Fackskolan

_V)NC<,

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 3 : 5 0 Ecklesiastikdepartementet

FACKSKOLAN BETÄNKANDE AVGIVET AV FACKSKOLEUTREDNINGEN

Stockholm

1963 JQtc J ? é O : 5<0-f?

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963

• *

^

^

^

^

^

^

*

*

«

*

Kronologisk

förteckning

«

24. Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I

.

Svens-

. Komminalförbundens lånerätt. Idun. 44 8 . I. ' F Ä ? ^ ™

8 6 1 1 8

Wun^^uT

0rganisation

°rganisation

och personalbehov.

*">» utrikesförvaltningen.

FörsvaEkostnaderna budgetåren 1963/67. Idun. 130 s Fö omrddet?dt.T2a8b?frå£0r ' G Ö t e b ° ^ " och **»*S 2 £ ^ t f l 2 f ö « 1

° f f e n t l i g tiänst. Svenska R e p r o -

Prelimiiär nationalbudget för år 1963. Marcus. IV + 97 s .

föSSSä^Äfg0™»

«*»*«» «* förvalt-

10.

UniversLetsväsendets organisation. Heggström. 190 s E IL Uppehålstillstånd m . m > f ö r u t m n d s k a g t u d e r a n d e > I d u n _ 12.

p e V X ä e t l o ^ L a \ f Ö r d r a g « n « å ^ d e upprättande av EuroM j u a t Z T t Semenska*>™ °<* tillhörande dokument. ör ordb fjunouanng o r t b i ! S e a a Vav v !lärare i r a r e i. fyrkesämnen. j ™ k Idun. och skogsbruk 269 s. E . samt

14. Underlining av taxeringsutfallet. Idun. 155 s. F i . ' 15. Vägen gaiom gymnasiet. Idun. 315 . E. s 16. Sveriges .tatsskick. Del 1. Lagförslag. Idun. 206 8 . Ju. 17. Sveriges .tatsskick. Del 2. Motiv. Idun. 522 s Ju 18. S j S ^ S f f t » 8 1 3 - M o t i - ™ < * till riksdagsord19. Sveriges rtatsskick. Del 4. Bilag 0r . Idun. 311 s. Ju. 20. Bärgarlönns fördelning, sjöförklaring m. m. Idun. 111 s. 21.

Sjukhus cch öppen vård. Idun. 486 s. I.

22.

Kraven pi gymnasiet. Idun. 367 s. + 12 s. ill. E .

23.

Fd A ? ! .

Ju. ° m V l S S a e e f f i e n s a m ^etsanläggningar m. m.

ocn frekvensundersökningar m. m. Idun. 259 s. I. 25. Papper och annan skrivmateriel. Kihlström. 74 s. H. 26. Religionens betydelse som samhällsfaktor. AB Wilhelms sons Boktryckeri. 211 s. E. »vmieims 27. Trafikmål. Beckman. 237 s. Ju. 28. Utsökningsrätt II. Norstedt & Söner. 119 s. J u . 29. Kommunala renhållningsavgifter. Beckman. 81 s. I.

30. • r i d ! B Ä a n 0 u t t t * " " * * " *' S 0 C i a l v å r d e 4 31.. Försvar och fiskerinäring. Norstedt & Söner. 235 s. Fö. 32, Listerlandets ålfisken. Kihlström. 67 s. Jo. 33. Skadestånd I. Norstedt & Söner. 81 s. Ju. 34. U-länder och utbildning. Idun. 201 s. U. 35. Lärare på grundskolans mellanstadium. Idun. 91 s . E. 36. Malmen i Norrbotten. Svenska Reproduktions AB. 150 B 37. Kommersiellt

Idun. 151 s. U.

och

handelspolitiskt

utvecklingsbistånd.

38. Arbetsföreläggande. Idun. 97 s. S. 39. Kyrkor och samfund i Sverige. Idun. 308 s. E . 40. Arbetslöshetsförsäkringen. Idun. 248 s. I. 41. Specialutredningar om gymnasiet. Beckman. 318 s. E. 42. Ett nytt gymnasium. Idun. 949 s. E. 43. Läroplan för gymnasiet. Hsggström. 776 s. E . 44. Akademikernas skuldsättning. Utkommer senare. 45. ? / ° l k ? « g S U T t v e c k i I n g o c h näringsliv i Jämtlands län K l Ull, 4ÖÖ S. I .

KihLSi C 91 k a 8 . S I U k l l U S e n h e t e r ~ b6h0V ° c h o r « a n i s a t i ° n 47. Åldringsvårdens läge. Idun. 295 s. + 20 s. ill. S. 48. Bättre studiehjälp. Idun. 220 s. E . 49. utWkn k°artor e i i D g S P O l i t i k ' BäBg* L I d U n ' 3 9 2 S> + 3 s t Fackskolan. Hasggström. 782 s. E .

särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:50 Ecklesiastikdepartementet

FACKSKOLAN BETÄNKANDE AVGIVET AV FACKSKOLEUTREDNINGEN

IVAR H^EGGSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1963

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 23 februari 1962 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa av departementschefen i propositionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. förordad överarbetning av föreliggande förslag till läroplaner för fackskolor och prövning av vissa därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 12 april samma år tio sakkunniga för att verkställa nämnda utredning, för vilken särskilda riktlinjer meddelades i en den 11 maj 1962 dagtecknad departementspromemoria. De sakkunniga, vilka antog benämningen fackskoleutredningen, utgjordes av f. d. undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, rektorerna Rangel Ekblom, Nils-Olof Elfman och Sven-Erik Eriksson, juris kandidaten Birgitta Linnér, lektorn StenErik Mörtstedt, rektorn Göte Rudvall, byrådirektören Emil Stetler, rektorn Yngve Thulin samt lektorn Hans-Erik Östlundh. Det uppdrogs åt Sjöstedt att vara utredningens ordförande samt åt Eriksson att vara de sakkunnigas sekreterare. På egen begäran entledigades den 23 mars 1963 ledamöterna Sjöstedt, Ekblom, Elfman, Eriksson och Thulin från sakkunniguppdraget. Genom beslut samma dag tillkallades undervisningsrådet Jonas Orring, folkhögskolläraren Harald Vallgårda och skoldirektören Henning Öberg såsom deras efterträdare med uppdrag åt Orring att vara utredningens ordförande och åt Öberg att vara dess sekreterare. Enligt samma beslut förordnades Elfman som expert i utredningen. Genom beslut den 25 mars 1963 uppdrog departementschefen åt rektorn Sven Zetterlund att vara biträdande sekreterare i utredningen. Bland annat genom inträffade förändringar i sammansättningen har viss tidsutdräkt i arbetet inte kunnat undvikas. På samma gång har det varit utredningens strävan att fullgöra sitt uppdrag tidsmässigt i så nära anslutning till gymnasieutredningens arbete, att båda utredningarnas överväganden och förslag kan ges en samtidig remissbehandling. På grund härav har vissa i och för sig önskvärda undersökningar och överväganden, som måhända kunnat ytterligare belysa utredningens förslag, måst utelämnas. 3

Fackskoleutredningen har, i enlighet med sina direktiv, till Eder vid olika tillfällen överlämnat förslag rörande den till läsåret 1963/64 planerade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor. Genom beslut den 27 maj 1963 erhöll utredningen vederbörligt tillstånd att i tryck framlägga sina överväganden. Fackskoleutredningen, som i kapitel 1 redogör för hur dess arbete bedrivits, får härmed efter verkställt utredningsarbete vördsamt överlämna betänkandet Fackskolan, innehållande förslag till tim- och kursplaner för den av 1962 års riksdag beslutade skolformen samt förslag om undervisningens anordnande, inspektion, betygsättning, flyttning, formerna för studiernas avslutande, den kompetens utbildningen skall ge, praktikfordringar, vissa lärar- och skolledarfrågor m. m. Stockholm den 19 september 1963. Jonas

Orring

Birgitta Linnér

Sten-E. Mörtstedt

Göte

Emil Stetler .

Harald Vaägårda

Henning Öberg

Hans-Erik

Östlundh /Sven

4 Rudvall

Zetterlund

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

....

Kapitel 1. Redogörelse för facJcskoleutredningens arbete Utredningens sammansättning Experter Arbetsformer Arbetet i övrigt Betänkandets utformning Kapitel 2. Några förutsättningar för utredningens överväganden och förslag Inledning Skolberedningens förslag Remissinstanserna Direktiven Samordning med gymnasieutredningens arbete Fackskoleutredningens egna undersökningar Kapitel 3. Fackskolans innehåll och utformning Namnfrågor Fackskolans mål och uppgifter Inledning Undervisningen i fackskolorna belyst genom undersökningar m. m. . . Fackskoleutredningens egna överväganden och förslag Social fackskola Ekonomisk fackskola Teknisk fackskola Olika slag av fackskolor Några gemensamma drag i de olika fackskolorna Inledning Gemensamma ämnen i fackskolorna Timmar till förfogande Specialarbete Frivillig teckning, frivillig musik Samläsning Social fackskola Ekonomisk fackskola Teknisk fackskola

3 13 13 14 14 16 16 18 18 18 22 25 27 27 29 29 32 32 36 41 45 48 49 50 50 50 50 55 57 58 58 59 68 76

Lärotider, delningsbestämmelser m. m Lärotider m. m Gemensamma samlingar Delningsbestämmelser Allmänna riktlinjer för det inre arbetet Inledning Studieteknik Verksamhetsformer Arbetsuppgifterna Beting Koncentration av schemat Specialarbete Grupparbete Samverkan och planering Hjälpmedel Iakttagelser och bedömning Konsulent- och inspektionsverksamhet Konsulentverksamhet Inspektionsverksamhet Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning Inledning Den sociala fackskolans kompetensvärde Den ekonomiska fackskolans kompetensvärde Den tekniska fackskolans kompetensvärde

Kapitel 4. Vissa frågor rörande formerna för skolornas organisation och Vuxenutbildning

85 85 86 88 91 91 93 95 95 96 97 98 100 100 103 105 110 110 110 114 114 118 124 126

arbete. 130

Intagning av elever från grundskola och andra skolor 130 Speciella behörighetskrav för fackskolestudier 132 Urval bland behöriga sökande 133 Övergångsbestämmelser 134 Den lokala intagningen 135 Praktik vid inträde i fackskola 136 Praktikens värde för utbildningen i fackskola 138 Praktikkrav för teknisk fackskola 142 Betyg, flyttning, studieuppehåll, avgång 146 Betyg 146 Flyttning 149 Studieuppehåll 150 Fackskolestudiernas avslutning 150 Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning 152 Elevers övergång mellan fackskola och andra skolor. Komplettering, stödundervisning, preparandkurser 152 Övergång från fackskola till gymnasium 153 Övergång från gymnasiet till fackskolan 154

Övergång mellan olika fackskolor 155 Behovet av komplettering av grundskolebetygen för inträde i fackskola 155 Elevkategorier som behöver stödåtgärder för flyttning eller övergång till annan studiegång 156 Åtgärder för att underlätta intagning, flyttning och övergång mellan studiegångar 156 Preparandkurser för inträde i fackskola 157 Studiehjälp 159

Kapitel 5. Fackskolan och vissa andra motsvarande skolformer

161 Det gymnasiala skolsystemet 162 Fackskolan och gymnasiet 163 Fackskolan och yrkesskolan m. m 166 Inledning 166 Avlösning av yrkesskolornas handelskurser 167 Avlösning av kommunala tekniska skolor 171 Fackskolan och folkhögskolan 177 Fackskoleutredningens överväganden och förslag beträffande folkhögskolans framtida ställning och uppgifter 185

Kapitel 6. Fackskolans befattningshavare

196 Lärare 196 Skolberedningens synpunkter på lärarfrågorna i fackskolorna 196 Yttranden vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande 197 Gymnasieutredningens förslag i lärarfrågorna 199 Fackskoleutredningens överväganden och förslag beträffande lärare i läro- och övningsämnen 202 Lärare i läroämnen, allmänna synpunkter 203 Kompetenskraven för lärare i läroämnen 203 Lärare i ekonomiska ämnen 205 Lärare i tekniska ämnen 209 Lärare i övningsämnen 211 Särskilda timlärare 211 Vidareutbildning, fortbildning av lärare 212 Lärarfrågor i samband med avvecklandet av högre kommunala skolor och eventuell avlösning av vissa skolor/kurser inom yrkesskolväsendet 213 Ordinarie lärare i allmänna läroämnen vid skolor som kommer att avvecklas eller avlösas 214 Ordinarie lärare i ekonomiska och tekniska ämnen samt övningsämnen 215 Lärarfrågor i samband med avvecklandet av vissa kommunala eller landstingskommunala yrkesskolor och tekniska skolor 216

Lärarfrågor vid eventuell avveckling eller omändring av folkhögskola 217 Bibehållande av tidigare avlöningsförmåner m. m 218 Eventuell fyllnadstjänstgöring vid statlig eller kommunal förvaltning m. m 218 Information till lärarpersonalen 218 Bibliotekarier, vaktmästare m. fl 219 Bibliotekarier 219 Vaktmästare 220 Tekniska biträden 220 Personal för elevvårdande uppgifter 221 Skolhälsovård 221 Skolpsykologisk verksamhet 221 Yrkesvägledning 222 Skolkuratorer 222 Rektor, biträdande skolledare, biträdespersonal 223 Skolledningens uppgifter 223 Rektorstjänst vid fackskola 224 Övergångsbestämmelser 225 Biträdande skolledare vid fackskola 225 Studierektorsbefattningar i befintliga skolformer 225 Gymnasieutredningens förslag om biträdande skolledare 227 Tjänster som tillsynslärare och huvudlärare i grundskolan 227 Fackskoleutredningens överväganden och förslag 228 Biträdespersonal 231 Kapitel 7. Genomförandet av fackskolorganisationen

232 Skolformens omfattning. Det allmänna genomförandet av fackskolan . . 232 Överväganden och förslag 240 Försöksverksamhet med fackskola läsåren 1963/65. Pedagogiskt utvecklingsarbete 245 Organisatorisk försöksverksamhet 246 Principiella synpunkter 246 Remiss- och riksdagsbehandling av fackskoleutredningens tidigare förslag 248 Organisatoriska anordningar, antal sökande m. m. vid försöksverksamhet med tvååriga fackskolor läsåret 1963/64 249 Utredningens överväganden och förslag 253 Pedagogisk försöksverksamhet, pedagogiskt utvecklingsarbete 255 Principiella synpunkter 255 Utredningens överväganden och förslag 255 Informationsverksamhet 257 Statsbidragsfrågor 257 Allmänt driftbidrag till fackskolan 259 Statsbidrag till byggnadsarbeten 260 Statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel 261

Kapitel 8. Läroplan för fackskolan Riktlinjer för fackskolans inre arbete Skolsamhället Lärostoffet Kursplanernas disposition Urval och presentation av stoffet Organisation och planering Verksamhetsformer Självverksamhet och samarbete Studieteknik Självständiga arbetsuppgifter Hemuppgifter Hjälpmedel Kunskapskontroll Synpunkter på bedömningen av elevernas arbete Krav på bedömningen Betygsättningen Betygskalan Åtgärder för normering av betygsättningen Timplaner Kursplaner Social fackskola Svenska Engelska Tyska Franska Ryska Spanska Italienska Livsåskådnings- och religionskunskap Historia Samhällskunskap Socialkunskap Konsumentkunskap Familjekunskap Psykologi Biologi Matematik Fysik Kemi Kemi (konsumtionsekonomisk specialisering) Kontorsteknik Övningsämnen Stilhistorisk orientering Musik

264 264 264 264 264 265 267 268 268 271 273 277 278 281 281 281 281 282 283 284 295 295 301 304 309 313 316 318 321 327 339 350 357 365 370 378 386 395 401 406 409 411 411 415

Teckning Slöjd Textilslöjd Trä- och metallslöjd Gymnastik Dramatik Hushållsteknik Maskinskrivning Trafik- och motorkunskap

418 421 422 424 426 434 441 446 449

Ekonomisk fackskola

452 Svenska Engelska Tyska Franska Ryska Spanska Italienska

= = = = = = =

social fackskola social fackskola social fackskola social fackskola social fackskola social fackskola social fackskola

s. 295 s. 301 s. 304 s. 309 s. 313 s. 316 s. 318

Livsåskådnings- och religionskunskap = social fackskola Samhällskunskap Psykologi Matematik

= social fackskola = social fackskola

s. 370 s. 386

Stenografi Företagsekonomi Maskinskrivning = social fackskola Gymnastik = social fackskola

s. 321

461 464 s. 446 s. 426

Redovisning Distribution Förvaltning Svensk affärskorrespondens Engelsk affärskorrespondens Praktiskt sekreterararbete Kontorsteknik

470 473 477 481 483 483 487

Konsumentkunskap = social fackskola s. 357 Musik = social fackskola s. 415 Teckning = social fackskola s. 418 Utländsk stenografi Trafik- och motorkunskap = social fackskola

490 s. 449

Teknisk fackskola

492 Maskinteknisk Matematik Fysik

492 492 501

linje

Kemi

516 Svenska Engelska Tyska

= social fackskola = social fackskola = social fackskola

s. 295 s. 301 s. 304

Samhällskunskap Företagsekonomi Ergonomi Gymnastik

518 524 530 = social fackskola

s. 426

Teknologi M Produktion Konstruktion Energi Elteknik

535 556 571 583 595

Elteknisk

linje

Matematik = maskinteknisk linje s. 492 Fysik = maskinteknisk linje s. 501 Kemi = maskinteknisk linje s. 516 Svenska = social fackskola s. 295 Engelska = social fackskola s. 301 Tyska = social fackskola s. 304 Samhällskunskap — maskinteknisk linje s. 518 Företagsekonomi — maskinteknisk linje s. 524 Ergonomi = maskinteknisk linje s. 530 Gymnastik = social fackskola s. 426 Ellära Teknologi E och K Elanläggning Elmaskiner Elektronik (elkraftgren) Elektronik (elektronikgren) Telekommunikation Elkraftteknik

599 603 617 621 627 629 634 637

Byggteknisk

linje

Matematik = maskinteknisk linje s. 492 Fysik = maskinteknisk linje s. 501 Kemi = maskinteknisk linje s. 516 Svenska = social fackskola s. 295 Engelska = social fackskola s. 301 Tyska = social fackskola s. 304 Samhällskunskap = maskinteknisk linje s. 518 Ergonomi = maskinteknisk linje s. 530 Gymnastik = social fackskola s. 426

Byggnadsteknik Byggkonstruktion Byggproduktion Hus- och stadsplanering Byggnadsutformning Byggkonstruktion, tilläggskurs Anläggningsteknik Vägbyggnadsteknik Vattenbyggnadsteknik

640 647 651 656 659 662 662 664 667

Kemiteknisk

linje

Matematik Fysik

= maskinteknisk linje = maskinteknisk linje

s. 492 s. 501

Kemi Svenska = Engelska = Tyska = Samhällskunskap = Företagsekonomi = Ergonomi = Gymnastik = Teknologi K =

669 social fackskola s. 295 social fackskola s. 301 social fackskola s. 304 maskinteknisk linje s. 518 maskinteknisk linje s. 524 maskinteknisk linje s. 530 social fackskola s. 426 elteknisk linje s. 603

Biokemi Organisk kemi Fysikalisk kemi med analys Kemiteknik

681 688 690 692

För samtliga fackskolor Kurs i personlig stil

697 Kapitel 9. Författningsförslag

699 Kapitel 10. Sammanfattning

728 Särskilda yttranden

739 Bilagor

KAPITEL 1

REDOGÖRELSE FÖR FACKSKOLEUTREDNINGENS ARBETE

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 23 februari 1962 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa av departementschefen i propositionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. (s. 343 f.) förordad överarbetning av föreliggande förslag till läroplaner för fackskolor och prövning av vissa därmed sammanhängande spörsmål, allt i enlighet med av departementschefen i propositionen angivna riktlinjer. Vidare föreskrevs av Kungl. Maj:t, att det skulle åligga de sakkunniga att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om arbetets fortgång och ställa sig till efterrättelse de ytterligare direktiv för uppdragets fullgörande, vilka av departementschefen kunde komma att meddelas. Enligt P M av den 11 maj 1962 med vissa riktlinjer för översyn av förslag till läroplaner m. m. hänvisas till propositionen 1962:54 samt lämnas därutöver mer utförliga riktlinjer för de sakkunnigas arbete. Direktiven redovisas i det följande i kapitel 2. Utredningens sammansättning. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 12 april 1962 tio sakkunniga för den planerade översynen, nämligen undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, rektorerna Rangel Ekblom, Nils-Olof Elfman och Sven-Erik Eriksson, juris kandidaten Birgitta Linnér, lektorn Sten-Erik Mörtstedt, rektorn Göte Rudvall, byrådirektören Emil Stetler, rektorn Yngve Thulin samt lektorn Hans-Erik Östlundh. Åt Sjöstedt uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet och åt Eriksson att vara utredningens sekreterare. De sakkunniga antog namnet fackskoleutredningen. Fackskoleutredningens sammansättning har under utredningsarbetets gång förändrats. På egen begäran entledigades sålunda den 23 mars 1963 ledamöterna Sjöstedt, Ekblom, Elfman, Eriksson och Thulin från sakkunniguppdraget. Såsom deras efterträdare tillkallade departementschefen samma dag undervisningsrådet Jonas Orring, folkhögskolläraren Harald Vallgårda och skoldirektören Henning Öberg samt uppdrog åt Orring att vara utredningens ordförande och åt Öberg att vara dess sekreterare. Enligt samma beslut förordnades Elfman såsom expert åt utredningen. Departementschefen uppdrog den 25 mars 1963 åt rektorn Sven Zetterlund 13

att vara biträdande sekreterare i utredningen. Inom sekretariatet har vidare, jämte viss annan kanslipersonal, sedan april 1963 tjänstgjort kanslisten i ecklesiastikdepartementet Karin Sjöberg. Experter. Genom olika departementschefens beslut har ett antal personer, utöver vissa redan nämnda, tillkallats att såsom experter biträda fackskoleutredningen. Därjämte har utredningen haft vissa andra medarbetare för olika uppgifter. Såsom bilaga 1 till detta betänkande finns införd en förteckning, upptagande förutom utredningens ledamöter och sekreterare även de olika slag av medarbetare som nyss berörts. Vidare har fackskoleutredningen i olika sammanhang samrått med befattningshavare i skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. ämbetsverk samt med skolledare, lärare och andra. Arbetsformer. I fackskoleutredningens direktiv förutsattes att utredningen skulle framlägga sina förslag i etapper för att försöksverksamheten med fackskolor skulle kunna inledas i begränsad omfattning redan läsåret 1963/64. Fackskoleutredningen överlämnade sålunda den 12 november 1962 vissa preliminära synpunkter på försöksverksamhetens allmänna omfattning m. m. gällande läsåret 1963/64. Den 19 december 1962 föreslog utredningen åtta försökskommuner för läsåret 1963/64. Den 7 mars 1963 överlämnade utredningen ett förslag till intagningsbestämmelser, timplaner m. m. för försöksverksamheten med fackskolor 1963/64 (ecklesiastikdepartementet 1963:3, stencil). I utredningsarbetets första skede gjordes inom utredningen en uppdelning på tre delegationer, en humanistisk-socialekonomisk, en merkantil och en teknisk arbetsgrupp. När arbetet i ett senare skede koncentrerades till i första hand kursplanefrågor kom nämnda arbetsgrupper, med de förändringar i fråga om sammansättning som föranleddes av utredningens rekonstruktion, att jämte sekretariatet svara för kontakten med vederbörande ämnesexperter för social (allmän), ekonomisk (merkantil) och teknisk fackskola. Därjämte har en av utredningens experter (för teknisk undervisning) tillsammans med representanter för näringslivet ingått i en särskild expertgrupp med uppgift att utreda vissa praktikfrågor avseende den tekniska fackskolan. På utredningens önskan har arbetsmarknadsstyrelsen företagit en undersökning rörande en kvantitativ bedömning av avnämarområdet för olika linjer och grenar inom den sociala fackskolan. Därjämte har inom utredningen gjorts två smärre undersökningar angående dels elevrekryteringen till kommunala tekniska skolor, aftonskolor med teknisk undervisning och tekniska institut, dels elevrekryteringen till folkhögskolor. Resultatet av nämnda undersökningar redovisas i det följande, i allt väsentligt inarbetat i föreliggande kapiteltext. Avnämarundersökningen redovisas i bilaga 2. Fackskoleutredningen har uppehållit fortlöpande kontakter med de båda överstyrelserna. Skolöverstyrelsen tillkallade i samråd med överstyrelsen för 14

yrkesutbildning i januari 1963 skoldirektören Henning Öberg att såsom sakkunnig direkt under generaldirektörens ställföreträdare, undervisningsrådet Jonas Orring handlägga ärenden rörande den planerade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor. I samarbete med utredningen har representanter för de av försöksverksamheten berörda kommunerna av de båda överstyrelserna kallats till en informationskonferens i Stockholm den 14 mars 1963. Flertalet av utredningens ämnesexperter har på överstyrelsernas uppdrag upprättat vissa förteckningar över läroböcker som bedömts kunna utnyttjas under försöksverksamheten. Dessa förteckningar har av utredningen översänts till samtliga kommuner som läsåret 1963/64 fått försöksverksamhet med fackskola. Sedan Orring och Öberg inträtt som ordförande respektive huvudsekreterare i fack skoleutredningen har förberedelsearbetena överflyttats till utredningen som i samråd med de båda överstyrelserna framlagt förslag till kungligt brev med bestämmelser om försöksverksamheten med tvååriga fackskolor, till fackskolekommunerna översänt kursplaner för årskurs 1, infordrat vissa uppgifter angående antalet sökande till årskurs 1 samt enligt erhållet bemyndigande utfärdat vissa delningsbestämmelser m. m. Efter samråd med de båda överstyrelserna har utredningen även anordnat en pedagogisk konferens i Stockholm den 17—18 september 1963, till vilken inbjudits bland andra lärare och skolledare från de för försöksverksamhet med fackskolor utsedda kommunerna, vissa skolinspektörer m. fl. Med samtidigt pågående statliga utredningar har fackskoleutredningen haft mera ingående överläggningar i frågor av gemensamt intresse. Främst gäller detta gymnasieutredningen som enligt sitt utredningsuppdrag haft flera uppgifter av för hela det gymnasiala utbildningsstadiet övergripande natur. Fackskoleutredningen som i betänkandet i olika sammanhang hänvisar till gymnasieutredningens nyligen avlämnade betänkande redovisar därigenom en på åtskilliga väsentliga punkter överensstämmande uppfattning i gemensamma eller näraliggande frågor. Med företrädare för 1960 års lärarutbildningssakkunniga har kontakt förekommit i frågor rörande befattningshavare i fackskolan, lärares fortbildning och vidareutbildning m. m. Med biljörarutredningen har diskuterats form och innehåll i ämnet trafik- och motorkunskap i social och ekonomisk fackskola. Med 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen har utredningen haft överläggningar i vissa tim- och kursplanefrågor (kompetensfrågor) beträffande i första hand den sociala fackskolan. Företrädare för studiehjälpsutredningen och fackskoleutredningen har diskuterat vissa skolsociala frågor för fackskolans elever. Med skoladministrativa utredningens sekreterare har företrädare för fackskoleutredningen haft vissa överläggningar i frågor rörande fackskolans ledning. 15

Utredningen rörande mejeriundervisning, ra. ra. har till fackskoleutredningen framfört vissa synpunkter avseende den tekniska fackskolan. Förutom den ovan nämnda konferensen med representanter för försökskommunerna har fackskoleutredningen genom konferenser och andra former för kontakt haft förmånen att diskutera olika frågor tillsammans med företrädare för arbetsmarknadens organisationer, kommunförbunden samt skilda organisationer och sammanslutningar inom det svenska näringslivet. Därjämte har enskilda ledamöter och experter i samband med särskilda arbetsuppgifter företagit vissa studiebesök. Arbetet i övrigt. Ytterligare underlag för utredningens arbete utgör två framställningar som av ecklesiastikdepartementet överlämnats till utredningen för att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande, nämligen den 17 maj 1962 utredning av Ingeniörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund angående bioteknikerutbildning, den 26 mars 1963 skrift från överste C. Peyron m. fl. angående förbättring av franska språkets ställning inom skolväsendet. Till fackskoleutredningen har vidare inkommit skrivelser från organisationer och sammanslutningar, enskilda lärare och rektorer. Fackskoleutredningen har vidare avgivit följande remissyttranden, nämligen den 10 januari 1963 över skoladministrativa utredningens betänkande (ecklesiastikdepartementet 1962:5, stencil), den 19 februari 1963 över framställning från Malmö stad om medgivande att inrätta fackskolor, den 22 februari 1963 över en P M angående det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad (SOU 1962:55), den 1 mars 1963 över framställning från Göteborgs stad om medgivande att inrätta fackskolor, den 8 maj 1963 över betänkandet Utbildning av textil- och konfektionstekniker m. fl. (ecklesiastikdepartementet 1962:3, stencil), samt den 2 september 1963 över 1960 års radioutrednings skoldelegations betänkande Skolradio och skol-TV fram till 1970 (kommunikationsdepartementet, SA 107/1963, stencil). Därjämte har utredningen den 6 maj 1963 i svar på en fråga från nämnda skoldelegation redovisat sin syn på behovet i fackskolan av skolradio- och/eller skol-TV-verksamhet av rent lärarersättande art eller i visst hänseende och i viss utsträckning lärarersättande art. Betänkandets utformning. Vid utformningen av betänkandet har för att ge en mer fullständig bild av utredningens förslag och föreliggande förutsättningar m. m. vissa redogörelser av t. ex. utredningens direktiv, skolberedningens förslag, remissinstansers yttranden m. m. redovisats i flera kapitel även om i stort sett 10

motsvarande partier behandlats i andra sammanhang i betänkandet. Detta kan förefalla som en onödig upprepning. Utredningen har emellertid genom denna form av redovisning velat vinna att vissa avsnitt skall kunna läsas som avslutade helheter. I betänkandet har vidare — för undvikande av tyngande formuleringar — genomgående använts benämningen skolöverstyrelsen, varmed utredningen för tiden fram till den 1 oktober 1964 avser såväl Kungl. skolöverstyrelsen som Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning. Många har såsom experter direkt engagerats i fackskoleutredningens arbete. Därutöver har utredningen i skilda sammanhang vänt sig till företrädare för näringslivets organisationer, befattningshavare i centrala ämbetsverk och på skolans olika områden verksamma personer. Fackskoleutredningen vill här till dem framföra ett tack för visat tillmötesgående och värdefull medverkan.

KAPITEL 2

NÅGRA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Inledning. Fackskoleutredningens arbete grundas dels på skolberedningens förslag om fackskolor i utredningens huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961:30) och dess Läroplaner för grundskola och fackskolor (SOU 1961:31), däröver avgivna yttranden, departementschefens uttalande i propositionen 1962:54 samt särskilda utskottets utlåtande vid 1962 års riksdag och riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen, dels på departementschefens direktiv. Under arbetets gång har utredningen, i enlighet med direktiven, haft en serie överläggningar och kontakter — för vilka närmare redogöres i kapitel 1 — med andra utredningar liksom med företrädare för olika näringslivsorganisationer m. fl. Av de olika kommittéerna har av naturliga skäl särskilt gymnasieutredningens verksamhet berört fackskoleutredningens område. Utredningen har därför särskilt under senare delen av sitt arbete haft omfattande kontakter med gymnasieutredningen och under hand tagit del av dess utredningar och förslag. Utredningen har också, som tidigare nämnts (s. 14) låtit företaga vissa undersökningar, nämligen tillsammans med expertis från arbetsmarknadsstyrelsen rörande kvantitativ bedömning av avnämarområdet för olika linjer och specialiseringar inom social fackskola samt en undersökning av elevrekryteringen till folkhögskolorna genom enkäter till elever och lärare. Vidare har som redan nämnts en särskild arbetsgrupp utrett frågan om praktikfordringarna för teknisk fackskola. Skolberedningens jörslag. Skolberedningens förslag om fackskolorna återfinns i huvudbetänkandet (SOU 1961: 30, i fortsättningen förkortat SB) samt i läroplaner för grundskola och fackskolor (SOU 1961:31, i fortsättningen förkortat SBL). Skolberedningen föreslog en ny typ av tvååriga frivilliga kommunala examensfria skolor — fackskolor — ovanpå grundskolan. Förslaget omfattade fyra slag av fackskolor, nämligen en humanistisk, en teknisk, en merkantil och en social-ekonomisk. Även andra huvudmän än kommuner och kommunalförbund skulle kunna komma i fråga. Förslaget om fackskolor anslöt till erfarenheter från flickskolan och den praktiska realskolan liksom naturligtvis också till erfarenheter från kommunala tekniska skolor samt viss inom yrkesskolan anordnad merkantil utbildning. Enligt skolberedningens läroplansförslag skulle de fyra fackskolorna ge dels 18

allmän utbildning, dels mera målinriktad yrkesutbildning, vilket senare moment blev särskilt framträdande för den tekniska och den merkantila fackskolan. Den tekniska fackskolan (SB s. 486 ff.) skulle ge en teknisk utbildning närmast motsvarande den som ges vid de tekniska instituten. Genom uppdelning på ett antal facklinjer, som i sin tur uppdelades i grenar, kunde en viss specialisering uppnås enligt nedan: Linje Maskinteknisk Elektroteknisk Byggnadsteknisk

Grenar Konstruktionsteknisk Produktionsteknisk Gren för elkraft Gren för allmän elektronik Husbyggnadsteknisk Väg- och vattenbyggnadsteknisk

Den merkantila fackskolan (SB s. 488 ff.) avsågs ge en god grundutbildning på det merkantila området genom vidgad allmänutbildning, kompletterad med viss fackutbildning. En viss, dock jämförelsevis svag specialisering skulle uppnås genom linjedelningen: distributionsteknisk linje, kameral linje och korrespondentlinje. Den humanistiska skolan (SB s. 484 ff.) skulle ge en bred grund för vidareutbildning under studentexamensnivå, och då närmast motsvarande i stort sett normalskolekompetens. Den gemensamma kärnan av allmänbildande teoretiska ämnen och vissa övningsämnen borde utgöra omkring tre femtedelar av undervisningstiden. Härtill skulle komma en grupp teoretiska linjedelande ämnen samt fritt valt arbete. Fritt valt arbete kunde ersättas av specialisering på estetisk gren. Den social-ekonomiska fackskolan (SB s. 491 ff.) motiverades av arbetsmarknadens behov av befattningshavare inom ett ökande antal servicebetonade yrken och av ungdomarnas yrkesvalstendenser, som visade en stark inriktning mot sociala, vårdande, pedagogiska och servicebetonade yrken, framför allt hos tonårsflickor, men även hos en icke obetydlig grupp av pojkarna. Denna fackskola avsågs ge eleverna ökad allmänbildning och en utbildning, som förberedde för vissa kontaktyrken. Estetiska och praktiska intressen skulle kunna odlas genom ett system av tillvalsämnen. I beredningen diskuterades även ett förslag om en estetisk fackskola, som dock enligt beredningens mening, i varje fall tills vidare inte syntes böra komma till stånd. För inträde i fackskolorna (SB s. 494 ff.) borde slutbetyget från motsvarande linje i grundskolans nionde årskurs vara det normala. Beredningen säger här (SB s. 495) »Huruvida därvid vissa bestämda krav bör uppställas i fråga om tidigare lästa kurser eller kvalificerade betyg i vissa ämnen får avgöras för varje skolform för sig vid utarbetande av de mer detaljerade bestämmelser som så småningom kommer att erfordras». 19

För elever, som efter genomgången grundskola, antingen omedelbart eller efter några års praktik inte var behöriga till fackskolestudier, borde genom skolans försorg åtgärder vidtas, som underlättade elevernas kompletteringar. Vid de tekniska fackskolorna borde sålunda kompletteringskurser anordnas. En sådan anordning borde vara naturlig även vid andra faekskolor än de tekniska. Beredningen uppställde praktikkrav endast för den tekniska fackskolan. Denna praktik kunde antingen fullgöras före fackskolutbildningen eller också före inträdet i den andra årskursen vid den tekniska fackskolan. Beträffande betyg och betygsättning föreslog beredningen, att bestämmelserna för grundskolan i huvudsak skulle gälla även för fackskolorna, utom vad gällde flyttning till andra årskursen. Fackskolorna skulle vara examensfria, men åtgärder för normering av slutkompetensen kunde komma i fråga. Beträffande den centrala ledningen för fackskolorna (SB s. 498 f.) föreslog beredningen, att den tekniska och den merkantila skulle föras till överstyrelsens för yrkesutbildning kompetensområde, medan de övriga borde sortera under skolöverstyrelsen, dock att Kungl. Maj:t förutsattes fatta beslut i varje enskilt fall till vilken överstyrelse en fackskola skulle kunna föras. Sistnämnda förslag motiverades bl. a. med att blandfackskolor, dvs. sådana där två eller flera olika fackskolor var sammanförda i en skolenhet, kunde förutses bli tämligen vanliga. Skolberedningen ansåg, att en genomgripande förstärkning av lärarutbildningen skulle bli erforderlig liksom en regional konsulent- och inspektionsverksamhet. De lokala organisationsformerna bedömdes bli jämförelsevis varierande på olika orter (SB s. 499 ff.). Beredningen gjorde en tämligen ingående inventering av olika former för organisation av fackskolor — fristående, blandfackskolor eller skolor samorganiserade med gymnasier av olika slag, högstadium av grundskola samt yrkesskola. Upprättande av fackskolor (SB s. 505 ff.) ansåg skolberedningen vara en planeringsfråga, som berörde inte bara en orts utan en regions hela skolväsen. Båda överstyrelserna borde därför yttra sig innan Kungl. Maj:t fattade beslut om fackskola, oavsett under vilken av överstyrelserna en föreslagen fackskola kunde komma att sortera. En mera allmän övergång till fackskolor borde ske höstterminen 1965, då elever med slutbetyg från det nya högstadiet stod i begrepp a t t fortsätta sin utbildning efter grundskolan eller gå ut i yrkesverksamhet. Försöksvis borde fackskola enligt skolberedningens förslag kunna inrättas från och med höstterminen 1963. Fackskolorganisationen borde i huvudsak vara genomförd i början av 1970talet (SB s. 651). Beredningen presenterade vissa beräkningar av lärarbehov (SB s. 667 f., 670 f.), lokalbehov (SB s. 691 f.), statsbidrag (SB s. 703) samt kostnadsberäkningar (SB s. 741). Dessa beräkningar grundades på antagandet a t t fackskolorna vid början av 1970-talet skulle komma att rekrytera elever i en omfattning motsvarande ca 20 % av födelseårgången. De totala kostnaderna, 20

exklusive skolsociala anordningar för fackskolorna beräknades till 34 miljoner kronor läsåret 1965/66 och till 82 miljoner kronor läsåret 1971/72 (SB s. 743). Om dessa beräkningar säger beredningen, att de »får uppfattas såsom försök att ange de ungefärliga kostnadsramarna för den tilltänkta fackskolorganisationen. Först sedan dennas struktur mera i detalj utformats i olika avseenden blir kostnadsberäkningar i egentlig mening möjliga». Beträffande förslaget till läroplan för de fyra fackskolorna uttalar beredningen (SB s. 511): »Dessa får i första hand betraktas som tämligen detaljerade och långtgående illustrationer till innebörden av förslaget till fackskoleorganisation, och beredningen gör sålunda inte anspråk på att i betänkandet ha presenterat läroplaner i ett slutgiltigt skick.» Beredningen föreslog sålunda, att Kungl. Maj:t snarast efter det beredningen överlämnat sitt huvudbetänkande skulle tillkalla en mindre grupp av sakkunniga, förslagsvis valda bland dem som tidigare medverkat i beredningens arbete. Dessa sakkunniga borde få till uppgift att i första hand svara för att erforderlig överarbetning av läroplansförslaget kom till stånd. Expertgruppen borde vid sitt arbete självfallet noga beakta de synpunkter och förslag, som efter hand framförts i anslutning till skolberedningens förslag om fackskolor och läroplanerna för dessa. Vid bearbetningen av läroplansförslaget borde likaså de av beredningen i kapitlet om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning framförda synpunkterna beaktas. Beredningen föreslog, att de ovan nämnda sakkunniga, såsom ett led i arbetet med fackskoleförslaget mot slutet av tiden för remissbehandlingen av skolberedningens förslag i dess helhet och efter det slutlig överarbetning av läroplansförslaget företagits, tog vissa kontakter med företrädare för näringslivet i syfte att av dessa få bedömningar av och uttalanden om de arbets- och yrkesområden, för vilka de olika slagen av fackskolutbildning kunde anses mest lämpliga. Resultaten av dessa överläggningar borde redovisas till Kungl. Maj:t i så god tid, att de kunde beaktas i den proposition, genom vilken beredningens förslag slutligen skulle komma att presenteras för riksdagen. Den slutliga läroplanen borde efter behandling av vederbörande myndigheter fastställas av Kungl. Maj:t. Även på s. 619 i huvudbetänkandet hänskjuter skolberedningen till senare överväganden genom särskilda sakkunniga, huruvida den humanistiska skolan och den »social-ekonomiska — eller kanske sociala — fackskolan», borde göras mera renodlad genom överföring av vissa uppgifter till den merkantila (förberedelse för kontaktyrken inom kommunikations- samt bank- och försäkringsväsendet). Den »sociala» fackskolan skulle då kunna inriktas mot de i egentlig mening vårdande och personalbehandlande yrkena, till vilka beredningen i första hand räknade sjuksköterskeyrket samt andra av flickor traditionellt starkt frekventerade yrken, som rekryterades även av manliga elever, t. ex. kurator, personaltjänstemän, personal vid fångvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor. 21

Det borde övervägas, om inte även förutbildning för vissa pedagogiska yrken borde ingå i målsättningen. Beträffande arten av den föreslagna omarbetningen, säger beredningen i sitt läroplansbetänkande (SBL s. 217): »Som beredningen också framhåller i kapitlet Fackskolor (se huvudbetänkandet), räknar beredningen med att en viss överarbetning av de härmed framlagda läroplansförslagen bör komma till stånd. Dessa bör därför i första hand ses som en illustration till de tankar med principiell innebörd som beredningen menar bör vara vägledande för utbyggnaden av den föreslagna fackskoleorganisationen. Det vore å andra sidan oriktigt att betrakta dem enbart som utkast, vilka man i det fortsatta arbetet kan i väsentliga delar bortse ifrån. Enligt beredningens mening bör efterföljande förslag visserligen kunna justeras i viss omfattning men däremot inte omarbetas så, att t. ex. en förskjutning av utbildningens tyngdpunkt åt ena eller andra hållet äger rum». Vad nämnda överarbetning i första hand borde inriktas på och vilka principer den borde följa har beredningen behandlat i sitt ovan nämnda huvudbetänkande i kapitlet om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning (kap. 36). Därutöver har beredningen som en allmän synpunkt för all undervisning på det åldersstadium varom här är fråga framhållit, att ingen utbildningsväg borde förgrenas eller specialiseras mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. Härför talade flera skäl, i första hand kanske det förhållandet, att eleverna fortfarande vid den ålder, då de söker sig till dessa skolor, sannolikt inte har någon särskilt utpräglad stabilitet i inriktningen hos sin yrkesuppfattning. Men även den omständigheten, att de arbets- och yrkesområden, till vilka eleverna efter genomgången fackskola övergår dels är rikt varierande, dels utsatta för stor föränderlighet, talade enligt beredningens uppfattning för återhållsamhet i specialiseringen av utbildningsvägarna. I kapitlet om läroplanen för grundskolan (kap. 12 i huvudbetänkandet) framhöll beredningen, att läroplanen för grundskolan, om den tillfredsställande skulle kunna tjäna som hjälpmedel vid realiserandet av de mål för skolans verksamhet som i vederbörlig ordning fastställts, borde vara uppbyggd så, att den innehöll ett avsnitt om (1) skolans mål, (2) allmänna riktlinjer för skolans inre arbete, en framställning om (3) skolan, hemmet och närsamhället i syfte att på bästa sätt leda elevernas fostran och utbildning, (4) timplaner, (5) kursplaner och (6) allmänna anvisningar för undervisningen. Det sagda borde, med de ändringar som motiverades av att fackskolornas elever hade högre ålder, i allt väsentligt gälla även om läroplanen för fackskolorna. Remissinstanserna. En sammanfattning av remissvaren till skolberedningens betänkande ges i propositionen 1962:54 s. 311—335. I följande sammanfattning medtas endast direkta yrkanden med avseende på översynen av skolberedningens förslag rörande fackskolorna. Departementschefen konstaterade i propositionen att fackskoleförslaget i stort mötts av ett mycket positivt intresse, som kunde betecknas som en i det närmaste undantagslös uppslutning. 22

Skolöverstyrelsen betonade starkt behovet av den av skolberedningen förutsatta överarbetningen av fackskoleförslaget. Bland frågor, som särskilt borde penetreras nämndes kompetensfrågorna, samarbetet mellan elevernas intresseinriktningar och de föreslagna skoltyperna, gränsdragning mellan fackskoia och yrkesskola, särskilt vad beträffar den merkantila utbildningen samt vissa synpunkter beträffande folkhögskoleväsendet. Skolöverstyrelsen föreslog, att vederbörande överstyrelser skulle få i uppdrag att i samråd med gymnasieutredningen verkställa bearbetning av skolberedningens förslag. Beträffande överarbetningen av läroplanerna uttalade gymnasieutredningen, att den slutliga bearbetningen borde ske i samråd med gymnasieutredningen med hänsyn till att frågan om den horisontella klyvningen av gymnasiet kunde påverkas på ett avgörande sätt. Utformningen och införandet av fackskolorna borde ske i visst samarbete med gymnasieutredningen. Vid överarbetningen borde särskild omsorg ägnas åt frågan om skolformens avgränsning gentemot gymnasiet med hänsyn till att krav kommer att ställas på övergångsmöjligheter i båda riktningar. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning ansåg, att utformningen av fackskolorna borde bli föremål för förnyat övervägande, att läroplanerna borde omprövas och att kompetensvärdet av utbildningen klart fastställdes med hänsyn till konkurrensen med yrkesskolor av skilda typer och med folkhögskolan. TCO menade, att sakkunniga för överarbetning av fackskoleförslaget borde få större uppgifter, de borde också ta upp grundläggande frågor beträffande linjeindelningen, huvudinriktningen på olika yrkesområden, krav på förpraktik m. m. Frågan om läroplaner i fackskolorna var, ansåg SACO, otillfredsställande utredd. En närmare arbetsmarknadsmässig bedömning om utbildningsvägarnas värde saknades. Fackskolorna borde, som en del av gymnasiepolitiken, bedömas i samband med gymnasiepolitiken i dess helhet. LO ansåg att översynen av förslaget även borde innefatta problemet om relationerna mellan folkhögskola och fackskolor samt mellan fackskolor och egentlig yrkesutbildning. Beträffande den tekniska fackskolan föreslogs omarbetning av läroplanen av kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Den senare ansåg, att uppehållet för praktik mellan första och andra årskursen skulle inverka negativt på elevernas förmåga att tillägna sig den digra andra årskursen. Flera remissinstanser föreslog en kemisk eller kemi-teknisk linje. Förslagen om merkantil fackskola föranledde endast i mindre utsträckning erinringar. Några remissinstanser ansåg emellertid, att målet satts för lågt jämfört med de övriga fackskolorna. Vissa yrkanden på praktik och förslag om ännu mindre specialisering förekom också. Mellan den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan hade som ovan 23

f r a m g å t t skolberedningen redovisat oklarheter i gränsdragningen. B å d a dessa fackskolor, men särskilt den social-ekonomiska fackskolan, u t s a t t e s för en delvis ganska h å r d kritik i remissbehandlingen. M a n p å t a l a d e svagheter i gränsdragningen m o t gymnasiet, liksom följderna för folkhögskolan och k o m med förslag om sammanslagning a v de b å d a fackskolorna. Sålunda ville skolöverstyrelsen skapa en social fackskola m e d en social, en språklig, en naturvetenskaplig, en hemekonomisk och en estetisk gren eller m o t s v a r a n d e tillvalskombinationer. Beträffande u p p r ä t t a n d e t a v fackskolor ansåg skolöverstyrelsen, a t t m a n ej fick k ä n n a sig b u n d e n a v tidigare skolformers förekomst och placering. Skolberedningen h a d e t ä n k t sig, a t t fackskolorna lokalmässigt skulle efterträda flickskolor och p r a k t i s k a realskolor. I denna fråga ansåg skolöverstyrelsen a t t det vore beklagligt, om den felaktiga uppfattningen v u n n e insteg a t t den tekniska och den merkantila fackskolan vore e n b a r t n y a n a m n på p r a k t i s k a realskolans maskintekniska linje och handelslinje. Vid u t v ä l j a n d e t a v fackskoleorterna borde redan från början allmänna planeringsprinciper anläggas och inte prioritet ges å t orter, som för n ä r v a r a n d e h a r k o m m u n a l flickskola eller k o m m u n a l praktisk realskola. Överstyrelsen a v s t y r k t e sålunda bifall till skolberedningens förslag o m a t t ge k o m m u n e r med praktiska realskolor och flickskolor en förhandsställning vid u p p b y g g a n d e t a v fackskolorganisationen. Proposition 1962:54- och dess behandling vid 1962 års riksdag. D e p a r t e m e n t s chefen b i t r ä d d e skolberedningens förslag b å d e i h u v u d s a k och flertalet enskildheter. Om u p p r ä t t a n d e t a v fackskolor u t t a l a d e h a n : »Frågan om fackskolorganisationens framtida omfattning bör emellertid självfallet ingående uppmärksammas och i mån av behov omprövas, i första hand i samband med gymnasieutredningens överväganden rörande det 'gymnasiala' utbildningsväsendets framtida totaldimensionering och avvägningen mellan skilda utbildningsvägar inom denna sektor». Beträffande överarbetningen a v skolberedningens förslag u t t a l a d e d e p a r t e mentschefen (prop. 1962:54 s. 343 f.): »Skolberedningen har föreslagit, att Kungl. Maj:t genom en mindre grupp sakkunniga skall låta företa en överarbetning av läroplansförslaget, en tanke som finner stöd i åtskilliga remissvar, t. ex. från de båda överstyrelserna, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och gymnasieutredningen. I överensstämmelse härmed har jag för avsikt att senare denna dag i annat sammanhang utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla ett antal sakkunniga för att företa nämnda överarbetning och närmare pröva vissa därmed sammanhängande spörsmål. Jag vill här framhålla, att åtskilliga skäl, inte minst önskemål framförda i ett antal remissyttranden, motiverar att inom de sakkunniga representeras bl. a. de erfarenheter, som folkhögskolan har att ge i dessa frågor. Vad beredningen anfört i fråga om specialiseringsgraden i den föreslagna fackskolorganisationen bör i allt väsentligt vara vägledande för det fortsatta arbetet. Vid över-) arbetningen av läroplansförslaget, torde vissa justeringar i detta komma att visa sig erforderliga. Gränsdragningen mellan de föreslagna typerna av fackskolor kan behöva ändras, vilket beredningen själv för övrigt räknat med. Eventuellt kan även samman-

slagning av den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan eller liknande anordningar visa sig ändamålsenliga. Man kan för den tekniska fackskolan — trots beredningens uttalande om att ytterligare specialisering inom denna utöver den föreslagna regelmässigt inte bör förekomma — behöva överväga även en kemisk-teknisk linje till de tre föreslagna. Linjedelningen i den merkantila fackskolan kan behöva ytterligare penetreras. Samtliga de överväganden som kan komma i fråga bör dock enligt min mening hålla sig inom den av beredningen angivna principiella ramen för fackskolorganisationens uppbyggnad. De sakkunniga torde vidare få anledning att ytterligare överväga vad beredningen anfört i fråga om praktikkrav och övriga inträdesfordringar, betygsättning och flyttning, möjligheterna till övergång från fackskola till andra skolor, främst kanske olika former av gymnasier, förläggande av kompletteringskurser till en eller flera av fackskolorna med flera liknande frågor av närmast pedagogisk natur.» Beträffande fackskolornas lokalisering, anförde departementschefen i propositionen p å s. 345: »Med viss avvikelse från skolberedningens förslag beträffande omändringen av den äldre organisationen med praktisk realskola och kommunal flickskola föreslår skolöverstyrelsen, att fackskolorganisationen redan från början bör utbyggas enligt allmänna planeringsprinciper utan särskilt hänsynstagande till befintligheten av berörda äldre skolformer. Beredningens önskemål om en smidig övergång från den äldre till den nyare organisationen med tillvaratagande av befintliga tillgångar i form av lokaler och lärare samt en värdefull pedagogisk erfarenhet och tradition torde i allt väsentligt kunna tillgodoses inom ramen för den av skolöverstyrelsen hävdade — och enligt min mening riktiga — principen för organisationens utbyggnad.» Departementschefens u t t a l a n d e om fackskolornas förhållande till folkhögskolan t a s i d e t t a b e t ä n k a n d e u p p i kapitel 5 i s a m b a n d med redogörelsen för fackskolornas förhållande till vissa a n d r a skolformer ovanför grundskolan. Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag anslöt sig beträffande fackskolorna till departementschefens förslag och u t t a l a d e , a t t det med h ä n s y n inte minst till k o m m u n e r n a s och de statliga skolmyndigheternas planeringsuppgifter syntes angeläget a t t riksdagen snarast möjligt bereddes tillfälle a t t t a g a ställning till fackskolornas mer definitiva utformning. Direktiven. D e n 11 maj 1962 u t f ä r d a d e departementschefen direktiv för översynen av skolberedningens förslag till läroplaner för fackskolorna. Direktiven sammanfattas här i korthet. Direktiven avser i första h a n d läroplansöversynen, men d ä r u t ö v e r h a r de sakkunniga a t t överväga vissa allmänna organisatoriska frågor, framför allt frågan o m ändring a v gränsdragning mellan fackskolorna, eventuellt sammanslagning mellan humanistisk och social-ekonomisk fackskola eller liknande anordningar, u p p r ä t t a n d e a v kemisk-teknisk linje inom teknisk fackskola s a m t ytterligare penetration a v linjedelningen inom merkantil fackskola. Vidare h a r de sakkunniga a t t överväga möjligheter till övergång till a n d r a skolor och förläggande a v kompletteringskurser till en eller flera fackskolor. Beträffande läroplansöversynen, framhåller departementschefen, a t t a r b e t e t 25

med läroplansförslaget m. m. ej bör utvidgas till en egentlig nybearbetning. Det bör begränsas till en översyn i anslutning till de principer som varit vägledande för skolberedningen vid dess framläggande av förslagen om fackskolorganisationen samt departementschefens uttalanden i propositionen 1962:54. Bearbetningen av läroplanen innefattar dock vissa svåra avvägningsproblem, exempelvis avgränsningen mot och samordningen med gymnasium, yrkesskolor och folkhögskola; nödvändigheten att undvika sådana negativa verkningar, som kännetecknar parallellskolesystemet m. m. Karakteristiskt för samtliga fackskolor bör vara att ge en grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning samt a t t specialisering så långt det är möjligt och lämpligt bör hållas tillbaka. Den tekniska och den merkantila fackskolan skall primärt syfta mot ett bestämt, för direkt inträde i näringslivet, inriktat utbildningsmål. Eventuellt kan inom merkantil fackskola kameral linje och korrespondentlinje förenas till en kontorslinje. Den humanistiska skolan — bibehållen som en helt självständig utbildning eller inarbetad mer eller mindre integrerande i den social-ekonomiska fackskolan — kommer att bli den minst yrkesinriktade. Eventuellt bör möjlighet beredas till inriktning mot ett estetiskt specialområde. I samband med spörsmålet kring den social-ekonomiska fackskolan föreligger remissförslag om inriktning på livsmedelsteknik, hemteknik, hushållsteknik, konsumtionsekonomi samt ungdomsledare- och vårdnadsuppgifter. Departementschefen menar, att en långtgående specialisering i dessa avseenden inte låter sig förena med fackskolans uppgifter men ifrågasätter om inte behovet av viss specialisering i dessa riktningar kunde tillgodoses med hjälp av tillvalsämnen eller på annat liknande sätt. Undervisning i konsumentfrågor borde i mindre eller större utsträckning förekomma i de flesta fackskolor. Eftersom specialiseringen bör hållas tillbaka, bör lokalt betonade speciallinjer av fackskolor som regel inte förekomma. Utöver läroplansöversynen bör de sakkunniga överväga den närmare utformningen av intagningsbestämmelserna, varvid en alltför strikt utformning av dessa bör undvikas. Praktikkravens omfattning och art vid olika fackskolor bör behandlas, varvid möjligheterna till växelutbildning också bör övervägas. Föregående utbildning vid verkstadsskola bör kunna gälla som praktik för inträde vid teknisk fackskola. Övergången från praktiska linjer i årskurs 9 till fackskolorna bör underlättas, varvid möjligheterna att vid fackskola erbjuda kompletteringsmöjligheter bör övervägas. Andra frågor att behandla är undervisningens anordnande, inspektion, betygsättning, flyttning, formerna för studiernas avslutande, utbildningskompetensen, lärare och andra befattningshavare samt försöksverksamhet med fackskola fr. o. m. höstterminen 1963. I fråga om genomförandetakten och organisationens omfattning, bör skolberedningens förslag och de riktlinjer som presenterats för 1962 års riksdag vara i det väsentligaste riktgivande. Beträffande planeringen för utbyggande av fackskolor erinras om skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning planeringsgrupp. »De nu tillkallade sakkunniga behöver därför inte beakta hithörande planeringsfrågor 26

på annat sätt än genom kontakt i erforderlig omfattning med nyssnämnda planeringsorgan». I fråga om läroplanernas pedagogiska och metodiska innehåll bör de sakkunniga arbeta förutsättningslöst, »kunna överväga och föreslå radikala och okonventionella lösningar, som för främjande av syftet med skolformen kan befinnas lämpliga och önskvärda att pröva.» Översynen bör ske i kontakt med de centrala skolmyndigheterna på gymnasiets och yrkesskolans område liksom med gymnasieutredningen »i de delar denna berörs av de sakkunnigas arbete. Särskilt torde detta bli nödvändigt i fråga om bestämmelser om intagning vid och övergång mellan olika skolformer samt vid utformningen av läroplanen.» Samordning med gymnasieutredningens arbete. Med gymnasieutredningen har utredningen haft kontakter framför allt i fråga om intagningsbestämmelserna, läroplanernas innehåll, möjligheter till övergång mellan gymnasium och fackskola, skolsociala anordningar, vissa kvantitativa beräkningar, delningsbestämmelser, skolornas fackliga ledning samt vissa organisatoriska frågor. Den principiella frågan om förhållandet mellan bl. a. fackskola och gymnasium behandlas i föreliggande betänkande i kapitel 3. Fackskoleutredningens egna undersökningar. Försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för social fackskola, bilaga 2. En arbetsgrupp från arbetsmarknadsverket har för fackskoleutredningens räkning gjort en kartläggning av storleken av de yrkesområden, som år 1970 torde kunna rekryteras från den sociala fackskolan, som utredningen längre fram i detta betänkande föreslår som en sammanslagning av den av skolberedningen föreslagna humanistiska och social-ekonomiska fackskolan. Arbetsgruppen betonar, att bedömningen inte kan läggas till grund för en dimensionering av denna fackskola, som enligt gruppens mening bör få den omfattning som betingas av elevernas intresse för skolan i fråga. Beräkningen försvåras av att tendensen i fråga om yrkes- och utbildningsvägar nu går mot en höjning av inträdeskraven. Områden, som förut krävt folkskola, kan komma att fordra fackskola medan områden, som förut krävt kvalificerad realexamen eller normalskolekompetens, kan komma att kräva gymnasium osv. Beräkningarna har utförts i två etapper. Först har beräknats vilka skolor, kurser eller yrken, som i dag skulle ha kunnat kräva social fackskola eller där denna skola skulle ha varit en väsentlig merit om den funnits. Främst har medtagits yrken och utbildningsvägar dit ett stort antal studenter söker sig men där studentexamen ej fordras. Vidare har medtagits arbetsområden där kraven är minst normalskolekompetens eller formellt en kvalificerad realexamen samt slutligen sådana där i praktiken flertalet antagna har kvalificerad realexamen eller motsvarande, fastän kraven formellt endast är realexamen. 27

För de så erhållna yrkes- och utbildningsområdena har sedan bedömts utvecklingstendenserna intill 1970. På grundval av dessa överväganden, har arbetsgruppen kommit fram till två prognosalternativ för 1970: det ena redovisar samma yrken och utbildningsvägar 1970 som år 1960, det andra bygger på antaganden om en utveckling med allt högre skolunderbyggnadskrav. Resultaten redovisas i kapitel 3 i samband med överväganden och förslag rörande kompetensvärdet av fackskolans utbildning. Undersökning angående folkhögskolornas elevrekrytering m. m. Som framgår av direktiven skall utredningen särskilt uppmärksamma »huruvida — utan eftersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen — särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna.» Utredningen har närmare undersökt folkhögskolelevernas skolunderbyggnad och yrkesplaner genom en enkät till eleverna i folkhögskolornas andra årskurs, vinterkursen 1962/63. Sammanlagt 3 496 elever har besvarat enkäten. Till jämförelse kan nämnas att andra årskursen vid berörda skolor vid tidpunkten för enkäten omfattade 3 896 elever. Resultaten av dessa undersökningar, som också jämförs med motsvarande undersökningar genomförda av skolkommissionen år 1947 och arbetsmarknadsstyrelsen år 1955, redovisas i kapitel 5 i samband med behandlingen av fackskolornas förhållande till andra skolformer på motsvarande åldersstadium. I syfte att ytterligare belysa folkhögskolelevernas studiesituation har utredningen vidare i en enkät vänt sig till folkhögskolornas lärarråd. Av de 97 tillfrågade lärarråden har 93 besvarat enkäten, som bl. a. gällde elevernas erfarenheter från arbetslivet, en jämförelse mellan undervisning av äldre och yngre elever, vuxna elevers möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen samt internatmiljöns betydelse. Även resultaten av denna undersökning redovisas och kommenteras i samband med utredningens behandling av förhållandet mellan fackskolor och folkhögskolor i kapitel 5. I detta sammanhang kan också nämnas, att utredningen tagit del av en undersökning, som gjorts inom skolöverstyrelsen rörande folkhögskolelevernas möjligheter till vidareutbildning. Utredningen återkommer senare till resultatet av denna utredning.

KAPITEL 3

FACKSKOLANS INNEHÅLL OCH UTFORMNING

Namnfrågor I enlighet med sina direktiv framlade fackskoleutredningen i framställning till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 12 november 1962 vissa preliminära förslag angående den planerade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor. I samband med en konferens för de för försöksverksamheten aktuella kommunerna presenterade fackskoleutredningen därefter den 7 mars 1963 vissa preliminära förslag till timplaner och intagningsbestämmelser m. m. (stencil, ecklesiastikdepartementet 1963:3). I de ovan nämnda förslagen framhöll utredningen att den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan och social-ekonomiska fackskolan borde sammanslås till en fackskola, av utredningen benämnd allmän fackskola. Den dåvarande utredningen ansåg sig ej finna någon motsättning mellan begreppen »allmän» och »fack»-skola om hänsyn togs till den allmänna bredd undervisningen skulle komma att få inom de grenar som föreslogs ingå i den allmänna fackskolan samtidigt som den avsågs ge yrkesförberedelse för vissa yrken eller fortsatt yrkesutbildning. Det ansågs att det föreslagna namnet skulle vara bättre täckande än de i direktiven ifrågasatta benämningarna social-ekonomisk eller social fackskola. Den av skolberedningen föreslagna till den social-ekonomiska fackskolan förlagda förvaltningstekniska linjen ansåg utredningen borde överflyttas till den merkantila fackskolan. Vidare föreslogs den tekniska fackskolan erhålla en kemiteknisk linje, som dock ej kunde förväntas bli lika ofta förekommande som övriga linjer inom den tekniska fackskolan. Förslaget om en sammanslagning av den humanistiska skolan och den socialekonomiska fackskolan tillstyrktes av det stora flertalet remissinstanser. Vissa kritiska synpunkter framfördes dock från bl. a. LO, arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen. Om den allmänna fackskolan skulle fylla sin dubbla uppgift att dels erbjuda icke klart yrkesbestämda elever en möjlighet till fortsatta studier, dels verka gymnasieavlänkande borde, ansåg arbetsmarknadsstyrelsen, studiegången ej från början medföra en avgörande differentiering utan i huvudsak inriktas på allmänbildande studier. Gymnasieutredningen fann det angeläget, att utbildningen framför allt för vårdnadsyrken och socialt-kurativa yrken i vid mening tillgodosågs inom härför lämpade grenar och kunde tänka sig, att den allmänna fackskolan fick denna uppgift. Den ansåg dock att social fack29

skola under sådana förhållanden blev en mer adekvat benämning. LO ansåg att den allmänna fackskolan ej skulle bli gymnasieavlänkande i den omfattning, som en humanistisk skola avsetts kunna bli och ej heller vara lockande med sin ytterst onyanserade och inkonsekventa beteckning. LO uttalade i sitt yttrande att den social-ekonomiska fackskolan sådan som den var skisserad av skolberedningen redan i dagens läge och än mer i framtiden skulle komma att väl försvara sin plats bredvid övriga fackskolor. Föredragande departementschefen tillstyrkte i propositionen 1963:98 fackskoleutredningens förslag att de av skolberedningen föreslagna humanistiska och social-ekonomiska fackskolorna under försöksverksamheten 1963/64 organiserades som en fackskola. Den av utredningen föreslagna benämningen, allmän fackskola, ansåg sig departementschefen kunna acceptera som ett arbetsnamn tills vidare. Departementschefen betonade i detta sammanhang särskilt vikten av att en på vårdyrken inriktad utbildning skapades samt bedömde det vara en av de främsta uppgifterna för den allmänna fackskolan att tillhandahålla sådan utbildning. Som framgått av det anförda har fackskoleutredningen haft förmånen att under arbetets gång kunna ta hänsyn till ett antal representativa remissinstansers synpunkter på sina första mer preliminära förslag. I sitt fortsatta arbete har fackskoleutredningen beaktat de av departementschefen gjorda uttalandena samt de remissyttranden som avgivits. Vissa konferenser har som framgår av kapitel 1 även anordnats med representanter för olika avnämargrupper, arbetsmarknadens organisationer m. fl., vid vilka värdefulla synpunkter framförts beträffande föreliggande förslag till timplaner. Utredningen, som ej ansett sig bunden till de tidigare såsom preliminära avgivna förslagen, har som framgår av kapitlen 3 och 8 föreslagit relativt betydande omarbetningar av timplanerna för främst den fackskola som skall ersätta skolberedningens humanistiska skola och social-ekonomiska fackskola. Genom de nu föreslagna ändringarna får denna fackskola en starkare inriktning mot i vid mening sociala och vårdande yrken jämte serviceyrken, då flera ämnen t. ex. konsumentkunskap, som i fackskoleutredningens preliminära timplaneförslag endast förekom som specialisering för vissa elever, blivit obligatoriska för alla elever i första årskursen, medan ämnet socialkunskap inarbetats i samhällskunskap för första årskursen. Med hänsyn till dessa överarbetningar av det preliminära förslaget har fackskoleutredningen funnit beteckningen social fackskola vara den bäst täckande för denna fackskola. Utredningen föreslår sålunda, att den tidigare, preliminära benämningen allmän fackskola utbytes mot namnet social fackskola. Enligt utredningens uppfattning kan man även ifrågasätta om benämningen merkantil fackskola är den mest lämpliga för den fackskola som kommer att inrymma ej endast specialiseringar mot distributions-, kameral- och korrespondentområden utan även mot förvaltningsuppgifter. Begreppet merkantil förefaller utredningen vara alltför snävt och framför allt inriktat mot endast en del 30

av närings- och affärslivet. Namnet merkantil skulle således inte rätt beteckna den skola som utredningen strävat efter att skapa, en utbildningsväg som ger eleverna en bättre insikt i och förståelse för ekonomiska samband och förhållanden över huvud taget. Fackskoleutredningen har därför vid sina fortsatta överväganden funnit benämningen ekonomisk fackskola vara mera lämplig med hänsyn till målsättningen för denna fackskola och den utformning som getts tim- och kursplanerna för denna och utredningen föreslår alltså detta namn. Vad avser benämningen teknisk fackskola ifrågasätter utredningen ingen ändring i jämförelse med vad skolberedningen föreslagit. Vid uppgörandet av tim- och kursplanerna har utredningen, som närmare redovisas i främst kapitlet om fackskolans mål och uppgifter, sökt undvika en alltför långt gående uppsplittring. I förslaget till såväl den sociala fackskolan som den ekonomiska förekommer sålunda ingen egentlig linjedelning. Vad avser den sociala fackskolan beredes eleverna tillfälle att inom ramen för de 35 veckotimmar som timplanen upptar i såväl första som andra årskursen välja dels en viss specialisering, dels därutöver ämne (årskurs 1) eller ämnen (årskurs 2) för fritt tillval med något större utrymme för fria, individuella önskemål än vad specialiseringen medger. Timplanen för den ekonomiska fackskolan har byggts upp på liknande sätt, dock att specialisering där förekommer endast i andra årskursen, medan anordningen med ämnen för fritt tillval förekommer i båda årskurserna. Med hänsyn till de önskemål som framförts om ytterligare specialisering inom den tekniska fackskolan, önskemål som utredningen funnit sig böra i viss mån tillmötesgå, föreslår utredningen här en uppdelning av undervisningen på fyra linjer, en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk linje. På den maskintekniska linjen ges eleverna en mer begränsad specialisering genom fördjupat studium i viss omfattning inom ettdera av linjens karaktärsämnen på sätt som angivits i det föregående beträffande den sociala och den ekonomiska fackskolan. Den eltekniska och byggtekniska linjen uppdelas i årskurs 2 på två grenar, elkraftgren och elektronikgren, husbyggnads- och väg- och vattenbyggnadsgren. Vad slutligen avser den kemitekniska linjen av teknisk fackskola har inom denna föreslagits en för alla elever gemensam studiegång. Som framgår av kapitel 2 (s. 19) föreslog skolberedningen, att undervisningen i den tekniska fackskolan skulle ge närmast samma kompetens som nu ges vid de tekniska instituten, medan den på de tre andra skulle leda fram till fackskolekompetens från respektive fackskola. Om dessa benämningsfrågor vill utredningen anföra följande. Genom de förslag i fråga om såväl benämningen på de tre fackskolorna som timplanernas konstruktion samt kursplanernas uppläggning och innehåll torde de skilda fackskolorna mer än enligt skolberedningens förslag komma att framstå som en jämförelsevis enhetlig företeelse. Det bör dock understrykas att trots alla principiella likheter, klara skillnader föreligger i fråga om graden av yrkes31

inriktning mellan de olika fackskolorna. Sålunda är den tekniska fackskolan den mest specialiserade och den sociala fackskolan den minst specialiserade medan den ekonomiska intar en mellanställning. Skulle nu en särskild benämning ges på fackskolekompetensen från den tekniska fackskolan (fackskoleingenjör) ligger det nära till hands att överväga någon motsvarande benämning på person med slutbetyg från endera av de båda andra fackskolorna, den sociala och den ekonomiska. I varje fall gäller detta den sistnämnda (fackskolekonom). Frågan om speciella benämningar på vissa examina och kompetenser, som väl ursprungligen motiverades av att vederbörande utbildning direkt meriterade för en på den statliga tjänsteförteckningen upptagen befattning, innehåller emellertid utöver den kvalitativa kursplanemässiga åtskilliga sidor — ekonomiska, psykologiska och anställningsmässiga m. fl. — vilka det ligger utanför utredningens möjlighet att allsidigt bedöma. Det kan för övrigt sättas i fråga om man över huvud taget, i varje fall på den utbildningsnivå det här gäller, bör införa någon form av författningsmässigt angiven kompetensbenämning eller titulatur. Som skäl för denna tvekan räcker det t. ex. med en erinran om att utbildningen inte är vare sig mer specialiserad eller avancerad än att den som genomgått utbildningen har möjlighet till anställning och utveckling inom ganska skilda områden. Även om utredningen är medveten om att person med slutbetyg från teknisk fackskola, på motsvarande sätt som numera är allmänt godtaget beträffande kommunal teknisk skola, regelmässigt torde komma att benämnas ingenjör (mer preciserat fackskoleingenjör), anser sig utredningen inte böra framlägga förslag om formellt angiven, specifik benämning på kompetens från någon fackskola. Skulle det av skäl som utredningen inte nu överblickar, visa sig olämpligt eller omöjligt att endast utfärda »Slutbetyg från teknisk (ekonomisk respektive social) fackskola», vilket utredningen i första hand förordar, borde det i varje fall tills vidare räcka med att karakterisera genomgång av utbildningen som fackskolekompetens från vederbörande fackskola.

Fackskolans mål och uppgifter Inledning I sitt huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961:30) utvecklar 1957 års skolberedning (s. 482 ff.) sina synpunkter på fackskolan som en skolform, vilken bl. a. har till uppgift att erbjuda ungdomen ökade möjligheter till vidare utbildning av olika slag ovanpå grundskolan och därmed bör kunna verka i gymnasieavlänkande syfte. I detta sammanhang torde också böra understrykas att, så vitt man kan se av utvecklingen, det ökade välståndet medför att den därmed följande ökningen i anspråken på utbildning för ungdomen alltmer inriktas mot en mindre specialiserad utbildning. Anledningen är uppenbar. Om utbildningen inte specialiseras alltför starkt, bibehåller den unge 32

längre upp i åren en vidare sektor av möjligheter för det mera definitiva yrkesvalet. Även denna företeelse talar otvivelaktigt för att vårt hittillsvarande skolsystem kompletteras med inte för starkt specialiserade utbildningsvägar av måttlig längd, vilka ger eleverna nya valmöjligheter. Självfallet kan emellertid samhället inte enbart av ovan nämnda skäl tillhandahålla en ny skolform av det slag som beredningen här framlägger förslag om. Samhällets egna behov av utbildade människor måste tillmätas avgörande betydelse. Beredningen har inte funnit det möjligt att inom ramen för sitt uppdrag göra en inventering av näringslivets strukturförändring men finner dock utifrån tillgängligt material och egna iakttagelser, att behov föreligger och kommer att föreligga i ökad omfattning av människor med utbildning på den nivå och av den karaktär som beredningen menar att de här föreslagna fackskolorna kommer att leda fram till. Skolberedningen, som framförde förslag angående u p p r ä t t a n d e t av såväl en humanistisk skola som en social-ekonomisk fackskola framhåller i sitt h u v u d b e t ä n k a n d e beträffande den humanistiska skolan (s. 484 f.) i h u v u d s a k följande. Den humanistiska skolan syftar till att ge en utöver grundskolan fördjupad och vidgad allmänbildning med möjlighet till viss inriktning av i huvudsak språklig eller matematisknaturvetenskaplig karaktär. Lärogången har sin tyngdpunkt förlagd till den teoretiska allmänbildningen, men en god balans och samverkan mellan teoretiska, praktiska och estetiska ämnen eftersträvas. För estetiskt inriktade och begåvade elever avses en något mer utpräglad inriktning bli möjlig. Begreppet humanistisk i detta sammanhang måste ges en inte alltför snäv innebörd. En skola, som skall kunna betecknas som humanistisk, måste syfta till att ge kunskap om människans situation i våra dagar såväl som i gången tid, och den måste eftersträva att ge eleverna tillfälle till allsidig mänsklig utveckling. I enlighet med denna uppfattning syftar skolan till att ge sina elever en allmän utbildning, som omfattar inte bara de ämnen, som i traditionellt språkbruk betecknas som humanistiska, utan även en viss naturvetenskaplig orientering. Skolan bör vidare betecknas som humanistisk både i fråga om det för alla elever gemensamma lärostoffet och i fråga om läroplanens uppläggning och arbetsformerna (jfr Läroplaner för grundskola och fackskolor, SOU 1961:31). Beteckningen humanistisk används därmed i en vidare mening än den traditionella och kan inte utan vidare användas för att karakterisera ämnesuppsättningen vid skolan. Denna är humanistisk i sin mångsidighet, inte i begränsning till en viss grupp av ämnen. Skolan syftar emellertid också till att ge sina elever, vid sidan om en brett humanistisk allmänbildning, möjlighet till inriktning på vissa ämnesområden. Eleverna avses få välja mellan ett antal ämneskombinationer, som samlar sig på två huvudinriktningar, en realbetonad och en språkbetonad. Därutöver kan de ytterligare individualisera sin ämnesuppsättning genom att välja inom ramen för »fritt valt arbete». Det antal timmar som står till förfogande härför skall i första hand användas för estetiska och praktiska ämnen, men en del därav kan i vissa fall användas för att förstärka den teoretiska ämnesuppsättningen. För de estetiskt inriktade och begåvade eleverna presenteras här vissa ämneskombinationer, som ger utrymme såväl för en vidgad konst- och stilhistorisk orientering som för skapande verksamhet inom ett estetiskt specialområde. Den estetiska specialiseringen är sålunda möjlig för såväl reallinjens som språklinjens elever. Den humanistiska skolan är allmänbildande och inte yrkesinriktad. Därmed bör den kunna motsvara en tendens i vårt alltmer komplicerade samhälle att kräva ett ökat mått av allmänbildning, innan den egentliga yrkesutbildningen börjar. Skolberedningen fann m e d h ä n s y n till behovet på a r b e t s m a r k n a d e n det v i d a r e m o t i v e r a t a t t föreslå i n r ä t t a n d e t a v en social-ekonomisk fackskola. Även skäl

2 Fackskolan,

som berörde u n g d o m a r n a s personliga utveckling t a l a d e för dess u p p r ä t t a n d e . Beredningen angav sammanfattningsvis (s. 492 f.) följande beträffande den social-ekonomiska fackskolan. Den social-ekonomiska fackskolan har till uppgift att på den obligatoriska skolans grund ge eleverna ökad allmänbildning samt en utbildning som förbereder för sådana uppgifter inom yrkesliv och fritidsverksamhet, som i särskilt hög grad innebär kontakt med människor. Undervisningen bör bidra till att ge eleverna ökad människokännedom och klargöra betydelsen av ett korrekt, vänligt och hjälpsamt uppträdande. Den skall vidare ge eleverna en god kunskap om samhället, söka fördjupa förståelsen för de grundläggande demokratiska principerna och insikten om, vilken betydelse de har för enskilda människors handlande. Vidare skall den uppöva elevernas färdighet i att på ett korrekt och naturligt sätt uttrycka sig i tal och skrift samt ge viss övning i att utföra de uppgifter av administrativ och ekonomisk art, som kan komma i fråga inom den praktiska yrkesverksamheten. Även om det här anförda måste ingå i målet för all utbildning, är det uppenbart att det gäller i alldeles speciell grad för den social-ekonomiska skolan, eftersom denna just har till uppgift att utbilda sina elever för verksamhet inom kontakt- och serviceområden. Social-ekonomisk fackskola skall genom ett system med tillvalsämnen bereda spelrum för olika yrkes- och begåvningsinriktningar bland eleverna samt ge tillfälle att odla estetiska och praktiska intressen. Till innehåll och uppläggning skall undervisningen, förutom att tjäna elevernas personliga utveckling, uppöva deras förmåga både till självständigt arbete och till samarbete med andra. Vad avser målsättningen för den a v skolberedningen föreslagna fackskolan anförde beredningen (s. 488 ff.) följande.

merkantila

Den merkantila fackskolan bör ge allmänbildning av mera teoretisk art än yrkesutbildningsanstalterna och en fackutbildning av mera praktisk natur än vad fackgymnasiet ger. Då man tidigare talade om handelsutbildning vid våra handelsskolor, avsåg man en utbildning, som både till sin karaktär och uppläggning var avsedd för anställning såväl vid affärskontor som i butiker. Nutidens ofta mycket stora affärsenheter med betydande investeringar i kontorsmaskiner, lager och annan utrustning kräver både en bättre allmänbildning och viss specialisering av sina befattningshavare för att göra den bättre och dyrbarare maskinparken och organisationen full rättvisa. Det intensifierade internationella handelsutbytet, bättre kommunikationer med snabba affärsresor och telefonkontakter som ett alternativ till den tidigare vidlyftiga korrespondensen kräver bättre språkkunskaper än tidigare av personer, som är sysselsatta inom kontaktyrket handel med närliggande områden. En ytterligare konsekvens torde vara, att utbildningen måste inrikta sig på att ge eleverna en god samhällsorientering och en bredare allmänbildning. Den merkantila fackskolan kan inte omspänna en alltför vid sektor utan får sålunda inrikta sig på att ge eleverna en god grundutbildning inom det merkantila området. Den bör ge en vidgad allmänbildning jämsides med en viss fackutbildning. Denna senare får inte förväxlas med branschutbildning, som nödvändigt måste bli mycket specialiserad till vissa yrkesområden t. ex. livsmedel, manufaktur och försäkring. Såsom förberedande för ett utåtriktat yrke bör eleverna få övning i och förståelse för god kontakt med omgivningen. Skolberedningen motiverade sitt förslag om u p p r ä t t a n d e a v tvååriga tekniska fackskolor med näringslivets behov a v ytterligare teknisk personal från den s. k.

institutsingenjörsgruppen. Med hänsyn till den bättre grund för fortsatta studier, som den obligatoriska nioåriga skolan kommer att ge, bedömde skolberedningen det möjligt att under två läsår genomföra samma lägre ingenjörsutbildning, som tidigare omfattat fem terminer vid de nuvarande tekniska skolorna. Denna formellt sett kortare studietid fick dock inte tas till intäkt för en ensidigt teknisk utbildning. Den tekniska fackskolan måste, liksom varje annan skola på detta åldersstadium, ägna betydande uppmärksamhet åt att förbättra och berika den allmänbildning som eleverna erhållit i grundskolan. Den tekniska fackskolan borde också enligt beredningens mening få en viss specialisering. I kapitlen 2 och 3 har fackskoleutredningen redogjort för de synpunkter som vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framfördes angående sammanslagning av den humanistiska skolan och den social-ekonomiska fackskolan till en fackskola med stark social inriktning. Beträffande den merkantila fackskolan framhölls i flera yttranden över skolberedningens förslag i denna del, att den borde erhålla en tämligen ospecialiserad målsättning med rika inslag av allmänna ämnen, dvs. en uppbyggnad på ett senare åldersstadium efter de principer som varit vägledande vid konstruktionen av grundskolans högstadium. Den merkantila fackskolan borde således meddela en bred grundutbildning som förberedelse för verksamhet inom tämligen vida sektorer av affärslivet. Såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning fann att målsättningen för den merkantila fackskolan i betraktande av den föreslagna läroplanen angivits alltför blygsamt och satts väsentligt lägre än övriga fackskolors. Som riktpunkt för den högre målsättningen borde sättas, att fackskolan inom endera av språk- eller handelsämnena skulle nå en nivå, som ligger endast något under den som hittills uppnåtts inom de tvååriga handelsgymnasierna. Den tekniska fackskolan ansågs av remissinstanserna utgöra ett särskilt välkommet tillskott i synnerhet mot bakgrunden av arbetsmarknadens ökade behov av utbildade tekniker på mellannivå. Invändningar mot de föreslagna linjerna, och grenarna förekom sällan. Däremot återkom i ett flertal remissvar förslag om upprättandet av en kemiteknisk linje. Den kritik som förekom uttryckte i några fall en viss tveksamhet gentemot de föreslagna nya undervisningsmetoderna med undervisningen koncentrerad till vissa större integrerade ämnen. Man föreslog en ytterligare bearbetning av kursplanerna. Några remissinstanser berörde frågan om avgränsning gentemot andra utbildningsvägar på det tekniska området. I direktiven till fackskoleutredningen gör departementschefen vissa uttalanden angående målsättningen för fackskolorna. Vissa utgångspunkter för arbetet med fackskolornas närmare utformning ger det förhållandet, att fackskolorna avses i viss mån ersätta den utbildning som hittills givits av å ena sidan den kommunala flickskolan och den praktiska realskolan, å andra sidan de kommunala tekniska skolorna och vissa andra därmed jämförliga skolor och utbildningsvägar hörande till yrkesskolväsendet. Vissa av dessa utbildningsvägar är jämförelsevis 35

starkt specialiserade och skiljer sig därför principiellt från den uppbyggnad som fackskolorganisationen bör erhålla. Karakteristiskt för samtliga fackskolor bör i enlighet med skolberedningens intentioner vara, att de ger en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning samt att specialiseringen så långt det är möjligt och lämpligt bör hållas tillbaka. Inom den del av läroplanen, som ägnas åt för linjerna karakteristiska ämnen, får sedan skillnaderna i fråga om linjernas inriktning komma till uttryck. Någon tvekan om att den tekniska och den merkantila fackskolan därvid primärt skall syfta mot ett bestämt, för direkt inträde i näringslivet inriktat utbildningsmål kan inte råda. Önskvärt är också, som flera remissinstanser framhållit, att den social-ekonomiska fackskolan får en mer utpräglad yrkesinriktning än vad den i skolberedningens förslag måhända erhållit. Uppenbart är vidare att den humanistiska skolan — bibehållen som en helt självständig utbildning eller inarbetad mer eller mindre integrerande i den social-ekonomiska fackskolan — kommer att bli den minst yrkesinriktade. För ett realiserande av en utbildningsväg, sådan som den humanistiska skolan avsetts bli, talar bl. a. det förhållandet, att yrkesmognaden hos åtskilliga unga människor inträffar relativt sent och att det för dessa elevers del kan finnas behov av en icke specialiserad allmän utbildningsväg, eventuellt med möjlighet till inriktning mot ett estetiskt specialområde. Angeläget är därvid att utbildningen utformas så, att den i lika hög grad vänder sig till pojkar som till flickor och att möjligheterna till övergång till en social-ekonomisk studieväg underlättas. Skulle de sakkunniga vid sina överväganden finna, att den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan bör förenas till en enda fackskola, innefattande flera utbildningsgrenar, synes denna av det nyss anförda skälet böra benämnas social-ekonomisk eller kanske endast social fackskola. Det ibland framförda önskemålet om möjligheter till lokalt betonade speciallinjer av fackskolor kan knappast anses förenligt med den grundläggande synen på fackskolornas uppläggning, nämligen att fackskolorna skall ge en så långt möjligt bred grundutbildning samt att specialiseringen skall hållas tillbaka så långt som det med hänsyn till syftet med utbildningen är möjligt. För att ytterligare understryka denna principiella uppfattning bör här framhållas, att det snarare finns anledning överväga, om inte den av skolberedningen redan föreslagna differentieringen av utbildningen inom de skilda fackskolorna kan minskas. Sålunda kunde måhända med fördel, som i några remissyttranden framhållits, den kamerala linjen och korrespondentlinjen inom den merkantila fackskolan sammanslås till en kontorslinje. En begränsning av specialiseringen bör inte hindra att ungdomen genom fackskolorganisationen, såsom avsikten är, beredes rikare möjligheter till en intressebetonad utbildning. Undervisningen

i fackskolorna

belyst genom undersökningar

ro.

ro.

P å u p p d r a g a v gymnasieutredningen h a r Kjell H ä r n q v i s t och Åke G r a h m u t f ö r t vissa undersökningar, vilka syftat till a t t belysa gymnasieutbildningen från elevernas s y n p u n k t (Vägen genom gymnasiet SOU 1963:15). Undersökningen h a r utförts m e d hjälp a v frågeformulär, som besvarats av elever p å tre olika stadier, nämligen abiturienter, s. k. grenväljare (ringarna I 3 och I I 4 ) s a m t elever i de klasser i allmän realskola, flickskola och enhetsskola, från vilka övergång till treårigt respektive fyraårigt gymnasium normalt äger r u m . F ö r a t t belysa s ä k e r heten i elevernas val a v gymnasium h a r realskoleleverna och de s. k. gren v ä l j a r n a i e n k ä t e n fått besvara vissa frågor om inställningen till fackskolor såsom altern a t i v till gymnasiestudier. F ö r f a t t a r n a v a r n a r läsarna för a t t beträffande fackskolornas dragningskraft d r a alltför förhastade slutsatser av u n d e r s ö k n i n g e n

med hänsyn bl. a. till att fackskolorna — presenterade för eleverna som tvååriga påbyggnadslinjer på nionde skolåret — var en fullständig nyhet för flertalet av dem. De hade ej heller varit i tillfälle att diskutera detta utbildningsalternativ med föräldrarna och ej heller kunnat få upplysningar om skolformen av äldre kamrater, som tidigare gått denna utbildningsväg. Intresset för fackskolorna visar sig i realskolematerialet vara störst bland dem som ej avser att fortsätta i gymnasium. I dessa grupper har ungefär två tredjedelar av eleverna visat ett positivt intresse för studier i fackskolan, varvid pojkarnas val anhopar sig på teknisk linje och flickornas på social-ekonomisk. Merkantil och humanistisk kommer därnäst hos båda könen. Fackskolorna uppfattas också relativt ofta som ett alternativ till gymnasium bland dem som skall gå till fackgymnasium, och linjevalet överensstämmer med det de gjort på gymnasienivå. Ungefär en tredjedel av dessa elever skulle kunna överväga att följa en teoretiskt något mindre krävande utbildningsväg. I sammanhanget erinras om att fackgymnasieeleverna även i övrigt visat sig mindre säkra på valet av gymnasium än det allmänna gymnasiets elever. På det allmänna gymnasiet är det eleverna på den allmänna linjen som oftast säger ja till fackskolorna, och även det stämmer med vad man tidigare vet om denna elevgrupps relativa osäkerhet i valet. Frekvenserna för enskilda linjer på fackskolorna är ganska låga både bland eleverna på allmän linje, latin- och reallinje (A, L, R). Endast flickor A och pojkar R har i över 10 % angett en viss facklinje, närmare bestämt den social-ekonomiska respektive den tekniska (SOU 1963:15 s. 69). Bland gren väljarna har mellan 15—30 % sagt ja till någon av fackskolorna och största frekvensen förekommer för social-ekonomiska fackskolan bland allmänna linjens flickor. Denna fackskola har fått de flesta rösterna också i de övriga flickgrupperna. Bland pojkarna har den tekniska fackskolan den starkaste ställningen. Dessa resultat överensstämmer tämligen väl med resultaten i undersökningsrapporten för realskolematerialet. Den mest anmärkningsvärda skillnaden mellan de båda materialen är den social-ekonomiska fackskolans högre frekvenser bland de gren väljande än bland de linje välj ande flickorna (24, 11 respektive 10 % på A, L respektive R mot 11, 7 och 6 % i realskolematerialet, s. 148). Likaledes på uppdrag av gymnasieutredningen har Urban Dahllöf utfört vissa s. k. avnämarundersökningar vid universitet och högskolor, i förvaltning och näringsliv (Kraven på gymnasiet SOU 1963:22). Även om undersökningarna främst tar sikte på förhållandena på gymnasiet, torde dock vissa av de allmänna slutsatser, som han anser sig kunna dra, också vara av intresse för belysning av målsättningsfrågorna i fackskolorna. Särskilt gäller detta en enkätundersökning till förvaltning och näringsliv angående yrkeskrav i allmänna ämnen och färdigheter, som ingår i undervisningen på gymnasiet. Enkäten omfattade 527 större företag och förvaltningsenheter, av vilka 412

eller 78 % besvarade de u t s ä n d a frågorna. D e n högsta svarsfrekvensen redovisades från offentliga myndigheter, b a n k e r s a m t större företag tillhörande Svenska arbetsgivareföreningen. Undersökningen visar dels att man kunnat identifiera en kärna av allmänna ämnen som röner en större eller mindre efterfrågan hos det absoluta flertalet avnämare i förvaltning och näringsliv, dels att det är dessa allmänna, gemensamma ämnen eller färdigheter som i första hand utgör de svaga punkterna i det nuvarande gymnasiets undervisning. De flesta och mest genomgående klagomålen drabbar nämligen i första hand dessa moment, framför allt i fråga om språk, psykologi, samhällskunskap men endast i mindre mån allmänna färdigheter av typen självständigt arbete, vilka dock ingår med höga värden i den gemensamma grunden på kravsidan (s. 147 f.). Från förvaltning och näringsliv önskar man beträffande förändringar av gymnasiets innehåll och arbetssätt större vikt vid vana vid självständiga studier, moderna språk, svenska språket och samhällsorientering samt — i mindre mån — matematik och sådana fackämnen som är utmärkande för den verksamhet i vilken personalen senare hamnar. Attityderna är negativa mot estetiska ämnen — låt vara endast med låga minusvärden — samt klassiska språk. I fråga om arbetssättet anser man att följande reformer vore till fördel för de studerande: Större arbetsuppgifter på egen hand och mera grupparbete samt — om än mindre utpräglat — tentamen på större kursavsnitt åt gången i stället för läxförhör, mera »matnyttiga» studier, mera högskolemässiga studieformer i högsta ringen, fritt val av ämnen. Följande vore däremot till nackdel: Större del av arbetet utanför klassrummet, avgångsetapp efter näst högsta ringen (i nuvarande gymnasieorganisation). Det sistnämnda gäller fackgymnasierna (s. 162 f.). H ä r n q v i s t och G r a h m h a r i sin tidigare o m n ä m n d a undersökning, Vägen g e n o m gymnasiet (SOU 1963:15), även sökt belysa elevernas inställning till s t u dieformerna p å gymnasiet. Eleverna fick dels genom vissa parvisa jämförelser m a r k e r a sin u p p s k a t t n i n g a v olika arbetssätt, dels i en fråga t a ställning till e n rad reformförslag beträffande gymnasiets arbetsformer. D e a r b e t s s ä t t som eleverna visar den mest positiva inställningen till och s a m tidigt har en stark önskan om en förskjutning m o t i förhållande till v a d de b e dömer som vanligast, är a t t läraren gör utvikningar, t. ex. i s a m b a n d med a k t u ella händelser; a t t a n d r a prestationer ä n skrivningsresultaten är utslagsgivande för terminsbetygen; a t t frågor som h a r beröring med flera ä m n e n , t a s u p p i samverkan mellan ä m n e n a och a t t läraren begär a t t m a n kritiskt skall k u n n a t a ställning till innehållet i undervisningen (s. 256). E n del förskjutningar i elevernas inställning tycks inträffa p å vägen g e n o m gymnasiet. K o n c e n t r e r a d e studier blir allt populärare ju högre m a n k o m m e r , i synnerhet bland flickorna. P å högre stadier har m a n även e t t mer allmänorient e r a n d e studiemål än tidigare. D e t t a gäller dock ej r e a l a m a , u t a n främst l a t i n a r n a och flickorna. Önskemålen om mera självständiga och individuella a r b e t s uppgifter s a m t friare undervisningsformer ökar j u högre m a n k o m m e r i g y m n a siet (s. 256). Fackskoleutredningen h a r i det föregående i d e t t a kapitel tämligen utförligt

redovisat dels vad skolberedningen och departementschefen m. fl. anfört i fråga om fackskolornas mål och uppgifter, dels aktuella undersökningar ägnade att belysa frågan. Dessa frågor gränsar emellertid också nära till motsvarande problem inom gymnasieutredningens område och nämnda utredning ägnar också i sitt nyligen framlagda betänkande stor uppmärksamhet åt skolans mål och uppgifter. Då vad där anföres i väsentliga delar äger giltighet även för fackskolorna, vill fackskoleutredningen fullständiga bakgrunden för sina egna överväganden och förslag med en redogörelse för vissa delar av vad gymnasieutredningen anför i förevarande fråga. I den diskussion om gymnasieutbildningens innehåll och mål, som gymnasieutredningen utvecklar i SOU 1963: 42, kapitel 5, hänvisar nämnda utredning till den sammanfattning av skolans uppgifter, som lämnas i skollagen (1 kap. 1 §). Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har til] syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Enligt gymnasieutredningens uppfattning, som fackskoleutredningen delar, innebär formuleringen, att skolans allmänna personlighetsutvecklande uppgifter accentueras mer än tidigare. Gymnasieutredningen finner, att den fixering av dessa uppgifter, som görs i skollagen och mera preciserat i läroplanen för grundskolan, har sådan generell giltighet att gymnasieutredningen kan begränsa sina överväganden till de för gymnasiestudierna specifika uppgifterna. Gymnasieutredningen har på olika sätt sökt precisera de krav som ställes på gymnasiet från avnämarna, samhället och de enskilda individerna. Kraven från avnämarnas sida är bl. a. följande, nämligen 1. specialförberedelser med sikte på vederbörande avnämarverksamhet, 2. »kommunikationsfärdigheter» i form av gedigna kunskaper i svenska och ett, två eller flera moderna språk samt i form av vissa matematiska färdigheter, företrädesvis av statistisk art, 3. allmänna, icke ämnesbundna färdigheter, som har med studie- och arbetsteknik att göra. Kraven 2 och 3 ovan är i stort sett desamma för alla avnämare. Förutom krav på vissa »kommunikationsfärdigheter» och på allmänna studieoch arbetstekniska insikter ställer avnämarna också krav på viss specifik förutbildning, som ofta kan vara mycket olikartade och — om de skulle tillgodoses i större omfattning — kunde leda till en alltför stark uppsplittring av gymnasiets målsättning i skilda specialriktningar. De viktigaste komponenterna i samhällets krav på gymnasiet anger gymnasieutredningen bl. a. vara att tillgodose ett ökat krav på kunskaper om beteendemönster i olika kulturer och det mänskliga samhällets konstruktion och funktioner, varvid perspektivet måste vidgas över 39

de nationella gränserna. Detta bör ske genom att den samhällsorienterande undervisningen stärks, men givetvis bör den ökade internationaliseringen prägla alla ämnen. Viktigt är emellertid också att andra aspekter beaktas, när det gäller att utveckla de unga till större vidsyn och till ökad förmåga att förstå sig själva och andra samt att göra en positiv insats i den komplicerade värld i vilken de lever. Gymnasiet måste därför fortsätta det studium av litteratur, konst och religion, som påbörjats inom grundskolan. Även ett — med hänsyn till olika studieinriktningar — på lämpligt sätt upplagt filosofi- och psykologistudium har i detta sammanhang en uppgift (s. 190). Gymnasieutredningen anser vidare, a t t alla skolformer m å s t e medverka till a t t ge medborgarna en god orientering utöver den grund som den obligatoriska skolan givit om den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen. Denna orientering bör innebära någon inblick i naturvetenskapligt betraktelsesätt, en orientering om de problem man brottas med samt någon bekantskap med de tekniska hjälpmedlen, som står vetenskapen till buds, och med de empiriska och matematiska metoder, varmed den arbetar (s. 191). G y m n a s i e t skall ä v e n ge övrig kulturell orientering, dvs. om litterära, estetiska, religiösa, filosofiska och psykologiska frågor. Samhällsorienteringen får ej s t a n n a e n b a r t vid den egna samtiden. E t t historiskt och i vissa fall framåtblickande perspektiv m å s t e också förekomma i undervisningen. Flera a v de ovan angivna kraven har, som gymnasieutredningen framhåller, redan tillgodosetts i grundskolan genom dess samhälls- och n a t u r o r i e n t e r a n d e ä m n e n . Gymnasiets uppgift blir nu inte a t t e n b a r t öka de i grundskolan i n h ä m tade faktakunskaperna. De fakta som inläres bör väljas så att de ses i ett funktionellt sammanhang. Undervisningen bör också utformas så att faktainhämtandet delvis blir ett resultat av elevens självständiga studier. På detta sätt får eleverna lättare överblick över och sammanhang i sitt vetande. Detta måste vara väsentligt med tanke på de former i vilka eleverna efter studiernas slut kommer att inhämta kunskaper. Genom diskussioner av problem och idéer, dvs. genom att undervisningen får präglas av en kritiskt prövande inställning, skapas bättre beredskap för förståelse av social, politisk, ekonomisk, naturvetenskaplig, teknisk, kulturell, religiös och mänsklig problematik vare sig det gäller det egna samhället och dess medborgare eller andra människor och samhällen. I n d i v i d e r n a s k r a v på gymnasiet h a r utredningen sökt kartlägga genom d e n i det föregående o m n ä m n d a undersökningen av H ä r n q v i s t och G r a h m . R e n t allm ä n t k a n sägas, a t t det finns en b e t y d a n d e överensstämmelse mellan de ä m n e n som eleverna föredrar och de ä m n e n som u p p t a g e s p å respektive linjers t i m p l a n . Abiturienternas bedömning av olika ä m n e n och ä m n e s m o m e n t s generella v i k t i det framtida gymnasiet visar en påfallande överensstämmelse med de a l l m ä n n a k r a v p å gymnasiet som framförts från a v n ä m a r n a . Högst i listan och före alla ämnesmoment i egentlig bemärkelse kommer ett önskemål om större övning i självständigt studiearbete. Bland ämnesmomenten i övre delen av listan skiljer sig två tämligen klart ifrån de övriga, nämligen orientering i det moderna samhällslivet och färdigheter i moderna främmande språk, där majoriteten av eleverna markerat önskemål om större vikt för momenten. Ännu mera påtagligt skiljer sig i slutet av listan kunskaper i klassiska språk från de övriga (s. 195).

Gymnasieutredningen söker ange målet för gymnasieundervisningen genom att precisera skolans uppgifter mot bakgrunden av de krav som från olika håll ställes på skolan. Skolans uppgifter sammanföres under fem huvudpunkter: personlighetsutveckling, förberedelser för kommande verksamhet, kommunikationsfärdigheter, förberedelser för samhällslivet samt studie- och arbetsvanor. Fackskoleutredningen vill för sin del framhålla, att detta naturligtvis gäller all undervisning på detta stadium och således i hög grad även den som skall meddelas i fackskolan. För att tillmötesgå de krav som individen ställer på att få förverkliga sina intressen i största möjliga utsträckning, bör skolan genom en viss flexibilitet i läroplan och organisation kunna erbjuda mer eller mindre individualiserade studieprogram. I varje skolform bör man slutligen enligt gymnasieutredningen ställa krav på att skapa goda arbetsvanor. En av uppgifterna för skolan på detta åldersstadium måste därför vara att förmedla en studieteknik och en arbetsträning till sina elever, som fullföljer den studieträning, som i grundskolan ingår i varje ämne. Men det innebär också att skolans uppgift är att skapa sådana arbetsformer att elevens förmåga till självständigt ställningstagande kommer till sin rätt. Det åstadkommes genom att eleverna ställs inför successivt alltmer krävande uppgifter och att de vänjes att genomföra dessa på egen hand med den handledning som kan vara erforderlig. Fackskoleutredningens

egna överväganden och förslag

Fackskoleutredningen har i det föregående sökt redovisa den diskussion som under senare år förts angående mål och uppgifter för fackskolan och gymnasiet. Många av de allmänna krav som ställs på skolan har generell räckvidd och berör såväl grundskolan som de skolformer vilka bygger på denna. Det gäller sålunda för fackskolan som för andra skolformer, vilka ingår i det gymnasiala utbildningssystemet, att vidga och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter hos eleverna, vilka redan undervisningen i grundskolan givit dem. Här avses särskilt skolans personlighetsutvecklande uppgifter, arbets- och studieträning, utveckling av elevernas kommunikationsfärdigheter samt skolans uppgift att ge vidgad och fördjupad orientering om samhället, folkens kulturella och religiösa förhållanden samt orientering om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. E t t genomgående drag i skoldebatten under senare år har varit, att man fäst allt större vikt vid den utbildning av allmän karaktär som skolan kan ge. Såvitt fackskoleutredningen kunnat finna råder enighet om att även facksko41

lorna skall ge en vidgad och fördjupad allmän utbildning eller — som framhålles i direktiven till fackskoleutredningen — »en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning». Utredningen använder här attributet allmän för att karakterisera sådana attityder, vanor, färdigheter och kunskaper, som skolan bör ge alla elever även om det ibland kan gälla moment av rent förutbildande betydelse för vissa elevers yrkes- eller studieverksamhet. I kraven från förvaltning och näringsliv kan vidare som en gemensam nämnare anges önskemål om en för alla elever gemensam undervisning i en kärna av allmänna ämnen jämte en av de särskilda ämnena obunden arbets- och studiefostran. Fackskolorna bör också öka elevernas allmänna kommunikationsfärdigheter i svenska, främmande språk och i viss utsträckning ämnet matematik. Fackskolorna skall även ge en allmän orientering om samhällsliv, om kulturella förhållanden och om de skiftande etiska normer, efter vilka människorna lever. Till de allmänna kunskaper som bör bibringas alla elever hör även kännedom om arbetshygien och arbetsfysiologi. En viktig uppgift för undervisningen är att hos eleverna skapa intresse för och förmåga att efter avslutad utbildning fortgående orientera sig inom yrket och samhällslivet samt att fördjupa och förnya sig inom andra för personligheten väsentliga områden. Detta krav framträder med ökad tydlighet i ett samhälle som präglas av dels snabb utveckling i olika avseenden, dels ökad fritid för den enskilde. Fackskolan skall även genom en målinriktad utbildning ge förberedelse för elevernas kommande verksamhet. Fackskoleutredningen vill i detta sammanhang erinra om att det i många fall kan vara svårt att dra en markerad gräns mellan allmän utbildning och yrkesförberedande utbildning. Som tidigare antytts har den vidgade allmänna utbildning som fackskolan avser att förmedla i mycket också betydelse för elevernas framtida yrkesverksamhet. Behovet av fördjupade insikter i mänskliga och samhälleliga förhållanden ökar alltmer bl. a. för alla dem som i sitt yrke har arbetsledande funktioner eller på annat sätt har att samarbeta med andra och inverka på andra människors villkor. Vid uppgörandet av tim- och kursplanerna måste man söka åstadkomma en viss balans mellan de allmänna kunskaper och färdigheter som skolan skall bibringa eleverna och de krav på en i viss mån målinriktad utbildning som avnämarna ställer på skolformen. Under kursplanearbetet har det visat sig, att dessa senare krav varit särskilt långtgående inom den tekniska fackskolan. För att under en till två läsår koncentrerad studietid kunna nå det utbildningsmål i de tekniska ämnena, som uppställts i kursplanerna har fackskoleutredningen nödgats begränsa de allmänna ämnena i den tekniska fackskolan till vad utredningen bedömt vara ett oundgängligt minimum. Det bör dock samtidigt framhållas, att det föreliggande förslaget till tim- och kursplaner både ger större utrymme åt allmänna ämnen och innebär mindre av specialisering inom de tekniska ämnena än i skolberedningens förslag eller i hittills förekommande jämförbara skolformer. 42

Utredningen vill i detta sammanhang något utförligare uppehålla sig vid ämnet livsåskådnings- och religionskunskap. Både sakliga och psykologisk-pedagogiska skäl motiverar att skolan genom sin undervisning bl. a. skall försöka göra eleverna medvetna om värdet och behovet av en — helst personligt tillägnad — livsåskådning. Undervisningen bör därför i första hand inriktas häremot. Mot den så erhållna bakgrunden bör det bli naturligt att redogöra för efter vilka olika vägar människorna fått sitt behov av livsåskådning och förankring i tillvaron tillfredsställt. I anslutning härtill ges eleverna kunskaper om de olika religionerna, likheter och olikheter, karakteristiska drag och idéhistoriska data m. m. Liksom i grundskolan bör eleverna få bilden av religiösa problem och livsåskådningsproblem belysta också med en objektiv redogörelse för de strömningar som satt religiösa sanningars värde i fråga. I samband härmed tas så upp olika etiska frågor till behandling och diskuteras hur man med utgångspunkt i olika livsåskådningar och med olika livsinställning ser på dessa frågor. Vad utredningen här anfört motiverar att detta ämne skulle förekomma i samtliga fackskolor och utredningen har också lagt in ämnet på timplanen för såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan. Det torde för övrigt vara första gången, i varje fall på senare tid, som ett ämne av denna karaktär förekommer på timplanen för ekonomisk (merkantil) utbildning. I den av fackskoleutredningen föreslagna utformningen har ämnet över huvud taget icke tidigare förekommit i det allmänna skolväsendet. Däremot har ämnet livsåskådnings- och religionskunskap sedan lång tid varit ett ofta företrätt ämne inom folkhögskolorna, där det visat sig vara ett uppskattat undervisningsämne och av stort värde för eleverna. I fråga om den tekniska fackskolan har utredningen nödgats mot varandra väga önskemålen om en allmänt inriktad undervisning i livsåskådningsoch religionskunskap och en för de blivande teknikerna mer speciell undervisning i företagsekonomi. Om än med tvekan har utredningen funnit sig böra för dagen låta det förra ämnet stå tillbaka för det senare, men förutsätter att även i denna fackskola viss orientering i livsåskådningsfrågor ges dock utanför timplanen. En medborgare i dagens samhälle måste vidare vara väl förtrogen med trafiktekniska frågor. Det kan givetvis diskuteras om det är skolans uppgift att ge denna information och i vilka former den skall ske. Då frågan om eventuell trafik- och motorundervisning torde komma att bli föremål för mer ingående överväganden inom bilförarutredningen har fackskoleutredningen ej velat framlägga något förslag om obligatorisk undervisning i trafik- och motorkunskap i någon av fackskolorna. För att ändå ge eleverna möjlighet att inom skolans ram få sådan undervisning har utredningen bland tillvalsämnena i årskurs 2 i den sociala och den ekonomiska fackskolan infört ämnet trafik- och motorkunskap. Ämnet torde också ha värde som yrkesförberedelse för ungdomar som siktar mot utbildning inom polisväsendet, försvaret m. m. Utredningen har på grund av den stora ämnesträngseln inom den tekniska fackskolan och de starka 43

krav som uppställts på mot teknisk verksamhet målinriktad utbildning däremot ej kunnat ge plats för detta tillvalsämne i den tekniska fackskolan. Till den allmänna utbildning som fackskolan bör meddela hör — utöver den tidigare omnämnda arbets- och studiefostran, som gör eleverna kapabla att arbeta självständigt, att kritiskt pröva och granska — även vana att kunna utnyttja och samordna fakta, arbetssätt och metoder från olika ämnesområden för lösandet av aktuella uppgifter och problem. Studierna i större integrerade ämnesblock så som föreslagits för t. ex. samhällskunskap inom den sociala fackskolan, företagsekonomi inom den ekonomiska fackskolan och teknologi inom den tekniska fackskolan — som föreslagits av vissa andra skäl t. ex. för att minska ämnessplittringen — bör bidra till att befordra detta. Arbetsformerna syftar också som redan nämnts till att förbereda och intressera eleverna för fortsatta självständiga studier efter avslutad utbildning. Fackskoleutredningen finner det också synnerligen önskvärt med samarbete i olika former mellan fackskolan och det fria folkbildningsarbetet för att därigenom berika båda verksamheterna och skapa förutsättningar för en god orientering för fackskolans elever om de möjligheter till fortsatta studier som folkbildningsorganisationerna kan erbjuda. E t t mer utförligt angivande av målsättningen för de skilda fackskolorna återfinnes vid de speciella avsnitten nedan för var och en av dem samt vid den allmänna presentationen av fackskolorna, se s. 50 ff. Fackskolorna skall som framhållits i skilda sammanhang ge en utbildning på s. k. mellannivå. Detta gäller inte endast den målinriktade utbildningen utan också den allmänna utbildning som behandlats i det föregående. Sålunda bör större utrymme ges åt praktiska, konkreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. Det självständiga arbetet, specialarbetet, bör ges en något mindre omfattning än på gymnasiet och i regel ej behandla mer teoretiska problemställningar osv. Emellertid är det lika viktigt som på gymnasiet att eleverna tränas att självständigt lösa uppgifter av successivt stegrad svårighetsgrad, fastän gymnasieeleverna generellt sett på sina tre år bör kunna nå längre än fackskoleleverna på två. Även skolor som vill meddela en målinriktad utbildning måste ge eleverna tillfälle att utveckla sina personliga intressen. Inte minst gäller detta på de estetiska och praktiska områdena. I såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan bör eleverna inom det totala veckotimtalet bland vissa på timplanen angivna ämnen fritt få välja tillvalsämnen. Dessa kan utgöras av ämnen som kompletterar den utbildning som förekommer inom respektive fackskola, men kan också utgöras av ämnen från det estetiska och praktiska ämnesområdet. Inom den tekniska fackskolan kan motsvarande önskemål tillgodoses genom frivillig teckning och musik utanför timplanen. Beträffande målet för utbildningen inom de tre fackskolorna önskar fackskoleutredningen i detta sammanhang lämna följande mer allmänna orientering. 44

Social fackskola Den sociala fackskolan skall förutom vidgad och fördjupad allmän utbildning främst ge en förberedande utbildning för sociala och andra yrken, som på olika sätt i hög grad innebär kontakt med andra människor och som av sina yrkesutövare kräver förmåga att arbeta självständigt, att organisera arbetsuppgifterna samt att samarbeta med, leda, instruera och hjälpa andra människor. Utbildningen bör därför ge eleverna ökade insikter i olika mänskliga frågor samt god kunskap om samhället och de organ inom samhället som på skilda områden söker ta vård om och ge service åt de enskilda människorna. Genom den allmänna bredden i utbildningen kan den sociala fackskolan liksom den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan också vara ett studiealternativ för elever som ännu inte vunnit klarhet om sitt framtida yrkesval och därför önskar en tämligen allmän utbildning. I sin skrivelse av den 12 november 1962 konstaterade fackskoleutredningen som omnämnts i föregående avsnitt att den humanistiska skolan och den socialekonomiska fackskolan, som föreslagits av skolberedningen, överlappade varandra. Olika studievägar kunde sålunda leda fram till ett likartat yrkesval. "Utredningen föreslog därför, att de båda fackskolorna skulle sammanslås och erhålla benämningen allmän fackskola. En utförlig motivering för sammanslagningen ges i det följande s. 59 ff. En sådan sammanslagning har även påtagliga organisatoriska fördelar. Det blir bl. a. lättare för en mindre kommun att finna underlag för en integrerad fackskola med olika specialiseringar än för två separata fackskolor. I propositionen 1963:98 på grundval av fackskoleutredningens förslag till försöksverksamhet uttalade departementschefen som anförts i föregående avsnitt, att han fann det önskvärt, att den allmänna fackskolan fick en mot vårdyrken mera inriktad undervisning. Med anledning av remissinstansernas och departementschefens uttalanden har som tidigare omnämnts en tämligen omfattande bearbetning av den allmänna fackskolans preliminära kursplaner skett. Hela fackskolan har erhållit en klarare inriktning mot olika sociala yrken genom att på den gemensamma timplanen uppförts ämnen, som i tidigare förslag endast funnits på vissa specialiseringar, t. ex. konsumentkunskap och biologi (tidigare kallat hälsolära med arbetshygien). Samhällskunskapen har också i första årskursen erhållit större utrymme för alla elever, och historia har i andra årskursen uppförts på den för alla gemensamma timplanen. Dessa förändringar har lett till att de gemensamma ämnenas timtal i första årskursen ökat till 25 och för andra årskursen till 22. Någon linje- eller grendelning har under sådana förhållanden inte ansetts motiverad. I stället förekommer specialisering genom fasta tillvalsgrupper sju veckotimmar första årskursen och åtta veckotimmar andra årskursen. Specialiseringen första årskursen har inskränkts att endast omfatta två tillvalsgrupper, en språklig och en naturvetenskaplig. För andra årskursen har föreslagits fyra specialiseringar, språklig, naturvetenskaplig, samhälls och 45

konsumtionsekonomisk. Antalet timmar för fritt tillval har genom den gjorda förändringen minskat till tre första årskursen och till fem andra årskursen. Efter de gjorda bearbetningarna har fackskoleutredningen som framgått av vad som anförts i namnfrågan funnit, att benämningen social fackskola numera torde vara den mest lämpliga. Av de i det föregående nämnda specialiseringarna torde en närmare presentation vara obehövlig vad avser den språkliga och naturvetenskapliga specialiseringen. Det torde räcka att nämna att i den förra tre främmande språk erbjudes eleverna, därav ett valfritt nybörjarspråk och att i den senare ett mer ingående studium avses i matematik, fysik och kemi. Inom samhällsspecialiseringen ges en mer omfattande orientering om olika yrkesområden inom sektorn av sociala och vårdande yrken jämte servicesektorerna. Då den fjärde specialiseringen, konsumtionsekonomisk specialisering, är en nyhet, som tidigare ej presenterats i mer konkret form, torde det finnas anledning att här dröja något vid denna. Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framhölls från flera håll det önskvärda i att det skapades en utbildningsväg inriktad mot det konsumtionsekonomiska området. Fackskoleutredningen skulle därför enligt direktiven undersöka »det behov som prövats föreligga av hemekonomisk, hushållsteknisk eller konsumtionsekonomisk utbildning med hjälp av tillvalsämnen eller på liknande sätt». Då fackskoleutredningen i sin skrivelse den 12 november 1962 preliminärt föreslog en sådan konsumtionsekonomisk specialisering vann detta flertalet remissinstansers gillande. TCO uttalade bl. a. följande: »De yrkeskategorier som på olika sätt har att befatta sig med den privata konsumtionen behöver i många fall en utbildning utöver grundskolans. Under senare tid har kraven på kunnigt folk just för detta område ökat. Det behövs yrkesmänniskor, som kan ge råd och upplysningar om material, kvalitet, användning och behandling och som kan deltaga i prov och laborationsarbete för att särskilt i fråga om livsmedel, textilier och bosättningsartiklar medverka till en på lång sikt ändamålsenlig produktion och distribution». Då detta uttalande överensstämmer med fackskoleutredningens bedömning av behovet och dessutom många befattningshavare inom olika vårdyrken och i övrigt personal inom olika samhälleliga institutioner har behov av en ganska omfattande material- och varukunskap, har fackskoleutredningen föreslagit ovan nämnda konsumtionsekonomiska specialisering andra årskursen omfattande åtta veckotimmar med undervisningen koncentrerad till ämnena konsumentkunskap (6 vtr) och kemi (2 vtr). För att vidare tillgodose behovet av en mer elementär undervisning i konsumentfrågor för alla elever inom den sociala fackskolan, har i första årskursen ämnet konsumentkunskap (2 vtr) gjorts obligatoriskt i denna fackskola. Den ekonomiska fackskolans elever har dessutom erbjudits ämnet som tillvalsämne. Som framgår av undersökningar vilka arbetsmarknadsstyrelsen utfört för fackskoleutredningens räkning och för vilka närmare redogöres i det följande, s. 115 f. 46

och i bilaga 2, angående rekryteringsbehovet för vissa utbildningsanstalter på fackskolenivå, antas de sociala och vårdande arbetsområdena år 1970 omfatta ca 60 % av sociala fackskolans avnämarområde. Det pedagogiska området beräknas till 7—12 %, medan de konstnärliga yrkena beräknas till 7—9 %. Efter ingående överväganden har fackskoleutredningen därför ej ansett sig kunna framlägga förslag om en långt gående estetisk specialisering som mer allmänt kan inrättas i fackskolorna, då arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för en sådan utbildning på fackskolenivå kan anses föreligga endast i mycket begränsad utsträckning. Som framgår av redogörelsen på s. 62 anser dock fackskoleutredningen att i landets största kommuner, där tillfredsställande elevunderlag erbjudes och där lokal- och lärarresurserna så medger, en femte specialisering, estetisk specialisering, efter medgivande av Kungl. Maj:t bör kunna få inrättas i årskurs 2. Utrymme bör däremot generellt ges på schemat i den sociala fackskolan för ett tillval av estetisk-praktiska ämnen såsom frivilliga tillvalsämnen utöver teckning alternativt musik som förekommer på den obligatoriska timplanen. Förutom de elever som har en yrkesinriktning mot konstnärliga yrkesområden, torde elever som avser att utbilda sig till olika läraryrken böra i fackskolan få ägna viss tid åt estetiska och praktiska ämnen. Även för personal inom många sociala institutioner liksom inom olika yrken med serviceuppgifter är utvecklandet av praktiskt handlag och sinne för estetiska värden av stor betydelse inom yrkesutövningen. Detsamma torde i hög grad vara fallet beträffande den enskilda människans utformande av den personliga hemmiljön. Få ämnen torde också — rätt utnyttjade — på ett så påtagligt sätt som de estetiska och praktiska kunna bidraga till den personlighetsutveckling, som numera allmänt anses vara en av skolans främsta uppgifter. Ekonomisk

fackskola

I likhet med den tekniska fackskolan skall den ekonomiska fackskolan förutom vidgad och fördjupad allmän utbildning ge en för direkt inträde i näringslivet målinriktad utbildning. Den utbildning som ges vid den ekonomiska fackskolan bör inte vara alltför teoretisk. En avgränsning mot gymnasiernas mer teoretiskt betonade utbildning är därför naturlig. Den bör emellertid ej heller vara huvudsakligen praktisk i den meningen att de manuella färdigheterna skall spela huvudrollen. Utredningen har sökt lösa detta avvägningsproblem genom att i exempelvis ämnet företagsekonomi lämna ett inte oväsentligt utrymme åt kontorstekniska rutiner utan att därför eftersätta kravet på teoretiska kunskaper. Eleverna bör i den ekonomiska fackskolan få vidgade kunskaper i ett främmande språk, engelska, samt ges möjlighet att under två läsår bedriva studier i ytterligare ett eller två främmande språk.

Fackskoleutredningen har i enlighet med sina direktiv och uttalanden av flera remissinstanser sökt minska specialiseringen och har i föreliggande förslag begränsat denna till att omfatta sex veckotimmar i årskurs 2. Eleverna beredes här möjlighet att välja mellan fyra olika utbildningsvägar; distribution, förvaltning, redovisning och korrespondens. Specialiseringen på förvaltningsutbildning är en nyhet jämfört med skolberedningens förslag. I samband med sammanslagningen av den humanistiska och den social-ekonomiska fackskolan till en social fackskola har förvaltningsutbildningen i enlighet med flera remissinstansers önskemål förts till den ekonomiska fackskolan. En närmare presentation av utformningen av de olika specialiseringarna inom den ekonomiska fackskolan lämnas i det följande på s. 73 f. Inslaget av allmänna läroämnen i den ekonomiska fackskolan har givits en rätt stor omfattning, 14 veckotimmar i första årskursen och 15 veckotimmar i andra årskursen. Därjämte kan eleverna bland de tillvalsgrupper som timplanen erbjuder vid sidan av ämnen som kompletterar den målinriktade utbildning som ges på den övriga delen av timplanen tillvälja praktiskt-estetiska tillvalsämnen sex veckotimmar i årskurs 1 och sju veckotimmar i årskurs 2. I likhet med övriga fackskolor avser den ekonomiska fackskolan att ge utbildning för befattningar på s. k. mellannivå som i kompetenshänseende närmast kan karakteriseras som en assistentkarriär, dvs. tjänster, som ej har företagsledande uppgifter men ej heller är begränsade till rutinuppgifter. Teknisk

fackskola

Den tekniska fackskolan skall förutom vidgad allmän utbildning ge en målinriktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befattningar, vilka de s. k. institutsingenjörerna tidigare rekryterat. Hittills har den tekniska utbildningen på denna nivå präglats av en ganska bestämd målinriktning och en därmed följande begränsning i utrymmet för allmänna ämnen. Utbildningen har vidare i hög grad kommit att bli uppdelad i ett jämförelsevis stort antal specialiteter, inriktade mot ganska snävt avgränsade mal. En sådan utbildning måste för de unga människor varom här är fråga komma a t t begränsa deras frihet i fråga om val av yrke och anställning samtidigt som det för avnämarna-företagen ökar risken för att de vid nyanställning av arbetskraft skall få anställda med en utbildning inte helt inriktad på deras kommande arbetsuppgifter i företaget. För övrigt synes det uppenbart att skolan, som saknar daglig kontakt med den tekniska utvecklingen på arbetsplatserna, knappast kan ha möjlighet att på varje område följa denna utveckling i alla dess detaljer. Detta förhållande medför sålunda att varje företag som anställer en befattningshavare med nyss avslutad teknisk utbildning måste räkna med att denne får en viss inskolning i företaget och görs något så när förtrogen med företagets 48

speciella förutsättningar och förhållanden, innan han kan börja att aktivt och självständigt fullgöra sina arbetsuppgifter. Det förefaller uppenbart, att med en bredare och bättre grundutbildning, teknisk lika väl som allmän, som skolan ger sina elever, ökas deras möjligheter att tillgodogöra sig den specialutbildning som de under alla förhållanden måste erhålla på den kommande arbetsplatsen. Samtliga här nämnda omständigheter talar för en utveckling av den tekniska utbildningen i varje fall på den nivå som den tekniska fackskolan representerar i riktning mot ett större inslag av allmänna ämnen och en mindre grad av specialisering inom det tekniska ämnesområdet. Även om utredningen av principiella skäl övervägt att gå längre än vad det föreliggande förslaget till tim- och kursplaner visar, torde det nu tagna steget bort från nuvarande specialisering av olika skäl få bedömas vara vad man, vägt mot framförda önskemål, för närvarande kan åstadkomma. Fackskoleutredningens förslag beträffande den tekniska fackskolan framgår av presentationen på s. 76 ff. Den tekniska fackskolan föreslås sålunda omfatta fyra linjer, maskinteknisk, elteknisk, byggteknisk och kemiteknisk linje. På den maskintekniska linjen får eleverna tillfälle att i andra årskursen under fem veckotimmar bedriva studium efter eget val av antingen konstruktion, produktion eller energi. Den eltekniska linjen uppdelas i andra årskursen på en elkraftgren och en elektronikgren, varvid specialiseringen omfattar 19 veckotimmar. Även specialiseringen på den byggtekniska linjen är utformad som en grendelning i andra årskursen. Under tio veckotimmar får eleverna efter eget val läsa antingen husbyggnadsteknik eller väg- och vattenbyggnadsteknik. Utredningen har vidare efter ingående överväganden stannat för att föreslå en kemiteknisk grundutbildning på den kemitekniska linjen, där alltså någon ytterligare specialisering ej förekommer. Genom den konstruktion som givits den tekniska fackskolan ställs eleverna vid två tillfällen inför en valsituation, nämligen att vid inträde i fackskolan välja linje samt vid övergång till årskurs 2 avgöra vilken specialisering som föredraget. Eleverna i den tekniska fackskolan torde efter avslutandet av den för inträde i årskurs 2 erforderliga praktiken ha vunnit sådan klarhet över sitt yrkesval, att de vid denna tidpunkt bör kunna göra ett realistiskt val av gren eller specialisering.

Olika slag av fackskolor Några gemensamma drag i de olika

fackskolorna

Inledning. I kapitel 5 redogör fackskoleutredningcn för sin principiella syn på fackskolan som en del av det gymnasiala skolsystemet och den organisatoriska utformning fackskolan enligt utredningens uppfattning bör få för att utgöra ett alternativ och komplement till gymnasiet och yrkesskolan. En skolas, dvs. en skolforms, utformning och karaktär bestäms främst genom målet för verksamheten samt de anvisningar och kursplaner som konkretiserar detta. Under det senaste årets allmänna diskussion omkring den kommande fackskolan har ibland oro uttalats för att skolformens dragningskraft skulle minska om den i större omfattning komme att lokalmässigt samordnas med andra skolformer, främst gymnasium. Vårt nuvarande skolsystem kännetecknas som bekant av från varandra skilda, tämligen strikta och med varandra föga samordnade studievägar — yrkesskola, gymnasium m. fl. Man kan naturligtvis inte helt bortse från möjligheten av att i ett sådant skolsystem en kortare studiegång samorganiserad med en annan kan för sin verksamhet bli beroende av den längre, i all synnerhet om den senare har en större omfattning. Utredningen, som erinrar om att det nyss föreslagna gymnasiet och fackskolan kommer att tillsammans med yrkesskolan bilda ett väsentligt mer flexibelt skolsystem än det hittillsvarande, menar emellertid, att om en skola ej kan erbjuda det innehåll som svarar mot dess mål och kursplaner m. m., torde dess lokala organisation inte ha något nämnvärt inflytande på elevtillströmningen eller på mottagande skolors och arbetsgivares bedömning av skolformen. Sannolikt torde en skolform bestående av skilda studievägar lättare framstå som ett tämligen väl definierat eller enhetligt begrepp om dess olika delar kan uppvisa ett flertal gemensamma drag i fråga om mål, innehåll, organisation och arbete. I tidigare avsnitt av detta kapitel har fackskoleutredningen redogjort för den allmänna målsättningen för fackskolan, sökt ange huvuddragen i den målinriktade utbildning som fackskolan avser att ge, anfört vissa motiveringar för några ändringar som utredningen föreslagit i förhållande till skolberedningens ursprungliga organisation av fackskolorna samt berört vissa namnfrågor. I det följande kommer några väsentliga drag i de olika fackskolorna att närmare presenteras liksom förslag framläggas om vissa gemensamma bestämmelser för elevernas uppdelning på klasser och grupper m. m. Gemensamma ämnen i fackskolorna. I fackskoleutredningens redogörelse för sina överväganden och förslag rörande mål och riktlinjer för fackskolan har vissa gemensamma drag i de tre fackskolorna behandlats relativt ingående (se s. 41 f.). Detta gäller den allmänna målsättningen för skolan, som i direktiven angetts vara att ge »en bred grundutbildning med ganska stora inslag av allmän utbildning». Utredningen har funnit starka skäl föreligga för att läroplanerna skall 50

uppbyggas kring en kärna av allmänna ämnen, gemensam för alla elever och dessutom ge utrymme för en mer allmän arbets- och studieträning. Samtliga elever bör sålunda bibringas ökade kunskaper och färdigheter i svenska, samhällskunskap, främmande språk och i viss utsträckning i ämnet matematik. Som kommer att framgå av den följande redogörelsen för de skilda fackskolorna har utredningen så långt detta befunnits möjligt sökt i tim- och kursplanerna, liksom senare i tillhörande anvisningar, realisera dessa önskemål. De för fackskolorna gemensamma ämnena och veckotimmarna framgår av nedanstående sammanställning.

Ämne

Årskurs 1

Årskurs 2

Antal veckotimmar

Antal veckotimmar

Sf

Ef

Tf

Sf

Ef

4 3

4 3

4 31

3 3

3 3

2 2 2 3

2 (25) 2 3

2 (2)

2 2 2 1

2 2* (2E) (24) 2 2 1

14 (16)

15 (17)

15 (17)

Tf

Livsåskådnings- och religionsSamhällskunskap Konsumentkunskap Gymnastik Specialarbete Timme till förfogande Summa

2a

1 Alternativt tyska Gemensam kurs med sociala fackskolans samhällsspecialisering Kursen omfattar huvudmoment, som i social och ekonomisk fackskola fördelats på båda årskurserna * Tillvalsämne, samma kurs som i social fackskola men med viss inriktning på ekonomisk psykologi s Tillvalsämne, samma kurs som i sociala fackskolans första årskurs 2 3

Som framgår av sammanställningen upptar de gemensamma ämnena största antalet veckotimmar i den sociala och den ekonomiska fackskolan. Dessutom tillkommer som nedan framgår några ämnen för fritt tillval i dessa båda fackskolor, s. 54 f. Även om utredningen lägger fram ett relativt genomgripande förslag beträffande utformningen av tim- och kursplanerna för den tekniska fackskolan och därvid gett ökat utrymme på timplanen för allmänna ämnen i förhållande till vad som hittills och för närvarande är fallet vid den tekniska utbildningen, har dock särarten vid den tekniska fackskolan blivit mer framträdande än i de övriga fackskoloma. Det för den tekniska fackskolan och övriga fackskolor gemensamma ämnesinnehållet är för övrigt något större än vad som framgår av sammanställningen. I timplanen för årskurs 2 i den tekniska fack51

skolan ingår nämligen bl. a. ämnet ergonomi, som innehåller stora inslag av psykologi och biologi. I den tekniska fackskolan förekommer undervisning i företagsekonomi med åtskilliga kursmoment gemensamma med motsvarande undervisning i den ekonomiska fackskolan. Stora kurspartier i ämnena matematik, fysik och kemi är också gemensamma i den tekniska fackskolan och i den sociala fackskolans naturvetenskapliga specialisering. Undervisningen i svenska i fackskolan avser bl. a. att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig vårdat och korrekt i tal och skrift, att öva deras färdighet att i studie- och informationssyfte läsa framställningar av olika slag samt att ge dem ökade insikter i frågor rörande språkvård och språkriktighet. Undervisningen vill därjämte ge eleverna ökad förmåga att förstå danska och norska i tal och skrift. Den vill också stimulera deras intresse för litteratur, teater och film. Eleverna skall i fackskolan ges vidgade kunskaper i minst ett främmande språk. Som framgår av sammanställningen blir det i de flesta fall engelskan, som kommer i fråga. Ämnet kan på detta sätt bli föremål för ett åttaårigt studium från och med årskurs 4 i grundskolan till och med avslutandet av studierna i fackskolan. Med hänsyn till att teknisk litteratur i relativt stor utsträckning finns tillgänglig på tyska har i den tekniska fackskolan eleverna beretts möjlighet att i stället för ett fortsatt studium av engelska vidga sina kunskaper från grundskolan i tyska. I båda språken föreslås såväl allmän kurs som särskild kurs, vilka direkt ansluter till de kurser eleverna läst i grundskolan. I såväl den sociala som ekonomiska fackskolan beredes eleverna vidare möjlighet att läsa s. k. B- och C-språk. Om engelskan som obligatoriskt främmande språk kan ges benämningen A-språk, förstås med B-språk det andra främmande språket, som eleverna läst i grundskolan, alltså tyska eller franska. Även här föreligger kursalternativ för allmän och för särskild kurs i anslutning till motsvarande kursplaner i grundskolan. C-språk är den sammanfattande benämningen på det tredje främmande språket, nybörjarspråket, som antingen kan utgöras av det andra språk som ej lästs av eleven i grundskolan, franska (tyska), eller av ryska eller av ett av de sydromanska språken spanska och italienska. Utmärkande för språkundervisningen i fackskolan är en strävan att utveckla elevernas förmåga att förstå språket i tal och skrift, att befästa och öva deras förmåga att uttrycka sig, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem ökade kunskaper om respektive länders historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur. Gemensamma kurser finns även upprättade för den sociala och ekonomiska fackskolan i ämnet matematik. I årskurs 1 erbjudes även här s. k. allmän kurs och särskild kurs, medan studierna i årskurs 2 endast avser s. k. särskild kurs. Inom båda kurserna ges relativt stort utrymme åt beskrivande statistik. Den allmänna kursen har en uppläggning med tonvikt på tillämpningen i anknytning till andra ämnen i de olika fackskolorna såsom företagsekonomi, socialkunskap, konsumentkunskap och samhällskunskap. 52

Även ämnet 'psykologi är i årskurs 1 gemensamt för den sociala och ekonomiska fackskolan. Studierna syftar här till att ge eleverna kunskaper om människors upplevelser och beteenden som individer och i grupp. Undervisningen bör även förbättra elevernas möjligheter att observera och tolka förhållanden, vilka är av intresse både för deras egen utveckling som konsumenter och för deras senare förvärvsarbete. I årskurs 2 är en viss grundkurs i utvecklingspsykologi, särskilt barn- och ungdomsårens, differentiell psykologi, ekonomisk psykologi och socialpsykologi gemensam för eleverna i den sociala fackskolan och för de elever som i den ekonomiska fackskolan valt sådan tillvalsgrupp, i vilken ämnet psykologi ingår. Eleverna i den ekonomiska fackskolan fördjupar dessutom sina studier i ekonomisk psykologi, dvs. en orientering om den tillämpade psykologi som blivit av allt större betydelse inom det merkantila området. Eleverna i den sociala fackskolan läser en utvidgad kurs inom ett av de tidigare omnämnda specialområdena. Fackskoleutredningen har i målsättningskapitlet närmare motiverat sitt förslag angående det för den sociala och ekonomiska fackskolan gemensamma ämnet livsåskådnings- och religionskunskap liksom sina överväganden rörande ämnets ifrågasatta införande även på den tekniska fackskolan. Genom ämnet livsåskådnings- och religionskunskap vill fackskoleutredningen att undervisningen, med utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter och intressen, i första hand skall ge dem insikt om och förståelse för den moderna människans behov av en på personlig övertygelse grundad egen livsåskådning. Undervisningen skall därför orientera eleverna om väsentliga livsåskådningsmässiga och etiska problem i nutiden samt ge dem fördjupade kunskaper om olika riktningar inom den kristna religionen samt om viktiga icke kristna religioner. Avsikten är att ge en objektiv belysning av olika uppfattningars innebörd och konsekvenser samt söka stimulera eleverna till egen eftertanke och självständiga ställningstaganden med bibehållen tolerans mot andras uppfattning. Bland etiska frågor som avses bli upptagna till behandling kan nämnas problem rörande förhållandet mellan barn och föräldrar, sexual- och äktenskapsfrågor, arbetsetiska frågor, problem rörande individen och samhället och i samband därmed frågan om individens ansvar inför olika sociala problem, t. ex. alkoholfrågan samt frågor om internationellt samarbete. Samverkan bör inom både den sociala och ekonomiska fackskolan ske med bl. a. ämnena samhällskunskap och psykologi samt inom den sociala fackskolan dessutom med historia, familjekunskap och biologi. Inom samtliga fackskolor ges undervisning i samhällskunskap. Undervisningen avser att ge vissa kunskaper om befolkning, näringsliv och arbetsmarknad samt samhällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden. Flera moment som hittills ingått i ämnet geografi har således kommit att ingå i ämnet samhällskunskap. Det vill vidare hos eleverna utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar samt söka klargöra viktiga samhällsproblem. Kursplanen för årskurs 1 av social fackskola upptar vissa moment av social53

kunskap och blir därmed fylligare än motsvarande kursplan i den ekonomiska fackskolan. Fyra veckotimmar står härvid till förfogande medan den ekonomiska fackskolan har två. Vid det fortsatta studiet i årskurs 2 av den ekonomiska och sociala fackskolan (samhällsspecialisering) får eleverna däremot en undervisning som givits ett för de båda fackskolorna identiskt innehåll. I den tekniska fackskolan sker undervisningen i samhällskunskap endast i årskurs 2. Kursplanen upptar vissa huvudmoment från samma ämne i årskurs 1 och 2 av social och ekonomisk fackskola. Utredningen anser undervisning om familjen vara så betydelsefull, att den bör meddelas i alla tre fackskolorna. Eftersom jamiljekunskwp endast i den sociala fackskolan förekommer som särskilt ämne, vill utredningen framhålla det angelägna i att familjens situation också i den ekonomiska och den tekniska fackskolan belyses från skilda utgångspunkter. Detta kan lämpligen ske genom en samordnad behandling av med familjen sammanhängande frågor i de olika ämnen, vari sådana moment ingår. I vissa fall kan det vara motiverat att utnyttja timmar till förfogande för behandling av aktuella frågor som rör familjen. Ämnet gymnastik har i fackskolan fått en relativt bred uppläggning i syfte att dels ge eleverna tillfälle till rekreation och omväxling, dels genom allsidig träning ge dem en god kondition. Undervisningen avses vidare ge viss färdighet i arbetsteknik med anknytning till biologi och ergonomi. Den vill dessutom hos eleverna skapa ett bestående intresse liksom förståelse för behovet av fysisk aktivitet. Utredningen föreslår vidare en s. k. stilkurs i avsikt att utöver den undervisning och fostran som ges i andra ämnen ge eleverna orientering om de enskildheter, vanor och beteenden i fråga om uppträdande, klädkultur, personlig hygien m. m. som på arbetsplatser och i det övriga umgänget människor emellan uppfattas som en del av begreppet personlig stil. Denna undervisning bör lämpligen förläggas till årskurs 2, varvid timmar till förfogande kan utnyttjas. Den tid som avsattes för en sådan kurs måste givetvis bedömas gentemot andra angelägna anspråk på timmar till förfogande. Omfånget bör därför kunna varieras inom en relativt vid ram och få en innehålls- och tidsmässigt olika utformning skilda läsår. En liknande orientering om än av något begränsad omfattning kan även förekomma i den tekniska fackskolan (se vidare s. 57). För vissa elevgrupper inom den sociala och ekonomiska fackskolan kan gruppen gemensamma ämnen komma att omfatta ett betydligt större antal veckotimmar än som upptagits i sammanställningen på s. 51. Eleverna i de båda fackskolorna kan sålunda läsa samma kurser i matematik (3 vtr) samt B- och C-språk (3 respektive 4 vtr). Både den sociala och ekonomiska fackskolan har också getts samma organisatoriska utformning genom att undervisningen är uppdelad på tre ämnesgrupper, gemensamma ämnen, specialiseringar samt ämnen för fritt tillval. Ämnen för fritt tillval omfattar i den sociala fackskolan i årskurs 1 tre vecko54

timmar och i årskurs 2 fem veckotimmar. I den ekonomiska fackskolan är motsvarande timtal sex respektive sju. Möjlighet bör finnas, där förhållandena så påkallar, att medge vissa elever någon minskning i timtalet för tillvalsgrupperna, t. ex. på grund av svag hälsa, för kompletteringsstudier för övergång till gymnasium, annan fackskola eller annan specialisering, för stödundervisning osv. Flera av de ämnen som ingår i tillvalsgrupperna är gemensamma för de båda fackskolorna såsom teckning, musik, maskinskrivning, trafik- och motorkunskap samt psykologi och konsumentkunskap, vilka båda senare ämnen kan ingå i tillvalsgrupp i den ekonomiska fackskolan men också förekommer med samma kursplan som obligatoriska ämnen i den sociala fackskolan. Vad utredningen anfört på s. 47 i sina överväganden i målsättningsfrågorna rörande de estetiska och praktiska ämnenas betydelse för utvecklande hos eleverna av praktiskt handlag och sinne för estetiska värden gäller givetvis med samma styrka för den ekonomiska som för den sociala fackskolan. Utredningen har i sina överväganden om målsättningen (se s. 43 f.) närmare motiverat sitt förslag att införa ämnet trafik- och motorkunskap som tillvalsämne i den sociala och ekonomiska fackskolan samt sina överväganden beträffande möjligheten att bereda ämnet plats i den tekniska fackskolan. Som framgår av kursplanen kap. 8 har utredningen avsett, att detta ämne bör ge eleverna undervisning om gällande trafikregler, orientering om olika trafikantgruppers problem och förhållanden och de krav som ur skilda synvinklar ställs på föraren av motorfordon. Undervisningen skall ge tillräcklig grund för körkortssökande dels i teori motsvarande kraven för det teoretiska provet, dels för en praktisk förståelse av olika motorfordons konstruktion och egenskaper. Utredningen, som i fråga om detta ämne haft vissa överläggningar med bilförarutredningen, föreslår att den teoretiska delen av körkortsprovet för de elever som går i fackskolan och där väljer ämnet trafik- och motorkunskap förlägges till fackskolan enligt de närmare föreskrifter härom som kan komma a t t utarbetas av bilförarutredningen. En viss tidsgräns för provets giltighet torde böra fastställas; det i skolan avlagda provet bör kunna godtas av bilinspektionen, såvida det praktiska körkortsprovet ej avlägges senare än förslagsvis ett halvt år efter det den teoretiska undervisningen avslutats. Timmar till förfogande. Utredningen har ansett det vara av stort värde om skolorna mer fritt kunde disponera någon tid dels för sådana moment som visserligen i regel återkommer år efter år men vilka till sin omfattning och placering i studiegången inte alltid bör fastställas alltför detaljerat, dels för sådana uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden. Timmar till förfogande skall alltså användas för verksamhet som inte har karaktären av ämnesundervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de ämnen som är upptagna på timplanen. Hit kan höra exempelvis informationsteknik, röst- och talvård, lästeknik, studierådgivning och yrkesorientering, s. k. stilkurs m. m. Allt detta är av stor betydelse men varje moment fordrar väsent55

ligt mindre tid än en veckotimme och bör för övrigt ej heller studeras under ett för alla skolor fixerat tidsutrymme. Timmarna kan också användas för att föra in i undervisningen inslag av mer tillfällig karaktär. Det kan gälla att inom skolans arbetsordning skapa utrymme för teater- eller konsertföreställningar eller lämna mer speciell information om t. ex. sexualkunskap, alkoholkunskap, information som är begränsad till vissa grupper av elever (pojkar, flickor, elever som läser matematik etc), information kring något aktuellt problem i anknytning till skolan, orten eller frågor av mer generell räckvidd. Den information kring händelser som aktualiserats i press, radio, TV eller litteratur och som skolberedningen föreslog inom ramen för ämnet aktuell orientering kan också ges vid timmar till förfogande. Timmarna skall vidare — vilket är väsentligt — kunna utnyttjas för en lokal anpassning av verksamheten. Man skall t. ex. kunna beakta de näringslivsproblem som är aktuella i en viss bygd. Eleverna kan därigenom få stifta bekantskap med frågor som är speciella för trakten och som kan vara av betydelse för dem när de skall söka anställning. Timmar till förfogande bör schemaläggas i den sociala och ekonomiska fackskolan som övriga timmar på timplanen och kan läggas ut med en timme per vecka, men det kan i många fall vara fördelaktigare att lägga dem som dubbeltimmar varannan vecka. Timmarna skall utnyttjas för de föreslagna ändamålen, men det kan många gånger av praktiska skäl vara lämpligt att ett visst arrangemang förlägges till annan tid än den som upptagits på schemat. Det kan också vara ändamålsenligt att ibland för en mer tidskrävande uppgift, t. ex. en teaterföreställning sammanslå ett större antal timmar till förfogande. Över huvud taget bör skolans pedagogiska ledning ha stor frihet att utnyttja den samlade tiden för ett läsår på det sätt som för den enskilda skolan är mest ändamålsenligt utan att känna sig bunden av att fördela den jämnt över läsåret. Skolans pedagogiska ledning (rektor och studierektor) bär ansvaret för timmarnas organisation, men det bör då studierektor finnes främst ankomma på denne att för varje läsår göra en planering av timmar till förfogande. Därvid bör vissa återkommande inslag kunna läggas ut på fixerade tidpunkter, medan den återstående tiden disponeras för mer tillfälliga inslag. Med denna uppläggning är det naturligt att timme till förfogande ej ingår i någon enskild lärares tjänstgöringsskyldighet. E t t flertal lärare, gästföreläsare, gästande artister o. d. kan i stället medverka under dessa timmar. Klassen är inte heller den givna storleksordningen för den grupp av elever som samtidigt deltar i timmar till förfogande. När så är lämpligt kan eleverna sammanföras i stora avdelningar, t. ex. så att alla elever i en årskurs eller i hela fackskolan deltar samtidigt. Vid andra tillfällen kan verksamheten organiseras för arbete i mindre grupper än i klass av traditionell omfattning. Timmar till förfogande ingår som varje annat schemalagt ämne som ett normalt inslag i undervisningen, varför det givetvis föreligger skyldighet för eleverna att deltaga. 56

För varje timme till förfogande bör utgå ett anslag motsvarande timlärarersättning för en veckotimme i högsta löneklass för ordinarie lärare i läroämne. Detta arvode bör av skolledningen kunna disponeras efter eget bedömande för kostnaderna i samband med timmarna. Denna fria disposition gör det möjligt att till vissa timmar förlägga verksamhet som är mer kostnadskrävande, medan för andra timmar kostnaden kan vara liten eller ingen. I teknisk fackskola har det ej varit möjligt att bereda utrymme för timmar till förfogande inom ramen för 35 veckotimmar. Det innebär ej att de behov som aktualiserat timmar till förfogande skulle vara mindre på teknisk fackskola än på de övriga. Det är tvärtom lika angeläget att eleverna där får t. ex. den aktuella orientering som föreslagits skola ges inom ramen för timmar till förfogande. Dessutom tillkommer behov av viss orientering i livsåskådningsfrågor som inom de båda övriga fackskolorna tillgodoses i ämnet livsåskådnings- och religionskunskap. Fackskoleutredningen föreslår därför, att rektor vid teknisk fackskola skall ha rätt att efter eget bedömande i stället för den ordinarie undervisningen vid lämpliga tidpunkter under läsåret anordna information m. m. av den art som ovan angivits. I de fall där teknisk fackskola är samorganiserad med annan fackskola behöver det ej medföra särskilda kostnader. Där förutsattes att vid behov eleverna i teknisk fackskola friställes från annan undervisning och deltar i annan fackskolas timmar till förfogande. För de fall då teknisk fackskola är fristående eller samorganiserad med annan skolform än fackskola, bör ett särskilt anslag utgå, som med hänsyn till de särskilda förhållandena vid den tekniska fackskolan kan begränsas till 1 000 kronor per klassavdelning. Specialarbete. Träning både i självständigt arbete och i samarbete med kamrater tillmätes stor vikt inom fackskolan liksom inom grundskolan och det planerade nya gymnasiet. Utöver den övning som i nämnda avseenden ges inom de olika ämnena föreslås i andra årskursen av social och ekonomisk fackskola två veckotimmar schemalagd tid för s. k. specialarbete. Sedan eleverna under första årskursen systematiskt tränats att lösa uppgifter av successivt stegrad svårighetsgrad, får de i årskurs 2 fritt välja ett antal uppgifter för självständig bearbetning, i regel minst tre, som inte behöver ligga inom ett enskilt ämnes ram, utan helst bör utgöra tillämpning av kunskaper som inhämtats i flera olika ämnen och som i så stor utsträckning som möjligt bör lösas i samarbete med en eller ett par, undantagsvis fler kamrater. Uppgifterna behöver inte alltid utföras under den schemalagda tiden, men lärare skall finnas för handledning, och lokaler skall finnas tillgängliga för arbetet. Inom den tekniska fackskolan finns inte särskild tid avsatt på timplanen för specialarbete. De tekniska tillämpningsämnena har i andra årskursen ett ganska 57

stort timtal och ger även i övrigt goda möjligheter till självständigt arbete av samma art som är avsett förekomma inom specialarbetets ram i de övriga fackskolorna. Uppläggningen av specialarbetet presenteras närmare på s. 98 i detta kapitel samt i kapitel 8. Frivillig teckning, frivillig musik. Gemensamt för samtliga fackskolor föreslår fackskoleutredningen även en viss timtilldelning utöver den fastställda timplanen för undervisning i frivillig teckning och frivillig musik. Båda ämnena har sedan lång tid tillbaka haft motsvarande ställning i de högre skolorna i landet. Även om ämnena i den sociala och ekonomiska fackskolan kan ingå i vissa tillvalsgrupper, torde det ej bli alltför ovanligt att elever, som valt tillvalsgrupper med hänsyn till sin yrkesinriktning önskar ägna någon tid per vecka åt musikutövning eller skapande verksamhet inom den vida ram som numera anges av ämnet teckning. Detta torde också gälla eleverna i den tekniska fackskolan, som inte kunnat beredas någon möjlighet att inom timplanen välja estetiska eller praktiska ämnen. För skapandet av den atmosfär och trivsel som är en förutsättning för en god skolgemenskap kan en elevorkester eller skolkor vara av stor betydelse. Motsvarande gäller beträffande den på dekorativa uppgifter inriktade teckningsundervisningen. Fackskoleutredningen föreslår, att beträffande den frivilliga musikundervisningen bestämmelserna i grundskolan skall äga tillämpning även i fackskolan. För körsång föreslås alltså en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever dock minst en veckotimme samt för instrumentalmusik och solosång en veckotimme för varje femtiotal elever vid skolan. För frivillig undervisning i teckning föreslås en veckotimme för varje fullt trettiotal deltagande elever. Samläsning. Den organisation som föreslås för fackskolorna medför en relativt stor valfrihet för eleverna. Alla möjligheter till samläsning mellan olika klasser och olika fackskolor i samma kommun bör därför tillvaratagas. Särskilt gäller detta ämnen för fritt tillval och över huvud taget ämnen med relativt lågt elevantal samt då så lämpligen kan ske timmar till förfogande liksom frivillig teckning och frivillig musik. Som framgått av den lämnade redogörelsen för gemensamma drag inom de skilda fackskolorna utgör fackskolan som tidigare framhållits på s. 50 en relativt enhetlig skolform, även om skillnader föreligger beträffande graden av målinriktning, specialiseringarnas utformning m. m. Självfallet föreslås för samtliga fackskolor i princip samma bestämmelser beträffande intagning av elever, betyg, flyttning och avgång liksom beträffande skilda organisatoriska anordningar, bestämmelser om studiehjälp, statsbidrag m. m. Den enda mer påtagliga avvikelsen från övriga fackskolor företer den tekniska fackskolan, där enligt uttalande vid 1962 års riksdag krav uppställes på ett års praktik före inträdet i årskurs 2. 58

Social fackskola Som tidigare i flera sammanhang framhållits har fackskolorna ett dubbelt syfte. De skall ge dels viss allmän utbildning, dels fackutbildning avseende breda sektorer av näringslivet. Detta gäller också den sociala fackskolan, fastän det inom den är svårare än beträffande de båda övriga fackskolorna att avgränsa vad som skall räknas som fackutbildning. De yrken som den sociala fackskolans elever i stor utsträckning beräknas komma att ägna sig åt är nämligen sådana att en utbildning av tämligen allmän karaktär också innebär en lämplig yrkesförberedelse. En avgränsning mellan vad som skall räknas som fackutbildning och vad som skall räknas som allmän utbildning försvåras inom den sociala fackskolan också därav att kunskaper och färdigheter, vilka kan betraktas som ett led i utbildningen för vissa yrken, som skolan tar sikte på, inom andra har betydelse endast indirekt, genom att de ökar individens kringsyn och breddar hans användbarhet för skiftande uppgifter. Det är således först sedan en person kommit ut i arbetslivet som det går att avgöra vad som har varit övervägande yrkesutbildning och vad som har varit en mer allmän utbildning. Ju bredare fält inom yrkeslivet en skola utbildar för och ju större krav som inom dessa sektorer ställs på personlig mognad och kunskaper om människor och samhälle ju svårare är det att göra en avgränsning mellan ovan angivna former av utbildning. Av de förteckningar som av skolberedningen uppgjordes över lämpliga yrken för elever från de föreslagna humanistiska och social-ekonomiska skolorna framgick, att den avnämarsektor båda dessa skolor beräknades få till stor del är gemensam, särskilt nu sedan den ekonomiska fackskolan kan beräknas rekrytera en del av de elever som önskar viss specialisering för att kunna tjänstgöra på kontor och expeditioner inom offentlig förvaltning. Flertalet av de elever som söker sig till en skola med övervägande allmän utbildning ovanför grundskolans nivå, ledande fram till ett något annorlunda studiemål än gymnasiets kan sålunda senare beräknas söka sig till yrken eller till vidareutbildning för yrken, som innebär kontakt med människor och i vidaste mening kan räknas till sociala yrken, dvs. vårdyrken eller kontakt- och serviceyrken. För en del elever är inriktningen mot sådana yrken redan i 16—17-årsåldern så tydlig, att en direkt yrkesutbildning kan påbörjas, medan för andra en fortsatt mera allmän utbildning med försiktig specialisering enbart efter intresseoch begåvningsinriktning ter sig naturligare. (Jfr bl. a. Härnqvists och Grahms undersökningar, SOU 1963:15). En allmän tendens i alla högindustrialiserade länder synes vara att yrkesvalet hos flertalet ungdomar numera kommer senare än förr. Också i vårt land gör sig denna tendens gällande med allt större styrka. E t t av skälen är att betydligt fler valmöjligheter beträffande yrken står till buds än bara för några decennier sedan. Det gäller inte minst inom service- och vårdsektorn, som ökat kraftigt i takt med det ökade materiella välståndet. Den större geografiska rörligheten 59

har lett till att ungdomarna inte längre känner sig bundna att ta ett arbete som bjudes, bara för att det finns i hemorten, och yrkesvalet är heller inte så beroende av vad föräldrarna har för yrke. Föräldrarna har också numera på ett helt annat sätt än förr råd att ge barnen en längre skolmässig utbildning och att låta dem vänta med yrkesvalet. De många möjligheterna gör emellertid att det är svårare att välja än förr. Samtidigt har kraven från arbetsgivarnas sida på ungdomarna beträffande kunskaper och allmän mognad vid inträdet i yrkeslivet synbarligen ökat. Vid överläggningar med företrädare för näringsliv och organisationer har det framgått, att det ur arbetsgivarnas synpunkt i allt större utsträckning är önskvärt att eleverna är något äldre än sexton år, innan de kommer ut i arbetslivet. Många av de yrken som uppfattas som omväxlande och intressanta eller ur andra synpunkter lockande går dessutom mera sällan att erhålla enbart på grundval av genomgången grundskola eller realskola, även när kraven på kunskaper inte i och för sig är så omfattande att studentexamen bedöms nödvändig. Vid många utbildningsanstalter, som formellt inte kräver mer än grundskola eller motsvarande, är vidare konkurrensen mellan de inträdessökande så stark, att de som saknar utbildning utöver minimum inte har möjlighet att göra sig gällande. Konkurrensen både om tillträde till utbildningsanstalter och goda anställningar skapar alltså i förening med den stigande levnadsstandarden en stark benägenhet till längre utbildning. Denna tendens har ökat kraftigt samtidigt med att en nioårig skolgång blivit obligatorisk. I USA går flertalet ungdomar av samma skäl som anförts ovan i skola fram till omkring artonårsåldern. I vårt land går utvecklingen i motsvarande riktning snabbare än man kunnat förutse. Hur stark efterfrågan på gymnasial utbildning är framgår av en undersökning som utförts inom gymnasieutredningen (SOU 1963:42 kap. 4 samt specialutredningar om gymnasiet, SOU 1963:41). Den starka ökningen av efterfrågan på gymnasial utbildning får säkerligen till avsevärd del ses som ett uttryck för denna önskan från elevernas och föräldrarnas sida att uppskjuta yrkesvalet genom en förlängd, föga specialiserad utbildning. För en del av de elever det här gäller bör den sociala fackskolan kunna fylla samma uppgift som den kommunala flickskolan hittills fyllt för en mer begränsad grupp av elever och som den humanistiska skolan enligt skolberedningens förslag avsåg att fylla. Den bör kunna verka tilldragande på de elever som önskar fortsatt allmän utbildning men tror gymnasiestudierna vara alltför teoretiska, eller finner dem onödigt långa eller onödigt krävande. För vissa utbildningsanstalter som tenderat att kräva studentexamen, därför att annan lämplig utbildning ovanför grundskolan funnits i alltför begränsad utsträckning, kan social fackskola komma att anses som lämplig grund. För de flesta av de yrkesobestämda eleverna är som tidigare nämnts en allmän utbildning med specialisering enbart efter intressen det naturligaste utbildningsalternativet. Dessa elever bör bjudas ämnen som ger ökade kunskaper om människor och samhälle, ökar studiefärdigheterna liksom vad man brukar kalla kommunikationsfärdigheterna samt slutligen ämnen som utvecklar estetiska och 60

praktiska färdigheter. En sådan ökad allmän utbildning är meningsfull för den enskilde, vilket yrke han sedan än kommer att välja, även om den är särskilt lämplig för den som senare kommer att gå till ett yrke som kan karakteriseras som människovårdande eller som ett kontaktyrke. Också för samhället och avnämarna är det värdefullt med ett ökat antal människor som före påbörjandet av den egentliga yrkesutbildningen har en relativt omfattande allmän utbildning. Det ökar deras användbarhet och möjligheter till anpassning inför de snabba strukturförändringarna inom yrkesvärlden som karakteriserar vår tid. Det är emellertid inte avsikten att utbildningen i den sociala fackskolan skall göras så allmän, att flertalet elever som lämnar skolan måste gå till någon form av fortsatt utbildning innan de kan bli användbara i arbetslivet. I detta avseende skiljer sig den sociala fackskolan från den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan, som uttryckligen sades vara »allmänbildande och inte yrkesinriktad» (SOU 1961:30 s. 485). Den sociala fackskolan avser att tillgodose behovet av förlängd allmän utbildning men är som namnet anger en fackskola som i första hand vill förbereda för sociala yrken, dvs. yrken som i hög grad innebär kontakt med människor antingen det gäller anställning inom samhälleliga institutioner eller serviceyrken inom enskilda företag. E t t moment som måste tillmätas särskilt stor vikt i en skola för elever, som huvudsakligen beräknas ägna sig åt i vidaste mening sociala yrken på mellannivå, är en omfattande orientering om de olika yrken och utbildningsvägar som står till buds inom denna sektor av yrkeslivet. En huvuduppgift för skolan bör vara att göra det möjligt för eleverna att efter skolgångens slut med någon grad av säkerhet välja yrke. Ämnet samhällskunskap i första årskursen samt socialkunskap i andra tjänar, vid sidan av den individuella och allmänna yrkesvägledningen, bl. a. ett sådant yrkesorienterande syfte. Den specialisering som närmast kommer i fråga både för den som ännu inte bestämt sig för något yrke och för den mot det sociala området yrkesbestämde är inriktning på främmande språk respektive matematik och naturvetenskapliga ämnen. För serviceyrken t. ex. inom kommunikationsverken är goda språkkunskaper önskvärda, medan för vissa vårdyrken, t. ex. sjuksköterskeyrket, kunskaper i naturvetenskapliga ämnen utöver grundskolan är betydelsefulla. Det senare torde också gälla vissa traditionellt manliga yrken, t. ex. poliser, militärer, sjöfolk, brandpersonal, viss servicepersonal inom motorbranschen samt arbetsledare inom jord- och skogsbruk. För båda kategorierna elever, både de klart yrkesinriktade och de mera obestämda, är det emellertid som tidigare framhållits med tanke på deras senare yrkesverksamhet önskvärt med en ganska omfattande gemensam utbildning. Undervisningen bör därför i den sociala fackskolan främst omfatta ämnen som ger vidgad människokunskap och ökad kunskap om samhället. Den bör ge en tämligen ingående kännedom om olika samhälleliga organ som finns inrättade till medborgarnas gagn och uppfattning om de krav som bör ställas på dem som arbetar inom olika vård- och serviceyrken. Undervisningen bör vidare liksom i övriga fackskolor utveckla elevernas förmåga att uttryck sig 61

i tal och skrift och att självständigt förvärva kunskaper. Den bör också skapa förståelse för de värden som den demokratiska livsformen rymmer. Mot bakgrunden av vad ovan anförts har en sammanslagning av de av skolberedningen tidigare föreslagna humanistiska och social-ekonomiska skolorna till en social fackskola tett sig naturlig, trots att den humanistiska skolan var avsedd som en rent allmänbildande skola för de mera yrkesobestämda och den social-ekonomiska fackskolan avsåg yrkesförberedelse för olika socialt betonade yrken. Den sociala fackskolan tar sålunda tillvara väsentliga drag i de båda tidigare föreslagna humanistiska och social-ekonomiska skolorna. Den avser liksom den humanistiska skolan att ge fördjupad allmän utbildning med möjlighet till viss språklig eller naturvetenskaplig specialisering. Det har eftersträvats god balans mellan teoretiska, praktiska och estetiska ämnen och mellan teoretiska och praktiska moment inom de olika ämnena. Detta har för utredningen tett sig särskilt angeläget eftersom många vårdyrken kräver gott praktiskt handlag och förståelse för även den yttre miljöns betydelse. De estetiska ämnena har häri vid sidan av deras betydelse för personlighetsutvecklingen en bred motivering. Möjlighet finnes dessutom att genom fritt tillval odla estetiska och praktiska specialintressen. En mera omfattande specialisering som kunde te sig som direkt förberedelse för estetiska yrken har däremot som en generell utbildningsväg undvikits, främst med tanke på risken att locka många ungdomar att utbilda sig för yrken där deras möjligheter till framtida försörjning är begränsade (se bilaga 2). Skulle framdeles på vissa orter, som erbjuder tillfredsställande elevunderlag och där lokal- och lärarresurser det medger, starka önskemål framkomma om en mer utpräglad estetisk utbildning bör dessa önskemål efter medgivande av Kungl. Majrt i varje särskilt fall få tillgodoses inom ramen för det föreslagna antalet specialiseringstimmar i årskurs 2. Liksom i den tidigare föreslagna social-ekonomiska fackskolan finns vidare ett block av samhällsämnen med relativt högt timtal bland de gemensamma ämnena. Tonvikt har därjämte för alla elever lagts på inhämtande av kunskaper och färdigheter, som är av direkt betydelse inom de flesta vård- och serviceyrken, t. ex. genom ämnen som konsumentkunskap och kontorsteknik. Genom specialisering på socialkunskap respektive konsumentkunskap i andra årskursen har möjlighet beretts bl. a. mera direkt yrkesmedvetna elever att få en undervisning som bör ge god användbarhet även vid direkt inträde i arbetslivet efter skolans slut. Det bör dock betonas att det först efter långvarig erfarenhet av skolformen går att säga i vilken utsträckning elever från olika specialiseringar går till vidare utbildning och i vilken utsträckning de väljer att gå direkt ut i yrkeslivet. Specialiseringen är inte mer omfattande än att eleverna från samtliga grenar med obetydlig komplettering av ämnen kan gå till i det stora hela samma yrken och utbildningsvägar inom vård- och serviceområdet. Den sociala fackskolan har — liksom övriga fackskolor — organiserats med en kärna av gemensamma ämnen, som för denna fackskolas del i första årskursen 62

omfattar 25 timmar och i andra årskursen 22 timmar. Specialiseringen på språklig respektive naturvetenskaplig inriktning omfattar första årskursen sju timmar förutom möjlighet till val av ämnen för fritt tillval tre veckotimmar första årskursen. Andra årskursen utökas specialiseringen att omfatta fyra områden, språklig, naturvetenskaplig, samhällelig och konsumtionsekonomisk. Denna specialisering åstadkommes genom fasta tillvalskombinationer åtta veckotimmar. Dessutom tillkommer i denna årskurs fem veckotimmar fritt valda tillvalsämnen. Vissa ämnen som utredningen ansett vara av särskilt stor betydelse för alla fackskolans elever, vilket yrke de än skall gå till, är, som framgått av föregående avsnitt s. 50 ff., gemensamma för både social, ekonomisk och teknisk fackskola. Dessa ämnen har så långt möjligt erhållit samma timtal framför allt därför att utredningen därigenom önskat understryka sin grundsyn att samtliga fackskolelever bör ha ett gemensamt kunskapsstoff av inte alltför ringa omfattning men också för att samundervisning skall kunna ske, något som kan bli aktuellt särskilt i mindre skolenheter. Speciellt stora är samläsningsmöjligheterna mellan den sociala och ekonomiska fackskolan. Antalet gemensamma veckotimmar kan här, som sammanställningen på s. 51 utvisar, uppgå till 14—17 timmar. Sammanställningen visar också att samundervisningsmöjligheterna med den tekniska fackskolan är mera begränsade. För att göra det möjligt för eleverna i den sociala fackskolan att fortsätta sina studier i främmande språk och matematik från den nivå de befann sig på vid grundskolans slut har alternativa kurser föreslagits i dessa ämnen. Skolan kan därmed te sig som ett valvärt alternativ både för de elever som genom sitt kursoch ämnesval i grundskolan har möjlighet att söka inträde i gymnasium och för övriga elever. Den särskilda kursen bygger på grundskolans särskilda kurs medan allmänna kursen bygger på grundskolans allmänna kurs, mindre kurs eller — i vissa fall — avbruten studiegång i ämnet. I övrigt lämnas följande kommentarer till val av ämnen och kursinnehåll. Ämnet samhällskunskap är i första årskursen gemensamt för alla elever med fyra veckotimmar. Det avser att i samverkan med ämnet historia ge en avrundad kurs med tonvikt bl. a. på frågor rörande näringsliv, befolkning och samhällsstruktur inom både vårt eget land och världen i övrigt. Geografin som inte förekommer som självständigt ämne är således integrerad med samhällskunskapen. Avsikten är vidare att bl. a. genom ofta återkommande studiebesök ge en tämligen omfattande yrkesorientering inom fältet av sociala yrken samt vårdoch serviceyrken, något som bör underlätta valet av specialisering i andra årskursen. Endast de elever som väljer samhällsspecialisering studerar i andra årskursen ämnet samhällskunskap. I ämnet historia som är gemensamt för alla elever med två veckotimmar under första årskursen och tre veckotimmar under andra årskursen behandlas sociala, politiska och kulturella företeelser i såväl äldre som senare tid både i vårt eget kulturområde och i några utomeuropeiska kulturkretsar. Stoffet väljes så 63

att man för fackskolans mognare åldersstadium kan ge en mer nyanserad bild än grundskolan kunnat åstadkomma av vad som format den värld vi nu lever i. Ämnet avser att belysa hur de olika kulturmönster vuxit fram, som finns inom vårt land och i andra länder både inom och utom Europa och därmed bidraga till tolerans och respekt för kulturella olikheter. Ämnet ger under första årskursen möjligheter till samverkan med samhällskunskapen och med de stilhistoriska momenten i de estetiska tillvalsämnena. Andra årskursen ger goda möjligheter till samverkan främst med ämnet livsåskådnings- och religionskunskap men också med ämnena psykologi och familjekunskap. Familjekunskap, som är ett obligatoriskt ämne i andra årskursen, med en veckotimme, har en ganska vid ram och rymmer såväl familjesociologiska frågor som samlevnads-, ekonomi- och miljöfrågor. Inriktningen är dubbel och gäller dels elevernas aktuella situation — att förstå de familjer de lever i och ser omkring sig — dels den egna familjebildningen som för många av dem ej är särskilt avlägsen. Ämnet får i hög grad ses som ett integrerat studium av skilda, för familjefrågorna viktiga moment vilka delvis förekommer också i vissa andra ämnen men här kan göras till föremål för ett samlat studium. Samverkan måste vara intim med dessa ämnen både för undvikande av dubbelbehandling och för att de moment som berör familjefrågor skall komma in vid från samordningssynpunkt lämpliga tidpunkter i de olika ämnena. Sålunda kan olika sidor av familjens funktion belysas med exempel ur litteraturen och sammanställas med de frågor som behandlas i de övriga gemensamma ämnena samhällskunskap, psykologi, biologi, historia och livsåskådnings- och religionskunskap samt konsumentkunskap. Ämnet konsumentkunskap avses i första årskursen få en inriktning som kan bedömas vara av värde för varje medborgare. Det allt rikare varusortimentet med ständigt nya varor har medfört alltmer komplicerade valsituationer för konsumenterna. Konsumtionsvanorna är dessutom underkastade kraftiga förändringar bl. a. genom den ökade fritiden och en växande efterfrågan på kapitalvaror. Detta har skapat ökat behov av konsumentupplysning för alla. Flertalet elever som ämnar sig till vård- och serviceyrken och samhälleliga institutioner av olika slag beräknas även i sin yrkesutövning komma att få större eller mindre kontakt med konsumtionsekonomiska frågor. Under första läsåret får eleverna sådan kontakt med ämnet, att de lättare kan avgöra om de önskar mer ingående specialisering med tanke på val av yrken som kräver större mått av konsumtionsekonomisk orientering samt köp- och varukunskap. Varukunskap spelar särskilt andra läsåret stor roll inom ämnet. Kursplanen disponeras sista läsåret så, att undervisningen då så är nödvändigt kan fördelas mellan hushålls- och textillärare och andra specialister som eventuellt kan komma i fråga. Under det andra läsåret får livsmedelstekniska och textiltekniska laborationer stor betydelse i samarbete med ämnet kemi. Ämnet socialkunskap förekommer som specialisering i andra årskursen och av64

ser att ge en praktisk tillämpning av de teoretiska kunskaper om institutionsvård och andra samhälleliga vårdåtgärder, socialpolitik och förvaltningsåtgärder som gives inom samhällskunskap, familjekunskap, psykologi och andra ämnen. Socialkunskapen bör med sitt stora timtal (sex veckotimmar) kunna ge en ganska omfattande orientering om de viktigaste samhälleliga vårdområdena t. ex. barnavård, åldringsvård, nykterhetsvård och sjukvård. Orienteringen bör omfatta servicebetonat arbete inom såväl offentlig som enskild förvaltning och företagsamhet. Ämnet tjänar härigenom även ett yrkesorienterande syfte. Undervisningen bör läggas upp så att stoffet främst väljes bland sådant som kan vara av intresse för yrkesverksamhet efter skolans slut. Kursinnehållet måste därför vara av starkt konkret karaktär och anknyta till de problem som aktualiseras inom olika sociala vårdyrken. Individualisering bör ske med fördjupning på olika yrkesområden med hänsyn till elevernas yrkes- och intresseinriktning. Själ v verksamhet bl. a. i form av studiebesök och fortlöpande iakttagelser vid institutioner bör spela en stor roll inom ämnet. Under båda läsåren bör tjänstemän, vårdpersonal och förtroendemän inom den kommunala vårdverksamheten anlitas vid undervisningen. Flertalet personer inom institutioner, vård- och serviceyrken behöver någon kunskap om hur ett förvaltningskontor fungerar. Ämnet kontorsteknik avser att ge en sådan elementär kunskap. Vissa kontorstekniska övningar har också förlagts till socialkunskapen med anknytning till ämnets övriga moment. Maskinskrivning med vissa moment av maskinräkning förekommer vidare som tillvalsämne för dem som inte redan i grundskolan förvärvat färdighet i detta ämne. Biologi är obligatoriskt ämne med två veckotimmar i båda årskurserna. Undervisningen i ämnet har till uppgift att öka elevernas kunskaper om sådana biologiska företeelser och skeenden som är av mera direkt betydelse för människans hälsa samt för samhällets funktion. I årskurs 1 studeras bl. a. ärftlighets- och utvecklingslära, frågor rörande jordens försörjning med livsmedel samt beteendeforskningens rön beträffande instinkthandlingar m.m. En viktig uppgift för undervisningen är att skapa förståelse för behovet av en god naturvård. I årskurs 2 upptar arbetshygieniska frågor och hälsolära det största utrymmet. Viktiga moment är här sexualkunskap, mikrobiologi, livsmedels- och bostadshygien samt arbetsfysiologi och arbetshygien. Samverkan sker speciellt med ämnena samhällskunskap, psykologi, familjekunskap, konsumentkunskap samt kemi. Ämnena fysik och kemi förekommer på naturvetenskaplig specialisering båda läsåren med vardera 2 veckotimmar första årskursen och 2,5 veckotimmar andra. Med hänsyn till att eleverna andra året har möjlighet att övergå till annan specialisering, främst samhälls- eller konsumtionsekonomisk, är första årskursen utformad som en avrundad kurs. Fysiken har båda årskurserna en uppläggning med huvudsakligen praktiska tillämpningar, användbara inom de olika yrkesområden som den sociala fackskolan avser att förbereda för. Första året upptar

3 Vackskolan

optiken stort utrymme med behandling av kikare, mikroskop, fotoapparater m. m. Andra året tar elektricitetsläran det största utrymmet. Kemikursen är första året upplagd som en allmän kurs i oorganisk kemi, som kan utgöra grund för specialisering inom ett stort antal yrken eller för fortsatta studier. Årskurs 2 är av mer tillämpad natur. Den avser att orientera om organisk kemi för vardagsbruk, tvättmedel, bränslen, plaster, mediciner osv. Dessutom ger den en inblick i några kemiska reaktioner i levande materia (biokemi) med exempel från människokroppen. Samverkan bör här ske med ämnet biologi. Ämnen för fritt tillval är dels främmande språk och matematik, dels praktiska och estetiska ämnen. Inom de estetiska ämnena ges en stilhistorisk orientering som också anknyter till kursen i historia under första årskursen. Sådan integration av de stilhistoriska momenten i respektive estetiska ämnen har utredningen ansett ge större utbyte än ett särskilt ämne stilhistoria, som riskerar få alltför teoretisk karaktär eftersom den tid som kan erbjudas måste bli relativt begränsad. Genom tillfälliga lärarbyten mellan tillvalsgrupperna bör lärarna i de olika estetiska ämnena kunna presentera stilutvecklingen inom sina ämnen och därmed ge något av den stilhistoriska orientering som skolberedningen inom den humanistiska skolan ville förverkliga med stilhistoria som särskilt ämne. E t t ämne som hittills funnits i ringa utsträckning i det allmänna skolväsendet, och som erbjuds som tillvalsämne i den sociala fackskolan är ämnet dramatik. Arbetet med dramatisk framställning avser att öka elevernas människokunskap och samarbetsförmåga samt stärka deras intresse för teater och förståelsen för dess uttrycksmedel. Efter särskilt medgivande av länsskolnämnden bör enligt utredningens mening skolor, vilka har lärar- och lokalresurser som ämnen för fritt tillval kunna få erbjuda även andra estetiska ämnen än dem som finns upptagna på timplanen. Elever som önskar komplettera ämnen för val av annan specialisering än dem de ursprungligen inriktat sig på bör, som framgår av förslag i kapitel 4, enligt utredningens mening av rektor kunna befrias från de fria tillvalsämnena för att i stället ägna sig åt komplettering. Detsamma gäller elever som övergått till social fackskola från annan skolform t. ex. gymnasium. Den i annat sammanhang presenterade stödundervisningen bör i viss utsträckning kunna förläggas till dessa lektioner. Även av andra skäl, t. ex. svag hälsa bör elev av rektor kunna befrias från ämne eller del av ämne för fritt tillval. Utredningen föreslår att eleverna får välja fritt och utan bindning mellan de båda årskurserna bland de angivna fria tillvalsgrupperna. Det innebär sålunda att estetiskt inriktade elever i andra årskursen kan välja mer än ett estetiskt ämne, såvida de föreslagna förutsättningarna för upprättande av grupp uppfylls. Under andra årskursen kan ett stort antal tillvalskombinationer uppstå, men eftersom samläsning kan ske mellan de flesta ämnen som har samma timtal, behöver antalet grupper inte bli så stort som det annars kunde förefalla. Dessutom finns som redan framhållits vissa samläsningsmöjligheter med den ekonomiska 66

fackskolans tillvalsämnen. Utredningen är väl medveten om att tillvalet, om det omfattade samtliga möjligheter, skulle framför allt i mindre skolor kunna medföra avsevärda schematekniska eller praktiska svårigheter i övrigt. Det är emellertid enligt utredningens mening inte nödvändigt att samtliga kombinationer är representerade vid varje skola. Nedan återges de tillvalskombinationer som kan tänkas förekomma: 1. B-språk eller C-språk Musik, dramatik eller teckning 2. B-språk eller C-språk Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap 3. Matematik Musik, dramatik eller teckning 4. Matematik Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap 5. Hushållsteknik eller slöjd Musik, dramatik eller teckning 6. Hushållsteknik eller slöjd Maskinskrivning eller trafik- och motorkunskap 7. Dramatik eller teckning Musik eller teckning Maskinskrivning

vtr 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 2 2 1

Årskurs I

= 35 vtr

Årskurs 2

= 35 v t r

7emensamma ämnen

Specialisering

•

Ämnen för fritt tillval

Diagram 1. Ämnen i social fackskola

Ekonomisk

fackskola

Som utredningen närmare utvecklat på s. 41 ff. har fackskolan en dubbel målsättning. Den skall sålunda dels vidga och fördjupa den allmänna utbildning eleverna förvärvat i grundskolan, dels ge fackutbildning. Fackutbildningen bör täcka breda områden. Det bör emellertid understrykas, att när det gäller ekonomisk fackskola, gränsdragningen mellan vad som skall anses vara allmän och vad som skall anses vara yrkesförberedande undervisning är ytterst vansklig. Vad som i regel brukar räknas som allmänna ämnen, exempelvis samhällskunskap, psykologi och språk, innehåller åtskilliga moment som är av yrkesförberedande karaktär. Vad som ytterst är bestämmande för bedömningen av vad som skall anses vara yrkesförberedande eller ej beror av elevens framtida verksamhet. Språkkunskaper för en elev på kameral specialisering är t. ex. normalt att hänföra till den allmänna utbildningen. För en blivande korrespondent är det däremot fråga om fackutbildning. Fackskoleutredningen har i det föregående, s. 50 ff., redogjort för vissa gemensamma drag i de olika fackskolorna. Som framgår av sammanställningen på s. 51 omfattar de ämnen som är gemensamma för den sociala och den ekonomiska fackskolan 14 veckotimmar i första årskursen och 15 veckotimmar i andra årskursen. Om vissa tillvalsämnen (se nedan) inräknas, kan det gemensamma antalet veckotimmar uppgå till 16 respektive 17. Utöver de för eleverna i båda dessa fackskolor gemensamma ämnena tillkommer en grupp ämnen gemensamma för samtliga elever enbart i den ekonomiska fackskolan. Det centrala ämnet i denna grupp är företagsekonomi. Inom handelsundervisningen har hittills de centrala fackämnena i regel utgjorts av bokföring, handelsräkning och handelslära. I vissa fall har dessutom förekommit undervisning i distribution, reklampsykologi och liknande ämnen. Denna undervisning har dock intagit en jämförelsevis blygsam plats på schemat i de skolor där den förekommit. Bokföringsundervisningen har i regel varit inriktad mot s. k. grosshandelsbokföring. Industriell redovisning, kalkylering, analyser o. d. har spelat en mindre roll. Jämförelsevis stort utrymme har lämnats åt att lösa komplicerade och ovanliga bokslut. Undervisningen har i regel haft till ändamål att lära eleverna föra löpande noteringar i dagböcker och göra bokslut. Den tillbakablickande synen på det redovisningstekniska materialet har alltså kommit att spela huvudrollen. Samtidigt har stora områden av företagsekonomin lämnats utanför eller i alla händelser erhållit föga utrymme. Det är emellertid av största vikt att eleverna lär sig att bokslutet skall bidraga till att ge inte blott ledningen utan även de anställda en viss överblick över och förståelse för de företagsekonomiska sammanhangen samt att man med hjälp av det givna siffermaterialet kan göra vissa framtidsbedömningar och fatta beslut i fråga om investeringar o. d. Valet mellan en handdriven och en elektrisk räknemaskin, för att ta ett enkelt exempel, är en valsituation där man kan 68

ha nytta av tidigare perioders siffermateriel, som detta kommer fram i bokföringen. Sådana beslutsituationer kan man räkna med att många som gått genom fackskolan ställes inför. I samband därmed bör hos eleverna uppövas förmågan att inse kostnadernas betydelse i ett företag eller i en förvaltning. Förmågan att kunna genomföra komplicerade bokslut bör sålunda ersättas med ett uppövande av färdigheten att kunna göra avväganden och fatta beslut i företagsekonomiska frågor. E t t sådant konstaterande innebär givetvis icke att bokföring skall uteslutas från undervisningen. Fackskolans elever kommer med all säkerhet att i många fall få arbetsuppgifter, där det är nödvändigt med goda kunskaper i bokföring. Dessa färdigheter bör dock ges en mindre dominerande plats och övningarna få en mindre invecklad karaktär än vad de hittills ofta haft och alltjämt har. Ämnet handelsräkning har i tidigare handelsundervisning förutsatt endast elementära matematiska kunskaper. Exemplen har i allmänhet hämtats från det företagsekonomiska området. En del av dessa torde vara aktuella även i framtiden, exempelvis problem rörande kalkylering, omsättningshastighet o. d. Från matematisk synpunkt representerar dessa tillämpningsuppgifter emellertid oftast enkla problem. Undervisningen i ämnet matematik har till uppgift att öka elevernas matematiska insikter och färdigheter, vilket däremot de i ämnet handelsräkning behandlade metoderna och uppgifterna gör blott i begränsad omfattning. De i ämnet handelsräkning ingående kursmomenten är alltså icke i första hand av sådan karaktär, att de hör hemma i matematikundervisningen men väl i företagsekonomin, där de är tillämpningar på ekonomiska problem. Enkla kalkyler kan t. ex. ofta vara en lämplig introduktion till kostnadsbokföring, medan problem om omsättningshastigheten hör hemma inom finansieringen. Starka sakliga skäl talar sålunda för att handelsräkning som självständigt ämne inte längre bör återfinnas på läroplanen men väl att vissa i detta ämne traditionellt ingående moment har sin plats i undervisningen inom ämnet företagsekonomi. I ämnet handelslära har eleverna hittills vanligen fått dels stifta bekantskap med en introducerande terminologi om det företagsekonomiska området, dels en begränsad och företrädesvis beskrivande kurs i administration och distribution. Anmärkas bör att utformningen av undervisningen i detta läroämne icke varit enhetlig. Läroböckerna har nämligen här som väl i de flesta ämnen styrt undervisningen och eftersom en strikt angiven kursplan i stort sett saknats, har olika slag av läroböcker allt efter författarens uppfattning om ämnets innehåll kommit att styra undervisningen i delvis olika riktningar. Utredningen anser, att eleverna i början av sina studier bör få kännedom om den grundläggande terminologin. Denna introduktion bör dock inte vara alltför omfattande. Eleverna bör även få vissa inte alltför elementära kunskaper i administration och distribution. Proportionellt bör dessa ämnesdelar få ett större utrymme i förhållande till bokföringsundervisningen än de hittills haft. Det av utredningen föreslagna ämnet företagsekonomi bör således omfatta 69

redovisning — vari ingår en del av den traditionella bokföringen — distribution och administration. Genom att inga vattentäta skott bygges upp mellan ämnesdelarna, räknar utredningen med, att eleverna skall uppleva företaget som en helhet, att företagsproblemen skall bli allsidigt belysta och att inte främst dess bokföringsmässiga sidor skall dominera undervisningen. Här föreslagen integration kommer säkerligen också att motverka en ofta konstlad sönderplockning i mindre delar av något som är en helhet sedd ur olika synvinklar. Utredningen tror sig därigenom kunna bidra till att skapa en riktigare bild hos eleverna av det ekonomiska livet inom ett företag och samspelet inom detta mellan olika faktorer. Det är mot bakgrunden av vad utredningen i det föregående anfört uppenbart, att kursinnehållet i ämnet företagsekonomi icke heller får utformas på sådant sätt, att undervisningen blir alltför teoretisk. Ämnesrubriken företagsekonomi får icke förleda läraren till att i första hand behandla komplicerade teoretiska problem. Han bör i stället inrikta sig på att ge en undervisning med inriktning på överblick och praktisk tillämpning. Utredningen har utformat förslaget till målsättning, kursplan och anvisningar i överensstämmelse med denna uppfattning. Som framhålles på s. 48 och 125 f. har undervisningen i den ekonomiska fackskolan till uppgift att utbilda befattningshavare i s. k. mellangrader. Dessa befattningshavare skall dels förvärva en allmän överblick över de företagsekonomiska frågeställningarna, dels mera grundligt lära sig sådana moment som är av direkt betydelse för deras kommande arbetsuppgifter. Undervisningen bör därför bl. a. syfta till att bibringa eleverna en viss säkerhet att lösa uppgifter av relativt frekvent art, att ge dem känsla för noggrannhet i arbetet samt kunskaper om inte alltför okvalificerade kontorsrutiner. Utredningen vill därför framhålla det betydelsefulla i att de praktiska moment främst av kontorsteknisk art som föreslås ingå i ämnet inte får en undanskymd plats i förhållande till övrigt lärostoff utan ägnas all den uppmärksamhet som erfordras för att eleverna skall få avsedd nytta av undervisningen. Huvuddelen av undervisningen i företagsekonomi — nio veckotimmar — har koncentrerats till årskurs 1 och en mindre del — fyra veckotimmar — till årskurs 2. Motiveringen härtill är, att eleverna på så sätt redan från början skall tillägna sig en relativt gedigen kurs av det ämne som är karakteristiskt för den utbildning som den ekonomiska fackskolan ger samtliga sina elever. Om möjligt bör också av samma skäl undervisningen i årskurs 2 koncentreras till höstterminen med åtta veckotimmar. Härigenom kommer undervisningen i distribution, redovisning och förvaltning i årskurs 2 att underlättas. Dessa moment förutsätter nämligen delvis kunskaper i den grundläggande kursen i företagsekonomi. Som specifika handelsämnen har i allmänhet rubricerats samhällsekonomi och ekonomisk geografi. Dessa ämnen är icke företrädda på timplanen för den ekonomiska fackskolan genom självständiga ämnen. De ingår emellertid i utredningens förslag till kursplan i samhällskunskap. Detta ämne omfattar alltså bl. a. 70

följande avsnitt: det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen, prisbildning och resursallokering, samhällsekonomisk balans, jordens näringsliv samt Sveriges näringsliv. Utredningen anser att eleverna på detta sätt bäst förvärvar i detta sammanhang erforderliga kunskaper. Vidare föreslår utredningen en för alla elever gemensam kurs i maskinskrivning och maskinräkning om tre veckotimmar i årskurs 1. Målsättningen för denna kurs är i första hand att lära eleverna den tekniska färdigheten i vidare mening att handskas med dessa kontorsmaskiner, icke att öva upp skrivhastigheten. Då elevernas förkunskaper kommer att vara skiftande, kommer givetvis i många fall den tekniska färdigheten att vara god hos eleverna redan vid början av studierna vid fackskolan. De för den ekonomiska fackskolan karakteristiska ämnena som är gemensamma för alla dess elever fördelar sig sålunda enligt följande: Företagsekonomi Maskinskrivning (inklusive maskinräkning)

Årskurs 1

Årskurs 2

9 3

4 Totalt studerar alltså eleverna i den ekonomiska fackskolan dels allmänna ämnen, dels allmänna ekonomiska ämnen under sammanlagt 26 veckotimmar i årskurs 1 och 19 veckotimmar i årskurs 2. E t t ämne som traditionellt räknas till handelsundervisningen är stenografi. Ibland hävdas dock att detta ämne inte längre är behövligt inom affärslivet. Man menar att stenografin har ersatts av diktafoner och andra tekniska hjälpmedel. De tekniska hjälpmedel av olika slag som på senare år tillkommit har emellertid ingalunda gjort stenografin överflödig även om den inte är lika oumbärlig som förr. För vissa ändamål, kvantitativt för övrigt ganska omfattande om än inte dominerande, är stenografin alltjämt otvivelaktigt det bästa hjälpmedlet av dessa två. Detta beror bl. a. på att man vid utskrift av diktamina o. d. ofta har behov av att omredigera texten, något som utan tidsutdräkt kan utföras vid utskrift av stenogram. För andra typer av meddelanden än sådana där redigering o. d. spelar stor roll, har diktafonerna en given plats. Diktafon användes ofta även för kortare meddelanden och uppdrag av tillfällig karaktär, diktamen av utkast till promemorior och av minnesanteckningar m. m. något som gör att den synes få en vidgad användning. Utredningen föreslår därför, att instruktion i handhavande av diktafoner ges vid undervisningen i maskinskrivning och kontorsteknik. Samtidigt föreslår utredningen undervisning i stenografi för vissa elever. Eleverna får alltså möjlighet dels att lära sig sköta diktafoner, dels att skriva stenografi och blir alltså inte bundna vid att använda blott ett av dessa hjälpmedel. Långt ifrån alla elever som arbetar inom dessa områden behöver dock kunskaper i stenografi. Ämnet bör alltså inom ramen för det totala antalet vecko71

timmar vara tillgängligt för tillval. Som alternativt tillval för de elever som inte väljer stenografi har utredningen stannat för ämnet matematik. I regel får det förutsättas att blivande korrespondenter kommer att välja stenografi. Denna kategori har så vitt utredningen kunnat finna, icke nödvändigtvis behov av andra matematiska kunskaper än dem som de fått i grundskolan. Genom den här föreslagna konstruktionen med valfrihet mellan stenografi och matematik beredes elever, som inte har intresse för vidare studier i ämnet matematik en möjlighet att välja ekonomisk utbildning utan att läsa detta ämne. Utredningen föreslår därför, att samtliga elever under tre veckotimmar i vardera årskurs 1 och 2 får välja stenografi eller matematik. Kursen i matematik föreslås bli identisk med motsvarande kurs för social fackskola. För årskurs 2 har icke utarbetats något förslag till allmän kurs i matematik. I de förmodligen inte särskilt vanliga fall då det blir aktuellt att elever i årskurs 1 läser denna kurs föreslås de i årskurs 2 studera kontorsteknik. Genom det frivilliga tillval som utredningen föreslår på s. 74 ff. beredes för övrigt eleverna möjlighet att välja både matematik och stenografi och därigenom än mer bredda sitt ämnesområde. Den i det föregående behandlade delen av kursplanen är obligatorisk för samtliga elever. Inom den obligatoriska delen av kursplanen förutsattes dock nyssnämnda möjlighet till variation som ligger i att eleverna erbjudes frihet att utan ändring av timtalet välja mellan stenografi och matematik. En elev som exempelvis beslutar sig för den kamerala utbildningsvägen skall sålunda kunna förvärva tillräckliga kunskaper för sin framtida verksamhet utan särskilda kunskaper i matematik utöver dem han får i grundskolan. Eleven väljer ju i så fall stenografi som ger honom ökad användbarhet för andra arbetsuppgifter än i begränsad mening kamerala. Hans utbildning närmar sig med andra ord en allmän kontorsutbildning med bred användbarhet. Det må för övrigt erinras om att departementschefen i direktiven till utredningen uttalat önskvärdheten av att denna bredare utbildning blir föremål för överväganden inom utredningen. Utredningen vill här erinra om direktiven till utredningen, där det bl. a. sägs: »Sålunda kunde med fördel, som i några remissyttranden framhållits, den kamerala linjen och korrespondentlinjen inom den merkantila fackskolan sammanslås till en kontorslinje». Utredningen anser, att samhörigheten mellan samtliga utbildningsvägar inom den ekonomiska fackskolan är så stor, att utbildningen bör vara gemensam för samtliga elever, dock så att varje utbildningsväg får en svag specialisering. En elev som vill bli korrespondent skall vidare kunna utbilda sig härtill utan att läsa stenografi. Eleven kan nämligen beräknas få arbetsuppgifter, där han kan ha nytta av sina språkkunskaper och av sin allmänna ekonomiska utbildning utan att han fördenskull behärskar stenografi. Det är givet, att det blir ovanligt, att blivande korrespondenter icke väljer stenografi eller att andra elever väljer detta ämne. Utredningen vill emellertid bestämt understryka, att den föreslagna valfriheten i fråga om ämnena stenografi och matematik inte rubbar karaktären av en för alla elever gemen72

sam utbildning inom den hittills behandlade delen av den ekonomiska fackskolans timplan. Skolberedningen föreslog, att vid den merkantila fackskolan skulle finnas en korrespondentlinje, en kamerallinje och en distributionslinje. Fackskoleutredningen anser det föreligga behov av utbildning av detta slag, som dock icke behöver tillgodoses genom särskilda linjer. Som framgår av läroplanen har emellertid ämnesinnehållet på distributionslinjen så tillvida undergått en viss förskjutning att de mot detaljhandeln inriktade momenten har fått mindre utrymme. Den ovan föreslagna utbildningen är emellertid i första hand avsedd för befattningshavare inom den enskilda sektorn. I många fall kan visserligen personal med denna utbildning vinna anställning även inom den offentliga. I regel är det emellertid då fråga om arbetsuppgifter av liknande slag som inom den enskilda sektorn, exempelvis inom statliga eller kommunala affärsdrivande verk. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att även den direkt förvaltande verksamheten inom den offentliga sektorn kan ha nytta av befattningshavare med utbildning från den ekonomiska fackskolan. En viss företagsekonomisk grundkunskap är värdefull även för denna kategori befattningshavare. De bör emellertid även ha vissa kunskaper om frågeställningar specifika för den offentliga sektorn, inte minst om den allmänna förvaltningsläran men även om socialpolitiken. Utredningen föreslår därför för årskurs 2 en särskild sextimmarsspecialisering i förvaltning. På s. 125 f. exemplifieras den framtida yrkesverksamhet som ovan nämnda specialiseringar i första hand avser att utbilda för. Huvuddelen av de kunskaper som eleverna behöver på dessa olika utbildningsvägar är emellertid otvivelaktigt densamma. Detta gäller det för alla elever gemensamma behovet av vissa allmänna ämnen. Det gäller även företagsekonomi, maskinskrivning o. d. Det för de olika utbildningsvägarna specifika lärostoffet är därför så begränsat, att det kan tillgodoses genom en mindre grad av specialisering. Vid avvägningen inom den till buds stående undervisningstiden, har utredningen funnit det möjligt att för erforderlig specialisering avdela sex veckotimmar i andra årskursen, vilket också synes ge tillräckligt utrymme för den begränsade specialisering som enligt målsättningen bör komma i fråga. Med anledning härav anser sig utredningen, med frångående av det tidigare avgivna preliminära timplaneförslaget, inte böra föreslå, att utbildningen i årskurs 2 differentieras på linjer eller grenar. Detta skulle nämligen ge intryck av att skillnaden mellan de olika utbildningsvägarna är större än vad som i verkligheten är fallet. Den specialisering som här föreslås visar i stället i hur hög grad utbildningen är identisk för alla elever på den ekonomiska fackskolan. Denna fackskola kommer därför i stor utsträckning att ge alla elever en god allmän kontorsutbildning, som gör dem användbara inom vida områden av handel och kontor liksom även inom stora delar av allmän och enskild förvaltning. Genom att nästan alla komponenterna i utbildningen är ensartade, skapas även möjlighet för eleverna att utan större svårighet byta från en specialitet till en annan. Er73

forderlig komplettering begränsas till en kurs om sex veckotimmar under andra årskursen. Elevernas användbarhet ökas därigenom. En mer utpräglad specialisering skulle däremot otvivelaktigt minska möjligheten för dem att framdeles på arbetsmarknaden söka anställning enligt de yttre och inre omständigheter som tillsammans bildar önskemålet om en viss bestämd plats eller sysselsättning. Härigenom skulle därjämte arbetsgivarens möjligheter minskas att placera den anställde, där denne med hänsyn till sina egna önskemål och förutsättningar liksom till företagets behov gör den största nyttan. En stark specialisering av skolundervisningen blir dessutom lätt föråldrad i ett näringsliv, som präglas av starka och jämförelsevis hastigt skeende förändringar. För elever som inriktar sig mot distribution, kamerala uppgifter respektive förvaltning erbjudes sålunda ett ämne om sex veckotimmar i varje specialisering. För korrespondentutbildningen är det däremot inte möjligt att begränsa sig till ett ämne. Blivande korrespondenter bör förvärva vissa kunskaper i affärskorrespondens samt i mot affärslivet inriktad sakprosa i det egna språket och i engelska. I detta sammanhang må framhållas att undervisningen i den för samtliga elever obligatoriska kursen i svenska och engelska icke skall omfatta särskilt mot affärskorrespondens inriktat språk. Det väsentliga är nämligen att elevernas språkkänsla och språkkunskaper i allmänhet förbättras och fördjupas och att de elever som särskilt behöver fackutbildning i affärskorrespondens o. d. får detta i den specialiserade delen av undervisningen. Som tredje ämne inom specialiseringen för korrespondenter föreslås praktiskt sekreterararbete. Det i det föregående förda resonemanget har alltså lett till att samtliga elever får 29 veckotimmar i årskurs 1 och 28 veckotimmar i årskurs 2 enligt följande: för ekonomisk och social fackskola gemensamma timmar för samtliga elever i ekonomisk fackskola gemensamma timmar matematik/stenografi specialisering

Årskurs 1

Årskurs 2

14 (16)

15 (17)

12 3 —

4 3 6

29 (31)

28 (30)

Som föreslagits i annat sammanhang anser fackskoleutredningen, att det totala antalet timmar i regel bör vara 35 i vardera årskursen. Detta skulle betyda att ytterligare sex respektive sju veckotimmar står till förfogande. När det gäller dispositionen av återstående timmar bör största möjliga hänsyn tas till elevernas intresseinriktning. Utredningen är samtidigt medveten om att ett sådant konstaterande inte kan medföra en obegränsad frihet för eleverna att välja till ämnen. De återstående veckotimmarna bör i stället sammanföras till grupper av ämnen för fritt tillval, mellan vilka eleverna får välja. Vid konstruktionen av dessa grupper har utredningen utgått från att elever som går eller avser a t t gå en viss bestämd av de föreslagna specialiseringarna har större intresse av vissa ämnen eller ämnesgrupper än elever som väljer andra specialiseringar. Ele74

ver som beslutat sig för en viss bestämd specialisering skall emellertid trots detta inte känna sig bundna just vid en mot denna specialisering svarande grupp av frivilliga ämnen. Den ovan angivna, obligatoriska gemensamma undervisningen om 29 respektive 22 veckotimmar jämte sextimmarsspecialiseringarna i årskurs 2 är sålunda enligt utredningens mening tillfyllest för att eleverna skall få erforderlig fackutbildning. Eleverna skall därför kunna välja ämnesgrupper som — utan att nödvändigtvis mera utpräglat knyta an till det merkantila livet i vidaste bemärkelse — kan bredda och fördjupa deras individuella intressen, även på t. ex. det estetiska området. Utredningen föreslår därför följande tillvalsgrupper 1 årskurs 1:

I årskurs 2: vtr

1. B-språk Stenografi eller matematik . . 2. C-språk Stenografi eller matematik . . 3. B-språk Kontorsteknik 4. C-språk Kontorsteknik 5. Kontorsteknik Stenografi eller matematik . . 6. Konsumentkunskap Teckning Musik

3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 2 2 2

vtr 1. B-språk Utländsk stenografi 2. C-språk Utländsk stenografi 3. Kontorsteknik Psykologi Maskinskrivning 4. Konsumentkunskap Psykologi Musik Teckning 5. Konsumentkunskap Musik Teckning Trafik- och motorkunskap . .

4 3 4 3 3 2 2 2 2 2 1 2 1 2 2

Vart och ett av ämnena under grupp 6 i årskurs 1 och under grupp 5 i årskurs 2 förutsattes kunna ersätta ett ämne under 1—5 i årskurs 1 och 1—4 i årskurs 2 även om härigenom undantagsvis en minskning av det totala veckotimtalet sker med högst två veckotimmar. Samma reservation i fråga om antalet i en ekonomisk fackskola förekommande tillvalskombinationer bör gälla, som utredningen tidigare anfört på s. 67 beträffande social fackskola. Kurserna i kontorsteknik och maskinskrivning liksom i konsumentkunskap, musik och teckning avses bli identiska i årskurs 1 och 2 och bör alltså blott läsas i en av årskurserna. Genom att matematik respektive stenografi erbjudes eleverna som alternativt tillval kan de elever som så önskar, genom denna konstruktion läsa både matematik och stenografi (se s. 72). I normalfallet kan emellertid förutsättas att blivande korrespondenter i års75

kurs 1 väljer grupp 1, 2, 3 eller 4; i årskurs 2 grupp 1 eller 2. Övriga kan förutsättas i första hand välja i årskurs 1 grupp 4 och 5 och i årskurs 2 grupp 3 eller 4. Samtliga har dessutom möjlighet att välja ämnen utan direkt anknytning till undervisningen i ekonomiska ämnen. I särskilda fall torde som utredningen anfört på s. 66 rektor i den ekonomiska fackskolan liksom i den sociala beredas möjlighet att befria elev från ämne eller del av ämne för fritt tillval för att därigenom något minska på elevernas arbetsbörda. Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att utredningen föreslår en i det hela odifferentierad ekonomisk fackskola, där dock viss specialisering erbjudes eleverna såväl efter deras tillämnade yrkesinriktning som i viss omfattning efter deras intressen och förutsättningar i övrigt. Genom att utbildningen i så hög grad är odifferentierad kommer den i viss utsträckning att få karaktären av allmän kontorsutbildning utan att därför avnämarnas behov av specialutbildning på här ifrågavarande nivå eftersattes. Eleverna kommer även att få en inte oväsentlig grund av allmänna ämnen varvid dock är att märka, att i många fall dessa ämnen även är yrkesförberedande. Detta gäller exempelvis samhällskunskap, psykologi och — inte minst — språken.

Gemensamt med social fackskola |K5& : 1 Gemensamt för samtliqa elever | | inom ekonomisk fackskola

I Matematik eller stenografi

J

|

| Fritt tillval

I c • iSpec.al.ser.ng

Diagram 2. Ämnen i ekonomisk fackskola

Teknisk

fackskola

Den tekniska fackskola som i stora drag föreslogs av 1957 års skolberedning mottogs i det hela väl av remissinstanserna. Den ansågs som ett välkommet tillskott till vårt skolväsen, i synnerhet mot bakgrunden av arbetsmarknadens behov av olika slag av tekniker. Remissinstanserna gav också på något undantag när sitt stöd åt de linjer och grenar inom den tekniska fackskolan som skolberedningen föreslog. Från flera håll framfördes dock önskemål om tillkomsten även av en kemiteknisk linje. I propositionen 1962:54 sades också inrättandet av en sådan linje böra övervägas vid den överarbetning av läroplanerna som skulle komma 76

till stånd. Utredningen har i sin skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet av den 12 november 1962 uttalat, att linjen synes vara behövlig, även om den inte torde bli lika vanlig som de av skolberedningen föreslagna linjerna. Det ifrågasattes i direktiven för fackskoleutredningen, om icke den av skolberedningen föreslagna differentieringen av utbildningen inom de skilda fackskolorna kunde ytterligare begränsas. Fackskoleutredningen har i sina överväganden rörande den tekniska fackskolans mål och innehåll med utgångspunkt i direktiven icke kunnat bortse från att kravet på omfattningen av den egentliga fackutbildningen är starkt. Arbetsmarknadens redovisade behov av tekniker av olika slag 1 ger enligt utredningen stor tyngd åt kravet på en relativt stark yrkesinriktning av den tekniska fackskolan. Slutsatsen härav har blivit, att de tekniska ämnena och de för dessa grundläggande ämnena matematik, fysik och kemi bör få samma jämförelsevis starka ställning på timplanen som de hade i skolberedningens förslag. Som framgår av nedanstående redogörelse för vissa i de olika fackskolorna gemensamma ämnen, har dock önskemålen om dels vidgad allmän utbildning, dels viss enhetlighet i timantalet i gemensamma ämnen (svenska, främmande språk, samhällskunskap och gymnastik), bl. a. med hänsyn till samläsningsmöjligheterna, krävt vissa jämkningar i de av skolberedningen föreslagna timplanerna. En jämförelse mellan de olika fackskolornas timplaner visar, att de i gängse mening fackutbildande ämnena har fått ett relativt större utrymme i den tekniska fackskolan än i den sociala och den ekonomiska. Det måste dock framhållas, att denna olikhet till en del är skenbar, eftersom avgränsningen mellan å ena sidan vad som skall räknas som allmän utbildning och å andra sidan den undervisning som kan kallas direkt fackutbildande ofta kan vara svår att dra, olika svår beträffande de olika fackskolorna. I den sociala och den ekonomiska fackskolan torde vissa allmänt utbildande ämnen ha en något starkare eller mera uppenbar anknytning till elevernas kommande yrkesverksamhet än vad samma ämnen har i den tekniska, t. ex. svenska, främmande språk och samhällskunskap. Samtidigt inrymmer de tekniska ämnena lärostoff med ett betydande allmänt utbildningsvärde. Den timplan för den tekniska fackskolan som utredningen stannat för låter sig naturligt indela i tre ämnesgrupper. Den första är gemensam för alla tre fackskolorna och omfattar svenska, engelska (alt. tyska), samhällskunskap och gymnastik, summa 14 veckotimmar inom båda årskurserna tillsammans. Den andra gruppen omfattar ämnen, som utöver de föregående är gemensamma för de fyra linjerna inom teknisk fackskola, nämligen matematik, fysik, kemi (för andra linjer än den kemitekniska), företagsekonomi och det nya ämnet ergonomi, som nedan närmare presenteras, med tillsammans 22 veckotimmar. Den tredje delen utgöres av de olika linjernas karaktärsämnen, i första årskursen 1

Det framtida ingenjörsbehovet (AMS Arbetsmarknadsinformation S 5/1962)

huvudsakligen grundläggande tekniska ämnen med 13 veckotimmar och i andra årskursen tekniska tillämpningsämnen med tillsammans 21 veckotimmar. 2 De tre grupperna och deras fördelning på de båda årskurserna framgår av nedanstående sammanställning. irskurs 1

Svenska Engelska (alt. tyska) Samhällskunskap . . Gymnastik

Matematik, fysik, kemi Företagsekonomi Ergonomi

Tekniska ämnen Summa

Årskurs 2

4 3 — 3

— — 2 2

12 — —

6 2 2

35 vtr

35 vtr

I fråga om uppdelning på olika linjer finner utredningen icke anledning ändra på skolberedningens förslag om maskinteknisk, elektroteknisk (av utredningen kallad elteknisk) och byggnadsteknisk linje (av utredningen kallad byggteknisk) men föreslår dessutom inrättandet av en kemiteknisk linje. Den tekniska undervisningen har på nivåer, som motsvarar gymnasiets och fackskolans, frånsett viss ytterligare differentiering på mer speciella linjer av kvantitativt mindre betydelse, sedan länge varit differentierad på i stort sett dessa fyra linjer. Man kan därför med tämligen stor sannolikhet utgå ifrån, att en sådan uppdelning av den tekniska utbildningen relativt väl svarar mot näringslivets behov. Gymnasieutredningen, som mer ingående har behandlat differentieringsfrågan, föreslår också fyra studiegångar, svarande mot de nämnda linjerna. De önskemål om en kemiteknisk linje, som remissvägen framfördes vid behandlingen av skolberedningens betänkande, är icke endast uttryck för ett utbildningsintresse hos eleverna utan avspeglar också ett tämligen klart arbetsmarknadsbehov, som har angivits av företrädare för industrin. Fackskoleutredningen har efter hörande av företrädare för representativa avnämargrupper och på grundval av förslag från läroplansexperter för de tekniska ämnena ingående prövat frågan om differentieringen inom de olika linjerna. Utredningen har i denna fråga också haft att beakta gjorda erfarenheter rörande 2

Två timmar mindre på elteknisk linje på grund av att linjen har tilläggskurs i matematik i årskurs 2 och två timmar mer på byggteknisk linje på grund av att företagsekonomin ingår som en integrerande del av det större ämnet byggproduktion

i vad mån de färdigutbildades val av verksamhet motsvarar deras val av studieväg inom teknisk undervisning. Gymnasieutredningen, som närmare studerat denna s. k. funktionsglidning (SOU 1963: 41 s. 197 ff.), har kommit till den slutsatsen, att differentieringen från denna synpunkt icke bör göras för stark. Övervägandena har lett till att fackskoleutredningen för två av linjerna, den maskintekniska och kemitekniska, föreslår att de i princip skall vara ogrenade, varvid dock beträffande den maskintekniska utrymme skall finnas för viss valfri specialisering under fem veckotimmar, under det att för de båda övriga linjerna, den eltekniska och byggtekniska, grendelning föreslås. För den maskintekniska linjen föreslog skolberedningen två grenar, en konstruktionsteknisk och en produktionsteknisk. En remissinstans, kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola, ansåg en sådan uppdelning på denna utbildningsnivå mindre lämplig. Utredningen delar i huvudsak denna uppfattning. Det maskintekniska området representerar visserligen en bred sektor, men en maskintekniker torde på flertalet verksamhetsfält vara bättre betjänt av att ha en tämligen bred grundutbildning inom området än av en specialiserad utbildning inom ett snävare område. Liknande synpunkter framfördes för övrigt redan av 1948 års tekniska skolutredning, som i sitt betänkande, SOU 1955:21, avstyrkte en differentiering av den maskintekniska linjen vid de tekniska gymnasierna. E t t visst utrymme för differentiering inom den maskintekniska linjen vid fackskolan har dock ansetts önskvärt, icke minst för att eleverna skall få tillfälle till något fördjupade insikter i ett av linjens huvudämnen eller få ett specialintresse tillgodosett. Utredningen föreslår därför, att i timplanen upptages fem veckotimmar i årskurs 2 för specialisering inom ett av de tre ämnena konstruktion, produktion och energi, varvid valet i princip skall vara fritt. Det är även utredningens tanke, att denna specialisering inom den maskintekniska linjen i undantagsfall skall kunna ge utrymme för en viss branschanpassning, därest önskemål från elevernas sida om en sådan skulle föreligga och den lokala industrins speciella behov därigenom skulle kunna tillgodoses på ett acceptabelt sätt. Det har remissvägen från arbetsgivarhåll uttalats farhågor för att branscher utan mer direkt anknytning till de av utredningen föreslagna linjerna skulle få svårigheter att rekrytera tekniker på fackskolenivå. Utredningen har likväl, icke minst med hänsyn till den grundläggande syn på fackskolornas uppläggning som angavs i direktiven för utredningen, stannat för att begränsa differentieringen till de nämnda fyra linjerna. Om utredningen härmed har velat ge en anvisning om möjlighet till någon branschanpassning, vill den samtidigt framhålla, att specialisering, som skulle kräva ändring av läroplan, endast kan medgivas efter särskild framställning till Kungl. Maj:t eller efter dess bemyndigande skolöverstyrelsen. De tidigare redovisade synpunkterna på differentieringen inom den maskintekniska linjen har inte samma tyngd för övriga linjer. För den eltekniska linjen har utredningen funnit en reguljär grendelning vara den mest ändamålsenliga lösningen. De två föreslagna grenarna, en elkraftgren och en elektronikgren, 79

motsvarar en differentiering som eljest i det nuvarande tekniska utbildningssystemet markeras genom delning på olika linjer. Den relativt långt drivna differentiering, som sålunda enligt praxis råder på det eltekniska området och här i princip önskas bibehållen, kan motiveras utifrån två skilda utgångspunkter. E t t motiv för en tudelning av linjen är, att det på arbetsmarknaden går vissa naturliga gränser mellan det elkrafttekniska och det elektroniska området. Häremot kan anföras, att det finns flera sysselsättningar där en eltekniker har behov av goda kunskaper på båda områdena och att en differentiering med hänsyn till arbetsuppgifterna därför ej är lämplig. Det andra skälet sammanhänger med ämnenas natur på denna linje. Var och en av de två grenarna innehåller två centrala ämnen, elmaskiner och elanläggning respektive elektronik och telekommunikation, alla i årskurs 2. Ämnen av detta slag, i vilka ingår ett relativt stort antal laborationer, blir för att kunna leda fram till en någorlunda god överblick av de enkla tekniska tillämpningarna så tidskrävande, att alla fyra områdena icke tillfredsställande kan behandlas under den korta tiden av ett läsår. I denna avvägning har utredningen funnit skälen för en grendifferentiering starkast. Dock bör eleverna oavsett grenval få viss orientering om den andra grenens centrala lärostoff. Två olika studievägar bör sålunda erbjudas, en med elkraftteknisk och en med elektronikteknisk hu udinriktning. Vardera grenen innehåller två huvudämnen om tillsammans 14 veckotimmar och därutöver ett ämne om fem veckotimmar, avsett att ge den nämnda orienteringen om den andra grenens huvudområden. På elkraftgrenen har detta ämne kallats elektronik och på elektronikgrenen elkraftteknik. På den byggtekniska linjen föreslog skolberedningen inrättande av en husbyggnadsteknisk och en väg- och vattenbyggnadsteknisk gren i årskurs 2. Utredningen föreslår nu, att grendelningen kvarstår, men har utformat läroplanen så, att differentieringen blir svagare än enligt det ursprungliga förslaget. Företrädare för byggnadsbranschens organisationer har vid kontakter med utredningen uttalat sig mot en alltför specialiserad utbildning. En husbyggnadstekniker har sagts vara i behov av goda kunskaper på det väg- och vattenbyggnadstekniska området och vice versa. Arbetsuppgifterna inom branschen synes ofta vara en integration av delar från de två huvudområdena husbyggnad och väg- och vattenbyggnad. Den nu föreslagna timplanen innehåller en för de båda områdena gemensam kärna i årskurs 2, bestående av ämnena byggkonstruktion, byggproduktion samt hus- och stadsplanering, om tillsammans 13 veckotimmar. Specialiseringen omfattar tio veckotimmar. I densamma ingår på husbyggnadsgrenen en översikt av den andra grenens karaktärsämnen. Detta orienteringsämne har fått namnet anläggningsteknik. Väg- och vattenbyggnadsteknikerna har ansetts få tillräcklig orientering om husbyggnadsområdet genom ämnet byggnadsteknik i årskurs 1 liksom av hus- och stadsplanering i den gemensamma kursen i årskurs 2. Den kemitekniska linjen fanns icke med i skolberedningens förslag till teknisk 80

fackskola, varför utredningen beträffande dess mål och innehåll har haft att arbeta utan förslag från skolberedningen och utan remissyttranden. Vid diskussionen av denna linjes timplan har noga övervägts vilka för- och nackdelar en odelad linje jämförd med en på olika sätt utförd grendelning skulle innebära. Den i fackskoleutredningens preliminära förslag till timplaner för försöksverksamheten 1963/64 framlagda timplanen innebär en grendelning av årskurs 2 av kemitekniska linjen på tre olika grenar: en analytisk, en livsmedelsteknisk och en produktionsteknisk. Denna uppdelning hade som bakgrund dels de olika arbetsformer, den analytiska och den produktionsmässiga, som kemisten möter i industriell verksamhet, dels de speciella krav som ställs på dem som sysslar med produktion av livsmedel. Utredningen har emellertid vid ytterligare diskussion av dessa frågor tillsammans med tillkallade ämnesexperter kommit till det resultatet, att en odelad kemiteknisk linje innebär en större fördel för såväl eleverna som arbetsmarknaden. En grendelning har på denna linje ansetts innebära ökade svårigheter att ge erforderlig allmän grundkunskap inom teoretiska, systematiska och praktiska områden. Det har i detta fall synts angeläget att ge eleven en relativt god överblick för att han sedan skall ha möjlighet att genom en kombination av sina praktiska erfarenheter från industriarbete och sina studier i fackskolan välja en för honom eller henne lämpligt inriktad verksamhet. För den praktiskt verksamme analytikern innebär kunskaper om produktionsmässiga metoder och problem en styrka, och för den i produktionen verksamme är kunskap i analytiska frågor erforderlig för en riktig bedömning av många frågor. De för livsmedelskemisten nödvändiga kunskaperna i mikrobiologi och biokemi får ständigt nya tillämpningar även inom andra fält av kemisk verksamhet. Även problem av allmänt hygienisk art, som i första hand livsmedelskemisten behöver kunskap om, bör vara kända för övriga kemister. Utredningens överväganden leder sålunda till att den föreslår den kemitekniska linjen ogrenad. Som ovan sagts, har utredningen eftersträvat viss enhetlighet i timtalet i vissa för de olika fackskolorna gemensamma ämnen. I någon utsträckning har utredningen också kunnat tillgodose detta önskemål jämväl vad avser den tekniska fackskolan. Dessutom är att märka, att vissa avvikelser från skolberedningens timplaneförslag är en följd av namnändringar eller nya ämnens införande. Därtill har införandet av ytterligare ämnen varit under diskussion. Utredningen önskar i sammanhanget redovisa några överväganden rörande vissa ämnen och deras timtal. Vad först ämnet svenska beträffar vill utredningen erinra om att för såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan har upptagits fyra veckotimmar i årskurs 1, varvid samma kurs avses. Det är önskvärt att även den tekniska fackskolan erhåller fyra veckotimmar svenska. Anledningen härtill är icke i första hand av schemateknisk eller skolorganisatorisk natur utan en önskan att 81

eleverna i den tekniska fackskolan så långt möjligt skall få samma grund i detta ämne som övriga fackskolelever. I årskurs 2 har det dock ej funnits plats för ämnet i den tekniska fackskolan. Någon från de andra fackskolorna avvikande utformning av kursen i svenska för eleverna i den tekniska fackskolan är icke tänkt. Självfallet kan det dock vara lämpligt att ge uppgifter för muntlig framställning och att välja litteratur av sådant slag som motsvarar elevernas intressen och deras inriktning i skolarbetet mot den kommande yrkesverksamheten. En gemensam uppläggning av kursen i svenska för samtliga fackskolor skall alltså icke behöva leda till att den anpassning av undervisningen till en viss fackskola försvåras, som kan vara pedagogiskt lämplig. Den gemensamma kursen upptar som betydelsefulla inslag just det som brukar efterfrågas från arbetsgivarhåll, studieteknik, informationsteknik, rapportskrivning m. m. För ämnet samhällskunskap har det icke heller varit möjligt att ge den tekniska fackskolan samma timtal som den sociala och den ekonomiska. I sitt preliminära förslag till timplaner för försöksverksamheten har utredningen icke preciserat timtalet för bl. a. samhällskunskap. Två veckotimmar har nu bedömts vara ett rimligt minimum för undervisningen i detta ämne. Särskild uppmärksamhet ägnas där åt arbetsmarknadens intresseorganisationer samt förhandlingsoch rättsordningen inom arbetslivet. Ämnet innehåller för övrigt moment som i de båda övriga fackskolorna är fördelade på båda årskurserna. E t t ämne som utredningen har övervägt att infoga i gruppen av för samtliga fackskolor gemensamma ämnen är psykologi. Det vore av principiella och sakliga skäl önskvärt att införa ämnet i årskurs 1 med två veckotimmar som fallet är vid den sociala och den ekonomiska fackskolan. Skolberedningen upptog under ämnesrubriken sociallära i årskurs 2 ett större kursmoment arbetspsykologi, och i den läroplan fackskoleutredningen nu framlägger kommer detta att i stora drag återfinnas inom ämnet ergonomi i årskurs 2. Utredningen har mot den bakgrunden i balanserandet av olika önskemål måst nöja sig med denna begränsade kurs i tillämpad psykologi och sålunda avstå från psykologi i vidare mening som ett fristående ämne. Ergonomi är ett helt nytt ämne, som fackskoleutredningen introducerar i den tekniska fackskolan, samtidigt som gymnasieutredningen inför ämnet på gymnasiet. I båda fallen upptager ämnet två veckotimmar i sista årskursen. Ämnet kan i korthet sägas syfta till att ge eleverna kunskaper om de tekniska, medicinska, hygieniska, psykologiska och sociala faktorer, som påverkar effektivitet, hälsotillstånd och trivsel på arbetsplatsen. Ämnet inrymmer sålunda stoff inom biologi och psykologi, som har särskild betydelse för tekniker i deras yrkesutövning och exempelvis berör frågor om samarbete och arbetsledning. Människans anpassning till arbetsmiljön i såväl fysiskt som psykiskt avseende är ett centralt motiv för ämnet. Mätningar och studium av sådana biologiska och fysiologiska data, som avser människokroppens belastning och förslitning i olika avseenden är exempel på kursmoment inom detta ämne, som tidigare icke funnit någon 82

plats inom den tekniska undervisningen. Studiet av industrilokalers förläggande i samhället och topografin, klimatologiska faktorers inverkan, buller och spridning av föroreningar i arbetslokaler, är andra exempel på kursmoment, som illustrerar ämnets mångskiftande men ändå homogena karaktär. Gemensamt för de olika linjerna inom den tekniska fackskolan är ämnet företagsekonomi i årskurs 2. E t t formellt undantag föreligger beträffande byggtekniska linjen, där ämnet är en integrerande del av ämnet byggproduktion. Vid utredningens överläggningar med avnämarna har dessa starkt betonat företagsekonomins betydelse, då det gällt att ge den tekniska fackskolan ett lämpligt studiemål. Med hänsyn till teknikernas vidsträckta användning inom industriföretagen är det betydelsefullt att alla tekniker erhåller kunskaper om industriföretagets ekonomiska målsättningar samt inre och yttre organisation, någon information om redovisning, kostnads- och intäktsanalys samt försäljningsfrågor. I ämnet ingår även en elementär kurs i arbetsstudier om cirka 20 timmar. Även läroplansexperterna för produktion och teknologi har understrukit behovet av företagsekonomi som stöd för dessa ämnen. En fråga som kan låta sig ytterligare diskuteras är huruvida de nämnda momenten skall ingå i ett särskilt ämne eller bör integreras i respektive tekniska tillämpningsämne, såsom föreslagits för byggteknisk linje. Utredningen har diskuterat en sådan anordning även för de övriga linjerna men har i avvägningen mellan de krav på innehåll som ställts för dessa linjer stannat för ett självständigt ämne. Det bör här redovisas, att utredningen i sin avvägning av olika ämnens plats på timplanen ingående har diskuterat ännu ett ämne i årskurs 2, som är gemensamt för de sociala och ekonomiska fackskolorna, nämligen livsåskådnings- och religionskunskap och därvid i en slutomgång av diskussionen kommit att ställa detta mot ämnet företagsekonomi. Självfallet måste det för alla medborgare vara värdefullt med en undervisning i livsåskådningsfrågor, vilket i och för sig talar för att ämnet införes vid samtliga fackskolor. Då det har gällt att mot varandra väga å ena sidan önskemålet om plats för allmänutbildande inslag i undervisningen och å andra sidan önskemålet om bästa möjliga yrkesutbildning, har emellertid utredningen i fråga om den tekniska fackskolan funnit sig böra ge ämnet företagsekonomi företräde. Till ämnen som är gemensamma för samtliga linjer inom den tekniska fackskolan hör som redan nämnts matematik och fysik. Kursen i matematik skiljer sig i flera avseenden från den nuvarande på närmast motsvarande stadium. Vissa traditionella kursmoment — t. ex. inom geometrin — vilka numera är inaktuella, har uteslutits samtidigt som helt nya moment av orienterande slag tillkommit. Den helhetssyn på ämnet som här ges är i stort sett densamma som gymnasieutredningen redovisar beträffande gymnasiets kurs, bl. a. innebärande ökad tonvikt åt moment, som har kommit att få större betydelse för moderna tillämpningar. Några karakteristiska drag i kursen kan nämnas. Färdigheten att utföra enkla räkningar stärks genom en sammanfattande genomgång av egenskaper hos olika talområden. Räknestickan som 83

hjälpmedel för numerisk räkning ges företräde framför logaritmer. I trigonometrin lägges ökad vikt vid funktionssynpunkten, medan planimetriska tillämpningar minskas. Elementär vektorräkning införes för att ge stöd åt de tekniska tillämpningarna. Kursen i funktionslära betonar förståelsen av de grundläggande begreppen, som inläres och belyses genom enkla problem, varvid funktioner av flera olika slag studeras. Det framgår av anvisningarna, i vilka fall dessa bör och kan användas för härledning av formler eller för klargörande av vissa begrepp i de tekniska ämnena. Liksom i gymnasiet införes, ehuru med en mera praktisk uppläggning av kursen, sannolikhetslära, beskrivande statistik och information om räknemaskiner. Karakteristiskt för kursen i fysik är att moment med stark yrkesinriktning har skjutits i förgrunden, bl. a. så att mätteknik och instrumentlära behandlas även i den undervisning, som ligger utanför laboratoriet. De fysikaliska principerna skall utgöra det centrala i kursen. Tekniska tillämpningar skall sålunda i fysik behandlas främst i den mån de kan anses belysa en fysikalisk princip. Den matematiska behandlingen av de olika kursmomenten bör om möjligt ges en enkel form. Experimentet i demonstrationens eller laborationens form skall tilldelas en viktig plats i fysikundervisningen och så att lärostoffet i stor utsträckning kan förmedlas induktivt. Särskilt den andra årskursen innehåller ett urval av sådana avsnitt av fysiken, som har teknisk anknytning, olika för olika linjer. I skolberedningens förslag till läroplaner för de tekniska ämnena avviker ämnesindelningen i flera fall från den konventionella. Timplanerna för den tekniska fackskolan är så uppbyggda, att fackämnena bildar enheter, omfattande flera sådana ämnen, som enligt gällande timplaner för de nuvarande tekniska skolorna är fristående. Sådana enheter betecknas som ämnesblock. Fackskoleutredningen har sökt fullfölja tanken härmed under arbetet med de läroplaner som nu redovisas. Införandet av ämnesblock har huvudsakligen ett pedagogiskt syfte, nämligen att underlätta för de studerande att integrera de olika delarna av ett naturligt sammanhängande ämnesområde. Om de grundläggande tekniska ämnena alltför mycket uppdelas i sina komponenter och undervisningen i dessa samtidigt hålles skild från den tekniska tillämpningen, minskas elevernas möjligheter till överblick av ämnet i sin helhet. En integrerad undervisning ger sålunda tillfälle till mera omedelbara tillämpningar och därmed större motivation för studiet av de grundläggande teoretiska momenten än vad som blir möjligt, då en inbördes tidsordning mellan grunder och tillämpning mer fixeras. En sådan uppläggning torde också slutligen bidra till att ge eleverna en riktigare uppfattning om den tekniska verklighet, som kommer att möta dem i arbetslivet. Det komplicerade samspelet mellan olika tekniska faktorer, sådant det ter sig i praktiken, torde lättare kunna belysas i undervisning av detta slag. I föreliggande förslag har principen med ämnesblock drivits längst vid utformandet av timplan för den maskintekniska linjen. Sålunda har ämnena — enligt traditionell beteckning — mekanik, hållfasthetslära, ritteknik, materiallära 84

och maskinelement sammansmälts till ett ämne, teknologi. Ämnena med samma namn på eltekniska och kemitekniska linjen är att betrakta mer som orienteringskurser men är även de upplagda enligt denna princip. På den byggtekniska linjen är byggnadsmekanik, hållfasthetslära och byggnadskonstruktionslära sammanförda till ett ämnesblock, benämnt byggkonstruktion, under det a t t byggnadsritning och byggnadsmateriallära inordnas i blocket byggnadsteknik. Byggproduktion på samma linje har även blockkaraktär. Ämnet telekommunikation på den eltekniska linjen innefattar moment från såväl radioteknik som telefonteknik enligt tidigare gängse beteckningar. Denna integrationsprincip som grund för ämnesindelningen har så vitt utredningen har sig bekant tidigare icke prövats i praktiken. Det bör framhållas, att principens genomförande bygger på två viktiga förutsättningar, den ena att för systemet avpassade läroböcker utarbetas, den andra att lärare, vilkas kompetens omspänner hela ämnesblocket, kommer att kunna förvärvas åt fackskolan och, sett på längre sikt, kommer att vara utbildade för uppgiften. För att underlätta arbetet med ämnet teknologi, det kanske mest typiska blockämnet, har utredningen i anvisningarna för detta upptagit ett tämligen detaljerat förslag till studiegång. Förslaget kan i viss mån ses som en vägledning för blockämnesprincipens genomförande.

'•;

Årskurs I ;'^:; : -.v.

Årskurs

Illlllllllll

iillliillt

2 Med ö v r i g a fackskolor gemensamma allmänna ämnen

i & j Matematik, fysik, kemi

Allmänna ämnen

H Matematik, fysik, S3 ergonomi, 'M företagsekonomi

=35vtr

= 35vtr

D

Tekniska ämnen

Diagram 3. Ämnen i teknisk fackskola

Lärotider, delningsbestämmelser m. m. Lärotider m. m. För närvarande finns vissa skillnader beträffande läsårets längd i olika skolformer. Läsåret omfattar sålunda 38 veckor utöver tiden för inträdesoch flyttningsprövningar vid allmänt gymnasium och handelsgymnasium samt 39 veckor vid grundskolan och vid tekniskt gymnasium, vid den sistnämnda skolformen inberäknat tiden för inträdes- och flyttningsprövningar. Vid ett flertal avdelningar vid yrkesskolväsendet främst inom handelsutbildningen omfattar 85

läsåret likaså 39 veckor. I sitt huvudbetänkande förutsätter gymnasieutredningen i kapitel 9, att nu rådande skillnader i fråga om läsårets längd avlägsnas och föreslår, att bestämmelsen om läsårets längd vid gymnasiet får samma utformning som för grundskolan. Fackskoleutredningen, som tidigare i samband med uppgörandet av förslag till bestämmelser för försöksverksamheten med tvååriga fackskolor uttalat sig för att läsåret i fackskolan bör omfatta 39 veckor, har samma uppfattning som gymnasieutredningen och menar, att enhetliga bestämmelser beträffande läsårets längd bör åstadkommas. Då fackskolan kan komma att samorganiseras ej endast med gymnasiet utan på flera platser i landet med grundskolans högstadium eller med yrkesskola är det önskvärt, att bestämmelsen om läsårets längd om möjligt får samma utformning i samtliga skolformer som står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Fackskoleutredningen föreslår därför, att läsåret i fackskolan skall omfatta 39 veckor. Läsåret bör fördelas på en hösttermin och en vårtermin. Den övriga delen av året utgöres av ferier. Elevernas skolarbete fördelas på fem eller sex veckodagar, alltefter beslut av vederbörande myndigheter. Beträffande läsårets början, upprop, årsavslutning, lov, planerings- och studiedagar föreslår utredningen, att nuvarande bestämmelser i skolstadgan 5 kap. 16 och 29—32 §§ skall äga motsvarande tillämpning i fackskolan. Frågan om antalet veckotimmar i de olika fackskolorna har ingående övervägts av utredningen. Å ena sidan bör stor hänsyn tas till de strävanden som under senare år framförts allt starkare, nämligen att man bör minska arbetsbördan för skoleleverna för att dessa skall kunna få en rimlig fritid, kunna ägna sig åt självvalda sysselsättningar och deltaga i föreningsverksamhet m. m. Utredningen har å andra sidan haft stora svårigheter att inom ramen för en arbetsvecka som ej blir alltför lång inrymma den utbildning som eleverna bör ges under de två läsåren i fackskolan. Vid vägande av olika önskemål och synpunkter mot varandra har utredningen stannat för att föreslå att veckotimtalet i fackskolan anges till i princip 35 i båda årskurserna. Vissa variationer, i första hand nedåt men i vissa fall även uppåt, bör dock kunna förekomma. Sålunda föreslås att frivillig undervisning i teckning och musik skall kunna anordnas vid samtliga fackskolor samt — som försöksverksamhet i vissa kommuner — förberedande yrkespraktik vid teknisk fackskola. I den sociala och ekonomiska fackskolan bör — då skäl härför föreligger — rektor kunna nedsätta vissa elevers arbetsbörda genom att ge dem befrielse från deltagande i undervisningen i ämne eller del av ämne för fritt tillval (tillvalsgrupper). Den dagliga undervisningstiden för eleverna bör ej få överskrida sju lektioner. Gemensamma samlingar. Behovet av gemensamma samlingar är självfallet lika stort i fackskolorna som i andra skolformer. Det är här fråga om information av skilda slag, t. ex. i ordningsfrågor, aktuell orientering m. m. men också samling av sådant slag som bidrar till att skapa gemenskap i en skola, där under86

visningen i övrigt är uppdelad på ett flertal, från varandra rätt olika linjer, grenar eller specialiseringar. Gymnasieutredningen föreslår i sitt huvudbetänkande kapitel 9 att den nuvarande morgonsamlingen på allmänna gymnasiet ersattes av en gemensam samling, som förutsattes omfatta samma tid som nuvarande morgonsamling, dvs. 10 eller högst 15 minuter. Den gemensamma samlingen bör kunna förläggas till en för skolans elever lämplig tidpunkt. Då det endast i undantagsfall torde vara möjligt att samla en gymnasieskolas samtliga elever till en för skolan gemensam samling, rekommenderar gymnasieutredningen att eleverna uppdelas i grupper, som alltefter det förekommande behovet kallas till i regel en a två samlingar per vecka. Skolorna bör enligt gymnasieutredningen få stor frihet beträffande utformningen av programmet för de gemensamma samlingarna. Dessa kan sålunda omfatta information om skolans arbete, musikframföranden, visning av film, uppläsningar eller korta anföranden. Medverkan från elevernas sida bl. a. genom elevrådet bör eftersträvas. »Den gemensamma samlingen skall utformas så, att den skänker känsla av samhörighet. Åsiktsfriheten får ej kränkas.» Med tanke på de elever, vilka med stort intresse omfattat de tidigare morgonsamlingar, som behandlat religiösa frågor, föreslår gymnasieutredningen att lokaler och tid ställs till förfogande för samlingar av denna art. »Dessa bör emellertid vara frivilliga — deltagandet bör vara beroende av varje enskild elevs initiativ. Frekvenserna av sådana samlingar bör också vara elevernas ensak.» Enligt fackskoleutredningens uppfattning måste frågan angående morgonsamling i fackskolan lösas med hänsyn till förhållandena i detta avseende i den skolenhet, i vilken fackskolan ingår. E t t betydande antal fackskolor kommer att ingå i samma skolenhet som gymnasier. I överensstämmelse med vad som inledningsvis anförts angående behovet av gemensamma samlingar i fackskolan bör bestämmelserna vid gymnasierna om gemensam samling för information rörande skolan och för behandling av aktuella samhällsfrågor och andra aktuella frågor m. m. även äga tillämpning på sådana fackskolor. Utredningen föreslår, att detsamma skall gälla även beträffande de ovan omnämnda frivilliga samlingarna. I de fall då fackskolan är samorganiserad med grundskolas högstadium eller — under ett övergångsskede — med kommunal flickskola eller realskola bör vid sådana skolenheter bestämmelserna i skolstadgan 5 kap. 35 § om morgonsamling äga tillämpning även på fackskolan. Behovet av gemensamma samlingar för information och skapandet av en fastare skolgemenskap är självfallet lika stort i fackskolor som upprättas i anslutning till yrkesskolor som i övriga fackskolor. Även om för närvarande gemensamma samlingar av den art, som gymnasieutredningen föreslår, ej förekommer inom yrkesskolväsendet anser fackskoleutredningen, att rektor vid sådan fackskola bör — utöver föreskrivet antal lektioner — kunna få disponera tid för gemensam samling av fackskolans elever i den omfattning som kan anses påkallad. I främst de största städerna i landet kan vidare fristående fackskolor komma 87

att organiseras. De ovan för gymnasiet refererade bestämmelserna om gemensamma samlingar föreslås gälla även för dylika fristående fackskolor. Delningsbestämmelser. Som utredningen vid flera tillfällen framhåller går utvecklingen på skolväsendets område mot en ökad integration och utjämning av tidigare befintliga gränser mellan skolformerna. Inte minst torde detta gälla fackskolorna, som mer undantagsvis beräknas komma att upprättas som fristående skolenheter. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör — så långt detta är möjligt med hänsyn till utbildningens mål och undervisningens organisation och utformning m. m. — likartade bestämmelser tillämpas i de skolformer som kan komma att ingå i samma skolenheter. Vid behandlingen av proposition 1962:54 fastställde riksdagen vissa bestämmelser avseende grundskolan för elevernas fördelning på klasser och grupper m. m. I stort sett innebär de s. k. delningsbestämmelserna i grundskolan att klasser får upprättas för varje påbörjat 30-tal elever, att tillvalsgrupp får anordnas om minst fem elever valt gruppen samt att linje får anordnas i årskurs 9 såsom särskild klass om antalet elever är lägst tolv. Om elevantalet i årskurs 9 är lägre kan linje anordnas i samarbete med annan linje om elevantalet är lägst fem och den separata undervisningen för den förstnämnda linjen omfattar i medeltal högst sju veckotimmar, samt eljest, om antalet elever är lägst åtta. Gymnasieutredningen redovisar i kapitel 12 i sitt huvudbetänkande en rätt omfattande utredning angående klass- och gruppstorleken på gymnasiet. Nämnda utredning, som beräknat lärarlönekostnaderna på gymnasiet vid olika elevantal och olika gymnasiefrekvens, finner att de för gymnasiet uppställda målen kan tillgodoses vid ett delningstal för klass av 30, om man samtidigt som regel kan ange elevantalet för upprättande av grupp till fem. Gymnasieutredningen föreslår dessutom vissa kompletterande bestämmelser. För anordnandet av den mer kostnadskrävande undervisningen i t. ex. vissa ämnen av ekonomisk och teknisk lärokurs skall sålunda krävas minst åtta elever. På orter med flera gymnasier, där viss samläsning mellan gymnasierna kan anordnas anser gymnasieutredningen att minimitalet för undervisning i enstaka ämne ävenledes bör kunna sättas till åtta. Vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisning i visst ämne föreslår gymnasieutredningen den modifikationen, att elevantalet under vissa förhållanden kan få något överskrida 30 utan att nya avdelningar behöver upprättas. Vid bedömningen av storleken på klasser och grupper i fackskolan vill fackskoleutredningen först erinra om vissa organisatoriska förhållanden som påverkar elevantalet vid undervisningen. I den sociala och den ekonomiska fackskolan kommer klasserna att sammanhållas för undervisning i obligatoriska ämnen under 22—25 respektive 22—29 veckotimmar. Eleverna kommer för den övriga undervisningen att uppdelas på mindre grupper genom specialiseringar, val av tillvalsgrupper m. m. 88

I den tekniska fackskolan kan en uppdelning på fyra linjer förekomma, varjämte vissa specialiseringar erbjudes eleverna i årskurs 2. Fackskoleutredningen anser det vara i hög grad angeläget att det antal specialiseringar eller varianter, som enligt läroplanen finns inom varje fackskola, kan etableras i flertalet fackskolor. Utredningen föreslår därför, att elevantalet för anordnandet av undervisning i grenar, specialiseringar och tillvalsgrupper anges till lägst fem. I sådana ämnen där samläsning med andra fackskolor på skolorten kan anordnas, bör minimitalet fastställas till åtta med möjlighet för vederbörande länsskolnämnd att medge undantag med hänsyn till föreliggande speciella schematekniska svårigheter, alltför långa avstånd mellan skolorna o. d. Genom de här föreslagna delningsbestämmelserna erhålles likformighet med de för gymnasiet föreslagna. För den tekniska fackskolan har utredningen funnit att delningstalet för upprättande av linje såsom särskild klass bör vara tolv med möjlighet för skolstyrelsen att på liknande sätt som fastställts för grundskolan upprätta linje i samläsning med annan linje inom tekniska fackskolan om elevantalet på respektive linje är lägst åtta. Som motivering för det föreslagna delningstalet för upprättande av linje i den tekniska fackskolan får utredningen utöver till motsvarande bestämmelser för grundskolan hänvisa till de förändringar i elevantalet och de uppdelningar på grenar eller specialiseringar som uppstår i andra årskursen. På grund av kravet på praktik för inträde i årskurs 2 är det sannolikt att ett antal elever, som påbörjat studierna i årskurs 1, fullgör ett praktikår, innan de upptar studierna i årskurs 2, medan andra elever fullgjort praktik redan före inträdet i fackskolan och alltså inte behöver göra något studieuppehåll. Man måste alltså räkna med att rätt stora variationer i elevantalet från årskurs 1 till årskurs 2 kan förekomma. Följderna härav kompliceras av att eleverna i årskurs 2 uppdelas i vissa ämnen på grenar eller specialiseringar. För att i andra årskursen erhålla ett tillfredsställande underlag för gren- och gruppdelningar bör en viss marginal skapas genom ett något högre delningstal i årskurs 1. I syfte att kunna garantera en oavbruten studiegång åt de elever i teknisk fackskola, som tidigare fullgjort den stipulerade praktiken bör enligt fackskoleutredningens uppfattning länsskolnämnden äga medge, att linje, gren eller specialisering må anordnas vid lägre elevantal än som angivits i det föregående. På samma sätt som gymnasieutredningen anser fackskoleutredningen det av praktiska och skolorganisatoriska skäl vara nödvändigt med vissa möjligheter till mindre modifikationer av bestämmelserna om delningstalet 30 för upprättande av klass. Om vid tillämpning av delningstalet 30 på undervisningen i visst ämne erhålles ett antal klasser med vardera 30 elever och det överskjutande antalet elever blir ett, två eller tre, bör sålunda länsskolnämnden fatta beslut huruvida ny klass må upprättas eller om sistnämnda elever skall fördelas på redan bildade klasser. 89

Vid undervisningen i slöjd, hushållsteknik, laborationer, rit- och konstruktionsövningar och s. k. grupptimmar i vissa ämnen — samt, om särskilda skäl föreligger, vid undervisning i maskinskrivning — bör enligt fackskoleutredningens uppfattning uppdelning av klass på två grupper kunna förekomma enligt vad som gäller för grundskolans högstadium, dvs. om elevantalet är lägst 17. I ämnet maskinskrivning bör delningen få företagas först efter medgivande av länsskolnämnden, som förutsattes äga kännedom om lokalförhållandena m. m. vid skolan. Vid undervisning i s. k. C-språk (nybörjarspråk), årskurs 1, föreslår utredningen att delning av klass på samma sätt må ske, om elevantalet i klassen är lägst 21. Utredningen föreslår även att delning av klass får äga rum i årskurs 1 under sammanlagt två s. k grupptimmar. Avsikten med denna förstärkningsanordning är att lärarna skall ges tillfälle att i mindre grupper bereda eleverna övning i studieteknik, ge dem individuell handledning i deras studier m. m. En av grupptimmarna föreslår utredningen förlägges till ämnet svenska och den andra till det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för flertalet elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m. m. — bäst kommer att utnyttjas för angivet ändamål. Fackskoleutrednirgen förutsätter, att samundervisning anordnas i största möjliga utsträckning i iimnen och kurser som är identiska. I de fall då avstånden ej blir för stora och schematekniska problem ej lägger hinder i vägen bör samläsning kunna äga rum även med andra fackskolor på skolorten. Särskilt angeläget är detta beträffande ämnen och kurser, som väljes av ett mindre antal elever, t. ex. vissa C-språk, estetiska ämnen m. fl. tillvalsämnen. Elevantalet i en samundervisningsgrvpp bör dock ej överstiga antalet elever i klass. Utredningen föreslår även, att — i likhet med nu gällande bestämmelser i grundskolan länsskolnämnden mi, om särskilda skäl föreligger, medge att linje, gren eller grupp anordnas vid lägre elevantal än som sagts ovan. I likhet med beslämmelserna för grundskolan bör besluten om anordnandet av klasser, linjer, gienar eller grupper bygga på elevantalet vid läsårets början, såvida ej annat sär>kilt föreskrives eller länsskolnämnden för visst fall av särskilda skäl medger mdantag. Nedgår elevantalet därefter under det föreskrivna, bör klassen, linjen, grenen eller gruppen få bibehållas till kursens slut. Som fackskoleutrfdningen berört i annat sammanhang, påbörjas innevarande läsår vissa förberedmde försök angående varierande klasstorlek med utgångspunkt från den reformverksamhet på detta område, som sedan en längre tid tillbaka bedrivits i USA. Den egentliga försöksverksamheten, som även kommer att beröra facks^olorna, avser överstyrelserna att igångsätta läsåret 1964/65. Ifrågavarande försöksverksamhet bör enligt fackskoleutredningens uppfattning följas med stor uppnärksamhet. Sannolikt har vi i vårt land stannat vid alltför konventionella uppfittningar angående storleken på klasser och undervisnings90

grupper. Åtskilliga skäl talar för att i vissa ämnen eller ämnesmoment ett större antal elever än 30 kan åtminstone tidvis undervisas gemensamt. Det är också troligt, att undervisningen skulle öka i effektivitet, om mindre grupper i något större utsträckning än vad nu är fallet, kunde organiseras för att bereda eleverna övningar i studieteknik, diskussioner, grupparbeten in. m. Ej heller kan det anses uteslutet, att undervisningen i vissa övningsämLen, där lokaler och utrustningar anskaffats för ett elevantal av högst 15—20, kan bedrivas i större grupper än de som allmänt accepterats i vårt land. Bl. a. erfarenheterna från andra länder talar för riktigheten av sådana överväganden. Fackskoleutredningen vill därför understryka, att överväganden och förslig i fråga om storleken av klasser och grupper, vilka utredningen här framfört huvudsakligen baserar sig på en konventionell uppfattning om hur skolans arbete skall organiseras. Förestående försök med varierande klasstorlekar kan emellertid snabbt komma att ändra förutsättningarna härvidlag.

Allmänna riktlinjer för det inre arbetet Inledning Undervisningens utformning har helt naturligt avgörande betydelse för realiserandet av fackskolans mål. I tidigare avsnitt har vissa allminna riktlinjer angivits, som i detta avsnitt ytterligare belyses och utvecklas gmom generella synpunkter på undervisningens utformning. De förslag som här framställes måste ses mot bakgrunden av den principiella syn på undervisnirgen som redovisats såväl av skolberedningen som av gymnasieutredningen liksou i de specialundersökningar som tidigare nämnts. Förslagen innebär främst att de centrala problemen vid överväganden angående undervisningens utformning är frågor om hur eleverna tillägnar sig det stoff som läroplanen innehåller, vika metoder som är de mest ändamålsenliga för att undervisningen skall ge ii te bara kunskaper utan även de färdigheter och den träning som är betydelsefull såväl för verksamheten inom som utom skolan. Det sista är i en skolform som fackskolan av utomordentlig betydelse. Undervisningen skall i viss utstiäckning vara målinriktad och förbereda för om icke vissa bestämda yrken & dock yrkesverksamhet inom breda sektorer direkt eller kort tid efter skolstxdiernas slut. Fackskolans arbetsformer bör också vara sådana att elevernas int-esse väckes för att även efter skoltidens slut på egen hand tillägna sig kunskap^. I den undersökning som utförts av Urban Dahllöf (SO"J 1963:22) beträffande kraven på gymnasiet har framhållits, att praktiskt Uget alla avnämare starkt betonat kravet på allmänna studie- och arbetstekniski. färdigheter. Detta krav har framförts inte bara från dem som är gymnasiets traditionella avnämare utan även från näringsliv och förvaltning. Med hänsyi till vad som ovan anförts om elevernas kommande yrkesverksamhet måste <e synpunkter som 91

kommit från näringslivet och förvaltningen ha en stor tyngd när det gäller överväganden angående arbetsformerna i fackskolan. Sammanfattningsvis kan kraven sägas avse ökad vana vid att självständigt utföra uppgifter. Det påpekas särskilt att eleverna bör ställas inför större arbetsuppgifter som de har att lösa på egen hand och att redovisningen av kursavsnitt borde samlas till mindre ofta förekommande redovisningstillfällen. När det gäller att utforma undervisningen på ett sådant sätt att de nämnda kraven tillgodoses, har möjligheten att låta eleverna utveckla självständighet och tillämpa ett friare arbetssätt betonats vid åtskilliga tillfällen då man tagit ställning till gymnasiets inre arbete, senast av gymnasieutredningen. De förslag till friare arbetsformer som fackskoleutredningen här föreslår innebär därför till sitt syfte följaktligen ingenting nytt. Fackskoleutredningen vill emellertid genom sina förslag söka ge undervisningsarbetet en sådan organisation, att den skapar tillräckliga garantier för att de nämnda syftena realiseras i fackskolan. För de förslag som framställes är det därvid möjligt att stödja sig på de erfarenheter som vunnits genom försöksverksamheten vid högre skolor. Försöksverksamhet i detta avseende har ingående behandlats i gymnasieutredningens huvudbetänkande kapitel 1 och kapitel 10, varför fackskoleutredningen här inskränker sig till ett kort referat av de synpunkter som där framföres. Vissa försök har under de senaste åren utförts i avsikt att i gymnasiet tilllämpa arbetsformer som gjort det möjligt för eleverna att under en längre sammanhängande period på ett självständigt sätt bearbeta ett kursavsnitt eller ett visst material och att redovisa detta. Vad som därvid särskilt tilldrar sig intresse är betingsförsöken som inneburit att hela terminskursen delats upp i större avsnitt, vilka studerats och redovisats i sin helhet. Försöken har visserligen varit av begränsad omfattning men de resultat som därvid vunnits tilldrar sig intresse. Även om inställningen bland såväl elever som lärare har varit växlande till olika moment av denna undervisningsform, har dock en majoritet av eleverna uttryckt den meningen att betingsläsning borde införas i varje fall i ett eller några ämnen på gymnasiet som ett normalt inslag i skolans arbete. I samband med dessa försök har det dock betonats, att möjligheten till användning av friare och självständigare arbetsformer i högsta grad är beroende av att eleverna är i besittning av den studieteknik som är mest ändamålsenlig för sådant arbete. Vid de refererade försöken har också en betydande del av den tid som stått till förfogande ägnats åt träning av färdigheter av studieteknisk natur som varit specifika för respektive ämne. Värdet av den studietekniska träningen belyses också av de försök som ägt rum vid försöksgymnasierna. Även om det av detta material är svårt att fälla entydiga omdömen om den studietekniska träningens effekt synes dock försöksgymnasiets studieteknikkurs ha rönt uppskattning bland såväl elever som lärare. Det är därvid kursens innehåll som fått de positiva omdömena. Kritik har dock framförts mot att handledningen placerats utanför timplanen och att organisatoriska möjligheter saknats att integrera den med undervisningen i övrigt. 92

Behovet av studiehandledning belyses också av de undersökningar som professorn Yngve Norinder utfört på gymnasieutredningens uppdrag (SOU 1963:41). Denna undersökning ger belägg för att studieresultaten även beror på andra faktorer än t. ex. elevurval och elevernas allmänintellektuella ställning. En av de slutsatser som kan dras av undersökningen och som för övrigt helt överensstämmer med de erfarenheter man gjort vid försöksgymnasierna är att denna handledning inte får stanna vid studieteknik i mer ytlig bemärkelse. Skall studieträningen leda till några betydelsefulla förbättringar av studieresultaten bör den enligt Norinder utvidgas till att bli en studieträning i vid mening med inriktning på att individuellt försöka påverka arbetsegenskaperna hos eleverna. Om ett självständigt arbetssätt tillmätes stor betydelse inom fackskolan, måste den kontinuerliga studieträningen tillmätas stor betydelse vid utformningen av undervisningen. När fackskoleutredningen i fortsättningen närmare redogör för riktlinjerna i arbetet inom fackskolan inskränker sig utredningen därvid till de verksamhetsformer som får anses specifika för åldersstadiet. De anvisningar som ges i grundskolans läroplan liksom givetvis också de som ges i gymnasiets har till stora delar giltighet även för fackskolan. De generella synpunkter som i dessa ges på undervisningsformer och arbetssätt är av den karaktären att de är tillämpbara även på undervisningen i andra skolformer. Dylika synpunkter behandlas därför ej i fortsättningen. Studieteknik I grundskolan har eleverna meddelats studieteknisk träning inom varje enskilt ämne. I målsättningen för ämnena i grundskolans läroplan betonas behovet av färdighetsträning och i anvisningar och kommentarer ges fortlöpande studietekniska anvisningar för behandlingen av lärostoffet. Man kan därför förutsätta att varje enskild elev, när han kommer från grundskola till fackskola är förtrogen med den arbets- och informationsteknik liksom med de hjälpmedel som är av betydelse för kunskapstillägnelsen i de ämnen han studerat. Dessutom har eleven erhållit en studieteknisk träning av mer generell karaktär. Fackskolan bör givetvis ta till vara dessa i grundskolan inövade färdighetsmoment och bygga vidare på den basen. Som tidigare nämnts har vissa försök i den riktningen förekommit genom försöksgymnasiets handledning i studieteknik. Dess utformning har emellertid, framförallt därför att studietekniken förlagts utom timplanen, utsatts för kritik och det bör därför övervägas, om inte den generella handledningen i studieteknik i fackskolan bör utformas efter andra linjer. Som särskilt betydelsefullt har det, t. ex. genom Norinders undersökningar framhävts att studietekniken ej bör framstå som en separat uppgift utan på ett naturligt sätt infogas i ämnesstudiet. Varje särskilt ämne kräver specialfärdigheter, som det skulle vara svårt a t t ägna uppmärksamhet i en generell studieteknisk handledning och som endast med svårighet kan övas utan anknytning 93

till stoffet. Dessutom måste uppmärksammas att fackskolans läroplan innehåller ämnen som tidigare icke studerats i grundskolan. De element i försöksgymnasiets studieteknikhandledning som rönt uppskattning är framför allt den grundläggande inlärningspsykologiska orienteringen liksom möjligheterna att diagnostisera de individuella studievanorna. Med utgångspunkt i detta konstaterande har gymnasieutredningen i kapitel 10 i sitt huvudbetänkande lagt fram ett förslag till introducerande studieteknisk handledning i det nya gymnasiet. Denna innefattar generell studieorientering och studieteknisk information. Dessa uppgifter fördelas på information vid en introduktionsdag vid första årskursens början, studievanediagnostisering i anknytning till introduktionsdagen och grundläggande inlärningspsykologisk information under några timmar till förfogande. Utöver denna introduktion föreslås kontinuerlig studieteknisk träning grundlagd genom fyra grupptimmar, dvs. lektioner med delad klass i årskurs 1, som möjliggör individualisering av handledningen. Eftersom de förslag som framlägges i nyssnämnda kapitel dels är av generell karaktär, dels i sak innebär en fortsättning av den handledning som påbörjats i grundskolan bör den principiella uppläggningen av den grundläggande studietekniken kunna vara densamma såväl i fackskola som i gymnasium. Detta är särskilt betydelsefullt med tanke på de möjligheter som enligt fackskoleutredningens förslag i kapitel 5 bör stå öppna för elever att övergå såväl från fackskola till gymnasium som från gymnasium till fackskola. Det är visserligen svårt att kvantitativt fastställa omfattningen av sådan övergång, men även om den skulle vara relativt litet omfattande är det betydelsefullt, att de elever som går över från den ena skolformen till den andra icke möter speciella svårigheter som är förbundna med olikheter i arbets- och studietekniken i respektive skolformer. Fackskoleutredningen föreslår därför en utformning av den grundläggande studietekniska handledningen i nära anslutning till det förslag som nyligen framlagts av gymnasieutredningen. Det innebär att för den grundläggande handledningen speciell tid bör ställas till förfogande. Det kan delvis ske genom att man utnyttjar en del av den tid som avsattes för introduktion i studierna vid fackskolan. Denna föreslås få form av en introduktionsdag vid eller i nära anslutning till höstterminens början, en introduktionsdag som bör komma till stånd även av andra skäl, t. ex. för information av allmänt studieorienterande karaktär. Vidare bör i social och ekonomisk fackskola för studieteknikhandledningen kunna utnyttjas ett par timmar till förfogande under början av höstterminen i årskurs 1, varvid sådana avsnitt kan behandlas som kan ges åt stora grupper samtidigt. Härmed avses som närmare framgår av läroplanens allmänna anvisningar (kapitel 8) viss inlärningspsykologisk information. I ekonomisk och teknisk fackskola bör motsvarande tid friställas från annan undervisning (se s. 57). Dessa åtgärder är av generell karaktär. För att den studietekniska träningen skall få effekt krävs emellertid att även den grundläggande handledningen kan varieras efter elevernas individuella behov. Detta torde vara desto angelägnare 94

som eleverna vid inträdet i fackskolan kommer från olika skolor och tillhör olika ålderskategorier och därför kan förutsättas ha delvis skiftande studievanor. Antagligen kommer det därför för många elever att bli svårt att i praktiskt handlande direkt tillämpa den teoretiska orientering som ovan nämnts. Den teoretiska introduktionen skall visserligen fullföljas genom praktisk tillämpning i varje enskilt ämne, men det torde i alla situationer inte vara möjligt att stanna vid råd och anvisningar som avser alla elever. För att just tillgodose elever med skiftande studievanor är en mer individualiserad handledning erforderlig. Det förutsätter en kontakt emellan elev och lärare som i den vanliga undervisningsgruppen torde möta vissa svårigheter. För att möta dessa svårigheter har gymnasieutredningen föreslagit en anordning med s. k. grupptimmar i årskurs l, innebärande att undervisningsavdelningen får delas under fyra veckotimmar, avsedda i första hand för arbetsteknisk bearbetning av stoffet. Fackskoleutredningen har övervägt behovet av ett motsvarande arrangemang i fackskolan. Behoven är givetvis likartade i såväl fackskola som gymnasium och skäl finns därför för ett likartat arrangemang. Fackskoleutredningen har emellertid stannat för a t t föreslå endast två grupptimmar för studieteknisk handledning i årskurs 1. Skälet härtill är att i fackskolan — till skillnad från gymnasiet — systemet med tillvalsgrupper liksom tillvalsämnen i första årskursen kommer att leda till undervisningsavdelningar som i åtskilliga ämnen väsentligt kommer att understiga delningstalet för klass, i varje fall på social och ekonomisk fackskola. Fackskoleutredningen föreslår dessutom som tidigare nämnts i detta kapitel (s. 90), att delning av klass får företagas i vissa ämnen. Detta gäller särskilt teknisk fackskola. Genom dessa anordningar synes undervisningsgruppernas storlek i fackskolan att i åtskilliga ämnen komma att bli lägre än på gymnasiet. Grupptimmar föreslås därför endast i sådana ämnen som alltid kan förutsättas nå delningstalet för klass. Den ena bör därför vara förlagd till svenska. Den andra grupptimmen bör ej permanent knytas till något bestämt ämne. Den bör kunna disponeras relativt fritt och läggas till det ämne där behoven synes mest angelägna och utbytet av den studietekniska träningen blir störst. På så sätt vinnes även att den andra grupptimmen kan förläggas till ämne där av studieteknikträning speciellt intresserad lärare finns att tillgå. Det bör därför ankomma på skolans pedagogiska ledning att varje läsår avgöra vilket ämne som skall tilldelas grupptimme eller om den eventuellt skall fördelas mellan två ämnen.

Verksamhetsformer Arbetsuppgifterna. Den individuella studieträningen utgör givetvis en viktig förutsättning för möjligheten att använda arbetsformer, som bygger på elevaktivitet och som utöver inhämtandet av kunskaper stimulerar till lösning av problem och skapande verksamhet. Eleven bör få tillfälle att tillämpa den arbetsteknik han förvärvat och utveckla den vidare på uppgifter, som successivt ställer större krav på hans förmåga i olika avseenden. Målsättningen bör vara 95

att eleven vid fackskolans slut skall ha förmåga att på egen hand förhållandevis självständigt kunna ge sig i kast med rätt omfattande uppgifter. Denna förmåga kan utvecklas genom att arbetsuppgifterna får växa kontinuerligt. Lärostoffet kan organiseras så att eleven efter att vid fackskolestudiernas början ha fått i undervisningen svara för ett relativt kort avsnitt successivt vänjes att svara för större avsnitt än de som vanligen ges som läxa. Studietekniken får därmed en naturlig tillämpning. Eleven blir tvungen att mer självständigt ta ställning till och söka överblicka ett förelagt avsnitt än när läxan ges till varje ny lektion. Fackskoleutredningen förutsätter därför att en övergång ifrån den dagliga korta arbetsuppgiften till ett system med längre sammanhållna uppgifter, i analogi med gymnasieutredningens förslag kallade långläxor, sker i slutet av första årskursen och regelmässigt tillämpas under den andra årskursen. Detta förutsätter givetvis att undervisningen samtidigt undergår erforderliga förändringar. En närmare presentation av arbetsformer m. m. ges i kapitel 8. För förverkligande av det här uppställda målet kräves att klassundervisningen i traditionell mening samtidigt ersattes med former av mer handledande undervisning, vars uppgift bör vara att föra in eleverna i de problem som är väsentliga i varje uppgift, att ge de erforderliga anvisningarna för hur dessa skall lösas samt att ge upplysningar om hjälpmedel för lösandet av uppgifterna. Genom systemet med långläxor kan antalet uppgifter eller läxor som skall redovisas nedbringas till en eller två per dag. Härigenom bör större effekt erhållas i hemarbetet och elevens arbetsbörda minskas. Beting. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande föreslagit genomförandet i de två högsta årskurserna av en arbetsorganisation påminnande om långläxor, betecknad beting. Betingsorganisationen förutsattes i gymnasiet i de två högsta årskurserna få i viss omfattning obligatorisk karaktär. Betinget kan schematiskt uppfattas som en förlängd långläxa, som en tillämpning av långläxans teknik på ett något större avsnitt. Syftet med betingsläsningen är att uppöva förmågan att mer självständigt bearbeta ett förelagt material av teoretisk eller praktisk natur och att på egen hand lösa mer omfattande arbetsuppgifter. Betingsläsningen ökar också möjligheterna till en mer individualiserad arbetstakt och fördjupning och ger tillfälle för eleven att friare disponera sin tid, vilket samtidigt ställer krav på elevens förmåga till arbetsplanering. Den förutsätter dessutom att undervisningen till större eller mindre del får friare former för handledning och studium inom det timtal som är tilldelat ämnet. Den samlade tiden för ett ämne fördelas under en betingsperiod på olika avsnitt t. ex. genomgång, handledning, självstudium och redovisning, varvid en icke obetydlig del av schematiden friställes för elevens eget arbete. Gymnasieutredningen har i sitt förslag till betingsstudium uppmärksammat speciellt arbetsbördan för eleverna och framhållit att en sådan organisation av studierna inte får leda till en ökad arbetsbörda. Den ökade självständiga insat96

sen från elevernas sida som kan ta större tid än andra undervisningsformer skall kompenseras genom motsvarande ledighet från lektionstid. Fackskoleutredningen avser icke att föreslå lika omfattande betingsläsning i fackskolan som i gymnasiet, med särskild hänsyn till att inom fackskolan viss schematid, specialarbete, avsatts för fullgörande av självständiga arbetsuppgifter. Vidare bör uppmärksammas att fackskolan till skillnad från gymnasiet har en kortare tid för den successiva arbetsträning som är en förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande av betingstudier. Sista terminen i årskurs 2 bör dock beting obligatoriskt anordnas i ett ämne. Även därutöver bör studierna under årskurs 2 i lämplig utsträckning organiseras som betingstudier (jfr kap. 8). Rektor och studierektor bör ägna detta speciell uppmärksamhet och i konferenser vid vårterminens slut under första årskursen diskutera och fastställa vilka ämnen som eventuellt skall betingsläsas under andra året. Gymnasieutredningen har påpekat behovet av att exempel på lösningar för betingstudium i form av studieplaner utarbetas för varje ämne och därvid föreslagit att det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att se till att dylika blir tillgängliga. Fackskoleutredningen finner det angeläget att understryka detta behov. Vid det arbete som utföres inom skolöverstyrelsen med upprättandet av dylika studieplaner bör även fackskolans behov beaktas. Koncentration av schemat. Vid försöksverksamheten med betingsläsning har det påpekats att om betingstudiet inpassas i ett schema av hävdvunnen typ kan det bli utsträckt över en ogynnsamt lång tid. Betingstudium har därför ofta kombinerats med schematekniska anordningar för att kompensera detta förhållande. Man har därvid eftersträvat att åstadkomma att betingen kan genomföras under en kortare tidsperiod med ett större antal veckotimmar. För att åstadkomma detta har timplanen koncentrerats genom olika metoder. En metod har varit att ämnen med lägre timtal koncentrerats till ena halvan av läsåret. Mot dessa har då lagts ämnen med lika timtal under den andra halvan av läsåret eller också har andra ämnen koncentrerats partiellt under hälften av läsåret. Det innebär att dessa ämnen under vissa tidsperioder varit företrädda med ett större och under andra med ett mindre timtal. Även andra skäl talar för en koncentration av timplanen. Antalet samtidigt lästa ämnen i fackskolan blir i vissa fall förhållandevis stort. Det vore därför värdefullt om antalet samtidigt lästa ämnen kunde nedbringas. Gymnasieutredningen som diskuterat samma problematik har framfört förslaget att skolorna ålägges att genomföra en obligatorisk minimikoncentration givetvis med rätt för dem att företa ytterligare koncentration i den mån de lokala omständigheterna medger det. Med hänsyn till att antalet ämnen med förhållandevis lågt timtal är stort i fackskolan vill fackskoleutredningen föreslå att de ämnen som i timplanen är representerade med två veckotimmar eller mindre i regel koncentreras till ena hälften av läsåret dock med undantag för estetiska ämnen och gymnastik. Vissa ämnen med högre timtal bör också göras till föremål för

4 Fackskolan

obligatoriska koncentrationsanordningar, t. ex. sådana ämnen som är förlagda till enbart den ena årskursen. Vid utarbetande av en arbetsordning med koncentration av vissa ämnen bör dock vid förläggandet av ämnena till olika delar av läsåret deras inbördes sammanhang uppmärksammas. Koncentrationen får givetvis icke ske på ett sådant sätt att väsentliga möjligheter till samverkan emellan ämnen omöjliggöres. Likaså måste möjligheterna för eleverna att läsa ämnen för fritt tillval uppmärksammas. Specialarbete. Den studie- och arbetstekniska träning som hittills diskuterats gäller det stoff som ligger inom läroplanens ram. Det gäller alltså ett stoff som i större eller mindre utsträckning är gemensamt för alla elever. Fackskoleutredningen har bedömt det vara av värde för eleverna att få tillfälle att tillämpa sina färdigheter även på sådana uppgifter som ligger utanför läroplanen och som eleven själv har valt individuellt eller tillsammans med sina kamrater. Det bör vara uppgifter av en sådan uppläggning att de innehåller, om möjligt, de komponenter av färdigheter och kunskaper som eleverna tidigare tillägnat sig. De bör vidare vara så utformade att de ger en möjlighet till samordning av stoff och färdigheter från olika ämnen. Fackskoleutredningen har därför föreslagit att i årskurs 2 specialarbete inlägges med två veckotimmar på schemat. Undantag har dock gjorts för den tekniska fackskolan, där bl. a. konstruktionsuppgifter inom de tekniska tillämpningsämnena upptar en stor del av elevernas arbete och ofta har den karaktären, att de till sin inriktning bör jämställas med social och ekonomisk fackskolas specialarbete. Den samlade tid som ställs till förfogande under rubriken specialarbete bör under läsåret fördelas på olika ämnen efter elevens eget val. Dock bör i regel minst tre ämnen vara representerade. Stor frihet bör ges eleverna vid val av arbetsuppgifter inom ramen för specialarbete och arbetsuppgifternas omfattning bör också kunna variera efter elevens intresse och fallenhet. Medan en elev kan få koncentrera sig på en uppgift i vart och ett av tre ämnen bör andra kunna få dela sin tid mellan flera smärre uppgifter. Det bör heller inte vara uteslutet att en del av de av eleverna valda uppgifterna ej anknyter till något speciellt ämne i fackskolan. Förtjänstfullt vore om dessa arbetsuppgifter stundom kunde få en sådan karaktär att de kombinerade kunskaper och färdigheter från olika ämnen. Beträffande formerna för specialarbetets bedrivande hänvisas till kapitel 8. Att specialarbete schemalägges med ett visst antal veckotimmar betyder ej att eleven skall vara bunden att utföra sitt arbete inom skolan eller under just den angivna tiden. Åtskilliga uppgifter torde kunna ges som innebär insamlande av data utanför skolan eller studier som kan förläggas till annan plats än skolan. Att specialarbetet schemalägges får ej heller innebära att handledningen koncentreras till dessa timmar. Det torde av praktiska skäl vara lämpligast att läraren kontinuerligt håller sig underrättad om arbetets fortgång, att eleverna vid olika tidpunkter anmäler sitt behov av hjälp och handledning och 98

a t t lärare och elev överenskommer om lämplig tid för denna (om sättet att inräkna detta i lärarens tjänstgöring se nedan). Schemaläggningen innebär förutom att den löser vissa tekniska problem, att under denna tid skolans hjälpmedelsresurser och vissa lokaler frigöres från andra uppgifter för att kunna utnyttjas av eleverna. Specialarbetet skall givetvis under sådana förhållanden icke vid tjänstefördelning inräknas i viss lärares tjänst eller fördelas jämnt på lärarna. För att den tid som ställes till förfogande skall kunna utnyttjas allt efter behov av handledning fördelade på olika lärare och olika ämnen föreslår fackskoleutredningen, att för specialarbete medel ställes till rektors förfogande motsvarande ersättning enligt AT 30. Denna summa fördelas vid läsårets slut mellan lärarna i de proportioner de stått till förfogande för handledning av specialarbetet. En svårbedömbar fråga är i vad mån det arbete som utförts inom ramen för specialarbetet skall premieras på något sätt, dvs. om det skall ske någon registrering av prestationen på slutbetyget. Man kan om man vill välja att betygsätta specialarbetet antingen låta det återverka på betyget i visst ämne eller införa ett särskilt graderat omdöme om elevens förmåga att utföra arbetsuppgifter på egen hand. Från den senare typen av omdöme måste man förmodligen avstå av hänsyn till att utvärderingsinstrument för närvarande saknas för en sådan bedömning. Dessutom kan mot ett sådant omdöme anföras att specialarbetet är en del av övrigt skolarbete och närmast är att hänföra till den arbets- och studietekniska fostran och a t t det vore felaktigt att bryta ut ett sådant moment för att betygsätta det. Även mot förslaget att låta prestationen inom ramen för specialarbete återverka på ämnesbetyget kan invändningar göras. Härvid bortses från de fall då elev kan tänkas välja ett specialarbete som berör ett ämnesområde som endast delvis kan sägas ligga inom ramen för ett schemaämne. Avgörande torde vara dels att specialarbetet ofta torde komma att utföras som grupparbete samt att det skulle kunna få en olycklig styrning av valet av ämnen om specialarbetet särskilt betygsattes. Ämnesvalet bör rimligtvis styras främst av elevernas intresse, ej av spekulationer om betygshöjningar i visst eller vissa ämnen. Avstår man från att vitsorda elevens förmåga genom ett särskilt betyg eller genom att låta det återverka på betygsgivningen i visst ämne behöver man för den skull inte eliminera möjligheten att på ett eller annat sätt premiera prestationen. Generellt kan naturligtvis sägas att vad eleven uträttar otvivelaktigt kommer hans allmänna prestationer tillgodo utan att det speciellt belönas. Man bör då överväga vilken inverkan det kan ha på elevernas inställning till utförande av obligatoriskt specialarbete om en förtjänstfull prestation inte markeras på något sätt. Fackskoleutredningen finner det angeläget att detta på något sätt beaktas. Med hänsyn till vad tidigare anförts om svårigheten att avge graderade omdömen har fackskoleutredningen därför stannat vid att föreslå, att i 99

slutbetyg från fackskola med viss utförlighet noteras vilket eller vilka specialarbeten eleven utfört. Grupparbete. I olika sammanhang har fackskoleutredningen betonat betydelsen av grupparbete bl. a. i samband med framställningen om beting och specialarbete, varför det finnes skäl att något utveckla motiveringar härför. Fackskoleutredningen ansluter sig till de allmänna motiveringarna för grupparbete som anförts av skolberedningen och gymnasieutredningen, men vill utöver dessa understryka de anledningar som finnes att lägga särskild vikt vid detta arbetssätt i fackskolan. Fackskolan avser att vara en målinriktad yrkesförberedande skola. Eleverna skall kunna gå ut till yrkesverksamhet direkt från den ekonomiska respektive tekniska fackskolan och naturligtvis också från den sociala fackskolan. I arbetslivet är sådana arbetsformer vanliga som förutsätter samverkan mellan flera personer inom en arbetsgrupp. Det gäller i hög grad de arbetsfält dit elever från ekonomisk och teknisk fackskola söker sig. Det gäller också de fält dit elever från social fackskola söker sig direkt eller efter ytterligare studier. Fackskolan skulle försumma en betydelsefull del av studie- och arbetsträningen, om eleverna ej finge tillfälle att använda sig av de arbetssätt som avnämare och samhälle betraktar som oundgängliga och som de kommer att möta i yrkeslivet. Det bör därför vara angeläget att arbetsuppgifterna arrangeras på ett sådant sätt att den lämpligaste lösningen ofta är grupparbete. Att skapa sådana arbetssituationer bör i många ämnen vara relativt lätt. Enkla marknadsundersökningar kan vara en naturlig uppgift för elever i ekonomisk fackskola. För elever i social fackskola bör inom ramen för ämnena socialkunskap och konsumentkunskap sådana arbetsuppgifter kunna läggas upp som innebär exempelvis insamlande av data genom enkäter, studiebesök, intervjuer ute i samhället och bearbetning av dessa data. I teknisk fackskola är konstruktionsuppgifter av den karaktären att de i regel är lämpliga som gruppuppgifter. Över huvud taget bör det vara skolans strävan att skapa realistiska arbetssituationer och tillämpa sådana arbetsformer som kan ge kontakt mellan skolan och arbetslivet utanför skolan.

Samverkan och planering Grundskolans läroplan vittnar om långt gående strävanden till samverkan mellan ämnen. Man kan således förvänta sig att de elever som går vidare till fackskolan erfarit olika former av samordnad eller samlad undervisning. Att bryta ämnenas isolering och skapa en samordnad undervisning är ett sedan länge uttalat önskemål som även beaktats i mycket hög grad i det förslag till läroplan som gymnasieutredningen framlagt för det nya gymnasiet. De resultat som vunnits genom försöksverksamhet med samverkan mellan olika ämnen talar också för att det innebär en avsevärd stimulans för arbetet i skolan. Träningen att sammanställa och samordna kunskaper från olika ämnesområden till ett sam100

manhang vänjer eleverna att se problem ur flera synvinklar. Därtill kommer att vinster i form av minskad tid och minskat arbete kan ernås genom samverkan. Vidare kan dubbelbehandling av ämnesstoff undvikas vilket också innebär rationaliseringsvinster. Alla skäl talar således för att även fackskolan bör i sin läroplan och vid undervisningens utformning ägna största uppmärksamhet åt samverkan mellan olika ämnen. P å sätt och vis föreligger bättre förutsättningar för samverkan i fackskolan än t. ex. på grundskolans högstadium. Varje fackskola är mer eller mindre målinriktad. De olika ämnena på timplanen utgör ingredienser som samlat skall ge en utbildning avsedd för vissa yrkesfält. Det har därför också varit fackskoleutredningens strävan vid utarbetandet av läroplanen att stoff från olika ämnen inom en och samma fackskola skall utformas på sådant sätt att ämnena färdighets- och kunskapsmässigt stöder varandra. Vidare har genom timplanens utformning en sådan följd skapats mellan ämnena, att exempelvis moment som behandlas i ett ämne i årskurs 1 återupptages och vidareutvecklas i ett annat ämne i årskurs 2. Som exempel härpå kan anföras hur i ekonomisk fackskola den gemensamma kursen i företagsekonomi i årskurs 1 utgör grund för undervisningen i respektive redovisning, distribution och förvaltning i årskurs 2. Vidare kan anföras hur i teknisk fackskolas årskurs 1 stoffet fördelas mellan de teoretiskt grundläggande ämnena matematik, fysik och kemi och de grundläggande momenten i teknologi och hur dessa gemensamt stöder de tekniska tillämpningsämnena i årskurs 2. Från social fackskola kan anföras hur de generellt socialt orienterande ämnena samhällskunskap, psykologi och historia innehållsmässigt samordnats med de mer tillämpningsbetonade socialkunskap och konsumentkunskap i årskurs 2. För övrigt bor även anmärkas hur i strävan att åstadkomma ytterligare samverkan mellan ämnen fackskoleutredningen sökt att samla det stoff som i skolberedningens förslag var fördelat på flera ämnen till vissa för utbildningen grundläggande blockämnen, t. ex. företagsekonomi, samhällskunskap och konsumentkunskap. Beträffande den tekniska fackskolan framfördes och exemplifierades denna idé redan i skolberedningens betänkande. I läroplanen ägnas den horisontella samverkan mellan samtidigt studerade ämnen stor uppmärksamhet. Det gäller t. ex. samverkan mellan skilda tekniska ämnen, men även mera ovanliga former för samordning, t. ex. mellan språk och naturvetenskapliga ämnen. Fackskoleutredningen vill mycket starkt understryka angelägenheten av att dessa uppslag i läroplanerna utnyttjas och att samverkan kommer till stånd inom schemat samt att man därvid beaktar icke blott samverkan mellan ämnesstoff utan även möjligheten att samordna tränandet av färdigheter. Läraren i det enskilda ämnet bör vid sin planering av ordningsföljden mellan ämnenas olika moment, en planering för vilket läroplanen medger en icke obetydlig frihet, beakta alla tillfällen till samverkan med angränsande samtidigt studerade ämnen, även om sådan samverkan inte äger rum i organiserade former. 101

Med hänsyn till den vikt som läroplanen fäster vid samverkan och för att ge en anledning till gemensamt planeringsarbete vill fackskoleutredningen i likhet med gymnasieutredningen föreslå att organiserad samverkan skall förekomma inom något eller några ämnesområden i varje årskurs. Rektor har härvid att efter hörande av konferens fastställa vilket eller vilka ämnesområden som är lämpliga för samverkan. Därvid bör även möjligheterna till samlad undervisning övervägas i den mån tjänstefördelning och schemaläggning gör sådan möjlig. Fackskoleutredningen vill också fästa uppmärksamheten på att möjligheter till samverkan särskilt bör utnyttjas vid utformande av specialarbete. Även inslag i undervisningen som normalt ej är att hänföra till schemabunden ämnesundervisning bör kunna uppmärksammas som objekt för samverkan mellan olika ämnen. Fackskoleutredningen vill härvidlag endast peka på hur studiebesök, exkursioner och lägerskolor kan utnyttjas för detta ändamål. Det sätt på vilka timmar till förfogande utnyttjas kan också för eleverna understryka samhörigheten mellan olika ämnen. Samverkan och samordning ställer krav på planering. Denna planering kan inte bara avse den enskilde läraren och ett enskilt ämne utan måste avse större eller mindre grupper av lärare och ämnen. Ofta kan naturligtvis inom en skola de behov av planering och samråd som aktualiserats genom samverkansprojekt lösas på informella vägar genom personliga kontakter. Men även om en mycket väsentlig del av samverkan kan åstadkommas på ett personligt plan så torde det, när större avsnitt aktualiseras, t. ex. när den ovan föreskrivna obligatoriska samordningen organiseras, eller när planläggning för en hel årskurs görs i syfte att uppmärksamma samordningen mellan ett större antal ämnen, vara nödvändigt att tillgripa formellt samarbete genom konferenser. Fackskoleutredningen förutser att konferensernas arbete med dessa projekt på ett framgångsrikt sätt bör kunna samordnas genom den studierektorsbefattning som utredningen föreslår skall inrättas (jfr kap. 6), eftersom studierektorn har till speciell uppgift att närmast under rektor handlägga pedagogiska frågor. Då det kan förutses att — i varje fall under uppbyggnadsperioden — behovet av samråd mellan skolans olika befattningshavare är rätt omfattande, vore det angeläget att en del av de erforderliga ämneskonferenserna kunde infogas i skolans normala arbetsdag. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande uppmärksammat ett system för konferenser som tillämpas inom försöksverksamheten, s. k. rörliga konferensdagar, varvid konferenserna hållits på undervisningstid. Lärarna har då friställts från undervisningen och eleverna har givits arbetsuppgifter av en sådan uppläggning, att de bygger på självständigt arbete. För att förhindra att dessa på schematid förlagda konferenser på ett ensidigt sätt skulle komma att åstadkomma timbortfall för vissa ämnen har konferenserna enligt en viss plan flyttats från veckodag till veckodag. Denna typ av konferenser synes visserligen kunna lösa många av de problem som varit förknippade med formella överläggningar angående undervisningen 102

och bör därför prövas, men fackskoleutredningen vill ej föreslå den som den enda eller reguljära formen för konferenser. Konferensbehovet är så skiftande till karaktär och kronologisk placering att under alla förhållanden åtskilliga konferenser bör hållas utanför undervisningstid. Dessutom kommer fackskola i många fall att vara samordnad med annan skolform. Det vore därför mindre lämpligt att binda formerna för konferenser i fackskolan på ett sådant sätt som kan skapa svårigheter för administrationen av arbetet i en skolenhet med flera skolformer. I sådana fall där fackskolan har en lärarkår som delvis utnyttjas i en annan skolform måste givetvis en anslutning till dennas former för konferensarbete ske. Hjälpmedel I läroplanen lägges stor vikt vid att inhämtandet av kunskaper och färdighetsträningen sker på ett sätt som utvecklar elevernas förmåga att arbeta på egen hand. För att tillgodose detta är det betydelsefullt att eleverna till sitt förfogande har de hjälpmedel som kan förverkliga detta syfte och att de hjälpmedel som finns tillgängliga utnyttjas på ett från studieteknisk synpunkt lämpligt sätt. Behovet av hjälpmedel i skolarbetet behandlades utförligt av skolberedningen i ett särskilt betänkande (SOU 1961:17). Även gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkande, kapitel 16, ingående behandlat hjälpmedlens och lokalernas roll för studiearbetet. Fackskoleutredningen framlägger därför ej något eget utförligare förslag angående hjälpmedelsbehovet. Utredningen vill här endast avge några generella synpunkter på hjälpmedlens funktion i undervisningen. Fackskoleutredningen vill då särskilt uppmärksamma två områden av betydelse för utformningen av undervisningen i fackskolan. Det ena gäller det tryckta studiematerialets, särskilt läroböckernas, utformning. Det andra gäller behovet av sådana hjälpmedel som kan användas för bearbetning av ett stoff utan stöd av lärarens kontinuerliga handledning. I det praktiska skolarbetet preciseras lärokurserna i betydande utsträckning av läroböckerna. Dessa är stundom utformade på ett sådant sätt att utrymmet för elevernas eget självständiga ställningstagande till de informationer som ges blir litet. Möjligheten att utifrån den framställning som ges i läroboken söka sig fram till de ytterligare upplysningar och till det material som kan belysa de problem som behandlas är i många fall alltför begränsade. För att kunna svara emot de mål som satts för fackskolan och för att kunna tillgodose behovet av självständiga arbetsformer skulle läroboken och övrigt studiematerial behöva ha en helt annan bredd och en delvis annan utformning än de läroböcker som för närvarande finns. För utformningen av läroböcker för fackskolan erbjuder sig nu ett tillfälle som tidigare inte funnits när det gäller övriga skolformer. Fackskolan representerar ett nytt inslag i svenskt utbildningsväsende. De läroböcker och övrigt studiematerial som utarbetas för fackskolan 103

kan utformas utan att hänsyn behöver tas till tidigare förekommande skolformer på motsvarande åldersstadium. Den form för läroböcker som synes böra eftersträvas är ett lärobokssystem utformat kring en stomme bestående av en grundbok, som innehåller en sammanfattande framställning. Den komplettering som grundboken behöver i form av olika typer av hjälpmedel bör produceras i direkt anknytning till grundboken och kan utgöras t. ex. av studiehandledningar för eleverna och lärarhandledning. Till detta kan sedan fogas ytterligare material i form av bilder, ljudband, filmer etc. För åtskilliga av fackskolans ämnen torde denna typ av lärobok vara direkt oundgänglig. Det gäller t. ex. sådana ämnen som socialkunskap, företagsekonomi, teknologi och konsumentkunskap. Bortsett från de allmänt pedagogiska synpunkter som här ovan anlagts på lärobokens utformning torde det vara praktiskt ogörligt att utforma en lärobok för dessa ämnen som tillgodoser alla de tänkbara variationerna inom ämnet i form av individualiseringar för eleverna eller i form av anpassning till den lokala situationen på orten. I dessa ämnen bör den grundläggande läroboken vara så utformad, att den ger vissa generella synpunkter och viss vägledande information samt innehåller sådana hänvisningar till kompletterande material eller studieobjekt ute i samhället, att eleven och läraren med utgångspunkt i dessa kan bygga upp en kurs som kan anpassas individuellt och lokalt. Kravet på ökad självständighet i elevernas arbete, exemplifierat genom specialarbetet i andra årskursen, ställer krav på tillgång till sådant material som kan bearbetas utan att lärarens kontinuerliga genomgång av stoffet är erforderlig. Sådant material saknas för närvarande i stor utsträckning. Vad fackskolan skulle vara betjänt av med särskild tanke på övergångstiden vore en rikhaltig uppsättning av självinstruerande hjälpmedel. Med tanke just på övergångstiden innan fackskolorganisationen stabiliserat sig vill fackskoleutredningen också peka på att hjälpmedlen i vissa fall torde komma att fylla en annan funktion än att konkretisera och komplettera den lärarhandledda undervisningen, nämligen att svara för den pedagogiska uppläggningen av undervisningen i ett visst ämne och att överta en större eller en mindre del av lärarens uppgifter. Lärarfortbildningen kan med säkerhet inte bedrivas med en sådan intensitet och så kontinuerligt, att det vid varje tillfälle under fackskolans utvecklingsperiod är möjligt att erbjuda en fullt aktuell lärarutbildning. Det går därför ej att undvika situationer där det erbjuder svårigheter att tillhandahålla undervisning av kompetent lärare i visst ämne eller att hålla ämnet i kontakt med den aktuella utvecklingen. Fackskoleutredningen vill i detta sammanhang peka på att flera av de ämnen som införes i fackskolan är nykonstruktioner och att det givetvis kommer att ta viss tid att åstadkomma den för dessa fullt adekvata lärarutbildningen. I dessa situationer bedömer fackskoleutredningen bl. a. skoltelevisionens möjligheter som stora. Särskilt för den integrerade undervisningen i de blockämnen som skapats i respektive fackskolor, teknologi, företagsekonomi, samhälls104

kunskap och konsumentkunskap bör televisionen ha större möjligheter än övriga hjälpmedel att ge illustration till undervisningen. Det bör dock understrykas, att dessa program, om de kommer till stånd, måste läggas upp för en helt ny skolform vilket innebär att effekt av en sådan programverksamhet kan väntas först efter någon tidsutdräkt. Fackskoleutredningen har genom kontakter med 1960 års radioutrednings skoldelegation blivit i tillfälle att framlägga de ovan anförda synpunkterna på skolornas behov. Fackskoleutredningen vill i detta sammanhang även understryka den insats som skoltelevisionen kan göra genom att erbjuda program som tillgodoser det stora behovet av samverkan mellan olika ämnen som ovan tecknats. Även när det gäller att ge konkret illustration i ämnen där behovet av aktuellt stoff är stort, liksom för yrkesorienterande uppgifter bör skoltelevisionen kunna spela en betydelsefull roll. Iakttagelser

och

bedömning

I egenskap av ledare för undervisningen bör läraren successivt kontrollera resultatet av dess effekt, resultatet av sina egna arbetsinsatser lika väl som elevernas. Den verksamheten bör i första hand inte ses som prov utan som en uppföljning av undervisningen. Undervisningen kan inte gärna fortsätta från en viss nivå innan man förvissat sig om att eleverna nått de kunskaper och de färdigheter från vilka undervisningen skall bygga vidare. Denna uppföljning av undervisningen innebär alltså två saker. Det innebär för det första en diagnos för att konstatera var brister kan förekomma och avser att ge tillfälle att söka skälen till bristerna och på så vis kunna sätta in lämpliga åtgärder. Å andra sidan ger denna uppföljning ett betydelsefullt underlag för lärarens planering av det fortsatta arbetet. På motsvarande sätt är det betydelsefullt för eleverna att läraren följer resultatet av deras arbete. Den kan ge dem besked om resultatet av deras arbete och om i vilka avseenden de har anledning att ytterligare förbättra sina kunskaper inom olika kursavsnitt. I lärarens uppgifter ingår också att söka bestämma kvaliteten av elevernas prestationer. Om denna bedömning skall bli någorlunda tillförlitlig, så måste den som grund ha iakttagelser som är både systematiska och i möjligaste mån objektiva och som kan tjäna som underlag för betygsättningen. Allt detta förutsätter någon form av bedömning av undervisningsarbetet. Gymnasieutredningen har på ett utförligt sätt i sitt huvudbetänkande, kapitel 10, analyserat kontrollens utformning när det gäller det nuvarande gymnasiet. De synpunkter som där anföres bör vara generellt giltiga för all bedömning av undervisningsarbete. Gymnasieutredningen diskuterar den muntliga och den skriftliga kontrollen och väger mot varandra för- och nackdelar med dessa olika former av kontroll. Därvid konstateras att de skriftliga proven i sin vanligaste utformning, de s. k. lappskrivningarna, mer har kommit att mäta elevernas receptivitet än deras förmåga till överblick och självständigt tänkande. De har i de flesta fall tagit sikte enbart på kontroll av faktainlärningen. Inte 105

sällan har de utformats så att oväsentliga detaljkunskaper kommit att premieras. Man konstaterar också att lappskrivningarna vare sig de är förberedda eller oförberedda kan utsättas för stark kritik. De förberedda inbjuder till faktainpluggning omedelbart före provet vilket ger utbyte för stunden men inte på lång sikt. Arbetsrytmen störs och effektiviteten av övrig undervisning blir liten. De oförberedda proven av gängse typ kan skapa olust inte minst hos ambitiösa elever som för att vara garderade tvingas att ständigt hålla mycket detaljstoff aktuellt. Från skriftliga prov av denna typ tar gymnasieutredningen avstånd. Man påpekar i det sammanhanget att skälen mot dem blir ännu starkare i en skola som i sitt inre arbete vill lägga stor vikt vid andra synpunkter än faktainlärning. Samtidigt påpekas att den kritik som framförts inte drabbar den skriftliga kunskaps- och färdighetskontrollen som sådan utan endast dess avarter. Det påpekas också att flera av de argument som anförs till förmån för den muntliga kontrollformen kan med samma fog gälla den skriftliga. Vissa elever har svårt att skriftligt formulera sina svar och upplever därför de skriftliga proven som pressande. Andra som har svårigheter att muntligt formulera sina kunskaper har motsvarande negativa inställning till ett muntligt förhör och känner sig illa berörda av att behöva redovisa sina kunskaper med kamraterna som åhörare. För den senare kategorin innebär det skriftliga provet vissa fördelar. Mot bakgrund av detta och efter en inventering av det muntliga förhörets för- och nackdelar konstaterar gymnasieutredningen att båda formerna av kontroll har sitt värde som undervisningsinstrument och alltså bör förekomma vid sidan av varandra, under förutsättning att båda utformas så att kontrollen tar sikte på med hänsyn till målsättningen väsentliga kunskaper och färdigheter. Kontrollen av elevernas studiearbete skall läggas upp så att förmågan att bedriva studier på egen hand tillräckligt uppmärksammas. Elevernas omdöme och skicklighet att använda sina kunskaper och färdigheter bör i första hand bli föremål för lärarens kontroll. Memoreringen bör sålunda inte bli föremål för kontroll i någon större utsträckning. Sådan kontroll bör överlåtas på eleverna att själva i stor utsträckning ansvara för. Det muntliga förhöret bör utformas så att det verkligen speglar de former för kunskapsinhämtande som anges vara karakteristiska för varje ämne. Det innebär att det skall visa elevens förmåga att reflektera över ett studerat avsnitt och jämföra det med vad som tidigare lästs eller vad som inhämtats på andra områden. När förhören avser redovisning av beting måste tyngdpunkten läggas på förmågan att sammanhålla och överblicka stoffet i stort. Ä andra sidan kommer gymnasiet att odla mer individuella arbetsformer och gruppdiskussioner. Bedömningen av elevernas arbetsresultat genom muntligt förhör kommer därigenom att försvagas. Behovet av skriftliga prov som hjälpmedel både för information och bedömning kommer av flera skäl att accentueras i det nya gymnasiet. Studietiden måste utnyttjas så effektivt som möjligt. Lektionerna måste i första hand användas för undervisning, först i andra hand för kunskaps- och färdighetskontroll. Denna bör därför ske så snabbt som möjligt och utformas så att den informationsmängd som erhålles per tidsenhet blir maximal. Det gäller i synnerhet betingen, där inte alltför stor del av den samlade tiden får tas i anspråk för kontroll. Gymnasieutredningen konstaterar också att den ökade tillströmningen till gymnasierna som torde resultera i en större spridning beträffande studietraditioner och arbetsvanor hos eleverna ställer vissa krav på kontrollen. Det blir för diagnos och vägledning ännu viktigare att skapa hjälpmedel. Skall skriftliga prov kunna användas för dessa uppgifter är det under förutsättning att de kan ges en sådan utformning att de på ett adekvat och objektivt sätt speglar undervisningens målsättning. Det torde därför möta vissa svårigheter för den enskilde läraren att utan allt för stor arbetsinsats konstruera sådana. Gymnasieutredningen redogör därefter för de olika syften som prov kan användas för, 106

exempelvis för diagnostisering, för rangordning och för ekvivalering av bedömningen av elevernas arbetsresultat. I samband därmed framföres förslag om nya typer av skriftliga prov, i första hand entydigt rättningsbara prov, s. k. »objektiva prov» och essäprov. Samtidigt konstateras att kvalitetskravet måste ställas högt på sådana prov. Det vore värdefullt om lärarna själva kunde konstruera prov som hjälpmedel för diagnostiska syften. För att kunna göra detta krävs emellertid förlagor av hög klass i form av en samling prototyper för olika ämnen. Gymnasieutredningen finner det önskvärt att nya former av entydigt rättningsbara prov och essäprov framkommer och finner det därför angeläget att erfarenheter av dessa provformer snabbt kan vinnas genom försöksverksamhet. Fackskoleutredningen vill konstatera, att de synpunkter som gymnasieutredningen lagt på provens utformning och provens syfte i stora delar är giltiga även för fackskolan. Som framgått av tidigare delar av detta kapitel föreslår fackskoleutredningen, att formerna för studiernas organisation och för redovisningen bör vara sådana, att intervallen mellan kontrolltillfällena blir successivt större. Här erinras endast om förslaget om generellt tillämpande av långläxor i andra årskursen samt möjlighet att använda sig av betingsarbete i samma årskurs. Samtidigt lägger också fackskoleutredningen stor vikt vid att undervisningen utformas på ett sådant sätt att den allsidigt speglar elevens förmåga inte bara att inhämta kunskaper utan att tillägna sig och tillämpa studie- och arbetstekniska färdigheter. Dessa förhållanden ställer krav på kontrollformer som är enkla att använda i diagnostiserande syfte och som utan alltför stora tidsförluster kan tillämpas vid redovisning av större sammanhängande uppgifter. De former för skriftlig kontroll som av gymnasieutredningen diskuterats synes erbjuda stora möjligheter att ensamma eller i förening med muntliga kontrollformer ge väl avpassade hjälpmedel för att befordra den målsättning som uppställts för studiernas bedrivande inom fackskolan. Utredningen vill också betona, att de synpunkter som lagts på behovet av diagnostiska prov liksom de skäl som anförts för dylika i lika hög grad är giltiga för fackskolan. Utredningen vill därför instämma i förslaget, att nya provformer snabbt göres till föremål för försöksverksamhet. Fackskoleutredningen vill emellertid till diskussion ta upp två för fackskolan betydelsefulla problem i anknytning till undervisningskontrollen. Det gäller rangordning av eleverna samt ekvivalering av betygen. För att kunna betygsätta elevernas prestationer är det betydelsefullt, att läraren i sin hand har de därför lämpliga instrumenten bl. a. för att rangordna eleverna inom en grupp eller en klass. Det är givet att betygsättningen bör grundas på en rad olika observationer samt att den bör omfatta flera olika element som tillsammans svarar mot målsättningen för de enskilda ämnena. Men även om betygsättningen grundas på kontinuerliga observationer kan rangordningen mellan eleverna vara svår att genomföra om inte samtliga elever ibland får samma uppgifter att lösa. För detta ändamål bör någon av de ovan refererade provformerna kunna komma i fråga eller andra former av prov som kan framkomma genom försöksverksamheten. Huruvida några rangordningsprov 107

bör vara obligatoriska, dvs. i den mening som nu inlägges i begreppet salsskrivningar för vissa ämnen, bör man nu ta ställning till för fackskolan som en helt ny skolform. Skäl för införande av sådana prov i vissa ämnen skulle, vid sidan av de pedagogiska vara att man därmed tillför ett antal rangordningsdata som underlag för lärarnas bedömning. Fackskoleutredningen vill dock påpeka, att den utformning av undervisningen som föreslagits innebär att rangordningsdata kan inhämtas vid upprepade tillfällen under läsåret. E t t mera regelmässigt tilllämpande av långläxor liksom andra former för längre arbetsuppgifter ger genom de upprepade redovisningstillfällena ett viktigt underlag för lärarnas bedömning av elevernas prestationer. Tillämpas de nya provformer som ovan diskuterats har läraren dessutom i sin hand utvärderingsinstrument som på ett så långt möjligt tillfredsställande sätt kan ge erforderliga data för betygsättningen. Betydelsefullt måste också vara att den tillgängliga tiden väsentligen används för undervisning och ej för förhör och prov. Den kvantitet rangordningsdata som obligatoriskt föreskrivna prov i vissa ämnen skulle ge måste då vägas mot den förlust som dessa obligatoriska prov kan ge i undervisningstid, en förlust som icke bara drabbar det ämne där det obligatoriska provet förekommer utan även andra ämnen, vilka ställer tid till förfogande för dessa prov. Det bör även beaktas att diskussionen angående värdet av obligatoriska prov för närvarande pekar hän mot det befogade i ett minskande av obligatoriska prov till både antal och omfattning. Vårt land torde enligt tillgängliga uppgifter inta en särställning när det gäller provens omfattning inom skolväsendet på det gymnasiala åldersstadiet. Då utvecklingen nu går mot en minskning av proven, vore det föga motiverat att i en ny skolform föreslå obligatoriska skriftliga prov. Fackskoleutredningen finner därför ej anledning att föreslå obligatoriska schemalagda prov i något ämne inom fackskolan. Utredningen bortser därvid icke från att i vissa ämnen prov kan behöva utformas av den omfattningen att de ej kan slutföras inom ramen för den enskilda lektionstimmen. Vid schemaläggningen bör därför för sådana ämnen det arrangemanget vidtagas att ämnets timmar delvis kan läggas ut som dubbeltimmar. De mer omfattande proven kan då äga rum på dessa. Därmed vinnes också att proven kan förläggas till ämnets egna timmar, varvid bortfallet av undervisningstid för andra ämnen försvinner. Föreliggande behov av längre prov torde utan svårighet kunna ordnas genom timbyte i erforderlig omfattning. Oavsett vilka former av prov som anordnas är det givetvis angeläget att proven ges en för syftet betryggande utformning och att deras antal och längd ej blir för omfattande samt att de ej i tiden nära sammanfaller med prov i andra ämnen. Proven bör därför på förhand anmälas till rektor, förvaras vid skolan och kunna bli föremål för granskning av förekommande inspektion. E t t behov att ek vi valera betyg, dvs. att åstadkomma jämförbarhet mellan betyg både mellan skolor och inom en skola har alltid aktualitet. I gymnasiet har ekvivaleringsproblemet tilldragit sig särskilt stor uppmärksamhet, eftersom 108

slutbetyg från gymnasium berättigar till inträde vid universitet och högskolor. Omfattande åtgärder har därför vidtagits för att åstadkomma betygsekvivalering, t. ex. genom centrala prov och censorskontroll. Slutbetyg från fackskola kommer att få betydelse för eleverna både vid kommande anställning och för inträde vid olika utbildningsanstalter, varför ekvivaleringsproblemet är aktuellt också inom fackskolan. Ekvivalering kan i fackskolan tjäna två väsentliga syften. Det ena är att göra betygen jämförbara inom den enskilda skolan och mellan olika fackskolor. Det andra är att åstadkomma prov som medverkar till den pedagogiska utvecklingen i enlighet med de mål som uppställts för skolan. Den vanligaste och enklaste formen för betygsnormering är givetvis lärarbedömningarna. Dess normerande förmåga är givetvis begränsad till den egna skolan och när det gäller betygens jämförbarhet mellan olika fackskolor förhållandevis ringa. När det gäller den enskilda skolan kan läraren ha ett gott stöd i de upplysningar han kan erhålla om betygsfördelningen i andra avdelningar och i övriga ämnen samt genom de jämförelser han kan göra med av honom tidigare avgivna betyg. Fackskoleutredningen är av den uppfattningen att dylika jämförelser mellan betygsättningen i olika ämnen och klasser har en viktig uppgift att fylla för ekvivaleringen. I läroplanen har därför i riktlinjerna för arbetet givits anvisningar för sådana jämförelser. En viss ekvivalerande effekt har givetvis också den tilltänkta inspektionen av fackskolan. Inspektörerna kan genom sina jämförelser mellan betygsättningen vid olika fackskolor bidra till normeringen av betygen skolorna emellan. Fackskoleutredningen finner det emellertid angeläget, att ytterligare åtgärder vidtas i normeringssyfte för att uppnå de två tidigare nämnda ändamålen, nämligen att göra betygen jämförbara och att positivt styra undervisningen. Detta är desto angelägnare som den relativa betygskala utredningen i kapitel 4 föreslagit skall införas medför ökade anspråk på den enskilde läraren att bedöma genomsnitt och spridning i hans egen klass beroende på att den då skall jämföras med alla andra klasser läsande samma kurs. För att nå bättre resultat av normeringen krävs då att särskilda hjälpmedel ställs till lärarnas förfogande. Av detta skäl är det angeläget att ekvivalerande instrument i form av prov utarbetade genom skolöverstyrelsens försorg (standardprov) ställs till förfogande. Dessa prov bör då vara så konstruerade, att de kan fylla det dubbla kravet på ekvivalering och förmåga att påverka undervisningen i överensstämmelse med målsättningen. Dessa centralt utfärdade standardprov bör få en utformning som ansluter sig till vad som ovan har diskuterats. Dessa prov bör i motsats till andra prov som förekommer under läsåret i princip ej tillmätas större vikt för den enskilde elevens betyg. Med denna syn på ekvivaleringsproven blir tidpunkten för dessa mindre betydelsefull. Proven bör kunna förekomma i båda årskurserna och bör ej vara bundna till läsårets slut. De bör dock ges vid samma tid i de berörda skolorna. I vissa ämnen kan prov få förekomma båda åren. Med hänsyn till att 109

försöksverksamheten med fackskola börjar innevarande hösttermin är det angeläget, att förslag till standardprov genom skolöverstyrelsens försorg snabbt utarbetas.

Konsulent- och inspektionsverksamhet De förslag till kursplaner som fackskoleutredningen härmed framlägger innefattar bl. a. även anvisningar för undervisningens utformning. Anvisningarna innehåller enligt utredningens mening viktiga nyheter både beträffande stofforganisation och arbetsformer. Främst under inledningsskedet men även framgent är det därför betydelsefullt, att de enskilda skolorna kan erhålla sådan ledning för undervisningsarbetet att de åsyftade målen kan förverkligas. Denna fortlöpande rådgivning bör kunna ske genom en utveckling av konsulent- och inspektionsverksamheten. Konsulentverksamhet. Vid överstyrelsen för yrkesutbildning är från och med läsåret 1963/64 inrättade fyra konsulenttjänster, vilkas innehavare har till uppgift att främst följa och stödja undervisningen vid de tekniska gymnasierna. På motsvarande sätt kommer konsulenttjänster att tillsättas för handelsgymnasiernas del, i första hand avseende språkutbildning och företagsekonomiska ämnen samt för stenografi- och maskinskrivningsutbildning. Denna konsulentverksamhet torde även till viss del komma att beröra fackskolan. Inom skolöverstyrelsen finns särskilda ämneskonsulenter förordnade, vilka på samma sätt som nämnts bör utsträcka sin verksamhet även till fackskolan. Fackskoleutredningen förutsätter, att den nu befintliga konsulentorganisationen utbygges så, att ämneskonsulenter representerande karaktärsämnen även för den sociala fackskolan kommer att förordnas. Inspektionsverksamhet. Konsulentinstitutionen är i första hand vägledande, informerande och rådgivande. I dess uppgifter ingår normalt inga inspektionsmässiga bedömningar av undervisningen. Den uppgiften handhas för närvarande av länsskolnämnderna vad beträffar grundskolan samt av de centrala ämbetsverken och censorer respektive examensombud när det gäller gymnasiet. När fackskolan nu införes som en ny skolform i svenskt utbildningsväsende, finns det därför anledning att överväga dels behovet av inspektion, dels formerna för densamma. Behovet har i viss mån berörts i samband med konsulentinstitutionen. Särskilt under fackskolans första tid är det viktigt att undervisningsarbetet kan följas och att tillfälle ges till ämnesinformation och diskussioner kring arbetsformerna, inte minst de angivna formerna för självständigt arbete. Även på längre sikt torde fackskolans lärare inte kunna undvara den rådgivning och 110

stimulans åt arbetet som en inspekterande institution kan ge vid sidan om konsulentverksamheten. De undervisningsproblem som behöver belysas är både komplicerade och ställer krav på överblick och omdöme. En icke oväsentlig uppgift för inspektionen måste vara att ge råd och hjälp för bedömning av undervisningens inriktning och nivå, av elevernas prestationer och i samband därmed också för s. k. ekvivalering av betyg. Att denna uppgift kan lösas på ett tillfredsställande sätt är betydelsefullt med tanke bl. a. på att slutbetyget från fackskolan skall ge ett visst kompetensvärde. Den sistnämnda frågeställningen uppvisar en viss likhet med problemen inom gymnasiet och det borde därför kunna övervägas om ej fackskolan bör bli föremål för ett inspektionsförfarande som liknar gymnasiets. I samband med förslag om avveckling av censorsinstitutionen vid de allmänna gymnasierna och av systemet med examensombud vid de tekniska har gymnasieutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1963: 42) kapitel 13 s. 591 f., föreslagit, att ett 35-tal tjänster som gymnasieinspektörer skall inrättas. De av dessa som är heltidstjänstgörande kan tänkas få olika stationeringsorter och på så sätt kunna nå ett större antal gymnasier utan tidsödande resor. Inspektörerna, vilka av gymnasieutredningen föreslås få titeln gymnasieråd, bör enligt förslaget ha till uppgift att granska institutioner och undervisningsmateriel, följa undervisningen, granska laborationer och skriftliga arbeten samt helst vid flera tillfällen under gymnasietiden granska och diskutera betygsättningen. Inspektionerna skall omfatta samtliga årskurser, även om tyngdpunkten bör läggas på de senare årskurserna. Såväl vid genomförandet av den nya skolorganisationen som senare bör de enligt förslaget leda ämneskonferenser, ge lärare råd och anvisningar och på olika sätt stimulera det pedagogiska arbetet. De för gymnasiet föreslagna inspektörerna bör dels representera olika ämnesgrupper, dels ha erfarenheter av skilda verksamhetsområden på högskole- och universitetsplanet eller från näringsliv och förvaltning. Tjänsterna föreslås fördelade på heltidstjänster och tjänster som kan besättas med tillfälliga innehavare eller delas upp på kortare förordnanden. Under en del av året bör gymnasieråden ha arbetsuppgifter inom skolöverstyrelsen och delta t. ex. i eftergranskningar, provkonstruktioner och standardiseringar liksom vid kursplanearbete och lärarfortbildning. Kostnaderna beräknas i proportion till elevantalet motsvara dem som censorsinstitutionen och systemet med examensombud nu medför. Åtskilliga av de skäl som talar för genomförande av inspektion genom gymnasieråd vid gymnasierna kan också anföras för ett likartat inspektionssystem vid fackskolorna. Det gäller de generella pedagogiska och metodiska motiveringarna för inspektionen samt behovet av ämnesinriktad inspektion. Det gäller också önskvärdheten av råd och information beträffande vissa tekniska uppgifter, t. ex. betygsekvivalering, som lagts på gymnasieråden. Däremot gäller andra av de motiveringar gymnasieutredningen anfört uppenbarligen inte för fackskolans del. Gymnasieråden efterträder de nuvarande 111

censorerna och examensombuden. Dessa har uppgifter som inte faller bort i och med en ny gymnasiekonstruktion. Fackskolan är en helt ny skolform och konstruktionen av inspektionsförfarandet kan göras friare. Mot en organisation liknande den för gymnasiet kan också anföras, att flera av de skolformer som fackskolan avses avlösa nu inspekteras genom länsskolnämndernas försorg. E t t förslag om centralt ledd inspektion skulle komma att gå emot utvecklingen under de senaste åren med en decentralisering i fråga om skolväsendets ledning. I det fall en inspektion genom länsskolnämndernas försorg överväges, bör det dock erinras om att fackskolans behov av ämnesinspektion som tidigare nämnts är likartad gymnasiets. En inspektion som gåve fackmässig täckning för såväl social, ekonomisk som teknisk fackskola skulle erfordra att ett förhållandevis stort antal ämnesexperter knötes till länsskolnämnderna. För de större länen skulle detta möjligen inte stöta på alltför stora svårigheter. För de mindre finge man tänka sig en för flera län gemensam inspektionsverksamhet. Av det ovan sagda framgår att fackskoleutredningen finner det angeläget, att den inspektion som bör utövas vid fackskolan kan omfatta inte bara allmänna pedagogiska frågor utan även vara av ämnesinspekterande och -konsulterande art. Åtskilliga av de ämnen som förekommer i fackskolan har stark anknytning till aktuella förhållanden på arbetsmarknad och i näringsliv. Det måste vara betydelsefullt att man för undervisningen i dessa ämnen får tillfälle att utnyttja tjänster från en ämnessakkunnig inspektion. Särskilt under fackskolans uppbyggnadsperiod är behovet av inspekterande och konsulterande verksamhet starkt. Skälen härtill är flera. Fackskolan kan ej falla tillbaka på en tidigare utbildningstradition. Flera ämnen är nykonstruktioner. Andra har ett från motsvarande ämnen i andra skolformer avvikande innehåll. De lärare som i undervisningen skall utföra läroplanens syften ställs inför en helt ny situation och har följaktligen behov av att kunna få stöd och information för att förverkliga målsättningen. Till sin karaktär skulle inspektionen vid fackskolorna kunna vara densamma som vid gymnasierna. Återstår så att ta ställning till inspektionens organisation. Som redan framförts talar åtskilliga skäl både för den organisation som föreslagits för gymnasiet och en organisation i anknytning till länsskolnämnderna med starkare betoning på den ämneskonsulterande sidan av inspektionen. Även om således starka skäl kan anföras för såväl den ena som den andra organisationen anser sig emellertid fackskoleutredningen icke nu kunna framlägga ett förslag med ställningstagande för endera av dessa organisationsformer. Som skäl härför vill utredningen anföra följande. E t t definitivt ställningstagande bör anstå tills säkrare information kan vinnas om fackskolans organisation och omfattning. Situationen för inspektionsverksamheten blir otvivelaktigt mer komplicerad genom tillkomsten av fackskolorna. De kommer lokalt att kunna organiseras på olika sätt. Endast i mindretalet fall kommer fackskolan att uppträda som en fristående skolenhet. Det vore 112

därför mindre lämpligt, att inspektionen vid fackskolavdelningarna inom en skolenhet utformades på ett sätt som avvek från inspektionen av andra undervisningsavdelningar inom skolan. I de fall där fackskola samorganiseras med gymnasium skulle inspektion genom länsskolnämnden leda till att skolan underställdes två inspektionsmyndigheter. Samma sak skulle inträffa om fackskolan samorganiseras med yrkesskola eller grundskolans högstadium och inspektionen utfördes av de föreslagna gymnasieråden. Fackskolans kvantitativa omfattning måste även bli avgörande för inspektionens utformning. Skulle den prognos skolberedningen ställde och som också bildat utgångspunkten för fackskoleutredningens överväganden i kapitel 7, nämligen att fackskolan omkring 1970 skulle motta ca 20 % av en årskull, visa sig vara realistisk, torde en centralt ledd inspektion kunna hållas inom en sådan organisatorisk och ekonomisk ram att den kan fungera smidigt och ändamålsenligt. Skulle den kvantitativa utvecklingen för fackskolans del däremot bli väsentligt kraftigare, torde det vara fördelaktigare med en regional inspektionsverksamhet. I bedömningen av effekten av den kvantitativa utvecklingen måste även utvecklingen av andra skolformer på det gymnasiala åldersstadiet ingå. Eftersom de nämnda problemen kan belysas först när fackskolans verksamhet pågått någon tid, bör ett definitivt ställningstagande anstå till dess erforderliga erfarenheter vunnits, och det bör då ankomma på skolöverstyrelsen att framlägga förslag angående inspektionens organisation. Trots att fackskoleutredningen nu ej framlägger ett definitivt utformat förslag till inspektionsorganisation vill den understryka behovet av främst rådgivande och konsulterande verksamhet inte minst under fackskolans första år. Det är därför angeläget, att den utvidgning av nuvarande konsulentverksamhet som tidigare påpekats kommer till stånd och att därvid de ämnen som ej blir täckta av nuvarande konsulenter uppmärksammas. Utredningen finner det vidare angeläget, att den av gymnasieutredningen föreslagna inspektionsorganisationen kan utnyttjas även för fackskolans del i de fall där fackskola och gymnasium är samorganiserade. De erfarenheter som då vinnes bör kunna läggas till grund för skolöverstyrelsens förslag angående permanent inspektionsorganisation. För att göra denna verksamhet möjlig föreslår utredningen, att det antal inspektörer som gymnasieutredningen föreslagit uppräknas med hänsyn till fackskolans behov i de fall samorganisation äger rum med gymnasiet. Slutligen vill fackskoleutredningen påpeka behovet av konsulterande verksamhet avseende vissa ämnen med stark anknytning till elevernas framtida yrkesverksamhet. I dessa fall skulle det vara angeläget att till en konsulterande eller inspekterande myndighet kunna knyta representanter för avnämarna. Utredningen föreslår därför i huvudsaklig överensstämmelse med gymnasieutredningens nyss framlagda förslag, att sådana deltidstjänster eller kortare förordnanden kommer till stånd som gör det möjligt att till ämbetsverkens konsulentverksamhet för kortare perioder knyta företrädare för väsentliga avnämarsektorer. 113

Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning Inledning I direktiven för fackskoleutredningens arbete framhålles önskvärdheten av att den kompetens som genomgången fackskola kommer att ge belyses genom att ställas i relation till de krav på grundläggande kunskaper och färdigheter som föreligger från olika områden. Översiktligt kan sådana krav uppdelas i kompetenskrav och meritkrav, dvs. krav på vissa specifika kunskaper eller på en viss utbildningsnivå. I vissa fall uppställes krav på formell kompetens, dvs. en skol- eller yrkesutbildning skall ha meddelat kunskaper i speciella ämnen eller färdigheter av visst slag för att eleven skall kunna tillgodogöra sig undervisningen vid t. ex. en fackutbildningsanstalt eller yrkesutövaren skall anses behörig att uppehålla en viss befattning. Kompetensvärdet av en skolform är sålunda beroende av huruvida skolformen i fråga givit den utbildning som erfordras som ett minimum för inträde i annan skola eller för anställning med vissa arbetsuppgifter. I andra fall är det riktigare att tala om meritvärde än kompetens värde: skolunderbyggnad på viss nivå utgör minimikrav, men en högre skolunderbyggnad ger ett extra meritvärde; viss förpraktik kan krävas och ge poäng, men överpraktik eller praktik som bedöms vara av speciellt stort värde kan ge extra meritvärde och extrapoäng. Somliga fackutbildningsanstalter och yrkesområden har mycket starkt fixerade meritvärdesbestämmelser medan andra strävar efter att med andra medel, t. ex. provtjänstgöring, personliga intervjuer, muntliga referenser osv. bilda sig en uppfattning om »individen bakom meritförteckningen». Meritvärdet av en utbildning är emellertid oavsett fixering av nivåer i hög grad en konjunkturfråga. Meritvärde innebär med andra ord det faktiska, reella värde, som en utbildning har, beroende på tillgång och efterfrågan på sökande inom ett område. I dagens läge finns åtskilliga exempel på att föreskriven minimikompetens till en viss utbildning saknar reellt värde. Man kan som exempel nämna realexamenskompetensen i förhållande till sjukgymnastutbildningen. En högre skolunderbyggnad får i sådana fall ofta både kompetens- och meritvärde. Vissa svårigheter hos mottagande skolor och företag, som anställer ung arbetskraft måste självfallet uppstå då såsom nu en genomgripande förändring av skolväsendet företages, varigenom nya utbildnings vägar tillskapas. Man får sålunda räkna med att en viss tid förlöper innan dessa nya utbildningsvägar, framför allt de som inte utan vidare kan relateras till nu existerande skolformer och examina, blivit allmänt kända. Under en övergångstid, när gamla och nya utbildningsvägar löper parallellt, torde det knappast vara möjligt att stanna för en mer fixerad eller strikt meritvärdesbedömning av fackskolorna. Eftersom därtill tendensen för närvarande är att man så mycket som möjligt strävar att gå ifrån formella meritvärdesbestämningar kommer fackskoleutredningen att i 114

det följande främst inrikta sig på att ge en bedömning av fackskolornas kompetensvärde, dvs. en bedömning av vilka yrken och arbetsområden som kan tänkas vara lämpliga för eleverna med hänsyn till de kunskaper och färdigheter de har efter genomgången fackskola. Eftersom det faktiska värdet av en utbildning i hög grad sammanhänger med tillgång och efterfrågan på anställningar eller nybörjarplatser vid önskad fortsatt utbildning finns det skäl att vid bedömningen ta viss hänsyn till det framtida rekryteringsbehovet beträffande befattningshavare med utbildning från de olika fackskolorna. Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion har på uppdrag av fackskoleutredningen gjort ett försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för olika linjer och grenar inom den sociala fackskolan. (Se bilaga 2, Försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för olika linjer och grenar inom allmän fackskola). I nyssnämnda översikt framhålles inledningsvis att de tekniska och ekonomiska fackskolorna på grund av sin mer bestämda yrkesinriktning bör dimensioneras något så när i överensstämmelse med arbetsmarknadens behov. Den sociala fackskolan däremot, som innehåller vissa yrkesinriktade moment, men samtidigt mycket som är att betrakta som vidgad allmän utbildning bör i större utsträckning dimensioneras efter elevernas intresse för denna skolform. De sakkunniga framhåller vidare, att tankegångar i den riktningen ytterligare understrykes av svårigheten att bedöma avnämarområdenas storlek i början av 1970-talet med tanke på den snabba utveckling som utbildningsväsende och arbetsmarknad för närvarande undergår. Sakkunniggruppen baserar sin bedömning på en beräkning av rekryteringsbehovet för vissa arbetsområden (pedagogiska, sociala och vårdande, hushållstekniska, arbetsledande, service och konstnärliga) som kan tänkas bli den sociala fackskolans huvudsakliga avnämare. Den kommer därvid fram till att den sociala fackskolan omkring år 1970 bör ta emot ca 10 000 nybörjare, men reserverar sig för att stora delar av det beräknade rekryteringsbehovet kan komma att tillgodoses av personer med studentexamen, avgångsexamen från teknisk, eller ekonomisk fackskola eller — om än i begränsad utsträckning — med avgångsbetyg från grundskola. Vidare framhålles att många elever från den sociala fackskolan kommer att söka sig till helt andra arbetsområden än de ovan nämnda. Man anser det sålunda sannolikt att ett stort antal elever kommer att genomgå t. ex. en kontorsutbildning av något slag eller gå vidare till gymnasium. Beträffande rekryteringsbehovet för den ekonomiska fackskolan, framhåller sakkunniggruppen att utbildningsväsendets utveckling inom det merkantila området i stort sett framskridit på samma sätt som inom det tekniska området. De tekniska och merkantila gymnasierna förekommer f. n. till ungefär samma antal och de har också i stort samma antal elever. På närmast lägre nivå anser gruppen det vara svårare att göra en jämförelse, eftersom skolformerna hittills saknat direkta motsvarigheter. Man framhåller att de senaste årens utbildningspolitik i fråga om handelshögskole- och handelsgymnasieutbildningen icke med115

fört någon förändring i balansen mellan tillgång och efterfrågan på personal med sådan utbildning. Det nuvarande läget karakteriseras av en ungefär lika stor brist i fråga om båda kategorierna. Sakkunniggruppen drar därav den slutsatsen att det torde vara väl motiverat att tills vidare sikta mot en rekrytering av ca 5 000 elever årligen till den ekonomiska fackskolan i början av 1970-talet. Beträffande rekryteringen till den tekniska fackskolan hänvisar sakkunniggruppen till den ingenjörsprognos som arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen utfört och som redovisas i arbetsmarknadsstyrelsens information Serie S 5/62 »Det framtida ingenjörsbehovet». Av nyssnämnda prognos framgår, att intagningskapaciteten för tekniska institut och skolor på ungefär motsvarande nivå som den tekniska fackskolan, uppskattas till mellan 3 000 och 4 000 elever i början av 1970-talet. Dessa siffror gäller dock enbart det egentliga ingenjörsbehovet. Sakkunniggruppen framhåller, att om man tänker sig den tekniska fackskolan som förutbildning även till ett antal andra yrken med tekniskt naturvetenskapliga inslag, bör skolberedningens förslag om en rekrytering av mellan 5 000 och 6 000 elever vara rimligt. I skolberedningens betänkande Grundskolan (SOU 1961:30) framfördes i kapitel 36 »Kompetensvärdet av fackskolornas utbildning» bl. a. följande synpunkter. Slutbetyg från tvåårig fackskola avsågs komma att ge en lämplig kompetens för vissa yrkesområden och utbildningsanstalter. Beträffande de senare framhölls som gemensamma drag, att de som regel krävde förpraktik inom respektive områden, att de i de flesta fall hade en relativt hög intagningsålder samt att utbildningen oftast ledde fram till yrken, som av sina yrkesutövare krävde mognad, förmåga att arbeta självständigt, att organisera arbetsuppgifterna samt att samarbeta med, leda och instruera andra människor. Beredningen framhöll vidare, att åtskilliga av dessa utbildningsanstalter uppställde som inträdeskrav »studentexamen, normalskolekompetens, realexamen eller motsvarande». Krav på studentbetyg i vissa specificerade ämnen förekom också. Den allmänbildande skolan hade för dessa skolors vidkommande i stort sett endast omfattat två kompetensnivåer, realexamen och studentexamen. Normalskolekompetensens ställning som mellannivå hade begränsats på grund av att den nästan uteslutande varit tillgänglig för flickor och därför bara kommit att bli ett begrepp som lämplig kompetens för yrkesområden, som tidigare betraktats som specifikt kvinnliga. Det ansågs sannolikt, att begränsningen till två kompetensnivåer lett till, att studentexamen i många fall kommit att krävas för en anställning eller för inträde vid en viss skola helt enkelt därför att närmast lägre kompetens — realexamen — ansetts för låg. I betänkandet underströks vidare att inrättandet av de tvååriga fackskolorna, tillgängliga för både flickor och pojkar, skulle komma att tillföra det framtida skolväsendet den kompetens på mellannivå som saknades. En rimlighetsbedömning av kraven på skolunderbyggnad vid de utbildningsanstalter, som tenderade mot att höja kravet till studentexamen gav enligt be116

redningen vid handen, att genomgången fackskola i flera fall skulle bli den lämpligaste kompetensen. En sådan studiegång skulle i relation till gymnasiestudier medföra att eleven vann ett år i studietid, vilket i stället kunde ägnas åt den yrkesinriktade förpraktik som ofta krävdes. En lämpligare studietakt och därmed bättre anpassning till studierna skulle sannolikt i många fall också medföra bättre resultat än om eleven till varje pris måste avlägga studentexamen. Beredningen konstaterade också, att tendensen att höja kravet på skolunderbyggnad till studentexamensnivå orsakades mer av den starka konkurrensen om tillgängliga elevplatser än av att undervisningen vid vederbörande skolor krävde högre allmänbildningsnivå för att eleverna skulle kunna tillgodogöra sig den undervisning som där meddelades. Konkurrensen hade i vissa fall medfört en nästan orimlig höjning av inträdeskraven. Beredningen nämnde som exempel, att en undervisningsanstalt, som formellt hade realexamen som minimikrav i fråga om skolunderbyggnad, endast antog studenter med mycket kvalificerade betyg och att i de fall, där studentbetyget inte låg på tillräckligt hög nivå, endast komplettering i form av akademiska betyg kunde ge de extra poäng som behövdes för antagande. Förpraktik i yrket gav däremot ingen eller blott ringa poäng, trots att sådan praktik borde vara mycket värdefull när det gällde att bedöma de sökandes lämplighet för yrket. Beredningen underströk, att en sådan utveckling i fråga om kraven på de inträdessökande inte var önskvärd från samhällets synpunkt. Beredningen betonade slutligen, att det var av största betydelse för samhället, att ökningen i de kommande studentkullarna, inte fick resultera i ett krav på studentexamen som skolunderbyggnad för ett stort antal yrken, för vilka rimligtvis en lägre kompetens borde vara tillfyllest för att tillgodogöra sig fackutbildningen. Krav på en kombination av god allmänbildning och ett gott handlag för yrket, det sistnämnda lämpligen dokumenterat genom fullödig och väl meriterad praktik, borde även i framtiden få utgöra den normala vägen in i ett yrke. I de fall där studentexamen inte skulle bedömas som ett oeftergivligt krav för att följa undervisningen vid vederbörande skola — och grundskolutbildning inte kunde anses tillräcklig — borde slutbetyg från fackskola bedömas som lämplig kompetens. När sökande med studentexamen och fackskolekompetens konkurrerade om en plats skulle enligt beredningens mening omdömen från förpraktik och förpraktikens värde i förhållande till det tilltänkta yrket tillmätas mycket stor betydelse. Genom en bedömning av vilka reella kunskaper som måste krävas av eleverna för att tillgodogöra sig en på fackskolan följande utbildning eller för att klara vissa bestämda arbetsuppgifter, gavs i skolberedningens betänkande exempel på yrken och arbetsområden, för vilka respektive fackskola kunde anses som en lämplig grund. Av remissyttrandena över ovan relaterade synpunkter i skolberedningens betänkande angående kompetensvärdet framgick bl. a. följande. Från vissa håll framfördes önskemål om att kompetensvärdet av utbildningen klart skulle fast117

ställas dels för att man skulle undvika onödig konkurrens med redan existerande yrkesutbildande skolor och dels för att eleverna skulle kunna hävda sig väl på arbetsmarknaden. Det påpekades vidare att en närmare arbetsmarknadsmässig bedömning av utbildningsvägarnas värde saknades. Från andra håll betonade man, att den nya utbildningens kompetens måste få en klar och entydig lösning om fackskolorna skulle bli det tilldragande alternativ till bl. a. gymnasiestudier som beredningen syftat till. Slutligen underströks att åtgärder behövde vidtagas för att man skall nå en enhetlig standard och slutkompetens över hela landet. Åtskilliga yttranden främst från fackliga organisationers sida underströk, att utbildningen antingen inte kunde anses utgöra en tillräcklig grund för något visst yrkesområde, som nämnts i beredningens betänkande, eller att nu gällande lägre inträdeskrav i och med fackskolornas införande borde höjas till denna nivå. Den bedömning av fackskolornas kompetensvärde, som fackskoleutredningen i det följande ger, kommer i viss utsträckning att utföras på samma sätt som skett i skolberedningens betänkande, men med ökat hänsynstagande till nuvarande starka tendenser till en skärpning av kravet på skolunderbyggnad för många yrken och utbildningsvägar. Allmänt kan beträffande nu föreliggande förslag till fackskolor följande synpunkter framhållas. Samtliga ger de eleverna möjligheter a) att efter fullständigt genomgången fackskola gå till fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art, t. ex. till högre årskurs i gymnasium, b) att gå direkt ut i arbetslivet och komma fram till befattningar på mellannivå t. ex. som assistenter till högre befattningshavare, som arbetsledare för mindre avdelningar eller som helt eller delvis självständiga yrkesutövare, befattningar som för övrigt också gör det möjligt att »arbeta sig fram» till ledande poster, c) att utbilda sig vidare inom speciella verk, förvaltningar eller företag. Generellt gäller givetvis också, att även om kompetensen från viss fackskola eller från viss linje eller gren av en fackskola kan bedömas som ett framtida krav för speciella yrken eller utbildningsvägar bör eleverna alltid välja studieväg efter håg och fallenhet. Om de väljer den väg som intresserar dem mest och som innehåller sådana ämnen som de tror sig klara bäst, torde de bästa förutsättningarna skapas för att nå goda studieresultat, vilket i sin tur med all sannolikhet öppnar vägen till det yrke de längre fram önskar välja. Detta gäller samtliga yrken. En helt yrkesobestämd elev bör givetvis i första hand välja den väg, där det största antalet ämnen intresserar honom.

Den sociala fackskolans

kompetensvärde

Vid remissbehandlingen av skolberedningens förslag till inrättande av frivilliga tvååriga påbyggnadsskolor accepterades i stort sett de tekniska och merkantila 118

fackskolorna, medan däremot den humanistiska skolan och den social-ekonomiska fackskolan blev föremål för kritik. Skolberedningens eget påpekande om den oklara gränsdragningen mellan skolorna underströks ytterligare i remissbehandlingen. Av yttrandena framgick också att somliga instanser förordade en mera bestämd karaktär åt yrkesinriktningen i dessa skolor, medan andra ansåg en bred allmänbildande inriktning mer väsentlig. Beträffande kompetensvärdet av det nu utarbetade förslaget till social fackskola kan följande anföras. De under 1960-talet framväxande skolformerna grundskola-fackskola medför a t t de elever som söker sig ut på arbetsmarknaden eller söker inträde på andra utbildningsvägar har helt andra kunskaper än deras äldre kamrater från försöksskolor, realskolor och flickskolor. Starka tendenser finns som redan nämnts till en skärpning av kravet på skolunderbyggnad för många yrken och utbildningsvägar. Denna skärpning sammanhänger dels med tillgång på sökande med högre skolunderbyggnad än som formellt krävs och dels motiveras den av att arbetsmarknaden i många fall kräver bättre kunskaper och utbildning än tidigare. Att därför i dagens utbildningssituation fastslå för vilka yrken eller utbildningsvägar den sociala fackskolan i framtiden kan bli lämplig skolunderbyggnad innebär givetvis stora osäkerhetsmoment. I remissutlåtande om fackskolornas kompetensvärde gör bl. a. skolöverstyrelsen det viktiga påpekandet att införandet av fackskolekompetens icke får medföra en höjning av kompetenskravet för tillträde till utbildningsvägar, för vilka grundskolan bör ge tillräcklig förutbildning. Till dess fackskolan hunnit inrättas i större skala bör enligt överstyrelsens mening ej heller fackskolekompetens över huvud ställas som inträdeskrav utan i stället tills vidare tillmätas meritvärde. Faktum kvarstår dock, att utvecklingen för närvarande synes gå mot att åtskilliga utbildningsvägar, för vilka nu realexamen eller motsvarande fordras, i framtiden kan komma att kräva studentexamen samtidigt som andra yrken och utbildningsvägar, vilka för närvarande kräver genomgången folkskola i framtiden kan komma att formellt eller faktiskt kräva t. ex. fackskola i någon form. Oavsett vilken inverkan på utvecklingen som ovan berörda faktorer kommer att få, förefaller det rimligt att i bedömningen av den sociala fackskolans kompetensvärde ta viss hänsyn till nu iakttagna tendenser. Allmänt kan emellertid sägas, att de generella synpunkter som anförts beträffande fackskolornas kompetensvärde, givetvis i lika hög grad gäller den sociala fackskolan, trots att den kan betecknas som den minst yrkesinriktade av fackskolorna. Sålunda kan elever från den sociala fackskolan gå vidare till högre teoretiska studier. Utbildningen kan också leda till befattningar på mellannivå samtidigt som den kan utgöra en lämplig grund för vidareutbildning vid fackutbildningsanstalter av olika slag. Beträffande yrken på mellannivå kommer förmodligen den sociala fackskolan att medföra den intressantaste utvecklingen. Det har tidigare påpekats att en 119

skolunderbyggnad mellan real- och studentexamen i stort sett hittills saknats. Det förtjänar även att framhållas, att också yrkesutbildning på mellannivå i stor utsträckning saknas, speciellt inom yrkesområden som kan tänkas höra hemma bland den sociala fackskolans avnämare. Man kan som exempel nämna »gapet» mellan socionomer och skrivbiträdespersonal inom den allmänna socialvården, mellan ekonomiföreståndare och biträdespersonal inom det hushållstekniska området. Inom sjukvården har på senare år nya yrkeskategorier börjat växa fram: undersköterskor, mentalsköterskor, röntgenassistenter osv., yrken som utfyller bristen på yrken mellan sjuksköterskor och tidigare helt outbildad biträdespersonal. Det finns skäl att anta, att den sociala fackskolan liksom den ekonomiska kommer att stimulera tillkomsten av sådana nya yrken och att skolans yrkesinriktning kommer att få speciell användbarhet just i typen aspirantutbildningar — assistentarbete. I skolberedningens betänkande gjordes ett försök att analysera de reella kunskaper som måste krävas av eleverna för att tillgodogöra sig undervisningen i en på fackskolan följande utbildning eller för att fullgöra vissa bestämda arbetsuppgifter i ett yrke. För att en analys av detta slag skall kunna ge ett mer definitivt besked om den sociala fackskolans kompetensvärde, krävs en synnerligen omfattande och mycket ingående undersökning. Det torde knappast vara möjligt att nu utföra en sådan undersökning. Det synes inte heller önskvärt att i nuvarande skede ge den sociala fackskolan alltför definitiva kompetensområden eller precisera kompetensen för de olika specialiseringar som skolan ger möjlighet till. Fackskoleutredningen utgår emellertid ifrån att arbetsgivare och mottagande skolor icke ställer krav på viss specialisering i större omfattning än vad som kan anses erforderligt för kommande yrke eller utbildning. Tillvalsämnena erbjuder visserligen i någon mån specialförberedelse med sikte på olika avnämarområden, men de har samtidigt ett innehåll som berikar elevens allmänorientering och ökar förmågan att tillägna sig fortsatt utbildning. Vissa variationer i fackskolestudiernas allmänna kunskapsinnehåll behöver inte vara till nackdel för den fortsatta utbildningen eller verksamheten. Det måste vara till fördel både för eleven och samhället att möjligheterna till anställning eller yrkesutbildning icke mer än nödvändigt begränsas av ämnesvalet under fackskoletiden. Med hänsyn till detta och med accepterande av de tendenser, som sedan länge gjort sig gällande och som ovan redovisats, kommer fackskoleutredningen att i det följande nämna ett antal yrkesområden, som kan tänkas bli den sociala fackskolans huvudsakliga avnämare. Bedömningen av vilka skolor, kurser eller yrken, som i dag skulle ha krävt social fackskola som formell kompetens om den hade funnits eller där denna skola skulle ha varit en avgjord merit har gjorts med följande utgångspunkter: 1) Yrken och utbildnings vägar, dit ett stort antal studenter söker sig men där krav på studentexamen ej föreligger. 120

2) Yrken och utbildningsvägar, där det reellt fordras något högre skolunderbyggnad än realexamen eller motsvarande. 3) Yrken och utbildningsvägar, där det formella kravet är realexamen, men där i praktiken flertalet antagna har på visst sätt kvalificerad realexamen eller studentbetyg i vissa ämnen. Yrkena har sammanförts i följande större grupper: Pedagogiska, sociala och vårdande, hushållstekniska, arbetsledande, service- och konstnärliga yrken. I gruppen pedagogiska yrken kan nämnas förskollärare, vissa klasslärare, slöjd-, tecknings-, musik-, hushålls-, textil- och barnavårdslärare. I denna grupp återfinnes ett flertal yrken, dit för närvarande ett avsevärt antal studenter söker sig. Åtskilligt tyder på att samtliga ovannämnda yrken med undantag för slöjd-, barnavårds- och förskolläraryrkena i framtiden kommer att rekryteras med studenter. Det bör även framhållas, att den utbildning den föreslagna konsumtionsekonomiska specialiseringen och samhällsspecialiseringen kommer att ge, bör bli mycket värdefull för flertalet yrken i denna grupp. Av sociala och vårdande yrken och utbildningar kan följande områden nämnas som exempel: socialinstitut, diakonutbildning, polisutbildning, sjuksköterskeutbildning, röntgen-, radioterapi- och operationsassistent, arbetsterapeut, vårdpersonal för psykiskt utvecklingsstörda och mentalsjuka, ålderdomshemsföreståndarinna, barnhemsföreståndarinna (socialpedagog), tandsköterska, ungdomsledare, ungdoms- och fritidskonsulent. De sociala och vårdande yrkena torde komma att inta en klart dominerande ställning bland den sociala fackskolans tänkta avnämare. Utbildningen vid socialinstituten, som leder till mer kvalificerade tjänster inom den allmänna socialvården, kommer i framtiden med all sannolikhet att bygga på kunskaper motsvarande studentexamen. För samtliga övriga nämnda yrken inom denna grupp torde emellertid den sociala fackskolan utgöra en mycket lämplig grund. Polis- och tandsköterskeyrkena har en servicebetonad kontakt med allmänheten. Inom de övriga yrkesområdena har yrkesutövarna utom det direkta vårdnadsarbetet både socialt-kurativa och personalledande-instruerande arbetsuppgifter. De sociala och konsumtionsekonomiska specialiseringarna bör ge en mycket värdefull grundutbildning, dock med den reservationen att eleverna bör ha valt någon av dessa specialiseringar på grund av en intresseinriktning mot dessa yrkesområden och icke på grund av svårigheter att klara de naturvetenskapliga ämnena, vilka för åtskilliga av dessa yrken anses speciellt viktiga. Sjuksköterskeskolorna visar en tendens till väsentlig höjning av kravet på skolunderbyggnad. Vid vissa skolor har en särskild studentlinje inrättats för blivande lärare vid sjuksköterskeskolor. Huruvida kravet på höjd skolunderbyggnad för samtliga kategorier av sjuksköterskeyrket kan anses väl motiverat, är inte slutgiltigt utrett, men att den nuvarande snabba utvecklingen inom svensk sjukvård ställer stora krav på yrkesutövarna inom detta område är obe121

stridligt. E t t generellt krav på gymnasieutbildning som underbyggnad måste dock anses orimligt. Fackskolekompetens får anses bli speciellt lämplig bl. a. med tanke på att inträdesåldern till dessa skolor är så hög som 19 år. Det har i tidigare utredningar framhållits, att de sociala och vårdande yrkenas dominans också kommer att medföra att den sociala fackskolan huvudsakligen kommer att rekryteras med kvinnliga elever. Man bör emellertid i detta sammanhang observera, att en viss tendens till ökande antal manliga elever i dessa yrken för närvarande tydligt kan iakttagas. Det finns skäl att anta, att just tillkomsten av den sociala fackskolan med den orientering mot dessa yrkesområden, som denna skola ger, kommer att främja en utveckling i nämnda riktning. E t t antal manliga sökande finns redan nu till sjuksköterskeskolorna. Till utbildningen för mentalvårdspersonal rekryteras åtskilliga manliga elever. Socialpedagogutbildningen har det senaste året lagts om för att man skall få flera manliga yrkesutövare. Vårdpersonal vid fångvårdsanstalter, alkoholistanstalter, och ungdomsvårdsskolor består för närvarande till stor del av manliga yrkesutövare. För nyss nämnda arbetsområden saknas samtidigt yrkesutbildning på mellannivå. Det är vidare såsom tidigare nämnts tänkbart att i framtiden en hel del nya yrkesutbildningar kommer att växa fram på samma sätt som skett inom sjukvården. Inom vissa områden har länge funnits ett latent behov av yrkesutbildning, som ännu ej kommit till stånd. Som exempel kan nämnas att utbildningen till t. ex. ungdomsledare hittills har bedrivits så gott som uteslutande vid relativt korta kurser, anordnade av kommuner, enskilda ideella organisationer och folkhögskolor. På liknande sätt har utbildning av personal för fritidsverksamhet av olika slag skett. Inom andra områden finns redan socialt-samhällsorienterande utbildningar. Vissa statliga och kommunala myndigheter har i egen regi anordnat s. k. aspirantutbildning, omfattande teoretiska kurser och praktiktjänstgöring för personal med socialt, servicebetonat kontaktarbete. För samtliga sådana kommande och redan nu existerande utbildningar bör den sociala fackskolan ge en mycket lämplig grund. I gruppen hushållstekniska yrken och utbildningar skall här endast nämnas storhushållsföreståndare (ekonomi-, internat- och hemföreståndare), hushållstekniska kurser och butikskonsulenter, eftersom läraryrkena upptagits under pedagogiska yrken. Till utbildningarna för de arbetsledande befattningarna inom storhushållen är konkurrensen för närvarande mycket stor. Ekonomiföreståndarutbildningen kräver enligt nu gällande bestämmelser realexamen med överbetyg bl. a. i de naturvetenskapliga ämnena som skolunderbyggnad. Övriga föreståndarkurser har i ganska stor utsträckning också antagit elever med folkhögskolunderbyggnad. Även inom det hushållstekniska området saknas yrkesutbildningar på mellan122

nivå mellan arbetsledare och biträdespersonal. Att ett latent behov av sådana utbildningar föreligger torde bl. a. framgå av det på senare tid väckta förslaget om anställande av dietassistenter vid sjukhusen. Antalet personer som intar en eller flera måltider utom hemmet har på senare år kraftigt ökat. I samband härmed har lunchrestauranger, personalrestauranger och lunchrum i enskild regi inom olika företag börjat inrättas i allt större utsträckning. Utbildning av föreståndare för sådana mindre storhushåll förekommer för närvarande endast vid ett par av landets yrkesskolor. Skolmåltidsverksamheten har under senare år expanderat kraftigt. Utbildning för befattningshavare som kan avlasta föreståndaren en del arbetsuppgifter och t. ex. relativt självständigt sköta ett visst område inom sådana storhushåll saknas för närvarande. I betraktande av att verksamheten alltjämt expanderar och tillgången på folk med god skolunderbyggnad ökar i och med grundskolans och fackskolornas genomförande, torde det från samhällets synpunkt vara förmånligt om en enhetlig yrkesutbildning för sådana befattningshavare växer fram. Samma synpunkter kan framhållas beträffande yrken, som sammanhänger med enskild varudistribution och konsumentupplysning. Inom detta område sker en mycket snabb utveckling: rikare varusortiment, nya material och större butiksenheter. Allmänheten skolas på sitt sätt till bättre varukännedom och till självservice, men om denna utveckling skall kunna fullföljas kommer med all sannolikhet behovet av kvalificerad personal med rådgivande uppgifter att göra sig gällande. Även inom detta område kommer säkerligen många nya yrken att återfinnas. Viss utbildning för butiksvärdinnor och assistenter finns redan. För heminredare inom möbelbranschen finns också en utbildning. Innan den utbildningen tillkom hade ungdomar med intresse för sådana arbetsuppgifter endast möjligheten att söka till de mycket kvalificerade och ofta rent konstnärligt inriktade utbildningarna till inredningsarkitekt, ett yrke som för övrigt mera sällan innebär att yrkesutövaren ger allmänheten varuupplysning och råd i fråga om heminredning. Det kanske kan förefalla naturligast att personal för ovan nämnda områden rekryteras från den ekonomiska fackskolan. Att den konsumtionsekonomiska specialiseringen och samhällsspecialiseringen inom den sociala fackskolan kommer att stå för en del av rekryteringen och på ett förmånligt sätt främja utvecklingen mot välutbildad och för dessa områden välbehövlig personal är emellertid mycket sannolikt. Bland utbildningar till arbetsledande yrken (ej tekniska) kan följande nämnas: befälsutbildningar inom jordbruk, trädgård och skogsbruk, sjöbefälsutbildning (däcksbefäl och radiotelegrafister), direktrisutbildning inom konfektionsoch trikåindustri. Grafiska institutets kurser samt försvarets och kommunikationsväsendets olika utbildningar. Beträffande arbetsledande yrken av detta slag är bedömningen av den sociala 123

fackskolans kompetensvärde mycket svår att göra. I denna grupp torde det största antalet manliga elever finnas. Pojkar med från början bestämd yrkesinriktning mot dessa områden kommer sannolikt sällan att välja social fackskola annat än i de fall, där sådan skolunderbyggnad kommer att uppställas som krav. För yrkesobestämda elever som väljer fackskolutbildning för att uppskjuta det definitiva yrkesvalet, kan sägas att samtliga specialiseringar vid den sociala fackskolan utgör en god grund för blivande arbetsledare bl. a. på grund av att den antingen kan ge eleverna en social och samhällelig orientering eller möjligheter att få bättre underbyggnad i språk eller naturvetenskapliga ämnen. Utvecklingen går som vid flera tidigare tillfällen nämnts mot krav på högre skolunderbyggnad. Eftersom antagningsåldern till utbildningar för arbetsledande befattningar är relativt hög och den förpraktik som krävs i många fall är alltför fysiskt krävande för ungdom i 16-årsåldern, finns det skäl att anta att vägen via social fackskola blir den naturliga. Gruppen serviceyrken omfattar bl. a. apotekstekniker, trafik värdinna, yrken inom hotell och restaurang, resebyråtjänsteman, postexpeditör, telegrafexpeditör, viss personal inom försäkringsbolag och försäkringskassor samt skönhetsvårdsyrken. Bland serviceyrkena torde trafikvärdinneutbildningen höra till dem som kan antas övergå till huvudsaklig studentrekrytering. Företrädare för apoteks-, resebyrå-, post- och telegrafyrkena kommer med all sannolikhet att föredra fackskolelever med specialisering på de språkliga eller naturvetenskapliga grenarna. För ytterligare kommentarer beträffande värdinneyrkena hänvisas till s. 126, ekonomisk fackskola. Hotell-, restaurang- och skönhetsvårdsyrkena är exempel på områden, där samhälls- eller konsumtionsekonomisk specialisering kommer att ge en utmärkt grund. Gruppen konstnärlig utbildning kan komma att omfatta utbildning vid konstfackskolan, reklam-, textil-, teater- och musikutbildning, tandtekniker-, fotograf-, kartritnings- och ritbiträdesyrkena. För dessa yrken torde valet av specialisering inom den sociala fackskolan få sägas vara av underordnad betydelse, eftersom såväl språklig som naturvetenskaplig, social- och konsumtionsekonomisk utbildning kan bli värdefull. Det kanske kan förefalla inadekvat att inom begreppet »konstnärlig» föreslå yrken som tandtekniker, kartriterska och ritbiträde, men för ungdom i yrkesvalssituation är det inte ovanligt att man övergår till något av dessa områden sedan man konstaterat att den konstnärliga begåvningen eller teckningsintresset inte räcker till för ett mera utpräglat konstnärligt yrke. Den ekonomiska

fackskolans

kompetensvärde

Beträffande den ekonomiska fackskolan, som tidigare hade benämningen merkantil fackskola, framfördes i skolberedningens huvudbetänkande (SOU 1961:30 s. 613) bl. a. följande synpunkter beträffande kompetensvärdet. 124

»Den merkantila fackskolan kommer att ge en kompetens som för närvarande närmast motsvaras av t. ex. realexamen samt en god kontorsutbildning vid kommunal yrkesskola eller privat handelsinstitut. Eleverna blir väl rustade för att direkt efter skolan söka en anställning, men också för att vidareutbilda sig vid branschbetonade kurser». Remissyttrandena beträffande den merkantila fackskolan gav vid handen, att denna skola ansågs som det mest genomarbetade förslaget. Från vissa håll framfördes dock den synpunkten, att skolans målsättning och kompetensvärde satts för lågt med hänsyn till den föreslagna kursplanen. Man anförde, att en tvåårig studiegång efter grundskolan borde kunna ge ett större kunskapsmått än den praktiska realskolan och den ettåriga handelsskolan, men betonade samtidigt att undervisningen borde inriktas mer direkt på den kommande yrkesverksamheten, om eleven skulle bli så »omedelbart användbar» som beredningen avsåg. Vid remissbehandlingen framfördes från vissa håll, att det utan underkännande av nu existerande skolor måste anses som en fördel att den merkantila utbildningen på mellannivå göres enhetlig och införes »under det offentliga skolväsendets tak». Floran av utbildningsvägar på ifrågavarande nivå är liksom inom det tekniska området stor. E t t sådant förhållande skapar osäkerhet hos ungdom i yrkesvalssituationen och hos deras föräldrar. Den nu föreslagna ekonomiska fackskolutbildningen kommer med all sannolikhet i framtiden att bli ett normgivande begrepp och ge en kompetens vilken liksom fackskolorna i övrigt lämnar vägen öppen att gå vidare till högre studier, men också till verksamhet i befattningar på mellannivå eller att använda utbildningen som grund för ett helt annat yrkesområde eller för vidare utbildning inom verk och företag. Att den i skolberedningens betänkande gjorda jämförelsen med nuvarande skolformer förefaller vissa remissinstanser som en alltför låg målsättning torde betecknande nog sammanhänga med att det bland de många utbildningsvägar som nu förekommer varit svårt att få fram kompetensbegrepp, som är kända bland dagens avnämare. En arbetsgivares bedömning av en skolas kompetensvärde kan ofta vara mycket subjektiv och många gånger gå i negativ eller positiv riktning beroende på den enskilde elevens personliga kvalifikationer. Var och en som anställer arbetskraft med ekonomisk grundutbildning, kan rimligtvis inte vara insatt i alla de olika kursplaner som nu finns. Även detta talar för att den enhetlighet som den ekonomiska fackskolan så småningom kommer att skapa bidrar till att öka värdet av dess kompetens. Föreliggande förslag till ekonomisk fackskola representerar sålunda en ny skolform, som företer en del likheter med nu existerande skolformer, samtidigt som den innebär väsentliga nyheter på många områden. Den ekonomiska fackskolan kommer att ge utbildning för blivande sekreterare och korrespondenter, för inköps- och försäljningspersonal samt för olika yrken med allmänt kamerala arbetsuppgifter såsom bokföring, redovisning, kalkylering, kassagöromål, budgetering, statistik, avlöningsredovisning m. m. Inom den offentliga sektorn ger den dessutom kompetens för mellanbefattningar på många 125

andra områden förutom det kamerala. Den kan också bli en lämplig grundutbildning för personal inom reklam och PR-verksamhet liksom för värdinneyrken av olika slag. För utbildningen till värdinne- och sekreteraryrken krävs ofta mycket goda kunskaper i engelsk, tysk och fransk konversation. För värdinneutbildningarna är det formella minimikravet i fråga om skolunderbyggnad realexamen, men drygt hälften av de antagna har studentexamen. Allmänt kan sägas att antagna med studentexamen haft relativt kort förpraktik, medan däremot antagna med lägre skolunderbyggnad haft lång branschpraktik, ofta utlandspraktik med språkstudier. Det bör beaktas, att receptionist- och värdinneyrkena i viss mån får anses som genomgångsyrken. Elever som genomgått den ekonomiska fackskolan och därefter skaffat sig praktik inom branschen samt ytterligare språkkunskaper genom kompletteringsstudier eller utlandsvistelse, blir därför bäst rustade för framtiden, eftersom de med en sådan utbildning senare kan övergå till kontorsyrken, som kräver goda språkkunskaper. Såsom tidigare nämnts kommer den ekonomiska fackskolan också att ge utbildning för en rad andra yrken på mellannivå, yrken som innebär, att befattningshavaren inte har företagsledande arbetsuppgifter, men ej heller rutinarbete. Att ge en närmare bestämning av sådana yrken ställer sig för närvarande svårt. Allmänt kan emellertid sägas att den ekonomiska fackskolan ger kompetens för personal på olika nivåer inom såväl enskild som offentlig verksamhet, dvs. för handel, industri, samfärdsel, serviceverksamhet, kreditverksamhet samt för kommunal och statlig förvaltning, där vederbörande kan beräknas handlägga ofta återkommande ärendegrupper, som dock ej är av rutinkaraktär.

Den tekniska fackskolans

kompetensvärde

I skolberedningens betänkande angavs följande synpunkter beträffande den tekniska fackskolan. »Den tekniska fackskolan kommer att leda fram till en lägre ingenjörskompetens motsvarande den kompetens som studier vid tekniska aftonskolor, kommunala tekniska skolor och tekniska institut nu ger. Den tekniska fackskolans kompetensvärde är alltså ganska given. Det stora flertalet av de elever som genomgår denna, kommer att gå till teknikeryrken av olika slag. Den föreslagna utbildningen leder till en ny kompetensnivå, lämplig för kvalificerade arbetsuppgifter — utan att det för den skull nödvändigtvis måste vara fråga om befälsposter — inom verkstadsindustrien och det större hantverket. Utbildningen kan emellertid även ge en lämplig kompetens för andra yrkesområden t. ex. för förvaltnings- och befälspersonal inom jordbruk, skogsbruk och fiskerinäring. De skolor som ger utbildning för dessa yrkesgrupper utgör typiska exempel på att avsaknaden av en kompetens på mellannivå ofta framtvingar krav på en alltför hög skolunderbyggnad. Den tekniska fackskolan kommer också att ge en lämplig kompetens för teknisk befälspersonal inom sjöfarten, samt för blivande hälsovårdsinspektörer». 126

Vid remissbehandlingen framkom att vissa instanser ansåg den tekniska fackskolans ställning som ett valvärt alternativ i förhållande till bl. a. tekniskt gymnasium diskutabel, därför att studietiden i båda skolformerna omfattar tre år, men det tekniska gymnasiet kommer att ge en betydligt högre kompetens. Andra instanser framhöll, att den tekniska fackskolan inte heller kan anses motsvara den kompetens som nuvarande tekniska institut och kommunala tekniska skolor ger bl. a. på grund av att praktiktiden måste anses för kort och eleverna efter genomgången fackskola blir för unga att anförtros sådana arbetsuppgifter som en ingenjör i regel har. Vidare uttalades att den tekniska fackskolan också skulle ge en väsentligt lägre kompetens än nuvarande »specialkurs» (fackskola) vid de högre tekniska läroverken. Med anledning av ovannämnda yttrande vid remissbehandlingen av den tekniska fackskolans kompetensvärde bör här framhållas, att utbildningen inte skall jämföras med nu existerande utbildningsformer. Det blir en ny utbildning, som så småningom också kommer att bli ett begrepp i det allmänna medvetandet. När de tekniska fackskolorna i en framtid har ersatt de många utbildningsvägar på denna nivå som för närvarande finns kommer detta att medföra en enhetlighet i utbildningssystemet som gör det betydligt lättare för den mottagande parten att bedöma en sökandes teoretiska meriter. Framför allt innebär det också med största sannolikhet en lättnad för enskilda föräldrar och elever att inte som nu behöva orientera sig om vad många olika typer av skolor ger för kompetens och framtida möjligheter. I remissbehandlingen av skolberedningens förslag framfördes som ovan nämnts den synpunkten, att studietidens längd skulle göra den tekniska fackskolan till ett mindre valvärt alternativ på grund av att den i realiteten skulle bli densamma som vid tekniskt gymnasium, men trots det ge en lägre kompetens. Det finns därför anledning att här framhålla, att den teoretiska utbildningen vid teknisk fackskola omfattar två år, vartill kommer krav på ett års vanligen avlönad praktik för inträde i andra årskursen. Vid tekniskt gymnasium är den teoretiska utbildningen för närvarande treårig och gymnasieutredningen har dessutom i sitt nyss framlagda huvudbetänkande (SOU 1963:42) föreslagit omläggning till en fyraårig studiegång för gymnasiets tekniska lärokurs. Gymnasieutredningen har föreslagit en väsentlig utbyggnad av gymnasiets tekniska sektor. Detta medför med all sannolikhet inom kort att en avsevärd del av de elever, som tidigare gått till tekniska institut och liknande utbildningar, kommer att söka till gymnasier med teknisk lärokurs när de får tillgång till sådana i hemorten. Även om utbildningsorganisationen i övrigt förblev oförändrad, skulle den kvantitativa utbyggnaden av de tekniska gymnasierna märkbart påverka sammansättningen av elevstocken i de nuvarande tekniska instituten såväl i fråga om elevernas inträdesålder som deras yrkespraktik och föregående teoretiska utbildning m. m. Utbyggnaden av skolväsendet kommer i stor utsträckning att medföra att en utbildning i framtiden kan påbörjas i betydligt lägre ålder än som nu är fallet. En sådan tendens till sänkning av elev127

åldern är för övrigt redan märkbar. Redan av här anförda skäl är det således inte möjligt att för framtiden göra förutsägelser om den nuvarande lägre tekniska utbildningens karaktär och värde i jämförelse med den som den tekniska fackskolan avses ge. Därtill kommer den i princip förändrade läroplan som fackskoleutredningen nu föreslår. Av arbetsmarknadsstyrelsens utredning »Det framtida ingenjörsbehovet» (S 5/62) framgår bl. a. att den nuvarande relationen mellan de olika ingenjörskategorierna (civilingenjör-läroverksingenjör-institutsingenjör) synes vara 1:2:3 (något utjämnade tal). Vid bedömningen av det framtida behovet av den ena eller andra kategorin är det givet, att de nuvarande tendenserna inte får anses normgivande eller att de ens kan vara det. De observerade tendenserna under senare hälften av 50talet torde snarare spegla tillgången på ingenjörer med olika utbildning än industrins verkliga behov. E t t flertal delvis varandra motsägande synpunkter har lagts till diskussionen angående den optimala fördelningen av de olika kategorierna emellan. Å ena sidan framhålles att den tekniska utvecklingen med dess mer och mer komplicerade maskiner och förlopp ställer allt större krav på tekniskt kunnande. En generell höjning av kunskapskraven på den tekniskt utbildade arbetskraften på alla nivåer är därför nödvändig. Den procentuella andelen civilingenjörer måste sålunda kraftigt höjas. Man hänvisar härvidlag även till förhållandena i Sovjet, där den högskolemässiga ingenjörsutbildningen under senare år så vitt bekant byggts ut mycket kraftigt. Å andra sidan påpekas i diskussionen att en civilingenjör om han skall kunna effektivt utnyttjas, måste ha tillgång till ett stort antal tekniska assistenter, av vilka endast krävs en lägre utbildning. Dessa assistenter skall kunna utföra mera »rutinbetonat» arbete efter impulser och direktiv från den överordnade. Antalet sådana assistenter synes för närvarande ej vara tillräckligt stort för en rationell arbetsfördelning, varför det vore nödvändigt att öka läroverks- och institutsingenjörsutbildningen kraftigare än civilingenjörsutbildningen relativt sett. En studie över den nuvarande arbetsfördelningen mellan de tre utbildningsnivåerna ger vid handen att några mer fasta gränser mellan de tre kategoriernas arbetsuppgifter ej tycks existera. Av detta kan den slutsatsen dras, att det inte finns skäl att överbetona jämförelsen med nuvarande utbildningar. Av den tekniska fackskolans elever kommer somliga att gå vidare till högre teoretiska studier, andra att bli verksamma i befattningar på mellannivå. Några kommer att använda sin fackskolutbildning som grund för helt andra yrkesområden: jordbruk, skogsbruk, fiskerinäring, sjöfart, medan andra kommer att söka till utbildningar inom olika verk och företag, t. ex. försvaret, kommunikationsväsendet, lantmäteriet. Med den nu inrättade kemilinjen kommer den tekniska fackskolan också att ge kompetens för åtskilliga befattningar inom kemisk industri, såsom cellulosa-, 128

läkemedels-, livsmedels-, metallurgisk och plastindustri m. fl., vid vetenskapliga institutioner, inom hälsovård m. m. Avslutningsvis kan i fråga om kompetensvärdet av fackskolornas utbildning följande framhållas. Av skäl som framgår nedan anser fackskoleutredningen i motsats till de remissinstanser som framställde krav på att kompetensvärdet av fackskolornas utbildning klart skulle fastställas, att ett alltför definitivt angivande av kompetensen för närvarande knappast kan anses önskvärt. En omfattande utredning angående grundskolans kompetensvärde pågår för närvarande. Resultaten av denna ingående undersökning bör kunna ge en anvisning om vilka instanser som icke eller med tvekan kommer att godkänna grundskolan som tillräcklig kompetens. Först när denna utredning kommit fram till resultat som man kan bygga vidare på och när den försöksverksamhet med fackskola som startat innevarande läsår pågått en tid, bör ett slutgiltigt bedömande av fackskolornas kompetensvärde göras. I nuvarande tidiga skede då erfarenhet av fackskolorna saknas kan mottagande instanser inte med någon större grad av säkerhet uttala sig om skolformens kompetensvärde. Underhandlingar med representanter för avnämarna skulle då kanske medföra att krav på fackskola emellanåt uppställdes för områden där grundskola bör vara tillräcklig skolunderbyggnad. Sådana underhandlingar skulle vidare kunna medföra att fackskolekompetensen bedömdes för låg i fall där den bör vara tillräcklig.

5 Facksko!an

K A P I T E L 4,

VISSA FRÅGOR RÖRANDE FORMERNA FÖR SKOLORNAS ORGANISATION OCH ARBETE. VUXENUTBILDNING Intagning av elever från grundskola och andra skolor I direktiven till fackskoleutredningen har departementschefen u t t a l a t a t t till de frågor som utredningen bör ägna särskild u p p m ä r k s a m h e t hör närmare bestämmelser rörande intagning a v elever. Departementschefen anför i detta sammanhang: »Skolberedningen har endast i förbigående uppehållit sig vid denna fråga men dock uttalat, att enligt dess mening fackskolan bör vända sig såväl till elever, som direkt efter grundskolan vill fortsätta sin utbildning, som till äldre elever, vilka efter ett eller flera år av yrkesarbete vill skaffa sig vidgad teoretisk utbildning — ett spörsmål som i viss mån redan berörts ovan. Under en ganska avsevärd övergångstid torde man böra räkna med att elever med tämligen varierande tidigare skolunderbyggnad kan komma att söka sig till fackskolorna. Önskvärt är vidare att man försöker undvika en alltför strikt utformning av villkoren för inträde i de skilda fackskolorna. Det överensstämmer tvärtom bättre med modern syn på skola och utbildning att utbildningssökande, som först vid en senare tidpunkt önskar skaffa sig fortsatt utbildning, på allt sätt erhåller samhällets stöd i denna sin strävan. » I fråga om intagning i fackskola bör vidare särskilt u p p m ä r k s a m m a s skolberedningens u t t a l a n d e , a t t det inte bör förutsättas a t t viss fackskola skall eller måste rekryteras från m o t s v a r a n d e linje i grundskolans årskurs 9. »Det skulle uppenbarligen strida mot syftet med grundskolan, om elever och målsmän bibringades den uppfattningen, att övergång t. ex. till teknisk fackskola måste ske från linje 9t. Övergång till nämnda fackskola liksom till varje annan bör tvärtom vara lika naturlig från var och en av linjerna i nionde årskursen, varvid dock övergång från någon av de praktiska linjerna vanligen torde få förberedas med hjälp av det kompletteringsinstitut vid fackskolorna, som skolberedningen speciellt i vad avser den tekniska fackskolan har uttalat sig för och som det bör åligga de sakkunniga att närmare överväga.» I anslutning till direktiven t a r utredningen i d e t t a kapitel u p p frågan om a. intagning av elever direkt efter genomgången grundskola, b . intagning av äldre elever s a m t c. stödåtgärder för kompletteringar a v olika slag för elever tillhörande de b å d a kategorierna. I anslutning till de generella intagningsbestämmelserna behandlas i följande a v s n i t t frågan om k r a v på p r a k t i k för inträde. 130

Som framgår av departementschefens uttalande är det önskvärt att undvika alltför detaljerade och strikta intagningsbestämmelser. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör fackskolorna således i princip stå öppna för elever med tämligen varierande skolunderbyggnad. Efter genomgången grundskola bör det också vara möjligt för eleverna att betrakta samtliga fackskolor och fackskollinjer som tänkbara alternativ för fortsatta studier. I annat fall skulle eleverna tvingas att redan vid valet av studiegångar i grundskolan beakta möjligheterna att välja fackskollinjer. Det bör därför vara möjligt att vinna inträde i de olika fackskolorna från samtliga linjer i grundskolans årskurs 9. För att eleverna skall få avsett utbyte av sina fackskolestudier krävs emellertid vissa särskilt angivna förkunskaper. Det blir därför för vissa inträdessökande nödvändigt att komplettera sina tidigare studier (se nedan s. 155). Dessa kompletteringar kan beräknas bli mer omfattande för elever som från de praktiska linjerna i årskurs 9 vill gå till fackskola. Däremot bör i princip elever, som i årskurs 9 tillhört linje 9g, 9h, 9t, 9m och 9s, med små eller inga kompletteringar kunna gå vidare till vilken fackskola som helst. Utredningen återkommer senare till för olika fackskolor och linjer speciella behörighetsbestämmelser. Tidigare diskussioner om intagningen av elever till högre skolor har ofta kretsat kring frågan om fastställandet av vissa s. k. tröskelvärden, dvs. en lägsta poängsumma för intagning i den högre skolan. Syftet med en sådan gräns, vilken för övrigt torde vara en kvarleva från den tid, då utbildningsintresset var ringa och antalet sökande till de olika högre skolornas nybörjarklasser ofta var mindre än antalet elevplatser, synes ha varit, att den skulle skilja ut elever som bedömdes ha rimliga utsikter att tillgodogöra sig undervisningen från dem som förmodades inte kunna följa den önskade utbildningen. Å andra sidan har flera prognosundersökningar visat att betygen — försiktigt uttryckt — fungerat mindre tillfredsställande som gallringsinstrument. För att man skall kunna vara relativt säker på att ej avvisa elever, som kan ha förutsättningar att fullfölja studierna, måste tröskelvärdet sättas ganska lågt, vilket å andra sidan medför att ett ej ringa antal elever kan komma att intas, som ej kan fullfölja studierna. I fackskolorna liksom på gymnasiet torde — i varje fall under de närmaste tio åren — trots alla åtgärder från samhällets sida efterfrågan på utbildning bli större än tillgången på elevplatser. I den konkurrens om utbildningsplatserna som sålunda kommer att uppstå skulle med all säkerhet ett eventuellt fastställt tröskelvärde komma att regelmässigt överskridas, såsom under senare år i regel varit fallet beträffande de minimipoäng, som gällt för inträde i gymnasium och i realskola. Med hänvisning till ovan anförda överväganden har fackskoleutredningen ej funnit det nödvändigt eller ändamålsenligt att föreslå införandet av en betygsspärr för inträde till fackskolorna. Enligt utredningens uppfattning bör tillfredsställande resultat av intagningen kunna uppnås genom en utbyggd yrkesvägledning och studierådgivning, som utredningen återkommer till i kapitel 7. Vad utredningen i det följande anför om speciella inträdeskrav avser i första 131

hand elever utan eller med endast kortare föregående praktisk erfarenhet. I fråga om sådana äldre inträdessökande som har föregående yrkespraktik av mer avsevärd omfattning torde bestämmelserna angående intagning böra ges en annan utformning. Utredningen återkommer härtill under avsnittet om krav på praktik. Speciella behörighetskrav för

fackskolestudier

För tillträde till fackskola bör av alla inträdessökande krävas kunskaper motsvarande vad som fordras i grundskolans årskurs 9 i ämnena svenska, samhällskunskap, geografi, biologi och engelska, vilka ämnen förekommer eller genom tillval (engelska) kan förekomma på samtliga linjer i årskurs 9. Härutöver bör kunskaper motsvarande kursfordringarna i årskurs 9 krävas i nedanstående ämnen av elever som väljer social fackskola, språklig specialisering, tyska eller franska, social fackskola, naturvetenskaplig specialisering, matematik, fysik och kemi, ekonomisk fackskola, matematik eller handelsräkning, teknisk fackskola, matematik (särskild kurs), fysik, kemi och teckning (alternativt yrkesritning). En översikt över de kompletteringar som enligt dessa behörighetsbestämmelser blir erforderliga för inträdessökande till olika fackskolor och grenar presenteras senare i detta kapitel. Elever, som efter genomgången grundskola fortsatt sin utbildning utanför fackskola och gymnasium eller gått direkt ut i yrkeslivet, bör beredas möjlighet att om de så önskar senare genomgå fackskola. Sådana elever har kunnat tillgodogöra sig praktiska erfarenheter och har på grund av större mognad och ofta stora ambitioner också i regel större förutsättningar att genomföra fackskolestudierna än deras formella behörighet utvisar. De bör därför kunna intas även om de inte uppfyller de formella inträdeskraven. Som framgår av utredningens överväganden och förslag i praktikfrågan (s. 139 f.) rekommenderar fackskoleutredningen, att dessa elever blir föremål för en något friare bedömning än de inträdessökande som kommer direkt från grundskolan. En viss del av det tillgängliga platsantalet bör enligt utredningens uppfattning reserveras för elever, som kan redovisa minst tre års väl vitsordad och för den åsyftade utbildningen lämpad praktik eller slutfört minst tvååriga kurser vid vissa avdelningar inom yrkesskolväsendet. För tillträde till fackskolor bör även en kortare skolmässig utbildning kunna kompletteras med sådan praktik som angivits i det föregående. Det bör ankomma på den nedan föreslagna intagningsnämnden, att inom ramen för en viss kvot av reserverade platser ta in äldre elever. Värdet av erfarenheter från yrkeslivet har särskilt understrukits beträffande den tekniska fackskolan, och behovet av reserverade elevplatser torde bli störst vid denna. För utbildningen i den ekonomiska fackskolan måste yrkeserfaren132

heter likaså ha betydelse. Äldre elever, som önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning, kommer som tidigare framhållits, säkerligen att i största utsträckning gå till folkhögskolan, då denna till sin uppläggning och utformning av undervisningen är mer direkt anpassad efter vuxnas behov och förutsättningar. Utredningen har också övervägt att icke framlägga förslag om kvotering för den sociala fackskolan med hänsyn till folkhögskolornas möjligheter att erbjuda motsvarande utbildning men har funnit starkare skäl tala för enhetliga regler för de tre fackskolorna. Dock torde andelen av för äldre elever reserverade platser böra variera mellan de olika fackskolorna. Fackskoleutredningen ansluter sig till skolberedningens förslag, att några krav på praktik ej skall uppställas för inträde i någon fackskola. Enligt utredningens uppfattning bör nämligen samtliga skolformer inom det gymnasiala skolsystemet vara tillgängliga för eleverna på samma villkor. Om för tillträdet till en skolform skulle uppställas krav på längre praktik kunde detta innebära, att skolformen ej blev lika tilldragande som övriga på elever inom denna åldersgrupp. Den så ofta omnämnda gymnasieavlänkande effekten, som man önskar att fackskolan bl. a. skall få, kunde genom ett sådant praktikkrav komma att minska eller helt bortfalla. Dock bör för inträde i andra årskursen av teknisk fackskola krävas minst ett års väl vitsordad och för undervisningen ändamålsenlig praktik i vilken tid lagstadgad semester får inräknas. Denna praktik kan givetvis ha fullgjorts före fackskolestudiernas början. Utredningen behandlar praktikfordringarna nedan i nästa avsnitt av detta kapitel, s. 136.

Urval bland behöriga

sökande

Inom överskådlig tid kommer med säkerhet antalet sökande till fackskolorna att överstiga tillgången på platser. E t t urval måste därför göras bland de sökande. Vid urval och fördelning av inträdessökande bör hänsyn tas till samtliga utbildmngsvägar efter grundskolan. Sålunda bör gemensam intagning av elever till gymnasium och fackskolor samt helst även till vissa avdelningar vid yrkesskolorna komma till stånd. Intagningsbestämmelserna bör därför göras så likformiga som möjligt och intagningen ombesörjas av en gemensam intagningsnämnd. Som ovan antytts bör intagningen grundas på data, som kan användas för en rangordning av eleverna efter deras förutsättningar att fullfölja studierna i fackskolan. Gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkande behandlat frågan om urval av behöriga sökande och därvid bl. a. redovisat en korrelationsundersökning mellan rangordningen av sökande, då i ena fallet rangordningen bygger på betygsumman i tolv läroämnen och i andra fallet summan av betygen i de tolv läroämnena och fyra övningsämnen. Undersökningen visade, att rangordningen endast obetydligt påverkades, om övningsämnena medräknades (korr. 133

0,98 för flickor och 0,97 för pojkar) under förutsättning att betygsumman i båda fallen användes. Utredningen visar också att en viktning, dvs. multiplicering (vanligen med 2) av poängvärdet av betygen i vissa ämnen ej ökar prognosvärdet i den omfattning som ibland hävdats. Fackskoleutredningen delar gymnasieutredningens uppfattning att intagning till gymnasium och fackskola och, då så befinnes lämpligt, även till yrkesskola bör grundas på summan av betygen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, varvid i princip alla ämnen ges lika vikt. Fackskoleutredningen föreslår sålunda, att intagningen till fackskolorna grundas på ett för varje elev framräknat medelbetyg, som omfattar alla läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, varvid alla ämnen ges lika vikt. Eftersom elever med fysiska handikapp och andra svårigheter kan ha svaga betyg i gymnastik, bör undantag vid beräkning av medelbetyg för intagning göras för betyget i gymnastik, så att detta medräknas endast om betyget överskrider medelbetyget i övriga ämnen. Om så inte är fallet ersattes gymnastikbetyget med medelbetyget i övriga ämnen. Utredningen förutsätter, att den helhetsbedömning som utredningen i det följande föreslår skall tillämpas vid bedömning av frågan om elevers uppflyttning skall tillämpas av intagningsnämnden, särskilt då ett urval måste företagas bland flera poängmässigt jämställda elever. Vid en sådan helhetsbedömning bör skälig hänsyn även tas till den praktik som sökandena redovisar. Övergångsbestämmelser De föreslagna bestämmelserna för intagning till fackskola föreslås tillämpade fr. o. m. den intagning som sker vid slutet av det läsår då huvuddelen av kommunerna inom en fackskolas elevområde första gången tillämpat grundskolans läroplaner i årskurs 9, för flertalet fackskolor tidigast vid intagningen till läsåret 1966/67. Under övergångstiden fram till ovan angivna tidpunkt samt beträffande sökande från äldre skolformer föreslår utredningen, att följande intagningsbestämmelser skall tillämpas. 1. Allmänna

krav

Behörig för inträde i fackskola är den som erhållit godkända betyg i ämnen, som angivits här nedan, ådagalagda genom genomgången nioårig grundskola (försöksskola), allmän eller praktisk realexamen, särskild eller särskild praktisk realexamen, betyg från klass 5 5 , 66 eller 77, vid flyttning från klass 45, 56 eller 67 å normalskollinje, vid flyttning från ring I 4 av allmänt gymnasium, prövning å grundskolans kurs enligt 6 kap. 21 § skolstadgan, särskild prövning för realexamen eller praktisk realexamen eller — dock undantagsvis — genom särskilda inträdesprov anordnade av läroanstalten. Inga krav på praktik uppställes för inträde. 134

2. Speciella behörighetskrav

för

fackskolestudier

För inträde till fackskola erfordras godkända betyg i slutbetyg (avgångsbetyg) från under punkt 1 angivna skolor i ämnena svenska (modersmålet), samhällskunskap, geografi (ekonomisk geografi), biologi och engelska. Härutöver erfordras godkända betyg i nedanstående ämnen av elever som väljer social fackskola, språklig specialisering, tyska, social fackskola, naturvetenskaplig specialisering, matematik, fysik och kemi, ekonomisk fackskola, matematik eller handelsräkning, teknisk fackskola, matematik, särskild kurs, fysik, kemi och teckning (alternativt yrkesritning). 3. Urval bland behöriga sökande Om antalet sökande till fackskola överstiger antalet tillgängliga elevplatser bör ett urval bland de sökande göras enligt samma grunder som utredningen föreslagit i det föregående, s. 133 f. Betyg i engelska, tyska och matematik i särskild studiegång i realskolans högsta klass jämställes med alternativkurs 1 i motsvarande ämnen, där man i grundskolans årskurs 9 läst efter försöksskolans läroplan, betyg i handelsräkning från praktisk realskolas handelslinje jämställes med alternativkurs 1 i matematik samt betyg i historia med samhällslära i realskolans högsta klass jämställes med betyg i samhällskunskap i grundskolans årskurs 9. Bestämmelser för evalvering av betyg gällande alternativkurs 1 och 2 respektive särskilda kurser i realexamen torde böra utfärdas av skolöverstyrelsen. Under en övergångstid måste även särskilda åtgärder vidtagas för att elever med enbart folkskola skall kunna vinna inträde i fackskolan. Fackskoleutredningen föreslår att skolöverstyrelsen får i uppdrag att utforma intagningsbestämmelserna för denna kategori sökande. Flera av dessa sökande torde kunna intagas enligt den kvoteringsregel som utredningen föreslagit i det föregående, s. 132 f. Även folkhögskolans möjligheter att för äldre elever erbjuda erforderlig kompletterande undervisning bör beaktas, något som i stor utsträckning nu görs för exempelvis sökande till tekniska skolor och institut. Den lokala intagningen Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att vid behov utfärda anvisningar för intagning, så ock komplettering till bestämmelserna i skolstadgan. Ansökan till fackskola bör inlämnas före den 1 april. På grundval av en plan över beräknat antal elever i första årskursen av såväl fackskola som gymnasium och yrkesskola, bestämmer det centrala ämbetsverket antalet klasser i årskurs 1 av fackskola, gymnasium och andra skolformer. 135

Intagningarna bör verkställas av en särskild intagningsnämnd, gemensam för samtliga berörda skolor (i förekommande fall även verkstadsskolor och annan motsvarande yrkesutbildning). I intagningsnämnden, som bör utses av länsskolnämnden, bör ingå representanter för berörda skolformer samt representant för berörda skolstyrelser. De sökande bör intas i den ordning de förekommer enligt sina medelbetyg. Så långt möjligt antas eleverna enligt uttalade önskemål om skolform och studieväg. Vid bedömning av de inträdessökande bör dock skälig hänsyn tagas till förekomsten av för utbildningen ändamålsenlig praktisk verksamhet av inte alltför ringa omfattning. Vid intagning bör beaktas att platser reserveras för äldre elever med yrkespraktik m. m., som behandlas i följande avsnitt av detta kapitel. Frågan om övergång av elever från gymnasium och vissa avdelningar vid yrkesskolorna till fackskola behandlar utredningen i det följande, s. 153 ff.

Praktik vid inträde i fackskola Utredningen har vid sin behandling av frågan om fackskolorna försökt anlägga en gemensam principiell grundsyn på samtliga fackskolor i fråga om såväl målsättning som läroplanens innehåll och utformning, ämnesuppsättning och timfördelning m. m. I överensstämmelse härmed har utredningen i sin strävan att låta de tre utbildningsvägarna utgöra delar av en enhetlig skolform jämväl vid behandlingen av frågan om den praktiska utbildningens värde för den skolmässiga utbildningen undersökt i vad mån gemensamma synpunkter och önskemål kan anläggas på samtliga tre typer av fackskolor. Detta synes angeläget bl. a. från likvärdighetssynpunkt. Skulle nämligen skillnaden mellan de tre fackskolevägarna komma att bli för stor måste man sannolikt räkna med att de inte kommer att framstå som i utbildningsavseende lika konkurrenskraftiga och tilldragande för den utbildningssökande ungdomen, vilket i sin tur medför risk för väsentliga ojämnheter i rekryteringen till dem och därmed också risk för irrationellt motiverade, icke önskvärda ojämnheter i rekryteringen till gymnasiestadiets utbildningssystem som helhet. I åtskilliga andra sammanhang har utredningen betonat nödvändigheten av att avvägningen mellan å ena sidan den allmänna utbildning som fackskolan skall ge och å andra sidan den målinriktade göres så, att samtliga elever inom varje fackskola erhåller en så stor gemensam grund som möjligt av allmän utbildning. Likaså har utredningen strävat efter att man även skall försöka få vissa ämnen med samma timtal upptagna på läroplanen till samtliga fackskolor. Denna syn på utformningen av läroplanen för fackskolorna är för övrigt endast en fortsatt tillämpning på ett senare åldersstadium av en av de för grundsko136

lans uppbyggnad väsentliga principerna. Vad så i andra hand rör den målinriktade delen av utbildningen har utredningen haft att mot varandra väga dels önskemålet från åtskilliga håll om en tämligen genomförd specialisering med inriktning mot vissa, ganska klart avgränsade yrken, dels principen om en jämförelsevis bred grundutbildning, vilken förbereder eleverna för en kommande yrkesverksamhet inom en bredare sektor av näringsliv och företagsamhet. Även vad avser den målinriktade delen av utbildningen har — för övrigt i överensstämmelse med i direktiven givna anvisningar — specialiseringen fått stå tillbaka för en större bredd hos utbildningen. Emellertid är det uppenbart att utformningen av en skola, dess målsättning och läroplan m. m. inte kan ske utan hänsyn till tidigare förhållanden och traditioner inom det område som den avses skola täcka. För den sociala fackskolans del är det därför vida lättare att ge den allmänna utbildningen ett rikt utrymme och låta den målinriktade utbildningen bli av mindre omfattning och med svagare specialisering eftersom den dels avser att ge viss förberedande yrkesinriktad utbildning, till vilken någon motsvarighet för närvarande ej finnes, dels kan sägas ge sådan utbildning som i nuvarande skolorganisation närmast motsvaras av den kommunala flickskolan. Som utredningen på annat ställe framhåller, stämmer detta också väl överens med den sociala fackskolans uppgift att både förbereda för olika sociala yrken, inom vilka goda kunskaper om människan och samhället är väsentliga och att erbjuda ungdomar, vilkas yrkesplaner ännu ej mognat definitivt, en för dem avpassad utbildning. Den ekonomiska fackskolan har jämfört med den sociala större utrymme för målinriktade ämnen med viss påtaglig yrkeskaraktär. Den allmänna utbildningen är dock alltjämt jämförelsevis omfattande och då därtill kommer att de yrkesinriktade ämnena inom den ekonomiska fackskolan är av direkt betydelse inom ganska vitt skilda yrken kan om denna fackskola sägas att den, i likhet med den sociala fackskolan, erbjuder ett ganska stort mått av allmän utbildning, men att den trots allt har en klarare målinriktning än den sociala. Vid arbetet med läroplanen för den tekniska fackskolan har utredningen naturligtvis i hög grad måst beakta den nuvarande lägre tekniska utbildningens jämförelsevis starka specialisering. Denna får väl delvis ses som ett uttryck för de önskemål som förelegat från näringslivets sida under en tid då elevernas rörlighet på arbetsmarknaden var mindre än nu, då specialiseringen på arbetsplatserna inte var så långt driven som nu och då den skolmässiga utbildningen alltjämt förväntades ge en på visst eller vissa yrken mer direkt inriktad förberedelse. De önskemål om en så stor gemensam grund av allmänna ämnen som möjligt för samtliga fackskolor har alltså för den tekniska fackskolans del fått vägas mot en redan etablerad uppfattning bland såväl allmänhet — föräldrar och elever m. fl. — som skolformens avnämare om den tekniska utbildningens karaktär av direkt förberedelse för övergång till visst eller vissa yrken. Fackskoleutredningens förslag till kursplan för den tekniska fackskolan innebär, att större utrymme givits åt allmänna ämnen och att specialiseringen inom fack137

ämnena gjorts mindre omfattande än i hittills existerande skolor på denna nivå. Bl. a. mot bakgrund av tidigare utbildningstradition har utredningen dock funnit sig böra på läroplanen för den tekniska fackskolan ge de allmänna ämnena ett mindre utrymme än för de två andra samtidigt som de målinriktade ämnena för denna fackskola fått en något högre grad av specialisering än vad som blivit fallet för de andra två. Den slutliga utformningen av läroplanen synes därigenom väl svara mot önskemål som nu föreligger hos dem som kommer att rekrytera anställda med utbildning från den tekniska fackskolan. Skillnaden i karaktär mellan de tre fackskolorna medför väsentliga skillnader i fråga om bedömningen av krav på, respektive tillgodoräkning av praktik för inträde i vederbörande fackskola. Till belysning av dessa frågor redovisar utredningen i nästa avsnitt vissa synpunkter på praktikens värde i allmänhet för utbildningen i fackskolorna samt den tillgodoräkning vid inträdet av föregående yrkespraktik som kan bli aktuell för samtliga fackskolor. I det därpå följande avsnittet behandlas så frågor rörande krav på praktik för genomgång av teknisk fackskola och praktiken som del av dess totala utbildning. Praktikens värde för utbildningen

i fackskola

Fackskoleutredningen behöver i detta sammanhang inte alltför utförligt uppehålla sig vid det värde över huvud taget som en föregående praktisk erfarenhet har för den skolmässiga utbildningen på detta åldersstadium. Längre yrkespraktik och erfarenhet från arbetsplats i förening med den större mognad som åldern ger, gör det allmänt sett lättare för den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. Särskilt gäller naturligtvis detta om skolan ger fortsatt utbildning inom det yrkesområde som praktiken avser, men även i andra fall medför praktisk erfarenhet från en arbetsplats större erfarenhet och ökad mognad hos eleven av värde för allt studiearbete. Vidare synes förekomsten i en klass av något äldre elever med erfarenhet av anställning och arbete vara en tillgång för läraren i hans arbete samtidigt som det stimulerar de yngre eleverna. Det sistnämnda gäller i varje fall inom vissa områden av skolans verksamhet såsom i fråga om individuellt arbete, gruppstudier och studieteknik m. m. I sammanhanget bör vidare framhållas det värde som ligger i att en skola erbjuder en naturlig väg till fortsatt skolgång för de ungdomar som först några år efter grundskolans slut beslutar sig för fortsatt skolmässig utbildning. Praktisk verksamhet före inträdet i skolan är sålunda av stort värde för såväl skolans verksamhet som den enskilde eleven vid hans vistelse i skolan. Därjämte torde den praktiska verksamheten — i kombination med den skolmässiga utbildningen — vara av betydande värde för elevens kommande yrkesutövning, bl. a. därför att eleven förutom den ökade erfarenhet som den praktiska verksamheten skänker blir ett eller annat år äldre, innan han träder ut till något mer kvalificerade uppgifter på en arbetsplats. Fackskoleutredningen har ovan konstaterat värdet av tidigare praktisk verk138

samhet för utbildning på detta åldersstadium. Likväl bör formellt krav på föregående praktik för inträde inte uppställas vad gäller social och ekonomisk fackskola dels därför att praktik inte bedömes som lika nödvändig i undervisningen vid dessa som vid teknisk fackskola, dels därför att övriga motsvarande skolformer på det gymnasiala åldersstadiet inte uppställer ett sådant krav. Vad avser kraven på praktik för inträde i teknisk fackskola återkommer utredningen härtill nedan. Däremot motiverar vad ovan anförts att mer omfattande föregående praktik på ett eller annat sätt bör få tillgodoräknas vid inträde i samtliga fackskolor. Utredningen föreslår i överensstämmelse härmed följande system med kvotering av totala antalet tillgängliga elevplatser i årskurs 1 av fackskola. Av totala antalet nybörjarplatser i fackskola reserveras en viss del för i första hand sökande med minst tre års föregående praktisk erfarenhet inom områden av betydelse för tillämnad utbildning och kommande yrkesverksamhet. Med praktisk yrkesverksamhet jämställes i detta avseende en avslutad skolmässig yrkesutbildning av motsvarande slag. I princip synes denna böra vara av samma längd som den fria praktiken, men eftersom skolmässig yrkesutbildning vanligen ger en mer systematisk lärogång och därför mer omfattande kunskaper — om än vanligen mindre av miljö och av autentiska sociala upplevelser av arbetsplatsen — kunde det vara motiverat att sätta kraven på längden av den skolmässiga utbildningen något lägre. En minst tvåårig, avslutad skolmässig utbildning av betydelse för den studieväg eleven valt i fackskolan föreslås därför bli jämställd med tre års praktiskt yrkesarbete. Kortare skolmässig utbildning än två år föreslås få tillgodoräknas i kombination med praktik, tidsmässigt jämställd med denna. Kvotens storlek, vilken för övrigt sannolikt bör variera mellan olika områden av landet liksom inbördes mellan de olika fackskolorna, torde inte kunna mer exakt fastställas på grundval av enbart teoretiska överväganden. Utredningen föreslår för sin del, att tills vidare och intill dess erfarenheter av anordningen vunnits en fjärdedel av totala antalet nybörjarplatser i första årskursen av fackskolorna reserveras för här avsedda inträdessökande. I regioner med mer än en fackskola eller med flera linjer av samma slag bör kvoten inte beräknas på varje skola för sig utan på totala antalet nybörjarplatser för respektive fackskola inom elevområdet. Förslaget innebär, att äldre sökande med praktisk utbildning eller erfarenhet av föreskriven minsta längd får ensamma konkurrera om inträdesplatser inom fastställd kvot, medan övriga sökande får konkurrera om återstående platser. Skulle däremot den reserverade kvoten inte kunna fyllas med sökande med föreskriven minsta praktik och med erforderliga teoretiska kunskaper får återstående platser inom kvoten fyllas med andra inträdessökande. Förslaget om kvotering jämväl vad avser den sociala fackskolan kunde tänkas i vissa områden av landet ogynnsamt påverka rekryteringen till folkhögskolan. Genom den föreslagna anordningen kan nämligen äldre elever, som eljest skulle söka sig till folkhögskola i stället vilja gå till social fackskola. Utredningen menar emellertid att denna för folkhögskolan eventuellt uppträdande effekt blir 139

av ringa omfattning främst kanske därför att elever som bor på ort som saknar fackskola vid val av folkhögskola — i stället för fackskola — bl. a. kan räkna med internatförläggning med alla dess praktiska och studiemässiga fördelar. Åtminstone på orter som har både fackskola och folkhögskola torde vidare elevunderlaget vara mer än tillräckligt för båda skolformerna. Dessutom torde man kunna räkna med att genomsnittsåldern i social fackskola blir lägre än åtminstone i teknisk fackskola med dess praktikkrav, och att något äldre elever, som önskar en väsentligen allmän utbildning, också av det skälet hellre söker sig till en skolform direkt inriktad på att tillgodose vuxnas studiesätt och behov. Utredningen finner sålunda, vilket för övrigt ytterligare belyses i avsnittet om folkhögskolan och fackskolan, att ett underlättande för äldre elever att vinna inträde i social fackskola kan genomföras utan risk för negativ påverkan av folkhögskolans förutsättningar. Emellertid är det av ovan relaterade skäl tydligt att det kvantitativa behovet av platser för elever med längre praktisk erfarenhet inte är lika stort i den sociala fackskolan som i de båda övriga fackskolorna. Andelen av kvoten torde sålunda kunna sättas väsentligt lägre än för de båda andra. Att med hänsyn till förekomsten av folkhögskolan helt slopa kvotering för den sociala fackskolan, vilket också övervägts inom utredningen, har bedömts vara olämpligt. Dels skulle det strida mot det principiella önskemålet att så långt möjligt i olika avseenden behandla de olika fackskolorna på samma sätt, dels skulle en olikhet i detta fall innebära en uppenbar orättvisa mot de ungdomar med längre praktisk erfarenhet, som av olika skäl, t. ex. ekonomiska, hellre skulle önska söka till social fackskola i hemorten än till folkhögskola på annan ort. Det skulle innebära en viss dirigering av en del ungdomar, antingen till folkhögskola, till annan — icke primärt önskad — fackskola eller yrkesskola, såvida de inte helt avstod från fortsatta studier. En sådan indirekt dirigering skulle innebära ett intrång i den frihet när det gäller val av utbildningsväg, som i andra sammanhang befrämjas inom svenskt skolväsen. Positiva åtgärder av det slag som utredningen i kapitel 5 skisserat torde vara fullt tillräckliga för att folkhögskolan även med ett fullt utbyggt system av gymnasier och fackskolor skall kunna bestå och utvecklas med bevarande av sin fria ställning och sin egenart. Med den syn utredningen här givit på den praktiska utbildningens värde i vidaste mening för den skolmässiga utbildningen skulle det måhända ligga nära till hands att överväga någon form av poängmässig värdering av praktik eller yrkesutbildning, såväl för sökande med mer än ett års men mindre än tre års praktik som för sökande med mer än tre års praktik. Uppenbarligen är föregående praktisk erfarenhet som nämnts regelmässigt av betydande värde för den skolmässiga utbildningen. Enligt utredningens uppfattning saknas dock underlag för en värdering i poängmässig form dels av föregående praktisk erfarenhet gentemot betyg i teoretiska ämnen, dels av olika former av praktik gentemot varandra. Utredningen, som är väl medveten om vilka svårigheter vederbörande intagningsnämnd ställs inför vid bedömningen av de inträdessökandes meriter, 140

menar sålunda, att dylik poängmässig utvärdering av praktik inte bör komma i fråga. Frånvaron av s. k. praktikpoäng torde inte allt för mycket öka svårigheterna för intagningsnämnden att rättvist bedöma de inträdessökande. Anordningen förutsätter dock att man vid varje intagningstillfälle söker göra en helhetsbedömning av de sökandes möjligheter att tillgodogöra sig den kommande utbildningen, en princip som redan införts i grundskolan vad avser elevernas uppflyttning till högre årskurs. Att utredningen slutligen, trots de invändningar av administrativ natur och rättvisenatur som kan resas mot förslaget, stannat för detta beror i första hand på att den anser det hittills tillämpade systemet med poängmässig värdering av framför allt praktik ger ett endast skenbart intryck av siffermässig klarhet och rättvisa. Vidare synes det antal inträdessökande som tävlar om de sista platserna och mellan vilka tvekan kan uppstå inte vara större än att en helhetsbedömning av de sökande väl låter sig genomföra. På annat ställe i detta betänkande behandlar utredningen frågan om generella bestämmelser för inträde i fackskola. Där föreslår utredningen bl. a. vilka krav i fråga om teoretiska kunskaper som bör fordras för inträde på de olika utbildningsvägarna liksom också vissa krav på komplettering i olika avseenden jämte möjligheter till kompletterande studier och stödundervisning inom skolan. Genom nämnda inträdesbestämmelser anges de förkunskaper vilka måste bedömas som erforderliga för att eleverna med god behållning skall kunna följa utbildningen i fackskolan. Utredningen har nu övervägt vilken form inträdeskraven bör ges för sökande med så lång praktik m. m. att de i första hand konkurrerar om platser inom den avdelade kvoten. Härom vill utredningen anföra följande. E t t viktigt syfte med tillgodoräkning av praktisk erfarenhet så som här föreslagits är bl. a. att bereda möjligheter för elever, vilkas studieintresse vaknar först senare, tillfälle att på grundval av faktiskt förvärvade kunskaper och utan hinder av strikt utformade formella bestämmelser återvända till en skolmässig utbildning. Man torde också kunna räkna med att den allmänna och praktiska erfarenhet som förvärvsarbete eller skolmässig yrkesutbildning förlänar mer än väl kan kompensera oenhetlighet eller mindre brister i teoretiska kunskaper. Till detta kommer så den ambition, den vilja att studera utan vilken någon vid senare år knappast återvänder till studier. Dessa omständigheter talar för, att man för här avsedda inträdessökande inte skall binda deras inträde vid några i formellt avseende fixerade krav. Å andra sidan bör också bestämt framhållas, att med de anspråk som studierna i fackskolan måste ställa på den enskilde elevens förutsättningar och intresse för studiearbetet, ingen inträdessökande på grund av frånvaron av fixerade bestämmelser bör förledas att påbörja studier för vilka han saknar erforderliga förutsättningar. Däremot är det naturligtvis för de kommande fackskolestudierna av mindre betydelse huruvida den teoretiska förutbildningen förvärvats i grundskolan, genom folkhögskolestudier, genom fria egna studier, genom kurs i grundläggande ämnen i yrkesskola eller genom t. ex. 141

.korrespondensstudier. Vid vägande av olika omständigheter mot varandra har utredningen slutligen funnit, att några på bestämt sätt utformade, detaljerade bestämmelser angående fordringar för inträde inte bör uppställas för inträdessökande med så lång praktik m. m. att de konkurrerar om platser inom den s. k. kvoten. Enär de förkunskaper som anses erforderliga för att eleverna skall kunna följa undervisningen i vederbörande fackskola finns angivna i de allmänna intagningsbestämmelserna, torde det vara tillräckligt att för inträdessökande inom kvoten ange att han förutom den praktiska erfarenheten respektive den skolmässiga yrkesutbildningen av föreskriven minsta längd, skall ha »sådana insikter och färdigheter i övrigt att han kan förväntas väl följa utbildningen i fackskolan». Denna friare formulering bör dock inte få föranleda intagningsnämnd eller annan prövande myndighet till en så återhållsam tolkning att syftet med den friare formulerade intagningsbestämmelsen sättes ur spel eller till att uppställa egna intagningsbestämmelser. Det bör ankomma på det centrala ämbetsverket att genom fortlöpande kontroll vaka över att bestämmelsen inte tillämpas med en fast normalisering, kanske till och med strängare i sina krav än dem som gäller för sökande till platser utanför kvoten. Slutligen vill utredningen upprepa, att den föreslagna kvotens storlek — en fjärdedel av samtliga nybörjarplatser inom elevområdet — torde få försöksvis tillämpas under de första åren av skolformens verksamhet. På grundval av vunna erfarenheter kan därefter erforderliga justeringar företagas. Vad avser den minst målinriktade fackskolan, dvs. den sociala kan det som redan framhållits bli naturligt, att kvoten sätts lägre än för de båda andra.

Praktikkrav

för teknisk

fackskola

Som framgår av det föregående har utredningen föreslagit att några speciella krav på föregående praktik för genomgång av social eller ekonomisk fackskola inte skall uppresas. Vad däremot avser den tekniska fackskolan har 1962 års riksdag (prop. 54 s. 342 ff.; SäU 1 s. 175 f.) till behandling haft skolberedningens förslag om att »för inträde i andra årskursen fordras sammanlagt minst tolv månaders planmässig och allsidig praktik av sådant slag, att den utgör en god förberedelse för studierna inom det område som fackinriktningen i andra årskursen representerar» (SOU 1961: 30 s. 496). Som skäl för sitt förslag anför skolberedningen i första hand, att undervisningen i de tekniska tillämpningsämnena i andra årskursen skulle allvarligt försvåras om inte arbetet kunde baseras på en viss fond av praktiska erfarenheter och manuella färdigheter hos de studerande. Fackskoleutredningen finner för sin del den av skolberedningen föreslagna bestämmelsen om föregående minimipraktik för påbörjande av årskurs 2 i den tekniska fackskolan väl befogad, men vill modifiera bestämmelsen till att avse ett års praktik, vari lagstadgad semester får inräknas. Med sådan praktik bör naturligtvis verkstadsskola och annan skolmässig yrkesutbildning av betydelse för den kommande utbildningen och av minst ett års längd jämställas. 142

För att få ytterligare belysning av den i flera avseenden svårbedömda frågan om praktikens infogande i den tekniska fackskolans utbildningsgång har utredningen uppdragit åt en expertgrupp att undersöka hur praktiken lämpligen kan utformas för att de blivande fackskoleleverna skall erhålla så stort utbyte som möjligt av densamma. Undersökningen har delvis också föranletts av dels önskemålet om att samtliga elever skall ha en så allsidig praktisk erfarenhet som möjligt, dels av att man inom vissa områden av landet måhända kan förutse att anspråken från olika håll på tillräckligt omfattande och allsidig s. k. fri praktik kan bli svåra att tillgodose. Expertgruppens förslag till s. k. styrd praktik för elever, som omedelbart efter grundskolan fortsätter sin utbildning i teknisk fackskola, vilket förslag i sin helhet återges i bilaga till detta betänkande (bilaga 3), innebär i korthet följande. Den styrda praktiken förutsattes för den sistnämnda kategorin regelmässigt bli fullgjord mellan första och andra årskursen i den tekniska fackskolan. För elever som vunnit inträde i fackskolans första årskurs och som så önskar, bör praktik emellertid också kunna få fullgöras före första årskursen. Då det på grund av elevernas låga ålder och ringa erfarenhet av industriellt arbete eller verkstadsarbete kan uppstå stora svårigheter att under praktikperioden placera dem i produktionen, är det nödvändigt att på bästa sätt förbereda dem för den egentliga praktiken. Expertgruppen föreslår därför, att praktiken delas upp i två delar, en första skolmässig grundutbildning och en andra egentlig praktikperiod, industripraktik, som i samband med praktiskt arbete omfattar studier av tekniska, sociala och organisatoriska miljöförhållanden. Grundutbildningen tankes bli utförd med hjälp av yrkesskolornas utrustning och lärare, vilka förutsattes kunna utnyttjas på kvälls- och ferietid. Gruppen påpekar, att gymnasieutredningen i sitt nyss avgivna betänkande angivit en motsvarande lösning för den tekniska gymnasieutbildningens praktikfråga. Den praktiska grundutbildningen skulle ha till mål att ge praktikanterna/eleverna grundläggande utbildning inom respektive yrkesområde syftande till förbättrade förutsättningar för dem att under den egentliga praktikperioden delta i från utbildningssynpunkt lämpligt manuellt arbete liksom att tillgodogöra sig kommande erfarenheter från det industriella arbetet. Huvudmomenten i denna grundläggande utbildning, för vilken expertgruppen uppgjort förslag till en i viss mån programmerad studiegång, skulle enligt förslaget bestå av ett antal för det kommande praktiska arbetet fundamentala moment och färdigheter. Denna grundläggande kurs föreslås omfatta 210 timmar för samtliga linjer utom den Byggtekniska där grundkursen skulle omfatta 160 timmar. Utläggningen av undervisningstimmarna föreslås ske dels med fyra timmar per vecka — utöver det ordinarie schemat — under hela första studieåret och dels med två veckors heltidsundervisning omedelbart efter det första läsårets slut. Utläggningen av den byggtekniska linjens grundkurs föreslås ske till dagtid i juni månad. Den skolmässiga grundutbildningen avser att underlätta för praktikanterna/ 143

eleverna att erhålla lämpliga praktikanställningar under den egentliga praktiken, industripraktiken. Syftet med denna är enligt förslaget att ge eleverna erfarenhet av miljöbetingade tekniska förutsättningar för manuellt arbete beträffande kvalitet och kvantitet samt övriga förekommande tekniska arbetsplatsförhållanden av skilda slag, erfarenhet av de sociala och psykologiska miljöbetingelserna för manuellt arbete och slutligen viss manuell yrkesfärdighet. Denna grundutbildning har även syftet att stödja undervisningen i första årskursens tekniska ämnen. Gruppen har också lagt fram förslag om dels på vilka olika slag av arbetsplatser praktiken bör kunna fullgöras, dels förslag om ett antal olika miljöstudier bland vilka varje elev bör fullgöra en eller flera av skolan tilldelade konkreta arbetsuppgifter avseende tekniska, organisatoriska eller sociala miljöförhållanden. Beträffande organisation och styrning av industripraktiken, vilken föreslås börja efter industrisemesterns slut omkring den första augusti samt pågå till industrisemesterns början påföljande år, framlägges en jämförelsevis detaljerad plan för skolans övervakning av praktiken, dess samverkan med arbetsförmedling och arbetsplats m. m. Industripraktiken får förutsättas bli förmedlad av arbetsförmedlingen. Praktikanterna förutsattes vidare under praktikåret vara skolans elever och stå under skolans direkta ledning. För denna skulle i första hand som praktiklärare svara huvudläraren eller annan lämplig lärare för huvudämnena inom det utbildningsområde som praktiken avser. Jämväl föreslås att eleverna skall föra regelbundna anteckningar över sina iakttagelser m. m. samt att de dessutom en gång i månaden skall till praktikläraren översända en sammanfattande rapport om månadens arbete och praktiska erfarenheter av detsamma. Det förutsattes att rapporterna granskas och signeras av vederbörande praktikgivande företag. Expertgruppen vill genom de föreslagna åtgärderna fastslå nödvändigheten av att skolan påtar sig ett omfattande ansvar för såväl kvalitativ som kvantitativ kontroll av praktiken. De föreslagna praktiklärarnas verksamhet bör också kunna bli av stor betydelse, framhålles i förslaget, för ett ökat samarbete i praktikfrågorna mellan skola och näringsliv. Det av expertgruppen framlagda förslaget till styrd och normerad praktik uppfyller enligt fackskoleutredningens mening stora anspråk i fråga om en väl genomtänkt, effektiv och för den fortsatta utbildningen ändamålsenlig praktik. Genom en sådan praktik, vilken tillsammans med den första och andra årskursens utbildning i fackskolan till sin karaktär närmast är att betrakta som ett slag av växelutbildning, skulle eleverna få god förberedelse för andra årskursens studier. Den skolmässiga praktiska utbildningen ger också i flera avseenden stöd åt undervisningen i tekniska ämnen i årskurs 1. Vidare skulle denna praktik också ge kommande arbetsgivare viss garanti för att den nyanställde har ett angivet minimum av manuellt kunnande och industrimässig praktisk erfarenhet. Däremot skulle eleven vid avgången från fackskola regelmässigt inte vara äldre 144

än om han på annat sätt skaffat sig ett års praktik före inträdet i andra årskursen. Styrd praktik i överensstämmelse med det framlagda förslaget förutsätter å andra sidan ganska betydande organisatoriska anordningar med därav följande krav på befattningshavare med speciella uppgifter m. m. Även de praktiska konsekvenserna av förslaget i andra avseenden kommer med säkerhet att bli ganska omfattande och i vissa fall även betungande för såväl skola som praktikgivare. Anordningen med praktiklärare skulle utsättas för betydande påfrestningar vid ofta återkommande lärarbyten, en nu inte ovanlig företeelse. Genom förordnande av särskilda praktiklärare skulle vidare erhållas ytterligare en kategori befattningshavare inom skolans värld och det kan dessutom ifrågasättas om det just under rådande lärarbrist alltid är lämpligt att lärare avdelas för den uppgiften. I de delar av landet där bristen på praktikplatser förutsätter att eleverna hänvisas till praktik på annan ort skulle skolan också få svara för skolskjutsar eller internatförläggning. I vissa fall skulle detta måhända kunna ordnas med utnyttjande av skolhemmen vid centrala verkstadsskolor och andra redan befintliga anläggningar. Vid vägande mot varandra av å ena sidan önskemålet eller angelägenheten av att eleverna erhåller en på angivet sätt normerad praktisk förberedelse för de fortsatta studierna och den kommande yrkesverksamheten samt å andra sidan de betydande praktiska konsekvenser varmed det framlagda i övrigt värdefulla förslaget är förenat, har utredningen i fråga om krav på praktik för genomgång av teknisk fackskola slutligen stannat för det av skolberedningen framförda förslaget om minst ett års väl vitsordad och för den kommande utbildningen väl lämpad praktik som det formellt fastställda kravet för inträde i andra årskursen. Det bör ankomma på vederbörande intagningsnämnd att avgöra huruvida den praktik som de inträdessökande åberopar motsvarar de krav vilka angivits som minimum för inträde i teknisk fackskola. Utredningen menar emellertid samtidigt, att som mål för de kommande årens utveckling bör uppställas en praktik av den omfattning och med i stort sett det innehåll som den av expertgruppen föreslagna styrda praktiken avser att ge. De med denna praktik förenade praktiska m. fl. olägenheterna synes också kunna bemästras i framför allt de större städerna med ett väl utbyggt yrkesskolväsen och ett differentierat näringsliv. Utredningen föreslår sålunda, att samtidigt som den fria praktiken, enligt de krav som skolberedningen ursprungligen angav, uppställes som det normala kravet för genomgång av teknisk fackskola, anställes försök med styrd praktik i huvudsak enligt expertgruppens förslag på ett antal orter med goda förutsättningar att genomföra anordningen. Vid försöksverksamheten bör särskilt uppmärksammas huruvida grundutbildningens fyra timmar per vecka utanför det ordinarie schemat blir en alltför stor arbetsbelastning för eleverna liksom de olägenheter de medför för elever som bor på så stort avstånd från fackskoleorten att de måste anlita skolskjutsar. Försöket bör första gången avse den elevgrupp som vinner inträde i första årskursen av teknisk 145

fackskola höstterminen 1964. Då anordningen med styrd praktik kan komma att fordra vissa undantag från i övrigt gällande bestämmelser för skolarbete samt också vara förenad med vissa kostnader, bör försöksverksamheten till en början få anordnas först efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall. Slutligen föreslår utredningen, att frågan om ett eventuellt mera generellt genomförande av anordningen med styrd praktik överlämnas till den yrkesskolberedning, som i höst kommer att påbörja sitt arbete. Beredningen torde böra beakta möjligheterna att under sommarmånaderna utnyttja yrkesskolornas lokaler och utrustning. Det synes nämligen fackskoleutredningen väsentligt, att de dyrbara investeringarna i dessa lokaler under så stor del av året som möjligt kommer till rationell och ändamålsenlig användning.

Betyg, flyttning, studieuppehåll, avgång Betyg. Betygens uppgifter och betygsättningens problem har behandlats relativt ingående av såväl 1957 års skolberedning som av gymnasieutredningen. Vid remissbehandlingen av skolberedningens huvudbetänkande har också värdefulla synpunkter framförts, vilka bl. a. lagts till grund för den slutliga utformningen av kapitlet »Bedömning av elevernas resultat» i läroplanen för grundskolan (Kungl. skolöverstyrelsens skriftserie nr 60 s. 89 ff.). Bland de frågor som diskuterats märks särskilt problemställningen absolut eller relativ betygsättning. Båda utredningarna har efter ingående överväganden stannat för att föreslå den s. k. relativa betygsättningen, dvs. att betygsättningen utgår ifrån de faktiska prestationerna för ett större, för skolformen representativt elevmaterial. Även om denna betygsättning, som gymnasieutredningen anför, förutsätter att läroplanens föreskrifter och anvisningar tolkas på ett likvärdigt sätt av samtliga undervisande lärare, vilken förutsättning ej alltid gäller, har det dock visat sig vara lättare att med särskilda åtgärder motverka de nackdelar som vidlåder denna betygsättning jämfört med den absoluta. Med klara anvisningar till lärarna, hjälpmedel i form av centralt utarbetade prov osv. kan en godtagbar normering och betygsfördelning uppnås. Härmed avses att likartade elevprestationer blir betygsatta på i stort sett samma sätt, oaktat de utförts för skilda lärare och under skilda betingelser i övrigt. Fackskoleutredningen anlägger i huvudsak de principiella synpunkter på betygsättningen som framförts av de båda utredningarna. Utredningen anser sålunda, att betygen bl. a. kan ha följande syften, även om dessa i vissa avseenden bättre kan tillgodoses på andra vägar: gradera elevernas prestationer i relation till de i kursplanen uppställda studiemålen; tjäna som meddelande till hemmen angående elevernas studieresultat; utgöra underlag för avgöranden om flyttning, övergång mellan olika stadier och skolformer och vid examina; bli 146

medel att sporra eleverna i deras arbete; användas som hjälpmedel vid rådgivning angående val av studieväg samt utnyttjas av avnämarna såsom ett bidrag vid bedömning av sökande till viss anställning. Fackskoleutredningen har i kapitel 3 redogjort för de olika former av samorganisation, som kommer att etableras mellan fackskolan och andra skolformer. Fackskolan kommer sannolikt mera sällan att förekomma som en fristående skolenhet, medan en samorganisation med främst gymnasiet men även med grundskolans högstadium eller med yrkesskolan kommer att bli relativt vanlig. Även av dessa skäl är det ytterst viktigt, att samma principer beträffande betygsättningen tillämpas i samtliga skolformer som ingår i de skolenheter, där i jämförelsevis stor utsträckning samma lärare kommer att tjänstgöra. Fackskoleutredningen föreslår därför, att den s. k. relativa betygsättningen skall tillämpas i fackskolan i huvudsak enligt de allmänna anvisningar som utformats i den tidigare omnämnda läroplanen för grundskolan. Betygskalan föreslås sålunda i fackskolan liksom i de båda övriga nämnda skolformerna bli numerisk och omfatta värdena 1—5, där 5 är högsta betyg. Vid användande av den relativa betygsättningen på ett stort, representativt <elevmaterial bör denna tillämpas så, att följande procentuella fördelning erhålles. Betyg Procent

1 7

2 24

3 38

4 24

5 7

Fackskoleutredningen föreslår, att betyg ges i samtliga ämnen, som förekommer på timplanen i fackskolan. Betyg bör sättas vid varje termins slut, således även vid slutet av höstterminen. Höstterminsbetygen i årskurs 1 bör dock betraktas endast som en förhandsinformation till eleven och målsmännen inför elevens val av gren eller specialisering, medan däremot vårterminsbetygen bör avse hela läsåret och alltså även omfatta vad som behandlats under höstterminen. Betyget bör alltså utgöra ett samlat uttryck för de kunskaper och färdigheter som eleven förvärvat, varvid dock särskild hänsyn bör tas till prestationerna mot slutet av perioden. Skilda meningar har framträtt i debatten om skolans betyg i ordning och uppförande. Från lärare i grundskolan har bl. a. hävdats, att betygen är en hjälp för lärarna i det ofta svåra arbetet att i den obligatoriska skolan skapa en tillfredsställande arbetsdisciplin, varför man ej ansett sig kunna avvara betygen i ordning och uppförande. Vid riksdagsbehandlingen av skolberedningens betänkande framfördes i andra kammaren en motion om att särskilda vitsord i ordning och uppförande inte skulle ges i grundskolan, med motivering bl. a. att normerna för sedebetygen kan växla från skola till skola, att risken för dubbelbestraffning blir stor och att andra former syftande till fortlöpande information till hemmen än utfärdandet av sänkta s. k. sedebetyg bör prövas. Motionärerna ansåg att den ändring som vidtagits beträffande betygen, som innebär att betygen ej införes på avgångs- eller slutbetygen utan endast i betygsjournalen ej medför en tillfredsställande förbättring i här berörda av147

seenden, enär betygsjournalerna är offentliga handlingar och vem som helst kan göra sig underrättad om de vitsord en person tilldelats vid avgången från en skola. E t t sänkt betyg i ordning eller uppförande kan på detta sätt följa en människa genom livet. Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag (SäU 1962:1 s. 172 f.) ansåg, att de i motionen anförda skälen stod i överensstämmelse med den syn på skolans verksamhet och dess förhållande till den enskilde eleven som låg till grund för förslaget om reformering av den obligatoriska skolan. Utskottet ansåg det dock ostridigt att förekomsten av vitsorden ofta av lärarna ansågs vara ett stöd i deras arbete. I avvaktan på de förbättringar som fortsatt forskning och förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning kunde åstadkomma, borde de föreslagna vitsorden enligt utskottets mening tills vidare bibehållas. Gymnasieutredningen föreslår, att betygen i ordning och uppförande avskaffas i gymnasiet. Nämnda utredning anser, att den oftast framförda motiveringen för bibehållandet av betygen i fråga, att dessa kan verka disciplinuppehållande, är svagare i gymnasiet än i grundskolan på grund av gymnasiets karaktär av frivillig skola med ett mera moget elevklientel. Uppkomna disciplinproblem borde kunna lösas på ett smidigare och mindre konstlat sätt än genom betyg i uppförande och ordning, främst då genom en god elevvård och föräldrakontakt inom gymnasiet. I fackskolan torde förhållandena i stort sett vara desamma som på gymnasiet. Eleverna är äldre, har en starkare målinriktning och har frivilligt valt att fortsätta sina studier efter grundskolans slut. I fackskolan lämnas vidare kontinuerliga informationer till eleverna i skilda frågor, och genom den skolsociala verksamheten har skolan möjlighet att verka såväl i förebyggande syfte som på ett tidigt stadium ingripa och på ett individuellt sätt behandla mer speciella elevproblem. Fackskoleutredningen, som i den principiella sakfrågan finner de argument vilka anfördes i den tidigare omnämnda riksdagsmotionen övertygande föreslår, att betyg i ordning och uppförande ej ges i fackskolan. Beträffande betygsättning av elever med läs- och skrivsvårigheter föreslår fackskoleutredningen, att bestämmelserna och anvisningarna för grundskolan skall äga motsvarande tillämpning. Enligt utredningens uppfattning är det troligt att elever, som tidigare haft starka läs- och skrivsvårigheter inte sällan kommer att söka sig till fackskolan, eftersom denna genom sin lugnare studiegång och sin något mindre teoretiska inriktning underlättar för dem att kompensera sitt handikapp. Genom de valmöjligheter som erbjudes i främst den sociala och den ekonomiska fackskolan torde dessa elever också kunna finna sig relativt väl till rätta i fackskolan. Vid den helhetsbedömning som kan komma i fråga, då tvekan uppstår huruvida elev skall uppflyttas till årskurs 2, bör elevens särskilda svårigheter beaktas. Utredningen vill för övrigt i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att lärarna i fackskolan, liksom lärarna i grundskolan och gymnasiet, noggrant iakttar de anvisningar 148

angående bedömning av elever med läs- och skrivsvårigheter, vilka sedan länge är utfärdade och som på senare tid förnyats (se t. ex. AktSö 1963: 30 s. 378 f. och Läroplanen för grundskolan s. 92). Bestämmelserna bör gälla med samma styrka på fackskolans stadium som på lägre stadier. Nämnda bestämmelser, som utformats så att mindre hänsyn kan tagas till dessa svårigheter på högre stadier, bör omarbetas i anslutning till nyssnämnda uppfattning. Slutbetyg må utfärdas endast då elev genomgått den tvååriga lärokursen i fackskolan. På slutbetyget upptages samtliga ämnen som förekommit alltså även ämnen som avslutats i årskurs 1. Slutbetyget undertecknas, förutom av klassföreståndaren även av rektor såsom ordförande i klasskonferensen. Om en elev avgår utan att slutbetyg utfärdas, skall intyg om avgång utfärdas av rektor. Intyget skall innehålla uppgifter om de senaste betyg i förekommande ämnen, vilka meddelats eleven. Ytterligare anvisningar för betygsättningen återfinnes i läroplanen, kapitel 8. I sitt huvudbetänkande Grundskolan framförde skolberedningen förslag om utredning angående betygens rättskraft. Beredningen framhöll att lärarnas, klasskonferensens eller kollegiets åtgärder vad beträffar betyg och betygsättning för närvarande är utan appell med det undantaget att vid allmänt läroverk och vissa andra skolformer kollegiets beslut om vitsord i ordning och uppförande kan överklagas. Med tanke dels på de avsevärda felkällor, som alltid föreligger vid betygsättning, dels på den stora betydelse för den enskilde som mottagande skolor och arbetsgivare tillmäter betygen kan detta förhållande inte anses tillfredsställande, allra minst i ett samhälle, där man på olika områden försöker tillgodose den enskildes rättssäkerhet bl. a. genom möjligheter att överklaga myndigheternas åtgärder. Fackskoleutredningen anser, att denna fråga är av sådan betydelse, att en utredning av hela frågekomplexet snarast bör företagas. Tidpunkten för en sådan utredning torde nu vara särskilt lämplig med hänsyn till att nya och i stort sett enhetliga bestämmelser angående betygsättning, flyttning m. m. kommer att utfärdas förutom för grundskolan även för gymnasiet och fackskolan, om nu föreliggande förslag genomföres. Flyttning. I det föregående har fackskoleutredningen nära anslutit sig till den uppfattning rörande betygsättningen m. m., som först framfördes av 1957 års skolberedning. Utredningen ansluter sig även i huvudsak till de principer som beredningen framförde angående elevens passage genom skolan. Elev i fackskolan bör sålunda som regel uppflyttas vid läsårets slut från årskurs 1 till årskurs 2. Då fråga uppkommer om att elev måhända ej bör flytta till nästa årskurs, oavsett om förslaget väckes av skolan, elevens föräldrar eller om eleven är myndig av denne själv, bör bedömningen härav ske med hänsyn till vad som bedömes vara för eleven i det hela lämpligast, naturligtvis med erforderlig hänsyn tagen till kamraterna liksom till skolans organisation och arbete 149

i övrigt. Med hänsyn bl. a. till att dylika bedömningar endast kommer att avse en årskurs och ett ofta relativt begränsat antal elever finner utredningen ej skäl föreligga, att i fackskolan för underlättandet av bedömningar föreslå någon fastställd poänggräns som tröskelvärde (hjälpmedel) vid flyttning. Beslut om flyttning bör träffas av klasskonferensen efter samråd med eleven och i förekommande fall med hans målsmän. Enligt fackskoleutredningens uppfattning saknas anledning att utfärda några allmänna direktiv, som kunde komma att binda klasskonferenserna vid deras prövning av de enskilda elevfallen. Skulle elev önska stanna kvar i årskursen trots att skolan funnit, att eleven bör flytta, bör detta få ske efter medgivande av rektor i varje enskilt fall samt om detta inte medför ändringar i (utökning av) skolans organisation. Eleverna bör ha rättighet att gå om endast en årskurs i fackskolan, såvida inte särskilda skäl föranleder undantag. En elev, som tillhört någon av fackskolans årskurser under två läsår och icke uppflyttas, skall sålunda i regel avgå från fackskolan. Utredningen har under sitt arbete diskuterat frågan om införandet i fackskolan av s. k. mindre studiekurs, motsvarande vad som nu föreslagits för gymnasiet. Enligt utredningens uppfattning kan en sådan kurs ej innebära att eleverna väljer bort några av fackskolans (linjens) karaktärsämnen, såvida ej ett sådant bortval i likhet med i gymnasiet kan kombineras med förlängd undervisning. Med hänsyn till den valfrihet som redan erbjudes eleverna beträffande sådana ämnen, som brukar erbjuda särskilda svårigheter finner utredningen, att skäl för närvarande ej föreligger för att i fackskolan skapa motsvarigheter till de mindre studiekurser som av gymnasieutredningen föreslås för gymnasiet. Vid höstterminens början anordnas prövningar för bland andra elever, som vägrats uppflyttning vid vårterminens slut. I dessa prövningar kan även vissa inträdessökande deltaga. Erhåller elev vid sådan prövning högre betyg bör frågan om hans uppflyttning ånyo omprövas. Prövningarna kan också anordnas på så sätt att eleven under någon tid, förslagsvis 1—2 veckor följer undervisningen i årskurs 2. Studieuppehåll. Det torde kunna inträffa, att elev efter första årskursen ger sig ut i yrkeslivet eller förlänger praktikåret före sista årskursen i teknisk fackskola. Sådana uppehåll i studierna, vilka utöver förekommande praktikår dock bör begränsas till högst ett år, bör kunna medges, om det finns skäl härför och om rektor bedömer, att det kan vara till nytta för vederbörandes fortsatta utbildning och yrkesverksamhet. Fackskole studiernas avslutning. Fackskolan skall vara examensfri. Studierna avslutas med att slutbetyg utfärdas efter andra årskursen. Detta slutbetyg kommer givetvis av eleverna själva och av avnämarna att tillmätas stor betydelse vid konkurrens om platser och befattningar. Det är alltså av vikt, a t t betygen så långt möjligt är jämförbara mellan skilda klasser och skolor. En 150

dylik normering av betygsättningen behöver emellertid inte ske genom skriftliga eller muntliga avgångsprov av t. ex. de slag som nu föregår avläggande av real- och studentexamen. Olägenheterna med dessa åtgärder för betygsnormering är uppenbara, varför fackskoleutredningen föreslår att sådana inte bör förekomma. I grundskolans läroplan anvisas som betygsnormerande hjälpmedel centralt utarbetade standardprov, som ställs till förfogande för frivillig användning. Standardprov i vissa av fackskolornas ämnen skulle vara ett värdefullt hjälpmedel för lärarna, när det gäller att sätta betyg, som är jämförbara över hela riket. Utredningen föreslår därför, att det uppdras åt skolöverstyrelsen att ombesörja att standardprov utarbetas för vissa av fackskolornas ämnen. Det torde böra ankomma på det centrala ämbetsverket att framlägga detaljerade förslag härom liksom att vidta de åtgärder som erfordras för framställande av betygsekvivalerande hjälpmedel i fackskolan. I förevarande betänkande (kapitel 8) behandlas utförligare olika åtgärder för ekvivalering av betygsättningen både med och utan tillgång till standardprov. Utöver de åtgärder som där föreslås, bl. a. frivillig användning av standardprov, bör kontrollen av undervisningens standard upprätthållas genom en intensifierad konsulent- och inspektionsverksamhet. Även om slutbetygen genom olika åtgärder blir till en del ekvivalerade, dvs. i viss omfattning jämförbara över hela riket, kvarstår frågan om fackskolekompetensen skall anknytas till en viss nivå på slutbetyget. Detta skulle medföra att elever med slutbetyg från fackskola skulle komma att indelas i två grupper, sådana med respektive sådana utan fackskolekompetens. Motiveringen till att fackskolekompetens endast skulle tilldelas elever med viss kvalitet på slutbetyget skulle vara att avnämarna kunde önska att kompetensen förankras vid ett tröskelvärde i fråga om kunskaper och färdigheter, en slags garantinivå, som avnämarna skulle ha lätt att förstå och använda. Självfallet är det väsentligt att beakta avnämarnas önskemål att fackskolekompetensen skall vara preciserad. Detta innebär emellertid inte att de skulle vara betjänta av att en viss betygsgräns fastställs för slutkompetensen. Medelbetyget för de olika eleverna visar stor spridning och betygen i skilda ämnen för elever med ett och samma medelbetyg kan vara olika. Av denna anledning blir det svårt att genom ett tröskelvärde ange en lägsta gemensam godkändgräns med allmängiltigt innehåll. Den precisering av slutkompetensen som avnämarna är mest betjänta av, torde kunna uppnås genom en normerad betygsättning av elevprestationer på områden, som definieras i läroplanen. Efter hand som avnämarna blir förtrogna med läroplanerna och betygsättningen, kommer slutbetyget som sådant utan godtyckliga tröskelkriterier att vara det bästa och mest nyanserade uttrycket för elevernas slutkompetens. Att använda tröskelvärden skulle också strida mot de betygsättningsprinciper, som återges i läro151

planens allmänna del (kapitel 8). Någon indelning av betygen i godkända och underkända bör sålunda inte förekomma. Som framgår av vad utredningen anfört i kapitel 3 s. 32 i namnfrågan, anser sig utredningen inte böra framlägga förslag om en formellt angiven, specifik benämning på kompetens från någon fackskola. Fackskoleutredningen anser att det bör räcka, att eleverna tilldelas slutbetyg från social, ekonomisk eller teknisk fackskola. I dagligt tal kan den genomgångna utbildningen eventuellt karakteriseras som fackskolekompetens från vederbörande fackskola. Korrvpetensvärdet av fackskolornas utbildning. Skolberedningen behandlade i kapitel 36 i sitt huvudbetänkande kompetensvärdet av fackskolornas utbildning. Av remissyttrandena över detta kapitel framgick som ett starkt önskemål att utbildningens kompetensvärde klart fastställdes, och att slutkompetensen finge en enhetlig standard över hela landet. Som fackskoleutredningen närmare utvecklat i kapitel 3 s. 00 f. kan begreppet »fast och klart kompetens värde» preciseras på följande sätt. Fackskolekompetensen definieras av utbildningens innehåll, dvs. läroplanerna, liksom av elevernas prestationer med avseende på kunskaper och färdigheter, från skolans sida dokumenterade genom betygsättningen. Denna föreslås få en så långt möjligt enhetlig standard genom olika betygsnormerande åtgärder på det sätt som föreslagits i kapitel 8 och på s. 000 i detta kapitel.

Elevers övergång mellan fackskola och andra skolor. Komplettering, stödundervisning, preparandkurser Som departementschefen framhållit i direktiven bör skolformerna ovanför grundskolan betraktas i ett sammanhang, och det måste därför vara av stor vikt, att man vid uppbyggandet av fackskolorganisationen söker undvika sådana negativa verkningar som kännetecknade det tidigare parallellskolesystemet. I enlighet med den grundsyn som fackskoleutredningen utvecklat i kapitel 3 har utredningen inom ramen för den för fackskolorna angivna målsättningen sökt ge läroplanerna en sådan utformning, att övergång från fackskola till gymnasium respektive från gymnasium till fackskola inte onödigtvis försvåras. Beslut om övergång från en skolform till en annan inom det gymnasiala skolsystemet bör fattas i vanlig ordning av vederbörande intagningsnämnd, som därvid bör avgöra, huruvida inträdesprövning måste anses erforderlig, eller om studieresultaten i den avlämnande skolan kan betraktas vara så goda, att direkt övergång bör kunna medges. Som utgångspunkt för intagningsnämnden bör härvid gälla, att inträdesprövningar föreskrives med stor återhållsamhet. I det kommande gymnasiala, 152

i hög grad integrerade, skolsystemet bör man nämligen kunna räkna med så god samverkan mellan olika skolor och skolformer, att elevs övergång från en studieväg till en annan normalt bör kunna ske, utan att man tillgriper det tämligen osäkra instrument som i varje fall en kort inträdesprövning utgör. Enligt fackskoleutredningens uppfattning torde den bästa formen för inträdesprövning vara, i de fall då denna över huvud taget behöver förekomma, att vederbörande elever får följa undervisningen i den nya skolan på prov 1—2 veckor, varefter i den mottagande skolan rektor efter hörande av klasskonferensen tar ställning till frågan om elevens fortsatta skolgång. Övergång från fackskola till gymnasium. Av flera skäl kan det inträffa att elev önskar övergå från fackskola till motsvarande studiekurs eller eventuellt andra studiekurser på gymnasiet. Vissa elever t. ex., som genom linje- och ämnesval i grundskolan inte varit behöriga till gymnasiestudier, bör efter studier i fackskolan kunna bli behöriga för inträde på gymnasiet osv. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör dylik övergång normalt ske först från årskurs 2 i fackskolan till andra årskursen på det treåriga gymnasiet. Flertalet ungdomar torde säkerligen också föredra att skaffa sig den slutkompetens som fackskolan ger, innan de önskar påbörja studierna i en ny skolform. Kompletteringsstudierna behöver i dessa fall inte bli alltför omfattande, särskilt då eleven söker till närmast motsvarande studiekurs på gymnasiet, varför eventuella kompletteringsstudier bör kunna genomföras under en sommarferie. Övergång från fackskolans årskurs 1 till gymnasiets första årskurs kan också komma att önskas av elever och föräldrar. Utredningen ställer sig mer tveksam till att underlätta en dylik övergång, eftersom eleven genom att gå kvar ännu ett år i fackskolan skulle erhålla slutkompetens där och sedan övergå till gymnasiets andra årskurs utan att förlora någon tid jämfört med det diskuterade alternativet. Om en elev däremot skulle övergå till gymnasiet från årskurs 1 i fackskolan och efter något år på gymnasiet avbryter gymnasiestudierna, kommer eleven ej att ha någon avslutad utbildning utöver grundskolan, trots att han följt undervisningen inom det gymnasiala skolsystemet under flera år. Övergång från fackskolans årskurs 1 till gymnasiets första årskurs är självfallet fullt möjlig, om den sökande intas på de i grundskolans årskurs 9 erhållna betygen eller efter eventuellt företagen s. k. behörighetskomplettering. Betyg från årskurs 1 i fackskolan bör däremot inte kunna tillgodoräknas vid intagning i gymnasiets första årskurs, eftersom den naturliga vägen bör vara att i förekommande fall övergå från fackskolans sista årskurs till gymnasiets andra årskurs. Fackskoleutredningen föreslår alltså som huvudregel, att den tvååriga fackskolutbildningen skall fullföljas av eleverna. Övergång från årskurs 1 i fackskolan till gymnasiet bör medges endast med återhållsamhet. En alltför ofta förekommande övergång från årskurs 1 skulle, förutom de risker som kan uppkomma för den enskilde eleven, även skapa pedagogiska, organisatoriska och administrativa problem för skolan och därmed även för kvarvarande elever. 153

Bl. a. skulle den organisatoriska planeringen för årskurs 2 i fackskola starkt försvåras. Fackskolan kunde också lätt få karaktären av genomgångs- eller kompletteringsinstitut för gymnasiet och ej bli den självständiga, målinriktade skolform som avsetts. Även vissa andra möjligheter för övergångar mellan fackskola och gymnasium kan förekomma nämligen från årskurs 1 i fackskolan till årskurs 2 på gymnasiet samt från årskurs 2 i fackskolan till årskurs 3 på gymnasiet. Elever, som av klasskonferensen i fackskolan bedöms ha goda förutsättningar för studier på gymnasiet, bör efter vissa kompletteringsstudier kunna övergå från årskurs 1 i fackskolan till närmast motsvarande studiekurs av årskurs 2 på gymnasiet. Med hänsyn till de ovan angivna riskerna för att elever, som övergår till gymnasiet innan de förvärvat fackskolekompetens, kan komma att avbryta studierna inom det gymnasiala skolsystemet utan att ha förvärvat någon slutkompetens, bör dylika övergångar medges med återhållsamhet och endast då klasskonferensen vid den avlämnande och rektor vid den mottagande skolan förordat sådan övergång. Vid delade meningar bör ärendet kunna hänvisas till skolstyrelsen för avgörande. Med den konstruktion den tekniska lärokursen i gymnasiet fått enligt gymnasieutredningens förslag bör det för den som har goda kunskaper från teknisk fackskola ej vara omöjligt att i varje fall efter viss komplettering gå till årskurs 3 i gymnasiets tekniska lärokurs. De största luckorna torde dylika elever uppvisa i de allmänna läroämnena. Eleverna bör antingen kunna fullfölja studierna på gymnasiet såsom likställda med gymnasieelever, som valt s. k. mindre studiekurs eller före inträde i gymnasium komplettera de allmänna ämnena och slutföra gymnasiestudierna med en fullständig lärokurs. I vissa undantagsfall kan även elev från social eller ekonomisk fackskola övergå från årskurs 2 i fackskolan till årskurs 3 av motsvarande studiekurs på gymnasiet. Även här kan eleven göra ett val mellan mindre studiekurs eller fullständig studiekurs efter vissa kompletteringsstudier. Övergång från gymnasiet till fackskolan. På samma sätt som i det nuvarande skolsystemet ett ej ringa antal elever avbrutit sina studier i gymnasiet för övergång till utbildning vid andra skolformer eller inom näringslivet torde elever även i framtiden ibland önska lämna gymnasiet för övergång bl. a. till fackskolorna. Med hänsyn till den mer flexibla organisation som det nya gymnasiet får med bl. a. mindre studiekurser torde man dock kunna anta, att dylika studieavbrott kan bli mindre vanligt förekommande, än vad hittills varit fallet. Övergång från gymnasiet till fackskolorna kan tänkas normalt förekomma i tre fall, nämligen övergång från gymnasiets första årskurs till årskurs 1 eller 2 i fackskolan samt övergång från årskurs 2 på gymnasiet till årskurs 2 i fackskolan. Den senare övergången torde, som gymnasieutredningen framhållit, bli mindre vanlig. Elever, som bedrivit studier i gymnasiet under två läsår, torde mer sanno154

likt välja mindre studiekurser eller föredra kvarsittning på gymnasiet framför en övergång till en skolform som utan större tidsvinster ger en delvis annan slutkompetens. Den vanligaste övergången kan därför beräknas bli från årskurs 1 i gymnasiet till årskurs 1 eller 2 i fackskolan. För de elever som önskar bedriva studier i den med studiekursen i gymnasiet närmast motsvarande fackskolan torde övergång till årskurs 2 som regel kunna medges. Vissa kompletteringsstudier, vilka bör kunna genomföras under sommaren eventuellt under vårterminen i gymnasiet, torde dock erfordras. För den tekniska sektorn av de båda skolformerna torde en övergång från gymnasiets årskurs 1 till fackskolans årskurs 2 knappast bli aktuell främst på grund av den relativt stora omfattningen av tekniska ämnen redan i fackskolans första årskurs. Det torde ej bli helt ovanligt, att elever vid övergång från gymnasium till fackskola önskar byta studiekurs, t. ex. övergå från gymnasiets humanistisksamhällsvetenskapliga studiekurs till ekonomisk eller teknisk fackskola. I vissa fall torde därvid en övergång till årskurs 1 i fackskolan vara att rekommendera, särskilt då där kompletteringarna kan bli relativt omfattande eller eleven ej kunnat påbörja kompletteringsstudierna så tidigt under vårterminen, att en intagning i årskurs 2 kan medges. Övergång mellan olika fackskolor. Övergångar mellan de olika fackskolorna och mellan olika grenar inom en och samma fackskola bör vara möjliga efter vissa kompletteringar. Det bör ankomma på rektor och klasskonferens att göra de pedagogiska bedömningar som blir aktuella, när elever önskar övergå till annan specialisering, linje eller skola. När plats finnes eller nya avdelningar skall upprättas, sker intagningen genom rektor efter klasskonferensens yttrande. Behovet av komplettering av grundskolebetygen för inträde i fackskola. De intagningsbestämmelser som utredningen föreslagit i kapitel 3 medför att elever, som genomgått årskurs 9 på vissa linjer, måste komplettera sina kunskaper i vissa ämnen för att vinna inträde i fackskola. Följande kompletteringar krävs. Samtliga fackskolor: för elever i 9 pr, 9tp, 9 ha och 9 ht, engelska (såvida de ej valt ämnet i stället för musik). Social fackskola, språklig specialisering: för alla elever utom av elever från 9 g, 9 h eller 9 m, tyska eller franska. Social fackskola, naturvetenskaplig specialisering: för elever i 9 pr, 9 tp, 9 ha och 9 ht, matematik, fysik och kemi. Ekonomisk fackskola: För elever i 9 pr, 9 tp och 9 ht, matematik eller handelsräkning. Teknisk fackskola: i förekommande fall komplettering till särskild kurs i matematik i årskurs 9 samt för elever i 9 pr, 9 tp, 9 ha och 9 ht komplettering av fysik och kemi. Dessutom för samtliga i förekommande fall komplettering av teckning (alternativt yrkesritning). 155

Elev kategorier som behöver stödåtgärder för flyttning eller övergång till annan studiegång. De i föregående avsnitt nämnda eleverna som behöver komplettera är inträdessökande, vilka därför att de saknar föreskrivna kunskaper i ett eller flera ämnen ej har behörighet för inträde på önskad utbildningsväg. Grupper av elever inom fackskola, egentligt gymnasium eller skolmässig yrkesutbildning, vilka kan komma i fråga för stödundervisning är a) elever som i enstaka ämnen inte uppnår tillfredsställande resultat men som i övrigt har goda förutsättningar att fullfölja fackskolestudierna, b) elever som önskar övergå från en linje eller specialisering till annan inom samma fackskola samt undantagsvis från en fackskola till en annan, c) elever som önskar inträde i årskurs 2 av fackskola (vanligen elever som genomgått årskurs 1 i gymnasiet), d) elever som önskar bredda sin fackskolekompetens genom att utöver det ordinarie studieprogrammet tillvälja ämnen från andra fackskolor, e) elever inom yrkesutbildning, vilka för övergång till fackskole- eller gymnasieutbildning önskar komplettera sina teoretiska kunskaper. För prövningar efter dessa kompletteringar, liksom för prövning efter behörighetskomplettering, bör motsvarande bestämmelser, som nu gäller för grundskolan, skolstadgan 6 kap. 20—23 §§, tillämpas. Åtgärder för att underlätta intagning, flyttning och övergång mellan studiegångar. För inträdessökande från grundskola respektive gymnasium samt för elever av kategori a) och e) ovan kan kompletteringar under sommaren bli erforderliga. I åtskilliga fall bör kompletterings- respektive stödundervisning kunna ske under terminen efter en preliminär intagning vid höstterminens början. Under vårterminen före övergången till en ny studiegång bör också elever i kategori b) få tillåtelse att komplettera ämnen som hör till annan specialisering, gren eller linje än den de ursprungligen tänkt sig genom att de befrias från de fria tillvalsämnena för att i stället ägna sig åt komplettering. Detsamma bör gälla för elever, som önskar övergå till annan fackskola, till gymnasium eller till vissa avdelningar vid yrkesskolväsendet efter avslutad fackskola. Den nedan omnämnda stödundervisningen bör kunna förläggas till dessa lektioner. För att underlätta elevernas kompletteringar erfordras stöd från skolans sida. Stödet kan i första hand ske genom korrespondensundervisning, varvid erforderlig lärarhandledning bör anordnas av skolan. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att vidtaga sådana åtgärder att erforderligt studiematerial tillhandahålles i den mån sådant inte redan finns. Sedan vissa erfarenheter vunnits av omfattningen av kompletteringsstudierna torde en generell tilldelning av timmar för lärarhandledning kunna meddelas skolorna, förslagsvis angiven till ett visst antal veckotimmar per årskurs och klass, varvid möjligheterna till samläsning med andra fackskolor i kommunen självklart bör beaktas. Denna stödundervisning bör kunna bedrivas både under löpande termin (i så 156

fall under lektioner som frigörs genom bortval av fria tillvalsämnen) och under sommaren. Prepar andkur ser för inträde i fackskola. Enligt de av departementschefen givna direktiven skall utredningen även överväga frågan angående upprättandet av det kompletteringsinstitut för fackskolorna, som skolberedningen speciellt uttalat sig för vad avser den tekniska fackskolan. Enligt fackskoleutredningens uppfattning torde det vara mindre lämpligt att koncentrera de — i varje fall under en övergångstid — rätt omfattande kompletteringsstudierna till ett fåtal platser i landet. Kompletteringsstudierna kommer väl främst att efterfrågas av ungdom och vuxna med enbart folkskola och som alltså ej genomgått grundskolan (enhetsskolan) och ej heller erhållit avgångsbetyg från realskolor och flickskolor liksom av personer, vilka genom ämnes- och linjeval i grundskolan (enhetsskolan) måste komplettera sina slutbetyg med betyg i vissa ämnen främst färdighetsämnena engelska, tyska eller franska samt i vissa fall fysik, kemi, matematik och teckning enligt fordringarna för årskurs 9 i grundskolan. Från flera synpunkter måste en geografisk utspridning vara önskvärd och lämplig, då härigenom ett större antal personer kan utan alltför stora kostnader och besvär bedriva kompletteringsstudier i hemorten. I de fall då kompletteringsstudierna för den enskilde eleven får en större omfattning torde främst folkhögskolornas möjligheter att erbjuda kompletterande undervisning åt äldre elever böra uppmärksammas. För många inträdessökande torde dock studierna endast avse ett eller ett par ämnen. För denna kategori bör kompletteringsstudierna enklast kunna lösas genom att studierna administrativt samordnas med den stödundervisning (de kompletteringsstudier) som utredningen i det föregående föreslagit skall anordnas vid fackskolorna. En förutsättning för en sådan samordning är dock att undervisningen — med hänsyn till inträdessökande som har förvärvsarbete eller som utför praktikarbete — meddelas på kvällstid. Naturligtvis bör också kompletteringsmöjligheter tillhandahållas för varje slag av fackskola och sålunda inte bara för den tekniska, även om den där sannolikt kommer att få den största betydelsen. Kompletteringsstudierna avser i allmänhet studier enligt kursfordringarna i årskurs 9 i grundskolan och torde vanligen komma att avslutas med prövningar enligt skolstadgan 6 kap. 22—23 §§. Det kan därför ifrågasättas om ej kompletteringsstudierna under dessa förhållanden i första hand bör administreras av grundskolorna och utbyggas att tillgodose det behov av kompletteringar som torde uppkomma även för inträdessökande till ett flertal andra skolor och utbildningsanstalter. En förutsättning för detta är att grundskolan efter vissa generella regler får en viss tilldelning av handledartimmar, vilka alltså får inräknas i statsbidragsunderlaget för kommunens grundskola. Sådant bidrag har ej utgått i försöksskolorna, medan visst statsbidrag kunnat erhållas, då kompletteringsstudierna anordnats i yrkesskolornas regi. Utredningen anser icke sådana kompletteringar höra hemma inom yrkesutbildningens område. De har ej heller 157

anordnats i så stor utsträckning, att de kan anses ha motsvarat det föreliggande behovet. Under försöksverksamheten med nioårig enhetsskola har på flera platser i landet kompletteringsstudier anordnats genom en kombination av korrespondensundervisning och muntlig handledning. Eleverna har själva fått svara för kostnaderna för studiematerialet, medan kommunerna svarat för kostnaderna för handledartimmarna. Som regel har man kunnat nöja sig med en handledartimme per vecka och ämne, varför lönekostnaderna blivit begränsade. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör möjlighet till relativt lättillgängliga kompletteringsstudier beredas alla inträdessökande och således ej göras beroende av kommunala eller enskilda initiativ i dessa frågor. Med hänsyn till de strävanden som framträtt allt starkare på skilda håll inom skolväsendet att kostnadsfritt tillhandahålla eleverna olika slag av studiemateriel såsom läroböcker, förbrukningsmateriel m. m. kan det övervägas, om ej ersättning i någon form för redovisade kostnader för studiebrev m. m. borde utgå till de elever eller förutvarande elever som fullföljt kompletteringsstudierna och uppvisat tillfredsställande resultat vid fyllnadsprövningarna. Enligt den kostnadsfördelning mellan stat och kommun som nu gäller beträffande kostnaderna på skolväsendets område, faller kostnader av de slag som angivits ovan på kommunerna. Flera kommuner har enligt vad fackskoleutredningen har sig bekant genomfört fri skolmateriel och fria läroböcker för elever även i icke-obligatoriska skolor, medan det stora flertalet kommuner i landet ännu ej genomfört detta system i skolformer ovanför grundskolan. Då en anordning beträffande kompletteringsstudierna, som fackskoleutredningen ifrågasatt i det föregående, måste anses vara en kommunal angelägenhet, har utredningen endast på detta sätt velat aktualisera frågan utan att här framlägga något konkret förslag. I de kommuner, där fyllnadsprövningar i grundskolan blivit allt vanligare har målsmännen ofta förvånat sig över de avgifter som eleverna enligt skolstadgan ålagts erlägga till rektor och lärare för deltagande i fyllnadsprövning. Ifrågavarande system med avgifter för fyllnadsprövningar torde mer eller mindre automatiskt ha överförts från de allmänna läroverken till försöksskolan och senare till grundskolan. Även om avgifterna må ha haft sitt berättigande i icke-obligatoriska skolor, måste systemet med avgifter för fyllnadsprövningar anses passa mindre väl i den obligatoriska skolan. Enligt vad fackskoleutredningen erfarit har vissa problem även uppstått i kommunerna beträffande medlens redovisning, revisionsförfarandet m. m. Fackskoleutredningen föreslår, att bestämmelserna om avgifter för. fyllnadsprövningar i grundskolan borttages, och att det uppdras åt skolöverstyrelsen att låta utarbeta de förslag till detaljbestämmelser som erfordras för att bereda lärarna skälig ersättning för tjänstgöring vid fyllnadsprövningar. I sista hand torde denna fråga få lösas på sedvanligt sätt vid förhandlingar mellan statsmakterna och berörda personalorganisationer. Genom en sådan åtgärd jämte en inräkning i statsbidragsunderlaget av handledartimmar skulle staten inom sin sektor ha bidragit till att bereda förutva158

rande elever i grundskolan kostnadsfria kompletteringsstudier. Den av utredningen i det föregående berörda möjligheten att under vissa förhållanden lämna viss återbetalning för redovisade kostnader för studiematerial m. m. skulle enligt utredningens uppfattning kunna bli ett bidrag från kommunernas sida. Under hänvisning till de överväganden som redovisats i det föregående får fackskoleutredningen föreslå, att möjligheter till kompletteringsstudier tillhandahålles på det sätt som utredningen här angivit samt att dessa i första hand administreras av grundskolor vid vilka tillfredsställande elevunderlag för anordnande av dylik undervisning finnes, i andra hand till fackskolor, som uppfyller samma villkor.

Studiehjälp I propositionen 1963: 98 (s. 16) anför departementschefen beträffande studiesociala förmåner för fackskolans elever följande: »Elev vid fackskola bör åtnjuta samma studiesociala förmåner som elev vid gymnasium. Vid beräkningen av anslaget Studiebidrag och stipendier (1963 års statsverksproposition, bil. 10 s. 631 ff.) har hänsyn tagits till de väntade kostnaderna för studiehjälp till elever vid fackskolor.» Departementschefens yttrande avsåg försöksverksamheten med fackskola. Den anknytning till principerna för studiehjälp till gymnasiets elever som där gjordes har emellertid alltjämt betydelse. Fackskolans elever är i allmänhet lika gamla som gymnasiets. I fråga om framför allt den tekniska fackskolan kan dock särskilda förhållanden uppstå. Det har nämligen förutsatts — och den pågående försöksverksamheten synes också utvisa riktigheten därav — att en icke ringa del av särskilt den tekniska fackskolans elever torde komma att utgöras av sådana som från förvärvsarbete återvänder till studierna för att ytterligare öka sin kompetens. Flera av dessa elever kan vara gifta och ha familj eller i övrigt ha ekonomiskt ansvar gentemot andra. För många av den tekniska fackskolans elever kan den obligatoriska praktiken under ett år även skapa problem i ekonomiskt hänseende. Andra elever får långa och kostsamma resor till skolorten eller tvingas till utgifter för inackordering. Fackskoleutredningen är i detta sammanhang angelägen att erinra om dessa förhållanden. Utredningen har diskuterat dem med företrädare för studiehjälpsutredningen, som enligt sina direktiv har att utreda de studiesociala förmånerna för studerande vid gymnasier, yrkesskolor, folkhögskolor och dylika utbildningsanstalter. Enligt direktiven skall nämnda utredning därjämte uppmärksamma tillkomsten av fackskolorna. Fackskoleutredningen — liksom också gymnasieutredningen — avstår sålunda från att ytterligare uppehålla sig vid de studiesociala frågorna utan hänvisar till studiehjälpsutredningens under hösten 1963 avlämnade betänkande. Ej

heller har utredningen ansett sig böra närmare behandla frågan om skolmåltider för fackskolans elever. Utredningen konstaterar med tillfredsställelse, att en allt större del av eleverna på det gymnasiala utbildningsstadiet nu erhåller fria skolmåltider. Med hänsyn till inte minst den stora gruppen tillresande elever är det också önskvärt, att skolmåltidsverksamheten utvidgas till att i största möjliga utsträckning omfatta fackskolans elever.

KAPITEL 5

FACKSKOLAN OCH VISSA ANDRA MOTSVARANDE SKOLFORMER

I proposition nr 54 år 1962 framhåller departementschefen att frågan om fackskolorganisationens framtida omfattning bör ingående uppmärksammas och i mån av behov omprövas, i första hand i samband med gymnasieutredningens överväganden rörande det »gymnasiala» utbildningsväsendets framtida totaldimensionering och avvägningen mellan skilda utbildningsvägar inom denna sektor. I direktiven till fackskoleutredningen framhåller departementschefen att tillkomsten av fackskolorna medför »nya problem när det gäller deras avgränsning mot och samordning med parallella skolformer, såväl gymnasier som yrkesskolor, problem som det är nödvändigt att grundligt penetrera. På den obligatoriska skolans åldersstadium står man nu inför att definitivt överge parallellskolesystemet». »I det förestående arbetet kan sålunda fackskolefrågan redan av här antydda skäl inte ses isolerad utan uppgiften måste i olika hänseenden beröra relationerna mellan å ena sidan de nya fackskolorna och å andra sidan vissa befintliga skolformer, nämligen gymnasier och yrkesskolor samt även folkhögskolan.» »Fackskolornas inverkan på vissa delar av yrkesutbildningsväsendet måste likaså uppmärksamt beaktas. Vissa yrkesskolor torde, såsom skolberedningen för sin del förutskickat beträffande en del tekniska skolor, med fördel kunna avlösas av de kommande fackskolorna. Även andra typer av skolor och kurser inom yrkesskolväsendet, som mer eller mindre motsvarar de nya fackskolorna, kan i detta sammanhang behöva uppmärksammas; särskilt torde detta gälla beträffande viss merkantil utbildning.» »De sakkunniga bör även beakta vad som anföres i propositionen 1962:54 (s. 348 ff.) om förhållandet mellan fackskolorganisationen och folkhögskolan samt därvid uppmärksamma huruvida — utan eftersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen — särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna.»

6 Fackskolan

Det gymnasiala skolsystemet I sitt nyss framlagda huvudbetänkande behandlar gymnasieutredningen i kapitel 6 och 12 det s. k. gymnasiala skolsystemet. Gymnasieutredningen använder ordet gymnasial för att markera att en skola i huvudsak avser samma åldersstadium som gymnasiet, medan beteckningen gymnasium anger sammanfattningen av de utbildningsvägar som utgör en direkt fortsättning på grundskolan och — utan att alltid ha detta som huvuduppgift — meriterar för tillträde till universitet och andra därmed jämförliga utbildningsanstalter. Fackskoleutredningen ansluter sig till denna uppfattning och vill beteckna den utbildning som ges under de närmaste åren efter grundskolan i åldern 16—19 år som gymnasial utbildning. Gymnasieutredningen framhåller att nya studievägar inom detta åldersstadium torde bli aktuella och påvisar bl. a. det stora utbildningsbehovet för vårdnadsområdet samt en fortsatt utbyggnad och innehållsmässig modernisering och komplettering av den tekniska och den ekonomiska utbildningen. Inom skolsystemet erfordras även nivåmässigt anpassning till ungdomarnas skilda studieförutsättningar. Många ungdomar som syftar till en yrkesverksamhet på s. k. mellannivå eller en mer speciell yrkesutbildning önskar ovanför grundskolan fullfölja en utbildning, där kraven inte motsvarar nuvarande gymnasieexamina, utan önskar en kortare studietid, som snabbare leder fram till förvärvsverksamhet. Gymnasieutredningen anser med hänsyn till skolfrågan i dess helhet införandet av fackskolorna vara en riktig och betydelsefull åtgärd. »Det är av stor vikt», framhåller utredningen, »att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan redan från början utformas så att de tillsammans bildar ett flexibelt och anpassningsbart skolsystem.» Gymnasieutredningen räknar med att omkring 1970 drygt 50 % av årskullen torde komma att mottagas i en relativt teoretisk utbildning på det gymnasiala åldersstadiet, vartill kommer ca 20 %, som torde söka till en minst tvåårig skolmässig yrkesutbildning. Medan vid nämnda tidpunkt 30—35 % av årskullen beräknas ha behov av en utbildning i huvudsak motsvarande det nuvarande gymnasiet, antas fackskolorna fullt utbyggda omkring år 1970 mottaga ca 20 % av årskullen. Gymnasieutredningen anser det ändamålsenligt, att man sätter studiemålet inom fackskolorna så högt att dessa kan fylla det behov av kortare teoretiska utbildningsvägar, som förefinnes inom det gymnasiala skolsystemet, i stället för att skapa ett parallellskolesystem genom upprättandet av tvååriga linjer inom det egentliga gymnasiet. I en framtid, när efterfrågan på utbildade och intresset för utbildning ytterligare ökat, anser gymnasieutredningen för sin del vidare, att det kan bli nödvändigt att fastare än vad som nu kan ske sammanfoga de olika skolformerna ovanpå grundskolan till en enhet. Enligt utredningens uppfattning kommer i framtiden intresset på det gymnasiala åldersstadiet för en mer speciell yrkes162

utbildning, tidigt inriktad på enstaka yrkesgrupper att minska, samtidigt som man har att räkna med en fortsatt snabb utbyggnad av yrkesskolväsendet, vars uppgifter kan komma att delvis förändras och ges formen av påbyggnadskurser ovanpå en bredare men dock målinriktad grundutbildning erhållen inte bara i grundskolan utan i stor utsträckning inom gymnasiala skolformer. Skolplanering bör vidare enligt nämnda utredning bedrivas efter mera övergripande riktlinjer, vilka kan sammanfattas enligt följande fyra huvudpunkter. Den bör (s. 500 i SOU 1963:42) a) vara rationell, dvs. effektivt utnyttja ekonomiska och personella resurser, b) så långt möjligt ge eleverna, oavsett bostadsort, samma tillgång till olika utbildningslinjer, c) i möjligaste mån ta hänsyn till efterfrågan på gymnasieutbildade dels kvantitativt, dels vid lokaliseringen av en enskild skola och d) medge största möjliga flexibilitet så att den med minsta möjliga ytterligare investeringar kan anpassas till ändrade förhållanden. Fackskoleutredningen ansluter sig till de framförda synpunkterna angående gemensam planering och i den mån så befinnes lämpligt samorganisation av olika skolformer inom det gymnasiala skolsystemet. Alltefter rådande lokala förhållanden kan alltså till samma skolenhet förläggas gymnasium, fackskola och/eller yrkesskola. I vissa fall kan samorganisation med grundskola också förekomma. Avgörande för vilken utformning som den lokala skolenheten får bör enligt fackskoleutredningens uppfattning vara främst de ovan anförda synpunkterna på en rationell skolorganisation. Liksom gymnasieutredningen är emellertid fackskoleutredningen medveten om att i enskilda fall hänsyn måste tas till lokala förhållanden, framför allt befintliga äldre skollokaler.

Fackskolan och gymnasiet Som framgår av kapitel 12 av gymnasieutredningens huvudbetänkande kan man omkring år 1970 räkna med 118 fackskoleregioner i landet. I flertalet — ca 90 — skulle fackskolan komma att omfatta högst 14 klasser. En organisation med fristående blandfackskola skulle bli mycket oekonomisk med hänsyn till de omfattande investeringar som erfordras, särskilt för den tekniska fackskolan. Ett stort antal gymnasier kommer enligt nämnda huvudbetänkande samtidigt att bestå av ett mindre antal parallellavdelningar. Även sådana skolenheter kommer beträffande såväl lokaler som lärare i flera ämnen att få en relativt låg utnyttjandegrad. Mycket talar därför för en yttre samordning mellan gymnasierna och fackskolorna. En samordning mellan gymnasium och yrkesskola liksom fackskola (ekonomisk och teknisk fackskola) och yrkesskola kan också bli aktuell. I kapitel 20 har gymnasieutredningen sökt beräkna de besparingar som samhället kan 163

göra genom sådana samplaneringar. Vid en samorganisation gymnasium—fackskola beräknas de investeringskostnader som fordras för erforderlig utbyggnad av de båda skolformerna bli avsevärt lägre än om de båda skolformerna konsekvent utbygges fristående från varandra. Kostnadsminskningarna har av gymnasieutredningen angivits i storleksordningen 200 mkr. Genom en samordning gymnasium—fackskola kan också den gymnasiala utbildningen utspridas till ett större antal platser i landet. Läsåret 1962/63 fanns sammanlagt 231 gymnasier upprättade på 124 gymnasieorter. Utbyggnaden av gymnasierna har enligt gymnasieutredningen nu nått så långt, att med hittillsvarande utformning endast någon enstaka ytterligare ort kan komma i fråga för reguljär gymnasieutbildning under den tid som nu kan överblickas. Om däremot på vissa orter en sammankoppling av gymnasium och fackskola kan ske, ökas möjligheterna för en ytterligare utspridning av gymnasieutbildningen. Som mer allmän riktpunkt för denna utspridning anger gymnasieutredningen att regioner med ett elevunderlag av mer än 125 elever och med restidsavstånd om mer än en halvtimme bör kunna nyinrättas under den viktiga förutsättningen, att redan befintliga gymnasier ej ogynnsamt påverkas i betydande grad. Gymnasieutredningen räknar med att uppemot ett tiotal nya orter uppfyller dessa fordringar. Härtill kommer ett antal glesbygdsorter, på vilka en särskild form av gymnasial utbildning bör kunna anordnas genom sammanförandet av gymnasium och fackskola. Vid dessa skolenheter kan i förekommande fall och om elevunderlaget är så litet att årliga variationer i elevtillströmningen eljest skulle förorsaka svårigheter, undervisningen i större eller mindre omfattning bedrivas enligt korrespondensmetoden. Även undantagsformer av gymnasium med muntlig undervisning bör kunna övervägas. Gymnasieutredningen avvisar tanken på ett »horisontellt kluvet» egentligt gymnasium med en avgångsetapp efter två år och anser att samma fördelar som en sådan organisation skulle erbjuda i fråga om möjlighet till ytterligare geografisk spridning i stort sett kan uppnås även i det gymnasiala skolsystem, som presenterats i det föregående. Det egentliga gymnasiet eller kanske hellre studentutbildningsvägen bör sålunda tillsammans med fackskolan och den skolmässiga yrkesutbildningen bilda ett överstadium till grundskolan, inom vilket goda övergångsmöjligheter bör finnas, varjämte vuxenutbildningen bör vidgas och effektiviseras (SOU 1963: 42 s. 234). I debatten om fackskolan har farhågor framförts att skolan skulle förlora sin karaktär eller sitt egenvärde, om den kom att ingå i en relativt fast samorganisation med annan skolform, främst gymnasium. Karaktären och egenvärdet har visserligen inte definierats, men i vissa fall synes man ha föreställt sig att gymnasiet och fackskolan borde organiseras som skolformer för helt skilda elevkategorier. De individer som sökte sig till fackskola skulle eftersträva ett utbildningsmål och ett utbildningsinnehåll av helt annan karaktär än gymnasiets. Skillnaderna mellan gymnasium och fackskola måste av den anledningen markeras starkt. 164

Fackskol eutredningen menar att en långsiktig planering för den teoretiska utbildningen ovanför grundskolan bör anpassas efter elevernas intressen och samhällets och avnämarnas behov. De ungdomar som i framtiden kommer att söka sig till gymnasial utbildning av huvudsakligen teoretisk karaktär bildar inte någon enhetlig grupp. Olika intressen kommer att vara representerade beträffande ämnen, ämnesområden och yrkesinriktning. Studieförutsättningarna växlar också i många avseenden. Det gäller inte bara intellektuell prestationsförmåga utan även ambition, målinriktning, arbetskapacitet etc. Alla de faktorer som inverkar på valet av studieväg och bestämmer framgången inom denna är inte heller likartat företrädda hos individerna utan är ofta kombinerade på olika sätt. Drivkrafterna till vidare utbildning torde därför variera kontinuerligt inom hela gruppen. Enligt fackskoleutredningens uppfattning torde det vara svårt att uppdela ungdomarna i två eller tre markerade grupper med starkt avvikande intresseinriktning, skolinställning och utbildningsförutsättningar. I princip skulle ungdomarnas önskemål bara kunna tillgodoses genom en totalt individualiserad skola. Utredningens uppfattning sammanfaller här med gymnasieutredningens. I praktiken får man givetvis nöja sig med approximationer, genom att som i gymnasiet erbjuda olika studievägar och eventuellt begränsade studieprogram och genom att skapa nya gymnasiala skolformer, vilka ej endast bör utgöra ett alternativ till gymnasiet utan erbjuda ett studiemål, som till en del är att betrakta som en variation av gymnasiets. Om dessa synpunkter ej beaktades kunde följden lätt bli att stora elevgrupper inte attraheras av vare sig det ena eller det andra alternativet. I stället för att komplettera varandra kunde de båda skolformerna komma att spelas ut mot varandra. Blir prestigeskäl avgörande skulle vissa elever komma att dras till gymnasiet utan att deras intressen och utbildningsbehov tillfredsställs därav. Effekten blir gymnasiepåspädande, ej gymnasieavlänkande därför att utbildningsvägen genom gymnasiet kommer att te sig väsentligt mer lockande, eftersom den ger större möjligheter till fortsatta teoretiska studier. Det är därför enligt utredningens uppfattning angeläget, att möjligheter skapas för de ungdomar som väljer fackskola eller yrkesskola, att i en senare etapp uppnå fullständig gymnasiekompetens liksom att möjligheter ges till kompletterande gymnasiestudier genom en väl utbyggd vuxenutbildning. Övergångar i olika riktningar mellan yrkesskola, fackskola och gymnasieutbildning måste ske smidigt, vilket naturligtvis dock ej utesluter att kompletterande studier i vissa ämnen kan komma att krävas. En faktor som vidare är betydelsefull för värderingen av de olika gymnasiala utbildningsvägarna är givetvis också utformningen av den egentliga gymnasieutbildningen. Med den konstruktion av gymnasiet som gymnasieutredningen föreslår blir det inte lika definitiv skillnad som hittills beträffande deras slutkompetens som genomgått gymnasium och deras som genomgått andra skolformer. Tillträde till universitet och högskolor är inte automatiskt knutet till genomgång av gymnasiet utan bl. a. 165

beroende av att eleverna fullföljt hela studieprogrammet. Elevenia kan nämligen stanna kvar i gymnasiet och ta s. k. mindre studiekurs. Det kommer sålunda att bli mer flytande gränser mellan den kompetens som genomgång av olika gymnasiala utbildningsvägar ger. Detta markeras också av att studentexamen i dess nuvarande form försvinner. I direktiven för fackskoleutredningen framhåller departementschefen att vissa synpunkter på de lokala organisationsformerna framförts i skolberedningens betänkande, »vilka bör kunna vara i det väsentligaste riktgivande för den lokala uppbyggnaden av fackskolor. I detta sammanhang bör också erinras om att en särskild arbetsgrupp mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för närvarande handlägger frågor rörande planeringen för bl. a. fackskolorganisationens utbyggnad. De nu tillkallade sakkunniga behöver därför icke beakta hithörande planeringsfrågor på annat sätt än genom kontakt i erforderlig omfattning med nyssnämnda planeringsorgan.» Som framgår av direktiven torde fackskoleutredningen ej ha anledning att ta annan befattning med berörda planeringsfrågor än att i sitt arbete söka ge fackskolan en sådan utformning, att den — samtidigt som den tar vara på sin primära uppgift — på ett smidigt sätt kan inordnas i större skolenheter, som kan komma att omfatta de andra skolformerna gymnasium, yrkesskola eller grundskola. Enligt utredningens uppfattning måste därför frågan om den lokala organisationen av fackskolorna främst betraktas som ett praktiskt och ekonomiskt problem, som måste lösas för varje kommun på det sätt som efter rådande lokala förhållanden visar sig vara mest ändamålsenligt. Fackskoleutredningen förutsätter i samband härmed, att kommunerna kommer att få avsevärd frihet att inom ramen för vissa för skolplaneringen betydelsefulla generella riktlinjer i samråd med vederbörande regionala planeringsorgan själva utforma det gymnasiala skolsystemets organisation inom den egna kommunen. Det väsentliga för att en skola skall få en egen karaktär är nämligen, som fackskoleutredningen framhållit på s. 50 att målsättningen för skolan, skolans tim- och kursplaner samt det inre arbetet i skolan utformas så, att skolan leder fram till en reell kompetens, att den på grund av den utbildning som där meddelas får ett egenvärde, som klart uppfattas av allmänheten, såväl avnämare som målsmän och elever.

Fackskolan och yrkesskolan m. m. Inledning. Riksdagen har 1962 beslutat om takten och formen för hur de praktiska realskolorna — liksom de kommunala flickskolorna — skall avlösas av fackskolan. Vid fackskolans införande kommer emellertid även andra skolformer att beröras. Även yrkesskolorna bedriver sålunda undervisning som helt eller till en del kommer att motsvaras av vad fackskolan avser att ge. Förutom de del166

tidskurser av varierande längd och med varierande anspråksnivå, som yrkesskolorna erbjuder, finnes sålunda ett stort och växande antal heltidskurser. De sistnämnda representerar oftast någon av huvudgrenarna: industri och hantverk, husligt arbete — vartill numera kommer vårdande yrken — samt handel. Dessutom finns inrättade särskilda tekniska skolor. Avlösning av yrkesskolornas handelskurser. Handelsundervisningen vid yrkesskolorna har mycket stor omfattning. Expansionen började efter det andra världskriget och omfattade i början främst utbildning av elever med avslutad folkskola. Under 1940-talet inrättades emellertid även avdelningar, som byggde på avlagd realexamen. Deras antal var dock relativt ringa. Antalet elever i avdelningarna var ofta inte större än att det uppnådde det minimum, som föreskrivcs för inrättandet av en avdelning, nämligen åtta elever. Under 1950-talet har däremot ett för varje år ökande antal ettåriga kurser för elever med avlagd realexamen eller motsvarande kommit till stånd. Sålunda fanns under arbetsåret 1962/63 129 yrkesskolor där undervisning i heltidskurser i handel sker för elever med realexamen. Vid mindre skolor förekommer det, att samläsning äger rum i vissa ämnen med elever från andra avdelningar. I de största städerna är å andra sidan antalet avdelningar av detta slag mycket stort. Skolorna redovisas dock i båda fallen som en skola. Utbildningen har varit relativt oenhetlig, men överstyrelsen för yrkesutbildning har eftersträvat att förenhetliga utbildningen. För närvarande följer de flesta avdelningar endera av följande två kursplaner: ettårig kontorskurs allmän linje och ettårig kontorskurs stenograf- och korrespondentlinje. Båda linjerna är starkt yrkesinriktade. Allmänna ämnen förekommer blott sparsamt i undervisningen. Sådana ämnen som av hävd räknats till de merkantila ämnena har däremot ett betydande utrymme. Utbildningen i språk är exempelvis starkt inriktad mot fackutbildning i begränsad mening genom att eleverna framför allt lär sig affärskorrespondens. Den allmänna linjen ger en relativt bred kontorsutbildning. Eleverna studerar svensk och engelsk affärskorrespondens och samtidigt en relativt omfattande kurs i företagsekonomiska ämnen. I stenograf- och korrespondentlinjen är utbildningen på ett helt annat sätt än när det gäller allmänna linjen inriktad mot blott en del av kontorsyrket nämligen korrespondentutbildningen. Sålunda studerar eleverna exempelvis både engelsk och tysk affärskorrespondens om vardera sex veckotimmar. Den i egentlig mening företagsekonomiska utbildningen omfattar åtta veckotimmar och har fått samlingsnamnet handelsteknik. Innehållet i detta ämne uppvisar vissa likheter med det av utredningen nu föreslagna ämnet företagsekonomi. Man försöker sålunda här genomföra en viss blockundervisning. Det föreligger emellertid en väsentlig skillnad. I realiteten är nämligen beteckningen handelsteknik en huvudrubrik för ämnena bokföring, handelsräkning, handelslära och handelsrätt som vart för sig erhåller två veckotimmar. Det är alltså icke fråga om integration av ämnesdelarna till en helhet, 167

vilket enligt såväl mål som kursinnehåll m. m. i hög grad gäller det av utredningen föreslagna ämnet företagsekonomi. Att antalet handelsavdelningar är mycket stort har flera orsaker. En är att den utbildning som eleverna får vid handelsavdelningarna ofta är av den arten att den ger utrymme för utbildning mot mycket vida områden av arbetslivet, även sådan som inte har direkt anknytning till det i begränsad mening merkantila livet. Eleverna behöver sålunda icke ta slutlig ställning till yrkesvalet före studierna vid yrkesskola. En annan orsak är, att de investeringar som är nödvändiga för inrättandet av en ny handelsavdelning i allmänhet är små. När det gäller inrättandet av verkstadsavdelningar där maskinparken kräver omfattande anskaffningar blir däremot investeringarna stora. Detta kan tvivelsutan påverka de lokala skolmyndigheterna vid deras ställningstagande. Det är emellertid också otvivelaktigt så, att den utbildning som yrkesskolorna givit i sin ettåriga handelsutbildning motsvarar ett behov hos avnämarna. Detta har bl. a. berott på att man i undervisningen lagt stor vikt vid inövandet av vissa kontorsrutiner. Detta får dock icke tolkas så att undervisningen varit enbart inriktad mot att öva upp rutiner av olika slag. Den har även givit gedigna teoretiska kunskaper. Under senaste åren har vidare inrättats tvååriga kurser byggande på realexamen eller motsvarande. Antalet sådana kurser har under läsåret 1962/63 varit elva. De fanns på följande orter: Bollnäs, Jakobsberg, Kiruna, Mora, Olofström, Södertälje, Vetlanda, Växjö, Åseda, Älmhult och Ängelholm. Härtill kommer den tvååriga kurs för affärsledare som finnes i Linköping. Man jämför emellanåt denna utbildning med den som skolberedningen föreslog skulle förekomma vid ekonomisk (merkantil) fackskola och hävdar då ibland att utbildningarna är identiska. Så är emellertid icke fallet. Den ekonomiska fackskolan ger nämligen på ett helt annat sätt utrymme för allmänna ämnen som samtidigt är av betydelse för elevernas framtida verksamhet. Detta gäller i all synnerhet efter de förändringar som utredningen företagit i det tidigare förslaget till merkantil fackskola och som resulterat i det förslag till ekonomisk fackskola, som utredningen härmed framlägger. Yrkesskolans tvååriga läroplan innebär bl. a. att undervisningen i årskurs 2 uppspaltas i tre linjer: en redovisningsteknisk, en distributionsteknisk och en språklig. På denna punkt har man följt skolberedningens förslag till läroplan för merkantil fackskola. Samläsningsmöjligheterna mellan de olika linjerna i årskurs 2 av denna utbildning vid yrkesskolan är rätt begränsade genom att timtalet icke sammanfaller i någon högre grad. Skolberedningens timplaneförslag gav föga utrymme för allmänna ämnen, något som ej heller timplanen för den tvååriga kursen ger. Utredningen föreslår emellertid, att den ekonomiska fackskolan skall få ett inte oväsentligt utrymme för allmänna ämnen. (Se detta betänkande s. 68). Utredningen föreslår vidare en fjärde mot förvaltningsarbetet inriktad linje. Man kan mot bakgrunden härav då fråga sig, hur det kommer att gå med de i det föregående redovisade linjerna inom yrkesskolan — både de ett168

åriga och de tvååriga — när den ekonomiska fackskolan införes. I vissa fall har dessutom inrättats ettåriga påbyggnadskurser ovanför ettåriga handelskurser byggande på realexamen. Denna typ av utbildning är mycket lik de ovan beskrivna tvååriga kurserna även om varje årskurs i och för sig är ett avslutat helt. Frågan om dessa kursers avlösning är givetvis även aktuell. Inledningsvis kan konstateras att de här behandlade olika utbildningsvägarna riktar sig till samma ålderskategorier och till elever med samma grundutbildning, nämligen realexamen eller grundskola. Utredningens förslag till läroplan kommer att ge eleverna lika goda kunskaper i ekonomiska ämnen som skolberedningens skiss gav och som gives vid yrkesskolorna. Antalet timmar i företagsekonomiska ämnen i yrkesskolans tvååriga merkantila utbildning är visserligen större än vad utredningen nu föreslår för den ekonomiska fackskolan. Integrationen av lärostoffet i det gemensamma ämnet företagsekonomi kommer dock att eliminera dubbelläsning. Ämnesstoffet och kursplanen har vidare utvalts och sammansatts så att de ger tillräckliga kunskaper för det behov som föreligger. När det gäller utbildningen är utredningen således av den meningen att den ekonomiska fackskolan bättre motsvarar elevers, föräldrars och avnämares behov. Utbildningen blir mer allsidigt användbar och har en bredare målsättning i överensstämmelse dels med pågående utveckling på arbetsmarknaden dels med elevernas yrkesmognad. Härigenom får bl. a. eleverna större rörelsefrihet när det gäller att välja yrke. De tvååriga kurserna ger vidare ingen tidsvinst jämfört med vad den ekonomiska fackskolan ger. Utredningen är därför av den uppfattningen, att eleverna i stor utsträckning kommer att söka sig till ekonomiska fackskolor i stället för till tvååriga kurser vid yrkesskolornas handelsavdelningar. För den händelse de tvååriga kurserna skulle fortsätta vid sidan om fackskolan föreligger vidare risk för ett icke önskvärt paraHellskolesystem. En ort kan frestas att vilja erbjuda en utbildning som är av i stort sett samma längd och organisation men därför icke identisk med en utbildning av liknande slag på en annan ort. Detta kan då allvarligt påverka t. ex. elevunderlaget för skolan på en ort, som tillkommit efter sedvanliga planeringsöverväganden. Med anledning härav föreslår utredningen, att statsbidrag till nya tvååriga handelskurser ej skall utgå från och med läsåret 1905/66. Utredningen föreslår vidare, att utbildningen vid de redan inrättade tvååriga kurserna avlöses av ekonomiska fackskolor så snart förhållandena så möjliggör, under förutsättning att de därigenom uppkomna ekonomiska fackskolorna kan få en med hänsyn till den allmänna skolplaneringen lämplig eller åtminstone godtagbar geografisk placering. Särskilda påbyggnadskurser ovanför ettåriga kurser bör ej heller komma till stånd. Utredningen är av den meningen, att den sanering bland antalet kurser som blir följden av ett sådant beslut är till fördel för den erforderliga överblicken av de tillgängliga utbildningsresurserna på här aktuell nivå. 169

De ettåriga kurserna ger givetvis en tidsvinst jämfört med fackskolan. Den utbildning som ges vid dessa kurser är god. Eleverna får anställningar som ofta ställer inte oväsentliga kvalitativa krav på dem. Enligt utredningens förmenande behöver dock en tvåårig utbildning i och för sig icke avskräcka elever eller målsmän från att välja denna framför en ettårig utbildning. Man har nämligen anledning förmoda, att målsmän och elever kommer att uppfatta det som en tillgång om en utbildning erbjudes med inte oväsentliga inslag av allmänna ämnen vid sidan av de ekonomiska. Den ettåriga utbildningen är däremot strängt yrkesinriktad och ger som sagts endast föga utrymme för allmänna ämnen. Som framgår av kapitel 3 s. 125 har icke alltid de hittillsvarande ettåriga kurserna uppfattats som bestämda kompetensvägar. Sedan den ekonomiska fackskolan fått en bestämd kompetens är det rimligt förmoda, att de blivande arbetsgivarna i ökad utsträckning kommer att välja elever med denna utbildning. De ettåriga kursernas stora antal — förutom ovan redovisade 129 skolor finnes ett stort antal avdelningar där eleverna har genomgått folkskola — medför vidare att handelsutbildningen redan nu är mycket spridd över landet. Detta har förmodligen medverkat till det relativt låga antal sökande till den ekonomiska (merkantila) fackskolan — ca 1/5 av samtliga sökande till fackskolor som förmärkts vid den nu påbörjade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor, se kapitel 7 s. 251. Även på relativt små orter har nämligen kunnat erbjudas handelsutbildning, något som har minskat målsmännens intresse att skicka sina barn till den merkantila fackskolan på en annan ort. Utredningen vill emellertid på nuvarande ståndpunkt icke direkt föreslå att de ettåriga kurserna byggande på realexamen eller motsvarande skall upphöra. De kan i vissa fall utgöra ett valvärt alternativ för elever som önskar en kortare utbildning än vad den ekonomiska fackskolan kan ge. Å andra sidan bör en olycklig konkurrens mellan de båda skolformerna icke få komma till stånd. Utredningen utgår ifrån att de ettåriga kurserna byggande på realexamen eller motsvarande kommer att starkt minska i antal, och vill därjämte understryka nödvändigheten av att man ur allmänna planeringssynpunkter noggrant observerar lokaliseringen o. d. av dessa kurser för att förhindra uppkomsten av ett parallellskolesystem med alla dess inte önskvärda konsekvenser. Det föreligger emellertid ett stort antal för närvarande svåröverskådliga frågor i samband med ett eventuellt avlösande av de ettåriga kurserna. Utredningen är därför icke beredd att framlägga ett förslag på denna punkt. Det torde få ankomma på den aviserade yrkesskolberedningen att uppta denna fråga till behandling. Utredningen utgår därjämte ifrån att planeringsarbetet under de närmaste åren uppmärksammar eventuella nya önskemål om ettåriga kurser. För den händelse en avlösning blir aktuell av yrkesskolornas handelsundervisning uppstår givetvis vissa problem. Den utrustning av »merkantil» art som finnes vid yrkesskolorna kan givetvis delvis användas vid yrkesskolornas specialkurser. Hit hör exempelvis övningsbutiker, skyltverkstäder m. m. Annan ut170

rustning exempelvis i form av skrivmaskiner, bokföringsmaskiner, viss kontorsteknisk utrustning osv. kan övertas av fackskolan eller grundskolan i de fall där de ej erfordras för yrkesskolans egen undervisning. Lärarna kommer ibland att kunna användas i den nya fackskolan osv. Både när det gäller yrkesskolan och fack skolan är vidare huvudmannen densamma, nämligen kommunen. Problemen vid avlösningen kommer säkerligen icke att bli särskilt betydande i de fall där yrkesskola och fackskola finnes på samma ort. På orter där det inte är aktuellt att införa fackskola kan det däremot uppstå vissa problem. I vissa fall torde utrustningen med fördel kunna användas av grundskolans högstadium. I andra fall torde däremot utrustningen kunna användas inom den framtida yrkesskolans undervisning. Frågor i samband härmed torde det emellertid ankomma på den aviserade yrkesskolberedningen att utreda. Avlösning av kommunala tekniska skolor. En fråga rörande den tekniska fackskolan, som tilldragit sig stort intresse från tidigare remissinstansers sida och även behandlats i den offentliga diskussionen under fackskoleutredningens arbete, är den som berör äldre motsvarande skolformers avlösning genom den nya skolformens tillkomst. För skolberedningen var det dokumenterade utbildningsbehovet på den s. k. institutsingenjörsnivån en viktig utgångspunkt, då förslaget om teknisk fackskola framlades. För beredningen framstod det som en angelägen uppgift att skapa en regionalt mer utbredd organisation och en med avseende på inträdesfordringar och studiemål mer enhetlig form för utbildning av tekniskt utbildade befattningshavare på den ifrågavarande nivån än vad de nuvarande läroanstalterna, tekniska institut, kommunala tekniska skolor och tekniska aftonskolor, tillsammans representerar. Avsikten härmed torde ha varit att ge den tekniska utbildningen av här ifrågavarande slag en fastare plats i skolsystemet bl. a. dels i det avseendet, att den naturligt anslöte sig till den nioåriga obligatoriska skolan, dels i det avseendet att inrättandet av skolor skulle ske enligt allmänna planeringsprinciper. Den Starka expansionen av de kommunala tekniska skolorna under senare år — det finns ett 60-tal skolor, varav inemot hälften har heltidsundervisning — torde i hög grad vara resultatet av kommunernas strävan att utveckla det egna skolväsendet och genom den tekniska utbildningen under rådande teknikerbrist förbättra arbetskraftstillgången vid den lokala industrin. Efter 1956 års proposition om den tekniska skolutbildningen och det därav följande beslutet om att utbyggnaden av den tekniska utbildningen skulle intensifieras har en stark utveckling ägt rum. Statsmakterna har med tillfredsställelse mottagit kommunala initiativ om upprättande av nya tekniska skolor. Lokaliseringen har emellertid på så sätt delvis bestämts av de varierande kommunala initiativen. Även orter med relativt litet befolkningsunderlag har tagit initiativ till och erhållit kommunala tekniska skolor samtidigt som flertalet större städer avstått från dylika iniatitiv. Skolmyndigheterna har i de större tätorterna med deras starkt 171

utvecklade allmänna skolväsende fram till den kompetensnivå, som motsvarar inträde i gymnasium, ofta ansett gymnasiets kvantitativa utveckling som den mest angelägna åtgärden för att tillmötesgå ett allmänt ökande utbildningsbehov. De enda skolformer med teknisk utbildning som där har existerat har varit tekniska gymnasier och kommunala tekniska aftonskolor, av vilka aftonskolorna till stor del rekryterats av yrkesverksamma ofta något äldre elever. En lucka i utbildningssystemet har uppenbarligen förelegat i dessa fall. En av förklaringarna till den angivna utvecklingen torde ligga i att det saknats en naturlig anknytning mellan det allmänna skolväsendet och den kommunala tekniska skolan. Skolberedningens tanke, att den tvååriga tekniska fackskolan i framtiden skulle bli norm för den tekniska utbildningen på den här ifrågavarande nivån och att de nuvarande kurserna om fem terminer sålunda skulle omorganiseras, bygger självfallet på den förutsättningen att förkunskaperna för utbildningen samtidigt skulle förbättras. Organisationen av de nuvarande kommunala tekniska skolorna bygger på andra förhållanden inom det obligatoriska skolväsendet än dem som nu är under genomförande. Under tider, då en stor del av årsklasserna fick nöja sig med sjuklassig folkskola, var det naturligt att inträdeskraven till de lägre tekniska läroanstalterna ställdes väsentligt lägre än fordringarna i realexamen. Ofta var dock de inträdessökande genom studier vid folkhögskolor, korrespondensinstitut o. d. så väl förberedda, att de inom en tid av endast en termin kunde uppnå den mot realexamen svarande kunskapsnivån i vissa karaktärsämnen. Sedan den obligatoriska skolan föreslagits bli nioårig och inträdeskraven för den tekniska fackskolan i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena avsetts bli i stort sett desamma som skulle gälla för inträde i gymnasium, var det enligt skolberedningen naturligt att låta teknikerutbildningen på mellannivå i framtiden bygga på denna bättre grund och i stället ge den en studietid av två år. Fackskoleutredningen delar denna uppfattning. Fackskoleutredningen har på annat ställe (kapitel 3) redovisat sin uppfattning om kompetens värdet av utbildningen vid teknisk fackskola och därvid bl. a. hänvisat till de ändrade förhållanden som följer med gymnasiets beräknade kvantitativa utveckling. Tanken att låta den tekniska fackskolan bli norm för den tekniska utbildningen på en viss nivå behöver icke nödvändigtvis innebära att de nuvarande tekniska skolorna över hela linjen förutsattes bli avlösta av fackskolan, eftersom det under vissa betingelser kan befinnas ändamålsenligt med parallella skolformer. Exempel på sådana betingelser är att klara skillnader föreligger i fråga om målet för undervisningen och läroplanens utformning, ett annat att den ena skolformen särskilt lämpar sig för utbildning av vuxna. Fackskoleutredningens förslag innebär icke något ställningstagande till vuxenutbildningsproblemet i sin helhet, enär detta avses bli föremål för särskilt bedömande i den utredning om vuxenutbildningen, som gymnasieutredningen i en andra etapp av sitt arbete avses verkställa. Det bör också i detta sammanhang erinras om att vid vissa tekniska skolor 172

konkurrensen om platserna på grund av otillräcklig utbildningsvolym inom skolväsendet i stort lett till en sådan höjning av de intagnas reella förkunskaper, att redan den första terminens studier kunnat bygga på en kunskapsgrund i vissa ämnen liknande den som fordras för inträde på gymnasiet. Detta har medfört en höjning av studieresultatet och en därmed följande successiv höjning av studiemålet utöver det ursprungligen avsedda. Höga kvalifikationer hos lärarkåren och god materiell utrustning har verkat i samma riktning. Det är sannolikt att dylika tekniska skolor, som nu har ett utbildningsmål, som mer är att jämföra med gymnasiets mål än den blivande fackskolans, kan infogas i ett blivande vuxenutbildningssystem med bibehållande av sin nuvarande huvudkaraktär. För bedömningen av frågan om kommunala tekniska skolors avlösning med fackskolor kan man dock bortse från dessa speciella tekniska skolor. Vissa remissinstanser uppehöll sig speciellt vid frågan om fackskolan som normalform för den lägre tekniska utbildningen. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkte oreserverat skolberedningens förslag om inrättande av tekniska fackskolor. Det underströks, att nuvarande utbildning vid kommunala tekniska skolor, tekniska institut och tekniska aftonskolor bygger på andra förhållanden inom det obligatoriska skolväsendet än dem som nu är under genomförande. »En omformning av utbildningen blir därför nödvändig, och den föreslagna tekniska fackskolan är enligt styrelsens uppfattning väl lämpad som en normgivande utbildningsväg. Skolans undervisning synes väl motsvara arbetsmarknadens utbildningskrav, när det gäller ifrågavarande teknikerpersonal.» Enligt Tekniska läroverkens lärarförbund måste det hälsas med tillfredsställelse om den föreslagna tekniska fackskolan kan åstadkomma en normering av den tekniska utbildningen under gymnasienivå. Tekniska läroverkens ingenjörs förbund tillstyrkte i princip skolberedningens förslag och välkomnade en utbyggnad och normalisering av utbildningsväsendet på denna nivå. I fråga om kompetensvärdet av den tekniska fackskolans utbildning uttalade skolberedningen, att den avsågs leda fram till en lägre ingenjörskompetens motsvarande den kompetens som studier vid tekniska aftonskolor, kommunala tekniska skolor och tekniska institut ger. Fackskoleutredningen finner en mer nyanserad bedömning av denna fråga nödvändig och erinrar om att den grupp av läroanstalter, med vilken jämförelse här skett, är ytterst heterogen. Fackskolan skiljer sig inte oväsentligt från ett tekniskt institut i fråga om det utstakade målet liksom i fråga om läroplanen. Det torde stå klart, att instituten i ringa utsträckning tjänat som förebild vid utformningen av den tekniska fackskolan. Under det att fackskolans utbildning i teoretiskt avseende givits en mer återhållsam målsättning än det tekniska gymnasiets, torde det vara svårt att finna en liknande gränsdragning mellan institutens och det nuvarande tekniska gymnasiets mål. Det sagda gäller om inte alla så dock flera av de tekniska instituten. Förklaringen till den större likheten mellan dessa båda sistnämnda skolformers 173

formella studiemål ligger i den historiska utvecklingen. Instituten tillkom och utformades under en tid, då näringslivets behov av tekniker var långt större än det som kunde tillgodoses genom statliga och kommunala tekniska läroanstalter. De från instituten utexaminerade ingenjörerna hävdade sig också väl på arbetsmarknaden. Även om studietiden var något kortare än vid tekniskt gymnasium, hade vissa institut ett tillräckligt gott elevmaterial för att kunna hålla undervisningen på en jämförelsevis hög nivå. Under sådana gynnsamma betingelser har också ett stort antal elever, tillhörande det nuvarande ingenjörsbeståndet, utexaminerats. Det är emellertid ostridigt, att rekryteringen av de tekniska instituten undergått och alltjämt undergår en successiv förändring. På grund av den starka utbyggnaden av de tekniska gymnasierna och de större förmåner av olika slag, som de statliga tekniska gymnasierna lämnar sina elever, är det sannolikt att elevurvalet vid instituten icke är detsamma nu som tidigare, om en så enkel och föga nyanserad jämförelse må tillåtas. Studiemålet och kurserna torde dock icke alltid ha anpassats till de ändrade förhållandena, utan dessa har alltjämt hållits på en relativt hög nivå dock utan att alltid finna täckning i den reella kunskapsstandarden. Detta torde vara en av anledningarna till den stora spridning av kunskapsnivån, som gäller icke minst vid instituten. I vissa remisser över skolberedningens betänkande gjordes direkta jämförelser mellan den nuvarande »institutsgruppens» utbildningsnivå och den nivå man kunde vänta sig att fackskolans utbildning skulle komma att ligga på. Tekniska läroverkens ingenjörsförbund fann det beklagligt, att den nya fackskolan, vars elever dock avsågs fullgöra ingenjörsuppgifter, blir av lägre kvalitet än de nuvarande kommunala tekniska skolorna och flertalet av de tekniska instituten. Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm betonade att omfånget och framför allt djupet av kunskaperna hos fackskolans elever måste bli mindre än hos elever från de tekniska institut och de kommunala skolor som nu existerar. Kollegiet sade sig icke kunna dela skolberedningens uppfattning, att den föreslagna fackskolan skulle komma att ersätta nämnda skolor och institut. Utan att dock göra direkta jämförelser mellan nuet och framtiden uttalade arbetsmarknadsstyrelsen, att den tekniska fackskolan synes väl motsvara arbetsmarknadens utbildningskrav när det gäller ifrågavarande teknikerpersonal. Dessa jämförelser och även sådana som gjorts i enstaka diskussionsinlägg i dags- och fackpress under fackskoleutredningens arbete, synes vara baserade på antagandet om en sänkning i ett eller flera avseenden, beträffande ålder, yrkespraktik och förkunskaper hos elevmaterialet. Såsom framgår av avsnittet om den tekniska fackskolans praktikfråga, s. 139 ff., önskar utredningen bl. a. genom viss kvotering vid intagningen främja en utveckling, enligt vilken en icke obetydlig andel av de studerande vid teknisk fackskola har praktisk utbildning eller motsvarande industriell erfarenhet före inträdet. Vad beträffar kravet på elevernas förkunskaper, har de provisoriska intagningsbestämmelserna till teknisk fackskola för läsåret 1963/64 tagits till intäkt 174

för en pessimistisk bedömning av de reella kraven. Utredningen önskar framhålla, att man vid utformandet av dessa tillämpat principen att undvika alltför höga formella krav för att därmed möjliggöra en friare bedömning. Skolberedningen betonade, att skolan på allt sätt borde underlätta för utbildningssökande med annan bakgrund än den för vederbörande skolform normala att ge dem tillträde utan onödig formalism. Kunskaper från den särskilda kursen i matematik från klass 9, förvärvade i grundskolan eller vid särskilt anordnade förberedande kurser är exempel på vad utredningen anser nödvändigt att obetingat kräva, eftersom elev med lägre förkunskaper i detta ämne måste anses få alltför stora svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen i flera av fackskolans ämnen redan i årskurs 1. Beträffande kraven i de främmande språken vill utredningen endast erinra om vad som anföres i läroplanerna för engelska och tyska. Den starka begränsningen i fordringarna i dessa ämnen ligger helt i linje med den tekniska fackskolans allmänna målsättning. Den avses bl. a. underlätta för dem som är inriktade på och har goda förutsättningar för tekniska studier men ej fyller de krav i främmande språk som gymnasiet ställer, att finna en för dem lämplig studieväg. Den starka expansion av gymnasiet, som nu pågår och enligt gymnasieutredningen kan väntas fortsätta, kommer vidare med säkerhet att påverka rekryteringen av närliggande skolformer. Man kan utgå från att ett stort antal av de elever som nu väljer kommunal teknisk skola eller tekniskt institut, i och för sig är intresserade av och har förutsättningar för gymnasiets studier och vid en större platstillgång skulle ha valt dessa, om jämväl vissa övriga förutsättningar varit för handen (ekonomiska förhållanden, tillgång till gymnasium i hemorten m. m.). Andra åter, som nu väljer gymnasium, skulle om fackskola funnits föredragit den. Utredningen hänvisar här vidare till sina synpunkter på den blivande rekryteringen som redovisats i kapitel 3 s. 127. Sammanfattningsvis finner fackskoleutredningen sålunda, att den tekniska fackskolan med avseende på mål och innehåll är ägnad att avlösa femterminskurser (teknikerkurs och högre fackkurs) vid kommunal teknisk skola. Utredningen före§lår i överensstämmelse härmed, att beslut nu fattas om att de kommunala tekniska skolorna successivt avvecklas i och med tillkomsten av tekniska fackskolor, såvida icke en befintlig teknisk skolas särart med avseende på studiemål eller elevernas åldersfördelning i enstaka fall motiverar dess bibehållande parallellt med fackskolan. För detta förslag talar bl. a. även hänsynen till möjligheterna att genomföra en rationell, ändamålsenlig, ekonomiskt försvarlig planering av denna del av vårt skolväsen. Beträffande de kommunala tekniska aftonskolorna med sin speciella karaktär av vuxenutbildningsanstalter finner utredningen, att de i avvaktan på kommande utredning rörande vuxenutbildningen bör tills vidare bibehålla sin nuvarande organisatoriska utformning. Beträffande de relativt få tekniska instituten, vilka samtliga är enskilda, ehuru de flesta av dem åtnjuter statsbidrag, får man dock räkna med att de efter hand kommer att anpassa sin organisation och verksamhet efter den genom175

gripande utbyggnad av det allmänna skolväsendet som naturligen kommer att ändra rekryteringen och därmed också förutsättningarna i stort jämväl för dem och deras arbete. Tillkomsten av den tekniska fackskolan kan även i andra avseenden än den successiva avlösningen av kommunala tekniska skolor komma att beröra yrkesskolväsendet. Det har förutsagts att fackskolorna såsom varande mer teoretiskt betonade än yrkesskolorna skulle bli mer tilldragande än de sistnämnda och det har uttalats farhågor för att fackskolorna därmed skulle komma att fråntaga yrkesskolorna en betydelsefull del av deras rekryteringsunderlag. Att en sådan avlänkningseffekt kan uppkomma i fråga om vissa kurser, som har ett relativt starkt inslag av teoretisk utbildning, kan man icke bortse från. Som exempel på dylika delvis teoretiskt inriktade kurser, där tillkomsten av den tekniska fackskolan kan inverka menligt på rekryteringen, är utbildning av telemontörer. Vad avser laborantutbildningen måste tillkomsten av fackskolans kemitekniska linje ändra förutsättningarna för dess utformning. Fackskoleutredningen, som är medveten om existensen av dessa problem, finner det dock svårt att innan konkreta erfarenheter vunnits från de första årens försöksverksamhet med fackskolor ytterligare belysa dessa frågor, vilket i stället torde böra ankomma på bl. a. den aviserade yrkesskolberedningen. Tillkomsten av tekniska fackskolor kan å andra sidan beräknas få en positiv inverkan på rekryteringen av yrkesskolan, om den uppfattningen blir allmänt spridd, att praktisk utbildning är en god grund för teknisk utbildning och för en kommande ingenjörsmässig verksamhet. Just genom att den tekniska fackskolan erbjuder en god möjlighet till vidareutbildning, kommer säkerligen åtskilliga ungdomar som eljest skulle tveka inför valet mellan en mer teoretisk och en mer praktisk utbildning att välja den sistnämnda i medvetande om att de senare kan fortsätta eller komplettera sin utbildning vid fackskolan. Det är särskilt viktigt att de ungdomar som har en praktisk inriktning och även en viss fallenhet för teoretiska studier göres uppmärksamma på att det verkligen finns led till vidare utbildning och naturliga övergångar. Det är bl. a. också för att främja detta syfte som utredningen föreslagit ett system med kvotering av inträdesplatserna varigenom äldre inträdessökande med flerårig praktik eller yrkesutbildning erhåller en naturlig väg för fortsatt utbildning. Även om denna väg kommer att rekryteras jämförelsevis ojämnt år från år och region från region blir den dock sannolikt en naturlig och av många ungdomar, med sent vaknande studieintresse, uppskattad möjlighet till fortsättning på yrkesskolan. Det stämmer för övrigt väl överens med numera allmänt godtagna principer för utbildningsväsendets uppbyggnad att man från varje form av utbildning skall utan hinder av onödiga formella avgränsningar eller bestämmelser kunna gå vidare även till den mest kvalificerade utbildning som vårt utbildningsväsen kan erbjuda. Det torde vidare inte behöva särskilt 176

u n d e r s t r y k a s vilket v ä r d e för industri och näringsliv, som ligger i a t t m a n p å d e t t a s ä t t k a n r ä k n a m e d a t t få e t t antal befattningshavare, vilka efter yrkesutbildning skaffar sig teoretisk skolning vid teknisk fackskola, t e k n i s k t gymnas i u m och i vissa fall k a n s k e till och med vid teknisk högskola.

Fackskolan och folkhögskolan I direktiven för jackskoleutredningen hänvisar departementschefen till v a d som b e r ö r t s i propositionen 1962: 54 o m förhållandet mellan fackskolorganisationen och folkhögskolan och anför vidare. De sakkunniga bör uppmärksamma huruvida — utan eftersättande av något väsentligt i syftet med fackskolorganisationen — särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna. Även om, såsom påvisas i propositionen, folkhögskolan och de två fackskolor, som har det närmaste släktskapet med denna, primärt riktar sig till skilda ålderskategorier, måste här också beaktas a t t fackskolorna är avsedda att mottaga inte uteslutande ungdom, som just lämnat den obligatoriska skolan, utan också äldre, som mognat till insikt om värdet av fortsatt allmän eller specialiserad utbildning. 1957 års skolberedning berörde i sitt h u v u d b e t ä n k a n d e (SOU 1961:30) även folkhögskolan och anlade vissa principiella s y n p u n k t e r på dess framtida ställning i skolväsendet. Beredningen framhöll, a t t folkhögskolans huvuduppgift h a r varit och är a t t ge medborgerlig och personlig bildning. M e n u t a n a t t åsidosätta denna uppgift h a r skolan från början tagit viss h ä n s y n till elevernas behov av målinriktad u t bildning a v betydelse för i n t r ä d e vid yrkesutbildande skolor. Denna dubbla uppgift är fortfarande av stor betydelse för folkhögskolan, därför att | skolan på så sätt får möjlighet att väcka intresse för sociala och centralt mänskliga \ problem hos ungdom, som annars kanske skulle fått en snävare inriktning, dominerad av yrket och dess problem. Denna uppgift kan beräknas komma att avtaga i samma takt som yrkes- och fackskolutbildningen utbyggs. Folkhögskolan skulle därigenom få möjlighet att odelat ägna sig åt sin huvuduppgift att ge medborgerlig och personlig bildning, en insats som av allt att döma blir ännu angelägnare i framtiden. Med sin frihet i fråga om kursplaner, sin erfarenhet av vuxenundervisning och sin internatform kan folkhögskolan i nära samverkan med samhällets olika organ, folkrörelser och andra skolformer göra en ytterligt betydelsefull insats. Därmed kommer behovet av fördjupad insikt i sociala och personliga frågor och av förmåga till ansvar och samarbete att öka också i arbetsmiljön liksom i samhället i stort. Folkhögskolan har särskilda förutsättningar att fullgöra denna uppgift och den låter sig väl förena med folkhögskolornas fria ställning, fria kursuppläggning och betygsfrihet. En förutsättning för denna enligt beredningens mening angelägna uppgift är emellertid att I man från statsmakternas sida gör allt för att denna i folkhögskolan frivilligt inhämtade allmänbildning vinner erkännande i arbetslivet. Enligt beredningens uppfattning kommer de genom grundskolans och fackskolans genomförande för alla förbättrade möjligheterna till utbildning inte att göra folkhögskolans 177

uppgifter mindre betydelsefulla. Tvärtom talar all erfarenhet för att ju bättre den allmänna, grundläggande utbildningen blir, desto större blir önskemålen hos de unga om att få ytterligare förbättra och fördjupa sina kunskaper. Folkhögskolan kommer därför att framdeles få nya och betydelsefulla uppgifter främst på ett högre personlighetsfostrande plan, uppgifter som ligger i linje både med viktiga delar av den målsättning för grundskolan som beredningen angivit och med de för folkhögskolans verksamhet bärande tankarna (s. 568—570).

Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande berörde ett stort antal remissinstanser bl. a. också frågan om folkhögskolans framtida ställning, ofta för att understryka denna skolforms fortsatta betydelse med dess särskilda bildningsuppgifter och dess mera obundna ställning och friare arbetsformer. I ett flertal yttranden uppmärksammades förhållandet mellan folkhögskolorna och de föreslagna fackskolorna. Man erinrade, att särskilt de humanistiska och socialekonomiska fackskolorna skulle komma att meddela allmänt yrkesförberedande utbildning av liknande slag som nu meddelas i folkhögskolorna. I vissa yttranden inskränkte man sig till att påpeka de rekryteringssvårigheter, som kunde uppkomma för folkhögskolan, men i många fall gick man in på frågan om en lämplig gränsdragning mellan skolformerna eller påpekade möjligheten att på något sätt utnyttja folkhögskolorna för fackskolundervisning, eventuellt endast övergångsvis. De flesta yttrandena innehöll dock ej några närmare förslag utan frågan hänsköts till vidare utredning. Den samverkan mellan folkhögskolor och fackskolor, som åsyftades i yttrandena, synes vara tänkt på mycket skiftande sätt. Huvudtyperna bland de föreliggande förslagen kan emellertid sägas vara följande. Den första typen av förslag gick ut på att folkhögskolan och fackskolan borde kunna bestå parallellt och båda ge en yrkesinriktad utbildning som medförde ungefär samma kompetens. Ibland föreslogs att de genom central eller regional planering skulle anvisas var sina områden, där de hade att ombesörja sådan utbildning. Man synes i allmänhet ha avsett, att folkhögskolorna skulle kunna bibehålla sin ställning och sina arbetsformer oförändrade. Skolöverstyrelsen anförde i sitt yttrande bl. a. följande. Då det alltså är väsentligt att folkhögskolan behåller sin yrkesutbildande uppgift vid sidan av sin allmänbildande insats, bör det också konstateras att det bör vara helt möjligt att samtidigt tillgodose kraven på inrättandet av fackskolor och på folkhögskolan som ett fritt alternativ med fria kursplaner och utan betyg. Det bör alltså eftersträvas att folkhögskolorna blir alternativ till fackskolorna utan att folkhögskolorna därför tvingas in i fixerade och för alla gemensamma kursplaner eller i någon form av betyg. Av vikt är emellertid att den av folkhögskolorna givna undervisningen får kompetensvärde i näringslivet och vid tillträde till högre undervisning.

Svenska landstingsförbundet, som ansåg att stor risk föreligger för att elevunderlaget för folkhögskolan kommer att avsevärt minska, anförde om folkhögskolan vidare bl. a. följande. Folkhögskolan har ju i första hand varit en landsbygdens och glesbygdens skolform och dess syfte har varit att meddela såväl personlig bildning som utbildning. Facksko-

Ionia, som är direkt inriktade mot ett bestämt utbildningsmål, måste lägga huvudvikten vid utbildningssynpunkterna. För folkhögskolan skulle då återstå den i och för sig betydelsefulla uppgiften att meddela en personlighetsdanande bildning. Ifrågasättas kan emellertid, om det är lyckligt att söka genomföra en dylik skillnad. För flertalet av de uppgifter, som den social-ekonomiska fackskolan skulle giva utbildning för finns ett stort behov av personlig bildning. Så är det t. ex. inom de vårdande yrkena inte endast fråga om betyg i kunskapsämnen utan även intresset för dem som skall vårdas, som är av största betydelse. Icke minst med hänsyn härtill synes det styrelsen angeläget att folkhögskolan icke ställes vid sidan av skolorganisationen. I n å g r a y t t r a n d e n föreslogs a t t folkhögskolorna särskilt skulle anförtros s å d a n utbildning, som i olika s a m m a n h a n g ifrågakommer för något äldre elever. L ä n s s k o l n ä m n d e n i K r i s t i a n s t a d s län b e t o n a d e i d e t t a s a m m a n h a n g , a t t det m å s t e finnas möjlighet a t t r ä t t a felval i fråga om studieriktning u n d e r skolgången, s a m t föreslog, a t t c e n t r a l t i varje län eller landskap skulle ordnas omställningsoch kompletteringskurser p å ferietid. Beträffande vilka elevkategorier, som vid folkhögskolorna skulle k u n n a få undervisning a v v ä r d e för deras yrkesutbildning, anförde skolöverstyrelsen följande. En främst på allmänbildning inriktad kompletterande undervisning, som sammanfaller med folkhögskolans traditionella insats, kommer sannolikt att krävas både p å och ö v e r fackskolornas nivå. Beträffande uppgiften p å fackskolenivån kan flera behovsgrupper bli aktuella, t. ex. ungdom, som genomgått eller påbörjat yrkesskola, men som vill övergå till fackskola, eller ungdom, som genomgått yrkesskola, men som vill meritera sig för inträde till annan fackutbildning, eller också ungdom, som vill övergå från en fackskola till en annan, t. ex. från en teknisk till en social fackskola. Dessa kompletterande insatser för ungdom i åldern 16—17 år skulle kunna fullgöras bäst genom inrättandet av ungdomsfolkhögskolor av Vårdingetyp, medan ungdom över 17 år skulle hänvisas till övriga folkhögskolor. Uppgiften ö v e r fackskolenivån kan gälla ungdom, som utöver fackskolan vill skaffa sig ytterligare meriter för att förbättra möjligheterna att vinna inträde vid en institution för fortsatt utbildning, exempelvis fackhögskola eller ungdom och vuxna, som efter något eller några år i förvärvsarbete vill aktualisera och komplettera sina kunskaper för inträde vid en högre utbildningsanstalt. Mycket talar för att både utbildningsbehovet och yrkesrörligheten växer i snabbare takt än hittills och därigenom gör denna komplettering ännu angelägnare. Till ovannämnda grupper kan fogas andra, t. ex. ungdom som genomgått fackskola eller yrkesskola men som på grund av skolleda eller sen studiemognad nått mindre tillfredsställande resultat. Studiemognaden liksom yrkesmedvetandet utvecklas hos många först efter fack- eller yrkesskoletiden och för dessa kan folkhögskolan bli en lämplig och kanske nödvändig fortbildningsväg. Intresset för yrkesbyte kommer dessutom sannolikt att växa i ett samhälle med bättre individuell ekonomi, med ökad kontakt mellan olika yrkesgrupper, med bättre information om olika yrken och med snabbare förändringar yrkesmässigt på arbetsmarknaden. E n a n d r a speciell v a r i a n t a v förslagen till lösningar a v folkhögskolefrågan gick u t på a t t fackskollinjer b o r d e i n r ä t t a s vid vissa folkhögskolor, varvid i flera y t t r a n d e n p å p e k a d e s det lämpliga i a t t m a n u t n y t t j a d e folkhögskolornas internatmöjligheter. D e n organisatoriska lösningen i fråga om h u v u d m a n n a s k a p m. m. berördes i a l l m ä n h e t icke n ä r m a r e . 179

I några fall föreslogs uttryckligen som en tredje variant, att vissa folkhögsko[ lor skulle kunna inordnas bland fackskolorna, bl. a. för att tillgodose glesbygdernas speciella behov. Utöver det nu anförda gjordes en del särskilda uttalanden angående folkhögskolornas framtida roll. I några fall såg man det som en vinst om folkhögskol o r n a genom bortfallet av de yrkesutbildande uppgifterna bringades att »återfinna sin själ». Folkhögskolans insatser för det folkliga kulturlivet och betydelse för folkbildningsarbetet framhölls av skolöverstyrelsen och flera studieförbund. Samverkande bildningsförbunden underströk att folkhögskolan både formellt och reellt måste betraktas som en synnerligen betydelsefull del av svenskt folkbildningsarbete, och att den som sådan utgör ett värdefullt stöd och komplement till studieförbundens verksamhet. Om folkhögskolorna genom fackskolornas tillkomst berövas en del av sin nuvarande karaktär och omfattning skulle det otvivelaktigt innebära en svår förlust för svenskt folkbildningsarbete. Styrelserna för de tre socialinstituten uttalade sig bestämt för folkhögskolan som en lämplig förutbildning för socialinstituten. Sydsvenska socialinstitutet framhöll därvid att socialinstituten har mycket goda erfarenheter av den förutbildning, som institutens studerande har erhållit vid folkhögskolorna. Dessa har möjlighet att ta emot personer som har erfarenhet från arbetslivet och ofta har visat stort intresse för samhällsfrågor genom föreningsarbete o. d. och därför har förvärvat en personlig mognad, som gör dem mycket lämpliga för socialt arbete. Olika undersökningar har också visat att de som kommit in vid socialinstituten efter folkhögskolestudier, har nått likvärdiga studieresultat som den grupp studenter, som antagits utan prov (dvs. med minst Ba i genomsnitt i studentbetyget) och avsevärt bättre resultat än de studenter, som har antagits efter prov. Flera remissinstanser underströk betydelsen av att folkhögskolekompetensen vinner erkännande i näringslivet. Så gjorde bl. a. skolöverstyrelsen, som vidare ansåg, att medel borde anslås till kvalificerad fortbildning av folkhögskollärare och att folkhögskolan snarast borde ges ökade ekonomiska resurser inte minst för anordnande av kortare kurser för samhällsgrupper, som inte har möjlighet a t t genomgå de längre kurserna. / proposition 1962:5^ behandlade föredragande departementschefen även frågan om folkhögskolans ställning och uppgifter i den framtida utbildningsorganisationen och bildningsverksamheten. Efter att inledningsvis ha erinrat om vad som anfördes i propositionen 1957: 146 angående folkhögskolans ställning och uppgifter, konstaterade departementschefen, att de där angivna riktlinjerna alltjämt i hög grad synes äga giltighet och bör tjäna som utgångspunkt för en bedömning av folkhögskolans verksamhet. Han anförde vidare bl. a. följande. Från några håll har nu farhågor yppats för att införandet av en ny skolform — fackskolorna och av dem särskilt den humanistiska och social-ekonomiska — skulle kunna innebära en fara för folkhögskolans fortsatta existens eller i varje fall försvåra för den 180

att fullgöra sina uppgifter. För egen del vill jag tvärtom framhålla, att tillkomsten av fackskolor bör i än högre grad än enbart den förlängda skolplikten möjliggöra för folkhögskolan att hålla fast vid sin primära målsättning. I anslutning härtill vill jag först erinra om några faktiska omständigheter av betydelse i sammanhanget. Den tekniska fackskolan kan förmodas få elever företrädesvis i åldern 17—25 år, den humanistiska och den social-ekonomiska i åldern 16—18 år och den merkantila sannolikt i åldern 17—20 år. Ingen har satt i fråga att de tekniska och merkantila fackskolorna skulle infogas i eller inkräkta på folkhögskolan. Farhågorna för intressekollision har be-t i rört de två andra fackskolorna. Det bör då erinras om att folkhögskolan för närvarande till övervägande delen tar emot elever som är lägst 18 år. Medelåldern hos dess elever är enligt senast tillgängliga uppgifter 21 år för män och 20 år för kvinnor. De föreslagna humanistiska och social-ekonomiska fackskolorna är alltså företrädesvis avsedda för andra ålderskategorier än dem folkhögskolan stadgemässigt och traditionellt vänder sig till. Folkhögskolan är vidare relativt sett en inte särskilt stor skolform: den har innevaran- / de läsår omkring 12 000 elever. Beredningen beräknar, att fackskolorganisationen under tiden 1965—1970 skall utbyggas till en omfattning motsvarande omkring 20 % av varje 1 årskull, vilket innebär att fackskolorna vid full utbyggnad skulle ha omkring 40 000 elever, varav inemot hälften i de humanistiska och social-ekonomiska fackskolorna. Önskemål om fackskolutbildning kan vidare med säkerhet förväntas uppstå i första hand på orter med stort befolkningsunderlag. Det torde vara uppenbart att folkhögskolorna, vilka i elevavseende i hög grad har riks- eller landsdelskaraktär, saknar tillräckliga möjligheter att uppfylla de utbildningsönskemål, som avses bli tillgodosedda av fackskolorna. Däremot kan naturligtvis de senare tänkas dra till sig ett antal elever, som eljest skulle ha sökt sig till folkhögskola. Jag vill vidare understryka, att till omständigheter som man vid bedömningen av ! dessa frågor inte kan bortse från hör att folkhögskolan som är betygsfri och arbetar utan fasta kursplaner och med betydande frihet över huvud taget, har väsentligt annan karaktär och andra uppgifter än dem fackskolan föreslagits få. Att göra om fackskolan till folkhögskola vore att ge den ett annat syfte än vad beredningen med stort instämmande från remissinstanserna föreslagit. En sådan förändring av den föreslagna nya skolformen bör enligt min mening inte komma i fråga. Det från något håll framkastade förslaget om att folkhögskolan skulle få — med bibehållande av sin egenart och karaktär — arbeta med den för fackskolorna angivna målsättningen är enligt min mening på grund av de väsentliga motsägelser det synes innebära knappast genomförbart i praktiken. Det avgörande principiella skälet mot detta förslag synes mig emellertid vara, att ett genomförande därav skulle i betydande grad eliminera de grundläggande värdena i folkhögskolans målsättning eller i varje fall starkt undergräva dessa. Skulle däremot huvudmannen iför en folkhögskola av något skäl — och man skall härvid naturligtvis inte helt bortse från möjligheten av en till följd av skilda orsaker avtagande elevtillströmning — vilja ändra skolan till en fackskola med dess karaktär, mål och kursinnehåll m.m., bör detta som det synes mig utan svårighet kunna ske efter vederbörlig framställning till Kungl. Maj:t. Fackskolor kommer med säkerhet inte att kunna upprättas med så stor geografisk spridning, att fackskolutbildning blir i lika hög grad tillgänglig för all landets ungdom. Tillkomsten — genom omändring av folkhögskola — av fackskola i internatform skulle därför ge värdefulla möjligheter till fackskolutbildning för elever som eljest endast med svårighet skulle kunna komma i åtnjutande därav. En viktig uppgift för folkhögskolan under framför allt de senaste åren har varit att, utan att göra avkall på sin huvudsakliga målsättning, meddela målinriktad fyllnadsutbildning och komplettering. Jag vill därför peka på att det under avsevärd tid framåt,.

i varje fall hela sextiotalet och en betydande del av sjuttiotalet, kommer att finnas människor i för folkhögskolan aktuella åldrar med enbart folkskolutbildning, vilka för fortsatt yrkesutbildning behöver bättra på sina kunskaper i grundläggande ämnen. Med tillkomsten av ett mer differentierat utbildningssystem uppstår också efter hand ett ökat behov av kompletterande utbildning för inträde i yrkesskola och annan fackutbildning m.m., behov som folkhögskolan även i fortsättningen bör kunna tillgodose, om den, såsom det hette 1957, i tid söker anpassa sin undervisning, både till innehåll och form, efter det nya läget, prövar andra kurstyper och söker en starkare anknytning till nya befolkningsgrupper. För vuxna kan folkhögskolan därigenom ge likartade möjligheter som fackskolan är avsedd att ge åt främst yngre elever (s. 348—349). Departementschefen anslöt sig vidare till skolberedningens syn p å folkhögskolans d u b b l a uppgift a t t ge allmän medborgerlig bildning och en viss förber e d a n d e yrkesutbildning. H a n ansåg emellertid a t t uppgiften a t t ge målinriktad g r u n d u t b i l d n i n g k a n b e r ä k n a s a v t a g a i s a m m a t a k t som yrkes- och fackskolutbildningen byggs u t . Beträffande folkhögskolekursernas k o m p e t e n s v ä r d e anförde departementschefen följande. Jag vill vidare i anslutning till vad jag nyss anfört understryka det angelägna i att den i folkhögskolan frivilligt inhämtade allmänbildningen vinner allt erkännande. Inte minst bör man vid utfärdande av olika intagnings- och meritvärdesbestämmelser på nämnda grund regelmässigt kunna ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning (s. 350). Avslutningsvis berörde departementschefen d e t a v flera remissinstanser framförda förslaget om en u t r e d n i n g om folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden, vilket emellertid avvisades med bl. a. följande k o n s t a t e r a n d e . Dess fria ställning kräver tvärtom, att den nödvändiga omställningen och anpassningen till fortskridande förändringar i ett dynamiskt utbildningsväsende och till nya strömningar i människornas bildningssträvanden nu kommer inifrån folkhögskolan själv såsom ett praktiskt uttryck för de reformsträvanden som bör hållas levande vid varje skola. Jag är förvissad om att folkhögskolan därigenom skall kunna på det mest övertygande sättet visa sin livskraft (s. 350). Vid riksdagens behandling a v proposition 1962:54 framlades e t t flertal motioner, i vilka föreslogs utredning o m folkhögskolans ställning och uppgifter. I t v å motioner föreslogs vidare a t t vid planläggning av den n y a fackskolorganisationen vederbörlig h ä n s y n tages till de ungdomsskolor i internatform som redan a r b e t a r inom folkhögskoleförfattningarnas r a m , och a t t h u v u d m a n för folkhögskola m å äga r ä t t och möjlighet a t t inom d e n n a skola, som alltjämt m å k u n n a behålla sin ursprungliga k a r a k t ä r , a n o r d n a en eller flera fackskollinjer. O m de aktuella folkhögskolproblemen framhöll särskilda u t s k o t t e t (SäXJ 1962:1) följande i anslutning till sin behandling av propositionen och de o v a n n ä m n d a motionerna. Folkhögskolans huvuduppgift har varit och är att ge medborgerlig och personlig bildning i vid bemärkelse. Men utan att åsidosätta denna uppgift har skolan från början och i tidvis ökande omfattning tagit viss hänsyn även till elevernas behov av målinriktad 182

utbildning. Genom fullgörandet av dessa uppgifter har folkhögskolan gjort en betydelsefull insats i svenskt bildnings- och utbildningsväsen. Liksom skolberedningen och departementschefen menar utskottet att folkhögskolan även i fortsättningen kan göra en ytterligt viktig insats i nära samverkan med samhällets olika organ, folkrörelser och andra skolformer. Utskottet vill vidare, i likhet med departementschefen, å andra sidan understryka det angelägna i att man ger den i folkhögskolan inhämtade all- / mänbildningen allt erkännande. Vid utarbetande av olika intagnings- och meritvärdesbestämmeker bör man därför regelmässigt söka ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning. Inte minst bör denna uppfattning vara vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institutioner, som bedriver utbildningsverksamhet eller som i övrigt rekryterar personal på den utbildningsnivå som här avses (s. 175). Vad beträffar tanken på en folkhögskolutredning anslöt sig utskottet till departementschefens uppfattning att en särskild utredning om folkhögskolan inte nu borde sättas igång. Utskottet förutsatte dock att Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på folkhögskolans utveckling också i kvalitativt avseende och vid en senare tidpunkt till fortsatt övervägande tar upp frågan huruvida folkhögskolans arbets- och rekryteringsförhållanden m. m. blivit så förändrade, att en samlad översyn av skolformens förhållanden erfordras.

Fackskoleutredningen har för att få en bakgrund till sina överväganden beträffande folkhögskolan i en enkät vänt sig till eleverna i folkhögskolornas andra årskurs vinterkursen 1962/63 för att bl. a. få klarlagt deras skolunderbyggnad före inträdet i folkhögskolan samt deras yrkesplaner efter genomgången folkhögskola. Av årskursens dåvarande 3 896 elever besvarade 3 496 enkäten. Av de svarande hade 196 (6 %) avlagt realexamen eller genomgått flickskola, 398 (11 %) gått i realskola eller flickskola men avbrutit skolgången. 664 elever (19 %) sade sig ha önskat gå i realskola eller flickskola men icke kunnat göra detta bl. a. på grund av familjens ekonomi, avståndet till skolorten eller brist på elevplatser i skolan. Flertalet elever hade icke önskat gå i realskola eller flickskola. Skälet till detta angavs av 1 007 elever (29 %) vara att de varit trötta på skolarbete, av 919 (26 % ) , att de inte insett betydelsen av vidare skolgång, samt av 470 (13 %) att de då inte ansåg sig ha förutsättningar att klara studierna i realskolan eller flickskolan. Beträffande sina yrkesplaner efter avslutade studier vid folkhögskolan avsåg 1 458 (42 •%) att byta yrke, 1 099 (31 %) att söka mer kvalificerade uppgifter inom samma yrke eller yrkesgrupp, 143 (4 %) att återvända till sitt tidigare yrke, och 528 (15 %) saknade för närvarande planer beträffande det framtida yrket. På frågan om inom vilket yrkesområde eleverna skulle vilja utbilda sig efter avslutade folkhögskolestudier fördelade sig svaren på vårdyrke (ex. sjuksköterska, arbetsterapeut) 1 087 (31 % ) , tekniskt yrke 412 (12 % ) , merkantilt yrke 183

(handels- och kontorsarbete) 216 (6 % ) , socialt yrke (ex. socialkurator, arbetsförmedlare) 437 (13%), läraryrke 464 (13%) och annat yrkesområde 579 (17 % ) . Ovisshet om fortsatt utbildning angavs av 288 (8 % ) . Motsvarande undersökningar av folkhögskolelevernas yrkesplaner har tidigare genomförts av skolkommissionen år 1947 och arbetsmarknadsstyrelsen år 1955. Vid båda dessa tillfällen undersöktes i vilken utsträckning folkhögskolungdomen avsåg att övergå till annan sysselsättning. Därvid framkom, att de manliga eleverna i första årskursen i större utsträckning än övriga elever avsåg att återgå till sitt tidigare yrke. Andelen 1955 var dock låg jämfört med 1947 (18 mot 33 % ) . Ännu mindre var den för de kvinnliga elevernas del (11 mot 35 % ) . \ Nära hälften av samtliga folkhögskolelever, manliga och kvinnliga, år 1955, \ syntes vara klart inriktade på att övergå till annat fixerat yrke, eller 42 % bland de manliga och 41 % bland de kvinnliga eleverna. Uppgifterna om folkhögskolelevernas framtida vidareutbildning och yrkesbyte i dessa båda undersökningar är icke helt jämförbara med motsvarande uppgifter i fackskoleutredningens, bl. a. beroende på att syftet med och uppläggningen av undersökningarna varit olika. Fackskoleutredningen har vidare i en enkät vänt sig till folkhögskolornas lärarråd för att få vissa synpunkter på folkhögskolelevernas studiesituation. Av de 97 tillfrågade lärarråden har 93 besvarat enkäten. Till de ställda frågorna hade svarsalternativ icke angivits, varför en statistisk bearbetning av svaren icke varit helt genomförbar. Beträffande elevernas erfarenheter från arbetslivet hävdades bl. a. att de har stor betydelse i de flesta ämnen (9 lärarråd), särskilt i samhällsämnen (12) och i orienteringsämnen (19), att motivationen för studierna blir större (34), lärostoffet konkretiseras (4) och diskussionerna får konkretare innehåll (9). Erfarenheterna från arbetslivet har vidare lärt eleverna betydelsen av samarbete (7). Tidigare kunde elever under 18 år antagas vid folkhögskola. För kvinnliga elever har detta gällt t. o. m. läsåret 1962/63. Folkhögskolornas lärarråd har alltså haft vissa om också begränsade möjligheter att jämföra undervisning av äldre och yngre elever. Beträffande betydelsen av de äldre elevernas större mognad i jämförelse med 16—17-åringars framhölls bl. a. att de äldre visar större målmedvetenhet i sina studier (29), äger större förmåga att sovra material (9), att resonera och planera (10), att arbeta självständigt (12) och att arbeta med uthållighet och koncentrationsförmåga (9). Vidare nämndes bättre förhållande lärare-elev (4) och friheten från disciplinproblem (10). Internatmiljöns betydelse för studierna bedömdes som positiv i de flesta svar. Den innebär att kamraterna sporrar och hjälper varandra (24), underlättar grupparbete (13), stimulerar till samarbete (18), möjliggör diskussioner på fritid (24), ger ständig tillgång till bibliotek m. m. (25), lärarna finns tillgängliga även efter lektionstid (25). Men det konstaterades också att kamratumgänget kan bli alltför tidsödande (15). Frågan om internatmiljöns sociala betydelse berördes icke i enkäten. 184

Frågan huruvida vuxna elever har mindre förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i några ämnen, besvarades nekande av 26 lärarråd. Från 13 hävdades att de äldre eleverna har lättare att tillgodogöra sig undervisningen än de yngre. Vuxna elever ansågs ha svårigheter vad beträffar mekanisk inlärning (15) och med främmande språk (nybörjarundervisning, uttal) (38). Inom skolöverstyrelsen pågår för närvarande en utredning om folkhögskolelevernas möjligheter till vidareutbildning. Denna utredning har företagit en enkät till olika utbildningsanstalter, till vilka folkhögskolelever mera regelbundet söker (bl. a. socialinstitut, förskoleseminarier, sjuksköterskeskolor, skogsskolor och polisskolor), för att bl. a. få folkhögskolans kompetensvärde belyst. En fråga i denna enkät gällde, vilken framtida utbildningsväg de mottagande skolorna ansåg ur olika synpunkter vara värdefullast för sökande till skolorna, å ena sidan humanistisk eller social-ekonomisk fackskola omedelbart efter genomgången grundskola, å andra sidan tvåårig folkhögskola med likartad utbildning men där eleverna har minst två års erfarenheter från arbetslivet mellan avslutad grundskola och inträde i folkhögskolan. Beträffande denna enkät bör framhållas svårigheten för de tillfrågade utbildningsanstalterna att göra en jämförelse mellan en ännu icke existerande och en under förändring stadd skolform. Svaren belyser emellertid de tillfrågades värdering av elevernas erfarenheter från arbetslivet före fortsatta teoretiska studier. Tolv skolor uttalade sig för fackskolalternativet medan trettioåtta satte folkhögskolan i första hand, fyra ansåg båda utbildningsvägarna lika värdefulla. För fackskolalternativet anfördes följande argument. En sammanhängande studiegång gör det lättare för eleven att tillägna sig teoretiska kunskaper. E t t tvåårigt avbrott i studierna innebär tidsförlust. Det är bättre med erforderlig yrkespraktik omedelbart före den egentliga yrkesutbildningen. I motiveringarna för folkhögskolalternativet dominerade argumentet om större mognad hos den studerande, vilket bl. a. skulle medföra större utbyte av och större målmedvetenhet i studierna. Vidare anfördes, att erfarenheter från arbetslivet ger bakgrund och motivation åt studierna, och att de ger större klarhet i fråga om yrkesvalet. Det värdefulla i yrkeserfarenheter från andra områden än det som man senare utbildas på framhölls och vidare att det är av värde att de senaste teoretiska studierna ligger nära den egentliga yrkesutbildningen. Fackskoleutredningens

överväganden

och förslag beträffande

folkhögskolans

framtida ställning och uppgifter Problemet om folkhögskolans ställning i relation till fackskolan ingår som en del i det större sammanhang som omfattar vuxenutbildningen i det framtida, skolväsendet. Fackskoleutredningen har emellertid endast haft att ta ställning till hur folkhögskolan påverkas av den nytillkommande fackskolorganisationen samt att överväga eventuella därav betingade åtgärder. 185

Som framgår av kapitel 7 beräknas fackskolorganisationen vara utbyggd över hela landet senast i början av 1970-talet. Detta innebär, att hela landet i rekryteringsavseende då täckes av fackskolan. Inför detta perspektiv har som redan nämnts oro över folkhögskolans möjligheter att fortleva uttalats från skilda håll, bl. a. i åtskilliga remissyttranden över skolberedningens betänkande och i samband med riksdagens behandling av propositionen 1962:54. Bakom denna bedömning av folkhögskolans framtid ligger konstaterandet, att folkhögskolan för närvarande i relativt sett stor omfattning rekryteras av elever, som önskar meritera sig för vidare yrkesutbildning, och att fackskolan till större delen kommer att täcka meriteringsbehovet på denna utbildningsnivå. Fackskoleutredningen konstaterar, i likhet med vad departementschefen anfört i propositionen 1962: 54, att införandet av den ekonomiska och den tekniska fackskolan sannolikt endast i mindre omfattning kommer att påverka folkhögskolans verksamhetsområde och rekrytering. Problemet om folkhögskolans framtida ställning och uppgifter i vad mån dessa beror av fackskolorganisationens tillkomst torde sålunda i allt väsentligt kunna begränsas till den sociala fackskolan. Utredningen vill därför i första hand granska förhållandet mellan folkhögskolan och den sociala fackskolan för att därefter avslutningsvis något beröra hur folkhögskolans uppgifter och karaktär kan komma att påverkas av samhällsutvecklingen och det allmänna skolväsendets fortlöpande förvandling. Utredningen delar de värderingar av folkhögskolans hittillsvarande insatser, som framförts av skolberedningen och ytterligare understrukits i den fortsatta behandlingen av dess betänkande. Genom sin målsättning, sina arbetsmetoder och sin internatform har folkhögskolan sin självklara plats i det svenska skolväsendet. Dess huvuduppgift har varit och bör framdeles också vara att ge medborgerlig och personlig bildning. Utan att göra avkall på sin primära målsättning som bildningsskola kan folkhögskolan emellertid för många elever vara en hjälp i yrkesvalet och erbjuda en väg till fortsatt yrkesutbildning. Kravet på fördjupade insikter i sociala och personliga frågor liksom på förmåga att ta ansvar och samarbeta blir allt större även i arbetsmiljön. I detta hänseende är det alltså icke befogat att göra åtskillnad mellan skolans yrkesförberedande och personlighetsbildande uppgifter. Den personliga och medborgerliga fostran, som folkhögskolan syftar till, måste vara av största värde för alla dem vilkas framtida yrke innebär samarbete och kontakt med människor. I synnerhet gäller detta yrken med arbetsledande och sociala uppgifter. Den sociala fackskolan avser bl. a. att tillgodose de växande behoven av förutbildning för yrken, där kraven på samarbete och kontakt med andra människor är särskilt stora. Folkhögskolan kan bli ett värdefullt alternativ till fackskolan i detta avseende. Man kan nämligen icke bortse från att många ungdomar för vilka fackskolestudier i och för sig skulle vara en lämplig utbildning, av olika skäl icke kommer att söka till fackskola eller annan utbildning på gymnasial nivå omedelbart efter genomgången grundskola. Rekryteringen till 186

fackskolan kommer säkerligen i viss utsträckning att påverkas på samma sätt som t. ex. avstånd till skolorten eller sent vaknat studieintresse kommit ungdom a t t avstå från realskolestudier. Vidare kan man räkna med att också framdeles åtskilliga människor efter en / tids verksamhet inom det område där de hamnat kommer att vilja omskola sig/ för övergång till annat yrke eller förvärva ökade allmänna kunskaper för vidareutbildning inom eget fack. För denna grupp av utbildningssökande bör folkhögskolan kunna ge mycket goda möjligheter. En med denna elevgrupp delvis sammanfallande kategori, för vilken folkhögskolan kan erbjuda en lämplig studiegång, är de vilka tidigare genomgått annat slags vidareutbildning eller avbrutit sina studier och senare önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning. Det kan i detta sammanhang också finnas anledning att understryka vad som från skilda håll anförts om den betydelse som elevernas större mognad och några års erfarenheter från arbetslivet har för deras vilja att skaffa sig fortsatt utbildning liksom för deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i för folkhögskolan centrala ämnen. Utan tvekan fordras det för en djupare förståelse av många viktiga personliga och sociala frågor en mognad, som yngre elever normalt icke uppnått. För många yrken, inte minst inom det sociala området, torde folkhögskolan därför vara en synnerligen lämplig utbildningsväg. De särskilda möjligheter, som internatlivet erbjuder, talar också för detta. E t t demokratiskt uppbyggt internatliv kan i hög grad bidraga till utvecklingen av personligheten och stärka elevens sociala medvetande, hans ansvar för sig själv och andra människor. Av betydelse är också folkhögskolans anknytning till övrigt folkbildningsarbete och till folkrörelserna. Hos både lärare och elever kan denna kontakt främja intresset och förståelsen för olika sidor av dagens samhällsliv. Utredningen finner det väsentligt att grundskolans elever inför valet av fortsatt studieväg också görs uppmärksamma på de möjligheter som folkhögskolan kan erbjuda. Fackskolorna är visserligen icke avsedda att uteslutande mottaga ungdom, som just lämnat den obligatoriska skolan. För flertalet äldre ungdomar, som står i valet mellan studier i social fackskola och i folkhögskola, torde emellertid den senare vara att föredraga, bl. a. därför att denna skola till sin allmänna uppläggning och sin utformning av undervisningen är mer direkt anpassad efter vuxnas behov och förutsättningar. Fackskoleutredningen bedömer det som mycket väsentligt, att den i folkhögskolan inhämtade utbildningen vinner allt erkännande. I likhet med vad som uttalats av departementschefen och understrukits av riksdagen bör man därför, regelmässigt söka ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning. Inte minst bör, som särskilda utskottet framhöll, denna uppfattning vara vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institutioner, som bedriver utbildningsverksam187

het eller som i övrigt rekryterar personal på den utbildningsnivå som här avses. Därvid måste emellertid uppmärksammas, att kraven i intagningsbestämmelser och intagningspraxis hos mottagande skolor m. fl. på överensstämmelse mellan folkhögskolundervisningen och den sociala fackskolans kursplaner icke göres mer omfattande, än vad som kan anses erforderligt för den avsedda fortsatta utbildningen. Två årskurser vid folkhögskola har hittills gällt som alternativ till realexamen eller normalskolekompetens för inträde till åtskilliga utbildningsanstalter. Tvåårig folkhögskola har alltså haft att konkurrera med skolor, som oftast gett tre till fyra års studier utöver folkskolan. Förutsättningarna för folkhögskolan att framdeles, när den rekryteras med elever som genomgått grundskolan, i meriteringshänseende bli ett alternativ till den tvååriga sociala fackskolan kan inte bedömas bli sämre. Det är emellertid omöjligt att med visshet förutse, vilken inverkan fackskolan, och då främst den sociala, kan få på folkhögskolans elevrekrytering, en fråga som naturligtvis i hög grad är beroende av vilka slags utbildning folkhögskolan i framtiden kommer att erbjuda de utbildningssökande samt på vilken nivå den erbjudna utbildningen kommer att ligga. För den elevgrupp, som i dag söker sig till folkhögskolan för att sedan gå vidare till teknisk eller merkantil utbildning, kommer i framtiden de tekniska och ekonomiska fackskolorna att erbjuda en lämpligare studiegång. Enligt utredningens undersökning hade 18 % av andra årskursens elever vinterkursen 1962/63 denna studieinriktning. För många som genomgått teknisk eller merkantil utbildning kan dock studier vid folkhögskola bli ett komplement av värde också för deras insatser i arbetslivet. Utöver de vanliga folkhögskolorna för vuxen ungdom finns en ungdomsfolkhögskola för elever i åldern 16—17 år. Vidare finns ett par filialfolkhögskolor för denna ålderskategori. Filialskolorna har tillkommit för att möta de behov av ytterligare utbildningsmöjligheter, som de stora årskullarna medfört. De kan därför betraktas som en mer temporär företeelse. Ungdomsfolkhögskolan har en från andra folkhögskolor delvis avvikande inriktning. Den har tagit emot ungdomar, som inte varit speciellt yrkesinriktade eller mogna för förvärvsarbete, men som utan att vara negativa till skolgång dock varit trötta på studier i traditionell skolmiljö. Behovet av en sådan skolform — av jämförelsevis begränsad omfattning och kapacitet — kvarstår även efter fackskolans genomförande. Folkhögskolorna rekryteras för närvarande huvudsakligen av ungdomar med enbart folkskolutbildning, men en inte oväsentlig grupp har en längre skolutbildning bakom sig. Under en övergångstid av åtminstone de närmaste femton åren kommer folkhögskolorna alltjämt att få motta elever med enbart en kor( tare obligatorisk skola som förutbildning, men andelen elever med åtminstone ' genomgången nioårig grundskola kommer successivt att växa. Folkhögskolan kommer därför att under denna övergångsperiod ha elever med ganska varierande förutbildning, och där situationen successivt kommer att förskjutas så, a t t erfarenheterna av undervisningen och arbetet i övrigt från en tidsperiod 188

inte är i oförändrat skick tillämpliga under nästa. Detta ställer naturligtvis betydande krav på folkhögskolans förmåga till kontinuerlig anpassning i undervisningssituationen, men det kräver också framför allt i vissa ämnen en ganska långt gående differentiering och individualisering av undervisningen. Denna uppgift borde ligga särskilt väl till för folkhögskolan med dess speciella pedagogiska traditioner. För att folkhögskolan rätt skall kunna fylla sin uppgift i ett framtida skolsystem med nioårig grundskola, helt genomförd fackskolorganisation och ett i grunden förändrat gymnasium, som dessutom byggts ut i sådan omfattning att gymnasieutbildning i princip skall vara tillgänglig för alla ungdomar, som önskar och har förutsättningar för sådan utbildning, måste folkhögskolan utöver en genomgripande anpassning av de traditionella längre kurserna emellertid även väsentligen vidga och utbygga kursuppsättningen och innehållet i övrigt. Fackskoleutredningen vill för sin del framhålla, att lösningen på detta problem i hög grad är av pedagogisk natur, och skolformens egna företrädare har därför säkerligen bättre förutsättningar än andra att finna positiva och konstruktiva lösningar på sin egen skolforms problem. I det följande försöker fackskoleutredningen bl. a. med utgångspunkt i aktuella tendenser inom folkhögskolan, ange några av de vägar efter vilka utvecklingen kan tänkas gå.

1. Höjning av utbildningsnivån

inom

folkhögskolan

En ökad tillströmning av elever med grundskolutbildning kommer som tidigare nämnts att göra det möjligt för folkhögskolan att i flertalet ämnen höja utbildningsnivån. Som redan nu sker, kan de olika folkhögskolorna också ge olika inriktning åt studierna och tillfredsställa skilda sfcudiebehov. Emellertid kan man också räkna med utbildningsbehov hos personer med högre utbildning än grundskola, elever vilka redan genomgått t. ex. fackskola eller egentligt gymnasium. Det förefaller därför uppenbart att vissa — så småningom kanske en större del — folkhögskolor bör erbjuda en utbildning, som når över fackskolenivån eller Över gymnasienivån och därigenom förbereda eleverna för universitets- eller högskolestudier på motsvarande sätt som vissa folkhögskolor nu är en väg till utbildning vid socialinstituten. Studier i vissa ämnen på akademisk nivå, ledande till kunskaper motsvarande t. ex. ett akademiskt betyg eller mer, förefaller vara en naturlig utveckling i ett samhälle där den allmänna utbildningsnivån över huvud taget stiger. Utredningen vill här bara erinra om att med den tillgång på korrespondenskurser i akademiska ämnen som för närvarande finns, utgör brist på lärare i visst eller vissa ämnen intet hinder för en folkhögskola att anordna undervisning i dessa. Folkhögskolans lärare kan under alla förhållanden fungera som studieledare för elev eller grupp av elever, vilka bedriver här avsedda studier. För elever, som inte har behov av att avsluta studierna med tentamen vid fakultet eller högskola, behöver bristen på avlagd studentexamen ej heller utgöra hinder för att bedriva studier i ämnet. Till belys189

ning av realismen i den här framförda möjligheten till utveckling av folkhögskolans arbete vill utredningen erinra om den decentraliserade akademiska utbildning, som redan anordnas sedan ett par år tillbaka på ett tiotal orter i landet, främst som ett led i motverkandet av lärarbristen. 2. Fördjupning

av tidigare erhållen utbildning.

Inriktning

mot

humanistiska

och estetiska ämnen m. m. a. E t t avtagande behov av mer grundläggande utbildning i anslutning till folkskolan måste göra det naturligt för många folkhögskolor att sträva efter en fördjupning av undervisningen i för folkhögskolan av tradition centrala ämnen. En sådan omläggning av undervisningen innebär väl inte annat än att undervisningen i de ämnen som kan bli aktuella baseras på grundskolans läroplan och innehållsmässigt förs upp på gymnasiets nivå, i vissa fall också en bit därutöver. Självfallet ligger det härvid nära till hands att undervisningens innehåll väsentligt breddas utöver den undervisning som gymnasiet eller fackskolan ger. Vad som här närmast avses är t. ex. en fördjupning i ämnet samhällskunskap beträffande speciella ekonomiska och sociala frågor eller skilda arbetsmarknadsproblem. Motsvarande gäller naturligtvis också sådana ämnen som exempelvis geografi, historia, filosofi och psykologi. En dylik fördjupning i något eller några centrala ämnen bör emellertid inte få medföra att man åsidosätter en allmän orientering i andra ämnen. b. Ser man till aktuella tendenser inom folkhögskolans kursutformning, kan man konstatera en fortgående orientering mot nya eller tidigare mindre beaktade ämnesområden. Så intar estetiska ämnen redan nu en framträdande plats i studieprogrammet vid flera folkhögskolor. Bl. a. har särskilda musiklinjer inrättats under senare år. En utvidgning av sådan verksamhet, även av jämförelsevis betydande omfattning vad studietidens längd beträffar, avseende musik, dramatik, konsthantverk och andra estetiska ämnesområden svarar säkerligen mot ett redan nu existerande och i framtiden växande behov, ett behov kanske främst motiverat av individuella intressen men till en del också av arbetsmarknadens önskemål. Även om inte ett alltför stort antal folkhögskolor kan helt inrikta sin verksamhet på estetisk och konstnärlig undervisning bör detta dock kunna ske vid några, samtidigt som andra kan tillhandahålla en eller flera dylika utbildningsvägar vid sidan om övrig utbildning. c. För åtskilliga folkhögskolor måste den pågående utvecklingen mot ökade internationella kontakter medföra möjligheter att anpassa sin verksamhet så att den täcker ett växande behov av utbildning hos medborgarna. Förberedande kurser för arbete i u-länderna har redan planerats. Därjämte kan man emellertid också motse stort behov av utbildning i internationella frågor för människor, som visserligen inte avser att förlägga sin verksamhet utom landets gränser men som i sin dagliga gärning, t. ex. i organisationer eller institutioner med livliga internationella förbindelser, i hög grad är beroende av att hålla kontakt med 190

den internationella utvecklingen och har behov av god överblick över internationella förhållanden inom skilda områden. Särskilt bör här uppmärksammas, att utvecklingen inom de delar av världen, vilka för närvarande befinner sig på ett »initialstadium», snabbt kan komma att ställa anspråk, som endast långsamt kan motsvaras av det reguljära skolväsendet. d. Folkhögskolan har under de senaste åren blivit en alltmer integrerad del av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Sedan år 1958 har folkhögskollärare haft möjlighet att fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet som konsulent i regionalt bildningsförbund och som ledare för studiecirklar utanför skolan. Från och med innevarande verksamhetsår omfattar detta även tjänstgöring som ämneskonsulent i folkbildningsorganisationernas regionala verksamhet. Det förefaller därför naturligt att folkhögskolan under de närmaste åren i anslutning till sin samverkan i övrigt med folkbildningsorganisationerna ägnar stor uppmärksamhet åt utbildning av ungdomsledare och studieledare. Denna utbildning intar redan vid flera folkhögskolor en framträdande plats i i' undervisningen, men utbildningsbehovet kan beräknas växa under de närmaste åren i sådan omfattning, att verksamheten regelbundet måste anordnas vid flera folkhögskolor. I all synnerhet torde denna uppgift bli självklar för rörelseskolorna. 3. Kortare kurser inom aktuella områden Sedan år 1958 äger folkhögskola rätt att självständigt eller i samarbete med folkbildningsorganisation anordna fristående ämneskurser av minst en veckas längd. Under verksamhetsåret 1962/63 hölls 53 sådana ämneskurser i bl. a. estetiska, sociala och internationella ämnen. Kurser var anordnade för speciella kategorier, t. ex. familjekurser och pensionärskurser liksom kurser för kommunalmän samt för ungdoms- och studieledare. Den pågående samhällsutvecklingen kännetecknas bl. a. av ökad fritid och i övrigt höjd levnadsstandard och av en snabb förändring eller utbyggnad av samhällets funktioner på skilda områden. Båda dessa företeelser förorsakar ett starkt vidgat behov av utbildning, närmast då av en karaktär som svarar mot vad man skulle kalla fortbildning, dvs. en kortare kursutbildning i aktuella ämnen, som gör det möjligt för medborgarna att snabbt tillgodogöra sig och följa med i de förändringar som sker. Som exempel på ämnesområden som kan komma i fråga för en sådan verksamhet inriktad på kortare kurser må nämnas riksdagsbeslutet om grundskolan och skolreformen, dess bildningsmässiga och sociala verkningar liksom konkreta upplysningar om dess innehåll i olika avseenden, gymnasiereformen och genomförandet av fackskolorganisationen, Sveriges förhållande till den internationella marknadsutvecklingen, befolkningsomflyttningen, dess omfattning, tendenser och verkningar i ekonomiskt och befolkningspolitiskt avseende. Dessa och liknande frågor kräver inte minst av de ansvariga inom kommunala organ liksom inom olika slag av institutioner och 191

organisationer goda och aktuella insikter för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag tillfredsställande, något som medför stort behov av informativ utbildning. Så vitt utredningen kan bedöma kommer var och en av de nämnda frågorna att, under flera år skapa ett omfattande utbildningsbehov, vilket med stor fördel skulle kunna motsvaras av folkhögskolorna. Det kan inte råda någon tvekan om att kortare informerande och orienterande kurser av olika slag ganska snart är ett betydelsefullt verksamhetsområde inom svensk utbildning. Eftersom folkhögskolan redan har de organisatoriska och pedagogiska förutsättningarna, bör den genom en vaken och aktiv politik snabbt kunna utvecklas till en viktig faktor inom denna utbildningssektor. Enligt utredningens mening är även kurser av mindre än en veckas längd en angelägen uppgift för folkhögskolan, varför fackskoleutredningen föreslår, att skolöverstyrelsen ges i uppdrag att framlägga förslag om härför erforderliga ändringar av gällande bestämmelser. 4.

Omändring av folkhögskola till fackskola

Som departementschefen konstaterat i propositionen 1962:54 bör en folkhögskola om huvudmannen så önskar kunna omändras till fackskola med dess ka- j raktär, mål och kursinnehåll m. m. Sådana internatfackskolor kan i en del fall bli ett värdefullt komplement till den övriga fackskolorganisationen, framför allt då för att tillgodose glesbygdernas speciella utbildningsbehov. I några remissyttranden över skolberedningens huvudbetänkande har vidare föreslagits, a t t fackskollinjer inrättas vid vissa folkhögskolor, en tanke som departementschefen, med riksdagens gillande, dock ställt sig avvisande till. Enligt fackskoleutredningens mening bör dylika blandade skolor undvikas. Renodlade fackskolor respektive folkhögskolor synes bestämt vara att föredra med hänsyn till dels a t t målsättningen för de båda skolformerna inte sammanfaller, dels att elevåldern inte kommer att vara helt densamma, vilket bl. a. kan medföra särskilda problem i en internatskola. Omändring av folkhögskola till fackskola, vilket naturligtvis kan ske först på initiativ från huvudmannen för folkhögskolan, bör dock som regel inte komma i fråga i andra fall än då behovet av folkhögskolor i regionen ändå kan bli tillgodosett. Fackskoleutredningen har i det föregående sökt ge en antydan om vägar efter vilka folkhögskolan kan utbygga sin kursuppsättning och därmed möta nya behov. Utredningen är emellertid medveten om svårigheter som kan uppstå i vissa av de anförda sammanhangen. Det kan icke bortses ifrån att i yrkesarbete verksamma tvekar inför att ta ledigt ifrån sitt arbete och avstå från sina löneförmåner för att skaffa sig ytterligare utbildning med mindre än att denna har direkt betydelse för deras fortsatta yrkesverksamhet. Möjligheterna att på semestertid få deltagare i kortare kurser har också blivit allt mindre under senare år. Man 192

kan därför befara att det kommer att möta vissa svårigheter att rekrytera kurser av i och för sig angeläget allmänt eller samhälleligt innehåll. Insikten om värdet av vidareutbildning och fortbildning växer emellertid mycket snabbt. Inte minst gäller detta inom stora delar av näringsliv och förvaltning, vilka har behov av att deras anställda snabbt får del av förändringar i utvecklingen inom deras verksamhetsområden. Man kan därför framdeles räkna med att anställda kan i tjänsten eller med ett mindre löneavdrag få bedriva studier vid folkhögskola inom för deras arbete betydelsefulla områden. Främst bör detta kunna gälla för sådan utbildning som berörts under punkt 3 ovan. Anordningen är ingen nyhet. Sedan länge har statsanställda möjlighet till utbildning på dylika villkor, vilket för övrigt utnyttjas i ökande omfattning och likaså har kommunalt anställda befattningshavare numera i ganska betydande utsträckning möjlighet att i tjänsten genomgå kurser av olika slag, även sådana som anordnats på privat initiativ. Som tidigare framhållits bör folkhögskolan kunna göra en värdefull insats för här avsedd fortbildningsverksamhet. Fackskoleutredningen finner det naturligt, att myndigheter och andra arbetsgivare utnyttjar folkhögskolan i detta hänseende och ger sina anställda möjlighet att deltaga även i av folkhögskolorna anordnade kurser. Den ledarutbildning och fortbildning av funktionärer och förtroendemän i organisationerna, som tidigare berörts och för vilken folkhögskolan skulle kunna göra en viktig insats, eftersträvar man ofta inom organisationerna att ordna i egen regi. Delar av den utbildning som här avses är vidare av sådan art, att den kräver specialister som lärare, vilka måste hämtas ur organisationernas egna led eller från olika statliga och kommunala myndigheter. Folkhögskolan kan då fungera som organisatör med kursgård och kursledning m. m. medan skolans lärare måhända kan medverka endast i begränsad utsträckning. De svårigheter som en utvidgning av folkhögskolornas kursverksamhet kan komma att möta, gör det emellertid inte mindre angeläget att nya vägar prövas. Även om det ankommer på varje skola och dess huvudman att utforma sin verksamhet, är det dock nödvändigt att tillsynsmyndigheten stöder och stimulerar skolorna i denna nyorientering. Fackskoleutredningen förutsätter också att skolöverstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt dessa utvecklingsfrågor samt erhåller tillräckliga resurser i detta avseende, t. ex. för konferenser och regionala pedagogdagar. Förändringarna i folkhögskolans ställning och uppgifter i det framtida svenska skolväsendet liksom de ökade kraven på effektivitet i dess verksamhet kommer säkerligen också att medföra ökade krav på skolans materiella och personella resurser. Folkhögskolan skiljer sig härutinnan inte från andra skolformer. En väsentlig förstärkning av driftsbidrag och byggnadsbidrag torde vara en förutsättning för att folkhögskolan skall kunna fullgöra sina uppgifter. Likaså torde folkhögskolan liksom övriga skolformer behöva en avsevärd förstärkning i fråga om tillgången på pedagogiska hjälpmedel av olika slag. Fackskole-

7 Fackskolan

utredningen föreslår, att folkhögskolorna på lika villkor som övriga skolor skall få tillgång till den service och den hjälp i övrigt som den beslutade organisationen med hjälpmedelscentraler kommer att ge. En starkare inriktning mot nya ämnesområden och nya uppgifter i övrigt medför ett växande behov av fortbildning och vidareutbildning för folkhögskolans lärare. Detta behov bör kunna tillgodoses genom att folkhögskolan omfattas av den fortbildningsorganisation som nu håller på att byggas upp, något som för övrigt även av flera andra skäl måste anses betydelsefullt. En mer regelmässig pedagogisk utbildning av läraraspiranterna är vidare nödvändig. Utredningen anser emellertid, att denna i och för sig mycket viktiga fråga inte ingår i dess uppdrag utan föreslår, att 1960 års lärarutbildningssakkunniga får till uppdrag att jämväl utreda frågan om utbildning av lärare för folkhögskolan. E t t annat viktigt villkor, för att kursverksamheten vid folkhögskolorna skall kunna utbyggas i av utredningen antydd omfattning, är att studiehjälp utgår till deltagarna i kurser ordnade av folkhögskola. Nuvarande bestämmelser, som innebär att studiebidrag endast utgår för kurser av lägst fyra månaders längd, har onekligen haft en hämmande inverkan på anordnandet av ämneskurser. Vid folkhögskolans fortsatta utveckling i ett rikare differentierat skolsystem torde även planeringsfrågan böra ägnas viss uppmärksamhet. Med hänsyn till dels de uppgifter som kommer att åvila fackskolan och folkhögskolan i utbildningsavseende, uppgifter som även delvis kommer att beröra övrig gymnasial utbildning, dels att de båda skolformerna i viss utsträckning kan komma att rekryteras från samma kategorier utbildningssökande, bör den regionala planeringen ske i visst samråd mellan de bägge skolformernas huvudmän och regionala instanser. Genom sådan samverkan kan även bättre förutsättningar skapas för en allsidig information om de båda skolorna, bl. a. för grundskolans elever. Folkhögskolan är vid utformningen av sin verksamhet friare än någon annan skolform. Det innebär bl. a. att den fortgående och utan större hinder av organisatorisk karaktär kan anpassa sig efter de nya krav, som följer av samhällsutvecklingen och förändringarna i elevrekryteringen, liksom att skilda folkhögskolor kan tillgodose olika behov. En förutsättning är emellertid att nuvarande bestämmelser för folkhögskolornas verksamhet inte ändras på sådant sätt att verksamheten och den erforderliga omställningen försvåras. Som torde ha framgått av utredningens här redovisade översikt behöver man alls inte räkna med att folkhögskolan framdeles på grund av införandet av fackskolor kommer att få minskade arbetsuppgifter eller rentav bli överflödig. Tvärtom synes allt tala för att folkhögskolan framdeles har både rika och rikt varierade uppgifter att fullgöra. Folkhögskolan torde på grund av sin frihet, sin elasticitet i arbete och organisation liksom på grund av sina pedagogiska traditioner ha väsentligt lättare än andra skolformer att företa även stora förändringar av sin verksamhet för att bättre svara mot ett snabbt föränderligt samhälles krav. Även om folkhögskolans framtidsmöjligheter kan bedömas som goda, 194

bör dock försiktighet iakttas beträffande startandet av nya folkhögskolor under den nu pågående utbyggnaden av det allmänna skolväsendet. De nya folkhögskolor som redan startat och de planerade folkhögskolor, vilkas huvudmän efter samråd med skolöverstyrelsen gjort omfattande förberedelser för verksamheten, innan skolberedningens förslag om fackskolor förelåg, bör emellertid enligt fackskoleutredningens mening medgivas statsbidrag. Då huvudmännen för dessa skolor tvingas till betydande årliga ekonomiska uppoffringar, och då behovet av folkhögskolutbildning i stor utsträckning icke kan tillgodoses för närvarande, finner utredningen det angeläget att dessa skolor snarast möjligt beviljas statsbidrag. För senare tillkommande folkhögskolor bör i nuvarande läge återhållsamhet tillämpas och endast sådana folkhögskolor beviljas statsbidrag, vilka kan anses fylla behov, som icke tillgodoses i tillräcklig omfattning av redan existerande skolor.

KAPITEL 6

FACKSKOLANS BEFATTNINGSHAVARE

Lärare I direktiven för fackskoleutredningen erinrar departementschefen om att frågor om lärare och övriga befattningshavare vid fackskolorna delvis berörts såväl i skolberedningens huvudbetänkande som i proposition 1962: 54. »Det bör ankomma på de sakkunniga att framlägga de ytterligare förslag i förevarande avseenden som kan fordras. Härvid bör även beaktas frågor om personal vid skolformer som är avsedda att avvecklas: kommunala flickskolor, praktiska realskolor m. fl.» Skolberedningens

synpunkter

på lärarfrågorna i

fackskolorna

I sitt huvudbetänkande (SOU 1961:30) framlade 1957 års skolberedning vissa principiella synpunkter på lärarfrågorna i fackskolorna. Beträffande den sociala fackskolan (humanistisk skola, social-ekonomisk fackskola) ansåg beredningen att i stort sett samma ämneskombinationer kunde bli aktuella som tidigare funnits vid kommunal flickskola, praktisk realskola eller allmänt gymnasium, även om friare ämneskombinationer än de där vanliga borde kunna förekomma. Därigenom borde framför allt i vissa ämnen på orten befintliga lärarkrafter tas i anspråk för undervisningen. Undervisningen i familjekunskap torde normalt komma att bestridas av lärare i hemkunskap. Skolberedningen bedömde det dock vara av stort värde, om skolan kunde förvärva lärare som skaffat sig vidareutbildning genom akademiska studier. En enbart akademiskt utbildad lärare, som specialiserat sig på familje- och hushållsfrågor, kunde också komma i fråga. För undervisning i ämnet konsumtionsekonomi borde hushållslärarna dels erhålla vidareutbildning inom det ekonomisk-sociologiska området, dels ges vidgade kunskaper i materialoch varukännedom. Speciella problem kunde uppstå vid rekryteringen av lärare till de estetiska ämnena. Genom ämnenas karaktär av tillvalsämnen förelåg dock ej här samma situation som beträffande övriga ämnen. Kommunerna har här frihet att erbjuda undervisning i de ämnen, för vilka de har större förutsättningar att klara de aktuella lärarfrågorna. Beträffande den tekniska fackskolan liksom övriga fackskolor ansåg beredningen att lektorstjänster ej kunde anses erforderliga. I läroämnena torde föl196

jande lärarkategorier böra finnas: adjunkter, ämneslärare, lärare i befordringsgång och timlärare. I matematik, fysik, kemi och i de humanistiska ämnena erfordras liksom vid gymnasierna lärare med akademisk utbildning. Beredningen syntes även önska i princip till den tekniska fackskolan överföra nuvarande bestämmelser angående behörighet till adjunktur vid praktisk realskola, vari praktiskt ämne ingår, dvs. krav på civilingenjörsexamen. Beredningen räknade emellertid med att även andra ingenjörer än civilingenjörer skulle komma att bestrida undervisningen i tekniska ämnen vid den tekniska fackskolan och syntes i första hand här vilja utnyttja välkvalificerade läroverksingenjörer, för vilka följande kompetenskrav uppställdes a) kvalificerade betyg i läroverksingenjörsexamen i de i tjänsten ingående ämnena, b) ett års normerad vidareutbildning inklusive pedagogisk utbildning, c) minst fyra års industriell eller motsvarande teknisk verksamhet. Beredningen förutsatte att en längre synnerligen kvalificerad yrkesverksamhet skulle kunna medföra dispens från kravet på vidareutbildning enligt b). Samma svårigheter som präglat rekryteringen av lärare till handelsutbildningsanstalterna antog skolberedningen skulle komma att uppstå vid de ekonomiska (merkantila) fackskolorna. Vissa ämnen kommer här att kräva en ny typ av lärare. För ämnena rättskunskap samt samhälls- och ekonomilära torde lärare med jur. kand.-examen, pol. mag.-examen, civilekonomexamen eller fil. mag.examen — vissa kombinationer — kunna komma i fråga. Större problem erbjuder vissa specialämnen såsom allmän varukunskap, skyltning och varuexponering samt reklam- och försäljningsteknik. Beredningen framhöll här särskilt behovet av en god praktik och ansåg det realistiskt att som teoretisk grund fordra handelsgymnasieexamen jämte pedagogisk utbildning. För undervisning i textning samt färg- och formkomposition ansåg beredningen det önskvärt med teckningslärarexamen jämte god kännedom om handel och distribution samt Utbildning i reklamteckning. Skolberedningen förutsatte även, att specialister utanför skolan skulle anlitas för undervisningen i vissa kursmoment, såsom trafikkunskap, den s. k. stilkursen osv.

Yttranden vid remissbehandlingen

av skolberedningens

betänkande

Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande berörde några remissinstanser lärarfrågorna inom fackskolan. Beredningens förslag beträffande kompetenskrav och tjänster i de allmänna läroämnena och den teoretiska delen av fackämnena tillstyrktes av bl. a. Läroverkslärarnas riksförbund. TCO uttalade, att behörighet till adjunktstjänst inom fackskolorna generellt borde tillkomma samtliga enligt då gällande läroverksstadga i § 178 mom. 197

3:1—111 avsedda lärare. Även de vidareutbildade folkskollärarnas ställning i d e n n a skolform borde enligt T C O övervägas. S t a t s k o n t o r e t uppehöll sig bl. a. vid ämneslärarna, vilka g e n o m g å t t det n u m e r a nedlagda högre lärarinneseminariet. U n d e r åberopande a v dessa lärarinnors långa tjänstgöringstid, deras kompetens, olämpligheten av a t t placera d e m p å grundskolans högstadium och de sannolika svårigheterna a t t r e k r y t e r a lärare till fackskolorna föreslog statskontoret, a t t lärarinnorna i någon form skulle överföras till fackskolorna. Även kollegierna vid högre allmänna läroverket i Östersund och vid M a l m ö p r a k t i s k a realskola ( M a l m ö Borgarskola) s a m t Stockholms stad och Uppsala stad m. fl. u t t a l a d e sig för a t t d e n n a lärargrupp bereddes tillfälle till anställning vid fackskolorna. Enligt kollegiets i Östersund mening b o r d e tjänstgöring också p å grundskolans högstadium ifrågakomma för denna kategori. Skolberedningens förslag beträffande lärare i vissa läroämnen m ö t t e vissa invändningar. E k o n o m i s k a fakulteten vid universitetet i L u n d fann det önskvärt, a t t högskoleutbildade lärare användes i största möjliga utsträckning, och ville förorda, a t t begreppet p r a k t i s k utbildning inte tänjdes alltför m y c k e t , i vilket fall den merkantila (ekonomiska) fackskolan inte skulle bli vad skolberedningen åsyftade: e t t b r a alternativ till handelsgymnasieutbildningen. Skolöverstyrelsen instämde i v a d skolberedningen u t t a l a d e o m överföring a v lärare från praktisk realskola till fackskola, som t r ä d d e i den praktiska realskolans ställe. Överstyrelsen tillade, a t t m a n d ä r u t ö v e r också borde på lämpligt s ä t t bereda sådana lärare a n n a n tjänst, vilka inte k u n d e beredas tjänstgöring vid fackskolan. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhöll att undervisningen vid fackskolorna kommer att delvis ligga på samma nivå som gymnasiet. Det finnes sålunda ingen anledning, att lärartjänsterna icke skall vara av samma slag som vid gymnasierna. Överstyrelsen vill starkt understryka kravet av att vid de tekniska fackskolorna, inrättas lektorstjänster avsedda för civilingenjörer, som är huvudlärare. Det synes eljest icke möjligt att till fackskolorna kunna knyta tillräckligt kompetenta lärarkrafter. De nyss berörda kraven i fråga om vidareutbildning av läroverksingenjörer bedömer överstyrelsen som otillräckliga. Det bör beaktas, att beredningens förslag om undervisning i ämnesblock förutsätter, att lärarna ges utbildning härför. Den föreslagna vidareutbildningen om endast två terminer blir till följd härav alldeles för kort. Överstyrelsen räknar med att utbildningen icke bör sättas kortare än tre terminer. Även för vissa gymnasieekonomer anser överstyrelsen det nödvändigt att den pedagogiska utbildningen kompletteras med en termins ämnesmässig utbildning. Kraven på välmeriterad och lång yrkespraktik bör vara absoluta. Det vore olyckligt, om brist på sökande, som fyller såväl examens- som praktikkravet, vid något tillfälle skulle föranleda, att det senare kravet eftersattes. Naturligare är att det skapas dispensmöjligheter för sökande med god praktik och med tillräckliga teoretiska kunskaper, ådagalagda på annat sätt än genom angivna examina. I K u n g l . M a j : t s proposition 1962:54 b i t r ä d d e departementschefen i s a m b a n d med frågan om genomförandet av fackskolorganisationen beredningens önske*mål om en smidig övergång från den äldre till den nyare organisationen m e d 198

tillvaratagande av befintliga tillgångar i form av lokaler och lärare samt en värdefull pedagogisk erfarenhet och tradition. Gymnasieutredningens

förslag i lärarfrågorna

Gymnasieutredningen har i kapitel 15 i sitt nyligen framlagda huvudbetänkande framfört sina förslag beträffande lärarpersonalen på gymnasiet. Generellt konstateras »att de enskilda ämnenas konstruktion i många fall ställer helt nya krav på innehållet i den teoretiska lärarutbildningen liksom på kombinationerna av ämnen i akademiska examina och i lärartjänster». Som exempel namnes de integrerade ämnen, som även förekommer i fackskolorna, teknologi och företagsekonomi. Gymnasieutredningen framhåller även de nya utbildningskrav, som möter i ämnena samhällskunskap, historia och biologi liksom att andra än de nu vanliga ämneskombinationerna blir nödvändiga. Ovan nämnda synpunkter har samma aktualitet beträffande fackskolorna. I det inre arbetet kommer lärarna att möta många nya uppgifter, såsom s. k. friare arbetsformer, samverkan mellan ämnena i större ämnesblock, utnyttjande i större omfattning än tidigare av pedagogiska hjälpmedel m. m. samt en mer systematiskt genomförd elevvård. På gymnasiet kommer enligt gymnasieutredningens förslag att tjänstgöra dels lektorer, vilka tillika skall fungera som huvudlärare och institutionsföreståndare, dels adjunkter. För behörighet till adjunktstjänst vid gymnasium anser gymnasieutredningen att kraven bör ställas högre än för adjunktstjänst vid grundskolan. »Generellt kan det definieras som kunskaper, motsvarande tre betyg i ett ämne i nuvarande ämbetsexamen. Tjänsterna bör normalt inte omfatta mer än två ämnen.» Genom vissa övergångsbestämmelser, utfärdade av skolöverstyrelsen, borde personer med äldre utbildning eventuellt efter vissa kompletteringar av ämnesmässig eller pedagogisk art kunna komma i fråga för adjunktstjänst på gymnasium. Beträffande lektorstjänsterna framlägger gymnasieutredningen ett förslag, som innebär att vissa alternativa meriteringsvägar skapas. Behörighet som lektor kan liksom hittills vinnas genom licentiatexamen eller doktorsgrad i examensämne motsvarande skolämne eller genom på visst sätt kvalificerad civilingenjörs- eller civilekonomexamen. Utredningen föreslår därjämte, att även den som avlagt godkänd tentamen för ett betyg i licentiatexamen skall bli behörig till lektorstjänst. Vid sidan av den teoretiska meriteringen bör även en väg stå öppen, där avseende fästes vid pedagogisk kvalificering genom utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom metodik och didaktik eller genom bl. a. vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, konsulenttjänstgöring eller kursverksamhet samt genom allmän dokumentering som duglig, pedagogiskt skicklig lärare. Den teo199

retiska grundutbildningen för denna kategori lärare förutsattes vara en för adjunktstjänst kvalificerad grundexamen innefattande en trebetygskurs eller motsvarande. Samma principer som utvecklats i det föregående beträffande lärare i allmänna ämnen skall tillämpas så långt detta är möjligt även när det gäller ekonomiska och tekniska ämnen. Gymnasieutredningen ifrågasätter sålunda, om ej rekryteringen till lärartjänster i ekonomiska ämnen i fortsättningen vid sidan av civilekonomexamen även bör gå via filosofisk ämbetsexamen och utformas helt i analogi med teoretisk lärarutbildning för allmänna ämnen. Gymnasieutredningen hänvisar också till sina förslag beträffande lärarutbildning i tekniska ämnen, vilka syftar till att skapa en reguljär lärarutbildning även i dessa ämnen. I kapitel 15 framlägger gymnasieutredningen även diskussionsvis vissa synpunkter på den framtida lärarutbildningens uppbyggnad. För fil. mag.-utbildningen (motsvarande) tänker man sig en treårig studiegång vad avser ämnesutbildningen. En blivande lärare i grundskolan skulle under de tre studieåren därvid läsa tre ämnen, medan gymnasieläraren under det tredje (eventuellt fjärde) året fortsätter att fördjupa sina studier i ett av de två ämnen som dennes examen normalt skulle omfatta. Beträffande den praktiska lärarutbildningen framhåller gymnasieutredningen önskvärdheten av att undervisningselement, som direkt förbereder för den praktiska lärarutbildningen, införes på ett så tidigt stadium som möjligt, varigenom utbildningen kan målinriktas på ett helt annat sätt än vad nu är fallet. Såsom yrkesförberedande moment bör därför vissa inslag av vad som nu kallas praktisk lärarutbildning förekomma redan i samband med den teoretiska lärarutbildningen. Bland de diskussionsvis framförda synpunkterna kan nämnas, att t. ex. information om målsättningsfrågor i vidare mening, skolorganisation, pedagogiskt utvecklingsarbete, hjälpmedel m. m. föreslås meddelade parallellt med ämnesstudierna. Även vissa inslag av styrda auskultationer rekommenderas, liksom andra former for en integrering av den praktiska lärarutbildningen i den teoretiska utbildningen. För att så snabbt som möjligt anpassa lärarutbildningen efter de nya behov, som reformeringen av de gymnasiala utbildningsvägarna aktualiserar, föreslår gymnasieutredningen ett flertal omedelbara åtgärder. Redan fr. o. m. höstterminen 1964 bör sålunda vissa förändringar av universitetskurserna vidtagas inom ramen för nuvarande organisation. En intensifiering av fortbildningsverksamheten aktualiseras även för att under en övergångstid anpassa en tidigare utbildning till en ny situation. Bland annat bör målsättningsfrågorna och de nya undervisningsprinciperna uppmärksammas, t. ex. förslaget om ökat utrymme för självständigt arbete och studieteknisk handledning liksom metodfrågor för enskilda ämnen. Skolöverstyrelsen bör i samarbete med bl. a. branschorganisationerna låta 200

utarbeta lämpligt material för fortbildningsverksamheten, som tankes koncentrerad till studiedagar, feriekurser, kvällskurser osv. För lösandet av de mer omfattande fortbildningsproblem som aktualiserats genom den starka förändring som skett i vissa ämnen rekommenderas bl. a. lokalt organiserade kurser eller brevskoleundervisning, feriekurser i främst tekniska och naturvetenskapliga ämnen m. m. Den föreslagna fortbildningen bör administreras genom skolöverstyrelsens försorg. Skolöverstyrelsen föreslås få ett särskilt utredningsanslag på en miljon kronor till förfogande för utredning och planering av den skisserade fortbildningsverksamheten. Gymnasieutredningen anser också att en permanent fortbildning erfordras, om de vidtagna förändringarna snabbt skall kunna slå igenom och den föreslagna fortskridande läroplansrevisionen skall kunna genomföras. E t t specialproblem erbjuder fortbildningen av tekniker och lärare i ekonomiska ämnen. För dessa lärare borde fortbildningen delvis ha formen av arbete inom industri eller företag. Gymnasieutredningen diskuterar också olika åtgärder för att främja lärarförsörjningen i främst de ämnen som beräknas expandera genom gymnasiereformen. Den av gymnasieutredningen föreslagna lärarutbildningen för tekniska ämnen har redan lett till beslut vid 1963 års riksdag. Det ökade behovet av lärare i ekonomiska ämnen torde bli tillgodosett genom att ämnet företagsekonomi numera kan ingå i filosofisk ämbetsexamen. Gymnasieutredningen diskuterar även inrättandet av tjänster som assistenter, vilka skulle svara för mer rutinmässiga uppgifter i undervisningen såsom laborationer, handledningen av räkneövningar m. m. Som assistenter i tekniska ämnen anser gymnasieutredningen, att gymnasieingenjörer utan pedagogisk utbildning bör förordnas. För undervisningen i ekonomiska ämnen bör ett liknande arrangemang övervägas. Gymnasieutredningen ansluter sig även till tidigare framförda rekommendationer att för undervisningen i vissa specialämnen förvärva specialister från olika områden liksom åtgärder, vilka åsyftar att bättre tillvarata lärarkrafterna genom anlitandet av arvodesanställd personal för arbete i skolans institutioner, bibliotek, AV-centraler och som skrivhjälp åt lärarna. För att söka råda bot på den lärarbrist som kommer att uppstå rekommenderas nya och okonventionella metodiska grepp. Bland annat ifrågasätter gymnasieutredningen om klassavdelningen i alla situationer är den givna gränsen för ett optimalt undervisningsresultat och utredningen är ej främmande för tanken att läraren kan utnyttjas som handledare för ett större antal elever osv. samt hänvisar till den av skolöverstyrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning tillsatta arbetsgruppen för försök med varierande klasstorlek och lagundervisning. 201

Fackskoleutreditingens överväganden och förslag beträffande lärare i läro- och övningsämnen Som framgått av kapitel 5 torde fackskolorna ofta komma att ingå som en del av en större skolenhet tillsammans med egentligt gymnasium, yrkesskola eller grundskolans högstadium. Även om underlag kommer att uppstå för ett relativt betydande antal heltidstjänster, av skolberedningen uppskattat till ca 1 700 läsåren 1970/72 (SOU 1961: 30 s. 670) kommer sannolikt en relativt stor del av undervisningen att bestridas av lärare vid kommunens skolväsen, vilka samtidigt fullgör viss undervisning i andra skolor inom eller utanför den skolenhet i vilken fackskolan ingår. Vid de överväganden som fackskoleutredningen företagit rörande lärarfrågorna i fackskolorna, har utredningen tagit särskild hänsyn till ovan angivna förutsättningar. Utredningen har förutsatt, att man — så långt detta är möjligt — söker motverka tillkomsten av särbestämmelser för lärarpersonalen vid fackskolorna och i stället söker utforma bestämmelser om lärarkompetens, befordringsgång, tjänstgöringsskyldighet m. m. i nära anslutning till motsvarande bestämmelser för hela stadiet. Om utbildningen av lärare för skilda skolformer kan göras helt eller till betydande delar gemensam ökar det lärarnas möjlighet att söka tjänst vid den skola som bäst motsvarar deras intressen. Samtidigt ökas möjligheterna för samhället att på ett effektivt sätt utnyttja befintliga tillgångar av utbildade lärare, eftersom olika former av specialutbildning kan hållas nere eller undvikas. Lärare i läroämnen, allmänna synpunkter. Lärarna i läroämnen i fackskolorna kan uppdelas på tre kategorier, nämligen lärare i allmänna, ekonomiska samt tekniska ämnen. Som framgår av det följande kan vissa lärarkombinationer komma att omfatta ämnen från två av dessa kategorier. Vid behandlingen av lärarfrågorna i fackskolorna torde det vara nödvändigt, att dels framlägga ett principförslag på längre sikt i anslutning till de överväganden som ägt rum mellan gymnasieutredningen och 1960 års lärarutbildningssakkunniga, dels överväga åtgärder för de närmaste 5—10 åren med förslag till sådana övergångsbestämmelser, som aktualiseras genom den beslutade eller väntade avlösningen av vissa nu befintliga kommunala skolor. I enlighet med utredningens förslag, kapitel 5, kommer fackskolorna att ingå i det gymnasiala utbildningssystemet och här representera ett tvåårigt utbildningsalternativ till gymnasiala studier omfattande 3—4 år. För fackskolorna har vidare i kapitel 3 angivits en dubbel målsättning. Fackskolorna skall sålunda ge dels en utöver grundskolan vidgad och fördjupad allmän utbildning, dels en mot vissa sektorer inom samhällslivet målinriktad fackutbildning. För att undervisningen i fackskolorna skall kunna bedrivas på den relativt höga nivå, som följer av den angivna målsättningen, måste enligt utredningens uppfattning i stort sett samma kompetenskrav uppställas beträffande lärar202

tjänster i fackskolorna, som. föreslagits av gymnasieutredningen för vissa lärarkategorier på gymnasierna. Även om det kunde vara önskvärt, att lektorstjänster inrättades vid fackskolorna, finner fackskoleutredningen emellertid liksom 1957 års skolberedning, att dessa tjänster — bl. a. på grund av den lärarbrist som under en följd av år kommer att föreligga — inte bör inrättas inom fackskolan. Självfallet bör detta inte utesluta att i många fall lektorer kommer att utnyttjas i undervisningen vid fackskolorna, vilket kommer att bli särskilt naturligt i de fall där gymnasium och fackskola är belägna i samma skolenhet. Med hänsyn till önskvärdheten att etablera en pedagogisk samordning mellan de olika gymnasiala utbildningsvägarna bör alltså gymnasiernas lektorer normalt fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet i fackskolorna i kommunen på samma sätt som är fallet i nu befintliga gymnasieskolor, omfattande gymnasium och realskola eller grundskolans högstadium. Kompetenskraven för lärare i läroämnen. Under hänvisning till de principiella synpunkter, som utredningen utvecklat i det föregående, framlägger fackskoleutredningen följande förslag angående kompetenskraven på längre sikt för lärartjänster i läroämnen vid fackskolorna. Vid fackskolorna inrättas ordinarie adjunktstjänster i den omfattning som undervisningens uppehållande kräver minskat med den andel som bör reserveras för i eke-ordinarie lärare. För dessa tjänster torde samma kompetenskrav böra uppställas so.m för adjunktstjänster vid gymnasierna dvs. på visst sätt kvalificerad examen från filosofisk eller ekonomisk fakultet, handelshögskola eller teknisk högskola jämte praktisk lärarutbildning. Med hänsyn till att lärarna bor ha möjlighet att samtidigt tjänstgöra i gymnasium bör alltså ett generellt krav föreligga på kompetens för gymnasieadjunktur. Värdet av en bredare utbildning innefattande ett tredje undervisningsämne bör dock understrykas. En högre ämnesteoretisk utbildning bör självfallet få tillgodoräknas som särskild merit. De av gymnasieutredningen redovisade synpunkterna på ändrade ämneskombinationer äger samma tyngd även för fackskolorna. Enligt nuvarande bestämmelser gäller vissa högre kompetenskrav (skolstadgan 15 kap. 17 §) för ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium i förhållande till adjunktstjänster i grundskolan vad avser filosofisk ämbetsexamen (skolstadgan 10 kap. 21—24 §§). Adjunkt i grundskolan som ej avlagt fullständig filosofisk ämbetsexamen är sålunda ej behörig att inneha adjunktstjänst på allmänt gymnasium. Med hänsyn till den målsättning som uppställts för fackskolorna bör enligt fackskoleutredningens uppfattning samma kompetenskrav uppställas för ordinarie adjunktstjänst i fackskolorna som vid gymnasierna. Gymnasieutredningen föreslår, att övergångsbestämmelser utfärdas så att skolöverstyrelsen bemyndigas medgiva att »adjunkter med äldre utbildning men 203

med eventuellt erforderlig komplettering av ämnesmässig eller pedagogisk meritering äger rätt att söka och inneha adjunktstjänst på gymnasium». Fackskoleutredningen biträder gymnasieutredningens synpunkter i denna fråga liksom vad utredningen anfört om fortbildning och vidareutbildning av lärare m. m. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör möjligheter beredas vissa övningslärare, som ej uppfyller de formella kraven för inskrivning vid universitet och högskolor, att vid tjänstledighet med s. k. B-avdrag bedriva kompletterande ämnesstudier i läroämne, vilka bedömes vara av värde för lärarens undervisning i fackskola. Utredningen avser närmast lärare i hemkunskap och barnavård samt lärare i teckning, musik och slöjd, vilka önskar bedriva t. ex. sociologiska, psykologiska och ekonomiska studier respektive studier i konst-, musik- och teaterhistoria. En akademisk utbildning som meriterar för undervisning i ämnet konsumentkunskap torde också snarast böra organiseras. Som skolberedningen anfört (SOU 1961:30 s. 507) har viss kursverksamhet påbörjats i syfte att ge lärare behörighet för undervisning i ämnet dramatik. Fackskoleutredningen förutsätter, att ifrågavarande kursverksamhet utbygges och även inriktas på den undervisning i ämnet som fackskolorna föreslås erbjuda eleverna. Vid större fackskolor torde underlag komma att uppstå för ordinarie adjunktstjänster i samhällskunskap kombinerat exempelvis med något av ämnena socialkunskap, psykologi och eventuellt familjekunskap, kombinationer som för närvarande ej förekommer. Utredningen föreslår, att möjlighet beredes kommunerna att inrätta sådana tjänster, i förekommande fall s. k. ettämnesadjunkturer, varvid såsom teoretisk utbildning bör anges juridisk-samhällsvetenskaplig examen, filosofisk ämbetsexamen med samhällsvetenskapliga ämnen, filosofisksamhällsvetenskaplig examen eller civilekonomexamen med kompletterande akademiskt betyg i det eller de ämnen som motsvarar i tjänsten ingående läroämnen. I flertalet kommuner torde underlag ej komma att uppstå för hela tjänster i ovannämnda ämnen. Även av andra skäl torde det — i varje fall under de närmaste åren — bli omöjligt att skapa lärartjänster med fasta ämneskombinationer för flera nya ämnen, som upptages på fackskolornas timplaner, såsom socialkunskap, ergonomi och dramatik. I stor utsträckning torde därför specialister utanför skolan komma att förordnas såsom timlärare i dessa ämnen. I mindre grad torde förhållandet behöva bli enahanda för familjekunskap och konsumentkunskap. Man räknar visserligen med att undervisningen i dessa ämnen i huvudsak kommer att bestridas av vissa redan existerande lärarkategorier, men därutöver kan också specialister komma att anlitas. Då de lärare som kommunerna kan engagera kommer att ha skiftande ämnesteoretisk och pedagogisk utbildning, torde skolöverstyrelsen böra pröva lärarnas behörighet samt — sedan viss erfarenhet vunnits — utfärda allmänna anvisningar rörande behörighetsvillkoren till vägledning för skolstyrelserna. 204

Slutligen vill utredningen under detta avsnitt framhålla följande beträffande undervisningen i ämnet livsåskådnings- och religionskunskap. Som framgår av mål och kursinnehåll för detta ämne är det inte nödvändigt att för undervisning i detta ämne kräva hittillsvarande utbildning som kristendomslärare. Ämnet innehåller avsevärda moment av etisk och filosofisk karaktär vid sidan om historiska och religionshistoriska inslag. Under sådana förhållanden bör ämnet kunna ingå i ämneskombination för tjänst tillsammans med även andra ämnen än kristendomskunskap. Närmast till hands förefaller då ligga sådana ämnen som filosofi, svenska och historia men även andra ämnen såsom psykologi bör kunna på ett naturligt sätt ingå i ämneskombination med livsåskådnings- och religionskunskap. Lärare i ekonomiska ämnen. De ekonomiska ämnena utgöres av företagsekonomi, redovisning, distribution, förvaltning, maskinskrivning, stenografi, kontorsteknik samt praktiskt sekreterararbete. På gymnasiala skolformer har traditionellt undervisningen i företagsekonomi handhafts av civilekonomer. Utredningen finner det naturligt att undervisningen i företagsekonomi, redovisning och distribution handhas av lärare med denna utbildning. De torde emellertid icke längre få anses vara de enda som är lämpliga för undervisning i dessa ämnen. I pol. mag.-examen samt fil. kand.- och fil. ämbetsexamen kan nämligen numera ingå företagsekonomi. Akademiker med denna utbildning torde vara mycket lämpade för undervisning i ekonomiska ämnen i fackskolan. Av betydelse i detta sammanhang är även att dessa examina kan kombineras med andra ämnen av direkt nytta för skolundervisningen. Hit hör exempelvis nationalekonomi, statistik, psykologi och statskunskap. Den utbildning som civilekonomerna fått är visserligen i och för sig lämpad för undervisning i företagsekonomiska ämnen. Den ger dock icke utrymme för undervisning i andra ämnen i fackskolan. Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställde i sina petita 1962 att pol. magistrar och andra med företagsekonomi i examen skulle äga rätt att vinna inträde vid överstyrelsens lärarutbildning på samma villkor som civilekonomer. Denna framställning har upptagits i statsverkspropositionen för budgetåret 1963/64* och i till ämbetsverket utfärdat regleringsbrev. Enligt fackskoleutredningens mening är det emellertid icke blott pol. mag.- och fil. kand.-examen som är lämplig grundval för lärare i företagsekonomiska ämnen. Det vore även önskvärt om företagsekonomi som kan ingå i filosofisk ämbetsexamen även kunde ingå i ämneskombinationer som ger behörighet för adjunktstjänst i fackskola. Härigenom kunde vinnas att en mot undervisningen direkt inriktad examen kunde innehålla ett undervisningsämne av väsentlig betydelse både inom den ekonomiska sektorn av gymnasiet och inom den ekonomiska fackskolan. Utredningen föreslår, att universitetsstatuterna erhåller sådant ändrat innehåll att detta ämne likvärdigt med andra ämnen kan bilda en filosofisk ämbetsexamen. 205

Under den övergångstid under vilken fackskolan genomföres och innan resultatet av en ny utbildning kommer skolorna till godo måste lärarfrågan lösas genom speciella åtgärder. För undervisning i ekonomiska ämnen torde därför i viss utsträckning även andra lärare än sådana med akademisk examen behöva utnyttjas. I detta sammanhang bör ihågkommas att den ekonomiska fackskolan i många fall kommer att ersätta yrkesskolornas handelsavdelningar. Vid dessa undervisar i inte ringa utsträckning gymnasieekonomer. Gymnasieekonomer kan med hänsyn till sin relativt korta teoretiska utbildning normalt icke anses kompetenta att undervisa i fackskola. Givet är att man i situationer med brist på kompetenta lärare kan och bör utnyttja gymnasieekonomer. De ämneslärartjänster för gymnasieekonomer som föreslås inrättade i fackskolan torde — med hänsyn till anordningens mindre permanenta karaktär — böra organiseras som extra-ordinarie tjänster. Användes gymnasieekonomer för undervisning vid ekonomiska fackskolor bör deras utbildning kompletteras genom en ämnesmässig vidareutbildning av i princip samma längd som för gymnasieingenjörer. Därtill kommer pedagogisk utbildning, som likaledes omfattar en termin. Ändamålet med denna utbildning bör då icke vara att bredda deras kunskapsområde att omfatta fler ämnen utan att fördjupa deras kunskaper i de företagsekonomiska ämnen som de tidigare har läst. Dessa lärare bör användas i första hand för undervisningen i företagsekonomi och kontorsteknik. Undervisningen i företagsekonomi skall icke blott omfatta teoretiska moment utan även uppövandet av den praktiska färdigheten bl. a. i kontorsarbete. Det bör därför krävas att dessa lärare har god praktik från näringslivet. En enbart teoretisk utbildning kan inte ge den grund som är erforderlig. Utredningen föreslår därför, att de för motsvarande lärarkategorier vid yrkesskolorna gällande bestämmelserna om minst två års praktik överföres att gälla även för fackskolorna. Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i riksstaten för 1963/64 medel ställes till överstyrelsens för yrkesutbildning förfogande för att anordna 15-veckors kompletteringskurser för gymnasieekonomer. Sådan utbildning bör även kunna ske genom korrespondensundervisning kompletterad med muntlig undervisning under kortare perioder. E t t sådant arrangemang är värdefullt inte minst därför att det minskar skolornas behov av vikarier. Man får nämligen förutsätta att utbildningen i första hand riktar sig till redan verksamma lärare, som annars måste ta tjänstledighet under en hel termin, men som blott behöver ta kortare tjänstledigheter om utbildningen i stor utsträckning får karaktären av korrespondensstudier. Av de inom yrkesutbildningsväsendet nu verksamma gymnasieekonomerna torde flera efter sin examen från handelsgymnasium ha skaffat sig fortsatt teoretisk utbildning av olika slag, som i vissa fall bör kunna jämställas med ovannämnda kompletteringskurser. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör det 206

centrala ämbetsverket ges möjlighet att meddela dispens från deltagande i kompletteringskurserna. Ovan har utredningen konstaterat det önskvärda i att gymnasieekonomer som undervisar i fackskolan har god praktisk erfarenhet. För närvarande kräves även av lärare vid yrkesskolan två års praktik från näringslivet »av väsentlig betydelse för tjänsten» om de är gymnasieekonomer. Den praktik som dessa lärare kan uppvisa är emellertid av mycket skiftande karaktär. Många har givetvis en lång och mycket värdefull praktik. Andra har däremot erfarenhet från ur undervisningens synpunkt mindre värdefulla områden. Samma är förhållandet med civilekonomer, som dock blott behöver ett års praktik. Utredningen anser det i och för sig synnerligen värdefullt med god, allsidig praktik för blivande lärare vid ekonomisk fackskola. De arbetsuppgifter som eleverna från fackskolan kommer att få ligger på »assistentplanet», där goda kunskaper i inte alltför okvalificerade rutiner är väsentlig. En god och allsidig praktik kan enligt utredningens mening vara av väsentlig betydelse för lärarna i denna skolform, där de praktiska momenten skall ha stort utrymme i ämnet företagsekonomi. Utredningen anser därför att för tjänsten värdefull praktik, helst om den förvärvats under en längre tid — exempelvis fem, sex år — bör tillmätas stor betydelse ur meriteringssynpunkt. Utredningen anser samtidigt icke att praktikkravet för adjunkter bör uppehållas som ett absolut krav. Utredningen föreslår sålunda som behörighetsvillkor för lärare i företagsekonomi, redovisning och distribution civilekonomexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig examen, filosofisk-samhällsvetenskaplig examen eller som utredningen föreslagit i det föregående filosofisk ämbetsexamen — i de sistnämnda fallen under förutsättning att ämnet företagsekonomi ingår i examen. Utredningen föreslår vidare, att extra-ordinarie ämneslärartjänster inrättas för gymnasieekonomer med viss vidareutbildning för undervisning i företagsekonomi och i kontorsteknik. Enligt utredningens mening bör vidare praktisk erfarenhet från näringsliv och förvaltning tillmätas stor betydelse men icke vara ett absolut villkor för blivande lärare utom vad gäller gymnasieekonomer. Det torde ankomma på tillsynsmyndigheten att genom anvisningar av olika slag närmare ange på vilket sätt och i vilken utsträckning praktisk erfarenhet skall tillmätas särskilt meritvärde. Undervisningen i förvaltning kan i avvaktan på att lärarutbildning organiseras handhas av socionomer eller pol. magistrar utan särskild pedagogisk utbildning. Av väsentlig betydelse är att läraren har erfarenhet från den offentliga sektorns praktiska problem, framför allt på mellannivå och i första hand på det kommunala området. Vid undervisningen främst i förvaltning, men även i ämnen såsom distribution och kontorsteknik torde särskilt vid de mindre fackskolorna specialister från offentlig förvaltning eller från näringslivet komma att utnyttjas. Utredningen återkommer i det följande till denna fråga. I maskinskrivning och stenografi bör uppställas samma krav som för motsvarande lärarkategorier på gymnasium. Lärarna bör sålunda minst ha en grund207

utbildning motsvarande studentexamen, någon handelsutbildning samt dokumenterade kunskaper i maskinskrivning och stenografi. Härtill kommer givetvis pedagogisk utbildning. Utredningen vill framhålla, att den föreslagna utbildningen i utländsk stenografi förutsätter a t t lärarna har språkkunskaper som minst motsvarar fordringarna i studentexamen. Genom de ensartade behörighetskraven för de båda skolformerna torde ett större antal ordinarie och extra ordinarie lärartjänster i maskinskrivning och stenografi kunna inrättas med skyldighet för tjänsteinnehavarna att fullgöra fyllnadstjänstgöring vid gymnasium liksom vid yrkesskola. Som lärare i kontorsteknik torde i många fall kunna användas gymnasieekonomer med god praktisk erfarenhet från området. I många fall kan det säkerligen även här vara lämpligt att för hela ämnet eller för vissa delar nyttja praktiker från näringslivet. Detsamma gäller praktiskt sekreterararbete, där även stenografilärare i många fall är de mest lämpliga. Dock krävs för flertalet moment erfarenhet från kvalificerade sekreteraruppgifter. I avvaktan på större erfarenhet av behörighetskurser i detta ämne bör provisoriska behörighetsbestämmelser utfärdas. I samband därmed vill utredningen ta upp en fråga angående ämnesbeteckningarna. I nu gällande bestämmelser för försöksverksamhet med tvååriga fackskolor talas om läroämnen till vilka exempelvis redovisning hör, övningsämnen samt 'ämnen' till vilka räknas maskinskrivning, stenografi, praktiskt kontorsarbete och praktiskt sekreterararbete. Samtliga dessa ämnen bör ge praktisk övning. Samtliga ämnen — även kontorsteknik och stenografi — skall innehålla teori. Det torde därför från undervisningens synpunkt vara svårt att motivera en klassificering i olika grupper. Då emellertid ämnes- och ämnesgruppbeteckningarna är intimt förknippade med administrativa och ekonomiska frågor, vilka samtliga ligger utanför fackskoleutredningens kompetensområde, anser sig utredningen här ej kunna framlägga konkreta förslag i denna fråga. I årskurs 2 kommer blivande korrespondenter att få läsa en särskild kurs i svensk och utländsk affärskorrespondens. Man har ofta framhållit de svårigheter språklärare utan merkantil utbildning har att undervisa i fackspråk inklusive affärskorrespondens, som förutsätter kunskaper inom det merkantila fältet. Ibland har därför hävdats att dessa lärare bör ha någon form av merkantil utbildning förutom sin utbildning i språk. Såsom språkundervisningen vid fackskolan beräknas bli upplagd kommer man i viss utsträckning i textvalet o. d. att söka tillmötesgå de enskilda elevernas intressen av specialtexter. En tekniker kan förmodas läsa tekniska texter, en elev med utpräglat humanistiska intressen vill läsa skönlitterär text osv. Det torde bli ogörligt att utbilda speciallärare i språk på de vitt skilda områden som här kan komma i fråga. Utredningen avvisar därför tanken på att kräva särskild specialutbildning i merkantila ämnen av lärare i affärskorrespondens. De undervisningsproblem som kan uppstå bör lösas genom fortbildning i vanlig ordning. 208

Utredningen förutsätter i sitt kursplaneförslag att undervisningen i konsumentkunskap, teckning o. d. i den ekonomiska fackskolan får sådan inriktning a t t även det speciellt fackutbildande momentet tillgodoses. Detta torde vara möjligt utan att tillgängliga lärare erhåller särskild specialutbildning med inriktning just på den ekonomiska fackskolan. Så har exempelvis teckningslärarna erhållit sådan utbildning, att de kan användas för undervisning i layout och annat av direkt nytta för de yrkesutbildande avsnitten. Lärare i tekniska ämnen. Beträffande utredningens principiella ställningstagande till kompetensnivån för tekniska ämnen hänvisas till de synpunkter av generell karaktär som tidigare anförts, i detta fall innebärande, att civilingenjörsexamen eller — som framgår av det följande — teknologie magisterexamen skall vara normalt kompetenskrav för adjunktur vid teknisk fackskola. I proposition 1963:111 framlägger departementschefen förslag om utbildning av lärare för tekniska gymnasier och fackskolor. Utbildningen avser i första hand ämnena matematik, fysik och grundläggande tekniska ämnen såsom projektionslära, mekanik, elektronik, hållfasthetslära samt materiallära. Utbildningen som skall leda till teknologie magisterexamen, är avsedd att ge behörighet för adjunktstjänst vid tekniskt gymnasium såväl i matematik och fysik som i vissa tekniska ämnen. Utformningen av denna nya lärarutbildning i enlighet med propositionen och riksdagsbeslutet måste ses som preliminär, eftersom gymnasieutredningens och fackskoleutredningens förslag till läroplaner icke förelåg då propositionen avlämnades. Fackskoleutredningen förutsätter därför, att teknologie magisterutbildningens mål och innehåll överarbetas med hänsyn till de nya förutsättningar som följer av de båda utredningarnas förslag till läroplaner för de respektive skolformer, vid vilka den nya lärarkategorin är avsedd att tjänstgöra. Utredningen förutsätter därjämte, att man för en vidare bedömning av dessa lärares kompetens att undervisa i tekniska ämnen tillmäter deras praktisk-tekniska erfarenhet väsentlig betydelse. De grundläggande tekniska ämnena saknas i många fall som fristående ämnen på den tekniska fackskolans timplan och ingår i stället som komponenter i eller bildar en integrerande del av ett blockämne, vars yttersta syfte är att samtidigt ge en teoretisk grund och förmedla kunskap om teknisk tillämpning. Detta förhållande leder till att undervisning i tekniska ämnen i fackskolan i regel av sin utövare kräver en god praktisk erfarenhet. Det bör för tydlighets skull påpekas, att detta icke gäller matematik, fysik och eliära. I dessa ämnen torde teknologie magistrarna utan hänsyn till praktik uppnå fullgod kompetens, särskilt med tanke på att deras utbildning innefattar en teknisk orientering som måste vara av värde även för undervisning i matematik och fysik. Fackskoleutredningen föreslår, att adjunktstjänster för lärare med teknologie magisterexamen inrättas vid de tekniska fackskolorna fr. o. m. läsåret 1967/68 209

samt att nu gällande bestämmelser om ordinarie och extra ordinarie adjunktstjänster vid tekniska gymnasier (skolstadgan 15 kap. 25 §) måtte gälla även beträffande fackskolorna fr. o. m. läsåret 1964/65. För behörighet till dessa tjänster bör krävas filosofisk ämbetsexamen i naturvetenskapliga ämnen eller civilingenjörsexamen från facklinjer som kan anses motsvara vid teknisk fackskola upprättade linjer. En del av undervisningen i tekniska läroämnen torde i analogi med vad som redan anförts om gymnasieekonomer komma att bestridas av ämneslärare med gymnasieingenjörsutbildning. Även om denna lärarkategori i en framtid kan komma att disponeras främst såsom assistenter vid gymnasierna i enlighet med vad gymnasieutredningen föreslagit, torde under en följd av år gymnasieingenjörer med pedagogisk utbildning komma att självständigt svara för undervisningen i de ämnen för vilka de fått utbildning. På samma sätt som föreslagits beträffande gymnasieekonomer föreslår utredningen, att extra-ordinarie ämneslärartjänster för gymnasieingenjörer inrättas vid den tekniska fackskolan. Fackskoleutredningen biträder i huvudsak de synpunkter som 1957 års skolberedning framfört beträffande läroverksingenjörerna och föreslår, att för behörighet till extra-ordinarie ämneslärartjänst vid teknisk fackskola skall krävas dels gymnasieingenjörsexamen från facklinje motsvarande inom tekniska fackskolan upprättade linjer med kvalificerade betyg i tjänstens ämnen, dels för tjänsten värdefull praktik från näringslivet omfattande minst två år, mot av skolberedningen föreslagna fyra år, dels ock att ha med godkänt betyg genomgått lärarutbildningskurs för gymnasieingenjörer med särskild inriktning på undervisningen i fackskolorna. De av överstyrelsen för yrkesutbildning framförda önskemålen om minst tre terminers vidareutbildning anser sig fackskoleutredningen kunna i princip biträda, utan att därmed ta definitiv ställning till utbildningens omfattning. Med samma motivering som anförts beträffande lärare i ekonomiska läroämnen såväl av överstyrelsen för yrkesutbildning som fackskoleutredningen räknar utredningen med att övergångsvis dispensmöjligheter skapas för gymnasieingenjörer som av skolöverstyrelsen bedömts ha på annat sätt förvärvat erforderliga praktiska och teoretiska kunskaper. Utöver ordinarie och extra-ordinarie lärare i tekniska ämnen torde vid de tekniska fackskolorna specialister från näringslivet komma att förordnas som timlärare, speciallärare, i relativt stor utsträckning. Utredningen återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Fackskoleutredningen instämmer i gymnasieutredningens synpunkter beträffande fortbildningen av lärare i tekniska ämnen. Enligt utredningens uppfattning bör dock lärare endast med skolstyrelsens medgivande få åtaga sig uppdrag som konsulter i industrin. Det är från skolans och undervisningens synpunkt utan tvivel värdefullt att även denna form av fortlöpande kontakt upprätthålles mellan skola och näringsliv, men uppdragen får självfallet å andra sidan 210

inte ta sådan omfattning för den enskilde läraren att de hindrar eller påtagligt försvårar hans arbete som lärare. I syfte att råda bot på den väntade lärarbristen diskuterar gymnasieutredningen inrättandet av bl. a. tjänster som assistenter vid gymnasierna. Fackskoleutredningen har övervägt frågan angående liknande anordningar i fackskolan, men ej ansett sig för närvarande kunna föreslå inrättandet av dylika tjänster med hänsyn bl. a. till att denna fråga torde komma att ytterligare behandlas av 1960 års lärarutbildningssakkunniga. Dock torde eventuella assistenter vid gymnasier kunna utnyttjas även vid teknisk fackskola som ingår i samma skolenhet. Lärare i övningsämnen. Vid fackskolorna kommer undervisning att meddelas i övningsämnena teckning, musik, gymnastik, slöjd och hushållsteknik. Undervisningen i fackskolorna torde inte komma att så påtagligt avvika från den som förekommer i angränsande skolformer, att det finns anledning föreskriva andra kompetenskrav än vad som uppställts i skolstadgan för ordinarie tjänster vid gymnasier och på grundskolans högstadium. Som tidigare nämnts (s. 196) torde under en övergångstid undervisningen i familjekunskap i rätt betydande omfattning komma att bestridas av lärare i hemkunskap och barnavård. För undervisning i ämnet konsumentkunskap torde — i varje fall under en övergångstid — både lärare i hemkunskap (hushållsteknik) och textilslöjd komma i fråga, de senare särskilt under andra årskursen. Fackskoleutredningen förutsätter som tidigare nämnts, att åtgärder efter hand vidtages för en reguljär utbildning av lärare i dessa ämnen. För utredningens förslag, syftande till att främja en kompletterande akademisk vidareutbildning av övningslärare har redogjorts på s. 204. Utredningen har med tillfredsställelse erfarit, att skolöverstyrelsen redan sommaren 1963 anordnat särskilda kurser i konsumentkunskap och familjekunskap för lärare i hemkunskap och barnavård och förutsätter, att dessa kurser liksom kurser i konsumentkunskap för textilslöjdlärare även i fortsättningen återfinnes bland den kursverksamhet, som planeras av ämbetsverket i sådan omfattning att den svarar mot behovet under fackskolans uppbyggnadsskede. På lång sikt finner fackskoleutredningen det önskvärt, att en utredning kunde företagas angående skapandet av en lärarkategori, som kunde handha undervisningen i både textilslöjd och hemkunskap (hushållsteknik) och efter en akademisk vidareutbildning också i ämnet konsumentkunskap. Särskilda timlärare. I fackskolan kommer säkerligen som framgår av det ovan anförda specialister utanför skolan att relativt ofta förordnas som timlärare. Detta blir särskilt vanligt under de närmaste 5—10 åren, innan lärarutbildningen helt anpassats efter den nya skolformens behov samt även senare vid mindre fackskolor, vid vilka underlag ej kommer att uppstå för adjunktstjänster med mer speciella ämneskombinationer. I den sociala fackskolan får man räkna 211

med att förutom barnavårdslärare personal från statlig eller kommunal förvaltning kommer att anlitas som timlärare i socialkunskap. För trafik- och motorkunskap bör personal från polisens trafikavdelningar, verkmästare från bilverkstäder m. fl. vara de lämpligaste lärarna. I dramatik och andra estetiska ämnen kan utövande konstnärer behöva utnyttjas osv. För den s. k. stilkursen bör även specialister utanför skolan anlitas. I den ekonomiska fackskolan torde särskilt ämnet förvaltning kräva lärarkrafter utanför skolans fasta personal. Undervisningen i ämnet förvaltning inom den ekonomiska fackskolan spänner över ett flertal områden, exempelvis förvaltningsproceduren, barnavård, kriminalvård, kommunal bokföring, enskild förvaltning. I många fall får man förutsätta att icke samma person behärskar hela detta område, varför det kan vara lämpligt att för dessa olika moment utnyttja specialister från olika grenar av den kommunala förvaltningen. Särskilt stora problem kommer på många orter att uppstå vid rekryteringen av lärare till den tekniska fackskolan. Här är ett intimt samarbete mellan skolan och ortens näringsliv särskilt önskvärt. Utredningen finner det angeläget, att företagsledare och kommunala förvaltningschefer på olika sätt medverkar till att kvalificerade tjänstemän kan friställas under några timmar i veckan för undervisning i fackskola. Från avnämarnas sida torde en sådan anordning även kunna vara av värde, då de härigenom får möjlighet att på tidigast tänkbara stadium ge undervisningen den praktiska inriktning som är nödvändig inte minst för att undervisningen i fackskolan skall bli yrkesinriktad. Fackskoleutredningen förutsätter att löne- och anställningsvillkoren kan utformas på sådant sätt, att en rekrytering av välkvalificerade timlärare av detta slag underlättas. Med hänsyn till olika svårigheter av både pedagogisk och organisatorisk art att mera permanent fylla lärarbehovet med personer som har sin huvuduppgift utanför skolan bör dock strävan för framtiden vara att skapa reguljär lärarutbildning även i ämnen med ringa timtal, så att eleverna i största möjliga utsträckning kan undervisas av personal med pedagogisk utbildning och erfarenhet. Synnerligen önskvärt är dock att de vid skolorna heltidsanställda lärarna genom viss verksamhet i organisationer, kommunala organ och näringsliv håller kontakt med aktuella förhållanden på de områden, vilka de har att behandla i sin undervisning. Vidareutbildning, fortbildning av lärare. Som framgått av fackskoleutredningens överväganden i det föregående erfordras relativt omfattande åtgärder för vidareutbildning och fortbildning av lärare, vilka avser att tjänstgöra i fackskolorna. Dessa torde inte vad avser vare sig behov eller organisation skilja sig från andra skolformer. Då dessutom ett principförslag framlagts av gymnasieutredningen framlägger fackskoleutredningen inte något eget principförslag. För ett snabbt förverkligande av fackskolornas pedagogiska program torde 212

en relativt omfattande kursverksamhet böra organiseras. Utöver den tid som kan disponeras härför på studiedagarna bör även under genomförandeperioden ett antal feriekurser årligen anordnas. Vissa veckoslutskurser bör även planeras för de särskilda timlärarna, som kan komma att tjänstgöra vid fackskolorna särskilt under genomförandeperioden, men även senare vid främst mindre fackskolor. Denna kursverksamhet torde också som utredningen framhåller i kapitel 7 komma att ingå som ett led i den fortskridande läroplansrevision, som torde vara ofrånkomlig i en ny skolform, särskilt innan denna vunnit erforderlig fasthet. Fackskoleutredningen har under sitt arbete haft vissa kontakter med 1960 års lärarutbildningssakkunniga, som bl. a. har att utreda frågan om utbildning av ämneslärare, införandet av viss ämneslärarutbildning i övningslärarutbildningen samt vidareutbildning och fortbildning av lärare. Utbildningen av flera av de speciallärarkategorier som berörts i det föregående torde icke för närvarande ingå i de sakkunnigas uppdrag. Fackskoleutredningen, i vars uppdrag det ej ingått att mer ingående genomlysa de relativt komplicerade utbildningsfrågor som aktualiseras i samband med fackskolans införande, förutsätter, att 1960 års lärarutbildningssakkunniga får i uppdrag att fullfölja det utredningarbete beträffande utbildningen av fackskolans lärarpersonal, som berörts i detta kapitel. Utredningen har i det föregående, kapitel 5, föreslagit att 1960 års lärarutbildningssakkunniga skall få motsvarande uppdrag beträffande lärarpersonalen vid folkhögskolorna. Det torde även ankomma på de sakkunniga att mer i detalj utforma det program för vidare utbildning av redan utbildade lärare, vilka beräknas komma att tjänstgöra i fackskolorna. Vissa mer omedelbara fortbildningsåtgärder synes fackskoleutredningen böra lösas av de båda överstyrelserna, vilka har de största möjligheterna att beräkna härför erforderliga kostnader samt förfogar över personal för kursverksamhetens bedrivande m. m. Lärarfrågor i samband med avvecklandet av högre kommunala skolor och eventuell avlösning av vissa skolor/kurser inom yrkesskolväsendet. Enligt fackskoleutredningens direktiv skall utredningen bl. a. beakta frågor om personal vid skolformer, som är avsedda att avvecklas: kommunala flickskolor och praktiska realskolor m. fl. Utredningen skall även uppmärksamma fackskolornas inverkan på vissa delar av yrkesutbildningsväsendet, där en del tekniska och merkantila skolor med fördel bör kunna avlösas av de kommande fackskolorna. Utredningen har i kapitel 5 behandlat fackskolorna och andra skolformer på motsvarande åldersstadium och därvid bl. a. berört de pedagogiska och organisatoriska frågorna vid avlösningen av vissa skolor (kurser) inom yrkesskolväsendet. Avvecklingen av kommunala flickskolor och praktiska realskolor, liksom en 213

eventuell avlösning av kurser/skolor inom yrkesskolväsendet aktualiserar även flera lärarfrågor, som utredningen i det följande behandlar. Inledningsvis får fackskoleutredningen erinra om att vissa bestämmelser angående överflyttning av lärare vid avveckling av högre skola utfärdats av Kungl. Maj:t i brev till skolöverstyrelsen den 18 januari 1963. Enligt bestämmelserna må ordinarie lärare vid statlig realskola eller högre kommunal skola under avveckling, om läraren är villig därtill, kunna av länsskolnämnden — utan iakttagande av gällande bestämmelser om ledigkungörande av tjänst — överflyttas till grundskolan i kommunen. Ordinarie adjunkt eller övningslärare vid kommunalt gymnasium, vilket ombildas till statligt må, om han är villig därtill, på liknande sätt överflyttas till det statliga gymnasiet. Överflyttningen skall ske till ledig ordinarie tjänst i samma lönegrad och i motsvarande ämnen. Yttrande av skolstyrelsen skall inhämtas. Ordinarie lärare i allmänna läroämnen vid skolor som kommer att avvecklas eller avlösas. Vid de högre kommunala skolor som kommer att avvecklas i samband med grundskolans genomförande tjänstgör dels adjunkter, som är behöriga till ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium, dvs. avlagt fullständig filosofisk ämbetsexamen, dels adjunkter, vilka avlagt folkskollärarexamen eller har avgångsbetyg från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt vid sluttentamen för filosofisk ämbetsexamen förvärvat minst fyra akademiska betyg i examensämnen, som motsvarar i tjänsten ingående läroämnen, eller utöver särskild ämnesutbildning vid till folkskoleseminarium förlagda vidareutbildningskurser förvärvat minst två akademiska betyg. Härtill kommer ett antal adjunkter med tjänster, i vilka ämnet kristendomskunskap ingår (skolstadgan 10 kap. 22—24 §§). Vid de högre kommunala skolorna tjänstgör även ett antal ämneslärare, som antingen har avgångsbetyg från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet eller har av överstyrelsen på grund av studier vid universitet eller högskola, pedagogisk utbildning och lärartjänstgöring förklarats behöriga att vara ämneslärare i de läroämnen tjänsten omfattar. De nuvarande högre kommunala skolorna torde vid grundskolans genomförande och efter eventuellt upprättande på orten av fackskola som regel komma att omorganiseras till högstadieskolor, kombinerade med antingen grundskolans låg- eller mellanstadium eller med annan skolform såsom gymnasium eller fackskola. Beträffande de ordinarie lärare, som är anställda vid ovan nämnda högre kommunala skolor, vill fackskoleutredningen föreslå följande. Ordinarie adjunkter, som är behöriga att inneha tjänst vid gymnasium må — efter deras uttalade önskemål och utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser om ledigkungörande av tjänst — överflyttas till fackskola eller till grundskola i kommunen enligt de bestämmelser som Kungl. Maj:t utfärdat den 18 januari 1963 angående överflyttning av lärare vid avveckling av högre skola. 214

För gymnasietjänst ej behöriga ordinarie adjunkter samt ordinarie ämneslärare må på samma sätt — om de iir därtill villiga — överflyttas till grundskola i kommunen. I Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen angående bestämmelser rörande försöksverksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 föreskrives, att undervisningen i fackskola skall i den utsträckning så är möjligt bedrivas med anlitande av lärarpersonal vid skola med vilken fackskola bildar skolenhet, ävensom av annan lärarpersonal, vilken kan beredas fyllnadstjänstgöring vid fackskolan. I fackskoleutredningens förslag till bestämmelser för fackskolan kapitel 9 föreslår utredningen, att nuvarande bestämmelser i skolstadgan (10 kap. 39 §) angående fyllnadstjänstgöring för lärare i läroämne i grundskolan skall tillämpas även i fackskolan. Som tidigare omnämnts kan iflera praktiska realskolor och kommunala flickskolor i framtiden komma a t t omvandlas till skolenheter omfattande såväl grundskolans högstadium som någon eller några av de i kommunen upprättade fackskolorna. Genom de av fackskoleutredningen föreslagna åtgärderna torde vid de avvecklande skolorna nu tjänstgörande ämneslärare och för adjunktstjänst vid gymnasium ej behöriga adjunkter kunna — om de så önskar — kvarbliva vid skolenheten samt fullgöra undervisning dels på grundskolans högstadium, dels även i allmänna läroämnen på de till skolenheten förlagda fackskollinjerna. Såsom en övergångsanordning torde det även vara önskvärt, att skolöverstyrelsen ges möjlighet att vid prövning från fall till fall kunna ge behörighet för adjunkts- respektive ämneslärartjänst vid fackskola till för gymnasietjänst formellt ej behörig lärare, som ämbetsverket finner vara synnerligen lämplig för tjänst vid fackskola med hänsyn till vederbörandes teoretiska och pedagogiska utbildning och förvärvade erfarenheter som lärare. Ordinarie lärare i ekonomiska och tekniska ämnen samt övningsämnen. Vid de praktiska realskolorna finns även inrättade bl. a. ordinarie adjunktstjänster för civilekonomer eller pol. magistrar, ämneslärare, som av skolöverstyrelsen förklarats behöriga som ämneslärare i tjänstens ämnen vid högre kommunal skola samt ämneslärare i maskinskrivning och stenografi, vilka genomgått av Kungl. Maj:t godkänd utbildningskurs eller på annat sätt förvärvat erforderlig utbildning och styrkt sig ha nöjaktig pedagogisk utbildning eller erfarenhet. Vid dessa skolor finns också anställda dels ordinarie adjunkter med avgångsexamen från teknisk högskola, dels extra ordinarie ämneslärare, läroverksingenjörer, vilka genomgått föreskriven lärarutbildning. På samma sätt som föreslagits beträffande lärare i allmänna läroämnen föreslår fackskoleutredningen, att ordinarie adjunkter i ekonomiska och tekniska (praktiska) ämnen vid praktisk realskola, som nedlägges i samband med upprättandet av fackskola erbjudes möjlighet att flytta över till motsvarande tjänster vid fackskola i kommunen. Övriga ordinarie lärare i praktiska ämnen, vilka 215

ej är eller kan av överstyrelsen bli förklarade behöriga att inneha ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänst vid fackskola, föreslås på motsvarande sätt bli överflyttade till vakanta tjänster vid kommunens yrkesskola eller grundskolans högstadium. Lärare, vilka innehar extra ordinarie ämneslärartjänster för läroverksingenjörer eller gymnasieekonomer, torde efter sedvanligt ledigkungörande kunna söka motsvarande nyinrättade extra ordinarie och ordinarie tjänster vid fackskola i kommunen. Vid de högre kommunala skolorna finns anställda ordinarie övningslärare i gymnastik, hemkunskap, musik och teckning. På samma sätt som föreslagits beträffande lärare i läroämnen föreslår fackskoleutredningen, att ifrågavarande övningslärare ges möjlighet att flytta över till motsvarande tjänster i fackskola eller till grundskolan i kommunen. Lärarfrågor i samband Tried avvecklandet av vissa kommunala eller landstingskommunala yrkesskolor och tekniska skolor. Vid kommunala tekniska skolor och kommunala och landstingskommunala yrkesskolor finns anställda lärare med adjunktskompetens i språk, tekniska ämnen, handelstekniska ämnen, naturvetenskapliga ämnen och därmed jämförbara ämnen eller lärare för vilka som kompetensvillkor fastställts examen vid teknisk högskola jämte praktik och minst två års lärartjänstgöring i heltidstjänst. Samtliga dessa lärare är i regel inplacerade i lönegrad A 23. Vid yrkesskolor/tekniska skolor finns även anställda andra lärare med akademisk examen. Under förutsättning, att minst hälften av undervisningsskyldigheten fullgöres i kurser som bygger på realexamen eller motsvarande kunskaper, i behörighetskurser för elektriker (B-behörighetskurser) eller i förberedande kurser för inträdessökande till tekniska läroverk och andra fackutbildande skolor, där realexamen eller motsvarande kunskaper fordras för inträde, är dessa lärare inplacerade i lönegrad A 21. I övriga fall är lärare med ovan nämnd utbildning placerade i lönegrad A 19. Gymnasieingenjörer med pedagogisk utbildning omfattande två terminer — alternativt pedagogisk kurs om 15 veckor utöver fyra terminers lärartjänstgöring med minst halv tjänstgöring samt, två års praktik i näringslivet — är inplacerade i A 19. Samma bestämmelser gäller även för gymnasieekonomer och folkskollärare med särskild ämnesutbildning. Lärare i kurser i husligt arbete med viss angiven pedagogisk utbildning är som regel placerade i lönegrad A 14. Enligt beslut av 1963 års riksdag (Kungl. Maj:ts proposition nr 170) skall lärare och skolledare vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, inberäknat tekniska skolor, centrala verkstadsskolor m. fl. fr. o. m. den 1 januari 1964- överföras från de kommunala (landstingskommunala) avlöningsreglementena till statens allmänna avlöningsreglemente med de ändringar och tillägg som erfordras på grund av yrkeslärarnas speciella tjänstgöringsförhållanden. Lärarna vid yrkesskolorna kommer enligt det nya reglementet att åläggas skyldighet 216

fullgöra fyllnadstjänstgöring i huvudsak enligt bestämmelserna för övningslärare i skolstadgan 8 kap. 20—23 §§ och 10 kap. 50—52 §§ vid bl. a. andra kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, grundskolans högstadium, högre kommunala skolor och de blivande fackskolorna. Ovan angivna lönegrader kommer att gälla oförändrade beträffande adjunkter och ämneslärare även sedan tjänsterna överflyttats till Saar. Undervisningsskyldigheten har för dessa lärare med giltighet redan fr. o. m. den 1 juli 1963 fastställts till 24 veckotimmar. För övriga angivna lärarkategorier har en lönegradsuppflyttning skett från lönegrad A 14 till A 15. Fackskoleutredningen har tidigare i kapitel 5 behandlat frågan om avlösningen av vissa kommunala eller landstingskommunala skolor och avdelningar vid uppbyggandet av fackskolorna. Främst torde de kommunala tekniska skolorna samt vissa tvååriga handelskurser som bygger på realexamen eller motsvarande kunskaper komma att avvecklas, då fackskolorna kommer att ersätta dessa. På samma sätt som framhållits beträffande avlösningen av praktiska realskolor och kommunala flickskolor anser utredningen det angeläget, att även vid dessa skolors nedläggande taga vara på den pedagogiska erfarenhet som skolornas lärarpersonal representerar. Sedan statens allmänna avlöningsreglemente fr. o. m. den 1 januari 1964 kommer att gälla även för dessa lärarkategorier, torde problemen ej vara större att överflytta de lärare som så önskar från de för nedläggning aktuella kommunala skolorna till motsvarande tjänster vid fackskolor än för motsvarande lärarpersonal vid s. k. högre kommunala skolor. Flertalet tjänsteinnehavare vid de aktuella avdelningarna vid yrkesskolorna/ tekniska skolorna, vilka varit föremål för en särskilt stark utbyggnad under de senaste fem åren, torde ha förordnats på sina tjänster av statlig myndighet (vederbörande länsskolnämnd). Fackskoleutredningen föreslår, att ordinarie lärare vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, inklusive tekniska skolor, vilka fullgör huvuddelen av sin undervisningsskyldighet vid avdelningar, som kommer att avvecklas i samband med upprättandet av fackskolor, må — om lärarna är därtill villiga och uppfyller de för tjänster vid fackskola fastställda behörighetskraven — överflyttas till ordinarie tjänster i samma lönegrad i motsvarande ämnen vid fackskola. Ordinarie lärare, som blir övertaliga vid nedläggandet av vissa skolor/kurser vid yrkesskolorna och vilka ej är eller kan av överstyrelsen förklaras behöriga att inneha ordinarie tjänst vid fackskola, föreslås på motsvarande sätt bli överflyttade till vakanta tjänster vid grundskolans högstadium i kommunen. Lärarfrågor vid eventuell avveckling eller omändring av vissa folkhögskolor. Fackskoleutredningen har i kapitel 5 berört frågan om eventuell avveckling eller omändring av vissa folkhögskolor i enlighet med departementschefens uttalande i propositionen 1962:54. För den händelse en sådan avveckling skulle bli aktuell och vissa folkhögskolor komma att ersättas av fackskolor, borde möjligheter 217

skapas att på samma sätt som föreslagits i det föregående — utan tjänsternas ledigförklarande — överföra ordinarie lärare vid för avveckling aktuella folkhögskolor till sådan fackskola, som kommer att ersätta den nedlagda folkhögskolan eller till annan fackskola. Med hänsyn dels till att det i dessa fall ofta torde bli fråga om att överföra tjänst till annan huvudman, dels till att lärarna i folkhögskolorna ej alltid har samma ämneskombinationer m. m. som är fastställda för de högre kommunala skolorna föreslås att beslut om sådan överflyttning fattas av skolöverstyrelsen, sedan skolstyrelse och länsskolnämnd avgivit yttrande i ärendet. Bibehållande av tidigare avlöningsförmåner m. m. I vissa fall torde det kunna inträffa att lärare vid överflyttning till motsvarande tjänst vid fackskola skulle få vidkännas viss löneminskning genom att tjänsten i fackskola är placerad i lägre lönegrad. Detta kan t. ex. bli fallet för vissa lärare vid praktisk realskola. Fackskoleutredningen förutsätter, att ordinarie lärare, som på sätt som ovan föreslagits överflyttas till fackskola, får övergångsvis bibehålla tidigare avlöningsförmåner. Eventuell fyllnadstjänstgöring vid statlig eller kommunal förvaltning m. m. I särskilda fall torde det ej kunna undvikas, att lärare främst i vissa specialämnen ej alltid kan erbjudas full tjänstgöring inom kommunens skolväsen. Detta kan inträffa vid en skolas avveckling, men också inom en mindre fackskola på grund av ovanligt stora variationer i elevernas val av linje, gren, specialisering eller ämnen för fritt tillval. Ifrågavarande lärare bör vid sådana tillfällen beredas deltidsanställning i kommunal eller statlig förvaltning eller medges att med kommunal tjänst förena uppdrag i det privata näringslivet. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan sådan tjänstgöring vara av värde såväl för den enskilde läraren som skolan. Läraren får ytterligare praktisk erfarenhet från verksamhetsområden, för vilka han utbildar eleverna i fackskolan, och skolan på detta sätt en mer direkt kontakt med avnämarna. Med hänsyn till att — även om noggranna planeringar företages innan heltidstjänster inrättas — ovan angivna situationer torde kunna inträffa, föreslås att man i skolstadgan eller i annat sammanhang inför skyldighet för lärare att, i de fall då full lärartjänstgöring ej kan beredas inom kommunens skolväsen på grund av tillfälliga variationer i elevernas val av linje, gren, specialisering eller ämnen för fritt tillval, åtaga sig tjänst motsvarande fyllnadstjänstgöring för lärartjänster i statlig eller kommunal förvaltning eller verksamhet. Information till lärarpersonalen. Organisationsförändringar som företages, oavsett inom vilket samhälls- eller företagsområde det gäller, medför vanligen för de anställda vissa påfrestningar, större eller mindre allt efter vederbörande befattningshavares utbildning, tidigare erfarenheter och personliga förhållanden m. m. Det är dels av hänsyn till berörd personal, dels för ett lyckosamt och smidigt genomförande av den nya organisationen angeläget, att 218

samtliga av en omorganisation berörda befattningshavare på ett tidigt stadium erhåller utförlig information om förändringarnas innebörd och konsekvenser och dessa informationer bör som regel ges fortlöpande. Personalen bör därvid för övrigt inte bara ges information. Det är också för huvudmannen värdefullt för ett riktigt och rationellt genomförande av organisationsförändringen att tillgodogöra sig den sakkunskap som befattningshavarna representerar och den erfarenhet som där finnes samlad. Ansvaret för att den lokala informationen — som normalt bör lämnas av ansvarig i tillräckligt hög tjänsteeller förtroendeställning — kommer till stånd vilar naturligtvis i första hand på den lokala skolstyrelsen, men även länsskolnämnden bör ägna dessa frågor fortlöpande och aktiv uppmärksamhet.

Bibliotekarier, vaktmästare m. fl. Bibliotekarier. Som framgår av fackskoleutredningens redogörelse i kapitel 8 för de föreslagna tim- och kursplanerna för fackskolor och därtill hörande allmänna anvisningar för undervisningens bedrivande kommer stora krav att ställas på fackskolornas bibliotek och bibliotekets resurser att ge service åt lärare och elever såväl enskilt som vid undervisning i klass och i grupp, vid betingsläsning eller vid s. k. specialarbeten. En genom kommunförbundens försorg genomförd rationaliseringsundersökning angående den kommunala biblioteksverksamheten (Organisation och arbetsmetoder vid kommunala bibliotek) har redovisat de vinster som från rationaliseringssynpunkt kan göras genom att för bibliotekstekniska göromål även inom skolväsendet utnyttja härför specialutbildad arbetskraft. Fackskoleutredningen har i det föregående framhållit angelägenheten av att den för undervisningsändamål utbildade lärarkraften utnyttjas för sina egentliga uppgifter och finner därför de rationaliseringssträvanden som under senare år framträtt vid biblioteksverksamheten inom kommunerna naturliga och ändamålsenliga. På mindre orter torde det dock visa sig mest lämpligt att lägga hela skolbiblioteksverksamheten i fackskolan på härför utbildade lärare. Även i de fall, då hel- eller deltidsanställd bibliotekspersonal utnyttjas för huvuddelen av arbetsuppgifterna i skolbiblioteket bör det vara fackskolans lärare som har ansvaret för pedagogiska arbetsuppgifter. Vederbörande lärare, som förutsattes ha särskilt intresse för och erfarenhet av friare arbetsformer såsom självständigt studium, studietekniska övningar, betingsläsning, specialarbeten m. m. bör kunna ge fackskolans lärare råd och anvisningar vid uppgörandet av förteckningar över arbetsmaterial, studieanvisningar m. m. I vissa fall torde planeringen för dessa pedagogiska arbetsuppgifter kunna handhas av studierektor. Då biblioteksverksamheten numera är en helt kommunal angelägenhet torde det närmast ankomma på de kommunala myndigheterna att organisera skol219

biblioteksverksamheten i fackskolorna på det sätt som med hänsyn till rådande lokala förhållanden befinnes vara mest ändamålsenligt. Fackskoleutredningen vill dock framhålla, att vilken lösning som man än finner för skolbiblioteksverksamheten måste den vara ändamålsenlig med hänsyn till skolans uppgifter. När fackskola förläggs till skolenhet tillsammans med annan skolform bör fackskolan naturligen på lämpligt sätt representeras i en rådgivande nämnd för bokanskaffningen. I en helt fristående fackskola bör självfallet skolstadgans bestämmelser angående biblioteksnämnd gälla även för fackskolan. För i självständiga skolenheter organiserade fackskolor bör kostnaderna för skolbiblioteksverksamheten beräknas till 3 000 kronor per skolenhet och åtta kronor per vid höstterminens början närvarande elev. För en fristående fackskola med 400 elever medför detta ett anslag av 6 200 kronor per år. Vaktmästare. Även frågan om anställandet av vaktmästare, värmeskötare m. fl. föreslås liksom för övriga skolformer bli en helt kommunal angelägenhet i fackskolan. Fackskoleutredningen vill för sin del understryka behovet av hjälp från viss vaktmästarpersonal beträffande expeditionella göromål såsom duplicering, materielutlämning, budskickning m. m. I vissa mindre fackskolor torde vaktmästarna även delvis kunna göra tjänst som institutionstekniker enligt vad nedan föreslås. Tekniska biträden. Behovet av tekniska biträden för översyn, rengöring, reparation, uppsättning och nedtagning av materiel, viss tillverkning och ändring av apparater, inköp av förbrukningsartiklar och övrig materiel m. m. är lika stort i fackskolan som i gymnasier med samma omfattning beträffande institutioner, klasser och laborationsgrupper. Beträffande fackskolor, som samordnas med gymnasium, bör en samordning mellan gymnasium och fackskola i och för sig ej öka teknikerbehovet, såvida ej någon nämnvärd utökning av laboratorierna skett. Fackskolor, som organiseras som självständiga skolenheter eller tillsammans med yrkesskolor eller grundskolans högstadium, bör också få tillgång till biträdande arbetskraft vid institutionerna. Det normala torde i dessa fall bli, att dessa uppgifter anförtros vaktmästaren, såvida inte skolenheten rymmer flera paralleller med naturvetenskapliga och tekniska lärokurser, varvid deltids- eller heltidstjänster kan bli aktuella. I samband med kommunaliseringen av gymnasierna torde frågan angående anställandet av institutionstekniker komma att upptas till behandling, såväl centralt i kommunförbunden som ute i kommunerna. Med hänsyn till a t t även denna personal blir helt kommunalt anställd begränsar sig fackskoleutredningen till att på sätt som skett i det föregående dels understryka behovet av institutionstekniker på hel- eller deltidstjänster i fackskolan, dels framhålla att frågan måste lösas i samband med behandlingen av denna och liknande personalfrågor vid andra gymnasiala skolformer. 220

Personal för elewårdande uppgifter Fackskolornas behov av särskild personal med elevvårdande uppgifter avser främst följande: a) Skolhälsovård (medicinsk och psykisk) b) Skolpsykologisk verksamhet c) Studie- och yrkesorientering Beträffande skolhälsovården föreslår fackskoleutredningen, att denna anordnas på samma sätt i fackskolan som i grundskolan och gymnasiet. För fackskola, som organiseras vid skolenhet tillsammans med annan skolform, bör heltidsanställd skolsköterska finnas, enligt samma bestämmelser som gäller för övriga skolformer inom skolenheten. Fackskoleleverna föreslås få tillgång till skolläkare och skolsköterska på samma villkor som elever vid grundskola och gymnasium. Skolläkarens och skolsköterskans arbetsuppgifter bör vara desamma som i dessa skolformer. Skolpsykologisk verksamhet. I samband med grundskolereformens genomförande kommer en länsskolpsykologorganisation successivt att byggas ut. I allt flera län inrättas även centraler för psykisk barna- och ungdomsvård, vilka avses betjäna vederbörande landstingsområde. Även i kommunerna har under senare år en kommunal skolpsykolog verksamhet organiserats; i större och medelstora städer genom inrättandet av heltidstjänster; i andra kommuner i form av halvtidstjänster, deltidstjänster för bl. a. härför speciellt utbildade lärare, vilka medgetts relativt kraftig nedsättning i undervisningsskyldigheten osv. Gymr.asieutredningen beräknar att ett elevunderlag av ca 10 000 skall vara erforderligt för en heltidstjänst som skolpsykolog. Nämnda utredning framhåller dock att skolpsykologorganisationen kan vara tilltagen i underkant och att med en skolrsykologtjänst på 10 000 elever endast de mest angelägna behoven kan tillgodoses. Med hänsyn till den knappa tillgången på personal med kvalificerad psykologisk Utbildning torde någon mer personalkrävande organisation än den ovan angivna för närvarande inte kunna övervägas. Det är möjligt att en skolpsykologorganisation beräknad efter en heltidtjänst per 10 000 elever kan vara tillfyllest i län, där den av landstinget bedrivna psykiska barna- och ungdomsvården blivit väl utbyggd. Där detta ej är förhållandet vore det önskvärt att man finge utgå från ett lägre antal elever per heltidstjänst. Erfarenheterna från den kommunalt bedrivna till den obligatoriska skolan koncentrerade verksamheten i vissa städer pekar på ett elevantal av ca 8—9 000. I elevunderlaget för hel- eller deltidstjänster för skolpsykologer bör självfallet även inräknas eleverna i fackskolan. Fackskoleutredningen vill även här uttala att personalfrågan för fackskolans del bör lösas i ett sammanhang tillsammans med övr.ga skolformer i kommunen. 221

Yrkesvägledning. Frågan angående den yrkesvägledande verksamheten i grundskolan torde ej ännu ha fått sin definitiva lösning. För gymnasiets del föreslår gymnasieutredningen att personal från länsarbetsnämnden skall svara för den yrkesvägledande verksamheten. Personalbehovet har beräknats till en heltidstjänst på 5 000 elever. Beträffande fackskolan vill fackskoleutredningen framhålla, att behovet av yrkes- och studievägledning kommer att bli relativt stort, i varje fall ej av mindre omfattning än i gymnasiet och i de högsta årskurserna i grundskolan. Eleverna skall under vårterminen i årskurs 1 välja gren eller specialisering för årskurs 2. Under första årskursen bör sålunda lämnas såväl anlagsorientering som studievägledning inför valet av gren eller specialisering. I sista årskursen anmäler sig också behov av enskild yrkesvägledning på samma sätt som i årskurs 9 i grundskolan. Eleverna i fackskolan, liksom i gymnasiet bör också ges en omfattande arbetsmarknadsorientering. Ifrågavarande arbetsuppgifter bör omhänderhas av personal med särskild utbildning härför. Huruvida de bör utföras av personal som är heltidsanställd vid länsarbetsnämnden eller av deltidsanställda yrkesvalslärare, som har sina tjänster placerade i grundskolan, där de tidigare lärt känna flertalet av fackskolans elever torde inte vara möjligt att avgöra förrän erfarenhet vunnits av fackskolan som skolform liksom av dess samverkan i hithörande frågor med andra skolformer. Som gymnasieutredningen påpekar är det här främst en fråga om de resurser som är tillgängliga vad avser personal. Den utbyggnad med 34 tjänster för den yrkesvägledande verksamheten i skolorna från den 1 juli 1963 som genomförts i arbetsmarknadsstyrelsens regi är ytterst värdefull, men torde dock ej förslå Långt, då gymnasium och fackskola helt utbyggts enligt de nu framlagda utredningsförslagen. Fackskoleutredningen föreslår, att dessa frågor snarast blir föremål för utredning i samband med den föreslagna översynen av yrkesvalsverksamheten inom skolväsendet i stort. Under den försöksverksamhet med tvååriga fackskolor som nyligen inletts bör olika organisationsformer för den yrkesvägledande verksamheten prövas. Utredningen föreslår därför, att särskilda medel efter framställning från berörda kommuner ställes till förfogande för ifrågavarande ändamål. Skolkuratorer. Gymnasieutredningen framlägger förslag om inrättandet vid främst gymnasierna av vissa tjänster som skolkuratorer med uppgifter alt ha särskilt ansvar för och på olika sätt koordinera skolans elevvårdande verksamhet. Skolkuratorn skall förutom kurativ verksamhet även biträda vid utvecklande av skolans studiefostran, planlägga och organisera studie- och yrkesorienteringen, lämna råd och anvisningar åt eleverna vid problem av praktisk och personlig natur osv. Arbetsmängden för skolkuratorn uppskattas till 3/4 a 1 timme per elev eller en halvtidstjänst per skolanläggning om 800—1 000 ebver. Behovet av kurativ verksamhet är lika stort i fackskolan som på gymmsiet. I fackskolan kan särskilda elevproblem uppkomma genom att många elever är 222

äldre och har försörjningsplikter. Kravet på ett års praktik före inträde i årskurs 2 i den tekniska fackskolan torde också skapa vissa kurativa arbetsuppgifter osv. Vid flera fackskolor torde vidare ett ej ringa antal elever komma att inackorderas eller förläggas i elevhem ej endast under de två studieåren i fackskolan utan även under det för den tekniska fackskolan föreskrivna praktikåret. Enligt fackskoleutredningens uppfattning borde ifrågavarande elever bli föremål för samma omvårdnad från skolans sida som nu förekommer vid de centrala verkstadsskolorna, vid vilka skolor i regel kuratorstjänster är inrättade som heltids- eller deltidstjänster. Enligt fackskoleutredningens uppfattning är emellertid samtliga frågor som berör de elevvårdande arbetsuppgifterna i vidaste mening inom skolväsendet så komplicerade och så invävda i och svåra att avgränsa från varandra, att de bör göras till föremål för en särskild utredning. Det är därför enligt fackskoleutredningens uppfattning lämpligast att dessa frågor analyseras och överväges tillsammans med den nyssnämnda utredningen om yrkesvägledningsfrågorna. Den samlade utredningen angående den elevvårdande verksamheten inom skolväsendet synes, med hänsyn till det primära ansvar som kommunerna alltid har för denna, böra tillkallas som en utredning med representanter bl. a. för kommunförbunden och de centrala ämbetsverken.

Rektor„ biträdande skolledare, biträdespersonal Skolledningens

uppgifter

Skoladministrativa utredningen har i sin rapport »Förslag till förbättringar av läroverksrektorernas arbetssituation» (stencil, ecklesiastikdepartementet 1962: 5) uppdelat rektors arbetsuppgifter i tre grupper: pedagogiska, administrativa och skolsociala arbetsuppgifter. Utredningen säger sig vid en enkätundersökning bl. a. ha funnit, att rektorerna vid de allmänna och tekniska läroverken har en arbetsbörda som avsevärt överstiger vad som är vanligt för tjänstemän i motsvarande befattningar och föreslagit vissa åtgärder till förbättrande av deras arbetssituation. Även om de sakkunnigas utredning främst tar sikte på förhållandena vid läroverken, torde de gjorda iakttagelserna också i huvudsak kunna tas till utgångspunkt för bedömning av förhållandena i fackskolan och i de skolenheter i vilka fackskola kommer att ingå. Beträffande rektors arbetsbörda är fackskoleutredningen böjd för att anta, att denna kommer att bli betydande, inte minst under utbyggnadsskedet, som man för varje kommun med inräknande av ofta ofrånkomlig byggnadsverksamhet m. m. bör ange till 5—10 år. Stora krav kommer under dessa år att ställas på skolledningens initiativkraft, 223

arbetsförmåga och intresse för uppgiften. Utredningen har i det föregåcende, kapitel 3 redovisat de pedagogiska nyheter som fackskolan presenterar* och det pedagogiska utvecklingsarbete som är en förutsättning för att mållsättningen för den nya skolformen skall kunna realiseras. Även om ansvaret hiärför kommer att delas av skolans lärare, torde dock utvecklingen i hög grad betingas av skolledningens intresse för pedagogiska frågor och förmåga att få läirarna att engagera sig i utvecklingsarbetet. Till fackskolorna kommer under uppbyggnadsskedet sannolikt att kmytas ett ganska stort antal specialister utöver skolans fasta lärarpersonal, varför skolan i förhållande till sin storlek kan komma att få en relativt stor lärairkår, där lärare med olika utbildning och skilda erfarenheter från skola, närinigsliv, forskning och förvaltning kommer att ingå. Till allt detta kommer uppgiften att oberoende av omgivningen och äldre skolformers tradition m. m. utforma fackskolan till en ny skolform helt utifrån de förutsättningar som skolformens egna läroplaner anger. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kommer därför särskilt stora krav att ställas på skolledningens förmåga till samarbete.

Rektorstjänst vid fackskola Som framgått av fackskoleutredningens behandling av kapitel 5 s. 163 kommer fristående fackskolor sannolikt att upprättas endast i de största städerna i landet. Det vanligaste torde i stället bli att fackskolorna kommer att ingå i en större skolenhet som förutom fackskola kommer att inrymma gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör det finnas endast en rektor såsom under skolstyrelsen närmast ansvarig för verksamheten vid sådan skolenhet. Av bl. a. detta skäl är det inte möjligt att i fortsättningen på motsvarande sätt som hittills gällt för det allmänna skolväsendet föreskriva behörighet för lärartjänst just i fackskola som villkor för förordnande som rektor vid fackskola. Utredningen anser därför att kompetensbestämmelserna för dylik rektorstjänst måste ges en vidare utformning än tidigare och föreslår med den motivering som ovan anförts, att behörighetskraven för rektorstjänst vid fackskola utformas på samma sätt som i nuvarande skolstadga anges för rektorstjänst vid tekniskt gymnasium och yrkesskola. För behörighet till förordnande som rektor vid skolenhet med fackskola bör sålunda fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten. Några i detalj utformade bestämmelser därutöver bör ej anges. Särskild vikt bör naturligtvis läggas vid rektors förmåga att på grundval av egen pedagogisk kompetens främja den pedagogiska utvecklingen inom hans ämbetsområde liksom skolans arbete i vidaste mening. Skolstadgans bestämmelser i övrigt angående förordnande av rektor, rektors allmänna skyldigheter m. m. föreslås tillämpade även i fackskolan. Vid fastställande av rektors undervisningsskyldighet och tjänstens inplacering i löne224

grupp förutsätter utredningen att de i det föregående anförda synpunkterna angående rektors arbetsippgifter beaktas. Övergångsbestämmelse':. I samband med avvecklingen av kommunala flickskolor, (praktiska) realskolor och kommunala tekniska skolor kan fråga uppkomma att avveckla vissa rektorstjänster vid ovan nämnda skolor. I Kungl. Maj:ts proposition 1961:85 angående vissa frågor rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet m. m föreslog departementschefen bl. a., att skolöverstyrelsen skulle erhålla initativrätt att överflytta rektor vid realskola, som är under avveckling, till nyinrättad eller eljest ledig rektorstjänst vid det obligatoriska skolväsendet utan att tjänsten ledigförklaras. Överstyrelsen borde därjämte, när så befanns påkallat, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de ytterligare åtgärder, som kunds behövas för att tillgodose de här berörda intressena. Fackskoleutredningen fjreslår, att på samma sätt som ovan angivits beträffande grundskolan möjlighet beredes att — då så befinnes lämpligt — överflytta en avvecklande sk3las rektor, som uppfyller de allmänna behörighetskrav som angivits i det föregående, till rektorstjänst vid fackskola.

Biträdande skolledare vid fackskola Som framgått av det föregående kommer de olika fackskolorna att skilja sig avsevärt från varandra såväl vad avser samorganisationen med andra skolformer (skolor) som beträffande antalet klasser, som respektive fackskola kommer att omfatta. Mindre skillnader torde däremot komma att förefinnas mellan storleken på de skolenheter, i vilka fackskolorna kommer att ingå, även om också här antalet klasser kan komma att variera. För den händelse fackskolan kommer att få en sådan organisatorisk utformning som föreslagits av fackskoleutredningen i kapitel 5, kommer som regel de skolenheter, i vilka fackskolan ingår, att få en sådan omfattning att behov kommer att uppstå av biträdande skolledare. För bedömning av frågan, hur den biträdande skolledningen skall utformas i skolenheter med fackskola torde en redogörelse för förhållandena vid olika skolformer vara av intresse. Studierektorsbefattningar i befintliga skolformer. Studierektorstjänster kan i grundskolan inrättas för högstadiet, om rektors utbildning och erfarenhet huvudsakligen avser låg- och mellanstadierna, för låg- och mellanstadiet om rektors utbildning och erfarenhet huvudsakligen avser högstadiet eller för antingen högstadiet eller låg- och mellanstadierna, om rektors utbildning och erfarenhet avser samtliga stadier. För behörighet till befattning såsom studierektor fordras som regel £,tt inneha lärartjänst vid grundskolan samt att av länsskolnämnden ha förklarats lämplig för befattningen. Studierektor skall som framgår av nedanstående uppräkning främst handlägga pedagogiska arbetsuppgifter. Närmast under rektor skall han sålunda

8 Fackskolan

a) utöva den pedagogiska ledningen och tillsynen över det eller de stadier för vilka han är förordnad, b) tillse att föreskrivna eller eljest erforderliga kollegier, konferenser och föräldramöten hållas, c) regelbundet besöka klasserna, göra sig förtrogen med skolarbetet och rådgöra med lärarna om arbetets lämpliga uppläggning samt d) utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret, såsom att uppgöra förslag till elevernas fördelning på klasser och grupper, till arbetsfördelning mellan lärarna och till schema (skolstadgan 9 kap. 11 §). I kommun med minst 20 klasser i grundskolan äger länsskolnämnden medge inrättandet av två eller flera befattningar såsom studierektor. Studierektors undervisningsskyldighet kan av länsskolnämnden nedsättas, om högstadiet omfattar minst fyra klasser och låg- och mellanstadierna minst åtta klasser. Arvode utgår med belopp som vid senaste förhandlingsöverenskommelsen fastställts till 2 400, 3 600 och 4 800 kronor allt efter omfattningen av studierektors arbetsområde. Enligt nuvarande skolstadga (9 kap. 13 §) kan länsskolnämnden medge, att den pedagogiska ledningen förstärkes på annat sätt än genom anställande av studierektor, om detta ej medför högre kostnader för statsverket än om studierektor vore anställd. Vid sidan av studierektorsinstitutionen förekommer vid grundskola även anordningen med rektorsassistenter. Dessa befattningshavares uppgifter skiljer sig något ifrån studierektors eftersom de innefattar såväl administrativa som pedagogiska uppgifter. Vid den praktiska utformningen av dessa tjänster har de i många fall kommit att mer eller mindre fungera som rent administrativa befattningar. Anledningen till att anordningen med rektorsassistenter kunnat utformas på detta sätt har varit att man i skolenheten avsetts kunna påräkna hjälp från lokalt eller regionalt verksamma ämneskonsulenter. Vid de större yrkesskolorna har tidigare funnits olika slag av biträdande skolledare. I befattningarna har ingått i vissa fall huvudsakligen pedagogiska och i andra fall huvudsakligen administrativa arbetsuppgifter. I många fall har befattningarna innefattat båda slagen av uppgifter i ungefär samma omfattning. Befattningarna har inte haft någon enhetlig utformning eller benämning. Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:170) inrättas fr. o. m. den 1 januari 1964 studierektorstjänster vid yrkesskolor, som omfattar minst 30 poäng (ca 20 avdelningar) och studierektors arbetsområde omfattar lägst 9 poäng (6 avdelningar). Befattningar som studierektor inrättas av länsskolnämnden. Studierektors arbetsområde skall vara vissa kurser och linjer, för vilka han har det pedagogiska ansvaret. Studierektor skall vara lärare vid skolan och förordnas av skolstyrelsen tills vidare. Till studierektor vid yrkesskola utgår ett högre befattningsarvode än vad som fastställts för grundskolan, 4 800—7 200 kronor. I det högre arvodet ingår bl. a. vikariatsersättnng för 226

uppehållande av rektorstjänst under ferietid. Studierektorerna, som skall ha sermester, skall under ferierna därutöver bl. a. anlitas för förberedelse- och avsllutningsarbeten, såsom schemaarbete, kontakter med näringslivet på orten, inköp av undervisningsmateriel och arbetsmaterial. Vid större yrkesskolor som omfattar lägst 71 poäng må efter Kungl. Maj:ts medgivande finnas biträdande rektor, som skall vara lärare vid skolan och liks<om studierektor ha semester, ej ferie. Möjlighet finnes för kommuner som så önskar att bibehålla eller anställa biträdande skolledare med andra arbetsuppgifter än studierektors, men särskilt statsbidrag utgår ej för sådana befattningar. F ö r studierektorstjänster såväl vid grundskola som yrkesskola skall skolstyrelsen fastställa särskild instruktion med ledning av en av överstyrelsen utfärdad normalinstruktion. För biträdande rektor skall överstyrelsen fastställa instruktion. Gymnasieutredningens förslag om biträdande skolledare. I sitt nyligen framlagda huvudbetänkande (SOU 1963: 42) föreslår gymnasieutredningen bl. a. som en lämplig form för förstärkning av gymnasiets pedagogiska ledning att en studierektor biträdd av huvudlärare med samma slags uppgifter som åvilar de nuvarande huvudlärarna ställes vid rektors sida som biträdande skolledare. Åt studierektorn bör enligt förslaget även uppdragas att fylla vissa andra skolledarfunktioner än pedagogiska vid förfall för rektor. Befattningshavaren bör emellertid enligt gymnasieutredningens förmenande, framför allt för att markera, funktionen som pedagogisk ledare, betecknas studierektor. Det bör för denne studierektor därvid inte ställas som villkor, att han skall företräda något visst speciellt ämnesområde inom skolenheten utan hans arbetsuppgifter bör till en del motsvara arbetsuppgifterna för nuvarande biträdande rektorers. Något krav på att hans utbildning skall omfatta vissa bestämda ämnen bör därför icke ställas. Dock är det önskvärt att studierektorn till sin teoretiska utbildning kompletterar rektor. Studierektor skall därest han icke redan innehar lärartjänst förordnas som lärare vid skolan och hans undervisningsskyldighet nedsättas med 8—14 veckotimmar. Till detta bör läggas arvode. 3 För att kunna fylla sina funktioner bör studierektor åläggas att ej åtaga sig övertimmar. Eftersom studierektor även skall åtaga sig vissa andra skolledarfunktioner än pedagogiska vid förfall för rektor, bör han åtnjuta semester ej ferier. Tjänster som tillsynslärare och huvudlärare i grundskolan. I grundskolan finns befattningar som tillsynslärare vid skolor, som omfattar minst tre klasser, om rektor ej är knuten till skolanläggningen. Vid övriga skolor, s. k. rektorsskolor, skall också tillsynslärare förordnas, om skolan omfattar minst elva klasser och poängtalet i kommunen överstiger 14. 3

Utredningen har i sina kostnadskalkyler beräknat arvodet till 7 200 kronor

Tillsynslärare skall under rektor a) ha tillsyn över skolanläggningen och ordningen vid denna, b) utöva ledningen av och tillsynen över anskaffning och vård av inventarier och undervisningsmateriel i den mån sådant ej ankommer på annan, c) utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret, d) vara förman för ekonomipersonalen, e) biträda vid ordnandet av föräldramöten, studieutflykter, skolavslutningar o. d. (skolstadgan 9 kap. 15 §). Med ledning av en av överstyrelsen utfärdad normalinstruktion skall skolstyrelsen fastställa instruktion för tillsynslärarna, vilka kan erhålla nedsättning i undervisningsskyldigheten med högst fyra veckotimmar för lärare i läroämnen på högstadiet, om antalet klasser i skolanläggningen är lägst tre. Enligt nu gällande bestämmelser utgår årsarvode till tillsynslärarna beräknat efter 480 kronor upp till 3 poäng (angående beräkning av poäng se s. 229) 96 kronor för varje ytterligare hel poäng t. o. m. den tionde och 72 kronor per poäng för varje hel poäng över 10. Befattning som tillsynslärare kan uppdelas på två eller flera lärare under förutsättning att detta ej medför högre kostnader för statsverket än om endast en tillsynslärare vore anställd. På grundskolans högstadium liksom på gymnasiet skall i varje ämne finnas en huvudlärare med uppgift att gå övriga lärare i ämnet tillhanda med råd och upplysningar. Huvudläraren är som regel även föreståndare för till ämnet hörande institution. Gymnasieutredningens nyss framlagda förslag beträffande kompetenskrav för huvudlärare på gymnasium har behandlats i det föregående s. 199. Fackskoleutredningens överväganden och förslag. Inledningsvis vill fackskoleutredningen ge uttryck för sin uppfattning att man på allt sätt bör sträva efter att göra den skolenhet i vilken fackskola ingår till en skola, som ej annat än schemamässigt bör uppdelas på skilda skolformer, linjer, studiekurser och utbildningsvägar. Utredningen har tidigare understrukit vikten av att samtliga skolformer inom skolenheten ställs under samma ledning och bl. a. av detta skäl föreslagit en vidare utformning av behörighetskraven för rektorstjänst vid fackskola. Utredningen anser för sin del att det skulle vara olyckligt om den biträdande, skolledningen splittrades på ett antal befattningshavare, som var för sig hade under rektor ett ansvar, närmast liknande ett divisionsansvar för sin del av skolan (skolenheten). Utredningen föreslår därför, att endast en tjänst som biträdande skolledare med pedagogiska arbetsuppgifter skall inrättas i skolenheten, där fackskola ingår. Biträdande skolledaren bör benämnas studierektor. Utredningen vill därmed understryka att han i första hand skall biträda 228

rektorn — som, det vill fackskoleutredningen betona — alltid måste vara i sista hand ansvarig för skolans pedagogiska ledning. Vid beräkning av poängunderlaget för tjänsten skall samtliga klasser i skolenheten inräknas och bestämmelserna i skolstadgan 1 kap. 4 § i övrigt tillämpas (1,5 poäng per klass på gymnasium, fackskola, heltidskurser omfattande normalläsår vid yrkesskola, grundskolas högstadium, 1 poäng per klass på grundskolans låg- och mellanstadium, övriga heltidskurser vid yrkesskolor m. m.). Som lägsta poängtal för inrättande av studierektorstjänst föreslår utredningen 24 poäng vid skolenheten i dess helhet, dvs. ca 16 klasser, med möjlighet för skolöverstyrelsen att då skäl härför föreligger medge inrättandet av studierektorstjänst även då poängtalet underskrider 24. Studierektor bör till sin utbildning och genom sina pedagogiska erfarenheter komplettera rektor, men i övrigt ej företräda någon speciell skolform, linje, studiekurs eller utbildnings väg inom skolan. En väsentlig arbetsuppgift för studierektorn bör som nämnts vara att närmast under rektor övergripande leda det pedagogiska arbetet. Det kan gälla t. ex. studieteknikhandledning, organisation av samverkan mellan olika ämnen, åtgärder för betygsnormering, verkställande av de anvisningar och råd som ges av inspekterande myndigheter samt organiserande av ämnes- och klasskonferenser. Fackskoleutredningen förutsätter, a t t studierektorn kommer att biträdas av huvudlärare för varje ämne eller grupp av ämnen som verkställande organ, varigenom garantier bör ges för att varje ämnes intressen blir väl tillgodosedda. Med denna organisation vinnes också att varje enskild huvudlärare får tillfälle att i sitt planeringsarbete samtidigt beakta sitt ämnes problem i samtliga lärokurser inom skolenheten, oavsett vilken skolform lärokurserna representerar. Han kan genom den jämförelse som är möjlig avväga lärostoff och arbetsformer i överensstämmelse med respektive skolforms eller lärokurs studiemål på ett sätt som ej låter sig göra om huvudläraren har ansvar för endast en del av de lärokurser som förekommer inom skolenheten. Vid vissa större yrkesskolor, där tidigare en biträdande rektor eller flera överlärare varit förordnade, kommer sannolikt flera studierektorstjänster att inrättas fr. o. m. den 1 januari 1964. Utredningen anser sig — i de fall då fackskolor kommer att förläggas till sådana yrkesskolor — kunna acceptera detta förhållande som ett undantag tills vidare med hänsyn till skolornas storlek och rikt differentierade utbildning. Utredningen förutsätter dock, att någon speciell tjänst som studierektor för till yrkesskola förlagd fackskola ej kommer att inrättas, utan att fackskoleklasserna i sådana fall kommer att ingå i befintliga studierektorers arbetsområden. I vissa större städer kan fristående fackskolor komma att upprättas, antingen som s. k. blandfackskolor eller som ensartad fackskola, exempelvis teknisk fackskola. Som regel torde de fristående fackskolorna bli relativt stora, eljest skulle utbildningen i fråga organiseras tillsammans med utbildning av annat slag. De 229

fristående fackskolorna kommer därför normalt att inrymma ett stort antal studiekurser, med flertalet linjer, grenar och specialiseringar. Även för en fristående fackskola torde därför enligt fackskoleutredningens uppfattning behov föreligga av biträdande skolledare. Utredningen föreslår, att då fristående fackskola bildar en skolenhet av sådan omfattning att biträdande skolledare erfordras, en studierektor får förordnas enligt samma grunder som angivits i det föregående. Gymnasieutredningen har i sitt huvudbetänkandes kapitel 15 (s. 677) diskuterat arbetsfördelningen mellan rektor och studierektor och föreslår därvid att exempelvis en sådan fördelning göres, att studierektor skulle kunna bära ansvaret för vissa övergripande pedagogiska åtgärder rörande studieteknisk handledning, studieorientering, organiserad samverkan mellan ämnen, betingsläsning, betygsnormering, praktik m. m. Han skulle vidare organisera konferenser och förmedla pedagogiska nyheter och impulser. I övrigt skall studierektor fullgöra vad som bestämmes för honom i instruktion, som skolstyrelsen fastställer. Som framgår av en jämförelse med motsvarande bestämmelser för grundskolan (se s. 226) är instruktionen i stort sett densamma, frånsett att det ej ansetts nödvändigt att införa bestämmelser om skyldighet för studierektor som vid gymnasium ej skall åtnjuta ferie att utföra förberedelse- och avslutningsarbeten för läsåret. Fackskoleutredningen finner för sin del att den av gymnasieutredningen föreslagna organisationen av skolans pedagogiska ledning väl skulle passa även för fackskolans behov. De behov som aktualiserat förslaget är i de båda skolformerna likartade såväl vad undervisningsarbetets organisation som utformning gäller. Fackskoleutredningen föreslår därför, att i skolenhet med fackskola den pedagogiska ledningen fördelas på rektor och studierektor med biträde av huvudlärare i huvudsaklig överensstämmelse med gymnasieutredningens förslag. En förutsättning för att befattningen som studierektor skall ge den förstärkning av den pedagogiska ledningen som avses är att stora krav ställs på studierektors pedagogiska kvalifikationer och allmänna lämplighet för befattningen i fråga. Fackskoleutredningen föreslår därför, att för behörighet till studierektorstjänst vid skolenhet med fackskola skall erfordras, att vederbörande innehar lärartjänst vid fackskola eller skolenhet i vilken fackskola ingår samt att han i det senare fallet har en del av sin tjänstgöring förlagd till fackskolan. Han skall vidare av länsskolnämnden ha förklarats lämplig för befattningen. Frågor rörande arvode för studierektor, studierektors undervisningsskyldighet liksom frågan huruvida tjänsten skall vara förenad med rätt till ferier eller semester torde böra lösas vid förhandlingar med berörda parter. Fackskoleutredningen förutsätter, att med tjänsterna förenas sådana löneoch anställningsvillkor att de kan locka de bäst meriterade lärarna vid skolorna. Hänsyn bör därvid även tas till önskemålet, att studierektor ej skall — 230

annat än där så oundgängligen erfordras och då med länsskolnämndens medgivande — kunna åtaga sig eller åläggas övertimmar. Biträdespersonal Enligt tidigare riksdagsbeslut skall fackskolorna upprättas som kommunala skolor. Det torde därför närmast ankomma på kommunerna att inrätta de biträdestjänster som erfordras. Fackskoleutredningen inskränker sig därför — liksom beträffande övrig kommunalt anställd personal — att här redovisa vissa principiella synpunkter på personalorganisationen vid fackskolornas kansli. Utredningen vill inledningsvis erinra om sin framställning till Kungl. Maj:t den 12 november 1962 med synpunkter på inrättandet av fackskolor hösten 1963. I skrivelsen framhöll utredningen bl. a., att den fann det vara av betydelse att rektor vid fackskola erhöll effektiv förstärkning av biträdeshjälp för administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter och därigenom fick möjlighet att ägna sig åt den pedagogiska planeringen och verksamheten i övrigt. I Kungl. Maj:ts proposition 1963:98 förutsatte departementschefen som självklart att kommunerna utan att föreskrifter meddelades ställde erforderliga medel till förfogande härvidlag. Behovet av effektiv förstärkning av biträdeshjälp gör sig enligt utredningens uppfattning gällande med samma tyngd även sedan försöksverksamheten upphört och det allmänna genomförandet av fackskolorna vidtar. Enligt utredningens uppfattning bör lärarpersonalen i första hand utnyttjas för undervisning och för övriga pedagogiska göromål. Utredningen finner det därför mer rationellt och ekonomiskt att heltids- eventuellt halvtidstjänster inrättas för personal med kontors- eller förvaltningsutbildning i stället för att en eller flera lärare förordnas att bestrida motsvarande göromål. Även när det gäller biträdespersonalen torde skoladministrativa utredningens iakttagelser beträffande läroverken i huvudsak komma att äga giltighet för fackskolan. Fackskoleutredningen anser sig dock under hänvisning till ovan anförda synpunkter beträffande lärarpersonalens utnyttjande böra föreslå inrättandet av tjänster med benämningen kanslist och kanslibiträde. Utredningen delar gymnasieutredningens uppfattning att särskilda medel, förslagsvis beräknat till 4 kronor per elev, anslås för det även i fackskolan komplicerade schemaarbetet. En konsekvens av fackskoleutredningens i skilda sammanhang framförda uppfattning att lärarpersonalen i första hand bör utnyttjas för undervisning är, att medel ställes till förfogande för skrivhjälp åt lärarna. I fackskolorna torde — inte minst under genomförandeperioden — i skolorna upprättade kompendier, arbets- och studiematerial komma att utnyttjas i relativt stor utsträckning. Fackskoleutredningen ansluter sig även till gymnasieutredningens förslag om en anslagssumma på 3 000 kronor per skolenhet samt ett rörligt belopp av 4 kronor per elev därutöver. 231

KAPITEL 7

GENOMFÖRANDET AV FACKSKOLORGANISATIONEN Skolformens omfattning. Det allmänna genomförandet av fackskolan Enligt utredningens på annat ställe (kap. 5) framförda uppfattning och förslag bildar fackskolorna tillsammans med såväl det egentliga gymnasiet som yrkesskolan en del av utbildningssystemet på det gymnasiala stadiet ovanför grundskolan, det gymnasiala skolsystemet. En del existerande skolor har tidigare erbjudit undervisning som i vissa avseenden fört fram till likartad kompetens med den fackskolan avses ge. Enligt de förslag som utredningen framfört i det föregående (kap. 5) kommer dessa skolor helt eller delvis att omvandlas till fackskolor eller starkt påverkas av fackskolorna vad beträffar elevrekryteringen. I första hand gäller detta vissa skolor med utbildning av institutsingenjörer, kurser för handel och kontor byggande på realexamen, grundskolans årskurs 9 eller de två högsta årskurserna i kommunal flickskola. Fackskolorna kommer även att erbjuda eleverna ett alternativ till det egentliga gymnasiet. I nedanstående tabell redovisas utbildningssituationen vad avser ovannämnda skolor läsåret 1962/63. Läsåren 1963/65 kan en ytterligare utspridning till nya orter av ovannämnda skolor med undantag för flickskolan beräknas äga rum enligt följande. 1) Allmänt gymnasium 2 (beslut föreligger beträffande HalLstahammar), 2) tekniskt gymnasium 4 (beslut föreligger beträffande Motala och Karlskoga och — i princip — beträffande Umeå-området och Sundsvall), 3) filial till handelsgymnasium ett 20-tal, 4) filial till tekniskt gymnasium ett 20-tal, 5) teknisk gren av realgymnasium ca 25, 6) tvåårig handelsutbildning, byggande på realexamen och 7) högre fackkurs i teknisk skola vardera ett 10-tal. Utan att ge till alla delar motsvarande innehåll torde den avsedda utbildTabell 1. Utbildningssituationen

i vissa skolor 1962/63

Te

H

Kfl

Ag

Hg

Hfi

Tg

Tfi

Tgr

20 18 2

11 8 3

39 39

118 118

31 30 1

17 17

28 28

17 17

10 10

Te = högre fackkurs i teknisk skola, H = tvåårig handelsutbildning, byggande på realexamen, Kfl = flickskola, Ag = allmänt gymnasium, Hg = handelsgymnasium, Hfi = Hg-fihal, Tg == tekniskt gymnasium, Tfi = Tg-filial, Tgr = teknisk gren av reallinjen.

niingen i ettårig kontorskurs byggande på realexamen samt praktisk realskola miotsvara viss del av utbildningen i ekonomisk fackskola. Fackskoleutredningen föreslog i skrivelse den 12 november 1962 att försöksverksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 skulle omfatta högst ett tiotal o r t e r med sammanlagt ett 50-tal avdelningar. Riksdagen beslöt i enlighet härmied, och Kungl. Maj:t har medgivit inrättande av fackskolor på nio orter med saimmanlagt 58 avdelningar. Framställningar förelåg från ytterligare sex kommiuner. E t t inte obetydligt antal kommuner — med eller utan erforderligt elevumderlag — har redovisat önskemål om upprättande av fackskolor. 1957 års skolberedning lät genomföra en enkät rörande de enskilda kommunernas önskemål och planer rörande tidpunkten för grundskolans införande. Någon motsvarande undersökning beträffande fackskolorna har ej befunnits erforderlig. Fackskoleutredningen anser sig emellertid kunna konstatera, att en öv/ergångstakt i enlighet med kommunernas önskemål, så som dessa kunnat uppfa.ttas vid kontakter med olika kommuner, skulle komma att innebära en myck e t snabb och till tiden koncentrerad genomförandeperiod. Skolberedningens forslag om en styrd utbyggnad av fackskoleväsendet, till vilket förslag 1962 års riksdag anslutit sig, synes sålunda vara befogat. Fackskoleutredningen vill ytterligare belysa hithörande fråga men finner det nöidvändigt att först i korthet beröra vissa planeringsproblem. Beträffande dessa hair överläggningar ägt rum med gymnasieutredningen. Skolberedningen framhöll, att den planering som sker beträffande gymnasierna, även måste ta in fackskolorna i bilden. Beredningen fann även att »de principer som legat till grund för högstadie- respektive gymnasieplaneringen» föireföll vara en framkomlig väg att »preliminärt fastställa de orter, där fackskolor kan vara motiverade». Planeringsarbetet vore att betrakta som »en hjälp föir det allmänna att undvika omfattande och kostsamma felinvesteringar». I propositionen 1962:54 framhåller departementschefen att planeringen bör ske för den samlade skolorganisationen, i första hand grundskola, yrkesskolor, fackskolor och gymnasier. Gränsdragningen mellan de olika skolorna på det gymnasiala åldersstadiet kan medföra besvärliga avvägningsproblem, varför »utbyggnaden av yrkesskolor, fackskolor och gymnasier synes (därför) böra baseras på kvantitativa beräkningar av det för dem alla gemensamma rekryteringsunderlaget inom varje upptagningsområde». Det framtida antalet elever i den icke-obligatoriska skolan bestäms av dels årskullarnas storlek, dels frekvensen, dvs. den andel av årskullen som söker sig till ifrågavarande utbildning. Gjorda undersökningar visar, att en presumtiv elev, sedan han eller hon bestämt sig för utbildning på viss nivå ofta väljer den skola, som är mest närbelägen. En ort, som endast kan erbjuda utbildning inom en begränsad sektor, redovisar som regel en väsentligt högre frekvens för denna sektor än en ort, som därjämte erbjuder utbildning inom ett större antal sektorer. Om endast någon eller några få sektorer inom utbildningen erbjuds på de olika orterna, blir resultatet en snedvriden »utbildningsgeografi», och många 233

elever dras till följd av sin bostadsort till skolor, som för dem måhända inte är vare sig ändamålsenliga eller leder till den av dem i första hand önskade slutkompetensen. Fackskoleutredningen finner med hänsyn härtill, att man bör eftersträva a t t på de orter, där fackskola upprättas kunna erbjuda eleverna så många studievägar inom fackskolan som möjligt och att elevunderlaget därför bör vara så stort, att åtminstone tre parallellklasser kan upprätthållas, normalt representerande alla tre utbildningsvägarna inom fackskolan. I de fall elevantalet icke medger upprättande av mer än en linje i den tekniska fackskolan, bör den maskintekniska linjen upprättas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder undantag. Enligt propositionen 1962:54 bör vid planeringen beräknas att ca 20 % av årskullen söker sig till fackskola. I följande avsnitt rörande försöksverksamhet med tvååriga fackskolor redovisas vissa siffror beträffande antalet sökande till fackskolorna läsåret 1963/64. Såvitt fackskoleutredningen kan bedöma torde antagandet om en 20-procentig frekvens inte vara för högt. I de följande sifferredovisningarna anges därför även alternativa bedömanden baserade på antagandet om en 25-procentig frekvens. Ungdomens snabbt växande efterfrågan på utbildning även efter den nioåriga skolans slut ställer utomordentligt stora krav i fråga om tillgång på lärare och lokaler för skolorna på det gymnasiala stadiet. En förutsättning för att samhället skall kunna ge så många ungdomar som möjligt en för dem ändamålsenlig utbildning finner fackskoleutredningen vara, att skolväsendet utbyggs på ett rationellt sätt, varigenom ekonomiska och personella resurser bäst utnyttjas. I sitt nyligen avlämnade betänkande redovisar gymnasieutredningen beräkningar om lärar- och lokalbehov av stor omfattning. En organisation, som bygger på alltför många och små enheter, kräver fler lärare och större investeringar i lokaler per elev räknat än en skolorganisation med större enheter. Om möjligheter för eleverna att dagligen uppnå skolorten finns eller kan anordnas synes det med hänsyn till ovanstående vara ändamålsenligt att inte splittra skolorganisationen på flera orter. Inom större glesbygdsområden torde däremot ined hänsyn till eleverna mindre enheter kunna behöva upprättas. Sammanfattningsvis finner fackskoleutredningen att antalet fackskolelever i en fackskolas elevupptagningsområde normalt ej bör understiga 80—100, att antalet 16-åringar inom upptagningsområdet sålunda kan beräknas uppgå till 400—500 vid en frekvens av 20 % och till 325—400 vid en frekvens av 25 %, att naturligt avgränsade upptagningsområden med 400—500 16-åringar vid sidan av nuvarande g-regioner ej kan avgränsas utom i storstadsregionerna och att ej heller upptagningsområden med 325—400 16-åringar därutöver kan avgränsas mer än till ett mindre antal samt att nuvarande g-regioner sålunda kan användas för här erforderliga beräkningar. 234

Fackskolorna skall utgöra en tvåårig påbyggnad på grundskolan. En förutsättning för inrättande av fackskolor inom en region bör då vara, att flertalet 16-åringar inom regionen genomgått grundskolans årskurs 9 (alternativt försöiksskolans årskurs 9). Under en längre eller kortare övergångstid kommer skoloarna att rekryteras jämväl av elever med examen från realskola eller praktisk realskola, vissa yrkesskolekurser etc. Läsåret 1963/64 bor ca 71 % av landets befolkning i kommuner, som infört grundskola. Eleverna uppnår normalt åldern 16 år det kalenderår, de avslutar sina studier i grundskolans årskurs 9. Antalet 16-åringar i de »grundskolekommuner», som genomfört grundskolan i saimtliga årskurser framgår av tabell 2. Tabell 2. Antal 16-åringar i kommuner, som genomfört i samtliga årskurser År 1963 1964 1965 1966 1967 1968

grundskolan

Antal 16-åringar

31 200 46 600 54 200 62 200 65100 76 800

Av dessa har en del intagits i annan skola, kommunal flickskola, realskola eller liknande. Å andra sidan har elever från andra kommuner, tillhörande en under avveckling varande realskolas elevområde, frivilligt sökt till och vunnit inträde i realskolekommunens grundskola. Det totala antalet elever i årskurs 9 • respektive år torde dock inte nämnvärt ha påverkats därav. I tabell .3 redovisas landets olika regioner, dvs. g-regioner fördelade med hänsyn iill den andel av regionens 16-åringar, som är bosatta inom kommuner med fullt utbyggd grundskola. Antalet motsvarar således i stort sett den andel av 16-åringarna gom respektive år avslutat studierna i årskurs 9. Enar det kan komma att visa sig ändamålsenligt även för intagningen i fackskolo-, i likhet med vad som är fallet beträffande gymnasierna, att en gemensam intagningsnämnd tillskapas för hela Stor-Stockholmsområdet, redovisas antabt regioner dels utan Stor-Stockholms gymnasieregioner, dels — inom () — med le olika regionerna i Stor-Stockholm. Antalet gymnasieregioner i riket uppgår til 118, varav 12 ingår i Stor-Stockholmsområdet. (I tabell 3 har fyra regioner inom Stor-Stockholmsområdet sammanförts till två regioner.) Som ovan framhållits har riksdagen anslutit sig till departementschefens förslag itt planeringen tills vidare bör räkna med en fackskolefrekvens av 20 '%. I vad mån detta frekvenstal är för lågt, kan avgöras först sedan erfarenhet 235

Tabell 3. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som grundskolans årskurs 9 År 1964 1965 1966 1967 1968

genomgått

90—100 %

70—89 %

50—69%

<49%

5 (9) 12 (16) 16 (23) 20 (29) 35 (44)

11 (13) 14 (16) 17 (18) 19 (19) 22 (22)

10 (11) 13 (14) 16 (16) 17 (17) 14 (14)

81 (83) 68 (70) 58 (59) 51 (51) 36 (36)

vunnits rörande ansökningarna under ett antal år. Några vittgående slutsatser kan ej dragas enbart av ansökningarna vid den nyss inledda försöksverksamheten. Utredningen vill dock hänvisa till den redovisning som lämnas i följande avsnitt s. 250 ff. Fackskoleutredningen framhöll i sin skrivelse den 12 november 1962 angående försöksverksamheten läsåret 1963/64, att de för försök föreslagna orterna borde med ett minimum av nyinvesteringar kunna ställa lokaler till förfogande. Fackskoleutredningen har i kapitel 5 erinrat om de jämförelsevis betydande krav på lokaler, som införandet av fackskolor kommer att ställa. För att undvika felinvesteringar i ett läge då oklarhet ännu kan råda om lokalernas lämpliga utformning, synes ovannämnda krav böra uppfyllas även beträffande de orter som läsåret 1964/65 påbörjar försöksverksamhet. Större klarhet beträffande lokalerna torde dock föreligga inför läsåret 1964/65 än innevarande år. När det gäller planeringen för fackskolorganisationens definitiva genomförande synes skäl inte föreligga att på samma sätt låta befintliga lokaler bli avgörande för den tidpunkt, vid vilken de olika orterna bör få upprätta fackskolor. I stället bör kravet på grundskolans genomförande som regel vara det primära. Utredningen konstaterade i sin ovannämnda skrivelse, vilket även underströks i en del remissyttranden, att berättigade krav från ungdomen och näringslivet på utbildning på fackskolenivå föreligger. Det synes emellertid vara utomordentligt svårt att påvisa att önskemålen om utbildning är olika inom rikets olika delar. Självfallet bör utbildningens omfattning och genomförandet i hela riket bestämmas med hänsyn även till arbetsmarknadens behov. Däremot torde lokala önskemål som regel inte kunna bli avgörande för tidpunkten för införandet av fackskola i de olika regionerna. Fackskoleutredningen redogör nedan för sin syn på genomförandetakten i hela riket. I tabellerna 4—6 redovisas det beräknade antalet fackskolelever (F-elever) åren 1964/65—1968/69. Därvid har antagits att antalet F-elever motsvarar 20 '%, alternativt 25 % av regionens 16-åringar. Det antal regioner, i vilka grundskolan i hela dess längd är genomförd till respektive > 89 %, 70—89 % och 50—69 % vid de olika tidpunkterna redovisas samtidigt. 236

Tiabell 4- Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, grupperade med hänsyn till det beräknade antalet F-elever med 20 procents jr ek v ens Grundskolan genomförd till %

> 89

Antal regioner år Antal elever

< 91 91 — 120 121 — 150 151 - 180 181 — 210 211 — 240 241 - 270 271 — 300 >300 Samtliga

70-89

< 91 91 — 120 121 — 150 151 — 180 181 — 210 211 - 2 4 0 241 — 270 271 — 300 > 300 Samtliga

50 — 69

< 91 91 — 120 121 — 150 151 — 180 181 — 210 211 — 210 241 - 270 271 - 300 >300 Samtliga

2 1

1 6 1 2 2

1 7 2 3 3

2 9 3 4 3

2 a)

1 3»0

2 50

2 60

3 13 5 7 4 1 1 3 70

5 1

5 2

3 2

5 2 1 2 2

2 5 2 1 2

1 1

1 3

2 1 3 1

2 7 5 1 1 1 2 2 1

1 2 5 1 1

2 2 7 1

1 2 8 2

2 3 1

1 1 1 1 17

2 2 2 1 2

1 1

4-1)

-2<\)

1 1 1 1

6 3 1 1 1 1 14

a) Inkl. Stockholm b) » Stockholm och Malmö c) » Stockholm, Göteborg och Malmö d) » Göteborg

I tabellerna 4 och 5 redovisas de tre regiongmpperna var för sig. Antalet regioner i grupp 1 (grundskola i hela dess längd genomförd till 90— %) är nio år 1964 och 44 år 1968. Motsvarande antal regioner är i grupp 2 (70—89 %) 13 respektive 22 och i grupp 3 (50—69 %) 11 respektive 14. 237

Tabell 5. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, grupperade med hänsyn till det beräknade antalet F-elever med 25 procents frekvens Grundskolan genomförd till % >89

70 — 89

50-69

Antal regioner år Antal elever

< 91 91 - 120 121 — 1 5 0 151 - 180 181 — 210 211—240 241 — 270 271 — 300 > 300

1 1 1

2»)

4b)

7c)

8c)

10O

Samtliga

1 4

< 91 91 — 1 2 0 121 — 150 151 — 1 8 0 181 — 210 211—240 241 — 270 271 — 300 >300

1 1 2 2 2

5 Samtliga

1 1 2 1 1

< 91 91 — 120 121 — 150 151 — 180 181 — 210 211—240 241 — 270 271—300 >300 Samtliga

5<J)

4*)

a) Inkl. Stockholm b) » Stockholm och Malmö c) » Stockholm, Göteborg och Malmö d) » Göteborg

Tabellerna visar inom varje regiongrupp hur många regioner av olika storlek, som kan beräknas finnas respektive år under perioden 1964—1968. Därvid har räknats med en frekvens av 20 % i tabell 4 och 25 % i tabell 5. Utfallet av olika hög frekvens kan utläsas genom att tabellerna jämföres horisontellt. I 238

Tabell 6. Antal regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, av hela antalet regioner i riket Antal regioner år

Grundskolan genomförd till

1968 Absoluta tal

90% 70% 50%

9 22 33

16 32 46

23 41 57

29 48 65

44 66 80

Relativa tal

90% 70% 50%

8 19 28

14 28 39

20 35 48

25 41 56

38 57 69

grupp 1 uppgår t. ex. antalet regioner med mindre än 90 elever till en år 1965 och 1966, till två år 1967 och till tre år 1968 om frekvensen är 20 % (se tabell 4). Stiger frekvensen till 25 % kommer samtliga regioner i grupp 1 åren 1964—1968 att ha mer än 90 elever (se tabell 5). I tabell 6 redovisas förutom antalet regioner med olika andel 16-åringar, som genomgått grundskolans årskurs 9, även den andel i procent som dessa utgör av hela antalet regioner i riket. På grundval av de i tabellerna 4 och 5 redovisade beräkningarna kan antalet nybörjarklasser respektive år under perioden 1964—1968 anges. Antalet elever har omvandlats till antal klasser enligt följande sammanställning: Antal elever <91

181—210

Antal klasser 3 4 6 8 9

Antal elever 211—240 241—270 271—300 300— . . .

Antal klasser 10 11 12 15

Antalet klasser i Stockholm, Göteborg och Malmö anges särskilt inom (). I tabell 7 har fackskolefrekvensen antagits uppgå till 20 % av årskullen och i tabell 8 till 25 %.

Tabell 7. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 respektive år under 'perioden 1964/68. Klasserna i de olika regionerna redovisas i grupper, ordnade efter den andel av 16-åringarna som bor i kommuner med helt genomförd grundskola. Fackskolefrekvens: 20 % av år s kulle n Antal klasser i regioner med grundskolan genomförd till År

1964 1965 1966 1967 1968

90—100 %

70—89 %

50—69 %

56 (85) 94 (115) 148 (165) 188 (165) 300 (165)

100 135 151 146 152

90 (30) 96 (50) 112 123 109

Tabell 8. Antal klasser i fackskolans årskurs 1. Fackskolefrekvens: 25 % a v årskullen Antal klasser i regioner med grundskolan genomförd till År

1964 1965 1966 1967 1968

90—100 %

70—89%

50—69 %

69 (100) 125 (135) 181 (200) 228 (200) 355 (200)

138 163 184 184 196

105 (100) 121 (65) 144 154 135

I det följande redovisas fackskolans utbyggnad enligt tre alternativ med utgångspunkt från i vilken omfattning grundskolan i hela dess längd är genomförd i de olika regionerna. Alternativ a) omfattar regioner, inom vilka den andel av 16-åringarna, som bor i kommuner med helt genomförd grundskola, uppgår till minst 90 %. I alternativ b) är motsvarande procenttal minst 70, och i alternativ c) minst 50. I tabellerna 9 och 10 redovisas det beräknade antalet klasser i årskurs 1 åren 1964—1968 enligt de olika alternativen. De i tabellerna 7 och 8 särredovisade uppgifterna om antalet klasser i Stockholm, Göteborg och Malmö har inräknats. I tabell 9 har fackskolefrekvensen antagits uppgå till 20 % av årskullen och i tabell 10 till 25 % av årskullen. Uppgifterna i tabellerna 7 och 8 avser läget under 1960-talets senare del. Om en fackskolorganisation vore fullt utbyggd i hela riket år 1965 även i de regioner där grundskolan ej är genomförd, skulle detta kräva ca 950 klasser i årskurs 1 vid en fackskolefrekvens av 20 % och ca 1 100 klasser vid en frekvens av 2 5 % . Överväganden och förslag. Fackskoleutredningen har i tabell 9 och 10 redovisat tre alternativ för fackskolorganisationens successiva genomförande. Skolorna skall 240

Tabell 9. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 enligt tre olika Frekvens: 2 0 % av årskullen

alternativ.

Antal klasser enligt Är

1964 1965 1966 1967 1968

alt. a)

alt. b)

alt. c)

141 209 313 353 465

241 344 464 499 617

361 490 576 622 726

Tabell 10. Antal klasser i fackskolans årskurs 1 enligt tre olika Frekvens: 2 5 % av årskullen

alternativ.

Antal klasser enligt Är

1964 1965 1966 1967 1968

alt. a)

alt. b)

alt. c)

169 260 381 428 555

307 423 565 612 715

512 609 709 766 866

bygga på grundskolan. Utredningen finner därför, att endast regioner, inom vilka majoriteten av de sökande kan förutsättas ha genomgått grundskolan, bör införa fackskolor. Enligt alternativ a) skulle regioner med helt genomförd grundskola (minst 90 % av regionens 16-åringar bosatta inom kommuner med grundskolans årskurser 1—9) medgivas tillstånd att inrätta fackskolor. En dylik genomförandetakt skulle ställa förhållandevis ringa krav på lärare och investeringar i lokaler. Å andra sidan stegras efterfrågan på utbildning ovanpå den obligatoriska skolan och realskolan snabbt. Detta utbildningsbehov skulle — om fackskolor ej står till förfogande — behöva fyllas genom upprättande av skolor inom det hittillsvarande skolväsendets ram. På en rad orter behövde nyinrättas skolor, som inom ett fåtal år kan beräknas bli ersatta av fackskolorna. En så kort uppbyggnadsperiod av de förstnämnda skolorna med därefter följande omorganisation leder i kommunerna till pedagogiska och organisatoriska problem, vilka i en hel del fall skulle kunna elimineras, om genomförandet av fackskolorna skedde i ett snabbare tempo. Enligt alternativ c) skulle regioner med grundskolan genomförd i sådan omfattning, att minst hälften av 16-åringarna genomgått årskurs 9, ges tillstånd att inrätta fackskolor. 241

Diagram If. Regioner, i vilka grundskolan är genomförd till ca 70 -procent eller mer

1963 964

1965 I 1966 1967

100 km

1970 Diagram 5. Fackskolans successiva utbyggnad enligt alternativ b)

En dylik genomförandetakt skulle möjliggöra, att utbildningsbehovet så som det framgår av dels de presumtiva elevernas önskemål, dels arbetsmarknadens efterfrågan på personer med utbildning på mellannivå, på en rad orter kunde redan från början tillgodoses inom fackskolorna. Kravet på tillgång på lärare och investeringar i lokaler skulle emellertid bli betydande och kräva stora insatser av samhället i ett läge då genomförandet av grundskolan samtidigt anstränger resurserna. Enligt alternativ b) skulle regioner med grundskolan genomförd i sådan omfattning, att större delen — minst 70 % — av 16-åringarna genomgått årskurs 9, ges tillstånd att inrätta fackskolor. Av ovan redovisade alternativ, innebär alternativ a) den minsta påfrestningen på samhällets samlade resurser för landets skolväsende. Fackskoleutredningen finner emellertid att det dokumenterade utbildningsbehovet inte på ett tillfredsställande sätt skulle kunna tillgodoses inom en så förhållandevis snäv ram. Även med hänsyn till de pedagogiska och organisatoriska problem, som en fortsatt utbyggnad av nuvarande skolor på fackskolenivå skulle medföra, då en omor244

ganisation i samband med fackskolornas införande inom kort bleve aktuell, finner utredningen, att en snabbare genomförandetakt är angelägen. Hänsyn synes även böra tagas till de kommunala önskemålen om att snabbt få tillgång till fackskolorna. Å andra sidan torde en snabb utbyggnad av organisationen leda till alltför betydande påfrestningar beträffande behovet av lärare och lokaler. Enligt fackskoleutredningens uppfattning synes därför alternativ b) innebära den bästa avvägningen mellan de olika synpunkterna på genomförandetakten. Alternativ b) innebär att av det totala antalet klasser vid fullt utbyggd fackskolorganisation, skulle följande andel vara inrättade respektive år under perioden 1963—1968. 1963: 6 %, 1964: 25 %, 1965: 35 %, 1966: 50 %, 1967: 55 %, 1968: 65 %. Återstående regioner k;an med ett fåtal undantag beräknas ha fullt genomförd grundskola i sådan omfattning att minst 70 % av 16-åringarna genomgått årskurs 9 vårterminen 1970. Fackskolorganisationen skulle sålunda kunna vara helt utbyggd år 1970. Fackskolans successiva utb>yggnad enligt alternativ b) illustreras i diagram 5. Som framgår av diagrammet på s. 244 inträffar emellertid en tillfällig nedgång i utbyggnadstakten år 1967. Man bör därför överväga att vid denna tidpunkt söka åstadkomma en snabbaire och jämnare utbyggnad av fackskolan genom a t t då medge införandet av fackskola även i regioner, där grundskolan är genomförd till mindre än 70 %, beräknat på antalet 16-åringar inom årskullen.

Försöksverksamhet med fackskola läsåren 1 9 6 3 / 6 5 . Pedagogiskt utvecklingsarbete I sitt huvudbetänkande uttalade 1957 års skolberedning det önskvärda i a t t försök med enstaka fackskolor av olika slag kunde komma igång så snart som möjligt. Fackskolor borde däremot mer allmänt få upprättas först från och med höstterminen 1965. Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande framförde flera remissinstanser, bl. a. kollegierna vid de tekniska högskolorna, Tekniska läroverkens lärarförbund och skolöverstyrelsen, förslag angående försöksverksamhet med tvååriga fackskolor. Med anledning av de vid remissbehandlingen framförda önskemålen om en närmast systematisk försöksverksamhet beträffande utprovningen av läroplaner, gjorde departementschefen i propositionen 1962:54 ett uttalande, som angav riktlinjerna för den kommande försöksverksamheten: »Det ligger i sakens natur att man just för en ny skolform, efterhand som bl. a. det praktiska skolarbetet givit erfarenheter, bör räkna med att läroplanerna måste ändras och att i den meningen all verksamhet på området sker försöksvis. Jag utgår ifrån att de ansvariga ämbetsverken särskilt under de första åren av verksamheten kontinuerligt

håller Kungl. Maj:t underrättad om erfarenheterna och föreslår därav betingade åtgärder. Under sådana förhållanden torde någon särskild försöksverksamhet i formell mening inte vara erforderlig» (s. 344). I propositionen 1962:54 förordade departementschefen att fackskola skulle upprättas efter beslut av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall försöksvis tidigast fr. o. m. höstterminen 1963. Organisationen borde därefter få mer allmänt genomföras med början omkring år 1965. Detta blev också riksdagens beslut. En försöksverksamhet med en ny skolform inrymmer många frågeställningar, såsom pedagogiska och organisatoriska problem, lokal- och utrustningsfrågor, författningsspörsmål m. m. Enligt utredningens uppfattning bör den förestående försöksverksamheten med tvååriga fackskolor, vilken bör begränsas till två läsår, främst belysa de organisatoriska spörsmålen, vilket utredningen också framhållit i sin skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 12 november 1962. Organisatorisk

försöksverksamhet

Principiella synpunkter. I skrivelsen uttalade fackskoleutredningen, att urvalet av kommuner, som hösten 1963 försöksvis skulle få inrätta fackskolor borde ske bland sådana orter, där man kunde vara säker på att i överensstämmelse med de allmänna förutsättningar, som angivits av departementschefen, få behålla fackskolorna även i framtiden. Det viktigaste vid urvalet av orter bedömde utredningen vara att försöken kunde ge erfarenheter av värde för det fortsatta planeringsarbetet. E t t andrahandsintresse — från utredningens synpunkt — måste anses vara, att en ort fick ett större eller mindre allmänt behov av viss utbildning täckt genom fackskolans införande. De för försök föreslagna orterna borde vidare med ett minimum av nyinvesteringar kunna ställa lokaler till förfogande. Att på grundval av skolberedningens förslag till läroplaner företaga nyinvesteringar och nyinredningar av lokaler måste anses vara mindre välbetänkt. Felinvesteringar och mindre lämpliga lösningar kunde bli följden. Ifrågavarande kommuner borde även ha möjligheter att lösa lärarfrågan. De frågor, som utredningen ansåg att försöksverksamheten skulle ge svar på, var främst av organisatorisk men även av pedagogisk natur. För besvarande främst av de organisatoriska spörsmålen var valet av ort av största betydelse. För den kommande skolplaneringen borde det vara värdefullt att utröna, vilken dragningskraft fackskolan kunde få gentemot andra skolformer, såsom allmänna, merkantila och tekniska gymnasier. Försöken borde om möjligt även ge svar på frågan om den dragningskraft de olika fackskolorna och de olika linjerna inom dessa skulle få vid inbördes konkurrens. Det kunde emellertid vara vanskligt att lägga alltför stor vikt vid det material man fick fram genom försöksverksamheten på grund av dess begränsade omfattning. Fackskolorna kunde ha vissa begynnelsesvårigheter, när det gällde att hävda sig gentemot gamla kända skolformer. Ackumulerat utbildningsbehov, näringslivets inriktning på orten, kon246

junkturerna inom vissa sektorer etc. kunde även påverka förhållandena. En viss tendens borde dock kunna utläsas till gagn för den fortsatta planeringen. Försöksverksamhet borde på grund härav förläggas till kommuner, som kunde inrätta samtliga fackskolor och flertalet linjer inom dessa. Utredningen bedömde att det i många fall kunde inträffa att elevs inträde i fackskola icke skulle komma att ske direkt efter genomgången grundskola utan först efter viss tids förvärvsarbete. Fackskolorna skulle på så sätt komma att ta emot elever från olika åldersstadier, något som det syntes vara angeläget att understödja. Det skulle därför vid de planerade försöken vara mycket värdefullt a t t få ett mått på den dragningskraft fackskolorna kunde beräknas få bland ungdom, som gjort ett uppehåll i studierna för att sedan ånyo fortsätta. Det vore också av värde för den framtida planeringen och utformningen av fackskolorna att genom försöksverksamheten få de omfattande problemkomplex belysta som kan uppstå vid avlösningen av teknisk skola, yrkesskolans handelsavdelningar, praktisk realskola eller flickskola. Ett grundvillkor för att en ort skulle komma i åtanke vid upprättande av fackskola läsåret 1963/64 angav utredningen i den nyssnämnda skrivelsen vara, att grundskolan var genomförd i sin helhet på orten och således senast läsåret 1962/63 hunnit till årskurs 9. Utredningen var av den meningen, att försöksverksamheten skulle kunna ge en skev bild, om försök kom till stånd på orter, där grundskolan icke var genomförd. Utredningen angav vidare, att det skulle vara värdefullt att förlägga försök till ett område, där grundskolan var helt genomförd i en hel region och ämnade därför undersöka möjligheterna att föreslå ett eller annat sådant område. Det bedömdes även vara önskvärt att redan 1963/64 inrätta fackskolor inom ett annat typområde, där grundskolan visserligen icke var fullt genomförd inom hela distriktet, men där centralorten hade genomförd grundskola och samtidigt hade en dominerande ställning inom området. På grund av svårigheten att föreslå lämpliga urvalsinstrument för höstens intagning i fackskolorna, fann utredningen det mest ändamålsenligt att förlägga fackskolorna till sådana orter, där inom tillhörande rekryteringsområde, som inte behövde vara inskränkt till orten, huvudparten av årskullen år 1963 genomgått grundskolan. Konkurrensen om inträde i fackskolorna mellan å ena sidan elever med genomgången grundskola och å andra sidan elever med realexamen eller därmed jämställd utbildning, skulle visserligen inte helt kunna elimineras genom detta. På grund av den ringa omfattning fackskolorna beräknades erhålla borde emellertid problemet kunna bemästras genom valet av orter. Utredningen ansåg, att de synpunkter den framfört rörande kraven för att en viss ort skulle kunna ifrågakomma för de försöksvis planerade fackskolorna läsåret 1963/64 innebar att högst ett tiotal orter med ett 50-tal avdelningar kunde komma ifråga. Antalet avdelningar borde fastställas först när det definitiva antalet inträdesanmälningar förelåg. De sakkunniga hade den uppfattningen, att antalet parallellavdelningar vid varje skola borde fastställas av respektive cen247

trala ämbetsverk. Den yttre ramen, det totala antalet parallellavdelningar, borde det däremot enligt utredningens mening ankomma på Kungl. Maj:t a t t fastställa. Remiss- och riksdagsbehandling av fackskoleutredningens tidigare förslag. Vid remissbehandlingen av fackskoleutredningens skrivelse biträdde remissinstanserna i huvudsak fackskoleutredningens synpunkter på den planerade försöksverksamheten. På vissa punkter redovisades rätt skilda uppfattningar, t. ex. om urvalet av orter för försöksverksamheten primärt skulle tillgodose lokala önskemål angående vissa utbildningsbehov eller ej. Gymnasieutredningen ansåg att försöksverksamheten borde förläggas till orter, som hade någon form av gymnasium. Därigenom skulle det bli möjligt att utröna vilken dragningskraft fackskolan skulle få gentemot gymnasiet. TCO ansåg å andra sidan, att utprövningen av fackskolornas dragningskraft inte fick ensidigt inriktas mot gymnasiet. Man måste också få erfarenheter av i vilken omfattning fackskolorna kunde verka avledande från yrkesskolorna och vilka konsekvenser detta kunde få för de praktiska yrkesområdena. Flera remissinstanser, såsom Svenska arbetsgivareföreningen och Läroverkslärarnas riksförbund ansåg, att försöksverksamheten borde inriktas på den nya skolformens pedagogiska och innehållsmässiga utformning samt på problem i samband med avlösning av äldre skolformer. Läroverkslärarnas riksförbund rekommenderade därför att en del av försöksverksamheten förlades till orter med kommunal flickskola, praktisk realskola och andra skolformer, som fackskolan var avsedd att avlösa. Arbetsmarknadens huvudorganisationer, SAF och LO, var kritiska mot utredningens återhållsamhet, då det gällde urvalet av orter. I propositionen 1963:98 biträdde departementschefen i huvudsak de av fackskoleutredningen framförda synpunkterna angående försöksverksamhet med tvååriga fackskolor. »Jag anser mig böra tillstyrka», framhåller departementschefen, »att fackskolor under läsåret 1963/64 försöksvis får upprättas i den omfattning, som utredningen föreslagit. Vid bedömningen av medelsbehovet under anslaget Bidrag till driften av högre kommunala skolor (1963 års statsverksproposition, bil. 10, s. 236 ff.), har jag räknat med kostnader för en sådan försöksverksamhet. Då det gäller principerna för valet av orter för en försöksverksamhet i begränsad omfattning, kan jag i stort sett instämma i vad utredningen anfört. Mot att försöksverksamhet vid de föreslagna orterna kommer till stånd har jag inte någon erinran. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning från vederbörande kommun meddela beslut om inrättande av fackskola. Frågan huruvida — inom ramen för den angivna omfattningen av försöksverksamheten — ytterligare någon ort utöver de föreslagna skall komma i fråga bör bli beroende av Kungl. Maj:ts prövning.» I motioner till 1962 års riksdag framlades förslag om en mer omfattande och samtidigt mer allsidig försöksverksamhet vid orter av annan typ än de i propositionen nämnda kommunerna. Statsutskottet föreslog i utlåtande 1963:95 att riksdagen i skrivelse till Kungl. 248

Maj:t skulle framhålla önskvärdheten »av att försöksverksamheten budgetåret 1964/65 får omfatta ett mera differentierat urval av orter, varvid även annan anknytning till existerande skolformer bör kunna komma i fråga än vad som föreslagits för budgetåret 1963/64. Fristående fackskolor synes därvid också i några fall kunna övervägas under förutsättning av att vederbörande kommuner finner det ändamålsenligt och lämpligt med hänsyn till bl. a. lokal- och lärarresurser.» Fackskoleutredningen vill med hänvisning till nedan redovisade sammanställning över försöksverksamhetens lokala organisatoriska utformning läsåret 1963/ 64 härtill foga den reflexionen att statsutskottets önskemål synes i detta avseende redan vara tillgodosedda. Organisatoriska anordningar, antal sökande ra. ra. vid försöksverksamhet ined tvååriga fackskolor läsåret 1963/61/.. Bl. a. till belysning av statsutskottets ovan refererade uttalande angående den fortsatta försöksverksamheten budgetåret 1964/65 får utredningen redovisa de organisatoriska anordningar som prövas i de kommuner, vilka uttagits för försöksverksamhet med tvååriga fackskolor fr. o. m. höstterminen 1963. I tabellerna l i m . fl. och i den fortsatta redovisningen av försöksverksamheten användes de definitivt föreslagna beteckningarna social fackskola (Sf) och ekonomisk fackskola (Ef) i stället för de inom försöksverksamheten introducerade preliminära beteckningarna allmän och merkantil fackskola. Beträffande skillnaderna mellan det läsåret 1963/64 förekommande och här redovisade systemet av linjer och specialiseringar hänvisas till kapitel 3. Tabell 11. Samordning av fackskola med annan skolform, läsåret 1963/64Respektive fackskola förlagd till i kolumnen angiven typ av skolenhet Kommun

Skellefteå2

1 I befintlig teknikerskola

social fackskola

ekonomisk fackskola

teknisk fackskola

ag + grh ag + grh kfl + grh ag + grh ( + t f ) ag + grh ( + e f ) grh kfl kfl + fg + grh ag + grh + prs + rs

kys + grh kys + grh kys kys ag + grh ( + s f ) grh hg2 hg + grh + prs hg + prs + grh

kys kys kys sf + cvs + ag Fristående 1 grh ( + tg lab)

tg2 tg + kys tg

Blandfackskola

Förkortningar: ag hg tg

allmänt gymnasium handelsgymnasium tekniskt gymnasium

fg försöksgymnasium kfl kommunal flickskola prs praktisk realskola rs realskola

kys kommunal yrkesskola cvs central verkstadsskola grh grundskolans högstadium

Den för läsåret 1963/64 planerade försöksverksamheten måste, trots att denna endast omfattar nio kommuner anses vara rikt differentierad. Den enda organisationsform som ej prövats är blandfackskola som helt fristående skolenhet jämte den i propositionen 1962: 54 avvisade samordningen fackskola-folkhögskola. Ej heller har social (allmän) fackskola och yrkesskola samordnats. Omfattningen av den påbörjade försöksverksamheten med tvååriga fackskolor läsåret 1963/64 framgår av tabell 12. Tabell 12. Försöksverksamhet ined tvååriga fackskolor läsåret 1963/64-, antal klasser ra. ra. Tf

Sf Kommun

Språk- Nat.vet. Hg

Socekon.

1) —

1 1

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1

1 1 1

2) —

1 1

1 Västerås Östersund

•

S:a M

1 2 2 2 1 2 1 1 2

1 1 1 Skellefteå

Ef E

1 1 1 1

B

K

1 1 1 1

1 1

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

4 8 8 8 3 7 5 7 8

1 Samläsning med social-ekonomisk linje 2 Samläsning med språklig linje

Fackskoleutredningen har i samarbete med den för de båda överstyrelserna gemensamma planeringsgruppen låtit bearbeta vissa uppgifter, som inhämtats från försökskommunerna, angående sökandena till fackskolornas första årskurs läsåret 1963/64. Det totala antalet sökande framgår av tabell 13. Tabell 13. Totala antalet sökande till fackskola läsåret 1963/64Behöriga sökande i första hand Sf

Ef

Tf

S:a

i andra hand Sf

Ef

Tf

S:a

Totala antalet sökande

Ej behörig a, sökande Sf

Ef

Tf

S:a

Sf

Ef

Tf

S:a

Absoluta tal . . . 523 350 738 1611 482 205 443 1130 207 120 527 854 1212 675 1708 3595 Frekvenstal . . . . 4,8 3,2 6,9 4,4 1,9 4,0 1,9 1,1 4,9 11,2 6,2 15,8 Fördeln. mellan 47 100 34 19 Sf, Ef, Tf % 33 22 46 100 42 18 40 100 24 14 62 100

Antalet sökande bosatta inom annan region uppgår till ca 5 % av totala antalet sökande. Antalet behöriga förstahandssökande uppgår till ca 45 % av samtliga. Siffran är högre i Köping (57 %) och i Nederkalix (56 %) och lägre i Skellefteå (33 '%). Sannolikt har viss olikhet skett i bedömningen av behörigheten. Det bör även påpekas, att i flera av de nio regionerna har elever läsåret 1962/ 63 dels genomgått grundskolans årskurs 9, dels avlagt realexamen, varför elever tillhörande olika årsklasser samtidigt avslutat sina förgymnasiala studier. Detta gör att ansökningssiffrorna sålunda torde vara större än de kan förväntas bli de närmast följande åren. Å andra sidan har i regioner med flickskola och/eller praktisk realskola de här aktuella årskullarna haft möjlighet att välja delvis motsvarande utbildning redan tidigare. På likartat sätt kan tillgång till högre fackkurs vid teknisk skola och väl utbyggd handelsutbildning i yrkesskolan ha påverkat ansökningarna. I n n a n ytterligare erfarenhet vunnits bör således talen för de olika regionerna bedömas med stor försiktighet. Om det första årets ansökningstal sålunda ej har kunnat ge underlag för mera vittgående slutsatser beträffande fackskolornas dragningskraft gentemot andra skolor på det gymnasiala åldersstadiet, torde elevernas val mellan de olika fackskolorna och de olika linjerna ge vissa ledtrådar. Av tabell 13 framgår, att den sociala fackskolan lockat ca 1/3 av de sökande i överensstämmelse med förhandsberäkningarna. Däremot har den ekonomiska fackskolan rekryterat ett mindre antal elever än väntat, nämligen endast ca 1/5, medan de sökande till den tekniska fackskolan uppgår till ca 45 '%, dvs. mer än väntade 35—40 %. Som framgår av tabell 14 har inom den sociala fackskolan den social-ekonomiska linjen lockat de flesta sökandena, trots att inga sökande anmälts till denna linje i Linköping, där social fackskola organiserats i närmare anslutning till fackskoleutredningens föreliggande förslag.

Tabell H. Sökande till social fackskola, fördelade på språklig, och social-ekonomisk linje

naturvetenskaplig

Behöriga sökande första hand

i andra hand

Sp

Na

Se

S:a

Sp

Na

Se

S:a

Sp

Na

Se

S:a

101 Absoluta tal Fördelning % . . . 20

183 35

239 45

523 100

192 40

158 33

132 27

482 100

337 28

427 35

448 37

1212 100

Inom den tekniska fackskolan är antalet sökande störst till de maskin- och byggnadstekniska linjerna och — markerat — minst till den kemitekniska linjen. I Skövde saknas helt sökande till sistnämnda linje, sannolikt beroende på att det på förhand hade meddelats, att sådan linje ej skulle komma att inrättas. 251

Tabell 15. Sökande till teknisk fackskola, fördelade på maskinteknisk, byggnadsteknisk och kemiteknisk linje

eltekrdsk,

Behöriga sökande i första hand M

E

B

Absoluta tal . . . 245 155 271 Fördelning . . . . 32 21 36

K

i andra hand S:a

M

B

E

65 736 170 107 136 9 100 38 24 30

K

S:a

M

B

E

K

S:a

33 446 619 388 566 135 1708 8 100 36 23 32 8 100

Siffermaterialet för läsåret 1963/64 ger även vissa uppgifter om fackskolornas •dragningskraft på ungdom, som gjort uppehåll i studierna eller av annan anledning är äldre än eleverna i årskurs 9 läsåret 1962/63. De behöriga sökandena bosatta inom den egna gymnasie- (G-) regionen har grupperats efter ålder i tabell 16. Tabell 16. Behöriga sökande till fackskola bosatta inom den egna G-regionen, fördelade på kön och på vissa åldersgrupper Antal elever

Absoluta tal

Relativa tal

Därav födda

M

Kv

Summa

—1944

1945—46

1947—48

247 165 1051

683 344 51

930 509 1102

22 26 173

301 212 524

607 271 405

S:a 1 463

26 32 95

74 68 5

100 100 100

2 5 16

32 42 47

66 53 37

Samtliga 57

51 Sf Ef Tf

Sf Ef Tf

Sökande äldre än 18 år återfinns i stort sett endast i den tekniska fackskolan. Sökandena till den sociala fackskolan och den ekonomiska fackskolan tillhör till mellan två tredjedelar och hälften den yngsta åldersgruppen, dvs. elever som genomgått grundskolans årskurs 9 eller treårig realskola läsåret 1962/63. I den tekniska fackskolan är den största gruppen sökande genomgående äldre. Här torde bl. a. tillgodoräkningen av praktik enligt de provisoriska intagningsbestämmelserna ha påverkat åldersfördelningen bland de sökande. De manliga sökandena är som framgår av tabell 16 helt dominerande vid tekniska fackskolan medan de kvinnliga sökandena överväger vid såväl social som ekonomisk fackskola. Det bör dock konstateras att redan denna första gång 51 flickor ansökt om inträde till teknisk utbildning. 252

Tabell 17. Behöriga sökande till fackskola bosatta inom den egna G-regionen, fördelade efter deras tidigare utbildning Tidigare utbildning

Absoluta tal

Relativa tal

Grh

Rs Prs

Kfl

Folkhögsk.

Övriga

S:a

Sf Ef Tf

417 252 426

70 77 203

4 5 6

1 3 It

7 4 49

499 341 695

S:a

1535 Sf Ef Tf

83 74 61

14 23 29

1 1 1

1 2

2 1 7

100 100 100

Samtliga

100 Ovan redovisas i tabell 17 behöriga förstahandssökande, bosatta inom den egna G-regionen, grupperade efter vederbörandes tidigare utbildning. Flertalet elever, nära 3/4, har genomgått grundskolan, en knapp fjärdedel har avlagt realexamen, medan övriga sökande, inklusive sökande från flickskola och folkhögskola motsvarar ca 1/20. Utredningens överväganden och förslag. Mot bakgrunden av den lämnade redovisningen vill fackskoleutredningen framlägga följande överväganden och förslag angående den organisatoriska försöksverksamheten med fackskolor. Enligt tidigare av riksdagen fattade beslut skall försöksverksamheten med tvååriga fackskolor påbörjas läsåret 1963/64, varefter fackskolans allmänna genomförande skall ske med början omkring år 1965. De frågor som i första hand bör belysas genom denna del av försöksverksamheten är den organisatoriska anknytningen mellan fackskolan och andra skolformer samt de för skolformen föreslagna delningstalen, intagningsbestämmelserna, möjligheter till samläsning med andra fackskollin jer och skolformer, behoven av och möjligheterna att genomföra styrd praktik m. m. Erfarenheter kan därjämte erhållas av hur de föreslagna villkoren för upprättande av grupper verkar. Vid remissbehandlingen liksom i riksdagsdebatterna har från flera instanser synpunkter framförts att försöksverksamheten med tvååriga fackskolor fått en alltför snäv omfattning och snarast borde utvidgas att omfatta några av de större städerna i landet. Fackskoleutredningen, som för sin del intet har att erinra mot en sådan utvidgning av försöksverksamheten till läsåret 1964/65, skulle gärna vilja tillstyrka densamma, särskilt om härigenom försök i vissa större skolenheter kan etableras. För en bedömning av denna fråga måste dock erinras om, att den totala omfattningen av en vid 60-talets slut fullt genomförd 253

fackskolorganisation enligt angivna riktlinjer beräknats motsvara omkring 20 % av en årskull. Skulle redan höstterminen 1964 flera av våra största städer medges upprättande av fackskolor, får organisationen redan då en sådan omfattning att det knappast längre kan vara tal om en försöksverksamhet utan om ett i ganska stor skala påbörjat genomförande. Enligt utredningens uppfattning bör de allmänna synpunkter på urvalet av försöksorter som anförts på s. 246 f. även avse de kommuner som börjar försöksverksamheten läsåret 1964/65. Kommunerna bör alltså med ett minimum av nyinvesteringar i lokaler och inredningar kunna bereda undervisning i en så rikt utbyggd fackskola, att ca 20 % av årskullen inom elevområdet kan intas. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan en försöksverksamhet i egentlig mening endast omfatta de nio kommuner, som utsetts efter beslut av Kungl. Maj:t den 26 april 1963. I dessa kommuner kommer den till läsåren 1963—65 begränsade försöksverksamheten att beröra fackskolans båda årskurser och sålunda ge erfarenheter av fackskolan i hela dess omfattning. I de kommuner däremot, som kan komma att uttagas för försöksverksamhet fr. o. m. läsåret 1964/65 kan endast erfarenheter tillgodogöras från årskurs 1, innan det allmänna genomförandet inledes. Som framgår vid en jämförelse mellan de av fackskoleutredningen föreslagna slutliga tim- och kursplanerna, kapitel 8 och de provisoriska timplaner, som lagts till grund för den nu inledda försöksverksamheten, har relativt stora förändringar vidtagits särskilt i årskurs 1 av främst den fackskola som av utredningen föreslagits få benämningen social fackskola. Då de nya tim- och kursplanerna av organisatoriska skäl i bästa fall torde komma att prövas endast i någon av de nio första försökskommunerna, kan även en till årskurs 1 begränsad försöksverksamhet i kommuner, som inleder försöksverksamheten med tvååriga fackskolor läsåret 1964/65, vara av stort värde, bedömt jämväl från pedagogiska synpunkter. Nu pågående försöksverksamhet är — i överensstämmelse för övrigt med departementschefens uttalande i direktiven för fackskoleutredningens arbete — till övervägande del av organisatorisk karaktär. Utredningen har inledningsvis i detta avsnitt (s. 253) föreslagit, att försöksverksamheten begränsas till att avse läsåren 1963/65 varpå det allmänna genomförandet bör vidta. Även om det inte tidigare utom möjligen i skolberedningens ursprungliga förslag i frågan klart utsagts att försöksverksamheten bör omfatta just de nämnda läsåren synes detta dock ha blivit förutsatt, t. ex. av statsutskottet i dess utlåtande 1963:95. En i tiden så begränsad försöksverksamhet kan i allt väsentligt ha endast ett organisatoriskt syfte, vilket i sin tur bör bli av avgörande betydelse för urvalet av orter för försöksverksamhet fr. o. m. höstterminen 1964. För att man skall kunna få någon erfarenhet av hur eleverna spontant fördelar sig på olika utbildningsvägar, en erfarenhet som torde vara oundgängligen erforderlig för att man i det fortsatta planeringsarbetet skall kunna främja att organisationen utbygges på ett riktigt sätt med ett optimalt utnyttjande av investeringar i byggnadsr och tillgången på lärararbetskraft, måste rimligen försöksfackskolor hösten 19(54 254

upprättas endast på orter, där eleverna har likartad och jämförbar tillgång på samtliga utbildningsvägar inom hela det gymnasiala skolsystemet. Endast därigenom kan för den fortsatta planeringen intressanta erfarenheter vinnas. Skulle hösten 1964 fackskolor upprättas på orter som ej uppfyller här angivna förutsättningar torde dessa få uteslutas vid den kommande bearbetningen av vunna erfarenheter. Utredningen vill emellertid — för undanröjande av missförstånd — understryka, att vad här anförts i första hand avser försöksverksamheten läsåren 1963/65. Efter försöksperioden med dess krav på tillgodoseende av allmänt antagna förutsättningar och syften kan fackskolor om så på grund av särskilda skäl i enstaka fall befinnes lämpligt komma att upprättas även efter andra bedömningsgrunder.

Pedagogisk försöksverksamhet,

pedagogiskt

utvecklingsarbete

Principiella synpunkter. Som departementschefen framhållit i propositionen 1962:54 är ett läroplansarbete ej avslutat med framläggandet av experternas och utredningens förslag till kursplaner. Först då dessa efter remissbehandling och ytterligare bearbetning prövats i vardagsarbetet av lärare med för skolformen avsedd utbildning och betryggande lärarerfarenheter, kan tim- och kursplanernas bärkraft avläsas och en mer säker uppfattning erhållas, om möjligheterna att på de för respektive ämnen anslagna veckotimmarna nå de för skolformen uppställda studiemålen. De första försöksåren med tvååriga fackskolor kan endast i begränsad omfattning bli representativa för den slutliga utformningen av arbetet i fackskolorna. Det torde dröja flera år, innan lärarfrågorna i fackskolekommunerna lösts mer permanent. Bristen på för fackskolorna särskilt utarbetade läroböcker torde också göra sig påtagligt märkbar, liksom det sökande efter den riktiga pedagogiska utformningen, som kommer att prägla arbetet i fackskolekommunerna under de första läsåren, innan en mer enhetlig pedagogisk praxis utbildats. Organisationsfrågor, lokal- och utrustningsfrågor torde också kräva så stor uppmärksamhet från skolledarnas och huvudlärares/institutionsföreståndares sida, att flera även väsentliga pedagogiska frågor måste behandlas först senare. Utredningens överväganden och förslag. Enligt fackskoleutredningens uppfattning måste den slutliga utvecklingen av det pedagogiska arbetet i fackskolorna — på samma sätt som skedde vid försöksverksamheten med nioårig enhetsskola — bygga på erfarenheter under en följd av år, sedan ovannämnda frågor fått en godtagbar lösning i de kommuner som först kommer att införa fackskolor. Det pedagogiska utvecklingsarbetet inom denna skolform måste beröra en betydligt längre tid än de för försöksverksamhet med tvååriga fackskolor anslagna två läsåren. Enligt fackskoleutredningens uppfattning måste därför från 255

statsmakternas sida åtgärder vidtagas för främjandet av ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolformen. De konsulenttjänster för maskinteknisk, elektroteknisk och byggnadsteknisk utbildning samt matematik och fysik, som från den 1 juli 1963 är inrättade vid överstyrelsen för yrkesutbildning och i första hand avsedda för de tekniska gymnasierna, bör kunna tagas i anspråk jämväl för de första årens försöksverksamhet med teknisk fackskola. Det är också ytterst önskvärt att personella resurser skapas för motsvarande utvecklingsarbete inom den sociala och den ekonomiska fackskolan. Fackskoleutredningen vill därjämte understryka nödvändigheten av att den kursverksamhet för lärare, som årligen anordnas, under de närmaste åren i betydande omfattning ägnas fackskolefrågor. Skolöverstyrelsens lärarutbildnings- och försöksavdelning bör redan fr. o. m. budgetåret 1964/65 tillföras personal eller på annat sätt ges resurser att främja det pedagogiska utvecklingsarbetet i fackskolan. Utredningen utgår från att ämbetsverket vid sina anslagsäskanden beaktar dessa frågor, varför utredningen avstår från att framlägga särskilda förslag i frågan. Därav får emellertid inte — det måste bestämt framhållas — dras den slutsatsen att utredningen endast pliktskyldigast och utan större övertygelse om nödvändigheten därav föreslår, att ämbetsverket får förbättrade resurser för dessa viktiga uppgifter. Endast om fackskolorna snabbt får den mot målsättningen svarande riktiga utformningen i skilda avseenden kan syftet med denna nyhet i det svenska skolväsendet uppnås och den utbildningssökande ungdomen erhålla en för kommande insatser i samhälle och näringsliv ändamålsenlig förberedelse. Förutom de pedagogiska problem, vilka berör den målinriktade utbildning, som fackskolan skall ge, bör vissa allmänna pedagogiska problem särskilt uppmärksammas, såsom den integrerade undervisningen i nya större ämnen, försök med varierande klasstorlek och lagundervisning, utnyttjandet av timmar till förfogande, formerna för betingsläsning, specialarbete i fackskolorna m. m., frågor, som det i sista hand torde åligga tillsynsmyndigheten att svara för. Utredningen förutsätter vidare, att arbetet inom såväl hjälpmedelscentraler som fortbildningsorganisationer i lika hög grad som för andra skolformer kommer att omfatta jämväl fackskolorna, deras behov och problem. De lärare som engageras för speciella uppgifter i det pedagogiska utvecklingsarbetet bör kunna friställas helt eller delvis för att utarbeta studieplaner, nya hjälpmedel och för att förbereda pedagogiska fältförsök. Även den pedagogisk-psykologiska forskningen bör ta upp problem rörande fackskolorna. Denna skolforskning bör ordnas på samma sätt som beträffande grundskolan och gymnasiet. Kursplanernas innehåll behöver också fortlöpande förnyas. Föreliggande läroplansförslag torde relativt snart böra bli föremål för revideringar på grundval av vunna erfarenheter inom skolan samt utvecklingen inom skola och samhälle, näringsliv och forskning. Resurser måste därför ställas till skolöverstyrelsens förfogande för en fortlöpande läroplansrevision. En nära kontakt med ortens näringsliv samt statlig och kommunal förvalt256

ning är särskilt angelägen för fackskolans del. Formerna för denna samverkan torde också böra bli föremål för prövning. Informationsverksamhet Införandet av en ny skolform aktualiserar också en relativt omfattande informationsverksamhet. Beträffande informationen till kommunalmän, lärare och målsmän har erfarenheter vunnits från den centralt organiserade informationsverksamheten vid grundskolans införande. Utredningen föreslår, att skolöverstyrelsen, enkannerligen dess press- och kontaktsektion, fr. o. m. budgetåret 1964/65 och under tiden för fackskolorganisationens genomförande för detta ändamål erhåller ett årligt anslag av 60 000 kronor. Fackskoleutredningen förutsätter även att från såväl stat som kommun erforderliga medel anvisas för den omfattande lärarfortbildning, som utredningen behandlar i kapitel 6 samt föreslår, att den mellan stat och kommun träffade uppgörelsen om fördelningen av kostnader för studiedagar m. m. skall med oförändrat sakligt innehåll utvidgas till att omfatta jämväl fackskolorna.

Statsbidragsfrågor Enligt riksdagens beslut 1962 och 1963 skall fackskolan vara en kommunal skola, till vilken statsbidrag skall utgå. I propositionen 1963: 98 (s. 15) angående vissa frågor rörande fackskolor anför departementschefen beträffande statsbidrag till fackskolorna följande. Statsbidrag till fackskolorna bör, såsom förordades i propositionen 1962:54 (s. 343), utgå i form av driftbidrag, byggnadsbidrag och bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. I fråga om driftbidrag och byggnadsbidrag torde böra gälla samma grunder, som för högre kommunala skolor. Bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel bör få utgå i huvudsak enligt samma grunder, som gäller för motsvarande bidrag till kommunala yrkesskolor. I detta sammanhang kan vidare framhållas, att departementschefen i prop. 1962: 54 erinrade om vissa beslut av dels 1945 års riksdag (prop. I: VIII s. 386, SU 8 s. 31, Rskr 8), dels 1949 års riksdag (prop. I: VIII s. SU 8 s. 83, Rskr 8) att bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall medge avvikelser från de statsbidragsbestämmelser som tillkommit med riksdagens medverkan bl. a. för att möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, vilket skapat förutsättningar för ett praktiskt handlande i situationer som inte kunnat på förhand förutses. Departementschefen förutsätter att ifrågavarande bemyndiganden även får gälla beträffande fackskolorna. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1963 har vederbörande ämbetsverk hemställt om vissa kompletteringar beträffande fackskolorna av stats9 Fackskolan

bidragskungörelserna: SFS 1962:478 angående driftskostnader för det allmänna skolväsendet; SFS 1962: 479 angående byggnadsbidrag samt SFS 1957: 480 angående bidrag till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. I händelse av bifall till nämnda framställning — här är det närmast fråga om den praktiska utformningen av tidigare riksdagsbeslut — blir fackskolorna i statsbidragshänseende jämställda med kommunala flickskolor och praktiska realskolor. Det bör i sammanhanget måhända erinras om a t t bidrag till driften av högre kommunala skolor utgår som allmänna driftbidrag. Vidare har skolöverstyrelsen i framställning till Kungl. Maj:t den 17 maj 1963 föreslagit — för den händelse så anses erforderligt med hänsyn till att statsbidrag till fackskolor inte kommer att regleras i särskild kungörelse — att vissa moment i kungörelsen 1957: 318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skall erhålla ändrad lydelse på sätt i skrivelsen närmare angives. I direktiven för gymnasieutredningen säges beträffande det ekonomiska ansvaret för gymnasiet att prövningen härav bör »göras åtskild från spörsmålet om det administrativa huvudmannaskapet och i stort sett följa de riktlinjer för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, som beträffande liknande utgiftsändamål är eller framdeles kan bli uppdragna». Av direktiven drar gymnasieutredningen den slutsatsen (SOU 1963:42 s. 752) att det gäller att för det kommunala gymnasiet i första hand utforma ett statsbidragssystem som i stort sett sörjer för status quo beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Gymnasieutredningen påvisar dock (s. 752) att status quo-principen måste modifieras för uppnående av ett enhetligare bidragssystem. E t t oförändrat läge i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunerna å andra sidan skulle ej innebära oförändrade kostnader för varje enskild kommun. E t t enhetligt bidragssystem medför med nödvändighet en omfördelning av kostnaderna mellan kommunerna, eftersom väsentliga skillnader nu föreligger i fråga om kommunernas kostnader för de olika gymnasieformerna. Som det nu är står staten helt för kostnaderna för tekniskt gymnasium från dess upprättande, medan i fråga om allmänt gymnasium som upprättas som kommunalt gymnasium och handelsgymnasium kommunerna står för kostnaderna under de första åren intill dess, i fråga om allmänt gymnasium, ett begränsat statsbidrag börjar utgå och gymnasiet därefter successivt förstatligas och, i fråga om handelsgymnasium, statsbidrag börjar utgå enligt gällande bestämmelser. Detta system medför en ojämn belastning på kommunerna beträffande kostnaderna för gymnasiets expansion. Gymnasieutredningen föreslår därför en omedelbar tillämpning av statsbidragssystemet på ett nyupprättat gymnasium. Eftersom fackskolan i vissa fall kommer att lokalmässigt samordnas med gymnasiet vill fackskoleutredningen på den här punkten ansluta sig till gymnasieutredningens krav på en sålunda modifierad status quo-princip. Som ovan framgått avses statsbidrag för fackskolan utgå i tre former, nämligen allmänt driftbidrag, byggnadsbidrag och bidrag till första uppsättningen 258

stadigvarande undervisningsmateriel. Beträffande frågor om sjukvårdsersättningar samt rese- och flyttningsersättningar som i vissa fall kan bli aktuella också för fackskolan ansluter sig utredningen till gymnasieutredningens förslag (s. 766) att nämnda ersättningar skall bestridas av kommunerna (vilket också beaktats vid gymnasieutredningens beräkning av bidragsandelen för det allmänna driftbidraget). I fråga om pensionskostnaderna hänvisar gymnasieutredningen (s. 766) beträffande personal för vilken statliga avlöningsbestämmelser skall gälla — lärare och rektorer — till det förslag som på grundval av SPA-utredningen framlagts i proposition 1963: 92. Enligt propositionen skall sådan personal omfattas av helstatlig pensionering utan kostnad för kommunen. Vidare skall statsbidrag utgå till ATP-avgifterna. Beträffande viss annan personal för vilken övergång från statliga till kommunala pensionsbestämmelser kan komma att ske anser gymnasieutredningen att denna tekniska fråga bör lösas efter förhandlingar mellan staten och kommunerna med beaktande av hur motsvarande frågor lösts eller kan komma att lösas på andra områden. Fackskoleutredningen delar denna uppfattning. Allmänt driftbidrag till fackskolan. Lärarlönerna utgör den väsentligaste kostnadsfaktorn till vilken hänsyn skall tagas vid utformningen av statsbidragssystemet. Detta system är i dag icke enhetligt. För högre kommunala skolor, till vilka fackskolan skulle anknyta i statsbidragshänseende, utgår det allmänna driftbidraget, vari ingår bidrag till lärarlöner med 79 % av det för skolan beräknade bidragsunderlaget med avdrag för vissa huvudmannaavgifter (dubbla summan av tjänstepensionsavdraget, för närvarande sammanlagt 2 1/4 % ) , vilket ger ett nettobidrag av ca 77 %. Beträffande fackskolorna har under försöksperioden undantag gjorts från bestämmelsen om huvudmannaavgifter. Huruvida dessa avgifter i övrigt skall försvinna torde ännu inte vara avgjort. Statsbidraget för högre kommunala skolor rekvireras enligt författningen på samma sätt som för det obligatoriska skolväsendet. Rekvisition insändes till länsskolnämnden före den 1 september. Under löpande redovisningsår utbetalar länsstyrelsen utan rekvisition dessutom förskott med vissa procent av det belopp kommunen sammanlagt uppburit under närmast föregående redovisningsår. Den kommunala tekniska skolan å andra sidan erhåller i de fall statsbidrag utgår enligt för central yrkesskola gällande grunder för närvarande ett driftbidrag av 100 % av lärarlönerna. För grundskolan utgår ett bidrag med 100 % med avdrag för viss kommunandel, vilket i dag ger ett nettobidrag av ca 80 %. Gymnasieutredningen föreslår för det nya gymnasiet ett allmänt driftbidrag, utformat i likhet med det allmänna driftbidraget enligt kungörelsen 1958: 665 om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet, dock att bidragsandelen fastställes till 110 % av lärarlönerna. Gymnasieutredningen framhåller i sitt kapitel 18 (s. 767) fördelen av ett 259

enhetligt statsbidragssystem för så stora delar av det kommunala skolväsendet som möjligt. Fackskoleutredningen har i princip samma uppfattning. I ett läge med snabba och genomgripande förändringar av vårt lands skolväsen, där t. ex. konturerna av ett nytt yrkesskolväsen ännu inte kan skönjas, anser sig dock utredningen för sin del inte kunna ta ställning till vilken av ovan redovisade principer för beräkning av allmänt driftbidrag som vore den för den framtida fackskolan bäst avvägda. Under större delen av 1960-talet kommer högre kommunala skolor att finnas och den anknytning till bidragssystemet för dessa skolor som riksdagen beslutat för försöksverksamheten med fackskola finner utredningen tills vidare vara tillfyllest. Här må blott tilläggas att beträffande det allmänna driftbidraget till det obligatoriska skolväsendet gäller, att det ej är förenat med särskilda statsbidragsvillkor utöver det generella kravet att undervisningen är anordnad i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Samma bör enligt utredningens mening gälla för fackskolan. Statsbidrag till byggnadsarbeten. Bestämmelser om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet är meddelade i kungörelsen 1957: 318, lydelse enligt SFS 1962: 479. (Skolöverstyrelsens framställning den 17 maj 1963 om ändrad lydelse har ovan berörts). Enligt kungörelsen äger kommun erhålla statsbidrag till byggnadsarbeten för grundskola och folkskola, för statlig realskola och för högre kommunal skola. Till fackskola skall enligt riksdagens beslut utgå bidrag enligt samma grunder som för högre kommunala skolor. Jämlikt 21 § i kungl. brev den 28 juni 1963 med bestämmelser rörande försöksverksamheten med fackskolor läsåret 1963/64 äger kommun erhålla statsbidrag till byggnadsarbeten för fackskola enligt de grunder och i den ordning som för motsvarande ändamål är stadgat beträffande icke-obligatoriska skolor i kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet med iakttagande av följande särskilda bestämmelser: a) Vad i kungörelsen stadgas om skolöverstyrelsen skall, då fråga är om byggnadsarbete för fackskola, för vilken överstyrelsen för yrkesutbildning är central myndighet, gälla denna överstyrelse. b) Bestämmelserna i 3 § 2 mom. kungörelsen skall icke äga tillämpning beträffande fackskola (avser förberedande åtgärder för grundskolans genomförande m. m.). Statsbidrag utgår dels till anskaffande av permanenta skollokaler genom nybyggnad eller om- eller tillbyggnad samt till utförande av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga dylika lokaler, dels ock till uppförande av provisoriska skollokaler. För kostnader för skoltomt utgår ej statsbidrag. 260

Statsbidragets storlek uppgår med utgångspunkt från kommunens ekonomiska bärkraft till i genomsnitt ca 40 % av bidragsunderlaget, vilket enligt byggnadskostnadsindex den 1 januari 1963 i kommun med ortsindex 100 skulle betyda ca 460 kronor i statsbidrag per kvadratmeter nettogolvyta. (Byggnadskostnaden med standard enligt prop. 1957:122 uppgår den 1 januari 1963 till kronor 1 156: 50 per m 2 i kommun med ortsindex 100.) Till provisoriska skollokaler utgår statsbidrag med 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta enligt samma grunder som för permanenta lokaler. Bidragsbeloppet omräknas dock ej med hänsyn till byggnadskostnads- eller ortsindex. Beträffande handläggningen av ärenden om statsbidrag till skolbyggnader enligt kungörelsen 1957: 318 och om utbetalning av bidrag gäller i huvudsak följande. Innan ritningar upprättas och statsbidrag sökes skall kommunen i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar (se skriften Skolbyggnader, nr 20 i överstyrelsens skriftserie, senaste upplaga juni 1961) utreda behovet av skollokaler. På grundval av denna utredning gör överstyrelsen, sedan länsskolnämnden avgivit yttrande, en prövning av lokalbehovet och angiver därvid, då fråga är om nybyggnad eller tillbyggnad, det antal kvadratmeter som skall ligga till grund för statsbidragsberäkningen. Sedan skolöverstyrelsen meddelat beslut i behovsprövningsärendet uppgöres av kommunen skissritningar till byggnadsföretaget, vilka underställes överstyrelsen för granskning. Efter överstyrelsens beslut i granskningsärendet upprättas slutligen huvudritningarna. Dessa skall bifogas statsbidragsansökan. Denna ingives via länsskolnämnden till överstyrelsen, som med eget utlåtande och förslag till statsbidragsbelopp överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t. Byggnadsarbetet får ej igångsättas innan beslut av Kungl. Maj:t föreligger i statsbidragsfrågan. Beviljat statsbidrag utbetalas med 1/2 vid arbetets påbörjande, med 1/4 då byggnaden är under tak eller i vissa fall med 3/4 redan vid igångsättandet. Återstående bidragsbelopp innehålles, till dess byggnadsföretaget blivit avsynat och godkänt. Till provisoriska skollokaler utbetalas statsbidrag med 1/2 vid arbetets påbörjande och 1/2 efter avsyning och godkännande. Enligt 2 kap. 31 § skolstadgan skall överstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, länsskolnämnden pröva lokalbehovet innan kommunen verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus, alltså även i fall då statsbidrag till byggnadsarbetet ej utgår. Gymnasieutredningen framhåller (s. 774) att den ej funnit sig böra behandla det materiella innehållet i de nuvarande bestämmelserna och ej heller de regler som enligt kungörelsen och skolöverstyrelsens anvisningar gäller för skolbyggnadsärendenas handläggning. Fackskoleutredningen avstår likaledes från att närmare diskutera innehållet i nuvarande bestämmelser och anvisningar. Utredningen vill dock understryka angelägenheten av en så långt möjligt förenklad handläggning av nämnda ärenden. 261

Statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Vid fackskola kommer att utgå statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel enligt samma grunder som vid de kommunala yrkesskolorna (prop. 1962:54 s. 343 och 1963:98 s. 15). Enligt kungörelsen 1957: 318 i lydelse enligt kungörelsen 1962: 479 må statsbidrag utgå till kostnaderna för första uppsättningen inventarier, däri inbegripet stadigvarande undervisningsmateriel, till skolverkstad samt för undervisning i yrkesämne i årskurs 9. Bidraget utgår på grundval av de beräknade kostnaderna. Bidragsandelen bestämmes på samma sätt som i fråga om bidraget till permanenta skollokaler. Vid byggnadsföretag såväl för permanenta som för provisoriska skollokaler utgår vidare särskilt bidrag till kostnader för inredning och utrustning, som underlättar användning av audivisuella hjälpmedel. Bidraget, som infördes den 1 juli 1962 i samband med avskaffandet av det ovannämnda särskilda tillägget till byggnadsföretag i försökskommun, utgår med visst bestämt belopp för undervisningslokal, differentierat efter lokalens art. Som villkor för bidraget gäller att för lokalen anskaffats audivisuell utrustning i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar. Beträffande yrkesskolor gäller enligt kungörelsen 1957:480 att till de kostnader, till vilka hänsyn skall tagas vid fastställandet av bidragsunderlag för bidrag till anskaffande av permanenta skollokaler, må i den mån så prövas skäligt hänföras även utgifter för anskaffning av inventarier och inredning till undervisningslokaler. Till anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel utgår vidare statsbidrag vid kommunal yrkesskola med hälften eller, i undantagsfall, högst 2/3 av kostnaderna under förutsättning bl. a. att anskaffningen sker efter en av överstyrelsen för yrkesutbildning godkänd förteckning eller plan. I fråga om centrala verkstadsskolor och sjömansskolor utgår bidraget med 9/10 av kostnaderna. Med anskaffning av första uppsättningen undervisningsmateriel jämställes anskaffning, som föranledes av att undervisningen i kurs omlägges eller utvidgas. Beslut om statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel fattas av överstyrelsen. Utredningen föreslår — med anslutning till ovan nämnda system — att statsbidrag till anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel inklusive laboratorieutrustning vid fackskola må utgå med hälften av kostnaden. Beslut om statsbidrag till undervisningsmateriel finner utredningen böra ankomma på skolöverstyrelsen eller efter dess bemyndigande vederbörande länsskolnämnd. Ansökan om bidrag bör vara åtföljd av utredning om behovet av den undervisningsmateriel för vilken bidrag sokes. Bidragsgivningen torde emellertid ej böra vara förenad med villkor som binder skolstyrelsen att vid anskaffningen i detalj följa en bestämd utrustningsplan. Bidraget är visserligen »specialdestinerat» — i motsats till det allmänna driftbidraget som ju också inrymmer bidrag till undervisningsmateriel — men enligt utredningens mening bör även i fråga om anskaffning av den första uppsättningen undervisningsmateriel, för 262

vilken bidrag utgår, frihet tillkomma kommunen att, i huvudsaklig anslutning till den utredning som företetts vid ansökan om bidraget och med ledning av förefintlig normalutrustningsplan, träffa de dispositioner som den från ekonomiska och andra synpunkter finner lämpliga. Den uppfattning angående bidragsgivningens utformning som utredningen här redovisat överensstämmer med den mening gymnasieutredningen ger uttryck för i sitt nyligen avlämnade betänkande.

KAPITEL 8

LÄROPLAN FÖR FACKSKOLAN Riktlinjer för fackskolans inre arbete Skolsamhället Förverkligandet av riktlinjerna för verksamheten i fackskolan kräver att skolan håller en nära kontakt med elevernas miljö. Därmed avses relationerna inte bara mellan lärare och elever utan även till hemmen, det omgivande samhället samt arbets- och yrkeslivet. Detta är utförligt behandlat dels i läroplan för grundskolan, dels i förslaget till läroplan för gymnasiet. De anvisningar som där ges är av den allmängiltiga karaktär att de är tillämpbara även på fackskolan. Fackskoleutredningen framlägger därför inget eget förslag till anvisningar i dessa avseenden. Lärostoffet Kursplanernas disposition. Läroplanen anger ramen för den verksamhet som skall förekomma och det lärostoff som skall inhämtas inom fackskolan som helhet och i varje enskilt ämne. Läroplanens kursföreskrifter utgöres av huvudmoment inom varje särskilt ämnes kursplan. Huvudmomenten ger en översiktlig ledning för undervisningen. De förtecknar de ämnesområden som skall vara föremål för undervisningen för alla elever inom fackskolan eller inom en viss studieinriktning och är följaktligen ej årskursfördelade. De olika huvudmomenten kan ges större eller mindre del av undervisningstiden och behandlas mer eller mindre inträngande. Dock skall varje huvudmoment vara behandlat med de undantag som framgår av de enskilda kursplanerna, och eleven skall i undervisningen ha mött det väsentliga inom varje särskilt ämnesområde. Den frihet vid planeringen av huvudmomenten inom årskurser som grundskolans läroplan medger måste något begränsas vid undervisningen i fackskolan. Flera av ämnena inom respektive fackskolor är mycket nära knutna till varandra. Behovet av samordning mellan olika ämnens lärostoff gör därför en viss bindning av lärogången nödvändig. En uppdelning av stoffet på årskurser är särskilt nödvändig för att medge en avslutad lärokurs i de fall där vissa elever avslutar ett ämne efter första årskursen, medan andra elever inom någon viss specialisering kan fortsätta studierna i samma ämne. Lärostoffet specificeras därför genom förslag till disposition av studieplan med årskursfördelning, som innehåller förslag till mer detaljerad precisering av stoffet 264

inom de olika huvudmomenten och anger hur dessa bör fördelas på årskurser. D e t bör bestämt understrykas att dessa dispositioner är summariska exempel och att de huvudsakligen avser att ange huvudmomentens fördelning på enskilda årskurser. De får således inte uppfattas som bindande och ej heller som fullständiga innehållsförteckningar för alla studieplaner. Det förutsattes att mera detaljerade studieplaner eller dispositioner till sådana utarbetas, t. ex. av enskilda lärare, ämneskonferenser eller kurser. De synpunkter som skolberedningen (SOU 1961:30 s. 193) anfört på utarbetande av olika studieplaner för grundskolan avses i princip gälla även för fackskolan. Förslaget till disposition av studieplan skall under inga omständigheter vara mer bindande än att skäligt utrymme lämnas för elevernas och lärarnas egen planering och hänsyn kan tagas till aktuella och lokala förhållanden. För att samordningen mellan olika ämnen skall tillgodoses är det emellertid nödvändigt att studieplaner, som disponeras på väsentligt annorlunda sätt inom en årskurs än läroplanens förslag, antages på ämneskonferenser sammansatta av lärare i samtliga de ämnen som berörs av förändringen. Urval och presentation av stojjet. Läroplanen måste vara föremål för fortlöpande revision. Att aktualisera urvalet av stoff så att det står i överensstämmelse med samhällets och avnämarnas krav samt elevernas intressen är en angelägen uppgift. I den enskilda skolan har lärarna och ämneskonferenserna att inom de gränser som läroplanen anger tillse att stoffet tillgodoser elevernas intressen, bidrar till deras mognad och främjar deras aktivitet. Av vikt är ej blott, att det stoff som väljes passar eleverna utan också att det presenteras i ett för dem lämpat och fattbart sammanhang. Detta är en förutsättning för att undervisningen skall fängsla dem och avsätta resultat av värde. En väsentlig uppgift vid undervisningen, kanske den väsentligaste, är att bedriva denna på sådant sätt, att den hos eleverna uppväcker intresse för ämnet liksom vilja och förmåga till fortsatt förkovran efter skoltidens slut. Den frihet läroplanen lämnar ämneskonferensen och läraren att lägga något större vikt vid vissa moment än vid andra bör utnyttjas för a t t åstadkomma en inre koncentration inom varje ämne. Vissa kursavsnitt bör i stor utsträckning kunna inhämtas av eleven själv, varigenom hans förmåga att hålla samman och redovisa större partier övas. Av praktiska skäl är det ofrånkomligt att lärostoffet fördelas på ämnen. Detta utesluter dock inte att man i fackskolans arbetsordning ger plats för inslag, som i sig rymmer element från olika ämnen, t. ex. inom ramen för timmar till förfogande samt inom det utrymme som i andra årskursen lämnas för specialarbete i social och ekonomisk fackskola. Det innebär också att man i fackskolans undervisning tillvaratar olika möjligheter att åstadkomma samverkan mellan olika ämnen. Samma funktion fyller i teknisk fackskola bl. a. konstruktionsövningarna. 265

Att bryta igenom barriärerna mellan ämnena och skapa en samlad, eller åtminstone samordnad undervisning är en strävan som i allt större utsträckning har förverkligats på den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium. Även på grundskolans högstadium är besläktade ämnen sammanförda till ämnesgrupper. En samordning mellan dessa rekommenderas i grundskolans läroplan. Eleverna har följaktligen en viss förtrogenhet med de metoder som syftar till att överbrygga gränserna mellan olika ämnen. De tillfällen till pedagogiskt värdefull samverkan över ämnesgränserna som kursplanen medger bör sålunda väl utnyttjas. Vid fastställande av ordningsföljden mellan ämnenas olika moment bör, inom de gränser som läroplanen medger, tillfällena till samverkan med angränsande, samtidigt studerade ämnen beaktas. Organiserad samverkan mellan något eller några ämnesområden bör förekomma inom varje årskurs. Skolledningen har att efter hörande av ämneskonferens för varje årskurs fastställa de områden som är lämpade för sådan verksamhet. Uppslag till lämpliga områden för samverkan ges i respektive ämnens anvisningar. Denna horisontella samverkan kan täcka vitt skilda anordningar. E t t stort antal varianter av samverkan kan tänkas. Samordningsprojekten kan variera i längd. Deras omfattning kan också växla. Samverkans organisation kan vara mer eller mindre fast. Den kan genomföras i form av samlad undervisning eller som mer tillfälligt organiserade kontakter. Om två ämnen är förlagda till skilda årskurser erbjuder sig möjligheter till vertikal samverkan mellan dem. Självfallet bygger all undervisning i någon utsträckning på den grund, som lagts tidigare i andra ämnen. Den i fackskolan genomförda ämneskoncentrationen till olika årskurser gör det emellertid angeläget att läraren noga inventerar möjligheterna att i undervisningen anknyta till det stoff eller de färdigheter som varit eller kommer att bli föremål för elevernas studium. På så vis kan man tillämpa och uppehålla kunskaper och färdigheter som tidigare förvärvats samt bygga upp en viss beredskap för den kommande undervisningen. Utrymmet för specialarbete, konstruktionsövningar o. d. i andra årskursen åsyftar också att aktualisera det som redan förvärvats. Utrymmet för detta specialarbete skall icke användas strikt ämnesbundet och behöver ej heller vara begränsat till årskursens ämnen. Tvärtom är det angeläget att ställa eleverna inför uppgiften att bruka kunskaper, färdigheter och arbetsvanor som de förvärvat i olika ämnen under hela sin tid i fackskolan. I de fall där specialarbetet läggs upp som ett grupparbete, ökas ytterligare möjligheterna a t t låta det spänna över flera ämnen och att låta varje deltagare bidra med stoff och synpunkter i första hand från ett ämnesområde, som han tilldelats eller åtagit sig att ägna särskilt intresse. 266

Det är också angeläget att uppmärksamma de olika möjligheterna till en samordnad färdighetsträning som det förhållandet att olika ämnen är koncentrerade till respektive första eller andra årskursen ger. Användningen av olika matematiska färdigheter — t. ex. statistik, som förvärvats i första årskursen och funktionslära, som förvärvats i andra årskursen — i andra ämnen än matematik under andra årskursen är ett exempel härpå. En annan möjlighet är fortsatt tillämpning av färdigheter i språk inom andra ämnen än språk under andra årskursen. E t t ytterligare exempel ger möjligheterna att använda naturvetenskapliga kunskaper förvärvade i olika ämnen under första årskursen i t. ex. konsumentkunskap i årskurs 2. Att tillämpa färdigheter, som förvärvats i ett ämne, för kunskapsinhämtande i ett annat är givetvis av värde även i samtidigt studerade ämnen. Fackskolans läroplan vill i likhet med grundskolans och gymnasiets fästa uppmärksamheten på vikten av att tillämpa och utnyttja vunna färdigheter i andra ämnen än dem där de förvärvats. Sådan form av samverkan bör uppmärksammas av lärarna och läggas upp i samråd mellan berörda lärare, t. ex. i konferens. Studierektor bör ägna dessa frågor speciell uppmärksamhet. Samverkan kan möjliggöra att ämnen med lågt timtal infogas i en större och för eleverna lättare aktualiserad helhet. Sådan samverkan kan naturligtvis medföra ganska omfattande omgrupperingar av stoffet i ett eller flera ämnen. Det kan t. ex. visa sig fördelaktigt att bryta en disposition grundad på vissa principer till förmån för en grundad på andra, t. ex. att gruppera stoffet efter vissa tankelinjer eller temata i stället för att gruppera det kronologiskt. Tillfällen att åstadkomma längre arbetspass genom att efter varandra placera lektioner i samverkande ämnen bör utnyttjas, liksom möjligheten att därigenom vänja eleverna vid att utföra större, sammanhängande arbetsuppgifter. Organisation och planering. De organisatoriska problem som uppställer sig för läraren, när han söker förverkliga samverkan över ämnesgränserna, har ingående behandlats i Läroplan för gymnasiet (s. 21) och även i Läroplan för grundskolan. Vad där anförts gäller i väsentliga delar även för arbetet inom fackskolan, varför i dessa frågor hänvisas till dessa. I fackskolans läroplan skall endast påpekas det behov av noggrann gemensam planering som samverkan mellan ämnen förutsätter. Studierektors och konferensers arbete är en garanti för detta. Dessa bundna former för planering och samverkan måste givetvis ansluta sig till de skolor fackskolan eventuellt är samordnad med. Det är dock anledning understryka, att samverkan mellan olika ämnen aldrig får formaliseras. Det bör vara naturligt, att uppslag till och diskussion av sådana projekt i många fall kan ske utan tillgripande av formella åtgärder eller en viss tjänsteväg. De hittills diskuterade formerna av samverkan har rymts inom skolans schemabundna arbetsordning. Fackskolans arbetsordning innehåller emellertid organisatoriska anordningar, som bryter det ordinarie schemat. Dessa kompletterar 267

det ämnesbundna studiet och avser dessutom att tillåta friare arbetsformer. Återkommande med jämna mellanrum kan sådana avbrott ge en rytm åt skolarbetet, där perioder av systematiserat studium i olika ämnen avlöses av samordningspunkter, i vilka det som inhämtats på olika fält ställs samman, tillämpas och betraktas ur en ny synvinkel. Det finns goda möjligheter att låta dessa arrangemang få en bred spännvidd, med successiv stegring från den relativt enkla samordningsuppgiften till den mer omfattande. Det är över huvud taget viktigt, att eleverna inte tvärt och oförmedlat ställs inför omfattande samordningsuppgifter utan efter hand vänjes vid den arbetsteknik som studiesättet kräver. Specialarbetet i andra årskursen i social och ekonomisk fackskola kan utformas så, att det ställer eleven inför uppgiften att spåra, bearbeta och redovisa material som hämtats från olika delar av kunskapsfältet. Goda möjligheter att låta eleverna se fakta som inhämtats i det ämnesbundna studiet, ur nya synvinklar och att foga dem samman till ett mönster, erbjuder timmar till förfogande. Teatern, filmen, radion och televisionen bjuder på program som — eventuellt i reproducerad form — kan läggas till grund för undervisning i flera ämnen, bl. a. som underlag för gemensam diskussion. Bland åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma ett mindre splittrat studium är olika koncentrationsanordningar, vilka behandlas ytterligare nedan under rubriken Verksamhetsformer. Det egentliga syftet med koncentrationen är att bereda eleverna tillfälle att mera odelat ägna sig åt en större arbetsuppgift, helst också lära dem att själva planlägga och genomföra en sådan. Spänner arbetet över flera ämnen kan det vara särskilt ägnat att träna eleven att sammanställa och redovisa olikartat material och dra slutsatser av detta. Studiebesöket kan också utformas i samverkan mellan ämnen och än mer gäller detta studieresor och lägerskola. Den senare ger bl. a. tillfällen till väl motiverad träning av olika färdigheter, t. ex. intervjuer, skriftlig rapportering osv. Verksamhetsformer De anvisningar som ges i grundskolans och gymnasiets läroplaner beträffande undervisningsformer och arbetssätt har till stora delar giltighet även för fackskolan. De synpunkter som där ges på lärarens funktion och elevernas verksamhet, undervisningsprinciper och undervisningsmetoder är av den generella karaktär att de i princip är vägledande även för undervisningen i andra skolformer. Samma omdöme gäller allmänna metodiska handledningar. Fackskolans läroplan behandlar därför huvudsakligen de verksamhetsformer som är karakteristiska för skolformen. Självverksamhet och samarbete. Att framhäva någon verksamhetsform som den för olika ämnen, årskurser, elever och lärare mest ändamålsenliga eller effek268

tiva torde vara ogörligt. De undervisningsformer och arbetssätt som bör tillämpas måste vara beroende av ämnenas och årskursernas innehåll och karaktär, av elevernas intresse och mognadsnivå och av lärarnas förmåga och inriktning. Angeläget är emellertid att variation förekommer mellan de olika verksamhetsformerna. En schematisk regel kan ej ges för hur läraren bör organisera sin undervisning: om den skall ske i form av individuell undervisning, i större eller mindre grupper. Lika litet kan generella omdömen fällas rörande valet mellan individuellt eller gemensamt arbete. Oavsett vilka verksamhetsformer som väljes måste de emellertid ge eleverna tillfälle till självständig och allsidig aktivitet. Den av växelspelet mellan den frågande läraren och den svarande eleven kännetecknade undervisningsmetoden har gammal hävd. Det innebär vanligen att hela klassen lyssnar och deltar i samtalet, s. k. klassundervisning. Skickligt utformad kan den metoden också spänna elevernas uppmärksamhet och sporra deras intresse genom att ge dem tillfälle att lämna egna bidrag till undervisningen och ställa frågor. Klassundervisning, vanligen i form av undervisningssamtal, behöver vad avser därför lämpade kursmoment ej leda till passivitet, om det som läraren har att meddela är av intresse och framförs på ett fängslande sätt. Läraren bör noga ta till vara de ökade möjligheterna i båda dessa avseenden som de moderna hjälpmedlen medför och ge plats för de aktivitetsbetonade inslag som lätt kan komplettera klassundervisningen. Sådana inslag kan vara ägnade att utveckla elevernas individuella anlag och intressen. Skall de individuella intressena få ordentligt spelrum inom undervisningen måste de emellertid uppmärksammas inte bara metodiskt för presentation av vissa undervisningsinslag. Även en individualisering av stoffurvalet inom de olika ämnena bör ske. De enskilda eleverna bör inom ramen för behandlade kursavsnitt ges möjlighet att huvudsakligen inrikta sitt studium på de speciella frågor som fångat deras uppmärksamhet. En sådan individualisering bör kunna ske inom ramen för den lärarhandledda undervisningen. Om studierna organiseras som beting eller specialarbete bör stor frihet i fråga om stoffurval medges. Ökat samarbete mellan eleverna bör uppmuntras även inom klassundervisningens ram. Även då sådan undervisning dominerar bör läraren, då tillfälle erbjuder sig, försöka anordna diskussioner i form av studiecirkel eller enligt bikupemetoden eller låta eleverna ägna sig åt grupparbete. Grupparbetet förutsätter en föregående studieteknisk träning för att ge resultat. Fackskolans undervisning i sin helhet bör härutinnan kunna bygga ej bara på elevens vana vid sådant arbetssätt i grundskolan utan också på den övning som programmet för studieteknikträningen i fackskolan ger. E t t grupparbete inom klassen kan t. ex. läggas upp på följande sätt: eleverna delar upp sig i grupper av lämplig storlek och fullgör uppgifter, som täcker ett visst parti av kursen. Vid den förberedande orienteringen i samlad klass får de tillfälle a t t i möjligaste mån själva välja moment, som intresserar dem, fastställa det när269

måste målet och söka finna lämpliga metoder och hjälpmedel. Arbetet kan sedan alltefter kursmomentets omfattning och art sträcka sig över en eller flera lektionstimmar. Eleverna redovisar de fullgjorda uppgifterna antingen skriftligt eller muntligt. Grupparbetet kan lämpligen avslutas med att läraren eller en elev sammanfattar resultaten. I samband med betingstudier bör grupparbete kunna vara en vanlig arbetsform. Åtskilliga av de arbetsuppgifter som ryms inom ett beting faller sig naturligt att genomtränga i samverkan. Specialarbetet för vilket anvisningar ges nedan leder naturligt arbetet in på metoder som förutsätter samverkan, vilka närmare utvecklas under denna punkt. En förutsättning för ett gott resultat är att planläggningen är noggrann, att erforderlig handledning bjuds och att arbetet så långt möjligt organiseras så, att inte vissa elever frestas att spela en passiv roll inom gruppen. Gynnsamma tillfällen att lära eleverna att samarbeta erbjuder externa inslag i undervisningen, t. ex. studiebesök, exkursioner, lägerskola. Anvisningarna i vissa ämnen ger närmare uppslag härom. Åtskilliga av de nämnda verksamhetsformerna ger eleverna fler tillfällen än den rena klassundervisningen att träna sin förmåga att 'planera och bedriva studier på egen hand. Det skapar också lättare det personliga engagemang som bör vara förbundet med allt självständigt arbete. Eleverna bör i lämplig utsträckning även få medverka vid planeringen och den allmänna uppläggningen av studierna i de enskilda ämnena. Därigenom kan deras intresse för studierna och de metoder som tillämpas ökas och elevernas ansvar för studiearbetet stärkas. Att befordra goda arbetsvanor är ett av huvudmålen för fackskolans undervisning. Målet är motiverat av de ökade kraven på förmåga att på egen hand tillägna sig kunskap. Denna förmåga kommer samtidigt eleven till godo i hans skolarbete. Den kan förbättra hans arbetsresultat och minska hans arbetsbörda. Betydelsefullt på detta skolstadium är förmåga att självständigt utföra en arbetsuppgift av rimlig omfattning. Detta innebär att eleven vid skoltidens slut skall ha lärt sig att göra upp och följa en plan för hur arbetet skall genomföras, att samla, tolka och värdera den information han kan få, att sammanställa materialet och att redovisa arbetsresultatet. För att detta mål skall nås krävs, att eleven får tillfälle att ta ansvar för sitt arbete och successivt tränas i det självständiga arbetssättets teknik. E t t sådant arbetssätt har värde inte bara för skolarbetet och individen själv i olika avseenden utan även för verksamheten efter skoltidens slut i yrkes- och samhällsliv. Att skapa ansvarskänsla inför åtagna uppgifter är ett av målen för skolans allmänt fostrande verksamhet. Eleven bör vid varje lämpligt tillfälle anförtros sådana uppgifter, som denne kan väntas orka med. Även om de är av begränsad storlek och vikt kan deras genomförande skänka en känsla av tillfredsställelse 270

att ha uträttat något helt på egen hand. Självtillit är en viktig förutsättning för den som senare föreläggs mer omfattande uppgifter att lösa. Att eleven stimuleras och ges tillfälle att ta egna initiativ är över huvud taget av stor vikt. Detta kan även ske genom att skolan ger denne tid och kraft för självvald sysselsättning utanför skolans arbetsuppgifter, t. ex. frivilliga strövtåg utanför kursen med böckernas eller massmedias hjälp. Likaså kan föreningsverksamhet vara av utomordentligt värde för den unges utveckling till en självständigt tänkande och handlande människa. Fackskolans studiefostrande uppgift måste därför hållas i klart sikte av fackskolans alla befattningshavare, vilka har att i sin mån medverka till att skapa en för elevens arbetsträning gynnsam studiemiljö. Studieteknik. En successiv träning i det självständiga arbetssättets teknik är en förutsättning för att fackskolans arbetsfostrande uppgift skall kunna genomföras. I detta syfte innehåller läroplanen ett studieträningsprogram, som avser att förbereda användningen av friare arbetsformer med systematiskt bedriven studieteknisk träning och att med hjälp av särskilda organisatoriska anordningar stegvis vänja eleven vid ett självständigare arbetssätt. Fackskolans roll i elevens studietekniska skolning får ej ses isolerad. Visserligen är skolningens primära syfte att göra det lättare att tillämpa ett friare studiesätt, men det måste också ses som en förberedelse för elevens fortsatta arbete. Eleven skall förses med de redskap, som gör det möjligt för honom att framgångsrikt kunna ägna sig åt den yrkesverksamhet han utbildat sig för, åt fortsatta studier eller åt allmän orientering inom olika områden. Handledningen i studieteknik upptar stort utrymme i grundskolans läroplan. Den studietekniska träningen utgör där en del av varje ämnes mål. Man kan därför förutsätta att eleverna redan tillägnat sig de studietekniska grunderna i de enskilda ämnena. Den träning fackskolan ger måste utformas med hänsyn härtill. Läraren skall därför vara så förtrogen med grundskolans läroplan, att han kan bygga vidare på den grund som där lagts. Den grundläggande introducerande handledningen i studieteknik bör insättas redan från fackskolestudiernas början. Lämpligen kan en första information ges i samband med en introduktionsdag vid fackskolestudiets början. Den dagen kan användas t. ex. för att ge allmän upplysning om studier och studietekniska problem inom fackskolan. Alternativt kan denna information ges genom en instruktionsfilm. Det bör också vara möjligt att låta eleverna besvara en studievaneenkät, som kan läggas till grund för fortsatt studieteknisk träning. Likartad information om fackskolestudiernas problem kan ges i en tryckt folder som utdelas inför början av fackskolestudier. Vid sidan av uppgifter om skolans organisation, befattningshavare, studiesociala åtgärder, elevföreningar m. m. bör också påpekas, vad studiemiljö och studievanor har att betyda för elevens 271

arbetsresultat. Därjämte bör råd kunna ges, avseende t. ex. uppläggningen av hemarbetet. I början av den första höstterminen bör också dessa upplysningar komplotteras genom information och orientering om motivation, inlärning, minne, glömska osv. Härför bör i den sociala fackskolan disponeras några timmar till förfogande medan denna orientering i övriga fackskolor ges på för ändamålet friställd undervisningstid. Effekten av den teoretiska orienteringen rörande studieteknikens grunder är beroende av om den omsätts i praktiskt handlande. Det är ej tillräckligt att ge eleven kännedom om hur han bör bedriva sitt arbete. Målet har nåtts först då han tillämpar vad han inhämtat. I den konkreta undervisningssituationen är det heller inte möjligt att stanna vid råd som gäller alla elever och alla ämnen. Resultat kan väntas först av en till olika ämnen knuten och efter elevernas individuella behov avpassad studiehandledning. För att ge utbyte förutsätter en sådan handledning gruppundervisning, utan vilken den nödvändiga kontakten mellan lärare och elev ej kan åstadkommas. Den individuella och nödvändiga handledningen i den till första årskursen förlagda studietekniska introduktionen bör därför huvudsakligen ligga i de ämnen där man arbetar med delad undervisningsavdelning. När läraren därvid har tillfälle att arbeta med en mindre grupp ges tillfälle att diagnostisera olika elevers studiefärdighet och att ge dem den studietekniska handledning som är avpassad efter denna. Vid sidan av de ämnen som på grund av konstruktions- och laborationsövningar delvis undervisas i delad klass skall delning av klass i årskurs 1 förekomma i svenska och ett annat ämne. Hur denna andra timme förlägges framgår av kapitel 3, s. 95. Under dessa timmar, grupptimmar, skall undervisningen inriktas på studieteknisk handledning. Därvid bör i första hand sådana studietekniska färdigheter uppmärksammas som är generellt användbara, t. ex. muntlig och skriftlig framställning i olika former, informationsteknik i vid mening etc. Vägen att nå de mål som uppställs för den individuella studietekniska handledningen växlar naturligtvis från ämne till ämne. Olika ämnen uppvisar speciella problem och har skiftande förutsättningar att öva de komponenter som tillsammans formar en god studieteknik. Det bör ankomma på ämneskonferenserna att diskutera innehåll och fördelning av den studietekniska handledning som bör förläggas till timmar med delad undervisningsavdelning. Uppläggningen av dessa timmar bör givetvis variera med ämnets karaktär. Väsentligt är dock att de utnyttjas till bearbetning av ett begränsat kursavsnitt och att därvid ett brett register av hjälpmedel står till elevernas förfogande. Arbetssättet bör vara i möjligaste mån självständigt och läraren företrädesvis fungera som handledare. Vad gäller detaljutformningen av sådan individuell studieteknisk handledning hänvisas till de anvisningar som ges inom gymnasiets läroplan för de s. k. grupptimmarna. 272

Arbetsträningen får givetvis inte bli något som beaktas bara inledningsvis under studierna. Den skall vara ett normalt inslag i all undervisning. Det är därför av vikt att alla lärare i en klass beaktar elevernas studiesituation och arbetsfostran. Det åligger också varje lärare att inom ramen för sitt ämne ge direkta anvisningar om hur arbetet bör planläggas och genomföras. Läraren bör vidare planera sin undervisning så, att eleverna lär sig behärska den terminologi, den begreppsapparat och de studiemetoder som hör ämnet till. Läraren får inte lägga en sådan vikt vid andra aspekter av den undervisande uppgiften, att arbets- och studieträningen åsidosätts. Lärokursen får t. ex. inte tillåtas att svälla därhän, att den kan medhinnas endast om läraren tillrättalägger stoffet och helt och hållet leder undervisningen eller tvingas till en för studiefostran förödande snabb arbetstakt. Studietekniken skall givetvis vara en integrerad del av undervisningen. Läxmässig undervisning i studieteknik får inte förekomma, eftersom studiemetodiken är något som praktiskt lärs in och övas i de olika läroämnena. Väsentligt är emellertid att hemuppgifterna i de olika ämnena planeras så, att eleverna får öva och befästa de skilda former av studieteknik som ämnena kan erbjuda. Självständiga arbetsuppgifter. Att bibringa eleverna förmåga att arbeta självständigt är ett viktigt mål för fackskolan. Denna förmåga förutsätter en god studieteknik men å andra sidan är just självständigt arbetssätt bäst ägnat att ernå denna teknik. Vid sidan av den direkta studietekniska handledningen, som skisserats ovan, är det därför av vikt att utforma undervisningen på ett sådant sätt, att eleverna får tillfälle att i växande omfattning själva ta ansvaret för sitt arbete. De arbetsuppgifter som eleverna åläggs bör därför successivt växa i omfång under fackskolestudiernas förlopp. De kan under första årskursen börja med den vanliga uppgiften från lektion till lektion för att senare förlängas till uppgifter som spänner över ett större antal lektioner, s. k. långläxor. Under andra årskursen bör dessa uppgifter kunna växa till beting, dvs. ett förhållandevis stort men till omfattningen växlande kursavsnitt, som är gemensamt för alla elever i klassen och som redovisas i sin helhet vid fastställd tidpunkt. I social och ekonomisk fackskola förekommer dessutom tid för specialarbete, större självständiga arbetsuppgifter, som skall lösas under den sista årskursen och för vilka speciell tid finnes avsatt på schemat. En motsvarighet till dessa i teknisk fackskola är konstruktionsövningarna i vissa ämnen. Möjlighet att öva eleven i ett självständigare arbetssätt ger den över något längre tid spännande långläxan. Långläxan innebär att redovisningen för ett avsnitt inskränkes till ett tillfälle per vecka, men kan i vissa fall utsträckas till två veckor. En successiv tillämpning av allt längre redovisningsperioder bör eftersträvas. En successiv övergång från dagliga läxor till långläxor bör ske under loppet av årskurs 1 i alla ämnen, dock med undantag av nybörjarspråk där övergången till längre läxor kan uppskjutas till andra årskursen. I andra års273

kursen skall långläxor med en redovisningsperiod av ungefär en vecka kunna tillämpas generellt i den mån ej andra former av större uppgifter, beting eller specialarbete, förekommer. På läraren ställer långläxorna kravet att planera arbetet och framför allt läxgivningen särskilt omsorgsfullt. De ställer också kravet på samverkan med övriga lärare för att tillse att redovisningstillfällena fördelas jämnt över veckans dagar. Läraren bör låta sin undervisning efter hand få mer karaktär av handledning, där diskussion av problemställningar och hjälpmedel träder allt mer i förgrunden. Långläxorna bör vara avvägda så, att arbetsbelastningen för eleverna per vecka blir så jämn som möjligt. Läraren måste därför ägna stor omsorg åt sammansättningen av varje enskild läxa. Han bör också eftersträva att göra läxorna så omväxlande som möjligt. Under årskurs 2 bör långläxorna i vissa ämnen utvecklas till ett studium på beting. Betinget kan schematiskt uppfattas som en förlängd långläxa, som en tillämpning av långläxans teknik på något större avsnitt. Betingen bör till en början inte ges större omfattning än vad som svarar mot två veckor vanligt skolarbete i ämnet. Även senare bör noga beaktas att betinget begränsas så att eleven förmår överblicka och sammanhålla det vid tillfället för redovisning samt att det inte förleder honom till en effektförödande och ojämn fördelning av hans arbete och hans ansträngningar. Varje elev skall under sista årskursen bedriva betingstudier i viss mängd. Omfattningen av dem bör fastställas av skolans pedagogiska ledning efter hörande av konferens. Den bör avgöra i vilket eller vilka ämnen betingsläsning skall förekomma samt vilka schematekniska koncentrationsåtgärder som eventuellt skall vidtagas med anledning härav. Som riktpunkt kan anges att ett ämne skall betingsläsas under vårterminen i andra årskursen. Denna riktpunkt kan eventuellt justeras med hänsyn till klassens intressen och förmåga och till förekommande specialarbeten i social och ekonomisk fackskola samt konstruktionsuppgifter i teknisk fackskola. Förslag om ytterligare betingsläsning skall dock underställas skolledningen för beslut. Att betingstudium skall tillämpas i ett ämne en viss termin innebär inte nödvändigtvis att terminens hela kurs skall indelas i beting. Vid terminens början kan det vara ändamålsenligt att avsätta några veckor för vanlig läsning och för orientering om det kommande studiesättet. En liknande period vid terminens slut kan tjäna att sammanfatta erfarenheterna av betingstudiet och att fylla i eventuella luckor i lärokursen. För den detaljerade organisationen av betingstudium och för anvisningar om planeringen av kurserna hänvisas till de uppgifter som ges i förslaget till läroplan för det nya gymnasiet (se SOU 1963: 43 s. 43). Vad där anföres härom gäller i alla tillämpliga delar även för fackskolan. Handledningen under betingsläsningen bör läraren ägna speciell uppmärk274

sa-mhet. Arbetet skall utformas så, att det ger den mångsidiga arbetsfostran som åsyftas. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt handledningen av de elever so>m visar sig ha svårigheter att organisera sitt arbete eller att kunna överblicka e t t större avsnitt. Detta varken bör eller behöver ske på ett demonstrativt sätt, o m läraren tar för vana att allt som oftast ta del av elevens arbete även om elieven inte självmant påkallar hans uppmärksamhet. En osäker elev drar sig ofta för att utnyttja lärarens hjälp i den utsträckning som är erforderlig. Därför krävs en aktiv uppmärksamhet från lärarens sida. Hur ett beting skall redovisas beror bl. a. på dess art och omfattning. Skriftlig redovisning i någon form blir i regel nödvändig av tidsskäl, åtminstone beträffande kontrollen av elementära fakta. Även mera kvalificerade kunskaper bör redovisas skriftligt, bl. a. med hjälp av prov med entydiga svar eller uppsatser. Muntlig redovisning med klassens alla elever tar lång tid, men kan i vissa hänseenden ge läraren större möjlighet att få en klar uppfattning om hur väl eleven förmått skapa sig en överblick över betinget. För att redovisningen ej skall utsträckas över onödigt lång tid kan muntligt förhör i grupp tillgripas. Oberoende av vilken form av redovisning som kommer till användning — omväxling är för övrigt att rekommendera — är det angeläget att låta kontrollen avpassas efter studiesättet. Skall studiesättet svara mot målsättningen bör alltför stora krav inte ställas på utpräglade minnes- och detaljkunskaper. Anspråk bör i stället ställas på överblick och helhetsuppfattning. Betingstudium av det slag som föreslås i denna läroplan och som närmare beskrives i förslag till gymnasiets läroplan förutsätter ett relativt högt timtal i det berörda ämnet. Genom föreskrifter om minimikoncentration skapar fackskolans timplan vissa organisatoriska möjligheter för betingstudium. Som regel skall ämnen med två veckotimmar eller mindre koncentreras, dock ej estetiska ämnen eller gymnastik. I något fall, t. ex. när ämne förekommer endast i en årskurs kan koncentration tillgripas för ämne med högre veckotimtal. Därutöver bör emellertid vid den enskilda skolan ytterligare möjligheter att vidtaga koncentration av timplanen prövas. En möjlighet är att ett ämnes hela timtal förlägges till den tidigare eller senare hälften av läsåret. Mot detta lägges då på schemat annat ämne med samma timtal. Det bör också vara möjligt att mot detta lägga ämne med större timtal som då koncentreras partiellt. Detta innebär, att ett större timtal placeras under ena halvan av läsåret och ett mindre under den andra. Vilka koncentrationsåtgärder som skall vidtas för att befordra möjligheter till betingsläsning bör övervägas vid den konferens där beting för andra årskursen fastställes. Det är därvid av betydelse att möjligheterna till samverkan samtidigt beaktas. Koncentrationen bör utformas så, att samverkan mellan ämnen ej försvåras. Koncentration av timplanen har fördelar inte enbart för betingstudium. En genomförd koncentration minskar antalet samtidigt studerade ämnen. Även ämnen där betingstudier inte används får större samlad tid till sitt förfogande och 275

det blir möjligt att använda arbetssätt, som förutsätter större grad av aktivitet från elevernas sida. Skall de föreslagna arbetsformerna kunna tillämpas är det av värde att det läroboksmaterial som eleverna använder sig av är utformat på ett däremot svarande sätt. Är undervisningen företrädesvis baserad på lärobok, bör denna och det studiematerial som är knutet till den vara så arrangerat, att den ger eleven tillfälle att sovra, att själv finna och markera vad som är viktigt etc. Den studietekniska färdigheten kan stundom övas effektivast med hjälp av en mera kortfattad lärobok med kompletterande material av olika slag. En ytterligare form för träning av elevernas förmåga att arbeta självständigt och för att ge dem tillfälle att överblicka ett större kursavsnitt ger den tid som avsattes för specialarbete i social och ekonomisk fackskola (jfr även vad som ovan sagts om konstruktionsövningar i teknisk fackskola). Detta innebär att eleven eller vanligtvis en grupp av elever under längre tid så självständigt som möjligt skall söka lösa en uppgift av något större omfattning. Specialarbetet bör vara så utformat att eleverna tvingas göra bruk av de flesta möjliga studietekniska färdigheter som de tidigare förvärvat. Tiden för specialarbete är avsedd att ge eleverna tillfälle att på egen hand och med tillgång till lärarhandledning ge sig i kast med större arbetsuppgifter. Den samlade tid som ställs till förfogande under läsåret bör kunna fördelas på olika ämnen efter elevens eget val. Dock skall minst tre ämnen vara representerade. Stor frihet bör ges vid valet av arbetsuppgifter och arbetsuppgiftens omfattning bör kunna variera efter elevens intresse och fallenhet. Medan en elev kan få koncentrera sig på en större uppgift i vart och ett av tre ämnen, bör andra kunna få dela sin tid mellan flera smärre uppgifter. Specialarbetet bör så bedrivas att efter val av arbetsuppgifter läraren ger erforderlig studieteknisk handledning. Eventuellt kan eleven själv framlägga en studieplan som diskuteras med läraren innan arbetet påbörjas. Att specialarbetet schemaläggs som ett visst antal veckotimmar betyder ej att eleven är bunden att utföra sitt arbete inom skolan eller under just den tiden. Åtskilliga uppgifter kan ges, t. ex. inom socialkunskap, konsumentkunskap och företagsekonomi som innebär insamlande av uppgifter utanför skolan eller studier som kan förläggas till annan plats än i skolan. Respektive lärare skall stå till förfogande för handledning av elevernas arbete. För att arbetet skall följa en lämplig uppläggning och eleverna ej råka i tekniska svårigheter, som de ej kan lösa eller som gör arbetet onödigt betungande, bör läraren under arbetets fortgång göra sig underrättad om dess fortskridande. Även om eleven ej begär hjälp eller handledning skall läraren fortlöpande följa arbetets utveckling och självmant ingripa. Lärarhandledningen kan av praktiska skäl ej alltid förläggas till den tid som på schemat avsattes för specialarbete. Det måste vara praktiskt och naturligt, att den sättes in vid lämpliga tidpunkter, då eleven önskar handledning eller 276

läraren finner det befogat att på eget initiativ ingripa i arbetets gång. Sådana överläggningar måste kunna ske informellt om syftet med arbetsformen skall kninna förverkligas. Läraren bör fatta sin uppgift under specialarbetet som arbetsledare och hjälpare, ej i första hand som undervisare. Även specialintressen vid sidan av schemat bör kunna få komma till uttryck vid val av specialarbeten och uppgiften kan få spänna över fler ämnen än ett, särskilt om den utformas som gruppuppgift. Som gruppuppgift bör även med fördel specialarbeten i ett ämne kunna utföras. Särskilt i företagsekonomiska och sociala ämnen torde gruppuppgifter naturligt spegla den arbetssituation och den arbetsteknik som respektive fackskolor vill förbereda för. Redovisningen av specialarbetet skall ske på det sätt som handledaren fastställer. Olika möjligheter är därvid tänkbara: skriftlig redovisning i form av uppsats eller rapport eller muntlig i form av föredrag eller förhör. Sker redovisningen i form av föredrag eller rapport bör den kunna infogas som ett led i undervisningen. För eleven kommer specialarbete och konstruktionsuppgifter att innebära inte bara en betydelsefull träning i att på ett självständigt sätt utföra en större arbetsuppgift. Den bör också ge honom någon kännedom om arbetsmaterialet i det berörda ämnet och därmed också någon insikt om dess metoder och problem. Även om specialarbetet i stor utsträckning kan bedrivas utanför skolan, t. ex. på offentliga bibliotek eller i form av enkäter eller marknadsundersökningar ställer denna form av självständigt elevarbete avsevärda krav på skolans materiella utrustning. Hemuppgifter. Den väsentliga delen av sina studier bör eleven utföra på skoltid. Det gäller såväl inhämtande av stoff som färdighetsträning. Det gäller även bearbetningen av stoffet genom diskussion av problemställningar, användande av olika slag av hjälpmedel. Med hänsyn till målsättningen för studierna bör endast en mindre del av lektionstiden ägnas åt kontroll av det hemarbete som utförts eller direktiv för fortsatt hemarbete. Lektionstiden bör ge eleverna tillfälle att aktivt arbeta med stoff. Hemarbetet har till syfte att ge den övning som befäster ett visst slag av kunskap eller färdighet eller att på ett självständigt sätt gå igenom och summera vad som behandlats i skolan. Anlägges det synsättet kommer hemarbetet främst att få karaktär av fortsättning av ett i skolan påbörjat arbete. Hemuppgifternas kvantitet måste hållas inom sådana gränser att elevernas arbetsdag ger skäligt utrymme för rekreation och för aktiviteter utan direkt anknytning till skolarbetet. Sådana aktiviteter bör ej betraktas som konkurrenter till studierna. Tvärtom vinner skolarbetet i många fall fördelar av dem. Åtskilliga informations- och bildningsmedel står i dagens samhälle till medborgarnas förfogande. Skolans uppgift blir i många fall att organisera och sammanfatta den information som eleven nått på flera olika vägar. Den totala arbetsbördan för eleverna bör ständigt uppmärksammas av skolans ledning. 277

Hemuppgifternas innehåll måste avvägas, så att de för eleven upplevs som en organisk del av arbetet. De bör likaså spridas på olika typer av uppgifter, så att icke endast en typ av färdighet blir föremål för arbete i hemmet. Framför allt bör undvikas att hemarbetet koncentreras till faktainlärning. Hela det register av bearbetningsmetoder som läroplanen ger exempel på, bör kunna vara föremål för hemuppgift. Det innebär också att icke med nödvändighet varje elev inom en grupp har samma hemuppgift. Vid all läxgivning bör läraren förvissa sig om att eleven har inhämtat den studieteknik som är adekvat för bearbetning av den förelagda uppgiften. Att ge uppgifter som ej varit föremål för studieteknisk bearbetning är oftast slöseri med tid.

Hjälpmedel Detaljerade anvisningar för olika former av hjälpmedel och deras användning ges i grundskolans och det nya gymnasiets läroplaner. Här skall därför endast ges några synpunkter på hjälpmedlens funktion i undervisningen. Vid undervisningen fyller hjälpmedlen uppgiften att ge eleverna en allsidigare information eller göra det möjligt för dem att bedriva en effektivare färdighetsträning. De kan förmedla kunskaper och intryck på andra vägar än dem man i undervisning traditionellt använt sig av. Det betyder, att de spelar en viktig roll framförallt därigenom att de gör elevens kunskaper mer nyanserade och exakta och elevens färdigheter bättre inövade. Men även med tanke på den vikt, som i läroplanen läggs vid att kunskapsinhämtande och färdighetsträning sker på ett sätt som utvecklar elevens förmåga att arbeta självständigt och rationellt, är det betydelsefullt att tillse, att eleven har ett allsidigt förråd av hjälpmedel till sitt förfogande så att varje enskilt hjälpmedel används på ett från studieteknisk synpunkt lämpligt sätt. Det talade och tryckta ordet kommer alltid att inta en central plats i undervisningen, men en ständig strävan måste vara att låta eleverna komma i så nära kontakt som möjligt med den verklighet, som studierna förmedlar kunskap om. I många fall, när det gäller att ge en inträngande och intresseväckande information, har de tekniska hjälpmedlen möjlighet att i klassrummet föra in sådant material, som knyter elevernas inhämtande av kunskaper på ett intimare sätt samman med livet utanför skolan. Det kan gälla kontakten med ett främmande lands språk och kultur eller med dess religiösa, ekonomiska, politiska, tekniska eller geografiska förhållanden. Det kan också gälla kontakten med nya landvinningar inom forskningen, med aktuella politiska händelser eller nya företeelser inom yrkeslivet. Stor uppmärksamhet bör vid användande av de tekniska hjälpmedlen emellertid ägnas åt bedömningen av hur angeläget det är att använda hjälpmedel i varje aktuell undervisningssituation. Man bör även överväga valet av lämpligt 278

miedium eller möjligheterna att kombinera olika media och fråga sig hur dessa p å lämpligt sätt skall främja det mål man vill nå med undervisningen. Det ar självklart att det som meddelas med hjälp av tekniska hjälpmedel kräver kontroll lika väl som på annat sätt behandlade kursavsnitt. Sålunda kan t. ex. en film som bara en gång visas för eleverna inte ge önskvärd behållning, om den inte på ett effektivt sätt för- och efterbehandlas. Repetitionen behöver d<ock inte alltid innebära en direkt upprepning. En film kan t. ex. en tid efter det a t t den visats repeteras med hjälp av en serie stillbilder, hämtade från samma film, eller en stomme med frågor i anslutning till filmen. Filmvisningen kan också förberedas med motsvarande metoder. Naturligtvis kan ett ljudband också behandlas på liknande sätt. Det muntliga inslaget är redan starkt i undervisningen och det kan därför ibland vara tveksamt om värdet av att ytterligare öka det med hjälp av media a v typen bandspelare, grammofon, radio m. m. Framför allt gäller detta program av föredragskaraktär. Ofta stimuleras dock eleverna av att höra en annan röst än lärarens och denne kan på detta sätt mången gång finna en praktisk lösning på problemet att ge eleverna en orientering, som inte blott är aktuell utan samtidigt både sakkunnig och allsidig. Väsentligt är emellertid att eleverna fått den studietekniska träning som är erforderlig för att samla information ur ett avlyssnat program. Inte minst för de företagsekonomiska och de sociala ämnena måste det vara en tillgång att i undervisningen kunna infoga orienteringar om aktuella problem, undersökningar och resultat. För språkens vidkommande erbjuder bandspelaren naturligtvis en värdefull hjälp både för elevens egen uttalsträning och för att i undervisningen kunna införa goda illustrationer av idiomatiskt uttal. Detta är också en väg att på orter, där möjligheterna till studiebesök är begränsade, via ljudinspelningar eller television erbjuda eleverna erfarenheter och upplevelser som de eljest ej så lätt kan nå. Bildmaterial utnyttjas ständigt som ett medel att väcka uppmärksamhet och intresse och att förmedla kunskap. Dess möjligheter i dessa hänseenden är också stora. Beträffande undervisningen som helhet bör sägas att ett väl valt och framlagt bildmaterial inte kan undvaras. Det vore en förlust av dyrbar undervisningstid att gå omvägen genom att i ord kläda det som en bild på ett ögonblick kan säga eleverna. Detta gäller inte minst bilder, som kan konstrueras och byggas upp för elevernas ögon med hjälp av t. ex. flanellograf, magnettavla, bläddertavla eller skriftprojektor. Det är viktigt att inte blott ägna omsorg åt valet av hjälpmedel utan också att undersöka möjligheterna att låta olika hjälpmedel komplettera varandra. Den variation som uppnås t. ex. därigenom att lärarens eller elevens framställning får samverka med och kompletteras av bild och ljud under olika uttrycksformer har otvivelaktigt en stimulerande effekt på undervisningen. 279

En riklig tillgång på hjälpmedel och dessas utformning på ett för elevens självstudium ändamålsenligt sätt ökar också möjligheterna att använda friare arbetsformer. Även i detta hänseende kan de tekniska hjälpmedlen stå till tjänst, t. ex. vid talövningar inom språken. Ljudbildband kan ge underlag för självständiga studier, liksom radiokurser eller ljudband. När det gäller att öva eleven i självständigt arbete är det emellertid de tryckta hjälpmedlen som står i centrum. Dessa bör användas i en sådan ordning, att de underlättar den tidigare nämnda träningen att på egen hand arbeta med mer omfattande uppgifter. I specialarbetena i andra årskursen är olika former av programmerade tryckta hjälpmedel såsom exempelvis korrespondenskurser tänkbara. Även i övrigt bör man uppmärksamma att förmågan att arbeta självständigt lättare övas, om studiematerialet inte är helt tillrättalagt. Det bör vara så arrangerat, att det sporrar eleven att ta egna initiativ och i någon mån tvingar honom att göra egna upptäckter och kombinera på egen hand. Det har tidigare nämnts men förtjänar att upprepas, att undervisningen inte får vara så bunden av läroboken, att kurserna bestäms av den. Utrymme bör finnas för elevernas egen planering och de bör när det så är lämpligt få tillfälle att på egen hand söka fram uppgifter ur det material som är tillgängligt inom skolan. Kravet på självständighet i elevernas arbete gör det nödvändigt att i viss utsträckning utnyttja läromaterial som kan bearbetas utan stöd av lärarens kontinuerliga undervisning. Självfallet underlättar sådant material både betingstudier och specialarbeten. Det kan även med fördel användas då elev önskar komplettera tidigare behandlat stoff liksom för olika slag av stödundervisning. Olika former av programmerade hjälpmedel bör därvid prövas. De erfarenheter som vunnits genom undervisning med dylika hjälpmedel bör också kunna läggas till grund för lokal konstruktion av instruktionskort och arbetsuppgifter. En väsentlig pedagogisk fördel med programmerade hjälpmedel av olika slag är de nästan obegränsade möjligheterna till individualisering som dessa erbjuder, om man har tillgång till svårighetsgraderat material. Det kan utöver de hjälpmedel som här ovan nämnts finnas anledning att uppmärksamma sådana, som kan överta vissa av lärarens uppgifter i undervisningen. Inom fackskolan kan läraren hänvisas till ett sådant bruk av hjälpmedel t. ex. vid behandlingen av moment till läroplanen som gäller områden där det kan erbjuda svårigheter att hålla undervisningen fullt aktuell. En betydelsefull uppgift därvidlag bör skoltelevisionsprogrammen ha. Bl. a. bör de kunna stå för den samordnande funktionen mellan olika ämnen. Genom detta medium kan sådana undervisningsprogram framställas som sammanfogar kunskaper och stoff från olika ämnen. En annan naturlig uppgift för detta medium bör vara att behandla ämnen eller avsnitt av ämnen, som är starkt föränderliga. På den vägen kan undervisningen successivt tillföras ett ständigt friskt illustrationsmaterial. Uppmärksammas bör emellertid att även sådana program kräver omsorgs280

fulla förberedelser. För att de skall ge den avsedda effekten bör läraren på förh a n d vara informerad om programmets syfte och innehåll. Därmed kan alla möjligheter tillvaratas att integrera programstoffet i den dagliga undervisningen. Kunskapskontroll Synpunkter på bedömningen av elevernas arbete. Utgångspunkten för bedömningen av undervisningen och dess resultat är fackskolans målsättning. En grundlig kännedom om målet för arbetet inom skolan är ett absolut krav som måste ställas på lärarna och övriga befattningshavare. Det kunde förefalla enklast a t t definiera målet som den kurs som inhämtas enligt läroböckerna. Förfar man på så, sätt måste man emellertid räkna med att bedömningen av elevernas arbete blir ensidig. Endast en del av målet för studierna blir då föremål för bedömning. I synnerhet den studiemetodik som eleverna skall bibringas enligt det ovan nämnda studieträningsprogrammet, kan komma att förbises vid bedömningen, eftersom den inte är speciellt knuten till något visst ämne. Exempel på andra aspekter av målsättningen som lätt kan komma att förbises är förmågan att självständigt pröva fakta och påståenden, att själv söka lösa problem, att t a ansvar och initiativ, att planera studierna, att samarbeta med andra för a t t lösa en gemensam uppgift. E n första förutsättning för en korrekt bedömning av elevernas arbete är alltså a t t klargöra fackskolans målsättning för sig i hela dess omfattning. När studiemålen i ett visst ämne har klargjorts blir nästa steg att precisera vilka metoder för bedömningen som skall användas. I viss mån kan man därvid utnyttja centralt utarbetade hjälpmedel, men ofta måste läraren själv systematisera och komplettera sina fortlöpande iakttagelser genom muntliga eller skriftliga prov. I det senare fallet bör ett samråd i ämneskonferensen vara naturligt. Den studieplanerande uppgiften kompletteras i det fallet med uppgiften att göra prov som lärarna i ämnet kan använda i sina klasser. E t t sådant förfarande skulle skapa större enhetlighet i bedömningsnormerna. Krav på bedömningen. En mer detaljerad översikt över de allmänna kvalitetskrav som bör ställas på bedömningen lämnas ej i fackskolans läroplan. Samma synpunkter som i dessa avseenden gäller för studierna i grundskolan liksom i gymnasiet äger i stort sett giltighet även för fackskolan. Här hänvisas därför till den utförliga översikt över dessa problem som lämnas i läroplanen för grundskolan och för det nya gymnasiet. Där behandlas t. ex. bedömningens syfte, bedömningens tillförlitlighet och begränsning, dess ojektivitet och praktiska genomförbarhet. Vidare ges en utförlig beskrivning av bedömningsmetoder för olika situationer fördelade på muntliga och skriftliga förhör och prov. Betyg sättning en. Betygsgraderingen av eleven skall uttrycka i vad mån han i relation till övriga elever i årskursen uppnått studiemålen för ämnet i fråga. 281

Graderingen skall som tidigare nämnts vara så långt möjligt objektiv. Däri ligger bl. a. att den måste vara allsidig och inte blott avse någon viss del av målet för respektive ämne. Särskilt viktigt är att elevernas förmåga på ett område att t. ex. inlära och reproducera detaljkunskaper inte får avgörande utslag vid betygsättningen. Det är mer väsentligt att hänsyn tas till flera faktorer såsom elevernas förmåga att arbeta självständigt, deras förmåga att överblicka större partier av kursen, att använda kunskaper och färdigheter som inlärts för att angripa nya problem. Elevernas muntliga färdigheter måste t. ex. beaktas även i ämnen där skriftliga eller andra färdigheter bedöms med hjälp av skriftliga arbeten och prov. Betygsättningen måste också grundas på en fortlöpande bedömning av eleven och hans prestationer. För att betygsättningen skall bli rimligt tillförlitlig måste den bygga på systematiska iakttagelser och får inte bestå i ett försök till summering i efterhand, när betygen i fråga skall utdelas. Om läraren kontinuerligt följer elevens arbetsresultat och dennes utveckling är det möjligt för honom att under hand korrigera en tidigare utförd preliminär bedömning. Betygen skall avse elevens prestationer under den termin (höstterminsbetyget) eller årskurs (gäller vårterminsbetyget), som betygen avser. Därvid bör någon hänsyn tas till prestationerna under tidigare termin eller årskurs. Betyg i ett ämne skall självklart sättas utan hänsynstagande till prestationer i andra ämnen. Betygskalan. Betygskalan skall vara numerisk och innehålla fem steg med siffran 5 som högsta betyg. Andra betyg än dessa fem skall inte förekomma. Skalan skall användas så att betygen för ett reprensetativt elevmaterial i en viss årskurs och ett visst ämne får följande procentuella fördelning. Betyg Procent

1 7

2 24

3 38

4 24

5 7

Fördelningen skall för ett representativt elevmaterial vara densamma för varje enskilt ämne och för varje enskild termin. De överväganden läraren har att göra vid betygsättningen kan summeras på följande sätt. Han skall överväga vilken rangordning som bör upprättas mellan eleverna i avdelningen. Han bör söka avgöra vilken avdelningens standard genomsnittligen är jämfört med standarden för övriga elever i samma ämne och årskurs i riket. Han bör söka avgöra vilken avdelningens spridning är i fråga om de betygsatta prestationerna jämförd med ett representativt elevmaterial som läser ämnet i fråga. För detta behöver läraren hjälpmedel och olika lämpliga åtgärder vilka behandlas i följande avsnitt. Betygens procentuella fördelning avser ett representativt elevmaterial. I de 282

eniskilda avdelningarna kan självfallet avvikelser från denna fördelning av olika skäl uppkomma. Sålunda kan genomsnittet av betyg i en avdelning vara lägre än motsvarande fö»r ett representativt elevmaterial beroende t. ex. på ofta återkommande lärarbyten eller på att platstillgången vid intagningen i första årskursen varit särskilt god. Vid andra fackskolor åter kan medelbetyget i en avdelning ligga särskilt högt, beroende på att avdelningen i högre grad än andra avdelningar varit utsatt för bortfall av elever så att elevantalet är ovanligt lågt. I det förra fallet kommier naturligtvis ett större antal elever att återfinnas i de lägre betygsgraderna. I det senare fallet däremot kommer sannolikt betygsgraderna 4 och 5 att vara vanligare än betygsgraderna 1 och 2. I vissa avdelningar kan eleverna prestationsmässigt vara jämförelsevis jämna. I så fall kommer självfallet flera elever i ett representativt elevmaterial att få betyget 3, medan ett färre antal tilldelas betygen 1 och 5. Det förekommer också avdelningar som slumpvis har ett förhållandevis stort antal mycket svaga eller mycket duktiga elever. I sådana kommer betyget 3 att vara mindre vanligt än i ett representativt elevmaterial, medan betygen 1 och 2 respektive 4 och 5 kommer att vara vanligare. Den enskilde elevens betyg sätter sålunda hans prestation i relation till den prestationsnivå som definieras av vad en viss del av ett representativt elevmaterial uppnår: 38 % kring genomsnittet, 24 % över respektive under genomsnittet samt 7 % mycket över respektive mycket under genomsnittet. Jämförelsegrupp vid en avdelning i visst ämne och viss årskurs är alla de elever i riket som undervisas i samma ämne och årskurs för ifrågavarande studiegång. Alla betygsgrader skall utnyttjas i enlighet med ovanstående betygsanvisningar. S. k. glidande betygskala får inte förekomma. Efter enbart en termins undervisning kan läraren dock hysa stor osäkerhet om det betyg en elev skall ha. Om osäkerheten gäller betyget 2 eller 3 bör i så fall 3 användas i första hand. Om osäkerheten gäller betyget 3 eller 4 bör likaså betyget 3 i första hand komma i fråga. Viss sparsamhet bör alltså i sådana fall iakttas med såväl låga som höga betyg. Åtgärder för normering av betyg sättning en. Varierande åtgärder kan utnyttjas för att uppnå ökad jämförbarhet i betygen mellan klasser och skolor. En möjlighet är att läraren granskar sin egen betygsättning mot betygstatistik avseende de avdelningar läraren tidigare haft eller som avser parallellavdelningar inom skolan eller andra skolor. Det bör också ingå i rektors och studierektors uppgifter att uppmärksamma lärarna på betygsnormerna. Det torde också vara lämpligt att betygen sätts först efter en diskussion av preliminärt satta betyg över vilka särskild statistik upprättats så att justeringar kan vidtas i enlighet med tidigare angivna principer. Normering kan på ett enkelt sätt uppnås om två eller flera lärare använder gemensamma prov, eventuellt gemensamt utar283

betade inom ramen för ämneskonferensen. En ännu större grad av säkerhet för normeringen ger användningen av standardprov, liksom användningen av andra typer av centralt utarbetade prov. Det förutsattes också att inspektionen eller tillsynen över fackskolorna kan fungera som en normerande faktor genom de inspekterandes samråd med lärarna. Särskild uppmärksamhet bör vid den enskilda skolan ägnas betygstatistiken. I rektors uppgift bör ingå att sedan betygen är satta, genom jämförelse mellan olika klasser, lärare och skolor och med förekommande gemensamma prov för hela landet göra lärarna uppmärksamma på avvikelser i betygsfördelningarna som inte kan låta sig förklara av förhållanden som är speciella för skolan i fråga. En dylik granskning av de lokalt avgivna betygen med åtföljande rådgivning till lärarna bör också utföras av den myndighet som utför inspektionen vid fackskolan.

Timplaner Allmänna

bestämmelser

1. De i timplanen angivna talen avser antalet timmar per vecka (veckotimmar, förkortat vte, vtr). 2. Rasterna och det egentliga skolarbetet bör — frånsett av särskilda omständigheter föranledd tillfällig förskjutning — inbördes erhålla det för dem avsedda tidsutrymmet. Förflyttning till och från undervisningslokal räknas exempelvis härvid ingå i rast, medan elevernas förberedande och avslutande göromål i samband med lektionen ingår i tiden för densamma. 3. För att skapa förutsättningar för koncentrationsläsning eller samordning av viss undervisning må i särskilda fall efter beslut av rektor tillfälliga jämkningar kunna göras i timplanen. 4. Om synnerlig svårighet föreligger att i något fall anordna undervisningen enligt timplanen i hela dess utsträckning, må länsskolnämnden i sådant fall medgiva nedsättning i antalet undervisningstimmar med högst två veckotimmar. Medgives nedsättning enligt denna punkt, skall iakttagas a t t ej något av de i timplanen angivna gemensamma ämnena uteslutes.

Social

fackskola Veckotimmar i årskurs

Ämne Gemensamma vtr

Svenska Engelska 1 B-språk1- 2 C-språk2 Livsåskådningsoch religionskunskap Historia Samhällskunskap. Socialkunskap . .. Konsumentkunskap Familjekunskap . Psykologi Biologi Matematik Fysik Kemi Kontorsteknik . ., Musik Teckning Slöjd Gymnastik 5 . . . . . Dramatik Hushållsteknik .. Maskinskrivning . Trafik- och motorkunskap . . Timme till förfogande Specialarbete . . . . Summa vtr Summa årskurs

Språklig specialisering

Naturvetenskaplig specialisering

Fritt tillval

Gemensamma vtr

Språklig specialisering

Naturvetenskaplig specialisering

KonsumSamtionshällsspeciali- ekonomisk sering specialisering

Fritt tillval

3 2,5* 2,54 2 (O)3 0(2) 9

2 2 34

24 (3) 4 1-34

22 35 4

Anmärkningar 1. Allmän eller särskild kurs. 2. B-språk = det andra språk som elev läst i grundskolan (tyska eller franska). C-språk = nybörjarspråk (tyska, franska, ryska, spanska eller italienska). 3. 2 vtr teckning eller 2 vtr musik. 4. Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må delning av klass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt. Ämne

Konsumentkunskap . . . Fysik Kemi Slöjd Dramatik Maskinskrivning

Lägsta antal elever

21 21 17 17 17 17 17 17 17 17

Årskurs 2

Årskurs 1 Antal vtr

Därav i grupp

4 4(3)*

l1 1

2 2 3 3 3 3

0,5 s 0,5 3 3 3 3 35

Antal vtr

Därav i grupp

6 2 2,5 2,5 (2)4 3 2 3 1-3

23 0,5 3 0,5 s Is 3 2 3 1-32' 5

1 I första hand för studietekniska övningar 2 Som ämne för fritt tillval 3 Laborationer 4 Konsumtionsekonomisk specialisering 5

Endast om särskilda skäl föreligger och länsskolnämnden så beslutar Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m. m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska övningar m.m.

5. Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner. 6. Utöver vad ovan angivits må anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, solosång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om teckning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare. 7. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må i årskurs 2 anordnas en estetisk specialisering, då särskilda skäl därtill föreligger. Tillvalsämnen må där utgöras av estetiska specialämnen under sammanlagt 8 vtr. Efter medgivande av länsskolnämnden må inom ramen för fritt tillval i årskurs 1 och 2 anordnas undervisning i vissa övriga estetiska ämnen. 8. I elevområde med även finskspråkig befolkning må finska kunna ingå som ämne för fritt tillval (3 vtr) i årskurs 1 och 2. Likaledes må i fackskola med sameelever lapska kunna ingå som ämne för fritt tillval (3 vtr) i årskurs 1 och 2. 286

9. Deltagande i undervisning i tillvalsämnen är obligatoriskt för eleverna. Varje elev har sålunda att inför respektive årskurs välja dels en av de i timplanen för årskurserna 1 och 2 fastställda specialiseringarna med de ämnen och veckotimtal som angives i nedanstående förteckning, dels ämne(n) för fritt tillval enligt samma förteckning. Sammanlagda antalet veckotimmar för varje elev skall, om ej i särskilt fall annat medgives, uppgå till 35. Där förhållandena så påkallar må rektor från undervisningen i ämne(n) för fritt tillval kunna befria elev med t. ex. svag hälsa, elev som behöver delta i stödundervisning eller elev som önskar komplettera ämnen för val av annan studieinriktning. 10. Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrelsen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grundskolan, önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid.

Förteckning Årskurs

över

tillvalsämnen

1 Specialisering, 7 vtr 1. B-språk 1 C-språk 2. M a t e m a t i k 2 Fysik Kemi Ämnen för fritt tillval, 3 vtr B-språk 2 (ej språklig specialisering) C-språk (ej språklig specialisering) M a t e m a t i k 2 (ej n a t u r v e t e n skaplig specialisering) . . . . Hushållsteknik Slöjd Dramatik Teckning Musik Maskinskrivning

Årskurs vtr 3 4 3 2 2

3 3 3 3 3 3 3 3 3

2 Specialisering, 8 vtr 1. B-språk 1 C-språk 2. M a t e m a t i k 1 Fysik Kemi 3. Samhällskunskap Socialkunskap 4. K e m i Konsumentkunskap

vtr 4 4 3 2,5 2,5 2 6 2 6

Ämnen för fritt tillval, 5 vtr B-språk 2 (ej språklig specialisering) C-språk (ej språklig specialisering) Hushållsteknik 3 Slöjd

3 3 3

Dramatik Teckning Musik Maskinskrivning Trafik- och m o t o r k u n s k a p . .

2 2 2 1-3 2

1 Särskilc kurs 2 Allmän eller särskild kurs 3

Samma kurs som för årskurs 1

Ekonomisk

fackskola Veckotimmar i årskurs

Ämne

Svenska Engelska1 B-språk 1 . 2 C-språk2 Livsåskådnings- och religionskunskap . . Samhällskunskap . .. Psykologi Matematik Stenografi Företagsekonomi . . . Maskinskrivning4 . . . Gymnastik 0 Redovisning Distribution Förvaltning Svensk affärskorrespondens Engelsk affärskorrespondens Praktiskt sekreterararbete . . Kontorsteknik 4 Konsumentkunskap 4 Musik4 Teckning4 Utländsk stenografi . Trafik- och motorkunskap Specialarbete Timme till förfogande Summa vtr Summa årskurs

Gemensamma vtr

Fritt tillval

Gemensamma vtr

Specialisering

Fritt tillval

2 2

3 (o;10(3) 9 35 3

sto)'- 3

0(3)

s

3 (O)3 0(3)3 4

(3) (2) 1-2 1-2 3

29 35 5

35 5

Anmärkningar 1. Allmän eller särskild kurs. 2. B-språk = språk som elev läst i grundskolan (tyska eller franska). C-språk = nybörjarspråk (tyska, franska, ryska, spanska eller italienska). 3. 3 v t r m a t e m a t i k eller 3 v t r stenografi. 4. K u r s e r n a i maskinskrivning, k o n s u m e n t k u n s k a p , musik och teckning är identiska i årskurs 1 och 2 och överensstämmer med motsvarande kurser i social fackskola, årskurs 1. Kursen i kontorsteknik är identisk i årskurs 1 och 2.

Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må delning av klass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt. Lägsta antal elever

Ämne

Svenska C-spiråk Maskinskrivning 1 2

....

21 21 17

Årskurs 1

Årskurs 2

Antal vtr

Därav i grupp

Antal vtr

Därav i grupp

4 3 3

l1 1 32

22 I första hand för studietekniska övningar Endast om särskilda skäl föreligger och länsskohiämnden så beslutar

Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m. m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska övningar m. m. 6. Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner. 7. "Utöver vad ovan angivits må anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, solosång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om' teckning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare. Deltagande i undervisning i tillvalsämnen är obligatoriskt för eleverna. Varje elev har sålunda att inför respektive årskurs välja ämnen för fritt tillval enligt nedanstående förteckning samt att inför årskurs 2 välja en av de i timplanen fastställda specialiseringarna med de ämnen och veckotimtal som angives i timplanen. Sammanlagda antalet veckotimmar för varje elev skall, om ej i särskilt fall annat medgives, uppgå till 35. Där förhållandena så påkallar må rektor från undervisningen i amne(n) för fritt tillval kunna befria elev med t. ex. svag hälsa, elev som behöver delta i stödundervisning eller elev som önskar komplettera ämnen för val av annan studieinriktning. Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrelsen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grundskolan önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid

10 Fackskolan

289-

Förteckning över

tillvalsämnen

Årskurs 1 Ämnen för fritt tillval, 6 vtr 1. B-språk Matematik eller stenografi . . 2. C-språk Matematik eller stenografi . . . 3. B-språk Kontorsteknik 4. C-språk Kontorsteknik 5. Matematik eller stenografi . . . Kontorsteknik 6. Konsumentkunskap Teckning Musik

vtr

3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 2 2 2

Årskurs 2 Ämnen för fritt tillval, 7 vtr 1. B-språk Utländsk stenografi 2. C-språk Utländsk stenografi 3. Kontorsteknik Psykologi Maskinskrivning 4. Konsumentkunskap Psykologi Musik Teckning 5. Konsumentkunskap Teckning Musik Trafik- och motorkunskap . . .

vtr

4 3 4 3 3 2 2 2 2 2 1 2 2 1 2

Vart och ett av ämnena i tillvalsgrupp 6 i årskurs 1 och i tillvalsgrupp 5 i årskurs 2 förutsattes kunna ersätta något av ämnena inom övriga tillvalsgrupper i respektive årskurs, även om härigenom en minskning av det totala veckotimtalet sker med högst två veckotimmar.

Teknisk

fackskola

1. Maskinteknisk linje Veckotimmar i årskurs Ämne Gemensamma vtr

Matematik Fysik Kem i Sveaska Engelska Tyska Samhällskunskap Företagsekonomi Ergonomi Gymnastik 4 Teknologi M Produktion Konstruktion Energi Elteknik

Gemensamma vtr

Specialisering

6 41 21 41 3 (O)2 0(3) 2

3 101 31

35 Summa vtr

351 Summa årskurs

2. Elteknisk linje Veckotimmar i årskurs Ämne

1 Gemensamma vtr

Matematik Kemi Svenska Engelska Tyska Samhällskunskap Företagsekonomi Ergonomi Gymnastik 4 Eliära Teknologi E Elanläggning Elmaskiner Elektronik Telekommunikation Elkraftteknik

6 41 21 4l 3 (O)2 0(3) 2

3 61 71

2 Gemensamma vtr

Elkraftgren

5 3l

2 2 2 2

81 6l 51

Summa vtr

35 Summa årskurs

35 1

Elektronikgren

81 6l 51 19

35 l

3. Byggteknisk linje Veckotimmar i årskurs 2

1 Ämne

Gemensamma vtr

6 41 2l 41 3(0)3 0(3) 2

3 7l 6 Hus- och stadsplanering . . . .

Gemensamma vtr

Husbyggnadsgren

Väg- och vattenbyggnadsgren

3 31

2 2 2 4 6 3 41 31 3l

Byggkonstruktion, tilläggskurs

51 51

Vattenbyggnadsteknik Summa vtr

35 Summa årskurs

35 1

4. Kemiteknisk linje Veckotimmar i årskurs Ämne

2 Gemensamma vtr

6 41 8l 41 3 (O)2 0(3)*

Tyska

3 51 2l

Teknologi K

1 Gemensamma vtr

3 31

2 2 2 2 31 31 91 61

Summa vtr

35 Summa årskurs

35 1

Anmärkningar Vid undervisningen i vissa angivna ämnen må delning av ldass eller grupp ske i den omfattning som framgår av nedanstående översikt.

I första hand för studietekniska övningar Laborationer 3 Laborationer, försöksdemonstrationer, rit- och konstruktionsövningar 4 Linjerna M, E och B 5 Linje K 8 Gemensamma vtr respektive vtr specialisering eller gren 2

Därjämte må som förstärkningsanordning i årskurs 1 uppdelning ske 1 vte i det ämne eller den ämnesgrupp bland dem som är gemensamma för samtliga elever i klassen och där rektor bedömer att ifrågavarande timme — med hänsyn till ämnets art, lärarnas intresseinriktning m. m. — bäst kommer att utnyttjas för studietekniska övningar m. m. 2. 3 vtr engelska eller 3 vtr tyska. 3. Eleven väljer en av tre specialiseringar.

4. Dessutom friluftsverksamhet enligt särskilda bestämmelser och anvisningar. I varje årskurs må två av läsårets friluftsdagar användas för studiebesök och exkursioner. 5. Samläsning i gemensamma ämnen och kurser mellan maskinteknisk, elteknisk, byggteknisk och kemiteknisk linje, där så kan ske. 6. Utöver vad ovan angivits må anordnas frivillig undervisning i teckning, körsång, solosång och instrumentalmusik. Undervisningens omfattning beräknas i fråga om teckning till en veckotimme för varje fullt deltagande trettiotal elever och i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever vid skolenheten. Här avsedd frivillig undervisning må samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare. 7. Särskild stödundervisning utöver timplanen må efter medgivande av skolöverstyrelsen anordnas för elever som behöver komplettering av ämnen som inte lästs i grundskolan, önskar ändra studieinriktning eller på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av stödundervisning under viss, begränsad tid.

Kursplaner

SOCIAL FACKSKOLA Svenska MÅL Undervisningen i svenska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig vårdat och korrekt, klart och koncist i tal och skrift, att öva deras färdighet att i studie- och informationssyfte läsa framställningar av olika slag och begagna uppslagsverk och handböcker, att ge dem större förutsättningar att med omdöme och ansvar ta ställning till frågor rörande språkvård och språkriktighet, att öka deras förmåga att förstå danska och norska i tal och skrift, att stimulera deras intresse för skönlitteratur, teater och film och främja deras förmåga av aktiv läsning, samt att i anslutning till textläsning, teater- och filmföreställningar ge dem kännedom om viktigare litteratur-, teater-, film- och stilhistoriska sammanhang. HUVUDMOMENT Muntlig framställning. Röstvård och talteknik. Välläsning. Korta anföranden av olika typer. Intervjuer. Diskussionsövningar. Dramatisk framställning Skriftlig framställning. Uppsatser och skisser om ämnen av beskrivande, instruerande och enkelt utredande art. Rapporter, reportage etc. Referatuppgifter av olika slag, även i anslutning till föredrag. Protokoll och andra skrivelser av praktisk art. Anteckningsteknik. Dispositionsövningar Läsning av sakprosa. Övning av olika läsformer. Övning att ta ställning till och värdera olika former av information i tidningar, radio, TV och film. I samband därmed läs- och studieteknisk vägledning. Övningar i att begagna uppslagsverk, ordlistor, kataloger, sammanställningar etc. Bok- och bibliotekskunskap Ur språkets liv. Språkvård och språkriktighet i samband med övningarna i muntlig och skriftlig framställning och i anslutning till läsningen. Ordförråd och ordbildning. Talspråk och skriftspråk. Elementära semantiska frågor. Stilarter 295

och språknivåer i anslutning till enkel funktionell analys av aktuella texter och till iakttagelser på talad svenska. Danska/norska. Läsning av dansk och norsk litteratur, även sakprosa och tidningar. Hörövningar Läsning av skönlitteratur. Studium av ett antal betydelsefulla skönlitterära texter, nordiska och utomnordiska, huvudsakligen från 1900-talet. I samband därmed någon orientering om författarna och deras plats i den litterära och allmänt kulturella utvecklingen. En litterär genre, i första hand dramat, något utförligare behandlad. Prov på svensk litteratur från tiden efter 1750. I anslutning därtill en samlad kortfattad översikt av den svenska litteraturens historia efter 1750. Studium av några filmer och något om filmens historia Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 4 vtr

Muntlig framställning. Individuella övningar i syfte att främja en god röstbehandling. I samband därmed övningar att läsa upp texter. Aktuella uttalsfrågor. Övningar att uppträda i vardags- och samhällslivets talsituationer. Anvisningar om hur ett anförande förbereds, utarbetas och framföres. Uppställande av en föredragningspromemoria. Upprepade framträdanden med kortare föredrag av olika slag. Referat av tidningsartiklar, populärvetenskapliga uppsatser, föredrag, radioprogram etc. Intervjuer och på intervjuer grundade anföranden. Enkla diskussionsövningar. Dramatisk framställning. Skriftlig framställning. Övningar att i språkriktig och stilistisk jämn form samt med reda och sammanhang behandla ämnen av väsentligen beskrivande, instruerande och enkelt utredande art. Resuméer och andra skriftliga referatuppgifter grundade på texter, föredrag och intervjuer. Anteckningsteknik. Texter till bildframställningar av olika slag, till diagram och siffertablåer. Brev och praktiska skrivelser av olika slag. Dispositionsövningar. Stilistiska övningar rörande fraseologi, synonymik samt sats- och meningsbyggnad. Vid behov handstilsvård. Läsning av sakprosa. Övningar att förstå innehållet i och skaffa information ur texter av olika slag, även formulär, blanketter, arbetsbeskrivningar och andra instruktionstexter. Tidningsläsning. Övningar att anpassa lästekniken efter textens art och syftet med läsningen (studieläsning, överblicksläsning, skumläsning etc). Bibliotekstekniska övningar. Övningar i att tolka rörliga bilder och i samband därmed någon undervisning om bildmontage. Ur språkets liv. Grammatiska frågor av betydelse för aktuella språkvårds- och språkriktighetsproblem. Språkarter och stilarter. Skillnaden mellan objektiv och subjektiv framställning, mellan redogörelser och omdömen. Synonymik. Några drag ur svenska språkets historia (i mån av tid i teknisk fackskola). Någon orientering om svenska språket i Finland. 296

Danska/norslca. Läsning av ett hundratal sidor danska och norska, dels nyare sakprosa (även tidningar), dels skönlitterära texter i anslutning till litteraturkursen. Hörövningar. Läsning av skönlitteratur. Läsning av ett antal för stadiet lämpliga litterära texter — huvudsakligen men ej enbart svenska — främst från 1900-talet, belysande samhällsutvecklingen, livsåskådningsdebatten samt politiska och allmänmänskliga problem. Litteraturhistorisk orientering i samband med textstudiet. Visning och diskussion av filmer, belysande samma problem och i samband därmed något om filmens förhållande till litteraturen. Åxskurs 2, 3 vtr

Muntlig framställning. Som i föregående årskurs. Därtill anföranden av instruerande och utredande art. Minst ett något längre föredrag. Dialogföredrag och estradsamtal. Något mer avancerade diskussionsövningar. Skriftlig framställning. Uppsatser, skisser, referat och formuleringsövningar som i föregående årskurs. Referatprotokoll i anslutning till diskussionsövningarna. Övningar att sammanställa och diskutera olika källors framställning. Stilistik. Läsning av sakprosa. Som i föregående årskurs, men med skärpning av texternas svårighetsgrad. Biblioteksövningar. Ur språkets liv. Ordbildningslära. Det svenska ordförrådet med särskild uppmärksamhet på bruket och missbruket av de främmande orden och över huvud taget på internationella kulturord i svenskan. Tendenser i aktuell svenska. Danska/norsfca. Ytterligare ett hundratal sidor dansk och norsk text. Något om samnordiska strävanden på det språkliga området. Läsning av skönlitteratur. Fortsatt läsning av nyare litteratur. I samband med en översikt av dramats, teaterns och filmens historia studium av ett antal dramer ur världslitteraturen. I anslutning härtill även diskussion av film och filmkonst. Några representativa prov på svensk litteratur från tiden 1750—1900. Kortfattad framställning av den svenska litteraturens historia.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Det är givetvis av stor vikt att vid undervisningen ämnets enhet beaktas. Detta gäller inte bara de olika grenarna av ämnets språkliga del, där samordningen ger sig själv, utan även samverkan mellan den språkliga träningen och läsningen av skönlitteratur som ej bör fattas alltför snävt utan även ge utrymme åt essäer, reseskildringar osv. Syftemålet med undervisningen i ämnets språkliga del är väsentligen rent praktiskt. Undervisningen i muntlig framställning skall omfatta dels fortlöpande röstvård och handledning i talteknik, dels talträning i form av upprepade tillfällen 297

att framträda i talsituationer som är naturliga (föredrag, diskussionsinlägg, redovisning av arbetsuppgifter etc.) och därmed ökad övning att tala redigt och sammanhängande, korrekt och stilsäkert. Även för undervisningen i skriftlig framställning är målet främst praktiskt. Utöver uppsatsskrivning med fria ämnen och fackämnen skall arbetet omfatta, övningar att göra anteckningar, utarbeta resuméer av t. ex. större avsnitt ur någon lärobok, sammanställa olika källors framställning, författa redogörelser för försök, skriftliga rapporter etc. Eleverna skall över huvud taget öva sig att skriftligen uttrycka sig vårdat och korrekt i situationer som är naturliga och motiverade. Läsningen av sakprosa, informationsläsningen, har på samma sätt främst en praktisk innebörd: att på basis av vad som inhämtats i grundskolan ge eleverna ökad studieteknisk träning med allt vad det innebär även av ordkunskap, förmåga att följa linjen i en framställning (uppfatta dispositionen), skilja huvudsak från bisak, fakta från omdömen, redogörelser från slutsatser etc. Detsamma gäller även avlyssningen av radioprogram och övningarna att tolka rörliga bilder i film- och TV-program. Även det språkligt-teoretiska studiet bör i största möjliga utsträckning ges en inriktning som tjänar den praktiska språkvården. Vid undervisningen i danska och norska är det angeläget att ge eleverna största möjliga övning i att förstå det talade språket. Den text som läses bör utöver skönlitteratur även omfatta sakprosa, ej minst dagstidningar (t. ex. deras sidor för handel och teknik). Läsningen av dansk och norsk text bör vara relativt omfattande. Självfallet skall eleverna ej sträva efter att lära sig tala danska och norska. En grundförutsättning för litterär förståelse är att texten begripes och innehållet uppfattas. Men läsningen av skönlitteratur syftar dock ytterst till något annat än att skaffa information. Den vill ge upplevelse. Målet för litteraturstudiet är därför främst att söka förmedla en sådan upplevelse. Detsamma gäller även film- och teaterstudiet. Texterna skall stå i centrum. En undervisning, som mynnar ut i litteraturhistorisk namnkunskap och i inlärande av standardiserade omdömen om verk, epoker och författare är förfelad. Läraren skall söka leda eleverna till den erfarenheten att läsningen av skönlitteratur och upplevelsen av teater-, film- och TV-program ej blott kan skänka estetisk upplevelse utan även är ägnad att vidga vår horisont, kan belysa vår egen situation och skänka oss ökad förståelse för andra människor och deras problem. Rätt bedriven kan litteraturundervisningen öppna vägar till livskunskap, och nytto- och effektivitetssynpunkterna får ej så dominera undervisningsprogrammet att dessa vägar stängs. En stor risk vid allt litteraturstudium är att läraren överskattar elevernas grad av mognad och deras erfarenhet och därför i missriktad ambition väljer texter som kräver många förklaringar. E t t alltför ivrigt kommenterande av lit298

teratur kan döda läsglädjen. Av största betydelse är att den handledning som läraren ger såvitt möjligt skapar intresse för läsning av skönlitteratur och stimulerar eleverna till fortsatt fri läsning utanför skolan. Arbetssätt Inom ämnet svenska lämpar sig särskilt den litterära delen för självständiga och fria arbetsformer. De enskilda verk, främst från vårt eget århundrade, som enligt kursplanen skall läsas i årskurserna 1 och 2, bör i regel av eleverna studeras hemma efter anvisningar av läraren, och behandlingen av dem bör få karaktären av diskussioner kring frågor och synpunkter som eleverna haft aktuella under läsningen. Beträffande urvalet av litteratur kan inga föreskrifter ges: det måste anpassas efter klassens nivå och intressen. Dock skall dansk och norsk litteratur vara representerade, likaså verk ur världslitteraturen i övrigt. Verken kan väljas så, att studiet kommer att ägnas åt en författare, en grupp författare eller ett motiv (t. ex. Några framtidsskildringar i litteraturen. Kriget som litterärt motiv. Människan i teknikens värld. Land och stad i några romaner). Även ett samlat studium kring en litterär genre rekommenderas, i första hand dramat. Detta studium bör kompletteras med en översiktlig framställning av teaterns och dramats historia. Litteraturläsningen, speciellt den kronologiskt obundna, lämpar sig väl för gruppstudium. Redogörelsen för en grupps arbete kan få formen av ett program kring en författare eller ett litterärt motiv, gärna i rapsodiens form. Även när det gäller den språkligt-stilistiska delen av ämnet är det lätt att finna uppgifter för självständigt arbete. Texter av olika slag kan ge anledning till iakttagelser rörande ordförråd och ordbildning. Eleverna kan få undersöka hur en författare arbetar för att skänka sin framställning en prägel av åskådlighet och ge intryck av omedelbart upplevd verklighet, hur han skapar variation osv. De kan få jämföra betydelse och stilvärde i synonymräckor, kan studera ords födelse och död genom att jämföra ordlistor från olika perioder, kan ur t. ex. dagstidningar hämta material för iakttagelser om den aktuella svenskan etc. Även det talade språket kan göras till föremål för laborativa övningar: uttalsvanor, tilltalsskick osv. kan studeras genom enkäter. Eftersom den språkliga delen av ämnet i så hög grad är inriktad på färdighetssidan, kan en uppdelning av stoffet på årskurser ej bli annat än ungefärlig. I den aktuella skolsituationen måste kursplanen modifieras efter individuella linjer. Målet måste vara att med så rik individualisering som möjligt och med utnyttjande av deras intressen få dem att nå så långt som möjligt inom gränserna för sin förmåga och sin läggning. Vad som framhålles i kursplanen kan alltså ej betraktas som några definitiva mål utan närmast som riktlinjer för arbetet. En förutsättning för att eleverna skall kunna arbeta självständigt är, att de får fortlöpande övning i bok- och bibliotekskunskap. På den s. k. grupptimmen 299

med delad klass i årskurs 1 skall eleverna ges studieteknisk handledning och i samband därmed övas i att utföra självständiga arbetsuppgifter av successivt stegrad svårighetsgrad. Samverkan Svenska är till sin natur ett övergripande ämne, och för att skapa arbetssituationer som av eleverna uppfattas som motiverade och intresseväckande, måste läraren se till att de språkliga övningarna ges en så vid bas som möjligt. Det är naturligt att icke minst för elever i ekonomisk eller teknisk fackskola låta t. ex. övningarna i muntlig framställning beröra bl. a. föredragningsteknik och andra former av muntliga rapporter, att vid läsningen av danska och norska något syssla med tidningarnas handelssidor, att låta eleverna något ägna sig åt avfattande av promemorior, rapporter osv. Över huvud taget bör allt som sammanhänger med informationstekniken ges tillbörligt utrymme vid undervisningen. För eleverna i social fackskola är samverkan med ämnet samhällskunskap betydelsefull bl. a. vid övningar i sammanträdesteknik. Vid läsningen av skönlitteratur kan i hög grad samordning ske med historiestudiet. Många verk speglar tidshändelserna och kräver, för att förstås, vissa kunskaper i historia. Psykologistudiet kan hjälpa eleverna att mer nyanserat bedöma de människor de möter i litteraturen. Viss utländsk skönlitteratur kan ibland läsas på originalspråket. En intresserad lärare kan göra mycket av sammanställningar av olika konstarters uttrycksmedel: litteratur å ena sidan, bildande konst och musik å den andra. Studiet av dramat ger slutligen naturliga tillfällen att öva muntlig framställning. Därtill kommer att aktivt deltagande i lektionssamtal och i spontana diskussioner i samband med undervisningen och varje form av muntlig eller skriftlig redovisning för en arbetsuppgift ger naturlig övning i språkbehandling. Hjälpmedel Vid analys av elevernas röster är bandspelaren ett oumbärligt hjälpmedel. Den bör även komma till användning så långt tiden det medger vid de korta anförandena, detta för att ge eleverna tillfälle att avlyssna sina egna röster. Inspelningen av radioprogram (föredrag, diskussioner etc.) är till stor hjälp som mönster och som material för övningar, även i skriftlig framställning (referat). Vid genomgången av dramats historia och vid läsningen av dramatik bör föreställningar i TV och radioframföranden utnyttjas, men de kan ej i någon större utsträckning få ersätta läsningen. Eftersom hörövningar är ett så väsentligt inslag vid undervisningen i danska och norska, är grammofon- och bandinspelningar med autentisk danska och norska oumbärliga. Ej heller vid talvården i allmänhet och välläsningen i synnerhet torde läraren kunna undvara detta hjälpmedel. Det är också självklart, att alla de möjligheter att förmedla en omedelbar litterär upplevelse via grammofon, ljudband och ljudfilm som står läraren till buds tillvaratages. 300

Engelska MAL Undervisningen i engelska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de engelsktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur. HUVUDMOMENT Textläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språkområdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hörövningar, talövningar, fraseologi, ordbildningslära, grammatiska mönster; vid extensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, korta resuméer, diskussion kring texten Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar

Förslag till disposition av studieplan Särskild

kurs

Årskurs 1, 3 vtr

Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern skönlitterär prosa, särskilt med idiomatisk konversation och god miljöskildring; lätt sakprosa av god kvalitet. Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: referat, korta föredrag, konversation. Ordförråd och ordbildningslära samt realia i anslutning till läst text. Skriftliga tillämpningsövningar. Grammatik i anslutning till läst text. Textkurs ca 100 sidor. Årskurs 2 , 3 vtr

Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern sakprosa inklusive tidskriftstext, delvis anknytande till andra läroämnen inom respektive fackskola; prov på amerikansk engelska; några representativa ej för svåra dikter. Övningar i resuméer. Synonymik, fraseologi, ordbildningslära. Skriftliga tillämpningsövningar. 301

Grammatik i anslutning till textläsning. Övriga moment: lika med årskurs 1. Textkurs ca 150 sidor. Allmän

kurs

Årskurs 1, 3 vtr

Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): moderna, lätta texter av varierande innehåll, särskilt med idiomatisk konversation och god miljöskildring. Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: referat, korta föredrag, konversation. Realia i anslutning till läst text. Grammatik i anslutning till läst text: repetition av grundläggande strukturer. Textkurs ca 100 sidor. Årskurs 2, 3 vtr

Läsning av text (intensivt, extensivt, kursivt): modern sakprosa inklusive tidskriftstext, delvis anknytande till andra läroämnen inom den studiegång som eleverna följer; prov på amerikansk engelska. Ordförråd och ordbildningslära. Grammatik i anslutning till läst text. Övriga moment: lika med årskurs 1. Textkurs ca 125 sidor. ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER För språkstudier över nybörjarstadiet är texten av grundläggande betydelse. Valet av texter i fackskolan bör därför göras omsorgsfullt, så att målsättningen kan förverkligas samtidigt som elevernas intresse för studierna vidmakthålles och stimuleras. Texten bör täcka ett flertal ämnesområden lämpade för respektive fackskola och samtidigt representera ett allsidigt ordförråd av inte för snabbt växande svårighetsgrad. Å andra sidan bör icke engelskstudiet i fackskolan bindas vid textsamlingar med mera detaljrikt filologiskt studium. Rena lästexter som lämpligast utgörs av modern skönlitteratur av icke alltför krävande art bör därför omväxla med friare material, såsom tidningsklipp, tidskrifter, arbetsbeskrivningar, apparatbeskrivningar och dylikt. Av denna anledning är textkursen för de båda årskurserna angiven i visst antal sidor, som närmast anger antalet lästa sidor skönlitteratur och sakprosa. Av det övriga studiematerialet är icke sidoantalet det väsentliga utan ämnesart och ordförråd, inberäknat facktermer. För att möta elevernas olika intresseriktningar bör också textvalet i vid utsträckning individualiseras. Det är sålunda icke nödvändigt att alla eleverna i en 302

avdelning läser samma texter. Därigenom kan en önskvärd anpassning äga rum till andra ämnen inom respektive studiegång. Textläsningen kan ske intensivt och extensivt, vari ingår betingsmässig läsning samt kursivt. Under den intensiva läsningen studeras de rent språkliga elementen, såsom ordförråd och grammatiska mönster; vidare insamlas faktisk information ur texten. Viktigt är dock att läraren icke förlorar sig i detaljer. Den extensivt lästa texten bör utvidga och förstärka de insikter och färdigheter som vunnits under det intensiva studiet. Denna del av textkursen som naturligen utgör huvudparten bildar underlaget för självständiga arbetsuppgifter, varav i årskurs 2 en del i form av mindre beting. Extensivt bör läsas en hel del sakprosa, varav en stor del kan utgöras av tidskriftstext. Redovisning av genomgången extensiv text sker genom utfrågning eller elevreferat, enskilt eller i grupp. Därigenom får eleverna nyttig övning av den praktiska språkfärdigheten. Referaten bör också utgöras av kortare resuméer som någon gång kan göras skriftligt. Muntlig och skriftlig resuméteknik är en väsentlig sida av studietekniken. Vad beträffar betingsläsning kan sådana uppgifter med fördel baseras på material av friare slag, exempelvis tidskrifter. Kursivläsning bör bedrivas regelbundet. För att kursivläsningen skall ge eleverna bästa möjliga lästräning är det fördelaktigare om ett ringa antal elever får läsa upp längre avsnitt av texten, än om mycket små avsnitt tilldelas så många elever som möjligt per lektion. Textbehandlingen bör i huvudsak gå ut på förståelse av textinnehållet i stort och så ofta som möjligt leda till innehållsreferat och samtal om texten och angränsande områden. Översättning kan med fördel tillgripas närhelst det är nödvändigt för full förståelse och för tids vinnande. Hör- och talövningar bör förekomma på varje lektion. Det förutsattes att läraren i huvudsak för lektionen på engelska, varvid dennes frågor bildar grunden för samtal mellan lärare och elev och eleverna sinsemellan. Vidare tillgodoses talövningsmomentet genom de olika arbetsuppgifter inom och utom klassrummet som kräver referat och föredrag. För hörövningarna bör alltid möjligheterna att utnyttja AV-hjälpmedel beaktas; dessa hjälpmedel, exempelvis i form av skolradioprogram, bör också flitigt användas vid den innehållsinriktade textbehandlingen. Grammatikundervisning i traditionell bemärkelse kan i stort undvaras i denna stidiegång, då undervisningen härigenom lätt blir abstrakt eller får en alltför tejretiserande inriktning. E t t behandlande av de grammatiska elementen efter strukturella principer är i stället att rekommendera. Övningar med grammatiska mönster och allmän fraseologi tjänar bättre målsättningens syften. Ordförrådet skall systematiskt byggas upp under hela studietiden, såväl det aktiva som det passiva. Härvidlag är, som tidigare påpekats, valet av lämpliga teiter en grundläggande förutsättning. Det aktiva centrala ordförrådet skall eleverna på allt sätt stimuleras till att självständigt bruka i tal och skrift. 303

Uttalet är av central betydelse för den praktiska språkfärdigheten och skall därför alltid övas. Elevernas uppmärksamhet på uttalet får aldrig slappna, vare sig det gäller läsning, konversation, föredrag eller enstaka meningar, och felaktigheter skall utan tröttande upprepningar och överdrifter korrigeras. Härvid kan bandspelaren vara till stor hjälp genom att eleverna får avlyssna en egen inläsning och jämföra den med t. ex. lärarens. Emellertid bör tid icke spillas i onödan på ansträngningar att finslipa uttal och intonation hos elever som har uttalssvårigheter av en eller annan art och orsak. Sådana elever kan beredas extra tillfälle till förkovran genom att mer än kamraterna tilldelas självständiga arbetsuppgifter baserade på avlyssning av inspelat tal i original. För övrigt bör eleverna så ofta som möjligt beredas tillfälle att höra det talade språket. Av denna anledning bör AV-hjälpmedel ständigt användas i undervisningen. Alla de för undervisningen värdefulla uppslag och programtyper som de moderna tekniska hjälpmedlen i språkundervisningen kan förmedla bör fullt utnyttjas. Skriftliga övningar kan förekomma efter behov och lägenhet. De bör dock vara helt underordnade den praktiska språkträningen och den allmänna studietekniken i ämnet. Man kan betrakta engelskstudiet i fackskolan som övervägande muntligt. Övningar i att använda ordböcker bör självfallet förekomma, och vid vissa skriftliga övningar är det angeläget att eleverna har tillgång till enspråkigt lexikon. Här givna anvisningar gäller i tillämpliga delar och med reducerade krav allt efter elevernas förkunskaper även för den allmänna kursen.

Tyska MÅL Undervisningen i tyska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de tysktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.

HUVUDMOMENT Textläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språkområdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hörövningar, talövningar, skrivövningar, fraseologi, ordbildningslära, grammatiska 304

mönster; vid extensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, korta resuméer, diskussion kring texten Fristående

övningar utan anslutning till text: hör-, tal- och skrivövningar

Förslag till disposition av studieplan Särskild

kurs

(B-s p r å k)

Årskurs 1, 3 vtr

Läsning av tysk litteratur, delvis extensivt. Valda dikter. Hörövningar. Talövningar, dels i anslutning till texten, dels fria. Korta referat. Övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Enkla dramatiska övningar. Grammatiska övningar för inlärande av de grundläggande avsnitten inom formlära och syntax. Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Textkurs totalt ca 100 sidor. Årskurs 2 , 4 vtr

Läsning av tysk litteratur, delvis extensivt. I samband därmed litteratur- och kulturhistoriska upplysningar. Läsning av dikter. Läsning av någon tidningstext och enkel tysk sakprosa. I samband därmed upplysningar om de tysktalande ländernas samhällsförhållanden. Läsning av mer fackbetonad text med anknytning till olika vård- och serviceyrken och/eller i anslutning till självständigt arbete i annat ämne. Referat och korta föredrag. Hör- och talövningar av olika slag. Dramatiska övningar. Grammatik huvudsakligen i anslutning till text och till de skriftliga övningarna. Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Textkurs totalt ca 150 sidor. Allmän

kurs

(B-s pr

åk)

Årskurs 1, 3 vtr

Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning och memorering av enkel brevtext, både kommersiell och mer allmän. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Enkla övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Grammatiska övningar för innötande av elementär formlära och syntax. Dramatisering, sång, realia. Skrivövningar. Årskurs 2, 3 vtr

Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning av mer fackbetonad text med anknytning till olika vård- och serviceyrken och/eller i anslut305

ning till självständigt arbete i annat ämne. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Fortsatt inövning av centrala grammatiska företeelser. Dramatisering, sång, realia. Skrivövningar.

Nybörjarkurs

(C-s p r å k)

Undervisningen har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och göra eleverna förtrogna med ett begränsat förråd av vanliga ord och uttryck för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad tyska, läsa och förstå lätt tysk text samt tala språket i enkla, vardagliga sammanhang. De bör vidare erhålla viss övning i att skriva språket. Årskurs 1, 3—4 vtr

Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Enkla hörövningar i syfte att grundlägga förstående av talad tyska. Läsning av lätt text med centralt ordförråd. Talövningar. Systematisk inövning av grundläggande grammatiska företeelser, främst muntligt, men även skriftligt i form av ifyllnadsövningar och mycket enkla översättningsövningar. Diktamensskrivning. Dramatisering, sång, realia. Årskurs 2, 3—4 vtr

Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning och memorering av enkel brevtext. Hör- och talövningar. Fortsatt systematisk inövning av elementär grammatik, såväl muntlig som skriftlig. Övning i avfattande av enkla brev. Dramatisering, sång, realia.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen i tyska inom fackskolan (särskild kurs och allmän kurs) anknyter till de nivåer i fråga om kunskaper i tyska som eleverna efter genomgången grundskola befinner sig på. Den allmänna syn på språkundervisningen som präglar undervisningen i grundskolan måste givetvis gälla även i fackskolans tyskundervisning. Dess viktigaste kännetecken kan kort anges på följande sätt: undervisningen skall i största möjliga utsträckning bedrivas på tyska. Det talade ordet är viktigare än det skrivna. Aktiv behärskning av grundläggande språkliga mönster är viktigare än regelkunskap och grammatisk analys. Elevernas egen uttrycksförmåga är viktigare än mekaniskt återgivande av vad andra har sagt och tänkt. Vid alla resonemang om språkundervisning är det praktiskt att skilja mellan kravet på färdigheter och kravet på kunskaper. 306

Färdighetskravet som ofta betecknas som krav på praktisk språkfärdighet innebär, att eleverna tillägnat sig så stor förtrogenhet med det främmande språket och dess strukturer att språket kan tjäna som medel för muntlig kommunikation. Enklast och snabbast realiseras denna målsättning i samtalets form: läraren frågar och eleven svarar, eleverna frågar och svarar varandra, eleverna frågar och läraren svarar. Fråge- och svarssituationen ger emellertid inte tillräcklig övning. Eleverna bör dessutom speciellt tränas i att enbart lyssna och förstå (utan att svara) och i att tala och göra sig förstådda (utan att vara tillfrågade). Konsten att uppfatta och förstå talat språk har fått en allt större betydelse. Också här är lärarrösten och lärarpersonligheten den naturliga utgångspunkten: läraren berättar fritt på tyska i anknytning till miljön (klassrummet), bild, text eller annan verklighet. Så snart ske kan övas elevernas uppfattningsförmåga på andra röster och i andra sammanhang (ljudband, grammofonskivor, radio, television). Om tysktalande elever finns i klassen är detta en stor tillgång som bör utnyttjas. Det är angeläget att eleverna från första början får en så rikt nyanserad akustisk bild av den talade tyskan som möjligt. Också träningen av elevernas egen uttrycksförmåga på tyska bör sättas in på ett tidigt stadium. Viktigt är här att eleverna redan från första början bibringas en så användbar uppsättning ord, fraser och satsmönster som möjligt, så att den egna talverksamheten kommer igång tidigt. Eleverna skall stimuleras att försöka uttrycka sig inom ramen för sina begränsade språkliga resurser. Arbetet fortgår alltså efter två linjer: dels utökas sortimentet av satsmönster, dels vänjes eleverna vid att från första början intensivt använda sina språkkunskaper så självständigt som möjligt. Målsättningen för tyskundervisningen i fackskolan innebär förutom kravet på praktisk språkfärdighet även ett krav på att vissa fasta kunskaper om land och folk och en viss orientering beträffande litteratur och kultur bibringas eleverna. Ovan nämnda principiella syn på ämnesstoffet i fråga om tyska som fortsättningsspråk bör även ligga till grund för undervisningen i tyska som nybörjarspråk, dvs. texterna bör behandla miljöer i tysktalande länder för att ge eleverna en bild av land, folk, kultur och samhällsförhållanden. Här bör användas ei nybörjarbok som inte är alltför naiv för åldersstadiet och som från början skapar en tysk atmosfär. Den bör införa formlära och elementär syntax i så siabb takt att eleverna efter första årets studier kan ta itu med »riktiga» texter. Detta måste nödvändigtvis innebära att en hel del träning av satsmönster måste sopas för att skapa utrymme för läsning av en textmängd av acceptabelt omfing. Denna minskade praktiska träning bör kunna kompenseras genom åldersstadiets större förmåga till abstraktion och teoretiskt inlärande av paradigm simt genom lärarens användande av språket under lektionerna. Textläsningen. I praktiken måste de olika språkliga aktiviteterna anknytas til och utgå från textläsningen. Ju fler språkliga aktiviteter som stimuleras av 307

en text, ju bättre är texten. Den skall alltså kunna ge anledning till ett fritt och animerat talande som i bästa fall kan resultera i ett ömsesidigt tankeutbyte i undervisningssamtalets form, och den skall ge praktiska och frekventa satsmönster som lämpar sig för att inläras och kopieras. Texten skall slutligen vara sådan, att den intresserar eleverna och innehållsligt ger ett rimligt utbyte i form av information. Då texten är som bäst ger den prov på tysk litterär kultur. Det är angeläget att eleverna någon gång konfronteras med en text som kan studeras och tolkas enbart som ett litterärt konstverk, följande sina egna lagar. — Att välja rätt text för rätt klass ställer stora krav på läraren. Skulle han ha gjort ett uppenbart felval och t. ex. valt en alldeles för svår text är det nödvändigt att han så fort som möjligt går över till en ny text och alltså inte av några felaktiga ambitioner eller yttre skäl drivs till att nödvändigtvis läsa ut den en gång valda texten. Den särskilda kursen i tyska i fackskolan bygger på tre års tyskstudier i grundskolan. Här bör, liksom på motsvarande stadium i gymnasiet innehållsbehandlingen få ökat utrymme. Detta innebär att tyngdpunkten allt mer förskjuts från frågor rörande form, böjning, ändelser, syftning och »styrning» till frågor om vad som står i texten (innehåll, information, disposition, argumentation, ordval etc). Varje text med anspråk på kvalitet bör kunna läsas och behandlas ur en eller flera av följande synpunkter: som språkligt dokument, som tidsdokument och som mänskligt dokument. Att engagera eleverna i en text på ett mänskligt plan är troligen ett av de säkraste sätten att engagera dem i skolans språkundervisning över huvud. Samverkan Undervisningen i tyska kan i någon mån samordnas med främst följande ämnen: svenska (viktiga litterära impulser, som från Tyskland kommit till Sverige, t. ex. romantiken), historia, samhällskunskap (t. ex. en elementär allmän jämförelse mellan Sverige och Tyskland beträffande t. ex. levnadsstandard, arbetsvillkor, konsumtion, produktion, befolkningsförhållanden etc), fysik, kemi, biologi (några stora tyska vetenskapsmän på respektive områden). Samverkan mellan tyska och ett av de nämnda ämnena innebär alltså i regel att ett visst begränsat kursavsnitt, som eventuellt redan behandlats på ämnets egna timmar, får en ytterligare belysning genom att t. ex. urkunder och dokument citeras på originalspråket, eller att de olika föregångsmännens liv och utveckling studeras på tyska. Det är således fråga om att fördjupa, befästa och bygga ut vad eleverna redan i viss utsträckning vet. Annorlunda förhåller det sig med samhällskunskap, där en jämförande metodik hela tiden tillämpas. Det gäller att jämföra olika sociologiska fakta i Sverige och Tyskland. Den jämförande aspekten innebär också att utvecklingstendenserna på olika områden beaktas. 308

Hjälpmedel D'en moderna tekniken ställer hjälpmedel till språkundervisningens förfogande som kan användas i fråga om både färdighet och orientering. Det viktigaste hjälpmedlet för att träna den personliga och praktiska språkfärdigheten torde bandspelaren vara. Den kan ge övningsmaterial åt dels uttailsträningen, dels inövning av satsmönster. I fråga om uttalsträningen kan eleverna få höra en satsmelodiskt och intonationsmässigt korrekt tyska, som kan tjäna som mönster för elevernas eget uttal och t. ex. motverka att svenskans grava accent slår igenom i elevernas tyska. Bandspelaren kan emellertid också låta eleverna höra hur deras eget uttal låter och sålunda göra dem uppmärksamma på brister i det egna uttalet. P å orienteringssidan finns god tillgång till AV-hjälpmedel som förmedlar en livfull och realistisk bild av dagens Tyskland. Det gäller här att välja det som är illustrativt. Mycket viktig är också den snabbhet med vilken bild och ton i det rätta ögonblicket kan reproduceras. En med möda uppbyggd samling och koncentration i en klass spolieras lätt, om t. ex. bruket av AV-hjälpmedlen är alltför tidsödande och omständligt.

Franska MÅL Undervisningen i franska har till uppgift att utveckla elevernas förmåga att i tal och skrift förstå språket, att befästa och öva deras praktiska språkfärdighet, framför allt i tal men även i skrift, samt att ge dem vidgade kunskaper om de fransktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur.

HUVUDMOMENT Textläsning för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i språkområdets historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hörövningar, talövningar, skrivövningar; dramatiseringsövningar, speciellt i dialogform; översättning; grammatik med ordbildningslära; synonymik; vid extensiv textläsning: redogörelse för textinnehållet i stora drag — referat, resuméer, föredrag; diskussioner och lektionssamtal över textmaterialet, med speciell hänsyn till där meddelade fakta Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar 309

Förslag till disposition av studieplan Särskild

kurs

(B-s p r åk)

Årskurs 1, 3 vtr Läsning av lätt skönlitteratur och sakprosa, delvis extensivt, behandlande franska miljöer och problem. Några enkla dikter. Uttalsvård, särskilt läs- och intonationsövningar. Hör- och talövningar: övning i att uppfatta samt nedskriva av läraren uppläst text, s. k. dictéer, övning i att uppfatta andra röster än lärarens, t. ex. genom grammofonskivor, ljudband eller radio- och TV-program. Konversation över den lästa texten, talövningar över bildmaterial eller konkreta situationer. I anslutning härtill övningar i att demonstrera föremål eller enkla apparater. Korta referat. Övningar att skriftligen göra förfrågningar och lämna upplysningar. Enkla dramatiska övningar, sånger och. visor. Skriftliga tillämpningsövningar. Avfattande och utskrivande av enkla affärsbrev. Grammatik: fortsatt övande och befästande av formlärans fundamentala delar samt några enkla syntaxproblem. Ordförråd och ordbildningslära: elevernas uppmärksamhet riktas på några vanliga franska lånord i svenskan samt långtgående likheter mellan det franska och det engelska ordförrådet; betydelsen av några vanliga prefix och suffix. Textkurs totalt ca 100 sidor. Årskurs 2, 4 vtr Läsning av lätt till medels vår skönlitteratur av goda 1800- och 1900-talsförfattare, delvis extensivt. I samband härmed litteratur och kulturhistoriska upplysningar. Läsning av dikter. Sakprosa och tidningstexter, vilka ger anledning till upplysningar om samhällsförhållanden i de fransktalande länderna. Läsning av fackbetonad text i anslutning till andra ämnen. Övriga moment = årskurs 1. Textkurs totalt ca 150 sidor.

Allmän

kurs

(B -s p r å k)

Årskurs 1, 3 vtr Läsning av lätta texter, i stor utsträckning extensivt och som fri läsning; läsning av enkel sakprosa och lätta affärsbrev. I samband härmed övning i avfattande av korta affärsbrev, syftande till att göra förfrågningar eller att besvara dylika. Memorering av lämpliga inlednings- och avslutningsfraser. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Grammatiska övningar för innötande av formlärans väsentliga delar. Sånger och visor. Realia. 310

År-skurs 2 , 3 vtr

Läsning av text, delvis extensivt och som fri läsning. Läsning av fackbetonad text med anknytning till olika vård- och serviceyrken. Hör- och talövningar. Muntliga och skriftliga referat. Fortsatta övningar att göra skriftliga förfrågningar och att meddela upplysningar. Enkla affärsbrev. Fortsatt inövning av väsentliga grammatiska företeelser, inklusive några enkla syntaktiska problem. Nybörjarkurs

(C-s p r å k)

Undervisningen har till uppgift att grundlägga ett gott uttal och göra eleverna föitrogna med ett begränsat förråd av vanliga ord och uttryck för att de skall kunna förstå enkel och tydligt talad franska, läsa och förstå lätt fransk text samt tala språket i enkla, vardagliga sammanhang, samt att ge dem viss övning i att skriva språket. Årskurs 1, 3 — 4 vtr

Inövning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Enkla hörövningar i syfte att grundlägga förståelse av talad franska. Läsning av lätt text med centralt ordförråd. Talövningar. Systematisk inövning av grundläggande grammatiska företeelser, främst muntligt men även skriftligt i form av ifyllnadsövningar och mycket enkla översättningsövningar. Dictéer. Dramatiska övningar, sånger och visor, realia. Årskurs 2 , 3 — 4 vtr

Uttalsvård. Läsning av texter med centralt ordförråd. Läsning och memorering av enkel brevtext. Hör- och talövningar. Fortsatt systematisk inövning av elementär grammatik, såväl muntligt som skriftligt. Övning i avfattande av enkla brev. Dramatisering, sång, realia.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R I centrum för språkstudiet står texten, även om fristående moment förekommer i viss utsträckning. Därför bör texten behandla franska miljöer av olika slag för att ge eleverna en viss kunskap om franskt liv och franska samhällsförhållanden. Tonvikten bör läggas på Frankrike som kulturland och som ett industriellt och merkantilt framåtgående land. Texterna bör även i övrigt ge kunskaper om Frankrikes geografi och i någon mån dess historia. Den sålunda fördjupade bilden av fransktalande miljöer bör dock ges ett mera vidgat perspektiv. Med tanke på Sveriges kommersiella och industriella intressen bör eleverna få åtminstone någon uppfattning om land, folk och kultur i Belgien, Schweiz och Canada, och bl. a. som bakgrund till våra sociala engagemang inom 311

ramen för F N någon kännedom om de stora områden i Nord- och Västafrika vilkas internationella kontaktspråk är franska. Ovan nämnda principiella syn på ämnesstoffet i fråga om franska som fortsättningsspråk bör även ligga till grund för undervisningen i franska som nybörjarspråk, dvs. texterna bör behandla miljöer i fransktalande länder för att ge eleverna en bild av land, folk, kultur och samhällsförhållanden. Här bör användas en nybörjarbok som inte är alltför naiv för åldersstadiet och som från början skapar en fransk atmosfär. Den bör införa formlära och elementär syntax i så snabb takt att eleverna efter första årets studier kan ta uti med »riktiga» texter. Detta måste nödvändigtvis innebära att en hel del träning av satsmönster måste slopas för att skapa utrymme för läsning av en textmängd av acceptabelt omfång. Denna minskade praktiska träning bör kunna kompenseras genom åldersstadiets större förmåga till abstraktion och teoretiskt inlärande av paradigm samt genom lärarens användande av språket under lektionerna. Till grund för uttalet bör läggas den franska som talas i Paris och norra Frankrike. Läraren bör ge noga akt på elevernas uttal. Han får inte godta ett otillfredsställande uttal i tanke att rätta till det så småningom. De enskilda ljuden, orden, satserna med sina bindningar mellan orden, intonationen, allt detta måste från första början inövas korrekt, då det är mycket svårt att bortarbeta ett oriktigt uttal. Läraren bör inskärpa hos eleverna att franskan är ett energiskt språk. Varje ljud, varje stavelse uttalas tydligt. Kriteriet på ett godtagbart uttal är att detta blir fullt hörbart och begripligt för läraren, när han åhör elevens läsning utan att se i sin egen bok. Körläsning bör förekomma på alla stadier. Fördelen med denna är att alla elever får ökad lästräning. Den måste dock bedrivas intensivt och med deltagande av alla elever om den skall vara till verklig nytta. Diktamensövningar bör regelbundet förekomma på alla stadier. Ingen annan skriftlig övning prövar bättre så många olika språkliga färdigheter: förmågan att lyssna uppmärksamt, att genom örat uppfatta exakt, att överföra det hörda till korrekt stavning, att associera dessa ljud med redan inlärt ordförråd, att uppfatta betydelsen av en mening och att bland homonymer välja det rätta ordet, att utnyttja vissa inlärda grammatiska regler (t. ex. de stumma ändelserna) och att känna igen vissa idiom och konstruktioner, att på ett mer avancerat stadium efter diktamen skriva okända ord och idiom och därvid stava korrekt, antingen genom att iakttaga stavningsreglerna för språkets olika ljud, när så är möjligt, eller genom att associera med enklare ord, på vilka de förra är bildade. Om samverkan, studiebesök och hjälpmedel gäller för franskan vad som ovan anförts i första hand beträffande engelska och tyska. 312

Ryska MÅL Undervisningen i ryska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med gott uttal läsa accentuerad lättare rysk text, förstå dess innehåll, någorlunda uppfatta talad ryska, i någon mån uttrycka sig på språket, samt att ge dem vidgad kännedom om rysk litteratur, kultur och historia samt om Sovjetunionens geografi och historia samt politiska och samhälleliga förhållanden.

HUVUDMOMENT Textläsning — intensivt — för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i rysk litteratur, kultur och historia, i Sovjetunionens geografi och historia samt politiska och samhälleliga förhållanden Övningar i anslutning till läst text: uttals vård, hörövningar, talövningar, skrivövningar, översättning, grammatik, sånger Fristående, ej textanslutna

övningar: hör-, tal- och skrivövningar

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 — 4 vtr

Uttalsvård: övning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ortografiska övningar, avskrivning av text, diktamina, ifyllnadsövningar. Textläsning: nybörjarbok innehållande bl. a. grunderna till det centrala ordförrådet. Grammatik: inlärande av elementerna av formläran och grundläggande syntaktiska företeelser. Kännedom om land och kultur: notiser meddelade i samband med textläsning. För stadiet lämpliga sånger. Årskurs 2, 3 — 4 vtr

Fortsatt uttalsvård. Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med något ökad takt. Talövningar: övningar i enkla samtal, dels i anslutning till läst text, dels fristående, korta textreferat, bildbeskrivning. Skrivövningar: besvarande av frågor över den lästa texten, lätta versioner, eikla översättningsövningar. 313

Textläsning: skönlitterära verk, varav någon poesi, sakprosa. Grammatik: inövande av formläran i huvuddrag, syntax i anslutning till text och övningar. Ordbildning. Kännedom om land och kultur: utvidgning av kunskaperna meddelade i anslutning till text. För stadiet lämpliga sånger.

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Målet för undervisningen i ryska innebär att en god och allsidig grund lägges vilken sedan lätt kan utbyggas med vidare studier i enlighet med elevernas inriktning och yrkesval. Ämnesstoffet består av två delar, den språkliga delen och realiadelen, varvid den förra naturligtvis upptar det största rummet. Ämnesstoffet i den språkliga delen har valts i överensstämmelse med målsättningen: att bibringa eleverna sådana kunskaper som därför att tiden är knapp i främsta rummet blir passiva. Härvid kommer då den skriftliga sidan i första hand (förmåga att förstå rysk text), i andra hand den muntliga (förmåga att uppfatta talad ryska). I tredje rummet kommer det aktiva behärskandet, varvid då den muntliga sidan intar första plats (förmåga att muntligen uttrycka sig på ryska), medan blott ansatser till ett aktivt skriftligt behärskande kan medhinnas. Såsom ett självklart mål för hela studiet ligger ett gott uttal (enskilda ljud och fraser med rytm och intonation). Ämnesstoffet är valt med det praktiska syftet att eleverna skall utrustas med ett kommunikationsinstrument. Härav följer att allt teoretiserande, alla övningar för inlärning och innötning som ej direkt tjänar till att uppbygga detta instrument, lämnas ur sikte. När det gäller realiadelen är den ej helt homogen. De ryska realia avser att ge kännedom om rysk litteratur, kultur och historia och bildar en bakgrund till de lästa texterna. Av särskild vikt och betydelse i vår tid är de realia som berör Sovjetunionens geografi och historia samt politiska och samhälleliga förhållanden. Detta avsnitt av realiadelen har sålunda på sätt och vis en självständig karaktär. Såsom språkets egna realia bör man betrakta den allmänna introduktionen till ryska språket. Den har sitt värde därigenom att den skingrar diffusa eller felaktiga föreställningar och placerar språket i dess rätta sammanhang. Uttalsvård. Riktpunkt bör vara det vårdade moskvauttalet av i dag. Vissa företeelser i Leningrad-uttalet bör påpekas och tillåtas. S. k. okanjeuttal får trots sin numerära överlägsenhet ej tolereras, ehuru uppgifter om dess innebörd och utbredning bör lämnas. Samma gäller även för avvikande egenheter i det sydryska uttalet. Hör-, tal- och skrivövningarna innebär dels en tillämpning av de vid textläsningen inhämtade kunskaperna, dels fristående träning och innötning av 314

former och fraser. Vid skrivövningarna inövas dessutom färdigheten att slå i lexikon. Textläsningen. Det förutsattes att nybörjarboken är ändamålsenligt programmerad så att grunderna för ett centralt ordförråd, elementerna av morfologi och syntax, samt högfrekventa mönster inläres. Dessutom skall dess innehåll ge en allmän information om realia. De skönlitterära texterna skall vara enkla till sin struktur men så allsidiga som möjligt. Poesin skall förutom det litterära värdet även läsas för den hjälp rytmen ger att fixera accenten. I detta fall är det ingalunda onödigt att låta eleverna lära sig ryska dikter utantill. Sakprosan bör väljas allt efter elevernas studieinriktning. Alla bör dock läsa någon tidningstext. Grammatik. Då ryskan med sin övervägande syntetiska karaktär uttrycker olika språkliga funktioner framför allt genom ett rikt böjningssystem måste en stor del av lärostoffet upptas av formläran. Denna inlärning som tar sikte på de högfrekventa formerna (regelbundna eller högfrekventa och oregelbundna) får ej innebära en mekanisk rabbling. Eleverna skall alltid ha klart för sig att en isolerad form i sig själv icke betyder något utan att dess funktion först kommer till sin rätt i kontexten. Med andra ord: det viktiga är helheten (frasen) som innebär mer än blott summan av antalet däri ingående former. Under syntax och ordbildning skall särskilt uppmärksammas verbens aspekt och aspektbildning. Även ordbildningen bör tas som utgångspunkt för att förklara grunderna för derivationen i övrigt. Med lämpliga insikter häri får eleverna lättare att associativt lära in ordförrådet. I undervisningen i ryska är det synnerligen lämpligt att utnyttja såväl den stora skatten av folksånger som den mer dagsländeartade sångrepertoaren. Det är för ryskt kynne helt naturligt att sjunga, och de ryska folksångerna har t. ex. inga drag av museialster. Om sångmomentet skall intressera eleverna och inte bara kännas som ett besvärande tvång beror till inte ringa del på lärarens entusiasm och de tekniska hjälpmedel som finns till hands. En lämplig möjlighet är att bilda en »rysk kör», varvid även, om gynnsamma omständigheter föreligger, musikinstrument kan utnyttjas.

Hjälpmedel Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervisningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör- och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran. Det förutsattes att alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttalsövningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och msd olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan 315

det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV-hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.

Spanska MÅL Undervisningen i spanska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med korrekt uttal och någorlunda riktig intonation läsa lättare text, förstå dess innehåll, uppfatta talad spanska och i någon mån uttrycka sig i första hand muntligt och i andra hand skriftligt, samt att ge dem vidgad kännedom om de spansktalande ländernas kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden. HUVUDMOMENT Textläsning — intensivt, extensivt, kursivt — för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i de spansktalande ländernas historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hörövningar, talövningar, skrivövningar, översättning, synonymik, fraseologi, ordbildningslära, grammatik; vid extensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag, samtal kring fakta och informationer ur texten Fristående övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 — 4 vtr

Uttals vård: övning av enskilda språkljud, satsrytm och intonation. Orientering om skillnaderna i uttal mellan spanska sådant det talas i Europa och i Amerika samt inom respektive områden. Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ifyllnadsövningar, övningar i att skriftligen besvara enkla frågor över den lästa texten. Textläsning: nybörjarbok, därjämte läsning av ytterligare ett 50-tal sidor enkel, modern text som lämpar sig väl för samtalsövningar, dvs. totalt ca 100 sidor. Grammatik: inlärande av formläran (däri inbegripet de vanligaste oregelbundna verben) och av vissa grundläggande syntaktiska konstruktioner. Ordbildning. Synonymstudium. 316

Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger. År-skurs 2 , 3 — 4 vtr

Fortsatt uttalsvård. Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med normal hastighet. Talövningar: övning i anslutning till den lästa texten, textreferat, muntlig reproduktion. Skrivövningar: besvarande av frågor över den lästa texten, reproduktioner, brevskrivning. Textläsning: läsning av texter från 1800- och 1900-talen; såväl europeiska som amerikanska författare bör vara representerade; texterna bör vara av sådan art att de även ger en inblick i de spansktalande ländernas sociala och kulturella struktur. Grammatik: fortsatt inövande av formläran, speciellt de oregelbundna verben. Genomgång av de viktigare delarna av syntaxen i anslutning till den lästa texten. Ordbildning. Synonymstudium. Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger. Textkurs totalt ca 150 sidor. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Målet för studiet av spanska i fackskolan är i första hand att uppträna den praktiska språkfärdigheten. Någon systematisk genomgång av landets kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden torde ej bli möjlig under de två år språket studeras. Texten skall stå i centrum och bilda det huvudsakliga underlaget för språkstudiet. Av stor betydelse är då att de texter som väljs är medryckande och väcker elevernas intresse. Elevernas förmåga att lyssna med pennan i hand bör tränas också under lektionerna i främmande språk: på så sätt understryks det naturliga sambandet mellan att uppfatta det talade språket och a t t skriftligen uttrycka sig. Undervisningen förutsattes ske på det främmande språket. Uttalsvård. Med hänsyn till att spanskan är modersmål för både en europeisk och flera amerikanska stater, att de senare för den svenska skolan kan anses ha större betydelse än den förra och att i de amerikanska republikernas språk ett par mer betydande uttalsföreteelser vunnit allmän utbredning medan de i Spanien betraktas som dialektala varianter, synes man i den svenska undervisningen böra introducera de nämnda uttalsvarianterna. Hörövningar. Eleverna bör, särskilt i andra årskursen, få tillfälle att höra tal från skilda områden i den spanskspråkiga världen. Det är därför önskvärt att grammofonskivor och ljudband med sådant tal ställes till undervisningens förfogande. 317

Textläsningen. Nybörjarboken bör präglas av en tämligen snabbt stigande svårighetsgrad. Snarast möjligt bör övergång ske till mera avancerade texter av såväl skönlitterär som mera fackbetonad karaktär. Texturvalet bör främst ta hänsyn till de delar av språkområdena som ur svensk synpunkt måste anses som de väsentliga, nämligen de amerikanska. Realia. Då många av eleverna måste förutsättas vara mindre insatta i den spansktalande världens historia, geografi, kulturella utveckling m. m. ges en översiktlig undervisning om dessa förhållanden. Samverkan Samverkan bör etableras framför allt med ämnena historia och samhällskunskap samt därjämte med de estetiska ämnena. Hjälpmedel Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervisningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör- och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran. Det förutsattes att alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttalsövningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och med olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV-hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.

Italienska MÅL Undervisningen i italienska har till uppgift att bibringa eleverna förmåga att med korrekt uttal och någorlunda riktig intonation läsa lättare text, förstå dess innehåll, uppfatta talad italienska och i någon mån uttrycka sig i första hand muntligt och i andra hand skriftligt, samt att ge dem vidgad kännedom om de italiensktalande ländernas kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden.

HUVUDMOMENT Textläsning — intensivt, extensivt, kursivt — för övande av praktisk språkfärdighet och för orientering i Italiens historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur 318

Övningar i anslutning till läst text: vid intensiv textläsning: uttalsvård, hörövningar, talövningar, skrivövningar, översättning, synonymik, fraseologi, ordbildningslära, grammatik; vid extensiv textbehandling: redogörelse för textinnehållet i stora drag, samtal kring fakta och informationer ur texten Fristående

övningar utan anknytning till text: hör-, tal- och skrivövningar

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3

4 vtr

Uttals vård: övning av enskilda språkljud, satsrytmik och intonation. Orientering om skillnaderna i uttal mellan Toscana och övriga Italien. Hörövningar: övning i att uppfatta sakta och tydligt framfört tal. Talövningar: övning i att besvara enkla frågor över den lästa texten. Skrivövningar: ifyllnadsövningar; övningar i att skriftligen besvara enkla frågor över den lästa texten. Textläsning: nybörjarbok samt därefter en kort, modern text, som lämpar sig väl för samtalsövningar, totalt ca 100 sidor. Grammatik: inlärande av formläran (däri inbegripet de allra vanligaste oregelbundna verben) och de grundläggande syntaktiska konstruktionerna. Ordbildning. Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger. Årskurs 2 , 3 — 4 vtr

Fortsatt uttalsvård. Hörövningar: övning i att uppfatta tal framfört med normal hastighet. Talövningar: övningar i anslutning till den lästa texten, bildbeskrivning, textreferat, muntlig reproduktion. Skrivövmiigar: besvarande av frågor över den lästa texten, reproduktioner, brevskrivning. Textläsning: läsning av texter från 1800- och 1900-talen, däri inbegripet utdrag ur tidningar eller tidskrifter. Grammatik: fortsatt inövande av formläran, speciellt de oregelbundna verben; genomgång av de viktigare delarna av syntaxen i anslutning till den lästa texten; ordbildning. Kännedom om land och kultur: notiser i anslutning till den lästa texten. För stadiet lämpliga sånger. Textkurs totalt ca 150 sidor. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Målet för studiet av italienska i fackskolan är i första hand att uppträna den praktiska språkfärdigheten. Någon systematisk genomgång av landets kultur, 319

historia, geografi och samhällsförhållanden torde ej bli möjlig under de två, år språket studeras. Texten skall stå i centrum och bilda det huvudsakliga underlaget för språkstudiet. Av stor betydelse är då att de texter som väljs är medryckande och väcker elevernas intresse. Särskilt väl torde noveller (av t. ex. Verga, Pirandello, Moravia) lämpa sig. Vad modern sakprosa beträffar, erbjuder de italienska tidskrifterna (t. ex. Epoca) åtskilligt av intresse för eleverna. Textbehandling. Texten studeras intensivt — varvid alla övningsmoment ifrågakommer: uttal, ordförråd, grammatik, realia osv. — eller extensivt, varvid endast den innehållsmässiga sidan beaktas. Den sistnämnda metoden lämpar sig vad undervisningen i italienska beträffar endast för den sista årskursen. Kursivläsning med textanalys bör förekomma i båda årskurserna. Uttalsvård. Målet bör här vara att i största möjliga utsträckning bibringa eleverna det toskanska uttalet. Detta är dock i lägre grad än t. ex. det tyska »Buhnenaussprache» att betrakta som absolut normgivande för undervisningen vid svenska skolor. Spörsmålet hur långt normen skall gälla uppkommer speciellt beträffande uttalet av e, o och s, där i vissa fall Norditalien skiljer sig markant från Syditalien, medan Centralitalien, inbegripet Toscana, följer kompromissens väg. Man kan inte rimligtvis begära, att svenska elever skall lära in det toskanska uttalet av öppet eller slutet e och o samt tonande eller tonlöst s i varje enskilt ord i texten, när en milanesare, t. ex., utan betänkligheter bryter mot den toskanska normen vad orden i fråga beträffar. I många fall torde det vara nödvändigt att hos den svenske eleven godta ett ljud, som är varken prononcerat öppet eller slutet och tonande eller tonlöst. Å andra sidan torde det vad de allra vanligaste orden angår (t. ex. bene, mese) vara lämpligast att strikt följa det toskanska uttalet. En lösning vore att i nybörjarboken — där ju det centrala ordförrådet helt dominerar — typografiskt markera de olika ljuden (vad e- och o-ljuden beträffar t. ex. med grav och akut accent). I nybörjarboken torde det vara lämpligt att markera också tonvikten medelst akut accent (vid öppet e och o grav accent) vid alla de ord som har tonvikten på tredje stavelsen från slutet. Realia. De notiser som ges bör givetvis i främsta rummet avse Italiens kultur, historia, geografi och samhällsförhållanden, men samtidigt bör eleverna få en orientering om de svenskar som inom konst, litteratur, musik osv. tjänat som förbindelselänkar mellan Italien och Sverige. Samverkan Samverkan bör framför allt kunna äga rum med undervisningen i historia och i de estetiska ämnena. När t. ex. renässanskonsten i Italien behandlas, kan läraren i italienska ge den allmänna, kulturella bakgrunden (med utblickar mot samhällsliv, litteratur osv.). Även till musikhistoria kan anknytning ske: då den 320

italienska och tyska operan behandlas, kan läraren i italienska låta eleverna studera någon libretto-text (t. ex. Le Nozze di Figaro av Lorenzo da Ponte eller librettot till Verdis Rigoletto). Hjälpmedel Under första årskursen är det särskilt viktigt att individualisera undervisningen. Detta gäller i första hand inlärning av uttalet, i andra hand hör- och talövningarna, i tredje hand inlärning och övning av formläran. Det förutsattes a t t alla gängse tekniska hjälpmedel utnyttjas. Vid uttalsövningen bör en s. k. repetitionsbandspelare begagnas. All text bör finnas inspelad på band. Vid hörövningarna bör material, intalat av olika röster och med olika hastighet, stå till förfogande. För uttalet och grammatikstudiet kan det vara ändamålsenligt att begagna planscher, demonstrerande olika ljud, respektive olika syntaktiska konstruktioner. Kartor och AV-hjälpmedel är naturliga instrument vid realiaundervisningen.

Livsåskådnings-

och

religionskunskap

MÅL Undervisningen i livsåskådnings- och religionskunskap, som skall vara objektiv i den meningen, att den meddelar sakliga kunskaper om olika uppfattningars innebörd och innehåll utan att auktoritativt söka påverka eleverna att omfatta någon viss åskådning, har till syfte att orientera eleverna om väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden och i samband därmed ge fördjupad kunskap om den kristna religionen och om viktiga icke kristna religioner, samt att stimulera dem till egen eftertanke och självständigt ställningstagande i livsåskådningsfrågor med bibehållen tolerans mot andras uppfattning.

HUVUDMOMENT Vik:iga icke kristna religioner Livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden Fördag till disposition av studieplan Årskirs 2 , 2 vtr

Livsåskådning och livsinställning; orienterande inledning. De mänskliga behoven. De materiella behoven. Gemenskapsbehovet. Ur samlevnaden härflytance behov av regler och normer, elementär diskussion av etikens funktion. 11 Faikskolan

De intellektuella behoven: den vetenskapliga synen på världen; förhållandet mellan vetenskap och livsåskådning, elementär analys. Den estetiska upplevelsen. Det religiösa behovet, kort introduktion. Något om hur en livsåskådning växer fram. Exempel på hur en människas val av livsåskådning påverkas av psykologiska och sociala faktorer. Viktiga icke kristna religioner. Islam. Buddhismen. Hinduismen. Religioner i Kina och Japan. Drag i naturfolkens religion. Livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa 'problem i nutiden. Allmän orientering om den nutida västerländska livsåskådningssituationen. Historisk bakgrund: äldre tiders mer enhetliga kultur på kristen grund, upplösningen därav genom de två sista århundradenas utveckling: naturvetenskapens och den vetenskapliga världsuppfattningens utveckling, kritik mot religion och kristendom, religionsfrihetskravets förverkligande, demokratiseringsprocessen och olika gruppers inställning till religion och livsåskådningsfrågor; nuläget: splittringen, behovet av orientering och självständig bedömning. De kristna huvudkyrkornas ställning i en föränderlig värld. Ekumeniska strävanden. Mötet med andra religioner, inbördes påverkan. Missionen och utvecklingen i u-länderna. Den religiösa livsinställningen. Mot bakgrunden av vad som tidigare behandlats om främmande religioner och den kristna religionens ställning i nutiden behandlas frågan om vad som är karakteristiskt för en religiös livsinställning. Religionen som världsförklaring, som upplevelse av tillvarons gåtfullhet, som trosåskådning, som levnadsmönster, som fruktan för de gudomliga makterna, som trygghetsupplevelse och gudsgemenskap. Meditation och mystik. Alternativ och komplement till religionen. Olika förklaringar av religionens ursprung, naturalismens och positivismens framväxt i samband med naturvetenskapens utveckling under 1800-talet. Försök att skapa en vetenskaplig världsbild. Centrala kristna tankar under debatt, t. ex. problemet Guds allmakt och kärlek i relation till det onda i världen, uppfattningen av Jesu person, försoningsläran. Alternativ till religionen: ateism och agnosticism. Vetenskaplig världsuppfattning. Vetenskap och livsåskådning; finns det en rent vetenskaplig livsåskådning? Marxismen som livsåskådning. Några livsåskådningstyper som på olika sätt kombineras med eller ställs emot den religiösa tron: humanism — religiös och profan. Existentialismen som uttryck för den moderna människans livssituation. Något om verkligheterna bakom slagorden i livsåskådningsdebatten. Livsåskådning och tolerans. 322

Människosynen. Människovärdet som grundval för västerländsk samhällssyn. Föregångare i grekisk filosofi: stoicismen. Människovärdets bibliska motivering. Kampen för människovärdet (politiskt: naturrätten, religiöst: kväkarna m.fl.). Människovärdet i profan humanism, liberalism och socialism. Synen på människovärdet i andra kulturer. Hot mot människovärdet i nutiden. Bedömningen av människan. Är människan ond eller god? Positivt och negativt i den kristna människouppfattningen: »Guds avbild och syndens träl» — arvsyndslärans innebörd och olika betoning. Rousseaus optimistiska människosyn. Liberalismens syn. Marxismens syn. Vad innebär en realistisk uppfattning beträffande bedömningen av människan? Etisk och religiös respektive psykologisk syn på människans handlande: eget ansvar (synd, skuld) — beteendemönster. Ligger det något berättigat i de olika betraktelsesätten? Etiska grundfrågor. Kortfattad framställning om grunderna för vår uppfattning om rätt och orätt. Det subjektiva momentet i det moraliska ställningstagandet. Rättsmedvetandets (samvetets) beroende av uppfostran och miljö. Förhållandet mellan uppfattningen om vad som är rätt och orätt och vad som är bra och mindre bra. Puritansk och mera »livsbejakande» inställning inom och utanför olika religioner och religiösa riktningar. Något om olika uppfattningar i nutiden inom olika miljöer om vad som är värdefullt och mindre värdefullt, t. ex. diskussion huruvida den tekniska utvecklingen med dess större möjlighet att tillgodose materiella behov samtidigt medför att vissa andliga behov och värden blir mindre uppmärksammade. Behovet av en grundläggande värdering av rätt och orätt utifrån ett personligt ställningstagande. Exempel på sådana värderingar t . ex. inom kristendomen, grekisk filosofi — stoicism och epikureism såsom alltjämt aktuella livsinställningar — utilitarism. Olika typer av etik: etiken som ett system av fastslagna regler (lagetik) eller som försök a t t finna det bästa handlingssättet i olika situationer utifrån vissa grundläggande värderingar (ändamålsetik och sinnelagsetik). Diskussion av behovet av fasta normer och anpassning till olika situationer. Något om svårigheten att tillämpa en livssyn på konkreta situationer. Förhållandet mellan olika moraluppfattningar. Finns det en allmängiltig moral? Religion och moral: religionens betydelse för moralen, moral utan religion. Några etiska huvudproblem

i nutiden

Familjen. Föräldrar och barn. Lydnads- och auktoritetsfrågor. Olika slag av föräldraauktoritet. Bundenhet och självständighet gentemot föräldrarna. Konflikt mellan olika generationers värderingar och livsstil. Auktoritet och frihet i uppfostran och i samhällslivet. Äktenskaps- och sexualetik. Synen på sexualiteten i våra dagar. Olika typer av sexuella förbindelser. Vad är det som ger den sexuella gemenskapen etisk kvalitet? Mannens och kvinnans roller och ansvar i äktenskapet. 323

Arbetsetik. Människan och arbetet: olika inställningar till arbetet. Förhållandet mellan privatmoral och företagsmoral för den anställde och företagaren. Solidaritetskravet, den gemensamma uppgiften. Kravet på respekt för människovärdet och dess konsekvenser i arbetslivet, för t. ex. över-, under- och sidoordnade. Individen och samhället. I vilken utsträckning kan etiska normer tillämpas på samhällslivet, t. ex. bergspredikans bud att löna ont med gott och att älska sin nästa som sig själv? Problemet individualetik och samhällsetik. Grundläggande demokratiska värderingar och något om deras historiska ursprung, sociala förutsättningar och konsekvenser. Krav på statens funktion enligt olika uppfattningar. Uppfattningen om samhället som en serviceinrättning. Etiska motiveringar för samhälleliga uppgifter t. ex. krav på respekt för människovärdet. Konsekvenser härav på olika områden, bl. a. rättsordningens upprätthållande. Konsekvenser av att sådana krav ej upprätthålles (t. ex. bristande rättssäkerhet, diskriminering, diktatur). Individens handlande och dess sociala konskvenser, exempelvis alkoholfrågan. Det internationella sammanhanget. Vem är min nästa? De mänskliga rättigheterna, frihet från nöd och fruktan. Olika inställningar i befolkningsfrågan. Ökad solidaritetskänsla över gränserna. Internationellt biståndsarbete. Arbetet för fred och internationell rättsordning. Pacifismens problem. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i livsåskådnings- och religionskunskap skall dels orientera om viktiga icke kristna religioner, dels om väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i nutiden. Kursens båda huvudmoment är delvis olika så tillvida som det förstnämnda avser orientering om förhållanden i den icke västerländska världen, medan det sistnämnda i första hand avser att belysa frågor som är aktuella i vår egen kulturmiljö. I undervisningen är dock samverkan mellan de båda huvudmomenten naturlig. Vid studiet av de icke kristna religionerna kan jämförelser med kristendomen och västerländska förhållanden göras. Dessa får dock ej ges en sådan omfattning, att uppgiften att ge en saklig orientering om de behandlade religionerna för deras egen skull undanskymmes. Vid behandlingen av livsåskådningsproblem i nutiden bör de kunskaper som inhämtats vid studiet av de icke kristna religionerna utnyttjas för att vidga perspektivet och belysa alternativ eller paralleller till de uppfattningar som vuxit fram inom den västerländska traditionen. Studierna kan lämpligen inledas genom att läraren på ett enkelt och konkret sätt tar upp ett samtal om vad som gör att människor har behov av att formulera en livsåskådning, och söker belysa några faktorer som formar livsinställningen. Påpekandet att olika mänskliga behov — materiella behov, gemenskapsbehov, intellektuella, estetiska och religiösa behov — finns hos alla människor, fastän de utvecklas olika hos olika individer i skilda tider och kulturmiljöer, 324

bör kunna väcka intresse för hur man kommit fram till olika svar både på frågorna om livets och tillvarons mening och om vad som är rätt och orätt. Genom enkla exempel kan påvisas hur olika psykologiska och sociala betingelser påverkar människors uppfattning i fråga om livsåskådning och etisk syn. Denna inledning har främst till syfte att väcka intresse för och motivera ölen genomgång av olika religioner och livsuppfattningar samt den behandling a v etiska frågor, som sedan skall förekomma. Den bör därför vara kort och f,år ej leda till abstrakta utläggningar, som eleverna icke har möjlighet att följa. Läraren bör i stället senare i lämpliga sammanhang återkomma till de frågor, som inledningsvis berörts, och då ge dessa en mera utförlig behandling. D e t bör härigenom vara möjligt att så småningom ge eleverna en uppfattning o»m hur grundläggande behov och känslor är gemensamma för alla människor, oberoende av hudfärg, historia och kultur och på olika sätt speglas i skilda livsåskådningar, fastän med mycket olika formuleringar och motiveringar, liksom förståelse och respekt för de betydelsefulla olikheter som också finns. Undervisningen skall ha en nutidsinriktad karaktär. Studiet av de icke kristna religionerna skall inriktas på att ge kännedom om dessa religioners plats och betydelse i världen av i dag. Historiska skildringar skall vara med i den mån de är nödvändiga för att man skall förstå den religion som behandlas. Givetvis kan man inte studera islam eller buddhismen utan att ägna uppmärksamhet åt dessa religioners stiftare. Men målet skall vara att ge kännedom om de skilda religionernas roll i nutiden. Det väsentliga i deras tro, kult och fromhetsliv skall belysas. Man bör därvid ej stanna vid att endast registrera olika religiösa föreställningar, bruk och åsikter utan söka klargöra deras betydelse i praktiskt, etiskt och religiöst liv samt socialt beteende. I största möjliga utsträckning bör undervisningen anknyta till lättfattliga texter ur de behandlade religionernas egna dokument. Vid studiet av kursens andra huvudmoment skall ges en allsidig belysning av väsentliga livsåskådningsmässiga, etiska och religiösa problem i vår egen tid. Lämpligt är att inleda studiet med en kort orientering om den nutida situationen och dess historiska bakgrund. Eleverna bör orienteras om de motsättningar, som i vår tid gör sig gällande i livsåskådningsfrågor. Behovet av saklig information om skilda åskådningar och av självständig bedömning och värdering framträder därigenom desto tydligare. I undervisningen skall såväl den kristna uppfattningen som andra religiösa och icke-religiösa åskådningar redovisas och analyseras. I båda fallen är uppgiften att klargöra de skilda åskådningarnas innebörd och konsekvenser. I kontroversiella frågor bör olika ståndpunkter klart och objektivt redovisas. Skilda attityder och åskådningar bör även belysas genom analys av de mänskliga behov som de svarar mot och av de kultur- och miljöförhållanden i vilka de vuxit fram. Vid behandlingen av kristendomen bör man söka klargöra såväl den bibliska utgångspunkten som de variationer i tolkningen och tillämpningen av det kristna budskapet, som finns mellan olika kyrkor eller kristna grupper. Därigenom 325

kan elevemas kännedom om Bibeln fördjupas, och vissa huvuddrag i den kristna idéhistorien kan belysas. Genom att invändningar, som rests mot kristendomen, klart redovisas, ges tillfälle att tydligare precisera den kristna såväl som andra uppfattningars innebörd och deras relation till varandra. De från kristendomen avvikande åskådningarna skall ej framställas blott såsom en bakgrund eller ett komplement till studiet av kristendomen utan göras till föremål för självständig behandling. Deras innebörd och konsekvenser skall sakligt redovisas och analyseras. Blott på en sådan grundval kan en fruktbar diskussion om värderingen av de skilda åskådningarna och deras betydelse för livsorienteringen föras. Endast åskådningar som är av väsentlig betydelse i nutiden skall tas med i undervisningen. Historiska återblickar på en åskådnings uppkomst och utveckling kan dock ibland vara av betydelse för förståelsen av densamma, och sådana bör då göras i den mån tiden medgiver. Vid behandlingen av enskilda problem bör dessa belysas från skilda utgångspunkter och olika uppfattningar redovisas. Undervisningen bör dels behandla frågor av allmän och principiell natur, dels mera konkreta problem. Som exempel på frågor av det förra slaget kan nämnas: de mänskliga behoven och deras relation till livsåskådningsfrågorna, olika typer av religiös och icke religiös livsinställning, människouppfattningen, grunderna för etisk bedömning. Läraren skall vid urvalet av stoff samt vid beräkningen av den tid som skall anslås till varje moment alltid utgå från elevernas mognadsnivå och intresseinriktning. De mera abstrakta principiella resonemangen kommer på detta stadium i regel att kunna ägnas mindre tid, medan konkreta frågor kan beredas större utrymme. Detta bör så långt möjligt ske med anknytning till företeelser som äger aktualitet för eleverna. Avståndet mellan de frågeställningar som eleverna upplever som väsentliga och dem läraren skulle vilja uppehålla sig vid kan många gånger vara stort. Det är emellertid betydelsefullt att eleverna upplever att ämnet bidrager att belysa deras livssituation även om det blir på områden som läraren bedömer som relativt perifera. Uppläggningen bör under inga omständigheter bli sådan att eleverna finner ämnet gå över deras horisont. Bland konkreta frågor, som bör tas upp, kan nämnas: familj ef rågor (olika aspekter på förhållandet barn—föräldrar), sexual- och äktenskapsfrågor, arbetspsykologiska frågor med etisk anknytning, frågor rörande individen och samhället och i samband därmed olika sociala problem, t. ex. alkoholfrågan, frågor om internationellt samarbete liksom om krig och fred. Den gemensamma analysen och diskussionen av stoffet i klassen torde i allmänhet vara den lämpligaste undervisningsformen. Elevernas aktiva medverkan ej blott med redogörelser för inhämtade kunskaper utan även med egna synpunkter på de behandlade problemen är av väsentlig betydelse. Även inlägg som är valhänt formulerade eller ofullständigt genomtänkta bör av läraren tas upp och om möjligt göras fruktbärande för den gemensamma diskussionen. Men denna får ej urarta till ett planlöst tyckande. Uppgiften att klargöra de skilda åskådningarnas faktiska innebörd och att sakligt analysera de behandlade pro326

blemen får ej släppas ur sikte. Till grund för diskussionen skall ligga faktiska kunskaper och önskan att förvärva sådana. Vissa uppgifter bör även föreläggas eleverna till självständig genomarbetning. Resultatet kan redovisas i form av en kort redogörelse inför klassen, vilken sedan kan tas till utgångspunkt för diskussion. Lärarens roll bör vara vägledande och stimulerande. Skulle en diskussion utmynna i kontroversiella åsikter, som har karaktären av personlig övertygelse, skall han iakttaga varsamhet vid formuleringen av sin egen åsikt. Samverkan Samverkan bör ske framför allt med litteraturstudiet i svenska, med historia, psykologi, samhällskunskap och familjekunskap samt med de estetiska ämnena (olika livsuppfattningar återspeglade i konsten och musiken). Hjälpmedel De viktigaste hjälpmedlen är texter som ger uttryck för de åskådningar som behandlas: texter ur Bibeln, kyrkans historia (även psalmboken) och de icke kristna religionernas urkunder samt dokument, som klargör andra religiösa eller icke religiösa åskådningars innebörd eller på annat sätt belyser den problematik, som gör sig gällande i livsåskådningsfrågor. Bildband, filmer och ljudillustrationer kan framför allt användas vid behandlingen av icke kristna religioner för att ge konkretion åt undervisningen. Men även vid behandlingen av kursens andra huvudmoment kan bild- och ljudinslag utnyttjas, särskilt för att belysa livsåskådningsfrågornas återspegling i konst och musik eller — i den mån sådant material finns tillgängligt — för att ge autentiska uttalanden om en viss uppfattnings innebörd från dess egna representanter.

Historia MÅL Undervisningen i historia syftar till att genom studium av historiskt betydelsefulla kulturmiljöer utveckla elevernas insikt i hur kultur skapats och skapas under ständig växelverkan mellan politiska, sociala, ekonomiska, religiösa och andra faktorer, att med bakgrund i den allmänna världsutvecklingen ge eleverna en fördjupad förståelse av vårt eget samhälle och dess utveckling till en del i ett världsomfattande sammanhang, samt ätt genom studium av andra kulturmönster och samhällsformer än våra egna öka elevernas förståelse för hur varje tid och varje land givit och ger sitt bidrag i en värld, där människor och länder blir alltmer beroende av varandra. 327

HUVUDMOMENT Valda kulturmiljöer i västerlandets historia, studerade så, att de ger bakgrund för studium av utvecklingslinjer i riktning mot nutidskultur och nutidssamhälle Drag ur svensk och nordisk historia, främst från de senaste hundra åren, belysande utvecklingen av vårt eget samhälle Några utomeuropeiska kulturmiljöer i historisk belysning, studerade så, att de ger förutsättning för förståelse av kulturmönster och livsformer i vår egen tid

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr Kulturmiljöer

i västerlandets

historia

Medeltidens Tyskland. — Riddarborgen och bondbyn: feodalismens ursprung och innebörd. Katedralen och klostret: kyrkans makt och kulturskapande betydelse. Den medeltida konsten. Stadsväsendets förnyelse. Universiteten. Kejsare och påve i maktkamp. Tyskt inflytande på det medeltida nordiska samhället. Renässansens England under Elisabeth I. — Förutsättningarna för Elisabeths makt genom feodalväsendets sönderfall och skapandet av en stark nationell kungamakt, frigörelsen från Rom genom reformationen och atlantvägarnas öppnande. Kampen mot Spanien. Näringslivets utveckling, sociala förhållanden. Elisabeth som renässanspersonlighet. Thomas More som humanismens representant. Episkopalkyrka, katolicism och puritanism. Shakespeare. Förbindelser mellan England och Sverige under Elisabeths tid. Absolutismens och barockens Frankrike under Ludvig XIV. — Förutsättningarna för maktkoncentrationen till Ludvig XIV:s person. Le Roi Soleil-livet i Versailles. Franskklassicism och barock i arkitektur och trädgårdskonst, litteratur, musik, religiöst liv. Levnadsförhållanden i olika samhällsklasser. Ludvig XIV:s kamp för herraväldet i Europa på det ekonomiska området genom merkantilismen, på det politiska genom krig främst mot England. Början till fransk kolonialism. Franskt inflytande i Sverige under barockens tid. Upplysningstidens Sverige. — Franskt kulturinflytande i upplysningsidéer, franskklassicism och rokoko. Engelskt inflytande inom politiskt tänkande och naturvetenskap, tyskt inflytande genom religiösa rörelser, förromantik och nyklassicism. Regerande riksdag under frihetstiden — Lovisa Ulrikas opposition — Gustaf III:s revolution och upplysta monarki. Sociala problem och ansatser till ståndsutjämning. Internationella och utomeuropeiska förbindelser. 328

Utvecklingslinjer

mot nutidskultur

och

nutidssamhälle

Kampen för frihet och mänskliga rättigheter. — Revolution i USA och Frankrike: förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1789. Sambandet mellan upplysningsidéer och liberala idéer. Liberalismens krav på andlig, politisk, social och ekonomisk frihet. Liberala reformer i Europa, slaveriets upphävande i engelska kolonier. Socialismens kamp för arbetarklassens mänskliga rättigheter. Demokrati och diktatur i Europa under mellankrigstiden och i Amerikas, Asiens och Afrikas unga stater efter andra världskriget. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Industrialismens utveckling i Västerlandet. — Förutsättningarna för den industriella revolutionen i naturvetenskapens och teknikens framsteg. Den moderna industrialismens födelse i England: järnindustri och textilindustri. Sociala konsekvenser. Från statiskt agrarsamhälle till dynamiskt industrisamhälle. Från självhushållning till marknadshushållning. Nya industriella omvälvningar: stål, elektricitet, olja. Atomenergi. Storindustri och internationell kapitalmarknad. Konjunkturväxlingar. Befolkningstillväxt och befolkningsrörelser som följd av industrialiseringen. Kulturströmningar under 1800- och 1900-talen, speglade i tankeliv, litteratur, konst och musik. — Romantik omkring 1825. Realism omkring 1850. Naturalism och darwinism omkring 1870. Expressionism, nationalromantik omkring 1900. Freudiunism, surrealism omkring 1925. Existensialism och andra strömningar i efterkrigstidens Europa. Sveriges väg till politisk demokrati och välfärdssamhälle. — Årtalen 1809 — 1865 — 1909 — 1918 — 1921 som milstolpar i Sveriges politiska utveckling. Parlamentarismens genombrott. Nutida författningsdiskussion. Utvecklingen till välfärdssamhälle, speglad i sociala förhållanden och sociala reformbeslut under två reformepoker med 100 års mellanrum: 1840—50-talen och 1940—50-talen. Årskurs 2, 3 vtr

Utomeuropeiska

kulturmiljöer

och samhällsformer i historisk

belysning.

Den amerikanska kontinenten. — USA blir till. Amerikanskt 1800-tal. Från individualism till social välfärd. Den amerikanska livsformen — ideal och värderingar i teori och praktik. Linjer och tendenser i amerikansk utrikespolitik från Monroedoktrin till våra dagar. Nord- och latinamerikanskt politiskt liv. Från tsarernas heliga Ryssland till De socialistiska rådsrepublikernas union i våra dagar. — Ryssland från Rurik t. o. m. Alexander I. — 1800-talets Ryssland: expansion i Europa och Asien, konservatism och liberalism, ekonomisk utveckling och kulturell storhetstid. Första världskriget och revolutionens orsaker. Revolutionerna 1917 och Lenins Sovjetunion. Stalin och femårsplanerna. Chrustjov och »liberaliseringen». Hur Sovjetunionen styres. Kommunistisk livsform — teori och praktik. Sovjetunionen, östblocket och världen. 329

Östasien mellan öst och väst. — Kina. Kejsardynastier och kulturepoker i Kinas historia. Hundra år av kaos: från européernas ankomst till kommunisternas seger. Maos Kina: inre omvälvning och relationer till andra stater bl. a. USA, Sovjetunionen, Indien, Sydöstasien. — Japan. Det traditionella Japan: Kejsardöme, feodalism och shogunat. Européernas ankomst, kejsaren tar makten. Industrialisering och yttre expansion t. o. m. andra världskriget. Demokratisering och fortsatt ekonomisk expansion i Japan av i dag. Japan mellan Kina och USA. — Sydöstasien. Länder vid korsvägen mellan kinesiskt och indiskt kulturinflytande. Islam. Kolonisering och frigörelse. Nutidsproblem. Indien från Rigveda till Nehru. — Invasioner och kulturepoker i Indiens historia. Hinduism och buddhism; indisk kulturexpansion. Stora Moguls Indien. Ostindiska kompaniet och kejsardömet Indien. Kampen för frihet: Gandhi och kongresspartiet. Nehru som ledare för Indiska unionen: inre och yttre problem. Pakistan — en nybildad mohammedansk stat. Arabvärlden. Främre Orienten — en korsväg för kulturer och stormakter. Islam. Arabvärlden under turkarnas välde. Arabisk frigörelse genom världskrigen. Israel. Egypten: Suezkanalen, oljan, Nasser. Frankrike och Nordafrika: från Tunis 1830 till Algeriets frigörelse 1962. Arabvärlden av i dag: enhet och splittring. Afrika mellan svart och vitt. — Perspektiv på afrikansk historia före européernas ankomst. Arabiskt inflytande. Slavhandel fr. o. m. 1500 till 1800-talets mitt. Utforskandet av Afrikas inre — Afrikas kolonialperiod. Olika kolonisationssystem. Centralafrika: Etiopien och Liberia, de nya staterna, afrikansk splittring och enhetssträvanden. Sydafrika: Negrer, boer och engelsmän. Boerkriget och Sydafrikanska republikens tillkomst. Boernationalism och raslagar. Nationalism och internationellt samarbete. — Nationalitetsrörelser under 1800tal och 1900-tal. FN och dess föregångare. FN:s specialorgan och deras aktuella arbetsuppgifter. Nationalistiska och internationalistiska tendenser i vår tid. Det neutrala Sverige och paktpolitiken. Några internationella hjälporganisationer och ungdomsrörelser. Utvecklingslinjer och

kultursammanhang

(De nedan angivna rubrikerna betecknar alternativa förslag till ämnen för grupparbete eller individuellt arbete.) Nordisk splittring och nordiskt samarbete. Norge i kamp för självständighet och nationell egenart. Finland under ryskt herravälde. Svenskt och finskt i Finland. Danmark och Tyskland — en fråga om Sönderjylland. De nordiska länderna under andra världskriget. Nordiska enhetssträvanden: från Kalmarunionen till Nordiska rådet. Ur minoriteternas historia. Judarna i diasporan och i det moderna Israel. Samer 330

och zigenare — minoriteter i vårt eget land. Att fly och att börja på nytt — flyktinggrupper efter andra världskriget. Att vara immigrant — (t.ex. svenskar i USA eller Brasilien, italienare i Sverige). Konventiklar och konventikelplakat — ur de svenska väckelserörelsernas historia. Att leva under diktatur (t. ex. motståndsrörelser under ockupation). Kulturmönster och livsformer. Familjen genom tiderna och i några olika kulturer. Sjukvård och socialvård i olika tider och olika kulturer. Att bli vuxen (t. ex. i Europa för 100 år sedan och nu, i Kina, i en söderhavskultur). Kvinnors liv och arbete i olika tider och samhällsformer. Individualism och kollektivism i olika kulturer och samhällsformer. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i ämnet historia inom den sociala fackskolan har till huvudsyfte att ge eleverna en vidgad och fördjupad förståelse för den värld och det samhälle som de lever i. En undervisning med detta syfte måste öppna vidsträckta perspektiv både i tid och rum. Vår egen kultur och vårt eget samhälle bygger på bidrag som givits av gångna tider och då i vår värld människor och länder blir alltmer beroende av varandra är det av vikt att eleverna lär känna de historiska förutsättningarna även för kulturmönster och livsformer som kan synas dem främmande. Studieplanen i historia har med denna bakgrund i stort sett disponerats så, att den första årskursen rymmer den västerländska kulturkretsens utvecklingsväg, medan i den andra årskursen perspektivet vidgas till sådana för oss mera främmande samhällen och kulturmiljöer, som ger väsentliga bidrag till världsutvecklingen av i dag, och deras historiska förutsättningar belyses. En övergång till friare undervisningsformer eftersträvas successivt, i det att för slutet av den andra årskursen alternativa tematiska studieuppgifter föreslås inom några centrala ämneskretsar. Eleverna måste få tillfälle att se sin egen tid som en fas i mänsklighetens utvecklingshistoria, att uppleva sin egen livsform som relativ både i förhållande till gångna tiders och till andra folks kulturmönster och samhällsskick, medan de lär sig se hur det förgångna lever vidare i nuet och ständigt på nytt påverkar det. Likaså bör eleverna lära sig förstå hur våra egna livsformer och tankemönster har skapats under påverkan från andra kulturer och hur särskilt i vår egen tid en ständig växelverkan äger rum mellan olika kulturformer. Det är av vikt att läraren med den begränsade tid som står till buds inte eftersträvar att åstadkomma en undervisning som söker täcka ett kontinuerligt historiskt sammanhang eller fånga alla olika kulturmönster i den mångskiftande världen av idag. I stället föreslås att studieplanen uppdelas i ett antal relativt klart avgränsade studieavsnitt för varje årskurs, åtta till antalet i årskurs 1 med 6—8 lektioner anslagna för vart och ett, tio till antalet för årskurs 2 med 8—12 lektioner för varje avsnitt. En sådan organisation av undervisningen, som bygger på en sträng sovring och koncentration av stoffet, är erforderlig för att under331

visningen skall få en så konkret inriktning att stoffet kommer eleverna personligen nära. Om politik och idéer, ekonomiska och sociala förhållanden i en gången tid eller en främmande kultur speglas i ett tämligen fylligt porträtt av en betydande personlighet eller i livssituationen för familjer inom olika samhällsgrupper med medlemmar av olika åldrar, kan de vara lättare att tillgodogöra sig än om de ges en mera abstrakt och teoretiskt betonad presentation. Konst, musik och dramatik bör också tas till hjälp för att klargöra hur människor levt och tänkt i gångna tider eller hur de nu formar sitt liv i för oss främmande miljöer. En organisation av studieplanen i ett antal på förhand fastställda studieavsnitt — en studieplan, som i sina huvuddrag bör presenteras för eleverna redan vid läsårets början — bör vidare kunna främja möjligheterna att planera och genomföra samverkan med undervisningen i andra ämnen, främst samhällskunskap, svenska, livsåskådnings- och religionskunskap, psykologi, moderna språk och estetiska ämnen. Se härom vidare under Planering och samverkan nedan. Om sålunda studieplanen från början delas upp i från varandra avgränsade studieavsnitt, bör detta inte hindra läraren från att anpassa undervisningen efter klassens intressen och förutsättningar. De enskilda studiemoment som i förslaget till disposition av studieplanen angivits för varje studieavsnitt kan varieras på många olika sätt. Vissa moment kan utgå, andra kan tillkomma och undervisningen kan alltefter klassens förutsättningar ges en mera konkret och målande eller en mera teoretiskt resonerande karaktär. Årskurs 1

Som närmaste bakgrund för studiet av ämnet historia i den sociala fackskolan har eleverna grundskolans bägge högsta årskurser, där historiekursen inrymt dels den moderna historien från omkring 1815, dels antikens och medeltidens historia fram till omkring år 1000. Det ter sig därför naturligt att inleda studiet av den västerländska kulturkretsens historia med några studieavsnitt som söker ge en uppfattning av utvecklingen mellan år 1000 och 1800-talets början. Fyra historiskt betydelsefulla kulturmiljöer har valts att representera denna utveckling. Urvalet utgör ett försök att ge en både tidsmässigt och nationellt varierad helhetsbild, där de tre stora nationerna i Västerlandet, Tyskland, England och Frankrike får representera var sin epok i den västerländska kulturutvecklingen, medan influenser från samtliga dessa nationella kulturer på kulturutvecklingen i ett litet land speglas i en presentation av upplysningstidens Sverige. Det är inte angeläget eller ens önskvärt att fortsätta ett kronologiskt ordnat studium genom de senaste 150 årens historia, vilket i alltför hög grad skulle komma att innebära en upprepning av kursen för årskurs 8. Då eleverna från denna främst torde minnas konkreta händelseförlopp av politisk betydelse, t. ex. nationalitetsrörelserna och de bägge världskrigens historia, föreslås att den senare hälften av första årskursen ägnas åt några längdsnitt genom 332

tidsperioden efter 1815 med huvudvikten lagd vid den idémässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen. De kan därigenom också tjäna som bakgrund och belysning åt de nutida samhällsförhållanden, som studeras inom ämnet samhällskunskap. I det sista längdsnittet under historiestudiet i årskurs 1 bör den svenska utvecklingen stå i centrum och studiet gälla Sveriges väg till politisk demokrati och välfärdssamhälle. Skulle det med hänsyn till samverkan med undervisningen i samhällskunskap vara att föredra, att detta längdsnitt kommer tidigare under vårterminen i årskurs 1, bör det vara möjligt att låta de två sista längdsnitten byta plats eller t. o. m. att låta det svenska längdsnittet komma omedelbart efter avsnittet om kampen för frihet och mänskliga rättigheter. Årskurs 2

Av det andra årets historiekurs föreslås i det närmaste två tredjedelar av tiden ägnad åt utomeuropeiska kulturmiljöer och samhällsformer. Början göres med de bägge stormakter, vilkas samhällsformer och livsmönster politiskt och ideologiskt framstår som huvudalternativ i världen av i dag. De bägge studieavsnitten om USA respektive Sovjet bör därför få ta mera tid i anspråk än de övriga (ca tolv lektioner mot ca åtta för vart och ett av de övriga utomeuropeiska avsnitten). Den sista tredjedelen av årskurs 2 föreslås anslagen till studium under friare arbetsformer av några väsentliga teman, sammanfattade under rubriken Utvecklingslinjer och kultursammanhang. Det är härvid avsikten att eleverna individuellt eller i grupp skall studera några historiska och aktuella sammanhang som kan komplettera det stoff de förut gemensamt genomgått. Möjligheter finns givetvis att variera eller förändra de teman som här föreslagits, men det synes väsentligt att de under dessa sista månader av sin skolgång får tillfälle dels a t t studera mera självständigt, dels att angripa det historiska stoffet från utgångspunkter av något annorlunda slag än de tidigare haft. Som första, tema föreslås härvid de nordiska länderna och det nordiska samarbetet som naturligt bör kunna ansluta sig till studiet av nationalism och internationellt samarbete. Olika elever eller elevgrupper bör kunna välja var sitt nordiskt land och studera dess aktuella problem i belysning av dess historiska utveckling under 1800- och 1900-tal. Mot bakgrunden av dessa studier bör ett studium av och en diskussion kring former och problem i fråga om nordiskt samarbete kunna bli fruktbärande. För det följande studieavsnittet föreslås som tema minoriteterna, deras historia och aktuella problem som ofta förbises inte minst i vårt land av nationell homogenitet. De svenska folkminoriteterna samer och zigenare bör dock kunna vara tacksamma studieobjekt, judarnas historia bör var och en känna till, och det är viktigt för förståelsen både av historia och nutid att försöka sätta sig in i hur det är att bryta upp och börja på nytt i en helt ny miljö som flykting eller som 333

immigrant eller hur det är att höra till en grupp i religiös eller politisk opposition mot en auktoritärt sinnad majoritet. Då de olika grupperna givit klassen i dess helhet del av sina arbetsresultat bör det vara tacksamt att diskutera frågor om likhet och olikhet mellan människor, om åsiktsförtryck och tolerans, om rasdiskriminering, om äktenskap mellan medlemmar av olika folk- och rasgrupper etc. Undervisningen i familjekunskap och i samhällskunskap ställer eleverna inför problem i nutiden i deras eget samhälle, vilka bör kunna få relief, om de ses i perspektiv av livsformer i andra tider och andra kulturer. Sociologiska och etnologiska forskningsresultat som finns att tillgå i tämligen lättillgänglig form bör kunna ge stoff till intresseväckande och nyttiga studier, t. ex. av familjens och kvinnans villkor i olika tider och kulturer, av hur det går till att bli vuxen, av hur man tagit och tar hand om fattiga och sjuka etc. Det är av vikt att den studieplan som här skisserats hålles flexibel nog för att de olika studieavsnitten och ordningen dem emellan skall kunna varieras efter klassens förutsättningar och intressen å ena sidan, efter aktuella händelser å den andra. Vad som händer i tiden — kris i Berlin eller kring Kuba, diskussionen kring EEC eller en dramatisk session i FN — bör kunna få ge anledning till ett studium av bakgrunden till de aktuella händelserna. Samtidigt bör det betonas att de dagsaktuella händelserna inte bör få bli avgörande för hela kursens uppläggning. Sitt intresse för aktualiteter kan eleverna i väsentlig grad få tillgodosett genom massmedia som har helt andra resurser än skolan att presentera och kommentera vad som rör sig i tiden. Skolan bör se som sin uppgift inte att söka konkurrera med de insatser som massmedia gör utan att stimulera eleverna att utnyttja dessa, söka lära dem sovra och kritiskt värdera det stoff som massmedia erbjuder och vidare att ge sådant som dessa inte har förutsättningar a t t ge, nämligen ett systematiskt planlagt, kontinuerligt studium där hänsyn kan tas till den enskilde elevens eller elevgruppens förutsättningar och intressen och där studiet kan genomföras under arbetsformer som aktiverar den enskilde och utvecklar hans förmåga att förstå och kritiskt bedöma. En lämplig väg på vilken man kan väcka intresse hos eleverna för internationella frågor och lära dem bedöma olika nyhetskällor kan vara att ge dem individuellt eller gruppvis i uppgift att i dagspressen bevaka nyheter från olika aktuella länder och institutioner samt att i facktidskrifter o. d. söka fylligare bakgrundsredogörelser till de viktigaste nyheterna.

Arbetssätt Det säger sig självt att ett studium upplagt så som det ovan föreslagits förutsätter arbetssätt där såväl lärarens ledning som elevernas aktiva insatser kommer till sin rätt. Under de bägge årens historieundervisning i fackskolan blir eleverna konfronterade med en ganska stor mängd stoff som är nytt för dem eller som de i varje fall skall se från nya aspekter och ägna ett fördjupat 334

studium. Stoffet är inte alltid lättillgängligt, och elevernas möjligheter att tillgodogöra sig det och engageras av det torde komma att i de flesta fall vara beroende av hur det presenteras. Klassundervisning torde därvid ofta bli det normala arbetssättet, i varje fall när nya studieavsnitt introduceras. Samtidigt är det tydligt att många av de föreslagna studieavsnitten väl lämpar sig för att genomarbetas under former där eleverna aktiveras i grupparbete eller med individuella arbetsuppgifter. Inte alltid behöver sådana arbetsformer sträcka sig över flera lektioner eller ens planeras i förväg. Där så befinnes lämpligt kan läraren kort presentera en frågeställning, eleverna därefter i mindre, spontant skapade grupper arbeta med den en stund huvudsakligen under muntlig diskussion, varefter klassen till sist gemensamt diskuterar vad man i smågrupperna kommit fram till. E t t sådant avbrott i den vanliga klassundervisningen kan ofta ge stimulans åt arbetet utan att större, mera organiserade arrangemang vidtas. Undervisningsstoffet rymmer vidare goda tillfällen att ge eleverna individuella uppgifter som sedan de utförts kan redovisas inför klassen i form av referat, föredrag, bildvisning etc. och därmed berika det gemensamma arbetet. I årskurs 2 bör historieundervisningen kunna ge många uppslag till ämnen som lämpar sig för större grupparbeten. Det stoff som enstaka elever eller mindre grupper av elever sålunda får tillfälle att vidga och fördjupa sina kunskaper med bör sedan på lämpligt sätt kunna tillföras klassens gemensamma studier. De estetiskt specialiserade eleverna bör vid många tillfällen kunna lämna värdefulla bidrag bl. a. genom att i bild och ton åskådliggöra drag av en kulturmiljö i gången tid eller i främmande länder. Historiekursens uppläggning förutsätter emellertid också, att eleverna i samband med dess genomförande får tillfälle att öva sin förmåga att aktivt läsa, lyssna och iaktta, att sammanställa uppgifter från olika källor och att jämföra och kritiskt värdera vad de sålunda samlat, så att de under sin tid i fackskolan får allt bättre förutsättningar att individuellt eller i grupp bedriva mera självständiga studier. Med hänsyn härtill har det också föreslagits, att eleverna under senare delen av årskurs 2 skall arbeta självständigt med läraren huvudsakligen som rådgivare för arbetets uppläggning och genomförande. De tre studieavsnitt som föreslagits avsluta historiekursen bör eleverna studera så, att de individuellt eller gruppvis sysslar med olika uppgifter, som gemensamt belyser ett ämnesområde. Skall detta sätt att studera kunna genomföras på ett för eleverna meningsfullt sätt erfordras emellertid att de under hela sin studietid i fackskolan genom gradvis större och svårare uppgifter tränats för ett sådant arbetssätt. Det synes emellertid också möjligt — och med hänsyn till kursens uppläggning lämpligt — att konsekvent växla mellan arbetsformer där läraren står för introduktion och genomgång, medan själva stoffets genomarbetning sker under mera individualiserat elevarbete. Arbetsformer med växlande storlek på undervisningsgrupperna syns särskilt väl ägnade för detta slag av studium. En presentation av stoffet — en historisk miljö, en kulturform, ett livsmönster, en problemställning av central betydelse — kan med fördel göras under en eller 335

ett par lektioner i storgrupp, där en lärare tar hand om flera klasser och söker göra sin presentation så mångsidig och fullständig som möjligt under bruk av Jyalpmedel av därför lämpat slag, film, ljudband och småbilder, kanske TVprogram, kanske medverkan av inbjudna gäster. I den lilla gruppen om kanske högst 15 elever kan stoffet diskuteras, väsentliga frågeställningar fixeras och eleverna framför allt under diskussion lära sig förstå och kritiskt bedöma det stoff som presenterats för dem i storgruppen. Det individuella arbetet bör sedan spela en väsentlig roll, då eleverna stiftar bekantskap med och blir förtrogna med arbetsmaterialet och söker självständigt bearbeta det ur vissa valda aspekter.

Samverkan Såsom ovan framhållits, förutsätter den här föreslagna studieplanen en noggrann och metodisk planering av undervisningen. Även om denna planering inte får göras så bunden att den hindrar anpassning till den enskilda klassens intressen eller anknytning till aktuella händelser, bygger hela kursen på en uppdelning av stoffet i avgränsade studieavsnitt, och det är av vikt att läraren gör klart för sig själv och även för sina elever vilket mål som åsyftas med ett visst avsnitt, vilka metoder som skall användas och vilken tid som kan anslås. Av vikt är givetvis härvid att målsättning och metoder väl anpassas både till det stoff det gäller att studera och till den klass som skall undervisas. I de allra flesta fall rymmer det för ett studieavsnitt angivna temat ett mycket rikligt stoff, och det gäller att genom en noggrann planering begränsa detta, så att det utan jäkt kan medhinnas under den anslagna tidsperioden. Detta får inte innebära, att stoffet presenteras i en abstrakt och kompendiemässig form. I stället bör läraren eftersträva — såsom i det föregående ofta framhållits — att i möjligaste mån konkretisera och koncentrera undervisningen med syfte att ge eleverna en sådan uppfattning av en gången tid eller en för dem främmande kulturmiljö, att de kan bli personligt engagerade av det stoff de möter. Det synes vara mer givande att rikta strålkastarljuset mot enstaka scener i det förgångna och låta dessa upplevas så fullständigt som möjligt än att försöka spela en film av ett kontinuerligt händelseförlopp, en film som på grund av tidsbristen måste spelas alltför snabbt för att eleverna skall kunna få en levande och engagerande bild av dess innehåll. Skall, som här framhållits, undervisningen inriktas på att ge så fullständiga bilder som möjligt av kulturmiljöer och utvecklingslinjer, blir samverkan med andra ämnen en självklar förutsättning för att syftet skall kunna förverkligas. I årskurs 1 kommer särskilt när det gäller kursens första hälft svenska, moderna språk och estetiska ämnen i fråga i första hand. Kan eleverna inom ramen för undervisningen i svenska studera någon medeltida ballad, scener ur ett drama av Shakespeare, Moliére och Racine, dikter av svenska 1700-talsförfattare, kan språkundervisningen bidra med att presentera några sådana litterära texter eller några i den politiska eller sociala historien betydelsefulla akter eller miljöer på 336

originalspråket, kan teckningsundervisningen bidra med att skärpa elevernas uppfattning för en kulturepoks stilhistoriska betydelse och musiken ge dem en uppfattning om madrigaler, barockmusik och 1700-talsmenuetter, finns det ganska goda förutsättningar att i enlighet med målsättningen för historieundervisningen »utveckla elevernas insikt i hur kultur skapats och skapas under ständig växelverkan mellan... /olika/ .. .faktorer». Även då i årskurs 2 främmande kulturmiljöer studeras, är givetvis samverkan med de här nämnda ämnena av stor betydelse. Samverkan med svenska är särskilt angelägen, när det gäller den amerikanska och den ryska kulturmiljön, där det finns tillgång till förhållandevis lättillgängliga litterära texter men även i fråga om Kina, Indien, arabvärlden, Afrika etc. bör studiet av dikter eller noveller med bakgrund i dessa miljöer kunna ge eleverna stort utbyte. Även här är samarbete med språkundervisningen, i första hand i engelska, samt med estetiska ämnen av värde. För de för senare delen av årskurs 1 föreslagna studieavsnitten, betecknade som utvecklingslinjer i riktning mot nutidssamhället, förutsattes samarbete främst med samhällskunskapen. Av värde är givetvis även här samverkan med svenskundervisningen, då studiet av litterära texter som belyser särskilt den sociala verklighet som präglat vårt land ännu till helt nyligen lätt bör kunna infogas. Inom samhällskunskapen behandlas den politiska och sociala verklighet som de inom historien studerade utvecklingslinjerna leder fram till och ett samarbete är därför naturligt. I vissa fall bör det t. o. m. vara önskvärt att eleverna får tillfälle att diskutera de resultat de kommit fram till tillsammans med lärarna i de bägge ämnena på en gång. Läraren bör också hålla sig underrättad om vad som studerats inom samhällskunskapen i årskurs 1, så att han kan dra nytta av de kunskaper som eleverna där inhämtat t. ex. om jordens näringsliv och om befolkningsförhållandena i olika länder, när han själv har att behandla nutidsproblem i olika delar av världen. Såsom i det föregående åtskilliga gånger påpekats är ett nära samarbete med undervisningen inom livsåskådnings- och religionskunskapen en nödvändig förutsättning för studiet av främmande kulturmiljöer i årskurs 2. En tidsmässig planering är här högst önskvärd så att undervisningen i de bägge ämnena direkt kan stödja varandra. Även då under senare delen av årskurs 2 eleverna under mera självständiga studieformer arbetar med sådana problem som minoriteternas historia och därmed sammanhängande problem om åsiktsförtryck och tolerans, familjens och kvinnans historia, med det nordiska samarbetets problem osv. är en samverkan med livsåskådnings- och religionskunskapen naturlig och önskvärd. Även med familjekunskapen och med psykologin bör samverkan sökas särskilt under arbetet med dessa studieavsnitt, men anledningar torde yppa sig även vid åtskilliga andra tillfällen för historieläraren att söka kontakt och samverkan med undervisningen i dessa ämnen.

Hjälpmedel I historieundervisningen förblir alltid läroboken och den historiska kartan hjälpmedel av grundläggande betydelse. Det är önskvärt att läroboken för den sociala fackskolans historiekurs inte är alltför koncentrerad utan att den innehåller så mycket stoff att ett till klassens förutsättningar och aktuella händelser anpassat urval blir möjligt. Samtidigt är det angeläget att den innehåller sådana lättillgängliga översikter av grundläggande händelseförlopp och sammanhang som kan hjälpa eleverna att få stadga i sina historiska studier. Dessa översikter får dock inte likställas med något slags grundkurs som alla elever skulle inlära. Med den uppläggning som föreslagits för historieundervisningen är förmågan till inlevelse i en kulturmiljö mera grundläggande än kunskapen om vissa händelseförlopp. När så är möjligt bör undervisningen ge eleverna kontakt med historiskt källmaterial i lättillgänglig form. Tal av Gustav I I I , Abraham Lincoln, Lenin, Nehru, författningsparagrafer och lagtexter, brev och ögonvittnesskildringar kan studeras och * diskuteras. Studium av Genévekonventionen, Haagkonventionen, Förenta Nationernas stadga och Förklaringen om de mänskliga rättigheterna kan ge värdefulla synpunkter på det internationella samarbetet. Den svenska politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen kan belysas med aktmaterial från de politiska striderna, från riksdagens debatter och från lagstiftningen. De politiska ledarna kan bli mänskligt levande genom studium av utdrag av deras egna eller deras vänners och medarbetares memoarer. Uppenbarligen ställer ämnet historia stora krav på försörjning med litteratur och annan arbetsmateriel. Småskrifter och billighetsböcker gör det dock i stigande grad möjligt att utrusta lektionsrummet med önskvärd materiel. Centralbibliotekens möjligheter att erbjuda service bör utnyttjas. Tillgång på tidningar och tidskrifter är även väsentlig. »Skolans artikelregister» och de möjligheter till elektrostencilering som skolor och skolkommuner själva i stigande grad skaffar sig ger smidiga och i längden oumbärliga möjligheter för läraren att utnyttja det rika stoffet i mera tillfälliga publikationer. Med försiktighet kan även utnyttjas det material som legationer och ambassader är beredda att ställa till förfogande för att sprida kännedom om sina länder. Medverkan av gästtalare på lektioner och timmar till förfogande bör kunna verksamt stimulera undervisningen i ämnet. Även hjälpmedel av audivisuell typ bör givetvis flitigt begagnas. Bildband och diapositiv, där så är lämpligt i kombination med ljudband, är värdefulla hjälpmedel för lärarens introduktion av de olika studieavsnitten, och i stigande utsträckning bör även eleverna vänjas att i sitt arbete individuellt eller i grupp använda sådana hjälpmedel både för att samla kunskaper och för att presentera sina studieresultat inför kamraterna. Även filmen — i synnerhet den korta undervisningsfilmen — hör med i detta sammanhang. Det bör även understrykas att den långa spelfilmen — om den kan göras till338

gänglig för skolundervisningen så som skett med vissa språkfilmer — inte sällan kan ge en utomordentlig utgångspunkt för studiet av en kulturmiljö eller ett socialt eller politiskt problem. Viktigt är härvidlag — och det gäller över huvud taget för användningen av de audivisuella hjälpmedlen — att eleverna genom frågor och aktiverande arbetsuppgifter får hjälp att tillgodogöra sig stoffet. Användningen av skolradio- och TV-program är också betydelsefull, men det är väsentligt att eleverna hänvisas till vad radio och TV erbjuder även utanför skoltid och att vid inte alltför sällsynta tillfällen lärare och klass överenskommer om att ta sådana program som utgångspunkt för gemensamma diskussioner. Studiet av olika kulturmiljöer, i gången tid eller i främmande länder, bör belysas med besök på museer och utställningar så långt sådana är tillgängliga. Teaterföreställningar bör också där så ske kan integreras i undervisningsstoffet och ibland få bilda utgångspunkt för studiet av en epok eller en kulturform. Över huvud taget bör valet av hjälpmedel syfta till att föra eleverna in i vanor att bruka massmedia på ett moget sätt och att utnyttja de möjligheter till vidgade kulturupplevelser som teater och film, konserter, utställningar och andra kulturella evenemang kan erbjuda. Samverkan med svenska och estetiska ämnen är härvidlag naturlig och nödvändig. Också härigenom bör undervisningen söka hjälpa eleverna förstå att kultur inte är något statiskt och för alla tider lika.

MÅL Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift att ge ökade kunskaper om befolkning, närnigsliv och arbetsmarknad samt samhällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden, att ge vidgad orientering om den svenska socialpolitikens mål, metoder och organisation, att även i övrigt utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar, samt att söka klargöra viktiga samhällsproblem. HUVUDMOMENT Befolkningen med huvudvikten lagd på svenska befolkningsförhållanden och svensk samhällsstruktur med beaktande av den yrkesorienterande aspekten Den svenska socialpolitikens mål, metoder och organisation Sociala problem i det moderna samhället Jordens näringsliv. Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsfrågor Samhällsekonomi Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda Utbildningsfrågor 339

Demokrati och diktatur Den politiska processen Internationellt samarbete Valda samhällsproblem Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 4 vtr

Befolkning och

samhällsstruktur

Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet — mortalitet. Folkminoriteter — diskriminering. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Den sociala miljön. Olika slag av grupper. Gruppdynamik. Gruppnormer. Befolkningsutvecklingen, nativitet — mortalitet. Migration och pendling. Omflyttningens socialpsykologiska problem och konsekvenser. Bostädernas och bostadsområdenas utformning (miljöproblem). Yrkesgrupperna; omgrupperingen och fördelningen mellan könen. Inkomst- och förmögenhetsstruktur. — Social stratifiering. Den svenska socialpolitikens mål, medel och organisation. Socialpolitiken som förebyggande åtgärd och hjälp samt som inkomstutjämnande medel. Den lokala, regionala och centrala socialförvaltningen. Enskilda institutioners hjälpande verksamhet. Sociala problem i det moderna samhället. Aktuella sociala problem och samhällets möjligheter att lösa dem. Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbredning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. Världens energitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. De viktigaste världshandelsvarorna. Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några viktigare industrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Arbetskraftens anpassningsproblem. — Personaltjänstens utformning. Utrikeshandeln och dess sammansättning. Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänsteoch kollektivavtal — förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Arbetsdomstolen. Samarbetsavtal. Årskurs 2, 2 vtr

Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. personliga relationernas betydelse. 340

Innovationsförloppet: de

Massmedias roll som opinionsbildare. Propagandans betydelse. Psykologisk krigföring. Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Organisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet. Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin. Samhällsekonomi Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Det ekonomiska kretsloppets grundbegrepp. Försörjningsbalansen och däri ingående element. Dess förändringar i tiden. Levnadsstandarden och dess förändringar. Prisindex. Reallön. Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen. De viktigaste kostnadsbegreppen i ett företag. Sambanden mellan kostnader och priser. Efterfrågans känslighet för förändringar i pris och inkomst. Effekten på priser, produktion, resursallokering och sysselsättning vid förändringar av utbud och efterfrågan beroende på annan produktionsteknik respektive ny smakinriktning hos konsumenterna. Effekten på kort och lång sikt. Reklam och konsumentupplysning. Karteller och branschföreningar. Olika typer av företag. Olika slag av statlig intervention i prisbildningen. Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans. Varumarknad och arbetsmarknad: faktorer som bestämmer utbud och efterfrågan. Sparandets realekonomiska betydelse. Löneglidning och arbetskraftsbalans. Kreditmarknadsinstitutionerna. Prisbildningen på kredit. Samband mellan kreditmarknad, varu- och arbetsmarknad. Konjunkturväxlingar. Den politiska processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Organisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kommunala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings- och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik. Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder jämte världspolitiska problem: internationell rättsordning — paktpolitik. Svensk utrikespolitik. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en överblick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra. 341

Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar också i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet. Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej konsekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade. Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmetoden gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna övning i att debattera och ge skäl för en uppfattning. Detta ger samtidigt övning i sammanträdesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupparbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är tänkbara. Nedan lämnas några kommentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten. Befolkning och samhällsstruktur. Jordens befolkning. Som bakgrund till kursavsnittet Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem studeras befolkningsutbredning och migration på jorden. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets- och mortalitetstal. Folkökningen och den ekonomiska utvecklingen jämförs. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör beröras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett fenomen som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar i vårt land. Detta är en fråga, som kan belysas bl. a. genom en attitydundersökning inom klassens eller skolans ram. De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar diskuteras. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. En utgångspunkt vid behandlingen av detta moment kan utgöras av en sociologisk orientering om individ och grupp. Olika slag av grupper behandlas: familj, släkt, skolklass, arbetsgrupp, förening, olika typer av grupper och grupprelationer inom kyrkosamfunden etc. Gruppens betydelse för individens attityd och handlingsliv diskuteras. Det är betydelsefullt för samhällskunskapen att så allsidigt som möjligt kunna belysa gruppdynamiken, varför samarbete på detta område bör ske med t. ex. psykologin. Gruppernas uppkomst och gruppen som bärare och bevarare av fördomar och aversioner beaktas. Därefter är det lämpligt att övergå till befolkningsproblemet och successivt ta upp därmed förbundna sociala frågor. Statistiska data rörande befolkningstal, nativitets- och mortalitetstal under olika perioder diskuteras. En naturlig konsekvens vid behandling av det aktuella nativitetstalet är en debatt kring familjens situation. E t t primärt problem är därvidlag barnantalet — barnkostnader. Vid genomgång av befolkningsfördelningen finner man en lämplig utgångspunkt i befolkningskartor. Aktuella sådana ger nuläget. Jämförelse av 342

kartmaterial från skilda perioder ger en uppfattning om flykten från landsbygden. En del av dess konsekvenser kan beröras, t. ex. disproportionen män — kvinnor och glesbygdernas serviceproblem. I samband med den inre migrationen beaktas de olika faktorer som kan utgöra flyttningsmotiv och variationer därvidlag mellan åldersklasser. — Bostadsfrågan kan tas upp som exempel på återhållande respektive pådrivande faktorer vid belysning av arbetskraftens rörlighet eller trögrörlighet. En annan belysning av bostadsfrågans betydelse kan erhållas genom en diskussion om olika bebyggelsemiljöer och hur dessa inverkar på personlighetsutveckling, attityder, värderingar och beteendemönster. Värd beaktande är också tendensen i vissa större städer till kategoriklyvning efter ålder, medförande otvivelaktiga isoleringsproblem: sovstäder — unga familjer, stadsdelar med äldre fastighetsbestånd — gamla människor, pensionärer. Den ömsesidiga påverkan människa — miljö och individens möjligheter att forma miljön diskuteras. För att eleverna skall få en konkret bild av de överväganden, som föregår ett samhälles planering, bostädernas och bostadsområdenas utformning respektive sanering och förbättring av olämpliga bebyggelsemiljöer, bör kontakt etableras med de kommunala myndigheter, som handlägger frågorna. E t t väl planerat studiebesök på t. ex. stadsarkitektkontoret kan i detta sammanhang vara mycket givande. Den pågående omstruktureringen av landsbygden genom skapandet av kommunblock och storkommuner, främjandet av centralorter etc. behandlas med beaktande av effekten för den enskilde individen. Pendlingen är ett fenomen som bl. a. sammanhänger med strukturförändringarna. Betydelsen ur geografiska, ekonomiska och sociala aspekter bör uppmärksammas. Ur Folkräkningen kan utläsas bl. a. frekvens och kategoriindelning. Yrkesfördelningens förändringar och dess aktuella tendenser analyseras. Kvinnornas inriktning på nya yrkesområden och deras ökade betydelse på arbetsmarknaden samt de därigenom uppkomna kraven på intensifiering av vissa samhälleliga åtaganden vad avser exempelvis daghemsverksamheten kan bli föremål för behandling. Inkomst- och förmögenhetsstrukturen diskuteras med historiskt perspektiv. Den sociala stratifieringen och den sociala rörligheten med analys av rörlighetsbefordrande faktorer studeras. Vid behandlingen av förevarande kursavsnitt ges många tillfällen att komma in på generella yrkesorienterande synpunkter. Den svenska socialpolitikens mål, metoder och organisation. Några väsentliga moment inom sociallagstiftningen genomgås på så sätt att eleverna lär sig att på egen hand ta reda på lagtextens innehåll i en vald fråga och söka förstå dess innebörd. Denna övning är betydelsefull även med tanke på åtskilliga elevers framtida yrkesverksamhet. Socialförvaltningens organisation lokalt, regionalt och centralt beaktas. Att söka täcka hela fältet är ogörligt, men det är av vikt att eftersträva en verkligt åskådlig bild av verksamheten inom de områden av socialförvaltningen, som utväljes. Valet kan i viss mån bli beroende av lokala förhållanden, men en koncentration kring t. ex. barnavårdsnämndens arbete, 343

nykterhetsvården — de alkoholskadades rehabilitering, arbetsförmedlingsverksamheten, ungdomsorganisationernas arbete etc. torde vara lämplig. På det lokala planet kan teori och praktik integreras både genom lämpliga studiebesök och genom medverkan lektionsvis av tjänstemän och vårdpersonal. Att i grupparbetets form studera t. ex. en vårdanstalt beträffande miljö — klienter — personal kan ge en konkret bild av verksamheten. Den aktuella debatten i massmedia bör ovillkorligen utnyttjas. Målsättningen för olika socialpolitiska åtgärder bör även behandlas och kan förbereda den senare behandlingen av samhällsekonomin i årskurs 2. Sociala problem i det moderna samhället. Den tidigare lämnade sociologiska orienteringen i samband med befolkningsfrågan jämte genomgången av socialförvaltningen skapar en grund för en mera ingående diskussion av aktuella sociala spörsmål som kan ge eleverna en klarare bild och uppfattning om samhällslivets problematik. Debatten i massmedia kan ge uppslag. Det kan t. ex. röra sig om åldringsvårdens och pensionärernas situation och anpassningsproblem, de utvecklingsstördas och handikappades situation, kriminalitet etc. I samband med de behandlade frågorna belyses vårdnadsyrkenas betydelse och uppgifter. Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de viktigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möjligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom framställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra internationella organs verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beaktas. Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kompletteras med statistiska data, samt stoff från handböcker, tidskrifter och liknande. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textilindustri, kemisk industri och skogsindustri. Också industrilokaliseringen beaktas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande faktorernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriområdets) tillkomst. Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspektiv på jordens näringsliv och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsklig aktivitet åstadkomna hela tiden beaktas. Människors anpassningsproblem i det moderna yrkeslivet liksom personaltjänstens utformning inom företagen är frågor som eleverna bör göras uppmärksamma på. Det kan ske vid behandlingen av vissa industrier. Eftersom industrin numera är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn- och metallindustri, skogsindustri, kemisk-teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800-talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt att med den europeiska industrialiseringsprocessen som bakgrund följa utveck344

lingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma sätt kan man tänka sig behandlingen av järnet i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör utmynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgrenarna och genom beaktande av aktuell statistik. Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning, måste det ändå ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jordbrukets fortgående inre och yttre rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta uppslag och finna anknytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till framställningen i historia, varvid omställningsprocessen från produktion för egen konsumtion till produktion för avsalu studeras. Det är emellertid också tänkbart att man utgår från näringslivets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsentliga faktorer som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör därvid det allmänna och tekniska kunnandet som produktionsfaktor uppmärksammas. Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl. a. genom att problemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan få en skarpare relief. Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bakgrunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder — och kommer inom överskådlig tid att råda — stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få uppgifter inom olika exportnäringar, t. ex. situationen på en redan inarbetad marknad eller det läge som uppkommer då en ny marknad skapas. Svenska storföretag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina exportmarknader iakttagas osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärksamhet. Tillgängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och aktuella fluktuationer bestämmas. Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas uppbyggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal förklaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtalsuppgörelse åskådliggörs. Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rättstvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagarna, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen 345

om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda typfall, refererade i pressen eller publicerade i »Arbetsdomstolens domar». I samband därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess sammansättning klargörs. Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet) framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal t. ex. huvudavtalet om företagsnämnder. Statstjänstemännens förhandlingsrätt. Aktuella samarbetsfrågor uppmärksammas. Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan studeras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motivation och konkretion. Eleverna får därigenom större förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfarenheter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag o. d. Förhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samarbete med representanter för de lokala intresseorganisationerna. Impuls spridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och aktuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från vårt eget land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationernas struktur i en modern västerländsk stat med denna struktur i ett land med låg folkbildning och hög procent analfabeter. Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en valrörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella sammanslutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behandling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle a t t demonstrera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans och informationernas karaktär. Skillnaden mellan propaganda och upplysning bör därefter stå klar. Övriga massmedia behandlas likartat. Propagandan i »det kalla kriget» diskuteras. Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan, »tredje statsmakt», beaktas. Naturligtvis kan också tidningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. liksom problem rörande tryckfriheten diskuteras. Utbildningsfrågor. Under detta moment bör bl. a. folkbildningsarbetets målsättning diskuteras och i anslutning till detta studeras dess förverkligande i foLkbildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. Därvid bör uppmärksammas anknytningen mellan folkrörelser och studieorganisationer, medan däremot de olika organisationernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt 346

behandlas. Den organiserade medverkan som lämnas i det fria folkbildningsarbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksamheten skall särskilt uppmärksammas. Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de problem som behandlas i momentet Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda och i vissa avseenden med momentet Utbildningsfrågor. Med utgångspunkt däri redovisas lämpligen den demokratiska statsformens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgarviljans yttringar och inflytande på utvecklingen. Demokratins problematik diskuteras, t. ex. folkbildningens betydelse, nödvändigheten av kompromisslösningar, behovet av ett visst mått av värdegemenskap, minoriteternas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc. Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande statsskickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med demokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas statsformer, institutioner, organisationer och värderingar. Samhällsekonomi. Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Konkreta fall diskuteras genom kretsloppsanalys. Från ett mycket enkelt sådant visande det ekonomiska handlandet inom ett självhushåll i gamla tiders agrarsamhälle respektive relationerna i ett samhälle helt byggt på penninghushållning kan alltmer komplicerade problem behandlas. Kretsloppet kan utöver varuoch arbetsmarknad utsträckas till att omfatta såväl kreditmarknad som stat, kommun och utrikeshandel. Konstruktionen av en aktuell försörjningsbalans studeras och dess olika element diskuteras. Begreppet levnadsstandard behandlas. Jämförelse mellan Sverige och andra länder görs lämpligen. Svårigheter därvidlag påpekas. Nominallön — reallön, innebörden av olika prisindex förklaras. Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen klarläggs medelst grafisk metod. Variationer i priskänslighet för olika varor påvisas därvid. De väsentliga kostnadsbegreppen i ett företag diskuteras samt kostnadernas beroende av produktionens omfattning. Prisbildningen vid fri konkurrens analyseras. Olika typer av företag (privatägda, kooperativa och offentliga) diskuteras. Betydelsen av prisbildningen för produktionens inriktning och resursallokeringen poängteras. Det är av vikt att visa hur priserna reagerar vid förändringar i t. ex. efterfrågekurvan. Reklamens roll jämte effekten av konsumentupplysning i sådana sammanhang analyseras. Hur karteller uppkommer och sätter den fria konkurrensen ur spel diskuteras. Kartellernas produktionsbegränsning och prishöjningar i avsikt att öka företagens lönsamhet behandlas. Olika typer av karteller jämte branschföreningar och därmed också olika verksamhetsmeto347

der analyseras. Därefter kan lämpligen nämnas hur statens pris- och kartellnämnd samt näringsfrihetsrådet arbetar. Den statliga interventionen i prisbildningsprocessen är varierande och valet av exempel därpå får göras beroende av det aktuella ekonomiska läget sådant det framträder i t. ex. dagspressen. Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans (samtidig balans på alla marknader) klargörs. En koncentration till tre marknader kan i detta avsnitt vara lämplig: varumarknad, arbetsmarknad och kreditmarknad. Begreppen konsumtion och investering diskuteras och klargörs. I största möjliga utsträckning belyses frågorna med konkret material. Sambanden mellan varu- och arbetsmarknad poängteras. Arbetsmarknadsorganisationernas inflytande beträffande lönebildningen framhålles. Aktuella lönepolitiska problem såsom löneglidningen beaktas t. ex. med utgångspunkt i dagspressen. Problemet lokala »arbetslöshetsöar» respektive samtidiga bristområden beträffande arbetskraft och åtgärder för åstadkommande av balans diskuteras. Över huvud taget bör begreppen arbetslöshet och arbetskraftsbrist framställas som utbuds- respektive efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden. Kreditmarknaden kan behandlas i samband med framställningen av kreditinstitutionernas verksamhet. En uppdelning på penningmarknad och kapitalmarknad kan därvid vara lämplig. Kreditpolitikens medel och effekter på kreditinstitutens kreditgivning analyseras. Sparandets realekonomiska betydelse för kapitalbildningen diskuteras. Konjunkturväxlingar kan konkretiseras med material från aktuell pressdiskussion. En ingående behandling av inflations- och deflationsprocesserna visar relationerna mellan de tre här nämnda marknaderna. Verkningar på det ekonomiska livet av förändringar beträffande kapitalbildning, löner, utbildningar, ränta, produktionsteknik, produktivitet, konsumtionsbenägenhet etc. belyses. Den 'politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation därtill de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur inför praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt förskjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret. E t t resonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (eventuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i valstatistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom studium t. ex. av hur kandidatnominering sker. Förhållandet partiledning — väljarkår diskuteras. Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska partierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en vä348

sentlig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och planeringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut. Organisationernas uppbyggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet. Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möjlighet att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. försvarspolitik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras denna i massmedia får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbetssätt. Detta innebär givetvis att det ej får finnas barriärer mellan de olika momenten. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna utnyttjas. De kontrollmöjligheter, som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektivitetens intresse gentemot statliga och kommunala organ, behandlas. Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en internationell rättsordning, dels efter militärpolitisk jämvikt ger anledning att behandla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warzawapakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nordiska organ. Sålunda skall biståndsverksamhet i olika former liksom ekonomisk och annan samverkan behandlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sammanhang beaktas. Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen. Samverkan Samverkan med andra ämnen kan etableras inte minst med svenska. Det är i hög grad tacknämligt om skönlitterära verk läses som illustrerar problem i samhällskunskapen. En långsiktig planering blir då nödvändig. I åtskilliga fall torde samarbete med ämnet historia kunna bli givande. Eftersom dessa elever får familjekunskap som obligatoriskt ämne i andra årskursen upptas inte familjefrågor till närmare behandling inom samhällskunskapen. Studiebesök Väl planerade studiebesök kan ge eleverna nya aspekter. Men möjligheten att genomföra sådana är mycket varierande på olika orter. Såväl statliga som kommunala organ och institutioner bör i största möjliga mån kunna utnyttjas för studiebesök. Detta är av så mycket större betydelse som förmodligen en avsevärd del av fackskolornas elever kommer att ägna sig år service- och vårdnadsyrken i kommunal eller statlig regi. Även samarbete med de lokala myndigheterna, företagen och organisationerna på så vis att representanter för dem direkt utnyttjas i undervisningen ger en möjlighet att skapa konkretion som ej bör försuEimas. Även av eleverna utförda intervjuer och enkäter kan lämna värdefulla bidrag till undervisningen. 349

Studiebesöken bör alltid planeras så att bestämda uppgifter på förhand ges till klassen, grupper eller enskilda elever. Dessa bör sedan i undervisningen redovisas på lämpligt sätt. Studiebesök kan i betydande utsträckning läggas upp som eller ingå som ett led i grupparbete. Hjälpmedel Konkretiseringen av stoffet via tidningar, tidskrifter, broschyrer från företag och organisationer, statistiska verk, uppslagsböcker, filmer, radio, TV etc. är väsentlig. Beträffande flera moment är kartor av skilda slag oundgängliga.

Socialkunskap MÅL Undervisningen i socialkunskap har till uppgift att ge eleverna en fördjupad orientering om sociala problem och samhällets sätt att möta och lösa dessa problem, att därvid ge en omfattande orientering inom olika områden av social vårdverksamhet och servicebetonat arbete i offentlig och enskild tjänst, samt att ge en praktisk tillämpning av teoretiska kunskaper om samhälle och socialvård varvid arbetet främst inriktas på att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken. HUVUDMOMENT Socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer: Socialförsäkring och socialhjälp Social vårdverksamhet Socialpolitiska uppgifter på andra områden Samhällets servicebetonade uppgifter. Enskild vård- och serviceverksamhet Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 6 vtr

Socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer. Socialförsäkring och socialhjälp: sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, socialhjälp. Hälso- och sjukvård: allmän hälsovård, kropps- och mentalsjukvård, särskolor och vårdanstalter m. m. Social vårdverksamhet: barnavård, som bl. a. bör omfatta frågor rörande gra350

viditet, förlossning och barnsäng; spädbarns och småbarns vård, kost och utveckling; uppfostrans mål och medel; ungdomsvård; ungdomsfrågor och fritidsverksamhet; åldringsvård med bl. a. åldrandets innebörd, vård och levnadsvanor, sysselsättning, terapi och yrkesverksamhet; kriminalpolitik och kriminalvård; nykterhetspolitik och nykterhets vård samt arbetsvärd. Några socialpolitiska uppgifter på andra områden, såsom arbetslivets sociala frågor, bostadspolitikens utformning och samhället och barnfamiljerna. Samhällets servicebetonade uppgifter inom exempelvis polis- och brandväsen samt kommunikationer. Enskild vård- och serviceverksamhet, bl. a. organisationer för handikappade, för information och service. Näringslivets personalpolitik och personalvård. Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken. Roller och rollförväntan i vård- och servicesituationer. Grundläggande mentalhygieniska aspekter. Kontorstekniska övningar.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Huvuduppgiften för undervisningen i socialkunskap är att ge eleverna kunskaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken. Undervisningen skall sålunda vara yrkesinriktad och ha en starkt konkret karaktär. En relativt ringa del av undervisningen bör ägnas åt kunskapsstoff av allmänteoretisk natur. Gällande lagstiftning rörande socialpolitikens organisation och materiella förmåner skall behandlas, men tyngdpunkten bör utgöras av en ingående orientering om det praktiska tillvägagångssättet i socialt vårdarbete och social förvaltning. Underlaget för undervisningen i socialkunskap är dels grundskolans kurs i samhällskunslkap, dels fackskolans kurs i samma ämne, årskurs 1. Eleverna har således inte haft kontakt med socialkunskap som särskilt ämne. De elever som genomgått linje 9s i grundskolan har dock studerat ämnet familje- och socialkunskap, som bl. a. omfattar samhällets socialvårdande resurser. Undervisningen kan således dels utgå från kunskapsförutsättningar, som skapats inom andra ämnen, främst samhällskunskap, dels fortlöpande samverka med andra ämnen, exempelvis psykologi och samhällskunskap. De sociala problemen i det moderna samhället kan därigenom behandlas från skilda utgångspunkter. I socialkunskap skall stoffet tas upp ur praktisk konkret synvinkel, varför en breddning och fördjupning snarare än en upprepning av tidigare inlärt stoff skall komma till stånd. Undervisningen utgår från människans situation och problem som samhällsmedlem och behandlar ingående socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer. Undervisningen är direkt inriktad på vårdande och hjälpande funktioner. Tyngdpunkten ligger på hälso- och sjukvård samt social vård- och serviceverksamhet i skilda former, i första hand barna-, ungdoms- och åldrings351

vård, men uppmärksamhet bör även ägnas åt socialpolitiska uppgifter på andra områden. Vid presentation av stoffet bör förhållandet orsak—verkan och de individuella aspekterna särskilt uppmärksammas, liksom människans påverkan på miljön och miljöns påverkan på människan. Det är angeläget att alla tillfällen till anknytning till elevernas erfarenheter utnyttjas. Många frågor kan behandlas med utgångspunkt från lokala förhållanden och elevernas erfarenheter från skola, arbete och fritid. I sammanhanget bör poängteras att praktiskt taget alla medborgare utnyttjar hjälp från samhället i någon form och att vårdbehövande inte utgör någon speciell kategori med specifika egenskaper. Vid studiet av socialpolitikens verksamhetsområden och verksamhetsformer ligger tyngdpunkten på att få en bild av arbetsmetoder och arbetssätt med utgångspunkt i människors kontakt med olika myndigheter. Socialpolitikens materiella förmåner bör studeras, men får inte utgöra huvudsaken. Vid genomgång av lagstiftningen på olika områden bör undervisningens mål — att förbereda för kommande verksamhet inom olika vård- och serviceyrken — ständigt hållas i minne. Den allmänna försäkringens huvudprinciper genomgås, varvid eleverna bör lära sig olika slag av förmåner vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv. och bli förtrogna med den administrativa apparaten. I anslutning härtill behandlas socialhjälpslagen och socialnämndens uppgifter och arbetsmetoder. Hälso- och sjukvårdens olika grenar behandlas ingående, gärna i anknytning till studiebesök och filmvisningar. Undervisningen bör även omfatta de speciella vårdområdena och beakta de utvecklingsstördas och på annat sätt handikappades situation och vårdbehov. Barnavårdslagen och barnavårdsnämndernas verksamhet behandlas, varvid undervisningen om barnhem, daghem och förskolor bör anknytas till studiebesök. För att konkretisera undervisningen om barnavård kan arbetet läggas upp kring en fingerad familj. Härvid bör bägge föräldrarnas roll uppmärksammas. Undervisningen kan även utgå från studiebesök vid mödra- och barnavårdscentraler samt förlossningskliniker. Frågan om utrustning och arrangemang i hemmet för barns vård lämpar sig väl för grupparbete. Undervisningen i barnavård bör framhålla betydelsen av att söka tillfredsställa varje barns individuella behov. Avsnittet om barnens kost bör göras så konkret som möjligt. Observation av barn i måltidssituation kan ske vid daghem. Utvecklingen före skolåldern belyses med tonvikt på de emotionella och sociala funktionerna. Undervisningen konkretiseras exempelvis genom demonstration av lekmaterial för olika utvecklingsstadier. I avsnittet om uppfostran betonas betydelsen av en fostran avpassad efter barnens utvecklingsnivå och emotionella behov. Vanliga uppfostringsproblem kan belysas med situationsspel. Det bör i lämpligt sammanhang ges en kort orientering om den psykiska barna- och ungdomsvården. Vid undervisningen om ungdomsvård och övriga ungdomsfrågor bör olika ungdomsproblem (kriminalitet, ungdomsfylleri m. m.) beröras, liksom deras orsaker 352

och samhällets åtgärder. Minst lika väsentligt är det emellertid, att ungdomens fritidsverksamhet samt samhällets och organisationernas insatser för denna behandlas. Genom studiebesök, enkäter och intervjuer kan eleverna få en konkret uppfattning om de olika former i vilka verksamheten bedrives och även intresseras för att själva aktivt deltaga i ungdomsarbetet. De bör få övning i att planera skilda typer av föreningsverksamhet och erhålla fördjupade kunskaper i mötesteknik. Undervisningen i åldringsvård bör inriktas på att skapa en positiv attityd till gamla människor och ökad förståelse för åldrandets innebörd, vilket kan belysas genom exempelvis intervjuer med pensionärer eller estraddebatter. Miljöaspekten belyses med hänsyn till bl. a. »yttre» och »inre» miljö, anpassning till att leva ensam, samlevnad i tregenerationsfamilj, bo på institution osv. Eleverna bör få kännedom om tillgängliga medel att underlätta tillvaron för gamla. Poängteras bör att hög materiell standard visserligen medför ökad trygghet men aldrig kan ersätta kontakt och gemenskap. Den öppna och slutna åldringsvårdens arbetssätt konkretiseras genom direkt kontakt med de områden som belyses. Bl. a. bör eleverna få en orientering om hemsamaritens arbete. Genom auskultationer i pensionärsklubbar kan eleverna aktivt ta del av de äldres intressen och hobbyverksamhet. Nykterhetsvården behandlas med utgångspunkt i samhällets nykterhetspolitik och nykterhetsvårdande verksamhet. På samma sätt behandlas kriminalvården med utgångspunkt i en orientering om samhällets kriminalpolitik och gällande strafflagstiftning. Rehabiliteringsverksamhetens uppgifter och organisation samt olika former av rehabiliterande åtgärder diskuteras. Vid undervisningen om de sociala vårdformerna bör de enskilda organisationernas insatser beaktas. Det är också angeläget att undervisningen behandlar såväl öppen som sluten vård. En översiktlig framställning lämnas om socialpolitiska uppgifter på andra områden, främst arbetsmarknads-, bostads- och familjepolitik. Härvid bör bl. a. arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningen behandlas. Det kan vara lämpligt att vid behandlingen av några avsnitt lämna kortfattade exempel på hur motsvarande problem lösts i andra länder, t. ex. den franska familjepolitiken och den engelska sjukförsäkringen. I avsnittet om enskild vård- och serviceverksamhet behandlas lämpligen några hjälporganisationer, t. ex. Röda korset, Rädda barnen, De vanföras riksförbund och Hörselfrämjandet. Även ungdomsorganisationernas och ungdomsgårdarnas verksamhet samt ungdomsarbetets metodik behandlas. Slutligen bör företagens personalpolitik och personalvård samt deras service mot allmänheten uppmärksammas. Arbetsuppgifter och arbetsmiljö inom vård- och serviceyrken bör behandlas dels i samband med behandlingen av socialpolitikens verksamhetsområden, dels som ett särskilt avslutande moment. Med utgångspunkt från exempel på miljöer 12 Fackskolan

och situationer inom olika vårdområden och serviceyrken diskuteras frågan om roller och rollförväntan, exempelvis individens sätt att reagera i en vårdsituation, om vad man kan vänta sig av en arbetsledare, ett vårdbiträde, en expedit, en kund, en klient osv. De speciella problemen på internat och andra vårdinstitutioner — såväl bland personal som klienter — kan belysas genom studiebesök och filmvisningar, varvid även miljöskapande faktorer diskuteras. I anslutning till detta kursmoment bör även tystnadspliktens betydelse betonas. Personal inom olika vård- och serviceyrken behöver i stor utsträckning vid sidan av övriga arbetsuppgifter utföra visst arbete på kontor och expeditioner. En utvidgning av den obligatoriska kursen i kontorsteknik är därför motiverad i ämnet socialkunskap. Den bör, då så är möjligt, förläggas till slutet av läsåret för att kunna bygga på de kunskaper som givits inom ämnet kontorsteknik för alla elever. Momentet bör omfatta fortsatta praktiska övningar med de vanligaste kommunikations- och kontorshjälpmedlen. Utgångspunkt bör tagas i arbetsuppgifter som är vanliga i tidigare inom ämnet behandlade yrkesområden. God telefonkultur och olika möjligheter att per telefon inhämta och förmedla information bör genom praktiska övningar ägnas särskild uppmärksamhet. Undervisningen i socialkunskap kan inte utformas efter några generellt giltiga regler. Undervisningsformer och arbetssätt måste variera med hänsyn bl. a. till lokala förhållanden, som avgör i vilken omfattning studiebesök kan ingå i undervisningen. Målet bör vara att använda arbetssätt som främjar en integration av teoretiska och praktiska moment i undervisningen. Största möjliga konkretion och åskådlighet bör eftersträvas. Elevernas erfarenheter kan många gånger tas till utgångspunkt för undervisningen. Härigenom kan deras förståelse för andra människors situation och problem vidgas och man kan undvika att vissa moment får en alltför teoretisk uppläggning. E t t studium av fingerade praktikfall kan belysa vårdorganisation och vårdmetoder på ett levande sätt. Undervisningen bör i viss utsträckning bygga på studiebesök, medverkan av förtroendemän, tjänstemän och annan vårdpersonal. Härigenom kan samverkan ske mellan studier i skolan, praktisk information ute på fältet och övningsuppgifter i anknytning till praktiska exempel. Genom gästföreläsningar och filmer kan eleverna få orientering om mer specialinriktade vårdområden, t. ex. olika slag av särskolor och vårdhem, liksom om arbetsmiljö och personalpolitik vid enskilda företag av servicekaraktär. En väsentlig del av undervisningen bör ske i form av enskilda och gruppvisa uppgifter. Uppgifterna bör anpassas till elevernas erfarenheter och intressen och genomföras i stigande omfattning och svårighetsgrad. Eleverna kan, exempelvis genom korta föredrag, referat, diskussioner etc, själva bidra till belysning av det stoff som behandlas. Många uppgifter är väl lämpade att utföras som grupparbeten. Genom sådana uppgifter kan eleverna bredda och fördjupa sina kunskaper inom viss del av ämnet, samtidigt som arbetet blir mera motiverat om eleverna stimuleras att själva engagera sig. Arbetet bör syfta till att öva för354

mågan till överblick, sammanfattning och självständig bearbetning. Som exempel på individuella och gruppvisa uppgifter kan nämnas: a. Situationsspel från olika serviceområden, där kontakten personal—kund belyses, t. ex. information, försäljning, anställning. b. Den enskilda hjälpverksamheten, t. ex. scoutförbundens verksamhet, De blindas förening, Länkarna eller liknande. c. Socialvårdsorganisationen eller del därav inom hemkommunen, t. ex. barnavårdsnämndens verksamhet. d. Utrustning och arrangemang i hemmet för barns vård (t. ex. vad erbjuder varumarknaden i fråga om barnsängar, skötutrustning, garderob till spädbarn och småbarn? Faktorer som styr valet. Kostnadskalkyler). e. Studium eller planering av säsongprogram och enstaka möten i någon ungdomsorganisation eller av en ungdomsgårdsverksamhet. f. Personaltjänsten i ett företag. g. Studium av en arbetsplats (t. ex. en vårdanstalt) ur olika synvinklar (miljö, personal, klienter osv.). h. Detaljplanering av exempelvis en utflykt för gamla. Uppgifter av denna typ kan läggas upp såväl som en detalj uppgift, vilken fordrar relativt kort förarbete, som en mer omfattande uppgift, vilken fordrar grundligt och mer tidskrävande arbete. Genom timmar till förfogande möjliggöres gemensamma arrangemang t. ex. med ämnet psykologi. Genom gästföreläsningar, diskussioner och studiebesök kan en allsidig belysning av problemen uppnås. Elevernas arbetsinsats? bör successivt kontrolleras genom muntliga och ehuru i begränsad omfattning även skriftliga prov. En kontinuerlig kunskapskontroll i form av frågor, samtal och iakttagelser av elevernas arbetssätt och studieteknik kan ibland behöva kompletteras med skriftliga prov. Dessa prov bör utformas så att de delvis återspeglar konkreta situationer inom vård- och serviceyrken.

Samverkan En god planering av undervisningen på längre sikt är nödvändig om man skall uppnå nödig effektivitet och önskad variation i undervisningen. Med ledning av läroplanens förslag har läraren att utarbeta plan för terminen, varvid stoffet grupperas i mindre enheter och möjligheterna att utnyttja hjälpmedel och studiebesök inventeras. Särskilt nödvändigt är det med en tidsplan för grupparbete och individuella uppgifter av motsvarande karaktär. Planeringen bör dock inte bara avse den yttre tidsramen; det är viktigare att uppnå en avvägning mellan och inom de olika momenten, att bestämma vad som bör ägnas större eller mindre uppmärksamhet. Vid ämneskonferens mellan lärarna i samhällskunskap och socialkunskap senast vid höstterminens början bör diskuteras 355

hur undervisningen i socialkunskap skall få lämplig utformning med hänsyn till stoffet i samhällskunskap. De olika momenten i kursplanen hänger nära samman och griper ofta in i varandra. Detta måste komma till uttryck i undervisningen. Det kan ofta vara lämpligt att återknyta till kunskaper som inhämtats tidigare under kursen för att på så sätt träna elevernas förmåga till överblick och sammanhangsanalys. Planeringen av arbetet bör så långt ske kan utföras i samråd med eleverna. Det bidrar till förståelse och intresse för ämnet om eleverna kan påverka dess utformning. Undervisningen i socialkunskap bör i stor utsträckning samverka med undervisningen i andra samhällsorienterande ämnen, främst samhällskunskap och psykologi. Genom grundskolans undervisning i samhällskunskap har eleverna fått en bred beskrivande bild av det svenska samhället, bl. a. om huvudlinjerna i det svenska samhällets politiska organisation. I fackskolan utvidgas och fördjupas kunskapsstoffet, främst rörande struktur-, marknads- och planeringsproblem. Undervisningen i psykologi i fackskolan omfattar bl. a. socialpsykologiska problem och tillämpad psykologi. Undervisningen i socialkunskap kan därför samverka med och till viss del utgå från det kunskapsstoff av allmänteoretisk natur som ges inom nämnda ämnen. Som exempel på stoff som kan ge anledning till samverkan mellan socialkunskap och psykologi kan nämnas frågor rörande intervjuteknik, informations-, urvals- och rådgivningsverksamhet samt rörande barna- och ungdomsvård. Samverkan mellan socialkunskap och samhällskunskap kan ske kring frågor rörande befolkning, samhällsstruktur och sociala strukturförändringar. En viss anknytning kan även ske till familjekunskap (familjens struktur, samlevnadsproblem), konsumentkunskap (bostadsplanering) och biologi (arbetarskydd, yrkeshygien). Vid gemensamma klass- och ämneskonferenser bör inför varje läsår fastställas vilka moment som är lämpade för samordning och en tidsindelad studiegång bör uppgöras. Studiebesök Studiebesök är värdefulla för att ge en konkret bild av verkligheten. Särskilt kan nämnas besök på socialbyråer och kommunalkontor, mödra- och barnavårdscentraler, psykisk barna- och ungdomsvård, polisstationer, arbetsförmedling, försäkringskassor, personalavdelningar och olika vårdinstitutioner. Det är viktigt att studiebesöken noggrant planeras och sätts in på lämplig plats i undervisningen och att de efteråt kommenteras. Genom samverkan i planeringen av studiebesök bör man undvika att upprepa besök som gjorts tidigare, t. ex. i samhällskunskap. Studiebesöken bör även kompletteras med besök i skolan av olika experter, exempelvis förtroendemän och socialarbetare inom kommunal socialvård och mentalhygieniskt arbete eller vård- och servicepersonal såsom sjuksköterskor, hemvårdarinnor, barnavårdslärare, förskollärare, arbetsterapeuter och poliser. 356

Hjälpmedel För att underlätta undervisningen, intressera och aktivera eleverna och skapa omväxling i arbetet bör olika hjälpmedel systematiskt utnyttjas. Som exempel på lämpliga hjälpmedel kan nämnas film, bildband, stillbilder, bandspelare, planscher, flanelltavla och bläddertavla. Tidningar, tidskrifter och aradra publikationer, utgivna av myndigheter, institutioner och organisationer, såsom ämbetsverk, banker och försäkringsbolag, kan ge värdefulla upplysningar oc:h hjälpa till att konkretisera undervisningen. Även fackböcker och uppslagsverk kan ge underlag för enskilda och gruppvisa uppgifter. Fingerade exempel kan ge en mer levande bild av hur myndigheterna möter och löser olika sociala problem och hur individen upplever denna hjälp. I fråga om vissa moment kan situationsspel vara en lämplig undervisningsform. Härvid kan en bandspelare vara ett värdefullt hjälpmedel. Aktuellt stoff från tidningar, radio och TV bör ut nyttjas i undervisningen. Vid undervisningen i momentet kontorstekniska övningar är det av vikt att kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner kan finnas tillgängliga i sådan omfattning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel.

Konsumentkunskap MÅL Undervisningen i konsumentkunskap har till uppgift att ge kunskaper i konsumentfrågor dels för elevernas egen del i deras egenskap av konsumenter, dels som bakgrund för vidare utbildning inom olika yrkesområden, att öka elevernas förmåga att bedöma och välja varor och tjänster för skilda ändamål och att göra dem förtrogna med olika slag av informationsverksamhet, att träna eleverna i uppgifter som gäller avvägning och inriktning av konsumtion under olika förhållanden, samt att bidra till att utveckla elevernas omdömesförmåga och kritiska tänkande i konsumentfrågor, beaktande såväl ekonomiska som funktionella och estetiska synpunkter. HUVUDMOMENT Produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen Ekonomi och konsumtion i olika konsumentgrupper Allmän köpkunskap Konsumtionsobjekt; exempel från olika grupper av varor och tjänster 357

Förslag till disposition

av

studieplan

Årskurs 1, 2 vtr

Utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för den enskilde individen. Ekonomi och konsumtion i olika gruppenheter under skilda förhållanden och mot bakgrund av samhällets ekonomi. Konsumentens rättigheter och skyldigheter i köpsituationen. Allmän köpkunskap. Hur man samlar information: personlig rådgivning, skrifter, massmedia, varudeklarationer och märkningar, annonser och annat reklammaterial. Hur man bedömer information: väsentligt och oväsentligt, informationens fullständighet och riktighet, riktiga och felaktiga slutsatser. Hur man analyserar sina behov: köparens individuella behov av och krav på vara eller tjänst. Hur man väger inköps- och betalningsformer: kontant, på kredit, specialbutik, varuhus, postorder, partiköp m. m. Hur man fattar köpbeslut: urval av möjliga köpalternativ, uppskattning av kravens relativa vikt, slutgiltigt beslut med utgångspunkt från den tillgängliga informationen och de uppställda kraven. För att öka elevernas förmåga att handskas med en köpprocess illustreras den allmänna köpkunskapens delmoment med för eleverna aktuella varor eller tjänster valda ur olika konsumtionsområden. Årskurs 2, 6 vtr varav 2 vtr laborationer

Förnyad och vidgad orientering om aktuella utvecklingstendenser, speciellt inom de sektorer av näringslivet som mer direkt berör konsumentens situation, t. ex. distributionssystemet och företagens marknadspolitik. Internationella aspekter. Samspelet mellan ekonomiska resurser, värderingar och konsumtion behandlas ytterligare. Med den allmänna köpkunskapen som bakgrund sker en grundligare genomgång av olika varor och tjänster. För varje varuområde som berörs orienteras om utveckling, produktion, distribution och konsumtion. Aktuella och ekonomiskt väsentliga konsumtionsobjekt behandlas mer detaljerat med laborationer inriktade på material, kvalitet, användning, vård och pris. Livsmedel. Aktuella och belysande exempel på såväl färska som industriellt behandlade livsmedel med hänsyn till näringsfaktorer, kvalitet, hantering, förvaring och pris. Principer för industrikonservering. Näringshygien. Livsmedelslagstiftning och livsmedelskontroll. Tids- och kostnadskalkyler för beredning. Textilier m. m. Materialets ursprung och egenskaper. Struktur- och ytbehandling, härdigheter. Användningsområden, vård och förvaring. Manufakturvaror, hemtillverkning — konfektion. Textil interiörplanering. Planering av den personliga garderoben. 358

Inventarier. Studier av material, konstruktion och funktionsduglighet. Synpunkter på urval och inköp. Utnyttjande, vård och förvaring. Planering av inventarieutrustning för olika hushållsenheter. Redskapsprov och lönsamhetskalkyler. Bostadens inredning. Bostadens egenskaper: planering, måttsättning, material och ytbehandlingar från teknisk, funktionell, hygienisk och estetisk synpunkt. Funktionsstudier och möbleringsövningar. Kemisk-tekniska artiklar. Utnyttjande av kemisk-tekniska medel och artiklar. Jämförelser av effekt och lönsamhet. Eventuella risker och skadeverkningar. Personlig hygien. Planering, förvaring och skötsel av husapotek. Fritidskonsumtion. Varor och tjänster som företrädesvis faller inom fritidsområdet och som inte behandlas inom andra grupper. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Mot bakgrund av en kortfattad översikt orienteras eleverna om aktuella tendenser i fråga om produktion, distribution och konsumtion. Därvid beröres hur den tekniska, sociala och ekonomiska forskningens framsteg och de ökade internationella handelsförbindelserna påverkar varusortimenten. Vidare behandlas förändringar inom distributionssystemet, vilka medför höjda krav på konsumenternas insikter och omdöme. Välståndsutvecklingens effekt i fråga om ökad köpkraft för allt större grupper, mera fritid och höjda anspråk på den materiella miljön behandlas. Speciellt under andra årskursen bör tillfälle ges till internationella utblickar och jämförelser. Hushållens andel i den totala konsumtionen, konsumenternas möjligheter att genom egna ställningstaganden och inriktning av efterfrågan påverka produktionen beröres. Konsumtionsvanornas utveckling och innebörden av »behov» diskuteras. Särskilt beaktas den påverkan som utgår från massmedia. Företagens möjligheter att skaffa kännedom om och påverka konsumentens önskemål via modern marknadsföring belyses. Olika faktorer som inverkar på priset på varor och tjänster genomgås. Undervisningen om förbrukning och kostnad i konsumentgrupper av olika storlek och struktur avser att ge eleverna insikt och övning i ekonomisk värdering. Undervisningen vill dessutom belysa förhållandet mellan enskild ekonomi och samhällets. Som bakgrund för vidare utbildning till olika yrkesområden uppmärksammas särskilt under andra årskursen konsumtionsenheter av annat slag än privatperson eller enskilt familjehushåll. Eleverna bör tränas i enkla kostnadsberäkningar och lönsamhetskalkyler som berör olika sidor av konsumtionen. Den privata ekonomins olika utgiftsposter under skilda förhållanden behandlas kortfattat. Kundens rättigheter och skyldigheter behandlas. Avtalslagen, köplagen, lagen om avbetalningsköp och föräldrabalken belyses med exempel av betydelse för konsumenten. Olika reklamationsmöjligheter presenteras. 359

Den allmänna köpkunskapen syftar till att få eleverna att tillägna sig vissa rutiner i köpprocessen, vilka kan sägas vara gemensamma för olika köp. Faktorer som är väsentliga för val och värdering av varor och tjänster har sammanförts till fem grupper som behandlas i delmoment. 1. Delmomentet »hur man samlar information» avser att ge kunskap om institutioner som är verksamma inom konsumentsektorn såsom statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för folkhälsan, varudeklarationsnämnden, Svenska slöjdföreningen samt olika branschorganisationer, massmedia — dagspress, veckopress, tidskrifter, radio, TV, film — skrifter, utställningar, demonstrationer; varudeklarationer och märkningar, text på förpackningar, annonser, broschyrer och annat reklammaterial. Även sådana informationskällor som expediter, goda vänner och den egna erfarenheten bör beaktas. 2. Delmomentet »hur man bedömer information» avser att lära eleverna att bedöma väsentligt och oväsentligt i den information som samlats före köpet av en vara eller tjänst. Eleverna bör lära sig skilja på den sakliga, informationsgivande delen och den mer suggestiva. De bör tränas i att dra slutsatser som är underbyggda av saklig information och göras uppmärksamma på risken för slutsatser som bygger på felaktig eller ofullständig information. 3. Delmomentet »hur man analyserar sina behov» innebär att eleverna övas att närmare överväga vilka krav som bör ställas på varan eller tjänsten för att den verkligen skall fylla konsumentens aktuella önskemål. 4. Delmomentet »hur man väger inköps- och betalningsformer» avser information och arbetsuppgifter om kontant- och kreditköp, olika avbetalningssystem, storköp etc. Varans pris bör också ses i förhållande till graden av service som innefattas i varan och detta bör direkt knyta an till konsumentens situation. 5. Delmomentet »hur man fattar köpbeslut» innebär att öva eleverna i att fatta beslut med utgångspunkt från den tillgängliga informationen och de uppställda kraven. Det gäller här det slutgiltiga övervägandet, som resulterar antingen i ett köpbeslut eller eventuellt i ett beslut om att avstå från eller tills vidare uppskjuta köpet. Den allmänna köpkunskapens delmoment åskådliggöres med hjälp av varor och tjänster valda ur viktiga konsumtionsområden: livsmedel, textilier, inventarier, bostadens inredning, kemisk-tekniska artiklar, fritidskonsumtion. Det är dock lämpligt att första årskursen välja objekt som ligger inom elevernas intressesfär, eller anknyter till deras fackutbildning. Momenten 1—5 behöver inte nödvändigtvis tas upp i ordningsföljd. Delmomenten kan betraktas som en samling verktyg som kommer till användning i olika utsträckning och på olika sätt, beroende på situationen och på arten av vara eller tjänst. — Värderingen av varor bör också omfatta resonemang om varomas utnyttjande och vård. Exempel på tjänster som kan behandlas är försäkringar, resor och abonnemang. I årskurs 2 planeras en för eleverna mera självständigt upplagd fördjupning av den konsumtionsekonomiska orienteringen som meddelats i årskurs 1. Kon360

sumentfrågor för såväl enskilda som kollektiva hushållstyper bör beaktas. Genomgången av varugrupper och val av exempel bör även i årskurs 2 ske på ett sådant sätt, att kunnandet inte ensidigt binds till detaljer och enstaka konsumtionsobjekt. Undervisningens syfte är att ge en grund utifrån vilken eleverna med större säkerhet och vaksamhet kan orientera sig i en marknad där konsumtionsvarorna är underkastade ständiga och snabba förändringar. Ur nedanstående anvisningar för respektive varugrupper kan ett lämpligt urval göras för lektioner och laborationer. Livsmedel. Färska livsmedel. Industriellt förberedda livsmedel. Som bakgrund till val och hantering av livsmedel ges en kort repetition och utvidgning av kostläran, gärna i form av grupparbete. Livsmedlen bör studeras från råvara till färdig konsumtionsvara bl. a. genom utnyttjande av filmer och bildband, broschyrer och tidningsartiklar; studiebesök på mejeri, bageri, konservindustri, handelsträdgård, olika typer av butiker m. m. Hanteringens och förvaringens inverkan på livsmedlens kvalitetsegenskaper (hållbarhet, näringsvärde, utseende, smak och konsistens) studeras. Detta sker lämpligen i form av laborationer och med hjälp av publicerade undersökningar. Tids- och kostnadskalkyler, avseende beredning av maträtter med råvaror av olika färdighetsgrad som utgångsmaterial eller av samma råvara men med olika beredningsmetoder, utföres. Provsmakningens principer och metodik genomgås och eleverna får anordna och deltaga i olika typer av provsmakning. Bedömning och värdering av försöksresultat redovisas och diskuteras. Textilier ra. ra. Hemtextilier (linneförråd, bäddutrustning). Inredningstextilier (mattor, möbeltyger, gardiner). Kläder. Skor, väskor och andra personliga tillbehör. Genomgång av följande begrepp inom textilläran: materialets ursprung, egenskaper och användningsområde. Repetition av materialläran. Traditionella och nya material. Struktur- och ytbehandling, härdigheter, färg- och färgningslära, kvalitetsnormer. Användning, vård och förvaring av textilier. Den estetiska utformningen belyses genom färg- och samordningsövningar. Arbetsuppgifter kring linneförråd och bäddutrustning. Faktorer som kan vara avgörande för linneförrådets storlek och sammansättning, t. ex. tvättmöjligheter, användning av plaster och papper i hushållet. Kostnadskalkyler beträffande anskaffning av linneförråd och bäddutrustning. Inredningstextilier. Kombinationer av olika material och färger och anpassning till miljön. Samordningsövningar är här lämpliga som grupparbete. Kostnadskalkyler. Val av kläder och skor för olika åldrar och skilda tillfällen diskuteras. Jämförelse konfektionerat — hemmatillverkat. I samband härmed diskuteras kommersiella mönster. Klädbudget i samband med praktiska samordningsövningar för kläder, skor, väskor och andra personliga tillbehör. Vården av beklädnadsvarorna från hygienisk och ekonomisk synpunkt. 361

Inventarier. Möbler, armatur. Redskap och maskinell utrustning för matlagning, städning och tvätt. Måltidstillbehör. Undervisningen i detta avsnitt inledes med en genomgång, gärna i form av grupparbete, av inventariernas material: metaller, plaster, porslin, glas, trä etc. Undervisningen om möbler och armatur avser att ge normer för krav som skall ställas på dessa från funktionell synpunkt. Önskvärt är att möbler och armatur av olika konstruktion finns tillgängliga för undervisningen så att eleverna själva kan få tillfälle att studera olika egenskaper. I samband med såväl belysning som maskinell utrustning bör elektricitetsläran repeteras med praktiska tillämpningar. Arbetsuppgifter i form av grupparbete om ljusförhållanden, kostnad, skyddsåtgärder m. m. kan illustrera detta avsnitt. Bedömning av hushållsredskapens funktion och konstruktion sker i form av jämförande redskapsprov. Effekt- och lönsamhetsstudier göres. Måltidstillbehörens funktionella utformning bedömes och diskuteras. Eleverna övas i vård och skötsel av olika inventarier. Betydelsen av estetiska synpunkter på utformning m. m. beaktas. Bostaden. Bostadsrum, kök och köksinredningar, förvaringsutrymmen, hygienutrymmen; badrum, toalettrum, tvättlokal. I ämnet familjekunskap behandlas bostäder med olika planlösning och standard med hänsyn till funktion och kostnad. Dessa begrepp konkretiseras i konsumentkunskapen med praktiska tillämpningsövningar, omfattande olika planlösningar och möbleringsförslag. Bostads- och möbelmodeller, planritningar och utrustningen i hemvårdslägenheten används som arbetsmaterial. Tapeter och annan väggbeklädnad, olika golv- och bänkmaterial samt olika ytbehandlingar studeras gärna i form av övningar inriktade på vård och underhåll samt estetiska och funktionella synpunkter. Svensk köksstandard studeras. Olika alternativa planlösningar prövas med hjälp av modeller. Praktiska prov utföres på arbetshöjder och arbetsställningar. Eleverna bör få tillfälle att se och gärna också pröva olika typer av bostadsteknisk utrustning såsom spisar, kyl- och frysskåp, tvättutrustning. Funktionsstudier kan utföras på olika hushållsarbeten. Inredning och utrustning i och rätt utnyttjande av olika hygienutrymmen diskuteras. Kemisk-tekniska artiklar. Medel för tvätt och rengöring, hygieniska och kosmetiska artiklar, medicinska preparat. Laborationer utföres för att jämföra pris och effekt på olika typer tvätt- och rengöringsmedel. Eventuella skadeverkningar. Arbetsuppgift för grupparbete kan vara att planera och ordna ett husapotek för hemmet, arbetsplatsen, bilen eller fritidsstugan. Hygien avser dels personlig kroppsvård, dels hygien i arbete och behandlas i olika kursavsnitt. Fritidskonsumtion. Resor. Fritidsbostad. Sport- och motorutrustning. Böcker, tidningar, tidskrifter. Utrustning för musikutövning m. m. Speciellt inom detta område bör grupparbetena läggas upp efter elevernas intressen och frivilliga val och resultaten kan redovisas bl. a. i form av föredrag inför klassen. Det är värdefullt att få behandla ämnen som direkt intresserar 362

eleverna och anknyter till deras hobbies. Då kan elevernas kontakter utanför skolan utnyttjas och komma de övriga eleverna till godo. För trakten speciella förhållanden kan även inverka på vilka varor och tjänster som tas upp till behandling. Genomgång av denna varugrupp bör inte koncentreras till en bestämd del av terminen utan gärna spridas över läsåret och eventuellt anpassas efter årstiderna. Arbetssätt För att göra lärostoffet så levande som möjligt bör undervisningen växla mellan samlad undervisning, grupparbete och individuellt arbete. Översikter och viss grundläggande kunskap kan meddelas i form av samlad undervisning, gärna som demonstrationer. Varje avsnitt av lärostoffet belyses med konkreta arbetsuppgifter. Individuella arbetsuppgifter kan gälla t. ex. att samla information. För att ge eleverna en verklighetsbetonad och aktuell undervisning i allmän köpkunskap bör alla delmoment belysas med varor eller tjänster som utgångspunkt och i så stor utsträckning som möjligt med praktiska övningar. Eleverna bör dessutom stimuleras att läsa och utnyttja varuinformation, att iakttaga, undersöka och dra slutsatser och därmed öka sin förmåga att självständigt skaffa sig kunskaper. Studiebesök i affärer, på utställningar och industrier utgör en del av undervisningen. Dessa bör förberedas väl genom att eleverna orienteras i förväg och gärna får olika arbetsuppgifter som redovisas. Intryck och resultat av studiebesöket diskuteras. Konsumentupplysning som förmedlas genom press, film, radio och TV bör utnyttjas på liknande sätt. Undervisningen i konsumentkunskap i andra årskursen bedrives i stor utsträckning i form av antingen grupparbete eller gemensam genomgång med åtföljande laboration. Man bör gå igenom en varugrupp i taget. Den tid man ägnar åt varje grupp kan vara beroende av lärarnas och elevernas intressen och tillgång på undervisningsmateriel. Den vara eller tjänst som skall behandlas presenteras och eleven får tillgång till förefintlig information om varan eller tjänsten. Även detta år bör studiebesök förekomma och konsumentupplysning genom olika massmedia utnyttjas. Samverkan Den allmänna konsumentkunskapen med 2 vtr kommer i många avsnitt in på frågor som berör samhällskunskapen och där en fördelning av lärostoffet mellan ämnena är önskvärd, t. ex. utvecklingstendenser inom produktion, distribution och konsumtion, välståndsutvecklingen i samhället, olika former av företag, enskild och kooperativ handel, orientering om landets export och import, råvarornas ursprung. 363

Samarbete med undervisningen i svenska är angeläget, eftersom eleverna såväl i första som andra årskursen ställes inför att muntligt och skriftligt redovisa resultat av grupparbeten och laborationer. För den visuella redovisningen och för värdering av reklammaterial kan teckningsundervisningen vara till hjälp och även för den estetiska fostran man strävar efter att ge i ämnet konsumentkunskap. Samverkan bör även ske med slöjd och hushållsteknik. Resonemang kring konsumentens värderingar och beteende i olika situationer bör knytas an till undervisningen i psykologi. I både första och andra årskursen kommer mycken tid att ägnas åt kalkyler av olika slag. Man ser därför som angeläget att eleverna i matematik får träning med räkneexempel direkt tillämpbara för denna undervisning. Någon orientering i elementär statistik är önskvärd. Andra årskursens undervisning i konsumentkunskap bygger i stor utsträckning på kännedom om kemiska och fysikaliska fakta. Därför är det ytterst angeläget att varje varugrupp som tas upp till behandling föregås eller parallelläses med dithörande avsnitt i kemin, t. ex. livsmedel: äggviteämnen, fett, kolhydrater, vitaminer, enzymer, tillsatser till livsmedel; textilier: fibermaterial, färgämnen; inventarier: metaller, plaster, kemisk-tekniska artiklar: tensider, gifter och giftskydd. Samarbete med biologi är väsentligt dels i fråga om arbetsfysiologi, dels i fråga om livsmedelshygien och livsmedelslagstiftning. I andra årskursen bör undervisningen bedrivas i nära samarbete med familjekunskap, särskilt de avsnitt som berör bostaden och utrustning för fritidssysselsättning. Andra årskursens 6 vtr kan lämpligen delas upp i undervisningsperioder om två timmar. Av dessa sex veckotimmar kan förslagsvis två veckotimmar gälla det textila avsnittet och fyra veckotimmar de övriga avsnitten och tills vidare handhas av textillärare respektive hushållslärare. De olika momenten i ämnet bör alltid så långt detta är lämpligt och möjligt integreras så att ämnesområdet för eleverna blir en samlad enhet. Första årskursen bör lämpligen handhas av en lärare. Laborationer Laborationerna då eleverna själva får handskas med varor avser att fördjupa deras kunnande om varan i fråga, dvs. dess ursprung, dess olika egenskaper och funktionsmöjligheter. Laborationerna avser också att träna elevernas iakttagelseförmåga och omdömesförmåga. De egenskaper man jämför och de skillnader mellan olika försöksled som kan framkomma är avsedda att ge upphov till diskussion cm vilka krav man kan ställa på varan. 364

Diskussionen kring iakttagelserna bör om möjligt ske direkt i anslutning till laborationen i samråd med läraren, då det annars är risk för att resultat och iakttagelser misstolkas och att alltför subjektiva och kategoriska omdömen passerar. Laborationerna krin? en vara bör vara väl förberedda, enkla och åskådliga, så att de verkligen visar eleverna det som avses. Eleverna bör få noggranna instruktioner, hur de sk?„ll gripa sig an arbetet och även få tillgång till förefintlig enkel litteratur om varan. De bör ges god tid för att hinna tänka igenom försöket, arbeta metodiskt och noggrant och dra slutsatser av resultaten. De bör också tränas att delge sina resultat i omväxlande skriftlig och muntlig form. Hjälpmedel För att kunna bedriva en effektiv och tidsenlig undervisning i konsumentkunskap fordras väl utrustade och ändamålsenliga lokaler. Önskvärt är en konsumentkunskapssal, helst belägen i anslutning till hemkunskapsavdelning och textilslöjdsal. Den kan då i viss utsträckning även utnyttjas för undervisningen i hushållsteknik och textilslöjd. Denna lokal bör om så befinnes möjligt för varje elev ha speciellt utformade och utrustade arbetsplatser med tillgång till vatten och uttag för anslutning av elutrustning (kokplatta, hushållsmaskin, symaskin, strykjärn). Bord och stolar bör kunna arrangeras för grupparbete. Lokalen bör vara välförsedd med skåp, bok- och tidskriftshyllor för förvaring av litteratur och undervisningsmateriel. Det bör finnas möjlighet till mörkläggning och utrustning för visning av film och bildband samt tillgång till bandspelare. Av önskvärd speciell utrustning kan nämnas elvåg. mikroskop, olika utrustning för textilmaterialprov och undersökningar, tidtagarur, provsmakningsutrustning samt viss uppsättning av termometrar och laborat<orieglas. Ett rikhaltigt undervisningsmateriel i form av olika varor samt skrifter och bilder med information om dessa är av värde för god undervisning i detta ämne. Innan sådana lokale)' kommer till stånd kan undervisningen bedrivas i undervisningskök med tillhörande hemvårdslägenhet respektive textilslöjdsal. Dessa lokaler bör dock specialutrustas enligt vad som ovan angivits för konsumentkunskapssalen.

Familjekunskap M4L Ui-dervisningen i familjekunskap har till uppgift at: ge orientering om :'amiljeinstitutionen och dess varierande utformning samt om samspelet melkn familj och samhälle, atz främja fördjupad "örståelse för samlevnads- och anpassningsfrågor och för olika relationssystem människor emellan,

att bibringa ökade insikter om privatekonomisk planering och anpassning, samt att ge ökat intresse för bostadsmiljöns betydelse för individens trivsel och ututveckling. HUVUDMOMENT Familj och samhälle Familjens inre och yttre relationer Ekonomisk planering och anpassning Arbete och fritid Bostaden och dess omgivningar Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 1 vte

Familj och samhälle. Familjebegreppet. Internationella perspektiv. Utvecklingen i Sverige. Orientering om familjebegreppets varierande innebörd, om familjeformer i olika kulturer. Familjens uppgifter och rollfördelning inom familjen med hänsyn till släktskap, ålder och kön. Några aktuella familjeproblem i utvecklingsländerna och i de industrialiserade länderna. Familjens förändrade förhållanden i Sverige med hänsyn till befolkningsstruktur, social och ekonomisk utveckling. Familjens aktuella läge. Familjesociala frågor. Samspelet mellan familj och samhälle. Familjepolitikens målsättning och utformning. Ekonomiska och andra stödformer för föräldrar, barn och ungdom. Bosättningsstöd och bostadspolitik. Familjens inre och yttre relationer. Familjens juridiska förhållanden: Barns och ungdoms lagliga rättigheter och skyldigheter. Trolovning och giftermål. Giftermålsbalkens innebörd. Arv och testamente. Personliga relationer inom och utom familjen. Relationer mellan familje- och släktmedlemmar av samma respektive olika generationer; make — maka, föräldrar — barn, enförälder — barn, syskon etc. Kontakter med och inflytande från auktoriteter och grupper utanför familjen; arbets- och kamratgrupper, massmedia, etc. Barns och ungdoms uppfostran och roller i familjen. Deras inställning och förväntan med hänsyn till utbildning och yrke samt till familjebildning och familjeliv. Uppfostrans målsättning och medel att nå dessa mål. Ungdomars kontakter med motsatt kön. Ställningstaganden inför giftermålet och andra former för personliga relationer. Samlevnads- och anpassningsfrågor. Normer, uppfattningar och seder i olika grupper och miljöer. Ekonomisk planering och anpassning. Inkomst- och utgiftsfördelning. Ungdomars ekonomiska situation vid tidigt förvärvsarbete, under studietid och i yrkesverk366

samhet efter utbildning. Ekonomisk planering för olika familjetyper, den nybildade familjen, familjen med barn och ungdom och för den åldrande familjen. Ekonomisk anpassning till varierande behov och önskningar och till olika konsumtionsalternativ. Ekonomiskt samråd inom familjen. Sparande och konsumtion. Avvägning mellan konsumtion och sparande. Den enskildes och familjens behov av ekonomisk trygghet i form av sparande och av försäkring. Finansiering av särskilt kostnadskrävande konsumtion, t. ex. bosättning och bostad. Den privata konsumtionens roll i samhällsekonomin. Arbete och fritid. Arbetsfördelning och samarbete. Arbetstid och fritid i olika grupper. Den enskilde familjemedlemmens roll i familjeuppgifterna. Samarbete inom familjen för arbetslättnad och för samförstånd. Hemarbete och förvärvsarbete. Valmöjligheter till olika hushållsorganisationer. Fritidsmöjligheter. Den ökade fritidens betydelse. Fritiden som gemenskapsfaktor för familjen. Fritidsalternativ i olika åldrar och för olika grupper. Umgängesformer och traditioner. Bostaden och dess omgivningar. Bostad i område och samhälle. De boendes önskemål och krav i fråga om bostadsmiljö. Den enskildes möjligheter till insyn i och påverkan av samhällsplaneringen. Konsekvenserna av bostadsplaneringen för familjen med hänsyn till familje- och grannkontakter, utevistelse, trafiksäkerhet, tillgång till butiker, barninstitutioner och andra serviceinrättningar. Några generella synpunkter på kommunal samhällsplanering ur ekonomisk, planregional och social synpunkt. Synpunkter på bostadsområdets inre differentiering. Bostadens planering och utnyttjande. Bostad för olika hushållstyper och stadier i familjens utveckling. Olika bostadsformer; flerfamiljs- och enfamiljshus. Bedömning av bostäder med olika planlösning och standard med hänsyn till funktion och kostnad. Miljöskapande med sikte både på familjens olika aktiviteter och på estetiska kvaliteter.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Familjebegreppet bör behandlas så att det framgår att familjeformen och familjens uppgifter i de västerländska industrialiserade länderna sammanhänger med den ekonomiska, sociala och kulturella situationen. — Grundsynen på äktenskap och familj i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna beröres. De familjesociala frågorna bör ses mot bakgrunden av den socialpolitik som är uttryck för samhällets ansvar för social och ekonomisk likställighet med hänsyn till bl. a. hälso-, utbildnings- och bostadsfrågor. När det gäller utformningen av stödåtgärder bör undervisningen anknyta till det aktuella läget och ge orientering om vart man kan vända sig i olika situationer. Mindre väsentligt är däremot inlärandet av sådana detaljer som t. ex. regler för bidragsgivande, vilka sannolikt har förändrats när eleverna för egen del får närmare kontakt med problemen. Momentet familjens juridiska förhållanden vill upplysa om familjerättsliga frågor 367

som var och en kan komma i kontakt med. Ungdomars förändrade rättigheter och skyldigheter vid olika åldersgränser behandlas. Giftermålsbalkens grundsyn på äktenskapet, makars ömsesidiga försörjningsplikt och äganderättsförhållanden förklaras. Upplösning av äktenskap behandlas med hänsyn både till formella och personliga förhållanden. Eleverna ges kunskap om föräldrabalkens innehåll, om vårdnad och underhållsskyldighet mot barn. Undervisningen bör visa på nödvändigheten av och möjligheter till rådgivning i juridiska frågor. Relationer inom och utom familjen. Denna del av andra momentet vill medverka till elevernas förståelse för olika former av personliga relationer i och utanför familjen. Det nära samspelet i en grupp av primärtyp bör ges stort utrymme inom ämnet familjekunskap. Relationerna i familj och släkt behandlas med hänsyn till elevernas erfarenhets värld. Anknytning sker både till elevernas nuvarande situation som medlemmar i en föräldrafamilj och till ett eventuellt framtida bildande av egen familj. Undervisningen bör i stor utsträckning ges karaktär av orientering, där sociologiska och socialpsykologiska betraktelsesätt anlägges. Insyn ges i uppkomsten av individuella värderingar och handlingsmönster med hänsyn till uppväxtmiljö, gruppinflytanden, massmedia etc. Familjens betydelse för den tidiga personlighetsutvecklingen betonas. Familjebildning framställes som en samlevnadsform som kan ge individen utvecklingsmöjligheter och trygghet och som uppmuntras och stödes från samhällets sida. Däremot bör familjebildning inte framstå för ungdomarna som den enda eftersträvansvärda livsformen. Familjetillhörighetens krav på förståelse och tolerans och risker för konflikter behandlas. Viktigt är att centrala samlevnadsfrågor belyses objektivt och ur skilda aspekter t. ex. för- och nackdelar med tidig familjebildning, olika syn på könsrollfördelningen, skilda sätt att överbrygga intresse- eller temperamentsmotsättningar. Ekonomisk planering och anpassning. Momentet vill klargöra olika åldrars och familjegruppers växlande ekonomiska situation och visa på skilda möjligheter att välja och värdera konsumtion. Undervisningen vill visa eleverna behovet av planering på kortare och längre sikt och ge kunskap om hur dessa frågor kan lösas. Viktigt är att undervisningen gör eleverna vakna för nödvändigheten av ekonomisk anpassning till nya och skiftande situationer, som de kan tänkas bli ställda inför. Detta moment bygger på tidigare undervisning i privatekonomi i grundskolan och ges i familjekunskapen endast ett begränsat utrymme för sammanfattning och diskussion av olika ekonomiska förhållanden. Undervisningen bör syfta till att visa hur man kan ta ställning till olika ekonomiska alternativ, så att de ekonomiska frågorna inte blir till hinder för goda relationer inom familjen. Delmomentet om arbetsfördelning och samarbete vill lära eleverna att värdera olika arbetsinsatser och göra dem uppmärksamma på vars och ens betydelse för ett samlat arbetsresultat. Det bör understrykas, att förståelse för och kunskap om hur familjearbete kan planeras och utföras därmed kan bidra till samförstånd 368

även i andra samlevnadsfrågor och öka förutsättningarna för anpassning och samarbete utanför familjens ram. Delmomentet om fritidsmöjligheter vill hos eleverna skapa medvetenhet om fritiden som en tillgång för rekreation och personlig utveckling. Olika fritidsaktiviteters utbyte och kostnad undersöks och diskuteras som föreningsliv, resor, sport och utnyttjande av massmedia. Fritiden som en gemenskapsfaktor för familjen framhålles. Värdet av umgängesformer och traditioner diskuteras. Bostaden och dess omgivningar kan endast behandlas kortfattat, men bör väcka intresse för och stimulera till kritiskt tänkande i fråga om bostäder och bostadsområden. Eleverna bör tränas att lägga märke till den rumsmässiga utformningen av den yttre miljön t. ex. genom att göra enkla kartskisser, där trafikföring, markanvändning, butikslokalisering etc. behandlas. De bör vidare vänjas vid att umgås med planritningar och modeller och att konkretisera sådant material och tänka sig in i hur en bostad eller ett område kan komma att fungera. Undervisningen vill göra eleverna uppmärksamma på hur bostadsområde och bostadsutrymme bidrar till att forma familjens liv. Jämförelser görs mellan äldre och nyare bebyggelseformer och bostadsbestånd och mellan glesbygd och tätort som boendemiljö. Det bör understrykas hur ett väl planerat och med olika serviceanordningar utrustat bostadsområde kan gå familjen till mötes och kan ge valmöjligheter i fråga om levnadssätt för familj i olika åldrar. Utnyttjande och utformning av bostaden med hänsyn till alla familjemedlemmars aktiviteter är av stor vikt för vars och ens utveckling och trivsel. Sammanfattningsvis kan sägas att familjefrågorna bör behandlas såväl ur individens som ur samhällets synpunkt. Väsentligt är, att familjebegreppet behandlas sakligt och allsidigt. Undervisningen bör bygga på objektiva fakta och förhållanden, och får inte präglas av vederbörande lärares egna erfarenheter och värderingar. Undervisningen bör medverka till elevernas förståelse för olika mönster för personliga relationer. Undervisningen vill också främja elevernas anpassning till det nutida familjelivets verklighet och ge dem ett positivt intresse för mänsklig samlevnad. För att undervisningen skall bli intresseväckande och konkret bör utgångspunkterna för kunskapsmeddelande och diskussioner väljas bland förhållanden som ligger inom elevernas föreställnings- och erfarenhetsram. Undervisningen bör illustreras med exempel som anknyter till aktuella förhållanden, och till den allmänna debatten. Med fördel kan internationella aspekter beaktas. Undervisningsformen bör växla mellan enskilda uppgifter och gruppuppgifter, klassundervisning med diskussioner och rollspel. Väl förberedda studiebesök som nära anknytes till undervisningen bör förekomma inom ämnesområden som t. ex. socialoch hälsovård, bostadsbyggande och samhällsplanering. Samverkan I familjekunskapen behandlas stoff som ingår i ett flertal andra ämnen med utgångspunkt i relationerna individ—familj och familj—samhälle. Undervisningen 369

bygger vidare på och fördjupar de kunskaper som tidigare bibringats eleverna och knyter an till den undervisning som samtidigt ges i andra ämnen. Familje- och socialkunskapen i grundskolan kan sålunda betraktas som en allmän förberedelse. Samhällskunskapen i årskurs 1 har vidare lagt en grund i vad avser befolkningsutvecklingen och familjepolitiken. Den undervisning om barnuppfostran och samlevnadsfrågor som ges i psykologin föres vidare med särskild inriktning på anpassningen till normer och värderingar i skilda grupper. I vad avser sexuella samlevnadsfrågor kan undervisningen anknyta till de insikter som eleverna inhämtar i biologin. Likaså anknyter familjekunskapen till historia och till livsåskådnings- och religionskunskap, exempelvis i fråga om skilda epokers och kulturers familjeförhållanden, olika typer av etiska värderingar etc. Vissa av de konkreta livsskildringar som eleverna lär känna i svenska är också ägnade att belysa familjekunskapens problematik. Samverkan bör vidare ske med ämnena konsumentkunskap och hushållsteknik, särskilt beträffande ekonomisk planering och val av konsumtionsalternativ samt i fråga om hemmiljöns utformning med de estetiska ämnena. — Genom en sådan samverkan med andra ämnen som här antytts har familjekunskapen möjlighet att allsidigt belysa samspelet av olika faktorer som påverkar familjens situation i vårt samhälle.

Hjälpmedel Det är väsentligt med god tillgång till speciallitteratur — även tidnings- och tidskriftsartiklar — för att vidga elevernas synfält och ge underlag för deras diskussionsinlägg och enskilda och gruppvisa uppgifter. För flera avsnitt är tillgång till film- och bildmaterial önskvärd, bl. a. för moment som berör kulturella och miljömässiga frågor. Aktuellt stoff från tidningar, tidskrifter, radio och TV bör utnyttjas i undervisningen.

Psykologi MÅL Undervisningen i psykologi har till uppgift att i nära anslutning till undervisningen i andra ämnen ge eleverna kunskaper om viktigare principer för bedömning av människors upplevelser och för deras beteenden som individer och i grupp, att ge dem kännedom om tillämpningen av dessa principer inom olika fält av samhällslivet, särskilt i för eleverna konkreta och aktuella situationer, att härigenom bibringa eleverna en mera realistisk och objektiv syn på den enskildes relationer till andra människor och till samhället i övrigt, samt att söka förbättra elevernas möjligheter att observera och tolka förhållanden, vilka är av intresse både för deras egen utveckling och för deras senare förvärvsarbete. 370

HUVUDMOMENT Psykologins uppgifter, metoder, möjligheter och begränsningar Inlärning Behov, motiv och emotioner Varseblivning Utvecklingspsykologi Människors olikheter Socialpsykologi Ekonomisk psykologi Tillämpad psykologi i övrigt Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr

Inlärning. Modifieringar av beteenden, bl. a. betingning. Förstärkningens mekanism. Hur nya beteenden och upplevelser uppkommer. Anpassningen i tillvaron och till omvärlden. Vanebildningen. Identifikationens betydelse för beteendet. Momentet tar sålunda upp inlärning i vidare mening med beaktande av att anpassningen till människor och förhållanden är en fortskridande process. Inlärning i mer konventionell bemärkelse, exemplifierad med elevernas aktuella inlärningssituation. Något om inlärning under olika mognadsstadier. En praktisk tillämpning av detta moment är studietekniken. Eleverna får nu psykologins hjälp att fördjupa och systematisera de lärdomar i studieteknik som de i grundskolan fått i skilda ämnen. Behov, motiv och emotioner. Om medfödda och förvärvade (inlärda) behov och motiv. Behovens och motivens betydelse för beteenden och upplevelser. Återblick på inlärningspsykologin som belysning av behovens roll i samband med inlärning, minne och glömska. Motivens betydelse för vår uppfattning om omvärlden och våra upplevelser av och attityder till medmänniskorna (som förberedelse till momenten varseblivning och socialpsykologi). Några viktigare personlighetspsykologiska frågor. Hur reagerar vi när behovstillfredsställelsen uteblir? Vilka olika reaktionsmönster förekommer hos en människa i konfliktsituation? Olika slag av konflikter, som kan tänkas ligga bakom mänskliga beteenden. I anslutning till ovanstående något om neuroser såsom baserade på för individen omedvetna konflikter. Skillnaden mellan neuros och psykos. Varseblivning. Varseblivningens psykologiska underlag; generella varseblivningsprinciper. Hur olika människor upplever omvärlden på olika sätt. Urvalet i varseblivningarna. Behovens, motivens och inlärningens betydelse för vår 371

uppfattning om omvärlden. Tillförlitligheten i iakttagelser, uppskattningar och värderingar. Utformning av instrument; färgsättning och övrig utformning av signaler och varningsmärken. Något om vittnespsykologin. Utvecklingspsykologins grunder. Momentet bör ha karaktär av introduktionskurs i ämnet, där utvecklingsprocessen som helhet behandlas men huvudvikten lägges vid barna- och ungdomsåren. Anknytning sker till vad som behandlats under momenten inlärning, behov och varseblivning. Människors olikheter. Något om människors olikheter på det intellektuella, emotionella och sociala planet som resultat av en inlärningsprocess och anpassning inom de gränser, som de fysiologiska förutsättningarna ger. Skillnader mellan kön och grupper från olika miljöer och raser. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt. Socialpsykologins grunder. Kortare orientering om människans beteende i grupp med återblick på vad som därvid sagts i anslutning till momenten inlärning, motivation och varseblivning. Det är naturligt att ansluta denna undervisning till utvecklingspsykologin, särskilt till studiet av ungdomsåren och till det samordnade studiet av familjekunskap. Familjens roll som primärgrupp behandlas, samt något om föräldraskapets och fostrargärningens problem. Likaså beröres andra former av för eleverna aktuella gruppbildningar: gäng, skolklass, grupper på arbetsplatsen, över-, sido- och underordnade etc. Årskurs 2

I lämpliga sammanhang återblick på de moment som behandlats under årskurs 1. Fördjupat studium av utvecklingspsykologi. Längdsnitt följande utvecklingen i psykiskt avseende 0—16 år. Beteendeprofiler över olika utvecklingsstadier med tonvikt på de motoriska, emotionella, intellektuella och sociala funktionerna. Undervisningen konkretiseras genom demonstration av leksaker valda med hänsyn till olika lek- och utvecklingsstadier. Uppfostringsfrågor. Speciella uppfostringsproblem. Ungdomsanpassningen. Träning i observation av barn i olika åldrar. Studiebesök på rådgivningsbyrå inom barna- och ungdomsvården. Även om tonvikten inom utvecklingspsykologin skall ligga på barna- och ungdomsåren, bör även människans senare utveckling, speciellt åldrandet behandlas. Studiebesök och intervjuer bör framför allt i social fackskola gälla även åldringsvården. Differentiell psykologi. Fördjupning och utvidgning av vad som behandlats i årskurs 1 i samband med momentet människors olikheter, särskilt i fråga om 372

hur dessa olikheter fastställes och utnyttjas i praktiska sammanhang. Något om bakgrunden till utformningen av olika tekniker; tests, frågeformulär, skattning och intervju. Anknytning till yrkesvalets förutsättningar i anlag, intressen och övriga personlighetsfaktorer. Socialpsykologi (fortsättning). Socialpsykologiska begrepp som grupp — kategori, gruppnormer och gruppsanktion, status, roll och rollförväntningar med konkret exemplifiering från elevernas erfarenhetsvärld. Den växande och gruppen. Anpassning och konflikter. Socialpsykologin i samhällslivets vardag: attityder — hur de uppstår och förändras. Reklam och propaganda. Metoder för beskrivning av grupper och mätning av attityder. Olika gruppers struktur, funktion och inverkan på individen. Gruppledarfrågor. Arbetspsykologi. Ekonomisk psykologi. Faktorer som påverkar konsumentbeteendet. Några synpunkter på opinionsbildning i samhället och på förändringar i levnadsvanor. Beskrivning av påverkningar a) allmänekonomiska: t. ex. konjunkturer, löneavtal, b) företagens marknadspolitik, c) konsumentupplysning, varuinformation, ideella organisationers arbete, d) individens och hushållets omgivning. Huvudintresset ägnas åt b och d. Företagens marknadspolitik. Konsument- och andra marknadsundersökningar såsom tillämpningar av psykologiska undersökningsmetoder på representativa urval. Produktanpassning. Reklam som en kommunikationsprocess. Reklamens effekt. Personlig försäljning i olika former. Repetition och viss utvidgning av de delar av psykologin som har speciellt intresse för reklam- och försäljningspsykologi. Prispolitik med särskild hänsyn till konsumenternas prismedvetenhet och priskänslighet. Tillämpad psykologi i övrigt. Tillämpningen av principerna från de ovan behandlade momenten i bl. a. informations-, urvals- och rådgivningsverksamhet inom vårdnadsyrken och ergonomi (bioteknologi). Mentalhygien och klinisk psykologi.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Kursplanen upptar ett antal huvudmoment som endast skenbart har den skarpa avgränsning från varandra som momentförteckningen låter antyda. Det är synnerligen viktigt att undervisningen inte präglas av en alltför stor uppspaltning av de psykologiska processerna. Den bör i stället ha den omfattande karaktär som kommer till uttryck i förslaget till studieplan, där integrationen mellan de olika huvudmomenten starkt framhålles. Momenten är att betrakta 373

som ett angivande av olika aspekter av samma process, nämligen individens samspel med sin omgivning och de upplevelser av denna som han därvid har. Två villkor bör vara uppfyllda för att eleverna skall positivt intressera sig för psykologin: 1) Eleverna måste få uppleva, att kursen i många avseenden handlar om dem själva, deras egna och deras omgivnings problem. 2) Undervisningen bör präglas av ett aktivt deltagande i olika former från elevernas sida. Diskussionen bör härvid ges stort utrymme i undervisningen. Eleverna kan på många punkter i framställningen bidra med egna exempel, föreslå lösningar till givna problemställningar osv. I vissa fall kan en frågeställning i form av praktikfall eller på annat sätt presenteras av läraren, därefter diskuteras i grupper om 4—6 elever och slutligen göras till föremål för plenardiskussion i den återsamlade klassen. En vinst med denna arbetsform är bl. a. a t t de mer tystlåtna och tillbakadragna eleverna lättare aktiveras. Åtskilliga av kursmomenten lämpar sig synnerligen väl för laborativa inslag. Vissa elevlaborationer bör självfallet förekomma men huvudparten av momenten i fråga kan med fördel utföras som demonstrationer. Förslaget till disposition av en studieplan upptar i båda årskurserna såväl individualpsykologiska som socialpsykologiska moment med fördjupning och utvidgning i andra årskursen. Dispositionen har skett främst med tanke på att flertalet av den ekonomiska fackskolans elever, som endast har psykologi som obligatoriskt ämne ett år behöver en avrundad kurs, och samläsning mellan elever från de båda fackskolorna skall kunna förekomma. I de fall sådan samläsning inte blir aktuell, bör möjlighet finnas till annan gruppering av kursmomenten, i social fackskola exempelvis så att första årskursen främst ägnar sig åt individualpsykologin och andra årskursen åt socialpsykologiska frågeställningar. För båda fackskolorna upptar kursplanen samma huvudmoment. Vid planeringen av årskurs 2 bör emellertid en sådan avvägning göras att inom de huvudmoment som behandlar tillämpad psykologi sådana tillämpningsområden främst väljes, som har anknytning till elevernas övriga studier och kommande yrkesverksamhet. I social fackskola bör således tyngdpunkten kunna läggas på socialpsykologin, medan andra tillämpningsområden ägnas mindre tid. I ekonomisk fackskola där ämnet i årskurs 2 endast förekommer som tillvalsämne bör på motsvarande sätt ekonomisk psykologi kunna ges en framträdande plats. Detta innebär ej att övriga tillämpningsområden skall förbigås, utan endast att olika avvägning bör ske mellan dem. Eleverna i social fackskola bör få någon orientering om ekonomisk psykologi lika väl som socialpsykologiska problem bör behandlas i ekonomisk fackskola. Även när det gäller det fördjupade studiet av utvecklingspsykologi i andra årskursen är det rimligt med någon olikhet mellan de båda fackskolorna, så att momentet erhåller mer tid i social än i ekonomisk fackskola. Utöver den separatbehandling som utvecklingspsykologin erhåller i båda årskurserna är det väsentligt att den utvecklingspsykologiska aspekten beaktas även under övriga moment. Det faller sig t. ex. naturligt att ge sådana syn374

punkter i anslutning till behandlingen av inlärningsprocessen, behovsdynamiken, varseblivningen och människans utveckling som social varelse. Småbarnsålderns psykologi accentueras dels med hänsyn till dess betydelse för individens framtida utveckling, dels mot bakgrunden av att åtskilliga av ungdomarna inom en relativt kort tid kommer att få ta vård om egna eller andras barn. Ungdomsårens psykologi bör också ges en framskjutande plats, då det bidrar till elevernas självkännedom. Vid behandlingen av momentet uppfostringsfrågor i andra årskursen betonas betydelsen av att uppfostran anpassas efter barnets utvecklingsnivå. De vuxnas ansvar med hänsyn till exempelauktoriteten som uppfostringsinstrument framhålles. Speciella uppfostringsproblem konkretiseras t. ex. genom situationsspel, bandade dialoger och efterföljande diskussioner. Exempel på speciella uppfostringsfrågor som bör tas upp till behandling är frågor rörande renlighetsfostran, trots, rädsla, fantasi, syskonkonflikter, fingersugning, sexualupplysningsfrågor. Behandlingen av människors olikheter, antingen de milj obetingade eller ärftligt betingade bör inte enbart syfta till att ge kunskaper utan även förståelse och tolerans inför olika former av avvikande beteende. I socialpsykologin bör huvudvikten läggas på gruppens inverkan på individen liksom på olikheter i gruppers beteende, bl. a. med hänsyn till olika ledartyper. Masspsykologin bör tas upp förslagsvis med exempel från raskonflikter och ungdomskravaller. Vid genomgång av de olika momenten bör läraren båda årskurserna ge eleverna en orientering om psykologins arbetssätt, uppgifter och metoder. Samtidigt som elevernas positiva intresse för psykologins möjligheter bör väckas, måste dess begränsning inskärpas och eleverna måste bestämt varnas för en alltför snabb och förenklad tillämpning av dess rön. I fråga om den ekonomiska psykologin — liksom om den tillämpade psykologin i övrigt — är det nödvändigt med en bredare bakgrund än den som enbart psykologin kan ge. Samhällsekonomiska, företagsekonomiska och sociologiska synpunkter måste komma in i diskussionen. I dagens läge är tillämpad psykologi mer fråga om systematiska undersökningar än om handlingsregler som lätt låter sig tillämpas. Det förefaller därför viktigt att eleverna i möjligaste mån får bekanta sig med några principer för psykologiska mätningar t. ex. kraven på objektivitet, reliabilitet och validitet. Däremot skall de med vissa undantag inte undervisas i tekniker. De flesta människor kommer i sitt förvärvsarbete och som konsumenter i kontakt med situationer, där de självmant och utan undervisning tillämpar metoder, som har förfinats inom psykologin och som där utgör viktiga arbetsredskap. Dit hör i första hand intervjuer och det är för den skull viktigt att eleverna bibringas vissa kunskaper om intervjuteknik. Undervisningen kan läggas upp så att tillämpningarna blir konkreta och realistiska för eleverna med hänsyn till deras erfarenhetsområde. Alla elever är i viss utsträckning konsumenter, de fungerar som medlemmar i hushåll och de får på olika sätt i sin dagliga tillvaro kontakt med företagens försäljnings375

åtgärder. Med den systematik som föreslagits i studieplanen kommer anknytning till sådana erfarenheter att relativt lätt låta sig infogas i undervisningen. Anknytningarna kan ske i form av diskussioner men bör i största utsträckning ske genom att eleverna själva insamlar material och gör observationer. Empiriskt material från olika undersökningar bör såvitt möjligt utnyttjas som underlag för diskussioner. Företagens marknadsundersökningar, vissa statliga undersökningar, s. k. opinionsundersökningar och populariserade framställningar av akademisk forskning ger ett gott arbetsmaterial för studier av problem, tillvägagångssätt och analys av resultat samt diskussion av tolkningar och felkällor.

Samverkan Samtliga elever har i början av årskurs 1 behandlat socialpsykologiska problemställningar i samband med studier i samhällskunskap, en omständighet som läraren kan dra nytta av när de mer teoretiska synpunkterna på samma problem tas upp till behandling inom ämnet psykologi senare under läsåret, t. ex. miljöns inflytande på den intellektuella utvecklingen eller den känslomässiga trygghetens betydelse för personligheten. För flera ämnen på den sociala fackskolans schema spelar psykologiämnet en viss roll som grund för studiet av ämnena i fråga, och psykologiläraren bör självfallet i sin undervisning markera sambanden. Familjens samlevnadsfrågor (familjekunskap) har sålunda beröring med flera av huvudmomenten inom psykologin men i synnerhet de socialpsykologiska. Ämnet livsåskådnings- och religionskunskap behandlar bl. a. frågan om människan som behovsvarelse, ett tema som står i direkt beröring med ett av huvudmomenten i psykologikursen. Socialkunskap vari även barna- och åldringsvård samt ungdomsfrågor behandlas tar vid sidan av den rent somatiska vården upp frågor som har med individens psykiska status att göra, och dessa har självfallet berörts i anslutning till psykologins moment »utvecklingspsykologi». Samtliga tre ämnen kommer i årskurs 2 varför synkroniseringen torde vara lätt att åstadkomma. E t t samarbete mellan ämnena svenska och psykologi borde också kunna bli fruktbärande. Skönlitteraturen är en outtömlig källa när det gäller att hitta konkreta exempel på de företeelser som tas upp till behandling i psykologiundervisningen. En exempelsamling kan uppgöras genom att läraren antecknar illustrerande avsnitt i t. ex. romaner han läser. I fråga om avsnittet ekonomisk psykologi är samverkan med företagsekonomi, distribution och konsumentkunskap naturlig. I företagsekonomin dominerar företaget — säljarens intressen, varvid de problem som företaget har vid försäljningen av sina produkter behandlas. Ekonomisk psykologi ger bidrag till den kännedom om köpare som varje företag måste besitta för att väl kunna planera sina marknadspolitiska åtgär376

der. Anknytningarna till ämnet företagsekonomi omfattar t. ex. marknadsundersökningar, planering av reklam, försäljarens roll och prispolitiska åtgärder. Ekonomisk psykologi ger vissa inblickar i hur konsumenterna reagerar på olika påverkningsförsök, hur de behandlar information och hur köpbeslut kommer till. Konsumentkunskap behandlar köpprocessens olika moment från konsumentens synpunkt. Tillsammans bör de båda ämnena kunna ge en allsidigare bild av köpprocessen. Konsumentkunskapen lägger särskild vikt vid informationsinsamling och informationsbedömning, konkret behovsanalys och allmän varukunskap, som kan ge större säkerhet och tillfredsställelse i konsumtionen. Ekonomisk psykologi uppehåller sig mer ingående vid den process som föregår köpbeslut. Laborationer, studiebesök

etc.

Det är nödvändigt att eleverna ges möjlighet att i viss utsträckning bedriva studier av mer självständig natur. Undervisningen i psykologi bör kunna ge eleverna goda tillfällen härtill. Sålunda kan t. ex. i anslutning till vissa kursmoment förekomma intervjuer och observationer, som eleverna utför självständigt och redovisar i skriftlig eller muntlig form. Även de tidigare nämnda gruppdiskussionerna bör kunna medverka till att göra eleverna mer självständiga i studiesituationen. Eleverna kan vidare ges i uppgift att studera olika specialfrågor, som senare redovisas i t. ex. föredragets form. Psykologiska frågeställningar, t. ex. olika uppfostringsfrågor, tillförlitligheten av vittnesutsagor, sömn och vaka, testning och tonåringarnas självständighetsbehov, behandlas ofta i dags- och veckopress samt i populärvetenskapliga tidskrifter. Eleverna kan få i uppdrag att i gruppdiskussionens form behandla sådant material. Hjälpmedel Det har tidigare framhållits att de laborativa momenten i stor utsträckning kan komma in som demonstrationer. Någon större uppsättning av material eller apparatur synes därför inte behövlig. Valet av moment för egentliga elevlaborationer bör hänskjutas till den enskilde läraren alltefter dennes intresseinriktning. Då materialuppsättningen blir beroende av denna, ges här inga anvisningar i detta avseende. De audivisuella hjälpmedlen bör kunna komma till flitig användning för att belysa de fenomen som kursen behandlar. Tills vidare är uppsättningen av filmer, bildband och diabilder av svenskt ursprung blygsam, men en del av de utländska filmer som finns i landet och uthyres av speciella institutioner kan med fördel användas. Huvudmomentet ekonomisk psykologi ställer inga större krav på utrustning med hjälpmedel. Naturligtvis bör så långt möjligt audivisuella hjälpmedel användas. Sålunda finns t. ex. färdiga stillfilmer om försäljarens arbete. Dagsoch veckotidningar, radio och television utgör ett viktigt arbetsmaterial, som ger underlag för undervisning och diskussion av annonser, konsumentupplys377

ning och annan information. Man kan utnyttja vissa televisions- och radioprogram som illustrationer till undervisningen i intervjuteknik. I övrigt krävs endast att eleverna får vissa resurser, som möjliggör självständigt arbete med insamling av material i form av observationer och intervjuer.

Biologi MÅL Undervisningen i biologi har till uppgift att öka elevernas kunskaper om sådana biologiska företeelser och skeenden som är av mera direkt betydelse för människans hälsa och arbete samt för samhällets funktion. HUVUDMOMENT Ärftlighetslära Utvecklingslära Ekologi Etologi Några viktiga sjukdomstyper Sexualkunskap Mikrobiologi Livsmedelshygien Bostadshygien Arbetsfysiologi Arbetshygien Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr

Ärftlighetslära. Cellkärnans byggnad. Befruktning och kärndelningsmekanism. Ärftlighetens materiella underlag. Mono- och dihybrid klyvning. Genotyp och fenotyp. Könsbestämning och könsbundet arv. Modifikationer och mutationer. Mutagena faktorer. Arv- och miljöproblemet och tvillingforskningen. Arvshygien (positiva och negativa åtgärder, strålningsrisker). Ras och rasproblem. Utvecklingslära. Utvecklingens orsaker. Människans härstamning belyst med exempel från ryggradsdjurens utveckling. Ekologi. Den globala jämvikten mellan den gröna växtvärldens uppbyggnadsprocesser och konsumenternas, däribland människans, nedbrytningsverksamhet. Mänskliga åtgärder, som innebär vanskötsel av produktionssystemet. Naturvårdens betydelse. Åtgärder för höjande av avkastningen. Befolkningens tillväxt kontra livsmedelsproduktionen. Födelsekontroll. 378

Etologi. Minnet. Instinkts- och förståndshandlingar. Inlärningsmekanismer. Beteendets organisation. Beteendets biologiska funktion. Några viktiga sjukdomstyper. Blod, blodomlopp och cirkulationsrubbningar. Infektionssjukdomar. Immunförsvar och allergier. Ämnesomsättnings- och regulationsrubbningar. Cancer. Mentalsjukdomar. Ålderssjukdomar. Årskurs 2 , 2 vtr varav 0,5 vte laborationer

Sexualkunskap. De hormonala sammanhangen kring könsmognaden, klimakterium och menstruationscykel. Befruktnings- och födelsekontroll. Störningar vid sexuellt samliv. Mikrobiologi. Bakterier, virus, svampar, alger och encelliga djur. Näringsbehov. Tillväxt och faktorer som inverkar på tillväxten såsom temperatur, fuktighet, ljus, syre och pH. Livsduglighet, vilstadier, åldrande och död. Olika sätt för spridning. Mikroorganismernas ämnesomsättning: Något om enzymer och energiomsättning samt nedbrytning av kolhydrater, fetter och äggviteämnen. Olika metoder för att bekämpa mikroorganismer: upphettning, uttorkning, djupfrysning, UV-bestrålning, ultraljudbehandling, radioaktiv strålning, biocider. Livsmedelshygien. Näringshygien. Mikroorganismer i vatten och livsmedel. Livsmedelsförgiftning. Livsmedelsburna sjukdomar. Personlig hygien. Disk och desinfektion. Livsmedelsförvaring: Torkning, rökning, tillsats av kemikalier, sterilisering, kyllagring, frysning, frystorkning, vakuumförpackning, strålning. Användning av gifter i samband med livsmedel. Livsmedelskontroll. Metoder för bedömning av livsmedelskvalitet. Bostadshygien. Klimatiska faktorer: Temperatur, fuktighet, luftföroreningar, ventilation, belysning, buller. Den dåliga bostaden och hälsotillståndet: ökad sjuklighet, psykiska påfrestningar. Bostadens vård: ohyra, städning. Arbetsjysiologi. Ämnesomsättningen och energigivande processer. Cellens funktion, »homeostasis», förbränningsprocesserna, spjälkningsprocesserna (likhet med motorer). Prestationsförmågans beroende av energiproduktionen, neuromuskulära funktionen, psykiska faktorer. Rörelseorganen. Byggnad och funktion. Skelett, nerver, muskler; samspel nerver—muskler i koordinerade rörelser; analys av muskelkraft och -funktion med utgångspunkt i nyare rön; hävstångsförhållanden i olika leder; orientering om olika ryggsjukdomar. Anatomisk-fysiologisk förklaring till sambandet belastning av kotpelaren — bördans tyngd — »muskelkorsetten»; arbetsrörelser och arbetsteknik. Andning och blodomlopp. Funktionen i vila och arbete; ålder och kön; inverkan av olika tyngd, aktiva muskelmassans storlek, fördelning av arbetstidens längd i förhållande till pauser, »mikropauser», arbetsställning. Energiomsättningen. Vila och arbete; inverkan på arbetsförmågan av olika kost; hypoglykemi; måltidernas placering — skiftarbete; fetma. 379

Värmeregleringen. Värmeproduktionens storlek; värmeavgift genom strålning och ledning; inverkan av kyla respektive värme; klädsel. Vätskebalans. Inverkan på arbetsförmågan av vätskeförlust genom svettning på grund av värme och/eller arbete; ersättning av vätskeförlust; saltomsättning. Träningens fysiologi. Fysiologiska-medicinska synpunkter på träningens inverkan på arbetsförmåga och hälsa; träningen för yrke respektive idrott; hur man förstör sin kondition — brist på träning, alkohol, tobaksrökning, stimulantia, brist på sömn. Olika yrkens fysiska krav. Sammanfattningar. Diskussioner. Arbetshygien. Arbetsplatsens hygien. Arbetsplatsens beskaffenhet. Belysning. Smittorisk. Anordningar för personlig hygien. Arbetstid. Personalvård. Hälsoundersökningar. Olycksfall. Yrkessjukdomar. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Vid urvalet av stoff har den vägledande synpunkten varit att få med sådana partier av biologin som är nödvändiga för att nutidsmänniskan skall förstå väsentliga delar av sin situation. Ärftlighets- och utvecklingslära måste anses viktiga i en tid då människan själv å ena sidan med teknikens hjälp förmått ingripa i utvecklingsmekanismerna och å den andra upplever sin egen arts uppsplittring i skilda raser som ett problem. Ekologin är angelägen för förståelsen av omsättningen och jämvikten i naturen som väsentliga för människans försörjning. För att fördjupa elevernas kunskaper om människokroppen och dess reaktioner har inlagts momentet etologi, vilket torde komma att spela stor roll för humanpsykologin, sexualkunskap och några viktiga sjukdomstyper. Den förbättrade levnadsstandarden tenderar till att öka hälsoproblemen. Med bättre kommunikationer följer underlättad smittospridning. Tillverkningen av färdiglagad mat eller halvfabrikat i stora serier ställer större krav på lagring och distribution. Användningen av gifter i samband med livsmedel har medfört behov av ökad vaksamhet. Undervisningen i arbetsfysiologi skall ge kunskap om hur kroppen fungerar vid olika former av kroppsarbete och tillämpa detta vetande, så att arbetet kan utföras på ändamålsenligaste sätt under bästa betingelser. Arbetsfysiologin har många moment gemensamma med ämnet ergonomi i den tekniska fackskolan. Undervisningen om de hälsovårdande problemen bör så långt möjligt vara yrkesinriktad och ha starkt konkret karaktär. Läraren måste ha stor frihet vid tillämpandet av studieplanen. Det gäller att välja realistiska exempel och att låta eleverna själva mäta och värdera. Det är bättre att mera allsidigt behandla enstaka problem än att slaviskt följa studieplanens ordning. Såväl 380

dagstidningar som fackpress lämnar ständigt rikligt med stoff för aktuella intresseområden. Undervisningen skall bygga på saklig grund med hjälp av siffror, diagram, bilder och film samt så långt möjligt stödjas av experiment och studiebesök. Kursen är väl lämpad för laborationer dels inom ämnets egen ram, dels i samarbete med gymnastiken. Ärftlighetslära. Vid genomgången av celläran behandlas cellkärnans byggnad, delningsmekanismer etc. i den utsträckning som är nödvändig för förståelse av den allmänna ärftlighetsläran. Angående befruktningen torde det vara tillfyllest att konstatera sammansmältningen av maternell och paternell kärnsubstans och i samband därmed motivera reduktionsdelningen. De vanliga mendelklyvningarna 1:2:1, 3:1, 9:3:3:1 etc. skall eleverna naturligtvis behärska. Väsentligt är också att de förstår den bakomliggande mekanismen. Könsbestämningsmekanismerna behandlas kortfattat, varjämte koppling och överkorsning får blott schematisk översikt. I samband med behandlingen av genotyp, fenotyp och modifikationer bör man givetvis ge arv- och miljöfrågan en allmän belysning. De speciella frågor som gäller människan behandlas sedan i samband med tvillingforskningen. Strålningsriskerna och därmed sammanhängande problem kan mycket väl behandlas direkt i samband med mutationer och mutagena faktorer. Väsentligt är att i undervisningen framhålla hur stor risken är att en mutation har negativ effekt jämfört med chansen att den är positiv. Det är också viktigt att eleverna lär sig förstå att det ur populationsgenetisk synpunkt är väsentligt att en mutation träffar en kroppscell eller en cell i groddbanan. Givetvis måste mutationernas roll vid arternas utveckling ges en fyllig framställning. Momentet arvshygien är svårbehandlat men innehåller värdefulla diskussionsområden. Å ena sidan bör här framhållas möjligheten för biologiämnet att påpeka varje individs unika uppsättning arvsanlag och alltså bidra till aktningen för individualiteten och vördnaden inför det enskilda människolivet. Å den andra sidan har inom människoarten evolutionens kraft i viss utsträckning satts ur spel och för arten skadliga anlag fått möjligheter att breda ut sig i populationen, för så vitt inte samhället vidtar arvshygieniska åtgärder. De positiva och negativa arvshygieniska åtgärderna bör bl. a. ses mot denna bakgrund. I samband med de negativa åtgärderna (sterilisering, vissa detaljer i abortlagstiftningen, internering osv.) finns anledning gå in på den frivilliga befruktningskontrollen och de möjligheter människan har att på den vägen komma tillrätta med ett annat av de globala problemen, nämligen försörjningskrisen och svälthotet. Lika svårbemästrat stoff levererar momentet ras och rasproblem. Väsentligt är väl att man för eleverna påpekar att inomrasvariationerna torde vara större än de genomsnittliga mellanrasvariationerna, varför biologiska fakta inte utan att våldföras kan åberopas som försvar för rasdiskriminering och -förföljelse. I vissa fall kan t. o. m. en viss positiv samkorsningseffekt göra sig gällande vid rasblandningar. Undervisningen bör också syfta till att genom upplysning om 381

biologiska fakta ge eleverna möjlighet att genomskåda ovederhäftig raspropaganda. Utvecklingslära. Under momentet utvecklingens orsaker bör man behandla två problemkomplex. Å ena sidan måste man ta upp de mekanismer, som reglerar utvecklingen, beskriva och förklara dem. Å andra sidan måste man ge en idéhistorisk bakgrund till den moderna utvecklingsläran. Det är självfallet inte meningen att man i detalj skall diskutera ryggradsdjurens utveckling utan endast i huvuddrag skissera denna. Tyngdpunkten i framställningen läggs på människans härstamning. Ekologi. För att ge ett underlag för behandlingen av detta moment måste man redan från början klargöra varför frågan om mänsklighetens livsmedelsförsörjning i våra dagar kommit i ett kritiskt läge. Det torde vara tillräckligt med en kort kommentar till lämpligt valda statistiska data (nativitets- och mortalitetskurvor o. d.). Medicinens och hygienens betydelse i sammanhanget måste självfallet understrykas. Den följande framställningen bör utformas till en analys av de möjligheter som kan föreligga att dels öka livsmedelsproduktionen, dels minska nativiteten. Det kan då vara lämpligt att först göra en snabb återblick på de biologiska skeenden som bär upp den dynamiska jämvikt som normalt råder i naturen. I anslutning härtill bör de begränsade miljöfaktorernas betydelse för de gröna växternas produktion av organiskt material framhållas och något sägas om markens ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper, dess halt av salter, humus etc. Exempel kan nämnas på naturligt uppträdande avtappning (sedimentering, fossilbildning, urlakning) av det för organismerna tillgängliga, rörliga kapitalet av biogena grundämnen, liksom också exempel på nytillskott (mineralvittring, kvävefixering) till detta kapital. Erosionens betydelse för förflyttning eller förintelse av odlingsbar jord och människornas roll i detta sammanhang behandlas. E t t utomordentligt åskådningsmaterial erbjuder här Främre Asien och i synnerhet medelhavsområdet, där jordförstöringens orsaker och följder stod klara redan för Platon under 300-talet f. Kr. och där utvecklingen sedan kan följas och analyseras ända fram till våra dagar. I nutiden ger USA och även i begränsad utsträckning Sverige material för en diskussion av jordförstöringens problem. Det säger sig självt, att i detta avsnitt element från både biologin och geovetenskapen måste ingå i framställningen. Betydelsen av naturvårdsåtgärder måste här beröras, i synnerhet de scm syftar till att motverka jordförstöring och utrotning av arter (»förskingring av genkapital»). Därefter ges en överblick av de åtgärder som kan leda till en ökad livsmedelsproduktion: restaurering av jord, gödsling, bevattning, växtoch djurförädling e t c , varjämte livsmedelsindustrins ökande betydelse i detta sammanhang klargöres. Möjligheten att i större utsträckning utnyttja världshavens produktion av organiskt material diskuteras liksom eventuellt också planerna på algkultur i stor skala. Det måste emellertid göras klart för eleverna, att dessa åtgärder på lång sikt är fullständigt otillräckliga för att lösa mänsi382

lighetens försörjningsproblem och att något slag av födelsekontroll måste övervägas, såvida icke befolkningstillväxten upphör av andra orsaker. Etologi. Under detta kapitel genomgås beteendeforskningens iakttagelser på framför allt insekter och ryggradsdjur. Väsentliga moment är instinktshandlingar (nyckelretningar, prägling, signaler, flock- och revirbeteenden, social rangordning etc.) lärande genom »trial and error», förståndshandlingar. Några viktiga sjukdomstyyer. Här avses att söka belysa den fysiologiska bakgrunden till några sjukdomar av stor samhällsekonomisk betydelse i avsikt att ge eleverna en fördjupad kunskap om de mekanismer som fungerar i människokroppen. Framställningen bör inte belastas med mer medicinsk fackterminologi än vad som är nödvändigt för förståendet av nämnda mekanismer. I samband med ämnesomsättningsrubbningar tas vissa hormonala sammanhang upp till behandling, t. ex. diabetesproblemet. Hur många sjukdomar som bör behandlas och hur djupt man bör gå är en avvägningsfråga. Infektionssjukdomarna kan t. ex. lika väl försvara sin plats i andra årskursens hygienavsnitt, cirkulationsrubbningar i arbetsfysiologi osv. Infektionssjukdomarnas spridningsbiologi bör sparas till hygienkursen, medan i detta avsnitt avses att i första hand behandla själva infektionen och vad som händer inuti kroppen. Sexualkunskap. Beträffande behandlingen av detta moment hänvisas till skolöverstyrelsens handledning 4 i sexualundervisning. Mikrobiologi. Hälsa och hygien har ett intimt samband med varandra. För att rätt förstå innebörden av hygieniska regler är det nödvändigt med god kännedom om mikroorganismernas levnadssätt. Undervisningen skall vara sådan att den ej uppammar tendenser till bacillskräck utan fastmer inger respekt för hygieniska faktorer och ökar förmågan till självskydd. Kursen inleds med en kort presentation av de mikrobiologiska grupper som är av mera direkt betydelse för människans hälsa, deras utseende och förekomst samt några historiska notiser. Rickettsier och bakteriofager bör kanske omnämnas. Av alger är det endast de blågröna som kan komma i fråga. Genom att de ibland uppträder i så oerhörda mängder, kan de förorsaka hygieniska obehag. De parasitiska maskarna och insekterna passar inte riktigt in bland mikroorganismerna. Man kan i stället behandla dem inom den speciella livsmedelshygienen i samband med mikroorganismer i livsmedel liksom i bostadshygienen i momentet ohyra. Viktiga näringsämnen är kol, kväve, oorganiska föreningar och vitaminer. Tiden medger inte alltför ingående studium av den viktiga ämnesomsättningen. Endast en del av eleverna läser kemi och kan få den kemiska orientering som fordras för att förstå även enklare förlopp. Nedbrytningen av organisk substans har betydelse för diskussionen om livsmedlens hållbarhet. Kunskapen om spridningsvägar är av central betydelse för bekämpandet av epidemier. 4

Härvid förutsattes en omarbetning av nuvarande handledning

Livsmedelshygien. Kunskap om livsmedelshygien är av stor betydelse inom vårdnads- och serviceyrken. Näringshygienen kommer att behandlas ingående i konsumentkunskap och omnämnes här endast för fullständighetens skull. Övriga moment har sitt givna innehåll. Alldeles särskilt bör framhållas värdet av bra vatten och god personlig hygien. Som ovan nämnts kan de parasitiska maskarna behandlas tillsammans med övriga mikroorganismer i vatten och livsmedel. Gifter i samband med odling och lagring av livsmedel har fått allmän användning. Eleverna bör orienteras om vilka oerhört farliga substanser det kan röra sig om, så att de inser vikten av att noga följa de säkerhetsföreskrifter, som finns angivna på förpackningarna. Bostadshygien. De klimatiska faktorerna bör kunna bli föremål för mätningar. Temperatur, fuktighet och ljus kan lätt registreras och jämföras med normalvärden. Bullermätare torde finnas hos hälsovårdsnämnderna och kan demonstreras. Av luftföroreningar behandlas främst koloxid. Ventilationen är ett av allmänheten ofta försummat och missförstått kapitel. Mjölbaggar, ångrar och mal utgör problem även i de modernaste lägenheter. De vanligaste skadedjuren demonstreras och bekämpningsåtgärder diskuteras. Städningen behandlas ur mikrobiologisk synpunkt. Arbetsfysiologi. Bildband finns utarbetade som passar på detta stadium. I samband med gymnastik bör ingå demonstrationer och övningar i grundprinciperna för ligga, sitta, stå, gå, bära och lyfta samt arbetsprov på cykelergometer omfattande andning, blodomlopp, värmereglering och analys av arbetskapacitet. Arbetshygien. Arbetsplatsens hygien behandlas med exempel från de miljöer, som eleverna kan väntas möta i sina blivande yrken, gärna i anslutning till studiebesök.

Samverkan Samverkan bör ske med undervisningen i konsumentkunskap (många beröringspunkter inom hygienavsnittet), hushållsteknik (livsmedelshygien), gymnastik (arbetsfysiologi), familjekunskap (bostadshygien och sexualkunskap), samhällsoch socialkunskap (arbetarskydd och arbetshygien), psykologi (etologiska problem) och kemi (vatten, gifter, elementär biokemi). Ämnet ställer stora krav på planering, då samverkan bör ske med så många ämnen. Att laborera med alltför stora omplaceringar av huvudmomentens årskursfördelning är inte utan vidare möjligt. Biokemiavsnittet kommer med nödvändighet ganska sent i årskurs 2 och binder då arbetsfysiologin till sista terminen. Vidare är det önskvärt att konsumentkunskap och hygien har någorlunda samband med varandra. Sexualkunskap hänger naturligt ihop med familjekunskap. Avsnittet har lagts först i årskursen för att det inte skall komma i skymundan på grund av bristande tid, vilket lätt är fallet om det 384

lägges i slutet av vårterminen. Över huvud taget skall ges noga akt på att hela biologikursen får en harmonisk avvägning, så att det inte sker någon olämplig förskjutning åt ena eller andra hållet på grund av ensidighet i lärarens intressen. I första årskursen borde det vara rimligt med en tredelning av tiden för ärftlighets- och utvecklingslära, ekologi respektive etologi och några viktiga sjukdomstyper. I årskurs 2 bör arbetsfysiologi och arbetshygien disponera nära hälften av tiden. Den grundläggande mikrobiologin bör inte göras för omfattande utan huvudvikten lägges vid tillämpningen i livsmedelshygien. De olika avsnitten i biologikursen har många beröringspunkter med varandra och undervisningen skall söka ge en samlad bild av den miljö vi lever i och de möjligheter som finns för ett biologiskt riktigare levnadssätt. Laborationer I årskurs 1 har tid ej anslagits till laborationer med halv klass och de föreskrivna momenten kräver inte nödvändigtvis laborationer i hävdvunnen mening. Men ämnet får inte förlora sin kontakt med naturen. Där så ske kan bör arbetssättet vara laborativt. Kromosomer bör studeras i mikroskop, ekologiavsnittet bör konkretiseras genom fältstudier, studiebesök och demonstrationsförsök. I årskurs 2 har till laborationer med delad klass anslagits 0,5 vte. De mikrobiologiska laborationerna är tidskrävande och måste omfatta två lektionstimmar, vilket motsvarar en laboration var fjärde vecka. En vanlig odlingstid är 48 timmar. Det är lämpligt att en lektionstimme schemalägges två dagar efter laborationsdag, så att man får möjlighet att avläsa och diskutera resultaten. Sterilteknik fordrar god instruktion och noggrann övervakning. Det är på grund av risken för ovidkommande infektioner i försöksapparaturen nödvändigt att arbeta i små grupper med gott om utrymme vid varje arbetsplats samt lugn och ro runt omkring. Laborationerna kan varieras på många sätt efter aktuella problem och tillgång på material. Uppslag till lämpliga undersökningar torde kunna lämnas av hälsovårdsnämnder, mejerier och slakterier. Nedan ges några förslag till arbetsuppgifter i mikrobiologiska laborationer. Mikroskopisk undersökning av mikroorganismer. Gramfärgning. En titt på en droppe lämpligt blomvatten brukar vara tillräckligt för att eleverna skall förstå varför dricksglas och vaser inte bör blandas i disken. Studiet av bakterierna fordrar goda mikroskop. Det brukar vara svårt att uppfatta mer än rörelsen utan färgning och immersionslins. Sterilteknik. Sterilisering av pipetter, petriskålar, ymppinnar. Beredning av substrat. Autoklavering. Demonstration av smittospridning med hjälp av järteckenbakterier, med flugor osv. Handhygien. Colibakterier i vattenprov.

13 Fackskolan

Bakterier i mjölk, glass och plastförpackade livsmedel. Undersökning av disk. Olika metoder för disk samt diskmedels inverkan på bakteriefloran. Jod- och biuretprov för påvisande av matrester. Bakteriologisk undersökning av t. ex. räkstuvning, nylagad, efter några timmar vid spisen, efter ett dygn i kylskåp eller djupfryst. Städning av golv. En bakteriologisk jämförelse mellan torrsopning, vaskning med vatten, med vatten -f- desinfektionsmedel. Bakteriologisk undersökning av skurdukar, disktrasor, borstar, tvättfat och tvål. Betydelsen av att skurdukar och disktrasor får tillfälle att torka mellan nyttjandet. Koloxidmätning. Ljusmätning i rum. Dagsljuskvot. Test med cykelergometer och andra arbetsfysiologiska prov bör kunna utföras i samarbete med gymnastiken. I den mån apparatur anskaffas för laborationer i ergonomi, bör denna kunna utnyttjas även här. De föreslagna laborationerna kan mycket väl utföras som demonstrationsförsök. Men intresset för ämnet liksom behållningen av undervisningen blir mycket större, om eleverna får utföra undersökningarna själva. Inövandet av sterilteknik ger dem bättre förståelse för hur man skall arbeta hygieniskt.

Hjälpmedel Utöver de gängse hjälpmedlen på ett biologiskt laboratorium fordras tillgång till steriliseringsskåp, bakteriologskåp, kylskåp, frysskåp eller frysbox, instrumentsterilisator (autoklav) om minst 15—20 liter, ca 200 petriskålar, något hundratal pipetter av olika storlekar, ympnålar, immersionslinser till mikroskopen. Vid laborationer kan tid vinnas genom användande av kommersiella substrat i pulverform eller färdiga petriskålar i engångsutförande. Tidsödande laborationer kan förberedas genom att utnyttja kyllagring och djupfrysning.

Matematik MÅL Undervisningen i matematik har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vissa grundläggande begrepp och metoder inom matematiken utöver vad de inhämtat i grundskolan, att göra eleverna förtrogna med några elementära begrepp inom sannolikhetslära och statistik, att uppöva elevernas numeriska räknefärdighet, att ge eleverna inblick i matematikens tillämpning inom deras kommande verksamhetsområden. 386

HUVUDMOMENT Egenskaper hos naturliga, hela, rationella och reella tal. Potenser. Räknestickan Rätvinkligt koordinatsystem. Det allmänna funktionsbegreppet Linjära funktioner Beskrivande statistik På den särskilda kursen dessutom: Grundläggande egenskaper hos trigonometriska funktioner, exponential- och logaritmfunktioner Elementära begrepp inom sannolikhetsläran Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr, allmän och särskild kurs

Rationella tal. Översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tallinjen. Algebraiska reduktioner. Rätvinkligt

koordinatsystem.

Linjära ekvationer, olikheter och

ekvationssystem.

Närmevärden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räkning med närmevärden. Reella tal. Kvadratrötter. Procent. Beskrivande

statistik.

Grafisk framställning. Läges- och spridningsmått.

Räknemaskiner. Funktioner. Det allmänna funktionsbegreppet. Linjära funktioner. Proportionalitet. Grafisk representation. Årskurs 2 , 3 vtr, särskild kurs

Trigonometriska tion.

funktioner.

Exvonentialfunktioner: sentation.

Definition av sin x och cos x. Grafisk representa-

potens med reell exponent. Räknelagar. Grafisk repre-

Logaritmfunktioner: definition av logaritmer. Räknelagar. Grafisk representation. Principerna för räknestickan. Serier. Geometrisk serie. Sammansatt ränta. Sannolikhetslära. Det klassiska sannolikhetsbegreppet. Relativa Normalfördelningen.

frekvenser.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Matematiken i fackskolan skall ge eleverna grundläggande kunskaper som skall vara till nytta för dem vid deras studier av andra ämnen i skolan samt i deras framtida verksamhet. Undervisningen måste därför organiseras så att eleverna, samtidigt som de lär sig det matematiska stoffet, får se för dem meningsfyllda tillämpningar. Den ovan angivna momentförteckningen ger i stort sett ett förslag till en tänkt kronologisk ordning mellan de olika momenten. För att underlätta arbetet för eleverna är det väsentligt att matematiken presenteras i en enhetlig kurs utan alltför markerad gränsdragning mellan de olika kursmomenten. Undervisningen skall ske genom ett aktivt samarbete mellan lärare och elev. I möjligaste mån skall nya matematiska begreppsbildningar införas genom en diskussion mellan läraren och eleverna. Läraren måste göra klart för sig vad som är kärnan i kursen och i övrigt lägga undervisningen så att stor hänsyn tages till elevernas individuella förutsättningar. Vid genomgång av nytt stoff är det i de allra flesta fall lämpligt att använda tavlan. Härvid kan antingen läraren eller en elev skriva. I båda fallen bör emellertid den som skriver på tavlan endast fungera som sekreterare åt den gemensamt arbetande klassen. Man kan på detta sätt hålla även en stor klass i aktivitet. Varje elev bör ha känslan att han bidragit något till diskussionen eller arbetet under lektionerna. Inom varje område av kursen skall eleverna förvärva säkerhet i fråga om att lösa enkla tillämpningsuppgifter. Problemlösningen kan ske gemensamt med hela klassen eller individuellt. Det föreligger stora möjligheter att vänja eleverna vid självständiga arbetsformer genom att successivt ge eleverna hemuppgifter över längre tidsintervaller samt eventuellt tillämpa betingsläsning. Problemlösningen får ej koncentreras till vissa speciella problemtyper. Genom a t t öva eleverna i problemlösning inom en smal sektor av kursen kan man bibringa dem ett skenbart större kunnande, men det är föga troligt att denna förmåga är av något större värde för dem i framtiden. En uppgift bör oavsett om den räknas på tavlan, såsom hemuppgift eller på en skrivning alltid behandlas med samma formella krav i fråga om innehåll och utförande. Eleverna skall vänjas vid att alltid ange motiveringar för de olika stegen i lösningar och bevis. Den individuella problemlösningen bör arrangeras så, att eleverna får tillfälle a t t arbeta i den takt, som de själva finner effektivast. Den enskilda räkningen bör vara så pass väl preparerad att eleverna i regel klarar de förelagda uppgifterna på egen hand. En viss del av undervisningstiden torde oberoende av arbetsform behöva an388

vändas till genomgång av uppgifter, vilka eleverna behandlat individuellt i hemmet eller skolan. Genom att välja lämpliga former för denna genomgång kan dock relativt kort tid behöva användas till detta. Man kan t. ex. låta någon elev redogöra muntligt för en uppgift eller låta flera elever samtidigt skriva lösningar till flera uppgifter på tavlan, varvid eleverna i fråga avslutar med en muntlig redogörelse för lösningen. Eleverna skall uppmuntras att utnyttja läroböckerna i matematik inte bara som en källa för övningsuppgifter. Efter det att nytt stoff har behandlats i skolan bör eleverna tillrådas att hemma gå igenom bokens framställning och lektionsanteckningar. Eleverna skall vidare bibringas vanan att alltid tänka igenom om ett erhållet resultat är rimligt. Vid val av uppgifter är det viktigt att läraren beaktar målet och de allmänna anvisningarna för matematikkursen. Övervägande delen av uppgifterna bör vara sådana att de fordrar en förmåga som innehas av flertalet elever. Skrivningarna bör också ge de bättre eleverna möjlighet att visa sin förmåga. Numeriska räkningar skall vara ett viktigt inslag i proven. Vid rättning av de skriftliga proven användes lämpligen poängmetod, varvid varje uppgift tilldelats en för eleverna känd maximipoäng, som ges vid fullständigt korrekt behandling. Svårighetsgraden bör vara sådan på skrivningen a t t 50—60 % av totalpoängen motsvarar en medelgod prestation på kursavsnittet. Läraren skall vid rättningen kommentera felaktigheter så att eleverna inser vari felen ligger. Det är lika viktigt att läraren genom positiva omdömen kommenterar förtjänstfulla lösningar och goda prestationer i övrigt i olika avseenden som att genom rättelser korrigera svagheter och felaktigheter. Förutom med skriftliga prov kan läraren bedöma elevernas kunskaper genom direkt observation av deras aktivitet vid matematikundervisningen. Läraren bör ha kännedom om hur eleverna klarar sina hemuppgifter så att han kan lämna särskild hjälp åt elever, som behöver stöd. Stickprovskontroll är a t t rekommendera. Möjligheterna att använda programmerade och andra hjälpmedel av olika slag bör prövas. Studieplanen med årskursfördelning innehåller i årskurs 1 samma moment på den allmänna och särskilda kursen. På grund av skillnaden i förkunskaper hos eleverna i de båda kurserna måste undervisningen gestalta sig väsentligt olika. Allmänt gäller, att ämnet skall inriktas på tillämpningar och ges en mer praktisk än teoretisk inriktning, och detta måste i särskilt hög grad gälla den allmänna kursen, byggande på grundskolans allmänna kurs i matematik. Alla moment utom beskrivande statistik och räknemaskiner i fackskolans årskurs 1 har tidigare berörts i grundskolans särskilda kurs. Detta gäller även flera av momenten i förhållande till den allmänna kursen. Undervisningen i fackskolan avser att ge eleverna nya perspektiv på stoffet samt ytterligare stärka deras 389

räkneskicklighet. Hur undervisningstiden skall fördelas mellan de olika momenten får avgöras med hänsyn till elevernas förkunskaper. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Rationella tal. Koordinatsystemet. Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem. Från grundskolan är eleverna bekanta med de naturliga ( = de positiva hela talen), de hela talen (positiva, negativa och 0), de rationella talen och i någon mån de reella talen samt räkning inom dessa talområden. Det föreligger i fackskolan ett behov av att ytterligare stärka elevernas säkerhet i att utföra de fyra räknesätten. Det är därvid lämpligt att göra en mer systematisk genomgång av räkningen inom de olika talområdena. Det är därvid angeläget att denna genomgång göres på ett för eleverna intresseväckande sätt så att det ej enbart blir en genomgång av en rad liknande övningar som tidigare behandlats i grundskolan. Man kan exempelvis införa några enkla begrepp och symboler från mängdläran. Med dessas hjälp torde möjligheterna öka avsevärt att förklara de olika talområdenas egenskaper. Man börjar lämpligen med de naturliga talen och konstaterar att addition och multiplikation lyder vissa fundamentala räknelagar (kommutativa, associativa och distributiva lagarna). Med utgångspunkt i ekvationerna a-\-x = b och ax = b definieras subtraktion och division. Variabelbegreppet diskuteras. Med hjälp av räknelagarna diskuteras principerna för lösning av enkla linjära ekvationer och olikheter. Med utgångspunkt i att ej alla subtraktioner är utförbara inom detta talområde införes de negativa heltalen och räknelagarna för dessa genomgås. Vidare belyses varför division med noll ej kan ske. Ekvationer och olikheter löses. Tilllämpningsexempel från andra skolämnen och från samhällslivet ges. Därefter utvidgas de hela talen till de rationella talen och räknelagarna för dessa behandlas. Särskilt torde arbete behöva nedläggas på att förklara multiplikation och division av rationella tal. Ekvationer, ekvationssystem och olikheter behandlas. Vid arbete inom alla talområden är tallinjen ett utmärkt hjälpmedel. Hur mycket algebraiska reduktioner, som skall övas, får avgöras utifrån behovet inom fortsättningen av matematikkursen och inom andra ämnen i fackskolan. E t t omfattande räknande med komplicerade uttryck är emellertid föga meningsfullt och momentet bör därför begränsas till vad som med hänsyn till målsättningen och elevernas förutsättningar är direkt erforderligt. Vid valet av tillämpningsuppgifter bör man i första hand låta sig vägledas av elevernas intressen och omedelbara behov. Räknestickan används. Potens med hel exponent behandlas. Principerna för koordinatsystemet repeteras. Det är väsentligt att förklara för eleverna vad en ekvation innebär och disku390

tera begreppen identitet och orimlighet. Här är mängdlärans begrepp till stor hjälp. Lösning av ekvationssystem med två obekanta illustreras i koordinatsystemet. Enkla ekvationssystem med flera än två obekanta behandlas på större kursen. Även här gäller att endast enkla och praktiskt motiverade ekvationer, olikheter och ekvationssystem behandlas. Närmevärden. I några numeriska exempel visas hur stort felet blir vid addition, subtraktion, multiplikation av närmevärden, så att man kan draga slutsatsen att de absoluta felen adderas vid additioner och att de relativa felen approximativt adderas vid multiplikationer. Momentet skall leda fram till regler för den noggrannhet med vilken ett resultat skall anges. Vid presentationen av numeriska data i uppgifter bör hithörande frågor uppmärksammas. Avsnittet vinner på en ej för koncentrerad behandling. Eleverna bör läras att själva avgöra vilken noggrannhet som svaret skall ges med och om t. ex. i det enskilda fallet räknesticka kan användas vid uträkningarna eller om noggrannare metoder måste tillgripas. Reella tal. Kvadratrötter. Inledningsvis kan man visa att ekvationen x2 = 2 saknar lösning i den rationella talmängden. Man utvidgar de rationella talen till att omfatta alla reella tal, så att mot alla punkter på tallinjen svarar ett tal. Räknelagar och ordningsregler anges. Kvadratrötter behandlas kortfattat. På den större kursen löses andragradsekvationer grafiskt och algebraiskt. Procent. Det är i dagens samhälle ytterst angeläget att kunna förstå procentbegreppet och kunna hantera det snabbt och säkert. Eleverna skall övas att genom överslagsräkning ange ungefärliga svar på frågor som: Vad är 28 % av 18? Hur många procent är 5,3 av 9,6? Vilket är priset om 15 % av detta är 6 kr? Eleverna skall kunna lösa sådana uppgifter utan ekvation, liksom använda decimaltal t. ex. om priset a ökar med 20 % blir det nya priset 1,2 a. Eleverna bör vidare ha klart för sig att om a är 10 % mer än b så är ej b 10 % mindre än a; att en ökning av ett pris med 20 % åtföljt av en ny ökning med 20 % ej är detsamma som en ökning med 40 % osv. Promillebegreppet omnämnes. Eleverna bör i detta sammanhang ej ges en mängd affärsterminologi eftersom de får tillämpningar i fackämnena. Tonvikten bör i stället ligga på att använda procentbegreppet vid jämförelser mellan olika storheter som t. ex. att mäta ökningar och minskningar i procent. Beskrivande statistik. Vid tillämpning av statistisk metodik ingår i allmänhet följande tre moment: att insamla, bearbeta och analysera data. I fackskolan får man i huvudsak inskränka sig till att behandla de två första momenten. Eleverna bör emellertid få klart för sig att statistiska undersökningar alltid har som mål en slutgiltig analys, som skall utgöra grund för beslut i en eller annan riktning. Undervisningen i statistik skall utgå från konkreta och för eleverna menings391

fyllda frågeställningar. Man kan anknyta till någon teknisk eller naturvetenskaplig tillämpning, t. ex. någon undersökning angående råmaterial, maskiner, arbetstider osv. Dessa tillämpningar kan med fördel hämtas från marknadsundersökningar, sociologiska undersökningar, arbetsstudier osv. I fackskolan kan det i övrigt vara lämpligt att anknyta till ämnena social- och konsumentkunskap. Det är mycket lämpligt att eleverna i något fall själva får insamla data, som de sedan får bearbeta med olika grafiska och numeriska metoder. Utan svårighet kan de i klassen eller i skolan organisera en mindre undersökning om konsumtion, utgifter för någon vara, rökvanor osv. Följande grafiska bilder skall behandlas: stolpdiagram, histogram, summapolygon och sektordiagram. Grafisk representation av tidsserier kan även beröras. Eleverna skall läras att förstå och att själva kunna konstruera dessa grafiska bilder. Sammanställning i frekvenstabell med diskussion av val av klassbredd skall behandlas. I samband med den grafiska behandlingen av statistiska material bör man även nämna och ge exempel på olika populära metoder att presentera data genom att teckna bilder av den företeelse, som är aktuell. Faran med sådan metodik vid jämförelser skall framhållas bl. a. med avseende på längd-, yt- och volymskala. Medianen definieras för ett udda och jämnt antal observationer och man visar hur medianen kan bestämmas med interpolation ur summapolygonen dock utan några formler. Kvartilerna kan införas i samband med summapolygonen gärna i anslutning till något exempel avseende inkomst inom en yrkesgrupp. Vid löneförhandlingar och inom intern fackföreningsstatistik användes i stor utsträckning median- och kvartilinkomster. Medelvärde, varians och standardavvikelse skall behandlas även för klassindelat material. Detta skall göras utan en vidlyftig formeluppsättning för t. ex. beräkning av varianser. Metoder att underlätta räkningarna genom att addera samma tal till observationerna eller multiplicera dem med ett tal visas med exempel. Summationssymbolen skall emellertid införas och eleverna läras att räkna med densamma. Även variationsbredden med någon diskussion av dess fördelar och nackdelar kan beröras. Man bör eftersträva att använda lämpliga, konsekventa och vedertagna beteckningar för de olika statistiska måttstorheterna. Främst inom den ekonomiska fackskolan skall något om index behandlas. Man skall sålunda ta upp enkel om proportionering av tal för jämförelse av t. ex. produktionsvolym eller försäljningsvolym under två eller flera tidsperioder, då volymen för den ena perioden sättes lika med 100 eller jämförelse av t. ex. försäljningsvolym i olika distrikt, då den genomsnittliga försäljningsvolymen sättes lika med 100. Även något index för jämförelse av kostnader för olika varuslag under två tidsperioder skall beröras. Konsumentprisindex skall omnämnas. Räknemaskiner. Eleverna övas i användning av bordsräknemaskiner, företrädesvis automatiska. Detta kan lämpligen ske i anslutning till momentet beskrivande statistik. 392

Funktioner. Mängdbegreppet kan med fördel utnyttjas för introduktionen av det generella funktionsbegreppet. Det ges exempel inte bara på talfunktioner. Begreppen definitionsmängd och värdemängd introduceras. Riktningskoefficient definieras och beräknas för en rät linje genom två givna punkter. Det visas, att ax -\- by -\- c = 0 motsvaras av en rät linje. Övning ges i att bestämma ekvationen för räta linjer och linjära funktioner ur givna villkor. Det ges många praktiska exempel på situationer som beskrivs av linjära funktioner eller kan beskrivas av flera olika linjära funktioner. I detta sammanhang behandlas proportionalitet. Den grafiska illustrationen av y = kx ökar förståelsen för begreppet. I den särskilda kursen bör dessutom andra enkla funktioner behandlas såsom andragradspolynom. Ekvationer löses grafiskt. Genom kvadratkomplettering visar man hur värdemängden kan bestämmas, varvid begreppen maximum och k minimum diskuteras. Vidare behandlas där y = — (omvänd proportionalitet) och x denna åskådliggöres grafiskt. I den särskilda kursen kan delar av momentet behandlas i årskurs 2. Trigonometriska funktioner. De trigonometriska funktionerna definieras för godtyckliga vinklar och åskådliggöres grafiskt. De trigonometriska funktionernas betydelse vid bestämning av vinklar i trianglar omnämnes liksom trigonometriska tabeller. Avsnittet bör omfatta 3—4> lektioner. Exponentialfunktioner. Att behandla rötter av högre ordning är av föga intresse i fackskolan. Man får därför introducera ax(a > 0) för icke-heltal x på annat sätt än via rötter t. ex. på följande sätt. Funktionen ax är tidigare införd för heltalsvärden på x. Man önskar nu definiera den för alla reella tal x så att följande egenskaper är uppfyllda 1) ax-av x

=

ax+» x

2) (a y = a v 3) Funktionen y = ax blir kontinuerlig (motsvarande kurva sammanhängande). Sedan meddelar man att dessa krav räcker för att funktionen skall vara fullständigt definierad men att något bevis ej kan ges på detta stadium. Man kan sedan exempelvis visa att a 1/3 är lösningen till ekvationen x 3 = o eftersom enligt 2) gäller (a 1 / 3 ) 3 = o ( 1 / 3 ) ' 3 = a och a1/2 = i / o osv. Med hjälp av en tabell uppritas t. ex. kurvorna y = 2X och y = 10*. 3 Potenslagarna genomgås och räkning med potenser övas. Benämningen i/a för a1/3 omnämnes. Logaritmfunktioner. Man definierar y = alog x som roten till ekvationen y x = a sedan det på geometrisk grund gjorts troligt att en sådan lösning existerar och är entydig. Eventuellt kan begreppet invers funktion beröras. Logaritmlagarna härleds. Logaritmernas användning vid utförandet av numeriska räkningar beröres. Principerna för räknestickan genomgås. 393

Serier. Begreppet geometrisk talföljd definieras. Den aritmetiska talföljden omnämnes. Det visas att storleken vid varje årsskifte av ett kapital som växer med ränta på ränta bildar en geometrisk talföljd och hur summan av årliga lika stora inbetalningar kan beräknas. Inga konstlade eller komplicerade uppgifter får förekomma på detta avsnitt. Sannolikhetslära. Genom att betrakta några enkla hasardspel leds eleverna på intuitiv väg fram till det klassiska sannolikhetsbegreppet, dvs. sannolikheten för en händelse definierad som kvoten mellan antalet för händelsen gynnsamma och totala antalet möjliga fall. Man kan räkna några enkla tillämpningar, som innebär användning av någon enkel kombinatorisk princip t. ex. multiplikationsprincipen. Vidare bör man praktiskt visa elever att sålunda beräknade sannolikheter har ett visst samband med relativa frekvenser för en händelse genom att demonstrera resultat av t. ex. kast med mynt. Eleverna kan även själva utföra enkla experiment. I anslutning härtill diskuteras de relativa frekvensernas stabilitet och man visar praktiskt att denna även gäller, då det ej föreligger »symmetri». Utan att närmare fördjupa sig i sannolikhetsbegreppet och räkning med sannolikheter får man kortfattat beröra normalfördelningen och nämna dess betydelse samt med exempel visa att variabler i praktiken ofta är åtminstone approximativt normalfördelade. Exempel på sannolikheter vid normalfördelningen skall behandlas. Eleverna skall läras använda en tabell över normalfördelningen. Man får nöja sig med att grafiskt belysa de i normalfördelningen ingående konstanternas betydelse. I anknytning till vad som behandlats i den beskrivande statistiken kan man även beröra hur man praktiskt bestämmer dessa.

Samverkan Det är av största vikt att matematikundervisningen planeras så, att när ett moment av kursen behövs i ett annat ämne, det skall vara behandlat i matematiken. Endast i undantagsfall får man avstå från denna princip. Matematikläraren måste stå i kontakt med lärare i ämnen som är särskilt beroende av matematikundervisningen. Hjälpmedel De använda läroböckerna skall vara läroböcker och ej enbart exempelsamlingar. De bör innehålla en fullständig genomgång av hela matematikkursen. Bevisen får ej vara så knapphändiga att det uppstår svårigheter för eleverna att följa resonemangen. Läroböckerna bör vidare innehålla olika lösta tillämpningsuppgifter. Under vissa förhållanden kan det vara fördelaktigt om läraren vid genomgången undviker just dessa tillämpningar och själv konstruerar sådana. Lärobokens lösta uppgifter kan eleverna själva gå igenom. Tryckt material är det ojämförligt viktigaste medlet för kunskapsinhämtning 394

i matematik. I viss utsträckning kan annat åskådningsmaterial användas såsom film, bildband, planscher och geometriska modeller. Möjligheterna att använda programmerade hjälpmedel av olika slag bör prövas. För undervisning i användandet av räknemaskiner krävs tillgång till sådana. Statistiska material kan demonstreras för eleverna i form av färdigställda diagram på planscher. För sannolikhetsläran och statistiken fordras någon apparatur av enkelt slag för utförande av slumpförsök såsom tärningar och apparat för demonstration av normalfördelning.

Fysik MÅL Undervisningen i fysik har till uppgift att komplettera studierna i grundskolan så att eleverna får ökade kunskaper om viktiga fysikaliska företeelser jämte praktiska tillämpningar med tonvikt på sådana kunskaper som de kan förutsättas ha behov av i kommande yrkesverksamhet. HUVUDMOMENT Strålningslära Värmelära Mekanik Elektricitetslära Elektronik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer

Strålningslära. Förstoringsapparat. Projektorer. Människoögat. Kameror. Kikare. Mikroskop. Fotometri. Ljusets färguppdelning. Ultraviolett och infrarött ljus. Luminiscens. Polariserat ljus. Röntgenstrålning. Strålning från radioaktiva ämnen. Värmelära. Vätskors och gasers tryck. Luftfuktighet. Värmetransport. Årskurs 2 , 2,5 vtr varav 0,5 vte laborationer

Mekanik med akustik. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Kraftekvationen. Energi och effekt. Frekvens. Ljud och ultraljud. Ljudmätning. Elektricitetslära. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på strömgenomfluten ledare i magnetfält. Elektrisk spänning och potential. Joules lag. Resistans. Ohms lag. Elektromagnetisk induktion. Växelspänning och växelström. 395

Elektronik med telekommunikation. Trådbunden telekommunikation. Elektronrör med glödkatod. Transistor. Radiovågor. Radiokommunikation. Mikrovågor. Fotoelektriska effekter.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Kursen har getts en starkt praktisk inriktning, icke blott för att förbereda en kommande yrkesverksamhet, utan även för att ge en orientering i en tekniskt betonad omvärld. Det ankommer på lärarna att klargöra sambandet mellan fysik och teknik inom behandlade områden. Fysikalisk systematisering åsyftas ej, utan stoffet bör grupperas kring intresseområden. Kraven på stringens måste sättas vida lägre än inom den tekniska fackskolan. Särskilt inom elektricitetsläran torde man få avstå från stränga definitioner på de använda storheterna. Den anförda studieplanen är blott ett förslag till disposition och torde — sedd som en helhet — innebära ett något för ambitiöst program. Läraren rekommenderas att utesluta vissa moment och fördjupa studiet av de återstående hellre än att presentera en ytlig men hela kunskapsfältet täckande framställning. Intet hindrar, att andra moment än de förtecknade beredes visst utrymme. Läraren har alltså frihet att följa sin egen plan för kursen, men måste dock beakta, att målsättningen uppfylles, att samtliga huvudmoment behandlas och att samverkan sker med undervisningen i matematik, kemi och biologi. En intresselös upprepning av grundskolans framställning måste undvikas. Detta kan ske genom att man tar upp nya områden till behandling och att i den mån en repetition är nödvändig denna utföres i anknytning till för eleverna nya tillämpningar eller under anläggande av nya aspekter på de fysikaliska sammanhangen. Dessutom måste uppdelningen av materialet mellan årskurs 1 och årskurs 2 ske på följande sätt: Till årskurs 1 förlägges sådant stoff, som har intresse för och kan tillgodogöras av icke blott naturvetenskapligt-tekniskt inriktade elever utan även av elever med konsumtionsekonomisk och social inriktning. Till årskurs 2 hänskjutes stoff, som är av intresse för de yrkeskategorier, som väljer den naturvetenskapliga specialiseringen, och som kan ge väsentlig behållning endast genom en något mer stringent behandling. I årskurs 1 bör enkla beräkningar av vissa storheters värden utföras, dels därför att dessa beräkningar klargör storhetssambanden, dels därför att eleverna har nytta av sådana räkningar i sin yrkesverksamhet. Användning av formler bör icke vara uteslutet, om man med formelns hjälp anser sig på enklaste sätt uttrycka ett väsentligt samband. Däremot bör härledningar ej utföras i algebraisk form. Ej heller bör egentlig problemlösning förekomma. I årskurs 2 bör behandlingen däremot vara enkelt matematisk inom de om396

råden, där detta underlättar förståelsen för sammanhangen. Lösning av enkla naturliga problem på kursen kan förekomma vid sidan av beräkningar av i årskurs 1 nyttjad typ. Såsom närmare motiveras i det som nedan anföres om samverkan, koncentreras fysikstudierna lämpligen i årskurs 1 till höstterminen och i årskurs 2 till vårterminen. I samband med laborationerna övas eleverna lämpligen i att utnyttja och även upprita diagram. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Strålningslära. I samband med genomgång av de optiska instrumenten torde viss repetition av strålgången vid linser och speglar böra göras och begreppet brännvidd befästas. Både brytningslagen och linsformeln förbigås däremot. Orienteringen om ögat kan omfatta både dess byggnad och verkningssätt. En diskussion av djupskärpans beroende av bländaröppningen i kameran kan genomföras. Filmkameran beskrives. I samband med mikroskopet kan mikroprojektion demonstreras. Ljusflöde, belysning och ljusstyrka behandlas. För olika arbeten erforderlig belysning omnämnes och bländningsproblemet antydes. Ljusmätning med spärrskiktcell beröres. Belysningssystemets roll i optiska apparater illustreras experimentellt. Betydelsen av öppningsförhållandet hos kameraobjektiv för exponeringen uppmärksammas. En viss träning i fotografisk teknik ges på laborationer. Kikarens ljussamlande verkan omnämnes. Ljusets färguppdelning med prisma studeras. Ljusvåglängder omnämnes, men vågrörelselära ingår ej i kursen. Existensen av infrarött och ultraviolett ljus påvisas, liksom olika slag av luminiscens. Glödlampsljusets förändring med temperaturen hos glödtråden demonstreras. Några typer av ljuskällor genomgås. Elementär färglära tages upp till behandling men utsträckes icke till att omfatta färgämneslära. Om möjligt bör en viss förståelse för färgfilmens princip bibringas eleverna. Polarisation med hjälp av polaroider och vid reflexion beröres. Röntgenstrålningens framställning omnämnes, men den huvudsakliga behandlingen bör gälla radiografi. Experiment med röntgenstrålning bör dock ej utföras. Strålningsfaran diskuteras. De olika strålningsslagens natur genomgås och en orientering om räckviddsförhållanden och registreringsmetoder lämnas. Några tekniska användningar antydes, men isotopteknik torde lämpligen hänskjutas till biokemin. Värmelära. Begreppet tryck klargöres, och några sätt att mäta tryck genomgås. Pascals princip repeteras i anslutning till några praktiska tillämpningar. Däremot torde Arkimedes princip vara tillräckligt behandlad i grundskolan. Boyles lag samt gastryckets temperaturberoende kan förbigås. 397

Eleverna får stifta bekantskap med vattnets ångtryckskurva och lagen om kalla väggen. Mätning av luftfuktighet genomgås kortfattat. Värmeledningstalet införes och enkla beräkningar göres på det stationära tillståndet vid ett homogent planparallellt skikt. Även om begreppet värmemängd eller inre energi måste repeteras, bör den i grundskolan genomgångna kalorimetrin icke upptagas till förnyad behandling. Däremot bör temperaturstrålningen åter genomgås och värmeövergångens sammansatta karaktär klargöras samt värmeövergångstalet införas. Mekanik med akustik. Begreppen hastighet och acceleration preciseras, så långt de tillgängliga matematiska hjälpmedlen tillåter. Även mätningar av storheterna i fråga beaktas, varvid stroboskopisk metod enligt nedan kan utnyttjas. Uppmärksamheten bör ej huvudsakligen riktas mot fallrörelse. Kraftekvationen användes på några enkla exempel utan utförligare motivering. Friktionsfenomenet uppmärksammas. Företrädesvis mekanisk energi behandlas i detta sammanhang, varvid sambandet mellan rörelseenergi och hastighet nyttjas. Viss förtrogenhet med olika effektenheter bör vinnas. Tachometermetod och stroboskopisk metod för varvtals- och frekvensbestämning genomgås laborativt. Våglängd och frekvens hos ljudet omnämnes och dessa storheters samband med utbredningshastigheten anges utan närmare motivering, men egentlig vågrörelselära ingår ej i kursen. Hörbarhetsområdet fastlägges experimentellt och några användningsområden för ultraljud antyds. Ljudeffekt, ljudnivå och ljudstyrka behandlas i anslutning till ljudstyrkediagrammet. Eventuell problemlösning måste begränsas till ett fåtal enkla uppgifter. Elektricitetslära. Representation av det magnetiska fältet kring permanenta magneter, strömgenomflutna ledare och spolar medelst flödeslinjer kan vara tillfyllest. Begreppet flödestäthet behöver sålunda icke införas. Eleverna bör under kursens lopp experimentellt bli förtrogna med vridspole- och vridjärnsinstrumentens konstruktion, inkopplande och avläsning. Däremot behöver elektriska motorer icke studeras. Elektrisk spänning kan exempelvis införas i anslutning till Joules lag. Ackumulatorer genomgås, och eleverna övas i att koppla in dem i strömkretsar vid laddning och urladdning. De bör också stifta bekantskap med ett termoelement. Problemlösningen på Ohms lag bör hållas inom snäva gränser. Resistansberäkning ur tråddimensioner och resistivitet torde kunna förbigås, men man bör medtaga något om motståndsapparater och elektrisk uppvärmning samt någon regleranordning med användande av bimetall. Wheatstones brygga kan genomgås på en laboration, och om tiden så medger kan därvid en termistor användas. Den elektromagnetiska induktionen behandlas endast experimentellt och helt utan matematik. En orientering om självinduktion och virvelströmmar kan lämnas. Som inledning till växelströmsläran kan metoden att generera sinusspänning 398

medelst en roterande slinga i ett magnetfält antydas. Däremot ingår generatorkonstruktioner icke i kursen. Sambandet mellan frekvens och period genomgås. Sambandet mellan toppvärde och effektiv värde anges utan detaljerad motivering. Man torde böra avstå från att matematiskt behandla det trigonometriska sambandet mellan spänning och tid samt ström och tid. Transformator och likriktare bör eleverna få experimentell erfarenhet av. Den elektriska faran beaktas och diskuteras. Trefasdistribution omnämnes och som en intresseväckande tilllämpning av växelström med hög frekvens kan högfrekvensuppvärmning anföras. Elektronik med telekommunikation. Det är meningen att eleverna i största utsträckning experimentellt skall bli förtrogna med de enklaste varianterna av kopplingselementen och de enklaste kombinationer, i vilka de ingår. Sålunda bör ett elektromagnetiskt relä studeras liksom mikrofoner, hörtelefon och högtalare. Väljare bör måhända omnämnas mer i förbigående. I detta sammanhang kan även bandspelare behandlas och fjärrskrivmaskin beröras. I stora drag klargöres för eleverna förloppen i vakuumrör och transistorer. Men något mer ingående studium bör ej ägnas de fysikaliska skeendena i rör och kristaller. Ej heller framstår karakteristikorna som något i denna kurs väsentligt. Man bör snarare eftersträva att göra eleverna bekanta med vissa kopplingar med vakuumdiod, -triod och -pentod samt transistor. På bekostnad av något annat moment kan i detta sammanhang principerna för elektronmikroskopet genomgås, om detta sammanfaller med elevernas intresseinriktning. En orientering om elektromagnetisk vågrörelse i området mellan sandar- och mottagarantenn bör ges, varvid sambandet mellan utbredningshastighet, frekvens och våglängd utnyttjas utan att ha motiverats närmare. Radiovågornas utbredningsförhållanden beskrives. Amplitud- och frekvensmodulering genomgås utan matematik. Endast det allra enklaste av sändarens och mottagarens byggnad behandlas. Särskilt uppmärksammas svängningskretsarnas funktioner — utan matematisk behandling — samt något modulations- och demodulationsförfarande. Den i grundskolan givna behandlingen av radartekniken fördjupas något, men klystroner och magnetroner torde icke kunna genomgås. I detta sammanhang kan måhända en orientering om Dopplereffekten finna utrymme. Fotoelektrisk emission och fotoceller, spärrskiktceller och måhända även fotokonduktiva element studeras. En fotoelektrisk reläkoppling kan uppbyggas och tillämpningar såsom infrarödkikare och ljudfilmsteknik omnämnas. Olika larmsystem kan beröras här, om så ej skett vid trådbunden telekommunikation. Televisionstekniken är alltför komplicerad, och man kan befara att en orientering utöver den, som givits i grundskolan, blir så ytlig, att behållningen icke uppväger det nedlagda arbetet.

Samverkan Samverkan med matematik, kemi och biologi bör regleras på gemensamma ämneskonferenser. Det beaktas, att om logaritmer behandlas i matematiken, den erhållna kunskapen bör utnyttjas vid behandlingen av ljudnivå, och att de trigonometriska funktionerna är till god hjälp vid behandlingen av växelström och elektromagnetisk vågrörelse. I årskurs 1 underlättas kemistudierna, om eleverna har kunskaper om vissa av ovan förtecknade fysikaliska kunskapsområden. Därför bör fysik koncentrationsläsas under höstterminen och kemi under vårterminen. För att kemin skall kunna ge erforderliga kunskaper för de avslutande studierna i biologi, bör kemistudierna fullbordas under höstterminen i årskurs 2, och det är då lämpligt att den erforderliga koncentrationen i kemi balanseras med koncentration av fysikstudierna till vårterminen. Härvid har också eleverna vidsträcktare kunskaper i matematik, vilket kan komma fysikstudierna tillgodo. För båda årskurserna åsyftas total, icke partiell koncentration. Den senare omintetgör kontinuiteten i undervisningen under perioder med reducerat timantal. Laborationer Laborationerna torde ej i någon större utsträckning kunna inriktas mot att undersöka det fysikaliska sambandet mellan storheter utan i flertalet fall böra utföras som tillämpningsövningar, vid vilka eleverna blir förtrogna med konstruktionen, verkningssättet och användningen av vissa apparater. Härvid uppövas bl. a. vanan att avläsa skalor. Enkla bestämningar av materialkonstanter bör också kunna ske i några fall. Men också kvalitativa laborationer kan förekomma. Laborationerna bör för undvikande av jäkt utläggas som tvåtimmarsövningar. Hjälpmedel Eftersom det matematiska instrumentet i stor utsträckning lägges åt sidan i denna kurs, är det angeläget att andra medel tillfullo utnyttjas för att underlätta elevernas förståelse av det behandlade. Detta sker både vid laborations- och demonstrationsexperiment. Beträffande härvid använda hjälpmedel hänvisas till vad som anföres för ämnet fysik i teknisk fackskola, men laborationsutrustningen kan i social fackskola givetvis vara vida enklare, och en handbok för problemlösningen behövs knappast. Däremot torde isärtagbara apparater, apparatdelar och modeller ha en särskilt stor roll att fylla vid just denna studiegång.

Kemi MÅL Undervisningen i kemi har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper av allmänt grundläggande karaktär som förberedelse för yrkesspecialisering eller fortsatta studier, samt att ge en uppfattning om kemins betydelse för framåtskridandet på samhällslivets olika områden.

HUVUDMOMENT Atomernas byggnad Bindnings- och strukturlära Oxidation och reduktion Syra-bas-begreppet Termokemi Elektrokemi Lösningars egenskaper Kemins viktigaste ämnesgrupper Elementär biokemi Kemins roll i samhället

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer

Materiens byggnad. Repetition av grundläggande begrepp. Atomkärnans byggnad. Elektronstrukturen hos de enklaste grundämnena. Isotopbegreppet. Periodiska systemet. Ädelgaserna och ädelgasstrukturens stabilitet. Valenselektroner. Atomernas storlek och vikt. Atomvikt. Avogadros tal. Molbegreppet. Olika slag av kemisk bindning: van der Waals krafter, metallisk bindning, jonbindning, kovalent bindning, polära molekyler. Molekylvikt. Aggregationsformerna (materiens fasta, flytande eller gasformiga tillstånd) och övergångar mellan dem. Kemisk reaktionslära. Vatten som lösningsmedel. Lösningars koncentration. Molaritet, viktsprocent. Oxidation och reduktion. Exoterma och endoterma reaktioner, energirika och energifattiga ämnen. Oxider av metaller och icke-metaller. Syra-bas-begreppet (Brönsted). pH. Neutralisation. Salter. Metaller och legeringar, jämte deras förhållande till luft, vatten och syror. Metallernas elektrokemiska spänningsserie. Galvaniska element. Korrosion och korrosionsskydd. Årskurs 2 , 2,5 vtr varav 1 vte laborationer

Kemisk reaktionslära (forts.). Kemisk reaktionshastighet och dess beroende av koncentration och temperatur. Katalys. Kemisk jämvikt (kvalitativ diskussion). 401

Kolloida lösningar och deras egenskaper. Diffusion, adsorption, kromatografi. Kvantitativ kemisk analys: syra-bas-titrering, redox-titrering, kolorimetri. Organisk kemi. De viktigaste organiska ämnesgrupperna. Molekylstruktur, isomeri, funktionella grupper. Addition, substitution, kondensation, polymerisation. — Amfolyter. Buffertlösningar. Elementär biokemi. Cellens byggnad. Cellkärna, nukleol, kromosomer, mitokondrier, ribosomer, cellens membransystem. Proteinernas struktur och betydelse. Aminosyror, peptider. Proteinernas struktur och egenskaper som konsekvens av strukturen. Enzymer och enzymverkan. Aktiv yta. Enzymsubstrat-komplex. Blodets sammansättning och uppgifter. Hämoglobin och syretransport. Immunitet. Energiutvinning och ämnesomsättning. Glykolys och cellandning. Vitaminernas roll i ämnesomsättningen. Kolhydratomsättningen i kroppen. Insulin och adrenalin. Fettsyrornas och aminosyrornas nedbrytning och förbränning. Utsöndringen av urinämne. Omvandling av kemisk energi till muskelenergi och andra energiformer. Ärftlighetens kemiska natur. DNA och RNA som bärare av information. Proteinsyntesen. Mutationer. Mutationsframkallande strålning. Isotophygien. Virus. Människans matsmältning och näringsbehov. Matsmältningens kemiska förlopp. Energibehov, proteinbehov. Nödvändiga vitaminer, aminosyror och fettsyror. Något om mänsklighetens försörjningsproblem. Kemins betydelse för samhället. Vattenrening, jonbytare, tensider. Petroleum och petrokemi. Makromolekylära material. Kemin i jordbrukets tjänst. Cellulosaprodukter. Kemin i medicinens tjänst. Livsmedelskemi. Den svenska kemiska industrins ekonomiska betydelse.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen bör inriktas på att mot bakgrunden av de kunskaper eleverna förvärvat i grundskolan och med stöd av ett begränsat och så långt som möjligt av experiment underbyggt, nytt kunskapsstoff söka ge möjlighet till förståelse för enkla kemiska sammanhang och skeenden. Även om experimentet och dess analys alltjämt är den främsta källan till kemisk kunskap är det nödvändigt att ytterligare konkretisera framställningen genom flitig användning av molekyl- och kristallmodeller. De kemiska förlopp som behandlas skall åskådliggöras och diskuteras med reaktionsformler. Det är nödvändigt, att eleverna från första början vänjes vid att i varje särskilt fall ge dessa formler en adekvat form. För att befästa kemikunskaperna och skapa förståelse för de kvantitativa sammanhangen inom kemin bör eleverna genom övning förvärva någon färdighet 402

i enkel stökiometri och koncentrationsberäkning. Exempel bör om möjligt hämtas från för eleverna tillämnade yrkesområden. Ordningsföljden mellan de olika momenten i kursplanen är icke bindande för lärogången men utvisar en möjlig sådan. Årskurs 1 bör inledas med en repetition av begrepp, som har behandlats i grundskolans kemikurser. Begreppen atomnummer, masstal och isotopi införes. I fråga om elektronstrukturen behandlas informativt olika energinivåer. Eleverna får lära sig, att det krävs energi för att avlägsna en elektron från en atom. En mol definieras enklast som 6,02 • 1023 st av ett partikelslag. Vikten i gram av en mol (6,02 • 1023 st) av ett partikelslag vilket som helst kallas en grammolekyl. Man talar alltså om en grammolekyl kloratomer, klormolekyler, kloridjoner etc. Vid behandlingen av den kemiska bindningens natur lägges huvudvikten vid de två huvudtyperna, nämligen kovalent bindning och jonbindning. Av polära molekyler behandlas åtminstone vatten. I avsnittet om materiens tillståndsformer (aggregationsformer) diskuteras grundämnens och enkla kemiska föreningars smält- och kokpunkter i belysning av ämnenas bindningsförhållanden. Orsaken till vattens egenskaper som lösningsmedel bör klargöras. Kapitlet oxidation och reduktion inleds lämpligen genom införande av begreppet oxidationstal och reglerna för dess användning. Oxidationstalets karaktär av räknestorhet betonas. Oxidation och reduktion definieras sedan som ökning respektive minskning i oxidationstalet. I förlopp där partiklarnas laddning tydligt ändras diskuteras sambandet mellan oxidationstalsändring och elektronöverföring. Behandlingen av oxiderna bör ske med utgångspunkt i den kemiska bindningens natur. Kännedom om de viktigaste icke-metall- och metalloxidernas struktur och egenskaper är av värde vid diskussionen av syror och baser och deras reaktioner. Begreppen sur och basisk oxid kan här komma till användning. Förutom syrornas allmänna egenskaper, starka och svaga syrors protolys behandlas särskilt halogenvätesyrorna, svavelsyra, salpetersyra, fosforsyra, kolsyra och kiselsyra. Bland baserna upptas ammoniak och de mot syrorna korresponderande anjonbaserna. Neutralisationsvärmet kan bli föremål för experimentell bestämning. Några grupper av principiellt eller tekniskt viktiga salter tas upp till behandling. Utom några kemiskt intressanta och praktiskt viktiga metaller kan någon grupp av kemiskt närbesläktade metaller bli föremål för behandling. Metallernas förhållande till luft och vatten jämte oxidernas reducerbarhet sättes i samband med metallernas plats i den elektrokemiska spänningsserien. Reaktionshastighetens beroende av koncentration, temperatur och katalysatorer studeras experimentellt och diskuteras endast kvalitativt. Massverkans lag tas ej upp till behandling. 403

I samband med syra-bastitrering kan teorin för indikatorer kvalitativt beröras. Redox-titrering belyses med något väl valt exempel. Behandlingen av den organiska kemin och biokemin skall utgöra tyngdpunkten i andra årskursens studium. Framställningen i organisk kemi avser en visserligen kortfattad men systematisk genomgång av den organiska kemins uppbyggnad och viktigare ämnesgrupper. Antalet föreningar som tas upp till behandling för att illustrera molekylstruktur och isomeriförhållanden, funktionella grupper och väsentliga reaktionstyper, måste starkt begränsas och väljas med stor omsorg med hänsyn till deras betydelse ur systematisk, teknisk och biologisk synvinkel. Alldeles särskild hänsyn bör därvid tas till den efterföljande biokemikursen. Följande ämnesgrupper kan behandlas: kolväten, alkoholer, aldehyder, karboxylsyror, aminosyror, estrar, fetter, proteiner och kolhydrater. I samband med karboxylsyrorna kan buffertlösningar diskuteras. Aminosyrornas och proteinernas amfolytkaraktär observeras. Huvuduppgiften för undervisningen i biokemi är att orientera eleverna om de viktigaste livsprocesserna ur kemisk synvinkel. På grund av att de fysiologiska förloppen är sammansatta av biokemiska delreaktioner, som är kopplade till långa reaktionssekvenser, ställer undervisningen i biokemi stora krav på lärarens förmåga att schematisera och konkretisera förloppen utan att förlora sig i enskilda detaljer. Framställningen bör begränsas till huvudlinjerna och hjälpmedel i form av tecknade symboler, modeller och film bör flitigt utnyttjas. Vid genomgång av cellens mikroskopiska och submikroskopiska byggnad bör ljusmikroskopiska studier kompletteras med elektronmikroskopiska bilder. Sambandet mellan struktur och funktion bör ständigt beaktas. En indelning av proteinerna i olika typer är ej nödvändig eller ens önskvärd. Däremot uppmärksammas de egenskaper som betingas av att de är makromolekyler, att de besitter laddade ytgrupper och att de är amfotera protolyter. Begreppet primärstruktur (aminosyresekvens) och dess genetiska betydelse belyses med lämpliga exempel. Sekundär- och tertiärstruktur kan behandlas summariskt. Enzymernas medverkan vid livsprocesserna såsom katalysatorer understrykes. Enzymkemins viktigare grundbegrepp diskuteras och enzymernas verkningssätt illustreras lämpligast genom att man behandlar en hydrolytisk och en elektronöverförande process. Det moment som rör energiomsättningen innehåller ett omfattande stoff. För att medhinnas kräver det en noggrann disposition. De olika metaboliska förloppen beskrives med hjälp av enkla schemata. Enskilda enzymmekanismer diskuteras endast i något enstaka fall och då endast med beaktande av de grupper som förmedlar katalysen. Vitaminerna som beståndsdelar i coenzymen beaktas. Nukleinsyrornas byggnad diskuteras enbart från den synpunkten att de är genbärare respektive förmedlare av information vid proteinsyntesen. De metaboliska 404

konsekvenserna av mutationer beröres med exempel från någon ärftlig ämnesomsättningsdefekt hos människan. Människans matsmältning diskuteras med utgångspunkt i grundskolans kurs. Med hänsyn till förvärvade kunskaper i kemi kan en något mera fördjupad bild av de kemiska förloppen ges. Avsnittet bör dock ej svälla ut på bekostnad av en diskussion om människans näringsbehov. I detta sammanhang kan skillnaden mellan växt- och djurprotein från näringssynpunkt diskuteras. I det avslutande kapitlet om kemins betydelse för samhället får de uppräknade momenten betraktas som förslag till lämpliga ämnesområden som kan tas upp till behandling i den mån tiden medger det. Det är önskvärt att ej enbart kemiska synpunkter anläggs på ämnesstoffet. I stället bör huvudvikten fästas vid kemins betydelse för människans hälsa, försörjning och livsföring. I avsnittet om kemin i jordbrukets tjänst skall sålunda ges en framställning av på vilka olika sätt kemin verkar som produktionshöj ande faktor för jordbruket. Däremot är avsikten icke att här ge en redogörelse för olika slag av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Likaså bör momentet kemin i medicinens tjänst ge en översikt över vad kemin betytt för läkekonstens framåtskridande.

Samverkan Samverkan med matematik, fysik och biologi bör regleras på gemensamma ämneskonferenser. I årskurs 1 underlättas kemistudierna om eleverna har kännedom om vissa fysikaliska kunskapsområden. Därför bör om möjligt fysik koncentrationsläsas under höstterminen och kemi under vårterminen. För att kemin skall kunna ge erforderliga kunskaper för de avslutande studierna i biologi bör kemistudierna avslutas med höstterminen i årskurs 2, och det är då lämpligt att den erforderliga koncentrationen i kemi balanseras med koncentration av fysikstudierna till vårterminen. Lahorationer Laborationer bör i görligaste mån utläggas som tvåtimmarsövningar. De torde i flertalet fall böra utföras som tillämpningsövningar. Vid sidan av laboratorieexperiment bör därför demonstrationsexperiment spela en betydande roll. Hjälpmedel Beträffande hjälpmedel hänvisas till vad som anföres för ämnet kemi på teknisk fackskola, men laboratorieutrustningen kan på social fackskola givetvis vara vida enklare.

Kemi (konsumtionsekonomisk specialisering) MÅL Undervisningen i kemi inom konsumtionsekonomisk specialisering har till uppgift att öka kunskapen om sådana kemiska företeelser och ämnesgrupper som är av betydelse inom ämnet konsumentkunskap.

HUVUDMOMENT Atomernas och molekylernas byggnad Kemiska reaktioner Metalliska och keramiska material Plastmaterial Lösningsmedel Tensider Textilkemi Livsmedelskemi Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr varav 1 vte labor a tioner

Atomernas byggnad. Kemisk bindning. Molekylstruktur Vatten och andra lösningsmedel. Jonbytare och deras användning Vattenavhärdning Syra-bas-begreppet. pH Tensider. Tvätteffekt. Tvättmedel. Emulgeringsmedel Kolloider. Osmos. Diffusion. Viskositet. Skyddskolloider Adsorption. Emulsion Metallernas elektrokemiska spänningsserie Metalliska materials förhållande till luft, vatten, syror och baser Keramiska material och deras egenskaper. Glas Plaster. Syntetiska och makromolekylära ämnen. Polymerisation Polykondensation Fibermaterial, deras fysikaliska och kemiska egenskaper Färgämnen Elementär biokemi: kolhydrater, lipider, proteiner, nukleinsyror, enzymer och deras verkan Kemiska förändringar vid hantering av livsmedel Tillsatser till livsmedel Gifter och giftskydd 406

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Undervisningen skall inriktas på att ge eleverna kunskap om olika materials byggnad, egenskaper och beständighet vid olika miljöers inverkan samt en orientering i elementär biokemi. För att engagera eleverna och göra studierna meningsfyllda är det nödvändigt att undervisningen får en klart praktisk inriktning. Samtidigt bör undervisningen utformas så att eleverna får en teoretisk grundval, som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska sammanhang och skeenden och som kan tjäna som utgångspunkt för fortsatta självstudier. Den biokemiska orienteringen har till uppgift att ge eleverna underlag för förståelsen av näringsfysiologiska sammanhang. Eleverna bör dessutom vänjas att tillgodogöra sig kemiskt vetande ur gängse tidskrifter och ej alltför avancerade handböcker. Ordningsföljden mellan kursplanens olika moment är inte bindande för lärogången. För förståelsen av de ofta komplicerade kemiska företeelserna inom konsumentkunskapens varukännedom är det nödvändigt med kännedom om atomernas byggnad, olika typer av kemisk bindning och molekylstruktur. En repetition och utvidgning av första årets kurs behövs därför. Framställningen göres åskådlig genom användande av atom- och molekylmodeller. Vattnets fysikaliska egenskaper ges en mera ingående skildring, dess funktion som lösningsmedel och skillnaden mellan vatten och organiska lösningsmedel genomgås. Regeln »lika löser lika» introduceras experimentellt och belyses teoretiskt. En närmare beskrivning av de organiska lösningsmedlen kan även sparas till efter den petrokemiska översikten i samband med plaster. Jonbytarna får sin praktiska belysning genom avjonisering av vatten och vattenavhärdning. Vid behandlingen av syra-bas-begreppet repeteras syrors och hydroxiders allmänna egenskaper. Av praktiskt viktiga salter ägnas uppmärksamhet åt karbonater, fosfater och silikater. Begreppet pH har stor betydelse i fysiologiska sammanhang och bör kunna förklaras med enkla tiopotenser. Det väsentliga är att eleverna blir bekanta med pH-skalan och lär sig skillnaden mellan högt och lågt pH-värde. Disk, tvätt och desinfektion intar en central ställning i konsumentekonomiska sammanhang. Tvättmedlens sammansättning, funktion och inverkan på olika material bör belysas mera ingående. Kolloider har en så mångsidig praktisk betydelse att eleverna bör äga kännedom om de vanligaste termerna och fenomenen inom kolloidkemi. Ytspänningen bör ha behandlats i samband med tvättmedel. Metallernas förhållande till luft och vatten jämföres med deras plats i den elektrokemiska spänningsserien. Viktiga metaller i detta sammanhang är aluminium, koppar och silver samt av legeringarna rostfritt stål. Keramiska material avser i första hand porslin och lergods. Studiet av plaster inleds lämpligen med en översikt av petrokemin genom 407

repetition av kolväte, alkohol, aldehyd och karboxylsyra samt skillnaden mellan mättade och omättade föreningar. Endast en översikt av de viktigaste plasterna, deras egenskaper och användning kan medhinnas. Fibermaterialen ägnas speciellt intresse, där syntetiska, regenererade och naturliga fibrer behandlas. Sambandet mellan färg och struktur behandlas liksom olika typer av färger och färgningsmetoder, speciellt textilfärgning. De fysiologiskt viktiga föreningarna behandlas främst ur ämnesomsättningssynpunkt. Här erinras lämpligen om begreppen reaktionsvärme och kalori. De kemiska förändringarna vid hantering av livsmedel är av mycket stor praktisk betydelse och behöver en mera ingående belysning. Med tillsatser till livsmedel avses konserveringsmedel, utdrygningsmedel och ämnen tillsatta för struktur och utseende. Med gifter avses sådana hälsofarliga ämnen som användes mot biologisk skadegörelse på material och livsmedel. Samverkan Undervisningen i kemi skall i första hand samordnas med konsumentkunskap och biologi. Vid ämneskonferens träffas överenskommelse om intresseområden och tidsschema. Samverkan kan utformas så att kemikunskaperna får bilda grund för kommande studier i konsumentkunskap. Kemin bör då koncentrationsläsas under höstterminen. Detta förfarande är det enklaste och effektivaste ur kemilärarens synpunkt om det gäller att ostört och logiskt bygga upp och lära ut största mängden fakta. Risk kan möjligen föreligga att lärarna tappar kontakten med varandra och väljer så olika exempel att eleverna får svårt att senare i konsumentkunskap utnyttja sitt kemiska vetande. Mer berikande för både lärare och elever torde vara parallelläsning under hela året. Arbetssättet förutsätter stor frihet att tillämpa studieplanen. Man väljer samma intresseområden och behandlar dem ur olika synvinklar. Valet av exempel bör kunna göras med tämligen kort varsel allt efter tillgång på material, dagsaktualitet eller uppdykande svårigheter att förklara en viss sak. Vid parallelläsning bör det också vara möjligt att använda kemilaborationer till demonstrationsförberedelser för lektioner i konsumentkunskap. En sådan uppgift kan t. ex. vara »bakpulver». Laborationsgrupperna får i uppgift att undersöka var sin typ av bakpulver ur olika synpunkter, beståndsdelar, typ av gas, gasutvecklingens beroende av temperatur, pH osv. Resultaten kan sedan demonstreras för kamraterna vid diskussion om bakpulver i konsumentkunskap. Vilken typ av samverkan som skall väljas, koncentrations- eller parallelläsning, är beroende av tillgängliga lärarkrafter och bör avgöras av den sammansatta ämneskonferensen från fall till fall. 408

Laborationer Till laborationer med delad klass är anslaget 1 vte. Med hänsyn till den tid laborationsarbetet tar är det lämpligt med en dubbeltimme varannan vecka. Laborationstiden är proportionsvis större här än i övriga kemikurser och är motiverad av ämnets praktiska utformning och behovet av större frihet för samverkan med andra ämnen. Laborationsuppgifterna skall vara enkla. Laborationen bör inledas med en mycket kort presentation av det problem den avser att belysa och avslutas med en mera utförlig analys. Eleverna bör föra protokoll över försöken så att resultaten kan utnyttjas som lektionsunderlag och vid samverkan med andra ämnen. Krav på renskrivning av protokollen som extra hemuppgift bör inte förekomma. Däremot ankommer det på läraren att kontrollera att laborationsanteckningarna göres snyggt, överskådligt och i övrigt ordentligt.

Kontorsteknik MÅL Undervisningen i kontorsteknik syftar till att ge eleverna någon kännedom om moderna kontorshjälpmedel samt enklare rutiner på ett kontor. HUVUDMOMENT Kommunikationshjälpmedel och enklare kontorshjälpmedel Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 1 vte

Översikt över de vanligaste kommunikationshjälpmedlen och kontorshjälpmedlen. Ankommande och avgående post och i samband härmed sorteringsnormer och arkiveringsregler. Instruktioner för postbehandling, sortering och arkivering. Något om korrespondens och maskinskrivning. Maskinella hjälpmedel för bl. a. skrivning, diktering, duplicering, stencilering, kopiering och adressering samt vissa övningar på nämnda maskiner. Minneslistor och arbetsscheman. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Många elever även från social fackskola kan beräknas få uppgifter på kontor och expeditioner. Det är därför värdefullt med en orientering om de på ett kontor vanligast förekommande göromålen. Med den tid som står till för409

fogande för ämnet kan givetvis endast en summarisk genomgång av de olika momenten ske. Det blir alltså en undervisning av huvudsakligen orienterande natur, även om praktiska övningar när det gäller de vanligast förekommande göromålen bör få största möjliga utrymme. De enklaste kontorshjälpmedlen som hålslag, häftapparat, brevöppnare, brevsorterare, stencil- och kopieringsapparater liksom olika slag av förvaringshjälpmedel bör demonstreras liksom de vanligaste kommunikationshjälpmedlen. Övningar på olika slag av hjälpmedel bör främst utföras i samband med behandlingen av någon arbetsrutin där hjälpmedel erfordras, t. ex. vid en rutin som behandlar ankommande eller avgående post. I samband med genomgången av ankommande post bör det framhållas att handlingarna redan från början bör ledas i rätta banor, eftersom detta är förutsättningen för en god arkivordning. Betydelsen av ordningssinne och planering av arbetet bör framhållas. Exempel på utarbetande av minneslistor och arbetsschemata vare sig det gäller uppdrag av mera tillfällig natur eller regelbundet återkommande arbetsuppgifter bör demonstreras. Eleverna bör övas i att göra upp sådana arbetsscheman. Kursmomentet teletjänst bör innefatta en kortfattad behandling av telegramteknik och telegrafkunskap. Även telex bör presenteras. Eleverna bör övas i att per telefon lämna utförliga och sakliga uppgifter på ett behagligt och vänligt sätt. Praktiska övningar med telefon kopplad till bandspelare bör förekomma, helst med efterföljande kritiska bedömanden. Eleverna bör också om tiden det medger genomgå övningar i att på främmande språk föra vissa kortare telefonsamtal.

Samverkan Samverkan bör eftersträvas främst med ämnena samhällskunskap, svenska och maskinskrivning samt med den yrkesorienterande verksamheten inom fackskolan. Med hänsyn till den begränsade tiden för ämnet är det värdefullt att mera tidskrävande övningar utföres i samarbete med nämnda ämnen.

Studiebesök Som ett led i undervisningen är välplanerade studiebesök av stort värde. Dessa kan arrangeras på olika sätt, och gemensamt för samtliga bör vara, förutom en noggrann förberedelse, genomgång och sammanställning av intrycken och i regel redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket. Ett värdefullt inslag i studiebesöket utgör de instruktioner och redogörelser som lämnas under studiebesökets gång, varför man bör försöka utverka att företaget eller institutionen som står som värd för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information. 410

Hjälpmedel Till undervisningen i kontorsteknik är det av stor vikt att kontorshjälpmedel finns att tillgå i sådan omfattning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel. Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljudband är också värdefulla hjälpmedel. Det är därför av vikt att stillbilder och filmprojektorer samt bandspelare finns tillgängliga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA-rådets filmavdelning. Möjligheten att inköpa filmer och ljudband över TV och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvaratagas. I de fall ekonomisk fackskola ingår i samma skolenhet som social fackskola torde tillgången på utrustning vara tryggad. I andra fall bör anskaffas utrustning och filmer enligt samma principer som vid ekonomisk fackskola men givetvis anpassade efter den långt mer begränsade målsättningen för ämnet i social fackskola. Egen framställning av materiel genom olika former av duplicering, även fotokopiering och elektrostencilering är också ett önskvärt komplement till undervisningen. Viktigt är att olika registrerings- och arkiveringsmetoder tas upp och praktiska övningar bör anordnas på detta kursmoment. Därvid utnyttjas lämpligen olika bladsorterare, pärmar, register, mappar och samlingskartonger.

Ovningsämnen Stilhistorisk

orientering

I undervisningen i samtliga övningsämnen bör så långt ske kan även ingå en sammanfattande orientering om stilarter och estetiska uttrycksformer (stilhistoria). Genom att låta eleverna stifta bekantskap med musik, konstverk och bruksföremål från skilda tider kan undervisningen bidra till att skapa en värdefull stilhistorisk förståelse och utveckla elevernas förmåga till estetisk uppfattning och upplevelse samt därjämte ge ökad insikt om konstens betydelse i samhället. I denna orientering bör i anslutning till undervisningen i historia ingå en översikt av några viktiga epokers särdrag inom bildande konst, konsthantverk, musik, dans, teater och arkitektur, gärna med illustrationer. I det följande lämnas för vissa ämnen några exempel på vad som lämpligen kan beröras, om möjligt i ett växelspel mellan de olika estetiska ämnena. Musik. Gregorianik och medeltida musik. Barockmusik, vokala former (framför allt Matteuspassionen, Messias), instrumentala former, svit, concerto grosso, fuga). Rokoko. Wienklassicism. Romantik. Symfoni, symfonisk dikt: Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Mendelssohn, 411

Brahms, Liszt, R. Strauss, Mahler. Operan. Folkvisa, visa, lied, romans — Bellman, Geijer, Schubert, Schumann, Brahms, Grieg, Rangström, Sibelius. Impressionismen i musiken. Debussy. Jazzmusikens utveckling. Nutida musik i övrigt. Teckning, slöjd. Några viktigare epokers särdrag inom bildande konst. Exempelvis: medeltiden — omvänt perspektiv, renässansen — centralperspektiv, axialitet, barocken — diagonalen. Konsten under medeltid, renässans och barock — jämförande studier av arkitektur, skulptur, måleri, textilier, bokstavskonst etc. 1700-talet. Jämförande bilder av arkitektur, konst och konsthantverk (möbler, silver, textilier såsom bildvävnad, spets, broderi etc). Allmogemåleriet. Romantik och realism. Impressionism och expressionism. Kubismen och därav inspirerade riktningar. Exempel: Picasso — Miro — Klee. Sverige 1909 års män — naivismen — vitalismen. Funktionalismen. Corbusier — Mondrian. Legér — Gunnar Asplund. Surrealismen — Halmstadgruppen. Skulptur. Skulptörens uttrycksmedel och olika arbetsformer inom skulptur. Jämförande analys av exempelvis Döderhultarn — Carl Milles — Bror Hjorth. Olika material och tekniker. Modellering, skulptering, gjutning (olika gjutningsförfaranden med bildexempel). Vår tids arkitektur. Möbler, konsthantverk och slöjd. Jämförande analys (eventuellt i form av gruppverksamhet) av epoker, teknik och material. Klädedräkt, möbler, åkdon, musikinstrument, ur etc. från olika epoker. Textilkonst — vävnader, broderier, spetsar, applikationer etc. Kyrkliga textilier. Ornament och beslag — grotesk, kartusch, broskornament m. m. Järn, koppar, silver och guldföremål. Porslinsoch glaskonst. Vår tids konsthantverk och konstindustri. Genomgång av arbeten från skilda konstnärer (formgivare) och verksamhetsområden, t. ex. Märta Måås-Fjetterström, Viola Gråsten, Carl Malmsten, Bruno Mattson, Wilhelm Kåge, Stig Lindberg, Simon Gate, Erik Höglund, Jacob Ängman, Sigurd Persson, Akke Kumlien, Martin Gawler. Dramatik. Teaterns olika funktion under olika tider; som magisk rit, som helig tjänst (Grekland), som politiskt maktmedel (Rom), som gudstjänst och moralitet samt som gycklarupptåg under medeltiden. Renässansens folkteater i Eng412

land och Spanien, hovteater till furstens ära i Frankrike och Italien, revolutionär teater, commedia d'elle arte. Den psykologiska teatern (Racine), debatteatern (Moliére), ordets teater kontra rörelseteatern, den surrealistiska teatern osv. Folkteater kontra kammarteater. 1700-talets teater. Med utgångspunkt från Drottningholmsteatern berättas om ordets teater (Racine), de stränga rörelsereglerna. Rörelsens teater (Moliére) med anor från commedia d'elle arten. Den galanta teatern. Begynnande romantik, Sturm und Dräng. Den borgerliga komedins tillväxt. Böjelsen för clairobskyr. Taglioni. Sinnet för lokalfärg uppövas och det fantastiska omhuldas. Shakespeareinflytandet. Nutida teater. Ljusorgelns betydelse för bildseendet på teatern. Oppositionen mot tittskåpsteatern i arenascenen. Direktkontakt med publiken. Brechts idéer. Utökade tekniska resurser för att skapa illusion men också överraskningsmoment. Visning av berömda moderna scenbilder. Olika strömningar i modern teater. Radio- och TV-teater. Influensbanor i stilhistoria, exempelvis antiken — renässansen — nyklassicismen. Orientalisk konst — P. Gauguin — Matisse. Ravennamosaikerna — pointilismen. Bildskriften — Klee. Barockmusik — modern jazz. Folkmusik — nationalromantik. Folkmusik — Bartök. Antikt kördrama — opera — musical. Anvisningar. Den stilhistoriska översikten har till uppgift att ge de elever som specialiserat sig inom ett visst estetiskt ämne dels en uppfattning om de viktigaste stilepokernas särdrag inom det valda ämnet, dels någon uppfattning om de konstnärliga uttrycksformerna och deras utveckling också inom andra estetiska specialområden. Undervisningen bör visa hur idealen växlat och satt sin prägel på olika epoker, hur material och teknik förändrats allteftersom den konstnärliga och tekniska utvecklingen fortskridit, hur idéer från en gången tid på nytt tas upp och formas om efter tidens smak. Läraren måste sträva efter att anknyta undervisningen så nära som möjligt till det som eleverna upplever inom sitt estetiska specialområde och samtidigt söka vidga deras förståelse och kunskap genom att visa på motsvarande problem och upplevelser inom andra estetiska områden. I den mån det är möjligt bör eleverna själva få illustrera undervisningen — särskilt bör detta vara möjligt på musikens och dramatikens område. Det stoff som ovan förtecknats utgör endast förslag på vad som kan tas upp i samband med stilhistoria, och genom det allmänna arrangemang av undervisningen som nedan anges står möjligheten öppen att disponera stoffet på andra sätt. Någon skola kan ha tillgång till en lärare, som ensam har förmåga att hålla samman hela ämnet med hjälp av gäster, representerande olika estetiska specialområden. Det vanligaste torde dock bli att lärare från annat ämne ger en orientering om de stilhistoriska momenten i det egna ämnet. Ibland kan det ske 413

genom lärarbyten som lätt låter sig göra genom att lektionerna i de alternativa övningsämnena teckning och musik normalt ligger parallellt på schemat. Detsamma torde i allmänhet gälla ämnena för fritt tillval. Då detta schematekniskt är möjligt, bör avdelningarna tillfälligt slås ihop vid meddelande av stilhistorisk orientering. Hur studieplanen i praktiken än utformas och hur lärarfrågan än löses, är det dock alltid angeläget dels att undervisningen söker åstadkomma en någorlunda allsidig presentation av de olika konstnärliga uttrycksformerna, dels att, som ovan angivits, en nära anknytning sker till elevernas egen erfarenhetssfär. Särskilt viktigt är att undervisningen tar sin utgångspunkt i något som appellerar till elevernas mottaglighet för estetiska värden. För eleverna välbekanta företeelser i vår tid — inom musiken exempelvis jazzen, inom bildkonsten vissa former av foto och filmen, inom dramatiken t. ex. musicals — kan visa sig användbara för att skapa den kontakt mellan elev och lärare som är en förutsättning för en framgångsrik undervisning i alla ämnen. Stilhistoriska orienteringar kan därigenom börja med för eleverna enkla och påtagliga exempel. Det bör inte vara svårt för eleverna att skilja en menuett från en vals eller gregorianik från jazzmusik, Watteau från Picasso eller Michelangelo från Arne Jones, Moliére från Bert Brecht och en opera från en musical, och de kan antagligen även placera dem relativt rätt i tiden. Det är viktigt att eleverna märker att det inte är svårt att göra denna placering och de bör därmed vinna självförtroende när det gäller svårare uppgifter. Samverkan. Det är angeläget att undervisningen i de stilhistoriska momenten får det stöd som kan vara möjligt av den för alla elever inom sociala fackskolan gemensamma undervisningen i historia samt från de estetiska ämnena. Det är önskvärt att de olika stilepokerna någon gång samtidigt presenteras i konst, musik och dramatik. Den dramatiska framställningen har särskilt goda förutsättningar att förmedla en mångsidig och fyllig bild av en stilepok. Här kan såväl musik som konst och konsthantverk på ett naturligt sätt infogas. I regel torde man dock som redan nämnts vara hänvisad till att låta lärare i teckning och musik samt dramatik omväxlande svara för undervisningen med hjälp av andra lärare i skolan — t. ex. slöjdlärare — och gäster utifrån. Väsentlig är härvidlag en intim samverkan mellan de engagerade lärarkrafterna vid planeringen av undervisningen så att eleverna i möjligaste mån kan uppleva stoffet som ett integrerat helt. Speciellt bör vid stoffurvalet uppmärksammas de problem som består i att vissa elever kan ha valt teckning eller musik både bland de för alla elever gemensamma ämnena och som ämne för fritt tillval, medan flertalet elever endast valt endera av dessa kurser.

Musik MÅL Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera elevernas musikinstresse genom att utveckla deras vokala och instrumentala färdigheter och öka deras insikter i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga deras kännedom om form och stilarter och därigenom skapa förutsättningar för en fördjupad musikupplevelse, samt att befordra kontakten med musiklivet utanför skolan. HUVUDMOMENT Unison och flerstämmig sång Instrumentalt musicerande Talteknik och tonbildning Musiklära, harmonilära Koraler och delar ur svenska mässan Musiklyssnande Musikens form, stil och historia Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr; fritt tillval 2 — 3 vtr

Unison och flerstämmig sång även med instrumentala inslag. Talteknik och tonbildning i anslutning till sångerna. Grupparbete i form av vokala och/eller instrumentala ensembler av olika karaktär. Musiklära äv«en med enkla skriftliga övningar. A vista sång. Harmonilära, de vanligaste harmoniska funktionerna och i anknytning därtill improvisation. Aktivt musiklyssnande. Studium av musikens struktur och form i några typiska verk av stora mästare. Musikhistoria från barocken till våra dagar. Årskurs 2 , fritt tillval 1—2 vtr

Aktivt musicerande, vokalt och instrumentalt. Sångtekniska övningar. Musiklära och harmonilära i samband med praktiska övningar (diktat och improvisation). Vidgat studium av musikens struktur och form i samband med musiklyssnande. Fördjupade studier i musikhistoria. 415

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Elevernas kunskaper i musik kan vara mycket varierande. Förutsättningen för att målet för undervisningen skall kunna förverkligas är därför a t t man möter eleverna på deras egen kunskapsnivå och med anknytning till för dem bekanta musikbegrepp leder deras musikintresse vidare. En ytterligare förutsättning för en målmedvetet upplagd undervisning är kännedom om elevernas möjligheter att tillgodogöra sig lärostoffet. Vid varje lektion skall aktivt musicerande främst genom sång men i mån av möjlighet även instrumentalmusik förekomma. I samband med sången skall röst- och talvård ständigt uppmärksammas. Vid sångundervisningen bör repertoaren framför allt främja lusten att sjunga. Läraren bör sålunda välja sånger som anknyter till elevernas intresseområden. Stimulerande omväxling och anpassning till elevernas olika förutsättningar kan ske genom val av sånger som fordrar uppdelning av klassen i försångare och kör, genom att sångerna ibland förses med ackompanjemang av enstaka rytminstrument eller genom att vid utförandet av exempelvis kanon låta någon stämma även spelas på instrument. Efter hand bör sånger väljas som direkt anknyter till det musikhistoriska studiet. Musiklära och harmonilärans vanligaste funktioner studeras i anknytning till den musikaliska repertoaren. Musikundervisningen skall till att börja med inte vara för teoretiskt inriktad, musikexemplen bör vara för eleverna lättillgängliga och den musikhistoriska framställningen anknyta till för dem välbekanta exempel. Då inte alla elever haft kontinuerlig undervisning i musikhistoria och då stilhistoria ingår som moment i flera ämnen bör i samband med musiklyssnande ett visst mått av musikhistoria inrymmas i musikundervisningen. Studiet härav bör tillämpa en efter elevernas mottaglighet anpassad tidsföljd. Så kan t. ex. beskrivande musik utgöra en lättillgänglig och intresseväckande inledning. Vidare bör jämförelser kunna göras mellan likartade företeelser i jazzen och annan musik. Med utgångspunkt från dansvisor och elevernas upplevelse av rytmen i nutida danser kan intresse skapas för äldre dansformer. Musikexemplen bör inte vara så långa att elevernas förmåga att lyssna avtar. Muntliga kommentarer omväxlande med musik kan vidmakthålla och öka intresset. Lyssnandet bör förberedas genom att eleverna får höra och sjunga det viktigaste melodiska materialet och göres uppmärksamma på tonsättarens behandling av stoffet. Grupparbete skall uppmuntras genom arbetsuppgifter för mindre enheter inom undervisningsavdelningen. Dessa arbetsuppgifter kan till exempel bestå i att operan behandlas av fyra grupper varav grupp 1 studerar Mozarts Figaros bröllop, grupp 2 Rossinis Barberaren i Sevilla, grupp 3 Verdis Aida, grupp 4 Wagners Tannhäuser. Varje grupp förses med uppslagsverk, biografier över tonsättaren, inspelningar av delar ur operan samt innehållsredogörelse. De olika grupperna redovisar inför avdelningen resultatet av sitt arbete. 416

Musik som ämne för fritt tillval skall tillgodose elevernas olika intresseinriktningar. Arbetet bör därför ibland bedrivas i mindre grupper och i vissa fall individualiseras så att särskilt begåvade elever får tillfälle att utnyttja sin förmåga genom speciella uppgifter. Sång och instrumentalspel bör bedrivas dels med hela undervisningsavdelningen, dels i mindre ensembler allt efter avdelningens möjligheter att indelas i olika grupper. Röstvård i form av talteknik bör inta en framträdande plats. Speciellt sångbegåvade elever bör få tillfälle att framträda som solister i lämpliga verk. Avdelningens arbete bör ibland inriktas på framförande av något musikverk av cyklisk karaktär, exempelvis en kantat o. d. De musikteoretiska studierna bör bedrivas med utgångspunkt i den musikaliska repertoaren och även omfatta dels diktat och andra skriftliga övningar, dels praktiska uppgifter i form av a vista sång, harmonisering vid instrument och improvisationer. De musikhistoriska studierna bör syfta till en fördjupning av de kunskaper eleverna tidigare inhämtat. Därutöver vidgas studierna till andra stilepoker och musikområden, exempelvis utomeuropeisk musik.

Samverkan Musikens betydelse i den allmänna kulturhistorien både som historisk och samhällelig faktor framstår klarare om den får göra sig gällande då samtida företeelser inom andra ämnesområden är aktuella för eleverna. Därför skall ständig kontakt upprätthållas inte bara med läraren i historia utan även med lärare i andra ämnen och varje möjlighet till samverkan tillvaratagas. I svenska bör exempelvis studiet av diktverk i förekommande fall kompletteras med att eleverna får sjunga eller lyssna på tonsättningar av ifrågavarande verk. Lämpliga sånger på främmande språk kan väljas i samarbete med respektive lärare. Elever som deltar i undervisningen i dramatik kan bidraga med intryck från undervisningen i detta ämne. I samverkan med lärare i andra övningsämnen skall ges viss orientering om stilar och uttrycksmedel också inom andra konstarter än dem som behandlas i ämnet musik (se stilhistorisk orientering s. 411).

Hjälpmedel Vid den musikteoretiska eller musikhistoriska framställningen skall den levande musiken företrädesvis beaktas, men grammofon och bandspelare är även värdefulla hjälpmedel i undervisningen. Bandspelare kan med fördel förutom vid återgivning av fullständiga musikverk även användas för inspelning av särskilda avsnitt som fordrar upprepning för mera ingående studium. Sådana inspelningar bör arkiveras för att efter hand utgöra en värdefull tillgång för kommande 14 Fackskolan

behov i undervisningen liksom de kan utgöra studieobjekt för enskilda elever eller grupper. Vid tal- och tonbildningsövningar är bandspelaren ett medel för eleverna att uppmärksamma eventuella fel för vederbörlig korrigering liksom för att kritiskt granska egna musikprestationer. För framställning av sångtexter och olika typer av lyssnarblad kan spritduplikatorn, stencil- och elektrostencilapparaten användas. Skriftprojektorns tydliga återgivningsmöjligheter kan med fördel användas för kortare notexempel eller schematisk återgivning av något kompositionsavsnitt. För partituråtergivning är bildbandet lämpligt. Då det gäller ett mera ingående partiturstudium av ett helt verk bör fickpartitur finnas i en utsträckning som gör det möjligt för alla elever att i åtminstone några verk kunna följa musiken direkt i partituret. Det är angeläget att undervisningen förfogar över en funktionsduglig ämnesinstitution och läraren bör genom förutseende anskaffning av lexikon, tonsättarbiografier, grammofonskivor, bildband, ljudband, överskådliga kartotek, ljudåtergivningsapparatur etc. sträva efter att skapa en omtyckt och stimulerande samlingspunkt för skolans musikintresserade elever. Man bör göra eleverna uppmärksamma på och underlätta deras besök vid musikevenemang av olika slag.

Teckning MÅL "Undervisningen i teckning har till uppgift att bibringa eleverna ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning, att stimulera till skapande verksamhet, samt att söka utveckla elevernas konstnärliga uppfattning och omdöme. HUVUDMOMENT Teckning och målning: fria formövningar, avbildning och ombildning av föremål och figurer Arbeten i tredimensionell form Foto- och filmkunskap Studium av konst och konsthantverk Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr; fritt tillval 1—3 vtr

Olika sätt att i bild presentera ett objekt. Silhuettbild: profilteckning, linjeteckning, valörstudier. 418

Volymbild: rumsgestaltning med linjer, ytor, skuggor och färg. Vy bild: uppmätning och skiss i bestämd skala. Mönsterbild: principer för dekorativ ytkomposition. Arbeten med olika tecknings- och målningsmaterial. Uppövande av förmågan att återge plana eller tredimensionella studieobjekt. Såväl naturföremål som tillverkade föremål av olika slag utgör här lämpliga arbetsuppgifter. Genomgång av olika rumsgestaltningsprinciper med historiska aspekter. Tillämpningsövningar. Olika kompositionsprinciper. Linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter, associations- och symbolverkan. Förenklingar av verklighetsstudier. Intuitiva mönsterkompositioner, eventuellt i samband med bild- och skriftmontage. Enkla anatomiska begrepp, mått, proportioner och rörelse. Porträtt, helfigur och detaljstudier. Tillämpningsövningar. Färglära i anslutning till målningsövningar. Interiöroch exteriörstudier, reportageteckning och illustrationsteckning med övningar inom följande arbetsformer: pennteckning, tuschteckning och enkla grafiska tekniker, målning, collage, handtryck, batik, mosaik m. m. Modelleringsövningar i formbart material exempelvis lera, papier-maché, ståltråd. Skulpturövningar i lättbetong, gips och trä etc. Arbeten omfattande såväl rundskulptur som relief. Foto- och filmkunskap. Bildanalys. Form- och färgstudier. Orientering om konst och konsthantverk i anslutning till elevernas eget utövande. Studium av bilder och föremål. (Utställningar, museer, försäljningsställen, konstfilmer.) Fritt tillval. Någon tilläggskurs för de elever som valt teckning som tillvalsämne har ej angivits. De arbetsområden som angivits i kursplanen får ligga till grund för deras verksamhet både i årskurs 1 och 2 och en breddning ske med hänsyn till elevernas individuella intresseinriktning. Exempel på sådana verksamhetsgrenar som här kan förekomma: oljemålning, reklamteckning, grafiskt arbete, textilt inriktad verksamhet (modeteckning, batik, tygtryck etc.) konsthantverk i tredimensionella material (keramik, metallarbete etc), teaterdekoration, heminredning, teknisk ritning m. m. Ekonomisk fackskola. För de elever inom ekonomisk fackskola som valt teckning bör utrymme även ges för en fackbetonad undervisning med en viss yrkesinriktning. Denna kan exempelvis omfatta: Genomgång av olika tryck- och reproduktionstekniker. Övningar i stilisering av reklamtexter. Sammanställning av text till kompositioner för olika reklamändamål. Affischer, varuteckningar och annonser med layout. Bokillustrationer och bokomslag. 419

Övningar i tredimensionell formgivning i papper, kartong, gips etc. inriktade på formgivning av varuförpackning, fristående skyltar, reklammobiler etc. Typografisk genomgång. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

I ämnet teckning skall eleverna aktivt syssla med olika former av bildframställning. För att ge en allsidig uppfattning av bilden som uttrycksform bör teoretiska och praktiska moment komplettera varandra. Huvudmomenten utgör en översikt över de delar av ämnet som skall behandlas men dessa bör ej indelas i ett visst antal uppgifter obligatoriska för alla elever. Uppgifterna skall i största möjliga utsträckning individuellt avpassas efter elevernas förkunskaper, mognad och intresseinriktning. Vissa gemensamma uppgifter bör dock kunna föreläggas hela klassen och vid skilda tillfällen kan olika former av gruppverksamhet och övningar förekomma. Med hänsyn till den tid som åtgår för eleverna att iordningställa material före och efter en teckningslektion är det till fördel om undervisningen kan koncentreras till dubbeltimme. Vissa grundläggande moment i undervisningen bör antecknas av eleverna eller tillhandahållas dem i kompendieform. Två obligatoriska hemskisser med givet tema bör förekomma varje termin. Klassen bör i lämplig omfattning få ta del av skissbedömningen. Vid teckning och målning efter föremål väljes objekt och tekniker med tanke på en allsidig övning i realistiskt återgivande av form, proportioner, belysning och färgverkan. Avsikten med dessa övningar är inte i första hand att åstadkomma ett absolut korrekt återgivande av objektet utan främst att ge eleverna tillfälle att söka sig fram till ett eget arbetssätt, en egen uttrycksform. Uppgifterna skall anpassas efter elevernas individuella förutsättningar, och elever som har teckning som tillvalsämne bör kunna ägna betydligt mer tid åt föremålsstudier än övriga elever. Övningarna kan även bedrivas i form av skisseringsuppgifter och minnesteckningar. Vid figurteckning och figurmålning bör eleverna själva kunna turas om att sitta modell. Kompositionsövningarna omfattar bearbetning och anpassning av intuitiva tecknings- och målningsuppgifter, målning till musik eller föremålsstudier till ornament och mönster. Naturstudier av olika slag, vilka även kan omfatta djurstudier såsom fåglar, fiskar, insekter samt mikroskopiska organismer är lämpliga förövningar för dekorativa ytkompositioner. Samtliga elever som har teckning som tillvalsämne bör erhålla någon undervisning i textning. Uppgifterna i detta ämnesområde skall inriktas på att uppöva elevernas förmåga att stilriktigt använda olika skrifttyper samt att ge dem övning i bild- och skriftarrangemang. Någon belysning av hur man arbetar med den fotografiska bilden, fotomontage och film. Den fotografiska bilden som dokument bör behandlas. Elevernas arbetsresultat bör efter hand som en uppgift eller ett ämnesområde 420

avslutats redovisas och bedömas. Teckningar och målningar och helst även andra arbeten bör dock insamlas och förvaras inom teckningsinstitutionen till läsårets slut. Samverkan Möjligheter till samverkan med andra ämnen inom skolan och med institutioner och företeelser utanför skolan bör i mån av tid och med hänsyn till lokala förhållanden tillvaratas. Som exempel på samverkan kan nämnas tillverkning av scendekorationer för dramatikundervisningen och illustrativa uppgifter i anslutning till olika områden i många av skolans ämnen. Även andra beröringspunkter kan nämnas, exempelvis mellan kemi och glasyrbränning. E t t nära samarbete bör eftersträvas med undervisningen i slöjd. I samarbete med undervisningen i svenska ges prov på olika sätt att arbeta med den fotografiska bilden, fotomontaget och filmen (även tecknad film). Genom samarbete med många institutioner utanför skolan kan på olika sätt undervisningen i teckning berikas t. ex. med museer, kyrkor, bibliotek, hembygdsgårdar m. m. Vidare har teckningsundervisningen självfallet stora möjligheter att stimulera till ett aktivt konstliv inom skolan. I samverkan med lärare i andra övningsämnen skall ges viss orientering om stilar och uttrycksmedel också inom andra konstarter än dem som behandlas i ämnet teckning (se stilhistorisk orientering s. 412). Hjälpmedel För teckningsundervisningen bör utnyttjas ett rikhaltigt urval konstlitteratur och bilder av olika slag. Konstreproduktioner av större format är t. ex. lämpliga vid jämförelser mellan olika konstverk. För den praktiska verksamheten erfordras handböcker om olika arbetsmaterial och metoder. Tillgång till konsttidskrifter, som kan ge uppslag för den skapande verksamheten och stimulera till konststudier är av stort värde för undervisningen. Alla tillgängliga AV-hjälpmedel såsom olika slag av bildvisningsapparater, bandspelare, film och TV bör i största möjliga utsträckning utnyttjas. En god fotoutrustning är en stor tillgång för undervisningen. Alla hjälpmedel som kan underlätta arbetsförhållandena och på bästa sätt bidraga till förverkligandet av ämnets målsättning bör för övrigt komma till användning.

Slöjd MÅL Undervisningen i slöjd har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper och färdigheter inom olika former av manuellt arbete genom tillverkning av föremål i skilda material, 421

att stimulera dem till att självständigt — såväl tekniskt som estetiskt — planera och genomföra ett slöjdarbete, att ge dem både färdighet och vana att utföra mindre reparationer av olika slag, samt att därutöver främja utvecklingen av elevernas personliga smak, estetiska omdöme och ekonomiska sinne.

Textilslöjd HUVUDMOMENT Mönster och komposition av mönster och modeller för konstsömnad. Konstsömnad Planering, modellval och sömnad av kläder för personligt bruk. Klädedräktens historia Linneförråd, bädd- och inredningstextilier Vävning Övriga förekommande tekniker Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1 och 2 , 3 vtr

Studium av mönster och miljöer. Orientering om svensk hemslöjd. Ortskarakteristiska sömnadssätt. Konstsömnad: fria och bundna tekniker. Planering, modellval och sömnad av plagg för eget bruk. Klädedräktens utveckling och förändring genom olika tider. Folkdräkter. Färglära med tillämpning av det naturliga färgsystemet. Planering, modellval och sömnad av linneförråd, bädd och inredningstextilier. Vävning. Vävstolen med redskap och uppsättning av väv. Grundbindningar och härledningar, enkla vävtekniker. Bandvävnad. Övriga tekniker: knyppling, virkning, stickning m. m. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Då ämnets praktiska karaktär skall dominera och varukunskap och materialkännedom ges i ämnet konsumentkunskap kan undervisningen i slöjd inriktas på det manuella skapandet och på att ge eleverna ökade kunskaper i olika sömnadssätt, bibringa dem rationella arbetsmetoder och textilekonomiska synpunkter samt kännedom om och förmåga att behandla och vårda textila material. Den praktiska undervisningen skall ges en sådan inriktning och utformning att eleverna erfar den stimulans och glädje som alltid, såväl i skolan som i hemmet och på fritiden bör vara förenad med verksamheten inom dessa områden. 422

Konstsömnad. Eleverna bör ges tillfälle att öva olika tekniker, både bundna och fria. Stor vikt bör läggas vid för konstsömnaden lämpliga tyger och garner, där kvalité, färgval, mönster och formgivning noga anpassas efter arbetets art. Litteratur och förebilder bör finnas, där både modernt broderi och äldre sömnadssätt kan studeras. På detta sätt kan eleverna stimuleras till egna försök i färg- och mönsterkompositioner. Här bör också landskaps- och ortskarakteristiska sömnadssätt behandlas, likaså gamla mönster som används och omarbetats för modernt bruk. Klädsömnaden skall inriktas på vad eleven behöver nyanskaffa till den egna garderoben. Modellvalet skall anknyta till gällande mode. Kommersiella mönster bör användas. Mönsterkontroll, förstoring och förminskning kan göras av dessa mönster. Stor hänsyn skall tas till vilka färger som klär eleven, vilka linjer som är bäst lämpade för figuren osv. Övningar i mönsterutläggningar och tyg- och kostnadsberäkningar bör utföras. Undervisningen bör också omfatta vården av det färdiga plagget. Lagning av såväl klädesplagg som linneförråd bör förekomma. Rationella arbetsmetoder bör eftersträvas och moderna maskiner och verktyg som underlättar arbetet och gör det mer tidsbesparande bör användas. Linneförråd. För linneförråd, bäddutrustning och inredningstextilier bör enkla, smakfulla och praktiska modeller väljas. Här diskuteras modellval, tygval, stoppningsmaterial och vården av det färdiga plagget, pris, funktion och användning. I anslutning till sömnaden diskuteras linneförrådets sammansättning och storlek för olika familjeenheter och för storhushåll. Man kan t. ex. sammanställa en enkel budget för inredningstextilier eller för linneförrådet och diskutera pris kontra kvalitet och påvisa värdet av att goda kvaliteter väljes, och att den estetiska faktorn spelar stor roll vid samordning och färgval av inredningstextilier. Vävning. De elever som tidigare deltagit i vävning skall inte behöva börja med grundläggande moment utan få möjlighet att fördjupa och bredda sina kunskaper. De övriga får börja med det elementära, dvs. genomgång av vävstol och redskap, uppsättning av väv, grundbindningar och härledningar. Högst fyra skaft bör användas. Lämpliga tekniker är tuskaft, kypert, förenklad dräll, rosengång, munkabälte o. d. Hemortens mönster och vävsätt bör utnyttjas och tillämpas. Lämpliga material att börja med är bomull, lin och ull men även cottolin och splendolin kan användas. För elever som så önskar bör möjlighet till band vävnad finnas. Eleverna bör få tillfälle att pröva andra textila tekniker som knyppling, virkning och stickning m. fl. Vid knyppling bör eleverna lära sig de grundläggande knyppelslagen och lära sig särskilja de olika spetstyperna. Montering av spetsar bör ingå i undervisningen. Spetssömnad, tyllbroderi, flätning m. m. liksom mer avancerad virkning och mönster- och flerfärgsstickning ger rika variationsmöjligheter. Stickning och virkning bör ansluta till gällande mode. 423

Möjlighet att besöka museer, hemslöjds- och andra textilutställningar, modevisningar och fabriker av olika slag bör tillvaratas. Samverkan Vid undervisning som rör färg och form, stilhistoria, konstsömnad o. d. bör fortlöpande god kontakt finnas mellan ämnena textilslöjd, teckning, trä- och metallslöjd, dramatik och historia. Inom textilvården bör kontakt uppehållas med lärare i hushållsteknik och i viss mån lärare i kemi. Vid övningsuppgifternas utformning kan man tänka sig ett samarbete med undervisningen i historia, dramatik eller teckning och uppgifterna kan behandla t. ex. a) hattmodet under en viss epok, b) högre stånds- eller allmogekläder till dockor, c) detaljer till klädedräkten t. ex. väska och hur den förändrats under en viss tid, d) inredningstextilier, exempelvis gardiner och gardinuppsättningar, e) stolklädseln under en viss stilepok, f) dräkter till dramatiken. Viss samverkan med övriga övningsämnen bör ske beträffande stilhistorisk orientering (se s. 412). Hjälpmedel För att undervisningen i textilslöjd skall bli så effektiv som möjligt fordras väl utrustade sömnadslokaler med moderna maskiner och funktionsdugliga redskap och verktyg. Önskvärt är att de vänsterhänta eleverna kan få verktyg avpassade för arbete med vänster hand. Det bör finnas god tillgång till litteratur, både äldre och nyare, och dessutom möjlighet att utnyttja AV-hjälpmedel i den egna lärosalen. Facklitteratur för läraren bör finnas tillgänglig i lärosalen likaså god tillgång till elevlitteratur.

Trä- och metallslöjd HUVUDMOMENT Arbeten i trä, metall och andra material Planering av slöjduppgiften Praktiskt arbete Materiallära Maskin- och verktygslära, säkerhetsföreskrifter Studium av tingens form och funktion i miljö från förr och nu Reparations- och underhållsarbeten Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1 och 2, 3 vtr

Planering. Skissering — formgivning. Konstruktions- och funktionsberäkning. 424

Val av material och ytbehandling. Kostnadskalkylering och tidsbestämning. Praktiskt arbete. Bänk- och maskinarbete inom de olika slöjdteknikerna. Arbetsart och arbetsmetod i överensstämmelse med planeringen. Materiallära, maskin- och verktygslära med verktygsvård samt säkerhetsföreskrifter i anslutning till det praktiska arbetet. Stilorientering. I anslutning till slöjdandet ges en orientering om tingens roll i miljön samt om form, färg och funktion med utgångspunkt i erfarenheter från hem, skola och arbetsplats. Jämförande studier av andra epokers formspråk. Enkla reparationsarbeten t. ex. lagning av limfogar och andra enkla möbelreparationer, smörjning och underhåll av cykel, symaskin och andra hushållsmaskiner, utbyte av trasiga elproppar och stickkontakter, ytbehandlingsarbeten av olika slag, skärpning och vård av hushålls verktyg m. m. ANVISNINGAR OCH

KChWMENTARER

De elever som väljer slöjd kan ha en tämligen varierande förutbildning inom ämnesområdet. Detta talar för att det kan vara lämpligt att alla elever inledningsvis får utföra ett mindre arbete av introduktionskaraktär för att läraren skall få en uppfattning om varje elevs situation och utifrån denna leda arbetet till en individualisering allt efter elevens intresse och studieinriktning. Metodik och studieplan får därför bestämmas från fall till fall. Stor betydelse kan tillmätas planeringsarbetet som i sig inbegriper det totala förarbetet av slöjduppgiften. Med tanke på elevernas ålder kan i detta moment ges en värdefull arbetsfostran. Eleven bör uppmanas att presentera egna idéer och lösningar och ej utforma arbetet till slentrianmässig kopiering av slöjdritningar. Önskviirt är att undervisningen i materialkännedom och verktygslära kommer in i så nära anslutning till det praktiska arbetet som möjligt och samma sak gäller verktygsvård och säkerhetsföreskrifter. Exempel: att eleven får skärpa ett stål och posta en hyvel i samband med att hyveln skall användas är att föredraga framför en teoretisk genomgång av arbetsmomenten. Undervisningen bör i huvudsak bedrivas individuellt men vid korta genomgångar av skilda slag kan gruppen i dess helhet samlas. Vid studiet av t. ex. färg- och formproblem i miljö från förr och nu kan arbetet ske i mindre grupper. Viktigt är att slöjdsalen förfogar över ett rikhaltigt fackbibliotek, ljusbilder, teckningar och ritningar av olika slag som kan tjäna som hjälpmedel i arbetet. Samverkan,

hjälpmedel

Se i tillämpliga delar motsvarande avsnitt i ämnet textilslöjd. 425

Gymnastik MÅL Undervisningen i gymnastik har till uppgift att ge eleverna rekreation och omväxling, att ge dem god kondition och allsidig träning av rörelseapparaten, att ge dem kunskap om och färdighet i arbetsteknik och skapa förståelse och bestående intresse för fysisk aktivitet, att ge möjligheter till utlopp för estetiskt intresse, samt att därjämte främja samarbetsvilja och organisationsförmåga.

HUVUDMOMENT Gymnastik Dans Bollspel och lek Fri idrott Orientering Skridskoåkning Skidåkning Simning Arbetsteknik Funktionärskunskap och ledarskap Teori

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1 och 2 , 3 — 2 vtr

Gymnastik. Fristående gymnastik, redskapsgymnastik med lösa och fasta redskap av olika slag; musikaliskt-rytmisk gymnastik med och utan handredskap; rörelseimprovisationer. Dans. Svenska och utländska folkdanser. Stildans och modern dans. Bollspel och lek. Teknik- och taktikövningar i de stora lagspelen och i individuella spel. Lekar. Fri idrott. Löpning på bana och i terräng, hopp, kast och stafettlöpning. Orientering. Olika orienteringsvarianter, dock huvudsakligen fri orientering. Skridskoåkning. kunskap.

Hastighetsåkning och konståkning. Bandy och ishockey. Is-

Skidåkning. Längdlöpning, utförsåkning och backhoppning. Fjällkännedom. 426

Simning. Simkunnighetsprov. Övning av tekniken i olika simsätt. Simträning. Simhopp. Livräddning och konstgjord andning. Funktionärsskaj) och träning.

och ledarskap. Praktisk tillämpning i samband med tävling

Teori. Hygieniska råd. Arbetsfysiologi. Träningslära. Ergonomi (vissa avsnitt bl. a. arbetsteknik). Naturvård. Information om frivilliga idrottsrörelsen. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Det är i första hand angeläget att tillräcklig del av den för gymnastik anslagna tiden utnyttjas för en allsidig och effektiv träning av konditionen och rörelseapparaten. En annan väsentlig uppgift blir att med utgångspunkt i människokroppens byggnad och funktion förklara varför man bör vara fysiskt aktiv och hur en träning bör läggas upp. Många av de nämnda problemen kan belysas med utgångspunkt i idrottsutövning. Eleverna bör ges tillfälle att pröva och lära olika motionsformer, så att de om möjligt finner idrotter de trivs med. Eftersom elevernas konstitution och intressesfär är olika är det önskvärt att under övningstimmarna i skolan plats ges för individuell träning och motion. Detta är en viktig förutsättning för skapandet av ett kvarstående intresse för motionsidrott. En viktig uppgift vid undervisningen i ämnet gymnastik och en uppgift, som måste ägnas särskild uppmärksamhet, är som nämnts att skapa intresse för kroppsövning. Särskilda svårigheter bjuder härvid de inte så få elever som hyser motvilja eller rädsla för ämnet. Genom varsamt bemötande av dessa kan man inledningsvis ställa dem inför lätta uppgifter och genom att långsamt öka svårighetsgraden successivt bygga upp deras intresse och självförtroende. Över huvud taget gäller för gymnastik att det är viktigare att bibringa eleverna intresse för ämnet och för fortsatt utövning än goda kunskaper och färdigheter. Både i enkla lekar och i komplicerade lagspel kan eleverna systematiskt, åskådligt och aktivt läras att respektera regler och bestämmelser. I gymnastikundervisningen med dess ofta samarbetande mindre arbetsgrupper skapas lätt en naturlig miljö för fostran till laganda, kamratskap och samarbetsvilja. Lag- och gruppsammansättning bör med vissa mellanrum växlas för att bygga nya relationer bland eleverna. Ofta uppstår situationer, där också hjälpsamhet och hänsyn spontant kan komma till uttryck. I sysselsättningar, där lageller gruppverksamhet förekommer, erbjuds rikliga tillfällen att utveckla olika sidor av ledarskap. Detta väcker insikt om och förståelse för ansvarets allvar gällande såväl kamrater som materiel. Den musikaliskt-rytmiska gymnastiken och dansen, ger rika möjligheter att utveckla elevernas förmåga till inlevelse och fantasi. Gymnastikutövning förutsätter icke musikbeledsagning, men gymnasten stimuleras i hög grad därav. 427

Musiken kan förfina rörelserna, främja rörelseglädjen och ge en estetiskt tilltalande växling mellan aktivitet och avspänning. Även inom redskapsgymnastiken och skolidrotten finns grenar där de estetiska kvaliteterna är framträdande såsom konståkning på skridskor, simhoppning, backhoppning och utförsåkning på skidor. Arbetssättet bör präglas av att eleverna uppnått ett högre åldersstadium och av att de i viss utsträckning känner till olika övningsformer från tidigare undervisning. I största möjliga utsträckning bör övningarna bedrivas som grupparbete eller individuell träning, varvid elevernas initiativ- och ledarförmåga stimuleras och utvecklas. De som av någon anledning är handikappade bör ägnas särskild tid och intresse så att de får lämpliga övningar som bidrar till deras fysiska utveckling. Varje lektion bör innehålla några övningar som verkar konditionstränande. Den egentliga konditionsträningen bör förläggas till en särskild lektion i veckan, då eleverna får gå igenom ett ordentligt träningsprogram enligt intervallprincipen. För att nå effekt måste träningsintensiteten hållas relativt hög. Det är därför lämpligt att den effektiva arbetstiden förkortas och god tid tas till dusch och vila före nästa lektion. Om möjligt bör denna intensiva träning läggas omedelbart före frukostrast eller på dagens sista timme. För flickorna är fristående gymnastik med eller utan musik en rörelseform som är lämplig ur många synpunkter. Här har läraren stora möjligheter att utveckla elevernas individuella egenart i självständig verksamhet genom skapande övningar. Avsikten med dessa övningar är inte i första hand att skapa något med konstnärliga ambitioner utan att hos eleverna utveckla fantasi och rörelseglädje. För pojkarna bör undervisningen ha samma inriktning även om den inte blir så koncentrerad till en speciell övningsform som flickornas musikaliskt-rytmiska gymnastik. Det finns stora möjligheter att såväl för pojkarna som flickorna i samband med idrottsövning få uttryck för initiativ och skapande. Särskilt värdefullt blir detta om det kombineras med organisationsuppgifter eller ledarskap av annan art. Tävlingar är ett stimulerande och uppfostrande moment som kan vara av stort värde i undervisningen. Det är dock icke alla elever som är lämpade t. ex. för vissa individuella idrotter. Andra är av annan anledning rädda för att tävla. Sådana elever bör icke tvingas att tävla utan bör intresseras för övningsformer där de kan jämföra prestationerna med sina egna tidigare och slipper jämföras med andra. I lagtävlingar t. ex. i bollspel kan det ibland vara fördelaktigt att dela upp avdelningen så att jämbördiga spelare får möta varandra. Att få ohågade och passiva elever att bli intresserade för regelbundna kroppsövningar och ge en för dem avpassad träning är en av gymnastiklärarens svåraste men samtidigt största uppgifter. Han måste sålunda visa förståelse för och ta hänsyn till alla kategorier. Gymnastik. Pojkar. De fristående övningarna bör i första hand vara motions428

givande och befrämja ett rytmiskt arbetssätt, styrka och smidighet. Övningar av totalbetonad karaktär eftersträvas, medan övningar vilka kräver lång instruktion endast undantagsvis bör förekomma. Övningar med lösa redskap såsom bollar och hopprep innebär en omväxling i arbetet. Sammanställning av övningarna till en serie utförd i följd betyder ofta en stimulerande intensifiering av arbetet, i synnerhet om övningarna utföres till musik. Vid redskapsövningarna bör ledaren genom en för varje dagövning anpassad organisation ge eleverna möjlighet till full aktivitet. Det är av största vikt att läraren ger tydliga anvisningar för att undvika olyckstillbud vilket inte minst gäller för mottagare och vid redskapens handhavande. Gymnastik med belastning t. ex. skivstänger skall användas under iakttagande av försiktighet och individuell anpassning. För att eleverna skall uppleva glädjen av framsteg i färdighet och kroppsbehärskning måste de få tillfälle att verkligen öva och genom en metodisk stegring ställas inför överkomliga prestationer. Skolgymnastik avser för skolungdom avpassade övningar — ej elitgymnastik. Pojkar vill som regel gärna kunna mäta träningens inverkan på prestationsförmågan och på ett konkret sätt få påvisat att de utvecklats. En viss periodindelning av övningarna är i detta avseende att rekommendera. Det ankommer på läraren att finna en lämplig avvägning av perioderna för ämnets olika delar. I undervisningen bör läraren eftersträva individuell anpassning av färdighetsövningarna. De som har svårt att följa med bör erhålla för dem avpassade övningar — ofta utförda vid andra redskap. Gymnastik. Flickor. Framför allt är det motionsgivande fristående gymnastik med övningar som tar stora muskelgrupper i anspråk, roande övningar med en ständig växling mellan aktivitet och avspänning, som bör förekomma i flickornas program. Utförd till lämplig musik, med eller utan handredskap, har en sådan gymnastik stora förutsättningar att roa och att verka stimulerande på känsla och fantasi. Improvisationer och fritt skapande övningar, individuellt, parvis eller i grupp, kan med fördel användas. Konditionsbefrämjande övningar i form av löpträning eller gångarter bör ingå i varje gymnastiklektion. Hävövningar och hopp bör ställa större krav på tekniskt och estetiskt utförande än på styrka och djärvhet. Träning av arm- och bålmuskulatur bör dock ej försummas. Vid redskapsgymnastik och färdighetsövningar skall alltid tagas hänsyn till elevernas olika förutsättningar och skicklighet. Dans. Dans är en värdefull form av kroppsrörelse, därför att den förutom att den är motionsgivande också ger tillfälle till undervisning i stil och hållning. Danserna bör utgöras av svenska och utländska folkdanser, stildans och modern dans. Intresserade elever kan själva få komponera och leda danser. Bollspel och lek. Bollspelen torde vara den övningsform som är mest lustbetonad och därför populärast bland de flesta eleverna. Det är därför naturligt att de får en relativt stor plats på övningsprogrammet. Bollspelslektionerna bör innehålla moment av undervisning, antingen så att man före själva spelet går 429

igenom några tekniska övningar eller så att man i samband med spelet övar taktiska moment. Den tekniska utbildningen kan också förläggas till andra lektioner som bedrives med stationssystem varvid bollteknik övas vid vissa stationer. På detta sätt kan det bli möjligt att på en bollspelstimme hinna med en serie inom klassen. Effektiv teknikträning, lämplig utrustning samt kännedom om och respekt för regler bidrar till att minska risken för olyckshändelser. Eleverna bör ges tillfälle att få döma olika bollspel. De får då större respekt för domarens uppgift och får en viss övning i ledarskap. I skolans bollspelsundervisning skall hänsyn till motståndaren vara den dominerande inställningen. Där förutsättningar finns bör eleverna få tillfälle att utöva individuella bollspel såsom tennis, bordtennis, badminton och golf bl. a. under friluftsdagarna. Fri idrott. Lektionerna i fri idrott bör alltid inledas med ett uppvärmningspass där löpningen dominerar. Därefter måste avdelningen oftast delas upp i grupper som tränar olika grenar så att varje elev får göra många kast, hopp eller t. ex. starter. Vid sådan uppdelning är det viktigt att läraren går igenom instruktion och säkerhetsbestämmelser för varje grupp. Särskild uppmärksamhet måste ägnas kasten därför att de kan bli farliga för övriga grupper. Spjut och diskus bör inte övas i grupp annat än under lärarens direkta ledning då kasten får ske på kommando. Instruktionerna för hämtning av redskapen måste vara så klara att icke någon elev befinner sig på kastfältet när kast skall ske. Även om instruktion och träning är viktigast så blir det som en följd av att resultaten i den fria idrottens grenar så lätt kan mätas naturligt att anordna tävlingar. P å detta stadium bör stor frihet ges i valet av tävlingsgrenar så att eleverna får välja dem som de har lust och fallenhet för. Kravet på allsidig träning får tillgodoses i samband med den gemensamma uppvärmningen i början av lektionerna. En övningsform som har alldeles speciellt värde som konditionsträning är terränglöpning. På eller i närheten av skolgården uppmärkes en löpslinga på 500—700 m. Det är icke nödvändigt att den går i skogsterräng, även om detta är en fördel. Eleverna får sedan löpa slingan i form av intervallträning, varvid läraren ger ett visst pensum anpassat efter elevens löpförmåga. Löpträning enligt ett sådant system kombinerat med korta moment av styrke- och smidighetsgymnastik är ett enkelt och effektivt medel att skaffa eleverna den konditionsreserv som är önskvärd för att de skall orka med sitt skolarbete. Eftersom denna träningsform är ganska ansträngande och för många kanske synes tråkig bör den vara endast en del av det stora programmet. Orientering. De orienteringsövningar som man utöver teoretisk undervisning kan hinna med på vanliga gymnastiktimmar är endast övning av vissa detaljer som stegning, kompassgång och måhända någon kartläsningsövning. Orienteringen måste annars förläggas till friluftsdagarna. Fria orienteringar på lätta banor inom ett ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande område är den lämpligaste formen av orientering för eleverna. 430

Orienteringsvariationer som linjeorientering, rapportorientering till fots eller på cykel samt kartminnesorientering är lämpliga former som eleverna någon gång bör få pröva. Om det finns möjlighet bör en orienteringspromenad ordnas för sådana som har dåliga kunskaper i orientering Möjligheterna att kombinera orienteringsövningarna med naturkunskap och naturvård bör tillvaratagas. Vid all undervisning i ämnet bör för övrigt varje medborgares ansvar och skyldigheter beträffande naturvården understrykas. Fasta kontroller inom ett avgränsat område är till stor hjälp för läraren när det gäller banläggningen, vilken annars blir mycket tidsödande. Att banorna därigenom blir relativt lätta är endast en fördel, eftersom de bör läggas så att alla deltagare har möjlighet att ta sig runt banan. Skridskoåkning. Den huvudsakliga aktiviteten på is blir för pojkarna de stora isspelen bandy och ishockey. Därtill kommer hastighetsåkning och konståkning. Den enda av dessa former som på grund av sin hårdhet passar flickor mindre väl är ishockey. Konståkning är en speciellt lämplig flickgren. Skidåkning. Där snö- och terrängförhållanden tillåter åkning på gymnastiktimmarna torde det i de flesta fall bli fråga om längdlöpning. Åkningen kan då antingen arrangeras som konditionsträning i ett spår eller som teknikträning i ett tillämpningsspår. Den senare formen som eleverna brukar vara mycket roade av fordrar vissa förberedelser, så att det verkligen blir tekniska svårigheter som är roliga att öva. Där terrängen är sådan att utförsåkning kan bedrivas, bör denna för det stora flertalet utgöras av teknikåkning med syfte att klara en utförslöpa med säkerhet och god stil. För de mera avancerade bör träningen bedrivas som fri åkning eller åkning i portar. För pojkarna är backhoppning en utomordentlig idrottsform, som dock fordrar en väl preparerad backe för att grenen inte skall bli farlig. I skidundervisningen bör instruktion i vallning och råd om utrustning ges liksom om beteende vid skidåkning i fjällen. Simning. Om skolan disponerar simhall kan exempelvis en av lektionerna per vecka användas för simning. I fackskolan bör då de olika simsätten tränas, gärna med specialisering på någon viss gren. Likaså bör livräddning och konstgjord andning övas. Träningen bör även i simning bedrivas så att eleverna får ett visst pensum anpassat efter deras förmåga och så att det verkligen blir fråga om utveckling i denna viktiga gren. Simning är också en gren som kan användas som »veckans konditionsträning». Oftast har en skola möjlighet till simning endast på friluftsdagarna. Undervisningen bör då i första hand ta sikte på den färdighet som fordras för att avlägga simkunnighetsprov. För mera avancerade kan intresset stimuleras genom tävlingar och vidareutbildning i tekniskt hänseende. Övning av simhopp förutsätter små grupper samt en effektiv avspärrning för att hindra olyckstillbud. 431

Funktionärskaj) och ledarskap. Många ungdomar har ett stort intresse för idrott och gymnastik. Erfarenheten visar att det tack vare intresset för idrott är lätt att väcka intresse framför allt för organisatoriska uppgifter. Gymnastikläraren bör tillvarata de rika möjligheter till ledarutbildning som finns inom den fysiska fostran. I gymnastiksalen kan ledarförmågan uppövas genom att eleverna får tjänstgöra som gruppledare eller instruktörer för mindre grupper. I bollspelen bör eleverna användas som domare och instruktörer. Deras förståelse för spelet och för domarens svåra uppgift ökar i och med en sådan uppgift. På friluftsdagarna kan eleverna få ansvara för instruktion och ledning av idrott. Läraren bör då ge så omfattande informationer om övningens uppläggning att eleven verkligen har en chans att kunna klara uppgiften. Det är därför ibland nödvändigt att gå igenom funktionärsinstruktion och tolkning av regler med hela klassen vid något tillfälle. I orienteringsundervisningen med yngre kamrater kan elever som behärskar ämnet bli en mycket god hjälp därför att det då ofta är nödvändigt att arbeta med små grupper. Även för så kvalificerade uppgifter som banläggning vid orientering och organisation av orienteringstävlingar kan en elev vara lämpad, om han får stöd av läraren. En intresserad elev kan också ges tillfälle att leda en fritidsgrupp med kamrater i någon gren som han behärskar. Undervisningen i gymnastik kan på detta sätt bli en systematisk fostran i grupparbete liksom för organisatoriska uppgifter och en värdefull skolning av ledare. Skolidrottsföreningen kan bli en betydelsefull faktor genom att idrottsintresserade elever ledes in på organisatoriska uppgifter. Teori. Även om vissa avsnitt av kroppsövningarnas teori behandlas i anslutning till andra ämnen i skolan är det önskvärt att gymnastikläraren håller några teoretiska lektioner för att sammanfattande motivera övningsval och arbetssätt. En kort framställning om kroppen som arbetsmaskin och träningens inverkan på organismen samt en fysiologiskt grundad motivering till förnuftig motion bör göras i form av några teoretiska lektioner. Naturvård bör också behandlas; självfallet skall detta ämne även tas upp i samband med t. ex. biologiundervisningen. Funktionärskunskap och regelkännedom fordrar också viss teoretisk genomgång innan eleverna ger sig på den praktiska tillämpningen. I anslutning till skolidrottsföreningens arbete bör information ges om den frivilliga idrottsrörelsen, bl. a. bör fritidsgruppsverksamheten för ungdom behandlas. Friluftsdagarna. För elevenia i fackskolan bör friluftsdagarna i största utsträckning organiseras så, att eleverna får välja övningsform. Dessa bör som regel organiseras så att eleverna får välja mellan ett antal alternativ givna av läraren. Vissa friluftsdagar kan eleverna själva få föreslå aktivitet. Strävan bör vara att låta eleverna välja sådana övningar som de är intresserade av. Genom att de själva får föreslå vad som skall vara med på programmet 432

och själva får organisera kan man få dem aktivt intresserade. Många uppgifter kan också vara lämpliga som grupparbeten, varigenom eleverna lär sig att samarbeta i organisatoriska frågor. För att friluftsdagarna skall kunna genomföras behöver gymnastiklärarna ofta biträde av övriga lärare. Härigenom ges också lärare och elever möjlighet att lära känna varandra under förhållanden som är annorlunda än i klassrummet. Samverkan Gymnastikundervisningen är i många hänseenden betjänt av samordning med andra ämnen. Genom att ergonomi och hälsolära med arbetshygien (som ett moment i ämnet biologi) förekommer i fackskolan finns förutsättningar att ge en fyllig teoretisk framställning av vad som sker i människoorganismen vid fysisk aktivitet. E t t samarbete mellan dessa ämnen måste därför anses som mycket önskvärt. En anknytning av den praktiska undervisningen till vissa teoretiskt motiverade förhållanden kan ge den fysiska fostran en fastare grund och övningsformerna blir sakligt motiverade för eleverna.

Hjälpmedel För genomförande av studieplanens olika moment är det värdefullt att ha tillgång till även andra lokaler än gymnastiksal. Inom kommunen befintliga idrottsanläggningar av olika slag ökar möjligheterna att variera träningens innehåll och uppläggning. I skolans närhet bör terrängslingor och fasta orienteringsbanor anordnas, vintertid skidspår. Gymnastiksalen bör vara utrustad med möjligheter till musikbeledsagning, t. ex. grammofon med förstärkare och eventuellt bandspelare eller piano. Utrustning för olika slag av bollspel och för redskapsövningar som utgör ett viktigt inslag i undervisningen bör också finnas. Tillgång till lektionssal i anslutning till gymnastiksalen underlättar för teoretiska lektioner. Denna lektionssal bör vara försedd med projektionsapparat för film och filmslingor. — För att demonstrera och öva livräddning och iskunskap bör finnas material t. ex. övningsmask för konstgjord andning, ispik, livlinor samt isdubbar med plankor för att öva isättningen. För att stimulera intresset för god kondition är en ergometercykel ett utmärkt hjälpmedel. Med en sådan kan eleven se vilken effekt träningen har haft. Resultaten är avsedda att jämföras med elevens egna tidigare värden varför testet är lämpligt för alla kategorier. Läraren kan också med hjälp av ergometercykeln pröva den konditionstränande effekten av olika övningar. Ergometercykeln är därjämte synnerligen lämplig för demonstrations- och laborationsövningar i arbetsfysiologi (i samverkan med ergonomi och biologi).

Dramatik MÅL Undervisningen i dramatik syftar till att hos eleverna frigöra och förfina uttrycksmedlen tal och rörelse med avsikt att därmed lära dem uppträda naturligt och spontant, att genom studium- och inövning av scener ur representativ dramatik lära eleverna att leva sig in i och åskådligt gestalta skilda människonaturer, miljöer, kulturepoker och livsproblem och på så sätt vidga deras människokunskap, självkänsla och världsbild, att i arbetet med den dramatiska framställningen öva sinnet för ordvalets betydelse och språkets prosodiska egenskaper, klang, rytm och dynamik, samt för bildens, kompositionens, rörelsens, färgens, ljusets och ljudets dramatiska och psykologiska verkan, att stimulera elevernas fantasi, iakttagelseförmåga, leklust och dramatiska sinne samt odla deras kritiska förmåga och smak, att i teaterarbetet ge en praktisk tillämpning av samarbete, företagsamhet och organisation, samt att hos eleverna vidga och fördjupa intresset och förståelsen för god teater. HUVUDMOMENT Offentligt framträdande. Röst- och talvård

Andnings- och avspänningsövningar. Rörelseteknik.

Studium av representativ dramatik. Pjäskunskap. Genomgång av dramats teknik och olika slags spelstilar Scenisk konst. Scenplastik, pantomim, improvisation och dansövningar. Diktion och replikföring. Scenframställning. Scenbild, dräkt och maskering. Ljussättning och ljudeffekter Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr

Fritt skapande dramatik, utvidgad till improvisation och scenplastik Talteknik, utvidgad till välläsning och rolläsning Pjäskunskap med teaterhistoriska utblickar Pjässtudium med analys av olika slags dramatisk teknik samt en översikt av dramats, scenbildens och dräktens historia Scenframställning med integrerade moment, som hör till den sceniska inramningen (dekor, dräkt, mask, ljus, ljud) Kort orientering om ljussättning och ljudeffekter 434

Årskurs 2 , 2 vtr

Övningar i stilrörelser och stildanser Replikföringsövningar i olika stilar Scenframställning Dekor-, kostym-, maskerings-, ljus- och ljudstudium med laborativ karaktär Korta scener, eventuellt utarbetade som illustrationer till kultur- och samhällsstudiet inom ämnet historia

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Var man lägger tyngdpunkten på kursplanens rika stoff måste bero av lärarens och elevgruppens läggning, förutsättningar och intresse. Dock måste den praktiska gestaltningen alltid komma i första hand och det teoretiska studiet tjäna som stöd. De flesta momenten i dramatik läres i samband med scenframställningen, till vilken både de litterära och teaterhistoriska utblickarna samt det scentekniska kunnandet nära anknytes. Den punktvisa fördjupningen i och gestaltningen av olika verk, omväxlande med allmänna översikter, ger eleverna en uppfattning om hur varierad människouppfattningen kan vara och hur rikt den kan uttryckas i olika pjäser, spelstilar och scenformer, dvs. gör dem bekanta med den sceniska stilkonsten. Tiden tillåter dock ej en mera ingående litterär och teaterhistorisk undervisning och en stor del därav måste hänvisas till kulturoch samhällsstudiet i ämnet historia. Detsamma gäller den nödvändiga konsthistoriska och musikhistoriska orienteringen. Teaterämnets metod skiljer sig från de flesta andra ämnen däri, att det framför allt gäller att mobilisera och locka fram de kunskaper och insikter eleven redan har, att lära honom använda sitt vetande i inlevelsens och gestaltningens tjänst. I teaterarbetet verkar engagemanget i rollen som katalysator för kunskapernas och insikternas utvinnande och fria spel. Det gäller framför allt att göra vägen kort mellan tanken och uttrycket i röst och gest, mellan intentionen och det motoriska utförandet. För detta krävs balans, avspänning och koncentration. Detta nås genom övning i fritt skapande dramatik och improvisation vilket är en systematisk övning i samspelet mellan intellekt, känsla och motorik. Kring pjäs och roll samlar man upp alla teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga för att man skall kunna ge en adekvat illusion av en scen. Genom att lära sig uppleva andra människonaturer och miljöer och få tillfälle att genomlöpa hela känsloskalan mellan aggression och glädje och försöka ge dem uttryck kan eleven få en stabilare livskänsla och fantasin uppövas så att man bättre förstår andra. Denna övning av känslan kan medverka till att elevernas värderingar blir mer genomtänkta. Fritt skapande dramatikövningar börjar här med andningsövningar och 435

avspänningsövningar. Sedan försöker man ge kroppsligt uttryck åt olika sinnestillstånd, karaktärer och situationer som man upplevt eller iakttagit och uppövar därmed sensibiliteten och förmågan att återge karaktärsdrag och att reagera spontant. Samtidigt utvidgas det personliga rörelse- och uttrycksschemat. Övningarna sker först utan tal (pantomim) och därefter med spontant tal (improvisation). En viktig uppgift för att uppöva elevernas iakttagelseförmåga bör vara att låta dem göra personstudier i olika miljöer (t. ex. yrkesmiljöer) och sedan pantomimiskt återge sina iakttagelser. — Även intervjuer av gängse art har sitt värde för miljöstudier. — Den fritt skapande dramatiken är ett utmärkt stöd för talövningarna. Andnings- och avspänningsövningarna är en gemensam grund, och uttrycksrörelserna stöder uttrycksfullheten i talet och stärker rums- och situationskänslan. Röst- och talvård. De systematiska övningarna i röst- och tal vård har laborativ karaktär. Främst måste läraren se till att elevernas röster analyseras. Vid sådan analys hänvisas elever med talfel om möjligt till enskild undervisning för talpedagog. Vissa ovanor som otillräcklig andning, lätt nasalering, lindrig läspning och slapp artikulation samt sådana dialektala avvikelser som utgör ett hinder för en fri framställning bör läraren själv kunna arbeta bort hos eleverna. Efter att ha övat talets fyra moment (andning, röstbildning, resonans och artikulation) övergår man till textläsning — detta bör om möjligt ske redan på fjärde lektionen — med särskilt aktgivande på tonalitet, artikulation, rytm, tempo, stilart och frasering, dvs. just välläsning. En särskild uppmärksamhet förtjänar pausens betydelse. För tids vinnande knyter man de fria anförandenas ämnesval, välläsningen och textläsningen till dramatiken enligt kursplanen. Självklart övas replikföring och diktion ständigt under arbetet med scenframställningen. Man har god hjälp av bandspelare för att uppta elevernas röster och av grammofon- och bandinspelningar av föredömlig välläsning. Pjäskunskajp. Studiet avser att ge en orientering om olika slags dramatik. För att presentera en pjäs så levande som möjligt kan man låta en grupp elever förbereda rolläsning av de viktigaste scenerna och låta en annan grupp göra snabba referat av de mellanliggande partierna. Även stora pjäser kan framföras på en lektion med det förfaringssättet. Samtidigt får man reda på vilka roller eleverna passar för. Uppgiften kan kombineras med bildvisning och teaterhistoriska upplysningar. — I en följande lektion sätter man in pjäsen i tidsoch idésammanhang. Därefter diskuteras motivet, förloppet, karaktärerna, kompositionen, den dramatiska tekniken och längre fram eventuellt olika scenlösningar och spelsätt. Därmed är man inne på det praktiska teaterutövandet mot vilket all teori skall riktas. När man behandlar det moderna dramat faller det sig naturligt att jämföra med filmens teknik och man har då anledning att gå in på filmens historia och viktigaste riktningar. Viktiga verk från betydelsefulla epoker i dramats historia (t. ex. en Sophokles eller Euripides, en Shakespeare, en Moliére, en Ibsen, ett par Strindberg samt några exempel ur modern dramatik) genom436

gås på detta relativt grundliga sätt. Mera översiktligt kan man behandla annan dramatik genom att följa olika motivs vandring genom tiderna och deras olika behandling under skilda tidevarv (Fedra-motivet, Antigone-motivet, Agamemnon-motivet, Jeanne d'Arc-motivet, Romeo och Julia-motivet, moraliteten som den går igen hos Ingmar Bergman och absurdisterna, commedia d'elle arte och den moderna mimen). Scen]'ramställning. Studiet bör helst ske på dubbeltimmar då det därigenom blir mest effektivt. Scenvalet är i hög grad beroende av elevernas sammansättning och fallenhet samt lärarens intresseinriktning. En viss variation i valet måste dock förutsättas. Några synpunkter kan emellertid läggas på scenvalet. Elevernas människokunskap är på detta stadium ganska begränsad och man bör välja scener där karaktärstolkningen ej ställer för nyanserade krav och där motiven känns angelägna för eleverna. Först så småningom kan man räkna med att stilkänslan utvecklas så att stilen inte längre blir ett hinder för elevernas upplevelse av livet i pjäsen. Intresset för exotism och lusten att förvandla sig kan dock vara så stor att t. ex. en renässanspjäs kan vara roligare att framföra än ett modernt stycke. I årskurs 1 bör som regel moderna pjäser med engagerande motiv användas. Som krav ställs att scenerna skall vara av hög scenisk kvalitet. Pjäser med livlig aktion, slagfärdig replikväxling och utpräglade typer är i allmänhet lämpliga. Exempel på motiv som ofta intresserar: Upproret: Strindberg, Mäster Olof; Sophokles, Antigone; Shaw, Sankta Johanna; Kjeld Abel, Anne-Sofie Hedvig; Osborne, Se dig om i vrede. Drömmen om lycka: Saroyan, Mitt hjärta är bland bergen; Puget, Lyckliga dagar; O'Neill, O ljuva ungdomstid; Eich, Allah har hundra namn. Äventyret: Schéhadez, Resan; Shakespeare, Trettondagsafton; Pagnol, Marius. Meningslösheten: Strindberg, E t t drömspel; Becket, I väntan på Godot; Ionesco, Den skalliga primadonnan. Den förföljde: Strindberg, Påsk (Eleonoragestalten): Anne Franks dagbok; Uhris, Exodus. Thrillern: Priestly, Slå nollan till polisen, Det farliga hörnet. Eskapism: Noel Coward, Höfeber; Grevenius, Vi tre debutera. Exotism: Kao-Tse-Tscheng, Lutans sång; Brecht, Den goda människan från Sezuan; hit hör också pjäser från främmande tider och länder, framför allt antiken, Shakespeare och Moliére. Observera även Unescos intresse för teatern som brygga mellan folken. Kränkt rättskänsla: Sternberg, Ung rätt. Maktkampen: Strindberg, Paria; Sjögren, Nobelfesten. Lögnhistorien: Synge, Hjälten på gröna ön. I samarbete med musiken kan man framföra sångspel. Skillnaden mellan första och andra årskursens pjäsval bör huvudsakligen vara att stilpjäserna förbehålles andra årskursen. Det poetiska dramat ligger väl till för 437

ungdomen men bör sparas till andra årskursen, t. ex. Ibsen, Per Gynt; Shakespeare, antikt drama, Garcia-Lorca. Huvudsaken när man tar upp svåra pjäser är att läraren ger ett referat av pjäsen där huvudpersonerna klart karakteriseras och konflikterna skarpt tecknas så att pjäsen appellerar till elevernas spelglädje. Scenplastik. Övning i att stå, gå, sätta och vända sig utan att störa på scenen; samma övningar, utförda i olika känslolägen. Konsten att intaga scenen. Entréer, sortier, hälsningar i olika stilar, från olika tider och länder. Övning i att uppträda i olika dräkter och lära sig spela med dem. Övning i konsten att mekanisera sina rörelser så att ej det praktiska förehavandet utan repliken och sinnesstämningen blir huvudsaken. Romantiska scener, aggressiva scener, massscener m. m. Alla moment kan övas i olika känslolägen, i olika stilarter, i komisk eller dramatisk genre. De kan också göras realistiskt, stiliserat och surrealistiskt. Stildans, folkdans, jazzbalett (en hel del av detta läres i gymnastiken). Diktion och renlik]"öring. Andningsteknik. Språkets klangliga och rytmiska element genomarbetas och eleverna övas att behärska röstens möjligheter. Särskilt det svenska legatot övas för att få fram röstens klang och bärighet. Diktionsövningar i olika röstlägen, tempo, rytmer och växlingar. Replikföring övas som karaktärstolkningsmedel i anslutning till olika texter. Alla dessa övningar sker i form av talkörer, monologer eller rolläsning, varför eleverna samtidigt tillägnar sig texten litterärt och lär sig hur man med intonationens och satsrytmens hjälp fångar stämningarna och pulsen i en scen. Scenbild, dräkt och maskering. Scenbildens historia. Fördjupning av kursen i teaterhistoria. Modellscenbyggen. Övning i hur man arbetar med olika nivåer, linjer, kurvor, kuber, pelare, skärmar, koner, bågar m. m. för att nå olika slags rumsverkan. Orientering om material verkan och färgskalor i scenbilden. Kunskap om olika dräktskick i anslutning till kultur- och samhällsstudiet och slöjden. — Grunderna för skönsminkning och karaktärssminkning. Övning i att samstämma rolltolkning och mask. Under andra året inhämtas scenbildens historia. Eleverna laborerar med enkla element som kubsatser i vissa proportioner, skärmar i vissa mått samt med enkla applikationer och får fram olika scenrum och spelplatser. Samtidigt laborerar man med ljuset för att få fram olika rumsdjup och stämningar. Likaså kan man laborera med grundelement av dräkter, såsom trikåer, slängkappor, långa skjortor, klänningar i enkelt material med olika silhuett (renässans, rokoko, biedermeier) i neutrala färger och sätta på dekorativa detaljer, för att få fram olika stilar och verkan. Scenens krav är antydan och ej fullständighet. Jämsides med detta studerar man klädedräktens historia och olika kulturmiljöer. Samtidigt diskuteras och experimenteras med hur man samstämmer scenrummets färger och dräkternas. Studiets inriktning beror av scenvalet. Denna årskurs lär också stilrörelser och stildanser samt övar replikföring i olika stilarter. Också detta sker i nära anslutning till scenframställningen. Ljus. Ljusets inverkan på färgerna. Grunderna för hur man laborerar med 438

olika ljusenheter och arbetar med varierande höjd: färg och skärpa för att nå fjärrverkan, närhet, modulering, tyngd, lätthet, flackhet, köld, värme, overklighet osv. Speciella ljuseffekter såsom brand, vågskvalp, etc. Uppsättning av ljusschema. Ljud. Musik som stämningsskapande faktor; dans- och sånginslag, bakgrundsmusik. Skilda slag av ljudeffekter. Övning i synkronisering mellan ljudeffekt och replik—handling. Förslag till arbetsgång vid inövningen av en scen. Pjäsens idé framlägges. Man analyserar handling, karaktärer, stil och fastlägger scenens plats i pjäsen. Man kommer fram till en scenlösning, dvs. i vilket slags rum scenerna skall utspelas; på jämn nivå eller i olika plan, i realistisk, stiliserad eller abstrakt miljö i modern eller historisk stil. Man bestämmer spelplatser, entréer, färgskala, enkelt eller komplicerat rumsutnyttjande. Här behövs samarbete med teckningsintresserade elever. God hjälp får man av en modell på en bit kartong. Sedan diskuterar man och experimenterar ut en spelstil vilket är något av det svåraste i hela arbetet. Den stilen bör understrykas i dekor och kostym samt val av musik, ljussättning osv. Även om alla dessa ting blott finns på papperet eller i de agerandes huvuden skall de diskuteras. Hur man får fram en ibsensk plyschmiljö, en molieresk salong, ett japanskt tehus, en spansk bondgård, ett modernt varuhus, en motorverkstad osv. För allt detta slår man i konst- och kulturböcker, ser på scenbilder, gör miljöstudier, lär av film och teater, frågar sina tecknarkamrater samt nyttjar sin fantasi. Scenbilden skall alltid vara ett väl fungerande »scenmaskineri». Den skall vara lätt att röra sig i, ingenting får vara onödigt, allt skall vara spelbart. Även om scenbilden ej blir verklighet måste den finnas som en inre rumskänsla hos aktören som med sin röst, kropp och mimik som instrument skall spela som om allt detta vore omkring honom. Sedan dekoren är uttänkt lägger man sceneri, dvs. bestämmer var personerna skall vara i olika situationer och mycket grovt hur de skall bete sig. Det är viktigt att få in denna rörlighet i sceneriet från början, då rörelsen underlättar känsloflödet och fantasien. Sceneriet lägges av regissören, även om eleverna diskuterar underhand och sceneriet ändras allteftersom man kommer underfund med pjäsen. Därpå följer karakteriseringen av personerna. Gestalten diskuteras och regissören ger eleven idéer om hur olika drag kan åskådliggöras och eleven kommer med sina synpunkter. Så småningom utkristalliseras hos eleven en egen uppfattning där somligt anammas och annat utrensas eller modifieras och de egna idéerna börjar växa fram. Att få eleven att ta steget till gestaltande kan vara svårt. För elever med tvekande och förbehållsam läggning kan ibland behövas en starkt uppfordrande stimulans för att de skall komma igång. Andra måste behandlas ytterst varsamt och med stort tålamod. Det är inte sällan ur ett mycket litet frö det sköna och äkta uttrycket växer. Jämsides med karakteriseringen tänker man ut dräkten. När man nått hit kommer själva avstämningen av scenen och arbetet på det dynamiska förloppet. 439

Växlingarna förhöjs eller dämpas alltefter behov. Man bestämmer ljussättning (färg, modulering), ljudeffekter och maskering. Föreställning. Samverkan Dramatikundervisningen hänger nära samman med följande ämnen. Svenska: röst- och talvård, litteraturläsning samt allmänt genom att orienteringen inom den internationella litteraturen blir större. Kultur- och samhällsstudium inom ämnet historia. Ömsesidigt utbyte mellan ämnena teaterhistoria och konst- och musikhistoria vid behandlingen av olika stilepoker; bidrag med dramatiska illustrationer till kultur- och samhällsstudium, direkt på lektionerna eller i andra sammanhang. Psykologi: praktiskt användande av psykologiska kunskaper. Gymnastik: dansövningar och en viss rörelseteknik är gemensamt stoff. E t t intimt samarbete med grupper ur teckningsundervisningen och vid behov med musikundervisningen är nödvändigt om scenframställningen över huvud taget skall bli fullständig. E t t samarbete mellan konstarterna är ju också berikande för alla. Hjälpmedel Först och främst underlättas och effektiveras arbetet om man har tillgång till en rymlig lokal med god ventilation, gärna belägen i närheten av teckningsoch musikinstitutionerna med ett gemensamt bibliotek, skiv- och bildarkiv så att musik-, konst- och teaterhistoriestudiet kan stödja varandra. Det bör finnas en oöm scen där man kan sätta upp kulisser och attrapper mot skärmar eller draperier. Scenen bör helst ha utrymmen för förråd, kulisser, sminkrum och omklädningsrum. Rörliga strålkastare, kopplade till motstånd, projektionsapparat, bandspelare, grammofon, mikrofon och ljudförstärkare är naturligtvis också mycket värdefulla för en ändamålsenlig undervisning. Om samma lokal användes till talteknikundervisning är hytter med bandspelare för röstprov önskvärda om än ej oundgängliga. I dessa hytter kunde enskild rolläsning eller dialoger övas och bandupptagningar göras medan större grupper arbetar på scenen. I dörren på en av hytterna kunde man konstruera en dockteaterscen. För fritt skapande dramatik och rörelseövningar behövs en matta att användas vid avspänningsövningarna. Den teaterhistoriska genomgången kräver bildmaterial, musikillustrationer, bandinspelningar av skådespelares uppläsningar, bildband, film, t. ex. av mimer. Pjäskunskapen kräver ett rikhaltigt bibliotek. Tryckt och stencilerat pjäsmaterial måste finnas. Uppslagsböcker, bibliografier, recensionssamlingar är önskvärda. E t t pjäskartotek upprättas lämpligen efter hand. Rörelsetekniken kräver stämningsskapande musik, dansmusik och ljudeffekter på grammofonskivor eller band. Talteknik förutsätter möjlighet till bandupptagning av övad och improviserad läsning och av hela scener. 440

Hushållsteknik MÅL Undervisningen i hushållsteknik har till uppgift att ge eleverna ökade kunskaper och färdigheter i olika i ett hushåll förekommande arbetsuppgifter, att skapa förståelse för värdet av god arbetsorganisation och rätt arbetsteknik, att ge kunskaper om kostens sammansättning under skilda förhållanden och livsmedlens rätta behandling, att lära eleverna lägga ekonomiska, funktionella och estetiska synpunkter på bostaden och hemmets inventarier, samt att ge dem förståelse för estetiska och kulturella värden i hemmet. HUVUDMOMENT Kostens sammansättning från näringsmässig, ekonomisk och kulinarisk synpunkt Principer och metoder för hantering och tillagning av livsmedel Ändamålsenlig hushållsutrustning Bostadens inredning och skötsel Arbetsteknik och arbetsorganisation Estetiska och kulturella värden i hemmet Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1 eller 2 , 3 vtr

Kostens sammansättning från näringsmässig, ekonomisk och kulinarisk synpunkt. Människans varierande näringsbehov: kost för barn, vuxna och åldringar; kaloririk och kalorifattig kost; olika dietkoster. Kost och karies. Psykologiska synpunkter på kostvanornas grundläggande. Planering av måltider och dagsmatsedlar. Lämpliga kombinationer av livsmedel. Dagens huvudmåltider: frukost, middag, kvällsmål. Mellanmål. Måltidernas inbördes komplettering. Matsäck. Tidsenliga bjudningar. Näringsberäkningar. Matsedelsförslag. Principer och metoder för hantering och tillagning av olika livsmedel. Val av råvara och tillagningsmetoder. Livsmedlens förändring vid konservering, transport och tillagning, olika metoders inverkan på näringsvärde, utseende, smak och konsistens. Rationell tillagningsmetodik och praktiska hjälpmedel. Smaksättning, uppläggning och servering. Livsmedlens hållbarhet: hygienisk hantering och förvaring i hemmet. Konserver och olika konserveringssätt. Livsmedlens och industriprodukternas hantering och förvaring i affärer. Praktiska övningar, tidsstudier, kostnadsberäkningar. 441

Ändamålsenlig hushållsutrustning. Utprovning av lämpliga redskap för olika matlagningsmoment. Värdering av tekniska och maskinella hjälpmedel. Planering av lämplig hushållsutrustning. Övning i hantering och skötsel av husgeråd och hushållsmaskiner. Funktionsstudier och lönsamhetskalkyler. Bostadens inredning och skötsel. Städutrustning och städarbetets organisation. Träning i olika städ- och rengöringsarbeten. Underhåll av möbler och andra inventarier. Reparationer i hemmet. Tvättarbetets organisation. Tvättutrustning. Tvätt- och inskötningsövningar. Funktionsstudier och lönsamhetskalkyler. Arbetsteknik och arbetsorganisation. Genomtänkt hemarbete. Arbetsfysiologiska aspekter på teknik och utrustning för såväl matlagning som hemvård och tvätt. Studier av handgrepp, arbetsställningar och arbetshöjder. Planering av olika arbetsmoment och samordnande av arbetsuppgifter. Förslag till arbetsbeskrivningar och organisationsplaner. Funktionsstudier med tidtagning, stegmätning m. m. Estetiska och kulturella värden i hemmet. Måltiden som samlingspunkt för familjen. Dukning och servering. Ätvanor och bordsskick. Umgängesformer och etikett. Att vara värd, värdinna och gäst. Traditioner kring helger, årstidsväxlingar och familjehögtider.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen i hushållsteknik avser att ge eleverna kunskaper och färdigheter värdefulla dels för skötseln, på hel- eller deltid, av det egna hemmet, dels för yrkesuppgifter inom olika vårdnads- och serviceyrken. Den obligatoriska skolans hemkunskapsundervisning och den kännedom om varor och tjänster eleverna inhämtat i ämnet konsumentkunskap ligger till grund för undervisningen i hushållsteknik. Kunskaperna bör här omsättas i familjesituation. Därför kan klassen lämpligen indelas i olika »familjer» om t. ex. fyra elever. »Familjen» kan även symbolisera gruppen ute i arbetslivet. Det är här ej fråga om grupper med den traditionella indelningen i sysslor, utan gruppen skall gemensamt gripa sig an en eller flera arbetsuppgifter som kan tänkas typiska för familjen av i dag och inbördes planera arbetet och ordna arbetsfördelning. Eleverna bör utföra sina arbetsuppgifter såväl individuellt som i grupp. Genom arbete i grupp, där såväl gemensamma som individuella arbetsuppgifter måste samordnas, tränas eleverna i samarbete, ansvar och initiativtagande, vilket är av största betydelse för deras kommande såväl yrkesarbete som hemliv. För att aktivera och stimulera eleverna bör en stor del av den teoretiska undervisningen också bedrivas i form av grupparbete, gärna i samma »familjer». De inhämtade kunskaperna bör så mycket som möjligt omsättas i praktisk tillämp442

ning. Det är angeläget att grupperna sinsemellan utbyter kunskaper, t. ex. i form av demonstrationer. Genom att eleverna själva är aktiverade i förmedlandet av kunskaper har de större förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen och komma ihåg vad de lärt sig. I samband med undervisningen tillagas och serveras i allmänhet en måltid, antingen lagad av en elev i varje familj till familjen eller av en familj dit de övriga inbjudes. De elever som ej arbetar med denna matlagning är sysselsatta med arbetsuppgifter av annan art. Förslag till arbetsuppgifter av annan art än matlagning ges under kommentarerna till de olika huvudmomenten. Kostfrågor. Man bör rikta elevernas uppmärksamhet på de livsmedel som är aktuella för vardagskosthållet från ekonomisk och säsongsynpunkt. Detta sker genom att låta eleverna gå och titta i livsmedelsaffärer och på torg och själva göra inköp. De bör också göras uppmärksamma på annonser och annan reklam kring olika livsmedel. Med denna livsmedelsinventering och kännedom om kostlärans grunder som bakgrund bör de göra aktuella matsedelsförslag som diskuteras och kan följas upp med demonstration eller tillagning av måltid. Priset bör räknas ut för varje tillagad måltid och ställas i- relation till hur tidskrävande och väl sammansatt måltiden varit. Grupparbeten kan utföras på olika specialkoster: kaloririk och kalorifattig kost, allmän skonkost, kost för diabetiker m. m. Eleverna bör få kännedom om vilka livsmedel som lämpar sig för respektive koster och hur dessa skall behandlas. De bör också få laga till dietmåltider för en eller flera personer. I arbetet med dagsmatsedlar lägges speciell vikt vid frukostens rätta sammansättning och hur de olika måltiderna inbördes kompletterar varandra. Hänsyn bör också tagas till den måltid som eventuellt ätes utom hemmet, t. ex. barnens skolmåltid. Förslag kan göras till såväl den dagliga lunchmatsäcken som matsäck för utflykten. I de praktiska övningarna bör eleverna få anordna enkla och tidsenliga bjudningar som de själva planerat. På vissa måltider kan enkla näringsberäkningar utföras. Livsmedelshantering. Detta avsnitt inledes med en genomgång om livsmedlens förändring vid hantering från färsk råvara till färdig rätt, t. ex. stärkelsens förklistring, äggvitans koagulering, näringsförluster. Inför olika råvaror, såväl färska som industriellt förberedda, diskuteras lämpligaste tillagningsmetod och rationell arbetsteknik. Praktisk tillämpning av de olika matlagningsmetoderna sker dels i samband med måltidsmatlagning, dels i form av jämförande försök. Smaksättning, praktisk och tilltalande uppläggning och servering av maten är också en viktig del av övningen. Eleverna kan utföra vissa bakningsarbeten, som dock alltid bör följas upp med lönsamhetskalkyler. En av riktpunkterna för undervisningen i matlagning bör vara att lära eleverna vad god standard är i fråga om maträtter och bakverk. Livsmedlens rätta förvaring för kortare eller längre tid tas upp till behandling. Konserveringsförsök med frukt och bär sker endast i de fall då god tillgång på råvara gör det lönande. 443

Tids- och kostnadskalkyler på konserveringsarbeten ställs i relation till industrins produkter av motsvarande typ. Metodiken för djupfrysning i hemmet av olika livsmedel, maträtter och bakverk behandlas. Hushållsutrustning. I samband med genomgången av olika matlagningsmetoder utprovas lämpliga redskap. Material och utformning diskuteras och värderas efter jämförande försök. Följande exempel på redskapsprovningar kan anföras. Kokkärl: rostfritt—aluminium—emaljerad järnplåt. Knivar: för olika ändamål. Vispar: handvispar—maskinvispar. Redskap för finfördelning: rivjärn—råkostkvarnar. Eleverna övas i att använda, utnyttja och sköta en hushållsmaskin. I samband med behandlingen av de olika materialens egenskaper utföres övningar i redskapens skötsel och underhåll. Ur den uppsättning redskap och husgeråd som finns i undervisningsköket väljer eleverna ut en lämplig hushållsutrustning för ett nybildat hem och gör kostnadskalkyl. Bostaden. Eftersom bostaden och dess inredning behandlats från olika synpunkter både i ämnet familjekunskap och i ämnet konsumentkunskap bör undervisningen i detta moment huvudsakligen riktas mot lämpliga arbetsredskap och arbetsmetoder för vård och underhåll av bostaden och dess inventarier. Städ- och rengöringsarbeten planeras och utföres. Olika tekniska och kemiska hjälpmedel och olika metoder prövas och jämföres. Eleverna bör gärna någon gång få till uppgift att planera och utföra t. ex. en veckostädning av en mindre bostad (hemvårdslägenhet eller någon privat bostadslägenhet). På de flesta städoch rengöringsarbeten kan funktionsstudier utföras. Lönsamhetskalkyler bör utföras på olika sätt att lösa hemmets tvättfråga: veckotvätt—stortvätt, tvätta hemma eller skicka bort. Förslag med kostnadsberäkning till tvättutrustning göres upp med hänsyn till olika tvättalternativ. Eleverna bör få utföra tvätt- och inskötningsarbeten, t. ex. maskintvätt, fintvätt, kemisk tvätt, fläckurtagning, mangling, strykning och pressning. Arbetsteknik och arbetsorganisation. Tillämpningsövningar i arbetsteknik och arbetsorganisation sker, som framgår av kommentarerna både i matlagnings-, hemvårds- och tvättarbeten. Man bör dock ägna speciell tid åt att diskutera och belysa arbetsförenklingens principer. Tids- och rörelsestudier bör utföras på olika arbetsmoment med hänsyn till metoder, redskap och arbetsplatsens utformning. Fysiologiska synpunkter bör läggas på handgrepp och arbetsställningar. Klädselns och miljöns inverkan på arbetet bör diskuteras. Då arbetsorganisation är nödvändig för genomförande av ett hems skötsel och kräver mycken träning behandlas detta avsnitt ingående. Sedan betydelsen av genomtänkt hemarbete klargjorts för eleverna får de själva grupparbeta kring planläggning av från början enkla men så småningom alltmer sammansatta uppgifter. Samarbetsfrågor och trivsel i arbetet behandlas. Estetiska och kulturella värden i hemmet. I ämnet hushållsteknik ges många tillfällen att utveckla elevernas sinne för estetiska värden: t. ex. i samband med måltider, vid uppläggning och servering av mat, val av porslin och duktyg, duk444

ning och bordsdekorationer, vid inredning av bostad, val av inventarier och textilier. Eleverna ges tillfälle att praktisera arrangerande av blommor, odling och skötsel av växter. Eleverna göres uppmärksamma på betydelsen av färger och material i olika kombinationer. Man bör ta alla tillfällen i akt att visa dem hur man med enkla medel kan förhöja trevnaden och skapa personlig miljö både i hem och på arbetsplats. Genom att elever och lärare samlas kring måltider av olika slag ges många tillfällen att diskutera ätvanor och bordsskick. Vid de tillfällen måltiderna ordnas i form av bjudningar eller har karaktär av helg, bör man lära eleverna vissa etikettsregler och diskutera värdens, värdinnans och gästens uppgifter. Traditioner kring helg och familjehögtider bör bevaras och har därför en given plats i denna undervisning. Man bör dock sträva efter att anpassa traditionerna efter moderna förhållanden. Samverkan Undervisningen i hushållsteknik bör bedrivas i samarbete med speciellt konsumentkunskap och familjekunskap och i viss utsträckning med teckning och slöjd, kemi, biologi och gymnastik. Hjälpmedel Undervisningen i hushållsteknik bör vara förlagd till ett tidsenligt inrett och välutrustat undervisningskök med tillhörande hemvårdslägenhet. Förutom den grundutrustning som skolöverstyrelsen rekommenderar för den obligatoriska undervisningen i hemkunskap bör lokalerna för denna undervisning vara utrustade med: uppsättning av redskap enbart avsedd för redskapsprov, elutrustning såsom hushållsmaskin, elvispar, elstekpanna, grill m. m., hushållsvågar, gärna av olika typer, frysskåp eller frysbox, laboratorieterrnometrar, mätglas, tidtagarur, tidsenlig utrustning för uppläggning och servering av mat, dukar, tabletter, servietter, vaser m. m., liten tvättmaskin. Det är också önskvärt med tillgång till utrustning för visning av film och bildband samt bandspelare.

Maskinskrivning MÅL Undervisningen i maskinskrivning jämte maskinräkning syftar till att bibringa eleverna färdighet i skrivning och räkning enligt touchmetcoden, samt att utveckla sinnet för disposition och uppställning med hänsyn till sakmaterialets beskaffenhet och utskriftens ändamål.

HUVUDMOMENT Skrivmaskinens samt additions- och kalkylationsmaskinens konstruktion Anslagsövningar Skrivning av löpande text Övningar i räkning enligt de fyra räknesätten Systematisk maskinskrivning Direkt och indirekt diktamen Duplicering Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr

Skrivmaskinens samt additions- och kalkylationsmaskinens konstruktion och skötsel. Skrivställning. Övningar för inlärande av rätt anslag och rätt fingersättning vid skrivning och räkning enligt touchmetoden. Skrivövningar omfattande såväl allmän som kommersiell löpande text. Regler för systematisk maskinskrivning. I samband därmed uppställningsövningar omfattande olika typer av brev och fakturor. Kuvertskrivning. Raderingsövningar. Övningar i att använda karbonpapper. Stencilering och spritduplicering. Fotostatkopiering. Årskurs 1 och/eller 2 , 1—3 vtr

Skrivövningar med löpande text, även på främmande språk. Uppställningsövningar av inom affärsliv och förvaltning förekommande handlingar. Blankettskrivning. Direktdiktamen. Utskrift efter olika typer av diktafoner. Utskrift efter handskrivna manuskript och stenogram (för elever som deltar i stenograf i). Övningar i maskinräkning. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Inlärandet av touchmetoden är ett väsentligt moment i undervisningen. Lika viktigt är emellertid att lära eleverna att ställa upp och disponera det textrespektive siffermaterial som i förvärvslivet kan komma i fråga för utskrift på maskin. Här ingår standardiseringstekniken med dess moderna uppställnings446

principer som ett viktigt moment. Undervisningen bör också göra eleverna förtrogna med de moderna hjälpmedel som kommer till användning i samband med maskinskrivningsarbete såsom sprit- och färgduplikator, olika slag av stencilapparater, fotostatapparat samt diktafon. I undervisningen i maskinskrivning bör utrymme främst ägnas åt säkerheten vid utskrift, olika uppställningsmetoder o. d. Först därefter ställes krav på en så hög skrivhastighet som möjligt. I undervisningen i maskinräkning bör huvudsakligen inövas förmågan att vart för sig och i kombination utföra räkneoperationer enligt de fyra räknesätten. Det bör tillses att eleverna inte vänjer sig blott vid en maskin av ett visst märke utan att de får pröva på olika maskiner, även elektriska. I maskinskrivningsundervisningen bör alltefter vad som är mest ändamålsenligt en kombination av klassundervisning och individuellt arbete förekomma. Flera av eleverna kan ju beräknas vara nybörjare. På nybörjarstadiet blir det mest fråga om individuellt arbete. Dock kan även här med fördel inläggas gemensamma genomgångar och övningar. Läraren visar t. ex. på väggkartan hur fingrarnas sträckningsrörelser från grundtangenterna till tangenterna på en annan rad skall utföras, varefter eleverna upprepade gånger gemensamt skriver samma ordkombination under lärarens överinseende. Även om säkerheten på detta stadium är det viktigaste, torde man genom sådana gemensamma övningar förutom inlärandet av tangentbordet även på kortare tid träna in snabbheten i fingerrörelserna. När nybörjarstadiet passerats, bör varje nytt avsnitt genomgås gemensamt, varefter följer individuellt arbete inom avsnittets ram i form av tillämpningsövningar. Dessa tillämpningsövningar bör bestå dels av avskrifter av lärobokens förebilder, dels av övningar där eleven i uppställning av det givna materialet självständigt skall tillämpa sina kunskaper. Vid behov kan ges läxor på genomgångna moment. Elever som tidigare har maskinskrivningsutbildning eller goda kunskaper i maskinräkning föreläggs extrauppgifter även av högre svårighetsgrad inom avsnittets ram. Maskinernas viktigare delar inläres successivt. Det är inte önskvärt att detta moment koncentreras till början av utbildningen. De olika delarna bör så vitt möjligt behandlas i sina naturliga sammanhang. Med kännedom om maskinernas arbetssätt bör också följa insikt om den dagliga skötseln och vården av dem. Det är synnerligen viktigt, att läraren noga kontrollerar att eleven från början får rätt skrivställning, rätt fingersättning och riktigt anslag. Vid inövandet av dessa grundläggande moment står flera hjälpmedel till förfogande, av vilka kan nämnas blindskärmar, blindtangenter och anslagskorrektor. Kontroll av sittställning, fingersättning och anslag måste göras kontinuerligt. För att söka motverka och bortarbeta yttringar av överansträngning bör man då och då lägga in avspännings- och uppmjukningsrörelser. När eleven inlärt touchsystemet och genom träning på löpande text erhållit säkerhet och en viss hastighet bör också raderingsövningar förekomma.

I samband med genomgång av tabulatorn bör reglerna för systematisk maskinskrivning inläras, varvid Grafiska standardiseringskommitténs rekommendationer bör följas. Övningarna bör börja med enkla och okomplicerade exempel, varefter svårighetsgraden efter hand ökas. Som ovan nämnts kan inlärningsgången vara: 1) gemensam genomgång av de teoretiska momenten, 2) avskrifter av tillhörande förebilder i läroboken, 3) praktiska övningar, där eleven i uppställning av det givna materialet skall tillämpa sina teoretiska kunskaper. De praktiska tillämpningsövningarna bör till en del bestå av utskrift av handskrivna manuskript, omfattande olika slag av skrivelser och tabeller. Övningar bör förekomma i skrivning efter direkt diktamen och diktafon samt, för elever som deltar i stenograf i, utskrivning av stenogram. Utskrivning av origram och stencil och i samband därmed genomgåmg av spritduplikatorn och färgduplikatorn är ett viktigt moment i utbildningen. Alla elever bör genom praktisk övning lära sig använda dessa kontorstekniska hjälpmedel. Utskrift av brev m. m. efter diktafon bör fortlöpande få tillräckligt utrymme, även för elever som läser stenografi. Säkerhets- och hastighetsövningar bör kontinuerligt inläggas i undervisningen sedan eleven inlärt touchsystemet. Hastighetsträningen kan ha formen av skalövning, dvs. samma mening eller stycke skrives upprepade gånger. Det bör från början göras klart för eleven att säkerheten i skrivningen är viktigare än hastigheten. Det är väsentligt för elevernas kommande arbetsutövning, att de från första lektionen lär sig ordning och reda på arbetsplatsen (maskinskrivningssalen) liksom en förnuftig hantering av maskiner, papper och övrigt arbetsmaterial. Det kan också vara lämpligt att använda kontrollkort eller arbetsblad på de uppgifter som skall medhinnas. Där införes lämpligen övningens nummer, övningens art och antalet tillåtna fel respektive raderingar. Vidare bör finnas plats för datum för rättningen av övningen och plats för lärares signum att övningen godkänts samt slutligen en anmärkningskolumn. I anmärkningskolumnen på arbetsbladet noteras t. ex. förtjänster i det utförda arbetet liksom de typer av fel som eleven gör. Lämpliga övningar för att bortarbeta återkommande fel kan då snabbt sättas in och fortlöpande kontroll äga rum, så att felen inte upprepas.

Samverkan Samarbete med läraren i stenografi är mycket angeläget. Eleverna bör nämligen skriva ut en del av sina stenogram på maskin. Över huvud taget bör kontakten med undervisningen i stenografi vara mycket intim. Samverkan kan även lätt upptas med undervisningen i flera andra ämnen bl. a. språk och företagsekonomi för att bereda eleverna tillfälle att renskriva övningar i dessa ämnen. Samarbete med lärarna i matematik och företagsekonomiska ämnen bör också 448

eftersträvas när det gäller maskinräkningen. I dessa ämnen kan elevens färdighet i maskinräkning nyttiggöras. Ovan nämnda samarbetsformer gäller den ekonomiska fackskolan. Inom den sociala fackskolan torde samarbete kunna ske med ämnen som matematik, fysik och kemi. Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma.

Trafik- och

motorkunskap

MÅL Undervisningen i trafik- och motorkunskap har till uppgift att ge god trafikfostran genom undervisning om gällande trafikregler, att ge orientering om olika trafikantgruppers problem och förhållanden och de krav som ur skilda synvinklar ställes på föraren av motorfordon, i första hand bil, att skapa tillräcklig grund för körkortssökande i vad avser det teoretiska provet, samt att ge praktiska kunskaper om olika motorfordons konstruktion och verkningssätt.

HUVUDMOMENT Teoretisk

avdelning

Motorernas uppbyggnad och verkningssätt Fordonens olika system Körkortsteori Praktisk avdelning Demontering och montering av motor Felsökningar Hjälp vid trafikolycksfall Körövning Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 2 vtr

Teoretisk

avdelning

Motorkunskap. Motorers uppbyggnad och verkningssätt. Fyrtaktsmotorn. Tvåtaktsmotorn. Dieselmotorn. Något om nyare motortyper: wankelmotorn och gasturbinmotorn samt reamotorn. 449 15 Fackskolan

Det väsentligaste om motorfordonens elektriska anläggning, bränsle-, avgas-, kyl- och fjädringssystem samt deras bromssystem (inklusive däckutrustning). Trafikkunskap. Dagens och morgondagens trafiksituation. Trafikpsykologi. Vägen. Fordonet. Vägtrafikförordningens definitioner och grundregler. Inbromsning och stoppsträckor under olika trafikförhållanden. Belysning och mörkerkörning. Användande av skilda körbanor. Passerande av korsning i plan mellan väg och järnväg. Korsande möte och omkörning. Hastighet. Buller. Alkohol—sjukdom— trötthet. Vinterkörning. Yrkesmässig trafik. Utlandstrafik. Trafikpolisens arbete. Statens bilinspektion och det teoretiska provet. Motortävlingar, N T F , motororganisationer, trafiksäkerhetskommittéer m. fl. Praktisk avdelning Motorkunskap. Demontering och montering av en fyrtaktsmotor (förgasarmotor). Verktygsgenomgång. Justeringar — t. ex. ventilspel, tändningsinställning och förgasarjustering. Felsökningar t. ex. på tänd-, belysnings-, bränsle- och bromssystemen. Trafikkunskap. Körövningar (moped och/eller i mån av tillgång traktor) i körgård. Flygande inspektion. Första hjälpen vid trafikskada (förbandsläggning). Åtgärder vid trafikolycksfall eller missöden. A N V I S N I N G A R OCH K O M M E N T A R E R Huvuduppgiften för undervisningen i trafik- och motorkunskap är att ge eleverna en grundläggande utbildning i handhavande av motorfordon samt att skola dem för ett samhälle där kraven på trafiksäkerhet blir allt större. Den utbildning eleverna i detta ämne skall meddelas är inriktad på en körkortskurs med något större bredd än den teoriutbildning, som vanligen ges i bilskolorna. Eleverna skall vidare ges en konsumentteknisk upplysning, så att de erhåller ökade möjligheter att bedöma olika slag av fordon inom det stora sortimentet av nya och begagnade motorfordon. Det är nödvändigt att integrera den teoretiska och praktiska delen av undervisningen för att även elever utan speciell fallenhet eller intresse för tekniska problem skall finna undervisningen tilltalande och givande. Möjlighet bör skapas för intresserade elever att avlägga den teoretiska delen av körkortsprovet. Motorkunskap (teori). I detta delmoment skall olika motorers uppbyggnad och verkningssätt behandlas. Denna undervisning bör göras så praktisk och konkret att även de tekniskt mindre intresserade kan tillgodogöra sig detta ämne. Den termodynamiska och beräkningsmässiga bakgrunden bör därför uteslutas. I stället företas en detaljgenomgång av de olika elementen i motorn med hjälpapparatur. De olika system, som hör till fordon, demonstreras åskådligt. Här kan med fördel film och bildband användas. 450

Trajikkunska'p (teori). Detta delmoment skall först och främst beröra trafiklagstiftningen. Med den allt mer intensiva trafik, som förekommer i vårt land, fordras dessutom att en ingående nykterhets- och olycksfallsundervisning bedrivs i syfte att göra trafiken säkrare för alla trafikanter. Motorkunskap (praktik). Provkörningar med övningsmotorer kan inte utföras utan stora ventilations- och anläggningsproblem, varför felsökningsprogrammet och provkörningarna förlägges till en bilverkstad i samband med studiebesök där. Elevernas intresseinriktning bör tillgodoses genom ordnande av specialkurser, t. ex. moped-, mc-, service- eller kartläsningskurser. Trafikkunskap (praktik). Eleverna skall ges förutsättningar för ett trafiksäkert uppträdande genom en breddad körkortsteorikurs. Detta kan uppnås genom en samordning av undervisningen i motorkunskap och fordonskunskap och genom att utgångspunkt icke tages enbart från bilförarens speciella trafikproblem. Sålunda skall speciella problem och förhållanden genomgås rörande de flesta trafikantgrupper — från gående till buss- och lastbilsförare, från små barn till gamla och sjuka. Detta kommer att ge blivande yrkesutövare med omfattande trafikkontakter en god och mångsidig yrkesförberedelse för denna del av deras arbete.

Samverkan Undervisningen i trafik- och motorkunskap anknyter i stor utsträckning till undervisningen i fysik, kemi, psykologi och biologi, varför en samordning av intresseområden och tidsschema bör uppgöras vid gemensamma ämneskonferenser.

Hjälpmedel För undervisningen i ämnets teoretiska delar erfordras demonstrationsmotorer, lösa motordelar, planscher över motorer och hjälpapparater till dessa, motortekniska filmer och bildband samt lämplig bilbok. För den praktiska utbildningen erfordras verktyg och övningsmotorer samt lämplig bok angående verktyg för motorfordon. Undervisningen i trafikkunskap erfordrar, förutom för kursen avpassad lärobok, bildband, filmer och filmslingor samt därjämte trafiktecken och planscher över trafikanordningar m. m. Olycksfallskursen kräver förbandsmateriel.

EKONOMISK FACKSKOLA

Svenska — se social fackskola Engelska — se social fackskola B-språk — se social fackskola C-språk — se social fackskola Livsåskådnings- och religionskunskap — se social fackskola

Samhällskunskap MÅL Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift att ge ökade kunskaper om befolkning, näringsliv och arbetsmarknad samt samhällsekonomiska, politiska och sociala förhållanden, att utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar, samt att söka klargöra viktiga samhällsproblem.

HUVUDMOMENT Befolkningen med huvudvikten lagd på svenska befolkningsförhållanden och svensk samhällsstruktur med beaktande av den yrkesorienterande aspekten Jordens näringsliv. Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsproblem Samhällsekonomi Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda Utbildningsfrågor Demokrati—diktatur Den politiska processen Internationellt samarbete Valda samhällsproblem Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr Befolkning och 452

samhällsstruktur

Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet—mortalitet. Folkminoriteter—diskriminering. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Befolkningsutvecklingen, nativitet—mortalitet. — Något om familjens ställning speciellt i juridiskt avseende. Migration och pendling. Omflyttningens socialpsykologiska problem och konsekvenser. Yrkesgrupperna; omgrupperingen och fördelningen mellan könen. Inkomst- och förmögenhetsstruktur. — Social stratifiering. Jorden» näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbredning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. Världens energitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. De viktigaste världshandelsvarorna. Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några viktigare industrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Utrikeshandeln och dess sammansättning. Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänsteoch kollektivavtal—förhandlingsväsendet. Intressetvister och rä.ttstvister. Arbetsdomstolen. Samarbetsavtal. Årskurs 2, 2 vtr

Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet; de personliga relationernas betydelse. Massmedias roll som opinionsbildare. Propagandans betydelse. Psykologisk krigföring. Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Organisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet. Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin. Samhällsekonomi Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Det ekonomiska kretsloppets grundbegrepp. Försörjningsbalansen och däri ingående element. Dess förändringar i tiden. Levnadsstandarden och dess förändringar. Prisindex. Reallön. Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen. De viktigaste kostnadsbegreppen i ett företag. Sambanden mellan kostnader och priser. Efterfrågans känslighet för förändringar i pris och inkomst. Effekten på priser, produktion, resursallokering och sysselsättning vid för453

ändringar av utbud och efterfrågan beroende på annan produktionsteknik respektive ny smakinriktning hos konsumenterna. Effekten på kort och lång sikt. Reklam och konsumentupplysning. Karteller och branschföreningar. Olika typer av företag. Olika slag av statlig intervention i prisbildningen. Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans. Varumarknad och arbetsmarknad: faktorer som bestämmer utbud och efterfrågan. Sparandets realekonomiska betydelse. Löneglidning och arbetskraftsbalans. Kreditmarknadsinstitutionerna. Prisbildningen på kredit. Samband mellan kreditmarknad, varu- och arbetsmarknad. Konjunkturväxlingar. Den politisJca processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Organisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kommunala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings- och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik. Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder jämte världspolitiska problem: internationell rättsordning—paktpolitik. Svensk utrikespolitik. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en överblick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra. Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar också i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet. Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej konsekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade. Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmetoden gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna övning i att debattera och ge skäl för en uppfattning och lär dem samtidigt sammanträdesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupparbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är tänkbara. Nedan lämnas några kommentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten. Befolkning och samhällsstruktur. Jordens befolkning. Som bakgrund till kursavsnittet »Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem» 454

studeras befolkningsutbredning och migration på jorden. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets- och mortalitetstal. Folkökningen och den ekonomiska utvecklingen jämförs. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör beröras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett fenomen som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar i vårt land. Detta är en fråga som kan belysas bl. a. genom en attitydundersökning inom klassens eller skolans ram. De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar diskuteras. Sveriges befolkning och därmed sammanhängande sociala problem. Sveriges befolkningsproblem bör bli föremål för en ingående behandling. Utgångspunkten finner man i befolkningskartor. Aktuella sådana ger nuläget beträffande befolkningsfördelningen. Jämförande behandling av kartmaterial från skilda perioder ger bl. a. en uppfattning om flykten från landsbygden. Några av dess konsekvenser kan beröras t. ex. disproportionen män—kvinnor och glesbygdernas serviceproblem. Statistisk årsbok ger underlag för en diskussion av befolkningsutveckling och omflyttningar under olika perioder. I samband med migrationen berörs de olika faktorer som kan utgöra flyttningsmotiv och variationer därvidlag mellan åldersklasser. Bostadsfrågan kan tas upp som exempel på återhållande respektive pådrivande krafter vid belysning av arbetskraftens rörlighet. Omstruktureringen på landsbygden kan bli föremål för behandling. Pendlingen är ett fenomen som bl. a. sammanhänger med strukturförändringarna. Betydelsen ur geografiska, ekonomiska och sociala aspekter är uppenbar. Ur Folkräkningen kan utläsas bl. a. frekvens och kategoriindelning. Diskussionen av familjens situation speciellt i juridiskt avseende anknytes lämpligen till behandlingen av det aktuella nativitetstalet. E t t primärt problem är därvidlag barnantalet—barnkostnader. Barnets ekonomiska och juridiska ställning i olika situationer liksom makars jämte enföräldersfamiljens åskådliggörs. Skilsmässofrekvensen som samhällsproblem genomgås ur såväl positiv som negativ aspekt. Institutionella frågor tas upp — vart vänder man sig? I ett moment av denna karaktär torde elevernas frågeaktivitet stimuleras. En samtidig behandling av med familjen sammanhängande frågor i de olika ämnen vari dessa moment ingår rekommenderas för åstadkommande av konkretion. Yrkesfördelningens förändringar och dess aktuella tendenser analyseras. Kvinnornas inriktning på nya yrkesområden och deras ökade betydelse på arbetsmarknaden samt de därigenom uppkomna kraven på intensifiering av vissa samhälleliga åtaganden exempelvis daghemsverksamheten kan bli föremål för behandling. Inkomst- och förmögenhetsstrukturen diskuteras med historiskt perspektiv. Den sociala stratifieringen och den sociala rörligheten med analys av rörlighetsbefordrande faktorer studeras. Vid behandlingen av förevarande kursavsnitt ges många tillfällen att komma in på generella yrkesorienterande synpunkter. Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de 455

viktigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möjligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom framställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra internationella organs verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beaktas. Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kompletteras med statistiska data samt stoff från handböcker, tidskrifter och liknande. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textilindustri, kemisk industri och skogsindustri. Också industrilokaliseringen beaktas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande faktorernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriområdets) tillkomst. Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspektiv på jordens näringsliv, och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsklig aktivitet åstadkomna hela tiden beaktas. Eftersom industrin numera är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn- och metallindustri, skogsindustri, textilindustri, byggnadsindustri, livsmedelsindustri, kemisk-teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt a t t med den europeiska industrialiseringsprocessen som bakgrund följa utvecklingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma sätt kan man tänka sig behandlingen av järnet i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör utmynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgrenarna och genom beaktandet av aktuell statistik. Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning måste det ändå ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jordbrukets fortgående rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta uppslag och finna anknytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till den historiska utvecklingen, varvid omställningsprocessen från produktion för egen konsumtion till produktion för avsalu studeras. Det är emellertid också tänkbart att man utgår från näringslivets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsentliga faktorer som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör därvid det allmänna och tekniska kunnandet som produktionsfaktor uppmärksammas. 456

Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl. a. genom att problemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan få en skarpare relief. Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bakgrunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder — och kommer inom överskådlig tid att råda — stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få uppgifter inom olika exportnäringar t. ex. situationen på en redan inarbetad marknad eller det läge som uppkommer då en ny marknad skapas. Svenska storföretag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina exportmarknader iakttagas osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärksamhet. Tillgängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och aktuella fluktuationer bestämmas. Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas uppbyggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal förklaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtalsuppgörelse åskådliggörs. Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rättstvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagarna, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda typfall, refererade i pressen eller publicerade i Arbetsdomstolens domar. I samband därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess sammansättning klargörs. Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet) framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal. Statstjänstemännens förhandlingsrätt. Aktuella samarbetsfrågor uppmärksammas. Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan studeras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motivation och konkretion. Eleverna får därigenom större förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under sin anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfarenheter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag e. d. Förhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samarbete med representanter för de lokala intresseorganisationerna. Impidsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör 457

behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och aktuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från vårt eget land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationernas struktur i en modern västerländsk stat med denna struktur i ett land med låg folkbildning och hög procent analfabeter. Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en valrörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella sammanslutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behandling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle att demonstrera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans och informationernas karaktär. Skillnaden mellan propaganda och upplysning bör därefter stå klar. Övriga massmedia behandlas likartat. Propagandan i »det kalla kriget» diskuteras. Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan, »tredje statsmakt», beaktas. Naturligtvis kan också tidningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. liksom problem rörande tryckfriheten diskuteras. Utbildningsfrågor. Folkbildningsarbetets målsättning diskuteras och i anslutning till detta studeras dess förverkligande i folkbildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. I studiet av folkbildningens organisation uppmärksammas den för svenska förhållanden karakteristiska anknytningen mellan folkrörelser och studieorganisationer, medan däremot de olika organisationernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt behandlas. Den organiserade medverkan som lämnas i det fria folkbildningsarbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksamheten skall särskilt uppmärksammas. Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de problem som behandlas i momentet »Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda» och i vissa avseenden med momentet »Det fria folkbildningsarbetet». Med utgångspunkt däri redovisas lämpligen den demokratiska statsformens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgarviljans yttringar och inflytande på utvecklingen. Demokratins problematik diskuteras, t. ex. folkbildningens betydelse, nödvändigheten av kompromisslösningar, behovet av ett visst mått av värdegemenskap, minoriteternas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc. Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande statsskickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med demokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas statsformer, institutioner, organisationer och värderingar. Samhällsekonomi. Det ekonomiska kretsloppet och försörjningsbalansen. Konkreta fall diskuteras genom kretsloppsanalys. Från ett mycket enkelt sådant 458

visande det ekonomiska handlandet inom ett självhushåll i gamla tiders agrarsamhälle respektive relationerna i ett samhälle helt byggt på penninghushållning kan alltmer komplicerade problem behandlas. Kretsloppet kan utöver varu- och arbetsmarknad utsträckas till att omfatta såväl kreditmarknad som stat, kommun och utrikeshandel. Konstruktionen av en aktuell försörjningsbalans studeras och dess olika element diskuteras. Begreppet levnadsstandard behandlas. Jämförelse mellan Sverige och andra länder görs lämpligen. Svårigheter därvidlag påpekas. Nominallön och reallön, innebörden av olika prisindex förklaras. Prisbildning och resursallokering. Utbuds- och efterfrågebegreppen klarläggs medelst grafisk metod. Variationer i priskänslighet för olika varor påvisas därvid. De väsentliga kostnadsbegreppen i ett företag samt kostnadernas beroende av produktionens omfattning diskuteras. Nära kontakt förutsattes här med motsvarande moment i företagsekonomin. Prisbildningen vid fri konkurrens analyseras. Olika typer av företag (privatägda, kooperativa och offentliga) diskuteras. Betydelsen av prisbildningen för produktionens inriktning och resursallokeringen poängteras. Det är av vikt att visa hur priserna reagerar vid förändringar i t. ex. efterfrågekurvan. Reklamens roll jämte effekten av konsumentupplysning i sådana sammanhang analyseras. Hur karteller uppkommer och sätter den fria konkurrensen ur spel diskuteras. Kartellernas produktionsbegränsning och prishöjningar i avsikt att öka företagens lönsamhet behandlas. Olika typer av karteller jämte branschföreningar och därmed också olika verksamhetsmetoder analyseras. Därefter kan lämpligen nämnas hur statens pris- och kartellnämnd samt näringsfrihetsrådet arbetar. Den statliga interventionen i prisbildningsprocessen är varierande och valet av exempel därpå får göras beroende av det aktuella ekonomiska läget sådant det framträder i t. ex. dagspressen. Samhällsekonomisk balans. Innebörden av begreppet samhällsekonomisk balans (samtidig balans på alla marknader) klargörs. En koncentration till tre marknader kan i detta avsnitt vara lämplig: varumarknad, arbetsmarknad och kreditmarknad. Begreppen konsumtion och investering diskuteras och klargörs. I största möjliga utsträckning belyses frågorna med konkret material. Sambanden mellan varu- och arbetsmarknad poängteras. Arbetsmarknadsorganisationernas inflytande beträffande lönebildningen framhålles. Aktuella lönepolitiska problem såsom löneglidningen beaktas t. ex. med utgångspunkt i dagspressen. Problemet lokala »arbetslöshetsöar» respektive samtidiga bristområden beträffande arbetskraft och åtgärder för åstadkommande av balans diskuteras. Över huvud taget bör begreppen arbetslöshet och arbetskraftsbrist framställas som utbuds- respektive ef terfrågeöverskott på arbetsmarknaden. Kreditmarknaden kan behandlas i samband med framställningen av kreditinstitutionernas verksamhet. En uppdelning på penningmarknad och kapital459

marknad kan därvid vara lämplig. Kreditpolitikens medel och effekter på kreditinstitutens kreditgivning analyseras. Sparandets realekonomiska betydelse för kapitalbildningen diskuteras. Konjunkturväxlingar kan konkretiseras med material från aktuell pressdiskussion. En ingående behandling av inflations- och deflationsprocesserna visar relationerna mellan de tre här nämnda marknaderna. Verkningar på det ekonomiska livet av förändringar beträffande kapitalbildning, löner, utbildningar, ränta, produktionsteknik, produktivitet, konsumtionsbenägenhet etc. belyses. Den politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation därtill de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur inför praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt förskjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret. E t t resonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (eventuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i valstatistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom studium t. ex. av hur kandidatnominering sker. Förhållandet partiledning—väljarkår diskuteras. Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska partierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en väsentlig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och planeringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut. Organisationernas uppbyggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet. Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möjlighet att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. försvarspolitik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras denna i massmedia får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbetssätt. Detta innebär givetvis att det ej får finnas barriärer mellan de olika momenten. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna utnyttjas. De kontrollmöjligheter, som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektiv i tetens intresse gentemot statliga och kommunala organ, behandlas. Internationellt samarbete. Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en internationell rättsordning, dels efter militärpolitisk jämvikt ger anledning att behandla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warszawapakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nordiska organ. Sålunda skall biståndsverksamheten i olika former liksom ekonomisk 460

och annan samverkan behandlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sammanhang beaktas. Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen. Samverkan Samverkan med andra ämnen kan etableras inte minst med svenska. Det är i hög grad tacknämligt om skönlitterära verk läses som illustrerar problem i samhällskunskapen. En långsiktig planering blir då nödvändig. I åtskilliga fall kan samarbete med ämnet psykologi bli givande. — Det avsnitt av familjekunskapen som samhällskunskapen skall behandla bör läsas samtidigt med att övriga familjekunskapsfrågor genomgås i de respektive ämnen där dessa hör hemma. Därigenom skapas den konkretion som är nödvändig. Studiebesök Väl planerade studiebesök kan ge eleverna nya aspekter. Men möjligheten att genomföra sådana är mycket varierande på olika orter. Såväl statliga som kommunala organ och institutioner bör i största möjliga mån kunna utnyttjas för studiebesök. Även samarbete med de lokala myndigheterna, företagen och organisationerna på så vis att representanter för dem direkt kan utnyttjas i undervisningen är en möjlighet att skapa konkretion som ej bör försummas. Även av eleverna utförda intervjuer och enkäter kan lämna värdefulla bidrag till undervisningen. Studiebesöken bör alltid planeras så att bestämda uppgifter på förhand ges till klassen, gruppen eller enskilda elever. Dessa bör sedan i undervisningen redovisas på lämpligt sätt. Studiebesök kan i betydande utsträckning läggas upp som eller ingå som ett led i grupparbete. Hjälpmedel Konkretiseringen av stoffet via tidningar, tidskrifter, broschyrer från företag och organisationer, statistiska verk, uppslagsböcker, filmer, radio, television etc. är väsentlig. Beträffande flera moment är kartor av skilda slag oundgängliga.

Psykologi — se social fackskola Matematik — se social fackskola

Stenografi MÅL Undervisningen i stenografi syftar till att ge eleverna förmåga att säkert kunna uppta diktamen på svenska, samt att lära dem att snabbt kunna göra korrekta utskrifter av upptagna stenogram. 461

HUVUDMOMENT Systemet i dess grundform Förkortningar och förkortningsprinciper Diktamensskrivning Utskrivning av stenogram Redigering Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr

Stenografisystemets skrivtecken. Skrivteknik. Obligatoriska förkortningar Snabbläsningsövningar. Skalövningar. Överföringsövningar Förkortningsprinciper. Fria förkortningar Diktamensskrivning av texter med företrädesvis allmänt innehåll. Utskrivning av stenogram Årskurs 2 , 3 vtr

Fortsatta läs- och skrivövningar Ytterligare förkortningar av ord och uttryck, speciellt hämtade från den merkantila terminologin Skrivning efter diktamen av såväl allmän text som handelstext med successivt ökad hastighet. Stenogramutskrifter Redigering ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Eleverna bör bibringas sådan insikt och färdighet i ämnet att de kan tjänstgöra som stenografer. Förmågan att snabbt kunna läsa sina stenografiska noteringar och att kunna göra korrekta och snabba utskrifter av upptagna stenogram är således av stor betydelse. Lärarens arbete att ge eleverna goda systemkunskaper skall därför ske parallellt med hastighets- och redigeringsövningar. Att märka är därvid att alltför stränga krav på systemriktighet kan bli till skada för hastighetsskrivningen. Eleverna tvekar inför nedtecknandet av uppfångat ord därför att de är rädda att ordbilden inte skall bli systemriktig. Det är bättre att eleven med ett och annat systemfel skriver snabbt utan att tveka än att han långsamt åstadkommer ett systemriktigt stenogram. Stor vikt måste läggas vid språkliga frågor under hela utbildningstiden, eftersom goda språkliga insikter är en förutsättning för språkligt sett korrekta utskrifter. Systemets skrivtecken och de obligatoriska förkortningarna bör inläras under höstterminen i årskurs 1 med hjälp av snabbläsningsövningar, skalövningar och diktamen. Vårterminen ägnas åt fortsatta sådana läs- och skrivövningar, överföringsövningar, förkortningsprinciper, fria förkortningar och diktamensskrivning med utskrift av stenogram, även på skrivmaskin. 462

I årskurs 2 fortsattes inlärandet och automatiseringen av lärostoffet enligt kursplanen under såväl höst- som vårtermin. Redigeringsövningar bör påbörjas under höstterminen för att intensifieras under vårterminen. En riktig skrivteknik skapar förutsättningar för snabbskrivning. Eleverna bör därför förhjälpas till en driven stenografisk stil, så att de inte skriver stelt och ryckigt utan mjukt och flytande. Väsentligt är att noga övervaka deras sittställning, pennhållning och pennföring. Skriften skall vara mycket lätt, så a t t det är möjligt att markera tryckning, eftersom tryckning har sin speciella betydelse vid användning av vokalsymboliken. Tecknen bör ha riktiga proportioner och korrekt lutning, spetsiga tecken får inte bli rundade osv. Trots att tydlighet alltid måste eftersträvas bör man dock vid undervisningen akta sig för att ställa för stora krav på skönskrift. Förmågan att skriva stenografi hänger nära samman med förmågan att läsa stenografi. Varje nytt stycke i läroboken bör därför bli föremål för snabbläsningsövningar. Som uppgift för individuellt arbete kan t. ex. ges att inom viss angiven tid kunna läsa det aktuella stycket. Med skalövningar i stenografi menas att genom upprepad skrivning av samma ord (i sammansättningar och olika böjningsformer), samma fraser och samma meningar inlära och automatisera ordbilderna. Förmågan att flytta pennan från en ordbild till en annan på kortast möjliga tid är väsentlig för hastigheten. Genom att på angivet sätt skriva skalor kan denna förmåga uppövas. Överföringsövningarna, dvs. överförandet av vanlig skrift till stenografi, bör bidra till att konsolidera systemkunskaperna men också vara ett hjälpmedel att vårda stilen. Fria förkortningar är beteckningen på de förkortningar som tillkommer utöver systemets obligatoriska för att underlätta snabbskrivning. Eleverna bör delges förkortningsprinciper så att de själva kan konstruera önskvärda förkortningar. Undervisningen kan nämligen inte täcka alla arbetsområden utan en viss förkortningsspecialisering kan alltid beräknas förekomma, inte helt lika på olika områden. Diktamenshastigheten skall i början vara låg för att sedan successivt ökas i takt med elevernas framsteg. Så småningom blir skillnaden i den stenografiska färdigheten mellan eleverna allt större. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas åt att hålla alla elever sysselsatta under en lektion genom diktamen på olika hastigheter. Vid utskrivning av stenogram bör särskild uppmärksamhet ägnas åt stavning, avstavning, interpunktion etc. Utskriften sker i början för hand, men eleverna bör också så snart som möjligt skriva ut på skrivmaskin. En god stenograf måste ha goda kunskaper i svenska och äga säker känsla för språkriktighet eftersom en stenograf ju inte blott skall kunna ordagrant överföra upptaget stenogram utan även i förekommande fall kunna redigera den dikterade texten. Specialövningar, såsom övningar i synonymkunskap, öv463

ningsuppgifter som utökar elevernas ordförråd och ger dem förbättrad ordkunskap, luckövningar etc., kan därför bli nödvändiga. Genom praktiska övningar uppövas sedan elevernas förmåga att omredigera dikterade, språkligt mindre korrekta stenogram och deras förmåga att på egen hand utforma brev, referat o. d. efter stenografiska stolpar. Samverkan Samarbete bör etableras mellan ämnena stenografi och svenska med tonvikten lagd på de språkliga problem som blir aktuella för sekreterare och korrespondenter. Kontakt med läraren i svenska kan också vara värdefull vid utarbetandet av praktiska redigeringsövningar. Samarbete är nödvändigt med läraren i maskinskrivning, då eleverna skall skriva ut sina stenogram på maskin. Elevernas uppmärksamhet bör fästas vid att stenografi också i andra ämnen är ett utmärkt hjälpmedel som eleverna bör stimuleras att utnyttja så snart ske kan. Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma.

Hjälpmedel E t t eget ämnesrum för stenografiundervisningen underlättar väsentligt lärarens arbete. I ett sådant ämnesrum bör finnas permanent målade hjälplinjer på en del av tavlan, tidtagarur, klassuppsättningar av stenografisk litteratur och ordböcker. Det kan ibland på fortsättningsstadiet uppstå problem att under en lektion hålla alla elever sysselsatta genom diktamen på olika hastigheter. Vid sådana tillfällen är därför även en bandspelare med eller utan hörlurar en värdefull tillgång. Med dess hjälp kan de skickligaste eleverna sysselsättas med diktamen på den hastighet som passar dem, medan läraren kan ägna sig åt övriga elever i klassen.

Företagsekonomi MÅL Undervisningen i företagsekonomi syftar till att bibringa kunskaper om företaget såsom en organisation, i vilken personella och materiella resurser samordnas enligt ett ekonomiskt handlingsprogram och om företagets ställning i och kontakter med samhälle och näringsliv, att ge kännedom om ekonomiska sammanhang, betraktade från företagets synpunkt, samt att uppöva förmågan att självständigt utföra vissa återkommande uppgifter samt att grundlägga förmågan att bedöma olika företeelser, problemställningar och utvecklingstendenser av betydelse för företaget. 464

HUVUDMOMENT Privata och offentliga företagsformer. Företagets målsättning och uppbyggnad Företagets miljö Företagets redovisning Företagets kostnader och intäkter Företagets marknadsföring Företagets administration Företagets rättsliga förhållanden Företagets kontorsrutiner Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 9 vtr

Kombination av olika produktionsfaktorer inom företaget. Översikt av privata och offentliga företagsformer med hänsyn till ägarintressen Företagets målsättning och organisatoriska uppbyggnad. Företagets kontakter med institutioner av betydelse för dess verksamhet Översikt över det svenska marknadssystemet, produktionen, distributionen och konsumtionen Redovisningens ändamål och utformning med hänsyn till lagstiftning och praxis. Den dubbla bokföringens principer De vanligaste affärstransaktionerna och deras redovisning Resultatboräkning och bokslut Elementär kostnads- och intäktsanalys Företagets kontorsrutiner Rättsfrågor i anslutning till de genomgångna ämnesavsnitten Årskurs 2, 4 vtr

Fortsatta övningar i redovisning Bokslut och årsredovisning i olika företagsformer. Värderingsföreskrifter i samband därmed Skattelagarnas viktigaste bestämmelser om beskattning av inkomst av tjänst, fastighet, rörelse och kapital. Deklarationer för löntagare och rörelseidkare Taxerings- och uppbördsförfarandet Grunderna i industriell redovisning och kalkylation Principerna för den kommunala redovisningen Distributionens struktur och kostnader Konkurrens och konkurrensmedel. Konkurrensbegränsning Företagets personalfrågor Företagsdemokrati och samarbetsorgan

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Ämnet företagsekonomi behandlar såväl företagets inre förhållanden, dvs. resurser, uppbyggnad och arbetssätt, som dess miljö och relationer utåt. Lärostoffet (företagets kontakter med olika institutioner, beskrivning av distributionssystemet, företagets redovisning och kalkylation, kontorsrutincr m. m.) är mycket olika till sin art. Undervisningen i företagsekonomi bör möjliggöra för eleverna att tillägna sig grundläggande termer och sammanhang. Därför måste undervisningen koncentreras kring vissa väsentliga ämnesavsnitt, nämligen företagets organisation och arbetssätt, företagets redovisning och distributionsapparaten. Som en inledning till studiet i företagsekonomi bör ges en översiktlig beskrivning av företaget såsom en enhet. Företagets organisatoriska uppbyggnad med utgångspunkt i de olika delfunktionerna såsom inköp, lagring, försäljning och tillverkning beskrives i korthet. Härvid påvisas delfunktionernas samspel för den gemensamma målsättningen. Därefter förklaras begreppet företag ur juridisk synpunkt, varvid de viktigaste rättsreglerna angående de olika företagsformerna i avseende på firma, registrering, ägarnas kapitalinsatser och ekonomiska ansvarighet genomgås. Härvid diskuteras även företagsformernas användning respektive lämplighet inom olika grenar av näringslivet. Vidare ges exempel på statliga och kommunala företag och affärsdrivande verk, varvid även jämförelser bör göras mellan privata och offentliga företags organisation, arbetssätt och målsättning. Beskrivningen av företagets kontakter med institutioner av betydelse för dess verksamhet bör utgöras av en elementär genomgång av bank-, försäkringsoch transportväsen o. d. Här genomgås viktigare fakta och terminologi i samband med kreditformer, försäkringsfrågor, betalning, transport, förtullning m. m. I anslutning härtill genomgås och övas ifyllandet av blanketter som har anknytning till detta ämnesavsnitt. Vid behandlingen av lärostoffets olika huvuddelar bör fortlöpande tillses att helhetsuppfattningen av företaget alltid är aktuell. Såvitt möjligt bör eftersträvas en parallell behandling av kursmomenten så att alla konstlade skiljemurar undvikes och fördjupningen av lärostoffet kan ske parallellt. Översikten över det svenska marknadssystemet bör dels omfatta en presentation av distributionens omfattning och olika distributionsvägar, dels en redogörelse för de svenska distributionsföretagens storlek, geografiska läge m. m. Vidare diskuteras de aktuella utvecklingstendenserna inom distributionen. Det lokala näringslivets struktur bör här sätta sin prägel på framställningen. Som en konsekvens härav behöver undervisningen icke bli identisk vid alla skolor. I en textilbygd kan exempelvis större avseende fästas vid textilföretagens problem än i en trakt där cellulosaindustrin dominerar. Med den traditionella distributionskedjan som grund genomgås nyare företeelser på distributionens område samt orsakerna till deras uppkomst. En över466

siktlig redogörelse lämnas rörande de olika serviceorganen såsom annons- och reklambyråer, marknadsundersökningsföretag, soliditetsupplysningsföretag, näringslivets organisationer etc. samt deras verksamhet. Distributionens kostnader i avseende på olika distributionsalternativ bör även diskuteras, varjämte slutligen elementära begrepp och metoder rörande kostnads- och intäktsanalys inom distributionen beröres. Olika slag av konkurrens bör vidare belysas. Här beröres också samverkan i form av kartellöverenskommelser av olika slag och lagstiftningen mot konkurrensbegränsning m. m. samt mot illojal konkurrens. Slutligen lämnas en översikt över olika konkurrensmedel, t. ex. sådana som sammanhänger med produkt och sortiment, med varans pris, med kundbearbetning, service, försäljnings- och kreditvillkor etc. I redovisningen behandlas kravet på bokföringen ur företagets, borgenärernas och samhällets synpunkt. De första bokföringsuppgifterna bör vara mindre s. k. T-kontouppgifter, lämpligen för serviceföretag, varvid ett fåtal affärshändelser bokföres och bokslut uppgöres enligt en för uppgiften lämpad enkel kontoplan. Efter denna inledande framställning studeras mera ingående de vanligare affärstransaktionerna och deras redovisning. I anslutning härtill genomgås bokföringslagens regler i tillämpliga delar. Stor vikt bör inte minst under behandlingen av redovisningsavsnittet läggas vid noggrannhet och ordning liksom vid arbetsuppgifternas samband med varandra. Eleverna bör genom demonstration respektive praktisk användning göras förtrogna med manuella och maskinella hjälpmedel i redovisningsarbetet. Redovisningen bör omfatta såväl den löpande bokföringen som bokslut och årsredovisning i olika företagsformer. Fortlöpande bör uppmärksammas att tonvikten bör läggas vid vanligare affärshändelser och bokslutssituationer. Uppmärksamheten bör fästas vid att elevernas förmåga att bedöma redovisningens siffermaterial uppövas. Bokföringsuppgifterna bör i regel vara korta. Dock bör någon större uppgift, omfattande inventariebok, dagbok, reskontra, förfallobok och huvudbok genomföras, varvid särskild vikt bör läggas vid att eleverna bibringas förståelse för sambandet mellan de olika bokföringsböckerna samt mellan bokföringsböckerna och övrigt räkenskapsmaterial. En kortare dagboksuppgift med verifikationer bör även medtagas. I samband med den industriella redovisningen och kalkylationen behandlas företagets kostnads- och intäktsstruktur. Här genomgås begreppen fasta och rörliga, direkta och indirekta kostnader, kostnadsslag, kostnadsställe, kostnadsbärare, tillverkningskostnad och självkostnad. Dessutom bör några enkla genomsnitts- och påläggskalkyler uppgöras. Uppgifterna bör vara korta och enkla. En viss samverkan med undervisningen i samhällskunskap kan här vara lämplig. Genomgången av skattelagarnas bestämmelser bör begränsas till vad som får anses vara en central betydelse. Eleverna bör sålunda känna till vad som menas med beskattningsår, taxeringsår, beskattningsort, inkomstberäkning enligt kon467

tantprincipen respektive enligt bokföringsmässiga grunder. Deklaration på grundval av dubbel bokföring med vinst och förlustkonton behandlas genom enkla exempel. Eleverna bör i stora drag känna till gången i taxeringsförfarandet samt hur skatterna beräknas och betalas preliminärt och slutligt. När det gäller de i det föregående behandlade redovisningsavsnitten är att märka att i ämnet redovisning dessa avsnitt skall ägnas en betydligt mer fördjupad behandling. Detta bör beaktas vid stoffurvalet i ämnet företagsekonomi genom val av enkla exempel. Företagets kontorsrutiner bör kontinuerligt övas parallellt med övriga undervisningsmoment. Så bör exempelvis avdelas grupper som sysselsätts med redovisningsövningar med hjälp av genomskriftsapparater, bokföringsmaskiner och enklare ADB-utrustning. Dessa avsnitt bör erhålla ett utrymme som motsvarar det jämförelsevis stora behovet av kunskap om kontorstekniska rutiner som erfordras för befattningshavare på här ifrågavarande nivå. Samtidigt bör dock uppmärksammas, att elever som så önskar erbjudes ett särskilt tillvalsämne, kontorsteknik. Studiebesök bör företagas även i anslutning till redovisning och kontorsrutiner. Sådana studiebesök kan lämpligen få karaktären av grupparbete, varvid gruppen av elever får besöka något mindre företag med enklare redovisning och kontorsrutin. Grupperna lämnar sedan en redogörelse för studiebesöket, varefter de gjorda iakttagelserna under lärarens ledning diskuteras och anknytes till undervisningen. För övrigt hänvisas till vad nedan säges beträffande studiebesök. Vid behandlingen av den kommunala förvaltningen bör särskilt avseende fästas vid de principiella skillnaderna mellan dennas redovisning och företagens. De traditionella företagsorganisatoriska principerna genomgås, varefter dessa tillämpas på uppgörande av befattningsschema och befattningsbeskrivningar. Här klargöres behovet av fördelning av arbetsuppgifter och av en överskådlig och ändamålsenlig gränsdragning mellan de anställdas uppgifter. Vidare bör ges en orientering om personaladministrativa metoder. Härvid behandlas personalurval, utbildning, personalvård och arbetsanalys ävensom de socialpolitiska åtgärder som berör företaget, såsom semester, arbetarskyddslagstiftning, sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring och allmän tjänstepensionering. I detta sammanhang bör även relativt utförligt behandlas företagsdemokratin och därmed sammanhängande problem. När så är lämpligt bör relevanta rättsregler behandlas. Denna behandling bör vara översiktlig. Ändamålet är nämligen icke att eleverna skall lära sig lösa olika rättsfrågor. De skall i stället få en elementär insikt om sådana delar av civilrätten som är av betydelse inom affärslivet samt viss förmåga att bedöma när ett ärende bör föranleda rådfrågning av juridisk expertis. Ämnet företagsekonomi har fått en sådan utformning, att det kräver växlande undervisningsformer och stora möjligheter till självständig aktivitet. För större delen av ämnet är klassundervisning den lämpligaste undervisningsfor468

men. Vissa avsnitt i kontorstekniken kan däremot med fördel utföras som grupparbete, t. ex. övningar i genomskrifts- och maskinbokföring. Vidare bör studiebesök emellanåt utformas som grupparbete i enlighet med de riktlinjer som anges nedan. Betingsläsning kan tillämpas av de lärare, som så anser lämpligt med hänsyn till elevernas mognadsgrad. Betingsläsningen kan till gå så, att klassen förelägges ett visst kursavsnitt, som skall inläras på 3 ä 4 veckor. Betingsperioden avslutas med någon form av kunskapsredovisning. Samverkan Samverkan bör sökas främst med svenska, matematik, samhällskunskap, maskinskrivning och kontorsteknik och då det gäller årskurs 2 först och främst med ämnena redovisning, distribution och förvaltning. Det är av vikt att försöka förhindra att onaturliga gränser uppstår mellan de olika tillvalsgruppernas specialområden. Helhetsbilden av företaget får inte skymmas utan eleverna skall lära sig studera och uppfatta företaget som en enhet. Om samverkan skall fungera och målsättningen uppnås krävs såväl information som arbetskontakt mellan lärare i de olika ämnena. Informationen bör avse den planering som göres för de olika ämnena med vilka samverkan bör sökas och det ungefärliga tidsschema som bör följas för att anknytningar skall kunna göras. Rationell samverkan kan också innebära att överenskommelse träffas om vilket ämne som skall påta sig ansvaret för gemensamma ämnesmoment. Studiebesök Som ett led i undervisningen är väl planerade studiebesök av stort värde. En första förutsättning för att studiebesök skall kunna genomföras med behållning för eleverna är att man noga genomtänkt och planerat de objekt som bör väljas. Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt men gemensamt för olika former är, förutom en noggrann förberedelse, en genomgång och sammanställning av intrycken och eventuell redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket. En uppdelning av eleverna i grupper före studiebesöket kan vara lämpligt. De olika grupperna bör tilldelas olika arbetsuppgifter för vilka redogörelse skall lämnas efter besöket. Som värdefullt komplement till ett studiebesök erfordras i regel instruktioner eller redogörelser under studiebesökets gång. Man bör därför tillse att företaget som står som värd för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information. Då det gäller studiebesök för att studera exempelvis maskinella hjälpmedel för kontoret kan i regel kortare instruktioner vara tillräckliga, men då det gäller organisationsprinciper i ett företag torde diskussioner i samband med genomgången vara 469

av synnerligen stort värde. De företag som besöks bör således informeras om de önskemål och förväntningar som ställes i samband med studiebesöket. Urvalet av studieobjekt bör ske med största omsorg och en avvägning alltid ske mot den förmodade effekten av andra undervisningsformer. I vissa fall kan det vara tidsbesparande och mera givande att hämta viss personal från ett företag till skolan för föreläsning eller diskussioner. Upprepning av studiebesök bör undvikas t. ex. genom planeringsåtgärder som med fördel kan ske i ämneskonferenser. Hjälpmedel Vid undervisningen i vissa delar av ämnet företagsekonomi är det självfallet av stor vikt att använda olika tekniska hjälpmedel för att ge eleverna en konkretare bild av det som studeras. Det är angeläget att skolan kan visa t. ex. en utrustning av moderna kontorstekniska hjälpmedel för att eleverna som efter slutad skolgång går till arbetsmarknaden skall kunna få en uppfattning om den verklighet som de möter. En tillräckligt stor utrustning av stillbildsoch filmprojektorer liksom av andra audivisuella hjälpmedel är av stor vikt för undervisningen i detta ämne. Bra material kan bl. a. erhållas från våra banker och försäkringsbolag, från företag och offentliga institutioner samt framställas genom egen tillverkning. Färdigt ljud- och bildmateriel kan bl. a. också erhållas från PA-rådets filmavdelning liksom från Sveriges Radio och TV. Värdefull materiel kan framställas genom fotostatkopiering och elektrostencilering. Den kontorstekniska institutionen kan med riktig utrustning hjälpa eleverna att själva framställa klassupplagor av aktuella årsredovisningar, befattningsschema och över huvud taget alla slag av tryckt material som kan vara till nytta i undervisningen.

Maskinskrivning — se social fackskola Gymnastik — se social fackskola

Redovisning MÅL Undervisningen i redovisning har till syfte att bredda och fördjupa de kunskaper i redovisning som förvärvats i företagsekonomi, att därutöver bibringa insikter i sådana delar av redovisningen som är av väsentlig betydelse för kvalificerade redovisningstekniska arbetsuppgifter, samt att utveckla förmågan att analysera, bedöma och använda det i räkenskaperna redovisade materialet. 470

HUVUDMOMENT Organisationen av företagets redovisning Industriföretagets kostnadsredovisning Kostnads- och intäktsproblem i företaget Företagets kalkylering Värdering av tillgångar och skulder samt årsredovisning i olika företagsformer Företagets finansiering Skattefrågor av betydelse för företaget

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr

Samlingsplaner och kontoplaner inom olika näringsgrenar Manuella och maskinella hjälpmedel för redovisningsarbetet Den industriella redovisningens uppgifter och utformning Sambandet mellan affärsbokföring och kostnadsbokföring Kostnadsstruktur och sysselsättningsgrad Intäktsstruktur Kalkylering i handels-, industri- och serviceföretag Kalkylmetoder och kalkylprinciper Produktkalkylering och produkturval Enklare investeringskalkyler Värdering av tillgångar och skulder enligt värderingsteorier, lagbestämmelser och praxis Sambandet mellan värdering, årsresultat och beskattning Kapitalredovisningen, bokslut och årsredovisning i olika företagsformer Skattedeklarationer, skatteberäkning och skattereglerande åtgärder Skattebetalning och skatteredovisning Företagets kapitalbehov och kapitalanskaffning Likviditetsplanering Siffergranskning, årsrevision och andra kontrollåtgärder, avseende företagets redovisning

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Stor vikt bör läggas på uppövande av elevernas förmåga att förstå och bedöma hur en ändamålsenlig redovisning bör utformas under olika förutsättningar liksom att analysera det redovisade siffermaterialet samt att använda det vid planering och bedömning av olika förvaltningsåtgärder. Eleverna bör känna till användningsområde och funktionssätt för vanliga manuella och maskinella redovisningstekniska hjälpmedel. 471

Den industriella redovisningen bör främst inriktas på kostnadsredovisningen. Affärsbokföringen genomgås i huvudsak i ämnet företagsekonomi. Principerna för utformningen av de vanligaste industriella kontoplanerna samt kostnadsbokföringens anknytning till affärsbokföringen behandlas tämligen ingående. Därvid bör framhållas, att kontoplanen och samlingsplanen måste utformas så, att det sammanställda siffermaterialet så snabbt och tillförlitligt som möjligt lämnar upplysningar för olika ändamål. Stor vikt bör genomgående fästas vid analysering av siffermaterialet med hänsyn till kostnadernas och intäkternas sammansättning samt dessas beroende av sysselsättningsgraden och inriktningen av företagets verksamhet. Avsnittet om kalkylering bör omfatta företag med olika verksamhetsformer och avse exempelvis in- och utkalkylering i handelsföretag, olika metoder och principer för industriell kalkylering, val av inköpskällor, produkturval, kalkylering som underlag för investeringsbeslut o. d. De grundläggande reglerna för värdering av företags tillgångar och skulder genomgås i ämnet företagsekonomi. I ämnet redovisning behandlas värderingsfrågorna ur såväl civilrättslig som skatterättslig synpunkt: värdering av olika slag av tillgångar, avskrivningsregler, dolda reserver och dessas inverkan på resultatet samt värderingsfrågor betraktade ur olika intressegruppers synvinkel. Vidare behandlas lagbestämmelser och praxis beträffande utformningen av årsbokslut och årsredovisning i olika företagsformer. Avsnittet om beskattning bör i första hand inriktas på inkomst av rörelse. Övriga inkomstslag liksom förmögenhetsbeskattning bör endast behandlas översiktligt. Olika möjligheter till skatteutjämning samt de skatteutjämnande åtgärdernas innebörd och verkan på kort och lång sikt bör diskuteras. Eleverna bör även känna till hur skatter beräknas och betalas samt hur de redovisas i företagets räkenskaper. Beräkning av företags kapitalbehov bör avse kapital för investeringar, löpande inköp, produktion och försäljning. Olika alternativ för täckande av detta kapitalbehov — genom eget respektive främmande kapital, olika former för anskaffande av främmande kapital osv. — bör genomgås. I detta sammanhang behandlas även beräkning och planering av företagets betalningsberedskap genom likviditetsbalanser och likviditetsbudgeter. Orienteringen om siffergranskning och revision bör avse lagbestämmelser om revision samt framför allt praktiska kontroll- och felsökningsmetoder liksom åtgärder i samband med löpande räkenskapskontroll. Samverkan Samverkan bör i första hand sökas med ämnena företagsekonomi, samhällskunskap, matematik och maskinskrivning. Ämnet företagsekonomi bildar grundvalen för redovisningen, och en intim samverkan mellan dessa båda ämnen är nödvändig. Vissa ekonomiska avsnitt i samhällskunskapen kan vara av stort 472

värde för förståelsen av åtskilliga problemställningar som behandlas i ämnet redovisning, och kunskaper som inhämtats i matematik kan ges direkt till— lämpning i ämnet redovisning. För det praktiska utförandet av uppgifter inom redovisningen är färdighet i maskinskrivning och maskinräkning av betydelse.

Studiebesök Studiebesök inom detta ämne bör i första hand avse olika företags redovisningsavdelningar samt utställningar hos företag som tillhandahåller bokföringsmaskiner, bokföringssystem och annan redovisningsteknisk utrustning. I många fall torde studiebesöket lämpligen kunna ersättas av gästföreläsningar och demonstrationer i skolan, eventuellt i samband med att något företag inom kontorsbranschen anordnar utställning i skolans lokaler av bokföringsmaskiner, bokföringssystem e. d. Stundom kan det vara nödvändigt att låta endast mindre grupper delta i studiebesök framför allt då det är fråga om att studera detaljer av ett redovisningstekniskt förfaringssätt. Hjälpmedel Beträffande hjälpmedel för ämnet redovisning gäller detsamma som för ämnet företagsekonomi.

Distribution MÅL Undervisningen i distribution syftar till att ge en fördjupad orientering om distributionssystemet, att ge kunskaper om aktuella data inom distributionen, samt att ge kunskaper och viss färdighet i a t t utnyttja de accepterade tekniker och metoder, som kan tillämpas i distributionsarbetet.

HUVUDMOMENT Distributionens struktur Inköpets organisation och metoder Försäljningens organisation och metoder Reklam och marknadskännedom Intäkts- och kostnadsfrågor Marknadsföring

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 6 vtr

Distributionens struktur. Handelns utveckling i Sverige och främmande länder. Insamlande handel, neutral handel, distribuerande handel. Direktdistribution, distribution via mellanhänder. Fristående grosshandel, främst sortiments- och specialgrosshandel. Inköpscentraler. Inköpskedjor. Producent- och konsumentkooperation. Butikshandel, agenthandel, kringföringshandel, postorderrörelse, hemköpsföretag, intresseföreningar, automathandel, rabattaffärer. Integrationstendenser inom handeln. Detaljhandelns organisationer. Grosshandelns organisationer. Offentliga organ som handlägger frågor rörande distributionen. Stormarknader, deras syfte och utvecklingstendenser. Inköpets organisation och metoder. Inköpets teknik och hjälpmedel, inköpsorganisation. Inköpsavtalet. Inköpsbudget, inköpskontroll. Kalkylering av inköpspris. Leveranskontroll. Lagerorganisation och kontrollmetoder. Försäljningens organisation och metoder. Olika typer av försäljningsorganisation. Mellanledsförsäljning, direktförsäljning, butiksförsäljning. Försäljningsteknikens grunder. Den personliga försäljningen. Urval och utbildning av säljare. Avlöningsprinciper. Försäljningskampanjer. Specialförsäljning. Säljstödjande åtgärder. Konsulentverksamhet. Reklam och marknadskännedom. Reklammarknadens karaktär och metoder. Reklamens förutsättningar och psykologi. Konsumentreklam. Producentreklam. Reklamens tekniska och innehållsmässiga utformning. Tryckeriteknikens grunder. Förpackningens utformning och betydelse. Reklamkampanjer. Marknadskännedomens grunder såsom kundegenskaper, kundkategorier, köpvanor. Insamling av data från statistiska publikationer. Intäkts- och kostnadsfrågor. Distributionskostnadernas betydelse vid olika varuvägar. Grosshandels- och detalj handelskostnader. Prissättningsproblem. Driftskalkylering. Lönsamhetsberäkningar. Finansieringsfrågor: etablerings- och rationaliseringsproblem. Marknadsföring. Marknadsföring direkt eller via mellanled. Val av konkurrensmedel. Marknadsföringens problematik, exempelvis kundurvalspolitiken, konkurrenssituationen, servicegraden, pris- och rabattpolitiken.

A N V I S N I N G A R OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen i ämnet distribution skall ge en allmän orientering om de centrala distributionsekonomiska problemen. Denna orientering har inletts i ämnet företagsekonomi och undervisningen skall här ge en fördjupning av de kunskaper som tidigare inhämtats. Studierna börjar därför lämpligen med en fördjupad genomgång av distributionens struktur och i samband därmed stu474

deras ingående olika distributionsformers arbetssätt. Distributionsfrågorna betraktas i första hand från strukturekonomisk synpunkt. Därvid bör alltid distributionens dynamiska karaktär framhållas och undervisningen anknyta till aktuella utvecklingstendenser. På grund av sin karaktär behandlas ämnets inledande avsnitt, distributionsstrukturen, huvudsakligen deskriptivt. Vid studiet av distributionens olika delfunktioner bör varje delfunktion behandlas med hänsyn till såväl företagets plats i distributionskedjan som till företagets distributionsmiljö. Det bör också framhållas, att kursens tyngdpunkt bör ligga på inlärandet av vanliga tekniker och metoder som direkt kan tilllämpas i distributionsarbetet. Då det gäller företagets inköpsfunktion bör betydelsen för företaget av ett effektivt inköpsarbete framhållas och exemplifieras. Inköpsorganisationens uppbyggnad i olika företag bör behandlas liksom förrådsorganisationen. Det torde vara till stor fördel om genomgången av inköpsorganisatoriska problem kan belysas med hjälp av konkreta exempel. Efter genomgången av de inköpsorganisatoriska frågorna bör försäljningsorganisatoriska frågor behandlas såsom försäljningsorganisationens uppbyggnad, metoder för försäljarurval, utbildning och avlöningsprinciper. Speciellt behandlas försäljningsteknik och hjälpmedel vid olika slag av försäljning. De inlärda teknikerna måste kunna tillämpas över ett brett register omfattande både varor och tjänster. Bland varorna bör särskilt producentvaror beaktas. Exempel på tjänster är resebyråarbete och försäkringsverksamhet. Principiella metoder och resonemang med största möjliga allmängiltighet bör eftersträvas. Avsnittet om reklam och marknadskännedom inledes lämpligen med en översikt över reklammarknadens struktur och sätt att arbeta. Därefter behandlas reklamens karaktär, reklammedlen och metoder av betydelse för valet av reklamkampanj. Speciellt behandlas reklamens tekniska och innehållsmässiga utformning samt hur en reklamkampanj kommer till. Vid genomgången av de enskilda företagen och deras sätt att arbeta i distributionen redogörs för faktorer som påverkar konkurrenssättet, möjliga konkurrenssätt samt motiven för val mellan alternativa konkurrensmedel. Kostnads- och intäktsaspekter lägges på insättandet av konkurrensmedel. I avsnittet om kostnads- och intäktsfrågor behandlas i övrigt frågor rörande kostnadsfördelning och lönsamhetsbedömning med speciell anknytning till distributionsmålet. Även priskalkylering och prispolitik behandlas, varvid icke enbart själva priset behandlas, utan även rabattsystem, orderpremiesystem etc. Under avsnittet om marknadsföring behandlas hela problemet rörande val av konkurrensmedel och val av distributionsväg. Undervisningen bör bl. a. omfatta konkurrensmedel i form av företagets kundurvalspolitik, produktutformning, personlig bearbetning, reklam, service, pris- och rabattpolitik. Genomgående bör beaktas möjligheterna att hämta exempel ägnade att belysa olika problem som rör näringslivets distributionsproblem inom skolornas upptagningsområde. 475

Samverkan Undervisningen i distribution har en nära anknytning till undervisningen i företagsekonomi och redovisning. Kostnads- och intäktsfrågor inom dstributionen bör jämföras med redovisningens synsätt på dessa problem. Organisations- och personalfrågor bör samordnas med undervisningen i dessa ivsnitt i företagsekonomi och även i psykologi. Beträffande de rent psykoogiska aspekterna av försäljningen måste en noggrann avvägning gentemot ämnet psykologi göras. Samma gäller de rent psykologiska aspekterna av rekhmtekniken. Vissa avsnitt av undervisningen i konsumentkunskap, samhällskinskap och förvaltning kan vara av stort värde för förståelsen av åtskilliga problemställningar inom bl. a. området distributionens struktur. I företagsekonomin behandlas planeringsfrågor och budgeteringsfrågor och en samverkar inom dessa ämnesavsnitt kan vara till stor nytta för elevernas helhetssyn pi företaget.

Studiebesök För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk kan studiebesök vara av synnerligen stort värde. Inom ämnet distribution kan t. ex. olika detaljhandelsformer studeras genom studiebesök, vilket i hög grad torde underlätta förståelsen för detaljhandelns uppbyggnad. Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt men gemensamt för samtliga sätt bör vara, förutom att de mås;e noggrant förberedas, en genomgång och sammanställning av intrycken och e\entuell redovisning av arbetsresultat efter studiebesöket. Som värdefullt komplenent till ett studiebesök erfordras i regel instruktion eller redogörelse under studiebesökets gång. Man bör därför försöka utverka att företaget som står som vird för besöket ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information. Urval av studieobjekt bör ske med största omsorg. Om den förmodadt effekten av andra undervisningsformer är större bör självfallet studiebesök ej användas som undervisningsform. I vissa fall kan det ur effektivitetssynpunkt vara fördelaktigare att till skolan inbjuda personal från exempelvis förefeg och institutioner än att arrangera studiebesök. Hjälpmedel Vid undervisningen i distribution är det av stor vikt att använda hjälpmedel för att ge eleverna en konkretare bild av det som studeras. Först och främst är det värdefullt med ett välutrustat skolbibliotek med såväl facklitteratur som facktidskrifter. Tidskriftsartiklarna utgör ett värdefullt komplement till undervisningen och ger en god bild av utvecklingstendenserna inom ämnesonrådet. Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljudband äi också värdefulla hjälpmedel för att konkretisera undervisningen. Det är därför av 476

största vikt att stillbilds- och filmprojektorer samt bandspelare finnes tillgängliga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA-rådets filmavdelning. Möjligheten att inköpa filmer och ljudband över TV- och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvaratagas. Egen framställning av material genom t. ex. fotostatkopiering och elektrostencilering är också ett önskvärt komplement till undervisningen.

Förvaltning MÅL Undervisningen i förvaltning har till uppgift att

ge eleverna ökade kunskaper om den statliga och kommunala förvaltningens organisation och arbetssätt samt praktisk förtrogenhet med på förvaltningskontor vanligen förekommande uppgifter.

HUVUDMOMENT Den statliga och kommunala förvaltningsorganisationen Förvaltningens arbetssätt Förvaltningskontorets organisation Kommunal ekonomi och medelsförvaltning Valda administrativa uppgifter Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 6 vtr

Den statliga förvaltningsorganisationen. Centrala och lokala förvaltningsorgan. Den kommunala förvaltningsorganisationen. Olika slag av kommuner. Kommunernas uppgifter. Beslutande organ. Förvaltningsorgan. Förvaltningens arbetssätt. Olika slag av ärenden. Ärendenas handläggning: förberedande åtgärder, beredning, föredragning och beslut, expediering. Handlingars offentlighet. Besvär. Förvaltningskontorets organisation. Relationen förtroendemän—tjänstemän. Kontakten med allmänheten. Den personella förvaltningsorganisationen. Arbetsledning och personalvård. Registrering och förvaring av handlingar. Blankettteknik. Kommunal ekonomi och medels förvaltning. Den kommunala normalkontoplanen. Uppgörande av budget, förande av räkenskaper och upprättande av bokslut i kommuner. Avlönings- och skatteredovisning. Förrådsredovisning. Huvuddragen av det statliga budgetarbetet. 477

Valda administrativa uppgifter. "Utredningar, statförslag, personal- och löneärenden inom social administration, skoladministration, sjukhusadministration och annan offentlig förvaltning m. m. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Huvuduppgiften för undervisningen i förvaltning är att ge eleverna sådana kunskaper och färdigheter som kan vara av värde för kommande verksamhet inom offentlig förvaltning. Den skall alltså innehålla fakta och problem som eleverna kan komma att möta i framtida arbete. En mindre del av undervisningen bör däremot ägnas åt kunskapsstoff av allmän-teoretisk natur. Det är dock nödvändigt att uppmärksamma vissa för förvaltningsarbete principiella frågeställningar, såsom centralisering—decentralisering, offentlighet—sekretess, relationen förtroendemän—t j änstemän. Eleverna har inte tidigare haft kontakt med förvaltningskunskap som särskilt ämne. De har däremot studerat grundskolans kurs i samhällskunskap, vilken ger en huvudsakligen beskrivande bild av det svenska samhället, samt fackskolans kurs i samma ämne. Studiet i förvaltning inledes med en översikt över huvuddragen av och principerna för den statliga och kommunala förvaltningsorganisationen. Den statliga organisationen — departement, centrala verk, länsorgan och statliga bolag — behandlas mera översiktligt. Huvudvikten läggs vid den borgerliga primärkommunens förvaltningsorganisation. De kommunala organens uppgifter, sammansättning och arbetsformer behandlas utförligt. Kunskaper om institutionella förhållanden är en nödvändig grund för ett närmare studium av förvaltningens arbetssätt. Den centrala uppgiften för undervisningen är dock att på denna grundval ge en levande bild av verksamheten inom statlig och kommunal förvaltning. Eleverna skall med konkret material följa ärendenas gång. De olika stadierna i ett ärendes handläggning bör belysas med praktiska exempel från i första hand kommunal men också statlig förvaltning. Undervisningen bör kompletteras med studiebesök på fullmäktigesammanträden, drätselkontor (kommunalkontor) och andra kommunala organ, samt i den mån de lokala förhållandena medger detta, även statlig förvaltning. Undervisningen bör ge kännedom om förvaltningskontorets organisation. Mot bakgrunden av en orientering om allmänna organisationsprinciper behandlas frågor rörande relationen förtroendemän—tjänstemän, personalen och dess arbetsuppgifter, samarbete och andra personaladministrativa frågor. Den personella förvaltningsorganisationen och stats- och kommunaltjänstemännens ställning behandlas. I den mån anknytning kan ske till undervisningen i kontorsteknik behandlas vissa kontorstekniska frågor, såsom registrering och förvaring av handlingar och blanketter. De vanligaste registreringsprinciperna genomgås. Övningar med verklighetstroget material bör fortlöpande äga rum. 478

Med utgångspunkt i kommunallagens bestämmelser om kommunens drätsel studeras budgetarbetet och arbetsgången i kommunen vid budgetens uppgörande, beredning och fastställande. Jämförelser bör göras med det statliga budgetarbetet. I anknytning till undervisningen i företagsekonomi beaktas de särskilda reglerna för den kommunala redovisningen. Vissa speciella frågor rörande kommunal ekonomi och medelsförvaltning t. ex. statsbidrag och avgifter av olika slag uppmärksammas. Övningar i bl. a. löneuträkning bör äga rum. Enkla administrativa uppgifter bör fullgöras i samband med undervisningen om förvaltningens arbetssätt. Det torde därjämte vara lämpligt att mot slutet av läsåret som ett särskilt moment behandla några administrativa uppgifter av större omfattning och svårighetsgrad. Som exempel kan nämnas utredningar och budgetarbete. Denna undervisning kan betraktas som sammanfattning och tillämpning av tidigare undervisning. Undervisningen bör i betydande utsträckning centreras kring praktiska övningar. Genom övningar i allmän förvaltningsteknik, såsom utrednings- och föredragningsteknik, uppsättande av protokoll, beslut och skrivelser kan eleverna få en levande bild av förvaltningsarbetet. Arbetet bör till en början begränsas till enkla övningar i rutinmässiga uppgifter för att så småningom utbyggas till allt mer komplicerade övningar. Uppgifterna bör hämtas från skilda offentliga förvaltningar och väljas med tanke på elevernas inriktning och ortens möjligheter. Material för undervisningen torde i betydande utsträckning kunna hämtas från den egna kommunen. En aktuell fråga kan vara en givande utgångspunkt för ett studium av den kommunala förvaltningens arbetssätt och ger dessutom värdefull konkretion åt undervisningen. En väsentlig del av undervisningen bör ske i grupp eller i form av individuell handledning. Vid exempelvis föredragningsövningar torde det för flertalet elever vara att föredra om övningarna kan ske i mindre grupper. Dessa grupper kan sedan successivt bli större. Många andra arbetsuppgifter i ämnet är väl lämpade att utföras som grupparbeten, t. ex. utredningar och statförslag. Särskild uppmärksamhet bör också i detta ämne ägnas åt att ge eleverna träning i studieteknik, främst i att bearbeta förelagda kursavsnitt och utföra givna arbetsuppgifter. Det är av särskild vikt att öva antecknings- och referatteknik samt att träna förmågan att läsa och förstå lagar, författningar och reglementen samt annan offentlig text. Eleverna bör vidare tränas att använda viktigare handböcker och att utnyttja det statistiska materialet. Det torde vara en fördel om viss del av undervisningen kan meddelas i form av dubbeltimmar. Vissa av de övningsmoment som bör ingå i undervisningen kan nämligen knappast genomföras under en enkeltimme. Samverkan En god planering av undervisningen är nödvändig om man skall uppnå nödig effektivitet och önskad variation. Med ledning av läroplanens förslag bör lära479

ren utarbeta en mer detaljerad plan för varje termin, varvid stoffet grupperas i mindre enheter och möjligheterna att i undervisningen utnyttja hjälpmedel och studiebesök inventeras. Särskilt värdefullt är att ha en tidsplan för grupparbete och individuella uppgifter av motsvarande karaktär. Planeringen bör dock inte bara avse tidsramen, det gäller också att göra en avvägning mellan och inom de olika momenten, att bestämma vad som bör ägnas större eller mindre uppmärksamhet. Då studiet av kommunal ekonomi och medelsförvaltning berör problem av speciell karaktär kan det vara lämpligt att denna undervisning pågår hela läsåret, förslagsvis med två veckotimmar. Planeringen av arbetet bör så långt möjligt genomföras i samråd med eleverna. Det bidrar till förståelse och intresse för ämnet om eleverna kan påverka dess utformning. Undervisningen i förvaltning bör i stor utsträckning samverka med andra samhällsorienterande och företagsekonomiska ämnen, främst samhällskunskap och företagsekonomi. Genom grundskolans undervisning i samhällskunskap har eleverna fått en bred bild av det svenska samhället, bl. a. om huvudlinjerna i det svenska samhällets politiska organisation. I fackskolan utvidgas och fördjupas kunskapsstoffet, främst rörande struktur-, marknads- och planeringsproblem. Som exempel på stoff som kan ge anledning till samverkan mellan förvaltning och samhällskunskap kan nämnas frågor rörande samhällsplanering och olika samhällsproblem i anknytning till sociala och ekonomiska strukturförändringar. Undervisningen i företagsekonomi i fackskolan omfattar bland annat redovisning och rättsliga och administrativa problem i enskild förvaltning. Undervisningen om kommunal ekonomi och medelsförvaltning bör anknyta till elevernas allmänna kunskaper om redovisning och möjligheterna till jämförelser mellan offentlig och enskild förvaltning utnyttjas. En viss anknytning kan även ske till kontorsteknik (arbetsrutiner och kontorstekniska hjälpmedel). När det gäller vissa övningsmoment, t. ex. utredningar och föredragning, bör viss samverkan ske med ämnet svenska. Vid gemensamma klass- och ämneskonferenser bör inför varje läsår fastställas vilka moment som är lämpade för samordning och en tidsindelad studiegång bör uppgöras.

Studiebesök Studiebesök är värdefulla för att ge en konkret bild av förvaltningens arbetssätt. Särskilt kan nämnas besök på drätselkontor och kommunalkontor, socialbyråer, försäkringskassor, skolexpeditioner och sjukhuskontor. Det är viktigt att studiebesöken noggrant planeras och sätts in på lämplig plats i undervisningen. Det kan vara lämpligt att i förväg dela upp eleverna på grupper som tilldelas vissa arbetsuppgifter för vilka redogörelse skall lämnas efter besöket. Genom samverkan i planeringen av studiebesök bör man undvika att upprepa besök som gjorts tidigare, t. ex. i samhällskunskap. Studiebesöken kan även kompletteras med besök i skolan av olika experter. 480

Hjälpmedel För att underlätta undervisningen, intressera och aktivera eleverna och skapa omväxling i arbetet bör olika hjälpmedel systematiskt utnyttjas och studiebesök ingå som ett naturligt led i undervisningen. Som exempel på lämpliga hjälpmedel kan nämnas film, bildband, stillbilder, bandspelare, planscher, flanelltavla och bläddertavla. Tidningar, tidskrifter och andra publikationer, utgivna av myndigheter, institutioner och organisationer, såsom ämbetsverk, banker och försäkringsbolag, kan ge värdefulla upplysningar och hjälpa till att konkretisera undervisningen. Även fackböcker, fackpress och uppslagsverk kan ge underlag för enskilda och gruppvisa uppgifter. Praktiska exempel kan ge en levande bild av förvaltningens arbetssätt. Exempel på protokoll och skrivelser liksom olika blanketter bör utnyttjas i undervisningen. I fråga om vissa moment, exempelvis övningar i föredragningsteknik, kan situationsspel vara en lämplig undervisningsform. Härvid kan en bandspelare vara ett värdefullt hjälpmedel. Aktuellt stoff från tidningar, radio och television bör utnyttjas i undervisningen.

Svensk

MÅL

affärskorrespondens

Undervisningen i svensk affärskorrespondens har till uppgift att meddela sådana kunskaper att eleven kan utarbeta affärsbrev och andra skriftliga uppgifter som vanligen förekommer inom affärsliv och förvaltning. HUVUDMOMENT Textläsning: ekonomisk sakprosa Skrivövningar: affärsbrev, övriga skrivelser Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2

vtr

Ekonomisk sakprosa. Rutinmässiga skrivelser. Blanketter. Resonerande och argumenterande skrivelser. Framställningar, inlagor och övriga skrivelser till myndigheter. Promemorior, resuméer, protokoll, enklare reklamtexter och annonser. Brevserier. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Det är viktigt att läraren under hela kursen betonar huvudprincipen att affärskorrespondens skall kännetecknas av normal, korrekt, ledig och naturlig svenska med tonvikt på klarhet och precision. På lämpligt sätt påvisas hur onödiga inslag, krystade formuleringar o. d. inte bara gör språket fult och ibland löjeväc16 Fackskolan

kände utan också ofta leder till att texten blir svårbegriplig, vilket direkt motverkar korrespondensens syfte att ge klart besked. Stilproblem bör i detta sammanhang diskuteras. När det gäller rutinbrev lägges vikt vid säkerhet och snabbhet. Samtidigt bör eleverna få klart för sig att sådan korrespondens numera till mycket stor del sker per blankett. Det får därför anses vara oekonomiskt att offra alltför stor del av kurstiden på dylika moment. Samarbete bör anordnas med ämnet kontorsteknik, där en del rutinbrev behandlas. Inbjudna experter och välplanerade studiebesök kan vidga elevernas aktuella kunskaper och ge värdefulla synpunkter. För att eleverna skall vinna säkerhet i den speciella fackterminologin inom affärskorrespondensen är det nödvändigt med övningar och någon form av hemarbete. Övningarna bör främst bestå i självständigt utformande av brev efter givna föreskrifter. Dessa »stolpar» får ej vara så detaljerade och späckade med fackuppgifter att eleverna endast har att foga ihop det givna materialet med lämpliga bindeord, varigenom det självständiga momentet i övningen går förlorat. Många av termerna kommer eleverna att möta i samband med andra ämnen. De bör dock övas i fackuttryckens rätta användning inom affärskorrespondensen. Läraren bör därvid ständigt varna för sådan användning av facktermer och andra främmande ord som gör språket tungt och onaturligt. Vid mera krävande affärskorrespondens tillkommer psykologiska synpunkter som bör diskuteras vid undervisningen. Resonemang kring reklambrevets psykologi kan utmynna i givande formuleringsövningar. Vid behandling av svårigheter i samband med reklamationskorrespondensen får läraren osökt tillfälle att betona vikten av smidighet och vänlighet men framförallt saklighet. Denna bör betonas i många sammanhang. Ovederhäftighet, löst prat o. d. skall energiskt hållas efter, inte minst när det gäller reklambrev. Eleverna inriktas på att inse betydelsen av korrekta och faktiska upplysningar om en produkt i stället för allmänna och till intet förpliktande vändningar. De viktigaste juridiska synpunkterna på affärskorrespondensen bör framhållas för eleverna. De måste t. ex. ovillkorligen behärska de grundläggande bestämmelserna om avtal av olika slag för att rätt kunna sköta den till sådana ärenden hörande korrespondensen. Samverkan sker här lämpligen med undervisningen i företagsekonomi. Beträffande affärsbrevens formella utförande blir samarbete med läraren i maskinskrivning nödvändigt, så att inte eleverna behöver möta vitt skilda principer under olika lektionstimmar. Diskussion kring kommateringsprinciper är värdefulla. Lämpligen påpekas tendensen till allt sparsammare kommatering i modern svenska. Över huvud taget bör undervisningen i svensk affärskorrespondens präglas av att diskussioner kring principer och praxis lämnas stort utrymme som kan ge värdefulla resultat. På detta sätt är det också lättare att följa och anpassa sig efter den moderna utvecklingen, något som är ofrånkomligt på ett område där inte minst tekniskt framåtskridande spelar en stor roll. 482

Engelsk

affärskorrespondens

MÅL Undervisningen i engelsk affärskorrespondens har till uppgift att ytterligare utvecka elevernas förmåga att läsa och förstå ekonomisk sakprosa, samt att därjämte bibringa dem förmåga att läsa och avfatta enkla affärsbrev. HUVUDMOMENT Textläsning: ekonomisk sakprosa Skrivövningar: affärsbrev, övriga skrivelser Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 2 vtr

Textläsning (intensivt, extensivt, kursivt): sakprosa med ekonomiskt innehåll, inklusive affärsbrev av vanligen förekommande typer. Skrivövningar i anslutning till läst text: affärsbrev. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Beträffande behandlingen av momentet textläsning, ekonomisk sakprosa hänvisas i tillämpliga delar till vad som anföres i anvisningarna för engelska och svensk affärskorrespondens. I fråga om ekonomisk sakprosa gäller att mera ingående kunskaper i olika branschers speciella terminologi bör kunna förvärvas på elevernas kommande arbetsplatser. Skrivövningarna bör här få ett relativt stort utrymme i undervisningen. De får emellertid ej ensidigt inriktas på översättningsövningar utan bör vara av så varierande slag som möjligt och bör utformas så att de utgör en skriftlig motsvarighet till de muntliga lektionerna. Diktamensövningar, versionsprov med frågor, flerdelade skrivningar, resuméer, reproduktioner och skrivning av affärsbrev efter utkast eller punktvis utformade minnesanteckningar bör omväxla med traditionella översättningsövningar. Övningar i att använda ordböcker bör självfallet förekomma, och vid vissa skriftliga övningar är det angeläget att eleverna har tillgång till lexikon.

Praktiskt

sekreterararbete

MÅL Undervisningen i praktiskt sekreterararbete syftar till att bibringa eleverna de för en sekreterare speciella kunskaperna och färdigheterna. 483

HUVUDMOMENT Sekreterarens plats i företaget Sekreterarens arbetsuppgifter Yrkeshygien och yrkespsykologi Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 2 vtr

Sekreterarens plats i ett företags organisation Sortering, registrering och arkivering av handlingar Minneslistor och arbetscheman Teletjänst Trycksaksframställning och blanketteknik Annonsering och PR-frågor Förberedelser för resor, konferenser och sammanträden Föredragning av ärenden Handböcker, bibliotek, klipparkiv och facktidskrifter Yrkeshygien och yrkespsykologi

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER I detta ämne bör företrädesvis praktiska moment behandlas, varför s. k. praktikfall lämpar sig väl för att belysa olika problem. Med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär bör man i stor utsträckning inrikta undervisningen på gruppövningar av olika slag. Tillgången på hjälpmedel och utrustning i en skola torde endast sällan svara mot den normala utrustningen på en sekreterares arbetsplats men läraren bör dock så långt möjligt eftersträva att få övningarna så verklighetstrogna och givande som möjligt. Det är t. ex. önskvärt att man rör sig med aktuella uppgifter. Likaså bör man kräva att arbetsresultatet redovisas på ett sätt som svarar mot en verklighetstrogen situation. Det presenterade resultatet bör bli föremål för analys och kritiska bedömanden. Den traditionella klassundervisningen torde även i detta ämne bli en naturlig arbetsform för vissa delar av arbetet, t. ex. vid central genomgång av nya moment, förhör osv. För övrigt synes detta ämne i hög grad inbjuda till mera självständiga arbetsformer för eleverna, t. ex. grupparbete, individuellt arbete och betingsläsning. Föredrag av utomstående, demonstrationer, studiebesök och intervjuer då tillfälle gives kan naturligtvis i hög grad berika undervisningen i detta praktiskt betonade ämne. I detta ämne är litteraturen på svenska alltjämt knapphändig. Det är därför mycket viktigt att läraren själv iordningställer arbetsmaterial i stor utsträckning, gärna hämtat från elevernas blivande arbetsgivare inom olika områden. Man kan också som nämnts tänka sig att i viss omfattning anlita medverkande 484

från olika håll för a t t på så sätt undervisningen skall bli så verklighetstrogen som möjligt. Under en av de första lektionerna bör frågan om sekreterarens plats i ett företags organisation allt efter företagets art och storlek tas upp. E t t sätt är att låta någon erfaren och kunnig sekreterare berätta om sitt yrke. E t t annat sätt är att låta eleverna göra intervjuer med sekreterare, t. ex. en sekreterare till en inköpschef, en direktionssekreterare och en läkarsekreterare, och därefter redovisa sina intryck och erfarenheter antingen genom gemensam diskussion eller genom referat eller föredrag. I samband därmed diskuteras också sekreterarens ställning till chef och till övrig personal i företaget. Eftersom sekreteraren ofta får handlägga ärenden av konfidentiell natur, bör erinras om tystnadsplikten. En sekreterare får ofta arbeta ganska självständigt. Stora krav ställs därför på ordningssinnet. Sekreteraren har därför god hjälp av minneslistor och arbetsscheman för sig och sin chef, vare sig det gäller uppdrag av mera tillfällig natur eller regelbundet återkommande arbetsuppgifter, och eleverna bör övas i att göra upp sådana. Ofta får en sekreterare handha firmans annonsering, och eleverna bör informeras om TS-boken, olika annonsorgan och annonskostnader. PR-frågor tas i detta sammanhang också upp till behandling och direktiv bör ges om hur förekommande kontakt med press, TV och andra informationsorgan skötes. På många företag får sekreteraren också förbereda konferenser och sammanträden, både interna och externa. Till detta kursmoment bör läraren kunna skaffa en del material ifrån näringslivet, t. ex. deltagarlistor, kallelser, föredragningslistor m. m. och med detta material som förebild kunna öva eleverna att självständigt utarbeta liknande. I detta sammanhang kan man också ta upp kursmomentet föredragning av ärenden. Eleverna bör ges tillfälle att sakligt och kortfattat redogöra för ett ärende av mer eller mindre komplicerad natur. Inte minst bör här berörda arbetsmoment kunna behandlas i form av praktikfall, t. ex. anordnade som kontorsspel, i vilket förberedelserna för en konferens utgör en del, själva konferensen med föredragning av ärenden och diskussioner, stenografering och bandupptagning av dessa en del samt utskrift av referat och protokoll en del. En stor del av sekreterarens arbete består i förberedelser av olika slag, t. ex. för resor — rums- och biljettbeställningar m. m. Eleverna bör övas i att lämna utförliga och sakliga uppgifter per telefon. Praktiska övningar med telefoner kopplade till bandspelare bör förekomma helst med efterföljande kritiska bedömanden. Eleverna bör vidare tränas i att föra sakliga och vårdade telefonsamtal, i någon omfattning också på främmande språk. De bör veta hur i telefon vanligen förekommande fraser lyder på engelska, tyska och franska. Vid övningar på detta kursmoment är bandspelaren ett utmärkt hjälpmedel. Att lägga upp och sköta ett klipparkiv bör också ingå i undervisningen, 485

gärna som specialarbete. Skötseln av facktidskrifterna tas också upp i detta sammanhang. En sekreterare bör veta vikten av en riktig arbetsställning, god belysning och rätta möbler i arbetsrummet. Under ett antal lektioner kan man således ta upp yrkeshygieniska frågor och uppträdandet på arbetsplatsen samt då också framhålla betydelsen av att man på sin arbetsplats är välvårdad samt har rätt arbetsklädsel. Sekreterarens kommunikationer med över-, sido- och underordnade diskuteras också. Ledararbete och ledarproblem hör också till dessa yrkespsykologiska frågor. Råd om hur ett sekretariat eller en skrivcentral leds, bör ges.

Samverkan Ämnet knyter på ett naturligt sätt an till de flesta andra ämnen i en ekonomisk fackskola, och ett intimt samarbete med lärarna i de olika ämnena bör naturligtvis upprättas. Viktigast är samarbetet med lärarna i stenografi, maskinskrivning, kontorsteknik och svenska. Genom konferenser och enskilda samtal planeras gemensamt hur de olika kursavsnitten skall knyta an till varandra och hur ett kursavsnitt skall kunna fördelas mellan olika ämnen. Kursmomentet blanketteknik kan t. ex. behandlas ganska översiktligt i praktiskt sekreterararbete. Läraren kan under en lektion visa och tala om samtliga på ett kontor vanligen förekommande blanketter, om han dessförinnan försäkrat sig om att detta moment grundligt tas upp och att praktiska övningar förekommer i ämnena maskinskrivning och svenska. Vissa planeringsfrågor kan också behandlas. Så t. ex. kan lektionen i blanketteknik vara en förberedelse till samma kursavsnitt i maskinskrivning och svenska. Man måste också försäkra sig om att eleverna hunnit tillräckligt långt i stenografiundervisningen, innan man sätter i gång med sådana övningar som stenografering av referat och föredrag samt med kontorsspel o. d. E t t visst kursmoment kan ibland som ovan nämnts fördelas på olika ämnen. Exempel: Eleverna stenograferar vid ett sammanträde (praktiskt sekreterararbete), det stenograferade rättas och redigeras (stenografi) samt sättes upp i protokollform och skrives ut på maskin (maskinskrivning).

Studiebesök

etc.

Kursmomentet teletjänst bör bl. a. behandla telegramskrivning och telegrafkunskap över huvud taget samt telex. Bäst är om man genom studiebesök på någon bank eller större exportfirma kan visa eleverna hur en telexanläggning fungerar och hur den skötes. Sekreteraren får ofta vara behjälplig vid utarbetande eller översättning av reklambroschyrer, tryckta instruktioner o. d. och måste för den skull ha en viss kännedom om trycksaksframställning, tryckeritekniska problem, olika stilar, 486

korrekturläsning m. m. Genomgång av ett korrekturschema, behandling av de vanligaste tryckeritekniska termerna och deras innebörd samt därefter studiebesök på ett tryckeri med demonstration av en erfaren yrkesman är därför att rekommendera. På vissa företag får sekreteraren själv fungera som bibliotekarie, och eleverna bör därför lära sig att sköta ett mindre bibliotek. Om de under några lektioner kan få följa en bibliotekaries arbete på ett bibliotek (en grupp åt gången), blir det hela intressantare och mera verklighetstroget. För att eleverna skall kunna få maximal behållning av dessa studiebesök fordras en noggrann och väl genomtänkt planering av läraren vad avser både tid och plats, och kontakterna med näringslivet, vilka helst bör tas redan när läraren strax före terminens början planerar uppläggningen av kursen. Hjälpmedel Hjälpmedlen har en viktig funktion i undervisningen i ämnet. Förutom de vanliga, skrivmaskinen, diktafonen och räknemaskinen bör en del andra hjälpmedel finnas tillgängliga, t. ex. AV-hjälpmedel. Eleverna skall under året bekanta sig med de på ett kontor förekommande handböckerna, vilka bör vara så aktuella som möjligt. Nämnas kan att både i Tyskland och Frankrike utgivits utmärkta handböcker för sekreterare. Det är önskvärt att dessa finns tillgängliga för eleverna i ämnesrummet. Viktigt är att olika registrerings- och arkiveringsmetoder tas upp och att praktiska övningar anordnas på detta kursmoment. Läraren behöver därvid till sin hjälp olika bladsorterare, pärmar, register, mappar och samlingskartonger.

Kontorsteknik MÅL Undervisningen i kontorsteknik syftar till att ge eleverna kännedom om olika rutiner på ett kontor samt kännedom om och övning i användandet av moderna kontorshjälpmedel. HUVUDMOMENT Anställningsförhållanden på kontor Kommunikationshjälpmedel och enklare kontorshjälpmedel Företagets korrespondens Bokföring och fakturering Räknehjälpmedel Arbetsrutiner och blankettkonstruktion 487

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 3 vtr Kollektivavtal och enskilda tjänsteavtal för tjänstemän och arbetare. Arbetsmarknadens organisationer. Befattningshavare i företaget med speciell hänsyn till kontorets befattningshavare. Samarbete på arbetsplatsen. Översikt över de vanligaste kommunikationshjälpmedlen och kontorshjälpmedlen. Ankommande och avgående post och i samband härmed sorteringsnormer och arkiveringsregler. Instruktioner för postbehandling, sortering och arkivering. Korrespondens- och maskinskrivningsinstruktioner. Maskinella hjälpmedel för bl. a. skrivning, diktering, duplicering, stencilering, kopiering och adressering samt övningar på nämnda maskiner. Maskinella hjälpmedel för bokföring och fakturering. ADB-utrustning i kombination med bokförings- och faktureringsarbete. Kassaapparater med och utan ADB-utrustning. Maskinella hjälpmedel för räknearbete, av såväl additionsmaskintyp som multiplikationstyp. Principer för kartläggning av arbetsrutiner och konstruktion av blanketter.

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i kontorsteknik bör inledas med en översiktlig genomgång av yrkesnomenklaturen för tjänstemän, varvid särskild hänsyn tages till personalarbete, kommersiellt arbete och kameralt arbete. I samband med yrkesnomenklaturen genomgås olika befattningshavares arbetsuppgifter och kontorsarbetets betydelse för företaget. Inledningsvis bör också framhållas skillnaden mellan enskilda tjänsteavtal och kollektivavtal. Genomgången bör belysas med praktiska exempel. Vid behandlingen av kollektivavtalen behandlas arbetsmarknadens organisationer och deras betydelse för arbetsgivare och arbetstagare. Gemensamt för undervisningen i de olika momenten av kontorstekniken som behandlar kontorshjälpmedel och maskinell utrustning för kontoret bör vara att arbetsrutinen i vilken hjälpmedel användes först noga bör kartläggas och genomgås. På detta sätt användes maskiner och hjälpmedel i naturliga sammanhang och elevenia tränas att själva avgöra huruvida och i vilken omfattning hjälpmedel behöver utnyttjas. Det är därför av stor vikt att principerna för kartläggning och förenkling av arbetsrutiner behandlas på ett tidigt stadium. De enklaste kontorshjälpmedlen såsom hålslag, häftapparat, brevöppnare, brevsorterare och olika slag av förvaringshjälpmedel bör demonstreras liksom de vanligaste kommunikationshjälpmedlen. Övningar i någon större omfattning på exemplifierade hjälpmedel bör utföras i samband med behandling av någon arbetsrutin, där hjälpmedlen erfordas, t. ex. vid en rutin, som behandlar ankommande eller avgående post. 488

Mera komplicerade hjälpmedel såsom bokförings-, fakturerings-, dikteringsoch kalkylmaskiner samt ADB-utrustning fordrar till skillnad från de enklare hjälpmedlen självfallet speciell genomgång med övningar innan någon arbetsrutin utföres. Vid genomgång av arbetet med den till företaget ankommande posten bör således detta arbete betraktas som en arbetsrutin och kartläggas med hjälp av ett arbetsrutinschema eller flödesschema. Efter en första kartläggning upprepas övningen varvid sådana synpunkter bör understrykas som kan bidraga till att rutinen blir mindre kostnads- eller tidskrävande. Hjälpmedel bör utnyttjas i den nya rutinen. Om komplicerade hjälpmedel erfordras bör dessa bli föremål för noggrann genomgång. I samband med genomgången av ankommande post bör framhållas vikten av att handlingarna redan från början ledes i rätta banor, eftersom detta är förutsättningen för en god arkivordning. Frågan om centraliserad eller decentraliserad arkivering och olika typer av arkiveringsplaner aktualiseras i detta sammanhang och den ankommande postrutinen utbygges att omfatta en arkivrutin. Arbetsrutinen bör således successivt utbyggas och allt fler hjälpmedel tagas i anspråk i en och samma rutin. Så kan t. ex. vid behandling av en ankommande order-rutin förutom enklare hjälpmedel tagas i anspråk skriv-, fakturerings-, dikterings-, bokförings- och kalkylmaskiner. Rutinen bör således kunna erbjuda möjlighet till övningar på ett flertal maskinella hjälpmedel. Dessutom uppövas elevernas förmåga till samarbete. Under avsnittet ADB-utrustning i samband med bokförings- och faktureringsarbete bör rems- och hålkortsmetodiken genomgås och i samband därmed olika kodsystem. Bokföringsmaskinens program välj are bör behandlas ingående och tyngdpunkten i undervisningen bör ligga på inlärandet av bokföringsmaskinens olika användningsmöjligheter och ej på uppövandet av den manuella färdigheten att bokföra på maskinen. Samverkan Samverkan bör eftersträvas med bl. a. företagsekonomi och maskinskrivning samt med den yrkesorienterande verksamheten inom fackskolan. Samverkan med ämnet företagsekonomi är särskilt väsentlig enär i detta ämne även skall behandlas kontorsrutiner. Samverkan med gymnastik för rörelseövningar bör förekomma. Om samverkan skall fungera och målsättningen uppnås krävs såväl informations- som arbetskontakt mellan företrädare för de olika ämnena. Klasskonferenser och ämneskonferenser är de naturliga kontaktorganen men en kontinuerlig kontakt bör även upprätthållas under läsårets gång.

Studiebesök För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk bl. a. då det gäller arbetsrutiner på kontor kan studiebesöket vara av synnerligen stort värde. Speciellt inom ämnet kontorsteknik bör det vara värdefullt att studera olika kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner av sådant slag som ej anskaffats för undervisningen. För att göra undervisningen mera åskådlig och realistisk bl. a. då det gäller arbetsrutiner på kontor kan studiebesöket vara av synnerligen stort värde. Studiebesöken kan arrangeras på olika sätt, men gemensamt för samtliga sätt är, förutom en noggrann förberedelse, en genomgång och sammanställning av intrycken och eventuell redovisning av arbetsresultatet efter studiebesöket. Som värdefullt komplement till ett studiebesök erfordras i regel instruktioner eller redogörelser under studiebesökets gång, varför det är av vikt att tillse att företaget eller institutionen, som står som värd för besöket, ställer sådan personal till förfogande som kan lämna erforderlig information. Hjälpmedel Vid undervisningen i kontorsteknik är det av stor vikt att kontorshjälpmedel och kontorsmaskiner finns i en sådan omfattning att skolan är oberoende av leverantörer av dylika hjälpmedel. Stillbilder och filmbilder i kombination med ljud eller ljudband är också värdefulla hjälpmedel. Det är därför av största vikt att stillbilds- och filmprojektorer samt bandspelare finnes tillgängliga. Färdigt bildmaterial kan bl. a. erhållas från PA-rådets filmavdelning. Möjligheten att inköpa filmer och ljudband över TV- och radioprogram av för ämnet värdefulla sändningar bör tillvaratagas. Egen framställning av material genom t. ex. fotostatkopiering och elektrostencilering är också ett önskvärt komplement till undervisningen.

Konsumentkunskap — se social fackskola Musik — se social fackskola Teckning — se social fackskola

Utländsk

stenografi

MÅL Undervisningen i utländsk stenografi syftar till att föra fram eleverna till förmåga att kunna uppta diktamen av affärsbrev på två av språken engelska, tyska eller franska och att kunna göra korrekta utskrifter av upptagna stenogram. 490

HUVUDMOMENT Systemets tillämpning på respektive språk Diktamensskrivning Utskrivning av stenogram Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 3 vtr

Systemets tillämpning på respektive språk. Nytillkommande tecken. Förkortningar. Snabbläsningsövningar. Skalövningar. Överföringsövningar. Diktamen av enklare allmänna texter och affärsbrev. Utskrivning av stenogram för hand och på skrivmaskin. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Vilka av de tre ovan angivna språken som skall komma i fråga beror på elevernas önskemål och tillgången på lärare. Den första lektionen i utländsk stenografi börjar lämpligen med diktamen av ord, fraser och korta meningar, som eleven kan skriva med de kunskaper han har i svensk stenografi. Därefter inläres nya skrivtecken och förkortningar. Läs- och skrivövningarna bör företrädesvis omfatta affärsbrev men även enklare allmänna texter. De metodiska anvisningar som givits för inlärningen av svensk stenografi gäller även vid inlärningen av stenografi på det främmande språket. Det är nödvändigt att ett samarbete mellan lärarna i utländsk stenografi och i språk respektive maskinskrivning etableras och fortlöpande vidmakthålles.

Trafik- och motorkunskap — se social fackskola

TEKNISK FACKSKOLA

Maskinteknisk

linje

Matematik MÅL Undervisningen i matematik har till uppgift att göra eleverna förtrogna med vissa grundläggande begrepp och metoder inom matematiken, särskilt med hänsyn till de tekniska ämnenas behov, att göra eleverna förtrogna med några elementära begrepp inom sannolikhetslära och statistik, att uppöva elevernas numeriska räknefärdighet, samt att ge eleverna inblick i matematikens tillämpningar inom deras kommande verksamhetsområden.

HUVUDMOMENT Egenskaper hos naturliga, hela, rationella och reella tal Potenser Räknestickan Vektorer i planet Rätvinkligt koordinatsystem Det allmänna funktionsbegreppet. Gränsvärde, kontinuitet, derivata, integral Polynomfunktioner Trigonometriska funktioner Exponential- och logaritmfunktioner Elementära begrepp inom beskrivande statistik och sannolikhetslära På elteknisk linje dessutom komplexa tal Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 6 vtr

Rationella tal. Översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tallinjen. Absolut belopp. Algebraiska reduktioner. Linjära ekvationer, olikheter och

ekvationssystem.

Närmevärden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räkning med närmevärden. 492

Reella tal. Kvadratrötter.

Andragradsekvationen.

Rätvinkligt

Koordinaterna för en punkt. Avståndsformeln.

koordinatsystem.

Funktionsbegreppet.

Grafisk framställning av funktioner.

Den linjära funktionen. Riktningskoefficient. Grafisk framställning. Proportionalitet. Procent. Exponentialjunktioner.

Definition och räknelagar. Grafisk framställning.

Trigonometriska funktioner. Definition av de trigonometriska funktionerna sin x, cos x och tg x. Grafisk framställning. Trigonometriska tabeller och formler. Solvering av rätvinkliga trianglar. Sinus- och cosinusteoremen. Derivata. Definition av derivata. Derivata av summa och produkt av funktioner. Dcrivata av polynom och funktionen —. Derivatans geometriska betydelse. Diffex rential. Vektorer i planet. Addition och subtraktion av vektorer. Multiplikation med skalär. Koordinatframställning. Årskurs 2 , (M, B, K ) 3 vtr

Logaritmfunktioner. Definition och räknelagar. Grafisk framställning. Logaritmisk skala. Principerna för räknestickan. Studium av funktioner med hjälp av derivator. Integraler. Primitiv funktion. Direkta integrationer. Integralen som gränsvärde för en summa. Areaberäkningar och några enkla tekniska tillämpningar på integration. Beskrivande statistik. Grafisk framställning. Läges- och spridningsmått. Räknemaskiner. Sannolikhetslära. Det klassiska sannolikhetsbegreppet. Relativa frekvenser. Normalfördelning. Årskurs 2 , ( E ) 5 vtr

Samma som M, B, K årskurs 2 ovan med någon fördjupning. Därjämte: Trigonometri. Trigonometriska formler. Derivator till trigonometriska funktioner. Integrering av trigonometriska funktioner. Komplexa

tal.

Talet e, funktionerna

ex och Inx. 493

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i matematik i fackskolan skall ge eleverna grundläggande kunskaper som skall vara till nytta för dem vid deras studier av andra ämnen i skolan samt i deras framtida verksamhet. Den måste därför organiseras så, att de samtidigt som de lär sig det matematiska stoffet får se för dem meningsfyllda tillämpningar. Den ovan angivna momentförteckningen ger i stort sett ett förslag till en tänkt kronologisk ordning mellan de olika momenten. Det är lämpligt att i årskurs 1 koncentrera undervisningen till 8 vtr under höstterminen och 4 vtr under vårterminen. Beträffande räknestickan som särskilt kursmoment förutsattes dock att den användes hela kursen igenom i anslutning till olika kursmoment. Ämnet bör om möjligt presenteras i en enhetlig kurs utan alltför markerad gränsdragning mellan de olika kursmomenten. "Undervisningen skall ske genom ett aktivt samarbete mellan lärare och elev. I möjligaste mån skall nya matematiska begreppsbildningar införas genom en diskussion mellan läraren och eleverna. Läraren måste göra klart för sig vad som är kärnan i kursen och i övrigt lägga undervisningen så att stor hänsyn tages till elevemas individuella förutsättningar. Vid genomgång av nytt stoff är det i de allra flesta fall lämpligt att använda tavlan. Härvid kan antingen en lärare eller en elev skriva. I båda fallen bör emellertid den som skriver på tavlan endast fungera som sekreterare åt den gemensamt arbetande klassen. Man kan på detta sätt hålla även en stor klass i aktivitet. Varje elev bör ha känslan att han bidragit något till diskussionen eller arbetet under lektionerna. Inom varje område av kursen skall eleverna förvärva säkerhet i fråga om att lösa enkla tillämpningsuppgifter. Problemlösningen kan ske gemensamt med hela klassen eller individuellt. Det föreligger stora möjligheter att vänja eleverna vid självständiga arbetsformer genom att successivt ge eleverna hemuppgifter över längre tidsintervall samt eventuellt tillämpa betingsläsning. Problemlösningen får ej koncentreras på vissa speciella problemtyper. Genom att öva eleverna i problemlösning inom en smal sektor av kursen kan man bibringa dem ett skenbart större kunnande, men det är föga troligt att denna förmåga är av något större värde för eleverna i framtiden. Vid lösande av uppgifter skall eleverna ange motiveringar vid de olika stegen i lösningar och bevis. Över huvud taget bör eleverna alltid, såväl på tavlan som vid hemarbete och vid förekommande skrivningar, vänjas vid en formellt riktig behandling av redovisade lösningar. Den individuella problemlösningen bör arrangeras så a t t eleverna får tillfälle att arbeta i den takt som de själva finner effektivast. Den enskilda räkningen 494

bör vara så pass väl preparerad att eleverna klarar de förelagda uppgifterna på egen hand. En viss del av undervisningstiden torde oberoende av arbetsform behöva användas till genomgång av uppgifter vilka eleverna behandlat individuellt i hemmet eller skolan. Genom att välja lämpliga former för denna genomgång kan dock relativt kort tid behöva användas till detta. Man kan t. ex. låta någon elev redogöra muntligt för en uppgift eller låta flera elever samtidigt skriva lösningar till flera uppgifter på tavlan, varvid eleverna i fråga avslutar med en muntlig redogörelse för lösningen. Eleverna skall uppmuntras att utnyttja läroböckerna i matematik inte bara som en källa för övningsuppgifter. Efter det att nytt stoff har behandlats i skolan bör eleverna tillrådas att hemma gå igenom bokens framställning och lektionsanteckningar. Eleverna skall vänjas vid att alltid tänka igenom om ett erhållet resultat är rimligt. Vid val av uppgifter är det viktigt att läraren beaktar målen och de allmänna anvisningarna för matematikkursen. Övervägande delen av uppgifterna bör vara sådana att de fordrar en förmåga som innehas av flertalet elever. Skrivningarna bör också ge de bättre eleverna möjlighet att visa sin förmåga. Numeriska räkningar skall vara ett viktigt inslag i proven. Vid rättning av de skriftliga proven användes lämpligen poängmetod, varvid varje uppgift tilldelats en för eleverna känd maximipoäng, som ges vid fullständigt korrekt behandling. Svårighetsgraden bör vara sådan på skrivningen att 50—60 % av totalpoängen motsvarar en medelgod prestation. Läraren skall vid rättningen markera felaktigheter så att eleverna inser vari felen ligger. Han bör därjämte genom positiva kommentarer påvisa förtjänster i utförda lösningar. Förutom med skriftliga prov kan läraren bedöma elevernas kunskaper genom direkt observation av deras aktivitet vid matematikundervisningen. Läraren bör ha kännedom om hur eleverna klarar sina hemuppgifter så att han kan lämna särskild hjälp åt elever, som behöver stöd. Stickprovskontroll är att rekommendera. Möjligheterna att använda programmerade hjälpmedel av olika slag bör prövas.

Kommentarer till speciella

kursmoment

Rationella tal. Linjära ekvationer, olikheter och ekvationssystem. Från grundskolan är eleverna bekanta med de naturliga ( = de positiva hela talen), de hela talen (positiva, negativa och 0), de rationella talen och i någon mån de reella talen samt räkning inom dessa talområden. Det föreligger i fackskolan ett behov av att ytterligare stärka elevernas säkerhet i att utföra de fyra räknesätten. Det är därvid lämpligt att göra en mer systematisk genomgång av räkningen inom 495

de olika talområdena. Det är därvid angeläget att detta göres på ett för eleverna intresseväckande sätt så att det ej enbart blir en genomgång av en rad liknande övningar som tidigare behandlats i grundskolan. Man kan exempelvis införa några enkla begrepp och symboler från mängdläran. Med dessas hjälp torde möjligheterna öka avsevärt att förklara de olika talområdenas egenskaper. Man börjar lämpligen med de naturliga talen och konstaterar att addition och multiplikation lyder vissa fundamentala räknelagar (kommutativa, associativa och distributiva lagar). Med utgångspunkt från ekvationerna a + x = b och ax= b definieras subtraktion och division. Variabelbegreppet diskuteras. Med utgångspunkt i räknelagarna diskuteras principerna för lösning av enkla linjära ekvationer och olikheter. Eftersom ej alla subtraktioner är utförbara inom denna talmängd införes de negativa heltalen och räknelagarna för dessa genomgås. Varför division med noll ej kan ske belyses. Ekvationer och olikheter löses. Tillämpningsexempel från andra skolämnen och från samhällslivet ges. Därefter utvidgas de hela talen till de rationella talen och räknelagarna för dessa behandlas. Särskilt torde arbete behöva nedläggas på att förklara multiplikation och division av rationella tal. Ekvationer, ekvationssystem och olikheter behandlas. Vid arbete inom alla talområden är tallinjen ett utmärkt hjälpmedel. Hur mycket algebraiska reduktioner, som skall övas, får avgöras utifrån behovet inom fortsättningen av matematikkursen och inom andra ämnen i fackskolan. E t t omfattande räknande med komplicerade uttryck är emellertid föga meningsfullt. Vid valet av tillämpningsuppgifter bör man i första hand låta sig vägledas av elevernas intressen och omedelbara behov. Räknestickan används. Potens med hel exponent behandlas. Principerna för koordinatsystemet repeteras. Det är väsentligt att förklara för eleverna vad en ekvation innebär och diskutera begreppen identitet och orimlighet. Här är mängdlärans begrepp till stor hjälp. Lösning av ekvationssystem med två obekanta illustreras i koordinatsystemet. Enkla ekvationssystem med fler än två obekanta behandlas. Endast enkla och praktiskt motiverade ekvationer, olikheter och ekvationssystem behandlas. Närmevärden. I några numeriska exempel visas hur stort felet blir vid addition, subtraktion, multiplikation av närmevärden, så att man kan draga slutsatsen att de absoluta felen adderas vid additioner och att de relativa felen approximativt adderas vid multiplikationer. Momentet skall leda fram till regler för med vilken noggrannhet ett resultat skall anges. Vid presentationen av numeriska data i uppgifter bör hithörande frågor uppmärksammas. Avsnittet vinner på en ej för koncentrerad behandling. 496

Eleverna bör läras att själva avgöra vilken noggrannhet som svaret skall ges med och om t. ex. räknesticka kan användas vid uträkningarna eller om noggrannare metoder måste tillgripas. Reella tal. Kvadratrötter. Andragradsekvationen. Inledningsvis kan man visa att ekvationen x2 = 2 saknar lösning i den rationella talmängden. Man utvidgar de rationella talen till att omfatta alla reella tal, så att alla punkter på tallinjen kan tilldelas en koordinat. Räknelagar och ordningsregler anges. Andragradsekvationen löses algebraiskt och grafiskt. Rätvinkligt koordinatsystem. Avståndet mellan två punkter med samma x- eller 7/-koordinater anges med absolut belopp. Därefter härleds avståndsformeln. Bestämning av koordinaterna för en sträckas mittpunkt kan utgöra en övningsuppgift. Funktionsbegreppet. Mängdbegreppet kan med fördel utnyttjas för introduktionen av det generella funktionsbegreppet. Det ges exempel inte bara på talfunktioner. Begreppen definitionsmängd och värdemängd introduceras. Funktioner av olika typer avbildas grafiskt. Begreppen kontinuerlig respektive diskontinuerlig funktion införes och åskådliggöres grafiskt. Den linjära funktionen. Riktningskoefficient definieras och beräknas för en rät linje genom två givna punkter. Det visas att ax -j- by + c = 0 motsvaras av en rät linje. Övning ges i att bestämma ekvationen för räta linjer och linjära funktioner ur givna villkor. Begreppen direkt och omvänd proportionalitet behandlas och belyses genom praktiska tillämpningar, gärna hämtade från tekniken. I samband med proportionalitet repeteras procenträkning. Jämför kommentarer till momentet procent i matematik i social fackskola. Exponentialfunktioner. Att behandla rötter av högre ordning är av föga intresse i fackskolan. Man får därför introducera ax (a > 0) för icke-heltal x på annat sätt än via rötter t. ex. på följande sätt. Funktionen ax är tidigare införd för heltalsvärden på x. Man önskar nu definiera den för alla reella tal x så att följande egenskaper är uppfyllda 1) ax-av = ax+y 2) {ax)v = axv 3) Funktionen y = ax blir kontinuerlig (motsvarande kurva sammanhängande). Sedan meddelar man att dessa krav räcker för att funktionen skall vara fullständigt definierad men att något bevis ej kan ges på detta stadium. Man kan sedan exempelvis visa att ai är lösningen till ekvationen x3 = a eftersom enligt 2) gäller (a^) 3 = a(fo ' 3 = a och att tf£ = V ä osv. Med hjälp av en tabell uppritas t. ex. kurvorna y = 2X och y = KF. Potenslagarna genomgås och räkning med potenser övas. Benämningen Va för a~s omnämnes. 497

Trigonometriska funktioner. En kort förberedande kurs, ledande till de trigonometriska funktionernas användning i rätvinklig triangel, förlägges med hänsyn till de tekniska ämnenas behov tidigt på höstterminen. Vinkelmåttet radian införes. De trigonometriska funktionerna avbildas grafiskt. De trigonometriska tabellerna och de formler, som man behöver för deras användning genomgås: formler för (90°-«), (1S0°V), (v-180°), (360°-v) och -v. Ränestickan användes vid uträkningarna. Sinus- och cosinusteoremen genomgås. Triangelsolveringar inskränks till enkla fall. Ytteoremet behandlas. Derivata. Gränsvärdebegreppet genomgås och belyses med exempel. Derivatan Ay till y = f(x) definieras som lim——, där

Ay = f(x +

Ax)—f(x)

Derivatabegreppet belyses geometriskt. Därjämte ges andra tillämpningar, såsom hastighet och acceleration. Efter övning i beräkning av derivatan direkt ur definitionen, härleds deriveringsreglerna. Vektorer i planet. Vektorer införes som riktade sträckor i planet. Addition, subtraktion och multiplikation med skalär definieras och räknelagar härför genomgås. Komposantuppdelning av vektorer och koordinatframställning behandlas. Praktiska tillämpningar ges. Logaritmfunktioner. Man definierar y = Hog x som roten till ekvationen x = ay sedan det på geometrisk grund gjorts troligt att en sådan lösning existerar och är entydig. Eventuellt kan begreppet invers funktion beröras. Logaritmlagarna härleds. Logaritmernas användning vid utförandet av numeriska räkningar beröres. Principerna för räknestickan genomgås. Det omnämnes att det finns ett tal, e, sådant att derivatan av ex är lika med ex samt att derivatan av elog x är - . x Studium av funktioner med hjälp av derivator. Vid studium av en funktion med hjälp av derivatan användes endast första derivatan. Den roll derivatans tecken spelar genomgås och illustreras grafiskt. Bestämning av extremvärden och praktiska problem med tekniska tillämpningar behandlas. Integraler. Primitiv funktion definieras. Ömvändning till att derivatan av en konstant är noll anges utan härledning, varefter visas att skillnaden mellan två primitiva funktioner till en given funktion är en konstant. Vid introduktion av integralen som gränsvärde för en summa anknyts lämpligen till areaberäkning. Sambandet mellan primitiv funktion och integral anges. Tillämpningsövningar ges på beräkning av areor och volymer och något tekniskt problem. Beskrivande statistik. Vid tillämpning av statistisk metodik ingår i allmänhet följande tre moment: att insamla, bearbeta och analysera data. I fackskolan får 498

man i huvudsak inskränka sig till att diskutera de två första momenten. Eleverna bör emellertid få klart för sig att statistiska undersökningar alltid har som mål en slutgiltig analys, som skall utgöra grund för beslut i en eller annan riktning. Undervisningen i statistik skall utgå från konkreta och för eleverna meningsfyllda frågeställningar. I den tekniska fackskolan är det lämpligt att anknyta till någon teknisk eller naturvetenskaplig tillämpning, t. ex. någon undersökning angående råmaterial, maskiner, arbetstider osv. Det är mycket lämpligt att eleverna i något fall själva får insamla data som de sedan får bearbeta med olika grafiska och numeriska metoder. Utan svårighet kan de i klassen eller i skolan organisera en mindre undersökning om konsumtion, utgifter för någon vara, rökvanor osv. Följande grafiska bilder skall behandlas: stolpdiagram, histogram, summapolygon och sektordiagram. Grafisk representation av tidsserier kan även beröras. Eleverna skall läras att förstå och att själva kunna konstruera dessa grafiska bilder. Sammanställning i frekvenstabell med diskussion av val av klassbredd skall behandlas. I samband med den grafiska behandlingen av statistiska material bör man även nämna och ge exempel på olika populära metoder att presentera data genom att teckna bilder av den företeelse som är aktuell. Faran med sådan metodik vid jämförelser skall framhållas bl. a. med avseende på längd-, yt- och volymskala. Medianen definieras för ett udda och jämnt antal observationer och man visar hur medianen kan bestämmas med interpolation ur summapolygonen dock utan några formler. Kvartilerna kan införas i samband med summapolygonen gärna i anslutning till något exempel avseende inkomst inom en yrkesgrupp. Det kan nämnas att vid löneförhandlingar och inom intern fackföreningsstatistik användes i stor utsträckning median- och kvartilinkomster. Medelvärde, varians och standardavvikelse skall behandlas även för klassindelat material. Detta skall göras utan en vidlyftig formeluppsättning för t. ex. beräkning av varianser. Metoder att underlätta räkningarna genom att addera samma tal till observationerna eller multiplicera dem med ett tal visas med exempel. Summationssymbolen skall emellertid införas och eleverna skall läras att räkna med densamma. Även variationsbredden med någon diskussion av dess fördelar och nackdelar kan beröras. I den tekniska fackskolan kan man anknyta till statistisk produktionskontroll. Man bör eftersträva att använda lämpliga, konsekventa och vedertagna beteckningar för de olika statistiska måttstorheterna. Räknemaskiner. Eleverna övas i användning av bordsräknemaskiner, företrädesvis automatiska. Detta kan lämpligen ske i anslutning till momentet beskrivande statistik. Eleverna informeras om datamaskiner och deras användning inom industrin vid t. ex. tekniska beräkningar. Sannolikhetslära. Genom att betrakta några enkla hasardspel leds eleverna rent intuitivt fram till det klassiska sannolikhetsbegreppet dvs. sannolikheten för en 499

händelse definierad som kvoten mellan antalet för händelsen gynnsamma och totala antalet möjliga fall. Man kan räkna några enkla tillämpningar, som innebär användning av någon enkel kombinatorisk princip t. ex. multiplikationsprincipen. Vidare bör man praktiskt visa elever att sålunda beräknade sannolikheter har ett visst samband med relativa frekvenser för en händelse genom att demonstrera resultat av t. ex. kast med mynt. Eleverna kan även själva utföra enkla experiment. I anslutning härtill diskuteras de relativa frekvensernas stabilitet och man visar praktiskt att denna även gäller, då det ej föreligger »symmetri». Utan att närmare fördjupa sig i sannolikhetsbegreppet och räkning med sannolikheter får man kortfattat beröra normalfördelningen och nämna dess betydelse samt med exempel visa att variabler i praktiken ofta är åtminstone approximativt normalfördelade. Exempel på sannolikheter vid normalfördelningen skall behandlas. Eleverna skall läras använda en tabell över normalfördelningen. Man får nöja sig med att grafiskt belysa de i normalfördelningen ingående konstanternas betydelse. I anknytning till vad som behandlats i den beskrivande statistiken kan man även beröra hur man praktiskt bestämmer dessa. Man kan också beröra användningen av kontrolldiagram vid statistisk kvalitetskontroll. Tilläggskurs

(E)

Trigonometri. De trigonometriska formlerna för f (a-\-b), j (2a), /( —I, där f (x) är en av funktionerna sin x, cos x och tg x, samt produktformler genomgås. Några enkla ekvationer löses t. ex. av typen sin x = a, cos 3x = b. Derivatan av sin x och cos x härleds. Därvid göres genom grafisk åskådning troligt att x x->0

Enkla integreringar utföres. Komplexa tal. Formlerna a -f- jb och r (cos cp -f- j sin g?) behandlas och illustreras i komplexa talplanet. Argument och absolut belopp definieras. Sambandet mellan komplexa tal och vektorer utreds. De fyra räknesätten med komplexa tal genomgås. Eulers formel omnämnes. Talet e, funktionerna

ex och In x. Talet e kan införas som lim

/

1 \x

1 -f- - , varvid

åskådliggöres genom numerisk insättning att för växande x uttrycket närmar sig ett visst värde. Funktionerna ex och elog x (In x) införes. Funktionerna e* och In x avbildas grafiskt i samma koordinatsystem. Derivatan av y = In x och y = ex härleds. Räknestickans användning för beräkning av potenser och logaritmer visas. Enkla integreringar utföres.

Samverkan Det är av största vikt att matematikundervisningen planeras så, att när ett moment av kursen behövs i ett annat ämne det är behandlat i matematiken. Endast i undantagsfall får man avstå från denna princip. Matematikläraren måste stå i kontakt med lärare i ämnen som har särskilda krav på matematikundervisningen. Det torde exempelvis för de tekniska ämnenas skull vara lämpligt att i början av första årskursen ge en förberedande behandling av de trigonometriska funktionerna för vinklar i första kvadranten. På elteknisk linje bör derivatorna till de trigonometriska funktionerna komma redan vid mitten av årskurs 1.

Hjälpmedel Med hänsyn till den betydelse som i föreliggande studieplan lagts vid numerisk räkning med räknesticka, är det viktigt att elevernas räknestickor är fullgoda och så långt möjligt följer ett enhetligt system. Rekommendationer och anvisningar härom kan sedermera väntas bli utfärdade. I undervisningen bör finnas tillgång till demonstrationsräknesticka (med minst 1 m skallängd). Information om räknemaskiner och övningar med dessa ställer nya krav på undervisningsmateriel i matematik. Även på denna punkt kan närmare anvisningar väntas framdeles.

Fysik MÅL Undervisningen i fysik syftar till att ge eleverna förtrogenhet med fysikaliska begrepp och lagar som utnyttjas vid den tekniska undervisningen, samt att inom några för facket väsentliga områden ge eleverna sådana kunskaper i fysik och fysikalisk mätteknik, som de har behov av i sin yrkesverksamhet.

HUVUDMOMENT Inledande mekanik och värmelära Vågrörelselära Elektricitetslära på maskin-, bygg- och kemiteknisk linje Elektronfysik på elteknisk linje Atomfysik Mättekniska tillämpningar

Förslag

till disposition

av

studieplan

Årskurs 1, 4 vtr varav 1 vte laborationer Årskurs 2, 3 vtr varav 0,5 vte laborationer M a s k i n t e k n i s k linje betecknas m e d M Elteknisk linje betecknas med E Byggteknisk linje betecknas med B Kemiteknisk linje betecknas med K Linje och årskurs

Moment nummer Mekanik, inledande kurs Längd och tid. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Massa och täthet. Kraft Arbete och energi. Energiprincipen. Effekt

E 1 MBK 1 E 1 MBK 1 MBK 1 MBK 1 MBK 1 MBK 1 E 1 MBK 1 E 1 MBK 1

E1

9 MBK 1

10 11

MBK 1 MBK 1

12 13

MBK 1

14 MBK 1 MBK 1

15 10

MBK 1 MBK 1 MBK 1 MBK 1

17 18 19 20

Elektricitetslära Elektrisk laddning. Kraftverkan i elektriskt fält. Elektrisk ström Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på strömgenomfluten ledare i magnetfält Elektrisk spänning och potential. Joules lag. Elektromotorisk spänning av gränsskiktstyp Resistans och resistivitet. Ohms lag. Motståndskopplingar Wheatstones brygga. Resistansens beroende av temperatur, töjning, fuktighet Kompensationskoppling. Termoelektromotorisk spänning Elektromagnetisk induktion Växelspännings och växelströms tidsberoende Effektförbrukning i resistiv belastning. Effektivvärden

21 22 23 24 25

Mekanik, utvidgad kurs för byggteknisk linje Impuls och rörelsemängd. Satsen om rörelsemängdens bevarande Rak central stöt Kapillaritet Viskositet Bernoullis lag

E1

El E 1

502 Värmelära Värmekapacitet och specifikt värme Värmeledning Termisk utvidgning hos fasta kroppar Något om termisk utvidgning hos vätskor Tryck. Boyles lag Temperaturberoendet hos inneslutna gasers tryck. Absolut temperatur. Gasernas allmänna tillståndslag Orientering om den kinetiska gasteorin och om ångor Ångor. Luftfuktighet Vakuumteknik

MB MB

2 2

26 27

Mekaniska svängningar och vågor Beskrivning av harmonisk svängning Energipendlingen vid svängning. Egensvängning. Tvungen svängning. Resonans

Moment nummer

Linje och årskurs

E 1

MBK 2

28 E 1 E 1

MB

29 30

K 2 E 1 E 2 E 1

MB 2 M K 2

31 32 33 34

K 2

35 36 37

M K 2 K 2 K 2 M K 2 2 M M K 2 B 2

38 39 40 41 42 43 44

B B

2 2 2 M K 2 E 1 B 2 E 2 E 2 MBK 2

45 46 47 48 49 50

E 2 K 2 K 2

51 52 53

K 2 E 2 E 2 M K 2

54 55

K 2 2

56 57 58 59

B

60 B 2 K 2 K 2

61 62 63

E 1 E 1 E 1

E 1 E 1 E 1

E 2

E 2 E 2 E 2 E 2

E 2

M

M

M

Fortskridande transversell och longitudinell vågrörelse. Sambandet mellan våglängd, frekvens och utbredningshastighet. Ljud Något om Dopplereffekten Stående vågrörelser. Sambandet mellan nodavstånd och våglängd. Ultraljud Något om ultraljud Sammanstötning av lika riktade svängningar. Delsvängningar Ljudeffekt. Ljudnivå. Ljudstyrka Vågrörelsers interferens vid gångdifferens. Böjning Elektromagnetisk vågrörelse Youngs försök Elektromagnetisk vågrörelse från en antenn Radiovågornas och ljusets hastighet. Den elektromagnetiska ljustcorin. Ljusets brytning Något om radiovågor. Den elektromagnetiska ljusteorin Brytningslagen. Totalreflexion Brytning i prisma. Dispersion Böjning i optiskt gitter Interferensfenomen vid tunna skikt Något om ljusets linjära polarisation Något om den elektromagnetiska vågrörelsens olika våglängdsområden Kirchhoffs strålningslag Plancks strålningslag. Drivhuseffekten. Värmeövergång Temperaturstrålning Något om infrarött och ultraviolett ljus De enklaste fotometriska storheterna Röntgenstrålning Elektron- och atomfysik Metoder för bestämning av elektronens laddning och massa Elektronrör Den fotoelektriska effekten. Ljuskvanta. Plancks konstant. Energienheten i 1 eV Något om materievågor Energinivåer i den fria atomens elektronhölje. Uppkomsten av linjespektra Atommodeller Fysikaliska förlopp i gasurladdningar Strålar av laddade partiklar från solen. Magnetosfären Absorption av solens elektromagnetiska strålning i atmosfären. Jonosfären Något om atomens byggnad och uppkomsten av emissionsspektra Förlopp i gasurladdningslampor Något om röntgenspektra Elektronbandstrukturen hos olika slag av fasta kroppar och dess samband med elektrisk ledningsförmåga och luminiscens 503

Linje och årskurs

Moment nummer

E 2

64 M

E 2

65 M K 2 B 2

66 67 68 69 70

M K 2

71 M K 2 B 2

72 73

E 2 E 2 E 2

E 2

Den elektroniysikaliska bakgrunden till termisk och fotoelektrisk emission Fysikaliska förlopp i halvledare Kärnfysik Strålning från radioaktiva ämnen. Strålningsfaran Något om strålskydd De relativistiska sambanden mellan hastighet, massa och energi Atomkärnan och dess förändringar vid naturlig radioaktivitet Acceleration av laddade partiklar. Några kärnreaktioner framkallade av partikelbestrålning. Neutronstrålning Atomkärnan. Kärnreaktioner. Neutronstrålning. Sambandet mellan massa och energi Fissions- och fusionsreaktioner. Atomreaktorer Något om kärnreaktioner och atomreaktorer

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Stoffurvalet medför a t t m y c k e t a v det som u p p t a g i t s i årskurs 1 p å maskin-, bygg- och kemiteknisk linje inom mekanik, v ä r m e l ä r a och elektricitetslära redan g e n o m g å t t s i grundskolan. M e n i den tekniska fackskolan är b e h a n d lingen avsedd a t t bli en a n n a n än i grundskolan, systematiserande och n u m e risk. A t t en viss förtrogenhet m e d ifrågavarande stoff r e d a n finnes u n d e r l ä t t a r den förnyade och fördjupade behandlingen. Geometrisk optik h a r ej medtagits — utöver några för kemiteknisk linje speciella m o m e n t — emedan d e t t a a v s n i t t h a r s t u d e r a t s så ingående i grundskolan, a t t en för fackskolan l ä m p a d b e h a n d ling icke kan ge väsentligt n y a aspekter. K a r a k t e r i s t i s k t för kursplanen är a t t m o m e n t med s t a r k yrkesinriktning skjutits i förgrunden, bl. a. så a t t m ä t t e k n i k och i n s t i u m e n t l ä r a behandlas även i den undervisning som är förlagd utanför laboratoriet. M e n rent tekniska tilllämpningar skall i fysiken behandlas endast i förbigående och i den m å n de kan anses utgöra goda illustrationer till fysikaliska principer. D e t är b e h a n d lingen a v dessa senare som skall u t g ö r a d e t centrala i fysikkursen. Systematiserandet får icke drivas för långt. K r a v e n p å stringens m å s t e s ä t t a s lägre än på gymnasiet. Särskilt b e a k t a s a t t m a n inom elektricitetsläran ej bör ha stora fordringar på definitionernas stränghet. Problemlösning skall förekomma i den u t s t r ä c k n i n g som erfordras för a t t belysa de fysikaliska s a m m a n h a n g e n och därmed befästa kunskaperna, varför problemen icke bör ställa n ä m n v ä r d a k r a v p å elevernas kombinationsförmåga och ej heller medföra k r ä v a n d e sifferräkningar. Väsentligt är a t t eleverna lär sig a t t b e d ö m a den rimliga storleksordningen hos sökta storheter och övas i a t t l å t a noggrannheten i e t t v ä r d e k o m m a till u t t r y c k i a n t a l e t m e d t a g n a siffror. Som komplement till räkneproblem kan det vara lämpligt a t t l ä m n a eleverna 504

sådana övningsuppgifter som kan lösas utan räkningar men vilkas besvarande fordrar a t t eleverna förstått de fysikaliska lagar som bildar grunden för det aktuella avsnittet. Dylika uppgifter kan, sedan eleverna satt sig in i dem, bli utgångspunkter för diskussioner i klassen. Den matematiska behandlingen av de olika kursmomenten bör ges enkel form, och endast mycket korta härledningar kan komma i fråga. Många gånger får resultatet av en deduktion anföras utan bevis. I synnerhet inom områden där den matematiska behandlingen är obetydlig är det väsentligt att begreppen klargöres genom demonstrations- eller laborationsförsök vid vilka elevernas slutledningsförmåga övas. Experimentet måste ges en central roll i fysikundervisningen så att stoffet i stor utsträckning kan förmedlas induktivt i anslutning till försök. Det är angeläget att läraren bidrager till att träna upp elevernas studieteknik så att eleverna stimuleras att arbeta självständigt. Läraren bör sålunda arbeta på att få eleverna att se sambandet mellan utförda experiment och framställningen i läroboken, att för sig själva klargöra argumentationens gång i denna och att uppsöka anknytningar med det tidigare studerade samt att själva reproducera det väsentliga i lärobokens framställning muntligt och med skisser och formler, varvid uppmärksamheten inriktas mot formlernas fysikaliska innebörd och ej mot den bokstavskombination som de bildar. I samband härmed övas eleverna lämpligen i att utnyttja och även upprita diagram. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Mekanik, inledande kurs. 1. Hastighet och acceleration kan definieras i anslutning till en grafisk representation av ett föremåls linjära rörelse. Endast så mycket medtages av de kinematiska lagarna för rörelse vid konstant acceleration som bedöms nödvändigt för klargörande av hastighets- och accelerationsbegreppen samt för härledning av uttrycket på rörelseenergin. Vektorräkning behöver ej tillgripas. Den experimentella motiveringen för kraftekvationen bör kunna presenteras ganska kortfattat. Begreppen tung och trög massa behöver icke särskiljas. Sammansättning och uppdelning av krafter genomgås icke i fysiken. Åt de olika storheternas uppmätning bör viss uppmärksamhet ägnas. Sådana mätdon för hithörande storheter, som har intresse endast för enstaka fack — såsom mikrokator, passbitar, hastighets- och accelerationsmätare — upptages dock icke till behandling i detta sammanhang. 2. Potentiell och kinetisk energi skall behandlas. Det relativistiska sambandet mellan massa och energi kan anstå till fysiken i årskurs 2, men man bör erinra om övriga i grundskolan införda energiformer och aktualisera energiprincipen. Särskilt beaktas övergångar mellan mekanisk energi och inre energi och repeteras att inre energi är en form av mekanisk energi. 505

Normalt bör internationella enhetssystemet, SI-systemet (MKSA-systemet) användas i räkningarna. Enheten 1 kp underlättar räkningarna i statiken och torde icke kunna undvaras. Tills vidare måste eleverna ha kännedom om enheterna 1 cal och 1 hk, men det bör framhållas, att användningen av dessa enheter vanligen komplicerar behandlingen av en uppgift. Beteckningar enligt svensk standard skall användas. Värmelära. 3. Värmekapacitet och specifikt värme hos fasta kroppar kan införas genom ett försök med friktionsarbete som ger upphov till temperaturstegring hos en metallcylinder. Härvid blir den naturliga enheten för specifikt värme 1 J / k g grad. Kalorimetri bör eleverna ha stiftat bekantskap med i grundskolan. Den får repeteras i de tekniska tillämpningsämnena vid behov. I mån av tid kan specifikt värme hos vätskor beröras i ämnet fysik. Specifikt värme hos gaser faller utanför kursen. 4. Värmeledningstalet införes och beräkningar göres på det stationära tillståndet vid planparallellt skikt. 5. Längdutvidgningskoefficient införes och några få enkla beräkningar av längdändring med temperaturen göres, varvid tekniska anknytningar eftersträvas. 6. Behandlingen av vätskors termiska utvidgning bör vara ytterst kortfattad och icke numerisk. För elever på maskinteknisk linje är det endast vätsketermometrar som behöver genomgås. Även fjärravläsning uppmärksammas. Elever på kemiteknisk linje bör beakta vätskors täthetsändring med temperaturen. Elever på byggteknisk linje kan i stället erinras om vattnets täthetsändring vid frysning. 7. Efter definition av storheten tryck kan man för några vätskepelare beräkna den verksamma pelarens massa, tyngd och tryck samt verifiera faktorerna i en förvandlingstabell med tryckenheter. Studium av vätskors tryck med formulering av Pascals princip och Arkimedes princip är icke avsett att ingå i fysikkursen utan får förläggas till de fackämnen, som har behov därav. Eleverna skall få kännedom om olika manometrar, men elektriska metoder för tryckmätning behandlas icke i detta sammanhang. 8. Temperaturen kan definieras av att ett linjärt samband skall råda mellan temperatur och tryck i en gastermometer med vars hjälp man bestämt tryckökningen mellan isens smältpunkt och vattnets kokpunkt. Allmänna tillståndslagen gives endast den enkla form som medger jämförelse av en och samma gasmassas tillstånd vid två tillfällen. Det väsentliga är att eleverna får en klar uppfattning om gasernas beteende då en av tillståndsstorheterna varieras. Man kan befara att sammanställandet 506

av tillståndslagen för åtskilliga elever blir relativt svårfattlig, och lagens stora betydelse fullt uppenbar först vid tillämpning i för facket speciell form inom respektive fackämne. Det torde därför icke löna sig med annat än en kortfattad behandling i fysiken, innehållande lösning av några få enkla problem. 9. Efter demonstration av Browns rörelse och diffusion kan sambandet mellan medelvärdet på molekylernas energi i den translatoriska rörelsen och absoluta temperaturen anföras utan bevis. En antydan om Maxwells fördelningsfunktion kan ges i grafisk form och storleksordningen av stötfrekvens och fri medelväglängd vid olika villkor klargöras. Temperaturändringen vid kompression och expansion kan motiveras gaskinetiskt. Ångor och luftfuktighet bör genomgås summariskt jämfört med mom. 10. Anknytning till den kinetiska gasteorin bör härvid göras. 10. Eleverna bör få någon övning i att använda ångtrycktabell eller -kurva. Daltons lag bör tillämpas på fuktig luft samt några metoder för fuktighetsmätning genomgås. För elever på byggteknisk linje är bekantskap med daggpunkt och lagen om kalla väggen väsentlig. Det är också fördelaktigt för dessa elever om diffusionsfenomenet uppmärksammas. Sådana problem på ångor vilka för sin lösning fordrar att allmänna tillståndslagen måste utnyttjas bör ej förekomma. 11. Några vakuumpumpar och icke elektroniska vakuummetrar beskrives. Elektricitetslära. 12. På maskin- och kemiteknisk linje är det bl. a. med tanke på beskrivningen av den elektromagnetiska vågrörelsen önskvärt med en viss orientering om det elektriska fältet med hjälp av fältlinjerepresentation. Fältstyrka uppfattas som fältlinjetäthet, men räkningar med fältstyrka kan undvaras; Coulombs lag och kondensatorn samt elektrolys förbigås. Elektrisk ström och dess enhet kan införas utan sträng definition. Strömmen beskrives med elektronvandringen vid ledning i metaller och behandlas som transporterad laddning och per tidsenhet. 13. Det magnetiska fältet kring permanenta magneter, strömgenomflutna ledare och spolar bör representeras medelst flödeslinjer. Räkning med flödestäthet är icke obligatorisk, men en regel för riktningen av kraften på en strömgenomfluten ledare i ett magnetfält bör inläras. Vridspole- och vridjärnsamperemetrar skall beskrivas. Däremot hör det tekniska utförandet av elektriska motorer icke till fysikkursen. 14. Elektrisk spänning kan exempelvis införas i anslutning till Joules lag. Endast en mycket kortfattad beskrivning av galvaniska strömkällor bör ges. 15. Voltmetern införes och motståndsapparater demonstreras. Som tillämpning på motståndskopplingar kan behandlas bl. a. förkopplingsmotstånd och shuntar till volt- och amperemetrar samt spänningsförlust i ledningar. I problem med spänningsdelarkoppling bör strömdragande belastning icke förekomma. Voltamperemetoden bör användas utan korrektion för instrumentresistanser. 507

16. Elektrisk temperaturmätning med utnyttjande av resistivitetens temperaturberoende i metalltrådar och termistorer bör studeras av elever på byggoch kemiteknisk linje. Elever på byggteknisk linje bör dessutom stifta bekantskap med trådtöjningsgivare och fuktighetsberoende givare. För elever på maskinteknisk linje är det mindre angeläget att dessa tillämpningar genomgås i detta sammanhang, eftersom en utförlig behandling kommer a t t lämnas i eltekniken. Resistivitetens temperaturkoefficient bör icke vara obligatoriskt kursmoment. 17. Kompensationskoppling torde kunna förbigås på maskin- och byggteknisk linje. 18. Man torde böra avstå från matematisk behandling av induktionsförlopp men bestämning av den i en sluten krets inducerade strömmens riktning är väsentlig. Orientering om självinduktion och virvelströmmar kan lämnas. Det tekniska utförandet av elektriska generatorer ingår icke i kursen. 19. Inledningsvis kan metoden att generera sinusspänning medelst en roterande slinga i ett magnetfält antydas. Sambandet mellan frekvens och period genomgås. Representation av tidsberoendet sker dels med roterande visare, dels med kurva i ett rätvinkligt koordinatsystem, i båda fallen efter förberedande behandling i matematiken. Sambandet mellan sinusspänning och sinusström vid resistiv belastning behandlas. En kort orientering om elektronstråleoscilloskopet kan ges, om man önskar använda detsamma i undervisningen. Eftersom förstärkare och elektronstråleoscilloskop skall behandlas utförligt i eltekniken på maskinteknisk linje och dessa hjälpmedel är umbärliga inom byggteknik på fackskolans stadium, torde en mera utförlig behandling i fysiken vara överflödig. På kemiteknisk linje skall i mom. 52 en orientering om elektronrörs användning lämnas inom fysiken i årskurs 2. 20. Beräkningen av medeleffekten kan byggas på grafisk representation av momentaneffektens tidsberoende. Ampere- och voltmetrar för växelström genomgås, varvid likriktare och dessas inkoppling ägnas någon uppmärksamhet. kWh-mätare och wattmeter ingår däremot ej i fysikkursen. Mekanik, utvidgad kurs för byggteknisk linje. 21—22. Allmän behandling behöver ej eftersträvas, utan några enkla fall av rak central stöt — elastisk och fullkomligt oelastisk — genomräknas. Väsentligt är a t t de uppträdande stötkrafterna uppskattas. 23. Kapillaritetskonstanten kan införas och stighöjden i ett kapillärrör beräknas. 24. Inre friktionskoefficienten kan definieras och några metoder för viskositetsmätning beröras utan att matematisk framställning tillgripes. 25. Bernoullis lag bör härledas och några mättekniska användningar behandlas, varvid man i räkningarna bortser från förluster. 508

Mekaniska svängningar och vågor. 26. Sambandet mellan frekvens och svängninigstid klargöres. Om stroboskopisk observationsmetod icke använts tidigare i kursen bör den införas här. Representation av tidsberoendet kan ske dels med roterande visare, dels med kna-va i ett rätvinkligt koordinatsystem, i båda fallen efter förberedande behandling i elläran på elteknisk linje, i matematik och fysik (växelströmslära) på maskin- och byggteknisk linje. Behandlingen av givare för svängningsregistrering kan hänskjutas till eltekniken på maskinteknisk linje och elektroniken på elteknisk linje. 27. Uttrycket på svängningens energi behöver icke beräknas. Resonansfenomenet bör demonstreras och dess tekniska vådor och mättekniska utnyttjande beröras. I samband med en orientering om tidmätning kan svängningar med självstyrning beaktas. 28. Studiet av vågrörelser skall vara övervägande experimentellt inriktat. Matematisk beskrivning av hur utslaget i vågrörelsen beror av läge och tid kan förbigås. Man bör orientera om utbredningsförhållandena i olika material, men utbredningshastighetens beroende av olika storheter hör icke till kursen. På kemiteknisk linje måste i detta sammanhang sambandet mellan frekvens och svängningstid klargöras. Framställningen av mom. 28 kan på denna linje göras mer summarisk än på övriga. På samtliga linjer kan elektroakustiska hjälpmedel begagnas utan att närmare beskrivas i fysiken. 29. Orienteringen om Dopplereffekten bör ges utan matematisk behandling. 31. Orienteringen om ultraljud genomföres på kemiteknisk linje utan att stående vågrörelse utnyttjas. 32. Svävningar genomgås utan användande av trigonometriska formler. Uppdelningen av periodiska förlopp i en summa av sinusfunktioner exemplifieras utan att Fourieranalys genomföres. 34. Försök med vattenvågor är ett lämpligt hjälpmedel vid studiet av böjning och interferens. Matematisk behandling av böjning bakom en öppning kommer ej i fråga. På el- och kemiteknisk linje bör även Huygens princip medtagas. Elektromagnetisk vågrörelse. 35. Det är lämpligt att visa Youngs försök som ett stöd för vågmodellen för ljuset. Härvid kan också en uppskattning göras av det synliga ljusets våglängdsområde. 36. Den magnetiska flödestäthets vektorn och den elektriska fältstyrkevektorn införes i fysiken. Vågrörelsen på stort avstånd från en sändarantenn beskrives medelst elektriska fältlinjer och magnetiska flödeslinjer samt med fältvektorer och påvisas exempelvis genom interferensförsök med mikrovågor. 509

37. Eleverna bör få kännedom om någon metod att bestämma radiovågornas hastighet och någon metod att bestämma ljushastigheten. Huygens princip kan tillämpas på vågrörelses passage genom en gränsyta.. 38. Behandlingen av radiovågor bör endast ges orienterande karaktär. Vågrörelsen på stort avstånd från en sändarantenn kan beskrivas medelst elektriska fältlinjer och magnetiska flödeslinjer och kan påvisas genom interferensföirsök med mikrovågor. 39. Man bör visa att brytningslagen står i överensstämmelse med vågrör<elsemodellen för ljuset enligt Huygens princip. Någon refraktometer bör beskrivas. Det kan också vara lämpligt att i detta sammanhang låta eleverna få käinnedom om mikroskopets byggnad och strålgången däri. 40. Prismaspektrometer och -spektrograf bör genomgås. 41. Framställningen får ej inskränkas till härledning av gitterekvatiomen, utan eleverna skall få kunskap om gitterspektrometrars och -spektrograifers konstruktion och en antydan om deras användning för spektralanalys. 42. Problemlösningen bör inskränkas till luftskikt och reflekterat ljus och ej omfatta beräkning på Newtons ringar. På maskinteknisk linje kan problemlösning helt utgå och momentet behandlas orienterande. 43. Endast en orienterande behandling av polarisationen åsyftas. På elteknisk linje kan denna ske med anknytning till mom. 36. På kemiteknisk linje bör eleverna få kännedom om grundprincipen för polarimeterns konstruktion. 45. Kirchhoffs strålningslag behöver knappast uttryckas i matematisk form. Reflexionsfaktorns beroende av våglängden bör beaktas. 46. Plancks strålningslag uttryckes lämpligen i grafisk form. Värmeövergång har redan behandlats i byggtekniken. Här kan emellertid vara platsen att för eleverna klargöra värmeövergångens sammansatta karaktär. 47. Endast så mycket om temperaturstrålning skall medtagas att den kvalitativa innebörden av Kirchhoffs strålningslag står klar, att eleverna förstår verkningssättet hos någon strålningspyrometer samt att värmeövergångens sammansatta karaktär framgår. 48. Existensen av infrarött och ultraviolett ljus bör påvisas samtidigt som eleverna får kännedom om några metoder att registrera ifrågavarande strålningstyper. Lagarna för temperaturstrålning är ej obligatoriska kursmoment. Om tiden medger någon behandling kan man på elteknisk linje främst fästa uppmärksamheten på Plancks strålningslag i grafisk form och diskutera ljusutbytet hos glödlampor, och på kemiteknisk linje koncentrera framställningen kring olika material — särskilt glassorters — absorptionsförhållanden. 49. Ljusflöde, ljusstyrka och belysning bör behandlas och deras inbördes samband klargöras. Härvid kan begreppet rymdvinkel införas i fysiken. Belysningslagen bör formuleras även för snett infallande ljus. Ljusfördelningskurva är ej obligatorisk. 510

E n orientering om ljusmätning bör medtagas, varvid anknytning till genomgången av fotoceller och fotoelement eftersträvas. P å byggteknisk linje bör dagsljuskvoten definieras. 50. Efter en beskrivning av röntgenstrålningens framställning bör inom maskin- och byggteknisk linje intresset koncentreras på radiografisk användning. På kemiteknisk och elteknisk linje bör i stället för radiografi Braggs lag genomgås. Elektron- och atomfysik. 51. Millikans metod för bestämning av elektriskt elementark van tum bör genomgås i en enkel version. Huruvida beskrivning av e/m-bestämning medelst avböjning i magnetfält bör väljas, är beroende av om eleverna från andra ämnen är förtrogna med uttrycket på centripetalkraften. Är så ej fallet kan time-of-flight-metoden vara att föredraga. 52. Framställningen bör vara översiktlig och leda fram till förståelse för spänningsförstärkning med elektronrör samt någon typ av rörvoltmeter. Det kan vara av intresse att antyda konstruktion och arbetssätt hos ett elektronmikroskop. 53. Teknisk användning av fotoceller skall på maskinteknisk linje förläggas till eltekniken och på elteknisk linje till elektroniken. På kemiteknisk linje kan en antydan om användningsområden göras. Som exempel kan här spektralfotometri nämnas. 54. Endast ett kort omnämnande av materievågors påvisande och en presentation av uttrycket på de Broglie-våglängden kan komma i fråga. 55. Detaljerad beskrivning av spektra hör icke till kursen, men olika excitationssätt bör presenteras. På kemi- och elteknisk linje uppmärksammas ej blott emissions- utan även absorptionsspektra. 56. En antydan bör ges om Bohrs atommodell och om den vågmekaniska modellen men räkningar på energinivåernas samband med huvudkvanttalet är överflödiga. 61. E t t flertal vitt skilda fenomen som har anknytning till gasurladdningslampor kan på byggteknisk linje presenteras för eleverna samtidigt som förloppen vid gasurladdning klargöres. 63. Eleverna bör få en föreställning om de av de förbjudna gapens vidd betingade skiljaktigheterna i den elektriska ledningsförmågan hos metaller, halvledare och isolatorer, elektronfördelningen på valens- och ledningsband hos en egenhalvledare, motsvarande fördelning hos en störhalvledare samt termooch fotokonduktivitet jämte luminiscens. På elteknisk linje förlägges tillämpningarna till elektroniken men på kemiteknisk linje kan det elektronfysikaliska inskränkas något och en orientering om tekniska tillämpningar i stället lämnas inom fysiken. 64. Eleverna bör få en föreställning om elektronernas fördelning inom led511

ningsbandet hos en metall vid olika temperaturer och förloppen vid olika slag av elektronemission från en metallyta. De tekniska tillämpningarna hör till elektroniken. 65. Behandlingen av halvledarnas fysik bör på maskinteknisk linje göras mindre ingående än på elteknisk linje. Kärnfysik. 66. De olika strålslagens natur beskrives och en orientering om absorptionsförlopp, räckviddsförhållanden och registreringsmetoder lämnas. Strålningsfaran framhålles. På maskinteknisk linje lägges särskild vikt vid tekniska användningar av strålningen. På elteknisk och kemiteknisk linje kan framställningen göras utförligare än på övriga linjer. På elteknisk linje lägges särskild vikt vid en genomgång av elektrisk registreringsapparatur. 68. Försök till härledning av den relativistiska mekanikens formler torde böra undvikas, men formlerna bör presenteras och utnyttjas i enkla räkningar. 69—70. Behandlingen bör kunna göras relativt utförlig. Vilka acceleratorer som bör beskrivas betingas av omständigheter som påtalats i kommentarerna till mom. 51. 72. Vid behandlingen av reaktorer bör större avseende fästas vid de fysikaliska förloppen än vid konstruktionsdetaljer, även om vissa sådana uppmärksammas. 73. Genomgången av kärnreaktioner torde på byggteknisk linje knappast behöva upptaga några räkningar på sambandet mellan massa och energi. Behandlingen av reaktorer bör göras ännu mer kortfattad än enligt mom. 72 men med samma inriktning. Samverkan Matematik. Räknestickan och allmänna funktionsbegreppet utnyttjas i fysiken redan vid början av första läsåret. Grafisk bestämning av riktningskoefficient torde komma att få användning på laborationer i fysik. För växelströms- och vågrörelseläran är det önskvärt att sin-funktionen har representerats dels med roterande visare, dels i ett rätvinkligt koordinatsystem. Beräkningen av medeleffekt bör kunna förberedas i matematiken. Bekantskap med radianer underlättar införandet av rymdvinkel i fotometrin. Likaså underlättas gitterbehandlingen av trigonometriska kunskaper. Införandet av ljudnivå förutsätter kännedom om logaritmer som bör föreligga vid början av årskurs 2. Fysikkursen har uppbyggts så att derivat- och integralkalkyl kan undvaras. 512

Detta hindrar ej att den lärare som så önskar kan använda det tillgängliga instrumentet i undervisningen. Samordningen bör detaljplaneras på gemensamma ämneskonferenser. Kemi. Atomens byggnad behandlas både i kemikursen och (de flesta av) fysikkurserna. I början av den förra ges en översikt över atomernas elektronhöljen, i slutet av fysikkurserna sättes föreställningarna om atomen in i sitt fysikaliska sammanhang. Tekniska ämnen. En av fysikundervisningens huvuduppgifter är att lägga grunden för de tekniska tillämpningsämnena. Den naturliga samordning som kommer att äga rum då studierna av ett visst avsnitt som påbörjats i fysiken senare fullföljes i ett tekniskt ämne påpekas ej i det följande, annat än då stoffavvägningen mellan de två ämnena synes böra särskilt uppmärksammas eller då det av tim- och kursplaner icke klart framgår att ordningsföljden utan vidare blir den naturliga: introduktion i fysiken — tillämpning i tekniskt ämne. I vissa nedan påtalade fall synes det icke kunna undvikas att den fysikaliska tolkningen kommer efter en i ett tekniskt ämne gjord introduktion till ett fenomen. Fysikundervisningen måste då utformas så att den verkligen fördjupar den i det tekniska ämnet gjorda framställningen. Det ankommer på gemensamma ämneskonferenser att planlägga samordningen. Energi, ergonomi. Avvägning av temperaturstrålningens behandling enligt mom. 47 måste ske mot behandlingen i energiteknik. Behandling av ljudnivå, mom. 33, bör ske tidigare i fysik än i ergonomi. Elteknik. Kursmomenten elektrisk mätning av icke elektriska storheter, mom. 16 och 17, samt givare för svängningsregistrering, mom. 26, inom fysik får vägas mot motsvarande inom eltekniken. Detta gäller också gasurladdningar och halvledare, mom. 57 och 65. Vakuumdioden bör i eltekniken behandlas före fotoelektrisk effekt, mom. 53 i fysiken. Eliära och elektronik. Behandling av roterande visare och oscilloskop i elläran kommer före beskrivning av harmonisk svängning, mom. 26, samt elektrisk fältstyrka och magnetisk flödestäthet före elektromagnetisk vågrörelse, mom. 36. Avvägningen av kursmomenten elektroners rörelse i magnetfält, mom. 51 och 70, samt fotoelektrisk effekt, förlopp i gasurladdningar, halvledare och glödkatoder, mom. 53, 57, 63 och 64, bör även observeras. Teknologi. Behandlingen av centralrörelse i dessa ämnen är avgörande för genomgången av laddade partiklars rörelse i magnetfält, mom. 51 och 70. Byggtekniska ämnen. Värmeledning och luftfuktighet, mom. 4 och 10, behandlas i fysik tidigare än i byggteknik. Yärmeövergång, kapillaritet och ljudnivå, mom. 46, 23 och 33, får ses som en fördjupning av den inledning som givits i byggtekniken men genomgås i fysik före den avslutande behandlingen i byggnadsutformning.

17 Fackskolan

Viskositet och Bernoullis lag, mom. 24 och 25, behandlas tidigare i fysik än i anläggningsteknik och vattenbyggnadsteknik. Fysikalisk kemi. Avvägning av kärnreaktioner, isotoper och spårsubstanser mot behandlingen i fysikalisk kemi bör beaktas.

Laborationer Vid introduktion till ett fenomen är det ofta förmånligt att utföra ett försök helt utan mätningar. E t t samband kan på detta sätt göras troligt utan att man syftar till experimentell härledning av en lag. I dessa fall kan demonstrationsförsöket vara överlägset laborationsförsöket genom de möjligheter som bjuds att låta försökets olika faser ledsagas av samtal mellan lärare och elever. Att utföra försök av detta slag som laborationsexperiment kan dock stegra elevernas intresse genom att eleverna får arbeta manuellt och tvingas att individuellt draga slutsatser. De flesta laborationerna bör emellertid omfatta mätningar. En väsentlig uppgift vid laborationer kan vara att undersöka hur en storhet beror av andra storheter, varefter resultatet sammanfattas grafiskt eller i en formel. Laborationerna i teknisk fackskola har stor betydelse icke blott ur undervisningsmetodisk synpunkt utan även genom den träning i mätteknik som därvid kan förvärvas. För detta ändamål är sådana laborationer särskilt ägnade där värden på fysikaliska storheter såsom materialkonstanter och allmänna fysikaliska naturkonstanter bestämmes. Vid laborationerna bör eleverna normalt samarbeta i grupper på två deltagare och samtliga grupper utföra försök med samma uppgift samtidigt. Den sammanhängande laborationstiden bör helst vara två undervisningstimmar. Vid några enstaka laborationer kan gruppen vidgas till att omfatta samtliga avdelningens elever. Så kan vara lämpligt vid laboration med radioaktiv strålning då eleverna inte får handskas med radioaktiva preparat. Före elektriska försök bör läraren ge råd för iakttagande av den elektriska faran och för skyddande av materiel mot skada på grund av överbelastning. Under laborationerna bör läraren stundom kontrollera pålitligheten i elevernas avläsningar. I viss utsträckning bör även felkällor och noggrannhet diskuteras. Kortfattade protokoll bör föras av gruppen under laborationen och vid dess slut eller — om stundom mer tidskrävande räkningar förhindrar detta — vid nästföljande lektion inlämnas till läraren för granskning.

Hjälpmedel Materiel för demonstrationsexperiment skall vara så utformad att dess arbetssätt lätt kan iakttagas av samtliga elever. Speciellt beaktas instrumentens avläsbarhet. 514

Om övningarna i laborationsteknik skall utgöra en god förberedelse till mätningar vid teknisk verksamhet, måste försöken i viss utsträckning utföras med sådana typer av instrument och övrig laboratorieutrustning som används på industrilaboratorier, även om man av kostnadsskäl måste välja de allra enklaste modellerna. Eleverna skall under fysikstudierna föras in i verksamheten på ett laboratorium, ej ställas främmande för den genom att vänjas vid att handskas med materiel av leksakskaraktär. Som ett viktigt komplement till experimenten måste undervisningsfilmen framhållas, framför allt då det gäller att visa försök som kräver så avancerad apparatur eller så lång tid att man måste avstå från att utföra dem, men som anses så betydelsefulla för studierna att de icke kan förbigås. Filmade försök har den stora förtjänsten att de kan återge i tiden sammanträngda (eller förlängda) förlopp. För att icke alltför mycket inkräkta på det väsentliga samspelet mellan lärare och elever bör filmerna vara korta (ca 10 min.). Den tecknade filmen bör kunna spela en stor roll, bl. a. för åskådliggörande av modellföreställningar. Efter framförandet bör filmen göras till föremål för diskussion mellan läraren och klassen. Ritandet av figurer på svarta tavlan är alltjämt det stöd som smidigast anknyter till lärarens muntliga framställning. Planschen eller den projicerade stillbilden kan mer formfulländat återge förhållandena, men blir ofta för detaljrik och låter icke åskådaren få se hur del efter del växer fram i den mån den aktualiseras, som fallet blir under lärarens hand på tavlan. Här kan emellertid skriftprojektorn ha en stor uppgift att fylla. Då det gäller apparatbeskrivningar är visning av apparaten önskvärd. Men denna avslöjar ofta föga av sitt inre, och man bör därför komplettera demonstrationen med andra hjälpmedel av här nämnt slag. Läroboken intar en central plats bland hjälpmedlen. Inriktningen mot ett mer självständigt arbetssätt motiverar att den göres så fyllig att eleverna får möjlighet att ur densamma i viss utsträckning hämta nytt stoff utan preparation och därigenom blir beredda att deltaga i diskussioner med läraren och kamraterna. En fyllig lärobok kan också ge läraren möjlighet till viss variation av kursuppläggningen. Elevernas omdöme uppövas om de vid problemlösningen till sitt förfogande har en mindre för ändamålet sammanställd handbok, innehållande fysikaliska grundkonstanter, materialkonstanter, fysikaliska och matematiska formler samt matematiska tabeller. I så fall skall i problemtexten icke anges vilka konstanter som erfordras för lösningen. Eäknestickan skall vara det vanliga hjälpmedlet vid sifferräkningar.

Kemi (Maskin-, el- och byggteknisk linje) MÅL Undervisningen i kemi har till uppgift att ge kunskap om sådana kemiska företeelser och ämnesgrupper som är av betydelse för olika materials egenskaper och stabilitet.

HUVUDMOMENT Atomernas byggnad Kemisk bindning Kristallstruktur Kemiska reaktioner Elektrokemi Tekniskt viktiga ämnesgrupper Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr varav 0,5 vte laborationer

Atomernas byggnad. Olika slag av kemisk bindning: metallbindning, jonbindning, kovalent bindning, polära molekyler. Aggregationsformerna och övergångar mellan dem. Begreppet oxidationstal. Redox-processer. Syra-bas-begreppet (Brönsted). pH. Vatten och andra lösningsmedel. Lösningars egenskaper. Metallernas elektrokemiska spänningsserie. Galvaniska element. Metalliska materials förhållande till vatten, luft, syror och baser. Korrosion och korrosionsskydd. Murbruk, cement, betong, keramiska material och deras egenskaper. Naturliga makromolekyler: kautschuk, cellulosa och andra fiberämnen, deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Syntetiska makromolekylära ämnen och deras användning. I samband härmed omättade föreningar, polymerisation och polykondensation. Jonbytare och deras användning. Vattenavhärdning. Tensider. Gifter, giftstadgan, giftskydd. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i kemi på maskinteknisk, elteknisk och byggteknisk linje skall inriktas på a t t ge eleverna kunskap om olika materials byggnad och egenskaper samt om deras beständighet vid olika miljöers inverkan. För att engagera eleverna och göra studierna meningsfyllda är det nödvändigt att studierna får 516

en praktisk inriktning. Samtidigt bör undervisningen utformas så a t t eleverna får en teoretisk grundval som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska sammanhang och skeenden och som kan tjäna som utgångspunkt för fortsatta självstudier. Eleverna bör dessutom vänjas att tillgodogöra sig kemiskt vetande ur gängse ej allt för avancerade handböcker. Med hänsyn till elevernas ganska skiftande förkunskaper är det lämpligt att börja undervisningen med en repetition av de grundbegrepp som skall vara inhämtade i grundskolans kemikurs. Avsnittet om atomernas byggnad avser framför allt att behandla elektronstrukturen hos de tjugo första elementen i det periodiska systemet. Denna framställning skall bilda grundvalen för bindnings- och strukturläran. Med utgångspunkt i denna skall olika ämnens, ämnesgruppers och materials egenskaper belysas, t. ex. metallers formbarhet och elektriska egenskaper, legeringars normala avvikelser i dessa avseenden osv. I samband med studiet av övergångar mellan olika aggregationstillstånd diskuteras i några enkla fall termisk stabilitet. Ur materialsynpunkt är redox-förloppen betydelsefulla. Oxidation och reduktion definieras med hjälp av begreppet oxidationstal. Elektrodförlopp och enkla jonreaktioner behandlas med hjälp av begreppet elektronövergång. Starka och svaga syrors och basers protolys behandlas utan a t t jämviktslärans kvantitativa synpunkter anlägges. Någon amfoter metallhydroxid, lämpligen aluminiumhydroxid, omnämnes. Senare anknytes härtill vid förklaringen till vissa metallers förhållande till lut. Innebörden i pH-begreppet klargöres med hjälp av heltalspotenser. Regeln »lika löser lika» introduceras experimentellt och belyses teoretiskt. Metallernas elektrokemiska spänningsserie presenteras lämpligen experimentellt. Enkla galvaniska element konstrueras och elektrodförloppen studeras kvalitativt. Den praktiska tillämpningen härav ägnas stor uppmärksamhet. Metallernas förhållande till luft och vatten undersöks vid vanlig och högre temperatur. Inverkan av syror och lut samt korrosion och korrosionsskydd i allmänhet studeras experimentellt och belyses så långt möjligt teoretiskt. Avsnittet om murbruk, cement och betong behandlas särskilt ingående på den byggtekniska grenen. Naturliga och syntetiska makromolekylära ämnen studeras med hänsyn till framställningsmetoder och materialens användbarhet och beständighet i olika sammanhang och miljöer.

Samverkan På de olika linjerna bör undervisningen planeras så att huvudintresset koncentreras på de material och materialegenskaper som är av särskild betydelse på linjen i fråga. Samverkan bör i enlighet härmed ske med ämnet teknologi på maskin- och ellinjen samt byggteknik på bygglinjen. Beträffande avsnittet om atomernas byggnad förutsattes samverkan med kursen i fysik. 517

Svenska — se social fackskola Engelska — se social fackskola Tyska — se social fackskola

Samhällskunskap MÅL Undervisningen i samhällskunskap har till uppgift att ge ökade kunskaper om jordens befolkning och näringsliv, näringsliv och arbetsmarknad i Sverige samt politiska och sociala förhållanden, samt att utveckla förmågan att förstå hur samhället fungerar.

HUVUDMOMENT Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda Utbildningsfrågor Demokrati och diktatur Översikt av internationella förhållanden rörande befolkning och näringsliv Sveriges näringsliv. Arbetsmarknadsproblem Politiska och sociala förhållanden i Sverige med internationella anknytningar Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet; de personliga relationernas betydelse. Massmediernas roll som opinionsbildare. Propagandans betydelse. Psykologisk krigföring. Utbildningsfrågor. Utbildningsväsendet. Utbildningspolitik. Målsättning. Organisation och verksamhetsformer. Det fria folkbildningsarbetet. Demokrati och diktatur. Den demokratiska statsformen. Demokratins problem. Diktaturen som kontrast till demokratin. Jordens befolkning. Folktätheten på jorden; migration, nativitet, mortalitet. Folkminoriteter, diskriminering. Jordens näringsliv. Världens energitillgångar. De viktigaste mineralen. Några väsentliga industrigrenar. Världens livsmedelsförsörjning. Den odlade arealens utbredning jämte tillgången på odlingsbar jord. Husdjursskötseln i skilda länder. De viktigaste världshandelsvarorna. Sveriges näringsliv. Energiförsörjningen och energibalansen. Några viktigare industrigrenar. Distribution, servicenäringar och kommunikationer. Jordbruk. Utrikeshandeln och dess sammansättning. 518

Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsorganisationerna, deras uppbyggnad och verksamhet. Tjänsteoch kollektivavtal. — Förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Arbetsdomstolen. Samarbetsavtal. Den politiska processen. Partiväsendet. Partidemokratins funktion. Valen. Organisationerna och det politiska livet. Sveriges statsskick: huvuddragen. Den kommunala självstyrelsen och de kommunala organens verksamhet. Lagstiftnings-, beskattnings- och förvaltningsprocessen. Något aktuellt och väsentligt problem i svensk politik. Politiska förhållanden i andra länder jämte världspolitiska problem: internationell rättsordning—paktpolitik. Svensk utrikespolitik. Internationellt samarbete.

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Undervisningen i samhällskunskap bör sträva efter att ge eleverna en överblick av samhällsproblemen och insikter i samhällets funktion. Detta uppnås bäst om man ej har barriärer mellan de olika momenten utan flätar in dem i varandra. Diskussionen bör spela en stor roll i analysens tjänst. Metoden stimulerar också i hög grad elevernas intresse. De principiella aspekterna bör framstå som viktigare än detaljkunnandet. Anknytningar till det aktuella skeendet är mycket viktigt men kan ej konsekvent genomföras, eftersom i så fall vissa områden av kursen kan komma att bli obehandlade eller ej tillräckligt beaktade. Elevernas egen aktivitet bör stimuleras. Den redan nämnda diskussionsmetoden gör det. Den kan drivas dels i form av en resonerande dialog mellan lärare och elever, dels i form av förberedda diskussioner. De senare ger eleverna övning i att debattera och ge skäl för en uppfattning och lär dem samtidigt sammanträdesteknik, något som även skall ingå i elevernas utbildning. Grupparbete ger möjlighet att lära eleverna använda samhällskunskapens väsentliga källmaterial och är i detta ämne en synnerligen lämplig arbetsform. Individuella uppgifter bestående t. ex. i att följa en frågas behandling i pressen under någon tid med sammanfattande föredrag inför klassen är tänkbara. Nedan lämnas några kommentarer angående behandlingen av de olika kursavsnitten. Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda. Innovationsförloppet bör behandlas både teoretiskt och praktiskt. Därvidlag kan både historiskt och aktuellt material komma till användning. Sådant bör ej ensidigt väljas från vårt land. Det kan vara av intresse att jämföra masskommunikationernas struktur i en modern västerländsk stat med motsvarande i ett land med låg folkbildning och hög procent analfabeter. Vid studiet av opinionsbildningsprocessen är det lämpligt att koncentrera stoffet kring ett konkret fall: de politiska partiernas propaganda under en valrörelse, företags reklamkampanjer, en utrikespolitisk händelse, ideella samman519

slutningars propaganda etc. Jämförande studier av den valda frågans behandling i olika pressorgan ger upphov till diskussioner, som bereder tillfälle att demonstrera och utreda hur åsiktsbildningen är avhängig av propagandans och informationernas karaktär. Behandlingen bör bedrivas så, att skillnaden mellan propaganda och upplysning därefter står klar. Övriga massmedia behandlas likartat. Propagandan i det kalla kriget diskuteras. Pressens förmedling av objektiv upplysning över huvud taget och dess roll som allmänt kontrollorgan »tredje statsmakten» beaktas; naturligtvis kan också tidningarnas nyhetsanskaffning, ägandeförhållanden, medarbetare etc. liksom problem rörande tryckfriheten diskuteras. Utbildningsfrågor. Folkbildningsarbetets målsättning diskuteras och i anslutning till detta studeras dess förverkligande i folkbildningsorganisationernas kursinnehåll och arbetsformer. I studiet av folkbildningens organisation uppmärksammas den för svenska förhållanden karakteristiska anknytningen mellan folkrörelser och studieorganisationer, medan däremot de olika organisationernas uppbyggnad och verksamhet endast översiktligt behandlas. Den organiserade medverkan som lämnas i det fria folkbildningsarbetet av folkhögskolor, radio och television bör också beaktas. Den på orten bedrivna studieverksamheten skall särskilt uppmärksammas. Demokrati och diktatur. Detta avsnitt hör mycket nära samman med de problem som behandlas i momentet »Impulsspridning, opinionsbildning och propaganda». Med utgångspunkt därifrån redovisas lämpligen den demokratiska statsformens karakteristika och i samband därmed de garantier och möjligheter som finns för medborgarviljans yttringar och inflytande på utvecklingen. Demokratins problem diskuteras såsom folkbildningens betydelse, nödvändigheten av kompromisslösningar, ett visst mått av värdegemenskap, minoriteternas situation, antidemokratiska minoritetsriktningar etc. Den formella överensstämmelsen i statsrättsligt avseende beträffande statsskickets konstruktion i totalitära och demokratiska stater framhäver vikten av att ovannämnda problem ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Jämsides med demokratin diskuteras och jämföres konkreta exempel från diktaturernas statsformer, institutioner, organisationer och värderingar. Jordens befolkning. Befolkningsutbredning och migration på jorden studeras. En historisk återblick görs lämpligen med utgångspunkt i nativitets- och mortalitetstal. Regionala differenser i befolkningsstrukturen samt dess förhållande till näringslivets struktur och utvecklingsstadium påpekas. Minoriteternas problem hör till de frågor som bör analyseras. Rasdiskriminering i skilda länder är ett ämne som kan leda fram till en diskussion av fördomar som härvidlag existerar även i vårt eget land. Detta är en fråga som kan belysas bl. a. genom en attitydundersökning inom klassens eller skolans ram. De problem av skilda slag som överbefolkningshotet aktualiserar upptas även till någon behandling. Det är lämpligt att i detta moment även belysa svenska befolkningsproblem: nativitet—mortalitet, migration etc. i anslutning till den globala behandlingen 520

av samma frågor, detta i synnerhet som ett visst område av familjekunskapen är hänförligt till ämnet samhällskunskap. Det gäller en del av samhällsproblematiken som eleverna bör ha kunskaper om. En naturlig konsekvens vid behandlingen av t. ex. det aktuella nativitetstalet är en diskussion av familjens situation. E t t primärt problem därvidlag är barnantal—barnkostnader. Barnets ekonomiska och juridiska ställning i olika situationer liksom makars och enföräldersfamiljens åskådliggörs. Skilsmässofrekvensen som samhällsproblem genomgås ur såväl positiv som negativ synvinkel. Institutionella frågor tas upp. I ett moment av denna karaktär bör elevernas frågeaktivitet stimuleras. För åstadkommande av konkretion rekommenderas en samtidig behandling av med familjen sammanhängande frågor i de olika ämnen vari dessa moment ingår. Jordens näringsliv. Världens livsmedelsförsörjning och produktionen av de viktigaste livsmedlen behandlas med beaktande av produktionsbetingelser och möjligheter till ökning av produktionen. Havets produktionsmöjligheter liksom framställningen av syntetiska näringsämnen påpekas. FAO:s och andra internationella organ i verksamhet för ökning av världens livsmedelstillgångar beaktas. Kartor av skilda slag utgör grunden för framställningen. Dessa kan sedan kompletteras med statistiska data, samt stoff från handböcker, tidskrifter och liknande. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: järn- och metallindustri, textilindustri, kemisk industri och skogsindustri. Också industrilokaliseringen beaktas. Traditionens roll kan komma fram genom analys av de lokaliserande faktorernas betydelse i nuläget och vid tidpunkten för industrins (industriområdets) tillkomst. Sveriges näringsliv. Eleverna har genom föregående kursmoment fått perspektiv på jordens näringsliv, och det blir därigenom möjligt att sätta in det egna landets produktionsförhållanden i ett större sammanhang. Det är emellertid viktigt att landets egna resurser, vare sig det gäller de av naturen givna eller genom mänsklig aktivitet åstadkomna, hela tiden beaktas. Eftersom industrin är huvudnäringen måste den få huvudparten av intresset. Av industrigrenar genomgås de väsentliga: gruvdrift, järn- och metallindustri, skogsindustri, textilindustri, byggnadsindustri, livsmedelsindustri, kemisk-teknisk industri. En anknytning till historiskt stoff, åtminstone från 1800-talets mitt, ter sig ändamålsenlig. Det blir då möjligt att med den europeiska industrialiseringsprocessen som bakgrund följa utvecklingen exempelvis av den svenska skogsindustrin i dess olika faser. På samma, sätt kan man tänka sig behandlingen av järn och annan metall i Sveriges näringsliv. Det måste dock betonas, att den aktuella situationen är det väsentliga, och studiet bör utmynna i att eleverna görs bekanta med och får ta ställning till näringslivets aktuella problematik. För skogsindustriernas del kan exempelvis nämnas arbetstillgången i skogarna, virkestransporterna, rationaliseringen, industrigrenens utveckling i Sydsverige, marknadssituationen osv. Utvecklingstendenserna bör noga observeras. Detta 521

kan lämpligast ske genom studium av facktidskrifter från de olika näringsgrenarna och genom användande av aktuell statistik. Även om jordbruket sysselsätter en mindre del av landets befolkning, måste det ändå av flera skäl ägnas en betydande uppmärksamhet. Särskild vikt bör läggas vid jordbrukets fortgående rationalisering. Både i fråga om industri och jordbruk kan det vara möjligt och lämpligt för diskussionerna att hämta uppslag och finna anknytningspunkter i den offentliga debatten. Också i fråga om jordbruket kan man tänka sig en anknytning till historiska fakta, varvid omställningsprocessen från produktion för egen konsumtion till produktion för avsalu studeras. Det är emellertid tänkbart, att man utgår från näringslivets aktuella situation och som mål föreställer sig att få fram åtminstone några av de väsentliga faktorer, som inverkat på den givna situationen. Inte minst bör därvid det tekniska kunnandet som produktionsfaktor uppmärksammas. Detta förfaringssätt kan ha vissa fördelar bl. a. genom att problemställningarna kan göras mera preciserade och att vissa problem kan ges en skarpare relief. Transportväsendet behandlas dels i anslutning till näringslivet, dels mot bakgrunden av den pågående folkomflyttningen. Utrikeshandeln torde också vinna på att ses mot historisk bakgrund men även mot bakgrund av exempelvis den förbättrade tekniken inom samfärdseln. Inom utrikeshandeln råder, och kommer inom överskådlig tid att råda, stora omställningsproblem. Detta kan framför allt studeras i fackorganen men också på dagstidningarnas handelssidor. Som vanligt bör de internationella förhållandena bilda bakgrunden, och eleverna kan få uppgifter inom olika exportnäringar, t. ex. situationen på en redan inarbetad marknad eller det läge som uppkommer då en ny marknad skapas. Svenska storföretag kan följas och deras förhållanden till och beroende av sina exportmarknader iakttagas, osv. Men också importen är förtjänt av stor uppmärksamhet. Tillgängliga aktuella publikationer kan utnyttjas och importens vägar och de aktuella fluktuationerna bestämmas. Arbetsmarknadsorganisationer. Förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden. Momentet inledes med en genomgång av arbetsmarknadsorganisationernas uppbyggnad och verksamhet. Skillnaden mellan tjänsteavtal och kollektivavtal förklaras. Väsentliga delar av gången i de förhandlingar som föregår en avtalsuppgörelse åskådliggörs. Eleverna görs förtrogna med skillnaden mellan en intressetvist och en rättstvist samt ges insikt om hur dessa tvister avgörs. Innebörden av de vanligast förekommande stridsåtgärderna förklaras. Huvudmomenten i arbetsfredslagarna, främst lagen om medling i arbetstvister, lagen om kollektivavtal och lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan belysas med utgångspunkt i lämpligt valda rättsliga typfall, refererade i pressen eller publicerade i »Arbetsdomstolens domar». I samband därmed kan eleverna ges någon övning i att analysera och tolka viktiga delar av lagtexten. Arbetsdomstolens speciella uppgift och dess sammansättning klargörs. Betydelsen av huvudavtalet 1938 mellan SAF och LO (Saltsjöbadsavtalet) 522

framhålles. Parternas samverkan för att trygga arbetsfreden kan naturligtvis åskådliggöras även genom studium av andra samarbetsavtal. Statstjänstemännens förhandlingsrätt. Aktuella samarbetsfrågor uppmärksammas. Pressens nyhetsförmedling bör utnyttjas. Lämpliga tidningsartiklar kan studeras och debatteras i klassen, vilket underlättar för läraren att skapa motivation och konkretion och eleverna kan därigenom få förståelse och intresse för problemen. I den mån eleverna under sin anställnings- eller praktiktid kommit i beröring med arbetsmarknadsorganisationernas verksamhet kan deras erfarenheter därav läggas till grund för diskussioner, föredrag e. d. Förhandlingsspel kan anordnas i klassen med eleverna själva som agerande förhandlingsparter. Råd och anvisningar beträffande spelets uppläggning kan erhållas genom samarbete med representanter för de lokala intresseorganisationerna. Den 'politiska processen. Partiernas ideologier presenteras och i relation därtill de aktuella handlingsprogrammen. Härvid ges tillfälle att diskutera hur inför praktiska problem den långsiktiga ideologiska målsättningen temporärt förskjuts. Partiapparatens uppbyggnad och funktion åskådliggörs konkret. E t t resonemang kring problemet varför individer engagerar sig som medlemmar i ett politiskt parti under det att andra nöjer sig med att vara sympatisörer (eventuellt helt likgiltiga) leder in på problemet om medborgarnas politiska beteende. En granskning av hur individernas politiska ställningstagande påverkas genom utbildning, yrke, position inom yrket, social miljö etc. är härvidlag av intresse. Den politiska aktiviteten sådan den demonstreras vid valtillfällen studeras i valstatistiken. Hur partidemokratin fungerar kan konkret belysas genom studium t. ex. av hur kandidatnominering sker. Förhållandet partiledning—väljarkår diskuteras. Olika organisationers respektive folkrörelsers samband med de politiska partierna beaktas. Organisationernas inflytande på opinionsbildningen är en väsentlig fråga. Konkret visas deras funktioner i samband med utredningar och planeringar samt deras möjligheter att påverka statliga beslut. Organisationernas uppbyggnad får ej bli det centrala utan deras aktivitet. Statsskick, statlig och kommunal förvaltning etc. bör behandlas så konkret att eleverna får en levande bild av de olika institutionernas funktioner. En möjlighet att uppnå detta är att använda en lämplig aktuell fråga gällande t. ex. försvarspolitik eller skattepolitik som utgångspunkt. Debatteras någon av dessa frågor i massmedia får läraren här ett gott stöd vid åskådliggörandet av en institutions arbetssätt. Detta innebär givetvis inte att de olika momenten får behandlas fristående från varandra. En för en viss frågas behandling gynnsam situation skall kunna utnyttjas. De kontrollmöjligheter som skapats såväl i rättssäkerhetens som effektivitetens intresse gentemot statliga och kommunala organ behandlas. Politiska förhållanden i andra länder skall ej läsas separat. Tvärtom bör detta moment konsekvent parallelliseras med svenska problem. Säkerhetspolitiken representerad av strävandet dels efter en internationell rättsordning, dels efter 523

militärpolitisk jämvikt ger anledning att behandla t. ex. å ena sidan FN, å andra sidan NATO och Warszawa-pakten. Också från andra utgångspunkter skall FN studeras, liksom andra internationella och nordiska organ. Sålunda skall biståndsverksamhet i olika former liksom ekonomisk och annan samverkan behandlas. Inte minst bör Sveriges uppgifter i detta sammanhang beaktas. Aktuell svensk utrikespolitik avslutar kursen. Samverkan, studiebesök,

hjälpmedel

Se motsvarande avsnitt i ämnet samhällskunskap, social fackskola. Samverkan sker även med ergonomi och företagsekonomi.

Företagsekonomi MÅL Undervisningen i företagsekonomi syftar till att ge eleverna en allmän orientering om företagsorganisation och ekonomi på arbetsplatsen, samt att ge dem grundläggande kunskaper i arbetsstudieteknik. HUVUDMOMENT Företagets målsättning och organisation Försäljningsfrågor Företagets redovisning Kostnadsberäkning Arbets- och metodstudier Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 2 vtr

Företagets

målsättning

Företagets organisation. Företagets juridiska former. Lokaliseringsfaktorer. Organisationsformer. Inköps-, förråds- och försäljningsorganisation. Personaladministration. Försäljnings frågor Marknadsundersökning av konsumenternas efterfrågan på företagets produkter. Orientering om de medel som står till buds för att påverka konsumenternas efterfrågan (public relation, reklam, service, produktutformning, prispolitik). Konkurrens och samverkan med andra företag. Orientering om den svenska patentlagstiftningen. 524

Företagets redovisning. Eget och främmande kapital. Finansieringens betydelse. Redovisningens uppgifter. Den dubbla bokföringens principer. Årsredovisning. Definition av begreppen kostnader och intäkter. Vinst- och förlusträkning, balansräkning. Balansanalys. Kontonas systematisering i kontoplan. Kostnader och kostnadsberäkning. Kostnadsberäkning mot bakgrund av begreppen fasta och rörliga kostnader samt sam- och särkostnader. Självkostnadsoch särkostnadsberäkning. Försäljningspris. För- och efterkalkyler. Investeringskalkyler. Arbets- och metodstudier. Introduktion: arbetsstudiernas utveckling. Taylor, Gilbreth. Syftemål: produktivitet och levnadsstandard. Rationalisering. Arbetsstudieutbildningen i Sverige. Arbetsstudieavtalet. Spilltider. Rationaliseringsstudier medelst tidtagning och frekvensundersökning. Metodstudier (arbetsförenklingsmetodik). Rörelsestudier: standardelementtider och mikrorörelser. Principerna för rörelseekonomi och klassificering av rörelser, elementararbetssystem, MTM-systemet med några tillämpningar. Arbetstidsstudier. Bearbetning av siffermaterialet från tidtagningen. Prestationsbedömning. Ställtid, verktid, spilltidstillägg. Ackordsättning. Olika löneformer. Arbets- och meritvärdering. Tidsformler: standardtider, variabla tider, sammanställning av tiderna till tidsformel, tidsformelns utformning (tabeller, diagram, nomogram). Tillämpningar: metodstudier av processer och operationer (t. ex. maskinoperationer, transporter), framtagning av tidsunderlag (för t. ex. ackord, kalkyler), arbetsberedning (metodbeskrivningar, arbetsinstruktioner m. m.). A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Utvecklingen inom företagen synes gå i riktning mot fortsatt automatisering inom såväl produktion som administration. Denna utveckling bör medföra att planeringsfrågor ges ökat utrymme med därav följande ökade krav på samverkan mellan teknik och ekonomi. Industriföretagets huvuduppgift är att producera säljbara varor till sådana kostnader, att intäkterna medger en acceptabel förräntning av gjorda insatser. Den teknik och utrustning som användes skall alltså ge företaget möjlighet att producera lönsamt. För att uppställda mål skall nås måste de anställda dels vara medvetna om målet, dels ha kunskaper om de medel som står till buds. Ingenjörens kunskaper i företagsekonomi skall bidraga till att hans tekniska kunskaper utnyttjas på ett ur företagets synpunkt ekonomiskt och organisatoriskt rationellt sätt. Deltar en teknisk befattningshavare i företagsnämndens arbete måste han exempelvis ha sådana kunskaper att han förstår verkligheten bakom företagets olika sifferuppgifter. De första fyra huvudmomenten bör belysas från ett företags synpunkt 525

och kursen uppbyggas så, att de olika momenten kommer i lämplig ordning med hänsyn tagen både till samarbete med andra ämnen och logisk följd. Utvecklingen på arbetsstudieområdet går snabbt, vilket kan belysas i en kort, inledande historik. För flertalet ingenjörer och andra tekniker är det värdefullt att ha en viss kännedom om arbetsstudiernas metodik och hjälpmedel för att bättre förstå dels sammanhangen i en process eller arbetsoperation, dels problem som berör den rena tillämpningen i rationaliserings-, organisations- och ackordsättnmgsfrågor. Man eftersträvar nämligen rationella metoder i företagets alla funktioner och man efterlyser ett rationellt tänkande hos de anställda, framför allt hos de tekniskt skolade. I den allt hårdare konkurrensen är det nödvändigt att ständigt förbättra arbetsmetoder och arbetsförhållanden. Erfarenheten har visat att riktigt utförda arbetsstudier utgör ett effektivt hjälpmedel för detta. Undervisningen i arbetsstudier får betraktas som en kortfattad, översiktlig orientering. För linjerna E och K är denna grundkurs en avslutad översikt, medan densamma för M-linjen är en introduktion till fortsatt fördjupning i ämnet produktion. Väsentligt är att eleverna får stifta bekantskap med den grundsyn som kännetecknar allt rationaliseringsarbete och att de samtidigt blir så påverkade av denna grundsyn att de i sin kommande verksamhet förstår betydelsen av att organisera sitt eget och andras arbete på ett rationellt sätt. Kommentarer till speciella

kursmoment

Företagets målsättning. Undervisningen bör understryka, att ett av företagets primära mål är att åstadkomma en sådan kombination av arbetsledning, investeringar och arbetskraft att värdet av framställda tjänster och produkter överstiger värdet av gjorda insatser. Olika företagsformer såsom enskild näringsidkare, handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening bör beskrivas. Avsnittet om aktiebolag kan lämpligen göras fylligare än de övriga. De lokaliseringsfrågor som omnämnes bör vara allmänna och i princip beskriva orsakerna till att vissa industrityper mest förekommer i särskilda geografiska och demografiska lägen. I övrigt kan man diskutera olika lokaliseringsfaktorer och deras vikt för ett planerat företag. I organisationsavsnittet genomgås främst linjeorganisation, funktionell organisation och linjestabsorganisation. För- och nackdelar anges jämte organisationsformernas begränsning i renodlad form. I anslutning härtill bör lämpligen samarbets- och informationsproblem inom ett företag belysas. Kommittéer av olika slag och deras betydelse som samarbets- och informationsorgan bör också anges. Som utvidgning av organisationsavsnittet behandlas organisationsfrågor i 526

samband med funktionerna inköp, förråd och försäljning. Personaladministrationens huvudproblem genomgås. En orientering göres om de viktigaste områdena för personalavdelningens arbete, t. ex. rekrytering av arbetskraft, dess urval, placering och träning. Något bör dessutom sägas om industriföretagens personalvårdande uppgifter, t. ex. hälsovård, bostadsbyggande osv. Förutberäkning av intäkter är vansklig men måste utföras om företagen skall ha utgångspunkter för sin planering. Marknadsundersökningar och hopsamling av tillgänglig statistik och bearbetning av denna är de medel som står till buds. Företagets medel för att påverka konsumenternas efterfrågan bör beröras. Skillnaden mellan försäljning av kapitalvaror och konsumentvaror belyses. Den svenska lagstiftningen om patent genomgås översiktligt. Detta kan ske med utgångspunkt från ett patentärendes gång från idé till patent. Något bör dessutom sägas om skydd för varumärken och upphovsmannarätt. Företagets redovisning. Inledningsvis bör påpekas att till redovisningens mest väsentliga uppgifter hör att lämna sådana uppgifter till företagsledningen på olika nivåer som kan bilda underlag för de åtgärder som måste företagas för samordning, planering och kontroll. Det är lämpligt att därvid belysa hur redovisningens siffror kan användas av t. ex. en avdelningsingenjör, som önskar få en samlad bild av sin avdelnings prestationer och av hur uppsatta mål i fråga om produktion och kostnader uppnåtts. Den dubbla bokföringens principer bör klargöras genom några övningsuppgifter på T-konton. Kontona bör för överskådlighets skull redan från början systematiseras i en enkel kontoplan. De affärshändelser som lämnar underlag för bokföringen bör hämtas från områdena inköp, försäljning och produktion. De bör göras enkla. Rena konton bör eftersträvas. Bokföringslagens regler om bokföringsskyldighet och hur den skall uppfyllas bör omnämnas; om så befinnes lämpligt kan det till en del ske genom kursivt studium av lagtexten. Samverkan mellan dagbok och huvudbok visas, t. ex. genom ett schema. När kontona skall avslutas kan det vara lämpligt att i några övningsuppgifter först förutsätta enskild näringsidkare eller handelsbolag för att därefter visa hur resultats- och förmögenhetsredovisningen sker i ett aktiebolag. Bokslutstekniken bör blott bli föremål för översiktlig behandling. Begreppen kostnader och intäkter definieras. Lagens föreskrifter om värdering av omsättnings- och anläggningstillgångar beröres. I fråga om avskrivningar bör redogöras för deras orsaker och innebörd samt något om begreppen teknisk och ekonomisk livslängd. Lämpligen kan som exempel på hur årsredovisningen utformas i praktiken ett större aktiebolags publicerade årsredovisning genomgås. En balansräkning, om möjligt från ett företag, granskas i avsikt att därur 527

få upplysningar om företagets finansiering, kapitalanvändning, likviditet och räntabilitet. Försäljningsfrågor. E t t företag finansieras genom dels eget, dels främmande kapital. Här påpekas vikten av lämpliga proportioner mellan dessa och hur finansieringen i stort kan tillgå. Redan i en första större bokföringsövning bör kontoplansbegreppet ha införts. Sedan eleverna fått klarhet i den dubbla bokföringens principer och om hur kontona samverkar dels under året, dels vid årsbokslutet kan någon allmänt accepterad branschkontoplan beskrivas. Framställningen bör vara mycket översiktlig och får ej gå in i detaljer. Undervisningen måste begränsas till en orientering och ej förutsätta djupare kunskaper om bokslutsteknik eller bokföringsmetoder. Kostnadsberäkningens olika begrepp bör genomgås och exemplifieras. Dess relativitet och syften bör klargöras. Undervisningen kan begränsas till självkostnadsberäkning enligt påläggsmetoden samt begränsad omkostnadsfördelning. Genom väl valda övningsuppgifter bör eleverna få kostnadsberäkningens praktiska genomförande grundligt exemplifierat. E t t samarbete bör ske med lärare i tillverkningstekniska ämnen när det gäller valet av övningsuppgifter. Undervisningen bör tillrättaläggas, så att metoder och övningsuppgifter anpassas till vederbörande linjer. När för- och efterkalkylbegreppen genomgås bör särskilt betonas vikten av att förkalkylernas förutberäknade data jämföres med de verkliga i efterkalkylerna för att man skall kunna söka utröna orsaken till skillnad mellan för- och efterkalkyl och därigenom exempelvis uppnå bättre tillförlitlighet i framtida förkalkyler. Den förbättring som kan uppnås genom korrigerade påläggsprocent för olika slag av omkostnader omnämnes. I investeringskalkyler spelar kalkylräntebegreppet en framträdande roll och några faktorer som bestämmer dess storlek bör omnämnas. Huvudprinciper för kalkyler för såväl smärre som större investeringar bör genomgås och ett antal övningsexempel genomräknas. Arbetsstadiernas historik behandlas lämpligen som en kortfattad introduktion till varför arbetsstudier av i dag har fått betydelse som ett värdefullt instrument i ett alltmer mekaniserat och rationaliserat näringsliv. I denna introduktion kan samtidigt ges en god överblick över olika arbetsstudiemetoder och hur dessa vuxit fram och ständigt utvecklas. Syftemålet med arbetsstudier framstår härmed för eleverna på ett naturligt och följdriktigt sätt. Arbetsstudiernas roll i höjandet av produktivitet och levnadsstandard bör starkt understrykas. Spilltidsstudier i rationaliseringssyfte kan utföras enligt tidtagningsmetoden eller genom frekvensundersökning. Exempel på båda metoderna genomgås. Beträffande frekvensundersökningen framhålles att metoden grundar sig på 528

statistisk bearbetning av slumpvis gjorda observationer. Utan någon härledning accepteras den från den matematiska statistiken kända ekvationen o b

fl

t

-aV

/p (100 -

p)

N

för bestämning av antalet nödvändiga observationer och därmed erhållen spridning. Diagramformer som resultat av frekvensstudier liksom dessa studiers betydelse för t. ex. analys av beläggning, transporter, förråd- och lagerhållning, kontorsrutiner m. m. bör särskilt beaktas. Jämförelse göres mellan konventionerna klockstudier och frekvensstudier. I samband med genomgången av metodstudier belyses arbetsstudiernas betydelse för såväl processer som operationer, varvid tyngdpunkten lägges på arbetsförenklingsmetodiken med dess olika scheman och frågerutiner. Med hjälp av symboler och scheman får eleven en inblick i tillvägagångssättet att analysera metoder ur arbetsbesparande och ekonomisk synpunkt, att konstruera nya och förbättra gamla metoder samt att skapa ett underlag för information och instruktion till andra berörda parter. Exempel hämtade från industrin, förslagsvis från företag med anslutning till de olika linjerna bör här genomgås och diskuteras. Rörelsestudierna bör behandlas i direkt anslutning till metodstudierna. Begreppet standardelementtider definieras ingående. Rörelseekonomiprinciperna beröres däremot periferiskt. Som exempel på system behandlas MTM-metoden, dess konstruktion och användning. E t t enklare exempel genomgås i avsikt att analysera en arbetsoperation och metodförbättra denna. Att M T M är ett gott hjälpmedel vid metodförbättringar framhålles. Eleven bör få klart för sig att M T M icke är ett unikt system utan ett bland många andra. Tidtagning av arbetet och bearbetning av erhållet siffermaterial behandlas endast i korta huvuddrag. Prestationsbedömning och inkörningsförlopp är så komplicerade att de endast kan exemplifieras. Av vikt är att ganska ingående belysa hur ackordstid och ackordspris beräknas. I detta sammanhang genomgås lämpligen olika avlöningsformer. Arbetsoch meritvärdering genomgås endast såsom en information. Funktionella metoder för tidsbestämning belyses genom några enkla övningsexempel. Resultatet redovisas som en tidsformel efter vilken sedan tabell, diagram eller nomogram kan uppgöras.

Planering Följande uppställning visar hur det tillgängliga antalet lektionstimmar kan disponeras på de olika kursavsnitten. Därvid förutsattes, att läsåret har 30 effektiva arbetsveckor, dvs. 60 effektiva undervisningstimmar. Företagets målsättning och organisation 5 lektioner Försäljningsfrågor 5 lektioner 529

Företagets redovisning 15 lektioner Företagets kostnadsberäkning 15 lektioner Arbets- och metodstudier 20 lektioner Genomgående bör eftersträvas att nya termer o. d. ej behandlas tidigare än som motsvarar det behov som lärostoffet skapar av att sådana termer introduceras. Samverkan I ämnet produktion på maskintekniska linjen ingår avsnitt som förutsätter a t t eleverna har vissa grundläggande kunskaper i företagsekonomi. Samverkan mellan lärarna i företagsekonomi och i de övriga berörda ämnena skall därför lämpligen ske inom ämneskonferensens ram, varvid de olika kursavsnittens lämpliga ordningsföljd bestämmes. Härtill bör samarbete ske vid val av övningsuppgifter. Även med ämnet ergonomi bör samarbete sökas speciellt för avsnitten om företagets målsättning och om personaladministration samt för behandlingen av de arbetsfysiologiska och arbetspsykologiska avsnitten i arbetsstudietekniken. Samverkan med arbetsstudietekniska organisationer, såsom RATI, ASTI samt vissa yrkesförbund och branschorganisationer är absolut nödvändigt dels för att läraren skall kunna hålla kursmomenten kontinuerligt aktuella, dels för utformning av lämpliga hjälpmedel.

Ergonomi MÅL Undervisningen i ergonomi har till uppgift att med utgångspunkt i de krav som ställs i arbetslivet ge en kort sammanfattning av människokroppens byggnad och funktioner samt av grundläggande principer för människans upplevelser och beteende, samt att orientera eleverna om de faktorer som berör samspelet mellan människan och hennes arbete och som är av särskild betydelse för hälsa, effektivitet och trivsel. HUVUDMOMENT Tekniska grunder. Fundamentala maskin- och miljöfaktorer; utvecklingsbetingade förändringar Arbetsmedicinska och arbetsfysiologiska grunder: biologiska begränsningar och möjligheter Psykologiska, sociala och sociologiska faktorer av särskild betydelse för människan i arbetslivet 530

Arbetshygien och omgivningshygien med huvudsaklig begränsning till objektiva mätmetoder, olika standardvärden och kriterier, deras tillämpning och tolkning samt profylaktiska grundprinciper Tillämpningar. Typfall belysande begreppet optimala arbetsbetingelser. Tekniska krav och människans förmåga att uppfylla dessa Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 2 vtr

Den tekniska arbetsmiljön. Produktionen och de tekniska förändringarna: manuellt, mekaniserat och automatiserat arbete, integrationen människan-maskinen. Arbetsmiljön: mekaniska, fysikaliska, kemiska, psykologiska miljöfaktorer; samverkande och motverkande faktorer. Människokroppens byggnad och junktioner. Förändringar betingade av arbetet och dess utveckling. Människans åldersförändringar. Skelettet och dess förbindningar, muskulaturen, nervsystemet, blodomloppet och andningen, sinnesorganen, ämnesomsättningen, utsöndringsorganen, huden. Samspelet mellan olika kropps- och sinnesfunktioner. Kroppens arbete och energiomsättning, arbete i värme och kyla, arbetsförmåga och kondition, raster och pauser. Arbetsställningar och arbetsrörelser, kroppsmått, belastningar på rygg, leder, andning och blodomlopp, återhämtning och förslitning. Psykologiska faktorer. Varseblivningens psykologi med tillämpningar. Människors olikheter. Utveckling-inlärning-anpassning. Behov. Motivationens betydelse. Arbetspsykologi. Trötthet av arbetet — trötthet på arbetet. Arbetskrav — arbetsförmåga. Arbetslivets socialpsykologi. Klagomål och invändningar, ansvar och trivsel. Gruppnormer och attityder. Solidaritetsproblem. Växelverkan mellan faktorer i och utanför arbetet. Standardvärden för optimala arbetsbetingelser. Exempel på belastningsbegränsningar och driftsvillkor för maskiner och maskinsystem. Standardvärden och ergonomiska regler för människan: regler för arbetsrörelser och arbetsställningar, utformning av verktyg, mätdon, instrumentpaneler, signalanordningar, arbetsplatsens disposition. Tillåtliga och tolerabla påfrestningar av typen skakningar, vibrationer och buller. Regler för god belysning och färgplanering. Riktvärden för värme, kyla, joniserande strålning, gaser, ångor, vätskor, damm. Mätmetoder, mätningarnas utförande och värdering av mätresultaten. Skadeverkningar, förslitning, obehag. Några principiellt viktiga yrkesbetingade kroppsliga förändringar, yrkessjukdomar, skador och obehag: rygg- och ledbesvär; yrkesskador orsakade av buller, värme, kyla, joniserande strålning; synförändringar; inverkan av kemiska ämnen, såsom akut och kronisk förgiftning, 531

överkänslighetsreaktioner (allergier), cancer och ärftlighetsförändringar; smittspridning och infektionsrisker, epidemier; rökning, alkohol, narkotika och andra stimulantia. Teknisk elimination och profylax. Ergonomisk utformning av produktionssystem, maskiner och arbetslokaler. Personlig skyddsutrustning. Samhällets bullerproblem samt vatten- och luftföroreningar. Industriförläggning och samhällsplanering. Kontroll och uppföljning av olika åtgärder. Företagets organisation. Orientering om de olika avdelningarnas allmänna arbetsuppgifter. Specialfunktioner. Företagsnämnd, skyddskommitté. Samverkan med externa konsulter och institutioner för rekrytering, utbildning, forskning och utredningar. Företagens egen hälsovårdande verksamhet. Skyddstjänst, industrihälsovård, industrisjukvård och rehabilitering. Frånvaro och personalomsättning. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Frågor som rör samspelet mellan människan och hennes arbete har stort intresse och man försöker att så långt möjligt analysera dem med objektiva metoder för att kunna vidtaga adekvata åtgärder. De genomgripande förändringar av arbetet som följer av den tekniska utvecklingen och i ökande grad även av arbetskraftens förskjutning mot högre åldrar gör det nödvändigt a t t så långt det är möjligt i förväg söka utreda de nya villkoren och anpassa arbetet till människans förutsättningar. De problem som skall bemästras är flera. Ibland dominerar direkta risker, t.ex. inom atomindustrin, men även i olika konventionella tillverkningsprocesser. Ibland uppkommer nya former av påfrestningar eller arbetskrav, fysiska eller psykiska, som föranleder en nyanserad arbets- och kapacitetsbedömning. De ergonomiska åtgärderna avser dels själva arbetet och arbetsmetoderna, dels miljön på arbetsplatsen. Dessa faktorer kan man mer eller mindre framgångsrikt förändra på teknisk väg. I betydligt mindre utsträckning kan människan förändras, men frågor sådana som »rätt man på rätt plats» samt riktiga utbildnings- och inträningsmetoder och ett positivt psykiskt arbetsklimat har stor betydelse. I denna översikt bör huvudvikten läggas på helhetsbilden. Det är därför viktigt att samtliga kursmoment behandlas och att de illustreras med exempel i första hand hämtade från elevernas erfarenhetsområde. Om man blir förtrogen med arbetsmetoderna kan man vanligen utan större svårighet applicera dem på nya uppgifter. Det bör understrykas i undervisningen att man vanligen rör sig med kombinationer av flera slags åtgärder. Genom samverkan med de tekniska, tillämpade ämnena kan anknytning till tidigare tekniska problemlösningar erhållas. 532

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Den tekniska arbetsmiljön. Den industriella strukturomvandlingens konsekvenser för människan bör beskrivas ur ergonomisk synpunkt. Människans möjligheter och begränsningar i arbetslivet samt de krav som måste ställas på såväl arbetet som på arbetsmiljön kan enklast illustreras genom konkret genomgång av några olika typer av manuellt, mekaniserat och automatiserat arbete. I manuellt arbete kan exempelvis handverktygens ergonomiska utformning vara en god utgångspunkt. Mekanisering och automatisering kan belysas med exempel från mekanisk bearbetning, tempoarbeten och fjärrstyrd processkontroll. Upprättande av arbetskravsprofiler, möjligheter till arbetsförenkling, användning av tid- och metodstudieteknik för ergonomiska undersökningar genomgås. Olika miljöfaktorer exemplifieras i sitt praktiska sammanhang. Människokroppens byggnad och funktioner. Detta avsnitt bör dels upptaga en sammanfattande repetition av de biologiska kunskaper som inhämtats tidigare, dels omfatta en elementär genomgång av grundläggande arbetsfysiologiska grunder. Eleverna bör få lära sig att använda olika hjälpmedel, bl. a. antropometriska data samt olika mätmetoder. Psykologiska faktorer. De grundläggande psykologiska faktorerna bör likaledes genomgås i anslutning till företagets och arbetsplatsens problem. Till de varseblivningspsykologiska momenten bör sålunda anknytas tillämpningar inom problemområdet människan-maskinen men också subjektiv personbedömning i samband med anställning och befordran. Momenten inom arbetslivets socialpsykologi kan lämpligen behandlas med utgångspunkt i praktikfall. Människors olikheter, motivationens betydelse, familjeliv och fritid samt samspelet mellan arbetsmiljö och hemmiljö i industrisamhället är också lämpliga uppgifter för grupparbeten kring praktikfall. Standardvärden för optimala arbetsbetingelser. Beskrivningen av olika biologiska standardvärden bör åskådliggöras med väl valda tillämpningsexempel. Bedömning av arbetsförhållandena, uppmätning och utvärdering av mekaniska, kemiska och fysikaliska miljöfaktorer kan med fördel läggas till grund för enklare konstruktionsuppgifter och förslag till åtgärder. Skadeverkningar, förslitningar, obehag. Skillnader i uppkomstmekanism och symtombild för akuta skadeverkningar, kroniska förändringar och långtidseffekter på grund av mindre lämpliga arbetsförhållanden bör i möjligaste mån beskrivas och exemplifieras. Stressfaktorernas sammansatta natur torde lättast kunna åskådliggöras med hjälp av inträffade och utredda fall. Teknisk elimination och profylax. I detta avsnitt bör tyngdpunkten läggas på det metodiska utnyttjandet av olika analytiska hjälpmedel och på planering* och kontroll av mera omfattande åtgärder. Industriernas förläggning i samhället, topografiska och meteorologiska faktorers betydelse för spridningen av buller, luft- och vattenföroreningar samt industrilokalernas och arbetsproces533

scrnas ergonomiska utformning bör belysas med exempel som visar hur olika åtgärder griper in i varandra. Eleverna bör genom aktuella exempel få lära sig något om hur man beräknar kostnaderna för olika alternativ. Arbetsrätt, arbetarskydd och hälsovård. Arbetarskyddsverkets organisation genomgås och de institutioner som arbetar med hithörande frågor, arbetsfysiologiska institutet, folkhälsoinstitutet och de yrkesmedicinska centralerna samt arbetsmarknadens parter behandlas kortfattat. Den förebyggande och efterhjälpande verksamhet som företagen själva ordnar genom specialutbildade läkare, sköterskor och ingenjörer beskrives. Samverkan De rent ergonomiska avsnitten genomgås lämpligen under höstterminen. Härigenom vinnes att avsnitten om säkerheten i arbetet och arbetsplatsens utformning behandlas samtidigt som de nya tekniska tillämpningsämnena introduceras. Samverkan bör ske med de ämnen som förbereder ergonomistudierna eller för vilka ergonomiska betraktelsesätt är väsentliga. Elevernas förmåga att tillgodogöra sig ämnet är starkt beroende av kontakten med praktiska problem. Därför bör någon information ges om ergonomiska betraktelsesätt i samband med elevernas praktik. Eleverna skall lära sig att använda lämpliga hjälpmedel såsom monografier, handböcker, facktidskrifter, broschyrer, mät- och beräkningsmetoder, testförfaranden. Undervisningen i ämnet får inte bli alltför beskrivande utan bör stimulera elevernas självverksamhet och förmåga att allsidigt och objektivt använda sig av kunskapsstoffet. Några företagsproblem, i största möjliga utsträckning hämtade från elevernas egen praktik eller från studiebesök, diskuteras och genomgås som grupparbeten. I möjligaste mån belyses härvid frågor som berör samverkande faktorer på och utanför arbetsplatsen. Laborationer, studiebesök etc. Följande laborationer kan tänkas: konditionsprov (cykelergometer), fysiologisk arbetsanalys av t. ex. ett enkelt bänk- eller maskinarbete, ett psykologiskt lämplighets- eller skicklighetstest, en oktavbandsanalys av maskinbuller, en luftundersökning med avseende på exempelvis koloxid, en undersökning av strömningsprofiler kring en lokal utsugningsanordning, användning av checklistor. Till belysande av olika avsnitt i utbildningen är studiebesök lämpliga. Dessa kan ofta med fördel samordnas med studiebesök som ingår i andra ämnen. Samarbete bör ske med den personal inom företagen som har ergonomiska arbetsuppgifter, såsom industriläkare, skyddsingenjörer, skyddsombud, ergonomer (bioteknologer) och personaltjänstemän. 534

Hjälpmedel Väsentligt är att det utom en god lärobok finnes tillgång till aktuellt studieoch arbetsmaterial, så att eleverna har underlag för den självständiga verksamhet som är önskvärd. Läraren kan inhämta råd, anvisningar och uppgifter om lämpligt material från pågående forskning vid arbetsfysiologiska institutet, statens institut för folkhälsan, de yrkesmedicinska centralerna, Svenska arbetsgivareföreningen och de psykologiska institutionerna vid universiteten. Arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsverket och arbetarskyddsnämnden, PA-rådet, branschorganisationerna och företagen lämnar uppgifter rörande tilllärnpningen av ergonomiska principer. De filmer, bildband, flanellografserier etc. som framställes för information och efterutbildning inom näringslivet är mycket användbara för undervisnings^ ändamål. För olika övningsuppgifter användes handböcker, monografier, tabellverk, läroböcker och facktidskrifter.

Gymnastik — se social fackskola

Teknologi M MÅL Undervisningen i teknologi M har till uppgift att ge grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik, hållfasthetslära och ritteknik, att ge kunskaper om vanliga konstruktionselements utformning och beräkning med val av material och tillverkningsmetoder under beaktande av standard och ekonomisk tillverkning, att ge kännedom om transportdon och apparatbyggnad, att ge ritteknisk färdighet, samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad. HUVUDMOMENT Materiallära Mekanik Hållfasthetslära Konstruktionselement Transportdon och apparatbyggnad Ritteknik 535

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 10 vtr varav 4 vtr demonstrationer, rit- och konstruktionsövningar

Materiallära. Materials egenskaper och meritvärden. Mekanik. Statik. Kraftjämvikt i planet. Tyngdpunkt hos linjer, ytor och kroppar. De enkla maskinerna. Kinematik. Likformigt accelererad rätlinjig rörelse. Likformigt accelererad rotationsrörelse. Rörelsers sammansättning. Partikeldynamik. Accelerationslagen. Centripetalkraft och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt, verkningsgrad. Systemdynamik. Likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel. Hållfasthetslära. Dragning och tryck. Spännings- och deformationslagarna. Materialprovning, tillåten påkänning. Skjuvning. Spänningslagen. Vridning. Spännings- och deformationslagarna. Vridmomentdiagram. Böjning. Tvärkrafts- och momentdiagram för enkla belastningsfall. Tröghetsmoment och böjmoment för enkla ytor. Spänningslagen. Deformationen för enkla belastningsfall. Sammansatt hållfasthet. Adderbara spänningar. Jämförelsespänning. Knackning. Elastisk och oelastisk knackning. Konstruktionselement. Fasta förband. Linor, kedjor. Förhållanden vid motoroch maskindrift. Kuggväxlar, remmar, kopplingar, bromsar. Axlar, glidlager, rullningslager. Vevrörelsens element, kammar. Fjädrar. Allmän maskinbyggnad. Transportdon. Konstruktionselement. Kontinuerligt arbetande apparater. Intermittent arbetande apparater och maskiner. Apparatbyggnad. Ritteknik.

Behållare, cisterner och tryckkärl. Rörledningar och armatur.

Grundläggande ritteknik. Rit- och konstruktionsövningar.

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Alla tekniker bör kunna läsa och förstå ritningar samt se konstruktivt och produktionsmässigt på olika problem. Genom konstruktiva övningar uppövas elevernas förmåga i dessa avseenden. Man kräver att en konstruktion skall ha ändamålsenlig funktion, tillräcklig hållfasthet, medge ekonomisk tillverkning, vara väl hanterbar och ekonomisk i användning samt helst också ha tilltalande form. Allt konstruktionsarbete måste därför ske under beaktande av konstruktiva, tillverkningsmässiga, ekonomiska och estetiska synpunkter. Varje konstruktion, enkel eller sammansatt, måste läggas upp med flera alternativ beträffande såväl den tekniska lösningsprincipen som val av material och 536

tillverkningsmetod. Resultatet blir inte sällan en kompromiss, därför att de olika kraven kan stå i motsatsförhållande till varandra. Av det sagda framgår att konstruktion innebär en integration av kunskaper inom områdena materiallära, mekanik, hållfasthetslära, konstruktionselement, tillverkningsmetoder, ritteknik och allmänna maskinkonstruktioner. Därtill kan specialkunskaper tillkomma, då mekanister skall konstruera och tillverka don, apparater och maskiner för alla förekommande ändamål. Syftemålet med ämnet teknologi är att ge funktions- och beräkningstekniskt underlag för dimensionering av enkla konstruktionselement samt ge ritteknisk färdighet att utföra arbetsritningar över dessa. Därigenom blir ämnet en förberedelse för ämnet konstruktion i årskurs 2. Ämnet teknologi är upplagt som ett ämnesblock och skall behandlas som en enhet. Detta syfte nås om övningarna läggs upp med sådana exempel som om möjligt ger aspekter på alla i ämnet ingående delar. Enligt avsnittet om planering är läsåret uppdelat i perioder. I flertalet av dessa betraktas en grupp av konstruktionselement som kärna, till vilken undervisning i materiallära, mekanik och hållfasthetslära samt ritteknik anknyts. Kursplanens avsnitt materiallära, mekanik och hållfasthetslära skall dessutom behandlas till kvantitativa och kvalitativa helheter. Varje period bör inledas med uppställande av ett exempel som studeras ur olika synvinklar och den bör avslutas med konstruktionsövning. Sådan övning kan fortsätta kontinuerligt under påföljande period tills nästa övning börjar. Övningar i ritteknik och konstruktion kan alltså fortgå kontinuerligt under hela läsåret. I ämnet teknologi sker inte någon egentlig undervisning om tillverkning. Det förutsätts därför att läraren i ämnet produktion börjar sin undervisning med en översiktlig redogörelse för metoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning. Avsnittet om materiallära behandlas enbart från konstruktionssynpunkt. I ämnet produktion studeras materialens strukturbyggnad, värmebehandling och andra behandlingsmetoder samt utföres laborationer.

Arbetssätt En riktlinje för undervisningen är att ge helhetsbilder. För att åstadkomma detta måste undervisningen utformas så att de olika momenten får inre sammanhang och en grupp av moment erhåller yttre sammanhang. Detta underlättas genom att läsåret indelas i perioder, exempelvis på det sätt som framgår av avsnittet om planering. När ett moment behandlas översiktligt eller informatoriskt bör orsaken härtill meddelas eleverna. När lärostoffet är stort bör läraren instruera om vad som måste behandlas ingående och vad som kan studeras mera översiktligt. Läraren bör dessutom medverka till att eleverna får en god studieteknik. Läraren bör i huvudsak vara utredande och handledande. Eleverna bör succes537

sivt tränas i aktivt och självständigt studiearbete, så att de blir mogna för självverksamheten i konstruktionsövningarna i årskurs 2 och för kommande verksamhet. En kortfattad redogörelse för framstående uppfinnare och andra för tekniken betydelsefulla personer berikar undervisningen. Undervisningen i teknologi skall meddelas i 'praktisk jorm. Förenklade beräkningsregler, diagram och nomogram skall användas. Enär integralkalkyl inte kan användas måste regelrätta härledningar av formler och begrepp i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement ersättas med dimensionsanalys och förenklade betraktelsesätt. Utredningar berikas om tillfälle ges till skattningar, bedömningar och diskussioner. När lärare eller elev är vid tavlan bör arbetet som regel ske under diskussion med klassen. Stor vikt bör läggas vid att eleverna lär sig bedöma att ett beräknat resultat är rimligt. Värden bör inte anges med större noggrannhet än vad som betingas av hur noga givna premisser är bestämda samt av hur tillförlitlig den använda beräkningsmetoden är. I samband därmed påpekas svårigheten att välja data samt bestämma säkerhetsgrad, andra marginaler och tillåtna deformationer. Mått bör i första hand avrundas till värden slutande på 0 och 5, i andra hand på 2 och 8. Undervisningen bör avse intressanta, tidsenliga och realistiska problemställningar. Studierna underlättas och berikas om motivationen hålls levande för eleverna. Eleverna bör använda handbok vid problemlösning i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement. I andra årskursen skall eleverna, på grundval av kunskaper inhämtade i ämnet teknologi, genomföra konstruktionsövningar självständigt, enskilt eller i grupp. Eleverna bör alltså redan i första årskursen förberedas för denna studieoch arbetsform. Det är naturligt att rituppgifterna i teknologi genomförs i beting. Eleverna får då lära sig att planlägga arbetet och disponera tiden så att uppgifterna blir färdiga för inlämning inom viss tid. Lärarens kontinuerliga väglednings- och granskningsarbete ger honom god möjlighet att kontrollera eleverna i detta avseende. Antalet timmar är så stort att betingsstudier torde kunna införas i viss omfattning även i övrig undervisning inom ämnet. Därvid kan läsårets indelning i perioder enligt avsnittet om planering vara utgångspunkt för betingsplanering. När betingsstudier inte används bör hemuppgifterna ges i form av långläxor. Kommentarer till speciella

kursmoment

Väsentliga avsnitt skall behandlas så allsidigt som möjligt, medan andra måste studeras översiktligt eller informatoriskt. I det följande ges synpunkter i dessa avseenden för de olika avsnitten. Undervisningen bör inledas med att läraren presenterar en konstruktion och 538

diskuterar denna med klassen. Därigenom belyses kravet på kunskaper om konstruktionselement och i ritteknik samt i övriga avsnitt. I samband därmed orienterar läraren om ämnet och dess kursavsnitt i stora drag samt hur undervisningen kommer att bedrivas. Materiallära. Undervisningen i materiallära skall ge orientering om materials sammansättning, fysikaliska egenskaper, meritvärden och användning, ge kunskap om manufakturformer, påvisa hur sammansättning och behandling påverkar egenskaperna, ge information om korrosion, röta och ytbehandling, påvisa användnings- och bearbetningsbetingade egenskaper, beträffande smörjmedel orientera om viskositet och dess temperaturberoende, samt orientera om materialbeteckningar, normblad och kataloger. Det väsentliga i kursen är att beskriva de materialkvaliteter som används för konstruktionselement med avseende på hållfasthet, tillverkning, bearbetning och användning. Ekonomiska synpunkter beaktas. Kursen är kortfattad. Den kompletteras emellertid i undervisningen om hållfasthetslära och konstruktionselement. I ämnet produktion studeras materialen mera ingående ur tillverknings- och behandlingssynpunkt samt utförs laborationer. Följande material behandlas: kolstål, låg- och höglegerade konstruktionsstål, verktygsstål. Gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn, aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar, lagermaterial. Fibermaterial, plaster, gummi. Keramiska material, betong. Oljor och smörjmedel. Mekanik. Undervisningen i mekanik skall ge de kunskaper om statik beträffande krafter i planet som behövs för hållfasthetslära, utvidga insikterna i statik för de enkla maskinerna samt i mekaniskt arbete, effekt och verkningsgrad för konstruktionselementen kilar, block och skruvar samt för kraftöverföring i remmar, kopplingar, bromsar, kugghjul, axlar och lager, påvisa uttrycken för tyngdpunktslägen, samt utvidga fysikens kurs i dynamik avseende likformigt accelererad rätlin jig rörelse och rotationsrörelse för att ge förståelse för translations- och rotationsmassors rörelse för enkla fordon, transportdon och maskiner. Exemplen bör vara enkla och ha praktisk anknytning. Statik. Begreppen aktion och reaktion (verkan och motverkan), massa och tyngd, kraft och vektor, stel kropp och materiell punkt samt aktiva och passiva krafter. Sammansättning av krafter i planet, kraftparallellogrammen, linpolygoner och parallella krafters resultant. Statiskt moment och kraftpar. 539

Tyngdpunktens läge för linjer, ytor och kroppar samt Guldins regler. Jämviktsvillkor för krafter i planet med och utan friktion, statiskt bestämda och statiskt obestämda system samt krafter i stänger, upplag, länklager och inspänning. Statisk stabilitet. I statiken kan man inte begränsa kursen till parallella krafter. Om de trigonometriska enkla funktionerna ännu inte behandlats i matematiken, kan beräkningar med hjälp av dessa ersättas med uppmätning i kraftplaner, uppritade i skala. Enär derivata- och integralbegreppen ännu inte genomgåtts i matematiken måste man avseende tyngdpunktslägen nöja sig med att påvisa samband och uttryck i handböcker. Användningen av dessa formler belyses med exempelräkning. I övrigt bör kursen inriktas så att eleverna bringas att förstå mekanikens synsätt. De enkla maskinerna. Fördjupning av kraftjämvikt med friktion. Hävstången, enkla spelet och blocket. Lutande planet och kilen. Friktion mellan belastad lina och cylinder. Vid studiet av lutande planet och kilen används de trigonometriska uttrycken för vinklars summa. Dessa behandlas senare i matematiken. Härledningen av sambanden för lina över cylinder kan inte utföras, varför läraren får använda enkelt betraktelsesätt eller gå direkt på formlerna. Man kan inte räkna på funktionen efla utan kan använda diagram för olika friktionskoefficienter och omslutningsvinklar. Huvudvikten läggs vid att ge eleverna vana vid att använda förekommande formler och uttryck. Dynamik. Kinematik: likformigt accelererad rätlinjig rörelse. Likformigt accelererad rotationsrörelse. Rörelsers sammansättning, absolut och relativ rörelse samt kaströrelsen. Partikeldynamik: accelerations- och rörelselagarna. Accelerationsarbete och rörelseenergi. Centripetalkraft och centrifugalkraft vid rotation. Mekaniskt arbete, effekt och dynamisk stabilitet. Potentiell energi och rörelseenergi samt energiprincipen. Systemdynamik: masströghetsmoment och svängmoment för rak stång, cylinder och cylinderring. Rörelseekvationerna för likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel, accelerationsarbete och rörelseenergi. Centripetal- och centrifugalkraft. Roterande cylindrar och hjul samt rullningsmotstånd. Något om plan rörelse. Något om stöt. Differentialkalkyl kan ej användas i dessa mekanikavsnitt. Formlernas härledning bör ske i internationella enhetssystemet. Eleverna bör tränas i omräkning mellan olika enhetssystem. 540

Hållfasthetslära. Undervisningen avseende hållfasthetslära skall ge inblick i spännings- och deformationsförhållanden vid dragning, tryck, skjuvning, vridning, böjning och knackning, påvisa formlernas giltighet, orienterande beskriva materialprovning, medelst demonstrationer verifiera vissa formler, utgående från gränsspänning och säkerhetsfaktor eller direkt från tillåten påkänning ange vanliga principer för dimensionering av enkla stänger, orienterande studera inverkan av kälar och utmattning samt förhållandena vid sammansatt hållfasthet, främst för att få underlag för tillåten påkänning för den huvudsakliga dimensionsbestämmande hållfasthetsarten, samt utgöra underlag för dimensionering av konstruktionselement. Eleverna bör bringas att förstå den speciella metodik som ofta tillämpas i hållfasthetslära, nämligen att lägga snitt och i detta sätta till erforderlig normalkraft, tvärkraft, böjmoment och vridmoment samt att beräkna dessa krafter och moment under förutsättning av statisk jämvikt, att dessa snittkrafter och snittmoment är uttryck för normal- och skjuvspänningarna i snittet, samt att förenkla komplicerade spänningsförhållanden, så att man snabbt når ett mål, antingen att få en uppfattning om säkerhetsgraden eller att stänga in sökta dimensioner mellan tämligen snäva gränsvärden. Exemplen bör vara enkla och ha praktisk anknytning, och de kan med fördel utgöras av konstruktionselement. Eleverna skall tränas i att använda materialtabeller, framför allt för stål, gjutjärn, lättmetall och trä, ges förmåga att genomlysa problemställningar samt ges färdighet i att genomföra beräkningar. Antalet lektionstimmar för hållfasthetslära är lågt. Detta kompenseras av att en avsevärd träning sker i undervisningen om konstruktionselement. Dragning, tryck och skjuvning. Översikt av olika slag av hållfasthet. Begreppen töjning och kontraktion, seghet, sprödhet, elasticitet och plasticitet samt rak stång och central belastning. Demonstration av drag- och hårdhetsprovning. Begreppen proportionalitets-, sträck-, stuk-, flyt-, brott-, kryp- och utmattningsgräns samt elasticitets- och skjuvmodul. Spännings- och deformationslagarna för dragning och tryck med Hookes lag. Medelyttryck mellan kroppar. Spänningslagen för skjuvning. Begreppen vilande, pulserande och växlande last och spänning. Kälverkan och utmattning. Tillåten påkänning samt säkerhetsfaktor mot flytrisk och utmattningsbrott. Tillåtna påkänningar för byggnadsverk. 541

Superpositionsmetoden. Inverkan av belastande massa under stöt. På relativt tidigt stadium kan begreppet kälverkan införas. Avsikten är inte att ingående räkna med formfaktor och kälkänslighet, utan mer att ge förståelse för brottanvisningars betydelse genom införande av begreppet anvisningsfaktor. Dess olika värde för olika material och för statisk och dynamisk belastning påvisas. Kurvor för formfaktor genomgås endast orienterande. På samma sätt kan begreppet utmattning införas relativt tidigt. Genom a t t visa wöhlerkurvans förlopp vinns förståelse för utmattning. Man behöver inte använda utmattningsdiagram i detta sammanhang. Stötbelastande massas inverkan på spänningens storlek beskrivs endast informatoriskt. Huvudvikten bör läggas vid problemlösning för bestämning av påkänning och säkerhetsgrad samt vid dimensionering. Egentyngds inverkan berörs endast informatoriskt. Vridning och böjning. Följande avsnitt behandlas: mekaniskt arbete, effekt och vridmoment. Spännings- och deformationslagarna för vridning av stänger med cirkulära stångtvärsnitt. Vridmomentdiagram. Begreppen upplag, länklagring och inspänning. Tvärkrafts- och böjmomentdiagram för statiskt bestämda stänger och balkar, dels inspända, dels på två stöd, belastade med punktkrafter eller jämnt fördelad belastning. Tröghetsmoment och böjmotstånd för cirkel- och rektangelytor, handelsprofiler samt tvärsnitt, bestående av rektanglar. Spänningslagen för böjning av stång med symmetrisk profil belastad i symmetriplanet. Deformation vid böjning. Demonstration av vridning och böjning för att verifiera formlerna. Kälverkan och utmattning. Sammansatt hållfasthet. Enär integralkalkylen ännu inte behandlats i ämnet matematik kan formlerna inte härledas på regelrätt sätt. Läraren får i stället tillgripa dimensionsanalys och förenklade betraktelsesätt. Kälverkan och utmattning behandlas på samma sätt som angivits i föregående avsnitt. Deformationer vid böjning studeras genom att man påvisar och förklarar formlerna för utböjning i handbok och illustrerar användningen med några enkla exempel. I avsnittet sammansatt hållfasthet behandlas adderbara normalspänningar och deviationsarbetshypotesen. Främst avses spänningar med samma karaktär (vilande, pulserande, växlande). Medelst formeln för hypotesen förklaras det vanliga förhållandet att tillåten skjuvpåkänning är 6 0 % av tillåten normalpåkänning. 542

Avsikten är närmast att få underlag för synpunkter vid val av tillåten påkänning vid sammansatt hållfasthet när dimensionering sker för den dominerande hållfasthetsarten. Spänningsanalys bör genomföras för några enkla fall för a t t belysa detta. I samband därmed orienteras om att skjuvspänningen har betydelse vid böjning av korta balkar och axlar. Knackning. Begreppen tröghetsradie, slankhetstal och fri knäcklängd. Knackning av enkla stänger. Översikt av hållfasthetslärans regler och formler. I knackning behandlas de fyra Eulerfallen. Formlerna kan inte härledas utan påvisas i handbok. Det bör framhållas att man inte får någon utböjning vid central belastning om tryckbelastningen är mindre än knäckkraften. Vid beräkning för såväl elastisk som oelastisk knackning bör knäckningsdiagram användas i första hand. Orientering om Tetmajers formler för oelastisk knackning. Sedan knackning behandlats, görs en sammanfattning samt diskuteras hållfasthetsanalys, beräkningsmetoder och formlernas exakthet och giltighet, Konstruktionselement. Undervisningen avseende konstruktionselement skall ge inblick i vanliga elements funktion och användning för don, apparater, allmänna maskinkonstruktioner, fordon, transportdon och maskiner av skilda slag, ge övning i att välja lämpliga material och tillverkningsmetoder samt i användning av standardtabeller, kataloger, broschyrer och handböcker, ge kunskap om funktions- och hållfasthetsberäkning, grundlägga förmågan till konstruktiv och produktionsmässig analys av problem under hänsynstagande till ekonomiska faktorer, samt ge inblick i konstruktiv utformning av olika konstruktioner. Vid studiet av konstruktionselement tillämpas kunskaper i materiallära, mekanik, hållfasthetslära och ritteknik. Därvid fördjupas dessa kunskaper så att större färdighet i analys och i att genomföra beräkningar erhålles. De väsentligaste elementen behandlas så allsidigt som möjligt avseende konstruktiv utformning, funktion, materialval, hållfasthet, standard, toleranser och tillverkningsmetoder. Därvid beaktas alternativa utföringsformer och anläggs ekonomiska synpunkter. Vissa element måste emellertid behandlas endast beskrivande eller informatoriskt. Huvudvikten bör läggas vid skruv- och svetsförband, axlar, rullningslager, kilremmar och allmän konstruktiv utformning. Kunskaperna bör till övervägande del meddelas i praktisk form, medan det teoretiska underlaget berörs mera översiktligt. Läraren bör så snart det är möjligt anlägga ekonomiska synpunkter. Det är naturligt att dessa oftast måste vara relativa. I vissa fall, t. ex. för rullningslager, kan de vara absoluta. Det bör framhållas för eleverna att med fördelaktig ekonomisk konstruktion avses inte blott låg tillverkningskostnad utan också låga kostnader för service, underhåll och drift. Eleverna bör observera att dessa ofta står i motsatsförhållande till varandra så att en kompromisslösning blir nödvändig. 543

I I

De olika elementen bör betraktas syntetiskt, dvs. den tekniska lösningen,

material, tillverkningsmetod och konstruktiv utformning studeras förutsättningslöst och det lämpligaste valet diskuteras fram. Vid undervisningen bör påpekas att den konstruktiva utformningen betingas starkt av de olika tillverkningsmetoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning. Stor vikt bör läggas vid förenklade metoder för funktions- och dimensionsberäkning. Diagram och nomogram bör användas i stor utsträckning. Om formelunderlaget är enkelt kan några värden i diagram verifieras medelst beräkning. Sinnet för proportioner kan uppövas om eleverna får försöka bedöma resultat innan beräkning genomförs. När så är möjligt bör alternativa dimensioner bestämmas dels betingade av olika premisser, dels av olika material. Sådan beräkning sker med fördel i tabellform varigenom stor överskådlighet uppnås. Det lämpligaste valet diskuteras i klassen. Så kan bl. a. ske för nitförband, skruvförband, kilremmar, kugghjul, rullningslager och fjädrar. Läraren kan ibland inskränka sig till att ge en problemställning. Diskussion med klassen kan avgöra teknisk lösning, materialval, beräkningsmetod och tillverkningsmetod. Det bör observeras att val ofta är ekonomiskt betingade av seriestorleken. Förekommande standard skall användas, såväl SMS, SIS och MNC som firmastandard. Användning av standard kan komplicera beräkningen. Exempel härpå utgör kilremsdrift och fjädrar. Allmän maskinbyggnad. I samband med undervisningen om konstruktionselement visas bilder och diskuteras konstruktiv utformning hos don, apparater och maskiner som förekommer allmänt inom hushåll, hantverk, kommunikationer och industri. Därvid illustreras hur konstruktionselementen används och inbyggs samt hur ändamålsenliga konstruktioner är uppbyggda, utformade och uppställda. Därvid bör bl. a. även visas hur höljen, hus och fundament är utformade. I avsnittet Ritteknik genomgås toleranser och passningar. Synpunkter på. rekommenderade sådana ges i undervisningen om konstruktionselement, särskilt när det gäller nav, pressförband, skivor, kugghjul, axlar och lager. Därvid anläggs synpunkter på funktionskrav och ekonomisk tillverkning. Det bör påpekas att det ibland, t. ex. för axlar, är konstruktivt lämpligt och ekonomiskt fördelaktigt att använda passningar som inte är vare sig hålet eller axeln vid element ges 544 Fasta Nitförband: en kortfattat bas. motivering jörband. som ingår redogöres olika Kursen för i nittyper, kursen. studierna. för bördeDärigenom standard, inledas olika element med nitmaterial fårpresentation eleverna som ingår samt eniavdenna konstruktiv överblick en konstruktion, och av förutformning fältet de övriga varoch

av dragna och tryckta förband. Orientering om nitningsmetoder, skillnaden i kraftöverföringens princip för varm- och kallslagna nitar samt gällande normer för byggnadsverk. Enkelt exempel på skarvförband räknas. Huvudvikten läggs vid tunnplåtkonstruktioner. Förband utsatt för böjmoment samt nitade tryckkärl ingår inte. Löd- och limförband: användning och konstruktiv utformning. Skruvförband: olika gäng- och skruvtyper samt dimensions-, ritnings- och måttsättningsnormer. Huvudvikten läggs vid metriska gängor, UN-gängor och trapetsgängor, konstruktiv utformning av förband, materialval, skruv- och muttermoment samt vid dimensionering enligt erfarenhetsregler. Orientering ges om det sammansatta spänningstillståndet i skruv, den ojämna lastförfördelningen på muttergängor, tillverkningsmetoder samt om lämplig mutterhöjd och gängdjup. Svetsförband: svetsbara material, konstruktiv utformning samt hållfasthetsberäkning enligt byggsvetsnormerna. Fog- och svetstyper och dessas lämplighet för olika godstjocklekar samt för statiskt och dynamiskt belastade konstruktioner. Ritningssymboler och måttsättning. Något om svetskontroll. Svetsning av tryckkärl behandlas i avsnittet om apparatbyggnad. Pressförband: grepp, lämpliga presspassningar, profilglättning, deformationer och diagram för lämplig monteringstemperatur. Orientering om hållfasthet och om överförbar kraft. Det bör påpekas att ytterdel av gjutjärn kräver viss konstruktiv omtanke. Andra förband: informatorisk beskrivning av bl. a. finmekaniska förband. Linor och kedjor. Kedjor och kedjehjul: olika typer, konstruktiv utformning, montering och tillåten belastning enligt firmabroschyrer. Enkelt exempel kan räknas. Linor: olika typer, normer och konstruktiv utformning. Enkelt exempel bör räknas. Remmar, kopplingar och bromsar. Motor- och maskindrift: synkrona och asynkrona varvtal, olikformigheten i varvtalet hos förbränningsmotorer och kolvmaskiner, drivmotorers startmomentegenskaper, olika drivna maskiners krav på startmoment och varierande drivmoment samt begreppet maskinfaktor. Översikt ges över olika element för kraft- och rörelseöverföring. Plana remmar: konstruktiva anordningar, remmaterial och remskivor. Information om olika metoder att erhålla förspänning. Kilremmar: konstruktiv utformning och dimensionering av kilremsöverföring med hjälp av firmakatalog. Standard på remprofil, remlängd och skivor tillämpas. Orientering om speciella remtyper och om variatorer. Axelkopplingar: olika typer med huvudvikten på fasta elastiska kopplingar. Val diskuteras med hjälp av firmakataloger och handböcker. Kon- och lamellkopplingar beskrivs kortfattat med avseende på princip och konstruktiv utformning. Andra kopplingar såsom slir- och magnetkopplingar beskrivs informatoriskt.

18 Fackskolan

Bromsar: konstruktiv utformning, användning och kraftförhållanden för bandoch backbromsar samt erforderlig bromskraft och bromstyngdbelastning. Information om bromslyftare samt om andra bromstyper såsom trum- och skivbromsar. Kuggväxlar. Kuggväxlar med cylindriska hjul med rak- och snedskuren kugg, kuggväxlar med koniska hjul med rak kugg, skruv växlar med cylindrisk snäcka samt övriga kuggväxeltyper. Geometriska förhållanden: olika kuggformer. Konstruktion av evolventflank. Informatoriskt behandlas begreppen underskärning, ingreppslinje, ingreppstal, kuggkorrigering och profilmodifikationer. Konstruktiv utformning: normal- och periferimodul, lämpliga kuggantal, axelavstånd, verkningsgrad och material för vanliga kugghjul. Information ges om kuggväxlars förluster, kylning och smörjning samt om vanliga metoder för kuggtillverkning. Kortfattad beskrivning av byggnad och funktion hos vanliga industriväxellådor samt växellådor och bakaxelväxlar för fordon. Orientering om speciella kuggväxlar såsom skruvhjulsväxlar, koniska växlar med krökt kugg, hypoidväxlar och planetväxlar. Ingrepps- och lagerkrafter: periferi-, radial- och axialkrafternas riktning. Krafternas storlek påvisas i handbok. Lagerkrafter. Huvudvikten läggs vid bestämning av lagerbelastningar, varvid relationen till periferikraften konstateras. Kuggväxlars hållfasthet: orientering om kuggrotens böjhållfasthet och kuggflankens livslängd mot yttryck. Formler i handbok förklaras. Principer för beräkning av »krafthjul» och »arbetshjul». Några exempel räknas, varvid grafiska hjälpmedel används. Axlar och lager. Axlar: material, färdigbearbetade axelämnen, ansatsaxlar samt fixering av lager och nav. Ekonomiska synpunkter. Huvudvikten läggs vid dimensionering för vridning av roterande axlar och för böjning av bäraxlar. Synpunkter ges på tillåten påkänning för olika förhållanden. Översiktlig redogörelse för olika kontrollberäkningar, såsom säkerhetsgrad mot utmattningsbrott, deformation och kritiskt varvtal för axel, belastad med punktmassa. Därvid görs inga härledningar utan man utgår från formler i handböcker. Orienterande visas några typiska axelkonstruktioner till maskiner, fordon, transportdon och verktygsmaskiner. Det påpekas att axelutformning i hög grad sammanhänger med lagervalet. Glidlager: axelns läge i lager, tryckfördelningen och smörjoljespårets lämpliga plats. Approximativa regler för val av lämpligt spel och passning samt val av smörjolja. Orientering om avkylningsproblem. Huvudvikten läggs vid beskrivning och konstruktiv utformning av olika lager. Riktlinjer ges för material i axlar och lager, tillåtna yttryck och enkel dimensionering. Några beräkningsexempel genomförs. Orientering om smörjsystem för förbränningsmotorer och andra viktigare maskiner. Rullningslager: olika typer. Begreppen ekvivalent lagerbelastning, livslängd 546

och bärighetstal. Konstruktiv utformning av axlar och lagerhus för olika lager. Beräkning och val av sfäriska kullager, spårkullager, tvåradiga vinkelkontaktkullager, cylindriska rullager, sfäriska rullager och axialkullager. Ekonomiska synpunkter beaktas. Smörjning, tätningar samt toleranser för axlar och lagerhus. Fjädrar. Metallfjädrar: konstruktiv utformning, material och dimensionering av cylindriska skruvfjädrar av rund tråd. Genom återblick på hållfasthetslärans behandling av vridning förklaras formlerna för påkänning och fjädring för tryckfjädrar. Korrektionsfaktorns beroende av fjäderns formförhållande påvisas. Utformning av fjäderändar beaktas. Vid dimensionering bör nomogram användas under beaktande av förefintlig standard. Det bör påpekas att dynamiskt belastade fjädrar utsätts för pulserande utmattning och att tillåtna påkänningen väljs med hänsyn till önskad livslängd. Något resultat bör kontrolleras med beräkning. Andra fjädertyper behandlas informatoriskt genom studium av figurer och formler i handbok. Några konstruktioner med fjädrar visas, t. ex. pressverktyg, ventilfjädrar och fordonsfjädrar. Gummifjädrar: några konstruktiva utformningar för vibrationsdämpning och gummiupphängda maskiner. Orientering om under- och överkritisk svängning. Vev- och kamrörelser. Orienterande beskrivning av kolvrörelsens element och på dessa verkande krafter. Vev- och kamrörelser beskrivs orienterande. Orientering om tangentialkraftsrdiagram och varvtalets olikformighet. Orientering om kamrörelser. Ritteknik. Undervisningen avseende ritteknik skall ge eleverna färdighet i ritteknik och kännedom om ritningstekniska regler och ge dem övning i enkla funktions- och dimensionsberäkningar samt utarbetande av arbetsritningar för enkla bruksföremål och konstruktionselement. Den grundläggande rittekniken omfattar: Ritmateriel, ritningsformat, olika slag av ritningar och skalor. Linjer, textning och kopiering. Grundläggande projektionslära. Frihandsskissning med kortfattad perspektiv- och skugglära. Vyer, projektioner, snitt och skrivfält. Måttsättning, ytjämnhet och arbetsman. Beteckningar och symboler. Toleranser och passningar. Linjers verkliga längd, skärningar mellan kroppar samt ytutbredningar. Övningarna avser utarbetande av arbetsritningar över enkla bruksföremål och konstruktionselement. Därvid tillämpas de rittekniska reglerna, befästes elevernas kunskaper, vidgas deras färdighet och konkretiseras deras uppfattning om konstruktionselement. Exempel på element utgörs av nit-, lim- och lödförband. Kedjor. Svetskon547

struktioner. Skruvförband och rörelseskruvar. Linskivor, remskivor och kugghjul. Detaljer till enkla bromsar. Axlar, fasta elastiska axelkopplingar, stålager och svänghjul. Synpunkter på undervisningen i ritteknik. Läsåret bör börja med att man under någon vecka tränar färdighet, noggrannhet och precision i linjedragning och textning. Kopierbarheten bör kontrolleras från början. Sedan följer avbildning av enkla föremål genom frihandsskissning med måtttagning som fullbordas med arbetsritningar för tillverkning. Enkla bruksföremål som eleverna möter i det dagliga livet är lämpliga objekt. När undervisningen om konstruktionselement kommit i gång påbörjas enkla förband. Föremålen väljs så att man får tillämpning på alla de tre tillverkningsmetoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning. Man bör sträva efter att ge någon färdighet och precision. Detta mål torde nås bättre genom att i början ett flertal enkla ritningar genomförs som vardera tar kort tid än genom ett mindre antal avseende mera komplicerade föremål. Skärningar och utbredningar bör begränsas till sådana som förekommer i vanliga behållare och tryckkärl. Eleverna bör från början tränas i att välja och sätta ut toleranser. Innan ISOsystemet behandlats kan dessa utgöras av utsatta toleransgränser. Därvid skall tillverknings- och bearbetningsmetodernas möjligheter och ekonomiska synpunkter beaktas. Huvudvikten skall läggas vid ritteknisk färdighet av blyertsritningar. Kopierbarheten bör kontrolleras kontinuerligt medelst ljuskopiering. Läraren bör se till att god hållbarhet och kopierbarhet erhålles. Någon enkel ritning bör tuschas. Stor vikt bör läggas vid lämplig formgivning betingad av tillverknings- och bearbetningsmetoden. Gjutna och smidda detaljer bör ritas med släppning, som dock inte alltid behöver måttsättas. I några fall kan ritning vara kompletterad med skuggad perspektivbild. När ritning sker i förstorad skala bör den i vissa fall förses med enkel bild i naturlig storlek. Gällande ritningstekniska regler skall alltid följas för arbetsritningar. Dessa skall vara kompletta med måttsättning, toleranser, ytjämnhet, material, beteckningar och text samt speciella föreskrifter såsom värmebehandling. Eleverna skall tränas i att självständigt använda standard samt kataloger, broschyrer och handbok. När det gäller förband kan uppgifterna i början avse exempel som genomräknats under lektionerna i konstruktionselement. Eleverna tränas i att självständigt utföra enkla funktions- och dimensionsberäkningar. Läraren bör se till att dessa räkningar inte blir för vidlyftiga och därigenom tar för lång tid. Möjligheten till överslagsberäkningar enligt approximativa metoder beaktas. Eleverna bör ges uppgifter avpassade efter deras skicklighet och arbetsför548

måga. De bör ha klart för sig att vid bedömningen av deras arbete större hänsyn tas till kvaliteten av de utförda uppgifterna än till antalet uppgifter. E n grupp av elever kan ha samma uppgift men välja olika material och tillverkningsmetod. D e t är viktigt att läraren kontinuerligt och i elevens närvaro diskuterar, vägleder, rättar och bedömer arbetet. Därigenom får eleverna möjlighet att successivt vinna erfarenhet och skicklighet. Uppmuntran är härvid viktigare än kritik. E n uppgift skall slutföras och inlämnas innan nästa påbörjas. Det bör inte vara så att ett flertal övningsuppgifter färdigställs först mot respektive ritningsperiods slut. Inlämningsdag för uppgiften kan därför vara olika för olika elever. Genomförande av uppgift. Läraren bör vid utlämnande av en uppgift meddela utgångsdata, krav på prestanda och eventuellt en kortfattad behandlingsgång. Minimikrav bör preciseras liksom exempel på frivillig utvidgning. Eleverna bör utarbeta en enkel skriftlig redogörelse t. ex. i form av teknisk rapport över olika alternativ till teknisk lösningspnincip, material och tillverkningsmetod samt motivera val från funktionell och ekonomisk synpunkt. Eleverna bör läras att skriva och räkna snyggt och redigt i en första utskrift. Redogörelsen bör ha god disposition med kapitelindelningar. I funktions- och dimensionsberäkningar bör formler presenteras ordentligt. Skissritningar kan också redovisas och kommenteras. Redogörelserna kan samlas i särskild pärm i vilken även gjorda skisser insätts. Eleverna bör läras att rita upp en skiss i skala t. ex. på rutat papper så snart huvuddimensionerna erhållits. Beräkning av detaljdimensioner kan ske hand i hand med ritarbetets fortskridande. Det bör framhållas för eleverna att en driven konstruktör ofta väljer dimensioner efter erfarenhet och därefter kontrollberäknar desamma. Arbetet bör granskas och godkännas dels i skissartad utformning, dels även när ritning, gärna ljuskopia, är färdig med undantag för mått och text. Måttsättning, detaljnummersättning och stycklisteifyllning kan med fördel ske på ljuskopia, som diskuteras och granskas innan ritningen färdigställs. Såväl original som kopior inlämnas. Ritarbetet blir särskilt berikande om några elever får inför klassen redogöra för hur de löst sina uppgifter. Jämförande betraktelser kan bli föremål för diskussion. Transportdon. Undervisningen skall syfta till att analysera transportproblem, beskriva vanliga transportdon och utformning av konstruktionselement för dessa, dels enkla sådana som linor, kedjor, krokar och hjul, dels sammansatta don såsom trummor, spärrhjulsbromsar, spärrverk och skopor. Kursen bör omfatta: Mekaniska och pneumatiska transportörer, elevatorer, glid- och rullbanor. Lyftdon, telfrar och traverser. Hissar, kranar, häng- och linbanor. 549

Lastvagnar, truckar och traktorer. Dessa transportdon beskrivs orienterande med avseende på byggnad, konstruktiv utformning, funktion och verkningssätt. Synpunkter ges på användningsområden, driftsförhållanden, kapacitet och ekonomi. Huvudvikten bör läggas vid allmänt förekommande apparater inom mekanisk och kemisk industri. Analys av något transportproblem genomförs. Om tiden medger kan grävningsoch lastmaskiner beskrivas informatoriskt. Apparatbyggnad. Konstruktiv utformning av behållare, cisterner och tryckkärl. Principerna för svetsberäkningar repeteras. Orientering om beräkningsnormer för mantlar, gavlar och flänsförband. Information om rör och rörflänsar med synpunkter på material och tryckklasser för olika medier samt om vanlig apparat- och rörledningsarmatur.

Planering

•

Teknologi är ett blockämne, vilket innebär att de olika ämnesmomenten integreras till en helhet och studeras i sammanhang i naturlig och logisk följd. För att möjliggöra en detaljplanering är det dock nödvändigt att klargöra tidsfördelningen mellan de olika ämnesavsnitten. Följande tabell visar ett förslag till uppdelning, där man antagit att 1 vte ger 30 effektiva lektioner under läsåret. Antal vtr

Moment

Fördelning i timmar

Materiallära Mekanik Hållfasthetslära Konstruktionselement

25 40 50 65

180 Transportdon och apparatbyggnad Laborativa demonstrationsförsök Ritteknik

10 10 100

120 Fördelningen av lektionstimmarna på de olika momenten kan naturligtvis diskuteras. Det blir ämneskonferensens uppgift att efter erfarenhet göra erforderliga justeringar. Det bör därvid uppmärksammas att delmomenten ofta går in i varandra utan skönjbara gfänser. Särskilt gäller detta hållfasthetslära och konstruktionselement. Eleverna har vid läsårets början otillräckliga kunskaper för en omfattande integrering. Längre fram ökas möjligheterna att i undervisningen tillämpa kunskaper från olika ämnesmoment och från andra ämnen. Vissa avsnitt måste av naturliga skäl behandlas fristående. Under dessa förutsättningar är det lämpligt 550

att dela in läsåret i perioder. Följande tabell utgör ett exempel på en sådan periodindelning. Antal lektionstimmar Termin

Ht

Vt

Period

Väsentlig kurskärna

ritteknik

övriga moment

Summa

fmateriallära lstatik f enkel hållfasthetslära 1 fasta förband hållfasthetslära fskruvförband | remmar f axlar och lager 1 kuggväxlar (dynamik, fjädrar 1 transportdon

Av ovan angivna skäl bör en detaljplanering av ämnesstoffet göras. Följande tabell utgör en vägledning för en sådan. Det är angeläget att läraren ständigt har klart för sig hur många lektioner som återstår av terminen och justerar timfördelningen, så att tid finns kvar för återstående avsnitt. Period

Hösttermin Period 1

Kursavsnitt och kursmoment

Antal effektiva lektioner

Hålljasthetslära Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning, demonstration av dragprov. Spänningslagen för dragning. Hookes lag. Kälverkan och utmattning

8 Materiallära Konstruktionsstål och verktygsstål (8). Gjutstål, gjutjärn och aducergods (3). Lättmetaller och deras legeringar (3). Trä (2)

16 Mekanik (statik) Kraftjämvikt i planet (4). Tyngdpunkt för linjer, ytor och kroppar (2). Jämviktsvillkor och reaktioner (6)

36 Ritteknik Grunder, linjer, textning och kopiering. Projektionslära och frihandsskissning. Vyer, projektioner, snitt och skrivfält. Måttsättning, ytjämnhet, toleransmått och arbetsman. Beteckningar och symboler. 24 60

Period

Kursavsnitt och kursmoment

Antal effektiva lektioner

Hållfasthetslära Dragning, tryck, yttryck och skjuvning. Tillåten påkänning. Problem, främst rörande maskinförband Hösttermin Period 2

Element Svetsförband (6). Nit-, löd-, lim- och finmekaniska förband (5). Linor och kedjor (4)

15 Ritteknik Föregående uppgifter slutförs (4). Toleranser och passningar (6). Svetskonstruktioner (6)

Hållfasthetslära Arbete, effekt och vridmoment (2). Vridning (6) och böjning (10) Sammansatt hållfasthet (6). Problem, främst om maskinförband termin Period 3

Ritteknik Föregående uppgifter slutförs (4). Övriga fasta förband (8). Kedjor (4)

Hållfasthetslära Knackning (4) och översikt (2) Mekanik De enkla maskinerna Vårtermin Period 4

Element Rörelseskruvar och skruvförband (6). Pressförband (2). Motor- och maskindrift (1). Planremmar och kilremmar (7). Kopplingar och bromsar (5)

21 Ritteknik Linjers verkliga längd, skärningar och ytutbredningar (14). Rörelse skruv och skruvförband (8)

Vårtermin Period 5

Materiallära Tunga metaller och deras legeringar (3). Plast, gummi, betong och övriga material (3). Smörjmedel (2). Korrosion, ytbehandling, röta, impregnering och målning (2)

10 Element Kuggeometri (6), lagerkrafter och kugghållfasthet (5). Axlar, glid lager och rullningslager (12)

23 Ritteknik Lin-, rem- eller bromsskivor (6). Kugghjul (10). Axlar, stålager och elastisk axelkoppling till remöverföring, broms eller kuggväxel (6)

Kursavsnitt och kursmoment

Period Mekanik

Antal effektiva lektioner

(dynamik) 22

Element 8 Vårtermin Period 6

30 Ritteknik 10 7 A pparat byggnad Cisterner, behållare och tryckkärl. Rörledningar och armatur

20 50

Enligt detta förslag löper rittekniken parallellt med övrig undervisning. En samordning måste givetvis ske, så att rittekniken tar upp objekt i den ordning som de behandlas i delämnet konstruktionselement. Det är önskvärt att undervisningen under viss del av antalet veckotimmar sker med delad klass för att man skall nå avsett mål. I period 1 läses grunderna som en förberedelse för de övriga periodernas undervisning. I hållfasthetslära studeras endast så mycket som behövs för förståelse av materialens meritvärden och andra egenskaper. De olika delarna kan läsas tämligen fristående från varandra med mekaniken sist. Under de sista fyra veckorna kan också materiallära och mekanik läsas parallellt med vardera 3 vtr. I period 2 kan man börja med grunderna av hållfasthetsläran för att därefter integrera den med konstruktionselementen. Viss parallelläsning kan också ske. I period 3 studeras huvuddelen av hållfasthetsläran. I period 4 integreras mekaniken helt med de olika konstruktionselementen. Hållfasthetsläran kan läsas fristående. I period 5 integreras undervisningen om tunga metaller och deras legeringar samt smörjmedel med elementet glidlager. Övriga delar av materiallära och element kan läsas fristående. I period 6 kan dynamiken och elementen läsas relativt fristående från varandra.

Samverkan För att lektionstimmarna i ämnet teknologi skall utnyttjas så väl som möjligt bör en god samverkan ske med andra ämnen. Denna samverkan ordnas bäst i stora drag genom ämnes- och klasskonferenser. Därutöver bör berörda lärare komplettera konferenserna med enskilda samtal. Det är lämpligt att lärarna i olika ämnen i görligaste mån använder samma 553

beteckningar, enhetssystem och metoder. När olikhet är ofrånkomlig bör orsaken härtill meddelas eleverna. Det bör beaktas att alla ämnen skall samverka till en helhet i utbildningen. Detta framhålls för eleverna genom a t t lärarna, när tillfälle ges, hänvisar till stoff och behandling i varandras ämnen. De bör ge kort repetition när anknytning sker till kunskaper meddelade i andra ämnen. I momentet Ritteknik skall eleverna i viss utsträckning genomföra konstruktiva övningar. De skall därvid betrakta olika alternativ till teknisk lösningsprincip, välja material och tillverkningsmetod samt ta hänsyn till ekonomiska och funktionsmässiga synpunkter. Över detta skall eleven sätta upp en enkel redogörelse, t. ex. i form av en teknisk rapport. För att underlätta att en sådan rapport blir lämpligt uppställd och logisk i sin framställning bör eleverna ges någon träning i denna skriftform i ämnet svenska. De största svårigheterna för ämnet teknologi ligger i att de matematiska kunskaperna kommer sent, främst när det gäller trigonometriska funktioner och differentialkalkyl. Vid lösning av problem måste räknesticka användas redan från början av läsåret. Enkla trigonometriska funktioner, såsom sin a, cos a och tg a, behövs i slutet av september månad för undervisningen i mekanik om krafter i planet samt i hållfasthetsläran för krafters uppdelning i stänger. Trigonometriska formlerna för vinklars summa behövs för studium av de enkla maskinerna i mekaniken och får på detta stadium hämtas ur handbok. Differential- och integralkalkyl kan inte användas för hållfasthetsläran, utan man får nöja sig med dimensionsanalys och förenklade betraktelsesätt. Kunskaper om derivator behövs emellertid för studium av dynamik som beräknas börja i mitten av april månad. Genom samverkan mellan lärarna i matematik och teknologi kan dessa samordningsproblem bemästras. I fysiken ges de första grunderna i dynamik redan vid höstterminens början. I ämnet teknologi behandlas detta kursavsnitt först i slutet av vårterminen. Läraren i teknologi bör då ha kontakt med läraren i fysik för att få klart för sig vad som blivit genomgånget och hänvisa därtill i sin undervisning. Korrosion, röta, impregnering och ytbehandling avses bli behandlade i februari månad. Genom samverkan med lärare i kemi bör då bl. a. den elektrolytiska spänningskedjan ha klarlagts för eleverna. Om så inte kan ske bör läraren i teknologi hänvisa till dess senare behandling. I teknologin behandlas materialläran endast ur konstruktionssynpunkt. Behandlingsmetoder, t. ex. värmebehandling, beskrivs endast summariskt. Ämnenas strukturbyggnad behandlas inte alls. Dessa områden av materialläran samt olika materials lämplighet för tillverkning och bearbetning studeras främst i ämnet produktion, dit också laborationer i materialprovning är förlagda. Vid undervisningen om konstruktionselement i teknologin kommer man ständigt in på olika tillverkningsmetoder, vilket sker redan i början av höstterminen. 554

Det är därför lämpligt att läraren i produktion börjar sin kurs med en översikt över olika metoder för tillverkning och bearbetning. Det är fördelaktigt att läraren i teknologi i sin undervisning anger när berörda metoder kommer att behandlas utförligare i ämnet produktion. Av det sagda framgår att en god samverkan är nödvändig mellan lärarna i produktion och teknologi. I ämnet energi används vissa kunskaper i kinematik i samband med vätskors utströmning och strömning i fläkt-, pump- och turbinhjul. Det är lämpligt med samarbete mellan berörda lärare så att nämnt avsnitt i mekaniken behandlas på tillfredsställande sätt. Kursen i teknologi skall utgöra en väl avvägd helhet som förberedelse för ämnet konstruktion. Genom samverkan måste även åstadkommas att samma principer, metoder, beteckningar och enhetssystem används, såväl när det gäller de grundläggande ämnesdelarna som avseende ritteknik och konstruktionsövningar. Laborationer Tiden medger inte laborationer i egentlig mening. För att verifiera formler och företeelser bör de ersättas med försöksdemonstrationer inför halvklass. Dessa demonstrationer bör förläggas till momenten med 4 vtr, se avsnittet Planering. I det följande ges exempel på några lämpliga försök. Materiallära: laborationer görs i ämnet produktion. Mekanik: kraftresultant och hävstångsförsök. Friktionsförsök, t. ex. lutande plan och lina över fast cylinder. Försök med stöt. Hållfasthetslära: dragprovdiagram för några olika material för att belysa förloppets olika karaktär (flytområde, brytpunkt, kontinuitet). Deformation vid vridning och böjning. Eventuellt kan böjspänningar verifieras med trådtöjningsgivare. Knäckningsförsök. Konstruktionselement: skruv- och muttermoment. Demonstration av tryckoljeförband (pressförband). Skruvfjäder. Kortfattad redogörelse bör sättas upp där försöksanordningar beskrivs, arbetsgången förklaras och resultatet redovisas. Flera parallellförsök bör göras så att eleverna får en uppfattning om värdenas spridning.

Hjälpmedel En lärobok bör vara sådan att den underlättar ämnets integrering, så att man inte User t. ex. hållfasthetslära för sig och element för sig. Grundläggande teori, konstruktiva synpunkter och regler för dimensionering bör vara åtskilda. Där555

igenom underlättas för eleverna i andra årskursen att snabbt repetera väsentligheter som behövs för konstruktionsövningarna. Det är lämpligt att författaren anvisar vad han anser vara väsentligt, vad som kan studeras översiktligt och vad som utgör överkurs. Varje kapitel bör vara försett med en sammanfattning och en serie frågor för självkontroll av kunskapsinhämtning. Vidare bör det finnas praktiska övningsuppgifter med svar, exempel med principiella lösningar och litteraturanvisningar. Vid sidan av läroböckerna bör finnas kompendier över speciella avsnitt, standardblad, broschyrer, datablad m. m., vilka lätt kan kompletteras i takt med utvecklingen. Eleverna bör använda handbok vid problemlösning. Det torde inte innebära någon nackdel att denna är avsedd för högre stadium. Det bör tvärtom vara nyttigt för eleverna att lära sig hitta det de behöver bland ett större stoff. För att kunna ge en praktisk och god undervisning är det nödvändigt att läraren använder AV-hjälpmedel, framför allt när det gäller att beskriva och förklara konstruktiva utformningar av konstruktionselement m. m. Dessa hjälpmedel kan med fördel användas i åtskilliga fall även när det gäller att förklara teoretiska avsnitt. Bläddertavla och flanellograf kan användas för att visa schematiska uppställningar och tabeller. Skriftprojektor är utmärkt i många fall, t. ex. för att visa hur en växellåda byggs upp kring axlar och hjul. Dessa hjälpmedel bör användas ofta och varje gång under relativt korta tidsperioder så att eleverna inte förfaller till passivitet. Om möjligt bör projektionsapparat användas utan mörkläggning. För att konkretisera undervisningen, framför allt om konstruktionselement, bör läraren ha nära tillgång till en rikhaltig samling av olika föremål. Dessa bör vara så placerade att de väcker elevernas intresse utan att desamma skall behöva särskilt påvisas. För försöksdemonstrationer krävs viss utrustning enligt vad som framgår av avsnittet om laborationer.

Produktion MÅL Undervisningen i produktion syftar till att ge eleverna elementära kunskaper om tekniska material, deras egenskaper och konstruktiva användning, och om grundläggande metoder för materialens bearbetning och behandling jämte därvid använda utrustningar, maskiner, verktyg och mätdon, så att de får klar uppfattning om sambanden mellan olika för tillverkningstekniken aktuella områden samt om den moderna utvecklingen, 556

att bibringa dem kunskaper om olika produktionstekniska faktorer, att göra dem i någon mån förtrogna med experimentell mät- och provningsmetodik, samt att göra dem förtrogna med handhavande av aktuella standardtabeller och teknisk litteratur.

HUVUDMOMENT Materiallära Tillverkningsteknik Produktionsteknik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, allmän kurs 3 vtr varav 0,5 vte laborationer

Materiallära. Metallografi: grundbegrepp, metallisk bindning, tillståndsdiagram. Smältomvandling och omvandling i fasta faser. Tillståndsdiagrammet Fe—Fe 3 C och värmebehandlingar för stål och gjutjärn. Tillståndsdiagram och aktuella värmebehandlingar för koppar- och lättmetallegeringar. Elastisk och plastisk formändring, struktur- och egenskapsförändringar i samband med varm- och kallbearbetning. Olika materials formbildningsförmåga. Korrosionsfrågor: olika slag av korrosion och medel mot korrosion. Korrosionsskyddsfrågor. Ytbehandling. Materialegenskapsanpassning samt konstruktions- och tillverkningstekniska synpunkter på materialval. Tillverkningsteknik. Verkstadsmätteknik: toleranser och passningar för produkter, verktyg och mätdon. Mätverktyg i samband med grundläggande mätteknik. Avsyning och kvalitetskontroll. Hopfogning. Svetsning: svetsbarhet, smältmetallurgi vid svetsning. Översikt över moderna svetsmetoder, gas- och elsvetsmetoder. Svetskontroll, svetsgodsfel och svetsgodsegenskaper. Apparatur och utrustning, säkerhetsföreskrifter. Lödning, limning, nitning, falsning, ytbeläggning. Tillformning medelst gjutning: gjutbarhet, smältmetallurgi vid gjutning. Modelltillverkning, formtillverkning, smältning, gjutning, rensning, efterbehandling. Sandgjutning, kokillgjutning, pressgjutning. Form- och sprutpressning av plaster. G;utgodskontroll, gjutgodsfel och gjutgodsegenskaper. Regler för gjutgodskcnstruktioner. Synpunkter på gjutning — svetsning. Årskurs 2, allmän kurs 4 vtr varav 1 vte laborationer

Tillformning medelst plastisk bearbetning: plastisk bearbetbarhet vid kall- och varmbearbetning. Olika bearbetningsmetoder: valsning, dragning, smidning, varmpressning, strängpressning, strängsprutning, flytpressning, djuppressning, 557

sträckformning, tryckning, bockning, riktning och höghastighetsformning. Arbetsmaskiner, verktyg och övrig utrustning. Frånskiljning. Oxygenskärning. Styckskärande bearbetning: klippning, stansning. Maskiner och verktyg. Materialutnyttjning. Spånskärande bearbetning: skärande bearbetningens mekanik samt grundprinciperna för verktyg och verktygsmaskiner, ekonomiska bearbetningsdata. Spånskärande bearbetbarhet. Olika bearbetningsmetoder såsom svarvning, hyvling, driftning, sågning, borrning, försänkning, brotschning, gängning, fräsning, slipning och speciella finbearbetningsmetoder. Grovbearbetning — finbearbetning. Maskiner och verktyg. Elgnistbearbetning och kemisk bearbetning m. m. Maskiner för tillverkning: allmänna konstruktionsprinciper. Olika maskintyper jämte vissa beräkningar av därtill hörande organ såsom växelhjulsberäkning, varvtals- och matningsberäkning, effektberäkning. Maskinindikering och noggrannhet, fjädringar och vibrationer. Mekanisering av maskiner. Uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar. Tillverkningsekonomi. Produktionsteknik. Planeringsfunktioner: produktionsplanering med huvudplanering, beredning, detaljplanering och bevakning. Lokalplanering. Materialhantering och förrådsorganisation. Årskurs 2 , specialisering 5 vtr varav 1,5 vtr laborationer

Bearbetbarhet: teorin för plastisk formförändring och plastisk bearbetbarhet, spånbildningsteori och skärbarhet, mätning av bearbetbarhet. Bearbetningsekonomi: bearbetningstider. Sammanfattning av bearbetningsdata, maskin-, hand- och ställtider för olika typer av bearbetning. Jämförelse mellan olika operationers tillverkningstider och i samband därmed val av ekonomiska metoder. Bearbetningsnoggrannhet. Samarbete mellan tillverkning och konstruktion. Kvalitetskontroll. Rationalisering: ackordssättning. Utredningsarbete och val av analysmetod. Metodstudier inom ett verkstadsföretag. Arbets- och meritvärdering. Produktionsberedning: beredningens funktioner. Faktorers inverkan såsom konstruktion, ritningar, material, maskiner, verktyg, transportdon, avsyning och kontroll. Beredning av detaljer och produkter. Val av produktionsmetod. Mekaniseringsgradens inverkan på lönsamhet, kvalitet etc. ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen i produktion har som sin väsentliga uppgift å ena sidan att ge eleverna ett produktionstekniskt synsätt med vad detta innebär av kunskaper om material- och tillverkningstekniska data och de teknologiska förutsättning558

arna för dessa och å andra sidan att utveckla elevernas förmåga att se sambanden och den nödvändiga samverkan, framför allt mellan konstruktion och produktion, mellan produktion och ekonomi samt mellan produktion och mekanisering. Produktion bör bl. a. ses som en uppföljning av tidigare behandlat stoff i teknologins moment materiallära och tillverkningsteknik, vilket vid behandlingen kräver ett sammanfattande och mera överskådligt förtydligande av de teknologiska synpunkterna. Valet av produktionsmetoder vid tillverkning av en produkt är av avgörande betydelse för kostnaderna. Detta val är intimt förbundet med de krav på tillverkningen som produktens funktion ställer. Framställningssättet är en fråga som bör avgöras i samarbete mellan verkstad och konstruktionskontor. Organisatoriskt innebär detta att varje produktplanläggning kräver ett utredningsarbete där hänsyn måste tagas till konstruktionsutformning, teknologiska frågor och arbetsekonomi, så att lägsta möjliga kostnad erhålles utan att man prutar på erforderliga kvalitets- och funktionskrav. Ställning måste således tagas till produktdetaljernas konstruktiva utformning, materialval, ytjämnhet, toleranser, måttsättning och arbetsman, partistorlekens inverkan, produktionsmetod med data, operationernas ordningsföljd och antal, kostnaden i olika produktionsmedel, verktyg, transportdon etc. Hårdare konkurrens och utveckling mot längre serier fordrar noggranna val av produktionsmetoder och ökade kunskaper om material- och tillverkningstekniska data. Ökningen i kostnad för arbetskraft driver på utvecklingen mot automatisering.

Arbetssätt Undervisningen inledes lämpligen med en beskrivande orientering av ämnet. Lärostoffet är i stor utsträckning av beskrivande natur, vilket många gånger försvårar överskådlighet och metodik. En av lärarens huvuduppgifter är därför att ge eleverna detta genom lämplig handledning genom att instruera dem om vad som är väsentligt och måste behandlas ingående och vad som kan studeras översiktligt och summariskt. Man bör sträva efter att så långt det är möjligt presentera lärostoffet i form av enkla problem och beräkningsuppgifter i avsikt att utveckla elevernas förmåga att tänka metodiskt och analytiskt. Problem och beräkningsuppgifter jämte däri ingående storheter måste ha verklighetsunderlag och vara tydligt tekniskt inriktade. E t t flertal beräkningsuppgifter skall lösas matematiskt. Inom tillverkningstekniken är det vanligen så, att lösningar även på funktionssamband göres grafiskt. Eleverna måste lära sig att se hur ändringarna i en variabel inverkar på resultaten för att de därigenom lättare skall förstå de rätta sammanhangen. De funktionella sambanden framställes ofta för överskådlighetens skull gra559

fiskt och förutsätter att eleverna får kännedom om konstruktion och användning av diagram och nomogram. Vissa diagram och nomogram bör eleverna själva konstruera. Som komplement till räkneproblem kan det vara värdefullt för eleverna att erhålla sådana övningsuppgifter som kräver en viss behandlingsmetodik för att lösas, t. ex. en MTM-studie, en enklare beredningsuppgift etc. I samband med produktionsberedning och rationalisering är det väsentligt att eleverna får stifta bekantskap med metodblanketter, protokoll etc. Förmågan att fylla i och ha hand om dylika bör inläras. Undervisningen skall i de grundläggande avsnitten inriktas på fakta- och sambandsinlärning. Eftersom tillverknings- och produktionstekniska problem ofta leder till kompromisslösningar eller anpassningar är det nödvändigt att eleverna kan analytiskt penetrera ett problem för att exempelvis få en optimal lösning. Inom produktionstekniken är den analytiska behandlingen så dominerande att speciella analysmetoder har utvecklats. För att tränga in i sammanhangsanalysen måste en fördjupning inom det aktuella avsnittet göras. Tiden medger icke alltför många sådana fördjupningar, varför de måste väljas med omsorg från lärarens sida och med den naturliga målsättningen att skapa normallösningar som kan tillämpas på andra liknande problem. Schematiska uppställningar liksom modeller befrämjar överskådligheten. Experimentet och dess analys måste inta en central ställning vid presentationen av stoffet. Såväl demonstrationer som laborationer måste för att bli av bestående värde för eleverna vara väl förberedda, ändamålsenligt anordnade och planmässigt infogade i kursplanen. Viktigt är att experimenten göres enkla och utformas så, att det väsentliga i uppgiften framträder. Analysen av experimenten bör ske på sådant sätt att för eleverna klart framgår dels betydelsen av faktainlärning, dels den metodiska behandlingen och bedömningen av erhållna resultat. Ämnet ger vissa möjligheter till betingsläsning, företrädesvis i årskurs 2, då en större mognad för självständigt arbete hos eleven kan förväntas. Betingen bör omfatta ett visst delmoment, såsom frånskiljning, maskiner för tillverkning, uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar e t c , och omfatta en inlärningsperiod av två till fyra veckor. Beredningsuppgifter och konstruktionsövningar är även exempel på lämpliga beting, varvid grupparbete bör vara att föredraga. Gruppen kan i dylika fall lämpligen bestå av två till fyra elever. E t t beting följes av kontroll av inlärningen eller vid beredningsuppgifter och konstruktionsövningar av en teknisk redovisning av åstadkommet resultat.

Allmän kurs Materiallära. Den metalliska bindningen i gitter är i princip känd från kemin och fysiken, varför endast en kort återblick erfordras. Användningen av gittermodeller är önskvärd. Endast enkla typer av binära diagram bör behandlas. 560

Betydelsefullt för förståelsen är att exempellösning med hjälp av hävstångsregeln utföres. Diffusionens betydelse för händelseförloppen i smält- och fasomvandlingar understrykes, liksom dess betydelse för uppkomsten av segringar, korngränsförskjutning och rekristallisation. Huvudvikten läggs vid järn-kol-diagrammet, vilket blir en ren tillämpning på metallografiska grundbegrepp. Vid behandlingen av austenitomvandlingen förklaras avkylningssättets inverkan på strukturomvandlingen medelst T T T diagrammet. Utgående från atomernas diffusionsförmåga, Fe-, Fe 3 C- och T T T diagrammen diskuteras metodik och syftemål med de olika värmebehandlingarna. Händelseförloppen i de viktigare värmebehandlingarna bör åskådliggöras med schematiska strukturbilder. Presentationen av olika stål och gjutjärn bör göras översiktligt och jämförande i anslutning till studiet av normblad och materialkataloger, varvid kolhaltens och legeringsämnenas inverkan på egenskaper och behandling särskilt påvisas. Speciell uppmärksamhet bör ägnas verktygsstål och verktygsmaterial. Genomgången av de olika verktygsstålens egenskaper och behandling bör i viss mån hänskjutas till respektive användningsområden i samband med bearbetningstekniska avsnitt. Särskild uppmärksamhet ägnas tillståndsdiagrammen för mässing, tennbrons och de härdbara lättmetallegeringarna. Sintermetodiken vid framställning av pulvermetallurgiska material genomgås och jämföres med smältmetallurgin med hänsyn till behandling och egenskaper. Standardiserade material kan studeras i anslutning till normbladen och materialkataloger. Vid behandlingen av korrosionsfrågor bör speciellt begreppet passivitet introduceras. Korrosionens inverkan på materialutmattning bör däremot hänskjutas till ämnet konstruktion. En systematisk sammanfattning om förfaringssätten att åstadkomma materialegenskapsanpassningar hos olika materialgrupper bör syfta till att underlätta materialvalen för konstruktionselement. Tillverkningsteknik. Verkstadsmätteknik. En allsidig tabelluppställning bör presenteras för underlättande av passningsval i anslutning till ISO-systemet. Med hjälp av SMS-502 bestämmes tillverkningstoleranser för fasta mätdon, slitmåns- och tvistgränser. En orienterande beskrivning av de vanligaste mätverktygen ges. Betydelsefulla är synpunkter på passbitskombinationens roll vid inställning och kontroll av mätdon, liksom korrektionens anpassning till systematiska fel. Eleverna bör tränas i att bedöma de systematiska och tillfälliga felens inverkan på mätresultatet och dess felkällor. En information ges om avsyningens och kontrollens betydelse för produktkvaliteten. Hopfogningsmetoder. Vid behandlingen av trycksvetsmetoder bör företrädes561

vis motståndssvetsningen diskuteras, och endast en kortare information om övriga metoder ges. E t t alltför ingående studium av svetsaggregatens karakteristiska och framför allt dynamiska egenskaper torde ej vara möjligt. Väsentligt är emellertid att vid ljusbågssvetsning se sambanden mellan ljusbågskarakteristikan och maskinkarakteristikan för val av rätt strömstyrka. Olika krav på elektrodegenskaper och elektrodanvändning behandlas relativt ingående. Eftersom lödning och limning är i stark utveckling bör jämförelser göras mellan dessa metoders egenskaper och användning och svetsningens. Tillformning medelst gjutning. Genom att presentera ett schema över gjutprocessens olika funktioner erhålles en god överskådlighet. Vid behandlingen av form tillverkning bör särskilt uppmärksammas skiljaktigheter mellan olika engångsformar och långlivsformar som användes dels vid kokillgjutning, dels som formverktyg vid pressgjutning och plasttillformning. I samband därmed bör lämpligen ett pressgjutnings- eller plastformningsverktyg mera ingående behandlas med hänsyn till kraftpåkänningar, temperatur- och korrosionsfrågor, materialval och konstruktiv utformning. I samband med genomgången av regler för gjutgodskonstruktioner kan det vara värdefullt att exemplifiera med demonstrationer av gjutgodsfel och därvid påvisa orsaken till felaktigheterna. Tillformning medelst plastisk bearbetning. I samband med de plastiska tillformningsmetoderna göres klar åtskillnad mellan kall- och varmdeformation såväl beträffande materialomvandlingar som kvalitet, ekonomi och egenskaper. De olika bearbetningsmetodema behandlas dels översiktligt och jämförande, dels mera fördjupat var för sig, varvid problem med praktisk anknytning i vissa fall kan behandlas som beräkningsuppgifter, matematiskt eller med hjälp av nomogram och diagram. Särskild uppmärksamhet bör ägnas tunnplåttillformning. Arbetsmaskiner och utrustning bör som regel behandlas översiktligt. Aktuella verktygsfrågor berör mera påtagligt deformationsförloppet och bör därför behandlas åskådligt. Frånskiljning. Begreppet klippbarhet introduceras, varvid såväl klippning med raka skär som stansning behandlas. Klipp- och stansningsförloppen genomgås, varvid spelets betydelse för verktygsförslitning, kantkvalitet samt mått- och formnoggrannhet diskuteras. En allmän översikt över olika typer av stansningsverktyg och kombinationsverktyg göres, varvid för något verktyg, t. ex. ett följdstansverktyg, de ingående detaljerna utförligare behandlas med hänsyn till standard, materialval, stansdata, plåthållarkraft, materialutnyttjning etc. I sin praktik bör eleverna ha fått en viss erfarenhet av det spånskärande förloppet, av verktygsformer — svarvstål, fräsar, borrverktyg, slipskivor — och maskiner — svarvar, fräs-, borr- och slipmaskiner — samt dessa verktygs och maskiners funktionssätt. Det torde därför icke vålla några större svårigheter för dem att förstå principen för den skärande eggen. Sambanden mellan metall-, 562

trä- och plastbearbetning bör redan nu diskuteras, även om metallbearbetningen i fortsättningen blir det primära. Vid genomgång av material för skärverktyg bör kolstål, snabbstål, gjuten och sintrad hårdmetall, keramiska skär och skär av diamant behandlas och jämföras. Begreppet skärbarhet och bearbetbarhetstal införes i undervisningen i samband med fastställande av utslitningskriterier. Några metoder för skärdatabestämning vid ekonomisk livslängd belyses, såsom Taylors förslitningsförsök, fas- och gropförslitningsförsök, försök med varierande matningar, skärdjup och skärgeometri. Skillnaden i syftemålet mellan grovbearbetning och finbearbetning bör klart utredas. Det är väsentligt att genom experiment och enkel problemlösning åskådliggöra hur de olika variablerna påverkar valet av skärdata. De olika bearbetningsmetoderna behandlas dels beskrivande, dels i enkla beräkningsuppgifter. I anslutning till genomgången av metoderna ges en orientering om maskiner och verktyg, varvid tidigare synpunkter på skärförlopp och data bör kommenteras. En kort information ges om elgnistbearbetning och kemisk bearbetning. Maskiner för tillverkning. Lämpligen bör som inledning presenteras en översikt över olika vanligare förekommande tillverkningsmaskiner, grupperade efter metod och funktion, eventuellt med angivande av prestanda. Generellt och översiktligt behandlas synpunkter på stativkonstruktion, olika rörelsesystem och därmed hörande element såsom drivsystem, växeltidselement, kopplingselement, programstyrningselement, element för överförande av roterande rörelse till rätlin jig eller intermittent etc. I samband med varvtals- och matningsberäkningar bör maskintidberäkningar belysas. Rörelseschemat genomgås och bör i enkel form användas vid genomgång av växelhjulsberäkningar såväl för gängning som för delningsapparaten. De grundläggande principerna för programstyrning av verktygsmaskiner kan lämpligen presenteras i anslutning till exempel och laborationer med reglertekniska hjälpmedel. Uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar. Översiktligt genomgås olika slag av uppspänningsverktyg. För avsnittet fixturer och jiggar behandlas: ändamål och ekonomiska förutsättningar, konstruktiva riktlinjer för arbetsstyekets utformning, dess lokalisering och fastspänning, fastspänningsanordningar, fasta och ställbara stöd, utstötare, styrningar, indexanordningar etc. Exempel på fixtur- och jiggkonstruktione: diskuteras, varvid även monteringsfixturer och -jiggar behandlas. Tillverkningsekonomi. En enklare beräkningsuppgift genomgås för klarläggande av tillverkningskostnadens sammansättning och inverkan på produktprise;. Vid kostnadsanalysen bör även verktygskostnaden behandlas. Något beröres investeringens betydelse för lönsamhet och metodförbättringar. 563

Produktionsteknik. Produktionsplaneringens olika moment, syftemål och hjälpmedel behandlas översiktligt och kortfattat, gärna belyst med praktikfall. Lokalplaneringen behandlas kortfattat såväl externt som internt med huvudvikt vid olika metoder för samordning av arbetsplatser. Materialhantering och förrådsorganisation bör något belysa utläggning av transportvägar mellan företagets olika avdelningar, transportanalys och synpunkter på val av transportmedel samt förrådshållningens interna uppläggning och synpunkter på ekonomisk förrådshållning.

Specialisering Tillverkningsteknik. Kvalitetskontroll. Undervisningen i kvalitetskontroll bör syfta till att beräkningsmässigt och grafiskt behandla diagrammetoderna. Metodernas allmängiltighet för olika slags produktionsmässig kontroll kan lämpligen belysas med exempel från praktiken. Den ekonomiska konsekvensen av större eller mindre standardavvikelser hos mätresultaten bör beaktas, inte minst med hänsyn till val av t. ex. mest lönsamma produktionsmetod. Bearbetbarhet. De olika begreppen för bearbetbarhet har i den gemensamma kursen blivit summariskt behandlade och fordrar en avsevärd fördjupning för att rätt förstås av en produktionsman. Huvudvikten bör läggas på struktur- och egenskapsförändringarna i material och verktyg för olika bearbetningsmetoder samt hur dessa påverkar databestämning och produktionsval. Sålunda kräves t. ex. ett mera ingående studium av bearbetningens mekanik och händelseförlopp i materialen för att förklara hur de olika spånformerna är beroende av arbetsmaterial och verktygsutformning. Skärstället bör ses dels som ett värmebalansproblem, vilket påverkar val av verktygsmaterial, dels som ett skärkraftcentra, vilket kräver stabilitet och erforderlig maskineffekt. I båda fallen måste en anpassning vid val av skärdata ske. Synpunkter på materialval för skärverktyget bör behandlas i anslutning till krav på verktygsmaterialets värme- och anlöpningsbeständighet, hårdhet, motstånd mot nötning och eggskärpa, slitstyrka etc. Karbidhaltens inverkan på dessa faktorer och produktiviteten bör vidare åskådliggöras. Bearbetningsekonomi. Avsnittet behandlas överskådligt med kommentarer till tabeller och uppställningar som skall bilda underlag för det produktionstekniska beredningsarbetet. Kostnadsanalyser åskådliggöres med styckekostnads- och totalkostnadsdiagram. Vid analysen av kostnader bör även synpunkter på verktygskalkylation medtagas. Avsnittet avser att belysa beredningsavdelningens betydelse för samverkan med verkstad och konstruktionskontor samt något om beredningsavdelningens sammansättning och verksamhet. Produktionsteknik. Rationalisering. I samband med behandlingen av ackordsättningsmetoder bör lämpligen en tidsstudieövning utföras för att visa ackordstidsbestämning och uträkning av ackord, varvid också skillnaden mellan raka 564

och blandade ackord klargöres. Prestationsbedömningen bör behandlas för sig, även den lämpligast som en tillämpningsövning. Enkla exempel på funktionell och syntetisk ackordsbestämning bör mera principiellt behandlas. Avsnittet om utredningsarbete och val av analysmetod bör ses dels mot bakgrunden av arbetsförenklingens s. k. fem steg, dels som ett viktigt led i all rationaliseringssträvan. I avsnittet om metodstudier inom ett verkstadsföretag framlägges synpunkter på hur metodstudier bör bedrivas och vilka faktorer som det därvid är av särskild vikt att beakta och taga hänsyn till. Huvudvikten bör läggas vid metodstudier på direkta arbeten och belysas med exempel. Exempel bör även ges på sådana ofta förekommande situationer som motiverar lönsamhetskalkyler såsom metodändring med eller utan investering i verktyg, val mellan två befintliga arbetsmaskiner med olika mekaniseringsgrad, val mellan att tillverka själv eller köpa utifrån etc. Behandlingen av arbetsvärdering göres relativt kort men olika värderingssystem, särskilt poängsystemet, bör belysas. Något beröres jämväl meritvärdering. Produktionsberedning. De två momenten om beredningens funktion och om faktorers inverkan bör behandlas översiktligt och följa upp tidigare genomgångna avsnitt i studierna, delvis inhämtade i ämnena konstruktion och teknologi i avsikt att ge bättre förståelse för beredningsarbetets metodik. Själva beredningsgången bör inläras på enklare detaljer såsom axlar, brickor, hävarmar etc. Det torde vara synnerligen givande som beredningsmodell betraktat att göra en planering av ett revolversvarvarbete. Som ett mera avancerat exempel kan anföras beredning av en detalj för automatsvarvning i vilken konstruktion och beräkning av en kamkurva ingår. Valet av produktionsmetod är av avgörande betydelse för tillverkningsekonomin och bör därför ägnas stor omsorg, så att eleverna får den rätta känslan för ekonomisk avvägning av produktionsberedningens omfattning vid styckeoch serieproduktion, konstruktionens utformning med hänsyn till produktionen och valet av tillverkningsmetod, produktionsmedel och verktyg för planerad partistorlek vid fastställd kvalitet. E t t par enklare exempel på detta bör föreläggas eleverna för att de redan på skolstadiet skall kunna utveckla sitt produktionstekniska tänkande. Exemplen kan strängt taget väljas från vilket verkstadstekniskt avsnitt som helst. Här redovisas några: svetsning kontra gjutning, sandgjutning kontra pressgjutning, pressgjutning i metall kontra pressformning i duroplast eller formsprutning i tennoplast, pressgjutning kontra formdragning i tunnplåt, hejarsmide kontra stuksmidning, svarvning kontra pressning av gängor, automatsvarvning i flerspindelautomat kontra revolversvarvning, borrning för ritsning kontra borrning i jigg, montering för hand kontra montering med fixtur, avsyning med hakmått kontra avsyning med mikrokatorer i mätfixtur, transport för hand kontra transport med griporgan eller glidränna osv. 565

Planering Ämnet fordrar en metodisk planering av det rikliga stoffet för att medge en anpassning till tidsramen. Lärostoffet i materialläran är av grundläggande karaktär för förståelsen av de tillverkningstekniska sambanden och teknologierna, varför produktionstekniken till sin väsentliga del är en uppföljning av dessa båda huvudmoment. Olika avsnitt får icke isoleras från varandra. En väl genomtänkt planering från lärarens sida är således nödvändig. Fördelningen av stoffet mellan årskurserna 1 och 2 måste vara klart avgränsad med hänsyn till det mellanliggande praktikåret. För årskurs 1 bör gälla: ämnets 3 vtr delas upp på orientering, materiallära, tillverkningsteknik och laborationer. För att undervisningen skall bli effektiv bör dessa 3 vtr om möjligt delas upp på två dagar, en dag med en lektion och en dag med två lektioner. Följande uppställningar visar hur det tillgängliga antalet lektionstimmar kan disponeras på de olika momenten. Därvid har förutsatts att läsåret har 30 effektiva arbetsveckor. Lektioner

Orientering Materiallära Tillverkningsteknik Laborationer

7 28 40 15 90

Orienteringsavsnittet om sammanlagt 7 lektioner inleder kursen. Denna bör göras dels överskådligt, dels så omfattande att eleverna har kännedom om olika tillverkningsmetoders huvudsakliga särdrag, då de i teknologin har behov av hithörande avsnitt. Materialläran läses med 2 vtr. Från schemateknisk synpunkt är det motiverat att förlägga laborationerna till vårterminen. Tillverkningstekniken läses parallellt med materialläran med 1 vte till dess a t t materialläran är avverkad. I tillverkningstekniken behandlas följande avsnitt. Lektioner

Verkstadsmätteknik Hopfogning Tillformning (gjutning)

15 15 10 40

För den allmänna kursen i årskurs 2 disponeras 4 vtr. De kan fördelas på följande sätt: 566

Lektioner

Tillverkningsteknik Produktionsteknik Laborationer

70 20 30 120

Ungefärlig fördelning inom tillverkningstekniken: Lektioner

Tillformning (plastisk bearbetning) Frånskiljning Maskiner

15 30 15

Verktyg

JL0 70

De olika momenten har i kursplanen uppräknats i en tänkt kronologisk ordning men andra anordningar är tänkbara då skäl talar för en omgruppering. En viss behandling av maskiner i den spånskärande bearbetningen vad beträffar vissa för bearbetningen förtydligande maskinberäkningar (varvtals- och matningsberäkningar, växelhjulsberäkningar) kan vara välmotiverad. För specialkursen i årskurs 2 disponeras 5 vtr utöver allmänna kursen. För att specialkursen skall ge den eftersträvade fördjupningen är det nödvändigt a t t samordna denna på lämpligt sätt med den allmänna kursen. Specialkursens 5 vtr kan disponeras på följande sätt: Lektioner

Tillverkningsteknik Produktionsteknik Laborationer

45 60 45 150

Ungefärlig fördelning inom ämnena: Tillverkningsteknik: Kvalitetskontroll Bearbetbarhet Bearbetningsekonomi Produktionsteknik: Rationalisering Produktionsberedning

10 25 10 45 15 45 60

Den allmänna kursen och specialkursen måste samordnas för att en helgjuten kursplan skall kunna presenteras. Önskvärt är att tillverkningstekniken helt färdigbehandlas innan produktionstekniken tager sin början. Eftersom produktionsteknik i specialkursen läses med 2 vtr totalt och den allmänna kursen omfattar 567

1 vte måste vissa väsentliga avsnitt påbörjas betydligt tidigare inom specialkursen, t. ex. produktionsberedningen. Vid denna tidpunkt har emellertid den allmänna kursens delavsnitt Maskiner för tillverkning och uppspänningsverktyg, fixturer och jiggar ännu ej behandlats, vilket försvårar samordningen. Planeringen kan läsas helt och hållet i den allmänna kursen och således läggas på slutet. Under förutsättning att en fulltalig klassavdelning skall läsa den produktionsinriktade kursen, kan ämnet med fördel planeras som en helhet, omfattande 9 vtr, varvid tillverkningstekniken med alla dess avsnitt först behandlas och efterföljes av produktionstekniken. Det totala timantalet om 9 vtr för specialkursen inom produktion kan då fördelas på följande sätt: Lektioner

Tillverkningsteknik Produktionsteknik Laborationer

115 80 75

Laborationerna förutsattes fördelade under hela läsåret och utföres parallellt med teoriundervisningen. Följande uppställning visar hur tillgängliga antalet lektionstimmar totalt i ämnet produktion lämpligen kan fördelas på de olika momenten. Årskurs 2 Årskurs 1

Moment

Specialisering

Allmän kurs

Specialisering

70 20 30

45 60 45

7 28 110 20 45

7 28 155 80 90

7 28 40

Materiallära Tillverkningsteknik Produktionsteknik Laborationer Summa

Allmän kurs

Summa

Allmänna kursen läses av de elever som i årskurs 2 specialiserar sig på konstruktion eller energi. Specialkursen avser de elever som studerar produktion som specialisering. Samverkan För att ämnet produktion skall nå sitt syftemål är det väsentligt med intim samverkan med andra ämnen. Detta ordnas på vanligt sätt vid klass- och ämneskonferenser. Berörda lärare bör komplettera dessa med enskilda samtal så att de kontinuerligt kan följa varandras kurser. 568

Samverkan med matematik är nödvändig i avsnitten logaritmer, grafiska metoder och funktionsanalys. Samverkan med kemi är nödvändig i avsnitten fasta kroppars bindning (metallisk bindning) och den atomistiska uppbyggnaden av material. Samverkan med teknologi och konstruktion. Synpunkter på detta samarbete har redan givits i respektive ämnen. Den konstruktiva utformningens betydelse för produktionsvalet bör uppmärksammas och kommer till användning vid utförandet av beredningsuppgifter. Samverkan med företagsekonomi bör särskilt uppmärksammas vad beträffar organisation, kostnadsanalys och arbetsstudier. Samverkan med svenska bör ske i samband med rapportskrivning av företrädesvis laborationsredogörelser. Laborationer, studiebesök

etc.

Experimentet och då i första hand laborationen bör av naturliga skäl tillmätas stort värde. Laborationer är aktuella som komplement i undervisningen för materiallära samt tillverknings- och produktionsteknik. Vissa avsnitt är viktigare att belysa med laborationer än andra. Ofta kan en kombination laboration—demonstration vara lämpligare än enbart laboration. Valet av laboration är dock i hög grad beroende av den tillgängliga utrustningen. Laborationens innehåll måste främst inriktas på kunskapsinhämtande och kritisk analys, ej endast på träning i försöksmetodik och laborationsteknik. I stort sett torde en tvåtimmars laboration vara lämplig i materiallära, men två-, tre- eller fyratimmars laboration är att föredraga i tillverknings- och produktionsteknik. I laborationsavdelningen bör normalt ingå högst 16 elever. Eleverna bör som regel samarbeta i grupper på högst 3—* deltagare. Varje laboration av eleverna redovisas lämpligen med redogörelse, protokoll eller teknisk rapport, innehållande aktuella data, mätvärden, uträkningar och ett slutomdöme. Bearbetning av primärvärden må utföras som grupparbete. Redogörelser etc, vilka under arbetet bör föras med så stor noggrannhet och ordentlighet att de inte behöver renskrivas hemma, skall snarast rättas av läraren och återlämnas till eleverna. Exempel på lämpliga laborationer: Dragprovförsök, bestämning av E. Hårdhetsmätningar: Brinell, Rockwell, Vickers. Slaghållfasthets- och utmattningshållfasthetsbestämningar. Metallografiska undersökningar. Härdningsprov och andra lämpliga värmebehandlingar. Skärvätskeprov. Korrosionsprov. 569

Gjutning. Svetsning: gas- och elsvets, gasskärning. Mätningar med mikrometer, indikatorklocka, mikrokator, toleranstolkar. Kontroll med tolkar och passningsdemonstration. Ytjämnhetsmätningar. Svarvning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Fräsning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Borrning: skärhastighet, matning, skärkraft, arbetsmetoder, ytjämnhet. Slipning: slipmetoder, slipmedel, ytjämnhet. Utslitnings- och skärkraftprov. Delningsapparaten. Provning av formmaterial, formdragning, smidning, bockning, stansning. Metodstudier, tidsstudier, frekvensstudier. Reglerteknik. Mekanisering. Demonstrationer är synnerligen väl lämpade för de flesta ämnesavsnitten. Olika material, olika slags materialfel, ytbehandlingar och typiska formprodukter jämte atommodeller, modeller av ternära tillståndsdiagram etc. är utmärkta hjälpmedel vid undervisningen i materiallära. I tillverkningstekniken är det aktuellt med demonstrationer i svetsning: av elektroder, svetsprover, viss utrustning etc. gjutning: av modeller, kärnlådor, brätt, formar, gjutna detaljer och gjutgodsfel verkstadsmätteknik: av mätverktyg, statistisk fördelning etc. plastisk bearbetning: av olika tillformade detaljer, verktyg etc. frånskiljande bearbetning: av stansverktyg, olika slags bearbetningsverktyg, provkroppar med olika ytjämnhet, olika typer av spånor etc. maskiner: av enkla modeller som visar huvudfunktionerna, kamkurvor etc. verktyg: av fixturer och jiggar. För produktionsteknikens del är det väsentligt att i arbetsstudierna kunna demonstrera metodanalys (t. ex. MTM) och metodförbättringar såväl medelst modeller som genom att tillämpa praktikfall, utföra prestationsbedömningar, klockstudier och frekvensstudier. Vid genomgång av planeringsfunktioner bör lämpligen demonstrationer tillämpas för beredningsexempel, varvid en ritning eller detalj presenteras jämte därtill hörande operationskort och orderlista. Transport- och lokalplaner bör demonstreras med lämpliga modeller. Olika produktionsprocesser kan genomgås som demonstration medelst planschverk eller schematiska modeller. Processerna bör omfatta olika industribranscher. Vissa demonstrationer är lämpliga att utföra i laboratorierna i anslutning till där befintlig utrustning. Parallellt med undervisningen bör studiebesök göras vid industrier, som kan uppvisa tillverknings- och produktionstekniska metoder i praktisk tillämpning. Önskvärt är att dessa studiebesök, som alla måste vara väl förberedda, ej endast 570

omfattar en genomgång av anläggningarna utan kompletteras med informationer och anföranden inom lämpliga avsnitt. Ändamålet med studiebesöket bör vara a t t ge eleverna en god uppfattning av olika slags industriell drift och att medverka till en utveckling av deras sinne för praktisk teknisk verksamhet och modelltänkande. Hjälpmedel Lämpliga moderna hjälpmedel kan effektivera och stimulera en undervisning som i stora ämnesavsnitt är av typiskt beskrivande natur såsom fallet är i ämnet produktion. Även om erforderliga läroböcker är föredömligt uppställda, fordras ett antal hjälpmedel som i sig bättre belyser samband och gör det lättare för eleven att se väsentligheter och principer. Planschverk samt bilder, tabeller och diagram, hämtade från aktuella tidskriftsartiklar, tekniska meddelanden, firmabroschyrer etc. möjliggör att bedriva undervisningen i takt med den tekniska utvecklingen. Genom dessa hjälpmedel presenteras nya material, tillverkningsoch produktionsmetoder, analysmetoder, maskiner och verktyg etc. med större utbyte. Då ämnets avsnitt ofta fordrar överskådlighet och en schematisk framställning utgör flanellografen ett värdefullt hjälpmedel. E t t antal tillverkningsprocesser åskådliggöres effektivare medelst kortare filmer än med muntlig framställning. Som exempel kan anföras ett antal processer inom materialframställning, materialomvandlingar, plastiska och skärande bearbetningsprocesser etc. Bildband eller en serie diapositiv lämpar sig utmärkt för åskådliggörande av de flesta ämnesavsnitten. Framställningen av lämpliga bildband eller diapositiv bör därför främjas, och det måste vara angeläget att kunna påräkna industrins stöd i denna fråga. Diaskopet bör vara en stående utrustning i lärosalen, som därför bör vara försedd med mörkläggningsanordning. Tillgång till episkop och filmprojektor bör finnas. Samlingspärmar med aktuella SMS-, SIS- och MNC-blad skall finnas på för ämnet avsedda arbetssalar. Biblioteket bör för bredvidläsning innehålla ett rikt urval av inhemska fackhandböcker, speciallitteratur och facktidskrifter samt nomenklaturskrifter och aktuell UDK-förteckning.

Konstruktion MÅL Undervisningen i konstruktion har till uppgift att grundlägga och utveckla elevernas förmåga till konstruktion av och överslagsberäkningar för enkla don, apparater och maskiner med sikte på ändamålsenlig funktion och god formgivning under beaktande av ekonomisk tillverkning och användning, samt att därvid utveckla deras förmåga att metodiskt angripa konstruktiva problem. 571

Specialisering i konstruktion har dessutom till uppgift att fördjupa den kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement, som behandlas i ämnet teknologi, att ge någon förmåga att studera teknisk litteratur, samt att öka förmågan till att utföra rittekniskt och konstruktivt arbete.

HUVUDMOMENT Mekanik Hållfasthetslära Konstruktionselement Konstruktionsövningar Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , allmän kurs 4 vtr varav 2 vtr enligt särskilda delningsbestämmelser; specialisering 5 vtr varav 2 vtr enligt särskilda delningsbestämmelser

Mekanik (för specialkurs). Materiella systems dynamik. Mekaniska odämpade och dämpade svängningar. Tvungna svängningar och kritiska frekvenser. Hållfasthetslära (för specialkurs). Värme- och rotationsspänningar. Skjuvspänningar vid böjning. Deformation vid böjning. Grafostatik. Härledning av formler och samband. Konstruktions element (för specialkurs). Axlar. Grundläggande teoretiska samband. Konstruktionsövningar. Övningar i konstruktion av don, apparater och maskiner inom det maskintekniska tillverkningsområdet, innefattande teknisk utredning samt sammanställnings- och arbetsritningar.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R I ämnet teknologi har eleverna bibringats elementära kunskaper i ritteknik, materiallära, mekanik och hållfasthetslära. Med detta som grund har de studerat utformning och dimensionering av fasta förband och rörliga konstruktionselement. I samband därmed har de givits någon vana att välja material och tillverkningsmetod, erhållit ritteknisk färdighet att utföra arbetsritningar samt givits insikter om transportdon och om allmän maskin- och apparatbyggnad. Ämnet konstruktion avser att utveckla elevernas förståelse för konstruktiva problem genom konstruktionsövningar rörande vanliga apparater och maskiner. Ämnet består av en allmän kurs och en specialkurs. Allmänna kursen, som är gemensam för alla elever, har sådant innehåll att det är tillämpbart inom vitt 572

skilda områden av maskintekniken. Specialisering i konstruktion avser att göra eleverna bättre skickade för konstruktivt arbete inom industrins ritkontor. E t t konstruktionsarbete i industrin börjar med en förutsättningslös och systematisk utredning om tekniska lösningsprinciper, material och tillverkningsmetoder. Därefter görs preliminära funktions- och dimensionsberäkningar, utreds de ekonomiska förutsättningarna för tillverkning, användning och ungefärlig seriestorlek samt undersöks dragkraften på köpare. Med dessa arbeten som grundval göres eventuella kompromisser och fastlägges förutsättningarna för konstruktionsarbetet som kan gå fram efter flera olika alternativ. Arbetet med sammanställnings- och arbetsritningar kan fortlöpa samtidigt med ständiga justeringar och omarbetningar så att konstruktionen blir ändamålsenlig, hanterbar och ekonomisk i tillverkning och användning samt får en tilltalande form. Tillverkningsmetoder och produktionsgång diskuteras kontinuerligt med verkstadens planeringsavdelning. Konstruktionsarbetet kan behöva avbrytas och börja på nytt därför att nya synpunkter tillkommit under arbetets gång. I vissa fall kan särskild beräkningsavdelning inkopplas och speciell formgivare konsulteras. Av exemplet framgår att konstruktion ger en sammanfattande kunskap i de flesta av fackskolans ämnen, av vilka främst produktion må framhållas. Ämnena teknologi och konstruktion är inriktade på att eleverna skall utföra självständiga konstruktiva uppgifter i ämnet konstruktion. Undervisningen och övningarna bör läggas upp så att eleverna läres arbeta efter ovan skisserade arbetsgång samt skolas i att systematiskt söka sig fram till lämpliga konstruktiva lösningar. Allmänna kursen avser enbart konstruktionsövningar. Eleverna skall självständigt, enskilt eller i grupp, genomföra uppgifter i konstruktion av enkla don, apparater och maskiner. Uppgifterna avser teknisk utredning med i huvudsak överslagsmässiga beräkningar samt utförande av sammanställnings- och arbetsritningar. För specialkursens elever är övningarna mera omfattande och medför större krav på kontrollberäkningar och tekniska avväganden. Dessa elever får dessutom en utvidgad kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement. För undervisningen i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement för specialkursens elever gäller i tillämpliga delar samma riktlinjer som anges för ämnet teknologi. Det gäller främst att ge helhetsbilder med inre och yttre sammanhang, att främja och utveckla elevernas studieteknik samt att meddela undervisningen i praktisk form. Konstruktionsövningarna sker lämpligen i form av beting. Den ungefärliga tiden som disponeras måste anges från början och inlämningsdag bör senare preciseras och hållas. Såsom framgår av Kommentarer till speciella kursmoment skall läraren följa arbetets gång kontinuerligt.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Innan konstruktionsövningarna börjar bör läraren informera eleverna om de övningsuppgifter som avses förekomma under läsåret. Samtidigt ges en kortfattad handledning om hur arbetet skall bedrivas och vilka krav som ställes på detsamma. När ritarbetet börjar bör en kort repetition ges om rittekniska grundregler. Den fördjupning av teknologins kurs i mekanik, hållfasthetslära och konstruktionselement, som avses för de elever vilka väljer konstruktion som specialisering, kan anses utgöra en minimikunskap av delvis informatorisk karaktär. Dessa avsnitt bör därför studeras oavsett om konstruktionsövningarna behöver det eller inte, och undervisningen bör därför förläggas helt skild från övningarna. I det följande beskrivs kursens omfattning och ges synpunkter på vad som bör behandlas så mångsidigt som möjligt och vad som kan studeras översiktligt eller informatoriskt. Vidare ges riktlinjer för konstruktionsövningarna och deras bedrivande. Mekanik (specialisering). Kursen omfattar följande moment: härledning av viktigare formler i teknologins kurs, plan rörelse för materiell partikel och materiella system, repetition av harmonisk svängningsrörelse med begreppen amplitud, frekvens, svängningstal och periodtid, tvungen svängning med begreppen kritisk frekvens samt under- och överkritisk svängning, information om dämpnings inverkan. Härledningen av viktigare formler avser att ge djupare förståelse för mekaniken med hjälp av differential- och integralkalkyl i den mån detta inte kunnat ske i teknologins kurs. Det gäller främst: tyngdpunktens läge för några enkla linjer, ytor och kroppar, accelerationslagarna för rätlinjig rörelse och rotationsrörelse, centripetalaccelerationen, masströghetsmoment för enkla kroppar. Undervisningen om svängningsrörelser anknyter till motsvarande fysikkurs. Huvudvikten läggs vid att rita diagram för konkret skruvfjäder. Hållfasthetslära (specialisering). Kursen omfattar följande moment: värmeoch rotationsspänningar, skjuvspänningar vid böjning, deformation vid böjning, grafostatik, härledning av viktiga formler. Beträffande värmespänningar behandlas dels don, bestående av två delar, t. ex. tunn ring på massiv axel och koncentriska inspända cylindrar, dels inspända rörledningar. Med avseende på rotationsspänningar behandlas översiktligt påkänningarna i jämntjock rak stång och jämntjocka skivor. Skjuvspänningar vid böjning avser korta balkar, dels med homogent cirkulärt och rektangelformat tvärsnitt, dels hopsvetsad T-profil. Formlerna behöver inte härledas utan de kan påvisas i handbok. Relationen mellan den största uppträdande skjuvspänningen och dess medelvärde för enkla tvärsnittsformer påvisas. Redogörelse lämnas för att skjuvspänningar är lika stora om hörn, samt att 574

skjuvspänningar föreligger såväl i tvärsnitt som längdsnitt av balk. Även sammansatta långa balkar, hopfästade med skruvar, nitar eller svetsar, behandlas. För balkars deformation utgår man från elementarfallens formler i handbok. Superposition används för bestämning av utböjning och vinkeländring för balk, belastad med flera koncentrerade krafter. I grafostatik begränsas kursen till bestämning av stångkrafter i plana fackverk med Cremonas metod. Tryckta stänger dimensioneras för knäckningsrisk. För att ge eleverna en djupare förståelse för formlers och sambands teoretiska grund härleds följande med differential- och integralkalkyl: spännings- och deformationslagarna för vridning, spänningslagen för böjning, tröghetsmoment och böjmotstånd för böjning, elastiska linjens differentialekvation med bevis av enkla elementarfall för böjning, skjuvspänningslagen för böjning, knackningsformeln för Eulers andra belastningsfall. Konstruktionselement (specialisering). Med avseende på axlar omfattar kursen: böjmomentdiagram för axlar belastade i flera plan, t. ex. av kugghjul, remskivor och svänghjul, beräkning av utböjningar och vinkeländringar, varvid riktlinjer ges för tillåtna värden, begreppet jämförelsemoment sammansatt av böjoch vridmoment, jämförelsespänning enligt Bachs metod med ansträngningsförhållande a0, främst för växlande böjning och vilande vridning. Om tiden medger det lämnas orientering om utmattningsdiagram och om statiskt obestämda axlar. Kursen i ämnet teknologi fördjupas med avseende på de teoretiska grunderna för exempelvis följande: spännings- och deformationsformlerna för cylindrisk skruvfjäder, utsatt för tryckbelastning, muttermoment och kraftförhållanden i längsbelastade fästskruvförband, krafter i lina över cylinder, t. ex. för remmar och bromsar, kritiska varvtal för roterande axlar, kuggväxlars ingreppskrafter och hållfasthet. Konstruktionsövningar. Allmänna kursen. Det torde vara lämpligt med tre konstruktionsuppgifter under läsåret. Huvudvikten bör läggas vid utförande av sammanställnings- och arbetsritningar. Uppgifterna kan avse relativt enkla allmänna konstruktioner inom hushåll, hantverk, transportteknik och allmän mekanisk industri. Lärarens speciella erfarenheter från industriell verksamhet kan utnyttjas när det gäller val av konstruktionsuppgifter. Uppgifternas karaktär kan vara densamma för en relativt stor grupp elever med variationer i antagna premisser. Läraren kan dessutom styra val av teknisk lösningsprincip, material och tillverkningsmetod. Eleverna bör ges uppgifter avpassade efter deras skicklighet och arbetsförmåga. De bör ha klart för sig att det är uppgiftens svårighetsgrad, den konstruktiva tanken, det rittekniska utförandet, kopierbarheten, snabbheten och arbetsinsatsen som är väsentliga för lärarens värdering. Därvid bör hänsyn tagas till förhållandena under hela den tid arbetet pågått och inte bara till det slutliga resultatet. Arbetet med en konstruktionsuppgift kan indelas i teknisk utredning, funk575

tions- och dimensionsberäkning, skissritning, sammanställningsritning för montering och brukare samt detaljritningar för tillverkning. Det är angeläget att övningarna blir allsidiga. Som en allmän riktlinje kan gälla att tiden för en uppgift bör uppdelas med ca 30 % på utrednings- och beräkningsarbete, 20 % på skissritning och 5 0 % på ritningsarbete. Uppgiftens art kan naturligtvis medföra förskjutningar. I den tekniska utredningen bör den konstruktiva problemanalysen ges stor plats. Teknisk lösningsprincip med val av material och tillverkningsmetod bör bli föremål för verkligt val av uppställda genomtänkta alternativ. Det bör observeras att material är egenskapsbetingade, användningsbetingade och tillverkningsbetingade. De ekonomiska värderingarna kan oftast endast vara relativa. Det bör framhållas för eleverna att med fördelaktig ekonomisk konstruktion menas inte endast låg tillverkningskostnad utan också låga kostnader för service, underhåll och drift. Eleverna bör observera att dessa ofta står i motsatsförhållande till varandra så att en kompromisslösning blir nödvändig. Det bör också framhållas att en konstruktion inte bör utformas med större hållfasthet, större livslängd och ha bättre kvalitet i olika avseenden än vad brukaren behöver. Det är angeläget att beräkningarna inte drar ut på tiden. Överslagsberäkningar, förenklade betraktelsesätt och approximativa metoder bör därför användas i stor utsträckning. Alternativa dimensioner bör beräknas, dels betingade av olika premisser, dels av olika material, dels av olika förutsättningar t. ex. antal skruvar. Sådan beräkning sker med fördel i tabellform för att ge god överskådlighet. Förekommande standard bör naturligtvis beaktas, såväl SMS, SIS och MNC som firmastandard. Det bör dock framhållas att det vid stora serier kan hända att ett frångående från standard kan ge en mer ekonomisk konstruktion. Det bör observeras att användning av standard ofta komplicerar beräkningen. Skissritning måste få avsevärt utrymme. Åtminstone några alternativ bör skissas i skala, gärna på rutat papper, för att utmynna i verkligt val. Såsom ovan angivits kan en grupp av elever ha samma utgångsdata men välja olika konstruktiv utformning, material och tillverkningsmetod. Konstruktionsskiss bör ritas upp i skala så snart huvuddimensionerna erhållits. Beräkning av detaljdimensioner bör ske hand i hand med konstruktionsarbetets fortskridande. Det bör framhållas för eleverna att en driven konstruktör i stor utsträckning kontrollberäknar dimensioner vilka valts efter erfarenhet. Sammanställningsritning utförs enligt det valda alternativet. Måttsättning bör vara så omfattande som krävs ur monterings-, transport- och utrymmessynpunkt samt som behövs för uppställning på fundament och för anslutning till andra maskiner. Ritningen skall vara komplett med avseende på detaljnummersättning och styckelista. Detalj ritningarna bör bli föremål för särskilt noggrant arbete. De skall vara 576

kompletta med måttsättning, ytjämnhet, toleranser, material, beteckningar och text för eventuella föreskrifter, t. ex. värmebehandling. Arbetsritning torde inte behöva utföras för samtliga i konstruktionen ingående detaljer. I mån av tid bör de approximativa beräkningarna följas upp med kontrollberäkningar, t. ex. av deformationerna. Specialkursen. Det är knappast lämpligt att eleverna i specialkursen utför två uppgifter samtidigt. Lektionerna som står till förfogande i såväl allmänna kursen som specialkursen bör alltså utnyttjas för en och samma uppgift. Det torde vara lämpligt med fyra uppgifter under läsåret. Uppgifterna bör vara något större och mer differentierade än för allmänna kursen. Det är framför allt högre krav på utredningsarbete, konstruktiva avväganden och kontrollberäkningar. Kravet på ritteknisk färdighet och snabbhet är också större. Duktiga elever kan ges uppgift som fordrar studium av teknisk litteratur. Åtminstone en uppgift bör avse konstruktion av verktyg, del av verktygsmaskin, pump, fläkt, tryckkärl eller konstruktion för kemiska industrin. Även VVS-uppgift eller enkelt reglerdon är tänkbara. E n uppgift behöver inte vara stor och komplicerad för att vara stimulerande och ge tillräckligt med arbete. Även en till synes enkel apparat kan kräva avsevärt utrednings- och konstruktionsarbete och ge möjlighet till svåra val i olika avseenden för att bli hanterbar, få tilltalande exteriör och bli ekonomisk ur olika synpunkter, särskilt om den avses för massfabrikation. I specialkursen bör skissritning med flera olika alternativ få större utrymme. N ä r det gäller arbetsritningarna, så kan val av material och tillverkningsmetod bli föremål för omprövning. Det kan därför vara lämpligt att sammanställningsritningen färdigställs först när arbetsritningarna är klara. Å andra sidan bör det anses vara tillåtet med smärre avvikelser i överensstämmelsen. Komplicerad uppgift av storleksordningen förbränningsmotor eller större ångpanna bör inte förekomma. Där finns knappast möjlighet till självständigt arbete. Den moderna tekniken är så komplicerad i olika avseenden för dessa att elevens insats lätt blir illusorisk.

Arbetssätt Konstruktionsövningarna utgör långt drivet betingsarbete. Eleverna bör vid startandet av en uppgift få ungefärlig tidpunkt för dess inlämning bestämd. I industrin sker allt konstruktivt arbete i grupp och i samarbete med planerings- och tillverkningsavdelningar. Grupparbete bör därför stimuleras, åtminstone mot slutet av läsåret. Vid startandet av uppgift bör läraren lämna uppställning över utgångsdata, krav på prestanda och en kortfattad behandlingsgång. I denna bör minimikrav för arbetets omfattning preciseras, liksom exempel på frivillig utvidgning.

19 Fackskolan

Läraren bör i görligaste mån inskränka sig till att vara handledande, stimulerande och granskande. Eleverna bör göra skriftlig redogörelse vilken kan utformas som en teknisk rapport. Denna börjar med de ledande premisserna och bör fortsätta under hela arbetet. Läraren bör kontinuerligt diskutera, vägleda, granska, bedöma och rätta redogörelsen i elevens närvaro. Kraven bör vara större i specialkursen än i allmänna kursen. Eleverna bör läras skriva och räkna snyggt i en första utskrift. Renskrivning av ett av läraren granskat och signerat arbete bör ske endast i undantagsfall. Redogörelsen skall naturligtvis ha god disposition med kapitelindelningar och underavdelningar. Utredning som inte fört till avsett mål och därför ersätts med ny bör behållas och insättas i sitt sammanhang. Den konstruktiva problemanalysen bör ges stor plats. Den lämpligaste lösningen diskuteras fram i redogörelsen under beaktande av funktion och ekonomiska synpunkter. I funktions- och dimensionsberäkningen bör formler med storheter och enheter presenteras ordentligt. Likaså bör källan redovisas. Val av grundläggande data och ställningstaganden till alternativa resultat motiveras i redogörelsen. Skissritningar, gärna på rutat papper, redovisas och kommenteras också i redogörelsen. Så bör även ske med de ändringar och kompletteringar som vidtages under utarbetandet av sammanställnings- och arbetsritningar. Kravet i detta avseende bör vara större i specialkursen. Även ritningarna bör diskuteras, granskas och bedömas under det successiva utformandet. Arbetet bör granskas och godkännas dels i skissartad utformning, dels när ritning, gärna ljuskopia, är färdig med undantag för mått och text. Måttsättning, detaljnummersättning och stycklisteifyllning kan med fördel ske på ljuskopia som granskas innan ritningen färdigställs. Eleverna i specialkursen bör i samband med skissritningen eller senare följa upp den i tekniska utredningen utförda approximativa dimensionsberäkningen med kontrollberäkningar över deformationerna. Av tidsbrist torde sådan beräkning inte kunna genomföras av alla elever i allmänna kursen. De kan i så fall nöja sig med att i redogörelsen ange vilka kontrollberäkningar som återstår. Vid inlämnande av uppgift kan redogörelsen med skisser lämnas in i särskild pärm. Ljuskopia bör tagas på ritningarna och även de bör inlämnas. Detta skärper kravet på god kopierbarhet för eleverna. Tiden och erfarenheten kan vara otillräcklig för att åstadkomma den lämpligaste lösningen, särskilt om de ekonomiska synpunkterna kommer i konflikt med de funktionella för eleverna. Det torde då vara riktigt att eleven får gå sin egen väg om blott ställningstagandet motiveras. Konstruktionsarbetet i specialkursen blir särskilt berikande om några elever i mån av tid får inför klassen redogöra för principerna hur uppgiften lösts. Jämförande betraktelser kan bli föremål för diskussion. 578

Planering Allmänna kursen avser elever som väljer ämnena energi eller produktion som specialisering. Denna kurs disponerar 4 vtr under såväl höst- som vårtermin, och dessa ägnas helt åt konstruktionsövningar. Under förutsättning att 1 vte ger 14 effektiva lektionstimmar under höstterminen och 16 under vårterminen disponeras sammanlagt 120 timmar under läsåret. Dessa kan fördelas på tre uppgifter med: 35 timmar på uppgift 1 40 » på uppgift 2 45 » på uppgift 3 Dessa 4 vtr bör om möjligt förläggas samlade till en dag (en förmiddag eller eftermiddag). För specialisering disponeras 5 vtr. Det är angeläget att de elever som väljer konstruktion som specialisering får det teoretiska underlaget stärkt. Därför bör dessa 5 vtr uppdelas så, att 2 vtr får utgöra fördjupning och utvidgning av teknologins grundläggande ämnesdelar, medan 3 vtr förstärker tiden för konstruktionsövningarna. Det är knappast lämpligt att specialkursens elever i konstruktion utför två samtidiga konstruktionsuppgifter. Det skulle bli föga rationellt arbete, särskilt utom skoltid. Disponibla 9 vtr måste därför ses som en helhet, där vid litet elevantal 4 vtr kan vara gemensamma med allmänna kursen. För konstruktionsövningarna för specialkursen i konstruktion disponeras alltså 7 vtr eller sammanlagt 210 lektionstimmar under läsåret. Dessa kan fördelas på fyra uppgifter med exempelvis följande fördelning: 50 timmar för uppgift 1 50 » för uppgift 2 50 » för uppgift 3 60 » för uppgift 4 Dessa övningar bör om möjligt förläggas till en dag om 4 vtr (tillsammans med allmänna kursen vid litet elevantal) och en dag om 3 vtr. Den teoretiska undervisningen om 2 vtr för specialisering i konstruktion kan fördelas på följande sätt, varvid 1 vte förutsätts ge 14 effektiva lektionstimmar under höstterminen och 16 under vårterminen. För hösttermin (28 lektioner): 6 lektioner värme- och rotationsspänningar 5 » skjuvspänningar vid böjning 5 » deformation vid böjning 7 » axlar 5 » grafostatik

För vårtermin (32 lektioner): 18 lektioner fördjupning av teknologins kurs i mekanik 7 » svängningsrörelser 9 » härledning av formler i hållfasthetslära 8 » fördjupning av teori för konstruktionselement Följande uppställning utgör ett exempel på hur det tillgängliga antalet lektionstimmar för ämnena teknologi och konstruktion kan fördelas på de olika avsnitten. Konstruktion årskurs 2 Teknologi årskurs 1

Moment

Transportdon och apparatbyggnad . . . . Laborativa demonstrationsförsök

Summa

Allmän kurs

Allmän kurs

Specialkurs

25 55 80 80 10 10 100 210 570

25 40 50 65 10 10 100 120

25 40 50 65 10 10 100

300 Tillägg för specialkurs

Summa

15 30 15

Allmänna kursen är gemensam för alla elever, alltså bl. a. för dem som väljer energi eller produktion som specialisering. Specialkursen avser de elever som specialiserar sig i konstruktion. Samverkan För att ämnet konstruktion skall nå avsett mål är det nödvändigt med god samverkan med andra ämnen. I stora drag kan detta ordnas medelst klass- och ämneskonferenser. Berörda lärare bör komplettera dessa med enskilda samtal så att de kontinuerligt kan följa varandras kurser. Det är lämpligt att lärarna i olika ämnen i möjligaste mån använder samma beteckningar, enheter och metoder. När olikhet är ofrånkomlig bör orsaken härtill meddelas eleverna. Det bör beaktas att alla ämnen skall samverka till en helhet i undervisningen. Detta framhålls för eleverna genom att lärarna när tillfälle ges hänvisar till stoff och behandling i varandras ämnen. De bör ge en kort repetition när anknytning sker till kunskaper meddelade i andra ämnen. I de konstruktiva övningarna skall eleverna skriva redogörelse, t. ex. i form av teknisk rapport, över givna förutsättningar och gjorda antaganden samt välja teknisk lösning, material och tillverkningsmetod bland flera uppställda alterna580

tiv. De skall därvid ge ekonomiska och funktionsmässiga synpunkter på ställningstagandena. För att underlätta att sådan redogörelse blir lämpligt uppställd och avfattad samt logisk i sin framställning bör eleverna ges någon träning i denna skriftform i ämnet svenska. E t t gott samarbete mellan lärarna i svenska och lärarna i tekniska ämnen bör därför vara fruktbärande. Specialkursens elever bör erhålla förståelse för de viktigaste formlernas teoretiska bakgrund. Detta kan ske under höstterminens senare del och under vårterminen då de nödvändiga grunderna i differential- och integralkalkyl är behandlade. Det är därför angeläget att dessa elever under vårterminen i årskurs 2 får göra sådana härledningar. Samverkan mellan lärarna i matematik och konstruktion är nödvändig. I ämnet fysik börjar höstterminen med undervisning om svängningslära. Denna kursdel bör därför vara färdigbehandlad när undervisningen om mekaniska svängningar börjar i specialkursen i ämnet konstruktion i början av vårterminen. Läraren i konstruktion bör ha kontakt med läraren i fysik för att få klart för sig vad som blivit genomgånget och hänvisa därtill i sin undervisning. I konstruktionsövningarna kommer eleverna ständigt in på tillverkningsmetoderna tillformning, frånskiljning och hopfogning. De skall ställa upp olika alternativ samt göra val. I ämnet produktion är detta område inte slutbehandlat förrän under vårterminen. Det är av stor fördel om läraren i konstruktion kan vägleda eleverna samt hänvisa till kunskaper i berörda avseenden i ämnet produktion. Det är väsentligt att konstruktionerna blir lämpligt utformade för tillverkning och ekonomiskt fördelaktiga. I specialkursen bör eleverna utföra en konstruktion av verktyg eller don till verktygsmaskin. Genom samverkan kan den lämpliga tidpunkten för startandet av sådan uppgift fastställas. En intim samverkan mellan lärarna i produktion och konstruktion är nödvändig. Eleverna i specialkursen kan utföra en maskinkonstruktion, t. ex. fläkt eller pump, en värmeteknisk apparat, t. ex. värmeväxlare, eller en VVS-uppgift. Genom samverkan mellan lärarna i de båda ämnena energi och konstruktion kan den lämpliga tidpunkten fastställas när sådan uppgift kan börja. Eleverna i specialkursen kan utföra konstruktionsuppgift över apparat eller maskin för kemiska industrin. Läraren i konstruktion kan få goda impulser och kemitekniskt underlag för sådana uppgifter genom kontakt med läraren i kemiteknik. Kursen i teknologi skall utgöra en väl avvägd helhet som förberedelse för ämnet konstruktion. En intim samverkan är därför nödvändig. Det är betydelsefullt att samma principer, metoder, beteckningar och enheter används, såväl när det gäller de grundläggande ämnesdelarna som rittekniken och konstruktionsövningarna. 581

Ämnena ergonomi och företagsekonomi har tillsammans med de tekniska ämnena stor betydelse för elevernas förberedelse för industriell verksamhet. Vissa svårigheter måste bemästras för att eleverna i konstruktionsövningarna skall kunna dra nytta av de kunskaper som meddelas i ergonomi och företagsekonomi. En god samverkan mellan berörda lärare är en förutsättning för ett gott resultat. Det är i konstruktionsarbetet väsentligt att eleverna har den industriella kostnadsanalysens faktorer klara för sig. Särskilt bör skillnaden mellan ensartad tillverkning och seriefabrikation beaktas. Det är därför av väsentlig betydelse att undervisning härom inte kommer för sent i företagsekonomi. En god samverkan mellan industrier och lärare berikar undervisningen. Lärarna kan få impulser till nya problemställningar, uppslag till konstruktionsuppgifter och god möjlighet att hålla undervisningen i takt med den tekniska utvecklingen. En god kontakt ger möjlighet till välplanerade studiebesök. E t t fruktbart samarbete kan hjälpa eleverna till god praktik och till lämpliga anställningar. Det bör påpekas för eleverna att praktikarbetet utgör ett led i utbildningen, och att det därför bör väljas omsorgsfullt med hänsyn till dess karaktär. Laborationer, studiebesök etc. Laborationer ingår inte i kursen i konstruktion i årskurs 2. Det är emellertid inget som hindrar att vissa elever som har konstruktion som specialisering delvis ersätter konstruktionsövning med laborationer, exempelvis följande: Verifiering av formler i hållfasthetslära, eventuellt med trådtöjningsgivare. Torsionspendling för att bestämma masströghetsmoment. Försök med fjädrar. Momentöverföring i remväxlar och variatorer. Prov med slirkoppling. Naturligtvis skall kortfattad redogörelse sättas upp där försöksanordningen beskrivs, arbetsgången förklaras och resultatet redovisas. Flera parallellförsök bör göras så att eleverna får en uppfattning om värdenas spridning. Läraren torde inte kunna närvara hela tiden under dessa laborationer. Det är därför nödvändigt med erforderlig hjälp. Resultat från laboration kan med fördel redovisas genom föredrag inför samlad klass. Arbetet med de konstruktiva övningarna stimuleras om eleverna får tillfälle besöka industrier för att se konstruktioner av skilda slag i tillverkning och funktion. Studiebesöken bör inte begränsas till mekaniska verkstäder. Även elektriska och kemiska industrier bör studeras, ty maskintekniker handhar konstruktion och tillverkning av apparater och maskiner för alla ändamål. Det är till fördel om dessa studiebesök, som bör vara väl förberedda, planeras gemensamt med lärarna i energi och produktion. Därigenom ges god möjlighet till allsidig belysning av olika problem. 582

Studiebesök bör organiseras och värdet blir större om industrin orienterar om tillverkningen och dess problem. Besöket berikas om eleverna får tillfälle ställa frågor och diskutera problem som väckt deras intresse. Det blir ofta bättre result a t om studiebesöket avser speciella avdelningar i stället för att vara en allmän genomgång. Hjälpmedel Lärobok för den fördjupade och utvidgade undervisningen för eleverna i specialkursen bör utformas efter samma principer som gäller för teknologi och kan lämpligen utgöra komplement till dessa. För konstruktionsövningarna måste finnas god tillgång till standardblad, kataloger, broschyrer och datablad, som lätt kan kompletteras i takt med utvecklingen. Institutionsbiblioteket bör dessutom innehålla lämpligt urval av fackhandböcker och facktidskrifter. För undervisningen för specialkursens elever bör läraren använda AV-hjälpmedel, såsom diaskop, episkop, skriftprojektor, bläddertavla och flanellograf på samma sätt som anges för undervisningen i teknologi. Dessa hjälpmedel kan även med fördel användas vid konstruktionsövningarna, särskilt vid en uppgifts startande och avslutande. Någon speciell utrustning för demonstrationer erfordras inte utöver den som behövs för ämnet teknologi. Särskild utrustning för de nyss nämnda laborationerna torde inte heller behövas. Elever i specialkursen som önskar utföra speciell laboration torde i regel kunna hänvisas till närmaste gymnasium.

Energi MÅL Allmänna kursen i energi syftar till att ge eleverna kunskaper i för ämnet grundläggande teori, att ge kännedom om belastnings- och driftskarakteristikor, ekonomiska eller andra begränsande faktorer samt beräkningsmetoder för de vanligaste energitekniska processerna, maskinerna och anläggningarna, samt att göra eleverna förtrogna med energiteknisk mätteknik, provning och kontroll liksom med säkerhetsföreskrifter för vissa maskiner. Specialiseringen syftar dessutom till att utöver den allmänna kursen ge viss fördjupning i ämnet.

HUVUDMOMENT Förbränningslära med tillämpningar Termodynamik med tillämpningar 583

Strömningslära med tillämpningar Värmeöverföring med tillämpningar Energins användning i industriella anläggningar Beräknings- och konstruktionsövningar (specialisering) Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , allmän kurs 5 vtr varav 1 vte laborationer

Bränslen och förbränningslära. Definitioner: exempelvis värmevärden, bränsleanalyser. Luft- och gasmängder: gasmängdens samt C0 2 - och 0 2 -halternas beroende av luftmängden. Oförbrända beståndsdelar i rök- och avgaser. Förbränningsgasers entalpi, temperaturdiagram, avgasförlust. Daggpunkt för vattenånga och svaveltrioxid. Bränsledata: värmevärde, ask- och fukthalt, volymvikt, lagringsegenskaper, priser. Ideala gasers termodynamik. Definitioner: de viktigaste elementära värmetekniska grundbegreppen såsom täthet, tryck, temperatur, värmemängd, arbete, effekt, specifikt värme och ideal gas. Gaslagar: ideala gaser, gasblandningar, tillståndslagen. Första huvudsatsen: första huvudsatsen i form av energibalans, volymändringsarbete, gaskonstanten och sambandet mellan specifikt värme vid konstant, tryck och konstant volym. Tekniskt arbete och entalpi. Tillståndsändringar: tillståndsstorheter, tryck-volym-diagram, enkla tillståndsändringar. Kretsprocesser: en godtycklig kretsprocess såsom arbetsprocess, kylprocess och värmepumpsprocess, begreppen termisk verkningsgrad, köldfaktor och värmefaktor. Carnotprocessen och dess utbytesfaktorer. Entropi och andra huvudsatsen: en tropin som tillståndsstorhet, temperaturentropi-diagrammet, entalpi-entropi-diagrammet. Andra huvudsatsen. Termodynamiska tillämpningar. Kompressorer: tekniskt arbete, en- och flerstegskompression, mellankylning, skadligt rum och tryckförhållande för kolvkompressorer. Kolvmotorer: otto- och dieselproccsserna, bränslens egenskaper, indikatordiagram och energibalans. 2-takt och 4-takt. Samband mellan moment, effekt,, varvtal, verkningsgrad, bränsleförbrukning. Ångor och ångdiagram. Aggregationstillstånd, ångtryckskurvor. Fuktig, torr mättad och överhettad vattenånga: empiriska tillståndssamband. Tryck-volym, temperatur-entropi- och entalpi-entropi-diagram för vattenånga och köldmedier. Elementära tillämpningar: enkla tillståndsändringar och kretsprocesser i ångdiagrammen. 584

Fuktig luft. Mollierdiagrammets uppbyggnad. Elementära tillämpningar på luftbehandling: uppvärmning, kylning, befuktning, avfuktning, blandning av luftmängder. Strömningslära. Definitioner: tryckhöjd, hastighetshöjd, strömlinje, referensnivå. Friktionsfri strömning: energibalansen vid volymkonstanta och kompressibla mediers strömning. Kontinuitetsvillkoren. Tillämpningar. Strömning med friktion: viskositet och Reynolds tal. Praktisk beräkning av strömningsmotstånd i rörledningar och vid areaförändringar. Mätmetoder vid strömning: metoder för mätning av tryck, hastighet och mängd. Värmeöverföring. Värmeledning: definition av värmeledningstal. Värmeöverföring genom konvektion: konvektionsbegreppet. Praktiska värden vid konvektion. Värmeöverföring genom strålning: Stefan-Boltzmanns lag, Kirchhoffs lag. Strålningsutbyten. Värmetransmission: plan vägg, k-värdet. Värmeöverförande organ. Värmeväxlare: medeltemperaturskillnad. Värmeutbyte vid med-, mot- och tvärström. Konstruktiva, materialbetingade och ekonomiska synpunkter. Ång- och värmepannor: utvecklingsmässiga, konstruktiva och användningsbetingade synpunkter på t. ex. värmeöverförande ytor, eldningsanordningar och uppbyggnad. Ekonomiska synpunkter. Matarvattenteknik. Värmebalans. Bestämmelser och normer vid tillverkning och drift av ångpannor och tryckkärl. Strömningsmaskiner. Grundläggande teori: vätskors rotation (centrifugen), definition av hastighetstrianglar, löp- och ledhjul, impulssatsen, stråltryck och reaktionskrafter vid fasta och rörliga ytor. Eulers ekvation, modellagarna och specifika varvtal. Hydromaskiner och fläktar: tryckmarginal (t. ex. tillåten sughöjd) vid vätskor, kavitation och korrosion. Pumpar, fläktar och vattenturbiner: utförandeformer, karakteristikor, förluster och energibalans vid olika belastningar och anläggningar. Ångturbiner och gasturbiner: turbintyper. Reglerings- och driftskarakteristikor. Ång- och gasturbinanläggningar. Ångturbinanläggningar för alstring av enbart elenergi: för anläggningen betydelsefulla verkningsgrader t. ex. ångpannans, teoretiskt termiska, termodynamiska, mekaniska och generatorns samt den effektiva termiska ( = den totala). Inverkan på verkningsgraden av kondenseringstemperatur, admissionsångans tryck och temperatur, ångavtappning föl matarvattenförvärmning, mellanöverhettning. Ånganläggningar för kombinationen elenergi och värme: anläggningar för 585

fjärrvärme och industriella värmebehov. Ångsystem och kondensatnät, hetvattensystem. Gasturbinanläggningar: verkningsgradens beroende av temperaturgränser, tryckförhållande samt termodynamiska förluster. Åtgärder att förbättra verkningsgraden: regenerering, mellankylning och stegvis förbränning. Öppna och slutna system. Kylanläggningar. Kylprocesser: kalluftmaskin, kompressordrivna förångningsprocesser, absorptionsprocesser. Praktiska och ekonomiska synpunkter: karakteristiska driftsdata för olika processer och anläggningar. Energitillgångar och utvecklingstendenser. Svenska och globala energitillgångar. Jämförande synpunkter på anläggningar för alstring av elenergi: ackumulering, driftsegenskaper, ekonomi. Utvecklingstendenser: vattenkraft-värmekraft-atomkraft. Årskurs 2 , specialisering 5 vtr varav 1 vte laborationer

Konstruktionsövningar och laborationer med kompletterande teoretisk behandling inom följande avsnitt. Bränslen och förbränning. Kompressorer och/eller kolvmotorer. Luftbehandling. Värmeöverförande organ. Fläkt eller centrifugalpump. Anläggning, t. ex. någon av följande: värme-, konditionerings-, ångpanne- eller kylanläggning.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Allmänna kursen i energi syftar främst till att ge en relativt fyllig orientering om de olika energitekniska processerna, maskinerna och anläggningarna. Tyngdpunkten bör läggas på de avsnitt som berör funktion och driftsegenskaper hos maskiner och anläggningar. Sålunda utgör även laborationer samt demonstrationer och studiebesök mycket väsentliga inslag i kursen. Förtrogenhet med energiteknisk mätteknik, provning och kontroll samt med förekommande säkerhetsföreskrifter är en förutsättning för många av elevernas framtida arbetsuppgifter. Det är emellertid nödvändigt att eleverna får viss kännedom om den teori som ligger till grund för de energitekniska processerna, maskinerna och anläggningarna. Utan denna teori blir kunskaperna alltför grunda och tidsberoende. Det är givetvis nödvändigt att svårighetsgraden noggrant avpassas till de förutsättningar som ges genom undervisningen i matematik, fysik och kemi. Vid laborationer och enkla beräkningsuppgifter bör eleverna övas i att utnyttja facklitteratur. Specialisering i energi avser att förbereda eleverna för en verksamhet med direkt anknytning till energitekniken, t. ex. på konstruktions- och provnings586

avdelningar eller i driften inom energiteknisk industri, processindustri eller industriella verk och anläggningar. Undervisningen bedrivs parallellt med den allmänna kursen i ämnet och avses ge en viss fördjupning inom de teoretiska avsnitten, samtidigt som eleverna vid beräknings-, konstruktions- och laborationsövningar skall göras i någon mån förtrogna med praktiskt ingenjörsarbete. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Bränslen och förbränningslära. De reaktionsformler som ges skall endast behandla de slutgiltiga reaktionerna. Mellanstadierna kan endast kortfattat omnämnas. Entalpibegreppet kan tills vidare föras in som en funktion av temperaturen men utan hänsyn till tryckvariationer. Vattenångans kondensationsvärme vid nedkylning av förbränningsgaserna bör påpekas liksom den högre daggpunkten och korrosionsrisken vid svavelhaltiga bränslen. Bränsledata kan lämpligen ges i tabellform. Laborationer utföres inom avsnittet. För specialisering tillkommer utökad behandling av förbränningsdiagram. Ideala gasers termodynamik. Detta avsnitt av kursen utgör den huvudsakliga grunden för den fortsatta behandlingen av ämnet. Det är därför viktigt att alla definitioner blir klara och entydiga. Den elementära termodynamiken syftar i främsta rummet till att ge ett teoretiskt underlag för de olika energiprocesserna. Dessutom skall eleverna göras förtrogna med de termodynamiska begreppen. Den teoretiska behandlingen bör anknytas till praktiska problem varje gång så är möjligt, varigenom framställningen kan göras intressantare och lättare tillgänglig för eleverna. Första huvudsatsen är en energibalans som anger tänkbara energiutbyten. Skillnaden mellan kompressionsarbetet (eller expansionsarbetet) och det tekniska arbetet bör klart betonas. Förloppet vid en kretsprocess diskuteras med hjälp av första huvudsatsen. Därefter definieras verkningsgraden eller utbytesfaktorer vid en arbetsprocess, kylprocess eller värmepumpprocess. Det är knappast möjligt och rationellt att på detta stadium införa entropin på traditionellt sätt med utgångspunkt från carnotprocessen. Det är enklare och för eleverna mera lättfattligt att beskriva entropin som ett matematiskt hjälpmedel, med vars hjälp överförda värmemängder vid en tillståndsändring kan beräknas. Det är sedan ingen svårighet att visa att entropin är en tillståndsstorhet, emedan entropiändringen mellan två tillstånd endast är beroende av dessa två tillstånd. — Givetvis bör det påpekas att entropibegreppets införande ursprungligen skett på annat sätt. 587

I samband med genomgången av Carnots kretsprocess, vilken presenteras som den ideala kretsprocessen, är det lämpligt diskutera den högsta tänkbara verkningsgraden vid aktuella temperaturgränser för förbränningsmotorer, gasturbiner och ångmotorer. Termodynamiska tillämpningar. Kompressorer. Med anknytning till vad som tidigare nämnts om tekniskt arbete vid kompression, diskuteras först möjligheterna att minska erforderligt arbete genom kylning. I samband med detta påvisas möjligheterna att genom flerstegskompression och mellankylning till begynnelsetemperaturen söka efterlikna isoterm kompression. För kolvkompressorer diskuteras inverkan av skadligt rum och hur detta tillsammans med tryckförhållandet påverkar valet av antalet steg. Något bör också nämnas om regleringsmöjligheter genom strypning, ändring av skadliga rummets storlek eller frikoppling av en eller flera cylindrar genom att tvångsöppna sugventilerna till dessa. Framställningen kompletteras med en översikt av olika kompressorkonstruktioner och de resultat, som man uppnår. Härvid jämföres med den teoretiskt erforderliga effekten vid isoterm kompression. — Förloppen vid turbokompressorer beröres ej här, men det är lämpligt omnämna även dessa konstruktioner. Kolvmotorer. Kolvmotorprocesserna ger god tillämpning på kretsprocesser och bör diskuteras ganska ingående. Vid genomgång av otto- och dieselprocesserna kan biandprocessen (seiligerprocessen) omnämnas, men teoretisk behandling av den bör normalt ej förekomma. Begränsningarna i kompressionsförhållandet, som vid ottoprocessen (förgasarmotorn) förorsakas av bränslets egenskaper (sambandet mellan »spikning» och oktanvärde) och vid dieselprocessen av de mekaniska påkänningarna, bör diskuteras. Förluster och verkningsgrader kan lämpligen åskådliggöras med hjälp av ett sankeydiagram. Totalverkningsgradens uppdelning på förbränningsverkningsgrad, teoretiskt termisk, indikerad och mekanisk verkningsgrad diskuteras. Den indikerade verkningsgraden anger förhållandet mellan indikatordiagrammets yta och det teoretiska diagrammets som beräknats på gängse sätt med hjälp av gaslagarna. Det teoretiska diagrammet skall då ge en verkningsgrad, motsvarande den teoretiskt termiska. Som exempel på ett verkligt indikatordiagram kan visas ett sådant för en långsamtgående dieselmotor. (Erhålles enklast från något rederi.) Behandlingen av verkningsgraderna enligt ovan avser närmast att orientera eleverna om för värmemotorer normala verkningsgrader samt om svårigheten att i praktiken fixera dessa data. Resonemanget bör avslutas med uppgifter på specifika bränsleförbrukningen för olika motorer och omräkning av dessa värden till totalverkningsgrader. Samband mellan moment, effekt etc. som funktion av varvtalet vid en motor visas teoretiskt och kan beräknas med ledning av givna motordata. Även medelkolvhastigheten bör behandlas. 588

Vid laboration med motorer får eleverna praktiskt bestämma de samband som biehandlats teoretiskt. För specialisering tillkommer kompletterande synpunkter på kompressorers 0(ch kolvmotorers praktiska utnyttjande. Beräkningsuppgift utföres. Ångor och ångdiagram. Avsnittet syftar främst till att göra eleverna förtrogna mied användningen av ångtabeller och ångdiagram för vattenånga och köldmedier. De elementära tillståndsändringarna, isobar, isoterm och isentrop, bör givetvis främst behandlas. Det kanske även kan vara lämpligt att redan nu behandla Clausius-Rankineprocessen (utan överhettning) och göra en jämförelse mellan denna och carnotprocessen ur verkningsgradssynpunkt. Denna process återkommer senare vid behandlingen av ånganläggningar. Fuktig luft. Framställningen i detta avsnitt ges en i huvudsak praktisk inriktning med direkt sikte på tillämpning inom luftbehandlingsteknik. Eleverna bör trimmas att kunna utnyttja mollierdiagrammet vid uppvärmning, kylning, befuktning, avfuktning och blandning av luftmängder. Däremot torde förloppet vid avdunstning i fuktig luft ej behöva klarläggas. För specialisering tillkommer beräkningsuppgift för luftbehandling. Strömningslära. Efter genomgång av definitioner på tryckhöjd, hastighetshöjd och strömlinje framställes förloppen vid friktionsfri strömning med hjälp av energibalanser för såväl volymkonstanta media som kompressibla. För de senare anges utan härledning sambanden vid kritisk hastighet. Tillämpningar är t. ex. pitotröret, lavalmunstycket, läckor. Avsnittet strömning med friktion syftar främst till att ge praktiskt användbara formler och riktvärden för bestämning av strömningsmotstånd i rörledningar och vid areaförändringar. Den teoretiska bakgrunden till viskositetsbegreppet och likformighet vid strömning (Reynolds tal) bör antydas för att inte framställningen helt skall hänga i luften. Olika mätmetoder för bestämning av tryck, hastighet och mängd behandlas ingående. Främst gäller detta utnyttjande av stryporgan för mängdmätning. Vid laborationerna får eleverna tillfälle utnyttja mätmetoder av olika slag. Värmeöverföring. För värmeledning ges definition på värmeledningstal samt exempel på ledning genom en sektion med konstant area, varvid påpekas att temperaturfallet är rätlinigt. Konvektionsbegreppet behandlas empiriskt och praktiska värden vid konvektion anges, varvid klart bör framhållas inom vilka gränser och under vilka förutsättningar de empiriska ekvationerna gäller. Värmeöverföring genom strålning behandlas i orienterande syfte utan några räkneexempel. Vännetransmission genom plan vägg behandlas teoretiskt för att klarlägga det konventionella k-värdets uppbyggnad. Däremot kan förloppen vid koncentriska skikt och ytförstorande element endast behöva omnämnas. 589

För specialisering tillkommer kortfattad orientering om gas- och flamstrålning samt beräkningsuppgift. Värmeöverförande organ. Värmeväxlare. Uttrycket för logaritmiska medeltemperaturskillnaden ges utan härledning, varefter praktiska exempel på medoch motström kan genomräknas. Beträffande tvärström påpekas att medeltemperaturskillnaden här blir ungefär aritmetiska mediet av de värden som skulle erhållits vid med- respektive motström. Väsentligt är att eleverna får klart för sig att de kapitalvärden som beror av eller är investerade i värmeväxlare, ång- och värmepannor är mycket stora. Det är därför naturligt, att särskild vikt måste läggas på de ekonomiska synpunkterna. Olika konstruktioner beskrivs, t. ex. dubbelrörs-, multipelrörs-, tubpanne-, platt-, lamell- och spiralvärmeväxlare etc. För specialisering tillkommer beräkningsuppgift. Laborationer utföres inom avsnittet. Ång- och värmepannor. Detta avsnitt är i huvudsak beskrivande och syftar till att ge en orientering om förekommande ång- och värmepannors allmänna utformning. Synpunkter bör ges på bl. a. värmeöverförande ytor och eldningsanordningar. De krav som ställs på höga ångtryck och ångtemperaturer bör beaktas. Matarvattenteknik omnämnes med tanke på dess betydelse, men någon mera ingående behandling avses ej. Stor vikt bör läggas på bestämmelser och normer vid tillverkning och drift av ångpannor och tryckkärl. Det är särskilt väsentligt att säkerhetsbestämmelser behandlas relativt ingående. Värmebalansen för en ång- eller värmepanna behandlas och följes av laboration eller demonstration. Strömningsmaskiner. Den grundläggande teorin är nödvändig för den fortsatta behandlingen. Tyngdpunkten i avsnittet lägges på behandlingen av maskinernas, främst pumpars och fläktars, praktiska utnyttjande. Eulers ekvation ges utan härledning, däremot är det lämpligt att med hjälp av denna ekvation härleda affinitetslagarna. Likformighetslagarna härledes vid likformiga löphjul under förutsättning av identiska trianglar. Specifika varvtalen ges utan härledning och vissa riktvärden anges för pumpar och vattenturbiner. För de sistnämnda diskuteras olika karakteristikor och deras praktiska användning. Med hjälp av kataloguppgifter beräknas t. ex. lämpliga varvtal och erforderlig effekt för en pumpanläggning. Regleringsmöjligheter och förluster diskuteras för ändrade driftsförhållanden. För fläktanläggningar behandlas även utnyttjande av kataloguppgifter för medier med annan täthet än de i diagrammen angivna. De olika turbinerna, vatten-, ång- och gasturbiner behandlas översiktligt och beskrivande. 590

Laborationer utföres inom avsnittet. För specialisering tillkommer beräkningsuppgift. Ång- och gasturbinanläggningar. Inom detta avsnitt behandlas elementär teori för anläggningarna samt de enskilda maskinernas funktioner och inbördes förhållande. Ångturbinanläggningar för alstring av enbart elenergi. Clausius-Rankine-processen utan överhettning beskrives först och dess termiska verkningsgrad beräknas och jämföres med carnotprocessens vid samma temperaturgränser. Möjligheterna att förbättra verkningsgraden genom lägre kondensortryck, högre admissionstryck och genom överhettning diskuteras. E t t räkneexempel visar direkt förbättringen. Med hjälp av temperatur-entropidiagrammet påvisas att ytterligare förbättring kan ernås genom mellanöverhettning, varvid syftet är att få förloppet mera likt carnotprocessen. Ångavtappning för matarvattenförvärmning kan även omnämnas. Man bör emellertid ej gå för långt i den teoretiska behandlingen, räkneexemplen bör behandla processer utan mellanöverhettning och ångavtappning. Vid en sådan process diskuteras sedan de för anläggningen betydelsefulla verkningsgraderna vilkas produkt här ger den totala. Ånganläggningar för kombinationen elenergi och värme. Här diskuteras förbättringen av anläggningens verkningsgrad eller utnyttjningsgrad genom kombinationen elenergi och värme. Exempel ges genom kopplingsschemor för t. ex. fjärrvärmesystem och industriella anläggningar, varvid även diskuteras de förekommande systemen med ånga eller hetvatten. För specialisering tillkommer behandling av lägenhetsuppvärmning med beräkningsuppgift. Gasturbinanläggningar. Avsnittet behandlas översiktligt, varvid synpunkter ges på möjligheterna att få relativt goda verkningsgrader genom regenerering, mellankylning och stegvis förbränning. Med hjälp av temperatur-entropidiagrammet påvisas liksom tidigare vid ånganläggningar hur strävan är att få förloppet mera likt carnotprocessen. Med hjälp av entalpi-entropidiagrammet kan ett enkelt räkneexempel ge betydelsen av att kompressorer och expansionsmaskiner har höga termodynamiska verkningsgrader samt hur processens verkningsgrad begränsas av den maximala gastemperaturen. Utförandet av gasturbiner i öppna eller slutna system samt möjligheterna att utnyttja gasturbiner som transportabla kraftverk eller som kraftkälla för kommunikationsmedel omnämnes. Kylanläggningar. Kalluftmaskinens princip anges medelst temperaturentalpidiagrammet, som exempel kan nämnas Philipsmaskinen. Ytterligare behandling av dessa maskiner är ej nödvändig. Kompressordrivna förångningsprocesser bör däremot ges en något fylligare genomgång. Förångningsprocessen vid enstegs kylmaskiner diskuteras. Köldfaktorn för en förlustfri anläggning utan underkylning beräknas och jämföres 591

med carnotprocessens mellan temperaturgränserna för förångnings- och kondenseringstemperatur. Därefter kan med hjälp av praktiskt erhållna värden diskuteras de förluster, som erhålles i anläggningen. Möjligheten att nedbringa effektbehovet genom uppdelning i steg beröres. Användningen av kompressordrivna kylanläggningar för olika användningsområden beröres t. ex. inom födoämnesindustri, kemisk industri, för luftbehandling etc. Absorptionsprocessen behandlas beskrivande och som ett specialfall förklaras Platen-Munters princip. Förmodligen är detta avsnitt något för avancerat, varför det eventuellt endast skall omnämnas utan försök till analys. Energitillgångar och utvecklingstendenser. Avsnittet är avsett att utgöra en avrundning av och överblick över vissa delar av kursinnehållet. Svenska och globala energitillgångar ger en sammanfattning av de förutsättningar som ligger till grund för dagens utbyggnad av energiproduktionen. Jämförande synpunkter på anläggningar för alstring av elenergi ger perspektiv på de olika anläggningarnas speciella för- och nackdelar i olika sammanhang. En analys av den tidigare utvecklingen och ett försök till extrapolering av utvecklingstendenserna in i framtiden avslutar kursen. Planering Allmän kurs. Den föreslagna ordningsföljden mellan kursplanens olika avsnitt kan tjäna som mönster men får ej betraktas som definitiv och fastlåst. Alla avsnitt skall behandlas, och det är därför nödvändigt med en tidsplanering. Till ledning för en sådan anges följande förslag till fördelning av de olika avsnitten. Om varje veckotimme antages ge minst 30 effektiva lektionstimmar, erhålles vid 5 vtr totalt 150 lektioner.

, ' .: • 9 Årskurs 2, o vtr

Antal lektions-

1. Bränslen och förbränning 2. Ideala gasers termodynamik 3. Termodynamiska tillämpningar 4. Ångor och ångdiagram 5. Fuktig luft 6. Strömningslära 7. Värmeöverföring 8. Värmeöverförande organ 9. Strömningsmaskiner 10. Ång- och gasturbinanläggningar 11. Kylanläggningar 12. Energitillgångar och utvecklingstendenser Laborationer

8 28 12 6 6 8 10 12 12 12 4 2 30

Totalt i årskurs 2

timmar

Laborationer har upptagits med 30 lektionstimmar vilket motsvarar 1 vte som lämpligen bör förläggas som två timmar varannan vecka. Vid vissa tillfällen kan för laboration krävas längre tid än två lektioner, varför planeringen av schemat bör vara sådan att en förlängning av laborationstiden är möjlig. Under laboraticmstid bör även konstruktionssalar och institutionsbibliotek vara disponibla för eleverna. Specialisering. De fem veckotimmarna fördelas på schemat med 2 vtr för teori och laboration och med 3 vtr för konstruktionsövningar. Samverkan D e t är för undervisningen i ämnet energi nödvändigt med tidigt anordnade ämnes- och klasskonferenser för planering och samordning av olika kursplaner. Den kontinuerliga uppföljningen av direktiven ombesörjes av varje enskild lärare i samverkan med övriga lärare. För att termodynamiken skall kunna läsas med förståelse bör eleverna ha någon kännedom om de matematiska grunderna av integralkalkylen. Bestämda

dx /

r

— och y = k Ixn - dx utnyttjas vid definitionerna av volymändringsarbete och tillståndsändringar, vilkas behandling beräknas börja i oktober. Vid denna tidpunkt har integralkalkylen just påbörjats och eleverna får i termodynamiken omedelbart tillämpning på matematiken. — Framställningen avses bygga på integraler endast i den utsträckning som är erforderligt dels för förståelsen av vissa grundbegrepp inom termodynamiken, dels för härledning av några viktiga formler. I tillämpningarna bör integralräkning sålunda i regel undvikas. Grunderna till värmeläran har givits i fysik i årskurs 1 där tryck, täthet, specifikt värme, temperatur, termisk utvidgning för fasta och flytande kroppar samt ångor och luftfuktighet definierats. Dessa begrepp behöver därför endast kortfattat repeteras, vilket även gäller avsnittet om strålning. Gasernas allmänna tillståndslag har i fysiken getts utan omnämnande av gaskonstanterna. Aggregationsformer samt de elementära förbränningsekvationerna har klarlagts i grundskolans kemiundervisning och i årskurs 1. I energi kan dessa avsnitt direkt anknytas till vad som tidigare lästs i kemi. Mellan de tekniska tillämpningsämnena är samverkan naturlig och nödvändig. Detta gäller exempelvis materialval, konstruktiva och produktionstekniska synpunkter på energitekniska apparater och maskiner, tillämpning av mekanik vid härledning av energitekniska formler, utformning och säkerhetsbestämmelser vid tryckkärl etc. I energi diskuteras även ekonomiska synpunkter på bl. a. värmeöverförande organ och anläggningar, vilket innebär samverkan med företagsekonomi. Ergonomi förutsätter kännedom om bl. a. luftbehandling och värmestrålning, som behandlas i fysik och energi. 593

Slutligen förutsattes samverkan mellan energi och elteknik beträffande laboratorieutrustning. För studiebesök och studieresor förutsattes samverkan mellan lärarna i tekniska tillämpningsämnen samt i ergonomi och företagsekonomi.

Laborationer, studiebesök

etc.

Avsikten med demonstrationsförsök kan vara att klargöra för eleverna ett förlopp, en process eller en maskins funktion. E t t åskådligt försök fastnar också bättre i minnet och kan ge impuls till eget initiativ. Det är därför lämpligt att undervisningen i energi stöds av demonstrationer som utföres i klassrummet eller i laboratoriet. Vissa av de nedan föreslagna laborationerna lämpar sig väl som demonstrationer. Laborationer syftar till att göra eleverna förtrogna med energiteknisk mätteknik, provning och kontroll. Arbetsuppgifterna skall omfatta experimentellt studium av energitekniska förlopp, maskiner och anläggningar samt utvärdering av mätresultat. Laborationerna bör vardera i regel ej omfatta mer än ett fåtal »enhetsoperationer». Eleverna får troligen bättre behållning av flera laborationer som är mindre omfattande än ett fåtal mera komplicerade. I regel bör uppgifterna utföras av eleverna själva i grupper om högst fem elever. Laborationen bör instuderas och organiseras av eleverna själva, varvid protokollförare och eventuell försöksledare samt observatör utses. Lärare och förekommande laboratoriepersonal övervakar arbetet men bör i övrigt undvika att ingripa. Laborationstidens längd har föreslagits till två lektionstimmar, vilket normalt bör vara tillräckligt. Vid vissa tillfällen kan dock längre tid krävas, varför schemat om möjligt bör läggas så, att en förlängning är möjlig, vilket nämnts ovan under avsnittet Planering. Följande utgör exempel på lämpliga laborationer. Omkring tio laborationer utföres. 1. Analys av förbränningsgas med orsatapparat. 2. Bestämning av kolvkompressors volymkapacitet. 3. Bestämning av karakteristiska driftskurvor för förbränningsmotor. 4. Bestämning exempelvis med strypkalorimeter av tillståndet för fuktig vattenånga. 5. Bestämning av friktionsförluster och stötförluster vid vattens strömning i rör, ventiler och krökar. 6. Bestämning av koefficienter för utströmning av vatten genom munstycke och bestämning av vattenstråltryck mot ytor. 7. Hastighets- och mängdmätning vid strömning. 8. Bestämning av vätskors viskositet. 594

9. Bestämning av kritiska värdet för Reynolds tal vid olika inströmningsförhållanden. 10. Analys av k-värdet vid värmeväxlare. 11. Bestämning av värmebalans för ång- eller värmepanna. 12. Försök med roterande kärl. 13. Bestämning av karakteristiska kurvor för pump eller fläkt. 14. Bestämning av karakteristiska data för kylanläggning med kompressordrift. 15. Försök med luftbehandlingsaggregat. Även andra laborationer kan vara lämpliga, såsom försök med vattenturbin, ångturbin och gasturbin, modellförsök vid vattenströmning, vindtunnelförsök etc. Av ovan föreslagna laborationer kan flera uppdelas i flera försöksomgångar eller ersättas av demonstrationer med hel eller halv klassavdelning. Studiebesök är nödvändiga för en god förståelse av tillämpningsämnen som energi. Givetvis bör i första hand närbelägna studieobjekt studeras såsom laboratoriets utrustning, skolans värmesystem, stadens reservkraftverk etc. — För studium av anläggningar, industrilaboratorier och energitekniska enheters tillverkning blir även studieresor nödvändiga. Hjälpmedel Läroböcker är givetvis de viktigaste hjälpmedlen vid undervisningen i energi. Allmänt gäller att till läroboken bör finnas studiehandledningar för eleverna och lärarhandledning till vilket kan fogas material i form av bildband, filmer, planscher m. m. Demonstrationsmateriel och laboratorieutrustning är väsentliga hjälpmedel för en effektiv undervisning i ämnet. En handbok innehållande erforderliga formler, diagram och övriga uppgifter av energiteknisk art är ett nödvändigt komplement till läroböckerna. Institutionsbiblioteket bör ha för elevernas och lärarnas arbete nödvändiga handböcker, monografier, broschyrer och tidskrifter. Tillåtna hjälpmedel vid muntliga och skriftliga prov bör i regel motsvara de hjälpmedel som en praktiskt arbetande ingenjör utnyttjar.

Elteknik MÅL Undervisningen i elteknik har till uppgift att med fysikens ellära som underlag ge eleverna vidgade kunskaper i eliärans, elektronikens och elmätteknikens grunder, att ge någon kännedom om vanligare elapparaters, elmaskiners och elutrustningars viktigaste driftegenskaper och användning, 595

att orientera om elektriska starkströmsanläggningars utförande i stora drag inom kraftförsörjning och kraftanvändning, samt att orientera om de risker som är förbundna med starkströmsanläggningar och om de viktigaste föreskrifterna rörande dem. HUVUDMOMENT Eltekniska grunder Elmaskiner Elanläggningar Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 3 vtr

Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av fysikens ellära från årskurs 1. Kondensatorer och kapacitans. Spolar och induktans. Enfas växelströmskretsar med resistans, induktans och kapacitans. Trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Trefasledningar. Trefaseffekt. Passiva och aktiva elektronikkomponenter. Elektronrörs- och transistorförstärkare. Likriktare av elektronrörs- och halvledartyp. Styr- och reglerkretsar. Relä-, puls- och räknekretsar. Elmätinstrument. Mätning av elstorheter. Elmätare. Slingoscillografen. Katodstråleoscilloskopet. Elmätning av icke-elstorheter. Givartyper. Fjärrmätning. Fjärrkontroll. Exempel på mät-, styr- och reglerutrustningar. Räkneexempel. Elmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad och verkningssätt. Likströmsgeneratorers driftegenskaper och användning. Likströmsmotorers driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Leonardomformaren. Synkronmaskinen som generator och motor. Trefas asynkronmotorns uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Enfas asynkronmotorn. Växelströms-kommutatormotorer. Enfas- och trefastransformatorers uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Mättransformatorer. Roterande omformare. Strömriktares uppbyggnad, driftegenskaper, spänningsstyrning och användning. Elmagnetiska apparater. Elmagnetiska förstärkare. Småmotorer. Syngonelement. Exempel på automatisk styrning och reglering av elmotorer. Räkneexempel. Elanläggningar. Sveriges elkraftförsörjning. Produktion, överföring och distribution av elkraft. Samköming mellan vattenkraft och värmekraft. Eldistribution inom städer och samhällen. Transformatorstationer. Tariffer vid elkraftförsäljning. Installationer för lågspänning i verkstadslokaler och liknande. Installations596

föreskrifter och allmänna skyddsåtgärder. Installationsledningar och installatkmsapparater. Tillåten belastning och säkring av ledningar. Ledningsscheman. Exempel på installationer för ljus och kraft i verkstäder. Elmotordriftens grunder. Elmotorers skyddsformer, uppställning och inkoppling. Start-, regler- och skyddsapparater. Elutrustningar för lyftdon, pumpar, fläktar och verktygsmaskiner. Elvärme och elbelysning inom hantverk och industri. Brandfaran och personfaran vid elektriska starkströmsanläggningar och erforderliga skyddsåtgärder. Lagar och föreskrifter angående starkströmsanläggningar. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Entreprenörsrätt. Räkneexempel.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet hänvisas till anvisningar för ämnet elmaskiner. Ämnesstoffet i ämnet elteknik skall lägga huvudvikt vid enkla utrustningar från elektroniken, elmättekniken och elmaskinerna samt deras viktigare tilllämpningar inom maskinteknisk verksamhet. Ämnesstoffet skall ej omfatta sådana detaljer som sammanhänger med teori, konstruktion och tillverkning av elkomponenter, t. ex. elapparater och elmaskiner. I stället skall huvudvikt läggas vid elkomponenternas driftegenskaper och användningsmöjligheter. Vissa synpunkter kan anläggas på speciella kursmoment. I den utvidgade elläran bör endast symmetriska trefassystem behandlas. Elektronikavsnittet genomgås orienterande. Detsamma gäller även de uppräknade funktionskretsarna. Elmättekniken skall inskränkas till de vanligaste mätinstrumenten och mätmetoderna. Exemplen på industriella tillämpningar skall vara hämtade från de maskintekniska områdena. Elmaskinerna behandlas endast i huvuddrag. Största vikten skall läggas vid elmotorer, särskilt likströms- och asynkronmotorer med tillbehör. Synkronmaskiner, transformatorer och speciella maskintyper behandlas kort orienterande. Strömriktaren och dess användning vid exempelvis motordrift bör dock särskilt beaktas. Huvudmomentet elanläggningar skall i stort sett ha orienteringskaraktär. Viktigast är här installationsledningar, deras tillåtna belastning och säkring, och principerna för elmotordrift samt start-, regler- och skyddsapparater för elmotorer. Viktigt är också en orientering om elfaran och elf öreskrifterna. Samverkan Allmänt hänvisas till vad som säges under ämnet elmaskiner. Speciellt för elteknik gäller att de maskintekniska tillämpningarna av eltekniken skall spela en stor roll i ämnet och hela tiden bör belysas med enkla exempel i elteknikundervisningen. Kursen i elteknik bygger direkt på ämnena matematik, fysik och teknologi i årskurs 1. Mellan elteknik, matematik och fysik 597

i årskurs 2 torde inga n ä m n v ä r d a samordningsproblem finnas. D ä r e m o t k a n vissa samordningsproblem u p p s t å mellan elteknik och de maskintekniska ä m nena i årskurs 2. Eltekniken m å s t e i största möjliga u t s t r ä c k n i n g anpassas efter de maskintekniska ä m n e n a s k r a v på vissa förkunskaper i elteknik hos eleverna. Flertalet maskintekniska ä m n e n i å r s k u r s 2 torde ganska tidigt under läsåret ställa dylika krav. D e t är framför allt k ä n n e d o m om elmotorer och elmotorutrustningar som erfordras först, nämligen för lyft- och transportanordningar, p u m par, fläktar, kompressorer, verktygsmaskiner etc. Senare u n d e r läsåret t o r d e kraven öka p å elevernas eltekniska k u n s k a p e r om a n v ä n d n i n g av elinstrument, elkomponenter och elmaskiner för styrning och reglering vid laborationer och konstruktioner i de maskintekniska ä m n e n a . F ö r a t t u n d e r l ä t t a samordning och s a m v e r k a n mellan el- och maskintekniken kan d e t eventuellt vara lämpligt a t t i eltekniken studera elmaskiner och elmotordrift parallellt och likaså elektronik och elmätteknik. Koncentrationsläsning a v eltekniken med exempelvis 6 v t r e n b a r t u n d e r höstterminen i årskurs 2 ä r en a n n a n t ä n k b a r lösning a v samordningsfrågan. Laborationer,

studiebesök

etc.

Också h ä r hänvisas i första h a n d till ä m n e t elmaskiner. Speciellt för elteknik gäller a t t eftersom elevlaborationer ej ingår i elteknikkursen på den maskintekniska linjen, är d e t angeläget, a t t läraren demonstrerar de viktigaste elkomponenterna, elapparaterna och elmaskinerna i drift och användning. N å g r a enstaka k v a n t i t a t i v a försök med elutrustningar under lektionstid kan också v a r a värdefulla. Hjälpmedel Se anvisningar till ä m n e t elmaskiner.

Elteknisk Matematik

— se maskinteknisk linje

Fysik — se maskinteknisk linje Kemi — se maskinteknisk linje Svenska

— se social fackskola

Engelska

— se social fackskola

Tyska — se social fackskola Samhällskunskap

— se maskinteknisk linje

Företagsekonomi

— se maskinteknisk linje

Ergonomi

— se maskinteknisk linje

Gymnastik

— se social fackskola

linje

Ellära MÅL Undervisningen i ellära har till uppgift att ge eleverna kunskap om och förståelse för de viktigaste elektrotekniska lagarna jämte deras praktiska tillämpningar, att utveckla elevernas förmåga att dels praktiskt handha apparatur och komponenter, dels teoretiskt bedöma däri ingående delars funktion och dimensionering, samt att stimulera intresset för de elektrotekniska tillämpningsämnena genom att ge goda grundkunskaper på områden, som har central betydelse från tillämpningssynpunkt. HUVUDMOMENT Likströmskretsar Elektriska fältet Magnetiska fältet Växelströmslära Mätteknik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 6 vtr varav 2 vtr laborationer

Likströmskretsar. Den elektriska strömmens natur och verkningar. Ström, spänning, potential och resistans. Elektromotorisk kraft. Ohms och Kirchhoffs lagar. Nätverksanalys. MKSA-systemet. Energi, effekt och verkningsgrad. Elektrolys och elektrolytiska spänningskällor. Termoelektromotorisk kraft. Icke-linjära resistanser. Varistorn. Elektronemission. Dioden. Elektriska fältet. Den elektriska laddningen och det elektriska fältet. Fältbilder, spänning, fältstyrka, kapacitans och dielektricitetskonstant. Kondensatorer. Koppling av kondensatorer. Isolatorer. Kraftverkan i elektriska fält. In- och urkoppling av kapacitiva kretsar. Elektronens rörelse i elektriska fält. Grunddragen av katodstråleoscilloskopet. Magnetiska fältet. Olika slag av magneter och det magnetiska fältet. Fältbilder. Strömkraftlagen. Magnetiska kretsar. Flöde, flödestäthet, reduktans, permeabilitet, magnetisk fältstyrka. Induktionslagen. Självinduktans och ömsesidig induktans. Hysteres och virvelströmmar. Växelströmslära. Grundbegrepp vid sinusformade och icke-sinusformade växelspänningar. Sinusformade växelspänningar och växelströmmar framställda matematiskt, med vågdiagram och med visardiagram. Kretsar med resistans, kapacitans och induktans. Serie- och parallellresonans. Transformatorn elementärt. Växelströmseffekt. Trioden och elementärt om växelspänningars förstärkning. 599

Något om gasfyllda rör. Dioden och tyratronen. Katodstråleoscilloskopet utförligare behandlat. Mätteknik. Systematisk genomgång av viktigare mätinstrument och mätmetoder vid lik- och växelspänning. Mätnoggrannhet. Mätfelstyper. Korrektion och kalibrering.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Lärostoffet bör uppdelas i årskurs 1, så att de matematiskt mest krävande delarna förskjutes mot vårterminen och där genomgås som en fördjupning i samband med repetition. Visst lärostoff som normalt ingår i ämnet elektronik upptages som en integrerande del av ämnet eliära i årskurs 1, medan de delar av elläran som förutsätter matematik från årskurs 2 förts till elektronik i årskurs 2. För fackskolan medför en sådan fördelning av lärostoffet vissa fördelar. Dels sker övergången långsamt till en för vissa avsnitt nödvändig abstrakt och systematiserad lärogång, dels nödvändiggöres repetitioner vid åtminstone två markerade tidsperioder. Dessutom ligger integrationen av elläran och elektroniken helt i linje med intentionerna för den tekniska fackskolans läroplan. Elektroniken bör på grund av den tekniska utvecklingen alltmer betraktas som en i sina grundläggande delar naturlig beståndsdel eller utvidgning av elläran. Genom att någon elementär elektronik läses i årskurs 1 vinnes dessutom att studierna i ämnet telekommunikation underlättas, speciellt i början av årskurs 2. Särskilt må framhållas vikten av att eleverna bibringas säkra kunskaper i de centrala delarna av ämnet, t. ex. nätverks- och kretsbehandling från lik- och växelspänningssynpunkt. På grund av ämnets natur är det självfallet förståelsen av funktionen av komponenter och verkningssättet hos apparatur som är det väsentliga, men för detta fordras en omfattande för elevernas stadium avpassad numerisk träning utgående från ett fåtal framdiskuterade eller härledda formler, vilka måste inläras. Elläran inrymmer även elektrisk mätteknik som lämpligen behandlas under hela läsåret som exempel på de lagar och samband som skall inläras i själva elläran. I slutet av läsåret kan emellertid en samlad systematisk genomgång av mättekniken ske, varigenom även tillfällen till repetition av väsentliga delar av elläran kan utnyttjas. Övriga moment av mättekniken inövas vid det laborativa arbetet, som utgör en väsentlig del av kursen och som förutom att vara ett stöd för kunskapsinhämtandet speciellt bör syfta till att öva elevernas förmåga att bedöma mätnoggrannhet och mätfel och dessas inverkan på slutresultatet. Efter en relativt kort inledning (atomens uppbyggnad, ledare, halvledare och isolatorer, elektrisk laddning, elektriskt fält, spänning, laddning i rörelse, den elektriska strömmen och dess verkningar) av kvalitativt slag anknuten till grundskolans fysikkurs övergår man till ett praktiskt handhavande och studium 600

av vridspoleamperemetern och voltmetern (Ohms lag I, resistans, Kirchhoffs lag I). Enkla mätningar och räkningar utföres samtidigt. Grafiska symboler och tekniskt riktiga kopplingsscheman införes. För den grundläggande förståelsen kan det vara viktigt att kopplingsscheman redan från början införes med spänning till vänster och belastning eller dylikt till höger med läsning av scheman från vänster till höger (motståndskopplingar, serie- och parallellkoppling, strömdelningsformler, resistivitet, motståndstyper, resistansmätningar). Strömmens kemiska verkningar och elektrolytiska spänningskällor genomgås kortfattat, varefter strömkretsar behandlas utförligt under ständigt praktiskt handhavande eller ständig demonstration och räkning (Ohms lag II, potentialfördelning, Kirchhoffs lag II, nätverk, kompensationsmätning, energi, effekt och verkningsgrad). Olinjära komponenter behandlas och ström som funktion av spänning ritas grafiskt. Större vikt bör läggas vid metoderna för kretssolvering än vid t. ex. elektroniska konstruktionsdetaljer (resistansers temperaturberoende, glödlampor, elektronemission, dioden och dess karakteristika, diod-resistans i enkel koppling med potentialbetraktelser, arbetslinje, arbetspunkt, spänningsberoende motstånd, varistorn). Det elektriska fältet behandlas, varvid fundamentala kvantitativa samband fås med ballistisk galvanometer, som införes utan matematisk härledning för dess verkningssätt (laddning, kapacitans, dielektricitetskonstant, koppling av kondensatorer i serie och parallellt, upp- och urladdning av kondensatorer utan matematisk härledning, fältstyrka, kraftverkan i elektriska fält). Elektronrörelser i elektriska fält genomgås så mycket att grunddragen av katodstråleoscilloskopet kan förstås. Oscilloskopet bör här införas i undervisningen för att senare användas vid undersökningar av magnetiska fältet och i växelströmsläran bl. a. i de stycken där matematisk motivering för kvantitativa samband ej kan ges. Magnetiska fältet behandlas. Den magnetiska vågen, ballistiska galvanometern och fluxmetern användes för belysning av kvantitativa samband (strömkraftlagen, magnetiska kretsen med träning i att konstruera, räkna och mäta på enkla fall, hysteres och virvelströmmar behandlas beskrivande, induktionslagen, in- och urkoppling av magnetiska kretsar kvalitativt, oscilloskopanvändning). Kortfattad översikt över olika sätt att alstra emk:er ges, varvid förutom elektrolytiska spänningskällor och inducerade emk:er införes termoemkrer. En översikt av MKSA-systemet kan här lämpligen ges. Växelströmsläran påbörjas med utförlig behandling av grundbegrepp under stlndigt praktiskt handhavande av instrument och komponenter i från början mycket enkla kopplingar. Den matematiska motiveringen för fasförskjutning imkränkes till ett minimum enär derivatabegreppet då ej är bekant. Oscilloskope; och övrig mätutrustning användes för verifiering av kvantitativa samband efier kvalitativ genomgång (alstring av sinusformad spänning i enkelt fall, växel601

spänningar i allmänhet, vågdiagram, visardiagram, kretsar med resistans, kapacitans och induktans i ett synnerligen begränsat antal fall, serie- och parallellresonans speciellt, den ideala transformatorn, växelströmseffekt, wattmeter). Trioden och det mest elementära om växelspänningars förstärkning behandlas grafiskt. Likaså de vanligast förekommande gasfyllda rören, dioden och tyristorn, varefter oscilloskopet något utförligare kan behandlas. En systematisk genomgång av mätinstrument och mätmetoder utföres, varvid mätning av icke-elektriska storheter med elektriska metoder kan beröras. Efter denna första genomgång av eliäran, vilken bör vara avslutad vid mitten av vårterminen, har undervisningen i matematik kommit så långt att en systematisk och mera abstrakt behandling av vissa delar av ämnet kan genomföras under samtidig repetition och utvidgning av tidigare genomgångna avsnitt. Sålunda kan t. ex. induktionsfenomen tas upp till behandling med hjälp av derivator och induktansbegreppet klargöras. Vidare kan en matematisk motivering till fasförskjutningar vid induktans och kapacitans ges. Kirchhoffs lagar kan uppställas för kretsar innehållande även induktans och kapacitans osv. Samverkan Eliäran är ett relativt teoretiskt ämne, som kräver en god matematisk grund. Den tvååriga studiegången kräver att elläran i allt väsentligt måste vara genomgången i första årskursen innan tillämpningsämnena påbörjas. Detta medför i sin tur ett krav på koncentration av undervisningen i matematik. Frågan bör behandlas av ämneskonferenserna så att de lokala möjligheterna till samverkan mellan matematik och ellära utnyttjas på bästa sätt. Det är från ellärans synpunkt viktigt att funktionsläran införes på ett tidigt stadium i matematik. Funktionsbegreppet och funktioners grafiska framställning är av betydelse för beskrivning av även den mest elementära elläran. Begreppet derivata och dess tillämpningar i de enklaste fallen måste också införas senast vid mitten av vårterminen i årskurs 1. Derivatan till sinusfunktioner bör tidigt kunna postuleras efter diskussion. Detta kan synas innebära en alltför stark forcering av matematiken, men man kan däremot anföra dels att matematiken i hög grad skall tjäna de tekniska ämnena, dels att man i erforderlig utsträckning måste ge avkall på kravet på stringens i den matematiska framställningen. Det är vidare odisputabelt att derivatabegreppet liksom senare integralbegreppet i årskurs 2 för ellinjen är nödvändiga för förståelse av vissa elektriska grundbegrepp. Samtidigt måste kraftigt understrykas betydelsen av att ellärans matematiska inriktning begränsas. Liksom i övriga ämnen är det här mera fråga om att ge färdighet i att numeriskt och praktiskt utnyttja den matematiska kunskapen på elläran och mindre fråga om att lösa sådana problem i vilka matematiken ingår som ett led i ett självständigt kombinerande av olika moment av elläran. För behandling av svängnings- och vågrörelselära i fysik kan förutsättas, att visardiagram, förstärkare och oscilloskopet är genomgångna i ellära. 602

Om två timmar per vecka anslås till laborationer sker delning och gruppindelning av klassen på vanligt sätt. Laboration i vanlig mening utföres emellertid ej. I stället bedrives laborationerna så att samtliga grupper var för sig men ungefär samtidigt gör motsvarande kopplingar, beräkningar och deltager i korta diskussioner av företeelser, instrument, konstruktioner m.m. under lärarens direkta ledning. Härigenom vinnes såväl en snabb förståelse av den rent praktiska sidan av ämnet som att teori och praktik uppleves samtidigt. Protokollet bör därvid få formen av under lärarens ledning avfattade lektionsanteckningar med tydliga och tekniskt riktiga kopplingsscheman, klart uppställda mätresultat och korta kommentarer, feldiskussioner, konstruktionssynpunkter och dylikt. Genom dessa lektions-laborationer får eleven träning i den för detta stadium relativt svåra konsten att ställa upp och kommentera mätprotokoll. Dessutom vinnes tid, men framför allt nås den stora fördelen av en naturlig och lätt anpassning mellan vanliga lektioner med övningsräkningar och laborationer. När eleven vunnit tillräcklig erfarenhet kan så småningom normala laborationer påbörjas och självständigheten gradvis utvecklas. I sammanhanget bör också observeras att arrangemanget med lektionslaborationer innebär ett särskilt effektivt utnyttjande av den relativt dyrbara laboratorieutrustningen. Parallellaborationer förutsattes genomgående, vilket ställer särskilda krav på laboratorieutrustningen. Hjälpmedel Då undervisningen i ellära i första hand syftar till att ge systematiska kunskaper inom ett relativt begränsat område blir densamma i mindre utsträckning av orienterande karaktär. Undervisningen blir i första hand av experimentell natur och sker med materiel ur skolans egen laboratorieutrustning. Experimenten bör emellertid kompletteras med bildbands- och filmundervisning inte minst i de fall de tekniska tillämpningarna skall belysas med avseende på praktisk utformning och genuin miljö.

Teknologi E och K MÅL Undervisningen i teknologi har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik, hållfasthetslära och ritteknik (E och K), att ge orientering om konstruktion, tillverkning och användning av konstruktionselement och apparater som har anknytning till eltekniska utrustningar (E) eller till kemiteknisk industri (K), att ge någon kännedom om transportdon samt värme- och strömningstekniska maskiner och anläggningar (E), samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad (E och K). 603

HUVUDMOMENT Materiallära Mekanik Hållfasthetslära Tillverkningslära Konstruktionselement Ritteknik Maskinlära (E) Förslag till disposition

av

studieplan

Årskurs 1, E = 7 vtr varav 2 vtr demonstrationer, rit- och konstruktionsövningar K =z 5 vtr varav 1 vte demonstrationer, rit- och konstruktionsövningar

Materiallära. Materials egenskaper och meritvärden. Materials strukturbyggnad. Materialbehandling. Mekanik. Statik: kraftjämvikt i planet. Tyngdpunkt hos linjer, ytor och kroppar. De enkla maskinerna. Kinematik: likformigt accelererad rätlin jig rörelse. Likformigt accelererad rotationsrörelse. Rörelsers sammansättning. Partikeldynamik: accelerationslagen. Centripetalkraft och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt, verkningsgrad. Systemdynamik: likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel. Hållfasthetslära. Dragning och tryck. Spännings- och deformationslagarna. Materialprovning, tillåten påkänning. Skjuvning. Spänningslagen. Vridning. Spännings- och deformationslagarna. Böjning: tvärkrafts- och momentdiagram för enkla belastningsfall. Tröghetsmoment och böjmoment för enkla ytor. Spänningslagen. Deformationen för enkla belastningsfall. Sammansatt hållfasthet. Adderbara spänningar. Jämförelsespänning. Knackning. Elastisk och oelastisk knackning. Tillverkningslära. tionsteknik.

Mätteknik. Hopfogning, tillformning, frånskiljning. Produk-

Konstruktions element. Fasta förband. Linor, kedjor. Förhållanden vid motoroch maskindrift. Kuggväxlar, remmar, kopplingar, bromsar. Axlar, glidlager, rullningslager. Vevrörelsens element, kammar. Fjädrar. Allmän maskinbyggnad. Ritteknik.

Grundläggande ritteknik. Rit- och konstruktionsövningar.

Maskinlära (E). Cisterner och behållare. Transportdon. Grundläggande teori för maskiner. Förbränningsmotorer. Fläktar, kompressorer, pumpar. Kyl- värme-, ång- och vattenkraftanläggningar. 604

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

En tekniker bör kunna läsa och förstå ritningar samt ha kännedom om de maskintekniska apparater och konstruktioner som har samband med vederbörandes fack. Man kräver att en konstruktion skall ha ändamålsenlig funktion, tillräcklig hållfasthet, medge ekonomisk tillverkning, vara väl hanterbar och ekonomisk i användning samt helst också ha tilltalande form. Allt konstruktionsarbete måste därför ske under beaktande av konstruktiva, tillverkningsmässiga, ekonomiska och estetiska synpunkter. Varje konstruktion, enkel eller sammansatt, måste läggas upp med flera alternativ beträffande såväl den tekniska lösningsprincipen som val av material och tillverkningsmetod. Resultatet blir inte sällan en kompromiss, därför att de olika kraven kan stå i motsatsförhållande till varandra. Ämnet teknologi utgör en integration av kunskaper inom områdena materiallära, mekanik, hållfasthetslära, konstruktionselement, tillverkningsmetoder och ritteknik samt skall ge kännedom om apparat- och maskinkonstruktioner. Syftemålet med ämnet är att ge eleverna sammanfattande och orienterande kunskaper inom dessa ämnesområden som en förberedelse dels för studier i de eltekniska (E) respektive de kemitekniska (K) ämnena, dels för kommande verksamhet. Ämnet teknologi är upplagt som ett ämnesblock och det skall behandlas som en enhet. En väsentlig del av syftet med undervisningen skulle förfelas om ämnet mer eller mindre formellt uppdelas i helt skilda avsnitt. Uppställda problem och uppgifter anknyts till syntesexempel varvid lösningsprinciper, material och tillverkningsmetoder diskuteras.

Arbetssätt Undervisningen bedrivs på likartat sätt som anges i anvisningar för ämnet teknologi M, medan givetvis planeringen måste ske med hänsyn till det lägre timtalet i ämnet för K och E. Problemställningar och arbetsuppgifter för eleverna skall anknyta till eltekniska (E) och kemitekniska (K) konstruktioner och utrustningar, då så är möjligt. Betingstudier är möjliga i ämnet och läsårets indelning i perioder enligt avsnittet Planering kan utgöra ledning för betingsplanering.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Väsentliga avsnitt skall behandlas relativt allsidigt, medan andra måste studeras översiktligt eller i informationssyfte. I det följande ges synpunkter i dessa avseenden för de olika avsnitten. Undervisningen bör inledas med att läraren presenterar en konstruktion och 605

diskuterar denna med klassen. I samband därmed orienterar läraren om ämnet och dess kursavsnitt i stora drag samt hur undervisningen kommer att bedrivas. Materiallära. Det väsentliga i kursen är att beskriva de material som används för konstruktionselement samt för eltekniska (E) respektive kemitekniska (K) utrustningar. Ekonomiska synpunkter beaktas. Följande material behandlas: kolstål, låg- och höglegerade stål, gjutstål, olegerade och legerade gjutjärn, aducergods, lättmetaller, tunga metaller, legeringar, lagermaterial, fibermaterial, plaster, gummi; keramiska material, betong, oljor och smörjmedel. Vid genomgång av olika material bör en orientering ges om strukturbyggnad, tillståndsdiagram och omvandlingar i fasta faser. Härigenom kan eleverna få någon inblick i sammansättningens och behandlingsmetodernas betydelse för materialens egenskaper och användning. — Hårdhetsprov utföres som demonstration. En kortfattad information ges om korrosion, röta och ytbehandling samt om materialbeteckningar, normblad och kataloger. Mekanik. Undervisningen i mekanik skall omfatta sådana avsnitt, som är nödvändiga för att lösa elementära hållfasthetsproblem och enkla beräkningsuppgifter med anknytning till konstruktionselement, apparater och maskiner. De matematiska grunderna beträffande trigonometriska funktioner, derivata- och integralbegreppen, funktionen e/*a m. m. läses av eleverna först senare, varför härledning av mekanikens formler i regel ej kan göras. I många fall kan en grafisk lösning, ett diagram eller nomogram ge eleverna en god bild av samspelet mellan krafter och övriga faktorer vid mekaniska förlopp. — Huvudvikten bör i regel läggas vid att ge eleverna vana att använda vanliga formler. Internationella enhetssystemet bör användas. Inom statiken definieras begreppen aktion och reaktion, massa, tyngd, kraft, vektor, stel kropp, materiell punkt samt aktiva och passiva krafter. — Vidare behandlas sammansättning av krafter i planet, parallella krafters resultant och kraftparallellogrammen samt statiskt moment och kraftpar. — En orientering ges om tyngdpunkt för linjer, ytor och kroppar. — Vidare behandlas villkoren dels för jämvikt vid krafter i planet med och utan friktion, dels för statiskt bestämda system och statisk stabilitet. De enkla maskinerna, dvs. hävstången, enkla spelet, blocket, lutande planet, kilen och belastad lina runt cylinder, behandlas matematiskt i den mån så är möjligt med tanke på elevernas kunskaper i matematik. Vid de tre sistnämnda blir grafisk behandling eller åskådliggörande med diagram nödvändigt. Dynamik omfattar kinematik, partikeldynamik och systemdynamik. I kinematik behandlas likformigt accelererad rätlinjig rörelse och rotationsrörelse, vidare rörelsers sammansättning samt absolut och relativ rörelse. I partikeldynamik behandlas accelerationslagen för rätlinjig rörelse och rotationsrörelse. 606

Olika energiformer definieras och energiprincipen introduceras liksom effekt och verkningsgrad. I systemdynamik definieras masströghetsmoment för cylinder och cylinderring samt ges ekvationerna för likformigt accelererad rotationsrörelse kring fast axel. Kritiska hastigheter behandlas informatoriskt. H ållfasthetslära. Undervisningen i hållfasthetslära avser att ge eleverna förmåg.a att lösa enkla hållfasthetsproblem med anknytning till konstruktionselement, apparater och maskiner. Även för detta avsnitt av kursen gäller, att elevernas matematiska kunnande ej är tillräckligt stort för en strikt matematisk behandling av stoffet. Huvudvikten bör i regel läggas vid att ge eleverna vana att utnyttja vanliga formler samt data ur materialtabeller och handböcker. Dragprov och eventuellt deformationsprov vid vridning och böjning utföres som demonstration. Endast raka stänger med jämngrov tvärsnittsarea behandlas. Spänning, töjning och Hookes lag definieras och verifieras genom dragprov. Vid detta prov påvisas även kontraktion och gränsspänningar samt analogin mellan dragning och tryck. Spänningslagen vid skjuvning anges och tillämpas på stansning, klippning och nitning. Skjuvmodulen anges som G = 0,4 • E för stål och gjutjärn . Begreppen kälverkan och utmattning bör behandlas informatoriskt för att eleverna skall få någon förståelse för deras betydelse för konstruktionens utformning. Tillåtna påkänningar och säkerhetsfaktor mot flytrisk och utmattningsbrott bör ägnas relativt ingående behandling. Vridspänningar vid cirkulära tvärsnitt bestämmes med hjälp av grundekvationen för vridning och tillämpning sker på transmissionsaxel. Böjning behandlas något mer ingående, varvid tröghetsmoment och böjmotstånd definieras med tillämpning på cirkulära och rektangulära tvärsnitt samt handelsprofiler. Om tiden medger kan även tillämpning ske på tvärsnitt bestående av rektangulära ytor. De fyra enklaste belastningsfallen bör diskuteras nämligen a) ensidigt inspänd balk med punktlast i änden, b) ensidigt inspänd balk med jämnt fördelad last, c) balk på två stöd med godtyckligt placerad punktlast samt d) balk på två stöd med jämnt fördelad last. Deformationen vid böjning beröres endast informationsvis liksom sammansatt hållfasthet. Knackning kan givetvis inte behandlas matematiskt, varför knäckningsformler och definitioner måste ges utan härledning. Endast andra knäckningsfallet, länklagring i båda ändar av balken, genomgås. Orientering ges om beräkning enligt byggsvetsnormerna. Tillverkningslära. Undervisningen i tillverkningslära skall ge översiktlig kännedom om metoder och utrustning för hopfogning, tillformning och frånskiljning samt ge orientering om mätteknik och produktion. Undervisningen bör anknyta 607

till de detaljer, som eleverna ritar och konstruerar. Läraren bör välja exempel, som har tillämpning inom elevernas kommande verksamhet. Följande sammanställning utgör ett förslag till lämpliga moment för de båda linjerna. Mätteknik. Verktyg, mätdon och mätverktyg (E och K). Avsyning och mätkontroll (E). Mätresultat och felkällor (E). Hopfogning. Svetsning: svetsbarhet, svetsmetoder och svetskontroll. Lödning, limning, nitning, falsning och ytbeläggning. Tillformning. Gjutning: gjutbarhet, modelltillverkning, gjutning samt formoch sprutpressning av plaster. Valsning, dragning, smidning, tryckning, bockning och riktning. Frånskiljning. Gasskärning, klippning och stansning, svarvning, hyvling, sågning, borrning, försänkning, gängning, brotschning, fräsning och slipning. Produktionsteknik. Bearbetningsekonomi (E), lokal- och produktionsplanering (E), materialhantering och förrådsorganisation (E och K). För såväl E-linje som K-linje torde huvudvikten böra läggas vid svetsning, gjutning, svarvning och borrning, för E-linjen dessutom vid stansning. Konstruktionselement. Undervisningen avser att ge orientering om konstruktion, tillverkning och användning av några betydelsefulla konstruktionselement samt information om väsentliga frågor vid användning av vissa konstruktioner med anknytning till eltekniska eller kemitekniska utrustningar. Som tidigare framhållits skall genomgången av detta avsnitt ske på sådant sätt att övriga moment av kursen får samtidig tillämpning. En analys av problemställningen bildar utgångspunkt för en syntetisk uppbyggnad av konstruktionen med successivt införande av lämpliga konstruktionsdetaljer, vilkas utformning kräver tillämpning av kunskaper inom materiallära, mekanik, hållfasthetslära och tillverkningslära. Om möjligt bör även ekonomiska synpunkter beaktas, varvid läraren bör påpeka betydelsen av såväl låg tillverkningskostnad som kostnad för service, underhåll och drift av den färdiga produkten. Beträffande behandlingen av olika moment kan följande synpunkter tjäna som ledning. Vid läsårets början presenteras en praktisk problemställning och läraren redogör för några möjligheter att lösa denna. Denna uppgift bör vara sådan att eleverna kan aktivt engagera sig i en diskussion och föreslå olika lösningar. Läraren beskriver de olika element som krävs för konstruktionen i fråga och redogör därefter kortfattat för övriga element som kommer att behandlas i kursen. Vid denna första konfrontation med tekniska problem får eleven en klar föreställning om en teknikers behov av kunskaper på skilda områden. Samtidigt bör även stå klart att dessa skilda discipliner ej får behandlas som isolerade kunskapsfält utan har inbördes sammanhang. Följande sammanställning utgör ett förslag till behandlingen av lämpliga konstruktionselement för de båda linjerna E och K. 608

Fasta förband. Nitförband: information om tunnplåtförband. Löd- och limförband: information om användning och konstruktiv utformning. Skruvförband: genomgång av dimensionering enligt erfarenhetsregler samt av ritningsoch måttsättningsnormer för metriska gängor, UN-gängor och rörgängor. Svetsförband: information om svetsbara material och konstruktiv utformning. Andra förband: information om finmekaniska förband (E). Motor- och maskindrift. Information om synkrona och asynkrona varvtal, olikformighet i varvtalet hos kolvmaskiner, start- och driftsegenskaper för drivande och drivna maskiner, översikt över element för kraft- och rörelseöverföring. Linor och kedjor. Kedjor och kedjehjul: information om konstruktion och användning enligt firmabroschyr. Linor: information om utformning samt användning enligt normer. Remmar, kopplingar och bromsar. Plana remmar: information om konstruktion och material. Kilremmar: information om konstruktioner och material, genomgång av beräkning enligt firmakatalog, orientering om variatorer. Axelkopplingar: information om olika konstruktioner och deras användning. Bromsar: information om olika konstruktioner och deras användning. Kuggväxlar. Geometriska förhållanden: orientering om olika kuggformer, ingrepplinje, delning, modul, kuggantal och axelavstånd. Konstruktiv utformning: information om verkningsgrad, material, kylning, smörjning, byggnad och funktion för vanliga kuggväxlar. Ingrepps- och lagerkrafter (E): orientering om krafternas beräkning med hjälp av formler. Axlar och lager. Axlar: beskrivande orientering om axelkonstruktioner till maskiner och transportdon, information om utmattningsbrott, deformationer, kritiska varvtal och därav betingade tillåtna påkänningar och konstruktiv utformning. Glidlager: beskrivande orientering om glidlagerkonstruktioner, material i axlar och lager och lämpliga medelyttryck. Rullningslager: beskrivande orientering om olika lagerkonstruktioner och deras inbyggnad, beräkning med hjälp av katalog av en lagerkonstruktion. Fjädrar. Metallfjädrar: orientering om konstruktiv utformning och hjälpmedel för beräkning. Gummifjädrar: orientering om konstruktiv utformning för vibrationsdämpning. Vev- och kamrörelser. Orientering om utformning och egenskaper hos olika vev- och kamkonstruktioner. Apparatbyggnad. Information om konstruktion av enkla behållare, cisterner och tryckkärl med synpunkter på godstjocklek, skarvförband, gavlar och uppställning. Orientering om rörledningar och armatur. Ritteknik. Undervisningen i ritteknik avser att ge eleverna någon färdighet i skissritning, linjedragning och textning. Eleverna skall bibringas någon kännedom om rittekniska regler och elementär förmåga att utarbeta arbetsritningar för enkla konstruktionselement. Väsentligt är att förmågan att läsa och förstå ritningar uppövas genom studium av arbets- och sammanställningsritningar

20 Fcckskolan

samt montage- och installationsritningar, gärna med anknytning till respektive linjer. Den rent rittekniska utbildningen måste givetvis i regel bli ganska elementär. Eleverna har emellertid inom detta område mycket varierande förutsättningar i form av anlag och erfarenhet, vilket läraren bör söka utröna, så att uppgifter med lämpligt avpassad svårighetsgrad kan ges eleverna. Kursen kan inledas med några timmars övning i linjedragning och textning, varefter följer avbildning av enkla föremål genom måttagning och frihandsskissning. Successivt införes nya moment såsom grundläggande projektionslära, vyer, projektioner, snitt, skrivfält, måttsättning, symboler för ytjämnhet, toleranser, passningar och material. Eleverna bör övas i att göra blyertsritningar med god kopierbarhet, vilken kontrolleras medelst ljuskopiering. De ritade föremålen bör i regel utgöras av detaljer, som ingår i de konstruktionselement vilka beskrives eller beräknas i kursen. Lämpliga objekt kan även vara enkla bruksföremål från dagliga livet. Eleverna bör även övas att utnyttja standard, kataloger, broschyrer och handböcker. Givetvis bör tillverkningstekniska och ekonomiska synpunkter beaktas, då så är möjligt. Maskinlära (E). Undervisningen avser att ge någon information om transportdon. Vidare skall eleverna få någon kännedom om teori och tillämpningar inom strömningslJra och teknisk värmelära. Undervisningen skall vara praktiskt inriktad och bör anknyta till E-linjens användningsområden. Demonstrationsförsök i maskinlaboratoriet bör komplettera den teoretiska behandlingen. Det är väsentligt att kursens olika moment behandlas på ett sådant sätt att eleverna har möjlighet följa även den teoretiska behandlingen. Läraren blir därför tvungen lägga ner stor möda på att försöka på ett enkelt och åskådligt sätt klargöra sådana begrepp, som är nödvändiga för en elementär förståelse av avsnittet. Innehållet och behandlingen av de olika momenten i detta avsnitt framgår av följande förslag. Transportdon. Kursen omfattar beskrivning av konstruktionselement, kontinuerligt arbetande don, såsom mekaniska och pneumatiska transportörer, glidbanor, rullbanor och elevatorer samt intermittent arbetande apparater, såsom lyftdon, telfrar, traverser, hissar, lastvagnar och truckar. Synpunkter ges på funktion, användning och ekonomi. Grundläggande teori. Mätteknik: information om mätning av tryck, temperatur och nivå samt behovet av konstanthållning av dessa. Förbränningslära: förbränning av olja i värme- och ånganläggningar med information om teoretisk luftmängd och luftöverskott. Något om oljeeldningsaggregat. Termodynamik för ideala gaser: tillståndsekvationen och tillståndsändringar i pV-diagram i den utsträckning som behövs för förståelse av arbetsdiagram och arbetsprinciper för kolvmaskiner och fläktar. Några enkla exempel kan räknas. Termodynamik för vattenånga: information om förångning, överhettning 610

och kondensation samt om ångtabeller. Avsikten är att ge någon förståelse för arbetsprinciperna för ångpannor, ångturbiner, värmeväxlare och kemiska industriers värmeapparater. Några enkla exempel kan räknas. Hydromekanik: hydrostatikens grundbegrepp. I mån av tid strömning i rörledningar. Några enkla exempel kan räknas. Maskiner och anläggningar. Förbränningsmotorer: olika typer, arbetssätt och driftegenskaper. Informatoriskt behandlas bränsle-, luft-, gas-, kyl- och smörjsystem, karakteristikor, olikformighetsgrad samt effekt- och varvtalsreglering. Kolvkompressorer: olika typer och arbetssätt. Information om mängd- och tryckreglering samt mellankylning. Pumpar och fläktar: olika typer, arbetssätt och driftegenskaper. Information om karakteristikor samt om tillrinningshöjd och sughöjd. VVS-anläggningar: pannor och radiatorer, varmvattengenerering och ventilation. Något om värmeanläggningar och avloppssystem. Kylanläggningar: beskrivning av olika delar och deras funktion. Ånganläggningar: olika typer av ångpannor, ångturbiner och ångvärmda apparater i kemisk industri. Något om anläggningar. Vattenturbiner: olika typer. Samköming med ångkraft. Planering Teknologi är ett blockämne vilket innebär att de olika ämnesmomenten integreras till en helhet och studeras i sammanhang i naturlig och logisk följd. För a t t möjliggöra detaljplanering är det dock nödvändigt att klargöra tidsfördelningen mellan de olika ämnesavsnitten. Följande sammanställning visar ett förslag till uppdelning, där man antagit att 1 vte ger 30 effektiva lektioner under läsåret. Fördelning på lektioner Huvudmoment

Tillverkningslära Konstruktionselement Ritteknik Maskinlära Summa

Teknologi E

Teknologi K

30 30 30 20 30 30 40

30 25 25 15 25 30

150 Redan från början bör arbetet läggas upp så att ämnet för eleverna framstår som en enhet. Visserligen kan inte alla moment ingå med samma bredd, men efter en introduktionsperiod, då vissa grunder inlärts, ökas möjligheterna att i 611

undervisningen tillämpa kunskaper från olika ämnesmoment och från andra ämnen. Vissa avsnitt måste av naturliga skäl läsas fristående. Det är under dessa förutsättningar lämpligt att dela in läsåret i perioder. Följande sammanställning utgör ett exempel på sådan periodindelning. Teknologi K (5 vtr)

Teknologi E (7 vtr) Termin

Period

Antal effektiva veckor

Väsentlig kurskärna

Antal effektiva veckor

Väsentlig kurskärna

Ht

1 2 3

3 5 6

materiallära tillverkning, ritteknik hållfasthet, fasta förband

3 6 5

materiallära tillverkning, fasta förband ritteknik, hållfasthet

Vt

4 5 6 7

2 6 2,5 5,5

materiallära konstruktionselement dynamik maskinlära

3,5 7 3 2,5

materiallära hullfasthet, element dynamik ritteknik

Detaljplanering för Teknologi E. Av ovan angivna skäl bör en detaljplanering av ämnesstoffet göras. Följande sammanställning utgör endast ett förslag till en sådan planering. Period

Moment

Antal effektiva lektioner

Hållfasthetslära Hösttermin

Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning. 5

(3 veckor) Materiallära Stål, legerade stål, gjutstål, gjutjärn, aducergods (S). Lättmetaller med legeringar (3). Trä (1). Strukturbyggnad och värmebehandling (4)

21 Tillverkningslära Hösttermin Period 2 (5 veckor)

Frånskiljning (6), tillformning (4), hopfogning (4). Mätteknik (2). 20 Ritteknik 15

Period

Moment

Antal effektiva lektioner

Element Hösttermin Period 3 (6 veckor)

6 Mekanik Kraftjämvikt och jämviktsvillkor (7). Tyngdpunkt för linjer, ytor 9 Hållfasthetslära Dragning, tryck, yttryck och skjuvning (6). Vridning (3). Böj20 Ritteknik 7

42 Materiallära Vårtermin Period 4 (2 veckor)

Tunga metaller med legeringar (4). El- och isolationsmaterial (4). Oljor och smörjmedel (2). Övriga material (3). Korrosion, ytbe14 Mekanik

Vårtermin Period 5 (6 veckor)

Kraft jämvikt med friktion, forts. (2). De enkla maskinerna (2) . .

4 Element Skruvförband (3). Remmar, kopplingar och bromsar (5). Kuggväxlar och variatorer (4). Axlar och lager (6). Fjädrar (2). Vevoch kamrörelser (1)

21 Hållfasthetslära Forts, dragning, vridning och böjning (4). Sammansatt hållfasthet (3)

7 Ritteknik Konstruktion av don med axlar och lager Vårtermin Period 6 (2,5 veckor)

42 Mekanik 18 Maskinlära

Vårtermin Period 7 (5,5 veckor)

Transportdon (5). Cisterner och behållare (2) Förbränning, termodynamik, hydromekanik och mätteknik Förbränningsmotorer, fläktar, kompressorer, pumpar, VVS-, vatten-, värme-, kyl- och ånganläggningar. Rörledningar

7 10 23

40 Period 1 och 2 utgör en förberedelse för övriga perioder. I hållfasthetslära studeras endast så mycket som behövs för förståelse av materialens meritvärden. 613

Vissa avsnitt i period 2, t. ex. svetsning, nitning, limning och lödning, kan utbrytas och behandlas tillsammans med motsvarande förband i nästa period. I period 3 kan man börja med beskrivning av de olika förbanden och elementen. Därefter följer mekanik och grunderna för hållfasthetsläran. Sedan integreras förband, element, hållfasthetslära och ritteknik till en helhet. Period 4 utgör endast materiallära. Vissa delar därav t. ex. lagermaterial och smörjmedel kan utbrytas och läggas till nästa period. I period 5 integreras avsnitten till en helhet. Period 6 utgörs enbart av dynamik. Exemplen har stark anknytning till elementen i föregående period. En integrering är dock svår att genomföra enär mekanikens synsätt är speciellt. Den torde därför bäst läsas i ett sammanhang. Period 7 består av flera av varandra ganska oberoende avsnitt. Undervisningen i teori och om maskiner och anläggningar kan integreras på lämpligt sätt. Detaljplanering för Teknologi K. Följande sammanställning utgör endast ett förslag. Period

Moment

Antal effektiva lektioner

Hålljasthetslära Hösttermin Period 1 (3 veckor)

Olika slag av hållfasthet och grundbegrepp. Materialprovning 5 Materiallära Stål, legerade stål, gjutstål, gjutjärn, aducergods. Strukturbyggnad 10

Hösttermin Period 2 (6 veckor)

Tillverkningslära Frånskiljning (5), tillformning (3), hopfogning (4). Produktionsteknik (2)

14 Mekanik Kraftjämvikt (6). Tyngdpunktslägen (2). De enkla maskinerna (2)

10 Element 6

30 Ritteknik Hösttermin Period 3 (5 veckor)

Grundläggande ritteknik. Enkla föremål och fasta förband ritas ..

15 T Ulv erknin gslära Mätteknik (i samband med toleranser och passningar)

2 Hållfasthetslära Dragning och skjuvning. Ex. huvudsakligen på fasta förband . . .

Period

Moment

Antal effektiva lektioner

Materiallära Vårtermin Period 4 (3,5 veckor)

Lättmetaller, tunga metaller, legeringar (6). Oljor och smörjmedel (2). Kemi tekniska material (6). Övriga material (3). Korrosion, ytbehandling, impregnering (1)

// ållfasthe tslära Vårtermin Period 5 (7 veckor)

Vridning (3), böjning (6), sammansatt hållfasthet (2). Kälverkan 12 Element Linor och kedjor (2). Remmar, kopplingar, bromsar (4). Kuggväxlar, variatorer (3). Axlar och lager (4). Fjädrar (2). Vev- och 16 Ritteknik Konstruktion av don med axlar och lager

Vårtermin Period 6 (3 veckor)

35 Mekanik Kinematik (5). Partikeldynamik (5). Systemdynamik (5)

15 Element Vårtermin Period 7 (2,5 veckor)

3 H ällfas the tslära 2 Ritteknik Konstruktion av behållare med uppställningsdon

12 Period 1 utgör en förberedelse för övriga perioder. I hållfasthetslära studeras endast så mycket som behövs för förståelse av materialens meritvärden. I period 2 studeras ämnesavsnitten dels separat, dels integrerade med varandra. Detsamma gäller period 3. Den tillämpade hållfasthetsläran hör starkt ihop med elementen i föregående period. Period 4 utgör endast materiallära. Vissa delar av denna t. ex. lagermaterial och smörjmedel kan utbrytas och förläggas till nästa period. Period 5 börjar med hållfasthetsmomentens grunddrag. Därefter integreras avsnitten. Period 6 utgöres enbart av dynamik. Exemplen har stark anknytning till elementen i föregående period. En integrering med dessa är dock svår att genom615

föra enär mekanikens synsätt är speciellt. Den torde därför bäst läsas i ett sammanhang. Period 7 utgör en integrerad helhet. Samverkan För samverkan mellan lärare i teknologi och i ämnena svenska, matematik, fysik och kemi gäller i allt väsentligt vad som nämns i anvisningarna för ämnet teknologi M, vartill hänvisas i första hand. För teknologi E och K gäller dessutom, att samverkan bör ske med tillämpningsämnena inom de båda linjerna, så att lämplig anknytning erhålles. Teknologi utgör förberedelse för flertalet av dessa ämnen i årskurs 2. Laborationer Laborationer i egentlig mening förekommer ej. För att verifiera formler och företeelser bör de ersättas med försöksdemonstrationer. I det följande ges några exempel på lämpliga försök. Materiallära: hårdhetsprov Mekanik: kraftresultant och hävstångsförsök, friktionsförsök, t. ex. lutande plan och lina över fast cylinder Hållfasthetslära: dragprovdiagram för några olika material för att belysa förloppets olika karaktär (flytområde, brytpunkt, kontinuitet), deformation vid vridning och böjning Konstruktionselement: skruv- och muttermoment, skruvfjäder Maskinlära: prov med motor, fläkt och pump. Dessa försök kan ske som ren demonstration. Hjälpmedel Läroboken bör vara sådan att den underlättar ämnets integrering, så att man inte läser t. ex. hållfasthetslära för sig och element för sig. Grundläggande teori, konstruktiva synpunkter och regler för dimensionering bör vara åtskilda. Lämpligt är att varje avsnitt är försett med en sammanfattning och en serie frågor för självkontroll av kunskapsinhämtning. Vidare bör det finnas praktiska övningsuppgifter med svar, exempel med principiella lösningar och litteraturanvisningar. För att kunna ge en praktisk och god undervisning är det nödvändigt att läraren använder AV-hjälpmedel, framför allt när det gäller att beskriva och förklara utformningar av konstruktionselement m. m. Dessa hjälpmedel kan med fördel användas i många fall, även när det gäller att förklara teoretiska avsnitt. Bläddertavla och flanellograf kan användas för att visa schematiska uppställningar och tabeller. Skriftprojektor är utmärkt i många fall, t. ex. för att visa hur en konstruktion byggs upp kring axlar och hjul. 616

Dessa hjälpmedel bör användas ofta och varje gång under relativt korta tidsperioder, så att eleverna inte förfaller till passivitet. Om möjligt bör projektionsapparat kunna användas utan mörkläggning. För att konkretisera undervisningen, framför allt om konstruktionselement och maskinlära, bör läraren ha nära tillgång till en rikhaltig samling av olika föremål. Dessa bör vara så placerade att de väcker elevernas intresse utan att desamma skall behöva särskilt påvisas. För försöksdemonstrationer krävs viss utrustning enligt avsnittet om laborationer.

Elanläggning MÅL Undervisningen i elanläggning avser att

ge eleverna grundläggande kunskaper om huvuddragen av projektering, utförande, drift och skötsel av mindre elektriska starkströmsanläggningar inom elkraftdistribution och elkraftanvändning, att orientera dem om principerna för beräkning av anläggnings-, installationsoch elkraftkostnader, att ge eleverna god kännedom om den elektriska faran vid starkströmsanläggningar och om erforderliga skyddsåtgärder, samt att göra dem förtrogna med de lagar, författningar, föreskrifter och normer, som gäller för sådana anläggningar. HUVUDMOMENT Elkraftförsörjning Ledningsanläggningar Stationsanläggningar Elinstallationer Elkraftanvändning Elfara och ellagstiftning Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 8 vtr varav 2 vtr laborationer, rit- och konstruktionsövningar

Elkraftförsörjning. Sveriges energitillgångar och energibehov. Vattenkraftens natur och vattenreglering. Vattenkraft- och värmekraftstationer. Produktion, överföring och distribution av elkraft i Sverige. Krafthushållning. Samköming mellan kraftstationer. Central driftledning. Distribution av elkraft på landsbygden samt i städer och samhällen. Konsumentkategorier och konsumentstatistik. Belastningsutveckling. Ekonomi. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. 617

Ledningsanläggningar. Luftledningar för låg- och högspänning. Lagar, föreskrifter och normer. Linjemateriel. Ledningskonstruktioner. Skyddsanordningar och skyddsavstånd. Grunderna för mekanisk beräkning av friledningar. Jordkablar för låg- och högspänning. Lagar, föreskrifter och normer. Kabeltyper. Kabelmateriel. Kabelförläggning. Skyddsanordningar. Planering, beräkning, utförande, drift och skötsel av mindre luftlednings- och jordkabelnät. Kabelfel och felsökning. Elektrisk beräkning av låg- och högspänningsledningar för likström och växelström. Uppvärmning. Spänningsfall. Förluster. Spänningsreglering. Faskompensering. Kortslutning. Jordslutning. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Stationsanläggningar. Föreskrifter och normer. Olika slag av stationsanläggningar. Huvuddelar, beståndsdelar och principscheman. Ställverksapparater för låg- och högspänning. Ledare och isolatorer. Strömställare. Smältskydd. Reläer och reläskydd. Överspänningsskydd. Spänningsregulatorer. Direktvisande och registrerande mätinstrument. Synkronoskop. Energi- och specialmätare. Kontrolloch manöverutrustningar. Maskin-, transformator-, ackumulator-, kondensator- och strömriktaranläggningar. Ställverk för låg- och högspänning. Exempel på mindre kraft- och transformatorstationer, kopplingsscheman, allmän anordning, teknisk beräkning och utförande. Elkraftekonomins grunder. Belastningskurvor. Sammanlagring. Elkraftkostnader. Hög- och lågspänningstaxor. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Elinstallationer. Lagar, föreskrifter och normer. Kommerskollegii säkerhetsföreskrifter. Anläggningar för högst 600 V. Definitioner. Allmänna skyddsåtgärder. Jordning. Isolationstillstånd. Installationens dimensionering och allmänna anordning. Ledningar och ledningsförläggning. Allmänna bestämmelser. Ledningars dimensionering, belastning och säkring. Olika förläggningssystem. Installationsapparater. Bruksföremål. Installationer i vissa slags icke explosionsfarliga rum och i det fria. Installationer i explosionsfarliga rum. Exempel på bostads-, industri- och lantgårdsinstallationer. Planläggning, materiel, teknisk beräkning, kostnadsberäkning, installationsritningar och utförande. Anläggningskontroll. Isolationsmätningar. Installationer av särskilt slag. Teleinstallationer. Husåskledare. Jordtagsmätning. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Elkraftanvändning. Ljustekniska grundbegrepp. Ljuskällor. Ljusarmaturer. Belysningsfordringar. Planering av mindre belysningsanläggningar. Exempel på belysningsanläggningar. Belysningsmätning. Olika metoder för elvärmealstring. Temperaturmätning. Temperaturregulatorer. Elvärmeapparater inom hushåll och hantverk. Industriella elvärmeapparater, elugnar och elångpannor. Exempel på elvärmeanläggningar. 618

Elmotordriftens grunder. Olika motortyper och deras egenskaper. Driftarter. Utföringsformer. Uppställning och inkoppling. Ventilation. Start-, regler- och skyddsapparater. Exempel på motoranläggningar. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Elfara och ellagstiftning. Brandfaran vid starkströmsanläggningar. Elbränders orsaker, förlopp och verkningar. Elströmmens inverkan på människor och djur. Elolycksfallens orsaker, förlopp och verkningar. Åtgärder vid inträffade elbränder och elolycksfall. Åtgärder till förebyggande av elbränder och elolycksfall. Lagar, författningar, föreskrifter och normer för starkströmsanläggningar. Koncession. Expropriation. Drifttillstånd. Ansvar för skada. Reglering av kraftpris. Om tillsyn. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Arbetarskydd. Yrkesinspektion. Elektrisk specialinspektion. Övningsexempel. Laborationer. Konstruktioner.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet för elkrafttekniska ämnen hänvisas till anvisningar för ämnet elmaskiner. Speciellt för elanläggning gäller att ämnet skall behandla sammanförande av elmaskiner, elapparater och elledningar till anläggningar för produktion, distribution och användning av elkraft för belysning, motordrift och uppvärmning. Elanläggning är därför det centrala ämnet inom fackskolans elkrafttekniska linje. Ämnesstoffet skall omfatta endast vanligare utföringsformer av mindre starkströmsanläggningar för lågspänning och högspänning inom elförsörjning och elanvändning. I stort sett skall lärostoffet inom varje huvudmoment begränsas till elementära principer och metoder samt avse projektering, utförande, drift, skötsel, ekonomi, föreskrifter och säkerhet enligt svenska förhållanden och krav. Det förutsattes att eleverna vid början av årskurs 2 har fackinriktad elpraktik. Därigenom kan eljest tidsödande hantverks- och montagefrågor endast i korthet behandlas i ämnesstoffet. Detta skall i stället vara av mera teknisk art. Lärostoffet i elkraftförsörjning, lednings- och stationsanläggningar skall ges ungefär samma omfattning och samma undervisningstid som lärostoffet i elinstallationer, elkraftanvändning samt elfara och ellagstiftning. Huvudmomentet elkraftförsörjning bör i sin helhet vara av orienterande och principiell karaktär. Avsnittet ledningsanläggningar skall behandlas relativt utförligt. Detta gäller både luft- och kabelledningar, där den moderna standardiseringen skall beaktas. Stor vikt skall läggas vid kabelfel och felsökning. Beräkning av spänningsfall i växelströmsledningar bör avse endast ledningar med resistans och induktans. Vidare bör endast radialnät och enkla ringnät genomgås. Huvudmomentet stationsanläggningar skall vara i stort sett beskrivande. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt kopplings-, skydds-, mät- och kontrollutrustningar 619

samt ställverk. Inom elkraftekonomin genomgås endast det viktigaste om belastningskurvor, kraftkostnader och taxor. Huvudmomentet elinstallationer är mycket viktigt och skall därför behandlas utförligt. Lärostoffet skall ständigt anknytas till gällande installationsföreskrifter och deras praktiska tillämpningar. Installationer av särskilt slag studeras kortfattat. Huvudmomentet elkraftanvändning som eventuellt kan genomgås före elinstallationer bör behandlas relativt ingående. Detsamma gäller även kursavsnitten elfara och ellagstiftning där tekniska, ekonomiska och juridiska synpunkter bör anläggas.

Samverkan Allmänt hänvisas till anvisningar för elkrafttekniska ämnen under ämnet elmaskiner. Speciellt för elanläggning gäller att kursen i elanläggning direkt bygger på undervisningen i matematik, fysik, ellära och teknologi i årskurs 1. Eleverna kan förutsättas besitta sådana förkunskaper i dessa ämnen att en ändamålsenlig planering och systematisk genomgång av ämnet elanläggning bör vara möjlig i årskurs 2. Vid planeringen inom elanläggningsämnets ram måste dock nödig hänsyn tagas till samordning och samverkan med övriga läroämnen i årskursen. Mellan elanläggning, matematik och fysik torde inga nämnvärda samordningsproblem finnas. Av de eltekniska ämnena i årskurs 2 är framför allt ämnet elmaskiner beroende av samverkan med elanläggning under huvuddelen av läsåret. En omsorgsfull samordning i tiden mellan dessa båda ämnen är därför ofrånkomlig. Sålunda måste transformatorer och synkronmaskiner behandlas i elmaskiner före elledningsberäkning på flerspänningssystem i ämnet elanläggning. Vidare bör de vanligaste elmotorerna i elmaskiner genomgås före elmotordrift i elanläggning. Mellan elektronik och elanläggning torde ej föreligga några egentliga samordningsproblem, eftersom elektroniska tillämpningar kan komma in i huvudmomentet elkraftanvändning först i slutet av vårterminen i årskurs 2.

Laborationer, studiebesök

etc.

I första hand hänvisas till vad som säges i anvisningar till ämnet elmaskiner. Följande tvåtimmarslaborationer föreslås: Inkoppling av elapparater. Belastningsmätningar. Kabelfelsökning. Trefasledning och faskompensering. Smältskydd. Reläskydd. Inkoppling av elmätare. Kontroll av elmätare. Installationskontroll. Felsökning på bruksföremål. Jordtagsmätningar. Ellampundersökningar. Belysningsmätningar. Elvärmeapparater. Motorskydd. Kritik och provning av elmateriel. För konstruktioner kan förslagsvis följande uppgifter väljas: Principscheman över elanläggningar. Uppritning av belastningskurvor. Mindre luftledningsnät. Mindre jordkabelnät. Mindre elkraftöverföring. Mindre kraftstation. Mindre transformatorstation. Kontrollutrustning. Bostadsinstallation. 620

Industriinstallation. Lantgårdsinstallation. Belysningsanläggning. Elvärmeanläggning. Elmotoranläggning. Uppsättande av koncessions- och drifttillståndsansökningar. Hjälpmedel Se anvisningar till ämnet elmaskiner.

Elmaskiner MÅL Undervisningen i elmaskiner har till uppgift att

med eliäran som grund vidga och fördjupa elevernas kunskaper om viktigare eltekniska lagar och elmaterial av betydelse inom elkrafttekniken, att ge eleverna grundläggande kunskaper om huvuddragen av uppbyggnad, verkningssätt och driftegenskaper hos vanligare stillastående och roterande elmaskiner, samt att orientera om elmaskinernas skötsel och vård samt om deras viktigare användningar inom allmän och industriell elkraftteknik.

HUVUDMOMENT Eltekniska grunder Transformatorer Växelströmsmaskiner Likströmsmaskiner Speciella maskiner Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 6 vtr varav 2 vtr laborationer och konstruktioner

Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av elläran. Alstring av trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Symmetriska trefassystem. Trefaseffekt. Addition av strömmar och skenbara effekter. Spänningsfall och effektförluster i trefasledningar. Osymmetriska trefassystem med och utan nolledare. Effektmätning. Växelströmskretsar behandlade med den komplexa metoden. Konstruktionsmaterial för elmaskiner och elanläggningar. Ledar-, motståndsoch halvledarmaterial. Isolermaterial. Magnetiska material. Elektrisk hållfasthet. Normer, definitioner och driftdata för elmaskiner. Förluster och verkningsgrad. Uppvärmning och ventilation. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. 621

Transformatorer. Transformatorers uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Transformatorns egenskaper i tomgång, belastning och kortslutning. Inre spänningsfall. Ekvivalenta schemat. Förluster och verkningsgrad. Enfas- och trefastransformatorns kopplingar. Snedbelastning, parallellkoppling och omsättningsreglering av transformatorer. Uppställning, kylning och driftövervakning. Normer och provning. Drift och skötsel. Speciella transformatorer, mättransformatorer och reaktorer. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Växelströmsmaskiner. Synkron- och asynkronmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper, användning, drift och skötsel. Synkronmaskinernas statorlindningar, rotortyper, synkrona varvtal, egenskaper i tomgång och belastning. Ankarreaktion, spänningsfall och synkron reaktans. Infasning, parallelldrift, generator- och motordrift, spänningsstyrning och faskompensering. Autosynkronmotorn. Normer och provning. Förluster och verkningsgrad. Trefas asynkronmotorer med faslindad och kortsluten rotor. Statorlindningar, rotortyper, egenskaper i tomgång och belastning. Eftersläpning, varvtal, momentkurvor, startmoment och effektfaktor. Startning och hastighetsstyrning. Förluster och verkningsgrad. Normer och provning. Drift och skötsel. Induktionsregulatorn. Enfas och tvåfas asynkronmotorer. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Likströmsmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Ankarlindningar. Elektromotorisk kraft och polspänning. Vridmoment och effekt. Magnetkretsen. Ankarreaktion. Kommutering. Magnetiseringssystem. Likströmsgeneratorers driftkurvor, spänningsstyrning, parallelldrift och användning. Likströmsmotorers driftkurvor, startning, hastighetsstyrning och användning. Förluster och verkningsgrad. Normer och provning. Drift och skötsel. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner. Speciella maskiner. Uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning, gällande enfas och trefas kommutatormotorer, omformare, strömriktare, elmagnetiska förstärkare, kraftkondensatorer och ackumulatorer. Elmotordrift. Elektronisk styrning och reglering av elmotorer. Räkneexempel. Laborationer. Konstruktioner.

ANVISNINGAR OCH K O M M E N T A R E R Elevernas kunskaper i matematik, fysik och ellära utnyttjas med fördel till en elementär teoretisk behandling av vissa delar av lärostoffet. Grafisk behandling och grafiska lösningsmetoder bör därvid tillämpas i stor utsträckning. I anslutning till komponentlära och systemfrågor bör schemaritningens betydelse beaktas. Den beskrivande och teoretiska genomgången av lärostoffet måste åtföljas av 622

demonstrationer och experiment. En betydande del av demonstrationerna skall visa elkomponenterna i användning och drift. Härigenom blir lärostoffet mera konkretiserat och eleverna får en tydligare uppfattning om elutrustningars egenskaper och användningsmöjligheter. Undervisningen skall utformas metodiskt och intresseväckande så att elevernas studiearbete underlättas. Undervisningen bör också beakta och om möjligt anknyta till elevernas kunskaper och färdigheter frän industripraktiken. Eleverna skall stimuleras till självverksamhet och vänjas vid a t t begagna tabellverk, diagram, handböcker, materielkataloger o. d. Lärokursen kan genomgås i form av lektionsundervisning med orientering, demonstrationer och räkneövningar samt i förekommande fall även som laborationer och konstruktionsövningar. De båda sistnämnda skall utgöra en integrerande del av lärokursen och måste därför löpa parallellt med dennas framskridande under läsåret. Det är angeläget att undervisningen sker genom aktivt samarbete mellan läraren och samtliga elever. Läraren måste få eleverna att aktivt medverka med frågor och synpunkter. Det kan vara lämpligt att vissa delar av teorikursen introduceras och genomgås medelst en serie enkla överskådliga lektionsexperiment med läraren som ledare och eleverna som aktiva deltagare, observatörer och protokollförare. Läraren kan efter en kort orientering låta eleverna på egen hand inlära beskrivande och orienterande kursmoment genom betingsläsning. Betingsperioderna kan omfatta 2—4 veckor. Genomgången av nytt lärostoff kan i vissa fall inskränkas till experiment, demonstrationer, filmvisning och samtal i anslutning därtill. Allmänt för elkrafttekniska ämnen. I kursplanen har de olika momenten uppräknats i en tänkt kronologisk ordning. De i kursplanen förtecknade kursmomenten är att betrakta som väsentliga. Någon strikt gränsdragning mellan dem behöver dock ej upprätthållas. För läsåret föreslagna kursmoment kan av läraren behandlas i en annan ordningsföljd, om detta är förenligt med god samordning med övriga läroämnen. Ämnesstoffet bör dock presenteras i en pedagogiskt lämplig lärogång. Normenliga benämningar, beteckningar och grafiska symboler skall användas. Lärostoffets och uppgifternas svårighetsgrad skall anpassas efter elevernas intresse och förmåga. Ämnesstoffet i sin helhet måste begränsas till det för ifrågavarande studiegång och fackområde väsentligaste. Kursinnehållet avser genomgående elementära grunder, principer och metoder. Endast lärostoff av mera bestående värde skall ingå i kursen, medan specialiteter som snabbt föråldras bör undvikas. Speciellt för elmaskiner. Ämnesstoffet i ämnet elmaskiner skall behandla endast viktigare roterande och stillastående elmaskiner. I stort sett skall behandlingen av de vanliga maskinerna omfatta uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper och användning. Konstruktion av elmaskiner ingår ej i kursen. Endast principerna för beräkning, dimensionering eller uppritning av ett enstaka maskinelement i en förenklad uppgift kan ingå. Undervisningen skall i stället lägga huvudvikt vid elmaskinernas driftegenskaper i stationär drift samt tillämpningar inom styr-, regler-, kraft- och drivsystem. 623

I huvudmomentet elteknikens grunder bör trefassystemen genomgås grundligt enär de är fundamentala för hela elkrafttekniken. Komplex räkning införes i ämnet elektronik och ges krafttekniska tillämpningar i ämnet elmaskiner. Eltekniska konstruktionsmaterial behandlas orienterande. Detsamma gäller återstoden av detta moment. Transformatorer genomgås i stora drag med huvudvikten lagd vid trefastransformatorer. Speciella transformatorer etc. beröres kortfattat. Av växelströmsmaskinerna skall synkronmaskinen, autosynkronmotorn och induktionsregulatorn genomgås orienterande, medan enfas och trefas asynkronmotorer behandlas mera utförligt. Det sistnämnda gäller även huvudmomentet likströmsmaskiner. De speciella maskinerna genomgås i stora drag. Elmotordrift samt elektronisk styrning och reglering av elmotorer genomgås endast i form av några enkla tillämpningsexempel.

Samverkan Allmänt för elkrafttekniska ämnen gäller följande. Undervisningen skall ej ge enbart formella kunskaper utan eleverna skall även få tillfälle att leva sig in i de eltekniska frågeställningarna. Vid planeringen av kursen i ett elkrafttekniskt ämne måste hänsyn tagas dels till elämnets egna krav på en logisk och pedagogisk ordning mellan de olika kursavsnitten, dels till de övriga tekniska ämnenas krav på att eleverna skall ha vissa eltekniska kunskaper. Ur pedagogisk synpunkt är det också lämpligt att undervisningen i ett elämne planeras så, att mer teoretiska och räknemässiga avsnitt omväxlar med partier av mer praktisk och beskrivande karaktär. Möjligheten av parallelläsning av vissa kursavsnitt bör framhållas i detta sammanhang. Det kan sålunda vara lämpligt att läsa exempelvis eliära parallellt med elmätteknik, elmaskiner parallellt med elmotordrift och elinstallationer parallellt med elfara och ellagstiftning. Samordning och samverkan mellan ett elkraftämne och olika fackämnen med närliggande stoff bör eftersträvas. Stoffsammanställningen inom varje elkraftämne är ett steg i integrationssträvan mellan matematik och fysik samt de maskintekniska eller de övriga eltekniska ämnena. För elmaskiner gäller speciellt följande. De industriella tillämpningarna av elmaskiner inom olika fackområden skall spela en stor roll i undervisningen i ämnet och bör hela tiden belysas med enkla exempel. Kursen i elmaskiner bygger direkt på matematiken, fysiken, elläran och teknologin i årskurs 1. Mellan elmaskiner, matematiken och fysiken i årskurs 2 torde inga nämnvärda samordningsproblem finnas. Däremot är elanläggning och i viss mån elektronik i årskurs 2 beroende av elmaskiner, varför omsorgsfull samordning mellan dessa är nödvändig. Exempelvis bör kursmomenten transformatorer och elmotorer i ämnet elmaskiner genomgås före elledningsberäkning respektive elmotordrift i elanläggning. Eftersom användningen av elmaskiner torde komma in i elektronikämnets avsnitt om reglerteknik först under senare delen av vårterminen synes inga samordningsproblem finnas mellan elmaskiner och elektronik. 624

Labor ationer, studiebesök

etc.

Attlmänt för elkrafttekniska ämnen. Lärarens undervisning bör i görligaste mån omfatta visning av elmateriel och experiment. I en del fall kan det gälla att visa den eldynamiska kraften, ett utslag på ett mätinstrument eller en elmotors hastighetsstyrning. I andra fall kanske läraren genomför ett kvantitativt försök på em. elanordning, varvid observationer antecknas och sammanställs så att slutsatser kan dras om något eltekniskt sammanhang. E t t försök skall vara enkelt i princip och skall belysa något väsentligt. Det är önskvärt att beskrivning, eltekniska formler, modeller och experiment sammanvävs till en för eleven enhetlig bild av en elteknisk företeelse eller anordning. Varje demonstration måste vara väl förberedd så att den kan genomföras utan störande avbrott eller tidspillan. Elapparater och annan elmateriel måste kunna ställas upp överskådligt och vara a v sådan utformning att eleven tydligt kan se förlopp och överblicka sammanhanget. Om det ovannämnda skall kunna förverkligas måste stora krav ställas på utrustning, lokaler och hjälpkrafter. Detta behandlas under senare avsnitt. Elevlaborationer skall ingå i ämnena elmaskiner, elanläggning och elkraftteknik. Laborationerna utgör en viktig del av den eltekniska utbildningen. I fysiken, elläran och industripraktiken har eleverna fått viss vana att använda diverse verktyg, apparater och mätinstrument, vilket torde underlätta elevernas laborativa arbete i årskurs 2. Laborationerna skall tjäna flera syften. De skall komplettera och konkretisera den teoretiska undervisningen samt skall i görligaste mån anknyta till eltekniska industriella tillämpningar. Genom laborationerna får eleverna på egen hand aktivt deltaga i undersökningen av eltekniska företeelser och lära sig handskas med elteknisk mätapparatur och eltekniska anordningar. Laborationerna skall även inriktas på kunskapsinhämtande. De måste vara teoretiskt och praktiskt enkla och får ej vara alltför tidskrävande. En tvåtimmarslaborätion varannan vecka per elev torde vara lämpligt. I en laborationsavdelning bör ingå högst 16 elever som fördelas på i regel fem grupper. Det normala bör vara a t t de fem grupperna utför försök med samma uppgift samtidigt. För laborationernas utförande skall finnas laborationsanvisningar. Dessa skall även innehålla särskilda föreskrifter med hänsyn till elfaran och skyddandet av elmaterielen. Konstruktionsuppgifter skall ingå i ämnena elmaskiner och elanläggning. Genom industripraktiken har eleverna inhämtat vissa eltekniska fackkunskaper vilka i viss grad bör kunna underbygga konstruktionsövningarna. Dessa skall vara fackinriktade och avser att träna eleverna att tillämpa sina teoretiska och praktiska kunskaper på mindre och enkla konstruktionsuppgifter inom det eltekniska området. Uppgifterna som skall genomföras med stöd av handböcker, materielkataloger etc. skall även leda till kunskapsinhämtande och bör omfatta beräknings- och ritarbete. Konstruktionerna skall ingå som en integrerande del i lärokursen, och uppgifterna skall därför successivt anknyta till densamma under läsåret. Övningarna i skolan bör omfatta sammanhängande minst två timmar varje eller varannan vecka för varje elev. Eleverna bör få samarbeta i grupper 625

om 2—3 deltagare. Skolarbetet på ritsalar bör i så stor utsträckning som möjligt ske dels som individuellt arbete, dels som grupparbete under ungefär samma former som på ett rit- eller konstruktionskontor inom ett företag. Läraren skall ge eleverna erforderliga konstruktionsanvisningar. Inom en grupp arbetar man på samma uppgift, men varje elev inom gruppen skall utföra ett eget exemplar av uppgiften. Ritningar i blyerts bör vara det normala. Då eleverna i årskurs 2 har minst ett års industripraktik bakom sig torde behovet av studiebesök vid industriföretag vara begränsat. Några kortvariga studiebesök vid olika slag av eltekniska företag, industrier och anläggningar vilkas verksamhet anknyter till den eltekniska lärokursen och till elevernas fackinriktning kan dock i vissa fall vara ett värdefullt komplement till teoriundervisningen i skolan. Om ett studiebesök skall ge avsett utbyte måste eleverna först orienteras om studiebesökets syftemål. E t t studiebesök kan beröra flera ämnesområden, t. ex. fysik, elteknik, konstruktion och energi. För att ett sådant studiebesök skall ge så allsidigt utbyte som möjligt bör lärarna i berörda ämnen etablera ett samarbete. Speciellt för elmaskiner. Laborationer. Följande tvåtimmarslaborationer föreslås: Trefassystem. Värmeprov. Trefastransformator. Parallellkoppling av trefastransformatorer. Mättransformatorer. Trefas synkrongenerator. Trefas synkronmotor. Trefas asynkronmotor. Likströmsshuntgenerator. Kompoundgenerator. Shuntmotor. Seriemotor. Småmotorer. Transduktor. Likriktare. Motorstyrning. Konstruktioner. Följande uppgifter föreslås: Uppritning av elmaskindelar. Elementära kopplingsscheman. Transformatorers kopplingar. Driftpunktsberäkningar på transformator. Dimensionering av en elmagnet, en reaktor eller en mindre transformator. Trefas maskinlindning. Trefas pådragsmotstånd. Motordrivanordning. Likströmsmaskiners kopplingsscheman. Likströmsankarlindningar. Driftpunktsberäkning på likströmsmaskin. Kopplingsschema för någon speciell maskin. Elektronisk motorreglering. Hjälpmedel För att undervisningen i elämnena skall bli så effektiv, konkret, omväxlande och fängslande som möjligt, bör läraren till sitt förfogande ha lämpliga hjälpmedel och ändamålsenliga lokaler. Demonstrationsmateriel för klassundervisning bör i regel vara utformad i så stort format att eleverna tydligt ser materielen och vad läraren gör. Utrymme skall finnas för en överskådlig uppställning. Utförandet skall vara sådant att uppställning, sammanfogning och hopkoppling går fort. Vidare skall elapparater för demonstrationer vara robusta, lättskötta och driftsäkra. Önskvärt är att huvudläraren utformar ett rikhaltigt demonstrationsprogram och att till detta anskaffas lämplig utrustning. Det ovan sagda gäller i tillämpliga delar även labo626

rationsapparater och laborationsprogram, för ämnena elmaskiner, elanläggning och elkraftteknik. Läraren bör på sitt bord ha uttagsmöjligheter från lämpliga strömkällor och bordet bör vara så anordnat att flera rymliga rullbord med uppställd elapparatur kan skjutas intill för anslutning till strömkällorna vid behov. För laborationer i ämnena elmaskiner, elanläggning och elkraftteknik behövs ett särskilt ellaboratorium. Det är önskvärt, att detta omfattar minst fem laborationsplatser med erforderliga elförsörjningsmöjligheter. Laboratoriet bör i konsekvens härmed ha fem lika utrustningar av laborationsmateriel varigenom parallellaborationer inom hela lärokursens område, i stort sett enligt det föreslagna laborationsprogrammet blir möjliga att genomföra.

Elektronik (elkraftgren) MÅL Undervisningen i elektronik (elkraftgren) har till uppgift att vara en naturlig fortsättning och utvidgning av eliäran, att ge kunskap om och förståelse för de viktigaste elektroniska komponenterna samt för sättet att bearbeta en följd av sammankopplade elektroniska element, samt att ge en grund som gör det möjligt för eleverna att förstå elektronisk apparatur, beskrivningar och diskussioner av det slag som förekommer vid speciellt elkrafttekniska industrier och laboratorier.

HUVUDMOMENT Förstärkarteknik Likriktarteknik Elektronisk instrumentering Grundläggande reglerteknik Orientering om pulsteknik och matematikmaskiner Strömkretsteknik Ledningsbunden telekommunikationsteknik Badioteknik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 5 vtr varav 1 vte laborationer

Eepetition och fördjupning av elektricitetsläran: växelströmskretsar behandlade med komplexa metoden. In- och urkopplingsförlopp. 627

Förstär kar teknik. Elektronrör och transistorer som förstärkande element. Grafiska beräkningsmetoder. Ekvivalenta scheman. Olika typer av elektronrörs- och transistorförstärkare. Återkoppling. Oscillatorer. Likriktarteknik. Olika typer av likriktarkopplingar. Likriktarelement. Styrda likriktare av elektronrörs- och halvledartyp. Glättning och filtrering. Strömförsörjningsaggregat. Spänningsstabilisering. Elektronisk instrumentering. Elektroniska mätdon för icke-elektriska storheter. Mätförstärkare. Fotoelektriska mätkretsar och förstärkare. Elektroniska mätmetoder. Grundläggande reglerteknik. Grundbegrepp och verkningssätt. Blockscheman. Enkla exempel på automatisk styrning och reglering av storheter, förlopp och processer. Orientering om pulsteknik och matematikmaskiner. Olika typer av pulssignaler, signalformande kretsar. Pulsförstärkare. Digitalteknik. Strömkretsteknik. ningar.

Kopplade kretsar. Fyrpoler. Allmän nätteori. Filter och led-

Ledningsbunden telekommunikationsteknik. Enkla telefonförbindelser. Manuella och automatiska telefonväxlar. Telex. Fjärrmätningar, kraftledningar. Transmissionsteknik. B F på kraftledning. Signal- och alarmsystem. Radioteknik. Elektromagnetisk strålning och antenner. Radiovågors utbredning. Modulering och demodulering. Sändare och mottagare. Radiolänkar. Television. Mikrovågteknik.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Den centrala delen i elektroniken bör även för elkraftteknisk gren utgöras av förstärkartekniken, som genomgås noggrant såväl med avseende på elektronrör som transistorer, varvid en direkt anknytning till och fortsättning på elläran från årskurs 1 bör ske. I nära anslutning till förstärkartekniken behandlas återkoppling utförligt så att en god orientering om den grundläggande reglertekniken och dess speciella problem senare kan ges. Det måste anses viktigt att grundbegreppen i reglertekniken inläres och förmågan att diskutera olika enkla reglersystem uppövas med speciell hänsyn till sådana system som har nära anknytning till elmaskiner och elanläggning. Med förstärkarteknik och likriktarteknik som grund behandlas elektronisk instrumentering relativt utförligt, varvid speciellt beaktas industriellt viktiga instrumenteringar och mätmetoder. Vad teletekniken beträffar bör undervisningen ge en noggrann beskrivning av en enkel telefonförbindelse samt en översikt av telekommunikationssystem för 628

telefoni och dataöverföring, varvid speciell hänsyn tas till användningen av kraftledningar som överföringsmedia för telefoni och mätdata på BF. I övrigt hänvisas till kommentarerna i ämnena elektronik och telekommunikatiom för elektronikgren. Även beträffande lärogången hänvisas till motsvarande lärogångar med anvisningar för ovan nämnda ämnen. Härvid måste dock observeras dels att behandlingen genomgående givetvis måste göras mera kortfattad, deLs att avsnitten om pulsteknik och matematikmaskiner reduceras till en kort orientering med beskrivning av vissa av de upptagna kretsarna och demonstration! av apparatur.

Laborationer En tvåtimmarslaboration anordnas varannan vecka. Härvid avses eleverna vinna praktisk erfarenhet inom ämnet utöver den de erhållit under sin praktiktid. Lämpliga laborationer kan väljas bland dem som upptagits under ämnet telekommunikation på elektronikgrenen. Några laborationer bör ta sikte på reglerteknikens tillämpningar inom det elkrafttekniska området.

Elektronik (elektronikgren) MÅL Undervisningen i elektronik (elektronikgren) har till uppgift att ge eleverna kunskap om och förståelse för de viktigaste elektroniska komponenterna och för sättet att bearbeta en följd av sammankopplade elektroniska element, att göra eleverna förtrogna med elektroniska tillämpningar praktiskt och teoretiskt så att en god grund erhålles för möjligheterna att förstå elektronisk apparatur, beskrivningar och diskussioner av det slag som förekommer vid industrier och laboratorier, samt att ge eleverna grundkunskaper för ämnet telekommunikation.

HUVUDMOMENT Förstärkarteknik Likriktarteknik Pulsteknik Elektronisk instrumentering Matematikmaskiner Reglerteknik 629

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 8 vtr varav 2 vtr laborationer

Repetition, utvidgning och fördjupning av elektricitetsläran: växelströmskretsar behandlade med komplexa metoden. In- och urkopplingsförlopp. Förstärkarteknik. Elektronrör och transistorer som förstärkande element. Grafiska beräkningsmetoder. Ekvivalenta scheman. Olika typer av elektronrörs- och transistorförstärkare. Frekvensdiagram. Återkoppling. Självsvängning och stabilisering. Oscillatorer. Likriktarteknik. Olika typer av likriktarkopplingar. Likriktarelement. Styrda likriktare av elektronrörs- och halvledartyp. Glättning och filtrering. Strömförsörjningsaggregat. Spänningsstabilisering. Pulsteknik. Olika typer av pulssignaler. Signalformande kretsar. Pulsgeneratorer. Triggerkretsar. Pulsförstärkare. Tidmätkretsar. Pulsmätteknik. Elektronisk instrumentering. Elektroniska mätdon för icke-elektriska storheter. Mätförstärkare. Fotoelektriska mätkretsar och förstärkare. Speciella elektroniska mätinstrument och mätmetoder. Matematikmaskiner. Orientering om analogimaskiner. Likspänningsförstärkaren som summator och integrator. Orientering om databehandlingsmaskiner: talsystem, binär- och dekadräknare, logiska kretsar, analogi-digitalomvandlare. Reglerteknik. Servo- och reglerkretsar: uppgifter, huvuddelar, grundbegrepp och verkningssätt. Blockscheman. Enkel analys av komponenter och system. Stabilitet. Viktigare kretskomponenter av mekanisk, hydraulisk, pneumatisk och elektrisk typ. Enkla exempel på automatisk styrning och reglering av storheter, förlopp och processer.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Växelströmsläran behandlas med komplexa tal tidigt i kursen. Härvid bör observeras att undervisningen med hänsyn till elevernas allmänna förkunskaper måste bedrivas med försiktighet i den meningen att metoderna med komplexa tal framstår som en naturlig anknytning till visardiagrammen och de däri åskådliggjorda elektriska storheterna. Som stöd för framställningen behandlas enklare nätverk dels i form av laborativ mätning, dels genom konstruktion av visardiagram och dels genom kontrollräkning under användning av komplexa tal, varvid speciell vikt måste läggas vid sådana nätverk som har stor betydelse för de tillämpade ämnena. Den centrala delen av elektroniken utgöres av förstärkartekniken som genomgås noggrant med avseende på såväl elektronrör som transistorer, varvid en 630

direkt anknytning till och fortsättning på eliäran från årskurs 1 måste ske. I nära anslutning till förstärkartekniken behandlas återkoppling, varvid bör observeras vikten av noggranna studier såväl praktiskt som teoretiskt. Utgående från återkoppling behandlas nämligen senare oscillatorer, stabilisering, vissa pulskretsar, reglertekniken och analogimaskiner. Avsnitten matematikmaskiner och reglerteknik måste i huvudsak behandlas beskrivande, varvid verkningssättet och inlärandet av grundbegrepp för givna enkla kopplingar är det väsentliga. Endast i undantagsfall torde beräkningar i vainlig mening kunna utföras på annat än enstaka element. ]Likaså torde pulstekniken få bedrivas i vissa stycken beskrivande, men härvid är det dock ofta enklare att dimensionera kretsarna som oftast bygger på obetydliga utvidgningar av den elementära förstärkartekniken. Dessutom utgör pulstekniken ett mycket lämpligt avsnitt för laborationer. Det torde vara en god övning att t. ex. löda samman en triggerkrets, utföra mätningar och enkla dimensioneringar, varigenom bland annat en naturlig praktisk förtrogenhet med såväl kretsar i sig själva som med elektroniska mätinstrument och elektroniska komponenter vinnes.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Efter en relativt kort repetition av växelströmskretsar med visardiagram behandlas växelströmskretsar med komplexa metoden, varvid speciellt de kretsar som kommer till direkt användning i de tillämpade ämnena behandlas utförligt praktiskt och teoretiskt. (Komplexa tal i rätvinklig och polär form, förstärkarteknikens enkla kopplings- och filterlänkar, RC-oscillatorns återkopplingsnätverk, bryggkopplingar, enkla fyrpoler, reglerteknikens enklaste stabiliserande nätverk av RC-typ.) Utförlig behandling av rörkretsars ekvivalenta scheman utföres efter en repetition av elektronrören och införande av de karakteristiska konstanterna. Rörkretsar behandlas ur småsignalsynpunkt, varvid diskussionsmässigt rörets fundamentalekvation införes. Det bör observeras att detta avsnitt är synnerligen viktigt och utgör grunden för de i fortsättningen behandlade avsnitten som kan betraktas som tillämpningar av denna grundläggande förstärkarteknik. Av speciell betydelse är att eleven noggrant lär sig skilja rörkretsar ur lik- och växelspänningssynpunkt. (Förstärkare ur hög- och lågfrekvenssynpunkt, icke-selektiva och selektiva växelspänningsförstärkare, frekvensdiagram, gränsfrekvens, bandbredd, elementär diskussion av fyrkantvågen och andra icke-sinusformade periodiska spänningar som en summa av sinusformade komponenter, fyrkantvågens förstärkning, effektförstärkare, diskussion av distorsion, rörvoltmetern.) Transistorn och transistorn i förstärkarkopplingar behandlas grafiskt utgående från karakteristikor efter en orientering om halvledarmaterials uppbyggnad, kovalenta bindningar, N-typ-material och P-typ-material och elektron- och hålvandring i pnp- och npn-förbindningar. (Uppbyggnad av kisel och germanium631

atomer, störatomer, pn-förbindning, pnp- och npn-förbindning, symboler, karakteristikor, dimensionering av förstärkarsteg genom grafiska metoder.) Utförlig behandling av återkoppling i allmänhet utföres utgående från för eleverna kända företeelser av allmänteknisk art. Positiv och negativ återkoppling behandlas allmänt utgående från enkel förstärkarkoppling. RC-oscillatorn dimensioneras och diskuteras i detalj. LC-oscillatorer behandlas diskussionsmässigt. Som exempel på negativ återkoppling behandlas spänningsstabilisering efter det att likriktarkopplingar i allmänhet beskrivits såväl med elektronrörskomponenter (dioder, tyratroner) som med halvledarkomponenter (dioder, tyristorer). Halvvågs- och helvågslikriktning, glättning, filtrering, spänningsförsörjningsaggregat för elektronisk apparatur, stabiliseringsdon dels av enklare typ med stabilisatorrör, zenerdioder eller varistorer, dels av förstärkartyp, tyratroner och tyristorer i likriktarkopplingar. Pulstekniken behandlas inledningsvis med repetition och fördjupning av inoch urkopplingsförlopp vid RC-kretsar. Därefter behandlas beskrivande pulsteknikens fundamentalsteg med såväl rör som transistorer. Härvid bör speciell uppmärksamhet ägnas åt träning i att tänka inför en följd av sammankopplade fundamentalsteg. Det moderna oscilloskopet bör härvid såväl utgöra studieobjekt som vara föremål för upprepad användning. (Olika typer av pulssignaler och deras påverkan av RC-nät, katodföljare, multivibratorer, triggrar, svepgeneratorer, grind- och gatekretsar, komparatorer, tillämpningar på tidmätkretsar och analogidigitalomvandling, räknedon, uppkoppling, mätning och räkning på lämpliga pulssteg, oscilloskopanvändning.) Utgående från pulstekniken kan nu en orientering om matematikmaskiner av digitaltyp ges, varvid det binära talsystemet genomgås. Ingående byggelement från pulstekniken tas upp till diskussion. Logiska kretsar diskuteras elementärt. Matematikmaskiner av analogityp kan därefter behandlas utförligare. Med utgångspunkt i enkel likspänningsförstärkare kan koppling för summering och integrering genomgås och enkel hopkoppling för lösning av differentialekvationer utföras, varvid bör observeras att eleven inte behöver kunna de matematiska lösningsmetoderna för aktuella differentialekvationer. Reglertekniken behandlas utgående från skisserade enkla återkopplingsfall av allmänteknisk natur, t. ex. nivåreglering, varvtalsreglering och liknande, varvid enkla kretskomponenter av mekanisk, hydraulisk, pneumatisk och elektrisk typ beskrives. Samtidigt inläres grundbegreppen och uppövas förmågan att se reglerkretsars ständigt återkommande huvuddelar, varvid blockscheman ritas. Efter en sådan elementär behandling kan en enklare analys av vissa komponenter genomföras. Överföringsfunktioner för reglerkretsar av elektriskt slag införes och fasförskjutningar och reglerfel i allmänhet genomgås. Givare genomgås relativt utförligt. Diskussionsmässigt och med utgångspunkt i tidigare genomgången och matematiskt behandlad återkoppling i allmänhet genomgås stabilitetsproblem och sätt att avhjälpa instabilitet. 632

Som en repetition och i vissa fall fördjupning genomgås systematiskt elektronisk instrumentering, varvid elektriska eller elektroniska mätdon för icke-elektriska storheter speciellt beaktas. Elektroniska kopplingar av industriell karaktär, t. ex. framvaktskopplingar och fotocellreläer i växelspänningskopplingar behandlas, varvid särskild vikt lägges vid träning i att tänka inför en följd av sammankopplade elektroniska element. Härvid beskrives och diskuteras i mån av tid speciella halvledarkomponenter i enkla kopplingar.

Samverkan Såsom påpekats i föregående avsnitt är det önskvärt att de komplexa talen behandlas i matematiken tidigt på höstterminen i årskurs 2 och att eleverna bibringas säkra kunskaper i den formella räkningen med komplexa tal. Vidare är det nödvändigt att funktionerna ekx och In x behandlas i matematiken innan pulstekniken påbörjas i slutet av höstterminen. Allmänt kan framhållas vikten av intim samverkan mellan undervisningen i matematik och i elektronik. Speciella övningsexempel kan vid behov tas upp till behandling i matematik så att den numeriska färdigheten uppövas inför tillämpningarna i elektronik. Detta gäller t. ex. övningen i att grafiskt åskådliggöra trigonometriska funktioner och exponentialfunktioner och att behandla vanligt förekommande, enkla integraler. Inga speciella problem torde uppkomma då den komplexa metoden vid solvering av elektriska kretsar genomgåtts tidigt på höstterminen och in- och urkopplingsförloppen behandlats i god tid innan de behövs i elkrafttekniken. Då grundläggande kunskaper beträffande förstärkarteknik, komponenter och nätbehandling är nödvändiga för telekommunikation, är det självfallet av stor vikt att respektive moment i detta ämne, som bygger på dessa förkunskaper, får en sådan tidsföljd att ett verkligt stöd vid genomgången fås från elektronik. Detta åstadkommes framför allt genom att telefoni, telegrafi- och reläteknik i telekommunikation förlägges till början av höstterminen, varvid kunskaperna från eliäran i årskurs 1 torde vara tillräckliga för stora områden. Vid tiden för behandling av övriga moment t. ex. radiotekniken kan undervisningen i elektronik förutsättas ha kommit så långt att ovannämnda förkunskaper kan påräknas.

Laborationer Laborationer förutsattes bedrivna enligt parallellaborationssystemet, varvid önskvärd anpassning mellan teori från lektioner och praktik från laboratoriet eftersträvas. Laborationerna bör även bedrivas på sedvanligt sätt, så att eleverna utgående från laborationsanvisningar självständigt får göra uppkopplingar från givna kopplingsscheman, utföra undersökningar baserade på givna direktiv samt skiiva mätprotokoll innehållande speciella bearbetningsuppgifter. Dessutom bör 633

laborationerna speciellt på förstärkartekniken och pulstekniken utformas så, att eleverna efter lektionsgenomgång får göra enkla egna beräkningar på steg, löda samman komponenterna och i något friare former allt efter skicklighet få göra mättekniska undersökningar på den aktuella kretsen i drift. Mot slutet av läsåret bör någon sådan laboration kunna sträcka sig över flera laborationstillfällen.

Hjälpmedel Då laborationer ej kan utföras på alla aktuella komponenter eller apparater, är det väsentligt att eleverna under lektion eller laboration får tillfälle att göra kompletterande studier på t. ex. praktiska utföranden av kretsar och apparatur och speciella komponenter och att de genom bildband, film eller studiebesök får en ytterligare praktisk anknytning av det teoretiskt genomgångna. Förutom dessa hjälpmedel förutsattes lektionsexperiment av vanligt slag, varvid dock bör eftersträvas, att lektionsexperimenten i möjligaste mån upptar andra moment än sådana som behandlas i laborationerna.

Telekommunikation MÅL Undervisningen i telekommunikation syftar till att ge kunskap om reläer och reläteknik, att med elektroniken som grund ge kunskap om sändare, mottagare och förstärkare uppbyggda med rör eller transistorer, att ge kunskap om transmissionsmedia för trådbunden och trådlös överföring, samt att ge översikt över hela kommunikationssystem.

HUVUDMOMENT Telegrafteknik Telefonteknik Teletransmissionsteknik Telefonnätteknik Telefonstationer Radiovågor Sändare Mottagare Antenner Television 634

Förslag till disposition av studieplan Årslkurs 2 , 6 vtr varav 2 vtr laborationcr

Telegraf teknik. Telegrafströmmar. Morseapparater. Duplexströmkretsar. Dubbelströmssystem. Snabbtelegrafer. Teletypskrivare. Bildtelegrafer. Multiplexströmkretsar. Telex. Telefonteknik. Reläer. Telefonapparatdetaljer. Telefonapparatscheman. Växelbordsdetaljer. Växelbordsseheman. Automatväxeldetaljer. Steg-för-steg-väljarscheman. Koordinatväljarescheman. Femhundraväljaresystem. Länksystem. Sidvägssystem. Teletransmissionsteknik. Olika ledningstyper. Tvåtrådsförbindelser. Fyrtrådsförbindelser. Överdrag. Bärfrekvensförbindelser. Radiolänkförbindelser. Signalsystem. Teletransmissionsteori. Talsvängningar. Hörseln. Distorsion. Mikrofoner. Hörtelefoner. Telefonförbindelser. Uppfattbarhetsteorier. Telefonnätteknik.

Abonnentledningsnät. Lands- och riksledningsnät.

Telefonstationer. Ändstationer. Elektroniska telefonstationer.

Riktnummerstationer.

Förmedlingsstationer.

Radiovågor. Radiovågornas utbredning. Elektromagnetisk strålning. Modulering. Sändare. Oscillator. Förstärkare. Modulator. AM- och FM-sändare. Mottagare. Demodulator. AM- och FM-mottagare. Antenner.

Strålningsdiagram. Impedanser. Olika utföranden.

Television. Sändare och mottagare.

A N V I S N I N G A R OCH K O M M E N T A R E R Undervisningen i telekommunikation skall ge en god och allsidig beskrivning av stations- och nätteknik samt av sändare, mottagare och överföringsmedia i telekommunikationssystem. Härvid användes ofta grafisk framställning av tidsförlopp o. d. på grund av den begränsning i det matematiska underlaget man här måste räkna med. Mera komplicerade enheter och system kan ej studeras i detalj, varför det är nödvändigt att ge de stora linjerna med hjälp av blockscheman. Det är därför betydelsefullt att ha tillgång till demonstrationsmateriel samt att kunna visa instruktiva ljusbilder — helst i form av stillfilm. Numera sker inom det svenska telenätet telegrafering icke enligt morseprincipen, men det kan ändå anses lämpligt att starta undervisningen med en snabb genomgång av de äldre telegraferingsmetoderna, då man därvid har tillfälle att 635

på ett enkelt sätt förklara grundprinciperna vid modern dataöverföring på telex och intern signalöverföring i telesystemen. Trådlöst sker dessutom morsering fortfarande i stor utsträckning, varför detta avsnitt även kan ge grunderna för radiotelegrafering. Reläer behandlas ingående och eleverna får själva tillfälle att på laborationer stifta bekantskap med olika reläer och enkla reläkopplingar. De grundläggande principerna för numeriskt och onumeriskt val genomgås noga. Telefonapparatdetaljer behandlas ingående med hänsyn till att man därvid på ett enkelt sätt kan anknyta till de grundläggande principerna för balansering och signaleringssystem. Telefonväxlar behandlas översiktsvis med hänsyn till funktionsprinciper. Olika ledningstyper och överföringsformer behandlas översiktsvis. Bärfrekvensoch radiolänkförbindelser behandlas endast med hjälp av blockscheman. Signalsystem behandlas i anslutning till telegrafteknikavsnittet. Orientering i fråga om det frekvensavsnitt som måste överföras samt den godhet med vilken överföringen måste ske. Lokal- och mellanortsnäten beskrives. Några olika stationstyper beskrives ur grafikal- och transmissionssynpunkt, varvid deras inplacering i telenätet visas. Principerna för elektroniska telefonstationer beröres. Utbredningen av radiovågor vid olika frekvenser visas grafiskt. Möjligheterna att överföra information genom modulation av olika slag genomgås. Uppbyggnaden av sändare visas med blockscheman. Detta gäller även för moduleringsanordningarna. En enkel sändare med modulator genomgås dock i detalj. Uppbyggnaden av mottagare med demodulationsanordningar genomgås med hjälp av blockscheman. En enkel mottagare av såväl AM- som FM-typ genomgås dock i detalj. Olika antenntyper och deras egenskaper genomgås kortfattat med hjälp av figurer. Orientering i fråga om apparatur för television.

Samverkan Undervisningen baseras på de kunskaper som erhålles i eliära och elektronik. Den bör lämpligen inledas med beskrivning av telefoni- och telegraftekniken emedan därvid krävs ett mindre mått av teoretiska kunskaper än i radioteknik som läses under vårterminen då bättre underlag för dessa studier erhållits.

Laborationer, studiebesök

etc.

Eleverna bör under regelbundet hållna laborationer om minst 2 timmar meddelas praktisk kännedom om de element telekommunikationssystem är uppbyggda 636

av. Härvid vinnes förtrogenhet bl. a. med reläer och reläteknik. Vidare anordnas laborationer på förstärkare i form av tvåtråds- och fyrtrådsöverdrag, varvid erfarenhet vinnes såväl i fråga om förstärkarteknik som balansering. Laborationer skall dessutom behandla ringmodulatorn och de vanligaste filterlänkarna. Studiebesök anordnas på telestation samt radio- eller TV-sändarstation, där detta låter sig göra.

Elkraftteknik MAL Undervisningen i elkraftteknik syftar till att

med eliäran som grund ge eleverna vidgade kunskaper om viktigare eltekniska grundlagar och material av betydelse inom elkrafttekniken, att meddela kännedom om viktigare elmaskiners och elapparaters huvudsakliga uppbyggnad, driftegenskaper och användning, att orientera om elektriska starkströmsanläggningars utförande inom kraftförsörjning och kraftanvändning, samt att ge god kännedom om de risker som är förbundna med starkströmsanläggningar och om de viktigaste säkerhetsföreskrifterna.

HUVUDMOMENT Eltekniska grunder Elmaskiner Elanläggningar Elkraftanvändning Elfara och ellagstiftning Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer

Eltekniska grunder. Repetition och fördjupning av elläran. Trefas växelström. Stjärn- och triangelkoppling. Symmetriska trefassystem. Spänningsfall. Trefaseffekt. Osymmetriska trefassystem med och utan nolledare. Effektmätning. Växelströmskretsar behandlade med den komplexa metoden. Konstruktionsmaterial för elmaskiner och elanläggningar. Ledar-, motstånds- och halvledarmaterial, isolermaterial och magnetiska material. Normer, definitioner och driftdata för elmaskiner, elapparater och elanläggningar. Räkneexempel. Laborationer. Elmaskiner. Likströmsmaskinernas uppbyggnad, verkningssätt och magnetisering. Likströmsgeneratorers driftegenskaper, spänningsstyrning, parallelldrift och 637

användning. Likströmsmotorers driftegenskaper, startning, hastighetsstyming och användning. Leonardomformaren. Krafttransformatorers uppbyggnad, driftegenskaper, omsättningsreglering, parallelldrift och användning. Speciella transformatorer och mättransformatorer. Synkronmaskinens uppbyggnad, driftegenskaper och användning som generator och motor. Trefas asynkronmotorns uppbyggnad, verkningssätt, driftegenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Enfas och tvåfas asynkronmotorer. Omformare, småmotorer, förstärkarmaskiner, transduktorer, strömriktare, ackumulatorer och elgoner. Exempel på elmaskiner som element i styr-, regleroch drivsystem. Räkneexempel. Laborationer. Elanläggningar. Sveriges elkraftförsörjning. Produktion, överföring och distribution av elkraft. Elkraftverk, distributionsnät för hög- och lågspänning. Luftledningsnät och jordkabelnät. Elektrisk ledningsberäkning. Transformatorstationer med elutrustningar. Belastningskurvor, elkrafttaxor, elkraftförsäljning och elmätare. Byggnadsinstallationer för lågspänning. Föreskrifter. Allmänna skyddsåtgärder. Ledningar och ledningsförläggning. Installationsapparater. Installationsritningar. Exempel på elinstallationer för kraft och belysning. Svagströmsinstallationer i byggnader. Speciella starkströmsinstallationer. Räkneexempel. Laborationer. Elkraftanvändning. Elmotordriftens grunder. Elmotorers skyddsformer, uppställning och inkoppling. Start-, regler- och skyddsapparater. Exempel på industriell motordrift, automatisk styrning och reglering. Fjärrkontroll. Manövercentraler. Elvärmealstring. Temperaturmätning. Temperaturregulatorer. Elvärmeapparater inom hushåll, hantverk och industri. Ljustekniska grundbegrepp. Ljuskällor. Ljusarmaturer. Belysningsfordringar. Exempel på belysningsanläggningar. Belysningsmätningar. Räkneexempel. Laborationer. Elfara och ellagstiftning. Brandfaran och personfaran vid elektriska starkströmsanläggningar. Orsaker, förlopp, verkningar och skyddsåtgärder. Lagar, föreskrifter och normer. Myndigheter. Specialinspektion. Säkerhetstekniska begrepp. Materielkontroll. Installatörsbehörighet. Entreprenörsrätt. Övningsexempel.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER I fråga om allmänna kommentarer till lärostoffet för elkrafttekniska ämnen hänvisas till anvisningar för ämnet elmaskiner. 638

I fråga om särskilda kommentarer för elkraftteknik anföres följande. Ämnesstoffet i elkraftteknik på elektronikgrenen skall dels ge en översikt av viktigare delar av det elkrafttekniska området, dels anpassas till elektronikens och teleteknikens speciella behov. Undervisningen i elkraftteknik bör i hög grad inriktas på styrande och verkställande komponenters egenskaper och användning i styr-, regler- och drivsystem. Sådana system där kombination av elkrafttekniska samt elektroniska och teletekniska komponenter förekommer bör särskilt eftersträvas I undervisningen skall även stor vikt läggas vid det installationstekniska och det sakerhetstekniska utförandet av elanläggningar. Elevernas kunskaper i matematik, fysik och eliära avses komma till användning för teoretisk behandling av en del kursavsnitt, dock utan att ämnet därför ges en alltför teoretisk inriktning. Huvudmomenten elteknikens grunder och elmaskiner bör tillsammans uppta ungefär hälften av totala undervisningstiden. I huvudmomentet elteknikens grunder skall trefassystemen genomgås grundligt, eftersom de är fundamentala för hela elkrafttekniken. Under det att komplex räkning införes i ämnet elektronik ges de krafttekniska tillämpningarna i elkraftteknik. Eltekniska konstruktionsmaterial samt normer, definitioner och dnftdata behandlas orienterande. Inom huvudmomentet elmaskiner skall likströmsmaskiner genomgås i huvuddrag med särskild vikt på likströmsmotorer. Transformatorer och synkronmaskiner bör studeras kortfattat. Mera utförligt behandlas trefas asynkronmotorer samt enfas och tvåfas asynkronmotorer. Sista avsnittet i huvudmomentet elmaskiner bör genomgås relativt utförligt. Huvudmomentet elanläggning är i stort sett av orienterande karaktär. Elkraftverk och distributionsnät beröres i stora drag. Mera utförligt behandlas ledningsberäkning transformatorstationer och elkrafttaxor. Relativt viktigt bör avsnittet byggnadsinstallationer och svagströmsinstallationer vara. I huvudmomentet elkraftanvändning skall stor vikt läggas vid hela avsnittet elmotordrift, medan det övriga inom momentet genomgås kort orienterande. Relativt utförligt behandlas även huvudmomentet elfara och ellagstiftning.

Samverkan Allmänt hänvisas till vad som säges under ämnet elmaskiner. Speciellt för elkraftteknik gäller att elkraftteknikens tillämpningar inom viktigare områden, framför allt inom elektroniken och teletekniken bör spela en stor roll i undervisningen i ämnet. Kursen i elkraftteknik bygger direkt på undervisningen i matematik, fysik, eliära och teknologi i årskurs 1. Eleverna kan förutsättas äga erforderliga kunskaper i dessa ämnen så att en rationell planering och en effektiv undervisning inom ämnet elkraftteknik bör vara möjlig i årskurs 2. Eftersom elkraftteknik i stort sett är ett orienteringsämne inom den elektroniska grenen torde elektronik och telekommunikation endast delvis vara beroende av elkraftteknik. Det torde framför allt gälla elektroniken och dess kurs639

avsnitt reglerteknik som tarvar viss samordning i tiden med elkraftteknikens kursavsnitt elmaskiner och elmotordrift. Några nämnvärda samordningsproblem synes ej kunna uppstå mellan nämnda kursavsnitt. Laborationer, studiebesök etc. Också här hänvisas i första hand till ämnet elmaskiner. Speciellt för elkraftteknik gäller beträffande laborationer följande. I årskurs 2, där laborationer skall finnas 1 vte under hela läsåret, kan förslagsvis följande tvåtimmarslaborationer göras: Trefassystem. Värmeprov. Likströmsgenerator. Likströmsmotor. Trefastransformator. Asynkronmotor. Transduktor. Likriktare. Trefasledning. Faskompensering. Smältskydd. Reläskydd. Elmätare. Isolationsmätning. Motorskydd. Elmotordrift. Hjälpmedel Se anvisningar till ämnet elmaskiner.

Byggteknisk

linje

Matematik — se maskinteknisk linje Fysik — se maskinteknisk linje Kemi — se maskinteknisk linje Svenska — se social fackskola Engelska — se social fackskola Tyska — se social fackskola Samhällskunskap — se maskinteknisk linje Ergonomi — se maskinteknisk linje Gymnastik — se social fackskola

Byggnadsteknik Undervisningen i byggnadsteknik har till uppgift att ge kunskaper om olika byggnadsmaterial och byggvaror, att ge kunskaper om tillämpad fysik vid byggnadstekniska problem, att ge kunskaper om utförandet av husbyggnader jämte orientering om installationer i dessa, att ge färdighet att läsa, förstå och utföra enklare ritningar, samt att ge kunskap om mätinstrument och bibringa förmåga att utföra enklare mätarbeten. 640

HUVUDMOMENT Byggnadsmateriallära Byggnadsfysik Husbyggnadsteknik Byggnadsritning Avvägning och utsättning Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 7 vtr varav 2 vtr laborationer och ritövningar

Byggnadsmateriallära. Allmänna fysikaliska, kemiska, klimatologiska och biologiska begrepp i materialläran. Materialkännedom: de vanligaste materialens ursprung, karakteristiska egenskaper och utseende. Varukännedom: byggvarornas materialsammansättning, egenskaper och användning, hantering, tillverkning, varunamn, försäljning. Jämförande priskännedom. Material- och varubesiktningar, orientering om provningar. Betongproportioneringsteori. Fyra till fem laborationer t. ex. bestämning av fukthalt, humushalt och korngradering hos sand, proportionering, blandning, konsistensmätning av betong, gjutning av provkroppar och kuber, undersökning av tegel eller lättbetong avseende volymvikt, fuktkvot; murning av provkuber, provtryckning av betongkuber, murverkskuber och murstenar, undersökning av trä avseende struktur, volymvikt, fuktkvot, krympning, svallning, böjprovning. Studiebesök vid någon materialindustri eller byggnadsmaterialutställning. Byggnadsfysik. Värmeisolering. Orientering om värmeledning, värmeövergång och diffusion. Värmegenomgång. Gällande bestämmelser. Beräkning av värmegenomgångstal. Dimensionering av värmeisoleringar i enklare fall. Fuktisolering. Fuktgenomgång, kapillärsugning, ångdiffusion och kondens. Orientering om temperaturgradient i vägg. Frostsprängning. Ljudisolering. Ljudkällor. Vägar för ljudets spridning. Ljuddämpning och ljudabsorption. Resonans. Gällande bestämmelser. Akustik. Översiktlig genomgång av ljudnivå, buller, eko, efterklang. Rummets form och beklädnadsmaterial. Brandskydd. Orientering om brandrisker och bränder. Genomgång av gällande bestämmelser för brandskydd och utförande av byggnader ur brandskyddssynpunkt. Brandskydd på arbetsplats.

21 Faccskolan

Husbyggnadsteknik. Geoteknik. Orientering om markbeskaffenhet och markundersökning; undergrundens bärighet; frostfritt djup. Grundläggning. Normalt utförande av enkel grundläggning (utan beräkningar). Grundmurar, golv på mark. Dränering och fuktisolering. Stommen. Utförandet av bärande väggar, pelare, balkar, bjälklag och taklag med hänsyn till värmeisolering, ljudisolering och konstruktiv samverkan i knutpunkterna för såväl trähus som stenhus. Stomkomplement. Indelningsväggar, utfackningsväggar, trappor, balkonger. Beklädnader och beläggningar. Takbeklädnader, utvändiga och invändiga väggbeklädnader, golvläggning, isoleringar och skydd, avtäckningar och anslutningar. Inredning och utrustning. Fönster, dörrar, portar, glaspartier, fasta bänkar och skåp samt beslag till dessa; räcken, ledstänger, fönsterbänkar och listverk. Installationer: orientering om ledningar och utrustning för värme, vatten och avlopp samt elektricitet; grundlig genomgång av rökrörs och ventilationskanalers utförande samt gällande bestämmelser. Läsning av ritningar för vvs- och elinstallationer. Utrymmesbehov för ledningar och kanaler. Standardiserade byggnadsdelar. Provisoriska byggnader. Ombyggnader. Studiebesök vid pågående bygge samt där så kan ske på provningsanstalt. Byggnadsritning. Ritningar, format, linjetyper, ritteknik; övning i ritningsläsning. Övning i kopiering från förelägg. Huvudritning i skala 1:100 av given enkel byggnad (byggnadsnämndsritning). Uppritning och måttsättning av arbetsritning i skala 1: 50 av byggnaden ovan. Utförande av snickeriritning (fönster, dörrar, kökssnickerier) till ovanstående. Detaljsektion genom byggnad. Uppmätning och uppmätningsritning. Kopiering av tomtkarta, stadsplanekarta eller grundkarta. Orientering om ljuskopiering, fotokopiering och arkivering av ritningar. Avvägning och utsättning. Teori för avvägning. Protokollföring. Avvägningsinstrumentets konstruktion och handhavande; övning i uppställning, centrering, horisontering och avläsning. Teori för vinkelmätning och koordinatberäkning. Protokollföring. Vinkelprismats funktion och handhavande. Teodolitens konstruktion och handhavande; övning i uppställning, centrering, horisontering och avläsning. Längdmätning. Teori; måttbandmätning, protokollföring; övning i praktisk mätning. Teori för utsättning, stakning samt befästning av mätpunkt. Praktisk mätövning med upprättande av karta under ca fyra dagar i slutet av vårterminen.

ANVISNINGAR

OCH

KOMMENTARER

Förutsättningen för att undervisningen i ett ämnesblock som byggnadsteknik skall ge gott utbyte är att de olika avsnitten läses i sådan fortlöpande ordning att de stöder och kompletterar varandra. Kursomfattningen medför att urvalet av stoff måste ägnas stor uppmärksamhet. En anhopning av stoff får ej ske så att arbetstakten drives upp onödigt högt. Vissa partier av kursinnehållet avses endast vara orienterande, andra partier bör läsas grundligt. Var vikten skall läggas framgår i viss utsträckning av kommentarerna nedan. Likaså har i målsättningen angetts vad som skall vara orienterande och vad som bör ge kunskaper och färdighet. H u r undervisningen i byggnadsteknik i detalj skall läggas upp måste i hög grad bli avhängigt av klassens sammansättning med hänsyn till mognad och praktisk yrkeserfarenhet. I de fall klassen till stor del består av elever som kommer direkt från grundskolan torde det vara nödvändigt att med hjälp av bildmaterial rikligt men enkelt och överskådligt visa olika byggnadstyper, byggnadsstommar och byggnadsdetaljer och därvid gå igenom nomenklatur. Detta primära kunskapsmaterial bör därefter snarast befästas och levandegöras genom studiebesök på byggnadsarbetsplatser och materialutställningar (eventuellt hos någon materialgrossist). Dessa studiebesök, som bör vara väl förberedda, bör om möjligt ske med relativt små avdelningar (10—16 elever), t. ex. halv klass. I de fall klassen till huvudsaklig del består av elever med yrkeserfarenhet bör en enkel genomgång vara tillräcklig för att bringa reda i och samordna nomenklatur så att en likformig tillämpning kan vinnas i detta avseende. För den grupp elever i en sådan klassavdelning som ej har denna yrkeserfarenhet bör introduktion ske enligt vad som ovan skisserats för elever utan praktisk erfarenhet. Genom en på så sätt erhållen kontakt med byggbranschen vinnes att eleverna omedelbart får klart för sig sammanhanget mellan undervisningsstoff och teknisk verklighet. En annan uppgift som bör tagas upp relativt tidigt i ämnet byggnadsteknik är träningen att läsa bilder och ritningar, att därvid göra korrekta iakttagelser och att kunna analysera det iakttagna. Eventuellt kan övningarna inledas med anknytning till de övningar i kartläsning och terräng jämförelser som skett i grundskolan på så sätt att en stadsplan över ett område jämföres med flygfoto av det utbyggda området. Därefter kan det vara lämpligt att övergå till vissa ritningspartier i kombination med interiör- och exteriörfoton samt eventuella detaljbilder. Från enkla övningar i bild- och ritningsläsning bör man gå vidare till skalmässiga mätningar på såväl bilder som ritningar. I samband med dessa övningar bör även övning i frihandsskissning av detaljer efter planritning ske. Enkla uppmätningsskisser bör kunna leda över till mer självständigt utförda ritningar. 643

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Byggnadsmateriallära (ca 40 lektioner). För att eleverna skall få en god materialkunskap bör de viktigaste byggnadsmaterialen och byggvarorna finnas tillgängliga så att eleverna med känsel och syn kan lära känna igen materialen och varorna. Därvid kan det vara lämpligt att jämsides med prov av normalstorlek (t. ex. en tegelsten, en plastlist) även ha handprover som kan cirkulera i klassen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att komplettera med ljusbilder eller kortfilm som visar materialet i praktisk användning i ett bygge. Eleverna bör ha tillgång till material- och varukataloger från rikstillverkare eller från lokal materialgrossist. Läraren bör låta eleverna i grupparbete taga fram uppgifter om olika material och varor. Därvid kan han även vidtala byggnadsmaterialleverantörer att låta eleverna infordra och erhålla prisuppgifter. Som övningsuppgift bör klassen eller grupper inom klassen få välja material för vissa konkreta fall och därvid diskutera materialens egenskaper och priser, varvid även kostnaderna för att få materialet på plats beaktas. Byggnadsfysik (ca 20 lektioner). De olika punkterna i detta avsnitt bör läsas i lämplig kombination med motsvarande partier i husbyggnadstekniken. Samordning bör även ske med fysikkursen så att t. ex. värmeisolering läses efter det motsvarande partier lästs i fysiken. Ljudisolering, akustik och brandskydd torde lämpligen läsas under vårterminens senare del. För orientering om brandskydd och bränder bör brandbefäl lämpligen anlitas som specialföreläsare. Husbyggnadsteknik (ca 80 lektioner). En central plats i husbyggnadstekniken intar behandlingen av de viktigaste normalutförandena av olika byggnadsdelar och detaljer. Det torde därvid vara lämpligt att föreläsningsmässigt med användande av rikligt bildmaterial ge en allmän översikt av dessa, varefter val av alternativa lösningar behandlas på en mer diskussionsmässig basis. För att befästa de genom föreläsningarna erhållna kunskaperna bör man avsluta arbetet med en serie repetitionsfrågor samt en avgränsad hemuppgift i form av beting. Vissa avsnitt kan utföras som grupparbete, bestående i att eleverna ur handböcker och facklitteratur får göra utdrag och redovisa materialet genom illustrerade föredrag samt utarbeta stencilerade avsnitt med ritningar. Läraren bör i fråga om valda utförandeformer knyta an till pågående byggen på orten. Därvid bör eleverna vid något tillfälle med hjälp av handlingar hos byggnadsnämnden få taga reda på utförandet av någon äldre byggnad. I fråga om vvs- och el-ritningar bör samarbete ske med någon konsult på planeringsstadiet samt med entreprenörer vid pågående bygge på orten, så att eleverna genom studiebesök kan få tillfälle följa hur installationerna fogas in i byggnaden. Byggnadsritning (ca 60 lektioner). Förmågan att med penna illustrera former, utföranden och tekniska sammanhang brukar i en klass vara högst varierande. Uppövandet av densamma kräver i regel mycken övning. Förkunskaperna i projektionslära och förmåga att se i rymden torde även vara varierande. I detta 644

avseende bör läraren genom någon enkel uppgift på ett tidigt stadium skaffa sig kännedom om elevernas standard och därefter sätta in lämpliga övningsuppgifter om så erfordras. De olika avsnitten bör på lämpligt sätt infogas i kursgången i byggnadstekniken i övrigt så att rituppgift och kursmoment aktualiserar varandra. Samtidigt som man i husbyggnadstekniken läser avsnittet om inredning och utrustning m. m. utför man sålunda i momentet byggnadsritning snickeriritningar med erforderliga specifikationer. Undervisningen i byggnadsritning bör utformas enligt de riktlinjer som finns samlade i avsnittet Ritningar i handboken BYGG samt de nya rekommendationer som fortlöpande utarbetas av HALTH-gruppen och A-gruppen inom Statens råd för byggnadsforskning. Även BABS-60 bör utnyttjas. När undervisning och övningsuppgifter i byggnadsritning påbörjas bör huvudvikten läggas vid det kvalitativa utförandet av byggnadsritningarna. Först när ritnoggrannheten inövats och blivit rutin bör krav ställas på ökade kvantitativa ritprestationer. Vissa prestationsnormer bör meddelas i program för rituppgifterna. Avvägning och utsättning (ca 15 lektioner). Vad beträffar avvägning och utsättning bör huvudvikten läggas på avsnitten om avvägning, användning av vinkelprisma samt längdmätning. Övriga avsnitt behandlas orienterande varvid den eventuella extra tid som kan inpassas bör användas till praktiska övningar med instrument och stakning av kurvor och linjer. Av vikt vid avvägningsinstrumentets handhavande är att träna centrering och horisontering samt öva avläsning mot avvägningsstång och protokollföring. Instrumentuppställning kan med fördel ske inomhus. Senare kan övningar ske utomhus såväl på slät mark som på ojämna områden. Avvägningsövning med fem a sex instrumentuppställningar runt en byggnad (ringformigt tåg) bör kunna ske och ge underlag för diskussion om utjämning av mätfel. Vid sådan mätövning bör eleverna arbeta tre och tre samt turas om att göra instrumentuppställning och avläsning, föra protokoll samt handha avvägningsstången. Teodolitens konstruktion bör behandlas översiktligt huvudsakligen för klargörande av instrumentets ömtålighet och mätnoggrannhet. Uppställning, centrering och horisontering samt avläsning genomgås. Träningsmätning med ringformigt tåg (fyra punkter) bör ske under sommarövningen. Längdmätning med måttband gås igenom, varvid inverkan av bandfel, dragkraft, temperatur och bandlutning klargöres. Längdmätning på plan mark samt trappstegsmätning vid lutande mark övas. Dragkraften i bandet kontrolleras några gånger med dynamometer. Temperaturkorrektioner för måttbandet behöver däremot ej beaktas. Samverkan Avsnittet byggnadsmateriallära bör i viss utsträckning samordnas med kemikursen. Detta synes medföra svårigheter beträffande murbruk, tegel, cement, 645

betong, lättbetong och trä vilka, med hänsyn till den vikt de har som stombildande material, bör läsas tidigt under läsåret. I fråga om korrosion, elektrolysfara, keramiska produkter (utom tegel), plaster o. d. synes en samordning av kursmomenten väl kunna ske. Avsnittet byggnadsfysik bör samordnas med avsnitten om värmeledning m. m. i fysiken. Detta torde kunna ske om avsnittet påbörjas efter mitten av höstterminen. Därvid bör dock avsnitten om akustik genomgås endast översiktligt. Den mer fullständiga genomgången av akustiken inom byggtekniken bör läsas i anslutning till vissa avsnitt i byggnadsutformning i årskurs 2.

Laborationer, studiebesök

etc.

Laborationer i byggnadsmateriallära kan utföras enligt exempel i kursplanen. En samordning bör här ske med ämnet byggkonstruktion i avsnittet hållfasthetslära. Studiebesök finnes upptagna i de olika kursavsnitten. Därutöver är det önskvärt att om tiden medger göra besök hos byggnadsnämnd, stadsarkitekt och stadsingenjörskontor, göra speciella studier av hur handlingar och ritningar förvaras och hur granskning av byggnadsnämndshandlingar samt kontrollavsyning sker. En rundvandring bland ett varierande byggnadsbestånd kan ge läraren möjlighet att påvisa byggnadsskador och analysera dessas orsaker.

Hjälpmedel En förutsättning för att eleverna skall lära sig att själva skaffa fram erforderliga uppgifter och fakta för att lösa byggnadstekniska problem är att ett tillräckligt omfattande referensbibliotek finns tillgängligt i lärosalen eller ritsalen. Då en stor del av sakmaterialet som skall visas finnes i form av ljusbilder eller bok- och tidskriftsillustrationer bör i lärosal och ritsal finnas bildprojektor samt episkop. E t t filmkartotek över filmer inom byggbranschen bör anskaffas och hållas aktuellt. I någon sal bör filmprojektor finnas. På väggarna i ritsalarna bör finnas uppsatta väl utförda ritningar i form av kopior från byggnadsnämndsoriginal och arbets- och snickeriritningar samt några detalj ritningar. E t t urval ur entreprenadhandlingar för en bestämd byggnad bör finnas i fem exemplar, så att läraren kan visa hur byggnadens ritningar — såväl arbetsritningar som detaljer och konstruktionsritningar samt vvs-ritningar och el-ritningar är beroende av varandra eller skall sammanfogas och samordnas. För avvägning och vinkelmätning bör finnas erforderlig utrustning, förslagsvis fem satser av avvägningsinstrument med avvägningsstång, vinkelprisma, måttband, piképinnar och stakkäppar. Dessutom bör finnas en teodolit och en tachymeter med stång samt erforderliga tabeller och räknemaskiner. 646

Byggkonstruktion MÅL Undervisningen i byggkonstruktion syftar till att ge kunskap om grunderna för beräkning och utformning av enkla konstruktionselement och enkla byggnader, samt att ge de kunskaper som härvid erfordras för att lösa enkla statiska problem och hållfasthetsproblem. Tilläggskursen skall behandla speciella problem inom husbyggnadstekniken.

HUVUDMOMENT Statik Hållfasthetslära Bärverk Betongkonstruktioner Geoteknik och grundläggning Murverkskonstruktioner Träkonstruktioner Stålkonstruktioner Brobyggnad Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 6 vtr

Statik. Sammansättning och uppdelning av enkla kraftsystem. Tyngdpunktsberäkning. Jämvikts- och stödvillkor för fasta kroppar. Stabilitet. Friktion. Hållfasthetslära. Dragning. Tryck. Skjuvning. Vridning. Böjning utan och med normalkraft. Knackning. Årskurs 2, 4 vtr

Allmän

kurs

Bärverk. Tvärkrafts- och momentdiagram för enklare statiskt bestämda och statiskt obestämda balkar. Det statiska verkningssättet för bågar, ramar, fackverk och plattor. Betongkonstruktioner. Den armerade betongens egenskaper och användbarhet för olika ändamål, armeringsstål, armeringsföreskrifter. Hållfasthetsberäkning av balkar, plattor, pelare och väggar. Arbetsritningar och armeringsspecifikationer. Geoteknik och grundläggning. Undergrundens bärighet. Grundläggningsmetoder. Jordtryck mot väggar, stödmurar och sponter. 647

Murverkskonstruktioner. pelare.

Murverks hållfasthetsegenskaper. Beräkning av mur-

Träkonstruktioner. Träets hållfasthetsegenskaper. Beräkning av enkla strävor och balkar. Träförband. Stålkonstruktioner. Stålsorter. Stålets hållfasthetsegenskaper. Beräkning av enkla pelare och balkar. Enkla nit-, bult- och svetsförband. Lagerkonstruktioner. Brobyggnad. Orientering om brotyper. T i l l ä g g s k u r s , 3 vtr varav 1 vte laborationer rit- och konstruktionsövningar Bärverk. Utformning av den bärande stommen till byggnader. Belastningsföreskrifter. Stommens statiska verkningssätt. Betongkonstruktioner. Murverkskonstruktioner. Träkonstruktioner.

Balkar, bjälklag, plattor och trappor. Beräkning av balkar och pelare i murverk.

Takkonstruktioner.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Eleverna skall bibringas kunskaper om beräkningsmetoder för och utformning av enkla konstruktioner och konstruktionselement och lära sig förstå materialens funktionssätt i de bärande konstruktionerna. De bör lära sig att efter anvisningar och skisser kunna göra konstruktionsritningar. På arbetsplatsen bör de som arbetsledare kunna tolka ritningar och arbetsbeskrivningar så att arbetet blir utfört på ett tekniskt riktigt sätt samt tillse att sådana provisoriska anordningar som inte utförs enligt särskilda ritningar blir utförda på betryggande sätt. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Årskurs 1. Statik (ca 75 lektioner). De grundläggande lagarna för beräkning av plana kraftsystem genomgås varvid analytiska och grafiska metoder behandlas parallellt. Begreppen stödkrafter, stöd villkor och järn vikts villkor införs så tidigt som möjligt så att beräkningsexemplen kan anknytas till praktiska förhållanden. Några enkla rymdsystem såsom parallella krafter och krafter med gemensam skärningspunkt bör behandlas. Hållfasthetslära (ca 105 lektioner). De enkla hållfasthetsfallen genomgås varvid de vanliga stommaterialens hållfasthetsegenskaper såväl i bruksstadiet som i brottstadiet samt materialprovningsmetoder behandlas. Beräkningsexemplen bör anknyta till enkla byggnadskonstruktioner och beräkningar genomföras enligt gällande byggnadsbestämmelser. Formler för böjning och skjuvning bör härledas 648

endast för rektangulär sektion. Beräkningsmetodernas mer eller mindre goda överensstämmelse med verkligheten bör visas med demonstrationsförsök eller laborationer. Spänningsfördelningen i armerad betong bör även klargöras i princip. Orientering bör ges om speciella hållfasthetsproblem såsom värme- och krympspänningar, inverkan av belastningstid och belastningsvariationer (utmattning). Årskurs 2. Allmän kurs. Bärverk (ca 25 lektioner). I fråga om statiskt obestämda bärverk bör principerna för beräkning av statiskt obestämda kvantiteter kunna beröras och genomföras för några enkla fall men beräkningarna av sådana bärverk får i övrigt baseras på tabeller. Betongkonstruktioner (ca 45 lektioner). Beräkning av betongtvärsnitt åverkat av böjning bör i första hand gå ut på bestämning av erforderlig armering när dimensionerna av betongtvärsnittet är givna samt spänningskontroll. Fullständig dimensionering av betongtvärsnitt bör medtas i kursen endast om detta kan ske utan att andra kursavsnitt eftersatts. Rektangulärt tvärsnitt och T-tvärsnitt behandlas. Böjspänningar i betong och armering, skjuv- och vidhäftningsspänningar skall kunna beräknas. Förankring och avkortning av armering genomgås. Skjuvarmeringens funktion åskådliggörs med demonstrationsförsök, men skjuvarmeringens beräkning förbigås. Bärförmågan hos pelare och väggar med givna dimensioner beräknas. I samband med enkla konstruktionsuppgifter avseende exempelvis pelare, balk eller grundplatta i en byggnad bör eleverna lära sig att utföra arbetsritningar och armeringsspecifikationer. Geoteknik och grundläggning. Utöver en översikt rörande olika grundläggningsmetoder bör principen för grundläggning på utbredda plattor genomgås och dimensionering av en oarmerad grundplatta kunna utföras. I fråga om pålgrundläggning bör orientering ges om de faktorer som inverkar på påles bärförmåga och hur pålslagning bör ske. Jordtryckets beräkning vid horisontell markyta och vertikal vägg (stödmur) behandlas. Murverkskonstruktioner (ca 4 lektioner). Träkonstruktioner (ca 14 lektioner). Beräkningsmetoder för de enklaste konstruktionselementen och för förbindningselementen genomgås i sådan omfattning som erfordras för dimensionering av enklare ställningsbryggor, träsponter och formsättning. Stålkonstruktioner (ca 14 lektioner). Brokonstruktioner (ca 4 lektioner). Enkla brotyper (standardbroar) visas med ljusbilder i kombination med systemskisser som klargör funktionssättet. Benämningarna på brotyper och på delarna i en brokonstruktion klargöres. Tilläggskurs (ca 90 lektioner). Med utgångspunkt från den bärande stommens utformning för olika typer av byggnader och gällande belastningsbestämmelser genomgås de vanliga bärande byggnadsdelarna och visas hur de skall beräknas 649

och utföras. Såsom konstruktionsuppgifter kan exempelvis väljas kontroll av murverk i en given byggnad, beräkning av bjälklagsplatta, fasadbalk och armeringsband eller dimensionering av enkel takkonstruktion. Samverkan I ämnet matematik är det önskvärt att snarast möjligt räknestickans användning samt solvering av rätvinkliga triangeln med hjälp av trigonometriska funktioner genomgås. I ämnet byggnadsteknik tillverkas lämpliga provkroppar av betong (kuber, oarmerade och armerade balkar) avsedda för laborationer eller demonstrationsförsök. Som underlag för konstruktionsuppgifter inom tilläggskursen för husbyggnadsteknisk gren bör användas övningsuppgifter i ämnet byggnadsutformning. Laborationer, studiebesök

etc.

Under förutsättning att byggnadstekniskt laboratorium är tillgängligt bör laborationer utföras, som visar dels riktigheten av de vanliga beräkningsformlerna, dels konstruktionselementens beteende vid brott. Förslagsvis utförs i årskurs 1 två laborationer om fyra lektionstimmar av vilka den ena utgörs av böjprovning av trä- och stålbalk och den andra tryckprovning av träreglar av olika längd, varvid bl. a. Eulers knäckformel kan verifieras. I årskurs 2 böj provas armerad betongbalk och provas träförband. Om laboratorium ej finns tillgängligt bör genom studiebesök vid provningslaboratorium motsvarande provningar demonstreras. Studiebesök bör även göras på arbetsplatser.

Hjälpmedel Statikens och hållfasthetslärans lagar bör demonstreras med enkla modeller eller med demonstrationsförsök i laboratoriet, vilka visar det statiska verkningssättet. För konstruktionsövningarna bör det finnas tillgång till föredömligt uppgjorda konstruktionsritningar med vilkas hjälp bl. a. innebörden av begreppen huvudarmering, fördelningsarmering, sprickarmering och bygelarmering kan klargöras. Sådana ritningar kan också tjäna som underlag för elevernas övning att uppgöra armeringsspecifikationer. Skioptikonbilder, bildband och film, helst i färg, av olika typer av byggnadsverk bör visas.

Byggp roduktion MÅL Undervisningen i byggproduktion har till uppgift att ge kunskap om gången av ett byggnadsärende, att ge orientering om produktionsförutsättningarna för byggandet ur samhällsekonomiska, tekniska, sociala och företagsekonomiska synpunkter, att ge kunskap om kalkylmetoder och färdighet i massberäkning, att ge kunskap om byggnadsplatsens planering och organisation, att ge kunskap om produktionsmetoder, att ge kunskaper i arbetsmetoder och arbetsteknik, maskiner och utrustning, samt att ge orientering om förutsättningar och metoder för produktionstekniskt utvecklingsarbete.

HUVUDMOMENT Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsen och byggande Företagstyper, olika former för byggnadsverksamhet Kalkylering och kostnadsanalys Produktionsplanering och rationalisering Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära Arbetsmetoder och arbetsteknik Fastighetsekonomi Övningsuppgifter Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr

Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsende och byggande. Översikt över byggnadsinvesteringar, statligt och kommunalt byggande samt enskild byggnadsverksamhet. Översikt över byggnadsindustrins roll i samhället, dess struktur och produktionsresurser. Översikt över myndigheter som handhar tillståndsgivning och tillsyn. Orientering om lagar och bestämmelser som reglerar planväsende och byggande. Byggnadsärendets gång och behandling. Orientering om statliga lån. Institutioner och organisationer berörande byggnadsväsendet. Företagstyper, olika former för byggnadsverksamhet. Orientering om organisationstyper och juridiska former för företagsadministrationen. Översikt över förvaltande företag, allmännyttiga bostadsföretag och produktionsföretag. Produktionsföretagets centrala organisation. Arbetsfördelning och kontroll, bokföring 651

och årsredovisning (översiktligt). Kapitalförsörjning vid produktionsföretag. Projekteringsarbete, dess natur och metodik. Konsultföretag. Byggnadsföretag i egen regi, på entreprenad eller löpande räkning. Kontroll och besiktningar. Entreprenadförfarande; rättspraxis, entreprenadhandlingar, kontrakt, befattningshavare och dessas befogenhet, arbetets bedrivande, ansvarsbestämmelser, besiktningar, hävande av kontrakt, tvister, tillämpning av ä-prislista för ändringar, tillkommande eller avgående arbeten, indexklausul. Kalkylering och kostnadsanalys. Massberäkning. Kostnader för material, arbete och färdiga arbeten; ä-pris; maskinkostnader. Beräkning av byggnadskostnader. Anbudsberäkning. Förkalkyl och efterkalkyl. Tillämpning av kontoplan för byggnadsföretag; litterering. Arbetsplatsens bokföring. Tidbokföring. Löner, tidlön, ackordsuppmätning, ackordsöverskott; löneutbetalning. Prisböcker. Finansiering av byggnadsobjekt. Produktionsplanering och rationalisering. Översikt över produktionsplaneringens syfte och metodik. Byggnadsskeden. Upprättande av arbetsplan, tidplan och arbetskraftsplan. Maskinplan, plan för materialleveranser samt plan för försörjning med elkraft och vatten. Organisation för inköp av material, förråd och förrådsbokföring. Byggnadsplatsens organisation; dess disposition, provisoriska byggnader, provisoriska vägar, betongstationer, anläggningar för elkraft, belysning och vatten, övriga hjälpanordningar. Planering av samordning med övriga entreprenader. Arbetsplatsens bevakning. Den lokala arbetsledningens funktioner; driftledning, materialanskaffning, kamerala ärenden. Orientering om arbetsledarens sysslor; direkt arbetsledning, arbets- och materialplanering; dagbok för arbetsplatsen, rapporter och tidbokföring. Översikt över rationaliseringsteknik; arbetsförenkling, metodstudier, arbets- och tidsstudier, spilltidsstudier, MTM-systemet, ackordsättning. Säkerhetstjänst och arbetarskydd. Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära. Byggnadsmaskiner; hjälpmotorer, bländare, kompressorer, torkar, pumpar. Transportanordningar; kranar, hissar, truckar, lyftdon. Byggnadsställningar. Drivmedel och kraftbehov. Maskin vård. Elektromaskinlära med huvudvikt på motorer och apparater till ovanstående utrustning. (Orientering om konstruktion och funktion.) Orientering om lagar och säkerhetsföreskrifter för starkströmsanläggningar och distribution inom byggnadsplats. Översikt över maskinkostnader samt kostnader för drivmedel och kraft. Arbetsmetoder och arbetsteknik. Översikt över produktionssystem, arbetsmetoder och arbetsteknik. Orientering om jord- och bergarbeten. Bergsprängningsteknik. Orientering om arbetsteknik för olika slag av husbyggnadsarbeten. Speciella åtgärder för vinterarbeten. Arbetsteknik vid monteringsbygge. Fastighetsekonomi. Orientering om fastighetsförvaltning. Byggnadens årskostnader. Hyror och hyreslagstiftning. Driftkostnader, underhåll, reparationer. Värdering av fastigheter. Arrende, tomträtt. 652

Övningsuppgifter. Planering av arbetsplats. Enkel tidplan (t. ex. betonggjutning). Massberäkning av schaktmassa. Beräkning av anbud för enkelt arbete (t. ex. schaktning, utlastning och transport).

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

De i ämnesblocket byggproduktion ingående momenten kan hänföras till två huvudområden, moment med samhällsekonomisk och företagsekonomisk inriktning samt moment med egentlig produktionsteknisk och arbetsteknisk inriktning. Till ämnesblocket hör dessutom övningsuppgifter under ca 30 lektioner. De två huvudområdena kan icke läsas oberoende av varandra utan måste samordnas så att exempelvis det naturliga sammanhanget mellan produktionsplanering och ekonomi klart belyses. Över de olika momenten ges inledningsvis en allmän översikt varefter de mer ingående behandlas i samband med produktionsteknik och arbetsteknik, dvs. de moment till vilka ämnesblockets tyngdpunkt bör förläggas. En viktig uppgift för läraren är att tillvarataga de erfarenheter i fråga om arbetsteknik och produktionsledning som eleverna fått från eventuell praktik före fackskolan eller från praktikåret mellan årskurs 1 och 2. Vid genomgång av moment i arbetsteknik kan andra utföranden redovisas utgående från sådan eleverfarenhet. Därvid kan diskuteras olika metoders fördelar och nackdelar samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att välja det ena eller andra utförandet. Eleverna kan ha mycket varierande erfarenheter speciellt av arbetsplatsernas organisation. Det torde därför vara lämpligt att i början av årskurs 2 göra studiebesök på arbetsplatser av varierande storlek och typ för att i detta avseende ge eleverna en viss jämställdhet. Dessa studiebesök skall vara noga förberedda av läraren, som före studiebesöket bör ge klassen en orientering om uppläggningen av den valda arbetsplatsens produktionsplanering och det stadium i vilket bygget just befinner sig. En sådan orientering gör det möjligt för läraren att på platsen med få ord rikta uppmärksamheten på de viktiga moment han vill att eleverna skall observera. Eventuellt kan eleverna före besöket ha tillställts en serie frågor som de med hjälp av iakttagelser skall besvara.

Kommentarer till speciella

kursmoment

Byggnadsväsendets organisation, myndigheter, lagstiftning rörande planväsende och byggande (ca 5 lektioner). Momentet avser att ge en orientering om byggnadsverksamhetens sociala och ekonomiska roll i samhället samt hur samhället med olika medel såsom lagstiftning och lån reglerar och inriktar byggnadsverk653

samheten. Avsnittet skall ge eleverna kunskap om vilka myndigheter och befattningshavare som har hand om kontakten med den byggande. Momentets viktigaste del är att följa gången av ett byggärende hos byggherre och byggmyndigheter. Fullständiga handlingar för byggnadslovsansökan till byggnadsnämnd bör finnas som undervisningsmaterial. Eleverna bör dessutom få lära sig att fylla i erforderliga blanketter för såväl ansökan om byggnadslov som statliga lån och eventuellt arbetstillstånd. Företagstyper, olika former för byggnadsverksamhet (ca 10 lektioner). Momenten under denna punkt avser att översiktligt ge eleverna begrepp om de rättsliga konsekvenserna av olika utformning (juridiskt) och organisation av byggföretaget. Även här bör undervisningen ha till uppgift att ge eleverna orientering inom de områden momenten avser. Huvudvikten bör läggas dels på ett klarläggande av företagets centrala projektering och kontakterna mellan den centrala företagsledningen och den lokala arbetsledningen vid arbetsplatsen, dels på entreprenadförfarandet med dess olika detaljer. Kalkylering och kostnadsanalys (ca 15 lektioner). Den tid som står till förfogande för detta avsnitt är kort och avsikten är ej att utbilda kostnadsberäknare eller bokföringspersonal. Meningen är att eleverna skall få en inblick i hur ett byggföretags ekonomisida arbetar. Därigenom vinnes att produktionsteknikern bättre förstår varför uppgifter från byggplatsen kontinuerligt skall lämnas till centrala förvaltningen i byggföretaget och varför allt handlande vid utformningen av produktionsplaneringen och arbetstekniken på byggplatsen måste baseras på insikt om de ekonomiska konsekvenser de valda metoderna medför. Huvudvikten bör således ligga på massberäkning och kalkyler med å-priser. Övriga avsnitt skall ge orienterande överblickar. Produktionsplanering och rationalisering (ca 40 lektioner). Huvudvikten i avsnittet bör läggas vid att lära eleverna elementär metodik att planera byggplatsens organisation med erforderliga planeringsscheman. Därutöver bör särskild omsorg ägnas åt att ge eleverna inblick i direkt arbetsledning med vad det innebär i fråga om t. ex. fördelning av arbetsuppgifter. Momentet om rationaliseringsteknik bör ges översiktlig utformning. En viktig uppgift skall därvid vara att ge eleverna en rättvisande bild av arbetsrationaliseringens många punkter och ge dem riktiga begrepp om var rationaliseringsvinster kan nås. Arbetsledarens uppgift som samordnare på byggnadsplatsen av de olika delentreprenaderna, VVS- och elentreprenader m. fl. bör utförligt och ingående belysas liksom hans ansvar för arbetarskydd och säkerhetstjänst. Maskiner och maskinkostnader, elektromaskinlära (ca 30 lektioner varav 15 elektromaskinlära). Avsnittet kan uppfattas som dels en tämligen grundlig genomgång av byggmaskiner av olika typer, olika transportanordningar m. m. och anordningarnas prestations- och produktionsförmåga, dels en genomgång av maskinernas konstruktion och drift. Eftersom elektromaskinlära ej läses tidi654

gare måste här ges en orientering om olika typer av elmotorer och dessas inkoppling, driftsegenskapcr och kraftbehov. Denna orientering kan endast bli elementär och avser att ge eleven förmåga att som arbetsledare välja för ändamålet lämpliga motorer och se till a t t de användes på ändamålsenligt sätt och ej överbelastas. I samband med detta avsnitt bör t. ex. en yrkesinspektör kunna informera om den inspektion av hissar, kranar och jämförliga anordningar som skall ske samt de säkerhetsbestämmelser som gäller. Samtidigt kan givetvis yrkesinspektören ge en allmän överblick av inspektions- och skyddsverksamhet på byggplatsen. Arbetsmetoder och arbetsteknik (ca 45 lektioner varav 10 bergsprängningsteknik). Detta avsnitt innebär i stor utsträckning en anknytning till byggnadstekniken i årskurs 1 och till vissa detaljutformningar inom hus- och stadsplanering i årskurs 2. Denna anknytning innebär att eleven med kännedom om hur en viss konstruktion skall vara utförd i tekniskt avseende nu får gå igenom hur man på byggplatsen arbetsmässigt utför den. Undervisningen kommer därvid att ställa vissa krav på lärarens kunnighet om och erfarenhet av nya arbetsmetoder. Utöver kända konstruktioner kommer därvid in nya moment som ej tidigare berörts och därför nu måste gås igenom grundligt. I samband med avsnittet schaktning upptages därvid som nytt moment bergsprängningsteknik. Därvid bör upptagas till behandling borrningsteknik, sprängmedel och tändmedel, sprängningens teori och förlopp, laddning, lastning och transport av utsprängt material, beräkning av massor, borrtider, erforderlig kvantitet sprängämnen samt arbetsplanering. Dessutom beröres efterarbeten som skrotning och förstärkningar. Gällande säkerhetsföreskrifter genomgås. E t t nytt moment, formbyggnad, som beräkningsmässigt hör hemma i byggkonstruktion bör här tagas upp och gås igenom ur arbetstekniksynpunkt. Studier av hur formar bygges för olika betongarbeten bör ske vid pågående byggen. E t t tredje moment som bör ägnas stor uppmärksamhet är att följa utvecklingen inom arbetstekniken vid monteringsbygge. Läraren bör i detta avseende hålla fortlöpande kontakt med den tekniska utvecklingen genom att följa fackuppsatser och göra egna studiebesök. Fastighetsekonomi (ca 5 lektioner). Avsnittet är endast orienterande och bör ges sammanfattande form. Vissa partier bör tagas upp i andra sammanhang. Så kan t. ex. underhåll och reparationskostnader belysas vid diskussion av olika tekniska utföranden. Samverkan Vid läsning av avsnittet om maskiner och elektromaskinlära bör eleverna få tillfälle att i samarbete med maskinteknisk och elteknisk linje få se maskiner i drift. Samverkan med ergonomi är nödvändig i flera avsnitt av kursen. 655

Studiebesök I planen över olika moment har ej särskilda punkter för studiebesök angivits. En viktig del i undervisningen i detta ämnesblock måste emellertid vara att ge nära kontakt med produktionstekniken så som den förekommer på skolorten eller i angränsande större orter. Ovan har även anvisats lämpliga moment som bör ske i anslutning till studiebesök. Hjälpmedel I undervisningen är det värdefullt att ha tillgång till något lägg relativt kompletta byggentreprenadhandlingar och byggnadslovshandlingar. Erforderliga blanketter för ansökningar till myndigheter, exempel på tidkort samt avlöningslistor bör finnas till alla elever. Fem omgångar av ackordsprislistor samt byggkatalogens del byggmaskiner bör finnas för varje klassavdelning. »Aktuella byggpriser» eller annan prisbok bör även finnas samt dessutom någon handbok i värdering. Arbetarskyddsstyrelsens meddelanden i den mån de berör byggnads- och anläggningsarbeten bör finnas i referensbibliotek. I fråga om arbetsteknik kan i vissa fall materialleverantörers instruktionsfilmer användas. Filmer om arbetarskydd är också betydelsefulla i undervisningen.

Hus- och

stadsplanering

MÅL Undervisningen i hus- och stadsplanering har till uppgift att att att att

ge orientering om grunderna för planering av samhällen och byggnader, ge kunskap om olika typer av planer för tätbebyggelse, ge orientering om bostadens funktion och planlösning, ge kunskap om utformning av bostadshuset med biutrymmen, garage och skyddsrum, att ge kännedom om viktigare byggnadsdelars utformning, att ge orientering om byggnadsbeskrivningar, Bygg-AMA och Svensk standard, samt att ge någon färdighet i att utföra arbetsritningar. HUVUDMOMENT Samhällsplanering Bostadens funktion och planering Viktiga byggnadsdelar Översikt av svensk standard avseende byggnader och byggnadsdelar Upprättande av ritningar 656

Förslag

till disposition

av

studieplan

Årskurs 2, 3 vtr

Samhällsplanering, planinstitut. Byggnadslagen och planinstituten. Formell behandling och fastställelse av olika plantyper. Underlag för planens utformning, utredningar om befolkning och samhälle, näringslivets struktur och lokalisering, transportväsende och trafik. Markförhållanden, markdisposition, kartunderlag. D e olika planelementen, ritteknik för planer, läsning av olika typer av planer. Tomtmätning, avstyckning, fastighetsbildning. Övriga lagar och förordningar som berör planer och planering. Övningsuppgift: kopiering av stadsplan med införande av vissa föreslagna ändringar. Bostadens funktion och utformning. Hushåll—familj, bostad och gemensamma anläggningar. Bostadens funktion, möbleringskrav. Dimensionering av utrymmen. Hustyper. Byggnaders planlösning. Garage. Skyddsrum. Övriga biutrymmen. Byggnadsnämndshandlingar. Utformning av viktiga byggnadsdelar. Trappor. Fönster, dörrar, inredningar. Golv. Vägg- och takbeklädnader. Ritningar och beskrivningar. Genomgång av viktigare delar av Svensk standard. Övningsuppgifter. Planlösning av ett enkelt enfamiljshus. Skisser. Huvudritning till detta med fasadutformning. Planering av tomten. Timskiss (3 a 4 tim.) för begränsad planlösningsuppgift (t. ex. sportstuga).

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Hus- och stadsplanering avser att ge eleverna ett underlag av fakta och bedömanden som skall ge dem möjlighet att förstå samspelet mellan funktionella, ekonomiska, estetiska och miljömässiga krav vid bebyggelseplanering och vid utformning av den enskilda byggnaden, i första hand bostadshuset. E t t viktigt avsnitt är därvid undervisning om de lagar som reglerar bebyggelseplanering och byggande och de krav man genom sådan lagstiftning ställer från samhällets sida. Vid sidan av de mera översiktliga synpunkterna skall vidare läroämnet klarlägga metodiken i att, utgående från ekonomiska fakta och estetiska önskemål, för visst fall välja de detaljkonstruktioner och detaljutformningar som ger det önskade resultatet bland alla de tekniskt riktiga lösningar av problemet som anvisats vid behandlingen i byggnadstekniken. Därvid bör läraren kunna anknyta till de erfarenheter praktiken har givit. En viktig del av ämnet måste vara att redogöra för själva redovisningen av planlösningar, detaljer och beskrivningar samt hur svensk standard inom byggfacket kan tillämpas. Övningsuppgifterna bör väljas med omsorg och ej göras alltför omfattande. 657

Eleven bör dock få känna på hur det är att självständigt bearbeta en uppgift, tvånget att välja ut en lösning eller detaljutformning och sedan arbeta vidare och finna vilka konsekvenser valet medför.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Samhällsplanering, planinstitut (ca 20 lektioner). Undervisningen bör ge eleven en klar uppfattning om hithörande lagars rättsverkan och den formella behandlingen och fastställelsen av ett planärende. Eleven bör även bli orienterad om arbetet att framskaffa underlag för planarbetet samt få exempel på hur man i något aktuellt fall vägt olika synpunkter på utformningen vid valet av en viss lösning. I samband med övning att läsa olika typer av planer bör läraren låta eleverna i form av grupparbete analysera och bedöma planens värde ur olika synpunkter. Grupperna redovisar inför klassen sina analyser varefter klassen får diskutera sig fram till ett sammanfattande omdöme. Läraren kan sedan ge sin sammanfattande bedömning av värderingarna. Bostadens funktion och utformning (ca 20 lektioner). Detta avsnitt har getts förhållandevis kort tid. Avsikten är att ge huvudsynpunkter på utformningen av bostaden. Därvid bör material publicerat av bostadsstyrelsen ge läraren underlag för de väsentliga synpunkterna. Dessutom kommer inprägling av materialet att ske i samband med arbetet på övningsuppgiftens första stadier. De biutrymmen som normalt följer bostadshuset bör behandlas i detta sammanhang. Utformningen av viktigare byggnadsdelar (ca 15 lektioner). Undervisningen skall här utförligare behandla det byggnadstekniska underlaget från motsvarande delar av byggnadstekniken och delvis ur andra synpunkter, såsom angivits under allmänna anvisningar. Övningsuppgifter (ca 35 lektioner). I samband med övningsuppgifterna bör läraren demonstrera ett urval ritningar med gott utförande att tjäna som riktmärke för de krav eleven bör ställa på sina prestationer. Hela tiden bör läraren falla tillbaka på det material som tjänat som riktlinjer för ritningars utförande i avsnittet byggnadsritning i ämnet byggnadsteknik i årskurs 1.

Samverkan En samordning mellan fysikkursen under andra läsåret och de i anslutning till vägg- och takbeklädnader samt golv aktuella problemen med fuktisolering och värmegenomgång är angelägen. Kursavsnitten bör läsas i mitten av höstterminen för att passa in i kursen.

Studiebesök I anslutning till analys av någon aktuell stadsplan bör denna väljas så att ett studiebesök i det område planen avser kan göras. Beroende på om planen genomförts eller ej kan därvid antingen förutsättningarna för planen eller resultatet av planen studeras. Om möjligt bör något nytt bostadsområde besökas för att ge underlag för synpunkter på bostadsutformningen i några besökta lägenheter. Därvid kan synpunkter vinnas om besöket utsträckes till exempelvis tre lika lägenheter bebodda av olika familjetyper. Därigenom kan problemet om variationer i användningen belysas. Om så befinnes möjligt bör även ett stadsingenjörskontor eller annan motsvarande kommunal eller statlig institution besökas. Hjälpmedel De synpunkter på hjälpmedel som anförts för byggnadsteknik gäller i stort även för hus- och stadsplanering. Exempel på olika typer av stadsplaner bör finnas tillgängliga i lärosal och ritsal. Värdefullt är även om stadsplanemodell svarande mot någon av de tillgängliga planexemplen finnes. Bildarkiv med stadsplaner och miljöfoton bör finnas.

Byggnadsutformning MÅL Undervisningen i byggnadsutformning har till uppgift att att

ge kunskap om byggnaders yttre och inre formgivning, ge orientering om utformningen av speciella byggnader utöver de delar som innefattas i ämnet hus- och stadsplanering, att ge kunskap om modulsamordning och problem vid mekaniserat byggande (monteringsbygge), att ge någon färdighet i planlösningsteknik för affärs- och industribyggnader, samt att ge ökad förmåga att utföra olika förekommande ritningar. HUVUDMOMENT Översikt av byggnadstyper Byggnaders funktion och planering (utöver bostäder) Byggnadsdelar och ytbehandlingar Bygg-AMA Mekaniserad byggnadsproduktion Ombyggnader, reparationer, rivningar Upprättande av ritningar 659

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 4 vtr varav 1 vte rit- och konstruktionsövningar

Hustypers samband med funktion och miljö. Husbyggnadens form för olika funktioner. Hustyper i central och i perifer bebyggelse. Hustyper för förvaltning och representation. Hustyper för industrier samt för undervisning och vård. Hustyper för fritid. Byggnadsutformning för speciella byggnader. Kontors- och förvaltningsbyggnader. Skolbyggnader. Industribyggnader. Samlingslokaler, kyrkor. Centrumanläggningar, affärsbyggnader. Byggnader för trafikändamål (garage, parkeringshus, parkeringsplatser). Fritidsbyggnader, sportanläggningar. Utformning av byggnadens delar. Balkonger, räcken. Trappor. (Kompletterande synpunkter.) Utvändiga väggbeklädnader. Tak och takbeklädnader. Avtäckningar. Plåtarbeten. Målning och annan ytbehandling. Utförlig genomgång av Bygg-AMA och Svensk standard. Lagar och förordningar för speciella lokaler. Föreskrifter för byggnadsdelar enligt BABS-60. Mekaniserad byggnadsproduktion. Orientering om olika metoder för industriellt byggande. Problem vid monteringsbygge och förtillverkning av byggdelar. Sammanfogning av monteringsenheter med andra enheter eller platsbyggda delar. Installationer vid mekaniserad byggnadsproduktion. Utvecklingstendenser inom mekaniserad byggnadsproduktion. Ombyggnader, reparationer, rivningar. Äldre byggnaders konstruktion och stommar. Ombyggnader och ändringar av stommar och bärande konstruktioner. Nyindelning, moderniseringar. Byggnadsskador. Reparationer. Rivning av byggnader. Säkerhetsåtgärder. Övningsuppgifter. Skissning av planlösning och utformning av enkel industribyggnad, platskontor eller marketenteri vid byggarbetsplats eller likartad anläggning. Genomarbetning till huvudritningar samt detaljsektioner i samband med speciella utformningsproblem såsom trappritning eller håltagningsritning kan komplettera uppgiften. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Ämnet byggnadsutformning kan ses som en fortsättning på ämnet hus- och stadsplanering för elever med husbyggnadsteknisk studieinriktning. Därav följer att vissa moment som tidigare berörts här återkommer med utförligare och fördjupad behandling. Det är önskvärt att nära samband hålles mellan lärarna i de båda ämnena för att behandlingen av de olika avsnitten skall stämma och inga väsentliga partier bli överhoppade. Speciell omsorg bör ägnas åt att följa den senaste utvecklingen beträffande mekaniserad byggnadsproduktion där utvecklingen ofta sker etappvis. Läraren 660

bör dock lära eleverna att kritiskt granska utvecklingen så att de ej faller för reklambetonade lösningar utan fullgott tekniskt underlag. Kommentarer, givna under motsvarande moment i hus- och stadsplanering, kan delvis tillämpas även för ämnet byggnadsutformning. Övningsuppgifter bör utföras under sammanlagt ca 50 lektioner. Kommentarer

till speciella

kursmoment

Byggnadsutformning för speciella byggnader (ca 15 lektioner). Detta avsnitt bör gås igenom som orientering. Därvid bör den typ av lokaler som skall ingå i övningsuppgiften behandlas utförligare. I detta avsnitt är det väsentligt att kunna visa goda exempel på de olika typerna av byggnader. I anslutning till detta avsnitt bör parallellt behandlas detaljer använda i de exemplifierande byggnaderna. Bestämmelser om normalutförande bör samtidigt hämtas ur ByggAMA och eventuella avvikelser analyseras beträffande motiveringar och verkan. Mekaniserad byggnadsproduktion (ca 14 lektioner). Speciell omsorg bör ägnas åt problemet anslutningar mellan förtillverkade byggnadsdelar och andra byggnadsdelar eller mellan förtillverkade byggnadsdelar inbördes. Ombyggnader, reparationer, rivning (ca 6 lektioner). I anslutning till kursmomentet bör i form av en kort orientering något sägas om byggnadskonstens historia. Särskild vikt bör läggas vid byggtekniken från 1850 till 1930 vilken förekommer i byggnader som nu utgör saneringsobjekt eller ombyggnadsprojekt. Där kan anknytning vinnas till aktuella byggen inom närliggande samhällen.

Samverkan Samverkan med ämnet fysik bör ske i fråga om akustisk planering av exempelvis samlingslokaler och kontorslokaler, likaså i fråga om ytors färgsättning och ljusvärden samt belysning. Studiebesök Studiebesök vid såväl olika byggen under arbete som färdiga anläggningar bör göras under sammanlagt ca tio timmar. Dessa studiebesök bör göras korta (ca 2 tim.) om lämpliga objekt finnes i närheten av skolan. Studiebesöken kan samordnas med motsvarande besök i ämnet produktion och konstruktion varvid halvdagsbesök kan vara lämpliga. Hjälpmedel I fråga om hjälpmedel gäller vad som sagts i byggnadsteknik samt hus- och stadsplanering. 661

Därutöver är det önskvärt att någon form av färgkartotek eller färgprovbok finnes tillgänglig för färgsättningsövning och demonstration. På vissa håll torde man genom att låna utrustning (t. ex. från hälsovårdsnämnd) kunna utföra bullermätningar i olika lokaler. Byggkonstruktion,

tilläggskurs — se s. 647

Anläggningsteknik MÅL Undervisningen i anläggningsteknik har till syfte att ge kunskap om vägväsendets organisation, jordartslära, vägars och gators utformning, samt att ge kunskap om beräkning av vattnets strömning i öppna och slutna ledningar, grundvattenströmning, samt om vattenförsörjnings- och avloppsteknik och orientering om övriga delar av vattenbyggnadstekniken. HUVUDMOMENT Vägväsendets organisation Geometrisk utformning Jordartslära Överbyggnad. Beläggningar Översikt och indelning av vattenbyggnadstekniken Delar av hydromekaniken Hydrologi Vatten- och avloppsledningsnät Vattenrening Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 3 vtr varav 1 vte laborationer och demonstrationer

Organisation. Det svenska vägväsendets utveckling och organisation. Ekonomiska synpunkter beträffande investeringar, underhåll och lönsamhet. Geometrisk utformning. Trafikelement, normalbestämmelser, normalsektioner, mötes- och uppställningsplatser. Jordartslära. Kortfattad geologisk översikt. Jordartskännedom. Tjäle och tjälskador. Laboration. Överbyggnad. Beläggningar. Överbyggnad med bär- och slitlager. Bituminösa och andra beläggningar. Slänter och koner. Avvattning. 662

Översikter och indelning av

vattenbyggnadstekniken.

Delar av hy dromekaniken. Vattnets tryck mot plana och buktiga ytor. Energiförluster i öppna och slutna ledningar. Demonstration. Hydrologi. Nederbörd. Vattnets kretslopp i naturen. Yt- och grundvatten. Darcys lag. Vatten- och avloppsledningsnät. Vattenförbrukning, tryckförhållanden, ledningar, armatur, brandsläckningsfordringar. Olika slags avloppssystem. Ledningars förläggning, utförande och underhåll. Pumpverk och reservoarer. Vattenrening. Konsumtionsvattnets beskaffenhet och rening. Avloppsvattnets beskaffenhet och rening. A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Kursen avses omfatta de delar av väg- och vattenbyggnadstekniken som en husbyggnadstekniker vanligen kommer i beröring med. Undervisningen koncentreras på dessa delar och därigenom får eleven inblick i sättet att tekniskt riktigt och kvantitativt lösa enklare, hithörande frågeställningar och problem. Övriga delar av ämnet kan ej beröras annat än orienterande. Problem löses med hjälp av formler och nomogram och utan någon teoretisk härledning annat än av enklaste slag. De olika kursmomenten kan läsas i den ordningsföljd som de upptages i studieplanen men avvikelser därifrån kan även vara lämpliga (se nedan under Samverkan). Någon egentlig övningsuppgift torde ej kunna medhinnas. Räkneexempel och andra problemlösningsuppgifter bör givas i erforderlig omfattning. Den föreslagna kursfördelningen har i görligaste mån avvägts med hänsyn till såväl konstruktörens som samhällsplanerarens och arbetsledarens kunskapsbehov. Inom momentet hydromekanik bör om så medhinnes även utströmning och överfall behandlas liksom även de vanligaste metoderna att mäta mindre vattenföringar (mätöverfall och vinghjul). Giltigheten av Darcys lag bör visas med en demonstration som lämpligen kan utföras samtidigt med genomgången av jordartsläran. Då grundvattenströmning behandlas bör däri inrymmas även länshållningsproblemet och dess sammanhang med tätande jordarter och filter.

Samverkan I ämnet fysik läses i årskurs 2 Bernoullis lag med mätteknisk tillämpning, viskositet och kapillaritet. Det kan därför vara fördelaktigt för tids vinnande att inleda anläggningsteknik med t. ex. kursmomentet vattenrening och därefter börja med väg väsendets organisation osv. enligt kursplanen. 663

I hydromekanik bör i anknytning till vad i fysiken undervisas om viskositet skillnaden mellan laminär och turbulent strömning med energiförluster påvisas med demonstration. Samverkan bör åstadkommas med andra ämnen t. ex. med produktionsteknik beträffande pumpar. Laborationer, studiebesök

etc.

Förutom ovannämnda demonstrationer och i studieplanen angiven laboration avseende tjälfärligheten hos jordart bör studiebesök företagas. Därvid besökes något större väg- eller gatubygge under pågående arbete samt något beläggningsarbete. E t t vattenreningsverk och ett avloppsreningsverk i drift bör även besökas. Studiebesöken kan givetvis företagas som studieresor och då avse flera ämnen och objekt. Hjälpmedel För laboration och demonstrationer fordras utrustning för mätning av kapillaritet och kornstorleksfördelning. Olika strömningstillstånd studeras i rör av plast eller glas och grundvattenströmning i rör fyllda med vattengenomsläppliga jordarter.

Vägbyggnadsteknik MÅL Undervisningen i vägbyggnadsteknik syftar till att ge orientering om trafiktekniska frågor och vägväsendets organisation, att ge någon kunskap om jordarter och markundersökningar, samt att ge viss inblick i beräkningsmetoder och praktiska problem vid vägbyggnad och vägunderhåll.

HUVUDMOMENT Vägväsendets organisation Geometrisk utformning Jordartslära Vägkroppens uppbyggnad och dimensionering Vägprojektering Vägbyggnadsarbetenas utförande Vägunderhåll Trafikteknik 664

Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 5 vtr varav 1 vte laborationer

Vägväsendets organisation. Historik. Lagstiftning. Organisation. Vägnätet och vägplanen. Ekonomiska synpunkter. Trafikteknik. Trafiken, dess utveckling och karaktär. Trafikundersökningar. Trafiksäkerhet. Trafikreglering. Trafikleders kapacitet. Trafik- och vägekonomi. Fordonet och vägen. Geometrisk utformning. Anvisningar och normer. Linjeföring och tvärsektion. Trafiktekniska synpunkter. Estetiska synpunkter. Vägskäl, trafikplatser m. m. Jordartslära. Kortfattad geologisk översikt. Jordartsklassifikation. Jordarternas fysikaliska egenskaper. Bärighet. Tjälproblemet. Komprimering. Markundersökningar. Laborationer. Vägkroppens uppbyggnad och dimensionering. Vägkroppens principiella uppbyggnad. Undergrund och underbyggnad. Dränering. Överbyggnad. Beläggningar. Vägprojektering.

Upprättande av arbetsplan för väg. Övningsuppgift.

Vägbyggnadsarbetenas utförande. Markförvärv, utsättning och röjning. Jordflyttningsarbeten. Grävnings- och sprängningsteknik. Dikningsarbeten, trummor och skyddsräcken. Övriga arbeten. Arbetsplanering. Studiebesök. Vägunderhåll. Maskinell utrustning. Barmarksunderhåll. Vinterväghållning.

ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Även om det av flera anledningar kan vara nödvändigt att behandla mer konventionella metoder bör även nya metoder beskrivas och där så är möjligt demonstreras, t. ex. fotogrammetrisk vägprojektering och balansering med hjälp av databehandling. Undervisningen skall således meddela kunskaper om ämnet i dess helhet och förbereda eleven för kommande arbetsuppgifter genom att göra honom förtrogen med lösandet av konkreta, begränsade uppgifter. Inom jordartsläran (ca 30 lektioner) bör stor vikt läggas vid uppövandet av förmågan att bedöma jordmaterials bärighet och tjälfarlighet. I detta kursmoment torde även metodiken och utrustningen för det geotekniska fältarbetet kunna inrymmas. Se vidare under Samverkan. Vägprojektering (ca 25 lektioner) omfattar även en övningsuppgift. Se under Samverkan. Balansering och massberäkning utföres enligt traditionella metoder men i anslutning härtill orienteras om uppgifternas behandling i datamaskin. Fotogrammetrisk vägstakning demonstreras. Geotekniska synpunkter beaktas. 665

Vägbyggnadsarbetenas utförande (ca 15 lektioner) omfattar även utsättning, vilket bör utföras på fältet. Se under Samverkan. Samverkan Jordartsläran och geotekniken bör anknytas till motsvarande kursmoment i ämnet byggkonstruktion. Fältarbete för arbetsplaner och utsättningar utföres i anslutning till motsvarande kursmoment i byggnadsteknik under förslagsvis ytterligare två hela dagar i årskurs 2. Samverkan bör upprättas med ämnet byggproduktion beträffande maskiner för jordflyttnings-, grävnings- och sprängningsteknik samt vägunderhåll. Avsnittet om sprängningsteknik bör kunna göras gemensamt för båda ämnena. Laborationer, studiebesök

etc.

Laborationerna avser undersökning av tjälfärligheten hos jordmaterial (med bestämning av kornfördelning och kapillaritet samt utrullnings- och skakprovning). Om utrustning kan anskaffas kan laborationerna lämpligen omfatta även undersökning av stenmaterial och asfalt för bituminös beläggning. Studiebesök bör göras på byggnadsplatser där dels transporttekniken vid jordflyttningsarbeten och dels pågående beläggningsarbeten bör kunna studeras. E t t asfaltverk och ett oljegrusverk bör även besökas. Hjälpmedel För laborationerna i jordartslära användes erforderlig utrustning med vars hjälp eleven skall öva sig att bedöma ett jordmaterials karaktär. För undersökning av stenmaterial och asfalt erfordras speciell utrustning, vars anskaffning ej torde kunna ekonomiskt motiveras, om ej samarbete kan ske med annan läroanstalt. Det är dock angeläget att eleven ges tillfälle utföra dylika undersökningar som är av betydelse även för byggnadsmaterialläran i ämnet byggnadsteknik. Förutom sedvanliga hjälpmedel (film m. m.) må flanellografen nämnas, som är till stor nytta vid undervisningen i ett ämne med så många beskrivande moment som vägbyggnadstekniken. Med dess hjälp kan läraren åskådligt och på kort tid flera gånger repetera de avsnitt han finner nödvändigt.

Vattenbyggnadsteknik MÅL Undervisningen i vattenbyggnadsteknik syftar till att ge kunskap om elementär hydromekanik, att ge orientering om hydrologiska begrepp, samt att ge viss inblick i beräkningsmetoder och praktiska problem för vatten- och avloppsnät, vattendrag samt vattenvägar.

HUVUDMOMENT Hydromekanik Hydrologi Vatten- och avloppsledningsnät Vattenrening Vattendragsteknik Vattenvägsteknik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 5 vtr varav 1 vte laborationer

Hydromekanik. Tryck mot plana och buktiga ytor. Flytande kroppars stabilitet. Olika strömningstillstånd. Reynolds tal. Bernoullis teorem. Utströmning. Energiförluster. Ekonomisk dimensionering. Vattenmängdsmätningar. Laborationer. Hydrologi. Nederbörd. Vattnets kretslopp i naturen. Yt- och grundvatten. Darcys lag. Laboration. Vatten- och avloppsledningsnät. Vattenförbrukning, tryckförhållanden, ledningar, armatur, brandsläckningsfordringar. Olika slags avloppssystem. Ledningars förläggning, utförande och underhåll. Pumpverk och reservoarer. Vattenrening. Konsumtionsvattnets beskaffenhet och rening. Avloppsvattnets beskaffenhet och rening. Vattendrags teknik. Sjöregleringar. Dammar. Kraftverk. Vattenvägs teknik. Kanaler. Slussar. Hamnar. Flottleder. Konstruktionsuppgift inom något av ovanstående avsnitt. Studiebesök. ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Undervisningen inledes lämpligen med en översikt av ämnet. Goda kunskaper i hydromekanik och praktisk färdighet i problemlösningen är en viktig förutsättning för att konstruktivt kunna behandla övriga delar av vattenbyggnads667

tekniken. Av den anledningen har förhållandevis många timmar anslagits åt hydromekaniken med tillhörande laborationer (ca 50 lektioner). Av övriga delar av ämnet har vatten- och avloppsteknik samt vattendragsteknik erhållit det största utrymmet (ca 25 lektioner vardera) på grund av den aktualitet dessa delar har och kan väntas få. Av samma anledning bör i vattenvägstekniken avsnittet om hamnar behandlas mer ingående än kanaler, slussar och flottleder. I hydromekanik bör stor vikt läggas vid det praktiska handhavandet av formler och nomogram. Det teoretiska underlaget behandlas i regel ej. Demonstrationer och laborationer får verifiera riktigheten av de använda formlerna. I momentet hydrologi (ca 20 lektioner) bör vattenhushållningsproblemen särskilt beaktas och därvid även prognoserna för framtiden. I samband med grundvattenströmning behandlas även betydelsen av tätande jordarter och filter vid t. ex. länshållning i schakt och för fångdammar eller permanenta jorddammar. Huvuddelen av den tid som anslagits till vattenvägs teknik (ca 15 lektioner) ägnas åt hamnar med kajer, vågbrytare, muddring osv. Kanaler, slussar och flottleder behandlas endast i orienterande syfte. Övningsuppgifterna kan t. ex. utgöra: reglering av vattendrag för kraft- eller vattenförsörjningsändamål, dimensionering av del av vattenförsörjningsanläggning eller avloppsanläggning, förslag till länshållning av större grundschakt. Övningsuppgifterna kan ej tillåtas bliva för omfattande. Förutsättningarna liksom målet måste klart angivas på samma sätt som sker när eleven sedan på en arbetsplats eller ett konstruktionskontor får sina första uppgifter.

Samverkan Fysikundervisningen i årskurs 2 inledes med strömningslära. Det är då naturligt att vänta något med momentet hydromekanik och i stället inleda undervisningen i vattenbyggnadsteknik med t. ex. vattenrening. Även med andra ämnen bör samverkan förekomma t. ex. byggproduktion. Med detta ämne bör en viss samverkan sålunda kunna organiseras bl. a. beträffande pumpar. Hjälpmedel Utöver de vattenbyggnadstekniska hjälpmedel, som har nämnts under ämnet anläggningsteknik, erfordras utrustning för bestämning av utströmningskoefficienter och rörfriktionskoefficienter samt för kalibrering av mätöverfall och venturimeter. Utrustningslista för dessa laborationer uppgöres i samverkan med den maskintekniska linjen. Även samarbete med andra skolor är lämpligt.

Kemiteknisk

linje

Matematik — se maskinteknisk linje Fysik — se maskinteknisk linje

Kemi (kemiteknisk linje) MÅL Undervisningen i kemi liar till uppgift att ge sådan kunskap om atomernas byggnad och den kemiska bindningens natur som leder till förståelse för materiens byggnad och för kemiska egenskaper och skeenden, att mot bakgrunden av fysikaliskt-kemiska lagar och principer ge kunskap om viktigare oorganiska och organiska ämnesgrupper, att genom matematisk behandling av väsentliga områden öka förståelsen för de kemiska sammanhangen, samt att ge en viss kännedom om betydelsefulla kemiska metoders, ämnens och ämnesgruppers användning inom industri och samhällsliv. HUVUDMOMENT Atomernas byggnad och grundämnenas periodiska system Kemisk bindning Gitterstruktur. Molekylstruktur och isomeri Oxidation och reduktion Syra-bas-begreppet Termokemi Elektrokemi Kemisk jämvikt Stökiometri Det fasta tillståndets kemi, lösningars egenskaper, gasreaktioner Den oorganiska och den organiska kemins viktigaste ämnesgrupper Oorganisk och organisk reaktionslära Radioaktiva ämnen Mineral Analytisk kemi Tillämpad kemi Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 8 vtr varav 2 vtr laborationer 1. Grundläggande begrepp. Grundämne, kemisk förening, blandning, kemisk reaktion. 669

2. Materiens atomistiska struktur. Atomkärnans byggnad, atomnummer, miasstal, isotoper. Elektronstrukturen hos de 20 första elementen. Grundämnenas periodiiska system. Något om elektronernas energinivåer eventuellt med utgångspunkt i joniseringsenergin. Begreppet elektronmoln. Ädelgaserna och ädelgasstrukturens stabilitet. Valenselektroner. Atomernas storlek och vikt. Atomvikt. Avogadros tal. Molbegreppet. 3. Den kemiska bindningen. Jonbindning och jongitter, t. ex. NaCl och GaO. Atomjoners laddning och storlek. Typiska saltegenskaper. Den metalliska bindningen. Tätpackning och koordination. Metallers typiska egenskaper. Kovalent bindning i grundämnesmolekyler, t. ex. väte, halogener, syre (ozon), svavel och kväve. Jämförelse med diamant- och grafitstrukturerna. Polära molekyler och vätebindning hos halogenväten, vatten (is), svavelviäte, ammoniak och metan. Molekylernas rymdstruktur. van der Waalska krafter. Elektronformler. Atom-, molekyl- och kristallgittermodeller. Molekylvikt, formelvikt, molvolym. 4. Aggregationsformer. Något om värmets natur, värmerörelse. Grundämnens och enkla kemiska föreningars aggregationstillstånd sedda i förhållande till den kemiska bindningens natur. Övergång mellan aggregationsformerna. Smält- och kokpunkter som ett approximativt mått på bindningsstyrka. Vattens speciella egenskaper. Vatten som lösningsmedel. Lösningars koncentration, molaritet och molalitet. 5. Oxidation och reduktion. Definition med hjälp av elektronövergång och ändring av oxidationstalet. Enkla typiska redox-reaktioner, såsom förbränningar i syre och klor, termisk sönderdelning av en förening i grundämnena, processer i lösningar under medverkan av fri halogen, anod- och katodförlopp vid elektrolys i smälta och lösning. 6. Termokemi. Exoterma och endoterma reaktioner. Reaktionsvärme, aktiveringsenergi. Energirika och energifattiga föreningar. Termisk stabilitet. 7. I eke-metaller och deras oxider. Förekomst i naturen. Framställningsförfaranden. Bindningstyp och molekylstruktur. Fysikaliska och kemiska egenskaper. Oxidernas karaktär av syraanhydrider. 8. Metalloxider. Förekomst i naturen. Framställning. Bindningstyp och i något fall kristallstruktur. Fysikaliska och kemiska egenskaper med betoning av den övervägande basiska karaktären. Användningsområden för metalloxider. Hydroxider. 670

9. Syror och baser. Definition av begreppen syra och bas enligt Brönsted. Syrornas allmänna egenskaper. Starka och svaga syrors protolys. Flerprotoniga syror. Anjonbas, katjonsyra, amfolyter. Neutralisation, neutralisationsvärme. Salt. Av syrorna behandlas särskilt halogenvätesyrorna, svavelsyrlighet och svavelsyra, salpetersyra, fosforsyra, kolsyra och kiselsyra. Bland baserna ammoniak och de mot syrorna korresponderande anjonbaserna. 10. Organisk kemi. Kolväten, halogenföreningar, alkoholer, fenoler, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, hydroxisyror, ketosyror, aminer, nitroföreningar. Särskild uppmärksamhet ägna,s åt molekylstruktur, (rymdmodeller), olika slag av isomeri, bindningens natur, funktionella grupper och laddningsfördelningens inflytande på molekylens egenskaper. Följande reaktionstyper behandlas: substitution, addition, elimination, kondensation och polymerisation. 11. Kemisk jämvikt. Reaktionshastighet och dess beroende av temperatur och koncentration. Något exempel på reaktionsmekanism. Aktiveringsenergi. Katalys. Kinetisk härledning av massverkans lag. Vattnets jonprodukt, vätejonkoncentration och pH-begreppet. Tillämpning av massverkans lag på svaga syrors och basers protolys. Sambandet mellan syra- och baskonstanten hos ett syra-baspar. Beräkning av pH i enkla buffertlösningar. Aminosyror och deras protolys. Amfojon. Löslighetsprodukt. Fördelningsjämvikt. Extraktion. 12. Organisk kemi. (forts.) Lipider. Kolhydrater: monosackarider, disackarider och polysackarider. Något om proteinernas byggnad och viktigaste egenskaper. Särskilt studeras isomeriförhållandena, sambanden mellan kemiska egenskaper och molekylstruktur, och den hydrolytiska spjälkningen av lipider, kolhydrater och proteiner. Syntetiska makromolekylära ämnen. 13. Metaller och legeringar. Några grupper av kemiskt besläktade metaller. Metallernas förhållande till luft och vatten vid vanlig och högre temperatur, förhållandet till syror. Metallernas elektrokemiska spänningsserie, elektrodpotentialer, elektrodförlopp och energiomsättning i ett galvaniskt element, kvalitativ diskussion av koncentrationselement. Metallernas förekomst och fördelning i jordskorpan, mineral, bergarter. Allmänna metoder för metallframställning. Viktiga legeringar, deras egenskaper och användning. Korrosion. Korrosionsskydd. 671

14. Salter. Saltartade föreningars bindningstyp och allmänna egenskaper, nomenklatur och stabilitet. Salters löslighet och lösningarnas egenskaper. Sakernas förekomst, framställning och användning. 15. Komplexkemi. Komplexa joner och föreningar i allmänhet. Hydratiserade joner, deras rymdstruktur och storleksförhållande, jonladdning, koordinationstal och stabilitet. Akvojonernas syrakaraktär, amfotera hydroxider, jämvikternas förskjutning vid ändring av lösningarnas surhetsgrad. Kristall vatten. Ammoniakkomplexer. Stabilitet och komplexkonstant. Upplösning med hjälp av komplexjonbildning. 16. Reaktionslära. Utfällning av svårlösliga föreningar i allmänhet. Fällningsbetingelser: Fullständig utfällning, temperaturinflytande, eventuellt pH-beroende, förändring av lösningsmedlet, tvättning. Utfällning och upplösning av hydroxider med stark bas och med ammoniak. Diskussion av jämvikterna med hjälp av massverkans lag. 17. Kvantitativ analys. Syra-bas-titrering. pH-Indikatorer, indikatorval. Redox-titrering. Gravimetri. Kolorimetri. 18. Allmänna gaslagen och gas jämvikter. Allmänna gaslagen i kemisk formulering. Avogadros lag. Gasvolymer vid kemiska omsättningar. Homogena gasjämvikter. Matematisk behandling med massverkans lag. Jämviktsförskjutning vid temperaturändring. 19. Några ytterligare egenskaper hos lösningar. Olika slag av lösningar. Lösningars ångtryck, frys- och kokpunkter. Kryoskopisk molviktsbestämning. Diffusion. Kolloida lösningar (dispersion, kondensation, koagulation, dialys). 20. Adsorption. Jonbytare.

Kromatografi.

21. Radioaktiva ämnen. Naturlig radioaktivitet. Begreppet halveringstid. Radioaktiva isotoper som spårelement. 22. Tillämpad kemi. Petroleumindustri och kemiska industrier på acetylenbas. Fettindustri. Cellulosaindustri. Plaster. Vattenrening, vattenavhärdning, tvättmedel. Svavelsyra- och ammoniakframställning, handelsgödsel. Kloralkalielektrolys, sodaframställning, glas, porslin och cement. Fotografi. Stålframställning. 672

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Undervisningen måste i första hand inriktas på att mot bakgrunden av de erfarenheter eleverna förvärvat i grundskolan och med stöd av ett begränsat och så långt som möjligt av experiment underbyggt, nytt kunskapsstoff söka ge möjlighet till förståelse för kemiska sammanhang och skeenden. E n första åtgärd för att nå detta syfte är att så tidigt som möjligt presentera en bild av vår nuvarande uppfattning om atomernas byggnad och elektronstruktur. Eleven skall uppleva kemiska fenomen icke som ett magiskt spel av schematiska regler utan som resultat av atomära skeenden, vilka det är möjligt att i en eller annan form modellmässigt åskådliggöra. Strukturläran och de fysikalisk-kemiska lagarna och principerna skall bilda den grundval på vilken hela undervisningen vilar. För att de teoretiska resonemangen skall få verklighetsunderlag och bli meningsfyllda för eleverna måste de rikligt illustreras med experiment, exempel, fakta och modeller hämtade från såväl den oorganiska som den organiska kemins områden. Endast sådana ämnen eller ämnesgrupper tas upp till behandling som verkligen används för demonstration av någon allmän lag eller princip eller som kan bedömas vara av särskilt värde för annat läroämne eller för fortsatta studier. Hänsyn måste dock härvidlag också tagas till kemiska ämnen som har vidsträckt allmännyttig användning. Experimentet och dess analys måste inta en central ställning vid undervisningen i kemi i fackskolan lika väl som i grundskolan. Endast på denna väg kan elevernas kunskaper bli av bestående värde. För att bilda en fast grundval för studierna måste experimenten — såväl demonstrationer som laborationer — vara väl förberedda, ändamålsenligt anordnade och planmässigt infogade i lärogången. Viktigt är att experimenten göres enkla och utformas så att det väsentliga i försöksuppgiften framträder. Analysen av experimenten bör ske på ett sådant sätt att det för eleverna klart framgår å ena sidan vilka fakta försöken givit vid handen, å andra sidan vilka tolkningar dessa rön kan leda fram till. För att befästa kemikunskaperna över huvud taget och för att skapa full förståelse för de kvantitativa sammanhangen inom kemin måste stor vikt läggas vid den matematiska behandlingen av problem såväl i fråga om ren stökiometri som också beträffande uppgifter inom jämviktslärans olika områden, inom termooch elektrokemin samt vid molekylviktsbestämningar. Räkneuppgifterna bör anknytas till undervisningen i övrigt på ett naturligt sätt och bör vara enkla ur matematisk synpunkt. Den kvantitativa analysen liksom fysikalisk-kemiska experiment lämnar ett gott material för problembehandling. För att kontrollera undervisningens effekt i här berört avseende bör lämpliga prov anställas. Eleverna bör vänjas vid att använda räknesticka. Samtliga i kursplanen angivna moment skall upptagas till behandling. I händelse av tidsbrist må dock sådana moment inom den tillämpade kemin som varit föremål för behandling i grundskolan eller som behandlas inom de övriga kemi-

22 Fackskolan

ämnena kunna helt eller delvis förbigås. Såsom exempel på dylika avsnitt kan nämnas fettindustri, cellulosaindustri, handelsgödsel, glas, porslin, cement och järnframställning. Det betraktas såsom önskvärt — då tiden och omständigheterna i övrigt så medger — att något eller några kursmoment, valda med hänsyn till såväl elevernas som lärarens intresseinriktning, blir föremål för ett fördjupat studium. E t t sådant mera ingående studium av ett kursområde får inte innebära anhopning av en mängd isolerade detaljkunskaper beträffande några tidigare icke behandlade ämnen eller ämnesgrupper. I stället bör det fördjupade studiet leda till att nya begrepp presenteras för eleverna, begrepp vilkas studium kan leda till ökad förståelse för de kemiska sammanhangen. Exempel på ämnesområden lämpade för fördjupat studium är termokemin, studiet av reaktionsmekanismer, elektrokemi och jämviktsläran.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Numreringen motsvarar den i förslag till disposition av studieplan. Ordningsföljden mellan de olika momenten i kursplanen är icke bindande för lärogången men utvisar en möjlig sådan. 1. Innebär en repetition av begrepp som har behandlats i grundskolans kemikurser. 2. Vid beskrivningen av atomernas elektronstruktur användes orbitalbegreppet i dess mest allmänna formulering utan närmare diskussion av orbitalernas geometriska form. Energinivåerna för en elektron i olika orbitaler kan belysas genom en diskussion av den energi som skall tillföras till respektive avges från ett system i vilket en negativt laddad partikel avlägsnas från respektive närmas till en positivt laddad partikel. Med utgångspunkt från elektronstrukturen infogas de 20 första grundämnena i periodiska systemet, och den kemiska släktskapen mellan ämnen i samma grupp belyses för att behandlas närmare sedan moment 3 genomgåtts. Periodiska systemet behandlas ytterligare i samband med momenten 7, 8, 13. Atomviktens karaktär av mätetal för atomens vikt då massaenheten är en atomviktsenhet skall framhållas och omvandlingsfaktorn 1 atom viktsenhet = 1,66 • 10- 24 g införas. En mol definieras sedan lämpligen som 6,02 • 1023 st (Avogadros tal) varur direkt fås, att massan i gram av en mol av ett partikelslag med vikten A atomviktsenheter är 6,02 • 1023 • 1,66 • 10- 2 4 A g — A g. Begreppen gramatom, grammolekyl, gram jon och gramformel vikt ersattes lämpligen med ett enda, nämligen grammolekyl som alltså får betyda vikten i gram av en mol (6,02 • • 1023 st) av ett partikelslag, oavsett om det gäller atomer, molekyler, joner, jonpar etc. Man talar alltså om en grammolekyl kloratomer, klormolekyler, kloridjoner etc. 674

3. Vid behandlingen av den kemiska bindningen lägges huvudvikten vid de två huvudtyperna: kovalent bindning och jonbindning. Den gradvisa övergången från polär kovalent bindning till jonbindning bör betonas. Den semipolära bindningen kan behandlas redan här men kan också tagas upp t. ex. i samband med beskrivningen av svaveldioxidmolekylen under mom. 7. Man bör redan här påpeka att bindningsförhållanden för atomer av element tillhörande period tre och högre kan vara mera komplicerade än blott och bart ett tillämpande av oktettregeln ger vid handen. Läran om den kemiska bindningen skall göras till föremål för ett ingående studium. Sambandet mellan å ena sidan kemisk bindning, molekyl- och eventuell kristallstruktur och å den andra ämnenas fysikaliska och kemiska egenskaper skall klart komma till synes. Framställningen görs åskådlig genom flitigt användande av atom-, molekyl- och gittermodeller. För varje särskilt slag av modeller och modellföreställningar måste deras begränsning i olika avseenden klart framhållas. För återgivning i planet begagnas elektronformler och gängse strukturformler. Behandlingen av den kemiska bindningen får icke bli av enbart teoretiskt beskrivande natur. Framställningen måste stödjas och illustreras av en på experiment grundad genomgång av valda delar av halogenernas och övriga icke-metallers kemi. 4. Smältnings- och stelnings- samt förgasnings- och kondensationsförloppens samband med värmerörelsen hos partiklarna i respektive gitter, vätska och gas betonas. Detta moment är närmast fysikaliskt men skall behandlas grundligt i kemikursen, då det inte tas upp i fysikkursen. Skillnaden mellan kovalenta föreningar och jonföreningar i avseende på smält- och kokpunkten diskuteras. 5. Kapitlet oxidation och reduktion inleds lämpligen genom införande av begreppet oxidationstal och reglerna för dettas användande. Oxidationstalets karaktär av räknestorhet skall betonas. Oxidation och reduktion definieras sedan som ökning respektive minskning i oxidationstalet. Därefter kan i förlopp där partiklarnas laddning ändras sambandet mellan oxidationstalsändring och elektronöverförande diskuteras. Detta tillämpas sedan speciellt på elektrodförlopp vid elektrolys. I samband med mom. 10 bör även viktigare organiska redoxförlopp behandlas. 6. I samband med detta moment kan begreppet kemisk jämvikt införas och kvalitativt tillämpas på lämpliga gasreaktioner, t. ex. vattens, jodvätes och ammoniaks termiska dissociation. 7. 8, 9. Kapitlen om metallernas och icke-metallernas oxider behandlas med utgångspunkt i den kemiska bindningens natur. Kännedom om de viktigaste icke-metall- och metalloxidernas struktur och kemiska reaktioner är av värde för exemplifieringen vid diskussionen av syror och baser och dessas reaktioner. Icke-metalloxidernas syraanhydridkaraktär och 675

metalloxidernas basiska karaktär diskuteras i anslutning till mom. 9. Begreppet kemisk jämvikt användes kvalitativt i samband med diskussionen av ickemetalloxidernas vattenlösningar. De kemiska förlopp som behandlas åskådliggöres och diskuteras med reaktionsformler. Från första början måste eleverna vänjas vid att i varje särskilt fall ge dessa formler en adekvat form. Så snart molbegreppet definierats diskuteras reaktionsformlernas kvantitativa betydelse. På ett tidigt stadium skall säkerhet eftersträvas i fråga om ren stökiometri vari inkluderas beräkning av lösningars halt. Detta gäller också de grundläggande principerna för fastställandet av koefficienterna i formlerna vid redoxreaktioner. 10, 12. Kursen i organisk kemi avser att ge en systematisk framställning av den organiska kemins uppbyggnad och viktigare ämnesgrupper. Antalet föreningar som upptas till behandling för att illustrera molekylstruktur och isomeriförhållanden, funktionella grupper och väsentliga reaktionstyper måste starkt begränsas och väljas med stor omsorg med hänsyn också till deras betydelse ur systematisk, teknisk och biologisk synvinkel. Kursen i organisk kemi skall behandla allmänna principer i fråga om de organiska ämnenas struktur och nomenklatur, funktionella gruppers reaktioner och olika reaktionstyper. Av kolväten medtages alkaner, cykloalkaner, alkener, alkyner och aromatiska kolväten. Vid behandlingen av övriga ämnesklasser diskuteras alifatiska och aromatiska representanter inom klassen lämpligen tillsammans, och deras egenskaper jämföres. De allmänna principerna för polymerisation och kondensation diskuteras i samband med de olika ämnesklassernas reaktioner, medan karakteristiska exempel på olika typer av syntetiska makromolekylära ämnen och deras framställning diskuteras först sedan kolhydrater och proteiner behandlats. Diskussionen av lipider, kolhydrater och proteiner bör utformas speciellt med tanke på att de erhållna kunskaperna skall utnyttjas för biokemin. 11. Katalysfenomenet bör illustreras inte endast med oorganiska katalysatorer utan även med enzymer. Detta kan speciellt göras i samband med behandlingen av kolhydraters hydrolytiska spjälkning (mom. 12). Den kinetiska härledningen av massverkans lag utföres med användande av någon lämplig reaktion med enkel, känd mekanism. Förskjutning av jämvikter vid koncentrations-, temperatur- och tryckändringar diskuteras för lämpliga jämvikter. I samband med jämviktsläran kan också tas upp till diskussion drivkraften bakom en kemisk reaktion. Som utgångspunkt kan väljas ett enkelt endotermt förlopp som sker spontant. E t t enkelt resonemang kan föras utan att begreppen entropi och fri energi införes. Den kvantitativa behandlingen av protolys järn vikter skall vara enkel ur såväl kemisk som matematisk synpunkt. Sålunda beräknas pH endast i lösningar innehållande enprotoniga syror eller baser samt i rena salter och buffertar av sådana 676

protolyter. Såväl experimentellt som med åtföljande matematisk utredning visas i något fall hur tillsats av en måttlig mängd stark protolyt påverkar pH i en buffertlösning. Den matematiska behandlingen av begreppet löslighetsprodukt inskränkes till följande fall: beräkning av lösligheten ur löslighetsprodukten, beräkning av löslighetsprodukten ur lösligheten, beräkning av ett salts löslighet vid närvaro av ett gemensamt jonslag då approximation utan tvekan är tillåten. Med något matematiskt exempel bör upplösning medelst komplexjonbildning belysas. 13. Metallers förhållande till luft och vatten och deras oxiders reducerbarhet jämföres med metallernas plats i den elektrokemiska spänningsserien. I anslutning till att metallernas förekomst och fördelning i jordytan genomgås nämns de vanligaste mineralen samt de viktigare bergarterna. 14. Här kan lämpligen utöver de allmänna synpunkterna nämnas något om silikaternas uppbyggnad samt om den roll de spelar i mineral och bergarter. 16. Reaktionsläran lämpar sig väl för kvalitativ laborativ behandling, men enkla kvantitativa beräkningar på utfällning och upplösning bör utföras. Svårlösliga metallhydroxider utgör lämpligt material. 17. Den kvantitativa analysen behandlas såväl laborativt som teoretiskt. Upptagning av titrerkurvor för syra-bas-titreringar med hjälp av pH-meter kan demonstreras av läraren. Bestämning av titrerlösningars koncentration medelst titrering av uppvägd mängd standardsubstans bör utföras av eleverna innan lösningarna användes för analys av prov. Såväl syra-bas- som redox-titrering och eventuellt komplextitrering bör utföras som elevlaborationer. Någon enklare gravimetrisk och kolorimetrisk analys bör även utföras som elevlaboration respektive lärardemonstration. 18. I fysiken, årskurs 1, behandlas allmänna gaslagen för en given gasmassa under formen p • V = konst • T. I kemi bör eleverna göras väl förtrogna också med formen p • V = n • R • T. 19. Begreppet ångtrycksnedsättning tages till utgångspunkt för härledning av lösningars kokpunktshöjning och fryspunktssänkning. Såväl experimentell som matematisk behandling kan här inskränkas till den kryoskopiska metoden. 21. Inom kärnkemin behandlas endast den naturliga radioaktiviteten och radioaktiva ämnens analytiska användning. Kärnreaktioner i övrigt behandlas i fysiken samt i fysikalisk kemi med analys. 22. Den tillämpade kemin kan åtminstone delvis med fördel anslutas till lämpliga avsnitt i den tidigare framställningen. Väsentligt är att det rika material som står till buds sovras så att stoffet befrias från rent tekniska förfaranden och detaljer, och framställningen kommer att illustrera kemins allmänna lagar, principer och företeelser. Sålunda behandlas svavelsyrafabrikationen enligt kontakt677

förfarandet och Haber-Bosch-metoden som tillämpningar av jämviktsläran på homogena gasreaktioner. Fotografi är exempel både på en fotokemisk process och på användning av komplexjonbildning för upplösning. Det är angeläget att i lämpliga sammanhang ge korta, stimulerande utblickar över några av kemins nyare landvinningar och aktuella forskningsområden. Därigenom kan eleverna vinna ökad förståelse för kemins betydelse för framåtskridandet inom samhällslivets olika områden. Även kortare upplysningar och viktigare biografiska data om framstående forskare och tekniker inom kemins område hör till den kemiska orientering som dessa elever bör få.

Planering Det har icke bedömts som möjligt att låta en systematisk framställning av ickemetallernas och metallernas kemi utgöra grunden för uppställandet av det periodiska systemet. När i stället valts att starta kemistudiet med utgångspunkt i grundämnenas atomistiska byggnad och elektronstruktur och att på grundval härav successivt bygga upp det periodiska systemet ankommer det på ämneskonferensen och den enskilde läraren att med omsorg välja illustrationsmaterial i form av experiment och modeller samt att anknyta till från grundskolan kända fakta m. m. Efterhand som nya ämnen och ämnesgrupper tas upp till behandling sättes de in i ett större sammanhang. Kemiämnets natur är sådan att det ofta inte är möjligt att vid den första konfrontationen med ett nytt fenomen eller en ny ämnesgrupp genomföra en slutgiltig och uttömmande behandling. Visserligen görs på ett tidigt stadium en grundlig genomgång av olika slag av kemisk bindning men härmed får detta kapitel inte betraktas som avslutat. Så snart nya ämnesgrupper tas upp till behandling skall deras egenskaper, då så är möjligt, ses i belysning av den kemiska bindningens natur. Syra-bas-begreppet införes före den organiska kemin, och de viktigaste oorganiska och organiska syrorna blir föremål för en övervägande deskriptiv behandling. Studiet kan emellertid inte fullföljas förrän jämviktsläran introducerats. Först efter matematisk behandling av syra-bas-jämvikter och när protolyskonstanterna införts som mått på de svaga protolyternas styrka kan eleverna vinna en säkrare förståelse på området.

Samverkan Från att ha varit en rent deskriptiv vetenskap har kemin utvecklats till en alltmer systematiskt-logisk lärobyggnad. Det deskriptiva elementet finns visserligen kvar men får en alltmer undanskymd plats. Den moderna kemin vilar på fysikalisk grund och begagnar i stor utsträckning rent fysikaliska undersökningsmetoder och betraktelsesätt. En kemilärare bör ha en god fysikalisk utbildning, och mellan de två ämnena bör råda en intim samverkan. 678

Redan för den första grundläggande kemiundervisningen spelar energibegreppet en avgörande roll. Det är därför naturligt att detta begrepp tidigt införes i fysiken. Den behandling av aggregationsformerna och övergången mellan dem som sker inom kemin skall visserligen ses framförallt i förhållande till den kemiska bindningens natur men bör ändock vara av stort värde för fysikens behandling av materiens kemiska egenskaper. Inom fysiken härledes den allmänna tillståndslagen för gaser i årskurs 1 under den enkla fysikaliska formen £— =

konstant. Kemin bygger vidare på denna

lag och ger den för kemin lämpligare formen pV = nRT. Inom fysiken bör likströmsläran behandlas innan metallernas spänningsserie, elektrodpotentialer, elektrodförlopp och energiomsättning i galvaniska element studeras inom kemin. Endast naturlig radioaktivitet och radioaktiva isotoper som spårelement genomgås i kemin. Kärnreaktioner och strålningsfaran behandlas i fysiken och i fysikalisk kemi med analys. Samordningsproblemet mellan ämnena kemi och biokemi är i stort sett löst därigenom, att kemiämnet avslutas i årskurs 1, medan huvuddelen av biokemin är förlagd till vårterminen av årskurs 2. Genom kemiämnets krav på matematisk behandling av vissa områden framförallt stökiometri och jämviktslära är det angeläget att eleverna har till sitt förfogande den matematiska apparat som krävs vid de olika tillfällena. Redan under höstterminen i årskurs 1 bör eleverna ha förvärvat förmåga att tolka och använda potenser med negativ heltalsexponent. För de stökiometriska beräkningarna i denna ring är räknestickan det naturliga hjälpmedlet. Det är värdefullt att eleverna från matematiken är förtrogna med räknestickans användning i fråga om utförande av sammansatt multiplikation och division i så god tid att hjälpmedlet blir tillgängligt under höstterminens senare del. De kemiska räkneövningarna bidrar sedan till att öka elevernas färdighet i att begagna redskapet. Från början av vårterminen i årskurs 1 krävs att eleverna till fullo behärskar logaritm- och potensbegreppen, så att de utan tankemöda med stickans hjälp kan transformera varje reellt tal till en potens av 10 och tvärt om. Laborationer, studiebesök

etc.

Lärarens undervisning bör där så är möjligt utgå från eller illustreras av experiment. I vissa fall kanske det endast blir fråga om att visa en enkel färgreaktion, en gasutveckling, en upplösning eller ett utslag på ett instrument. I andra fall kanske läraren genomgår ett kvantitativt försök, där observationer antecknas och sammanställs så att slutsatser kan dras om något kemiskt sammanhang. 679

Önskvärt är att orienterande beskrivning, matematisk behandling, kemiska formler, modeller, bilder och experiment sammanvävs så att eleven får en på olika sätt belyst men enhetlig bild av en kemisk företeelse. E t t försök som visas för eleverna får således ej vara en fristående företeelse utan bör införas i det ögonblick undervisning lämpligen bör ges i form av ett experiment. Detta skall vara enkelt i princip och skall belysa något väsentligt. Varje försök måste vara väl förberett så att det kan genomföras utan störande avbrott och tidsspillan. Apparater och annan materiel måste kunna ställas upp överskådligt och vara av sådan storlek och beskaffenhet att eleven tydligt ser vad som försiggår och kan överblicka sammanhanget. Om det som ovan nämnts skall kunna förverkligas måste stora krav ställas på utrustning, lokaler och i förekommande fall hjälpkrafter. Eleverna skall göra enkla försök som illustrerar och förklarar de avsnitt som vid samma tid behandlas under lektionerna. Följande är exempel på laborationer som kan göras: enkla reaktioner som belyser grundämnenas egenskaper; enkla typiska redoxreaktioner, såsom förbränningar i syre och klor, termisk sönderdelning, processer i lösningar under medverkan av fri halogen, elektrolys; bestämning av molvolym, t. ex. i gasmätrör med Mg + HC1; reaktioner som visar egenskaper hos icke-metalloxider och metalloxider; reaktioner som visar enskilda syrors och basers egenskaper; någon oorganisk syntes; bestämning av neutralisationsvärme; organiska reaktioner, typiska för de ämnesgrupper och reaktionstyper som behandlas i kursen; någon enkel organisk syntes; försök på reaktionshastighet; elektrodpotentialer, pH-bestämningar; fällnings- och upplösningsreaktioner samt komplexbildning; kryoskopisk molviktsbestämning; destination av vätskeblandningar i enkla laboratoriekolonner; jonbytare, kromatografi; kvantitativ analys med syra-bas-titrering, redox-titrering, gravimetri och kolorimetri. De kvantitativa analyserna kan även användas för bestämning av andra storheter. Som exempel på syra-bas-titrering kan Ca(OH) 2 :s löslighet bestämmas vid olika temperaturer. Vattnets hårdhet och komplexbildning belyses genom en EDTA-titrering. Om studiebesök, t. ex. vid en industri, göres skall eleverna vara väl orienterade om vad besöket åsyftar. I annat fall fås ej beräknad kunskap. För erhållande av ett så gott utbyte som möjligt bör ett samarbete ske mellan de lärare vilkas ämnen berör verksamheten. 680

Hjälpmedel I lärosalen bör både episkop och diaskop finnas permanent uppställda. De skall kunna användas och manövreras utan tidsspillan. Radio och TV bör kunna användas i lärosalen. Mörkläggningsanordningen bör vara enkel och lättskött. Läraren bör ha möjlighet att använda filmapparat i kemilärosalen eller annat lämpligt rum. Bildband, diapositiv samt ett rikhaltigt bildmaterial bör finnas tillgängligt. De flesta avsnitten av kemikursen bör lämpligen konkretiseras och belysas med hjälp av materialprover och experiment. Materiel som används vid demonstrationer i klassundervisningen skall vara så stor att eleverna ser den och ser vad läraren gör. Stora instrument, stora provrör, stora apparater och stora modeller bör användas. Möjlighet skall finnas för en överskådlig uppställning. Utförandet skall vara sådant att sammanfogning och uppställning går fort. Vidare skall apparater vara lättskötta och driftsäkra. Önskvärt är att huvudläraren utformar ett rikhaltigt demonstrationsprogram. Till detta skaffas lämplig utrustning som jämte kortfattad handledning finnes tillgänglig för samtliga lärare. I de fall läraren måste demonstrera små detaljer bör en för hela skolan gemensam TV-demonstrationsutrustning kunna användas. Svenska — se social fackskola Engelska — se social fackskola Tyska — se social fackskola Samhällskunskap — se maskinteknisk linje Företagsekonomi — se maskinteknisk linje Ergonomi — se maskinteknisk linje Gymnastik — se social fackskola Teknologi K — se elteknisk linje

Biokemi MÅL Undervisningen i biokemi har till uppgift att ge kunskap om de levande organismernas kemiska byggnad och om de kemiska reaktioner, som utmärker levande materia, samt att ge eleverna en viss övning i att arbeta med biologiskt material. HUVUDMOMENT Cellens byggnad Mikrobiologi Proteinernas struktur och betydelse 681

Energitransport och ämnesomsättning Genetisk information Biokemiska förlopp hos växter och djur Bioteknik Förslag till disposition av studieplan Årskurs 1, 2 vtr laborationer

Cellens byggnad. Mikroskopet. Övningar i att bestämma förstoringar. Räknekammaren. Färgningsmetoder för påvisande av olika cellelement. Snittningsmetoder. Mikrofotografering. Mikrobiologiska arbetsmetoder. Olika typer av mikroorganismer. Odlingsteknik, substratlära, sterilisering och desinfektion. Påvisande av mikroorganismer i omgivningen och i vatten. Mikrobiologiska analysmetoder. Fagräkning. En organisms känslighet för antibiotika. Sulfonamiders bakteriostatiska effekt. Biokemiska arbetsmetoder. Kromatografi, jonbytare, molekylsiktning. Enzymverkans beroende av koncentration, temperatur och pH. Isotopteknik. Årskurs 2 , 3 vtr varav 1 vte labora tioner

Proteinernas struktur och betydelse. Något om de allmänna aminosyrorna. Peptider. Proteinernas struktur. Proteinernas molekylära egenskaper som konsekvens av strukturen. Enzymer och enzymverkan. Aktiv yta. Enzymsubstratkomplex. Biokemiskt och tekniskt viktiga proteiner. Proteiner i blod, kött, mjölk, cerealier och baljväxter. De s. k. nödvändiga aminosyrorna. Strukturproteiner (kollager, ull, silke e t c ) . Energiomsättningen. Biologiska redoxsystem. Coenzymbegreppet. NAD, NADP, f la viner, cy tokrom. Energirik bindning. ATP, aktivt acetat och andra exempel på energirika bindningar. Stärkelse (glykogen), nedbrytning och syntes. Glykolys. Citronsyrecykeln. Glykosomsättningen. Insulin, adrenalin. Fettsyrornas nedbrytning och förbränning. Aminosyrornas nedbrytning och förbränning. Omvandling av kemisk energi till muskelenergi och andra energiformer. Den genetiska informationens väg. DNA- och RNA-molekylens struktur. DNA och RNA som bärare av information. Proteinsyntesen. Mutationer. Mutagena medel. Heterotrofi. Virus. Biokemiska och biotekniska processer av betydelse för människans försörjning. Extracellulära enzymer nödvändiga för tillgodogörandet av näringen hos växter och djur. Människans matsmältning och näringsbehov. Inverkan av livsmedelshanteringen på livsmedlens näringsvärde. Födoämnenas toxikologi (tillsatsämnen, växtskyddsmedelsrester e t c ) . Livsmedelsstadgan. Livsmedelsindustrin. Mänsklighetens försörjningsproblem. Biokemiskt och biotekniskt viktiga mikroorganis682

mer. Industriell tillverkning av etanolhaltiga drycker. Andra jäsningsprocesser. Framställning av dextran, enzym, antibiotika, aminosyror etc. Vattenrening. Mikrofloran och jämvikten i naturen.

A N V I S N I N G A R OCH

KOMMENTARER

Huvuduppgiften för undervisningen i biokemi är att orientera eleverna om de kemiska förloppen i levande materia och göra dem bekanta med de arbetsmetoder som förekommer på biokemiska laboratorier och i bioteknisk industri. De biokemiska reaktionerna är ofta mycket komplicerade. För att kunna följa undervisningen fordras att eleverna har goda kunskaper i allmän kemi. Huvuddelen av ämnet koncentreras därför om möjligt till vårterminen i årskurs 2 med 6 vtr varav 2 vtr laborationer. Undervisningen ställer stora krav på lärarens förmåga att schematisera och konkretisera reaktionsförloppen. Det väsentliga är experimentet som visar vad man utgår ifrån och vad som faktiskt bildas. Vid förklaringen till hur det sker är det nödvändigt att läraren begränsar sig till huvudlinjerna och med hjälp av tecknade symboler, modeller och film försöker skapa en åskådlig bild av reaktionerna. Vid införandet av symboler för molekylernas byggstenar bör man så långt möjligt jämföra dem med det vanliga kemiska formelspråket. De skall utformas så att de återger det väsentligaste i byggstenarnas struktur och leder tankarna i rätt riktning. Om man t. ex. vid jämförelse av ATP med ett kraftverk förser bilden med sicksackpilar associeras felaktigt till elektrisk energi. Med hänsyn till ämnets omfång och komplicerade natur måste faktainlärningen inskränkas till för sammanhangen viktiga ämnen, begrepp och ledande principer. Det är t. ex. inte lämpligt att i detalj försöka gå in på makromolekylernas atombyggnad, utan huvudvikten skall läggas vid aktiva grupper och strukturella egenskaper. Därvid bör ihågkommas elevernas varierande förmåga till steriskt tänkande. Många biokemiska arbetsmetoder kan mycket väl inläras utan djupare insikt om den kemiska bakgrunden. I avsikt att göra ämnet mindre kompakt och enklare har första årskursen fått en laborativ utformning. Genom laborationerna får eleverna övning i att arbeta med biologiskt material och exempel för den mera teoretiska behandlingen i följande årskurs. Laborationerna skall ha ett teoretiskt meningsfullt innehåll. Försöken skall motiveras och resultaten noga analyseras. Arbetssättet är sålunda avsett att vara en blandning av laboration och lektion. En avvägning mellan de olika momenten bör göras så att ungefär en tredjedel av tiden ägnas vardera cellstudier, mikroorganismer respektive biokemiska arbetsmetoder. Med hänsyn till elevernas förkunskaper måste de cellfysiologiska företeelser som tas upp i årskurs 1 behandlas relativt elementärt ur kemisk synvinkel. Den bild som eleverna får av den levande cellen baseras i huvudsak på morfologiska grundelement. I årskurs 2 bör denna bild kompletteras och underbyggas genom 683

att ett mera biokemiskt betraktelsesätt anlägges. Det är då naturligt att de biokemiska processer som diskuteras ej behandlas fristående utan i möjligaste mån lokaliseras till de strukturelement i cellen där de försiggår. Man bör även poängtera den likartade kemiska byggnaden i all levande materia samt fästa uppmärksamheten på att likheterna i cellernas allmänna byggnad har sin motsvarighet i kemisk struktur och i biokemiska förlopp. Å andra sidan bör det observeras att differentiering i submikroskopisk och kemisk uppbyggnad liksom i metaboliska processer har sin grund i cellernas olikartade fysiologiska uppgifter eller är ett uttryck för olika sätt att lösa väsentliga biologiska problem, exempelvis energiförsörjningen.

Kommentarer

till speciella

kursmoment

Eleverna bör redan i grundskolan ha tillägnat sig så stor vana vid att arbeta med vanliga mikroskop att läraren rätt raskt kan gå in på att behandla mikroskopets möjligheter och begränsning samt i mån av tillgång presentera olika typer av mikroskop och deras användningsområden. Vid brist på demonstrationsobjekt får bilder användas. Eleverna bör tränas att uppfatta de mikroskopiska objektens verkliga storlek. Med en mikrometer kan de en gång för alla mäta upp synfältsdiameterns längd vid olika linskombinationer och sedan i sina teckningar ange föremålens ungefärliga längd. Lämplig tillämpning på räknekammaren är räkning av blodkroppar eller jästsuspensioner. Genom användning av olika färgreagens vid studium av mikroorganismer och snitt är det meningen att eleverna skall arbeta sig fram till en bild av cellens mikroskopiska byggnad och göra bekantskap med några celltyper av biokemiskt intresse. Värdefullt är om läraren i anslutning till de mikroskopiska studierna kan demonstrera elektronmikroskopiska bilder. Så långt det är möjligt är det önskvärt att eleverna får lära sig sambandet mellan struktur och funktion. Färgningsförsöken bör omfatta färgning av både levande och fixerat material. Som objekt kan användas vita blodkroppar och en rad olika mikroorganismer. För vävnadsstudier är fryssnittning en snabb och bra metod. Eleverna bör äga kännedom om hur man framställer ett vanligt snitt och snitt för elektronmikroskopering. Men det är inte meningen att de skall tillägna sig färdighet i att framställa och färga serier av paraffinsnitt. Mikroorganismerna studeras helt kort med hänsyn till indelning, allmänna livsvillkor och bekämpningsmetoder. I substratläran bör behandlas deras behov av kol, oorganiska föreningar och vitaminer. I odlingstekniken studeras sådana tillväxtfaktorer som temperatur, fuktighet, syre, pH och ljus. Försöken bör även belysa elementära allmänhygieniska frågor och de ledande principerna för hygieniskt riktiga konstruktioner. Här finns anknytningspunkter till ämnet ergonomi. Niacinbestämning med Lactobacillus arabinosus kan exemplifiera en mikrobio684

logisk analysmetod. Fagräkningen avses kunna utföras med »plaque-teknik». Antibiotikaresistensen kan prövas med speciella lappar. Ordningsföljden i de avsnitt av årskurs 2 som behandlar proteiner, energiomsättning, information och proteinsyntes är ej bindande för lärogången men anger i sina huvuddrag en naturlig sådan. Ungefär halva antalet timmar av kursen disponeras för denna del, medan resten av tiden ägnas åt den mera tillämpade delen av kursen. De laborationsövningar som ingår i slutet av årskurs 1 ger en lämplig utgångspunkt för en diskussion av proteinernas struktur. Proteinernas rening och karakterisering bör emellertid ytterligare exemplifieras med demonstrationsförsök och laborationer. Likaså bör i anslutning till den teoretiska diskussionen om enzymverkan ännu något exempel andragas och mera ingående diskuteras. Blodets proteiner kan med fördel demonstreras med hjälp av elektrofores. De olika plasmakomponenternas uppgifter kan något beröras. En diskussion om immunitet är här på sin plats. Väsentligt är att man vid genomgång av de olika proteintyper som tas upp anställer en jämförelse beträffande näringsvärdet hos djur- och växtprotein. Det moment som rör energiomsättningen blir med nödvändighet ganska fylligt. För att medhinnas måste det disponeras mycket noggrant. Vissa delar kan betraktas som mindre angelägna och kan behandlas med hänsyn till den tid som finns disponibel. De olika metaboliska förloppen beskrives med hjälp av enkla schemata. Enskilda enzymmekanismer diskuteras endast i ett fåtal väsentliga fall och då endast med beaktande av de grupper som förmedlar katalysen. Detta hindrar dock ej att vissa coenzymers kemiska byggnad omnämnes. Nukleinsyrornas byggnad diskuteras enbart ur den synpunkten att de är genbärare respektive förmedlare av information vid proteinsyntesen. De metaboliska konsekvenserna av mutationer beröres med exempel på heterotrofa organismer från andra avsnitt i kursen. Förutom med demonstrationsexperiment under lektionerna bör stoffet belysas med elevlaborationer som löper parallellt. I den tillämpade delen av årskursen kan en del av laborationerna lämpligen bytas ut mot studiebesök. I den senare hälften av årskursen har huvudvikten lagts på livsmedelskemiska aspekter. Detta bör emellertid ej leda till att övriga biotekniska tillämpningar som medtagits behandlas som mindre betydelsefulla. För att det yrkesinriktade slutavsnittet skall få avrundning och bli meningsfyllt för eleverna bör de olika momenten dels återknytas till det teoretiska underlaget, dels berikas med aktuellt stoff från press, radio, TV och tidskrifter.

Laborationer Laborationer förekommer under 2 vtr i årskurs 1 och 1 vte i årskurs 2. Försöken är tidskrävande och bör därför omfatta minst två lektionstimmar. Steriltekniken fordrar god instruktion och noggrann övervakning. På grund av infektionsrisken 685

är det nödvändigt med gott om utrymme vid varje arbetsplats och med lugn och ro runt omkring. Även om arbetslokalerna skulle rymma hel klass blir det vid en så stor arbetsgrupp knappast möjligt för läraren att ensam kunna övervaka allt arbete. Elevernas gruppering under laborationsarbetet är beroende av tillgång på material och apparater. Man bör sträva efter att gruppen ej omfattar fler än två elever. Eleverna bör inte ha någon speciell skrivbok för renskrivning av laborationsredogörelserna. De skall i stället tränas i att under laborationerna direkt i sina anteckningsböcker föra korta, precisa anteckningar och exakta försöksprotokoll. Försöksresultaten skall i förekommande fall sammanställas i överskådliga tabeller. Teckningar av preparat och försöksapparatur bör vara enkla och schematiska. Läraren måste därför från första början på tavlan demonstrera vad de skall notera och hur de skall teckna. Det är lämpligt att läraren genom stickprov då och då kontrollerar att laborationsanteckningarna göres efter bästa förmåga. Eleverna måste ha klart för sig att de i årskurs 2 kommer att ha direkt nytta av de i första årskursen gjorda anteckningarna. Laborationerna kan varieras på många sätt med hänsyn till aktuella problem och tillgång på material. Som exempel på laborationsuppgifter kan nämnas undersökning av olika typer av vita blodkroppar, orceinfärgning av krossade rotspetsar, vitalfärgning av toffeldjur, olika plastider i växtceller, gramfärgning, studier av olika cellelement i färdiga preparat. Eftersom första årskursen är laborativt lagd framgår det direkt av studieplanen vilka försök som bör utföras. För årskurs 2 lämnas nedan en förteckning över förslag till elevlaborationer om två lektionstimmar och till demonstrationsförsök som kräver något längre tid eller fordrar speciell apparatur och större förberedelser. Elevlaborationer: Enkla färgreaktioner på äggviteämnen Kolorimetrisk aminosyrebestämning Kaseinets isoelektriska punkt Utfällning av proteiner. Dialys Endimensionell papperskromatografi av aminosyror. Eventuellt med cirkelrunt papper Separation av två aminosyror med jonbytare Uppdelning av bladfärgämnen i spenat på sockerpelare Molekylsiktning på dextrangel Försök med kommersiellt tillgängligt laktat-dehydrogenas Påvisande av mjölksyra i muskel Bestämning av succino-dehydrogenas-aktiviteten i muskel med Thunberg-teknik Bestämning av glykos med hjälp av i handeln tillgängligt enzympreparat Påvisande av galaktos-oxidas i kultur av Polyporus circinatus Försök med potatisfosforylas 686

Precipitinreaktion med Coombs serum Pepsinets proteoly tiska verkan och dess hämning med natriumkaprylat Påvisande av A T P med eldflugestjärtar. Demonstrationsförsök: Zonelektrofores av rödbetsextrakt på hängande papper Zonelektrofores av blodserum Demonstration av cozymas-apozymas-komplexet med bryggerijäst Bestämning av glutamat-oxalat-transaminasaktiviteten i serum med kommersiella reagens Hills reaktion med kloroplaster Isolering av ATP medelst kromatografi Produktion av levan med Streptococcus salivarius från munhålan Påvisande av pyruvat i kulturer med tiamin-brist hos Phycomyces Påvisande av maltos i amylas-hydrolyserad stärkelselösning med papperskromatografi.

Samverkan Inom kemiämnesgruppen är behovet av samverkan självklar. Utom att man i biokemi kan utnyttja den samlade erfarenheten från övriga ämnen fordras en gränsdragning mot organisk, fysikalisk och analytisk kemi. När skilda lärare undervisar i de olika ämnena är det betydelsefullt att dessa håller god kontakt med varandra. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt laborationerna så att dessa i största möjliga utsträckning kompletterar varandra och rena upprepningar undvikes. Vid behov av längre sammanhängande laborationstid bör laborationsbyte med annat ämne kunna ske. Smidigare än byte är ett så intimt samarbete mellan olika ämnen att ett försök kan startas i det ena och avslutas i det andra, och där båda har glädje av resultaten. Samverkan utanför kemiämnesgruppen bör ske främst med fysik för apparatkännedom och med ergonomi för hygieniska synpunkter. Studiebesök Av stor betydelse är också att eleverna får tillfälle att se hur ett laboratorium arbetar, med egna ögon se sådan större apparatur som ej kan anskaffas till en skola och ta del av ämnets praktiska tillämpningar. Lämpliga mål är laboratorier på större sjukhus, forskningsinstitut, livsmedels- eller läkemedelsindustri. Besökarna bör vara förberedda på vad de kommer att få se och besöken skall efterbehandlas. Kan särskilda arbetsuppgifter läggas in i programmet är detta värdefullt. Vid efterbehandlingen skall man också med sikte på elevernas val av framtida yrke söka fånga miljön, människorna, lokalerna och arbetet. 687

Hjälpmedel Diabilder, film osv. har sin givna plats i biokemiundervisningen. Tecknade filmer kan med fördel användas för att förklara biokemiska förlopp. För att kunna åskådliggöra de stora molekylernas viktiga rymdstruktur är det nödvändigt att använda molekylmodeller. Ämnet kräver en rätt omfattande laboratorieutrustning som i huvudsak är identisk med vad som behövs på motsvarande lärokurs i gymnasiet. På grund av ämnets laborativa uppläggning i fackskolan behövs dock större tillgång till förbrukningsmaterial, en mera komplett mikroskopuppsättning, mikrotom för fryssnittning och utrustning för mikrofotografering. Autoklaver, kyl- och frysskåp måste dimensioneras med tanke på fackskolans betydligt större antal laborationer.

Organisk kemi MÅL Undervisningen i organisk kemi har till uppgift att ge kunskap om viktigare organiska ämnesklassers struktur, nomenklatur, framställning och kemiska egenskaper, att ge en grundläggande kunskap om viktigare biologiska ämnesgruppers struktur, nomenklatur och kemiska egenskaper, att ge en viss kunskap om de kemiska förloppen vid viktigare råmaterials tekniska förädling till organiskt-kemiska produkter, samt att ge viss förmåga att ur handböcker och annan kemisk litteratur hämta ytterligare organisk-kemisk information. HUVUDMOMENT Organiska ämnens struktur och systematik Nomenklatur Reaktionstyper Viktigare ämnesklassers framställning och kemiska egenskaper Viktigare biologiska ämnesgruppers struktur, nomenklatur och kemiska egenskaper De kemiska förloppen vid olika råmaterials bearbetning till organiskt-kemiska produkter Organisk-kemisk litteratur Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 3 vtr varav 1 vte laborationer

Organiska ämnens struktur, systematik och nomenklatur (översikt). Alkaners, alkeners, alkyners, cykloalkaners, areners och heterocyklers struktur, isomeriförhållanden och nomenklatur. 688

Viktigare funktionella gruppers struktur och namn. Halogenkolvätens, alkoholers, fenolers, etrars, aldehyders, ketoners, karboxylsyrors, merkaptaners, sulfonsyrors, nitrilers, nitroföreningars och aminers isomeriförhållanden och nomenklatur. Typer av organiska reaktioner och elementärt om reaktionsmekanismer. tion. Elimination. Substitution. Omlagring.

Addi-

Framställning och kemiska egenskaper för viktigare ämnesklasser. Här behandlas de i momentet beträffande struktur m. m. angivna ämnesklasserna samt hydroxidsyror, ketosyror, aminosyror, syrahalogenider, syraanhydrider, estrar och amider. Viktigare biologiska ämnesgruppers struktur, nomenklatur per. Lipider. Kolhydrater. Proteiner.

och kemiska egenska-

Valda tekniska processers kemi. Petroleumprodukter. Petrokemi. Alkoholers framställning och användning. Cellulosa och cellulosaprodukter. Syntetiska makromolekylers framställning och struktur. Orientering om organisk-kemisk

litteratur.

ANVISNINGAR OCH KOMMENTARER Undervisningen grundas på den kunskap som förvärvats i ämnet kemi årskurs 1 och lärostoffet avser att ge en allmän översikt över organiska föreningars struktur och nomenklatur, över typer av organiska reaktioner, grupper av biologiskt viktiga ämnen, vissa tekniska processers kemi samt över vägar till ytterligare information genom den organisk-kemiska litteraturen. Däremot skall behandlingen av framställningsmetoder och kemiska egenskaper hos olika ämnesklasser och enskilda ämnen begränsas till det ur teoretisk, teknisk och biologisk synpunkt mest väsentliga. Huvudmomentet Framställning och kemiska egenskaper i studieplanen skall alltså utformas med speciell hänsyn till de efterföljande momenten. Vidare bör i momenten ingående typer av organiska reaktioner och framställning och kemiska egenskaper alifatiska, aromatiska och heterocykliska ämnen behandlas jämsides och möjligheter till jämförelse fortlöpande utnyttjas. Lärostoffet är så pass omfattande att en fyllig lärobok förutsattes. I det första huvudmomentet användes för exemplifiering sådana föreningar som senare tas upp i andra sammanhang. Diskussionen av reaktionsmekanismer i det andra huvudmomentet måste naturligen bli mycket elementär och begränsad men bör dock upptagas. Under momentet Viktigare biologiska ämnesgrupper studeras de olika ämnesgrupperna med hänsyn till struktur och allmänna kemiska egenskaper. Deras roll i metabolismen behandlas inom ämnet biokemi. I momentet beträffande tekniska processer skall tyngdpunkten läggas på det kemiska skeendet vid de olika processerna och studiet skall ge en översikt och inte detaljkunskap. 689

Undervisningen om organisk-kemisk litteratur bör så långt möjligt göras praktisk med mindre uppgifter som bearbetas av eleverna enskilt eller i grupp. Detta förutsätter god tillgång på lämpliga hand- och uppslagsböcker. Lektionerna bör främst ägnas åt studiet av molekylmodeller, lösandet av tilllämpningsuppgifter, allmänna översikter och kunskapskontroll.

Samverkan Samordning med övriga kemiämnen och då speciellt kemi och biokemi är angelägen och kan i vanlig ordning ske via gemensamma ämneskonferenser. Speciellt bör eftersträvas att laborationsövningarna inom de olika kemiämnena kompletterar varandra. haborationer, studiebesök

etc.

Laborationer sker med delad klass om klassen har så stort antal elever a t t delning får äga rum. På grund av de faror, speciellt eldfaran, som är förbundna med organiskt-kemiskt arbete är en begränsning av gruppstorleken synnerligen önskvärd. Varje laborationspass bör disponera en tid motsvarande två lektionstimmar. Laborationerna kan omfatta organisk reaktionslära med på lämpliga ställen insatta synteser av vilka någon kan vara i tiondels-mol-skala och de övriga i hundradedels-mol-skala. Mot slutet av lärokursen bör allt efter traktens industrimöjligheter studiebesök göras. Hjälpmedel Läroboken bör vara så utformad att eleven på egen hand kan inhämta nödiga fakta. Molekylmodeller, av såväl pinn-och-kul- som kalottyp, bör kontinuerligt studeras. Handböcker och uppslagsverk bör flitigt utnyttjas. För laborationerna torde normalslipat glas i speciella laborationssatser vara det mest rationella.

Fysikalisk kemi med analys MÅL Undervisningen i fysikalisk kemi med analys har till uppgift att ge vidgad kunskap i allmän och fysikalisk kemi, att på grundval härav ge kunskap om principer och metoder för identifiering och kvantitativ bestämning av de ämnen som ingår i olika material, samt att ge en viss förmåga att ur handböcker och annan kemisk litteratur hämta ytterligare information. 690

HUVUDMOMENT Stökiometri och jämviktslära Lösningar Termokemi Reaktionskinetik Elektrokemi Optiska analysmetoder Separationsmetoder Bestämningsmetoder Apparatur Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2 , 9 vtr varav 3 vtr laborationer .

Stökiometri och jämviktslära. Lösningsjämvikter. Utfällning. Vågar och vägning. Typer av titreranalyser. Indikatorer. Volymetriska mätkärl. Standardlösningar. Gaslagarna. Gasjämvikter. Lösningar. Ångtryck. Kokpunkt. Ångtryckssänkning. Destination. Kryoskopi. Osmotiskt tryck. Kolloider. Jonbyte. Adsorption. Fördelning. Typer av kromatografi. Termokemi. Värmekapacitet. Ändringar i inre-energi och entalpi vid kemiska reaktioner. Bildningsvärmen. Kalorimetri. Reaktionskinetik.

Teori. Mätmetoder.

Elektrokemi. Elektrolys. Coulometri. Konduktans och konduktometri. Elektrodpotentialer och potentiometri. Optiska analysmetoder. Växelverkan mellan ljus och materia. Refraktometri. Polarimetri. Spektrofotometri. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Ämnets fysikaliskt-kemiska och analytiska delar integreras så att före varje analys- och mätmetodik behandlas motsvarande fysikaliskt-kemiska moment. Härvid koncentreras undervisningen på grundläggande principer och instrumentering medan enskilda analyser behandlas endast för exemplifiering. I samband med behandlingen av de allmänna principerna för gravimetriska och volymetriska bestämningsmetoder i det första huvudmomentet befästes och utökas sålunda elevernas tidigare förvärvade kunskaper i stökiometri och jämviktslära, på vilka områden ytterligare erfarenhet förvärvas vid behandlingen av nästa moment. Momentet termokemi är rent termokemiskt och någon termodynamisk be691

handling i egentlig mening av vare sig termokemin eller jämviktsläran medger inte kursens omfång. I momentet optiska analysmetoder behandlas ljusets växelverkan med materia speciellt med hänsyn till tillämpningen på olika optiska analysmetoder. Reaktionskinetiken begränsas till en diskussion av icke-reversibla reaktioner av första och andra ordningen. Lektionerna bör främst användas för diskussion av material som eleverna i förväg gjort bekantskap med i läroboken, för demonstration av apparatur och dess användning och för kunskapskontroll. Samverkan Samverkan med övriga kemiämnen samt med fysik och matematik är angelägen och kan ske via gemensamma ämneskonferenser. Speciellt bör eftersträvas att laborationsövningarna inom de olika kemiämnena kompletterar varandra. Laborationer, studiebesök

etc.

Laborationer sker med delad klass om klassen har så stort antal elever att delning får äga rum. På grund av den kvalificerade apparatur som delvis måste användas är en begränsning av gruppstorleken synnerligen önskvärd. Laborationerna skall ge eleverna tillfälle att medelst såväl enklare som mera komplicerad apparatur utföra olika typer av separationer, kvantitativa analytiska bestämningar och fysikaliskt-kemiska mätningar. Huvudvikten skall härvid läggas på allmänna operationer och felkällor medan rutin på enskilda bestämningar inte kan och inte bör eftersträvas. Adekvat skriftlig rapportering av erhållna mätresultat skall ske. Studiebesök bör ske vid lämpliga analytiska laboratorier. Hjälpmedel Läroboken bör behandla lärostoffet på sätt som anges i anvisningarna. Den bör vara fyllig och ha övningsuppgifter och tillämpningsexempel i texten. Handböcker och uppslagsverk bör flitigt utnyttjas i samband med laborationerna. En riklig instrument- och materielsamling erfordras och en kontinuerlig skötsel av och nyanskaffning till densamma är nödvändig om en god undervisning i ämnet skall kunna ges.

Kemiteknik MÅL Undervisningen i kemiteknik har till uppgift att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsoperationer, byggd på en grundläggande kännedom om strömningslära, teknisk värmelära, teknisk reaktionskinetik samt ekonomiska lagar, 692

att ge erforderlig orientering i maskinlära och utvidgad materiallära, samt att ge kunskap om kemisk-tekniska enhetsprocesser och betydelsefulla kemiska industrier. HUVUDMOMENT Definition av storheter och begrepp Enhetsförlopp Industrins hjälporgan, förbränningslära, materiallära Material och energibalanser Enhetsoperationer Tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri. Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2, 6 vtr varav 1 vte laborationer

Definition av storheter och begrepp. Måttsystem (repetition). Fysikaliska storheter. Dimensionslösa tal. Enhetsförlopp, enhetsoperation, enhetsprocess. Driftsmetoder, driftsdefinitioner. Enhetsförlopp. Impulsöverföring (strömningslära). Värmeöverföring. Materieöverföring. Teknisk reaktionskinetik. Industrins hjälporgan. Utveckling. Anläggningsteknik (ekonomiska definitioner, arbetarskydd). Transportteknik. Transportanordningar för fasta ämnen. Pumpar, fläktar, kompressorer. Orientering om lagerhållning, förpackningsteknik och biproduktproblem. Värmeteknik. Världens energitillgångar. Förbränningslära. Ånggeneratorer, ångturbiner. Kylteknik. Isolering. Mät- och regleringsteknik. Kännande organ. Reglermetoder. Driftskontroll. Apparatteknik. Ventiler och rörledningar. Doseringsanordningar. Dysor, spridare, omrörare. Materiallära. Material- och energibalanser. Materialbalanser. Tillämpad termodynamik. Energibalansen. Enhetsoperationer. Pulverteknik: krossning, målning, siktning, anrikning, flotation, blandning, stoftavskiljning, granulering, tablettering, strängpressning, fluidisering. Separation av fasta ämnen från vätska: sedimentation, filtrering, centrifugering, pressning. Blandning av vätskor eller vätska och fast ämne: emulgering, dispergering, knådning. Värmeöverföringsprocesser: värmeväxling, smältning — stelning, förångning — kondensation, indunstning. 693

Materieöverföringsprocesser: destination, extraktion, absorption, läkning, adsorption, dialys. Värme- och materieöverföring, kristallisation, torkning. Reaktioner i homogena system. Reaktioner i heterogena system. Förbränningsteknik. Jonbyte. Teknisk elektrokemi, bioteknik, teknisk biokemi, kärnteknik. Tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri. Genomgång av exempel på enhetsprocesser och industrier. Elevföredrag över svensk kemisk industri. Anläggningsteknisk sammanfattning. Laborationer. Enkla fundamentala studier över enhetsförlopp och enhetsoperationer i enkel laboratorieapparatur. Enkla reglertekniska arbetsuppgifter. ANVISNINGAR OCH

KOMMENTARER

Definition av storheter och begrepp är en kortfattad introduktion till kemitekniken avsedd att göra eleverna bekanta med behövliga storheter och det stora antalet nya begrepp som kommer in i detta särpräglade ämne. De redan i fysiken genomgångna måttsystemen repeteras och de behövliga fysikaliska storheterna genomgås. Mot bakgrunden av givna sortenheter definieras dimensionslösa tal och belyses deras betydelse samt övas sorträkning. Fysikaliska och kemiska enhetsförlopp beskrives med begreppen koefficient och drivande kraft, och ur enhetsförloppen definierade enhetsoperationer omnämnes med liknelser till redan inlärd kemi eller till vardagslivet. Under driftsmetoder och driftsdefinitioner genomgås periodisk och kontinuerlig drift och mellanformer med apparat- och reaktortyper, homogen och heterogen fas, uppehållstid och återblandning, tvångs- och självcirkulation, medström, motström och korsström, öppen och sluten krets samt stegvis jämvikt. Råvara, råprodukt, biprodukt, mellanprodukt och slutprodukt definieras och mot bakgrunden av ett enhetsoperationsschema begreppen cirkulation, återvinning och förbipassage. Under rubriken enhetsförlopp behandlas i strömningslära, Bernoullis ekvation med specialfall, laminär och turbulent strömning med Reynolds tal, strömningsprofiler och laminära gränsskikt, tryckfall i rör, ventiler och rörkrökar, nedsmutsning. I värmeöverföring behandlas värmeledning, konvektion, strålning med enkla räkneexempel, filmkoefficienter, medeltemperaturdifferens och orientering om Prandtls och Nusselts tal. I materieöverföring behandlas diffusion och konvektiv materieöverföring utan matematik men med orientering om dimensionslösa tal och två fjimsteorien. I teknisk reaktionskinetik introduceras olika former av reaktionsmekanismer, en reaktions ordning, reaktionshastighetens och värmetoningens betydelse samt jämviktspåverkan med exempel. Mot bakgrunden av de olika reaktortyperna diskuteras återblandning, uppehållstid och stegvis process. 694

Under industrins hjälporgan behandlas synpunkter på arbetsmetodik och apparatur i utveckling och halvskala med uppgifter om vad som speciellt behövs för uppskalning av en process. I anläggningsteknik behandlas kostnadskalkyler för anläggning och drift, vinst och investeringsgräns, optimalkalkyl och orientering om lokaliserings- samt skyddsfrågor i den mån dessa frågor ej finnes med i företagsekonomi och ergonomi. I transportteknik beskrives transportanordningar för fasta ämnen, definieras pumpar och ejektorer; centrifugalpumpen genomgås förhållandevis noga med beräkningar och orientering om pumpkarakteristikor; övriga pumpar, fläktar och kompressorer beskrives. Lagerhållning, förpackningsteknik och biproduktproblem diskuteras. 1 värmeteknik ges efter en översiktlig genomgång av världens energitillgångar en förhållandevis stor kurs i förbränningslära med kalorimetriskt och effektivt värmevärde och dessas beräkning, beräkning av luftbehov, C0 2 -halt i rökgaser, luftöverskott vid gaser och fasta bränslen, teoretisk förbränningstemperatur, skorstensförluster och förbränningsverkningsgrad. Beskrivande genomgång av ångpannor och orientering om ångturbiner. Beskrivning ges av olika system för köldalstring, ekonomiska frågor vid kylning, värmning och isolering. I mät- och reglerteknik beskrives olika typer av kännande organ för mängd, tryck, temperatur och nivå och orientering ges om andra möjliga principer. Några olika reglermetoder beskrives kortfattat och orientering sker om begreppet dynamisk reglering. Orientering sker om driftskontrollens arbetsuppgifter. I apparatteknik genomgås olika ventiltyper med ventilkarakteristikor, problem med rörledningar (upphängning m. m.), doseringsanordningar för fasta och flytande ämnen samt gaser, dysor, spridare och omrörare. Materialläran repeteras och utvidgas något ur industriell synpunkt. Under material och energibalanser behandlas i materialbalanser sådana med och utan kemisk reaktion mot bakgrunden av enhetsoperationsschema och flödesscheman i kontinuerliga förlopp m. m. I tillämpad termodynamik ges i form av en kort orientering en anpassning av fysikaliska kemins termodynamik till tekniska frågor. I energibalanser visas principerna i form av enkla exempel. Under enhetsoperationer behandlas samtliga upptagna moment genom beskrivande översikter med tonvikt på skillnader i resultaten vid användning. Några såsom värmeväxling, indunstning, destination, extraktion, absorption och torkning beskrives mer ingående. Begreppen jämviktskurva och arbetslinje klarlägges. I teknisk elektrokemi, bioteknik, teknisk biokemi och kärnteknik beskrives de speciella problemen och orienteras om apparatur med principscheman och bilder. Under tillämpad översiktlig beskrivning av enhetsprocesser och industri går läraren igenom några exempel på organiskt kemiska enhetsprocesser samt ger en 695

allmän överblick av tung kemisk industri. Eleverna får sedan i form av självverksamhet och efter en schematisk principuppställning utarbeta och hålla korta föredrag över begränsade uppgifter från svensk kemisk industri. I den anläggningstekniska sammanfattningen ger läraren en sammanfattande vy över en projekteringsuppgift med ekonomisk ram. Samverkan Ämnet är så speciellt till sin natur att det endast i mindre utsträckning kan direkt samverka med andra ämnen utom i ovan nämnda fall. Första årskursens grundläggande ämnen ger en fullt tillräcklig grund. Laborationer,

studiebesök

etc.

För laborationerna (om möjligt fyra timmar var fjärde vecka) bör det finnas utarbetade förelägg. Laborationerna bör redovisas i form av redogörelser med om möjligt synpunkter på försöksresultaten. De kan utföras i fast uppställd apparatur varvid ingångsdata varieras. Något eller några studiebesök kan vara av värde beroende på näraliggande industriers typ. Praktik och bildvisning ersätter i hög grad mindre värdefulla besök. Hjälpmedel Läraren i ämnet som förutsattes ha en relativt omfattande industriell erfarenhet bör till sin hjälp ha kompendier, bilder, planscher, demonstrationsmateriel och filmvisningsmöjligheter och får då möjlighet att ge den introduktion till och förståelse för kemiteknik som är ändamålet med undervisningen. Mycket kan ges i form av enkla liknelser utan matematik och i de beskrivande delarna finns i hög grad flexibla möjligheter i avseende på kursomfång efter lärarens egen bedömning.

FOR SAMTLIGA FACKSKOLOR Kurs i personlig stil Kursen föreslås i social och ekonomisk fackskola förlagd till andra årskursen på timmar till förfogande. I teknisk fackskola bör vissa avsnitt av kursen, som ej ingår i svenska, ergonomi eller gymnastik kunna delges eleverna i form av föredrag. Kursen bör omfatta moment som ger eleverna en orientering om gällande normer för allmänt uppträdande beträffande hållning och stil, god ton och etikettsfrågor, personlig hygien samt lämplig klädsel vid olika tillfällen. Kursen bör utöver denna yttre personliga stil även ge viss vägledning om den art av personlig stil som rör allmänmänskliga förhållanden och samarbetsfrågor. Kursen bör framför allt sikta mot att ge de unga råd och anvisningar inför de problem som de kan tänkas komma i kontakt med när de kommer ut i förvärvsarbetet. Utöver föredrag och demonstrationer bör tiden utnyttjas för gemensamma eller gruppvisa diskussioner med utgångspunkt i givna situationer i samvaron människor emellan på arbetsplatsen, i hemmet och i umgängeskretsen. Undervisningen skall anknyta till och samverka med ämnena svenska, biologi, psykologi, livsåskådnings- och religionskunskap, familjekunskap, musik, gymnastik samt olika tillvalsämnen. För att denna kurs inte skall uppfattas som en onödig repetition av tidigare likartade moment bör undervisningen där så är möjligt och lämpligt handhas av specialister. Följande moment kan tänkas ingå i kursen, förslagsvis i nedan angiven omfattning. Personlig hygien: 1 timme gemensamt: hygienens betydelse såväl ur hälsosynpunkt som ur estetisk synpunkt. 1 timme — flickor: skönhetsvård (råd rörande hår- och hudvård, make up, manikyr och pedikyr). 1 timme — pojkar: råd bl. a. rörande hand- och fotvård, hår- och hudvård. Klädsel: 2 timmar gemensamt: a) rätt klädd vid olika tillfällen; b) klädvårdens betydelse för den personliga stilen. 697

Hållning och stil: 2 timmar gemensamt: a) konditionens betydelse för en god hållning. Betydelsen av att sitta, stå och gå på ett riktigt sätt; b) röstens och språkets betydelse för den personliga stilen. Etikett och god ton: 2 timmar gemensamt: a) allmänna umgängesregler; b) etikettsregler för arbetsplatsen: att söka plats, att börja en anställning, att komma in i arbetsgemenskapen. Samlevnadsfrågor: 2 timmar gemensamt: a) arbetsgemenskap — arbetsmoral; b) samarbetsvilja — kamratskap.

KAPITEL 9

FÖRSLAG till

ÄNDRINGAR OCH TILLÄGG I SKOLSTADGAN DEN 6 JUNI 1962 (NR 4 3 9 ) Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 §, 2 kap. 26 §, 25 kap. 18, 21 och 37 §§, 29 kap. 4, 7 och 8 §§ skolstadgan den 6 juni 1962 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 2 kap. samma stadga skall fogas en ny paragraf, betecknad 23 b av nedan angiven lydelse samt att stadgans fjärde avdelning erhåller nedan för kapitlen 15—18 angiven lydelse.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser 1 kap. Inledande bestämmelser 5 §• Nuvarande lydelse Central myndighet för grundskola och allmänt gymnasium är skolöverstyrelsen samt för yrkesskola, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium överstyrelsen för yrkesutbildning. För fackskola skall den överstyrelse vara central myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar. Ha skolor under inseende av olika överstyrelser förenats till en skolenhet, bestämmer Kungl. Maj:t, vilken av överstyrelserna som skall vara central myndighet för skolenheten. Vad i denna stadga sägs om överstyrelsen skall avse den överstyrelse som i det särskilda fallet är central myndighet.

Föreslagen lydelse Central myndighet är skolöverstyrelsen.

2 kap. Tillämpningsföreskrifter till 2 samt 5—8 kap. skollagen 23 b Varje kommun skall ingå i elevområde för social och ekonomisk fackskola samt för varje linje av teknisk fackskola. 26 §. Skola må flera skolenheter. Efter medgivande av Kungl. Maj:t Efter medgivande av överstyrelsen må olika skolor eller delar därav bilmå olika skolor eller delar därav bilda da en skolenhet. en skolenhet.

FJÄRDE AVDELNINGEN

Fackskolor 15 kap. Arbetets anordning Allmänna

grunder

1§Undervisningen vid fackskola bygger på grundskolan och är avsedd att giva eleverna en vidgad och fördjupad allmän utbildning samt viss målinriktad fackutbildning. 2§Fackskola anordnas såsom social, ekonomisk eller teknisk fackskola. 3§. Fackskola omfattar tvåårig utbildning med den uppdelning på specialiseringar, linjer och grenar, som angives i följande sammanställning. Fackskola Social

Årskurs 1 Naturvetenskaplig specialisering Språklig specialisering

Ekonomisk

700 Årskurs 2 Naturvetenskaplig specialisering Konsumtionsekonomisk specialisering Samhällsspecialisering Språklig specialisering Distributionsspecialisering Förvaltningsspecialisering Kameral specialisering Korrespondensspecialiserin g

Fackskola Teknisk

Årskurs 1 Maskinteknisk linje

Årskurs 2 Specialisering på konstruktion, produktion eller energi

Elteknisk linje

Elkraftgren Elektronikgren

Byggteknisk linje

Husbyggnadsgren Väg- och vattenbyggnadsgren

Kemiteknisk linje

Kemiteknisk linje.

4§. Linje av fackskola må anordnas endast efter medgivande av överstyrelsen. 5§I den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer skall utbildning av lärare kunna äga rum vid skolenhet i vilken fackskola ingår. Läroplan, ämnen och läroböcker 6§. Undervisningen och utbildningen i fackskola skall bedrivas i enlighet med läroplan. Läroplanen skall angiva undervisningens och utbildningens mål samt allmänna riktlinjer för fackskolans verksamhet. Läroplanen innefattar i övrigt timplaner och kursplaner samt kommentarer för undervisningen i ämnen, ämnesgrupper och kurser. Läroplan utfärdas av Kungl. Maj:t eller, i den mån Kungl. Maj:t lämnar bemyndigande därtill, av överstyrelsen. 7§. Äro med hänsyn till tillfälliga förhållanden särskilda skäl därtill, må överstyrelsen medgiva jämkning i timplan eller kursplan utfärdad av Kungl. Maj:t, dock må det sammanlagda timtalet i lärokurs ej ökas eller ämne borttagas från timplanen. I timplan fastställt antal veckotimmar må ökas under viss period, om motsvarande minskning sker under annan period av samma läsår. Efter medgivande av överstyrelsen må annan utbildning än som avses i läroplanen försöksvis förekomma. Plan för sådan utbildning utfärdas av överstyrelsen. Vid fackskola meddelas undervisning i enlighet med vad i läroplanen angives dels i allmänna, ekonomiska och tekniska läroämnen, dels i övningsämnen, dels ock i maskinskrivning och stenografi. 701

9§Varje fackskola (årskurs, specialisering, linje eller gren) omfattar obligatorisk undervisning i de ämnen och enligt de kurser, som angivas i läroplanen (obligatoriska ämnen). I social och ekonomisk fackskola skall elev jämväl deltaga i undervisningen i ämnen för fritt tillval (tillvalsämnen). Äro särskilda skäl därtill, må elev av rektor befrias från undervisningen i ett tillvalsämne eller del därav. För eleverna må frivillig undervisning i teckning och musik anordnas. 10 §. I fråga om friluftsdagar vid fackskola skall vad i 5 kap. 16 § sägs äga motsvarande tillämpning. 11 §• I fråga om läroböcker vid fackskola skall vad i 5 kap. 18 § sägs äga motsvarande tillämpning; dock skall vad i andra stycket av nämnda paragraf sägs gälla endast i fråga om allmänna läroämnen.

Klasser ra. ra. 12 §. 1 fråga om elevers uppdelning på klasser och grupper skall vad i skolstadgan 11 kap. 14—17 §§ sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Särskilda klasser anordnas för varje årskurs och slag av fackskola enligt 2 § och som regel för varje linje av teknisk fackskola. b) Inom klasserna må eleverna hänföras till olika specialiseringar och grenar. 13 §. Vid fackskola må anordnas specialisering, gren och undervisning i tillvalsämne, om elevantalet blir lägst fem, eller, om samläsning med annan fackskola i kommunen kan anordnas, lägst åtta. Äro särskilda skäl därtill, må länsskolnämnden medgiva sådan anordning vid lägre elevantal än nu sagts. Elevantalet må under kursen nedgå under det föreskrivna. 14 §. Vid teknisk fackskola må anordnas linje, om elevantalet blir lägst tolv eller, om särskilda skäl äro därtill, det lägre antal, som länsskolnämnden må medgiva. Elevantalet må under lärokursen nedgå under det föreskrivna.

Lärotider

m.m.

15 §. Bestämmelser om lärotider m. m. i 5 kap. 28—34 och 36—39 §§ skola i tilllämpliga delar gälla beträffande fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Den dagliga undervisningstiden för elev må som regel omfatta högst sju lektioner. b) I antalet lektioner inräknas ej den tid som enligt läroplan erfordras för deltagande i särskild skolpraktik samt frivillig undervisning i teckning och musik. c) Utöver föreskrivet antal lektioner må vid fackskola, enligt rektors bestämmande, användas tid för gemensam samling för information m. m. d) Bestämmelserna i 5 kap. 35 § om morgonsamling må tillämpas beträffande fackskola eller del därav, som bildar skolenhet med skola, i vilken morgonsamlingar regelbundet anordnas. 16 §. Hemuppgift må i fackskola icke givas till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Uppgifterna fördelas på sådant sätt, att eleverna erhålla en så jämn arbetsbörda som möjligt. Arbetets fördelning 17 §. Bestämmelserna i 5 kap. 40 och 41 §§ om plan för arbetets fördelning mellan lärarna och om schema skola i tillämpliga delar gälla beträffande fackskola. Schema skall sändas till överstyrelsen och länsskolnämnden. Rektor skall efter samråd med lärarna för varje läsår eller för kortare tid fastställa dels plan för elevernas särskilda arbeten, dels plan för friluftsverksamheten. Stödundervisning 18 §. För elev, som till följd av att han ej erhållit erforderlig förutbildning eller av annan orsak har svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen, anordnas vid fackskola stödundervisning. Närmare föreskrifter om stödundervisning meddelas av överstyrelsen. 16 kap. Elever Intagning av elever 1§Behörig att intagas som elev i årskurs 1 vid fackskola är den som erhållit betyg från grundskolan avseende en slutförd lärokurs enligt fordringarna för årskurs 9 omfattande a) svenska, samhällskunskap, geografi, biologi och engelska ävensom 703

b) de ämnen, som angivas i följande uppställning: Fackskola

Ämnen

social med språklig specialisering

tyska eller franska (större eller mindre kurs) matematik (allmän eller särskild kurs), fysik och kemi matematik (allmän eller särskild kurs) eller handelsräkning matematik (särskild kurs), fysik, kemi och teckning eller yrkesritning.

social med naturvetenskaplig specialisering ekonomisk teknisk

2§. Behörig att intagas som elev i årskurs 1 är ock den som vid inträdesprövning visat sig uppfylla kraven för sådant betyg som avses i 1 §. 3§. I fackskola må ock enligt de närmare föreskrifter överstyrelsen utfärdar intagas den, som inom yrkesområden lämpliga för den åsyftade utbildningen har minst tre års väl vitsordad praktik eller genomgått avslutad minst tvåårig kurs inom yrkesskolväsendet. 4 §. Vad i 12 kap. 5—15 §§ sägs om intagning, inträde och återinträde av elever, om extra elever och specialelever samt om rätten för andra att deltaga i undervisningen skall äga motsvarande tillämpning vid fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Inträdesprövningar må anordnas såsom 1—2 provveckor, varefter rektor efter hörande av klasskonferensen beslutar huruvida eleven skall intagas. b) Elev från gymnasium intages i fackskola enligt de närmare föreskrifter överstyrelsen utfärdar. 5 §• Är elev vid fackskola behörig välja specialisering eller gren, som ej anordnas vid fackskolan, skall eleven äga bliva mottagen vid annan fackskola med sådan specialisering eller gren med tillämpning av 45 § första stycket skollagen. 6§. Elev i årskurs 1 skall senast den 1 april till rektor anmäla vilken specialisering eller gren samt i förekommande fall vilka tillvalsämnen han önskar välja för årskurs 2. Betyg 7 §. Vad i 6 kap. 9 § sägs om betyg i ämne samt i 12 kap. 22 och 23 §§ om betyg skall äga tillämpning jämväl beträffande fackskola. 704

8§. Vad i 6 kap. 11 § andra och tredje styckena samt 6 kap. 12 och 13 §§ sägs om terminsbetyg, slutbetyg och intyg om avgång skall äga motsvarande tillämpning beträffande fackskola med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Slutbetyg utfärdas, då elev slutfört lärokurs. Slutbetyg utfärdas av rektor. b) Slutbetyg skall i förekommande fall innehålla uppgift om ämnen för specialarbete eleven utfört i årskurs 2. c) Har elev undergått prövning jämlikt 18 § nedan skall betyg, som han därvid erhållit, intagas i slutbetyget. d) Intyg om avgång skall innehålla uppgift om senaste betyg. Intyget utfärdas av rektor. Uppflyttning ra. ra. 9§. Vid slutet av läsår skall elevs fortsatta skolgång upptagas till prövning. Elev i årskurs 1 skall som regel uppflyttas till årskurs 2. Ifrågasattes annat beslut skall detta grundas främst på en bedömning av vad som med hänsyn till elevens utveckling på det hela taget synes vara lämpligast. Elev må av rektor medgivas gå om årskurs, om särskilda skäl äro därtill och det ej medför utvidgning av skolorganisationen eller eljest större olägenhet. 10 §. Elev, som tillhört årskurs 1 under två hela läsår och som icke uppflyttas, skall, om icke särskilda skäl föranleda till annat, skiljas från vidare studier vid fackskolan. 11 §• Har elev vid vårterminens slut icke uppflyttats, äger han vid höstterminens början pröva för högre betyg i det eller de ämnen klasskonferensen efter samråd med eleven och, om eleven icke fyllt 21 år, dennes föräldrar bestämt. Prövningen anställes av lärarna i den ordning rektor föreskriver. Efter prövningen skall, om eleven därvid erhållit högre betyg, frågan om hans fortsatta skolgång ånyo prövas. 12 §. Klasskonferensen beslutar om elevs fortsatta skolgång. Vid höstterminens början beslutar klasskonferensen för den klass, till vilken uppflyttning kommer i fråga, varvid i konferensen även skola ingå de lärare, som jämlikt 11 § första stycket provat eleven. 13 §. Innan klasskonferensen fattar beslut om att elev ej skall flytta till högre årskurs, skill i erforderlig utsträckning ha ägt rum såväl samråd med eleven och, i fråga om elev som icke fyllt 21 år, dennes föräldrar som studierådgivning. Beslut om kvarsättning eller om skiljande av elev från vidare studier vid fackskola må ej fattas utan att sådant samråd ägt rum.

23 Tackskolan

14 §. Närmare bestämmelser om prövning av elevs fortsatta skolgång meddelas av överstyrelsen. Avgång från fackskola 15 §. Bestämmelserna i 12 kap. 38—40 §§ om avgång från gymnasium skola äga motsvarande tillämpning beträffande fackskola. Ledighet för elev 16 §. I fråga om ledighet för elev skall vad i 6 kap. 24—27 §§ sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. Rektor må bevilja elev ledighet för enskilda angelägenheter för tid som rektor bestämmer. Därutöver må rektor bevilja elev ledighet för praktik utöver föreskrivet praktikår eller studier under tid som rektor bestämmer, dock i regel högst två terminer. Elevernas uppförande 17 §. Beträffande elevernas uppförande skall vad i 12 kap. 42—44 §§ sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Frågor om avstängning och förvisning av elev utredas, prövas och avgöras av skolstyrelsen. b) Förvisning av elev må avse viss tid, högst en termin utöver den, då beslutet meddelas. Prövning 18 §. I fråga om prövning skola bestämmelserna i 12 kap. 45—47 §§ äga motsvarande tillämpning vid fackskola. 17 kap. Kollegier och konferenser 1§. I fråga om kollegier och konferenser skola bestämmelserna i 7 kap. 1—13 §§ äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Samtliga lärare äro ledamöter av kollegiet. b) Vid skolenhet med fackskola må anordnas för flera ämnen gemensamma ämneskonferenser. 2 §• Vid skolenhet med fackskola må finnas en biblioteksnämnd. I nämnden skola ingå rektor tillika ordförande, bibliotekarien och högst fyra av kollegiet utsedda lärare. Nämnden skall avgiva förslag om bokinköp. 706

18 kap. Befattningshavare Allmänna

föreskrifter

1§. Vid fackskola äro anställda dels rektorer såsom skolledare, dels studierektorer såsom biträdande skolledare, dels lärare, dels ock annan erforderlig personal. Vid fackskola bör finnas tillgång till skolpsykolog, skolkurator, yrkesvägledare och bibliotekarie. Beträffande befattningshavare vid fackskola skall vad i 8 kap. 2—5 §§ sägs äga motsvarande tillämpning. Därvid skall vad i 8 kap. 3 § sägs avse skolenhet, vari jämte fackskola ingår annan skola. Rektorer 2§Vid varje skolenhet med fackskola skall vara inrättad en rektorstjänst, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda förordnar. Rektor för skola eller del av skola, med vilken fackskola bildar skolenhet, skall vara rektor jämväl för fackskolan. 3§. För behörighet till rektorstjänst vid fackskola fordras att vara med hänsyn till insikter, praktisk erfarenhet och övriga egenskaper skicklig och lämplig för tjänsten. 4 §. I fråga om rektors åligganden skall vad i 9 kap. 4—6 §§ sägs äga motsvarande tillämpning. Rektor är skyldig att meddela undervisning i den utsträckning länsskolnämnden föreskriver enligt de bestämmelser överstyrelsen meddelar. Vad som är stadgat om lärares skyldigheter skall äga motsvarande tillämpning beträffande rektor, i den mån han fullgör undervisningsskyldighet. 5 §• Rektor må endast tillfälligtvis i den mån så oundgängligen erfordras och eljest efter medgivande av länsskolnämnden åtaga sig undervisning utöver den, som åligger honom enligt beslut om hans undervisningsskyldighet. Studierektorer 6 §•

För förstärkning av den pedagogiska ledningen vid skolenhet med fackskola må inrättas befattning såsom studierektor. Vid skolenhet, som enligt 1 kap. 4 § omfattar lägre poängtal än 24 må studierektor finnas endast efter medgivande av överstyrelsen. 707

För behörighet till sådan befattning fordras att inneha lärartjänst vid fackskola eller vid skola, med vilken fackskola bildar skolenhet, och att ha av länsskolnämnden förklarats lämplig för befattningen. 7§. Beträffande studierektors åligganden skola bestämmelserna i 9 kap. 11 och 12 §§ i vad avser grundskolans högstadium äga motsvarande tillämpning. 8§Därest rektor vid skolenhet med fackskola omfattande lägst 600 elever är förste rektor, må studierektor utöver vad i 7 § sägs åläggas de arbetsuppgifter, som angivas i särskild instruktion fastställd av länsskolnämnden. Därvid skall undervisningsskyldigheten fastställas av länsskolnämnden enligt de bestämmelser överstyrelsen meddelar. 9§I fråga om studierektors rätt att åtaga sig undervisning utöver den, som åligger honom, skall vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning. Allmänna föreskrifter om lärare 10 §. Lärare vid fackskola äro adjunkter och ämneslärare (lärare i läroämnen) lärare i teckning, slöjd, musik, dramatik, hemkunskap (hushållsteknik) och gymnastik (övningslärare) samt lärare i stenografi och maskinskrivning. 11 §• Lärare anställas såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare. Lärare i läroämnen må ock anställas såsom aspiranter. Dessutom må lärare anställas såsom timlärare eller pensionsavgången lärare. 12 §. Anställning som lärare avser tjänstgöring vid fackskola i kommunen. Tjänstgöringen skall tills vidare vara förlagd till viss skolenhet men må, om så prövas lämpligt, till en del förläggas till annan skolenhet i kommunen. Bestämmelserna i 8 kap. 10 § om ändring i förläggning av tjänstgöringen för ordinarie lärare vid grundskolan skola äga motsvarande tillämpning beträffande lärare vid fackskola.

13 §. Bestämmelserna i 8 kap. 11—23 §§ om lärares allmänna åligganden och om fyllnadstjänstgöring skola äga motsvarande tillämpning beträffande lärare vid fackskola; dock må klassföreståndare förordnas jämväl för del av klass. Lärare är vidare skyldig att biträda vid prövningar, att deltaga i anordnande och bedömande av undervisningsprov, som enligt överstyrelsens bestämmande förläggas till fackskolan samt att, i den mån så fordras, biträda vid lärarutbildning, som är förlagd till fackskolan. Lärare i läroämnen Tjänster 14 §. Vid fackskola finnas ordinarie och extra ordinarie adjunktstjänster samt extra ordinarie ämneslärartjänster. Antalet ordinarie adjunktstjänster och extra-ordinarie ämneslärartjänster vid fackskola fastställes av Kungl. Maj:t. Tjänsterna fördelas mellan kommunerna av överstyrelsen, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. 15 §. I fråga om tillsättande och återbesättande av tjänsterna skall vad i 10 kap. 16 § sägs äga motsvarande tillämpning. 16 §. Bestämmelserna i 14 kap. 17 och 18 §§ om ämnen, vilka ingå i adjunktstjänst vid gymnasium skola äga motsvarande tillämpning beträffande adjunktstjänst i fackskola med iakttagande av att adjunktstjänst ej må omfatta ämnena latin eller grekiska. 17 §. I fråga om behörighet till ordinarie adjunktstjänst och extra ordinarie ämneslärartjänst vid fackskola skall vad i 10 kap. 19 § a), b) och d) samt 25 § sägs äga motsvarande tillämpning. 18 §. Beträffande teoretisk utbildning för behörighet till adjunktstjänst vid fackskola skola bestämmelserna i 10 kap. 21 § äga motsvarande tillämpning med iakttagande av följande särskilda bestämmelser. a) Behörig till adjunktstjänst i vilken ingår ekonomiska läroämnen är den som avlagt filosofisk ämbetsexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig examen, filosofisk-samhällsvetenskaplig examen eller civilekonomexamen i samtliga fall med betyg i det eller de ämnen, som motsvara i tjänsten ingående läroämnen. b) Behörig till adjunktstjänst i vilken ingår tekniska läroämnen är den som 709

avlagt civilingenjörsexamen på facklinje motsvarande inom teknisk fackskola upprättade linjer eller avlagt teknologie magisterexamen med betyg i det eller de ämnen som motsvara i tjänsten ingående läroämnen. c) Till adjunktstjänst vid fackskola är även den behörig, som av överstyrelsen med hänsyn till examina, i förekommande fall praktisk lärarutbildning samt ådagalagda erfarenheter av undervisning förklaras behörig till tjänsten. 19 §. Beträffande behörighet till ämneslärartjänst vid fackskola skola följande bestämmelser gälla. a) Behörig till ämneslärartjänst för gymnasieingenjör är den som genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning förvärvat sådan erfarenhet som är av väsentlig betydelse för tjänsten, avlagt ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium på facklinje motsvarande inom teknisk fackskola upprättad linje och genomgått särskild för tjänstgöring i teknisk fackskola anordnad utbildning eller av överstyrelsen bedömes ha motsvarande kompletterande utbildning. b) Behörig till ämneslärartjänst för gymnasieekonom för undervisning på ekonomisk fackskola är den som genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning förvärvat sådan erfarenhet som är av väsentlig betydelse för tjänsten, avlagt handelsgymnasieexamen och genomgått särskild för tjänstgöring i ekonomisk fackskola anordnad ämnesutbildning eller av överstyrelsen bedömes ha motsvarande kompletterande utbildning. c) Behörig till ämneslärartjänst i läroämnen är den som av överstyrelsen med hänsyn till examina, i förekommande fall pedagogisk utbildning samt ådagalagda erfarenheter av undervisning, förklaras behörig till tjänsten. 20 §. Vid fackskola må anställas, utöver vad som framgår av 14 §, icke-ordinarie adjunkter och ämneslärare i den omfattning, som fordras för undervisningens uppehållande. Beträffande sådana lärare skall vad i 10 kap. 33—35 §§ sägs äga motsvarande tillämpning. Tjänstgöring 21 §. I fråga om undervisningsskyldighet och fyllnadstjänstgöring skall vad i 10 kap. 37—39 §§ sägs äga motsvarande tillämpning med iakttagande av att undervisningsskyldigheten i medeltal skall utgöra veckotimmar.

Övningslärare Tjänster 22 §. Vid fackskola må inrättas ordinarie tjänst såsom övningslärare i ämnet teckning, musik, slöjd, hemkunskap (hushållsteknik) eller gymnastik ävensom i ämnena teckning och slöjd eller hemkunskap och slöjd. I tjänst i slöjd skall ingå trä- och metallslöjd eller textilslöjd. Antalet ordinarie tjänster fastställes av Kungl. Maj:t. Tjänsterna fördelas mellan kommunerna av överstyrelsen, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. 23 §.

I fråga om tjänster i övningsämnen skall vad i 10 kap. 41—47 §§ sägs äga motsvarande tillämpning. Tjänstgöring 24 §. I fråga om övningslärares tjänstgöring och organiserandet av övningslärartjänster skall vad i 10 kap. 48—59 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Lärare i stenografi, maskinskrivning, kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete 25 §. Beträffande tjänster i stenografi och maskinskrivning skola bestämmelserna i 14 kap. 28—32 §§ äga motsvarande tillämpning. I sådan tjänst må efter medgivande av länsskolnämnden såsom fyllnadstjänstgöring inräknas undervisning i gymnasium eller vid grundskolans högstadium eller vid kommunal yrkesskola och vid tjänst i stenografi och maskinskrivning vid sådan skola fyllnadstjänstgöring vid fackskola. Fyllnadstjänstgöring må uppgå till högst hälften av läraren åvilande tjänstgöringsskyldighet. 26 §.

Behörighet för undervisning i kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete meddelas av överstyrelsen. I fråga om undervisningsskyldighet skall vad i 10 kap. 53 § sägs äga motsvarande tillämpning.

SJÄTTE AVDELNINGEN

Gemensamma bestämmelser 25 kap. Tillsättning av befattningar under skolstyrelsen 18 §. Föreslagen lydelse 1 mom. Innehar skoldirektör eller biträdande skoldirektör eller rektor vid grundskolan eller vid statlig läroanstalt ordinarie lärartjänst vid skola, som avses i denna stadga, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda lärartjänsten återbesattes, om så fordras. Vad nu sagts gäller även beträffande rektor vid fackskola och gymnasium eller vid privatskola, som avses i privatskolestadgan.

Nuvarande lydelse 1 mom. Innehar skoldirektör eller biträdande skoldirektör eller rektor vid grundskolan eller vid statlig läroanstalt ordinarie lärartjänst vid skola, som avses i denna stadga, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda lärartjänsten återbesattes, om så fordras. Vad nu sagts gäller även beträffande rektor vid kommunalt gymnasium eller vid privatskola, som avses i privatskolestadgan. Inträder skoldirektör

— pa stat.

Vad ovan

över stat.

2 mom. Innehar rektor vid grundskolan ej lärartjänst, som är förenad med statlig pensionsrätt, skall han tills vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, förordnas att inneha extra ordinarie lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning, som överstyrelsen bestämmer.

2 mom. Innehar rektor vid grundskolan, fackskola eller gymnasium ej lärartjänst, som är förenad med statlig pensionsrätt, skall han tills vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, förordnas att inneha extra ordinarie lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning, som överstyrelsen bestämmer.

21 Befattning som studierektor vid grundskolan tillsättes av skolstyrelsen genom förordnande tills vidare. Till innehavare av befattningen skall utses den därtill lämpligaste. Befattningen bör ledigförklaras genom anslag eller på annat lämpligt sätt.

712 Befattning som studierektor vid grundskolan, fackskola eller gymnasium tillsättes av skolstyrelsen genom förordnande tills vidare. Till innehavare av befattningen skall utses den därtill lämpligaste. Befattningen bör ledigförklaras genom anslag eller på annat lämpligt sätt.

Nuvarande

Föreslagen lydelse

lydelse

Icke-ordinarie lärartjänst skall tillsättas efter kungörande av ledigheten, då fråga är om a) icke-ordinarie tjänst såsom yrkeslärare vid grundskolan, om tjänsten är förenad med pensionsrätt i statens personalpensionsverk, b) extra ordinarie lärartjänst i stenografi och maskinskrivning vid fackskola eller gymnasium, c) icke-ordinarie tjänst såsom lärare vid kommunal yrkesskola, om tjänsten är reglerad för pensionsrätt i statens personalpensionsverk eller om i reglementet för skolan föreskrivits, att sådan tjänst skall ledigförklaras, samt d) annan statligt reglerad extra ordinarie lärartjänst, i den mån så bestämmes av överstyrelsen.

Icke-ordinarie lärartjänst skall tillsättas efter kungörande av ledigheten, då fråga är om a) icke-ordinarie tjänst såsom yrkeslärare vid grundskolan, om tjänsten är förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, b) extra ordinarie lärartjänst i stenografi och maskinskrivning vid handelsgymnasium, c) icke-ordinarie tjänst såsom lärare vid kommunal yrkesskola, om tjänsten är reglerad för pensionsrätt i statens pensionsanstalt eller om i reglementet för skolan föreskrivits, att sådan tjänst skall ledigförklaras, samt d) annan statligt reglerad extra ordinarie lärartjänst, i den mån så bestämmes av överstyrelsen.

29 ka p. Besvär 4§. Över beslut av kollegium vid skolenhet, som omfattar fackskola eller gymnasium, må besvär anföras hos överstyrelsen.

Över beslut av kollegium vid skolenhet, som omfattar gymnasium, må besvär anföras hos den överstyrelse, som är central myndighet för gymnasiet.

7§. Angående besvär över beslut av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning gäller vad därom stadgas i instruktionen för myndigheten. Över överstyrelsens förslag till rektorstjänst vid gymnasium må klagan ej föras.

Angående besvär över beslut av överstyrelsen gäller vad därom stadgas i instruktionen för överstyrelsen.

Nuvarande

lydelse

Föreslagen lydelse 8§.

Över beslut av riksrevisionsverket om återbetalning enligt 16 kap. 2 § må besvär anföras hos kammarrätten.

I fråga om besvär över beslut av intagning snämnd i fall, som sägs i 12 kap. 12 § andra stycket samt 16 kap. If § skall vad i 53 § skollagen sägs om besvär över beslut av skolstyrelse i ärende som avses i 10 § andra stycket samma lag äga motsvarande tilllämpning. Över beslut av länsskolnämnd i anledning av besvär över intagningsnämndens beslut skall gälla vad i 54 § skollagen sägs.

Övergångsbestämmelser 1. Denna kungörelse skall, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, träda i kraft den 1 juli 1965. 2. Förekommer i författning eller eljest hänvisning till författningsrum, som ersatts med bestämmelse enligt denna kungörelse, skall den bestämmelsen tilllämpas. 3. Behörig att intagas som elev i årskurs 1 vid fackskola är den som efter slutförd lärokurs enligt de timplaner och huvudmoment som tillämpats för försöksskolan (grundskolan) erhållit godkända betyg i a) svenska (modersmålet), samhällskunskap, geografi (ekonomisk geografi), biologi, engelska ävensom b) i de ämnen, som framgå av följande uppställning: Fackskola social, med språklig specialisering social, med naturvetenskaplig specialisering ekonomisk teknisk

Ämnen tyska (alternativkurs 1 eller 2) matematik, fysik och kemi (alternativkurs 1 eller 2) matematik (alternativkurs 1 eller 2) eller handelsräkning matematik (alternativkurs 2), fysik och kemi (alternativkurs 1 eller 2)

4. Vad i punkten 3 sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som avlagt allmän eller praktisk realexamen eller särskild realexamen eller särskild praktisk realexamen, beträffande den som genomgått högsta eller näst högsta klassen av normalskollinje eller lägst årskurs I 4 av allmänt gymnasium 714

samt beträffande den, som undergått prövning å grundskolans kurs enligt 6 kap. 21 § skolstadgan eller särskild prövning för realexamen eller praktisk realexamen. Därvid skall iakttagas följande. Betyg i engelska, tyska och matematik å särskild studiegång i realskolans högsta klass jämställas med betyg i alternativkurs 1 i motsvarande ämnen i försöksskolans (grundskolans) årskurs 9, betyg i handelsräkning från praktisk realskolas handelslinje jämställes med betyg i alternativkurs 1 i matematik i försöksskolans (grundskolans) årskurs 9 samt betyg i historia med samhällslära i realskolans högsta klass jämställes med betyg i samhällskunskap i försöksskolans (grundskolans) årskurs 9. Bestämmelser för evalvering av betyg gällande alternativkurs 1 och 2 liksom för betyg gällande särskilda kurser i realexamen utfärdas av skolöverstyrelsen. 5. Fordras ytterligare föreskrifter i samband med införandet av de nya bestämmelserna, meddelas sådana av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av överstyrelsen.

Specialmotivering Vid upprättandet av fackskoleutredningens förslag till författningar rörande fackskolan har utredningen sökt anpassa dessa så långt detta varit möjligt till de författningsbestämmelser som gäller för grundskolan liksom till gymnasieutredningens nyligen framlagda författningsförslag. Som fackskoleutredningen vid flera tillfällen framhållit kommer fackskolan som regel att samordnas med annan skolform, gymnasium, grundskolans högstadium eller yrkesskola. En författningsmässig samordning med nämnda skolformer framstår därför som synnerligen önskvärd. I följande specialmotivering lämnar fackskoleutredningen en kortfattad kommentar främst till de förslag till bestämmelser, som innebär särskilda nyheter. Förslaget till bestämmelser kan betraktas som en i författningstext komprimerad sammanfattning av de förslag som utredningen framlagt i föreliggande betänkande. Fackskoleutredningen har funnit det mest rationellt att beträffande vissa frågor som behandlats mer ingående i betänkandet som specialmotiveringar hänvisa till utredningens överväganden och förslag i stället för att i det följande återge vad som mer utförligt anförts i kapiteltexten. Utredningen använder i författningsförslaget benämningen fackskola som beteckning på skolformen som sådan, fackskolorna då de tre skilda slagen av studievägar åsyftas samt skolenhet med fackskola för att ange en organisatorisk enhet i vilken fackskola ingår. I författningsförslaget förekommer hänvisningar till motsvarande bestämmelser för gymnasiet i skolstadgan. Utredningen avser härvid — det bör observeras — det förslag med ändringar i 11—14 kap. i skolstadgan som nyligen framlagts av gymnasieutredningen (SOU 1963: 42 s. 862 ff.). 715

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna bestämmelser 1 kap. Inledande bestämmelser 5§Enligt Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen den 28 juni 1963 angående försöksverksamhet med fackskolor läsåret 1963/64 skall skolöverstyrelsen vara central myndighet för de allmänna fackskolorna och överstyrelsen för yrkesutbildning för de merkantila och tekniska fackskolorna. Sedan 1963 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t, prop. 1963:144, nu fattat beslut om inrättandet fr. o. m. den 1 oktober 1964 av en enhetlig central skolmyndighet benämnd skolöverstyrelsen, torde bestämmelsen böra ges den lydelse som upptages i författningsförslaget. 2 kap. Tillämpningsföreskrifter till 2 samt 5—8 kap. skollagen 23 b §. Enligt fackskoleutredningens uppfattning skall alla ungdomar oavsett bostadsort ha tillgång till fackskola. Genom det föreslagna tillägget till 23 § skapas garantier för detta vad avser tillträde till social och ekonomisk fackskola samt de olika linjerna av teknisk fackskola. I fråga om tillträde till olika grenar och specialiseringar hänvisas till vad som sägs nedan under 16 kap. 5 §. 26 §. Enligt nu gällande bestämmelser äger endast Kungl. Maj:t fatta beslut om organisatorisk samordning av två eller flera skolor (skolformer) till en skolenhet. I Kungl. Maj:ts brev till skolöverstyrelsen den 28 juni 1963 sägs i 4 § att fackskola samt annan statlig eller kommunal skola under skolstyrelsens förvaltning eller delar av nämnda skolor må bilda en skolenhet. Sedan Kungl. Maj:t och riksdagen sålunda tagit ställning till de principiella organisatoriska samordningsfrågorna, torde ovannämnda beslut om bildandet av skolenhet kunna överflyttas till skolöverstyrelsen.

FJÄRDE AVDELNINGEN

Fackskolor 15 kap. Arbetets anordning 1§. Målsättningen för fackskolorna har utredningen behandlat i betänkandets kapitel 3 s. 32 ff. 2§. Utredningen föreslår i betänkandets kapitel 3 s. 30 f. att den av 1962 års riksdag beslutade fackskolan skall omfatta social, ekonomisk och teknisk fackskola. 716

3 §• Utredningen behandlar i betänkandets kapitel 3 s. 29 ff. vissa namnfrågor samt redogör på s. 50 ff. för sina förslag beträffande fackskolornas organisation. Med linje förstås, att undervisningen i de båda årskurserna är mer framträdande differentierad för utbildning av visst slag. Den ytterligare specialisering som i den linjedelade tekniska fackskolan förekommer i årskurs 2 kallar utredningen för gren. Om undervisningen är mindre framträdande differentierad på olika utbildningsmål och den karaktärsbetonade undervisningen omfattar ett mer begränsat antal timmar per vecka, kallas anordningen för specialisering. 4§. Uppdelning på linjer av den tekniska fackskolan föranleder som regel stora investeringskostnader, varför allmänna planeringssynpunkter bör anläggas för undvikande av att parallella linjer med svagt elevunderlag upprättas vid relativt närbelägna fackskolor. Beslut om uppdelning på linjer bör därför enligt fackskoleutredningens uppfattning fattas av skolöverstyrelsen efter framställning från kommunen. 5§Utredningen anser det vara angeläget att blivande lärare får ingående kännedom om undervisningen i fackskolorna, varför fackskolorna där så lämpligen kan ske, bör ingå i s. k. lärarutbildningsblock eller medtagas bland de läroanstalter som samverkar med lärarhögskolorna. Då fackskola är upprättad i skolenhet, till vilken s. k. praktisk lärarkurs är förlagd, bör även fackskolan utnyttjas vid den praktiska lärarutbildningen. Även för övrig lärarutbildning bör fackskolan utnyttjas. 6 - 9 §§. Förslaget till bestämmelser beträffande läroplan, ämnen och läroböcker följer i huvudsak motsvarande bestämmelser för grundskolan och gymnasiet. Läroplanen skall sålunda som regel utfärdas av Kungl. Maj:t, medan det bör ankomma på överstyrelsen att medge mindre avvikelser, som dock ej får innebära att ett ämne borttages från schemat eller att det sammanlagda timtalet ökas. Utredningen lämnar i betänkandet, kapitel 3 s. 50 ff., en beskrivning av fackskolorna och redogör därvid bl. a. för undervisningens uppdelning på obligatoriska ämnen, specialiseringar samt ämnen för fritt tillval (tillvalsämnen). Utredningen har ansett det onödigt att i bestämmelserna för fackskolan intaga en uppräkning av i fackskolan förekommande ämnen, då dessa är uttryckligen angivna i läroplanen. Enligt utredningens uppfattning bör viss lättnad i elevernas arbetsbörda ibland kunna ges. Normalt kommer skolveckan att omfatta 35 veckotimmar. För vissa elever bör rektor kunna medge befrielse från tillvalsämne eller del därav t. ex. då eleven har svag hälsa, avser att deltaga i stödundervisning (se 18 §) 717

eller bedriva kompletteringsstudier för övergång till gymnasium eller annan fackskola (se betänkandet, 4 kap. s. 156 f.). 10 §. Fackskoleutredningen har i sitt förslag till läroplan i kapitel 8 angivit, hur friluftsdagarna bör disponeras i fackskolan. Bl. a. bör de i viss omfattning kunna utnyttjas för studiebesök vid företag och institutioner. Det har dock ej ansetts nödvändigt att intaga särskild föreskrift härom i bestämmelserna.

I'llI avvaktan på resultatet av pågående översyn i fråga om granskningen av läroböcker m. m. föreslår fackskoleutredningen att nuvarande bestämmelser för grundskolan och gymnasiet om antagande av läroböcker skall tillämpas även i fackskolan. 12—14 §§. Utredningen har i betänkandet kapitel 4 s. 88 ff. redogjort för sina överväganden och förslag beträffande uppdelning på klasser och grupper. Bestämmelserna i 12—13 §§ överensstämmer i huvudsak med vad som föreslagits för gymnasiet. Utredningen har vidare på s. 89 f. lämnat en närmare motivering för sitt förslag om ett högre delningstal för upprättandet av linje, som oftast kommer att organiseras såsom särskild klass, vid teknisk fackskola. Vid teknisk fackskola torde vissa variationer i elevantalet uppkomma från år till år, bl. a. beroende på elevernas fullgörande av det s. k. praktikåret. För att så långt möjligt säkerställa en sammanhängande studiegång för de elever som fullgjort praktikåret före inträdet i fackskolan liksom för de elever som efter praktikåret skall fullgöra andra årskursen bör länsskolnämnden äga möjlighet att medge att linje respektive gren eller specialisering må bibehållas även om elevantalet under lärokursen (den sammanhängande studiegången i årskurs 1 och 2) nedgår under det föreskrivna. 15—16 §§. Frågan om lärotider m. m. för fackskolan behandlar utredningen i betänkandets kapitel 4 s. 85 ff. I samband härmed redogör utredningen på s. 86 f. för sina överväganden och förslag beträffande gemensam samling av eleverna och morgonsamling i fackskola som ingår i skolenhet, där morgonsamlingar regelbundet anordnas m. m. 17 §. Bestämmelserna om arbetets fördelning följer i huvudsak motsvarande bestämmelser för grundskolan. Föreskrift har dock intagits om att schema skall insändas till överstyrelsen och länsskolnämnden. 18 §. Utredningens överväganden och förslag om stödundervisning, kompletteringsstudier m. m. återfinnes i betänkandet på s. 156 ff. 718

16 kap. Elever Intagning av elever 1 - 4 §§. Intagning av elever till fackskola behandlas i betänkandet i kapitel 4 s. 130 ff. Enligt utredningen bör elever från samtliga linjer i grundskolan ha möjlighet att övergå till fackskola. De i 1 § mom. a) angivna ämnena förekommer på samtliga linjer i årskurs 9 i grundskolan. Ämnet engelska kan förekomma både som större eller mindre kurs samt på praktiska linjer som ämne alternativt till musik. Samtliga kurser i ämnet skall godtas för inträde i fackskola. Eleverna från främst de praktiska linjerna i årskurs 9 måste som framgår av sammanställningen på s. 155 f. undergå prövningar i vissa ämnen. I samband med behandlingen av den s. k. praktikfrågan föreslår utredningen (s. 132 ff. och s. 139 ff.) att en viss kvot skall reserveras för inträdessökande som uppvisar minst tre års väl vitsordad och för den åsyftade utbildningen lämpad praktik. Även sökande som genomgått avslutad minst tvåårig yrkeskurs inom för fackskolan närliggande område skall kunna intas på den för äldre inträdessökande reserverade kvoten. Vid intagning till fackskola liksom till gymnasium torde ett flertal gränsfall uppkomma. Som exempel kan nämnas elever som har 1—2 års väl vitsordad praktik kombinerad med avslutad ettårig kurs vid yrkesskola. Ungdomar som genomgått folkhögskola eller fullföljt utbildningen vid annan i övergångsbestämmelserna ej angiven skola bör ävenledes kunna deltaga i undervisning vid fackskola. Utredningen föreslår därför genom hänvisning till 12 kap. 15 § att möjlighet ges intagningsnämnd eller rektor att medge sådana sökande att utan föregående prövning följa undervisningen i fackskola. Erforderliga anvisningar för bedömningen av dessa fall förutsattes bli utfärdade av överstyrelsen. Det tekniska förfarandet vid intagning av elever till fackskola bör ansluta sig till de av gymnasieutredningen föreslagna bestämmelserna för gymnasiet (GU:s förslag 12 kap. 5—15 §§). Förslaget innebär, att intagningen i gymnasium, fackskola och — där så finnes lämpligt — yrkesskola samordnas samt att en gemensam intagningsnämnd, med bl. a. representant jämte suppleant från någon av de berörda skolstyrelserna, inrättas. Erforderliga anvisningar om bl. a. urval av elever torde böra utfärdas av skolöverstyrelsen i huvudsak efter de riktlinjer, som utredningen angivit på s. 133 f. Sålunda bör elever intagas efter beräknat medelbetyg i samtliga ämnen i årskurs 9. I kapitel 4 s. 153 föreslås att erforderliga inträdesprövningar bör få anordnas som s. k. provveckor, varefter rektor efter hörande av klasskonferensen fattar beslut om elevens fortsatta skolgång. Härigenom erhåller man en längre observationstid, samtidigt som eleven ges tillfälle att visa sin studieförmåga i samtliga ämnen i årskursen. Fackskoleutredningen har i kapitel 4 s. 152 ff. behandlat frågan om elevers 719

övergång mellan fackskola och gymnasium respektive gymnasium och fackskola. Enligt utredningens uppfattning bör man söka skapa möjligheter för en smidig övergång mellan olika skolformer i det gymnasiala skolsystemet. Det torde ej vara nödvändigt att införa detaljerade bestämmelser härom i skolstadgan. Det åsyftade målet torde kunna uppnås genom anvisningar som utfärdas av skolöverstyrelsen i huvudsak enligt de riktlinjer, som angivits av utredningen. 5§. Då elev önskar fullfölja sin utbildning vid sådan specialisering eller gren, som ej kan upprättas vid fackskola inom elevområdet, bör eleven kunna slutföra sina studier vid annan fackskola med sådan specialisering eller gren. Sådan överflyttning torde bli mest vanlig inom den tekniska fackskolan. Här kan också vissa förändringar uppstå i elevantalet genom att ett varierande antal elever fullgör det s. k. praktikåret mellan årskurs 1 och årskurs 2. Det bör därför vara möjligt att i årskurs 2 kunna från annan fackskola emottaga elev, som i valet mellan å ena sidan den studieväg som kan anordnas i hemorten t. ex. annan linje eller gren än den primärt önskade eller en med ett år förlängd praktik och å andra sidan en sammanhängande studiegång i en bestämd specialisering på annan ort, väljer det senare alternativet. För undvikande av omfattande administrativa åtgärder har fackskoleutredningen ej behandlat dessa specialfall vid angivandet av elevområden för fackskolan i 2 kap. 23 b §. Skulle erfarenheterna senare visa, att detaljerade bestämmelser erfordras, torde frågan om elevområden för fackskolan få upptagas till omprövning. 6§. Under vårterminen bör i årskurs 1 en information ges till elever och målsmän om val av gren eller specialisering i årskurs 2. Anmälningar från eleverna bör inlämnas senast den 1 april, vilka anmälningar läggs till grund för planeringen för kommande läsår. Betyg 7 - 8 §§. Betygsättningen i fackskolan behandlas i utredningens betänkande i kapitel 4 s. 146 ff. Förslaget till bestämmelser om betygsättningen ansluter i huvudsak till motsvarande bestämmelser för grundskolan. Utredningen föreslår dock att betyg i ordning och uppförande ej skall ges i fackskolan. När ett ämne avslutas, skall betyget avse hela lärokursen i ämnet. Betyget på vårterminen i årskurs 2 blir sålunda ett sammanfattningsbetyg över studiet av ämnet under de två läsåren i fackskolan. I den sociala och ekonomiska fackskolan kommer eleven att utföra s. k. specialarbete (se s. 98 ff.). Utredningen anser, att särskilt betyg ej bör ges for dessa specialarbeten, däremot bör på slutbetyget uppgift lämnas om ämnen for elevens specialarbete. 720

Uppflyttning m. m. 9—14 §§. Utredningen föreslår i kapitel 4 s. 149 f. att i huvudsak samma bestämmelser skall gälla för uppflyttning av elev i fackskola som nu gäller i grundskolan. Elev skall sålunda som regel uppflyttas. Om annat beslut ifrågasattes skall detta främst grundas på en helhetsbedömning av elevens situation. Viss hänsyn bör dock tas även till andra omständigheter, elevens ådagalagda vilja att följa skolarbetet, inverkan på kamraternas möjligheter till studier m. m. Innan beslut om kvarsättning fattas skall samråd ha ägt rum med eleven och — om eleven icke fyllt 21 år — även med elevens föräldrar. I fackskolan kan anordnas flyttningsprövningar i huvudsak på samma sätt som nu förekommer vid högre skolor. Några detaljerade anvisningar om flyttningsprövningarnas anordnande har ej lämnats av utredningen. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör prövningarna kunna anordnas som s. k. provveckor (se 4 § mom. a). Avgång från jackskolu 15 §. Bestämmelserna om avgång från fackskola har anknutits till motsvarande bestämmelser på gymnasiet, vilka överensstämmer med 12 kap. 19 och 21—22 §§ skolstadgan i dess nuvarande lydelse. Ledighet för elev 16 §. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 23 § i nuvarande skolstadga med tillägg för ledighet för praktik eller studier. Elevernas

uppförande

17 §. Förslaget till bestämmelser överensstämmer i huvudsak med de föreslagna bestämmelserna för gymnasiet. I likhet med vad som gäller för gymnasiet föreslås för fackskolan, att elev skall kunna avstängas från undervisning helt eller delvis högst två veckor eller förvisas från fackskolan under en tid som här angivits till högst en termin utö/er den då beslutet meddelats. Enligt fackskoleutredningens uppfattning kan förvisningen i en skola, där utbildningen i sin helhet endast omfattar fyra terminer, ej ges en omfattning av tre terminer som föreslagits för gymnasiet. Vad utredningen här anför om förvisningen avser fackskolan som skolform ej skolenheten. Fackskoleutredningen anser att bestämmelserna i nuvarande skolstadga 12 kip. 26 § 1 mom. 2 stycket om elev som står under åtal för brottslig gärning fått 721

en mindre tillfredsställande utformning. Åtgärder av straffkaraktär från skolans eller samhällets sida borde ej vidtagas, förrän laga dom fallit. E t t erkännande av ungdom kan ej alltid anses vara fullt bindande. Eventuellt borde bestämmelsen ha kompletterats med tillägget att erkännandet skett inför myndighet. Med hänsyn till att disciplinreglerna är föremål för utredning, föreslår dock fackskoleutredningen ej någon ändring i nu gällande bestämmelser. Fackskoleutredningen föreslår att frågan om avstängning eller förvisning av elev skall prövas och avgöras av skolstyrelsen eller avdelning av styrelsen. Som regel torde frågor av dessa slag — i den mån de förekommit i grundskolan ha handlagts av en av skolstyrelsens avdelningar, vilket måste anses mest lämpligt med hänsyn till ärendenas grannlaga karaktär. Bestämmelsen har i övrigt getts sådan utformning att garantier skapas för en allsidig och objektiv handläggning av ärendet. Prövning 18 §. Förslaget till bestämmelser om fyllnadsprövning ansluter till gymnasieutredningens författningsförslag. Utredningen har i betänkandet kapitel 4 s. 158 f. föreslagit att bestämmelserna om avgifter för fyllnadsprövning skall utgå. Liksom i gymnasiet bör även i fackskolan elev ha rätt att under pågående läsår undergå prövning för erhållande av slutbetyg i lärokurs eller del därav. Prövningen kan även avse ämne som ej förekommer i den fackskola, linje, gren eller specialisering som eleven tillhör. Även utomstående, som ej är elev vid fackskola, bör ha rätt, om han så önskar, att undergå prövning i lärokurs eller del därav i fackskola. Betyg, som erhållits vid sådan prövning, skall enligt 8 § mom. c) intagas i slutbetyget från fackskolan. 17 kap. Kollegier och konferenser 1 - 2 §§• Bestämmelserna om kollegier och konferenser har utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser för grundskolan. I fackskolan kommer sannolikt — i varje fall under uppbyggnadsskedet — ett relativt stort antal timlärare liksom tjänstemän från förvaltning och näringsliv m. fl., att tjänstgöra. Enligt utredningens uppfattning bör liksom nu är fallet vid yrkesskolorna samtliga vid fackskolan verksamma lärare tillhöra kollegiet. För främjandet av en önskvärd samordning mellan olika ämnen bör bestämmelserna om ämneskonferenser ges en sådan utformning att anordnandet av för flera ämnen gemensamma ämneskonferenser underlättas och främjas. Fackskoleutredningen anser, att rektor skall vara självskriven ordförande i fackskolans biblioteksnämnd. 722

18 kap. Befattningshavare Allmänna

föreskrifter

1§. Förslaget till bestämmelser har utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser för grundskolan. Fackskoleutredningen behandlar i betänkandet kapitel 6 s. 196 ff. frågan om befattningshavarna i fackskolan. Utredningen föreslår, att under vissa förutsättningar befattningar som studierektorer skall kunna inrättas. Därjämte bör fackskolan ha tillgång till skolpsykolog, skolkurator, yrkes vägledare och bibliotekarie, även om dessa ej behöver vara anställda vid fackskolan. Rektorer 2 - 5 §§. Utredningen redovisar i betänkandet kapitel 6 s. 223 ff. sina överväganden och förslag angående skolans fackliga ledning. Som tidigare inledningsvis anförts kommer fackskolan oftast att vara samorganiserad med annan skola (skolform) och utgöra en med denna gemensam skolenhet. Fackskoleutredningen anser, att sådan skolenhet bör stå under gemensam (pedagogisk) ledning. De olika skolformernas, studiekursernas, behov av särskild pedagogisk ledning kan till en del tillgodoses genom anordningen med studierektor, vilken — med hänsyn till pedagogisk utbildning och erfarenhet — om möjligt bör komplettera rektor. Med hänsyn till önskemålet att rektor för skolenheten även skall vara rektor för i skolenheten ingående fackskola kan, som utredningen närmare utvecklat i betänkandet, krav ej uppställas på att rektor skall ha behörighet som lärare just i fackskola. Fackskoleutredningen har därför funnit de mer allmänt formulerade behörighetskraven för rektorstjänst vid yrkesskola, skolstadgan 23 kap. 4 §, böra vara tillämpliga för fackskolan. (Se s. 223 ff.) Utredningen har övervägt att ersätta 2—5 §§ med en hänvisning till motsvarande bestämmelser för gymnasiet men avstått från detta, eftersom de avsedda överensstämmelserna med motsvarande bestämmelser för yrkesskolan och grundskolan därigenom ej skulle framstå på samma sätt som i föreliggande utformning. Studierektor 6—9 §§. I kapitel 6 s. 228 ff. redogör fackskoleutredningen för sina överväganden och förslag angående studierektorstjänster i skolenhet där fackskola ingår. Utredningen föreslår att sådana tjänster inrättas i skolenhet, där det sammanlagda poängtalet, beräknat enligt 1 kap. 4 §, uppgår till lägst 24, dvs. ca 16 klasser. Det i jämförelse med grundskolan lägre antalet klasser motiveras med bl. a. den mer heterogena sammansättning beträffande studievägar, kurser m. m. och det rela723

tivt stora antalet ämnes- och timlärare som skolenhet med fackskola oftast kommer att få. Utredningen förutsätter, att studierektor i regel kommer att ha en del av sin undervisning förlagd till fackskolan. Förslaget till bestämmelser i övrigt ansluter till motsvarande bestämmelser för grundskolan. Allmänna föreskrifter om lärare 1 0 - 1 3 §§. Förslaget till bestämmelser ansluter i huvudsak till motsvarande bestämmelser för grundskolan med tillägget att lärarna i enlighet med utredningens förslag i 15 kap. 5 § skall vara skyldiga att biträda vid lärarutbildning samt i anordnande och bedömande av undervisningsprov. Anställningen avser liksom i grundskolan tjänstgöring vid fackskola i kommunen. Lärarna i fackskolan indelas i tre kategorier, lärare i läroämnen, övningslärare samt lärare i stenografi och i maskinskrivning. Utredningen behandlar lärarfrågor i fackskolan i kapitel 6 i betänkandet s. 196 ff. Lärare i läroämnen Tjänster 14—18 §§. Fackskoleutredningen föreslår (s. 202 ff.), att i fackskolan skall finnas ordinarie och extra ordinarie adjunktstjänster samt — under en sannolikt inte obetydlig övergångstid — extra ordinarie ämneslärartjänster för främst gymnasieingenjörer och gymnasieekonomer med viss vidareutbildning. Utredningen har ej funnit det möjligt att föreslå fasta ämneskombinationer för adjunktstjänster i fackskolan utan valt att hänvisa till gymnasieutredningens förslag till ämneskombinationer m. m. för adjunktstjänster vid gymnasium. Förslaget innebär, att adjunktstjänst även kan omfatta endast ett ämne liksom att överstyrelsen kan fastställa annan kombination än de som normalt förekommer. Fackskoleutredningens förslag beträffande behörighetsvillkor för adjunktstjänster vid fackskola torde böra betraktas som ett provisorium i avvaktan på lärarutbildningssakkunnigas förslag. Utredningens förslag ansluter så långt detta är möjligt till nu gällande bestämmelser. Utredningen har velat understryka, att fackskolan avses ge en undervisning som vad omfång och innehåll m. m. beträffar är av sådan kvalitet att samma behörighetskrav för adjunktstjänst vid fackskola bör gälla som för behörighet till adjunktstjänst vid gymnasium. För behörighet till adjunktstjänst, i vilken ingår tekniska läroämnen, föreslår utredningen avlagd civilingenjörsexamen på facklinje motsvarande inom teknisk 724

fackskola upprättad linje samt — sedan utbildningen i fråga utbyggts — teknolcgie magisterexamen med betyg i det eller de ämnen som motsvarar i tjänsten ingående läroämnen. Utredningen föreslår samma behörighetsvillkor för förordnande som ordinarie adjunkt på tjänst, i vilken ingår ekonomiska ämnen, som nu gäller för adjunktstjänst vid handelsgymnasium. I högre skolor och på grundskolans högstadium tjänstgör för närvarande ett relativt stort antal adjunkter, som ej är behöriga för ordinarie adjunktstjänst vid gymnasium. De flesta av dessa lärare har efter avlagd folkskollärarexamen bedrivit akademiska studier utan att avlägga fullständig filosofisk ämbetsexamen. Som regel torde de ha förvärvat fyra akademiska betyg i examensämnen motsvarande två läroämnen på grundskolans högstadium. Även om de akademiska betygen oftast fördelar sig med 2 + 2 i två examensämnen är en kombination av 1 4- 1 -|- 2 ej ovanlig. Flera lärare torde också ha erhållit adjunktsbehörighet genom att efter genomgången av två s. k. vidareutbildningskurser vid folkskoleseminarium om vardera en termins längd ha förvärvat två akademiska betyg i ett tredje läro-(examens-)ämne. Ifrågavarande kategori adjunkter, som erhållit sin pedagogiska utbildning vid folkskoleseminarium eller klasslärarlinje vid lärarhögskola har som regel beviljats dispens från praktisk lärarkurs efter åtta terminers tjänstgöring som lärare, varav fyra på högstadiet eller vid högre skolor. Som framgår av utredningens förslag 18 § mom. c) föreslår utredningen att överstyrelsen ges bemyndigande att efter prövning från fall till fall meddela behörighet för tjänst vid fackskola till adjunkter, vilka ej är behöriga för adjunktstjänst vid gymnasium. 19 §. Som tidigare anförts torde under en följd av år en stor del av undervisningen i fackskolorna komma att bestridas av ämneslärare med gymnasieingenjörs- och gymnasieekonomutbildning. Det torde därför vara angeläget att bereda ifrågavarande ämneslärare en något fastare anställning i fackskolan genom inrättandet av extra-ordinarie ämneslärartjänster. Som utredningen mer ingående behandlat i kapitel 6 s. 206 och 210 f. bör som behörighetsvillkor för dessa tjänster, förutom teoretisk utbildning som gymnasieingenjör respektive gymnasieekonom krävas, att efter avlagd examen ha genom god och allsidig praktik ej understigande två år från näringsliv eller förvaltning förvärvat sådana insikter som är av väsentlig betydelse för tjänsten samt att ha genomgått särskild för tjänstgöring i fackskola anordnad utbildning. Under en ej alltför kort övergångstid bör överstyrelsen vidare äga möjlighet ge dispens i sistnämnda avseende för lärare, som bedöms ha på annat sätt förvärvat sig motsvarande utbildning/kunskaper. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör under en övergångstid överstyrelsen ha möjlighet att genom prövning i de enskilda fallen även ge vissa ämneslärare i läroämnen som nu tjänstgör på grundskolans högstadium eller i högre 725

kommunala skolor behörighet för förordnande på extra ordinarie tjänster i fackskolan. Det kan här gälla lärare, som genom akademiska studier eller fortbildning av annat slag kompletterat sin utbildning från det numera nedlagda högre lärarinneseminariet, akademiker, som utan att ha avlagt fullständig fil. mag.examen tidigare av ämbetsverket meddelats behörighet för undervisning i vissa läroämnen vid högre kommunala skolor, folkhögskollärare, som ej avlagt fullständig fil. ämbetsexamen, ämneslärare (vidareutbildade folkskollärare) på grundskolans högstadium, som förvärvat vissa akademiska betyg utan att ha erhållit behörighet som adjunkter eller ämneslärare med examen från högre lärarinneseminariet, som med hänsyn till sina ämnesmässiga och pedagogiska meriter av överstyrelsen bedömts vara synnerligen lämpliga för tjänstgöring som ämneslärare i läroämne vid fackskola. 20 §.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 32 § i nuvarande skolstadga med tillägg av hänvisningen till 10 kap. 33—35 §§. Tjänstgöring 21 §. Fackskoleutredningen anser sig ej böra framlägga förslag i fråga om tjänstgöringsskyldigheten för lärare i läroämnen vid fackskola. Det torde närmast ankomma på förhandlande parter, att träffa uppgörelse i frågan om undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen vid fackskola. Övningslärare Tjänster, tjänstgöring 22—24 §§. Förslaget till bestämmelser för övningslärare har utformats helt i anslutning till motsvarande bestämmelser för grundskolan. Lärare i stenografi, maskinskrivning, kontorsteknik och yraktiskt kontorsarbete Tjänster 25—26 §§. Som framgår av betänkandet kapitel 6 s. 207 f. föreslår utredningen att ordinarie och extra ordinarie tjänster skall inrättas för lärare i stenografi och maskinskrivning. Beträffande lärartjänsterna har i författningsförslaget bestämmelserna utformats i anslutning till gymnasieutredningens förslag för gymnasiet. Lärare i stenografi och maskinskrivning föreslås få samma tjänstgöringsskyldighet som nu gäller för motsvarande tjänster på handelsgymnasiet. 726

Fackskoleutredningen bedömer det angeläget att heltidstjänster kan inrättas genom fyllnadstjänstgöring på gymnasiet, grundskolans högstadium eller vid yrkesskolan. Då nuvarande bestämmelser om fyllnadstjänstgöring avser enbart lärare i läroämne och övningslärare, torde särskilda bestämmelser om fyllnadstjänstgöring för lärare i stenografi och maskinskrivning böra utfärdas. Därest undervisningen i kontorsteknik och praktiskt sekreterararbete kommer att bestridas av timlärare bör det ankomma på överstyrelsen att meddela behörighet för ifrågavarande undervisning.

SJÄTTE AVDELNINGEN

Gemensamma bestämmelser 25 kap. Tillsättning av befattningar under skolstyrelsen Genom att fackskolan tillkommit som en ny skolform erfordras vissa ändringar av nu gällande bestämmelser om tillsättning av rektor och studierektor samt extra ordinarie lärare i stenografi och maskinskrivning. 29 kap. Besvär 4 och 7 §§. Ändringarna är föranledda av 1963 års riksdags beslut om enhetlig central skolmyndighet. (Se 1 kap. 5 §) 8 §• Genom hänvisningen beträffande intagning av elever till fackskola till de föreslagna bestämmelserna för gymnasiet, kan intagningsnämnden komma att pröva även frågan om att förvägra sökande inträde vid gymnasium enligt 45 § skollagen. Om detta förslag bifalles torde regler böra införas om rätt till besvär över intagningsnämnds beslut. Besvärsreglerna har utformats i anslutning till gällande bestämmelser om besvär över skolstyrelsens beslut i dylik fråga.

Övergångsbestämmelser Under en relativt lång övergångstid kommer personer med examen från äldre skilformer eller avgångsbetyg från nioårig enhetsskola att söka inträde vid fackskDla. Bestämmelser om behörighet för inträde vid fackskola för denna kategori sökande har utformats i anslutning till utredningens förslag i 16 kap. 1 §.

K A P I T E L 10

SAMMANFATTNING Några förutsättningar

för utredningens

överväganden och förslag

Fackskoleutredningens arbete har grundats dels på skolberedningens förslag om fackskolor, yttranden däröver, departementschefens uttalanden i propositionen 1962: 54, särskilda utskottets uttalande vid 1962 års riksdag och riksdagens beslut med anledning av nyssnämnda proposition, dels på departementschefens direktiv. I kapitel 2 sammanfattas i korthet dessa förutsättningar för utredningens arbete. Fackskoleutredningen har under arbetets gång haft kontakter och överläggningar med bl. a. företrädare för ämbetsverk och olika organisationer liksom med andra utredningar. Särskilt omfattande kontakter har förekommit med gymnasieutredningen, vilkens verksamhet i högre grad berört fackskoleutredningens område. En kvantitativ bedömning av avnämarområdet för den sociala fackskolan (bilaga 2) har företagits tillsammans med expertis från arbetsmarknadsstyrelsen. En undersökning har gjorts av elevrekryteringen till folkhögskolorna genom enkäter till dess elever och lärare (s. 183 ff.). Vidare har en särskild arbetsgrupp utrett frågan om praktikfordringarna för teknisk fackskola (bilaga 3).

Fackskolans innehåll och

utformning

Fackskolan är en frivillig, tvåårig, examensfri skola byggande på grundskolan. I överensstämmelse med fackskoleutredningens preliminära förslag angående försöksverksamheten med fackskolor sammanslås den av skolberedningen föreslagna humanistiska skolan och social-ekonomiska fackskolan, varför antalet olika fackskolor blir tre. Den sammanslagna skolan benämndes i ett tidigare förslag allmän fackskola, vilket namn emellertid, med hänsyn till den utformning som skolan nu erhållit, föreslås ändrat till social fackskola. Utredningen har vidare funnit benämningen ekonomisk fackskola lämpligare än merkantil fackskola. Beträffande namnet teknisk fackskola ifrågasätter utredningen ingen ändring i jämförelse med vad skolberedningen föreslagit (s. 30 f.). I den sociala och den ekonomiska fackskolan förekommer ingen egentlig linjedelning. Inom ramen för de 35 veckotimmarna har eleverna i den sociala fackskolan att välja en viss specialisering i båda årskurserna och därutöver ämnen för fritt tillval med något större utrymme för individuella önskemål. Specialisering förekommer för den ekonomiska fackskolan endast i andra årskursen, medan ämnen för fritt tillval finns i båda årskurserna (s. 31 ff.). 728

För den tekniska fackskolan föreslår utredningen fyra linjer: en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk linje. Den eltekniska och den bygg tekniska linjen uppdelas i andra årskursen på två grenar, elkraft- och elektronikgren respektive husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsgren. På den maskintekniska linjen förekommer en mer begränsad specialisering. För den kemitekniska linjen föreslås en för alla elever gemensam studiegång (s. 31 ff.). Utredningen har icke ansett sig böra framlägga förslag om formellt angiven benämning på kompetens från någon fackskola. Skulle det visa sig olämpligt att endast utfärda »slutbetyg från teknisk (ekonomisk respektive social) fackskola» borde det enligt utredningens uppfattning räcka med att karakterisera genomgång av utbildningen som fackskolekompetens från vederbörande fackskola (s. 32!.). I fackskolans mål och uppgifter (s. 41 ff.) ingår att främja utvecklingen av elevernas personlighet, ge dem arbets- och studieträning, utveckla deras färdigheter i språk och matematik, ge vidgad och fördjupad orientering om samhället, folkens kulturella och religiösa förhållanden samt orientering om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Därjämte skall fackskolan genom en målinriktad utbildning ge mer eller mindre utpräglad förberedelse för elevernas kommande yrkesverksamhet. Utredningen har eftersträvat balans mellan de allmänna kunskaper och färdigheter som skolan skall bibringa eleverna och de krav på en i viss utsträckning målinriktad utbildning som avnämarna ställer på skolformen. Dessa senare krav har visat sig vara särskilt långtgående inom den tekniska fackskolan, varför den allmänbildande undervisningen i denna skola begränsats till ett från utredningens sida bedömt oundgängligt minimum. Beträffande den sociala och den ekonomiska fackskolan är det inte alltid möjligt att ange vad som är allmän och vad som är målinriktad utbildning, då undervisningen i ett flertal ämnen kan ha direkt betydelse för vissa elevers kommande yrkesverksamhet, medan den för andra elever främst vidgar deras allmänorientering. Fackskolan skall ge en utbildning på s. k. mellannivå och i undervisningen bör större utrymme ges åt praktiska, konkreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. Bl. a. för att öva eleverna i att utnyttja och samordna fakta, arbetssätt och metoder från olika ämnesområden för lösandet av aktuella uppgifter, bör studierna i fackskolan delvis bedrivas i större integrerade blockämnen. Fackskoleutredningen har därför föreslagit vidgade ämnesgränser för ämnet samhällskunskap inom den sociala fackskolan, företagsekonomi inom den ekonomiska fackskolan och bl. a. teknologi inom den tekniska fackskolan. De tre fackskolorna utgör tillsammans en relativt enhetlig skolform med en kärna av ämnen gemensamma för alla elever, även om klara skillnader föreligger beträffande graden av målinriktning, specialiseringarnas utformning m. m. Gemensamma ämnen i fackskolorna (s. 50 ff.) är svenska, främmande språk, varav engelska läses i alla tre fackskolorna, dock med möjlighet för elev i den tekniska 729

fackskolan att i stället vidga sina kunskaper från grundskolan i tyska. I såväl den sociala som den ekonomiska fackskolan har eleverna möjlighet att utöver engelska läsa två främmande språk. I matematik, som kan läsas i alla fackskolor, är kurserna gemensamma för social och ekonomisk fackskola. Detsamma gäller för de två skolorna beträffande ämnet livsåskådnings- och religionskunskap. Läroplanen för samtliga fackskolor upptar ämnena samhällskunskap och gymnastik. Familjekunskap förekommer som särskilt ämne endast i den sociala fackskolan, medan i övriga fackskolor moment av detta ingår i olika ämnen. Ämnet ergonomi i teknisk fackskola innehåller moment av såväl psykologi som biologi. För den sociala och den ekonomiska fackskolan gemensamma ämnen i tillvalsgrupperna är teckning, musik, maskinskrivning samt trafik- och motorkunskap. Psykologi kan ingå i tillvalsgrupp i den ekonomiska fackskolans andra årskurs och konsumentkunskap i bägge årskurserna, men ämnena förekommer med samma kursplan som obligatoriskt ämne också i den sociala fackskolan. Timme till förfogande, som finnes i den sociala och den ekonomiska fackskolan skall disponeras dels för sådana mindre moment som inte kan eller bör infogas i något av timplanens ämnen, dels för inslag av mer tillfällig karaktär, dels ock för uppgifter för vilka förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden. Den tekniska fackskolans timplan upptar icke timme till förfogande, men utredningen föreslår att medel ställs till de tekniska fackskolornas disposition, så att motsvarande arrangemang där skall kunna vidtagas, varvid eleverna då friställes från den vanliga undervisningen. För specialarbete finns två timmar schemalagd tid i den sociala och den ekonomiska fackskolans andra årskurs. Gemensamt för samtliga fackskolor föreslår utredningen även en viss timtilldelning utöver den fastställda timplanen för undervisning i frivillig teckning och musik. Den sociala fackskolan (s. 59 ff.), som bygger på en sammanslagning av skolberedningens humanistiska skola och social-ekonomiska fackskola, avser i första liand att förbereda eleverna för olika sociala yrken och vård- och serviceyrken, men kan också genom sin allmänna bredd i undervisningen tillgodose behovet av förlängd allmän utbildning. Särskild vikt är i undervisningen lagd vid ämnen som ger vidgad människokunskap och ökad kunskap om samhället. Centrala ämnen i den sociala fackskolan är därför samhällskunskap, historia, familjekunskap, konsumentkunskap, socialkunskap, psykologi samt livsåskådnings- och religionskunskap. De för alla elever gemensamma ämnena omfattar i första årskursen 25 timmar och i andra årskursen 22 timmar. Specialisering på språklig eller naturvetenskaplig inriktning omfattar i första årskursen sju timmar och ämnen för fritt tillval tre timmar. För andra årskursen har föreslagits specialisering åtta timmar på fyra olika områden, språklig, naturvetenskaplig, samhällelig och konsumtionsekonomisk. I denna årskurs förekommer fem timmar fritt tillval. Skulle fram730

deles önskemål om även estetisk specialisering framkomma, anser utredningen att dessa bör kunna tillgodoses efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Fackskoleutredningen föreslår en ekonomisk fackskola (s. 68 ff.) med fyra specialiseringar, omfattande sex veckotimmar i andra årskursen, anpassade efter elevernas tillämnade yrkesinriktning samt i viss omfattning efter deras intressen och förutsättningar i övrigt. I huvudsak kan dock utbildningen anses odifferentierad. Det allmänbildande inslaget har givits en rätt stor omfattning och gemensamma ämnen för den sociala och den ekonomiska fackskolan är 14 veckotimmar i den första och 15 veckotimmar i den andra årskursen. För alla elever i den ekonomiska fackskolan gemensamma ämnen är dessutom företagsekonomi och maskinskrivning. Ämnet företagsekonomi är ett integrerat blockämne, som omfattar redovisning, distribution och administration. I ämnet ingår delar av flera traditionella handelsämnen, såsom bokföring, handelsräkning och handelslära. Företagsekonomi studeras under nio veckotimmar i första årskursen och under fyra i andra årskursen. Samtliga elever har dessutom att läsa stenografi eller matematik. Den ekonomiska fackskolan avses utbilda befattningshavare i s. k. mellangrader, assistentkarriären, och undervisningen har till uppgift att ge alla elever en god allmän kontorsutbildning, som gör dem användbara inom vida områden av näringsliv och förvaltning. För erforderlig specialisering är avdelade sex veckotimmar i andra årskursen. Specialiseringen omfattar fyra olika områden, distribution, förvaltning, kamerala uppgifter och korrespondens. I skolberedningens förslag hänfördes utbildningen av förvaltningspersonal till den social-ekonomiska fackskolan men har av fackskoleutredningen i samband med sammanslagningen av den humanistiska skolan och den social-ekonomiska fackskolan ansetts böra ingå i den ekonomiska fackskolan. Ämnen för fritt tillval upptar i den ekonomiska fackskolan sex veckotimmar i den första årskursen och sju i den andra årskursen. Den tekniska fackskolan (s. 76 ff.) skall förutom vidgad allmän utbildning ge en målinriktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befattningar, som de s. k. institutsingenjörerna tidigare rekryterat. De i gängse mening fackutbildande ämnena har fått ett relativt större utrymme i den tekniska fackskolan än i den sociala och den ekonomiska. Gemensamma med de två övriga fackskolorna är ämnena svenska, engelska (alt. tyska), samhällskunskap och gymnastik, varvid dock svenska och samhällskunskap har en mindre omfattning i den tekniska fackskolan. För alla elever i dea tekniska fackskolan gemensamma ämnen är dessutom matematik, fysik, keni, företagsekonomi och ergonomi. Slutligen upptar timplanen de olika linjernas karaktärsämnen, i första årskursen huvudsakligen grundläggande tekniska 731

ämnen med 13 veckotimmar och i andra årskursen tekniska tillämpningsämnen med tillsammans 21 veckotimmar. Linjeuppdelningen omfattar maskinteknisk, elteknisk, byggteknisk och kemiteknisk linje. På den maskintekniska linjen finns utrymme för viss valfri specialisering med fem veckotimmar i årskurs 2 inom ett av de tre s. k. blockämnena konstruktion, produktion och energi. För den eltekniska linjen föreslås en uppdelning i andra årskursen på en elkraftgren och en elektronikgren. Vardera grenen innehåller två centrala ämnen, om tillsammans 14 veckotimmar, elmaskiner och elanläggning respektive elektronik och telekommunikation, samt därutöver ett ämne om fem veckotimmar, avsett att ge en orientering om den andra grenens centrala lärostoff. Den byggtekniska linjen är i andra årskursen delad i en husbyggnadsgren och en väg- och vattenbyggnadsgren. Grenuppdelningen omfattar dock endast tio veckotimmar. Gemensamt läses under 13 veckotimmar ämnena byggkonstruktion, byggproduktion samt hus- och stadsplanering. Den kemitekniska linjen föreslås ogrenad. Timplanerna för den tekniska fackskolan är så uppbyggda, att fackämnena i flera fall bildar enheter, ämnesblock, omfattande flera av tradition fristående ämnen. Sådana ämnesblock är t. ex. teknologi, byggkonstruktion, byggnadsteknik och telekommunikation. I fråga om lärotider (s. 85 f.) föreslår fackskoleutredningen att läsåret i fackskolan skall omfatta 39 veckor och att veckotimtalet anges till normalt 35 i båda årskurserna. Den dagliga undervisningstiden för eleverna bör som regel ej få överskrida sju lektioner. Frågan angående morgonsamling (s. 86 f.) i fackskolan måste enligt utredningens uppfattning lösas med hänsyn till förhållandet i detta avseende i den skolenhet, i vilken fackskolan ingår. För fristående fackskolor bör samma bestämmelser om gemensamma samlingar gälla, som gymnasieutredningen föreslagit för gymnasierna, dvs. att gemensam samling för eleverna, vilken kan förläggas till lämplig tid under skoldagen, anordnas minst två gånger i veckan. Fackskoleutredningens förslag beträffande delningsbestämmelser (s. 88 ff.) innebär att klasser får upprättas för varje påbörjat 30-tal elever, dock att elevantalet under vissa förhållanden kan få något överskrida 30 utan att ny avdelning skall behöva upprättas. För anordnandet av undervisning i specialiseringar, grenar och tillvalsgrupper anges elevantalet till lägst fem såvida ej samläsning med annan fackskola kan ske, då elevantalet bör vara lägst åtta. För den tekniska fackskolan föreslås att delningstalet för upprättande av linje såsom särskild klass bör vara tolv. De allmänna riktlinjerna för det inre arbetet (s. 91 ff.) ansluter till grundskolans, med den anpassning i tillämpningen, som det högre åldersstadiet fordrar. Särskild vikt lägges vid studieteknisk träning, varvid eleven ges tillfälle att "tillämpa och utveckla sin arbetsteknik på uppgifter, som successivt ställer större 732

krav på hans förmåga i olika avseenden, med en övergång från korta arbetsuppgifter till långläxor och i andra årskursen i viss utsträckning även beting. I den sociala och den ekonomiska fackskolan föreslås dessutom specialarbete under två veckotimmar i andra årskursen. Eleverna kan här få tillämpa sina färdigheter även på sådana uppgifter som ligger utanför läroplanen. I den tekniska fackskolan beredes eleverna tillfälle till ett mer självständigt arbete i samband med vissa konstruktionsuppgifter i tekniska tillämpningsämnen. Angelägenheten av samverkan mellan olika ämnen understrykes av fackskoleutredningen och den föreslår vissa anordningar som underlättar samverkan inom något eller några ämnesområden i varje årskurs. Vad avser hjälpmedel i undervisningen föreslås en utformning av läroböckerna, som bättre tillgodoser kravet på självständiga arbetsformer för eleverna. Vidare understrykes behovet av sådana hjälpmedel som kan användas för bearbetning av ett stoff utan stöd av lärarens kontinuerliga handledning. Fackskoleutredningen har icke funnit anledning att föreslå obligatoriska schemalagda prov i några ämnen inom fackskolan. För ekvivalering av slutbetygen från fackskolan bör bl. a. standardprov utarbetas. I en helt ny skolform blir behovet av rådgivande verksamhet för skolans ledning och lärare stor i synnerhet under de första åren. Erforderlig konsulentoch inspektionsverksamhet (s. 113 ff.) för fackskolan bör tills vidare organiseras så att den i möjligaste mån ansluter till motsvarande verksamhet i de skolformer, med vilka fackskolan lokalt samordnas. Fackskoleutredningen anser att det för närvarande knappast kan vara lämpligt eller möjligt med ett alltför definitivt angivande av kompetensvärdet av jackskolornas utbildning (s. 118 ff.). Generellt kan emellertid sägas att fackskolan ger eleverna möjlighet att gå till fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art eller att gå direkt ut i arbetslivet och komma fram till befattningar på mellannivå. De områden som kan tänkas bli den sociala fackskolans huvudsakliga avnämare är för närvarande de pedagogiska, sociala och vårdande, hushållstekniska, vissa arbetsledande, service- och konstnärliga yrken och utbildningsvägar, där det reellt fordras något högre skolunderbyggnad än slutbetyg från grundskolan, realexamen eller normalskolekompetens eller där i praktiken flertalet antagna har på visst sätt kvalificerad realexamen eller studentbetyg i vissa ämnen. Den ekonomiska fackskolan kommer att ge utbildning för blivande sekreterare och korrespondenter, för inköps- och försäljningspersonal samt för olika yrken med allmänt kamerala arbetsuppgifter både inom den offentliga och den enskilda sektorn. Den kan också bli en lämplig grundutbildning för personal inom reklam och PR-verksamhet liksom för värdinneyrken av olika slag. Av den tekniska fackskolans elever kommer en del att gå vidare till högre teoretiska studier, andra att bli verksamma i befattningar på mellannivå. Som733

liga kommer sannolikt att använda sin utbildning som grund för verksamhet eller studier inom helt andra yrkesområden än rent tekniska, exempelvis jo-rdbruk, sjöfart, kommunikationsväsende, som laboratoriepersonal eller för befattningar inom hälsovården. Formerna för skolornas organisation och arbete Intagning av elever (s. 131 ff.) kan ske från samtliga linjer i grundskolans årskurs 9. Dock krävs kunskaper i vissa särskilt angivna ämnen motsvarande kursfordringarna i årskurs 9. Längre yrkespraktik och erfarenheter från arbetsplats gör det lättare för »den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. Av hänsyn bl. a. härtill föreslås en något friare bedömning av inträdessökande med längre yrkespraktik eller yrkesskolutbildning samt att en viss del av det tillgängliga platsantalet bör reserveras för inträdessökande med minst tre års för utbildningen och det kommande yrket värdefull praktik eller med en minst tvåårig avslutad yrkesutbildning av motsvarande slag. Fackskoleutredningen föreslår i likhet med skolberedningen krav på ett års praktik (s. 142 ff.) för inträde i den tekniska fackskolans andra årskurs. En expertgrupp har utarbetat förslag till ettårig styrd praktik (bilaga 3) och utredningen uttalar sig för försöksverksamhet med sådan praktik. Reglerna för betygsättning (s. 146 ff.) utformas på liknande sätt som i grundskolan. Betygsättningen föreslås sålunda bli relativ med en numerisk 5-gradig betygskala och med samma procentuella fördelning av betygen som i grundskolan. Betyg i ordning och uppförande ges ej i fackskolan. Beslut om flyttning, då kvarsittning ifrågasattes, bör träffas av klasskonferensen efter samråd med eleven och med hans föräldrar. Fackskolan ingår som en del i det gymnasiala skolsystemet vid sidan om det egentliga gymnasiet och yrkesskolan, och möjligheterna för eleverna till övergång mellan de olika skolformerna bör underlättas. Övergång från fackskola till gymnasium (s. 152 f.) bör normalt kunna ske från årskurs 2 i fackskolan till andra årskursen på det treåriga gymnasiet. Elev med goda kunskaper från teknisk fackskola bör under vissa förutsättningar kunna gå till årskurs 3 i gymnasiets tekniska lärokurs. Huvudregeln bör vara att den tvååriga fackskolutbildningen skall fullföljas av eleverna, varför övergång från årskurs 1 i fackskola till gymnasium som regel ej bör förekomma. Övergång mellan de olika fackskolorna och mellan olika linjer och specialiseringar inom en och samma fackskola bör vara möjliga efter vissa kompletteringar. Behovet av kompletteringsstudier för inträde i fackskola (s. 155 ff.) torde främst föreligga för ungdom och vuxna med enbart folkskola liksom för dem 734

vilka genom ämnes- och linjeval i grundskolan (enhetsskolan) måste komplettera i vissa ämnen. Sådana kompletteringsstudier bör enligt fackskoleutredningens mening administreras av i första hand grundskolan.

Fackskolan och vissa andra motsvarande

skolformer

Fackskolan utgör en del av det gymnasiala skolsystemet (s. 162 ff.) och kan i den mån så befinnes lokalt lämpligt samorganiseras med andra skolformer på motsvarande nivå. Fristående fackskolor torde huvudsakligen komma att upprättas endast i vissa större skolregioner. Det väsentliga för att en skola skall få en egen karaktär är, att dess målsättning och dess arbete utformas så att den på grund av den utbildning som där meddelas får ett egenvärde, som klart uppfattas av allmänheten. Frågan om den lokala organisationen av fackskolorna, alltså i vilken utsträckning och i vilken form de skall ingå i större skolenheter tillsammans med gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium, måste främst betraktas som ett praktiskt och ekonomiskt problem, som måste lösas för varje kommun på det sätt som efter rådande lokala förhållanden visar sig vara mest ändamålsenligt. Genom sammankoppling av gymnasium och fackskola kan gymnasie- och fackskolutbildning anordnas på orter, där man eljest icke skulle ha erhållit någondera. Vissa av yrkesskolornas kurser (s. 166 ff.) svarar mot behov som framdeles kommer att täckas av fackskolorna, varför en avlösning av dessa kurser blir aktuell. Fackskoleutredningen föreslår att tvååriga handelskurser ej vidare inrättas och att redan förekommande sådana i princip avlöses av ekonomiska fackskolor. Vidare bör de kommunala tekniska skolorna som regel avvecklas i och med tillkomsten av tekniska fackskolor. Rekryteringen till vissa andra av yrkesskolans kurser kommer troligen att minskas genom fackskolans tillkomst. Å andra sidan kan den också få en positiv inverkan på rekryteringen, då praktisk utbildning måste anses vara en god grund för exempelvis teknisk utbildning och för en kommande ingenjörsverksamhet. Fackskoleutredningen framlägger också vissa synpunkter på folkhögskolans framtida ställning och uppgifter (s. 185 ff.) och konstaterar att den för äldre elever utgör ett alternativ till social fackskola. Genom att väsentligen vidga och utbygga kursuppsättning och innehåll i övrigt bör folkhögskolan kunna fylla viktiga behov, som icke kan tillgodoses i det allmänna skolväsendet. Fackskoleutredningen nämner vissa ämnesområden, där efterfrågan på kurser av växlande längd och på varierande nivå kommer att öka avsevärt, exempelvis kurser i estetiska och internationella ämnen, i ungdoms- och arbetsmarknadsfrågor och i andra aktuella samhällsproblem. Vissa åtgärder föreslås också för att förbättra folkhögskolornas möjligheter i olika avseenden. 735

Fackskolans

befattningshavare

Utredningen har förutsatt, att man — så långt det är möjligt — söker motverka tillkomsten av särbestämmelser för lärarpersonalen vid fackskolorna (s. 202 ff.) och i stället söker utforma bestämmelser om lärarkompetens, tjänstgöringsskyldighet m. m. i nära anslutning till motsvarande bestämmelser för stadiet i övrigt. Ordinarie adjunktstjänster upprättas vid fackskolorna med samma kompetenskrav som för adjunktstjänster vid gymnasierna. Lektorstjänster bör — bl. a. på grund av den lärarbrist som under en följd av år kommer att föreligga — inte inrättas inom fackskolan. Vissa ekonomiska och tekniska ämnen kommer att handhas av lärare med annan utbildning än den för gymnasierna hittills erforderliga. Bl. a. för gymnasieekonomer och gymnasieingenjörer med viss lärarutbildning och minst två års praktik i näringslivet föreslås inrättande av extra ordinarie ämneslärartjänster. För flera av de nya ämnen som upptages på fackskolornas timplaner torde, i varje fall under de närmaste åren och vid de mindre fackskolorna även senare, specialister utanför skolan komma att förordnas som timlärare. Fackskoleutredningen framlägger också förslag beträffande lärarfrågor som uppstår vid de skolor som avvecklas eller avlöses vid fackskolans införande. Frågor rörande bibliotekarier, vaktmästare, teknislca biträden och särskild personal för elevvårdande uppgifter behandlas i samma kapitel (s. 219 ff.). Fackskolorna kommer normalt att ingå i större skolenheter, som förutom fackskola kommer att inrymma gymnasium, yrkesskola eller grundskolas högstadium. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör det finnas endast en rektor såsom under skolstyrelsen närmast ansvarig för verksamheten vid sådan skolenhet. Kompetensbestämmelserna för rektorstjänst vid fackskola (s. 223 f.) måste därför ges en vid utformning, som gör det möjligt att förordna skolenhetens rektor, om denne är härför lämplig, jämväl såsom rektor för den i skolenheten ingående fackskolan. Behörighetskraven överensstämmer med dem som nu gäller för rektorstjänst vid yrkesskola. De skolenheter i vilka fackskola kommer att ingå får som regel en sådan omfattning att biträdande skolledare (s. 228 ff.) blir erforderlig. Enligt fackskoleutredningens uppfattning bör man på allt sätt sträva efter att göra den skolenhet i vilken fackskola ingår till en skola. Endast en tjänst som biträdande skolledare, benämnd studierektor, bör frånsett vissa begränsade undantag inrättas i skolenheten, där fackskola ingår och denne bör biträda rektor vid den pedagogiska ledningen av hela skolan. Studierektorn bör biträdas av huvudlärare för varje ämne eller grupp av ämnen, varigenom garantier skapas för att varje ämnes intressen blir väl tillgodosedda. Genomförandet av

fackskolorganisationen

Beträffande skolformens omfattning (s. 232 ff.) understryker utredningen, att man på de orter där fackskola upprättas bör kunna erbjuda eleverna så inånga 736

studievägar inom fackskolan som möjligt. Elevunderlaget bör därför vara så stort, a t t åtminstone tre parallellklasser kan upprätthållas, normalt representerande alla tre utbildningsvägarna inom fackskolan. Antalet elever i varje årskurs vid en fackskola bör därför normalt ej understiga 80—100 och antalet 16årin:gar inom upptagningsområdet bör sålunda uppgå till 400—500 vid en elevfrekvens av 20 % av årskullen och till 325—400 vid en frekvens av 25 %. Vid sida.n av nuvarande gymnasieregioner kan därför naturligt avgränsade upptagningsområden ej erhållas i någon nämnvärd omfattning. Gymnasieregionerna bör därfför bli upptagningsområden även för fackskolorna. Fackskolorna skall utgöra en tvåårig påbyggnad på grundskolan. En förutsättning för upprättande av fackskolor (s. 242 ff.) inom en region bör därför vara, att flertalet 16-åringar inom regionen genomgått grundskolans (eller försöksskolans) årskurs 9. Fackskoleutredningen föreslår att regioner med grundskolan genomförd i sådan omfattning, att minst 70 % av 16-åringarna genomgått årskurs 9, ges tillstånd att upprätta fackskolor. Detta innebär att av det totala antalet klasser vid fullt utbyggd fackskolorganisation, skulle följande andel vara inrättad respektive år under perioden 1963—1968. 1963: 6 %, 1964: 25 %, 1965: 35 % , 1966: 50 %, 1967: 55 %, 1968: 65 %. Helt utbyggd skulle fackskolorganisationen kunna vara år 1970. År 1967 inträffar en tillfällig nedgång i utbyggnadstakten. Medgivande att inrätta fackskolor även i regioner där grundskolan är genomförd till mindre än 70 % bör då kunna övervägas. Fackskoleutredningen redogör för den hösten 1963 igångsatta försöksverksamheten med fackskola (s. 249 ff.) och lämnar i detta sammanhang bl. a. uppgifter om sökande till de olika fackskolorna och om fackskolornas lokala samordning med andra skolformer. Pedagogisk försöksverksamhet och pedagogiskt utvecklingsarbete (s. 255 f.) beröres även, och utredningen föreslår vissa åtgärder för främjandet av dessa för en helt ny skolform ytterst viktiga frågor. Statsbidrag (s. 257 ff.), i enlighet med beslut av 1962 och 1963 års riksdagar, föreslås utgå i form av allmänt driftbidrag, statsbidrag till byggnadsarbeten och statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Läroplan för fackskolan Läroplanen anger ramen för den verksamhet som skall förekomma och det lärostoff som skall inhämtas inom fackskolan som helhet och i varje enskilt ämne. Läroplanens kursföreskrifter utgöres av huvudmoment inom varje särskilt ämnes kursplan. Bl. a. behovet av samordning mellan olika ämnens lärostoff gör en årskursvis bindning av lärogången nödvändig. Lärostoffet specificeras därför genom disposition av studieplan med årskursfördelning. Kursplanerna är vidare försedda med kommentarer och anvisningar, där även förslag till undervisningshjälpmedel och samverkan med andra ämnen anges. Angeläget är att läroplanen

24 Fackskolan

blir föremål för fortlöpande revision, så att urvalet av stoff står i överensstämmelse med samhällets och avnämarnas krav. Översikt över undervisningstidens fördelning på olika ämnen, timplaner, ges på s. 284 ff. I av utredningen angivna riktlinjer för fackskolans inre arbete (s. 264 ff.) understrykes nödvändigheten av att de tillfällen till pedagogiskt värdefull samverkan över ämnesgränserna som kursplanen medger, utnyttjas. Utredningen pekar också på olika former för sådan samverkan. Undervisningens utformning (s. 268 ff.) skall vara sådan att den ger eleverna tillfälle till självständig och allsidig aktivitet. En individualisering av stoffurval och undervisningsformer bör ske i möjlig mån. Ökat samarbete mellan eleverna bör uppmuntras även inom klassundervisningens ram bl. a. genom grupparbete. Elevernas studietekniska träning skall syfta till att göra det lättare för dem att tillämpa ett friare studiesätt men måste också ses som en förberedelse för deras fortsatta arbete. Eleverna skall ges tillfälle att i växande omfattning själva ta ansvar för sitt arbete, varför de arbetsuppgifter som eleverna ålägges successivt bör växa i omfång under fackskolestudiernas förlopp.

SÄRSKILDA YTTRANDEN Livsåskådnings- och religionskunskap i teknisk fackskola (jfr kap. 3) Av ledamoten Göte

Rudvall

Ämnet livsåskådnings- och religionskunskap är en nyhet inom det allmänna skolväsendet, vilken jag i likhet med övriga ledamöter inom utredningen bedömer sorai synnerligen väl avpassad för fackskolans behov. Ämnet ger goda möjligheter till konkretion i uppläggningen och anpassning till olika elevers och elevgruppers intressen och förutsättningar. Det bör, rätt upplagt, kunna väcka stort intresse från elevernas sida. Värdefullt är, som utredningen framhåller, att ämnet också kunnat beredas plats inom den ekonomiska fackskolan, trots att motsvarande utbildningsvägar hittills inte haft någon liknande undervisning. Beträffande teknisk fackskola uttalar utredningen att det vore önskvärt att ämnet kunde beredas plats även där, men finner vid avvägningen mellan olika önskemål att detta ämne måste stå tillbaka för ämnen av mera direkt fackutbildande art. Utredningen begränsar sig därför till att rekommendera att i tekniska fackskolan viss orientering om livsåskådningsfrågor i lämpliga sammanhang ges utom timplanen. Jag har förståelse för de svårigheter, som, mot bakgrunden av hittillsvarande tradition inom den tekniska undervisningen med dess starka målinriktning och specialisering på ämnen av direkt fackutbildande art, föreligger att ytterligare öka utrymmet för allmänna ämnen. Dock vill jag här framhålla att de skäl som utredningen själv anfört för att ämnet borde förekomma inom teknisk fackskola är så starka, att det borde beretts plats, även om det måste ske genom viss minskning av utrymmet för de tekniska tillämpningsämnena. Enligt min mening bör alltså ämnet livsåskådnings- och religionskunskap beredas plats med två veckotimmar också i teknisk fackskola. Utöver de skäl som utredningen själv anfört till förmån för ämnet vill jag ytterligare framhålla följande om dess betydelse för personer med inriktning på teknisk verksamhet. Tekniker på alla nivåer har i vår tid betydande inflytande på samhällets utformning både i stort och smått. De har i stor utsträckning arbetsledande funk739

tioner. Ökad människokunskap och insikt om de olika värderingar, som ligger bakom både egna och andras handlingar och beteenden bör därför vara ett viktigt mål även för den tekniska utbildningen. Det nya ämnet ergonomi ger betydelsefulla kunskaper om mänskliga relationer, men det begränsar sig nästan enbart till förhållanden på arbetsplatsen. Ämnet psykologi saknas helt på timplanen. Inom ämnet livsåskådnings- och religionskunskap ges med den av utredningen föreslagna uppläggningen stora möjligheter att föra in stoff med både etiska, psykologiska och sociologiska frågeställningar, som inom den sociala och ekonomiska fackskolan dessutom tas upp inom särskilda ämnen som inte finns i teknisk fackskola eller där har ett begränsat utrymme. Med de ökade internationella kontakter som kännetecknar vår tid och med den omfattning som just teknikernas insatser bl. a. inom olika u-länder kan beräknas få är en fördjupning av de kunskaper om främmande religioner och livsåskådningar som givits i grundskolan särskilt angelägen inom teknisk fackskola. När det gäller frågan om hur utrymme skall kunna beredas på timplanen för livsåskådnings- och religionskunskap vill jag föreslå, att ämnet företagsekonomi utgår som självständigt ämne på samtliga linjer, där det förekommer, och att de företagsekonomiska momenten integreras i de tekniska tillämpningsämnena i princip på samma sätt som utredningen föreslagit ske på byggteknisk linje. Inom maskinteknisk linje skulle detta lättare kunna ske genom minskning en veckotimme av tiden för specialisering och motsvarande ökning av ämnet produktion. Givetvis skulle den minskning av de rent fackutbildande momenten som måste ske på grund av att den sammanlagda timramen som står till förfogande blev mindre inte vara problemfri. Jag bedömer dock företagsekonomins syfte på denna undervisningsnivå väl kunna tillgodoses integrerat i tillämpningsämnena. De företagsekonomiska kunskaper som kräves av denna kategori tekniker i början av deras bana består i regel främst av en djupare förståelse för kostnadsaspekten, något som särskilt väl bör kunna tillgodoses inom ett integrerat ämne. Framför allt bedömer jag dock den inverkan på attityder och inställning till människor och arbete, som ämnet livsåskådnings- och religionskunskap kan ge, även för yrkesutövningen vara så betydande att summan av förändringen skulle bli att eleverna går ur skolan mer mångsidigt användbara och med större kringsyn. Man kunde mot det här framlagda förslaget invända, att den direkta fackutbildningen skulle komma att bli alltför lidande genom en minskning för de tekniska tillämpningsämnena med två veckotimmar. Detta skulle dock som framgår ovan enligt min uppfattning innebära en alltför snäv syn på syftet med utbildningen. Skulle valet ändå komma att stå mellan att helt avstå från ämnet livsåskådnings- och religionskunskap i teknisk fackskola eller att ytterligare minska ämnet, trots att den tidsram på två veckotimmar som det föreslagits få redan är ganska trång, måste en kurs på en veckotimme, som då får begränsas 740

till några av de mest väsentliga momenten, betraktas som ett oundgängligt minimum. En sådan nedskuren kurs borde då koncentreras kring tre moment ur den av utredningen föreslagna kursplanen: 1. en orienterande inledning om de mänskliga behoven samt olika sociala och psykologiska faktorer som inverkar på livsinställningen; 2. en orientering om främmande religioner; 3. behandling av olika inställningar till konkreta etiska frågor, rörande synen på människovärdet, äktenskapsetik, arbetsetik, samhällsetik, internationella frågor m. m.

Praktik vid inträde i social fackskola (jfr kap. 4) Av ledamoten Harald Vallgårda Fackskoleutredningen framhåller, att längre yrkespraktik och erfarenhet från arbetsplats allmänt sett gör det lättare för den enskilde eleven att tillgodogöra sig den utbildning som skolan ger. »Särskilt gäller naturligtvis detta om skolan ger fortsatt utbildning inom det yrkesområde som praktiken avser, men även i andra fall medför praktisk erfarenhet från en arbetsplats större erfarenhet och ökad mognad hos eleven av värde för allt studiearbete» (s. 138). Med utgångspunkt i bl. a. detta föreslår utredningen, att med vissa variationer en fjärdedel av totala antalet nybörjarplatser i fackskola reserveras för i första hand sökande med minst tre års föregående praktisk erfarenhet inom områden av betydelse för tillämnad utbildning och kommande yrkesverksamhet. Med praktisk yrkesverksamhet jämställes i detta avseende en avslutad skolmässig yrkesutbildning av motsvarande slag. Utredningen har övervägt att föreslå denna kvotering av elevplatser endast för de mer direkt yrkesinriktade ekonomiska och tekniska fackskolorna men ansett starka skäl tala för en kvotering även i den sociala fackskolan (s. 132 f.). Jag delar den av utredningen framförda synen på yrkeserfarenheters betydelse för elevens allmänna mognad och studieförmåga. Emellertid måste undervisningen i varje skola anpassas efter elevernas mognadsgrad. Detta gäller i all synnerhet i ämnen som mer direkt berör individen och samhället, exempelvis litteratur, livsåskådning, psykologi, historia, samhälls- och socialkunskap. Alla dessa är centrala ämnen i den sociala fackskolan. Även om äldre elevers större mognad och erfarenheter från arbetslivet i vissa avseenden kan berika undervisningen måste stora svårigheter uppstå, när det gäller att anpassa undervisningen till en klass med stora variationer i mognadsgrad. Tidigare erfarenheter från folkhögskolan, då också 16- och 17-åringar antogs som elever, visar klart på 741

detta. Åtskilliga av folkhögskolornas lärarråd har i sina svar på fackskoleutredningens enkät understrukit de svårigheter av pedagogisk art som i regel uppstår, då elever under 18 år undervisas gemensamt med äldre elever. Som fackskoleutredningen i annat sammanhang framhåller bör folkhögskolan kunna utgöra ett värdefullt alternativ till den sociala fackskolan för äldre elever, såväl innehållsmässigt som i meriteringsavseende. Genom de förbättringar beträffande folkhögskolornas avgivande av studieomdömen som en inom skolöverstyrelsen verksam kommitté väntas avgiva förslag om i dagarna, kommer folkhögskolelever dessutom att i merithänseende lättare kunna jämföras med fackskolelever. Då, som fackskoleutredningen också framhåller, folkhögskolan till sin allmänna utformning och undervisning är mer direkt avpassad efter vuxnas behov och förutsättningar, får den anses vara ett bättre alternativ för flertalet av dessa äldre elever. Ungdomar över 18 år, som önskar en mot den sociala fackskolan svarande utbildning, har större möjligheter till sådana studier, än vad som i motsvarande avseende gäller för dem som önskar ekonomisk eller teknisk utbildning, då de förstnämnda har såväl social fackskola som folkhögskola att välja emellan. Från elevsynpunkt finns det därför inga särskilda skäl, som talar för en kvotering av nybörjarplatserna i den sociala fackskolan. Som föredragande departementschefen framhöll i propositionen 1982: 54 riktar sig den av skolberedningen föreslagna motsvarigheten till den sociala fackskolan och folkhögskolan primärt till skilda ålderskategorier. I fackskoleutredningens uppdrag ingår också att uppmärksamma huruvida särskilda åtgärder kan och bör företagas för att åstadkomma en god balans mellan de två skolformerna. Enligt min uppfattning sker detta bäst om den sociala fackskolan i första hand svarar för de yngre elevernas utbildning medan den för äldre bättre avpassade folkhögskolan i första hand svarar för deras utbildning. Någon dirigering av de sökande skall självfallet inte förekomma. Den sociala fackskolan bör stå öppen även för äldre elever och äldre kommer säkerligen att söka sig dit i viss omfattning. För vissa kan denna vara att föredra framför folkhögskolan, exempelvis därför att man är bosatt på en fackskolort. Dessa äldre bör då vinna inträde i fackskolan på samma villkor som de, vilka söker direkt efter avslutad grundskola, dock med möjligheter till en något friare bedömning av de äldre sökandes teoretiska förutbildning i enlighet med utredningens förslag. Skulle en kvotering av nybörjarplatserna anses önskvärd även i den sociala fackskolan bör beslut därom emellertid icke fattas förrän man vunnit erfarenheter från gemensam undervisning av äldre och yngre elever i social fackskola. Också andra skäl talar för att kvoteringen i varje fall ej införes omedelbart. Utredningens förslag att en fjärdedel av nybörjarplatserna reserveras för äldre sökande innebär att när fackskolorganisationen är fullt utbyggd närmare 2 000 elevplatser i den sociala fackskolan skulle vara avsedda för i första hand äldre elever. Andra årskursen vid folkhögskolorna mottar nu icke fullt 4 000 elever. Även om, som utredningen förmodar, kvoten för den sociala fack742

skolan kan sättas lägre, måste svårigheterna beträffande elevrekryteringen till folkhögskolorna bli stora. Sannolikt kommer antalet elever i folkhögskolornas lä;ngre kurser att minska även utan kvotering. Den femtedel av eleverna, som nu gåir till folkhögskolan för att sedan skaffa sig en merkantil eller teknisk utbildning, kommer under alla omständigheter att falla bort. Svårigheterna kommer a t t möta många folkhögskolor redan i fackskolorganisationens uppbyggnadsskede, i all synnerhet i de regioner där fackskolan tidigast införes. Också om folkhögskolan på längre sikt har andra viktiga uppgifter, kan dessa under ett övergångsskede vara svåra att genomföra med tillräcklig snabbhet. De kräver en viss omställning av folkhögskolorna och det krävs att behoven av nya kiarstyper görs medvetna hos samhälle, organisationer och allmänhet. Under detta övergångsskede kan en kraftig nedgång i rekryteringen till folkhögskolornas vanliga längre kurser medföra stora svårigheter för skolorna och i vissa fall kanske tvinga skolorna att lägga ned sin verksamhet. Folkhögskolan är naturligtvis inget självändamål. Men redan i sin nuvarande utformning betraktas den — såsom Samverkande bildningsförbunden framhöll i sitt remissyttrande över skolberedningens betänkande — »som en synnerligen betydelsefull del av svenskt folkbildningsarbete och utgör ett värdefullt stöd och komplement till studieförbundens verksamhet. Om folkhögskolorna genom fackskolornas tillkomst berövas en del av sin nuvarande karaktär och omfattning skulle det otvivelaktigt innebära en svår förlust för svenskt folkbildningsarbete.» Av här anförda skäl föreslår jag, att den av utredningen föreslagna kvoteringen av nybörjarplatser för elever med yrkespraktik tills vidare icke införes i den sociala fackskolan.

Praktik vid inträde i fackskola (jfr kap. 4) Av experten Nils-Olof Elf man I utlåtandet från den särskilda expertgruppen för den tekniska fackskolans praktikfråga (bilaga 3) har närmare utvecklats de skäl, som talar för en styrd praktik, innefattande skolmässig grundutbildning och industriell egentlig praktik. Att styra praktiken innebär här att ge den en sådan inriktning och utformning, att den dels bildar bästa möjliga underlag för de teoretiska studierna i de tekniska ämnena, speciellt de tekniska tillämpningsämnena i fackskolans andra årskurs, dels ger eleverna en lämplig träning inför deras kommande yrkesverksamhet. Styrningen har således till mål att skapa samspel mellan teori och praktik, varför det ansetts, att den bäst utövas av skolans lärare i de tekniska ämnena i samråd med företrädare för industrin. 743

Med hänvisning till skolberedningens betonande av att utbildningen vid teknisk fackskola bör vila på en praktisk grund vill jag i anslutning till fackskoleutredningens yttrande i praktikfrågan redovisa några synpunkter utöver dem expertgruppen redan anfört. Fackskoleutredningen menar, att målet för den närmaste utvecklingen bör bli en praktik av i stort sett den omfattning och med det innehåll som den av expertgruppen föreslagna styrda praktiken avses ge. När utredningen vägt angelägenheten av en sådan praktik mot de konsekvenser av organisatorisk art, varmed förslaget är förenat, har den stannat för skolberedningens förslag om tolv månaders praktik som det formella kravet för inträde i andra årskursen. Försök med styrd praktik föreslås få anordnas först efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje enskilt fall och tidigast med de elever, som påbörjar första årskursen höstterminen 1964. Utredningen delar sålunda icke expertgruppens uppfattning, att den styrda praktiken med dess två moment skall göras obligatorisk för elever som övergår direkt från grundskolan till fackskolan. Vidare anser utredningen, att förslaget om den styrda praktiken kommer att förutsätta organisatoriska anordningar, som kan bli betungande för såväl lärare som praktikgivare. Lämpligheten av a t t vissa lärare i stället för en del av sin undervisningsskyldighet avdelas för uppgifter rörande praktikens planering och eftergranskning ifrågasattes av fackskoleutredningen med särskild hänvisning till nu rådande lärarbrist. Det framlagda förslaget om den tekniska fackskolans kursinnehåll och kompetensmål är enligt min mening i hög grad baserat på att eleverna har en god praktisk erfarenhet eller ett praktiskt yrkeskunnande. Bästa möjliga garantier måste därför skapas för att en sådan förutsättning blir för handen. Utredningens positiva inställning till förslaget om styrd praktik måste i och för sig hälsas med tillfredsställelse, men dess slutgiltiga ställningstagande, att förorda den fria — icke närmare preciserade — praktiken som normalt krav finner jag vara en icke tillräckligt fast grund för en utveckling, ledande till ett rätt avvägt studiemål för den tekniska fackskolan. Utredningens förslag, att man genom s. k. kvotering skall reservera en viss andel nybörjarplatser för elever med minst tre års praktik eller avslutad minst tvåårig praktisk yrkesutbildning för att därigenom befrämja rekryteringen av något äldre elever med god yrkeserfarenhet, ansluter jag mig till men anser riktpunkten för kvotens storlek — 25 % — ligga för lågt. Vid utredningens avnämarkontakter rörande den tekniska fackskolan har ett genomgående tema varit farhågorna från industrins sida att fackskolans elever blir för unga och praktiskt oerfarna och att de på arbetsmarknaden icke kommer att kunna ersätta de nuvarande s. k. institutsingenjörerna, inom vilken grupp »vuxenkvoten» — även om aftonskolornas elever frånräknas — ligger väsentligt högre. Enligt min åsikt är utbildningen vid teknisk fackskola, så som dess mål och innehåll formats, bäst lämpad för elever, som efter genomgången obligatorisk skola antingen varit ute i industrin ett par år eller har genomgått verkstadsskola. 744

D e t vore ur många synpunkter lyckligt, om detta bleve en vanlig väg till fackskolan. Många elever skulle efter att ha erhållit större mognad lättare kunna tillgodogöra sig studierna, och arbetsmarknadens behov av ingenjörer vid sidan om gymnasieingenjörerna skulle bli bättre tillgodosett. En effektiv information om den praktiska erfarenhetens betydelse både som stöd åt den tekniska utbildningen och som förberedelse för en senare industriell yrkesverksamhet kan också leda utvecklingen i en sådan riktning. Fackskolan har sagts skola tjäna ett gymnasieavlänkande syfte. Häri ligger en strävan icke endast att ge individen den utbildning, som är bäst avpassad efter hans förutsättningar, utan också att skapa en ur arbetsmarknadens synpunkt god balans mellan de olika studievägania på det gymnasiala åldersstadiet. För att ytterligare belysa mitt resonemang om vad som vore ett idealiskt rekryteringsmönster för teknisk fackskola vill jag uttala den uppfattningen, att man inte skulle minska den tekniska fackskolans gymnasieavlänkande effekt genom att kräva en mer kvalificerad praktik eller rekommendera inträde i fackskolan vid en senare tidpunkt än omedelbart efter avslutad grundskola. Om den nya skolformen skall bli ett valvärt alternativ till gymnasiet och de alternativa utbildningarnas huvudkaraktärer skall hållas isär, torde just den praktikmässiga förstärkningen kunna bli den faktor, som ger det i fråga om teoretiska studier mindre krävande alternativet icke endast dess särprägel utan även dess styrka. Att ge fackskolan en egen dragningskraft och därmed skapa förutsättningar för en »positiv inlänkning» mot fackskolan är det säkraste medlet att avlänka från gymnasiet.

Betyg, flyttning ni. m. (jfr kap. 4) Av experten Nils-Olof

Elfman

Fackskoleutredningen föreslår att i huvudsak samma bestämmelser skall gälla för uppflyttning av elev i fackskola som nu gäller i grundskolan. Elev skall sålunda i regel uppflyttas. Om annat beslut ifrågasattes skall detta grundas på helhetsbedömning av elevens situation. Utredningen har icke ansett skäl föreligga att i fackskolan — i likhet med vad gymnasieutredningen föreslagit beträffande flyttning i gymnasiet — föreslå en viss poänggräns efter den femgradiga betygskalan att användas som tröskelvärde vid flyttning. I sitt nyligen framlagda betänkande har gymnasieutredningen såsom ett hjälpmedel i syfte att förenkla flyttningsproceduren föreslagit ett förfarande, innebärande elevernas indelning i två grupper med hjälp av lämplig betygsvariabel. Elev inom den högre gruppen uppflyttas utan närmare övervägande och för elev i den lägre gruppen avgöres frågan om flyttning i varje särskilt fall. 745

Gymnasieutredningen diskuterar ingående dels valet av denna variabel, dels vilket värde som skall markera gränsen mellan de båda grupperna (kap. 13 s. 579—581). Betygsvariabeln definieras som aritmetiska mediet av samtliga betyg med 10 % reduktion för varje ämne med betyget 1. Som poänggräns föreslås 2,30. Det förslag gymnasieutredningen här framlagt företer stora likheter med det skolberedningen framförde beträffande grundskolan, vilket sistnämnda avstyrktes av gymnasieutredningen, enär det ansågs kunna få olyckliga konsekvenser, tillämpat i en obligatorisk skola på hela årskullen. Gymnasieutredningen framhåller nu, att förhållandet är ett helt annat i en frivillig skola som gymnasiet. »I denna har man rätt att fordra att de elever som söker sig dit skall motsvara de krav skolan ställer på dem.» Vad gymnasieutredningen här anfört bör enligt min mening vara tillämpligt även på fackskolan. Med hänsyn till att dels intagningsbestämmelserna för fackskolan föreslagits bli relativt fria, dels inga särskilda betygskrav i årskurs 2 avses bli uppställda för erhållande av fackskolekompetens, anser jag det särskilt viktigt att man vid flyttning till årskurs 2 på basis av studieresultaten i årskurs 1 noga söker pröva elevernas förutsättningar att tillfredsställande tillgodogöra sig studierna i den högre årskursen. En poänggräns av angivet slag bör härvid icke endast underlätta själva flyttningsproceduren utan även tjäna som ledning för vinnande av en någorlunda enhetlig praxis i fråga om flyttning vid skilda fackskolor.

Behörighet för gymnasieekonom att vara lärare vid fackskola (jfr kap. 6) Av ledamoten Emil Steiler I kapitel 5 av föreliggande betänkande föreslås, att vissa tvååriga handelskurser vid yrkesskolorna skall avvecklas. Vissa andra handelskursers framtid är även tveksam. Jag ansluter mig helt till detta förslag inte minst därför att den utbildning som kommer att erbjudas vid den ekonomiska fackskolan i stora stycken motsvarar den utbildning, som har erbjudits vid yrkesskolorna. Detta innebär icke att det är fråga om en identisk utbildning som efter smärre justeringar lyftes över från yrkesskolan och därefter rubriceras som en fackskola. Det är fråga om en ny utbildning som dock har många drag gemensamma med yrkesskolornas nuvarande handelsutbildning. Detta konstaterande får givetvis icke undanskymma fackskolutbildningens gymnasiala karaktär. Många av yrkesskolornas utbildningslinjer har för övrigt i och för sig under lång tid kunnat hänföras till de gymnasiala utbildningsvägarna. 746

Vid handelsavdelningarna tjänstgör som lärare dels speciallärare vilka förbigås i föreliggande sammanhang, dels i företagsekonomiska ämnen civilekonomer och gymnasieekonomer samt i språk filosofie magistrar. Lämpligheten av att använda civilekonomer och filosofie magistrar i undervisningen vid fackskolan är icke ställd under debatt. Utredningen anser däremot icke att gymnasieekonomer har tillräckligt omfattande grundutbildning för att vara lärare vid fackskolan annat än under en övergångstid. Häremot må framhållas att ett stort antal gymnasieekonomer utfört ett mycket gott arbete som lärare vid yrkesskolorna även i avdelningar, där eleverna avlagt realexamen och alltså motsvarar samma åldersgrupp och kunskapsnivå som är aktuella vid fackskolan. De har icke uppfattats som tillfällig arbetskraft. Jag är medveten om att deras utbildning för närvarande är för svag för att bilda grundval för undervisning vid fackskolan. Jag anser dock att som lärare vid fackskolan även skall kunna förekomma gymnasieekonomer med ämnesmässig komplettering särskilt inriktad mot fackskolans behov samt med god och allsidig praktik från näringslivet. Utredningen är av den meningen, att lärare av detta slag under en inte alltför kort övergångstid kommer att behöva användas i undervisningen i den ekonomiska fackskolan. Jag anser däremot att utredningen borde föreslagit, att gymnasieekonomer med pedagogisk och ämnesmässig vidareutbildning i framtiden skulle ha möjlighet att undervisa vid fackskolan framför allt i ämnena företagsekonomi och kontorsteknik samt att utredningen skulle uttalat, att det borde uppdras åt skolöverstyrelsen att utarbeta ett utbildningsprogram så utformat, att denna kategori i framtiden och inte blott under en övergångstid kan vara lärare vid fackskolan.

Bilaga 1

Förteckning över fackskoleutredningens ledamöter, experter och övriga medarbetare Ledamöter Undervisningsrådet Jonas Orring, Stockholm, ordf. (från och med den 23 mars 1963) Jur. kand. Birgitta Linnér, Uppsala Lektorn Sten-Erik Mörtstedt, Örebro Rektorn Göte Rudvall, Äkersberga

Byrådirektören Emil Stetler, Stockholm Folkhögskolläraren Harald Vallgårda, Balingsta (från och med den 23 mars 1963) Skoldirektören Henning Öberg, Linköping, sekr. (från och med den 23 mars 1963) Lektorn Hans-Erik Östlundh, Uppsala

Tidigare ledamöter, på egen begäran entledigade den 23 mars 1963. F. d. undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt, Stockholm, ordf. Rektorn Rangel Ekblom, Norrköping Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm, tillkallad som expert åt utredningen från och med nämnda dag

Rektorn Sven-Erik Eriksson, Malmö, sekr. Rektorn Yngve Thulin, Storvik

Sekretariat Skoldirektören Henning Öberg, Linköping, sekr. (Rektorn Sven-Erik Eriksson, Malmö, sekr. till och med den 23 mars 1963) Särskilda

Rektorn Sven Zetterlund, Stockholm, bitr. sekr. (från och med den 25 mars 1963) Kanslisten Karin Sjöberg, Stockholm (från och med april 1963)

experter

Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm Lektorn Esse Lövgren, Sigtuna Rektorn Tore Nilsson, Örebro Expert för utrustnings- och institutionslokalfrågor den tekniska fackskolan

beträffande

Rektorn Klas-Erik Almberger, Östersund Experter

för vissa frågor

rörande

praktikfrågor

inom den tekniska

Ingenjören Kjell Lundfeldt, Stockholm Ingenjören Karl-Rune Staf, Stockholm Expert

för frågor

rörande

kompetensvärdet

Förste konsulenten Ingrid Gårdström, Stockholm

av

fackskolutbildning

fackskolan

Experter

för utarbetande

av

läroplane för

fackskolorna

Sivenska Fiil. lic. Arvid Johansson, Stockholm Lektorn Ivar Thorén, Stockholm

Fysik Lektorn Sven Glad, Malmö Lektorn Richard Westöö, Solna

Engelska Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Ltektorn Martin Melander, Malmö

Kemi Lektorn Bertil Boren, Stockholm Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala

Tyska Lektorn Gottfried Grunewald, Malmö

Biokemi Docenten Eskil Wickberg, Uppsala

Fr arvska Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö

Biologi Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala Rektorn Torsten Wickbom, Tisnarbro Lektorn Lars-Olof Öhman, Djursholm

R yska Preceptorn Gunnar Jacobsson, Göteborg Spanska Lektorn Ragnar. Dahlin, Malmö Italienska Universitetslektorn Ingemar Boström, Lidingö

Företagsekonomi Adjunkten Ebba Ek, Stockholm Adjunkten Bertil Levihn, Eskilstuna Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Lektorn Erik Sternerup, Malmö Lektorn Erik Welander, Eskilstuna Redovisning,

Historia Adjunkten Gunnar Änder, Stockholm Biträdande skoldirektören Birgit Rodhe, Malmö

administration

Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Lektorn Erik Sternerup, Malmö Distribution

Livsåskådnings- och religionskunskap Rektorn Erik Sjöberg, Stockholm Rektorn Sven Sundin, Klinten

Ämnesläraren Axel de la Mötte, Linköping Civilekonomen Torsten Nilsson, Stockholm Lektorn Gösta Rankloo, Malmö

Psykologi. Ergonomi Civilingenjören Gideon Gerhardsson, Stockholm Lektorn Jon Naeslund, Stockholm Fil. lic. Anna-Stina Rilton, Stockholm Docenten Karl-Erik Wärneryd, Stockholm

Förvaltning

Samhällskunskap Lektorn Folke Lägnert, Lund Lektorn Stina Nicklasson, Uppsala Adjunkten Rune Thorell, Stockholm Matematik Lektorn Matts Hastad, Stocksund Adjunkten Nils Sander, Uppåkra Lektorn Torsten Setterberg, Stockholm Universitetslektorn Lennart Rade, Göteborg Adjunkten Birger Westerlund, Lidingö

Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö Praktiskt

sekreterararbete

Konsulenten Ulla Dahl, Stockholm Maskinskrivning Ämnesläraren Olle Adlerborn, Solna Stenograji Konsulenten Ulla Dahl, Stockholm Ämnesläraren Evy Ekström, Västerås Maskintekniska

ämnen

Lektorn Stellan Engström, Hälsingborg Lektorn Karl Bertil Lundqvist, Hälsingborg Lektorn Erik Welander, Eskilstuna 749

Byggnadstekniska ämnen Arkitekten Stig Alenmark, Stockholm Lektorn Paul Johannesson, Danderyd Lektorn Erik Vretblad, Stockholm Lektorn Sven Gillberg, Näsbypark Elektrotekniska ämnen Docenten Stellan Ekberg, Stockholm Lektorn Gustaf Gustafsson, Uppåkra Lektorn Egon Nilsson, Stockholm Kemitekniska ämnen Docenten Lars Bjellerup, Lund Laboratorn Gösta Lindner, Lidingö Barna- och åldringsvård Konsulenten Anna-Greta Nordin, Uppsala (på egen begäran entledigad den 25 mars 1963) Barnavårdsläraren Ulla Norén, Stockholm (fr. o.m. den 25 mars 1963) Socialkunskap Kuratorn Janetta Hamilton, Stockholm Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö

Konsulenten Marta Nilsson, Malmö Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Ämnesläraren Ruth Udden, Stockholm Hushållsteknik Seminarieläraren x\gneta Hjortsberg, Stockholm Konsulenten Marta Nilsson, Malmö Textilslöjd Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Ämnesläraren Ruth Udden, Stockholm Musik Musikdirektören Kajs Bergsten, Stockholm Musikdirektören Carl Ahlberg, Lidingö Teckning. Trä- och metallslöjd Rektorn Thorsten Lundberg, Linköping Teckningsläraren Erik Palmer, Norrköping Teckningskonsulenten Hasse Wahrby, Stockholm Dramatik Adjunkten Ingegerd Aschan, Västerås

Familjekunskap Intendenten Carin Boalt, Stocksund Hushållsläraren Ella-Brita Quennerstedt, Uppsala

Gymnastik Gymnastikdirektören Marianne Ekelund, Lidingö Rektorn Paul Högberg, Lidingö

Konsumentkunskap Intendenten Carin Boalt, Stocksund Seminarieläraren Agneta Hjortsberg, Stockholm

Trafik- och motorkunskap Förste polisassistenten Erik Almelöv, Linköping Ingenjören Bo Bergqvist, Linköping

Övriga

medarbetare

Gymnastikkonsulenten Tora Amylong, Stockholm, stilkurs Undervisningsrådet Bengt Jacobson, Stockholm, frågor rörande skolformens omfattning, det allmänna genomförandet m. m.

För vissa läroboksfrågor

har följande

Gymnastikkonsulenten Tora Amylong, Stockholm Adjunkten Gunnar Änder, Stockholm Adjunkten Ingegerd Aschan, Västerås Musikdirektören Kajs Bergsten, Stockholm 750

Byråchefen John Ulne, Lidingö, vissa författningsfrågor Docenten Sören Halidén, Uppsala, livsåskådnings- och religionskunskap Fil. kand. Lennart Parknäs, Göteborg, konsumentkunskap personer

anlitats:

Konsulenten C. Cramér, Stockholm Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö Civilingenjören Ingemar Danielsson, Malmö Lektorn Kjell Ehnbom, Göteborg Adjunkten Ebba Ek, Stockholm

Ämnesläraren Evy Ekström, Västerås Rektorn Nils-Olof Elfman, Stockholm Lektorn Stellan Engström, Hälsingborg Civilingenjören Gideon Gerhardsson, Stockholm Lektorn Martin Gidlund, Stockholm Kuratorn Janetta Hamilton, Stockholm Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Seminarieläraren Agneta Hjortsberg, Stockholm Adjunkten Lennart Hultgren, Uppsala Professorn Torsten Husen, Stockholm Preceptorn Gunnar Jacobsson, Göteborg Lektorn Paul Johannesson, Danderyd Adjunkten Bertil Levihn, Eskilstuna Adjunkten Ingemar Lundberg, Sollentuna Rektorn Thorsten Lundberg, Linköping Lektorn Karl Bertil Lundqvist, Hälsingborg Ämnesläraren Axel de la Mötte, Linköping Lektorn Ingemar Mundebo, Lidingö

Lektorn Stina Nicklasson, Uppsala Lektorn Egon Nilsson, Stockholm Konsulenten Marta Nilsson, Malmö Rektorn Tore Nilsson, Örebro Civilekonomen Torsten Nilsson, Stockholm Barnavårdsläraren Ulla Norén, Stockholm Lektorn Nils Norman, Stockholm Adjunkten Olov Norman, Linköping Hushållsläraren Ella-Brita Quennerstedt, Uppsala Lektorn Gösta Rankloo, Malmö Biträdande skoldirektören Birgit Rodhe, Malmö Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Rektorn Sven Sundin, Klinten Adjunkten Rune Thorell, Stockholm Ämnesläraren Ruth Udden, Stockholm Teckningskonsulenten Hasse Wahrby, Stockholm

Bilaga 2

Försök till kvantitativ bedömning av avnämarområden för olika linjer och grenar inom social fackskola På uppdrag av fackskoleutredningen utförd inom hösten 1962

arbetsmarknadsstyrelsen

I skolberedningens förslag till inrättande av frivilliga tvååriga påbyggnadslinjer ovanpå den nioåriga obligatoriska grundskolan ingick inrättandet av fyra olika typer av fackskolor, den humanistiska, den tekniska, den merkantila och den social-ekonomiska. Inom dessa fackskolor skulle möjlighet till viss specialisering beredas eleverna i form av olika linjer eller motsvarande. Vid remissbehandlingen av beredningens förslag på denna punkt accepterades i stort sett den tekniska och merkantila fackskolan, medan framför allt den social-ekonomiska och humanistiska blev föremål för kritik. I proposition angående grundskolans genomförande har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet tagit fasta på denna kritik och dels i propositionen, dels i direktiv till särskilda sakkunniga för översyn av skolberedningens förslag till fackskolorganisation framfört riktlinjer för denna översyn. För att få en bedömning av storleken av avnämarområdena för olika linjer och grenar inom fackskolorna, har nedanstående beräkningar utförts. Det må anföras att i det följande antages efter samråd med utredningen att tre typer av fackskolor organiseras: 1. Allmän 5 fackskola 2. Merkantil 5 fackskola 3. Teknisk fackskola Innan resultatet av bedömningen redovisas må följande framhållas. För det första kommer i det följande försök icke att göras att beräkna storleken av rekryteringsbehovet för den tekniska och den merkantila fackskolan. Som utgångspunkt för sådana bedömningar hänvisas till den ingenjörsprognos som arbetsmarknadsstyrelsen och gymnasieutredningen utfört och som redovisats i Arbetsmarknadsinformation Serie S 5/62. Den intagningskapacitet för de tekniska instituten och skolorna på motsvarande nivå man där kom fram till kan uppskattas till mellan 3 000 och 4 000 elever i början på 1970-talet. Dessa siffror 8

Vid den tidpunkt då bedömningen utfördes använde utredningen fortfarande allmän respektive merkantil fackskola som arbetsnamn på de nu föreslagna sociala och ekonomiska fackskolorna

gäller dock enbart egentligt ingenjörsbehov. Tänker man sig den tekniska fackskolan som förutbildning även till ett antal andra yrken med tekniskt inslag, torde den av skolberedningen framförda siffran på ca mellan 5 000 och 6 000 vara rimlig. Några motsvarande bedömningar har icke gjorts för de merkantila arbetsområdena. Om man studerar den hittillsvarande utvecklingen av vårt utbildningsväsende inom det merkantila området visar det sig emellertid, att de tekniska och merkantila områdena i stort sett utvecklat sig i samma takt. Det är därvid att lägga märke till att de merkantila utbildningsvägarna på högskolenivå även rekryterat administrativa befattningar, varför även från universiteten utbildade samhällsvetare med ekonomisk inriktning bör medräknas. Motsvarande förhållanden gäller på gymnasienivån. De tekniska och merkantila gymnasierna har varit och är ungefär lika stora. På närmast lägre nivå är det svårare att göra en jämförelse, då skolformerna hittills saknat direkta motsvarigheter. Konsekvenserna på arbetsmarknaden av denna utbildningspolitik kan icke sägas ha medfört några rubbningar i balansen mellan tillgång och efterfrågan för här berörda utbildningsgrupper. Det nuvarande läget karakteriseras av en i stort sett lika stor brist av båda utbildningskategorierna på här berörda nivåer. Det torde därför vara väl motiverat att tills vidare sikta mot att även den merkantila fackskolan skall i början av 1970-talet ta emot ca 5 000 elever årligen. Den andra deklarationen som bör göras är, att emedan de tekniska och merkantila fackskolorna är klart yrkesinriktade och siktar till vissa mer eller mindre bestämda yrken, torde de också böra dimensioneras något så när i överensstämmelse med arbetsmarknadens behov, vilket dock inte torde böra gälla för den allmänna fackskolan. Även om denna innehåller vissa yrkesinriktade moment, innehåller den samtidigt mycket som är att betrakta som vidgad allmän utbildning. Vad avser den allmänna fackskolan bör sålunda elevernas intresse för skolformen få den största betydelse vid dimensioneringen. De tal som i det följande presenteras, utvisande storleken av olika avnämarområden, får därför inte föranleda införandet av spärrar, motiverade av arbetsmarknadsskäl. Denna skolform måste betraktas som en möjlighet till fortsatt högre allmän utbildning ovanpå den nioåriga grundskolan för elever som önskar sådan utan att därför vilja till gymnasium eller anses lämpade för sådana studier. Svårigheten att bedöma avnämarområdenas storlek i början av 1970-talet med hänsyn till den snabba utveckling som utbildningsväsende och arbetsmarknad undergår stärker ytterligare tankegångar i denna riktning. En annan sak är att avnämarområdenas relativa storlek givetvis bör få utöva visst inflytande på undervisningsplanernas utformning såväl med hänsyn till ce ingående ämnenas veckotimtal som deras innehåll.

Kompetensfrågor De under 1960-talet framväxande skolformerna, grundskola, fackskola och eventuellt andra skolformer innebär, att de elever som söker sig ut på arbetsmarknaden eller söker inträde på andra utbildningsvägar har helt andra kunskaper än deras äldre kamrater från försöksskolor, real- och flickskolor. Detta innebär att osäkerhet kommer att råda om vilken utbildning (linje och motsvarande) som är den mest lämpade för det ena eller andra yrket eller viss yrkesbestämd utbildning. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen har därför hos Kungl. Maj:t hemställt om inrättandet av ett särskilt kompetensråd, som till myndigheter och arbetsgivare skall avge råd och synpunkter vid fastställandet av inträdeskrav till viss utbildning eller för viss anställning. Starka tendenser finns för närvarande till en viss skärpning av skolunderbyggnadskraven för många yrken och utbildningsvägar, vilken skärpning dels sammanhänger med en riklig tillgång på sökande med högre skolunderbyggnad än som formellt krävs, dels motiveras av nödvändigheten av bättre kunskaper än som tidigare krävdes med hänsyn till nödvändiga kunskaper på arbetsmarknaden. Att därför i dagens utbildningssituation söka fastlägga för vilka yrken eller utbildningsvägar fackskola i framtiden kan bli lämplig skolunderbyggnad innebär givetvis stora osäkerhetsmoment. Åtskilliga utbildningsvägar för vilka realexamen eller motsvarande för närvarande fordras kan i framtiden komma att kräva studentexamen samtidigt som andra yrken och utbildningsvägar, vilka för närvarande endast kräver genomgången folkskola i framtiden kan komma att formellt eller faktiskt kräva t. ex. fackskola i någon form. Oavsett den inverkan på utvecklingen härvidlag som det ovan berörda kompetensrådet kan komma att få, förefaller det rimligt att i bedömningen av fackskolornas framtida »kompetensområde» ta viss hänsyn till nu iakttagna tendenser.

Beräkningsmetodik Som inledningsvis nämndes kommer nedanstående bedömning av storleken av olika avnämarområden endast att ta hänsyn till den allmänna (sociala) fackskolan och dennas avnämare. För att få ett klart redovisat utgångsläge för våra bedömningar avseende år 1970 söker vi först kartlägga en tänkt situation år 1960, dvs. vilka skolor, kurser eller yrken som idag skulle ha krävt allmän fackskola eller där denna skola skulle ha varit en avgjord merit, om den hade funnits. Det ligger i sakens natur att denna bedömning nödvändigtvis måste bli subjektiv. Vi har därvid — till skillnad från skolberedningen — icke strävat efter att analysera vilka reella kunskaper, vilka därvid som ett minimum måste krävas av eleverna för att de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i en på fackskolan följande utbildning eller för att de skall kunna fullgöra vissa bestämda arbetsuppgifter. E t t sådant synsätt måste kräva en mycket ingående under754

s.ökning, en undersökning som ej heller skolberedningen utfört. Utgångspunkt för vår värderingsskala har i stället varit ett accepterande av de tendenser som sedan länge gjort sig gällande och som ovan redovisats. (1) Vi har sålunda i första hand tagit med yrken och utbildnings vägar dit ett stort antal studenter söker sig rnen där studentexamen ej fordras. (2) Vidare bör man beakta flertalet yrken och utbildningsvägar där det reellt fordras något högre skolunderbyggnad än realexamen eller normalskolekompetens eller formellt en kvalificerad realexamen. (3) Slutligen måste hit räknas några utbildningar där det formellt endast fordras realexamen men där i praktiken flertalet antagna har på visst sätt kvalificerad realexamen eller motsvarande eller i viss utsträckning studentexamen. Dessa utbildningars faktiska intagningskapacitet år 1960 redovisas i tabell 18 s. 757. Utbildningsvägarna och yrkena har sammanförts till sju större grupper: Pedagogiska yrken Sociala och vårdande yrken Hushållstekniska yrken Administrativa och arbetsledande yrken Serviceyrken Konstnärliga yrken samt Övriga yrken När det sedan gäller dessa utbildningsvägars och yrkens utveckling fram till 1970, tillkommer ett flertal osäkerhetsfaktorer utöver de ovan nämnda. För vissa områden finns vissa om än vaga planer, för andra vissa beräkningar eller bedömningar. Dessa planer eller beräkningar har vi i stort sett accepterat. För andra områden har vi själva på olika sätt varit tvungna att bilda oss en uppfattning om rekryteringsbehovet. Ytterligare ett stort och viktigt problem reser sig emellertid: I vad mån skall den tendens till en förhöjning av skolunderbyggnadskraven, som vi ovan redovisat, få göra sig gällande i den betydelsen att t. ex. vissa utbildnings vägar, där man för närvarande har ett stort antal studenter utan att formellt kräva studentexamen, år 1970 också formellt kommer att kräva studentexamen. I detta sammanhang skulle detta betyda att denna utbildningsväg finns med i siffermaterialet för 1960 men utgår för år 1970. I analogi härmed skulle vissa andra utbildnings vägar ej medräknas 1960, enär de även faktiskt endast kräver obligatorisk grundskola eller en realexamen med genomgående endast godkända betyg, men väl komma med 1970, då de i varje fall faktiskt — om än ej formellt (jfr vad ovan sagts om statligt kompetensråd) — skulle kräva fackskola i någon form. Mellanformer mellan dessa »ytterligheter» kan mycket väl uppstå. Man kan t. ex. tänka sig att organisera två utbildningsvägar till samma yrke, en längre där man kräver fackskola, en kortare där studentexamen krävs på motsvarande sätt som nu gäller för småskollärar- och folkskollärarutbildning. Under sådana förhållanden skulle endast viss del av rekryteringsbehovet redovisas i denna undersökning, den andra skulle falla på studentrekryteringsbehovet. 755

Från allmän samhällsekonomisk synpunkt vore åtskilligt att vinna på en höjning av skolunderbyggnadskravet, då undervisningen i den yrkesförberedande utbildningen kunde koncentreras till fackutbildning och det grundläggande allmänna stoffet kunde utgå. Härigenom kunde utbildningen förkortas, samtidigt som ungdomarna kunde uppskjuta sitt definitiva yrkesval till mognare ålder. Vissa invändningar kan måhända anföras mot detta resonemang. I en tid då ca 50—60 % av ungdomarna har högre skolunderbyggnad än grundskola och ca 30 % har studentexamen torde dock knappast någon, som har begåvningsmässiga förutsättningar för visst yrke eller utbildning och vilja att nå dit, komma att utestängas. Någon form av inträdesprov (typ socialinstitut) kunde eventuellt organiseras. Även om ovanstående resonemang ej direkt hör till vår arbetsuppgift, har vi dock ansett oss böra redovisa synpunkterna. Vi har nämligen i våra bedömningar för situationen 1970 räknat med två alternativ. Det ena alternativ I, där vi redovisar samma yrken och utbildningsvägar 1970 som 1960, men där givetvis bedömningar gjorts om dessas utveckling. Det andra, alternativ II, bygger på antaganden om den ovan berörda utvecklingen mot krav på allt högre skolunderbyggnad.

Resultat De resultat vi kommer fram till redovisas i efterföljande tabell.

Tabell 18. Rekryteringsbehov

för vissa utbildningsanstalter 1960 och 1970.

på

fackskolenivå

Kommentarer till tabellen se s. 759 Utbildningsanstalt (motsvarande)

Pedagogiska yrken Förskoleseminarium 3-årig småskollärarlinje 4-årig folkskollärarlinje Slöjdlärarseminarium Hushållslärar- och textillärarutbildning se rubrik 3, teckningslärare och musiklärare se rubrik 6, barnavårdslärare se rubrik 2.

Sociala och vårdande yrken Socialinstitut Religiös, social och motsv. utbildning Polisutbildning Sjuksköterskeutbildning Röntgenassistenter m. fl Arbetsterapeuter Sjukhuslaboratriser m. fl Vårdpersonal för psykiskt efterblivna, vissa mentalsjuka och asociala Ålderdomshemsföreståndarinnor Barnhemsföreståndarinnor Barnavårdslärare Tandsköterskor Övriga sociala arbetsområden

Hushållstekniska yrken Hushållslärare Textillärare Storhushållsföreståndare Hushållstekniska kurser Butikskonsulenter, textil

Arbetsledande yrken (icke tekniska) Direktrisutbildning Grafiska institutet Sjöbefälsutbildning (Däck) Jordbruksutbildning Trädgårdsutbildning Skogsutbildning

Intagna 1961/62

225 600 275

Beräknad intagning 1970 II

600 250 300

300 100 700 2 000 130 60 360

700 100 1000 3 000 200 175 800

50 120 20 15

200 200 30 30

— 100 1000 3 000 200

— 800

—

—

200 200 30 30 150 100

3 900

6 500

5 800

150 200 125 35

250 150 275 100 20

275 100 20

40 20 100 60 30

40 30 110 120 20 30

40 30 110 120 20 30

Utbildningsanstalt (motsvarande)

Serviceyrken Apotekstekniker Trafikvärdinneutbildning Hotellutbildning Resebyråutbildning Postexpeditör Telegrafexpeditör Skönhetsvårdsyrken

Konstnärlig utbildning Konstfackskola Slöjdföreningens skola Reklamutbildning Textilutbildning Teaterutbildning' Musikutbildning Teckningslärare Tandteknikerutbildning Fotografutbildning

Intagna 1961/62

Beräknad intagning 1970 II

70 50 50 30 300 40 10

200 50 100 100 300 40 20

100 100 300 40 20

150 30 20 180 45

250 30 50 200 75

250 30 50 200

— —

— —

75 100

>85

10 10

—

7. Övriga yrken

Inseminationsutbildning Fiskeriutbildning Kartritnings- och ritbiträdesutbildning Radiotelegrafistutbildning

Summa

20 1000

1 100

7 000

10 500

10 000

Det är givet att vi ej kunnat nå en fullständig täckning av de olika yrken och utbildningsvägar, där allmän fackskola — om den funnits för närvarande — skulle ha varit formellt eller faktiskt inträdeskrav. Åtskilliga andra kan säkert pekas på. De kvantitativt viktigaste yrkesområdena torde emellertid täckas i tabellen. Det må dock stå fast, att vi endast kunnat redovisa vår subjektiva uppfattning. Den totalsumma för storleken av den allmänna fackskolans »nuvarande» rekryteringsområde om ca 7 000 ger emellertid en uppfattning om att det finns stora områden på arbetsmarknaden, där man — utan att direkt vilja föreskriva studentexamen som inträdeskrav — skulle anse det önskvärt med en höjning av skolunderbyggnadsnivån utöver 9 g eller realexamen, även om man i vissa fall knappast ens för närvarande kan uppehålla krav på denna sistnämnda 758

slkolunderbyggnadsnivå. Det är dock å andra sidan att lägga märke till att i de siiffror vi redovisar för vissa utbildningsvägar ingår inte så få studenter. Man lägger märke till att de sociala och vårdande arbetsområdena omfattar något över 50 % av hela området, följt av de pedagogiska med ca 15 '%, varvid dock hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare förts till respektive område. Lägger man dessa till det pedagogiska området, omfattar detta över 20 %. Man lägger vidare märke till att de arbetsområden för vilka den allmänna f.ackskolan skulle utgöra rekryteringsbas för närvarande domineras helt av kvinnorna. Endast polisutbildningen domineras av män. Man torde kunna uppskatta det kvinnliga inslaget till ca 80 %, vilket ger en antydan om att flickorna kan komma att utgöra en stark majoritet i den allmänna fackskolan.

Kortfattade

anmärkningar och kommentarer till tabellen

Försköte seminarium: En kraftig utbyggnad är föreslagen av ett flertal utredningar. Jfr t. ex. skolöverstyrelsens petita 1963/64, 1959 års långtidsutredning, SOU 1962:10, LO:s skrift: Daghemsfrågan, ett arbetsmarknadsproblem. 3-årig småskollärarlinje: 1960 års lärarutbildningssakkunnigas klasslärarprognos. Endast studentlinje förutsatt enligt alternativ I I . b-årig folkskollärarlinje: 1960 års lärarutbildningssakkunnigas klasslärarprognos. Endast studentlinje förutsatt enligt alternativ II. Slöjdlärarseminarium: En i stort sett oförändrad intagningskapacitet förutsatt även 1970. De faktiska skolunderbyggnadskraven höjs till fackskola 1970 enligt alternativ II. Socialinstitut:

Socionomutbildningskommitténs betänkande, SOU 1962:43.

Polisutbildning: tionsnämnd.

Uppskattat tal för 1970 efter kontakter med polisens organisa-

Sjuksköterskeutbildning:

Arbetsmarknadsinformation Serie S 3/1962.

Röntgenassistenter

m.jl.: Inga beräkningar finns. Skönsmässig uppskattning.

Arbetsterapeuter: 1962:50.

Enligt beräkning av 1960 års arbetsterapeututredning, SOU

Sjukhuslaboratriser:

Arbetsmarknadsinformation Serie S 6/1962.

Vårdpersonal för psykiskt efterblivna m.fl.: Uppskattning med hänsyn till att kravet, på utbildning för personal med sådana arbetsuppgifter ökar allt mer. Ålderdojnshemsföreståndarinnor: Uppskattning mot bakgrund av den väntade befolkningsutvecklingen och därmed sammanhängande ökat behov av personal för åldringsvård. 759

Barnhemsföreståndare: Den uppskattade ökningen av utbildningskapaciteten får ses mot bakgrund av att barnhemsföreståndarna i viss utsträckning efterfrågas även för vissa andra arbetsuppgifter än vid egentliga barnhem, t. ex. inom ungdomsvården. Kravet på bättre utbildning för personal med dessa arbetsuppgifter kan även ha viss ökande effekt på behovet. Barnavårdslärare: Uppskattning bl. a. med hänsyn tagen till att undervisning i barnavård kommer att ingå på vissa av grundskolans linjer samt i begränsad omfattning också i fackskolan. Behovsberäkningar pågår inom arbetsmarknadsstyrelsen. Tandsköterska: Uppskattat behov endast i alternativ I I . Inga behovsberäkningar föreligger. Med hänsyn till folktandvårdens behov av examinerade tandsköterskor förutsätts en viss ökning av utbildningskapaciteten. Hushållslärare och textillärare: Behovsberäkningar pågår inom arbetsmarknadsstyrelsen och synes ge vid handen en ökning av hushållslärarbehovet. Däremot synes en viss minskning av textillärarbehovet kunna förutses. Storhushållsföreståndare: Skönsmässig uppskattning. Rubriken innefattar ekonomiföreståndare, internatföreståndare samt vissa föreståndare vid lunchrum o. d. För närvarande råder viss brist på ekonomiföreståndarinnor. Behovet av välutbildade personer inom restaurangnäringen kan väntas öka i samband med att allt fler personer intar minst ett mål dagligen utom hemmet. Hushållstekniska Butikskonsulenter:

kurser: Skönsmässig uppskattning. Skönsmässig uppskattning.

Direktrisutbildning: Utvecklingen svårbedömbar, inga behovsberäkningar föreligger. Oförändrad utbildning förutsätts. Grafiska institutets 1-årskurs: Utvecklingen svårbedömbar, inga behovsberäkningar föreligger. Viss ökning av utbildningen förutsätts. Sjöbefälsutbildning (Däck): Oförändrad utbildning förutsatt. Inget underlag för beräkningar finns för närvarande. Arbetsledare inom jordbruk: Enligt uppgift från jordbruksdepartementet. Arbetsledare inom trädgårdsnäringen: Enligt uppgift från jordbruksdepartementet. Skogsmästarutbildning: Oförändrad intagning förutsatt med hänsyn till minskat arbetskraftsbehov inom skogsbruket. Apotekstekniker: Ökad utbildningskapacitet vid yrkesskolornas kurser för apotekstekniker förutsätts mot bakgrunden av den allmänna tendensen till ökad skolmässig utbildning för sådana kategorier som tidigare fått sin huvudsakliga utbildning på arbetsplatsen. 760

Trafikvärdinneutbildning: Oförändrad intagning förutsatt bl. a. på grund av svårigheten att bedöma personalbehovet inom civilflyget. Enligt alternativ I I fiörutsätts studentexamen som grund. Hotellutbildning: Skönsmässig uppskattning. Rubriken avser utbildning av den t y p som ges på hotellsekreterarkursen vid Stockholms stads restaurangskola. Utbildningen gränsar till den merkantila fackskolan. Postexveditör:

Enligt uppgift från generalpoststyrelsen.

Telegrafexpeditör ra. fl.: För närvarande antas ca 35—40 elever per kurs. Enligt uppgift från telestyrelsen planerar man för de närmaste åren en kurs om året för att ersätta avgången från yrket. För 1970 förutsätts här oförändrad intagning av 40 elever. Skönhetsvårdsutbildning: Skönsmässig uppskattning av ett visst behov av kosrnetologer med mera kvalificerad utbildning. Konsthantverksutbildning: Några behovsprognoser föreligger inte. Anställningsmöjligheter och framtidsutsikter varierar avsevärt mellan olika fack inom utbildningen. Någon anledning att behovsmässigt räkna med någon avsevärd utvidgning av konsthantverksutbildningen synes för närvarande inte föreligga. Oförändrad intagning förutses därför. Reklamutbildning: Uppskattning på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens prognos beträffande personalen inom reklamens yrken. (Arbetsmarknadsinformation S 4/61). Textilutbildning: (Mönsterritarutbildningen vid textilinstituten). Inga behovsberäkningar finnes. Behovet svårbedömbart. Oförändrad utbildningskapacitet förutsätts. Teaterutbildning: Underlag för bedömning av det framtida behovet saknas. En viss ökning av utbildningen förutses bl. a. som en följd av den allmänna utvecklingen mot mera fritid och därmed sammanhängande behov av underhållning och förströelse. Musikutbildning: siklärare.

Uppskattad siffra med hänsyn tagen till bl. a. bristen på mu-

Teckningslärare: E t t visst ökat behov av teckningslärare beräknas med hänsyn till skolväsendets utbyggnad. Enligt alternativ I I förutsätts teckningslärarna ha studentexamen som grund. Fotograf utbildning: Uppskattningen gjord mot bakgrunden av den tendens som finns att kräva mer skolmässig utbildning samt med hänsyn till de ökade behov som bl. a. televisionen kan komma att medföra. 761

Inseminationsbiträden: En viss ökning av utbildningen förutsedd med tanke på den ökade betydelse som inseminationen fått och som kan beräknas öka ytterligare. Kartritnings- och ritbiträdesutbildning: Denna utbildning står på gränsen till teknisk utbildning. Med hänsyn till att flertalet utövare är kvinnor kan man räkna med att allmän fackskola (alternativt merkantil fackskola) kan bli en vanlig grund. Enligt alternativ I I uppskattas behovet till 1 000. Denna siffra får ses mot bakgrund av att man för närvarande utbildar ca 800 kartriterskor årligen. De mera tekniskt betonade ritbiträdeskursernas elever är inte inräknade i denna senare siffra. Radiotelegrafistutbildning: Inga behovsberäkningar föreligger. Oförändrad utbildningskapacitet förutsätts. Ser vi till situationen 1970 framgår primärmaterial och motiveringar för våra bedömningar, vilka givetvis på många punkter är ytterligt osäkra och diskutabla, av tabellens anmärkningar. Totalt skulle rekryteringsbehovet uppgå till ca 10 500 enligt alternativ I (oförändrad skolunderbyggnadsnivå), medan behovet enligt alternativ I I (en höjning av skolunderbyggnadsnivån) skulle uppgå till ca 10 000. Vissa områden har bortfallit, medan andra tillkommit. Alternativ II, som vi själva bedömer som det mest realistiska, ger en antydan om att det pedagogiska arbetsområdet skulle såväl absolut som relativt gå tillbaka (arbetsområdet kommer helt att domineras av studenter). Enligt båda alternativen ökar det sociala och vårdande arbetsområdet kraftigt (uppgår till ca 60 % ) . Likaså kvarstår den klart kvinnliga yrkesinriktningen. Situationen 1970 skulle kunna karakteriseras av följande tabell utvisande de procentuella andelarna av de olika arbetsområdena enligt de båda alternativen. Tabell 19. Arbetsområden

Alt. I

Alt. I I

1. Pedagogiska 2. Sociala och vårdande . . . 3. Hushållstekniska 4. Arbetsledande 5. Service 6. Konstnärliga 7. Övriga

12 61 8 3 8 7 1

7 58 4 3 8 9 11

Summa

100 Vi har inledningsvis avvisat tanken att den allmänna fackskolan skulle dimensioneras med hänsyn till det arbetsmarknadsmässiga behovet av personer, som genomgått denna skolform. Även om våra beräkningar skulle antyda att den 762

allmänna fackskolan omkring 1970 borde utexaminera ca 10 000 elever, bör man dock ha klart för sig att 1) stora delar av det beräknade rekryteringsbehovet kan komma att tillgodoses av personer med studentexamen, avgångsexamen från teknisk eller merkantil fackskola eller om än i begränsad utsträckning med avgångsbetyg från någon av linjerna i grundskolan, 2) många elever från den allmänna fackskolan kommer att söka sig till helt andra yrken eller utbildningsvägar än de ovan uppräknade. Det förefaller sålunda ej orimligt att ett stort antal kommer att söka någon form av kontorsutbildning, medan andra önskar gå vidare till gymnasium. I ej så få fall torde flickorna vara inriktade på tidiga äktenskap och tar kanske en anställning utan att skaffa sig en yrkesutbildning. De nu anförda reservationerna jämte siffermaterialets osäkerhet torde klart peka på beräkningarnas begränsade tillförlitlighet som underlag för dimensioneringen. Däremot menar vi att beräkningarna givit vid handen att sociala och »vårdande» ämnen bör vara rikt företrädda på samtliga linjer inom den allmänna fackskolan. Med tanke på att denna fackskola i varje fall till att börja med torde komma att domineras av flickor, är det önskvärt att möjligheter till studier av konsumtionsekonomiska ämnen bör finnas inom hela fackskolan. Det förefaller vidare rimligt att storleken av dessa båda arbetsområden skulle motivera någon form av linje eller fastare ämnestillval, som medgav fördjupning inom något av områdena social- och vårdnadsyrken respektive konsumtionstekniska yrken. Även om man kunde förutsätta att estetiska ämnen skulle få ett relativt rikligt veckotimtal, kunde det möjligen på vissa större orter anses motiverat att inrätta någon linje eller ämneskombination med tyngdpunkten vad gäller icke obligatoriska ämnen förlagd till estetiska ämnen. I övrigt torde andra arbetsområden kunna få sina intressen tillgodosedda inom den ospecialiserade fackskolans ram eventuellt med en språklig och en naturvetenskaplig inriktning. Mot bakgrunden av de relativt homogena avnämarområdena med inriktning på sociala och konsumtionsekonomiska yrken kan det diskuteras om nigon egentlig linjedelning är nödvändig eller önskvärd redan i första årskursen. En specialisering, som går längre än vad här angivits, förefaller synnerligen omotiverad, inte minst med hänsyn till den välkända obeständigheten i ungdomarnas yrkesval vid här berörda åldrar. En hårt driven specialisering kunde hirvidlag få olyckliga konsekvenser med hänsyn till ungdomarnas möjligheter a;t vid fackskolans slut realisera ett mognare och annorlunda yrkesval än det som gjordes vid avslutningen av grundskolan.

Bilaga 3

Praktikfrågan för den tekniska fackskolan Yttrande av särskilt tillkallad

expertgrupp

Återblick på skolberedningens och remissinstansernas

synpunkter

I frågan huruvida föregående praktik borde krävas för inträde i fackskola uttalade skolberedningen, att dylika krav endast borde uppställas för den tekniska fackskolan. Beredningen föreslog, att för inträde i andra årskursen skulle krävas tolv månaders planmässig och allsidig praktik av sådant slag att den skulle utgöra en god förberedelse för studierna inom det område som fackinriktningen i andra årskursen representerar. Som skäl för införande av praktikkrav vid den tekniska fackskolan anfördes den meningen — som för övrigt torde vunnit allmän hävd — att teknisk utbildning lättare kan meddelas, om den baseras på en viss praktisk-teknisk erfarenhet hos de studerande. Kravet hade här måst givas särskild tyngd på grund av att den tekniska fackskolan enligt skolberedningens intentioner avsågs i framtiden bli norm för den lägre ingenjörsutbildningen och sålunda även komma att rekryteras av elever med relativt lång praktisk verksamhet bakom sig. Beredningen var också medveten om att ett rekryteringsmönster för teknisk fackskola, enligt vilket övergång normalt skulle ske direkt från grundskolan och större praktikkrav icke ställas än som kunde uppfyllas genom praktiskt arbete under två sommarferier, kunde leda till att eleverna under utbildningens gång icke skulle hinna uppnå den ålder och mognad, som erfordrades för att de skulle kunna placeras på arbetsuppgifter, för vilka deras utbildning eljest skulle göra dem lämpliga. Mot bakgrunden bl. a. härav får man se skolberedningens förslag om ett års planmässig och allsidig praktik som ett minimikrav. Genom att låta praktikkravet avse inträdet i fackskolans andra årskurs markerade skolberedningen, att det vore tillfyllest om praktiken i tiden förlades före studiet av de tekniska tilllämpningsämnena, som nästan helt låg i andra årskursen. Även om tanken på en obruten studiegång för de elever, som går direkt från grundskolan till fackskolan sålunda hade måst uppgivas, hade man med förslaget om praktikmellanåret dock vunnit, att en direkt övergång från grundskolan till fackskolans första årskurs bleve möjlig. Detta betraktades från rekryteringssynpunkt som en fördel. Det framgår klart av skolberedningens skrivning, att den intermittenta studiegången, teori -f praktik -|- teori, skulle ses som ett alternativ. För dem som efter grundskolan valt att gå direkt ut i förvärvslivet och där genom praktisk-teknisk verksamhet under ett eller flera år tillägnat sig tillräckliga praktiska erfaren764

heter, skulle ytterligare praktik icke krävas, utan den teoretiska utbildningens t v å årskurser skulle i dylika fall genomgås i en följd. Genomgången yrkesskola inom området för industri och hantverk eller verkstadsskola torde också ha u nderf örståtts meritera för en sammanhängande tvåårig teoriutbildning. Skolfoeredningens positiva inställning till kombinationen praktisk och teoretisk utbildning framgår bl. a. av dess uttalande, att det vore i hög grad önskvärt, om fackskolorna komme att betraktas som en naturlig utbildningsväg för de ungdomar som efter något eller några års förvärvsarbete ovanpå grundskolan eller efter genomgången yrkesutbildning av annan art än fackskolans önskade återuppta eller fortsätta sin utbildning. I remissvaren lades stor vikt vid praktikfrågan. 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och Svenska yrkes skölj öreningen betonade starkt betydelsen av praktik men ifrågasatte om eleverna från de tekniska fackskolorna med sin till ett år begränsade praktik i jämförelse med elever från andra utbildningsvägar på området skulle kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Yrkesskolföreningen talade om »manschettingenjörer, som icke känner respektive yrken från grunden». Om man däremot, framhöll föreningen, anvisade en elev utbildningsgång över yrkesskola, förslagsvis tvåårig eller treårig yrkesutbildning med inbyggt första år i fackskolan, skulle förhållandet bli helt annorlunda. Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund betonade starkt det praktiska yrkeskunnandet hos den här avsedda kategorin av tekniker. Eleverna borde före inträdet i teknisk fackskola helst ha genomgått fullständig yrkesutbildning, framhöll organisationerna men tillade, att den föreslagna ettåriga studiepraktiken i vart fall bör vara ett minimum i fråga om praktisk erfarenhet. Utformningen av denna praktik måste enligt organisationerna ägnas stor omsorg i samarbete mellan skola och näringsliv. En önskvärd anpassning till näringslivets behov kunde annars äventyras. Tekniska läroverkens lärarförbund instämde i princip i skolberedningens förslag om erforderlig praktik. Förbundet framförde vidare tanken på att parallellt med de tvååriga fackskolorna försöksvis upprätta en treårig sådan, där praktik inlägges i skolverkstad och således teori och praktik kan samspela; detta skulle inte medföra någon förlängning av den avsedda totala utbildningstiden. Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola hade intet att erinra mot att praktiktiden sattes så lång som tolv månader. Däremot vände sig kollegiet bestämt mot att den teoretiska studiegången skulle avbrytas av ett praktikår mellan fackskolans båda årskurser. E t t sådant avbrott befarades komma att inverka negativt på elevernas förmåga att tillägna sig den digra andra årskursen. Praktiken borde i stället förläggas dels före första årskursen vid fackskolan, dels till sommaren mellan första och andra årskursen. Tekniska läroverkens ingenjörsförbund tillstyrkte det av beredningen framlagda förslaget beträffande praktikfordringarna under förutsättning att detaljbestämmelser finge utformas i samråd mellan näringsliv och skola. 765

Överstyrelsen för yrkesutbildning hade intet att erinra gentemot förslaget a t t i studietiden för den tekniska fackskolans del lägga in ett praktikår. Det ansågs självfallet att värdet av studierna måste bli väsentligt större, om de kombinerades med praktik av denna omfattning. Även studier vid verkstadsskola borde enligt överstyrelsens mening få tillgodoräknas som praktik. Skolöverstyrelsen tillstyrkte likaså lärogången med inlagt praktikår, varvid betonades, att praktiken skulle styras från skolan. Expertgruppen konstaterar, att remissinstanserna nära nog enhälligt framhållit praktikens stora betydelse för den tekniska undervisningen på den aktuella nivån. Expertgruppens

syn på

praktikfrågan

För att ge en närmare bakgrund till sitt ställningstagande i frågan vill gruppen redovisa några allmänna synpunkter på basis av skolberedningens förslag. Utbildningens mål är att inrikta de studerande på en kommande ingenjörsmässig verksamhet, som är övervägande praktiskt och i mindre utsträckning teoretiskt inriktad. Som exempel på framtida verksamhetsområden kan nämnas: arbetsledning, planering, produktionsberedning, produktutveckling, kontroll, rationalisering, arbetsstudieverksamhet, konstruktion etc. När det gäller utbildning med sikte på en framtida verksamhet inom exempelvis arbetsledning, arbetsberedning och produktion, kan man med större skäl tala om de studerandes behov av praktisk, industriell erfarenhet än när det gäller en undervisning, som är inriktad mer på teoretiskt betonade arbetsuppgifter. Den tekniska fackskolan bör utformas så, att den kan tillgodose deras önskemål som har intresse för och är inriktade på uppgifter, vilka för sin lösning visserligen kräver någon teoretisk underbyggnad men framför allt tekniskt omdöme och praktisk läggning. Uppövandet av förmågan att tillämpa relativt begränsade teoretiska kunskaper på tekniska problem bör ges dominerande plats i utbildningen. En sådan syn på utbildningen bör leda till att intagningsbestämmelserna för fackskolan utformas så, att inträde för sökande med omfattande praktiska erfarenheter underlättas. Studerande utan tidigare praktik bör samtidigt beredas tillfälle a t t så snart som möjligt bekanta sig med industriella driftsförhållanden eller annan yrkesmässig teknisk verksamhet. En betydelsefull faktor i teknisk undervisning är elevernas mognadsgrad. Teknikerutbildningen i Sverige har tidigare endast i mindre omfattning tagit emot 16-åriga elever, varför mycket begränsad erfarenhet av deras studieresultat står till förfogande. Endast en mindre del av de i tekniskt gymnasiums första klass intagna eleverna är högst 16 år. Vid de tekniska gymnasiernas specialkurslinjer är lägsta inträdesålder 17 år och medianåldern vid inträdet torce ligga över 20 år. De kommunala tekniska skolorna torde härvidlag inta en mellanställning. 766

Vid lösandet även av sådana konstruktiva problem som ställes i undervisningen inverkar en mångfald faktorer, krav på funktion, kvalitet, kostnad, tillverkningsmöjligheter, material m. m., vilkas bedömande starkt sammanhänger med den allmänna mognaden. Det har mot den bakgrunden ansetts alltför optimistiskt att räkna med 16—18 år som den normala åldern för studier vid teknisk fackskola. Expertgruppen är övertygad om att flertalet elever bättre skulle kunna tillgodogöra sig de tekniska studierna sedan de antingen genomgått praktisk utbildning eller förvärvat motsvarande kunskaper eller erfarenheter av industriellt arbete och vill därför förorda en utveckling, enligt vilken inträde i teknisk fackskola sker först då erforderlig praktisk-teknisk erfarenhet kunnat vinnas. Gruppen har likväl önskat bibehålla möjligheten till övergång från grundskolan direkt till fackskolans första årskurs. Den ettåriga obligatoriska praktiken mellan första och andra årskursen blir för elever som väljer sistnämnda utbildningsväg också en åldersspärr. Praktikmellanåret ger sålunda en garanti för att andra årskursen med huvudsakligen tekniska tillämpningsämnen i varje fall normalt icke påbörjas tidigare än vid 18 års ålder. Erfarenheterna från utlandet visar, att man där i regel fäster större vikt vid praktik som grund för teknisk utbildning än vad vi är benägna att göra. I ett stort antal länder är ingenjörsutbildningen på låg- och mellanstadiet utformad så, att den genomgås på basis av större praktik än fallet är i Sverige. I Danmark, Tyskland och Schweiz bygger den ofta på fullständig lärlingsutbildning inom något praktiskt yrkesområde, och minimikraven i fråga om praktik ligger eljest omkring två år. I England utgöres stommen av den tekniska utbildningen av ett slags växelutbildning (sandwich-kurser med perioder om 4—6 månader eller teoriundervisning en heldag i veckan under 3—5 år jämsides med industriell anställning; ledighet från arbetet medgives i båda fallen utan löneavdrag). I Holland har man ett obligatoriskt praktikår mellan den andra och tredje (sista) årskursen vid läroanstalter, som närmast motsvarar våra tekniska gymnasier. Det samarbete mellan skolan och den lokala industrin som är en förutsättning för växelutbildning, har vidare visat sig vara till ömsesidig båtnad för de båda kontrahenterna. Det ligger i skolans intresse att planera för elevernas praktik i samråd med vederbörande arbetsgivare, och det kan för industrin vara av värde att samråda med skolan om sina anställdas fortbildning och även att nyrekrytera folk från den skola den samarbetar med. En utveckling på den tekniska undervisningens område i Sverige som leder till ökat samarbete mellan skolan och industrin bör enligt expertgruppen på allt sätt uppmuntras. Att bygga en viss del av teknikerutbildningen uteslutande på genomgången fullständig praktisk yrkesutbildning — som fallet alltså är i vissa länder — är en tanke, som man hittills icke närmare synes ha övervägt i Sverige. Betänkligheterna torde väl i första hand grunda sig på den synpunkten, att man genom direkta krav på manuell färdighet utestänger en kategori, som utan att ha en såcan likväl kan komma att väl fylla många teknikerfunktioner. Även om tek767

nikern i de flesta fall i detalj bör vara förtrogen med manuellt arbete så beh över han för den skull ej som regel äga yrkesarbetarens färdighet. Expertgruppen har vid bedömningen av framförda förslag och synpunkter funnit att målet för den tekniska fackskolans praktik kan formuleras enligt följande: 1. Praktiken skall ge stöd för de teoretiska studierna, i första hand i de tekniska tillämpningsämnena. 2. Praktiken skall ge stöd för och vara bakgrund till en kommande verksamhet med krav på såväl gott praktiskt kunnande som vissa teoretiska, tekniska insikter. Praktiken bör i första hand hänföras till manuellt praktiskt arbete och avse att ge såväl tekniska som sociala och organisatoriska miljöerfarenheter. Expertgruppen delar Svenska arbetsgivareföreningens och Sveriges industriförbunds synpunkter i fråga om praktiken och anser, att det är av mycket betydande värde för undervisningen i fackskolan och för uppnåendet av dess mål om eleverna före inträdet förvärvat praktiska erfarenheter genom flerårig yrkesverksamhet eller fullständig utbildning i yrkesskola. Expertgruppen anser emellertid att det av skolberedningen föreslagna praktikåret insprängt mellan de bägge teoretiska studieåren kan utgöra ett acceptabelt alternativ. En förutsättning här är dock att praktikåret får en styrd utformning. Härav kan också dragas den slutsatsen, att gruppen finner praktik som fullgjorts i annan ordning, för att få samma värde som den styrda praktiken, i regel bör vara av längre omfattning. Förpraktiken för den som avser att genomgå fackskolans båda årskurser i en följd måste sålunda bedömas ur kvalitativ synpunkt, varvid kravet i fråga om tidslängd mången gång måste gå utöver de tolv månaderna. Förslag till utformning av ett års styrd praktik Praktiken bör vara strängt inriktad på den facklinje, och i förekommande fall på den gren, som teoriutbildningen avser. Som tidigare anförts bör tyngdpunkten ligga på manuellt arbete. Då det på grund av elevernas i vissa fall låga ålder och ringa erfarenhet av industriellt arbete kan uppstå stora svårigheter att placera dem i produktionen, är det nödvändigt att på bästa sätt förbereda dem för den egentliga praktiken. Expertgruppen föreslår därför att praktiken delas upp i två delar, en första grundutbildning och en andra egentlig praktikperiod, industripraktik, som i samband med praktiskt arbete omfattar studier av tekniska, sociala och organisatoriska miljöförhållanden. Grundutbildningen tankes bli genomförd med hjälp av yrkesskolornas resurser, där lärarexpertis och teknisk utrustning bör kunna utnyttjas på kvälls- och ferietid. Det kan i sammanhanget påpekas, att gymnasieutredningen har angivit en motsvarande lösning för det tekniska gymnasiets praktikfråga. 768

A. Praktisk

skolmässig

grundutbildning

MÅL Utbildningens mål är att ge praktikanterna grundläggande utbildning inom respektive yrkesområde syftande till förbättrade förutsättningar för dem, att und»er den egentliga praktiken placeras och deltaga i ur utbildningssynpunkt lämpligt produktivt, manuellt arbete, samt att tillgodogöra sig erfarenheterna från den påbörjade egentliga praktiken. H U V U D M O M E N T (beträffande fördelning på olika linjer, se kursplan nedan) Bänikarbete: övningar i att använda vanligast förekommande handverktyg och bänkutrustning. Borrning: övningar i sådana borrningsmoment, som har nära anknytning till bänkarbetets uppgifter, och som samtidigt kan utgöra grundval för mer kvalificerade borrningsoperationer i skilda verktygsmaskiner. Mätning: genomgång och övning i användning av de vanligaste mätdonen. Supportsvarvning: grundläggande utbildning. Fräsning: grundläggande utbildning. Svetsning, hårdlödning och skärning: orienteringskurs. Mjuklödning: övningar i grundläggande mjuklödning, med inriktning mot elektroteknisk linje. Grundläggande elarbete svagström: grundläggande kopplings- och monteringsarbete, utsyning av ledningsstammar. Grundläggande elarbete starkström: grundläggande installationsarbete, elmaskinarbete. Murningsarbete: genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Träarbete: genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Specialarbete: genomgång och handlagsövningar beträffande maskiner och verktyg. Tillämpningsövning: kombination av murnings-, trä- och specialarbete inom ramen för ett arbetsobjekt. 769 25 Fackskolan

Kemisk laboratorieteknik: grundläggande utbildning omfattande även glasarbete och svetsning av plaster. Kursplan och ämnesfördelning. Detalj kursplan, se bilaga till detta

yttrande

Ovanstående huvudmoment föreslås bli sammansatta enligt nedanstående sammanställning för aktuella linjer och grenar.

Huvudmoment

Bänkarbete Borrning Mätning Supportsvarvning Fräsning Svetsning, hårdlödning och skärning Mjuklödning Grundläggande elarbete svagström starkström Murningsarbete 1 Träarbete Specialarbete Tillämpningsövning Kemisk laboratorieteknik Antal timmar

Maskinteknisk linje tim. 35 25 10 701 70 70

Elteknisk linje Elkraft tim.

Elektronik tim.

35 25 10

35 25 10

20 Byggteknisk linje tim.

Kemiteknisk linje tim. 35 15 10 70 70 70 i 10

120 120 40 120 70

210 Två av dessa tre ämnen skall väljas med hänsyn till efterföljande egentlig praktik Ett av dessa tre ämnen skall väljas

Utläggningen av de 210 undervisningstimmarna för den maskintekniska, eltekniska och kemitekniska linjen föreslås ske dels med fyra veckotimmar under hela det första studieåret, dels med två veckors heltidsundervisning omedelbart efter det första läsårets slut. Undervisningen måste ses som en organisk enhet, dock kan de ingående huvudmomenten genomgås i den ordning som kan komma att bli betingad av bl. a. tillgång på undervisningslokaler, lärarkrafter, maskinell utrustning och andra lokala förhållanden. Den byggtekniska linjens 160 timmar föreslås förlagda till dagtid under juni månad, varvid samordning med motsvarande utbildning för det tekniska gymnasiet blir möjlig. Expertgruppen vill emellertid i sammanhanget peka på den omständigheten, att byggyrkesutbildningens lärare normalt inte kan utnyttjas för detta ändamål. Man måste därför anskaffa speciella instruktörer för praktikanternas grundutbildning. Däremot torde yrkesskolornas lokaler och tekniska utrustning finnas disponibla i stor utsträckning. 770

Kemisk laboratorieteknik förlägges lämpligen huvudsakligen till heltidsunderviisningen efter första läsårets slut och bedrives vid laborantskola eller annat tillgängligt skollaboratorium. Expertgruppen vill framhålla att här föreslagen grundutbildning måste betraktas som ett minimiprogram. Med hänsyn till den begränsade utbildningstiden miåste starkt betonas att utbildningen bedrives systematiskt med hjälp av befintliga skrivna arbetsinstruktioner.

B. Egentlig praktik Den skolmässiga utbildningen avser att underlätta för praktikanterna att erhålla lämpliga praktikanställningar. Syftet med dessa är att ge eleverna: a) erfarenhet av de miljöbetingade tekniska förutsättningarna för manuellt arbete beträffande kvalitet och kvantitet samt övriga förekommande tekniska arbetsplatsförhållanden av skilda slag, b) erfarenhet av de sociala och psykologiska miljöbetingelserna för manuellt arbete och c) viss manuell yrkesfärdighet. Praktiken bör, med hänsyn till vald linje och gren, vara specialiserad och föreslås få följande huvudinriktning. 1. M a s k i n t e k n i s k

linje

Arbetet bör först förekomma inom något av de yrkesområden, som förekommit under grundutbildningen såsom bänkarbete, svarvning, fräsning, svetsning eller kontrollarbete. Sysselsättningen bör därefter växla så att en så allsidig praktik som möjligt kan erhållas. Med hänsyn till erhållen utbildning blir det säkert möjligt för praktikanterna att efter erforderlig instruktion utföra även andra förekommande arbeten än sådana de kommit i kontakt med under grundutbildningen. På företag med speciella produktionsinriktningar bör självfallet praktiken även kunna inriktas mot exempelvis plåtarbete eller gjuteriarbete. 2. E l t e k n i s k

linje,

elkraftgren

Anställning bör ske vid företag enligt något av följande alternativ: a) Elektrisk monteringsavdelning: arbete med hopsättning av elektriska maskiner, instrument, apparater och utrustningar samt montering och koppling av dessa i större enheter. b) Elektrisk lindningsavdelning: arbete med lindning av olika elmaskiner eller transformatorer. 771

c) Elektrisk installationsfirma eller elektrisk underhållsavdelning vid företag: arbete med installation av kraft och belysning samt montering, inkoppling och reparation av olika elektriska instrument, apparater och maskiner. Om möjligt bör flyttning mellan olika avdelningar komma till stånd för att praktiken skall bli mer omväxlande. 3. E l t e k n i s k

linje,

elektronikgren

a) Servicefirma för radio-TV eller serviceavdelning vid företag som tillverkar radio-TV eller telefonutrustningar: arbete med felsökning, reparation och trimning av radio, TV, bandspelare, telefonutrustningar o. d. b) Elektrisk monteringsavdelning: arbete med hopsättning av radio, TV, bandspelare, telefonutrustningar, elektroniska instrument o. d. samt montering och koppling av olika elektroniska eller teletekniska instrument och apparater i större enheter. c) Elektriskt provrum eller laboratorium för elektronik- eller teletekniska utrustningar: arbete med uppkopplingar, mätning, experimentarbete, montering och koppling av elektroniska eller teletekniska instrument, apparater och utrustningar. Om möjligt bör flyttning mellan olika avdelningar ske för att ge större allsidighet. 4. B y g g t e k n i s k

linje

En inledande och dominerande del av praktiken bör utgöras av manuellt arbete inom ett eller flera av de tre byggnadsyrkena murningsarbete, träarbete och specialarbete. Det är av största betydelse att praktikanten därvid får deltaga i det direkta yrkesarbetet. Möjlighet för fackskoleleven att fullgöra en viss del av praktiken som biträde åt arbetsledare eller vid konstruktions- och arkitektkontor bör emellertid också lämnas öppen. De erfarenheter av tekniska miljöbetingelser och industriell organisation som eleven härigenom kan göra får tillskrivas så stor betydelse att de motiverar ett visst inslag av denna typ av praktik, dock i begränsad omfattning. 5. K e m i t e k n i s k

linje

Praktikarbetet bör utföras vid producerande kemisk industri och avse helst båda av följande slag av arbeten: a) Laboratoriearbete med möjlighet att deltaga i analyser och undersökningar av såväl råvaror som olika halvfabrikat och färdiga produkter. Både praktiskt, rent kemiskt arbete och arbete med vanligen förekommande apparatur är önskvärt. Syntetiskt laboratoriearbete ger också god praktisk erfarenhet. b) Produktionsarbete. Arbete i stor laboratorieskala eller liten industriell skala 772

är önskvärt för att ge påtaglig erfarenhet av vad som sker i processerna, men även inblick i den fullstora skalans problem ger en praktikant värdefull erfarenhet.

C. Miljöstudier under den egentliga

praktikperioden

I samband med och under den egentliga praktiken bör praktikanterna utföra konkreta av skolan tilldelade arbetsuppgifter avseende tekniska, organisatoriska eller sociala miljöförhållanden. Nedanstående ämnen kan tjäna som exempel på sådant som kan göras till föremål för studierna i fråga. Arbetsplatsens personalorganisation (org.plan). Olika avdelningars och sektioners organisation och uppgifter. Arbetsledaren som personalledare, teknisk ledare. Arbetsplatsens skyddsverksamhet. Arbetsplatsens utbildnings- och upplärningsverksamhet. Trötthet — monotona rutiner, fysisk avspänning, buller etc. Arbetsplatsens anpassning till människan. Utformning av golv och trappor — lämplighet ur olika synpunkter. Kassation — anledningar, omfattning, kostnader. Arbetskläder — förekommande utrustning och dess lämplighet. Tidsförluster på grund av långa avstånd till förråd, förmanskontor etc. Rasten — placering med hänsyn till trötthetskurvan, behovet av föda etc. Råvaruhanteringen. Underhåll och service på maskinerna. Verktyg — kvalitet, ändamålsenlighet, vård, utbytesorganisation, underhåll. Produkt- och materialkontroll — egen och utomståendes (myndigheter m. fl.). Interna och externa transporter. Avfallshantering. Lagerhantering. Förrådsverksamhet. Informationsverksamhet — jämförelse mellan olika metoder: anslagstavla, personaltidning etc. Rökning på arbetsplatsen — rökraster, rökzoner, brandskyddsföreskrifter etc. Intresse för företagets framtidsplaner. Intresse för information om företaget. Attityd mot och efterlevnad av reglementen och föreskrifter. Aktivitet i förslagsverksamhet. En arbetsmaskins uppbyggnad och funktion. En grundläggningsmetod. Lindning av elmotor etc. 773

P r a k t i k a n t e r n a b ö r utföra t v å miljöstudieuppgifter u n d e r p r a k t i k å r e t och till skolan inlämna skriftlig r a p p o r t som det p r a k t i k g i v a n d e företaget först skall h a tagit del av. D e skriftliga r a p p o r t e r n a bör k u n n a u t n y t t j a s u n d e r d e t sista studieåret inom teoriämnena samhällskunskap, företagsekonomi, ergonomi och produktionsteknik m. fl. I s a m b a n d med skolans fördelning a v dessa studieuppgifter bör eleverna erhålla viss hjälp m e d ä m n e n a s disponering. Givetvis bör också d e t aktuella föret a g e t h a möjligheter a t t p å v e r k a valet av studieuppgift.

Organisation

och styrning

av

praktiken

D e t h a r tidigare anförts a t t praktiken bör bestå dels a v skolmässig grundutbildning, dels av egentlig p r a k t i k . E x p e r t g r u p p e n förutsätter a t t dessa bägge delar får i n r y m m a s i den a v skolberedningen föreslagna tiden tolv m å n a d e r . N o r m a l t borde därför den egentliga p r a k t i k e n k u n n a påbörjas omkring den 1 augusti och fortgå till den 1 juli påföljande år, varvid förutsattes a t t juli är semestermånad. Beträffande förmedlingen a v p r a k t i k p l a t s e r p å g å r för n ä r v a r a n d e en u t r e d n i n g u n d e r arbetsmarknadsstyrelsen, som k a n v ä n t a s ge n ä r m a r e anvisningar o m formerna för d e n n a organisation. Skolans

övervakning

av

praktiken

E x p e r t g r u p p e n vill hänvisa till v a d som i d e t t a ärende anförts i gymnasieutredningens b e t ä n k a n d e (SOU 1963: 42 s. 393) och citerar: »I rådande system har skolan knappast haft medinflytande i eller på något sätt kontrollerat eller styrt praktiken eller medvetet utnyttjat den direkt i undervisningen. I det system som nu föreslås tar skolan helt hand om den första praktiken som sker under skolmässiga former. Avsikten med den andra delen, miljöpraktiken, är att den skall direkt utnyttjas i studierna. För att praktiken skall få avsedd verkan måste någon eller några av skolans befattningshavare få till uppgift att speciellt följa den. Dessa bör som nämnts vara lärare i tekniska ämnen och skall bl. a. ge gymnasisterna de tidigare beskrivna speciella uppdrag som de skall utföra under praktiken samt övervaka att de redovisar dem under påföljande hösttermin. Då meningen är, att den industriella praktiken skall vara en del av utbildningen och att man i den övriga undervisningen skall anknyta härtill, är det lämpligast att en gymnasielärare inom varje fack får i uppgift att följa upp praktikfrågorna. Företagens utbildningsledare skulle kunna vara till god hjälp vid utformning och genomförande av denna praktik. Önskvärt vore därför, att de finge tillfälle att ägna tid åt denna verksamhet.» Till d e t t a vill expertgruppen foga a t t »praktikläraren» även b ö r a n s v a r a för a t t den skolmässiga grundutbildningen k o m m e r a t t genomföras enligt angivet program. P r a k t i k l ä r a r e n b ö r h a möjlighet a t t p å v e r k a genomförandet av p r a k t i k e n , dels vid val a v p r a k t i k p l a t s e r dels också genom omplaceringar u n d e r p r a k t i k t i d e n .

Den för praktiken ansvarige bör ha goda möjligheter att biträda rektor med råd och synpunkter i samband med värdering av praktik som fullföljts på annat sätt än genom verkstadsskoleutbildning eller här föreslagen ettårig styrd praktik. Expertgruppen kan ej nu närmare taga ställning till på vilka grunder här nämnd annan praktik skall värderas, men förutsätter att lämpliga anvisningar utarbetas till stöd för sådan värdering. Som ett ytterligare led i skolans möjlighet att övervaka och styra praktiken föreslår gruppen att praktikanterna ålägges att kontinuerligt till skolan avge rapporter angående praktikarbetet. Sådana rapporter bör förslagsvis avges en gång per månad och innehålla kortfattade uppgifter om vad praktikanterna inom olika avsnitt av sin verksamhet varit sysselsatta med, samt även en något längre sammanfattning om månadens arbete och praktiska erfarenheter av detsamma. Det förutsattes att rapporterna granskas och signeras av vederbörande praktikgivande företag. Rapporterna bör kunna vara värdefulla hjälpmedel såväl för bedömningen av själva praktikens värde som för registrering av praktikanternas närvaro på arbetsplatserna. För att ge fast förankring åt skolans möjligheter att påverka praktiken anser expertgruppen att fackskoleleverna under praktiktid, som ligger mellan första och andra årskursen, formellt skall betraktas som skolelever. Expertgruppen vill genom de här föreslagna åtgärderna klart slå fast nödvändigheten av att skolan påtar sig ett omfattande ansvar för såväl kvalitativ som kvantitativ kontroll av praktiken. De föreslagna praktiklärarnas verksamhet bör också kunna bli av stor betydelse för ett ökat samarbete i praktikfrågorna mellan skola och näringsliv. Slutligen vill expertgruppen också erinra om nödvändigheten av att formella frågor i samband med arbetslöner, försäkringar, tjänstepensioner m. m. för praktikanterna löses i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Expertgruppen har inte haft möjlighet att gå in på dessa frågor men förutsätter att de blir föremål för närmare utredning. Det är angeläget att det skapas grundläggande förutsättningar för en enhetlig och allmänt omsluten policy även beträffande dessa i sammanhanget sekundära problem. Det är också angeläget att åstadkomma en rimlig fördelning av de kostnader, som uppstår i samband härmed, mellan skola och näringsliv. På fackskoleutredningens uppdrag: Nils-Olof Elfman

Kjell Lundfeldt

Karl-Rune

Staf

Bilaga till yttrande

i

praktikfrågan

Praktisk skolmässig g r u n d u t b i l d n i n g Detalj

kursplan

N u m r e r i n g hänför sig till befintliga arbetsinstruktioner för lärare utgivna a v Sveriges Verkstadsförening och Byggnadsindustrins Y r k e s n ä m n d . Bänkarbete 5. Olika typer av verkstadsfilar 6. Filarnas skötsel 7. Filövning — filförning 8. Filövning — planfilning 9. Bågfilning, val av blad, sågövning 10. Filövning — vinkel- och dragfilning 11. Hammare 12. Ritsning 13. Filning efter rits, filning av radie 14. Skruvnycklar — typer — användning 15. Gängning med handgängtappar 16. Skruvmejslar 17. Putsning med slipduk 23. Siffer- och bokstavsstansar Borrning 1. Orientering om borrning 2. Borrmaskinens manövrering 3. Fastspänning av ar betsstycken 4. Rengöring och smörjning av maskin 5. Verktygsmaterial 6. Material som bearbetas 7. Val av skärverktyg 8. Fastspänning av skärverktyg 9. Val av skärhastighet 10. Kyl- och skärvätskor 11. Borrning av genomgående hål 12. Konisk försänkning 13. Borrning av hål under 3 mm 14. Borrning av bottenhål 15. Cylindrisk försänkning 16. Brotschning av cylindriska hål 17. Borrning av hål för gängor 19. Slipning av borr Mätning Genomgång och användning av: 1. Stålskala 2. Skjutmått och djupmått 3. Anslagsvinkel 5. Mikrometer 7. Hål tolk

8. Haktolk 9. Mätklocka 12. Vinkelmätare (gradvinkel) 13. Gängtolk och gängringtolk 16. Toleranser och beteckningar 17. Ytjämnhetsbeteckningar 20. Fot- och krumpassare 22. Gängmall 24. Radiemall 25. Bladmått 26. Kon tolk och konringtolk Supportsvarvning 1. Orientering om svarvning 2. Supportsvarvens manövrering 3. Fastspänning av arbetsstyeken 4. Rengöring och smörjning av maskin 5. Fastspänning i chuck och stålfäste 6. Plansvarvning (handmatning) 7. Plansvarvning (automatisk matning) 8. Längdsvarvning (handmatning) 9. Längdsvarvning (automatisk matning) 10. Material som bearbetas 11. Dubbhålsborrning, längdsvarvning (ehuek-dubb) 12. Svarvstålens verktygsvinklar 13. Avstickning 14. Skärhastighet 15. Verktygsmaterial 16. Val av svarvstål 17. Borrning i svarv 18. Grov- och finsvarvning 19. Riktlinjer för skärdata 20. Invändig svarvning 21. Brotschning i svarv 22. Gängning med gängsnitt, utvändig svarvning 23. Gängning med gängtapp 24. Slipning av svarvstål 27. Lettring 29. Svarvning av utvändig kona 30. Svarvning av invändig kona 31. Längdsvarvning mellan dubbar

Fräsning 1. Orientering om fräsning 2. Fräsmaskinens manövrering 3. Fastspänning av arbetsstycken 4. Rengöring och smörj ning av maskin 5. Orientering om frasar 6. Fastspänning av frasar 7. Fräsning med pinnfräs 8. Material som bearbetas 9. Fräsning med slitsfräs 10. Verktygsmaterial 11. Planfräsning med ändplanfräs Svetsning, hårdlödning och skärning Den föreliggande planen har uteslutande praktisk karaktär. Den för de praktiska övningarna nödvändiga teorin har dock förts samman i en särskild teoridel, där läraren har bättre förutsättningar att ge erforderliga instruktioner. Ordningsföljden mellan teorimomenten respektive övningarna skall bibehållas. Samstämmighet mellan teori och praktik skall så långt det är möjligt eftersträvas, så att respektive teorimoment omedelbart kommer att följas av övning eller demonstration. Övningstiderna, i lektionstimmar, är be-

12. Val av varvtal, skärhastighet och matning 13. Planfräsning med fräshuvud 14. Enkel delning i delningsdocka 15. Planfräsning 16. Fräsning med kilspårsfräs 17. Fräsning av T-spår 18. Fräsning med satsfräsar 19. Fräsning med vinkelfräs 20. Borrning och brotschning 21. Vinkeldelning i delningsdocka

räknade för en kursdeltagare vid varje svetsplats, och dessa liksom tiderna för teorimomenten är införda i kolumn 1. Där har även införts: G, för gassvetsning, hårdlödning, skärning och riktning; B, för bågsvetsning, gasbågsvetsning och motståndssvetsning. Antalet kursdeltagare bör för en lärare i svetsarbete vara minst 8 men ej överstiga 12. Undervisningen skall meddelas av därtill behörig lärare.

Svetsteori Instruktionshänvisning

Lektion

G+B G3

1—2

G4

G5 G6

G7 B9 Bil—12

2—5, 14:1, II, IV, V, VI 2—3, 6—13, 14:1—IV och VI, 15 11, 15 12, 17—22, 27, 28—33, bild 34 35—38, 40—44 Anm. 1 45, 46 Anm. 1

Innehåll Orientering om svets- och lödmetoder Svetsgaser Apparater och tillbehör, samt dessas behandling ur säkerhetssynpunkt Svetslågan Gasskärning och mejsling

Gassvetsmetoder, fogtyper, svetslägen och dessas samband Elektrotekniska grundbegrepp tillämpade på bågsvetsning Svetsströmkällor, olika typer, inkoppling och start samt skötsel och vård.

Lektion nr

Instruktionshänvisning

Innehåll

B 13

Bågens arbetssätt

B 14

Elektriska säkerhetsföreskrifter, risker med hänsyn till person och egendom Elektroder, funktion, olika typer och vård

B 15 G + B 1 6 --17 78

Metaller, strukturer och egenskaper

G + B 18

47 G 19

47 Orientering om olegerade och låglegerade ståls framställning och svetsbarhet. Synpunkter på val av grundmaterial Synpunkter på val av tillsatsmaterial

B 20

Synpunkter på val av elektrod

G + B 21

48, 77

G + B 22

48 G + B 23

9, 92—94 Anm. 1 Anm. 1

G 24 B 25 G + B 26 G + B 27

71 G + B 28 B 29 G 30

70 G 31 G + B 32—33 G 34—35 G 36 B 37 G + B 38 G + B 39

72, 73, 74, 76

Förstörande och oförstörande provmetoder, normer och föreskrifter Svetsfel, orsaker och inverkan samt hur man undviker svetsfel Utvidgning och krympning samt begränsning av spänningar och deformationer Svetsade plåt-, rör- och profilkonstruktioner Svetsade stålkonstruktioner Svetsning av tunnplåt Svetsning av rostfritt stål Svetsning av gjutjärn och aducergods Svetsning av manganstål och icke-järnmetaller Svetsning av koppar och dess legeringar, pressgjuten zink och bly

75 47, 90, 91 79—86, 88—89 92, 95, 96

Svetsning av aluminium och dess legeringar På- och hårdsvetsning Svets- och hårdlödning Gaslågans övriga användning Automatsvetsning Nya metoder och tillämpningsområden samt utvecklingstendenser 2, 3, 7, 9, 14— Hälsorisker i samband med svetsning och skärning 16

G + B 40

G + B 41

Anm. 2 2, 3, 7, 9, 14, 15 Anm. 2

Brandrisker i samband med svetsning och skärning

Skriftligt förhör

Anm. 1: Se i övrigt instruktionerna för motsvarande arbeten Anm. 2: Se i övrigt punkt 1 i varje svets-, löd- och skärinstruktion

Svetsarbete Övning nir

Instruktionshänvisning

G 1

10, 11, 13

G 2 G3 G4 G 5—6 G 7 G8 G9 G 10—11 G 12—14

B 15 B 16 B 17 B 18 B 19—20 B 21 B 22—23 B 24 B 25 B 26

B 27

B 28—29

Innehåll

Instruktion av svetsapparaturens montering och skötsel, tandning och reglering av lågan etc. Frånsvetsning utan tillsatsmaterial i flänsad fog 45, 49 Frånsvetsning i 2 mm stålplåt i stumfog 51 Motsvetsning. Tråd och brännarföring övas på stålplåt 45, 50 i raka strängar Motsvetsning i 3 mm stålplåt i stumfog med efterföljan45, 48, 52 de böjprov Gasskärning med handskärbrännare 12, 22—27 Hårdlödning av aluminiumplåt, rör och nipplar 81—83, 85 Hårdlödning av plåt, rör och nipplar av stål, koppar och 81—84, 86 mässing 92—94 Riktning av tunnplåt och balk 9, 28, 29, 45, 48, Demonstrationer av svetsning i 8 mm stålplåt (ur den hopsvetsade plåten ut52, 67—70, skäres två provstavar av vilka den ena normaliseras vardelvis 75, 73—74, 78, efter bägge förses med sådan anvisning att stavarna kan slås av för att jämföra strukturen), rundstång 1", rör delvis 88, 90 2" och 5", pressgjutna zinklegeringar, bly, aluminiumgjutgods och gjutjärn (svetsning och svetslödning) samt hårdsvetsning och gasmejsling Instruktion av olika strömkällor och deras inställningsmöjligheter, elektrodhållare, kablar och diverse tillbehör Bågens tandning, korrekt båglängd, avslutning. Elektrodföring övas på plåt i raka strängar Svetsning av 10 mm stålplåt i T-fog Svetsning av 10 mm stålplåt i överlappsfog Svetsning av 10 mm stålplåt i stumfog med efterföljande böjprov Demonstration av stålsvetsning i T-fog i vertikal och underuppläge Svetsning av stålprofil Svetsning av stålrör till fläns Svetsning av stålplåt och rostfritt stål i 1,0—2,5 mm Demonstrationssvetsning av axel av kromnickelstål a) med felaktigt vald elektrod b) med riktigt vald elektrod Demonstrationssvetsning av gjutjärn a) med felaktigt vald elektrod b) med riktigt vald elektrod Demonstrationer av svetsning i brons och aluminium samt påsvetsning med hårdsvetselektroder. Argonbågsvetsning och motståndsvetsning demonstreras där så är möjligt.

Mjuklödning

Grundläggande elarbete,

1. Orientering om lödning 2. Orientering om olika mjuklödningsmetoder 3. Löd verktyg 4. Mjuklod 5. Flussmedel 6. Olika metallers lödbarhet 7. Val av lödkolv 8. Lödkolvens skötsel 9. Inverkande faktorer på lödfogens hållfasthet 10. Förbehandling av detaljer och rengöring 13. Kontroll av lödförbindningar 15. Lödning på temperaturkänsliga komponenter 16. Dopplödning 17. Lödning av skarv på klenare ledare 18. Lödning på lödöron 19. Lödning av koaxialstift 21. Lödning och utbyte av komponenter på tryckta ledningskort 22. Lödning på rörhållare 24. Lödning på skärmad ledning 25. Lödning av grövre kabelsko på mångtrådig ledare 28. Motståndslödning 32. Lödning av plåtfog

Montering

Grundläggande elarbete, M o n t e r i n g och

svagström

koppling

Montering och koppling av olika komponenter Avisolering av olika typer av ledare Olika metoder för märkning av ledningar Tillverkning av ledningsmall Utsyning av ledningar på ledningsmall Montering av ledning till olika typer av kontakter Anslutning av ledning till lödöron, löd torn, plintar och skruvklämmor Montering av komponenter på tryckta kretsar Kon taktpressning Ledningsdragning i apparater Läggning av ledningsknippen i olika typer av isolerslangar och rör Utsyning av ledningsknippen utan mall Bandning av ledningsknippen

starkström

Skalning av olika ledningsslag Montering av kabelsko med presstång Anslutning av ledning till olika typer av klämmor Skarvning av ledning med olika typer av klämmor Bilning i lättbetong o. d. för rör med skrapa Bilning i sten, betong och tegel för rör och dosor Håltagning i trä för dosor Håltagning i sten, betong och tegel Skruvning i trä och porösa material Proppning i sten, betong o. d. Uppsättning och inkoppling av utanpåliggande och infällda vägguttag, strömbrytare och omkopplare Montering av stickproppar, skarvuttag, apparatuttag och lättmetallkapslade motorstickproppar till olika ledningsslag Uppmärkning för ledningar Klamring med olika typer av klämmer

Rörförläggning Isolerrör: Kapning, skarvning, bockning, påsättning av ändmuffar Isolerrör: Förläggning under puts Kapning och skarvning av SP- och OP-rör, påsättning av ändmuffar Kallbockning av SP-, OP- och plaströr Varmbockning av SP-, VP- och OP-rör SP- och VP-rör: Öppen förläggning SP och VP-rör: Förläggning i träbjälklag, på betongvalv och på gjutform

Lednings förläggning Rörledning: Användningsområden, färgmärkningssystem Plastledning: Hantering, skalning, bockning, riktning Blyplast- och blygummiledning: Hantering, kapning, bockning och skalning Blyplast- och blygummiledning: Intag i dosor och apparater, riktning Blyplast- och blygummiledning: Allmänna förläggningsanvisningar

J

ordkabelarbete

Montering av olika ändmuffar och skarvmuffar SJkalning och bandning av jordkabel Förläggning av jordkabel i och ovan jord M o n t e r i n g av

centraler

Montering av avgreningssäkring, mätartavla samt gruppcentral, 3-fas + 0 ]\ lontering av stål- eller gjutjärnskapslad central med böjlig ledning Elmaskinarbete Uppsättning, inkoppling och funktionsprovning av 3-fas motor med tillhörande startoch skyddsapparat Felsökning på elmotor Kontroll och byte av kolborstar Ändring av rotationsriktning på elmotor Demontering och hopsättning av elmotor Lindningsarbete Hopläggning av laminerade järnkärnor Hand- och maskinlindning av spolar för olika ändamål Isolering och bandagering av spolar Montering av spolar och koppling av uttagsändar Provning Reparationsarbete Demontering och hopsättning av elapparater för olika ändamål Felsökning, reparation och justering av olika apparater Murningsarbete 1. ^-stens murhörn i ^-stens förband (torrförband) 2. %-stens murhörn i ^-stens förband (torrförband) 3. Tillverkning av höjdmått 4. %-stens murhörn i ^-stens förband 5. x/2-stens murhörn i ^-stens förband Träarbete 6. Tillverkning av geringslåda 7. Tillverkning av arbetsbock 8. Tillverkning av enkel fönsterkarm

Specialarbete 9. Tillverkning av pelarearmering inkluderande måttagning, klippning, bockning och montering. I samband med huvudmomenten murningsarbete, träarbete och specialarbete genomgås följande utrustning med avseeende på användning, vård och förvaring. Betongblandare Handbocksmaskin Klippsax för armeringsstål Bockningsbänk Stavvibrator med transformator Skottkärra Brukslave Golvstamp Spett Slägga Bruksbalja Vattenhink Piassavakvast Cementskyffel Skyddsglasögon Arbetshandske Bultsax Murarehammare Snickarehammare Handyxa Vattenpass Tumstock Timmermanspenna Krita Handsåg Ityggsåg Sticksåg Murslev Putsslev Skärslev Skånska Ptivbräde Slipstål Kanitz Patenthake (Putsklammer) Naj tång Hovtång Tillämpningsövning Övningen innehåller tillämpning på huvudmomenten murningsarbete, träarbete och specialarbete inom ramen för ett och 781

samma arbetsobjekt. Tillverkning av höjdmått Murning med betonghålsten Murning med tegel (Vk-stens förband) Formsättning för bjälklagsplatta Armering av bjälklagsplatta Gjutning av bjälklagsplatta Murning med tegel (%-stens förband) Tillverkning av ställningsbock Tillverkning av murareställning Uppsättning av valvbåge Murning med tegel (valv) Murning med tegel (^-stens förband) Golvläggning Insättning av fönsterkarm Uppsättning av regelverk Uppsättning av isolering Uppsättning av väggpanel

Uppsättning av smygpanel Uppsättning av träfiberskivor Uppsättning av fönsterfoder Putsning av sockel Slamning av betongyta Kemisk

Glasarbete Vägningar med olika typer av vågar Beredning av lösningar med känd halt Enkla titreringar Inaskningar och glödgningar Centrifugering Destination Bestämning av smältpunkt Mätningar med pH-apparatur, kolorimeter, refraktometer o. d.

KUNGL. l

5 jKI

laboratorieteknik

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolomas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Specialutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Jordbruksdepartementet

Justitiedepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag tUl lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33]

Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37]

Listerlandets ålfisken. [32] Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokumentet. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36]

Försvarsdepartementet

Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31]

Inrikesdepartementet Socialdepartementet

Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47]

Finansdepartementet

Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]

Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgifter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs -och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40] Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands län. [45] Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och organisation. [46] Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga I. [491

IVAR H J E G G S T R O M S STOCKHOLM

TRYCKERI 1963

AB