöverlärare skulle finnas i varje skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar. Kungl Maj:t kunde medge att tjänst som distriktsöverlärare fick inrättas även i mindre skoldistrikt. I distrikt, vars folkskoleväsen var av större omfattning, kunde i stället för distriktsöverlärare anställas en kommunal folkskolinspektör. En eller flera överlärare (s k annan överlärare) kunde anställas i distrikt med kommunal folkskoleinspektör men ej i distrikt med distriktsöverlärare. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder angavs liksom i fråga om folkskolans lärartjänster av staten. Behörig var den som var behörig till ordinarie folkskollärartjänst. Urvalet mellan de sökande till tjänst som distriktsöverlärare eller överlärare skulle ske med hänsyn till de befordringsgrunder som gällde vid tillsättning av lärartjänst. Dessutom kunde hänsyn också tas till sådana egenskaper som företrädesvis erfordrades vid utövande av ledning och tillsyn i folkskolan. För tjänst som kommunal folkskolinspektör gällde andra befordringsgrunder, nämligen insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper som företrädesvis erfordrades för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Liksom de ordinarie lärartjänsterna i folkskolan tillsattes tjänster som kommunal skolSOU 1973:48

inspektör, distriktsöverlärare eller överlärare av skolstyrelsen genom val mellan de tre sökande som upptagits i av statligt organ fastställt förslag. Ansökan till ledig tjänst vilken kungjordes i Post- och Inrikes Tidningar - ingavs till vederbörande skolstyrelse, som tillsammans med eget yttrande översände handlingarna till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen upprättade därefter förslag upptagande de tre sökande, som överstyrelsen med hänsyn till de nämnda befordringsgrunderna fann vara de främsta. Mellan dessa förrättade skolstyrelsen sedan sitt val. Besvär kunde anföras hos Kungl Maj:t över skolöverstyrelsens förslag och hos domkapitlet över skolstyrelsens val. Domkapitlets beslut kunde i sin tur överklagas hos Kungl Maj :t. I de distrikt som deltog i försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola kunde under vissa förutsättningar skolledningen förstärkas med en studieledare för högstadiet om skolledarens huvudsakliga utbildning och erfarenhet avsåg låg- och mellanstadiet eller tvärtom. Hade skolledaren kompetens för alla stadierna, kunde studieledare förordnas antingen för högstadiet eller för låg- och mellanstadiet. Studieledare tillsattes av vederbörande skolstyrelse. Den som förordnades skulle dock av statens folkskoleinspektör ha förklarats lämplig för befattningen med hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i övrigt. Skolstyrelsens tillsättningsbeslut kunde ej överklagas på materiella grunder. 155

Rektorstjänsterna vid de frivilliga skolfor- fordringsgrunder genom statliga bestämmelmerna tillsattes alla centralt, nämligen av ser. För den obligatoriska skolans del gavs Kungl Maj:t när det gällde de allmänna läro- huvudmännen en viss frihet genom att de verken, av SÖ när det gällde de högre kom- kunde välja fritt mellan de tre sökande, som munala skolorna och av KÖY när det gällde SÖ med hänsyn till befordringsgrunderna de kommunala skolorna för yrkesundervis- funnit vara de mest lämpliga. I de övriga ning och de statsunderstödda handelsgymna- kommunala skolformerna tillsattes skolledarsierna. tjänsterna däremot centralt av SÖ eller KÖY Behörighet och befordringsgrunder regle- efter förslag från vederbörande skolas styrelrades av staten även när det gällde rektors- se. De statliga allmänna läroverkens rektorstjänster vid de kommunala skolformerna. tjänster tillsattes genom åtgärder enbart pä För samtliga rektorstjänster krävdes behörig- det centrala planet. het till lärartjänst vid den skola rektorstjänsten avsåg. Rektor vid högre allmänt läroverk skulle vara behörig till lektorstjänst, rektor 9.2 Skolstyrelsereformen vid statlig realskola till adjunktstjänst. Rektor vid allmänt läroverk eller högre kommu- 9.2.1 Skolstyrelseutredningens förslag nal skola skulle dessutom inneha ordinarie 1955 års skolstyrelseutredning föreslog lärartjänst vid statliga eller vissa statsunder- långtgående förändringar i den kommunala stödda kommunala eller privata skolor. skolledarorganisationen. Vakanta rektorstjänster skulle ledigkungöEnligt utredningens förslag (SOU 1955:31 ras i Post- och Inrikes Tidningar. Vissa un- sid 117 ff.) skulle det i varje kommun (utom dantag fanns dock. Sålunda skulle rektors- i de allra minsta) finnas en skolchef. I de tjänst vid kommunal skola för yrkesundervis- kommuner som bara hade en skolledartjänst ning kungöras i därför lämpliga tidningar; för den obligatoriska skolan och möjligen en om styrelsen ansåg att särskilda skäl förelåg, mindre yrkesskola skulle den obligatoriska kunde den också avge tillsättningsförslag till skolans skolledare också vara kommunens KÖY utan att tjänsten ledigkungjorts. Också skolchef. I kommuner med flera skolledare i rektorstjänst vid allmänt läroverk kunde un- den obligatoriska skolan eller där flera skolder vissa förhållanden tillsättas utan ansök- former fanns skulle en av skolledarna vara ningsförfarande. skolchef med titeln förste rektor. I de större Vid urval mellan de sökande till rektors- kommunerna skulle skolchefen vara heltidstjänst vid allmänt läroverk eller högre kom- anställd som skoldirektör. De allra största munal skola skulle hänsyn tas till insikter, kommunerna skulle dessutom kunna ha en erfarenhet och övriga egenskaper som före- eller flera biträdande skoldirektörer. trädesvis erfordrades hos styresmannen för I den obligatoriska skolan skulle enligt den skola tjänsten avsåg. För de kommunala skolstyrelseutredningen finnas en eller flera yrkesskolornas och de statsunderstödda han- rektorer som ledare för de olika skolenheterdelsgymnasiernas del angavs befordringsgrun- na. De studieledarbefattningar som - delvis derna till personliga egenskaper, förvärvad efter tidigare förslag från skolstyrelseutredskicklighet och erfarenhet. Vid handelsgym- ningen - inrättats som biträdande skolledare nasierna kunde hänsyn också tas till det i enhetsskolan föreslogs bibehållas men få enskilda gymnasiets särskilda förhållanden. titeln studierektor. Den obligatoriska skolans Tillsättningen av skolledartjänster i de tillsynslärarinstitution föreslogs få en fastare kommunala skolorna skedde sålunda efter form. två olika principer före 1958. Den ena prinBeträffande tillsättningsordningen för cipen tillämpades för den obligatoriska sko- skolchefer och för skolledare i den obligatolan, den andra för de frivilliga skolformerna. riska skolan anförde utredningen, att den I båda fallen reglerades behörighet och be- hyste sympati för tanken att skolstyrelserna 156

SOU 1973:48

själva skulle få utse skolledarna bland de sökande som var behöriga. För detta talade att det var fråga om chefstjänster där lämpligheten — vilken den egentliga yrkesutbildningen som lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt annan vikt än vid lärartillsättningen. I särskild grad gällde detta skolchefstjänsterna och i synnerhet skoldirektörstjänsterna. Bedömningen av lämpligheten för skolledartjänst, vilken inte kunde normbindas, borde i första hand vara den lokala skolstyrelsens sak. Skolledarna skulle i väsentlig grad arbete enligt den kommunala skolstyrelsens intentioner och stå i kommunens tjänst i en annan mening än lärarna. Skolstyrelseutredningen stannade dock för en ordning som i princip var den samma som den utredningen föreslagit för lärartillsättningen, dvs en tillsättning i samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter. Skälen härför var att utredningen ville låta de centrala skolmyndigheternas erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av skolledare. Skolchefer och rektorer vid den obligatoriska skolan, högre kommunala skolor, kommunala anstalter för yrkesutbildning och statliga realskolor föreslogs därför tillsättas på följande sätt. Ledig tjänst skulle ledigkungöras av skolstyrelsen. Vederbörande skolledare skulle upprätta förteckning över de sökande och deras meriter samt avge yttrande över den ordning han ansåg att de borde ifrågakomma till tjänsten. Därefter skulle skolstyrelsen bestämma den ordning i vilken den ansåg att de sökande (eller minst tre av dem) med hänsyn till insikter, färdigheter och övriga egenskaper borde ifrågakomma. Skolstyrelsen skulle också preliminärt utse den som enligt dess uppfattning var den främste. Det preliminära beslutet skulle sedan jämte ansökningshandlingarna översändas till länsskolnämnden, vilken skulle avge yttrande i ärendet till skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildningen. Det centrala ämbetsverket skulle så fastställa den ordning i vilken de sökande enligt dess meSOU 1973:48

ning borde komma ifråga. Det slutliga tillsättningsbeslutet skulle fattas av skolstyrelsen, som därvid måste utse den enligt den centralt fastställda ordningen främste av de kvarvarande sökande. Besvär skulle kunna anföras hos Kungl Maj:t över överstyrelsens beslut om rangordning av de sökande. Skolstyrelseutredningen förutsatte uttryckligen, att skolstyrelsens sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt skulle komma att bli avgörande vid skolledartillsättn ingen. Den obligatoriska skolans studierektorer skulle tillsättas av skolstyrelsen sedan länsskolnämnden yttrat sig över de sökandes lämplighet. Utredningen gick inte in på frågan om tillsättningen av rektorer vid de högre allmänna läroverken. Eftersom också dessa skolor skulle sortera under skolstyrelserna och deras rektorer kunna förordnas som förste rektor ansåg man det dock lämpligt att skolstyrelserna fick yttra sig i tillsättningsärendena. 9.2.2 1957 års beslut I proposition 1957:61 anslöt sig departementschefen i huvudsak till skolstyrelseutredningens resonemang beträffande frågan om tillsättning av skolledare. Liksom när det gällde lärartjänster föreslog han emellertid vissa ändringar i den av utredningen tänkta tillsättningsordningen innebärande att tillsättningsbesluten flyttades från skolstyrelserna till centrala statliga myndigheter. Skoldirektör och biträdande skoldirektör borde enligt departementschefen under en övergångstid tillsättas av Kungl Maj:t efter förord från skolstyrelsen och yttrande från länsskolnämnden, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen. Skälen härför var dessa tjänsters stora betydelse, vilket gjorde det önskvärt att de i dåvarande brytningsskede på skolans område i möjligaste mån kunde tillsättas oberoende av eventuella lokala skolpolitiska motsättningar och tillfälliga gruppintressen. Denna uppfattning rubbade dock inte det principiellt riktiga i 157

skolstyrelseutredningens inställning att skolstyrelsernas sakligt grundade ställningstagande regelmässigt borde bli avgörande vid tillsättning. Tjänst som förste rektor, rektor tillika skolchef, rektor vid enhet av det obligatoriska skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola och rektor vid fristående statlig realskola föreslogs tillsättas av skolöverstyrelsen efter förslag från skolstyrelsen och yttrande från länsskolnämnden. Beträffande tillsättning av förste rektor skulle SÖ samråda med överstyrelsen för yrkesutbildning. Den senare skulle tillsätta rektor vid kommunal yrkesskola sedan skolstyrelsen och länsskolnämnden avgett förord respektive yttrande. Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande (1957:97) till det i propositionen föreslagna tillsättningsförfarandet. Den centrala skolmyndighetens samlade erfarenhet och överblick borde regelmässigt kunna tillgodogöras vid urvalet av skolledare. Också praktiska skäl talade för att själva tillsättningsbeslutet fattades av en överordnad myndighet, nämligen möjligheterna att söka samtidigt lediga tjänster över hela landet. Utskottet framhöll emellertid vikten av att det i praktiken blev så som departementschefen avsett, nämligen att skolstyrelsens förord tillmättes stor vikt vid tillsättningen av skolledare. Var skolstyrelsens synpunkter sakligt grundade borde de, som departementschefen framhållit, regelmässigt bli avgörande. Utskottet biträdde också förslaget om att skoldirektörer och biträdande skoldirektörer övergångsvis skulle tillsättas av Kungl Maj:t. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. I samband med utfärdandet av de nya bestämmelserna fäste Kungl Maj:t i brev till skolöverstyrelsen vederbörandes uppmärksamhet på vad departementschefen i propositionen och statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande anfört om att stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattning borde tillmätas skolstyrelsens förord.

9.3 Den följande utvecklingen Frågan om ordningen för tillsättning av skolledare har efter 1958 tagits upp i flera sammanhang. De förslag som framförts har som regel gått ut på att flytta tillsättningsbesluten till en lägre nivå. Också ändringar i behörighetsreglerna har diskuterats.

9.3.1 Gymnasie- och fackskolereformen 1957 års beslut innebar inga förändringar beträffande tillsättningen av rektorer vid gymnasierna. Dessa rektorstjänster tillsattes alltjämt av Kungl Maj:t. Gymnasieutredningen, som bl a föreslog att de statliga gymnasierna skulle kommunaliseras, föreslog (SOU 1963:42) att samtliga rektorstjänster vid skolor under skolstyrelsens förvaltning, alltså även vid gymnasierna, skulle tillsättas av skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen och yttrande av länsskolnämnden. Behörig till rektorstjänst vid gymnasium skulle den vara, som med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper var skicklig och lämplig för tjänsten. Utredningens förslag innebar, att man förordade de behörighetsvillkor som gällde för rektor vid de tekniska gymnasierna. För behörighet skulle således inte längre krävas innehav av eller behörighet till lärartjänst. Förslaget bör ses mot bakgrund av att utredningen inte ansåg det nödvändigt att rektor hade egen undervisning. Hans uppgifter skulle främst vara arbetsledande. Utredningen ansåg dock att rektorskåren även i fortsättningen i första hand skulle rekryteras bland lärare. Gymnasieutredningen föreslog att skolledningen vid gymnasierna skulle förstärkas med en studierektor. Studierektorn skulle inneha lärartjänst vid gymnasium och ha förklarats lämplig för befattningen av länsskolnämnden. Studierektorsbefattning föreslogs tillsättas av skolstyrelsen genom förordnande tills vidare. Fackskoleutredningen föreslog (SOU 1963:50) för behörighet till rektorstjänst vid fackskola samma regler som gymnasieutredningen föreslagit för gymnasiets del. För SOU 1973:48

studierektor vid fackskola föreslogs krav på innehav av lärartjänst vid fackskola eller vid skola med vilken fackskolan bildade skolenhet; därjämte skulle krävas lämplighetsförklaring från länsskolnämnden. Fackskoleutredningen tänkte sig samma tillsättningsordning som gymnasieutredningen. I proposition 1964:171 biträdde departementschefen den av de båda utredningarna föreslagna skolledarorganisationen i gymnasiet och fackskolan. Kravet på lektorskompetens för rektor vid gymnasium borde slopas. Till skillnad mot utredningarna ansåg departementschefen emellertid att för behörighet till rektorstjänst vid skolenhet med gymnasium och/eller fackskola borde fordras behörighet till lärartjänst vid skola som ingick i skolenheten. Om synnerliga skäl förelåg borde dock även annan person kunna komma i fråga. Kungl Maj:t borde vara tillsättningsmyndighet i fråga om rektorstjänst vid gymnasium och fackskola. Studierektorsbefattningarna vid skolenhet med gymnasium borde enligt departementschefen inrättas som lönegradsplacerade ordinarie tjänster. För behörighet skulle samma villkor som för rektorstjänst gälla. Skolöverstyrelsen skulle vara tillsättningsmyndighet. Särskilda utskottet följde i sitt utlåtande (SäU 1964:1) departementschefens förslag beträffande skolledningen vid gymnasium och/eller fackskola. Utskottet hade emellertid uppmärksammat den skillnad som förelåg mellan utredningarnas förslag och propositionen när det gällde frågan om tillsättningsmyndighet för rektorstjänst. Till skillnad mot utredningarna ansåg departementschefen att Kungl Maj:t skulle tillsätta dessa tjänster. Detta innebar, att gymnasiets och fackskolans rektorer skulle tillsättas av annan myndighet än grundskolans och yrkesskolans rektorer, vilka tillsattes av skolöverstyrelsen. Det fanns dock anledning att med hänsyn till de väsentliga förändringarna i fråga om skolledningens organisation och behörighetsvillkoren under en viss övergångstid låta tillsättningen kvarligga hos Kungl Maj:t. När förhållandena stabiliserat sig, skulle frågan om tillsättningsmyndighet tas upp SOU 1973:48

till förnyad prövning, förutsatte utskottet. Därvid borde angelägenheten av att uppnå likformighet mellan samtliga skolformer uppmärksammas. Riksdagen följde i sitt beslut vad särskilda utskottet föreslagit. 9.3.2 Skolledarutredningen 1967 års skolledarutredning, som hade till uppgift att utreda frågan om organisationen av skolledningen vid större gymnasiala skolenheter m m, behandlade i sitt betänkande "Mellanskolans ledning" (SOU 1969:47) tillsättning av skolledare överhuvudtaget. Skolledarutredningen betecknade det som ostridigt att syftet med regleringen av urvalsproceduren till offentliga chefstjänster var att så långt möjligt garantera att den dugligaste utsågs. Vem som var den i djupare mening "objektivt sett" dugligaste i en grupp av sökande till en chefstjänst gick sällan eller aldrig att utröna, om man frångick att vissa formella kriterier som tjänsteår och examina skulle vara avgörande, vilket de inte borde vara när det gällde skolledartjänster. Den objektivitet som den dåvarande proceduren skulle garantera var dels (och framför allt) att inga s k obehöriga hänsyn togs vid tillsättningarna, dels att skolstyrelsens vägning mellan de sökande åtminstone tedde sig rimlig, "var sakligt grundad". Om det dåvarande tillsättningsförfarandet konstaterade skolledarutredningen följande: 1. Det hade i stort sett fungerat tillfredsställande i vad avsåg kraven på saklighet i urvalet till tjänst. 2. Utvecklingen hade tenderat mot att man alltmer kommit att uppfatta det kommunala förordet som avgörande för tillsättningarna. 3. Proceduren framstod bl a med hänsyn till denna utveckling som omotiverat omständlig och administrativt tungrodd och arbetskrä vande. Skolledarutredningen ansåg därför, att skolstyrelserna borde anförtros att tillsätta samtliga skolledartjänster från skoldirektör 159

och nedåt, dock under förutsättning att då- ningsordningen na m för skolledare togs upp varande principer för urval bibehölls och att i propositionen 1970:159 angående gymnabesvärsrätt skulle finnas över skolstyrelsernas sieskolan. Departementschefen framhöll att tillsättningsbeslut. remissopinionen varit splittrad. Han meddeSkolledarutredningen diskuterade vidare lade vidare att han avsåg att i annan ordning eventuella risker med en lokal skolledartill- föreslå Kungl Maj:t vissa åtgärder i frågan, sättning. Ett av skolstyrelsereformens syften bl a att tjänst som rektor och lönegradsplacevar att fastare förankra känslan av ansvar för rad studierektor i gymnasieskolan skulle tillskolan hos kommunens innevånare, att fram- sättas av skolöverstyrelsen och arvodestjänst häva skolan som en för kommunerna central som studierektor av skolstyrelsen. Beträffanoch viktig angelägenhet. Utredningen konsta- de tjänst som skoldirektör, biträdande skolterade, att skolan i allmänhet framstod som direktör, förste rektor eller tjänst som rektor en för alla viktig angelägenhet som ägnades och studierektor i det obligatoriska skolvästor uppmärksamhet och omsorg. Risken att sendet avsåg han inte föreslå några ändringar. en lokal skolmyndighet skulle vägledas av Behörighetsreglerna för skolledartjänst vid andra motiv vid utseende av facklig ledning gymnasieskolan skulle tas upp i annan ordför skolväsendet än ambitionen att förvärva ning; likaså aviserades viss ändring av bestämde bästa krafter som stod till buds bedömde melserna om behörighet till tjänst som skolutredningen som mycket ringa och under direktör och biträdande skoldirektör. alla omständigheter inte större än att det kunde överlämnas åt besvärsinstitutet att korrigera inträffade sådana fall. Erfarenhets- 9.3.3 1971 års skolstadga mässigt fanns det på en punkt en risk att det De av departementschefen i proposition lokala inflytandet användes på ett sätt som 1970:159 aviserade förändringarna genomvar oförenligt med de principer som måste fördes i och med införandet av 1971 års gälla vid tillsättning av offentliga tjänster, skolstadga varigenom de nu gällande bestämskrev utredningen och avsåg därmed benä- melserna i här avsedda hänseenden infördes. genheten att vid konkurrens föredra sökande som sedan länge var etablerade och väl kända på den egna orten. Mot denna risk kunde 9.4 Nuvarande bestämmelser man emellertid inte gardera sig på annat sätt än genom fast bundna befordringsgrunder 9.4.1 Behörighetsregler, befordringsgrunder som utredningen inte ansåg kunde komma i Såväl behörighetsregler som de principer effråga för skolledartjänster. ter vilka urvalet mellan flera sökande till Enligt skolledarutredningens förslag skulle skolledartjänster skall ske regleras i vederböordinarie lärare komma att tillsättas av rande stadga. högre instans än skolledarna. Detta saknade Behörigheten till ordinarie tjänst som enligt utredningen betydelse, eftersom for- skolledare eller biträdande skolledare är som merna för lärartillsättning främst betingades regel knuten till behörighet som ordinarie av praktiskt - tekniska skäl och inte föran- lärare vid skolform som ingår i arbetsområledde samma lämplighetsprövning som skol- det för vederbörande skolledartjänst. Om ledartillsättningarna. särskilda skäl föreligger kan dock till ordinaFörslaget om lokal tillsättning av skolle- rie rektor eller studierektor i grundskolan, dartjänster tillstyrktes under remissbehand- gymnasieskolan, vuxenutbildningen eller spelingen av statskontoret, Svenska kommun- cialskolan utses sökande som ej är behörig förbundet och skolöverstyrelsen. Avstyrkte till ordinarie lärartjänst. Skoldirektör och gjorde däremot riksrevisionsverket och de biträdande skoldirektör skall inneha eller ha berörda personalorganisationerna. innehaft ordinarie lärartjänst vid någon av i Skolledarutredningens förslag om tillsätt- skolstadgan angivna skolor eller skolformer. 160

SOU 1973:48

I kommuner med skoldirektör och biträdande skoldirektör kan annan person ifrågakomma om minst hälften av tjänsterna som skoldirektör och biträdande skoldirektör innehas av personer som är behöriga på nyss angivet sätt. För behörighet till rektorstjänst vid specialskola krävs förutom behörighet till ordinarie lärartjänst vid specialskolan att man med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper är skicklig och lämplig för tjänsten. Rektor vid sjöbefälsskola skall ha erfarenhet från tjänstgöring som lärare och genom utbildning och föregående verksamhet ha ådagalagt lämplighet för tjänsten. Behörigheten till arvodestjänster som skolledare och biträdande skolledare är däremot som regel knuten till innehav av lärartjänst i skolan eller inom samma skolform i kommunen. Arvodesanställd studierektor i särskolan skall dock vara behörig till ordinarie lärartjänst i särskolan. Som befordringsgrunder skall vid tillsättning av tjänst som skoldirektör, biträdande skoldirektör, förste rektor, rektor, biträdande rektor och av ordinarie tjänst som studierektor samt av arvodestjänst som studierektor vid privatskola gälla insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som företrädesvis erfordras för att utöva tjänsten. Till övriga arvodestjänster som studierektor skall den lämpligaste utses. Några föreskrifter eller anvisningar om hur meriterna skall beräknas för sökande till skolledartjänst finns inte. Skolstyrelsens förord skall enligt uttalande från riksdagen tillmätas stor vikt vid tillsättning av skolledartjänst.

9.4.2 Tillsättningsordning Tjänst som skoldirektör, biträdande skoldirektör och rektor samt ordinarie tjänst som studierektor skall ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar. När arvodestjänst som förste rektor blir ledig, skall skolstyrelsen förelägga varje till tjänsten behörig rektor att inom tre veckor anmäla om han vill ifrågakomma till tjänsten eller ej. Arvodestjänst som studierektor leSOU 1973:48

i i

digförklaras genom anslag i skolstyrelsens kansli. Arvodestjänst som biträdande rektor får ledigförklaras på samma sätt. Ansökan inges till vederbörande skolas styrelse. Den som söker lönegradsplacerad tjänst som skolledare eller biträdande skolledare eller som skolinspektör skall vid ansökningstillfället lämna uppgift på den ordning i vilken han önskar komma i fråga till av honom sökta tjänster ("önskelista"). För tjänster som inte tillsätts av skolstyrelsen skall denna, sedan den upprättat förteckning över de sökande och deras meriter, avge motiverat förord för den som styrelsen med iakttagande av gällande befordringsgrunder avser bör komma i fråga. Två eller flera kan förordas med angivande av den inbördes ordningen. Förslaget skall genast anslås i styrelsens kansli. Besvär över förslaget kan anföras hos den myndighet som har att tillsätta tjänsten. Tjänst som skoldirektör och biträdande skoldirektör tillsätts av Kungl Maj:t efter yttrande från länsskolnämnden och skolöverstyrelsen. Tjänst som förste rektor, rektor och biträdande rektor samt tjänst som ordinarie studierektor i gymnasieskolan tillsätts av skolöverstyrelsen efter förslag från skolstyrelsen och yttrande från länsskolnämnden. Besvär över överstyrelsens beslut kan anföras hos Kungl Maj:t. Grundskolans studierektorstjänster tillsätts av länsskolnämnden efter förslag från skolstyrelsen. Länsskolnämndens tillsättningsbeslut kan överklagas hos Kungl Maj:t. Arvodestjänst som studierektor eller som tillsynslärare tillsätts av styrelsen för vederbörande skola. Besvär kan anföras hos länsskolnämnden, vars utslag kan överklagas hos Kungl Maj:t. Ordinarie skolledartjänst tillsätts genom förordnande på sex år. Om särskilda skäl föreligger, kan förordnandet meddelas för kortare tid. För alla ordinarie skolledartjänster tillämpas samma allmänna förordnandeperiod (1 juli 1967-30 juni 1973, 1 juli 1973-30 juni 1979 etc). Den som erhåller ordinarie skolledartjänst under löpande allmän förordnandeperiod förordnas längst till periodens slut. Arvodestjänst som förste rek161

tor tillsätts med förordnande tills vidare, dock längst till utgången av förordnandet på rektorstjänsten. Arvodestjänst som rektor tillsätts genom förordnande tills vidare eller för viss tid, arvodestjänst som biträdande rektor genom förordnande tills vidare för viss tid. Arvodesanställd studierektor förordnas tills vidare för högst tre år. 9.5 Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag Länsskolnämndsutredningens direktiv ger i och för sig inte utredningen anledning att pröva tillsättningsordningen för andra skolledartjänster än dem som tillsätts av länsskolnämnderna. Enligt nuvarande bestämmelser gäller detta endast grundskolans studierektorstjänster. Av samma skäl som i föregående kapitel anfördes när det gällde lärartjänster har utredningen dock ansett sig böra pröva frågan om tillsättningsmyndighet också för sådana skolledartjänster som tillsätts av Kungl Maj:t eller skolöverstyrelsen. Dock behandlas endast skolledartjänster vid skolor eller skolformer som står under länsskolnämndernas tillsyn. 9.5.1 Behörighet, urvalsprinciper Inte heller när det gäller skolledartjänster finner utredningen anledning att ta upp frågan om behörighetsregler och befordringsgrunder. Dessa frågor kan däremot komma att prövas av SSK-utredningen. Länsskolnämndsutredningen utgår från de nuvarande reglerna om behörighet till tjänst som skolledare och biträdande skolledare och från de nuvarande bestämmelserna om de principer som skall följas vid urval mellan sökande till sådan tjänst. 9.5.2 Tillsättningsmyndighet Länsskolnämndsutredningen har ovan (avsnitt 9.3.2) utförligt refererat skolledarutredningens överväganden och förslag om vilken myndighet som skall tillsätta tjänster som skolledare. Utredningen instämmer helt i den 162

där redovisade bedömningen och vill därtill blott anföra följande. I kapitel 8 har länsskolnämndsutredningen utifrån sin tidigare redovisade principiella uppfattning om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område föreslagit, att flertalet ordinarie lärartjänster skall tillsättas av skolstyrelserna. Utredningens syn på denna ansvarsfördelning talar i ännu högre grad för att skolstyrelserna också bör få tillsätta skolledartjänsterna vid de under styrelserna stående skolorna. Redan skolstyrelseutredningen hyste stark sympati för tanken att skolstyrelserna själva skulle få utse skolledarna bland behöriga sökande. Detta motiverades med det samlade ansvar för skolans ledning och utveckling som kommunerna hade. Då utredningen ändå stannade för att föreslå en tillsättning i samverkan mellan skolstyrelser och statliga myndigheter förutsatte man dock att skolstyrelsernas sakligt grundande ställningstaganden regelmässigt skulle bli avgörande vid skolledartillsättningen. Kommunernas ökade ansvar för skolan åberopades också av skolledarutredningen som ett av skälen för en lokal tillsättning av skolledarna. Detta skäl är ännu starkare i dag. 60- och 70-talens skolreformer har successivt ökat kommunernas och skolstyrelsernas ansvar, inte bara för skolans organisation och ekonomi utan också för dess inre arbete. Det finns all anledning förmoda, att denna utveckling kommer att fortsätta under de närmaste åren. Bl a direktiven för denna utredning liksom för SIA och SSK talar för detta. Med skolstyrelsernas alltmer ökade ansvar för organisationen ter det sig för länsskolnämndsutredningen naturligt, att skolstyrelserna själva får bedöma lämpligheten för skolledaruppgiften bland de behöriga sökande sona anmält sig som sökande och på grundval av denna bedömning också tillsätta skolledartjänsterna. Med ökade uppgifter för skolstyrelserna blir också behovet av att delegera vissa uppgifter till skolans befattningshavare, främst skolchefer och rektorer, större. Också detta talar enligt utredningens uppfattning för att SOU 1973:48

styrelserna själva - liksom övriga kommunala styrelser - skall fä tillsätta sina chefstjänstemän. Också praktiska skäl talar till förmån för en lokal skolledartillsättning. Med maximalt utnyttjande av besvärsrätten kan tillsättningen av en rektorstjänst ta mycket lång tid. Sedan skolstyrelsen avgett förord, skall länsskolnämnden yttra sig innan skolöverstyrelsen tillsätter tjänsten. Anförs besvär över skolöverstyrelsens beslut, skall skolstyrelsen och vanligen också den tillsatte yttra sig. Ofta ges den klagande tillfälle att inkomma naed påminnelser innan länsskolnämnden och skolöverstyrelsen yttrar sig och Kungl Maj:t avgör besvären. Därtill kommer, att besvär kan anföras också mot skolstyrelsens beslut om förord, varvid skolstyrelsen och eventuellt också den förordade ges tillfälle att yttra sig innan länsskolnämnden yttrar sig och skolöverstyrelsen tillsätter tjänsten. Med en lokal tillsättning torde flertalet tillsättningsärenden komma att behandlas av endast en instans. I de fall där besvär anförs torde både tillsättnings- och besvärsproceduren kunna medhinnas inom den tid som i dag åtgår enbart för att tillsätta tjänsten. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför, att skolstyrelserna (utbildningsnämnderna) skall tillsätta samtliga skolledarbefattningar från skoldirektör och nedåt. Också skolledartjänster vid statliga skolor som står under administration av kommunal skolstyrelse föreslås tillsättas av denna. Specialskolans skolledare bör tillsättas av lokalstyrelsen. Förändringarna bör träda i kraft 1 juli 1975 för tjänster sona ledigförklaras denna dag eller senare. Besvär över beslut om tillsättning av skolledartjänst bör kunna anföras hos statlig myndighet. Utredningen återkommer till frågan om besvärsinstans i kap 11. 9.5.3 Frågan om fasta perioder för skolledartillsättning Länsskolnämnden i Malmöhus län har i skrivelse till Kungl Maj:t bl a föreslagit att bestämda tillträdesdagar och fasta ansökningsperioder skulle fastställas för rektors- och SOU 1973:48

studierektorstjänster i likhet med vad som gäller för lärartjänster. Efter det att bl a skolöverstyrelsen, länsskolnämndsutredningen och personalorganisationerna beretts tillfälle att yttra sig överlämnades skrivelsen till länsskolnämndsutredningen för handläggning. Länsskolnämnden utgick i sin skrivelse från den nuvarande tillsättningsordningen enligt vilken länsskolnämnden tillsätter grundskolans studierektorstjänster och skolöverstyrelsen rektorstjänster och gymnasieskolans ordinarie studierektorstjänster. Innan länsskolnämnden tillsätter studierektorstjänst i grundskolan, måste den avvakta skolöverstyrelsens beslut om den nämnden avser förordna samtidigt sökt rektorstjänst och i "önskelistan" angivit att han vill ha den hellre än studierektorstjänsten. Innan skolöverstyrelsens beslut tillkännagivits händer det enligt nämnden ofta, att någon eller några av de sökande nämnden har att välja mellan, sökt en eller flera senare utannonserade rektorstjänster. Alla rektors- och studierektorstjänster borde därför tillsättas av en och samma myndighet, vilken föreslogs vara länsskolnämnden, och bestämda tillträdesdagar och fasta annonseringsperioder införas. Skolöverstyrelsen fann det bl a med hänvisning till vilande utredningsförslag och pågående utredningsarbete uteslutet att interimistiskt ändra formerna för skolledartillsättningen så genomgripande som föreslagits. Liknande synpunkter anfördes av Tjänstemännens centralorganisation och av Sveriges akademikers centralorganisation. SACO ansåg dock att vissa olägenheter uppstod genom frånvaron av bestämda tillträdes- och tillsättningsperioder. Likaså ansåg SACO det olämpligt att ha olika tillsättningsmyndigheter för de aktuella tjänsterna. Organisationen avstyrkte dock att tillsättningen överfördes från skolöverstyrelsen till länsskolnämnderna. De svårigheter som kan följa av frånvaro av bestämda tillträdesdagar och fasta ansökningsperioder hänger enligt länsskolnämndsytredningen i hög grad samman med den tid som enligt nuvarande tillsättningsordning åt163

går för tillsättning av skolledartjänster, i synnerhet de tjänster som tillsätts av skolöverstyrelsen. Länsskolnämndsutredningen har i föregående avsnitt föreslagit, att samtliga skolledartjänster skall tillsättas av skolstyrelserna. Tidsåtgången för tillsättning av rektorstjänster torde därvid minskas till en tredjedel eller ännu mindre. De av länsskolnämnden i Malmöhus län påtalade problemen bör därmed kraftigt minska. Ur skolans synpunkt är det angeläget att vakant skolledartjänst återbesätts med ordinarie innehavare så snart det över huvud taget är möjligt, dvs att tjänsten ledigkungörs så fort vakans uppstår eller med sannolikhet förutses. Ett system enligt vilket vakanta skolledartjänster endast finge ledigkungöras vid ett fåtal bestämda tillfällen skulle i många fall förlänga den tid, under vilken tjänsten skulle upprätthållas av tillfällig, korttidsförordnad vikarie. Också ur den berörda personalens synpunkt bör det vara angeläget att begränsa den tid under vilken vikarie med enbart vikariatstillägg tjänstgör. Länsskolnämndsutredningen finner därför att övervägande skäl talar för att nuvarande ordning beträffande ledigkungörande och tillträde av skolledartjänster behålls.

164 SOU 1973:48

10 Övriga personalärenden

10.1 Inrättande av tjänster för skolledare och lärare Framställningen och övervägandena i detta avsnitt koncentreras i huvudsak till de tjänster om vars inrättande länsskolnämnden skall besluta. Det bör i detta sammanhang erinras om att den 1967 tillkallade lönesystemsutredningen, vilken beräknas avge sitt betänkande under andra halvåret 1973, bl a har till uppgift att överse det nuvarande tjänstesystem som tillämpas inom den statliga och statligt reglerade förvaltningen. 10.1.1 Nuvarande bestämmelser Skolledartjänster Bestämmelserna om skolledartjänster är så utformade, att huvudmännen endast i några fall behöver särskilt medgivande från statlig myndighet för att få dem inrättade. På länsskolnämnden ankommer därvid den statliga prövningen när det gäller vissa tjänster vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola och inom den kommunala vuxenutbildningen samt när det gäller arvodestjänster som studierektor i särskolan. För varje särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola finns normalt en rektorstjänst. Två eller flera skolenheter av denna typ får dock förenas under en och samma rektor om särskilda skäl föreligger. Omfattar rektors arbetsområde varaktigt studievägar i gymnasieskolan om sammanlagt minst 7,5 SOU 1973:48

poäng får rektorstjänsten inrättas som ordinarie, om länsskolnämnden medger det. I annat fall inrättas tjänsten som arvodestjänst med deltidstjänstgöring. För båda slagen av rektorstjänster bestämmer länsskolnämnden arbetsområdet. Omfattar rektors arbetsområde lägst 70 poäng, kan skolöverstyrelsen medge att en arvodestjänst som biträdande rektor inrättas. Är poängtalet för rektors arbetsområde lägst 30, kan länsskolnämnden medge att en eller flera arvodestjänster som studierektor får finnas. Studierektors arbetsområde, som skall omfatta lägst 9 poäng, bestäms av länsskolnämnden. Inom den kommunala vuxenutbildningen krävs länsskolnämndens medgivande för inrättande av arvodestjänst för studierektor för den vuxenutbildning som förlagts till särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola eller till skolenhet med grundskola. Inom särskolan får länsskolnämnden medge att en eller flera arvodestjänster som studierektor inrättas om minst två skolformer ingår i rektors arbetsområde. Innan skolstyrelsen ledigförklarar vakant tjänst som studierektor i grundskolan skall den inhämta medgivande därtill från länsskolnämnden. Motsvarande bestämmelser finns för ledigkungörande av övriga ordinarie tjänster för skolledare och biträdande skolledare, för vilka medgivande dock skall inhämtas från skolöverstyrelsen. Det bör observeras att särskilt medgivande att ledigkungöra ordinarie tjänst krävs oavsett om statlig myn165

dighet skall besluta om tjänstens inrättande eller ej.

tingskommun av länsskolnämnden. Nämnden bestämmer också hur tjänsterna skall fördelas mellan olika slag av tjänster. För visst slag av tjänst kan skolöverstyrelsen Ordinarie lärartjänster överta länsskolnämndens beslutanderätt. Det antal ordinarie tjänster av varje slag som Kungl Maj:t skall meddela nännare bestämlärare 1—4 och 16—19 i grundskolan som melser om hur antalet tjänster och deras varje enskild kommun skall ha bestäms av fördelning skall bestämmas. länsskolnämnden efter särskilda föreskrifter De refererade bestämmelserna för gymnafrån Kungl Maj :t. sieskolan skiljer sig från de bestämmelser De närmare föreskrifterna återfinns be- som gällde för de tidigare skolformer som träffande grundskolan dels i KBr 31.5.1963, denna ersätter. Före 1 juli 1971 gällde att dels i ämb skr 12.3.1971.1 dessa ges detalje- Kungl Maj:t fastställde hur många ordinarie rade anvisningar om hur antalet ordinarie lärartjänster av varje slag som fick finnas i tjänster skall bestämmas. I princip innebär landets gymnasier och fackskolor. Tjänsterna föreskrifterna att man först skall beräkna fördelas därefter mellan kommunerna av det totala antalet lärartjänster som kommer skolöverstyrelsen. I skolöverstyrelsens petita att behövas i kommunen under de närmaste brukade man utgå från att 90 % av det totala sju (för tjänster som lärare 16—19 sex) åren. lärarbehovet skulle motsvaras av ordinarie Antalet ordinarie lärare skall bestämmas så tjänster. För yrkesskolan hade länsskolnämnatt det för tjänster som lärare 1—4 motsvarar den att bestämma antalet ordinarie lärar85% och för lärare 16-19 90% av det tjänster enligt av Kungl Maj:t meddelade sålunda beräknade lärarbehovet. Tjänsterna föreskrifter. Enligt dessa skulle antalet ordisom lärare 16—19 bör fördelas så att 40% narie lärartjänster motsvara 60 % av antalet kommer att utgöras av tjänster för folkskol- erforderliga heltidstjänster vid varaktiga hellärare med viss vidareutbildning och för tidskurser. Inom det på så sätt bestämda tjänster vari ingår ämnet teknik. antalet ordinarie lärartjänster i yrkesskolan Kommunen skall avge förslag om inrättan- fick efter länsskolnämndens medgivande inde eller indragning av här avsedda ordinarie rättas tjänster för lärare i läro- och övningslärartjänster. Förslaget skall åtföljas av erfor- ämnen; övriga tjänster skulle avse lärare i derlig utredning i form av barntabeller, upp- yrkesämnen. gifter av antalet rektors- och lärartjänster Skolöverstyrelsen har i skrivelse 1971m m. 05-24 till Kungl Maj:t avgivit förslag till Delvis andra bestämmelser gäller för ordi- särskilda bestämmelser om hur antalet ordinarie tjänster som lärare 5-15 (lärare i gym- narie tjänster skall bestämmas och fördelas i nastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap gymnasieskolan. För primärkommunala eller barnkunskap) i grundskolan. Dessa gymnasieskolor med treåriga linjer föreslår tjänster får inrättas efter medgivande från skolöverstyrelsen att antalet ordinarie lärarlänsskolnämnden. Inrättandet förutsätter tjänster av länsskolnämnden skall bestämmas alltså att kommunen tar initiativ i frågan. så att det motsvarar en viss procentuell andel Länsskolnämnden kan dock om varaktigt av det totala lärarbehovet för undervisning behov av sådan tjänst föreligger med hänsyn på linjer och specialkurser av minst en tertill undervisningen på högstadiet gå in och mins längd. Skolöverstyrelsen har dock inte föreskriva att tjänst skall inrättas. Några preciserat hur stort detta procenttal bör föreskrifter om hur stor andel av det sam- vara. I förslaget anges också hur det totala manlagda lärarbehovet i dessa ämnen som behovet skall framräknas ur gällande timplabör täckas med ordinarie tjänster finns inte. ner med tillhörande bestämmelser om gruppAntalet ordinarie lärartjänster i gymnasie- storlek m na. Det framräknade underlaget skolan bestäms för varje kommun och lands- skall jämkas så att antalet ordinarie tjänster 166

SOU 1973:48

kan hållas stabilt åtminstone några år framöver. Av det sålunda framräknade antalet ordinarie lärartjänster skall en viss del utgöras av lektorstjänster (tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160). Antalet lektorstjänster skall beräknas så, att det motsvarar ungefär hälften av det antal ordinarie lärartjänster som erfordras för undervisningen på de treoch fyraåriga linjerna i de ämnen som tidigare benämndes allmänna, tekniska och ekonomiska läroämnen. Vilka ämnen sona skall ingå i ordinarie lärartjänst beslutas normalt av skolstyrelsen enligt i skolstadgan angivna regler. Vissa ämnen har dock så lågt timtal att de inte kan komma att ingå i ordinarie tjänst. Risk finns då att övriga ämnen i oproportionerligt stor utsträckning kommer att ingå i ordinarie tjänster för att kommunen tillfullo skall kunna utnyttja det tilldelade antalet tjänster. Vidare kan vissa komplikationer uppstå i skarven mellan de äldre gymnasiala skolformerna och gymnasieskolan. För att klara dessa problem föreslås länsskolnämnden få rätt att jämka det totala antalet ordinarie tjänster i kommunen, föreskriva att en eller flera tjänster tills vidare skall hållas vakanta, föreskriva att ordinarie tjänst i visst ämne ej får ledigkungöras utan nämndens medgivande och föreskriva att ingen ordinarie lärartjänst får ledigkungöras utan att nämnden godkänt skolstyrelsens beslut om ämneskombination. För prinaärkommunala gymnasieskolor utan treåriga linjer och för landstingskommunal gymnasieskolor föreslår skolöverstyrelsen att de regler sona tidigare gällt för beslut om ordinarie lärartjänster vid yrkesskolorna skall gälla t v. Kungl Maj:t har ännu inte tagit ställning till SÖ:s förslag. I 1973 års statsverksproposition meddelade departementschefen att han ansåg att frågan om de ordinarie lärartjänsterna borde övervägas i samband med att ställning tas till de förslag som lönesystemsutredningen beräknades framlägga i början av 1973. För redovisningsåret 1973/74 har Kungl Maj:t föreskrivit1 att antalet ordinarie SOU 1973:48

tjänster som lärare för varje slag av tjänst får uppgå till högst det antal som sammanlagt bestänats för motsvarande tjänst i yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet i kommunen för redovisningsåret 1970/71. Skolöverstyrelsen får bestämma annat antal om avsevärda förändringar i skolorganisationen inträffar eller om annan särskild orsak föreligger. Länsskolnämnden får med viss inskränkning medge en omfördelning mellan tjänsteslagen. Antalet ordinarie lärartjänster vid särskolan inrättas till det antal som länsskolnämnden bestämmer enligt närmare föreskrifter från Kungl Maj.t. Enligt KBr 29.6.1966 skall antalet ordinarie tjänster motsvara 85 % av det varaktiga lärarbehovet. Nyinrättad ordinarie lärartjänst skall tillsättas snarast möjligt om inte länsskolnämnden föreskriver annat. Om ordinarie lärartjänst blir ledig, får den inte återbesättas utan att länsskolnämnden medgivit det. Nämnden skall därvid pröva, om tjänsten skall indras eller uppehållas med ickeordinarie lärare samt om fyllnadstjänstgöring skall ingå i den. Hu vudlärartjänster Enligt bestämmelserna i skolstadgan får i grundskolan och gymnasieskolan finnas arvodestjänster som huvudlärare om länsskolnämnden medger det. I skolstadgan ges vidare detaljerade föreskrifter om under vilka förutsättningar arvoderade huvudlärartjänster får inrättas. För lågstadium eller mellanstadium som ingår i grundskolerektors arbetsområde får sålunda finnas en arvodestjänst som huvudlärare för varje fullt fyrtal klasser, om länsskolnämnden medger det. Högst tre arvodestjänster per stadium och rektorsområde kan förekomma. För högstadiet skall finnas en huvudlärare för varje ämne (dock ej för maskinskrivning, instrumentalmusik, solosång och körsång). I gymnasieskolan skall finnas en huvudlärare för varje ämne utom för sådan frivillig under1

Ämb skr 1972-03-17.

visning i instrumentalmusik, solosång, körsång, teckning, dramatik och gymnastik som anordnas utanför timplanen. En och samma lärare får vara huvudlärare för flera ämnen. I arbetsområdet för huvudlärare i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap och barnkunskap på högstadiet får ingå motsvarande ämne på mellanstadiet om mer än hälften av undervisningen i ämnet där meddelas av lärare 5-15 eller 21. Om särskilda skäl föreligger, får sådant ämne på lågstadiet ingå i arbetsområdet för huvudlärare i ämnet på högstadiet. På grundskolans högstadium och i gymnasieskolan finns två slag av huvudlärare, nämligen huvudlärare med respektive utan arvodestjänst. Det är inrättandet av arvodestjänster som kräver medgivande av länsskolnämnden. Sådant medgivande kan ges endast under förutsättning dels av att undervisningen i det eller de ämnen som ingår i en och samma huvudlärares arbetsområde uppgår till minst 40 veckotimmar om huvudlärarskapet avser grundskolans högstadium eller ämnen i gymnasieskolan vari ingår arbetsteknik och fackteori, eller till 35 för övriga huvudlärare i gymnasieskolan, dels av att minst två lärare undervisar i dessa ämnen. Huvudlärare tillsätts av skolans styrelse genom förordnande tills vidare för högst tre år. I anslutning till ovannämnda bestämmelser i skolstadgan har skolöverstyrelsen den 6.7.1971 meddelat närmare föreskrifter och anvisningar om huvudlärare, vari framgår hur huvudlärartjänsterna bör organiseras. Finns endast en huvudlärartjänst på lågrespektive mellanstadiet skall denna tjänst omfatta alla ämnen på stadiet (utom sådant ämne sona eventuellt ingår i arbetsområdet för huvudlärare på högstadiet). Finns flera huvudlärartjänster på stadiet skall arbetsuppgifterna fördelas mellan dessa. För arvoderade huvudlärartjänster på högstadiet och i gymnasieskolan har skolöverstyrelsen föreskrivit att två eller flera ämnen får sammanföras till en huvudlärartjänst endast under förutsättning att ämnena i fråga har inbördes naturlig samhörighet eller släktskap. Om det till undervisningens bästa be168

döms angeläget, får dock undantagsvis en lärare vara huvudlärare även i ämnen som inte har sådan samhörighet eller släktskap. Två ämnen som vart och ett omfattar minst 40 respektive 35 veckotimmar fär ej sammanföras till en arvodestjänst som huvudlärare. Skolöverstyrelsen har vidare föreskrivit att skolstyrelse som ansöker om medgivande att inrätta arvodestjänst som huvudlärare skall redovisa den avsedda huvudlärarorganisationen inom rektorsområdet/skolenheten i sin helhet, alltså även de fall dä underlaget inte räcker för arvodestjänst åt huvudläraren. Antalet klasser respektive veckotimmar som utgör underlag för de begärda tjänsterna skall redovisas för vart och ett av de år förordnandena avses omfatta. Om länsskolnämnden finner den av skolstyrelsen redovisade huvudlärarorganisationen i något hänseende otillfredsställande, bör nämnden bereda skolstyrelsen tillfälle till förnyat övervägande, innan nämnden avgör ärendet. I särskolan får enligt särskolestadgan inrättas en eller flera arvodestjänster som huvudlärare enligt bestämmelser som skolöverstyrelsen meddelar. Skolöverstyrelsen har beslutat att medgivande att inrätta sådan tjänst skall inhämtas från länsskolnämnden. Överstyrelsen har också utfärdat detaljerade anvisningar om hur antalet arvodestjänster skall beräknas.

10.1.2 Överväganden och förslag Skolledartjänster Innan rektorstjänst vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola utannonseras, måste skolenhetsorganisationen fastställas, rektors arbetsområde bestämmas, rektorstjänst inrättas och, om tjänsten inrättas som ordinarie, medgivande att ledigkungöra den inhämtas. Beslut om skolenhetsorganisationer fattas av skolöverstyrelsen, liksom när det gäller övriga slag av skolenheter med gymnasieskola. När det gäller allmänna skolenheter eller särskilda skolenheter typ 2 innebär SOU 1973:48

skolenhetsbeslutet också att rektorsorganisationen är klar, eftersom det vid varje sådan skolenhet finns en ordinarie tjänst som rektor. I grundskolan bestäms antalet rektorstjänster efter den poängmässiga omfattningen av den utbildning som är underställd grundskolans rektorer; något medgivande att inrätta rektorstjänst erfordras därför normalt inte. Arbetsområdet för varje gmndskolerektor, dvs främst vilka skolenheter han skall vara skolledare för, bestäms av skolstyrelsen. För särskilda skolenheter typ 1 med gymnasieskola gäller däremot att flera skolenheter om särskilda skäl föreligger kan ha en gemensam rektor. Olika lösningar medför olika höga kostnader för lön m m för skolledningen, kostnader som genom driftbidragssystemet helt faller på staten. En statlig prövning av arbetsområdets omfattning för rektor vid särskild skolenhet typ 1 är därför motiverad. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning bör prövningen dock göras av skolöverstyrelsen, som ju redan har att fastställa skolenhetsorganisationen också för typ 1-enheter. Skolöverstyrelsen bör också överta uppgiften att inrätta ordinarie tjänst sona rektor vid sådan skolenhet. Man bör observera att överstyrelsen redan enligt nuvarande bestämmelser skall pröva fråga om inrättande av extra tjänst som biträdande rektor vid typ 1-enhet. Om utredningens förslag i detta avseende genomförs, får man en enhetligare handläggningsordning än den nuvarande. Utredningen har däremot inte funnit några skäl att bibehålla kravet på statligt medgivande för inrättande av arvodestjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola. Samma slag av tjänster finns vid allmänna skolenheter med gymnasieskola; vid sådan skolenhet beslutar skolans styrelse själv både om inrättande av arvodestjänst sona studierektor och om tjänstens arbetsområde. För såväl allmän skolenhet som särskild skolenhet typ 1 gäller att arvodestjänst sona studierektor får inrättas först om skolenheten respektive rektors arbetsområde omfattar lägst 30 poäng. Beträffande allmän skolSOU 1973:48

enhet finns dessutom angivet under vilka poängmässiga förutsättningar mer än en arvodestjänst får inrättas. Länsskolnämndsutredningen föreslär att huvudmannen får rätt att själv inrätta arvodestjänst som studierektor vid typ 1-skola och att besluta om arbetsområde för tjänsten. Hur mänga arvodestjänster som fär inrättas bör därvid regleras i skolstadgan på samma sätt som nu görs för motsvarande tjänster vid allmän skolenhet. I de fall då kommunal vuxenutbildning förläggs till allmän skolenhet eller till särskild skolenhet typ 2 med gymnasieskola far arvodestjänst som studierektor för vuxenutbildningen inrättas av skolans styrelse. Förläggs samma vuxenutbildning till särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola eller till skolenhet naed grundskola krävs däremot länsskolnämndens medgivande för inrättande av studierektorstjänsten. Länsskolnämndsutredningen finner det inte motiverat med dessa olikheter i bestämmelserna utan föreslår att kravet på medgivande från länsskolnämnden i de senare fallen slopas. Kravet på medgivande för att ordinarie tjänst skall få ledigförklaras får ses mot bakgrund av statsbidragsbestämmelserna. Statsbidrag utgår för varje tjänst som skolledare och biträdande skolledare. Ordinarie tjänster tillsätts naed förordnande pä sex år (kortare tid kan ifrågakomma om särskilda skäl föreligger). Skulle de förutsättningar som gäller för inrättandet av viss tjänst (exempelvis visst skolpoängtal) ändras under löpande förordnandeperiod fär tjänsten dock behällas till dess innehavarens förordnande utlöpt eller innehavaren dessförinnan avgått av annan orsak. Prövningen av ansökan om medgivande att ledigförklara ordinarie skolledartjänst innebär en prövning av om förutsättningar för tjänstens inrättande föreligger och kan väntas kvarstå under den avsedda förordnandeperioden. Sådan prövning torde vara ofrånkomlig sä länge de statliga driftbidragen är knutna till skolledare- och lärarlönerna.

Ordinarie lärartjänster De nuvarande bestämmelserna för inrättande av ordinarie lärartjänster avser att garantera att en sä stor del av lärartjänsterna sona statsmakterna anser önskvärt med hänsyn till såväl undervisningens bästa som personalens intressen uppehålls av lärare med den anställningstrygghet som innehavet av ordinarie tjänst medför. Ordinarieskapet ger tjänsteinnehavaren en mycket stor anställningstrygghet. Ordinarie lärare kan ej uppsägas från sin tjänst. Han kan däremot förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola som är statlig eller kommunal, om det fordras till följd av omorganisation av den skola han tillhör eller indragning av övertalig tjänst som lärare eller om andra särskilda skäl föreligger. Med hänsyn till dessa bestämmelser har staten å andra sidan också ett intresse av att andelen ordinarie tjänster inte blir sä stor att risk för övertalighet uppstår till följd av variationer i elevunderlaget etc. I de nuvarande och för gymnasieskolan föreslagna bestämmelserna har dessa önskemål tagit sig uttryck i föreskrifter om att en viss procentuell andel av det totala lärarbehovet (utom för tjänster som lärare 5—15 i grundskolan) skall täckas med ordinarie tjänster samt i att länsskolnämnderna efter prövning av de av skolstyrelsen redovisade förutsättningarna bestämmer hur många ordinarie tjänster som skall inrättas. De nuvarande föreskrifterna om hur antalet ordinarie tjänster som lärare 1—4 och 16-19 i grundskolan skall bestämmas är enligt länsskolnämndsutredningens bedömning så utformade, att tillämpningen av dem kan överlåtas till skolstyrelserna. Antalet tjänster skall bestämmas utifrån en bedömning av lärarbehovet sex—sju år framåt, en bedömning sona skolstyrelsen ända måste göra exempelvis för lokalbehovet och den kommunala långtidsplaneringen. För tjänster som lärare 5—15 (lärare i ett eller två av ämnena gymnastik, musik, teckning, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hemkunskap och barnkunskap) är de nuvarande 170

bestämmelserna annorlunda än för övriga ordinarie lärartjänster i grundskolan. Föreskrifter om hur stor andel av hela tjänsteunderlaget i dessa ämnen som skall täckas med ordinarie tjänster saknas sålunda. I samband naed att beslutsnivån flyttas till skolstyrelserna bör sådana föreskrifter utfärdas. De principer som gäller för beräkning av antalet ordinarie tjänster sona lärare 16—19 bör kunna göras tillämpliga också för här avsedda tjänster. Vad ovan sagts om bestämmande av antalet ordinarie tjänster i grundskolan gäller också för motsvarande beslut i särskolan. De föreskrifter som skolöverstyrelsen i sin framställning 1971-05-24 föreslagit för bestämmande av antalet ordinarie tjänster i gymnasieskolan bygger pä samma principer som de som gäller för tjänster som lärare 16—19 i grundskolan. Ocksä för gymnasieskolans del bör enligt utredningens uppfattning tillämpningen av bestämmelserna kunna läggas på skolans styrelse. Frän lärarhåll kan kanske befaras att kommunerna för att ej riskera övertalighet inrättar färre ordinarie tjänster än som avsetts. Mot detta kan invändas att kommunerna har ett eget intresse av att genom ordinarieskapet förvärva en så meriterad och stabil lärarkår som möjligt. Självfallet bör staten ocksä genom sin tillsynsverksamhet följa utvecklingen och kunna ingripa vid behov. Rätt för den regionala tillsynsmyndigheten att om särskilda skäl föreligger föreskriva att ordinarie tjänst skall inrättas bör därför inskrivas i skolstadgan (jämför nuvarande bestämmelse i Ss 15:2 om sådan rätt när det gäller ordinarie tjänster sona lärare 5—15). Med tanke på de problem som kan uppstå exempelvis i sanaband naed läroplansreformer bör slutligen skolöverstyrelsen ha rätt att för visst slag av lärartjänst få övertaga rätten att besluta om inrättandet av ordinarie tjänst. Om rätten att besluta om antalet ordinarie lärartjänster överflyttas till huvudmännen bör som en konsekvens därav ocksä kravet på medgivande frän statlig myndighet för att få återbesätta ledigbliven sådan tjänst slopas. I avsnitt 10.6 föreslär utredningen emellertid SOU 1973:48

att den regionala skolmyndigheten skall kunna besluta om överflyttning av övertalig ordinarie lärare till motsvarande tjänst hos annan huvudman. Den regionala myndigheten behöver därför en överblick över tillgången på vakanta tjänster inom länet. Detta problem bör kunna bemästras genom en föreskrift om att skolstyrelsernas manuskript till samlingsannonsen över lediga ordinarie lärartjänster skall inges till skolöverstyrelsen via den regionala skolmyndigheten och vara denna tillhanda i god tid, förslagsvis en månad, innan överstyrelsen skall ha manuskriptet. Vid behov kan den regionala myndigheten då föreskriva att viss vakant tjänst ej får ledigförklaras och att dess huvudman på tjänsten skall motta och konstituera den övertalige läraren. Genom de föreslagna åtgärderna uppnås en administrativ förenkling utan att principerna i det nuvarande systemet för inrättande av ordinarie lärartjänster rubbas. Hu vudlärartjänster Motiven för att länsskolnämnderna skall medge inrättandet av arvodestjänster som huvudlärare kan i huvudsak sägas vara två, pedagogiska och ekonomiska. Huvudlärarna skall nänaaast under ämneskonferenserna sköta den pedagogiska planeringen, lämna övriga lärare råd och anvisningar, främja lärares fortbildning samt handleda mindre erfarna lärare. De har därmed väsentliga pedagogiska funktioner med syfte att främja undervisningens kvalitet. Med hänsyn till statens ansvar för undervisningens kvalitet och enhetlighet har staten ett intresse av huvudlärarinstitutionens utformning. Statens ekonomiska intresse hänger i hög grad samman med statsbidragssystemets utformning. För närvarande utgår i såväl grundskolan som gymnasieskolan statsbidrag motsvarande hela arvodet för huvudlärarna. Antalet huvudlärartjänster påverkar alltså direkt de statliga utgifterna. Det statliga intresset för en kvalitativt god huvudlärarorganisation tar sig framför allt uttryck i de ovan relaterade bestämmelserna SOU 1973:48

om hur tjänsterna skall organiseras, främst reglerna för i vilken utsträckning flera ämnen på högstadiet och i gymnasieskolan får förenas till en huvudlärartjänst. Huvudregeln är att ämnen som förenas skall ha inbördes naturlig samhörighet eller släktskap. Ämnen som förenas får inte heller vart och ett omfatta så många veckotimmar att de kan utgöra underlag för arvodestjänst. Att avgöra vilka ämnen som har inbördes naturlig samhörighet torde inte vara svårt. Hur ämnen med sådan samhörighet skall kombineras i en och samma huvudlärartjänst måste i hög grad bero på de lokala förhållandena. Exempel på sådana förhållanden är tillgången på behöriga och för huvudläraruppgifterna lämpliga lärare som också är villiga att åta sig uppdraget. Även den grad i vilken man i den enskilda skolenheten genomfört samverkan över ämnesgränserna i undervisningen är av betydelse. Dessa förhållanden kan bäst bedömas på den lokala nivån och med hänsyn till detta bör huvudlärarorganisationen efter förslag från rektor fastställas av skolans styrelse. Med nuvarande statsbidragsbestämmelser är, som tidigare påpekats, huvudlärarorganisationen också en kostnadsfråga för staten. Varje arvodestjänst som huvudlärare kostar staten 3 689 kr (grundskolan) respektive 4 308 kr (gymnasieskolan) i direkta årsarvoden. Antalet tjänster är cirka 13 200 i grundskolan och 4 800 i gymnasieskolan. Huvudlärarna förordnas tills vidare för viss tid, som regel tre år. Skulle pä högstadiet eller i gymnasieskolan timunderlaget i en huvudlärares ämnen under förordnandeperioden sjunka under det som är villkor för inrättande av arvodestjänst eller antalet klasser på låg- och mellanstadiet nedgå under det föreskrivna får arvodestjänsten bibehållas tills förordnandeperioden utlöpt eller innehavaren av annan orsak avgått. Dessa bestämmelser motiverar en statlig kontroll över inrättandet av arvodestjänsterna. Detta behov av förhandskontroll kan emellertid inom det nuvarande statsbidragssystemets roll elimineras om statsbidrag endast utgår för de huvudlärartjänster vars underlag under varje enskilt 171

läsår faktiskt uppgår till 40 (35) veckotimmar. Risken att under en löpande förordnandeperiod mista statsbidraget för en inrättad huvudlärartjänst bör föranleda skolstyrelserna att iaktta en viss försiktighet vid beräkning av underlaget under en kommande treårsperiod. Risken att kommunen själv skulle få stå för en huvudlärares arvode på grund av en felbedömning av tinaunderlaget skulle kunna elimineras genom att huvudlärarna fick förordnande endast för ett år i taget. Med hänsyn till personalens och skolans intresse av trygghet och kontinuitet bör dock de nuvarande bestämmelserna i detta avseende bibehållas. Kortare förordnandeperiod är tre år bör användas endast då omorganisation av rektorsområdet eller skolenheten eller ett vikande timunderlag kan förutses redan vid periodens början. Statsbidragskontrollen torde inte försvåras i nämnvärd grad. Uppgifter om antalet klasser på låg- och mellanstadierna och om antalet veckotimmar på högstadiet eller i gymnasieskolan finns tillgängliga hos länsskolnämnderna. Stickprovskontroll bör vara tillräcklig.

10.2 Frågorom undervisningsskyldighet 10.2.1 Länsskolnämndens nuvarande uppgifter Länsskolnämnden skall för varje läsår bestämma det antal veckotimmar som rektor och studierektor i grundskolan sammanlagt skall meddela undervisning. Nämnden skall därvid följa de närmare föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar. I KBr 1967-03-03 (ändrat 1970-05-27) har sådana föreskrifter lämnats. I dessa anges i tabellform inom vilka gränser undervisningsskyldigheter skall fastställas för olika poängintervall för rektors arbetsområde. Länsskolnämnden skall också fastställa undervisningsskyldigheten för ordinarie rektor, biträdande rektor och studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola. Inom vilka gränser undervisningen skall ligga vid olika poängintervall för respek172

tive befattningsinnehavares arbetsområde anges i skolstadgan. För lärare som har arvodesanställning som rektor vid typ 1-enhet skall länsskolnämnden nedsätta undervisningsskyldigheten naed högst en tredjedel. Rektor i specialskolan skall undervisa 6—12 veckotimmar; den exakta omfattningen skall länsskolnämnden bestämma. Undervisningsskyldigheten för arvodesanställd studierektor vid specialskola skall av länsskolnämnden nedsättas med 4-12 veckotimmar. Nämnden skall också nedsätta undervisningsskyldigheten för studierektor vid nomadskolans högstadium naed högst 6 veckotimmar och för tillsynslärare i särskolan med högst 4 veckotimmar. 1 vissa fall kan länsskolnämnden nedsätta undervisningsskyldiglaeten för innehavare av tjänst som lärare 1 eller 2 utöver det antal timmar varav skolstyrelsen far besluta. Dessutom gäller, att länsskolnämnden kan medge att visst annat arbete än undervisning eller tid för resor vid fyllnadstjänstgöring får inräknas i tjänstgöringen. Liknande bestämmelser gäller för motsvarande tjänster i särskolan och specialskolan. 10.2.2 Överväganden och förslag Rektor vid allmän skolenhet eller särskild skolenhet typ 2 med gymnasieskola skall själv fastställa omfattningen av den undervisning han och ordinarie studierektor tillsammans skall meddela. Inom vilka gränser undervisningsskyldiglaeten skall ligga vid olika poängtal anges i skolstadgan. Rektor vid allmän skolenhet skall också fastställa undervisningsskyldigheten för den eller dem som innehar arvodestjänst som studierektor vid skolenheten. Även rektor för sjöbefälsskola bestämmer sin undervisningsskyldighet själv. Beslut om den lokala skolledningens undervisningsskyldighet fattas sålunda enligt nuvarande bestämmelser antingen av länsskolnämnden eller av vederbörande rektor. Länsskolnämndsutredningen finner inga skäl för att bibehålla systemet med olika beslutsnivåer utan föreslär att vederbörande skolas styrelse skall fastställa undervisningsskyldigSOU 1973:48

het för skolledarna. I de fall där en gemensam undervisningsskyldighet fastställs för rektor och ordinarie studierektor eller för flera innehavare av arvodestjänster sona studierektor bör det dock ankomma på rektor att fördela den av styrelsen fastställda undervisningsskyldigheten mellan vederbörande befattningshavare. Beslut om nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare och om rätt att tillgodoräkna viss annan tjänstgöring eller för tidsödande resa vid fyllnadstjänstgöring bör alltjämt åvila den statliga regionala myndigheten i samma utsträckning som idag, då beslutet också måste kombineras med en prövning av i vilken utsträckning statsbidrag skall utgå också för den lärare som fullgör den undervisning varmed nedsättning beviljats. 10.3 Frågor om fyllnadstjänstgöring De uppgifter länsskolnämnden har när det gäller fyllnadstjänstgöring för lärare är av tre slag. För det första har länsskolnämnden i skolstadgans 14 kap 22 § ålagts att verka för att lärarnas tjänstgöring ordnas på lämpligt sätt; vid behov kan nämnden föreslå att lärartjänst förenas med fyllnadstjänstgöring. I vissa fall kan nämnden föreskriva, att fyllnadstjänstgöring i viss skola skall ingå i tjänst för lärare i annan skola. Detta gäller tjänster i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap och barnkunskap. Dessa uppgifter har främst karaktären av service gentemot lärare och skolstyrelser och är en naturlig uppgift för tillsynsmyndigheter. Särskilt för mindre frekventa ämnen, där underlaget i en enskild skola eller i en mindre kommun inte räcker till en hel lärartjänst kan det vara betydelsefullt att tillsynsmyndigheten hjälper huvudmännen att genona fyllnadstjänstgöring i annan skola eller hos annan kommun kunna inrätta en hel tjänst. Uppgiften bör därför bestå för den regionala tillsynsmyndigheten. Länsskolnämnden skall för det andra besluta i frågor om fyllnadstjänstgöringens orSOU 1973:48

ganisation då tjänstgöringen berör skola under olika styrelser och dessa inte kan komma överens. Även denna uppgift har servicekaraktär och bör med hänsyn till frågans betydelse för de berörda lärarna bestå. Slutligen skall länsskolnämnden i vissa fall pröva om fyllnadstjänstgöring i annan skolform eller i annan kommun skall få ingå i lärartjänst. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning bör det ankomma på vederbörande styrelser att avgöra sådana frågor. 10.4 Frågor om tjänstledighet och anställnings upphörande Länsskolnämnden skall i vissa fall besluta i ärenden om tjänstledighet för personal vid statliga skolor eller för personal med statligt reglerade tjänster i de kommunala och privata skolorna. Sålunda skall nämnden pröva frågan om tjänstledighet för längre tid än sex månader för skoldirektör, biträdande skoldirektör, rektor och ordinarie studierektor, såvida tjänstledigheten inte avser offentligt uppdrag och skolstyrelsen bifaller ansökan. Nämnden skall likaså besluta om tjänstledighet för ordinarie lärare som begär ledighet för att under längre tid än en termin med full tjänstgöring uppehålla motsvarande ordinarie eller ickeordinarie lärartjänst vid annan skola eller läroanstalt. Med hänsyn till att dessa tjänster är statligt reglerade är det enligt utredningens uppfattning rimligt att den nuvarande ordningen behålles. Enligt bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan § 41 skall den myndighet som tillsätter tjänst varpå stadgan äger tillämpning pröva frågan om anställnings upphörande i vissa fall. Sålunda skall länsskolnämnden pröva frågan huruvida studierektor i grundskolan eller lärare som tillsatts av nämnden är skyldig att avgå till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan samt om beviljande av avsked för studierektor i grundskolan som under åberopande av särskilda skäl önskar avgå innan förordnandetiden utlöpt. Om utredningens förslag i kap 10 och 11 om att skolstyrelserna skall tillsätta alla skol173

ledar- och lärartjänster genomförs, kommer styrelsen också enligt kommunaltjänstemannastadgan att överta prövningen i ovan angivna fall. 10.5 Lönefrågor Länsskolnämnden har att i vissa fall fatta beslut i lönefrågor som enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) eller enligt tjänsteförteckningsavtalet för undervisningsområdet (TFU) ankommer på arbetsgivaren. I dessa fall har beslutanderätten lagts på nämnden av statens avtalsverk eller i vissa fall av skolöverstyrelsen efter bemyndigande från avtalsverket. Länsskolnämndsutredningen finner ingen anledning att gå in på frågan om hur avtalsverket bör delegera sin beslutanderätt enligt gällande avtal. Utredningen vill dock påpeka, att vissa beslut om lönegradsplacering för formellt icke behöriga lärare som i dag åvilar länsskolnämnden kanske bör flyttas till skolöverstyrelsen om utredningens förslag i kap 10 om att centralisera frågan om dispens från behörighetskrav för lärartjänst genomförs. 10.6 Förflyttning till annan tjänst m m Enligt Kungl Maj:ts kungörelse (1965:931) med särskilda bestämmelser förvissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet kan ordinarie lärare vid grundskola eller gymnasieskola förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola som är statlig, kommunal eller landstingskommunal eller till annan ordinarie tjänst vid försvarets gymnasieskola, särskola eller lärarutbildningsanstalt, om det fordras till följd av omorganisation av den skola han tillhör eller indragning av övertalig tjänst som lärare eller om andra särskilda skäl föreligger. Under motsvarande förutsättningar kan ordinarie lärare vid statsunderstödd privatskola som avses i privatskolstadgan eller vid riksinternatskola förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola eller vid försvarets gymnasieskola, särskola eller lärarutbildningsanstalt. Innehavare av ordinarie 174

tjänst som lärare vid gymnasieskola i ämne vari ingår arbetsteknik eller annan undervisning med samma syfte kan förflyttas även till annan ordinarie statligt reglerad tjänst, om de arbetsuppgifter som är förenade med denna tjänst huvudsakligen tillhör lärarens yrkesområde. Beslut om förflyttning fattas av länsskolnämnden om de tjänster, mellan vilka förflyttning sker, båda har nämnden som tillsättningsmyndighet. I andra fall beslutar Kungl Maj:t om förflyttning. Enligt bestämmelsen i 2 kap 28 § skolstadgan är kommun skyldig att i sin grundskola eller gymnasieskola på ordinarie tjänst motta ordinarie tjänsteman som bör förflyttas från tjänst vid statsunderstödd undervisningsanstalt eller annan anstalt. Om tillsättningen av ordinarie lärartjänster överförs till skolornas styrelser mäste med nuvarande utformning av bestämmelserna frägan om förflyttning av sådana befattningshavare prövas av Kungl Maj:t. För att förhindra en centralisering av dessa frågor bör bestämmelserna i Kk 1965:931 § 14 ändras så att den statliga regionala tillsynsmyndigheten får pröva frågan om förflyttning av ordinarie lärare mellan skolor som står under dess inseende men som har olika huvudmän. Förflyttning mellan tjänster vid skolor som står under en och samma styrelse bör dock beslutas av styrelsen. Utredningen har med detta förslag bevarat de möjligheter som nu finns för regionalt statligt organ att inom länets gränser söka lösa de övertalighetsproblem som i vissa lägen kan uppstå beträffande ordinarie lärare. Utredningen är emellertid medveten om att en eventuellt ökad övertalighet kan göra det önskvärt med en sådan handläggning sona gör det möjligt att under smidigare former än nu kunna förflytta övertaliga lärare över länsgränserna. Det torde dock inte ligga i länsskolnämndsutredningens uppdrag att pröva denna fråga. 10.7 Disciplinär bestraffning m ni Länsskolnämnden beslutar för närvarande i frågor om disciplinstraff, anmälan till åtal i SOU 1973:48

vissa fall m m om frågan rör skolledare (utom skoldirektör, biträdande skoldirektör eller förste rektor) eller lärare eller annan tjänsteman med statlig eller statligt reglerad anställning vid skola under nämndens inseende. Antalet disciplinärenden som gäller skolledare eller lärare är mycket få. Enligt uppgifter som länsskolnämndsutredningen inhämtat förekom endast 14 sådana ärenden i landet under 1972. Flertalet länsskolnämnder hade inga fall av detta slag. Ingen nämnd hade fler än tre fall. Handläggningen av disciplinärenden rörande skolledare och lärare kräver enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning god kännedom om de lokala förhållandena och om de berörda personerna. Detta talar för att ärendena bör handläggas på regional nivå. Kravet på enhetlig bedömning och på rättssäkerhet väger dock synnerligen tungt. Då antalet ärenden är mycket litet och ärendena inbördes kan vara mycket olika synes dessa krav bäst tillgodoses om prövningen görs centralt. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att skolöverstyrelsen skall besluta i de frägor om disciplinstraff, åtalsanmälan och flyttningsskyldighet samt om avstängning av tjänsteman mot vilken disciplinärt förfarande inletts som enligt nuvarande bestämmelser prövas av länsskolnämnden. Skolöverstyrelsen är för övrigt redan disciplinär myndighet för personal vid sjöbefälsskolorna och inom arbetsmarknadsutbildningen. Skolöverstyrelsen bör emellertid om inga särskilda skäl i det enskilda fallet talar däremot kunna uppdra åt skolinspektör att göra erforderliga utredningar i fallet. 10.8 Sammanfattning Länsskolnämndsutredningen föreslår att uppgiften att fastställa arbetsområde för rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola överflyttas från länsskolnämnden till skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen bör också fatta beslut om inrättande av ordinarie tjänst som rektor vid sådan skolenhet. SOU 1973:48

Utredningen har inte funnit något skäl att behålla den nuvarande bestämmelsen om att länsskolnämnden skall pröva frågan om inrättande av arvodestjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola och fastställa arbetsområdet för sådan tjänst. I likhet med vad nu är fallet för motsvarande tjänster vid allmän skolenhet bör besluten fattas av skolans styrelse. Också kravet på medgivande från länsskolnämnden för att få inrätta arvodestjänst som studierektor för kommunal vuxenutbildning förlagt till särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola eller till skolenhet med grundskola bör slopas. Antalet ordinarie lärartjänster av olika slag i de kommunala skolformerna bör bestämmas av skolans styrelse i stället för av länsskolnämnden. Styrelserna skall därvid följa de föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar bl a om hur stor del av lärarbehovet som skall täckas med ordinarie tjänster. Bestämmelserna om inrättande av ordinarie tjänster som lärare 5-15 i grundskolan bör därvid utformas på samma sätt som de som gäller tjänster som lärare 16-19. Den regionala tillsynsmyndigheten bör om särskilda skäl föreligger kunna föreskriva att ordinarie tjänst skall inrättas. Skolöverstyrelsen skall för visst slag av lärartjänst kunna överta rätten att besluta om inrättande av ordinarie tjänst. Medgivande från länsskolnämnden skall ej längre erfordras för inrättande av arvodestjänst som huvudlärare. Driftbidragsbestämmelserna bör dock ändras så att statsbidrag för arvode åt huvudlärare endast utgår så länge som de villkor som gäller som förutsättning för inrättande av arvodestjänst alltjämt är uppfyllda. Det bör ankomma pä vederbörande skolas styrelse att inom de ramar sona anges av Kungl Maj:t fastställa undervisningsskyldigheten för skolledare och biträdande skolledare. I de fall där en för flera befattningshavare gemensam undervisningsskyldighet skall fastställas, bör det dock ankomma på rektor att fördela den av styrelsen beslutade undervisningsskyldigheten mellan vederbö175

rande befattningshavare. Kravet pä att länsskolnämnden i vissa fall skall pröva om fyllnadstjänstgöring i annan skolform eller i annan kommun skall få inräknas i lärartjänst bör upphävas. Om tillsättningen av ordinarie lärare flyttas till vederbörande skolas styrelse bör bestämmelserna om förflyttning i kungörelsen med särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet ändras sa den regionala tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om förflyttning av ordinarie lärare mellan skolor sona står under dess inseende men sona har olika huvudmän. Skolöverstyrelsen föreslås överta länsskolnämndens uppgift i ärenden som rör disciplinär bestraffning na na.

176 SOU 1973:48

11 Länsskolnämndernas övriga uppgifter

I föreliggande kapitel behandlar länsskolnämndsutredningen vissa övriga uppgifter som länsskolnämnderna har att handlägga. Alla sådana uppgifter täcks inte av framställningen. Utredningens ställningstagande i sådana ärenden som inte behandlas i texten framgår av ärendeförteckningen i bilaga 1 där utredningens förslag till ändrad beslutsordning sammanfattats. 11.1 Ledningen av nomadskolorna Länsskolnämndsutredningen föreslår i kapitel 12 att länsskolnämnderna avskaffas. Uppgiften att utöva tillsyn över samtliga nomadskolor i riket åvilar länsskolnämnden i Norrbottens län. Nämnden i Norrbottens län fullgör dessutom de uppgifter som enligt skolstadgan åligger länsskolnämnd, skolstyrelse, styrelse för skolan, skolchef eller rektor, när hänvisningar till skolstadgan görs i nomadskolstadgan. Utredningen har därför funnit skäl att överväga hur ledningen av nomadskolorna skall utformas om utredningens förslag att avskaffa länsskolnämnderna genomförs. 11.1.1 Nuvarande förhållanden Nomadskoleutredningen föreslog i sitt betänkande "Samernas skolgång" (SOU 1960:41) att nomadskolväsendet helt skulle samordnas med den vanliga obligatoriska skolan i fråga om lokal och regional ledning. SOU 1973:48

Kommunerna skulle i realiteten bli huvudmän för nomadskolorna, även om staten i övrigt skulle helt svara för kostnaderna. I proposition 1962:51 anförde departementschefen både principiella och praktiska skäl mot utredningens förslag i detta avseende. Principiellt ansåg han att samerna som en liten minoritetsgrupp i samhället måste tillförsäkras ett reellt inflytande i undervisningsfrågor och i ledningen av nomadskolorna. Därför förordade han att nomadskolfullmäktigeinstitutionen skulle behållas. Av praktiska skäl fann departementschefen att en splittring av ledningen av en sådan liten och homogen enhet på flera kommuner skulle medföra väsentligt större nackdelar än fördelar. Nomadskolorna borde stå under direkt central ledning genom skolöverstyrelsen och nomadskolinspektören. Inspektören skulle vara skolöverstyrelsens särskilda expert på samernas förhållanden och kunde med fördel stationeras på en plats i Norrland. Riksdagen beslöt i enlighet med de angivna riktlinjerna och bemyndigade Kungl Maj :t att fatta de beslut och vidtaga de åtgärder som fordrades för genomförandet av omorganisationen av nomadskolväsendet. Nomadskolväsendet reglerades i första hand av bestämmelserna i nomadskolstadgan (1967:216, omtryckt 1971390, ändrad 1972:89) och i andra hand av vissa bestämmelser i skolstadgan, kungl brev och skolöverstyrelsens cirkulär. Elevhemsverksamhe177

ten regleras av stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (1961:210, senast ändrad 1972:87). Nomadskolan är en statlig skola och inrättas efter beslut av Kungl Maj:t. Till varje skola hör ett elevhem. Budgetåret 1972/73 finns sju nomadskolor naed därtill hörande elevhem inrättade. De är placerade i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog (Norrbottens län), Tämaby i Västerbottens län samt Ange i Jämtlands län. Skolöverstyrelsen har inseende över nomadskolan och utfärdar närmare bestämmelser om läroplan m na. I princip tillämpas 1969 års läroplan för grundskolan med tillägget att undervisningen i de ämnen skolöverstyrelsen bestämmer skall beröra frågor av betydelse för samernas kultur och levnadsförhållanden. Undervisning skall meddelas både på svenska och samiska. Ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser. Vissa uppgifter som åvilar länsskolnämnden i Norrbottens län har berörts i inledningen till detta avsnitt. Dämtöver har länsskolnämnden befogenhet att utfärda de anvisningar och fastställa formulär sona fordras för tillämpningen av nomadskolstadgan. Nomadskolan har liksom grundskolan nio årskurser fördelade på låg-, mellan- och högstadium. Länsskolnämnden fastställer vilka årskurser som skall finnas vid varje nomadskola. Högstadiet är förlagt till Gällivare och är samordnat med högstadiet av grundskolan i kommunen. På högstadiet får undervisning i tillvalsämne anordnas gemensamt för elever från nomadskolan och grundskolan. Organisatoriskt är nomadskolans högstadium en särskild skolenhet i förhållande till den grundskola med vars högstadium den är samordnad. Plan över lärarnas tjänstgöring samt schema vid nomadskolans högstadium fastställes av rektor för den grundskola med vars högstadium nomadskolans högstadium är samordnat. Länsskolnämnden i Norrbottens län beslutar om intagning av elever och bestämmer till vilken skola varje elev skall hänvisas. Skolstadgans bestämmelser om personal gäller i tillämpliga delar för personalen vid 178

nomadskola. Utöver lärare, biträdande skolledare (tillsynslärare) finns en tillsynsman vid varje nomadskola. Vid nomadskolans högstadium i Gällivare finns dessutom en arvodestjänst som studierektor inrättad. Tillsynsman skall närmast under länsskolnämnden ha tillsyn över skolans och elevhemmets lokaler samt svara för underhåll och mindre reparationer av dem, övervaka och biträda vid inackordering av elever, handha räkenskaper samt i övrigt fullgöra vad som bestämmes för honom av nämnden. För varje nomadskola skall finnas nomadskolfullmäktige som enligt provisoriska bestämmelser (Kbr 1972-12-08) skall utses av föräldrarna (vårdnadshavarna) till eleverna vid skolan. Länsskolnämnden i Norrbottens län skall på tid och sätt som den bestämmer anordna möte med föräldrarna och andra vårdnadshavare för val av fullmäktige jämte personlig ersättare för varje fullmäktige. För nomadskolan i Ange utses 10-12 fullmäktige, för envar av nomadskolorna i Tärnaby och Gällivare 6 - 8 fullmäktige och för övriga nomadskolor 4-6 fullmäktige. Dessa jämte ersättare utses för tre läsår i sänder. Nomadskolfullmäktige har till uppgift att överlägga med länsskolnämnden i frågor som rör nomadundervisningen och avge yttranden i sådana ärenden. 11.1.2 Överväganden och förslag Nomadskolan är en statlig skola under inseende av skolöverstyrelsen. En regional statlig myndighet, länsskolnämnden i Norrbottens län, är både regional och lokal instans. En av skolinspektörerna vid nämnden i Norrbottens län är tillika nomadskolinspektör och har jämte andra uppgifter ansvar för nomadskolväsendet och för annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet. I fråga om länsskolnämndens uppgifter som regional instans över nomadskolan gäller vad departementschefen anförde i proposition nr 51 år 1962, nämligen att uppgifterna i första hand skulle bli en angelägenhet för skolinspektören. Nomadskolinspektören är expert på samernas förhållanden och genom SOU 1973:48

förtrogenhet naed samernas skolproblem kan han underlätta samordningsåtgärder pä det lokala planet och förmedla kontakt med det övriga skolväsendet. Länsskolnämndsutredningen föreslår ingen ändring vad gäller de uppgifter som åvilar den skolinspektör som tillika är nomadskolinspektör. Som inspektör ingår denne i det regionala organet direkt underställd skolöverstyrelsen enligt utredningens förslag i kapitel 12. Eftersom utredningen i sina överväganden kommit fram till att länsskolnämnderna bör avskaffas måste vissa av de uppgifter som länsskolnämnden i Norrbottens län har beträffande nomadskolorna överföras på någon annan instans. Utredningen har därvid valt att föreslå att nomadskolorna ställs under en särskild styrelse. Under skolöverstyrelsen skall således en nomadskolstyrelse utöva den direkta ledningen av verksamheten naed de uppgifter sona beträffande grundskolan tillkommer skolstyrelsen. Den skolinspektör i Norrbottens län sona tillika är nomadskolinspektör skall under denna styrelse utöva de befogenheter som tillkommer skolchef eller rektor när det i nomadskolstadgan hänvisas till skolstadgan. Den föreslagna nomadskolstyrelsen bör bestå av sju ledamöter jämte ersättare. Nomadskolfullmäktige vid nomadskolorna i Norrbottens län bör tillsammans utse tvä ledamöter och fullmäktige vid skolorna i Västerbottens och Jämtlands län en ledamot vardera. Länsstyrelserna i de tre länen bör utse en ledamot var. Den ledamot som utses av länsstyrelsen i Norrbottens län förordnas som ordförande i styrelsen. Ersättare utses i samma ordning som ledamöterna. Mandatperioden bör vara tre år. De ledamöter som utses av länsstyrelserna bör ha god kännedom om skolväsendet i övrigt. Nomadskolstyrelsen bör sammanträda efter kallelse av ordföranden. Nomadskolstyrelsen skall handlägga sådana uppgifter som i grundskolan ankommer på skolstyrelsen. Styrelsen bör kunna uppdra åt nomadskolinspektören att besluta på styrelsens vägnar i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Länsskolnämndsutredningen gör med hänsyn SOU 1973:48

till uppgifternas art och nomadskolväsendets ringa omfattning den bedömningen att nomadskolstyrelsen normalt inte skall behöva sammanträda mer än två gånger per läsår. Nomadskolstyrelsen bör ha sitt säte i Luleå och skolinspektionens kansli fungera också som kansli för nomadskolstyrelsen. Styrelsen bör dock kunna sammanträda på annan ort inom de nordligaste länen, om ordföranden finner det lämpligt med hänsyn till kommunikations- eller andra förhållanden. Till styrelsens ordförande, ledamöter och suppleanter bör arvode utgå efter samma bestämmelser som gäller för styrelse för skolenhet inom specialskolan. I frågor av större vikt som rör nomadundervisningen bör nomadskolfullmäktige beredas tillfälle att yttra sig. Nomadskolinspektören bör därför hålla sammanträde naed nomadskolfullmäktige minst en gång varje år på tid och ort sona styrelsen bestämmer. Länsskolnämndsutredningen har i denna fråga samrått med sameutredningen. Därvid har ytterligare ett skäl till förslaget om en särskild styrelse för nomadskolorna framhållits, nämligen önskemålet om en förstärkning av samernas inflytande över nomadskolornas ledning. Länsskolnämndsutredningen finner att förslaget om en nomadskolstyrelse ger ett ökat inflytande för samerna. 11.2 Statsbidragsärenden Utredningen har i annat sammanhang (kap 7) beskrivit länsskolnämndens uppgifter i handläggningen av bidrag till driften av grundskolor och gymnasieskolor. Likaså har utredningen kortfattat berört statens bidrag till kommuner och landsting vid byggnadsarbeten inom skolväsendet. I sina överväganden (7.3.2 respektive 7.4.3.5) har utredningen redovisat sin syn på besluts- och ansvarsfördelningen när det gäller dessa statsbidrag. Utöver dessa stora tunga poster inom bidragssystemet finns vissa speciella statsbidrag. I de bestämmelser som reglerar för179

delning och utbetalning av sådana speciella bidrag anges i vissa fall att länsskolnämnd skall granska rekvisition och besluta om utbetalning av bidragen. Exempel på sådana särskilda statsbidrag där länsskolnämnden är beslutande myndighet är bidrag till AVutrustning för det obligatoriska skolväsendet, för anskaffande av första uppsättning stadigvarande undervisningsmaterial och till driftkostnader för enskilda yrkesskolor och statsbidrag till förhyrande av lokaler för elevhem. Länsskolnämndsutredningen har i sina överväganden och förslag vad gäller statsbidrag till driften av grundskolor och gymnasieskolor och investeringsbidrag vid byggnadsarbeten inom skolväsendet förordat oförändrad uppgiftsfördelning mellan de regionala eller centrala myndigheterna. Utredningen finner inte skäl att föreslå någon ändring vad gäller de särskilda statsbidrag som kan utgå till kommun, landsting eller huvudman för enskild skola.

utan laga förfall kan barnavårdsnämnden eller dess ordförande förordna att han skall hämtas genom polismyndighets försorg. I fall av tredska kan nämnden utdöma det vite som föreskrivits i kallelsen. Besvär över nämnds beslut att utdöma förelagt vite kan anföras hos länsrätten. Också i andra fall har barnavårdsnämnden getts befogenhet att besluta om tvångsåtgärder. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning bör befogenheten att i vissa fall förelägga föräldrarna vite och utdöma vitet samt att förordna om hämtning genom polisens försorg överföras till skolstyrelsen. Om juridisk sakkunskap inte finns inom styrelsen bör styrelsen innan sådant ärende avgöres anlita lagfaren person. Över skolstyrelsens beslut i sådant ärende bör besvär få anföras hos statlig myndighet (se vidare 11.4.3 nedan).

11.4 Besvärsärenden 11.4.1 Bakgrund

11.3 Frågor om skolplikt m m I skollagen sägs att föräldrar är skyldiga att övervaka att skolpliktigt barn fullgör sin skolgång. Om en skolpliktig elev i grundskolan ej fullgör sin skolgång och underlåtenheten beror på tredska av föräldrarna, äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrarna att hålla eleven i skolan. Om föreläggandet ej följs, kan nämnden utdöma vitet. Länsskolnämnden har dessutom, om vitesförfarandet ej har åsyftad verkan eller om eljest synnerliga skäl förefinnes, möjlighet att förordna att elev hämtas till skolan med biträde av polismyndighet. Likartade tvångsåtgärder kan tillgripas enligt barnavårdslagen. En väsentlig skillnad mellan skollagens och barnavårdslagens bestämmelser ligger emellertid i att den senare lagen lägger beslutanderätten hos den kommunala nämnden, barnavårdsnämnden, eller i vissa fall hos dess ordförande. Barnavårdsnämnden kan sålunda i kallelse till utredning eller undersökning föreskriva vite om högst etthundra kronor. Om den kallade uteblir 180

Länsskolnämnden prövar enligt nuvarande bestämmelser i första instans besvär över vissa beslut fattade av skolstyrelse (motsvarande), samarbetsnämnd vid gymnasieskola, intagningsnämnder för gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning samt över beslut fattade av kollegium eller rektor vid sjöbefälsskola. Besvärsärenden skall enligt länsskolnämndsinstruktionen avgöras i nämndernas plenum. De ärenden över vilka besvär kan anföras hos länsskolnämnden framgår av bilaga 1, avsnitt 6. Huvuddelen utgörs av besvär över beslut i elevfrågor (6.15—6.28) eller personalfrågor (6.1-6.14). Därtill kommer generella bestämmelser om att beslut som fattas av lokal styrelse för specialskola samt av kollegium eller rektor vid sjöbefälsskola (6.29 och 6.30) kan överklagas hos länsskolnämnden. Slutligen kan nämnden pröva besvär över beslut om upplåtelse av mark eller lokaler för annat än skolans behov (6.31). Vid överväganden om handläggningsordningen för besvärsärenden bör också beaktas SOU 1973:48

de nya grupper av besvärsärenden sona tillkommer som en följd av utredningens förslag till omfördelning av arbetsuppgifterna mellan de statliga myndigheterna och de lokala skolstyrelserna. I samband med vissa sådana förslag har utredningen uttalat att besvär över skolstyrelses (motsvarande) beslut skall få anförtros hos statlig myndighet. Detta gäller beslut som rör

Besvärsfrekvensen

Länsskolnämndsutredningen har inhämtat uppgifter om antalet besvärsärenden under 1972. Besvär över skolstyrelses (motsvarande) beslut om tillsättning eller förslag om tillsättning av tjänst anfördes hos länsskolnämnderna i 182 fall. Av dessa avsåg 77 beslut om tillsättning av icke-ordinarie lärare. Av dessa - tillsättning av ordinarie lärartjänst (kap 8) 77 fall fördes endast 18 vidare till Kungl — tillsättning av ordinarie tjänst som skoldi- Maj:t. Av bilaga 4 framgår att länsskolnämnderrektör, biträdande skoldirektör, rektor och studierektor samt extra tjänst som bi- na under 1971/72 tillsatte 3 552 ordinarie trädande rektor eller arvodestjänst som lärartjänster, över vilka beslut besvär anfördes i 69 fall (tabellerna 4:1 och 4:2). skolchef (kap 9) - inräknande av fyllnadstjänstgöring i tjänst Skolöverstyrelsen tillsatte våren 1972 162 som lärare (endast i vissa fall - se bil 1 p lektorstjänster och s k Up-tjänster; besvär anfördes i 13 fall (tabell 4:12). 3.4.2,3.4.8,3.4.9) — vitesföreläggande och utdömande av vite mot föräldrar som ej tillser att barnen Överväganden och förslag fullgör sin skolgång (jfr ovan 11.3).

11.4.2 Besvär över tillsättningsbeslut Nuvarande handläggningsordning Enligt nuvarande bestämmelser tillsätts arvodestjänster som studierektor, tillsynslärare, icke-ordinarie lärartjänster samt huvudlärartjänster av vederbörande skolas styrelse. Detsamma gäller tjänster som skolläkare och skolsköterska samt vissa andra ordinarie och icke-ordinarie statligt reglerade tjänster, exempelvis för elevhemsföreståndare eller för vaktmästar- och kanslipersonal vid statliga skolor. Över beslut om tillsättning av sådana tjänster får besvär anföras hos länsskolnämnden, vars beslut kan överklagas hos Kungl Maj :t. Länsskolnämnden tillsätter ordinarie studierektorstjänster i grundskolan samt flertalet ordinarie lärartjänster (utom i privatskolor). Övriga skolledar- och ordinarie lärartjänster (utom i privatskolor) med undantag av skoldirektörs- och biträdande skoldirektörstjänster tillsätts av skolöverstyrelsen. Besvär över länsskolnämndens respektive skolöverstyrelsens beslut anförs hos Kungl Maj :t. SOU 1973:48

Antalet besvär i tillsättningsärenden är för närvarande lågt i förhållande till det stora antalet tillsättningsbeslut som fattas varje år. Antalet besvär i första instans över skolstyrelses och länsskolnämnds beslut om tillsättning av lärartjänster samt hos Kungl Maj:t över skolöverstyrelsens beslut om tillsättning av lärartjänster vid skolor under länsskolnämndens tillsyn är f n omkring 170 per år, dvs i genomsnitt 7 per län. Det är svårt att bedöma hur besvärsfrekvensen kan komma att ändras om de lokala styrelserna blir tillsättningsmyndighet också för de skolledar- och lärartjänster som nu tillsätts av statliga myndigheter. Länsskolnämndsutredningen har förutsatt att nuvarande bestämmelser om behörighet, befordringsgrunder och meritvärdering alltjämt skall gälla. Det är endast beslutsnivån som förändras. Länsskolnämndsutredningen utgår från att skolstyrelserna tillämpar reglerna på avsett sätt. Om så undantagsvis inte sker, bör avstegen korrigeras genom besvärsinstitutet och genom att en fast praxis snart utbildas. På sikt bör därför någon större ökning av besvärsfrekvensen inte befaras. En tillfällig kraftigare ökning kan möjligen inträffa innan denna 181

praxis utbildats. En fördubbling av besvärsfrekvensen när det gäller lärartjänster som nu tillsätts av länsskolnämnd eller skolöverstyrelse höjer det sammanlagda antalet besvär över tillsättning av lärartjänster till drygt 260 per år, dvs 10 per län. Det bör dock observeras, att antalet tillsättningsärenden torde minska under de närmaste åren. Besvärsprövningen förutsätter god kunskap om gällande bestämmelser rörande behörighet, befordringsgrunder och meritvärdering samt om utslag som Kungl Maj:t gjort i ärenden som förts till högsta instans. Länsskolnämnderna har för närvarande denna kunskap, fränast därför att nämnderna är tillsättningsmyndighet för de ordinarie lärartjänster som motsvarar de icke-ordinarie lärartjänster styrelserna själva tillsätter; beträffande ordinarie skolledartjänster är nämnderna i dag antingen tillsättningsmyndighet eller avger de yttrande till skolöverstyrelsen. Om tillsättningen av ordinarie lärare flyttas till skolstyrelserna och den regionala skolmyndigheten blir besvärsmyndighet är det endast för att kunna handlägga dessa ärenden som myndigheten har anledning att i detalj sätta sig in i det relativt omfattande regelsystem som behörighets- och meritvärderingsbestämmelserna utgör. Därtill kommer behovet av att sätta sig in i de bestämmelser som rör sådana lärartjänster vid vars tillsättning länsskolnämnderna nu över huvud taget inte medverkar, främst lektorstjänsterna. Med tanke på det begränsade antal ärenden som skulle ankomma på varje myndighet förefaller det mindre rationellt att låta den regionala skolmyndigheten pröva besvär över tillsättningsbeslut. Skolöverstyrelsen har som central myndighet bl a att utfärda anvisningar om hur meritvärdering m m skall ske. Enligt länsskolnämndsutredningens förslag skall överstyrelsen utfärda meritbesked innehållande uppgifter om behörighet och meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna för samtliga lärare. Överstyrelsen föreslås också bli den myndighet som prövar dispensfrågor. Hos skolöverstyrelsen finns därför den expertis som erfordras för prövning av besvärsären182

den rörande tillsättning av lärartjänster. Därtill kommer att inom verket också finns sakkunniga som kan medverka vid bedömningar av sådana meriter som inte kan poängmässigt värderas men som kan komma att åberopas, exempelvis pedagogiskt författarskap, vetenskaplig verksamhet m m. När det gäller skolledartjänster finns ytterligare skäl sona talar för att göra skolöverstyrelsen till besvärsmyndighet i första instans. Dessa tjänster tillsättas på andra grunder än poängmässigt värderingsbara meriter. Lämplighet och tidigare erfarenheter som skolledare spelar en stor roll. Om en sökande från annat län anser sig felaktigt bedömd av den tillsättande skolstyrelsen bör skolöverstyrelsen ha större möjligheter att bedöma hans klagomål och jämföra honom med den tillsatte än en regional myndighet. Jämfört med nuläget bör någon ökning av skolöverstyrelsens arbetsuppgifter inte uppstå om överstyrelsen görs till besvärsmyndighet i tillsättningsärenden om hänsyn tas till att överstyrelsen befrias från uppgiften att tillsätta rektorer, ordinarie studierektorer i gymnasieskolan, lektorer och s k Up-tjänster för försöks- och demonstrationsverksamheten. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att talan mot skolstyrelses (motsvarande) beslut om tillsättning av skolledar- och lärartjänster får föras genom besvär hos skolöverstyrelsen. Detsamma bör gälla besvär över tillsättning av annan skolpersonal med statliga eller statligt reglerade tjänster. Över skolöverstyrelsens beslut bör talan få föras hos Kungl Maj:t. Skolläkare och skolsköterskor i de kommunala skolorna innehar kommunalt reglerade befattningar. Genom bestämmelserna i skolstadgans 19 kap 3 § kan talan mot beslut av skolans styrelse om tillsättning av sådan tjänst föras genom besvär hos länsskolnämnden. Beslut om tillsättning av andra kommunalt reglerade tjänster inom skolväsendet (t ex tjänster som skolpsykolog, skolkurator, vaktmästare) kan däremot inte överklagas genom självförvaltningsbesvär. Utredningen anser det inte befogat med dessa särbestämSOU 1973:48

melser för skolläkar- och skolskötersketjänster. Skolstadgans bestämmelser om besvär över tillsättning av sådana tjänster bör därför upphävas. Möjligheten att anföra kommunalbesvär hos länsstyrelsen eller hos kommunal besvärsnämnd (om sådan finns) kvarstår dock.

11.4.3 Övriga besvärsärenden Bes värsfrekv ensen Besvär i tillsättningsärenden utgör mer än en tredjedel av alla besvärsärenden länsskolnämnderna behandlar. Av övriga besvärsärenden överväger elevfrågorna antalsmässigt något (sammanlagt 190 under 1972). Den största gruppen utgjordes av besvär över beslut av intagningsnämnd för gymnasieskola (120 ärenden). Den därnäst största gruppen utgjordes av besvär över skolstyrelses (utbildningsnämnds) beslut att under hänvisning till bestämmelserna om elevområde i skollagens 44, 45 och 47 §§ ej motta elev i sin grundskola eller gymnasieskola. Sådana besvär anfördes under 1972 i 61 fall, varav dock hälften enbart i de två Skånelänen. Besvär över beslut om elevs skolgång eller avstängning från skola förekom blott i enstaka fall. Besvär i andra personalfrågor än tillsättningsfrågor anfördes under 1972 i 125 fall. De största grupperna utgjordes av besvär rörande beslut om tjänstledighet och vikariat för rektor, biträdande skolledare eller lärare (49 fall), beslut om avlöningsförmåner m m för samma personal (30) och beslut om skiljande från tjänst (30). Överväganden Utredningen har ovan föreslagit att prövningen av besvär i tillsättningsärenden skall förläggas till skolöverstyrelsen. Det är då naturligt att skolöverstyrelsen också får pröva besvär över de lokala styrelsernas beslut i sådana andra personalfrågor som enligt nuvarande bestämmelser kan överklagas hos länsskolnämnden. Några ytterligare lokala synSOU 1973:48

punkter utöver dem som framkommit vid skolstyrelsens behandling av det överklagande ärendet torde knappast tillföras vid en behandling hos regionalt organ. Inte heller bör några speciellt regionala synpunkter finnas som motiverar att här avsedda ärenden behandlas på länsnivå. Antalet ärenden per år är dessutom så litet att en centralisering av besvärsprövningen inte bör medföra något större merarbete för överstyrelsen eller medföra någon väsentlig fördröjning av ärendenas handläggning. Däremot bör en större enhetlighet i prövningen kunna förväntas. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att skolöverstyrelsen i första instans skall pröva besvär i dessa fall (bilaga 1 p 6.7-6.14). De skäl som ovan anförts för att flytta prövningen av besvär i vissa personalfrågor till skolöverstyrelsen gäller enligt utredningens uppfattning även de fall där beslut i elevfrågor kan överklagas hos länsskolnämnden. Besvärsprövningen bör därför i princip göras av skolöverstyrelsen. Härifrån vill utredningen dock göra två undantag. Det ena gäller besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder. Intagningen till huvuddelen av gymnasieskolan sker under juni månad och nämndens beslut meddelas i dessa fall omkring 1 juli, varefter besvär skall anföras inom tre veckor. För de klagande och för de andra sökande vars möjligheter att bli intagna till önskad utbildning är beroende av utgången av besvärsprövningen är det nödvändigt att ärendena avgörs före skolstarten i augusti eller mycket kort tid därefter. En så snabb handläggning kan inte påräknas om prövningen centraliseras till skolöverstyrelsen. En snabb handläggning är också med hänsyn till de klagande viktig när det gäller besvär över beslut om avstängning eller förvisning av elev i grundskolan eller gymnasieskolan. Detsamma gäller - om utredningens förslag under 11.3 genomförs besvär över skolstyrelses beslut och vitesföreläggande och utdömande av vite mot föräldrar som av tredska ej tillser att barnen fullgör skolplikten. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att prövningen i sistnämnda 183

fall (bilaga 1 p 5.1, 5.2, 6.24, 6.27 och 6.28) fälsskola skall ingå minst en ledamot som har alltjämt skall prövas på regional nivå; i övriga erfarenhet av sjöfart. här diskuterade fall (bilaga 1 p 6.15-6.23, 6.25 och 6.26) bör besvärsprövningen flyttas 11.6 Sammanfattning till skolöverstyrelsen. Enligt skolstadgan kan skolstyrelses (ut- Länsskolnämndsutredningen föreslår att en bildningsnämnds) beslut i ärende om upplå- särskild styrelse inrättas för nomadskolan. telse av skolans mark och lokaler för andra Nomadskolstyrelsen bör bestå av sju ledamöändamål än skolans behov överklagas hos ter. Nomadskolfullmäktige vid nomadskolorlänsskolnämnden. Utredningen finner inga na i Norrbottens län föreslås få utse två skäl för att behålla denna möjlighet. Bestäm- ledamöter och fullmäktige vid skolorna i melsen bör därför upphöra. En prövning av Västerbottens och Jämtlands län samt länsstyrelsens beslut kan ändå erhållas, nämligen styrelserna i de tre länen vardera en. Ersätom kommunalbesvär anförs hos länssty- tare bör utses i samma ordning som ledamörelsen. terna. Den ledamot som utses av länsstyrelsen i Norrbottens län förordnas till ordförande i nomadskolstyrelsen, som föreslås ha sitt säte i Luleå och utnyttja den regionala skol11.5 De tekniska råden myndighetens kansli som sitt kansli. I kap 2 har utredningen kortfattat beskrivit Nomadskolstyrelsen skall handha sådana tillkomsten av de tekniska råden och deras uppgifter som i grundskolan ankommer på uppgifter inom ingenjörsutbildningen och skolstyrelsen och som enligt nuvarande beden tekniska utbildningen. Råden infördes stämmelser ankommer på länsskolnämnden i 1962 i samband med att högre tekniska Norrbottens län. Den skolinspektör i Norrläroverk och tekniska fackskolor lades under bottens län som tillika är nomadskolinspekde kommunala skolstyrelserna. Av beskriv- tör fullgör beträffande nomadskolan de uppningen i kap 4 framgår att de tekniska råden gifter som i det kommunala skolväsendet sammanträder mycket sällan. I tolv län, där- ankommer på skolchef och rektor. ibland de tre största, hade de tekniska råden Utredningen föreslår vidare, att skolstyrelför övrigt inte något sammanträde under det serna får föreskriva och utdöma vite enligt år som redovisades i skolöverstyrelsens un- bestämmelserna i skollagens 39 § i fall då dersökning (1969). föräldrar av tredska ej tillser att deras barn Behovet av ett tekniskt råd på det regiona- fullgör skolgången. Skolstyrelsen föreslås la planet torde ha minskat efterhand som också få förordna att elev skall hämtas till teoretisk och yrkesinriktad utbildning inte- skolan med biträde av polismyndighet under grerats i gymnasieskolan. För den yrkesinrik- de förutsättningar som anges i skollagen. tade utbildningen skall skolstyrelsen utse ett Besvär bör få anföras hos regionalt organ. eller flera yrkesråd med uppgift att biträda Utredningen föreslår att möjligheterna att styrelsen i frågor rörande yrkesutbildningen anföra förvaltningsbesvär över beslut av skolinom gymnasieskolan. Ledamöterna i kom- styrelse (motsvarande) om tillsättning av muns yrkesråd skall ha god kännedom om skolläkare och skolsköterskor i det kommuarbetslivet samt om det eller de yrken som nala skolväsendet och om upplåtelse av skorådets verksamhet avser. I en kommuns yr- lans mark och lokaler för annat än skolans kesråd får också ingå en eller flera represen- behov tas bort. Med hänsyn till kravet på en tanter för eleverna i gymnasieskolan. snabb handläggning bör besvär över beslut av Länsskolnämndsutredningen föreslår att gymnasieskolornas intagningsnämnder och de tekniska råden på det regionala planet över skolstyrelses eller samarbetsnämnds beavskaffas. Om så sker, bör föreskrivas att i slut om avstängning och förvisning av elev något av yrkesråden i kommun med sjöbe- alltjämt få anföras hos regionalt organ. I 184

SOU 1973:48

övrigt bör prövningen av sådana besvär som i dag ankommer på länsskolnämnden överflyttas till skolöverstyrelsen. De nuvarande tekniska råden vid länsskolnämnderna föreslås avskaffas. Yrkesråd i kommun med sjöbefälsskola bör kompletteras med minst en ledamot som har erfarenhet av sjöfart.

SOU 1973:48

12 Skolans regionala ledning

Länsskolnämndsutredningen har i kapitlen 6-11 granskat länsskolnämndernas arbetsuppgifter område för område. På en rad punkter har utredningen föreslagit att uppgifter som nu åvilar länsskolnämnd skall överföras till skolornas styrelser. I ett mindre antal fall har utredningen funnit att övervägande skäl talar för att låta skolöverstyrelsen handlägga vissa frågor som nu avgörs av nämnderna. Länsskolnämndernas verksamhet påverkas också av utredningens förslag om andra former för den statliga tillsynen över kommuner och landsting, exempelvis när det gäller skolbyggandet. I detta kapitel sammanfattar utredningen de uppgifter inom skolväsendet som enligt dess förslag i framtiden bör åvila statliga organ och handläggas på länsnivå. Mot bakgrunden av dessa uppgifters art och innehåll diskuterar utredningen därefter vilka organ sona skall fullgöra dem. 12.1 Uppgifter för de regionala organen I bilaga 1 har länsskolnämndsutredningen förtecknat de arbetsuppgifter sona enligt nuvarande bestämmelser åvilar länsskolnämnd. Utredningen har där också angivit vilka av dessa uppgifter som den i de föregående kapitlen föreslagit skall överföras till andra organ eller utgå. Vilka av länsskolnämndernas uppgifter sona enligt utredningens uppfattning alltjämt bör åvila statlig regional myndighet kan också utläsas av bilagan. Till 186

dessa kvarvarande uppgifter kommer vissa nya, nämligen sådana där utredningen funnit att beslutanderätten bör övertas av de lokala styrelserna men där statlig myndighet vid behov bör kunna ingripa eller där besvärsrätt över styrelsens beslut bör införas och prövningen göras av regionalt organ. 12.1.1 Kvarvarande uppgifter Till de kvarvarande uppgifterna hör främst de rent pedagogiska. Härmed avser utredningen främst tillsynsverksamheten, vilken som utredningen framhållit i kapitel 6 främst skall vara inriktad på att ge service i form av råd och information åt skolstyrelser och skolpersonal. Till de pedagogiska uppgifterna hör också att främja fortbildning, skolpsykologisk verksamhet, försöksverksamhet och annat utvecklingsarbete. Av planeringsfrågor kvarstår främst de som rör gymnasieskolans lokalisering och dimensionering. Dä besluten i dessa frågor alltjämt bör fattas av skolöverstyrelsen är uppgiften på den regionala nivån fränast att söka samordna den lokala planeringen kommunerna emellan och med den övriga regionala planeringen i länet samt att mot denna bakgrund yttra sig över de framställningar rörande gymnasieskolan sona huvudmännen inger till skolöverstyrelsen. För skolbyggnadsplaneringen blir uppgiften på regional nivå att till skolöverstyrelsen yttra sig över angelägenhetsgraden av de projekt som skolSOU 1973:48

styrelserna uppger sig behöva under de när- gan. Utredningen är dock angelägen att frammaste åren och att inbördes prioritera pro- hålla att den betraktar detta som enbart en temporär lösning. Vilket organ sona på sikt jekt i olika kommuner. Så länge nuvarande driftbidragssystem be- skall handlägga ärenden rörande statsbidrag står måste enligt utredningens uppfattning till skolväsendet kan inte bedömas förrän ett regionalt statligt organ alltjämt fatta en pågående arbete med utformning av ett nytt rad beslut eller ha möjlighet att ändra kom- bidragssystem slutförts. Utredningen har föreslagit att prövningen munala beslut om antalet klasser, undervisningsgrupper och klasstyper na m för varje av besvär över lokala skolmyndigheters beslut skall flyttas från länsskolnämnderna till läsår, i stort sett i nuvarande omfattning. Till de kvarvarande planeringsuppgifterna skolöverstyrelsen. Undantagna från denna rehör också att vara samrådsorgan för kommu- gel är endast besvär över beslut av gymnasienerna och samverka med länsstyrelsen när skolans intagningsnämnder samt över beslut det gäller skolverksamheten vid krig eller om avstängning eller förvisning av elev, vilka alltjämt bör prövas av regionalt organ. Bekrigsfara. släktade naed besvärsärendena är de fall då Av personalfrågor sona rör statliga och regionalt organ bör gå in och lösa tvistefråkommunala skolor under de nuvarande länsgor mellan olika huvudmän, exempelvis beskolnämndernas tillsyn kvarstår för handsluta om interkommunala ersättningar då läggning på regional nivå vissa uppgifter som syftar till att ge personal med statligt reglera- kommunerna inte kan enas därom. de anställningar, fränast lärare och skolledare, större anställningstrygghet. En regional 12.1.2 Tillkommande uppgifter myndighet bör alltjämt kunna förflytta ordinarie tjänsteman som blivit övertalig till mot- När det gäller de pedagogiska uppgifterna svarande tjänst hos annan huvudman inom föreslår utredningen inga direkt nya uppgiflänet. Det regionala organet bör också i ter för det statliga regionala organet. Utredsamma utsträckning som nu sker medverka ningen har däremot uttalat att den pedagotill omplacering av övertaliga icke-ordinarie giska personalen hos detta organ i större lärare och till att lärartjänster i mindre fre- utsträckning och i fastare former än hittills kventa ämnen kan ordnas genona fyllnads- bör aktivt medverka i det uppföljnings- och tjänstgöring i olika skolor. Sä länge driftbi- utvärderingsarbete som är en primär uppgift dragen är knutna till de utgående skolledar- för skolöverstyrelsen. Beträffande planeringsfrågorna har utredoch lärarlönerna bör det regionala organet också pröva vissa kommunala beslut eller ningen föreslagit att skolstyrelserna skall förslag som rör inrättande eller organisation överta de regionala organens roll när det av vissa tjänster i den mån besluten är av gäller att besluta om grundskolans yttre orbetydelse för storleken av statsbidraget. ganisation (elevområden, skolenheter). Om Exempel på sådana ärenden är beslut om särskilda skäl föreligger skall emellertid ett nedsättning av undervisningsskyldigheten för regionalt statligt organ kunna föreskriva att lärare i vissa fall och om rätt att i tjänst fä elevområdet för en viss kommuns grundskola inräkna andra uppgifter än undervisning en- också skall omfatta del av annan kommun. ligt gällande läroplan. Härtill kan komma de Sådant ingripande kan tänkas om berörda arbetsgivarbeslut enligt gällande avtal sona kommuner själva inte kan komma överens i avtalsverket eller skolöverstyrelsen även i frågan eller om enskilda eller en grupp av fortsättningen kan vilja delegera till regionalt föräldrar anser att deras barn tvingas till onödigt lång skolväg på grund av kommunerorgan. De statsbidragsärenden sona länsskolnämn- nas beslut om elevområdesindelningen. Bland personalfrågorna har utredningen derna handlägger skall enligt utredningens bl a föreslagit att skolstyrelserna i fortsättförslag alltjämt handläggas av regionalt orSOU 1973:48

ningen själva skall fastställa antalet ordinarie lärartjänster i sina skolor, varvid dock av Kungl Maj:t utfärdade föreskrifter skall tillämpas. Också här har emellertid utredningen velat förbehålla den regionala statliga myndigheten en möjlighet att vid behov kunna föreskriva att huvudmannen skall inrätta en viss eller ett visst antal tjänster. Detta bör kunna göras om tillsynsorganet finner att huvudmannen ej vill följa gällande anvisningar eller om myndigheten finner att en fast lärartjänst kan inrättas på grundval av underlag från flera skolformer och kommuner. Om utredningens förslag om att låta skolstyrelserna besluta om vite och också utdöma vitet genomförs tillkommer bland besvärsfrågorna på regional nivå uppgiften att pröva eventuella besvär över sådana beslut.

7. besvärsmål 8. frågor om tillsättning av ordinarie tjänst som studierektor vid grundskolan eller av lärartjänst 9. frågor om yttrande över ansökan till skolledartjänst 10. frågor om tillsättning av tjänst hos nämnden i lägst lönegrad A 15 och antagande av personal med motsvarande löneställning samt tillkallande av expert 11. frågor om yttrande över betänkande samt 12. andra frågor som skolinspektör, byrådirektör, fortbildningsledare eller länsskolpsykolog hänskjuter till plenum.

Av ovan angivna uppgifter utgår om utredningens förslag genomföres de i punkterna 3, 6, 8 och 9 angivna från den regionala nivån (instruktionen för skolledare, disciplinmål 12.2 Organ för de regionala skoluppgifterna m m samt frågor som rör tillsättning av skolledare och lärare). 12.2.1 Länsskolnämndernas förtroendemän Planeringsfrågorna (punkt 1) har varit viktiga uppgifter för nämndernas plenum. Inte Länsskolnämndsutredningen tar i det följanminst har detta gällt under enhetsskolans de upp frågan om vilka uppgifter av dem och grundskolans uppbyggnadsperiod och då som skall handläggas på regional nivå som i hög grad betingats av behovet av planering kräver medverkan av en särskild styrelse med över kommungränserna. När det gäller förtroendemän eller för vilka uppgifter en grundskolan är det främst frågor rörande sådan medverkan är lämplig eller önskvärd. elevområden och upprättande eller indragEnligt den nuvarande instruktionen för ning av skolenheten som behandlats av länsskolnämnderna skall följande ärenden avnämnden i plenum. Grundskolans slutliga göras av nämnden i plenum, dvs av de ledamöter som utses av Kungl Maj:t, skolöversty- genomförande och kommunsammanläggrelsen, länsstyrelsen och landstinget (kom- ningarna har i hög grad ändrat förutsättningarna och länsskolnämndsutredningen har munfullmäktige i vissa fall): därför föreslagit att planeringen för grund1. viktigare frågor om planeringen av skol- skolan skall vara en kommunal angelägenhet. väsendet Utredningen har också föreslagit att skolla2. frågor om samverkan och fördelning av gens bestämmelser om möjlighet att tvångskostnader mellan kommuner och lands- vis förordna om bildande av kommunalförtingskommuner enligt skollagen bund för förvaltning av skola skall upphävas. 3. frågor om instruktion för skolledare Också planeringen för de gymnasiala skol4. pedagogiska frågor av allmän eller princi- formerna har varit väsentliga uppgifter för piell natur nämnderna. Sedan gymnasieskolan i allt vä5. frågor om anslag för nämndens verksam- sentligt genomförts blir emellertid denna het uppgift av mindre betydelse. Därtill kommer 6. frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan, att de statliga besluten rörande gymnasieskoflyttningsskyldighet, avstängning från lans lokalisering och dimensionering även i tjänsten eller läkarundersökning framtiden bör fattas av skolöverstyrelsen, 188

SOU 1973:48

varför uppgifterna på den regionala nivån främst består i att samordna planeringen kommunerna emellan och med den övergripande regionala planeringen i övrigt. Behovet av samordning med annan regional planering har bedömts vara så väsentlig att utöver länsskolnämnderna numera också länsstyrelsen skall yttra sig i frågor som rör gymnasieskolans planering om de är av regionalpolitisk betydelse. Detsamma gäller fråga rörande skolbyggnadsverksamheten; praktiskt har detta tagit sig uttryck i att länsstyrelserna yttrar sig till skolöverstyrelsen över länsskolnämndernas årliga angelägenhetsgradering av aktuella skolbyggnadsprojekt i länet. De viktigaste frågorna rörande skolplaneringen i länet som alltjämt skall behandlas på regional nivå behandlas således enligt nuvarande bestämmelser av två statliga länsmyndigheter innan de avgörs av skolöverstyrelsen. Med hänsyn till att frågor som rör skolbyggnadsprogrammet samt lokalisering och dimensionering av gymnasieskolan och dess utbildningsvägar hänger nära samman med den regionala planeringen i övrigt bedömer länsskolnämndsutredningen det som särskilt viktigt att länsstyrelsen får yttra sig till skolöverstyrelsen i sådana ärenden. Behandlingen i länsskolnämndens plenum torde normalt inte tillföra ärendena något väsentligt nytt utöver det som framkommit under behandlingen i respektive skolstyrelse och som framkommer i länsstyrelsen om ärendena där föredras av skolsakkunnig tjänsteman, exempelvis skolinspektör. Enbart planeringsfrågorna motiverar därför inte att ett särskilt förtroendemannaorgan för skolfrågor behålls på länsnivå. Pedagogiska frågor (punkt 4) torde sällan behandlas i länsskolnämndernas plenum. Den inspekterande verksamheten utövas enligt instruktionen av skolinspektörerna. Viktigare frågor som uppkommer vid inspektionen skall skolinspektören hänskjuta till plenum. Att inspektionsiakttagelser föredras inför plenum i andra fall än då inspektionen förrättats i samband med utredning av ärende som skall avgöras i plenum, exempelvis disciplinärende, är mycket ovanligt. Någon SOU 1973:48

annan form av rapportering av iakttagelser vid inspektion eller andra skolbesök är inte föreskriven och torde heller inte förekomma i praktiken. Inte heller är det vanligt att frågor som rör länsskolnämndernas övriga pedagogiska verksamhet, exempelvis konsulentverksamheten, planering och genomförande av fortbildning i olika former eller den skolpsykologiska verksamheten avgörs eller behandlas i plenum. Länsskolnämndsutredningen anser att det regionala skolorganets roll alltmer bör koncentreras till de pedagogiska uppgifterna. Som utredningen framhållit i kapitel 6 bör denna pedagogiska verksamhet vara serviceinriktad och som främsta uppgift ha dels att ge skolstyrelsen, skolledare, lärare och annan skolpersonal råd och information, dels att medverka i skolöverstyrelsens arbete med uppföljning och utvärdering av läroplaner, arbetsformer, läromedel m m. De nämnda pedagogiska uppgifterna bör inte uppfattas som expertfunktioner där förtroendemannainflytande saknar berättigande och betydelse. Vid bedömning av hur det regionala skolorganets verksamhet beträffande de pedagogiska uppgifterna skall ledas måste emellertid beaktas hur arbetet praktiskt kommer att beskrivas. Det regionala skolorganets befattning med dessa frågor kommer att bestå i en fortlöpande kontaktverksamhet där å ena sidan de av statsmakterna på politiska beslut grundade intentionerna skall föras ut och möta den faktiska verksamhetens erfarenheter och å andra sidan dessa erfarenheter skall samlas in och vidareföras till de centrala instanser där de kan läggas till grund för förändringar i gjorda ställningstaganden rörande skolans mål, medel och innehåll. En sådan verksamhet ger inte utrymme för beslutsfunktioner — vare sig formella eller reella - på den regionala nivån för en nämnd med förtroendevalda ledamöter. Länsskolnämndsutredningen anser därför att det regionala skolorganets befattning med pedagogiska uppgifter blir av sådan karaktär att det inte är sakligt motiverat med en ledning genom förtroendevalda ledamöter 189

för denna funktion. Besvärsmål skall enligt länsskolnämndsinstniktionen behandlas i plenum. Utredningen har i kapitel 11 föreslagit att sådana ärenden med några få undantag i framtiden skall prövas av skolöverstyrelsen i första instans. På regional nivå kommer som framgår av 11.4.3 endast något 10-tal ärenden att prövas per län och år. Dessa ärenden utgörs i praktiken så gott sona helt av besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder och är av naturliga skäl nästan sona helt koncentrerade till juli-augusti. Av ovanstående genomgång framgår att många ärenden sona enligt nuvarande regler avgörs i plenum om utredningens förslag genomförs inte längre skall handläggas på regional nivå (planeringsfrågor rörande grundskolan, frågor rörande tjänstetillsättning, disciplinfrågor, flertalet besvärsmäl m fl). I vissa andra fall blir behandlingen i nämnden mindre väsentlig dä ärendet dessutom behandlas av annan regional myndighet (viktigare frågor rörande skolbyggnadsverksamheten och gymnasieskolans lokalisering och dimensionering). Av den intervjuundersökning som redovisas i bilaga 2 framgår att det är tillsättningsärenden, organisations- och planeringsärenden och remissärenden (främst yttranden över statliga utredningar) sona i nämnd ordning upplevs som de mest betydelsefulla ärendena för nämndernas plenarsammanträden. Det är dessa ärenden sona tar längst tid, föranleder debatt eller längre diskussioner och i vilka mer betydande meningsskiljaktigheter förekommer. Som därnäst mest väsentliga betraktas besvärsmålen. Dessa föranleder dock sällan debatt eller större meningsskiljaktigheter. De tvä förstnämnda av dessa ärendegrupper utgår i framtiden om länsskolnämndsutredningens förslag genomförs. Av besvärsärendena återstår endast ett fåtal. Uppgiften att yttra sig över statliga utredningar bedöms visserligen som viktig av nämndernas ordförande och tjänstemän, men knappast betraktas som någon primär uppgift för ett regionalt organ för skolfrågor. Mot denna bakgrund drar länsskolnämnds190

utredningen den slutsatsen att det inte är befogat med ett särskilt förtroendena annaorgan för handläggning av skolfrågor på länsplanet. De uppgifter som kräver förtroendemannamedverkan eller eljest är lämpade härför är så få att det sannolikt skulle upplevas som tämligen ointressant och betydelselöst att medverka i ett sådant organ. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att länsskolnämnderna avskaffas. 12.2.2 Den nya organisationen Vilken organisation skall väljas för de uppgifter rörande skolväsendet som länsskolnämndsutredningen funnit böra åvila ett statligt länsorgan? Utredningen har övervägt tvä alternativ, det ena innebärande att länsstyrelsen övertar rollen som tillsynsmyndighet över skolorna i länet, det andra att ett fristående expertorgan under skolöverstyrelsen inrättas i varje län. För en lösning enligt det första alternativet (länsstyrelsealternativet) talar bl a att vissa skolfrågor, nämligen de sona rör gymnasieplaneringen och skolbyggnadsplaneringen, ändå skall handläggas av länsstyrelsen (planeringsavdelningen). Vissa andra frågor, främst besvärsmål, skulle kunna handläggas av förvaltningsavdelningen eller länsrätten. För de rent pedagogiska uppgifterna (inspektion och tillsyn, fortbildning, information, försöksverksamhet m na) skulle länsstyrelserna kunna kompletteras med en särskild enhet naed länsskolinspektören som chef. I denna enhet kunde därutöver övriga skolinspektörer, fortbildningsledare, fortbildningskonsulenter och den regionala skolpsykologen ingå jämte erforderlig kanslipersonal. Befattningshavare från skolenheten skulle också biträda övriga enheter inona länsstyrelsen vid deras behandling av skolfrågor. Utredningen har emellertid funnit en sådan lösning mindre lämplig av flera skäl. Vid 1971 års partiella länsstyrelsereform samlades planeringsfrågorna hos länsstyrelserna. Andra länsorgan eller fristående befattningshavare som väsentligen sysslade med planeringsfrågor inordnades i länsstyrelserna. SOU 1973:48

Organ för vilka andra uppgifter än regional planering dominerade förblev fristående även om vissa planeringsfrågor övertogs av länsstyrelserna. Utredningen finner det mindre lämpligt att nu tillföra länsstyrelserna omfattande uppgifter av helt annan art än regional planering, i synnerhet som frågan om den regionala förvaltningens organisation och uppgifter är under utredning inom länsberedningen. Skolinspektörerna och den övriga personalen i länsstyrelsens skolenhet skulle bli länsstyrelsens tjänstemän. Länsstyrelserna står direkt under Kungl Majrt (civildepartementet). Länsskolnämndsutredningen har i sina överväganden om nämndernas pedagogiska uppgifter betonat att skolinspektörernas verksamhet i högre grad än hittills måste inlemmas i skolöverstyrelsens verksamhet. Konsulentorganisationen är för övrigt redan nu i hög grad inordnad i ett system under skolöverstyrelsens direkta ledning. Med de pedagogiska uppgifter som länsskolnämndsutredningen anser skall dominera det regionala skolorganets verksamhet i fram tiden är det absolut nödvändigt att skolöverstyrelsen kan styra verksamheten. Skolöverstyrelsen måste också ha ett avgörande inflytande vid urvalet av personal för dessa uppgifter. Om länsstyrelsealternativet väljs, får skolöverstyrelsen nöja sig med en mer indirekt ledning av skolenhetens verksamhet, främst genona att utfärda generella anvisningar som skall iakttas av länsstyrelserna. Länsskolnämndsutredningen finner en sådan lösning olämplig. Länsskolnämndsutredningen föreslär i stället att den direkta tillsynen över skolorna i länet skall utövas av ett särskilt organ under skolöverstyrelsen. Detta organ skall utöver inspektion och tillsyn ocksä svara för de övriga pedagogiska uppgifter som utredningen tidigare föreslagit skall åvila ett regionalt organ (konsulentverksamhet, fortbildning, utvärdering m na). Vissa beslut som nu åvilar länsskolnämnd och som alltjämt skall fattas på den regionala nivån övertas av länsstyrelsen. Detta gäller främst prövning av besvär där den rättsliga SOU 1973:48

aspekten måste väga tyngre än den pedagogiska, nämligen besvär över beslut om avstängning eller förvisning av elev. Besvär i sådana fall bör anföras hos länsrätten, varigenom de kommer att avgöras av lagfaren ordförande jämte nämndemän. Till länsrätten bör också prövningen av besvär över skolstyrelses beslut om vitesföreläggande och utdömande av vite förläggas, om utredningens förslag enligt 11.3 genomförs. Länsstyrelsen bör överta uppgiften att fastställa storleken av interkommunala ersättningar i de fall där prövningen nu enligt skollagens 46 och 47 b §§ ankommer på länsskolnämnden. 12.2.3 Länsskolinspektionens och uppgifter

organisation

Det nya regionala skolorgan som föreslagits ovan bör benämnas skolinspektionen i. . . län, i dagligt tal länsskolinspektionen. Vid skolinspektionen i respektive län placeras skolinspektörerna och de nuvarande länsskolnämndernas övriga pedagogiska befattningshavare samt erforderlig administrativ personal. Till personalfrågan återkommer utredningen kortfattat längre fram. Uppgifter Länsskolinspektionen skall enligt bestämmelser i skollagen ha inseende över grundskola, skolenhet av specialskolan och gymnasieskola naed därtill hörande verksamhet samt över annan undervisning som anges i lagen. Den skall dämtöver ha inseende över statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privatskolor, sjöbefälsskolor, enskilda yrkesskolor med statsbidrag under skolöverstyrelsens inseende, statlig och kommunal vuxenutbildning och andra skolor enligt Kungl Maj:ts bestämmande. Länsskolinspektionen skall också utöva den tillsyn över särskolor sona nu ankommer pä länsskolnämnden enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Länsskolinspektionen i Norrbottens län skall ha tillsyn över samtliga 191

nomadskolor i riket samt främja annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna. Närmast under skolöverstyrelsen skall länsskolinspektionen fullgöra följande särskilda åligganden: 1. Följa verksamheten i skolorna och biträda skolöverstyrelsen i dess arbete 2. Främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet 3. Verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter 4. Biträda skolans huvudmän och länsstyrelsen vid planeringen av skolväsendet 5. Ge råd och anvisningar åt skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal i frågor som rör verksamheten i skolorna 6. Främja skolpersonalens fortbildning och på uppdrag av skolöverstyrelsen anordna kurser för den 7. Bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet 8. Samverka med andra regionala myndigheter och institutioner i frågor av betydelse för verksamheten i skolorna 9. Efter samråd med andra berörda myndigheter och institutioner inom länet planlägga skolornas verksamhet vid krig eller krigsfara 10. Då så av särskilda skäl påkallas inspektera skola under dess inseende. Länsskolinspektionen skall också pröva besvär över beslut av intagningsnämnd för gymnasieskola. Skolinspektör eller annan tjänsteman hos skolinspektionen skall vara skyldig att i länsstyrelsen föredra ärenden som rör planeringen av skolväsendet samt att biträda länsstyrelsen vid dess behandling av andra frågor som rör skolväsendet. Personal En av skolinspektörerna skall såsom länsskolinspektör vara chef för länsskolinspektionen och under skolöverstyrelsen leda dess verksamhet. Länsskolinspektör bör förordnas för 192

viss tid, högst sex år, av Kungl Maj:t efter förslag från skolöverstyrelsen. I län med mer än en skolinspektör fördelas arbetsuppgifterna dem emellan på sätt som anges i särskild arbetsordning. Länsskolnämndsutredningen har i kapitel 6 framhållit att den inte funnit något skäl att för närvarande ompröva antalet skolinspektörstjänster men att frågan bör följas med uppmärksamhet. SSK-utredningen kan möjligen komma med sådana förslag som ger anledning att då ta upp frågan. Skolinspektörstjänsterna tillsätts för närvarande av Kungl Maj:t med fullmakt. Inspektörerna intar härigenom en särställning jämfört med skolledare och andra jämförliga befattningshavare inom skolväsendet. Skoldirektörer, biträdande skoldirektörer samt ordinarie rektorer och studierektorer tillsätts genom förordnande på sex år eller om särskilda skäl föreligger för kortare tid. Skolöverstyrelsens ordinarie gymnasieinspektörer tillsätts genom förordnande för högst 6 år. Undervisningsråden innehar extra ordinarie tjänster. Länsskolnämndsutredningen finner att skolinspektörerna har uppgifter som till sin art är nära besläktade med dem som åvilar skolledare och gymnasieinspektörer. Det finns därför i och för sig skäl att överväga en ändring av skolinspektörernas anställningsform. Frågan om anställningsformer för statliga befattningshavare bör emellertid ses i ett större sammanhang. Med hänsyn till detta och till att denna fråga utreds i annan ordning avstår länsskolnämndsutredningen dock från att framlägga något konkret förslag om skolinspektörernas anställningsform. Vid varje länsskolnämnd finns en ordinarie tjänst som byrådirektör. Vid nämnden i Stockholms län finns dessutom en extra ordinarie byrådirektörstjänst. Byrådirektörstjänsten vid länsskolnämnden i Gotlands län är förd på övergångsstat. De av länsskolnämndernas arbetsuppgifter som inte skall övertas av länsskolinspektionen är i viss utsträckning sådana som handlagts av byrådirektörerna. De sex byrådirektörer som deltog i skolöverstyrelsens tidigare refererade arSOU 1973:48

betstidsundersökning redovisade för de arbetsuppgifter som nu föreslås utgå en tidsåtgång som motsvarar i genomsnitt 36 % av deras totala arbetstid med en spridning mellan 30 och 43 %. Om hänsyn tas till den redovisade övertiden motsvarar tidsåtgången för dessa arbetsuppgifter övertidsuttaget jämte mellan 17 och 40 % (i genomsnitt 29 %) av normalarbetstiden. Länsskolnämndsutredningen har dock inte funnit det lämpligt att nu föreslå någon indragning eller omorganisation av byrådirektörstjänsterna. Behov av en befattningshavare med byrådirektörskompetens föreligger alltjämt. Bortfallet av vissa arbetsuppgifter bör kunna kompenseras av att byrådirektörerna avlastar skolinspektörerna vissa uppgifter, främst sådana som rör organisatoriska och administrativa frågor, varigenom inspektörerna får ytterligare tid för mer pedagogiska uppgifter. Under en övergångstid bör byrådirektörerna också ha en uppgift att fylla som rådgivare åt skolstyrelserna rörande behörighets- och meritvärderingsbestämmelser vid tillsättning av ordinarie lärare. Detta gäller i synnerhet under den tid det tar innan det av utredningen föreslagna meritbeskedssystemet hunnit genomföras. Andra nu pågående utredningar kan komma att föreslå ytterligare förändringar som påverkar de arbetsuppgifter som åvilar byrådirektörerna och föranleda en omprövning av personalbehovet. Länsskolnämndsutredningen föreslår att tjänsterna som byrådirektör vid länsskolnämnd överförs till skolinspektionen i samma län. I avvaktan på resultatet av pågående utredningar bör vid uppkommande vakans tjänsterna inte återbesättas med ordinarie innehavare utan upprätthållas genom långtidsvikariat. Länsskolnämndsutredningen har i avsnitt 6.5.2 föreslagit att fortbildningskonsulentorganisationen alltjämt skall vara knuten till den regionala skolmyndigheten. Befattningarna som fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter vid länsskolnämnderna bör därför överföras till skolinspektionen i respektive län. I enlighet med vad utredSOU 1973:48

ningen tidigare föreslagit bör skolinspektionerna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län dämtöver tilldelas en arvodestjänst som biträdande fortbildningsledare med halvtidstjänstgöring. Vid länsskolnämnderna finns under budgetåret 1973/74 5 ordinarie tjänster som förste kanslister. På övergångsstat finns 19 ordinarie kanslist- och 24 ordinarie kontoristtjänster. Dessutom finns 89 icke-ordinarie kanslister, kontorsskrivare, kansliskrivare, kontorister och kontorsbiträden. Tillsammans utgör detta sålunda 137 tjänster. Därutöver får finnas ett kontorsbiträde vid varje nämnd med länsskolpsykolog och ett halvtidsanställt kontorsbiträde vid nämnd där konsulent för rörelsehindrade elever är placerad. Länsskolnämndsutredningen har tidigare (6.5.3) föreslagit en successiv minskning av antalet regionala skolpsykologer (fn benämnda länsskolpsykologer) till sex. I samband med detta bör givetvis en motsvarande minskning av den biträdespersonal som betjänar länsskolpsykologerna göras. I skolöverstyrelsens arbetstidsundersökning (jfr 4.4.1) redovisade kanslipersonalen vid sju länsskolnämnder i detalj hur deras arbete under ett år fördelade sig mellan länsskolnämndernas olika arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som bortfaller om utredningens förslag genomförs upptog mellan 12 och 30 % av den totala arbetstid som de sju nämndernas kanslipersonal redovisade. Genomsnittet var 21 %. Om länsskolnämndsutredningens förslag genomförs bör länsskolinspektionen tilldelas kanslipersonal i en utsträckning som motsvarar fyra femtedelar av den personal länsskolnämnderna nu har. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att efter samråd med länsskolnämnderna och den berörda personalens fackliga organisationer utarbeta förslag om hur denna omorganisation skall genomföras.

Arbetsformer

stadgan, stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, nomadskolstadLänsskolinspektionens arbetsformer bör vara gan, privatskolstadgan och sjöbefälsskolstadsådana att viktigare beslut skall fattas gemengan måste i vissa delar ändras. Detsamma samt av länsskolinspektören, övriga skolingäller vuxenutbildningskungörelsen och kunspektörer och byrådirektören. Vid skolinspektionen i Stockholms län bör båda byrå- görelsen om statsbidrag till byggnadsarbeten direktörerna delta i de kollegiala besluten. I inom det allmänna skolväsendet. Smärre denna form bör besvärsmål och frågor om ändringar erfordras också i stadgan om elevinnehållande av del av driftbidraget för kom- hem inom det obligatoriska skolväsendet, mun eller landstingskommun som åsidosätter kyrkomusikerstadgan, stadgan för lantbrusina skyldigheter i fråga om grundskolan kets yrkesskolor och stadgan för ungdomseller gymnasieskolan behandlas liksom vikti- vårdsskolorna samt i kungörelserna om statsgare frågor som skall gå vidare till länsstyrel- bidrag till driftkostnader för det allmänna sen eller centrala myndigheter (planeringsfrå- skolväsendet respektive för gymnasieskolan, gor, anslagsfrågor och vissa remissyttranden). om statsbidrag till enskilda yrkesskolor och Även frågor om tillsättning av tjänst eller bostäder för lärare inom det allmänna skolantagande av annan personal hos skolinspek- väsendet. Slutligen bör instruktionen för tionen eller om tillkallande av expert bör länsskolnämnderna ersättas med en instruktion för länsskolinspektionerna. avgöras genom kollegialt beslut. Länsskolnämndsutredningen har inte funÖvriga ärenden bör avgöras av enskild nit det nödvändigt att i sitt betänkande tjänsteman med den uppgiftsfördelning som redovisa något fullständigt förslag till ändanges i särskild arbetsordning. Arbetsordringar av ovan nämnda lagar, stadgor och ningen är så viktig för både trivsel och kungörelser. Bilaga 1 ger dock en god bild av effektivitet att den enligt utredningens uppvilka delar av dessa författningar som måste fattning bör utarbetas i nära samarbete med ändras om utredningens förslag genomförs. de berörda befattningshavarna. ArbetsuppDen föreslagna länsskolinspektionen bör gifternas fördelning mellan skolinspektioenligt utredningens uppfattning vara ett ornens olika tjänstemän bör vidare göras med gan direkt underställt skolöverstyrelsen. Detstor hänsyn till de enskilda tjänstemännens ta bör klart anges genona följande ändringar i utbildning och tidigare erfarenhet, exempelskollagen: vis från olika skolformer, och till de lokala förutsättningarna i övrigt. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att arbetsordningen skall fastställas av respektive länsskolinspektion själv genom beslut i kollegial form. Utredningen betraktar det som självklart att den personal som inte äger att delta i det formella beslutsfattandet, dvs andra befattningshavare än skolinspektörer och byrådirektörer, skall ha tillfälle att yttra sig över förslag till arbetsordning och eventuella liknande beslut.

12.3 Författningar De förslag länsskolnämndsutredningen framfört förutsätter ändringar i skollagen och omsorgslagen. Också skolstadgan, specialskol194

SOU 1973:48

Nuvarande lydelse

Förslag

1 kap. Inledande bestämmelser

4 § I varje län finnes såsom statsmyndighet för skolorna en länsskolnämnd. 5 § Närmast under Konungen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill hörande verksamhet av skolöverstyrelsen.

Paragrafen upphävs Närmast under Konungen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill hörande verksamhet av skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen biträdes därvid av en länsskolinspektion i varje län.

4 kap. Om länsskolnämnden 21 § Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vissa sjukvårdsanstalter och barnhem. 22 § Länsskolnämnd utgöres av nio ledamöter, som äro bosatta inom länet och som utses för tre år, räknade från och naed den 1 januari året efter det, då allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige ägt mm. Av ledamöterna utses två av Konungen, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och fem av landstinget. I Gotlands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, som icke tillhör landstingskommun, utses tre ledamöter av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktige. De ledamöter, vilka icke utses av Konungen, skola fylla av Konungen angivna villkor. För varje ledamot utses i samma ordning som ledamoten en suppleant.

Paragrafen upphävs. Bestämmelserna i andra stycket intas i instruktionen för länsskolinspektionen.

Paragrafen upphävs

Utredningen har vidare utarbetat ett förslag till instmktion för den föreslagna länsSOU 1973:48

skolinspektionen. Förslaget redovisas jämte vissa kompletterande kommentarer i bilaga 8. 12.4 Genomförande Länsskolnämndsutredningen har i kapitel 6 föreslagit att avvecklingen av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar och därmed sammanhängande andra förändringar bör göras i samband med genomförandet av U68:s förslag. Övriga förändringar bör genomföras från 1 juli 1975.

196 SOU 1973:48

13 Sammanfattning

13.1 Bakgrunden (kap 1-4) Länsskolnämnderna tillkom så sent som 1958. Då man nu funnit det nödvändigt att ompröva deras ställning och organisation har utredningen ansett sig böra inleda sitt arbete med att översiktligt skildra de skäl som anfördes då nämnderna inrättades. Också den senare utvecklingen och därav föranledda förändringen i nämndernas organisation och uppgifter har studerats. Utredningen analyserar därefter det regelsystem som för närvarande reglerar skolans verksamhet. De centrala, regionala och lokala organens roll när det gäller planering och organisation av skolans verksamhet beskrivs. Hur styrningssystemet i detalj fungerar belyses med några exempel. Med denna översiktliga analys som bakgrund beskriver utredningen länsskolnämndernas nuvarande organisation, uppgifter och arbetsformer. En detaljerad redovisning av de åligganden länsskolnämnderna har enligt skollag, stadgor och vissa andra föreskrifter återfinnes i bilaga 1. Som underlag för sin beskrivning av de nuvarande förhållandena har utredningen därutöver utnyttjat material från två andra källor. Den ena av dessa utgörs av det material som insamlats och sammanställts inom skolöverstyrelsen i samband med den utredning om nämndernas organisation och uppgifter sona pågick inom verket men som avbröts då länsskolnämndsutredningen tillkallades. Den andra utgörs av en intervjuundersökning omfattande länsSOU 1973:48

skolnämndernas ordförande, skolinspektörer och byrådirektörer. Denna undersökning, som utfördes under 1971, ingår i ett större projekt bedrivet av den så kallade kommunalforskningsgruppen vid rikets universitet. Länsskolnämndsutredningen gavs tillfälle att medverka vid uppläggningen av den nämnda intervjuundersökningen i de delar som var av intresse med hänsyn till utredningens uppdrag. En utförligare redogörelse för intervjuundersökningen ges i bilaga 2.

13.2 Målet på längre sikt (kap. 5) En huvuduppgift för utredningen är enligt dess direktiv att pröva möjligheterna att till skolstyrelserna överföra frågor som i dag åvilar länsskolnämnderna. Ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan den regionala statliga skolmyndigheten och skolans kommunala huvudmän är emellertid i hög grad beroende av den övergripande frågan om ansvarsfördelningen mellan staten som sådan och kommunerna på skolans område. Denna fråga prövas numera av en särskild utredning, SSK-utredningen, vilken också skall utarbeta förslag till ett nytt statsbidragssystem. Länsskolnämndsutredningen begränsar sig därför till att lämna konkreta förslag till omfördelning av de uppgifter som nu åvilar statliga regionala organ endast i den mån de enligt utredningens uppfattning går att genomföra inom ramen för nuvarande statsbidragssystem och utan att principerna i den nuva197

rande ansvarsfördelningen stat — kommun förändras. De förändringar länskolnämndsutredningen föreslår måste emellertid bygga på en uppfattning om de principer efter vilka ansvaret för skolväsendet i framtiden bör fördelas mellan stat och kommun. I kapitel 5 redovisar utredningen sin syn härpå. Enligt denna bör utvecklingen mot ett ökat kommunalt ansvar för skolans lokala verksamhet fortsätta. Statens uppgifter bör främst koncentreras till att utifrån det principiella ansvaret för lika tillgång till utbildning och likvärdig kvalitet på undervisningen i alla delar av landet ange undervisningens mål, riktlinjer och innehåll. Statsmakternas ansvar för samhällsekonomin gör det också självklart att de skall ha ett väsentligt inflytande över den totala omfattningen av de resurser som skall disponeras för utbildningsändamål. När det gäller skolväsendets lokala organisation talar enligt utredningens uppfattning de övervägande skälen för att det lokala inflytandet i väsentlig grad skall ökas. Detta bör också kunna göras utan att statsmakternas övergripande intressen åsidosätts.

överväger på vilken nivå, regional eller lokal, de lämpligen bör handläggas. I några fall har utredningen funnit det nödvändigt att också pröva de centrala organens uppgifter. När utredningen föreslår omfördelning av uppgifter rör det sig i övervägande antalet fall om en decentralisering av beslutanderätt från den regionala nivån till den lokala. I några få fall har utredningen funnit en centralisering till skolöverstyrelsen vara lämpligare. Bland de pedagogiska uppgifterna granskar utredningen först inspektionsverksamheten och understryker att denna fränast måste syfta till att ge skolstyrelser, skolledare och övrig skolpersonal råd och upplysningar, dvs vara serviceinriktad. Ett ökat inflytande för huvudmännen när det gäller valet av organisation och metoder medför att den statliga tillsynen i högre grad än i dag kan och bör inriktas på skolarbetets innehall, utformning och resultat. Skolinspektörernas och fortbildningskonsulenternas erfarenhet av och kunskap om verksamheten ute i skolorna och om de problem som där uppstår bör komma skolöverstyrelsen till del på ett mer systematiskt sätt än hittills. SkolUtredningen föreslår själv vissa konkreta inspektörerna bör alltjämt ha länen som åtgärder i denna riktning i de senare kapit- arbetsområde. Med de förändringar i det len. När det gäller handläggningen av de rent regionala skolorganets uppgifter som utredorganisatoriska frågorna har utredningen ningen föreslår bör inspektörerna få mer tid emellertid funnit att dess möjligheter att för den pedagogiska tillsynen. Antalet införeslå förändringar i nämnd riktning kraf- spektörstjänster bör tills vidare vara oförändtigt begränsas av det nuvarande statsbidrags- rat; en översyn kan dock bli aktuell längre systemet. Tills vidare måste därför en rad fram, eventuellt i samband med behandbeslut som rör den lokala skolorganisationen lingen av SSK-utredningens förslag. alltjämt fattas av regionalt statligt organ. Beträffande fortbildningsverksamheten På längre sikt bör det dock vara möjligt har utredningen gjort följande överväganden. att genomföra en sådan omfördelning att de Den obligatoriska fortbildning som bedrivs regionala skolorganens roll som beslutsfat- på studiedagstid måste främst ägnas de protande myndigheter kan upphöra. Däremot blem och svårigheter som skolstyrelser, skoltorde behovet av en regional organisation för ledare och övrig skolpersonal upplever i det utvärdering, försöks- och utvecklingsarbete, dagliga skolarbetet. Ansvaret för planering information, rådgivning och fortbildning öka. och genomförande av studiedagsverksamheten måste åvila huvudmännen. Endast i 13.3 Översyn av gällande uppgiftsfördelning undantagsfall bör de statliga myndigheterna kunna utnyttja en del av studiedagstiden för (kap 6-11) exempelvis information inför förändringar i Mot denna bakgrund granskar utredningen så läroplanerna. nämndernas nuvarande arbetsuppgifter och De statliga resurserna för fortbildning bör 198

SOU 1973:48

när det gäller studiedagarna inriktas på att ge sex, dvs en inom varje fortbildningsregion. huvudmännen service bestående dels i en Förändringarna bör genomföras i den takt inventering av de problem och svårigheter som den kommunala skolpsykologorganisaman upplever ute i skolorna, dels i utarbe- tionen byggs ut. Tjänstebenämningen företande av exempel på lösningar av sådana slås därvid ändras från länsskolpsykolog till problem som är mer allmänt förekommande regional skolpsykolog. Behovet av en regional handläggning av i landet. De statliga fortbildningsresurserna i övrigt bör liksom nu inriktas på planering och planeringsfrågorna (kap 7) var stort när länsgenomförande av ferie- och andra kurser och skolnämnderna inrättades. Den senare utpå utarbetande av material för självstudier. vecklingen, främst kommunsammanläggFortbildningskonsulentorganisationen bör ningarna, har minskat detta behov. Utredbibehållas i dess nuvarande form och i ningen föreslår som en följd av detta att huvudsak ha länen som arbetsområde. De uppgiften att besluta om elevområden för regionala skolmyndigheterna i Stockholm, grundskolan överföras till kommunerna från Uppsala, Linköping, Malmö, Göteborg och länsskolnämnden (låg- och mellanstadierna) Umeå bör jämfört med de nuvarande läns- respektive länsstyrelsen (högstadiet). Den skolnämnderna förstärkas med var sin halv- samverkan över kommungränserna som allttidsanställd biträdande fortbildningsledare jämt kan behövas bör kommunerna normalt och svara för samordningen av verksamheten kunna komma överens om på egen hand. Om inom respektive region och för samverkan särskilda skäl föreligger bör den statliga med lärarhögskolorna inom regionen. Dessa regionala skolmyndigheten dock kunna föreuppgifter åligger för närvarande de större skriva att elevområdet för en viss kommuns lä ra rhö gs kol or n as fortbildningsavdelningar. grundskola också skall omfatta del av annan Utredningen föreslår att dessa avvecklas. De kommun. I syfte att åstadkomma en ratioav fortbildningsavdelningarnas uppgifter nellare handläggningsordning än den nuvasom består i att administrera ferie- och andra rande föreslår utredningen att gymnasiekurser för skolans personal, studiemateriel- skolans elevområden i framtiden skall fastproduktionen och språkassistentverksam- ställas av skolöverstyrelsen i stället för av heten bör övertas av skolöverstyrelsen, som länsskolnämnderna. För den kommunala för detta ändamål föreslås förstärkas med vuxenutbildningen bör inte längre särskilda ytterligare en avdelningsdirektör, sex skol- elevområden fastställas. konsulenter och tre utbildningsteknologer Något behov för staten att kunna tvinga jämte erforderlig kanslipersonal. Utred- kommuner att bilda kommunalförbund för ningen har också skisserat en modell för förvaltning av skola föreligger inte längre. aktivare personalmedverkan vid planeringen Skollagens bestämmelser därom bör därför av de lokala och centrala fortbildningsåtgär- utgå. derna. På grund av den betydelse den lokala Utredningen anser att en skarpare gräns skolorganisationen har för storleken av det måste dras mellan statens och huvudmän- statliga driftbidraget har utredningen inte nens uppgifter när det gäller den skolpsyko- funnit det möjligt att till huvudmännen överlogiska verksamheten. Huvudmännen bör flytta de beslut rörande klassorganisationen helt svara för att skolorna har tillgång på m m som nu åvilar länsskolnämnderna. Utskolpsykologisk expertis. När den kommu- redningen anser det dock synnerligen angenala skolpsykologorganisationen byggts ut läget att ett nytt driftbidragssystem utarblir de regionala statliga skolpsykologernas betas och utformas så att huvudmännen kan uppgifter i huvudsak av informativ och rådgi- ges en reell beslutanderätt över den lokala vande art, dvs liknande dem som fortbild- skolorganisationens utformning. ningskonsulenterna har. Antalet regionala Uppgiften att besluta om grundskolans skolpsykologer bör därvid kunna minskas till skolenhetsorganisation bör vara en rent komSOU 1973:48

munal angelägenhet. Länsskolnämndens möj- lande behörighetsbestämmelser centraliseras lighet att förordna att skolenhet skall upp- till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen bör dock rättas eller indras bör därför slopas. kunna delegera prövningen till vederbörande Utredningen föreslår vidare att bestäm- styrelser när det gäller smärre formella brismelserna om att statligt organ skall pröva ter och behörig sökande ej finns. lokalbehovet innan huvudmannen verkställer Antalet tillsättningsperioder för ordinarie ny-, till- eller ombyggnad av skolhus slopas. tjänster lärare minskas till en med 1 juli som Skissritningsgranskningen bör vara frivillig tillträdesdag. också när det gäller lokaler för gymnasieSamtliga skolledartjänster (kap 9) bör i skolan. De nuvarande bestämmelserna med fortsättningen tillsättas av skolstyrelserna krav på länsstyrelsens godkännande av kom- (motsvarande). Nuvarande bestämmelser om munens byggnadskontrollant bör utgå lik- behörighet och principer för urval mellan som bestämmelserna om statlig avsyning sökande skall fortfarande gälla. m m av skolbyggnadsföretag innan beviljat Talan mot skolstyrelses beslut om tillsättstatsbidrag slutregleras. ning av lärar- och skolledartjänster bör fä Företrädare för skolpersonalens fackliga anföras som förvaltningsbesvär hos statlig organisationer förutsätts aktivt medverka då myndighet. kommunerna utarbetar lokalprogram och ritI kapitel 10 behandlar utredningen handningar för skolbyggnader. läggningsordningen för vissa andra personalVid sina överväganden om tillsättningsord- ärenden. Antalet ordinarie lärartjänster av ningen för lärartjänster (kap 8) har utred- olika slag i de kommunala skolformerna bör ningen utgått från att de nu gällande statliga normalt fastställas av skolstyrelserna i stället bestämmelserna om behörighet, befordrings- för av länsskolnämnderna. Om särskilda skäl grunder och meritvärdering alltjämt skall föreligger bör dock statlig myndighet kunna gälla. Den fria ansökningsrätten bör behållas föreskriva att ordinarie tjänst skall inrättas. liksom principen att den som är mest merite- Av Kungl Maj:t utfärdade anvisningar skall rad till flera samtidigt sökta tjänster skall få dock tillämpas. Skolöverstyrelsen och inte den av dessa tjänster han helst vill ha. Till- länsskolnämnden bör fastställa arbetsområde sättningen av ordinarie lärartjänster föreslås för rektor vid särskild skolenhet typ 1 med flyttas från länsskolnämnderna respektive gymnasieskola. Överstyrelsen bör också beskolöverstyrelsen till vederbörande skolas sluta att sådan rektorstjänst skall inrättas styrelse. Arbetet med poängberäkning av de som ordinarie tjänst. Kravet på medgivande sökandes meriter enligt första och andra från länsskolnämnden innan vissa arvodesbefordringsgrunderna rationaliseras genom befattningar som studierektor inrättas bör upprättandet av ett centralt meritregister slopas. Inte heller bör medgivande från och utfärdande ett särskilt meritbesked för nämnden krävas för att kommun skall få varje lärare. Poängmässig värdering av meri- inrätta arvodestjänst som huvudlärare. terna bör införas också för sökande till Vederbörande skolas styrelse bör inom de lektorstjänster. Utredningen har också pekat ramar som Kungl Majrt anger besluta om på vissa möjligheter att förenkla arbetet med undervisningsskyldigheten för skolledare och utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare biträdande skolledare. För närvarande fattas och med att beräkna meritpoäng för till- dessa beslut av länsskolnämnden eller av godoräkningsbar tjänstetid. Skolöverstyrel- rektor. sen bör ge viss central service när det gäller En regional myndighet bör alltjämt kunna samordningen skolstyrelserna emellan vid besluta om förflyttning av ordinarie lärare tillsättning av ordinarie tjänster som lärare från en huvudman till en annan, exempelvis i 16-19 och 152-161 i grundskolan och en övertalighetssituation. Detta förutsätter gymnasieskolan. dock — om tillsättningen av ordinarie lärare Prövningen av frågor om dispens från gäl- flyttas till de lokala styrelserna — en ändring 200

SOU 1973:48

av bestämmelserna i kungörelsen med särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet. Skolöverstyrelsen föresläs överta länsskolnämndernas uppgifter sona disciplinär myndighet för skolpersonal med statligt reglerade tjänster. Enligt nuvarande bestämmelser fullgör länsskolnämnden i Norrbottens län beträffande nomadskolorna också de uppgifter som grundskolan och gymnasieskolan ankommer på rektor, skolchef och skolstyrelse. Utredningen föreslår (kap 11) att en särskild nomadskolstyrelse inrättas för rikets nomadskolor. Styrelsen bör få sju ledamöter. Nomadskolfullmäktige vid nomadskolorna i Norrbottens län föreslås utse två ledamöter och fullmäktige vid skolorna i Västerbottens och Jämtlands län samt länsstyrelserna i de tre länen vardera en. Nomadskolstyrelsen bör ha sitt säte i Luleå. Den skolinspektör i Norrbottens län som tillika är nomadskolinspektör skall utöver sina övriga uppgifter inför nomadskolstyrelsen fungera som rektor och skolchef för nomadskolan. Skolstyrelserna bör från länsskolnämnderna överta uppgiften att föreskriva och utdöma vite i sådana fall då föräldrar av tredska ej tillser att deras barn fullgör sin skolgång. Skolstyrelsens beslut bör kunna överklagas hos statlig myndighet. Under de förutsättningar som anges i skollagen bör skolstyrelserna också själva få förordna att elev skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet. Utredningen har vidare granskat länsskolnämndernas roll som besvärsprövande myndigheter. Utredningen föreslår att möjligheterna att anföra förvaltningsbesvär över skolstyrelses beslut om tillsättning av skolläkare och skolsköterska tas bort. Dessa tjänster jämställs därigenom i detta avseende med övriga kommunalt reglerade tjänster. Enligt utredningens uppfattning finns det inte heller skäl att behålla skolstadgans bestämmelse om att besvär får anföras hos länsskolnämnden över skolstyrelses beslut om upplåtelse av skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. Möjligheter finns SOU 1973:48

ändå att i här avsedda fall anföra kommunalbesvär hos länsstyrelsen. Utredningen föreslår vidare att skolöverstyrelsen skall överta prövningen i första instans av sådana besvär som enligt nuvarande bestämmelser får anföras hos länsskolnämnderna. Överstyrelsen bör också pröva besvär över tillsättning av skolledar- och ordinarie lärartjänster om tillsättningsbesluten decentraliseras till vederbörande styrelser. Från huvudregeln om skolöverstyrelsen som besvärsmyndighet har utredningen dock gjort vissa smärre undantag. Talan mot beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder eller mot beslut om avstängning eller förvisning av elev eller om vite bör få anföras hos regionalt organ. De tekniska råden vid länsskolnämnderna kan enligt utredningens uppfattning avskaffas. 13.4 Förslag till ny organisation på den regionala nivån (kap 12) Utredningen sammanfattar först de uppgifter som enligt dess förslag i framtiden skall åvila statliga organ och handläggas på länsnivå. Myndighetsfunktionen minskar i hög grad. De pedagogiska uppgifterna, främst av servicekaraktär, blir mer dominerande. Utredningen finner att endast ett fåtal av de uppgifter som skall åvila de regionala organen är av den art att deras handläggning kräver medverkan av ett förtroendemannaorgan. Utredningen föreslår därför att länsskolnämnderna avskaffas. Länsskolnämndsutredningen föreslår att den direkta tillsynen över skolorna i länet skall utövas av ett särskilt organ under skolöverstyrelsen. Detta organ, benämnt länsskolinspektionen, skall överta länsskolnämndernas pedagogiska uppgifter (tillsyn och inspektion, konsulentverksamhet, fortbildning na m). Länsskolinspektionen skall också i första instans pröva besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder. Så länge de nuvarande statsbidragssystemen tillämpas bör länsskolinspektionen också pröva sådana statsbidragsärenden och där201

med sammanhängande frågor (inklusive frågor om klassorganisation na na) som i dag ankommer på länsskolnämnd. För den regionala skolplaneringen skall länsstyrelsen svara i överensstämmelse med intentionerna i 1971 års länsstyrelsereform. Vissa beslut som nu åvilar länsskolnämnd och som alltjämt skall fattas pä regional nivå övertas av länsrätterna. Detta gäller fränast prövningen av sådana besvär där rättsliga aspekter måste väga tyngre än den pedagogiska, exempelvis besvär över beslut om avstängning eller förvisning av elev. Länsstyrelserna bör överta uppgiften att i vissa fall besluta om storleken av interkommunala ersättningar. Utredningen redovisar i bilaga 1 i detalj sina förslag till omfördelning av de uppgifter som nu ankommer på länsskolnämnderna. Vid länsskolinspektionen i respektive län placeras länsskolnämndernas skolinspektörer, byrådirektörer, fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter samt erforderlig administrativ personal. En av skolinspektörerna skall sona länsskolinspektör vara chef för skolinspektionen i länet. Vid var och en av länsskolinspektionerna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län inrättas dessutom en arvodestjänst som biträdande fortbildningsledare med halvtidstjänstgöring samt - när den i kapitel 6 skisserade skolpsykologorganisationen genomförs — en tjänst som regional skolpsykolog (i avvaktan därpå får de nuvarande länsskolpsykologerna tjänstgöra vid den länsskolinspektionen som ersätter hans länsskolnämnd). Utredningen räknar med att skolinspektionerna behöver kanslipersonal i en omfattning som motsvarar fyra femtedelar av länsskolnämndernas nuvarande resurser.

lande av driftbidrag, vissa remissyttranden, anslagsfrågor na na handläggas. Övriga ärenden bör avgöras av enskild tjänsteman med den uppgiftsfördelning som anges i särskild arbetsordning. Utredningen redovisar i bilaga 8 sitt förslag till instruktion för länsskolinspektionerna. 13.5 Genomförandet av utredningens förslag Avvecklingen av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar samt därav föranledda förstärkningar av skolöverstyrelsens byrå L2 bör genomföras 1 juli 1976. De övriga förändringar utredningen föreslagit bör träda i kraft 1 juli 1975. Beträffande tillsättningen av skolledar- och ordinarie lärartjänster bör den nya ordningen tillämpas för tjänster sona ledigförklaras denna dag eller senare. Meritbeskedsystemet kräver dock en uppbyggnadstid om två år. Under dessa år får beräkningen av meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna göras på samma sätt som nu, dvs med utnyttjandet av meritkontorets centrala service för vissa tjänstetyper och av vederbörande skolstyrelse i övriga fall.

Beträffande länsskolinspektionens arbetsformer föreslår utredningen att viktigare beslut skall fattas gemensamt av länsskolinspektören, övriga skolinspektörer och byrådirektören. Vid lika röstetal skall länsskolinspektören ha utslagsröst. I denna form bör bl a frågor om länsskolinspektionens arbetsformer, besvärsmål, frågor om innehål202

SOU 1973:48

III

Reservation och särskilda yttranden

Reservation Av ledamoten Hilding Farm

Jag delar helt utredningens uppfattning om vilka uppgifter som bör överföras från de nuvarande länsskolnämnderna till kommunerna och skolöverstyrelsen. Inte heller har jag någon avvikande åsikt om de föreslagna uppgiftsförskjutningarna mellan å ena sidan kommunerna och länsskolnämnderna och å den andra skolöverstyrelsen. Däremot kan jag inte ansluta mig till utredningens uppfattning om hur det statligt regionala inflytandet över skolväsendet i fortsättningen bör vara reglerat. Enligt min åsikt bör också i fortsättningen ett sammanhållet förtroendemanna/politikerinflytande över de regionala skolfrågornas handläggning säkerställas. Utredningsmajoriteten utgår från att detta politikerinflytande skall finnas i länsstyrelsen vid handläggningen av vissa av skolväsendets organisations-, planerings- och byggfrågor. Det innebär alltså ett fortsatt accepterande av den nya ordning som infördes i sanaband med tillkomsten av den nya länsstyrelseorganisationen. Därutöver föreslår utredningen att vissa ärenden, som tidigare handlagts av länsskolnämnderna, t ex besvärsärenden av vissa slag, skall kunna överlämnas till länsrätten, vilken har en organisatorisk anknytning till länsstyrelserna. Också i länsrätterna finns ett förtroendemanna/politikerinfiytande. När det gäller de ärenden, som enligt utredningen skall ligga kvar hos skolinspektionen (fortbildningsfrågor, konSOU 1973:48

sulentverksamhet, utvärdering, allmänna tillsyns- och stimulansuppgifter, vissa kontrollfunktioner osv), anser däremot utredningen inte något förtroendemannainflytande erforderligt utan förordar att skolinspektionen blir ett renodlat tjänstemannaorgan direkt under skolöverstyrelsen. Jag kan inte ansluta mig till denna åsikt. För min del vill jag i stället förorda att samtliga kvarstående statligt regionala uppgifter på skolväsendets område förs in under länsstyrelserna. De nuvarande länsskolnämndernas tjänstemän bör, i den utsträckning det fortfarande efter föreslagna omfördelningar av uppgifter mellan kommunerna, det regionala skolorganet och skolöverstyrelsen finns underlag för deras verksamhet, överföras till länsstyrelserna. Inom länsstyrelserna bör utses en särskild förtroendemanna/ politikerdelegation på förslagsvis 3-5 personer som har att fatta beslut i såväl de frågor som nu åvilar länsstyrelsen som ifråga om de ärenden som föreslagits överlämnas till länsrätten resp handläggas av skolinspektionens tjänstemän i kollegiala beslut. På så sätt skulle man fortsättningsvis garantera ett sammanhållet förtroendemannainflytande över de regionala skolfrågorna. Givetvis bör inte förtroendemännen syssla med mängder av detaljfrågor av vare sig pedagogisk eller annan art. I särskild instruktion bör fastställas uppgiftsfördelningen mellan förtroendemännen/politikerna och tjänstemännen. 203

Det är min övertygelse att det skulle vara olyckligt att på skolväsendets område rensa ut förtroendemannainflytandet över de regionala angelägenheterna just vid en tidpunkt när det i övrigt så starkt betonas vikten av att förstärka politikerinflytandet på den regionala nivån. Det bör inte heller vara uteslutet att det fortsatta utredningsarbetet om ansvarsfördelningen mellan olika nivåer på utbildningsområdet leder till att många uppgifter som nu åvilar departement och centrala ämbetsverk bör kunna decentraliseras till regional och lokal nivå. Inför den möjligheten vore det enligt min uppfattning oklokt att nu rensa ut ett förtroendemannainflytande som kanske om några år kan komma att anses som oundgängligen nödvändigt för en väl fungerande demokrati. Jag förordar alltså att handhavandet av de regionala skolfrågorna knyts till länsstyrelserna under en inom resp länsstyrelse utsedd förtroendemannadelegation.

204 SOU 1973:48

Särskilda yttranden

1. Av ledamoten Arne Sönnerlind Det bör finnas bärande skäl för att man skall vidta en åtgärd som innebär förändringar av rådande förhållanden. Länsskolnämndsutredningens majoritet föreslår, att nu väletablerade former för lärartillsättningen skall ändras. Enligt min mening gör utredningen inte tillräckligt klart varför förändringen föreslås och inte heller klargörs hur förändringen tänkts verka eller kan komma att verka. När man bedömer den av utredningen i detta avseende föreslagna förändringen, egentligen redan då en sådan förändring aktualiseras, måste man bland utgångspunkterna ha med den viktiga omständigheten att lärarnas och skolledarnas organisationer med största möjliga skärpa vänder sig mot en förändring av tillsättningsproceduren i den riktning utredningen föreslår. Inte minst av den anledningen, men också med hänsyn till den föreslagna förändringens betydelse i övrigt, måste, enligt min mening, skälen för ett dylikt förslag vara starka och klart redovisade, liksom förslagets konsekvenser. Jag anser att utredningens skrivning är ofullständig i dessa hänseenden. Såvitt jag förstått och kan utläsa ur majoritetens skrivning är grunden för utredningens förslag en princip om "ansvarsfördelningen mellan stat och kommun pä skolans område". Med denna princip som utgångspunkt finner majoriteten det "naturligt att skolans huvudmän också fär tillsätta sin personal" (s 143). Men - och det är detta som för mig framstår som på en gäng egendomligt SOU 1973:48

och omöjligt — denna tillsättning skall ske så, att status quo består såväl i fråga om den nu rådande mekaniseringen av systemet som i fråga om systemets tungroddhet. Alltså, som förslaget är utformat och motiverat avses inte att skolstyrelserna skall få något ökat inflytande genom förändringen och det görs inte heller gällande att förenklingar uppnås utom på längre sikt och om osäkra förutsättningar då slår in. För min del finner jag det mycket tveksamt att enbart för en princips skull ändra ett etablerat och något sä när välfungerande tillsättningssystem utan att man därigenom gör någon konkret vinst och mot den berörda personalgruppens klart och starkt deklarerade uppfattning. Till stöd för en väsentlig förändring av tillsättningsproceduren kan anföras vissa skäl. En anledning som hade gjort det nödvändigt att överväga en ändring kunde ha varit det förhållandet att den regionala skolmyndigheten avskaffats. Utredningen har föreslagit en regional skolmyndighet av annan typ än de nuvarande länsskolnämnderna. Förändringen är emellertid inte av det genomgripande slag att den ensam tvingar fram en ändrad tillsättningsprocedur. Jag vill här parentetiskt påpeka, att den helt övervägande delen av lärartillsättningarna är okontroversiella i den meningen att de inte föranleder delade meningar mellan skolstyrelse och tillsättande myndighet. Med den av länsskol205

nämndsutredningen föreslagna utformningen av den regionala skolmyndigheten kunde lärartillsättningsuppgiften, om den inte helt skulle kunna överlåtas på tjänstemän, exempelvis lösas på det sättet, att för sådana fall, där föredragande i den regionala instansen hade annan mening än skolstyrelsen, en delegation av förtroendevalda trädde i funktion som beslutsfattande. Enligt min mening utgör således inte den av utredningen föreslagna omorganisationen av länsskolnämnderna skäl nog för en ändrad form av lärartillsättningarna. Två andra skäl skulle emellertid kunna ligga till grund för en sådan ändring: 1. Behovet av en förenkling, dvs av en mindre omständlig och därmed billigare tillsättning. 2. Behovet att öka det lokala inflytandet över urvalet av sökande till lärartjänsterna. Innan jag för resonemanget vidare vill jag här göra några konstateranden. Tillsättningen av lärare är numera (med undantag av lektorstillsättningarna) i allra högsta grad mekaniserad. Med detta menar jag, att meritvärderingen i betydelsen poängberäkning sä gott som undantagslöst blir utslagsgivande för urvalet vid lärartillsättningarna. Undantagsfallen torde vara av storleksordningen någon procent av antalet tillsatta tjänster. Detta förhållande anser jag vara det centrala faktum man måste utgå ifrån vid en diskussion om ändrat tillsättningsförfarande. Således — man kommer inte ifrån att ställa och klart besvara frågan om man vill eller inte vill ändra på den starka mekanisering som nu präglar tillsättningsprocessen. Ett sådant uttalande är mycket viktigt, eftersom det är denna mekanisering poängberäkningens nästan totala dominans - som ligger till grund för den allmänna uppfattningen att lärartillsättningarna nu sker på ett objektivt sätt. Denna uppfattning är naturligtvis riktig, om man nöjer sig med en snäv definition av objektivitetsbegreppet. Sedan personalorganisationer och vederbörande myndighet enats om meritvärderingsreglernas matematiska del är det naturligt att reglernas utslag i poängsummor vid korrekt tillämpning ger "objektiva" utslag. 206

Eftersom tillika, enligt en mycket utbredd uppfattning, utrymmet för avvikelse från poängsummornas utslag med stöd av den s k fjärde befordringsgrunden skall vara ringa och bara undantagsvis utnyttjas är det fullt förståeligt och riktigt, att de nuvarande urvalsprinciperna allmänt uppfattas som objektiva. Det ligger förvisso också ett stort värde i att de uppfattas på detta sätt. Frågan, som varje reformator på det här området måste besvara, är alltså :eft ers trä vas någon ändring i de nu rådande principerna för urvalet eller i deras tillämpning? Länsskolnämndsutredningen har inte i sitt betänkande uttryckligen ställt frågan, men av utredningens skrivning framgår ganska klart att svaret på den här formulerade frågan för utredningens del är nej. Härav följer också, att skälet för det av utredningen föreslagna ändrade tillsättningsförfarandet icke skulle vara någon åstundan att öka det lokala inflytandet över urvalet av sökande till lärartjänsterna. Detta framgår naturligtvis också av att status quo avses bestå i allt utom i fråga om nivån för tillsättningsbesluten. Återstår då det första av de ovan angivna tänkbara tvä skälen för en reform, nämligen behovet av en förenkling av proceduren. Innan frågan i vilken mån det skälet kan anses ligga till grund för utredningens ställningstagande tas upp, skall frågan huruvida ett sådant behov kan anses föreligga något beröras. I och för sig är den nuvarande proceduren omständlig och tungrodd. Från den enskilde sökandens synpunkt torde den emellertid knappast vålla några olägenheter. Vad det gäller att utröna är om den är för kostnadskrävande i förhällande till de krav proceduren skall svara mot eller om dessa krav kan tillgodoses på ett billigare sätt. De faktorer som styrt utformningen av den nuvarande proceduren är objektivitetskravet och uppfattningen att sökande till ordinarie lärartjänst skall ha rätt att söka ett obegränsat antal tjänster i kombination med en enligt praxis accepterad rätt att få den av de sökta tjänsterna till vilken han är "mest meriterad" eller, om han är "mest meriterad" till flera SOU 1973:48

sökta tjänster, den av dessa han önskar. Det tens mening om skolstyrelserna får fatta råder intet tvivel om att det är dessa sist- tillsättningsbeslutet enligt nu gällande praxis, nämnda rättigheter som gör proceduren vilken förutsätts förbli opåverkad av den komplicerad. Å andra sidan måste en proce- föreslagna nya proceduren. Det rör sig såledur som skall tillgodose sådana anspråk des om i huvudsak formella beslut. ofrånkomligen bli tungrodd och invecklad, Visserligen kan en person eller en myndighur man än bär sig åt. Jag har velat redovisa het sägas ha "ansvar" för att den registrerar detta sona min bedömning, eftersom den korrekt eller adderar riktigt. Men om man spelar en roll för min syn på hela tillsätt- väljer att tala om ändrad ansvarsfördelning ningsförfarandet och jag i fråga om oumbär- mellan stat och kommun som motivering för ligheten av denna del av proceduren har en en ny tjänstetillsättningsprocedur så synes annan uppfattning än utredningens ma- ansvar böra innebära åtminstone någon rätt joritet. till egen bedömning och något mått av handlingsfrihet. Om inte det blir resultatet av en Jag återgår så till frågan i vilken mån ändrad ansvarsfördelning förefaller varken skälet för utredningsmajoritetens förslag kan ha varit att åstadkomma en förenkling av användningen av ordet ansvar eller den föreslagna åtgärden helt meningsfulla. Å andra systemet. Utredningens majoritet har inte gjort någ- sidan, om förslaget nu, enligt utredningens ra uttalanden, som tyder på att en sådan klart uttalade uppfattning, inte innebär nåsträvan skulle ha varit en utgångspunkt för gon ökning av kommunernas bedömningsdess förslag och inte heller har den hävdat, rätt, vad är det då personalorganisationerna att den föreslagna.proceduren skulle innebä- vänder sig emot? Då bör det väl - från deras ra större enkelhet eller smidighet än den synpunkt — vara egalt om poängräknandet nuvarande. Jag bortser då från att större ligger på den ena eller andra nivån? Personalenkelhet bedöms kunna uppnås vid den, organisationerna får själva svara på dessa enligt min mening, sannolikt avlägsna tid- frågor. För min del anser jag, att det är punkt då meritbesked hunnit utarbetas, ett orealistiskt att utgå frän att en överflyttning meritvärderingssystem med hjälp av ADB av tillsättningsbesluten till skolstyrelserna byggts upp och K-PAI fungerar, förutsätt- skulle kunna innebära status quo i fråga om ningar, vilkas uppfyllelse får bedömas som skolstyrelsernas inflytande på urvalet bland sökande till lärartjänster. oviss. Om förslaget skulle genomföras i det skick Jag sammanfattar här vilka utredningsmajoritetens skäl för en ändrad procedur det föreligger och utredningens uttalade ininte varit. Som skäl har inte anförts att tentioner om helt oförändrade urvalsprincilänsskolnämndernas omorganisation fordrar per verkligen skulle kunna uppnäs, fordrades en ny procedur, inte att den föreslagna enligt min mening att det frän statsmakterproceduren skulle vara enklare och billigare nas sida uttryckligen slogs fast, att inga — utom på lång sikt och osäkra villkor — och ändringar i praxis var avsedda och ej heller inte att den lokala tillsättningsmyndigheten avsågs komma till stånd genom Kungl Maj:ts skall fä ökat inflytande vid urvalet av sö- åtgärder, utan tvärt om att praxis av Kungl Maj:t skulle garanteras genom besvärsprövkande. Utredningsmajoritetens skäl för detta ningen. Som jag ser det vore det nämligen starkt kontroversiella förslag synes vara att eljest att begära för mycket av kommunerna enligt dess uppfattning om ansvarsfördel- att de — i ett läge dä det allmänt talas om ningen mellan stat och kommun på skolans och även accepteras att deras inflytande över område, skolans huvudman bör tillsätta lä- skolan bör ökas — ocksä som tillsättande rarna, ha ansvaret för tillsättningarna. De myndighet skulle nöja sig med att grunda krav kommunerna kan ställa enligt denna sina urvalsbeslut på meritpoängsummor med princip tillgodoses enligt utredningsmajorite- avvikelser därifrån blott i den utomordentSOU 1973:48

ligt begränsade omfattning som sker enligt nuvarande praxis. Sådana garantier ställs med all sannolikhet inte ut. Rimligen skulle då mycket snart, och i många fall på goda grunder, skolstyrelserna med utnyttjande av den s k fjärde befordringsgrunden i ökande utsträckning gå ifrån poängsummorna och låta andra faktorer bli avgörande för sina tillsättningsbeslut. Svårigheterna för besvärsprövande instanser (skolöverstyrelse, Kungl Maj:t) att verkligen tränga in i och kunna konstatera i vilka fall en skolstyrelse har skäl för en från poängsummorna avvikande bedömning och i vilka den inte har det är uppenbara. Uppgiften måste många gånger framstå sona omöjlig, eftersom det här är fråga om bedömningar, där personkännedona och kännedom om speciella lokala förhållanden är förutsättningar för ställningstaganden. Kort och gott, i vilka fall skall överordnade instanser underkänna en skolstyrelses bedömning i en lärartillsättningsfråga, i ett läge då presumtionerna är starkt för att kommunerna både kan och skall ta ökat ansvar för sitt skolväsen? Skall poäng och formella meriter överhuvudtaget någon gång väga tyngre än den lokala skolledningens bedömning av de sökande? Givetvis kan en besvärsinstans tänkas gripa in i uppenbara fall av åsidosättande av urvalsprinciperna. Men all sannolikhet talar för att skolstyrelserna regelmässigt skulle få de lärare de på rimliga grunder ansett sig böra utnämna. Med andra ord, ett genomförande av utredningsmajoritetens förslag skulle, i förhällande till dagsläget, med all sannolikhet snabbt medföra en betydande ökning av det kommunala inflytandet över tjänstetillsättningarna. Med det nu förda resonemanget har jag endast velat ge uttryck för den bestämda uppfattningen att ett överförande av lärartillsättningarna till skolstyrelserna också måste medföra ett ökat inflytande över urvalet. Jag tror alltså inte på hållbarheten av utredningsmajoritetens resonemang om status quo. Man får välja. Vill man bibehålla hittillsvarande praxis fär nuvarande tillsättningsord208

ning också bibehållas. Utredningsmajoriteten hade inte bort blunda för detta sammanhang utan analyserat och diskuterat inflytandefrågan, vilken givetvis är den centrala och intressanta i problemet. För egen del anser jag, att vad jag kallat mekaniseringen av lärartillsättningarna drivits onödigt långt och betydligt längre än som avsågs vid skolstyrelsereformens genomförande 1958. Men eftersom förfarandet, i den utformning det nu fått, synes vara allmänt godtaget såväl av skolstyrelser och länsskolnämnder sona av lärarpersonalen menar jag, att det bör starka skäl till för att en ändring skall genomföras. Jag anser inte att utredningens majoritet anfört sädana skäl. Läggs inte andra och starkare motiveringar till grund för ändring av den nuvarande tillsättningsordningen, anser jag att den bör bestå i princip oförändrad. Skulle statsmakterna, på de av utredningen anförda skälen, eller på andra grunder, finna att lärarna i fortsättningen bör tillsättas av skolstyrelserna, bör enligt min mening vissa modifikationer i utredningsmajoritetens förslag göras. För det första bör det anges, att förändringen vidtas i avsikt att öka det kommunala ansvaret för lärartillsättningarna, eftersom en sådan avsikt torde vara det enda tillräckligt vägande skälet för åtgärden. Innebörden av ett sådant uttalande bör inte vara att principerna för det nuvarande meritvärderingssystemet skall ändras, utan endast ett klargörande av att den nuvarande, i praxis fasta låsningen vid poängmässiga meriter väl går att ändra i tillämpningen. Poängsumman har från början avsetts vara ett hjälpmedel vid urval av sökande till lärartjänst, den har aldrig avsetts vara själva urvalsinstrumentet, även om den i stort sett blivit det i praxis. Den s k fjärde befordringsgrunden var ursprungligen avsedd att spela en helt annan roll än som kommit att ske i den praktiska tillämpningen. Det bör alltså understrykas, att tillsättningsmyndigheten har en betydande frihet att på sakliga grunder avvika från poängsummorna, i den mån myndigheten finner att så bör ske. SOU 1973:48

På grundval av uttalanden av denna innebörd bör skolstyrelserna och besvärsmyndigheterna ta ansvaret för att lärartillsättningarna kommer att ske på ett sätt som kan vinna personalgruppernas och allmänhetens förtroende. Använd med urskiljning och måtta torde det allmänt kunna accepteras, att rätten att avvika från den starkt formaliserade meritvärdering, som poängberäkningen utgör, har klart fog för sig. Som tidigare här framhållits blir, vid lokal lärartillsättning, besvärsprövningen en mycket svär uppgift. Ansvaret för hur tillämpningen i ett nytt läge blir kommer följaktligen att huvudsakligen ligga på skolstyrelserna. Om lärartillsättningarna läggs på kommunerna bör vidare i samband med en sådan åtgärd största möjliga förenkling av tillsättningsproceduren eftersträvas. Som en mycket väsentlig förenklingsvinst, i jämförelse med utredningsmajoritetens förslag, ser jag ett avskaffande av den lärare nu enligt praxis tillkommande rätten att få den av flera sökta tjänster till vilken han är mest meriterad. Denna rätt, som torde vara en för sökande av lärartjänst helt unik favör, är den verkligt komplicerande faktorn i tillsättningsförfarandet och det är väsentligen den som gör systemet tungrott. Den här föreslagna förenklingsåtgärden skulle endast innebära, att lärare jämställs med andra anställnings1 sökande. Det nuvarande systemet, där sökanden graderar arbetsgivaren-kommunen och ger tillkänna att han endast vill ifrågakomma i femte eller tionde hand i en viss kommun synes inte vara särskilt tilltalande, bortsett då från att det starkt komplicerar tillsättningarna. Rätten att söka flera tjänster samtidigt bör givetvis stå kvar. I den män sökande i sin ansökningshandling anmäler att han söker ytterligare någon eller några tjänster bör det vara skolstyrelsens sak att bedöma i vilken grad man i mån av tid kan överlägga med den sökande och övriga skolstyrelser om tillsättningen. Någon skyldighet för skolstyrelserna att sörja för sådana kontakter bör inte stipuleras. Det nuvarande systemet för tillsättning SOU 1973:48 14

av icke-ordinarie lärare bör således i stort sett bli tillämpligt också på ordinarietillsättningen. Läggs lärartillsättningarna på kommunerna, bör också hela meritvärderingen ankomma på dem, dvs att även poängberäkningen bör göras lokalt till dess att ett eventuellt system med meritbesked börjat fungera. Poängräkning i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar är i flertalet fall en förhållandevis enkel sak. Högspecialiserad, centralt placerad expertis erfordras därför enligt min mening inte för den uppgiften. Däremot bör central expertis stå till förfogande för service åt skolstyrelserna i sådana speciella fall, där meritanvisningarna inte lämnar säker ledning. Slutligen anser jag, att lektorstillsättningarna tillsvidare bör ligga kvar hos skolöverstyrelsen. Denna uppfattning grundar jag främst på svårigheterna att på ett objektivt sätt bedöma sökande till i första hand lektorstjänster i tekniska och ekonomiska ämnen. Regelmässigt fordras härvidlag tillgång till ämnesmässig expertis, som finns samlad hos skolöverstyrelsen genom dess gymnasieinspektörer och skolkonsulenter. Ofta behöver särskild expertis också rådfrågas beträffande övriga lektorskategorier. Svårigheterna att upprätta ett tillfredsställande system för poängvärdering av andra befordringsgrunden, när det gäller lektorstjänst, bedömer jag som oöverstigliga, om nuvarande urvalsprinciper skall bibehållas. Med det här anförda har jag velat dels komplettera resonemangen i tillsättningsfrågan dels föra fram som min primära uppfattning att nuvarande procedur för lärartillsättningen bör bestå i sina huvuddrag oförändrad. Skulle skäl befinnas föreligga för lokal lärartillsättning, anser jag, att det av ett beslut därom bör klart framgå, att förändringen avser att också medföra ett ökat lokalt inflytande över tillsättningarna. Framgår inte det kommer ändå ett sådant inflytande att successivt tvinga sig fram men med stor risk för tvistigheter mellan lärarpersonalen och myndigheterna. 209

Lokal tillsättning bör, om den skall komma till stånd, enligt min mening genomföras i betydligt enklare former än dem som utredningsmajoriteten föreslagit. Lektorstillsättningarna bör under alla omständigheter tillsvidare inte flyttas från skolöverstyrelsen.

jande av besvärsinstitutet understryker detta förhållande. Enligt vår mening måste det därför till mycket starka skäl för att statsmakterna skall frångå en ordning som av en samlad läraropinion bedömts fungera tillfredsställande. Mot bakgrunden av en fastlagd princip om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område, anser utredningsmajoriteten det naturligt att skolans huvud2. Av experterna Karl-Erik Alfredsson, Karl män också får tillsätta sin personal. De komOlsson, Östen Persson, Sven René och Rut munala skolstyrelserna eller motsvarande West erlund organ skall sålunda enligt utredningens förTillsättning av ordinarie lärare och av skol- slag tillsätta ordinarie lärare. Det förutsattes därvid bl a, att den nu rådande ordningen ledare (kap 8 och 9) med av statliga myndigheter utfärdade behöInnan den nuvarande ordningen för till- righets- och meritvärderingsföreskrifter och sättning av ordinarie lärare vid den obligato- med en fast praxis - alltjämt skall gälla. riska skolan infördes år 1958 tillsattes dessa Förslaget innebär följaktligen ingenting lärare genom ett valförfarande, där kommu- annat än att beslutsnivån flyttas från ett led nala organ fungerade som tillsättningsmyn- till ett annat, dvs det är fråga om en rent dighet. Erfarenheterna av detta system gav formell ändring. Utifrån ett sådant betraktelanledning till ofta upprepad kritik från de sesätt kan måhända hävdas, att lärarpersoberörda lärarnas sida. Det hävdades med fog nalen inte har anledning att känna oro. att tillsättningsordningen gav utrymme för Att detta ändå är fallet har sin grund i att bristande saklighet i meritvärderingen. Ovid- det kan ifrågasättas huruvida utredningskommande hänsyn och ensidiga lokala bedö- majoritetens resonemang om ett ökat kommanden påverkade alltför lätt tillsättningen munalt ansvar för skolan är förenligt med att av lärare. Starka krav restes därför på en bevara nu gällande regelsystem. Med största reformering av tillsättningssystemet. sannolikhet skulle nämligen, såsom vi ser Då nu gällande ordning infördes med läns- det, ett realiserande av förslaget medföra att skolnämnderna som tillsättningsmyndigheter nuvarande ordning för urvalet snabbt raseras. tillmötesgick man i väsentliga delar de krav Våra farhågor förstärks av det förhållandet, som lärarna framfört, något som departe- att personalorganisationerna i dag saknar mentschefen också framhåller i sina utred- möjlighet att genom avtal skaffa sig garantier ningsdirektiv. Vid senare organisatoriska för- rörande frågor av denna art. ändringar inom skolan har även andra lärarDet finns skäl att här framhålla, att få kategorier än de som reformen 1958 avsåg personalkategorier i vårt land torde bli föreinordnats i tillsättningssystemet. För närva- mål för så många människors skiftande berande tillsättes därför det allt övervägande dömningar som just lärare. Därför är det antalet lärare av länsskolnämnderna och särskilt angeläget, att de kan känna sig fria skolöverstyrelsen. från otillbörligt inflytande i sin yrkesutövDen tillsättningsordning, som nu tilläm- ning. En utveckling mot ökat kommunalt pas, omfattas med mycket stort förtroende inflytande över lärartillsättningarna kan beav berörda personalgrupper. Det är en ut- faras leda till ett rakt motsatt förhållande, bredd uppfattning att gällande regler och de vilket inte vore tillfredsställande. tillsättande organens tillämpning av dessa Utredningens argumentering om att dess utgör garantier för en saklig och oväldig förslag skulle innebära en förenkling har inte behandling. Ett förhållandevis ringa utnytt- i något avseende kunnat övertyga oss. Det 210

SOU 1973:48

kan räcka att peka på samordningsproblematiken. Över 300 myndigheter skall under en tid som måste räknas i dagar samordna tusentals önskningar. Det torde vara en helt övermäktig uppgift även om s k meritbesked och ADB ställes i verksamhetens tjänst. Beträffande frågan om tillsättning av skolledare skall utredningen enligt sina direktiv endast behandla tillsättningsordningen för de skolledartjänster som länsskolnämnderna f n tillsätter, dvs studierektorstjänster i grundskolan. De sakkunniga har emellertid prövat frågan om tillsättningsmyndighet också föi skolledartjänster som Kungl Maj:t eller skolöverstyrelsen f n tillsätter. Enligt vår mening borde utredningen inte befattat sig naed den frågan. De skäl vi redovisat i fråga om tillsättningen av ordinarie lärare gäller i allt väsentligt också beträffande tillsättning av skolledare. Kommunernas ökade ansvar för skolan skulle enligt utredningen göra det naturligt att skolstyrelserna själva får bedöma lämpligheten för skolledaruppgiften bland sökande till skolledarbefattningar. Vi vill erinra om att möjlighet att göra en sådan bedömning föreligger redan i nuvarande system genom det förslag som skolstyrelsen avger. Utvecklingen, särskilt under senare år, har emellertid visat, att, sona redan skolledarutredningen befarade, det finns en markant benägenhet hos skolstyrelserna att vid konkurrens föredra sökande som sedan länge varit etablerade och väl kända på den egna orten. Denna tendens skulle med stor sannolikhet komma att förstärkas, ifall också själva tillsättningen förläggs till skolstyrelsen. Vi anser att en dylik utveckling ur skolans synpunkt måste betecknas som mindre eftersträvansvärd. För befattningshavare som aspirerar på skolledartjänster kan sådana förhållanden inte vara acceptabla. Sökande bör ha möjlighet att också i praktiken på lika villkor konkurrera om ledigkungjorda tjänster oavsett var i landet dessa tillsätts. Länsskolnämndsutredningens förslag rörande tillsättning av skolledare är till sitt reella innehåll detsamma som skolledarutredSOU 1973:48

ningen lade fram i betänkandet Mellanskolans ledning 1969. Vid remissbehandlingen av betänkandet möttes denna del av ett kompakt motstånd från bl a samtliga berörda personalorganisationer. Skälen för detta avståndstagande kvarstår oförändrade. Med hänvisning till vad som anförts, anser vi att det saknas skäl att ändra på nuvarande ordning för tillsättning av ordinarie lärare och skolledare.

3. Av experten Assar Duregård 1 Tillsättning av lärartjänster (kap 8) Det finns vissa skäl som talar för en kommunal tillsättning av lärartjänster. Utredningen har redogjort för dem. En fråga måste dock ställas och det är vad vinsten med en ändring blir. Utredningen hänvisar till de principer som legat till grund för hela dess arbete. En princip som godtagits som skäl för kommunalt beslut är att uppgifter, vid vars lösande beslutsfattaren har stora valmöjligheter och där stort utrymme finns för fri prövning, bör handhas av politiskt ansvariga organ. Det är lätt att konstatera att den inte kan tillämpas dä det gäller tillsättningsfrågorna. Nuvarande normer för meritvärdering har godtagits som en grund för utredningens förslag. Fasta normer medger inte stora valmöjligheter. Det är förutsatt att de skall följas, om inte alldeles speciella skäl föreligger. De principer i avsnitt 5.3.2. som väl i övrigt närmast bör komma i fråga är dels att beslut bör fattas så nära dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är möjligt och dels att man bör eftersträva enklast möjliga administrativa handläggning. Principen om förenklad administrativ handläggning gäller vid en kommunal tillsättning. Det är dock inga sensationella vinster som görs. Dessa vinster bör vägas mot andra faktorer. 211

Mest intressant är i detta sammanhang principen att beslutsnivån bör ligga så nära dem som är berörda som möjligt, om det är riktigt med hänsyn till övriga intressen. Motståndet mot kommunal tillsättning är från personalorganisationernas sida kompakt. Förslaget från utredningen har alltså lagts utan hänsyn till dessa så klart uttalade intressen. Som representant för en av personalorganisationerna finner jag detta motsatsförhållande olyckligt. Hela frågan bör sättas in i det större komplex av frågor, som betecknas som miljöfrågor och där trygghetsfrågorna är särskilt väsentliga. Från lärarorganisationernas sida ser man med oro på en överföring av tillsättningen från stat till kommun som ett första led mot en uppluckring av meritvärderingsbestämmelserna och därmed mot minskad trygghet. Även om lärarorganisationernas synsätt inte till alla delar är invändningsfritt ser jag som skolledare med oro fram mot en situation, då nuvarande som regel goda förhållande mellan skolstyrelse och personal kan komma att störas. Enligt min uppfattning är det fel att låta en allmän princip jämte vissa begränsade administrativa vinster fälla utslaget i denna för berörda lärarorganisationer så viktiga fråga. För skolstyrelserna är detta en liten fråga som inte får tillmätas en betydelse den inte har. Någon ändring av nivån för lärartillsättningen bör därför tills vidare icke ske. 2 Tillsättning av skolledartjänster (kap 9) Följande skäl har av utredningen anförts för en kommunal tillsättning av skolledare. 1 Utredningens principiella uppfattning om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. 2 Kommunernas ökade ansvar för skolan. Skolstyrelsen själv skall få bedöma de sökandes lämplighet för skolledaruppgiften. 3 Ökade uppgifter för skolstyrelserna be212

tyder att man behöver delegera mer till skolchefer och rektorer. Därför bör man också tillsätta dem. 4 Praktiska skäl — kortare tillsättningsperiod. Utredningens förslag är för skolledarnas majoritet långt mer genomgripande än förslaget om lärartillsättningen, eftersom beslutanderätten förs ned ända från Kungl Maj:t och skolöverstyrelsen till skolstyrelserna. Det bör påpekas att direktiven inte berör skolledartillsättningarna. Utredningens principskäl för kommunal tillsättning av lärare har jag närmare berört i anslutning till kap 8. Samma invändningar gäller för tillsättning av skolledartjänster. Möjligen finns vid bedömningen av de sökande något fler valmöjligheter då det gäller skolledartjänster. Men om ett objektivt val skall göras är valfriheten trots allt synnerligen begränsad. Motståndet mot en kommunal tillsättning är från skolledare och inte minst från presumtiva skolledare mycket uttalat. Punkt 2 är icke heller invändningsfri. Givetvis skall skolstyrelsen bedöma de sökandes lämplighet. Som regel sker detta ocksä objektivt, men det finns aktuella exempel på att andra faktorer än de som framkommer vid en objektiv bedömning har fått bestämma en skolstyrelses förslag. Punkt 3 är icke relevant. Skulle den tolkas efter skrivningen måste det betyda att delegation av ärenden inte kan ske till statligt förordnad befattningshavare i lika hög grad som till en kommunalt förordnad. De praktiska skälen, dvs den kortare tillsättningsperioden är det enda vägande skälet för en ändring. En kommunal tillsättning innebär klara tidsvinster. Men även här finns reservationer. Liksom för lärarna sä finns också för skolledarna möjligheten att söka samtidigt lediga tjänster över hela landet. Detta kommer att fördröja tillsättningen i mänga fall. Dessutom krävs en samordning. Statsutskottet ansåg i sitt utlåtande (1957:97) över proposition med anledning av skolstyrelseSOU 1973:48

utredningens betänkande detta vara ett praktiskt skäl för att tillsättningsbeslutet fattades av en överordnad myndighet. Det finns andra och starkare skäl som talar för att nuvarande tillsättningsförfarande måste anses lämpligare. Skolans verksamhet är i mycket högre grad än andra kommunala verksamheter styrd genom statliga beslut och bestämmelser och staten bör därför ha en möjlighet att påverka valet att skolledare. Det finns vidare sä som skolledarutredningen uttryckte det en risk för en benägenhet att vid konkurrens föredra sökande som sedan länge varit etablerade och väl kända på den egna orten. Det är i och för sig förståeligt men det innebär i så fall att synnerligen lämpliga och välmeriterade sökande från andra och framförallt mindre kommuner kan komma att förbigås och få svårt att hävda sig till tjänster i större kommuner. Vid en central tillsättning kan detta prövas. Vidare har den centrala myndigheten en större samlad erfarenhet och överblick som regelmässigt borde kunna tillgodogöras vid urvalet av skolledare. Jag anser därför att Kungliga Skolöverstyrelsen i princip bör vara tillsättningsmyndighet för skolledartjänster.

4. Av experten Bertil Bergqvist Eftersom jag som expert medverkat endast i kap 7 begränsar jag mitt ställningstagande till detta avsnitt. Jag anmäler från utredningen avvikande mening i följande punkter. 7.1 Interkommunal t samarbete Elevområden För grundskolan föreslår utredningen att varje kommun själv fastställer elevområde. Detta är en naturlig konsekvens av storkommunreformen och kan accepteras utan invändning. För gymnasieskolans elevomraden påvisar utredningen en del nackdelar med nuvarande system och föreslår överflyttning av beslutanderätten från länsskolnämnderna till SOU 1973:48

SÖ. Bristande likformighet i länsskolnämndernas beslut påtalas samt svårigheterna för regionala myndigheter att bestämma elevområden för lågfrekventerade utbildningsvägar. Dessa frågor är väl kända av berörda myndigheter och har diskuterats vid SÖ:s sammankomster naed länsskolnämnderna. När utredningen föreslår överförande av beslutsfattandet till det centrala ämbetsverket synes den helt förbise de fördelar som finns i att ärenden avgörs på regional nivå. Länsskolnämnderna äger större kännedom om de lokala förhållandena o d än vad en central myndighet gör. Jag förordar att nuvarande bestämmelser i princip bibehålies. De påtalade svårigheterna kan i stället avhjälpas genom ökad aktiv medverkan från SÖ.

7.4 Skolbyggnadsfrågor Skolenhetsbeslut Länsskolnämndsutredningen föreslår (kap 7, s 116) ett upphävande av skolstadgans bestämmelser om att länsskolnämnden oavsett vad som sägs i organisationsplanen får förordna om att skolenhet av grundskolan skall anordnas eller indras. Jag kan inte dela utredningens uppfattning på denna punkt. I avsnittet 7.4.3.5 exemplifierar utredningen hur investeringskostnader och driftsutgifter kan påverkas av olika alternativa lösningar av skolenheternas storlek. Bl a påvisas (s 116) att länsskolnämnden i sin årliga prövning av skolorganisationen kan fastställa ett lägre klassantal än kommunen föreslagit. Till detta kan tilläggas att enligt SÖ:s anvisningar får skolenhetens gränser inte vara fastare etablerade än att justeringar av dessa kan ske varje år. Dessa befogenheter utnyttjar också länsskolnämnderna i kostnadsbesparande syfte. Slutligen kan nämnas att frågan prövats av vårriksdagen 1973 som avslagit en motion (1973:1910) med samma reella innehåll som länsskolnämndsutredningens förslag. Utbildningsutskottet avgav följande motivering (Ub U 1973:29): "Beslut om upprättande eller indragning av skolenhet av grundskolan fat213

tas av vederbörande kommun. Länsskolnämnden får dock enligt 2 kap 22 § skolstadgan (1971:235), om särskilda skäl föreligger, med ändring av kommunens beslut förordna att skolenhet skall upprättas eller dras in fr o m nästkommande läsår. Beslut om upprättande eller indragning fattas företrädesvis i samband med beslut om klassanordning för nästkommande läsår. I länsskolnämndens fastställande av klassanordning anges grunderna för statsbidrag till kommunens skolväsende. Enligt utskottets mening kan yrkandet i den förevarande motionen inte ses isolerat från det statsbidragssystem som finns för skolväsendet. Detta utreds för närvarande av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet det ifrågavarande yrkandet i motionen 1973:1910." Med stöd av ovan anförda anser jag att nuvarande stadgebestämmelser bör bibehållas, i varje fall så länge nuvarande driftsbidragssystem tillämpas. Lokalbehovsprövning Utredningen föreslår att den statliga lokalbehovsprövningen avskaffas som särskilda delbeslut, vilket i praktiken innebär att statsbidragsberättigade ytor för varje skolbyggnadsföretag fastställes först vid det definitiva beslutet om statsbidrag. Enligt min mening ger lokalbehovsprövningen en stabil grund för angelägenhetsgradering samt granskning av skissritningar. För kommunerna själva bör det innebära en god service att före projekteringen av ett skolbygge ha erhållit ett förhandsbesked om vilka ytor statsbidrag kan erhållas till. Av angivna skäl anser jag att nuvarande system med lokalbehovsprövning bör bibehållas för byggnadsföretag till vilka statsbidrag sökes. Av rent praktiska skäl bör dock bestämmelserna i 2 kap 25 § skolstadgan ändras, så att kommun fär möjlighet att omdisponera lokalutrymmen utan beslut av statlig myndighet. Om utförda ändringar har större omfatt214

ning kan det i vissa fall bli nödvändigt att statlig myndighet vid aktualisering av nytt statsbidragsärende prövar, om omdisponeringarna bör påverka statsbidragets storlek. Statsbidragsbeslut m m Som ett led i allmän decentralisering från centrala ämbetsverken till regionala statliga myndigheter bör enligt min mening beslut om statsbidrag, belåningsvärden och fastställande av tidpunkt för skolbyggnadsföretagens början med hänsyn till arbetskraftsituationen nedflyttas till de regionala statliga myndigheterna. Fastställande av statsbidragets storlek skulle i hög grad kunna förenklas genom ytterligare schabloniseringar. Den tabell som reglerar procenttalet för statsbidrag avsåg ursprungligen en differentiering mellan 35 och 80 procent, beroende på kommunernas ekonomi. Numera ligger samtliga kommuner i lägsta klassen (35-45 %) med ett genomsnitt av 35,8 %. Eftersom denna differentiering saknar ekonomisk betydelse, bör den ersättas med ett fast procenttal. Vidare saknas anledning att bibehålla särskilda stimulansbidrag för AV-utrustning m m, eftersom dessa numera ingår i skolornas standardutrustning. Dessa stimulansbidrag kräver särskilda beslut av länsskolnämnderna, avsyning och åtskillig pappersexercis. En enhetlig procentsats med inarbetning av nämnda bidrag bör därför genomföras. Sistnämnda frågor har länsskolnämndsutredningen icke kunna uppta till behandling, då de definitivt ligger utanför utredningsdirektiven. Eftersom de dock utgör en viktig del av problemkomplexet om förenkling av byggnadsärendenas handläggning, anser jag att de på detta sätt bör kunna framföras som bidrag till den fortsatta debatten.

SOU 1973:48

5. Av experten Östen Persson Skolbyggnadsfrågor Ändrad ansvarsfördelning stat - kommun på skolbyggnadsområdet I sina överväganden kommer utredningen fram till att det skall vara en kommunal uppgift att 1. besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom grundskolan 2. med utgångspunkt i av staten fastställda minimikrav och — beträffande gymnasieskolan - av staten fattade beslut om gymnasieskolans lokalisering och organisation besluta om skollokalernas dimensionering och utformning.

1. motverka säsongsvängningar i byggnadsaktiviteten 2. påverka byggnadsinvesteringarna i konjunkturstabiliserande riktning 3. påverka byggnadsinvesteringarnas geografiska fördelning i överensstämmelse med målen för samhällets regionalpolitik, samt att 4. påverka byggnadsinvesteringarnas fördelning på skilda byggnadssektorer i överensstämmelse med samhällets ekonomiska och allmänt välfärdspolitiska mål.

I den hittillsvarande byggnadsverksamheten på skolans område är det lätt att registrera verkningarna av styrningarna enligt punkterna 1, 2 och 4. Det i punkten 3 uppställda målet har Med utgångspunkt i de så gjorda ställ- resulterat i det handlingsprogram som 1972 ningstagandena föreslår utredningen en ny års riksdag fattat beslut om i anledning av handläggningsordning (7.4.3.5), varigenom propositionen 1972:111 angående regional vissa led i den nuvarande ordningen för- utveckling och hushållning med mark och svinner. Dessa led är den statliga prövningen vatten. Härigenom har riksdagen bland annat godav grundskolans skolenhetsorganisation, lokalbehovsprövningen, skissritningsgransk- känt förslag till ramar för planeringen av ningen och avsyningen av färdigställda bygg- verksamheten i länen och plan för utvecklingen av den regionala strukturen. Som en nadsföretag. Jag kan inte dela de slutsatser som utred- följd härav skall länsprogram utarbetas för ningen kommit fram till utan önskar anföra åtgärder inom olika samhällssektorer. De befolkningsramvärden som riksdagen följande. uttalat sig om skall av länsstyrelserna brytas ner i ramvärden för länets kommuner. Mer Prövningen av grundskolans skolenhetskonkret uttryckt innebär detta att befolkorganisation ningstal skall anges för kommunerna år 1980 Byggnadsinvesteringarna spelar en viktig roll och år 1990 med utgångspunkt i de av för den ekonomiska utvecklingen och sam- statsmakterna beslutade planeringsnivåerna hällsutvecklingen över huvud taget. Full sys- för länen. Med dessa som grund skall inveselsättning, ekonomisk tillväxt, rättvis steringsbehoven inom skilda sektorer belysas inkomstfördelning och en balanserad eko- i femårsintervaller. Huvudsyftet med denna nomisk utveckling utgör överordnade mål planering är att skapa och utveckla ett inför samhällsutvecklingen till vilken bygg- strument för fördelning av bostäder, skolor nadsproduktionen måste anpassas. Detta gäl- och vägar etc. Vid utarbetandet av dessa program medler självfallet också skolbyggandet även om verkar de olika länsnämnderna. Härvid måste det är en relativt blygsam del av den totala man anlägga en helhetssyn som inte kan få byggnadsvolymen. begränsas till den enskilda kommunens önsEn sådan anpassning förutsätter en styr- kemål. Med bland annat ovanstående som bakning av byggnadsverksamheten. Syftena med grund kan jag inte finna det förenligt med en denna styrning är främst att SOU 1973:48

rationell planering att överlåta till den enskilda kommunen att besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom grundskolan. Nuvarande handläggningsordning bör alltså bibehållas i detta avseende. Jag tror nämligen att man skulle komma att få en organisation som i allt för hög grad präglades av ett såväl till tid som rum för snävt synsätt. Nuläget skulle få så stor genomslagskraft att man inte tillräckligt beaktade de förändringar i befolkningens sammansättning inom respektive skolenhets upptagningsområde som den framtida utvecklingen kan komma att medföra. Jag får stöd för denna uppfattning genom uttalande i de av inrikesdepartementet utfärdade anvisningarna till länsplanering 1974 där det sägs att "svårigheterna att bedöma den framtida utvecklingen är större på kommunnivå än på länsnivå". I betänkandet s 114 framförs i två exempel olika sätt att fördela eleverna på skolenheter. I anslutning därtill kommenteras investerings- och driftkostnader. I denna kommentar görs boskillnad mellan kommunala och statliga pengar. Kommentaren utmynnar i ett uttalande som ger anledning till tolkningen att man bör ha rätt iaktta en mindre sträng hushållning med kommunens än med statens pengar. Detta synsätt är för mig främmande, eftersom skolan är en allmänt medborgerlig angelägenhet. En sådan uppdelning ger också en missvisande bild av verkligheten. Den väldiga omfattning som skatteutjämningsbidragen i dag har visar att "kommunens egna pengar" inte längre är ett adekvat begrepp. Närmare till hands ligger att tala om "våra pengar". I övrigt ansluter jag mig till det särskilda yttrande som experten Bertil Bergqvist avgivit under rubriken Skolenhetsbeslut. Lokalbehovsprövning Ett skolenhetsbesluts konkreta uttryck kan sägas vara det krav på lokaler som det ställer, dvs det initierar en lokalbehovsprövning. Båda dessa led i handläggningsordningen är så intimt förknippade med varandra att ett åtskiljande av dem leder till ett oratio216

nellt handlande. Som motiv för ändring i nu gällande handläggningsordning anför utredningen bland annat att efter den 1 janurai 1974 är kommunreformen genomförd och att kommunnerna genom sin storlek då får ökade resurser. Man bortser i detta resonemang från att mer än en fjärdedel av de nya kommunerna får under 10 000 invånare. Skolbyggnadsfrekvensen blir i dessa kommuner regelmässigt så låg att det inte hinner utbildas några fasta handläggningsrutiner. Motsvarande gäller om frekvensen beträffande byggnader för gymnasieskolan i de större kommunerna. Betydelsen av service från regionalt respektive centralt organ kommer alltjämt att kvarstå. Det bör också i detta sammanhang framhållas att den årliga angelägenhetsgraderingen skulle komma att sakna den realistiska bedömningsgrund som den nuvarande lokalbehovsprövningen utgör, därest utredningens förslag till ändrad handläggningsordning lägges till grund för beslut. Med anledning av det nu anförda finner jag att lokalbehovsprövningen alltjämt skall handhas av regionalt statligt organ beträffande grundskolan samt av Skolöverstyrelsen beträffande gymnasieskolan. I övrigt instämmer jag i det särskilda yttrande som experten Bertil Bergqvist avgivit under rubriken Lokalbehovsprövning. Ritningsgranskning Länsskolnämndsutredningen föreslår att skissritningsgranskningen skall vara frivillig både för grundskolan och gymnasieskolan. I skissritningsstadiet växer den nya skolanläggningen fram. Erfarenheten säger att detta skede är det tyngsta i handläggningsprocessen. Här skall beaktas det alltmer markerade kravet på hänsynstagande till elever och all personal i skolan ävensom föräldrar. Ju längre en integration drivs desto mer måste inflytandekretsen vidgas. Arbetsmiljöutredningens förslag accentuerar kraven på SOU 1973:48

att arbetstagarna ges möjlighet att medverka på planeringsstadiet. Vi står inför en delvis ny situation varur nya normer skall växa fram. I det läget framstår det som mindre rationellt att överlåta planeringsprocessen till ett allmänt experimenterande utan möjligheter till kollationeringar och utvärderingar annat än möjligen i statsbidragsskedet. Ändringar vid denna tidpunkt ligger för sent i handläggningsgången. Tidigare erfarenheter att ett sådant system manar inte till ett återupprepande. Mot denna bakgrund och skolöverstyrelsens behov av att för sitt forskningsarbete få tillräckligt med konkreta objekt kan jag inte biträda utredningens förslag att granskningen av skissritningar skall vara frivillig. Skolöverstyrelsen bör tillföras erforderlig personal i sådan utsträckning att själva skissritningsgranskningen skall kunna verkställas så snabbt att tiden härför kan betraktas som negligerbar i förhållande till det mycket omständliga förfarande som kan förväntas på det kommunala planet. Enligt min mening bör skissritningsgranskningen vara obligatorisk för samtliga skolformer.

vid information till andra skolbyggare. Med det nu anförda som grund finner jag att den nuvarande avsyningen genom statligt regionalt organ bör kvarstå.

Tillsyn Utredningen föreslår att den statliga avsyningen i dess nuvarande form avskaffas. Erfarenheten har lärt mig att byggherren inte så sällan haft svårt att gentemot de olika entreprenörerna få sina rättmätiga krav beaktade. Syneförrättarnas krav på att påpekade brister skall vara avhjälpta innan slutbetalning av statsbidraget kan ske har i sådana fall varit till god hjälp för byggherren. Vid förrättningarna blir det ofta tillfällen att erinra om att säkerhetsföreskrifter beträffande trafik, brandskydd, arbetarskydd i verkstäder och slöjdsalar samt förvaring av kemikalier skall iakttagas. I de fall statsbidrag utgår till undervisningsmateriel föranleder det ej sällan krav på tillräckligt sortiment. Avsyningsförrättningen ger också ett utmärkt erfarenhetsmaterial som kan användas SOU 1973:48

IV

Bilagor

Bilaga 1

Förteckning över ärenden som länsskolnämnderna handlägger enligt författningar och vissa andra bestämmelser och över av utredningen föreslagna förändringar i handläggningsordningen

det (1957:318, omtryckt 1962: 479, ändrad senast 1973:355) ES Stadgan om elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (1961:210, ändrad senast 1972:87) ILn Länsskolnämndsinstruktionen (1965:741, omtryckt 1971:347, ändrad 1973:358) KBr Kungl brev Kungl kungörelse I förteckningen har uppgifterna gruppe- Kk Kommunaltjänstemannastadgan rats i avdelningar med hänsyn till deras art. KtjS (1965:602, ändrad senast 1972: Gruppindelningen ansluter sig till den ord329) ning i vilken länsskolnämndernas uppgifter behandlats i betänkandet. I kolumn 2 anges KyMuS Kyrkomusikerstadgan (1950:375, ändrad senast 1973:681) uppgifternas art, i kolumn 3 de författningsLänsskolinspektion(en) bestämmelser som reglerar ärendenas hand- LI Länsskolnämnd(en) läggning. I många fall hänvisas i nomadskol- Ln Länsstyrelse(n) stadgan, privatskolstadgan, sjöbefälsskolstad- Lsty Nomadskolstadgan (1967:216, omgan, specialskolstadgan, stadgan angående NS tryckt 1971:390, ändrad senast omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och 1972:89) i vuxenutbildningskungörelsen till skolstadOmsL Omsorgslagen (1967:940, ändrad gan; i sådana fall har i kol 3 endast skolstadsenast 1973:130) gans paragrafnummer noterats. Av länsskolPrivatskolstadgan (1967:270, omnämndsutredningen föreslagen besluts- och PS tryckt 1971:259, ändrad senast handläggningsinstans anges i kolmunerna 4 1972:90) till 7. Vissa kommentarer återfinns i kolumn Sbbo Kk om statsbidrag till bostäder för 8. lärare inom det obligatoriska skolväsendet (1960:387, ändrad senast Följande förkortningar har använts: 1967:470) Kk om statsbidrag till driftkostnaAST Allmänt avlöningsavtal för statliga Sbdr der för det allmänna skolväsendet och vissa andra tjänstemän (1958:665, omtryckt 1971:348, Bas Kk om statsbidrag till byggnadsarändrad senast 1973:356). beten inom det allmänna skolväsen-

Föreliggande förteckning upptar de ärenden som länsskolnämnderna handlägger enligt gällande bestämmelser i lagar, stadgor och instruktioner. I undantagsfall har länsskolnämndernas handläggning av ärenden enligt särskilda bestämmelser i Kungl brev och ämbetsskrivelser, skolöverstyrelsens cirkulär och avtalsverkets anvisningar medtagits.

SOU 1973:48

Sbgy

Kk om statsbidrag till driftkostnader för gymnasieskolan (1966:115, omtryckt 1971:349, ändrad senast 1973:359) SL Skollagen (1962:319, omtryckt 1970:1026, ändrad senast 1971: 630) SLy Stadgan för lantbrukets yrkesskolor (KBr 1963-06-28, ändrad senast 1971-06-18) SpS Specialskolstadgan (1965:478, omtryckt 1970:327, ändrad senast 1972:88) SS Skolstadgan (1971:235, ändrad senast 1973:678) SSjö Sjöbefälsskolstadgan (1959:425, omtryckt 1972:403) StPs Stadgan ang omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1968: 146, omtryckt 1972:456) TFU Tjänsteförteckningsavtal beträffande vissa statliga och icke-statliga tjänster inom undervisningsområdet UngdS Stadgan för ungdomsvårdsskolorna (1960:728, ändrad senast 1968:34) Vux Kk om kommunal och statlig vuxenutbildning (1971:424, ändrad senast 1973:410) Ämb skr Ämbetsskrivelse

220 SOU 1973:48

Nr

Arbetsuppgift

Bestämmelser i författningar etc

Föreslagen beslutsinstans

SÖ

1 Pedagogiska frågor

1.1 Ha inseende över grundskolor, specialskolor och gymnasieskolor med därtill hörande verksamhet och över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvård sanstalter och barnhem, över statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privatskolor, sjöbefälsskolor, enskilda statsunderstödda yrkesskolor under skolöverstyrelsen och över andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det Utöva tillsyn över särskolor, inackorderingshem för särskoleelever och elevhem Ha tillsyn över kommunal och statlig vuxenutbildning Ha inseende över undervisningen av skolpliktiga elever vid ungdomsvårdsskolor Ha tillsyn över nomadskolorna i riket och därmed sammanhängande verksamhet Ärligen överlägga med nomadskolfullmäktige i frågor som rör nomadundervisningen (endast Ln i Norrbottens län) Främja annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna Främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet i skolorna Verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter Vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel Bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet Främja lärarnas fortbildning och, i mån av tillgång på medel, anordna kurser för dem Ha inseende över elevhem inom det obligatoriska skolväsendet Ha inseende över enskilda yrkesskolor

1.2 1.3 1.4 1.5 1.6

1.7 1.8

1.10 1.11 1.12 1.13 1.14

sou 1973:48

Anmärkningar

Statlig regio- Vedernal myndig- böranhet de skolas styLI Lsty relse

SL § 2 1 ILn § 2 PS § 5

OmsL§ 13 StPs § 8

X

Vux § 6

X

UngdS § 4

X

NS§5 ILn §2

X

NS§40

Endast Ln resp LI i Norrbottens län Nomadskolstyrelsen Endast Ln resp LI i Norrbottens län

ILn § 2 ILn§ 3

ILn§ 3

ILn§ 3 ILn§ 3

X

ILn§ 3

X

ES§ 2

X

Kk 1971:342

X

2 Planeringsfrågor

2.1 Efter samråd med andra samhällsplanerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsendet samt planlägga skolornas verksamhet i händelse av krig eller krigsfara Vara samrådsorgan för kommunerna när det gäller planläggningen av skolverksamheten vid krig eller krigsfara Besluta om elevområde för grundskolans låg- och mellanstadium Besluta om elevomräde för gymnasieskolan Besluta om elevområde för kommunal vuxenutbildning Avge yttrande till länsstyrelsen över ärende angående elevområde för grundskolans högstadium Upprätta förteckning över elevområden

2.2 2.3

2.4 2.5 2.6 2.7

2.1 5

222 Tillställa SÖ, skolornas styrelser, länsstyrelsen och berörda andra länsskolnämnder och länsstyrelser avskrift av förteckning över elevområden Ev meddela föreskrifter om hur eleverna skall fördelas mellan skolor med helt eller delvis sammanfallande elevområden Om skäl föreligger besluta om allmänna föreskrifter om fördelningen av elever mellan skolenheter av samma skola Besluta om samordning av intagningen av elever till gymnasieskolor med skilda kommuner eller landstingskommuner som huvudmän Om särskilda skäl föreligger förordna att kommunalförbund skall bildas för förvaltning av skola eller del därav vars elevomräde omfattar mer än en kommun Avge yttrande till länsstyrelsen om förbundsordningen för sådant förbund, om kommunerna ej kan enas därom Avge yttrande till SÖ över kommuns (landstingskommuns) ansökan om att få inrätta gymnasieskola Avge yttrande till SÖ i ärende

8 ILn § 3

ILn § 3 Kk 1968:93

SL § 4 1 SL § 4 1 , 47a Vux § 27

Utgår

SS 2:17

Yttrande utgår; beslut flyttas från Lsty till ST

SS 2:16

SS 2:19

1 Endast för gymnasieskolan (Jfr 2.5) Förteckning över grundskolans elevområden utgår; betr gymnasieskolan se 2.8 Utgår

SS 2:21

Utgår

SS 2:16

SS 9:21

SL§ 47

Utgår

SL§ 47

Utgår

SS 7:6

SS 2:20

SOU 1973:48

2 angående anordnande av skolenhet vari gymnasieskolan skall skall ingå Medge anordnande av avvikande klasstyp på grundskolans låg- och mellanstadier Besluta (efter förslag från styrelserna) om elevernas fördelning på klasser samt klasstyper i grundskolan och särskolan Medge att klass eller grupp i grundskolan anordnas vid lägre elevantal än som eljest föreskrivits Medge att grupp i grundskolan bibehålles under längre tid än till läsårets slut om elevantalet sjunker under det föreskrivna Medge att ytterligare klass eller grupp anordnas i grundskolan om elevantalet avsevärt ökar under läsåret och villkoren härför i övrigt är uppfyllda Medge att klass för rörelsehindrade i grundskolan anordnas vid samma elevantal som gäller för hörselklass Medge att specialklass i grundskolan anordnas eller bibehålles vid lägre elevantal än som föreskrivits Medge stödundervisning i större omfattning än som generellt medges enligt timplanen Medge att klass/grupp i åk 1 eller 2 i grundskolan får vara undervisningsfri en skolarbetsdag i veckan Medge avvikelse från bestämmelsen om att eleverna i grundskolan vid flyttning till åk 7, 8 och 9 skall behålla sina kamrater (i fall då rektor eller skolstyrelsen ej äger besluta) Medge att undervisningen för klass eller grupp på grundskolans låg- eller mellanstadium får nedsättas med högst 2 vtr utöver vad skolstyrelsen får besluta om Pröva huruvida den totala omfattningen av specialklasserna och samordnad specialundervisning inom en kommun skall få överstiga 0,3 vtr per elev

SOU 1973:48

3 SS 5:15

SS 5:22 StPs § 39

SS 5:16, 48

SS 5:16

8 Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 5:16

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 5:39

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 5:40

Lgr 69, s l 2 2 p 10 SS 5:25

SS 6:23

Lgr 69, s 122p9

Sö 13.9 1971

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

2.29 Om särskilda skäl föreligger ändra av skolstyrelse (utbildningsnämnd) fattat beslut om antalet klasser i högre årskurs i gymnasieskolan Medge att klass eller grupp anordnas i högre åk i gymnasieskolan för att bereda undervisning åt inträdessökande som ej är elev i sådan skola eller för elev i gymnasieskola som önskar bli intagen på annan studieväg än den han tillhör eller är berättigad att välja Medge undantag från regeln om samläsning i gymnasieskolan

SS 8:17

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 8:17, 18

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 8:18

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

224 Medge att undervisning på viss studieväg i gymnasieskolan ett redovisningsår anordnas vid lägre elevantal än som eljest föreskrivits Medge att klass eller grupp i gymnasieskolan delas i grupper även i annat fall än som anges i timplanen Medge att specialklass i gymnasieskolan anordnas eller bibehålles vid lägre elevantal än som eljest föreskrivits Medge att klass i gymnasieskolan får omfatta mer än 30 (på vissa studievägar 16) elever Medge att undervisningen får slutföras på studieväg i gymnasieskolan där högsta tillåtna elevantalet i klass är 30 i de fall då elevantalet sjunker under det föreskrivna och av undervisningen återstår mer än den pågående årskursen För visst fall då elevantalet på sådan studieväg i gymnasieskolan där högsta elevantalet för klass är 16 och där elever från skilda årskurser förts till samma klass sjunker under det föreskrivna och av undervisningen återstår mer än det pågående läsåret, förordna att endast en mindre del av den återstående undervisningen skall slutföras Medge att undervisning i franska anordnas för tal/ hörselskadade elever i specialskolan Pröva om kurs inom vuxenutbildningen skall få bibehål-

SS 8:20

SS 8:19

SS 8:42

SS 8:16

SS 8:21

SS 8:21

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SpS § 23

Vux § 25, 88

Endast så länge nuvarande driftSOU 1973:48

las om elevantalet sjunker under det föreskrivna Besluta om vilka årskurser som skall finnas vid nomadskola (endast Ln i Norrbottens län) För varje läsår pröva i vilken utsträckning icke ordinarie lärare skall tjänstgöra vid skolenhet av specialskolan Pröva lokalbehovet före nytill- eller ombyggnad av skolhus för grundskola eller för grundskola jämte särskola Avge yttrande över ansökan om prövning av lokalbehovet för gymnasieskola (sjöbefälsskola) Förordna om anordnande eller indragning av skolenhet av grundskolan (om särskilda skäl föreligger)

3 Personalärenden

3.1 Tillsättningsärenden

3.1.1 Tillsätta ordinarie tjänst som lärare* i grundskola, gymnasieskola, nomadskola, sjöbefälsskola, specialskola och särskola samt tjänst som skolkantor Tillsätta extra ordinarie tjänst som adjunkt eller ämneslärare vid statlig vuxenskola Medge sökande till ordinarie, extra ordinarie eller extra lärartjänst vid grundskola, gymnasieskola, nomadskola, särskola, sjöbefälsskola eller statlig vuxenskola befrielse från särskilt behörighetsvillkor Besluta om tillträdesdag för i o lärare som efter besvär erhållit tjänst i stället för annan förordnad som redan hunnit tillträda tjänsten Tillsätta ordinarie tjänst som studierektor vid grundskola eller särskola Tillsätta arvodestjänst som studierektor i nomadskolan (endast Ln i Norrbottens län) Förordna studierektor för särskild gymnasial utbildning i glesbygd

3.1.2 3.1.3

3.1.5 3.1.6 3.1.7

bidragssystem består NS § 9

x

SpS § 63

x

SS 2:25 Bas § 4

x

Statlig prövning slopas

Bas § 4

Statlig prövning slopas

SS 2:22

Utgår

SS 17:28 SSjö § 98 KyMuS § 37

x

Vux § 106

x

SS 15:20, 16:31 StPs § 78 SSjö § 103, 108

x

SS 17:49

x

Jfr 6.1

SS 17:23

x

NS § 34

x

Ämb skr 23.4.1971 § 13

x

* Dock ej lektorstjänster och särskilda ordinarie lärartjänster för lärarhögskolas försöks- och demonstrationsverksamhet; tillsättningen av dessa tjänster föreslås skolans styrelse överta från skolöverstyrelsen. SOU 1973:48

1 S

3.1.8 Avge yttrande i ärende rörande tillsättning av sådana tjänster som skolledare och biträdande skolledare som tillsätts av SÖ eller Kungl Maj:t Avge yttrande över de sökande till kyrkomusikertjänst om fyllnadstjänstgöring vid skola under SÖ:s inseende ingår

SS 17:13, 20, 22, 24 och 25 Vux § 76, 105 SSjö § 96 StPs § 89 KyMuS § 30

8 Utgår

Utgår

Inrättande av tjänster

3.2.1 Avge yttrande över ansökan om att få inrätta skoldirektörstjänst i kommun med mindre än 150 poäng eller tjänst som biträdande skoldirektör eller som biträdande rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola 3.2.2 Avge yttrande över ansökan om att få inrätta fler eller färre rektorstjänster i grundskolan än vad skolstadgan anger 3.2.3 Inrätta ordinarie tjänst som rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola 3.2.4 Fastställa arbetsområde för rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola 3.2.5 Medge inrättande av arvodestjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola 3.2.6 Fastställa arbetsområdet för sådan studierektor 3.2.7 Medge inrättande av arvodestjänst som studierektor för kommunal vuxenutbildning som förlagts till särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola eller till skolenhet med grundskola 3.2.8 Medge inrättande av arvodestjänst som studierektor vid särskola 3.2.9 Medge att den pedagogiska ledningen i grundskolan förstärkes på annat sätt än genom anställande av studierektor, om detta ej medför högre kostnader för statsverket 3.2.10 Medge att tjänst som studierektor i grundskolan ledigförklaras 3.2.11 Efter bemyndigande från SÖ medge att annan ordinarie tjänst som skolledare ledigförklaras 226

4 Ss 11:3, 17:25

SS 12:3

SS 13:20 SS 13:20 Ss 13:22

Krav på medgivande slopas

SS 13:22 Vux § 67

Krav på medgivande slopas

StPs § 61

JKrav på medgivande slopas

SS 12:16

Krav på medgivande slopas

SS 17:23

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 17:17, 24

SOU 1973:48

3.2.12 Fastställa antalet ordinarie tjänster som lärare 1 - 4 och 1 6 - 1 9 i grundskolan och nomadskolan 3.2.1 3 Medge inrättande av ordinarie tjänst som lärare 5 - 1 5 i grundskolan och nomadskolan eller - om varaktigt behov av sådan tjänst föreligger — föreskriva att sådan tjänst skall inrättas 3.2.14 Fastställa antalet ordinarie lärartjänster samt dessas fördelning på olika slag av tjänster i gymnasieskolan 3.2.15 Fastställa antalet ordinarie lärartjänster vid särskolan enligt föreskrifter 3.2.16 Föreskriva att nyinrättad ordinarie lärartjänst vid grundskola, gymnasieskola, nomadskola eller särskola eller extra ordinarie lärartjänst vid statlig vuxenskola ej skall tillsättas 3.2.17 Besluta huruvida ledigbliven lärartjänst skall återbesättas, indras eller uppehållas av i o lärare 3.2.18 Medge att lärartjänst i gymnastik förbehålles endast män eller endast kvinnor 3.2.19 Medge att viss utbildning, särskilda kunskaper eller särskilda färdigheter skall ge företräde till tjänst som lärare 1—2 i grundskolan eller nomadskolan eller till ordinarie lärartjänst i särskolan 3.2.20 Föreskriva att insikter i samiska skall ge företräde till lärartjänst i nomadskola 3.2.21 Besluta att ordinarie tjänst som lärare 1 6 - 1 8 i grundskolan eller nomadskolan skall omfatta annan kombination av ämnen än som anges i SS 15:4 3.2.22 Bestämma särskilda behörighetsvillkor i fråga om ämnesteoretisk utbildning för ordinarie tjänst som avses i p 3.2.21 3.2.23 Medge kommun rätt att inrätta e eller e o tjänst som lärare 1 eller 2 för reservvikarie som anställs för full tjg oavsett om sådan tjg kan beredas 3.2.24 Medge inrättande av icke ordinarie tjänst som lärare 2 med undervisning i klass i vilken SOU 1973:48

8 SS 15:2,4

SS 15:2

Kungl Maj :t förutsätts meddela närmare föreskrifter

SS 16:4

StPs § 73 Ss 14:4

Ss 14:4

SS 17:1

Krav på medgivande slopas

SS 15:16 StPs § 77

NS § 31

Endast Ln resp LI i Norrbottens län

SS 15:4

SS 15:19

SS 15:8

SS 15:9

Krav på medgivande slopas

även rektor undervisar och med fyllnadstjänstgöring i sådan klass i annan kommun 3.2.25 Medge inrättandet av arvodestjänster som huvudlärare i grundskolan, gymnasieskolan, statlig vuxenskola och privatskola 3.2.26 Om särskilda skäl finnes medge att bitr föreståndare för elevhem anställs eller bibehålls vid lägre elevantal än 30 3.2.27 Yttra sig över förslag om inrättande av skolkantorstjänst

3 SS 15:4849, 16:46

3.3.1 Fastställa undervisningsskyldigheten för rektor och studierektor i grundskolan, för ordinarie rektor och för biträdande rektor och studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola, för rektor i specialskola, för rektor och studierektor vid privatskola som endast omfattar grundskola samt (efter SÖ:s bemyndigande) för rektor och ordinarie studierektor i särskolan

SS 12:11, 13:26, 28, 29 SpS § 68 StPs § 66

3.3.2 Besluta om nedsättning av undervisningsskyldigheten för rektor som är förste rektor Besluta om nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare som är deltidsanställd rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola, studierektor vid nomadskola, studierektor vid specialskola eller (efter SÖ:s bemyndigande) studierektor vid särskola Besluta om nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare som är studierektor för särskild gymnasial undervisning i glesbygd Nedsätta undervisningsskyldigheten för tillsynslärare i särskolan

SS 11:11

8 Krav på medgivande slopas

Beslutanderätten när det gäller skolledningen vid allmän skolenhet eller särskild skolenhet typ 2 med gymnasieskola och inom den kommunala vuxenutbildningen föreslås flyttad från rektor till skolans styrelse

SS 13:27 SpS § 71 NS § 27 StPs § 66

Ämb skr 23.4.1971 § 13 StPs § 68

3.3.6 Nedsätta undervisningsskyldigheten för lärare 1-4

SS 1 5 : 2 3 27

3.3.7 Nedsätta undervisningsskyldigheten för lärare 2, 3 och 5—8 i specialskolan

SpS § 78

6 KyMuS § 5

Frågor om undervisningsskyldighet m m

5 ES § 16

4 Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SOU 1973:48

3.3.8 Nedsätta undervisningsskyldigheten för lärare i särskolan

StPs § 86

Medge lärare 2 rätt att tillgodoräkna tid för tidsödande resor i samband med fyllnadstjänstgöringen 3.3.10 Medge att i tjänst som lärare 5 - 1 1 eller 149-151 får inräknas tjänstgöring som konsulent i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap eller barnkunskap i grundskolan samt bestämma det antal veckotimmar tjänstgöringen skall anses motsvara 3.3.11 Medge att i tjänst som lärare 3 och 4 får inräknas tjänstgöring som konsulent i specialundervisning 3.3.12 Medge att i tjänst som lärare 7, 8 eller 14 i särskolan får inräknas tjänstgöring som konsulent i särskolan i ämne som anges i StPs 71 § 7, om i tjänsten ingår minst 15 veckotimmars undervisning i tjänstens ämne eller ämnen och bestämma det antal veckotimmar som avses motsvara tjänstgöring som konsulent 3.3.13 Medge att i tjänst som lärare i särskolan får ingå undervisning som anordnas utöver gällande timplan och andra föreskrifter 3.3.14 Medge att i tjänst som lärare 1 6 - 1 9 får inräknas undervisning i gymnastik m m, undervisning på mellanstadiet och specialundervisning omfattande mer än en tredjedel av tjänstens timtal 3.3.15 Medge att i annan tjänst som lärare får inräknas specialundervisning i högre omfattning än som är generellt medgivet

SS 15:35

3.4 Frågor om fyllnadstjänstgöring

3.4.1 Verka för att lärarnas tjänstgöring ordnas på lämpligt sätt och vid behov föreslå att tjänst förenas med fyllnadstjänstgöring Medge att i tjänst som lärare 16-19 i grundskolan får inräknas tjänstgöring på mellanstadiet i en omfattning som

3.4.2 SOU 1973:48

Ss 15:28, 16:34

SS 15:26, 27 StPs § 81

8 Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

StPs § 79

SS 15:30

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 15:28, 16:33-34, 36-40

Endas så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 14:22

SS 15:44

Krav på medgivande slopas

2 överskrider den tjänstgöring på högstadiet som inräknas i tjänster som lärare 2 Föreskriva att sådan undervisning i slöjd på grundskolans (specialskolans) låg- och mellanstadier som ej ingår i ordinarie tjänst som lärare enligt numren 1, 2, 8, 9 och 12—15 i kommunen skall ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst som lärare vid statlig eller kommunal skola i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap, barnkunskap eller jämförligt ämne Föreskriva att i tjänst i slöjd på grundskolans (specialskolans) låg- och mellanstadier skall ingå fyllnadstjänstgöring med högst 10 vtr vid statlig eller kommunal skola Föreskriva att undervisning i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap eller barnkunskap på högstadiet eller i specialskolan skall ingå som fyllnadstjg i tjänst i sådant ämne eller i jämförbart ämne vid annan skola Föreskriva att i tjänst som lärare 5—11 vid nämnda skolformer skall ingå fyllnadstjänstgöring Medge att undervisning i ämnen som anges i SS 15 kap 1 § 16-18, i finska på högstadiet eller i engelska på mellanstadiet får ingå såsom fyllnadstjänstgöring i vissa lärartjänster vid gymnasieskola eller annan statlig eller statsunderstödd läroanstalt Medge att i tjänst som lärare 5 - 2 1 vid grundskola eller som lärare vid gymnasieskola får ingå fyllnadstjg vid annan statsunderstödd läroanstalt än grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning, eller annan statsunderstödd läroanstalt där lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bestäms under medverkan av Kungl Maj:t eller den myndighet Kungl Maj.t bestämmer Medge att i tjänst som lärare 2 - 5 i särskolan får ingå fyllnadstjänstgöring vid grundskolan, specialskolan eller

8 Ss 15:45

SS 15:45

SS 15:46

SS 15:46

SS 15:47

Endast så länge nuvarande driftbidragssystem består

SS 15:36, 16:42

Krav på medgivande slopas

StPs § 80

Krav på medgivande slopas

SOU 1973:48

1 annan statlig eller statsunderstödd läroanstalt 3.4.10 Besluta om tjänstgöringstider för lärare med fyllnadstjänstgöring vid skolor under olika styrelser om rektorerna ej kan enas därom 3.4.11 Besluta i ärende angående organisation av fyllnadstjänstgöring som berör skola som ej står under skolstyrelsens (utbildningsnämndens) förvaltning och enighet i frågan ej kan nås 3.4.12 Besluta angående omfattning och förläggning av fyllnadstjänstgöring för organist 3.5 Frågor om tjänstledighet och anställnings upphörande 3.5.1

Besluta om tjänstledighet för skoldirektör, biträdande skoldirektör och rektor eller ordinarie studierektor vid skola under skolstyrelses (utbildningsnämnds) förvaltning för längre tid än 6 månader, såvida tjänstledigheten ej avser offentligt uppdrag och skolstyrelsen bifaller framställningen (gäller även i tilllämpliga delar specialskola, särskola och privatskola) 3.5.2 Besluta om tjänstledighet för ordinarie lärare för uppehållande med full tjänstgöring av motsvarande ordinarie eller icke-ordinarie tjänst vid annan skola under längre tid än en termin 3.5.3 Besluta om anställnings upphörande för personal som tillsatts av länsskolnämnden i fall da det ej ankommer på Kungl Maj:t eller skolstyrelsen att besluta 3.6

Lönefrågor

3.6.1 Besluta i lönefrågor enligt statens avtalsverks föreskrifter om arbetsgivare

3.7 Förflyttning m m

3.7.1 Besluta om ändrad förläggning av ordinarie lärares tjänstgöring i fall då skolans styrelse ej äger besluta (gäller även extra ordinarie lärare vid statlig vuxenskola) Besluta om förflyttning av ordinarie lärare vid grundsko-

3.7.2 SOU 1973:48

6 SS 14:19

SS 14:24

KyMuS § 15

SS 18:1, 3,5 PS § 4 4

SS 18:7

KtjS § 41

Beslutsnivån flyttas automatiskt enligt KtjS om skolstyrelsen blir tillsättningsmyndighet

AST och TFU med kompl best

Enligt avtalsverkets eller skolöverstyrelsens beslut

SS 14:3 NS § 30

Kk 1965: 931 § 14

Den regionala skolmyndigheten 231

la, fackskola, gymnasium, yrkesskola eller privatskola till annan ordinarie tjänst som också tillsätts av länsskolnämnden

3.8 Disciplinärenden

3.8.1 Besluta om disciplinstraff eller om anmälan till åtal av tjänsteman

3.8.2 Åläggande för tjänsteman som dömts till suspension att avflytta från tjänstebostad eller fri bostad

3.8.3 Besluta om avstängning från utövande av tjänst för tjänsteman mot vilken vidtagits åtgärd för anställande av åtal eller inledande av disciplinärt förfarande

3.9 Övriga personalärenden

3.9.1 Medge kommun rätt att ledigförklara särskild extra ordinarie lärartjänst eller extra ordinarie bristtjänst som lärare

3.9.2 Medge för visst fall att icke ordinarie lärartjänst som ej skall tillsättas efter ledigkungörande tillsättes utan föregående anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen 3.9.3 Avge yttrande över skolstyrelses (utbildningsnämnds) förslag i anledning av att förordnande på ordinarie tjänst eller arvodestjänst som skolledare eller på ordinarie tjänst som studierektor i gymnasieskola eller vid särskild skolenhet med kommunal vuxenutbildning eller vid vuxenskola utlöper 3.9.4 Medge skolstyrelse rätt att meddela förlängt förordnande på långtidsvikariat som studierektor i grundskolan då ordinarie innehavare av tjänsten ej finnes 3.9.5 Föreslå i vilken ordning gymnasieinspektörs, skoldirektörs, biträdande skol-

föreslås fä besluta om förflyttning av ordinarie lärare till ordinarie lärartjänst hos annan huvudman inom länet

SS 18:11 ES§ 25 PS § 4 6 NS § 36 SpS § 100 StPs§ 107 SS 18:11 ES§25 PS § 4 6 NS § 36 SpS § 100 StPs § 107 SS 18:11 ES§ 25 PS § 4 6 NS § 36 SpS § 100 StPs§ 107

SS 15:14, 16:27 KBr 29.5.1964 (ändr 14.4. 1967) SS 17:44

SS 17:16, 22,24

Utgår

SS 18:5

SS 14:26

SOU 1973:48

2 direktörs eller ordinarie skolledares eller biträdande skolledares över stat förda ordinarie lärartjänst skall återföras på stat om innehavaren återinträder i utövningen av den över stat förda tjänsten Dito beträffande ordinarie lärare som för viss tid förordnats att inneha tjänst som lärare i gymnastikens eller idrottens metodik vid gymnastik- och idrottshögskola eller tjänst som biträdande rektor vid konstfackskolan eller sådan särskild ordinarie tjänst som lärare som avses i Kungl kungörelse om viss personal för lärarutbildning Medge att styrelse för specialskola fär besluta att annan ordinarie tjänst än tjänst som rektor eller lärare skall uppehållas med förordnande tills vidare för kortare tid än tre månader eller längre tid än ett är

4 Statsbidragsärenden

4.1 Besluta om storleken av statsbidraget för driften av grundskola och för avlöning och pensionering för skoldirektör och biträdande skoldirektör Medge att statsbidrag får utgå för sådan undervisning som föranletts av att lärare 1-4 beviljats nedsättning av undervisningsskyldigheten Vid ändrad kommunal indelning eller vid utvidgning av skolorganisationen besluta att förskott å driftbidraget för grundskolor m m skall beräknas med hänsyn till förhållandena under innevarande i stället för föregående år Förordna att från statsbidraget för driften av grundskola m m skall avräknas vad som enligt av riksrevisionsverket gjord anmärkning felaktigt utbetalats under tidigare revisionsår Till länsstyrelsen anmäla att viss del (högst 10 %) av statsbidraget för driften av grundskola m m och för driften av gymnasiala skolor bör innehållas på grund av att kommunen åsidosatt vad som åligger kommunen i fråga om det all-

4.5 SOU 1973:48

8 SS 14:28, 29

SpS § 87

Sbdr § 21

Sbdr § 5

Sbdr § 24

Sbdr § 2 1

Sbdr § 28 Sbgy § 21

4.8 4.9

4.12 4.13

4.14 4.15 4.16 5

2 manna eller gymnasiala skolväsendet Avge yttrande över ansökan om statsbidrag till permanenta eller provisoriska skollokaler för grundskola, kommunal gymnasieskola och sjöbefälsskola samt för särskola i fråga om lokaler som ingår i skolanläggning för grundskola eller för kommunal gymnasieskola Förordna en representant att deltaga i avsyning av byggnadsföretag för nämnda skolformer

Godkänna byggnadsföretag enligt p 4:6 Besluta om belopp varmed statsbidrag för särskilda kostnader för förhyrande av skollokaler för skola som omfattar antingen huvudsakligen utbildning för industri och hantverk eller utbildning av sjömän skall utgå Besluta om statsbidrag för audivisuell utrustning vid byggnadsarbeten för det obligatoriska skolväsendet A vge yttrande över ansökan om statsbidrag till hörselteknisk utrustning för hörselskadade elever i vanlig klass i grundskolan Besluta om statsbidrag för tekniska hjälpmedel för hörselklass i obligatoriska skolor Besluta om statsbidrag för anskaffande av lärarbostad vid skola i landskommun såvida skolan icke är belägen i tätort med minst 200 innevånare Avge yttrande över ansökan om statsbidrag för anskaffande av lärarbostad i andra fall Avsyna och besluta om godkännande av lärarbostad Medge att lärarbostad, för vilken statsbidrag erhållits får avyttras Skolplik tsärenden

8 Bas § 9, 12

Bas § 17

Utgår

Bas §18

Utgår

Sbgy § 14

Bas § 5

Bas § 15

Bas § 5 Sbbo § 6

Sbbo § 6 Sbbo § 7

Utgär

Sbbo § 9

5.1 Besluta om vitesföreläggande för föräldrar vars barn på grund av föräldrarnas tredska ej fullgör sin skolgång

SL § 39

5.2 Utdöma vite om föreläggande enligt 5.1 ej följs

SL § 39

4 Besvär över skolstyrelsens beslut föresläs få anföras hos länsrätten Besvär över skolstyrelsens beslut föresläs få anföras hos länsrätten

SOU 1973:48

5.3 Förordna att elev skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet om åtgärd enligt 5.1 och 5.2 ej får åsyftad verkan eller eljest om särskilda skäl föreligger

5 SL § 39

x

Besvärsärenden Pröva besvär över skolstyrelses (motsv) beslut i ärende som rör

6.3 6.4

6.6 6.7 6.8

- tillsättning av bitr skolledare eller lärare eller av före' ståndare/bitr föreståndare för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet förslag till tillsättning aV tjänst som tillsättes av länsskolnämnden

SS 19:3 Vux § 117 SSjö § 131 ES § 26

- anställning av skolledare eller bitr skolledare vid privatskola - tillsättning vid privatskola av lärartjänst efter föreskrivet ledigförklarande eller i annat fall av ickeordinarie lärartjänst med full tjänstgöring för minst en termin - anställning av skolläkare eller skolsköterska i grundskola, gymnasieskola eller privatskola - anställning av annan personal än lärare vid statlig skola - anställningsform för ickeordinarie lärare - avlöningsförmän för skolchef, biträdande skoldirektör, rektor, biträdande skolledare eller lärare, föreståndare vid elevhem eller (vid statlig vuxenskola) för skolkurator, bibliotekarie, e o biträde, materialförvaltare, vaktmästare och institutionstckniker - antagande av instruktion för skolchef, bitr skoldirektör eller tillsynslärare eller (vid statlig vuxenskola) för materialförvaltare, vaktmästare och institutionstekniker eller (vid sjöbefälsskola) för teknisk biträdespersonal och vaktmästarpersonal - ändring i tjänstgöringens förläggning inom kommu-

PS § 54

x

PS § 54

x

SOU 1973:48

x

SS 19:3

Utgår om styrelsen blir tillsättningsmyndighet

SS 19:3 PS § 54

Utgär

SpS § 101 SSjö § 131 Vux § 117 SS 19:4 Vux § 118 SS 19:2, 4 Vux § 118 SpS § 90 ES § 26 KyMuS § 67 SSjö § 131

x

SS 19:2, 4 Vux § 118 SSjö § 131

x

SS 19:4

x

x x

nen (landstingskommunen) för ordinarie lärare - lärares fyllnadstjänstgöring

6.15 6.16 6.17 6.18

6.19 6.20 6.21 6.22 6.23

- tjänstledighet eller vikariat för skolledare, biträdande skolledare eller lärare, föreståndare för elevhem eller (vid statlig vuxenskola) för kurator, bibliotekarie, biträdespersonal, materialförvaltare, vaktmästare och institutionstekniker - besked om bisyssla för personalsomavsesi6.1.2

- skiljande från arvodestjänst som skolchef eller från tjänst som rektor, bitr skolledare eller lärare eller föreståndare/biträdande föreståndare för elevhem vid det obligatoriska skolväsendet eller (vid statlig vuxenskola) för kurator, bibliotekarie, biträdespersonal, materialförvaltare, vaktmästare och institutionstekniker vid statlig vuxenskola - ansökan om att barn skall få börja skolgången vid sex års ålder - uppskov med skolgången ett år - godkännande av enskild, ej statsunderstödd skola - befrielse frän skolgång av barn som undervisas i hemmet eller enskilt annorstädes - avslutande av skolgången vid 15 års ålder utan att skolplikten fullgjorts - fullföljande av skolgången efter skolpliktens upphörande - befrielse av elev i grundskolan från deltagande i morgonsamling - befrielse av elev från deltagande i undervisning i religionskunskap - vägran att mottaga elev i grundskola eller gymnasial skola med hänsyn till bestämmelserna om elevomräde

3 SS 19:4 Vux§ 118 PS§ 54 SS 19:2, 4 Vux § 118 SSjö § 131 PS § 54 ES § 26 KyMuS § 67

SS 19:2, 4 Vux § 1 1 8 SSjö § 131 PS§ 54 ES§ 26 KyMuS § 67 SS 19:2, 4 Vux § 118 SSjö § 131 PS § 54 ES § 26 KyMuS § 67

SL § 53 SL § 53 SL § 53 SL § 53

SL § 53 SL § 53 SL § 53 SL § 53 SL § 53

- avstängning av elev från grundskola eller elevhem

- åläggande av skolgång i grundskolan för skolpliktig elev som erhåller undervisning i annan skola än grundskolan men som utan giltigt förfall är frånvarande från undervisningen i större utsträckning - uttagning av elev i grundskolan eller särskolan till specialundervisning Pröva besvär över beslut av intagningsnämnd för gymnasiala skolor Pröva besvär över samarbctsnämnds beslut om avstängning eller förvisning av elev i gymnasieskolan eller vuxenutbildning Pröva besvär över beslut fattade av lokal styrelse för specialskolan Pröva besvär fattade av rektor eller kollegiet vid sjöbefälsskola Pröva besvär över skolstyrelses (utbildningsnämnds) beslut rörande upplåtelse av mark eller lokaler för annat än skolans behov

SS 19:4 PS§ 54 ES§ 26 SS 19:4

6.26 6.27 6.28

6.29 6.30 6.31

7 Övriga uppgifter

7.1 Besluta i vilken utsträckning (högst två veckor) undervisning som inställts för att hindra spridning av smitta eller av annan tvingande omständighet skall återläsas Om kommunerna ej överenskommer om annat fastställa belopp varmed interkommunal ersättning skall utgå, eller - om Kungl Maj:t fastställt belopp för elev och läsår eller kurs - i händelse av tvist mellan kommunerna om vilket belopp som skall gälla, bestämma ersättningen Medge att huvudmannen (om denna är annan än kommun) för sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt får äta sig att gentemot kommunen svara för undervisning av barn pä anstalten Utse ledamöter jämte suppleanter i intagningsnämnd för gymnasieskola Utse en ledamot i regional

7.4 7.5

SOU 1973:48

8 Länsrätten

SS 19:4 SÖ 17.6 1970 SS 19:6 PS§ 55 Vux § 120

Länsrätten

SL§ 53 SpS § 101 OmsL § 44 SSjö § 131 SS 19:5 Vux § 119

Utgår

SS 5:32, 8:34 KyMuS § 17

SL § 4 6 Vux § 115 SSjö § 111

SS 5:45

Krav pä medgivande slopas

SS 9:24 SLy § 68 237

7.8 7.9 7.10

styrelse för lantbrukets yrkesskolor Besluta om intagning av elever i nomadskola och om placering till viss skolenhet av intagen elev (endast Ln i Norrbottens län) Utfärda de anvisningar och fastställa de formulär som erfordras för tillämpningen av nomadskolstadgan Fastställa instruktion för skolchef och biträdande skoldirektör Fastställa instruktion för särskolchef Fastställa instruktion för föreståndare och biträdande föreståndare för elevhem vid den obligatoriska skolan Avge yttrande över kyrkorådets förslag till instruktion för skolkantor

NS § 16

Nomadskolstyrelsen

NS § 7

Endast Ln resp LI i Norrbottens län

SS 11:10 StPs § 28 ES § 17

KyMuS § 7

SOU 1973:48

Bilaga 2

Länsskolnämnderna och de kommunala skolstyrelserna

1971 En sammanfattning av vissa resultat från tvä 1.2 Länsskolnämndsundersökningen undersökningar utförda inom ramen för Undersökningen avsägs omfatta alla dem, Kommunalforskningsgruppens verksamhet vilka innehade uppdrag som ordförande och befattningar som länsskolinspektör, skolinAv Mårten Persson, Göteborgs universitet. spektör och byrådirektör vid länsskolnämnderna under 1970. I verkligheten kom inter1. Inledning vjuerna att fördela sig på följande sätt (siffrorna inom parentes anger antalet avsedda 1.1 Innehåll intervjuer): Sedan flera år tillbaka bedriver Kommunalforskningsgruppen med stöd av Riksbankens Ordförande 22 (24) Jubileumsfond en omfattande forskning äg- Länsskolinspektörer 21 (23) nad att belysa den kommunala självstyrel- Skolinspektörer 23 (36) sens villkor i dagens svenska samhälle. Inom Byrådirektörer 18 (25) ramen för detta forskningsprojekt har bl a 84 (108) beslutsprocessen inom olika kommunala förSom synes föreligger ett relativt stort valtningssektorer, däribland även skolsekbortfall i avseende pä skolinspektörer och torn, undersökts. I denna sammanställning byrådirektörer. De utförda intervjuerna är redovisas vissa resultat från två intervjuunemellertid jämnt spridda, geografiskt sett, dersökningar, dels en avseende' skolstyrelseoch bör därför ge en ganska bra bild av ledamöter och skolchefer dels en avseende förhållandena i hela landet. länsskolnämndsordförande och tjänstemän Samtliga intervjuer utfördes av en intervid länsskolnämnderna. Huvuddelen av resultaten är hämtade från den senare undersök- vjuare vid personliga besök hos ordförandena och på länsskolnämnderna under perioden ningen. Sammanställningen är indelad i fyra av- mars—december 1971. De intervjufrågor, där en tidsavgränsning snitt: länsskolnämndens roll inom skolväsenär nödvändig, avser förhållandena under det, länsskolnämndens lekmannastyrelse, 1970. länsskolnämndens inspektionsverksamhet och kontakter med kommunerna samt kommunernas roll inom skolväsendet. Avslutningsvis ges en kort sammanfattning. SOU 1973:48

1.3 Intervjuundersökningen inom skolsektorn 1969 I anslutning till Kommunalforskningsgruppens projekt J (den kommunala beslutsprocessen) genomfördes under hösten 1969 en intervjuundersökning inom skolsektorn i ett urval kommuner. Detta urval, Kommunalforskningsgruppens A-urval består av 36 kommuner, vilka vid urvalstillfället kontrollerades bl a med avseende pä folkmängd och tätortsgrad. Pä detta sätt har en matris erhållits, bestående av sex celler med sex kommuner i varje cell. Urvalets utseende framgår av tabell 1'. Undersökningen omfattar intervjuer med de 36 skolcheferna och naed 317 skolstyrelseledamöter (bortfallet påverkar inte de här redovisade resultaten i något väsentligt hänseende). 2. Resultatredovisning 2.1 Länsskolnämndens roll inom skolväsendet I samband med länsskolnämndsundersökningen ombads de intervjuade länsskolnämndsordförandena och skolinspektörerna (inkl länsskolinspektörerna) att karakterisera den roll de ansåg att länsskolnämnden hade i förhällande till kommunerna i länet. Trots att intervjusvaren naturligtvis är starkt varierade och berör sinsemellan vitt åtskilda uppgifter och problem kan vissa genomgående uppfattningar urskiljas.

Det framgår mycket klart att det enligt de intervjuades uppfattning föreligger ett motsatsförhållande mellan två typer av roller: "servicerollen" och "tillsynsrollen". De båda rollerna karakteriseras på följande sätt: 1. "Servicerollen": Länsskolnämndens uppgift är främst att vara ett serviceorgan (ett ofta återkommande ord) til! kommunerna. Dess viktigaste uppgifter är rådgivning, hjälp, stöd, vägledning och information i administrativa och pedagogiska frågor. 2. "Tillsynsrollen": Länsskolnämndens uppgift är främst att tillse att kommunerna följer utfärdade bestämmelser. De viktigaste medlen härvidlag är inspektion och kontroll i forna av granskning av statsbidragsansökningar na na. Vid en sammanställning av frekvensen av (positiva) omnämnanden av olika typer av roller finner man att "servicerollen" intar en dominerande ställning bland svaren både från ordförandena och inspektörerna. Ungefär hälften av de förra och mer än tre fjärdedelar av de senare omnämner denna roll. Motsvarande andelar för "tillsynsrollen" är ungefär en fjärdedel respektive något mindre än hälften. "Samordningsrollen" omnämns av något mindre än en fjärdedel av ordförandena och ungefär en fjärdedel av

1 Eör närmare information om kommunurvalet se Kommunforskningsgruppen: Den kommunala självstyrelsen 1, Ett forskningsprogram, Stockholm 1970.

Tabell 1 Kommunalforskningsgruppens komnaunurva! Tätortsklass

Storleksklass I - 8 000 inv

II 8 0 0 0 - 3 0 000 inv

III 30 0 0 0 - inv 6 kommuner

A

90 %tätortsboende

6 kommuner

6 kommuner

B

30-90 % tätortsboende

6 kommuner

6 kommuner

C

-30% tätortsboende

6 kommuner

240 SOL 1973:48

inspektörerna. Ännu tydligare blir denna bild om hänsyn tas till avgivna omdömen om de olika rollernas relativa betydelse. "Servicerollen" är nämligen inte bara den mest omnämnda, den är också den roll, som bedöms som mest betydelsefull av en klar majoritet av inspektörerna och närmare hälften av ordförandena. Endast ett fåtal inspektörer anser "tillsyns-" eller "samordnings-" rollerna vara de mest betydelsefulla. Mer än en fjärdedel av inspektörerna och några ordförande framhåller att det har skett en förskjutning från "tillsynsrollen" mot "servicerollen" under de senare åren. När det gäller länsskolnämndens roll i förhällande till de centrala skolmyndigheterna är det genomgående "förmedlarrollen" som anges. Länsskolnämnden skall dels föra ut de centrala skolmyndigheternas intentioner, främst i samband med skolreformer, dels förmedla intryck från "fältet" till dessa myndigheter. 2.2 Länsskolnämndens lekmannastyrelse Länsskolnämnden kan ses som organisatoriskt bestående av tvä enheter: lekmannastyrelsen och kansliet. Lekmannastyrelsen sammanträder ungefär en gång per månad för att fatta beslut i vissa ärenden medan kansliets tjänstemän svarar för den löpande verksamheten, vilket innebär beslutsfattande i ett flertal ärenden, samt bereder de ärenden som skall beslutas i plenum. En av avsikterna med länsskolnämndsundersökningen var att försöka utröna vilken faktisk betydelse lekmannainslaget har för nämndernas verksamhet. Därför ställdes ett antal frågor, ägnade att belysa detta förhållande till nämndernas ordförande och till inspektörerna och byrådirektörerna. 2.2.1 Betydelsen av olika handläggning i plenum

ärendetypers

I detta avsnitt görs ett försök att klarlägga vilka ärenden, som vid handläggningen i länsskolnämndens plenum är av störst betydelse, SOU 1973:48

i den meningen att deras avgörande tillmätes stor vikt. Samtidigt ges en bild av i vilken utsträckning lekmannastyrelsen påverkar nämndernas verksamhet. Tre karakteristika har utvalts såsom kännetecknande ett ärende, som är betydande vid plenarsammanträdena: ärendet tar lång tid i plenum det förekommer debatt eller längre diskussion vid överläggningar i ärendet det uppstår större meningsskiljaktigheter inom nämnden i ärendet. I tabell 2 redovisas de intervjuades uppgifter om vilka ärendetyper, som upptog mest tid vid lekmannastyrelsens sammanträden. Nio ordförande, 40 inspektörer och 13 byrådirektörer besvarade frågan. Man finner att det fränast är skolledar- och lärartillsättningsärenden, ärenden rörande skolplanering och -organisation samt remissärenden (främst yttranden över statliga utredningars betänkanden) som upptar den största delen av tiden. När det gäller lärartillsättningarna är det troligen deras stora antal snarare än den betydelse de enskilda ärendena ansetts ha, som bidragit till den höga placeringen. De intervjuades uppgifter om frekvensen av debatt eller längre diskussion respektive

Tabell 2 Ärendetyper som upptog största delen av sammanträdestiden i plenum (varje svar innehöll i genomsnitt 2—3 ärendetyper) Ärendetyp

Antal omnämnanden

1. Tillsättningsärenden därav a) lärare b) skolledare (inkl skolchefer) Organisations- och planeringsärenden Remissärenden Besvärsärenden Disciplinärenden Ärenden rörande skolans inre arbete Övrigt, ej specificerad ärendetyp

70 (41 %) 30(18%) 30(18%) 34 35 21 7

(20 %) (21%) (12%) ( 4 %)

1 ( 1 %) 1 ( 1 %) 169(100%) 241

mera betydande meningsskiljaktigheter vid nämndens sammanträden framgår av tabellerna 3 och 4. Tjänstemännens uppgifter om förekomsten av tillfällen då nämnder gått emot föredragandes förslag till beslut redovisas i tabell 5. Medan flertalet ordförande och länsskolnämndstjänstemän uppger att längre diskus-

Tabell 3 Frekvens av debatt eller längre diskussion vid nämndens sammanträden 1970 Antal som besvarat frågan Ordf Förekom ofta, minst en gång vid varje sammanträde 16 (73%) Förekom ibland, minst « en gång vid hälften av sammanträdena 4 (18%) Förekom ett fåtal gånger, enstaka gång 2 ( 9 %) 22(100%)

Tjm

(53%)

(33%)

8 (14 %) 57(100%)

Tabell 4 Frekvensen av mera betydande meningsskiljaktigheter inom nämnden 1970 Antal som besvarat frågan

Förekom enstaka gång eller ett fåtal gånger Förekom ej

Ordf

Tjm

13 (59%) 9 (41 %)

31 17

22(100%)

48(100%)

(65%) (35%)

sioner förekommer minst en gång vid varje sammanträde är det tydligt att mera betydande meningsskiljaktigheter är sällsynta. Ärenden, där nämnden går emot föredragandes förslag till beslut, är även de sällan förekommande. Av tabellerna 6 och 7 framgår vidare, att när diskussion eller meningsskiljaktigheter förekommer, så är det i de nämnda ärendetyperna skolledartillsättningen, organisations- och planeringsärenden samt remissärenden. Dessa tre ärendetyper intar en särställning vid plenarsammanträdena. De intervjuades kommentarer i anslutning till de i tabell 5 redovisade svaren överensstämmer även de med denna bild. Det är vanligast att nämnden går emot föredragandes förslag till beslut i frågor som rör skolchefs- och skolledartillsättningar samt planerings- och organisationsfrågor. 2.2.2 Lekmannastyrelsens roll i relationerna mellan länsskolnämnden och kommunerna i länet På den direkta frågan om lekmannastyrelsen innebär en fördel för länsskolnämndens verk-

Tabell 6 Ärendetyper där debatt eller längre diskussion förekom (Ordförandena har i genomsnitt angivit 2 ärendetyper, tjänstemännen 2-3) Ärendetyp

Antal omnämnanden Tjrr i

Ordf

Tabell 5 Förekomst av tillfällen då nämnden gått emot föredragandens förslag till beslut 1970 Antal tjm som besvarat frågan Förekom vid flera tillfällen 1 ( 2%) Förekom vid enstaka tillfälle eller vid ett fåtal tillfällen 24 (40%) Förekom ej 34 (58 %) 59(100%)

16 1. Tillsättningsärenden därav a) lärare 1 b) skolledare ( inkl skolchefer) 13 2. Organisations- och planeringsärenden 13 10 3. Remissärenden 4. Besvärsärenden 1 3 5. Disciplinärenden 6. Ärenden rörande skolans inre arbete 7. Övrigt, ej specificerad ärendetyp 1

(36%) ( 2%)

49 (32 %) 5 ( 3%)

(30 7.)

39 (26%)

(30%) (23%) ( 2%) ( 7 %)

30 36 10 10

(20%) (23 %) ( 7%) ( 7%)

6 ( 4 7) ( 2%) (100 7 )

10 ( 7 %) i[100%) SOL' 1973:48

Det framgår bl a klart av svaren på frågan att länsskolnämndstjänstemännen anser, att lekmannastyrelsen och främst då de landstingstillsatta ledamöterna underlättar länsskolnämndens relationer till kommunerna i länet. Lekmannastyrelsen uppges ge en politisk och kommunal förankring av de beslut som fattas i nämnden. Besluten får därvid en större tyngd och accepteras lättare än om de fattats av en enskild tjänsteman. De landstingstillsatta ledamöterna i länsskolnämnden (5 av 9) kan i stor utsträckning antas vara kommunalpolitiker och det är därför möjligt att kommunerna genom att dessa ledamöter i lekmannastyrelsen uppträder som förespråkare för kommunala intressen har ett visst inflytande över nämndens verksamhet. Av tabell 9 framgår att hälften av länsskolnämndsordförandena och mer än hälften av tjänstemännen uppger att de landstingstillsatta ledamöterna i nämnden uppträtt som förespråkare för kommunala intressen. Orsakerna anges dels vara av principiell natur, exempelvis en uppfattning att kommunerna får bära en alltför stor del av kostnaderna för skolväsendet, dels ett utslag av "lokalpatriotism" eller "bytänkande", dvs en önskan att

Tabell 7 Ärendetyper där mera betydande meningsskiljaktigheter förekommit (Ordförandena har i genomsnitt angivit en ärendetyp, tjänstemännen drygt en) Ärendetyp

Antal omnämnanden Ordf

1. Tillsättningsärenden 8 (54 %) därav a) lärare b) skolledare (inkl skolchefer) 8 (54 %) 2. Organisations- och planeringsärenden 2 (13%) 3. Remissärenden 3 (20 %) 4. Besvärsärenden 5. Disciplinärenden 6. Ärenden rörande skolans inre arbete 7. Övrigt, ej specificerad ärendetyp 2 (13%) 15(100%)

Tjn 20 (49 %) 3 ( 7%) 17 (42 %) 10 (25 %) 7 (17%)

-

2 ( 5%) 1

(2%)

1 ( 2%) 41(100%)

samhet svarade så gott som samtliga länsskolnämndsordförande och tjänstemän att så var fallet (Jfr tabell 8). De är dessutom av den uppfattningen att det är en fördel att det i nämnden ingår ledamöter, som är utsedda av landstinget (landstingsfri kommun).

Tabell 8 Fördelar med lekmannastyrelsen och landstingstillsatta ledamöter (antal som besvarat frågan) Landstingstillsatta ledamöter

Lekmannastyrelse

Är en fördel Är ej en fördel

Ordf

Tjm

Ordf

Tjm

21 (95%) 1 (5%) 22(100%)

43 (93 %) 3 ( 7%)

20 (91 %) 2 ( 9 %)

41 (79%) 11 (21%)

46 (100%)

22(100%)

52(100%)

Tabell 9 Landstingstillsatta ledamöter som förespråkare för kommunala in tressen(1970) Antal som besvarat frågan

förekom förekom ej

SOU 1973:48

Ordf

Länssko insp

Skolinsp

Byrådir

Summa tjm

11 (50 %) 11 (50 %) 22(100%)

(10) (10) (20)

(18) (3) (21)

(7) (6) (13)

35 (65 %) 19 (35%) 54(100%) 243

hävda den egna kommunens intressen. De enskilda ärenden, där kommunernas intressen hävdats, uppges röra sig om skolchefs- och skolledartillsättningar samt planerings- och organisationsfrågor. Med hänsyn till vad som tidigare sagts, torde det vara rimligt att anta, att vid det relativa fåtal ärenden, där nämnden går emot föredragandens förslag till beslut, detta beror på ett kommunalt inflytande i nämnderna.

en eller flera dagar till ett samtal med en skolledare vid ett kortare besök på skolkansli eller rektorsexpedition. Med detta i åtanke kan inspektörernas uppgifter om sin "inspektionsverksamhet" 1970 summeras sålunda: Inspektörerna avsatte i genomsnitt sex-sju dagar under en normal månad till besök ute i kommunerna. En stark variation förekommer dock: 16 inspektörer sade sig varit ute i kommunerna en-fem dagar per månad, 17 sex-tio dagar och 7 elva-femton dagar. Be2.3 Inspektionsverksamhet och kontakter söken avsäg emellertid inte enbart "inspekmed kommunerna tioner" utan även allmänna överläggningar, Enligt instruktionen för länsskolnämnderna konferenser, informationsmöten, skolinvigskall dessa bl a svara för inspektionen av de ningar o dyl. Inspektörerna förrättade i genomsnitt skolor som står under nämndernas inseende. Den inspektions- och övriga kontaktverksam- drygt 30 "inspektioner" under året. Det bör het, som nämnderna bedriver, kan på allmän- påpekas att en del av de medräknade inspekna grunder antas vara av stor betydelse för tionerna enbart gällde byggen och lokaler de statliga myndigheterna när det gäller att eller var "inspektioner på förekommen anfå kännedom om och påverka den lokala ledning" t ex anmälan mot lärare. En beräkskolsituationen och därigenom säkerställa att ning av den "reguljära" inspektionsverksamhetens omfattning när det gäller det egentlide för skolan uppsatta målen uppfylles. I detta avsnitt görs ett försök att beskriva ga skolarbetet skulle sannolikt ge ett något hur länsskolnämndens inspektions- och kon- lägre genomsnittsvärde. Antalet inspektioner uppvisar även det en stark variation mellan taktverksamhet ter sig i praktiken. olika inspektörer: 12 sade sig ha förrättat 50-100 inspektioner under 1970, 16 20-49 2.3.1 Inspektions-och inspektioner och 12 2—19 inspektioner. kontaktverksamhetens omfattning Inspektioner som innebär en mera systeInspektörernas svar på frågan "Hur många matisk och omfattande genomgång av en inspektioner förrättade Ni under 1970?" är kommuns skolväsende eller av verksamheten mycket svara att bedöma. Ordet inspektion vid en skolenhet förekom i vissa län, men var har olika innebörd för olika inspektörer. De i så gott som samtliga av dessa mycket flesta sade sig inte tycka om ordet "inspek- sällsynta företeelser. Det är naturligtvis av synnerligen stort tion" och förklarade att inspektioner av den "gamla" typen (innebärande en mera syste- intresse att undersöka vilka konsekvenser matisk genomgång av verksamheten vid en den ovan redovisade omfattningen av inspekskolenhet) inte förekommer annat än vid tionsverksamheten medför för kommunerna. Hur ofta blir de inspekterade? Länsskolenstaka tillfällen eller inte alls. De intervjuade inspektörerna ombads där- nämndsundersökningens material tillåter för att tolka ordet "inspektion" i frågan som emellertid inte att något fullständigt svar ges "ett besök i en kommun i avsikt att informe- på den frågan. Antalet inspektioner per komra sig om hur arbetet vid skolorna bedrives". mun under ett år är beroende av antalet Denna tolkning är naturligtvis mycket vid kommuner i länet, antalet inspektörer och och täcker allt från en omfattande genom- det antal inspektioner dessa förrättar under gång av skolverksamheten i en kommun (in- året. Eftersom bortfallet bland skolinspektöklusive åhörande av undervisningen) under rerna är stort och eftersom svaren inte alltid 244

SOU 1973:48

Tabell 10 Uppfattning om inspektionsverksamhetens omfattning Antal som besvarat frågan

Bör ökas Bör bibehållas i nuvarande omfattning Bör minskas

Ordf

Insp

12 (55%)

8 (36%) 2 ( 9%) 22(100%)

4 (10%) 1 (2%) 42(100%)

Tabell 11 Förtroendemän som ej haft kontakt med skolinspektör Ordförande (antal som besvarat frågan inom parentes) I II III

Övriga ledamöter

A 0

(6)

(6)

(6)

B 2 (5)

2 (6)

I

II

III

A 84%

78%

51 %

B 96 %

56 %

(88%)

C

är entydiga kan här endast som exempel nämnas, att i Blekinge län förrättades 6-7 "inspektioner" per kommun. Motsvarande antal i Kronobergs län var drygt en "inspektion" och i Göteborgs och Bohus län mindre än en "inspektion". Slutsatsen av de ovan redovisade resultaten måste bli, vad de enskilda skolenheterna beträffar, att besök i inspekterande syfte från länsskolnämndens sida är en sällsynt företeelse. Det är även tydligt att inspektörerna själva anser att inspektionsverksamheten är av otillräcklig omfattning och att den bör ökas. Denna uppfattning finns även hos länsskolnämndsordförandena, om än inte lika utbredd (jfr tabell 10). I samband med intervjuundersökningen inom skolsektorn tillfrågades skolchefer och skolstyrelseledamöter i kommunurvalet hur ofta de talat med någon skolinspektör, vid personligt sammanträffande eller i telefon. Skolcheferna fick ange per är eller per månad (omräknat i tabellerna), medan skolstyrelseledamöterna tillfrågades om antalet kontakter under 1969 (intervjuerna gjordes i

0 (6)

C 84%

slutet av året). Denna skillnad kan dock inte påverka den bild, som tabellerna 11-12 ger av de nämnda kontakterna. Tabell 11 visar att kontakter mellan vanliga skolstyrelseledamöter i de mindre kommunerna och skolinspektörer var mycket ovanliga. Ett tydligt storlekssamband föreligger. I de större tätortskommunerna (III A) har nästan hälften av ledamöterna haft dylika kontakter. Det stora flertalet av de tillfrågade skolstyrelseordförandena hade samtalat med någon skolinspektör under året, men även bland dem fanns ett par, som uppgav att de inte hade' haft några sådana kontakter. Av tabell 12 framgår att skolcheferna, som man kunde vänta, hade en avsevärt mycket högre kontaktfrekvens än förtroendemännen. Att ordförandena hade fler kontakter än vanliga ledamöter är också naturligt. När det gäller skolchefer och ledamöter föreligger ett klart samband med kommunstorleken: kontakterna blir fler ju större kommunen är. Skolchefernas kontakter upp-

Tabell 12 Antal kontakter med skolinspektör per intervjuperson (medeltal) Skolchefer (kontakter per år) I II III

Ordförande (kontakter 1969) I II III

Ledamöter (kontakter 1969) I II III

A 32,8

52,5

A 9,5

9,0

A 0,3

1,3

B 20,0

46,5

B 1,8

8,5

B 0,1

1,6

C

17,7

SOU 1973:48

72,0

C 5,8

6,8

2,6

C 0,8

Tabell 13 Antalet kontakter per skolpoäng Enbart skolchefer

II

Iil

Skolchefer, ordförande och ledamöter (korrigerat för bortfall) I II III

A 0,6

0,3

0,1

A 0,7

0,4

B 0,7

0,3

B 0,8

0,5

C 0,8

C

Tabell 14 Kommuntyp särskilt angelägen att inspektera Antalet inspektörer som besvarat frågan Alla kommuner lika angelägna Mindre (landsbygdskommuner) Större (städer) Kommun med särskild skoltyp ex hst-skola

0,2

1,4

visar även ett samband med tätortsgraden; kommuner med högre tätortsgrad uppvisar fler kontakter än kommuner med lägre. Behovet av kontakter bör emellertid vara mycket olika i olika typer av kommuner, då skolväsendets omfattning varierar från kommun till kommun. Det är därför naturligt att storstadskommuner uppvisar ett avsevärt mycket större antal kontakter än mindre landsbygdskommuner. I tabell 13 har ett försök gjorts att medta skolsystemets omfattning i beräkningen genom att redovisa antalet kontakter per skolpoäng (totalt) i kommunen läsåret 1968/69 (lå 1969/70 ger samma resultat). Man finner därvid, både när det gäller enbart skolchefer och skolchefer + ordförande + ledamöter ett klart samband med tätortsgrad och storlek. De mindre landsbygdskommunerna (I C) har högst kontaktfrekvens, de större tätortskommunerna (III A) lägst, om man tar hänsyn till respektive skolväsendes omfattning. Hänsyn bör tas till att av kommunala skoltjänstemän enbart skolcheferna har till-

20 (51 %) 13 (33%) 1 (3%) 5 (13%) 39(100%)

frågats. De kontakter som förekom mellan skolinspektörer och t ex övriga skolledare har inte medtagits. Det är emellertid inte troligt att detta påverkar helhetsbilden. De förhållanden, som framgår av tabell 13, överensstämmer väl med svaren på frågor ställda i samband med länsskolnämndsundersökningen 1971 och berörande relationerna mellan länsskolnämnden ochjohka typer av kommuner. Dessa frågor utgjordes dels av en öppen fråga, där inspektörerna ombads ange, om det var någon särskild typ av kommuner de fann särskilt angelägen att inspektera, dels en fråga, där de intervjuade mera direkt ombads tala om, om de ansåg länsskolnämndens verksamhet vara av större betydelse för mindre kommuner än för större. Tabell 14 visar, att ungefär hälften av inspektörerna anser det lika angeläget att inspektera alla typer av kommuner. Bland dem, som har uppgivit någon särskild kommuntyp, dominerar helt uppfattningen, att det är de mindre kommunerna, främst mind-

Tabell 15 Länsskolnämndens betydelse för olika typer av kommuner Antal som besvarat frågan

Länsskolnämndens verksamhet är av större betydelse för mindre kommuner än för större Länsskolnämndens verksamhet är ej av större betydelse för mindre kommuner än för större

246 Ordf

Länsskolinsp Skolinsp Byrådir

Summa tjm

19 (86%)

(8)

(14)

(10)

3 (14%) (13) 22(100%) (21)

(9) (23)

(8) (18)

30 (48%) 62(100%)

(52%)

SOU 1973:48

re landsbygdskommuner, som är särskilt an- Tabell 16 Viktigaste inspektionsmoment gelägna att inspektera. Tabell 15 ger en Antal omnämnanden liknande bild: ungefär hälften av de inter- Inspektionsmoment (37 insp besvarade frågan) vjuade tjänstemännen anser inte att länsskolnämndens verksamhet är av större betydelse Samtal 33 (44%) 20 (27 %) med skolledare för mindre kommuner än för större, medan 18(24%) med lärare den andra hälftens uppfattning är att så är 9(12%) med elever fallet. Länsskolnämndsordförandenas svar är Åhörande av undervis28 (38%) av särskilt intresse: mellan 80 och 90 procent ning 5 ( 7 %) av dessa anser nämndens verksamhet mer Inspektion av lokaler Annat moment 8 (11%) betydelsefull för de mindre kommunerna. 74(100%) De orsaker, som av både ordförande och tjänstemän anges, när det gäller inspektionernas större vikt och länsskolnämndens större betydelse för mindre kommuner, berör ombads inspektörerna ange de två moment, främst de mindre kommunernas brist på vilka är av störst betydelse för dem, när det gäller att bedöma i hur hög grad läroplanens resurser för administration och ledning. Sammanfattningsvis kan således den slut- intentioner förverkligats ute i en skola. Av tabell 16 framgår det, att de moment, satsen dras, att, även om länsskolnämnderna som är av helt dominerande betydelse för självfallet sysselsätter sig med alla typer av inspektörerna i deras inspekterande verksamkommuner, verksamheten, relativt sett, i het, dels utgörs av samtal, främst med skollehögre grad inriktas på de mindre kommunerdare och lärare, dels av åhörande av undervisna än pä de större. ningen. Det är dock inte troligt, med tanke på vad som tidigare sagts om inspektionsverksamheten, att det rör sig om ett systema2.3.2 Inspektions- och tiskt tillämpande av ovannämnda moment. kontaktverksamhetens utformning På den öppna frågan, om det fanns något och betydelse särskilt förhållande, som gav dem en god Endast 15 av 41 inspektörer sade sig ha uppfattning om hur det inre arbetet vid en någon form av långsiktig (termins-) plane- skola fungerar, svarade inte mindre än 27 av ring. Flertalet av de övriga tillämpade en inspektörerna, att mera allmänna intryck av mera kortsiktig planering antingen i form av typen atmosfär, miljö, stämning och ordning diskussioner varje vecka med övriga inspek- var av stor betydelse för deras bedömning av törer eller i form av en mera tillfällig plane- den inre skolverksamheten. Inspektionerna följs främst upp genom ring. Oavsett hur planeringen skedde uppger så gott som samtliga, att de inte kunnat samtal med skolledare samt i mindre mån genomföra inspektionerna i den utsträckning genom återbesök. Andra typer av uppföljde planerats; flertalet uppger att det faktiska ning, mera sällan omnämnda av inspektörerinspektionsantalet låg c:a 50 % under det na, innefattar skrivelser till kommunen, samavsedda. Orsaken till detta anges genomgåen- tal med skolstyrelseordförande, konferenser de vara tidskrävande arbete på kansliet. med lärare, kontakter med fortbildningskonDå inspektionerna (i den vidare bemärkel- sulenter, hänskjutning till nämndens plenum sen) är av mycket skiftande karaktär, är det och skrivelser till SÖ. Mera direkta ingripanden från inspektörerav intresse att undersöka, på vilket sätt, inspektörerna, inom inspektionsverksamhe- nas sida är dock relativt sällsynta. Av de tens ram, skaffar sig kännedom om arbetet inspektörer som besvarat frågan, om de i ute i skolorna. Med utgångspunkt från en av samband med inspektionerna under 1970 dem godkänd lista över inspektionsmoment, funnit anledning att påpeka att undervisSOU 1973:48

Tabell 17 Inspektionsuppgiftens relativa betydelse i förhällande till andra länsskolnämndens uppgifter Antal som besvarat frågan

Bland de 3 mest betydelsefulla Ej bland de 3 mest betydelsefulla

Ordf

Insp

9 (41%)

29 (67%)

13 (59%)

14 (33%)

22(100%)

43(100%)

ningen inte bedrevs ändamålsenligt eller ej i enlighet med gällande författningar, uppgav 10 att så inte hade förekommit, 19 att det förekommit sällan eller enstaka gång och 8 att det förekommit ofta. I samband med länsskolnämndsundersökningen 1971 ställdes ett antal frågor, som gällde den betydelse, som de intervjuade tillmätte inspektionsverksamheten. Både ordförandena och inspektörerna ombads, att från en lista, som upptog 11 av länsskolnämndens uppgifter, ange de tre, vilka var av störst betydelse för skolverksamheten i länet. I tabell 17 redovisas i vilken utsträckning inspektionsuppgiften (i den tidigare nämnda vida bemärkelsen) nämndes som en av de tre mest betydande uppgifterna. Vidare tillfrågades inspektörerna, hur stor betydelse de anser att inspektionsverksamheten har, när det gäller att säkerställa att läroplanens intentioner förverkligas ute i skolorna. Resultatet av denna fråga framgår av tabell 18.

Det är tydligt, att ett klart flertal av inspektörerna är av den åsikten, att inspektionsverksamheten har stor betydelse både absolut och relativt sett. Ordförandena är mer benägna att anse andra uppgifter vara av större relativ betydelse. Med utgångspunkt från vad som i instruktionen för länsskolnämnderna nämns om syftet med inspektionerna, formulerades tvä frågor rörande inspektionsverksamhetens relativa betydelse när det gäller a) sätt, på vilka inspektörerna får kännedom om skolsituationen i en kommun b) åtgärder, genom vilka länsskolnämnden kan bidra till att de för skolan uppställda målen kan uppfyllas ute i skolorna. I båda fallen ombads inspektörerna ange de två viktigaste sätten respektive åtgärderna. Med ledning av antalet omnämnanden av olika sätt eller åtgärder kan följande rangordning göras: Sätt att få kännedom om skolsituationen 1. Inspektion 2. Samtal, ej i samband med inspektion (exempelvis per tfn) 3. Skriftligt material (rapporter, organisationsförslag, sammanställningar, statsbidragsansökningar etc) 4. Konferenser 5. Fortbildningsverksamheten (Ordförandena får främst sin kännedom genom 1. Information från länsskolnämndstjänstemännen 2. Samtal 3. Konferenser).

Tabell 18 Inspektionsverksamhetens betydelse för att säkerställa att läroplanernas Åtgärder bidragande till måluppfyllelse intentioner förverkligas 1. Fortbildningsverksamheten 2. Samtal i rådgivande syfte (i första hand Betydelse Antal inspektörer som med skolledare) besvarat frågan 3. Inspektion Stor 25 (63%) 4. Konferenser. Ganska stor 7 (17%) Inte särskilt stor Ringa eller ingen

5 (13%) 3 ( 7 %) 40(100%)

Det bör uppmärksammas att åtgärderna "inspektion" och "samtal i rådgivande syfte" genom inspektionsverksamhetens faktisSOU 1973:48

ka utformning tenderar att flyta ihop. Där de intervjuade har angivit att "samtal i rådgivande syfte" är detsamma som inspektion, har dessa klassats som inspektion. Det är tydligt att det sker en form av växelverkan mellan inspektionsverksamhet och fortbildningsverksamhet, där den förra är av störst betydelse när det gäller information om skolsituationen och den senare av störst betydelse (troligen dock tillsammans med inspektionsverksamheten i vid bemärkelse) när det gäller att föra ut de i läroplanerna uppställda målen. Även mera oorganiserade kontakter i form av samtal har i båda fallen stor betydelse. Även sedd från kommunernas synpunkt är länsskolnämndernas inspektions- och kontaktverksamhet av stor betydelse. Kommunurvalets skolchefer och de förtroendemän, som haft kontakt med skolinspektör, fick i anslutning till skolsektorsundersökningen 1969 ange hur betydelsefulla de ansåg skolinspektörskontakterna, i form av personligt sammanträffande eller telefonsamtal, vara. I tabell 19 anger värdet 4 att kontakternas betydelse bedöms som stor, 3 ganska stor, 2 ganska liten och 1 liten eller ingen betydelse alls. Av tabellen framgår, att skolcheferna och skolstyrelseordförandena genomgående anser, att deras kontakter med skolinspektörerna är av ganska stor eller stor betydelse för skolverksamheten i kommunen. Övriga skolstyrelseledamöter är mer reserverade i sin bedömning, troligen beroende på dessas lägre kontaktfrekvens. Inspektörerna anser sig vara i stånd att relativt väl bedöma skolverksamheten ute i

kommunerna. Den vid länsskolnämndsintervjuerna ställda frågan, vilka högstadiekommuner, som lyckats bra respektive mindre bra, när det gäller att förverkligade centrala pedagogiska tankegångarna i grundskolans läroplan, besvarades, ofta med angivande av flera kommuner av båda kategorierna, av 37 av tillfrågade 44 inspektörer. Vidare framgår det av svaren på en annan av länsskolnämndsundersökningens frågor, att inspektörerna anser sig ha goda eller ganska goda möjligheter att bedöma olika aspekter av det inre skolarbetet, främst när det gäller arbetsmiljö, elevvård och undervisningsformer. De finner det emellertid svårare att bedöma innehållet i undervisningen: objektivitet, socialt attitydskapande och dylikt. Slutligen skall nämnas att det, i motsats till vad som gäller gymnasieinspektörernas verksamhet, inte förekommer någon form av regelbunden skriftlig rapportering till skolöverstyrelsen rörande resultatet av länsskolnämndernas inspektions- och kontaktverksamhet. 2.4 Kommunernas roll inom skolväsendet Att det inte skall råda större skillnader mellan skolverksamhetens utformning och villkor i olika kommuner kan sägas vara ett statligt mål, vilket bl a framgår av läroplanen för grundskolan. En av länsskolnämndernas viktigaste underförstådda uppgifter bör därför vara att verka för att mera markerade skillnader mellan kommunerna härvidlag inte uppstår. De resultat, rörande kommunernas roll inom skolväsendet, som redovisas i detta avsnitt, bör ses med utgångspunkt frän detta

Tabell 19 Betydelsen av kontakter med skolinspektör (medeltal) Skolchefer Samtliga = 3,4 1 II A 3,5

3,3

B 3,3

3,7

C 3,3

SOU 1973:48

III

Ordförande Samtliga = 3,4 I II

III

Ledamöter Samtliga = 2,6 I II

3,2

A 3,6

3,2

3,4

A 1,7

3,1

B 3,8

3,0

B 2,6

2,5

C 3,5

III

C 2,6 249

Tabell 20 Skillnader i kommunal aktivitet när det gäller pedagogiska reformer

Tabell 21 Betydelsen av skolstyrelsens skolpolitiska inställning

Antal som besvarat frågan

Antal som besvarat frågan

Ordf

Ordf

Insp

20 (91%)

2(9%)

11 (29%)

22(100%)

38(100%)

Vissa kommuner är mer aktiva än andra 14 (93 7 ) Inga skillnader föreligger 1(7%) 15(100%)

Insp

(93%)

3 ( 7 %) 41(100%)

förhållande. Föreligger skillnader mellan olika kommuner, när det gäller skolverksamheten? Tabell 20 visar, att både länsskolnämndsordförande och inspektörer anser att så är fallet. Så gott som samtliga uppger att vissa kommuner är mer aktiva än andra när det gäller att genomföra pedagogiska reformer. De faktorer, som är avgörande för skillnaderna angavs vara: 1. Personfaktorer (45 omnämnanden = 61 %) förtroendemannaorganisation (23 = 31 %)

skolledare (34 = 46 %) lärare (8=11%) 2. Ekonomiska faktorer (22 = 30 %) 3. Traditionsfaktorer (t ex innehav av realskola) (7 =9%) (Totala antalet omnämnanden var 74 = 100%) Omnämnanden av personfaktorer dominerar således klart, särskilt anses skolledarnas inställning och förmåga vara av avgörande betydelse. Därnäst nämns förtroendemännens inställning. Den kommunala förtroendemannaorganisationens betydelse för skolverksamheten är av särskilt intresse, eftersom det är den, som representerar huvudmannen för skolväsendet. Av tabell 21 framgår att c:a 90 procent av länsskolnämndsordförandena och en stor majoritet av inspektörerna anser skolstyrelsernas skolpolitiska inställning som betydelsefull för det fullständiga genomförandet av grundskolereformen. Den vanligaste kommentaren till intervjufrågan är, att skolstyrelsernas positiva eller negativa inställ250

Skolstyrelsernas skolpolitiska inställning har betydelse Skolstyrelsernas skolpolitiska inställning har ej någon betydelse

(71%)

ning till skolan och skolreformerna leder till skillnader i det stöd, bl a i form av ekonomiska resurser, de ger skolverksamheten. Endast ett fåtal av de intervjuade nämner betydelsen av det partipolitiska majoritetsläget (med namngivande av parti) i skolstyrelsen. Det är relativt vanligt, att man från länsskolnämndens sida har en annan uppfattning än de kommunala skolstyrelserna i vissa frågor. Av 58 länsskolnämndstjänstemän uppgav 57 att nämnden, i ärenden som de handlagt, fattat beslut, som ej överensstämde med kommunal skolstyrelses beslut, förslag eller förord i samma ärende. Flertalet förklarade att detta inte var sällsynt. Det rör sig främst om ärenden av typ klassanordningar och om tillsättningsärenden. Skolledartillsättningarna dominerar klart bland de senare. Mera betydande meningsskiljaktigheter mellan nämnden och någon kommun förekommer däremot i avsevärt mindre omfattning. Frekvensen av sädana framgår av tabell 22. Tabell 22 Förekomst av mera betydande meningsskiljaktigheter i ärende som handlades av den intervjuade (1970) Antal som besvarat frågan

förekom en eller ett fåtal gånger förekom ej

Ordf

Tjm

9 (41%) 13 (59%)

32 27

22(100%)

59(100%)

(54%) (46%)

SOU 1973:48

Något mer än hälften av tjänstemännen och mindre än hälften av ordföranden ansåg att betydande meningsskiljaktigheter förekommit. De ärenden där betydande meningsskiljaktigheter förekom anges nästan undantagslöst ha gällt organisationsfrågor och skolledartillsättningar. Endast 10 av 59 tjänstemän sade sig någon gang under året ha behövt tillgripa hotet om innehållande av statsbidrag. Det bör emellertid nämnas att flera av de intervjuade påpekade att hotet finns underförstått, till exempel vid de informella överläggningar med kommunerna, som föregår fastställande av skolorganisation för året. Frågan om beslutanderätts- och ansvarsfördelningen mellan stat och kommun är av avgörande betydelse för förhållandet mellan länsskolnämnderna och kommunerna. De båda intervjuundersökningarna innehöll därför frågor, som rörde länsskolnämndens faktiska möjligheter att påverka kommunerna respektive vilket utrymme dessa har att tillgodose lokala önskemål. Dessutom tillfrågades de intervjuade om önskvärdheten av en ändring i nuvarande förhållanden. Svaren på dessa frågor skall här endast i korthet redovisas.1 Det råder en god överensstämmelse mellan de båda undersökningarna. De områden, planering, skolbyggande och skolorganisation, inom vilka inspektörerna anser, att länsskolnämndens möjligheter att påverka kommunerna är störst, är ocksä de områden, där mindre än hälften eller, vad beträffar skolbyggnadsfragor klart mindre än hälften av skolcheferna och skolstyrelseledamöterna anser sig ha stort eller ganska stort utrymme att tillgodose lokala önskemal. Skolskjutsverksamheten uppvisar en motsvarande överensstämmelse: länsskolnämnden har beträffande denna minst möjlighet att påverka kommunerna och dessa stort utrymme att tillgodose lokala önskemål. Ett intressant ärendeområde utgöres av skolchefs- och skolledartillsättningarna, där länsskolnämnden av flera inspektörer anges ha liten möjlighet att päverk-a kommunerna, men där blott hälften av de intervjuade på kommunnivå anser att utrymmet är SOU 1973:48

stort eller ganska stort. Vissa skillnader föreligger mellan olika typer av kommuner. Som exempel kan nämnas, att de större tätortskommunerna (III A i kommunmatrisen) i jämförelse med övriga kommuntyper uppvisar störst andel intervjupersoner (85 respektive 70 %), som anser att utrymmet i frågor rörande skolbyggande och skolorganisation är ganska eller mycket begränsat. Av 42 inspektörer svarade 15 "nej" pä frågan, om länsskolnämnden inona något eller några av sex uppräknade områden (skolplanering och skolbyggande, organisationsoch årskursplanering, elevvård, skolchefsoch skolledartillsättningar, läromedelsanskaffning, skolskjutsverksamhet) borde få större möjligheter att påverka kommunerna. Vad de övrigas svar beträffar, tycks de områden, där nämnden anses ha störst (skolplanering och skolbyggande, organisations- och årskursplanering) och minst (läromedelsanskaffning, skolskjutsar) möjlighet att påverka kommunerna ocksä vara de, där det, enligt inspektörernas uppfattning, är minst angeläget att förstärka dess möjligheter i detta avseende. Det är "mellanomrädena" elevvård och skolchefs- och skolledartillsättningar, som av de flesta uppfattas som mest angelägna härvidlag. Det senare området har dels klart angivits som ett där länsskolnämnden har små möjligheter att påverka kommunerna dels fått de flesta rösterna för en ökning av dessa möjligheter. En majoritet inom samtliga tre kategorier intervjuade på kommunnivå (skolchefer, skolstyrelseordförande och skolstyrelseledamöter) önskar ökat utrymme att tillgodose lokala önskemål. Det bör emellertid påpekas att ledamöterna i de mindre kommunerna (I A, I B, I C i kommunmatrisen) uppvisar en lägre procentandel, som önskar ökat utrymme, än ledamöterna i de större (II A, II B, III A). Önskemålen om ökat utrymme är flest

1 För en mera ingående redogörelse för dessa resultat se Mårten Persson: stencilerade undersökningsrapporter 1972-05-28 och 1973-04-06.

inona ärendeområden, där utrymmet anses skolledarposterna utgör troligen en av de mest begränsat såsom skolbyggnadsfrägor viktigaste möjligheterna att päverka skoloch skolorganisation. Förtroendemännen verksamheten i en kommun, vilket även annämner även skolchefs- och rektorstillsätt- tyds i tidigare redovisade resultat. Pä den ningar i relativt stor omfattning. mera preciserade frågan, om kommunerna Skolstyrelsernas inställning anses, som bör få tillsatta skolchef (liksona de tillsätter ovan nämnts, vara av betydelse för utform- cheferna för andra kommunala förvaltningsningen av skolverksamheten. Det är därför av sektorer) fördelade svaren sig pa det sätt, intresse, att undersöka vad länsskolnämnder- som framgår av tabell 23. nas ordförande och tjänstemän anser, när det Ordförandena är jämnt fördelade för och gäller en utvidgning av skolstyrelsernas be- emot en kommunal skolchefstillsättning, mefogenheter inom skolväsendet. dan en stor majoritet av inspektörerna är Med utgångspunkt från länsskolnämndsut- negativa till att kommunerna skall få tillsätta redningens direktiv tillfrågades de båda kate- skolchef. Det klart dominerande argumentet gorierna intervjupersoner om lämpligheten mot en kommunal tillsättning av skolchef är, av en decentralisering av beslutsfattandet att tillsättningarna skulle kännetecknas av från länsskolnämnderna till kommunerna. bristande objektivitet, vanligen genom att Det visade sig att ett klart flertal av de kommunerna skulle föredra sökande från intervjuade rent principiellt är positivt in- kommunen framför kanske mer meriterade ställda till en sådan decentralisering av be- sökande utifrån. De flesta av de ordförande slutsfattandet. Av 60 tjänstemän och 22 och inspektörer, som är emot ett kommunalt ordförande var endast 18 respektive 4 skep- tillsättande av skolchefstjänserna, använder tiska eller negativa. denna argumentering. En liknande positiv inställning gör sig Kommer då ett ökat kommunalt inflytangällande beträffande utvecklingen mot ett de över skolverksamheten att leda till ökade större inflytande och ansvar för de kommu- skillnader mellan kommunerna när det gäller nala skolstyrelserna i frågor, som rör skolans standarden pä skolväsendet (en "amerikaniinre arbete. Samtliga de 22 tillfrågade ord- sering" som en inspektör uttryckte det)? förandena och 34 av de 38 inspektörer, som Som en sista punkt skall i tabell 24 ordföranbesvarat frågan, anser att en sådan utveckling denas och tjänstemännens åsikter i denna är till fördel för skolverksamheten. Ungefär fråga redovisas. en tredjedel av inspektörerna pekar dock pä Ett flertal inona bada kategorierna anser möjligheten, att den kan leda till bristande att ökade skillnader kommer att bli följden enhetlighet inom skolväsendet. av en decentralisering. Åsikten är emellertid Svaren pä en annan av undersökningens frågor ger emellertid en helt annorlunda bild. Personvalet när det gäller skolchefs- och Tabell 24 Följderna av en utökad decentralisering av beslutanderätten i skolärenden till de kommunala skolstyrelserna Tabell 23 Kommunal

skolchefstillsättning

Antal som besvarat frågan

Antal som besvarat frågan Ordf Kommunerna bör få tillsätta skolchef 11 (50 7) Kommunerna bör ej få tillsätta skolchef 11 (50 7 ) 22(100 7)

252 Insp

12 (29 7 ) 30

(71%)

42(100%)

Kommer att leda till ökade skillnader mellan kommunerna Kommer ej att leda till ökade skillnader mellan kommunerna

Ordf

Tjm

12 (57 7 )

44 (80 7 )

9 (43 7 )

1 1 (20 7 )

21(100 7 )

55(100 7 ) SOU 1973:48

klart vanligare bland tjänstemännen än bland ordförandena. Flera tjänstemän understryker i detta sammanhang vikten av statlig kontroll för att motverka ökade skillnader. 2.5 Sammanfattning av undersökningsresultaten När det gäller länsskolnämndens roll i förhållande till kommunerna är majoriteten av länsskolnämndsordförandena och inspektörerna av den åsikten, att nämnden främst är att betrakta som ett serviceorgan och först i andra hand som ett tillsynsorgan. Det är troligt att detta förhällande blivit mer markerat under senare är. De ärendetyper, som är av störst betydelse vid sammanträdena i länsskolnämndens lekmannastyrelse, utgöres av skolchefs- och skolledartillsättningar, organisations- och planeringsfrågor samt remissärenden. Mera betydande meningsskiljaktigheter liksom tillfällen, dä nämnden går emot föredragandens förslag till beslut, är sällsynta och gäller dä främst de nämnda skolchefs- och skolledartillsättningarna samt organisations- och planeringsfrågorna. Det är av intresse att konstatera, att en stor del av de ärenden, som i denna undersökning bedömts som de mest betydelsefulla i lekmannastyrelsens verksamhet, således utgöres av ärenden, där länsskolnämndens möjligheter att påverka det slutliga avgörandet är starkt begränsade. Lekmannastyrelsen anses emellertid av tjänstemännen vid länsskolnämnden utgöra ett stöd i deras relationer till kommunerna, genom att den ger nämndens arbete en politisk och kommunal förankring. En annan aspekt pä detta förhallande är, att kommunerna genom lekmannastyrelsen har ett visst inflytande över besluten i nämnden, vilket främst kommer till uttryck vid skolledartillsättningar och i frägor rörande planering och organisation. Nämndernas inspektionsverksamhet kan, allmänt sett, anses vara av synnerligen informell och osystematisk karaktär. Dess omfattning är liten, särskilt sedd ur ett kommunalt SOU 1973:48

perspektiv. Inspektörernas genomsnittliga inspektionsfrekvens varierar starkt, men kan under 1970 sägas ha omfattat drygt 30 inspektioner per inspektör. Detta innebär sannolikt att flertalet kommuner endast blir inspekterade någon eller några enstaka gånger under ett år. Kommunindelningsreformen kan tänkas underlätta inspektörernas kontakter med kommunernas centrala skolförvaltningar genom att antalet kommuner minskar, men reformen lär endast i ringa grad leda till en minskning av antalet skolenheter. Dessa slutsatser styrks av den allmänt omfattade åsikten bland inspektörerna att inspektionsverksamheten bör ökas. Intervjuundersökningen inom skolsektorn visar, att det föreligger ett samband mellan kommunstorlek och det antal kontakter skolchefer och skolstyrelseledamöter har med skolinspektörer, antingen i form av personliga sammanträffanden eller telefonsamtal. Kontakterna blir fler ju större kommunerna är. Skolchefernas kontakter uppvisar dessutom ett samband med kommunernas tätortsgrad. De större tätortskommunerna har de flesta kontakterna, de mindre landsbygdskommunerna avsevärt färre. Om hänsyn tas till skolväsendets omfattning i olika typer av kommuner blir emellertid bilden den omvända. De mindre landsbygdskommunerna har högst relativ kontaktfrekvens, de större tätortskommunerna lägst. De mindre kommunerna bedöms också, främst av länsskolnämndsordförandena men även av mänga inspektörer, vara i störst behov av länsskolnämndens verksamhet och (vad beträffar inspektörerna) mest angelägna att inspektera, i första hand beroende pä dessas brist pä resurser för administration och ledning. Det bör emellertid uppmärksammas att ungefär hälften av inspektörerna uppfattar alla kommuner som lika angelägna att inspektera och i samma behov av länsskolnämndens verksamhet. Länsskolnämndens inspektions- och kontaktverksamhet bedöms genomgående av inspektörer, skolchefer och skolstyrelseordförande vara av stor betydelse för skolverksam253

heten. Inspektionsverksamheten anges också av inspektörerna vara det viktigaste sättet att få kännedom om skolsituationen i en kommun, medan fortbildningsverksamheten är det viktigaste, när det gäller att bidra till att skolans mål uppfylles ute i kommunerna. Det är tydligt att det föreligger en form av växelverkan mellan dessa bada länsskolnämndens uppgifter. Inspektörerna anser sig relativt väl kunna bedöma kommunernas skolverksamhet, men det är anmärkningsvärt att det inte förekommer någon form av regelbunden rapportering till skolöverstyrelsen angående resultaten av inspektionsverksamheten. Det är tydligt att de intervjuade befattningshavarna anser att det föreligger skillnader mellan kommunerna när det gäller skolverksamhetens bedrivande. Skillnaderna anses i första hand bero pä personfaktorer. Bland annat bedöms skolchefernas inställning och förmåga samt skolstyrelsernas skolpolitiska inställning vara av betydelse. Det är vidare relativt vanligt att länsskolnämnden fattar beslut, som ej är i överensstämmelse med kommunal skolstyrelses uppfattning i samma ärende, men mera betydande meningsskiljaktigheter är sällsynta. En majoritet av de intervjuade pä kommunnivå önskar ökat utrymme att tillgodose lokala behov inom skolsektorn. Detta gäller, vad beträffar skolstyrelseledamöter, i högre grad de större kommunerna än de mindre. Även de intervjuade pä länsskolnämndsnivå är principiellt för en utvidgning av kommunernas ansvar och befogenheter, till exempel när det gäller skolans inre arbete. Man påpekar emellertid, att det är troligt, att en utökad decentralisering av beslutanderätten i skolärenden till skolstyrelserna kommer att leda till ökade skillnader mellan kommunerna, när det gäller standarden pä skolväsendet. Länsskolnämndens betydelse för att motverka en sådan utveckling understrykes av flera av de intervjuade länsskolnämndstjänstemännen.

Bilaga 3

Schematisk beskrivning av tillsättningsordningen för ordinarie lärartjänster

A. Nuvarande tillsättningsordning Tjänstetyp

Moment 1. Upprätta annonsmanuskript 2. Redigera samlingsannons 3. Upprätta och inge ansökan 4. Mottaga ansökningar 5. Beräkna meritpoang 6. Upprätta förteckning över de sökande och deras meriter 7. Avge yttrande 8. Avge tillsättningsförslag 9. Anslå förslaget 10. Fatta preliminärt tillsättningsbeslut 11. Samordna med andra tillsättningsmyndigheter 12. Infordra och insända ev kompletterande handlingar 13. Besluta 14. Kungöra tillsättningsbeslut 15. Utfärda konstitutorial

1) Endast meritöversikt

SOU 1973:48

B. Av utredningen föreslagen tillsättningsordning Tjänstetyp

Lärare 16 m f I

Övriga

PT 1. Upprätta annonsmanuskript 2. Redigera samlingsannons

sö

-O

-o o

Q

3. Upprätta och inge ansökan

St

Q-

-O-

4. Mottaga ansökningar

Q

5. Uppdatera önskelistornas uppgifter 6. Beräkna meritpoäng för tredje befordringsgrunden 7. Upprätta förteckning över de sökande och deras meriter 8. Avge yttrande 9. Fatta preliminärt tillsättningsbeslut (rangordna de sökande)

t

J

O

o

10. Samordna med andra tillsättningsmyndigheter 11. Infordra och insända ev kompletterande handlingar

-"-O

-o

12. Besluta 13. Kungöra tillsättningsbeslutet

-o

14. Utfärda konstitutorial

Förkortningar Ln St R S PT

= Länsskolnämnd = Skolstyrelsen (motsvarande) = Rektor = Den sökande = Post-och Inrikes Tidningar

SOU 1973:48

Bilaga 4

Enkät rörande tillsättningen av ordinarie lärartjänster med tillträde 1972-01-01 och 1972-07-01

Syfte

Genomförande

Undersökningen avsåg att kartlägga omfattningen av länsskolnämndernas arbete med tillsättning av ordinarie tjänster och i samband därmed i vilken omfattning lärare återkallade ansökan till sökt tjänst och besvärade sig mot tillsättningsbeslut. Vidare avsågs genom undersökningen att kartlägga hur många tjänster som sökandena samtidigt ingav ansökan till samt i hur många kommuner ansökningarna spreds ut. För att utröna kommunsammanläggningarnas betydelse i detta hänseende undersöktes också hur spridningen hade varit om 1974 års kommungränser gällt. Det antal kontakter med andra tillsättningsmyndigheter som erfordrades för att förhindra dubbeltillsättning av lärare studerades hos länsskolnämnderna under dess arbete med tillsättning av tjänster till 1972-07-01 liksom det antalet kontakter som skolstyrelserna skulle ha fått ta om dessa varit tillsättningsmyndigheter. Slutligen avsåg undersökningen ge klarhet i hur många sökande som anmälde sig till de ledigförklarade tjänsterna.

Samtliga länsskolnämnder anmodades på särskilda formulär lämna de önskade uppgifterna i två omgångar. Uppgifterna kring tillsättningsarbetet under hösten 1971 infordrades i en första omgång. Efter bearbetning och analys av dessa uppgifter företogs en viss omarbetning av formulären och nya uppgifter begärdes kring tillsättningsarbetet under våren 1972. Skolöverstyrelsen anmodades lämna motsvarande uppgifter från dess arbete med tillsättning av ordinarie lektorstjänster och s k Up-tjänster under våren 1972.

SOU 1973:48 17

Resultat och kommentar Sammanställningar och bearbetningar av materialet från länsskolnämnderna framgår av tabellerna 4:1-4:11 och från SÖ av tabell 4:12. Kommentarerna följer efter de kommenterade avsnitten. Kommentarer är sålunda inskjutna efter tabellerna 4:7, 4:10 och 4:11.

Tabell 4:1 Uppgifter om antal tillsättningsärenden, återkallelser och besvär vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 (tjänster tillsatta av länsskolnämnderna) 7

Kolumn 1

6 Tjänst

Antal ledigförklarade tjänster

Till Ln för tillsättning inkomna

Slutligt tillsatta tjänster

Antal tillsättningsbeslut enligt 4 mot vilka besvär anfördes

Återkallelser

178 104 26 255

171 102 6 112

153 103 4 57

före definitivt beslut

efter definitivt beslut

-

_ -

-

-

5 121

5 80

4 63

-

-

-

Sa 1072

36 Lärare 1 Lärare 2 Skolk antor stj änst Lärare 3, 4 Lärare 16/17, 140, 148, 153,155, 157, 159,161, 167/168 Lärare 18, 19, 138, 169,170, 171, 172, 174 Lärare 101-137, 139 141-147, 162-166, 173,175 Lärare 5 - 1 5 , 149-151

-

2 SOU 1973:48

„_,

•3

_3

V .£> w

-a M

S

TO

rj-

NO

I

£

I

2!

I

>

C

2 E 6£

"

J-H

M

O

<u

c« :cd

c

»c? cJb

s i >3 5

to

C •o

o

Io H

:cö

B 0> "S cd

2 Ei

2 c £

oi

E .*

5 J •a £

1 J

4J

(1)

T3 c

o

ÖO

>< -.

cd C +-> ed t-i

c.S

•S 1

T3

< 1 c

4) :cd

•a -i e i M

<i%3 % £P J; ^ 5 «» 2 «

c

O) V3

"C

H

(N

I

i—I

O

H 0O

Tf r o r— m r o NO -H oo ON NO ro

u, ÖO

:cd

o

=£

all i 4 ) CO

il

v O X T f r00 vo r o t~~ ON NO P-

.SP U •3 T3 <L> cd H

3 S2 < oiS, C

oo o r~ o ON r-~ oo in ON NO —<

1J J i

^

13 > c rt

»a ON)

M -M

«-~.

rtzi -*-*

•<*•

00 NO S

"*

*

S

:£.

- ON -T

-^r-.**

cd ro ^

cd cd

«

—'

ON

^2

<N -H

J2

«

J"O*0

I

- cd - ^ cd - , cd

:cd :cd J«J :cd :cd i / i :ed r~ :cd vo ;cd J J W J H I H H I H H I H J

SOU 1973:48

A i

o

NO O

C3 I O NO^

C §

CO

i

g •a

*fc

Ul O

•H 00 r o <N

A NO

o

I

I

I

I

I

I

! i—i

1O NO

•o

"*

ro

00 NO

<N

I

I

I

I

I

•*

I w>

I

J2

r » oo

NO

•*

c

1 io

ro O O NO T t co

M

I Os

"*

2 t3

-H

I

•O

I

I

CN

I

I

NO <N

cd

O r o NO

> s oo

6 cocM rw °

£»» . r t

"t->

« SÄ « c5 260

£

- r o ON r - »O »o

O - i <N C <u \jj *U tu - T

**- 00 ON CN

71 VW

t i o NO U/

« « 0 B K 1_ :

<d :cd J^ ^

NO

—i

1>

- *s

:c3 S TTJf- l o NO :cd :e3 :ed ::cd 6 0 '-5? p-1 N>4 «-i

:

™

< - co

©i

r~ uc O N • :cd CO

H ON :cd T *

SOU 1973:48

I NO O

c

-•« I

CN -<fr

I

ON O

I

E •- E

NO

i-H ON

io l-c

o c

NO <N

ro ir> CN

£

00 ON -* 00 NO ^H CN CS

t- ^t

•* rf CO 00 NO -H

t— co

ON ON Tt CN

I I

ro rf

i

M

o

Io NO -H

I I

CO CN CO CO

IO

•5 1 S

NO ~H

i -*

<s co CN

,_ 00 Tf CO NO CO -H

« CO ON OO ON" P~ VO lO NO i-I i CN c

m r t

t i o ^

c3 cd -7; 52 cd c 3 _ r - _ r g :cd :cd £4 :cd :cd :cd r t ir> NO :<d

SOU 1973:48

o ^

• « <•

^_, co r~ *-n oo „</"> »O NO vo

Tf 00 H |^ PI ND rt

C O I O O O O ' - < ' - H O

M

o

° t; cd o,

cNr-~vococNr--oco

K

~

N O - H - H O O ^ H — < 0 0

> >cd > > ^OJ ^i ) ^e j cdc^

> .-d cd

C/>

•o

OJ

ed

ed :0 :0 :0 co « "J* li ej "tn w, u. -.O

OJ

M

M .M •O ^ :Q :0 :0 bH OJ

>H

H

CJ

i-i ej

4)

CD

CD JS

c/3

c/i

ert *•*

C C c «

<u -*J •r? - c ••ÉT' c to c C c C C O u-> o {g,

•K

*:

:ed :ed :S :cd :cd —H r - l '•Z? 'C* TT> 'W +3 1

»H CN CO

t

IT)

CN •*"*

i r. I O

NOHVO?1

SOU 1973:48

r~-HC>NOH(SNOr-0 Tj-NONor-ooONONONO

OTj-oor-iO'-irJ-'-^co Tj- >—I

«—I

M T X S O O H H

Tt O NO NO O i n ON ON ON O

^r 1 in

ro

co

NO"

co NO

1 CN1 O

NO

_< C» •*

ro

„

CN

^ r.^ r ON 00

r^

v » i. - -—'00 . </"> >0 NO NO r~T <-» ^ —^ ^ -~^ oo ir> ON r NO t NONO NO

^HOOOON-rfrNOOOON© tNor^r-«ONO\ONO

rd cd id CD

CD CD

> c? > > :0 :0 :0 cd

M ej

CA CD

ed

cd on C/i CD CD

> cd

C/3 CD

,M - ^ M : 0 • O SO SO

CD

CD CD

CA

c/a

l-c CD CD

C

C C CD

CD CD M c/i ' ^

c/}

i-i

i i

l-l

crt

i-.

**? '-C C ;ed o in o :cd :ed :cd rt H t N 'Z^ ' • T 1 'Z? ZT1 1 1 O 1 CN ro • * »n NO -H NO C

SOU 1973:48

C

C

l

5? 263

13 „ i n in NO in

c— — ' •— ' ' — ' ' i=5

o i>

o

CN tON

CN m CN ^H

O CN •> ON

:cd

C3

q

-3 l - c

o

OO NO CN

rt

r-H CN

I0 h N O H

•o CN T}" CN » H

S rf.

o •sr*

CO 1-4

-C o O

C J3 co rt ca

£ 6 Mo

E o

^ c/)

c :cd P

(U

13 "03 X) •>-> ca c ca

<H CD l-< CD

•*-*

^p

6 C

:0

oca

CA

o «ä S-.

ca

C 3

t£

•5b a,

a,

ca

l K P J3 C3

_l

k-C CD

••O : 0 CD

CD

C C 3 3

CD CD

tD

M M

M

C 3

C CD u, 3

,_

0 : 0 : 0 CD IH 11 :CA co en ^ CD CD IH IH IH : 0 •O :g CD CD CD co IH IH CD CD

C 3

E £ £ S

c c £ £ £ I E E E 3E E3 o o o 5 £ E E E £ io 3 U in M o M B H • - ! CN " *

o o o o o M M •* M M CN CO T t

1 1 1 o

i n NO —4 NO

5*

SOU 1973:48

d

M o N u cd O, t—

cj O O.

ONOOTtCNCNCO^H^H

ej M O o ed o*

^

ej O

CN 00 i n CN <—l CN

a ej

*t O o cd O. ej p~

O Ut O.

ej O o ^' O. i*

cd

ej

»—( •—1

O i-. a. O

^o oMa. ed

r-

ej O

r~ t-~ ^ H i n

a. ej

^edo Oo. l-l

ej O i—1

O. CJ

Tj- ON NO ^ t CN r o CN —I •^• 00 l-H co „ ^H CN -C-ON —< O

CN Tj- CN CN

H « f - H 0 0 „ >n i n NO vo

CD

CD CD

M X X M :0 :0 :0 CD I l IH CA CA CA J , / CO CD CD CD

IH i-i : 0 CD CD CD CA IH

M "8

C C C IH :0 . l-t Ul 3 3 3 CD W CD CD CD CD E £ £ § C C C C C 3 3 3 3 3 £ E E c

£ E £ E £ o o o ä M in M o ^ 5 2 £ E E E Eo o o o o oH H ( S

*

M M l l l < = J ^ ^ Mro •* m NO ^H NO V*

<-H CN

SOU 1973:48

o CN ON

CN in CN ^H

.s C

C

M •G 0 0 NO CN CN r-t r-t

2P -£ C 3 £

O O CO

00 —i O O O <—i

£ *

5g (N V I H H

C

rt

ca

CL>

IH

cd

C 3

£ £ ca B •a o 13

-^

*•"

C

ca

CD

l\

^ o

^" ,*-* >-^ ^^ C+-I O "cy '5b CN

CD

IH : 0 : 0 CD CA c n c« M

1-1 : 0 CD

CD

CD

CD

t—I CD

t—I CD

•—I CD

M M M M i-i i-i i-i : 0 ••O : 0 •O : 0 CD CD CD C A C C C u, "Jjt,

£ ^ o ^

CD

M M M Il

l—. CD

C C C C C 3 3 3 3 3

E S

5£

E E E EM M M SEE £ EW O •in O ,. *! W o o o o oH r t f N - *

M J* M

I <=> -HCNco-a-inNb>—INO0»*

£ D 2 266

SOU 1973:48

O oo rf co co co

NO NO

r r •—i v*

CN

N h O O ^

NO

r - r~ »-H i n

.-H

ON ro" CO

r-" NO" ro NO CN NO

O

° is ed O*

•^" ON NO Tf CN CO CN ,—1 • *

00 CO

r-

>ä O

„ rN r-

° t;

^

ON

cd Q.

^H

is

oo r-

E o CA

o" Ä Ä „ 00 r f ro r-

V-.

CA

C :cd

H

in

c N r ~ r ~ c o r ~ v o o o o inNor~ooooONONO

i n NO vO

r~" , l , oo" i n O N " O

~ '- ""* ^ i n i n NO NO -* CD CD CD

M Xi M ^, •O -O : 0 CD h CD h CDh CA CA CA h h h O J < ! ^ J i ! CD CD CD CA CD : 0 : 0 : 0 : 0 C C C u, 3 3 3 CD :0 l-H

CA

C 3

U

CD

^

CD

IH

IH

I-I

I-I

CD

CD

CD

CD

C 3

C 3

C 3

C 3

E E £ §

E E£ 1

S E E EE o o o e E E E E EM o Mm Mo C9

o o o o oHHCN"* M M M M M i i i s

•H ._ SOU 1973:48

CN c o T t

i n NO <-H NO

y*

Kommentarer till tabellerna 4:5-4:7 Tabell 4:5 visar hur många tjänster som lärare söker under ledigkungörandeperioderna. Uppgifter från kommuner som ledigförklarat ett stort antal tjänster av samma typ har påverkat bearbetningen och resultatet för t ex tjänster som lärare 1 och 2 är därför missvisande. Inom intervallen 1—4 tjänster ryms för de olika lärarkategorierna 58/68*), 78/73, 100/100, 88/87, 90/79, 98/91, 100/96 och 98/91 procent av sökandena. För samtliga lärarkategorier är procenttalen inom intervallen 1-4 tjänster 81/76. Man finner att det är sökande till tjänster som lärare 16/17 m fl som söker flest tjänster. Tabell 4:6 har betydelse för att bedöma samordningsarbetets omfattning. I endast en kommun söker för de olika lärarkategorierna 99/92, 97/88, 100/74, 99/92, 59/51, 80/74, 100/87, 85/78 procent. Genomsnittssiffran för samtliga lärarkategorier är 82/79. Den tjänstetyp som drar ned genomsnittet är framför allt tjänsterna för lärare 16/17 m fl. Inom intervallen 1-3 kommuner återfinns 95/91 procent av alla sökande. Spridningen är större vid tillsättningen 1/7 än vid tillsättningen 1/1. Synbarligen lockar ett större utbud av tjänster vid tillsättningen 1/7 lärare att söka flera sådana. Tabell 4:7. Resultatet avviker endast obetydligt från det nyss kommenterade under 4:6. Att samordningsarbetet blivit av något mindre omfattning om 1974 års kommungräns varit verklighet framgår av att 86/80 procent av lärarna söker i en kommun enligt dessa kommungränser mot 82/79 enligt nuvarande kommungränser. För intervallen 1—3 kommuner är procenttalen 96/92 respektive 95/91. Om 1974 års kommungräns gällt hade lärare sökt i högst 6-10 kommuner medan ansökningar i 16-20 kommuner förekommer med nuvarande kommungränser. * Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1; siffror efter strecket tillsättningen 1/7. 268

SOU 1973:48

A

9? I

i o

—i o ON ^ H

I

I

I

I

I

^

o

CN r^ Ov

G I—

O

32 V-i :0

t+-,

00 T3 CD

•J

T=J

1 j= M CD

£

CD

o

c ca

M

CD 1A C

si O

ON CN

r~- oo

£ X3C o £ i— CD

:ca

c£

O

•5b ^ Ch

oo C ra, xa

D

SOU 1973:48

-H CN c CD CD

-

-

co

~ „r

~ o o r - - t - ~ ~ ; O N C N ^O; ^ H NO Tj-inNONor-^i CD

ej - H

_i

_<

CD ,—c - H

CD<—I

iz 2 o c 2 C o i n — H UIOO-H M O N M I O K O N

:ed :ed J>d :cd :cd :cd T1- i n NO :ed co r— :cd r o NO r- :ed TJJ t J W C l J l - l H H H H l H r t j H H r t j H

t- O Os t ON

NO

I

I

t-- r-~ 00 Tj—<

O

o

7\1

o o

.—1

ON

c :ca

o

00 CO co

ON

1 o r-.

t». O CN r-

0O

I

»

o

o oo

1 NO

ON

1 O

in

NO

1 NO o in

<* t

IS-

NO o ro , t ca C

''B

NO o CN co

u o

- H NO

CN CN

gP

NO

o

3 ">

ca 13

,-H O co CN

1 *o

—i co

Tt P* CN

1 CO N O co **

ig 00

"• ^

CN

oo ••* tN CN

'5

CN O co CN

in

Tf r-

CN - H

o

N

CN

CN CO

o ON

N

00 »—l

1 O

VO ON v©

C ca

1 CN

O

o NO

s

CN

CO CN

O

00 CN NO CN Tf

ON

CO CN

m

9^

o -a-

in

00 in

oo

NO

« m" oC oo _ - o" t t _< £r r> ""> "> io 2 ^ ^ l CD

C

ii

"o

DH

C

- H

CN

CD

CD

I ^H

•H -S S J ed .ed ^

' ' r j - i n N o v o r ^ T t ^H

3 J . CD CD ,—I ~ H .—I CU r H . H a t ^ l H k H IH ev ^S SG cd cd ** ** " ni J* * w

9 ä 2 ^

- » - .

CJ^H'H i S3 » l

SoNCNm

cd :cd :cd TJ- i n NO :ed CO r~- :cd co NO r^

m in

32 SOU

1973:48

NO •—i t n r f " I T J - O N T J - V O O " — i N O T } - t — 00 ON ON 0 \ O •"HcoTj-io^o^o^or^f^oooooooNONONONONONO

co r- ^H oo in m NO vo

NoinTtONf-roinincNTj-T-iinooro-H—-, o

O

>-*

inON'-Hr»'—iinON-—irorj-NOONO roinr--p-ooooooONONONONONO

. ^ ej

CD O Ss

NOr-CNTtlDi-HCNCNCNOOO inNOoooooo^NONONONONO

NO'-HinCN—iNO'-iOONOCN

M O

°cd t; O.

o-HCNcoNoor~cNinNoONcocNO\t---NocoNONoONNor-o H H N C N t N M r H o m i O r - O O O O O O O O O N O O

Or-i^T^rOTfr~inco-HrO'^ONr-~ooONr--rooror~<-Hro

MO

ed

O i-, b

ej O B b ej O ej i-, cd O,

cNTtooTfio-^cNinr~-oortTfONinTj-Ti-'t'a-TfO ^H^HCNcococoroTj-NONor—ooooooooooo

CNCNrl-NOCNin--iCOCN^NOOinNOONOOOO^O

Tj-^HvooNCNinr~-ocooooot---'—iNocNinoooioONONcocoo _ , , _ , _ H C N c N c N c o c o r o T j - i n N O N o r - r — r— O O O O O O O O O N O N O

^HCor-~inrorororNcocoinOONT}-inNocococNinTj-OTt-Or---

.* O <-> IS cd D.

Tj-ONCNNOCNOOOOOTj-r-INOrONONONOTj-Tl-TtONe^ONONONONO ^HCNroc^roTtTfininNONONONor-~r--r~-r~r--r^r--r~-r~0

T i - i n r o T t N O N o o c N T t t — < n r ~ c o o o o o o o i n O O O O O

r£ oo C ca

M •o

•M

O

C la ca

CDtDtDOCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDWaJUaja^ T J ' O T j T j - O ' O ' O ' O ' O ' O T j ' O ' O ' O ' d ' d ' O ' O T J ' a x i ' O x i x J T J C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C C cdcdcdcdcdcdcdcdcdcdcdcdcdcdedcdedcdcdcdedcdcdeded M * t M * t M m t M M X M M ± i M M * ^ X . ^ X M M X M M : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 '-O : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 -O -O -O -O : 0

+->

£ °rt

o & i_

«»

å &

**

5*3 ca oo t i

•a

fr B

le

d , ca —j ti;

t-

i n o i n o i n o i n o o o o o o -HCNCNcocorrTfinNor-ooONO

w

i

i i

i i i i i i i i i i 2

OHtNPlltlnVO^OOONOH^HiOHlOHVO-lrHHrtH. HHHMCNcorod;^vncp-ooa\/\

< 9

SOU 1973:48

o cd

O.

^ " ^ ? 5 5 ? , m ^ O w i / > » ^ r t , t t v O t N t t N l T t « ) 0 0 M 0 N 0 N O -HCNCOTtTtininNONONONOr-OOOOOOONONONONONONONONONO

O NOcooNNoinTtTj-cocorNcoooincocococN-H-HCNCNO-HO-H

1-,

a M

ej O

OTt-incNNOOcoinvoocNr--0^cNTt'TfTfinr--r--r---r---r~-o coTfinNoior-r^r^r-oooooooNONONONONONONONONONONONO

0 < t H h t ^ e O N H r f N i f l t f | H H ( N O O H f N O O O O

M O y s

OTj-NOCNOinoO-^Tj-OOOCNOOO rNcoTj-inNONONor-~r~r-oooNONO

ed O.

mO>nONT}-r-ON<—ICOCOTJ-O coNor-r-oooooooNONONONO

ooocNNONomTfTtONOoooo •—icOTfrJ-inNONONOr--r~-0

o o o T j - T f o o N O N O i n O N O c N

ro

*

,—( CN t--

Tj-CNCNONCONOr—

ooooooo

CONOOOOOONONONONONONO

Os .—i 00

r»

^_ r o r - PH o-, . i n i n NO Jo

NOONOor-inONocNNoONCNcNooror-~0 -HcNroTtininNONONor—oooooNONO

NOCOONONOOinNONOTl-rorOONOinTfrN

Ä i i i i i i i ä ^ i J i i i i J i ^ ^ n u c u u i u t u t u t u t u t u t u

CD

•o-a-aTJTSiaTJTJ-OTjTjTaTJTJTaTa-atLaxiTJ-OTSTS S S S S S S c S c c c c c c c c c c c c c c c CD

c g _:cd °eg *"*

iH

•cd

W

ii 272

-o c

S : S : 9 : S :S : S : S : S : 2 : S : S : 9 : 0 : 0 : 0 : 0 : 0 : o 3 3 3 f f l i o * " • " < "

S

^ J V J V ? C / ] C / 3 C / 3 C n C O C f l C « C / i & O C / i C / 3 C / i C / i C / 3 C O C / 5 C O

CO

m o i n O i n O i n o o o o o o

-HCNCNcOCOTj-rfinNOr-OOONO »H

O

O - H C N c O T j - m N O r - O O O N Q - H N O - H N O — H O H V O H H H H H T 1 rtHrttNNOClTf^ioiOr-OOoNA

SOU 1973:48

Kommentar till tabell 4:10 Uppställningen visar hur många läsare som söker de ledigförklarade tjänsterna. Uppgifterna från de kommuner som ledigförklarat ett stort antal tjänster av samma typ ger även i denna bearbetning ett missvisande resultat. För lärare 1 visar uppställningen att 21/7*) procent av tjänsterna söks av mer än 100 sökande. Göteborg ledigförklarade till den 1/1 119 sådana tjänster och de lärare som ingav ansökan till denna kommun sökte då samtliga 119 tjänster. Av första raden framkommer för olika lärarkategorier hur många procent av de

ledigförklarade tjänsterna som inte lockade sökande. Procentandelen är låg för lärare 1 och 2 (0—4 procent) vid båda tillsättningarna. Den är låg även för lärare 16/17 vid tillsättningen 1/7. Mycket hög procentandel noteras för lärare 3, 4 och för lärare 5—15, 149—151. Som i annat sammanhang påpekas saknas i stor omfattning sökande till tjänster i musik och teckning. Att det råder brist på sökande till tjänster som lärare 3, 4 (speciallärare) redovisas också på annat ställe i bilagan. Även denna uppställning visar att intresset för tillsättningen 1/7 är betydligt större än för tillsättningen 1/1.

* Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1', siffror efter strecket tillsättningen 1/7.

Tabell 4:11 Vissa relativa tal från tabellerna 4:1 och 4:2 (kol 2-13 samt 18-20), genomsnittstal från tabellerna 4:8 och 4:9 (kol 14-15) samt genomsnittstal från tabellerna 4:3 och 4:4 (kol 16-17 samt 21-24) Tjänst

Till Ln för tillsättning i proc av ledigförklarade tjänster

Slutligt tillsatta tjänster i proc av ledigförklarade

Slutligt tillsatta tjänster i sroc av till Ln för tillsättning inkomna

Besvär i procent av tillsatta tjänster

Återkallelser i procent av till Ln för tillsättning inkomna tjänster Före definitivt beslut

Kolumn 1

1/1

1/7

1/1

1/7

1/1

1/7

1/1

1/7

1/1

1/7

96 98 23 44

99 100 39 68

86 99 15 22

94 99 20 33

89 100 67 51

95 99 50 49

_

_l

-

_ -

-

4 8 15 2

-

16 Lärare 1 Lärare 2 Skolkantorstjänst Lärare 3, % Lärare 16/17, 140, 148, 153,155, 157 159 161, 167/168 Lärare 18 19, 138, 169, 170, 171, 172 174 Lärare 101-137, 139, 141-147, 162 - 1 6 6 , 173,175 Lärare 5 - 15, 149, 151

-

100 66

100 79

80 52

95 67

80 79

95 85

-

5 3

18 12

Samtliga

-

SOU 1973:48

1R

1 4

Återkallelser i procent av till Ln för tillsättning inkomna tjänster Efter di finitivt beslut

Genomsnittligt antal ansökningar per tj;inst

Genomsnittliga antalet av lärare sökta tjänster

Samordning 3 Antal kontakter per tillsatt tjänst

Genomsnittliga antalet kommuner som lärare Om kommunen söker i tillsatt

Ln

nuv kommun

1974 års kommun

Genomsnittliga antalet kommuner enl t y i<* ars granser som lärare söl<a r i

1/1

1/7

1/1

1/7

1/1

1/7

1/7

1/7

1/7

1/1

1/7

1/1

1/7

_1

2 1 6 1 11 5 5 7 4

30 2 192 1 2 6 1 1 2 92

29 2 252 1 2 9 1 6 5 132

82 42 1 3 2 1 1 1 42

52 42 2 3 3 2 2 2 42

0 0 1 0 3 1 0 0 1

0 0 1 0 4 2 0 1 1

0 0 1 0 4 2 0 1 1

1,0 1,1 1,0 1,0 2,1 1,3 1,0 1,2 1,5

1,2 1,3 1,5 1,2 2,8 1,8 1,2 1,5 1,7

1,0 1,0 1,0 1,0 2,1 1,4 1,0 1,1 1,4

1,2 1,3 1,5 1,1 2,8 1,8 1,2 1,5 1,6

— — — — — — 1 2 3

Uppgiften ej jämförbar med 1/7. Storkommun som utannonserar stort antal tjänster höjer genomsnittet väsentligt. Uppgift finns endast för 1/7.

Kommentar till tabell 4:11 Kol 2-3 visar hur många procent av de ledigförklarade tjänster som blev föremål för länsskolnämndens åtgärder, dvs som lockade sökande till tjänsterna. Man finner höga procenttal för lärare 1, 2 (klasslärare) medan talen för lärare 3, 4 (speciallärare) är betydligt lägre. Sökande saknas i stor utsträckning till tjänster för lärare i musik och teckning (lärare 5—15, 149-151). Vidare kan utläsas att tillsättningen 1/7 fångar större intresse än tillsättningen 1/1 (genomsnittligt 85 respektive 71 procent). Kol 4-5 visar hur många tjänster av de ledigförklarade som blev tillsatta. Även av dessa uppgifter kan utläsas att tillsättningen 1/1 i mindre grad fångar lärarnas intresse än tillsättningen 1/7. Endast 53 procent av ledigförklarade tjänster från den första tillsättningsomgånen blev således tillsatta. Att behöriga lärare saknas till tjänster för lärare 3, 4 (speciallärare), 16/17 m fl (adjunkter) samt 5—15, 149—151 kan utläsas även från 274

dessa uppgifter. Kol 6- 7 visar hur många tjänster som blev tillsatta av de som lockat sökande. Resultatet för lärare 3, 4 tyder på att obehöriga lärare i stor omfattning söker dessa tjänster och att de inte medges dispens. Tendensen är densamma för de båda följande grupperna dvs lärare 16/17 m fl samt lärare 18 m fl men de låga talen har här påverkats även av många återkallelser. Kol 8-9. Besvärsfrekvensen är högst bland tjänsterna för lärare 16/17 m fl men det är ganska uppenbart att många besvär förekommer även i de grupper där dispens synbarligen inte medgetts obehöriga sökande (lärare 3, 4 samt lärare 5-15, 149-151). Kol 11 och 13 visar återklallelsefrekvensen före och efter definitivt beslut. Här redovisas endast återkallelser som hade betydelse för tillsättningen. Således har inte medtagits t ex återkallelser från så lågt rangordnade lärare att de inte påverkat samordningen. Den totala återkallelsefrekvensen 12 procent är lika hög i denna undersökning SOU 1973:48

som i 1967 års undersökning av riksdagens revisorer. Det är sökande till tjänster som lärare 16/17 m fl som återkallar i den största omfattningen. Kol 14-15 visar det genomsnittliga antalet ansökningar till ledigförklarade tjänster. Man finner av genomsnittstalen för samtliga tjänster att de tjänster som ledigkungjorts för tillsättning 1/7 lockar fler sökande. I övrigt har denna bearbetning endast mindre värde då uppgifterna från de kommuner som ledigkungör ett stort antal likartade tjänster samtidigt ger ett missvisande resultat. Genomsnittssiffrorna 9 och 13 blir härigenom för höga. Kol 16-17 visar hur många tjänster som en lärare samtidigt inger ansökan till. Även denna bearbetning har påverkats av uppgifterna från de kommuner som ledigkungjort ett stort antal tjänster av samma typ. Resultaten för lärare 1 och lärare 2 är därmed inte tillförlitliga. För övriga tjänstetyper finner man att lärare i regel söker ett begränsat antal tjänster samtidigt. Kol 18-20 ger upplysning om samordningsarbetets omfattning och man finner att det i huvudsak är koncentrerat till tjänsterna för lärare 16/17. Kol 21-22 visar genomsnittliga antalet kommuner som lärare söker tjänster i. Spridningen får betecknas som måttlig. Kol 23-24 visar slutligen genomsnittliga antalet kommuner enligt 1974 års kommungräns som lärare söker tjänster i. Någon större avvikelse från uppgifterna i kol 21—22 föreligger inte.

tillsättningen 1/7. En tjänst sökes av 44 procent, två tjänster av 26 procent och tre tjänster av 12 procent. Inom intervallen 1—3 sökta tjänster återfinns 82 procent av sökandena. För adjunkt var motsvarande procentuella andel 83 den 1/1 och 70 den 1/7. 48 procent söker i en kommun, 26 procent i två kommuner och 10 procent i tre kommuner. 84 procent av sökandena söker således i högst tre kommuner. För adjunkter var detta procenttal 86 den 1/1 och 77 den 1/7. 6 procent av tjänsterna saknar sökande, 10 procent av tjänsterna har en sökande, 9 procent två, 11 procent tre, 10 procent fyra, 8 procent fem osv. Slutligen kan konstateras att lektor i genomsnitt söker tre tjänster och i 2,4 kommuner samt att antalet sökande till lektorstjänst genomsnittligt är sju. För adjunkt var motsvarande siffror 2/3*, 2,1/2,8 och 6/9 således mycket snarlika resultat.

Kommentar till tabell 4:12 Sammanställningen visar för lektorstjänsterna att 94 procent av tjänsterna fick sökande och att 61 procent av de tjänster som fick sökande sedan tillsattes. För Up-lärartjänsterna är motsvarande tal 77 respektive 76 procent. Antalet besvär mot SÖ:s tillsättningar är procentuellt sett större än för länsskolnämndernas tillsättningar. Tillsättningsprocenten 61 kan jämföras med motsvarande för adjunktstjänster som var 75 vid SOU 1973:48

* Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1; siffror efter strecket tillsättningen 1/7.

A

O

CD

O

VCD

a

TJ

V

l-, CD

,o

ND

•O

o CN CD

T3

*-. «<

:ca I H

CD

:0

h

T>

:Q

r3

CD

£

c

I H

CD

o

s E

'E a

CD

CD

>

CD

.£>

T3

cd

: 0

H >

ed pTj cd i-.

ed

C

g

CN

ro

CD

i n CN r N

ed

if _,

oo CN CN

K

C ed

i

(0

NO

H<!

:Q 00

CD

H

I H

>> (/) M CD E « :> 0 E

icd

E

CD

M en

T)

ca

CD u, :cd

C

fä |

C ed

V-,

n

:0

:cd

CD T J cd

M

i n

Jd CD

•o c cd

-a-

3 C :ed

IH

oo CN CO

•*

IH

4= ed

CD

£

C

t*-, fi

ro

0 0 CN

0 0 i n

CN

:ed

CN

"cd

I H

"2 i

CD

••3

> "° cd

ox-s o 2 o .3

"cd

C

< i-i H

CO

••o

cd

Si c

c ca

NO

CD

cd

C

m

1O

TJ

< 12

O

E

o

I H

c CD

1 CN

( M

CD c/3

P

NO T T

ed

O

-»-> G

<3 E-H

ON

T3

ca

C M

E E

CD

•£ cd

C/i

01 'ED

ro

i n

: 0 T3 C

<

ca I H :ca ca

>

ND

C M

C

ed

I H

IH

C 3

o

<

c/>

C :ca

CD

1O

C

red

T3

CN •JH

NO

•O M

IH

9 CD

i n

IH

tu TJ C ed

,—i

T3

ro

1 E

r-

>

O CN

o

ON

O

i

M

HJ -fl

r^-

1 C :ed

K

° :cd i Eg

-« "X J2 S

"éd C C

<

cd

1—1

H CN

H<!

11 t" TJ

C Q

IH

o

SÄ CD

2 :ed Ö

Si T E _l P -o

•J P -S •=

276 SOU 1973:48

Bilaga 5

Meritregister och meritbesked för lärare

I denna bilaga redovisas de överväganden som länsskolnämndsutredningens expertgrupp i lärartillsättningsfrågan gjort beträffande ett centralt meritregister och ett särskilt meritbesked för lärare. Med meritbesked avses ett dokument som utvisar vissa uppgifter av betydelse i samband med att läraren söker tjänst. På meritbesked bör kunna utläsas lärarens behörighetssituation för de tjänster och ämneskombinationer av tjänster som han genom sin utbildning har möjlighet att söka. Vidare bör meritbeskedet informera om lärarens meritpoäng enligt första och andra befordringsgrunderna. Informationen bör dock ej inskränkas till dessa poänguppgifter utan även innefatta examina och övrig utbildning med betygsuppgifter ungefär som skolöverstyrelsens nuvarande meritplåtsavdrag. Slutligen måste meritbeskedet innehålla erforderliga identifikationsuppgifter. Meritbeskedet bör vara utfärdat då läraren slutfört sådan utbildning, att han som behörig lärare kan söka tjänst. 1 Framställning av meritbesked Ett meritbesked kan framställas manuellt eller datamässigt. Ett manuellt framställande kan åstadkommas genom en utveckling av nuvarande system för upprättande av plåtavdrag för vissa lärarkategorier hos skolöverstyrelsens meritkontor. Ett sådant centralt framtagande av meritbeskedsuppgifter genom manuella rutiner för alla lärare skulle SOU 1973:48

emellertid bli ett så omfångsrikt arbete att expertgruppen inte finner en sådan lösning möjlig. Ett lokalt framställande av meritbesked t ex av lärarutbildningsanstalt eller första anställningsmyndighet är i och för sig tänkbart men skulle innebära att ett stort antal myndigheter även i fortsättningen fick syssla med poängberäkning. Olika tolkningar av meritvärderingsbestämmelserna kan då inte undvikas och vore en stor olägenhet. Det i fortsättningen omnämnda K-PAI-registret innefattar visserligen större delen av grunddata för meritbesked men motiverar därför inte att ansvaret för ett officiellt meritbesked läggs på registeruppläggaren. Det torde vidare bli svårt att vinna gehör för tanken om meritbeskedet som en officiell handling om inte framställandet sker på sådant sätt att den officiella prägeln framträder klart. Expertgruppen avvisar tanken på annan lösning än att meritbeskedet framställs centralt och av statlig myndighet. Ett ADB-mässigt framställande av meritbesked innebär också att möjligheter skapas för integration med andra datasystem. Tanken faller härvid i första hand på SCB:s lärarregister. Vid statskontoret pågår utveckling av ett statligt personaladministrativt informationssystem (PAI). Svenska kommunförbundet har uppbyggt ett till PAI anknutet motsvarande system (K-PAI). För meritbesked, SCB-register och PAI/K-PAI gemensamma data bör i största möjliga omfattning kunna uppfångas och tillvaratas enhetligt. 277

Framtagandet av SCB:s lärarregister innebär och ett utvidgande av användningsområdet ett icke obetydligt arbete för lärare, rektors- till att omfatta även tillsättningsproceduren. expeditioner och centrala skolkontor. MeritDen fortsatta behandlingen av meritbebeskedsuppgifter samt uppgifter hämtade skedet utgår från ett ADB-mässigt framstälfrån K-PAI :s personregister, befattnings- lande. För vissa lärarkategorier är det möjligt register och lönetransaktionsregister bör att programmering för poängframräknandet kunna eliminera större delen av nuvarande inte ställer sig lönande. En kombination av uppgiftshämtande för SCB-registret. manuellt framräknande och ADB-utskrift kan Inledningsvis angavs att meritbeskedet bör då vara lösningen. För mindre lärargrupper vara utfärdat när lärare förvärvat behörighet med speciell meritvärdering kan ett helt för att söka viss tjänst. Läraren bör alltså ha manuellt förfarande med senare uppdatering meritbeskedet när han lämnar lärarutbild- vara att föredra. Meritbesked bör sålunda enligt expertningsanstalten och skall söka sin första ickeordinarie lärartjänst. För meritbesked erfor- gruppens mening framställas genom centrala derliga data bör därför i möjligaste mån åtgärder. Ansvaret bör åvila central myndiguppfångas vid källan, vilket i flertalet fall blir het som utnyttjar en ADB-central för de lärarutbildningsanstalten. Av den fortsatta tekniska åtgärderna. I den fortsatta beskrivbeskrivningen framgår emellertid att data för ningen har arbetsgruppen utgått från att SÖ meritbesked för vissa lärartjänster kan upp- skall vara den centrala myndigheten. fångas ännu tidigare. För dessa tjänster har I underbilaga 5:1 ges exempel på utformarbetsgruppen bedömt det vara möjligt att ningen av meritbesked. infånga vissa uppgifter som skall ingå i meritbeskedet redan när den blivande läraren tas 2 Möjligheterna att vid källan inhämta in till lärarhögskolan. de uppgifter som skall ingå i meritbeskeden Igångsättandet av en ADB-rutin för framställande av ett meritbesked är ett så om- 2.1 Lärare 1 och 2 (småskollärare, fångsrikt arbete att det manar till en viss folkskollärare) försiktighet. Ekonomiska vinster kan inte Betyg utfärdas av lärarhögskolan uppkomma enbart i ansökningsproceduren om lärare med utbildning som är lätt att Meritpoäng för befordringsgrund 1 är lika poängberäkna endast söker en tjänst under med ett poängvärde av betyget i lärarskicksin aktivtid. För lärare med komplicerade lighet. Meritpoäng för befordringsgrund 2 poängberäkningsregler och för lärare som framräknas genom att ett medelpoängtal för söker många tjänster är förutsättningarna övriga betyg multipliceras med talet 9. gynnsammare. Möjligheten att samordna Betygsblanketten kan lämpligen kompletpoängberäkningen för sådana tjänster med teras med numerisk beteckning för betyg beräkningar i samband med intagning till och sifferkod för ämnen. lärarhögskola har nämnts som en faktor vilLärarhögskolan förutsätts sända kopior av ken ytterligare talar för ADB-åtgärder. samtliga betyg till SÖ som förbereder uppDen snabba utvecklingen av ADB-tekni- datering. I den mån hänsyn ej behöver tagas ken är en omständighet som talar för att en till speciella faktorer levereras materialet till omdaning av rutiner i samband med lärartill- ADB-centralen som uppdaterar och framsättningen bör göras med en blick mot fram- ställer meritbesked. Beträffande kontroll se 2.8. tiden. Det tidigare omnämnda SCB-lärarregistret innebär att ett ADB-register över lärare 2.2 Lärare 3 och 4 (speciallärare) redan finns i landet. Införande av en meritbeskedsrutin blir knappast mer än ett ut- Betyg utfärdas av lärarhögskolan. Endast bevecklande av ett tidigare registreringssystem tyget godkänd förekommer. Utbildningen 278

SOU 1973:48

utgör en komplettering till grundutbildning som lärare 1 eller 2. Meritpoäng för befordringsgrund 2 utgör summan av ett medelpoängtal för grundutbildningen multiplicerat med talet 5 och meritpoängen för kompletteringsutbildningen. Lärarhögskolan förutsätts till SÖ insända sammandrag över examinerade lärare med fullständigt personnummer som identifikationsbegrepp. Uppdatering förbereds varefter transport sker till ADB-centralen. ADB-centralen uppdaterar och beräknar datamässigt de nya poängtalen för tjänst som lärare 3 eller 4 sedan i registret framtagits tidigare inlagrade uppgifter för tjänst 1 eller 2. Nytt meritbesked för tjänst 3 eller 4 utskrivs därefter och utvisar samtidigt ändrade poängvärden för tjänst 1 eller 2. Beträffande kontroll se 2.8.

allmänt ämne dels tekniskt/ekonomiskt ämne. Sedan den praktiska lärarutbildningen avslutats levererar lärarhögskolan till SÖ förteckningar upptagande erforderliga uppgifter för beräknande av befordringsgrund 1. Personnumret utgör identifikationsbegrepp. Uppdatering förbereds. ADB-centralen uppdaterar och beräknar poängtal för befordringsgrund 1 och 2. För befordringsgrund 2 används härvid de ovan nämnda upplagrade värdena för betyg i FKexamen. Beräkningen av befordringsgrund 2 förutsätter en noggrann kravspecifikation och ett omfattande dataprogram då poängtal skall framtagas för alla tänkbara ämneskombinationer vid olika skolformer som läraren är behörig att söka tjänst i. Dock kan datamässig beräkning för andra än i stadgor beskrivna ämneskombinationer knappast ifrågakomma. Beträffande kontroll se 2.8.

2.3 Lärare 16 m fl (adjunktstjänster) Betyg över fil kand-examen utfärdas av universitetet

2.4 Lärare 7 (teckning)

Läraren ansöker om intagning till lärarhögskola hos skolöverstyrelsen och bifogar fil kand-betyget. Betygsuppgifterna kan kompletteras med numerisk beteckning för ämnen. SÖ förutsätts överlämna betyg till ADBcentralen som uppdaterar och levererar underlag för SÖ:s preliminära intagning. Uppdaterade uppgifter lagras för senare behov. Meritpoäng för befordringsgrund 1 är lika med ett poängvärde för vitsordet rörande lämplighet för läraryrket. Meritpoäng för befordringsgrund 2 framkommer för tjänster i s k allmänna ämnen genom summering av fastställda värden för vitsord i fil mag och fil kand examen dels i tjänstens ämnen dels i stödämnen/närliggande ämnen. För doktorsexamen och licentiatexamen erhålles tilläggspoäng. Speciella poärgregler finns för tjänster i tekniska ämnen och ekonomiska ämnen och för tjänster med dels

Meritpoäng för befordringsgrund 1 framkommer genom en summering av uppmultiplicerade värden för poängtal i undervisningsskicklighet, seriebetygens medelvärde och i fallenhet. Meritpoäng för befordringsgrund 2 framkommer genom en summering av uppmultiplicerade värden för betydelsefulla ämnen och värden för övriga ämnen. Betygsblanketten kan kompletteras med ämneskodifiering och numerisk beteckning för vitsord. Konstfackskolan levererar betygskopior till SÖ som förbereder uppdatering. ADB-centralen verkställer datamässig poängberäkning och framställer meritbesked. Beträffande kontroll se 2.8.

SOU 1973:48

Betyg utfärdas av konstfackskolan

2.5 Lärare 5, 6, 8, 9, 10, 11 (gymnastik, musik, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hemkunskap, barnkunskap)

2.8 Kompletterande synpunkter

De under 2.1-2.7 redovisade tjänstetyperna med utbildningsvägar utgör huvuddelen av Rutinen för utfärdande av betyg och poängmen inte samtliga tjänstetyper och beskrivberäkning för befordringsgrund 1 och 2 motningen är således inte fullständig. För vissa svarar den som beskrivs under 2.4. tjänstetyper har tidigare saknats poängberäkningsregler. Det gällde tjänster i ekonomiska 2.6 Lärare 141-146, 165 (tidigare tjänsteoch tekniska ämnen och inom vårdsektorn i typ lärare i husligt arbete) gymnasieskolan. Några större grupper rörde det sig inte om. SÖ:s nyligen avslutade arbeSe 2.5. te med ändring av poängberäkningsregler har inneburit att sådana regler nu utfärdas för samtliga lärartjänster enligt den nya lärar2.7 Lärare 101-136, 139, 147, 162, 163 tjänsteförteckningen för grundskola och (tidigare tjänstetyp yrkeslärare) gymnasieskola. Undantaget är dock tjänster i Betyg över genomgången pedagogisk kurs yrkesinriktade ämnen. Det nämnda innebär utfärdas av lärarutbildningsanstalten. gynnsammare förutsättningar för tillskaMeritpoäng för befordringsgrund 1 fram- pande av en datamässig rutin för meritkommer genom en summering av grund- besked. För lektorstjänster saknas dock poäng och uppmultiplicerade värden dels för poängberäkningsregler. Expertgruppen har i poängtal i allmän undervisningsskyldighet annat sammanhang föreslagit, att anvisningar om poängberäkning av de sökandes meriter dels för fallenhet. utfärdas också för lektorstjänster. Meritpoäng för befordringsgrund 2 framkommer genom en summering av Många lärare har redan vid det tillfälle då de lämnar lärarutbildningsanstalten andra för a) praktikpoäng med tilläggspoäng för viss befordringsgrund 2 tillgodoräkningsbara megrundläggande yrkesutbildning och gesällriter än sådana som omnämnts i den prov. koncentrerade beskrivningen ovan. I sådana b) uppmultiplicerade värden för vissa medelfall kan materialet från lärarutbildningspoäng av vitsord i teknisk utbildning. anstalten inte direkt transporteras vidare till Om meritbesked skall kunna framställas datacentralen. Poäng för dessa speciella meritorde erfordras ett manuellt framräknande ter får räknas fram av SÖ och indikeras av poängtal för befordringsgrund 1 och 2. genom stansuppgift till datacentralen. Beräkningen för befordringsgrund 2 kan ske Utöver kompletteringar av nuvarande med utgångspunkt från ansökningshand- betygsblanketter med numeriska ämneslingar till lärarutbildningsanstalten. koder och numeriska betygsvärden erfordras Lärarutbildningsanstalten överlämnar till utbildningskod för programvalet i dataSÖ betyg över lärarutbildningen. SÖ beräknar behandlingen. Eftersom meritbeskedet skall manuellt meritpoäng och förbereder upp- tillställas läraren måste även adressuppgifter tillföras betygsblanketten. Möjligen kan datering. ADB-centralen uppdaterar och utskriver dessa uppgifter datamässigt överföras från meritbesked. Alternativt kan för denna lärar- andra register. kategori med hänsyn till det begränsade anFörvandling av betygsvärden till merittalet lärare och de speciella beräkningsreg- poäng torde för flertalet av de typfall som lerna manuell utskrift vara att föredraga. redovisats under 2.1-2.7 inte utgöra något Beträffande kontroll se 2.8. större problem. Som påpekats under 2.3 fordras emellertid ibland mera komplicerade dataprogram. Någon möjlighet att åstad280

SOU 1973:48

komma en så säker behandling att ADBcentralen direkt utsänder producerade meritbesked får emellertid anses omöjligt. En förutsättning för den datamässiga meritbeskedsrutinen måste vara en efterkontroll av att alla grunduppgifter återfinns i meritbeskedet. ADB-centralen förutsätts därför återlämna underlag och producerade meritbesked till SÖ som först efter vissa kontroller med därav följande korrigeringar distribuerar materialet. 3 Meritbesked för lärare med äldre utbildning Den beskrivning som lämnats ovan gäller infångande av data och utfärdande av meritbesked för nyutbildade lärare. Om rutinen inskränks till dessa lärare kommer genomförande av systemet med meritbesked att ske successivt. Tidigare utbildade lärare kommer att stå utanför rutinen. Man måste då under en lång övergångsperiod parallellt använda meritbesked med meritkontorets meritöversikt och poängsammandrag respektive värden som framtas manuellt av den myndighet som mottar ansökan. Ytterlighetsalternativet till detta förfaringssätt är att framställa meritbesked till alla potentiella sökande. Detta blir en mycket omfattande procedur. En tänkbar lösning för att åstadkomma meritbesked i denna omfattning är att genom utlistning från SCB:s lärarregister infordra erforderliga handlingar till den centrala myndigheten. Men hänsyn till den flora av bestämmelser som gällt för olika lärare under olika tider torde det vara tveksamt om uträknandet av meritpoängen i samtliga fall kan ske datamässigt. Det förefaller troligt att poänguppgifterna åtminstone för lärare med äldre universitetsutbildning i ganska stor omfattning får framtagas manuellt. Meritbeskedet kan sedan framställas genom uppdatering och datamässig utskrift eller manuell utskrift. Med tanke på angelägenheten av att ADB-registret kommer att omfatta så många lärare som möjligt bör det första alternativet vara att föredraga. SOU 1973:48

Följden av det andra alternativet blir att ett mycket stort antal lärare kommer att förses med meritbesked som troligen aldrig kommer att utnyttjas för sitt huvudändamål. Det gäller de ordinarie lärare som med stor sannolikhet stannar kvar på den tjänst de redan innehar. Som ett tredje alternativ redovisas möjligheten för lärare att ansöka om meritbesked för senare användande i samband med platsansökan. Rutin med meritbesked införs således från viss tidpunkt för lärare som examineras efter denna tidpunkt, medan tidigare examinerade lärare får ansöka hos SÖ om meritbesked. Rutinen för ansökan om meritbesked bör då bli avskild från den ansökningsrutin som gäller för lärartjänst även om vissa likheter kommer att finnas. Till ansökan om meritbesked behövs endast bilagor som berör befordringsgrund 1 och 2. Även vid detta alternativ uppkommer frågan om en ADB-mässig poänguträkning är möjlig med hänsyn till ofta ändrade behörighetsbestämmelser och utbildningsvillkor. Expertgruppen förordar för sin del det sistnämnda alternativet då det utgör en förutsättning för ett genomförande av andra förändringar i lärartillsättningsproceduren. Skulle det senare visa sig att stora olägenheter följer av att vissa lärare saknas i meritbeskedsregistret kan övervägas komplettering i efterhand. Vid införandet av en rutin för meritbesked torde en viss uppbyggnadstid erfordras. En tid, t ex 2 år, bör förflyta mellan första uppgiftsinlämnandet för meritbesked och första tillsättningstillfälle vid vilket det skall nyttjas. Skälen härtill är att tidigare examinerade lärare under denna tid skall hinna förses med meritbesked och att behörighetsvillkoret om 2 års lärartjänstgöring skall fullgöras från första meritbesked utfärdas tills berörda lärare första gången söker ordinarie tjänst. Ibruktagandet av meritbesked bör ske vid samma tidpunkt både för tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie tjänst. Föreliggande SCB-statistik för lärare hösten 1971 visar att det finns 40 00045 000 extra-ordinarie och extra lärare i 281

landet varav drygt 30 000 är extra ordinarie. Av återstående 10-15 000 är inte alla behöriga och faller därmed bort i meritbeskedsammanhanget. I stället tillkommer de ordinarie lärare som söker annan tjänst. Enligt samma underlag finns cirka 44 000 lärare i åldern upp till 35 år. Man torde kunna räkna med antalet sökande om meritbesked i denna storleksordning. I bilaga 10:4 redovisas tidåtgången för att framräkna poängtal för befordringsgrund 1 och 2 till cirka 6 minuter per ansökan. Behandlingen av ansökningar om meritbesked från 50 000 lärare kan beräknas kräva 4 - 5 årsarbetare för att förbereda uppdatering och att utföra kontroller m m. 4 Ändring av meritbesked Ändring av meritbesked blir aktuellt i två fall: a) läraren förvärvar ytterligare meriter som påverkar poängtalen för befordringsgrund 1 och 2 b) meritvärderingsreglerna ändras. Ändringar under a) kan aktualiseras av läraren genom framställning till SÖ, som svarar för förnyelse av meritbesked. Alternativt kan tänkas insamlande av data från universitet och lärarhögskolor. Utskrift av nytt meritbesked görs av ADB-centralen efter impuls från SÖ. Ändringar under b) får till följd ändringar i dataprogram för framräknande av meritpoäng. De måste styras av SÖ och leder till att nya meritbesked måste framställas. Om sådana ändringar blir ofta förekommande minskar värdet av ADB-behandlingen och ökar kostnaden för rutinen. 5 Användningen av meritbeskeden och meritregistret Meritbeskedet skall användas när lärare söker ny tjänst som ordinarie eller icke-ordinarie lärare. Det skall bifogas ansökan till sådan tjänst och kan då ersätta de handlingar som nu bifogas ansökan för att utvisa behörighet 282

och meriter enligt de två första befordringsgrunderna, dvs akademiska betyg och lärarhögskolebetyg e dyl. Vidimerad avskrift eller bestyrkt kopia av meritbeskedet bör kunna godtas. För den myndighet som skall mottaga och bearbeta ansökningshandlingarna innebär meritbeskedet att arbetet med beräkning av meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna bortfaller. Poängen avläses direkt på meritbeskedet. Detsamma gäller de behörighetsvillkor som består i krav på viss teoretisk och praktisk lärarutbildning. Det centrala meritregister som erhålles genom att uppdaterade uppgifter som ingår i meritbeskeden lagras kan utnyttjas i flera sammanhang. Vid bedömning av de konsekvenser i form av läraröverskott, lärarunderskott eller behov av utbildningskomplettering som planerade läroplansreformer medför, kan meritregistret ge ett säkert underlag beträffande den i tjänst varande lärarkåren. Meritregistret kan också utnyttjas vid urval av lärare för fortbildning. Som tidigare nämnts kan vissa av de uppgifter som SCB för närvarande årligen inhämtar genom en enkät till samtliga lärare i stället hämtas från meritregistret. 6 Meritbeskedets rättsliga ställning Meritbeskedet avses i de skisserade modellerna få en enbart rådgivande funktion i likhet med vad fallet är för meritkontorets nuvarande sammandrag. Någon rättsligt bindande verkan får det således inte och besvär över utfärdade meritbesked bör ej förekomma. Skulle lärare anse, att det meritbesked han erhållit är felaktigt, bör han påtala detta för SÖ och begära ändring. Genom att strikta anvisningar om hur olika meriter skall poängvärderas finns, bör tvister om hur ett visst betyg skall poängsättas bli ytterligt få. De vanligaste felen torde i stället bli, att betyg förbisetts eller getts felaktig poäng vid uppdateringen. Sådana fel bör vara lätta att upptäcka, varefter nytt meritbesked utfärdas. SOU 1973:48

Skulle läraren fortfarande anse, att hans meritbesked är felaktigt, bör han påtala detta för tillsättningsmyndigheten i samband med att han söker tjänst. Om tillsättningsmyndigheten bedömer hans meriter på samma sätt som SÖ gjort i meritbeskedet och läraren av det skälet blir utslagen, kan han utnyttja sin besvärsrätt och överklaga själva tillsättningsbeslutet.

SOU 1973:48

Underb Haga 5:1

Exempel MERITBESKED Typ B nr xx 1975-05-01 Namn KARLSSON KARL

Personnummer 36-08-05 - NNNN

Praktisk lärarutbildning vid lärarhögskolan i UPPSALA. År 1970 Ämnen: MATEMATIK FYSIK PEDAGOGIK (VÄL GODKÄND) Betyg 3 (TRE) FILOSOFIE LICENTIATEXAMEN ENLIGT 19XX STUDIEORDNING

FYSIK A A FILOSOFIE ÄMBETSEXAMEN ENLIGT 1953 ÅRS STUDIEORDNING ÄMNE

MATEMATIK FYSIK KEMI PEDAGOGIK

BETYG

2,5 3,0 3,0 1,0

MERITPOÄNG SOM TJÄNSTEÄMNE

SOM STÖDÄMNE

10 14 14 -

5 7 7 2

BEHÖRIGHET ÄMNESKOMBINATION

LÄRARNR

MERITPOÄNG I II SUMMA

1. MATEMATIK FYSIK 2. MATEMATIK KEMI (T) 3. KEMI (T) FYSIK 4. MATEMATIK FYSIK KEMI (T)

16 16 16 16

39,0 39,0 39,0 39,0

39,0 36,0 41,0 46,0

78,0 75,0 80,0 85,0

5. MATEMATIK FYSIK 6. MATEMATIK KEMI (T) 7. KEMI (T) FYSIK

152/153 153 152/153

39,0 39,0 39,0

45,0 39,0 47,0

84,0 78,0 86,0

Anm. Med (T) anges att för behörighet till ordinarie tjänst krävs viss tids undervisning i vederbörande ämne.

284 SOU 1973:48

Bilaga 6

Kostnadsberäkningar för meritbeskedssystemet

Igångsättningen av en ADB-rutin för meritbesked är ett omfångsrikt arbete som manar till viss försiktighet. I syfte att visa att nuvarande arbetskrävande manuella rutiners ersättande med ADB-insatser är försvarbart ur ekonomisk synpunkt har expertgruppen gjort vissa kostnadsundersökningar som redovisas i det följande. 1 Förutsättningar Meritbeskedssystemet byggs upp successivt. Från en viss tidpunkt förses alla nyexaminerade lärare med meritbesked. I tjänst varande lärare som avser att söka ny tjänst förses med meritbesked efter ansökan. En uppbyggnadsperiod om två år förutsätts innan meritbeskeden börjar utnyttjas vid tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie lärartjänster. ADB utnyttjas dels för lagring av de uppgifter som ingår i de utfärdade meritbeskeden, dels för framställning av meritbesked för flertalet lärarkategorier. SÖ:s meritkontor ger under meritbeskedssystemets uppbyggnadstid service med meritöversikter och poängberäkning i samma utsträckning som hittills. Med "meritbeskedskontor" avses i följande beräkningar den enhet inom SÖ som skall handlägga frågor rörande meritbesked. I beräkningarna har vidare förutsatts, att K-PAI-systemet införts och utnyttjas för beräkning av poäng enligt tredje befordringsgrunden samt för levererande av uppgifter om lärarnas aktuella anställnings-, tjänstSOU 1973:48

görings- och löneförhållanden till SCB:s lärarregister. De besparingar som kan göras vid tillsättning av lärartjänster genom att beräkningen av meritpoäng för tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid har dock inte medtagits i detta sammanhang, eftersom dessa vinster inte hänger samman med meritbeskedssystemet. Däremot har K-PAIsystemet beaktats såtillvida, att detta tillsammans med meritbeskedsregistret i väsentlig grad minskar arbetet med och kostnaderna för inhämtandet av uppgifter till SCB:s lärarregister. Genomförs meritbeskedssystemet men inte K-PAI-systemet torde kostnaderna för detta lärarregister inte minska i någon väsentlig grad. 2 Antalet meritbesked Varje nyexaminerad lärare skall förses med meritbesked. F n lämnar ca 7 000 lärare per år lärarutbildningsanstalterna. I bilaga 5 har beräknats att max 50 000 av de lärare som är i tjänst då meritbeskedssystemet införs kommer att ansöka om meritbesked under systemets uppbyggnadsperiod. 3 Tillkommande kostnader1 3.1 Initialkostnader För erforderligt systemarbete beräknas en årsanställd till en personalkostnad på 75 000 kr. Programmeringsarbetet bedöms kräva en 1 Beräkningarna av ADB-kostnaderna grundar sig på offerter, avtal och produktionskostnader för liknande system.

och en halv årsanställd (90 000 kr). För test och kontroll av systemet beräknas 35 000 kr. Initialkostnaderna blir därmed 200 000 kr. Under förutsättning att initialkostnaderna avskrivs under fem år med 8 % kalkylränta (annuitetsfaktor 1/3994) blir initialkostnaderna 50 000 kr under vart och ett av de fem första åren.

naderna m m är 350 000 kr, vari ingår drift och underhåll av plåtregistret. 4.2 Skolstyrelsernas arbete med poängberäkning enligt de två första befordringsgrunderna

Skolstyrelserna beräknar f n själva meritpoängen för sökande till ordinarie tjänster som lärare 1-4, 101-139, 141-147, 155, 157, 159 och 161-166. Med ledning av de 3.2 Driftkostnader från länsskolnämnderna infordrade uppgifFör underhåll av ADB-systemet beräknas terna (bilaga 4) beräknas antalet tjänster som 30 % av annuiteten = 15 000 kr per år. tillsätts av dessa slag till 2 400 per år. Produktionskostnader för registrering, reI beräkningarna har expertgruppen utgått gisterhantering och meritbesked inklusive från antalet faktiskt tillsatta tjänster. Antalet papper och distribution beräknas till tre kr ledigförklarade tjänster är emellertid högre, per meritbesked. För 7 000 nyexaminerade varför det antal ansökningar varpå poäng lärare per år blir kostnaden därmed 21 000 beräknas i själva verket bör vara högre än vad kr per år. För meritbesked åt 50 000 i tjänst expertgruppen försiktigtvis räknat med. varande lärare beräknas 75 000 kr utslaget Med ledning av uppgifter som expertunder vart och ett av de två första åren. gruppen inhämtat från vissa skolstyrelser Därefter beräknas nya meritbesked till i bedöms antalet tillsättningar av icke-orditjänst varande lärare som tidigare ej skaffat narie lärartjänster till 12 000 per år. sig meritbesked samt ändrade meritbesked Antalet ansökningar per ordinarie tjänst behöva utfärdas för 10 000 lärare per år till var 9 hösten 1971 och 13 våren 1972 (bilaga en kostnad av 30 000 kr. 4). Som framgår av kommentarerna till Under de två introduktionsåren bör SÖ:s nämnda bilaga har emellertid dessa siffror meritkontor kunna dra väsentlig nytta av blivit för höga genom att sökande i storkommeritbeskedssystemet i sin normala service- muner som t ex Malmö och Göteborg sökt verksamhet. De tillkommande uppgifterna ett stort antal tjänster. Korrigeras uppgifmed registrering av ca 50 000 meritbeskeds- terna från tillsättningen 1/7 på så sätt att om sökande bör kunna klaras med meritkonto- fler än 25 sökande anmält sig till tjänst som rets normala personalstyrka förstärkt med en lärare 1 och 2 räknas endast 1 oavsett hur årsanställd till en kostnad av 35 000 kr högt antalet sökande var blir genomsnittet 5 under vart och ett av de två åren. i stället för 13. För att inte de bortfallande Efter de två introduktionsåren beräknas kostnaderna skall bli för högt beräknade SÖ:s meritbeskedskontor kräva en personal utgår expertgruppen från att i genomsnitt 5 motsvarande fyra årsanställda till en kostnad sökande anmäler sig till varje tjänst. En motsvarande undersökning kring tillsättav 170 000 kr. ningen av icke-ordinarie tjänster har av nyss redovisat skäl också gett ett något missvisande resultat. En helt korrekt uppgift om 4 Bortfallande kostnader antalet sökande per ledig icke-ordinarie lärar4.1 Meritkontoret tjänst torde för övrigt inte kunnat fås utan Efter de två introduktionsåren bortfaller att expertgruppen gjort en löpande uppföljkostnaderna för den verksamhet som utförs ning av arbetet under ett helt läsår. Dock vid SÖ:s nuvarande meritkontor. Merit- kan av materialet dras slutsatsen att det inte kontoret har 9,5 årsanställda. Personalkost- är lägre än det tal som nyss angivits för 286

SOU 1973:48

ordinarie tjänster. Försiktigtvis räknar expertgruppen emellertid med genomsnittligt 5 sökande till såväl ordinarie som icke-ordinarie tjänst. För beräkning av den tid som åtgår på skolkanslierna för beräkning av meritpoäng

Tjänst som

Lärare 1 och 2 Lärare 3 och 4 Lärare 137 Genomsnittligt Lärare 1, 2, 3,4, 137

Antal räknade ansökningar

Genomsni ttlig tidåtgång Bef grund 1+2

Bef grund 3

Sammanlagt 1-3

min

sek

min

sek

min

sek

212 25 10

4 6 13

58 26 36

10 8 12

56 52 6

15 15 25

54 18 42

14 Den genomförda undersökningen gällde som framgår av tabellen i huvudsak tjänster för lärare 1, 2, 3 och 4. Någon undersökning av t ex adjunktstjänster har inte gjorts. Erfarenhetsmässigt har poängberäkning av sådana tjänster och även av tjänster för lärare i yrkestekniska ämnen ansetts som mer arbetskrävande än klasslärartjänster. Resultatet från tjänst för lärare 137 ovan styrker denna uppfattning. Expertgruppen grundar försiktigtvis sin beräkning av inbesparad tid genom meritbesked på 6 minuters beräkningstid när det gäller de två första befordringsgrunderna. Sannolikt är den högre. Ytterligare 1 minut betyder att efterföljande kostnadsbesparingar ökar med 15-20 %. Skolstyrelserna beräknas sålunda göra 2 400 x 5 beräkningar för sökande till ordinarie tjänster och 12 000 x 5 beräkningar för sökande till icke-ordinarie tjänster, dvs ca 72 000 beräkningar per år. Tidsåtgången beräknas till 72 000 x 6 minuter, dvs 7 200 timmar per år. Med en personalkostnad om 25 kr per timme blir skolstyrelsens kostnader för beräkning av meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna 180 000 kr per år. SOU 1973:48

enligt första och andra befordringsgrunderna har expertgruppen gjort en undersökning i fem kommuner. Undersökningen har omfattat sökande till ordinarie tjänster för lärare 1, 2, 3, 4 och 137. Följande resultat framkom:

4.3 Länsskolnämndernas kontroll av skolstyrelsernas beräkningar Länsskolnämnderna kontrollerar f n skolstyrelsernas poängberäkningar vid tillsättningen av de ordinarie lärartjänster för vilka meritkontoret ej ger service. Skolstyrelserna antogs ovan göra 12 000 beräkningar för sökande till ordinarie tjänster. Då länsskolnämnderna inte behöver kontrollräkna mer än en omgång handlingar i de fall då en och samma lärare sökt i mer än en kommun inom länet, beräknas nämnderna göra 6 000 kontrollräkningar, vilket beräknas kräva 600 arbetstimmar till en kostnad av 15 000 kr per år.

4.4 SCB:s lärarregister Under förutsättning att meritbeskedssystemet och K-PAI-systemen införs kan SCB:s arbete med att inhämta uppgifter till dess lärarregister avsevärt förenklas. F n inhämtas årligen uppgifter genom särskilda blanketter till varje enskild lärare. Blanketterna distribueras via skolkanslierna och rektorsexpeditionerna. Vissa uppgifter skall för varje lärare 287

lämnas av skolkanslierna. Skolkontorens och rektorsexpeditionernas bearbetningskostnader har efter förfrågningar till några kommuner uppskattats till 4 kronor per lärarblankett. För 110 000 lärare innebär detta en kostnad av 440 000 kronor per år. Härtill kommer kostnader för blanketter samt kodning och stansning. Dessa kostnader har av SCB uppgivits vara 3,15 kronor per blankett under hösten 1971 eller totalt 346 000 kronor. Meritbeskeds- och K-PAI-registren kan inte helt ersätta uppgiftsinhämtandet. Meritbesked kommer att saknas för äldre lärare och K-PAI-registret

innehåller inte SCB-registrets samtliga tjänstgöringsuppgifter, 75 % av nuvarande insamlings-, kodnings- och stansningsarbete bör dock bortfalla. Hela denna inbesparing skall självfallet inte tillgodoräknas meritregistret. En fördelning med hälften på K-PAI-registret och hälften på meritbeskedsregistret förefaller rimlig. 295 000 kronor kan under dessa förutsättningar gottskrivas meritbeskedsregistret. Av dessa inbesparade 295 000 kr tillfaller ca 165 000 skolstyrelserna och ca 130 000 SCB.

5 Sammanfattning Kostnader

År 1-2 vardera

År 3 - 5 vardera

År 6 ff vardera

Tillkommande Initialkostnader ADB Drift: Underhåll ADB Meritbesked, nyexaminerade lärare Meritbesked, äldre lärare samt ändringar Meritbeskedskontoret

50 000

50 000

15 000 21 000 75 000 35 000

15 000 21 000 30 000 170 000

15 000 21 000 30 000 170 000

Sa tillkommande kostnader

196 000

286 000

236 000

350 000 180 000 15 000 165 000 130 000

350 000 180 000 15 000 165 000 130 000

Bortfallande Meritkontoret Poängberäkning: kommunerna Poängberäkning: länsskolnämnderna SCB:s lärarregister: kommunerna SCB:s lärarregister: SCB Sa bortfallande kostnader

840 000

840 000

Netto varav för kommunerna varav för staten

+ 196 000

- 554 000 - 345 000 - 209 000

- 604 000 - 345 000 - 259 000

±

+ 196 000

SOU 1973:48

Bilaga 7

Enkät rörande lärares tillträde av ny ordinarie lärartjänst

tjänster som under 1971 tillsattes i de fyra län undersökningen avser hade nära 4/5 1 Undersökningens syfte var att kartlägga i juli som tillträdesdag. vilken utsträckning den som med tillträde 1 Över 70 % av de utnämnda hade redan januari utsetts till innehavare av ordinarie lärartjänst i den kommun där de nu erhöll lärartjänst inträder i utövningen av tjänsten ordinarie tjänst. Andelen var obetydligt vid avsedd tidpunkt, dvs under pågående högre bland dem som skulle tillträda 1 januläsår, eller kvarstår i utövningen av sin tidi- ari än bland dem som skulle tillträda 1 juli. gare tjänst eller av annat skäl tar tjänstledigt Av dem som med tillträde 1 januari erhöll från den nya tjänsten. ordinarie tjänst i annan kommun än de redan • hade tjänst i var det bara 23 % som inträdde i utövningen av den nya tjänsten under Genomförande vårterminen. Över hälften erhöll tjänstledigSamtliga primärkommunala skolstyrelser i het för att uppehålla sin tidigare tjänst i Stockholms, Kalmar, Värmlands och Norrannan kommun. Ytterligare en fjärdedel erbottens län anmodades att på särskilda forhöll tjänstledighet av annan orsak. Av de mulär lämna vissa uppgifter angående de som med tillträde 1 juli erhöll ordinarie ordinarie lärartjänster som tillsatts med 1 tjänst i ny kommun var det relativt sett nära januari 1972 som tillträdesdag. Som jämtre gånger så många som också började utöva förelsematerial begärdes motsvarande uppsina nya tjänster under den första terminen gifter beträffande de lärartjänster som tillefter utnämningen. satts med tillträde 1 juli 1971. Det förefaller också vara vanligare att Av de 82 tillfrågade skolstyrelserna besvaklasslärare, speciallärare och lärare i f d övrade 80 enkäten. ningsämnen får ordinarie tjänst i den "egna" kommunen än vad som är fallet för övriga kategorier. Över 80 % av de nyutnämnda Resultat innehavarna av ordinarie tjänster som lärare 1-15 och 149-151 tjänstgjorde redan i den Se bilagda tabeller. kommun där de blir ordinarie. Motsvarande procenttal för övriga var drygt 55. För lektoKommentar rerna innebar utnämningen på ny ordinarie Avsevärt färre tjänster tillsattes med tillträde tjänst i tre fall av fyra också byte av huvud1 januari än med tillträde 1 juli. Av de man. Syfte

SOU 1973:48

IQ

A. Absoluta tal Tjänst som

Antal tillsatta tjänster

a Lärare 1 201 Lärare 2 136 Skolkantor 2 Lärare 3, 4 81 Lärare 16/17, 140, 148, 153, 155, 157, 159, 161, 167/168 160 Lärare 18, 19, 138, 169, 170, 171, 172, 174 51 Lärare 101-137, 139, 141-147, 162 166, 173, 175 2 Lärare 5 - 1 5 , 1 4 9 151 54 Lärare 152, 154, 156, 158, 160 22 Samtliga

b

Därav tillsatta med sökande som hade tjänst

Utnämnda som hade tjänst i annan kommun (kol 3) som

i den kommun i annan den tillsatta kommun tjänsten var inrättad i

tillträdde den nya tjänsten på avsedd dag

fick tjänstledighet för fortsatt tjg i sin tidigare kommun

fick tjänstledighet av annan orsak

a

a

a

a

b

a

b

b

b

b

57 33 3 22

165 115 2 61

51 29 3 19

36 21

6 4

31 16

3 1

2 3

2 1

3 2

1 2

1 1

Anm: a = tjänster med 1 juli 1971 som tillträdesdag b - tjänster med 1 januari 1972 som tillträdesdag

290 SOU 1973:48

B. Relativa tal (%) Tjänst som

Tjänster tillsatta med sökande som 1lade tjänst

Utnämnda som hade tjänst i annan kommun (kol 2) som

i den ko mmur i i annan kommun den tillsatta tjänsten var inrättad i

tillträdde på avsedd dag

a 79 Lärare 1 85 Lärare 2 100 Skolkantor 75 Lärare 3, 4 Lärare 16/17, 140, 148, 153, 155, 157,, 159, 161, 58 167/168 Lärare 18, 19, 138, 169, 67 170, 171, 172, 174 Lärare 101-137, 139, 141-147, 162 - 1 6 6 , 173, 50 175 70 Lärare 5 - 1 5 , 149-151 Lärare 152. 154. 156, 23 158,160 Samtliga

fick tjänstledighet :för fortsatt tjg l sin tidigare kommun

av annan orsak

b

a

b

a

b

a

b

a

b

89 88 100 86

21 15 0 25

11 12 0 14

86 76

50 25

6 14

33 25

8 10

17 50

ii

50 62

50 30

50 38

100 69

0 20

0 31

100 60

0 0

0 20

ii

26 Amn.: a = tjänster med 1 juli 1971 som tillträdesdag b = tjänster med 1 januari 1972 som tillträdesdag

SOU 1973:48

Bilaga 8

Förslag till Kungl. Maj :ts instruktion för länsskolinspektionen

Inledande bestämmelser 1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 2 §,3 § 2, 9 och 18 §§, tillämpas på länsskolinspektionen. Uppgifter 2 § Länsskolinspektionen har enligt 5 § skollagen (1962:319) närmast under skolöverstyrelsen inseende över grundskolor, skolenhet av specialskolan och gymnasieskolor med därtill hörande verksamhet. Länsskolinspektionen har därjämte tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Länsskolinspektionen har inseende även över följande skolor med därtill hörande verksamhet, nämligen statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privatskolor, sjöbefälsskolor, sådana av enskilda med statsbidrag anordnade yrkesskolor som står under inseende av skolöverstyrelsen såsom central förvaltningsmyndighet, kommunal och statlig vuxenutbildning, andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det. Om länsskolinspektions befattning med verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda gäller 13 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Länsskolinspektionen i Norrbottens län har inseende över nomadskolorna i riket och skall främja annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna. I Gotlands län handhar länsstyrelsen enligt särskilda bestämmelser som Kungl Maj:t meddelar vissa uppgifter som annars ankommer på länsskolinspektion. 3 § Länsskolinspektionen skall särskilt a. följa verksamheten i skolorna och biträda skolöverstyrelsen i dess arbete, 292

SOU 1973:48

b. främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet, c. verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, d. biträda skolans huvudmän och länsstyrelsen vid planeringen av skolväsendet, e. ge råd och anvisningar åt skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal i frågor som rör verksamheten i skolorna f. främja skolpersonalens fortbildning och på uppdrag av skolöverstyrelsen anordna kurser för den, g. bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet, h. samverka med andra regionala myndigheter och institutioner i frågor av betydelse för verksamheten i skolorna, i. efter samråd med andra berörda myndigheter och institutioner i länet planlägga skolornas verksamhet vid krig eller krigsfara, k. då så av särskilda skäl påkallas inspektera skola under dess inseende. Organisation 4 § I varje län finns en eller flera skolinspektörer. En skolinspektör är tillika länsskolinspektör och chef för skolinspektionen i länet. En av skolinspektörerna vid skolinspektionen i Norrbottens län är tillika nomadskolinspektör och har jämte andra uppgifter särskilt ansvar för nomadskola och för annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna. Han fullgör dessutom de uppgifter som enligt nomadskolstadgan (1967:216) ankommer på skolchef eller rektor och är föredragande i nomadskolstyrelsen. 5 § Vid skolinspektionen i varje län finns i övrigt tjänstemän enligt personalförteckning och annan personal i mån av behov och tillgång på medel. 6 § Tjänsteman hos länsskolinspektion är skyldig att på kallelse infinna sig till sammanträde med central förvaltningsmyndighet och att på begäran av länsstyrelsen som föredragande eller på annat sätt delta i handläggningen i länsstyrelsen av ärenden som rör de delar av skolväsendet som står under skolinspektionens tillsyn. Ärendenas handläggning 7 § Länsskolinspektör, skolinspektör och byrådirektör fattar gemensamt beslut i a. frågor om arbetsordning för länsskolinspektionen, b. frågor om anslag till skolinspektionens verksamhet, c. viktigare frågor om planering av skolväsendet, d. besvärsärenden, e. frågor om yttrande över betänkande, f. frågor om innehållande av del av statsbidrag till driften av grundskola eller gymnasieskola i fall då huvudmannen åsidosätter vad enligt lag, stadga eller annan författning åligger honom i fråga om det allmänna skolväsendet eller gymnasieskolan, SOU 1973:48

g. frågor om tillsättning av tjänst eller antagande av annan personal hos länsskolinspektionen samt tillkallande av expert. Som länsskolinspektionens beslut i sådana frågor gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening länsskolinspektören företräder. 8 § Andra ärenden än de som avses i 7 § avgörs av tjänsteman vid länsskolinspektionen enligt bestämmelser i arbetsordning. 9 § Ärende avgörs efter föredragning som ankommer på skolinspektör, byrådirektör eller på särskilt förordnad föredragande. Ärende som handläggs enligt 8 § får avgöras utan föredragning. 10 § Om någon som deltagit i den slutliga handläggningen av ärende har skiljaktig mening, skall denna antecknas. Bestämmelserna i 12 § verksstadgan om skrivelse till Kungl Maj:t eller chef för statsdepartement gäller även skrivelse till central förvaltningsmyndighet. 11 § Skolinspektör, byrådirektör, fortbildningsledare eller, efter beslut av länsskolinspektören, annan tjänsteman vid länsskolinspektionen äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos skolinspektionen. Tillsyn och inspektion 12 § Tillsynsverksamheten har i första hand till ändamål att ge länsskolinspektionen och skolöverstyrelsen kännedom om skolverksamheten i dess huvuddrag och att utgöra grundval för sådana råd och upplysningar till lokala organ och tjänstemän som fordras för en fortlöpande utveckling och planering av utbildningsverksamheten. Tillsynsverksamheten utövas genom överläggningar med företrädare för skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal samt åhörande av undervisningen. Över sina iakttagelser i samband med tillsynsverksamheten bör skolinspektör eller annan tjänsteman, om iakttagelserna motiverar det, upprätta och tillställa skolans styrelse, skolchef eller skolledare skriftlig promemoria. Viktigare iakttagelse skall upptas till behandling på sätt som anges i 7 §. 13 § Efter verkställd inspektion som avses i 3 § k skall inspektionsrapport upprättas och behandlas på sätt som anges i 7 §. Därvid beslutas om eventuella åtgärder med anledning av inspektionen. 14 § Vid inspektion eller annat besök vid skola eller skolhem äger skolinspektör eller byrådirektör tillträde till samtliga för verksamheten använda lokaler och andra utrymmen samt tillgång till alla handlingar. Han äger även få alla de upplysningar av vederbörande tjänsteman som främjar syftet med inspektionen eller besöket. Tjänstetillsättning 15 §, Länsskolinspektör förordnas av Kungl Maj:t för högst sex år efter anmälan av generaldirektören i skolöverstyrelsen. Tjänst som skolinspektör tillsätts av Kungl Maj:t efter förslag av 294

SOU 1973:48

skolöverstyrelsen. Tjänst som byrådirektör eller regional skolpsykolog tillsätts av skolöverstyrelsen. Arvodestjänst som fortbildningsledare eller biträdande fortbildningsledare tillsätts av skolöverstyrelsen genom förordnande tills vidare, dock längst för sex år. Arvodestjänst som fortbildningskonsulent tillsätts av länsskolinspektionen genom förordnande tills vidare, dock längst för tre år. Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av länsskolinspektionen. I ärende om tillsättning av tjänst som regional skolpsykolog, fortbildningsledare eller biträdande fortbildningsledare skall skolöverstyrelsen inhämta yttrande från vederbörande länsskolinspektion. I ärende om tillsättning av personal som skall verka inom mer än det län vid vars skolinspektion tjänsten är placerad skall yttrande inhämtas från de andra skolinspektioner som är berörda. 16 § Behörig till tjänst som regional skolpsykolog är den som dels avlagt psykologexamen eller filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik, dels fullgjort väl vitsordad tjänstgöring antingen under minst tre år som skolpsykolog eller under minst två år som skolpsykolog jämte minst ett år som psykolog inom den psykiska barna- och ungdomsvården eller annat område av betydelse för tjänstens utövande, dels har erfarenhet av frågor som rör undervisningen främst inom det obligatoriska skolväsendet eller inom gymnasieskolan eller motsvarande äldre skolformer. Om särskilda skäl föreligger får skolöverstyrelsen medge sökande befrielse från behörighetsvillkor som avses i första stycket. 17 § Behörig till arvodestjänst som fortbildningsledare, biträdande fortbildningsledare eller fortbildningskonsulent är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid läroanstalt under skolöverstyrelsens inseende och som prövas lämplig för tjänsten. 18 § När skolöverstyrelsen i sin lokal anslår kungörelse om ledig tjänst hos länsskolinspektion eller sitt beslut om tillsättning av sådan tjänst eller beslut att inte tillsätta sådan tjänst, skall avskrift av kungörelsen eller beslutet snarast anslås i vederbörande länsskolinspektions lokal. På avskriften skall anges den dag då anslaget gjordes i överstyrelsens lokal. Övriga bestämmelser 19 § Närmare bestämmelser om regional skolpsykolog, fortbildningsledare, biträdande fortbildningsledare och fortbildningskonsulent meddelas i särskild ordning av Kungl Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl Maj :t, av skolöverstyrelsen, 20 § Fråga om sådan ledighet för länsskolinspektör som denne ej själv bestämmer avgörs av skolöverstyrelsen. Detsamma gäller fråga om annan ledighet än semester för skolinspektör som ej är länsskolinspektör. 21 § I fråga om tjänst som skolinspektör eller vikariat på sådan tjänst prövas frågan om anställnings upphörande enligt 31 §, 32 § första stycket SOU 1973:48

a. eller b. eller 35 § statstjänstemannalagen (1965:274) av skolöverstyrelsen. 22 § Besked enligt 37 § andra stycket statstjänstemannastadgan (1965:601) lämnas i fråga om länsskolinspektör av skolöverstyrelsen och i fråga om annan tjänsteman av länsskolinspektören. 23 § Myndighets befogenhet enligt 23 eller 26 §§ statstjänstemannalagen utövas av skolöverstyrelsen. Fråga om läkarundersökning eller avstängning enligt 27 § statstjänstemannalagen prövas av skolöverstyrelsen. Besvär 24 § Talan mot länsskolinspektions beslut i ärende om skiljande från tjänst eller därmed jämförligt uppdrag anföres hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot skolinspektions beslut i ärende om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, ärende om resekostnads- och traktamentsersättning, ärende om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa och ärende om rätt till pension eller dylik förmån, allt såvida ärendet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och ärendet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren. Talan mot annat beslut av skolinspektion än som avses i första stycket föres hos Kungl Maj:t genom besvär, om ej annat är särskilt föreskrivet. I fråga om sådant beslut om tillsättning av tjänst eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag eller kungöres i Postoch Inrikes Tidningar räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som meddelat beslutet eller då kungörandet skedde. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsätts i samma ordning som tjänsten.

Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1975, då instruktionen (1965:741) för länsskolnämnderna skall upphöra att gälla.

Spec ialm otivering Allmänt Länsskolnämndsutredningen har vid utarbetandet av förslaget till instruktion för länsskolinspektionerna utgått från den nu gällande instruktionen för länsskolnämnderna (1965:741, ändrad senast 1973:358). De mer principiella motiveringarna för den konstruktion av det regionala skolorganet som instruktionen uttrycker återfinns i kapitel 12. 1§

Enligt länsskolnämndsinstruktionen tillkommer det skolöverstyrelsen att fastställa den arbetsordning och de allmänna bestämmelser i övrigt som 296

SOU 1973:48

fordras för arbetet inom myndigheten och som föreskrivs i 10 § allmänna verksstadgan. Enligt föreliggande förslag blir 10 § verksstadgan tillämplig, dvs varje länsskolinspektion fastställer själv sin arbetsordning. Därigenom kan arbetsfördelningen de olika befattningshavarna emellan smidigare anpassas till dessas bakgrund och tidigare erfarenheter och till de lokala förutsättningarna i övrigt. Om skolöverstyrelsen skall fastställa arbetsordningen måste den antingen - som nu - ges en generell utformning och kompletteras lokalt, exempelvis med beslut om fördelning av uppgifter inspektörerna emellan, eller fastställas individuellt för var och en av de 24 länsskolinspektionerna. 2§ Överensstämmer i stort med 2 § länsskolnämndsinstruktionen. I uppräkningen av de skolor som skall stå under länsskolinspektionens inseende har dock tillagts kommunal och statlig vuxenutbildning. Att också denna del av utbildningsväsendet i dag står under länsskolnämndernas inseende framgår bara av 6 § kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning. 3§ Se avsnitt 12.2.3. 4§ Enligt 6 § länsskolnämndsinstruktionen är en skolinspektör vid varje länsskolnämnd länsskolinspektör och chef för nämndens kansli. Utredningen anser att länsskolinspektören måste vara chef för hela länsskolinspektionen och förman för all personal hos denna. Detta bör dock inte innebära att länsskolinspektören ensam fattar alla myndighetens beslut. Vissa viktigare frågor bör enligt utredningens uppfattning avgöras i kollegial form av inspektörer och byrådirektör(er) och övriga av enskild tjänsteman enligt bestämmelser i arbetsordningen, vilken fastställs genom kollegialt beslut (se 7 och 8 §§). I andra stycket har nomadskolinspektören ålagts att fullgöra de uppgifter som enligt nomadskolstadgan ankommer på skolchef eller rektor. Enligt 6 § nomadskolstadgan i dess nuvarande lydelse gäller vad som i skolstadgan sägs om skolstyrelsen, styrelsen för skolan, skolchef eller rektor när i nomadskolstadgan hänvisas till skolstadgan länsskolnämnden i Norrbottens län. Jfr i övrigt avsnitt 11.1. 7§ Enligt 10 § länsskolnämndsinstruktionen avgörs de frågor som avses i den här föreslagna bestämmelsen punkterna b, c, d, e och g — dock med begränsning till tillsättning av tjänst i lägst lönegrad 15 (motsvarande) och tillkallande av expert - av nämnden i plenum. Dessa viktigare frågor SOU 1973:48

bör inom länsskolinspektionen avgöras gemensamt av länsskolinspektören, övriga skolinspektörer och byrådirektör(er), varvid länsskolinspektören har utslagsröst. I samma ordning bör även frågor om sanktion mot kommuner eller landstingskommuner (p f) handläggas. Alla frågor om tillsättning av personal hos skolinspektionen bör, oavsett löneställningen, kunna avgöras kollegialt. Som framhållits ovan anser utredningen att fastställande av arbetsordning för den regionala myndigheten bör decentraliseras till vederbörande myndigheter själva. Utformningen av arbetsordningen är så viktig för trivseln i arbetet och för effektiviteten att den bör fastställas i kollegial ordning. Självfallet bör också den personal som inte deltar i beslutsfattandet få möjlighet att yttra sig över förslag som rör arbetsordningen. Då utredningens förslag beträffande handläggningen av planeringsfrågor i princip innebär att det är länsstyrelsen som inför de centrala myndigheterna svarar för den regionala skolplaneringen innebär p c i praktiken att den befattningshavare hos skolinspektionen som skall föredra sådant ärende där skall föredra den ställning man i kollegial form kommit fram till inom länsskolinspektionen.

8§ Se kommentarerna till 1 och 7 §§.

12 och 13 §§ Förslaget överensstämmer i stort med 19 § länsskolnämndsinstruktionen. Vissa förändringar föreslås dock. Sålunda uttalas i första stycket att tillsynsverksamheten (i länsskolnämndsinstruktionen "inspektionsverksamheten") syftar till att också ge skolöverstyrelsen kännedom om verksamheten i skolorna. Vidare har tillagts att skolinspektören utöver att åhöra undervisningen m m skall överlägga med företrädare för skolstyrelsen, skolledare, lärare och annan skolpersonal. Som utredningen framhållit i kapitel 6 bör dessa överläggningar om aktuella problem m m vara viktigare än åhörandet av lektioner. Strävan har varit att göra en klar åtskillnad mellan "tillsyn" och "inspektion". Skolinspektörernas normala verksamhet i skolorna har benämnts tillsyn och skall enligt definitionen i 12 § inriktas på service, främst i form av förmedling av information såväl uppåt som nedåt. Begreppet inspektion har förbehållits de besök i skola som föranletts av särskilda skäl, exempelvis anmälan eller misstanke om att verksamheten inte fortgår på föreskrivet sätt.

15 och 16 §§ Bestämmelserna om tillsättning av tjänster som fortbildningsledare och fortbildningskonsulent och om behörighet till sådana tjänster finns för närvarande i regleringsbrev men bör överflyttas till instruktionen. 298

SOU 1973:48

19 § De närmare bestämmelser som åsyftas är - med undantag av de bestämmelser som intagits i 15 och 16 §§ - de som återfinnes i respektive regleringsbrev, t ex om tjänstgöringens omfattning, ferier eller semester m m. 23 §

Bestämmelsen saknar motsvarighet i länsskolnämndsinstruktionen men motiveras av att länsskolinspektionen ej har någon styrelse som är skickad att handlägga de frågor som här avses (disciplinfrågor, frågor om läkarundersökning och avstängning från tjänst).

SOU 1973:48

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi. Museerna. U. Data och näringspolitik. I. Trygghet i anställningen. In. Radio i utveckling. U. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. U. 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. Fi. 19. TRU:s försöksverksamhet 1 9 6 7 - 1 9 7 2 . U. 20. Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. H. 2 1 . Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt X I I . Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. Ju. 24. Boendeservice 7. In. 25. Unga lagöverträdare I I I . Ju. 26. Lag och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering I I I . In. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. I. 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. Bilagor. I. 3 1 . Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. Ju. 32. Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m.m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fö. 35. Kriminologisk forskning. Ju. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo. 37. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. Jo. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. Fö. 39. God inkassosed. Ju. 40. Civilförsvarsförmåner. Fö. 4 1 . Forskning för utveckling. U. 42. Utbildning av lärarutbildare. U. 43. Budgetreform. Fi. 44. Budgetreform. Bilagor. Fi. 45. Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor. Fi. 46. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. Fi. 47. Högskolornas förvaltning. U. 48. Skolans regionala ledning. U.

OLM

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt X I I . [22] Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. (23] Unga lagöverträdare I I I . [25] Lag och rätt i grundskolan. [26] Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. [31 [ Kriminologisk forskning, j 35 J God inkassosed. | 39 ] Försvarsdepartementet F lygvapnets befäl. | 3 4 | Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. [38| Civilförsvarsförmåner. |40|

Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. [20] Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] •• Sanering I I I . (27 ] Industridepartementet Data och näringspolitik. |6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. [29] 2. Järnoch metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. (30]

Kommunikationsdepartementet Vägtrafiken — kostnader och avgifter. [32] Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21 ] Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. (281 Ränta och restavgift på skatt m.m. [33] Budgetutredningen 1. Budgetreform. ]43] 2. Budgetreform. Bilagor. | 4 4 | 3. Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor |45[ 4. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. |46] Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 t i l l litteraturutredningens huvudbetänkande. 11 ) 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. | 3 | 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. | 1 2 | 4. Högskolornas förvaltning. | 4 7 | Museerna. | 5| Radio i utveckling. | 8 | Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. | 9 | Reklamutredningen. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. 11 0] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. |11] Samhället och filmen. Del 3. |16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. 11 7 ] TRU:s försöksverksamhet 1 9 6 7 - 1 9 7 2 . (19] Forskning för utveckling. |41 ] Utbildning av lärarutbildare. | 4 2 | Skolans regionala ledning. |48] Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. |14] Miljökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. ]36] 2. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. [37]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1973

Kronologisk förteckning

1. Kommunalt samarbete över de nordiska riksgränserna. 2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. 3. Varudeklarasjonssamarbeid i Norden,

t