Värnplikten

''Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 68 _ Försvarsdepartementet

VÄRNPLIKTEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS VÄRNPLIKTSUTREDNING

Stockholm 1965

_^-

li&C'

£*-— i A

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk förteckning 1. Sveriges s j ö t e r r i t o r i u m . K i h l s t r ö m . 135 s . + l u t viksblad. U. 2. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 1: A l l m ä n n a u t t a l a n d e n s a m t 1 och 2 k a p . i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . N o r s t e d t & Söner. 188 s. J u . 3. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 2 : K a p . 3, 4 och 5 i förslaget till r e g e r i n g s form. N o r s t e d t & Söner. 120 s. J u . 4. T a n d v å r d s f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 186 s. S. 5. M å t t e n h e t e r . K i h l s t r ö m . 47 s. F i . 6. Om den k o m m u n a l a s j ä l v s t y r e l s e n s lokala föra n k r i n g . E s s e l t e . 100 s. I . 7. P r a k t i k - och f e r i e a r b e t s f ö r m e d l i n g . E s s e l t e . 177 s. I . 8. S k å n e s och H a l l a n d s v a t t e n f ö r s ö r j n i n g . E s s e l t e . 513 s . + 5 st. k a r t b i l a g o r . K. 9. A r b e t s m a r k n a d s p o l i t i k . Esselte. 567 s. I . 10. Antikvitetskollegiet. E s s e l t e . 281 s. E . 11. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I . E s s e l t e . 280 s. E . 12. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I I . S p e c i a l u t r e d n i n g a r . E s s e l t e . 741 s. E . 13. R ä t t e g å n g s h j ä l p . N o r s t e d t & Söner. 166 s. J u . 14. Godtrosförvärv av lösöre. N o r s t e d t & Söner. 241 s. J u . 15. De svenska u t l a n d s f ö r s a m l i n g a r n a s ekonomi. E s s e l t e . 129 s. E . 16. N y j o r d f ö r v ä r v s l a g . Haeggström. 193 s. J o . 17. F a s t s t ä l l a n d e av f a d e r s k a p e t till b a r n u t o m ä k t e n s k a p . B e c k m a n . 94 s. J u . 18. F a r t y g s befälhavare. G e m e n s a m t h a v e r i och d i s pasch. A n s v a r s b e s t ä m m e l s e r m . m. E s s e l t e . 221 s. J u . 19. Friluftslivet i Sverige. Del I I . Friluftslivet i s a m h ä l l s p l a n e r i n g e n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 383 s. + l s t . k a r t b i l a g a . K. 20. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige. I . B a k g r u n d och f ö r u t s ä t t n i n g a r , programfrågor. O r g a n i s a t i o n s - och finansieringsfrågor. Haeggs t r ö m . 530 s. K . 21. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige. I I . B i l d n i n g s - och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t . F o r s k n i n g s f r å g o r . Haeggström. 227 s. K. 22. D a g s t i d n i n g a r n a s ekonomiska villkor. E s s e l t e . 212 s . + l st. k a r t b i l a g a . J u . 23. U p p b ö r d s f r å g o r . E s s e l t e . 228 s. F i . 24. I n s t i t u t e t för a r b e t s h y g i e n och arbetsfysiologi. K i h l s t r ö m . 88 s. S. 25. S t u d i e p l a n e r för l ä r a r u t b i l d n i n g . E s s e l t e . 490 s. E . 26. Ä n d r i n g a r i e n s i t t a r l a g e n m. m. E s s e l t e . 61 s. J u . 27. De s v e n s k a j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a s d i s t r i b u t i o n s och m a r g i n a l f ö r h å l l a n d e n . E s s e l t e . 192 s. J o . 28. N y t t s k a t t e s y s t e m . R e m i s s y t t r a n d e n . E s s e l t e . 633 s. F i . 29. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 1. E s s e l t e . 714 s. E . 30. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 2. E s s e l t e . 92 s. E . 31. S p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a r o m l ä r a r u t b i l d n i n g V. E s s e l t e . 441 B. E .

32. H ö j d b o s t a d s s t a n d a r d . Esselte. 569 s. I. 33. V ä g m ä r k e n . K u n g l . L u f t f a r t s s t y r e l s e n . 296 s. K 34. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över för f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y f ö r f a t t n i n g Del 4. K a p . 7, 8, 9 och 10 i förslaget till reg& ringsform samt övergångsbestämmelserna. E s s e l t e . 103 s. J u . 35. N y k t e r h e t i trafik. Esselte. 91 s. K. 36. Sveriges s l ä k t n a m n 1965. AB E G J o h a n s s o n s Bok t r y c k e r i , K a r l s h a m n . 485 s. H . 37. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över författ n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning Del 5. F ö r s l a g e t till r i k s d a g s o r d n i n g . N o r s t e d t & Söner. 46 s. J u . 38. Affärstiderna. Del I . Motiv och lagförslag. E s s e l t e . 151 s. I . 39. Affärstiderna. Del I I . K o n s u m e n t u n d e r s ö k n i n g . E s s e l t e . 115 s. I . 40. K o m m u n a l a bolag. Esselte. 345 s. I . 41. P e n s i o n s s t i f t e l s e r I I . Esselte. 302 s. J u . 42. K ö r k o r t e t och t r a f i k u t b i l d n i n g e n . Esselte. 29! s. K. 43. S t a t e n s trafikverk. Esselte. 196 s. K. 44. Stöd å t h ä s t a v e l n . K i h l s t r ö m . 193 s. J o . 45. B e r e d s k a p mot oljeskador. K i h l s t r ö m . 96 s. H . 46. R a d i o l a g . K i h l s t r ö m . 55 s. K. 47. S t a t e n s vägverk. K i h l s t r ö m . 135 s. K. 48. A r b e t s t i d och a r b e t s i n s p e k t i o n för vägtrafiken E s s e l t e . 324 s. K. 49. H ä l s o - och socialvårdens centrala a d m i n i s t r a t i o n B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 388 s. S. 50. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del H M å l s ä t t n i n g och u t f o r m n i n g . E s s e l t e . 310 s. S. 51. G e m e n s a m m a b o s t a d s f ö r m e d l i n g a r . Haeggström. 64 s. I . 52. S o l d a t h e m s v e r k s a m h e t e n . Haeggström. 167 s. F ö 53. P o l i s u t b i l d n i n g e n . Haeggström. 322 s. I. 54. F ö r f a t t n i n g s f r å g a n och det k o m m u n a l a s a m b a n det. K i h l s t r ö m . 584 s . + l u t v i k s b l a d . J u . 55. B a r n p å a n s t a l t . E s s e l t e . 356 S.+16 s. ill. S. 56. F a c k u t b i l d n i n g i a u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g . Haeggström. 127 s. E . 57. S a m o r d n a d r e h a b i l i t e r i n g . Del 3. R e h a b i l i t e r i n g s i n s a t s e r i n ä r i n g s l i v e t . T i d e n - B a r n ä n g e n . 64 s. S 58. R a d i o a n s v a r i g h e t s l a g . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t L u n d . 130 s. J u . 59. K y r k l i g b e r e d s k a p . Haeggström. 324 s. E . 60. V u x e n u t b i l d n i n g i g y m n a s i u m och fackskola. B e c k m a n . 269 s. E . 61. M ö n s t e r s k y d d . N o r s t e d t & Söner. 415 s. J u . 62. Vissa pensionsfrågor. Svenska R e p r o d u k t i o n s AB 57 s. S. 63. L o k a l e r för u n g d o m s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 100 s. E . 64. R i k s d a g e n s j u s t i t i e o m b u d s m ä n . N o r s t e d t & SÖ n e r . 257 s. J u . 65. H e m a r b e t e och servicekontakter. B e c k m a n . 140 s. S. 66. K o n t i n e n t a l s o c k e l n . Svenska R e p r o d u k t i o n s AB 145 s. J u . 67. Skoglig y r k e s u t b i l d n i n g . I . B e c k m a n . 171 s. J o . 68. V ä r n p l i k t e n . E s s e l t e . 656 s. F ö .

Anm. O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:68

VÄRNPLIKTEN B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1960 ÅRS VÄRNPLIKTSUTREDNING

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1965

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 tillkallade den 21 oktober I960 chefen för försvarsdepartementet såsom utredningsman numera statsrådet E. B. Holmqvist för att verkställa utredning rörande värnpliktsutbildningen m. m. samt avgiva av utredningen betingade förslag. Sedan Holmqvist den 25 november 1961 kallats till statsråd och chef lör jordbruksdepartementet, entledigades han den 5 december 1961 från utredningsuppdraget samt utsågs i hans ställe till utredningsman ledamoten av riksdagens första kammare, ombudsmannen B. T. Gustavsson. Till utredningsmannens förfogande har stått följande experter, utsedda av departementschefen med stöd av förenämnda bemyndigande, nämligen från och med den 15 december 1960 numera chefen för arméstaben, generalmajoren S. G. E. Synnergren och numera byråchefen i försvarsdepartementet F . Borgquist, från och med den 15 april 1961 numera chefen för Norrlands artilleriregemente, översten G. L. W. S. Brant-Lundin, numera kommendörkaptenen av första graden vid flottan S. Linden samt numera överstelöjtnanten vid flygvapnet C.-O. Larsson, från och med den 10 juni 1961 numera överstelöjtnanten vid Västerbottens regemente K. I. E. Hörnquist och seminarieläraren H. V. Renberg, från och med den 18 januari 1962 byråchefen i civilförsvarsstyrelsen S.-E. Bergelin och numera överstelöjtnanten vid Dalregementet J.-E. G. Smedler, från och med den 22 oktober 1962 numera departementsrådet i försvarsdepartementet L. R. H. Ljunggren, från och med den 1 april 1963 förvaltaren vid Göta trängregemente K. E. Jansson och högbåtsmannen vid flottan T. K.-E. Hedman, från och med den 1 januari 1964 majoren vid flygvapnet E. B. H. Bennegård samt från och med den 8 april 1964 kaptenen vid generalstabskåren P. E. R. Lugn. Till utredningsmannens förfogande har vidare stått såsom sekreterare numera kanslirådet i försvarsdepartementet O. R. Blomqvist och såsom

4 biträdande sekreterare numera överstelöjtnanten vid kustartilleriet R. E. I. lijule och förste byråsekreteraren vid försvarets civilförvaltning S. H. Nystedt; dessa har med stöd av förenämnda bemyndigande utsetts härtill den 9 november 1960, den 15 december 1960 respektive den 1 september 1963. Slutligen har kaptenen i luftvärnets reserv, ledamoten av riksdagens andra kammare M. G. Gustafsson under fullgörande av författningsenlig reservofficerstjänstgöring sommaren 1962 av chefen för armén ställts till utredningsmannens förfogande. Utredningsmannen med sina medarbetare har arbetat under benämningen 1960 års värnpliktsutredning. Det till värnpliktsutredningen lämnade utredningsuppdraget är mycket omfattande. I syfte att undvika att uppdragets stora omfattning skall fördröja genomförandet av angelägna reformer har utredningen bedömt det lämpligt att utnyttja den i direktiven angivna möjligheten att framlägga förslag i etapper. I utredningens första betänkande, benämnt Värnplikten, vilket betänkande härmed överlämnas, redovisas huvuddelen av utredningsuppdraget. Utredningen bedömer, att ställning till i detta betänkande framlagda förslag i allt väsentligt måste tas i ett sammanhang och att detta kan ske utan att utredningens kommande förslag behöver avvaktas. I en andra etapp avser värnpliktsutredningen att redovisa frågorna om dels den slutliga utformningen av de handräckningsvärnpliktigas och vissa dem närstående värnpliktigas tjänstgöring, förutsatt att det befinnes lämpligt att genom tilläggsdirektiv anförtro denna fråga i hela dess vidd till utredningen (jfr härom kap. 29), dels den närmare utformningen av utbildningen för de värnpliktiga, uttagna för utbildning i specialtjänst, dels samordning mellan försvarsmakten och andra delar av totalförsvaret beträffande utbildning, dels samordning av hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning och verksamhet i förhållande till ordinarie utbildning av värnpliktspersonal, bortsett från vissa med utbildningen av de uppskovsvärnpliktiga sammanhängande spörsmål. Frågan om de vapenfria värnpliktigas utbildning — som är föremål för särskild utredning — har värnpliktsutredningen ansett ligga utanför uppdraget. Frågan om den fast anställda personalens utbildning och tjänstgöring har behandlats endast i den utsträckning framlagda förslag rörande värnpliktsutbildningen ansetts nödvändiggöra detta. Stockholm i december 1965. Bengt

Gustavsson / Rune

Blomqvist

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

O

Kap.

15 15 18 21 21 23

1. Inledning A. Direktiven B. Utredningsarbetets bedrivande C. Betänkandets disposition m. m 1. Dispositionen 2. Några terminologiska frågor

AVD. I. U T V E C K L I N G E N INTILL N U V A R A N D E T I D Kap.

2. Värnpliktens utveckling i Sverige A. Förhållandena under äldre tid B. Förhållandena under åren 1901—1941 1. 1901 års härordning 2. 1914 års härordning 3. 1925 års härordning 4. 1936 års härordning C. 1941 års värnpliktsbeslut 1. Försvarsorganisatorisk bakgrund 2. Utformningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring D. Viktigare, intill år 1965 gjorda ändringar i 1941 års värnpliktslag 1. Krigsorganisatorisk bakgrund 2. Beslut åren 1947—1949 om provisoriska förkortningar av utbildningstiden m. m 3. Beslut åren 1949 och 1954 om tidigare påbörjande av första tjänstgöringen m. m 4. 1950 års beslut om införande av repetitionsövningar i krigsförband m. m 5. 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftsvärnsmän 6. 1951 års beslut om beredskapshöjningar och om provisorisk befälsövning m. m 7. 1952 års beslut om förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga m. m. 8. Vissa beslut åren 1953—1957 om mindre ändringar av utbildningstidens längd m. m 9. Beslut år 1954 om repetitionsövningar för uppskovsvärnpliktiga 10. 1956 års beslut om inställande av repetitionsövningarna under budgetåret 1956/57

27 27 28 28 29 30 32 33 33 34 40 40 41 41 42 51 51 52 56 57 57

11. Vissa år 1956 och senare vidtagna åtgärder för effektivisenng av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet 12. 1960 års beslut om särskilda befälsövningar m. m 13. Beslut år 1960 om införande vid flygvapnet av s. k. kvartalssystem 14. Vissa beslut åren 1960—1963 om försök med förkortade repetitionsövningar Kap.

3. Påtalade brister i nuvarande värnpliktsutbildning. Framlagda slag 1. Påtalade brister i nuvarande värnpliktsutbildning 2. Framlagda reformförslag

58 59 62 62

reformför64 64 65

AVD. II. VISSA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR UTFORMNINGE N AV D E N FRAMTIDA V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N Kap.

4. Krigets ändrade karaktär 1. Det totala kriget 2. Den militära krigföringens ändrade karaktär 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

71 71 71 75

Kap.

5. 1963 års försvarsbeslut 1. Några av utgångspunkterna vid bestämmande av försvarsutgifterna för budgetåren 1963/67 2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden 3. Värnpliktsutredningens synpunkter

77 Kap.

6. Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m. m A. Behov. Tillgångar. Förvaltning 1. Inledning 2. Behov och tillgångar av värnpliktiga 3. Inriktning och ledning av totalförsvarets personaltjänst. . . . 4. Värnpliktsutredningens synpunkter B. Personalavgångarna under fred i krigsförbanden 1. Inledning 2. Personalavgångarna under tiden mellan t v å repetitionsövningar 3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning . . . 4. Värnpliktsutredningens överväganden och slutsatser

83 83 83 84 89 90 93 93 94 96 100

Kap.

7. Förhållandena pä vissa civila samhällsområden A. Samhällsekonomien och värnpliktssystemet. 1. Allmänna förutsättningar 2. Värnpliktsutredningens synpunkter B. Arbetsmarknaden 1. Förändringen i jordbrukets arbetskraftsförhållanden sedan omkring år 1950 2. Arbetsmarknadens önskemål om inpassningen i tiden av grundutbildning och repetitionsutbildning 3. Anstånd med värnpliktstjänstgöring, sett ur arbetsmarknadssynpunkt

102 102 102 105 106

77 79 81

106 108 1

7 4. Värnpliktsutredningens synpunkter C. Det civila utbildningsväsendet 1. Grundskolan 2. Gymnasiet 3. Fackskolan 4. Yrkesundervisningen 5. Universiteten och högskolorna 6. Postgymnasial fackutbildning 7. Värnpliktsutredningens synpunkter

112 115 115 116 118 119 121 125 126

AVD. III. P R I N C I P I E L L A ÖVERVÄGANDEN R Ö R A N D E V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N S UTFORMNING I FRAMTIDEN Kap.

8. Värnpliktssystemets villkor 1. Yttre förutsättningar 2. Värnpliktssystemets möjligheter och begränsningar 3. Värnpliktssystemet och den civila delen av samhället

135 135 136 139

Kap.

9. Allmänna riktlinjer för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen A. Inledning B. Allmänna överväganden 1. Behov och resurser 2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. 3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet . . . . C. Grundutbildningen 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . . 2. Grundutbildningens innehåll 3. Grundutbildningens längd 4. Grundutbildningens inpassning i tiden D. Repetitionsutbildningen 1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov . . 2. Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad 3. Krigsförbandsövningarna 4. De särskilda övningarna 5. Mobiliseringsövningarna E. Insatsberedskapen och utbildningssystemet 1. Allmänna önskemål beträffande insatsberedskapen 2. Vägar a t t tillgodose önskemålen om insatsberedskap

140 140 140 140 150 152 156 156 160 163 168 169 169 173 181 185 187 190 190 191

AVD. IV. V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N V I D ARMÉN Kap. 10. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen armén 1. Inledning 2. Arméns uppgifter 3. Organisationen 4. Nuvarande utbildningssystem

vid 197 197 197 197 201

8 5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar Kap. 11. Grundutbildningens omfattning vid armén 1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen 3. Grundutbildningens längd Kap. 12. Repetitionsutbildningens omfattning vid armén 1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . . . 3. Krigsförbandsövning 4. Särskild övning 5. Mobiliseringsövning 6. Utbildningsgången för den värnpliktige Kap. 13. Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m. m. 1. Utbildningens omfattning enligt kapitlen 11 och 12 2. Riktlinjer vid val av inpassning under året av utbildningen . . 3. Tänkbara alternativ för utbildningens inpassning under året. . 4. Alternativet vårutryckning (V) 5. Alternativet sommarutryckning (S) 6. Alternativet höstutryckning (H) 7. Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under året 8. Förslag till system 9. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring m . m . till föreslagen värnpliktsutbildning Kap. 14. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar ning m.m. vid armén 1. Chefens för armén bedömanden 2. Värnpliktsutredningens överväganden

206 211 211 211 214 226 226 227 227 236 237 238 240 240 241 243 243 248 251 253 260 263

av resurserna för utbild268 268 270

AVD. V. V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N V I D M A R I N E N : FLOTTAN Kap. 15. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flottan 1. Inledning 2. Flottans uppgifter 3. Organisationen 4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flottan 5. Nuvarande utbildningssystem 6. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

273 273 273 273 276 277 283

9 Kap. 16. Grundutbildningen vid flottan 1. Särskilda undersökningar och försök 2. Indelning och uttagning av värnpliktiga 3. Grundutbildningens längd för värnpliktiga i sjötjänst . . . . 4. Grundutbildningens längd för värnpliktiga i flottans landförband 5. Grundutbildningens inpassning under året 6. Grundutbildningssystemets konstruktion 7. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande 8. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m.m

336 Kap. 17. Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek 1. Fartygsrustningarna i fred 2. Värnpliktskontingentens storlek och sammansättning

338 338 343

. . . . . . . .

300 300 305 308 318 320 328 331

Kap. 18. Repetitionsutbildningen vid flottan 1. Inledning 2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . . . 3. Krigsförbandsövning: Stamstridsfartyg 4. Krigsförbandsövning: Övriga fartyg 5. Krigsförbandsövning: Landförband 6. Krigsförbandsövning: Gemensamma frågor 7. Särskild övning 8. Mobiliseringsövning 9. Utbildningsgången för den värnpliktige 10. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning

347 347 349 350 357 359 360 362 363 364

Kap. 19. Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning 1. Tidigare utredningar och förslag m. m 2. Värnpliktsutredningens överväganden och förslag

367 367 369

Kap. 20. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar ning m.m. vid flottan 1. Chefens för marinen bedömanden 2. Värnpliktsutredningens överväganden

. .

av resurserna för utbild-

AVD. VI. V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N KUSTARTILLERIET

372 372 372

VID

MARINEN:

Kap. 21. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet 1. Inledning 2. Kustartilleriets uppgifter 3. Organisationen 4. Nuvarande utbildningssystem 5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

377 377 377 377 379 382

10 Kap. 22. Grundutbildningen vid kustartilleriet 1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen 3. Grundutbildningens längd: Behovsberäkningar och vissa slutsatser 4. Grundutbildningens inpassning under året 5. Grundutbildningens längd: Förslag 6. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m.m Kap. 23. Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet 1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . . . 3. Krigsförbandsövning 4. Särskild övning 5. Mobiliseringsövning 6. Utbildningsgången för den värnpliktige 7. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning Kap. 24. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid kustartilleriet 1. Chefens för marinen bedömanden . . 2. Värnpliktsutredningens överväganden

385 385 385 387 391 394 397 399 399 399 400 405 406 407 408

409 409 409

AVD. V I I . V Ä R N P L I K T S U T B I L D N I N G E N V I D F L Y G V A P N E T Kap. 25. Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flygvapnet 1. Inledning 2. Flygvapnets uppgifter 3. Organisationen 4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flygvapnet 5. Nuvarande utbildningssystem 6. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar i K a p . 26. Grundutbildningen vid flygvapnet 1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen 3. Grundutbildningens längd 4. Grundutbildningens inpassning under året 5. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande 6. Inverkan av förslagen grundutbildning på utbildningen av den blivande fast anställda personalen

415 415 415 416 419 422 429 432 432 432 436 444 448 450

11 K a p . 27. Repetitionsutbildningen vid flygvapnet 1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen 2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen . . . . 3. Krigsförbandsövning 4. Särskild övning 5. Mobiliseringsövning 6. Utbildningsgången för den värnpliktige 7. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning K a p . 28. Bedömanden rörande behovet av förstärkningar ning m.m. vid flygvapnet 1. Chefens för flygvapnet bedömanden 2. Värnpliktsutredningens överväganden

452 452 454 454 462 465 466 467

av resurserna för utbild469 469 470

AVD. V I I I . S Ä R S K I L D A FRÅGOR K a p . 29. Utbildning m.m. av särskilda grupper värnpliktiga A. Uttagning och utbildning av värnpliktiga i specialtjänst . . . 1. Hittillsvarande förhållanden 2. Anmälda behov 3. Principöverväganden och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder B. Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga . . . 1. Nuvarande förhållanden 2. Problem beträffande de handräckningsvärnpliktiga 3. Förslag till provisorisk reglering av tjänstgöringen C. Utbildning av uppskovsvärnpliktiga 1. Hittillsvarande förhållanden. 2. Överväganden och förslag

475 475 475 477

K a p . 30. Urval och redovisning av värnpliktiga 1. Inledning 2. Urvalsverksamheten 3. Redovisning m. m

492 492 492 499

K a p . 31. De värnpliktigas ekonomiska förmåner m.m 1. Nuvarande ekonomiska förmåner 2. Nuläget beträffande några med värnpliktsförmånerna sammanhängande förhållanden 3. Allmänna överväganden rörande de ekonomiska förmånerna. . 4. Förslag rörande de olika förmånsslagen . 5. Överväganden och vissa förslag beträffande några med värnpliktsförmånerna sammanhängande förhållanden

501 501

K a p . 32. Övergången till det föreslagna utbildningssystemet . . 1. Överväganden rörande grundutbildningen 2. Överväganden rörande repetitionsutbildningen 3. Förslag

520 520 523 532

478 482 482 483 485 487 487 489

505 507 511 518

12 Kap. 33. Värnpliktslagen 1. Gällande bestämmelser 2. Förslag 3. Specialmotivering 4. Tjänstgöringens omfattning för den enskilde värnpliktige

. .

Kap. 34. Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag 1. Kostnader under fjärde huvudtiteln m . m 2. Några samhällsekonomiska aspekter

535 535 535 536 539 541 541 546

AVD. IX. SAMMANFATTNING M. M. Kap. 35. Översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag 1. Inledning 2. Vissa förutsättningar för utformningen av ett framtida värnpliktssystem 3. Vissa tidigare gjorda allmänna överväganden 4. Grundutbildningen 5. Repetitionsutbildningen 6. Insatsberedskapen och utbildningssystemet

551 551 551 554 555 556 557

Kap. 36. Sammanfattning

560 BILAGOR Bilaga

1. Förteckning över yttranden, som efter remiss avgivits av 1960 års värnpliktsutredning

611 Bilaga

2. Värnplikten m. m. i vissa främmande länder

612 Bilaga

3. Innehållet i av värnpliktsutredningen föreslagen, för alla värnpliktiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning . . . .

624 Bilaga

4. Förteckning över verksamhet som i värnpliktsutredningens beräkningar av behovet av utbildningstid vid armén hänförts till reservtid

625 Bilaga

5. Exempel på sådana användbarhetskategorier för värnpliktiga vid armén som bör sammanföras till befattningar med ensartad befattningsutbildning

626 Bilaga

6. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i arméns krigsorganisation

7. Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid armén på kategorierna E, F och G

8. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av underbefälsuttagna värnpliktiga i vissa befattningar i arméns krigsorganisation

9. Befattningar för meniga värnpliktiga vid armén, i vilka de värnpliktiga med hänsyn till behovet av befattningsutbildning bör fullgöra längre krigsförbandsövning än 18 dagar

639 Bilaga Bilaga

Bilaga

13 Bilaga 10. Organisationen av den fredsrustade kustflottan

640 Bilaga 11. Av arbetsgrupp inom marinstaben i samverkan med värnpliktsutredningen beräknat behov av nettoutbildningstid för vissa värnpliktiga vid flottan

641 Bilaga 12. Exempel på schema för tjänsten ombord på jagare undergångvecka

643 Bilaga 13. Fördelning till kategorier av befattningar för flottans värnpliktiga under grundutbildningen

644 Bilaga 14. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i kustartilleriets krigsorganisation

645 Bilaga 15. Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet på kategorierna F och G

646 Bilaga 16. Utbildningslinjer m . m . för värnpliktiga, för vilka försvarsgrenschef föreslagit uttagning för utbildning i specialtjänst

647 Bilaga 17. Utvecklingen i stort av värnpliktspremierna åren 1942—1965 . . Bilaga 18. Jämförelse mellan å ena sidan månadsinkomst efter skatt i olika inkomstlägen och å andra sidan bidrag enligt försvarets civilförvaltnings och värnpliktsutredningens förslag till värnpliktig som fullgör krigsförbandsövning

651 Bilaga 19. Erforderlig skyldighet för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén a t t fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnpliktsutredningens förslag m . m

652 Bilaga 20. Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941

KAPITEL 1

Inledning

A.

Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 14 oktober 1960 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa utredning rörande värnpliktsutbildningen m. m. samt att avgiva av utredningen betingade förslag. Vid anmälan av ärendet anförde departementschefen följande. Det svenska militära försvaret bygger på allmän värnplikt. Härav följer att varje värnpliktig måste givas viss utbildning för att kunna fullgöra sina uppgifter inom krigsmakten. Utbildningen måste vara anpassad till de krav som ställes på krigsmakten. Nuvarande system för de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning på olika tjänstgöringsperioder är vid samtliga försvarsgrenar att återföra till principbesluten under andra världskriget. Betydande förändringar har dock i olika avseenden gjorts. Sålunda genomfördes 1948 en generell avkortning av tjänstgöringstiden med 90 dagar. De förutvarande årsklassvisa repetitionsövningarna utbyttes 1950 mot repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartilleriet, vilken omläggning föreslagits av 1948 års värnpliktskommitté (SOU 1949: 46). En generell förstärkning av utbildningstiden med 20 dagar föreslogs av 1949 års gruppchcfsutredning och genomfördes 1952. Utbildningen av värnpliktigt befäl förbättrades genom beslut 1952 och 1960, i det sistnämnda fallet med införandet av två 15-dagars övningar för värnpliktiga som uttagits till officers- eller underofficersutbildning, vilket föreslogs av 1954 års befälsutredning. För att ekonomiskt täcka de ökade utgifter dessa två nya övningar föranleder beslöts 1960 — på förslag av befälsutredningen —

en förkortning av första tjänstgöringen för samtliga värnpliktiga vid armén med högst 7 dagar genom anpassning av in- och utryckningsdagarna efter sön- och helgdagar. Värnpliktssystemet i sin nuvarande utformning har prövats i omkring ett decennium. Möjligheter förefinns alltså nu att på grundval av gjorda erfarenheter göra en hållfast bedömning av systemets effektivitet. Ur militär synpunkt har de krigsförbandsvisa repetitionsövningarna och de särskilda befälsövningarna visat sig vara av stort värde, inte minst med hänsyn till att vår beredskap — i avsaknad på stående styrkor — bygger på snabb mobilisering och omedelbar funktionsduglighet av förbanden. Erfarenheterna visar emellertid på behov av reformer. Redan av denna anledning synes det angeläget med en översyn av de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning. Men även ur andra synpunkter bör en allsidig översyn göras. Härvid bör bl. a. följande förhållanden beaktas. Den snabba utvecklingen på det militära området under de senaste åren, främst i fråga om teknik och taktik, har i vissa avseenden varit omvälvande och medfört konsekvenser av principiell innebörd. Utvecklingen har även inneburit att totalförsvarets behov och problem mera kommit i förgrunden. Kraven på en effektiv beredskap måste vidare uppmärksammas. Utvecklingen inom samhällslivet i övrigt, främst på skolväsendets och yrkesutbildningens område, kan även vara av betydelse i sammanhanget. Den demografiska utvecklingen med fortsatt urbanisering och stark flyttningsfrekvens, inte minst bland ungdomen, påverkar också problemställningen. Härtill kommer den samhällsekonomiska utvecklingen och problematiken vid starkt expanderande näringsliv. Uppgiften att stadigvarande ernå effektivast möjliga utnytt-

16 jande av tillgänglig arbetskraft är i flera avseenden av grundläggande betydelse. För den enskilde är detta helt naturligt förhållandet, men det gäller även för samhället som sådant. När den enskilde värnpliktige får underkasta sig den obligatoriska militärutbildningen följer därav inte endast personliga, främst ekonomiska, uppoffringar, utan dessutom sker ett bortfall av en eljest möjlig arbetsinsats i produktionslivet. Vid övervägande av militärutbildningens längd är det ofrånkomligt att beakta detta samband. Härtill kommer självfallet de statsfinansiella aspekterna. En allsidig utredning bör med hänsyn till det anförda nu företas beträffande den totala utbildningstiden för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar samt i fråga om den lämpligaste uppdelningen av denna tjänstgöringstid på grundutbildning och fortsatt utbildning. Riktpunkten måste vara att med beaktande av väsentliga samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala faktorer åstadkomma den utformning av värnpliktssystemet som bäst tjänar vårt försvar. Det förutsattes att vid utformningen av förekommande förslag någon minskning av det årliga totala antalet tjänstgöringsdagar eftersträvas. Samtidigt måste erforderlig anpassning av utbildningen ske med bänsyn till de förändrade förhållandena inom olika områden, som här berörs. Vid utredningen bör gjorda erfarenheter och föreliggande utredningsmaterial av vikt utnj-ttjas. I fråga om sådant material kan här nämnas 1959 års besparingsutrednings för försvaret betänkande I och remissyttrandena över detta, förberedande utredningar verkställda inom respektive försvarsgrensledningar, undersökningar utförda av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov, vilka kan tjäna som grundval vid utredningsarbetet, samt erfarenheterna från den försöksvis anordnade förkortningen av repetitionsövningarna för vissa kategorier värnpliktiga. Utredningen har att behandla de ökade kraven på förbättrad utbildning för viss värnpliktig personal med främst tekniskt mera avancerade uppgifter än tidigare, vilka krav bland annat måste ses mot bakgrunden av angelägenheten av att de materiella investeringarna i försvaret ge fullt utbyte. Om det vid utredningen visar sig nödvändigt att tillgodose krav av nämnd art genom förlängd utbildning för berörda grupper, måste utredningen söka åstadkomma kostnadsmässigt utrymme härför

genom erforderlig förkortning av utbildningstiden för andra grupper värnpliktiga, som ålägges mindre utbildningskrävandc uppgifter. En ökad differentiering av utbildningstiden kan alltså visa sig ofrånkomlig. Som maximal ram vid utformningen av förslag i detta hänseende bör sättas det totala uttaget av tjänstgöringsdagar sådant detta följer av underlaget till principbeslutet vid 1958 års B-riksdag beträffande storleken av värnpliktskontingenterna. En viss minskning av detta dagantal kan dock krävas vid full kostnadskompensation för den ifrågasatta förlängningen av tjänstgöringen för vissa grupper av värnpliktiga. I första hand bör härvid undersökas om genom ändrad förläggning av tiden för första tjänstgöring liksom av övningsuppehållen för någon mera betydande del av de värnpliktiga, antalet utbildningsfria dagar kan minskas och således en förkortning av den totala tjänstgöringstiden kan vinnas utan menlig inverkan på utbildningseffekten. Vidare bör undersökas om genom ytterligare koncentration av utbildningen någon förkortning av förekommande repetitionsövningar kan vinnas. Utredningen har vidare att överväga huruvida en för ändamålet gjord uppdelning av första tjänstgöringen i olika kontingenter kan bättre än vad som nu är fallet tillgodose de betydelsefulla kraven på förstärkt kuppberedskap, vilket 1959 års besparingsutredning för försvaret uttalat sig för och till vilket de militära myndigheterna i princip anslutit sig. I anslutning till problem beträffande grundutbildning och fortsatt utbildning bör särskild belysning ske av möjligheterna till ökad samordning mellan försvarsgrenarna i fråga om utbildning liksom mellan försvarsmakten och andra delar av totalförsvaret. De speciella problemen rörande omskolning bör i detta sammanhang också upptagas till behandling, varvid lämpligen de uppgifter, som ålagts den nu tills vidare vilande 1952 års värnpliktsutredning, överflyttas på här aktuella utredning. Möjligheterna att med hänsyn till totalförsvarets behov samordna hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning och verksamhet i förhållande till ordinarie utbildning av värnpliktspersonal bör belysas. Vidare skall utredningen i förekommande förslag inrymma de värnpliktssociala konsekvenserna av dessa med speciell hänsyn till eventuell differentiering av utbild-

17 ningstiden för olika kategorier. Härvid synes i första hand kunna ifrågakomma differentiering av värnpliktslönen liksom utbyggnad av premiesystemet. Utredningen bör belysa konsekvenserna av förekommande förslag med avseende å inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och redovisning m. m. Den i direktiven nämnda 1952 års värnpliktsutredning hade till uppgift att utreda behovet av omskolning i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet till armén samt därmed sammanhängande spörsmål ävensom avgiva de förslag, vilka av utredningen föranleddes. I samband med tillkallandet av nämnda utredning anförde departementschefen ytterligare bland annat följande. Utredningen bör ha till syfte att framlägga förslag till lösning av frågan om behovet av omskolning i samband med värnpliktigas överförande från flottan och flygvapnet till armén och möjligheterna att bereda utrymme för sådan omskolning. Härvid bör närmare undersökas, huruvida dylik omskolning kan rymmas inom ramen av de i proposition till innevarande års riksdag angående förslag till lag om ändring i värnpliktslagen föreslagna ändrade utbildningstiderna för värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. I detta syfte bör utredningen studera planläggningen för utbildningen vid marinen och flygvapnet samt sättet för utbildningens bedrivande vid nämnda försvarsgrenar ävensom undersöka armén härav berörande problem. Utredningen bör vara förutsättningslös. 1952 års värnpliktsutredning avgav den 30 juni 1955 betänkande rörande utbildning av värnpliktiga vid flygvapnet och därmed sammanhängande frågor (stencilerat). Häri föreslogs en rad åtgärder för att förbättra värnpliktsutbildningen vid flygvapnet, främst den allmänmilitära men även den yrkestekniska utbildningen. I fråga om omskolning i samband med värnpliktigas överförande från flottan och flygvapnet till armén anförde utredningen att dess undersökningar visat att denna fråga bor2—514534

de ses som ett totalförsvarsproblem. Utredningen ansåg sig därför icke kunna framlägga förslag avseende härmed sammanhängande personalorganisatoriska problem, innan definitiva beslut förelåg beträffande den framtida omfattningen av försvarsgrenarnas krigsorganisationer och personalreserver samt säkrare hållpunkter vunnits rörande det personella behovet inom totalförsvaret i övrigt. Sistnämnda spörsmål vore föremål för närmare undersökning av 1954 års utredning rörande de värnpliktigas utnyttjande i det totala försvaret. Sedan nämnda betänkande hade avgivits och intill dess utredningens uppgifter överfördes på 1960 års värnpliktsutredning, vilade utredningens arbete. Utöver vad som framgår av direktiven h a r 1960 års värnpliktsutredning — med hänsyn till av chefen för försvarsdepartementet gjorda uttalanden vid anmälan av vissa propositioner — haft att särskilt beakta de försök med förkortade repetitionsövningar som anordnats under budgetåret 1961/62—1963/64 (jfr p r o p . 1961:1, bil. 6, s. 28; prop. 1962: 28, s. 7 och prop. 1963:16, s. 5). Genom skilda beslut den 23 mars 1961 samt den 6 april och den 28 juni 1962 h a r Kungl. Maj:t till utredningen överlämnat följande framställningar för att tagas under övervägande eller vara tillgängliga vid fullgörandet av det till utredningen lämnade uppdraget, nämligen en till chefen för försvarsdepartementet ställd, den 18 augusti 1960 dagtecknad skrift av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund angående vissa värnpliktsfrågor jämte visst yttrande häröver i vad gäller i skriften angivna frågor om penningbidrag och familjebidrag, en till chefen för försvarsdepartemen-

18 tet ställd den 23 mars 1960 dagtecknad skrift av Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt angående utryckningsbidrag till värnpliktiga samt en av chefen för försvarsstaben med, bland annat, eget yttrande den 23 mars 1962 överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd skrift av värnpliktige 400306—195 Ennerfelt m. fl. rörande utbildningspremier till värnpliktiga tolkar ävensom ett i anslutning härtill av försvarsstabschefen framlagt förslag om översyn av reglerna om premier till värnpliktiga.

JB. Utredningsarbetets

bedrivande

Inom utredningen h a r arbetsuppgifterna i stort fördelats sålunda. Utredningsmannen, experterna Borgquist och Synnergren samt sekreteraren och biträdande sekreteraren Bjule har bildat en central arbetsgrupp. I denna har under utredningens slutskede också ingått experten Lugn. Experterna Brant-Lundin, Linden och Larsson h a r under utredningsarbetets tidigare skeden till stor del gemensamt utfört detaljstudier av bestämda områden, omfattande dels beredskap, dels ock allmänmilitär utbildning; härvid h a r på vissa punkter samarbete skett med försvarsgrensstaberna. Under utredningsarbetets senare del har en betydande del av arbetet bedrivits inom tre arbetsgrupper, en för armén, bestående av Brant-Lundin samt experterna Hörnquist och Lugn, en för marinen, bestående av Linden, experten Benberg och biträdande sekreteraren Bjule samt en för flygvapnet bestående av Larsson, Hörnquist, experterna Smedler och Bennegård samt sekreteraren. Hörnquist och Benberg h a r delvis gemensamt bedrivit intensivstudier på fältet av vissa delar av värnpliktsutbildningen. Härvid h a r kaptenen i luftvärnets reserv M. G. Gustafsson under en

kortare tid av chefen för armén ställts till utredningens förfogande. Experten Bergelin h a r biträtt i frågor rörande civilförsvaret, experten Ljunggren i lagtekniska frågor, Smedler — utöver vad tidigare nämnts — i frågor rörande personalplanering m. m., experten Hedman i vissa frågor rörande utbildningen vid flottan samt experten Jansson i frågor beträffande personalredovisning m. m. Frågor rörande de värnpliktigas sociala förmåner har beretls av biträdande sekreteraren Nystedt. Utredningsarbetet har bedrivits bland annat genom att försvarsstaben och försvarsgrensstaberna genom föredragningar och överlämnande av skrifligt material lämnat utredningen uppgifter rörande beredskapen, krigsorganisationens uppbyggnad, värnpliktsutbildningens nuvarande organisation m. m. liksom rörande inom staberna gjorda utredningar om ändringar av värnpliktsutbildningen. Ytterligare uppgifter i de förstnämnda ämnena, särskilt beredskapen, har lämnats vid föredragningar ordnade genom försorg av militärbefälhavarna i I., VI. och VII. militärområdena, cheferna för marinkommando Syd, kustflottan och Gotlands kustartilleriförsvar samt chefen för 2. flygeskadern ävensom av försvarsområdesbefälhavarna för Kristianstads, Karlskrona och Kalix försvarsområden. Vidare h a r speciella frågor belysts vid föredragningar som lämnats av militärpsykologiska institutet, skolöverstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och tjänstemän vid arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen h a r vidare överlagt med rikshemvärnschefen, universitetskanslern, 1959 års besparingsutredning för försvaret, gymnasieutredningen, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning samt 1964 års utredning rörande vapenfria värnpliktiga. Utredningen h a r

19 haft kontakter med vissa sammanslutningar vars medlemmar berörs av utredningens förslag, nämligen Svenska officersförbundet, Svenska underofficersförbundet, Försvarsväsendets underbefälsförbund, Centralförbundet för befälsutbildning, Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund, Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska reservunderofficersförbundet, Värnpliktiga officerares riksförbund, Värnpliktiga underofficerares riksförbund, Sveriges förenade studentkårer, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges Lantbruksförbund. Utredningen h a r slutligen vid flera av Centralförbundet Folk och Försvar för ändamålet ordnade konferenser diskuterat värnpliktsproblemen med företrädare för de fyra demokratiska p a r t i e r n a s ungdomsförbund och företrädare för Sveriges förenade studentkårer. Förutom att utredningen sålunda inhämtat uppgifter hos centrala och vissa regionala organ har utredningen också i stor omfattning bedrivit studier genom besök vid förband (häri inbegripet fartyg) och skolor. Metodiken h a r härvid i princip varit följande. De för verksamheten gällande utbildningsplanerna och utbildningsanvisningarna h a r genomgåtts. Värnpliktsutbildning av olika slag — grundläggande utbildning och tillämpningsövningar under första tjänstgöring, utbildningen vid plutonchefsskolor och kadettskolor samt repetitionsövningar och befälsövningar — h a r följts. Samtal h a r ägt rum med förbands- och skolchefer samt med utbildningsbefäl av olika kategorier om erfarenheter och resultat av utbildningen liksom med värnpliktiga av olika kategorier. Vid några förband h a r nämnda samtal kompletterats med skriftliga intervjuer. Vid andra förband har, efter förslag av utredningen, skett en dag-

boksmässig kartläggning av det inkallade befälets verksamhet under repetitionsövningarna. Vid flottan har under längre period gjorts en dagboksmässig kartläggning och redovisning av hela utbildningen ombord på flottans fartyg. Utbildningsrapporter från förbands- och skolchefer samt regionala chefer liksom rapporter från försök och prov har studerats. I några fall har förbanden efter framställning av utredningen överlämnat kompletteringar till dessa. — Vid besöken ute på fältet har utredningen särskilt uppmärksammat sådana försök och prov som de militära myndigheterna anordnat och till vilka i några fall utredningen tagit initiativet. En del av dessa försök h a r möjliggjorts genom särskilda bestämmelser, som Kungl. Maj:t i vissa fall efter framställning av utredningen meddelat (kungl. brev den 26 februari 1960, SFS 1961:98, SFS 1962: 52 samt SFS 1963: 36). Bland försöken — som i flertalet fall varit förenade med prov — må nämnas följande, nämligen försök med 20 dagars repetitionsövningar vid vissa förband med stationära uppgifter (år 1961), försök med 25 dagars repetitionsövningar (åren 1961 och 1962), försök med 19 dagars repetitionsövningar vid armén (år 1962) och vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med differentierade befälsövningar vid kustartilleriet (åren 1962 och 1963), försök med en veckas särskild befälsövning vid armén (år 1963), försök med repetitionsövningar i reducerade krigsförband vid flygvapnet (år 1963), försök rörande gruppchefsutbildningen vid armén (år 1963) samt försök rörande allmänmilitär utbildning vid flottan (år 1963). Bland proven må nämnas prov med återinlärningen hos radarobservatörer vid flygvapnet (år 1963). För en närmare redogörelse för försöksmetodik och försöksresultat vid vissa av försöken torde

20 få hänvisas till avdelningarna IV—VII i betänkandet. — I flertalet fall har studierna på fältet skett på det sättet att företrädare för utredningen vid ett eller ett p a r tillfällen besökt vederbörligt förband. Några verksamhetsområden h a r emellertid blivit föremål för omfattande studier av mer kontinuerligt slag genom särskilt avdelade experter. Sistn ä m n d a studier pågick med vissa avbrott u n d e r tiden den 1 juli 1961—den 31 oktober 1963. Dessa studier omfattade följande ämnen, nämligen utbildningen av vissa övningstrupper, möjligheterna till en för försvaret likformig allmänmilitär utbildning, utbildningen av värnpliktiga vid flottan, grundutbildningens längd vid kustartilleriet speciellt vid fasta enheter, utbildningen av värnpliktiga till vissa speciella befattningar, repetitionsövningarna särskilt h ä r v i d anordnade försök, förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga samt militär- och yrkesutbildningen av vissa större värnpliktskategorier vid flygvapnet. Företrädare för utredningen h a r under arbetets gång besökt följande chefer, förband, skolor och institutioner inom krigsmakten utöver de tidigare angivna, nämligen vid

armén

militärbefälhavarna i IL, III., IV och V. militärområdena, Svea livgarde, Värmlands regemente, Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Jämtlands fältjägarregemente, Norra Smålands regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente, Norrbottens regemente, Västernorrlands regemente, Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani, samtliga pansarregementen, Svea artilleriregemente, dåvarande Gröta artilleriregemente, Wendes artilleriregemente, Norrlands artillerirege-

mente, Smålands artilleriregemente, Gotlands artillerikår, Bergslagens artilleriregemente, Boslagens luftvärnsregemente, Skånska luftvärnsregementet, Sundsvalls luftvärnskår, Göta luftvärnsregemente, Göta ingenjörregemente, Bodens ingenjörkår, samtliga signalregementen, Norrlands signalbataljon, samtliga trängregementen, infanteriets stridsskola, pansartruppskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, arméns underofficersskola och centrala värnpliktsbyrån; vid marinen chefen för marinkommando Väst, Norrlands kustartilleriförsvar, Stockholms kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar och Göteborgs kustartilleriförsvar, Berga örlogsskolor, Karlskrona örlogsskolor och dåvarande chefen för flottans underofficerare, underbefäl och meniga, samtliga kustartilleriregementen och kustartillerikårer samt kustartilleriets skjutskola, de i kustflottan ingående kryssaren Göta Lejon, jagarna Småland, Hälsingland, Östergötland, Halland, Södermanland och Gästrikland, fregatterna Öland, Magne, Munin och Malmö, ubåtarna Uttern och Gripen, 4. och 11. motortorpedbåtsdivisionerna samt 212., 214. och 412. minsvepardivisionerna; vid

flygvapnet

Västmanlands flygflottilj, Boslagens flygkår, Östgöta flygflottilj, Jämtlands flygflottilj, krigsflygskolan, Svea flygkår, Göta flygflottilj, Skånska flygflottiljen, Bråvalla flygflottilj, Hälsinge flygflottilj, Blekinge flygflottilj, Södertörns flygflottilj och Norrbottens flygflottilj. Vidare har utredningsarbetet omfattat besök i utlandet för studium av olika typer av värnpliktsutbildning m. m. Sålunda besökte ovannämnda centrala ar-

21 betsgrupp den 4—den 6 juni 1962 Danmark. Vidare besökte utredningsmannen samt Borgquist, Synnergren och Bjule den 18—den 20 juni 1962 Norge. Ytterligare besökte utredningsmannen, Borgquist, Benberg, Synnergren och Bjule den 29 november—den 5 december 1962 Schweiz. Utredningsmannen, BrantLundin, sekreteraren och Bjule besökte den 14—den 17 januari 1963 Finland. Ett ytterligare besök i Schweiz företogs av Borgquist, Synnergren och sekreter a r e n den 14—den 16 maj 1963. Slutligen företog utredningsmannen, Borgquist och Brant-Lundin ett besök i Storbritannien den 3—den 7 februari 1964. Intervjuundersökningar har utförts vid vissa repetitionsövningsförband vid Svea livgarde, Dalregementet, Smålands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Sundsvalls luftvärnskår och Vaxholms kustartilleriregemente. Slutligen har utredningen efter remiss avgivit ett antal utlåtanden till Kungl. Maj :t, chefen för försvarsdepartementet eller riksdagens statsutskott. Förteckning över dessa är såsom bilaga (Bilaga 1) fogad till betänkandet.

C. Betänkandets

disposition

m.m.

1. Dispositionen

Inledningsvis ges en redovisning av utredningsdirektiven, utredningsarbetets bedrivande m. m. I en första avdelning lämnas därefter en redogörelse för värnpliktens utveckling i Sverige ävensom för de brister som ansetts föreligga i värnpliktsutbildningen i dess nuvarande utformning och för framlagda förslag till avhjälpande av dessa brister. Framställningen i denna avdelning av betänkandet är helt av beskrivande natur. I betänkandets andra avdelning behandlas vissa av förutsättningarna för

utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen. Härvid behandlas först krigets ändrade karaktär och 1963 års försvarsbeslut. Bedogörelsen för försvarsbeslutet innehåller bland annat en översikt av den numera brukade terminologien beträffande olika slag av beredskap. Vidare behandlas krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga. I anslutning härtill granskas den speciella frågan om personalavgångarna i fred i krigsförbanden. Slutligen behandlas förhållandena på vissa civila samhällsområden, nämligen samhällsekonomien, arbetsmarknaden och det civila utbildningsväsendet, i den utsträckning dessa har betydelse för värnpliktsutbildningen. I de i denna avdelning behandlade frågorna redogöres för nuvarande förhållanden och förväntad utveckling. Utredningen anknyter här till egna synpunkter avseende den inverkan frågorna bör få på utredningens överväganden rörande värnpliktsutbildningen. På några punkter framlägger utredningen i nu berörda frågor vissa förslag. I en tredje avdelning upptar utredningen, efter att ha granskat värnpliktssystemets egna inneboende förutsättningar, till behandling de allmänna riktlinjer som enligt utredningens mening bör följas vid utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen. Härvid görs först vissa allmänna överväganden rörande dels möjligheterna att med de begränsade resurser som disponeras få till stånd förbättringar av värnpliktsutbildningen, dels utbildningssystemets uppbyggnad i stort m. m., dels dispositionen av värnpliktsöverskottet vid flottan och flygvapnet, vilken senare fråga är av betydelse för bedömningen av utbildningsbehovet. Med det anförda som grund behandlas därefter grundutbildningen och repetitionsutbildningen. Slutligen anföres vissa principiella synpunkter på h u r utbildningen bör anpas-

22 sas för att tillgodose vissa önskemål om beredskap. Framställningen avser i stor utsträckning förhållanden gemensamma för alla försvarsgrenar. Den ligger till grund för de överväganden och förslag som för de olika försvarsgrenarna innefattas i de följande avdelningarna. På några punkter framläggs dock redan här förslag av slutlig karaktär. I denna avdelning liksom i de fyra närmast följande behandlas i princip icke utbildningen av vissa särskilda värnpliktsgrupper, nämligen de handräckningsvärnpliktiga, de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga samt de uppskovsvärnpliktiga; utbildningen av dessa värnpliktiga behandlas i ett sammanhang i åttonde avdelningen. I fjärde till sjunde avdelningarna behandlar utredningen för envar av armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet utbildningens utformning i detalj och framlägger förslag till utbildningstider m. m. Varje avdelning inleds med en redovisning av de utgångspunkter som förelegat, utöver dem som framgår av det tidigare anförda. Bland annat redovisas härvid nuvarande utbildningssystem och utredningens granskning av detta. Uppbyggnaden av avdelningarna i övrigt är något olika beroende på att vid olika försvarsgrenar och vapenslag olika förhållanden blivit avgörande för den slutliga utformningen av utbildningen. För armén behandlas sålunda först grundutbildningen och repetitionsutbildningen utom frågan om utbildningens inpassning under året och den därmed sammanhängande frågan om grundutbildningens exakta längd. Därefter upptas inpassningsfrågan till samlad behandling; först i samband därmed tas ställning till grundutbildningens exakta längd. I fråga om flottan upptas, sedan förslag framlagts rörande grundutbildningen, till behandling konsekvenserna därav för fredsrustningarna av

fartyg och för flottans värnpliktsbehov i fred. Bland annat med den förutsättning som fredsrustningarna av fartyg ger, behandlas sedan repetitionsutbildningen. I ett mera fristående kapitel behandlas den speciella frågan om fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning, vilken fråga har anknytning såväl till grundutbildning som repetitionsutbildning. För kustartilleriet liksom för flygvapnet redovisas först grundutbildning och sedan repetitionsutbildning. Varje avdelning avslutas med en kort översikt över vilken förstärkning av resurserna för utbildning m. m. som blir erforderlig vid ett genomförande av föreslagen utbildning. I en åttonde avdelning behandlas konsekvenserna av utredningens i det föregående framlagda förslag. Härvid granskas först hur utbildningen av några särskilda grupper värnpliktiga — de handräckningsvärnpliktiga, de i specialtjänst uttagna värnpliktiga och de uppskovsvärnpliktiga — bör anpassas till framlagda förslag. Vidare redovisas konsekvenserna beträffande urval och redovisning av värnpliktiga samt framläggs förslag till anpassning av de värnpliktigas ekonomiska förmåner till ändringarna i utbildningssystemet. Vidare framläggs förslag till hur övergången till det nya utbildningssystemet skall genomföras liksom förslag till ändringar i värnpliktslagen m. m. Slutligen behandlas de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag. I en nionde avdelning göres en översiktlig jämförelse mellan de föreliggande önskemålen om förbättringar och de resultat som framlagda förslag innebär samt lämnas en sammanfattning av betänkandet. En översikt över värnplikten m. m. i vissa främmande länder lämnas i en särskild bilaga (Bilaga 2) till betänkandet.

23 2. Några terminologiska frågor

Vid beskrivningen av den nuvarande värnpliktsutbildningen använder utredningen i vissa fall uttrycket grundutbildning som sammanfattande beteckning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige skall första gången kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Denna utbildning anges i nuvarande värnpliktslag som första tjänstgöring, tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. — Vid beskrivningen av den nuvarande värnpliktsutbildningen använder utredningen uttrycket repetitionsutbildning som sammanfattande beteckning på den värnpliktsutbildning som följer efter grundutbildningen. Denna utbildning anges i nuvarande värnpliktslag som repetitionsövning, befäls-

övning, särskild befälsövning samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. Hänvisningar till krigsmaktens regionala indelning avser den år 1965 gällande indelningen även i de fall fråga är om en framtida tidpunkt då indelningen enligt statsmakternas beslut skall vara ändrad. Utbildningskontingentens storlek under grundutbildningen anges med den storlek kontingenten beräknas ha en vecka efter utbildningens påbörjande. Med fältstyrka avses i betänkandet den styrka ett förband enligt vederbörliga mobiliseringstabeller skall ha vid mobilisering (»F-tabellstyrkan»). Tjänstgöringstidens längd för den värnpliktige anges, där ej annat framgår av sammanhanget, med frånräknande av inryckningsdag och utryckningsdag.

AVDELNING I

Utvecklingen intill nuvarande tid

KAPITEL 2

Värnpliktens utveckling i Sverige

Den i det följande lämnade redogörelsen för värnpliktens utveckling i Sverige avser i första hand tjänstetiden och utbildningstiden för de värnpliktiga. Med hänsyn till att värnpliktstid (tjänstetid) och utbildningstid i huvudsak bestämts med hänsyn till de avsedda uppgifterna för de värnpliktiga i krigsorganisationen, omfattar redogörelsen även huvuddragen av försvarsorganisationen, speciellt krigsorganisationen. Särskilt uppmärksammas härvid frågan om h u r många årsklasser som avsetts skola ianspråktagas vid mobilisering.

A. Förhållandena

under äldre tid1

År 1812 infördes den allmänna beväringsinrättningen. Denna betraktades till en början huvudsakligen såsom en utväg att skaffa ersättningsmanskap till den stående, av indelta och värvade t r u p p e r sammansatta hären. Beväringsinstitutionen tillämpades även för sjöförsvaret. 1812 års beslut innebar att flertalet svenska män blev skyldiga att deltaga häri från och med fyllda 20 år till och med fyllda 25 år, d. v. s. under fem år. Var och en hade möjlighet att lega tjänstbar karl i sitt ställe. I anslutning härtill bestämdes övningstiden för de värnpliktiga till tolv dagar. 1847—1848 års riksdag gav i anslutning till sin behandling av ett Kungl. Maj:ts förslag att förlänga utbildningstiden för beväringsmanskapet — vilket förslag icke bifölls — uttryck för en för-

ändrad uppfattning om beväringens användning och betydelse, innebärande att beväringen ansågs som en del av hären och icke blott såsom ersättningsmanskap. Organisationsformen »stam och beväring» vilken sedermera genomgick åtskilliga härordningsförslag och slutligen fastslogs i 1892 års förbättrade härordning leder sålunda sitt ursprung från 1847—1848 års riksdag. Vid 1856—1858 års riksdag beslöts att beväringens utbildningstid skulle utsträckas till 30 dagar, fördelade på två år. År 1860 beslöts att all lega under fredstid skulle upphöra samt att i stället beväringen mot erläggande av viss avgift skulle befrias från utbildning i fred (frik ö p ) . Rätten för beväringen till friköp och lega borttogs år 1872. År 1885 beslöts att utsträcka värnpliktstiden till tolv år, varav sex år i beväringen och sex år i den landstorm som man samtidigt beslöt att inrätta. Utbildningstiden utsträcktes samtidigt till 42 dagar. År 1887 beslöts att sätta flottans båtsmanshåll på vakans och i stället inrätta en värvad stam. År 1892 antog riksdagen den s. k. förbättrade härordningen. I organisatoriskt hänseende innebar denna en utökning av antalet förband, en förstoring av vissa förband och en indelning av 1 För en utförligare redogörelse för dessa förhållanden torde få hänvisas till Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende (SOU 1923:15).

28 hären i arméfördelningar. Värnpliktstiden utsträcktes till sammanlagt 20 år, varav åtta i beväringens första uppbåd, fyra i dess andra och åtta år i landstormen. Utbildningstiden bestämdes till 90 dagar, vilka i allmänhet skulle fördelas på två år.

B. Förhållandena 1901—1941

under åren

1. 1901 års härordning Den av 1901 års riksdag antagna härordningen (prop. 1901:25 särsk. utsk. nr 1 uti. 11 och mem. 12, rskr. 120; värnpliktslag den 14 juni 1901, nr 58) innebar en fullständig ombildning av arméorganisationen. Sålunda avskaffades indelningsverket helt och den indelta och värvade truppen utbyttes mot en av volontärer bildad fast manskapskader, huvudsakligen bestående av underbefäl och meniga, avsedda att utbildas till befäl. Härjämte förlängdes övningstiden för de värnpliktiga. Enligt härordningen skulle fälthären i krig bland annat bestå av sex fullständiga arméfördelningar och en kavallerifördelning. Tabell 2:1. Utbildningstidens

För sjöförsvaret möjliggjorde härordningen att ett antal fartyg vore rustade under större delen av året, varigenom flottans krigsberedskap höjdes. Vidare skulle organiseras ett särskilt kustartilleri. Värnpliktstiden omfattade såsom tidigare tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 21 år till och med det år han fyllde 40 år, eller sammanlagt 20 år. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra beväringens första uppbåd i åtta år, dess andra uppbåd i fyra år och landstormen i åtta år. I krigskulle dock endast behovet avgöra värnpliktstidens längd. Utbildningstiden för de värnpliktiga hade en längd av 240—365 dagar, fördelade mellan första tjänstgöring och repetitionsövningar i huvudsak på sätt framgår av följande sammanställning (tabell 2:1). Repetitionsövningarna skulle, på sätt närmare angavs i lagen, fullgöras under andra—femte värnpliktsåret, d. v. s. till tiden inom första uppbådet. Genom ändring år 1905 (prop. 97, LU 54, rskr. 133) av 1901 års värnpliktslag infördes särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnplikti-

längd och fördelning enligt 1901 års Första tjänstgöring (rekrytskola) (dagar)

värnpliktslag

Repetitions- (regements)övning

Sammanlagd tjänstgöring (dagar)

Antal

Längd per övning (dagar)

300 258 200

1 1

42 100

300 300 300

1 Infanteriet, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trärgen 1 Kavalleriet, fältartilleriet, fältingenjör- och fälttelegraftrupperna. . . . Flottan: sjömanshusinskrivna värnpliktiga värnpliktiga i fästningstjänst 1

Här och i det följande användes nuvarande benämningar på detta truppslag.

29 ga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd. I detta kapitel redovisas förhållandena för dessa värnpliktiga endast kortfattat; för en något utförligare redogörelse torde få hänvisas till kapitel 29.

2. 1914 års härordning Enligt 1914 års h ä r o r d n i n g (prop. 1914: 58 och 60, särsk. utsk. nr 1 uti. 28, rskr. 1; värnpliktslag den 17 september 1914, nr 202) avsåg man att vid mobilisering samtidigt uppsätta förutom linjeförband och deras depåer jämväl reservtrupper i stor omfattning. Vidare innebar härordningen en avsevärd förlängning av utbildningstiden och införande av värnpliktskategorierna studenter och likställda samt underbefäl och fackmän. Vad lantförsvaret beträffar lämnades linjeorganisationen i stort sett oförändrad. Fälthären skulle sålunda i krig beTabell 2:2. Utbildningstidens

stå av sex linjearméfördelningar och en kavallerifördelning. Därjämte skulle vid varje infanteriregemente vid mobilisering uppsättas tre reservbataljoner, vilket för infanteriet innebar en fördubbling av fredsstyrkan. Då även specialtruppslagen skulle uppsätta reservformationer, skulle krigshären uppgå till en styrka motsvarande sammanlagt tolv arméfördelningar. För att kunna erhålla den erforderliga styrkan för såväl linjesom reservtrupper utökades antalet årsklasser i beväringen. För flottans vidkommande skulle mobiliseringsbehovet av värnpliktiga fyllas genom inskrivning av samma antal värnpliktiga som dittills. Kustartilleriet skulle utökas. Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 42 år, eller sammanlagt 23 år, vilket innebar en viss utökning. Under denna tid tillhörde den värnpliktige beväringens första uppbåd i elva år, dess andra uppbåd i fyra år och landstormen i åtta år.

längd1 och fördelning enligt 1914 års värnpliktslag för studenter och likställda Första tjänstgöring (dagar)

utom

Repetitions-(regements-) övning Antal

Sammanlagd tjänstgöring (dagar) Längd per övning (dagar)

Infanteriet: övriga Kavalleriet, fältartilleriet och positionsartilleriet Fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna Trängen och intendenturtrupperna: Övriga vid trängen övriga vid intendenturtrupperna. Flottan Kustartilleriet 1 2

310 250

3 3

30 30

400 340

3 3 1

30 30 30

1 1

100 42

365 240 240 360 360 365

275 150 210

360 alt ait, I \260

2 Exkl. tid för reservtruppövning och landstormsövning. Värnpliktiga i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 180 dagar samt två repetitionsövningar.

30 I krig skulle dock endast behovet avgöra värnpliktstidens längd. Vad värnpliktslagen betecknade såsom utbildningstiden för de värnpliktiga hade utom för studenter och likställda en längd av 240—400 dagar. Dessa tider fördelade sig mellan första tjänstgöring och repetitionsövningar på sätt framgår av sammanställningen i tabell 2:2. Studenter och likställda skulle tjänstgöra, vid hären 485 dagar och vid marinen 500 dagar. Tjänstgöringen kunde i vissa fall innefatta en eller två repetitions- (regements-) övningar. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev, eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, veterinär eller mariningenjör eller eljest studier i sådana ämnen att hans insikter kunde väntas vara till särskilt gagn för krigsmakten, kunde enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, med rätt till avbrott för studiekursens fullgörande, fullgöra tjänstgöringen med dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige kunde åtnjuta högst 45 dagars minskning av tjänstgöringstiden. Repetitionsövning skulle icke i något fall fullgöras efter utgången av femte värnpliktsåret. För vapenför värnpliktig infördes härutöver en reservtruppövning vid infanteriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtruppena i högst 15 dagar under nionde eller tionde värnpliktsåret samt vid kavalleriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte värnpliktsåret. För värnpliktig, som tillhörde landstormen, infördes en landstormsövning om fem dagar. Sedermera beslöts en tämligen kraftig

förkortning av utbildningstidens längd (jfr SFS 1919:642).

3. 1925 års härordning

I stort sett innebar 1925 års härordning (prop. 1925:50, första särsk. utsk. uti. 1 och mem. 3, rskr. 310; värnpliktslag den 12 juni 1925, nr 337) följande. De aktiva officers-, underofficers- och manskapskadrarna skulle starkt beskäras. I samband därmed skulle vissa truppförband vid armén indras. Den fredstjänstgörande värnpliktsstyrkan begränsades till ett fixerat antal genom att vissa till krigstjänst dugliga värnpliktiga frikallades eller befriades från värnpliktens fullgörande i fred (kategoriklyvning). Utbildningstiden för de värnpliktiga förkortades. Reduceringarna drabbade armén och kustartilleriet i väsentligt högre grad än flottan. Flygvapnet blev genom beslutet självständig försvarsgren. Dess organisation förstärktes väsentligt. Arméns krigsorganisation skulle omfatta fyra arméfördelningar samt vissa andra förband. Härjämte kunde under viss tid framåt med anlitande av äldre årsklasser värnpliktiga och till övergångsstat överförd personal organiseras två reservfördelningar. Den aktiva kadern begränsades till det för förvaltningen och utbildningen i fred oundgängligen erforderliga. Rehovet av befäl i övrigt vid mobilisering skulle tillgodoses enligt samma grunder som tidigare. För arméns krigsorganisation räknades med att ianspråktaga i första hand elva årsklasser samt såsom personalersättning och reservtrupper fyra årsklasser. För landstormen avsågs åtta årsklasser. För flottans krigsorganisation räknades med den befintliga fartygsmaterielen. För beräkning av personalbehovet vid mobilisering skulle följande linjeindelning och därmed sammanhängande

31 Tabell 2:3. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga jetjänst enligt 1925 års värnpliktslag Första tjänstgöring (dagar)

uttagna till lin-

Repetitionsövningar Antal

Sammanlagd tjänstgöring Längd per öv(dagar) ning (dagar)

Infanteriet: 225 25 150 Underbefäl eller fackmän 140 25 90 övriga Kavalleriet, artilleriet och ingenjör 200 30 140 trupperna Trängtrupperna och intendenturtrupperna: 225 25 175 Underbefäl och fackmän J 140 25 115 2 övriga 200 200 Flottan 200 30 170 3 Kustartilleriet 200 200 Flygvapnet 1 Värnpliktig i sjukvårdstjänst fullgjorde en första tjänstgöring om 90 dagar och 2 repetitionsövningar. 2 Kunde i vissa fall delas i två omgångar. 3 Kunde delas i två omgångar. bemanningsbestämmelser tillämpas för fartygen: 1. linjen, för vilken erforderlig stambemanning enligt gällande besättningslistor fanns upptagen å stat, omfattade kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyrkornas undervattensbåtar. 2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning fanns upptagen å stat, omfattade lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen skulle vid mobilisering utfyllas med reservpersonal och värnpliktiga. 3. linjen omfattade hjälpfartyg och samtliga övriga örlogsfartyg (förlagda i materielreserv), avsedda att, i den mån så ske kunde, bemannas med ersättningspersonal jämte i övrigt förefintlig eller nytillkommen personal eller att eljest ersätta skadade eller förlorade fartyg. Sjöförsvarets behov av stampersonal vid mobilisering borde sålunda vara grundläggande för personalbehovet i fred. För det flygvapen, som organiserades genom nämnda försvarsbeslut, räknades

med en årskontingent av något över 900 värnpliktiga. Detta antal var bestämt med hänsyn till nödvändigheten av att flygutbildningen bedrevs under hela året. Värnpliktstidens längd och fördelning på beväringens uppbåd och landstormen förblev oförändrad. De vapenföra värnpliktiga uttogs till linjetjänst eller till ersättningsreserven. Utbildningstiden hade för beväringens värnpliktiga uttagna till linjetjänst och icke tillhörande gruppen studenter och likställda en längd av 140—225 dagar, fördelade på sätt framgår av sammanställningen i tabell 2: 3. Studenter och likställda skulle tjänstgöra sammanlagt 260 dagar. Tjänstgöringen kunde i vissa fall fördelas på omgångar och kunde i vissa fall innefatta även en repetitionsövning. Sådan nu nämnd värnpliktig som bedrev eller kunde väntas bedriva studier till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör eller eljest studier i sådana ämnen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten kunde,

32 med rätt till avbrott för studiekursens fullgörande fullgöra tjänstgöringen med dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Repetitionsövningen skulle icke i något fall fullgöras efter utgången av fjärde värnpliktsåret. Till ersättningsreserven, uttagen värnpliktig skulle fullgöra tjänst under sammanlagt högst 140 dagar; denna tjänst fullgjordes, i förekommande fall, i handräckningstjänst. Reservtruppövning och landstormsövning, vilka funnits enligt 1914 års värnpliktslag, avskaffades.

4. 1936 års härordning Den försvarsorganisation, varom beslut fattades år 1936 (prop. 1936: 225, särsk. utsk. uti. 1 och mem. 4, rskr. 327; värnpliktslag den 30 juni 1936, nr 443), innebar en viss utbyggnad, huvudsakligen genom en väsentlig utökning av flygvapnet. Kategoriklyvningens princip bibehölls men vissa ändringar i systemet härför vidtogs. Arméns krigsorganisation skulle bestå av sex arméfördelningar samt vissa andra förband. För arméns krigsorganisation räknades med att huvudsakligen tretton årsklasser stod till förfogande. För landstormen avsågs elva årsklasser. Flottan skulle i huvudsak bibehållas vid den gällande organisationen. Kustartilleriet utvidgades såväl i fråga om personal som beträffande materiel. Flygvapnets organisation innebar en avsevärd utvidgning ävensom en väsentlig förbättring i kvalitativt avseende. Värnpliktiga skulle icke utbildas i flygtjänst utan borde huvudsakligen användas i marktjänst. Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige fyllde 20 år till och med det år han fyllde 45

åri eller sammanlagt 26 år,i vilket innebar någon utökning. Under denna tid skulle den värnpliktige tillhöra beväringen i 15 år och landstormen i elva år. Den indelning av beväringen i uppbåd, som tidigare funnits, avskaffades. I krig skulle endast behovet avgöra värnpliktstidens längd. Vapenföra värnpliktiga uttogs som tidigare antingen till linjetjänst eller till ersättningsreserven. Utbildningstiden för huvuddelen av de till linjetjänst uttagna utgjorde 175— 225 dagar, fördelade mellan första tjänstgöring och repetitionsövningar i huvudsak på sätt framgår av följande sammanställning (tabell 2: 4 ) . I förhållande till tidigare innebar reformen en viss förlängning av infanteriets tjänstgöringstid och en överföring av tid från repetitionsövningar till första tjänstgöring. Studenter och likställda skulle i likhet med tidigare tjänstgöra sammanlagt 260 dagar. Den särskilda tjänstgöringsformen för sådan värnpliktig som bedrev eller kunde väntas bedriva studier i sådana ämnen att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten bibehölls i huvudsak oförändrad. Repetitionsövningar skulle icke i något fall fullgöras efter utgången av tredje året efter inskrivningsåret. Till ersättningsreserven — vilken avsågs skola användas för handräckningsgöromål — eller till handräckningstjänst uttagen värnpliktig skulle fullgöra tjänst under sammanlagt 180 dagar. Huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet skulle före utgången av andra året efter inträdet i landstormen fullgöra en landstormsrepetitionsövning om fem dagar samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna 1 Genom beslut år 1940 (prop. 1940: 284, L2U 42, rskr. 383; SFS 1940: 511) förlängdes värnpliktstiden för den värnpliktige till och med det år han fyllde 46 år samtidigt som antalet år i beväringen ökades till 16.

33 Tabell 2:4. Utbildningstidens längd för huvuddelen av de värnpliktiga tjänst enligt 1936 års värnpliktslag Första tjänstgöring (dagar) Infanteriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna: Underbefäl och fackmän övriga Kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och signaltrupperna Flottan Kustartilleriet Flygvapnet 1

uttagna till linje-

Repetitionsövningar Antal

Sammanlagd Längd per öv- tjänstgöring (dagar) ning (dagar)

175 150

25 25

225 175

170 *200 170 J 210

200 200 200 210

30 Kunde i vissa fall uppdelas i två omgångar.

ävensom vissa andra värnpliktiga en landstormsbefälsövning om tolv dagar.

C. 1941 års

värnpliktsbeslut

Efter förslag av 1941 års försvarsutredning beslöts år 1941 den reform av värnplikten och värnpliktsutbildningen som i flera väsentliga hänseenden alltjämt präglar vårt värnpliktssystem (promemoria den 4 okt. 1941 av försvarsutredningen; prop. 1941:318, sammansatta stats- och andra lagutsk:s uti. 6, rskr. 507; värnpliktslag den 30 december 1941, nr 967). Bland viktigare ändringar, som sedan år 1941 skett i systemet, må nämnas införande av repetitionsövningar i krigsförband, av befälsövningar i anslutning till repetitionsövning samt av särskilda befälsövningar. Närmare redogörelse för dessa ändringar lämnas i det följande (avsnitt D). 1. Försvarsorganisatorisk bakgrund1 Under de första åren efter andra världskrigets utbrott år 1939 förstärktes krigsmakten avsevärt och utökades härigenom utöver den ram, som 1936 års för3—514534

svarsbeslut angav. De vidtagna åtgärderna var genomgripande. Sålunda skedde för arméns del en utökning av antalet krigsförband och en utökning av stamkadrarna varjämte hemvärnet inrättades. För marinens del utökades flottans och kustartilleriets stridsmedel och kadrar. För flygvapnets del skedde en väsentlig utökning av antalet förband och av kadrarna. Därjämte förlängdes i början av år 1941 provisoriskt första tjänstgöringen för de värnpliktiga till 360 dagar. På grundval av ett av den förenämnda 1941 års försvarsutredning utarbetat förslag fattade statsmakterna år 1942 beslut om den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter u n d e r de närmaste fem åren. Enligt detta beslut skulle försvarets krigsorganisation utbyggas i huvudsak enligt följande. Vid armén skulle tillkomma ett antal lättrörliga förband, motoriserade eller cykelutrustade, som skulle sammanhål1 I försvarsutredningens förenämnda promemeria hänvisades i flera fall till utredningens kommande förslag till ny försvarsorganisation. Värnpliktsutredningens redogörelse här för den försvarsorganisatoriska bakgrunden grundas därför på 1942 års försvarsbeslut.

34 las i smärre operativa enheter, motorbrigader eller cykelbrigader, inrymmande förband ur flera truppslag och med egen underhållstjänst. Ett antal pansarförband skulle ingå i organisationen och där bilda särskilda operativa enheter — pansarbrigader — vilkas kärna skulle utgöras av stridsvagnsförband; till dessa skulle vidare komma infanteri, pansarvärn, artilleri m. m. Truppförbandens eget luftvärn och fältluftvärnet skulle förstärkas. Hemortsluftvärnet skulle utökas betydligt. Underhållsorganen skulle utbyggas. Försvarsområdena skulle organiseras fastare. För marinens del skulle anskaffningen av fartygsmateriel till flottan inriktas främst på att vidmakthålla flottan vid den styrka den skulle få, sedan beslutade nybyggnader — bland annat två kryssare — under de närmaste åren färdigställts. Därutöver skulle torpedbåtsvapnet förstärkas. Nybyggnad skulle ske i huvudsak av större jagare, kustubåtar och torpedbåtar. Kustartilleriet skulle ytterligare förstärkas bland annat med rörligt (flyttbart) svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri. En väsentlig ökning av personalkadrarna vid marinen förutsattes därjämte ske. Antalet flottiljer vid flygvapnet ökades. Även antalet reservflygplan skulle ökas. En viss ökning av personalkadrarna vid flygförbanden skulle vidare ske. Det ansågs icke osannolikt, att utvecklingen under femårsperioden kunde komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet. Efter förslag av 1941 års försvarsutredning i dess förenämnda promemoria den 4 oktober 1941 beslöts samma år att med hänsyn till krigsorganisationens personalbehov från och med den 1 januari 1942 höja värnpliktsålderns övre gräns från 46 till 47 år samt att upphäva uppdelningen i beväring och landstorm.

Som skäl för sistnämnda ändring anfördes dels att nya uppgifter utanför hemortsförsvaret måste åläggas förband sammansatta av äldre värnpliktiga, dels ock att behov förelåg av att utnyttja äldre värnpliktiga även vid fältförbanden. Det räknades emellertid med att flertalet värnpliktiga omkring adertonde tjänsteåret skulle i mobiliseringshänseende överföras från fältförband till lokaiförsvarsförband.

2. Utformningen tjänstgöring

av de värnpliktigas freds-

Armén Utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Det utbildningsmål, som för de värnpliktigas del skulle nås, angavs i försvarsutredningens av statsmakterna godtagna förslag sålunda. 1. Soldaten skall vara fostrad till sådan pliktuppfyllelse, att han även under dödsfara utan tvekan fullgör sin plikt. Detta är den grund, på vilken arméns krigsduglighet ytterst vilar. 2. Soldaten måste så behärska det formella uppträdandet, att han automatiskt kan utföra de handgrepp och rörelser, som erfordras för att k u n n a h a n t e r a vapen och a n n a n materiel, för att taga skydd, utföra förflyttningar på stridsfältet m . m. 3. Andra grenar av verksamheten i fält måste soldaten så behärska, att han h a n d lar vanemässigt. Till dessa höra t. ex. förberedelser för strid, utförande av observation, ordnande av förläggning, materielens vård och förberedelser för marsch. Om icke soldaten äger k u n s k a p e r och färdigheter i dessa grenar av tjänsten i fält, k r ä ves från befälets sida en ständig handledning och övervakning, vilket kan äventyra dess verksamhet i andra hänseenden. 4. Soldaten måste vara så t r ä n a d och härdad, att man förmår u t h ä r d a de fysiska och psykiska påfrestningar, som alltid äro förenade med verksamheten i fält. Han skall dessutom lära sig övervinna de särskilda svårigheter, som klimatet i vissa delar av vårt land erbjuder. Härför kräves bland a n n a t att all personal vid förband, som skola k u n n a vinterorganiseras, måste vara vinterutbildad.

35 5. Soldatens utbildning skall vara så mångsidig, att inom de lägsta förbanden förluster åtminstone i viss utsträckning kunna ersättas genom överflyttning av personal mellan förbandens underavdelningar. 6. Genom förbandsutbildning måste soldaten bibringas sådana kunskaper och en sådan omdömesförmåga, att han kan uppträda i förband. Han skall även, undandragen befälets omedelbara inflytande, kunna anpassa sitt handlande efter läget och begagna de fördelar som fiendens uppträdande, terrängen eller andra omständigheter bjuda honom. 7. Utbildningen måste vara så grundlig, att kunskaperna och färdigheterna bliva bestående för lång tid framåt. Tjänstgöringstidens längd måste vidare medgiva, att ett så stort antal repetitionsövningar anordnas, att soldatens tjänstbarhet i fråga om såväl kunskaper och färdigheter som träning och härdning i erforderlig grad vidmakthålles under hela tjänstetiden. Det är jämväl nödvändigt, att såvitt möjligt fortlöpande hålla den värnpliktige underkunnig om nya reglementariska föreskrifter ävensom att bibringa honom förmågan att hantera nytillkomna vapen m. m. Utbildningens omfattning för flertalet värnpliktiga borde, med utgångspunkt i nyss angivna utbildningsmål, enligt försvarsutredningen vara följande: 1) en rekrytskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut kunde under förbandsutbildning bekläda någon mindre krävande befattning för menig inom egen utbildningslinje; 2) en soldatskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut kunde bekläda alla befattningar för meniga inom egen pluton (motsvarande förband) såväl vid normal- som vinterorganisation, att de dessutom kunde bibringas sådana kunskaper och färdigheter, att de kunde ingå i andra plutoner (motsvarande förband) inom eget kompani (motsvarande förband), att de värnpliktigas utbildning kunde befästas genom förbandsutbildning under i möjligaste mån fältmässiga förhållanden, att erforderlig specialutbildning kunde komma till stånd samt att befälspersonalen kunde erhålla grundlig utbildning i truppf öring; 3) ett så stort antal repetitionsövningar, att de värnpliktigas tjänstbarhet kunde vidmakthållas under hela den tid de vore mo-

biliseringsplacerade vid fältförband samt att bataljons- och högre chefer kunde erhålla grundlig utbildning i truppf öring; och slutligen 4) en efterutbildningsövning av sådan längd, att de värnpliktiga vid tidpunkten för deras överförande till territoriella förband kunde erhålla den repetition av tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom i vissa fall den omskolning, som erfordrades för de skulle bliva fullt användbara i dessa förband. Enligt försvarsutredningen hade för infanteriets del krävts en första tjänstgöring av 450 dagar för att tillgodose de av utredningen angivna kraven; utredningen stannade dock — med hänsyn till de betydande olägenheter och stora kostnader som vore förenade med att samtidigt ha två årsklasser i tjänst — för att föreslå 360 dagars första tjänstgöring. Utredningen räknade med att vid infanteriet nämnda tid skulle disponeras på följande sätt: Rekrytskola 180 dagar Soldatskola: för fullständigande av utbildningen inom egen utbildningslinje 60 » för förbandsutbildning 60 » för vinterutbildning . . . . 60 » 360 dagar Utbildningen skulle fullföljas med två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Övningarna skulle fullgöras årsklassvis före utgången av tredje, åttonde och adertonde året efter inskrivningsåret. Sammanlagt skulle således utbildningstiden omfatta (360 + 30 + 30 + 30 = ) 450 dagar. För övriga till armén hörande truppslag ansåg utredningen kraven i fråga om de värnpliktigas utbildningstid icke vara väsentligt skiljaktiga från dem vid infanteriet. Som skäl för att de värnpliktiga vid dessa truppslag erhöll en lika

36 lång första tjänstgöring som de värnpliktiga vid infanteriet anfördes dels att det moderna kriget av dessa krävde en ganska omfattande infanteristisk utbildning, dels behovet av att fortgående kunna anordna samövningar olika truppslag emellan, dels ock rättviseskäl. Såsom motiv för den kraftiga förlängning av utbildningstiden, som utredningsförslaget innebar, angavs att erfarenheten visat på nödvändigheten av att fältförbanden vore krigsdugliga omedelbart efter mobilisering och att, för att möjliggöra detta, en förlängning av övningstiden krävdes. Från överbefälhavarens sida hade yrkats på en än längre utbildningstid under hänvisning bland annat till önskemålet att kunna hålla vissa beredskapsstyrkor. Departementschefen uttalade emellertid härtill, att beredskapen borde tillgodoses — förutom i viss mån genom inneliggande åldersklass — genom användande, vid behov, av den särskilda beredskapsövning, vars införande samtidigt föreslogs (jfr härom i det följande). I enlighet med försvarsutredningens förslag bestämdes för arméns samtliga truppslag första tjänstgöringens längd till 360 dagar. I fråga om tjänstgöringens förläggning under året anförde försvarsutredningen i huvudsak följande synpunkter, vilka lämnades utan erinran av föredragande departementschefen. Vad till en början första tjänstgöringens förläggning anginge, så underlättade de gynnsamma väderleksförhållandena under sommaren den enskilda utbildningen, som på grund av sin natur i huvudsak måste bedrivas utomhus. Erfarenheten visade, att en utbildning, som toge sin början på hösten eller vintern, i regel stördes av talrika sjukdomsfall bland rekryterna på grund av deras brist på träning och härdning. De vore därför önskvärt, att vinterutlfoildningsskedet, som icke lämpligen kunde förläggas till annan tid än januari—

mars, utgjorde avslutningen på första tjänstgöringen. Inryckning till första tjänstgöring på våren vore därför lämpligast. På grund av väderleksförhållandena särskilt i mellersta och norra Sverige syntes det icke lämpligt att påbörja den enskilda utbildningen tidigare än den 1 april. Rekrytskolan skulle vid inryckning den 1 april komma att sträcka sig över månaderna april—september och soldatskolan över månaderna oktober—mars. Repetitionsövning borde enligt utredningens uppfattning förläggas till sådan tid på året, att övningar i större förband kunde äga rum utan att valet av övningsterräng alltför mycket inskränktes av hänsyn till besådda åkrar, växande säd o. s. v. Vidare finge väderleksförhållandena icke försvåra eller omöjliggöra nåendet av det för övningen uppställda målet. På grund av vad sålunda anförts kunde endast månaderna september—oktober och januari— mars lämpligen ifrågakomma för repetitionsövning. Även om det vore önskvärt, att övningar med vinterorganiserade fältstarka förband tid efter annan komme till stånd särskilt vid de till Norrland förlagda truppförbanden, borde repetitionsövningen dock av kostnadsskäl i regel förläggas till tiden september—oktober. För att fältstarka förband skulle kunna organiseras under övningen måste den yngsta årsklassen deltaga i förbandsutbildningen tillsammans med de äldre årsklasserna. Detta förhållande talade för att repetitionsövningen förlades till oktober, enär den yngsta årsklassen då hunnit längre i sin utbildning och den enskilda utbildningen kunde fullföljas utan störningar. Därest övningen ändock förlades till september, syntes olägenheten av sådana störningar kunna genom lämplig organisation av utbildningsförbanden väsentligt reduceras. Väderleksförhållandena under september vore i regel gynnsamma för utbildning. Utredningen hade med hänsyn till det anförda ansett sig böra föreslå, att repetitionsövningen i regel förlades till september månad — vid truppförband i Norrland dock vissa år till mars eller april. I sistnämnda fråga borde ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall fatta beslut. Efterutbildningsövningens förläggning under året erbjöde ur militär synpunkt icke samma svårigheter. Den torde kunna förläggas till den för enskild utbildning lämpligaste perioden juni—augusti. Därvid borde dock iakttagas, att icke jordbrukets

37 berättigade intressen lede onödigt intrång. Vederbörande årsklass borde i regel inkallas i två eller flera omgångar, varigenom ett bättre utbildningsresultat kunde uppnås. Under första tjänstgöringen räknades med tre övningsuppehåll om sammanlagt omkring en månads längd. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle icke tas i anspråk för »gemensam» handräckningstjänst. Härför skulle användas värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4. Dessa skulle åläggas samma tjänstgöringsskyldighet som övriga värnpliktiga, dock att deras mot repetitions- och efterutbildningsövningar svarande tjänstgöring skulle vara fullgjord före utgången av fjärde året efter inskrivningen. Utbildningen av värnpliktigt befäl. Till följd av krigsorganisationens ökade omfattning ansågs det nödvändigt att de värnpliktiga toges i anspråk som befäl i väsentligt större utsträckning än tidigare. Bland annat skulle behovet av plutonchefer (motsvarande chefer) till övervägande del fyllas med värnpliktigt befäl. Befälsutbildningen skulle ske redan i fred. Såsom allmänna krav på ifrågavarande utbildning angavs av försvarsutredningen — vars uttalande härutinnan lämnades utan erinran av föredragande departementschefen — att de värnpliktiga skulle vid mobilisering kunna utan kompletterande utbildning placeras i de befattningar, för vilka de vore avsedda, att de skulle äga någon förmåga i trupputbildning samt att de skulle kunna tillfälligt placeras som befäl vid andra förband inom eget truppslag med annan beväpning och annat stridsförfarande än det egna, ävensom bibringas någon förmåga att upprätthålla närmast högre befattning än den, för vilken de vore avsedda. Utbildningen av gruppchefer skulle ske inom ramen för den föreslagna första tjänstgöringen om 360 dagar. Till

denna utbildning utvalda värnpliktiga borde utbildas vid en parallellt med soldatskolan bedriven gruppchefsskola. Utbildning till plutonchefs ställföreträdare (underofficer) skulle ske under en parallellt med soldat- och gruppchefsskolorna ordnad förberedande plutonchefsskola samt under en plutonchefsskola om högst 180 dagar utöver första tjänstgöringen. Utbildningen till plutonchef (officer) skulle ske under ytterligare högst 180 dagar därefter. Den förstnämnda utbildningen skulle ske vid truppförbandsvis ordnade skolor, den sistnämnda utbildningen vid truppslagsvis ordnade skolor. Därest behovet av elever för officers- och underofficersutbildning icke kunde fyllas med lämpliga värnpliktiga, som frivilligt anmälde sig till ifrågavarande utbildning, skulle emellertid tvångsvis uttagning kunna ske. Uttagning till utbildningen skulle ske ur hela årsklassen. Rörande den förlängning av utbildningen, som det angivna innebar för vissa värnpliktiga, anförde föredragande departementschefen vid anmälan av ärendet i huvudsak följande. Grundsatsen om en såvitt möjligt rättvis fördelning av värnpliktsbördorna hade tilllämpats då det gällt att bestämma övningstidens längd för värnpliktiga tillhörande olika försvarsgrenar och olika truppslag. Avsteg härifrån måste däremot ske i fråga om utbildningen till plutonchefs ställföreträdare (ersättare) och till plutonchef. Detta innebure ett allvarligt intrång i de if rågakommande värnpliktigas levnadsförhållanden och i många fall för dem skulle medföra avsevärda olägenheter. Den enskildes intresse måste emellertid h ä r vika för riksförsvarets ofrånkomliga krav. Till utbildning vid gruppchefsskola måste, enligt försvarsutredningens beräkningar, med hänsyn till mobiliseringsbehovet av gruppchefer i regel ut-

38 tagas omkring 28 procent och till förberedande plutonchefsskola efter samma grunder omkring 9 procent av den värnpliktiga årskontingenten vid varje truppförband. Antalet elever i plutonchefsskolan borde omfatta omkring 8 procent och i den därpå följande officersutbildningen omkring 4 procent av de värnpliktiga i varje årsklass. Procentsatserna innefattade även officersoch reservofficersaspiranter. Det ansågs böra eftersträvas, att utbildningen av värnpliktiga i allmänhet och värnpliktiga med studentexamen påbörjades samtidigt. Det värnpliktiga befälet skulle fullgöra repetitions- och efterutbildningsövningar i samma omfattning som övriga värnpliktiga. Genom anordnande av frivillig befälsutbildning skulle möjligheter skapas att bevara kvaliteten hos åtminstone den ambitiösa delen av det värnpliktiga befälet. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst. Enligt försvarsutredningen borde uttagning för utbildning i specialtjänst ske främst med hänsyn till studieinriktning och omfatta uttagning endast för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär, fälttygtekniker (avsedd att vid mobilisering tjänstgöra som arméingenjör) och krigskassör. För dessa värnpliktiga avsågs tjänstgöringen omfatta sammanlagt 630 dagar. Tjänstgöringen skulle kunna fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden. Utredningens nämnda uttalanden föranledde i huvudsak inga erinringar från departementschefens sida.

Flottan Utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. För värnpliktiga i allmänhet skulle enligt beslutet den totala utbildningstiden vara av samma längd som vid ar-

mén, d. v. s. 450 dagar, men med annan fördelning.—För de sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som förutsattes vara av särskild betydelse för bemanningen av örlogsfartygen, skulle tjänstgöringsskyldigheten uttagas i en följd. Utbildningstiden avsågs härvid de tre första månaderna skola användas för utbildning å örlogsstation samt de tolv återstående för utbildning och tjänstgöring ombord. Inryckning avsågs skola ske i början av november och utryckning i slutet av januari. Efter fullgjord fredstjänstgöring skulle dessa värnpliktiga hela sin värnpliktstid vara tilldelade marinen. — Enär de sjömanshusinskrivna värnpliktiga av en årsklass icke vore tillräckligt många för att medgiva upprätthållandet av rustade sjöstridskrafter i tillräcklig omfattning borde även icke sjömanshusinskrivna värnpliktiga tilldelas flottan. Av utbildningstiden för dessa avsågs de första två månaderna användas för utbildning å örlogsstation samt de tolv därpå följande månaderna för utbildning och praktisk tjänstgöring ombord eller i land. Ytterligare en månad avsågs skola användas för efterutbildningsövning vid armétruppförband. Dessa värnpliktiga skulle efter fullgjord första tjänstgöring kvarstå vid flottan för krigsbehovets fyllande under ett antal år men sedan överföras till armén. Inryckning till första tjänstgöring avsågs skola ske i början av februari och utryckning i slutet av mars. — De handräckningsvärnpliktiga vid flottan skulle i en följd fullgöra en fredstjänstgöring om 450 dagar. Utbildningen av sjökaptener och likställda. Värnpliktiga sjökaptener skulle under 420 dagar utbildas till värnpliktiga officerare. Värnpliktiga styrmän och maskinister skulle under 420 dagar utbildas till värnpliktiga underofficerare. Samtliga nu nämnda kategorier skulle därjämte vara skyldiga att full-

39 göra två repetitionsövningar om sammanlagt 120 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar. Nämnda värnpliktiga skulle hela den tid de kvarstod i värnpliktsåldern tillhöra flottan. Utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst. Flottan skulle tilldelas vissa värnpliktiga specialister, nämligen ingenjörer och kemister, intendenter, läkare, tandläkare samt artilleritekniker (tygtekniker). Utbildningstiden borde för dessa fördelas på flera år; den skulle uppgå till 450 dagar. F ö r vissa av de angivna specialisterna skulle tillkomma för underhållande av vunna färdigheter samt vidareutbildning ytterligare 180 dagars tjänstgöring, vilken borde i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap. Flaggkorpraler, korpraler och 2. klass sjömän, vilka efter avslutad anställning vid flottans stam redovisades såsom värnpliktiga, skulle under hela sin återstående värnpliktstid tillhöra flottan. De skulle h ä r u n d e r vara skyldiga fullgöra en repetitionsövning om 30 dagar. Kustartilleriet Utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga var utformad efter samma principer som vid armén. Tjänstgöringstiden var sålunda 450 dagar, varav belöpte på första tjänstgöring 360 dagar, på två repetitionsövningar sammanlagt 60 dagar och på en efterutbildningsövning 30 dagar. De värnpliktiga skulle under hela sin värnpliktstid tillhöra kustartilleriet. Första tjänstgöringen avsågs skola förläggas till tiden april ett år—mars påföljande år. De handräckningsvärnpliktiga skulle fullgöra sin tjänstgöring efter samma grunder som vid armén. Utbildningen av värnpliktigt befäl. Värnpliktigt underbefäl skulle uttas och

tjänstgöra efter samma grunder som vid armén. Behovet av officerare och underofficerare avsågs skola i första h a n d tillgodoses genom frivillig utbildning bland värnpliktiga studenter och likställda samt bland visst underbefäl. Därest härigenom officers- och underofficersbehovet icke skulle bli tillgodosett skulle tvångsvis uttagning till erforderlig utbildning få ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde för arméns vidkommande. Flygvapnet Utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstiden bestämdes att omfatta en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om varder a 30 dagar att fullgöras vid flygvapnet samt en efterutbildningsövning om 30 dagar att för huvuddelen av de värnpliktiga fullgöras vid armén. I avsikt att flygförbanden ständigt skulle erhålla godtagbar personell beredskap uppdelades huvuddelen av årskontingenten i två omgångar, varav den ena skulle inrycka den 1 oktober och den andra den 15 november. Repetitionsövningarna skulle k u n n a fullgöras i ett sammanhang eller var för sig för att därigenom möjliggöra en smidig anpassning till verksamheten inom vapnet. Utbildningen av biträdande ingenjörer. För värnpliktiga uttagna till biträdande ingenjörer avsågs tjänstgöringen skola omfatta 360 dagar jämte, vid behov, högst 180 dagars ytterligare tjänstgöring, som skulle få uttas efter de för värnpliktiga i specialtjänst gällande grunderna. Utbildningen av värnpliktigt befäl. Värnpliktiga uttagna till underofficersutbildning skulle fullgöra, utöver en första tjänstgöring om 360 dagar, en ytterligare utbildning om högst 180 dagar samt en eller två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om sam-

40 manlagt 90 dagar, fördelade på sätt närmare angavs i värnpliktslagen. Utbildningen av flygförare, bombfällare och flygskyttar. Värnpliktiga för utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar skulle uttas på frivillighetens väg. Utbildningstiden skulle bli omkring 600 dagar. Med hänsyn till att nu ifrågavarande personal skulle uttas efter ansökan ansågs bestämmelserna om deras tjänstetid icke böra inflyta i värnpliktslagen, vilken reglerade den tvångsvis skeende uttagningen.

Vissa för försvarsgrenarna spörsmål

gemensamma

Beredskapsövning. År 1939 hade införts viss skyldighet för värnpliktig att fullgöra beredskapsövning (jfr prop. 1939: 232). I 1941 års värnpliktslag utvidgades denna skyldighet. Härvid angavs, att om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt värnpliktig — dock icke specialtjänstuttagen sådan — vore skyldig fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning skulle upphöra sedan ett och ett halvt år förflutit från avslutandet av första tjänstgöringen. Premier. Under hänvisning till rättviseskäl och till försvarets intresse att till befäl uttogs de bästa och dugligaste värnpliktiga beslöts år 1942 (prop. 1942: 297, Sä3U 4, rskr. 375; SFS 527) att premier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller officersutbildning samt vissa andra slag av utbildning. Premierna skulle vara för underofficersutbildning 250 kr. och för officersutbildning 1 250 kr. För uppgifter om övriga härvid beslutade premier samt om premiesystemets och premiebeloppens senare utveckling torde få hänvisas till kapitel 31.

D. Viktigare, intill år 1965 gjorda ringar i 1941 års värnpliktsbeslut

änd-

1. Krigsorganisatorisk bakgrund

Den totala omfattningen av försvarets krigsorganisation förblev, sedan 1942 års försvarsbeslut genomförts personellt sett av i huvudsak oförändrad storlek, dock att under senare delen av perioden någon minskning ägde rum. Inom ramen härför skedde betydande organisatoriska förändringar särskilt i anslutning till de s. k. försvarsbesluten åren 1948, 1958 och 1960. Förändringarna gällde både organisation och materiel. De organisatoriska förändringarna, som delvis berodde på att förbättrad materiel tillfördes, var i huvudsak följande. Inom armén ersattes fördelningen av infanteribrigaden som den största, fast organiserade operativa enheten vid sidan av pansarbrigaden. Förbandens eldkraft ökade liksom deras rörlighet. Utvecklingen härvidlag var förenad med en starkt ökad motorisering; hästen försvann så småningom nästan helt ur organisationen. Förbandens organisation anpassades för ett mera spritt och rörligt uppträdande än tidigare; bland annat som följd härav tillkom ytterligare sambandsförband. Mobiliseringsorganisationen decentraliserades. Inom marinen inriktades för flottans del under den angivna perioden nybyggnadsverksamheten mot lättare fartyg särskilt under periodens sista del. Genom att fartygsbeståndet omsattes tämligen långsamt, påverkades dock krigsorganisationen totalt dock m i n d r e härav. Med utvecklingen mot lättare fartyg sammanhängde, att en utbyggnad skedde av flottans basorganisation. För kustartilleriets del lades en del fasta anläggningar ned; smärre rörliga förband tillkom. Marinens kustbevakningsorganisation utbyggdes kraftigt. Flygvapnet bibehöll under den gång-

41 na perioden vad gäller de flygande förbanden i huvudsak den omfattning som uppnåddes genom 1942 års försvarsbeslut. En väsentlig utbyggnad skedde av basorganisationen. Luftbevakningen överfördes från armén till flygvapnet och utbyggdes. En markbaserad stridsledningsorganisation tillkom. Till innebörden i nu ifrågavarande hänseenden av 1963 års försvarsbeslut återkommes i det följande (kap. 5).

2. Beslut åren 1947—1949 om provisoriska förkortningar av utbildningstiden in. in.

Den genom 1941 års värnpliktslag bestämda utbildningstiden förkortades genom beslut av 1947 års riksdag provisoriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för huvuddelen av de värnpliktiga skedde genom att första tjänstgöringen förkortades från 360 till 330 dagar (prop. 227, L^U 30, rskr. 259; SFS 228). Härvid avsågs att, med bibehållande av tidigare bestämda utbildningsmål, minska belastningen på förbanden. Kungl. Maj:t beslöt den 23 april och den 30 maj 1947 i kommandoväg (TLB 135 och 162) att inställa samtliga efterutbildningsövningar år 1947 samt vissa av detta års repetitionsövningar. Påföljande år beslöt statsmakterna att provisoriskt — i avvaktan på ytterligare utredning — förkorta de värnpliktigas tjänstgöringstid med ytterligare 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1, rskr. 376; SFS 514). Härvid blev alltså den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga bestämd till 360 dagar. Denna utbildningstid uppdelades vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitions- och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Härvid skulle för arméns del det 14 dagars uppehåll i utbildningen för huvuddelen av

de värnpliktiga, som med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft anordnades under skördetiden, icke inräknas i utbildningstiden. För arméns del förutsattes, att utbildningsmålen icke till följd av förkortningen skulle begränsas mer än som vore oundgängligen nödvändigt. För kustartilleriet beslöts, att med hänsyn till väderleksförhållandena och utbildningens därav beroende effektivitet utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga i fortsättningen skulle vara januari—oktober. Vid flottan och flygvapnet skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd. För flottans del beslöts därjämte att radikalt omlägga utbildningssystemet. Härvid skulle övergång ske till inryckning i fyra, över året jämnt fördelade omgångar. Vidare skulle utbildningen i stor utsträckning centraliseras. För befälsutbildningen vid samtliga försvarsgrenar skulle gälla i stort sett oförändrade tidsbestämmelser med undantag för den förkortade första tjänstgöringen. Genom beslut år 1949 (prop. 194, L 2 U 1, rskr. 371; SFS 306) undantogs vissa värnpliktiga radiotelegrafister vid flottan från bestämmelserna om begränsning av utbildningstidens längd samt infördes uttagning för utbildning till värnpliktig officer vid flottan. Samtidigt ändrades maximitiden för beredskapsövningens längd från 180 till 270 dagar (SFS 1949: 307).

3. Beslut åren 1949 och 1954 om tidigare påbörjande av första tjänstgöringen m. m.

Efter förslag av 1948 års värnpliktskommitté förelades 1949 års riksdag i proposition förslag om inskrivning av de värnpliktiga det år de fyllde 19 år (mot tidigare 20 år) och om värnpliktsutbildningens påbörjande för huvuddelen av de värnpliktiga nästföljande år, innebärande för flertalet värnpliktiga

42 även h ä r ett års förskjutning. Sänkningen avsågs ge sociala fördelar för samhället och för den enskilde samt möjliggöra att utbildningskontingenten hölls tämligen konstant genom att den sammansattes av värnpliktiga ur mer än en årsklass. Också en förutsedd minskning av den totala tillgången på värnpliktiga skulle i någon mån motverkas genom att på sikt ytterligare en årsklass blev disponibel för krigsplacering, övergången till tidigare tjänstgöring avsågs skola genomföras successivt. Förslaget godkändes av riksdagen (prop. 1949:194, L2U 1, rskr. 371; SFS 308 och 309; se även p r o p . 1950: 224, s. 15 f). Efter förslag av chefen för armén beslöt statsmakterna år 1954 att, för att i utbildningsorganisationen på sikt utjämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, sänka inskrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värnpliktstjänstgöringens påbörjande för flertalet värnpliktiga med ytterligare ett år (prop. 1954:92, L2U 20, rskr. 185; SFS 199). Övergången till tidigare tjänstgöring skulle ske successivt.

4. 1950 års beslut om införande av repetitionsövningar i krigsförband in. ni.

1948 års värnpliktskommitté framlade i sitt år 1949 avgivna betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrågor (SOU 1949: 46) — kommitténs slutbetänkande — förslag rörande utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och efterföljande utbildning samt den senares utformning, första tjänstgöringens inpassning under året, repetitions- och efterutbildningsövningarnas anordnande, beredskapsövning, uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning, utbildning av värnpliktigt befäl samt uttagning och utbildning av värnpliktiga i specialtjänst. Härjämte framlade kommittén

förslag om ändrade grunder för premier till värnpliktiga och om tillgodoseende av behovet av ekonomivärnpliktiga. Dessa spörsmål jämte vissa andra, i vilka kommittén tidigare avgivit förslag, blev sedermera föremål för statsmakternas beslut (prop. 1950:224, L2TJ 46, rskr. 340; SFS 225). Utbildningstidens längd Huvuddelen au de värnpliktiga. Värnpliktskommittén var av sina direktiv bunden till en ram av 12 månader för den sammanlagda utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga. Kommitténs förslag var utformat i enlighet härmed. Departementschefen ifrågasatte vid anmälan av ärendet, i avvaktan på ytterligare erfarenheter av utbildningsresultatet inom ramen för dåvarande utbildningstid, icke någon ändring härav men framhöll, att han icke ville ta definitiv ställning i frågan. Riksdagens beslut anslöt sig härtill. Gruppchefer. Enligt 1941 års värnpliktslag hade de som uttagits för utbildning till gruppchefer icke längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet. De åren 1947 och 1948 beslutade provisoriska förkortningarna av tjänstgöringstiden innebar icke någon ändring i detta förhållande, ehuru förslag framlagts av arméchefen och av värnpliktskommittén (majoriteten) om att ge gruppcheferna längre utbildningstid än huvuddelen av de värnpliktiga. Värnpliktskommittén tog i sitt slutbetänkande ånyo upp gruppchefsfrågan och kommitténs majoritet föreslog, att gruppcheferna vid armén och kustartilleriet skulle ges två månader längre utbildning än värnpliktiga i allmänhet. Två ledamöter förordade oförändrad utbildningstid i avbidan på resultatet av fortsatta försök på området. Det beslöts, i enlighet med vad i pro-

43 positionen förordats, att första tjänstgöringen för gruppcheferna tills vidare skulle bibehållas vid 270 dagar i avbidan på ytterligare utredning i ämnet. Icke heller i fråga om flottans underbefäl vidtogs några ändringar. Underofficersoch officersuttagna värnpliktiga. Enligt beslutet skulle vid armén de värnpliktiga underofficerarnas grundutbildning omfatta oförändrat 270 dagar första tjänstgöring och 180 dagar fortsatt tjänstgöring samt officerarnas ytterligare högst 180 dagar (fullgjorda på vinterlinje, på sommarlinje eller på delad sommarlinje, den sistnämnda linjen nyinrättad i rekryteringsfrämjande syfte). Värnpliktskommittén, som visserligen ansett att av militära skäl en något längre tid för underofficersutbildning varit önskvärd, hade föreslagit angiven tid under hänvisning till den studerande ungdomens intresse av att få tjänstgöringen inrymd mellan tidpunkterna för studentexamens avläggande och universitets- och högskoleundervisningens början påföljande höst. Rörande uttagningen till officersutbildning hänvisas till det följande. Vid flottan utbildades enligt gällande ordning, bland andra, värnpliktiga som före värnpliktstjänstgöringen avlagt vissa examina vid navigationsskola till värnpliktiga underofficerare. Det beslöts nu bland annat att också värnpliktiga tilldelade flottan som efter fullgjord värnpliktstjänstgöring om 360 dagar avlade vissa examina vid dylik skola skulle uttas och utbildas till värnpliktiga underofficerare; utbildningen skulle ske under den eljest för repetitionsövningar avsedda tiden om 120 dagar. Vissa av dessa värnpliktiga skulle även efter frivilligt åtagande kunna utbildas till officerare. Vissa värnpliktiga med examen från navigationsskola utbildades tidigare, efter frivilligt åtagande, inom ramen för

gällande tid för första tjänstgöring och repetitionsövningar till officerare. Det beslöts nu, att tiden för officersutbildningen av vissa värnpliktiga med examen från navigationsskola skulle förlängas med 90 dagar till sammanlagt 570 dagar; utbildningen skulle genomgås efter frivilligt åtagande. Vid kustartilleriet skedde inga förändringar. Detta innebar bland annat att officersutbildningen skulle ske under vinterhalvåret i direkt anslutning till underofficersutbildningen. Beträffande flygvapnet beslöts, att grundutbildningens längd för värnpliktiga underofficerare och officerare* skulle vara högst den för armén och kustartilleriet gällande. Kungl. Maj:t skulle äga att inom ramen härför besluta om utbildningens utformning. Värnpliktiga i specialtjänst. Den sammanlagda tjänstgöringstiden för de specialistuttagna förblev enligt beslutet — som överensstämde med värnpliktskommitténs förslag —- oförändrad, d. v. s. dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring om 360 dagar, dels ock i vissa fall fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar. Utbildningstidens tjänstgöring och ning

fördelning på första efterföljande utbild-

1950 års beslut innefattade — i enlighet med värnpliktskommitténs förslag — icke annan förändring av den år 1949 beslutade ordningen än att vid flygvapnet vissa värnpliktiga i luftbevakningstjänst skulle fullgöra tre repetitionsövningar. Det må i sammanhanget nämnas, att överbefälhavaren i sitt remissyttrande över kommittéförslaget på denna punkt 1 Denna kategori tillkom vid flygvapnet bland annat såsom en följd av överflyttningen av luftbevakningen från armén till flygvapnet (prop. 1948: 206, jfr prop. 1949: 194).

44 framhöll, att med gällande utbildningstid den för krigsanvändbarheten nödvändiga förbandsutbildningen måste uppskjutas till första repetitionsövningen och att detta innebure, att de yngsta årsklasserna icke utan kompletterande utbildning vore fullt användbara i fält vid mobilisering. Överbefälhavaren förklarade sig dock anse, att med de i direktiven givna förutsättningarna den av kommittén föreslagna fördelningen borde väljas. Första tjänstgöringens året

inpassning

under

Armén. Värnpliktskommittén behandlade olika alternativ för inpassning under året av en första tjänstgöring om 270 dagar för huvuddelen av arméns värnpliktiga. Kommittén redovisade därvid de olika synpunkter på förevarande spörsmål som gällde för flertalet truppslag inom armén. Kommittén förutsatte, att arméns värnpliktiga studenter och likställda kunde inrycka till tjänstgöring tidigast i början av juni. — Kommittén framhöll, att en sammanhängande första tjänstgöring teoretiskt kunde tänkas påbörjad vid vilken tidpunkt på året som helst. Kommittén begränsade sig dock till att jämföra fyra olika inryckningsalternativ, nämligen vinterinryckning (omkring den 15 j a n u a r i ) , vårinryckning (omkring den 27 m a r s ) , sommarinryckning (omkring den 1 juni) och höstinryckning (omkring den 1 september). Kommittén bedömde alternativen från följande utgångspunkter, nämligen utbildningens ändamålsenliga bedrivande, kraven på kuppberedskap, näringslivets, främst jordbrukets, behov av arbetskraft samt den studerande ungdomens befogade önskemål. Kommittén ansåg utbildningssynpunkterna i första h a n d utslagsgivande. Kommittén fann u r denna synpunkt alternativen med vinter- och höstinryckning olämpliga.

Av alternativen vårinryckning och sommarinryckning ansåg kommittén sommarinryckning ur utbildningssynpunkt överlägset. Detta alternativ befanns jämväl bäst tillgodose den studerande ungdomens önskemål. För näringslivets del ansågs alternativet med höstinryckning jämställt eller möjligen något överlägset alternativet med sommarinryckning; övriga alternativ ansågs icke tillgodose näringslivets behov. Kommittén ansåg, att någon lämplighetsjämförelse mellan de olika alternativen ur kuppberedskapssynpunkt icke kunde ske. Kommittén förordade alternativet med sommarinryckning. En reservant förordade, under hänvisning till jordbrukets intressen, i första hand ett alternativ med inryckning i slutet av september. — Värnpliktskommittén hade också diskuterat möjligheterna att uppdela värnpliktskontingenten i flera inryckningsomgångar. Kommittén ansåg sig dock icke kunna förorda en dylik uppdelning annat än möjligen beträffande förband med ur beredskapssynpunkt utsatt läge (exempelvis Gotland). — Kommittén berörde också frågan om s. k. delad första tjänstgöring, därvid närmast undersökts ett alternativ med åtta månaders tjänstgöring under första året och den återstående månaden av första tjänstgöringen jämte en repetitionsövning under tredje året. Kommittén förordade dock icke detta alternativ och avstyrkte över huvud taget en uppdelning av första tjänstgöringen (utom för vissa övningstrupper m. m.). — Kommittén föreslog, under framhållande av att särskilda synpunkter gjorde sig gällande beträffande vissa truppslag, att vid vissa luftvärnsförband inryckning skulle ske i januari. Statsmakternas beslut anslöt sig till värnpliktskommitténs förslag. Vid sin anmälan av frågan utgick departementschefen — under hänvisning till vad ar-

45 betmarknadsstyrelsen anfört vid remissbehandlingen av kommittéförslaget (se p r o p . s. 29) — från att det av kommittén förordade alternativet med sommarinryckning bäst tillgodosåg det totala näringslivets önskemål. Vid beslutet förutsattes, såsom också värnpliktskommittén gjort, att ett skördeuppehåll om två veckors längd skulle inläggas under sommarhalvåret. Marinen och flygvapnet. För kustartilleriet beslöts, att inryckning skulle såsom dittills ske i januari. Frågan om tjänstgöringens inpassning under året för flottans och flygvapnets värnpliktiga behandlades icke.

Repetitionsövningar

och

efterutbildnings-

Armén. Enligt såväl 1941 års bestämmelser som 1948 års provisoriska bestämmelser skulle arméns värnpliktiga fullgöra utöver första tjänstgöring dels två repetitionsövningar om vardera 30 dagar, den första före utgången av tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, dels ock en efterutbildningsövning om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktskommittén hade för den efterföljande utbildningen utgått från en av de militära myndigheterna uppställd målsättning, som åsyftade vidmakthållande och komplettering av de värnpliktigas färdigheter, inlärande av nya stridssätt och vapen samt omskolning och förbandsutbildning med särskild vikt lagd på tillämpad förbandsutbildning i bataljon eller motsvarande förband. Värnpliktskommittén anförde, att det dittillsvarande repetitionsövningssystemet principiellt kännetecknades av att inkallelserna till repetitionsövning skedde åldersklassvis. F ö r ä n d r i n g a r i fråga

om den värnpliktiges bostadsort m. fl. personliga förhållanden eller hans avsedda användning i krig inverkade därför icke på inkallelserna. Då krigsförbanden av praktiska skäl icke uteslutande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga med samma födelseår, blev följden att krigsförbanden aldrig blev i fred övade såsom förband. I stället kom de olika värnpliktiga, som tillhörde förbandet, att repetitionsövas envar med sin åldersklass i tillfälligt sammansatta utbildningsförband. — Kommittén fann dittillsvarande längd på repetitionsövningarna väl avvägd i förhållande till ändamålet med övningarna. Kommittén ansåg dock att mot slutet av de två perioder om vardera nio eller tio år, under vilka för den värnpliktige ingen militärtjänstgöring förekom, den värnpliktiges tjänstbarhet i regel måste ha nedgått tämligen starkt. — Kommittén angav sammanfattningsvis såsom sin åsikt, att systemet med repetitionsövning i åldersklass, sådant det gestaltats enligt 1941 års ordning, vore värnpliktstekniskt enkelt och hade vissa fördelar ur pedagogisk och organisatorisk synpunkt samtidigt som det på ett i huvudsak tillfredsställande sätt medgav genomförande av åsyftad enskild utbildning, förbandsutbildning och omskolning. Å andra sidan syntes det kommittén vara obestridligt, att systemet vore behäftat med allvarliga svagheter, enär det icke i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och trimma krigsorganisationen för kriget. Beredskapsoch krigsorganisatoriska synpunkter hade i alltför hög grad fått stå tillbaka för utbildnings- och värnpliktstekniska. Detta vore enligt kommittén måhända ofrånkomligt med det system för värnpliktsredovisningen som tidigare tillämpades. Värnpliktskommittén framhöll, att sedan värnpliktsredovisningen omlagts förutsättningar skapats för att gestalta

46 den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångspunkt i hans aktuella krigsplacering i stället för hans åldersklasstillhörighet. Därmed öppnades även möjligheterna att ordna inkallelserna till repetitionsövningarna krigsförbandsvis i stället för åldersklassvis. Kommittén angav fördelarna med ett dylikt system sålunda. Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för vederbörligt förband enligt krigsplanläggningen gällande sammansättningen, bli förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än vid något annat system. De enskilda individerna inom förbanden lära känna varandra. Envar blir övad just i den befattning och tillsammans med just de kamrater, som han skall ha i händelse av krig. Samhörighetskänslan utvecklas, förbandet finner sin individuella arbetsform. Intresset för utbildningen stegras hos såväl befäl som trupp, vilket skapar förutsättningar för ett bättre utbildningsresultat. Övningarna kunna helt eller delvis förläggas till terräng, som för förbandet är aktuell enligt krigsplanläggningen. Ett tillfredsställande mått av stridsduglighet kan påräknas omedelbart vid mobilisering. Beträffande betydelsen av här anförda förhållanden föreligga omfattande och otvetydiga erfarenheter från beredskapsåren 1939—1945. Därest repetitionsövningarna anordnas krigsförbandsvis, kunna vidare inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verklighetsbetonad mobiliseringsövning, varigenom mobiliseringsapparaten tid efter annan blir prövad och intrimmad till fördel för en eventuell mobiliserings snabba och säkra genomförande. Slutligen är det ur beredskapssynpunkt avsevärt värdefullare att under repetitionsövning inom olika delar av landet ha samlade ett antal ordinarie krigsförband med ordinarie sammansättning än improviserade utbildningsförband av värnpliktiga ur en viss åldersklass. Om utformningen av ett system med repetitionsövningar i krigsförband framhöll värnpliktskommittén, att systemet för att fylla sin uppgift måste vara så beskaffat att varje i krigsorganisa-

tionen ingående förband inkallades till repetitionsövning med icke alltför långa mellanrum. Vad som ur militär synpunkt främst borde få bestämma tidsmellanrummet mellan två på varandra följande övningar vore frekvensen av omkrigsplaceringar inom förbandets personalbestånd. Principiellt finge personalförändringarna icke hinna få förstör omfattning under mellantiden, vilket enligt utredningen pekade på ett tidsintervall icke överstigande sex år. Det borde vidare beaktas, att arméorganisationen kontinuerligt måste anpassas efter utvecklingen på bland annat de vapentekniska, stridstekniska och taktiska områdena. Därför måste tid efter annan krigsorganisationen mer eller mindre förändras, varvid förband ibland måste brytas sönder eller grundligt omgestaltas medan andra måste nyskapas. Erfarenhetsmässigt borde med hänsyn härtill intervallet icke överstiga sex år. Också beredskapssynpunkter talade enligt kommittén för att intervallet gjordes så kort som möjligt; ett intervall av sex år syntes godtagbart tillgogodose kuppberedskapssynpunkterna. Kommittén föreslog under åberopande av det anförda, att systemet skulle grundas på en sexårsperiodicitet. Härvid borde omkring en sjättedel av förbanden övas varje år. Den dittillsvarande efterutbildningsövningen föreslog värnpliktskommittén utbytt mot en repetitionsövning av samma längd. Om utformningen av de värnpliktigas tjänstgöring vid repetitionsövningar i krigsförband anförde värnpliktskommittén i huvudsak följande. Upprätthåller man kravet på att såväl samtliga krigsförband som samtliga värnpliktiga skola inkallas till repetitionsövning vart sjätte år, måste envar värnpliktig fullgöra minst 4 repetitionsövningar gentemot nuvarande 3. Emellertid stå endast 3 månader till förfogande inom ramen

47 för en sammanlagd tjänstgöringstid av 12 månader. Under sådana förhållanden måste man antingen avkorta längden på de olika repetitionsövningarna eller också uppge fordran på att de enskilda värnpliktiga inkallas till repetitionsövning lika ofta som krigsförbanden. Kommittén har efter ingående överväganden stannat vid att förorda den sistnämnda lösningen med fasthållande vid det grundläggande kravet på att varje krigsförband skall inkallas till en övning av tillräcklig längd vart sjätte år. Genom att omplacera de värnpliktiga från krigsförband till personalreserv och omvänt är det emellertid möjligt att ordna så, att varje krigsförband kan inkallas med full eller i det närmaste full krigsstyrka till en månads övning vart sjätte år ehuru av varje värnpliktig likväl icke uttages mera än sammanlagt 3 repetitionsövningar a en månad. Ett genomförande av utredningens förslag förutsatte att tidsspärrarna i värnpliktslagen för fullgörande av repetitionsövning slopades. Värnpliktskommitten förutsatte, att, då så av utbildningsskäl påkallades, repetitionsövningar för enstaka personalkategorier skulle kunna ske i annan form än övning i krigsförband. Om tillgodoseendet av kravet på kuppberedskap genom repetitionsövningar i krigsförband anförde värnpliktskommittén bland annat följande. Vid en första tjänstgöring om nio månader kunde inneliggande åldersklass nödtorftigt tillgodose beredskapen under de sista tre månaderna av sin tjänstgöring. Om man skulle tillgodose beredskapen under återstoden av året med repetitionsövningsförband skulle dessa behöva uppdelas på nio omgångar. Detta vore uteslutet redan därför att styrkan under envar av dessa nio omgångar skulle bli helt otillräcklig. Man fick därför inskränka sig till att tillgodose beredskapen under kortare perioder, särskilt de som kunde erfarenhetsmässigt bedömas mest utsatta. Härvid måste hänsyn tas både till att övningarna på ett naturligt

sätt inpassades under utbildningsåret och till behovet av samövningar mellan olika truppslag och försvarsgrenar. Värnpliktskommittén ansåg, att fältförbanden jämte de rörliga lokalförsvarsförbanden normalt lämpligen borde fullgöra krigsförbandsövning under september och oktober, eventuellt med en uppdelning på två omgångar. För att tillgodose behovet av vinterutbildning borde övningarna i stället vissa år förläggas till februari och mars. De fasta lokalr försvarsförbanden borde lämpligen övas i två omgångar under april och maj, varvid man dock årligen borde ta ställning till den närmare tids- och omgångsindelningen. Kommittén underströk, att de angivna tiderna icke var att uppfatta så, att övningarna av beredskapsskäl nödvändigtvis måste äga rum under vissa bestämda månader utan att kommittén närmast åsyftat att påvisa föreliggande möjligheter härvidlag. Statsmakterna beslöt i överensstämmelse med värnpliktskommitténs förslag. Marinen och flygvapnet. Värnpliktskommittén — med instämmande av departementschefen —• uttalade, att värnpliktsutbildningen vid flottan och flygvapnet var så speciell, att repetitionsövningar i krigsförband saknade aktualitet. I fråga om kustartilleriet anförde värnpliktskommittén, att ett system med repetitionsövningar i krigsförband vid kustartilleriförbanden utom de rörliga förbanden bedömdes icke medföra några fördelar. Då systemet enligt kommitténs mening därför icke borde tillämpas för hela kustartilleriet, ansåg kommittén liksom departementschefen detsamma heller icke böra genomföras för de rörliga förbanden. Statsmakterna beslöt, i enlighet med kommittéförslaget, att icke företa några principiella förändringar av repetitions-

48 övningssystemet vid dessa försvarsgrenar. Beredskapsövning Enligt 1941 års värnpliktslag var värnpliktig, därest Kungl. Maj :t med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt, skyldig att utöver vanlig fredstjänstgöring fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt sex månader (enligt år 1949 beslutat provisorium* nio m å n a d e r ) . Skyldigheten att fullgöra sådan övning upphörde dock sedan ett och ett halvt år (enligt år 1949 beslutat provisorium* ett år nio månader) förflutit från avslutandet av första tjänstgöring (motsvarande). Värnpliktskommittén framhöll, att möjlighet att inkalla värnpliktiga till beredskapsövning fortfarande borde föreligga såsom ett medel att stärka försvarsberedskapen utan att vidtaga de uppseendeväckande åtgärder, som inkallelser jämlikt 28 § värnpliktslagen (d. v. s. mobilisering) innebar. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga. De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, d. v. s. vara krigsförband. Då arméns krigsförband regelmässigt var sammansatta av värnpliktiga ur flera åldersklasser, borde skyldigheten att fullgöra beredskapsövning icke som dittills begränsas till de allra yngsta åldersklasserna. Kommittén hade övervägt olika sätt att begränsa befogenheten att inkalla äldre åldersklasser till beredskapsövning men funnit det svårt att dra en gräns som icke menligt inverkade på beredskapens effektivitet. Kommittén föreslog därför icke någon gräns härvidlag men förutsatte att vid inkallelser fältförband — vilka vore sammansatta av värnpliktiga ur yngre åldersklasser — främst skulle tas i anspråk. Dessa förband ansågs

också bäst lämpa sig för kuppberedskap. Kommittén ansåg, att även vid marinen och flygvapnet beredskapsförbanden i princip skulle vara desamma som krigsförbanden. Den sammanlagda tiden för beredskapsövning borde för samtliga försvarsgrenar anges till sex månader. Statsmakterna beslöt i enlighet med vad värnpliktskommittén föreslagit. Uttag ning av värnpliktiga bildning

till

befälsut-

Armén. Enligt den gällande ordningen genomgick samtliga värnpliktiga vid inskrivningsförrättningen ett s. k. inskrivningsprov, vilket avsågs ge upplysningar om de värnpliktigas personliga förhållanden och önskemål samt att möjliggöra en klassificering av de värnpliktiga med avseende på allmänintelligens och allmän bildbarhet. På grundval av detta inskrivningsprov, läkarundersökning och inskrivningsnämndens personliga bedömande uttogs de värnpliktiga till olika slag av utbildning och tilldelades försvarsgren, truppslag etc. Värnpliktiga i allmänhet utvaldes till underbefälsutbildning med ledning av urvalsprov, som verkställdes vid inskrivningsförrättningarna och kort efter inryckningen. Av de till gruppen studenter och likställda hänförda värnpliktiga utvaldes huvuddelen till underbefälsutbildning oavsett resultatet av inskrivningsproven. Under utbildningens gång uppdelades de värnpliktiga efter lämplighet för dels underbefälsutbildning, dels underofficers- och officersutbildning. Uttagningen till officersutbildning skedde först under utbildningen till underofficer. Uttagning kunde i samtliga fall ske mot den uttagnes önskan. Värnpliktskommittén ansåg, att möjligheterna att med ledning av inskrivningsproven utvälja värnpliktiga till un1

Prop. 194, L2U 1, rskr. 371; SFS 1949: 307.

49 derbefälsutbildning i stort sett var goda. Före uttagningen för fortsatt befälsutbildning bade emellertid en utbredd s. k. maskning kunnat konstateras bland de värnpliktiga. Utbildningen syntes i många fall ha menligt påverkats härav. Sedan uttagning väl skett, hade maskningen upphört och alla hade då funnit sig i det uppkomna läget och försökt att göra sitt bästa. Värnpliktskommittén granskade ingående förevarande fråga. Särskilt uppmärksammades möjligheterna att, i syfte att förebygga maskning, utta de värnpliktiga till befäl före inryckningen. Kommittén granskade härvid följande alternativ för befälsuttagning, nämligen uttagning under första tjänstgöringen sedan längre tid förflutit efter inryckningen, uttagning under första tjänstgöringen kort tid efter inryckningen, frivillig uttagning före inryckningen till första tjänstgöringen, uttagning med hänsyn till avlagda examina, ådagalagda kunskaper eller visad duglighet i övrigt samt uttagning vid inskrivningsförrättning med hänsyn till vid inskrivningen utförda prov m. m. Kommittén ansåg, att de två förstnämnda metoderna icke kunde förordas, att den tredje metoden icke kunde generellt rekommenderas men att den kunde användas i förening med andra metoder, att den fjärde metoden möjligen skulle kunna vara användbar samt att den femte metoden i stort sett vore användbar. Kommittén behandlade vidare de olika metodernas användbarhet på de olika befälskategorierna. Härvid förutsattes, att första tjänstgöringen för samtliga befälsvärnpliktiga skulle vara längre än för övriga värnpliktiga. Värnpliktskommittén föreslog, att uttagning av värnpliktigt underbefäl skul4—514534

le ske tvångsvis vid inskrivningsförrättningen ur den samlade värnpliktskontingenten med ledning av särskilda inskrivningsprov och exploration. Enligt värnpliktskommitténs förslag skulle till värnpliktiga underofficerare vid inskrivningen uttas dels samtliga studenter och likställda vilka var lämpliga för utbildning i vapentjänst och icke på grund av studieinriktning utvaldes för utbildning i specialtjänst, dels ock bland värnpliktiga i allmänhet det ytterligare antal, som erfordrades för att tillgodose krigsbehovet. De värnpliktiga i allmänhet borde härvid uttas med ledning av särskilda inskrivningsprov och exploration m. m. i likhet med vad som föreslagits beträffande underbefälsuttagning. Uttagning under tjänstgöringen skulle icke förekomma. — Till stöd för sitt förslag anförde kommittén bland annat, att uttagning till ifrågavarande utbildning borde — av samma skäl som gällde för underbefälsuttagning — ske vid inskrivningen. Rent teoretiskt skulle därvid de som vid inskrivningsproven nått de bästa resultaten äga förutsättningar för kvalificerad befälsutbildning. Skulle emellertid en uttagning endast grundas på dessa resultat, kom förmodligen ett icke obetydligt antal att maska vid proven. Den mera kvalificerade befälsutbildningen borde därför kopplas ihop med bildningsgraden. Uppnådd kunskapsnivå hos gruppen studenter och likställda syntes utgöra en garanti för lämplighet för kvalificerad befälsutbildning. Dessa borde därför obligatoriskt uttas härför. Värnpliktskommittén ansåg sig, under hänvisning till vad kommittén tidigare anfört om sambandet mellan uttagning efter påbörjandet av utbildningen och maskningen, icke kunna förorda tvångsvis uttagning under utbildningens gång av värnpliktiga till officersutbildning. Med hänsyn härtill och då uttagning till

50 officersutbildning ansågs icke gärna kunna äga rum redan vid inskrivningen fann kommittén det nödvändigt att grunda denna uttagning på frivilligt åtagande. För att stimulera till deltagande i sådan utbildning borde premierna härför höjas och vid kadettskola tillkomma en linje med utbildningen delad på två sommarperioder. Kommittén anförde vidare, att om befälsuttagning skulle ske redan vid inskrivningen en utökning erfordrades av inskrivningsprovets omfattning och en komplettering av provet för något över hälften av de värnpliktiga med en exploration, m. m. Statsmakternas beslut beträffande armén anslöt med vissa undantag till värnpliktskommitténs förslag. Undantagen avsåg bland annat uttagningen av studenter och likställda, vilken grupp enligt beslutet icke i sin helhet skulle obligatoriskt uttas för underofficersutbildning, samt premierna för officersutbildning vilka lämnades oförändrade. — Departementschefen anförde vid anmälan av frågan, att om det framdeles skulle visa sig att det för officerare förordade uttagningssystemet icke tillförde krigsorganisationen erforderligt antal värnpliktiga officerare spörsmålet härom fick ånyo upptas till prövning. Flottan. Beträffande dessa frågor torde få hänvisas till vad som anförts under avsnittet om utbildningstidens längd. Kustartilleriet. Det för armén antagna systemet skulle gälla även för kustartilleriet. Flygvapnet. Enligt tillämpad ordning skulle värnpliktiga, som skulle utbildas till värnpliktiga underofficerare och officerare, uttas bland de värnpliktiga som normalt tilldelades flygvapnet. Urvalet, som endast gällde luftbevakningstjänst, gjordes härvid efter första tjänstgöringens slut och med ledning av erfarenheter, gjorda under utbildningen.

Enligt statsmakternas beslut, vilket anslöt sig till vad kommittén föreslagit, skulle i fortsättningen i princip tillämpas samma förfarande för uttagning till värnpliktig underofficer eller officer som godtagits för arméns del. Uttagning och utbildning tiga i specialtjänst

av

värnplik-

Värnpliktskommittén föreslog, att utbildningsgången för vissa specialtjänstuttagna skulle ändras och att vissa sådana kategorier skulle tillkomma. Departementschefen uttalade med anledning härav, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter befogenhet, vederbörande myndighet att ta slutlig ställning till förslagen. Premier till vissa värnpliktiga 1 fråga om premierna beslöts — oaktat värnpliktskommittén framlagt längre gående förslag — förändringar endast för smärre grupper värnpliktiga. Ekon omivärnpliktiga Av en av värnpliktskommittén lämnad redogörelse för tillgodoseendet av behovet av värnpliktiga för handräckningstjänst (enligt kommitténs terminologi: ekonomivärnpliktiga) framgick i huvudsak följande. Hithörande frågor var av betydelse för armén och kustartilleriet men betydde föga för flottan och flygvapnet. Behovet av personal för handräckningstjänst hade dittills tillgodosetts med dels kollektivavtalsanställd civil personal, dels ock ekonomivärnpliktiga. De båda kategorierna avsågs för skilda arbetsuppgifter. Ekonomivärnpliktiga utgjordes av värnpliktiga som vid inskrivningen eller senare hänförts till besiktningsgrupp 4. Antalet sådana värnpliktiga hade varit mindre än behovet; bristen hade fått täckas med särskilt anställd civil personal. De ekonomivärnpliktiga gavs omkring en må-

51 nåds militärutbildning och fullgjorde därefter, i ekonomitjänst, i en följd all återstående tjänstgöring. — Kommittén framhöll, att med det tillämpade systemet — till följd av att en icke ringa del av ifrågavarande personal utgjordes av värnpliktiga som först vid eller efter inryckningen hänförts till besiktningsgrupp 4 och vars antal därför icke kunde förutses — det vore svårt att i förväg få en säker överblick över tillgången på sådana värnpliktiga. Systemet försvårade därför planeringen av arbetet inom ekonomitjänsten. Kommittén föreslog, att värnpliktig som vid eller efter inryckningen hänförts till besiktningsgrupp 4 skulle genast efter omgrupperingen hemförlovas och återinkallas påföljande år. Härigenom skulle en bättre arbetsplanering möjliggöras. Statens organisationsnämnd föreslog i sitt remissyttrande över förslaget, att man vid inskrivningen till besiktningsgrupp 4 skulle hänföra ett antal värnpliktiga som man tidigare med tvekan hänfört till besiktningsgrupp 3, varigenom ett fastare underlag för planeringen skulle skapas utan tillgripande av hemförlovningar. Departementschefen ansåg för sin del, att det av organisationsnämnden förordade systemet borde övervägas. Enligt denne skulle en ökad uttagning av ekonomivärnpliktiga redan vid inskrivningen icke behöva medföra någon begränsning av betydelse av den del av värnpliktsstyrkan som uttogs för vapenutbildning. Någon ändring av värnpliktslagen erfordrades icke. Vid riksdagsbehandlingen lämnades departementschefens uttalande utan erinran. 5. 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och drift värnsmän

Kungl. Maj:t utfärdade den 29 juni 1951, med anledning av förslag av 1945

års försvarsutredning och efter riksdagens hörande (prop. 1948: 206, SU 160, rskr. 369), kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän (nr 549). Kungörelsen innebar i huvudsak att värnpliktiga med uppskov och civilplaceringskort ålades skyldighet att vid beredskaps- eller krigstillstånd tjänstgöra i hemvärnet. Syftet härmed var att, med hänsyn till pågående utveckling mot ytkrigföring, förbättra möjligheterna att vid behov kunna försvara betydelsefulla arbetsplatser m. m. och därmed förstärka knutpunktsförsvaret i landet. 6. 1951 års beslut om beredskapshöjningar och om provisorisk befälsövning m. m.

Kungl. Maj :t förordnade — sedan de militära myndigheterna i januari 1951 hemställt om anordnande av beredskapsövningar vid samtliga försvarsgrenar — genom beslut den 9 februari 1951 (TLA 13) bland annat, att vissa arméns värnpliktiga som under år 1951 avslutade sin första tjänstgöring skulle i omedelbar anslutning härtill fullgöra ytterligare tjänstgöring om 30 dagar samt att denna tjänstgöring skulle anses som under motsvarande tid fullgjord repetitionsövning. Kungl. Maj:t medgav vidare, att repetitionsövningar under år 1951 finge anordnas för högst 125 000 man — ett avsevärt större antal än som ursprungligen torde ha avsetts — vid armén med början omkring den 15 april 1951. Att övningarna gavs formen av repetitionsövningar i stället för beredskapsövningar motiverades (se p r o p . 1951:108) med att Kungl. Maj:t icke funnit läget vara sådant att inkallelser till beredskapsövningar — vilka enligt departementschefen närmast tog sikte på kuppberedskapen — borde äga rum men att det däremot ur beredskapssynpunkt ansetts i hög grad önskvärt att forcera det program för arméns repetitionsövningar i krigsförband som på-

52 börjats år 1950. Det förutsattes (se nyssnämnda prop.) beträffande den ytterligare tjänstgöringen om 30 dagar, att därav berörda värnpliktiga skulle fullgöra sina närmaste repetitionsövningar i vanlig ordning och att man framdeles finge ta ställning till frågan om en sista repetitionsövning vilken normalt skulle inträffa omkring år 1965. Många äldre värnpliktiga hade antingen redan fullgjort all dem enligt äldre bestämmelser åliggande fredstjänstgöringsskyldighet eller fått tillgodoräkna beredskapsövning såsom fullgjord repetitionsövning eller i samband med beredskapen åren 1939—1945 befriats från dylika övningar. Under hänvisning till att de äldre värnpliktiga i stort antal erfordrades för att genomföra övningarna i krigsförband antog statsmakterna år 1951 (prop. 194, U U 25, rskr. 224; SFS 195) enhetliga regler för dessa värnpliktigas repetitionsövningsskyldighet, enligt vilka regler den kvarstående skyldigheten bestämdes med utgångspunkt i vederbörandes levnadsålder. Motsvarande regler antogs beträffande beredskapsövning. Samtidigt beslöts med anledning av framställning av överbefälhavaren, att arméns värnpliktiga befäl, således även gruppcheferna, skulle åläggas att fullgöra en befälsövning om tio dagar i anslutning till repetitionsövning. Skyldigheten att fullgöra sådan övning skulle begränsas till det värnpliktiga befäl, som avsågs skola utöva befäl över trupp. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande gruppchefsutbildningen gjordes bestämmelserna härom provisoriska (SFS 1951: 196). Slutligen beslöts, att andra värnpliktiga vid flottan än sjökaptener och likställda samt medlemmar av sjövärnskåren i fortsättningen skulle kunna tas ut för utbildning till underbefäl, underofficerare eller officerare efter samma

grunder som vid armén, kustartilleriet och flygvapnet (SFS 1951:279).

7. 1952 års beslut om förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga m. m.

1949 års gruppchefsutredning — till vars arbete man hänvisat i samband med 1950 års beslut om utbildningstiden för gruppchefer — avgav år 1951 ett betänkande rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande frågor (SOU 1951:57). I betänkandet behandlades även gruppchefsutbildningen närliggande värnpliktsfrågor och framlades vissa förslag avseende de värnpliktiga i allmänhet. Betänkandet avsåg endast armén. I samband med remissbehandlingen av betänkandet framlades emellertid, med utgångspunkt i de resultat utredningen kommit till, av de militära myndigheterna förslag rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldighet även vid övriga försvarsgrenar. Beslut i hithörande frågor fattades sedermera av riksdagen (prop. 1952:177, L 2 U 31, rskr. 137; SFS 173 och 174). I avvaktan på prövningen av gruppchefsutredningens förslag förlängdes provisoriskt första tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga vid armén med 20 dagar (prop. 1952:20, DOJ 2, rskr. 16; SFS 27). Armén. Gruppchefsutredningen uppställde som principkrav på krigsanvändbarheten, att de värnpliktiga efter avslutad första tjänstgöring omedelbart skulle vara krigsplaceringsbara i den befattning till vilken deras utbildning syftat. Departementschefen anslöt sig till detta krav, vilket också lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen. Första tjänstgöringens längd för såväl underbefälselever som värnpliktiga i allmänhet var enligt 1948 års beslut 270 dagar.

53 Gruppchefsutredningen ansåg sig kunna konstatera, att utbildningen av de underbefälselever (gruppchefselever) som under utbildningsåret 1950—1951 fullgjort 270 dagars tjänstgöring företett brister i åtskilliga hänseenden. Sålunda hade utbildningen i spräng- och mintjänst samt underrättelsetjänst ävensom i användningen av andrahandsvapen varit ofullständig, varjämte ett för litet antal övningar i förband medfört att tillräcklig rutin i truppföring icke erhållits. Den ytterligare utbildningstid som med oförändrad organisation och oförändrade metoder fordrades för att avhjälpa nämnda brister uppskattade utredningen till ca 8 veckor. Utredningen ansåg emellertid, att med rationalisering av utbildningen en ökad effekt motsvarande inemot 3 veckor skulle kunna utvinnas. Därefter återstående brister skulle motsvara ca 5i/s veckor. Av bristerna ansågs de som hänförde sig till förbandsutbildningen samt utbildningen i spräng- och mintjänst kräva mest tid. Om förbandsutbildningen framhöll utredningen, att frågan om en förbättrad gruppchefsutbildning i detta avseende vore direkt avhängig av den tid som stod till förfogande för utbildningen av värnpliktiga i allmänhet; det vore nämligen viktigt att underbefälseleverna under senare delen av sin tjänstgöring finge föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga i allmänhet. Utredningen hade, med hänsyn till sistnämnda omständighet ansett det nödvändigt att även närmare undersöka utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Undersökningarna hade visat, att utbildningen av dessa värnpliktiga hade brister i vad avsåg andrahandsvapen, spräng- och mintjänst samt utbildning i högre förband. Bristerna i fråga om andrahandsvapen och spräng- och mintjänst ansågs kunna elimineras genom utbildningsrationaliseringar. Ett till-

räckligt antal övningar i högre förband kunde däremot inte medhinnas inom dittillsvarande utbildningstid. Utredningen föreslog, att för att häva bristerna i fråga om förbandsutbildningen utbildningstiden för både underbefälselever och värnpliktiga i allmänhet skulle förlängas med 20 dagar. Vidare föreslog utredningen, att underbefälseleverna därutöver skulle få sin utbildningstid förlängd med 20 dagar för hävande av bristerna i fråga om spräng- och mintjänst. Enligt utredningens förslag skulle första tjänstgöringen vid armén omfatta för värnpliktiga i allmänhet (270 + 20 = ) 290 dagar och för underbefälselever (270 + 20 + 20 = ) 310 dagar. Statsmakternas beslut överensstämde med gruppchefsutredningens förslag, dock att den formella ändringen gjordes att det s. k. skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgöringstiden, skulle inräknas i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14 = ) 304 dagar och (310 + 14 = ) 324 dagar. Det beslöts vidare, att försöksvis inom armén skulle prövas ett av gruppchefsutredningen utarbetat system med s. k. föregångsmän, innebärande följande. Vissa värnpliktiga i allmänhet skulle under de två första tredjedelarna av utbildningen tjänstgöra som chefer för de grupper de tillhörde i utbildningsorganisationen. De skulle därefter ersättas som chefer av de värnpliktiga som erhållit gruppchefsutbildning samt i samb a n d härmed sammanföras till särskild utbildning. Vid utryckningen skulle de befordras till vicekorpraler och i krigsorganisationen användas såsom gruppchefs ställföreträdare. I enlighet med förslag av gruppchefsutredningen beslöts vidare, att de det föregående året provisoriskt införda be-

54 fälsövningarna om tio dagar i anslutning till varje repetitionsövning skulle bli permanenta. I överensstämmelse med utredningens förslag beslöts att införa premier till den som genomgått underbefälsutbildning med 200 kr. ocb till föregångsman med 100 kr. (jfr bil. 17). Beträffande tiderna för in- och utryckning till första tjänstgöring förutsattes — såsom gruppchefsutredningen föreslagit — att den föreslagna första tjänstgöringen skulle inpassas så, att underbefälseleverna skulle påbörja tjänstgöringen de första dagarna i maj och värnpliktiga i allmänhet 20 dagar därefter. Utryckningen för de flesta värnpliktiga skulle därför kunna ske före påsk följande år. Med anledning av kritik som vid remissbehandlingen framförts av Sveriges förenade studentkårer mot att underbefälsuttagna studenter skulle inrycka redan i början av maj anförde departementschefen i huvudsak följande. Endast en mindre del av studenterna torde ifrågakomma för underbefälsutbildning. De studenter som av fysiska orsaker icke ansågs lämpliga för underofficersutbildning borde kunna tas i anspråk för särskild tjänstgöring av annat slag än befälsutbildning. Vid sådant förhållande borde den av studentkårsorganisationen angivna olägenheten icke vara av större betydelse. — För en närmare redogörelse för den fortsatta utvecklingen av denna fråga torde få hänvisas till kapitel 7. Gruppchefsutredningen framhöll, att sommaruppehållet (»skördeuppehållet») i de värnpliktigas utbildning vore oundgängligen erforderligt för såväl utbildningen som arbetsmarknaden. Detta uppehåll borde förläggas till september för att under en del av repetitionsövningsperioden dels avlasta utbildningsorganisationen, dels ock frigöra arbets-

kraft till arbetsmarknaden. Speciell ledighet å annan tid borde dock kunna beviljas vissa värnpliktiga för att tillgodose behov av arbetskraft vid särskilt utsatta brukningsenheter inom jordbruket. Vad utredningen härvidlag föreslagit biträddes av statsmakterna. Uppehållet i utbildningen, som i fortsättningen skulle benämnas övningsuppehåll, skulle som tidigare nämnts inräknas i utbildningstiden. Flottan. Intill 1948 års riksdagsbeslut om förkortning av utbildningstiden tjänstgjorde flottans fartygsbesättningar, efter grundläggande utbildning i land, ombord under ett år. Efter 1948 års beslut ansågs det nödvändigt att övergå till ett kvartalssystem, enligt vilket de värnpliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal. Chefen för marinen framhöll i sitt remissyttrande, att kvartalssystemet visat sig innebära allvarliga olägenheter för utbildningen. Olägenheterna sammanhängde med att vakanserna bland stampersonalen sedan år 1948 blivit alltmer kännbara. Marinchefen förordade därför, att utbildningstiden för flottans värnpliktiga förlängdes så att en återgång till ettårsrytmen kunde ske. Bland annat föreslog marinchefen en utbildningstid för underbefälselever om 440 dagar och för värnpliktiga i allmänhet om 390 dagar jämte 14 dagar för sommaruppehåll och, för värnpliktiga i allmänhet, 30 dagar för en repetitionsövning för omskolning. Departementschefen godtog i huvudsak de motiveringar marinchefen anfört men ansåg sig icke kunna tillstyrka större utökning av tiden än han förordat för armén. Härvid ansåg han en ettårsrytm möjlig att genomföra. Statsmakterna beslöt i enlighet med hans förslag att utbildningstiden vid flottan för underbe-

55 fälselever skulle vara 444 dagar och för värnpliktiga i allmänhet 394 dagar att fullgöras i en följd. Enligt beslutet skulle vidare gruppchefsutredningens förslag om premier m. m. för underbefälselever tillämpas även vid flottan. I samband härmed övergavs vid flottan kvartalssystemet och övergång skedde till ett bemanningssystem med två bemanningsgrupper. Kustartilleriet. Chefen för marinen föreslog, att utbildningstiden skulle förlängas vid kustartilleriet ungefär i samma omfattning som föreslagits för armén. Departementschefen anförde vid anmälan av propositionen, att de synpunkter i fråga om utbildningstidens längd och fördelning som gällde för armén i det väsentliga gällde även för kustartilleriet. Emellertid förelåg enligt departementschefen för kustartilleriet vissa speciella problem som tillmättes avgörande betydelse vid inplaceringen av första tjänstgöringen i kalenderåret. Han anförde härom följande. Det anses sålunda nödvändigt att de stora artilleriskjutningar som skola avsluta rekrytomgångens utbildning äga rum under någorlunda gynnsamma väderleksbetingelser och att därvid samövning kommer till stånd med arméförband i anslutning till repetitionsövningar krigsförbandsvis. Med hänsyn härtill anses utryckningen för flertalet av kustartilleriets värnpliktiga böra äga rum under oktober. Detta innebär att en tjänstgöringstid av 304 dagar icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen i så fall komme att ske omedelbart före eller under julhelgen. På grund härav synes det för närvarande icke vara lämpligt att av värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet uttaga längre första tjänstgöringstid än 290 dagar. Med en första tjänstgöring av denna längd kommer inryckning att ske i början av januari. Då emellertid på grund av den tekniska utvecklingen eller andra faktorer utbildningsförhållandena kunna komma att ändras — varom någon förutsägelse nu ej kan göras — vill jag dock förorda som huvudregel att för värnpliktiga i allmänhet vid

kustartilleriet, liksom för motsvarande kategori vid armén, bestämmes en första tjänstgöring om 304 dagar men att det skall bli beroende på Konungens prövning huruvida längre tjänstgöring än (304 —14=) 290 dagar skall uttagas. Tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet bestämdes i enlighet med vad departementschefen sålunda förordat. För de underbefälsuttagna bestämdes tjänstgöringstiden liksom vid armén till 324 dagar. Vidare beslöts att även för kustartilleriet införa repetitionsövningar i krigsförband och befälsövningar i anslutning härtill. Samtidigt ålades äldre värnpliktiga vid kustartilleriet övergångsvis viss övningsskyldighet (SFS 1952:174). Gruppchefsutredningens förslag i fråga om premier m. m. för underbefälsutbildning genomfördes även vid kustartilleriet. Systemet med föregångsmän ansågs däremot icke erforderligt vid kustartilleriet. Flygvapnet. Chefen för flygvapnet framhöll i sitt remissyttrande vissa principiella synpunkter som borde beaktas vid ett bedömande av tjänstgöringstidens längd inom flygvapnet och anförde härvid i huvudsak följande. Den tekniska utvecklingen medgav att flygtjänsten i allt större utsträckning kunde bedrivas under tider av året då flygning tidigare varit möjligt endast i mindre skala. Detta medförde konsekvenser ur såväl utbildnings- som beredskapssynpunkt. F ö r att flygutbildningen skulle kunna effektivt genomföras måste arbetskraft i form av utbildad markpersonal ständigt finnas tillgänglig. En avgörande faktor vid bedömandet av tjänstgöringstidens längd vid flygvapnet var därför behovet av arbetskraft. Vid en prövning av frågan om tjänstgöringstidens längd måste därjämte stor betydelse tillmätas vapnets snabba materielförnyelse. Denna nödvändiggjorde nämligen att den redan utbildade personalen

56 Tabell 2:5. Ungefärlig fördelning av de värnpliktiga med avseende på den sammanlagda utbildningstidens längd enligt 1952 års värnpliktsbeslut Försvarsgren

Armén Marinen: Flottan Kustartilleriet Flygvapnet Försvarsgrenarna tagna

1 Värnpliktiga i allmänhet (394 dagar)

Underbefälsuttagna (444 dagar)

Underofficersuttagna (högst 570 dagar)

63%

26%

11 %

65% 64% 99%

29% 26%

6% 10% 1%

68%

23 %

9%

tillsamman-

1 Ett antal värnpliktiga skulle undergå fortsatt utbildning till officer. För dessa blev den sammanlagda utbildningstiden högst 750 dagar. genom repetitionsövning underhöll och förnyade sina färdigheter för befattningarna i krigsorganisationen. Med gällande tjänstgöringsordning — enligt vilken kontingenten uppdelades i två lika stora omgångar som båda inryckte på hösten — erhöll man under tre månader på hösten endast 50 procent av den erforderliga styrkan markpersonal till förfogande. För att täcka denna svaghetsperiod inkallades äldre värnpliktiga (av 1946 års och äldre klasser) med kvarstående repetitionsövningsskyldighet. Enligt chefen för flygvapnet erfordrades på längre sikt en sammanlagd tjänstgöringstid av 14V2 månader, varav en månad för repetitionsövning. Under den närmaste tiden vore dock en sammanlagd tjänstgöring om 13 månader tillfyllest. Han ansåg det dock önskvärt att i vissa fall ta ut tjänstgöringen i annan ordning än den nämnda. Därjämte borde vid flygvapnet införas befälsövningar i anslutning till repetitionsövning. Något behov av ytterligare förlängd tjänstgöring för underbefälselever anmäldes icke av flygvapenchefen. Enligt statsmakternas beslut skulle den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet fastställas till den vid övriga försvarsgrenar gällande, 394 dagar. Denna läm-

nade utrymme för en första tjänstgöring om 12 månader och en repetitionsövning om en månad. Tiden för första tjänstgöringen skulle för vissa kategorier kunna förkortas till förmån för fler repetitionsövningar. Likaså skulle i vissa fall — exempelvis vid renodlade luftbevakningsövningar — högst en repetitionsövning om 30 dagar kunna delas på två om vardera 15 dagar. Vidare skulle vid flygvapnet införas befälsövningar om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitionsövning om 30 dagar respektive 15 dagar; även underbefälet skulle delta i dessa övningar. En till propositionen fogad bilaga visade följande ungefärliga procentuella fördelning mellan olika kategorier värnpliktiga med avseende på den sammanlagda utbildningstidens längd enligt departementschefens förslag (befälsövningarna inräknade) (tabell 2: 5).

8. Vissa beslut åren 1953—1957 om mindre ändringar av utbildningstidens längd m. m. Genom ändring år 1953 av värnpliktslagen (prop. 220, L2U 41, rskr. 422; SFS 766) utvidgades den år 1952 införda särbestämmelsen för kustartilleriets värnpliktiga i allmänhet om rätt för Kungl. Maj :t att inom vissa gränser ändra läng-

57 den av första tjänstgöringen (jfr p . 7 i det föregående) till att avse även arméns värnpliktiga. Också denna ändring motiverades (jfr p r o p . 220, s. 14 f) med att tjänstgöringstiden i vissa fall icke kunde utnyttjas effektivt, exempelvis för sådana värnpliktiga som hade sin första tjänstgöring uppdelad på omgångar. Genom ändring år 1957 i värnpliktslagen (prop. 83, L2U 22, rskr. 269; SFS 314) bemyndigades Kungl. Maj:t att förordna om minskning av tiden för första tjänstgöringen för de underbefälsuttagna vid armén med högst sju dagar. Härmed avsågs att nå bättre överensstämmelse mellan tidpunkterna för avläggande av kvalificerad slutexamen vid civila läroanstalter och inryckning till första tjänstgöring. Av propositionen framgår, att avkortningen innebar att inryckningen för ifrågavarande värnpliktiga senarelades. Då den effektiva utbildningstiden för underbefälseleverna icke ansågs kunna förkortas, borde emellertid enligt propositionen tiden för sommarövningsuppehållet under första tjänstgöringen avkortas med sju dagar. Slutligen medgav Kungl. Maj:t, på därom av chefen för flygvapnet gjord framställning, genom beslut den 8 mars 1957 att personal i flygvapnets reserv och värnpliktig personal vid flygvapnet, som under sammanlagt minst femton dagar fullgjort viss frivillig tjänstgöring vid krigsförbandsvis anordnade övningar med luftbevakningsförband, finge tillgodoräkna tjänstgöringen såsom under lika lång tid fullgjord, personalen författningsenligt åliggande repetitionsövning. Flygvapenchefen hade motiverat sin nämnda framställning i huvudsak på följande sätt. Inom luftbevakningsorganisationen hade under de senaste åren på prov a n o r d n a t s korttidsövningar med staber och förband för att s a m t r i m m a personalen och höja dess krigsduglighet. Deltagandet i dessa krigsförbandsvis ordnade övningar hade för r e -

serv- och värnpliktig personal varit frivilligt. Övningarna hade i regel förlagts i anslutning till söndagar och pågått under en till tre dagar. Resultatet av övningarna hade varit gott och hade visat en framkomlig väg att öka luftbevakningsförbandens krigsduglighet. Chefen för flygvapnet ansåge det angeläget att övningarna fortsatte. För att övningarna skulle giva avsett resultat vore det nödvändigt att huvuddelen av den reservanställda och värnpliktiga personalen deltoge. Detta kunde ske på frivillighetens väg om ifrågavarande personal finge tillgodoräkna sådan frivillig tjänstgöring som fullgjord del av författningsenliga repetitionsövningar.

9. Beslut år 1954 om repetitionsövningar för uppskovsvärnpliktiga

I enlighet med beslut av statsmakterna h a r sedan hösten 1955 i besparingssyfte värnpliktig med uppskov icke inkallats till repetitionsövning (jfr prop. 1955: 1, bil. 6, s. 15 samt ao 26/11 1954 och 23/8 1961). 10. 1956 års beslut om inställande av repetitionsövningarna under budgetåret 1956/57

I syfte att väsentligt reducera den för budgetåret 1956/57 beräknade ökningen av försvarskostnaderna utan att samtidigt rubba grundvalarna för försvarsorganisationen och därigenom föregripa den då arbetande försvarsberedningen beslöt statsmakterna år 1956 (prop. 1, bil. 6, SU 42, rskr. 122) att i princip inställa repetitionsövningarna under nämnda budgetår. Det beräknades att härigenom 67,7 miljoner kronor skulle sparas. Därjämte uttalades, att i någon mån också arbetsmarknadspolitiska synpunkter kunde anföras för åtgärden. Departementschefen framhöll vid anmälan av ärendet, att han vore medveten om den allvarliga innebörden av åtgärden. Han förklarade, att den innebar en viss försvagning av utbildningsstandarden och att den därför måste ses som en engångsåtgärd.

58 11. Vissa år 1956 och senare vidtagna åtgärder för effektivisering av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

1952 års värnpliktsutredning — för vars direktiv m. m. tidigare (kap. 1, avsnitt A) redogjorts — a v g a v den 30 juni 1955 ett betänkande rörande utbildning av värnpliktiga vid flygvapnet och därmed sammanhängande frågor (stencilerat). 1952 års värnpliktsutredning behandlade i betänkandet det sätt, på vilket framför allt den allmänmilitära utbildningen men även den yrkestekniska utbildningen vid flygvapnet dittills bedrivits. Utredningen sammanfattade sin uppfattning härom på följande sätt. Utredningen konstaterar, att svagheter och brister vidlåda den markmilitära utbildningen såväl till innehåll och omfattning som till genomförande. Målsättningen för denna utbildning har varit ofullständig och olämpligt avvägd. De centralt utfärdade utbildningsföreskrifterna ha icke svarat mot de av överbefälhavaren respektive flygledningen utgivna principiella bestämmelserna rörande flygvapnets uppgifter i krig och vid krigsfara. Inom ramen för anvisad tid för allmänmilitär utbildning har den tidsmässiga fördelningen skett på ett icke realistiskt sätt. De stridsutbildande ämnena ha givits en blygsam timtilldelning, medan för den markmilitära förmågan mindre väsentliga övningsgrenar anvisats rikligt timantal. Den kalendermässiga inpassningen av värnpliktsomgångarnas inryckning har icke varit ändamålsenlig. Utredningen riktade allvarliga erinringar mot skjut- och stridsutbildningen. Skjututbildningen med eldhandvapen hade sålunda enligt utredningen bedrivits i alltför begränsad omfattning och i huvudsak varit inriktad på formell skjutfärdighet medan stridsutbildningen oftast begränsats till huvudsakligen formell elementär utbildning. Enligt utredningens mening hade den allmänmilitära utbildningen, sådan som den bedrivits, icke gjort de värnpliktiga vid flygvapnet redo att i krig eller vid krigsfara fylla de krav, som enligt gäl-

lande principiella bestämmelser ställdes på dem vid deras tjänst inom flygvapnets förband. Utredningen föreslog en rad åtgärder för att förbättra ifrågavarande utbildning, bland annat en revidering av gällande utbildningsföreskrifter till att motsvara de principiella kraven, någon utökning av tiden för den allmänna militärutbildningen, utanför gällande veckotidsram tillförande av ca 80 timmar speciellt avsedda för stridsutbildning, en radikal omdisponering inom ramen för allmänmilitär utbildning till förmån för stridsutbildning och en motsvarande minskning av tiden för bland annat inre tjänst, bad och gymnastik, införande av närstridsutbildning, handgranat- och minutbildning, viss utbildning i fältarbeten samt mörker- och vintertjänst, upprättande inom flygstaben av en särskild inspektionsmyndighet för markstridsutbildning, samt en anpassning av tillgången på t r u p p utbildarpersonal till de reella behoven. De värnpliktigas yrkesutbildning h a d e enligt utredningen intill de senaste åren icke varit ändamålsenlig. Den skolmässiga grundläggande delen av denna utbildning hade varit alltför omfattande och teoretiskt inriktad samt saknat närmare anknytning till den praktiska tjänsten. Denna tjänst hade i sin t u r icke i tillräcklig grad gjort de värnpliktiga skickade för deras uppgifter i krig. Flygledningen hade emellertid numera delvis efter samråd med utredningen utfärdat provisoriska bestämmelser i syfte att åstadkomma en ändring härvidlag. Då dessa bestämmelser i stort överensstämma med utredningens åsikter förordade utredningen, att desamma, ehuru med vissa viktiga m o difikationer, slutgiltigt fastställdes. Så-

59 lunda borde enligt utredningen viss fortsatt skolmässig utbildning ske. Vidare borde den praktiska tjänsten under hela utbildningsåret betraktas som fortgående utbildning och det dagliga arbetet så organiseras, att de värnpliktiga ständigt vore i sådan verksamhet, som vore väsentlig för den löpande tjänsten och för deras egen utbildning. I sistnämnda avseende vore förhållandena på många håll icke tillfredsställande. Med anledning av de av 1952 års värnpliktsutredning framlagda förslagen inrättade statsmakterna från den 1 juli 1956 en beställning för överstelöjtnant eller major vid flygvapnet, avsedd för officer ur armén, för effektivisering av markstridsutbildningen inom flygvapnet (prop. 195G: 110, s. 194; jfr prop. 1957:110, s. 188 och 214). Av 1952 års värnpliktsutredning framlagda förslag till förbättring av den allmänmilitära utbildningen h a r legat till grund för en revidering av utbildningsbestämmelserna som genomförts. I samband med omläggning från två till fyra årliga inryckningsomgångar (jfr p. 13) h a r sålunda timantalet för allmänmilitär utbildning ökats. — Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i allmänhet utbildas lokalt vid flottilj. Centralisering av den grundläggande utbildningen har i princip skett för de yrkesgrenar, där antingen utbildningens kvalificerade natur bedömts fordra central utbildning och/eller där antalet värnpliktiga per flottilj varit så lågt att en centralisering bedömts göra utbildningen mera rationell. — Utbildningen under repetitionsövning h a r reglerats genom nya bestämmelser. — För att möjliggöra en upprustning av tekniska utbildningsanordningar, för utbyggnad av övriga utbildningsanordningar, främst för ABC-utbildning, skjutning och strid, h a r avsatts särskilda medel.

12. 1960 års beslut om särskilda befälsövningar m. ni.

På grundval av förslag framlagt av 1954 års befälsutredning (SOU 1959:23) beslöt statsmakterna år 1960 en reform av befälsordningen vid armén. I anslutning härtill beslöts för samtliga försvarsgrenar dels vissa ändringar av de värnpliktiga underofficerarnas och officerarnas utbildning, dels viss mindre avkortning av de värnpliktigas första tjänstgöring, dels ock godtagande av vissa kvantitativa normer för uttagningen av värnpliktigt befäl (prop. 109, SU 113, rskr. 290; prop. 144, L.2U 46, rskr. 333; SFS 354). Utbildningen av värnpliktiga underofficerare och officerare Som motiv för en reform av utbildningen av värnpliktiga underofficerare och officerare anfördes allmänt att den militärtekniska utvecklingen och dess konsekvenser för stridens förande gjort det nödvändigt att av även de lägsta chefer kräva initiativ och självständigt handlande. Samma förhållanden gjorde det också angeläget att sörja för att de som krigsplacerades som plutonchefer gavs fullgod förmåga att leda plutonens strid även då pluton eller förstärkt pluton hade självständig uppgift. De beslutade ändringarna av ifrågavarande utbildning avsåg såväl grundutbildningen som den fortsatta utbildningen. Grundutbildningen. Enligt befälsutredningen — vars uttalanden härutinnan av föredragande departementschefen i propositionen lämnades utan erinran — hade den skolmässiga utbildningen av värnpliktiga underofficerare under det senaste decenniet icke givit tillfredsställande resultat. Orsaken härtill hade framför allt varit att utbildningen skett i en icke lämplig stegringsföljd. Stora delar av utbildningstiden hade ägnats åt

60 mekaniskt indrillande eller, då det gällt befälsutbildning, stereotypa mallövningar. Vid utbildningen hade tillräcklig hänsyn icke tagits till elevernas stora utvecklingsmöjligheter. Följderna härav hade blivit allvarliga. De värnpliktiga kunde sålunda icke anses ha befälsmässigt gjorts redo för sina viktiga funktioner i krigsorganisationen. Därjämte torde det tillämpade systemet hos många värnpliktiga ha skapat en sådan allmän inställning, att rekryteringen till den frivilliga officersutbildningen för värnpliktiga allvarligt hämmats och därmed även tillströmningen av aspiranter till reservofficerskåren och den aktiva officerskåren. Emellertid hade arméledningen, kort innan utredningens förslag avgavs, utfärdat nya bestämmelser för denna utbildning. Den redan bedrivna utbildningen av underofficersuttagna värnpliktiga till plutonchefers ställföreträdare eller troppchefer om 15 månader vid plutonchefsskolorna skulle enligt statsmakternas beslut bestå. Enligt ett utredningens uttalande — vilket lämnades utan erinran av föredragande departementschefen — borde emellertid utbildningen målmedvetet inriktas på plutonens problem och den vidare ram inom vilken plutonen hade att verka. En kvalitativ höjning av utbildningens innehåll borde därjämte ske för att hos de kvalificerade bland eleverna utveckla förmågan att handla självständigt och för att öka intresset för fortsatt utbildning till officer, aktiv, reserv- eller värnpliktig. Enligt statsmakternas beslut skulle, med anledning av krigsorganisationens behov, två nya utbildningslinjer för värnpliktiga underofficerare tillkomma, den ena för utbildning till kvartermästare, den andra för utbildning till stabsunderofficer. Värnpliktiga officerare skulle enligt beslutet utbildas även i fortsättningen;

utbildningen skulle ta sikte på tjänst som plutonchef (»självständigt plutonchefskap»). Uttagningen härför skulle som tidigare ske efter frivilligt åtagande. Utbildningen skulle som tidigare omfatta högst 180 dagar utöver underofficersutbildningen och ske i särskilt organiserade kadettskolor. Utbildningen borde alltjämt ske vid vinter- eller sommarlinje. Befälsutredningen hade uttalat, att den dittillsvarande kadettskoleutbildningen allmänt taget väl fyllt sin skolmässiga uppgift men att det varit en allvarlig brist att ifrågavarande officersutbildning ej inrymt någon period av praktisk trupptjänst. För att inom utbildningen lämna rum för sådan trupptjänst syftande till att höja vederbörandes förmåga i krigsbefattningen skulle enligt beslutet utbildningen i fortsättningen delas i två skeden, ett första om ca 4 månaders skolmässig utbildning och ett avslutande om ca D/2 månads tjänstgöring vid trupp. Under grundutbildningen utgående premier skulle förbli oförändrade. Den fortsatta utbildningen. Enligt dittills gällande ordning skulle det värnpliktiga befälets fortsatta utbildning omfatta, förutom tre repetitionsövningar med därtill anslutande befälsövningar, frivillig befälsutbildning. Befälsutredningen anförde för sin del, att den frivilliga befälsutbildning som ägt rum präglats av målmedvetenhet och hängiven insatsvilja men framhöll att den övervägande delen av det värnpliktiga befälet icke genomgått någon fortsatt befälsutbildning av detta slag. Utredningen ansåg det nödvändigt, att möjligheter skapades att avsevärt förbättra det värnpliktiga befälets tjänstbarhet under den fortsatta tjänstetiden, bland annat med hänsyn till att detta befäl under 20—25 år efter grundutbildningens slut måste uppehålla befälsbefattningar i krigsförbanden och att av des-

61 sa förband krävdes att de omedelbart efter mobilisering skulle verka med full kraft. I sådant syfte beslöt man för sådana värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och flygvapnet som genomgått grundutbildning till värnpliktig underofficer eller officer eller som utan att h a genomgått sådan utbildning krigsplacerats i underofficers- eller officersbefattning införa skyldighet att fullgöra, utöver tidigare föreskriven tjänstgöring, två särskilda befälsövningar om vardera 15 dagar. Den ena övningen avsågs skola fullgöras mellan första och andra repetitionsövningen, den andra mellan andra och tredje repetitionsövningen. Kategorin specialtjänstuttagna värnpliktiga berördes ej av utökningen. De nya övningarna avsågs ej heller skola fullgöras av den som ej vore krigsplacerad. Det uttalades som varande angeläget att de nya övningarna inriktades på befälsutbildning i ordets verkliga mening och logiskt anslöts till övrig utbildning. För varje befälsövning om 15 dagar skulle utgå en utbildningspremie om 250 kr. Det anfördes i propositionen, att ett införande av särskilda befälsövningar icke skulle minska betydelsen av den utbildningsverksamhet som bedrevs av FBU-rörelsen. Däremot skulle denna rörelse få möjlighet att koncentrera utbildningen till vissa väsentliga områden, bland annat befordringsutbildning och utbildning av sådant befäl som ej inkallats till särskild befälsövning. Viss mindre avkortning av tjänstgöringstiden vid de värnpliktigas första tjänstgöring I syfte dels att avbalansera de kostnadsökningar som uppkom genom införande av de särskilda befälsövningarna, dels ock att kunna lägga in- och utryckningsdagarna kalendertekniskt och ekonomiskt lämpligt gavs samtidigt Kungl.

Maj :t bemyndigande att inskränka tiden för första tjänstgöring (motsvarande) med högst sju dagar. Det förutsattes, att nedsättningen skulle inom samma årsomgång kunna växla för värnpliktiga med olika inryckningstider. Någon ändring i fråga om utnyttjandet av tidigare givna bemyndiganden (jfr p. 7 och 8) för Kungl. Maj :t att avkorta första tjänstgöringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartilleriet och för värnpliktig tilldelad armén, som uttagits för underbefälsutbildning, avsågs ej. Antalet värnpliktiga för ultagning till värnpliktiga underofficerare och officerare Det uttalades i propositionen att uttagningen av värnpliktiga till underofficers- eller officersutbildning borde ske i förhållande till krigsorganisationens behov härav. Något överuttag — som i vissa fall tidigare ägt rum av underofficerare — skulle således icke i fortsättningen ske. Dessutom angavs vissa riktvärden för vad som maximalt finge uttagas, nämligen för uttagning till underofficersutbildning åtta procent av totalkontingenten och för officersutbildning fyra procent av samma kontingent. Skulle framdeles ändringar härav visa sig nödvändiga, skulle det ankomma på myndigheterna att framlägga konkreta förslag i ämnet. Befälsutredningen erinrade vid sin behandling av denna fråga om att antalet värnpliktiga som under senare år utbildats till värnpliktiga officerare varit mindre än behovet. Utredningen räknade med att bland annat en förbättrad och mera intresseväckande utbildning skulle stimulera till ökad frivillig anmälan till sådan utbildning. Skulle icke detta ge önskat resultat borde man enligt utredningen framdeles överväga frågan ånyo, varvid man i första hand kunde överväga att öka premierna. Även

62 omprövning av frivilliginstitutet kunde emellertid enligt utredningen bli nödvändig. — Departementschefen uttalade i frågan, att han fann det vara betydelsefullt att uttagningen alltjämt skedde efter frivilligt åtagande. 13. Beslut år 1960 om införande vid flygvapnet av s. k. kvartalssystem

Efter förslag av chefen för flygvapnet fattade Kungl. Maj:t i kommandoväg den 6 december 1960 (go 2352) beslut av innebörd att en övergång skulle ske till s. k. kvartalssystem för de värnpliktigas tjänstgöring vid flygvapnet, d. v. s. fördelning av flertalet värnpliktiga på fyra — mot tidigare två — inryckningsomgångar. Härvid skulle markstridsoch skyddsutbildningen samt grundläggande teknisk utbildning koncentreras till de tre första månaderna av tjänstgöringen. Med ändringarna skulle enligt flygvapenchefen vinnas följande. Man skulle få en jämnare tillgång på utbildade värnpliktiga och repetitionsövande värnpliktiga skulle icke erfordras under den del av hösten då tillgången på utbildade värnpliktiga dittills varit liten, vilket allt vore till fördel för utbildningen av den flygande personalen. Man skulle vidare få utbildningsorganisationen jämnare belastad, vilket ur flera synpunkter vore fördelaktigt. 14. Vissa beslut åren 1960—1963 om försök med förkortade repetitionsövningar

Genom beslut den 26 februari 1960 förordnade Kungl. Maj:t att försöksverksamhet rörande förändringar i uttagandet av repetitionsövningsskyldigheten för vissa värnpliktiga skulle äga rum under tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Försöken skulle avse följande. 1. Värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst skulle från och med det kalen-

derår u n d e r vilket de uppnådde 35 å r s ålder ej inkallas till fullgörande av dem åvilande återstående tjänstgöringsskyldighet. Åtgärden borde kombineras med största möjliga å t e r h å l l s a m h e t vid utnyttjandet av värnpliktiga för handräckningstjänst. 2. F ö r repetitionsövningsförband, avsedda för stationära uppgifter (exempelvis värnförband, vissa luftvärnsförband, k u s t artilleriförband, luftbevakningsförband, basförband) skulle i den omfattning Kungl. 1 Maj:t bestämde repetitionsövningarna omfatta 20 dagar. Repetitionsövning som t i d i gare omfattat kortare tid än 20 dagar skulle icke förlängas. Inryckning och utryckning borde alltid ske på söndagar. Inom den kortare övningstiden skulle ske största möjliga koncentration till sådan utbildning som bedömdes vara den mest angelägna med h ä n syn till förbandens uppgifter i krigsorganisationen.

Förenämnda beslut den 26 februari 1960 förlängdes, vad gäller de handräckningsvärnpliktiga som uppnått 35 års ålder, sedermera, senast genom beslut den 29 april 1965, avseende tiden till och med den 30 juni 1966. I sistnämnda beslut föreskrevs, att dylik värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han uppnådde 35 års ålder finge inkallas till repetitionsövning endast under förutsättning att han var krigsplacerad vid enhet som skulle fullgöra repetitionsövning i krigsförband. 1959 års besparingsutredning för försvaret föreslog i sitt betänkande I (SOU 1960: 23) 2 bland annat att repetitionsövningarna skulle förkortas från 30 till 25 dagar. Sedermera beslöt 1961 års riksdag (prop. 39, UU 18, rskr. 152; SFS 98) efter förslag av Kungl. Maj."t, att samtliga repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet under tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962 skulle försöksvis begränsas på angivet sätt. Påföljande års riksdag beslöt emellertid (prop. 1962: 28, L2TJ 5, rskr. 89; SFS 52) — sedan överbefälhavaren, under 1 2

Se TLB 83/1960 och TSB 43/1960. Jfr härom även kapitel 3.

63 hänvisning till önskvärdheten av att med repetitionsövningsförband erhålla en större beredskapstäckning, hemställt om återgång till repetitionsövningar av 30 dagars längd — att redan från den 1 maj 1962 i p r i n c i p återgå till 30-dagarsövningar. Man beslöt emellertid samtidigt att, för att tillgodose av 1960 års värnpliktsutredning uttryckt önskemål om försök med differentierad längd på repetitionsövning, att medge en diffe-

rentiering nedåt av tiden för dessa övningar vid armén, kustartilleriet och flygvapnet. Försöken härmed förutsattes gälla ett begränsat antal förband. — Sedermera förlängdes tiden för försöken med differentierad utbildning med två år, d. V. s. till utgången av juni 1965 (prop. 1963:16, IJOJ 1, rskr. 67; SFS 36). » 1 År 1965 har beslutats om ytterligare förlängning (jfr SFS 113).

KAPITEL 3

Påtalade brister i nuvarande värnpliktsutbildning. Framlagda reformförslag

1. Påtalade brister i nuvarande värnplikt sutbildning

Det värnpliktsutbildningssystem, för vars framväxt redogjorts i närmast föregående kapitel, h a r i många hänseenden ansetts vara ändamålsenligt. Det har emellertid i olika sammanhang gjorts gällande att systemet — främst med hänsyn till den utveckling som skett och som kunde förväntas ske på det militära området — vore i behov av förbättringar i olika avseenden. Härvid har från de militära myndigheternas sida i anslutning till redovisning under åren 1960—1962 av konkreta förslag till förbättringar bland annat framhållits följande, som sedermera beroende på de ytterligare undersökningar och överväganden som ägt rum i anslutning till värnpliktsutredningens arbete dock i flera hänseenden modifierats. Armén Den nya taktiken — utformad bl. a. med hänsyn till kärnladdningarna — ställer ökade krav på alla chefers förmåga att handla självständigt och framför allt på deras förmåga att under svåra förhållanden leda förbanden. Befälets utbildning och övning främst i att föra trupp får därmed ökad betydelse. Erfarenheterna från det år 1950 införda systemet med repetitionsövning av krigsförbanden i sexårsintervall visar, att sammansvetsningen av förban-

den till stor del går förlorad på grund av det stora utbytet av personal mellan repetitionsövningarna samt att inlärda kunskaper till stor del h i n n e r falla i glömska. Härtill kommer att den taktiska utvecklingen ställer ökade krav på förbandens samträning. En omläggning av nuvarande system för repetitionsövningar är därför, har man hävdat, nödvändig i syfte att möjliggöra att repetitionsövningarna återkommer oftare. Marinen Flottan h a r förutsatts hålla, såsom hittills skett, omkring en tredjedel av stridsfartygen rustade och fullbemannade i fred. Härutöver har emellertid förelegat önskemål om att för icke fredsrustade fartyg nedbringa rustningstiderna genom att bland a n n a t skapa möjligheter för att förlägga fartygen i depå och minska sårbarheten genom att ge fartygen en spridd förläggning. För att detta skall kunna genomföras måste, h a r det anförts, fredsorganisationen tillföras moderna basförband. Önskemål har därjämte förelegat att införa repetitionsövningar för såväl fartyg som landförband, främst bas- och kustbevakningsförband. Flygvapnet Grundutbildningen av flygvapnets v ä r n pliktiga ändrades år 1961 såväl till in-

65 nehåll som till inpassning under året (jfr kap. 2, avsnitt D, punkten 13). Något framträdande behov av ytterligare förbättringar av grundutbildningen h a r därför icke ansetts föreligga. Det vid flygvapnet tillämpade repetitionsutbildningssystemet har däremot icke ansetts tillgodose behoven, främst därför att övningarna icke sker i krigsförband. Behovet av repetitionsövningar i krigsförband h a r ansetts öka i takt med att alltmer komplicerade vapensystem tillkommit. Vikten av att icke blott de flygande förbanden utan även bas- och stridsledningsförbanden är så utbildade att de vid mobilisering kan verka utan igångsättningsmotstånd h a r härvid framhållits.

2. Framlagda reformförslag

Önskemål om förbättringar för att undanröja tidigare angivna brister hos värnpliktsutbildningen har bland annat givit upphov till vissa, inom försvarsgrensstaberna utarbetade preliminära utkast med förslag till förbättringsåtgärder. Armén Chefen för armén överlämnade i december 1960 till 1960 års värnpliktsutredning en redogörelse för en inom arméstaben år 1960 avslutad utredning rörande arméns framtida beredskap och utbildning. I redogörelsen anfördes bland annat följande. En utgångspunkt för övervägandena var vid arméstabens utredning att antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga av kostnadsskäl icke borde öka. Grundutbildningen. Befälsuttagna värnpliktiga borde inom en oförändrad tidsram ges ökad truppföringsrutin genom att deras militära skolmässiga utbildning förkortades till förmån för ökad trupptjänst vid fältorganiserade 5— 514534

förband. De befälsuttagnas antal skulle ökas med ca 2 000 per år. Grundutbildningen skulle samordnas tidsmässigt för alla kategorier värnpliktiga — befäl och meniga — så att under senare delen av grundutbildningen förband som nära överensstämde med krigsorganisationens kunde organiseras och samtränas. Dessa förband borde, i så stor utsträckning som möjligt, efter grundutbildningens slut överföras till krigsorganisationen. Värnpliktiga i allmänhet, vilka handhade särskilt komplicerad materiel, skulle åläggas tjänstgöringsskyldighet i likhet med underbefälsuttagna. Deras antal beräknades till ca 3 000 per år. F ö r övriga värnpliktiga i allmänhet skulle grundutbildningen förkortas med ca 30 utbildningsdagar. Repetitionsutbildningen. Fältförband föreslogs inkallade till repetitionsövningar vart tredje år samt lokalförsvarsoch etappförband vart sjätte år. Antalet övningar för den värnpliktige borde ökas från tre till fem. Bepetitionsövning skulle enligt förslaget ha en längd av, för officer och underofficer 33 dagar (5 veckor), för underbefäl och sådan menig som handhar särskilt svårskött materiel eller som behöver omskolning 27 dagar (4 veckor) samt för övriga meniga 19 dagar (3 veckor). Antalet värnpliktiga som varje år skulle inkallas till repetitionsövning beräknades med det angivna systemet öka från 75 000 till 125 000. Utbildningens inpassning under året. Grundutbildningen vid förband i mellersta och södra Sverige skulle förläggas till annan tid än tidigare, nämligen för huvuddelen av åldersklassen ungefärligen till tiden den 7 januari—den 1 september och för repetitionsövningar främst till hösten. Med denna ordning avsågs främst att vinna den fördelen

66 ur belastningssynpunkt att grundutbildning och repetitionsutbildning icke ägde r u m samtidigt. I norra Sverige måste emellertid den redan tillämpade inpassningen — som innebar sådan samtidig utbildning — bibehållas med hänsyn till de särskilda kraven på vinterutbildning i denna landsdel. Vissa krigsförband skulle genomföra repetitionsövningar vid särskild central utbildningsanstalt i Övre Norrland.

Marinen Chefen för marinen överlämnade i juni 1961 till 1960 års värnpliktsutredning ett betänkande, utarbetat av en särskild arbetsgrupp ur flottan, rörande utbildning och tjänstgöringstider för flottan tilldelade värnpliktiga. I betänkandet anfördes bland annat följande. En utgångspunkt för övervägandena var, att flottan i fred — såsom dittills skett — skulle hålla omkring en tredjedel av stridsfartygen rustade och fullbemannade i fred. Grundutbildningen. Flottans värnpliktskontingent föreslogs indelad i tre bemanningsgrupper. F ö r större och komplicerade stridsfartyg borde bibehållas den dittills tilllämpade principen att fartygsbesättningarna i huvudsak förblev orubbade under ett år. Utbildningstiden för de värnpliktiga på dessa fartyg — ca 1 000 värnpliktiga — borde därför vara oförändrad. För mindre och okomplicerade fartyg, som normalt ej var rustade hela året och där utbildningen icke fordrade ett helt års sammanhängande tjänstgöring ombord, kunde däremot grundutbildningen avkortas med ca tre månader. Samma var förhållandet för värnpliktiga avsedda för sjömätnings- och isbrytarfartyg. Sammanlagt berördes h ä r a v ca 700 värnpliktiga.

För landförbanden — vilka, frånräknat de handräckningsvärnpliktiga, angavs omfatta ca 1 000 värnpliktiga för år — räknades också med en förkortning av grundutbildningen med ca tre månader. I detta sammanhang förordades att man inom flottan skulle utta värnpliktig personal till vissa kvalificerade befattningar icke såsom dittills skett genom uttagning till underbefälsutbildning utan genom uttagning till värnpliktig i allmänhet. Av dessa värnpliktiga fordrades samma fysiska och psykiska status som för underbefälsuttagna, dock att de icke behövde vara befälslämpliga. Deras tjänstgöringstid borde minst motsvara vad som gällde för underbefälsuttagna värnpliktiga. Repetitionsutbildningen. För de större och mera komplicerade stridsfartygen räknades icke med repetitionsövningar, närmast därför att det ansågs att grundutbildningen för de värnpliktiga på dessa fartyg ej kunde förkortas. För mindre och okomplicerade fartyg föreslogs att repetitionsövningar skulle införas. Värnpliktiga som i fred tjänstgjorde på isbrytare och sjömätningsfartyg borde omskolas under repetitionsövningar vid flottan eller annan del av totalförsvaret. För värnpliktiga, som utbildas vid flottans landförband under första tjänstgöringen, borde repetitionsövningar införas för att kunna tillgodose de med nuvarande värnpliktssystem eftersatta övningarna i krigsförband med i första hand bas- och kustbevakningspersonalen. Repetitionsutbildningen avsågs för huvuddelen av flottans värnpliktiga omfatta sammanlagt ca 90 dagar. Den sammanlagda utbildningstidens längd för flottans värnpliktiga förutsattes i stort oförändrad.

67 Befälsövningar föreslogs införas vid flottan. Flygvapnet I maj 1962 överlämnades till 1960 års värnpliktsutredning redogörelse för en inom flygstaben utförd översyn av flygvapnets värnpliktssystem och därvid framlagda förslag till förbättringar. I redogörelsen anfördes bland annat följande. Grundutbildningen av flygvapnets värnpliktiga hade nyligen ändrats. Några förslag till förändringar av grundutbildningen framlades därför icke. Det vid flygvapnet tillämpade repetitionsutbildningssystemet föreslogs däremot ändrat. Det föreslogs härvid att repetitionsövningarna skulle ske i krigsförband. Repetitionsövning borde för de värnpliktiga äga rum tre år efter grundutbildningen för värnpliktiga i kvalificerad teknisk tjänst och ingående i förband direkt påverkande den operativa funktionen exempelvis stationskompani vid basbataljon. För övriga kategorier eller förband med funktion av understödskaraktär borde repetition ske vart sjätte år. Det räknades med att den värnpliktige i allmänhet skulle fullgöra tre repetitionsövningar om vardera 15 dagar. Vid luftbevaknings- och stridsledningsförbanden borde i stället anordnas ofta återkommande men korta övningar, exempelvis i samband med de veckoslutsövningar som bedrevs för att möjliggöra krigsfrivillig personals medverkan. Det föreslogs att möjligheterna att snabbt nå full effekt efter mobilisering skulle ökas genom förbättrad lokal rekrytering av värnpliktiga vid främst basförbanden och den optiska luftbevakningen. I detta sammanhang må slutligen erinras om att 1959 års besparingsutred-

ning för försvaret — som enligt sina direktiv skulle, med utgångspunkt i den av statsmakterna beslutade målsättningen för försvaret, inventera eventuella besparingsmöjligheter i fråga om försvarsutgifterna — framlagt vissa förslag rörande utbildningstidens längd och fördelning (SOU 1960:23). I fråga om armén anförde besparingsutredningen att den dittills tillämpade tidsmässiga förläggningen av grundutbildningen och repetitionsövningarna dels medgav endast en svag omedelbar kuppberedskap under vissa månader, dels ock medförde olägenheter för utbildningen genom dubbelbeläggning, främst u n d e r repetitionsövningarna på hösten. Utredningen förordade att man för att förbättra kuppberedskapen skulle uppdela arméns utbildningskontingent i två delar med olika inryckningstid i den n o r r a och i den södra delen av landet. Genom den belastningsutjämning under året som skulle erhållas vid ändrad inpassning av utbildningen, genom bättre anpassning av utbildningen till helgerna, genom förkortning av juluppehållet m. m. skulle grundutbildningen med bibehållen utbildningseffekt kunna förkortas. Utredningen föreslog den förkortad med 30 dagar. Repetitionsövningarna föreslogs förkortade från 30 till 25 dagar; en ytterligare förkortning av den tredje repetitionsövningen ansågs böra utredas. För marinen och flygvapnet föreslogs ungefär motsvarande förkortningar av grundutbildningen och, i förekommande fall, repetitionsutbildningen. Förslagens genomförande angavs medföra en besparing på n ä r m a r e 25 milj. k r o n o r årligen. Förslagen lades till grund för en provisorisk förkortning av repetitionsövningarna som tillämpades u n d e r en del av budgetåret 1961/62 men h a r i övrigt icke föranlett några åtgärder.

AVDELNING II

Vissa förutsättningar för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen

KAPITEL 4 Krigets ändrade karaktär

Kriget har främst genom utnyttjande av den moderna tekniken ändrat karaktär i två väsentliga hänseenden. F ö r det första h a r kriget från att tidigare huvudsakligen ha varit en kamp mellan väpnade styrkor kommit att omfatta även övriga delar av samhället. Det h a r också kommit att föras med nya vapen, i vissa fall sådana avsevärt kraftigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med. En utveckling i denna riktning kunde skönjas redan under det första världskriget. Kriget har härigenom blivit totalt. F ö r det andra har den militära kraftmätningen till lands från att tidigare ha skett inom tämligen begränsade krigsskådeplatser kommit att utsträckas till ytor som omfattar hela stater eller väsentliga delar därav. Samtidigt h a r det blivit möjligt att inleda och utkämpa striden allt snabbare. Utvecklingen i dessa hänseenden har i stor utsträckning ägt rum under tiden efter andra världskriget.

1. Det totala kriget

Det totala kriget innebär att hela samhället direkt berörs av kriget till följd av att allt fler objekt kommit att bli mål för bekämpningen. Sålunda kan krigshandlingarna riktas, förutom mot de egentliga stridande förbanden, bland annat mot krigsmaktens staber och underhållsförband, mot civil ledning, mot försörjnings- och produktionsappara-

ten — exempelvis järnvägsknutpunkter, kraftverk, industrier, oljeförråd, handelsfartyg och hamnar. Det totala kriget h a r i stor utsträckning möjliggjorts genom den utveckling som skett av fjärrvapnen, d. v. s. flyg och robotar. Bland de nya vapnen med avsevärt kraftigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med märks atomstridsmedel samt biologiska och kemiska stridsmedel. Vidare må nämnas sabotage, ofta i viss omfattning inlett redan före ett krigsutbrott. Hit hör även den nutida propagandatekniken, som gör det möjligt, bland annat genom användning av massmedia, att angripa motståndsviljan. Industrialiseringen, handelns alltmer internationella karaktär samt försörjningens beroende av kommunikationerna h a r ökat de ekonomiska betvingelsemetodernas effekt. Det totala kriget möts med ett totalt försvar, som omspänner nationens alla resurser. För vårt lands del h a r principen om ett totalt försvar bland annat kommit till uttryck i den av statsmakterna godtagna målsättningen för totalförsvaret, vilken målsättning redovisas i närmast följande kapitel.

2. Den militära krigföringens ändrade karaktär

1954 års befälsutredning h a r i sitt i juli 1959 avgivna betänkande Arméns befäl (SOU 1959:23) lämnat en redogörelse

72 för de ändringar i krigets karaktär som ägt rum främst under och efter andra världskriget eller som kan väntas i framtiden. Värnpliktsutredningen kan för sin del ansluta sig till den grunduppfattning som befälsutredningen härvidlag givit uttryck för och bygger därför i stor utsträckning den följande beskrivningen på den redovisning som lämnats i nämnda betänkande. De grundläggande vetenskapliga idéer, upptäckter och uppfinningar som utgjort grunden för den militärtekniska utvecklingen har varit kända under relativt lång tid men det har först under senare tid blivit möjligt att överblicka de faktiska och praktiska följderna härav. Utvecklingen har varit av avgörande betydelse framför allt i tre hänseenden, nämligen ifråga om vapenverkan, transportmedel och teleteknik. Härom anförde befälsutredningen bland annat följande. Vad gäller vapenverkan må erinras om att redan de konventionella medlen genomgått en snabb utveckling både vad det gäller vapenmedel och vapenbärare. Av epokgörande innebörd har emellertid tillkomsten av atomstridsladdningar och robotar varit. Robotvapnen har, vid sidan av redan existerande bombflygplan, öppnat möjligheterna att med stor precision och mångdubbel ljudhastighet till förut oanade avstånd utsträcka den tunga eldkraften. Atomstridsmedlen innebar redan inom bomber av Hiroshima-typ ett mångtusenfaldigande av den sprängverkan, som varit möjlig att utveckla i en enda laddning. Den forcerade utvecklingen på detta område har sedan genom tillkomsten av vätebombsladdningar inneburit, att sprängverkan i en punkt har kunnat miljonfaldigas. Samtidigt har en vidareutveckling nedåt skett av de först utexperimenterade uranladdningarna. Härigenom har atomvapen av mindre verkan tillskapats; vapen, som låter sig inordnas i ett avgränsat taktiskt skeende och som ej synes ge större transport- eller underhållsproblem än redan existerande konventionella understödsvapen, såsom exempelvis artilleridivisioner och tunga granatkastarförband. Ur organi-

satoriska synpunkter kan alltså dessa »lätta» atomvapen betecknas som konventionella. Möjligheterna att med dem i lokala stridshandlingar punktvis och genom en enda laddning utveckla vapenverkan, som är månghundra- eller mångtusenfaldig jämfört med andra existerande understödsmedel, innebär dock, verkansmässigt sett, revolutionerande konsekvenser. Det är känt, att vissa länder redan tillfört sina stridskrafter förband, uppbyggda med dessa taktiska atomvapen som kärna. Även på transportteknikens område har utvecklingen skett med en alltmer accelererande hastighet. Redan under andra världskriget minskade i hög grad stridsrörelsernas bundenhet till landsvägs- och järnvägssystem genom tillkomsten av avancerade terrängfordon av olika slag. På sjötransporternas område har erfarenheterna från de gjorda stora överskeppningsaktionerna lett fram till skapandet av överskeppningsfarkoster av helt ny typ. Deras sjövärdighet, hastighet och skydd har höjts på ett avgörande sätt. De ökar i hög grad möjligheterna att oberoende av hamnar och andra konstbyggnader genomföra landsättningsoperationer mot kustområden, som tidigare ansetts omöjliga att utnyttja för dylika företag. På flygteknikens område har en kraftig utbyggnad skett av de lufttransportorganisationer, som upprättades redan under andra världskriget. Ansenliga styrkor med tung utrustning och underhåll kan härigenom synnerligen snabbt förflyttas över stora avstånd. Dessa flygförband är dock alltfort beroende av konstbyggda startoch landningsbanor. Detta gäller däremot ej de samtidigt utvecklade helikopterförbanden. Tillkomsten av de senare förbanden innebär måhända det i dessa avseenden mest revolutionerande. Överförande av stora styrkor och materiel till snart sagt varje punkt inom ett för anfall aktuellt område kan åstadkommas, oavsett tillgång till start- och landningsbanor, likaså underhållstransporter av skilda slag. Utvecklingen inom teletekniken har till dels varit förutsättningen för den förut relaterade omvälvningen inom vapenteknik och transportsystem, till dels ytterligare fulländat densamma. Robotar och andra vapenbärare har försetts med högkomplicerade styrsystem; strategisk teleteknisk övervakning över stora områden har kunnat etableras, och för stridsledning på

73 fjärr- och näravstånd har alltmer kvalificerad och oöm apparatur framtagits.

Den angivna utvecklingen inom militärtekniken har på ett avgörande sätt påverkat såväl strategiska som taktiska förhållanden. Befälsutredningen utvecklade detta på följande sätt. För ej lång tid sedan begränsade de militärgeografiska jämte här i övrigt relevanta förhållandena de inom ett land som Sverige troliga förstahandsmålen för anfall, till ett fåtal områden. Dessa kunde beräknas utgöra endast en mindre del av landets totala yta. En klar skillnad kunde under dessa tidsperioder anses föreligga mellan krigsskådeplats och hemort. En förskjutning i dessa förhållanden inleddes i första hand genom luftvapnens möjligheter att med spaning och bomber verka mot ett lands hela yta. Stridshandlingar, som kunde antagas komma att i utgångslägena engagera arméstridskrafter, var dock alltfort knutna till ett fåtal mindre områden. Betydelsefulla förändringar härvidlag medförde tillkomsten av lufttransporterad trupp och fallskärmstrupp. Vissa områden i hjärtat av ett land kunde härigenom också komma i farozonen. Genom utvecklingen av överskeppningstekniken och dess hjälpmedel har därefter efter hand ej blott enstaka kustavsnitt utan praktiskt taget hela kustlinjen förts in i riskzonen. Av avgörande betydelse har slutligen blivit tillkomsten av de nämnda kvalificerade lufttransportförbanden av hög modernitet. Man har kommit till ett läge, där praktiskt taget alla delar av ett lands yta synes bli möjliga som förstahandsmål för lantmilitära eller kombinerade anfallsoperationer. Ehuru det torde stå tydligt, att ingen angripare behöver för resultats nående insätta samtidiga anfall på alla militärt viktiga punkter inom ett stort område, har dock sålunda den militärtekniska utvecklingen givit honom möjligheter att med stor sannolikhet utöva ett latent hot mot hela ytan samtidigt. Jämsides härmed har också möjligheterna till förbindelseförstöring i stor skala genom konventionell bombning eller genom robotskjutning vuxit. Svårigheterna för en försvarare att omdirigera och omdisponera sina stridskrafter ökar starkt och omöjliggörs ibland helt. Inom de delar av ytan, som utsatts för anfall, måste mången gång försvaret både upptagas och i vissa fall även genomföras

med endast de stridskrafter, som från början är tillfinnandes inom det lokala området, vare sig dessa stridskrafter indelningsmässigt tillhör gruppen fältförband, lokalförsvarsförband eller annat slag av förband eller är att hänföra till det ena eller det andra truppslaget. Vid angrepp av dylik karaktär synes vidare gränserna mellan begreppen krigsskådeplats respektive hemort komma att alltmera utsuddas. Inom de olika lokala områdena kommer att i ökad omfattning krävas en effektiv och realistisk samordning ej blott av de egentliga militära formationernas ur armé, marin och flygvapnet verksamhet utan även av alla andra grenar av totalförsvaret.

Konsekvenserna av den angivna utvecklingen i fråga om kraven på de militära cheferna på olika nivåer angav befälsutredningen sålunda. De moderna transportmedlen och robotvapnen har sålunda strategiskt fört hela landets yta inom riskzonen för anfall och ökat farorna för svårbemästrade förbindelseförstöringar. Uppgifterna att svara för lokal ledning i stort ökar kraven på den lokala ledningens kvalitet. Men även den enskilda stridshandlingen såsom sådan och den taktiska verksamhet, som där måste utvecklas, har fått sina villkor genomgripande förändrade under de senaste åren. Riskerna för lokal verkan av nämnda taktiska atomstridsladdningar framtvingar en synnerligt stor utspridning av de enskilda delarna av stridskrafterna. Storleken av en enskild del, som sammanhållen kan uppträda, nedgår snabbt. Där man i går kunde räkna med brigader, står i dag bataljoner och i morgon måhända kompanier. De klassiska reglerna om kraftsamling blir delvis omöjliga att tillämpa. Genom att stora mellanrum måste upprätthållas mellan de enskilda enheterna, stiger möjligheterna och riskerna för infiltration. Helikopterförband kan utsträcka den infiltrerande verksamheten på djupet. Från att striden — i stort sett — har förts mot och längs linjer har den även lokalt sett kommit att avse ytor. Det linjära taktiska skeendet har avlösts av ett cirkulär!, ytmässigt, där begreppet front är svävande och där motståndaren i många fall kan vara att förvänta snart sagt var som helst och i vilken riktning som helst. Det blir sålunda ej endast uppgifterna att i stort leda stridskrafterna inom de olika

74 delarna av landet, som avsevärt komplicerats genom de omvälvande förändringar, vilka nu berörts. Även uppgifterna för de många enskilda cheferna inom ett lokalt avsnitt stiger avsevärt i svårighetsgrad på grund av de nya genomgripande villkoren för stridens förande. De vitt utspridda delarna av ett förband måste inom ramen för en enhetligt syftande plan bringas att på rätta tider och på rätta platser komma till verkan. Den tunga eldkraft, som momentant kan ställas till en lägre chefs disposition och som rent materiellt mången gång kan representera investeringar på tiotals miljoner kronor, måste inom en snäv tidsram kunna maximalt utnyttjas. Men därutöver kommer uppgifterna mången gång att för dessa chefer också innebära, att de med de mest enkla materiella tillgångar och genom improvisationer skall kunna möta de förvirrade lägen, som kan uppstå, ej minst genom en motståndares tillgång till atomstridsmedel av olika verkansgrad och för infiltration lämpliga lufttransportmedel. Effektiv samverkan måste kunna etableras med hemvärn och övriga delar av totalförsvaret. På alla, chefer som trupp, ställes allt större krav att av egen kraft kunna förflytta sig och verka under primitiva villkor, i svår terräng och under pressande klimatiska förhållanden. Förutom att uppgifterna ställer allt större krav på teknisk och framför allt taktisk skicklighet, ökar stridens nya drag också kraven på fysisk uthållighet. Kraven på uthållighet gäller emellertid i ännu högre grad den psykiska stabiliteten. Vad särskilt gäller krigföringen på och under vattnet h a r under tiden efter andra världskrigets slut — i de hänseenden som närmast är av intresse ur svensk synpunkt — icke skett några genomgripande förändringar utöver vad som följer av det föregående. Sjökrigföringen kännetecknas alltjämt av snabba och överraskande framstötar med fartyg från skyddade baser. Vissa förändringar av det taktiska uppträdandet följer emellertid med inriktningen mot en flotta med mindre fartygsenheter —< och därmed ökat basberoende — och med den ökade betydelsen av undervattenskrigföring. Den ökade vapenver-

kan har vidare medfört, att fartygen när de befinner sig i baserna måste spridas mer än tidigare varigenom behovet av närskydd för de krigsförtöjda fartygen ökar. Vad särskilt gäller flygkrigföringen må i detta sammanhang endast framhållas, att hastigheten på krigsflygplanen kraftigt ökat. Detta h a r medfört att på många punkter numera endast minuter eller i vissa fall sekunder står till förfogande för att vidta erforderliga åtgärder mot anflygande fientligt flyg. Någon tid för att närmare överväga vilka åtgärder som skall vidtas eller hur de skall vidtas finns därför i många fall icke. Till följd härav ställs numera större krav på snabbheten i handlandet hos stridslednings- och luftbevakningsorgan, flygande förband, flygbasförband samt luftvärnsenheter vid alla försvarsgrenar. Personalen i dessa förband måste därför — även i de fall uppgifterna syns enkla och tämligen lätta att hjälpligt inlära — ständigt besitta mycket väl befästa kunskaper som sätter den i stånd att redan medan en mobilisering pågår lösa sina uppgifter med stor snabbhet. Möjligheterna till kuppanfall har ökat påtagligt, främst till följd av den tekniska utvecklingen. Förutsättningarna härför utvecklades av befälsutredningen på följande sätt. De stegrade svårigheter, som den militärtekniska utvecklingen medfört, synes göra sig i lika mån gällande vare sig ett krig utbryter efter en lång period av stegrad spänning med möjligheter till omställning och förberedelser eller kommer blixtsnabbt och kuppartat. Men möjligheterna att genomföra kuppartade anfall har dock påtagligt och på ett avgörande sätt stegrats just genom den tekniska utvecklingen. Tillgång till atomladdningar, framförda av robotar eller överljudsplan, möjliggör förbindelse- och basbekämpning inom mycket korta tidsperioder. »Uppmjukningsskeden» kan nedbringas från månader och veckor till enstaka dygn. Transportmedlens snabb-

75 het och relativa oömhet möjliggör teoretiskt sett omedelbar insats mot praktiskt taget vilken plats som helst inom aktuella områden. Tillgång till atomstridsmedel innebär möjlighet för de sålunda landsatta eller inträngande styrkorna att utveckla en lokal maximal eldverkan utan insats av ett motsvarande röjande styrkeuppbåd. Men även den allmänna politiska utvecklingen efter andra världskrigets slut har enligt många bedömares uppfattning medfört ökade risker för snabba krigsutbrott utöver dem som den snabba tekniska utvecklingen i sig själv medfört. Framför allt bedömes härvid riskerna för lokala aktioner ha ökat. Sådana lokala aktioner åter, anses i princip komma att bygga på eller framtvinga kuppartat insatta anfall för att uppnå sådana fait accompli-resultat, vars verkningar den anfallande har möjligheter att politiskt och militärt avgränsa. Medan så sent som vid tiden för andra världskriget det alltjämt kunde räknas med frister i veckor för att åstadkomma en successiv uppladdning och omställning till krigsfot av ett lands försvarsstyrkor, måste samma frister numera i vissa lägen räknas i dagar eller i ogynnsamma fall i bråkdelar av dygn. På samma sätt h a r tidsmarginalen mellan den tidpunkt, då full öppen mobilisering genomförts och operationer i full skala inom vissa avsnitt skall kunna upptas, krympt från veckor till dagar eller till bråkdelar av ett dygn. Kraven synes i sådana fall entydiga. Stridskrafterna måste efter varsel på mycket kort tid kunna göras stridsberedda och snabbt dirigeras till hotade områden, där de omedelbart måste kunna uppta strid. 3. Värnpliktsutredningens synpunkter De i det föregående beskrivna förhållandena beträffande krigets ändrade karaktär påverkar på ett avgörande sätt värnpliktsutredningens arbetsområde såväl indirekt som direkt. Den indirekta påverkan på arbetsområdet sker bland annat genom 1963 års försvarsbeslut,

som redovisas i det följande, och därpå grundade ställningstaganden i fråga om krigsorganisation, personalbehov och beredskap. I den mån de först nämnda förhållandena sålunda redan fått påverka försvarsbeslutet och därav föranledda ställningstaganden, saknas anledning för värnpliktsutredningen att närmare uppehålla sig vid dem. Värnpliktsutredningen vill däremot här behandla förhållandena i den mån de direkt påverkar utredningens arbete. Det totala kriget ställer enligt värnpliktsutredningens mening krav på krigsmakten i följande två hänseenden, som det ankommer på utredningen att beakta. Krigsmakten måste för det första vara beredd att i sin militära verksamhet motstå de nya stridsmedel som kan komma att insättas. Organisation och materiel måste anpassas härefter liksom utbildningen av fast anställda och värnpliktiga. Utbildning ges redan i dag de värnpliktiga i fråga om skydd mot atomstridsmedel, kemiska stridsmedel (stridsgaser) och psykologiska stridsmedel. Utbildningsbehovet härvidlag måste beaktas då det sammanlagda behovet av utbildningstid för de värnpliktiga bedöms. I detta sammanhang bör erinras om att en del av den utbildning, som lämnas inom krigsmakten och som avses tillgodose krigsmaktens behov, också kan bli till nytta om den värnpliktige senare kommer att verka inom något annat område av totalförsvaret än det rent militära. Exempelvis underlättar värnpliktsutbildningen för verk och industrier att utan alltför omfattande utbildningsåtgärder med uppskovspersonal och överåriga organisera driftvärn (som dock är en del av krigsmakten) till verksamhetens skydd. Värnpliktsutbildningen gör det också möjligt att med tämligen begränsade utbildningsinsatser

7(5 organisera civilförsvarsenheter av uppskovspersonal och överåriga med lämplig militärutbildning. Också såsom självskyddsutbildning är värnpliktsutbildningen av värde. Krigsmakten måste för det andra vara beredd att insätta militära förband — främst fältarbets-, sambands-, trafik-, transport- och sjukvårdsförband — för att lösa rent civila uppgifter, exempelvis sådana som normalt ankommer på civilförsvaret att lösa. Härför torde i regel icke krävas särskild utbildning utöver vad som fordras för att kunna lösa de rent militära uppgifterna. Det skulle också vara svårt att ordna sådan utbildning med hänsyn till att man knappast kan förutse vilka civila uppgifter förbanden kan komma att få. I sammanhanget bör erinras om att del totala kriget medfört att på många civila verksamhetsområden man numera vidtagit omfattande förberedelser för att kunna lösa sina uppgifter i krig, vilket förhållande tenderar att minska behovet av insatser från krigsmakten på civila verksamhetsområden. Den ändrade karaktären hos den militära krigföringen ställer i de hänseenden som värnpliktsutredningen direkt h a r att beakta bland annat följande krav, avseende befälet, de enskilda meniga oberoende av befattning samt förbanden. Utvecklingen mot en strid över ytan och det snabbare tempot i striden medför att högre krav måste ställas på befälets förmåga att — ofta självständigt — fatta beslut och att omsätta dessa i korta och entydiga order. Förbanden kommer genom stridens karaktär att utsättas för större påfrestningar. Detta får till följd att ökade krav ställs på befälets förmåga att trots svåra förhållanden genomdriva nödvändiga beslut. Det sagda gäller enligt värnplikts-

utredningens mening befäl på alla nivåer och inom alla försvarsgrenar. Utvecklingen mot en strid över ytan medför vidare att alla förband, även underhålls- och basförband m. fl., oberoende av försvarsgren måste kunna ingå som delar i ytförsvaret. Härvid måste förbanden kunna bevaka och försvara tilldelat område. Alla värnpliktiga måste därför kunna försvara sig själva och sitt förband, skydda sig mot fiendens stridsmedel exempelvis med hjälp av maskering och befästningsarbeten och lämna första hjälpen vid stridsskador. Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befattningshavarna kunna lösa sina uppgifter med större snabbhet och precision än tidigare. Många förband utnyttjar komplicerad materiel, som ofta utgör komponenter i större system — exempelvis stridslednings- och vapensystem — där systemens funktion i väsentlig grad är beroende av en enskild befattningshavares förmåga att h a n d h a sin komponent. — Stridseffekten hos ett förband är dock icke beroende enbart av de enskildas kunnande utan också av graden av samträning i förbandet. Samträningen har bland annat sin betydelse för snabbheten och precisionen. Numera föreliggande krav på snabbhet och precision kan endast tillgodoses genom att individerna efter tillräcklig enskild utbildning samtränas i förband under icke alltför kort tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan grunden lagts, också bibehållas under hela krigsplaceringstiden. Den ökade risken för ett snabbt krigsöppnande medför att det blir av större vikt än tidigare att både de enskilda och förbanden har god förmåga att genomföra en mobilisering snabbt. En sådan snabb mobilisering måste kunna genomföras också i det fall att strider pågår samtidigt med mobiliseringen.

KAPITEL 5

1963 års försvarsbeslut 1

överbefälhavaren framlade i januari 1962 ett förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling, kallat ÖB 62, innefattande bland annat förslag till framtida kostnadsram för verksamheten. Förslaget togs under övervägande av 1962 års försvarskommitté, som sedermera — efter en utredning om vissa alternativa kostnadsramar —• redovisade sina överväganden och förslag till försvarets framtida utformning i betänkandet Försvarskostnaderna 1963/67 (SOU 1 9 6 3 : 5 ) . Kungl. Maj:t framlade härefter i propositionen 1963: 108 vissa på betänkandet grundade förslag. Vad i propositionen föreslagits föranledde ej erinran från riksdagen (SU 113, rskr. 265).

1. Några av utgångspunkterna vid bestämmande av försvarsutgifterna för budgetåren 1963/67 Målsättningar för totalförsvaret och för krigsmakten I anslutning till försvarsbeslutet angavs definierade uppgifter — målsättningar — för totalförsvaret och för krigsmakten. Härvid angavs såsom allmän målsättning för totalförsvaret följande. Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets frihet och vår motståndskraft mot påtryckningar. Skulle vi likväl utsättas för angrepp,

är det krigsmaktens uppgift att möta detta och förhindra att svenskt territorium besätts. Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda. Sjukvård, socialvård, polisväsendet, kommunikationer och annan samhällelig verksamhet anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra så, att största försvarseffekt ernås. Såsom målsättning för krigsmakten angavs (prop. 1964: 110, SU 197, rskr. 217) följande. Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda insatserna. Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i samband därmed in1 Redogörelsen är begränsad till de delar av försvarsbeslutet som är av särskilt intresse för värnpliktsutbildningen.

78 satta luftlandsättningsföretag och samtidigt upprätthålla ett segt försvar mot andra invasionsföretag. Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organiseras inom landet i dess helhet. Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen tryggas. Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall. Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt. Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i det militärpolitiska läget. Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga försvarseffekt. Beredskapen Överbefälhavaren angav i ÖB 62 sin uppfattning om de krav på beredskap av olika slag som måste ställas på krigsmakten liksom h u r dessa krav kunde tillgodoses och hur de påverkat utformningen av överbefälhavarens förslag. Inledningsvis lämnades därvid vissa definitioner, varvid de viktigaste beredskapsformerna i fred angavs vara följande: långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens personella och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid och efter mobilisering, mobiliseringsberedskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mobilisera snabbt och säkert, samt insatsberedskap, vars syfte är att stridsdugliga förband skall finnas disponibla för insats efter det militärpolitiska lägets krav. Dessa förband kan ingå i fredsorganisationen — eller i övrigt vara under ordinarie utbildning — eller utgöras av enheter, som inkallats på grund av lägets skärpning.

Dessa definitioner h a r senare kompletterats med följande begrepp som hänför sig till krigsmaktens insatsberedskap i fred: I fred erfordras förband med uppgift att fastställa, hindra och beivra kränkningar av svenskt territorium — incidentberedskap. Det militärpolitiska läget kan snabbt skärpas. I ogynnsammaste fall kan strid påfordras utan förvarning. Innan mobilisering hunnit genomföras måste fredsorganisationens resurser kunna utnyttjas för att möta kuppanfall — kuppförsvarsberedskap. Överbefälhavaren anförde vidare, att den största krigsrisken för vårt lands del bedömdes vara att vi blev indragna i en storkonflikt; det bedömdes som sannolikt att en sådan icke skulle börja helt överraskande. En strategisk kupp mot vårt land bedömdes däremot mindre sannolik. Viss — om än kort — tid för beredskapshöjande åtgärder bedömdes därför föreligga. Vårt land hade, med hänsyn till sin situation, icke samma behov som stormaktsblocken av insatsberedskap med omfattande stridskrafter med hög stridsberedskap. Däremot måste den svenska krigsmakten ha förmåga till stor kraftutveckling under ett krigs inledande skede. Detta kunde enligt överbefälhavaren endast uppnås om både den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen var höga. Den långsiktiga beredskapen måste därför vara sådan att krigsförbanden kunde lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering. Det var emellertid ett önskemål att insatsberedskapen förbättrades. Detta fick dock icke ske på sådant sätt, att krigsmaktens kvantitet eller kvalitet oförmånligt påverkades. Det fick heller icke oförmånligt påverka möjligheterna att upprätthålla den operativa målsättningen eller äventyra nödvändiga förbättringar av långsikts- och mobiliserings-

70 beredskapen. I första hand borde målet vara att inom ramen för en effektiv utbildningsverksamhet nå en så hög insatsberedskap som möjligt. Insatsberedda styrkor — avvägda efter det militärpolitiska lägets krav — borde enligt överbefälhavaren kunna möta överraskande anfall och skydda mobiliseringen av krigsmaktens huvuddel. Varken försvarskommittén eller statsmakterna gjorde några preciserade uttalanden i denna fråga.

2. Försvarsbeslutets innebörd i vissa hänseenden

Varaktighet m. m. Försvarsbeslutet av år 1963 fastställer den totala kostnadsramen för det militära försvaret för fyraårsperioden 1963/67. Det h a r emellertid förutsatts att, för kontinuitetens bevarande, planering sker också för tiden därefter. Huvudsyftet med kostnadsramen för det militära försvaret är att åstadkomma ett rationellt utnyttjande av försvarsanslagen enligt en långsiktig planering. Ramen h a r därför utsträckts att omfatta i princip alla utgifter för det militära försvaret och regler har utformats beträffande i vilka fall medelsanvisning bör ske utanför försvarets kostnadsram. Den antagna kostnadsramen ansågs möjliggöra en fortsatt kvalitativ förstärkning av krigsmakten i fråga om såväl eldkraft och rörlighet som motståndskraft. Krigsorganisationens omfattning skulle komma att begränsas främst i sådana fall där kvalitetskraven måst sättas särskilt höga och kostnadsutvecklingen till följd därav nödvändiggjorde ett efter hand något minskat antal enheter. I den nya kostnadsramen avsågs bland annat vissa medel för förbättrade avlöningsförmåner åt de värnpliktiga.

Beträffande frågan om effektivisering av värnpliktssystemet och därmed sammanhängande problem framhöll försvarskommittén att den icke kunnat beakta kostnadskonsekvenserna av kommande förslag i ämnet av 1960 års värnpliktsutredning. Kommittén utgick emellertid från att förslagen skulle prövas av statsmakterna i sedvanlig ordning. I den mån förslagen innebar ändrade fredsuppgifter för krigsmakten förutsatte kommittén, att prövningen skedde med utgångspunkt i de av kommittén angivna riktlinjerna för reglering av kostnadsramen med hänsyn till besparingar eller nya uppgifter. — Uttalandet berördes icke vid statsmakternas behandling av ärendet. Stridskrafternas utveckling m. m. Stridskrafternas avsedda utveckling vid det kostnadsalternativ, till vilket försvarsbeslutet närmast anslöt, kan i korthet anges sålunda. Krigsmaktens struktur och storlek skulle i huvudsak icke ändras och krigsmakten skulle utvecklas och fortlöpande moderniseras efter linjer som tidigare följts. Åsyftade förändringar innebar för arméns vidkommande i huvudsak att några brigader skulle omorganiseras för tjänst uteslutande i Övre Norrland, norrlandsbrigader, och utrustas med bandvagnar. Vidare skulle pansarbrigaderna vidareutvecklas. Bandgående och långskjutande kanonartilleri skulle införas. Hemvärnsförbandens kvalitet skulle ökas. För marinen innebar utvecklingen att vapensystem med ett litet antal dyra enheter ersattes av små lättrörliga eller väl skyddade enheter, såsom motortorpedbåtar, motorkanonbåtar och lätta tornbatterier. För att kunna bibehålla den totala effekten skulle eftersträvas ökad kvantitet. En ökning av antalet rustade stridsfartyg skulle eftersträvas främst u n d e r de ti-

80 der på året då möjligheterna för invasion bedömdes goda. Kustrobotförband skulle införas som ersättning för vissa äldre tunga batterier och fortsatt anskaffning ske av lätta tornbatterier. Vidareutveckling mot ökad rörlighet i försvaret av skärgårdsområden och farvattensförträngningar skulle ske genom att rörliga spärrförband och kustjägarkompanier uppsattes. För flygvapnets del inriktades flygplananskaffningen mot ett enhetsflygplan. Anskaffningen av luftvärnsrobotsystemet »Bloodhound II» skulle fullföljas. Attackflyget differentierades. Den pågående utbyggnaden av stridsledningssystemet, Stril 60, skulle fullföljas. Utbyggnaden av bassystemet skulle fortsätta. Bland de reduceringar i förhållande till ÖB 62, som enligt överbefälhavaren blev nödvändiga vid den godtagna kostnadsramen, må nämnas vissa som avsåg tillämnade förbättringar av beredskapen.

Personella förhållanden m. m. I fråga om de av kostnadsramarna betingade personella förhållandena anfördes i ÖB 62 bland annat följande, i sammandrag återgivna allmänna synpunkter. Den värnpliktiga personal som årligen utbildas vid armén och kustartilleriet utnyttjas för krigsorganisationen under hela värnpliktstiden. Flottans och flygvapnets årsbehov av värnpliktiga bestäms av fredsbehovet, som är något större än krigsorganisationens årliga omsättningsbehov. En högre insatsberedskap blir härigenom möjlig. Detta system får emellertid till följd att ett visst överskott på äldre värnpliktiga uppstår i förhållande till behovet för krigsorganisationen inom flottan och flygvapnet. Mot bakgrunden av den minskade totala tillgången på värnpliktiga är det angeläget, att tjänstgöringsordningen för flygvapnets och flottans värnpliktiga, så långt det är möjligt, får en sådan inriktning att personalen efter omskolning kan

utnyttjas för andra uppgifter inom krigsmakten eller för civilförsvarets undsättningskårer under den återstående delen av värnpliktstiden. Förberedande undersökningar visar att en viss omläggning av utbildningssystemet är möjligt inom flottan. Antalet värnpliktiga som är disponibla för första tjänstgöring, kommer att öka successivt under 1960-talets första hälft. Därefter kommer åldersklassernas storlek att minska fram till 1980. Den sänkning av inskrivningsåldern till 18 år, som beslutades av 1954 års riksdag, har gett de militära myndigheterna möjlighet att inkalla den årliga utbildningskontingenten bland värnpliktiga ur två åldersklasser. Detta system gör att utbildningskontingenten på längre sikt kan hållas konstant, trots att åldersklassernas storlek varierar. Den tekniska utvecklingen kommer att ställa ökade kvalitativa krav på krigsmaktens personal. För vissa kategorier värnpliktiga kan det därför bli nödvändigt med en något förlängd militär utbildningstid. Försvarskommittén anförde härtill, att inom den valda kostnadsramen behovet av personal var något mindre än i ÖB 62 men att minskningen i behovet av värnpliktig personal dock icke var av den storleksordningen att den påverkade principerna för värnpliktssystemet. Kommittén uttalade vidare, att förändringarna i arméns krigsorganisation mellan de olika kostnadsramarna innebar i stort ett utbyte av vissa av de mest kostnadskrävande förbanden mot mindre kostnadskrävande. Årsbehovet av värnpliktiga påverkades icke nämnvärt härav. Behovet av värnpliktiga vid flottan sammanhängde främst med rustningsvolymen i fred. Minskningarna i flottans krigsorganisation påverkade endast i ringa utsträckning årsbehovet av värnpliktiga. Organisationsminskningarna inom flygvapnet inverkade huvudsakligen på årskontingenten mot slutet av och efter planeringsperioden. Vid den kostnadsram varpå försvarsbeslutet grundas borde enligt överbefälhavaren årligen inkallas till grund-

81 Tabell 5:1. Årlig kontingent av värnpliktiga under grundutbildning alternativ varpå 1963 års försvarsbeslut grundas

i det kostnads-

Budgetår Försvarsgren

Summa

1963/64

1964/65

1965/66

Fr. o. m. 1966/67

36 200 5 850 7 450

36 500 5 900 7 500

36 500 6 000 7 600

36 500 6 050 7 650

49 500

49 900

50 100

50 200

utbildning de utbildningskontingenter som framgår av tabell 5 : 1 . De nämnda uttalandena föranledde inga erinringar från statsmakternas sida.

3. Värnpliktsutredningens synpunkter

1963 års försvarsbeslut innebär i huvudsak ingen förändring av krigsmaktens struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet skall alltjämt vara en allmän värnplikt där alla vapenföra ges vapenutbildning (jfr målsättningen för krigsmakten). Några radikala ändringar i fråga om de krav krigsmakten måste ställa på de värnpliktigas antal eller utbildning medför försvarsbeslutet icke. För samtliga försvarsgrenar skall emellertid eftersträvas en omläggning av utbildningssystemet som i högre grad än tidigare säkerställer förbandens krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering. — Försvarsbeslutet avser i första hand budgetåren 1963/67. Anskaffningsverksamheten för tiden därefter skall emellertid tills vidare inriktas på ett sätt som ansluter till den kostnadsram som gällt under förstnämnda period. Av värnpliktsutredningen framlagda förslag kan börja genomföras tidigast mot slutet av den angivna perioden 6— 514534

1963/67. I full omfattning kan emellertid framlagda förslag bli genomförda först efter nämnda period. Förslagen måste till sin natur vara sådana att därav föranledda åtgärder i väsentliga delar kan bli bestående åtminstone fram emot slutet av 1970-talet, d. v. s. flera år efter den tidrymd som planläggningen av anskaffningsverksamheten avser. Utredningen finner sig i fråga om sådana åtgärder som avses genomföras under tiden för försvarsbeslutets giltighet böra anpassa sig till de allmänna förutsättningar för krigsmaktens verksamhet som försvarsbeslutet ger och som i det föregående i korthet angivits. Utredningen har emellertid även i fråga om sådana förslag vilkas genomförande i tiden ligger efter utgången av perioden 1963/67 funnit sig böra utgå från de för ifrågavarande period gällande förutsättningarna. Härvid har utredningen i kostnadshänseende utgått från den nivå som enligt vad nyss sagts gäller för anskaffningsverksamhetens inriktning. I fråga om kostnadsramen har i försvarskommitténs betänkande gjorts ett särskilt, i det föregående återgivet uttalande avseende kostnaderna för förslag som kunde komma att framläggas av värnpliktsutredningen. Värnpliktsutredningen tolkar uttalandet så, att kostnaderna för en reform av värnpliktsutbildningen i huvudsak måste reg-

82 leras inom den antagna kostnadsramen för krigsmakten. Värnpliktsutredningen h a r i samband med 1962 års försvarsuppgörelse från försvarsstaben under hand inhämtat uppgifter om vilka kostnader vid de olika försvarsgrenarna

som är inräknade i bland annat den kostnadsram, som försvarsbeslutet avser. Enligt dessa uppgifter har i denna ram inrymts vissa kostnader för effektivisering av värnpliktssystemet.

KAPITEL 6 K r i g s m a k t e n s b e h o v och t i l l g å n g a r a v v ä r n p l i k t i g a , m . m .

A. Behov. Tillgångar.

Förvaltning

1. Inledning Möjligheterna att utforma värnpliktssystemet påverkas bland annat av de kvantitativa och kvalitativa personalförhållandena inom krigsmakten och inom hela totalförsvaret. Sålunda sätter befolkningsunderlaget och dettas fördelning på olika åldersgrupper vissa gränser för både krigsmaktens och de civila delarnas av totalförsvaret möjligheter. Vidare utgör, ehuru krigsmaktens personalbehov avses bli tillgodosett i första hand, behoven i krig hos de civila delarna av totalförsvaret i fråga om värnpliktiga med speciella kvalifikationer i vissa fall en faktor som begränsar krigsmaktens möjligheter. Frågor av särskilt intresse utgör härvidlag inskrivningsåldern, den årliga utbildningskontingenten och kategoriklyvning bland de värnpliktiga ävensom förändringen av personaltillgångarnas regionala fördelning. De gällande principerna för bedrivande av totalförsvarets personaltjänst utövar också inflytande på möjligheterna att utforma värnpliktssystemet. I detta sammanhang är bland annat av intresse de regionala myndigheternas befogenheter att disponera över personaltillgångarna. Väsentliga delar av de nämnda ämnesområdena h a r behandlats av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov.

1954 års utredning hade i stort till uppgift att behandla följande frågor, nämligen dels krigsmaktens årliga utbildningskontingent och frågan om kategoriklyvning, d. v. s. avskiljande av krigsdugliga värnpliktiga från värnpliktsutbildning i fred, dels de värnpliktigas fördelning för olika uppgifter inom totalförsvaret, dels ock fördelning inom krigsmakten och totalförsvaret i övrigt av värnpliktiga med teknisk eller annan speciell kompetens under beaktande av uppställda kvalifikationskrav och prognoser över tillgång och behov. Utredningen avgav den 15 november 1955 »Förslag till särskild utbildning för uppskovsvärnpliktiga m. fl.» (stencilerat) 1 . Utredningen avgav vidare den 26 mars 1960 en redogörelse och förslag med anledning av en av utredningen företagen granskning av ett av kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor framlagt förslag till beredskapsbemanning av handelsfartyg m. m.2 Utredningens huvudbetänkande, »Totalförsvarets personalfrågor» (SOU 1962:3) omfattade tre huvudavsnitt: ett rörande utbildningskontingentens storlek vid krigsmakten, inskrivningsålder samt frågan om avskiljande av krigsdugliga värnpliktiga från värnpliktens fullgörande i fred (»kategoriklyvning»), ett innefattande principförslag rörande totalförsvarets personal1 2

Se härom kap. 29. Se härom kap. 19.

81 tjänst samt ett r ö r a n d e den undersökning rörande befattningsanalyser, som utredningen haft att utföra. — Värnpliktsutredningen redovisar i det följande vissa av de av 1954 års utredning i nämnda betänkande härvidlag framlagda övervägandena och förslagen liksom också remissinstansernas och statsmakternas ställningstaganden härtill. De två förstnämnda förslagen har ännu icke föranlett några statsmakternas åtgärder. Med anledning av huvudbetänkandet h a r statsmakterna i vissa hänseenden fattat beslut, i andra hänseenden bildar utredningens huvudbetänkande underlag för värnpliktsutredningens överväganden och myndigheternas fortsatta åtgärder.

2. Behov och tillgångar ay värnpliktiga Personalprognoser 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov redovisade som bakgrund till sina överväganden vissa beräkningar r ö r a n d e totalförsvarets personalunderlag. Av beräkningarna framgick att antalet män i åldern 18—65 år

Tabell 6:1. Personalläget

ökade från 2,23 miljoner år 1950 till 2,31 miljoner år 1960 och bedömdes öka till 2,46 miljoner år 1970 eller mellan åren 1950 och 1970 med inemot en kvarts miljon. Ifråga om åldrarna 20—47 år — de från vilka krigsmakten hämtade huvuddelen av sin personal — bedömdes emellertid tillgångarna åren 1950 och 1970 ungefär lika stora, omkring 1,46 miljon; år 1960 omfattade denna grupp knappt 1,39 miljon individer. Ur prognosmaterialet drog utredningen slutsatsen att personaltillgången för det totala försvaret successivt förbättrades jämfört med förhållandena år 1950. Detta gällde dock icke krigsmakten. 1960-talet skulle enligt utredningen för krigsmaktens del medför?» en återhämtning av 1950talets kvantitativa nedgång, samtidigt som medelåldern bland de värnpliktiga kunde väntas sjunka. De olika försvarsgrenarnas totala tillgång på värnpliktiga fördelade sig enligt 1954 års utredning per den 1 september 1957 på krigsplacerade, disponibla krigsplaceringsbara m. fl. på det sätt som framgår av tabell 6: 1. Den relativt sett större tillgången på

per den 1 september 1957 inom försvarsgrenarna värnpliktiga

i fråga om

Källa: Centrala värnpliktsbyråns statistik (jfr SOU 1962: 3, s. 72 ff) Ungefärlig procentuell fördelning av de värnpliktiga inom försvarsgrenen Försvarsgren

Armén Marinen: Flottan Kustartilleriet Flygvapnet 1 2 3

Krigsplacerade1

Disponibla krigsplakrigsplace- Icke 2 ringsbara ceringsbara

Icke disponibla8

Summa

45 60 50

«35 15 25

15 15 20

5 10 5

100 100 100

Inkl. reserv för täckande av avgångar vid mobilisering. Företrädesvis outbildade 18-åringar och handräckningspersonal. Företrädesvis uppskovspersonal (inkl. krigstjänstgöringsfria m. fl.). * Sjömanshusinskrivna tillhörande flottan ingår.

85 Tabell 6: 2. Möjlig omfördelning av uppskoven mellan försvarsgrenarna års utredning rörande totalförsvarets personalbehov m. m. Försvarsgren

enligt 1954

Andel av uppskoven 1/9 1957 (i %)

Möjlig andel år 1970 (i %) ca

83,5

36,0

4,4 5,1 7,0

19,5 7,5 37,0

100,0

100,0

Marinen: Flottan Kustartilleriet Flygvapnet Summa

disponibla krigsplaceringsbara värnpliktiga vid flottan och flygvapnet angavs ha två orsaker. Dels är det årliga fredsbehove* av värnpliktiga vid dessa grenar av Krigsmakten större än krigsorganisationens årliga omsättningsbehov. Dels hade den år 1948 beslutade förkortningen av de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet (jfr kap. 2) efter denna tid omöjliggjort omskolning och överföring av värnpliktiga till armén, vilket förutsatts i 1942 års försvarsbeslut. Med nämnda statistik som grund gjorle 1954 års utredning följande prognos för förändringarna från år 1957 till år 1970 av försvarsgrenarnas totala tillgång på värnpliktiga. Denna beräknades vid armén minska med 12 procent, vid flottan öka med 16 procent, vid kustartilleriet minska med 1,5 procent och vid flygvapnet öka med 55 procent. Prognosen gjordes med förutsättningarna att utbildningskontingenten skulle ha den storlek 1958 års försvarsbeslut avsåg och att ingen överföring av värnpliktiga mellan försvarsgrenarna skulle komma till stånd. Den beräknade åldersfördelningen bland de värnpliktiga år 1970 medförde, framhölls det, att armén, trots den stora minskningen, i total tillgång kunde bedömas förfoga över tillräckligt antal värnpliktiga för de viktigaste enheterna, nämligen fältförbanden. Minskningen hänförde sig således till de

äldsta åldersgrupperna. Inom kustartilleriet var åldersfördelningen jämnare, varför minskningen d ä r skulle bli mindre kännbar, ö k n i n g a r n a inom flottan och flygvapnet medförde en ytterligare ackumulering inom dessa försvarsgrenar av värnpliktiga som icke erfordrades för krigsplacering. 1954 års utredning bedömde tendensen jämväl under 1970-talet och fann, att arméns tillgångar kunde väntas öka eftersom de avgående åldersklasserna var små och det årliga tillskottet svarade mot behoven. Med årskontingenter enligt 1958 års försvarsbeslut väntades flottans tillgångar under 1970-talet minska ungefär lika mycket som de ökat under 1960-talet, medan flygvapnets tillgångar skulle fortsätta att öka. Utgående från den angivna förskjutningen i värnpliktstillgång mellan försvarsgrenarna hävdade 1954 års utredning, att en radikal omfördelning av försvarsgrenarnas andel av uppskoven var påkallad och redovisade som önskvärd den fördelning av uppskoven år 1970, som framgår av tabell 6: 2. 1954 års utredning framhöll i anslutning härtill, att den ansåg det vara betydelsefullt att personalplaneringen inom detta område anpassades till de skärpta krav på överblick över och tillvaratagande av personaltillgångarna, som utvecklingen skulle ställa.

86 Centrala värnpliktsbyrån har, efter framställning av värnpliktsutredningen, på grundval av statistiska centralbyråns riksprognos för åren 1962—1980, d. v. s. ett nyare underlag än det 1954 års utredning arbetade med, beräknat det lotala antalet värnpliktiga omkring 1970talets mitt. Enligt värnpliktsbyråns beräkningar skulle det totala antalet värnpliktiga då endast obetydligt avvika från den av 1954 års utredning gjorda prognosen. Den ökning av immigrationsöverskottet som inträtt under senare år kommer under prognosperioden endast obetydligt att påverka de totala tillgångarna av värnpliktiga användbara för krigsorganisationen. Också de av 1954 års utredning beskrivna personalförhållandena år 1957 inom försvarsgrenarna har jämförtsmed nyare statistik (av år 1963). I absoluta tal befanns härvid det sammanlagda antalet uppskov ha ökat obetydligt. I fråga om fördelning av uppskoven mellan försvarsgrenarna (jfr tabell 6:2) befanns att — sannolikt till följd av att vissa nya uppskovsbehov, exempelvis för civilförsvarets undsättningskårer, tillgodosetts företrädesvis bland äldre värnpliktiga ur marinen och flygvapnet — arméns andel av uppskoven minskat till 77,5 procent medan flottans, kustartilleriets och flygvapnets andel ökat till 6,5 procent, 5,5 procent respektive 10,5 procent. Fortfarande avviker således försvarsgrenarnas andelar av det totala antalet uppskov avsevärt från den fördelning som 1954 års utredning ansåg vara önskvärd. Inskrivningsålder, årlig utbildningskontingent och kategoriklyvning 1954 års utredning. 1954 års utredning diskuterade inledningsvis den militärtekniska utvecklingens inverkan på personalbehovet inom krigsmakten och utgick härvid från krigsmaktens uppgif-

ter enligt 1958 års försvarsbeslut. Denna utveckling gav icke enligt utredningen anledning att räkna med att behovet av i fred utbildade värnpliktiga framgent skulle nedgå. Utredningen redovisade h u r inskrivningsåldern, som enligt 1941 års värnpliktslag var 20 år, successivt sänkts till 18 år. Utförda undersökningar pekade enligt utredningen på att från medicinsk synpunkt och skolsynpunkt skäl fanns för en återgång till inskrivning vid 19 års ålder. Från militära myndigheter hade framhållits att, särskilt beträffande de till yrkesutbildning uttagna värnpliktiga, det var fördelaktigt med en något senare inskrivning än för närvarande. Utredningen hade med hänsyn till de anförda förhållandena undersökt möjligheterna från kvanlitativ synpunkt att höja inskrivningsåldern till 19 år. Behovsberäkningarna anslöt härvid till 1958 års försvarsbeslut och 1959 års beslut om tillförande av värnpliktiga till civilförsvarets undsättningskårer. Utredningen angav att — under angivna förutsättningar — det tidigast från och med åldersklassen 1969 var möjligt att höja inskrivningsåldern till 19 år och samtidigt årligen inkalla en värnpliktskontingent om drygt 50 000 man. Utredningen ansåg, att en sådan återgång till inskrivning ett år senare än nu borde kunna bli bestående i varje fall till senare delen av 1970-talet. Utredningen förordade, att principbeslut om en höjning av inskrivningsåldern fattades snarast. Utredningen behandlade vidare frågan om metoder för utbildningskontingentens maximering genom kategoriklyvning. Med kontingentens maximering genom kategoriklyvning menade utredningen, att värnpliktiga, vilka enligt gällande föreskrifter var krigsdugliga och såsom sådana ålagda värnpliktsutbildning i fred, helt befriades från

87 ifrågavarande fredstjänstgöring. De kunde till följd härav icke krigsplaceras eller avses som ersättningspersonal. Utredningen framhöll att med denna definition begreppet kategoriklyvning icke inrymde några alternativ för förlängd eller förkortad värnpliktsutbildning för vissa grupper värnpliktiga, d. v. s. för differentierad utbildning, vilket spörsmål utredningen ansåg ligga utanför dess uppdrag. Utredningen diskuterade fyra metoder för kategoriklyvning, nämligen på sociala grunder, på medicinska grunder, genom befrielse av viss eller vissa yrkesgrupper och genom lottning. Utredningen ansåg icke någon av metoderna vara lämplig för maximering av värnpliktskontingenten. Den förordade att man, som skett under 1950talet, anpassade utbildningskontingenten till det organisationsalternativ som aktuellt försvarsbeslut förutsatte genom att låta inkallelseåldern vara rörlig och icke binda utbildningskontingenten till viss åldersklass. Detta system medgav vapenutbildning av varje därtill lämpad värnpliktig. Remissinstanserna. 1954 års utrednings betänkande fick vid remissbehandlingen genomgående ett positivt mottagande av remissmyndigheterna. Exempelvis gjorde överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen och civilförsvars styr elsen uttalanden av innebörd att utredningens arbete syntes väsentligt kunna bidra till ett bättre utnyttjande av landets personella resurser inom totalförsvaret. I fråga om de delförslag som återgivits i det föregående må av remissuttalandena följande nämnas. Frågan om övergång till inskrivning vid 19 års ålder behandlades av flera remissmyndigheter. Härvid betonade överbefälhavaren, att en höjning av inskrivningsåldern från 18 till 19 år skulle medföra påtagliga fördelar från ur-

valssynpunkt. Möjligheterna att generellt höja inskrivningsåldern påverkades emellertid i hög grad av åldersklassernas storlek under de år som kunde överblickas. Överbefälhavaren framhöll, att det fram emot 1970-talets mitt kunde bli nödvändigt att återgå till inskrivning vid 18 år om den årliga utbildningskontingenten skulle kunna hållas på erforderlig nivå. Det av utredningen förordade systemet skulle sålunda endast bli tillämpbart under 4—5 år. Av detta skäl ansåg överbefälhavaren det icke motiverat att generellt höja inskrivningsåldern till 19 år. Fördelarna ur urvalssynpunkt med en högre inskrivningsålder borde emellertid enligt överbefälhavarens mening tillvaratas genom införande av ett system som möjliggjorde en senareläggning av inskrivningen ett till två år för sådana värnpliktiga som genomgick särskild kvalificerad utbildning eller där medicinska skäl uppenbarligen talade för en senare inskrivning. Liknande synpunkter anfördes av arbetsmarknadsstyrelsen, som betonade att det väsentliga för den enskilde icke var inskrivningsåldern utan tidpunkten då tjänstgöringen fullgöres. Styrelsen ansåg, att systemet med en senareläggning av inskrivningen för vissa kategorier borde n ä r m a r e utredas, förslagsvis av 1960 års värnpliktsutredning, innan inskrivningsåldern ändrades. Utredningens förslag beträffande utbildningskontingentens maximering genom kategoriklyvning föranledde inga erinringar och flera remissinstanser uttalade sig särskilt till stöd för utredningens förslag. Statsmakternas ställningstaganden. 1963 års försvarsbeslut får anses förutsätta, att någon kategoriklyvning bland de värnpliktiga icke skall ske. Det heter nämligen i den tidigare (kap. 5) återgivna målsättningen för krigsmakten —

88 som utgör en precisering av beslutet — bland annat, att varje vapenför svensk som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret bör sättas i stånd att i en eller annan form militärt delta i kampen för landets självständighet. Därjämte gjorde föredragande departementschefen i anslutning till sin anmälan av försvarsbeslutet vissa uttalanden direkt avseende 1954 års utrednings förslag (prop. 1963:108, s. 61 f.). Han anförde sålunda beträffande övervägandena om metoder för kategoriklyvning att han, med hänsyn till innehållet i den målsättning som gällde för krigsmakten, icke fann det aktuellt att närmare pröva dessa metoder. Vidare anförde han, vad gällde förslaget att framdeles höja inskrivningsåldern från 18 till 19 år, att han ville avvakta vad 1960 års värnpliktsutredning kunde komma att föreslå. Vad departementschefen sålunda uttalat lämnades utan erinran av riksdagen (SU 113, rskr. 265). Slutligen må i fråga om den årliga värnpliktskontingentens storlek framhållas att denna genom 1963 års försvarsbeslut bestämts på organisatoriska grunder som något avvek från dem som 1954 års utredning haft att utgå ifrån. Förändringarna av värnpliktstillgångarnas regionala fördelning De värnpliktiga är — liksom befolkningen i övrigt — med avseende på sin bosättning mycket ojämnt fördelade inom landet med en stark koncentration till östra Mellansverige, Göteborgsområdet samt sydvästra Sverige. Detta förhållande påverkar på ett avgörande sätt lokaliseringen av mobiliseringsområdena. Kommittén för näringslivets lokalisering studerade som underlag för sina rekommendationer i betänkandet »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963:58)

bland annat befolkningsutvecklingen i olika delar av landet. Sammanfattningsvis konstaterade kommittén (s. 135) att befolknings- och sysselsättningsutvecklingen under 1960- och 1970-talen för landet i dess helhet kommer att präglas av en begränsad tillväxt i de arbetsföra åldrarna. Inom glesbygdsnäringarna skulle enligt kommittén antalet förvärvsarbetande intill år 1975 komma att minska med ca 170 000 personer. Minskningen väntades bli kraftigast i Norrland, främst beroende på strukturförändringarna inom jordbruk och skogsbruk. Enligt kommittén kunde befolkningsförskjutningarna från glesbygd till tätorter och mellan större regioner väntas fortsätta i stort sett enligt samma mönster som under de senaste decennierna. I vissa avseenden ansågs en accelererad omflyttning ej osannolik. Större områden med minskande folkmängd beräknades kvarstå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framför allt i Norrland. Folkökningen i östra Mellansverige, Göteborgsområdet samt sydvästra Sverige väntades fortgå. Kommittén rekommenderade vissa lokaliseringsåtgärder bland annat med syfte att tillvarata produktionsfaktorerna, att vidmakthålla full sysselsättning och att bereda befolkningen en så långt möjligt likvärdig samhällsstandard oberoende av bosättningsort inom riket. Vidare förordade kommittén en sådan lokalisering av näringslivet att rikets försvar underlättades. Riksdagen h a r sedermera på grundval av betänkandet och efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 1964:185) tagit ställning till riktlinjer för lokaliseringspolitiken (BaU 48, rskr. 408). Härvid h a r godtagits en allmän lokaliseringspolitisk målsättning. Bland annat bör enligt denna målsättning de försvarspolitiska synpunkterna icke förbises vid

89 lokaliseringspolitiska avgöranden. Vidare har bland annat godtagits att under en övergångstid lämnas ett statligt ekonomiskt stöd till näringslivet i de orter eller de områden där man önskar påverka takten i pågående omvandling.

3. Inriktning och ledning av totalförsvarets personaltjänst

1954 års utredning. Andra huvudavsnittet av 1954 års utrednings huvudbetänkande omfattade främst principförslag som syftade till att effektivare än tidigare tillvarata totalförsvarets personella resurser. Härom anförde utredningen bland annat följande. Hithörande frågor var beroende av vad som inom en vidare ram utreddes i andra sammanhang, exempelvis totalförsvarets högsta ledning, och krävde i en del fall omfattande detaljundersökningar utifrån andra grunder än utredningsdirektiven. Efter det att principbeslut fattats angående inriktning av och målsättning för fortsatt arbete, torde därav följande undersökningar i allt väsentligt vara av sådan art, att de borde handläggas såsom del av ordinarie arbetsuppgifter för den personal, som handh a r det personella försvarsförberedelsearbetet inom totalförsvaret såsom helhet och inom dettas olika myndigheter. Utredningen anförde därefter vissa grundläggande synpunkter på totalförsvarets personaltjänst bland annat avseende inriktning, omfattning och ledning av denna verksamhet. Ifråga om personaltjänstens inriktning och omfattning framhöll utredningen, att den civila delen av vårt totalförsvar under 1950-talet organiserats fastare, vilket efter hand ökat konkurrensen om både värnpliktig personal och viss personal över värnpliktsåldern. F ö r att personalproblemet icke skulle snedvridas, erfordrades enligt

utredningen att totalförsvarets delar utom krigsmakten icke var för sig utan föregående intern behovsprövning ställde krav i fråga om tilldelning av värnpliktiga. Mot bakgrunden härav ansåg utredningen sig böra framlägga vissa grundläggande synpunkter på personaltjänsten inom totalförsvaret. Enligt utredningen borde personaltjänstens uppgift allmänt angivas vara att, utgående från målsättningen för totalförsvaret, säkerställa att landets personella tillgångar användes vid krig eller krigsfara på ett mot målsättningen svarande sätt och att erforderliga åtgärder härför vidtogs i fred. För att denna allmänna uppgift skulle kunna lösas måste enligt utredningen personaltjänsten i stort omfatta följande, nämligen en inventering och kontinuerlig uppföljning av personalbehov och personaltillgång, en långsiktig planering i nära samarbete med den personella utvecklingen inom det fredstida samhället, ett fortlöpande arbete för att samordna och normera handläggningen av personalfrågor inom totalförsvaret samt slutligen sådana registreringstekniska och administrativa åtgärder som erfordrades för att säkerställa en snabb organisering av totalförsvaret vid krigsutbrott med kort förvarning. Grunden för prioritering i personalfrågor måste enligt 1954 års utredning i ett krig med kort förvarning och tillkännagivet genom beredskapslarm vara att låta all annan verksamhet än det väpnade motståndet och skyddet av civilbefolkningen — civilförsvar samt hälso- och sjukvård — träda tillbaka då det gällde anspråk på personal som var lämpad och utbildad för de förstnämnda verksamhetsgrenarna. Även fördelningen av reservarbetskraft borde följa samma princip. Emellertid måste, anförde utredningen, även vissa andra verksamhetsgrenar till-

90 mätas stor betydelse och anförde som exempel härpå bland annat att ledningen av totalförsvarets olika funktioner måste personellt säkerställas vid beredskapslarm, i varje fall i regional och lokal instans, samt att krigsmakten och civilförsvaret måste betjänas med järnvägs-, landsvägs- och sjötransporter. Enligt utredningen var det nödvändigt att få till stånd en ensartad och förutsättningslös prövning av vilka befattningar inom den krigsviktiga verksamheten som icke utan allvarliga olägenheter kunde besättas med annan personal än den i fredstid anställda i syfte bland annat att klarlägga vilka befattningar som kunde besättas med reservarbetskraft. Utredningen föreslog att ledningen av totalförsvarets personaltjänst i central instans skulle utövas av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete. Det föreslogs vidare, att i regional instans motsvarande samarbete skulle ske mellan militärbefälhavare och länsarbetsnämnderna. En länsarbetsnämnd i civilområdet skulle därjämte biträda civilbefälhavaren i vissa frågor avseende hela civilområdet. Statsmakternas ställningstagande. Utredningens ifrågavarande förslag anmäldes i sina huvuddrag i 1963 års statsverksproposition (bil. 6, p. 2). Departementschefen anförde därvid bland annat, att förslagen borde tills vidare föranleda åtgärder i två hänseenden. Sålunda borde anges vissa principer för det fortsatta personalplaneringsarbetet inom totalförsvaret, vilket arbete därefter i huvudsak borde utföras av de ber ö r d a myndigheterna. Vidare borde en viss förstärkning ske av organisationen för personalplanering inom den civila delen av totalförsvaret, övriga av utredningen föreslagna åtgärder beträffande personalplaneringen exempelvis i fråga om prioriteringen borde i princip få

ånyo övervägas och aktualiseras av myndigheterna som ett led i det fortsatta, löpande planläggningsarbetet. Departementschefen förordade bland annat, att — i huvudsak i enlighet med vad utredningen föreslagit — uppgiften för personaltjänsten inom totalförsvaret allmänt skulle anges vara att säkerställa att landets personella tillgångar vid krig eller krigsfara användes på det för det samlade totalförsvaret lämpligaste sättet och att erforderliga åtgärder härför vidtogs i fred ävensom att omfattningen av personaltjänsten i allt väsentligt bestämdes på sätt utredningen föreslagit. Departementschefen anslöt sig vidare till utredningens förslag, att ledningen i central instans av totalförsvarets personaltjänst skulle utövas av överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan. Han var däremot icke beredd ta ställning till den föreslagna regionala organisationen. Riksdagen lämnade utan erinran de angivna principerna för totalförsvarets personalplanering (SU 4, rskr. 4 ) .

4. Värnpliktsutredningens synpunkter

Behov och tillgångar av värnpliktiga Värnpliktsutredningen finner sig som en utgångspunkt för sina fortsatta överväganden böra ta det förhållandet att statsmakterna godtagit den av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov förordade principen för att erhålla en konstant utbildningskontingent ehuru rekryteringsunderlagets storlek växlar från år till år. Värnpliktsutredningen har, efter studium av senare statistik, funnit att de av 1954 års utredning gjorda prognoserna r ö r a n d e försvarsgrenarnas förväntade tillgångar och behov i fråga om värnpliktiga under 1970-talets första del till sin allmänna innebörd inte väsentligt änd-

91 rats. Värnpliktsutredningen finner sig därför som en utgångspunkt för sitt fortsatta arbete även böra godta i stort den slutsats vartill 1954 års utredning kommit, nämligen att våra personaltillgångar är knappa i förhållande till totalförsvarets mångskiftande uppgifter och att sträng återhållsamhet vid tilldelning av värnpliktiga till olika uppgifter därför är nödvändig inom alla planeringsområden. Vid bedömning av de behovsberäkningar som 1954 års utredning redovisat bör observeras att denna utredning arbetade med delvis andra organisatoriska förutsättningar än värnpliktsutredningen. 1954 års utredning hade sålunda att utgå ifrån den krigsorganisation som följde av 1958 års försvarsbeslut medan värnpliktsutredningen funnit sig böra utgå från den krigsorganisation som 1963 års försvarsbeslut möjliggör i början av 1970-talet. Värnpliktsutredningen h a r på denna grund från försvarsgrensstaberna inhämtat behovsuppgifter, vilka redovisas särskilt (bilaga H l ) . Värnpliktsutredningens beräkningar måste grundas på delvis a n d r a förutsättningar i fråga om personalreservens storlek än vad 1954 års utredning utgick ifrån. Denna utredning räknade vidare med att repetitionsövningar i krigsförband skulle förekomma endast inom armén och kustartilleriet. Modifieras detta system och vidgas det att omfatta krigsmakten i dess helhet, uppstår andra relationer mellan krigsorganisationen och behovet av värnpliktiga disponibla för krigsplacering. Detta samband belyses närmare i särskild sammanställning (se bilaga H l ) . I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen nämna att den vid sin granskning av försvarsgrenarnas kvalitativa och kvantitativa krav på personal kunnat skönja varierande värderingsgrunder de olika myndigheterna emel-

lan. I och för sig är ett sådant förhållande icke anmärkningsvärt. Nuvarande organisation h a r uppbyggts u n d e r lång tid. Den intill den 1 oktober 1961 rådande kompetensfördelningen mellan överbefälhavare och försvarsgrenschefer främjade icke en samordnad utveckling av organisationens enskildheter, överbefälhavarens numera vidgade befogenheter torde på längre sikt få till följd att olikheter i fråga om behovsbedömningar och kvalitetsvärderingar kommer att utjämnas. Oberoende av den samordning som kan bli möjlig genom nyssnämnda verksamhet torde vissa reglerande åtgärder erfordras från Kungl. Maj :ts sida i fråga om krigsorganisationens storlek och sammansättning. Enligt nu gällande ordning har Kungl. Maj:t till försvarsgrenschef i stor utsträckning delegerat beslutanderätten i fråga om antal förband av olika typer och deras detaljsammansättning (TLB nr 53/1958). Denna delegering sammanhänger med de planeringsprinciper som infördes i och med 1958 års försvarsbeslut. Genom de regelbundet återkommande försvarsbesluten tar statsmakterna ställning till antalet viktigare enheter i krigsorganisationen samt deras prestanda i stort. Genom årliga ställningstaganden till värnpliktskontingent, personalförteckningar, materielanskaffning och långsiktplaner kan statsmakterna utöva en fortlöpande kontroll av krigsorganisationens reella innehåll. Detaljreglerande åtgärder från Kungl. Maj:ts sida torde därför för närvarande icke, från de synpunkter värnpliktsutredningen har att företräda, vara erforderliga. Det av värnpliktsutredningen i det följande föreslagna värnpliktssystemet ger emellertid vidgade möjligheter till att omskola och att överföra personal meUan försvarsgrenarna, varigenom personaltillgångarna kan utnyttjas effektivt un-

92 der hela värnpliktstiden. Värnpliktsutredningen vill härvid föreslå, att den ordningen införes att Kungl. Maj :t fastställer de personalramar inom vilka försvarsgrenarnas organisation i stort skall utformas och de normer efter vilka personalreservens storlek bör beräknas. Till frågan om ändring av inskrivningsåldern återkommer värnpliktsutredningen i kapitel 30. Frågorna om utbildningskontingentens storlek och om kategoriklyvning har utredningen berört vid behandlingen av 1963 års försvarsbeslut. Vissa förändringar av marinens utbildningskontingent behandlas i avdelning V. De i det föregående redovisade bedömningarna av befolkningstillgångarnas regionala förändring i framtiden visar, att man även då måste räkna med att koncentrationen av befolkningen till vissa regioner kommer att fortgå. Värnpliktsutredningen finner att denna koncentration minskar snabbheten i mobiliseringen och den operativa handlingsfriheten i ett krigs inledningsskede och att detta ställer särskilda krav på utnyttjandet av underskottsområdenas befolkningstillgångar. Utredningen finner däremot att denna utveckling h a r mindre betydelse, när det gäller värnpliktsutbildningen och därmed sammanhängande värnpliktsfrågor. Nuvarande värnpliktssystem medför att ett överskott av värnpliktiga successivt skapas vid flottan och flygvapnet. Samtidigt kommer arméns personaltillgångar under överskådlig tid att understiga dess behov och möjligheterna för totalförsvarets civila grenar att få sina behov av uppskovspersonal tillgodosedda att förbli snävt begränsade. 1954 års utredning har framhållit att en radikal omfördelning av uppskoven från armén till flottan och flygvapnet bör genomföras om nöjaktig balans skall

uppnås. — Värnpliktsutredningen har granskat förutsättningarna för en sådan åtgärd. Till sådana civila totalförsvarsorgan som upprättas först vid beredskapstillstånd eller krig föreligger vissa förutsättningar att välja uppskovspersonalen bland övertaliga värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Civilförsvarets undsättningskårer bör företrädesvis rekryteras på detta sätt. Det vore också önskvärt att på samma sätt rekrytera sådana delar av det allmänna lokala civilförsvaret, i vilka vissa värnpliktiga måste ingå. Det bör emellertid observeras att uppskovspersonalen inom denna del av civilförsvaret företrädesvis utgöres av ledningspersonal, b r a n d m ä n och polis. Dessa yrkesgrupper måste inordnas i civilförsvaret praktiskt taget oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Enahanda förhållande råder till exempel bland anställda vid kommunikationsverken och inom krigsindustrien. En väsentlig omfördelning av uppskoven kan därför inte uppnås på denna väg. En annan utväg ar att vid inskrivningen tilldela flygvapnet och flottan sådana värnpliktiga som är anställda exempelvis vid kommunikationsverken, vid vilka en förhållandevis stor andel av de anställda kommer att beviljas uppskov. Denna väg har prövats sedan några år tillbaka. Rörligheten på arbetsmarknaden motverkar emellertid effekten av denna åtgärd liksom också det föi i.ållandet att flertalet värnpliktiga träffar slutligt yrkesval först efter inskrivningen. Icke heller på denna väg kan därför en tillfredsställande balans mellan behov och tillgångar ernås. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Denna kategori är visserligen icke formellt att betrakta som uppskovspersonal. I fråga om krigsplaceringsbarhet de första åren efter grundutbildningen kan den emellertid från truppregistrerings-

93 myndigheternas synpunkt jämställas med icke disponibel personal, i varje fall gäller detta de yrkessjömän som går i transocean fart. Dessa värnpliktiga bör företrädesvis tilldelas flottan. Då emellertid antalet kan vara större än flottans årskontingent, måste även övriga vapengrenar tilldelas sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Härvid bör flygvapnet — liksom flottan — tilldelas sjömanshusinskrivna och ej krigsplaceringsbara värnpliktiga med lämp/ig yrkesutbildning till ett antal som motsvar a r fredsorganisationens »överskottsbehov» (se vidare kap. 9, avsnitt B). — Av det anförda framgår, att det inom nuvarande värnpliktssystem icke är möjligt att utnyttja överskottet av värnpliktiga tillhörande flottan och flygvapnet för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvarets civila grenar. Värnpliktsutredningen finner sig därför vid utformningen av ett nytt utbildningssystem böra eftersträva en ordning varigenom olägenheterna med nämnda överskott undanröjes. Inriktning och ledning av totalförsvarets personaltjänst Värnpliktsutbildningen innebär, att samhället tar på sig ansenliga utgifter av skilda slag. Det är därför betydelsefullt att värnpliktstillgångarna både i fred och krig administreras på det ur försvarets synpunkt mest effektiva sättet. Betydelsefulla åtgärder för att nå detta syfte h a r på senare år vidtagits av statsmakterna. Utredningen vill härvid peka på 1963 års riksdagsbeslut rörande personaltjänstens inriktning och omfattning samt dess ledning i central instans. Däremot h a r några åtgärder ännu inte vidtagits för att förbättra resurserna för personaltjänstens ledning i regional instans. Frågan om h u r en så-

dan förstärkning bör ske på militär sida är bland annat beroende av de resultat, vartill den pågående utredningen om inskrivnings- och personalredovisningssystemen kan komma. Värnpliktsutredningen anser sig emellertid, med hänsyn till den utformning som direktiven för ifrågavarande utredning fått, som en av förutsättningarna för sina fortsatta överväganden böra räkna med att inskrivnings- och personalredovisningssystemen allmänt kommer att effektiviseras även om det alltjämt är oklart på vilket sätt och i vilken omfattning så kommer att ske.

B. Personalavgångarna i krigsförbanden

under fred

1. Inledning

I ett system med repetitionsövningar i krigsförband är det av många skäl — vartill återkommes i det följande — önskvärt att i så stor utsträckning som möjligt hålla krigsförbandens personaluppsättning oförändrad. Möjligheterna härtill är emellertid begränsade av två skäl. För det första sker i stor omfattning en omsättning i förbanden till följd av icke önskvärda personalavgångar. Dessa avgångar utgöres av avgångar på grund av dödsfall, frikallelse efter odugligförklaring, nedgruppering (överföring till handräckningstjänst), uppskov, omplacering föranledd av avgångar vid andra förband, anstånd, omflyttning av personal på grund av bristande tillgång på repetitionsövningsskyldighet samt byte av bostadsort. Denna omsättning sker dels fortlöpande under tiden mellan två repetitionsövningar, dels i samband med att de värnpliktiga inkallas till fullgörande av sådan övning. Vissa av de fortlöpande förändringarna — särskilt av de värnpliktigas hälsotill-

94 stånd — kommer i många fall till de militära myndigheternas kännedom och föranleder åtgärd först i samband med att inkallelse sker till repetitionsövning. — Den betydande omfattningen av dessa icke önskvärda avgångar har ansetts vara en stor svaghet i nu tilllämpat system för repetitionsövningar i krigsförband. Hittills gjorda erfarenheter på detta område h ä r r ö r från armén och kustartilleriet. F ö r det andra måste krigsförbanden, allteftersom deras värnpliktiga blir äldre och överförs till andra befattningar eller lämnar värnpliktsåldern, tillföras nya, yngre värnpliktiga. Denna omsättning söker man verkställa strax innan förbandet skall fullgöra repetitionsövning så att det förnyade förbandet så snart som möjligt kan övas. Vid armén h a r man så långt möjligt sökt att förnya förbanden kompanivis för att sedan om möjligt bibehålla kompanierna under två repetitionsövningsperioder, d. v. s. under sammanlagt tolv år. Bataljonerna däremot h a r förnyats kontinuerligt, d. v. s. vid varje repetitionsövning har ett eller flera kompanier i varje bataljon omsatts.

2. Personalavgångarna under tiden mellan två repetitionsövningar

Avgångarnas omfattning Värnpliktsutredningen h a r för att klarlägga omfattningen av personalomsättningen i krigsförbanden u n d e r tiden mellan två repetitionsövningar detaljstuderat ett hundratal krigsförband vid armén. Då nuvarande personalredovisningssystem icke medger att personalutvecklingen i ett förband kartlägges i efterhand h a r utredningen i stället gjort punktstudier på en rad förband, som utvalts så att utvecklingsförloppet i stort kunnat följas. Härvid h a r de stu-

derade förbanden grupperats efter om de fullgjort repetitionsövning ett, två, tre, fyra eller fem år tidigare. Uppgift h a r framtagits om h u r stor del av den i förbanden vid undersökningstillfället (år 1964) i befattning krigsplacerade personalen som deltagit i förbandens senaste repetitionsövning. Av undersökningen, vars resultat sammanfattas i bild 6 : 1 , framgår att avgången per år de allra närmaste åren efter en repetitionsövning varit relativt liten för att senare stiga. Sammanlagt h a r avgångarna efter tre eller fyra år medfört att förbanden till mindre del än två tredjedelar kommit att bestå av samtränad personal. Härigenom kommer andelen samtränad personal att nedgå under vad som tidigare — av 1948 års värnpliktskommitté — ansetts utgöra en u n d r e gräns härvidlag, nämligen 65 procent av förbandets fältstyrka. Enligt undersökningen föreligger inga avsevärda olikheter i avgångarnas sammanlagda omfattning mellan fältförband och lokalförsvarsförband. Det bör vid bedömningen av det redovisade materialet beaktas bland annat följande. Det undersökta antalet förband är begränsat och speglar därför krigsorganisationens fördelning p å förbandstyper och geografiska områden endast i grova drag. Siffrorna har med hänsyn härtill en osäkerhetsmarginal och belyser mera problemets storleksordning än anger dess exakta omfattning. I förbandens repetitionsövning h a r , i enlighet med gällande principer, deltagit ca 85 procent av förbandets fältstyrka. Avgångarnas orsaker Av det ifrågavarande undersökningsmaterialet kan — beroende på nuvarande personalredovisningssystem — icke

95 Bild 6:1. Andelen värnpliktiga i arméns krigsförband, som vid olika tidpunkter efter senast fullgjord repetitionsövning fortfarande kvarstår i det krigsförband vid vilket övningen fullgjorts

ANDEL I % i

i

% • * ,

7*.

fV- — *\ ^ \ *.

3 H

6 ÅR

FÄLTFÖRBAND LOKALFÖRSVARSFÖR&AND NIVÅ S0N1 ENLIGT 11« ÅRS VÄRHPUKTSKOMMiTTE. ICKE BORDE UNDERSKRIDAS

Anm. 1. Andelen är räknad i procent av förbandets fältstyrka. 2. År 0 är det år då förbandet senast genomförde repetitionsövning. utläsas orsakerna till avgångarna i förbanden. Utredningen h a r därför sökt att med utgångspunkt i centrala värnpliktsbyråns statistik, särskilt gjorda undersökningar m. m. belysa avgångarnas fördelning på orsaker. Årliga avgångar på grund av dödsfall, frikallelse till följd av odugligförklaring, nedgruppering (överföring till handräckningstjänst) och uppskov finns redovisade i statistik förd av centrala värnpliktsbyrån. Med utgångspunkt härifrån synes schematiskt efter korrigeringar i syfte att undvika vissa dubbelräkningar m. m. avgångarna av

dessa orsaker vid ett krigsförband tillsammans kunna bedömas uppgå till någon eller några procent per år. Värnpliktsutredningen har vidare gjort stickprovsundersökningar vid vissa truppregistreringsmyndigheter rörande bland annat de avgångar som orsakas av organisatoriska förhållanden, exempelvis avgångar på grund av utträde ur värnpliktsåldern, organisatoriska förändringar i förbanden och bristande tjänstgöringsskyldighet hos den värnpliktige. Undersökningarna tyder på att dessa avgångar tillsammans skulle vara av storleksordningen 5 procent för år. Vad slutligen gäller avgångar p å grund av flyttning, d. v. s. avgångar till följd av att de värnpliktiga byter bostadsort och därmed enligt gällande bestämmelser tilldelas annat förband, organiserat närmare den nya bostadsorten, har dessa efter hand ökat. Avgångarnas omfattning beror bland a n n a t på h u r stränga krav man ställer på att krigsförbanden skall vara lokalt rekryterade. Hittills synes dessa krav ha varit strängare vid armén än vid övriga försvarsgrenar. Den inrikes flyttningen av m ä n i värnpliktig ålder, sådan den redovisats av statistiska centralbyrån, framgår av tabell 6 : 1 . Av tabellen kan bland annat utläsas att flyttningen i de lägre å l d r a r n a — ur arméns synpunkt fältförbandsåldr a r n a -—• är väsentligt mer omfattande än i de högre — lokalförsvarsförbandsåldrarna. Flyttningen mellan län torde nära överensstämma med flyttningen mellan inskrivningsområden. Dessa flyttningar leder i de flesta fall vid armén till omkrigsplacering. Detta gäller — på grund av kravet på lokalrekrytering — i många men ingalunda alla fall även de värn-

96 Tabell 6:1. Flyttande män i viss ålder år 1963 i procent av antalet män i samma ålder vid början av år 1963 Antal flyttande män (i %) mellan Åldersgrupp län

församlingar men ej mellan län

20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49

7,2 7,3 4,6 3,1 2,2 1,5

14,8 15,2 9,7 6,5 4,7 3,5

20—49

4,3

8,9

20—34 35—49

6,4 2,3

13,3 4,9

20—39 40—49

5,6 1,9

11,6 4,1

pliktiga som enligt inskrivningsförordningen är tilldelade visst förband, exempelvis underofficerare och officerare. I vilken utsträckning flyttning mellan församlingar leder till omkrigsplacering beror bland annat på storleken av förbandets rekryteringsområde. Antar man att en femtedel av flyttningarna inom inskrivningsområdet leder till omkrigsplacering, skulle det anförda innebära att den omplaceringsfrekvens som är föranledd av flyttning för män i värnpliktig ålder, d. v. s. 20—47 år, skulle ligga mellan (5,6 + 0,2 x 11,6 = ) 8,0 procent och (4,3 + 0,2 x 8,9 = ) 6,1 procent, d. v. s. vara av storleksordningen 7 procent. I fältförbanden är avgångarna på grund av dödsfall, nedgruppering, odugligförklaring, uppskov, åldersskäl och bristande tjänstgöringsskyldighet mindre än genomsnittet medan å andra sidan avgången på grund av flyttning är större. Genomsnittligt för samtliga förband vill det förefalla som avgångarna på grund av flyttning är av ungefär samma storleksordning som övriga avgångsorsaker tillsammans.

3. Personalavgångarna i samband med repetitionsövning

Värnpliktsutredningen har närmare undersökt avgångarna i samband med repetitionsövning. Undersökningen har omfattat dels bearbetning av statistik sammanställd av centrala värnpliktsbyrån och arbetsmarknadsstyrelsen, dels bearbetning av statistik grundad på truppregistreringsmyndigheternas kontinuerliga rapportering till arméstaben av personalavgångarna i samband med repetitionsövningarna, dels en av värnpliktsutredningen gjord särskild studie av avgångarna i samband med repetitionsövning vid vissa förband. Centrala värnpliktsbyråns statistik omfattar anstånd vid samtliga truppregistreringsmyndigheter vid armén under år 1961 utom en. Arbetsmarknadsstyrelsens statistik avser inom styrelsen under senare år handlagda anståndsärenden. Statistiken från arméstaben omfattar samtliga förband som inom armén genomfört repetitionsövning åren 1959 och 1963. Totalt inkallad styrka uppgick härvid vardera året till drygt 80 000 värnpliktiga. Den särskilda studien — som gällt förband ur armén — h a r avsett dels anståndens fördelning på olika värnpliktskategorier, dels h u r anstånden varit fördelade på åberopade skäl för anståndsansökan. Studien omfattade omkring en sjättedel av de till repetitionsövning inkallade under första halvåret 1962. Den omfattade all personal (11 106 man) vid vissa förband (elva bataljoner eller motsvarande, en brigadstab m. m. samt tre k o m p a n i e r ) , som utvalts i syfte att få undersökningen så representativ som möjligt för förhållandena inom hela armén. Studien företer dock brister ifråga om representativiteten. Framför allt begränsningen till ett halvår gör att det säsongmässigt växlande anståndsbehovet främst inom jordbruket blir ofullständigt belyst; armésta-

97 bens nyssnämnda statistik ger dock möjligheter att jämföra olika kalenderhalvår med varandra. Vidare är geografiskt Norrland något överrepresenterat. Orsakerna till avgångarna vid inkallelse till och genomförande av krigsförbandsövning h a r hänförts till — utöver vissa orsaker såsom frikallelse och nedgruppering vilka behandlats under närmast föregående punkt — följande, nämligen av militär myndighet eller Kungl. Maj :t bifallen ansökan om anstånd med fullgörande av viss repetitionsövning, tillfällig sjukdom eller skada som omöjliggör deltagande i den aktuella repetitionsövningen, eller annan orsak, exempelvis att vederbörande erhållit uppskov efter det inkallelseorder utsänts, rest utrikes eller befinner sig på fartyg, ej inställt sig till tjänstgöring eller på grund av byte av bostadsort efter det inkallelseorder utsänts avses omregistreras till annan truppregistreringsmyndighet.

Avgångar till följd av anstånd Centrala värnpliktsbyråns statistik för år 1961 visar, att av det under hela år 1961 till repetitionsövning inkallade 1 antalet värnpliktiga vid armén, 91 274, ansökte 17 991 eller 19,7 procent om anstånd. Anstånd beviljades för 11 745 värnpliktiga eller för 12,9 procent av antalet till repetitionsövning inkallade. Detta innebär, att omkring 65 procent av antalet ansökningar bifölls. Beslut om bifall meddelades i omkring hälften av dessa fall av truppregistreringsmyndigheten, i en tredjedel av fallen av chefen för armén och i en sjättedel av fallen av Kungl. Maj :t. Antalet beviljade anstånd var relativt sett något större vid höstomgången än vid vinter- och våromgångarna. Signaltrupperna hade högre och luftvärnet lägre anstånds1—514534

frekvens än övriga truppslag. De anförda siffrorna bedöms inom arméledningen vara representativa för förhållandena inom armén vid slutet av 1950talet och början .av 1960-talet. Syftet med bearbetningen av den hos arméstaben tillgängliga statistiken avseende åren 1959 och 1963 h a r varit att jämföra anståndens m. m. fördelning dels mellan första och andra kalenderhalvåret, dels mellan fältförband och lokalförsvarsförband ävensom att bedöma utvecklingstendensen. — Arméstabens statistik anger antalet avgångar i förhållande till den inkallade styrkan men däremot icke antalet ingivna anståndsansökningar. Den till krigsförbandsövning inkallade styrkan var år 1959 85 041 värnpliktiga och år 1963 82 630 värnpliktiga, vilket utgör 112 respektive 114 procent av förbandens fältstyrka. Avgångarna till följd av anstånd har i genomsnitt varit för år 1959 10,3 procent och för år 1963 13,1 procent av inkallat antal värnpliktiga. Motsvarande delsiffror för första och andra kalenderhalvåren var år 1959 9,4 procent och 11,1 procent samt år 1963 11,4 procent och 14,0 procent. Någon nämnvärd skillnad i anståndsfrekvens mellan fält- och lokalförsvarsförband synes icke ha förelegat. Värnpliktsutredningens förenämnda studie för första halvåret 1962 av anståndens fördelning på olika personalkategorier omfattade icke blott de värnpliktiga utan även övriga, i berörda förband krigsplacerade befattningshavare. Resultatet av studien framgår av följande sammanställning (tabell 6: 2) över antalet sökta och antalet beviljade anstånd i förhållande till antalet in1 För att kunna öva förbanden med 85 procent av fältstyrkan måste erfarenhetsmässigt inkallelse utgå till personal motsvarande omkring 120 procent av fältstyrkan.

98 Tabell 6:2. Fördelningen på personalkategorier av anståndsansökningar och beviljade anstånd under första halvåret 1962 Källa: Av värnpliktsutredningen utförd undersökning

Personalkategori

Officerare Underofficerare. . . . Underbefäl. . . . Meniga Samtliga kategorier . . .

Beviljade Sökta anstånd i % anstånd i % av inkallad av inkallad styrka inom styrka inom varje kategori varje kategori 18,1

13,4

34,3 20,9 12,2

25,6 14,9 8,0

15,8

10,9

kallade med fördelning på officerare, underofficerare, underbefäl och meniga. Kategorierna underofficerare och underbefäl bestod praktiskt taget uteslutande, kategorien meniga helt av värnpliktiga. Officerskategorien innehöll förutom de värnpliktiga officerarna ett fåtal aktiva och några reservofficerare. Anstånden hade dock begärts huvudsakligen av de värnpliktiga officerarna. Studien visade en något lägre ansökningsfrekvens (15,8 %) och en något lägre anståndsfrekvens (10,9 %) än centrala värnpliktsbyråns i det föresående nämnda statistik för det när-

mast föregående hela året (19,7 % 12,9 %) samt en något lägre anståndsfrekvens än arméstabens statistik för år 1963 (13,1 % ) . Av sammanställningen framgår, att den avgjort största avgångsfrekvensen förelåg bland underofficerarna. "Var fjärde inkallad underofficer meddelades sålunda anstånd. Inom de övriga kategorierna var avgångarna sådana att var sjätte eller sjunde underbefäl, var sjunde eller åttonde officer och var tolfte eller trettonde menig som inkallades erhöll anstånd med sin tjänstgöring. Avgångarna till följd av anstånd var således störst bland befälet. Värnpliktsutredningens studie omfattade även de skäl, som de anståndssökande anfört för sina ansökningar. Enligt studien fördelade sig avgångarna härvid på sätt framgår av tabell 6:3. De anförda totalsiffrorna visar, att i över hälften av fallen, eller (10,5 + 46,6 = ) 57,1 procent av dessa, anförts arbetsmarknadsskäl. En knapp femtedel härav var att hänföra till jordbruksskäl. Av de återstående orsakerna utgjorde studieskälen omkring en tredjedel av hela ansökningsvolymen samt sociala skäl mindre än en sjundedel av hela volymen. De meniga anförde i större utsträckning än befälet jord-

Tabell 6:3. Fördelningen

under första halvåret 1962 av anståndsansökningarna repetitionsövning på anförda skäl Källa: Av värnpliktsutredningen utförd undersökning

vid

Andel (i %) av det sammanlagda antalet ansökningar vid olika, för anstånd anförda skäl Personalkategori

Befäl Meniga Befäl och meniga tillhopa...

Studier

Sociala skäl

Ej angivet avtruppregistreringsmyndigheten

Summa

46,1 25,5 35,2

4,6 9,2 7,0

0,8 0,5 0,7

100,0 100,0 100,0

Arbetsmarknadsskäl Jordbruksskäl

Annat

5,7 14,8 10,5

42,8 50,0 46,6

99 bruksskäl och sociala skäl. Andra arbetsmarknadsskäl än jordbruksskäl anfördes av de meniga i något större utsträckning än av befälet. Studieskäl anfördes av befälet i dubbelt så stor utsträckning som av de meniga. Arméstabens statistiska material från åren 1959 och 1963 samt centrala värnpliktsbyråns statistik från år 1961 visar under den period från vilken undersökningar föreligger en stegring av avgångarna till följd av anstånd, från 10,4 procent år 1959 till 12,9 procent år 1961 och 13,1 procent år 1963. Avgångar anstånd

till följd

av annan

orsak

än

Underlaget för att bedöma andra avgångsanledningar än anstånd utgöres dels av den särskilda studien av förhållandena vid vissa krigsförband under första halvåret 1962, dels av arméstabens statistiska material. Antalet värnpliktiga som avgick till följd av andra orsaker än odugligförklaring och nedgruppering — vilka avgångsorsaker behandlats u n d e r närmast föregående punkt — samt anstånd utgjorde 10,4 procent av antalet inkallade. Hur de avgångna fördelade sig inom kategorierna befäl och meniga på avgångsorsaker enligt den särskilda studien framgår av tabell 6 : 4 .

Arméstabens statistik från åren 1959 och 1963 visar likartade siffror (sammanlagt 10,1 resp. 9,9 p r o c e n t ) . Fältförbanden låg härvid någon procentenhet under genomsnittet och lokaiförsvarsförbanden någon procentenhet över. Av det under denna punkt anförda framgår, att avgångarna i samband med inkallelse till och genomförande av repetitionsövning uppgår till drygt 10 procent till följd av anstånd och till ca 10 procent till följd av övriga orsaker (utom odugligförklaring och nedgruppering) eller till sammanlagt kanske 20 procent eller något mer av inkallad styrka. Anstånden h a r till följd att man antingen tvingas repetitionsöva förbanden med avsevärda vakanser i befälsbefattningarna eller också, i den mån så är möjligt, låna motsvarande befattningshavare från annat krigsförband eller personalersättningsreserv. Anstånden medför därvid olägenheter oberoende av vilken utväg som tillgripes. Avgångarna till följd av anstånd är särskilt besvärande därför att de i förhållandevis större utsträckning gäller befäl än meniga; anstånd är ungefär dubbelt så vanligt bland befäl som bland meniga. Det bör påpekas, att de beskrivna förhållandena till en betydande del är ett

Tabell 6: 4. Avgångar första halvåret 1962 vid repetitionsövning till följd av annan orsak än anstånd Källa: Av värnpliktsutredningen gjord undersökning

Kategori

Befäl Meniga Befäl och meniga tillhopa .

Tillfällig Annan orsak sjukdom eller i % av skada i % av inkallad Summa inkallad styrka inom styrka inom varje kategori varje kategori 4,9 8,1 7,0

3,9 3,1 3,4

8,8 11,2 10,4

100 fredsproblem. Vid mobilisering sker nämligen praktiskt taget inga avgångar till följd av anstånd.

4. Värnpliktsutredningens överväganden och slutsatser

Krigsförbanden i ett system med repetitionsövningar i krigsförband måste kontinuerligt omsättas. För att denna nödvändiga omsättning icke skall ogynnsamt inverka på förbandets samträning måste omsättningen ske i samband med att förbandet fullgör repetitionsövning. Omsättningen av förbandet måste därför vara inordnad i en långsiktig plan. Varje avgång av annan anledning från ett tidigare samövat och samtrimmat krigsförband innebär att dettas stridsvärde minskar. Ofta återverkar avgångar från ett förband även på andra förband, beroende på de omkrigsplaceringar som många gånger härigenom blir nödvändiga. Förbandens personella sammansättning och därmed förbandens samträning bör hållas så intakt som möjligt. Strävan måste därför vara att reducera de icke planerade avgångarna från krigsförbanden så långt detta är möjligt. Av det under punkterna 2 och 3 anförda framgår att avgången i krigsförbanden från en repetitionsövning till en annan beror dels på hur lång tid som förflyter mellan övningarna, dels på orsaker som h a r samband med själva inkallelsen. De av tidsmellanrummet mellan övningarna beroende avgångarna förorsakas av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, omkrigsplaceringar av organisatoriska skäl samt byte av bostadsort. De uppgår enligt gjorda undersökningar vid arméns förband till en storleksordning för år räknat av en

tiondedel av förbandens fältstyrka. Detta innebär, att — eftersom krigsförbanden i nuvarande system övas med något mindre styrka än fältstyrkan — då fem år förflutit, sedan ett förband fullgjort repetitionsövning, av den personal som deltog i närmast föregående övning kvarstår i förbandet ett antal som motsvarar ca en tredjedel av förbandets fältstyrka. Ett förband som mobiliseras med sådan personalsammansättning kan svårligen uppfylla kravet att vara krigsanvändbart omedelbart efter mobilisering. Det angivna bortfallet av personal i krigsförbanden synes kunna motverkas genom tre slag av åtgärder. F ö r det första kan systemet för övning av krigsförbanden byggas upp så att förbanden övas med fältstyrka och icke som nu med ca 85 procent av denna styrka. Härigenom kommer andelen samövad personal i krigsförbanden att vid varje tidpunkt vara något högre än eljest. Enbart med denna metod kan dock icke problemet lösas, eftersom de sammanlagda avgångarna även om förbanden övas med full fältstyrka successivt blir mycket stora. Värnpliktsutredningen anser emellertid en ökning av den övade styrkan på förbandet vara en utväg som bör övervägas för att bidra till en förbättring av krigsförbandens kvalitet. Förutsättningarna för att få till stånd en sådan ordning kan emellertid bedömas endast i samband med utformningen av repetitionsutbildningsystemet i stort (jfr kap. 9, avsnitt D). F ö r det andra kan tidsmellanrummet mellan övningarna för ett förband minskas; varje års minskning begränsar härvid bortfallet påtagligt. Med en sådan åtgärd kan — om minskningen blir kraftig — det föreliggande problemet i huvudsak lösas. En sådan minskning av tidsmellanrummet ger även för-

101 delar i andra hänseenden, exempelvis större möjligheter att anpassa krigsorganisationen efter inträdda nya förhållanden och att vidmakthålla tidigare förvärvade kunskaper. Å andra sidan ställer en hög övningsfrekvens krav på stora insatser från militär sida och från det civila samhällets sida. Denna fråga är — liksom den närmast föregående — beroende av h u r repetitionsutbildningssystemet i stort utformas. För det tredje kan slutligen tänkas att den årliga avgången skulle kunna begränsas, d. v. s. att kurvan i bild 6: 1 gavs ett mera flackt förlopp. De avgångar som föranleds av medicinska skäl får härvid anses vara ur värnpliktsutredningens synpunkt icke påverkbara. Uppskoven låter sig i någon utsträckning påverkas; enligt utredningens mening skulle det vara fördelaktigt om i viss utsträckning meddelade uppskov bestämdes att gälla från tidpunkt som ligger strax innan den då den värnpliktiges krigsförband skall fullgöra nästa övning. De tämligen omfattande avgångar som föranleds av organisatoriska skäl anser utredningen det möjligt att något begränsa genom att i viss utsträckning använda ett förfarande motsvarande det som angivits beträffande uppskoven samt i än högre grad genom att truppregistrerings- och utbildningsmyndigheterna ägnar personalplaneringen ännu större uppmärksamhet än hittills. Vad slutligen gäller den stora andel av avgångarna som beror på flyttning vill utredningen något uppehålla sig vid frågan, om det är möjligt att minska omplaceringarna på grund av flyttning. Om man vill begränsa avgångarna på grund av flyttning måste detta i huvudsak ske genom att sänka kravet på lokal rekrytering. Värnpliktsutredningen vill emellertid framhålla, att de skäl som under senare år inom armén för-

anlett ett i viss mån skärpt krav pä lokal rekrytering är tungt vägande och gäller samtliga försvarsgrenar. Framför allt h a r genom den lokala rekryteringen eftersträvats att möjliggöra en förkortning av mobiliseringstiderna. Även när en värnpliktig flyttar inom eget inskrivningsomräde kommer det ofta att bli nödvändigt att omplacera honom till närmaste förband för att inställelsetiden skall bli sä kort som möjligt. Risken för brutna förbindelser motverkar härvid de fördelar som följer av den ökade tillgängen bland de värnpliktiga pä egna fordon, vägnätets utbyggnad m. m. Nackdelen av en omplacering måste dock alltid beaktas. Värnpliktsutredningen finner en lokal rekrytering av förbanden värdefull och anser sig därför icke böra räkna med en mindre utpräglad lokal rekrytering än den nuvarande vid amen som ett medel att begränsa avgångarna i krigsförbanden. De vid inkallelse till repetitionsövning uppkomna avgångarna utgöres av avgångar till följd av tillfällig sjukdom, anstånd m. m. och torde uppgå till sammanlagt ca 20 procent eller mer av det vid varje inkallelsetillfälle inkallade antalet värnpliktiga. Nämnda avgångar medför olägenheter antingen man lyckas ersätta avgången personal eller icke och det är därför angeläget att söka begränsa ifrågavarande avgångar så långt möjligt. De avgångar i samband med inkallelse till repetitionsövning som föranleds av tillfällig sjukdom torde icke kunna påverkas. Avgångarna till följd av anstånd påverkas av en rad förhållanden; det aktuella läget på arbetsmarknaden, sociala förhållanden, åldersfördelningen inom krigsförbandet, tiden på året då övningarna genomföres, övningarnas

102 längd, övningarnas allmänna frekvens, bestämmelserna för meddelande av anstånd och tillämpningen av dessa bestämmelser. Värnpliktsutredningens möjligheter att inverka på anståndens omfattning inskränker sig till de fem sistnämnda faktorerna. I nästföljande kapitel kommer frågan att granskas

främst med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden och på den civila undervisningens område. Slutlig ställning till frågan tar utredningen i samband med att repetitionsutbildningens utformning i stora drag behandlas (kap. 9, avsnitt D ) .

KAPITEL 7

Förhållandena på vissa civila samhällsområden

A. Samhällsekonomien systemet

och

värnplikts-

1. Allmänna förutsättningar

Det gällande försvarsbeslutet — liksom dess föregångare — innebär, att vårt land skall vidmakthålla ett militärt försvar och att detta skall grundas på allmän värnplikt. Värnplikten är en förutsättning för försvarsbeslutet och den därmed avsedda krigsorganisationen. Om värnplikt icke hade funnits, hade försvarsbeslutet måst ges ett väsentligt avvikande innehåll. De valmöjligheter som för värnpliktsutredningens del förelegat h a r därmed varit begränsade. Det angivna nära sambandet mellan värnplikt och försvarsorganisation i övrigt gör det svårt för att icke säga omöjligt att klart avgränsa vad som är värnpliktens kostnader. Exempelvis förutsätter åtskillig anskaffning av krigsmateriel att man h a r tillgång till värnpliktiga för att h a n d h a denna materiel. Ett liknande förhållande föreligger i fråga om den aktiva personalen, vars storlek är bestämd bland annat under hänsynstagande till antalet värnpliktiga i fred och krig. Många övningar är av lika stor betydelse för utbildningen av den fast anställda personalen som för utbildningen av de värnpliktiga; kostnaderna härför kan icke fördelas mellan de två ändamålen. De anslag på riksstaten som mera

direkt är hänförliga till utbildningen av de värnpliktiga i fred utgöres i första hand av anslagen till värnpliktsavlöningar, mathållning, beklädnad, resor, familjebidrag m. m. Summan av dessa anslag uppgick för budgetåret 1964/65 till närmare 400 milj. kronor. Detta motsvarade ca 10 procent av de totala anslagen till det militära försvaret för samma budgetår. Bland utgifter av indirekt natur som härvid icke medtagits kan nämnas kostnader av betydande storlek för övningar, för tygmateriel och ammunition, för löner till den aktiva personal som kan anses nödvändig för värnpliktsorganisationen samt för byggnader. De direkta kostnaderna i vårt land för de värnpliktiga tar internationellt sett i anspråk en liten andel av våra samlade försvarsutgifter. Detta sammanhänger med att vårt land i stort sett avstått från att såsom utomlands ofta skett engagera de värnpliktiga i stående styrkor. Värnpliktskostnaderna blir därför i första h a n d kostnader för utbildning och i m i n d r e utsträckning kostnader för vidmakthållande av insatsberedskap. Statens kostnader för värnpliktsutbildning anges stundom såsom en dagskostnad för varje värnpliktig, vilken kostnad framräknats genom summering av en rad delposter. Exempelvis räknade 1959 års besparingsutredning för försvaret (SOU 1960:23, s. 34) med en dagskostnad för värnpliktig under grundutbildning vid armén om 21 kro-

104 nor 11 öre 1 , vilken var sammansatt av följande delposter, nämligen avlöning, familjebidrag, sjukvård, expenser, mathållning, intendenturmateriel, övningar och tygmateriel. Kostnaderna samhällsekonomiskt sett för värnplikten skulle i och för sig kunna beräknas med utgångspunkt i den samhällsekonomiska och allmänsociala effekten av att vissa resurser i form av personal, materiel samt forsknings- och tillverkningskapacitet tas i anspråk för värnpliktsutbildning i stället för att utnyttjas för rent civila ändamål. Dylika beräkningar förutsätter att ett alternativ för att tillgodose krigsorganisationens personalbehov föreligger, med vilket jämförelse kan ske. Något sådant är icke såsom framgår av det inledningsvis anförda aktuellt, varför det icke har varit möjligt för utredningen att utföra någon beräkning av angivet slag. För att ange värnpliktssystemets ekonomiska betydelse kan emellertid göras vissa relativa bestämningar, nämligen i förhållande till landets totala arbetskraft och i förhållande till vad det militära försvaret i övrigt disponerar av personal. Arbetskraften inom landet angavs av 1959 års långtidsutredning för år 1955 till 3 492 000 personer (SOU 1962:10, s. 175). För år 1960 h a r den av arbetsmarknadsstyrelsen (i den stencilerade publikationen Information i prognosfrågor 1964: 12) angivits till 3 531 000 personer. Enligt inom arbetsmarknadsstyrelsen utarbetade prognoser (se samma källa) skulle motsvarande antal för år 1965 vara 3 746 000, för år 1970 3 765 000, för år 1975 3 770 000 och för år 1980 3 791 000 personer. Detta motsvarar för perioden 1955— 1960 en ökning med 1,1 procent, samt för de därpå följande perioderna ökningar med 6,1, 0,5, 0,1 och 0,6 procent. Enligt prognoserna minskar mel-

lan åren 1955 och 1980 den manliga arbetskraften med ca 30 000 personer medan den kvinnliga ökar med ca 330 000 personer. Vid prognosernas uppgörande har bland annat förutsatts att andelen studerande bland de yngre ökar och att bland de gifta kvinnorna andelen förvärvsarbetande ökar. Från år 1955 till år 1964 har antalet värnpliktiga som årligen påbörjat militär grundutbildning till följd av befolkningsutvecklingen ökat från ca 43 500 till ca 50 000, d. v. s. med ca 6 500. Antalet värnpliktiga under grundutbildning år 1964 svarar mot ca 47 500 manår. Antalet värnpliktiga som fullgjort repetitionsutbildning har på lång sikt varit tämligen konstant och i genomsnitt varit av storleksordningen 80 000 värnpliktiga för år, om man bortser från budgetåret 1956/57 då antalet till följd av särskilt beslut (jfr kap. 2) var betydligt lägre. Ett uttag av tjänstgöringstid av denna omfattning kan omräknas till ca 8 000 manår. Sammanlagt hade alltså värnpliktsutbildningen år 1964 en omfattning av ca 55 500 manår. Värnpliktsutbildningen har, som framgår av det anförda, således tagit i anspråk värnpliktiga som, under hänsynstagande till hur lång tid de tagits i anspråk, motsvarade år 1955 ca 1,4 procent och år 1964 ca 1,5 procent av antalet personer i arbetskraften. Åren 1970 och 1975 skulle, om 1964 års relation mellan volymen värnpliktstjänstgöring och antalet personer i arbetskraften bibehölls, stå till förfogande något fler (ca 100 000) tjänstgöringsdagar än nu. Som tidigare nämnts anger direktiven för värnpliktsutredningen, att det sammanlagda dagantalet icke bör ökas utan helst skall något minskas. 1

I 1964 års prisläge skulle motsvarande belopp bli 25 kronor 71 öre.

105 Det produktionsbortfall som föranledes av värnpliktsutbildningen skulle också mycket grovt kunna mätas med det inkomstbortfall de värnpliktiga lider under sin värnpliktsutbildning. Med ledning av inkomststatistiken skulle detta bortfall kunna anges till storleksordningen 600 milj. kronor. Det militära försvarets tillgångar av yrkesanställd personal utgjorde år 1964 ca 56 000 personer, varav ca 14 000 militär personal och ca 42 000 civil och civilmilitär personal. Som tidigare nämnts svarade de värnpliktigas tjänstgöring samtidigt mot 55 500 manår, varav 8 000 m a n å r för repetitionsutbildning. Av det totala antalet manår som fullgjordes inom det militära försvaret belöpte således 50 procent på de värnpliktiga, varav ca 7 procentenheter på värnpliktiga under repetitionsutbildning. — I detta sammanhang må dessutom nämnas att det militära försvarets beställningar i Sverige bedömts motsvara en sysselsättning inom näringslivet om 60 000 personer för helt år räknat. 2. Värnpliktsutredningens synpunkter

Av det i det föregående anförda framgår, att värnplikten är en integrerande del av vår organisation av det militära försvaret. Organisationen är med nuvarande uppbyggnad helt beroende av de värnpliktiga såväl i fred som krig. En avvägning i stort av vilka statsfinansiella och samhällsekonomiska resurser som bör avses för värnpliktsutbildningen får därför anses ligga i gällande försvarsbeslut. Med det nämnda nära sambandet mellan försvarsorganisation och värnplikt följer att det är svårt att särskilja kostnaderna för värnpliktssystemet antingen man vill se dessa statsfinansiellt eller samhällsekonomiskt. Statens utgifter för värnpliktsutbild-

ningen låter sig bestämmas i absoluta tal endast i fråga om vissa slag av kostnader. Också de tidigare redovisade dagskostnaderna omfattar endast delar av utgifterna för de värnpliktiga. Exempelvis ligger behovet av yrkesanställd personal utanför beräkningarna. Värnpliktsutredningen anser sig därför icke som en av utgångspunkterna för sina förslag kunna ange någon enkel formel för värnpliktskostnadernas förändring. Tillvägagångssättet får i stället bli att — sedan ett preliminärt förslag utformats — anslagspost för anslagspost beräkna de förändringar i nuvarande kostnader som de aktuella förslagen medför. På detta sätt kan exempelvis hänsyn tas till om ett eventuellt uppkommande behov av fler förläggningsplatser kan tillgodoses genom utnyttjande av ledig kasernkapacitet eller påfordrar anskaffning av ytterligare förläggningsutrymmen. Arbetskraften inom landet, mätt i antal personer, har under tioårsperioden 1955—1965 ökat något eller med sammanlagt 7,2 procent. Även för perioden 1965—1980 torde en viss ökning ske, ehuru av mindre omfattning; den uppskattas till endast 1,2 procent. Den tjänstgöringsvolym som tagits i anspråk av de värnpliktiga under den förstnämnda tioårsperioden innebär en stegring med ca 14,9 procent. Tjänstgöringsvolymen har alltså ökat mer än arbetskraften under samma period. För framtiden bör tjänstgöringsvolymen enligt utredningsdirektiven icke ökas och helst något minskas. Iakttas direktiven härvidlag kommer alltså förhållandet mellan arbetskraftens storlek i antal personer och tjänstgöringsvolymen för värnpliktiga att utvecklas till arbetskraftens fördel. Volymen av de värnpliktigas tjänstgöring, omräknad till manår, ställd i förhållande till antalet yrkesanställda

106 inom det militära försvaret visar att de värnpliktiga motsvarar omkring 50 procent av det militära försvarets sammanlagda personalvolym i fred. Härav belöper på repetitionsutbildning ca 7 procent. Den för krigsmaktens krigsduglighet sy nerligen betydelsefulla repetitionsutbildningen tar sålunda, vad gäller de värnpliktiga, i anspråk en förhållandevis liten del av det militära försvarets personalresurser. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla, att värnpliktstjänstgöringen ur samhällets synpunkt ger vissa fördelar utöver de som direkt sammanhänger med värdet av att ha ett starkt försvar. Värnpliktsutbildningen kan sålunda ge de värnpliktiga faktiska kunskaper som senare kan komma den civila yrkesverksamheten tillgodo. Så är fallet med exempelvis åtskillig teknisk utbildning. Genom en större integration mellan militär och civil utbildning synes för övrigt fördelarna härmed kunna ökas. Med värnpliktens hjälp kan också utan nämnvärda särskilda kostnader en viss katastrofberedskap, exempelvis ifråga om skogsbrandsläckning samt sjö- och fjällräddning upprätthållas. Slutligen må erinras om att i anslutning till värnpliktsutbildningen sker en hälsokontroll av de värnpliktiga, vilken kontroll torde vara av värde ur allmän folkhälsosynpunkt.

B.

Arbetsmarknaden

Sedan gammalt har hänsyn tagits till arbetsmarknaden vid förläggningen i tiden av de värnpliktigas grundutbildning och repetitionsutbildning. Härvid h a r särskilt uppmärksammats jordbrukets behov. De generella reglerna för tjänstgöringens fullgörande har hittills ofta genombrutits genom att enskilda värnpliktiga erhållit anstånd jämlikt

värnpliktslagen med tjänstgöringens fullgörande. Arbetsmarknadsskäl har varit en vanlig orsak till ansökan om anstånd. I det följande kommer värnpliktsutredningen att i huvudsak på grundval av uppgifter och bedömningar meddelade av arbetsmarknadsstyrelsen redovisa dels ändringar i jordbrukets arbetskraftsförhållanden sedan omkring år 1950 då den nuvarande tjänstgöringsordningen utformades, dels arbetsmarknadens önskemål i fråga om inpassningen av grundutbildning och repetitionsövningar, dels ock frågan om anstånd med värnpliktstjänstgöringen, sedd ur arbetsmarknadssynpunkt. Slutligen kommer värnpliktsutredningen att anföra vissa egna synpunkter med anledning av det i detta sammanhang redovisade materialet. 1. Förändringen i jordbrukets arbetskraftsförhållanden sedan omkring år 1950

Arbetsmarknadsstyrelsen har angivit i huvudsak följande om den förändring som inträtt i jordbrukets arbetskraftssituation sedan omkring år 1950, d. v. s. ungefär den tidpunkt då nuvarande tjänstgöringsordning för de värnpliktiga utformades. Jordbruksbefolkningen har starkt minskat. Minskningen gäller i första hand anställda inom jordbruket och yngre familjemedlemmar medan antalet egna företagare däremot varit mera stabilt. Exempelvis har antalet medlemmar i Svenska Lantarbetareförbundet under perioden 1950—1965 minskat från 45 000 till 20 000 eller med 25 000. Medelåldern på lantarbetareförbundets medlemmar är för närvarande omkring 50 år. Antalet medlemmar i åldern 15— 30 år är drygt 10 procent; nyrekryteringen av lantarbetare kan därför bedömas vara liten. Rationaliseringen och mekanisering-

107 en av jordbruksdriften har fortskridit, främst därför att arbetskraften varit den mest kostsamma och därtill den mest svåranskaffade produktionsfaktorn. Kvalitetskraven på den arbetskraft, som sysselsattes i jordbruket har ökat. Den minskade arbetskraftstillgången inom jordbruket har tidvis åstadkommit en strävan att bland annat övergå till dels kreaturslös drift, dels, i den mån så är möjligt, till mindre arbetskrävande grödor eller grödor med varierande mognads- och skördetid för att sprida arbetsbelastningen under vegetationsperioden. Arbetskraftsbristens verkningar h a r emellertid delvis kunnat motverkas genom resultaten av bedriven forskning och utveckling beträffande jordbruksredskap. Maskinella anordningar i arbetskraftsbesparande syfte för exempelvis utgödsling, mjölkning, utfodring m. m. har medgivit fortsatt djurhållning, där sådan av ekonomiska m. fl. skäl varit önskvärd. Alltmer arbetsbesparande maskiner för grödornas sådd, skörd och skötsel under växttiden liksom exempelvis övergång till göddjursuppfödning och lösdriftssystem h a r medfört mindre arbetskraftsåtgång och stimulerat yngre arbetskraft att kvarbli i jordbruksyrket. Härtill h a r även i stora delar av riket bidragit övergång från hästdragkraft till traktordrift. Den i jordbruket fast anställda arbetsstyrkan blir i allt större utsträck-

ning anpassad till minimibehovet. Både vid större och mindre brukningsdelar är driften numera baserad på ett minimum av arbetskraft. De små brukningsdelarna (familjejordbruken) är de mest känsliga för en mer eller m i n d r e temp o r ä r förlust av arbetskraft. En ensambrukare utan anställda kan med rationell drift bruka relativt stor areal och hålla därtill lämpligt antal djur under förutsättning att han icke r å k a r ut för större avbrott i verksamheten, när denna är som intensivast, exempelvis under vårbruk och skörd. Skogsbruk i kombination med jordbruk inverkar i sammanhanget liksom annan jordbruket närstående verksamhet, för vars drift erfordras en kontinuerligt sysselsatt arbetsstyrka som alltefter behov kan vara rörlig mellan de skilda verksamhetsgrenarna. Den totala arbetsvolymen inom jordbruket har under senare år minskat med i genomsnitt 3,5 procent för år. Gjorda prognoser tyder på en fortsatt minskning av nämnda volym. Om den ur värnpliktsutredningens synpunkt väsentliga gruppen ensamjordbrukare saknas statistiska uppgifter. Med stöd av jordbruksräkningarna torde emellertid enligt arbetsmarknadsstyrelsen vissa bedömanden kunna göras. Gränserna för ensamjordbrukens storlek skulle kunna sättas vid högst 30 hektar och lägst 2 hektar åker. Antal brukningsenheter av minst denna storlek enligt jordbruksräkningarna åren

Tabell 7:1. Antal brukningsenheter enligt jordbruksräkningarna åren 1951, 1956 och 1961 Antal brukningsenheter 2 hektar och större År

1951 1956 1961

areal 2—30 hektar

areal minst 30,1 hektar

Summa

263.209 248.840 213.364

18.978 19.261 19.556

282.187 268.101 232.920

108 1951, 1956 och 1961 framgår av tabell 7 : 1 . Av sammanställningen kan bland annat utläsas att ensamjordbruken (familjejordbruken) dominerade jordbruket år 1951, att ensamjordbrukens antal minskat i antal mellan åren 1951 och 1961 med 18,9 procent, varvid större delen av denna minskning fallit på den sista hälften av perioden men att ensamjordbrukens dominans kvarstod även år 1961. Följaktligen kvarstår det tidigare rådande förhållandet att endast en m i n d r e del av det svenska jordbruket h a r fast anställd arbetskraft. 2. Arbetsmarknadens önskemål om inpassningen i tiden av grundutbildning och repetitionsutbildning

Inpassning

under

året

Arbetsmarknadsstyrelsen har till värnpliktsutredningen meddelat följande allmänna synpunkter på olika månaders lämplighet ur arbetsmarknadssynpunkt vid inpassningen under året av den militära utbildningen. I fråga om grundutbildningen h a r arbetsmarknadsstyrelsen härvid anfört att ur näringslivets synpunkt huvudsaken torde vara att, med bibehållen tjänstgöringslängd, utryckningen från rekryttjänstgöringen icke sker i direkt anslutning till de egentliga vintermånaderna december—februari. Även om en stark strävan går mot en säsongutjämning inom hela näringslivet, belastas årligen, framhåller styrelsen, dessa månader med den största arbetslösheten. Främst gäller den knappare arbetstillgången utomhusyrken av skilda slag. Styrelsen anför vidare att april och maj månader erfarenhetsmässigt ofta bjuder på rikliga arbetstillfällen i likhet med augusti och september månader. De egentliga sommarmånaderna juni och juli däremot stympas av industrisemestrarna

och brukar av denna anledning bjuda på en något dämpad arbetskraftsefterfrågan. I fråga om repetitionsutbildningen har arbetsmarknadsstyrelsen anfört att det arbetsmarknadsmässiga avbräck som dessa övningar innebär måste bedömas mot bakgrund av bland annat arbetslöshetsfluktuationerna och den uppskattade arbetskraftsefterfrågan under året. De olika årstiderna visar härvid en mycket skiftande bild. Dessutom är vid en given tidpunkt förhållandena olika i olika delar av landet. Tiden för vårsådd och skörd inom jordbruket, skogsarbetenas påbörjande och avslutande, ishindren i h a m n a r n a och köldoch snöhinder påverkande utearbeten i allmänhet växlar starkt från norr till söder och påverkar därigenom sysselsättningen inom landet. Styrelsens uttalande om de olika månadernas lämplighet ur arbetsmarknadssynpunkt för repetitionsövningar framgår av tabell 7: 2. Sammanfattningsvis anger således arbetsmarknadsstyrelsen som ur arbetsmarknadssynpunkt lämpliga månader att fullgöra militär repetitionsövning månaderna november—mars medan övriga månader anges som ur samma synpunkt icke lämpliga. Inpassning med hänsyn och helger

till

veckodagar

Arbetsmarknadsstyrelsen h a r anfört, att ur arbetsmarknadssynpunkt söndagen torde vara den lämpligaste inryckningsdagen vid fullgörande av repetitionsövning. Mycket talar enligt styrelsen för att den inryckande värnpliktige arbetar till och med lördagen (fredagen vid femdagarsvecka) och alltså fullgör en normal arbetsvecka före inryckningen. Kan på motsvarande sätt utryckningen förläggas till ett veckoslut talar enligt styrelsen mycket för att den ut-

Tabell

7:2. Olika månaders lämplighet för repetitionsutbildning ur punkt enligt bedömning av arbetsmarknadsstyrelsen Månad

Januari, februari, mars

April, maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November, december

Allmän karaktär ur arbetsmarknadssynpunkt

arbetsmarknadssyn-

Lämplighet för repetitionsutbildning

Månaderna är de regelmässigt mest arbetslöshetsbelastade månaderna under året. Lantarbetarna är därvid förhållandevis hårdast drabbade men också inom andra yrkesområden har man att räkna med en markerad nedgång av sysselsättningen. Det kan t. ex. gälla hotelloch restaurangfacket och andra servicebetonade näringar. Skogsbruket har däremot normal högsäsong under dessa månader. Vinterhuggningarna omfattar i regel tiden den 15 oktober — slutet av mars. Den industriella aktiviteten bestäms främst av strukturella och konkurrensmässiga faktorer och brukar normalt inte påverkas av årstiden. Industrins efterfrågan av arbetskraft brukar dock i huvudsak inskränka sig till yrkesarbetare under dessa månader. Månaderna är att betrakta som övergångsmånader till sommaren med en successivt stigande arbetskraftsefterfrågan inom hela näringslivet. E t t undantag utgör under april månad skogsbruket i övre Norrland, där normalt den s. k. förfallsperioden inträffar •— skarven mellan skogshuggning och flottning — och ställer många skogsarbetare temporärt arbetslösa. Månaden karaktäriseras normalt av aktivitet och full sysselsättning inom hela näringslivet Under månaden sker skolavslutningarna, vilka tillför näringslivet en mängd nyskolad arbets kraft tillika med den stora grupp praktikanter som årligen söker sig ut på arbetsmarknaden under juni och juli månader. Inom betodlings distrikten i södra delen av landet sker gallringsarbetet under juni med en markerad extra efterfrågan på arbetskraft. Höskörden, som för Sydsverige inträffar under senare delen av juni månad, tarvar också extra arbetskraft. Månaden domineras av industrisemestrarna Många sysselsätts denna månad som semester avbytare på såväl industrier som inom andra näringar. I mellersta och norra delen av landet kräver höskörden en tämligen stor extra ar betsinsats.

Lämpliga

Månaden kännetecknas normalt av mycket hög aktivitet inom hela näringslivet. Industrise mestrarna är som regel avslutade och många begagnar tillfället till arbetsbyte vid denna årstid. Månaden visar mycket hög aktivitet inom hela näringslivet. Jordbruket har stor efterfrågan på extra arbetskraft för skörd av skilda pro dukter. En mängd vinterbyggnadsobjekt star tar vid denna årstid. Månaden präglas av hög aktivitet inom närings livet, dock med undantag för jordbruket där efterfrågan av arbetskraft efter skördeperiodens slut tenderar att sjunka. Vid månadens mitt startar skogshuggningsarbetet i landets norra och mellersta delar. Månaderna är i huvudsak att hänföra till vinterperioden med en mera återhållsam efterfrågan på arbetskraft inom många näringsgrenar. Skogsbruket liksom byggnadsverksamheten har dock vid denna årstid i allmänhet god sysselsättning.

Icke lämplig

Icke lämpliga (utom april månad för skogsarbetare i Övre Norrland)

Icke lämplig

Icke lämplig

Icke lämplig

Icke lämplig

Lämpliga

110 ryckande redan på måndagen i den nya arbetsveckan återgår till sitt civila arbete. Motsvarande synpunkter torde enligt styrelsen kunna läggas på in- och utryckningsdagarna, om repetitionsövningen infaller i anslutning till en större helg.

3. Anstånd med värnpliktstjänstgöring, sett ur arbetsmarknadssynpnnkt

Värnpliktsutredningen h a r i närmast föregående kapitel redovisat omfattningen m. m. av anstånden med fullgörande av repetitionsutbildning sådan frågan ter sig ur krigsmaktens och det enskilda militärförbandets synpunkt. Värnpliktsutredningen redovisar i detta avsnitt frågan om anstånd med värnpliktstjänstgöring, sådan frågan ter sig för näringslivet och för den enskilde arbetstagaren. Anståndsfrågan ur studiesocial synpunkt behandlas i nästföljande avsnitt av detta kapitel. Anståndsinstitutet Med anstånd menas att den värnpliktige på grund av vissa skäl får fullgörandet av sin tjänstgöring uppskjuten. Huvudstadgandena om anstånd finns i 29 och 30 §§ värnpliktslagen. I 29 § värnpliktslagen lämnas sålunda föreskrifter om de villkor under vilka värnpliktig kan få anstånd med första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd). Anstånd meddelas till nästföljande år och kan sedan förlängas ett år i taget. Första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) skall dock, där Konungen ej finner synnerliga skäl föreligga, påbörjas senast det år den värnpliktige fyller 24 år. Värnpliktig kan beviljas anstånd med första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) dels om han är inmönstrad för utrikes sjöfart och icke utan väsentlig olägenhet kan inställa sig så länge resan varar, dels om han

gör sannolikt att han u n d e r tid då tjänstgöringen skall äga rum kommer att söka inträde vid vissa kurser vid sjöbefälsskola, dels om han förvaltar eller b r u k a r fast egendom eller driver rörelse och icke var*' i tillfälle att på lämpligt sätt ordna för egendomen eller rörelsen under sin frånvaro, dels ock om han visar annat giltigt skäl för anstånd. Som exempel på annat giltigt skäl anges att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller nv hans arbete beroende nära anhörig väsentliga svårigheter eller olägenheter. Anstånd kan, när de angivna skälen föreligger, även beviljas sedan tjänstgöringen påbörjats och skall då avse återstående del därav. Beträffande annan tjänstgöring än första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) anger 30 § värnpliktslagen endast att anstånd må beviljas i den ordning och i den utsträckning Konungen bestämmer. Den n ä r m a r e regleringen av anstånd med tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen sker i 103 § inskrivningsförordningen, som anger att anstånd kan beviljas värnpliktig — förutom då de i 29 § 1 mom. värnpliktslagen angivna skälen föreligger — då tjänstgöringen skulle vålla den värnpliktige väsentlig olägenhet i hans arbete eller då eljest synnerliga skäl föreligger. Anstånd må också beviljas värnpliktig som är anställd på fartyg för tid som beräknas uppgå till minst en månad och som infaller u n d e r tjänstgöringen. Härutöver finns vissa särbestämmelser för värnpliktig som är uttagen för utbildning i specialtjänst eller som är anställd vid vissa internationella organisationer (109 §). Riksdagsman må ej inkallas om det h i n d r a r honom att utöva riksdagsmannabefattningen. I uppskovskungörelsen finns bestämmelser om anstånd

Ill med tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen, d. v. s. i första h a n d vad som betecknas som uppskov. Utredningen återkommer till uppskoven vid behandlingen av frågan om utbildning av de uppskovsvärnpliktiga. Anståndsärendenas

handläggning

Då i ansökan om anstånd åberopas arbetsmarknadsskäl skall jämlikt personalredovisningsinstruktionen länsarbetsnämndens och, i vissa fall, arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över anståndsansökan inhämtas. Av de framställningar, under senare tid uppgående till 10 000—13 000 årligen, varöver länsarbetsnämnd yttrat sig, remitteras sedermera omkring hälften till styrelsen för dess yttrande. Länsarbetsnämnd hör vid behov bland annat arbetsförmedling, kommunal myndighet eller förtroendeman eller beträffande jordbruk den s. k. överblockledaren för jordbruket inom överblocket (i regel motsvarande k o m m u n e n ) . Till länsarbetsnämnd sker remiss från förband av anståndsansökningar, medan till arbetsmarknadsstyrelsen ansökningarna i regel remitteras från försvarsdepartementet eller centrala värnpliktsbyrån. Det helt övervägande antalet ansökningar avser anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning; endast ett par procent av ansökningarna avser anstånd med grundutbildningens fullgörande. Styrelsen h a r under senare tid årligen handlagt 5 000—7 000 skriftliga remisser rörande anstånd m. m. Om de p r i n c i p e r som tillämpas vid behandlingen inom arbetsmarknadsverket av arbetsmarknadsbetingade ansökningar h a r arbetsmarknadsstyrelsen till värnpliktsutredningen uppgivit i huvudsak följande. Ansökningar om anstånd med grundutbildningens fullgörande avstyrks i regel. Ansökningar om anstånd med fullgörande

av repetitionsutbildning 'jrukar tillstyrkas, då bland annat följande förhållanden råder. Arbetskraften blir uppenbart otillräcklig vid visst företag eller arbetsställe vid enstaka eller ett flertal samtidiga inkallelser. Ku viss nedgång i produktionskapaciteten skall kunna tolereras, men blir arbetsstyrkan så decimerad att företaget bedömes icke kunna utan väsentlig olägenhet driva verksamheten, finnes skäl för anstånd. Yrkesspecialiseringen är numera så långt driven att många yrkesutövare blir utpräglade nyckelmän i produktionen. Få grund härav och enär företager vanligen drives med minsta möjliga personalstyrka utan reserver i egentlig mening, kan i vissa tall en repetitionsövning vålla väsentliga olägenheter vid viss tidpunkt. Ersättare kan i tider med full sysselsättning regelmässigt icke erhållas vare sig genom åtgärder av arbetsförmedling eller på annat sätt, särskilt då det gäller kvalificerad arbetskraft. I sådana lägen är er eventuell ersättare icke heller beredd att acceptera en anställning för kort tid som en beta) - och/eller repetitionsövning omfattar. Anstånd kan då vara motiverat för att bereda företaget tillfälle till ytterliggare planering. Inom jordbruket och i viss mån även inom trädgårdsnäringen och skogsbruket kan uppstå särskilda arbetskraftsproblem på grund av dessa näringars beroende av lämplig väderlek och säsongmässig arbetsbelastning. Vid fastställandet av tider för repetitionsövningarna söker vederbörande militära myndigheter genom samråd med arbetsmarknadsstyrelsen erhålla sådan kännedom om näringslivets allmänna behov, att största möjliga hänsyn kan tagas till arbetsmarknadens intressen. Helt kan dock icke de civila och militära behoven samtidigt tillgodoses, varför, särskilt beträffande jordbruket, anstånd i enskilda fall utgjort den enda lösningen. Allmänt kan sägas att vid full sysselsättning näringslivet drar till sig tillgänglig arbetskraft för fyllande av vakanser samtidigt som inom många branscher efterfrågan på arbetskraft ökar på grund av forcerad verksamhet eller ytterligare expansion. Arbetskraftsreserv med någorlunda godtagbara yrkeskvalifikationer kan då icke uppbringas och insättas som ersättare för till värnpliktstjänstgöring inkallade. Härtill kommer att i ett gott konjunkturläge nya företag etableras i betydande omfattning. De nyetablerade företagen måste

112 få tid till att skapa en personalsammansättning som möjliggör för de sysselsatta att verka på v a r a n d r a s områden och därigenom minska olägenheterna vid enstaka personers bortovaro kortare tider. Under en övergångstid kan anstånd h ä r vara motiverat i vissa fall.

De fortvariga

anståndsbehoven

I vissa fall är anståndsbehovet i det enskilda fallet icke tillfälligt utan fortvarigt, d. v. s. för en viss individ kan räknas med att de skäl som ett år föranlett anstånd påföljande år kan med samma sakliga berättigande åberopas för ytterligare anstånd. Särskilt synes svårigheterna vara mer eller mindre kvarstående i sådana fall då såväl arbetsmarknads- som sociala- och ekonomiska skäl samtidigt är förhanden. Den värnpliktiges vilja, förmåga och initiativ att åstadkomma sådan förändring i situationen, att han kan fullgöra militärtjänstgöringen, har stor betydelse. Någon påverkan härvidlag synes vara praktiskt taget omöjlig att åstadkomma. Anstånd torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen vara motiverat för vissa yrkeskategorier inom olika delar av näringslivet — exempelvis jordbrukare, firmarepresentanter m. fl. — där den civila sysselsättningens tyngdpunkt av skäl utanför näringslivets eller företagets eget inflytande är koncentrerad till viss del av året. I detta sammanhang bör framhållas den betydelse som måste tillmätas den värnpliktiges och/eller hans arbetsgivares vilja, förmåga och initiativ att vidtaga sådana åtgärder att en repetitionsövning kan fullgöras. Härvidlag spelar den varseltid som erhålles en betydelsefull roll. Erhålles så lång varsel som fem till sex månader, vilket är vanligt, bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen näringslivet i allmänhet kunna anpassa

sig till de av repetitionsövning betingade förhållandena.

4. Värnpliktsutredningens synpunkter

Såsom redan i inledningen till förevarande avsnitt nämnts, h a r man sedan gammalt tagit hänsyn till arbetsmarknaden i allmänhet vid utformningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring. Redan i avvägningen av det totala antalet tjänstgöringsdagar torde sådana hänsyn ha tagits. Också när det gäller inpassningen i tiden av de värnpliktigas fredstjänstgöring, anståndsinstitutets utformning m. m. har arbetsmarknadens behov beaktats. Värnpliktsutredningen anser att det är angeläget att så sker även i fortsättningen bland annat därför att en effektiv produktion (i vidsträckt mening) utgör en förutsättning för vårt materiella framåtskridande och för vår förmåga att vidmakthålla ett starkt försvar. Särskilda hänsyn h a r i olika sammanhang tagits till jordbrukets förhållanden. Jordbrukets omfattning, mätt i antal brukningsenheter har visserligen minskat under 1950-talet. Alltjämt är dock jordbruket en betydande näringsgren. Också dess inre förhållanden h a r sedan början av 1950-talet undergått vissa förändringar. Förändringarna innebär bland annat en omfattande rationalisering och mekanisering av driften, en fortlöpande minskning av antalet små brukningsenheter och i viss utsträckning en omläggning till kreaturslös drift. Rationaliseringen och mekaniseringen har medfört att den i jordbruket arbetande personalen minskat i förhållande till övriga i jordbruket medverkande produktionsfaktorer. Arbetskraften h a r därmed blivit mer svårersättlig. Svårersättligheten beror också till stor del på att arbetskraften förvärvat betydande kvalifikationer i handha-

113 vandet av den ökande maskinutrustningen. Värnpliktsutredningen anser, att man även i framtiden måste ta särskilda hänsyn till jordbruket — i vart fall dess arbetskraftsproblem — vid utformningen av värnpliktstjänstgöringen. I fråga om grundutbildningens inpassning u n d e r året h a r arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att det ur näringslivets synpunkt är angeläget att utryckningen från nämnda utbildning icke sker i direkt anslutning till de egentliga vintermånaderna december, januari och februari, vilka trots stark strävan mot säsongutjämning inom hela näringslivet alltjämt belastas med större arbetslöshet än årets övriga månader. Vad gäller repetitionsutbildningens inpassning under året är enligt arbetsmarknadsstyrelsen för näringslivet i dess helhet behovet av arbetskraft störst u n d e r månaderna april—oktober. För jordbrukets del utsträckes arbetskraftsbehovet i landets södra delar att omfatta jämväl november månad. Från arbetsmarknadssynpunkt är således månaderna november (i de flesta fall), december, januari, februari och mars lämplig tid för fullgörande av repetitionsutbildning. Värnpliktsutredningen anser sig böra ta detta förhållande såsom en utgångspunkt vid sidan av andra vid den slutliga bedömningen av inpassningsf rågan. Vad särskilt gäller repetitionsutbildningen må i sammanhanget framhållas, att hänsynstagandena till arbetsmarknaden vid inpassningen av denna utbildning i princip måste avse den samlade arbetsmarknaden och icke enstaka näringsgrenar. Krigsförbanden — som redan nu i de flesta fall är de enheterinom vars ram övningen sker — kan nämligen icke sammansättas av värnpliktiga från bestämda näringsgrenar, främst till följd av önskemålet att rekrytera förbanden lokalt. Å andra sidan 8— 514534

har utredningen förut angivit att det fanns anledning att bibehålla den särställning för jordbruket som detta hittills haft. En motsättning kan synas föreligga mellan dessa två förhållanden. Såvitt värnpliktsutredningen kunnat finna, h a r emellertid jordbrukets särställning redan kommit till uttryck genom att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin redovisade bedömning av den samlade arbetsmarknadens behov lagt särskilt stor vikt vid förhållandena inom jordbruket, varigenom styrelsens bedömning både är generell och särskilt beaktar jordbrukets förhållanden. Värnpliktsutredningen förutsätter emellertid därutöver, att — såsom hittills också skett vid den årliga detaljplanläggningen av repetitionsutbildningens inpassning under året — särskilt beaktas jordbrukets behov. Nämnda åtgärder förutsattes såsom hittills skola efter noggrann behovsprövning och i rimlig omfattning kombineras med anstånd, permission och tjänstledighet för den enskilde värnpliktige för tillgodoseende av jordbruksnäringens och den enskilde jordbrukarens intresse. Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat, att in- och utryckning vid repetitionsutbildning lämpligast förlägges till veckoslut på sådant sätt att den inkallade kan fullgöra en normal arbetsvecka såväl före som efter inkallelsen. Värnpliktsutredningen finner för sin del att den sålunda förordade inpassningen i stort av in- och utryckningsdagarna också ur krigsmaktens synpunkt i allmänhet torde vara den lämpligaste. Ur arbetsmarknadssynpunkt föreligger härvid uppenbarligen intet hinder för att — om detta av militära skäl skulle vara fördelaktigare — låta inryckningen ske på en måndag och utryckningen på en lördag. Det bör i detta sammanhang beaktas att en inpassning av utbildningen på det inledningsvis angivna sättet

114 då större övningar anordnas kan vara lämplig för flertalet förband som deltar i större övningar men olämplig för exempelvis sådana i övningen deltagande förband som på grund av långa fråntransporter efter övningens slut bör utrycka en eller ett p a r dagar efter huvuddelen av förbanden. De hittills beviljade anstånden med fullgörande av repetitionsövning har som framgår av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen varit så talrika att de avsevärt försvårat genomförandet av repetitionsövningarna i krigsförband. De uppkommande svårigheterna beror främst på att de meddelade anstånden i stor utsträckning avser det värnpliktiga befälet. Av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen framgår att över hälften av alla sökta anstånd motiverats med arbetsmarknadsskäl. Motsvarande gäller i huvudsak de beviljade anstånden. Värnpliktsutredningen kan icke finna annat än att, i huvudsak oberoende av vilka ändringar av repetitionsövningssystemet som värnpliktsutredningen kan komma att föreslå, så erfordras att antalet beviljade anstånd i förhållande till antalet till repetitionsövning inkallade minskar. En dylik minskning av antalet anstånd synes kunna nås på flera vägar. Sålunda torde en förkortning av den enskilda repetitionsövningens längd kunna bidra till att minska anståndsbehovet. Särskilt för befälet vars övningar nu är långa — 40 dagar — synes förbättringar kunna åstadkommas på denna väg. Vidare bör en skärpning av hittills tillämpad praxis vid beviljande av anstånd kunna begränsa anståndens omfattning. Härvid erfordras en strängare bedömning och kontroll än hittills från de berörda myndigheternas sida. Slutligen synes en minskning av anståndens omfattning kunna

nås om inställningen till anstånden hos många värnpliktiga kunde ändras. Det är uppenbart att en inkallelse till fullgörande av repetitionsövning i många fall kan komma olägligt för den värnpliktige eller hans arbetsgivare. Det vill emellertid synas som om många värnpliktiga liksom deras arbetsgivare hittills ofta inför en sådan händelse varit benägna för att i första hand söka anstånd och endast i andra hand undersöka möjligheterna att genom omdispositioner möta den uppkomna situationen. Det vill vidare synas värnpliktsutredningen som om de värnpliktiga alltför litet beaktade att ett meddelat anstånd nästan alltid innebär en nackdel för andra värnpliktiga. Det innebär sålunda en olägenhet för den värnpliktige som i många fall måste inkallas som ersättare för den först inkallade, därigenom att han kommer att inkallas med kortare varsel än eljest. Om de militära myndigheterna, som ofta är fallet, ej kan uppbringa någon ersättare, uppkommer risk för att repetitionsövningen för övriga värnpliktiga i förbandet icke ger det utbyte som den eljest kunnat ge. En viss begränsning av antalet ansökningar om anstånd synes möjlig att få till stånd, om de värnpliktiga och deras arbetsgivare på lämpligt sätt upprystes om hithörande sammanhang. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla att den icke ansett sig böra överväga någon ytterligare begränsning av antalet anstånd motiverade av sociala skäl eller av huvudsakligen sociala skäl. Sammanfattningsvis finner värnpliktsutredningen att, i huvudsak oberoende av vilka ändringar av repetitionsutbildningssystemet som värnpliktsutredningen kan komma att föreslå, så måste det relativa antalet anstånd

115 begränsas. Ett verksamt medel härför torde vara att förkorta den enskilda repetitionsövningens längd; detta finner sig utredningen böra beakta vid sina senare överväganden av dessa övningars längd. En begränsning av anståndens antal synes vidare böra ske genom att en något strängare praxis införes vid prövningen av bland annat de ansökningar om anstånd som motiverats med arbetsmarknadsskäl. Slutligen synes en begränsning av anståndens omfattning också kunna nås om en systematisk upplysning ges d e värnpliktiga och deras arbetsgivare om de olägenheter för krigsmakten och för övriga värnpliktiga (och i vissa fall dessas arbetsgivare) som är förenade med anstånden. Ett preciserat förslag rörande minskningen av det relativa antalet anstånd framläggs — sedan även de av studieskäl betingade anstånden granskats — i kapitel 9.

C. Det civila

utbildningsväsendet

Ur värnpliktsutbildningens synpunkt är förhållandena inom det civila utbildningsväsendet av betydelse i två avseenden. För det första bildar innehållet i den civila skolutbildningen i stor utsträckning den grund på vilken värnpliktsutbildningen skall bygga. Detta gäller såväl den civila allmänbildande undervisningen som den civila undervisning som tar sikte på att meddela fackkunskaper. F ö r det andra måste den läsårsindelning och den studiegång som tillämpas i de civila studierna beaktas, så snart fråga är om studier som normalt bedrivs av 19-åringar och äldre, så att kollisionerna i inpassningshänseende mellan studier och värnpliktstjänstgöring blir så få som möjligt.

1. Grundskolan

Statsmakterna beslöt år 1962 att successivt införa en obligatorisk skola som till utformningen avsevärt skilde sig från den tidigare folkskolan. Skolan benämnes grundskolan. Den allmänna övergången till grundskola påbörjades den 1 juli 1962 och skall vara helt genomförd med läsåret 1972/73. Bland annat realskolan skall successivt avvecklas i samband med grundskolans införande. Målet för grundskolan är att i samarbete med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter. Ett väsentligt drag i den nya skolan är dess starka inriktning på personlighetsfostran. Målet för denna fostran är att främja elevernas personliga mognad till en fri, självständig och harmonisk människa, vuxen att bära det ansvar ett demokratiskt samhälle ålägger den enskilde medborgaren. I begreppet fostran inbegripes då icke blott själva undervisningen och dess innehåll utan alla de skiftande möjligheter till påverkan på individen, som skolarbetet och skollivet i alla dess yttringar erbjuder. Arbetsmetodiskt innebär detta att skolarbetet skall präglas av en självständig och rikt varierad elevaktivitet genom alla stadier. I fria arbetssituationer, där eleverna ges möjlighet att aktivt deltaga i utformningen av den egna utbildningen, skall skolan söka vänja eleverna att — allt efter förmåga — enskilt eller i samarbete med andra lösa ansvarsuppgifter. Skolplikten i grundskolan omfattar nio år, i regel från och med sju års ålder till och med sexton års ålder. Grundskolan organiseras på tre stadier, låg-, mellan- och högstadiet, varje

116 stadium omfattande tre läsår. Grundskolan är examensfri. Eleverna skall i regel fullgöra sitt nionde år i grundskolan men enstaka elever, vilkas yrkesplaner icke kan anses bli tillgodosedda i utbildningen inom de olika linjerna i årskurs 9, kan få fullgöra sitt nionde skolår i yrkesskola, hos hantverkare eller företagare i övrigt. På lågstadiet förekommer till en början icke någon markerad ämnesuppdelning och läro- och övningsämnen griper in i varandra. Det centrala i färdighetsträningen är övning i att tala, läsa, skriva och räkna. Manuella sysselsättningar ansluter till den övriga undervisningen. En mera markerad ämnesuppdelning inträder på mellanstadiet. Inövandet av färdigheterna i att tala, läsa, skriva och räkna fortsattes. Den allmänorienterande undervisningen vidgas. Engelska språket införes i årskurs 4. Omkring hälften av tiden upptas av svenska, matematik och engelska. Undervisning sker i de så kallade orienteringsämnena, kristendomskunskap, samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap. Till nämnda undervisning ansluter ämnena teckning, slöjd, musik och gymnastik. På högstadiet tillkommer flera nya ämnen, inordnade i ett fast tillvalssystem. I årskurs 8 är praktisk yrkesorientering obligatorisk för alla elever. Under den praktiska yrkesorienteringen får eleverna erfarenhet från praktikplatser och kan bilda sig en uppfattning om sina förutsättningar inom visst yrke. Yrkesorienteringen är ett led i skolans fostrande verksamhet och ger kunskap om samhälle och näringsliv. Den allmänorienterande undervisningen fortsattes och vidgas på högstadiet och anpassas i större utsträckning efter elevernas individuella förutsättningar.

2. Gymnasiet

Gymnasiets allmänna organisation Statsmakterna beslöt år 1964 efter förslag i propositionen 1964: 171 en genomgripande reform av gymnasiet. Beslutet innebar i huvudsak följande. Gymnasiet skall ha fem linjer, nämligen en humanistisk, en samhällsvetenskaplig, en ekonomisk, en naturvetenskaplig och en teknisk. Det räknas med att antalet gymnasieutbildade med ekonomisk eller teknisk inriktning i framtiden kommer att utgöra en större andel av hela antalet gymnasieutbildade än för närvarande och omkring år 1970 uppgå till sammanlagt 40—50 procent av det totala antalet gymnasieutbildade. Gymnasiet skall bygga på grundskolan. Det räknas med att vid sidan av gymnasiet kommer att finnas andra gymnasiala skolformer — fackskolan och yrkesskolan — vilka också bygger på grundskolan. Undervisningen avser ge eleverna dels varierande specialförberedelser med hänsyn till elevernas yrkes- eller studieinriktning, dels kommunikationsfärdigheter i form av gedigna kunskaper i svenska och moderna språk samt vissa matematiska färdigheter, bland annat i statistik, dels allmänna studie- och arbetstekniska färdigheter, dels ock samhällsorientering, teknisk och naturvetenskaplig orientering samt övrig kulturell orientering, jämte ett historiskt och i vissa fall framåtblickande perspektiv på sistnämnda frågor. Härutöver skall gymnasiet ha en personlighetsutvecklande uppgift. Gymnasiet skall vara treårigt. Den tekniska linjen skall dock vara fyraårig. Genomgång av tekniskt gymnasium leder till ingenjörskompetens. Elever inom gymnasiets tekniska linje som önskar gå vidare till universitet och högskolor skall avgå ett år före gymna-

117 siestudiernas avslutning, d. v. s. efter tre år. Det räknas med att genomsnittsåldern på de elever som avslutar sina studier vid gymnasiet utom på den tekniska linjen kommer att vara 19 år, innebärande en sänkning med omkring ett år. Den nya ordningen skall genomföras från och med läsåret 1966/67. Elevantalet Medan år 1946 antalet studentexamina var omkring 5100 årligen, utgörande omkring 5 procent av antalet 20-åringar, hade antalet år 1955 ökat till omkring 7 500 årligen, utgörande ca 9 procent av antalet 20-åringar och 1963 till 15 000 årligen, utgörande ca 12 procent av antalet 20-åringar. Av sistnämnda antal var omkring 42 procent kvinnor. För framtiden räknas med en fortsatt ökning av antalet gymnasiestuderande. I förenämnda proposition räknas med att omkring år 1970 av en årskull omkring 30 procent kommer att tas in i gymnasium. Detta skulle, såvitt värnpliktsutredningen kunnat finna, leda till — om man antar avgången under studierna till 10 procent — att omkring år 1972 kanske 27 procent av 19-åringarna har genomgått gymnasium. För tiden därefter h a r icke gjorts några motsvarande uttalanden; gymnasieutredningen (se SOU 1963: 42) räknade dock med att ungdomens efterfrågan på gymnasieutbildning och avnämarnas efterfrågan på gymnasieutbildade skulle komma att ytterligare öka. Läsårets

inpassning

Hittillsvarande förhållanden. Statsmakterna h a r sedan gammalt sökt tillgodose de studerandes intresse av att få tidpunkten för inryckning till första tjänstgöringen så inpassad att den icke skulle inkräkta på det avslutande läsåret i

gymnasiet. Inryckningstidpunkten förlades t i l l t i d e n efter studentexamens avläggande. Intill år 1942 förorsakade detta icke några problem ur militär synpunkt dels emedan antalet studenter var relativt litet, dels emedan studenterna sammanfördes till särskilda förband och där genomgick befälsutbildning. Efter den omläggning av värnpliktsutbildningen som skedde år 1942 och vilken för studenternas vidkommande innebar att deras tidigare särskilda befälsutbildning borttogs, bibehöll likväl studenterna förmånen av inryckning efter studentexamens avläggande. Vissa provisoriska åtgärder vidtogs visserligen under krigsåren, bland annat en uppdelning av studentexamen, varigenom vissa abiturienter avlade studentexamen tidigare än övriga. Ifrågavarande provisorier, som föranleddes av militära krav och avsåg att möjliggöra en något så när samtidig inryckning av de värnpliktiga som skulle genomgå utbildning till befäl, borttogs sedermera och inryckningstidpunkten för studenterna anpassades efter skolårets normala avslutning. Den år 1952 beslutade förlängningen av värnpliktsutbildningen innebar för de underbefälsuttagna värnpliktiga bland annat att inryckningen till första tjänstgöringen under åren 1952 —'1954 förlades till början av maj. F ö r att de studenter som uttagits för underbefälsutbildning — vilket vid denna tid var ett litet antal — icke skulle behöva spoliera sista läsåret, uppsköts inryckningen till första tjänstgöring för deras vidkommande till året efter studentexamen, vilket kom att innebära olägenheter bland annat med hänsyn till deras fortsatta studier. För att eliminera dessa olägenheter beslöts å r 1955 att den muntliga studentexamensperiodens början skulle tidigareläggas, varjämte de underbefälsuttagna abiturienterna be-

118 reddes tillfälle att avlägga studentexamen i en tidigare omgång. Vidare tilldelades de i möjligaste mån utbildningsenheter med senare inryckningstid. Härigenom möjliggjordes för ordinarie elever vid de allmänna läroverken att inrycka till värnpliktstjänstgöring studentexamensåret. Denna ordning bibehölls även under åren 1956— 1957, ehuru då den tidigare examensomgången för underbefälsuttagna abiturienter borttogs. Från och med år 1958 gällde att den senaste tidpunkt, då de underbefälsuttagna abiturienterna skulle kunna avlägga studentexamen, skulle vara den 12 maj. Inryckningen försköts samtidigt till den 13 maj. Härigenom underlättades för de underbefälsuttagna studenterna att påbörja värnpliktstjänstgöringen samma år som studentexamen avlagts. Genom en samma år beslutad ändring i värnpliktslagen kunde de underbefälsuttagna vid armén vidare få tiden för första tjänstgöringen minskad med högst sju dagar. Förkortningen av tjänstgöringstiden kunde uttagas i form av senareläggning av inryckningstidpunkten, varigenom nåddes bättre överensstämmelse mellan tidpunkterna för avläggande av kvalificerad studentexamen vid civila läroanstalter och inryckning till första tjänstgöring. Den framtida inpassningen. I propositionen 1964:171 uttalade ecklesiastikministern att flertalet årskurser icke utan tvingande skäl borde avslutas senare än den 10 juni. Samtidigt uttalade han emellertid att, med hänsyn till de manliga elever som skall påbörja värnpliktstjänstgöring, undervisningen i sista årskursen i fackskolan och gymnasiet borde kunna avslutas omkring en vecka tidigare än i övriga årskurser. Departementschefen anförde vidare, att han icke var beredd att förorda de mera radikala förändringar av läsårets pla-

cering som sannolikt erfordrades för att tillgodose främst de värnpliktiga som uttas till underbefälsutbildning vid armén.

3. Fackskolan

1962 års riksdag beslöt att införa en med gymnasiet sidoordnad skolform, benämnd fackskolan. 1964 års riksdag fattade ytterligare beslut rörande fackskolan (jfr prop. 1964:117). Fackskolan skall vara helt utbyggd omkring år 1970. Fackskolan är en frivillig, tvåårig, examensfri skola byggande på grundskolan. Fackskolan är uppdelad på tre linjer, nämligen den sociala, den ekonomiska och den tekniska. Inom den tekniska linjen förekommer fyra grenar, en maskinteknisk, en elteknisk, en byggteknisk och en kemiteknisk med viss ytterligare specialisering inom den eltekniska grenen och den byggtekniska grenen. Fackskolan skall bland annat främja utvecklingen av elevernas personlighet, ge dem arbets- och studieträning, utveckla deras färdigheter i språk och matematik, ge vidgad och fördjupad orientering om samhället samt om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Fackskolan skall ge en utbildning på s. k. mellannivå och i undervisningen ge större utrymme åt praktiska konkreta tillämpningar på bekostnad av en längre driven systematik. De tre fackskolelinjerna utgör tillsammans en relativt enhetlig skolform med en kärna av ämnen gemensamma för alla elever. Fackskolans läsår skall, såsom vid flertalet övriga skolformer, omfatta 39 veckor med avslutning i regel icke senare än den 10 juni med det undantag som nämnts under punkten 2. De allmänna riktlinjerna för det inre

119 arbetet ansluter till grundskolans med den anpassning i tillämpningen, som det högre åldersstadiet fordrar. Särskild vikt läggs vid studieteknisk träning, varvid eleven ges tillfälle att tillämpa och utveckla sin arbetsteknik på uppgifter som successivt ställer större krav på hans förmåga i olika avseenden. Fackskolan skall ge eleverna kompetens för fortsatt utbildning av allmän eller yrkesutbildande art eller för direkta uppgifter i arbetslivet. Den sociala linjens huvudsakliga avnämare synes kunna bli bland annat sociala, vårdande samt vissa arbetsledande yrken. Den ekonomiska linjen kommer att ge utbildning för blivande sekreterare och korrespondenter, inköps- och försäljningspersonal samt yrken med allmänt kamerala uppgifter inom den offentliga och den enskilda sektorn. Av eleverna på den tekniska linjen kommer en del att vidareutbilda sig genom fortsatt a högre studier under det att andra kommer att ägna sig åt verksamhet eller vidare utbildning inom jordbruk, sjöfart, kommunikationer etc. En stor del av eleverna kommer att ägna sig åt verksamhet på nivån teknisk assistent. För inträde i den tekniska linjens a n d r a årskurs fordras ett års praktik. Elevernas ålder vid avslutad fackskola blir således i allmänhet 18 år vid den sociala och den ekonomiska fackskolan och 19 år vid den tekniska fackskolan. Fackskolan ingår som en del i det gymnasiala skolsystemet vid sidan av •det egentliga gymnasiet och yrkesskolan. Övergång mellan de olika skolform e r n a skall därför kunna ske. Det skall vid planeringen för den samlade skolorganisationen beräknas att ca 20 procent av årskullen söker sig till fackskola. Detta torde innebära att värnpliktsutredningen kan räkna med att i början av 1970-talet något under 20 procent av de värnpliktiga i krigs-

maktens grundutbildningskontingent genomgått fackskola. Det h a r ansetts, att en lämplig fördelning av eleverna på fackskolans olika former år 1970 v o r e : den sociala fackskolan omkring hälften av eleverna samt den ekonomiska fackskolan och den tekniska fackskolan vardera omkring en fjärdedel av elevantalet.

4. Yrkesundervisningen

Förhållandena

i

stort

Det nuvarande yrkesutbildningsväsendet i form av yrkesskolor m. m. grundas väsentligen på beslut av 1955 års riksdag. Yrkesutbildningen omfattar enligt 1955 års riktlinjer huvudsektorerna industri och hantverk, handel samt husligt arbete och vårdyrken, vartill kommer yrkesutbildningen inom jordbruk och skogsbruk. Yrkesskolans uppgift är att i lämplig form och omfattning bereda utbildning åt elever som efter obligatorisk skolgång söker sig ut i förvärvsarbete. Utbildningen sker dels i form av grundläggande heltidskurser av varierande längd, dels i deltidskurser såsom förberedelse för fortsatt utbildning och specialisering i produktionen. Undervisningen kan vara förlagd helt till en yrkesskola, delvis till en skola, delvis till ett företag (inbyggd skola) eller i sin helhet inom ett företag. Under den senaste tioårsperioden h a r utbyggnaden av yrkesutbildningen i stort sett följt de av 1955 års riksdag angivna riktlinjerna. Utbyggnaden h a r dock fått en väsentligt större omfattning. Yrkesutbildningen står emellertid nu inför en reformering. Särskilda sakkunniga, ningsberedningen, utreder

yrkesutbildsedan år

120 1963 yrkesutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. I direktiven för utredningsarbetet anfördes, bland annat, att det var angeläget att yrkesutbildningen framför allt på det gymnasiala åldersstadiet blev föremål för en samlad översyn med syfte att anpassa yrkesskolväsendet till förändringarna inom utbildningsorganisationen i stort och att tillse att yrkesutbildningen ständigt kunde anpassas efter de allt snabbare förändringarna i produkduktionslivet. Yrkesutbildningsväsendet måste, hette det bland annat i direktiven, vid utredningsarbetet insättas i sitt utbildningspolitiska sammanhang. I anslutning härtill framhölls vikten av att egentliga yrkesutbildningsmöjligheter erbjöds ungdomen under hela den normala utbildningsåldern med skilda etappanknytningar parallellt med det övriga gymnasiala utbildningssystemet ovanför grundskolan. Sådana möjligheter skulle komma att behövas bland annat för dem som avslutat fackskola och gymnasium. De etablerade utbildningsformerna inom yrkesutbildningsväsendet borde enligt direktiven icke gå fria från omprövning och erforderliga förändringar. Den nuvarande yrkesutbildningens inre organisation, innehåll och metodik skulle omprövas. Möjligheterna att nedbringa utbildningstiden, i första hand tiden i yrkesskolan, borde övervägas. I yrkesskolorna meddelades för närvarande, anfördes det, ofta en flerårig utbildning för olika yrken. I samband med övervägande om utbildningstidens längd borde emellertid undersökas om man icke rent principiellt borde eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en tämligen ospecialiserad, på breda yrkesområden inriktad utbildning, som fick följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven senare anställs.

Studietidens

längd och elevernas

ålder

Av speciellt intresse är i detta sammanhang utbildningens omfattning och elevernas ålder vid utbildningens avslutande. Till väsentliga delar kommer förhållandena att i dessa avseenden bli desamma som i fråga om övriga gymnasiala skolor, främst egentligt gymnasium och fackskola. Det finns skäl att räkna med att en betydande del av yrkesutbildningen p å detta stadium i framtiden blir tvåårig, och att eleverna fortsätter i yrkesskolan som 17- och 18-åringar. Läsåret 1963/64 var 75 procent av eleverna 18 år eller yngre. Med den förlängda skolplikten höjs visserligen inträdesåldern i yrkesskolan, men den stora efterfrågan på gymnasial utbildning omedelbart efter årskurs 9 torde leda till en koncentration av yrkesskoleeleverna till åldersgrupperna 17—20 år. Den av riksdagen år 1964 beslutade reformen av det gymnasiala skolväsendet innebär bland annat väsentligt vidgade övergångsmöjligheter från yrkesskola till fackskola och gymnasium. Samtidigt anges i direktiven till yrkesutbildningsberedningen, att förutsättningarna för yrkesutbildning efter fackskola och gymnasium skall utredas. Det torde således i icke obetydlig omfattning bli fråga om såväl mera teoretisk som mera yrkesinriktad utbildning på gymnasiestadiet. Man torde kunna räkna med att många elever antingen efter genomgången yrkesskola fortsätter i fackskola/gymnasium eller efter fackskola/gymnasium avslutar studierna med en yrkesskolekurs i en följd. Om därtill kommer att många elever väljer något års verksamhet i produktionen efter årskurs 9 men före den fortsatta utbildningen, kan man förutsätta, att ett mycket stort antal personer u n d e r de tre eller fyra åren n ä r m a s t efter

121 årskurs 9 är under utbildning. Flertalet individer torde således använda tiden fram till 19—20-årsåldern för utbildning. Avbrott i påbörjade studier på detta stadium kan, enligt en inom skolöverstyrelsen gjord bedömning som delgivits värnpliktsutredningen, inneb ä r a att alltför många elever ej slutför den planerade utbildningen. Antalet elever i heltidsläsande yrkesskolekurser av minst fem månaders längd är för närvarande upp emot 70 000. Av olika skäl är det svårt att beräkna h u r stor del av årskullarna, som för närvarande erhåller yrkesutbildning. Sannolikt rör det sig om ca 20 procent. År 1970 beräknas denna siffra ha stigit till ca 25 procent. Till det övervägande antalet kurser sker för närvarande intagning av elever antingen vid höstterminens eller vårterminens början. Läsåret vid yrkesskolan omfattar normalt lägst 39 och högst 42 veckor med viss möjlighet för förkortning eller förlängning av dessa tider. Det längre alternativet gäller främst kurser med övervägande praktisk undervisning, exempelvis verkstadskurser. Kurser som icke kan inordnas i normalt arbetsår eller normal termin är specialkurser. Läsåret vid exempelvis verkstadsskolornas heltidskurser omfattar regelmässigt tio och en halv månad, förlagda till tiden augusti —mitten eller senare hälften av juni. Flertalet kurser är ej längre än att de kan avslutas senast den 31 maj. Av olika skäl bör man emellertid för framtiden, enligt skolöverstyrelsens uppfattning, räkna med en mera kontinuerlig intagning, vilket kan komma att försvåra en anpassning till tiden av den grundläggande värnpliktsutbildningen till yrkesutbildningen. Avbrott för repetitionsövningar torde mindre beröra det reguljära yrkesskoleväsendet utan fast mera omskol-

ningsverksamheten och vuxenutbildningen i övrigt. Omskolningskurserna startas visserligen vid vilken tidpunkt som helst på året, men är i gengäld ofta mycket koncentrerade, varför avbrott kan medföra betydande svårigheter.

5. Universiteten och högskolorna1

Utvecklingen i stort 1960 års riksdag godkände riktlinjer för utbyggande av det högre utbildningsväsendet m. m. under 1960-talet. Dessa riktlinjer avsåg bland annat, att universitet och högskolor skulle byggas ut under första hälften av 1960-talet i betydande omfattning, särskilt på områden med begränsad intagning, att de statliga insatserna på det postgymnasiala fackutbildningslinjernas område kraftigt skulle ökas under 1960-talet (jfr punkten 6) och att det studiesociala stödet skulle utformas med i n r i k t n i n g på likartade utgångspunkter för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasiestadiet. Därefter h a r vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar beslut fattats i en rad konkreta frågor rörande utbyggandet av universitet och högskolor. Sistnämnda år h a r emellertid också fattats beslut som i väsentliga hänseenden modifierar 1960 års riktlinjer. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor var år 1957 omkring 26 000 och år 1961 omkring 39 000. År 1960 räknades med att motsvarande antal år 1970 skulle vara ca 55 000 men redan år 1963 bedömdes att det sistnämnda antalet skulle komma att ökas till över 80 000. De angivna siffrorna omfattar icke lärarhögskolor, 1 överväganden och förslag redovisade i propositionen 1965: 141 angående utbyggnaden av universitet och högskolor m.m. har icke kunnat beaktas av värnpliktsutredningen.

122 socialinstitut och sjukgymnastutbildning. De år 1961 närvarande ca 39 000 studerande fördelade sig med ca 19 000 på de teologiska, juridiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, med ca 5 400 på de tekniska högskolorna, med ca 1 700 på handelshögskolorna, med ca 1 200 på tandläkarhögskolorna och med ca 1 400 på de övriga högskolorna — farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, skogshögskolan, lantbrukshögskolan och gymnastiska centralinstitutet. Som motsvarande siffror för början av 1970-talet h a r — vid ett antagande om 82 600 studerande — anförts siffrorna 58 900, 15 300, 4 400, 2 200 och 1800. Nettoantalet nyinskrivna för år var läsåret 1957/58 omkring 5 800 och läsåret 1961/62 omkring 8 700. Antalet beräknas för läsåret 1970/71 bli omkring 18 200, varav omkring 9 500 män. I förhållande till antalet 20-åringar utgör detta ca 6,5 procent, ca 8,7 procent och ca 15,8 procent (för enbart män närmare en procent m e r ) . De år 1961 vid fakulteter och högskolor nyinskrivna räknade netto fördelade sig med ca 6 900 på olika fakulteter, med ca 800 på de tekniska högskolorna, med ca 500 på handelshögskolorna, med ca 150 på tandläkarhögskolorna och med drygt 300 på övriga ovan nämnda utbildningsvägar av högskolekaraktär. Det beräknas att år 1970 de nyinskrivna kommer att uppgå vid fakulteterna till i det närmaste 13 500, vid de tekniska högskolorna till 2 900, vid handelshögskolorna (motsvarande) till drygt 1 000, vid tandläkarhögskolorna och övriga fackhögskolor till sammanlagt ca 800.

Läroåret.

Studiernas

bedrivande

Om inpassningen av läroåret och studiernas bedrivande har värnpliktsutredningen inhämtat uppgifter och bedömanden från universitetsmyndigheter och studentsammanslutningar. Uppgifterna avser i första hand fakulteterna, de tekniska högskolorna och handelshögskolorna, vilka enligt prognoserna för början av 1970-talet då skulle omfatta omkring 95 procent av det totala antalet studerande vid universitet och högskolor. Rörande fakulteterna h a r härvid i huvudsak anförts följande. Uttalandena avser icke de medicinska studierna, vars förhållande till värnpliktstjänstgöringen behandlats i annat sammanhang (jfr kap. 29). Läroåret omfattar enligt de av Kungl. Maj :t fastställda universitetsstatuterna en hösttermin den 1 september—den 15 december, en vårtermin den 15 januari —den 31 maj samt ferier under övrig del av året. Undervisning får förläggas till ferierna; möjligheten härtill utnyttjas särskilt för medicinare, botanister och zoologer. De angivna undervisningstiderna iakttas av lärarna, ehuru stundom något dröjsmål kan uppstå vid termins början. Möjlighet föreligger och utnyttjas att, för att bereda tid för examination, avsluta undervisningen tidigare. Eleverna anges iaktta de angivna tiderna i växlande utsträckning; växlingarna härvidlag beror bland annat på lärosäte och ämne. Undervisningen bedrivs i de flesta ämnen antingen så att man först genomför och avslutar studierna för ett betyg och därefter övergår till studier för två betyg (»trappstegsundervisning») eller så att man redan från början inriktar studierna på ett betyg eller på två betyg. Valet mellan de två metoderna beror på ämnets art och på om-

123 fattningen av undervisningsresurserna. Det har antagits att de två metoderna h a r ungefär lika stor andel av undervisningen. Längden av studietiden för primärexamen skiftar starkt mellan olika ämnen. Normalstudietiden — som är ett riktvärde och icke ett genomsnitt av de faktiska studietiderna — är 6—7 terminer med undantag för jurister (9 terminer) och läkare (13 t e r m i n e r ) . Den av de studerande faktiskt använda tiden är ofta längre, i en del fall avsevärt mycket längre. I sammanhanget må nämnas att normalstudietiden är beräknad med den utgångspunkten, att den studerande använder 10 månader för å r till studier, d. v. s. även viss del av ferierna. Rörande de tekniska högskolorna h a r j nu ifrågavarande hänseenden uppgivits i huvudsak följande. Läsåret omfattar enligt den av Kungl. Maj :t utfärdade stadgan för de tekniska högskolorna en hösttermin den 22 september—den 8 februari (med julferier den 22 december—den 6 janua r i ) , en vårtermin den 9 februari—den 22 juni (med påskferier under 17 dagar) samt ferier under övrig tid. I terminerna är tre tentamensperioder fast inplacerade, nämligen den 22 september—den 1 oktober, den 26 januari— den 8 februari och den 1—den 22 juni. Lektioner och övningar äger ej rum u n d e r ferier, däremot kan under dessa exkursioner och fältövningar anordnas, examensarbetet utföras och föreskriven praktikanttjänstgöring fullgöras. De angivna undervisningstiderna iakttas av såväl lärare som elever; av de senare bland annat därför att den schemabundna undervisningen har stor omfattning (av storleksordningen 30 timmar för vecka). Undervisningsavsnitten för de olika ämnena omfatta i allmänhet en ter-

min. Flera ämnen studeras parallellt. Studierna är som nyss nämnts hårt bundna. Den nominella studietiden för civilingenjörsexamen är 8 terminer. Den av de studerande använda tiden är emellertid ofta längre. Vid handelshögskolorna (motsvarande) är enligt de lämnade uppgifterna förhållandena icke lika de olika utbildningsanstalterna emellan. Exempelvis föreligger olikheter i fråga om läroårets början och slut, terminsindelning samt bundenhet i studierna. Några större avvikelser härvidlag i förhållande till vad som gäller för fakulteterna och de tekniska högskolorna föreligger icke. Den faktiska studietiden överstiger i genomsnitt fyra år. Rörande ändringar i framtiden på nu ifrågavarande områden h a r värnpliktsutredningen i allmänhet icke kunnat erhålla några mera bestämda uttalanden. I frågan om läroårets indelning och längd är bland annat att märka, att 1963 ars universitets- och högskolekommitté bland annat övervägt förutsättningarna för att införa ett treterminssystem i den tekniska högskoleundervisningen och härvid undersökt ett system med intagning av eleverna tre gånger per läsår i tre lika stora grupper. Härigenom skulle intagningskapaciteten kunna öka med 50 procent. Kommittén ville emellertid bland annat med hänsyn till konsekvenserna med avseende på driftkostnaderna icke föreslå en sådan ordning. Frågan är nu beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Beträffande studiernas bundenhet synes å ena sidan såväl för fakulteter som för fackhögskolor föreligga en tendens mot allt större bundenhet i studierna. Å andra sidan föreligger en tendens på vissa områden mot större frihet vid kombination av ämnen och ämnesdelar i examen.

124 Beträffande längden av studietiden fram till examen h a r från universitetskanslerns sida angivits, för de till hans ämbetsområde hörande undervisningsanstalterna, att man hade anledning att räkna med att i framtiden de faktiska studietiderna skulle komma att tämligen nära ansluta sig till de i det föregående angivna normalstudietiderna.

Verkan på studierna av värnpliktstjänstgöring under studietiden Kollisioner mellan de akademiska studierna och den militära grundutbildningen har hittills i stor utsträckning undvikits genom att de värnpliktiga i stor omfattning erhållit anstånd 1 med den militära grundutbildningens fullgörande. Under senare år h a r vidare den på sina håll föreliggande tendensen att redan i augusti, före höstterminens början, anordna viss mer eller mindre obligatorisk undervisning vållat olägenheter för de värnpliktiga som normalt utrycker först med utgången av augusti. Med anledning av de nämnda kollisionerna i samband med att den militära grundutbildningen avslutas och de akademiska studierna påbörjas har överbefälhavaren och chefen för armén upptagit överläggningar med universitetskanslersämbetet i syfte att säkerställa att värnpliktiga vilka utrycker i slutet av augusti icke på grund av att undervisning tidigarelagts försenas i sina studier. I avvaktan på resultatet härav har chefen för armén utgivit bestämmelser av provisorisk natur innebärande i huvudsak att ledighet av förbandschef får beviljas för tentamen e t c , men däremot icke för genomgående av kurser; ansökan skall dock underställas arméchefens prövning om avslag befinnes leda till avsevärt men för den värnpliktige. I framtiden kommer i stort sett obe-

roende av vad värnpliktsutredningen föreslår, att för de universitets- och högskolestuderande uppkomma svårigheter som förorsakas av det tidigare nämnda förhållandet (jfr punkten 2) att alla gymnasieutbildade icke kommer att få påbörja sin värnpliktstjänstgöring det år gymnasiestudierna avslutats. Försvårande härvidlag är också det förhållandet att de universitets- och högskolestuderande blir till antalet allt fler, varför särlösningar från krigsmaktens sida blir allt svårare att genomföra. Slutligen må i detta sammanhang den ökande bundenheten hos studierna beaktas. I nuvarande system uppkommer i icke ringa omfattning kollisioner mellan värnpliktstjänstgöring och studier i samband med att de studerande inkallas till fullgörande av repetitionsövning. I en del fall har härvid den värnpliktige fullgjort repetitionsövning, i andra fall har anstånd lämnats. Anstånd synes ha lämnats tämligen generöst, särskilt synes så ha varit fallet vad gäller de tekniska högskolorna. Rörande anståndens omfattning torde få hänvisas till nästföregående kapitel. Med utgångspunkt i dessa för värnpliktsutredningen givna svårigheter samt med beaktande av tänkbara alternativ för värnpliktsutbildningens framtida ordnande har värnpliktsutredningen till universitets- och högskolemyndigheter samt studentsammanslutningarna ställt frågor om hur värnpliktstjänstgöringen kan komma att inkräkta på undervisningen för den värnpliktige. Om några av dessa alternativ h a r härvid konsekvenserna för studierna angivits sålunda. 1 Rörande de närmare förutsättningarna för anstånd m. m. torde få hänvisas till avsnitt B av detta kapitel.

125 a) Fakulteterna. 1. Avbryts det första studieårets studier före vårterminens slut, exempelvis den 1 april eller den 1 maj för militär grundutbildning intill nästa vår eller försommar, kan detta i mindre gynnsamma fall innebära, att studietiden förlängs med två terminer. Det första studieåret ger härvid således mycket ringa avkastning. 2. Avbryts det första studieårets stud i e r vid höstterminens slut för militär grundutbildning till utgången av dec e m b e r påföljande år blir värdet av höstterminen beroende av om den studerande h i n n e r att före terminens slut tentera på terminens studier. Kan detta •ej ske — vilket i många fall är sannolikt — är värdet av terminen tämligen ringa. 3. Att inleda studierna en vårtermin bedöms vara möjligt i alla större ämnen men är knappast möjligt i övriga ämnen och kan således i mindre gynns a m m a fall medföra, att studierna i realiteten kommer att påbörjas först på hösten samma år. 4. Avbryts studierna under fem veck o r för fullgörande av repetitionsövning, kan i mindre gynnsamma fall en •studietermin eller i vissa fall även två studieterminer gå förlorade.

t>) De tekniska högskolorna. 1. Avbryts det första studieårets stud i e r före vårterminens slut, exempelvis d e n 1 april eller den 1 maj, för militär grundutbildning intill nästa vår eller försommar innebär detta ofta att studietiden förlängs med två terminer. 2. Att inleda studierna med en studieperiod från höstterminens början till omkring den 20 december och därefter avbryta studierna under ett år har, med 'hänsyn till att få avsnitt av studierna .hinner avslutas under hösten, bedömts

innebära att resultatet av dessa studier blir tämligen ringa. 3. Att inleda studierna med en vårtermin bedöms med nuvarande ordning praktiskt taget omöjligt. Att anordna särskilda kurser i sådant syfte anses ligga utanför vad resurserna medger. 4. Avbryts studierna under fem veckor för fullgörande av repetitionsövning, kan detta i många fall medföra förlust av upp till två studieterminer. c) Handelshögskolorna. För handelshögskolornas (civilekonomutbildningens) del är, beroende på olikheter mellan läroanstalterna, bilden icke enhetlig. I allmänhet torde dock vad som ovan anförts för fakulteternas del vara tillämpligt även på denna utbildning. Möjligheten att påbörja studier vid vårterminens början är dock liten.

6. Postgymnasial fackutbildning

Vid sidan av den på gymnasium byggande utbildningen vid universitet och högskolor finns en rad utbildningsvägar med i allmänhet mera bestämd yrkesinriktning. Exempel på sådan utbildning utgör klasslärarutbildning, utbildning till befattningar i social verksamhet, postassistent- och postexpeditörsutbildning, kammarskrivarutbildning, teleassistentutbildning, stations- och kontorsskrivareutbildning, journalistutbildning samt reklamutbildning. Antalet manliga elever som påbörjar dylika slag av utbildning kan för tiden omkring år 1970 uppskattas till sammanlagt närmare 2 000 per år, motsvarande ca 4 procent av en årskull män. Ifrågavarande utbildning är, enligt vad som framgår av en av värnpliktsutredningen gjord undersökning, i all-

126 mänhet av relativt kort varaktighet, i regel ej längre än två år (klasslärarutbildningen två och ett halvt å r ) . I många fall torde det vara möjligt att avsluta ifrågavarande studier före värnpliktsutbildningens början, i andra fall icke. Läsåret vid ifrågavarande utbildning ansluter enligt vad som framgår av nämnda undersökning ofta tämligen nära till det som gäller för övriga skolformer. Sålunda uppträder det problem beträffande höstterminens början, som tidigare anmälts beträffande universiteten och högskolorna. Möjligheterna att utan avsevärt avbräck göra kortare avbrott i studier av nu ifrågavarande slag, exempelvis för att kunna fullgöra repetitionsutbildning, bedöms i vissa fall vara relativt begränsade beroende på att utbildningen ofta i stor utsträckning är av tämligen kort varaktighet.

7. Värnpliktsutredningens synpunkter

Utvecklingen på undervisningens område är för värnpliktsutredningen av intresse i flera hänseenden. För det första är den civila utbildningens innehåll av betydelse för värnpliktsutbildningen. För allmänbildningen hos samtliga värnpliktiga innebär grundskolans tillkomst en betydelsefull höjning. Å ena sidan gör denna höjning det lättare att meddela teoretisk undervisning till de värnpliktiga. Å andra sidan ställs större krav på bland annat det värnpliktiga befälet. De värnpliktiga i befälsställning kan nämligen i framtiden icke — som tidigare ofta varit fallet — grunda sin befälsauktoritet på att de har en högre allmänbildning än truppen. Befälsauktoriteten hos det värnpliktiga befälet måste därför i framtiden i ökad utsträckning grundas på systematisk utbildning i befälsföring och på militärt

kunnande i övrigt. Därjämte medför den vidgade tillströmningen till gymnasier, fackskolor och andra skolformer som bygger på grundskolan att proportionsvis fler värnpliktiga än nu kommer att ha en relativt kvalificerad allmänbildande utbildning bakom sig vid grundutbildningens början. Också detta verkar i den riktning som nyss angivits, nämligen mot att befälsauktoriteten måste grundas på andra ting än tidigare. Tillkomsten av grundskolan innebär emellertid icke blott att allmänbildningsnivån höjs hos de värnpliktiga. Den innebär därjämte, att de värnpliktiga i framtiden kommer att ha större vana än vad de värnpliktiga nu i allmänhet besitter att själva tillägna sig kunskaper och att kritiskt granska den undervisning som meddelas dem. De kommer också att vara mer inriktade på att aktivt medverka i undervisningens utformning. En sådan aktiv men samtidigt kritisk inställning hos de värnpliktiga är självfallet en utomordentlig tillgång för krigsmakten. För att krigsmakten skall kunna tillgodogöra sig denna tillgång fordras emellertid en viss omställning av utbildningsmetoderna inom krigsmakten, så att dessa svarar mot de angivna, delvis nya förutsättningarna hos de värnpliktiga. Expansionen på den civila utbildningens område innebär vidare, att krigsmakten får tillgång till fler värnpliktiga med goda kunskaper i sådana speciella ämnen som kan vara av betydelse för krigsmakten. Särskilt är h ä r frågan om tekniska ämnen. Detta är av väsentlig betydelse då det gäller att inom en rimlig utbildningstid hinna utbilda värnpliktiga till vissa kvalificerade befattningar. För att dessa mera speciella kunskaper skall kunna tillvaratas hos krigsmakten fordras dock ett väl utvecklat inskrivningsväsen som

127 kan tillvarata de personella resurserna och möjliggöra en lämplig fördelning av dessa. Därjämte fordras, att den fortlöpande redovisningen av de värnpliktiga är sådan att kunskaper som förvärvas efter grundutbildningens slut blir bekanta för de militära myndigheterna. Förutsättningarna för en förbättring av inskrivningen och personalredovisningen h a r berörts i närmast föregående kapitel. För att kunna bedöma möjligheterna att till tiden inpassa värnpliktstjänstgöring och studier på ett lämpligt sätt i förhållande till varandra är utvecklingen av elevantalet vid vissa skolor av särskilt intresse. Särskilt knyter sig härvid intresset till gymnasierna eftersom en stor del av gymnasiets elever torde komma att avse att bedriva akademiska studier, vilka också måste till tiden inpassas på ett lämpligt sätt i förhållande till värnpliktsutbildningen. Dylika studiesociala hänsyn måste tas till samtliga gymnasieutbildade värnpliktiga eftersom det torde vara svårt att i förväg avgöra med säkerhet vilka gymnasieutbildade värnpliktiga som kommer att bedriva högre studier. Genom skilda beslut under åren 1949, 1950 och 1954 har statsmakterna på sätt närmare redovisats i det föregående (kap. 2) av olika skäl vidtagit åtgärder för att hålla den årliga utbildningskontingenten värnpliktiga vid krigsmakten konstant. Den fortlöpande minskning av åldersklassernas storlek som inträdde vid slutet av 1940-talet och som pågått under hela 1950-talet gjorde det nödvändigt att under denna tid sammansätta utbildningskontingenten av värnpliktiga ur flera åldersklasser. F ö r att möjliggöra detta ändrades inskrivningsåldern för de värnpliktiga från tidigare 20 år först till 19 och sedermera (år 1954) till 18 år. Utbildningskontingenten vid armén h a r således under

senare år bestått av såväl 19-åringar som 20-åringar och 21-åringar. Hittills h a r emellertid huvuddelen av de värnpliktiga som fullbordat gymnasiestudier kunnat beredas den förmånen att de, oberoende av levnadsålder, fått påbörja sin militära grundutbildning samma år som de avslutat sina gymnasiestudier. Att detta varit möjligt sammanhänger dels med att antalet gymnasieutbildade intill senare tid utgjort en relativt liten del av antalet män i 20-årsåldern, dels med att studentexamen avlagts redan under april eller tidigare delen av maj. — 1963 års försvarsbeslut (se kap. 5) förutsätter, att utbildningskontingenten också i fortsättningen hålles konstant. Med hänsyn till att årskullarna omkring 20 år blir större under det närmast förestående decenniet, blir det emellertid då aktuellt att sammansätta värnpliktskontingenten av 20-åringar och 21-åringar, d. v. s. en höjning av genomsnittsåldern inom den maximerade utbildningskontingenten kommer att ske. — Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens kommer som redan nämnts att kraftigt öka under det närmaste decenniet. Därjämte räknas med att genomsnittsåldern på eleverna när de lämnar gymnasiet kominer att sjunka från 20 till 19 år. — Till följd härav kommer den nuvarande förmånen för de gymnasieutbildade värnpliktiga i fråga om tidpunkten för påbörjan av den militära grundutbildningen icke att kunna bibehållas för hela denna grupp värnpliktiga. Åtskilliga värnpliktiga som fullbordat gymnasiestudier kommer därför, till följd av dessa tidigare fattade beslut, i framtiden icke att kunna påbörja sin militära grundutbildning omedelbart efter gymnasiestudiernas slut, oberoende av vid vilken tidpunkt under våren som sista läsåret i gymnasiet i framtiden kommer att avslutas. ökningen av antalet gymnasieutbilda-

128 Bild 7:1. Andelen gymnasieutbildade bland de värnpliktiga och andelen värnpliktiga kvalificerad befälsutbildning och utbildning i specialtjänst

som utlas för

(schematisk framställning)

Andel (i%)av krigsrmktons utbildningstonVingent" 30

lire

1957 MW

twi

1971 HITTILLSVARANDE FORHALUNDE. PRObMOS ANDELEN VÄRNPLIKTIGA SOM ERFORDRAS FÖR KVALIFICERAD 8EFÄLSUTBILDN1N6 OCH UT&ILDNINö I SPECIALTJÄNST

de bland de värnpliktiga har också en annan följd. Antalet gymnasieutbildade bland de värnpliktiga under grundutbildning kan år 1971, om man utgår från vad som anförts i förenämnda proposition 1964: 171, bland annat i fråga om könsfördelningen bland de gymnasieutbildade, kunna anges till omkring 25 procent. Av dessa kommer en del att liksom hittills tas ut för utbildning till officer eller underofficer eller för utbildning i specialtjänst. Även andra värnpliktiga kan dock såsom hittills tas ut härtill. Behovet av värnpliktiga till dessa kvalificerade befattningar — vilket behov i allt väsentligt bestäms av krigsorganisationen — är dock under överblickbar tid tämligen konstant, omkring 4 500 värnpliktiga för år. Även om man antar att till dessa befattningar togs uteslutande gymnasieutbildade, skulle likväl återstå ett stort antal gymnasieutbildade, närmare 20 procent av hela värnpliktskontingenten, vilka skall fördelas på samtliga försvarsgrenar och uttas till underbefäl eller värnpliktiga i allmän-

het. Den angivna utvecklingen åskådliggöres schematiskt i bild 7 : 1 . Av det anförda följer, att i framtiden den militära grundutbildningen också för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga i allmänhet måste inpassas under året med beaktande av studiesociala skäl. Den stora ökningen av antalet studerande vid universitet och högskolor medför att det blir fler studerande som kommer att erfara nackdelen för de fortsatta studierna av det tidigare nämnda förhållandet att den militära grundutbildningen ej kan få fullgöras i direkt anslutning till gymnasiestudiernas slut. ökningen innebär också, att fler studerande kommer att beröras av repetitionsutbildningen. I fråga om inpassningen under året av läsåret i förhållande till den militära grundutbildningens början erbjuder självfallet grundskolan intet problem. I fråga om gymnasiet är förutsättningarna numera klarlagda. Gymnasiets sista läsår kommer att avslutas så

129 att inryckningen till militär grundutbildning utan att störa nämnda läsår kan förläggas till början av juni. Med hänsyn härtill finner utredningen det böra eftersträvas att i framtiden så långt möjligt undvika att såsom nu sker låta de värnpliktiga i tämligen stor utsträckning påbörja sin grundutbildning redan under maj månad. Om inryckningen i något fall måste förläggas till en tidigare tidpunkt än som är förenlig härmed, får detta därför ske i den formen att den värnpliktige får vänta ett år med att påbörja sin militära utbildning; att den värnpliktige även av andra skäl kan få vänta härmed framgår av den förut lämnade redogörelsen för utbildningskontingentens fördelning på åldersklasser. Beträffande fackskolan bör beaktas att eleverna på de sociala och ekonomiska linjerna i regel avslutar sina studier redan vid 18 års ålder; intet inpassningsproblem uppkommer därför för deras del. På den tekniska linjen däremot kan eleverna bli något äldre. Det kan vara ett önskemål att dessa elever kan få påbörja sin värnpliktstjänstgöring samma år som studierna avslutas. Det måste emellertid framhållas, att det som regel för dessa elever är mindre angeläget att så sker än vad fallet för de gymnasieutbildade är, eftersom de fackskoleutbildade som regel i de flesta fall icke efter avslutad värnpliktsutbildning skall fortsätta med högre studier. För yrkesskolornas del torde situationen vad beträffar den grundläggande utbildningen i stort sett överensstämma med fackskolans, medan den för yrkesutbildningen efter gymnasium och fackskola kan medföra vissa problem. För vissa äldre elever kan dock svårigheter uppkomma även inom den grundläggande yrkesutbildningen. De till den särskilda utredningen rörande yrkesutbildning9—514534

ens uppgifter, innehåll och organisation lämnade direktiven med det däri gjorda uttalandet om kortare utbildning i yrkesskola synes ge anvisning om en lämplig väg för att i framtiden i stor utsträckning undvika konflikter härutinnan. Så länge icke statsmakterna tagit ställning i denna fråga, torde emellertid mera preciserade slutsatser för värnpliktsutbildningens del icke kunna dras. I fråga om universiteten och högskolorna är först att beakta tidpunkterna för höstterminens början och vårterminens slut. — För de värnpliktiga som bedrivit akademiska studier före eller under den militära grundutbildningen är främst av intresse de tidpunkter då vårterminen slutar och då inryckning till grundutbildning skall ske. F ö r värnpliktsutredningen har h ä r förelegat en särskild svårighet därigenom att vårterminen, såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, icke slutar samtidigt vid alla läroanstalter. Det h a r också för utredningen förelegat den svårigheten att all militär grundutbildning icke lämpligen påbörjas samtidigt. Utredningen har emellertid, med beaktande av främst de kvantitativt största civila och militära kategorierna som berörs av spörsmålet, funnit sig böra ta som riktpunkt att om möjligt icke låta militär grundutbildning påbörjas förrän i juni förutsatt att man finner att den överhuvudtaget bör börja, såsom för närvarande är fallet, på våren eller försommaren. — När det gäller höstterminens början finner sig utredningen böra eftersträva att låta sådan militär grundutbildning som skall avslutas under hösten ta i anspråk augusti men däremot icke september månad. September månad skulle därigenom bli fri för studier. Å andra sidan synes böra fordras, att kurser av olika slag vid universitet och högskolor i regel icke påbörjas redan under augusti.

130 Emellertid torde det enligt utredningens bedömande bli omöjligt att låta all militär grundutbildning avslutas under augusti. Bland annat måste grundutbildningen vid vissa förband av militära skäl sannolikt såsom hittills fortgå in i september, varvid dock enligt utredningens mening bör räknas med den 15 september som senaste dag för dennas avslutande. Enligt utredningens mening bör mau» också genom visst hänsynstagande till av den värnpliktige uttalade studieavsikter vid fördelningen av de värnpliktiga på förband och inryckningsomgångar söka begränsa kollisionerna mellan studier och värnpliktsutbildning. I fråga om den i det föregående redovisade postgymnasiala fackutbildningen är i första hand att m ä r k a att den avser ett tämligen begränsat elevantal, fördelat p å en rad olika skolformer. Läsåret vid dessa skolformer ansluter enligt vad utredningen funnit i stort till övriga skolformer. Utredningen h a r med hänsyn härtill bedömt att den — därest avvikelser från sedvanligt läsår förekommer — icke särskilt kan beakta detta vid utformningen av sitt förslag. Hänsyn till härav föranledda särskilda behov får i stället tas genom att, så långt möjligt, de värnpliktigas studieavsikter beaktas vid tilldelningen av de värnpliktiga till försvarsgren m. m. I fråga om universiteten och högskolorna är vidare att beakta möjlighet erna till kortare avbrott i studierna för deltagande i militär repetitionsutbildning. Det svenska värnpliktssystemet förutsätter, att den värnpliktige skall delta i repetitionsövningarna med det krigsförband, vid vilket han är krigsplacerad. Dylika övningar måste i framtiden liksom hittills ofta, efter hänsynstagande till en rad militära och civila faktorer exempelvis sådana av utrikes-

politisk art, anordnas vid sådana tidpunkter under året som icke på ett ur studiesynpunkt lämpligt sätt ansluter till de olika akademiska läroåren. Utredningen kan därför icke finna annat än att de akademiska studierna i princip måste anordnas så, att möjlighet föreligger till avbrott däri för deltagande under några veckor i militär repetitionsutbildning utan att fördenskull den enskilde får en oproportionerligt förlängd studietid. Det vill förefalla utredningen som om vad gäller de högre studierna också andra skäl nödvändiggör en sådan ordning, exempelvis hänsynstagande till den som är frånvarande från studierna några veckor på grund av sjukdom eller a n d r a tvingande skäl. Vad sålunda anförts om möjligheterna till kortare avbrott i de akademiska studierna är i princip tillämpligt också i fråga om yrkesutbildning och postgymnasial fackutbildning. Även om på angivet sätt undervisningen vid universitet och högskolor m. fl. utbildningsanstalter i p r i n c i p organiseras så att vissa kortare avbrott i studierna icke medför en oproportionerlig förlängning av studietiden, är det emellertid uppenbart att i många fall den militära repetitionsutbildningen för den enskilde studerande kan komma att infalla på en för studierna särskilt olämplig tidpunkt. I sådana fall måste, såsom också hittills skett, anstånd lämnas. Utredningen h a r u n d e r avsnittet B (punkten 4) angivit vissa skäl varför en relativ begränsning av antalet av arbetsmarknadsskäl lämnade anstånd med repetitionsutbildning måste komma till stånd; dessa skäl är i huvudsak tillämpliga också i fråga om de anståndsbehov som föranledes av studieskäl. Härtill kommer vad utredningen utvecklat i närmast föregående stycke rörande studiernas uppläggning.

131 Slutsatsen måste därför även för de av studier betingande anstånden med repetitionsutbildning bli att en relativ minskning av dessa måste komma till stånd. Ett preciserat förslag härutinnan framläggs i kapitel 9 (avsnitt D). Slutligen vill värnpliktsutredningen framhålla, att åtskilliga av de nu berörda

svårigheterna i fråga om de akademiska studierna synes kunna undanröjas vid en övergång till ett treterminssystem av den typ, där två terminer varje år används för studier och en termin för annan verksamhet. Ur militär synpunkt lämpliga dagar för början av termin skulle därvid vara den 1 januari, den 1 maj och den 1 september.

AVDELNING III

Principiella överväganden rörande värnpliktsutbildningens utformning i framtiden

K A P I T A L .8

Värnpliktssystemets villkor

1. Yttre förutsättningar

I många främmande stater utgör den yrkesmilitära personalen ett väsentligt inslag i försvarsorganisationen. Detta inslag är i regel betydligt större än i Sverige. Om — såsom i regel sker — den yrkesmilitära personalen kompletteras med värnpliktiga, h a r dessa i många fall en jämfört med svenska förhållanden betydligt längre tjänstgöringstid som ofta bestämts med tanke på att det skall bli möjligt att hålla styrkor av stående karaktär. Å andra sidan är de styrkor som man räknar med att därutöver vid behov mobilisera tämligen små i förhållande till folkmängden, om man jämför med svenska förhållanden. Den härvidlag utomlands gjorda avvägningen rörande behovet av stridskrafter får emellertid ses mot bakgrund av att många av de berörda staterna är anslutna till ett maktblock med förpliktelser till ömsesidigt bistånd med stridskrafter av olika slag. Stridskrafter från flera länder kan redan i fred vara sammandragna och insatsberedda i ett av de länder som är anslutet till blocket. I andra fall kan snabb överföring av stridskrafter eller understöd i annan form vara förberedd vid krigsutbrott eller då sådant bedöms förestående. F ö r svensk del föreligger vid en jämförelse med de utländska förhållandena bland annat två olikheter i fråga om förutsättningarna att särskilt beakta. För det första kan vi icke byg-

ga våra planer på antagandet att vi i krig kan få bistånd i olika former av andra länders stridskrafter. F ö r det andra h a r vårt land i förhållande till folkmängden en större yta. Dessa omständigheter ställer särskilda krav på vår krigsmakt. Kraven i personellt hänseende påverkas av krigföringens ändrade karaktär såsom angivits i kapitel 4. Invasionstekniken förbättras efterhand. På marken blir stridskrafterna allt mindre beroende av vägar genom att mekaniseringen ökar liksom också möjligheterna att sända trupp och förnödenheter genom luften. Samtidigt innebär utvecklingen på det marina området bland annat att landstigningsfartyg av olika slag blir allt mindre beroende av hamnar. Luftlandsättningar kan genomföras i anslutning till markoperationer men också såsom självständiga företag djupt inne i landet. Genom transportteknikens utveckling kan således ett anfall redan från början träffa vitt skilda och stora delar av landet och få formen av ett ytanfall. Ett sådant måste mötas av ett hållfast och slagkraftigt ytförsvar, berett att ta u p p strid överallt i landet. Dessa förhållanden får till följd att den svenska krigsmakten, för att tillgodose de kvantitativa behoven, måste bygga på den allmänna värnplikten och ha Tormen av en i fred »hempermitterad» krigsmakt, vars mobilisering skyddas av i fred insatsberedda m i n d r e

136 styrkor. För att krigsmakten skall kunna mobilisera tillräckligt stora styrkor måste den kunna ianspråkta alla vapenföra män, som icke binds för a n d r a nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Dessa värnpliktiga måste vara så utbildade att de genomgående under hela värnpliktstiden är användbara omedelbart efter mobilisering. Värnpliktsutredningen vill i detta sammanhang framhålla, att härutöver försvaret även i framtiden måste förfoga över frivilliga i ett vitt förgrenat hemvärn; betydelsen av detta synes öka. Därutöver erfordras ett ytterligare tillskott av frivillig personal, icke minst kvinnlig sådan.

2. Värnpliktssystemeta möjligheter och begränsningar

Möjligheterna Värnpliktssystemet ger de bästa möjligheterna att placera »rätt man på rätt plats». Krigsmakten kan sålunda för de mest kvalificerade befattningarna i organisationen välja bland i p r i n c i p alla manliga individer i landet i värnpliktig ålder. Man kan exempelvis för befälsbefattningar disponera de för ledarskap bäst lämpade och man kan i befattningar som kräver tekniska specialkunskaper placera värnpliktiga som h a r civil utbildning eller erfarenhet på detta område. Man kan vidare, för befattningar där särskilda anlag krävs, göra omfattande gallringar bland de värnpliktiga. Å andra sidan måste beaktas att tvångsmomentet i uttagningen ofördelaktigt kan påverka den värnpliktiges attityd till utbildningen i sådana fall då uttagningen till särskild befattning kan innebära förlängd tjänstgöring i förhållande till flertalet andra värnpliktiga. Detta måste beaktas då förut-

sättningarna att ytterligare differentiera utbildningstidens längd undersöks. I urvalshänseende torde man för närvarande ha nått ganska långt vid urval av värnpliktiga för militära ledarbefattningar. Däremot föreligger brister, när det gäller att genom utbildning skapa ledare. De största svårigheterna härvidlag sammanhänger med att, beroende på krigsorganisationens behov, i vissa fall en femtedel till en fjärdedel av de värnpliktiga måste avses för ledarbefattningar och att till följd härav även av icke utpräglade ledarbegåvningar måste skapas ledare. — I fråga om urvalet till vissa befattningar, andra än ledarbefattningar, h a r metoderna alltjämt i många fall stora osäkerhetsmarginaler, vilket medför att utbildningen icke alltid ger den effekt som den med bättre urval kunnat få. — Möjligheterna att förbättra urvalet övervägs för närvarande av inskrivnings- och personalredovisningsutredningen. Lyckas det att få fram förbättrade urvalsmetoder — för vilket goda förutsättningar synes föreligga — stärks effekten ytterligare av värnpliktssystemet. Krigsmakten bör utnyttja det civila samhällets tillgångar icke blott i personellt utan också i materiellt hänseende. Genom att vid mobilisering utrusta krigsorganisationen med materiel som i fredstid används för civila ändamål, exempelvis bilar, traktorer och fartyg, kan avsevärda begränsningar göras av de militära utgifterna i fred. Ur värnpliktsutredningens synpunkt är emellertid den väsentligaste vinsten härvidlag icke besparingen i och för sig utan den omständigheten att de värnpliktiga vid mobilisering kan väntas ha mycket goda kunskaper i materielens skötsel eftersom det går att i viss utsträckning i aktuella befattningar krigsplacera

137 värnpliktiga som i sin civila verksamhet använder ifrågavarande materiel. Det nyss anförda leder till den allmänna slutsatsen att även av utbildningsskäl krigsmakten bör använda för krigsmakten exklusiv materiel i så liten omfattning som möjligt för att på bästa sätt kunna utnyttja det civila samhällets samlade erfarenheter. Det bör emellertid uppmärksammas att detta icke är möjligt ifråga om den för förbandens uppgifter mest väsentliga utrustningen, främst vapenutrustningen. Begränsningarna Krigsmaterielens effektivitet bestäms icke blott av dess tekniska prestationer — eldhastighet, rörlighet, motståndskraft mot fientlig eld o. s. v. — utan också av dess anpassning till människan. Frågan om anpassningen av krigsmaterielen till människan är därför av stor betydelse och h a r under senare år rönt ökad uppmärksamhet. Det förhållandet att krigsmaterielen skall skötas av värnpliktiga ställer särskilda krav på densamma. Detta bör beaktas, såväl då man inom krigsmakten själv konstruerar materiel som då man köper redan färdigkonstruerad materiel, i sistnämnda fall särskilt då materielen ursprungligen konstruerats för en krigsmakt av annan karaktär än den svenska. De egenskaper hos materielen som är särskilt önskvärda för en värnpliktskrigsmakt av svensk typ är dels enkelhet i fråga om inlärning, handhavande, säkerhetsföreskrifter, vård och underhåll, dels ock sådan hållbarhet, att materielen tål att handhas även av orutinerad personal. Materielens handhavande skall sålunda kunna inläras på rimlig tid. Materielen måste vara sådan, att den en gång uppövade förmågan att handha materielen med tillräcklig snabbhet och precision kan bibehållas

under tillräckligt lång tid. Däremot kan för handhavande av mindre delar av materielbeståndet i och för sig ställas krav på noggrant personalurval, eftersom ett system med allmän värnplikt ger stora möjligheter vid ett sådant urval. Reparationer på materielen b ö r även vara enkla att utföra; i de fall detta icke kan åstadkommas, bör materielen i sin helhet eller komponenter i den kunna bytas ut. Det bör i detta sammanhang u p p märksammas att snabb återinlärning vid till exempel repetitionsutbildning eller mobilisering i vissa fall kan underlättas väsentligt med enkla medel, exempelvis med korta »bruksanvisningar» med bilder fastsatta på materielen eller på emballaget. Värnpliktsutredningen har funnit att de militära myndigheterna särskilt under senare år lagt ned stort arbete på att få fram materiel som fyller de nämnda anspråken. Detta gäller alla försvarsgrenar. Ett p a r exempel från armén belyser utvecklingen. Stridsvagnsmina m/41 hade tekniskt sett en avancerad konstruktion, som medgav att minan kunde utnyttjas på flera olika sätt. Minans mekanism var emellertid mycket omständlig och oproportionerligt mycket utbildningstid måste ägnas åt inlärning härav. För utläggning och iordningställande av minan krävdes 20—25 handgrepp, varav vissa — om de utfördes felaktigt — medförde risker för personalens liv. Denna mina är numera ersatt med en avsevärt enklare mina, som kan användas i huvudsak på ett enda sätt. Utläggning och iordningställande är så förenklade (5—7 handgrepp) att sedan tillvägagångssättet demonstrerats särskild övning knappast erfordras. Flertalet av våra stridsvagnar är för närvarande av typ Centurion, som köpts från Storbritannien. Det är en stridsvagn med mycket goda egenskaper. Konstruktionen är emellertid tämligen komplicerad och sannolikt gjord med förutsättningen att den skall utnyttjas i »stående» förband. Den svenska stridsvagnen »S», som skall ersätta

138 Centurionstridsvagnen, Är konstruerad bland annat med förutsättningen att värnpliktiga omedelbart efter mobilisering skall kunna använda den med hög effekt. Särskild vikt har därför lagts vid att den skall vara lätt att sköta. Taktiken och krigsorganisationen måste i en värnpliktskrigsmakt i fråga om främst de förhållanden som gäller enskild värnpliktig och de lägsta enheter, där värnpliktigt befäl och reservbefäl skall verka, göras enkla i syfte att de skall vara lätta att lära och tillämpa. Det gäller härvidlag att skapa största möjliga enkelhet utan att förbandens stridsvärde därför blir lägre än hos tänkbara motståndare. Det är en svår uppgift att skapa en sådan enkelhet men utredningen bedömer att uppgiften går att lösa. Härvid erfordras bland annat en insats av kvalificerat, fredstida stabsarbete. Även i en utpräglad värnpliktskrigsmakt är det dock nödvändigt att på vissa punkter i krigsorganisationen sätta in yrkesmän beroende på att uppgifterna är särskilt krävande eller på att materielen är särskilt svårskött. Yrkesmännens antal och kompetens bör avpassas från förbandstyp till förbandstyp beroende på vilka uppgifter och vilken utrustning förbanden har. En ytterlighet utgör krigsflygförbanden som helt består av aktiv eller tidigare aktiv personal, en annan av arméns lokalförsvarsförband med uppgifter av statisk natur i vilka förband i regel icke finns någon aktiv personal. Också då det gällt att skapa största möjliga enkelhet utan att göra avkall på effekten har de militära myndigheterna nedlagt ett betydande arbete. Följande exempel avseende arméns och kustartilleriets skjutmetoder belyser tillvägagångssättet. Vid eldledning kommenderade enligt den tidigare tillämpade metoden eldledaren, SOJB var aktiv officer eller reservofficer,

bland annat alla de förändringar i pjäsernas inriktning som skulle utföras på batteriplatsen. Detta system fordrade, att eldledaren dels måste beräkna vissa observationsfaktorer innan eld kunde öppnas, dels att han efter varje observation av eldens läge med hjälp av observationsfaktorerna omräknade observationerna till kommandoord till pjäserna. Numera har eldledarens uppgift förenklats och innebär endast att rapportera målets läge enligt karta samt eldens läge i förhållande till målet. Alla räkneoperationer utförs vid batteriplatsen. Denna förenkling av eldledningen har medfört att numera även värnpliktiga kan utbildas till eldledare. Det är ofrånkomligt att ändringar i fråga om taktik och krigsorganisation och därmed i fråga om utrustningen måste genomföras tid efter annan med hänsyn till utvecklingens krav. Värnpliktsutredningen vill emellertid i detta sammanhang framhålla betydelsen av att sådana ändringar inskränks till att endast omfatta vad som är oundgängligen erforderligt. En viss benägenhet h a r hittills enligt utredningens mening gjort sig gällande att genomföra ändringar i organisation, benämningar m. m. även i de fall de direkta vinster som nåtts varit tämligen obetydliga. Exempel härpå är signaltjänstbestämmelserna. Samtidigt synes ej alltid ha beaktats i tillräcklig utsträckning de olägenheter som dylika ändringar innebär för den krigsplacerade värnpliktiga personalens och reservpersonalens aktuella krigsduglighet. Värnpliktsutredningen bedömer att skärpt uppmärksamhet i framtiden måste ägnas det nämnda förhållandet. En noggrann bedömning och vägning måste göras från fall till fall av vilka vinster som kan uppnås och av vilka nackdelar som uppstår. Väsentligt är också att lämplig tidpunkt för ä n d r i n g väljs med hänsyn till utbildningsverksamheten och mobiliseringsberedskapen. Ändringar bör sålunda om möjligt anstå

139 till omedelbart före den tidpunkt berörda förband skall genomföra krigsförbandsövning.

3 . Värnpliktssystemet och den civila delen av samhället

Värnplikten möjliggör en värdefull växelverkan mellan civilt och militärt i fråga om utbildning och erfarenhet. Krigsmakten kan som exemplifierats vid värnpliktsutbildningen i många fall bygga på den värnpliktiges tidigare civila utbildning, både då den är av allmänbildande art och då den är yrkesutbildning. Möjligheterna härvidlag kommer i vissa avseenden att öka genom det nya, utbyggda skolsystemet. Utnyttjas å andra sidan de under värnpliktsutbildningen förvärvade kunskap e r n a senare i det civila livet är detta även av militärt värde, eftersom den värnpliktiges kunnande därigenom hålls vid makt.

Värnplikten medför, att flertalet manliga medborgare tid efter annan tjänstgör vid krigsmakten och u n d e r värnpliktstiden i övrigt är knutna till denna genom sin krigsplacering. Genom att krigsmakten på detta sätt direkt berör en stor del av medborgarna blir den en naturlig del av samhället. Ett försvar byggt på den allmänna värnplikten kan därför — om det är så utformat att det röner ett positivt gensvar från den enskilde — bättre än andra system skapa samhörighet mellan den civila delen av samhället och krigsmakten. En krigsmakt byggd på allmän värnplikt blir också demokratisk i den bemärkelsen att alla yrkesgrupper och sociala skikt där finns representerade såväl bland befäl som meniga. Nu n ä m n d a förhållanden bidrar enligt utredningens mening i väsentlig utsträckning till att skapa själva grunden för försvarsansträngningarna, nämligen en fast och allmänt utbredd försvarsvilja.

KAPITEL 9

Allmänna riktlinjer för utformningen av den framtida värnpliktsutbildningen

A.

Inledning

I de föregående kapitlen h a r värnpliktsutredningen redovisat en rad utgångspunkter vid utformningen av ett framtida värnpliktssystem, gällande såväl behov som möjligheter. I detta kapitel u p p d r a r värnpliktsutredningen med nämnda utgångspunkter de allmänna riktlinjer som enligt utredningens mening bör vara vägledande vid utformningen av värnpliktssystemet. Dessa riktlinjer gäller utformningen av värnpliktsutbildningen som helhet. Riktlinjerna avses bilda grund till de förslag som i avdelningarna IV—VII framläggs rörande värnpliktsutbildningens anordnande vid de olika försvarsgrenarna. I kapitel 35 kommer senare att översiktligt granskas i vilken utsträckning riktlinjerna kunnat följas i de för de olika försvarsgrenarna utarbetade förslagen. Utredningens överväganden görs med utgångspunkt i de förhållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971, exempelvis i fråga om krigsorganisationens storlek enligt 1963 års försvarsbeslut, värnpliktstillgångarna och antalet gymnasieutbildade värnpliktiga. Vid övervägandena måste emellertid också beaktas att en ny ordning för värnpliktsutbildningen måste vara sådan att den utan principiell omgestalt-

ning kan anpassas även till utvecklingen efter nämnda tidpunkt.

B. Allmänna

överväganden

1. Behov och resurser

Redan av de tidigare översiktliga redogörelserna för resta krav på värnpliktsutbildningen torde ha framgått, att i åtskilliga hänseenden i framtiden kan förutses större krav på de värnpliktiga än vad som tidigare varit fallet. Resurserna för att tillgodose nämnda större krav är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen sätter en gräns. Krigsmaktens tillgångar ifråga om fast anställd personal sätter en annan gräns, främst beträffande instruktörer för utbildningen. Slutligen har i direktiven för utredningen angivits en ytterligare gräns, då däri anförts att utredningen bör eftersträva att något minska det totala uttaget av tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga. Utredningen har följaktligen haft att söka tillgodose de större kraven icke genom att härför avse ytterligare resurser utan genom att disponera de nu befintliga på ett sätt som, med utgångspunkt i de delvis ändrade förutsättningarna, på sikt ger större effekt än vad som hittills erhållits. De hjälpmedel, vartill utredningen härvid i första h a n d haft att lita, h a r varit dels ändrad fördelning av den

141 sammanlagda tjänstgöringsdagsvolymen mellan grundutbildning och repetitionsutbildning, dels den i utredningsdirektiven anvisade utvägen att ytterligare differentiera utbildningstidens längd, dels ock att effektivisera utbildningen. Ändrad fördelning av den sammanlagda tjänstgöringsdagsvolymen mellan grundutbildning och repetitionsutbildning Av det nu för värnpliktsutbildningen disponerade antalet tjänstgöringsdagar avses sammanlagt för hela krigsmakten omkring 15 procent för repetitionsutbildning. Andelen är vid armén och kustartilleriet något högre, vid flottan omkring 2 procent (avseende visst värnpliktigt befäl och f. d. stamanställd personal) och vid flygvapnet omkring 5 procent. Beträffande repetitionsutbildningen avser för armén och kustartilleriet de framkomna önskemålen framför allt oftare återkommande övningar för krigsförbanden. Det bör för att tillgodose detta önskemål i första hand räknas med en sådan förkortning av den enskilda övningens längd att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning icke behöver ökas i någon större utsträckning. För flottan disponeras för närvarande av det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar en mycket liten andel för repetitionsutbildning. Om överhuvudtaget någon systematisk repetitionsutbildning skall komma till stånd vid flottan, torde därför vara nödvändigt att öka denna andel. Det anförda behöver i och för sig icke innebära att andelen behöver bli densamma som vid armén och kustartilleriet, eftersom bland annat antalet värnpliktiga som grundutbildas vid flottan sannolikt blir större än det antal som med hänsyn till krigsorganisationens behov måste repetitionsutbildas där. För flygvapnets del är utgångsläget fördelaktigare än vid

flottan, eftersom där för närvarande en något större andel av tjänstgöringsdagarna disponeras för repetitionsutbildning. Huruvida denna andel är tillfyllest kan icke utan vidare anges; också för flygvapnet gäller härvid att antalet värnpliktiga som grundutbildas sannolikt blir större än det antal som, med hänsyn till krigsorganisationens behov, måste repetitionsutbildas där. Ytterligare differentiering av utbildningstidens längd En differentiering av utbildningstiden för de värnpliktiga h a r gammal hävd i det svenska värnpliktssystemet. Som i kapitel 2 redovisats h a r i tidigare värnpliktslagar förekommit en differentiering efter försvarsgren och truppslag, efter ställning som befäl eller menig och, bland de meniga, efter befattning. I sistnämnda hänseende — som med hänsyn till värnpliktsutredningens förslag är av särskilt intresse — infördes exempelvis genom 1914 års värnpliktslag vid armén en särskild kategori kallad underbefäl och fackmän. Uttagningen av fackmän avsåg att fylla infanteriets behov av kulsprutemanskap, signalister, kommissarier och sjukvårdsmän. Enär denna utbildning icke ansågs kunna inrymmas inom den för huvuddelen av de värnpliktiga tillmätta tiden, blev det nödvändigt att ge dessa längre utbildningstid än värnpliktiga i allmänhet. Principen att utmäta längre utbildningstid för denna kategori bibehölls till år 1941, då första tjänstgöringen förlängdes till ett år för det övervägande antalet värnpliktiga. Efter år 1941 h a r differentieringen inom försvarsgrenarna av utbildningstidens sammanlagda längd tagit sikte på endast värnpliktiga uttagna för utbildning till befäl eller i specialtjänst, vilka värnpliktiga fått en mer eller mindre förlängd utbildningstid avpas-

142 sad efter olika militära befattningars behov. De värnpliktiga i allmänhet inom varje försvarsgren har sålunda haft lika lång sammanlagd utbildningstid. I fråga om den sammanlagda utbildningstiden för värnpliktiga tillhörande samma kategori h a r mellan försvarsgrenarna förekommit olikheter endast på ett p a r punkter. Flygvapnets underbefäl har en något kortare sammanlagd utbildningstid än övrigt underbefäl. Flottans underofficers- och officersvärnpliktiga h a r 60 dagar kortare sammanlagd utbildningstid än motsvarande värnpliktiga vid övriga försvarsgrenar. Därjämte har emellertid som nämnts inom ramen för en lika lång sammanlagd utbildningstid grundutbildningen för flertalet värnpliktiga vid flottan och flygvapnet gjorts längre och repetitionsutbildningen — i de fall den förekommit — kortare än inom krigsmakten i övrigt. I direktiven för värnpliktsutredningen har en ytterligare differentiering av utbildningstidens längd anvisats såsom en tänkbar utväg att tillgodose angelägna nya utbildningsbehov. Värnpliktsutredningen finner det uppenbart, att man också i fortsättningen måste räkna med en differentieringinom en försvarsgren av den sammanlagda utbildningstidens längd mellan å ena sidan värnpliktiga i allmänhet och å andra sidan befälsuttagna med flera värnpliktiga av olika slag. Värnpliktsutredningen finner för sin del intet hinder föreligga u r principiell synpunkt för att härvid ändra spännvidden mellan olika kategorier om så skulle visa sig önskvärt med hänsyn till utbildningsbehovet. Enligt värnpliktsutredningens u p p fattning erbjuder en differentiering inom en försvarsgren- av utbildningstidens längd inom den stora gruppen

värnpliktiga i allmänhet den väsentliga fördelen att krigsmakten kan kraftsamla sina resurser till de områden där behovet av utbildning bedöms vara störst. Emellertid är också åtskilliga nackdelar förenade med en differentiering av utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet. Härvid måste skillnad göras mellan å ena sidan befattningar vars behov av tid för grundutbildning i huvudsak bestämmes av de värnpliktigas eget behov av utbildning och å andra sidan befattningar vars behov av tid för grundutbildning väsentligt påverkas av andra omständigheter, exempelvis insatsberedskapens upprätthållande eller utbildningen av annan personal — värnpliktig eller fast anställd. Nackdelarna med en differentiering av utbildningstidens längd u n d e r grundutbildningen för sådana värnpliktiga i allmänhet, vars tid för grundutbildning i huvudsak bestäms av de värnpliktigas eget behov av utbildning, ligger främst i följande förhållanden. — Eftersom slutskedet för huvuddelen av alla värnpliktiga bör bestå av gemensam förbandsutbildning, bör utryckningen vara samtidig. Inryckningstidpunkten blir därmed olika för värnpliktiga med olika utbildningstid. Därmed försvåras eller omöjliggörs den överföring mellan olika uttagningskategorier och utbildningslinjer som för närvarande sker någon månad efter inryckningen med ledning av de erfarenheter och de p r o v som då har kunnat göras. En dylik överföringsmöjlighet är önskvärd, eftersom uppgifterna från inskrivningen aldrig kan bli så noggranna, att varje man undantagslöst kommer på rätt plats redan från början. •—• Ett system med ett stort antal inryckningstidpunkter försvårar även ett rationellt utnyttjande av utbildningsorganisationen. Verksamheten före den tidpunkt, då värnpliktskontingenten efter flera p å

143 varandra följande inryckningar slutligen når full styrka, kan lätt bli splittrad och ineffektiv. — På motsvarande sätt kan möjligheterna till en logiskt uppbyggd utbildning med tidigt insatt förbandsutbildning bli försämrade. Om nämligen förbandsutbildningen skall bli tillräckligt lång, så måste specialutbildningen koncentreras till den första tiden när endast vissa värnpliktiga tjänstgör. Det är därvid risk att denna utbildning därmed ej ger avsett utbyte. — De angivna nackdelarna begränsas i den mån det är möjligt att koncentrera utbildningstiderna till några få nivåer. Inom varje på så sätt bildad grupp kan överföringar göras. För överföringar mellan grupperna får särskilda regler utarbetas. Differentieringen får ses från delvis andra utgångspunkter då det gäller värnpliktiga för vilka grundutbildningens längd väsentligt påverkas av andra förhållanden än de värnpliktigas eget behov av utbildning, exempelvis utbildningen av annan personal eller insatsberedskapens upprätthållande, och då stundom de värnpliktigas roll i viss mån kan jämföras med arbetskraftens i ett företag. I sådana fall kan det vara lämpligt att låta de värnpliktiga ha en relativt lång tjänstgöring även då deras behov av utbildning är förhållandevis litet. Möjligheterna till differentiering kommer härvid i stort sett att inskränka sig till den tid som avser de värnpliktigas egen utbildning. Repetitionsutbildningens sammanlagda längd beror dels på den enskilda övningens längd, dels på antalet övningar. I fråga om en differentiering av den enskilda övningens längd mellan olika värnpliktiga i allmänhet gör sig i stort sett gällande samma synpunkter som anförts för grundutbildningen. Dock blir någon överföring av värnpliktiga från en, utbildningslinje till en annan

knappast aktuell, varigenom de tidigare angivna svårigheterna härmed vid en differentiering saknar betydelse. En differentiering av den enskilda övningens längd mellan olika grupper värnpliktiga i allmänhet kan därför enligt utredningens mening i vissa fall vara en lämplig utväg. — Också när det gäller antalet övningar synes en viss differentiering bland de värnpliktiga i allmänhet genomförbar. En dylik skulle kunna utformas exempelvis på sätt skett för vissa befälsvärnpliktiga genom de särskilda befälsövningarna. — Genomföres en differentiering bland de värnpliktiga i allmänhet inom en försvarsgren av både grundutbildningens och repetitionsutbildningens längd, kommer med all sannolikhet också den sammanlagda utbildningstiden att bli differentierad mellan dessa värnpliktiga. Visserligen kunde man tänka sig att värnpliktiga i allmänhet med lång grundutbildning gavs kort repetitionsutbildning så att deras sammanlagda utbildningstid blev lika lång som för övriga, men förhållandet torde ofta — ehuru ej alltid — vara det att en värnpliktig som har tämligen lång grundutbildning också har ett relativt stort behov av repetitionsutbildning. Den differentiering som hittills skett mellan å ena sidan värnpliktiga i allmänhet och å andra sidan befälsuttagna värnpliktiga m. fl. har i allmänhet kunnat genomföras utan att de värnpliktiga söm ålagts längre grundutbildning därför ansett sig missgynnade. Anledningen härtill torde vara dels att den längre tjänstgöringen varit förenad med vissa premier, dels att den medfört en ställning såsom befäl, vilken — trots därmed förenat ansvar — uppfattats såsom en positiv faktor. Sistnämnda positivt verkande faktor kan icke i samma utsträckning påräk-

144 nas vid en differentiering inom grup- pens upprätthållande — r ä k n a r utredpen värnpliktiga i allmänhet. Detta kan ningen med differentiering inom en skapa vissa psykologiska svårigheter. försvarsgren endast på de punkter där Utredningen bedömer dock att dessa skillnader i eget utbildningsbehov hos kan betydligt minskas, om en förlängd de värnpliktiga i allmänhet kan omsättjänstgöring för vissa värnpliktiga i all- tas i differentiering av utbildningstimänhet på ett eller annat sätt kompenden. En differentiering av den sammanseras exempelvis genom ekonomiska lagda utbildningstidens längd mellan förmåner. olika försvarsgrenar h a r utredningen Differentiering av den sammanlagda likaledes funnit lämplig om olikheter utbildningstidens längd mellan olika i behov av utbildningstid eller dylikt försvarsgrenar — d. v. s. olika samman- ger anledning härtill. lagd längd på utbildningstiden för värnpliktiga som tillhör samma värnplikts- Effektivisering av utbildningen kategori men olika försvarsgrenar — Effektivisering av utbildning kan ske förekommer som nämnts för närvaran- genom att man inom ramen för en given de i någon utsträckning, ehuru icke bland tjänstgöringstid lyckas inrymma mer de värnpliktiga i allmänhet. De fördelar nettoutbildningstid än tidigare. Den kan som tidigare angivits vara förenade med också effektiviseras genom att bedrien differentiering inom en försvarsgren vas med bättre resurser och genom att föreligger också vid en differentiering i de värnpliktigas inställning till utbilddetta fall. Värnpliktsutredningen kan ningen blir mer positiv. Den kan slutför sin del icke finna några nackdelar ligen ske därigenom att utbildningsav organisatorisk eller annan art vara programmet ändras så att utbildningen förenade härmed. Utredningen anser bättre än tidigare svarar mot de fakdärför lämpligt att i större utsträck- tiska behoven. Dessa frågor h a r alltsening än vad som nu sker differentiera dan slutet av 1940-talet ägnats stor den sammanlagda utbildningstidens uppmärksamhet såväl av de militära längd mellan olika försvarsgrenar, för- myndigheterna som av särskilt tillkalutsatt att olikheter i behov av utbild- lade utredningar, exempelvis gruppningstid eller dylikt kan ge anledning chefsutredningen (beträffande armén) härtill. och 1952 års värnpliktsutredning (beSammanfattningsvis finner utred- träffande flygvapnet). ningen följande. På de områden där tiTillgången på tid för egentlig utbildden för utbildningen av värnpliktiga i ning. Värnpliktsutredningen vill underallmänhet i huvudsak bestäms av de stryka betydelsen av att de värnpliktivärnpliktigas eget behov av utbildning gas tjänstgöring fullt utnyttjas för mebör en differentiering av utbildningsti- ningsfylld verksamhet. Härför talar den inom en försvarsgren eftersträvas psykologiska skäl liksom också det stoäven för värnpliktiga i allmänhet. En ra behovet av utbildning. Dessa frågor förutsättning bör härvid vara att ut- måste därför också i framtiden fortbildningstiderna koncentreras till någ- löpande följas med största uppmärksamra få nivåer inom varje försvarsgren. het. På de områden där utbildningens I detta sammanhang vill utredningen längd påverkas väsentligt av vissa and- nämna att väsentliga tidsvinster till förra faktorer — främst utbildningen av mån för utbildningen skett genom en annan personal eller insatsberedska- omläggning år 1964 av kustflottans ar-

145 betsrutin för tjänsten ombord. Denna omläggning, vartill värnpliktsutredningen medverkat, bildar en av förutsättningarna för utredningens kommande förslag rörande flottan. Värnpliktsutredningen vill framhålla, att begreppet effektiv utbildning för den enskilde värnpliktige kan ha väsentligt olika innebörd när det gäller enskild utbildning och när det gäller förbandsutbildning. Den enskilda utbildningen av de värnpliktiga är i allmänhet av sådant slag att den, rätt bedriven, medför att samtliga deltagande värnpliktiga hela tiden är fullt sysselsatta. Förbandsutbildningen innebär däremot ofta att en del värnpliktiga — särskilt sådana som tjänstgör i befälsbefattning — är fullt sysselsatta medan andra värnpliktiga — exempelvis pjäsmanskap vid fältartilleriet eller mekanikerpersonal vid basbataljon — icke är det. Till en del är dylika ojämnheter i utbildningsintensiteten mellan olika värnpliktiga ofrånkomliga under förbandsutbildningen. Utredningen vill emellertid understryka vikten av att under förbandsutbildningen pauser i huvudverksamheten för vissa värnpliktiga så långt möjligt utnyttjas för kompletterande utbildning. Denna väsentliga fråga sammanhänger på ett avgör a n d e sätt med tillgången på aktiv instruktörspersonal. Slutligen vill utredningen i detta sammanhang något beröra det i utbildningsbestämmelserna för försvarsgrenarna förekommande begreppet »reservtid». Under denna rubrik redovisas i utbildningsbestämmelserna bland annat åtskillig nödvändig och förutsedd verksamhet såsom läkarundersökningar, vissa genomgångar, handräckning m. m. Därjämte avses reservtiden ge en marginal för att möta oförutsedda händelser med hänsyn till att de timtal som bestämts för de olika övningsgrenarna 10—514534

är rena nettotider utan marginaler. Erfarenhetsmässigt är den i utbildningsplanerna angivna reservtiden i och för sig icke för rikligt tilltagen. Å andra sidan inrymmes under reservtiden mycket litet av den verksamhet som siktar till bestämda utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner för sin del, vid en bedömning av på vilka punkter besparingar av utbildningstid kan göras, sig böra räkna med att reservtiden är en av de punkter där utredningen försvarsgrensvis har anledning att göra särskilda överväganden. Möjligen kan härvid det sammanlagda behovet av utbildningstid bli lägre än vad eljest blivit fallet. Särskilt synes härvid böra uppmärksammas möjligheterna att genom att öka tillgången på servicepersonal (handräckningsvärnpliktiga, civilanställda m. fl.) minska ianspråktagandet av vapenföra värnpliktiga för verksamhet av service- eller underhållskaraktär. Resurserna för utbildningen. Utbildningens effektivitet beror bland annat på tillgången till utbildningsbefäl och av utbildningsbefälets kvalitet. De antalsmässiga behoven av utbildningspersonal är på de flesta områden noga kartlagda och antalet för sådan personal upptagna stater torde i allmänhet svara mot de behov som hittills förelegat i vart fall vad gäller grundutbildningen. Emellertid har på vissa områden förelegat vakanser bland utbildarpersonalen, vilka på många håll varit av besvärande omfattning. Utbildningen av de värnpliktiga har trots dessa vakanser kunnat genomföras. Vakanserna h a r emellertid medfört dels att utbildarna i många fall pressats h å r d a r e än som på lång sikt får anses vara lämpligt, dels att utbildningsresultatet i många fall blivit lägre än vad de blivit om utbildarkadern varit fulltalig. Enligt utredningens mening bör därför vid ut-

146 formningen av värnpliktssystemet beaktas, att värnpliktsutbildningen om möjligt icke anordnas på sådant sätt att detta medför mindre goda arbetsförhållanden för utbildarpersonalen, varigenom rekryteringen av sådan personal kan försvåras. — I fråga om utbildarpersonalens allmänna kvalitet är i och för sig intet att erinra. Den tidigare nämnda, på vissa punkter numerärt svaga rekryteringen som nu tar sig uttryck i vakanser för emellertid med sig att utbildarpersonal i större utsträckning än eljest ställs inför uppgifter, i fråga om vilka de hunnit förvärva mindre rutin än som varit önskvärt. Det kan också förekomma att de ställs inför uppgifter som de icke över huvud taget är kvalificerade för. Härigenom kan utbildningens kvalitet nedgå. Utredningen vill här fästa uppmärksamheten på de möjligheter till tillfälliga förstärkningar av de aktiva befälskadrarna som — också i ett läge utan vakanser — frivillig tjänstgöring av reservbefäl och värnpliktigt befäl erbjuder. Under sommaren synes möjligheterna att erhålla ett sådant befälstillskott av universitets- och högskolestuderande vara goda. Tillskottet kan förbättra möjligheterna att, utan sänkning av den avsedda effekten på värnpliktsutbildningen, ge den aktiva utbildarpersonalen sommarsemester. Utbildningens effektivitet är också beroende av att tillgång finnes till ändamålsenlig utbildningsmateriel och lämpliga utbildningsanordningar i tillräcklig mängd. Enligt utredningens uppfattning är tillgången härvidlag i allmänhet god. Detta gäller bland annat de audiovisuella hjälpmedlen. Emellertid är det enligt utredningens mening möjligt att på några områden nå vissa effektivitetsförbättringar. Utredningen anser exempelvis att man genom ökad använd-

ning av simulatorer i viss utbildning — exempelvis av stridsvagnsbesättningar — skulle kunna höja effekten på nuvarande utbildning. Allmänt sett finner sig utredningen därför böra räkna med att man genom ökad anskaffning av ytterligare utbildningsanordningar — som delvis dock är av tämligen dyrbart slag — skall kunna på vissa punkter förbättra framför allt kvaliteten av nuvarande utbildning. En viss effektivitetshöjning bör härigenom kunna nås. Väsentliga förutsättningar särskilt för den tillämpade utbildningen är god tillgång till drivmedel och ammunition. De hittills gjorda erfarenheterna ger närmast vid handen att ett icke ovanligt förhållande är att utbildningsverksamheten måste begränsas på ett ur effektivitetssynpunkt olämpligt sätt till följd av knappa tillgångar av nu nämnt slag. Det måste emellertid i sammanhanget ihågkommas att utgifterna för nu nämnda ändamål kan uppgå till avsevärda belopp. De ekonomiska möjligheterna blir därför i h ä r berörda avseenden ofta gränssättande för möjligheten att uppnå effektiva utbildningsresultat. Utredningen vill vidare framhålla den betydelse för effektiviteten i utbildningen som tillgång på gymnastiksalar och utbildningshallar utgör. Särskilt de sistnämnda kan verksamt bidra till att höja denna effektivitet. Tillgången på dylika byggnader är emellertid för närvarande ganska ojämn, i det att sådana förband vilkas etablissement uppförts under och efter beredskapsåren stundom saknar tillgång till endera slaget av byggnader. — Samtidigt måste understrykas att huvuddelen av utbildningen under alla förhållanden måste ske utomhus och under ansträngande förhållanden. För att utbildningen under dylika omständigheter skall ge full effekt, krävs att förläggningsutrymmena

147 för de värnpliktiga är av sådan stan- förläggningsplats så att minsta möjliga dard att de ger de värnpliktiga goda tid och kostnader tas i anspråk för förmöjligheter till vila och rekreation samt flyttning mellan förläggnings- och övtill upprätthållande av en god person- ningsplats. — Under senare år har vid lig hygien. Betydelsen av goda lokal- armén beaktansvärda utvidgningar skett förhållanden härvidlag tilltar alltefter- av vissa övnings- och skjutfält. Fälten som, till följd av stegringen av bostads- motsvarar trots detta vid vissa förband, standarden i landet, den allmänna upp- särskilt pansarförband, icke de krav som fattningen av vad som är rimlig standard numera ställs och ytterligare utvidgi nämnda hänseenden förskjutes. Den nu- ningar planeras. Sådana kan dock ske varande förläggningsstandarden är all- endast på lång sikt. Någon väsentlig utmänt sett enligt utredningens uppfatt- ökning utöver planerna torde icke vara ning icke särskilt hög; vid en del för- möjlig. Vid marinen torde övnings- och band är den låg. Mot bakgrund av den skjutfälten i stort svara mot nuvarande allmänna standardutveckling, som är behov. Vid flygvapnet saknar några flotatt emotse, framstår det såsom sannolikt tiljer lämplig terräng för övning i markatt anspråken på förläggningslokalernas strid. Utredningen bedömer att utvidgkvalitet kommer att ytterligare stiga. — ningar av övnings- och skjutfälten kan Värnpliktsutredningen vill för sin del, ge betydande förbättringar i utbildutan att framlägga några konkreta för- ningsförhållandena vid vissa förband slag i ämnet, allmänt understryka be- men att man härigenom icke generellt tydelsen av att förbättringar kommer kan begränsa behovet av utbildningstid. Utredningen h a r övervägt om man getill stånd både i fråga om utbildningsnom användning i större omfattning av lokaler och förläggningslokaler. Det är programmerad undervisning skulle kunsjälvfallet, att förbättringar av förläggningslokalerna också innebär en stan- na effektivisera utbildningen så att utdardhöjning för de värnpliktiga, jäm- bildningstiden kunde förkortas eller till förbar med exempelvis en höjning av en del friställas för att tillgodose nytillkomna angelägna utbildningsbehov. Hitpenningbidraget. tills inom det militära utbildningsarbeEffekten av utbildningen är i väsenttet gjorda erfarenheter av sådan underlig grad beroende på tillgången på övvisning — delvis av försökskaraktär — nings- och skjutfält med lämplig betyder på att den kan vara av värde vid skaffenhet och lämpligt läge. Disponeras befattningsutbildningen av vissa värntillräckliga områden, kan övningarna pliktiga. Den synes bland annat med genomföras på ett taktiskt och pedagofördel kunna användas för viss repegiskt riktigt sätt och det är möjligt att tition i inledningsskedet av en repetisamtidigt öva flera avdelningar vilket Personalresurbland annat minskar väntetiderna. Ut- tionsutbildningsperiod. bildningen underlättas om vägarna inom serna torde emellertid icke för närvade disponerade områdena är hållfasta rande förslå för att framställa program och utbyggda i tillräcklig utsträckning. i större skala. Utredningen anser sig därför böra räkna med den programRisken för rubbningar i verksamheten merade undervisningen som en tillgång och därmed förenade tidsförluster minspå ett mindre antal begränsade avsnitt kar, om terrängen är dränerad och i övmen anser sig icke kunna räkna med rigt lättframkomlig. Av betydelse är också att fälten ligger nära truppens att, med hjälp av programmerad under-

14$ visning, kunna göra några generella tidsbesparingar. Det är emellertid av betydelse att utvecklingen på detta område noga följs och att försöksverksamheten fortsattes. De värnpliktigas inställning till utbildningen m. m. Effekten av värnpliktsutbildningen kan ökas om de värnpliktiga bibringas en positiv inställning till utbildningen. Vad nyss anförts om de värnpliktigas förläggningsstandard bör beaktas också ur nu ifrågavarande synpunkt. Även andra slag av förmåner till de värnpliktiga kan verka i sådan riktning. Detta gäller icke blott förmåner av ekonomisk natur såsom premier och fria resor utan även andra slag av förmåner såsom utmärkelsetecken, extra ledighet m. m. En positiv inställning till utbildningen kan vidare främjas hos de värnpliktiga om ändamålet med utbildningen klargörs. Härvid är fråga om dels att meddela en allmän försvarsupplysning —- utöver den som skall meddelas i skolan — för att klargöra syftet med bland annat värnpliktstjänstgöringen, dels att fortlöpande orientera de värnpliktiga om ändamålet med olika i utbildningen ingående moment. I detta sammanhang må också framhållas, att om värnpliktsutbildningen i stor utsträckning bedrivs i förband, så erhålls en »helhetsutbildning» av de värnpliktiga som är gynnsam för utbildningseffekten, bland annat därför att den ger en värdefull motivation för utbildningen. Slutligen kan en positiv inställning till utbildningen främjas hos de värnpliktiga genom att utbildningen bedrivs på ett pedagogiskt riktigt sätt, bland annat med hänsynstagande till de delvis nya förutsättningar som föreligger beträffande de värnpliktigas tidigare erfarenheter av undervisning (jfr kap. 7). — E h u r u enligt värnpliktsutredningens mening i den hittills bedrivna utbildningen de omständigheter för vilka h ä r

redogjorts i stor utsträckning beaktas, finner utredningen det angeläget med ytterligare förbättringar härvidlag. Utredningen anser emellertid att dessa förbättringar icke kan ge så stor effektökning att behovet av utbildningstid på grund härav minskar nämnvärt. Under en lång följd av år h a r man inom krigsmakten bland annat i utbildningseffektiviserande syfte sökt att tillgodose principen »rätt man på rätt plats». — Vad gäller tillämpningen av denna princip på de värnpliktiga som genomgår grundutbildning anser utredningen att man hittills kommit relativt långt. Särskild utredning pågår om ytterligare förbättringar (jfr kap. 6). Värnpliktsutredningen räknar emellertid med att de vinster som härvidlag kan göras i allmänhet icke kan bli av den arten att de påverkar behovet av utbildningstid. — Vad däremot gäller den tillämpning av principen »rätt man på rätt plats» som avser värnpliktiga som avslutat sin grundutbildning föreligger enligt utredningens mening mer påtagliga vinster att göra. Den nuvarande registreringen av förändringarna i fråga om de värnpliktigas civila yrkeskunskaper m. m. är bristfällig. Genom förbättringar på detta område synes emellertid det bli möjligt att höja utbildningsresultatet under repetitionsutbildningen och förbättra förbandens kvalitet. Vissa psykologiska fördelar torde också vara att vinna med en sådan ordning. Det bör också bli möjligt att i vissa fall begränsa befattningsutbildningen under repetitionsutbildningen. De vinster i fråga om utbildningstid som kan göras genom en sådan förbättring är knappast generella, eftersom det endast är i ett mindre antal befattningar som civila yrkeskunskaper kan nyttiggöras och där dessa bör äga företräde framför tidigare meddelad grundutbildning vid krigsmakten. Värnpliktsut-

149 redningen finner sig dock böra räkna med att för vissa befattningar här kan komma att föreligga en effektiviseringsmöjlighet under repetitionsutbildningen; denna torde emellertid vara sådan att den snarare ger bättre kvalitet på befattningskunskaperna än möjligheter till kortare utbildningstid eftersom befattningsutbildningen under alla förhållanden måste ges ett ganska litet utrymme under repetitionsutbildningen, då huvuddelen av tiden måste ägnas åt stridsutbildning i förband. Ändringar av utbildningens innehåll. När det gäller möjligheterna att bättre anpassa utbildningens innehåll till föreliggande behov vill värnpliktsutredningen peka på följande förhållanden, som kan göra effektiviseringar i nu aktuell bemärkelse möjliga. Utvecklingen inom det civila skolväsendet gör att de värnpliktiga i framtiden i genomsnitt kommer att vid inryckningen till grundutbildningen vara bättre rustade än nu. Deras allmänna kunskapsnivå och deras vana att tillägna sig undervisning kommer på sätt tidigare (kap. 7) angivits att vara större. Tillgången på värnpliktiga med goda tekniska förkunskaper kommer att stiga. Den militära utbildningen måste anpassas till dessa förbättrade förutsättningar hos de värnpliktiga. Härigenom bör utbildningstid kunna friställas för att tillgodose nytillkomna utbildningsbehov och för att bättre tillgodose redan befintliga. Nuvarande program för utbildningen av de värnpliktiga bygger alltjämt, främst vid utbildning av befäl, i stor utsträckning på en stegvis genomförd utbildning, där den värnpliktige flera gånger på olika utbildningsnivåer återkommer i samma ämne. Under de senaste åren har emellertid bedrivits försöksverksamhet inom armén, avseende en kraftsamling till tiden av inlärandet av

det väsentligaste av de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna lösa en viss typ av uppgift, exempelvis anfall ur marschgruppering. En stor del av utbildningstiden har härvid indelats i månadslånga utbildningsavsnitt, vart och ett ägnat åt en viss typ av uppgift. I varje avsnitt har ingått såväl enskild utbildning som förbandsutbildning. Enligt utredningens mening är detta i de flesta fall en bättre utbildningsmetod än den stegvisa. Särskilt i befälsutbildningen torde genom avsnittsutbildningen vinster kunna göras, om utbildningen redan från början inriktas på befälsuppgiften på sådant sätt att onödiga upprepningar undviks. Nu gjorda konstateranden förringar icke betydelsen av under utbildningen systematiskt planerade och genomförda repetitioner av inlärningsstoffet. Sådana förblir nödvändiga inom all utbildningsverksamhet som vill vara effektiv. De skärper däremot kraven att utbildningen koncentreras till de för striden väsentliga kunskaperna och färdigheterna så att vad som ifrågakommer för utbildning också väl innötes. Samman fattning. Värnpliktsutredningen bedömer, att de i det föregående angivna åtgärderna tillsammantagna ger ett beaktansvärt utrymme för effektivisering av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna. Till en del är härvid fråga om åtgärder som kommer att förbättra kvaliteten på utbildningsresultatet, till en del om åtgärder söm begränsar behovet av utbildningstid. Utredningen räknar med att genom åtgärder av sistnämnda slag det skall vara möjligt att vid utformningen av värhpliktsutbildningen på olika punkter begränsa utbildningstidens längd i förhållande till vad som eljest varit nödvändigt. Värnpliktsutredningen vill även i detta sammanhang understryka att möjlighé1-

150 terna att genomföra här avsedda effektiviseringar i hög grad är beroende av god kvalitet hos den aktiva utbildarpersonalen.

2. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte

Utbildningssystemet bör liksom nu omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Den senare skall medge att de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas liksom också att omskolning till annan, för äldre värnpliktiga avsedd befattning kan ske.

Grundutbildningen Av den tidigare framställningen (kap. 6) kan utläsas, att våra tillgångar på värnpliktiga i krig kommer att vara begränsade. De unga värnpliktiga måste därför så snart som möjligt göras krigsplaceringsbara; den utbildning som erfordras härför kan således icke till någon del uppskjutas till repetitionsutbildningen. I framställningen av krigets ändrade karaktär (kap. 4) h a r angivits att krigsmakten icke kan påräkna någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbildningssystemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Detta torde följa även av det gällande försvarsbeslutet (jfr kap. 5). Grundutbildning måste ske med hänsyn till det anförda och i första h a n d syfta till att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid grundutbildningens slut är fullt användbar för krigsplacering i den eller de befattningar för vilka han utbildats. Härvid måste den värnpliktige besitta god för-

måga att verka icke blott såsom enskild utan också såsom medlem i ett förband. Grundutbildningen måste därjämte i många fall också ge möjlighet att bilda en sådan övningsorganisation att andra än den värnpliktige själv — i första hand aktiv personal eller andra värnpliktiga, exempelvis blivande värnpliktigt befäl — erhåller den övning som erfordras för att vederbörande skall kunna fullgöra sina uppgifter i krig. Detta förhållande kan stundom leda till att utbildningstiden för den värnpliktige blir Jängre än om denna tid avvägts endast med hänsyn till den värnpliktiges eget behov av utbildning. De angivna två huvudsyftena med grundutbildningen av den värnpliktige hänför sig till den långsiktiga beredskapen. Härav följer att grundutbildningen i regel bör anordnas så, exempelvis vad gäller inpassningen under året, att betingelserna för ett gott utbildningsresultat blir så gynnsamma som möjligt. Därjämte kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att vid utformningen av grundutbildningen tillgodose även mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resurserna för utbildningen i princip är oförändrade, blir härvid i regel konsekvensen en försvagning av den långsiktiga beredskapen, exempelvis därigenom att viss utbildning kommer att förläggas till tid under året som ur utbildningssynpunkt är mindre gynnsam. Av det anförda följer, att de förband i vår krigsmakt som sammansätts av värnpliktiga under grundutbildning i de flesta fall bör ses som utbildningsförband och icke som delar av krigsorganisationen. I en del fall bildar dock personalen — aktiva och värnpliktiga — i en enhet under grundutbildning tillsammans stommen i ett bestämt förband i krigsorganisationen.

151 Repetitionsutbildningen Repetitionsutbildningen för den enskilde värnpliktige måste liksom grundutbildningen präglas av det förhållandet att våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Knappheten tar sig bland annat det uttrycket att i framtiden liksom hittills i p r i n c i p alla värnpliktiga — även de äldsta — måste tas i anspråk vid mobilisering. Detta innebär att det måste tillses att i framtiden alla värnpliktiga i utbildningshänseende bibehålies vid krigsanvändbarhet under hela värnpliktstiden. Följaktligen måste i framtiden i princip samtliga värnpliktiga erhålla repetitionsutbildning. Därjämte måste, av samma skäl som nyss angivits för grundutbildningen, repetitionsutbildningssystemet vara så utformat att den enskilde värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Med hänsyn till det anförda bör repetitionsutbildningen beträffande den enskilde värnpliktige syfta till att ge denne sådan utbildning att han under hela den tid han är disponibel för krigsplacering — vilket för de flesta värnpliktiga är omkring 27 år — skall vara fullt krigsanvändbar. Han skall härvid vara fullt användbar i den eller de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall dessutom medge sådan omskolning att den värnpliktige därefter är fullt krigsplaceringsbar i befattning som är artskild från den han utbildats för under grundutbildningen. Denna omskolning skall bland annat kunna ske i samband med krigsplacering i förband, som sammansätts av äldre värnpliktiga. För krigsförbanden gör sig, liksom fallet var för den enskilde värnpliktige,

kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Repetitionsutbildningen h a r hittills vid armén och kustartilleriet främst bedrivits i form av repetitionsövningar i krigsförband. Motivet för att anordna repetitionsövningar i denna form angavs — i sammandrag återgivet — på följande sätt av 1948 års värnpliktskommitté då denna föreslog införande vid armén av repetitionsövningar i krigsförband. Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för vederbörligt förband enligt krigsplanläggningen gällande sammansättningen blir förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än vid något annat system. De enskilda individerna lär känna varandra och blir övade i de befattningar och tillsammans med kamrater som vederbörande kommer att ha i händelse av krig. Härigenom utvecklas samhörighetskänslan och förbandet finner sin speciella arbetsform, övningarna äger rum under stridsmässiga förhållanden, varje man lär känna sin plats och sin uppgift. Vid mobilisering kan man därför omedelbart påräkna ett tillfredsställande mått av stridsduglighet. Vid krigsförbandsvis anordnade repetitionsövningar kan vidare inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verklighetsbetonad mobiliseringsövning. Härigenom blir mobiliseringsapparaten prövad och intrimmad vilket är till fördel för en eventuell mobiliserings snabba och säkra genomförande. Ur beredskapssynpunkt slutligen är det avsevärt värdefullare att under repetitionsövning ha samlade ett antal krigsförband med ordinarie krigssammansättning än improviserade utbildningsförband av värnpliktiga ur en viss åldersklass. Sedan detta uttalande gjordes h a r förhållandena något ändrats. Kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering framstår numera som än mera betydelsefullt än år 1948. Numera fordras vidare mer av snabbhet och precision i handlandet liksom också av förmåga hos befälet på alla nivåer att självständigt verka i ledningens anda. Vid

152 flottan och flygvapnet har den icke ständigt tjänstgörande delen av krigsorganisationen — exempelvis baserna som huvudsakligen bemannas med värnpliktiga — vuxit. De värnpliktiga h a r också kommit att avses för allt viktigare befattningar i krigsorganisationen. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att behovet av att öva krigsförbanden beror icke endast på de värnpliktigas övningsbehov. Åtskilligt aktiv personal inom alla försvarsgrenar är nämligen i fred normalt sysselsatt med uppgifter som är relativt avlägsna från vederbörandes krigsuppgifter; denna personal har ett behov av återkommande övningar i krigsbefattningen. Med hänsyn härtill framstår det för värnpliktsutredningen som uppenbart att värnpliktskommitténs uttalande av år 1948 numera är helt tillämpligt även på flottan och flygvapnet. Det framstår därför som angeläget att repetitionsutbildningen vid flottan och flygvapnet kommer att i princip ske i krigsförband. Enligt de av statsmakterna numera godtagna principerna för militärbefälhavares verksamhet (jfr p r o p . 1964: 109) skall denne i framtiden som primär uppgift ha operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion, främst sådana delar därav som hänger nära samman med krigsförberedelsearbetet, för förband ur alla försvarsgrenar. Sistnämnda verksamhet synes framför allt beröra utbildningen av de krigsorganiserade förbanden. — Såvitt värnpliktsutredningen kan finna gör den nya ansvarsfördelningen i militär högre regional instans det önskvärt att utbildningen av de krigsorganiserade förbanden så långt möjligt anordnas efter likartade principer vid olika försvarsgrenar. Härigenom torde nämligen lättare kunna anordnas sådana övningar med deltagande av förband ur mer än en försvarsgren som tjänar till att samöva

förband med krigsuppgifter inom samma operationsområde. Därjämte torde allmänt den regionala planläggningen av den tillämpade förbandsutbildningen främjas av en sådan ordning. Med hänsyn till det anförda bör syftet med repetitionsutbildningen för krigsförbanden inom hela krigsmakten vara att hålla den däri krigsplacerade personalen så samtränad att förbandet under hela tiden mellan två övningstillfällen är fullt användbart vid mobilisering utan kompletterande utbildning.

3. Överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet

Enligt nu gällande ordning bestäms arméns och kustartilleriets årliga utbildningskontingent av krigsorganisationens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av värnpliktiga har icke samma matematiska samband med krigsorganisationen utan överstiger omsättningsbehovet. Detta förhållande beror på att de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet u n d e r sin grundutbildning också tillgodoser behov av personal för drift och underhåll, för bemanning av vissa ledningsoch underrättelseorgan samt för fartygsbesättningar i en omfattning som i första hand är bestämd av den aktiva personalens behov av utbildning. Med denna ordning uppkommer, som framgår av kapitel 6, en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvapnet, vilken för närvarande icke kan utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret. Olägenheterna med nuvarande system skulle undanröjas om den årliga tilldelningen av värnpliktiga till flottan och flygvapnet begränsades till att sva-

153 ra mot krigsorganisationens omsättningsbehov eller om den för krigsorganisationen ej erforderliga personalen ålades skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring (repetitionsutbildning). Den kunde i så fall överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter, exempelvis inom underhållsförbanden och lokalförsvaret. Möjligheterna att begränsa värnpliktskontingenten vid flottan och flygvapnet En möjlighet att begränsa värnpliktskontingentens storlek vid flottan och flygvapnet skulle vara att med yrkesanställd personal helt ersätta det merbehov fredsorganisationen har jämfört med krigsorganisationens behov. Ett sådant alternativ har påtagliga fördelar i flera avseenden. Yrkesanställd personal, som under en lång följd av år kan verka i samma fredsbefattning, kan väntas vara mer rutinerad än värnpliktiga. Då dessa senare måste nyutbildas varje år, ianspråktas vid användning av värnpliktiga i regel proportionsvis fler arbetsdagar för utbildning än om långtidstjänstgörande yrkesanställda används för motsvarande ändamål. Å andra sidan föreligger stora svårigheter att rekrytera stampersonal redan av nuvarande omfattning; att flerdubbla stamkaderns storlek bedöms omöjligt särskilt med beaktande av att hela ökningen av kadern måste reserveras för mindre kvalificerade uppgifter än vad den nuvarande yrkesanställda personalen fullgör. Värnpliktsutredningen h a r vid sina överväganden kommit till den uppfattningen att yrkesanställning för att tillgodose fredsorganisationens merbehov i förhållande till krigsorganisationens omsättningsbehov i allmänhet icke är en framkomlig väg att lösa problemet. Detta utesluter emellertid icke att sådana värnpliktiga, som företrädes-

vis fullgör fredsbetonade uppgifter, i viss utsträckning kan ersättas med yrkesanställd personal. Utredningen är icke beredd att nu förorda någon principiellt ny ordning härvidlag bland annat beroende på att utredningen ännu icke tagit ställning till frågan om de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring. Ett annat alternativ att avsevärt minska årsbehovet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet är att väsentligt förlänga tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde. Följande schematiska exempel må belysa detta alternativ. Antag att flygvapnets fredsorganisation kräver 6 000 befattningar för värnpliktiga, varav 3 000 svarar mot krigsorganisationens omsättningsbehov. För närvarande fullgöres 9 x 6 000 = 54 000 »produktionsmånader» årligen av värnpliktiga. Om denna produktionsvolym skall fullgöras av 3 000 värnpliktiga måste varje värnpliktig fullgöra 18 »produktionsmånader». Antar man att tjänstgöringen måste inledas med tre månaders enskild utbildning, leder exemplet fram till att nuvarande 12 månaders grundutbildning för värnpliktiga i allmänhet måste förlängas med 9 månader. Härtill kommer repetitionsutbildning för att säkerställa krigsförbandens funktionsduglighet. Exemplet är hypotetiskt. Även med verkliga siffervärden kommer emellertid förlängningen av tjänstgöringen för den enskilde att bli betydande. Alternativet — som enligt förutsättningen icke har ett direkt samband med den värnpliktiges utbildning för hans uppgifter i krig — h a r bedömts medföra så stora olägenheter för den enskilde att det har förkastats av värnpliktsutredningen. Utan att i detta sammanhang ha tagit slutlig ståndpunkt till frågorna om hur lång grundutbildningen vid flottan och flygvapnet bör vara eller om fredsbehovet av värnpliktiga därstädes något

154 kan minskas finner sig utredningen som förutsättning för sina fortsatta överväganden böra räkna med att flottans och flygvapnets värnpliktskontingent även framgent kommer att i större eller mindre omfattning överstiga krigsorganisationens årsomsättningsbehov av värnpliktiga. Detaljredovisningar av dessa frågor lämnas i avdelningarna V och VII.

Dispositionsmöjligheter för uppkommande personalöverskott vid flottan och flygvapnet Om man, med ledning av vad som nyss anförts, finner sig böra räkna med att ett årligt överskott av värnpliktiga icke kan undvikas efter grundutbildningen av de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet uppkommer frågan om dispositionen av nämnda överskott. För närvarande disponeras de värnpliktiga i huvudsak på det sättet att de efter grundutbildningens slut är krigsplacerade i flottan eller flygvapnet under i allmänhet fem till femton år och därefter överförs till personalreserv som, när värnpliktstiden omfattar omkring 27 år, därför blir mycket stor. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut hade skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring (repetitionsutbildning) kunde personalen som inledningsvis nämnts då eller senare överföras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exempelvis inom underhållsförbanden och lokalförsvaret. Omvänt kunde värnpliktiga tillhörande armén och kustartilleriet överföras till flottan och flygvapnet, exempelvis för ianspråktagande vid mobilisering av civila transportmedel och arbetsredskap jämte betjänande personal. — Det personaltillskott, som armén och kustartilleriet kunde erhålla genom överföring skulle

göra det möjligt att vid dessa vapengrenar medge en större andel av det totala antalet uppskov än 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov räknade med (jfr kap. 6). Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar därför enligt utredningens mening, att samtliga värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsutbildningsskyldighet och att denna skyldighet avses fullgjord successivt under värnpliktstiden med ungefär samma intervall inom krigsmaktens olika försvarsgrenar. Därjämte är det önskvärt att, för att underlätta en omskolning, samtliga värnpliktiga bibringas en utbildning som ger vissa likformiga allmänmilitära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren grundutbildningen ägt rum. Som av det följande kommer att framgå talar emellertid även andra skäl än de nu nämnda för att repetitionsutbildningsskyldigheten ges tämligen likartat utseende för alla värnpliktiga inom krigsmakten. Utredningens förslag för de olika försvarsgrenarna innebär sådan skyldighet. Det finns därför anledning att i detta sammanhang ta ställning till dispositionen av de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet efter avslutad grundutbildning under det antagandet att samtliga är ålagda en repetitionsutbildningsskyldighet av en omfattning som svarar mot vad som åläggs övriga värnpliktiga inom krigsmakten. Värnpliktsutredningen h a r med underlag från marin- och flygstaberna granskat krigsorganisationens behov av å ena sidan befattningar som från krigsorganisatorisk synpunkt måste rekryteras med värnpliktiga som under sin grundutbildning utbildats till dessa befattningar och å andra sidan befattningar som kan rekryteras med värnpliktiga som efter avslutad grundutbild-

155 ning omskolas till ifrågavarande befattningar. Utredningen har därvid funnit, att krigsorganisationen inom flottan och flygvapnet i och för sig skulle kunna helt rekryteras med en årlig utbildningskontingent som svarar mot krigsorganisationens teoretiska årsomsättningsbehov om de värnpliktiga utnyttjas under hela sin värnpliktstid. Skillnaden mellan fredsorganisationens årsbehov och detta teoretiska behov kan besättas av personal, vars kvalifikationer och bostadsort uteslutande kan bestämmas med hänsyn till uppgifterna inom fredsorganisationen. Utredningen anser det sålunda konstaterade förhållandet vara betydelsefullt, särskilt vid fördelningen av de inskrivningsskyldiga inom områden med stor krigsorganisation i förhållande till personaltillgångarna. Med hänsyn till nämnda förhållanden föreslår värnpliktsutredningen, att flottans och flygvapnets årliga värnpliktskontingent för grundutbildning i samband med inskrivningen uppdelas i två delar, h ä r benämnda A och B. Delen A skall härvid omfatta värnpliktiga, som uppfyller de krigsorganisatoriska kvalifikationskraven vid flottan och flygvapnet, och till sin storlek motsvara krigsorganisationens årliga om-

sättningsbehov på liknande sätt som gäller för armén och kustartilleriet. Delen B utgör återstoden av grundutbildningskontingenten och skall efter grundutbildningens slut disponeras på det sätt som efter bedömning i varje särskilt fall befinnes vara det för försvaret lämpligaste. I första hand bör värnpliktig tillhörande B-delen utnyttjas för uppkommande behov inom den försvarsgren de tillhör i utbyte mot värnpliktig ursprungligen tillhörande A-delen. Värnpliktiga ur B-delen kan emellertid också utnyttjas för att motverka snedbelastning i fråga om civila behov av värnpliktiga varigenom den lokala rekryteringen vid armé- eller kustartilleriförbanden i vissa fall kan förbättras. Efter grundutbildningens slut kommer det i det enskilda fallet att vara av mindre betydelse om vederbörande vid inskrivningen hänförts till A- eller Bdelen. Uppdelningen för bland annat med sig att kraven på de värnpliktiga i fråga om yrke, egenskaper och bostadsort blir olika beroende på om de tillhör delen A eller delen B. De nämnda olikheterna framgår närmare av exemplet i tabell 9:1, som närmast avser värnpliktiga som grundutbildats vid flygvapnet.

Tabell 9:1. Principiell sammansättning och användning flygvapnets årliga värnpliktskontingent

av

Fredsorganisationens årsbehov A. För krigsorganisationens omsättning (krigsplaceringsbarhet intill 47 år, vid behov efter omskolning)

B. För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och psykiska egenskaper härleds ur krigsorganisationen

Kraven i fråga om yrke samtfysiska och psykiska egenskaper härleds ur fredsorganisationen

Krav föreligger på lokal rekrytering

Krav föreligger ej på lokal rekrytering Avkall på flygvapnets dispositionsrätt kan göras kort tid efter grundutbildningen

156 Proportionerna mellan A och B varierar regionalt beroende på mobiliseringsorganisationens dislokation. Efter grundutbildningens slut bör inom ett område tillgängligt antal värnpliktiga disponeras enligt riktlinjer utfärdade av militärbefälhavare. B-delen torde vid inskrivningen få uttas företrädesvis inom de tätbefolkade delarna av landet, d . v. s. inom samma områden som civilförsvarets undsättningskårer rekryteras. Ett visst organisatoriskt regionalt samband mellan krigsmakt och civilförsvar kan härigenom uppnås. Det får förutsättas att vid omplacering av värnpliktiga ur B-delen de fysiska och psykiska krav som ställs av den nya krigsbefattningen beaktas liksom också föreliggande krav på lokal rekrytering. I B-delen vid flottan och flygvapnet bör ingå ett betydande antal sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Många av dessa kan efter grundutbildningen inte krigsplaceras inom någon del av krigsmakten till följd av sin civila yrkesutövning. Erfarenheten visar emellertid, att ifrågavarande värnpliktiga i betydande omfattning söker sig anställningar i land vid 25—35 års ålder. De kan därefter bli en tillgång för flottans krigsorganisation i högre grad än för krigsmakten i övrigt och vid flottan ersätta vissa värnpliktiga som under grundutbildningen hänförts till A-delen. De sjömanshusinskrivna ej disponibla värnpliktiga bör därför, om man i framtiden får till stånd en central eller regional registrering av värnpliktiga, kvarstå i eller överföras till flottans truppregister efter grundutbildningen. Den relativa storleken av A-delen i flottans inskrivningskontingent bör icke få påverkas av här beskrivet krigsplaceringsförfarande. Utredningen lägger förslaget om uppdelning av värnpliktskontingenten vid

flottan och flygvapnet som grund för sina fortsatta överväganden av värnpliktsutbildningssystemet.

C.

Grundutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov

De områden där från långsiktsberedskapssynpunkt enligt utredningens mening behovet av förbättringar av grundutbildningen gör sig särskilt gällande är befälsutövningen och förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd. F r å n mobiliseringsberedskapens synpunkt synes nödvändigt att tillföra vissa moment i grundutbildningen. F ö r närvarande tillgodoses viss insatsberedskap genom förband under grundutbildning eller under repetitionsutbildning. På detta område är det enligt överbefälhavarens bedömande, vilket inhämtats av utredningen, angeläget med vissa förstärkningar (jfr avsnitt EK Befälsutövningen Den tidigare angivna utvecklingen av krigets karaktär har enligt utredningens mening framför allt den innebörden att ökade krav kommer att ställas på befälet och befälsutövningen på alla n i våer. Till följd av den större utspridningen och den ökade risken för att högre chefer slås ut, måste befälet utbildas så att det i högre grad än nu kan handla självständigt men likväl i ledningens anda. Detta innebär, att befälet måste ges grundligare kunskaper om hur striden avses föras i stort och det egna förbandets inordnande i denna. Stridens ökade våldsamhet kommer att öka de psykiska påfrestningarna p å såväl befäl som t r u p p . Befälet måste därför ges en sådan utbildning och förståelse för psykologiska problem vid

157 strid att det självt kan stå emot dessa påfrestningar. Det måste emellertid också kunna hålla stridsviljan uppe hos de underlydande. Förmågan härtill kan endast i ringa grad förvärvas under teoretiska studier. Den kan vinnas först om de teoretiska kunskaperna levandegörs u n d e r långvarig praktisk befälsutövning u n d e r krigsliknande förhållanden. Stridens hastigare tempo och större rörlighet kommer att höja kraven på att chefer kan sätta in sina förband i strid snabbt och med precision. Detta ställer ökade krav på befälets kunskaper men framförallt på befälets förmåga att föra truppen på ett taktiskt riktigt sätt. Erfarenheterna från nuvarande repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet visar klart, att främst det krigsplacerade värnpliktiga befälet icke haft tillräckligt god förmåga att handha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande utbildning. Av utredningen bedrivna fältstudier bestyrker det anförda. Bristerna h a r ådalagts trots att det värnpliktiga befälet visat en positiv vilja och en lojal strävan att åstadkomma ett gott resultat. I framtiden torde, med de större krav som ställs på befälet, bristerna komma att framstå än tydligare. Bristerna i fråga om förmågan att h a n d h a och leda trupp är framför allt en brist på rutin. Detta h a r till följd att rutinuppgifterna tar oproportionerligt mycket tid och kraft i anspråk på bekostnad av andra för striden väsentliga uppgifter. Exempel på typiska brister hos värnpliktsbefälet är följande. a) Osäkerhet i att ge och genomdriva order. b) Bristande förutseende såväl vad gäller taktiskt handlande som omhändertagande av truppen. «c) Svårighet att bedöma och rätt utnyttja truppens prestationsförmåga.

d) Benägenhet att efterge för striden avgörande disciplinära krav. e) Bristande förmåga att uppleva och och ta befälsansvar, d. v. s. svårighet att så associera sig med befälsuppgiften att den stimulerar till initiativ och handling även utan order. Bristerna i det värnpliktiga befälets förmåga att själva öva och utbilda eget krigsförband har man sökt att komma till rätta med genom att vid befälsövningarna särskilt inrikta sig på det inkallade befälets förmåga i trupputbildning och härvid särskilt uppmärksamma planläggning, rekognosering och andra övningsförberedelser av direkt betydelse för de efterföljande övningarna. Dessa har trots goda förberedelser ofta ej gett önskat resultat. Svagheterna hos befälet kommer till uttryck i bristfälliga kunskaper i de ämnen vederbörande skall lära ut, bristande praktisk pedagogisk färdighet (exempelvis beträffande lektionens organisation, logiska uppbyggnad, koncentration och åskådlighet), svårighet att fånga och stimulera truppen för uppgiften och — särskilt vad gäller det yngre befälet — svårighet att psykologiskt rätt möta äldre trupp. Svagheterna måste främst tillskrivas befälets brist på rutin i denna typ av trupputbildning. Bristerna i fråga om befälets förmåga medför flera olägenheter. 1 första hand kommer självfallet det förhållandet att de befälsvärnpliktiga icke kan lösa sina uppgifter i krig. Detta är enligt värnpliktsutredningens mening ytterst allvarligt och ett tillräckligt skäl att noga överväga befälsutbildningsfrågan. Därtill kommer vissa indirekta verkningar av detta förhållande, vilka också måste tillmätas stor betydelse. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga befälet medför att repetitionsutbildningen av övriga värnpliktiga — vilken utbildning i stor utsträckning måste hand-

158 has av det värnpliktiga befälet självt — blir dålig. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga befälet försvagar vidare tilltron hos de meniga värnpliktiga till det egna förbandets och krigsmaktens möjligheter att i krig med utsikt till framgång ta upp striden med en motståndare och ökar därmed ytterligare den reella svagheten. Bristande befälsförmåga hos det värnpliktiga befälet kan slutligen lätt leda till att andan i förbanden blir dålig och till att en allmänt negativ inställning till försvaret uppkommer. Den bristande tilltron till det värnpliktiga befälets förmåga belyses av en av militärpsykologiska institutet utförd attitydundersökning med vissa infanteri- och pansarförband under repetitionsövningarna hösten 1961 (institutets rapport nr 22). Denna undersökning gav bland annat följande vid handen.

ras tillbaka till svagheter i den grundläggande utbildningen. Det är emellertid också påtagligt att den befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen nedgår under den långa tid som nu förflyter mellan repetitionsövningarna. I sistnämnda hänseende är emellertid att beakta, att de särskilda befälsövningar, som infördes år 1960, inneburit en betydelsefull förbättring av möjligheterna att vidmakthålla och aktualisera den mer teoretiska delen av befälets kunskaper; de har däremot icke gett de möjligheter till praktisk befälsutövning som behövs. Värnpliktsutredningen finner, under hänvisning till det anförda, att det är nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning främst under grundutbildningen. Eftersom bristerna i stor utsträckning beror på att befälet har för liten befälsrutin, bör förbättringarna av befälsutövningsmöjligheterna främst syfta till att skapa sådan rutin. Enligt utredningens mening bör förbättringen främst fås till stånd därigenom att de blivande cheferna vid den grundläggande utbildningen under en längre, sammanhängande period ges tillfälle att leda och ansvara för förband som till storlek och sammansättning liknar de förband vederbörande skall föra i krig. Perioden bör vara så lång att de blivande cheferna får tillräcklig förmåga att leda sina förband i sådana situationer som kan väntas uppkomma i krig. Perioden bör i första h a n d förläggas till sådan tid, u n d e r vilken huvudsakligen bedrivs tillämpad utbildning.

De underlydandes tilltro till förmågan hos det egna kompaniets underofficerare och officerare att lösa sina uppgifter i krig var begränsad. Sålunda anförde endast en tredjedel (32 procent) av de värnpliktiga att de trodde att »alla» eller »de flesta» av deras underofficerare och officerare skulle klara sina uppgifter i krig medan 37 procent angav att »ganska få» eller »inga» skulle göra det. Detta resultat — som stöds av andra liknande undersökningar — tyder alltså på att bland svarspersonerna finns ett ganska utbrett tvivel på att nämnda befäl skulle klara sina uppgifter i krig. Tidigare, i nyssnämnda rapport återgivna resultat från år 1958 utförda undersökningar tyder på att de icke aktiva underofficerarna och officerarna själva i ej ringa utsträckning (15—28 procent) ansåg sin förmåga till truppföring och trupputbildning vara »inte särskilt god» eller »dålig». Den inledningsvis nämnda undersökningen visar också att även om soldaterna tvivlar på att ett befäl kan klara sina krigsuppgifter, så orsakar detta icke i och för sig att de alltid »ogillar» befälet i fråga så mycket att de säger sig vilja byta befäl.

Förmågan motstånd

De angivna bristerna kan enligt utredningens mening i stor utsträckning fö-

I framställningen av krigets ändrade karaktär (kap. 5) h a r angetts, att stridshandlingarna till följd av transporttek-

att i alla lägen kunna

bjuda

159 nikens utveckling snabbt och redan i inledningsskedet av ett krig kan komma att beröra stora delar av vårt land och att försvaret därför måste organiseras som ett försvar av ytan. I ett sådant försvar måste alla slag av förband, även underhållsförband, basförband m. fl., vara beredda att medverka. Av det anförda följer, att varje värnpliktig måste ha förmåga att ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden samt förmåga att ensam och i samverkan med andra aktivt och till det yttersta försvara sig själv och den enhet där han verkar. Skall den värnpliktige kunna göra insatser av detta slag, måste han därjämte besitta försvarsvilja, disciplin och initiativförmåga. För närvarande finnes vid försvarsgrenarna inga enhetliga normer för utbildningen av de värnpliktiga i nyssnämnt avseende. Sådan utbildning upptas nu i ungefär den omfattning utredningen finner rimlig på utbildningsplanerna för arméns, flygvapnets och huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga; flottans och vissa kustartilleriets värnpliktiga skall enligt planerna ges sådan utbildning i mindre omfattning. Enligt utredningens mening kan för värnpliktsutbildningen i nu nämnt avseende uppställas vissa krav som bör uppfyllas vid utbildningen av de värnpliktiga inom krigsmakten oberoende av den värnpliktiges befattning och förbandstillhörighet. Ett för krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll likformigt minimiprogram för detta led i värnpliktsutbildningen bör därför fastställas. En likformig utbildning av nu ifrågavarande slag är av betydelse även ur en annan synpunkt än den nyss angivna. Utredningen h a r nämligen tidigare i detta kapitel anfört att de värnpliktiga som grundutbildats vid flottan och flyg-

vapnet men som icke erfordras för att omsätta flottans och flygvapnets krigsorganisation bör till ett icke ringa antal överföras till armén och kustartilleriet. F ö r att en sådan överföring skall kunna ske, fordras att de överförda värnpliktiga besitter viss förmåga i markstrid såsom grund för en omskolning. En lägsta nivå för denna förmåga bör anges, så att förutsättningarna för omskolningen är fixerade. Detta bör ske inom ramen för nyssnämnda minimiprogram.

Utbildning i mobilisering Ehuru vissa delar av krigsmakten i fred är organiserade på ett sätt som nära ansluter till krigsorganisationen — exempelvis flygande förband och delar av bevakningsorganisationen — så består krigsorganisationen i princip av förband som mobiliseras. Som framgått av det föregående (kap. 4) ökar riskerna för överraskande anfall. Ehuru visserligen mobiliseringen i gynnsamt fall kan ske före ett krigsutbrott, så medför dock utvecklingen att de tekniska möjligheterna för en angripare att genomföra ett kuppanfall efter h a n d ökar. Angriparens förberedelser före ett sådant anfall kan vara svåra att upptäcka. Man måste därför räkna med möjligheten att mobilisering kan komma att anbefallas först då ett anfall inletts eller så kort tid dessförinnan att mobilisering måste slutföras under krig. Detta innebär att mobilisering kan komma att genomföras under mycket svåra förhållanden. Det är därför nödvändigt, att mobiliseringsförberedelserna ägnas ökad uppmärksamhet. Personalen måste bättre än nu vara förberedd för verksamheten under mobilisering. Detta gäller såväl den enskildes handlande före inställelsen till mobiliseringsplatsen som förbandets verksamhet därstädes. Exempel-

160 vis måste strid i anslutning till mobiliseringen kunna utföras. Det bör beaktas, att en förutsättning för att man, på sätt skett i det gällande försvarsbeslutet, i första hand inriktar försvarsansträngningarna på den långsiktiga beredskapen och icke på insatsberedskapen är att man har en sådan mobiliseringsberedskap att de icke mobiliserade men utbildade och samtränade förbanden genom mobilisering snabbt kan omvandlas till stridsberedda styrkor. Å andra sidan bör beaktas, att en i och för sig god mobiliseringsberedskap är av ringa värde, om krigsförbanden icke är så utbildade och samtränade att de kan lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering. Särskild utbildning rörande verksamheten under mobilisering meddelas under grundutbildningen för närvarande endast i begränsad utsträckning och härvid främst till blivande befäl. Värnpliktsutredningen bedömer det med hänsyn till vad som inledningsvis anförts nödvändigt att, särskilt för befälet, redan under grundutbildningen inrymma utbildning avseende mobiliseringsförfarandet. En dylik utbildning i mobilisering bör avse icke blott den del av mobiliseringen som avser inmönstring, utrustning etc. utan även den utbildning av det mobiliserade förbandet som — om förhållandena så medger — därefter bör äga rum. En grundutbildning av befälet på detta område kan avsevärt underlätta för det värnpliktiga befälet att vid repetitionsutbildning ta ansvar för utbildningen av krigsförbanden; utbildningen bör utformas bland annat med hänsyn till detta. Slutligen bör i mobiliseringsutbildningen ingå strid eller motsvarande verksamhet under pågående mobilisering. Värnpliktsutredningen finner således, att under de fortsatta övervägande-

na bör eftersträvas att i grundutbildningen inrymma utbildning i mobilisering i enlighet med det anförda.

2. Grundutbildningens innehåll

Enligt utredningens mening bör eftersträvas att innehållsmässigt bygga upp värnpliktsutbildningen kring tre huvudkomponenter, nämligen allmänmilitär utbildning likformig för alla krigsmaktens värnpliktiga, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Den allmänmilitära utbildningen Den allmänmilitära utbildningen bör, för att tillgodose de ändamål som närmare angivits under föregående punkt, syfta till att ge den värnpliktige — oavsett hans befattning — dels en ytterligare befäst försvarsvilja, dels en fast grund av disciplin och initiativförmåga, dels förmåga att ta h a n d om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels ock förmåga att försvara sig själv och den enhet där vederbörande verkar. F ö r att nå det angivna målet fordras enligt av utredningen gjorda undersökningar en utbildning om minst 390 timmar. Fördelningen i stort av n ä m n d a 390 timmar på olika slag av utbildning framgår av tabell 9: 2. Den n ä r m a r e fördelningen framgår av bilaga 3. Utredningen h a r vid sina beräkningar av behovet av tid för medborgarundervisning förutsatt, att en icke oväsentlig del av denna undervisning meddelas i anslutning till annan utbildning, bland annat såsom kommentarer till dagshändelserna, och utan att särskild tid därför här behöver beräknas. Den ifrågavarande utbildningen förutsattes komma att i regel fördelas över större delen av grundutbildningen, ehuru med tyngdpunkten förlagd till början av denna.

161 Tabell 9:2. Behov av tid för allmänmilitär utbildning, likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten Utbildningsområde

Tid (i timmar)

Allmän soldatutbildning medborgarundervisning (12 t.), soldatundervisning (38 t.), exercis (30 t.)

80 Fällutbildning terrängtjänst (46 t.), förläggning (10 t.), skydd (48 t.), fältarbeten (22 t.), underhållstjänst (28 t . ) . .

154 Markstridsutbildning vapentjänst (84 t.), strid (72 t . ) .

156 Summa

390 Värnpliktsutredningen finner således att i utbildningsprogrammet för grundutbildningen av samtliga värnpliktiga inom krigsmakten bör inrymmas såsom ett minimum en likformig allmänmilitär utbildning av den omfattning som h ä r angivits. Utredningen förutsätter i detta sammanhang att det angivna minhnibehovet av allmänmilitär utbildning inrymmes också i utbildningen av all aktiv personal, även civilmilitär sådan, ävensom att härvid förvärvade färdigheter vidmakthålls. Befattningsutbildningen Befattningsutbildningen — varav delar i det följande i vissa fall betecknas som yrkesutbildning — skall syfta till att ge den värnpliktige det mått av personlig färdighet, som krävs i den eller de befattningar för vilka han utbildas. För de värnpliktiga som utbildas till befäl utgör den skolmässiga befälsutbildningen en viktig del av befattningsutbildningen. Vid utformningen av befattningsutbildningen är en betydelsefull fråga avvägningen mellan specialisering och 11—514534

mångsidighet i utbildningen. — Genom att i stor utsträckning specialisera de värnpliktiga för bestämda befattningar vinnes att grundliga kunskaper i befattningen kan meddelas. Samtidigt ger specialiseringen, genom att den minskar behovet av utbildningstid, möjligheter till besparingar i olika hänseenden. Med mångsidighet i utbildningen menar utredningen att den värnpliktige utbildas, förutom till en bestämd befattning, så att han därjämte hjälpligt kan ersätta kamrater i andra befattningar än den han i första hand utbildats för. En sådan mångsidighet möjliggör att i strid den för förbandet väsentliga materielen kan betjänas i det längsta trots stridsförluster, vilket ger förbanden större stridsuthållighet än om personalen är specialiserad. Mångsidighet i utbildningen underlättar därjämte i någon mån omplacering av värnpliktiga mellan olika förband, exempelvis vid byte av bostadsort, och ger större möjligheter att tillvarata den värnpliktiges utbildning om hans förband undergått organisationsändringar. -— Värnpliktsutredningen finner sig för sin del som allmän princip böra utgå från att den värnpliktige bör ges sådan mångsidighet i kunskaper och färdigheter som tjänar till att öka stridsuthålligheten hos förbandet. Med hänsyn härtill bör enligt utredningens mening eftersträvas att minska den nu långt drivna uppdelningen i utbildningen på olika slag av befattningar. Begränsas denna uppdelning och anpassas befattningsutbildningen härtill, så ökar nämligen möjligheterna att i befattningarna krigsplacera värnpliktiga med utbildning som svarar mot befattningarna även vid de såväl i fred som kring nödvändiga omplaceringarna. I befattningsutbildningen av befälet bör, i enlighet med vad under föregåen-

162 de punkt anförts, inrymmas utbildning i mobilisering. Förbandsutbildningen Med förbandsutbildning menar utredningen utbildning av befäl och meniga i förband med styrka och sammansättning som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationen. F ö r de värnpliktiga som utbildas till befäl utgör praktiskt förande av förband av nyss nämnt slag under formella och tillämpade övningar en viktig del av förbandsutbildningen. Förbandsutbildningen syftar till att ge befäl och meniga vana att lösa de uppgifter som ankommer på dem i deras befattningar under hänsynstagande till den verksamhet som i övrigt bedrivs inom förbandet och trots de påfrestningar som individen utsätts för i fält. Förbandsutbildningen skall bedrivas så, att det senast vid slutet av grundutbildningen är möjligt att med de värnpliktiga bilda förband som kan lösa sina uppgifter med den snabbhet och precision som erfordras i krig. Utbildningen av de värnpliktiga kan under stora delar av grundutbildningen, särskilt under den tid då befattningsutbildningen dominerar utbildningsprogrammet, organiseras efter två olika principer. Den kan antingen organiseras i »skolor», i vilka värnpliktiga tillhörande samma utbildningslinje eller underavdelning av utbildningslinje sammanföras till en utbildningsenhet eller i form av förband som liknar krigsorganisationens förband och därför sammansätts av värnpliktiga tillhörande olika utbildningslinjer. Med den förstnämnda utbildningsorganisationen vinnes att befattningsutbildningen kan bedrivas organisatoriskt rationellare. Med den andra organisationsformen vinnes, att man fortlöpande under utbildning-

ens gång kan ge de värnpliktiga en värdefull miljöutbildning inom en fast organisatorisk ram som liknar krigsorganisationen. Särskilt för befälsvärnpliktiga m. fl. är detta av stor betydelse. Båda formerna för organisation av grundutbildningen är nödvändiga, i vart fall för vissa befattningar. Olika meningar kan emellertid råda om h u r utpräglad den skolorganiserade utbildningen bör vara och när under utbildningen övergång till en mer förbandsliknande organisationsform bör ske. Värnpliktsutredningen finner för sin del stora pedagogiska fördelar vara förenade med den sistnämnda utbildningsformen. Värnpliktsutredningen anser sig med hänsyn till det anförda böra eftersträva följande organisatoriska uppbyggnad av de värnpliktigas grundutbildning. Utbildningen bör tidigt organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt kommer att bedrivas inom ramen för ett fast organiserat förband. Detta bör ske utan att man avvaktar att befattningsutbildningen slutförs. Inom ramen för denna organisation bör bland annat bedrivas fortsatt befattningsutbildning. Det är å andra sidan klart att värnpliktiga med särskilt stort behov av befattningsutbildning, exempelvis telegrafister, först på ett tämligen sent stadium av sin utbildning kan överföras till ett fast organiserat förband. Då och då bör det organiserade förbandet öva i en miljö som svarar mot förbandets uppgifter i fält. Mot slutet av utbildningen bör över huvud taget ingen skolmässigt organiserad utbildning bedrivas, utan alla värnpliktiga bör vara placerade i förband av nu nämnt slag i befattningar som svar a r mot deras avsedda krigsbefattningar. Värnpliktsutredningen benämner utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU).

163 I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla, att förbandsutbildningen av de värnpliktiga under grundutbildning är av största betydelse vid den fortlöpande utbildningen av det aktiva befälet. Under förbandsutbildningen kan nämligen detta befäl ges tämligen talrika tillfällen att föra förband eller fartyg i befattningar motsvarande krigsplaceringarna och därvid tillägna sig rutin härutinnan. Denna rutin är en av den aktiva personalens främsta tillgångar, då den skall lösa sina uppgifter i krigsorganisationen och en förutsättning för att den i krigsorganisationen skall kunna åläggas kvalificerade uppgifter. I de fall utbildningen av den fast anställda personalen kommer att dominera utbildningen -— såsom fallet i stor utsträckning blir vid flottan, flygvapnet och arméns övningstrupper — får ifrågavarande förbandsutbildning i viss mån en särskild karaktär.

3. Grundutbildningens längd

Principer för avvägning tidens längd

av

utbildnings-

Utbildningstidens längd bör — Såsom man också hittills sökt att göra — i första hand bestämmas med hänsyn till vilket mått av utbildning som måste ges den värnpliktige för att denne skall bli krigsanvändbar. Det är dock i vissa fall nödvändigt att ta i anspråk längre tid för att kunna vidmakthålla utbildningsverksamhet för annan personal — aktiv, reserv och värnpliktig — eller för att kunna upprätthålla insatsberedskap. För de handräckningsvärnpliktiga är behovet av egen utbildning förhållandevis litet. Såsom hittills bör dessa under huvuddelen av sin tjänstgöring avses för täckande av krigsmaktens behov av arbetskraft. Längden av deras tjänstgö-

ring bör därför väsentligen bestämmas av krigsmaktens behov av arbetskraft och av tillgången på värnpliktiga lämpade för handräckningstjänst. Utbildningstiderna är redan i nuvarande system i stor utsträckning differentierade. Möjligheterna till en ytterligare differentiering med hänsyn till olika gruppers behov bör emellertid undersökas främst i syfte att utvinna tid för en intensifierad utbildning på sådana områden där behovet visat sig vara särskilt stort, allt i enlighet med vad som angivits i avsnitt B. Då det framräknade utbildningsbehovet uttryckt i utbildningstimmar skall omsättas i grundutbildningstid är det av betydelse vilket antal tjänstgöringsdagar för vecka som de värnpliktiga skall fullgöra. Värnpliktsutredningen vill därför, närmast mot bakgrund av framkomna önskemål om allmänt införande av tjänstgöringsfria lördagar för de värnpliktiga, i det följande närmare utveckla sin syn härpå. Även om enligt värnpliktsutredningens uppfattning i princip utbildningsbehovet bör få bestämma grundutbildningens längd, kan det emellertid enligt utredningens mening bli nödvändigt att göra visst avsteg härifrån för att icke av den värnpliktige ta i anspråk alltför mycket av den tid som kunnat användas till civila studier. Redan i nuvarande utbildningssystem har vissa sådana hänsyn tagits, exempelvis beträffande gruppcheferna vid armén. Värnpliktsutredningen vill i detta hänseende som en riktpunkt för sitt fortsatta arbete uppställa att av den värnpliktige under hans militära grundutbildning skall för tjänstgöring som icke sker efter frivilligt åtagande tas i anspråk tid inrymmande högst två studieterminer. Utredningen vill framhålla att denna riktpunkt bör gälla icke blott när grundut-

164 bildningens längd avvägs utan också och kanske främst vid inpassningen under året aV grundutbildningen (jfr punkten 4). Dét anförda aktualiserar frågan om uttagningen för utbildning till värnpliktig officer alltjämt skall ske efter frivilligt åtagande. Utbildningsveckans pliktiga under

längd för de värngrundutbildningen

För närvarande h a r under grundutbildningen vid krigsmakten de värnpliktiga i princip en tjänstgöringstid för utbildning om 48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill har kommit tid för vakttjänst och beredskapstjänst, vilken tid fördelats på samtliga veckodagar, även söndagar. Vissa undantag har emellertid gjorts från den nämnda principen att fördela tjänstgöringen på sex veckodagar. Vid armén, kustartilleriet och flygvapnet har u n d e r senare år lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom förkortning av veckotjänstgöringstiden med tre timmar. Förkortningen anses kompenserad genom att längre tjänstgöring för vecka än den normala tas ut av de värnpliktiga senare under utbildningsåret i samband med tillämpningsövningar. Motivet för förkortningen torde bland annat vara att bereda den fast anställda personalen lediga lördagar. Vid flottan h a r för sjökommenderad personal utbildningen, med bibehållande av principen om 48 timmars tjänstgöringstid för vecka, koncentrerats till fem veckodagar, varvid lördagarna friställts från tjänstgöring för vaktfri personal. Anledningen till koncentrationen är att tjänsten för dessa värnpliktiga normalt innefattar gång till sjöss under två till fyra dygn för vecka samt att på rustade fartyg minst en fjärdedel av besättningen ständigt skall finnas ombord för vakt- och beredskapstjänst.

I detta sammanhang må även erinras oni att utredning pågår r ö r a n d e fem dagars arbetsvecka i skolan m. m. Enligt direktiven för utredningen ä r en grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet, att skolan, så långt detta är möjligt från bland annat skolmässigt relevanta synpunkter samt med hänsyn till sociala och samhällsekonomiska förhållanden, bör anpassa sig efter de ändrade förhållanden som uppstår i och med att arbetsmarknaden i stort mera allmänt övergår till femdagarsvecka. Som en allmän princip för övervägandena bör också gälla att inga rubbningar får ske i fråga om målet och slutnivån för respektive utbildning eller för de enskilda ämnena. På den allmänna arbetsmarknaden h ä r under senare år i stor omfattning skett en övergång från sex till fem arbetsdagar i veckan. Härvid h a r i regel lördagen blivit arbetsfri. Denna utveckling har ägt rum parallellt med att den i allmänna arbetstidslagen angivna längsta veckoarbetstiden sänkts från 48 till 45 timmar.. För den aktiva militära och civilmilitära personalen gäller sedan år 1962 särskilda arbetstidsbestämmelser. Enligt dessa utgör arbetstiden 45 timmar för arbetsvecka. Denna arbetstid uttas i regel som veckoarbetstid om vanligen 42 eller i vissa fall 43 timmar jämte ett antal förbandsövningsdygn. Veckoarbetstiden fördelas om möjligt så, att det icke är nödvändigt ta någon befattningshavare i anspråk för arbete mer än fem dagar i veckan. Härvid eftersträvas att för så många som möjligt göra lördagen tjänstefri. På grund av arbetsförhållandena måste emellertid ofta annan dag göras tjänstefri i stället för lördagen. För personal, som ej är direkt engagerad i utbildningsarbetet, är lördagarna i viss utsträckning tjänstefria under sommarhalvåret genom att

165 veckoarbetstiden förkortas på samma sätt som för personalen inom den centrala civila förvaltningen, d. v. s. under tiden april—september med eftergivande av fyra och en halv timmes veckoarbetstid om omständigheterna det tilllåter. Röster har höjts för att de värnpliktigas tjänstgöring skulle anordnas så att u n d e r grundutbildningen samtliga lördagar gjordes tjänstefria för de värnpliktiga. Som motiv härför h a r anförts att en sådan ändring skulle sätta de värnpliktiga i stånd att i större utsträckning än nu utnyttja veckosluten för hemresa eller annan rekreation. Det h a r också gjorts gällande att en dylik ordning skulle underlätta genomförandet av arbetstidsregleringen för den anställda militära personalen. Värnpliktsutredningen vill för egen del först framhålla att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen icke får likställas med en civil anställning vid en bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska förmåner etc. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten, varaktigheten av densamma och rättsgrunden för den gör att direkta jämförelser knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar. De värnpliktigas förhållanden är specifika och måste bedömas för sig. Allmänt må erinras om att det föreligger en bestämd tendens i riktning mot allt större krav på god insats- och mobiliseringsberedskap. Detta innebär att man i framtiden i större utsträckning än tidigare synes få räkna med att många värnpliktiga också på lördagar och söndagar måste befinna sig i förläggningens omedelbara närhet. Även om man skulle ge de värnpliktiga fria lördagar i större utsträckning än tidigare skett, så torde — såvitt värnpliktsutredningen kunnat finna — i framtiden ett större antal värnpliktiga än tidigare

med viss regelbundenhet få fullgöra, peredskapstjänst över veckosluten. Utredningen vill först behandla det fallet att, i syfte att tillgodose de värnpliktigas egna intressen, man vill göra. lördagen tjänstefri för flertalet värnpliktiga. Härvid bör till en början undersökas huruvida det är möjligt att inom veckan omfördela nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag —lördag) till endast fem dagar (måndag—fredag). — En omfördelning av nämnt slag ökar kraftigt belastningen på den värnpliktige u n d e r veckans övriga tjänstgöringsdagar. Enligt värnpliktsutredningens bedömning skulle med den redan r å d a n d e belastningen under dagarna måndag—fredag en sådan belastningsökning försämra det sammanlagda utbildningsresultatet. — Sett ur de värnpliktigas synpunkt vill det förefalla som om resultatet av en omfördelning av tjänstgöringstid från lördag till måndag—fredag icke skulle bli enbart positivt. F ö r sådana värnpliktiga som får möjlighet att under ett veckoslut besöka hemmet synes den angivna ordningen kunna innebära en viss fördel. För sådana värnpliktiga däremot som på grund av långa resvägar endast undantagsvis kan utnyttja den tjänstefria lördagen för hemresa, synes fördelen mindre eller obefintlig. Sistnämnda grupp värnpliktiga — som blir allt större — torde redan nu hårdare än övriga värnpliktiga få känna på olägenheterna av värnpliktstjänstgöringen och det vill förefalla som om denna grupp värnpliktiga lätt kan komma att uppleva de långa veckosluten på, garnisonsorten som en ytterligare börda. — Värnpliktsutredningen finner därför att någon omfördelning ay tid från lördag till måndag—fredag icke kan förordas. Utredningen r ä k n a r däremot med att den femdagarsvecka som

166 nu, på grund av speciella omständigheter, tillämpas på vissa områden särskilt vid flottan måste bibehållas trots därmed förknippade nackdelar. Värnpliktsutredningen vill därefter belysa möjligheterna att frilägga lördagen genom att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga. Längden av den värnpliktiges första tjänstgöring, mätt i tjänstgöringsdagar, bestäms i flertalet fall i princip med utgångspunkt i ett beräknat behov av utbildningstimmar som sedan omräknas till tjänstgöringsdagar. Detta innebär, att en förkortning av tjänstgöringstiden för vecka automatiskt leder till längre första tjänstgöring mätt i tjänstgöringsdagar. Emellertid får detta betraktelsesätt anses vara alltför schablonmässigt. Det kan sålunda med visst fog göras gällande att utbytet per utbildningstimme blir större om det sammanlagda antalet utbildningstimmar för vecka minskar. Enligt värnpliktsutredningens mening kan detta motivera att den totala utbildningstiden förlängs med något färre timmar än vad som svarar mot förkortningen per vecka. I stort sett måste dock beskärningen av antalet tjänstgöringstimmar för vecka motsvaras av ett utökat antal tjänstgöringsdagar. Utgår man exempelvis från en tjänstgöringstid av 300 dagar (ca 43 veckor), skulle härvid erfordras en förlängning av denna tid med i det närmaste fyra veckor,* motsvarande 1—1,5 milj. tjänstgöringsdagar. — En dylik förlängning av grundutbildningen är ur pedagogisk synpunkt närmast en fördel. Den ökar emellertid avsevärt de organisatoriska problemen. Exempelvis skulle vid armén, där tjänstgöringens längd i vissa fall med hänsyn till helger, klimatförhållanden och de civila skolornas läsår är ytterst svår att ändra, i flertalet fall icke bli möjligt att samtidigt tillgodose önske-

målen att grundutbildningen skall påbörjas efter skolans slut på våren och avslutas före tjällossningen påföljande senvinter (jfr avd. IV). Det blir också svårare att inpassa de värnpliktigas tjänstgöring mellan skolornas och högskolornas läsår. — F ö r de flesta värnpliktiga måste, enligt värnpliktsutredningens mening, en sådan ökning av fritiden i förening med en förlängning av grundutbildningen tillsammantaget te sig som en försämring för deras personliga del. — Också ur samhällsekonomisk synpunkt förefaller en ordning av angivet slag innebära en nackdel genom att den medför en icke lycklig ytterligare belastning. — Värnpliktsutredningen kan icke heller förorda den nu angivna utvägen. Betraktas frågan ur den fast anställda personalens synpunkt så är det uppenbart, att tjänstgöringsfrihet för de värnpliktiga under lördagar skulle göra det möjligt att i större utsträckning än eljest förlägga femdagarsveckan för den fast anställda personalen så att lördagen blir tjänstefri. Emellertid torde man också för denna personal i framtiden få räkna med ökad beredskapstjänst över veckosluten. Bortses dock härifrån skulle förändringen i stort få den innebörden att antalet fria lördagar för den fast anställda personalen skulle ändras från två lördagar av fyra till samtliga lördagar. Värnpliktsutredningen anser icke att den vinst detta skulle innebära, uppväger de avsevärda nackdelar som är förenade med ett friläggande av samtliga lördagar. I detta sammanhang må anmärkas att till den aktiva personalen utgår viss extra ersättning för lördagstjänstgöring. 1 Tjänstgöringstiden på lördagar antas vara 4 timmar. Minskningen av antalet timmar för vecka innebär att (43 x 4 = ) 172 timmar, d. v. s. i det närmaste fyra veckor, måste tas ut som en förlängning av första tjänstgöringen.

167 Sammanfattningsvis vill värnpliktsutredningen icke förorda att lördagen generellt görs tjänstefri för de värnpliktiga. Utredningens förslag till utbildningens anordnande vid de olika försvarsgrenarna bör därför bygga på att de värnpliktiga — utom de som tjänstgör på flottans fartyg — såsom hittills normalt tjänstgör sex dagar för vecka.

Frivillighet tagningen?

eller tvång

vid

officersut-

F ö r närvarande är uttagningen till underofficersutbildning, som omfattar högst 450 dagar, obligatorisk medan uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnpliktig officer, omfattande ytterligare 180 dagar, får ske endast om den värnpliktige åtar sig att genomgå utbildningen. Skälet till bestämmelsen att uttagning till officersutbildning får ske först efter frivilligt åtagande h a r varit att den tidigare tillämpade tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter. Dessa berodde på att vid uttagning efter grundutbildningens påbörjande till förlängd utbildning s. k. maskning visade sig uppkomma. Denna inverkade menligt på utbildningsresultatet (jfr kap. 2). För att undgå denna övergick man till uttagning vid inskrivningen. Uttagning för utbildning till värnpliktig officer ansågs emellertid, med då föreliggande uttagningsmetoder, icke kunna genomföras med tillräcklig grad av säkerhet redan vid inskrivning. Uttagningen måste därför ske under utbildningens gång. För att undvika att maskning skulle uppkomma, bestämdes att uttagningen endast fick ske efter frivilligt åtagande. Under senare år h a r emellertid tillströmningen till den frivilliga officers-

utbildningen varit oroväckande låg för arméns och kustartilleriets del, särskilt vid vissa av arméns truppslag. Det h a r därför ifrågasatts att officersuttagningen i fortsättningen skulle ske oberoende av om den värnpliktige är villig genomgå utbildningen eller ej. Värnpliktsutredningen h a r från militärpsykologiska institutet inhämtat att det alltjämt anses icke genomförbart att med rimlig grad av säkerhet verkställa uttagning av värnpliktiga till officersutbildning redan vid inskrivningen. Följaktligen måste, såvitt utredningen kan finna, officersuttagningen även under överblickbar framtid ske under pågående utbildning. Värnpliktsutredningen vill därför av det skäl som anfördes då den tidigare obligatoriska uttagningen slopades, nämligen den påtagliga risken för maskning, icke nu föreslå att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer åter skall bli obligatorisk. En rekrytering av tillräcklig omfattning till ifrågavarande utbildning är emellertid av avgörande betydelse för särskilt arméns och kustartilleriets krigsduglighet. Det bör därför eftersträvas, att utforma utbildningen så att rekryteringen främjas, exempelvis genom att den värnpliktige belastas så litet som möjligt — särskilt med avseende på universitets- och högskolestudier — av officersutbildningen samt genom att lämpligt avvägda premier utgår till de värnpliktiga som genomgår denna utbildning. Enligt utredningens mening måste härvid frågan om en lämplig inpassning under året av officersutbildningen tillmätas särskild betydelse. Visar det sig framdeles — exempelvis efter en försöksperiod om fyra år — att dessa åtgärder ej ger en tillfredsställande rekrytering, torde frågan om tvångsvis uttagning ånyo få upptas till prövning.

168 4. Grundutbildningens inpassning i tiden

De allmänna riktlinjer för avvägningen mellan olika beredskapsformer som innefattas i 1963 års försvarsbeslut bör tillämpas även vid grundutbildningens inpassning i tiden. I enlighet härmed bör denna utbildning i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa möjliga, d. v. s. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. Helt i linje härmed ligger att vissa förhand som i fred erfordras för utbildningen av främst det aktiva befälet (övningstrupper) kan få sin utbildning inplacerad på ett sätt som är lämpligt för uppgiften som övningstrupp men mindre lämpligt med hänsyn till de värnpliktigas egen utbildning. I vissa fall kan emellertid ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedskapen (jfr avsnitt E ) . I det föregående (punkten 2) har angivits såsom en riktpunkt att i grundutbildningen bör ingå en grundläggande krigsförbandsutbildning. För att möjliggöra en dylik utbildning bör eftersträvas att, inom varje försvarsgren och truppslag, förbandsutbildningen för olika grupper värnpliktiga samordnas så: att för den grundläggande krigsförbandsutbildningen lämpliga övningsförband kan organiseras under senare delen av grundutbildningen. De förhållanden som med avseende på utbildningsresultatet främst måste beaktas vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållandena, belastningen på utbildningsorganisationen, möjligheterna att på lämpligt sätt inpassa utbildningen med hänsyn till större helger samt slutligen samövningsmöjligheterna. — Klimatet h a r bland annat följande inverkan på utbildningsbetingelserna. Det är i regel ur militär synpunkt fördelaktigt att förlägga den första delen av grundutbildningen till

den varmare delen av året. Dessutom underlättar detta for de värnpliktiga att göra omställningen från civilt till militärt. Förbandsutbildning av den typ som förekommer vid armén bedrivs i regel bäst vintertid på grund av de större möjligheterna att då röra förbanden fritt. För vissa förband, i vars utbildning ingår skjutning med bland annat luftvärnspjäser, är en fördel att ha utbildningen så inpassad att skjutning med pjäser kan utföras under en årstid då vädret i allmänhet är gynnsamt härför, d. v. s. i första hand tiden maj—september. För sjögående förband bör tillämpad utbildning icke anordnas under den tid av året som isen normalt ligger, d. v. s. tiden januari—mars. För marinen är det angeläget att få avsluta grundutbildningen med tillämpningsövningar efter semestersäsongens slut i skärgården. — I fråga om belastningen på utbildningsorganisationen är framför allt av betydelse att tillse att inpassningen blir sådan att dubbelbeläggning så långt möjligt undviks vid utbildningsförbanden. Dubbelbeläggning kan uppkomma bland annat genom att grundutbildning och repetitionsutbildning pågår samtidigt eller genom att vissa värnpliktiga fullgör längre grundutbildning än ett år. Andra förhållanden som ur belastningssynpunkt bör beaktas är önskvärdheten av att bereda den fast anställda militära personalen sommarsemester i så stor utsträckning som möjligt och samtidigt bibehålla en hög utbildningseffekt; i sammanhanget bör beaktas att de militära skolorna — försvarets läroverk m. fl. — i stor utsträckning h a r sin undervisning förlagd till vinterhalvåret och att till följd härav eleverna vid dessa skolor i regel under sommaren utgör en förstärkning till övrig utbildarpersonal. — Helgerna, framför allt julen, medför svårigheter vid inpassningen av grundutbild-

169 ningen främst därför att ett långt uppehåll, exempelvis Vid en helg, är olämpligt att infoga i utbildningen strax efter grundutbildningens början eller strax före dess slut. Julen ger härvid särskilda svårigheter, eftersom ett uppehåll under julen i många fall måste bli långt (upp till 17 dagar). Påsken ger svårigheter främst genom att den infaller vid olika tidpunkter under olika år. — Slutligen måste vid inpassningen av grundutbildning tillses att möjligheter erhålles till erforderlig samövning med förband ur andra truppslag. — Av det anförda framgår, att några för krigsmakten generella riktlinjer knappast kan uppställas för grundutbildningens inpassning, bedömd med avseende på utbildningsresultatet. Grundutbildningen av de värnpliktiga kan emellertid icke inpassas under året blott med hänsyn till de militära kraven utan hänsyn måste tas också till civila önskemål, framför allt från undervisning och arbetsmarknad. Som framgår av det föregående (kap. 7) föreligger med hänsyn till utvecklingen på det civila skolväsendets område anledning att räkna med att gymnasieutbildade värnpliktiga i framtiden blir så många att de kommer att talrikt återfinnas i alla värnpliktskategorier vid alla försvarsgrenar. Med hänsyn till detta förhållände bör enligt värnpliktsutredningens mening vid utredningens utformning av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna eftersträvas att låta grundutbildning av samtliga värnpliktiga inpassas på ett studiesocialt godtagbart sätt. Redan tidigare (punkten 3) h a r uttalats att den obligatoriska grundutbildningen icke bör av den värnpliktige ianspråkta mer än högst två studieterminer. För att tillgodose dessa principönskemål bör enligt värnpliktsutredningens mening vid inpassningen av grundutbildningen eftersträ-

vas att av skal som redovisats i kapitel 7 låta denna så långt möjligt dels påbörjas först efter maj månads utgång ett år, dels avslutas senast med augusti månads utgång påföljande år. En sådan ordning innebär att mycket stor hänsyn tas till de studiesociala förhållandena och att det till följd härav blir avsevärt svårare att anordna den militära grundutbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Från arbetsmarknadshåll har framförts synpunkter på grundutbildningens inpassning i tiden som avviker härifrån. Värnpliktsutredningen h a r för sin del ansett att de studiesociala hänsynen böra tillmätas en betydligt större tyngd, dels därför att de värnpliktiga som bedriver studier är en mycket stor och för samhället betydelsefull grupp, dels ock därför att ifråga om de studerande i viss mån föreligger ett »tröskelproblem» : ett par månaders inkräktande på en studietermin kan medföra att ett helt studieår går förlorat.

D.

Repetitionsutbildningen

1. Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov

Vad som från långsiktsberedskapssynpunkt framför allt erfordras av förbättring av repetitionsutbildningen är enligt värnpliktsutredningens mening att den måste ge bättre förutsättningar än hittills för att krigsförbanden vid mobilisering skall vara samtränade. Därjämte är det nödvändigt att repetitionsutbildningen utformas så att den värnpliktige bättre bibehåller sina färdigheter i krigsbefattningen än vad som ä r möjligt med nuvarande repetitionsutbildningssystem. Från mobiliseringsberedskapens synpunkt gör sig kravet gällande att kunna mobilisera ännu snabbare än nu och att kunna göra detta också under svåra förhållanden.

170 För närvarande tillgodoses viss insatsberedskap genom förband under grundutbildningen eller u n d e r repetitionsutbildning. På detta område är det enligt överbefälhavarens bedömande, vilket inhämtats av utredningen, angeläget med vissa förstärkningar (jfr avsnitt E ) . Samträningen av förbanden Ett förbands användbarhet bestäms främst av befälets förmåga att leda förbandet samt av den utsträckning i vilken förbandet — befäl och meniga — är utbildat och samtränat för sin uppgift. Samträningen måste vara tvåfaldig. Den måste bestå av en samträning av personal och underavdelningar inom förbandet. Den bör också bestå av samträning med andra förband som förbandet enligt gällande planer skall verka tillsammans med. Samträningen kan endast säkerställas genom att den krigsplacerade personalen övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsutbildning i krigsförband. Värnpliktsutredningen har i det föregående (avsnitt B) funnit att de motiv som på sin tid föranledde införande vid armén och sedermera också vid kustartilleriet av repetitionsövningar i krigsförband numera är helt tillämpliga även på flottan och flygvapnet och att det därför är angeläget att repetitionsutbildning i krigsförband anordnas även vid flottan och flygvapnet. Först härigenom skapas förutsättningar för att alla delar av krigsmakten skall kunna användas med utsikt till framgång omedelbart efter mobilisering. De motiv som föranlett tillskapandet av krigsmaktens nya regionala ledningsorganisation talar också som tidigare nämnts för att utbildningssystemet för krigsförbanden görs något så när likformigt inom hela krigsmakten.

Erfarenheterna från nuvarande repetitionsövningar i de fall där dessa övningar bedrivits i krigsförband visar att personalomsättningen i förbanden under den tid som nu förflyter mellan två repetitionsövningar successivt blir mycket stor. Detta medför, att samträningen inom förbandet i stor utsträckning går förlorad. Erfarenheten visar också att ett dylikt förband först efter det viss tid förflutit under en repetitionsövning når upp till den samträningsnivå som svarar mot kravet på omedelbar krigsanvändbarhet. Ett system för repetitionsutbildning i krigsförband måste vara utformat så att ständigt tillräcklig andel av samtränad personal finns i förbanden under tiden mellan repetitionsövningarna. Det är svårt att ange någon bestämd gräns för h u r stor denna andel bör vara. Den torde kunna variera något mellan olika förbandstyper beroende på vilka u p p gifter de är avsedda för. 1948 års värnpliktskommitté, som framlade förslaget om införande av repetitionsövningar i krigsförband, antog som utgångsvärde att en ungefärlig övre gräns för utbyte inom ett förband borde ligga vid 35 procent av förbandets styrka (SOU 1949:46, s. 48). Detta föranledde kommittén att föreslå att krigsförbanden skulle övas vart sjätte år. Denna bedömning av vad som är tolerabelt bortfall syns rimlig med hänsyn till krigserfarenheterna rörande avgångarnas inverkan på förbandens förmåga att lösa sina uppgifter i strid. Även värnpliktsutredningen vill därför lägga detta värde som grund för sina överväganden. Personalutbytet och frekvensen av omkrigsplaceringar i ett förband är beroende av dels fortlöpande personalavgångar, främst till följd av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organisatoriska skäl, byte av bostadsort m. m., dels avgångar som sammanhang-

171 er med förhållandena vid själva inkallelsetillfället, exempelvis tillfällig sjukdom och beviljade anstånd med fullgör a n d e av repetitionsövning. En närmare redogörelse för hittills gjorda erfarenheter beträffande personalavgångarna i krigsförbanden h a r lämnats i kapitel 6 (avsnitt B). Härav framgår att hittills vid arméns förband de fortlöpande avgångarna uppgått till ca en tiondedel varje år av förbandens fältstyrka och avgångarna i samband med repetitionsövning till ca en femtedel av förbandens fältstyrka. De fortlöpande avgångarna h a r således varit större än man tidigare räknat med. Nu ifrågavarande problem kan som utredningen i kapitel 6 angivit i huvudsak bemästras om krigsförbanden övas tillräckligt ofta. Å andra sidan är mycket ofta återkommande övningar i hög grad belastande för den enskilde, för den militära organisationen och för samhället i övrigt. I första h a n d bör därför användas andra mindre resurskrävande metoder för att motverka personalbortfallet i krigsförbanden. I syfte att nå en begränsning av nämnt slag bör utgångsläget för att skapa och bibehålla ett väl samtränat krigsförband förbättras genom att ett övningssystem väljes som medger att krigsförbanden varje gång övas med en styrka som så nära som möjligt överensstämmer med full fältstyrka. Vidare bör de årliga avgångarna i förbanden så långt möjligt begränsas genom en minskning av de omkrigsplaceringar som föranleds av organisatoriska skäl och i någon mån uppskov; utredningen har angivit sina önskemål härvidlag i kapitel 6. Slutligen bör, för begränsning av bortfallet, anståndsfrekvensen sänkas. Utredningen har i kapitel 6 som påverkbara faktorer i vad gäller anstånd och anståndsbehov angivit tiden på året då

övningen genomförs, övningens längd, övningarnas allmänna frekvens, bestämmelserna för meddelande av anstånd och tillämpningen av dessa bestämmelser. Utredningen har i kapitel 7 (avsnitten B och C) närmare behandlat anstånden med hänsyn till civila behov och önskemål samt härvid bedömt att förutsättningar föreligger att tillgodose behoven i skälig utsträckning och samtidigt minska andelen anstånd. Utredningen finner sig med beaktande av samtliga nu nämnda faktorer böra räkna med att anstånd med krigsförbandsövning i fortsättningen skall lämnas i en genomsnittlig omfattning som icke överstiger nio procent av de övande förbandens fältstyrka. Som jämförelse må nämnas att under senare år antalet meddelade anstånd uppgått till ca 14 procent av fältstyrkan. Utredningen har härvid bedömt frågan med beaktande av de tider på året då övning genomförs, de övningslängder och den övningsfrekvens, varom förslag framläggs först i det följande. Även om de sålunda förordade åtgärderna genomförs så kommer likväl omkrigsplaceringarna att ge upphov till ett behov av att öva krigsförbanden oftare än vad nu sker. De angivna förhållandena i fråga om personalutbytet gäller armén. Om inom hela krigsmakten krigsförbanden i fortsättningen rekryteras i största möjliga utsträckning lokalt och om ett system med repetitionsutbildning i krigsförband införs, är emellertid det anförda tillämpligt på alla försvarsgrenar. Det är av avgörande betydelse, att förbandens samträning bibehålls på en högre nivå än nuvarande system vid armén och kustartilleriet medger. Detta kan endast ske genom att förbanden övas med kortare tidsmellanrum än nu. Värnpliktsutredningen är därför av den bestämda uppfattningen, att införandet

172 inom hela krigsmakten av ett system med tätare repetitionsutbildning än vad som nu förekommer vid armén och kustartilleriet är den väsentligaste förbättringen som krävs på långsiktsberedskapens område. Värnpliktsutredningen finner, med hänsyn till det anförda, att stommen i repetitionsutbildningen inom krigsmakten — liksom i nuvarande system vid armén och kustartilleriet — bör utgöras av övningar med krigsförband, i det följande benämnda krigsförbandsövningar. Dessa övningar bör återkomma oftare än de nuvarande repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet.

De värnpliktigas fattningen

färdigheter

i

krigsbe-

Det allt hastigare tempo, vari striden bedöms komma att föras, medför i regel att den enskilde måste kunna handha sin materiel och i övrigt fullgöra sina åligganden med större snabbhet och precision än tidigare, d. v. s. ha säkrare färdigheter i sin befattning. Erfarenheterna från hittills bedrivna repetitionsövningar visar bland annat följande. De under utbildningen förvärvade färdigheterna hinner delvis falla i glömska med nuvarande tidsmellanrum mellan övningarna. Härtill kommer det förhållandet, att de värnpliktigas färdigheter icke kan hållas anpassade till den militära utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i förändringar av taktik, organisation och utrustning. De angivna förhållandena medför bland annat att möjligheterna minskar att ta ut den effekt av förbandet som materielen i och för sig medger. Därutöver bör beaktas att vetskapen om att många förändringar hunnit äga rum sedan föregående utbildningstillfälle hos det värnpliktiga befälet skapar osäkerhet om i vilken utsträckning tidigare inlärda fär^

digheter alltjämt är tillämpliga. Denna osäkerhet har ofta visat sig vara till men för det värnpliktiga befälets befälsutövning. De nämnda bristerna bör avhjälpas på följande sätt. Grundutbildningen för det värnpliktiga befälet bör förbättras i enlighet med vad som tidigare anförts i första hand i syfte att u n d e r grundutbildningen ge befälet sådan befälsriitin att vederbörandes befälsföring i stort icke påverkas av osäkerhet i fråga om detaljer. Vidare bör de under grundutbildningen förvärvade färdigheterna bibehållas på en hög nivå och fortlöpande aktualiseras genom tätare återkommande repetition och kompletterande utbildning under den återstående värnpliktstiden. Den redan i föregående avsnitt påpekade betydelsen av att krigsförbandsövningarna återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar framhävs härigenom ytterligare. Utbildning för tillgodoseende av mobiliseringsberedskapen Värnpliktsutredningen behandlar i fråga om mobiliseringsberedskapen endast dennas krav på utbildningen utom vad gäller flottan, för vilken också vissa materiella förhållanden berörs. Betydelsen av en god mobiliseringsberedskap har belysts vid behandlingen av grundutbildningen (avsnitt C). De förhållanden som föranledde utredningen att lägga vikt vid utbildning i mobilisering u n d e r grundutbildningen är av ännu större betydelse för repetitionsutbildningen och ställer på denna betydande krav. Således bör all personal vid krigsförbandsövningarna ges utbildning i mobilisering. För närvarande sker detta i viss utsträckning genom att krigsförbanden i samband med inryckning till repetitionsövning övas i att genomföra mobilisering. Denna utbildning bör full-

173 ständigas och om möjligt omfatta alla förband. För närvarande kan den del av nyckelpersonalen för förbandens mobilisering som är värnpliktig åläggas att gå igenom sina mobiliseringsuppgifter allenast vid ordinarie repetitionsutbildning. Sex år kan därvid förflyta mellan varje genomgång. Annan inkallelse av denna personal för genomgång av mobiliseringsuppgifterna kan ske endast efter frivilligt åtagande. Erfarenheten visar, att man icke på frivillighetens väg kan få tillräckligt deltagande i sådana genomgångar. Detta är en brist i nuvarande mobiliseringsberedskap. Värnpliktsutredningen finner det nödvändigt att, utöver de genomgångar som kan ske i anslutning till krigsförbandens utbildning, ifrågavarande nyckelpersonal vid behov kan åläggas att vid annat tillfälle gå igenom sina uppgifter. Ett mindre antal förband, som är särskilt viktiga för att avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, torde —! på sätt närmare kommer att redovisas under punkten 5 . — i en nära framtid komma att få mobiliseringstider som uppgår till några få timmar. Dessa snabbmobiliserande förband måste ges särskilt kvalificerad utbildning i mobilisering. Repetition och övning i mobilisering erfordras i betydligt större omfattning vid dessa förband än vid andra förband med längre mobiliseringstider. Ifrågavarande utbildning bör i första hand meddelas vid ordinarie krigsförbandsövning. Härutöver föreligger emellertid behov för dessa förbands del av övningar av speciell karaktär direkt inriktade på att öva den snabba mobiliseringen. Dessa övningar bör kunna göras korta. Vad särskilt gäller flottan vill utredningen framhålla, att införande av övningar av repetitionsövningsnatur även för stridsfartyg kommer att medföra en

högre personell mobiliseringsberedskap än vad som svarar mot den för fartygen nu tillämpade beredskapsförläggningen. Denna högre beredskap bedömer utredningen vara nödvändig. Om samtidigt den nu för vissa fartygstyper tillämpade beredskapsförläggningen bibehålls, kommer en motsvarande materiell mobiliseringsberedskap ej att vara för handen. Enligt utredningens mening ter sig därför en prövning även av rustningsnormerna för flottans fartyg som angelägen.

2. Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad

Inledning Betydelsen av att krigsförbandet bibehåller sin stomme av personal oförändrad under perioden mellan två övningar h a r understrukits i det föregående. Ett system för krigsförbandsövningar bör därför så långt möjligt utformas så, att konstruktionen i sig själv icke nödvändiggör omkrigsplaceringar till exempel från personalreserv, vilket bland annat blir fallet om antalet övningar för den värnpliktige icke är rätt avpassat till krigsförbandets övningsrytm. Den personal som är krigsplacerad i ett visst förband bör således bibehållas i detta, så länge icke åldersskäl, förändrad krigsplaceringsbarhet eller flyttning tvingar till omkrigsplacering. Varje gång krigsförbandet skall övas, bör därför den personal som ingår i förbandet kunna kallas in. Detta fordrar, att den värnpliktige under hela sin krigsplaceringstid vid förbandet har samma övningsrytm som detta. För att fulltaliga krigsförband med säkerhet skall kunna organiseras vid mobilisering och vidmakthållas i krig erfordras en viss personalreserv (jfr bilaga H 1). Dess storlek bestäms av

174 ett flertal faktorer. Del av personalreserven måste vara krigsplacerad — mobiliseringsreserven — för att säkerställa full personalstyrka vid mobilisering. Återstoden av personalreserven måste i fred finnas disponibel för de krigsplacerande myndigheterna. Eljest kan man icke i fred täcka de luckor bland den krigsplacerade personalen som uppstår till följd av dödsfall, nedgruppering, inrikes omflyttning, uppskov med flera orsaker. Det är i och för sig rimligt att kräva, att personalreserven skall ha samma utbildningsnivå som den i befattningar krigsplacerade styrkan. Detta gäller särskilt den del av personalreserven som inkallas vid mobiliseringen för att täcka redan vid denna uppkommande avgångar. Denna nivå kan nås, om den värnpliktige under hela sin värnpliktstid inkallas med samma rytm, vare sig han är krigsplacerad i befattning eller ej. För att detta skall kunna genomföras måste emellertid särskilda utbildningsförband organiseras för personalreservens övning. En sådan enhets sammansättning skulle bli helt beroende av personalreservens sammansättning vid förbandets truppregistreringsmyndighet. Den viktigaste nackdelen med särskilda förband för personalreservens övning är, att utbildningsorganisationen måste dimensioneras för att utöver krigsförband kunna öva dessa personalreservförband, vars storlek måste bli mycket varierande. Med en begränsad kapacitet hos utbildningsorganisationen kommer den extra belastningen att inskränka utbildningsmöjligheterna för den i befattningar krigsplacerade styrkan. Förband av detta speciella slag skulle ej heller — till följd av den skiftande personalstyrkan — utan vidare kunna tillgodose det i och för sig angelägna önskemålet om personalersättning med hela förband,

vilket kan bli aktuellt vid kärnvapenförluster. Från belastningssynpunkt är ett system, i vilket den värnpliktige övas endast då han är krigsplacerad i befattning betydligt fördelaktigare. Den tid som den värnpliktige är krigsplacerad i befattning och den tid han står i personalreserv ger därvid utgångsvärdena. Förutsatt att personalreserven icke övas, bör schematiskt den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet uttryckt i antal övningar multiplicerad med intervallet mellan krigsförbandets övningar motsvara den tid den värnpliktige är krigsplacerad i befattning. I den mån så icke blir fallet, måste förbanden i fred övas vid varje övningstillfälle med en styrka som är större eller mindre än fältstyrkan. Resultatet blir ett system som genom sin konstruktion bryter mot principen om så långt möjligt bibehållen personaluppsättning i krigsförbanden. Det är, som värnpliktsutredningen utvecklar i annat sammanhang, angeläget även ur samträningssynpunkt att förbanden övas med en styrka som motsvarar eller i vart fall icke i större utsträckning avviker från förbandens fältstyrka. Vid val av intervall för krigsförbandens övningar måste därför beaktas att det valda intervallet medger att den övade styrkan har nyss angiven storlek. Detta medför i sin tur att de värnpliktigas övningsskyldighet uttryckt i antal övningar måste uppgå till det värde som svarar mot det valda intervallet. Det anförda är tillämpligt såväl då den värnpliktige under sin värnpliktstid är krigsplacerad endast i en typ av förband som då han först är krigsplacerad i en typ av förband, exempelvis fältförband, och senare i en annan typ, exempelvis lokalförsvarsförband. I sistnämnda fall måste krigsplacerings-

175 tid, intervall och övningsskyldighet bedömas för förbandstyperna var för sig. Ett system med olika intervall för skilda typer av förband kan åstadkommas i ett flertal kombinationer. För att omkrigsplaceringsproblemen ej skall bli för stora bör dock intervallen vara jämna multiplar av varandra. Helst bör intervallet vara lika stort för alla förband. Överväganden rörande krigsförbandsövningarnas frekvens Målet för utbildningen måste som tidigare nämnts vara att samtliga i krigsorganisationen ingående förband fortlöpande skall vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering. Skall detta mål nås, kan långa uppehåll mellan övningstillfällena icke medges. Förhållanden som bestämmer behovet av övningsfrekvens. Hur långa uppehåll som kan godtas med bibehållen målsättning för krigsanvändbarheten beror bland annat på den omfattning i vilken en individ har samma uppgifter i samma förband som vid senaste övningstillfälle. Den värnpliktiges möjligheter att verka omedelbart med full effekt i ett nytt förband med nya kamrater är begränsade. Först när förbandets medlemmar känner varandra och varandras egenskaper, vanor och reaktioner föreligger goda förutsättningar för ett friktionsfritt samarbete. Förband och enskilda är ej heller omedelbart krigsanvändbara, om uppgifterna förskjutits eller ändrats till följd av förändringar i taktik, organisation, utrustning eller andra skäl. Frekvensen av omkrigsplaceringar och ändringsfrekvensen är därför särskilt betydelsefulla faktorer vid bedömningen av vilken täthet i övningssystemet som är nödvändig. I övrigt påverkas behovet av övningar av förmågan hos förband och enskilda att vidmakthålla tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom av

de krav som ställs på olika förband och befattningshavare. Vid bedömningen i det följande av de olika faktorernas inverkan på övningstätheten förutsattes, att varje krigsförbandsövning ges sådan längd, att man hinner att ge förbandet och dess medlemmar sådan utbildning och samträning att förbandet fungerar väl före utryckningen. Utredningen h a r under punkten 1 framhållit att även om en rad förändringar ägnade att förbättra samträningen i förbanden genomförs, så kommer likväl med hänsyn till omkrigsplaceringarna att kvarstå ett behov av att öva krigsförbanden oftare än vad nu sker vid armén och kustartilleriet. Ur denna synpunkt skulle krävas att intervallen mellan övningarna ej gjordes längre än tre eller fyra år. Vid längre intervall skulle nämligen krigsförbandet icke hela tiden till minst två tredjedelar bestå av personal som är väl samövad, vilket torde vara en förutsättning för att förbandet skall vara fullt användbart omedelbart efter mobilisering. Frekvensen av ändringar i taktik, organisation och utrustning är självfallet växlande. Erfarenheter sedan lång tid tillbaka visar emellertid, att genomgripande omläggningar av de grundläggande taktiska föreskrifterna och av organisationen i de normgivande förbanden blir aktuella minst en gång inom varje tioårsperiod. Förändringar av olika slag sker emellertid fortlöpande även om ej alla förband blir berörda. Alla av utvecklingen nödvändiggjorda reformer kan nämligen bland annat av arbetsbelastningsskäl ej genomföras samtidigt. Tämligen kontinuerligt utfärdas därför nya reglementen och genomförs för de därav berörda förbanden stundom genomgripande omorganisationer ävensom tillförs ny materiel. Från denna

176 synpunkt vore det. önskvärt, att krigsförbanden inkallades en kort tid varje å r för att därmed säkerställa att kunskaper och färdigheter ständigt vore aktuella. Det är med hänsyn till de angivna förhållandena uppenbart, att det i varje fall icke längre ä r försvarbart att låta intervallet, såsom nu är fallet, omfatta mer än ett halvt årtionde. En förutsättning för övervägandena härvidlag bör, i anslutning till vad som utredningen uttalat i närmast föregående kapitel, vara att det allmänt eftersträvas att begränsa frekvensen av nu ifrågavarande ändringar till vad som är helt ofrånkomligt. För huvuddelen av de värnpliktiga gäller beträffande kunskaper och färdigheter att glömskefaktorn, ehuru viktig, icke har en avgörande betydelse. Generellt kan dock sägas att kortare intervall mellan övningstillfällena ger bättre förutsättningar för att kunskaperna skall kunna bibehållas på avsedd nivå. För värnpliktiga i vissa befattningar är däremot glömskefaktorn av direkt avgörande betydelse och det är påtagligt att, om frekvensfrågan bedöms med utgångspunkt i nämnda faktor, dessa värnpliktiga erfordrar större övningsfrekvens än övriga värnpliktiga. Av betydelse för övningsfrekvensen är även arten av de uppgifter som åvilar olika slag av krigsförband. Såsom en principiell utgångspunkt gäller att alla krigsförband skall vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering. Att helt kunna fylla detta kräver olika utbildningsinsatser vid olika förband. Vid sådana förband som är utrustade med komplicerad materiel eller som har att tillämpa komplicerade förfaringssätt är behovet av återkommande övningar stort särskilt om förbandets uppgifter är sådana att förbandet med full effekt måste kunna verka från första stund. Exempelvis behöver pansarförband,

stridsfartygsförband och stridsledningsförband förhållandevis, tätt återkommande övningar för att samverkan mellan de många i förbanden ingående komponenterna ständigt skall kunna ske utan omgång. Arten av verksamheten hos andra förband är däremot sådan att något längre intervall skulle kunna godtas. Särskilt gäller detta vissa transport- och arbetsförband. Än mer mångskiftande ä r kraven på de olika befattningshavarna i krigsorganisationen. I detta sammanhang kan dock sådan befattningsutbildning, som gäller ett begränsat antal befattningshavare och som icke behöver ske inom krigsförbandets ram, lämnas utanför. Särskild utbildning, till exempel av befäl och vissa specialister, kan nämligen genomföras utan att hela krigsförbandet behöver vara inkallat. Som sammanfattning och slutsatser av det anförda vill värnpliktsutredningen anföra följande. De fortlöpande personalavgångarna i krigsförbanden leder, på sätt visats i det föregående, på få år till stora förändringar i förbandens personella sammansättning. Samtidigt anpassas uppgifter, taktik, organisation och utrustning successivt efter den snabba militära utvecklingen. Därtill kommer behovet av upprepad repetition av de kunskaper och färdigheter, som alltjämt bör hållas aktuella. Tillsammans nödvändiggör dessa förhållanden, att krigsförbanden med korta mellanrum måste få tillfälle till repetition, vidareutbildning och förnyad samträning. Behovet av övningsfrekvens måste bedömas med utgångspunkt i det oeftergivliga kravet att krigsförbanden inom hela krigsmakten ständigt skall vara så beredda, att de efter mobilisering omedelbart kan användas mot styrkor av stor-

177 maktsstandard. Den tidigare lämnade redovisningen visar, att detta krav kan uppfyllas, endast om förbanden inkallas väsentligt oftare än vad hittills varit fallet vid armén och kustartilleriet. Från ren krigsberedskapssynpunkt är önskemålet — om man särskilt uppmärksamm a r övningsbehovet för befälet och värnpliktiga i nyckelbefattningar — att inkallelse sker varje eller vartannat år. De sociala och samhällsekonomiska konsekvenserna av inkallelser av hela eller halva krigsorganisationen varje år är emellertid så betydande, att en dylik ordning får anses ogenomförbar om samtidigt grundutbildningen skall vara av ungefär nuvarande storleksordning. Utredningen har därför sökt att finna en lösning som både är praktiskt genomförbar och samtidigt icke innebär avkall på de nödvändiga kraven på förbandens krigsanvändbarhet. Utredningen h a r härvid först övervägt om förbanden icke skulle med godtagbart resultat kunna övas vart tredje år. Utredningen har kommit till den uppfattningen att ett dylikt system i stort skulle tillgodose utbildningsbehoven. Det kan dock ifrågasättas om de mest kvalificerade förbandens behov av förhållandevis tätt återkommande övningar härigenom tillgodoses. Ett övningssystem med treårsintervall är förhållandevis belastande. Bland annat skulle härvid erfordras att den värnpliktige fullgjorde sammanlagt sju krigsförbandsövningar. Vid bedömningen av repetitionsutbildningsbehovet måste befälets utbildning tillmätas särskild vikt. Befälet utgör ryggraden i krigsförbanden. Det är på befälets förmåga som förbandens funktionsduglighet främst vilar. —• Ett mindre antal meniga värnpliktiga bestrider befattningar som till sin betydelse för förbandens funktionsduglighet kan likställas med befälsbefattningar. — Det 12—514534

viktigaste ledet i befälets utbildning är tillämpningsövningarna med hela krigsförband. Dessa övningar kan icke ersättas av annan utbildning. De kan emellertid med fördel kompletteras med ytterligare övningar för enbart befälet i vissa fall också för de värnpliktiga som bekläder de viktigaste menigbefattningarna i förbanden. Även om sådana övningar främst syftar till att förbereda de berörda värnpliktiga för deras krigsuppgifter ger de, rätt genomförda, också en samtrimning av den viktigaste personalen i krigsförbanden. Från denna synpunkt kan det — om en komplettering med sådana övningar sker —• vara försvarbart att ha en lägre övningsfrekvens än den angivna treårsfrekvensen. Samtidigt skulle, om vid anordnande av sådan utbildning de mest kvalificerade förbandens behov i första hand tillgodosågs, också hänsyn kunna tas till att vissa typer av förband som nämnts h a r större behov än andra av oftare återkommande övningar. Möjligheterna till olika övningsfrekvenser vid olika försvarsgrenar. Som tidigare nämnts föreligger ett behov av att samöva icke blott personalen inom ett krigsförband utan även krigsförbanden sinsemellan. Bland annat föreligger härvid behov av att samöva krigsförband tillhörande olika försvarsgrenar. Hur detta samövningsbehov bör tillgodoses, beror bland annat på arten av den samverkan som är avsedd att äga rum i krig. Gäller det samverkan mellan exempelvis attackflygförband och sjöstridskrafter kan man icke vid krigsplanläggningen regelmässigt räkna med att samverkan ständigt skall ske mellan ett bestämt attackflygförband och ett bestämt stridsfartygsförband. Det föreligger i sådana fall icke något behov av att samöva bestämda förband ur olika försvarsgrenar med varandra.

178 I andra fall skall enligt krigsplanläggningen bestämda förband tillhörande olika försvarsgrenar samverka. Som exempel på dylik samverkan må anföras följande. Basbataljon ur flygvapnet skall samverka med de värnkompanier och luftvärnsförband som är grupperade till skydd av den flygbas bataljonen betjänar. Spärrbataljon ur kustartilleriet skall samverka med de värnkompanier och de cykelskyttebataljoner ur armén, som är grupperade inom spärrbataljonens område. Basbataljon ur flottan skall samverka med de värnkompanier som är grupperade till försvar av den marina bas bataljonen betjänar. Rörliga kustartilleribataljoner skall samverka med vissa av armens fältartilleriförband. Samverkan mellan förband ur olika försvarsgrenar skall kunna övas under repetitionsutbildningen. I fråga om för krigsfallet planlagd samverkan mellan bestämda förband ur olika försvarsgrenar är det härvid en förutsättning att de berörda förbanden har samma krigsförbandsövningsfrekvens eller möjligen att det ena förbandet har dubbelt så stor frekvens som det andra, exempelvis det ena vartannat år, det andra vart fjärde år eller det ena vart tredje år, det andra vart sjätte år. Enligt värnpliktsutredningens mening är det av stor betydelse, för att den tilllämpade delen av krigsförbandsövningen skall kunna bedrivas ändamålsenligt, att de förband som enligt krigsplanläggningen mer eller mindre permanent skall samverka i krig också får tillfälle att i fred öva tillsammas. En förutsättning härför är att förbanden h a r samma övningsfrekvens eller i vart fall övningsfrekvenser som kan förenas. Enligt utredningens mening bör därför vid utformandet av repetitionsutbildningssystemet eftersträvas att låta detta grun-

das på en för samtliga försvarsgrenar gemensam frekvens. Sambandet mellan krigsförbandsövningarnas frekvens och längd. 1948 års värnpliktskommitté bedömde, att längden av en repetitionsövning icke borde understiga 30 dagar, om ett godtagbart utbildningsresultat skulle kunna uppnås. Utgångspunkten för denna bedömning var, att de värnpliktiga skulle inkallas till tre krigsförbandsövningar. De utgångsvärden som gäller för en bedömning av övningarnas längd i ett nytt system är andra. Om antalet övningar ökar och tidsmellanrummet mellan övningarna således minskar, hinner kunskaper och färdigheter icke nedgå så långt från en övning till en påföljande som nu sker. Härigenom minskas behovet av repetition vid krigsförbandsövning. Ej heller hinner förändringarna av organisationen m. m. bli så stora som nu. Härvid erfordras mindre tid för kompletterande utbildning än eljest. Minskas intervallet mellan övningarna och inkallas förbanden mera fulltaliga än vad nuvarande system medger, kommer en större del än nu av förbanden att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Samträningen är å andra sidan också beroende av de principer som tillämpas för anståndsgivningen; en stor anståndsfrekvens gör det önskvärt att minska tidsmellanrummet mellan övningarna. — Nu nämnda förhållanden talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med flera krigsförbandsövningar. Å andra sidan har under senare år som en följd av den tekniska och taktiska utvecklingen tillkommit vissa utbildningsbehov. Härigenom minskar möjligheterna att reducera den enskilda övningens längd även om övningstillfällena blir flera.

179 Sambandet mellan å ena sidan antalet övningar och tidsmellanrummet dem emellan och å andra sidan övningarnas längd är ej ovillkorligt. Blir övningarna alltför korta, kan nackdelarna av den korta utbildningen vid varje övningstillfälle icke uppvägas av ett stort antal tätt återkommande övningar. Lång utbildning kan än mindre motverka nackdelarna av alltför glesa inkallelser. Strävan är självfallet att få den kombination av antal och längd, som säkerställer ständig krigsanvändbarhet hos förband och enskilda med ett minimum av tjänstgöringsdagar och kostnader. Tidigare har klarlagts dels att de gränser som bör ifrågakomma för antalet krigsförbandsövningar är mycket snäva, dels att övningsfrekvensen bör vara densamma inom hela krigsmakten. Undersökningarna i de följande avdelningarna IV—VII av krigsförbandsövningarnas längd måste göras med utgångspunkt i de slutsatser som i detta sammanhang dragits rörande antalet övningstillfällen och tidsmellanrummet dem emellan. Innan dylika undersökningar av övningslängden kan göras, måste emellertid ståndpunkt gemensamt ha tagits beträffande dels möjligheterna att komplettera krigsförbandsövningarna med andra övningar, dels krigsförbandsövningarnas frekvens. Komplettering av krigsförbandsövningarna med andra övningar. I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellanrummet mellan två övningar i krigsförband inpassade ett ytterligare slag av övning, särskild befälsövning. Den särskilda befälsövningen innebär, att en differentiering av skyldigheten skett så att den personal vars utbildningsbehov bedömts vara störst, nämligen officerare och underofficerare, övas ytterligare. Som ett led i övningarnas anpassning till be-

hovet bör också ses det förhållandet att övningarna i första h a n d utnyttjas för personal krigsplacerad vid de förband, på vilka i krig de största kraven kommer att ställas. Värnpliktsutredningen finner en utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning vara ett ändamålsenligt sätt att tillgodose behoven hos vissa förband av ofta återkommande övningar för en del befattningshavare utan att samtidigt den för krigsmakten gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen behöver ökas. Anledningar till att ett större övningsbehov kan föreligga för personalen vid vissa förband har tidigare redovisats. Härvid har som anledningar bland annat angivits att personalen tillhör ett förband som är utrustat med komplicerad materiel m. m. eller att den värnpliktige har en sådan befattning att glömskefaktorn h a r särskilt stor betydelse. Exempel på personal som skulle kunna ifrågakomma för dylika övningar är befäl i olika slags förband, stridsvagnsbesättningar i pansarförband och viss stabspersonal i högre staber. Behovet av dylika övningar påverkas också av den längd krigsförbandsövningarna har och vilken utbildning som medhinns därunder. Enligt utredningens mening bör behovet av övningsfrekvens för krigsförbandsövningarnas del bedömas med den förutsättningen att krigsförbandsövningarna i många fall skall kompletteras med mellanliggande övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl men även andra. Utredningen benämner i det följande dylika övningar särskilda övningar. I sammanhanget bör erinras om att utredningen i det föregående angivit behov föreligga av att för tillgodoseende av mobiliseringsberedskapen införa nå-

180 gon form av korta mobiliseringsövningar. Förekomsten av dylika korta övningar p å v e r k a r emellertid enligt utredningens mening knappast frågan om krigsförbandsövningarnas frekvens. Slutsatser i fråga om krigsförbandens övningsfrekvens. I det föregående h a r angivits att behoven i och för sig kan motivera att förbanden övas varje eller vartannat år men att mindre resurskrävande lösningar måste sökas. Härvid h a r övervägts att öva förbanden vart tredje år. Övning vart tredje år skulle för den värnpliktige innebära sammanlagt minst sju krigsförbandsövningar. Samtidigt h a r angivits att komplettering av krigsförbandsövningarna med annan form av övningar kunde ge större möjligheter att välja en lägre övningsfrekvens. Av ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga skäl är det betydelsefullt, om kravet på u p p r e p a d samträning av krigsförbanden kan tillgodoses genom något glesare inkallelser av hela krigsförbanden, kompenserade av desto fastare sammansvetsning av den kvalificerade stommen. Utredningen bedömer, att ett system med fyraårsintervall mellan krigsförbandsövningarna kompletterat, för de mera kvalificerade förbandens del, med särskilda övningar i mitten av varje fyraårsperiod skulle kunna ge samma krigsanvändbarhet som ett genomgående treårssystem utan sådana övningar. Därjämte finner utredningen att för vissa särskilt kvalificerade förband •— i fråga om vilka utredningen anmält viss tvekan beträffande treårsintervallets tillräcklighet — en dylik ordning närmast skulle ge ett bättre resultat än enbart krigsförbandsövningar i treårsintervall. F ö r huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag en begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till fem krigsförbandsövningar. En mindre del, främst

personal i underofficers- och officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal särskilda övningar, d. v. s. fem. Den angivna frekvensen för krigsförbandsövningarna medger att förbanden kan övas med en styrka som i påtagligt mindre utsträckning än nu avviker från fältstyrkan. Följdverkningarna på kostnadssidan och ifråga om belastningen på utbildningsorganisationen nödvändiggör emellertid yttersta återhållsamhet. Utredningen har därför sökt bedöma, om ytterligare begränsningar är möjliga utan avkall på målsättningen för krigsförbandens funktionsduglighet vid mobilisering. Den enda väg som utredningen funnit vara framkomlig är att i varje fall under den tid som kan överblickas så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till i första h a n d personal vid de förband som h a r de mest kvalificerade uppgifterna. Det må slutligen erinras om h u r frekvensfrågan lösts i några främmande länder. Av den i bilagan 2 lämnade redogörelsen framgår bland annat följande rörande övningsfrekvensen vid de arméförband som sammansätts av yngre värnpliktiga och som torde kunna jämställas med de svenska fältförbanden. I Schweiz övas förbanden varje år. Den i sådant förband krigsplacerade värnpliktige fullgör åtta övningar u n d e r tolv år, d. v. s. han övas varje eller vartannat år. I Danmark övas krigsförbanden vart tredje år. Den värnpliktige fullgör under de närmaste nio åren efter grundutbildningens slut tre sådana övningar, d v. s. också han övas vart tredje år. De schweiziska och danska fältförbanden övas således betydligt oftare än de svenska som övas vart sjätte år. Också de enskilda värnpliktiga övas i dessa fall oftare än

181 motsvarande svenska värnpliktiga. I Norge är däremot övningsfrekvensen icke fast utan övningarnas omfattning bestäms från år till år. Sammanfattning och slutsatser I enlighet med vad som utvecklats i det föregående bör stommen i repetitionsutbildningen utgöras av krigsförbandsövningar. Dessa bör som nämnts för varje förband i p r i n c i p återkomma vart fjärde år. Utredningen har funnit att vissa förband måste övas oftare än vart fjärde år beroende på att de h a r särskilt svåra uppgifter eller svårskött materiel. Samma förhållanden gäller förband där kraven är särskilt höga på användbarhet omedelbart efter mobilisering. Det är icke möjligt av utbildningstekniska, ekonomiska och sociala skäl att tillgodose kravet på mycket ofta återkommande övningstillfällen enbart med krigsförbandsövningar. Belastningen skulle då bli för stor. Utredningen föreslår därför att systemet med krigsförbandsövningar kompletteras med ett system av särskilda övningar som läggs in i tidsmellanrummen mellan krigsförbandsövningarna. De förband, som behöver särskilda övningar, kan ha olika karaktär. Fråga kan vara om förband som har behov av mellanliggande övning med deltagande av befälet — främst underofficerare och officerare — ungefär på sätt sker i de nuvarande särskilda befälsövningarna. Fråga kan också vara om förband som h a r behov av övning med deltagande av hela förbandet eller väsentlig del därav. I det föregående har påvisats behovet av att personalen bättre än nu är förberedd och övad för att genomföra mobilisering. Ett system med oftare åter-

kommande övningar —• krigsförbandsövningar och särskilda övningar — kommer otvivelaktigt att innebära en beaktansvärd förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men betydelsefull del av krigsorganisationen — - personal och förband med särskilt betydelsefulla uppgifter i mobiliseringsskedet — erfordras dock komplettering med mobiliseringsövningar. Dessa övningar bör kunna göras korta. Övningarna bör vara av två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång och mönstringsövning. Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör regelbundet genomgå sina härmed förenade uppgifter. Detta bör i första h a n d ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den mån den värnpliktige icke fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — minst ungefär vartannat år — bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång. Ett mindre antal förband, som är särskilt viktiga för att avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, torde i en nära framtid komma att få mycket korta mobiliseringstider. En väsentlig förutsättning härför är att de erhåller ytterligare övning i snabb mobilisering utöver vad de kan erhålla vid krigsförbandsövning. De bör därför genomföra mönstringsövningar, utgörande komplement till övningarna i mobilisering vid krigsförbandsövning. 3. Krigäförbandsöyningarna

Syfte Krigsförbandsövningarna bör i enlighet med vad som tidigare anförts syfta till att öva den i ett krigsförband krigsplacerade personalen — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — en-

182 skilt och i förband så att förbandet ständigt intill dess det övas på nytt är a n v ä n d b a r t omedelbart efter mobilisering. Intervall. Omfattning I det föregående har uttalats, att det bör eftersträvas att inom hela krigsmakten grunda all repetitionsutbildning på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar vart fjärde år. För att detta skall kunna genomföras, måste som framgår av det tidigare anförda den värnpliktige vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövningar bör genomföras av alla förband inom krigsmakten. Vissa obetydliga undantag bör emellertid kunna förekomma. Sålunda bör krigsförbandsövning icke anordnas för sådana förband där av olika skäl det är ogörligt att i fred öva förbandet på ett meningsfyllt sätt. Det kan också övervägas att av besparingsskäl undanta förband som i och för sig borde och skulle kunna övas, men där behovet av övning jämfört med andra övningsbehov framstår som mindre. För närvarande deltar icke all krigsplacerad personal i repetitionsutbildningen i krigsförband. Elever vid militärhögskolan deltar sålunda icke i övningarna. Militär och civilmilitär personal på aktiv stat som förenar sin beställning med högre civil tjänst är icke skyldig att delta i repetitionsövningar. Vissa värnpliktiga deltar icke i repetitionsutbildning med sina förband till följd av att deras tjänstgöringsskyldighet redan är förbrukad. — För att ändamålet med krigsförbandsövningarna skall tillgodoses bör emellertid enligt värnpliktsutredningens mening i övningarna delta all den personal —aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — som är krigsplacerad vid förbandet. Detta innebär, att verksam-

heten vid militära staber, skolor och förvaltningar måste organiseras så att den aktiva personalen utan undantag kan delta i krigsförbandsövning med det förband vid vilket vederbörande är krigsplacerad. Detta innebär vidare, att personal som förenar militär beställning med högre civil tjänst måste åläggas skyldighet att delta i repetitionsutbildning. 1 Vidare måste tjänstgöringsskyldigheten för den reservanställda personalen fördelas så att tjänstgöringsskyldighet alltid står till förfogande, då det förband vid vilket vederbörande är krigsplacerad skall fullgöra övning. Det inledningsvis anförda innebär slutligen att de värnpliktiga som är krigsplacerade vid förbandet bör ha sådan tjänstgöringsskyldighet att de kan tas i anspråk. I det föregående h a r vidare framhållits att en skärpning av anståndsgivningen är önskvärd; också härigenom ökas möjligheterna att vid övning hålla krigsförbanden fulltaliga. För närvarande inkallas av ekonomiska skäl icke de uppskovsvärnpliktiga till fullgörande av repetitionsutbildning. Utredningen räknar med att de uppskovsvärnpliktiga icke heller i fortsättningen i allmänhet skall engageras i krigsförbandens repetitionsutbildning. Utredningen anser emellertid, att skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att delta i sådan utbildning i och för sig alltjämt skall föreligga. Utredningen anser att denna skyldighet bör utnyttjas i vissa fall för fyllande av vakanser varom ytterligare nedan. Den värnpliktiges skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning bör därjämte få ianspråktas för sådan särskild utbildning av uppskovsvärnpliktiga, som eventuellt kan bli aktuell (jfr kap. 29). 1 överbefälhavaren har i skrivelse den 26 mars 1963 hos Kungl. Maj: t hemställt, att bestämmelser i ämnet måtte meddelas. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning (november 1965).

183 Med det valda krigsförbandsövningssystemet kommer genomsnittligt mindre vakanser att föreligga i förbanden än nu. Vakansernas storlek kommer emellertid att variera mellan truppregistreringsmyndigheterna beroende på ojämnheter i fråga om tillgång på värnpliktiga m. m. För att fylla vissa vakanta befattningar bör få tas i anspråk värnpliktiga som är krigsplacerade vid förband som i enlighet med vad tidigare sagts ej skall inkallas till krigsförbandsövning. Motsvarande bör få ske med uppskovsvärnpliktig om så erfordras för att krigsförbandsövning skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Härigenom kan bland annat undvikas, att för genomförande av krigsförbandsövning vid ett förband måste inkallas värnpliktig som är krigsplacerad vid annat förband och för vilken en omkrigsplacering medför en eller flera konsekvensomplaceringar. Uppskovsvärnpliktiga krigsplacerade i civilförsvarets undsättningskårer bör dock undantas från inkallelse. Innehåll Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartilleriet h a r i regel omfattat följande huvudmoment: 1. Inryckning och utrustning. Inryckningen och utrustningen h a r ofta genomförts såsom övning i mobilisering p å förbandets mobiliseringsplats. 2. Befattningsutbildning. Denna har omfattat repetition av tidigare inhämtade färdigheter samt utbildning på nytillkommen materiel. 3. Formell utbildning i förband. Denna utbildning h a r omfattat repetition av tidigare inlärda färdigheter och inlärande av nytillkomna förfaranden. Den h a r också omfattat utbildning i samverkan med andra förband. Utbildningen har tagit sikte på förbandets uppträdande u n d e r de förhållanden som är

mest väsentliga för förbandets verksamhet. 4. Tillämpad utbildning i förband. Denna utbildning h a r helt eller delvis kunnat ske inom ramen för en tillämpad övning i högre förband. 5. Avrustning och utryckning. Repetitionsövningen h a r för officerare, underofficerare och underbefäl föregåtts av en befälsövning, vilken ägnats åt dels utbildning i taktik, organisation m. m., dels direkta förberedelser för befälets medverkan i den efterföljande repetitionsövningen. Enligt utredningens mening bör krigsförbandsövningarna byggas upp kring samma huvudmoment som de hittillsvarande repetitionsövningarna i krigsförband jämte därtill direkt anslutande befälsövningar. En övning av befälet bör således liksom i nuvarande system föregå övningen med hela förbandet. Utredningen finner det ändamålsenligt att i fortsättningen ur systematisk synpunkt behandla denna inledande övning för befälet icke såsom nu sker som en separat, i värnpliktslagen särskilt angiven övning utan som en för befäl förekommande förlängning av krigsförbandsövningen. För att det värnpliktiga befälet i krig skall till alla delar kunna bära ansvaret för sin trupp, måste detta befäl också under krigsförbandsövningen bära sådant ansvar. I enlighet h ä r m e d bör det värnpliktiga befälet i framtiden åläggas större ansvar för krigsförbandsövningens genomförande. F ö r att möjliggöra detta bör vid utformningen av den inledande övningen för befälet eftersträvas att låta den del av utbildningen som tar direkt sikte på befälets medverkan i den efterföljande övningen och som avser befälets uppgifter som utbildare och ledare av egen t r u p p få större utrymme än tidigare varit fallet, allt i en-

184 lighet med de riktlinjer som närmare angivits av 1954 års befälsutredning (SOU 1959:23, s. 338 f). Huvuddelen av erforderlig taktikutbildning bör lämpligen i stället förläggas till de särskilda övningarna. Vid utformningen av den del av krigsförbandsövningen, i vilken hela förbandet deltar, bör enligt utredningens mening framför allt beaktas att utbildningen i förband ges så stor omfattning som möjligt. I detta sammanhang vill utredningen framhålla den betydelse som ligger däri att krigsförbanden, när huvuddelen av förbandet påbörjar sin krigsförbandsövning, genomgår ett prov avseende förmågan hos det samlade förbandet. Ett dylikt prov tjänar både som motivation för de värnpliktiga för utbildningen under den efterföljande övningen och som utgångspunkt för övningsledningen när det gäller att mer i detalj anpassa övningens innehåll till truppens faktiska utbildningsståndpunkt. På utredningens förslag utförda försök bestyrker det anförda. Proven har i regel kunnat infogas i ordinarie utbildningsprogram och h a r sålunda icke normalt erfordrat särskild tid. Utredningen anser därför, att i krigsförbandsövningarna i p r i n c i p bör inläggas dylika förbandsprov. Längd För närvarande är längden på repetitionsövningen i regel 30 dagar. Den föregås för officerare, underofficerare och underbefäl av en befälsövning om i regel 10 dagar. Vid flygvapnet kan övningarna vara 15 respektive 5 dagar. Krigsförbandsövningarnas längd bör avpassas efter behovet, varvid i första hand bör tillses att förbandsutbildning i tillräcklig omfattning kan ske men även att kompletterande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning

kan genomföras. En differentiering av övningarnas längd med hänsyn till förbandets art bör därför eftersträvas. Genom att övningarna som nämnts avses skola återkomma oftare än de hittillsvarande repetitionsövningarna bör behovet av repetition minska. Förändringar av organisation, utrustning och stridsteknik bör härvid bli m i n d r e än nu från en övning till en annan, vilket bör minska behovet av kompletterande utbildning. Eftersom övningarn-a avses återkomma tätare, bör det därför eftersträvas att minska den enskilda övningens längd. Eftersom det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige h a r att delta kommer att öka, framstår det också ur sociala synpunkter som angeläget att en sådan förkortning sker. Värnpliktsutredningen anser, att icke för någon värnpliktig i framtiden b ö r ianspråktas mer än sammanlagt fem veckor för varje övning mot för n ä r v a r a n d e sex. För alla värnpliktiga i befälsbefattning skulle en inledande övning om exempelvis två veckors längd vara önskvärd. Med hänsyn till de begränsade resurserna i fråga om instruktörspersonal m. m. ävensom den knappa tillgången på tjänstgöringsdagar bör emellertid enligt utredningens mening i regel en differentiering ske, så att det mest kvalificerade befälet ges längre övning än övrigt befäl. Gjorda försök visar, att utbildningen utan olägenhet kan bedrivas på detta sätt och att även vissa fördelar härigenom erhålls. Behovet för de värnpliktiga i allmänhet av befattningsutbildning växlar beroende på olika befattningars sinsemellan varierande svårighetsgrad. Värnpliktiga i allmänhet, som h a n d h a r särskilt svårskött materiel behöver längre tid för repetition än annan personal. Motsvarande förhållande gäller perso-

185 nal som under krigsförbandsövning måste omskolas till ny befattning. Av de skäl som utredningen anfört under avsnitt B bör därför en differentiering av längden på krigsförbandsövningen eftersträvas i syfte att ge personal med behov av längre befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än övriga. Värnpliktsutredningen vill i detta sammanhang understryka att det förhållandet att en värnpliktig har behov av lång utbildningstid under grundutbildningen icke i och för sig betyder att just han också h a r behov av längre repetitionsutbildning. För närvarande måste kompanichef och kvartermästare samt sådan personal som skall tjänstgöra som materielredogörare få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande till förbandet i övrigt för att under en eller två dagar efter förbandets utryckning avveckla verksamheten. Det är emellertid icke ändamålsenligt atl sådan personal inrycker till övningen efter övrig befälspersonal. Därför bör kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts som materielredogörare efter prövning av behovet i det särskilda fallet kunna i samband med inkallelsen åläggas av truppregistreringsmyndigheten att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsförbandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen. Krigsförbandsövningarnas längd måste avvägas efter ett bedömt genomsnittsbehov för olika typer av förband. Vid sådana större tillämpningsövningar eller eljest då för vissa förband ifrågakoraraer tidskrävande transporter bör vid sådana förband övningen för de värnpliktiga i förbandet som har den kortaste övningslängden kunna förlängas högst tre dagar för att den egentliga utbildningstiden till följd av transporterna ej skall beskäras alltför mycket. Härigenom kan övningarna gene-

rellt göras kortare än som eljest varit möjligt. För att bland annat begränsa till minsta möjliga det bortfall av arbetskraft för näringslivet som krigsförbandsövningarna medför anser utredningen att det bör eftersträvas att i så stor utsträckning som möjligt bestämma krigsförbandsövnings längd till i stort sett jämna veckor och att låta inoch utryckning ske i början respektive slutet av en vecka. Arbetsmarknadsstyrelsen har bedömt en sådan ordning lämplig. Skulle de tillgängliga utbildningsveckorna utnyttjas till det yttersta, borde in- och utryckning ske på söndagar. Att söndagar utnyttjas på sådant sätt har hittills förekommit. Utredningen räknar emellertid med att, i all synnerhet vid en intensifiering av repetitionsutbildningsverksamheten, det icke är rimligt att härvid systematiskt ta i anspråk söndagarna ej minst med hänsyn till arbetsförhållandena för den yrkesanställda militära, civilmilitära och civila personalen av olika slag. I enlighet härmed h a r räknats med att inryckning i de flesta fall bör ske en måndag och utryckningen en lördag. Övningslängden blir därför i princip 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, exklusive inoch utryckningsdagar. Det bör emellertid understrykas att en sådan anpassning att in- och utryckning alltid skall ske på bestämda veckodagar knappast låter sig genomföras generellt, eftersom ofta vissa förband kan behöva ha sina övningar inbördes förskjutna en eller ett p a r dagar med hänsyn till olikheter i transporttider och materielvårdsbehov.

4. De särskilda övningarna

De särskilda övningarna bör som tidigare nämnts kunna ges olika inriktning och härvid avse antingen befälet —

186 främst underofficerare och officerare — eller huvuddelen av personalen i ett viktigare förband eller underavdelning därav. Syfte De särskilda övningarna bör vara ett komplement till krigsförbandsövningarna. Särskild övning inriktad på utbildning av befälet bör syfta till att hos det viktigare befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order. Särskild övning inriktad på utbildning av huvuddelen av personalen i ett förband eller underavdelning därav bör i första hand syfta till att vid vissa förband samträna den viktigare personalen — befäl och meniga — i stridstekniskt handhavande av materielen. Den bör förekomma för sådana förband som har så komplicerad stridsteknik (eller däremot svarande verksamhet) och sådan teknisk utrustning att det icke är tillräckligt att till den kompletterande utbildningen inkalla enbart det viktigare befälet. Intervall. Omfattning Intervallet för de särskilda övningarna bör, i förekommande fall, vara samma som för krigsförbandsövningarna d. v. s. även de särskilda övningarna bör för förbandens del infalla vart fjärde år. De bör så långt möjligt förläggas till tiden mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar. För att detta skall kunna genomföras, måste som framgår av det tidigare anförda den värnpliktige vara skyldig fullgöra högst fem särskilda övningar, varvid dock åläggandet kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara

krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning. De särskilda övningarna bör, såsom nu sker med de särskilda befälsövningarna, genomföras inom krigsförbandets ram. Särskild övning i form av särskild förbandsövning bedöms innebära en avsevärd merbelastning på utbildningsorganisationen. Det bör därför eftersträvas att begränsa dess användning till ett tämligen litet antal, särskilt betydelsefulla förband. För de flesta förband, för vilka övning utöver krigsförbandsövningarna erfordras, bör därför räknas med att övningen sker — ungefär såsom hittills vid armén och kustartilleriet — i form av särskild befälsövning. Vad utredningen under punkten 3 anfört om nödvändigheten av att all vid förbandet krigsplacerad personal deltar i krigsförbandsövningarna är tillämpligt på de särskilda övningarna beträffande personal, krigsplacerad i de befattningar som berörs av sådana övningar. Innehåll Utbildningen vid hittills bedrivna särskilda befälsövningar h a r i första hand avsett förbandets mobilisering, koncentrering samt strid och övrig verksamhet i anslutning till den taktiska huvuduppgiften. Vidare h a r ingått utbildning i personlig färdighet på tilldelat vapen och skyddsutrustning, övningarna har genomförts främst i form av kaderövningar, d. v. s. utan trupp. Enligt värnpliktsutredningens mening bör de framtida särskilda övningar som är inriktade på utbildningen av befälet ges en motsvarande uppläggning. F ö r de särskilda övningar — Utan motsvarighet i nuvarande utbildningssystem — som är inriktade på utbildningen av huvuddelen av personalen i

187 ett viktigare förband eller underavdelning därav bör enligt värnpliktsutredningens mening eftersträvas följande utbildningsinnehåll. Utbildningen bör i första h a n d omfatta övning av den personliga färdigheten och av personalens samverkan inom förbandets underavdelningar så att förbandets väsentligaste delar är väl samövade för sin uppgift. Utbildningen bör vidare avse grunderna för samverkan med förband av annat slag; praktisk övning härvidlag torde ej medhinnas. — All verksamhet som icke h a r direkt samband med huvuduppgiften måste inskränkas så långt som möjligt. Sålunda bör förberedelser vara vidtagna för att snabbt lämna ut utbildningsmaterielen på den plats där utbildningen skall ske; mobiliseringsövning kan därför i regel ej anordnas. Vid stabs- och sambandsförband kan krävas att i förväg utbyggts stabsplatser, trådförbindelser m. m. Rengöring av materiel vid avrustningen torde endast till en del kunna medhinnas av det inkallade förbandets personal. Rengöring m. m. måste därför i regel till en del utföras av annan personal, främst civil arbetskraft och handräckningsvärnpliktiga. Följaktligen kräver ifrågavarande särskilda övningar proportionsvis större serviceorganisation än krigsförbandsövningar. För sådan personal som deltar i särskild övning och som har speciella uppgifter i mobiliseringsarbetet bör under övningen också ske genomgång av personalens ifrågavarande uppgifter (jfr även närmast följande p u n k t ) .

Längd De nuvarande särskilda befälsövningarna h a r en längd av 15 dagar. Det synes böra eftersträvas att anpassa längden av den särskilda övningen efter behovet. En differentiering av öv-

ningens längd med hänsyn till förbandets art kan därför bli aktuell. övningen bör som nämnts i större utsträckning än krigsförbandsövningen bygga på förberedelser från den utbildande myndighetens sida. Verksamheten bör därför genast kunna bedrivas i full omfattning. Med hänsyn härtill och med hänsyn till att endast personal med kvalificerade eller tämligen kvalificerade uppgifter deltar, bör övningen vara av samma längd för all deltagande personal vid ett förband. Genom att både krigsförbandsövningarna och de särskilda övningarna återkommer oftare bör, av samma skäl som anförts beträffande krigsförbandsövningarna, det vara möjligt att minska den enskilda övningens längd. Enligt utredningens mening bör övningen ha en längd av högst omkring två veckor. För att kunna anpassas till den under punkten 3 nämnda veckorytmen bör härvid övningarna om möjligt ges en längd av antingen fyra eller elva dagar.

5. Mobiliseringsövningarna

Mobiliseringsövning bör som nämnts vara antingen mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Mobiliseringsövningarna har ingen motsvarighet i nuvarande utbildningssystem; dock h a r på frivillighetens grund anordnats mobiliseringsgenomgångar. Mobiliseringsgenomgång F ö r syftet med mobiliseringsgenomgången har redogjorts tidigare. Till mobiliseringsgenomgång bör få inkallas kompanichef (motsvarande befattningshavare), kompanikvartermästare (motsvarande befattningshavar e ) , mobiliseringsförberedare (med ersättare) och mottagningsförrättare (med ersättare). Härvid förutsätts att vederbörande bor så nära mobilise-

188 ringsplatsen att han beräknas kunna delta i mobiliseringsarbetet under det första dygnet räknat från den tidpunkt då mobilisering anbefalls. I princip bör den nämnda personalen vart annat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning. Mobiliseringsgenomgången inpassas med hänsyn till dessa övningar så att det förstnämnda önskemålet tillgodoses. Mobiliseringsgenomgång bör emellertid härutöver kunna beordras att äga rum vid annan tidpunkt, till exempel vid ändring av mobiliseringsplats. Mobiliseringsgenomgång bör genomföras på tid som mobiliseringsmyndigheten bestämmer. Den bör omfatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. Mobiliseringsgenomgång bör bestå av genomgång av förbandets mobiliseringshandlingar, studium av förbandets mobiliseringsplats och mobiliseringsförråd. I samband härmed bör den avsedda gången vid mobilisering genomgås. Möjligheterna att anordna utbildning under mobiliseringsskedet — främst i skjutning — bör klarläggas. Strids- eller arbetsuppgifterna under mobiliseringsskedet bör genomgås. Mobiliseringsgenomgång bör kunna anordnas även efter frivilligt åtagande närmast för att få till stånd dylik genomgång även i luckorna mellan de obligatoriska genomgångarna. Mönstringsövning Organisationen av vissa förband. För närvarande förvaras i princip all utrustning för krigsförbandens behov — såväl gemensam materiel som personlig utrustning — i mobiliseringsförråd i regel anordnade kompanivis. Enligt vad värnpliktsutredningen under hand underrättats om har inom försvarsstaben övervägts att i viss omfatt-

ning söka få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal förband skulle i hemmet förvara sin personliga utrustning, bland annat handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt uniform. De förband varom här är fråga utgörs av förband, som bland annat är avsedda för försvar av platser av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och som med hänsyn härtill måste kunna mobilisera inom några timmar. Flertalet förband med uppgifter i detta sammanhang är strängt lokalrekryterade; de är vid armén lokalförsvarsförband. De består huvudsakligen av äldre värnpliktiga. Flertalet förband är av sådan typ att de icke avses genomföra särskild övning. Organisationen av nämnda förband är delvis en fråga som ligger utanför värnpliktsutredningens uppgifter att ta ställning till. På utredningen torde framförallt ankomma att ta ställning till frågan om det är skäligt och lämpligt att ålägga värnpliktiga att förvara utrustning, bland annat handvapen, i hemmet. För den värnpliktige innebär ett dylikt åläggande vissa besvär med vård och tillsyn av materielen ävensom ett ekonomiskt ansvar för densamma. Enligt värnpliktsutredningens mening ä r olägenheterna härav i de flesta fall måttliga; redan nu förvarar exempelvis hemvärnsmännen sin utrustning på detta sätt. Det är emellertid uppenbart att i en del fall — beroende på bostadsförhållanden, förvaringsmöjligheter och familjeförhållanden — särskilt förvaringen av handvapen i bostaden kan vara en betydande olägenhet för den värnpliktige. Enligt värnpliktsutredningens mening bör med hänsyn härtill den värnpliktige icke åläggas såsom skyldighet att förvara sin utrustning i hemmet. Däremot bör man enligt utredningens mening kunna bemyndiga

189 de militära myndigheterna att lämna ut utrustning till personalen vid nu ifrågavarande förband. Utrustning förutsattes härvid icke skola utlämnas om den värnpliktige reser invändning mot att förvara densamma. Värnpliktsutredningen förutsätter, att före sådant utlämnande samråd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition. Om så av säkerhetsskäl anses nödvändigt, kan det övervägas att förvara vapen och ammunition på annan plats än i hemmen, exempelvis grupp- eller plutonsvis i anslutning till avsedda stridsställningar eller vid samlingsplats. Utbildningen av förbanden. Organiseras förband av angivet slag, bör de enligt utredningens mening fullgöra krigsförbandsövning i vanlig ordning. Däremellan bör förbanden såsom mönstringsövning fullgöra viss utbildning som sammanhänger med förbandets speciella stridsuppgifter. Syftet med mönstringsövningen bör vara att vid förband med särskilt korta mobiliseringstider öva att snabbt genomföra en mobilisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa .stridsuppgifter eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsövningar. Detta innebär, att i genomsnitt en fjärdedel av antalet förband av ovan angiven typ övas årligen. Antalet övade förband förutsätts bli tämligen litet. Mönstringsövning bör också kunna anbefallas vid annan tidpunkt för att vid behov snabbt kunna höja insatsberedskapen, till exempel i ett läge då det kan antas att ett beslut om beredskapsövning eller mobilisering är nära förestående eller — vilket synes vara -ett mera sannolikt fall — ovisshet fö-

religger om behovet av att, med hänsyn till den utrikespolitiska händelseutvecklingen, inkalla värnpliktiga till beredskapsövning eller krigstjänstgöring. I sådana fall bör kunna ifrågakomma att beroende på läget ta i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de som står i tur för inkallelse under året. Vid behov bör härvid alla förband som är avsedda för mönstringsövning under en fyraårsperiod få inkallas. Övningen bör ha en längd av högst 24 timmar, tid för in- och utryckning inräknad. Detta innebär till exempel att personalen kan vara i tjänst från klockan 12 en dag till samma tidpunkt påföljande dag. Övningen bör få utsträckas till 48 timmar om den anbefallts för att snabbt höja insatsberedskapen. En sådan förlängning bedöms nödvändig för att säkerställa beredskapstäckningen och ge rådrum för slutligt beslut om åtgärder med hänsyn till lägets krav. •— Det bör beaktas att den normala tiden för övningens längd, 24 timmar, är beräknad bland annat under förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de värnpliktiga. Är så icke fallet, måste övningen förlängas. Det bör eftersträvas att — med bibehållande av övningens syfte — i stor utsträckning förlägga mobiliseringsövningarna till veckosluten. Till mönstringsövning bör endast kunna inkallas personal i förband, som uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad i förväg om att den kan komma att inkallas till mönstringsövning. Härvid bör bland annat lämnas upplysning om h u r vederbörande skall förfara vid sjukdom eller annat giltigt förfall. Den värnpliktige skall ha rättighet att i förväg meddela närmaste anhörig och arbetsgivaren om att han tillhör förband, vilket kan komma att övas på nu angivet sätt.

190 Den värnpliktiges skyldighet att delta i övning av nu ifrågavarande slag innebär givetvis icke någon inskränkning i hans möjligheter att, när inkallelse till övning icke skett, vid varje tidpunkt själv bestämma sin vistelseort. Inkallelse innebär, att inställelse skall ske snarast. Inkallelse sker i form av post-, bud- eller teleinkallelse. Åtgärder skall vara vidtagna så att personal som icke bör delta i övningen med hänsyn till civil anställning — till exempel pågående jourtjänst — familjeförhållanden eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Den som icke inställt sig till övning skall avkrävas intyg om anledningen till uteblivandet. Mönstringsövningen bör omfatta alarmering, samling, utlämning av viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av stridsgruppering och i samband därmed kort tilllämpningsmoment. Efter detta bör skjutning äga rum och utlämnad utrustning kontrolleras samt vid behov kompletteras. Mönstringsövning kommer, som av det anförda framgår, att till syfte och genomförande likna de larmövningar som sedan lång tid tillbaka anordnats vid hemvärnet. Mönstringsövning bör genomföras efter en plan, som årligen fastställs av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Beslut om avvikelser från planen måste självfallet också fattas av Kungl. Maj:t. Planen bör omfatta förteckning över förband som avses övas, ungefärliga tidpunkter härför samt platser för övning. Omfattningen av den värnpliktiges skyldighet att fullgöra mobiliseringsövning För att tillgodose det angivna syftet med mobiliseringsgenomgången, nämligen att möjliggöra att mobiliserings-

uppgifterna genomgås ungefär vart annat år, skulle för en värnpliktig som ej deltar i särskild övning eller mönstringsövning erfordras fem övningstillfällen om vardera en dag. För att tillgodose syftet med mönstringsövningarna skulle likaledes erfordras fem övningstillfällen om normalt vardera en dag men i vissa fall två dagar. Härvid har 24 (48) timmars övning i en följd betraktats som en dag (två dagar), även om timmarna är fördelade på fler kalenderdygn. Sammanlagt skulle alltså för mönstringsövningar i och för sig erfordras att den värnpliktige var skyldig tjänstgöra tio dagar. Utredningen anser sig dock, med hänsyn till att normalbehovet utgör endast fem dagar, böra begränsa den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för mönstringsövningar till högst åtta dagar. Värnpliktiga som deltar i mönstringsövning kan som framgår av det tidigare anförda i regel ej ifrågakomma för mobiliseringsgenomgång. Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliseringsövningar föreslås därför bestämd till fem övningstillfällen om tillsammans högst åtta dagar — beräknade på sätt i det föregående angivits — varav högst fem dagar får tas i anspråk för mobiliseringsgenomgång.

E. Insatsberedskapen systemet

och

utbildnings-

1. Allmänna önskemål beträffande insatsberedskapen

Krigsmakten uppbyggd enligt gällande försvarsbeslut avser i första hand att tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen medan insatsberedskapen satts i a n d r a h a n d (jfr kap. 5 ) . De krav på insatsberedskap som, mot bakgrund av denna avväg-

191 ning i stort, krigsmakten skall tillgodose h a r av överbefälhavaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut allmänt angivits på i huvudsak följande sätt. Insatsberedskapen bör kunna anpassas efter hur snabbt de olika förbanden eller stridsmedlen beräknas behöva insättas vid ett angrepp mot oss. Den högsta insatsberedskapen måste gälla för luftförsvarsmedlen, eftersom angrepp genom luften kan komma först och särskilt snabbt. Mindre snabbt krävs insats av till exempel markstridskrafternas huvuddel, eftersom större invasionsföretag kan genomföras först efter vissa angreppsförberedelser. I fråga om insatsberedskap bör det därför ställas högre krav på flygstridskrafterna och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Bedömningarna av risken för mer eller mindre överraskande krigsutbrott är i vissa avseenden osäkra. Allmänt sett är det därför ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Insatsberedda styrkor — avvägda efter det militärpolitiska lägets krav — bör kunna möta överraskande anfall och skydda mobiliseringen av krigsmaktens huvuddel. En i och för sig önskvärd insatsberedskap i fredstid måste för vårt lands del av ekonomiska skäl ersättas med förmåga till snabba beredskapshöjningar i skärpta lägen. En ofrånkomlig förutsättning för att ett beredskapssystem av detta slag skall kunna fungera är att statsledningen vid behov snabbt — och även på tämligen svaga indikationer — fattar beslut om att skärpa beredskapen. I annat fall rubbas själva grunden för systemets effektivitet. I högre grad än tidigare måste vi vänja oss vid att betrakta tillfälliga beredskapshöjande åtgärder som normala företeelser under perioder av stor politisk spänning. Detta är en följd av det svenska, på allmän värnplikt byggda beredskapssystemets utformning. Genom att krigsmaktens beredskap grundas på en hög långsiktig beredskap och en hög mobiliseringsberedskap i förening med stor förmåga till snabba höjningar av insatsberedskapen, blir dock kraven stora på underrättelsetjänstens effektivitet. Värnpliktsutredningen h a r med företrädare för överbefälhavaren haft en

rad överläggningar i syfte att på olika p u n k t e r få preciserat innebörden av föreliggande önskemål om insatsberedskap, exempelvis med avseende på styrkornas storlek, sammansättning, utbildningsnivå, dislokation och färdighållning till tiden och beträffande sambandet mellan de ganska skiftande önskemålen i fråga om kraven på olika försvarsgrenar. Värnpliktsutredningen tolkar vad som anförts i förarbetena till gällande försvarsbeslut och vid de nämnda överläggningarna med företrädare för överbefälhavaren så att, med de resurser som gällande försvarsbeslut ställer till förfogande, önskemålen rörande insatsberedskapen i stort karakteriseras av att inga väsentliga minskningar bör ske i förhållande till nuläget och att någon förbättring är önskvärd. 1

2. Vägar att tillgodose önskemålen om insatsberedskap Värnpliktsutredningen vill först med kraft understryka det förhållandet att den svenska krigsmaktens uppbyggnad enligt gällande försvarsbeslut innebär att den största vikten lagts vid att kunna vidmakthålla en tillräckligt omfattande, väl utbildad och snabbt mobiliserbar krigsorganisation medan i gengäld inom de totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges kontinuerligt insatsberedda styrkor. Krigsmakten i fred är alltså i första hand en organisation för utbildning och mobilisering eller, med andra ord, uppbyggandet av långsiktsberedskapen och mobiliseringsberedskapen har prioriterats. Behovet av insatsberedda styrkor inom ramen för en p å detta sätt upp1 I sammanhanget må nämnas att vad som anförs i överbefälhavarens i maj 1965 avlämnade utredning om det militära försvarets fortsatta utveckling — ÖB 65 — i princip icke innebär några ändringar härutinnan.

192 byggd krigsmakt kan tillgodoses på olika sätt. Vad som är lämpligaste sätt beror bland annat på behovets art. Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt återkommande, exempelvis behov av viss luftbevakning och behov av enheter som kan hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som kan skifta med årstiderna, kan förutses tämligen lång tid i förväg. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska lägets växlingar och kan betraktas som tillfälliga. Behoven i sådant hänseende måste kunna tillgodoses med kort varsel. För att tillgodose de nämnda, ständiga eller ständigt återkommande behoven kan ifrågakomma att använda antingen förband under grundutbildning eller förband under repetitionsutbildning. Vilken lösning som bör väljas bör avgöras från fall till fall. De synpunkter som främst gör sig gällande vid en avvägning av nämnt slag är följande. Först kan frågan ses u r insatsberedskapens synpunkt. Med användning av förband under grundutbildning för insatsberedskapens upprätthållande krävs i allmänhet att ett mindre antal enheter behöver bindas för uppgiften än om beredskapstäckningen skall ske med förband under repetitionsutbildning. Att vidmakthålla en mer kontinuerlig insatstäckning med förband under repetitionsutbildning kräver nämligen att ett stort antal krigsförband engageras i sådan verksamhet. Om en bataljon under grundutbildning vid armén anses ge beredskapstäckning under exempelvis de fyra sista månaderna av grundutbildningen så måste för att erhålla motsvarande täckning med förband under repetitionsutbildning varje å r oa sex bataljoner ur krigsorganisationen avses härför, förutsatt att krigsförbands-

övningarna med hela förband omfattar tre veckor. Om krigsförbanden övas vart fjärde år, måste därför ca 24 bataljoner ur krigsorganisationen avses för denna uppgift. Det fortlöpande utbytet av krigsförband med beredskapsuppgifter som således måste ske om beredskapen skall tillgodoses med förband under repetitionsutbildning kan verka försvagande på insatskraften. Insatskraften hos det enskilda grundutbildningsförbandet torde å andra sidan vara ojämn. Den ökas givetvis i samma mån som under utbildningen färdigheterna hos enskilda förband stegras och befästes. Vidare må framhållas att tillgången på aktivt befäl vid grundutbildningsförbanden är större än vid krigsförband under repetitionsutbildning. Också hos repetitionsutbildningsförbanden kan variationer i insatskraften förekomma med hänsyn till utbildningsnivån; utredningen bedömer emellertid att utrymmet för sådana variationer är mindre än vid grundutbildningsförbanden om man bortser från det fall att omskolning skall äga rum. Därtill kommer att organisation, numerär och utrustning hos repetitionsutbildningsförbanden i allt väsentligt överensstämmer med de för krig avsedda förhållandena medan hos grundutbildningsförbanden resurserna i dessa avseenden i vissa fall kan vara större och i andra fall mindre. Tillsammantaget finner utredningen att några avgörande skillnader i fråga om insatskraft icke kan bedömas föreligga mellan grundutbildnings- och repetitionsutbildningsförband. För mobiliseringsberedskapen kan användning av grundutbildningsförband för mera fortvarig beredskapstäckning — om icke särskilda anstalter träffas — medföra den avgjorda nackdelen att, om förbanden i ett kritiskt läge blir bundna av beredskaps- eller stridsuppgifter, mobiliseringen försvåras för de

193 egentliga krigsförbanden till följd av att aktivt befäl och viktig materiel är ianspråktagen vid beredskapsförbanden. Om man i stället använder repetitionsutbildningsförband ur krigsorganisationen för beredskapsuppgifter försvåras icke en eventuell mobilisering av övriga krigsförband. Ur mobiliseringsberedskapens synpunkt är det därför avgjort mer fördelaktigt att för nu ifrågavarande beredskapsuppgifter använda krigsförband under repetitionsutbildning. Om en nära överensstämmelse finns mellan freds- och krigsorganisation utjämnas emellertid skillnaderna härvidlag mellan grundutbildningsförb a n d och repetitionsutbildningsförband. Ålagda beredskapsuppgifter kan inverka på utbildningen och därmed på den långsiktiga beredskapen såväl vad gäller grundutbildningsförband som repetitionsutbildningsförband på det sättet att man kan tvingas att för utbildningen välja en årstid och en terräng som u r utbildningssynpunkt är ofördelaktig och som därför kan försämra utbildningsresultatet. F ö r repetitionsutbildningsförbanden gäller därutöver att beredskapsuppgifter kan medföra att inriktningen av utbildningen på förbandets direkta krigsuppgift försvåras därigenom att andra krigsförband med vilka samövning bör ske ofta icke kan övas samtidigt eller att utbildningen måste förläggas till ett område som icke direkt ansluter till förbandets krigsuppgift. Härtill medverkar det förhållandet att krigsförbandsövningarna är korta, vilket i och för sig förutsätter att utbildningsbetingelserna är gynnsamma för att utbildningsmålet skall kunna nås under övningen. Konsekvensen för krigsorganisationens utbildningsstandard totalt sett av att krigsförband används för beredskapsuppgifter kan bli stor, eftersom, som framgår av det inledningsvis anförda, ett stort 13—514534

^ h t a l .förhand ur krigsorganisationen måste engageras för att en i och för sig tämligen begränsad uppgift skall kunna lösas fortvarigt. Utredningen finner det för långsiktsberedskapen vara minst belastande att för fortvariga beredskapsuppgifter i allmänhet använda förband u n d e r grundutbildning. Vid en sammanvägning av de anförda fördelarna och nackdelarna vill det förefalla utredningen som om det i allmänhet vore fördelaktigare att tillgodose insatsberedskapsbehoven med förband u n d e r grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana förband — framförallt gäller detta armén och kustartilleriet — kan vara disponibla måste emellertid även förband under repetitionsövning utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen. Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan h u r de mera tillfälliga insatsberedskapsbehoven bör tillgodoses främst avseende vid den omständigheten att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är ett system för att utbilda värnpliktiga. Då systemet utformades kunde emellertid icke bortses från att behov kunde uppkomma av att hålla krigsförband insatsberedda. Detta har avsetts skola ske genom utanför utbildningssystemet liggande beredskapsövningar. Enligt 1941 års värnpliktslag kan värnpliktiga inkallas till beredskapsövning (27 § 2 mom. värnpliktslagen; jfr h ä r o m betänkandets kap. 2). Denna utväg är — vilket också framgick då värnpliktslagens bestämmelser härom skapades — ett naturligt komplement till en grundutbildning som endast omfattar ett år eller mindre. Beredskapsövningen stör i princip icke repetitionsutbildningen av krigsförbanden. Styrkorna kan lätt avpassas efter det aktuella behovet. Ur samhällets och den

194 enskildes synpunkt är emellertid övningarna självfallet en särskild belastning. Belastningen måste emellertid ses som priset för att man under normala tider icke håller större stående styrkor. Det kan, bland annat med hänsyn till den merbelastning för samhället som inkallelser till beredskapsövning innebär, bli svårt att vid behov få till stånd ett beslut om dylika inkallelser vilket begränsar användbarheten av detta slag av övningar. Utredningen anser dock att beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen är den i princip mest logiska och riktiga lösningen av tillfälligt uppkommande behov av insatsberedskap. Beredskapsövning innebär emellertid som nämnts en extra belastning och medför behov av extraordinära åtgärder. I många fall, då behov av mindre eller kortvarigare förstärkningar av insatsberedskapen bedöms föreligga, är det därför i praktiken önskvärt att icke behöva tillgripa extra ålägganden. Insatsberedskapen bör då kunna tillgodoses genom smärre omläggningar inom

ramen för utbildningssystemet. Vad som härvidlag främst kommer i fråga är ändrad fördelning i tiden av krigsförbandens repetitionsutbildning. De förändringar av utbildningsbetingelserna som härvid bör kunna godtas är att ett förband får fullgöra övning ett år tidigare eller senare än det eljest skulle ha gjort eller få övning förlagd till annan tid på året än eljest. En bedömning av nackdelar och fördelar totalt sett med en sådan omläggning får härvid göras från fall till fall. Därjämte kan komma i fråga att anordna mönstringsövningar. Värnpliktsutredningen har utgått från att såsom redan nu är fallet den av Kungl. Maj :t utfärdade inskrivningsförordningen skall innehålla föreskrifter om h u r lång tid de värnpliktiga skall erhålla inkallelseorder före avsedd inställelsetidpunkt. Denna tid bör emellertid liksom nu kunna underskridas då särskilda skäl föranleder därtill; behov av snabb höjning av insatsberedskapen kan enligt utredningens mening vara ett sådant skäl.

A V D E L N I N G IV

Värnpliktsutbildningen vid armén

KAPITEL 10

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid armén

1. Inledning

2. Arméns uppgifter

Värnpliktsutredningen har, efter redovisning av direktiven för utredningen, i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värnpliktsutbildningen, såsom krigets ändrade karaktär, gällande försvarsbeslut, krigsmaktens personal, utvecklingen på skolans och arbetsmarknadens områden m. m. samt anfört synpunkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbildningens utformning. Utgående bland annat härifrån h a r värnpliktsutredningen vidare i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid utformningen av värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna.

Arméstridskrafternas huvuduppgift i krig är att i samverkan med stridskrafter ur övriga försvarsgrenar avvärja invasion. Avvärjning av invasion skall i första hand förberedas inom de mest sannolika invasionsområdena. Inom övriga delar av landet försvaras h a m n a r och landstigningsplatser, marina baser och flygbaser samt andra för totalförsvaret betydelsefulla platser och anläggningar. Ytterligare stridskrafter skall snabbt kunna tillföras dessa områden. Arméns uppgifter i fred är att förse krigsorganisationens enheter med utbildad personal — fast anställd och värnpliktig — och med erforderlig materiel. En ytterligare uppgift är att förbereda och genomföra mobilisering av krigsorganisationens enheter och att avlämna dessa till de militära myndigheter som leder operationerna. Dessutom skall upprätthållas en viss insatsberedskap.

Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför. I detta kapitel kommer •— efter en redovisning av arméns uppgifter och organisation sådana dessa med utgångspunkt i nu gällande försvarsbeslut kan beräknas föreligga omkring år 1971 — det nuvarande utbildningssystemet vid armén att beskrivas och granskas mot bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna.

3. Organisationen

Krigsorganisationen Fältförband. För kvalificerade anfallsuppgifter erfordras förband med stor eldkraft och rörlighet. Kraven på personalens fysiska styrka och uthållighet är särskilt stora vid dessa förband och de bör därför huvudsakligen bestå av unga värnpliktiga. Utöver de egentliga anfallsstyrkorna

198 behövs förband som lämnar anfallsstyrkorna understöd i fråga om eld, fältarbeten, underhåll, samband o. s. v. De behöver ha en kvalitet som svarar mot anfallsstyrkornas. Detta innebär bland annat, att de värnpliktiga icke får ha för hög ålder. Nämnda slag av förband betecknas fältförband. De viktigaste fältförbanden utgörs av brigaderna. Dessa kan komma att uppträda under mycket skiftande terrängoch klimatförhållanden. Operationer måste kunna genomföras i områden som i huvudsak består av småbruten terräng, där en motståndares pansarstyrkor har svårt att göra sig gällande, men även i öppen terräng, vilket ställer krav på att organisation och utrustning är avpassad för strid mot mekaniserade förband i sådan terräng. I Övre Norrland kan strid i vägfattig terräng samt i stort snödjup bli aktuell vilket kräver förband med speciell organisation och utrustning. De olika betingelser under vilka brigaderna i första hand kan komma att uppträda har föranlett att tre typer av brigader skapats, nämligen infanteri-, pansar- och norrlandsbrigader. Infanteribrigaden och norrlandsbrigaden består bland annat av skyttebataljoner, artilleridivision, ingenjörbataljon och underhållsbataljon. Norrlandsbrigaden är utrustad med bandvagnar. Båda brigadtyperna skall, för lösande av vissa anfallsuppgifter, kunna förstärkas med stridsvagnar. — Skyttebataljonen består bland annat av skyttekompanier och granatkastarkompani. Dess styrka utgör omkring 1 000 man. Pansarbrigaden består bland annat av pansarbataljoner, artilleridivision, ingenjörbataljon och underhållsbataljon. Kärnan i pansarbrigaden utgörs av stridsvagnar. Skyttetruppen transporteras i pansarbandvagnar. — Pansarbatal-

jonen består bland annat av stridsvagnskompanier, pansarskyttekompanier och pansarbatteri. Dess styrka utgör omkring 1 000 man. Lokaiför svarsförband. I gräns- och kustområden liksom inom riket i övrigt finns ett stort antal viktiga platser, som måste försvaras. Sådana platser kan liksom hittills vara förstahandsmål för en angripare vid överraskande anfall. Det är därför viktigt, att förband som avses för försvar av dessa platser snabbt kan göras stridsberedda. Kravet på förmåga till snabb mobilisering, möjliggjord bland annat av utpräglat lokal rekrytering, är därför högt. För dylika uppgifter avses även i framtiden förband organiserade och utrustade enbart för till en viss plats bunden försvarsstrid. Dessa förband benämns värnförband. Vid värnförbanden behöver personalen icke ha så hög fysisk spänst som vid övriga förband. För dessa avses därför liksom hittills främst äldre värnpliktiga. Värnförbanden är avsedda för försvar av hamnar, av kuststräckor särskilt lämpade för landstigning, av marina baser och av flygfält, av gränsövergångar och av viktiga trafikknutpunkter. I försvarsuppgiften ingår även att förbanden i mindre avdelningar skall kunna utföra motstötar, exempelvis för att återta stridsställning som tidigare utrymts. Förbandens organisation och utrustning är avpassad från fall till fall med hänsyn till uppgifterna. Värnförbanden består huvudsakligen av skytteoch kulspruteförband samt värnkanongrupper. Värnförbanden är utrustade för försvar även mot en pansrad motståndare. De grupperas i befästningar som så långt möjligt utbyggs i fred. Värnförbanden är i huvudsak organiserade som värnkompanier. För att värnförbandens försvar skall kunna ges tillräcklig hållfasthet finns

199 förband, som kan omgrupperas mellan olika områden för att snabbt förstärka försvaret och aktivt — bland annat genom begränsade anfall — medverka till att fiendens anfallskraft bryts. Vid fältförbandens strid förekommer även uppgifter av mindre offensiv karaktär. F ö r uppgifter av denna art, som främst omfattar försvarsstrid men också kräver anfall av begränsad omfattning, avses i första hand förband, som exempelvis i fråga om utrustningen har en kvalitet mellan värnförband och fältförband och som kan omgrupperas med egna medel. För sådana uppgifter avsedda förband benäms cykelskytteförband. Cykelskytteförbanden är i regel organiserade i cykelskyttebataljoner. Vapenutrustningen är i det närmaste av samma kvalitet som vid skyttebataljon i infanteribrigad. Granateldkraften i cykelskyttebataljonen är dock mindre, vilket gör att bataljonen kan lösa endast begränsade anfallsuppgifter. Bataljonen har god rörlighet. Härutöver finns fasta och rörliga batterier, luftvärn, fältarbetsförband samt sambands- och underhållsförband av en kvalitet som svarar mot den hos värnförbanden och cykelskytteförbanden. Värnförband, cykelskytteförband samt sistnämnda slag av förband benämns lokalf örsvarsförband. Etappförband. Fält- och lokalförsvarsförbanden inrymmer underhållsförband, som medför förnödenheter m. m. svar a n d e mot ett förstahandsbehov. Dessa förband är i sin tur hänvisade till underhållsförband med större kapacitet — etappförband. Dessa avses liksom hittills bestå av äldre värnpliktiga som överförts från fältförband och omskolats under krigsförbandsövning för sin nya uppgift. Etappförbanden är sammanhållna i bataljoner, som h a r en organisation avpassad för underhåll av en till två bri-

gader. De kan omgrupperas med egna medel. Hemvärn. Transportteknikens utveckling ökar, som tidigare nämnts, sannolikheten för samtidiga anfall över stora områden. På grund härav krävs bland annat, att bevakning organiseras över så stor del av landets yta som möjligt. I denna ytbevakning behövs medverkan av hemvärn. Genom att hemvärnet kan träda i funktion med mycket kort varsel — några timmar — är det möjligt att även vid överraskande anfall med hemvärnets hjälp skapa ett skydd för mobilisering m. m. Depåförband. Depåförband är förband särskilt organiserade för personalersättning. Sammanfattning. Arméstridskrafterna avses liksom nu även i framtiden bestå av fältförband, lokalförsvarsförband, etappförband, hemvärn och depåförband. Förbanden ges en personell och materiell kvalitet som är noga avpassad till huvuduppgiften. Gemensamt för alla förband gäller emellertid att de skall kunna uppta strid, mot såväl skyttesom pansartrupp, vilket ställer krav på utbildning och utrustning härför. Fredsorganisationen De i krigsorganisationen ingående förbanden ur armén h a r i mycket ringa omfattning sina direkta motsvarigheter i fredsorganisationen i form av stående enheter eller kaderförband. Fredsorganisationen har i stället utformats med tanke på uppgiften att utbilda och att kunna mobilisera förband för krigsorganisationen. Utbildningen av värnpliktiga genomförs vid ett femtiotal fredsförband — regementen, kårer och bataljoner — samt vid vissa centrala skolor. Fredsorganisationens utbildningskapacitet är avpassad så att årligen kan utbildas den kontingent om 36 500 värn-

200 pliktiga, som erfordras för att vidmakthålla krigsorganisationen och tillgodose behovet i fred av handräckning. För ett exempel på utbildningsorganisation och befälsstater för denna vid ett normalinfanteriregemente torde få hänvisas till 1954 års befälsutrednings betänkande Arméns befäl (SOU 1959:29, s. 169). Avvikelser från den där föreslagna och sedermera godtagna organisationen kan förekomma beroende på de lokala förhållandena, exempelvis beträffande befälstillgången och krigsorganisationens behov av personal till olika befattningar. Frågan om befälsstaterna vid arméns specialtruppslag är för närvarande under prövning och läget beträffande dessa vid den tidpunkt — omkring år 1971 — som redogörelsen i övrigt avser är därför något osäkert. Personalbehov och krigsplaceringsnormer För att på lång sikt tillgodose personalbehovet i arméns krigsorganisation och behovet av h a n d r ä c k n i n g i fred erfordras årligen för grundutbildning en kontingent av som nämnts 36 500 man, värnpliktiga för rekrytering av aktiv personal inräknade. Denna kontingent medger även, att den nödvändiga personalreserven (mobiliseringsreserv och personalersättningsreserv) kan upprätthållas, d. v. s. den personalreserv som fordras för att möjliggöra en riktig krigsplacering av personalen i fred, för att täcka sjukavgångar m. m. vid mobilisering och för att i krig ersätta stridsförluster. Utbildningskontingentens genomsnittliga fördelning på värnpliktskategorier framgår av tabell 10: 1. 1948 års värnpliktskommitté utgick från den normen för krigsplacering av de värnpliktiga, att 15 årsklasser erfordrades för att fylla behovet av personal till fältförbanden och till dessas

Tabell 10:1. Arméns årliga värnpliktskontingent omkring år 1971 enligt vad som följer av 1963 års försvarsbeslut samt kontingentens genomsnittliga fördelning på värnpliktskategorier Kategori Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst.. Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst Värnpliktiga uttagna för unVärnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst. . . . Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning Summa

Antal värnpliktiga

23 100 2 700 x

7 000 800

2 900 36 500

1 Ett mindre antal värnpliktiga, som med hittills tillämpad ordning främst på grund av behovet av utbildningstid skulle uttagits till underbefäl, har i tabellen hänförts till värnpliktiga i allmänhet (jfr kap. 11, punkten 3). 2 Utbildning till värnpliktig officer genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorganisationens behov skall tillgodoses, fordras att 1 000 av de 2 900 underofficersuttagna värnpliktiga genomgår sådan utbildning.

personalreserv. Behovet bedömdes lika för alla truppslag. Till följd av ändringar i krigsorganisationen ianspråktar numera fältförbanden en mindre och lokalförsvarsförbanden en större andel än tidigare av antalet värnpliktiga. Förändringen beror främst på att, på grund av högre materielkostnader, andelen fältförband måst begränsas i förhållande till tidigare. I fältförbanden, vilka avses för de fysiskt mest krävande uppgifterna, b e räknas i framtiden liksom hittills i första hand de yngsta värnpliktiga placeras. I genomsnitt erfordras som en följd av den angivna utvecklingen numera omkring 13 av de yngsta årsklasserna för att tillgodose fältförbandens behov av värnpliktiga. — Vid infanteriet och pansartrupperna organiseras de förband som bland fältförbanden h a r att utstå

201 de hårdaste fysiska påfrestningarna. Dessa förband har därför ett större behov av unga värnpliktiga än övriga fältförband. Det har ansetts angeläget att åstadkomma omkring två års föryngring av personalen i fältförbanden i infanteriet och pansartrupperna. Detta för å andra sidan med sig att fältförbanden ur övriga truppslag måste rekryteras ur i genomsnitt 16 årsklasser. Det nu anförda har lett till följande krigsplaceringsnormer, vilka enligt av arméledningen utarbetade långsiktsplaner skall genomföras. Vid i första hand infanteriet och pansartrupperna skall personalen i regel placeras i fältförband eller persönalreserv härför under de elva första åren. Härvid erfordras i framtiden ett antal värnpliktiga motsvarande i genomsnitt ca åtta årsklasser för att fylla förbandens krigsstyrka medan övriga utgör personalreserv. Fältförbanden omsätts härvid således i åttaårsrytm. Under återstående tid, 16 år, placeras de värnpliktiga antingen i lokalförsvarsförband eller i etappförband. — Vid övriga truppslag skall personalen placeras i fältförband eller personalreserv härför under 16 år. En styrka motsvarande i genomsnitt ca tolv åldersklasser erfordras därvid för att fylla förbandens krigsstyrka. Övriga ingår i personalreserven. Fältförbanden inom dessa truppslag omsätts härvid således i tolvårsrytm. Återstående del av tjänstetiden, elva år, placeras de värnpliktiga i lokalförsvarsförband. Värnpliktsutredningen lägger arméledningens nu angivna krigsplaceringsnormer till grund för sina fortsatta överväganden. 4. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas för utbildning

tjänstgöringsskyldighet

Värnpliktiga i allmänhet tilldelade armén är enligt värnpliktslagen skyldiga

tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om 304 dagar samt tre repetitionsövningar envar om 30 dagar. Värnpliktiga uttagna för underbefälsutbildning och tilldelade armén är enligt värnpliktslagen skyldiga tjänstgöra 444 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om 324 dagar samt tre repetitionsövningar envar om 30 dagar. Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning och tilldelade armén är enligt värnpliktslagen skyldiga fullgöra en första tjänstgöring och en fortsatt tjänstgöring om sammanlagt högst 450 dagar samt tre repetitionsövningar envar om 30 dagar. De som uttagits för utbildning till värnpliktiga officerare är skyldiga att härutöver fullgöra ytterligare fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar; uttagning för utbildning härtill må ske endast efter de värnpliktigas medgivande. Enligt värnpliktslagen gäller härutöver för armén tilldelade värnpliktiga i fråga om befälsövningar följande. — Värnpliktiga som genomgått befälsutbildning eller utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl må enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar kunna åläggas att, utöver ovan n ä m n d tjänstgöring i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra befälsövning omfattande tio dagar. — Värnpliktiga, vilka genomgått underofficers- eller officersutbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom underofficerare eller officerare, må enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar kunna åläggas att utöver nyssnämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar. Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst.är skyldiga fullgöra soldatoch befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt

202 fortsatt tjänstgöring under högst 140 dagar. Konungen äger förordna om minskning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må tjänstgöringstiden — dock icke tid för repetitionsövningar och befälsövningar — förkortas med högst sju dagar. Härutöver må bland annat tiden för första tjänstgöringen vid armén för underbefälsuttagna värnpliktiga förkortas med högst sju dagar. De angivna bestämmelserna har tilllämpats på följande sätt. Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch officersutbildning har i princip helt tagits i anspråk. Grundutbildningen har i vissa fall förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Tjänstgöringstiden för underbefälsuttagna har förkortats med högst sju dagar för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före grundutbildningens påbörjande; förkortningen har för utbildningens del avbalanserats genom att det i utbildningstiden ingående övningsuppehållet för dessa värnpliktiga gjorts kortare. För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärnpliktiga och värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst liksom också i fråga om dessa värnpliktigas utbildning i övrigt torde få hänvisas till kapitel 29. I återstoden av avdelning IV behandlas därför dessa värnpliktigas förhållanden icke alls eller endast i för sammanhanget nödvändig omfattning. Grundutb ildn ingen Grundutbildningens mål är allmänt att hos den värnpliktige skapa ansvarskänsla och självdisciplin samt en sådan psykisk och fysisk motståndskraft som

ger den värnpliktige förutsättningar att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigsliknande förhållanden. I fråga om befattningsutbildning gäller att den värnpliktige skall bibringas sådan färdighet i avsedd befattning att han kan krigsplaceras i denna efter grundutbildningens slut. I fråga om förbandsutbildning gäller bland annat att förbanden skall uppnå god färdighet i plutons och kompanis uppträdande och strid under vanligen förekommande lägen, samt god färdighet i bataljons marsch, förläggning, gruppering och anfall under snabba lägen. Ytterligare utbildning i bataljon och brigad sker enligt bestämmelser, som årligen utfärdas av chefen för armén och av militärbefälhavare. Det nu anförda gäller framför allt infanteriet och pansartrupperna. Inpassningen under året av grundutbildningen framgår av bild 10:1. Vid arméns huvuddel sker, som framgår av bilden, inryckningen till grundutbildningen under våren eller sommaren. Denna inpassning är vald för att ge lämpligaste klimatförhållandena under utbildningen. Förutsättningarna för att genomföra den inledande delen av utbildningen på kortaste tid och med bästa resultat är störst under sommaren. Under hösten sedan skörden är intagen och under vintern då marken är tjälad, är det i viss utsträckning möjligt att för förbandsutbildningen som då upptar största delen av tiden disponera mark utanför de militära övnings- och skjutfälten. De värnpliktiga får med denna inpassning efter hand vänja sig vid ett allt hårdare klimat. Vinterutbildning enskilt och i förband kan genomföras då de värnpliktiga uppnått tillräcklig kondition och h ä r d n i n g genom föregående utbildning. Utryckning sker i huvuddelen av landet före tjällossnings-

203 Bild 10:1. Grundutbildningens

KATEGORI

ANTAL

nuvarande inpassning m. m. vid armén

AR5

AR 2-

AR 1

DAGAR

ARMENS HUVUDDEL: VÄRNPLlKTlöA 1 ALLMÄNHET

501 UNDERBEFÄLSUTTAGNA VÄRNPLIKTIGA

ta

11/5

*>/3

% i

, 2 0 /5

3 UNDEROFFICF_RSUTTA&NA VÄRNPLIKTIGA

450 OFFICERSUTTAGNA VÄRNPLlKTlöA

150*110

/6

ia/a

j

2J/Z i y 3

WINDRE DELAVARnÉM: VÄRNPLIKTIGA I ALLMÄNHET

304 UNDERBEFÄLSUTTAGNA VÄRNPLIKTIGA

1 6/10 5

UNDEROFFICERSUTTAGNA VÄRNPLIKTIGA OFFICERSUTTAGNA VÄRNPLlKTlöA

1 2

/6_

450 Alternativt

-f

JW

)i

/8 2V8

_Altcrnativt/

.Vi

3/6

H50+ 180

%

Kan förkortas till 317 dagar, varvid motsvarande minskning sker av övningsuppehåll. Härutöver kan kadettskola med delad sommarlinje förekomma.

Anm.

1. För mindre grupper värnpliktiga kan förekomma annan inpassning. 2. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

periodens början, vilket gör att utbildningen i regel kan avslutas med tilllämpningsövning där de värnpliktigas förmåga att uppträda enskilt och i förband kan utsättas för ett fullständigt prov. För en mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — tillämpas en annan inpassning. Behovet av övningstrupp för arméns centrala skolor är störst under sommaren, övningstrupperna måste då kunna genomföra övningar i förband. Detta leder till att flertalet övningstrupper måste rycka in på senhösten med utryckning på sensommaren påföljande år. Dessa förband utgör samtidigt beredskapsstyrkor under sommaren då arméns huvuddel befinner sig i det inledande skedet av utbildningen. För att tillgodose ytterligare behov av beredskapsförband är

några förband exempelvis på Gotland utöver övningstrupperna inordnade i denna rytm. Andra tider förekommer för smärre styrkor. De redovisas icke här. Grundutbildningen för huvuddelen av värnpliktskontingenten är indelad i fyra skeden. Skedena har följande innehåll; angivna tider avser värnpliktiga i allmänhet. Första skedet som omfattar fem veckor och pågår till midsommar är ett militärt allmänbildningsskede. Konditionsträningen börjar. Grunderna för användning av eldhandvapen lärs ut liksom även skydd mot fiendens eld. F r å n och med andra skedet, som pågår 15 veckor och avslutas i mitten av oktober, uppdelas soldaterna på olika utbildningslinjer. Värnpliktiga uttagna för befälsutbildning påbörjar den egent-

204 liga befälsutbildningen. Den enskilde soldatens stridsutbildning fullföljs. Förbandsutbildningen börjar. Under tredje skedet, som omfattar tio veckor och slutar strax före jul, bedrivs främst förbandsutbildning. Förband upp till kompani och i vissa fall bataljon samövas. Förmågan att uppträda i mörker uppövas. Där väderleksförhållandena så medger, påbörjas vinterutbildningen. Under fjärde skedet, som omfattar de återstående 13 veckorna till utryckningen för åldersklassens huvuddel, ägnas större delen av tiden åt utbildning av kompani och större förband samt åt vinterutbildning. Utbildningen i samverkan mellan infanteri- och pansarför-, band fullföljs, övningar i skytteförbands samverkan med tunga granatkastarförband och artilleri äger rum, främst i Tabell 10: 2. Nuvarande Kategori Värnpliktiga i allmänhet

form av förbandsutbildning med skarp ammunition — stridsskjutning. Under senare delen av skedet genomförs i regel en fälttjänstövning. Den avser ofta samverkan mellan truppslagen inom brigads ram och utgör ett avslutande prov. Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficersutbildning inom plutonchefsskola u n d e r ytterligare fem månader. Underofficersutbildningen avslutas med omkring åtta veckors trupptjänst som instruktör vid förband bestående av nyinryckta värnpliktiga. De officersuttagna genomgår efter underofficersutbildningen truppslagsvis anordnad kadettskola med alternativt vinter- eller sommarlinje. Vinterlinjen pågår från omkring den 1 september

övningsuppehåll

under grundutbildningen

Antal dagar 1 14 ca 17

vid armén

Tidpunkt I regel vid midsommar Sommar eller höst Jul- och nyårshelgen

32 Underbefälsuttagna

1 14 ( 7) ca 17

Underofficersuttagna

I regel vid midsommar Sommar eller höst (om utbildningen är avkortad från 324 till 317 dagar minskas uppehållet till en vecka) Jul- och nyårshelgen

32 (25)

Högre värdet vid 324 dagars utbildning

2 I regel vid midsommar med en dag under vardera första och andra året Sommaren första året Jul- och nyårshelgen Sommaren andra året

6 ca 17 7 32 Officersuttagnä

32 ca 17 (10)

49 (42)

I likhet med underofficersuttagna .ovan Vid vinterlin j.e: jul- och nyårshelgen (17 dagar). Vid sommarlinje: sedan skolmässig utbildning avslutats (10 dagar)

,

205 Repetitionsutbildningen Nuvarande system för repetitionsutbildning omfattar vid armén övningar med krigsförbanden — repetitionsövningar med anslutande, inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband — särskilda befälsövningar.

år två övningar med ca sex års mellanrum i lokalförsvars- eller etappförband. Under den nioåriga mellantiden är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt sett de tre sista åren. Avsevärda avvikelser från de angivna tidpunkterna för fullgörande av repetitionsövning förekommer. Orsakerna härtill är bland annat att anstånd med fullgörande av repetitionsövning beviljas i stor omfattning, att antalet omplaceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att personaltillgången växlar mellan olika truppregistreringsmyndigheter. Syftet med repetitionsövningen är främst att träna och samträna krigsförbanden så att de är användbara omedelbart efter mobilisering. Största möjliga del av övningen ägnas förbandsutbildning där målet är att ge förbanden god färdighet i bataljons och högre förbands strid och övrig verksamhet under vanligen förekommande lägen. Befattningsutbildningen begränsas till det minimum som erfordras för att den enskilde skall kunna lösa de väsentligaste uppgifterna som förekommer i befattningen.

Systemet för repetitionsövningar i krigsförband infördes efter förslag av 1948 års värnpliktskommitté. Del har tillämpats sedan hösten 1950. Det innebär i huvudsak följande. Ett och samma krigsförband, vilket i regel är sammansatt av värnpliktiga ur flera årsklasser, övas vart sjätte år. De värnpliktiga är skyldiga att fullgöra tre repetitionsövningar. De flesta värnpliktiga fullgör antingen två repetitionsövningar och, i förekommande fall, inledande befälsövningar med sex års mellanrum i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio år en tredje repetionsövning i lokalförsvars- eller etappförband eller en övning i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio

Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer fullgör därutöver, efter beslut av 1960 års riksdag, två särskilda befälsövningar. I regel inplaceras en av dessa övningar mellan första och a n d r a repetitionsövningen och den återstående mellan andra och tredje repetitionsövningen. Syftet med den särskilda befälsövningen är att samträna krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning. Utbildningen kraftsamlas till att omfatta förbandens mobilisering, .koncentrering samt strid och övrig verksamhet i anslutning till avsedd primär krigsuppgift. Vid staber genomförs övningarna främst i form av stabstjänstövningar och krigsspel. Vid

till omkring den 28 februari och sommarlinjen från omkring den 12 mars till omkring den 9 september. Utbildningen omfattar därvid ca 23 1/2 vecka, varav 16 avser skolmässig utbildning och 7 Vi praktisk trupptjänst; ca 2 Vi vecka är övningsuppehåll. Trupptjänsten sker under vinterkadettskolan vid t r u p p som är i slutskedet av sin utbildning och som främst bedriver förbandsutbildning. Trupptjänsten under sommarkadettskolan sker däremot vid t r u p p som befinner sig i det inledande skedet av utbildningen och som främst bedriver utbildning av de enskilda värnpliktiga. Sommarlinjen kan vid vissa truppslag vara delad på två somrar. Under grundutbildningen äger övningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 1 0 : 2 .

206 förband med särskilt komplicerad materiel inriktas utbildningen främst på att ge kunskaper om materielen och dess praktiska utnyttjande. Vid övriga förband genomförs övningarna främst i form av kaderövningar. De flesta förband som genomför repetitionsövning under ett år är fördelade på tre omgångar, en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Höstomgången består av fältförband, med dem samverkande lokalförsvarsförband samt etappförband. I vinteromgången ingår främst sådana fältförband som med hänsyn till avsedd krigsanvändning h a r särskilt behov av vinterutbildning. Våromgången utgörs främst av lokalförsvarsförband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer våromgången. Vinteromgången är minst. Härutöver h a r vissa förband under senare år övats under sommaren för att åstadkomma beredskapstäckning. Särskild befälsövning genomförs i regel under sommaren. Systemet innebär att i genomsnitt årligen 75 000 värnpliktiga genomför repetitionsövning och 5 000 genomför särskild övning. 5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande utbildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit så långt möjligt böra följas för de olika försvarsgrenarnas del vid utformningen av ett framtida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt närmare utvecklas i kapitel 1, förelegat främst utredningens egna studier på fältet — innefattande bland annat intervjuer med personal ur alla kategorier — ävensom utbildningsbestämmelser, utbildningsplaner, utbildningsrapporter samt rap-

porter från arméledningens egen försöksverksamhet. I det följande redovisas framför allt de punkter, där behov av förbättringar visat sig föreligga. Grundutbildningen Av den översiktliga granskning som redovisats i avdelning III framgår, att förbättringar i första hand erfordras ifråga om det värnpliktiga befälets utbildning. Behovet finns inom alla försvarsgrenar men är framträdande ej minst inom armén där det värnpliktiga befälet utgör 95 procent av de lägre förbandens befäl och närmare 90 procent av den totala befälsstocken i krigsorganisationen. Värnpliktsutredningen har ingående studerat det värnpliktiga befälets skolning under grundutbildningen och dess förmåga att tillämpa detta k u n n a n d e under repetitionsövningarna. Studierna visar genomgående att befälets skolmässiga utbildning i huvudsak är tillfredsställande men att allvarliga brister föreligger i förmågan att praktiskt omsätta kunskaperna då det gäller att leda och handha den underställda truppen. Den viktigaste förbättringen, som krävs för allt värnpliktigt befäl, är att denna förmåga höjs i tillräcklig utsträckning. Förbättringen bör åstadkommas genom att befälet redan vid grundutbildningen under tillräckligt lång tid får utöva befäl över förband som till styrka och sammansättning motsvarar de förband befälet skall leda inom krigsorganisationen. Detta bör ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet, eftersom utbildningen då främst omfattar övningar i förband under krigsliknande förhållanden. Ifrågavarande befälsutövning måste vidare ske u n d e r så lång sammanhängande period att befälseleverna får tillräcklig vana att lösa uppgifter under i fält vanligen förekommande lägen. Övningarna förutsätts

207 efter hand få större svårighetsgrad. Under denna utbildning, som utredningen benämner grundläggande krigsförbandsutbildning, gäller det icke blott att lära befälet att leda truppen på ett stridstekniskt riktigt sätt. Det gäller även att lära befälet att ha den rätta omvårdnaden om truppen så att dess krafter sparas och så att för uppgifternas lösande nödvändig disciplin hålls uppe. Viktigt är härvid att befälet lär sig att bemästra praktiska problem av psykologisk art — problem som i regel uppstår först efter längre övningar av tillämpad karaktär med krav på stor fysisk och psykisk anspänning. Värnpliktsutredningen har funnit att denna period av grundläggande krigsförbandsutbildning är av stor betydelse såväl för de befälsvärnpliktiga som skall bekläda underofficers- och officersbefattningar som för dem som skall tjänstgöra som underbefäl. Underbefälet har i vissa hänseenden den närmaste kontakten med truppen. Stora krav ställs därför icke blott på de underbefälsvärnpliktigas befälsförmåga utan också på deras rent personliga färdigheter så att de som föregångsmän kan få truppen med sig. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen måste för de befälsvärnpliktiga föregås av en tillräckligt lång skolmässig utbildning, i vilken ingår noga förberedda, kortare moment i truppföring med trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. Grundutbildningen måste därför tidsmässigt anpassas så, att alla kategorier värnpliktiga efter tillräcklig, förberedande skolning kan sammanföras till förband som så nära som möjligt liknar krigsorganisationens. I nuvarande system påbörjar de underofficersuttagna sin grundutbildning något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna härav visar, att man i allmänhet, med denna inpassning av

utbildningen och med nuvarande förutsättningar i övrigt, icke h i n n e r ge de underofficersuttagna värnpliktiga en så omfattande förutbildning att de under grundutbildningen av åldersklassen varaktigt kan placeras som chefer i sådana befattningar som de utbildas för. En väsentlig uppgift för värnpliktsutredningen är därför att söka tidsmässigt samordna grundutbildningen av denna kategori med grundutbildningen av övriga värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses. F ö r de underbefälsuttagna är, som framgår av bild 10: 1, den tidsmässiga samordningen med de värnpliktiga i allmänhet bättre. Värnpliktsutredningen h a r dock funnit att de underbefälsuttagna värnpliktiga är i behov av förstärkning av den skolmässiga befälsutbildningen innan de utplaceras till tjänstgöring vid t r u p p . Genom en sådan förstärkning skulle de underbefälsuttagna få bättre möjligheter såväl kunskapsmässigt som psykologiskt att utöva sitt befäl under den grundläggande krigsförbandsutbildningen. En påtaglig brist i nuvarande system är att antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade utbildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt trots de förbättringar bland annat av premierna härför som genomförts under senare år. Brist på värnpliktiga officerare — vilka i princip skall besätta plutonchefsbefattningar och motsvarande befattningar — föreligger vid samtliga truppslag men den är störst vid infanteriet och pansartrupperna. Medelåldern på de befintliga värnpliktiga officerarna är hög. Dessa förhållanden h a r fått till följd att värnpliktiga underofficerare — vilka i princip skall besätta befattningar som plutonchefs ställföreträdare, troppchef, kvartermästare och motsvarande — i allt större utsträckning, särskilt

208 -vid fältförbanden, måst krigsplaceras i officersbefattningar. Detta innebär att de lägsta enheterna varken under krigsförhållanden eller under fredsutbildningen i samband med repetitionsövningar kan ledas med tillräcklig effekt. Det är av avgörande betydelse att denna sänkning av kvaliteten hos arméns krigsorganisation hejdas genom att tillräckligt antal värnpliktiga utbildas till värnpliktiga officerare. Värnpliktsutredningen vill i detta sammanhang framhålla att den otillräckliga rekryteringen av värnpliktiga officerare också minskar underlaget för rekrytering av reservofficerare. Detta kan få till följd att även kompanichefsbefattningar — vilka i princip numera skall bestridas endast av aktiv personal eller reservpersonal — måste bestridas av icke kvalificerad personal. • Värnpliktsutredningen finner sammanfattningsvis att de angivna bristerna är allvarliga, eftersom det värnpliktiga befälet nu och i framtiden måste utgöra huvudparten av befälsstocken. Om bristerna icke hävs, kommer arméns krigsanvändbarhet att bli otillräcklig och truppens tilltro ti", befälet att rubbas. Värnpliktsutredningen h a r i samband med fältstudier vid krigsförband under repetitionsövning kunnat konstatera att truppen ofta brister i tilltro till det värnpliktiga befälets förmåga trots dettas lovvärda insatser. De attitydundersökningar som genomförts av militärpsykologiska institutet uppvisar samma tendens. Denna inställning kan på längre sikt undergräva försvarsviljan. Detta understryker ytterligare behovet av förbättringar av befälsutbildningen. Utredningen har i avdelning III förordat, att med hänsyn till krigets krav de värnpliktiga inom hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmilitär utbildning av visst innehåll och viss omfattning. Denna skall ha till syfte

att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig, bjuda aktivt motstånd och lämna kamrater en första hjälp. — Arméns nuvarande utbildningssystem tillgodoser i huvudsak de behov som angivits i fråga om sådan utbildning. Kompletteringar erfordras emellertid vid vissa truppslag. Värnpliktsutredningen h a r i avdelning III förordat en sådan mångsidighet i utbildningen att förbanden erhåller god stridsuthållighet. — Utbildningen är i nuvarande system starkt specialiserad till bestämda befattningar. De värnpliktiga får endast i mycket ringa utsträckning lära sig lösa uppgifter som åvilar värnpliktiga i andra befattningar och med vilka de skall samarbeta. Detta medför, att förbandens stridsuthållighet icke blir tillräcklig, eftersom bortfall särskilt av nyckelpersonal kan medföra att för förbandens funktion väsentlig materiel icke kan utnyttjas. Det är angeläget, att mångsidigheten i utbildningen ökas, så att förbandens viktigaste materiel kan utnyttjas till det yttersta. En ökad mångsidighet i utbildningen kan bland annat göra det möjligt att i utbildningshänseende sammanslå flera olika slag av befattningar i krigsorganisationen till ett slag av befattning, vilket underlättar krigsplaceringsarbetet. Utredningen har hävdat, att av studiesociala skäl mer än två studieterminer icke bör tas i anspråk av den värnpliktige för militär grundutbildning. — Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid armén är i och för sig sådan att den medger att nämnda krav tillgodoses. För de värnpliktiga officerarna är dock utbildningen längre. Väsentligen är emellertid h ä r fråga om utbildningens inpassning under året. Problemet är särskilt aktuellt för de gruppchefsuttagna värnpliktiga. Dessa påbörjar nu sin grundutbildning i

209 maj. Det har hittills genom speciella bestämmelser gjorts möjligt för de värnpliktiga att avlägga studentexamen i maj och samma år också påbörja sin gruppchefsutbildning. Genom statsmakternas beslut, att sista gymnasieläsåret för alla elever skall pågå till början av juni, kan emellertid så icke ske i fortsättningen. Eftersom i framtiden många gruppchefsuttagna värnpliktiga kommer att bedriva universitets- och högskolestudier före grundutbildningens början, måste också hänsyn tas till att högskolornas undervisning regelmässigt pågår under hela maj månad. Motsvarande problem kommer, med nuvarande inpassning under året av grundutbildningen, att föreligga också för de värnpliktiga i allmänhet. Enligt värnpliktsutredningens mening måste därför grundutbildningen för alla kategorier värnpliktiga vid armén ordnas så att den — i motsats till vad nu är fallet — påbörjas först efter maj månads utgång. För de blivande värnpliktiga officerarna — som genomgår sin officersutbildning efter frivilligt åtagande — är den nuvarande grundutbildningen tämligen lång. Den är dock icke längre än att den, om kadettskolan delas på två somrar, kan genomgås utan att de värnpliktiga härvid förlorar mer studietid än övriga värnpliktiga. Att genom sådan uppdelning för den värnpliktige belägga fyra somrar med militär grundutbildning torde emellertid försämra möjligheterna att rekrytera reservofficerare, eftersom även utbildningen till reservofficer måste genomgås på sommaren. Med hänsyn härtill bör enligt utredningens mening förutsättningarna för en förkortning av utbildningen till värnpliktig officer allvarligt prövas. Repetitionsutbildningen. Krigsförbandens användbarhet bestäms bland annat av användbarheten hos de 14—514534

enskilda individerna — befäl och meniga. En annan väsentlig faktor är den grad av samträning förbanden har. Det system för repetitionsövningar i krigsförband som infördes år 1950 h a r inneburit ett väsentligt framsteg, eftersom det därigenom blivit möjligt att i fred samträna krigsförbanden. De särskilda befälsövningarna som införts efter beslut av 1960 års riksdag har också inneburit en förbättring. Värnpliktsutredningen h a r — som anges i kapitel 9 — dock funnit det ofrånkomligt att repetitionsutbildningen ytterligare förbättras, i första h a n d genom oftare återkommande övningar med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm. Ett skäl för oftare återkommande övningar såväl för befäl som meniga är att förbandens samträning icke kan bibehållas på tillräckligt hög nivå under det nu sexåriga tidsmellanrummet mellan förbandens repetitionsövningar. Anledningen härtill är att utbytet av personal hinner bli för stort under mellantiden, bland annat beroende på den stora flyttningsfrekvensen i dagens samhälle. Ett annat skäl för oftare återkommande övningar är att nödvändiga förändringar ifråga om taktik, organisation och materiel måste kunna snabbare genomtränga hela krigsorganisationen än vad som är möjligt i ett system med sexårsintervall mellan repetitionsövningarna. Ett tredje skäl är att de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna måste vidmakthållas under hela den tid den värnpliktige skall kunna verka inom krigsorganisationen. För befälet är h ä r främst fråga om förmågan att leda och handha trupp. Värnpliktsutredningen har fun.iit att befälet med nuvarande system i alltför stor utsträckning h i n n e r glömma det som inlärts under föregåen-

210 de övningstillfälle och bland annat därför i många fall saknar tilltro till sin egen förmåga, vilket ofördelaktigt återverkar på truppens inställning. Strävan måste därför vara att minska tidsmellanrummet mellan övningarna bland annat därför att befälet har ett stort behov av övning i att leda och h a n d h a den trupp det skall ansvara för i krig.—Med nuvarande system för repetitionsutbildning hinner också de meniga värnpliktiga i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdigheter under tiden mellan två på varandra följande repetitionsövningar, övningarna i ett nytt system måste därför, även med hänsyn till de menigas användbarhet, återkomma oftare än nu.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning vart fjärde år otillräcklig. Komplettering av systemet måste därför — såsom angivits i avdelning III — ske med mellanliggande särskild övning för befäl i nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och utrustning bör övningen utökas till att omfatta även menig personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar. Slutligen har utredningen i avdelning III förordat införande vid samtliga försvarsgrenar av en helt ny typ av övning, mobiliseringsövning.

K A P I T E L 11

Grundutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Under utbildningsåret 1962/63 genomfördes prov avseende enskild utbildning med omkring 2 000 värnpliktiga ur arméns samtliga truppslag. Proven avsåg att ge underlag för bedömning rörande behovet av utbildningstid och möjligheterna att fördela de värnpliktiga i allmänhet på kategorier med sinsemellan olika lång grundutbildningstid. Under utbildningsåren 1962/63 och 1963/64 genomfördes vid Livgrenadjärregementet försök med gruppchefsutbildning. Försöken syftade till att ge underlag för bedömning av hur de blivande gruppchefernas grundutbildning lämpligen borde anordnas bland annat för att möjliggöra tillräcklig övning i truppföring. Under utbildningsåren 1963/64 och 1964/65 har genomförts utbildningsmetodförsök omfattande hela åldersklassen vid truppförband inom II. och V. militärområdena. Syftet med försöken h a r bland annat varit att klarlägga möjligheterna att höja den totala effekten av förbandsutbildningen genom förbättrad samordning av befälsutbildning, övrig befattningsutbildning och förbandsutbildning inom förbanden. Värnpliktsutredningen har för sin del genom dessa försök bland annat fått underlag för bedömning av de underofficers- och underbefälsuttagnas behov av praktisk truppföring och skolmässig förberedelse dessförinnan.

Resultaten av de nämnda försöken har av arméstaben och värnpliktsutredningen sammanställts i ett antal översikter. Detta material har utgjort en väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden rörande grundutbildningens utformning.

2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen

Utbildningsmål 1 kapitel 9 har utredningen anfört, att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid dennas slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas. För att detta mål skall kunna nås krävs att den värnpliktige utbildas för att lösa sina uppgifter enskilt och i förband under förhållanden som så nära som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. Icke minst måste uppmärksammas de krav som ställs vintertid, vilket bland annat erfarenheterna från beredskapstiden påvisat. En viktig förutsättning för att utbildningsmålen skall nås är att den värnpliktiges fysiska kondition kan byggas upp så att han förmår uthärda ett liv i fält under hårda fysiska och psykiska påfrestningar. Vidare är det nödvändigt att utbildningen bedrivs på sådant sätt att den värnpliktige dels får tilltro till sin egen och befälets förmåga att lösa förelagda

212 uppgifter, dels får förståelse för försvarets uppgifter. Förbandsutbildningen måste ges en sådan omfattning att förbanden kan lösa vanligen förekommande uppgifter med tillräcklig snabbhet, säkerhet och precision. Vid bedömningen av dess omfattning måste väsentlig hänsyn tas till det tidigare påtalade starka behovet av praktisk truppföringsutbildning för det värnpliktiga befälet. I detta sammanhang måste dock framhållas att tillräckliga övningstillfällen måste ges det fast anställda befälet så att även detta får tillräcklig rutin för sina uppgifter inom krigsorganisationen.

krigsplaceras i brigadens ledningsorgan eller exempelvis i stormkanonkompani, artilleridivision, ingenjörbataljon eller underhållsbataljon blir förbandsutbildningen fullständig först om erforderligt antal samövningar genomförts med personal i skytte- eller pansarbataljoner.

Värnpliktsutredningens undersökningar av behovet av förbandsutbildning visar att denna utbildning måste kraftsamlas till bataljonsnivån. Det är på bataljonens förmåga att lösa sina uppgifter som brigadernas och övriga högre förbands effekt väsentligen vilar. Det är således icke tillräckligt, att exempelvis skyttekompanierna sammansvetsas inom sig. De måste dessutom vara väl övade i samverkan med i bataljonen ingående understödsförband. Stabs- och underhållsförbanden i bataljonen måste ha tillräcklig övning i att betjäna bataljonen i dess helhet.

Utbildningens uppläggning i stort Övningsgrenar. För att nå de uppställda målen fordras att den värnpliktige ges ett tillräckligt mått av allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning benämner utredningen sammanfattande enskild utbildning. Den allmänmilitära utbildningen h a r tidigare behandlats i kapitel 9. Av detta framgår att den bör ge det mått av kunskaper, som fordras av varje soldat oavsett vilken befattning han bekläder. I denna utbildning, som utredningen funnit böra vara likformig för all krigsmaktens personal, bör den värnpliktige främst läras att försvara sig själv och platsen för verksamheten, att söka skydd mot stridsmedel av olika slag samt att ge sig själv och sina kamrater första hjälpen vid stridsskada.

Bataljonen måste emellertid i de flesta taktiska lägen understödjas av förband som är direkt underställda brigadchef. Exempel på sådana förband är stridsvagns- eller stormkanonförband och artilleriförband. Detta innebär att flera samövningar av såväl formell som tilllämpad karaktär måste genomföras med dessa förband. Det är vidare nödvändigt att bataljonens stabs- och underhållsförband samövas med motsvarande förband på brigadnivån. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen framhålla att sådan samövning är minst lika betydelsefull för de förband som skall verka på brigadnivån. För personal, som skall

Befattningsutbildningen bör omfatta den enskilda utbildning i övrigt som fordras för att den värnpliktige skall kunna lösa sin uppgift i förbandet. I befattningsutbildningen inryms bland annat befälsutbildning. Det är att märka att förmågan att lösa uppgifter i befattningen i betydande grad vidareutvecklas genom förbandsutbildningen. Förbandsutbildningen bör som nu indelas i formell och tillämpad utbildning. Den formella utbildningen bör syfta till att inlära taktiskt och tekniskt riktiga förfaringssätt genom övningar vars förlopp i förväg är känt för befäl och trupp. Förmågan att lösa uppgiften

213 på ett riktigt sätt prövas och vidareutvecklas genom tillämpade övningar där förloppet är okänt för det övade förbandet. I vissa fall kan det vara lämpligt att genomföra en förbandsövning som är formell för befälet eller visst befäl men tillämpad för övrig personal. Utbildningsgång. Utbildningens principiella uppbyggnad enligt det system, som tillämpats vid de tidigare angivna utbildningsmetodförsöken har i stort varit följande. Utbildningen har inletts med huvuddelen av den allmänmilitära utbildningen. Därefter har följt det minimum av befattningsutbildning, som krävs för att förbandsutbildningen skall kunna påbörjas. Förbandsutbildningen har påbörjats så tidigt som möjligt, vilket bland annat gett fördelen att de värnpliktiga — befälselever och övriga — tidigt getts förutsättningar att förstå sin uppgift i förbandet. Härigenom har också utbildningen kunnat te sig meningsfylld för den enskilde och intresset h a r stimulerats. Den väsentliga fördelen har också vunnits, att de under den skolmässiga delen av befälsutbildningen förvärvade kunskaperna tidigt har kunnat tillämpas praktiskt i form av övningar med trupp. Värnpliktsutredningen finner den under utbildningsmetodförsöken genomförda utbildningsgången i stort ändamålsenlig. Utredningen finner att effekten av utbildningen med detta system höjs för befäl av alla kategorier liksom för befälselever och värnpliktiga i allmänhet. Utbildningen bör därför i framtiden anordnas enligt detta system. Därvid bör utbildningen utformas i huvudsak på följande sätt. Förbandsutbildningen bör inledas med ett antal s. k. utbildningsavsnitt där väsentliga moment i förbandens strid och övrig verksamhet blir föremål för

utbildning i form av huvudsakligen formella övningar. Under ett utbildningsr avsnitt samordnas utbildningen i olika ämnen och byggs upp efter hand inom ramen för en viss taktisk verksamhet. Dessa avsnitt bör — indelade efter de taktiska huvuduppgifterna — omfatta marsch, skydd och förläggning, anfall, försvar samt avvärjnings- och fördröjningsstrid. Under den skolmässiga delen av be^ fattningsutbildningen bör befälseleverna efter noggranna förberedelser i form av reglementsstudium, krigsspel, genomgångar i terrängen under avgränsade moment av utbildningsavsnitten övas i de befattningar till vilka de utbildas. De praktiska övningarna bör ske med ökad intensitet och svårighetsgrad under den tid som närmast föregår den grundläggande krigsförbandsulbildningen. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen (GKU) bör omfatta de sista månaderna av utbildningen för värnpliktiga i allmänhet. Senast vid början av denna utbildning sammanförs de värnpliktiga av olika kategorier och utbildningslinjer till förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationens. Utbildningen härunder bör främst omfatta förbandsutbildning av tillämpad karaktär med insprängda moment av befattningsutbildning för att fullständiga denna och hela tiden bibehålla de enskilda färdigheterna på en hög nivå. — Under den sista delen av GKU-skedet bör genomföras en avslutande tillämpningsövning av omkring en veckas längd. Denna bör forma sig som ett slutprov för övningsförbanden. Därefter bör två till tre veckor stå till förfogande för att med erfarenheterna från tillämpningsövningen som grund komplettera den enskilda utbildningen och förbandsutbildningen främst på plutons- och kompaninivån. Utredningen vill understryka betydelsen av att utbild-

214 ningen under den sistnämnda perioden bedrivs med hög intensitet; för att nå angivet syfte bör bland annat prov i tävlingsform genomföras. Den främst under GKU-skedet skapade samträningen bör komma krigsorganisationen tillgodo. I den omfattning det från värnpliktstekniska och organisatoriska synpunkter är möjligt bör därför övningsförbandens kompanier eller motsvarande förband överföras med oförändrad personalsammansättning till krigsorganisationen.

3. Grundutbildningens längd

Beräkningsgrunder Allmänt. Som tidigare redovisats h a r utvecklingen på det militära området under de senaste årtiondena skett i en takt som tidigare icke bedömts möjlig. Huvuddelen av den militära verksamheten är berörd. Följdverkningar är oundvikliga icke minst för utbildningen. Utvecklingen leder på många områden till nya utbildningsbehov för både befäl och meniga. Resurserna för utbildningen såväl personellt som materiellt är emellertid så begränsade att en mycket långt driven hushållning måste ske. För utbildningen innebär härvid de ekonomiska resurserna tillnärmelsevis icke samma problem som befälstillgången. Den nuvarande befälskadern är hårt utnyttjad. Förutsättningar saknas för att inom rimlig tid utöka befälskadern utöver de ramar som gäller enligt den nya befälsordningen för armén. En utbildningsverksamhet väsentligt större än den nuvarande är därför icke tänkbar. För värnpliktsutredningen h a r problemet därför varit att söka klarlägga i vilka fall det är möjligt att med fasthållande av gällande målsättning i stort för utbildningen beskära moment av nu bedriven utbildning för att åstadkomma utrymme för annan utbildning som till

följd av utvecklingen blivit ofrånkomlig. Som riktlinje har utredningen, med ledning av sina erfarenheter från fältstudier och försök, valt att i första hand tillgodose behovet av utbildning för befäl och befälselever, därnäst för värnpliktiga i allmänhet i nyckelbefattningar och sist för övriga värnpliktiga; allt inom ramen för ett om möjligt minskat totalt antal tjänstgöringsdagar i förhållande till nuvarande system. Värnpliktsutredningen har mot ovanstående bakgrund gjort en undersökning rörande utbildningsbehovet för de viktigaste befattningarna i arméns krigsorganisation. Vid undersökningen har framförallt eftersträvats att mot bakgrunden av den bedömda framtida utvecklingen klarlägga vilken utbildning som är mest betydelsefull för förbandens krigsanvändbarhet och att fastställa hur snäva säkerhetsmarginalerna kan göras i övriga avseenden. Reservtid. Utöver det framräknade behovet av tid för övningsgrenar och ämnen behövs erfarenhetsmässigt en viss reservtid. Denna bör vara så tilltagen att kompletterande utbildning kan ske i de fall erforderligt resultat icke uppnås inom ordinarie tid, exempelvis på grund av oförutsedda fördröjande moment såsom sjukdom eller ogynnsam väderlek. En viss tid erfordras dessutom för läkarundersökningar och handräckningstjänst m. m. Verksamhet som bör hänföras till reservtid redovisas i bilaga 4. 1948 års värnpliktskommitté räknade med 24 procents reservtid räknad på den totala utbildningstiden (tjänstgöringstiden). I reservtiden inräknades då även tid för inre tjänst. Avräknas tid för denna, återstår 20 procents reservtid. Gruppchefsutredningen räknade enligt det senare beräkningssättet med 18 procents reservtid= De uppgifter som står till förfogande

215 r ö r a n d e reservtidens utnyttjande tyder på stora skillnader mellan olika förband. Särskilt syns högvaktstjänst och funktionärstjänst vid större tävlingar ge höga värden. Bortses härifrån syns storleken ligga omkring de 20 procent som tilllämpats av tidigare utredningar. Värnpliktsutredningen har mot bakgrunden av kraven på yttersta återhållsamhet ifråga om utbildningstid räknat med att tiden för annan verksamhet än den på striden direkt syftande måste skäras ned utöver vad som nu sker. Utredningen är väl medveten om de många åtgärder som vidtagits för att rationalisera utbildningen. Om det emellertid skall bli möjligt att förbättra befäls- och repetitionsutbildningen inom ramen för det antal tjänstgöringsdagar som står till förfogande, fordras dock en än längre gående rationalisering av utbildningens planläggning och genomförande. I syfte att vinna tid för utbildning bör bland annat eftersträvas att minska omfattningen av handräckningstjänsten för de värnpliktiga som utbildas för befattningar i krigsorganisationen. Utredningen är medveten om att grundförutsättningen härför är att tillgången på handräckning i övrigt är tillräcklig och att fredsdriften vid truppförbanden ytterligare rationaliseras. En beskärning av reservtiden förutsätter även att funktionärstjänst vid tävlingar, försvarsutställningar och motsvarande minskar i omfattning. Sådan verksamhet bör förekomma på tjänstetid endast i de fall den kan inordnas som ett påvisbart, meningsfyllt led i den ordinarie utbildningen. Av normalveckans 48 timmar bör i genomsnitt avses 38—40 timmar för utbildning som detaljberäknats för övningsgrenar och ämnen samt därutöver 2 timmar vardera för fysisk träning och inre tjänst. Därmed återstår 5 timmar för den verksamhet i övrigt som hänförs

till reservtiden. Detta innebär att 10 procent avsätts för reservtid mot nu 18—20 procent. Det måste i anslutning till det sagda beaktas att uppnåendet av de utbildningsmål som utredningen ställt förutsätter tillgång till effektiv utbildningstid i den omfattning som redovisas. I samma mån som de värnpliktiga även i fortsättningen tas i anspråk utöver den reservtid som här angivits nedgår också de reella möjligheterna att nå de ställda målen. Betydelsen av en kvalificerad utbildningsledning i olika instanser framstår med hänsyn härtill klart. Redovisning av beräkningarna. De beräkningar rörande grundutbildningens längd för viktigare befattningar inom krigsorganisationen som redovisas i det följande omfattar nettoutbildningstid, i vilken inryms egentlig utbildningstid jämte reservtid. Den totala tiden (tjänstgöringstiden) kan variera beroende på dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid innefattas, dels det antal dagar som ianspråktas för övningsuppehåll. Tjänstgöringstidens längd redovisas i kapitel 13 i samband med granskning av olika alternativ för utbildningens inpassning under året. Värnpliktiga i allmänhet Utbildningsmål m. m. Värnpliktsutredningen h a r med biträde av experter från arméstaben beräknat behovet av befattningsutbildning och förbandsutbildning för de viktigare befattningarna i arméns krigsorganisation. Arméns krigsorganisation innehåller för närvarande ett mycket stort antal befattningar bland annat beroende på att specialiseringen i utbildningen, som tidigare angivits, drivits mycket långt. Enligt värnpliktsutredningens mening måste emellertid de värnpliktigas utbildning göras mångsidigare i sådan utsträckning att förbandens stridsuthållig-

216 het ökas. Detta medför i sin tur att många av de nuvarande befattningarna kan sammanslås. Detta bör avsevärt underlätta planläggningen och genomförandet av utbildningen samt personalredovisningen. Ett led i beräkningsarbetet har varit att kartlägga vilka befattningar som kan sammanslås och ges samma utbildning. Exempel avseende infanteriet och artilleriet på sammanslagning av nuvarande befattningar till ett färre antal sådana lämnas i bilaga 5. Det viktigaste utgångsvärdet vid beräkning av behovet av utbildningstid är de uppgifter förbanden skall kunna lösa i krig och de krav dessa uppgifter ställer i utbildningshänseende. Värnpliktsutredningen h a r sökt klarlägga dessa krav. Detta har skett i form dels av en allmän målsättning för förbanden, dels i form av en särskild målsättning omfattande vissa viktiga förbandsfunktioner, som är väsentliga för förbandets krigsanvändbarhet. Behovet av förbandsutbildning h a r härletts ur dessa målsättningar. Kraven på förbanden i fråga om snabbhet och precision ger i sin tur underlag för bedömning av behovet av befattningsutbildning. Som underlag för beräkningar på detta område har utarbetats arbetsbeskrivningar. Dessa har legat till grund för urvalet av ämnen och för avvägning av utbildningsmålen i varje ämne. De kunskaper och färdigheter som inhämtats genom den allmänmilitära utbildningen h a r uteslutits vid beräkning av befattningsutbildningen. Med ledning av utbildningsmålen har minimibehovet av utbildning för varje övningsgren bestämts så noggrant som möjligt. De undersökningar som utförts med den ovan angivna metodiken har lett till i vissa fall betydande omvärderingar av utbildningens innehåll och omfång. I bilaga 6 redovisas utdrag ur utredningens behovsberäkningar. De upptar det

framräknade behovet av allmänmiliär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet som utbildas för vissa av de viktigare befattningarna i arméns krigsorganisation. Grundutbildningens längd. Som framgår av sammanställningen i bilaga 6 erfordras för ett stort antal befattningar en utbildningstid som ligger mellan 180 och 210 utbildningsdagar om & timmar, varvid medelvärdet ligger vid omkring 195 dagar. Bortses från utbildningsbehovet för värnpliktiga avsedda att ingå i stridsvagnsbesättningar, ligger utbildningsbehoven för återstående befattningar inom ramen 211—241 utbildningsdagar med medelvärdet något över 230 dagar. På en tredje nivå ligger stridsvagnsbesättningarna och viss personal vid artilleriet för vilka utbildningsbehovet är 254 respektive 266 utbildningsdagar. Detta skulle innebära en möjlighet till differentering av kategorien värnpliktiga i allmänhet — som nu har en för hela kategorien lika lång utbildningstid — i tre grupper med sinsemellan olika långa utbildningstider. Värnpliktsutredningen är medveten om' att en sådan differentiering i viss mån komplicerar planläggning och genomförande av utbildningen. Undersökningar visar emellertid att dessa svårigheter kan bemästras. Det bör framhållas att den grupp som ligger på nivån 195 dagar då ges kortare utbildningstid än nu,, vilket innebär en motsvarande minskning av belastningen på utbildningsorganisationen. Härigenom skapas en möjlighet att inom ramen för nuvarande tillgång på utbildningsbefäl intensifiera befäls- och repetitionsutbildningen. Möjligheten att differentiera gruppen värnpliktiga i allmänhet måste också tillvaratas i syfte att frigöra tjänstgöringsdagar och medel för att tillgodose övriga behov.

217 Värnpliktsutredningen har satt tidsnivån för var och en av de tre grupperna bland annat med hänsyn till befattningarnas betydelse och storleken av den årliga kontingent som behöver utbildas för dessa befattningar. För befattningar som kräver en utbildningstid utöver den valda nivån kommer möjligheterna att nå utbildningsmålen att begränsas medan å andra sidan ökade möjligheter kommer att föreligga för befattningar under genomsnittsnivån. Med hänsyn till den stora återhållsamhet beträffande avdelande av reservtid som utredningen på sätt som tidigare angetts funnit nödvändig är det angeläget att avdelande av värnpliktiga för handräckningstjänst i den utsträckning det är möjligt sker bland dem för vilka behovet av utbildningstid ligger under den valda nivån. De nu angivna principerna för en differentiering av utbildningstidens längd för de värnpliktiga i allmänhet bör enligt utredningens mening för de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet ges följande innebörd. De värnpliktiga, som kan hänföras till gruppen med den kortaste utbildningstiden, omfattar något över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingenten. I denna grupp ingår främst värnpliktiga avsedda för befattningar som icke har aktiv strid till huvuduppgift, exempelvis befattningar i trossar. Värnpliktsutredningen bedömer att denna grupp, som av värnpliktsutredningen benämnes värnpliktiga G1 bör ges en utbildningstid omfattande 195 utbildningsdagar för att uppnå avsedda utbildningsmål. Till mellannivån bör bland annat hänföras följande befattningar, som behöver något längre utbildning, nämligen skyttesoldat, pansarvärnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luftvärnet, telegrafister, te-

lefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det sammanlagda årliga antalet beräknas uppgå till ca 13 400 man. Dessa värnpliktiga benämnes i det följande värnpliktiga F. För dem erfordras en utbildningstid som med stöd av de gjorda beräkningarna bör sättas till 233 utbildningsdagar. Till den grupp som kräver den längsta tiden — 254 respektive 266 utbildningsdagar— bör hänföras förare, laddare och skytt i stridsvagn och motsvarande stridsfordon samt batteriplats- tillika underrättelsebiträden vid artilleriet. Värnpliktiga tillhörande denna kategori benämnes i det följande värnpliktiga E. De motsvarar ett årligt utbildningsbehov av omkring 650 värnpliktiga i allmänhet. Flertalet av dessa värnpliktiga har, främst på grund av behovet av utbildningstid, hittills oegentligt uttagits för utbildning till underbefäl. Som framgår av det följande har värnpliktsutredningen beräknat att de underbefälsuttagna värnpliktiga bör ges en utbildning som innefattar 270 utbildningsdagar. Utredningen finner det lämpligt att av värnpliktstekniska skäl ge värnpliktiga E samma tid som de underbefälsuttagna. I bilaga 7 redovisas en sammanställ1 Värnpliktsutredningen använder som beteckning på de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar bokstäverna E, F, G och H. Härvid betecknar G i princip värnpliktiga med den vid försvarsgrenen kortaste tiden för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet undantagandes handräckningsvärnpliktiga, F den därnäst kortaste tiden och E den längsta tiden härför samt H handräckningsvärnpliktiga. Inom marinen har härvid flottan och kustartilleriet behandlats var för sig. Det anförda innebär bland annat följande. Värnpliktiga G vid en försvarsgren kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en annan försvarsgren. Beteckningen anger icke något ensartat behov vid inskrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen återspeglar icke längden på repetitionsutbildningen för den värnpliktige.

218 ning över fördelningen av befattningar på kategorierna E, F och G bland de värnpliktiga i allmänhet. Slutligen må erinras om att förhållandena för de värnpliktiga i allmänhet avsedda för handräckningstjänst behandlas i kapitel 29. Underbefälsuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Kraven på det värnpliktiga underbefälet är i vissa avseenden särpräglade från de krav som gäller övriga kategorier befäl. Den ständiga närheten till den trupp som skall ledas, avsaknaden av mellanhänder för beslutens genomförande, medvetandet om att auktoriteten på detta plan måste grundas ej minst på chefens förmåga att bättre än övriga inom enheten behärska samma färdigheter som dessa är sådana faktorer som bidrar till att göra denna befälsposition särskilt påfrestande. För att kunna lösa uppgifterna som underbefäl måste enligt värnpliktsutredningens mening följande utbildningsmål uppställas. Den underbefälsuttagne bör ha (1) vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över grupp samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav, även då gruppen ges självständig uppgift, (2) förmåga att föra grupp och att utbilda denna i den omfattning som är nödvändig för truppföringen, (3) de väsentligaste av de kunskaper och färdigheter, som erfordras för soldaten i gruppen. Grundutbildningens längd. Vid bedömningen av den utbildningstid som erfordras för att kunna bestrida befattningar på gruppchefsnivå har värnpliktsutredningen utnyttjat de detaljerade undersökningar som utfördes år 1951 av 1949 års gruppchefsutredning. Dessa undersökningar har som tidigare nämnts kompletterats med försök och

prov som utförts på värnpliktsutredningens initiativ. Behovet av tid för att inhämta de grundläggande kunskaperna och färdigheterna som soldat inom den utbildningslinje, där underbefälet skall verka, har kunnat fastställas med stöd av de utförda beräkningarna av behovet av allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning för värnpliktiga i allmänhet. Undersökningarna visar, att de underbefälsuttagna i flertalet fall kan ges tillräcklig utbildning av detta slag med de tider som gäller för värnpliktiga i allmänhet. I några fall erfordras dock härför en mindre förlängning av tiden för befattningsutbildning. Samtidig grundläggande befälsutbildning kan delvis inrymmas i tiden för allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning. Den minimitid som därutöver erfordras för grundläggande befälsutbildning, främst i form av truppföring och därmed sammanhängande trupputbildning, är något olika för olika kategorier underbefälsuttagna. Den tid, som beräknats för förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet, bedöms tillräcklig även för utbildning av underbefälet. Härvid har beaktats befälselevernas behov av praktisk övning i att föra trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. Vid avvägningen av utbildningens längd måste också beaktas behovet av utbildningsmässigt försteg i utbildningen i förhållande till värnpliktiga i allmänhet för att gynnsamma betingelser skall skapas för praktisk övning i att föra trupp. Utredningen har genom de erfarenheter som erhållits dels under besök vid förbanden, dels genom försöksverksamheten funnit, att de underbefälsuttagna värnpliktiga måste ha ett så långt försteg i utbildningen att de, innan den praktiska tillämpningen som befäl börjar, hinner få den på kunskap ökade

219 säkerhet som är en väsentlig förutsättning för både viljan och förmågan att ta ansvar som befäl. Försteget kan säkrast skapas om dessa befälselever under huvuddelen av tiden utbildas vid särskilda kompanier eller avdelningar. Under den tidigare delen av grundutbildningen bör befälseleverna under tidsmässigt avgränsade moment övas i praktisk truppföring under förbandsutbildning. Momenten bör genomföras inom ramen för den tidigare nämnda s. k. avsnittsutbildningen. Slutgiltig utplacering vid trupp bör ske först sedan eleverna vid särskilda gruppchefsskolor fått en sådan förutbildning i form av skolmässig utbildning med praktisk tillämpning att de är fullt mogna för sina uppgifter. Denna tidpunkt kan variera något beroende på befattning. Utplacering bör dock i regel ske först vid GKU-skedets början. Enligt värnpliktsutredningens beräkningar behövs för den största kategorien underbefälsuttagna —• skyttegruppcheferna — en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar om 8 timmar. För motsvarande befattningshavare vid pansartrupperna erfordras ytterligare 9 utbildningsdagar. Utdrag ur värnpliktsutredningens beräkningar gällande viktigare befattningar inom olika truppslag redovisas i bilagd sammanställning (bilaga 8). En differentiering av utbildningstiden mellan olika grupper underbefälsuttagna värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening icke en vinst som svarar mot de utbildningsorganisatoriska nackdelar och de ökade befälsbehov som följer därav. Utredningen bedömer därför att nettoutbildningstiden för samtliga underbefälsuttagna bör ligga på nivån 270 utbildningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen h a r tidigare konstaterat, att den militära utvecklingen ställer ökade krav på det värnpliktiga befälet. De befattningar, som bestrids av värnpliktigt befäl på plutonchefsnivån, är särskilt betydelsefulla. Stor vikt måste därför läggas vid att utbildningen till dessa befattningar svarar mot de krav som kan komma att ställas i krig. Nu gällande utbildningsmål i stort för värnpliktiga underofficerare angavs av 1954 års befälsutredning på följande sätt (SOU 1959:23, s. 322): Allmänt: — eleverna skall utbildas att föra pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen åvilar plutonchefs ställföreträdare. — Initiativ och självverksamhet skall frammanas. — Truppföring: — god förmåga att föra pluton i sluten ordning, under marsch, förläggning och gruppering samt del av pluton, förstärkt med understödsvapen under vanligen förekommande stridslägen. — Förmåga att föra pluton inom kompanis ram under vanligen förekommande stridslägen. — Någon förmåga att föra självständigt uppträdande pluton under vanligen förekommande stridslägen. Enligt nuvarande ordning skall i befattning för plutonchef krigsplaceras värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare, troppchef, kvartermästare och stabsunderofficer krigsplaceras värnpliktig underofficer. De angivna utbildningsmålen för underofficerare avser, som framgår av texten, plutonchefs ställföreträdare. För övriga underofficersbefattningar blir utbildningsmålen varianter av ovanstående alltefter befattningarnas särart. De ligger dock i stort på ungefär samma nivå, vilket innebär att behovet av tid för skolmässig utbildning respektive praktisk trupptjänst blir nära överensstämmande för alla underofficersbefattningar.

220 Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutredningen framhållit att plutonchefs ställföreträdare utan omgång måste kunna ersätta plutonchef och föra plutonen med samma skicklighet som denne och att därför plutonchef och ställföreträdare till denne bör ha samma kompetens och därmed samma utbildning. Värnpliktsutredningen delar i princip arméchefens uppfattning i den nu aktuella frågan men vill framhålla följande. Utbildning av det kvalificerade slag som arméchefen förutsatt måste som nu ske centralt vid kadettskola. Förslagets genomförande skulle därför förutsätta en väsentlig utbyggnad av kadettskolorna. Behovet av kvalificerade instruktörer vid dessa skulle öka; behovet skulle kunna tillgodoses endast med motsvarande uttunning vid truppförbanden som följd. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personalläget vid armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt. Värnpliktsutredningens uppfattning är därför att, med hänsyn till de aktuella förutsättningarna, nuvarande skillnad i målsättning och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställföreträdare tills vidare måste bibehållas. Strävan bör dock vara att inom ramen för målsättningen höja plutonchefs ställföreträdares användbarhet främst genom utökad övning i praktisk truppföring. Grundutbildningens längd och uppbyggnad. Erfarenheterna under de första beredskapsåren ledde fram till 1941 års riksdagsbeslut om 18 månaders grundutbildning för värnpliktiga underofficerare. 1948 års värnpliktskommitté gjorde förnyade undersökningar rörande målsättning och utbildningsbehov för denna värnpliktskategori. Med begränsad mål-

sättning för utbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga ansåg kommittén det vara möjligt att sänka utbildningstiden till I51/2—47 månader för denna kategori. Den kortare tiden, 1572 månder, ansågs kunna godtas »utan att därigenom utbildningsresultatet skulle bli lidande i alltför hög grad». Kommittén fann det emellertid vara nödvändigt att ta hänsyn till studieförhållandena vid universitet och högskolor. Resultatet blev en ytterligare reducering till ungefär 15 månader, vilket med nuvarande ordning ger omkring 345 utbildningsdagar. 1954 års befälsutredning granskade ingående grundutbildningen till värnpliktig underofficer mot bakgrunden av utredningens bedömning av de krav utvecklingen väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen till underofficer borde kunna ges högre effekt bland annat genom att bättre anpassa utbildningen efter elevernas intellektuella och fysiska kapacitet samt utvecklingsmöjligheter. Härigenom borde sådana tidsvinster kunna skapas att av utvecklingen betingad vidgning och förstärkning av utbildningsomfånget kunde inrymmas inom en oförändrad tidsram av 15 månader. Värnpliktsutredningen har funnit, att de av befälsutredningen föreslagna förbättringarna av grundutbildningen redan i viss utsträckning har beaktats. Effekten av utbildningen måste emellertid ytterligare höjas. Av särskilt intresse är härvid bland annat den tidigare berörda avsnittsutbildningen, där ett medvetet och metodiskt utnyttjande av växling mellan skolmässig och tilllämpad utbildning med de kvalificerade elever varom här är fråga synes erbjuda ökade möjligheter till en effekthöjning. En effektökning synes också kunna vinnas genom att studiemetodiken i reglementskunskap och liknande ämnen i än

221 högre grad än nu anslutes till den självverksamhetsteknik som kommer att känneteckna den civila skolans arbete, icke minst grundskolans högstadium och de gymnasiala skolformerna. Utredningen vill i detta sammanhang också hänvisa till vad 1954 års befälsutredning anfört härutinnan (SOU 1959: 23, s. 306 ff.). Grundutbildning måste som tidigare anförts ge de blivande underofficerarna väsentligt bättre förmåga att föra trupp under krigsliknande förhållanden och att genomföra den kompletterande utbildning som är förutsatt att äga rum vid mobilisering och i fält. En sådan förmåga kan endast förvärvas och befästas genom att eleverna under en tillräckligt lång, sammanhängande period är placerade i de befattningar som motsvarar dem, i vilka de senare avses krigsplaceras. Placeringen bör ske vid förband som så långt det är möjligt har en sammansättning överensstämmande med krigsorganisationen, d. v. s. vid förband under grundläggande krigsförbandsutbildning. Strävan bör vara att under hela denna tid låta eleverna bibehålla sin placering. Byte bör endast ske om antalet övningsavdelningar är för litet för att ge alla befälseleverna stadigvarande placering eller om elev icke visat sig vuxen uppgiften och bedöms sakna utvecklingsmöjligheter. Tillräckligt antal övningsavdelningar bör enligt värnpliktsutredningens beräkningar i regel finnas, eftersom såväl befälselevernas som de menigas antal bestämts av krigsorganisationens omsättningsbehov för vilket samma beräkningsgrunder gäller för såväl befäl som meniga. Värnpliktsutredningen vill i anslutning härtill understryka att sådan rekrytering av underofficersuttagna utöver krigsorganisationens behov som i viss utsträckning ägt rum innebär olägenheter såväl ur den enskildes som .samhällets synpunkt; den bör därför i

enlighet med 1960 års befälsbeslut i görlig mån undvikas. Det är av stor betydelse att ansvarsförhållandet mellan det aktiva utbildningsbefälet å ena sidan och befälseleverna å andra sidan blivit entydigt. Det bör regleras så att utbildningsbefälet under GKU-skedet ges ansvaret för utbildningsresultatet avseende såväl befälseleverna som truppen. Detta innebär att utbildningsbefälet skall handleda befälseleverna vid planläggning av kommande övningar, följa övningarna och meddela synpunkter på hur dessa genomförts. Värnpliktsutredningen vill framhålla betydelsen av att handledningen av eleverna sker på ett grannlaga sätt så att elevernas initiativkraft, självständighet och arbetsglädje stimuleras och så att ansvarsförhållandena alltid är klara. Värnpliktsutredningen vill härutinnan liksom i övrigt då det gäller allmänna principer vid utbildning av värnpliktigt befäl även hänvisa till vad som anförts av 1949 års gruppchefsutredning (SOU 1951:57, s. 89— 109). För att den grundläggande krigsförbandsutbildningen skall kunna ge tillräckligt utbyte och ge eleverna det självförtroende de behöver måste eleverna vara väl förberedda för sina uppgifter genom föregående skolmässig utbildning. De måste ha en god personlig färdighet förvärvad genom allmänmilitär utbildning och genom befattningsutbildning. I befattningsutbildning för värnpliktig underofficer måste ingå del av den befattningsutbildning som ges värnpliktiga i den viktigaste befattningen i den avdelning vederbörande avses utöva befälet över. Underofficer placerad som plutonchefs ställföreträdare vid skyttepluton måste exempelvis besitta personlig färdighet att handha plutonens vapen och stridsmedel i övrigt,

222 dels för att han skall veta hur de stridstekniskt skall användas, dels för att han skall kunna handleda utbildning och kunna kontrollera de underlydande ifråga om materielens skötsel och vård. Det viktigaste är emellertid att befattningsutbildningen tidigt inriktas på befälsuppgifterna på plutonchefsnivån. Utbildningen i taktik, stridsteknik, truppföring och trupputbildning får därmed en central betydelse. Denna utbildning bör påbörjas innan den allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildningen avseende den personliga färdigheten slutförts. Värnpliktsutredningen granskar i det följande behovet av utbildning för plutonchefs ställföreträdare vid skyttepluton. Utredningen är medveten om att vissa avvikelser ifråga om den tidsmässiga avvägningen mellan olika övningsgrenar och ämnen är nödvändiga ifråga om andra befattningar. Den principiella utbyggnaden av utbildningen blir dock i allt väsentligt densamma. Utbildningen i taktik, stridsteknik och truppföring bör i enlighet med målsättningen främst avse förstärkt plutons uppträdande inom kompanis ram samt dessutom i begränsad utsträckning självständigt uppträdande pluton. Kompanis och bataljons uppträdande bör genomgås i den utsträckning som behövs för att eleverna skall få tillräckligt underlag för att på plutonsnivån fatta riktiga beslut och omsätta dessa i order. Utbildningen bör som tidigare angivits genomföras i form av utbildningsavsnitt vardera omfattande väsentliga moment av förbandens strid. Genomförandet av dessa avsnitt bör vara tidsmässigt samordnade för alla värnpliktskategorier inom ett truppförband. Härigenom kan befälselevernas skolmässiga utbildning inom ramen för avsnitten tillämpas praktiskt under anslutande truppfö-

ringsövningar vid övningsbataljon. Avsnitten bör principiellt genomföras på följande sätt. Med direkt syftning på kommande övning med övningsbataljon eller del därav sker reglementsstudium, som belyses genom krigsspel på lärorummet. Övningen gås därefter igenom i aktuell terräng varvid eleverna får genomföra rekognoseringar och förbereda de order och åtgärder som kan komma att bli erforderliga, övningen spelas därefter igenom i form av muntlig stridsövning varvid bland annat ordergivningen särskilt uppmärksammas. Särskilt viktiga moment förövas vid behov upprepade gånger med olika befälsuppsättning och med eleverna som övningstrupp. Härefter genomförs övningen med övningsbataljonen eller del av denna, varvid eleverna omväxlande får tjänstgöra som plutonchef och plutonchefs ställföreträdare. Elevernas verksamhet följs noga av utbildningsbefälet varvid bland annat underlag erhålls för beslut om kommande placering under GKU-skedet. Efter övningen sker genomgång och diskussion av erfarenheter och genomförs vid behov kompletterande utbildning. Utbildningen i trupputbildning bör bestå av en skolmässig del med insprängd praktisk tillämpning samt en fristående praktisk del som genomförs under GKU-skedet. Utbildningen bör genomföras i tre etapper. — Den första bör syfta till att inlära grunderna för trupputbildningen •— pedagogiken — och inöva metodiken vid enskild stridsutbildning. Tillämpning av kunskaperna sker under avgränsade moment vid trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. — Det andra avsnittet bör syfta till att som direkt förberedelse för GKUskedet lära in och tillämpa enklare moment avseende stridsutbildning i grupp och pluton, varvid tillämpningsmomen-

223 tet även i detta fall genomförs på trupp bestående av värnpliktiga i allmänhet. — Det tredje avsnittet kan med fördel läggas in efter GKU-skedet. Det bör som direkt förberedelse för kommande krigsplacering och repetitionsutbildning syfta till att lära eleverna att organisera och genomföra utbildning vid krigsförband såväl vid krigsförbandsövning som vid mobilisering och krig. Övriga övningsgrenar och ämnen bör så långt det är möjligt inordnas som ett led i den avsnittsvisa förbandsutbildningen. Exempelvis bör övning i fältarbeten avseende ledning av befästningsarbeten inordnas i truppföringsutbildningen i försvar. Värnpliktsutredningens beräkningar ger vid handen att det med den angivna uppläggningen av utbildningen är möjligt att inrymma den inom nuvarande tidsram, nämligen 345 utbildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer med ledning av dessa beräkningar att elevernas behov av förutbildning före GKUskedet med nuvarande stegring i utbildningen är minst ca 11 månader. Det är önskvärt att ytterligare en månad står till förfogande. Möjligheterna att åstadkomma nödvändig tidsmässig samordning av de underofficersuttagnas utbildning med övriga värnpliktskategorier på sätt som här angivits granskas närmare i kapitel 13. Officersuttagna värnpliktiga Utbildningsmål. Värnpliktsutredningen finner att de utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga som angivits av 1954 års befälsutredning är lämpliga. De har följande lydelse (SOU 1959: 23, s. 322): Allmänt: — eleverna skall utbildas till plutonchefer, som vid mobilisering kan ingå i krigsdugliga förband. — Truppföring: utbildningen skall ge god förmåga att föra självständigt eller inom kompani uppträdande pluton (motsv.) (till-

hörande egen utbildningslinje) under strid eller annan verksamhet. — Utbildningen till plutonchefs ställföreträdare tar som tidigare redovisats främst sikte på att lära ut plutons uppträdande inom kompanis ram. Utbildningen på detta område bör enligt värnpliktsutredningens uppfattning i allt väsentligt ha hunnit inläras såväl teoretiskt som praktiskt under underofficersutbildningen. Självständig plutons uppträdande behandlas däremot endast i begränsad utsträckning. Under vidareutbildningen till värnpliktig officer bör därför kraftsamling ske till utbildning avseende chefskap för självständigt uppträdande, förstärkt pluton. Detta fordrar i sin tur att utbildningen i samverkan med andra förband, främst tunga granatkastar-, artilleri-, stridsvagns- och stormkanonförband fullständigas. Likaså måste plutonchefen vara väl förtrogen med h u r övriga understödsvapen inom bataljonen stridstekniskt skall utnyttjas. Uppgifterna är vidare av den arten att plutonchefen oundgängligen måste besitta vissa kunskaper i kompanis u p p t r ä d a n d e och därmed sammanhängande orderteknik. Detta fordras även med tanke på att plutonchefen tämligen ofta — även om såväl kompanichef som ställföreträdare finns — åläggs att tillfälligt föra kompani eller del därav. Utbildningen på plutonchefsskolan behandlar kompanichefskapets innebörd främst i orienterande syfte. En viss vidareutbildning på detta område måste därför ske under officersutbildningen. Grundutbildningens längd och uppbyggnad. Vidareutbildning till värnpliktig officer sker som redovisats i kapitel 10 vid truppslagsvis anordnad kadettskola. Utbildningens längd är för vinterkadettskola genomsnittligt 138 utbildningsdagar, varav 93 dagar (794 tim-

224 mar) för den skolmässiga delen. Sommarkadettskolan omfattar genomsnittligt 126 utbildningsdagar 1 , varav 90 dagar (736 t i m m a r ) 1 för den skolmässiga delen. Vid beräkning av tiden bör beaktas att underofficersutbildningen enligt den uppläggning som förordats av värnpliktsutredningen bör medföra att kunskaperna och färdigheterna står på en delvis högre nivå än nu. Detta beror främst på tillkomsten av längre tids trupptjänst — inom ramen för GKU — i befattning på plutonsnivån med därav följande rutin i såväl truppföring och trupputbildning. Avsnittsutbildningen som avses föregå GKU-skedet med dess möjligheter till växling mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning medför också en höjning av elevernas användbarhet. Sammanfattningsvis kan förutsättas att eleverna med den angivna förutbildningen vid kadettskolans början såväl kunskapsmässigt som erfarenhetsmässigt står på en högre nivå än nu. Utredningen har tidigare framhållit, att i syfte att förbättra rekryteringen av värnpliktiga officerare förutsättningarna för en förkortning av dessas utbildning borde allvarligt prövas. Utredningen bedömer, att om rekryteringen skall förbättras så bör, främst för att icke försena de värnpliktigas civila studier, tidsramen för ifrågavarande utbildning icke överskrida tre månader utöver den tid den värnpliktige är bunden av underofficersutbildningen. Denna tidsram kan mot bakgrunden av den nuvarande, synas snäv. Utredningen h a r emellertid bedömt det vara av största vikt att förfoga över ett tillräckligt antal värnpliktiga officerare så att man icke nödgas att i stor omfattning i officersbefattningar krigsplacera värnpliktiga med endast underofficersutbildning. JYIed hänsyn härtill har utredningen funnit det vara nödvändigt att utforma ut-

bildningen till värnpliktig officer inom en tidsram av tre månader. Utredningen har härvid beaktat att nyssnämnda förbättrade förutsättningar hos de värnpliktiga då de påbörjar utbildningen till värnpliktig officer underlättar genomförandet av den förkortning av utbildningstiden som en tremånadersutbildning innebär. Värnpliktsutredningen anser att behovet av praktisk befälsutövning för de blivande värnpliktiga officerarna såväl vad gäller truppföring som trupputbildning bör vara i huvudsak tillgodosett genom tillkomsten av GKU-skedet i underofficersutbildningen. Ytterligare trupptjänst, i och för sig önskvärd, bedöms ej oundgängligen nödvändig under vidareutbildningen till värnpliktig officer. Däremot måste tidsmässigt avgränsade praktiska moment i praktisk truppföring och trupputbildning även i fortsättningen ingå som ett led i den skolmässiga utbildningen. Värnpliktsutredningen h a r tidigare framhållit betydelsen av en nära samordning av underofficers- och officersutbildningen. Utredningen h a r kunnat konstatera att denna fråga har uppmärksammats av berörda myndigheter. Ytterligare förbättringar bör emellertid kunna åstadkommas. Utredningen är av uppfattningen att en del av den elementära utbildning som nu bedrivs på kadettskolorna torde kunna i erforderlig omfattning genomföras redan under underofficersutbildningen; härigenom kan en tidsvinst göras. Under utbildningen vid kadettskolan bör en markerad kraftsamling ske till ämnena taktik, stridsteknik och truppföring främst avseende självständigt uppträdande, förstärkt pluton samt kompani under vanligen förekommande lägen. Därnäst bör komma trupputbildningen med syfte främst att öka färdig1 Härvid har räknats med utbildningsfria lördagar under tiden den 1 juni—den 31 augusti.

225 heterna i den stridsutbildning som kan förekomma vid krigsorganiserade förband. Övriga övningsgrenar och ämnen exempelvis underrättelsetjänst, skydd och fältarbeten bör så långt det är möjligt inordnas inom ramen för utbildningen i taktik, stridsteknik och truppföring. Grunderna bör ha inlärts under underofficersutbildningen. Utbildningen under kadettskolan bör avse den taktiska och stridstekniska tillämpningen. Värnpliktsutredningen beräknar att minimibehovet av utbildning vid kadettskola blir följande, nämligen i taktik, stridsteknik och truppföring 300 timmar, i trupputbildning 50 timmar samt i övriga övningsgrenar och ämnen 150 timmar eller tillhopa 500 timmar. Nämnda timantal motsvarar ca 62 utbildningsdagar, envar om åtta timmar. Värnpliktsutredningens beräkningar ger således vid handen att utbildningen vid kadettskolan bör kunna begränsas till något över 60 utbildningsdagar varvid förutsätts att den i enlighet med vad som ovan anförts endast omfattar skolmässig utbildning. Detta innebär jämfört med nuvarande skolmässiga del av kadettskolan en beskärning med ca 25 utbildningsdagar. Värnpliktsutredningen bedömer likväl att de värnpliktiga officerarna skall kunna ges en utbildning

som svarar mot de uppställda utbildningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadetterna vid kadettskolans början fått en utbildning med den inriktning och omfattning som tidigare angivits och att samordningen mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras. Sammanfattning Enligt de av värnpliktsutredningen i detta kapitel redovisade beräkningarna är behovet av utbildningsdagar för arméns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga uttagna för handräckningstjänst och för utbildning i specialtjänst, det antal utbildningsdagar som framgår av tabell 11: 1. Härvid h a r de värnpliktiga i allmänhet fördelats på tre grupper, varvid till en grupp sammanförts värnpliktiga med till sin omfattning likartade utbildningsbehov. Förutsättningar har härigenom skapats för en differentiering av grundutbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen är beroende förutom av det nu behandlade behovet av utbildningsdagar också av hur utbildningen inpassas under året m. m. Sistnämnda fråga behandlas, med här redovisade beräkningar som grund, i kapitel 13.

Tabell 11:1. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av utbildningsdagar värnpliktiga under grundutbildning vid armén m.m.

för flertalet

Behov av utbildningsdagar Kategori

F E Underbefälsuttagna värnpliktiga Officersuttagna värnpliktiga 1

Antal värnpliktiga per år

9 050 13 400 650 7 000 1 900 1 000

Beräknat behov 195 233 270 270 345 407

Skillnad i förhållande till nuläget —34 + 4 + 2 5 , + 2 41 + 25 1

± o

— 3 64

I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig. tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet. Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadettskolas vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar. 15—514534 2 I de fall för befattningen 3

K A P I T E L 12

Repetitionsutbildningens omfattning vid armén

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

På värnpliktsutredningens initiativ har följande prov och försök ägt rum för att ge underlag för överväganden rörande utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildningen vid armén. Under åren 1962 och 1963 genomfördes omfattande prov med personal vid förband under repetitionsövning avseende kontroll av kvarstående kunskaper från föregående utbildningstillfälle ifråga om materielens handhavande m. m. Proven ägde rum vid förband ur alla truppslag. Jämförande prov genomfördes vid förband under grundutbildning. Under sommaren och hösten 1962 genomfördes försök med repetitionsövning om tre veckor och differentierad längd på befälsövning (en till två veckor beroende på befattningen). I försöken deltog krigsförband ur alla truppslag med en sammanlagd personalstyrka om 4 000 man. Prov avseende enskild utbildning och förbandsutbildning genomfördes vid olika tidpunkter under övningen för att kontrollera hur förbandens användbarhet utvecklades. Som jämförelse genomfördes motsvarande prov vid krigsförband som genomförde repetitionsövning enligt nuvarande bestämmelser. Förband med en sammanlagd personalstyrka om 3 000 man genomförde dessa prov. En skriftlig enkätundersökning genomfördes vid flera av de förut angivna

förbanden. Sammanlagt deltog 600 inkallade värnpliktiga i befälsställning i denna undersökning, varvid de bland annat fick redovisa sin uppfattning rörande sin egen och sitt förbands användbarhet, befäls- och repetitionsövningarnas uppläggning, intervaller mellan övningar liksom övningarnas längd m. m. Vid vissa av försöksförbanden genomfördes en dagboksmässig undersökning av det inkallade befälets verksamhet. Undersökningen syftade bland annat till att ge underlag för bedömning av det värnpliktiga befälets förmåga att föra trupp under strid och att utbilda denna. Undersökningen avsåg också att belysa ansvarsfördelningen mellan krigsplacerat befäl och aktiva instruktörer vid utbildningen av krigsförbanden. Försök med särskild befälsövning om en vecka genomfördes sommaren 1963 vid två krigsförband. Våren 1964 genomfördes försök med repetitionsövning utan föregående befälsövning vid ett tungt granatkastarkompani. Försöket genomfördes med ett förband, som fullgjort repetitionsövning ca tre år tidigare. Det avsåg att ge underlag för bedömning av ett förbands användbarhet omedelbart vid mobilisering i ett system med oftare återkommande övningar för krigsförbanden. Resultaten av de nämnda försöken h a r av arméstaben och värnpliktsutredningen sammanställts i ett antal översikter. Detta material h a r lämnat väsentliga utgångsvärden för utredningens

227 överväganden rörande utformningen av systemet för repetitionsutbildning.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen

Utbildningsmål Som framgår av kapitel 9 bör repetitionsutbildningen i vad avser den enskilde syfta till att han under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar han utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i samband med omkrigsplacering till annan krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad avser krigsförbanden säkerställa att de alltid är så samtränade att de är användbara omedelbart efter mobilisering. Uppbyggnad

i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsutbildningssystemet har redovisats i kapitel 9. Av detta framgår att repetitionsutbildningen bör omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. I kapitel 9 anges att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart vid mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör för de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna kompletteras med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar eller såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsövningar kan avse antingen viss personal med särskilt betydelsefulla uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med

särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap. Det beskrivna systemet innebär att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning.

3. Krigsförbandsövning

Utbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör som nämnts syfta till att öva den i förbanden krigsplacerade personalen — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — enskilt och i förband så att förbandet ständigt intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobilisering. Möjligheterna att nå det angivna syftet beror på vilken grad av samträning som kan åstadkommas. Härav följer att en väsentlig del av krigsförbandsövningen bör omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningen inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängligen nödvändig för att befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet. Övningslängd förbanden

för flertalet

värnpliktiga

i

Samband mellan intervall och övningslängd. 1948 års värnpliktskommitté bedömde, att längden av en repetitionsövning icke borde understiga 30 dagar, om ett godtagbart utbildningsresultat skulle kunna uppnås. Utgångspunkten för denna bedömning var, att de värnpliktiga skulle inkallas till tre krigsförbandsövningar med sex till nio års mellanrum för den enskilde. Andra utgångs-

228 värden måste, som anförts i kapitel 9, gälla vid en bedömning av övningarnas längd i ett system med flera och oftare återkommande övningar. Återkommer övningarna oftare, bibehålls färdigheter och kunskaper bättre från en krigsförbandsövning till en annan. Härigenom minskas behovet av repetition vid övningarna. Minskas intervallet mellan övningarna kommer under i övrigt lika förhållanden en större del av förbanden än nu att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Detta talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med oftare återkommande krigsförbandsövningar. Å andra sidan har, som tidigare framhållits, kraven ökat främst på förbandens förmåga att snabbt och med precision lösa sina uppgifter. Härigenom minskar möjligheterna att reducera den enskilda övningens längd även om övningstillfällena blir flera. Nuvarande längd. Den nuvarande reTabell 12:1.

petitionsövningens längd är 30 dagar; härtill kommer för befäl en anslutande befälsövning om 10 dagar. Utbildningstidens fördelning enligt nuvarande bestämmelser framgår av tabell 12: 1. Av tid, som är anslagen för fälttjänstövningar, åtgår i regel två dagar för tilloch fråntransporter. Den sammanlagda tiden för egentlig förbandsutbildning uppgår i regel till högst 16 dagar vid varje repetitionsövning. Behov av tid för övning i mobilisering. I nuvarande system inleds repetitionsövning med övning i mobilisering i den utsträckning detta är möjligt främst med hänsyn till kostnaderna. Vid en sådan övning åtgår något längre tid för förbandets utrustning än om denna sker fredsmässigt vid kasern. Dessutom åtgår tid för förflyttning från mobiliseringsplats till plats för efterföljande utbildning. Värnpliktsutredningen bedömer, att en övning i mobilisering är av stort värde. Personalen får lära sig var och

Utbildningstidens fördelning vid repetitionsövning nuvarande bestämmelser

vid armén enligt

Utbildningstidens ungefärliga fördelning i dagar för förband med Verksamhet

Inryckning och utrustning, materielinspektion, läkar- och skärmbildsundersökning (inryckningsdagen frånräknad) Repetition och omskolning (enskilt och i grupp). . . Förbandsutbildning t. o. m. bataljon Förbandsutbildning (fälttjänstövning) utanför ordinarie förläggningsort i bataljon och högre förband under samverkan mellan olika truppslag (försvarsgrenar) Genomgångar, avrustning, utryckning och reservtid (utryckningsdagen frånräknad) Söndagar (tjänstefria) Summa 1

litet omskolningsbehov

stort omskolningsbehov

2 H 10

2 *10 6

högst 3 8

högst 3 6

3 3

3 3

30 För förband med stora krav på god teknisk färdighet hos huvuddelen av personalen får ytterligare högst 3 dagar tas i anspråk. Tiden för förbandsutbildning (t. o. m. bataljon) minskas med motsvarande antal dagar. 2 För personal i specialtjänst och specialutbildning anslås härutöver ytterligare erforderlig tid. 3 Transportdagar är inräknade.

229 h u r förbandet avses mobiliseras, vilket är en grundförutsättning för att vår värnpliktsarmé skall kunna fungera. Samtidigt vinns den psykologiska föruelen att krigsförbandsövningen redan från början blir verklighetsbetonad, vilket bör öka förståelsen för övningen. Under övningen i mobilisering genomxörs inskjutning av vapen, utförs funktioneringskontroll av materielen samt repetition av dess handhavande. Detta ar väsentliga utbildningsmoment. Den förflyttning som i regel följer efter övningen i mobilisering är ett viktigt led i förbandsutbildningen och en lämplig inledning av denna. Den bör få formen av ett inledande förbandsprov. Genom att förbandsutbildningen på detta sätt inleds tidigt kommer också den för förbandets funktion väsentliga förbandsandan och förmågan till samverkan inom förbandet att kunna återvinnas och befästas tidigare än eljest. Krigsförbandsövningen bör därför, på sätt hittills ofta varit fallet med repetitionsövningen, inledas med övning i mobilisering. Erfarenheten visar att för denna åtgår i genomsnitt två dagar, inryckningsdagen inräknad. Behov av tid för enskild utbildning och utbildning i grupp. Utvecklingen på det tekniska området har medfört, att handhavandet av utrustning som handvapen, minor och viss radiomateriel m. m. har förenklats. Tiden för repetition, framförallt när det gäller att vidmakthålla tidigare kunskaper och färdigheter i fråga om sådan utrustning, kan därför begränsas. Å andra sidan blir annan materiel, exempelvis viss tyngre vapenmateriel och teleteknisk materiel, alltmer komplicerad. Jämfört med nuläget torde emellertid även i detta fall tiden för repetition något kunna minskas om intervallet mellan övningarna förkortas. Tid bör även stå till förfogande för utbildning med ny materiel, för skjut-

Tabell 12:2. Behov av tid för enskild utbildning vid litet omskolningsbehov under krigsförbandsövning vid armén (infanteriet) enligt värnpliktsutredningens beräkningar Timmar

övningsgren

övningar genomförs i form av korta pass i anslutning till andra övningar. Särskild tid beräknas därför icke för denna övningsgren Vapentjänst Materielkännedom, fältskjutning m. m. (Inskjutning förutsattes ha skett under övningen i mobilisering; stridsskjutning förutsätts ske under förbandsutbildningen.)

6 Skydd mot särskilda

2 Sjukvårdstjänst stridsskada^

stridsmedel....

(första hjälpen vid 2 6

Kompletterande utbildning på ev. nytillkommen materiel, genomgångar m. m. Summa

ning med handvapen och pjäser samt för utbildning i skydd mot särskilda stridsmedel. Utbildning i grupp bör däremot, särskilt vad gäller infanteriet, med den stridsteknik som numera tillämpas i huvudsak kunna genomföras inom plutons ram. En beräkning av minimibehovet för denna utbildning vid förband med litet omskolningsbehov redovisas i tabell 12: 2. Exemplet avser infanteriet. Tabellen redovisar det behov som finns utöver den enskilda utbildning som kan inrymmas i övningen i mobilisering. Omkring två dagar erfordras således vid infanteriet för ifrågavarande utbildning under förutsättning att vissa moment genomförts under övningen i mobilisering. I stort motsvarande tider gäller för förband ur andra truppslag. Vid förband med särskilt utbildningskrävande uppgifter eller särskilt komplicerad

230 materiel blir det nödvändigt att väsentligt öka utrymmet för enskild utbildning av värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad sålunda angivits. Detta bör tillgodoses genom att denna personal ålägges att påbörja krigsförbandsövningen erforderlig tid före övriga meniga. En ökning av tiden för enskild utbildning på bekostnad av förbandsutbildningen måste eljest ske; en sådan begränsning av förbandsutbildningen måste emellertid, med hänsyn till kravet på samträning, undvikas. Omskolning till ny befattning erfordras i nuvarande system främst för personal, som inkallas till tredje repetitionsövningen. Till denna kategori hör till exempel värnpliktiga, krigsplacerade i etappbataljon och vid lokalförsvarets underhållskompanier. I nuläget måste huvuddelen av våra krigsförband med stort omskolningsbehov ny rekryteras före varje övning. Behovet av omskolning blir därigenom mycket omfattande varje gång förbandet inkallas. Ökas antalet övningstillfällen för den värnpliktige kommer emellertid, bland annat vid etappbataljon, genomgående att placeras personal med flera kvarstående övningar. Härvid minskar svårigheterna med omskolning, eftersom då en del av den övade personalstyrkan utbildats vid förbandet under tidigare krigsförbandsövning. Vid etappbataljon, underhållskompani och förband av liknande typ bör placeras civilt yrkeskunnig personal i befattningar som skall besättas med omskolad personal. Härigenom kan de enskildas omskolning begränsas till att huvudsakligen omfatta utbildning i den specifikt militära materielens handhavande under det att tiden för »yrkesutbildning» kan begränsas väsentligt. Att kunna förfara på detta sätt utgör ett exempel på värnpliktssystemets särskilda möjligheter. De bör på allt sätt tas

till vara till förmån för stridsutbildning enskilt och i förband. De beräkningar som värnpliktsutredningen mot denna bakgrund utfört avseende de värnpliktiga i menigbefattningar som behöver mer utbildning än genomsnittet visar, att i medeltal åtta dagar erfordras för befattningsutbildning varvid tidigare nämnda två dagar inräknats. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver inkallas sju dagar före övriga meniga, varvid räknas med att en dag är söndag. Denna tid är kort. Utredningen vill emellertid framhålla att kompletterande enskild utbildning även sker inom ramen för den första delen av förbandsutbildningen som således även den får formen av en omskolning. Detta gäller icke minst vid etappbataljonen, där verksamheten i hög grad har formen av lagarbete. Exempel på menigbefattningar som av angivna skäl bör ges längre krigsförbandsövning lämnas i bilaga 8. Beräkningar visar att av det varje år övade antalet meniga högst 9 000 meniga eller ca 10 procent är i behov av sådan längre övning. Urvalet av befattningarna för denna längre övning bör kunna varieras något år från år bland annat beroende på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör uppdras åt chefen för armén att inom en ram av 9 000 man fastställa vilka befattningar som med hänsyn till det aktuella behovet av enskild utbildning skall utväljas härför. Den beräknade tiden är som tidigare angetts ett genomsnitt och variationer kan förekomma. En veckas förlängning bör dock utgöra övre gräns. Kortare tid bör dock uttas om så är möjligt. Behovet au förbandsutbildning. De från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns krigsorganisation är brigaderna. Möjligheter måste därför föreligga att genomföra samövning i bri-

231 gad. Framförallt måste stabs-, sambands-, understöds- och underhållsförbanden i brigaden ges tillfälle till samverkan med skyttebataljoner och motsvarande bataljoner. Fördelningsstaberna kommer även i framtiden att vara betydelsefulla ledningsorgan i arméns krigsorganisation. Erfarenheten visar klart att det icke är tillfyllest, om fördelningen skall kunna lösa sina uppgifter omedelbart vid mobilisering, att öva fördelningsstab med dess stabsförband enbart i form av stabstjänstövning. Det är nödvändigt att fördelningens ledningsorgan och de i fördelningen ingående förbanden (brigaderna m. m.) även får praktisk övning i form av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning. Övning i brigad bör omfatta minst sex dygn med tid för till- och fråntransporter inräknad. Samma tid krävs för andra typer av förband exempelvis grupper av lokalförsvarsförband med styrka motsvarande minst två bataljoner. Värnpliktsutredningen bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste genomföras av praktiskt taget alla förband som fullgör krigsförbandsövning. Övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för till- och fråntransporter inräknad. Den kortaste tiden bedöms tillräcklig för förband som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning i fördelning skall ske, medan den längsta tiden behövs för förband som måste genomföra längre transporter. Värnpliktsutredningen anser, att utbildningssystemet bör vara så utformat att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid varje krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör i genomsnitt få praktisk tillämpning i form av fälttjänstövning varannan krigsförbandsöv-

ning, d. v. s. vart åttonde år. Mellanliggande krigsförbandsövning för fördelningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabstjänstövning. Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av förbandsutbildning, där främst stridstekniken inom bataljonen repeteras. Tiden härför måste med hänsyn till resurserna begränsas. Strävan bör därför vara att redan från början driva utbildningen i bataljon. Detta får dock icke hindra att de lägre enheterna inom det vidare skeendets ram effektivt övas på sina särskilda avgränsade uppgifter. Härvid är att märka att ju mer det värnpliktiga befälet under grundutbildningen och under den i krigsförbandsövningen ingående befälsövningen utbildats och övats att som utbildare repetera och öva underställd t r u p p , desto större bli förutsättningarna att i dessa stycken nå effekt. Av väsentlig betydelse blir också att ett visst minimiantal aktiva instruktörer står till förfogande. Beräkningar visar, att det genomsnittligt krävs minst fem dagars förbandsutbildning i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller fördelning. Ett exempel på disposition av tiden för sådan utbildning vid skyttebataljon redovisas i tabell 12: 3. Cykelskyttebataljon har, som tidigare redovisats, i princip samma organisation som skyttebataljon. Med hänsyn till uppgifterna principiellt sett kan för cykelskyttebataljon tiden för övning i anfallsstrid något begränsas men å andra sidan måste försvarsstriden med tillh ö r a n d e fältarbeten ägnas mera tid än vid skyttebataljon. Tid för förbandsutbildning till och med bataljon bedöms därför kräva samma tid som vid skyttebataljon. Behovet av samträning med andra förband i en ram motsvarande brigads krävs även för cykelskyttebataljon. Vissa cykelskyttebataljoner är så-

232 Tabell 12: 3. Exempel enligt värnpliktsutredningen på fördelning av tid under krigsförbandsövning för förbandsutbildning t.o.m. bataljon (skyttebataljon) övningsgren Förbandsutbildning i pluton och kompani Marsch- och stridsgruppering Självständigt uppträdande, förstärkt kompanis strid (i förekommande fall stridsskjutning) Förbandsutbildning i bataljon.. . Bataljons marsch med tillämpningsmoment (inledande förbandsprov som avslutning på övning i mobilisering) Bataljons stridsgruppering Bataljons anfall ur marschgruppering Bataljons avvärjningsstrid

Dagar

i

iy 2

s

3y2

1 2

Härjämte en kvällsövning. Varav för sammanhängande övning minst två dagar med mellanliggande natt. lunda enligt krigsplanläggningen underställda brigader och bör samövas med dessa. Behovet av förbandsutbildning utöver bataljonsramen bör med anledning h ä r a v sättas till sex dygn, d. v. s. samma som för bataljon organisatoriskt ingående i brigad. För värnförbanden är behovet av förbandsutbildning över kompaninivån m i n d r e än vid övriga förband, eftersom värnförbanden är avsedda för stationära uppgifter och uppträder mera avgränsat. F ö r att förbandsutbildningen skall bli meningsfylld, fordras emellertid att före och parallellt med den egentliga förbandsutbildningen tid avsätts för kompletterande utbyggnad och iordningställande av de stridsställningar värnförbanden skall utnyttja. Värnpliktsutredningen bedömer därför att även dessa förb a n d kräver samma tid för förbandsutbildning som fältförbanden och cykelskyttebataljonerna, varvid i tiden inräknats med krigsuppgiften sammanhängande fältarbeten.

Sammanfattningsvis är således minimibehovet av förbandsutbildning elva dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förband av motsvarande storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fälttjänstövning i fördelning. Strävan bör vara att så långt det är möjligt begränsa antalet dagar. En differentiering bör därför ske av krigsförbandsövningens längd beroende på om avslutande tillämpningsövning skall ske i brigad eller fördelning. I de fall övning i fördelning skall ske krävs som tidigare angetts längre transporter för att samla vissa av förbanden. För att möjliggöra transport av dessa utan beskärning av tiden för övrig utbildning bör krigsförbandsövning kunna förlängas med högst tre dygn för de meniga värnpliktiga — med visst undantag — som ingår i berörda förband. En förlängning av övningen för befälet bör av sociala skäl ej ske med hänsyn till att befälet under alla förhållanden —• såsom framgår av det följande — måste ges en tämligen lång övning. Ej heller bör ytterligare förlängning ske för meniga som med hänsyn till behov av enskild övning ålagts förlängning av krigsförbandsövning. Behovet av tid för transporter bör för nämnda kategorier tillgodoses genom motsvarande minskning av tiden för övrig utbildning. Beräkningar ger vid handen att högst 5 000 man årligen behöver åläggas nu ifrågavarande förlängning. Några förband kommer under krigsförbandsövning, oberoende av om de skall delta i fälttjänstövning eller ej att såsom hittills varit fallet behöva företa till- och fråntransporter, vardera omfattande mer än ett dygn. Detta gäller dels förband som för att tillgodose insatsberedskapens behov övas långt från mobiliseringsplatsen, dels förband som av Utbildningsskäl övas inom vissa områden, som är av intresse med hänsyn till

233 de uppgifter förbanden är avsedda för i krig. Härför bör tid avsättas på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar. Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen. Behov av reservtid och tid för avrustning. Erfarenheten visar, att det oundgängligen behövs en dag för förberedelser före avslutande tillämpningsövning. Tiden erfordras för kompletterande utbildning, materielvård, materielkontroll och genomgångar. Denna tid redovisas i det följande som reservtid. Mot organisationen av förbandens avrustning h a r under en följd av år riktats en allvarlig och i många fall berättigad kritik. Arméledningen har under senare år ägnat särskild uppmärksamhet åt detta problem. En omfattande försöksverksamhet har genomförts, vilken resulterat i förbättrade metoder för avrustning, innebärande tidsvinst och höjd kvalitet på materielvården. Teknisk utrustning härför har anskaffats i betydande utsträckning. Ytterligare tidsvinster av större betydelse bedöms icke för närvarande möjliga att nå. Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedskapen och av ekonomiska skäl nödvändigt att förbandens personal iordningställer materielen för förrådsförvaring så att materielen är fullt funktionsduglig då personalen utrycker. Tillräcklig tid måste därför avsättas för denna verksamhet. Det bör i detta sammanhang framhållas, att materielvården vid avrustningen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Under denna befästs nämligen kunskap e r n a rörande materiejensfunktionering och skötsel. Förmågan att upptäcka och avhjälpa fel uppövas. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna genomföras på i genomsnitt två dygn utryckningsdagen frånräknad. Vid vissa förband med myc-

ket enkel utrustning kan tiden nedbringas under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning krävs ytterligare tid. Värnpliktsutredningen lägger tiden två dygn som grund för sina beräkningar rörande krigsförbandsövningens längd. I den mån tiden kan nedbringas, bör den inbesparade tiden utnyttjas som reservtid vilken i nyss angivna beräkningar är mycket knappt tilltagen. Krävs mer än två dygn, är det ofrånkomligt att tiden för annan utbildning beskäres i motsvarande mån. Sammanställning av behovet. En sammanställning av behovet av tid för krigsförbandsövning för huvuddelen av personalen återfinns i tabell 12: 4. Värnpliktsutredningen föreslår med ledning av redovisade beräkningar att krigsförbandsövning vid armén för flertalet av de meniga ges en längd av 18 dagar, in- och utryckningsdagar frånräknade. Med en övningslängd av 18 dagar kan inryckning ske på en måndag och utryckning på en lördag. Detta torde vara till fördel såväl för den enskilde som för näringslivet. Härtill kommer i vissa fall högst sju dagars förlängning för årligen högst Tabell 12:4. Behov av tid för krigsförbandsövning vid armén enligt värnpliktsutredningens beräkningar Verksamhet övning i mobilisering (inryckningsdag ej medräknad) Enskild utbildning (flertalet befattningar) Förbandsutbildning: före avslutande tillämpningsövning avslutande tillämpningsövning (minsta behov) Reservtid Avrustning (utryckningsdag ej medräknad) Söndag (tjänstefri) Summa

Dagar 1 2 5 6 1 2 1 18

234 9 000 meniga som är i särskilt behov av enskild utbildning. Dessa inrycker härvid före flertalet av förbandets värnpliktiga. Som tidigare angivits erfordras årligen för högst 10 000 meniga förlängning av övningen från 18 dagar med högst tre dagar för att möjliggöra större fälttjänstövningar m. fl. ändamål. I de fall menig är ålagd förlängning även med hänsyn till behovet av enskild utbildning förutsätts dock att övningens längd ej i något fall får uppgå till sammanlagt mer än 25 dagar. Värnpliktsutredningen anser som nämnts att möjligheter skall föreligga att inom tidsramen för en krigsförbandsövning genomföra övning i brigad eller motsvarande. Utredningen räknar härvid med att i vissa fall, exempelvis av beredskaps- eller belastningsskäl, vid ett enskilt fredsförband endast en batalj o n — i förekommande fall förstärkt med olika slag av understödjande enheter — samtidigt kommer att vara under repetitionsutbildning. Vid sådana omständigheter kan möjligheterna att samöva brigad eller högre förband bortfalla. Samtidigt ökar emellertid möjligheterna att höja effekten av den enskilda bataljonens utbildning både genom att utbildningsramen är begränsad och genom att tillgången på övningsterräng, övningsanläggningar och instruktörer per övande bataljon räknat stiger. Det ter sig som en väsentlig uppgift för de ansvariga myndigheterna att vid varje särskild tidpunkt avväga vilken utbildningsram som bäst tjänar syftet med krigsförbandsövningarna totalt sett. Övningslängd för förbandens befäl Värnpliktsutredningens studier och försök har entydigt påvisat behovet av att inleda krigsförbandsövningen med utbildning för befälet. Den inledande befälsutbildningen bör främst syfta till direkta förberedelser

för den därefter följande delen av krigsförbandsövningen och avse främst truppföring och trupputbildning, övningarna i truppföring bör utgöra en förberedelse för den kommande förbandsutbildningen. Det krigsplacerade befälet måste i stor utsträckning själva leda utbildningen av sina förband. Aktiva instruktörer kan nämligen i huvudsak endast avdelas för att leda den tillämpade förbandsutbildningen när det krigsplacerade befälet för sina förband. Därför måste den inledande befälsutbildningen till väsentlig del omfatta förberedelser för den kommande utbildningen. Utrymme måste också ges åt repetition och kompletterande utbildning beträffande förbandets materiel, bland annat eftersom dessa kunskaper måste ligga till grund för den kommande utbildningsverksamheten. Värnpliktsutredningen anser, att genomförda prov och försök med krigsförband h a r påvisat behovet av en i förhållande till nuvarande ordning tidsmässigt utökad befälsutbildning för befäl av alla kategorier. Värnpliktsutredningens behovsberäkningar ger vid handen att en utökning av befälsövningens längd till 14 dagar är motiverad. En sträng återhållsamhet är emellertid nödvändig dels med hänsyn till den begränsade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utredningen föreslår därför en differentiering av befälsövningens längd som innebär att värnpliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och officer ges 14 dagars befälsutbildning medan befälsutbildningen för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefattning begränsas till sju dagar. Tjänstgöring för efterarbete efter övning Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av krigsförbanden efter krigsförbandsövningens slut bör kompanichef och kom-

235 panikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet utryckt. Med kompanichef bör härvid likställas chef för självständig pluton eller motsvarande enhet. Denna tjänstgöring bör av truppregistreringsmyndighet kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning. Antalet övande

värnpliktiga

Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning, varav ca två procent utgörs av handräckningsvärnpliktiga. Med det av värnpliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer årligen ca 120 000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande personalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälften på lokalförsvars- och etappförband. Det har vid beräkningen av den övande styrkans storlek förutsatts att ett mindre antal förband liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. De är utvalda med hänsyn till att kraven på omedelbar krigsanvändbarhet är mindre framträdande för dessa förband än för genomsnittet. Däremot måste de värnpliktiga i dessa förband bibehålla användbarheten i befattningen. De bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsvarande befattningar som exempelvis blir vakanta genom anstånd eller på grund av brist på personal med kvarstående övningsskyldighet. Förteckning över förband som bör undantas redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2). Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån. Krigsförbandsövning h a r i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning, till ett antal av högst 9 000 årligen kan fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skolat fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, till ett antal av högst 10 000 årligen kan vidare fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avveckBild 12: 1. Krigsförbandsövnings längd vid armén enligt värnpliktsutredningens förslag

18 DAGAR i 1J

FLERTALET VÄRNPLIKTIGA I MENIGBEFATTNINGAR.

25DA6AR VÄRNPLIKTIGA I UNDERBEFÄLSBEFATTNINGAR OCH VÄRNPLIKTIGA I VISSA MENIöBEFATTNINöARi; 3 2 0A6AR VARNPLIKTI&A I OTFICERS-OCH UNDEROFFICERSBEFATTNINGAR

, 3/' |

Förlängning med högst tre dagar vid förband som skall genomföra längre förflyttningar. Avser högst 10 000 man/år. 2 För meniga med behov av längre befattningsutbildning än genomsnittet må förlängning ske med högst sju dagar till högst 25 dagar. Avser högst 9 000 man/år. 3 Kompanichef, kvartermästare och materielredogörare kan av truppregistreringsmyndigheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 32 respektive 25 dagar för avveckling efter övning.

236 lingsarbete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. Det anförda åskådliggörs på bild 12: 1. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid armén.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning som omfattar enbart befäl syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order. Särskild övning som omfattar såväl befäl som meniga i nyckelbefattningar bör syfta till samträning i stridstekniskt handhavande och utnyttjande av materielen. För staber med stabsförband bör övningen främst syfta till träning i stabsarbete vilket innefattar övning i handhavande av stabs- och sambandsmateriel. Av arméns förband skall fältförbanden kunna lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också mestadels den mest komplicerade och svårskötta materielen. Värnpliktsutredningen bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning mellan krigsförbandsövningarna. Härutöver är det ett starkt önskemål med hänsyn till de avsedda uppgifterna att cykelskyttebataljonernas mest kvalificerade personal genomför särskild övning. Det är emellertid nödvändigt att starkt begränsa antalet deltagande förband såväl med hänsyn till belastningen på utbildningsorganisationen som med hänsyn till resurserna i övrigt. Av denna anledning

föreslår värnpliktsutredningen att särskild övning anordnas endast för fältförbanden. Ett begränsat antal fältförband har enklare uppgifter än övriga. Dessa, som redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2 ) , bör undantas från särskild övning. Särskild övning med deltagande av såväl befäl som meniga i nyckelbefattningar bör genomföras vid de förband som har särskilt komplicerad stridsteknik eller komplicerad och svårskött materiel. Denna typ av övning bör genomföras av fördelnings-, brigad- och artilleriregementsstaber med anslutna stabs- och sambandsförband, vid stridsvagnsförband och motsvarande förband samt vid bandkanon- och luftvärnsrobotförband. Härtill bör komma vissa sambandsförband av kvalificerat slag. Förteckning över förband som bör genomföra denna typ av övning redovisas i nyssnämnda hemliga bilaga. Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigsplacerad i nyssnämnda slag av förband erfordras att han kan delta, vid infanteriet och pansartrupperna i två och vid övriga truppslag i tre särskilda övningar. Den värnpliktiges skyldighet att fullgöra särskild övning bör därför vid armén avse tre övningar. Särskild övning bör som tidigare angivits inläggas mellan två krigsförbandsövningar. Detta innebär ett tidsavstånd av två år till såväl närmast föregående som närmast efterföljande krigsförbandsövning. I nuvarande system är tidsavståndet mellan repetitionsövning och särskild befälsövning tre år. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt med hänsyn till den föreslagna förkortningen av tidsavstånd att förkorta övningens längd från nuvarande femton dagar till elva dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. Härigenom vinns också den anpassningen till kalender-

237 veckan att inryckningen kan ske på en måndag med utryckningen på en lördag. Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca 5 000 underofficerare och officerare sådan övning. Värnpliktsutredningens förslag innebär, att sammanlagt ca 12 000 man årligen genomför särskild övning fördelade på ca 9 000 befäl och 3 000 meniga. Värnpliktsutredningen föreslår sammanfattningsvis följande. Vid armén skall anordnas särskilda övningar för förband med mera kvalificerade stridsuppgifter, övningarna skall inpassas i tidsmellanrummet mellan förbandets krigsförbandsövningar. I övningarna skall delta antingen underofficerare och officerare i ett förband eller också nämnda värnpliktiga jämte vissa, undantagsvis alla, underbefäl och meniga i förbandet, övningen skall för all deltagande personal ha en längd om elva dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig att delta i högst tre sådana övningar. Förslaget innebär att årligen omkring 12 000 värnpliktiga fullgör särskild övning vid armén.

5. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår, att det enligt värnpliktsutredningens mening bör eftersträvas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar med en speciell typ av övning, nämligen mobiliserings-övning. Sådan har angivits kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller i form av mönstringsövning, övningarnas syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldigh e t för den värnpliktige har beskrivits xiärmare i kapitel 9. Förbandens mobilisering måste kunna

genomföras snabbt och säkert. Den för mobiliseringen ansvariga personalen måste med hänsyn härtill fortlöpande övas och delges ändringar i mobiliseringens organisation och förfarandena vid denna. Den personal, varom här är fråga, utgörs vid armén av kompanichef och motsvarande befattningshavare, kompanikvartermästare och motsvarande befattningshavare samt mobiliseringsförberedare med ersättare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angetts i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om arméns fältförband kan räknas med att kompanichef och kompanikvartermästare vartannat år fullgör antingen krigsförbandsövning eller särskild övning. I regel föreligger därför för denna personal ej behov av särskilt övningstillfälle ehuru i vissa fall behov dock kan uppkomma exempelvis vid omorganisationer. Mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare däremot är i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för arméns del ett bestämt behov av mobiliseringsgenomgång för denna personal under tid för krigsplacering i fältförband. Lokalförsvars- och etappförbanden avses icke övas i form av särskild övning och för dessa förband erfordras således att för angiven personal mobiliseringsgenomgång genomförs regelmässigt en gång i mellanrummet mellan krigsförbandsövningarna. Mönstringsövning bör vid armén genomföras främst vid vissa lokalförsvarsförband med särskilt korta mobiliseringstider. Den personalstyrka som årligen skulle komma att inkallas vid genomförande av ett övningssystem av angivet slag redovisas i särskild hemlig sammanställning (bilaga H 2 ) . Värnpliktsutredningen föreslår, under

238 Bild 12:2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga ningens förslag (exempel)

vid armén enligt

värnpliktsutred-

VÄRNPLIKTIGA

20 AR

PERSONALRESERV

FÄLTFÖRBAND

47AR

LOKALFORSVARSFÖRBAND

PERSONALRESERV

D i AR

4AR

4 *R

K MINDRE ANTAL

i

u

LOKALFOR5VARSFÖR.e>AND

PERSONAL RESERV

FÄLTFÖRBAND

K

K

PERSON ALRESERV

K

D BD

i

B

v

k 2. ÅR

..)

4 AR.

4 AR. K

KRI6SFÖRBANDSÖVNIW6

S

SÄRSKILD ÖVNINft

—'

|

UTB1LOMIMÖ FÖR FORBANDETS BEFÄL OCH I VlttA FALL MENIG NYCKELPERSONAL

H l

0TBILDNIN6 FÖR HELT FÖRBAND

1 Anm. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar. hänvisning till det nu anförda, att vid armén skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den närmare utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av nyss angivna bilaga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige

Den värnpliktige vid armén är under sin värnpliktstid i de flesta fall krigsplacerad i mer än en typ av krigsförband. Han är härvid i regel först krigsplacerad i ett fältförband och omkrigsplaceras så småningom till ett lokaiförsvarsförband eller ett etappförband. Repetitionsutbildningen är enligt utred-

ningens förslag något olika utformad, vad gäller de särskilda övningarna och mobiliseringsövningarna, för olika typer av förband. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det föreslagna repetitionsutbildningssystemet normalt den utbildningsgång för den värnpliktige som framgår av bild 12: 2. Åtskilliga avvikelser från den angivna normala utbildningsgången måste emellertid förekomma, bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering. Av bilden framgår, att den värnpliktige vid flertalet fältförband — omfattande främst förband ur infanteriet och pansartrupperna — normalt genomför två krigsförbandsövningar och, i förekommande fall, två särskilda övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt tre krigsförbands-

239 övningar och, i förekommande fall, tre särskilda övningar. Återstående tre respektive två krigsförbandsövningar fullgörs i båda fallen normalt i lokaiförsvarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan härutöver tillkom-

ma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör särskild övning.

K A P I T E L 13

Inpassningen under året av värnpliktsutbildningen vid armén m . m .

1. Utbildningens omfattning enligt kapitlen 11 och 12 Grundutbildningen Beräkningar rörande behovet av utbildningsdagar för grundutbildning till olika befattningar inom arméns krigsorganisation har redovisats i det föregående (tabell 1 1 : 1 ) . Tjänstgöringstidens längd beror, förutom på antalet utbildningsdagar, på vilka helger som innefattas i utbildningstiden och på övningsuppehållens antal och längd. Behovet av tjänstgöringstid kan därför variera något beroende på när under året utbildningen sker. För en betydande del av den årliga kontingenten av värnpliktiga i allmänhet förutsätts en tämligen stor minskning av antalet utbildningsdagar, vilket i sin tur kommer att minska tjänstgöringstidens längd för därav berörda värnpliktiga. Denna minskning beräknas leda till att det totala antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildningen minskar enligt förslaget. Minskningens reella betydelse med avseende på belastningen beror i väsentlig grad på hur grundutbildningen för de olika kategorierna inpassas under året. Repetitionsutbildningen Det i kapitel 12 redovisade systemet innebär en ökning av antalet värnpliktiga som årligen undergår repetitionsutbildning. Antalet värnpliktiga som

fullgör repetitionsövning är nu maximerat till 75 000 man per år; motsvarande antal för de föreslagna krigsförbandsövningarna blir ca 120 000 man per år. I nuvarande särskilda befälsövningar deltar ca 5 000 värnpliktiga per år; i de föreslagna särskilda övningarna — som i stor utsträckning motsvarar de särskilda befälsövningarna — avses delta ca 12 000 man per år. Härtill kommer de värnpliktiga som skall delta i de föreslagna mobiliseringsövningarna. I kapitel 12 h a r föreslagits, att såväl krigsförbandsövning som särskild övning skall göras kortare än motsvarande övningar i nuvarande system. Minskningen av övningslängden bedöms bland annat med hänsyn till belastningen något underlätta genomförande av övning främst under tid då grundutbildning pågår. Förberedelserna för övningarna torde dock kräva samma arbete som i nuvarande system. Dessutom krävs i framtiden att övningarna genomförs med än större intensitet om de skall ge tillräcklig effekt på den kortare tiden. Detta förhållande liksom förhållandet att antalet förband som årligen övas ökar betydligt medför att repetitionsutbildningen enligt förslaget kommer att kräva ökat arbete såväl av utbildnings- som av förvaltningsorganisationen. Hur denna merbelastning inverkar på den totala belastningen ber o r bland annat på hur grundutbildningen och repetitionsutbildningen in-

241 passas under året i förhållande till varandra.

2. Riktlinjer vid val av inpassning under året av utbildningen

Allmänt Vid överväganden rörande val av utbildningens inpassning under året måste hänsyn tas till flera olika önskemål, som ofta verkar i olika riktningar. Det är icke möjligt tillgodose alla önskemål. Följaktligen måste den lösning väljas, som inrymmer de avgörande fördelarna. Den inpassning under året bör väljas som ger bästa förutsättningar att utbilda enskilda soldater och förband, som kan lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering, d. v. s. ger den bästa långsiktiga kraften. Belastningen på utbildnings- och förvaltningsorganisationerna är redan med nuvarande system stor. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas arbetsförhållandena främst vid de utbildande myndigheterna. Exempelvis måste semester av tillräcklig längd kunna ges den anställda personalen under sommaren utan att den avsedda utbildningseffekten fördenskull nedgår. Vidare måste gynnsamma betingelser skapas för rekrytering och utbildning av fast anställt befäl och av värnpliktiga officerare. Hänsyn måste vidare tas till de värnpliktigas civila studier och till näringslivets behov av arbetskraft. Strävan måste slutligen vara att så långt det är möjligt begränsa kostnaderna. Grundutbildningen Grundutbildningen bör i första hand inpassas under året så att de värnpliktiga befälseleverna får tillräckligt försteg i utbildningen före de värnpliktiga i allmänhet. Försteget bör vara så stort att eleverna senast vid GKU16— 514534

periodens början varaktigt kan placeras som befäl vid utbildningsförbanden i befattning, motsvarande avsedd krigsbefattning. Uttagningen för utbildning till värnpliktig officer bör av skäl som tidigare redovisats ske på frivillighetens väg. En väsentlig förutsättning för att en kvantitativt och kvalitativt tillräcklig rekrytering skall kunna ske är då att vidareutbildningen till värnpliktig officer kan genomföras utan att civila studier i princip försenas mer än vad som sker för varje annan värnpliktig, menig eller befäl. God tillgång på aktivt utbildningsbefäl är en grundförutsättning för att effekten av värnpliktsutbildningen skall bli den avsedda. Systemet måste därför som framhållits skapa goda förutsättningar för rekrytering av aktivt befäl. Rekrytering bör ske från en bred bas såväl före som under värnpliktsutbildningen. Den inledande utbildningen av det blivande aktiva befälet bör bland annat därför under tillräcklig tid ske i avdelningar i vilka de ingår tillsammans med övriga befälsuttagna värnpliktiga. Vid valet av inpassning under året måste hänsyn tas till vilka utbildningsbetingelser klimatet ger samt till möjligheterna att utnyttja terräng och vägar. Inpassningen måste medge att vinterutbildning kan genomföras såväl enskilt som i förband. Förbandsutbildning av formell och tillämpad karaktär skall kunna genomföras främst i bataljon men även i brigad. Formell och tillämpad utbildning i samverkan mellan förband ur olika truppslag skall inrymmas i förbandsutbildningen. Grundutbildningen bör kunna kulminera i en tillämpningsövning som ger en klar bild av vad de enskilda värnpliktiga och förbanden kan prestera vid slutet av utbildningen.

242 Den militära grundutbildningens början och slut bör i princip, vara anpassade till terminsrytmen inom det civila skolväsendet både på gymnasial nivå och på högskolenivå så att viktiga militära och civila samhällsfunktioner på bästa möjliga sätt anpassas till varandra till fördel såväl för den enskilde som för samhället. Tid inrymmande högst två studieterminer bör, som angivits i avdelning III, få tas i anspråk för militär grundutbildning. Detta innebär att grundutbildningen bör inpassas mellan den 1 juni ett år och den 1 september påföljande år. När det gäller inpassningen under året av grundutbildningen har värnpliktsutredningen funnit det nödvändigt — av studiesociala skäl och med hänsyn till den av utredningsdirektiven begränsade tillgången på tjänstgöringsdagar — att vid övervägandena av olika alternativs lämplighet förutsätta att tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen icke överskrider vissa gränser. Härvid har utredningen som övre gräns valt, för värnpliktiga G 260 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga 345 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga, utöver tiden för underofficersutbildningen, 90 dagar. Angivna tjänstgöringstider medger i de flesta alternativ att enligt kapitel 11 erforderligt antal utbildningsdagar för de olika värnpliktskategorierna kan inrymmas. Det är icke möjligt att skapa en entydig bild av hur grundutbildningen bäst bör inpassas med hänsyn till näringslivets behov av arbetskraft. Detta beror på att behovet under året varier a r i viss utsträckning mellan olika grenar av näringslivet. Eftersom grundutbildning under alla förhållanden torde ta i anspråk huvuddelen av ett år eller

mer syns det vara av mindre betydelse när in- och utryckning sker (jfr kap. 7). Det bör dock uppmärksammas att det för enskilda värnpliktiga kan vara svårt att vinna anställning under vintermånaderna december, januari och februari, särskilt omedelbart före julhelgen. Måste utryckning vid sådan tid av a n d r a skäl väljas, bör de värnpliktssociala konsekvenserna särskilt beaktas. Vissa överväganden härvidlag, närmast avseende flottan men i princip tillämpliga även för arméns del, redovisas i kapitel 16 (punkten 5). Repetitionsutbildningen Repetitionsutbildningen bör inpassas till tiden så att förbanden kan övas för den mest sannolika krigsuppgiften under så verklighetstrogna förhållanden som möjligt. Valet av tid bör främst göras så att betingelserna för förbandsutbildning blir goda. De är bäst under hösten sedan skörden är intagen och. under vintern i de fall marken är tjälad. Under nämnda tider är det nämligen, som tidigare angetts, möjligt alt disponera även kronan ej tillhörig mark i betydande utsträckning, vilket är en förutsättning för att förbanden skall kunna övas till rimliga kostnader på ett verklighetstroget sätt och sättas på fullvärdiga prov. Förband, som enligt krigsplanläggningen är avsedda för samverkan med marina förband och förband ur flygvapnet, bör öva på de tider då marinförbanden och flygvapenförbanden föreslås skola öva d. v. s. främst på hösten respektive våren och hösten (jfr kap. 18, 23 och 27). Förband, som är sammansatta huvudsakligen av personal som skall genomgå mera omfattande omskolning, bör övas under tid då betingelserna för enskild utbildning är bäst. Som tidigare angetts innebär det i

243 kapitel 12 redovisade systemet för repetitionsutbildning en merbelastning bland annat på utbildningsorganisationen. Strävan måste vara att så långt det är möjligt med hänsyn till nyssnämnda behov öva förbanden under det s. k. truppfria uppehåll som uppstår mellan huvuddelarna av två åldersklassers grundutbildning. Det är under detta uppehåll möjligt att utan men för grundutbildningen tilldela krigsförbanden instruktörer, utbildningsanordningar m. m. i tillräcklig omfattning. Myndigheternas löpande planläggning av inpassningen under året av repetitionsutbildningen bör liksom nu ske i nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna. Utredningen vill härtill framhålla, att behovet av samövningar i större skala synes komma att öka i framtiden vilket gör det svårare att vid inpassningen av repetitionsutbildningen ta hänsyn till lokala förhållanden inom näringslivet. Svårigheterna att anpassa inkallelserna efter näringslivets behov kan också öka genom att förbanden, bland annat med hänsyn till kraven på lokal rekrytering, måste vara sammansatta av personal inom ett snävt geografiskt område och representerande ett stort antal skilda yrkesgrupper. Utredningen förutsätter emellertid, att vid de militära myndigheternas löpande planläggning så långt möjligt också den enskildes och näringslivets behov beaktas, varvid får räknas med att i trängande fall även bör ifrågakomnia att tillgodose nämnda behov genom att anstånd meddelas.

3. Tänkbara alternativ för utbildningens inpassning under året

Med de nu angivna riktlinjerna som grund har värnpliktsutredningen granskat ett flertal alternativ för inpassningen av grundutbildningen. Av dessa an-

ser utredningen att tre alternativ med hänsyn till den effekt de bedöms ge bör närmare granskas. De benämns i det följande alternativet vårutryckning (V), alternativet sommarutryckning (S) och alternativet höstutryckning (H). Alternativen V och S kan — som kommer att framgå av det följande — icke var för sig eller tillsammans tillgodose samtliga föreliggande behov utan måste alltid kompletteras med alternativet H, som därvid avses för ett mindre antal förband med särskilda uppgifter, exempelvis såsom övningstrupp. Vid bedömningen i det följande av alternativen V och S har dessa förutsatts vara kompletterade på angivet sätt. Alternativet H har övervägts med den förutsättningen att det tillämpas endast l förening med endera eller båda av de övriga alternativen.

4. Alternativet vårutryckning (V)

Grundutb ildn ingen Alternativet i stort, översikt över kalendarisk inpassning m. m. redovisas på bild 1 3 : 1 . Kännetecknande för alternativet är att grundutbildningen för de underofficersuttagna är uppdelad på två perioder. Avsikten med uppdelningen är att söka skapa ett långt tidsmässigt försteg i utbildningen i förhållande till! övriga värnpliktiga utan att ta i anspråk mer tid än som inbegriper högst två studieterminer. De som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det organisatoriskt är möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd. Härvid kommer dock för värnpliktiga som avser bedriva studier del av en tredje studietermin att tas i anspråk för militärtjänst. Inom ramen för den tjänstgöringstid

244 Bild 13:1. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsutredningens alternativ V ANTAL DAGAR

KATEGORI

AR1

ARZ 17/8

i ALLMÄNHET

UND£RBEFAlbUTTAbMA VÄRNPLIKTIGA

J

AR 3

3°A

6KU l

öOO

"6kU~|

,30/<t

(6KU |

33Z 5/$

4/6

UNDEROFFICERSUTTA6NA VÄRNPLIKTIGA

v["_fTcsr

OFFICE RSUTTA6NA VÄRNPUKTI6A

VL_

IresI

51/56kU|ffiSI|' 10KU iros^KAÖT]

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning KADS Kadettskola 1 Utbildning antingen under sommaren år 1 eller våren år 2 enligt den värnpliktiges önskemål så långt detta organisatoriskt kan tillgodoses. Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

alternativet förutsätter är det möjligt att inrymma det antal utbildningsdagar som värnpliktsutredningen bedömt erforderligt utom för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E. På grund av att inryckningen av hänsyn till de studerande icke bör läggas tidigare än den 1 juni kan för dessa av erforderliga 270 utbildningsdagar endast 259 tas ut. Den kalendariska inpassningen är vald så att inledande utbildning genomförs då det är varmt och ljust, vilket ger de gynnsammaste betingelserna för denna utbildning. Förbandsutbildning inleds under hösten efter det att skörden är bärgad och fullföljs under vintern då marken i större delen av landet är tjälad. Härav följer att förbandsutbildningen kan genomföras i betydande utsträckning utanför övnings- och skjutfälten, vilket väsentligt underlättar genomförande av tillämpade övningar. Dessa övningar kulminerar före tjällossningen. Under

de sista veckorna av grundutbildningen, då tjällossningen börjat i större delen av landet, genomförs kompletterande enskild utbildning och förbandsutbildning. Utbildningen till utryckningen för åldersklassens huvuddel. Under sommaren och första delen av hösten genomförs huvuddelen av den allmänmilitära utbildningen och den del av befattningsutbildningen som måste genomföras innan förbandsutbildning kan påbörjas. Under hösten inleds förbandsutbildningen i de tidigare nämnda s. k. utbildningsavsnitten. Befälselever tjänstgör under avgränsade moment av avsnittsutbildningen i befattningar för vilka de utbildas. Avsnittsutbildningen är i huvudsak slutförd vid utgången av januari månad. Detta innebär att utbildningsförbandens personal — aktivt befäl, befälselever och värnpliktiga i allmänhet — genomfört främst formell förbandsutbildning i kompani och ba-

245 taljon avseende marsch, skydd och förläggning, försvar, anfall samt avvärjnings- och fördröjningsstrid. Formell förbandsutbildning avseende samverkan med förband ur andra truppslag ingår i avsnitten. Inom ramen för utbildningsavsnitten bedrivs kompletterande befattningsutbildning med direkt syftning på den stridstekniska verksamhet avsnittet omfattar. Under januari månad genomförs dessutom grundläggande vinterutbildning enskilt och i förband. Centraliserad utbildning avslutas före januari månads utgång, varefter eleverna återgår till de förband de tillhör. Vid månadsskiftet januari—-februari organiseras av alla kategorier värnpliktiga förband, som så nära som möjligt till sin organisation och utrustning överensstämmer med krigsorganisationens. Dessa förband kvarstår ständigt organiserade intill utryckningen av åldersklassens huvuddel. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen genomförs under tiden den 1 februari—den 30 april. Under denna är de underofficersuttagna i princip placerade som plutonchefer, plutonchefs ställföreträdare, troppchefer och i andra befattningar de avses bekläda vid krigsförband. Underbefälsuttagna är placerade som gruppchefer, gruppchefs ställföreträdare och i andra underbefälsbefattningar. GKU-skedet består främst av tillämpad förbandsutbildning i kompani och bataljon (motsvarande). Förbandsutbildning avseende samverkan med förband ur andra truppslag fullföljs i form av tillämpningsmoment bland annat i brigadförband. Befattningsutbildningen fortsätts dels för att fullständiga utbildningen, dels för att befästa redan inlärda färdigheter. Härvid får befälseleverna tillfälle till övning i trupputbildning av typ som avses förekomma

vid krigsförband. Före tjällossningens början genomförs tillämpningsövning om ca en veckas längd i regel inom brigads eller förstärkt bataljons ram. GKU-skedet avslutas som tidigare nämnts med en period av kompletterande enskild utbildning och förbandsutbildning i pluton och kompani, bland annat i form av stridsskjutningar. Möjligheter till tidigareläggning av utryckningstidpunkten för åldersklassens huvuddel. Utryckning den 30 april för huvuddelen av åldersklassen innebär att utbildningens slutskede under normala väderleksförhållanden i huvuddelen av landet kommer att infalla under tjällossningen. Värnpliktsutredningen bedömer att avsedd utbildning under denna tid i de flesta fall likväl kan genomföras med godtagbar effekt. På ett mindre antal platser kan emellertid tjällossningen denna tid vara ett så betydande hinder för utbildningen att utryckning bör ske tidigare än den 30 april. En tidigareläggning av utryckningen synes också förnuftig i de fall påsken infaller i slutet av april. Vid tidigareläggning måste emellertid beaktas att inryckning som tidigare nämnts icke bör ske före den 1 juni. Tidigareläggning med upp till omkring en månad kan ske för värnpliktiga i allmänhet tillhörande kategorierna F och G utan beskärning av antalet utbildningsdagar, eftersom inryckning likväl e.j kommer att ske före den 1 juni. Tidigareläggs utryckningen för underbefälsuttagna och värnpliktiga E, blir emellertid följden en motsvarande avkortning av grundutbildningens längd eftersom inryckning som framhållits ej bör ske före den 1 juni. För underofficersuttagna förutsätts ej heller någon förändring av inryckningstidpunkten. En konsekvens av ovan angiven tidigareläggning blir emellertid att dessa värnpliktigas försteg i tid i förhållan-

246 de till övriga kategorier värnpliktiga minskar. De militära myndigheterna bör efter bedömning av föreliggande, aktuella utbildningsbetingelser, få avgöra från fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utryckningstider. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen. Den fortsatta utbildningen till värnpliktig underofficer under maj månad. Utbildningen syftar till att bredda och fördjupa kunskaperna i taktik, stridsteknik och mobiliseringstjänst mot bakgrunden av genomförd trupptjänst. Dessutom övas eleverna i att planlägga utbildning vid krigsförband. Vid slutet av underofficersutbildningen avgörs slutligt vilka av de underofficersuttagna som efter frivilligt åtagande bör få vidareutbildas till värnpliktiga officerare vid kadettskola. Underlag för urvalet är härvid dels resultat av psykologiska prov, dels redovisade kunskaper och färdigheter vid genomgången skolmässig utbildning och praktisk trupptjänstgöring. Den fortsatta utbildningen till värnpliktig officer. Kadettskola, truppslagsvis anordnad, genomgås under tiden juni—augusti. Denna omfattar som tidigare nämnts till skillnad mot nuvarande ordning endast skolmässig utbildning. Nuvarande vinterlinje och delade sommarlinje slopas. Gången av utbildning till reservofficer och tjänst såsom sådan redovisas i särskilt avsnitt. Utbildning till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildningen förutsätts i princip ske enligt nuvarande ordning. Utbildningen till aktiv officer. Utbildningen inleds med tre månaders för-

beredande plutonchefsskola tillsammans med övriga underofficersuttagna. Under denna sker urval bland annat grundat på resultat av psykologiska prov. Den fortsätter den 1 september vid truppslagsvis anordnad aspirantskola som pågår till slutet av maj påföljande år, vilket innebär en tidigareläggning av skolans början med ca fyra månader i förhållande till nuvarande ordning. Utbildningen efter denna tidpunkt bör inom ramen för nuvarande principiella ordning anpassas till den föreslagna rytmen för värnpliktsutbildningen. Aspirant som ej fullföljer utbildningen till aktiv officer avbryter efter 15 månader utbildningen i slutet av augusti andra året. Därvid fullgjord godkänd tjänst bedöms i princip kvalificera för krigsplacering i underofficersbefattning. Den angivna utbildningsordningen skulle kunna utgöra en speciell och ur studiesocial synpunkt fördelaktig väg för utbildning till värnpliktig underofficer. Den skulle därför kunna tänkas dra till sig så många aspiranter utan allvarliga avsikter att bli officerare på aktiv stat att aspiranter med allvarliga sådana avsikter skulle kunna bli utestängda från aspirantskola. För att i någon mån begränsa tillströmningen av det förstnämnda slaget av aspiranter bör vederbörande därför före aspirantskolans början avge förbindelse att genomgå utbildning till värnpliktig officer. Detta bör givetvis gälla även sådana värnpliktiga, som icke innehar studiekompetens för utbildning till aktiv officer men som genom prov visat sig äga förutsättningar för sådan utbildning. Kravet att teckna förbindelse kan medföra att en och annan värnpliktig som överväger att utbilda sig till aktiv officer möjligen komma att avstå från denna utbildning. Utredningen bedömer

247 Tabell 13:1 övningsuppehåll

i alternativa

Kategori

Antal dagar

Värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga

8 16

värutruckriing Tidpunkt

Sensommaren eller hösten Jul- och nyårshelgen

24 Underofficersuttagna värnpliktiga

8 16 10

Sensommaren eller hösten (andra året) Jul- och nyårshelgen Efter den grundläggande krigsförbandsutbildningens slut

34 34 Officersuttagna värnpliktiga

8 I likhet med underofficersuttagna värnpliktiga Under kadettskolan

emellertid att den förordade ordningen är den som totalt sett ger de minsta nackdelarna. Utbildningen till värnpliktig officer för nu ifrågavarande värnpliktiga sker vid kadettskola året efter aspirantskolans slut. Denna utbildning kan följas av utbildning till reservofficer. Elev, som först under andra tjänstgöringsperioden förklarar sig villig att undergå utbildning till aktiv officer, bör kunna överföras till aspirantskola och därefter följa normal utbildningsgång. Övningsuppehåll, övningsuppehåll förutsätts inlagda enligt tabell 1 3 : 1 . övningsuppehållet under sensommaren eller hösten om 8 dagar förutsätts efter förslag av chefen för armén få förlängas till högst 15 dagar för ätt underlätta uttag av semester för den aktiva personalen eller för att underlätta genomförande av krigsförbandsövningar. En prövning från förband till förband bör härvid ske. Om övhihgsnppehållet förlängs Utöver åtta dagar, minskas antalet utbildningsdagar i motsvarande mån. En avvägning bör därvid göras från fall till fall mellan de olika

behoven i avsikt att inom ramen för tillgängliga resurser skapa gynnsammaste sammanlagda effekt av grundutbildning och repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen I alternativet är krigsförbandsövnirigarna för flertalet fältförband fördelade på en vinter- och en höstomgång. Flertalet lokalförsvarsförband genomför krigsförbandsövning under våren. Krigsförbandsövning — i regel bataljonsvis —• förutsätts även kunna genomföras på andra tider dels med hänsyn till belastningen på utbildningsorganisationen, dels för att tillgodose uppkommande behov av kuppförsvarsförband. Fördelningen av förbanden på höstomgång och vinteromgång förutsätts kiinna avvägas sedan närmare erfarenhet vunnits av belastningsförhållanden m. m. i alternativet. Genomförande av krigsförbandsövning under våren underlättas genoni att övningen sker under s. k. truppfritt uppehåll, vilket ger goda möjligheter att avdela såväl personella resurser som utbildningsanordningar m. m. till krigsförbanden.

248 För att underlätta krigsförbandsövning under hösten förutsätts, som tidigare angetts, att övningsuppehållet för åldersklassen kan utökas från åtta till femton dagar. Kursverksamhet vid skolor för utbildning till aktivt befäl och för vidareutbildning av detta förutsätts som nu påbörjas först efter höstens krigsförbandsövningar. Förband som med hänsyn till sin krigsuppgift behöver öva tillsammans med marina förband och flygvapenförband övas på de tider som kan komma att gälla för dessa. Krigsförband, som organiseras i landets södra delar men som är avsedda för krigsanvändning i övre Norrland, h a r ett särskilt behov av att öva i övre Norrland med hänsyn till de särpräglade förhållandena i denna landsdel. Värnpliktsutredningen finner det önskvärt med hänsyn till dessa förbands krigsanvändbarhet att möjlighet föreligger att öva på detta sätt. I de fall så bedöms med hänsyn till de aktuella resurserna kunna ske, bör förbanden enligt utredningens mening först övas i mobilisering vid vederbörlig mobiliseringsmyndighet och därefter genomföra övning i koncentreringstransport till aktuellt område med inlagda moment avseende de störningar som kan förekomma vid sådan transport. Efter genomförd övning bör återtransport ske till mobiliseringsmyndigheten med avrustning vid denna. Det bortfall av tid för annan utbildning, som transporterna medför, kan som redovisats i kapitel 12 kompenseras genom förlängning med högst tre dagar av krigsförbandsövningen för de meniga. Erforderliga instruktörer för utbildningen bör utgå ur den myndighet som eljest skulle ha haft utbildningsansvaret. En eventuell utspridning under året av krigsförbandsövningarna för att för-

stärka insatsberedskapen under vissa tider av året förutsätts förberedd på samma sätt som nu sker. De särskilda övningarna berör främst det värnpliktiga befälet, som i stor utsträckning torde bedriva civila studier, övningarna förutsätts därför liksom för närvarande sker med de särskilda befälsövningarna genomföras främst under sommarmånaderna d. v. s. i uppehållet mellan två akademiska läroår. 5. Alternativet sommarutryckning (S)

Grundutbildningen Alternativet i stort, översikt över inoch utryckningstider för olika kategorier värnpliktiga m. m. framgår av bild 13:2. Inpassningen under året är vald så att inledande enskild utbildning för huvuddelen av värnpliktskontingenten kan genomföras under gynnsamma klimatbetingelser. Inpassningen innebär för förbandsutbildningen att denna inleds före julhelgen, fortsätter under vintern samt kulminerar efter tjällossningsperioden. Under tjällossningen genomförs kompletterande enskild utbildning samt förbandsutbildning i pluton och kompani. Kännetecknande för alternativet är att alla värnpliktskategorier utom de officersuttagna värnpliktiga genomför grundutbildningen i en följd, vilket kan ske utan att mer tid än som inbegriper högst två studieterminer tas i anspråk. För de officersuttagna värnpliktiga är tjänstgöringen av hänsyn till civila studier uppdelad på två perioder, varav den andra omfattar kadettskolan. I alternativet kan utvinnas det antal utbildningsdagar värnpliktsutredningen bedömt erforderligt utom för underbefälsuttagna och värnpliktiga E där alternativet, för att icke överskrida den tjänstgöringstid av 345 dagar som värn-

249 Bild 13:2. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsulredningens alternativ S KATEGORI

ANTAL

LVW

ARZ

AR1 7/10

l ALLMÄNHET

2%

6KU

255 2V

500 UNKRBEFAL5UTTA6MA J VÄRNPLIKTIGA UNDEROFFICERSUTTAöNA VÄRNPUKTlöA OFFICERSUTTAGNA VÄRNPUKTI6A

GKU

Vi

345 450

Ä

GKU

7& 2V8

! FPCS[ PCS

j 6KU jfftlj 26;

45<WO

AR 3

| f PCS i PCSl"

1/6

'/&

iGKU-ftSIl

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning KADS Kadettskola Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år. pliktsutredningen satt som övre gräns för dessa kategorier (jfr punkten 2), innehåller endast 268 utbildningsdagar mot enligt beräkningarna erforderliga 270. Orsaken härtill är det antal helgdagar, som genom den valda inpassning kommer att inneslutas i de 345 dagarna. Utbildningen intill utryckningen för åldersklassens huvuddel. Allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning genomförs i sådan utsträckning att förbandsutbildning i form av utbildningsavsnitt omfattande marsch, skydd och förläggning kan påbörjas före jul. Under avsnittsutbildningen placeras befälselever i avsedda befattningar under avgränsade moment. Under januari genomförs grundläggande vinterutbildning enskilt och i förband. Under tiden fram till tjällossningsperioden fullföljs förbandsutbildningen. Utbildningen sker främst i kompani och bataljon men även i förstärkt bataljon och brigad; betingelserna för sistnämnda utbildning är dock icke helt tillfredsställande på grund av den korta tid som

stått till förfogande för förbandsutbildning i pluton och kompani. Centraliserad utbildning avslutas under senare delen av mars, varefter eleverna återgår till de förband de tillhör. Vid denna tidpunkt organiseras ständigt av alla värnpliktskategorier förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationens. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen genomförs under perioden den 20 mars till den 20 juni. Samträningen av förbanden inleds under april med främst tillämpade förbandsövningar i pluton och kompani, vilka bedöms kunna genomföras med godtagbar effekt trots den då pågående tjällossningen. Den enskilda utbildning som omfattar vidareutbildning koncentreras till början av GKU-skedet och inläggs mellan momenten av förbandsutbildning. Den enskilda utbildning som avser repetition för att vidmakthålla kunskaperna fördelas under återstående del av GKU-skedet. Under maj och juni genomförs främst tillämpade övningar i kompani och bataljon. En avslutande

250 tillämpningsövning genomförs i brigad om erforderlig mark kan disponeras på icke besådda områden. Om detta icke är möjligt, genomförs slutövning i förstärkt bataljon. Den fortsatta utbildningen till värnpliktig underofficer. Utbildningen avser liksom i alternativet vårutryckning att bredda och fördjupa kunskaperna i taktik, stridsteknik och mobiliseringstjänst. Därutöver övas eleverna i att planlägga utbildning vid krigsförband. Vid slutet av denna del av utbildningen avgörs vilka av de underofficersuttagna som efter frivilligt åtagande bör vidareutbildas till värnpliktiga officerare vid kadettskola. Den fortsatta utbildningen till värnpliktig officer. Utbildningen genomförs vid truppslagsvis anordnad kadettskola under tiden juni—augusti året efter underofficersutbildningens slut. Liksom i alternativet vårutryckning förutsätts att nuvarande vinterkadettskola och delade kadettskola slopas. Gången av utbildning till reservofficer och tjänst såsom sådan redovisas i särskild punkt. Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildningen Tabell 13:2 övningsuppehåll Kategori Värnpliktiga G och F

förutsätts i princip ske enligt nuvarande ordning. Utbildningen till aktiv officer. Utbildningsgången bör i princip sammanfalla med den nu tillämpade. Krigsskolans yngre kurs börjar den 1 april; aspiranternas praktiska tjänstgöring vid trupp kommer därför att vara avslutad när GKU-skedet börjar. Övningsuppehåll. övningsuppehåll förutsätts inlagda på sätt som framgår av tabell 1 3 : 2 . I likhet med vad som närmare angivits i alternativet vårutryckning, förutsätts att övningsuppehållet om åtta dagar kan få förlängas till femton dagar för att underlätta semesteruttag eller genomförande av repetitionsutbildning-

Repetitionsutbildningen I alternativet förutsätts att krigsförbandsövningarna för flertalet förband i regel är fördelade på en vinter- och en höstomgång. Höstomgången genomförs innan värnpliktiga G ryckt in till grundutbildning. Liksom i alternativet V förutsätts att krigsförbandsövningar — i regel bataljonsvis —- kan genomföras på andra tider antingen av belasti alternativet

Antal dagar 16 8

sommarutryckning Tidpunkt

Jul- och nyårshelgen Våren

24 Värnpliktiga E samt underbefälsuttagna och underofficersuttagna värnpliktiga

8 16 8

Sensommaren eller hösten Jul- och nyårshelgen Våren

32 Officersuttagna värnpliktiga

32 8 40

I likhet med underofficersuttagna värnpliktiga Under kadettskolan

251 ningsskäl eller för att tillgodose insatsberedskapen. De synpunkter som i fråga om alternativet V framförts beträffande övningar i Övre Norrland gäller även detta alternativ. Fördelningen av förbanden på höstomgång och vinteromgång förutsätts kunna avvägas sedan närmare erfarenhet vunnits av belastningsförhållanden m. m. i alternativet. Särskilda övningar förutsätts liksom i alternativet V genomföras under sommaren.

6. Alternativet höstatryckning (H) Grundutbildningen Alternativet i stort, översikt över inoch utryckningstider för olika kategorier värnpliktiga m. m. framgår av bild 13:3. Kännetecknande för alternativet är att alla värnpliktskategorier utom de officersuttagna värnpliktiga genomför grundutbildningen i en följd, vilket kan ske utan att mer tid än som innefattar högst två studieterminer tas i an-

språk. För den sistnämnda kategorien är tjänstgöringen av hänsyn till civila studier uppdelad på två perioder, varav den andra omfattar kadettskolan. Alternativet innehåller för värnpliktiga G samt för underofficersuttagna och officersuttagna värnpliktiga det antal utbildningsdagar som värnpliktsutredningen bedömt erforderligt. För värnpliktiga E och F samt för underbefälsuttagna värnpliktiga blir antalet utbildningsdagar två till fyra under minimibehovet för att de av utredningen uppställda maximitiderna för tjänstgöringstidens längd (jfr punkten 2) icke skall överskridas. Inpassningen under året innebär i stort att den inledande enskilda utbildningen genomförs under senhösten eller vintern och att förbandsutbildningen genomförs under våren och sommaren. Utbildningen av åldersklassens huvuddel. Inledande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning sker under tid då det är ljust förhållandevis kort tid av dygnet och då det mesta-

Bild 13: 3. Grundutbildningens inpassning m. m. vid armén enligt värnpliktsutredningens alternativ H ANTAL DA6AR

KATEGORI

AR

AR 2 Vi

7/1 VARNPLIKTI6A I ALLMÄNHET

AR 3

243 n/n

GKtt 1

ty UND6RB£FAL50TTAeNA VÄRNPLIKTIGA UNDERCVTICERSUTTA6NA VÄRNPLIKTIGA

J

OKU

ZAS 450

12/6 fFPCS"

PCS

JWT]

PCS

HED

'/&

12/6 OFFICERSUTTAGNA VÄRNPLIKTI6A

FPCS Förberedande plutonchefsskola PCS Plutonchefsskola GKU Grundläggande krigsförbandsutbildning KADS Kadettskola Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

SJ/g

252 dels är kallt. En förutsättning för alternativets genomförande är därför att övningshallar, vindskydd vid skjutbanor och liknande anordningar anskaffas i större utsträckning än vad som erfordras vid övriga alternativ. I södra Sverige kan endast enskild vinterutbildning medhinnas. I norra Sverige kan de inledande utbildningsavsnitten — marsch, förläggning och skydd — samt dessutom någon utbildning i anfall i pluton och kompani genomföras vintertid. Målsättningen beträffande vinterutbildning i förband kan icke uppnås i alternativet. Förbandsutbildningen i övriga, tidigare beskrivna utbildningsavsnitt fullföljs huvudsakligen under våren. De underofficersuttagna värnpliktiga genomför till skillnad från vad fallet är i övriga alternativ den skolmässiga utbildningen i en följd. GKU-skedet inleds i början av juni, från vilken tidpunkt de underofficersuttagna varaktigt placeras i avsedda befattningar. De underbefälsuttagna påbörjar om möjligt sin trupptjänst tidi-

gare. Centraliserad utbildning avslutas före GKU-skedets början. Liksom i övriga alternativ består skedet huvudsakligen av tillämpad förbandsutbildning i kompani och bataljon samt någon utbildning i brigad. Dessutom genomförs kompletterande befattningsutbildning. Skedet avslutas med en tillämpningsövning, i regel i förstärkt bataljon, om ca en veckas längd. Den fortsatta utbildningen till värnpliktig officer. Utbildningen genomförs vid truppslagsvis anordnad kadettskola påföljande år under tiden juni—augusti. Även i detta alternativ förutsätts således att nuvarande vinterlinje och delade sommarlinje vid kadettskola slopas. Anpassning av utbildning till reservofficer och tjänstgöringen som sådan redovisas i särskild punkt. Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer. Utbildning förutsätts i princip ske enligt nu gällande ordning. Utbildningen till aktiv officer. Utbildningsgången förutsattes vara samma som enligt nuvarande ordning.

Tabell 13:3 övningsuppehåll Kategori Värnpliktiga G

i alternativet

höstutryckning

Antal dagar 8

Tidpunkt Sommaren

8 Värnpliktiga E och F samt underbefälsuttagna värnpliktiga

16 8

Jul- och nyårshelgen Sommaren

24 Underofficersuttagna värnpliktiga

8 16 8

Sensommaren eller hösten Jul- och nyårshelgen Sommaren (andra året)

32 32 Officersuttagna värnpliktiga 8 40

I likhet med underofficersuttagna värnpliktiga Under kadettskolan

253 Möjligheterna till en logiskt stegrad trupptjänstgöringspraktik blir dock begränsade. Övningsuppehåll. övningsuppehåll förutsätts inlagda på sätt framgår av tabell 1 3 : 3 .

Repetitionsutbildningen Inpassning under året. Krigsförbandsövningarna genomförs med flertalet av förbanden fördelade på vinter- och höstomgångar. I vinteromgång ingår främst förband som är avsedda för krigsanvändning i Norrland och därigenom är i särskilt behov av vinterutbildning. Flertalet av övriga förband är fördelade på två höstomgångar. För den första av dessa omgångar sker inryckning för personal i officers- och underofficersbefattningar efter åldersklassens utryckning. Utryckning för krigsförbanden sker omkring den 15 oktober. Den andra omgången följer därefter med utryckning omkring den 20 november. Den förra omgången som är den större av de två omfattar främst fältförband och med dem närmast samverkande lokalförsvars- och etappförband. Den senare omfattar främst lokalf örsvarsförband. Vissa förband som har krigsuppgifter i Övre Norrland förutsätts liksom i övriga alternativ efter transport till övre Norrland genomföra övningen i denna del av landet. Liksom i övriga alternativ förutsätts att krigsförbandsövningar — i regel bataljonsvis — kan äga rum på andra tider av hänsyn till belastning och insatsberedskap. Förband som behöver samövning med marina förband och flygvapenförband övas på tider som kan komma att gälla för dessa. Särskild övning genomförs såsom i

övriga alternativ företrädesvis under sommaren. Alternativet är bland annat uppbyggt med hänsyn till att flertalet krigsförband skall övas under hösten i uppehållet mellan två åldersklassers utbildning, vilket underlättar avdelande av instruktörer, utbildningsanordningar m. ni. till krigsförbanden denna tid.

7. Granskning av redovisade alternativ för utbildningens inpassning under året

Värnpliktsutredningen granskar och jämför alternativen i följande avseenden, nämligen a) betingelser för den enskilda utbildningen, d. v. s. allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning, b) betingelser för förbandsutbildningen, c) betingelser för vinterutbildningen, d) betingelser för repetitionsutbildningen, e) den aktiva personalens arbetsförhållanden, f) rekryteringen av värnpliktiga officerare och aktivt befäl, g) utbildningen till aktivt befäl, h) studiesociala förhållanden samt i) arbetsmarknaden. Vid granskningen används de förkortade beteckningar för alternativen som tidigare redovisats vid redogörelsen av alternativen, d. v. s. alternativ V, alternativ S och alternativ H. Betingelser för den enskilda utbildningen Under det inledande skedet av denna utbildning skall soldaten bland annat lära sig grunderna i vapentjänst och terrängtjänst. Vapentjänsten liksom den grundläggande befattningsutbildningen består till stor del av övningar utomhus av stationär karaktär. Betingelserna för denna utbildning är bäst

254 under våren, sommaren och den första delen av hösten då det är jämförelsevis varmt och dessutom ljust under en stor del av dygnet. Det bör i detta sammanhang framhållas att särskilt den grundläggande skjututbildningen kräver god tillgång till skjutbanor. Dessa kan utnyttjas i den största omfattningen under den ljusa delen av året. Terrängtjänsten bör genomföras under samma årstider eftersom grunderna härvidlag bäst kan inläras under barmarkförhällanden och då marken är grävbar. Alternativet V är ur ifrågavarande synpunkter gynnsamt för alla kategorier värnpliktiga. I alternativet S är betingelserna för enskild utbildning gynnsamma för alla kategorier utom för värnpliktiga G. Efter en närmare jämförelse med den utbildning som nu genomförs med ungefär motsvarande tidsinpassning, bedömer dock värnpliktsutredningen att ett godtagbart resultat utan särskilda åtgärder kan åstadkommas i Mellan- och Sydsverige för denna kategori. I Nordsverige krävs däremot en viss utbyggnad bland annat av övningshallar och skjutbanor om ett godtagbart resultat skall kunna nås inom de tider som redovisas i beräkningarna av utbildningstidens längd. Vidare bör observeras att i Nordsverige förutom kylan och mörkret även snön försvårar den inledande utbildningen. Alternativet H är med hänsyn till behandlade förhållanden minst gynnsamt. En utbyggnad av övningshallar och skjutbanor måste förutsättas även i Mellan- och Sydsverige i detta alternativ. Snöförhållandena är i högre grad än i alternativet S ett försvårande moment. Det blir i detta alternativ nödvändigt att inleda grundutbildningen med vinterutbildning och att till våren spara viss del av terrängtjänsten och vissa andra grundläggande övningar

som oundgängligen kräver barmark. Detta är mindre gynnsamt från pedagogisk synpunkt. Alternativen kan från nu angivna synpunkter ges följande rangordning varvid det mest fördelaktiga anges först, nämligen V, S och H. Härvid bedöms det första alternativet kunna ge gott resultat och de två senare kunna ge ett i huvudsak godtagbart resultat under förutsättning att vissa anordningar för utbildning inomhus m. m. byggs utöver nu gällande planer. Betingelser för förbandsutbildningen Förbandsutbildningen kan som framgått av den föregående redogörelsen uppdelas i två delar, nämligen avsnittsutbildningen och GKU-skedet. Avsnittsutbildningen är till större delen formell, vilket gör att övningarna kan genomföras inom förhållandevis små områden. De kan därför i flertalet fall med gott resultat genomföras på övningsfält. Vid övningar i bataljon eller motsvarande förband kan dock ytterligare terräng behöva tas i anspråk exempelvis för utgångsgruppering vid övningens början och för förflyttning till stridsområde. GKU-skedet omfattar huvudsakligen tillämpade övningar. Vid dessa måste chefer på olika nivåer kunna ges tillräcklig handlingsfrihet då det gäller att fatta och genomföra beslut, vilket kräver större områden än vad befintliga övnings- och skjutfält representerar. Därtill kommer att truppen måste få erforderlig övning i att i okänd terräng genomföra snabba förflyttningar och omgrupperingar. övningarna under GKU-skedet måste därför till stor del förläggas utanför övnings- och skjutfält och till mark som icke är kronans. I tabell 1 3 : 4 redovisas h u r värnpliktsutredningen bedömer möjligheterna i stort att bedriva tillämpad för-

255 Tabell 13:4 Bedömning av möjligheterna att genomföra tillämpad förbandsutbildning under grundutbildningen med hänsyn till markförhållandena Mars

Militärområde

Slag av förbandsutbild- Jan. ning

Febr.

VI.

Kompani Bataljon

1 1

II.

Kompani Bataljon

V.

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

1 1

2 2—3

1—2 2

1 1—2

1—2

1 1—2

1 1

1 2

2—3 3

1—2 2—3

1—2 2

1—2

1 1—2

1 1

1 1

2 2

2 2—3

1—2 2

1—2 1—2

1—2

1 1—2

1 1

1 1

1 1

2 2

2 2—3

1 2

1 1—2

1—2

1 1—2

Kompani Bataljon

1 1

1 1

1 1

2 2—3

2—3 3

1 2

1 2

1—2

1 1—2

I.

Kompani Bataljon

1 1

1 1

1 1

1 2—3

1—2 1—2

1 2

1 2

1—2

1 1—2

VII.

Kompani Bataljon

1 1

1 1

1 1

1 1

1—2 2

1 1—2

1 1—2

1—2

1 1—2

Första hälften

Andra hälften

1 1

1 1

1 1

1 1

Kompani Bataljon

1 1

IV.

Kompani Bataljon

III.

Markering:

1. Utbildningen bedöms kunna genomföras med god effekt. 2. D:o med godtagbar effekt. 3. Utbildningen bedöms ej möjlig att genomföra med godtagbar effekt. Anm. Bedömningen är gjord med hänsyn till tillgången på övningsfält år 1965 liksom dessas beskaffenhet, exempelvis ifråga om vägar och dränering detta år. Betingelserna kan i viss mån förbättras efter utvidgning av övningsfält, efter utbyggnad och förstärkning av vägar, samt efter dränering m. m.

bandsutbildning i kompani och bataljon under i alternativen aktuella månader för GKU-skedet. Möjligheter att bedriva utbildning i brigad föreligger enligt värnpliktsutredningens mening i huvudsak i sådana fall där i tabell 1 3 : 4 för bataljon markering skett med 1 eller 1—2. Av tabellen framgår bland annat följande. Betingelserna för förbandsutbildning är bäst under tiden januari—mitten av mars. De är minst gynnsamma under april, då tjällossningen kulminerar i hela landet utom i de nordligaste delarna. En förbättring sker under maj och juni. Under sommaren är markens och vägnätets bärighet god, men rörelsefriheten begränsas av besådd mark. En jämförelse mellan alternativen ur

nu ifrågavarande synpunkt ger vid handen att alternativet V trots de mindre gynnsamma betingelserna under april och i vissa fall under senare delen av mars, totalt sett är bäst såväl med hänsyn till befälets möjligheter att få realistisk övning i truppföring som med hänsyn till effekten av utbildningen i övrigt. Alternativet S h a r den nackdelen att förbandsutbildningen inleds under vinterförhållanden, vilket medför att utbildningen måste anpassas till den korta förutbildning och därmed ringa h ä r d n i n g som truppen — särskilt värnpliktiga G — har. Vidare hämmas förbandsutbildningen under början av GKU-skedet genom tjällossningen, och efter denna genom att marken delvis

256 är besådd. För att utbildningen skall kunna ge ett godtagbart resultat fordras därför en kostnadskrävande utökning av övningsfälten och förstärkningsarbeten på dessa väsentligt utöver vad som förutsatts i nu gällande planer. I alternativet H infaller tjällossningen under början av avsnittsutbildningen. I avsnittsutbildningen är tämligen långa perioder av befattningsutbildning inrymda. Det bör vara möjligt att infoga denna befattningsutbildning så att den i viss utsträckning sker under den tid då tjällossningen utgör det största hindret för förbandsutbildningen. Härigenom kan olägenheterna för utbildningen av tjällossningen minskas. Huvuddelen av förbandsutbildningen komm e r dock i detta alternativ att genomföras under tid då rörelsefriheten begränsas till följd av att fälten är besådda. Alternativet bedöms därför för att ge godtagbart utbildningsresultat kräva en större utökning av övningsfälten än vad som fordras i alternativen V och S. Alternativen kan med hänsyn till förbandsutbildningen sammanfattningsvis ges ordningen V, S och H, varvid alternativet V är det för förbandsutbildningen mest fördelaktiga. Betingelser för vinterutbildningen Vinterutbildningen bör ge den enskilde sådan utbildning att han får förmåga att motstå de särskilda påfrestningar, som möter under fältförhållanden vintertid, och så att han trots påfrestninga r n a kan verka i sin befattning inom förbandets ram. Värnpliktiga vid förband som avses krigsanvändas i Norrland är i särskilt behov av vinterutbildning, övriga värnpliktiga måste emellertid också genomgå sådan, dels eftersom vintrarna vissa år är stränga även i andra delar av landet, dels eftersom förbanden måste vara allsidigt användbara. Be-

roende på lägets växlingar kan exempelvis förband avsedda att i första hand operera i Sydsverige behöva omgrupperas till Norrland. För att vinterutbildningen skall ge ett fullgott resultat fordras att ett visst mått av enskild utbildning och förbandsutbildning dessförinnan genomförts under barmarkförhållanden. Vidare måste de värnpliktiga ha hunnit förvärva viss kondition och härdning. De svårigheter som de värnpliktiga och förbanden ställs inför under vinterutbildningen blir eljest så stora att det blir nödvändigt att sänka kraven på prestationer till en nivå som ligger under den som kan väntas i krig. Detta medför att varken enskilda eller förband blir rustade att uthärda fältförhållanden vintertid. Alternativet V bedöms ge den bästa vinterutbildningen. Härnäst kommer alternativet S. Detta är emellertid betydligt sämre dels eftersom förutbildningen före vinterperioden blir kortare än i alternativet V, dels genom att endast begränsad förbandsutbildning hinner genomföras under vinterförhållanden. Alternativet H bedöms i sin tur betydligt sämre än alternativet S. Värnpliktsutredningen bedömer sammanfattningsvis att alternativet V bör ge en fullt godtagbar vinterutbildning. Det är tveksamt om alternativet S kan anses godtagbart. Alternativet H bedöms otillräckligt. Betingelser

för

repetitionsutbildningen

I det följande granskas närmast repetitionsutbildningens inverkan på grundutbildningen. Strävan bör vara att skapa en sådan anpassning att båda slagen av utbildning kan genomföras med hög effekt. Detta kräver bland annat att tillgången av instruktörer, utbildningsanordningar och skjutfält är tillräcklig. I fråga om grundutbildningen h a r re-

257 dovisats vissa krav som denna utbildning bör uppfylla från militära och civila synpunkter. Detta medför en begränsning av antalet valmöjligheter i fråga om grundutbildningens inpassning under året. Under repetitionsutbildningen är det nödvändigt att i betydande utsträckning öva högre förband, nämligen brigad och fördelning. Det bör som tidigare angivits eftersträvas att genomföra tillämpningsövningarna inom områden för avsedd krigsanvändning. Kronan icke tillhörig mark måste därmed disponeras. Detta kan som tidigare angivits ske förhållandevis lätt under vintern då marken är tjälad och under hösten då skörden är intagen. Förband, som kan övas i mindre ram och som icke har så stora krav på rörelsefrihet, bör kunna övas under annan tid. Även ifråga om repetitionsutbildningen är således valmöjligheterna för flertalet förband begränsade. Värnpliktsutredningen bedömer alternativet H bäst från ifrågavarande synpunkter eftersom endast vinteromgångens krigsförbandsövningar behöver genomföras samtidigt som grundutbildning pågår, övriga krigsförbandsövningar bör kunna genomföras under hösten under en i huvudsak truppfri period. Därnäst ur lämplighetssynpunkt kommer alternativet S i vilket det är möjligt att öva en omgång krigsförband innan värnpliktiga G påbörjat sin grundutbildning. Vinteromgång måste emellertid liksom i övriga alternativ genomföras då hela åldersklassen är i tjänst. Alternativet V har den nackdelen att huvuddelen av repetitionsutbildningsförbanden, fördelade på en vinter- och en höstomgång, måste övas då åldersklassen i sin helhet är i tjänst, vilket är ogynnsamt ur belastningssynpunkt. Möjlighet skall dock som tidigare 17—514534

nämnts föreligga att genom förlängning till 15 dagar av åldersklassens övningsuppehåll till en del lätta belastningen under hösten. I alternativet kan ett begränsat antal förband, främst lokaiförsvarsförband som h a r mindre behov av rörelsefrihet och därför kan övas under våren, genomföra krigsförbandsövning under truppfri period. Alternativen lämplighetsgraderas sammanfattningsvis från dessa synpunkter i ordning H, S och V. Den aktiva personalens arbetsförhållanden Inledningsvis vill värnpliktsutredningen framhålla att goda arbetsförhållanden är den viktigaste förutsättningen för en god rekrytering av aktivt befäl. God tillgång på aktivt befäl är i sin tur en grundförutsättning för att utbildningssystemet skall ge avsedd effekt. Befälet i utbildningstjänst. Värnpliktsutredningen h a r vid sina studier vid truppförbanden kunnat konstatera att utbildningsbefälet framför allt är i behov av att få rediga arbetsförhållanden. Täta växlingar mellan arbetsuppgifterna måste exempelvis undvikas. En ordning där befälet kan bibehålla samma uppgift under ett utbildningsår måste eftersträvas. Alternativen S och H bedöms ge bättre arbetsförhållanden för utbildningsbefälet än alternativet V. Gemensamt har de fördelen att utbildningen sker i en följd för de underofficersuttagna värnpliktiga, vilket är arbetsbesparande. I alternativet S och i viss mån i alternativet V kan semestrarna för stor del av personalen tas ut innan grundutbildningen för åldersklassens huvuddel påbörjats, vilket underlättar arbetsplaneringen. I alternativet H måste semester tas ut under GKU-skedet. I alternativen H och S störs grundutbildningen mindre av repetitionsutbildning än i alter-

258 nativet V. I detta senare hänseende är alternativet H gynnsammast. I alternativet V är grundutbildningen uppdelad för de underofficersuttagna värnpliktiga med dubbelbeläggning under semesterperioden som följd. Alternativen bör lämplighetsgraderas i ordningen S och H, som anses i huvudsak likvärdiga, samt V. Befälet i förvaltningstjänst. Värnpliktsutredningen vill framhålla att samtliga alternativ bedömes innebära en merbelastning för befälet i förvaltningsorganisationen i förhållande till nuläget främst beroende på den ökade omfattningen av repetitionsutbildningen. Åtgärder för att bemästra denna merbelastning förutsätts erforderliga oavsett vilket alternativ som väljs. Behov av förstärkning av förvaltningsorganisationen redovisas i kapitel 14. Rekryteringen av värnpliktiga officerare och aktivt befäl Tidigare h a r anförts att god tillgång främst på aktivt befäl är en grundförutsättning för att utbildningen skall kunna ge god effekt. Rekryteringen av detta måste därför ägnas särskild uppmärksamhet. I detta sammanhang bör därjämte beaktas att uttagning för utbildning till värnpliktig officer förutsätts ske på frivillighetens väg. Rekryteringen till värnpliktig officer. Samtliga alternativ innebär att kadettskola skall genomgås under sommaren, d. v. s. i uppehållet mellan två akademiska läroår. Detta innebär en betydlig förbättring av rekryteringsbetingelserna i förhållande till nuläget. Dessutom förutsätts en höjning av premierna (se vidare kap. 31), vilket också bedöms öka rekryteringskraften. Erfarenheten visar, att i vissa fall de värnpliktiga betraktar ett uppehåll mellan undcrofficersutbildningens slut och kadettskolan som en nackdel. Ett antal elever återtar på

grund av civila engagemang under uppehållet sin anmälan till utbildning till värnpliktig officer. Från denna synpunkt ter sig alternativet V fördelaktigare, eftersom det innebär att vidareutbildningen till värnpliktig officer sker i omedelbar anslutning till underofficersutbildningen och innan ett nytt akademiskt läroår påbörjas. Å andra sidan innebär alternativet V med den delade underofficersutbildningen ett årslångt avbrott i de akademiska studierna, vilket kan kräva kompletterande studier under sommaren efter det underofficersutbildningen avslutats. Detta kan minska rekryteringskraften i alternativet V. Värnpliktsutredningen anser sig därför icke kunna ge bestämt förord åt något av alternativen från denna synpunkt. Rekryteringen till aktiv officer. Rekrytering bör kunna ske såväl före påbörjandet av värnpliktsutbildningen som under denna. Möjligheten att välja officersbanan bör stå öppen så länge .som möjligt under utbildningens gång. Omvänt bör det vara möjligt att utan förlust av studietid ge dem som önskar avbryta utbildning till aktiv officer möjlighet att genomgå utbildning till värnpliktig officer och sedermera till reservofficer. Sett från dessa synpunkter bedöms alternativen S och H gynnsammast, eftersom utbildningen för den väsentligaste rekryteringskällan — de underofficersuttagna — sker i en följd vilket innebär att de kan utgöra en rekryteringskälla under hela grundutbildningen. Alternativet V h a r den nackdelen att de underofficersuttagna efter de första tre månaderna lämnar militärtjänsten och till huvuddelen bortfaller som rekryteringskälla. Den tid, u n d e r vilken val av officersbanan bör ske, blir således mycket kort. Det är dock möjligt för de underofficersvärnpliktiga att

25Ö välja den aktiva officersbanan även under a n d r a tjänstgöringsperioden. Betingelserna för rekrytering är emellertid då mindre gynnsamma eftersom många under uppehållet mellan tjänstgöringsperioderna torde ha påbörjat civil yrkesutbildning. Alternativet V bedöms dock trots nackdelarna ge godtagbara betingelser för rekrytering. Värnpliktsutredningen vill sammanfattningsvis lämplighetsgradera alternativen i ordningen S och H, vilka får anses likvärdiga, samt V. De förra alternativen bedöms ge goda betingelser, det sistnämnda godtagbara. Rekrytering till aktivt befäl i övrigt m. m. Värnpliktsutredningen bedömer att betingelserna för rekrytering av aktivt underbefäl och aktiva underofficerare blir i stort sett likvärdiga i de granskade alternativen.

Utbildningen till aktivt befäl Vad gäller möjligheterna att, inom ramen för nu gällande ordning för utbildning till aktiv officer, inpassa aspiranternas utbildning till åldersklassens synes alternativet V gynnsammare än alternativen S och H. Vad gäller utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer kan de tre alternativen anses likvärdiga.

Studiesociala förhållanden För den militära grundutbildningen bör enligt värnpliktsutredningens tidigare redovisade uppfattning tas i anspråk tid som inbegriper högst två studieterminer. Ett klart önskemål från den studerande ungdomen är att den får genomföra grundutbildningen snarast möjligt efter det studierna avslutats vid gymnasium. Värnpliktsutredningen måste i sistnämnda fråga dock framhålla att det med hänsyn till ålders-

klassernas storlek och det stora antalet gymnasieutbildade i viss utsträckning blir nödvändigt att — oavsett vilket alternativ som väljs och vilka förslag värnpliktsutredningen i övrigt framlägger — låta studerande vänta med påbörjandet av militärtjänsten ett år efter det de lämnat gymnasiet. De underofficersuttagna värnpliktiga bör dock i allmänhet beredas möjlighet att påbörja värnpliktsutbildningen omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Värnpliktsutredningen bedömer alternativet S gynnsammast från studiesocial synpunkt eftersom grundutbildningen bland annat för de underofficersuttagna värnpliktiga genomförs i en följd och utan att tiderna den 1 juni och den 1 september överskrids. Härefter bör sättas alternativet H som likaledes innebär sammanhängande grundutbildning för de underofficersuttagna värnpliktiga men där emellertid den nackdelen uppstår att utryckning sker något efter den 1 september. Alternativet V bedöms mindre gynnsamt än övriga alternativ eftersom tjänstgöringen för de underofficersuttagna värnpliktiga är uppdelad i två perioder.

Arbetsmarknaden Värnpliktsutredningen bedömer alternativen i stort likvärdiga från arbetsmarknadssynpunkt såväl i fråga om grundutbildning som repetitionsutbildning. Det bör dock observeras att alternativet S innebär att huvuddelen av åldersklassen rycker ut omedelbart före semesterperioden, vilket kan påfordra åtgärder för att säkerställa att de utryckande vinner anställning snarast efter utryckningen. Sammanställning av granskningen Resultatet av den gjorda granskningen h a r sammanställts i tabell 13: 5.

260 Tabell 13: 5. Sammanställning av granskning av tänkbara alternativ för ningens inpassning under året

Område

Lämplighetsgradering (l = mest lämpligt o. s. v.) V

S

H

Betingelser för enskild utbildning Betingelser för förbandsutbildning Betingelser för vinterutbildning

1 1 1

2 2 21

3 3 32

Betingelser för repetitionsutbildning Den aktiva personalens arbetsförhållanden Inverkan på rekryteringen till värnpliktig officer till aktiv officer till aktivt befäl i övrigt Inverkan på utbildningen till aktiv officer till aktivt befäl i övrigt Studiesociala förhållanden Arbetsmarknaden

grundutbild-

Anm. beträffande de fall i vilka godtagbart resultat bedöms icke kunna uppnås

1 Tveksamt om resultatet blir godtagbart 2 Ej godtagbart resultat

I huvudsak likvärdiga 3 | 1 | 1 I huvudsak likvärdiga 1 2 2 I huvudsak likvärdiga 3 | 1 | 2 I huvudsak likvärdiga

8. Förslag till system

vilka sätt utbildningen skall inpassas under året.

Värnpliktsutredningen vill inledningsvis framhålla att samtliga granskade alternativ för grundutbildningens inpassning under året innebär betydande förändringar i förhållande till nuvarande ordning. Bedriven försöksverksamhet h a r endast kunnat omfatta delar av systemet medan det däremot icke varit möjligt att pröva ett helt system för att klarlägga den samlade effekten av detta. Framför allt vad gäller verkan av att utbildningen inpassas under året på det ena eller det andra sättet föreligger svårighet, med det bedömningsunderlag som hittills kunnat skapas, att ge något av inpassningsalternativen ett helt bestämt förord. Med hänsyn härtill bör en övergång till ett nytt utbildningssystem inledas med en försöksperiod, varunder det nya systemet i funktion prövas i olika inpassningsalternativ. Med ledning av erfarenheterna från försöken bör sedan slutligt bestämmas på

Alternativet innehåller nackdelarna att grundutbildningens avslutande del sker under tjällossningen. Utbildningen kompliceras genom att den för de underofficersuttagna är uppdelad på två perioder, vilket också är en studiesocial nackdel. Det är vidare ogynnsamt att huvuddelen av repetitionsutbildningen måste genomföras samtidigt som grundutbildningen pågår. Alternativet innehåller emellertid de väsentliga fördelarna att betingelserna för enskild utbildning och för huvuddelen av förbandsutbildningen blir goda med hänsyn till klimatförhållanden. Av betydelse är vidare att vinterutbildning kan ske med god effekt. Värnpliktsutredningen finner, med det bedömningsunderlag som nu föreligger, att alternativet bör ge den högsta totala effekten av värnpliktsutbildningen och föreslår därför

Alternativet

V

261 att det tillämpas vid arméns huvuddel. Värnpliktsutredningen har funnit, att uppdelningen av de underofficersuttagnas grundutbildning från militär synpunkt är förenad med problem — bland annat av utbildningsteknisk och organisatorisk art — vars konsekvenser är särskilt svåra att överblicka innan systemet i sin helhet prövats under tillräckligt lång tid. Härtill kommer svårigheterna ur studiesynpunkt och svårigheterna med avseende på rekrytering av aktiva officerare. Värnpliktsutredningen anser att de underofficersuttagnas utbildning med hänsyn härtill bör ägnas särskild uppmärksamhet av de militära myndigheterna vid en tilllämpning av alternativet. Det bör härvid ankomma på de ansvariga myndigheterna att när närmare erfarenheter vunnits till Kungl. Maj :t avge förslag till eventuellt erforderliga anpassningar av systemet. Som underlag härför bör viss fortsatt försöksverksamhet även kunna ifrågakomma. Alternativet

S

Alternativet S är organisatoriskt sett enklare än alternativet V och ger längre utbildning för underbefälet och värnpliktiga E. Det är också bättre från studiesocial synpunkt eftersom de underofficersuttagnas tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste nackdel är att förbandsutbildning måste bedrivas under våren och försommaren, då tjällossning ocli besådd mark begränsar rörelsefriheten. Möjligheterna att bemästra nackdelarna och med godtagbart resultat genomföra utbildning vid denna tid kan utrönas först efter omfattande försöksverksamhet under ett antal år. Sådana försök bör anordnas med hänsyn till de fördelar alternativet rymmer. Om försöken visar att den totala utbildningseffekten kan bli densamma

som i alternativet V bör övervägas att tillämpa alternativet S för arméns huvuddel med hänsyn till alternativets fördelar för den fast anställda personalens arbetsförhållanden och ur studiesocial synpunkt. Försöken bör för att ge underlag för en allsidig bedömning av alternativet omfatta förband ur flera truppslag. Det är särskilt betydelsefullt att vid försöken söka fastställa om målsättningen för förbandsutbildningen i allmänhet under grundutbildningen kan uppfyllas och vilken effekt vinterutbildningen ger. För att skapa klarhet på detta område erfordras att försöken kan genomföras i bataljons ram och även omfatta samverkan mellan bataljoner och motsvarande förband ur olika truppslag. Detta innebär dels att försöken bör omfatta hela grundutbildningskontingenten vid berörda förband så att bataljoner kan organiseras, dels att försöksförbanden bör vara förlagda så nära varandra att samverkansutbildning utan onödig tidsförlust kan genomföras. Det senare önskemålet bör tillgodoses genom att försöken i huvudsak omfattar förband inom ett och samma militärområde. För att klarlägga vilket resultat som kan uppnås av vinterutbildning vid tillämpning av alternativet bör i försöken under alla förhållanden delta minst ett truppförband i Norrland. Alternativet

H

Alternativets väsentliga fördel är att grundutbildning och repetitionsutbildning i betydande utsträckning kan skil^ jas till tiden, vilket ger rediga arbetsförhållanden. Alternativets allvarligaste nackdel är att behovet av vinterutbildning icke kan tillgodoses. Alternativet bör trots de nackdelar; som är förbundna med det, tillämpas vid övningstrupper för vissa centrala skolor. Dessa behöver för sin kursverk-

262 samhet övningstrupp som kan uppträda i förband under sommaren. Utöver övningstrupper bör även vissa andra förband utbildas enligt alternativet för att tillgodose viss insatsberedskap under sommaren. Övriga utbildningsrytmer Vissa smärre förband behöver utbildas i annan rytm än den hittills redovisade, exempelvis genom uppdelning av grundutbildningen på två perioder för all berörd personal. Exempel härpå är artilleriskjutskolans övningsdivision (ca 4001 man) och infanteriets stridsskolas övningsbatteri (ca 120 m a n ) . Värnpliktsutredningen finner icke anledning att ange en lösning i detalj i detta hänseende. Det bör ankomma på chefen för armén att komplettera de här angivna riktlinjerna.

Insatsberedskap Värnpliktsutredningen finner det lämpligt att de militära myndigheterna fortlöpande gör en avvägning mellan kraven på långsiktig beredskap och insatsberedskap och vid behov föreslår Kungl. Maj:t erforderliga jämkningar av den här i stora drag redovisade lösningen. Detta bör ske inom ramen för de tre alternativ som bedömts tillämpbara och som torde medge erforderlig handlingsfrihet varvid man dock vid varje särskilt tillfälle har att iaktta de förändringar beträffande uppbyggandet av långsiktsberedskapen som kan inträffa genom förskjutning av övningsrytmer etc. Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att de värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildningen skall vid armén omfatta, för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnplik-

tiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grundutbildningen icke förkortas i enlighet med vad i det följande anges — 332—345 dagar, för underofficersuttagna 450 dagar samt för officersuttagna, utöver tiden för underofficersutbildningen, 90 dagar. Förslag rörande omfattningen av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har framlagts i närmast föregående kapitel. Utredningen föreslår vidare, att värnpliktsutbildningen vid armén skall inpassa under året på följande sätt: Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att flertalet värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång. Utbildningen kan dock, om påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk. Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka förband läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker tidigareläggning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Utredningen förutsätter att restriktivitet iakttas då det gäller att på angivet sätt tidigarelägga utbildningen. — Krigsförbandsövningarna fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Utredningen framhåller, att de militära myndigheterna vid tillämpningen av detta alternativ måste särskilt uppmärksamma de erfarenheter som görs i fråga om de underofficersuttagnas utbildning; vid behov bör de framlägga härav betingade förslag till anpassningar av systemet. Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas försöksvis under en begränsad period, förslagsvis fyra år,

263 Bild 13:4. översikt av grundutbildningens 1

y&

/3

i

i

i

inpassning under året vid armén enligt ningens förslag

ys y

%

i

v»

/

i

I

| OFF

|

VI

värnpliktsutred-

J6 I

/6 I

^ I

ARMENS HUVUDDEL Alternativ V

i

lUOFF 1 t-

| VPL6 I VPLF UBEF+VPLE UOFF +OFF V

VALFRITT

^

FÖRSÖKSVIS Alternativ S VPL ö

| VPL F UBEF+VPLE UOFF t OFF

I OFF |

I

VISSA ÖVNINöSTRUPPER MM Alternativ H VPLe I

VPL F UBEF + VPLE UOFF + OFF 1

i

I

I

i

| OFF | I

I

I

I

&RUHDLA6GANDE KR.I&SFÖR&AMDSUTBILDNIN&

grundutbildningen så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni. — Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna systemet bör således prövas parallellt med det tidigare angivna. Efter försökstiden bör möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig årsinpassning för huvuddelen av arméns förband på nytt bedömas. Vid vissa övningstrupper m. fl. förband inpassas grundutbildningen under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 9 september. — Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas på två höstomgångar samt vid behov på en vinteromgång.

Vid några få förband inpassas grundutbildningen på annat sätt. Huvuddragen av vad utredningen anfört rörande inpassningen under året av grundutbildningen åskådliggöres i bild 13:4.

9. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring m. in. till föreslagen värnpliktsutbildning

Allmänt Den föreslagna grundutbildningen påkallar viss anpassning av utbildningen till aktiv befattningshavare, vilket tidigare h a r berörts i detta kapitel. Den föreslagna repetitionsutbildningen påfordrar av den aktiva personalen främst, i överensstämmelse med vad som när-

264 mare utvecklats i kapiel 9, tjänstgöring i krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning, särskild övning och mobiliseringsövning. Beträffande reservpersonalen erfordras för reservofficerarnas del särskilda överväganden både vad gäller utbildningen till reservofficer och vad gäller tjänstgöringen som reservofficer. Utbildningen till reservofficer Gången av utbildning till reservofficer har senast granskats av 1954 års befälsutredning. Erfarenheterna från det av befälsutredningen föreslagna systemet är ännu begränsade. Värnpliktsutredningen bedömer dock med ledning av genomförda studier att systemet väl motsvarar de framtida kraven. Reservofficersutbildningen bör därför även i framtiden genomföras med kadettskoleutbildningen som grund och därefter omfatta två reservofficerskurser och mellanliggande tjänstgöring i krigsbefattning. Av reservofficerskurserna omfattar enligt nuvarande ordning den första 90 dagar och den andra 80 dagar. Vissa justeringar av systemets detaljutformning bör ske dels med hänsyn till ändrad belastning vid de skolor vid vilka utbildningen skall organiseras, dels för att förbättra betingelserna för rekryteringen. Reservofficerskurs bör för att underlätta deltagande anordnas i huvudsak endast under tiden juni—augusti. Erfarenheterna från de nuvarande kurserna visar att elevernas kunskaper vid kursernas början är tämligen ojämna, vil* ket innebär att de första veckorna bland annat av denna anledning till väsentlig del måste ägnas åt repetition av det som inlärts under närmast föregående utbildning. Värnpliktsutredningen bedömer att erforderlig repetition av dessa kunskaper i huvudsak kan

åstadkommas genom självstudier grundade på lämpliga studieanvisningar, kompendier m. m. Reservofficerskurs bör därför inledas med ett kompendieskede av ca tio dagars längd. Detta bör valfritt kunna genomföras antingen på hemorten eller vid skola där reservofficerskurser anordnas, varigenom vederbörande ges möjlighet att förlägga del av studierna till tid som är för honom tjänligast. I det senare fallet förutsätts att lärarpersonalens medverkan begränsas till några rekapitulerande föreläsningar i viktigare ämnen och till studievägledning. Under kompendieskedet studerar eleverna reglementen m. m. enligt av skolan utarbetade anvisningar liksom särskilt utarbetade kompendier med direkt syftning på kommande kurs. Kunskaperna kontrolleras vid skriftligt prov omedelbart efter kompendieskedets slut. Godkänt prov bör utgöra en av förutsättningarna för att utbildningspremie skall utgå. Genom nu föreslagen ordning ges eleverna såsom nämnts möjlighet till större valfrihet beträffande studiernas förläggning samtidigt som lärarpersonalen vid skolorna under viss tid blir mindre bunden av schemalagd verksamhet. Den första reservofficerskursen, reservofficerskurs I, bör genomgås vid skola, där kadettutbildning äger rum. Den andra reservofficerskursen, reservofficerskurs II, bör för att ge erforderligt utbyte genomföras där tillgång finns till övningstrupp och terräng för kvalificerade stridsskjutningar. Den senare kursen bör därför liksom nu genomföras vid stridsskola eller motsvarande institution. Kurserna bör ges en längd av 90 respektive 80 tjänstgöringsdagar varav ca tio inom varje kurs får utgöra kompendieskede. Den trupptjänstgöring om 30 dagar, som enligt gällande bestämmelser nu ingår i utbildningen Ull reservofficer, blir genom den av utred-

265 Bild 13: 5. Gången av utbildningen till reservofficer vid armén enligt värnpliktsutredningens förslag \MÅNAD

Jan Febr Mars Apr MajJuni Juli Aug Sept" Okt Nov Dec FPCS

z 3

PCS

öKU

IPCSB.1

UTBILDNING TILL VÄRNPLIKTIG OFFICER

I

KADS 4

y i 1 ROK. I

|

må

5 ii

6 J : 1 ROK i .

. KADETTSKOLA

5KOLMÄSSI6 UTBILDNIM6

KADS

TRUPPTJÄNST6ÖRINÖ

ROK ^E5ERVOFF,CE-WK;uR5

FPC5

FÖRBEREDANDE PLUTONCHEFSSKOlA

KFÖ

PCS

PLUTONCHEFSSKOLA

KRIGSFÖRBANDSÖVWIN6

6RUNDLÄ66ANPE KRl6SFÖRBAMDSUTBll-DN|M6 1

Kompendieskede

ningen föreslagna inpassningen av utbildningen ej längre erforderlig. Utredningen vill alltså föreslå att utbildningen till reservofficer förkortas från 200 till 170 dagar varav sammanlagt ca 20 dagar må kunna disponeras för studier i hemorten. Det är nödvändigt att tjänstgöring i krigsbefattning sker mellan reservofficerskurserna så att eleverna vid den senare mera kvalificerade kursen har erfarenheterna från en sådan tjänstgöring som bakgrund till de fortsatta studierna. Tjänstgöringen bör för att ge bästa utbyte fullgöras i form av krigsförbandsövning. Värnpliktsutredningen är emellertid medveten om att det i vissa fall kan bli svårt med hänsyn till

krigsplaceringen att inpassa krigsförbandsövning i mellanrummet mellan kurserna. Särskild övning bör därför också undantagsvis och efter särskild prövning kunna godtas som förberedelse för reservofficerskurs II. Gången av den föreslagna utbildningen till reservofficer åskådliggöres i bild 13:5. Tjänstgöringen som reservofficer Reservofficeren är i flertalet fall krigsplacerad som kompanichef eller i befattning på motsvarande nivå, exempelvis i stab. Dessa befattningar ställer större krav på förberedelser vid repetitionsutbildning än befattningar för värnpliktigt befäl. Sålunda krävs längre tid för

266 förberedelser dels med hänsyn till stridsuppgifterna som sådana, dels med hänsyn till reservofficerares större ansvar för utbildning och annan verksamhet under repetitionsutbildningen. Reservofficerare bör därför regelmässigt vara i tjänst viss tid före värnpliktsbefälet. Med hänsyn till reservofficerarnas civila yrkesverksamhet bör strävan vara att begränsa tiden för förberedelserna så mycket som möjligt. Också i detta fall bör möjligheterna att i hemorten förbereda de uppgifter som väntar under repetitionstjänstgöringen tillvaratas. Tjänstgöring under krigsförbandsövning. Värnpliktsutredningen bedömer att reservofficerares förberedelse före krigsförbandsövning i regel bör uppdelas på två omgångar. Den första omgången bör omfatta tre dagar, varvid förutsätts att inryckning sker på morgonen den första dagen och utryckning på kvällen den tredje dagen. Denna omgång bör infalla tidigast ca en månad före befälsövningens början och närmast syfta till att ge vederbörande bataljonschef eller motsvarande chef tillfälle att orientera underlydande fast anställd befälspersonal, bland annat reservofficerarna, om den förestående övningen, att utdela uppgifter, exempelvis avseende övningar under krigsförbandsövningen som respektive befäl skall leda och att ge befälet tillfälle till rekognosceringar i övningsterräng etc. Efter denna inledande omgång sker för reservofficerarnas vidkommande i hemorten planläggning och övriga förberedelser. Den andra omgången bör likaledes omfatta tre dagar inlagda omedelbart före det kvalificerade värnpliktsbefälets inryckning till krigsförbandsövning. Detta innebär inryckning en fredagsmorgon, om inryckning för värnpliktsbefälet sker en måndag. Under denna omgång redovisas uppgifterna, vidtas eventuella rättelser och kompletteringar

samt genomförs förberedelser i övrigt för den förestående krigsförbandsövningen. Dessutom bör räknas med att reservofficeren efter de värnpliktigas utryckning kvarstannar ytterligare två dagar för förbandens avveckling m. m. i likhet med vad som angivits för värnpliktiga med motsvarande uppgifter. — Sammanlagt bör sålunda krigsförbandsövningen för reservofficeren omfatta (3 + 3 + 32 + 2 = ) 40 dagar. Tjänstgöring under särskild övning. Förberedelserna för särskild övning bör enligt värnpliktsutredningens uppfattning kunna ske i omedelbar anslutning till övningen. Värnpliktsutredningen bedömer att reservofficerens tjänstgöring i anslutning till i repetitionsutbildningssystemet ingående särskild övning bör omfatta 15 dagar. Tjänstgöring under mobiliseringsövning. För tjänstgöring vid mobiliseringsövning — mönstringsövning eller mobiliseringsgenomgång — bör för varje tjänstgöringsperiod avdelas fem dagar. Med hänsyn till mönstringsövningarnas speciella karaktär torde systemet komma att innebära att i vissa fall reservofficeren ej behöver fullgöra samtliga fem dagar. Utredningen förutsätter härvid, att i sådant fall likväl vid tjänstgöringsperiodens utgång tjänstgöring i h ä r berört avseende skall betraktas som till alla delar fullgjord. I tabell 13: 6 redovisas ett exempel på gången av tjänstgöringen som reservofficer enligt värnpliktsutredningens förslag. De i del föregående föreslagna förändringarna beträffande utbildningen till reservofficer och av reservofficerarnas tjänstgöring torde kräva översyn av gällande bestämmelser för denna utbildning. Det bör i samband härmed uppdras åt respektive försvarsgrenschefer att inkomma med detaljerade förslag att tjäna som underlag för sådan översyn.

267 Tabell 13: G. Exempel å tjänstgöringsgång för reservofficer vid armén vid ett genomförande av den av värnpliktsutredningen föreslagna repetitionsutbildningen Tjänstgöring Levnadsår Art Första

Antal dagar

tjänstgöringsperioden 40 15 40 15 40 15 5

26 28 30 32 34 36

170 Andra 38 40 42 44 46

tjänstgöringsperioden

Kurs + särskild övning (motsvarande) Krigsförbandsövning Kurs + särskild övning (motsvarande)

25 40 20 (5 + 15) 40 20 (5 + 15) 5 150

Anm. Krigsförbandsövning uppdelas i två omgångar, med 3 dagar i den första och 37 dagar i den andra. Kurs i samband med särskild övning kan alternativt fullgöras vid tidigare tidpunkt samma år.

K A P I T E L 14

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid armén

1. Chefens för armén bedömanden

Chefen för armén har — i anslutning till att inom arméstaben utförts beräkningar av kostnaderna för ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag (jfr kap. 34) — bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m.m. som för arméns del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för armén har härvid ansett att i första hand erfordras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för övningar m. fl. ändamål samt vissa materielanskaffningar m. m. Kraven på stabs- och förvaltningstjänsten beräknas enligt arméchefen öka främst genom att flera krigsförband årligen genomför repetitionsutbildning. Bland annat ökar härvid arbetsbelastningen på förbandens personaldetaljer samt tyg- och intendenturavdelningar. Vissa personalförstärkningar blir härigenom enligt arméchefen nödvändiga. Chefen för armén anser att med hänsyn till den ökade materielhantering som blir en följd av ett genomförande av utredningsförslaget behövs förstärkning med biträden åt vissa tyg- och intendenturförrådsförvaltare vid truppförband och försvarsområden. Sammanlagt skulle härför erfordras, enligt inom arméstaben gjorda beräkningar, omkring 120 befattningar för underofficer eller civil befattningshavare. Med hänsyn till ökade krav på förrådstjänsten och ett mer omfattande planläggningsarbete vid truppförband

och försvarsområdsstaber anses vidare, enligt inom arméstaben utförda beräkningar, ca 150 förrådsarbetare och ca 100 biträden för skriv- och kontorsgöromål erforderliga. Konsekvenserna för personalredovisningen av utredningens förslag är beroende av h u r inskrivnings- och personalredovisningsväsendet utformas i framtiden. Med nuvarande system som grund skulle enligt arméchefen vid truppregistreringsmyndigheterna vid ett genomförande av utredningens förslag erfordras biträde åt personalregistratorn, främst beroende på ökningen av den personalstyrka som årligen genomgår repetitionsutbildning, av storleksordningen 25 befattningar för rustmastare eller överfurir eller för civil befattningshavare. Enligt arméchefens beräkningar skulle medelsanvisningen för övningar m.fl. ändamål vid ett genomförande av utredningens förslag behöva ökas på följande sätt. Den årliga medelsanvisningen under övningsanslaget bör öka med 8 milj. kronor, varav 5 milj. kronor för grundutbildningen och 3 milj. kronor för repetitionsutbildningen. De årliga anslagen till utbildningsammunition bör öka med sammanlagt 9 milj. kronor, varav 6 milj. kronor för grundutbildningen och 3 milj. kronor för repetitionsutbildningen. Härtill kommer utbildningsmateriel för grundutbildningen till en årlig merkostnad av 1 milj. kronor. Den årliga medelsanvisningen för underhåll av tygmateriel behöver

269 öka med 9 milj. kronor, varav 3 milj. k r o n o r för grundutbildningen och 6 milj. kronor för repetitionsutbildningen. Beräknad ökning av nu ifrågavarande årliga anslag utgör således enligt beräkningarna sammanlagt 27 milj. kronor, varav 15 milj. kronor för grundutbildningen och 12 milj. kronor för repetitionsutbildningen. Det av värnpliktsutredningen föreslagna systemet för repetitionsutbildning i n n e b ä r allmänt att större materielmängder kommer att användas i utbildningsverksamheten. Chefen för armén bedömer därför att det föreslagna repetitionsutbildningssystemet gör vissa materielanskaffningar av engångsnatur nödvändiga. Ett större antal motorfordon anses sålunda erforderliga med hänsyn till att antalet krigsförband som inkallas årligen ökar. Behovet av fordon under krigsförbandsövning täcks nu delvis genom förhyrning av civila fordon. Det bedöms icke ekonomiskt fördelaktigt att tillgodose hela det framtida ökade fordonsbehovet genom förhyrning. I stället bör anskaffas fler stamfordon. Kostnaderna för engångsanskaffning av dessa beräknas enligt arméchefen uppgå till 10 milj. kronor. Dessutom bedöms anskaffning av vissa garage till dessa fordon bli erforderliga till en kostnad av 1 milj. kronor. Den utökade repetitionsutbildningsverksamheten kräver enligt arméchefen vidare ökad tillgång på annan utbildningsmateriel, exempelvis eldledningsmateriel och sambandsmateriel. Den nuvarande utbildningsmaterielen är i betydande utsräckning materiel som lånats från krigsförbandens mobiliseringsförråd. Lån i ökad utsträckning från mobiliseringsförråden för att tillgodose merbehoven under repetitionsutbildningen bör enligt arméchefen icke ske med hänsyn till mobiliseringsberedskapen. En nyanskaffning måste

därför ske. Denna beräknas enligt arméchefen kräva en kostnad av 10 milj. kronor. Den nuvarande tillgången på beklädnadsmateriel för utbildningsverksamheten är anpassad efter den styrka som nu genomför repetitionsutbildning. I ett nytt system måste enligt arméchefen användas fler uniformer, varvid bland annat omloppstiderna för tvätt har stor betydelse för dimensioneringen av behovet. Hur det ökade behovet skall tillgodoses avses utredas i särskild ordning inom arméstaben. Chefen för armén har beräkningsmässigt för tiden till och med budgetåret 1973/74 avsatt 16 milj. kronor för att täcka de nya behov som enligt arméchefen föranleds av den ökade årliga värnpliktsstyrkan under repetitionsutbildning. För tiden efter nämnda budgetår h a r härför avsatts ytterligare 4 milj. kronor. För att möjliggöra effektiv krigsförbandsutbildning under den korta repetitionsutbildningen fordras enligt armécbefen medel för iståndsättning och utbyggnad av nuvarande läger vid övnings- och skjutfält samt för utbildningsanordningar. Kostnaderna härför har uppgivits för tiden till och med budgetåret 1973/74 till 16 milj. kronor. Sammanlagt har arméchefen, i enlighet med det anförda, räknat med materielanskaffningar av engångsnatur samt iståndsättning och utbyggnad av nuvarande läger till ett sammanlagt belopp (10 + 1 + 1 0 + 16 + 1 6 = ) 53 milj. av kronor för tiden till och med budgetåret 1973/74. Från arméchefens sida h a r framhållits att svårigheter förelegat att närmare bestämma hur stor del av de framtida totala kostnaderna för arméns verksamhet som är att anse som merkostnader för ett utbildningssystem enligt värnpliktsutredningens förslag. Detta gäller särskilt de merkostnader som upptagits

270 för övningar, underhåll, utbildningsammunition och utbildningsmateriel. I det föregående angivna merkostnader är sådana som arméchefen ansett kunna hänföras till värnpliktsutredningens förslag. Härutöver tillkommer andra merkostnader under nämnda anslag, vilka emellertid arméchefen ej hänfört till värnpliktsutredningens förslag utan bedömt böra belasta nuvarande system för det fall att detta förlängts till budgetåret 1973/74. Härvid har dock ej beaktats om det över huvud taget varit rimligt från effektivitetssynpunkt att göra en sådan förlängning. Jämförelsen har därför enligt arméchefen mest karaktären av ett hypotetiskt räkneexempel.

2. Värnpliktslit redningens överväganden

Värnpliktsutredningen har icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av resurserna för utbildning m. m. Utredningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av arméchefen förordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomförande. Befälsläget har under en följd av år företett stora vakanser. Dessa h a r nästan undantagslöst drabbat den egentliga trupputbildningsverksamheten. Även vid en förbättrad rekrytering kan personalläget vad gäller trupputbildarpersonal förutses förbli pressat under relativt lång tid. Det måste därför undvikas att omdisponera befälspersonal från utbildningsorganisationen till stabs- och förvaltningstjänsten. Eventuellt nytillkommande befattningar inom dessa senare områden bör besättas med äldre aktiv personal eller arvodespersonal.

Utredningen förutsätter att de frågor beträffande stabs- och förvaltningstjänsten som kan aktualiseras genom utredningens förslag blir föremål för en noggrann prövning av statskontoret. Arméchefen har anfört att stora svårigheter förelegat n ä r det gällt att ange h u r stor andel av beräknade framtida kostnader för övningar, utbildningsammunition, utbildningsmateriel och tygmaterielunderhåll som är att hänföra till de förslag som framläggs av värnpliktsutredningen. Utredningen vill för sin del fästa uppmärksamheten på att arméchefen räknat med att det årliga anslaget till utbildningsammunition skulle behöva ökas med 9 milj. kronor, varav 6 milj. kronor hänförts till grundutbildningen. Sistnämnda ökning synes utredningen — med hänsyn till att utredningens förslag innebär en begränsning av grundutbildningens volym vid armén med ca 700 000 tjänstgöringsdagar — hög även om man beaktar att grundutbildningen förutsatts intensifierad. Utredningen r ä k n a r för sin del icke med någon höjning på denna punkt vad avser grundutbildningen. Ökningen av medelsbehovet för övningar, utbildningsammunition, utbildningsmateriel och tygmaterielunderhåll skulle därvid begränsas till 21 milj. kronor. Arméchefens övriga bedömningar av resursbehovet h a r utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäkningar. En sammanställning av de kostnadsändringar som för arméns del föranleds dels av nu ifrågavarande förstärkningsåtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäkningarna, dels av föreslagna ä n d r i n g a r i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernas storlek ni. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING V

Värnpliktsutbildningen vid marinen: flottan

KAPITEL 15

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flottan

1. Inledning

Värnpliktsutredningen h a r efter redovisning av meddelade direktiv för utredningen i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värnpliktsutbildningen samt anfört synpunkter på h u r dessa omständigheter kan inverka på utbildningens utformning. Utgående bland annat härifrån h a r värnpliktsutredningen i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid utformningen av värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna. Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar, som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför. I det följande kommer — efter en redovisning av flottans uppgifter och organisation sådana dessa, med utgångspunkt i 1963 års försvarsbeslut, kan väntas föreligga omkring år 1971 — det nuvarande utbildningssystemet vid flottan att beskrivas och granskas mot bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna.

2. Flottans uppgifter

Uppgifterna i krig för förbanden ur flottan är främst invasionsförsvar och 18—514534

sjöfartsskydd. Dessa uppgifter löses i samverkan med i första hand flyg- och kustartilleristridskrafter. Förbanden ur flottan medverkar i invasionsförsvaret genom att bekämpa fienden till sjöss och därvid förhindra eller försvåra överförande av stridskrafter och förnödenheter till svenskt territorium. Förbanden skall vidare hålla för krigets förande nödvändiga sjöförbindelser öppna och skydda kustsjöfarten. Flottans främsta uppgifter i fred är att utbilda personal för krigsorganisationen och förse denna med materiel. I fredsorganisationen inryms en mobiliseringsorganisation som har till uppgift att förbereda och genomföra flottans mobilisering. Därjämte skall flottan i fred upprätthålla viss insatsberedskap med fartygs- och kustbevakningsförband. Det åligger vidare flottan att i fred till huvuddelen bemanna de statliga isbrytar- och sjömätningsfartygen.

3. Organisationen

Krigsorganisationen Krigsorganisationens förband m. m. ur flottan utgörs — förutom av centrala och regionala staber och förvaltningar — av fartygsförband, basförband och kustbevakningsförband. Gemensamt med kustartilleriet mobiliserar flottan marinens helikopterförband. Fartygsförband. Kärnan i flottans

274 fartygsförband utgörs av stridsfartyg. De avses under för utredningen aktuell tidsperiod bestå av jagare, fregatter, torpedbåtar, motortorpedbåtar, ubåtar, minsvepare och minfartyg. En förskjutning mot de mindre — »lättare» — fartygstyperna bedöms komma att äga rum, varvid nya typer av fartyg, exempelvis kanonbåtar, kan komma att tillföras flottan. Stridsfartygen sammansätts till fartygsförband med olika operativa huvuduppgifter enligt följande exempel. Jagarflottiljerna består av jagare och torpedbåtar främst avsedda för anfall. Samtliga i jagarflottiljerna ingående fartyg kan operera med höga farter, vilket medger stor rörlighet i krigföringen. Deras vapenutrustning är avpassad så att förbanden skall kunna bekämpa mål på, under och över havsytan. Ubåtarna —- som organiseras i ubåtsflottiljer —• opererar normalt nära fiendens kuster eller inom särskilt hotade eller för anfall utsatta delar av den egna kusten. Ubåtarna kan med torpeder anfalla såväl övervattensfartyg som andra ubåtar. De kan också fälla minor inom för egna övervattensfartyg oåtkomliga områden. De kan slutligen utföra spaning. Ubåtsjaktförbanden är normalt sammansatta av fregatter och helikoptrar. Deras främsta uppgifter är att lägesbestämma och anfalla fientliga ubåtar. Ubåtsjaktförbanden är även lämpade för direkt skydd av egna sjötransporter. Mineringsförband sammansätts av fartyg med stor minkapacitet — minfartyg. Dessa avses främst användas då större mineringar skall utläggas eller kompletteras. Vid utläggning av mindre mineringar inom svåråtkomliga eller av fienden kontrollerade vattenområden, utnyttjas snabba mindre övervattensfartyg eller ubåtar.

Minröjningsförbanden består av olika typer av minsvepare för oskadliggörande av de skilda mintyper som kan förekomma i hindrande, fientliga mineringar. I minröjningsarbetet deltar även helikoptrar och röjdykare. Med trängfartyg avses sådana fartyg, som främst inom flottans basområden erfordras för fartygens försörjning med artilleriammunition, minor, torpeder, drivmedel, vatten och livsmedel e t c , samt fartyg avsedda för transport av sårade, bogsering, bärgnings- och verkstadstjänst m. m. Trängflottan utgörs sålunda av en synnerligen heterogen grupp ofta specialinredda fartyg. De viktigaste stridsfartygen utgörs av stamfartyg, d. v. s. av flottans i fred anskaffade fartyg. Vissa stridsfartyg i krigsorganisationen utgörs av hjälpfartyg, d. v. s. fartyg ur handelsflottan som är uttagna att vid mobilisering utrustas för krigstjänst. Exempel på hjälpstridsfartyg är hjälpminsvepare och hjälpminfartyg. Av trängfartygen i krigsorganisationen är endast en mindre del stamfartyg, övriga är hjälpfartyg. De statsägda isbrytar- och sjömätningsfartygen kan jämställas med stamträngfartyg. Innan hjälpfartygen kan tas i bruk för sina krigsuppgifter erfordras i vissa fall i fred förberedda ombyggnader av fartygen. Stridsfartygens besättningar utgörs till förhållandevis stor del av aktiv personal. Proportionerna mellan aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga varierar mellan olika fartygstyper främst beroende på fartygens tekniska utformning och taktiska uppgifter. På vissa fartygstyper, exempelvis ubåtar, utgörs omkring hälften av besättningarna av aktiv personal. På trängfartygen däremot utgörs personalen nästan uteslutande av värnpliktiga. Basförband. Vid flottans baser sker förrådskomplettering och reparations-

275 tjänst. Baserna skall ge fartygen skydd mellan operationer till sjöss. Basernas antal och geografiska läge är avpassade så, att flottans operationsfrihet skall kunna tryggas. Basområdena utbreds i många fall över en stor yta, vilket ställer särskilda krav på underhållsorganisation och bevakning. Baserna betjänas av basbataljoner, uppdelade på underhålls-, fartygsreparations-, transport- och bevakningskompanier. De viktigaste befattningarna bestrids med fast anställd personal. Till övervägande delen utgörs dock personalen i basbataljonerna av värnpliktiga. Kustbevakningsförband. Kustbevakningsförbanden har till uppgift att insamla informationer om fartygs och luftfarkosters rörelser utanför våra kuster. De utgör därjämte lednings- och kontrollorgan för den egna sjöoperativa verksamheten. Kustbevakningsförbanden ingår i bevakningsområden som täcker hela kusten och viktigare inlandsfarvatten. Inom bevakningsområdena återfinns bland annat följande förbandstyper, nämligen kustradarstationer, kustbevakningsstationer, kustradiostationer, sjökontrollstationer, militärledsstationer och marina hinder. Personalen i dessa förband utgörs till helt övervägande del av värnpliktiga. Fredsorganisationen Utbildningen i fred vid flottan bedrivs dels i land, dels ombord. Därvid meddelas i princip all personal, avsedd att sjökommenderas, före påmönstring viss grundläggande utbildning vid örlogsskola i land. Skolutbildningen i land är koncentrerad till Berga och Karlskrona örlogsskolor samt för officersutbildning till sjökrigsskolan. Utbildningen ombord bedrivs främst vid kustflottan, som består av utbildningsförband med en sammansättning

som i möjlig utsträckning liknar krigsförbandens. Normalt ingår i den fredsrustade kustflottan en jagarflottilj, en motortorpedbåtdivision, en fregattdivision, en ubåtsflottilj, två minröjningsflottiljer, en minsvepardivision (för kadettutbildning m. m.), ett minfartyg samt en avdelning trängfartyg, organiserade på sätt framgår av bilaga 10. Utbildning för landförbandens behov bedrivs även vid de i fred bemannade örlogsbaserna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg, vid vissa örlogsdepåer samt vid fredsrustade kustbevakningsförband, främst kustradar- och kustradiostationer. Helikopterutbildning bedrivs gemensamt med kustartilleriet vid två fredsrustade helikopterdivisioner. En rad särskilda förhållanden påverkar fredsverksamheten vid flottan och medför bland annat att flottans fartygsrustningar i fred måste vara större än vad som erfordras för att enbart utbilda värnpliktiga för krigsorganisationens behov, på sätt närmare redovisas i kapitel 17. Nämnda förhållanden påverkar också värnpliktsutbildningens bedrivande. Personalbehov mer

och

krigsplaceringsnor-

Enligt underlaget för 1963 års försvarsbeslut skall antalet värnpliktiga under grundutbildning vid marinen år 1971 uppgå till högst 6 050, inklusive värnpliktiga som erfordras för rekrytering av fast anställd personal m. fl. Av antalet 6 050 torde omkring 3 350 ha avsetts för flottan och omkring 2 700 för kustartilleriet. Det angivna antalet värnpliktiga är för flottans del bestämt av vad som erfordras för att fortlöpande kunna driva verksamheten i fred. Det antal värnpliktiga som erfordras för att omsätta flottans krigsorganisation är lägre.

276 Tabell 15:1. Flottans värnpliktskontingent omkring år 1971, sådan kontingenten torde följa av 1963 års försvarsbeslut, samt kontingentens genomsnittliga fördelning på kategorier Antal värnpliktiga Kategori

Sammanlagt i sjötjänst

i landtjänst

1 600 100 1 100 120

Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst Underbefälsuttagna värnpliktiga Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst Underofficersuttagna värnpliktiga 2 . . .

800 80

100 300 40

60 M80

Summa

3 100

För rekrytering av aktiv personal och reservpersonal

250 Totalt

3 350

1 Utbildningen till värnpliktig officer genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorganisationens behov skall tillgodoses fordras att 40 av de 180 underofficersuttagna genomgår sådan utbildning. 2 Innefattande även underofflcersutbildat sjöbefäl.

Den beräknade genomsnittliga fördelningen av värnpliktskontingénten på värnpliktskategorier omkring år 1971, vid fortsatt tillämpning av 1963 års försvarsbeslut och utan ändring av utbildningsorganisationen framgår av tabell 1 5 : 1 . De normer som nu tillämpas för krigsplacering av värnpliktiga på flottans fartyg är relativt obestämda. Krigsplaceringen har i stor utsträckning skett från fall till fall med utgångspunkt i de tillgångar som vid varje tillfälle förelegat. Härvid har man kunnat nå en genomsnittlig tid för krigsplacering ombord på fartyg av omkring sex år. Stora avvikelser har förelegat mellan olika värnpliktiga, beroende på befattning. Det har också ansetts, att förutvarande aktiv personal kunnat bibehållas längre i befattning ombord än övriga värnpliktiga. I landorganisationen har krigsplacerats en del av de värnpliktiga som icke varit krigsplacer a d e ombord eller som icke längre erfordrades för krigsplacering ombord. —

Normerna får ses mot bakgrund av att repetitionsutbildning vid flottan hittills förekommit i ganska ringa omfattning på grund av att de värnpliktiga i regel icke varit skyldiga delta i sådan utbildning. Avsaknaden av repetitionsutbildning har påverkat möjligheterna att bibehålla personalens krigsanvändbarhet.

4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flottan Stridsfartyget. Stridsfartygets väsentligaste komponenter är så komplicerade att en långt driven specialisering av utbildningen måste ske, om erforderliga kunskaper skall kunna inhämtas inom rimlig tid. En förhållandevis stor del av besättningarna utgörs av aktiv personal, som är under utbildning antingen till befäl med tjänst i elevbefattning, eller som befäl med placering som exempelvis fartygs- eller tjänstegrenschef med eget utbildningsansvar. Behovet av integrering av utbildningen såväl inom som mellan de olika

277 personalkategorierna blir därför omfattande. Stridsfartygets utformning och utrustning bestämmer med snäva marginaler besättningens kvalitativa och kvantitativa uppbyggnad, vilket medför att utbildningen ombord är mycket känslig för förändringar i besättningens sammansättning. Utbildningen ombord påverkas därjämte i avsevärd grad av fartygets och materielens behov av kontinuerlig tillsyn och vård. Kraven på den aktiva personalens utbildning i sjötjänst medför att fler stridsfartyg måste vara rustade i fred än vad som erfordras för att enbart utbilda värnpliktiga för krigsorganisationens behov. Insatsberedskap. Flottan upprätthåller nu viss kontinuerlig insatsberedskap med fartyg och kustbevakningsorgan. Detta har påverkat utbildningens inpassning under året och har som en förutsättning haft att utbildningen skett i omgångar med inbördes tidsförskjutning. Härigenom påverkas möjligheterna att pedagogiskt lämpligt ordna utbildning och besättningsbyten. Den kontinuerliga insatsberedskapen med fartyg — jämte isbrytnings- och sjömätningsverksamheten — medför i sin tur behov av kontinuerlig verksamhet vid örlogsbaserna. Överbefälhavaren har, utgående från 1963 års försvarsbeslut, under hand delgivit värnpliktsutredningen sina allmänna önskemål i fråga om den framtida insatsberedskapen vid flottan. Dessa önskemål har avsett en beredskap av en omfattning som icke på ett avgörande sätt skiljer sig från den som erhålles i nuvarande system. Centrala utbildningsanstalter. Behovet av specialutbildning — vilken i många fall ställer krav på dyrbara utbildningsanordningar — har lett till skapandet av centrala utbildningsan-

stalter, vilka för att utnyttjas ekonomiskt bör belastas någorlunda jämnt under utbildningsåret. Detta verkar i sin tur bindande på utbildningsomgångarnas storlek, sammansättning och tidsmässiga inplacering. Provverksamhet. Den fortlöpande materielutvecklingen kräver en omfattande provverksamhet. Då denna i huvudsak måste utföras på kustflottans fredsrustade fartyg, påverkas utbildningen ombord i ej ringa grad härav. Isbrytning och sjömätning. Till flottans ordinarie verksamhet hör att tillgodose det säsongbetonade behovet av personal för isbrytning och sjömätning. Härför erfordras årligen omkring 500 värnpliktiga under grundutbildning. Detta antal överstiger högst avsevärt vad som krävs för att omsätta personalen i motsvarande krigsorganisation. 5. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas för utbildning

tjänstgöringsskyldighet

Värnpliktig i allmänhet tilldelad flottan är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd. Underbefälsuttagen värnpliktig tilldelad flottan är skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnpliktig tilldelad flottan är skyldig tjänstgöra under sammanlagt högst 540 dagar. Värnpliktig, som uttagits för officersutbildning, är utöver tiden för underofficersutbildning skyldig tjänstgöra ytterligare högst 180 dagar; sådan uttagning må endast ske efter frivilligt åtagande. För värnpliktig tilldelad flottan, vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller maskinteknikerkurs ger värnpliktsla-

278 gen särskilda regler. Sådan värnpliktig är sålunda skyldig att, utöver den ovan angivna tiden om 394 dagar eller — om den värnpliktige före examens avläggande genomgått underbefälsutbildning — utöver den angivna tiden om 444 dagar, i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer fullgöra ytterligare tjänstgöring under en tid av 120 dagar. Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord genomgått underofficersutbildning vid flottan, må enligt värnpliktslagen efter frivilligt åtagande genomgå officersutbildning omfattande ytterligare 90 dagar. Värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst är skyldig fullgöra soldatoch befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar. Konungen äger förordna om minskning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgöringstiden förkortas med högst sju dagar. De angivna bestämmelserna tillämpas på följande sätt. Tiden för grundutbildningen h a r stundom förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpassning till kalendern. Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Värnpliktiga uttagna för officersutbildning — vartill hittills i praktiken ifrågakommit endast värnpliktiga som genomgått viss utbildning vid sjövärnskåren — genomgår en grundläggande utbildning under 630 dagar samt fullgör

tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöringens början omfattar den nämnda tjänstgöringen om 394 dagar normalt underofficersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två tjänstgöringsomgångar av repetitionsövningskaraktär om vardera 60 dagar. För sjöbefäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före sjöbefälsexamen utnyttjas den nämnda ytterligare tjänstgöringen om 120 dagar helt för underofficersutbildning. Denna fullgörs i en följd. För värnpliktigt underbefäl och för meniga vid flottan föreligger som framgår av det anförda ingen allmän skyldighet att genomgå repetitionsutbildning. Sådan skyldighet föreligger emellertid i vissa speciella fall. Sålunda ålägger inskrivningsförordningen den som innehaft fast anställning vid krigsmakten med ständig tjänstgöring viss tjänstgöringsskyldighet; med stöd av dessa bestämmelser har vid flottan även värnpliktigt, f. d. aktivt underbefäl — liksom övrigt f. d. aktivt befäl — ålagts repetitionsutbildning. Vidare ålägger sjövärnskårens reglemente underbefäl och meniga tillhörande sjövärnskåren viss skyldighet att delta i repetitionsutbildning. För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärnpliktiga och för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga torde få hänvisas till kapital 29. Dessa värnpliktskategoriers förhållanden behandlas i återstoden av avdelning V endast i vissa avseenden. Detsamma är fallet med vissa värnpliktiga i allmänhet i flottans landorganisation med fredsuppgifter som sammanfaller med eller gränsar till de handräckningsvärnpliktigas.

279 Grundutbildningen Utbildningssystemet i stort. Flottans nuvarande utbildningssystem bygger på principen att den sjökommenderade värnpliktige efter erforderlig skolutbildning i land skall tjänstgöra ett år i följd ombord på fartyg. Utbildningens mål och innehåll. Det allmänna målet för utbildningen av flottans värnpliktiga är att bland dem skapa en sådan anda, disciplin och yrkesskicklighet att de skall kunna lösa sina uppgifter under krig även under svåra förhållanden. Utbildningen av några viktiga värnpliktskategorier har följande innehåll. — Utbildningen av de sjötjänstgörande underbefälsuttagna värnpliktiga omfattar bland annat en allmänmilitär utbildning, i huvudsak lika för alla flottans värnpliktiga och avsedd att i markstridshänseende ge den värnpliktige förmåga att tjänstgöra som beväpnad post ombord och i land samt någon förmåga att som menig uppträda i en skyttegrupp. Utbildningen omfattar vidare en yrkesutbildning, vars innehåll bestäms av den yrkesgren vid flottan som den värnpliktige tillhör. Ytterligare ingår i utbildningen sjömansutbildning som syftar till att göra den värnpliktige förtrogen med de uppgifter som måste kunna lösas av envar besättningsmedlem på ett örlogsfartyg. Utbildningen ombord inleds normalt med tjänstegrensvis utbildning som syftar till att inlära ifrågakommande vapensystem, maskinanläggning etc. Därefter följer fartygsutbildning, syftande till att samöva de olika tjänstegrenarna så att besättningen blir i stånd att i alla hänseenden ge fartyget full effekt, samt slutligen förbandsutbildning för att ge personalen förmåga att verka i av flera fartyg sammansatta förband. — Utbild-

Bild 15:1. Utbildningens innehållsmässiga uppbyggnad för flottans sjötjänstgörande värnpliktiga. Utbildningens samband med det aktiva befälels utbildning ombord Mål: Enligt krigets krav dugliga befattningshavare, fartyg och förband

t Huvudsakliga utbildningsområden för aktiv personal under utbildning som befäl Huvudsakliga utbildningsområden för värnpliktiga samt aktiv personal under utbildning till befäl

F örbandsutbilaning Fartygsutbildning Tj änstegrensutbildning Sjömansutbildning Yrkesutbildning Allmänmilitär utbildning

ningen av sjötjänstgörande värnpliktiga i allmänhet har samma innehåll utom det att yrkesutbildning i land i de flesta fall icke äger rum. Utbildningen av de värnpliktiga är nära förenad med utbildningen av det aktiva befälet. Utbildningens innehållsmässiga uppbyggnad och dennas samband med utbildningen ombord av det aktiva befälet åskådliggöres i bild 15: 1. Utbildningens organisation och genomförande i stort. Huvuddelen av flottans värnpliktiga inleder sin militärtjänst med en fem veckors rekrytkurs vid Karlskrona örlogsskolor. I samband h ä r m e d genomgår de värnpliktiga också p r o v och uttagning till olika yrkesgrenar. De flesta värnpliktiga i allmänhet går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller till praktisk tjänst i land. Vissa värnpliktiga i allmänhet genomgår dock före den

280 Tabell 15: 2. Nuvarande

fördelning av utbildningstiden för huvuddelen av flottans värnpliktiga på olika slag av utbildning (Innefattande även tid för inre tjänst m. m.) Värnpliktiga i allmänhet

Utbildning

Underbefälsuttagna värnpliktiga

Rekryt- Yrkes- Praktisk Rekryt- Yrkes- Praktisk kurs kurs tjänst kurs kurs tjänst (timmar) (timmar) (veckor) (timmar) (timmar) (veckor)

Allmänmilitär utbildning vid skola x

230 Befattningsutbildning vid skola i land Befattnings- och förbandsutbildning ombord eller i land

x

2 3

200 45

180 48

1 Gäller endast ett fåtal värnpliktiga. 2 Inkl. befälsutbildning. 3 För värnpliktiga avsedda för vissa befattningar tillkommer 130 timmar.

praktiska tjänsten en befattningsutbildning om högst sex veckor vid skola i land (yrkeskurs). De underbefälsuttagna genomgår före sjötjänsten eller placeringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor vid skola i land. Sedan n ä m n d a förberedande utbildning avslutats följer under omkring tio till tolv m å n a d e r den praktiska utbildningen ombord — varom ytterligare i det följande — eller vid landförband. Den n ä r m a r e fördelningen av utbildningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga i det nuvarande systemet framgår av tabell 15:2. För att kunna upprätthålla en kontinuerlig insatsberedskap och samtidigt någorlunda jämnt belasta utbildningsorganisationen i land har de värnpliktiga uppdelats i omgångar — s. k. bemanningsgrupper — tidsförskjutna i förhållande till varandra. Bemanningsgruppernas uppbyggnad och inplacering under året framgår i stort av bild 15:2. Bemanningsgruppen A, som är den största, b e m a n n a r de större stridsfartygen (jagare, fregatter och ubåtar). Till

denna bemanningsgrupp är flottans övningsår knutet. Verksamheten ombord börjar och slutar med det allmänna besättningsbytet i mitten av oktober; stampersonal av olika kategorier går till utbildningsanstalter och staber i land och bemanningsgruppens underbefälsuttagna värnpliktiga hemförlovas. De underbefälsuttagna ersätts ombord med under året i juli månad inryckta värnpliktiga av samma kategori. För att underlätta översynsarbeten och samtidigt garantera tillräcklig personaltillgång ombord under tiden för yrkeskursen är utryckningen för värnpliktiga i allmänhet lagd två m å n a d e r senare än utryckningen för de underbefälsuttagna. Utbildningsgången för värnpliktiga tillhörande bemanningsgruppen B är i princip densamma som för värnpliktiga tillhörande gruppen A men med besättningsbyte i februari. Gruppen B bem a n n a r de mindre stridsfartygen samt trängfartygen. Övningsåret. Under fjärde och första kvartalen förläggs de A-bemannade fartygen som regel till de olika marinkommandona. Fartygen genomgår då bland

281 15:2. Bemanningsgruppt

Bild

BEMANNlNöSGRUfP

KATEGORI VÄRNPLIKTIGA 1 ALLMÄNHET

och inplacering

mas uppbyggnad

ANTAL DAGAR

ÅR1 V"

I/IX

I

3<M

UNDERBEFÄLS444 UTTA6WA VÄRMPLIKTI6A VISSA SPECIALTJÄIW- 472. UTTAöWAVÄRNPLVKTlbA V

I 15/10

I

i

2-V6

15/10

i

I 11

10/2.

t

/1

B

VÄRNPLIKTIGA I ALLMÄNHET

314 UNDERBEFÄLSUTTAGNA VWLIKT16A

444 UNDEROFFICERSUTTA6NA VÄRNPLIKTIGA

system

ÅR 3

ÅR 2

2-7/7

A

under året enligt nuvarande

Vn !

20/,

I 7/1

%

1 OFFICERSUTTAGNA 450*180 VÄRNPLIKTIGA

I3/4

30/cj

l

I

1 De befattningar för vilka dessa värnpliktiga avses, föreslås av värnpliktsutredningen skola i fortsättningen bestridas av underofficersuttagna värnpliktiga.

K.

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år. annat årsöversyn vid örlogsvarven (ca fyra veckor per fartyg). Besättningen deltar i dessa arbeten. Resterande tid av vinterhalvåret utnyttjas för utbildning av de olika tjänstegrenarna ombord varvid fartygen under vissa perioder går till sjöss för övning av bland annat officerare ur årets vapenofficerskurs. Bemanningsgruppen B bedriver övningar i förband under fjärde kvartalet. Syftet härmed är främst att uppöva det under hösten nyembarkerade stambefälet. Efter årsöversyn och byte av den värnpliktiga besättningen under mitten av första kvartalet påbörjas den grundläggande utbildningen, som i princip löper på samma sätt som för bemanningsgruppen A. Andra kvartalet ägnar de båda bemanningsgrupperna åt vapenutbildning

under chefens för kustflottan ledning. Då samtränas fartygets olika tjänstegrenar till en stridsenhet. Under tredje kvartalet genomförs parallellt med fortsatt vapenutbildning en serie taktiska och operativa övningar, som avslutas med höstens s. k. krigsövning. Tyngdpunkten i utbildningen under detta kvartal ligger på praktisk skolning av fartygs- och tjänstegrenschefer. Verksamheten i stort under övningsåret sådan den beskrivits framgår av tabell 1 5 : 3 . Under grundutbildningen äger för den värnpliktige övningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 15:4. Repetitionsutbildningen Av det tidigare anförda framgår, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbild-

282 Tabell

15:3.

Nuvarande

Fjärde kvartalet

fördelning av utbildningsverksamhet under övningsåret Första kvartalet

Andra kvartalet

Bemanningsgruppen. Fartygsvis utbildning Befattningsutbildning för nyembarkerat aktivt befäl och underbefälsuttagna värnpliktiga. "Vissa underbefälsuttagna genomgår ytterligare befattningsutbildning i land.

m.m.

vid

kustflottan

Tredje kvartalet

A

Fartygs- och förbandsutbildning i vapeninsats (»vårskolor»).

Tillämpad förbandsutbildning och krigsövning.

Befattningsutbildning för värnpliktiga i allmänhet.

översyn på varv. Ev. rustning eller avrustning. Bemanningsgruppen Bef attnin gsutbildning för nyembarkerat aktivt befäl samt fortsatt förbandsutbildning.

Översyn på varv. Ev. rustning eller avrustning. Byte av värnpliktsbesättning.

B

Lika med bemannings^jruppen A.

Befattningsutbildning för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. Vissa underbefälsuttagna genomgår ytterligare befattningsutbildning i land.

ning endast föreligger för vissa värnpliktiga vid flottan. Sådan utbildning h a r därför kunnat anordnas endast i liten utsträckning. I anordnade övningar av repetitionsövningsnatur har deltagit reservpersonal, värnpliktiga som under grundutbildningen utbildats till värnpliktiga underofficerare eller officerare, tidigare aktiv personal — underbefäl, underofficerare och officerare — i specialtjänst uttagna värnpliktiga samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handelsflottan. I stor utsträckning har härvid personalen inkallats till fortsatt tjänstgöring i omgångar om normalt 30 dagar

ungefär vart femte år så länge tjänstgöringsskyldighet härför återstått. Intervallet mellan övningarna h a r varierat genom att de delvis styrts av tillgången på sådana befattningar ombord på fredsrustade fartyg som motsvarar vederbörandes krigsbefattning samt, vad gäller befattningar i landförband, tidpunkterna för de marinkommandovis anordnade krigsövningarna. Sjövärnskårens personal och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband h a r efter frivilligt åtagande i icke ringa utsträckning deltagit i övningar, främst i samband med marinkommandonas krigsövningar.

283 Tabell 15: 4. Nuvarande

övningsuppehåll under grundutbildning vid flottan

Kategori Värnpliktiga i allmänhet

Antal dagar 14 12 5

för

värnpliktiga

Tidpunkt Under juli Jul- och nyårshelgen 1 anslutning till påsk m. fl. helger

31 Underbefälsuttagna värnpliktiga

12 8 14 12

Jul- och nyårshelgen I anslutning till påsk m. fl. helger Under juli Jul- och nyårshelgen (andra året)

46 Underofficersuttagna värnpliktiga

6 12 14 6

Under juli Jul- och nyårshelgen Under juli (andra året) I anslutning till påsk m. fl. helger

38 Officersuttagna värnpliktiga

38 12

I likhet med underofficersuttagna värnpliktiga Jul- och nyårshelgen (andra året)

6. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande nuvarande utbildningssystem mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit böra eftersträvas att följa för de olika försvarsgrenarnas del vid utformningen av ett framtida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt utvecklas i kapitel 1, förelegat främst utredningens egna undersökningar på fältet ävensom studier av utbildningsbestämmelser, utbildningsplaner och utbildningsrapporter. Studierna h a r innefattat bland annat intervjuer med personal ur alla kategorier. De har kompletterats med en av fartygsbefälet genomförd, dagboksmässig kartläggning av verksamheten på stridsfartygen.

Granskning med hånsyn till målsättning och krav i stort Krigets krav. Tidigare har framhållits, att krigsmakten i händelse av krig icke kan p å r ä k n a någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering. Angelägenheten av att de unga värnpliktiga så snart som möjligt göres krigsplaceringsbara h a r också belysts. Vidare har framhållits nödvändigheten av att varje värnpliktig ges en sådan allmänmilitär utbildning att han i alla lägen kan skydda sig, bjuda aktivt motstånd och bistå kamrater. — Härav följer att utbildningen i fred bör resultera i enligt krigskraven dugliga förband, beredda att lösa sina uppgifter omedelbart efter mobilisering, vilket i sin tur fordrar att grundutbildningen för den värnpliktige leder fram till full användbarhet i den krigsbefattning, för

284 vilken han är utbildad och att krigsförbanden samtränas redan i fred. Härtill kommer att alla värnpliktiga oavsett befattning bör ges en allmänmilitär utbildning av viss minimiomfattning. I rapporter och uttalanden från utbildningsbefäl och myndigheter uppges att resultatet av grundutbildningen enligt nuvarande system är i huvudsak tillfredsställande. Värnpliktsutredningens egna studier och iakttagelser har i allt väsentligt bekräftat detta. Även om vissa svagheter konstaterats vad gäller fartygsbesättningarnas förmåga till verksamhet i bas — särskilt strid i bas —- torde generellt kunna sägas, att nuvarande grundutbildning leder fram till att den enskilde värnpliktige blir krigsplaceringsbar. Då det i flottan för närvarande ej förekommer repetitionsövningar i krigsförband, kan kravet att i fred samträna krigsförbanden normalt icke tillgodoses. Detta förhållande gäller även för de fartygstyper, för vilka genom en förhållandevis hög fredsrustningsvolym »för många» värnpliktiga utbildas och på vilka man därigenom kan hålla korta krigsplaceringstider. För att så långt möjligt minska vådorna av bristen på samträning i fred har man för de olika fartygen och fartygsförbanden utarbetat särskilda snabbutbildningsplaner, enligt vilka man på tämligen kort tid efter mobilisering kan nå full stridsduglighet. Insatsberedskapen. I kapitel 9 har kraven på insatsberedskap och de principiella relationerna mellan insatsberedskapen och fredsutbildningssystemets utformning berörts. Utredningen har under utbildningsåren 1961/62 och 1962/63 kartlagt insatskraften i nuvarande system för alla flottans fredsrustade stridsfartyg. Av kartläggningen, som utförts av fartygs-

och förbandschefer och granskats av chefen för kustflottan, har också sambandet mellan utbildningsstegring och insatskraft kunnat utläsas. För närmare uppgifter om undersökningen torde få hänvisas till hemlig bilaga (bilaga H 5 ) . Allmänt har emellertid kunnat konstateras, att flottans nuvarande utbildningssystem medger att ständigt under året fartyg hålls insatsberedda. Personalekonomi. På grund av den knappa tillgången på personal måste strävan vara att hålla den vapenföre värnpliktige användbar inom totalförsvaret under hela hans värnpliktstid. Behovet av personal för att vidmakthålla utbildningsorganisationen, för att upprätthålla mobiliserings- och insatsberedskap samt för isbrytning och sjömätning leder emellertid till att flottan i nuvarande system utbildar fler värnpliktiga än som svarar mot krigsorganisationens personalbehov. Då de värnpliktiga i flottan nu fullgör hela sin tjänstgöring i en följd, saknas möjlighet att genom omskolning eller repetitionsövningar göra dessa användbara inom andra delar av försvaret. Sociala synpunkter. Tidigare har berörts det civila skolsystemets utveckling och angivits en norm för de hänsyn som bör tas till de värnpliktigas möjligheter att bedriva civila studier, innebärande att tid motsvarande högst två studieterminer bör tas i anspråk för militär grundutbildning. Värnpliktstjänstgöringens inpassning under året är härvid av stor betydelse. Nuvarande inplacering av utbildningskontingenterna i flottan måste, med hänsyn till nämnda norm anses otillfredsställande, då samtliga normalt tar minst tre studieterminer i anspråk. För underbefälsuttagna värnpliktiga tillhörande bemanningsgruppen B berörs också en fjärde termin.

285 Undersökning av utbildningssystemets praktiska utformning ombord: Undersökningens uppläggning Inledning. En stor del av värnpliktstjänstgöringen i flottan åtgår till annan verksamhet än utbildning av den värnpliktige själv. Tjänstgöringstiden ombord för den värnpliktige används sålunda i princip för att utbilda den värnpliktige för hans krigsbefattning, men också för att bilda en sådan övningsorganisation att den aktiva personalen kan erhålla erforderlig utbildning. Därjämte utnyttjas tjänstgöringen för att tillgodose insatsberedskapens krav. Slutligen utnyttjas tiden för underhålls- och servicearbeten på fartyget. För att möjliggöra en realistisk bedömning av erforderlig tjänstgöringstid för de värnpliktiga i flottan fann värnpliktsutredningen det nödvändigt att söka kartlägga omfattningen och karaktären av nämnda slag av verksamhet samt deras inbördes betydelse. I detta syfte genomfördes parallellt med fältstudierna under utbildningsåren 1961/ 62 och 1962/63 den inledningsvis nämnda dagboksmässiga kartläggningen av verksamheten på kustflottans samtliga stridsfartyg. Arbetet genomfördes med hjälp av ett särskilt formulär, där varje fartygschef hade att veckovis på en tablå införa vissa specificerade uppgifter. Formuläret utarbetades i nära samarbete med personal ur kustflottan och avsågs belysa a) fartygens huvudsakliga verksamhet, b) tid under gång till sjöss, c) tid för utbildning, d) tid för underhålls- och servicearbeten m. m., e) kunskapstillväxten under utbildningens gång för de olika personalkategorierna,

f) tillväxten under utbildningens gång av prestationsförmågan för de olika tjänstegrenarna, g) d:o för hela fartyget samt h) fartygets stridsvärde ur insatsberedskapssynpunkt. Sistnämnda förhållande kartlades också av divisions- och flottilj chefer samt av chefen för kustflottan, som vid granskning av materialet också tillförde principiella synpunkter. I det följande berörs endast vissa, för utredningsarbetet grundläggande resultat och slutsatser. De exempel och värden, som redovisas, är i huvudsak hämtade från de i undersökningen ingående jagarna. Motivet härför är, att dessa genom sin stora besättning och sina många stridsfunktioner är de mest utbildningskrävande. För att underlätta förståelsen beskrivs kortfattat principerna för en jagares bemanning samt besättningens indelning och utbildning. Jagarens bemanning. Besättningens storlek och kvalitativa sammansättning bestäms av fartygets stridsmedel (vapensystemens antal, omfattning och t y p ) , maskinutrustning (antal och typ av turbiner, p a n n o r e t c ) , övrig teknisk utrustning (radio, radar) samt ekonomi- och sjukvårdsanläggningar (kök, förråd, expeditioner, förbandsoch saneringsplatser). Besättningens storlek variererar något mellan olika jagare. En jagarbesättning i fred kan exempelvis omfatta 16 officerare, 20 underofficerare och 175 underbefäl och meniga, eller tillhopa 211 man. Av dessa är 100 till 125 värnpliktiga. En del av de befattningar, som i fred innehas av aktivt befäl, besätts i krig av värnpliktigt befäl. För att öka stridsuthålligheten tillförs be-

286 sättningen i krig viss förstärkningspersonal. Personalen utbildas under skolutbildningen i land inom ett trettiotal olika yrkesgrenar. Dessa är sammanförda i fyra större avdelningar, nämligen däck, maskin, ekonomi och hantverk. För stridsutbildningen ombord sammanförs personal ur olika yrkesgrenar till tjänstegrenar. Exempelvis ingår i tjänstegrenen artilleri sålunda yrkesgrenarna artillerimatros medelsvår, artillerimatros luftvärn, eldledningsmatros, radarobservatör, artillerihantverkare samt eldledningselektriker. Tjänstegrenarna hänförs i sin tur till större enheter, avdelningar, enligt följande. Avdelning

Omfattar tjänstegrenarna vapenavdelningen stridsledning navigering manöver signal artilleri torped och min ubåtsjakt skeppstekniska avdelningen maskin elektro skydd intendentur- och sjukvårdsavdelningen förplägnad sjukvård För att kunna bedriva verksamhet dygnet runt måste besättningen kunna arbeta i avlösningar, avpassade efter den aktuella situationens krav. Detta åstadkommes genom indelning i två vakter. Vakterna är lika stora och i princip lika sammansatta. Om man kallar tjänstegrensindelningen en delning genom tvärsnitt, innebär vaktindelningen en delning genom längdsnitt, där varje tjänstegren delas mitt itu. Vardera vakten indelas i sin tur i två s. k. kvarter, vilka också är inbördes lika stora och lika sammansatta. Det nu anförda åskådliggöres schematiskt i bild 15:3.

Utbildningen för strid sker tjänstegrensvis. Utbildningen i sjömanskap (tilläggning, ankring o. s. v.), säkerhetstjänst (brandsläckning m. m.) och ekonomitjänst (rengöring m. m.) sker vakt- eller kvartersvis. Utbildningen ombord. Beträffande utbildningens praktiska genomförande ombord bör några principiella särdrag uppmärksammas. Behovet av integrering av utbildningen dels mellan olika personalkategorier och yrkesgrenar inom samma tjänstegren, dels mellan tjänstegrenarna leder icke endast till en tidskrävande utbildning utan ställer därjämte stora krav på fasthet i bemanningen. För att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt måste besättningen som helhet sammanhållas under längre tid och utan personalbyten. Detta innebär också att viss personal — individuellt sett — sedan länge kan vara färdigutbildad men likväl med hänsyn till fartyget och förbandet måste delta i utbildningen. Som tidigare nämnts måste utbildningen bedrivas antingen tjänstegrensvis eller vaktvis (kvartersvis). Då utbildningen ej kan drivas samtidigt efter båda linjerna och dessutom i många fall tjänstegrenarna endast kan övas en och en, är det nödvändigt att i hög grad låsa utbildningen genom en långt driven detaljplanläggning. Detta medför i sin tur, att utbildningsverksamheten ombord blir särskilt känslig för sådana förändringar i förutsättningarna, som kräver omdisposition av utbildningsstoffet. Svårigheterna att vid en omläggning av utbildningen undvika s. k. spilltid är därför stora. Stridsutbildningen till sjöss är mycket beroende av tillgången på utbildningsresurser, såsom samverkande fartyg, flyg, helikoptrar, målbogserare o. s. v. Ett rationellt utnyttjande av dessa kräver en omfattande central

287 Bild lö:3. Jagarbesätlnings

indelning (schematisk

framställning)

BABORDS VAKT STYRBORDS

VAKT

TJANSTE6RENAR

VAPENAVDELNIN6EN

planläggning och ledning. Härigenom begränsas fartygschefernas möjligheter till en i och för sig önskvärd rörlighet i utbildningen. Då utbildningsresurserna i fråga är relativt väderleksberoende, måste planläggningen av utbildningen ombord i stor utsträckning även inrymma reservalternativ, lämpliga att tillgripa om ordinarie övning måste inställas eller uppskjutas. För att fortlöpande hålla tillräckligt många officerare utbildade för krigsorganisationen, måste man för närvarande varje år byta större delen av fartygets officersbesättning och därmed också flertalet av dem som är chefer och samtidigt genomgår egen utbildning i befattningen. Då det erfarenhetsmässigt erfordras minst ett övningsår i befattningen för att en fartygschef, en sekond eller en tjänstegrenschef skall kunna anses färdigutbildad, kommer utbildningen att i viss utsträckning ledas av icke rutinerat befäl.

Undersökning av utbildningssystemets praktiska utformning ombord: Resultat i huvuddrag Tjänstgöringstidens fördelning ombord. Värnpliktsutredningens kartläggning av

5KEPPSTEKNISKA AVDELNINGEN

INTENDENTUR 0CH5JUKVARDSAVDELNINGEN

tjänstgöringstidens fördelning på olika typer av verksamhet ombord är icke att betrakta som en arbetsstudie i vanlig mening. Även om strävan h a r varit att så noggrant som möjligt bokföra den faktiskt använda tiden för varje tjänstegren, är dock variationerna i tidsuttag såväl inom som mellan tjänstegrenarna av den arten, att siffermaterialet för att ge överskådlighet måst sammanjämkas och avrundas. Såsom representativ tjänstegren vid redovisningen har valts den största ombord, nämligen artilleriet. Undersökningarna visar, att i genomsnitt för helt år räknat något mindre än hälften av de värnpliktigas tjänstgöringstid ombord tages i anspråk för utbildning, medan återstoden av tiden använts för materielvård samt serviceoch underhållsarbeten. Tid för vakttjänst h a r härvid ej inräknats. Nödig beredskap kan i regel upprätthållas inom ramen för den tid som avsatts för nu angiven verksamhet och fordrar därför ej särskild tid. Det anförda belyses av bild 1 5 : 4 . Vid bedömning av det åskådliggjorda materialet bör beaktas att flertalet fartyg genomgick årsöversyn vid varv u n d e r fjärde kvartalet, varför service-

288 Bild 15: 4. Genomsnittlig fördelning av tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga ombord vid tiden föl värnpliktsutredningens undersökningar 100%1

5TRID5UTBILDNIN6

'föZ&Å

SERVICE-QCH UNDEAHÅU.SAR.BETEN

A/1777. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare. 2. Tid för vakttjänst är ej inräknad. och underhållsarbetenas andel d ä r bli- på grund av förseningar och förbandsvit något högre än under året i övrigt. övningsdygn, bedömer utredningen att Vidare h a r andelen annan utbildning den tjänstgöringstid som kan utvinnas på grund av vissa utbildningsförsök inom rutinens ram kan betraktas som blivit större än normalt under första ett rimligt genomsnitt för den värnplikkvartalet. Vid detaljanalys av materialet h a r Bild 15:5. Fördelningen av tjänstgöringstiden ombord vid stillaliggande och under gång vid tidutredningen valt att koncentrera denna punkten för värnpliktsutredningens undersöktill de av värnpliktsutbildning domineningar rade första och andra kvartalen. Tidsfördelningens beroende av farty- W/o-, gens verksamhet i stort belyses i bild 15:5. Undersökningen visar, att under första och andra kvartalen den för utbildning redovisade tiden utgjorde 35 procent av tjänstgöringstiden under stillaliggande skede och 55 procent under rörligt skede, om vakt ej inräknas. Då de i undersökningen redovisade ANNAN UTBILDNIN6 AN tiderna är alltför grovt beräknade för MATERIELVARD 5TRIDSUTB1LDNIMS att kunna läggas som grund för en tim5ERVICE-0CH UNDERberäkning av den värnpliktiges tjänstSTRI0SUTBILDNIN6 HALLSARBETEN göringstid, h a r för detta ändamål den A77777. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet omför verksamheten ombord av chefen för bord på jagare. kustflottan fastställda dagsrutinen an2. Tid för vakttjänst är ej inräknad. 3. Avser genomsnittlig fördelning av vänts som norm. Även om rutinens titjänstgöringstiden under första halvder i praktiken i vissa fall överskridits året.

289 tiges tjänstgöring under första och andra kvartalen. Den sammanlagda tjänstgöringstiden var enligt rutinen —• vars närmare innehåll framgår av bild 15:6 — för stillaliggandedag 7 timmar och för gångdag 6,5 timmar. En dag per vecka tillkom dessutom 1,5 till 2 timmar för kvällsövning. Den kortare tjänstgöringstiden under gång var motiverad av att övningarna till sjöss vissa dagar måste avbrytas senast klockan 15.30 för att fartygen skulle hinna i hamn till en tidpunkt som bestämts med hänsyn till arbetstidsregleringen för den aktiva personalen. Då under hemgången i huvudsak endast vaktgörande personal varit ianspråktagen, har denna tid (klockan 15.30—16.30) räknats som vakttjänst för ett kvarter. Härtill kom den tid som använts för vakttjänst, i genomsnitt 5,5 till 7 timmar per vecka. Till vakttjänst räknades då endast vaktpass som legat utanför den ordinarie schemalagda tjänstgöringstiden. En på grundval av dagsrutinen gjord tjänstgöringstidsberäkning, avseende en vecka, visar, att den totala tjänstgöBild 15:6. Dagsrutinen, i stort för de värnpliktigas tjänst ombord på kustflottans fartyg vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar STILLALIGGANDE•DA6 GÅU6DA6

KL. 16°°

T

15°° •• H°° •• 15°° 12 °° •

LUNCH UP

11°° 10°° 01°° - - .

' i

08°° -

TJÄNSTGÖRINGSTID 19— 514534

7 tim

6.5tim

ringstiden (inbegripet tid för vakttjänst) för värnpliktiga ur artilleriet under första och andra kvartalen uppgick till normalt ca 42 till 42,5 timmar per vecka, på sätt framgår av tabell 15:5. Med tillämpning av den i det föregående redovisade procentuella tidsfördelningen under stillaliggande respektive rörligt skede har utredningen beräknat genomsnittstiden för utbildning under stillaliggandevecka till 13 timmar och under gångvecka till 19,5 timmar. Det bör uppmärksammas, att den redovisade stillaliggandeveckan förekommer i renodlad form i huvudsak endast i samband med översyner och övningsuppehåll samt då isförhållandena är sådana, att fartygsgång ej är möjlig. Om man vid beräkning av tidsfördelningen för stillaliggandeskede endast medräknar veckor med koncentrerad utbildning, var tiden för utbildning under stillaliggandevecka 18 timmar. Det sagda belyses i bild 15: 7. Vanligen h a r fartygen även under vinterkvartalet någon gångdag per vecka. Under sommarhalvåret förekommer normalt per vecka tre men under vissa perioder fyra eller fem gångdagar. Då fartygen normalt antingen bedriver övningar till sjöss eller ligger till ankars i ytterskärgården under de nätter som inneslutes av gångdagarna, är personalen ombord som regel tvungen att under tiden tisdag morgon—torsdag eftermiddag tillbringa även sin fritid ombord. Som kompensation för den bundenhet i tjänstgöringen, som dessa förhållanden jämte den omfattande vakttjänsten skapar, har vaktfri sjötjänstgörande personal fria lördagar utan inskränkning av den totala arbetstiden. Det bör ännu en gång understrykas att de ovan redovisade värdena är genomsnittliga och gäller värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare under

290 Tabell 15:5. Genomsnittlig tjänstgöringstid för vecka för värnpliktiga ur artilleriet ombord på jagare under första och andra kvartalen vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar (tid i timmar) Viss vakttjänst

Fartygets verksamhet under veckan

Stillaliggande Stillaliggande 2 dagar, gång 3 dagar

5,5 7

första och andra kvartalen. Såväl vad gäller utbildning som annan verksamhet och vakttjänst förekommer olikheter dels mellan tjänstegrenarna, dels mellan fartygen. Utredningen har vid sammanjämkningen eftersträvat att så långt som möjligt skilja utbildning av värnpliktiga från annan verksamhet. Beträffande tjänstgöringstidsuttaget under året har utredningen funnit att fjärde kvartalet i stort sett liknat första och andra medan däremot tredje kvartalet legat något högre beroende på att verksamheten då dominerats av förbandsövningar av olika slag.

Annan tjänstgöring dagtid

kvällstid

35 33,5

1,5 2

Summa

42 42,5

Kunskapstillväxten ombord. Tillvägagångssättet vid kartläggning av kunskapstillväxten för tjänstegrenar och fartyg har varit följande. Det för varje tjänstegren totala utbildningsstoffet under året har uppdelats i åtta till omfånget ungefär likvärdiga etapper. Då en etapp har avverkats anses tjänstegrenen ha höjt sin utbildningsståndpunkt med en enhet. Fartygets utbildningsståndpunkt h a r framräknats som ett genomsnitt av tjänstegrenarnas. De erhållna värdena har åskådliggjorts i form av kurvor (jfr bilaga H 5).

Bild 15: 7. Tid för utbildning och tid för annan verksamhet ombord vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar STILLALIGGANDEVECKA GENOMSNITTLIGT

GENOMSNITTLIGT

5,5 tim

7 0 tim

42 tim

42,5 tim

5,5 tim

Sa VAKTTJÄNST

GÅNGVECKA

VID KONCENTRERAD UTBILDNING

MATERIELVAR0 3AMT SERVICE.-OCHMOEHHÅLL5ARBE.TEN

Anm. 1. Avser värnpliktiga ur artilleriet ombord 2. Tid för vakttjänst är inräknad. 3. Avser första halvåret.

jagare.

291 Undersökningen visar att kontinuiteten i kunskapstillväxten ombord på jagare (bemanningsgrupp A) i vissa fall starkt rubbas av främst personalbyten ombord. Mest påtagligt gör sig detta gällande i samband med byte av värnpliktiga under fjärde kvartalet, då en avsevärd nedgång i fartygsbesättningens totala kunskapsnivå sker. En annan nedgång sker kring skiftet mellan första och andra kvartalen, då vissa byten av aktiv personal sker. På de B-bemannade fartygen, där värnpliktsbesättningarnas tjänstgöring ligger tidsförskjuten i förhållande till övningsåret, sker kunskapstillväxten u n d e r de tre första kvartalen i huvudsak på liknande sätt som på jagarna. Kunskapskurvan når sin höjdpunkt vid tiden för krigsövningen i början av tredje kvartalet, varefter en tämligen kraftig nedgång sker till följd av byten av det aktiva befälet. Det anförda åskådliggöres närmare i den hemliga bilaga vartill nyss hänvisats. Vid kartläggning av kunskapstillväxten för de olika personalkategorierna h a r de inbördes relationerna mellan de aktiva officerarnas utbildning som befäl och utbildningen av de värnpliktiga bedömts vara av speciellt intresse, eftersom skillnaden i behov av utbildning dem emellan är störst. Kunskapsnivån har för personalen angivits i tre nivåer med följande bedömningsgrunder. 1. Någon färdighet (kan efter anvisning hjälpligt utföra sina åligganden) 2. Färdighet (kan självständigt fullgöra sina åligganden formellt riktigt men utan rutin) 3. God färdighet (kan klara arbetet självständigt, snabbt och riktigt) Undersökningarna visar, att de aktiva officerarnas relativa kunskapsnivå ligger högre än de värnpliktigas vid öv-

ningsårets början men att de når god färdighet först mot slutet av tredje kvartalet. De värnpliktiga däremot står vid övningsårets början på en låg kunskapsnivå men h a r redan vid slutet av andra kvartalet nått god färdighet. Vid bedömningen av ifrågavarande material bör uppmärksammas följande. De framtagna grundvärdena vilar i huvudsak på personliga bedömanden, gjorda av utbildningsledarna. Det visade sig svårt att dra gränser mellan de olika nivåerna för såväl den enskilde som för hel kategori. Utredningen har därför sökt bredda underlaget för sin egen bedömning genom att vid fältstudier och intervjuer särskilt uppmärksamma dessa frågor. Då en stor del av officerarnas utbildning rör fartygsförbandet och icke endast det egna fartyget gäller principiellt, att de ej kan anses färdigutbildade förrän förbandsutbildningen slutförts, d. v. s. efter krigsövningen. De värnpliktigas utbildning rör, med få undantag, endast det egna fartyget, varför de i princip kan betraktas som färdigutbildade efter genomförd fartygsutbildning i slutet av andra kvartalet, dock att deras behov av tillämpad utbildningen under krigsmässiga former ännu ej är tillgodosett. Undantagna från denna regel är de värnpliktiga som medverkar i en från fartyget utåtriktad verksamhet och därigenom särskilt engageras i samband med förbandsutbildningen, exempelvis sambands- och stridsledningspersonal. Dessa bedöms ha nått motsvarande utbildningsståndpunkt efter ytterligare ca en månad. Det bör emellertid understrykas, att begreppet färdigutbildade här är relativt. Även om utbildningsmålen för de värnpliktiga uppnåtts redan vid förbandsutbildningsskedets början, innebär icke detta att inlärningen då helt

292 avstannar. Under förbandsövningarna sker ett fortsatt befästande av vunna kunskaper och färdigheter samtidigt som övningsbetingelserna och övningarnas karaktär ställer ökade krav på uthållighet och rutinmässigt handlande i såväl strid som med avseende på allmänt sjömanskap. Fartygens stridsvärde ur beredskapssynpunkt. Den på utbildningstillväxten baserade successiva höjningen av fartygens stridsförmåga sedd ur insatsberedskapens synpunkt redovisas i tidigare nämnd hemlig bilaga. Undersökning av praktiska utformning heter och slutsatser

utbildningssystemets ombord: Erfaren-

Utredningen har allmänt kunnat konstatera att utbildningsverksamheten ombord på fartygen bedrivs på ett förtjänstfullt sätt och leder fram till avsett mål. Dock har kunnat iakttas vissa brister, orsakade av utbildningssystemets utformning. Övningsåret. Utbildningen ombord av bemanningsgruppen A börjar under ur sjösynpunkt svåra väderleksförhållanden, genomlöper därefter en kvartalslång isperiod och slutar med två kvartal med i allmänhet gott väder. Ur klimatsynpunkt är detta en olämplig utbildningsgång. Dels börjar man under svåra och slutar under relativt lätta förhållanden, dels bryts sjöutbildningen av en lång period av påtvunget stillaliggande för fartygen. Då den inledande utbildningen ombord är minst beroende av att fartyget kan gå, synes det ur pedagogisk synpunkt lämpligare att börja utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhänga n d e period för fartygsgång och en ur väderlekssynpunkt lämplig stegring. Bemanningsgruppen B har en ur pedagogisk synpunkt mycket lämplig injpassning under året, om man undantar

tiden från juluppehållet till utryckningen i början av februari. Verksamheten under sistnämnda period består i allmänhet i översyns- och servicearbeten och blir för den värnpliktige närmast en antiklimax efter en i övrigt meningsfylld tjänstgöring. Enligt utredningens mening bör bemanningsgrupperna av utbildningsskäl vara så inpassade, att de dels ger möjlighet till en sammanhängande sjöutbildning utan avbrott på grund av is, dels medger en pedagogiskt riktig stegring av utbildningen. Personalbyten. Byte av personal i besättningen under löpande övningsår h a r visat sig medföra allvarliga konsekvenser för utbildningsverksamheten. Detta belyses bäst av utbildningskurvans nedgång under december och januari, då man efter byte av värnpliktiga i allmänhet på vissa punkter måste på nytt börja utbildningen från början. Även de små bytena av mera tillfällig natur (aktiv personal från skolor, repetitionsövande personal, från isbrytare och sjömätningsfartyg friställda värnpliktiga m. fl.) kan orsaka besvärande nedgångar i utbildningsnivån. Personalbytena h a r också utbildningspsykologiska konsekvenser. För den kvarvarande personalen medför bytet ofta en onödig och ointressant upprepning av ett redan känt utbildningsinnehåll. För den nytillkomne kan det i vissa fall innebära en omplantering från en invand och godtagen miljö till en främmande, där han kanske aldrig finner sig tillrätta. Särskilt gäller detta värnpliktiga, som efter fullgjord tjänst på delårsrustade fartyg (exempelvis motortorpedbåtar samt sjömätar- och isbrytarfartyg) måste fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet på annat fartyg. Den tidsförskjutna värnpliktsutryckningen på de A-bemannade fartygen

293 medför, att de värnpliktiga i allmänhet efter övningsårets kulmen — krigsövningen — kvarstannar ytterligare ca åtta veckor ombord och deltar i de nyembarkerade underbefälsuttagna värnpliktigas grundläggande utbildning. En del av de värnpliktiga i allmänhet upplever denna tjänstgöring som meningslös. Detta synes hos vissa skapa en negativ hållning till militärtjänsten. F ö r de underbefälsuttagna värnpliktiga innebär dessa förhållanden att de inleder sin acklimatiseringsprocess ombord i en miljö som präglas av nära kontakt med kamrater som har en tämligen lång tjänstgöring bakom sig. Då de båda grupperna icke endast utbildas gemensamt utan även bor och lever tillsammans i trånga och obekväma utrymmen, föreligger risk att miljön härvid ogynnsamt kan påverka de nykomnas utbildningssituation. Särskilt gäller detta möjligheterna att hos de underbefälsuttagna värnpliktiga skapa en för tjänsten ombord nödvändig känsla för disciplin, ansvar och noggrannhet. Bytet av aktivt befäl i oktober på de B-bemannade fartygen (torpedbåtar och minsvepare) sker vid en tidpunkt, då de värnpliktiga i samband med slutövningen upplever sig redan ha nått kulmen av sin utbildning. Värnpliktiga och aktivt befäl utgör då ett under hårda övningar fast sammansvetsat lag. Verksamheten efter befälsbytet inleds med en repetitionsperiod för det nyembarkerade befälet. För de värnpliktiga medför befälsbytet en för dem omotiverad omtagning av utbildningen. De har också att anpassa sig till en för dem ny ledare — den nye fartygschefen — med härmed förknippade omställningssvårigheter. Vissa värnpliktiga kan uppleva detta som ett brytande av tidigare befästa lojaliteter. Även om systemet för befälet ger goda utbildningstillfällen med tillgång till förstklassig övnings-

trupp, torde dock de angivna nackdelarna sammanlagt väga tyngre. Utredningen anser, att de återgivna erfarenheterna starkt talar för att hela värnpliktsbesättningen bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att besättningen i övrigt bör kvarstå orubbad ombord under löpande utbildningsperiod. Enligt utredningens mening är det härvid möjligt att åstadkomma en förbättring av de värnpliktigas utbildning utan att samtidigt försämra den aktiva personalens utbildning. Utbildningen ombord. Skolning av en jagarbesättning kräver integrerad och sammanhållen utbildning för ett stort antal olika befattningar, från den enklaste värnpliktsbefattning till den aktive officerens kvalificerade chefskap. Då utbildningsbehoven individuellt sett är mycket olika, innebär detta, att de befattningar som har de största utbildningsbehoven blir bestämmande för utbildningens omfattning inom respektive verksamhet under aktuell utbildningsperiod. Befattningshavare med litet behov av utbildning måste följaktligen trots att de är färdigutbildade, fortsätta sin utbildning intill dess hela fartygets besättning är färdigutbildad. Detta gäller generellt, ehuru i växlande utsträckning, för varje enskilt utbildningsavsnitt under året men framstår särskilt påtagligt under övningsårets sista kvartal. Utredningen har funnit, att utbildningen för de flesta värnpliktiga ombord ter sig lång och onödigt utdragen, samtidigt som den till sin karaktär lätt upplevs som enformig och överdrivet rutinmässig. Även om man tar hänsyn till, att huvuddelen av de värnpliktiga vid påmönstringen saknar erfarenhet av sjötjänst och således samtidigt med sin utbildning måste vänjas vid sjölivet, syns det ur pedagogisk och psykologisk synpunkt önskvärt, att utbild-

294 ningen ombord göres intensivare och mera koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också möjlig. För aktivt befäl under utbildning till tjänstegrens- och högre chefer är förhållandet det motsatta. Svårigheterna att under disponibel tid nå för denna personal uppställda utbildningsmål är stora, trots att intensiteten i utbildningen är hög och under vissa perioder så hög att man kan ifrågasätta om den ej överskrider det pedagogiskt lämpliga. Det befäl, som endast tjänstgör ett år ombord, hinner i allmänhet ej befästa sina kunskaper i sådan utsträckning, att de kan sägas uppnå rutin i sina befattningar. Enligt utredningens mening talar starka skäl för att den h ä r avsedda utbildningen av aktivt befäl utsträckes över längre tid än ett övningsår. Tjänstgöringstiden ombord. Tjänstgöringstiden för den såsom representativ bedömda gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare — var vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 till 42,5 timmar per vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvartalen, d. v. s. 5,5 till 6 timmar mindre än de 48 timmar, som i allmänhet förekommer inom krigsmakten i övrigt. Av redovisad tid var ca 5,5—7 timmar vakttjänst. Då endast en ringa del härav kan räknas som utbildning, vore det ur värnpliktsutbildningens synpunkt önskvärt att vakttjänsten inskränktes till förmån för direkt utbildning. Om man undantar vakttjänsten, utnyttjades knappt hälften av tjänstgöringstiden för egentlig utbildning medan återstoden användes till materielvård samt service- och underhållsarbeten. Skötsel och vård av materiel och far-

tyg utgör en viktig del av de värnpliktigas uppgifter i krig. För att kunna fullgöra dessa uppgifter rationellt och riktigt krävs utbildning och övning. Även om man tar hänsyn till detta och även om i den under »arbeten» redovisade tiden inräknas viss utbildning, så finner dock utredningen att avvägningen mellan utbildning och annan verksamhet varit ofördelaktig. Utredningen bedömer, att det icke endast är önskvärt utan också fullt möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar p e r vecka för de värnpliktiga och samtidigt förändra tidsfördelningen till utbildningens förmån. Förbandsutbildningen vid landförbanden under grundutbildningen. För flertalet av de värnpliktiga som under grundutbildningen utbildas för krigsplacering i bas- och kustbevakningstjänst utgör flottans krigsövning det enda tillfället för tillämpad utbildning i krigsliknande miljö. Denna är en årligen återkommande övning om ca en vecka som har till uppgift dels att vara slutövning för huvuddelen av de under grundutbildning varande värnpliktiga, dels utgöra tillämpningsövning för viss annan krigsplacerad personal. I de allmänna riktlinjerna har understrukits betydelsen av att de värnpliktiga med hänsyn till krigets krav under grundutbildningen erhåller förbandsutbildning av tillräcklig omfattning. Att låta den egentliga förbandsutbildningen av flottans landförband såsom nu är fallet omfatta endast den nämnda krigsövningen kan mot denna bakgrund knappast framstå som rimligt. Enligt utredningens mening bör därför även för den del av grundutbildningskontingenten som utbildas i bas- och kustbevakningstjänst skapas möjlighet till en längre sammanhängande period av tillämpad utbildning. Under denna pe-

295 riod bör fartygsförband, bas- och kustbevakningsförband samt kustartilleriförband beredas tillfälle till samövningar under olika betingelser och med pedagogiskt stegrad svårighetsgrad. De övande förbanden bör då vara så sammansatta att övningarna kan ges karaktär av grundläggande krigsförbandsutbildning. Repetitionsutbildningen av krigsförbanden. Med nuvarande värnpliktsutbildningssystem har vid flottan endast ett mindre antal värnpliktiga skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning. Med nuvarande system övas ej heller krigsförbanden ur flottan i fred; stridsfartygsförbanden övas dock under grundutbildningen enligt krigsorganisationen men de personella olikheterna mellan de övade förbanden och krigsförbanden är stora. Det mindre antal värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning fullgör således icke denna i sina krigsförband utan i tillfälligt sammansatta enheter. Det tidigare angivna förhållandet att krigsmakten, med hänsyn till krigets krav, icke kan p å r ä k n a någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering är av avgörande betydelse för kraven på repetitionsutbildningen. Härav h a r utredningen i avdelning III dragit vissa allmänna slutsatser rörande såväl repetitionsutbildningens omfattning som dess form. Utredningen h a r sålunda anfört att de värnpliktiga inom hela krigsmakten måste ges en sådan repetitionsutbildning att de kan bibehållas vid krigsanvändbarhet under hela värnpliktstiden, d. v. s. under omkring 27 år. Detta förhållande fordrar att den värnpliktige under nämnda tid deltar i flera övningar och att dessa övningar var för sig har en viss minsta längd. Vidare har utredningen anfört att detta borde medföra att repetitionsutbildningen inom hela krigsmakten i

huvudsak skulle ske i form av övningar i krigsförband; utredningen har vidare anfört en rad önskemål om övningarnas utformning. Det nuvarande, inledningsvis angivna värnpliktsutbildningssystemet vid flottan svarar icke mot de riktlinjer som enligt utredningens mening bör gälla för flottans värnpliktsutbildning. En förändring måste därför komma till stånd, innebärande att alla värnpliktiga ges skyldighet att delta i repetitionsutbildning ävensom att repetitionsutbildningen i huvudsak genomföres i krigsförband. Centraliseringen av utbildningen. Som tidigare framhållits inleder de värnpliktiga sin utbildning i flottan med befattningsuttagning och rekrytkurs vid Karlskrona örlogsskolor, varefter de värnpliktiga i allmänhet går till tjänst ombord eller i land och de underbefälsuttagna till fortsatt utbildning vid yrkesskola i land vid någon av örlogsskolorna. Fördelarna med denna centralisering av utbildningen är främst ekonomiska. Genom att sammanföra all utbildning av samma typ till en utbildningsanstalt kan man dels koncentrera utbildningsresurserna, dels skapa mot resurserna svarande rationella utbildningsavdelningar. En annan fördel är att urvalsmöjligheterna förbättras genom att den för urval disponibla värnpliktsmassan ökar. Med centraliseringen följer dock vissa nackdelar. Genom att rekryt- och yrkeskurserna oftast är förlagda till olika delar av landet, går man sålunda miste om möjligheten att på ett pedagogiskt önskvärt sätt integrera de två utbildningsstadierna med varandra. Detta synes vara av särskild betydelse för yrkesutbildningen, där man med nuvarande system har att lära in ett stundom svårtillgängligt och ensidigt

296 stoff inom en tidrymd, som i allmänhet l ä m n a r föga utrymmme för erforderlig kunskapsmognad. —- Elevernas flyttning under utbildningens gång mellan dels olika utbildningsanstalter i land, dels från utbildningsanstalt i land till fartyg kan också orsaka bristande kontinuitet i utbildningen med kunskapsluckor eller dubbelutbildning som följd. Utbildarnas specialisering och låsning till strängt avgränsade utbildningsavsnitt kan lätt döva deras känsla för utbildningens slutmål och fresta till övervärdering av den egna specialiteten på bekostnad av för utbildningsresultatet väsentligare stoff. — För de värnpliktiga innebär flyttningarna i allmänhet byte av befäl och ofta också av kamrater. Miljöbytena i förening med personalförändringar kan ha psykologiska följder i likhet med som tidigare beskrivits i fråga om personalbyten ombord. — Enligt utredningens mening bör man inom ramen för tillgängliga resurser skapa ökade möjligheter till integrering av de värnpliktigas utbildning och om möjligt nedbringa antalet omflyttningar under utbildningens gång. Man bör även söka mildra flyttningarnas negativa verkningar genom att, då så är möjligt, låta befäl som avses för sjökommendering medverka i värnpliktsutbildningen alltifrån dess början. Härigenom torde en förbättrad kontinuitet i utbildningen och en ökad fasthet i disciplinen kunna vinnas. Underbefälsuttagningen och tjänstgöringsförhållandena ombord. För att tillförsäkra flottan erforderlig tillgång på personal, som är lämplig för yrkesutbildning och (eller) som har lång tjänstgöringsskyldighet, uttas för närv a r a n d e till tjänst på fartygen ett ber tydligt större antal underbefälsvärnpliktiga än som svarar mot antalet befattningar med krav på befälsutövning. Eftersom de mest befälslämpliga värn-

pliktiga bör användas för befälsuppgifter är det angeläget att befälslämplighetskrav icke uppställs för värnpliktiga avsedda för befattningar som icke är förknippade med befälsutövning. Det nuvarande underbefälsuttagningssystemet är emellertid förenat icke endast med personalekonomiska utan också med pedagogiska och sociala nackdelar. Uttagningen till befäl skapar helt naturligt vissa förväntningar hos den värnpliktige. Som befälsuttagen räknar han med att få befälsutbildning; han väntar sig att få utöva ledarskap och att bli betraktad och behandlad som befäl. Ledarskapet på här aktuell nivå har i flottan mera karaktär av enbart föregångsmannaskap än vad man vanligen associerar till begreppet befäl. Då befälsuppgifterna h ä r i första hand kräver goda fackkunskaper och ansvarskänsla och endast i andra hand förmåga att leda, blir behovet av egentlig befälsutbildning förhållandevis små. Detta gör att befälsutbildning meddelas underbefälseleverna endast i liten omfattning. Det stora antalet underbefäl i befattningar, på vilka inga krav på egentlig befälsutövning ställs, skapar en befälsinflation ombord, som dels minskar den enskildes möjligheter att i praktiken få föra befäl, dels undergräver auktoriteten och anseendet hos de i egentlig mening befälsutövande underbefälen. Då korpralerna oftast är betydligt flera än de meniga, är det självfallet ytterligt svårt att ge dem ens den blygsammaste chefsställning ombord. Denna för befälsutbildningen ogynnsamma situation berör icke endast de värnpliktiga utan också stambefälseleverna. Det torde icke råda något tvivel om, att berörda förhållanden negativt påverkar dessas inställning till underbefälstjänsten och därigenom också deras vilja att fullfölja sin utbildning till aktivt befäl.

297 Det är utredningens uppfattning, att man av såväl personalekonomiska som utbildningsrationella skäl bör dela den nuvarande gruppen underbefälsuttagna i flottan i två. Den ena bör avses för underbefälsbefattningar förenade med befälskrav och den andra för fackbefattningar utan befälskrav men med ett yrkesutbildningsbehov, som till sin omfattning motsvarar underbefälets. Tilldelningen av befälslämpliga värnpliktiga för tjänst ombord bör i princip motsvara antalet med befälskrav förenade befattningar. För att så långt möjligt säkerställa ett riktigt urval bör dock den slutgiltiga underbefälsutbildningen ske under pågående utbildning; härvid förutsattes de två grupperna värnpliktiga ha lika lång grundutbildning. Övningsuppehåll. Kustflottans fartyg har på sommaren fyra veckors uppehåll i övningarna. Under denna tid ges de värnpliktiga fjorton dagars ledighet (övningsuppehåll) och den aktiva personalen bereds tillfälle till semester. På de större fartygen har de värnpliktiga övningsuppehåll i omgångar med en vakt i sänder. När den ena vakten h a r nämnda ledighet, utför den andra underhållsarbeten ombord. Vid de mindre fartygen förekommer vanligtvis ej ledighet i omgångar inom ett och samma fartyg. Där uppdelas i stället förbandet och ledigheten tas ut fartygsvis men vid olika tidpunkt. Utbildningsverksamheten för huvuddelen av flottans personal ligger således helt nere under fyra på varandra följande sommarveckor. Detta är en uppenbar fördel, när det gäller att bereda den aktiva personalen erforderlig semester. Ur värnpliktsutbildningens synpunkt däremot är förhållandet annorlunda. Erfarenheterna från utbildningsverksamheten ger vid handen att man genom det långa utbildningsuppehållet icke endast förlorar för värnpliktsut-

bildning lämplig tid, utan även att utbildningsnivån hos de värnpliktiga något nedgår. Enligt utredningens mening bör sommaruppehållet i den värnpliktiges utbildning om möjligt begränsas till att endast gälla den för den värnpliktiges egen ledighet nödvändiga tiden. Så synes kunna ske utan att den aktiva personalens möjligheter att erhålla sommarsemester begränsas. Årsöversynen. Stridsfartygen genomgår årligen i allmänhet ca en m å n a d s översyn vid varv. Under översynen ligger i princip all utbildningsverksamhet nere och besättningen deltar i översynsarbeten ombord. Motivet för besättningens deltagande i översynen är att man härigenom vill nedbringa varvskostnaderna. De arbeten, som besättningen utför, skulle i annat fall utföras av civil varvspersonal. Sett som en del av de värnpliktigas utbildning, synes värdet av denna verksamhet variera med vederbörandes befattning. Personal ur maskin- och hantverksavdelningarna får vid översynen delta i servicearbetet på den materiel de själva betjänar, varför verksamheten för dem i viss utsträckning i n r y m m e r utbildning. För övriga värnpliktiga, som i huvudsak sysselsätts med rengöring, målning och enklare underhållsarbeten, torde den utbildande effekten vara ringa eller ingen. Möjligheterna att effektivt utnyttja de värnpliktiga såsom arbetskraft påverkas även av de särpräglade miljöförhållanden, som råder i samband med översynen. Stridsfartygets normalt sparsamma utrymme begränsas nu ytterligare, främst genom att civil varvspersonal arbetar ombord, men också av belamringen med isärtagen materiel, serviceutrustning, verktygsmaskiner o. s. v. Även det ofta öronbedövande slamret är en väsentlig beståndsdel i miljöbil-

298 den. Till detta kommer att stridsfartyget konstruktionsmässigt är indelat i ett stort antal trånga, från varandra skilda utrymmen, vilket medför, att arbetsplatserna blir många och ur ledningssynpunkt svåra att övervaka. Det är fullt förståeligt, att fartygsbefälet under sådana förhållanden har svårt att rationellt organisera och leda de värnpliktigas arbeten och ävenså att hos dem upprätthålla god ordning och arbetsdisciplin. Särskild tyngd får dessa problem, när översynen sker i för utomhusarbeten ogynnsam väderlek och all personal därför måste beredas arbeten under däck. Ur utbildningspsykologisk synpunkt bör beaktas, att varvsöversynen stundom är förlagd till sådan tid, att en stor del av värnpliktsbesättningen måste embarkera under pågående översyn och således får sin första kontakt med livet ombord under ovan beskrivna förhållanden. Det råder intet tvivel om, att besättningens arbetsinsats vid översynen i ej ringa grad minskar varvskostnaden. Det är emellertid utredningens uppfattning, att en varvsöversyn, vari hela besättningen deltar, icke medger en rationell användning av den värnpliktiga arbetskraften. Värnpliktsutredningen anser, att varvsöversynen i ett framtida system bör, av såväl ekonomiska som pedagogiska skäl, förläggas till en period, då utbildning med hel besättning ej pågår ombord på fartyget. Sammanfattning Allmänmiliår utbildning. I enlighet med de allmänna riktlinjer som angivits i kapitel 9 bör i utbildningen av alla värnpliktiga ingå en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning av viss omfattning. För flottan innebär detta, att utbildningsomfånget i den

allmänmilitära utbildningen bör utökas främst vad gäller markstrid. Detaljundersökningar visar att den erforderliga ökningen motsvarar ungefär en utbildningsmånad. Insatsberedskap. Principiellt gäller, att de önskemål om insatsberedskap för flottans del som, med utgångspunkt i gällande försvarsbeslut, föreligger för framtiden avser en beredskap som icke på ett avgörande sätt skiljer sig från den som erhålles med nuvarande system. Detta medger bland annat helårstäckning med rustade fartyg. Hänsyn till civila studier. Vid en omläggning av nuvarande utbildningssystem är det nödvändigt att i ökad utsträckning beakta den värnpliktiges möjlighet att bedriva civila studier. Enligt utredningens mening (jfr kap. 9) bör högst två studieterminer tas i anspråk för den militära grundutbildningen. Utbildningens rationalisering. Det synes angeläget att genom följande åtgärder öka utbildningens effekt och härigenom dels vinna viss tid för repetitionsutbildning och allmänmilitär utbildning, dels i vissa avseenden nå en förbättrad kunskaps- och färdighetsnivå. Utbildningsomgångarna för värnpliktiga avsedda att krigsplaceras på stridsfartyg bör så inpassas, att såväl behovet av pedagogisk stegring som möjlighet till en lång av isläggning icke avbruten sjöutbildning tillgodoses. Värnpliktiga tillhörande samma besättning bör utbildas i sådan ordning, att påmönstring och avmönstring i p r i n cip kan ske samtidigt för hela värnpliktsbesättningen. För att uppnå lämplig samordning mellan de värnpliktigas utbildning och det aktiva befälets tjänstgöring ombord bör de värnpliktigas tjänstgöringstid ombord för grundutbildning förkortas

299 och det aktiva befälets tjänstgöring ombord förlängas. De värnpliktigas tjänstgöringstid ombord bör vara 48 timmar för vecka och tidsfördelningen mellan utbildning och annan verksamhet bör förändras till utbildningens förmån. Möjligheter att under de värnpliktigas grundutbildning bedriva samövningar mellan olika marina enheter bör skapas i sådan utsträckning, att en tillfredsställande grundläggande krigsförbandsutbildning kan genomföras. Ökad integrering av de värnpliktigas utbildning såväl mellan olika skolor i land som mellan utbildning i land och ombord bör eftersträvas och antalet miljöbyten under utbildningen om möjligt nedbringas. Den nuvarande kategorien underbefälsuttagna värnpliktiga bör i flottan uppdelas i två, den ena avsedd för befattningar förenade med underbefälskrav och den andra för fackbefattningar utan befälskrav. Fartygens årsöversyner bör förläggas till tid, då utbildning av den blivande krigsbesättningen ej pågår ombord. Uppehållet i flottans övningar under

sommaren bör för den värnpliktige om möjligt inskränkas till att gälla endast tiden för den värnpliktiges egen ledighet. Repetitionsutbildning. Kravet på flottans krigsförband att vara stridsdugliga omedelbart efter mobilisering medför, att krigsförbanden och fartygsbesättningarna enligt krigsorganisationen måste samtränas redan i fred. För att åstadkomma detta bör repetitionsutbildning i krigsförband införas även vid flottan. Ur personalekonomisk synpunkt är det för krigsmakten nödvändigt att den värnpliktige bibehålls vid krigsanvändbarhet under hela värnpliktstiden. Detta ställer dels vissa krav på grundutbildningens utformning men ställer därutöver krav på att den värnpliktige efter avslutad grundutbildning har en kvarstående tjänstgöringsskyldighet, som till tid och uppdelning svarar mot gällande behov. Enligt värnpliktsutredningens bedömanden (kap. 9) torde härvid i allmänhet erfordras att den värnpliktige är skyldig att efter grundutbildningens slut fullgöra fem övningar.

K A P I T E L 16

Grundutbildningen vid flottan

1. Särskilda undersökningar och försök

För att kunna beräkna tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga måste först beräknas bland annat dels en mot utbildningsbehovet svarande nettoutbildningstid i timmar, dels ett mått på för utbildning tillgängligt antal timmar per vecka. Med hänsyn härtill har en beräkning av utbildningsbehov och nettoutbildningstid för de värnpliktigas grundutbildning i flottan skett. Denna har utförts av en av chefen för marinen tillsatt arbetsgrupp i samverkan med värnpliktsutredningen. Vidare har undersökts vilket antal timmar som kan avses för utbildning. Härvid har, eftersom utbildningsmöjligheterna vid skola i land i princip är lika inom hela krigsmakten, värnpliktsutredningen för flottans del koncentrerat sina undersökningar till tjänstgöringen ombord. Slutligen h a r utredningens förslag om en förbättrad allmänmilitär utbildning givit anledning till en närmare undersökning av möjligheterna att bedriva markstridsutbildning med sjötjänstgörande personal. Utbildningsbehov och nettoutbildningstid för befattningar för värnpliktiga Värnpliktsutbildningen vid flottan är differentierad på ett stort antal olika befattningstyper. De värnpliktiga uttas till ett 30-tal olika yrkesgrenar, och antalet typer av befattningar avsedda för

värnpliktiga är mycket stort. Som exempel kan nämnas att underbefälsuttagna värnpliktiga från sju yrkesgrenar besätter 210 typer av befattningar ombord. Behovet av utbildningstid för värnpliktiga varierar beroende på vilken befattning vederbörande placeras i. I det underlag som utarbetats av förenämnda arbetsgrupp redovisas den lägsta nettotid som beräknas åtgå för att utbilda värnpliktiga i vissa utvalda befattningar. Härvid h a r utvalts sådana befattningar som kan väntas även i framtiden vara representativa för de befattningar för värnpliktiga som i krig förekommer ombord och i flottans landförband. 35 befattningar, varav 22 ombord, har utvalts och närmare analyserats. I samtliga fall är fråga om befattningar, för vilka värnpliktiga utbildas under grundutbildningen. Därvid h a r även undersökts befattningar, som bedömts erfordra särskilt lång eller kort utbildningstid för uppnående av stridskompetens och som i särskild grad kan bedömas påverka avvägningen av tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga. Som underlag för detta arbete h a r utarbetats en särskild beskrivning över varje vald befattning jämte befattningshavarens uppgifter. För varje sådan befattning h a r utbildningsbehovet noggrant kartlagts med utgångspunkt från arbetsuppgifterna för befattningshavaren. De på dessa grunder framräknade behoven av utbildningstid bedömer värnpliktsutredningen vara representativa.

301 Vid beräkningen av utbildningsinnehållet för de olika befattningarna har strävan varit att förutsättningslöst undersöka utbildningsbehovet mot bakgrund av i första hand krigets krav. Undersökningen h a r i vissa fall resulterat i en minskning av nuvarande utbildningsomfång och i andra fall en utökning. Inför undersökningen har det varit nödvändigt att precisera målet för utbildningen av fartyg och sjögående förband samt omfattningen av denna utbildning. Vidare har en ny målsättning och en plan för den förbandsvisa utbildningen inom vissa av flottans landförband utarbetats. Den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen för alla värnpliktiga enligt de Bild 16: 1. Dagsrutinen

av utredningen i kapitel 9 angivna riktlinjerna är inarbetad i planerna. Den nettoutbildningstid i timmar som redovisats av nämnda arbetsgrupp återfinns i särskild sammanställning (bilaga 11). I likhet med vad som skett vid armén har tiden för fysisk träning och inre tjänst beräknats till i medeltal fyra timmar per vecka och reservtiden upptagits till 10 procent (jfr även bilaga 4). Dessa tider redovisas icke i nettoutbildningstiden, ej heller den avsevärda tid som ombord åtgår för vakttjänst, materielvård, fartygsunderhåll etc. Veckoutbildningstiden ombord Tjänstgöringstidens längd och fördelning ombord på kustflottans fartyg reg-

för olika personalkategorier värnpliktsutredningens

STILLALIG6ANDEDAG VÄRN" PLIKTIGA

AKTIVT BEFÄL

ombord på kustflottans undersökningar

fartyg vid tiden för

6AN16DA6 VÄRNPLIKTIGA

AKTIVT BEFÄL

F - LUNCHUPPEHÅLL | 11° 10*

[PI 19 R

——

o 5,5 tim R 1,5 " 5>d Ö

tim

O 5 ti*) R 1.5 " 5-d 6,5 Tim

ÖVNIN&STID ^MFATTAMOE ÄVEN 110FÖR MATtRlELVARD SAMT SERVICE-OCH UUDERHÅLL«>AR8ETeN)

R

REW6ÖRIN6

F

FÖRBEREDELSE.-EUEÄ EFTCRAR&ETtM VAKTAVLÖSNING

Anm. Utöver ovan redovisade tider tillkommer vissa dagar även tid för kvällsövning.

302 leras som tidigare nämnts av en stående, schemamässig arbetsordning kallad rutin. Verksamheten för de värnpliktiga inleddes enligt nämnda rutin, sådan denna var utformad vid tiden för värnpliktsutredningens undersökningar, dagligen med rengöring ombord under 1,5 timme. Därefter följde ett övningspass om 2,5 timmar, ett lunchuppehåll om 1,5 timme och ytterligare ett övningspass denna gång om 2,5 till 3 timmar beroende på om fartyget var under gång eller stillaliggande. I den för övning anslagna tiden innefattades även tid för materielvård, underhållsarbeten m. m. Utom nämnda tid ingick viss tid för

kvällsövning och vakttjänst (jfr tabell 15: 5). I rutinen för aktivt befäl underkastat den militära arbetstidsregleringen fanns två eller tre halvtimmesperioder per dag inlagda för övningsförberedelser eller efterarbeten. Den angivna rutinen — utom tid för kvällsövning och vakttjänst — sådan denna utformats för olika personalkategorier åskådliggöres i bild 1 6 : 1 . Värnpliktsutredningens studier ombord gav vid handen att den h ä r redovisade rutinen i vissa hänseenden ej var helt ändamålsenlig. Då erfarenhetsmässigt lagom längd av ett utbildningspass i allmänhet ligger omkring 2 timmar var övningspassen om 2,5 till 3 timmar

Bild 16: 2. Jämförelse mellan tidigare och numera tillämpad dagsrutin för värnpliktiga ombord på kustflottans fartyg

STILLALIGGANDEDAG

6AN6DA6

TIDIGARE

MUVARANÖE

TIDIGARE

NUVARANDE

Ö 5,5 tim R U " S : a 7tim

O 7 tim R 1 5:a 8tim

Ö 5 tim R 1,5 •• S-a 6,5tim

O 7 tim R 1 tim 5a Stim

KL.

O

ÖVNINGSTID (OMFATTANDE XVEN TID FÖR MATERIELVÅRD SAMT SERVICE "OCH UNDERHÅLLSARBETEN)

R

RE.W6ÖRINO

. . . . . . .

Anm.

VAKTAVLÖSHIK16

Utöver ovan redovisade tider tillkommer vissa dagar även tid för kvällsövning.

303 h a r avkortats med vardera en halv timme och tjänstgöringstidens slut på eftermiddagen h a r förskjutits till klockan 16.30. Med en kvällsövning om 1,5 till 2 timmar samt oförändrade principer för vakttjänst ger den nya rutinen 47 till 48 tjänstgöringstimmar p e r vecka, d. v. s. 5 till 5,5 timmar mer än vad som tidigare (kap. 15) redovisats för värnpliktiga ombord på jagare under första och andra kvartalet. Då såväl tidsförlängningen som den genom omfördelning vunna tiden tillförs tiden för övning, ökar denna härigenom med ca 25 procent. Om den genom angivna åtgärder vunna övningstiden används enbart för utbildningsverksamhet, ökar tiden för utbildning under stillaliggande vecka teoretiskt från 18 timmar till 25,5 timmar och under gångvecka från 19,5 timmar till 28,5 timmar på sätt framgår av tabell 1 6 : 1 . I samband med utformandet av den

av olämplig längd, eftersom de var för korta för två utbildningspass och för långa för ett. Vidare visade sig tiderna för rengöring och för lunchuppehåll onödigt långa. P å grundval av utredningens undersökningar jämte de inom flottan vunna erfarenheterna av arbetstidsregleringen för den aktiva personalen utarbetade utredningen och chefen för kustflottan gemensamt under våren 1964 ett förslag till en ny rutin, där mer tid för övning kunnat inrymmas. Efter vissa smärre justeringar föranledda av remissyttranden från fartygsbefälen infördes den föreslagna rutinen vid kustflottan från och med den 1 maj 1964 och har sedan dess tillämpats. Den nya rutinen framgår av bild 16: 2. Som jämförelse visar bilden även den tidigare rutinen för värnpliktiga. Den nya dagsrutinen h a r i princip utformats lika för stillaliggande och gång. Tiderna för rengöring och lunch Tabell 16:1.

Teoretisk fördelning av tjänstgöringstiden på olika slag av verksamhet för ombord på jagare tjänstgörande värnpliktiga (Tid i timmar)

1. Stillaliggandevecka under första och andra kvartalet

Förändringar: tjänstgöringstidsförlängning

Utbildning

Arbeten 1

Vakttjänst 2

Summa

18,5

5,5

+ 5 + 2,5

— 2,5

25,5

5,5

47 Arbeten 1

Vakttjänst 2

Summa

19,5

5,5 3,5

— 2,5

—1

28,5

13,5

+ 5

2. Gångvecka under första och andra kvartalet Utbildning

Förändringar: tjänstgöringstidsförlängning

1 2

+ +

Materielvård samt service- och underhållsarbeten. Utanför normalt schemalagd tjänstgöringstid.

42,5 +

5,5 48

304 nya rutinen utarbetades även ett på denna grundat schema för en genomsnittsvecka. Detta åskådliggörs i bild 16:3. Ett med utgångspunkt häri utarbetat exempel på gångvecka för jagare redovisas i särskild sammanställning (bilaga 12). Genomsnittsveckans tillgängliga nettotid för utbildning h a r beräknats till 26 timmar. Det erforderliga tillägget reservtid h a r bedömts vara 2,5 timmar eller ca 10 procent av utbildningstiden.

För annan verksamhet, såsom fartygsoch materielvård, materielkontroller, idrott, bad, inre tjänst m. m. h a r avsetts 13 timmar och för vakttjänst 5,5 timmar. Detta ger en tjänstgöringstid per vecka om 47 timmar. Utom denna tid h a r för tillfälliga tidsförlängningar vid tillämpade övningar o. dyl. beräknats i genomsnitt en timme p e r vecka. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för värnpliktiga tjänstgörande ombord pä flottans fartyg blir således totalt ca 48 timmar p e r vecka.

Bild 16:3. Efter ny dagsrutin utarbetat schema I jämförelse med tidigare rutin inneför genomsnittsvecka ombord på kustflottans fartyg (beräkningsunderlag) bär förslaget en förlängning av tiden för utbildning från 18 respektive 19,5 \QA6 K10CX\ timmar till 26 timmar, eller i genomTISO. MÅND. ONSD. LORD. FRED. TORSD. tLAö \ snitt med omkring 35 procent. 203OUtredningen är medveten om att de ovan angivna tiderna är hårt pressade och förutsätter att avbrott och påtvingade väntetider under övningarna i ökad 16 6 0 utsträckning tillvaratas för utbildning 15°°eller arbeten av olika slag. En effekti14°°visering i denna riktning pågår också. Chefens för kustflottan strävan att i vid15 00 gad omfattning ålägga det lägre befälet II00klart avgränsade personliga ansvarsom11 0 0 råden är ett led i detta arbete. IDROTT qoo _

8°°-

MATERIELKOMTROIL FARTY6SVARD MM I

i MATERIElVARP

Utbildning Annan verksamhet utom vakttjänst materielvård 2,0 tim. materielkontroll 1,0 fartygsvård, inre tjänst 8,0 idrott 2,0 Vakttjänst Reservlid Summa

26,0 tim.

13,0 5,5 2,5 47,0 tim.

Då erfarenheterna under ett å r s tilllämpning av den nya rutinen givit vid handen att de beräknade tiderna ä r realistiska och några behov av förändring i rutinen heller icke framkommit, h a r utredningen lagt de i bild 16: 2 för en genomsnittsvecka redovisade tiderna till grund vid beräkningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid. Den för utbildning ombord tillgängliga tiden h a r således beräknats till i genomsnitt 26 timmar per vecka. Överslagsmässigt innebär detta att den nuvarande ettåriga utbildningen ombord ur utbildningssynpunkt bör kunna avkortas med ca t r e månader utan sänkning av utbildningsmålen och med möjlighet till ökning av tiden för allmänmilitär utbildning.

305 Möjligheterna att bedriva markstridsutbildning med sjötjänstgörande personal Då den av utredningen förordade för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen för flottans del innebär en avsevärd utökning av främst utbildningen i markstrid, har utredningen funnit det nödvändigt att närmare undersöka möjligheterna att förena sådan utbildning med tjänsten ombord. Härvid har förutsatts att betydande delar av denna utbildning i likhet med tidigare meddelas redan under den grundläggande utbildningen i land. Undersökningarna har utförts dels i form av praktiskt försök, dels genom fältstudier vid Karlskrona örlogsskolor. Under första kvartalet år 1963 genomfördes efter framställning av värnpliktsutredningen försök med utbildning i markstrid med ombord på fartyg tjänstgörande värnpliktiga. Försöket, som utfördes vid 11. jagardivisionen och omfattade ca 350 värnpliktiga, hade till ändamål att pröva möjligheterna att med ombordtjänstgörande personal genomföra en del av den nämnda allmänmilitära utbildningen. Utredningens erfarenheter och slutsatser av detta försök jämte fältstudier är i sammandrag följande. En betydande nackdel vid genomförandet av markstridsutbildningen med ombordtjänstgörande värnpliktiga är svårigheten att lösgöra alla yrkesgrupper från fartygstjänsten för att delta i denna utbildning. Särskilt gäller detta värnpliktiga tillhörande hantverks- och ekonomiavdelningarna. Ä andra sidan visar försöket att markstridsutbildning med ombordtjänstgörande personal h a r väsentliga fördelar. Dels skapas härigenom möjlighet att utsträcka denna utbildning över så lång tid att tillräcklig innötning av kunskaper och färdigheter kan ske, dels utgör 20—514545

denna typ av utbildning en lämplig omväxling från sjötjänsten samtidigt som den underlättar vidmakthållandet av den värnpliktiges förmåga i militärt uppträdande och hans känsla för disciplin. För befälet ombord innebär handhavandet av denna utbildning icke endast en värdefull övning av förmågan att föra befäl utan leder därjämte även till en ökad förståelse för och insikt i strid i bas. Med hänsyn till det moderna krigets krav och flottans ökade basberoende måste detta tillmätas stort värde. Enligt värnpliktsutredningens mening talar de angivna erfarenheterna för att den allmänmilitära utbildningen för de sjötjänstgörande värnpliktiga bör förläggas till såväl skola i land som ombord, varvid huvuddelen dock bör genomföras i samband med skolutbildningen i land. Beträffande basförsvarsskolan, vars huvuduppgift är att årligen utbilda ca 75 värnpliktiga underbefäl och underofficerare för krigsplacering i basförsvarstjänst, vill utredningen i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att denna även utnyttjas som samövningsförband vid fartygsbesättningarnas utbildning och övning i markstrid. 2. Indelning och uttagning av värnpliktiga

Värnpliktiga i allmänhet Utredningen har i kapitel 9 på anförda skäl kommit till den slutsatsen att det borde eftersträvas att för de värnpliktiga i allmänhet differentiera utbildningstidens längd efter utbildningsbehovet, varvid dock differentieringen borde begränsas till några få grupper. De beräkningar som gjorts av erforderlig tid för grundutbildning samt besättningslistornas sammansättning visar att vid flottan föreligger behov av tre utbildningskategorier värnpliktiga i allmänhet, bortsett från de handräcknings-

306 värnpliktiga (om dessa se kap. 29). De flesta av nu ifrågavarande värnpliktiga kan hänföras till två kategorier, som utredningen i fortsättningen betecknar som F 1 och G. Till den tredje kategorien, som utredningen betecknar som E, hänförs ett mycket litet antal värnpliktiga. Värnpliktiga F utgörs av sådana värnpliktiga i allmänhet vars befattningsutbildning måste innefatta särskild yrkesutbildning vid örlogsskola före påmönstring på fartyg respektive tjänstgöring vid landförband. Denna kategori värnpliktiga är i nuvarande utbildningssystem underbefälsuttagen, i regel icke för att vederbörande skall ges befälsutbildning, utan för att för kvalificerad utbildning lämplig personal med tillräckligt lång tjänstgöringstid skall erhållas. Värnpliktsutredningen finner av principiella skäl en dylik ordning mindre lämplig. Vid föreslagen differentiering av värnpliktiga i allmänhet kan behovet av utbildningstid tillgodoses utan underbefälsuttagning. Enligt utredningens mening bör därför nuvarande krav på befälslämplighet hos dessa värnpliktiga icke bibehållas. Däremot måste, med hänsyn till befattningarnas svårighetsgrad, de nuvarande kraven på allmänintelligens och civil yrkeskunskap samt, för ombord kommenderade, jämväl fysiska krav bibehållas. Urvalet bör grundas på för respektive yrkesgren lämplig civil skolutbildning eller praktisk erfarenhet enligt för underbefälsuttagna värnpliktiga nu gällande normer. Värnpliktiga G utgörs av sådana värnpliktiga i allmänhet som avses utbildas till befattningar för vilka befattningsutbildningen i sin helhet kan förläggas ombord respektive vid landförband, d. v. s. sådana värnpliktiga för vilka 1

Beträffande valet av bokstavsbeteckningar torde få hänvisas till kapitel 11.

särskild yrkeskurs vid örlogsskola ej erfordras. Värnpliktiga E utgörs av sådana värnpliktiga i allmänhet avsedda för utbildning till radiotelegrafister som icke har civilt radiocertifikat och som därför har behov av särskilt lång befattningsutbildning i land. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna men kommer endast undantagsvis i ställning att de utövar befäl. De bör därför av skäl som nyss angivits icke vara underbefälsuttagna. Underbefälsuttagna värnpliktiga För värnpliktiga som utbildas för krigsplacering som furir och korpral erfordras befälslämplighet. Vad gäller utbildning för sjötjänst h a r utredningen funnit att skillnaden i utbildningsbehov mellan värnpliktiga F och värnpliktigt underbefäl är så liten att den ej motiverar att dessa kategorier ges olika lång utbildning utom i det undantagsfall (radiotelegrafister) som närmare berörs nedan. På båda värnpliktskategorierna ställs nämligen normalt samma krav vad gäller civil yrkeskompetens samt grundläggande yrkesutbildning vid örlogsskola i land. Den differentierade yrkesskickligheten och befälsställningen beror av den befattning den värnpliktige placeras i ombord. Befattningstypernas mångfald bedöms försvåra en riktig uttagning av det värnpliktiga underbefälet vid inskrivningen, varför fördelningen av rätt man till rätt plats bör ske under pågående grundutbildning. Arten av befälsutövning varierar från ren arbetsledning till stridsmässig befälsföring beroende på gruppens art och verksamhet i fartygsorganisationen. Ledarskapet ombord är som tidigare framhållits i övervägande fall grundat på såväl tekniskt kunnande som förmåga att leda och h a n d h a personal.

307 Med hänsyn till de speciella befälsförhållandena ombord har utredningen funnit det lämpligt att det slutliga urvalet av ledare (underbefälsuttagningen) sker under pågående grundutbildning ombord, genom att det naturliga urvalets princip kombineras med urval i samband med inskrivningen. Detta åstadkommes enligt utredningens uppfattning enklast genom att vid inskrivningen tillses att en bestämd andel av de värnpliktiga F som tilldelas flottan skall utgöras av underbefälslämpliga värnpliktiga. Utredningen föreslår att urvalet principiellt sker i tre etapper enligt följande: 1. Vid inskrivningen sker urvalet av värnpliktiga F så att i denna kategori ingår underbefälslämpliga i minst den proportion — ca en tredjedel — som svarar mot antalet underbefälsbefattningar i besättningslistorna. 2. Under den centralt bedrivna yrkesutbildningen i land meddelas grundläggande befälsutbildning och bedöms de värnpliktigas befälsförmåga så att jämn fördelning till fartygen av befälslämpliga värnpliktiga kan ske inom respektive yrkesgrenar i samband med sjökommendering. 3. Under utbildningen ombord utväljer fartygsbefälet slutligt för ledande befattningar lämpliga värnpliktiga, vilka placeras i sådan befattning; fartygsbefälets möjligheter att avvika från de preliminära bedömningarna enligt punkten 2 blir härvid små. De värnpliktiga föreslås senare för krigsplacering i samma eller motsvarande befattning. En vid inskrivningen som underbefälslämplig klassificerad värnpliktig kan sålunda, om han ej besitter för aktuell befattning ombord lämpliga egenskaper, av fartygsbefälet oavsett nämnda förhållande placeras i befattning för menig. På motsvarande sätt kan en värn-

pliktig F som vid inskrivningen icke bedömts underbefälslämplig underbefälsutbildas ombord om han visar särskild lämplighet för sådan befattning. Då grundutbildningens längd är lika för båda kategorierna, kan förfarandet knappast leda till s. k. maskning (jfr betr. maskning även kap. 9) — detta även om tjänstgöringskyldigheten i samband med repetitionsutbildning kan bli något olika. Vad gäller underbefälsutbildning för sådana befattningar vid flottans landförband, till vilka urvalet sker vid inskrivningen (exempelvis attackdykare och militärpoliser) bör underbefälsuttagningen äga rum vid inskrivningen enligt samma principer som tillämpas vid underbefälsuttagning av värnpliktiga till armén. Underofficersuttagna värnpliktiga Underofficersuttagning av värnpliktiga i däckstjänst och i kustbevakningstjänst sker för närvarande främst bland värnpliktiga med fullständig aspirantutbildning vid sjövärnskåren. Bland dessa värnpliktiga rekryteras också de värnpliktiga officerarna. Underofficersuttagning av värnpliktiga för bastjänst äger sedan några år rum vid flottan för att tillgodose befälsbehovet i krig inom basorganisationen. För bastjänst utbildas även flertalet av de stam- och reservofficersaspiranter som av skilda orsaker avbryter sin officersutbildning. Behovet av underofficerare i teknisk tjänst tillgodoses för närvarande genom utbildning av värnpliktiga tekniker uttagna för utbildning i specialtjänst. Värnpliktiga sjökaptener och sjöingenjörer genomgår för närvarande förkortad underofficersutbildning i däcksrespektive teknisk tjänst. Värnpliktstekniskt är de härvid underbefälsuttagna. Utredningens principiella uppfattning är att uttagning för underofficersutbild-

308 ning bör grundas på befälslämplighet och civil kompetens för att trygga bästa möjliga urval. Värnpliktiga bör vid behov kunna uttas för underofficersutbildning inom flottans samtliga yrkesavdelningar (däcks-, maskin-, hantverks- och ekonomiavdelningarna). Uttagningen bör därför icke, som nu är fallet, i huvudsak begränsas till att gälla värnpliktiga ur sjövärnskåren. Det synes vidare utredningen angeläget att egentliga underofficersbefattningar besätts med underofficersuttagna värnpliktiga, främst för att vid uttagningen vederbörandes befälslämplighet skall beaktas. Bland de underofficerslämpade bör de speciella fackkunskaperna hos värnpliktigt sjöbefäl och särskilda kunskaper hos andra värnpliktiga — främst sådana värnpliktiga tekniker som nu uttas för utbildning i specialtjänst — och som är av särskilt värde hos värnpliktiga i underofficersbefattningar, utnyttjas genom att den värnpliktige uttas för underofficersutbildning. Officersuttagna värnpliktiga Uttagning för utbildning till värnpliktig officer bör av skäl som angivits i kapitel 9 såsom hittills ske på frivillig väg bland underofficersuttagna värnpliktiga. Någon vidareutbildning av värnpliktiga underofficerare i teknisk tjänst till värnpliktiga officerare avses av behovsskäl normalt icke ske. Till nu nämnda kategorier kommer enligt utredningens förslag värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst (om dessa se kap. 29).

3 . Grundutbildningens längd för värnpliktiga i sjötjänst

Vid bedömning av det underlag som av chefen för marinen ställts till förfogand e för beräkning av grundutbildningens

längd, h a r utredningen haft att ta ställning till hur utbildningstiden för olika värnpliktskategorier bör fördelas mellan skolutbildning i land och utbildning ombord. Denna fördelning påverkar grundutbildningens totala längd till följd av att, vid 48 timmars tjänstgöringsvecka, nettoutbildningstiden som tidigare nämnts vid utbildningen i land beräknas utgöra 39 timmar och vid utbildningen ombord 26 timmar per vecka. Ökas omfånget av utbildningen ombord, måste följaktligen den totala utbildningstiden öka vid oförändrat utbildningsmål. Samtidigt måste utredningen tillse att utbildningstiden ombord ges sådan längd att den värnpliktige erhåller erforderlig sjövana och att på flottan i fred ställda beredskapskrav kan tillgodoses. Värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga Utbildningsinnehållet i grundutbildningen har av utredningen uppdelats på tre utbildningsområden, nämligen allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Med allmänmilitär utbildning avses den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildning som skall ge den värnpliktige vid samtliga försvarsgrenar förmåga att vid strid i land skydda sig själv och omhänderta skadade kamrater (se kap. 9). Med befattningsutbildning avses utbildning för viss stridsbefattning. Befattningsutbildningen bedrivs dels i form av yrkesutbildning vid örlogsskola, dels som befattningsutbildning ombord. Med förbandsutbildning avses övningar av taktisk och operativ karaktär i anfalls- och försvarsstrid till sjöss med fartyg och fartygsförband. Under utbildningen ombord är såväl den allmänmilitära utbildningen som befattningsutbildningen och förbandsut-

309 bildningen integrerade i varandra gen o m den typ av övningsverksamhet som bedrivs på ett sjögående stridsfartyg. I det underlag som utredningen erhållit h a r , så långt det varit möjligt, beräkningsmässigt utskilts det utbildningsbehov för olika befattningshavare som styr övningsverksamheten. Sålunda har särskilt redovisats det behov som föreligger av individuell utbildning vid viss materiel eller visst verksamhetsområde ombord, samt den övningsverksamhet som måste bedrivas med hela fartyget eller fartygsförbandet. Utredningen har som en förutsättning för att grundutbildningen ombord skall kunna avkortas, utgått från att utbildningen ombord för de värnpliktiga i en fartygsbesättning sker gemensamt, d.v. s. de skall påmönstra och avmönstra fartyget samtidigt. Allmänmilitär utbildning. I kapitel 9 h a r närmare redogjorts för det av utredningen utarbetade förslaget till en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Utbildningsinnehållet enligt förslaget omfattar 390 utbildningstimm a r netto jämte tid för inre tjänst, fysisk fostran samt reservtid. Det framhålls att denna utbildning kan spridas över hela utbildningstiden, men att huvuddelen bör förläggas till grundutbildningens oörjan. Vid flottan meddelas nu allmänmilitär utbildning, lika för alla värnpliktiga, under den s. k. rekrytkursen, som är förlagd till Karlskrona örlogsskolor. Utbildningen omfattar normalt fem veckor, som även inkluderar tid för läkarbesiktning och urvalsprov. Nettoutbildningstiden utgör 180 timmar. Den allmänmilitära utbildningen fortsätts under sjötjänstgöringen. Utredningens förslag om en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning innebär för flottans del en utökning med ca 210 nettoutbildningstimmar, var-

av 175 gäller ämnet markstrid. Utökningen fördelar sig med 75 timmar på rekrytkursen i land och 135 timmar på tiden ombord. Som underlag för denna fördelning ligger bland annat tidigare i detta kapitel redovisade försök med markstridsutbildning i samband med sjötjänst. I bruttoutbildningstid räknat utgör detta en förlängning från fem till sex och en halv vecka av rekrytkursen. Rekrytkursen bör liksom nu förläggas till värnpliktstjänstgöringens början och äga rum vid örlogsskola i land. Nettotiden för allmänmilitär utbildning, 390 timmar, föreslås således fördelad med 255 timmar, d. v. s. 65 procent, på utbildning i land vid örlogsskola och 135 timmar, d. v. s. 35 procent, på utbildning ombord. Huvuddelen av den allmänmilitära utbildningen kommer härigenom att förläggas till grundutbildningens början. Befattningsutbildning. Det framräknade behovet av befattningsutbildning avser såväl behov av utbildning vid örlogsskola (yrkeskurs) som ombord bedriven utbildning. I befattningsutbildningen är jämväl inräknad sådan utbildning ombord med flera samopererande fartyg som erfordras för de värnpliktigas individuella utbildning. Befattningsutbildningen avser även för flottan speciell utbildning, som utgör en påbyggnad av den allmänmilitära utbildningen i försvar och skydd av det egna fartyget och dess besättning. För att rationell utbildning skall kunna bedrivas vid materielen ombord, måste de värnpliktiga ges befattningsutbildning i land före påmönstringen så de vid denna besitter vissa grundkunskaper. I flera fall, särskilt på mindre fartyg, är nämligen den värnpliktige den ende specialisten i sitt fack ombord på fartyget och måste därför hjälpligt kunna sköta sin befattning redan vid påmönstringen.

310 Behovet av grundläggande befattningsutbildning (yrkesutbildning) vid örlogsskola före utbildningen ombord varierar avsevärt mellan olika värnpliktskategorier och yrkesgrenar inom kategorierna. För värnpliktiga G förutsätts att befattningsutbildningen i sin helhet förläggs ombord. För värnpliktiga F — inbegripet de värnpliktiga som avses underbefälsuttas senare under grundutbildningen — varierar utbildningsbehovet av yrkesutbildning vid örlogsskola mellan omkring 200 och 300 timmar. I det nuvarande utbildningssystemet tillgodoses dessa variationer i utbildningsbehov genom att samtliga elever genomgår en yrkeskurs om sex veckor (216 utbildningstimmar netto) jämte i vissa fall s. k. standardkurser av för olika yrkesgrenar varierande längd. Härigenom kommer tidpunkten för påmönstring att växla i motsvarande grad, vilket försvår a r en för fartygsbesättningen gemensam utbildning ombord. Då utredningen nu utgår ifrån att påmönstringen bör ske samtidigt för alla värnpliktiga i en fartygsbesättning, bortfaller möjligheterna att anordna extra befattningsutbildning i land utöver en gemensam yrkeskurs. Utredningen har därför försökt finna en tid som inrymmer utbildningsbehovet i land för samtliga värnpliktiga F (såväl underbefälslämpliga som övriga). Denna tid har befunnits vara drygt 300 timmar eller sju och en halv bruttovecka. Så lång tid erfordrar emellertid endast ett fåtal av de undersökta befattningarna; för flertalet utgör tiden ca 250 timmar eller mindre. Med hänsyn till utbildningens inpassning under året har utredningen funnit att tiden för utbildning i land ej bör överstiga tre månader (13 veckor). Då rekrytkursens längd är beräknad till sex

och en halv vecka, återstår således sex och en halv vecka för yrkesutbildning, vilket i nettotid utgör 255 timmar. Detta innebär att hela utbildningsbehovet för yrkesutbildning i land icke kan inrymmas för alla värnpliktiga. Utredningen har med anledning härav detaljstuderat de olika behovsberäknade yrkesgrenarna och funnit att — om en mindre del av yrkesutbildningen överflyttas ombord — det sammanlagda utbildningsbehovet i land och ombord för befattningsutbildning kan tillgodoses för här aktuella värnpliktiga. Utredningens förslag till gemensam längd för en yrkeskurs om sex och en halv vecka för värnpliktiga F — inbegripet de värnpliktiga som avses underbefälsuttas under grundutbildningen —• innebär i realiteten att för ett fåtal yrkesgrenar högst ca 50 timmars yrkesutbildning, som av olika skäl lämpligen borde bedrivas i land, överförs från utbildning vid örlogsskola till fartygsutbildning. Denna överförda tid innefattas för aktuella yrkesgrenar i nedan redovisad tid för gemensam befattningsutbildning ombord. Vid undersökningen av grundutbildningens längd h a r urskilts två befattningar ombord, som under vissa förutsättningar ej inryms i den av utredningen föreslagna utbildningstiden för värnpliktiga F, varvid aktualiserats frågan om hänförande av dessa till värnpliktiga E. Dessa är de radiotelegrafister och telehantverkare, som vid inryckningen ej innehar tillräcklig kompetens, förvärvad under civil verksamhet. Båda befattningarna är sådana, att de dels erfordrar lång yrkesutbildning i land, dels behövs ombord för fartygens normala utbildningsverksamhet till sjöss. Radiotelegrafisten måste vid påmönstringen kunna självständigt omhänderha fartygets radiokommunikationer med kustradiostationer och andra fartyg för bland annat övningsverksamhet, inci-

311 dentberedskap och säkerhet vid sjöolyckor. Telehantverkaren måste vid påmönstringen kunna självständigt handha telematerielen, vars riktiga funktion är en förutsättning för fartygets framförande och säkerhet samt utbildningen av övrig personal. F ö r telehantverkare gäller att endast värnpliktiga med kompetens från minst två-årig teleteknisk yrkesskola eller fackskola beräknas kunna utbildas för befattning ombord under en yrkeskurs i land om sex och en halv vecka. Utredningen förutsätter dock, att i framtiden flottans behov av telehantverkare med sådan civil förutbildning skall kunna tillgodoses vid inskrivningen och att därför särskilda åtgärder beträffande utbildningstidens längd ej skall behöva vidtas. Värnpliktiga radiotelegrafister, som har civilt radiocertifikat av l : a eller 2:a klass, erfordrar ej förlängd utbildning. Antalet värnpliktiga som kan inskrivas med denna behörighet täcker dock ej behovet, varför även värnpliktiga utan sådan kompetens måste utbildas till telegrafister. Problemet med längre grundutbildning för värnpliktiga radiotelegrafister vid flottan är ej nytt. I ändring till 1941 års värnpliktslag fastställdes — i samband med avkortningen av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga till 360 dagar — att värnpliktig radiotelegrafist som under utbildningen erhållit civilt radiocertifikat av l : a eller 2:a klass var skyldig att i omedelbar anslutning till grundutbildningen fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 90 dagar (SFS 1949:306 och 1950:225). I samband med införande av 444 dagars utbildningstid för flottans underbefälsuttagna värnpliktiga år 1952 bortföll behovet av denna särbestämmelse. Utredningen finner uttalat behov föreligga av att vissa radiotelegrafister

vid flottan erhåller en längre grundutbildning än vad som föreslås för värnpliktiga F och anser att grundutbildningens längd för dessa radiotelegrafister bör avvägas i enlighet h ä r m e d . Behovet av befattningsutbildning i land för radiotelegrafister utan civila förkunskaper inom området är beräknat till ca 800 timmar. Härtill kommer såsom för övriga värnpliktiga, tid för allmänmilitär utbildning samt befattningsutbildning och förbandsutbildning ombord, vilket ger en total bruttoutbildningstid som överstiger 450 dagar, eller den längsta tid som utredningen eljest räknat med för sådan grundutbildning till vilken uttagningen sker oberoende av om den värnpliktige är villig genomgå utbildningen eller ej. Utredningen har emellertid funnit det möjligt att överföra ca 100 timmar av befattningsutbildningen i land för dessa värnpliktiga till befattningsutbildningen ombord. Tiden för befattningsutbildningen i land kan då begränsas till 700 timmar, varigenom det skulle bli möjligt att inrymma grundutbildningen för dessa värnpliktiga inom angivna 450 dagar. Utredningen föreslår, u n d e r hänvisning till det anförda, att värnpliktiga radiotelegrafister som icke h a r civilt radiocertifikat av l : a eller 2: a klass efter uttagning vid inskrivningen ges en grundutbildning som överstiger den för övriga värnpliktiga i allmänhet högst gällande med det dagantal som motsvar a r skillnaden (445 timmar) i behov av befattningsutbildning i land. Antalet sådana värnpliktiga beräknas utgöra högst 50 årligen. Eftersom utredningen förutsätter att de värnpliktigas utbildning ombord bör ske med hela besättningen samtidigt, har undersökts behovet av en för alla värnpliktiga gemensam tid för befattningsutbildning ombord. Häri h a r utred-

312 ningen försökt inrymma även de värnpliktskategorier, som h a r det största behovet av utbildning i sjötjänst. Genom att i marinchefens beräkningsunderlag anges dels vilken utbildning som bör ske ombord och vilken utbildning som bör ske i land, dels den del av utbildningen som alternativt kan bedrivas i land eller ombord, h a r det varit möjligt för utredningen att ta ställning till en för hela värnpliktsbesättningen gemensam tid för befattningsutbildning ombord. Denna föreslår utredningen omfatta 640 timmar, fördelade med 95 timmar (15 %) på allmän fartygstjänst, med 90 timmar (14 %) på allmän stridstjänst ombord, med 40 timmar (6 %) på allmän skyddstjänst ombord, med 20 timmar (3 %) på sjukvårdstjänst ombord, med 10 timmar (2 %) på säkerhetstjänst ombord samt med 385 timmar (60 %) på yrkestjänst ombord. Tiden för yrkestjänst ombord omfattar den tid under vilken med hela fartyget bedrives utbildning av de värnpliktiga avseende de värnpliktigas egen verksamhet i stridsbefattningen. För vissa värnpliktiga är behovet av sådan utbildning mindre än den angivna tiden; deras medverkan under hela yrkestjänsten är emellertid nödvändig för att andra värnpliktiga med större behov av egen utbildning skall få sitt utbildningsbehov tillgodosett. Som exempel kan nämnas att en motorman på en minsvepare av fiskefartygstyp beräknas erfordra en tid i yrkestjänst för egen utbildning om 350 timmar, fördelade med ca en tredjedel på elektroutbildning, ca en tredjedel på motorutbildning och ca en tredjedel på övrig yrkesutbildning, bland annat speciell skyddstjänst och teleutbildning; för att fartyget skall kunna vara under gång under yrkestjänstutbildningen är hans medverkan emellertid nödvändig även under den tid för yrkestjänstutbildning som överstiger hans eget utbildningsbehov.

Då den angivna tiden för befattningsutbildning ombord, 640 timmar, avser nettoutbildningstid blir bruttotiden vid 26 utbildningstimmar för vecka 24,6 veckor, d. v. s. nära ett halvt år. Förbandsutbildning. Med förbandsutbildning avses i detta sammanhang taktiska och operativa stridsövningar till sjöss med fartygsförband av krigsförbandstyp. Den förbandsutbildning, som är av skolmässig karaktär, är inkluderad i befattningsutbildningen. Behovet av tid för förbandsutbildning ombord är beräknat till 155 nettotimmar för samtliga fartygstyper. För exempelvis jagare fördelar sig nämnda tid på olika slag av övningar på följande sätt, nämligen anfall och försvar mot övervattensstridskrafter 60 timmar, ubåtsjakt 25 timmar, beskjutning av mål i land 10 timmar, försvar mot anfall från luften 30 timmar samt minfällning 30 timmar. De 155 nettotimmarna motsvarar, vid 26 utbildningstimmar för vecka, en bruttotid av sex övningsveckor. Sammanställning. De i det föregående angivna behoven av nettoutbildningstid för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga i sjötjänst utgör tillhopa 1 185—1 885 timmar, fördelade på sätt framgår av tabell 1 6 : 2 . De i tabellen angivna nettotiderna är icke direkt jämförbara med det behov av utbildningstimmar som utredningen be* räknat för armén då i beräkningarna för flottan ej inräknats tid för bland an* nat fartygens förflyttningar och mate* rielvård ombord. Underofficersuttagna värnpliktiga Flertalet värnpliktiga. Den nuvarande bruttoutbildningstiden vid grundutbildning av värnpliktiga underofficerare i annan än teknisk tjänst utgör 450 dagar. Normalt påbörjar härvid de underofficersuttagna värnpliktiga sin grundutbildning i januari och genomgår u n d e r

313 Tabell 16:2. Av värnpliktsutredningen beräknat behov av nettoutbildningstid för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga i sjötjänst (Tid i timmar) Utbildning

Värnpliktiga F och underbefäl

Värnpliktiga E

135 640 155

255 255 135 640 155

255 700 135 640 155

1885 Värnpliktiga G

Allmänmilitär utbildning i land (rekryt255 Befattningsutbildning i land (yrkeskurs) Allmänmilitär utbildning ombord Befattningsutbildning ombord Summa nettotimmar

första kvartalet rekryt- och yrkeskurs. Med stöd av härvid förvärvad kompetens utbildas de under sommarhalvåret praktiskt i underbefälsbefattningar ombord eller vid vissa landförband. Under följande vinterhalvår genomgår de en skolmässig underofficerskurs med vilken grundutbildningen avslutas omkring den 1 april. Marinchefens beräkningar av utbildningsbehovet visar en ökning i förhållande till nämnd tid med ca 150 nettotimmar. Värnpliktsutredningen anser att, med den rationalisering av utbildningsgången för värnpliktiga underofficerare i annan än teknisk tjänst som föreslås i det följande, den nuvarande utbildningstiden om 450 dagar är tillräcklig. Utbildningen bör härvid ges en timfördelning i stort motsvarande den som i tabell 16: 2 angivits för värnpliktiga E. — Den allmänmilitära utbildningen i land (255 timmar) bör härvid motsvara den som ges värnpliktiga i allmänhet. — Befattningsutbildningen i land (700 timmar) bör i förevarande fall omfatta yrkeskurs och underofficerskurs. Den bör ha till ändamål att ge den värnpliktige den teoretiska utbildning som erfordras för tjänst antingen som uppbördsstyrman exempelvis på hjälpminsvepare eller som fartygschef på viss typ av bevakningsbåt (BVröj). Huvuddelen av befattningsutbildningen i land bör, om

sistnämnda befattning tas som exempel, omfatta främst mintjänst. Utbildningen i navigation, dykartjänst, sambandstjänst samt förvaltningstjänst och organisationslära ävensom befälsutbildningen bör ges betydande utrymme. I utbildningen bör vidare ingå bland annat artilleritjänst, taktik och manöverutbildning. — Utbildningen ombord blir främst av praktisk natur. Dess fördelning på avsnitt sammanfaller i huvudsak med den som angivits för värnpliktiga i allmänhet. För nu ifrågavarande värnpliktiga bör emellertid, såsom också hittills skett, i utbildningen ombord infogas kortare teoretisk utbildning, varigenom en värdefull växelverkan mellan teoretisk och praktisk utbildning ernås. Flottans behov av värnpliktiga underofficerare i teknisk tjänst tillgodoses för närvarande dels genom utbildning av värnpliktiga som avlagt ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium och som uttagits för utbildning i specialtjänst, dels genom utbildning av värnpliktiga som avlagt sjöingenjörsexamen. Den sistnämnda kategorien redovisas särskilt. Ifrågavarande värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst utbildas under ca 472 dagar i en följd vilket möjliggjorts genom att delar av den fortsatta tjänstgöringen fullgörs i direkt anslutning till facktjänstgöringen. Utredningen h a r tidigare föreslagit att

314 värnpliktiga underofficerare i teknisk tjänst skall underofficersuttas i vanlig ordning. Utbildningsinnehållet för dessa värnpliktiga bör avvägas enligt samma schema som angivits för de blivande underofficerarna i annan än teknisk tjänst. I fråga om befattningsutbildningen i land (700 timmar) bör gälla följande. Utbildningen bör omfatta yrkeskurs och underofficerskurs. Den bör ha till ändamål att utbilda den värnpliktige för tjänst exempelvis som pannrumsbefälhavare på jagare eller fregatt eller som maskinist på ubåt eller torpedbåt. Huvuddelen av utbildningen, ca 500 timmar, bör till sitt innehåll vara av teknisk art och beroende av vilken yrkesgren den värnpliktige tillhör. Återstående 200 timmar av tiden bör anslås till utbildning av mer allmänt slag, främst förvaltningstjänst och organisationslära samt befälsutbildning. På befattningsutbildningen i land av de värnpliktiga underofficerarna i teknisk tjänst ställs i viss mån särskilda krav, sammanhängande med att utbildningen måste sätta de värnpliktiga i stånd att från början av den fortsatta utbildningen ombord normalt tjänstgöra i befattning — exempelvis såsom maskinist — vilken erfordras för fartygets drift. De måste därför teoretiskt färdigutbildas i land före påmönstring. Visst värnpliktigt sjöbefäl. Värnpliktiga som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen innan grundutbildningen fullgjorts intar en särställning inom flottan genom den utbildning och praktik för tjänst ombord, som de förvärvat. Detta återspeglas i viss mån i nu gällande värnpliktslag, enligt vilken som nämnts för värnpliktigt sjöbefäl gäller särskilda regler för tjänstgöringen. Hittills har inom ramen härför utbildning av värnpliktigt sjöbefäl till underofficerare skett, varvid utbildningstiden

varit av samma längd som den som gällt för värnpliktiga i allmänhet. År 1959 omlades utbildningsgången vid de civila sjöbefälsskolorna, varvid bland annat målsättningen för den ettåriga utbildningen av styrmän och maskintekniker ändrades. Detta medförde, att denna grupp sjöbefäl ej längre med tillgänglig kort utbildningstid kunde utbildas till värnpliktiga underofficerare. Utbildningen vid sjöbefälsskola i sjökaptens- och sjöingenjörskurs omfattar sedan år 1959 två läsår utöver utbildning i styrmans- och maskinteknikerklass. Utbildningen har visat sig väl lämpad som grund för en förkortad utbildning till befattning som värnpliktig underofficer vid flottan. Värnpliktiga sjökaptener är främst lämpliga för utbildning till underofficer på flottans träng- och hjälpfartyg, och värnpliktiga sjöingenjörer för utbildning till underofficersbefattningar i teknisk tjänst. Utredningen har funnit att den grundutbildning i land som de värnpliktiga sjökaptenerna och sjöingenjörerna erfordrar före påmönstring i tid motsvarande vad som beräknats för värnpliktiga F och de underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen föreslår därför att de värnpliktiga som avlagt sjökaptensoch sjöingenjörsexamen och som avses utbildas till underofficerare ges lika lång grundutbildning som värnpliktiga F och de underbefälsuttagna värnpliktiga. Nu ifrågavarande värnpliktiga bör härvid, såsom utredningen angivit under föregående punkt, uttas för underofficersutbildning i stället för att som i motsvarande fall nu sker uttas för underbefälsutbildning men utbildas till underofficerare. Eftersom de värnpliktiga genom underofficersuttagningen ej ges längre grundutbildning än de skolat ha som värnpliktiga F eller underbefälsuttagna värnpliktiga, föreslås de av praktiska skäl — sammanhängande med att

315 d e vanligen inskrivs i sin frånvaro — uttas för underofficersutbildning under pågående grundutbildning oberoende av eget medgivande. Officersuttagna värnpliktiga Utbildningen till värnpliktig officer vid flottan omfattar för närvarande 180 dagar. Utbildningen sker i direkt anslutning till underofficersutbildningen. Den genomgås efter frivilligt åtagande. Den sammanlagda tiden för grundutbildning till värnpliktig officer är nu 630 dagar (21 m å n a d e r ) . Differentiering mellan underofficers- och officersutbildning sker efter ca 10 månader. Därefter genomgår de blivande värnpliktiga officer a r n a under vinterhalvåret kadettskola och påföljande sommar under ca sex m å n a d e r officerskurs ombord. Utbildningen syftar normalt till att ge kompetens för krigsplacering som fartygschef på mindre fartyg. Kadettskolan ger en skolmässig utbildning som omfattar, om utbildningen till fartygschef på hjälpminsvepare tas som exempel, främst mintjänst men med betydande tid också för navigation, sambandstjänst, artilleritjänst, markstridstjänst och stridsledningstjänst. Under officerskursen ombord tjänstgör den värnpliktige normalt utöver besättningslistan på fartyg av den typ, för vilken han utbildas. Han deltar härunder i fartygets övningar men deltar också i viss skolmässig utbildning. — Värnpliktiga sjökaptener som godkänts i underofficersutbildning, h a r intill mitten av 1950-talet efter frivilligt åtagande kunnat genomgå officersutbildning om 90 dagar; utbildningen upphörde till följd av att elevtillströmningen var liten. Vid värnpliktsutredningens överväganden av officersutbildningens längd h a r särskilt uppmärksammats anpassningen av denna utbildning till de värnpliktigas civila studier. Den grupp un-

derofficersuttagna värnpliktiga, som kan ifrågakomma för officersuttagning, påbörjar för närvarande sin grundutbildning i början av januari och avslutar den i slutet av mars påföljande år. Bortfallet av tid för civila studier kommer härigenom vid underofficersutbildning att motsvara tre studieterminer. Utredningens strävan är i enlighet med de i kapitel 9 angivna allmänna riktlinjerna att, då så är möjligt begränsa den studietid som tas i anspråk för de värnpliktigas militära grundutbildning till endast två terminer. Utredningen har undersökt möjligheterna att med bibehållande av grundutbildningens längd tidigarelägga delar av utbildningen på sätt föreslagits för armén, men funnit en sådan åtgärd m i n d r e lämplig med hänsyn till att många av dem som uttas för underofficersutbildning frivilligt genomgår aspirantutbildning vid sjövärnskåren sommaren före värnpliktstjänstgöringens början — ett förhållande som utredningen anser även fortsättningsvis bör främjas. Inryckningen för underofficersuttagna värnpliktiga av detta slag bör därför förläggas till juni med utryckning i september påföljande år. Denna tidpunkt för inryckning ökar även möjligheterna till sneddning mellan utbildning till aktiv officer, reservofficersutbildning och utbildning till värnpliktig officer. Med inryckning i juni kommer en utbildning om 21 månaders längd till värnpliktig officer att innebära utryckning i april två år senare. Härigenom kommer fyra studieterminer att tas i anspråk för värnpliktsutbildningen. Detta är enligt utredningens mening icke önskvärt även om här gäller en utbildning, som genomgås efter frivilligt åtagande och till vilken tillströmningen hittills varit god. En förkortning av grundutbildningen till värnpliktig officer framstår därför som angelägen.

316 Av utredningen med ledning av det av marinchefen överlämnade materialet (jfr bilaga 11) gjorda beräkningar av behovet av erforderlig nettotid visar, att en förkortning av nämnt slag är möjlig att genomföra även vid flottan. Härvid har för officersutbildningen utöver tiden för underofficersutbildningen räknats med ca 300 nettoutbildningstimmar vid utbildning ombord. Detta motsvarar för officersutbildningen, på sätt framgår av det följande, en bruttoutbildningstid av ca 13 veckor (ca 90 dagar). Utredningen föreslår därjämte att nuvarande möjlighet till frivillig officersutbildning om 90 dagar för underofficersutbildade värnpliktiga sjökaptener bibehålls med hänsyn till det krigsorganisatoriska behovet. Bruttoutbildningstid gorier

för samtliga

kate-

Allmänna förutsättningar. Som tidigare framhållits har utredningen grundat sina beräkningar av erforderlig längd på utbildningstiden för sjötjänstgörande värnpliktiga bland annat på att följande förutsättningar skall föreligga. 1. Utbildningen ombord skall — för att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt — vara gemensam för hela värnpliktsbesättningen (d. v. s. påmönstrings- och avmönstringsdagar är gemensamma). 2. Den genomsnittliga nettoutbildningstiden beräknas omfatta, ombord 26 timmar per vecka och i land 39 timmar per vecka. 3. De värnpliktiga som bemannar fartyg rustade för sjöexpeditioner skall ej delta i fartygens s. k. årsöversyner vid örlogsvarv. Tid är ej heller beräknad för rustning eller avrustning av fartyg. Utredningen har förutsatt att dessa arbeten ombesörjs av bland andra värnpliktig depåpersonal.

4. Stampersonalens utbildning ombord som befäl utsträcks över längre tid än de värnpliktigas. 5. Stampersonalens sjötjänstutbildning till befäl bör, så långt detta är möjligt, samordnas med värnpliktsbesättningarnas på sådant sätt, att dubbelutbildning ombord undviks. Ledighet. Under sjötjänstgöring har fartygsbesättningarna begränsade möjligheter att besöka sina hem beroende på fartygens rörliga basering och det ombord tillämpade vaktsystemet i hamn. F ö r sjötjänstgörande värnpliktiga räkn a r utredningen därför med en ledighetsperiod om två sammanhängande veckor under den niomånadersperiod de normalt är ombordkommenderade. En sammanhängande ledighet om minst två veckor är också nödvändig dels för att bereda fartygens stambefäl möjlighet till semester och dels för att tillgodose fartygens behov av en stillaliggandeperiod för vissa rutinmässiga översynsarbeten, som måste utföras mellan de mer omfattande årsöversynerna. Ledigheten bör normalt ges under sommaren och med hänsyn till utbildningssystemets utformning lämpligen förläggas på tid mellan den 20 juni och den 20 juli. Utredningen räknar därjämte i samband med jul, nyår och trettondedagshelgen generellt såsom hittills med tolv dagars ledighet (1,5 vecka) för den värnpliktige. De värnpliktiga förutsätts härvid som hittills fördelade på två omgångar, varav först den ena och sedan den a n d r a ges ledighet medan den ombordvarande bedriver allmänmilitär utbildning, fullgör vakttjänst och utför underhållsarbeten. För de underofficersuttagna med flera värnpliktiga, som fullgör grundutbildning med 450 dagar, är de sex första månaderna normalt en skolperiod i land. Utredningen anser, att av pedagogiska skäl en veckas ledighet bör inlag-

317 gas ungefär i mitten av detta utbildningsskede. För vissa inryckningsomgångar underofficersuttagna värnpliktiga erfordras denna ledighet även för att vid flottans skolor i land skall kunna skapas utrymme för de föreslagna befälsövningarna i samband med krigsförbandsövningarna under hösten. Då de värnpliktiga vid flottan inrycker i omgångar fördelade över året, är en helt likformig fördelning av ledigheten svår att åstadkomma. Ledighet i samband med påsk, pingst, midsommar och allhelgonadagen kan i vissa fall innefattas i de angivna ledighetsperioderna. I andra fall behöver ledighetstid under nämnda helger ej ges eftersom denna

kommer att sammanfalla med in- eller utryckning. Utredningen räknar därför för flottans del ej med något bortfall av utbildningstid vid dessa helger. För de värnpliktiga F som inrycker omedelbart efter trettondedagshelgen och beräknas utrycka till jul samma år räknar utredningen med att julledigheten ingår i den beräknade tjänstgöringstiden, enär vissa av dessa värnpliktiga kan behöva kvarhållas över helgen för beredskapstjänst före utryckningen. Som generell grund för beräkning av ledighet föreslår utredningen för värnpliktiga F och G, samt för underbefälsuttagna värnpliktiga 24 dagar (3,5 veckor) och för underofficersuttagna med

Tabell 16:3. Erforderlig längd i bruttotid på grundutbildningen för värnpliktiga tjänst enligt värnpliktsutredningens beräkningar

i sjö-

Värnpliktskategori Vpl F, underVpl E och befälsuttagna flertalet vpl och vissa underofficers- underofficersuttagna vpl uttagna vpl (sjöbefäl)

Vpl G Utbildning m. m.

NettoNettoNettoBrutBrutBruttid tid tid totid (tim- totid (tim- totid (tim(veckor) mar) (veckor) mar) (veckor) mar) Utbildning i land vid örlogsskola

Allmänmilitär utbildning 255

6,5

6,5

6,5

6,5

18,0 1,0

Befattningsutbildning

Gemensam utbildning ombord

Summa

6,5

13,0

25,5

Allmänmilitär utbildning.. Befattningsutbildning

135 640 155

5,1 24,6 6,0 3,5

135 640 155

5,1 24,6 6,0 3,5

135 640 155

5,1 24,6 6,0 3,5

Summa

930 | 39,2

930 | 39,2

930 | 39,2

Totalsumma

1 185 | 45,7

1 440 | 52,2

1 885 | 64,7

Anm. Bruttotiden för utbildning har beräknats ur nettotiden, som omfattar ombord 26 timmar och i land 39 timmar per vecka. För officersuttagna värnpliktiga innebär utbildningen utöver underofficersutbildningen en bruttotid av i det närmaste 13 veckor. Beträffande i specialtjänst uttagna värnpliktiga hänvisas till kap. 29.

318 flera värnpliktiga som fullgör 450 dagars grundutbildning med 34 dagar. För officersuttagna värnpliktiga tillkommer 8 dagars ledighet i anslutning till officerskursen, d. v. s. sammanlagt 42 dagar. Sammanställning och förslag. Med angivna förutsättningar kan tidigare beräknat behov av nettoutbildningstid omräknas till bruttoutbildningstid för olika värnpliktskategorier. I tabell 16: 3 redovisas dels nettoutbildningstiden i timmar, dels däremot svarande bruttotid i veckor jämte ledighet för värnpliktiga i sjötjänst. Utredningen förslår, att de i tabell 1 6 : 3 angivna bruttotiderna omräknade till dagar och avrundade skall vara grundutbildningens längd för flottans värnpliktiga i sjötjänst (utom för i specialtjänst uttagna värnpliktiga). De omräknade och avrundade tiderna framgår av tabell 1 6 : 4 . Tabellen visar att, grundutbildningens längd för de flesta värn-

pliktskategorierna och särskilt de kategorier som innefattar många värnpliktiga enligt förslaget förkortas med två till tre månader. Förslag till en mindre förkortning i vissa fall av grundutbildningens längd för värnpliktiga med 364 dagar lång grundutbildning framläggs i det följande. 4. Grundutbildningens längd för värnpliktiga i flottans landförband En dryg tredjedel av flottans årskontingent värnpliktiga utbildas och tjänstgör helt inom flottans landförband. För huvuddelen av dessa värnpliktiga avser utbildningen och tjänstgöringen verksamhet i bas- och kustbevakningsförband. Nuvarande utbildning av dessa värnpliktiga omfattar i enlighet med de principer som beskrivits i närmast föregående kapitel först en grundläggande allmänmilitär utbildning och befatt-

Tabell 16: 4. Grundutbildningens längd för värnpliktiga tjänst1 enligt värnpliktsutredningens förslag

i sjö-

Utredningens förslag (i dagar)

Förändring i förhållande till nuvarande, för grundutbildning anslagen tid (i dagar)

Värnpliktiga i allmänhet: G F E

320 364 450

—74 —80

Underbefälsuttagna värnpliktiga

—80

Underofficersuttagna värnpliktiga: värnpliktiga som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen övriga

364 450

—30 ±20

Officersuttagna värnpliktiga. .

—90

Kategori

+ 6

Utom i specialtjänst uttagna värnpliktiga. 2 För vissa befattningar, nu besatta med i specialtjänst uttagna värnpliktiga uppkommer en minskning med ca —22 dagar.

319 ningsutbildning i land (yrkesutbildning) i likhet med vad fallet är för de .sjötjänstgörande värnpliktiga. Den därpå följande praktiska utbildningen i bastjänst äger vad beträffar markstridsutbildningen för ett mindre antal värnpliktiga rum vid flottans basförsvarsskola. För tekniska befattningar i bastjänst, vilka utgör flertalet befattningar, sker den praktiska utbildningen vid örlogsbas, torpedbåtslag eller vapenförråd. Den praktiska utbildningen äger för värnpliktiga i kustbevakningstjänst rum vid i fred rustade kustradarstationer och utgör samtidigt del av där bedriven radarövervakning och samövning med sjöstridskrafter. Enligt utredningens beräkningar motsvarar behovet av tid för grundläggande allmänmilitär utbildning och yrkesutbildning för den övervägande delen landtjänstgörande värnpliktiga vad som gäller för de sjötjänstgörande värnpliktiga. Tiden för sådan utbildning bör därför för de landtjänstgörande värnpliktiga vara samma som för de värnpliktiga som skall tjänstgöra ombord. Den praktiska utbildning som följer på de första veckornas inledande utbildning måste, såvitt utredningen kunnat finna, i hög grad präglas av att verksamheten i allmänhet måste bedrivas utan större växlingar under året av den personella styrkan. Verksamheten vid landförbanden är nämligen erforderlig bland annat för att sjöstridskrafterna skall kunna bedriva utbildning kontinuerligt under året och för att viss insatsberedskap — häri inbegripet viss övervakning — skall kunna upprätthållas. För de värnpliktiga vid dessa förband kommer av denna anledning tjänstgöringen att omfatta, förutom fortsatt utbildning av dem själva, i betydande utsträckning verksamhet som ytterst syftar till att fortlöpande upprätthålla fredsorganisationens beredskap i olika

hänseenden. De uppgifter i vilka de värnpliktiga placeras under den praktiska utbildningen är i stor utsträckning bestämda av organisatoriska förhållanden som ligger utanför den egentliga utbildningsverksamheten och närmast avser möjliggöra en produktionsvolym och som därför icke av värnpliktsutredningen kunnat bedömas. I organisatoriskt hänseende har utredningen med hänsyn härtill på de flesta p u n k t e r funnit sig böra betrakta gällande organisation som en för utredningen given utgångspunkt för dess överväganden rörande utbildningen. Utredningen h a r övervägt huruvida värnpliktiga avsedda för landförbanden borde ges annan längd på grundutbildningen än de sjötjänstgörande värnpliktiga. De längder för grundutbildningen, vilka utredningen föreslagit för de sjötjänstgörande, synes emellertid, med ungefär nuvarande antal värnpliktiga i landorganisationen, ge möjlighet att täcka det bedömda behovet av personal för att driva verksamheten. Härtill kommer att en olikhet beträffande grundutbildningens längd mellan värnpliktiga för landtjänst och för sjötjänst skulle medföra betydande organisatoriska svårigheter vid utbildningen. Flottans starkt centraliserade skolutbildning ävensom behovet av att ur samma inryckningsomgång och yrkesgren efter urval under utbildningen dels kunna fördela värnpliktiga såväl till tjänst ombord som i land, dels kunna utbyta personal mellan fartyg och landförband gör det angeläget att tillämpa likformiga p r i n c i p e r för bestämmande av grundutbildningens längd för de två värnpliktsgrupperna. Utredningen föreslår därför, att för värnpliktiga i landtjänst vid flottan grundutbildningens längd bestämmes efter samma principer som för huvuddelen av flottans värnpliktiga, de sjötjänstgörande.

320 När det gäller att, inom den ram som perioden för praktisk utbildning ger, bedriva egentlig utbildning av de värnpliktiga vill värnpliktsutredningen understryka betydelsen av att en målmedveten stegring av utbildningsnivån för de värnpliktiga eftersträvas. Så har, enligt vad utredningen funnit, hittills icke alltid skett. Ytterligare synpunkter på befälsutbildningens innehåll och betydelse för verksamheten vid dessa förband lämnas i punkten 7.

Bemanningsgruppernas der året

inpassning

un-

Utredningen har som framgår av det föregående funnit att utbildningstiden ombord med samlad besättning bör vara ca nio månader. Denna tid blir en utgångspunkt vid bedömning av olika alternativ för inpassningen av utbildningen under året. Utredningen har funnit sig böra närmare studera fyra alternativ (A—D). Dessa har som hypotetiska påmönstringsdagar den 1 januari, den 1 april, den 1 juli och den 1 oktober. Med hänsyn till kapaciteten på flottans skolor i land och kraven på insatsberedskap måste minst två av alternativen väljas. Alternativen åskådliggörs i bild 16:5. Valet av alternativ bör ske under beaktande av att utbildningen skall kunna bedrivas ändamålsenligt, att utbildningen kan anpassas till det civila studieåret och till stampersonalens utbildning, att behovet av insatsberedskap och särskild verksamhet — isbrytning och sjömätning — kan tillgodoses samt att utrymme erhålls för repetitionsutbildning. Utbildningens ändamålsenliga bedrivande. Den med hänsyn till isen och de allmänna väderleksförhållandena till

5. Grundutbildningens inpassning under året Bemanningsgruppen. För att dagen för påmönstring skall kunna bli gemensam för de värnpliktiga i en fartygsbesättning, erfordras att värnpliktskategorierna inrycker vid olika tidpunkter beroende av de växlande behoven av utbildningstid i land. Värnpliktiga med olika inryckningstider men avsedda att under samma tid utbildas ombord på ett och samma fartyg eller grupp av fartyg anses tillhöra samma bemanningsgrupp. De värnpliktiga bör enligt utredningens mening principiellt inordnas i en bemanningsgrupp på sätt framgår av bild 1 6 : 4 .

Bild 16:4. Inordnande av de värnpliktiga vid flottan i bemanningsgrupp enligt av värnpliktsutredningen förordad princip

KATEGORI

VÄRNPLIKTIGA

UTB LDNIN6 Gemensamt ombord

1 Idnd \y%

G

VÄRNPLIKTIGA F, UNDER BEFÄLSUTTAGNA OCH UN0EROFFICERSUTTA&ET SJÖBEFÄL

VÄRNPLIKTI&A E, UNDER0fFlCERSUTTA6NA(UT0M SJÖBEFÄL)

3 6

Anm. Siffrorna i figuren anger utbildningens längd i månader.

• .

H

,

€?.-'

j

'i

.- .:,

321 Bild 16:5. Alternativ för inpassning under året av flottans grundutbildning

ALTERNATIV A B C D

AR Z

AR 1 30/q

'/i •

.•.'•'-

1 31/11

YL

I

yi

r~

. • • ; / ' • "

•'•'"•'

Vw

sjöss lämpligaste tiden för utbildning ombord är tiden april—december. Den grundläggande utbildningen i land kan då bedrivas helt under vintern och fartygsbesättningarna påmönstrar vid islossningen. Svårighetsgraden vid utbildningen ombord kan då stegras på ett naturligt sätt från vårens och sommarens normalt vackra väder till höstens mörker och stormar. Den avslutande utbildningen kan därvid bedrivas under förhållanden, som ställer stora krav på såväl personal som materiel och inom skärgårds- och vattenområden, fria från is eller omfattande småbåtstrafik. Alternativet B ä r därför det ur utbildningssynpunkt mest förmånliga. Vissa mindre och isberoende fartygstyper är helt hänvisade till detta alternativ om deras utbildning skall kunna bedrivas rationellt. Det ur utbildningssynpunkt därnäst förmånligaste alternativet är A, som medför att den grundläggande utbildningen i land och även ombord förläggs till vinterhalvåret. Fartygen kommer under isperioden att i viss utsträckning tvingas ligga stilla, vilket dock ej nämnvärt bedöms påverka den art av grundläggande utbildning, som då kan bedrivas ombord, under förutsättning att fartygen h a r förmåga att förflytta sig i bruten isränna. Vid islossningen beräknas fartygen ha en utbildningsstandard som möjliggör en snabb stegring av utbild21—514534

ombord

3y 3 1

..,,, f% i

ningskurvan under övningar till sjöss. September månad ger möjligheter till tillämpade övningar under lämpliga väderleksförhållanden och från omfattande småbåtstrafik normalt fria skärgårdar och vattenområden. I alternativen C och D infaller isperioden mot utbildningstidens slut vilket medför att tillämpade övningar under gång med deltagande av alla fartygstyper försvåras eller helt omöjliggörs. Dessa alternativ är därför olämpliga ur utbildningssynpunkt. Undantag härifrån utgör det fartyg, som gör vinterlångresa och därigenom bereds tillfälle att öva i isfria vatten. Lämpligaste bemanningsalternativ för långresefartyg är C. Utrymme för och samverkan vid krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövningar bör förläggas till den tid på året då största utbyte av övningarna nås. Den lämpligaste tiden är härvid hösten, då såväl väderleks- som mörkerförhållanden och »rena» skärgårdar underlättar anordnandet av realistiska tillämpningsövningar. För att möjliggöra exempelvis dubbelsidiga övningar bör fartygsförband bemannade ur åldersklassen och med tillräcklig utbildningsstandard samtidigt finnas disponibla. Alternativet A ger erforderligt utrymme ur belastningssynpunkt för krigsförbandsövningar på hösten. Alternativet B medger att vissa fartygsförband bemannade med

322 värnpliktiga under grundutbildning kan stå till förfogande för samövningar med krigsförbanden under fjärde kvartalet. Den aktiva personalens utbildning. Utbildningen för den aktiva personalen vid flottan bör med smärre justeringar kunna anpassas till alternativen A och B samt, i samband med vinterlångresa, till alternativet C. Alternativet C är i övrigt olämpligt liksom också alternativet D. Insatsberedskap och särskild verksamhet. Det har ansetts att kraven på insatsberedskap för stridsfartyg och vissa kustbevakningsförband vid flottan måste kunna tillgodoses under hela året. Kraven på beredskap vid flottan är störst under den normalt isfria perioden, d. v. s. tiden april—december. För att dessa krav skall kunna tillgodoses erfordras att vissa förband redan vid islossningen har nått sådan utbildningsstandard att de kan bedömas som insatsberedda. För att med nio månaders sjötjänstgöring kunna upprätthålla kontinuerlig insatsberedskap under den isfria perioden av året erfordras därför en kombination av alternativen A och B, d. v. s. vissa fartyg och landförband bör bemannas enligt alternativet A, andra enligt alternativet B. Skall också isperioden helt kunna beredskapstäckas av fartyg och landförbänd under grundutbildning erfordras dessutom att vissa besättningar utbildas enligt alternativet C. F ö r isbrytarnas besättningar är alternativet D lämpligast och för sjömätningsfartygen alternativet B. Anpassning till civila studier. Utredningen har i annat sammanhang utgått ifrån att tiden den 1 juni—den 1 september är fri från civila studier, och följaktligen kan disponeras för värnpliktsutbildning men att därutöver i vissa fall den militära grundutbildningen kan utsträckas till den 15 september.

Alternativet A utgör därvid det för samtliga värnpliktskategorier förmånligaste alternativet eftersom endast två studieterminer behöver ianspråktas för militär grundutbildning. Förutsättningen härför är dock att utbildningen ombord förläggs så att utryckning kan äga rum senast den 15 september. Detta skulle i sin tur medföra påmönstring före jul (den 15 december). Starka skäl talar för en förskjutning åt andra hållet, d. v. s. till utryckning omkring den 15 oktober, eftersom möjligheten att genomföra avslutande övningar under försvårande väderleksförhållanden och med »rena» skärgårdar annars äventyras. Påmönstring omedelbart före jul medför även uppenbara nackdelar. Utredningen anser sig dock av studiesociala skäl icke kunna förorda senare utryckning än den 15 september. Alternativen B och D medför ett studietidsbortfall av två terminer för huvuddelen av de värnpliktiga och av tre terminer för de underofficersuttagna värnpliktiga. Alternativet C är det ur de civila studiernas synpunkt minst fördelaktiga genom att studietidsbortfallet endast för värnpliktiga G kan begränsas till två terminer, varvid dessutom måste förutsättas att dessa värnpliktiga rycker in tidigast den 1 juni. För övriga värnpliktiga blir studietidsbortfallet två och en halv till tre terminer. Hänsyn till arbetsmarknaden. Ur arbetsmarknadens synpunkt är framför allt angeläget att undvika att grundutbildningen avslutas under m å n a d e r n a december, januari och februari. Ur denna synpunkt framstår därför alternativet B som olämpligt. Övriga alternativ torde i huvudsak få anses som lämpliga även om vissa olikheter härvidlag föreligger alternativen emellan. Sammanfattning och förslag. De olika alternativens lämplighet med hänsyn till

323 Tabell 16:5. Sammanställning av olika alternativ för inpassningen under året av grundutbildningen vid flottan med avseende på alternativens lämplighet i olika avseenden Avseende

Alt. A omkring 1/1—30/9

Alt. B omkring 1/4—31/12

Alt. C omkring 1/7—31/3

Alt. D omkring 1/10—30/6

Lämplighet för utbildning ombord a) Hemmafarvatten

godtagbart

mycket lämpligt olämpligt

olämpligt

olämpligt

mycket lämpligt

olämpligt

lämpligt lämpligt mycket lämpligt olämpligt

godtagbart olämpligt godtagbart

olämpligt olämpligt olämpligt

olämpligt

lämpligt godtagbart

olämpligt mindre lämpligt lämpligt

mycket lämpligt olämpligt godtagbart

b) Vinterlångresa

olämpligt

Utrymme för och samverkan vid lämpligt krigsförbandsövningar Den aktiva personalens utbildning.. lämpligt lämpligt Insatsberedskap Isbrytning Sjömätning Anpassning till civila studier Hänsyn till arbetsmarknaden

olämpligt godtagbart mycket lämpligt lämpligt

de faktorer som främst bör beaktas vid grundutbildningens inpassning har sammanställts i tabell 16: 5. Utredningen h a r funnit, att de skilda slag av verksamhet som bedrivs vid flottan samt kraven på kontinuerlig insatsberedskap av fartyg och vissa landförband medför att samtliga angivna fyra alternativa inpassningar under året erfordras. Alternativens lämplighet och betydelse varierar dock avsevärt. Alternativen A och B är de ur utbildningsoch beredskapssynpunkt förmånligaste och väger därvid relativt jämnt dock med en lätt övervikt för alternativet B. Alternativen G och D innefattar främst för beredskap och särskild verksamhet erforderliga kompletteringar och stödfunktioner. Utredningen föreslår under åberopande av det anförda, att alternativen A och B väljs för den verksamhet som avser utbildning av personal för krigsorganisationens behov med ungefär lika fördelning av personal till vardera alter-

olämpligt

lämpligt

nativet medan alternativen C och D begränsas till att omfatta endast den personal som oundgängligen erfordras för att upprätthålla kontinuerlig beredskap och särskild verksamhet vid flottan. Mot alternativen svarande bemanningsgrupper benämns i det följande med motsvarande bokstäver, A, B, C och D. Bemanningsgruppen D, som avses endast för isbrytarbesättningarna, intar härvid en särställning på grund av att den blir förhållandevis liten och sysselsatt i uppgifter som har ringa samband med övrig verksamhet inom flottan.

Bemanningsgruppernas varandra

anpassning

till

Ovan angivna alternativ för grundutbildningens inpassning under året motsvaras av bemanningsgrupper, som i sin tur måste anpassas till varandra för att ernå kontinuitet i fartygsrustningar och ge möjligheter till samövningar med så stor del av ålderklassen som möjligt.

324 Sjöexpeditionen. Utredningen har funnit, att den förkortning av utbildningstiden ombord från i runt tal elva till nio månader som föreslagits för de värnpliktiga icke kan tillämpas i fråga om befattningsutbildningen av flottans aktiva befäl. Den normala tiden för utbildning ombord av förbandschefer, fartygschefer, tjänstegrenschefer med flera stambefäl är nu tolv månader. Denna tid har ansetts vara för kort och helst böra fördubblas. Så h a r redan skett för vissa viktigare befattningar ombord. En allmän övergång till tvåårskommenderingar är olämplig, eftersom nuvarande system för utbildning av aktiva officerare bringas ur balans och måste omformas så att endast vissa sjöofficerare utbildas i sjötjänst. En ur såväl utbildnings- som kommenderingssynpunkt lämplig allmän tid för befattningsutbildning ombord av stambefäl bedöms vara ett och ett halvt år. För att för flottans aktiva befäl kunna åstadkomma kontinuerliga sjökommenderingar som är längre än nio månader måste sjötjänstperioderna därför innefatta minst två bemanningsgrupper för värnpliktig personal. Med hänsyn till att bemanningsgrupperna A och B är de ur utbildningssynpunkt

lämpligaste kan de alternativa kombinationer tänkas, som framgår av bild 16: 6. Alternativen 1 och 2 innebär, att tiden för sjökommendering blir ett och tre kvarts år. Under ett kvartal h a r dock fartygen normalt ej fullständig värnpliktsbemanning ur åldersklassen utan avses för repetitionsutbildning och årsöversyn vid örlogsvarv. Sjötjänstgöringen för fartygens aktiva befäl får härigenom ett ur utbildnings- och kommenderingssynpunkt olämpligt avbrott. Härtill kommer att påmönstringstiden i alternativet 1 och avmönstringstiden i alternativet 2 är förlagda till nyåret, som ur kommenderingssynpunkt för den aktiva personalen är mindre lämpligt med hänsyn till att denna tid ej är synkroniserad med andra verksamhetsområden vid flottan, främst skolutbildningen i land. överges systemet med ettårskommenderingar ombord för flottans värnpliktiga, torde därför kontinuitet i det aktiva befälets utbildning ombord bäst nås om två bemanningsgrupper kopplas ihop på sätt som angivits såsom alternativ 3. Härigenom vinnes att sjötjänstgöringen, som då blir ett och ett halvt år, till sin helhet blir effektiv utbildningstid. Påmönstringen för den aktiva personalen kan ske på våren och avmönstring på-

Bild 16:6. Alternativ för kombination av bemanningsgrupper och gruppernas anpassning i förhållande till varandra under utbildningen ombord

ÄR1

ALTERNATIV

AR 2 30/q

'/l

A

1 I

B

/4 I

A

*\ '12

VA

30ft

Vi

I

B ;.. 30/c,

)'i B

Anm. A och B anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

a/i;

V4 | A

325 följande höst, vilket innebär en lämplig kommenderingsföljd som även möjliggör utbildning under alla slags klimatförhållanden. Utredningen finner för sin del fördelarna med alternativet 3 vara sådana att utbildningssystemet för det enskilda fartyget bör grundas på detta alternativ. Utredningen benämner de två kombinerade bemanningsgrupperna (B—A) för en sjöexpedition. Sjöexpeditionens syfte bör vara att utbilda en krigsplaceringsbar besättning jämte personalreserv. Krigsbesättningen bör därvid sammansättas av på fartyget utbildat aktivt befäl samt för krigsplacering lämpliga värnpliktiga, valda ur sjöexpeditionens två bemanningsgrupper. Att sammansätta krigsbesättningen av värnpliktiga ur två bemanningsgrupper är också nödvändigt av andra skäl som redovisas i nästföljande kapitel. För att nå önskvärd likformighet i flottans utbildningssystem år från år bör varje vår fartyg av olika typer rustas för sjöexpedition i ungefär samma omfattning. Till följd härav kommer under delar av året två expeditioner att löpa samtidigt på sätt framgår av bild 16:7. Genom att sjöexpeditionerna påbörjas varje år i april kommer antalet fullbemannade fartyg att under sommarhalvåret vara dubbelt så stort som under vinterhalvåret. Utrymme för repetitionsutbildning skapas härigenom under fjärde kvartalet samtidigt som under Bild 16: 7. Inpassning

isperioden en naturlig minskning av antalet för grundutbildning fullbemannade fartyg ernås. De rustade stridsfartyg, som vintertid ej är fullbemannade för grundutbildning föreslås depåförläggas med reducerade besättningar och därvid utnyttjas för repetitionsutbildning samt genomgå översyn vid örlogsvarv. Deras besättningar bör hämtas ur bemanningsgruppen C. Att nämnda fartyg depåförläggs är nödvändigt för att genomföra den av utredningen föreslagna utbildningsordningen. Utredningen benämner detta ovillkorlig depåförläggning. Kontinuerlig bemanning. Vissa trängfartyg och landförband måste vara rustade under hela året, bland annat för att underhålla stridsfartygen och för att upprätthålla insatsberedskapen. Även kadettfartyg som avses för såväl vinterlångresa som för fortsatta övningar under påföljande sommar måste vara rustade kontinuerligt. Grundutbildningssystemet bör därför även medge kontinuerlig värnpliktsbemanning ur flera bemanningsgrupper för att en jämn långsiktig personaltillgång skall kunna åstadkommas vid vissa förbandstyper. Utnyttjas endast två bemanningsgrupper härför blir personaltillgången vid aktuella förband ojämn. Tas personalen exempelvis ur bemanningsgrupperna A och B blir personaltillgången sommartid dubbelt så stor som under vintern. Bemanningsluckan under vintern kan dock fyllas genom att personal ur be-

av flera sjöexpeditioner i förhållande till varandra

ART

AR 3

Ml

/±

50/ q

2*\

Vt

Ä

Vi

326 Bild 16: 8. System för kontinuerlig bemanning av ett fartyg med successiv personalomsättning. Besättning på ett fartyg samtidigt ur två bemanningsgrupper

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör. manningsgruppen G under ca ett halvt år utnyttjas enligt exempel i bild 16: 8. Härvid kommer bemanningen att successivt under ett år omsättas med hälften av den värnpliktiga personalen (varannan befattning) den 1 januari, den 1 april och den 1 oktober. Detta innebär att för varje kontinuerligt tillsatt befattning måste räknas med li/i värnpliktig per år. För vissa förband kan bemanningscykeln i stället planeras för en tvåårsperiod genom att hela bemanningen (besättningen) byts två gånger under tvåårsperioden, den 1 oktober första året och den 1 april andra året. Den måste då successivt tas ur i ordning bemanningsgrupperna A, G och B på sätt framgår av bild 16: 9. Även i detta fall måste räknas med IV2 värnpliktig per år och befattning. De här angivna bemanningsprinciperna går icke att kombinera. Det bör därför observeras att för ett förband som under längre tid är kontinuerligt rustat måste fastställas den ena eller den andra bemanningsprincipen. Den först angivna principen torde lämpa sig bäst för

landförband och den senare för fartyg. Samövningar. De nu under höstarna marinkommandovis anordnade krigsövningarna ger möjlighet till samövning mellan rustade fartyg, krigsbaser, kustbevakningsförband och kustartilleristridskrafter, och utgör därvid för flottans del grundutbildningens tillämpningsperiod. Genom grundutbildningens avkortning och införandet av krigsförbandsövningar kommer krigsövningarna att övergå till att bli krigsförbandsvisa repetitionsövningar. Behovet av att redan under grundutbildningen viss tid samöva så många av marinens stridsfunktioner som möjligt i förband, som likna de i krigsorganisationen ingående, kvarstår dock. En övningsperiod under vilken grundläggande krigsförbandsutbildning kan genomföras med hela åldersklassen måste därför skapas i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som angivits i kapitel 9. Behovet av utbildning ombord (eller i landförband) utgör ca nio månader. Om bemanningsgrupperna A, B och G inplaceras under året på sätt som framgår av bild 16: 10 kommer delar av den-

Bild 16:9. System för kontinuerlig bemanning av ett fartyg när hela personalen omsattes samtidigt. Besättning ur en bemanningsgrupp

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

327 na utbildning att sammanfalla för samtliga tre bemanningsgrupper. Detta sker u n d e r tiden den 1 juli—den 1 oktober. Härigenom h a r skapats en bemanningssituation, som möjliggör att utbildningsverksamheten under denna period kan utökas och omfatta fler förband än eljest under året. Enligt utredningens mening bör bemanningsgruppen C under denna tid i möjlig utsträckning utbildas vid tillfälligt rustade bas- och kustbevakningsförband. Härigenom kan tillämpad utbildning med större delen av flottans inneliggande åldersklass genomföras under delar av tredje kvartalet, vilket för flottans utbildning är en lämplig tid av året. Tiden sammanfaller även med den för kustartilleriet i det följande föreslagna GKU-perioden, vilket möjliggör samövningar med förband ur hela marinen under denna period. Till skillnad från vad som föreslagits för exempelvis armén kommer dock tillämpningsperioden icke att ha karaktär av slutövning annat än för bemanningsgruppen A.

utbildningen. Utredningens förslag innebär att denna omskolning underlättas genom angiven utbildning i bas- och kustbevakningstjänst för bemanningsgruppen G redan under grundutbildningen. Det värnpliktiga befälet till dessa förband föreslås inordnad i bemanningsgruppen A. Härigenom kan de beredas tillfälle att som avslutning på sin grundutbildning under tredje kvartalet delta i tillämpningsutbildning med basoch kustbevakningsförband som liknar de i krigsorganisationen ingående. De värnpliktiga i bemanningsgrupp C utgör under denna utbildning övningstrupp för det värnpliktiga befälet, varför särskild övningstrupp icke behöver organiseras vid flottan. Åtgärden bedöms därför vara av betydelse för en rationell personalomsättning inom flottan. S amman fattn ing De synpunkter som utredningen hittills anfört i detta kapitel h a r varit generella och förutsatt en inpassning av bemanningsgrupperna under året som varit bunden till jämna kvartal. Med hänsyn till bland annat större helger samt den studiesociala anpassningen, är emellertid vissa förskjutningar över kvartalsgränserna nödvändiga. Dessa förskjutningar fordrar i sin tur en samman-

De meniga i krigsorganisationens basoch kustbevakningsförband utgörs till största delen av värnpliktiga, som efter grundutbildningens slut omskolas härtill från sjötjänst. Det värnpliktiga befälet till dessa förband utbildas däremot i stor utsträckning redan under grund-

0 Bild 16:10. Inplaceringen av samöuningsperioden i utbildningsgången för den värnpliktige i det för flottan föreslagna grundutbildningssystemet

/L_

_ ^i

/7

Vio

Vj

I

4 I

H A M

•HHRBIB

f ' .

• cl

I Samö vni ngs per i cxl

Anm. A, B och C anger den bemanningsgrupp de värnpliktiga tillhör.

328 jämkning mellan bemanningsgrupperna för att ernå kontinuitet och undvika dubbelbeläggning av värnpliktiga. Dessa åtgärder behandlas i nästföljande punkt. Inpassningen under året av utbildningen till värnpliktig officer behandlas i punkten 7.

6. Grundutbildningssystemets konstruktion

Allmän uppbyggnad Flottans grundutbildningssystem är enligt utredningens förslag uppbyggt av tre bemanningsgrupper för år (A, B och C). Varje bemanningsgrupp har tre inryckningsomgångar. Antalet inryckningsomgångar för å r blir härigenom nio. Bemanningsgrupperna är, som framgår av det tidigare anförda, inpassade under året under hänsynstagande till studiesociala förhållanden, kraven på erforderlig kontinuitet i insatsberedskap och annan verksamhet, samt möjligheterna att bedriva grundläggande övningar i förband. Utbildningsbesättningar för flertalet stridsfartyg sammansatte som framgår av det tidigare anförda u r bemanningsgrupperna A och B, varvid bemanningsgrupperna kombineras till en sjöexpedition i ordning B—A. Expeditionen har föreslagits omfatta omkring ett och ett halvt år, eller schematiskt tiden den 1 april ett år till den 30 september påföljande år. Utredningen vill nu precisera nämnda tid till att avse tiden omkring den 15 april ett år till den 15 september påföljande år. De båda värnpliktsbesättningarna under expeditionen kommer härigenom att skiftas omkring den 20 december. Det aktiva befälet förutsätts kvarstå ombord under hela expeditionen. Fartyg som genom att de är starkt isberoende icke kan bedriva utbildning ombord under första kvartalet bör erhålla besättningar enbart ur bemannings-

gruppen B. Hit räknar utredningen i första h a n d motortorpedbåtar, vissa minsvepare och sjömätningsfartyg. Dessa fartyg är således icke rustade för 18 månaders sjöexpedition utan endast för verksamhet under halva denna tid, vilket även motiveras av att befälet på dessa fartyg främst utgörs av värnpliktiga som icke är aktuella för tjänstgöring ombord under så lång tid som 18 månader. Vintertid ovillkorligt depåförlagda fartyg samt fartyg avsedda för vinterlångresa med officersaspiranter och befälselever erhåller besättningar ur bemanningsgruppen G. Genom den föreslagna bemanningsgruppen C sker under tiden den 20 juli —den 15 september en tillfällig ökning av antalet värnpliktiga under tillämpad utbildning. Under denna tid möjliggörs därför tillfällig rustning av bas- och kustbevakningsförband och därigenom övningar under krigsliknande förhållanden med så många värnpliktiga och så stora delar av flottan som möjligt. Dessa samövningar utgör en ersättning för de marina krigsövningar, vilka nu bedrivs som en del av grundutbildningen, men som vid införandet av repetitionsövningar vid flottan övergår att bli krigsförbandsövningar. Fördelningen av de värnpliktiga på inryckningsomgångar m. m. enligt utredningens förslag framgår av bild 16: 11. Ytterligare synpunkter härpå lämnas i den fortsatta redogörelsen. Bemanningsgrupper gångar

och

inryckningsom-

Utryckningen för bemanningsgruppen A h a r utredningen — som framgår av det tidigare anförda — föreslagit skola ske senast den 15 september. Härav följer att inryckning för underofficersuttagna värnpliktiga kommer att äga r u m omkring den 20 juni föregående år, för värnpliktiga F omkring den 15 septem-

329 Biild 16: 11. Fördelning av de värnpliktiga vid flottan på inryckningsomgångar pliktsutredningens förslag

AR 3

AR 2.

KATEGORI

ty?*A

VÄRNPLIKTIGA I ALLMÄNHET

tyi vA

SAMT UNDERBEFÄLS- OCH VISSA UNDEROFFICERSUTTAGNA (VISST SJÖBEFÄL) VÄRNPLIKTIGA l A L L MÄNHET

m. m. enligt vårn-

lö/j Vfi

C

SAMT FLERTALET UNDEROFflCERSUTTAGNA

V/9 *M

(EJ SJÖBEFÄL) 0FFICERSUTTA6NA VÄRNPLIKTI6A

v

VÄRNPLIKTIGA I A L L MÄNHET SAMT UNDERBEFÄL5-OCH VISSA UNDEROFFICERSUTTAGNA (VISST SJÖBEFÄL)

1A ?A

*>Ay* "/TI

7/1

wy*lVrL 7A

äirni

y>

VÄRNPLIKTIGA l A L L MÄNHET

E

SAMT FLERTALET UNOEROFFICF-RSUTTA&NA (EJ SJÖBEFÄL}

u V<\ n/s:Vs™h /ri

VÄRNPLIKTIGA l ALLMÄNHET

7/4

SAMT UNDERBEFÄL5-OCH VISSA UNDEROFFICERS- . UTTAGNA (VISST SJÖBEFÄL)

I D / ? »sfr

VÄRNPLIKTIGA I A L L MÄNHET

lö/j

E

llH

JU

TT/s

3 SAMT FLERTALET UNDEROFFICERSUTTAGNA (EJ SJÖBEFÄL)

1S/l l%

1/8

VÄRNPLIKTIGA I A L L MÄNHET SAMT UNDERBEFÄLS-OCH VISSA UNDEROFFICERSUTTAGNA (VISST SJÖBEFÄL)

1/6

15/3

V6

UTBILDNIN6 VID ÖRL06SSKOLA

TILLÄHPAO 0TBILDNIN6 OMBORD ELLER VID LANDFÖRBAND = UTOM SAMÖVNlN&SPERIOD „

: SAMÖVNINGSPERIOD

I detta antal har inräknats handräckningsvärnpliktiga. I detta antal har inräknats även värnpliktiga uttagna i specialtjänst. Alternativ för utbildning till värnpliktig officer. Anm. För underofficersuttagna värnpliktiga i annan tjänst än teknisk, samt för värnpliktiga uttagna till specialtjänst skiljer sig utbildningsgången något mot den i tabellen angivna. 2 3

330 ber och för värnpliktiga G omkring den 1 november. Påmönstringsdag blir omkring den 20 december; den måste anpassas till utryckningsdagen för bemanningsgruppen B. Utredningen föreslår, att till bemanningsgruppen A hänföres det övervägande antalet underofficersuttagna värnpliktiga i däcks-, bas- och kustbevakningstjänst jämte kryptotekniker, samt flertalet för flottans landförband i krig underbefälsuttagna värnpliktiga. Åtgärden är dels betingad av studiesociala hänsyn, då dessa värnpliktiga till övervägande delen beräknas i framtiden vara gymnasieutbildade, dels av pedagogiska skäl då utbildningen bör utmynna i de för åldersklassen gemensamma övningarna under tiden omkring den 20 juli till den 15 september. Undantag från denna regel är bland annat värnpliktiga attack- och röj dykare, som av hänsyn till isförhållandena bör hänföras till bemanningsgruppen B. Utryckningen för bemanningsgruppen B h a r som framgår av det tidigare anförda föreslagits skola ske omedelbart före jul eller omkring den 20 december. Inryckning för underofficersuttagna värnpliktiga i denna bemanningsgrupp bör härvid ske omkring den 25 september föregående år och beräknas kunna inpassas, så att den ligger efter befälsövningarnas slut i samband med höstens krigsförbandsövningar. Beträffande underofficersuttagna värnpliktiga blir utbildningen härvid oförmånligt inpassad under året för sådana värnpliktiga som efter grundutbildningens slut skall bedriva högre studier. Till denna inryckningsomgång förutsattes därför främst föras sådana underofficersuttagna värnpliktiga som redan avslutat sina studier vid tekniskt gymnasium enligt den fyraåriga studiegången. För underbefälslämpliga värnpliktiga

och värnpliktiga F med normalt 364 dagars grundutbildning bör denna påbörjas snarast efter nyår, d. v. s. normalt omedelbart efter trettondedagen. Dessa värnpliktigas tjänstgöringstid bör kunna förkortas till omkring 350 dagar med utryckning strax före jul, i den mån de ej tas i anspråk för särskild beredskapstjänst under jul- eller nyårshelgerna vid grundutbildningens slut. — Utryckning strax före jul kan för vissa värnpliktiga innebära en social olägenhet, orsakad av svårigheterna att erhålla ny anställning dagarna före jul. Ifrågavarande svårigheter torde i en del fall kunna föreligga till och med trettondedagen. Delvis motverkas olägenheterna genom att till den värnpliktige numera utgår ett utryckningsbidrag om 200 kr. Detta bidrag torde emellertid vara för litet för att ensamt kunna trygga den värnpliktiges försörjning till och med trettondedagen. — Praktiskt synes nämnda förkortning av grundutbildningen till 350 dagar med hänsyn härtill böra genomföras på följande sätt. Den värnpliktige inkallas till 364 dagars grundutbildning. Han meddelas vid inkallelsen att han kan komma att beredas möjlighet att, efter frivilligt åtagande, avsluta sin grundutbildning redan före jul och att slutligt besked om möjligheten härtill skall lämnas honom tre månader före tidigaste utryckningstidpunkt. Värnpliktiga G kommer att inrycka i början av februari och utrycka efter helt fullgjord tjänstgöringsskyldighet strax före jul. — Också för sådana värnpliktiga kan individuella behov föreligga av att få tjänstgöra över jul och nyår. Detta kan emellertid icke ske inom ramen för den enligt värnpliktslagen ålagda skyldigheten —- som fallet var för nyssnämnda värnpliktiga F — utan måste ske i form av i egentlig mening frivillig tjänstgöring. Utredningen före-

331 slår därför att värnpliktig som skall utr y c k a från helt fullgjord grundutbildning kort före jul skall ges möjlighet att fullgöra frivillig tjänstgöring med oförändrade värnpliktsförmåner utom utbildningspremier längst till den 10 januari påföljande år. En förutsättning härför är att den värnpliktige under denna tid också faktiskt tjänstgör. Lämpliga arbetsuppgifter h ä r u n d e r synes vara vakttjänst, tjänstgöring i beredskapsstyrka eller arbete inom stabs- och förvaltningstjänsten, ö p p n a s på föreslaget sätt •en möjlighet till frivillig tjänstgöring, förutsätter utredningen att de värnpliktiga blir upplysta härom. Utredningen r ä k n a r med att de kostnader, som föranleds av dylik frivillig tjänstgöring, kommer att bli tämligen små. Utryckningen för bemanningsgruppen C bör bestämmas med beaktande av dels när påsken infaller, dels när bemanningsgruppen B skall påmönstra och beräknas normalt äga rum någon gång under tiden den 7—den 15 april. De underofficersuttagna värnpliktiga i bemanningsgruppen C påbörjar sin grundutbildning i mitten av januari. Värnpliktiga F och underbefälslämpl:ga värnpliktiga inrycker i början av april och värnpliktiga G omkring den 1 juni. Av de värnpliktiga avsedda för isbrytirtjänst föreslås värnpliktiga F få samma inryckningsdag, den 1 juni, som \ärnpliktiga G i bemanningsgruppen G. henna ordning är önskvärd därför att ce den 1 juni inryckande främst bör utgöras av sjömanshusinskrivna värnpliktga som inskrivits utan personlig närvaro och därför efter urval vid inryckningen måste kunna fördelas till utbildningslinjer med olika längd på grundutlildningen. Av samma skäl har för isIrytare avsedda värnpliktiga G kopphts ihop med värnpliktiga F i beman-

ningsgruppen A vid inryckningen den 15 september. Belastning på örlogsskolorna Utredningens förslag innebär, att värnpliktsutbildningen vid utbildningsanstalterna i land är avsevärt större vintertid än sommartid. Denna belastningsfördelning är en följd av att föreslagna fartygsrustningar är större sommartid än vintertid. Balans uppnås härigenom i stambefälets instruktörsverksamhet i stort under året, samtidigt som vid flottans skolor långtidstjänstgörande instruktörer kan beredas sommarsemester. Erforderligt utrymme för de i krigsförbandsövningarna ingående inledande befälsövningarna samt för särskilda övningar beräknas finnas från mitten av april till slutet av oktober.

7. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande

Utbildningen vid örlogsskola Den del av utbildningen som föreslås bedriven vid örlogsskola i land före påmönstring respektive utbildning vid förband framgår av tabell 16:4. För samtliga värnpliktiga sker för närvarande den allmänmilitära utbildningen vid Karlskrona örlogsskolor samtidigt med läkarundersökningar och urvalsprov. De befälslämpliga värnpliktiga genomgår därefter befattningsutbildning (yrkesutbildning) vid Berga och Karlskrona örlogsskolor, där koncentrerad utbildning meddelas i olika yrkestjänster såsom artilleritjänst, signaltjänst, ubåtstjänst och skyddstjänst, örlogsskolorna är starkt specialiserade. Utredningen h a r funnit denna specialisering vara ur utbildningssynpunkt rationell. Sett ur individernas — såväl de aktiva instruktörernas som elevernas — synpunkt medför dock denna starka ratio-

332 nalisering vissa nackdelar. För instruktörernas del innebär det att i Karlskrona stationerat aktivt befäl främst inriktas mot utbildning i allmänmilitära ämnen medan däremot i stockholmsområdet stationerade instruktörer företrädesvis blir inriktade mot befattningsutbildning (yrkesutbildning). För de underbefälsuttagna värnpliktiga som nu tillbringar först omkring en och en halv månad vid skolan i Karlskrona, och därefter samma tid vid skolan på Berga, har attityden i vissa fall präglats av rotlöshet som en följd av täta miljöbyten och instruktörsbyten under den för dem känsliga första delen av värnpliktsutbildningen. Härtill kommer miljöbytet i samband med sjökommenderingen. Större kontinuitet i utbildningen skulle erhållas genom att uppdelningen mellan allmänmilitär utbildning i Karlskrona och befattningsutbildning vid Berga upplöstes. En enligt utredningens förslag utökad utbildning i markstridstjänst är till följd av begränsad tillgång på övningsterräng svår att genomföra i Karlskrona med stora värnpliktskontingenter. Det synes därför kunna övervägas att till Berga förlägga såväl den allmänmilitära utbildningen som befattningsutbildningen (yrkesutbildningen) i land för vissa värnpliktiga F (inbegripet värnpliktiga som avses underbefälsuttas senare under grundutbildningen). Även om utredningen, genom att begränsa utbildningen i land för värnpliktiga F m. fl. till 13 veckor, gjort det nödvändigt att slopa viss nu bedriven tillläggsutbildning (s. k. standardkurser) som för vissa yrkesgrenar utgör en påbyggnad på yrkesutbildningen i land, kvarstår dock det förhållandet att en del yrkesgrenar kräver grundligare yrkesutbildning än andra. Utredningens uppfattning är att behovet av denna grundligare yrkesutbildning icke enbart bör tillgodoses genom ett ökat timantal under yrkesutbildningen i land utan

också genom att yrkesutbildningen uppblandas med allmänmilitär utbildning och därigenom fördelas över längre tid, varigenom eleverna får möjlighet att på ett pedagogiskt riktigt sätt under längre tid göra sig helt förtrogna med den för dem ofta nya materielen. Utredningen vill föreslå försök i begränsad skala med en integration av allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning (yrkesutbildning) i land för så många värnpliktiga som möjligt. Möjligheterna att möta differenser mellan olika yrkesgrenar i behov av befattningsutbildning kommer härigenom att öka. Utredningen förutsätter, att under alla förhållanden utbildningen av värnpliktiga G även i fortsättningen i sin helhet förläggs till Karlskrona liksom befattningsutbildningen i land (yrkesutbildningen) av sådana värnpliktiga F — inbegripet de värnpliktiga som avses underbefälsuttas senare under grundutbildningen — för vilka lämpliga övningsanläggningar för yrkeskurserna redan finns vid Karlskronaskolorna. Det behov av utbildning vid materiel som endast finns ombord och som för vissa yrkesgrenar är väsentligt redan under befattningsutbildningen i land förutsätts av utredningen vintertid kunna tillgodoses ombord på då depåförlagda fartyg. De depåförlagda fartygen bör därför för utbildning få disponeras av örlogsskolorna. Utbildningen ombord Den form av befattningsutbildning och förbandsutbildning som nu bedrivs med de värnpliktiga ombord på kustflottans fartyg är lämplig och torde även framgent kunna bedrivas enligt nu tillämpade principer och med bibehållen målsättning att den värnpliktige skall vara krigsplaceringsbar i avsedd befattning vid grundutbildningens slut. Att på föreslaget sätt ha gemensamma

333 påmönstrings- och avmönstringsdagar för den värnpliktiga besättningen beräkn a s positivt inverka på utbildningen, särskilt som även utbildningen ombord a v stambefälselever och furirsaspirant e r bedöms kunna inordnas i värnpliktsr y t m e n . Vissa förändringar i utbildninge n ombord kommer dock att erfordras som en följd av utredningens förslag. Av den föreslagna utökningen av utbildn i n g i markstridstjänst faller omkring 100 timmar på tiden ombord. Utredningen förutsätter att denna utbildning främst koncentreras till vinterhalvåret då övningar till sjöss försvåras av is och dåligt väder, samt till den för åldersklassen gemensamma samövningsperioden under tredje kvartalet då tilllämpade övningar vid krigsförtöjningsplatser i rustad bas beräknas kunna genomföras.

kvartalet. Då dessa värnpliktiga främst bör avses för krigsplacering i befattningar i flottans landförband, torde en målsättning enligt ovan väl motsvara de krav, som bör ställas på dem.

Det aktiva befälets utbildning ombord kommer enligt utredningens förslag att generellt förlängas från ett till ett och ett halvt år, vilket medför att deras utbildning ombord måste ändras. En försvårande faktor är därvid att utbildningsnivån för olika bemanningsgrupp e r sommartid är olika eftersom fartygen i bemanningsgruppen A ligger ett kvartal före fartygen i B-gruppen. Antalet förbandsövningstillfalien för stambefälet under en sjöexpedition kommer dock att med utredningens förslag öka och omfatta två förbandsövningsperioder med åldersklassen under tredje kvartalet (två år i följd), samt sannolikt deltagande i en krigsövning på hösten det första året.

Utredningen h a r i det föregående angivit att underofficersuttagna värnpliktiga i teknisk tjänst av praktiska skäl bör teoretiskt färdigutbildas i land före påmönstring, vilket innebär att deras utbildning ombord sker i en följd. Utredningen anser däremot att utbildningen ombord för underofficerare i däckstjänst bör uppdelas i omgångar. Den första omgången skulle därvid avse utbildning till och praktisk tjänst såsom 2.klass sjöman och den andra omgången avse främst befälsutbildning. Med inryckning vid midsommar kan härvid den grundläggande allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildningen (yrkesutbildningen) i land avslutas till den 15 september, varefter eleverna bör tjänstgöra ombord till jul. Under första kvartalet påföljande år bör genomgås underofficerskurs i land, varefter bör följa praktisk utbildning ombord under andra och tredje kvartalen. Utbildningen avslutas med åldersklassens förbandsövningar under tiden den 20 juli—den 15 september. Den sammanlagda tiden ombord uppgår härigenom till nio må-

För meniga värnpliktiga i bemanningsgruppen G som utbildas på depåförlagda fartyg bör utbildningsmålet ombord i första hand avse fartygsmaterielens vård samt uppträdande till sjöss under enkla stridssituationer med enskilt fartyg. Dessutom föreslås för dessa värnpliktiga grundläggande förbandsutbildning i landförband under tredje

Särskilda synpunkter på utbildningen av visst värnpliktigt befäl Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga i sjötjänst (utom i teknisk tjänst). Utredningen har tidigare framhållit, att underofficersuttagna värnpliktiga avsedda för tjänst i däcksbefattning ombord bör av främst studiesociala skäl inrycka med bemanningsgruppen A, d. v. s. med inryckning omedelbart efter midsommar. Examinerade sjökaptener bör dock inrycka med värnpliktiga F och, på sätt tidigare angivits, uttas för underofficersutbildning under utbildningens gång.

334 nåder. Trots att eleverna inrycker med bemanningsgruppen A, kommer deras sjötjänstgöring genom uppdelningen att vara förlagd till B-bemannade fartyg varvid underofficerseleverna i besättningen byts den 15 september. Denna utbildningsgång torde vara fullt möjlig att genomföra på de mindre fartyg (motortorpedbåtar och vissa minsvepare), för vilka värnpliktiga underofficerare i däckstjänst i första hand utbildas. För de värnpliktiga, som sedan de genomgått underofficersutbildningen, avser att efter frivilligt åtagande genomgå utbildning till värnpliktig officer under 90 dagar kan två alternativa vägar tänkas. Antingen fullgörs officersutbildningen i direkt anslutning till underofficersutbildningen, d. v. s. under fjärde kvartalet (den 15 september—den 15 december), eller också under nästföljande sommar (den 15 juni—den 15 september). Utredningen är av den uppfattningen, att officersutbildningen bör avslutas med praktisk tjänstgöring i befälsbefattning ombord. I det första alternativet kan utbildningen därvid ske på följande sätt. Efter praktisk utbildning ombord under fjärde kvartalet första året äger under det därpå följande kvartalet en skolmässig utbildning rum. Härunder sker en viss differentiering mellan officers- och underofficersutbildning; Det är angeläget att utbildningen härvid utformas så, att möjligheten att välja officersutbildning hålles öppen så länge som möjligt för samtliga berörda värnpliktiga. Den praktiska utbildningen ombord sker sedan gemensamt under andra och tredje kvartalen. I sammanhanget vill utredningen erinra om att den vid behandlingen av frågan om grundutbildningens längd för dessa värnpliktiga förutsatt att i perioden av utbildning ombord infogas kortare teoretisk utbildning, vilken torde vara ägnad att med-

verka till att under hela ombordutbildningsperioden en stegring sker av de -värnpliktigas utbildningsnivå. De officersuttagna kvarstår ombord efter den 15 september och övertar härvid befälsbefattningar som frånträds av då landkommenderat aktivt befäl. Samtidigt ersätter en ny kull underofficersuttagna värnpliktiga de färdigutbildade, vilket torde underlätta de officersuttagnas övergång till högre befälsställning. Utredningen vill återigen framhålla, att denna utbildningsgång avser främst motortorpedbåtar och vissa minsvepare som till följd av isberoende förutsätts rustade i endast B-rytm. Den förutsätter vidare, att motortorpedbåtar jämväl är rustade under fjärde kvartalet för befälsutbildning av värnpliktiga. Enligt det andra alternativet utrycker samtliga underofficersuttagna värnpliktiga efter grundutbildningens slut den 15 september andra året. De som önskar genomgå utbildning till värnpliktig officer återupptar grundutbildningen den 15 juni påföljande år genom en kort kadettskola, varefter de sjökommenderas för praktisk befälsutbildning. Denna befälsutbildning kan knappast ske annat än »över besättningslistan», d. v. s. i icke ansvarig befattning, eftersom eljest samtidigt pågående utbildning av aktivt befäl skulle avsevärt störas. Utredningen föreslår att utbildningen ordnas i enlighet med det första alternativet med hänsyn till dess fördelar ur utbildningssynpunkt trots att alternativet ur studiesocial synpunkt är sämre än det andra alternativet vad gäller den frivilliga delen av utbildningen. Med hänsyn till att fråga är om frivillig utbildning har utredningen dock ansett sig kunna lägga något m i n d r e vikt vid de studiesociala aspekterna än eljest med hänsyn till att även i det första alternativet tillräcklig rekrytering ansetts kunna erhållas.

335 Bäld 16:12. Utbildningsgång för underofficers- och officersuttagna värnpliktiga flottan enligt värnpliktsutredningens förslag

AR 2

ÅR 1 2

i däckstjänst vid

%

B

15/,

A

Vi

A

A

7 C

D

15/11

E

T UT6ILDNIN6 I LAND A. REKRYT OCH YRKESKURS J C. UNDEROFFItERS3KOLA/KADETT*KOLA

1 UTB1LDNIN6 OMBORD B.VJNOtRBEFAtSKORS I D.ONO£ROFFICER5KUR,a E . OFFICERSKURS

En översikt över föreslagen utbildning av värnpliktiga — utom examiner a d e sjökaptener •— till underofficerare och officerare i däckstjänst lämnas i bild 16: 12. Värnpliktigt befäl i flottans landförband. Huvuddelen av de värnpliktiga som skall krigsplaceras vid flottans landförband avses omskolas härtill från sjötjänst i samband med krigsförbandsövningar. Det är därför av betydelse, att grundutbildningen i sjötjänst jämväl i orienterande syfte innefattar samövningar med bas- och kustbevakningsförband, eller — som tidigare angivits för bemanningsgruppen C — genom viss utbildning i sådana förband. En stor del av det värnpliktiga befälet bör dock grundutbildas direkt för tjänst i landorganisationen. För dessa värnpliktiga nås den lämpligaste stegringsföljden i utbildningen om de infogas i bemanningsgruppen A. De underbefälsuttagna värnpliktiga, som bör inrycka den 15 september, genomgår under fjärde kvartalet grundläggande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning (yrkesutbildning) och under första kvartalet året därpå praktisk befattningsutbildning. Utredningen vill framhålla betydelsen av att under nämnda praktiska utbildning sker

en målmedveten utbildning av de värnpliktiga inom den ram verksamheten ger och att de värnpliktigas uppgift h ä r u n d e r icke kommer att inskränka sig till att tillgodose ett arbetskraftsbehov. Befälsutbildning i samband med trupputbildning — omfattande dels en skolmässig del, dels en praktisk tillämpning —- sker under andra kvartalet med bemanningsgruppen C som övningstrupp och utbildningen avslutas under tredje kvartalet med förbandsutbildning. De underofficersuttagna värnpliktiga vilka påbörjar sin grundutbildning i slutet av juni kan under tredje kvartalet genomgå grundläggande allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning (yrkesutbildning) vid örlogsskola och under fjärde kvartalet praktiskt utbildas vid exempelvis kustradarstation eller i bastjänst. De för de underbefälsuttagna angivna synpunkterna på den praktiska utbildningens bedrivande är tillämpliga även på de underofficersuttagnas motsvarande utbildning. Under första kvartalet följande år genomgås underofficerskurs som följs av en period av trupputbildning med nyinryckta värnpliktiga ur bemanningsgruppen Gunder andra kvartalet. Trupputbildningsperioden bör på samma sätt som angivits för de underbefälsuttagna

336 bestå av dels en skolmässig del, dels en praktisk tillämpning. Utbildningen avslutas med förbandsutbildning under tredje kvartalet. Utbildningen för en del befälslämpliga värnpliktiga i landtjänst kan behöva infogas även i bemanningsgrupperna B och G för att samtidigt med utbildningen tillgodose det personalbehov som erfordras för upprätthållande av viss insatsberedskap eller, vad beträffar dykare, för att anpassa utbildningen till isförhållandena. Förutsättningarna för tillämpad befälsutbildning för dessa värnpliktiga blir dock sämre än för de värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning i september. För de underofficersuttagna värnpliktiga som önskar genomgå utbildning till värnpliktig officer om 90 dagar anser utredningen det vara väsentligt att möjlighet finns för praktisk befälsutbildning under förbandsövning. Med utredningens förslag till utbildningssystem föreligger sådana möjligheter med säkerhet endast under tiden den 20 juli—den 15 september. För att i officersutbildningen kunna inrymma sådan utbildning samt med hänsyn till att underofficersutbildningen vid landförbanden av beredskapsskäl behöver ske med fördelning på flera bemanningsgrupper med olika utryckningstider föreslår ut-

redningen, att officersutbildningen sker året efter underofficersutbildningens avslutande. Den föreslås förlagd till tiden den 15 juni—den 15 september. Den bör därvid omfatta ca en månads skolmässig utbildning följd av ca två månaders praktisk befälsutbildning vid bas- eller kustbevakningsförband. Den skolmässiga utbildningen bör härvid omfatta en repetition och en förberedelse för den efterföljande praktiska utbildningen. En översikt över föreslagen utbildning av värnpliktiga till underofficerare och officerare i flottans landförband lämnas i bild 16:13. 8. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m. m. j Utbildningen till aktiv officer påverkas i princip icke av de framlagda förslagen till ändring av övriga värnpliktigas grundutbildning, vilket sammanhänger med att förstnämnda utbildning är i huvudsak helt skild från utbildningen av övriga värnpliktiga. Utbildningen såsom aktiv officer kommer vid ett genomförande av utredningsförslaget att — på sätt angivits tidigare — förändras genom att ombordkommenderingsperioderna utsträcks från ett år till ett och ett halvt år, vilket för de aktiva officerarnas utbildning är

Bild 16:13. Utbildningsgång för underofficers- och officersuttagna värnpliktiga vid flottans landför' band enligt värnpliktsutredningens förslag

k i

ÅR 1

u/t

%

*/<\

A

B

7 7 '5k

%

c

A. Rekryt- och yrkeskurs B. Underbefälskurs vid förband C. Underofficersskola/Kadettskola D. Underofficerskurs (trupputbildning) E. » (förbandsutbildning) F. Officerskurs

ÅR 3

D

E

%

% F

337 en fördel. Volymen sjötjänstgöring för de aktiva officerarna förblir i stort sett oförändrad. Nuvarande utbildning till aktivt underbefäl och aktiv underofficer påverkas i princip icke av förslaget. Utbildningen och tjänstgöringen såsom aktivt underbefäl och aktiv underofficer kommer att påverkas på så sätt att nuvarande fleråriga ombordkommenderingsperioder i stor utsträckning kommer att fördelas på adertonmånadersperioder med mellanliggande sexmånadersperioder av landtjänstgöring eller tjänstgöring på depåförlagda fartyg. Ut-

21—514534

redningen bedömer att denna ordning ur personalvårdssynpunkt är fördelaktigare än den nuvarande. Utbildningen till reservofficer sker helt skild från de värnpliktiga officer a r n a s utbildning och bedöms därför i huvudsak icke bli påverkad av utredningens förslag. Den särskilda praktiska tjänstgöring om ett år som avslutar utbildningen till reservofficer vid flottan bedöms, om den samordnas med den senare delen av de blivande reservofficerarnas kadettutbildning, lätt kunna anpassas till förslaget utbildningssystem med sjöexpedition.

K A P I T E L 17

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

1. Fartygsrustningarna i fred

Antalet i fred rustade stamstridsfartyg bör bestämmas under hänsynstagande till omsättningen av den krigsplacerade personalen, fartygsmaterielens omsättning, behovet av lämpligt sammansatta utbildningsförband samt önskemålen i fråga om mobiliseringsberedskap och insatsberedskap. Stamträngfartygen samt isbrytar- och sjömätningsfartygen är till antalet avpassade efter fredsbehovet; volymen i fred rustade sådana fartyg är därför i huvudsak givet och behandlas därför icke närmare i det följande. Omsättningen personalen

av

den

krigsplacerade

Den personal som skall krigsplaceras ombord på ett stridsfartyg samt erforderlig reserv för denna personal måste också utbildas ombord på motsvarande fartygstyp. Detta gäller såväl aktiv personal som reservpersonal och A'arnpliktig personal. Den aktiva personalen utbildas därvid etappvis för att kunna bestrida allt mer krävande befälsbefattningar ombord. Flertalet värnpliktiga utbildas däremot för att kunna bestrida endast en befattning eller befattningstyp. Om fredsrustningen av stridsfartyg endast tjänade till att möjliggöra de värnpliktigas utbildning, skulle behovet av för utbildning rustade fartyg lätt kunna beräknas ur krigsorganisationens

storlek, de värnpliktigas krigsplaceringstid ombord och storleken på erforderlig personalreserv. Med en sådan ordning skulle dock det aktiva befälets behov av utbildning ombord icke kunna tillgodoses, eftersom utbildningen av aktiv personal och värnpliktig personal i stor utsträckning måste bedrivas på samma fartyg. Man måste därvid, vad gäller den aktiva personalen, skilja på utbildning till befäl och som befäl. Utbildningen till befäl sker i elevställning ombord som befälselev, furirsaspirant, officersaspirant eller kadett och syftar främst till allmänna kunskaper om örlogstjänsten. Utbildningen som befäl däremot har till direkt syfte att ge kunskaper och erfarenhet för viss befattning i krigsorganisationen. Utbildningen till befäl sker normalt på samma utbildningsnivå som för värnpliktig personal. Detta medför på grund av de speciella förläggningsförhållandena ombord, att aktiv personal belägger utbildningsplatser utan att i första hand utbildas med sikte på att krigsplaceras under längre tid i befattningen. Proportionen mellan den årliga rekryteringen av aktiv personal och värnpliktiga avsedda för kvalificerade befattningar på stridsfartyg är ungefär 1: 3. Härav torde framgå, att den aktiva personalens utbildning till befäl i sjötjänst starkt påverkar fartygsbesätt-

339 ruingarnas sammansättning i fred, även o m utbildningen av den aktiva personalen i viss utsträckning kan koncentrer a s till särskilda fartyg (kadettfartyg). Utredningen har funnit att av en genomsnittlig fredsbesättning på ett stridsfartyg det aktiva befälet normalt k a n krigsplaceras i innehavd befattning m e d a n av de värnpliktiga som utbildas o m b o r d en del kan krigsplaceras under det att andra — exempelvis på grund av att de är yrkessjömän i handelsflottan — icke är disponibla för krigsplacer i n g vid grundutbildningens slut. Därjämte är krigsbesättningen normalt något större än fredsbesättningen. Slutligen måste en personalreserv samtidigt utbildas. Detta leder till att en utbildningsomgång värnpliktiga principiellt endast räcker till ungefär en halv krigsBild 17:1. Behov av värnpliktiga till en fartygsbesättning i freds- och i krigsorganisation (principbild) I FREDSORGANISATION

1 KRIGSORGANISATION PERSONALRESERV

fr

PERSONAL OMBORD

PERSONAL OMBORD

±

Lä

J

KRIGSPLACERIN&SBARA VÄRNPUKTl&A

J

EJ KRI&SPIACERIN&SBARA VÅRNPUiaiGA(YRKESSJÖrtÄN M PL)

tå AKTIV PERSONAL

besättning på sätt schematiskt åskådliggöres i bild 17:1. För att man samtidigt skall k u n n a utbilda aktiv personal och värnpliktiga avsedda för krigsplacering ombord erfordras därför generellt att två värnpliktsomgångar utbildas på ett och samma fartyg för att därav en krigsbesättning jämte personalreserv skall kunna bildas. Det är av bland annat denna anledning utredningen i föregående kapitel föreslagit utbildningen ombord organiserad som sjöexpeditioner, innebärande att under en och samma expedition med ett fartyg utbildas dels erforderligt aktivt befäl i en omgång, dels värnpliktiga i två efter varandra följande omgångar. Utredningen h a r även studerat behovet av utbildning ombord för det aktiva befälet som en funktion av dess allmänna utbildningsgång och användningsförhållanden, vilka i sin tur är styrda av kraven på flottans långsiktiga personalberedskap. Med utgångspunkt i att varje teoretisk skolning i form av exempelvis furirskola, underofficersskola, vapenofficersskola eller militärhögskola innebär underlag för bestridande av för befälet nya typer av befattningar ombord, som för krigsplacering erfordrar praktisk tjänstgöring i befattningen, kan framräknas ett teoretiskt behov av sjötjänstgöring för befälet. Utredningen har vid sådana beräkningar funnit att behovet av utbildningsbefattningar ombord för det aktiva befälet motsvarar en fredsrustning av omkring en tredjedel av krigsorganisationens stridsfartyg. Utredningen h a r därför bedömt att ca en tredjedel av flottans stamstridsfartyg, jämnt fördelade på olika fartygstyper, bör vara rustade för utbildningsverksamhet i fred för att den långsiktiga personalberedskapen skall kunna till-

340 godoses. Detta motsvarar i huvudsak den nuvarande rustningsvolymen. Fartygsmaterielens omsättning Stridsfartygens livslängd varierar avsevärt mellan olika fartygstyper och även inom respektive typer. För fartygens tekniska underhåll och moderniseringar föreligger däremot erfarenhetsmässigt vissa generella tidsnormer. Varje rustat fartyg genomgår nu årligen en översyn vid örlogsvarv under två till fyra veckor beroende på fartygets storlek och behovet av att överse och utbyta förslitna delar. I dessa arbeten deltar normalt fartygets besättning för egen utbildning. De direkta kostnaderna för översynsarbetena begränsas härigenom något i förhållande till om samtliga arbeten utförs av örlogsvarvens civila personal. Mellan årsöversynerna genomförs ombord viss rutinmässig översyn av materielen enligt marinförvaltningens föreskrifter. Denna rutinmässiga översyn utförs som regel helt av fartygets besättning. I vissa fall erfordras dock specialverktyg e t c , som kräver att fartyget under kortare tid förläggs till varv.

Normalt sker detta i samband med övningsuppehåll eller större helger. Fartyg som varit rustat genomgår normalt efter fyra till fem år s. k. generalöversyn vid örlogsvarv. I samband med generalöversynen, som innebär en noggrann genomgång av all materiel ombord, moderniseras ofta fartyget. Under generalöversynen, som normalt varar ett halvt till ett år, är fartygen avrustade. De fartyg som ej är rustade eller genomgår generalöversyn förläggs normalt i materielberedskap, vilket bland annat innebär att fartygen avfuktas. För att avfuktning och därmed sammanhängande arbeten skall vara ekonomiskt lämpliga erfordras att tiden i materielberedskap omfattar minst omkring sex år. För fartyg som legat i materielberedskap (»malpåse») kan tiden mellan generalöversynerna förlängas med ett till två år. Efter en generalöversyn måste fartyget rustas och genomföra provtur för kontroll av materielen. Med dessa allmänna utgångspunkter kan fartygens tekniska »underhållscyklar» närmare studeras. Exempel på hur, med nuvarande ordning, för ett fartyg perioder av rustning växlar med perio-

Bild 17: 2. Exempel på växlingen för ett stamstrids fartyg mellan rustning och förläggning i materielberedskap m. m.

1 FXFMPFL EXEMPEL

3 AR 5 , 6 i 7 i % i <\ i 10

1 t

J ^

—

_

_

11 12 13

I

p || i

I MATERI EL8EREBSKAP

GENOMGÅR GENERALÖVERSYN (CA UR)

PROVTOR. EFTER ÖENERALÖVERSYN

15 16

__.

EXEMPEL 5 RUSTAT

H

i i

341 der av materielberedskap m. m. framgår av bild 17: 2. I medeltal omfattar fartygens »tekniska cykel» — inbegripet generalöversyner och eventuell ombyggnad — fem till sex år. Stora avvikelser från detta medelvärde förekommer dock. Utredningen bedömer att sexårsintervallet utgör ett representativt genomsnitt för stridsfartygens rustningscykel. Om varje fartyg i medeltal rustas för expedition vart sjätte år, kommer fredsrustningsvolymen enligt tidigare föreslaget system med ett och ett halvt års expeditioner att bli 33 procent. Härav utgöres vintertid hälften av ovillkorligt depåförlagda fartyg, som kan disponeras för repetitionsutbildning och översyn (jfr kap. 16, punkten 6). Denna rustningsnorm betraktar utredningen som ett generellt riktvärde som dock måste kunna tillåtas variera för olika fartygstyper. Utredningen vill understryka, att det anförda närmast syftar till att teoretiskt belysa principerna för fredsrustningen på längre sikt av stridsfartyg. Principerna kan i renodlad form tillämpas i de fall flottan har fartygsserier om minst sex lika fartyg. Sådana serier är dock snarare undantag än regel. Lämpliga utbildningsförband De taktiska förbanden är ofta sammansatta av olika fartygstyper. Sålunda utgörs exempelvis jagarflottiljen av taktiskt nära samverkande jagare och torpedbåtar, där jagarna i sin tur kan vara av olika typ. För att utbildningen ombord skall kimna bedrivas även med sikte på förbandsutbildning, erfordras att taktiskt lämpliga övningsförband kan sammansättas åtminstone tidvis under ett övningsår. Utredningens undersökningar på denna punkt visar att behovet av fredsrustningar även av denna orsak

ligger vid omkring en tredjedel av det totala antalet fartyg av varje fartygstypFredsrustningarna kan ske efter två skilda principer. Antingen kan de enskilda fartygen rustas i en regelbunden cykel med ett visst antal fartyg årligen av varje typ, eller också rustas och samövas hela det taktiska krigsförbandet samtidigt under en expedition. I det första fallet är möjligheterna att sammansätta taktiska förband som liknar krigsorganisationens begränsade till följd av att de enskilda fartygstypernas omsättningscykel icke alltid stämmer med förbandens. I det senare fallet kan rustningarna icke göras likformiga år från år eftersom antalet typer av förband är för stort för att alla årligen skall kunna inrymmas inom en rimlig rustningsvolym. Utredningens uppfattning är att fartygsrustningarna så långt detta är möjligt bör inriktas mot att sammansätta sådana övningsförband så att förbandsutbildning möjliggöres. övningsförbanden bör därför överensstämma med krigsorganisationens eller i vart fall likna dennas förband. Rustningsvolymen av trängfartyg och särskilda övningsfartyg förutsätts i stort bibehållas oförändrad eftersom antalet rustade sådana fartyg beror på dels behovet av stödfunktioner för stridsfartygens verksamhet i fred, dels vissa av flottans övriga verksamhet helt oberoende behov, främst isbrytning och sjömätning. Mobiliserings- och insatsberedskap Framlagda förslag i fråga om utbildningen medför en höjning av den personella beredskapen för flottans fartygsbesättningar exempelvis genom att grundutbildningen sker under expedition. För själva fartygen, om de i av-, fuktat skick är förlagda i materielberedskap under längre tid, innebär emeller-

342 tid det föreslagna utbildningssystemet ingen ändring och vid rustning av dessa fartyg måste alltjämt utföras vissa justeringar och prov, vilket allt fordrar viss tid. Om en del av dessa fartyg depåförlades med reducerade besättningar, skulle olägenheterna härmed minska. I detta sammanhang vill värnpliktsutredningen också peka på följande. Utredningen h a r i det föregående (kap. 9) anfört att det vid utformningen av värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna borde eftersträvas att låta repetitionsutbildning i princip ske i krigsförband och att krigsförbanden härvid borde övas vart fjärde år. Att på detta sätt öva stridsfartygen och deras krigsbesättningar vart fjärde år låter sig icke utan svårighet förenas med det nu tilllämpade systemet för fartygsmaterielens mobiliseringsberedskap, nämligen att efter avfuktning låta fartygen ligga i materielberedskap. Som tidigare anförts är den ekonomiskt lämpliga tiden för att inlägga fartyg i »malpåse» minst omkring sex år. Att tillfälligt bryta konserveringen (avfuktningen) och rusta ett fartyg för repetitionsutbildning medför stora kostnader. Det kan därför ifrågasättas om icke depåförläggning av fartyget blir billigare därest det kan förutses att konserveringen måste brytas efter några få år. Utredningen h a r dock icke utfört närmare kostnadsberäkningar härför. Hänsyn till mobiliseringsberedskapen och möjligen också hänsyn till kostnaderna för rustning för repetitionsutbildning av i materielberedskap förlagda fartyg talar således för att ytterligare depåförläggning — utöver i föregående kapitel nämnd ovillkorlig depåförläggning — sker. Utredningen är emellertid medveten om att en allmän övergång till depåförläggning drar kostnader och personal. Vid en principiell bedömning synes för depåförläggning böra i första

hand väljas sådana fartygstyper som har särskilt känslig materiel eller små besättningar, exempelvis ubåtar, torpedbåtar och minsvepare samt därnäst fartyg av andra typer. I den mån det befinnes ofrånkomligt att förlägga fartyg i materielberedskap i avfuktat tillstånd h a r man att notera de nackdelar detta innebär för repetitionsutbildningen och för snabbheten vid mobilisering. Nu ifrågavarande depåförläggning av fartyg — vilken utredningen benämner villkorlig depåförläggning — skulle i första hand syfta till att stärka mobiliseringsberedskapen. Som en sekundär vinst erhålls ökad insatsberedskap. Utredningen förutsätter därvid, att för varje grupp om tre tillsammans depåförlagda fartyg av samma typ avses en fullständig fredsbesättning, som efter ett visst system i tur och ordning kan bedriva övningar och prov till sjöss med de tre i depån ingående fartygen av samma typ. Vid en ökning av antalet depåförlagda fartyg erfordras därför att på varje plats där depå med en viss fartygstyp anordnas antalet fartyg är minst tre, om med depåförläggningen avsedd beredskapsförstärkning skall svara mot personalinsatsen. Depåförläggning av fartyg är i första hand aktuell i anslutning till i fred ständigt rustade örlogsbaser, och valet av fartygstyper beror delvis av vilka typer, som vid mobilisering skall utgå från dessa baser. En villkorlig depåförläggning av flera fartyg men med i stort sett bibehållen rustningsvolym av fartyg på expedition, innebär att det aktiva befälet på de för expedition rustade enheterna måste uttunnas. Man kan dock av utbildningsskäl härvid icke underskrida det antal som enligt krigsbesättningslistorna skall finnas på fartyget. Uttunningen innebär ur insatsberedskapssynpunkt en försämring i förhållande till nuläget. Ä andra

343 s i d a n ökar samtidigt mobiliseringsber e d s k a p e n genom att omplacering ava k t i v personal på fartygen icke erfordr a s vid mobilisering i samma utsträckn i n g som för närvarande bedöms bli fallet. Utredningen förutsätter därvid a t t ombord kommenderat aktivt befäl krigsplaceras i innehavd befattning, så s n a r t deras utbildningsståndpunkt det tillåter. Enligt utredningens mening är h ä r v i d fördelarna för mobiliseringsberedskapen påtagligt större än nackdel a r n a för insatsberedskapen. En ökning av rustningsvolymen för n u ifrågavarande ändamål ger, som av det anförda framgår, i och för sig flera fördelar. Den ställer emellertid också k r a v bland annat på ytterligare medelstilldelning. Härmed sammanhängande frågor får anses ligga utanför vad värnpliktsutredningen har att ta ställning till. Utredningen begränsar sig därför till att ge en allmän belysning av ifrågav a r a n d e problem, bland annat med uppmärksammande av den ökning av behovet av värnpliktiga som blir en följd av en ökning av rustningsvolymen. Sammanfattning Utredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel av stridsfartygen bör vara rustade för att den långsiktiga personella beredskapen — utbildningen — skall kunna tillgodoses och samordnas med behovet av teknisk omsättning av fartygsmaterielen. Enligt utredningens mening skall, såsom framgår av närmast föregående kapitel (punkten 6), de rustade fartygen tidvis ha reducerade besättningar, d. v. s. befinna sig i vad utredningen benämnt ovillkorlig depåförläggning. Därjämte h a r utredningen bedömt det i och för sig önskvärt att vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, skulle rustas och förläggas i depå med reducerade besättningar. Utredningen

benämner detta villkorlig depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att förbättra främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En sådan ökning av rustningsvolymen — som alltså icke är nödvändig för ett genomförande av utredningens förslag till utbildningssystem — ställer emellertid krav på ytterligare medel. Utredningen h a r därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga. Det anförda åskådliggöres i bild 17:3.

2. Yärnpliktskontingentens storlek och sammansättning

I underlaget för 1963 års försvarsbeslut torde för flottans del omkring år 1971 ha räknats med en tilldelning av 3 350 värnpliktiga, motsvarande dels vad som erfordrades för att omsätta krigsorganisationen, inklusive vad som erfordrades för rekrytering av aktiv personal, dels vad som därutöver erfordrades för att upprätthålla viss insatsberedskap och för att underhålla och betjäna de rustade fartygsförbanden. Den angivna värnpliktskontingenten innebär att ett betydande överuttag av värnpliktiga i förhållande till krigsorganisationens behov göres i fred. Värnpliktsutredningen h a r i annat sammanhang framhållit att ett överuttag av värnpliktiga vid flottan kan godtas under förutsättning att tid avsätts för senare omskolning till andra befattningar inom totalförsvaret. Värnpliktsutredningen har beräknat det framtida årliga värnpliktsbehovet vid flottan med utgångspunkt i den utbildningsordning, varom förslag framlagts i det föregående. Härvid h a r bland annat följande normer använts. a) Behovet av besättningar för full-

344 Bild 17:3. Rustningsvolymen, för flottans stamstridsfartyg

AR1

AR 2

AR 3

FÖR UTBILDNIN6 NÖDVÄNDIGA RUSTNIMöAR. CA 1/6 AV FARTYGEN CA 1/6 AV FARTYGEN

-t

i

: 1

1 UNDER VISSA VILLKOR. MÖJLIG RUSTMIN6 FÖR FÖRBÄTTRING AV FRÄMST M0BLISER1N6SBEREDSKAPEN VAXLAMDEANlALFARTXö

RUSTAT FARTYö MED FULLTAU6 BESÄTTNING RUSTAT FARTYö MED REDUCERAD BESÄTTNING

bemannade stamstridsfartyg på expedition har beräknats enligt tidigare i detta kapitel angivna grunder, innebärande 33 procents fartygsrustningar sommartid oeh hälften därav vintertid. b) Behovet av värnpliktiga för vintertid ovillkorligt depåförlagda stridsfartyg h a r beräknats enligt normen en fjärdedels besättning för jagare och fregatter och en tredjedels besättning för mindre fartyg. Detta behov är nytt och en följd av att grundutbildningen föreslagits skola avkortas. c) Behovet av värnpliktiga för rustade träng- och övningsfartyg, isbrytare och sjömätare samt för baser och kontinuerlig beredskap inom kustbevakningen h a r beräknats i huvudsak enligt nu gällande rustningsnormer. d) Behovet av sådan särskild utbildning av värnpliktigt befäl och värnpliktiga för vissa kvalificerade befattningar vid flottans landförband i krig, som ej kan tillsättas genom omskolning efter

sjötjänst h a r beräknats efter krigsorganisationens behov. e) Fredsmässigt behov av värnpliktiga i staber och förvaltningar samt av värnpliktiga i handräckningstjänst har, i avvaktan på en kommande prövning av härmed sammanhängande förhållanden, upptagits enligt nu gällande besättningslistor. Det av utredningen på angivna grunder beräknade behovet för tiden omkring år 1971 av värnpliktiga i fred vid flottan utgör 3 305. Härtill kommer personal för rekrytering av aktiv personal och reservpersonal, för vilket ändamål erfordras i genomsnitt 345 värnpliktiga per år. Sammanlagt utgör således det årliga värnpliktsbehovet 3 650. Härtill kommer ett villkorligt behov av värnpliktiga vid en eventuellt ökad depåförläggning av stridsfartyg för att höja den materiella mobiliseringsberedskapen. Detta behov är avhängigt av depåförläggningens omfattning och har av ut-

345 Tabell 17:1. Årlig genomsnittlig värnpliktskontingent vid flottan omkring år 1971 efter genomförande av värnpliktsutredningens förslag1 Antal värnpliktiga Kategori

Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst: G F och E 2 Värnpliktiga i allmänhet Underbefälsuttagna värnpliktiga Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst. . . . Underofficersuttagna värnSumma

i sjötjänst

i landtjänst

sammanlagt

950 550

450 250

1400 800

2 000

1 305

3 305

För rekrytering av aktiv personal och reservpersonal.. .

345 Totalt

3 650

1 Utom värnpliktiga för eventuell ökning av depåförläggningen av stridsfartyg. 2 Av angivet antal utgörs högst 50 av värnpliktiga E. Dessa avses för utbildning till värnpliktiga radiotelegraflster. 3 Utbildningen till värnpliktig officer skall genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorganisationens behov skall tillgodoses, fordras att 40 av de 250 underofficersuttagna genomgår sådan utbildning. redningen upptagits till högst ca 200 värnpliktiga per år. Den närmare fördelningen av antalet 3 650 på kategorier m. m. framgår av tabell 17:1. Det angivna behovet innebär i förhållande till det tidigare nämnda beräkningsunderlaget till 1963 års försvarsbeslut en ökning med 300 värnpliktiga jämte det antal värnpliktiga som kan erfordras för den villkorliga depåförläggningen av stridsfartyg. Enligt värnpliktsutredningens bedömande medger Yärnpliktstillgångarna att flottans värnpliktskontingent ökas härmed utan att inskränkningar av värnpliktstilldelningen till övriga delar av krigsmakten behöver ske. I fråga om värnpliktskontingentens sammansättning föreslår värnpliktsutredningen följande principiella förändringar. Behovet av underofficerare i tekniska

befattningar (maskinister och mästare) bör normalt täckas genom uttagning för underofficersutbildning och ej såsom nu sker genom uttagning för utbildning i specialtjänst. Motivet härför är att dessa värnpliktiga avses utbildas till underofficersbefattningar som medför befälsställning, varför krav måste ställas på — förutom tekniskt kunnande — befälslämplighet. Kategorien värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst kommer härigenom att minska och begränsas till att avse främst sådana högskoleutbildade värnpliktiga som bör avsluta sin högskoleutbildning innan de genomgår militär befattningsutbildning samt sådana värnpliktiga i tekniska befattningar som ej är förenade med direkt befälsutövning (jfr kap. 16). För att täcka det tidigare nämnda behovet av värnpliktiga i staber och förvaltningar samt av värnpliktiga i hand-

346 räckningstjänst har utredningen räknat med en större andel handräckningsvärnpliktiga än vad hittillsvarande värnpliktstilldelning till flottan medgivit. Värnpliktsbefattningarnas framtida

fördelning under grundutbildningen på värnpliktskategorier enligt värnpliktsutredningens beräkningar framgår av särskild sammanställning (bilaga 13).

K A P I T E L 18

Repetitionsutbildningen vid flottan

vid flottan, för vilka redogjorts i kapitel 15, får ses mot bakgrund bland annat av det förhållandet att man inom Bakgrund Av det tidigare anförda framgår att för- flottan hittills saknat repetitionsutbildning av större omfattning. Tillkommer utsättningar hittills icke förelegat att — såsom utredningen förutsatt — en såsystematiskt anordna repetitionsövningdan repetitionsutbildning, ändras föruta r i krigsförband vid flottan. sättningarna för krigsplaceringsverkAvsaknaden av ett allmänt repetisamheten, eftersom de värnpliktigas antionsövningssystem vid flottan medför vändbarhet genom repetitionsutbilda t t mobiliseringsberedskapen ävensom ningen kommer att utsträckas i tiden. den långsiktiga beredskapen i många Värnpliktsutredningen h a r funnit sig böfall icke motsvarar den gällande målra överväga frågan om krigsplaceringssättningen för krigsmakten. En annan normerna, bland annat i syfte att — konsekvens av att huvuddelen av flotmed utgångspunkt i krigsplaceringen — tans värnpliktiga fullgör sin tjänstgör i n g i en följd är att överföring av värn- klarlägga hur den värnpliktiges repetitionsutbildning mera i detalj bör utforpliktiga som grundutbildats vid flottan mas. Det må därjämte erinras om att uttill andra delar av totalförsvaret försvåras, enär erforderlig tid för omskol- redningen i kapitel 9 angivit vissa principer beträffande dispositionen av värnning saknas. Att en dylik överföring i vissa fall är angelägen har tidigare på- pliktsöverskottet vid flottan och flygvapnet vilka bör beaktas vid utformvisats. ningen av krigsplaceringsnormerna. UtUtredningen har i det föregående redningen har vid sina överväganden (kap. 9) påvisat att ett allmänt och om möjligt likformigt system för krigsför- kommit till den slutsatsen att följande normer skulle vara lämpliga. Utredbandsövningar bör gälla inom hela krigsmakten, samt angivit vissa riktlin- ningens fortsatta överväganden grundas på förutsättningen att dessa normer tilljer för utformningen härav. lämpas. Utredningens överväganden rörande På stamstridsfartygen, som har den repetitionsutbildning vid flottan har i mest komplicerade materielen samt de mycket begränsad utsträckning kunnat viktigaste och för besättningen psykiskt bygga på befintliga erfarenheter från och fysiskt mest krävande uppgifterna flottan, eftersom repetitionsövningar av krigsförbandsövningskaraktär där be- i krig, bör i första h a n d krigsplaceras de av flottans värnpliktiga som senast drivits endast i undantagsfall. grundutbildats. Utredningen r ä k n a r med att de möjNya krigsplaceringsnormer liga krigsplaceringstiderna för de värnDe nuvarande krigsplaceringsnormerna

1 . Inledning

348 pliktiga på stamstridsfartygen normalt icke bör överstiga tio år efter grundutbildningen. Allmänt gäller att vid en generellt tillämpad 33-procentig fredsrustning en ny krigsbesättning för varje stridsfartyg utbildas ungefär vart sjätte år. Detta tidsintervall kan dock, beroende på att de olika fartygstyperna fredsrustas i något olika omfattning, för någr a fartygstyper vara kortare eller längre, övrig del av den möjliga tiden för krigsplacering på stridsfartyg är den värnpliktige avsedd som personalreserv för stridsfartygen. Senast efter omkring tio år bör han således, beroende på sin grundutbildning, kunna omkrigsplaceras antingen till andra förband inom flottan — hjälpfartygs- eller landförband — eller överföras till annan del av totalförsvaret.

tans fredsorganisation ingår typfartyg av hjälp fartygskaraktär, exempelvis minsvepare av fiskefartygstyp. Det största problemet vid hjälpfartygens omställning från civil verksamhet till krigsbruk är icke de erforderliga materiella kompletteringarna, som kan detalj förberedas i fred, utan att få disponera personal som känner till de rekvirerade fartygens tekniska utrustning. Framdrivningsmaskinerier, radio- och radaranläggningar, lastkranar och pumpanordningar etc. är av en rad olika typer och fordrar ofta individuell skötsel för att fungera väl. Utredningen har därför ansett sig böra räkna med att de värnpliktiga yrkessjömän, som i fred är anställda på civila fartyg uttagna till hjälpfartyg, och som där tjänstgör i för fartygens funktion viktiga befattningar, Flottans stamträngfartyg jämte isbry- i krig kvarstår på dessa fartyg. För såtar- och sjömåtningsfartyg är till antalet dan nyckelpersonal ombord som lämnat anpassade efter fredsbehovet och är värnpliktsåldern och som svårligen kan därför i regel rustade varje år. För des- ersättas av annan personal, exempelvis sa fartyg erfordras därför högst två ål- maskinister, bör dispositionsmöjlighedersklasser — inbegripet den innelig- terna så långt möjligt säkerställas genom gande — för krigsbemanning jämte per- krigsfrivilligkontrakt. Härutöver måste sonalreserv. Värnpliktiga, som utbildats besättningarna kompletteras med bland på stamträngfartyg, bör därför omkring annat personal för de direkta stridsfunkett år efter grundutbildningen kunna tionerna. omkrigsplaceras till i första h a n d hjälpFör hjälpfartygen kan på grund av fartyg. de nämnda förhållandena icke anges Flottans hjälpfartyg utgörs av civila några fasta normer för krigsplaceringshandelsfartyg, färjor, bogserbåtar, fiske- tid. Utredningen har dock funnit att som fartyg med flera, som i fred uttagits att medelvärde bör utnyttjas 15 års krigsvid mobilisering utrustas för tjänst an- placering på hjälpfartyg för sådana tingen som stridsfartyg eller som träng- värnpliktiga som direkt efter grundutfartyg. I några fall erfordras omfattan- bildningen krigsplaceras på sådana farde men förberedda ombyggnader av far- tyg, d. v. s. till omkring 35 års ålder. tygen, innan de kan tas i bruk för mili- Detta medelvärde innefattar även hjälptära uppgifter. fartygens personalreserv. Av naturliga skäl kan hjälpflottans I flottans landförband krigsplaceras krigsbesättningar icke grundutbildas på dels sådana värnpliktiga — främst bedessa fartyg. Besättningarna måste där- fäl — som direkt under grundutbildför sammansättas av värnpliktiga som ningen utbildats för landtjänst, dels grundutbildats på stamfartygen. I en del värnpliktiga som efter krigsplacering på fall underlättas detta genom att i flot- fartyg omskolats för tjänst i land.

349 Krigsplaceringstiden för landförband e n s värnpliktiga bör principiellt avse t i d e n fram till värnpliktstidens slut, d. v. s. till och med 47 års ålder. Successiv omflyttning från mer krävande till enklare befattningar i landförbanden förutsätts därvid kunna äga rum. Som allmän princip gäller, att antalet värnpliktiga uttagna till grundutbildn i n g bestäms av krigsorganisationens personalbehov. Trots att meniga vid flottans landförband i krig till övervägande delen avses utbildas genom omskolning vid repetitionsutbildning, skap a r flottans behov av personal för fredsdrift ett överuttag av värnpliktiga, som icke kan omsättas inom flottans krigsorganisation. Dessa »extra» värnpliktiga bör främst utgöras av sjömanshusinskrivna yrkessjömän samt handräckningsvärnpliktiga. I civil sjöfart yrkesverksamma värnpliktiga är i regel ej disponibla för krigsplacering. De krigsplaceras därför endast i undantagsfall, exempelvis i fall de är påmönstrade civilt fartyg, avsett att utnyttjas som hjälpfartyg i krig. Utredningen anser, att sådana sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan som är yrkesverksamma till sjöss principiellt bör kvarstå i flottans register. Den överföring av vissa av flottans värnpliktiga till andra delar av totalförsvaret som utredningen förutsatt skall äga rum föreslås ske successivt på följande sätt. Härvid förutsätts, att den värnpliktige har skyldighet fullgöra fem krigsförbandsövningar. Värnpliktiga som ej erfordras för flottans krigsorganisation eller för handelsflottan i krig överförs omedelbart efter grundutbildningens slut med fem kvarstående krigsförbandsövningar. Sådana värnpliktiga från stamstridsfartyg som ej kan omkrigsplaceras till hjälpfartyg eller landförband överförs ca tio år efter grund-

utbildningen med tre kvarstående övningar. Värnpliktiga från hjälpflottan som ej erfordras för landförbanden överförs ca femton år efter grundutbildningen med två kvarstående övningar. De överförda värnpliktiga kan enligt utredningens förslag ställas till förfogande för krigsmakten eller totalförsvaret i övrigt med kvarstående repetitionsutbildningsskyldighet för individen men utan att tjänstgöringsdagar står till förfogande för organisationen; detta orsakat av den begränsade tillgång på tjänstgöringsdagar som varit en av förutsättningarna för utredningens arbete. Dessa värnpliktiga kan därför normalt icke användas för att bygga ut krigsmaktens organisation utan endast för att förbättra dess personella innehåll framför allt med avseende på den lokala rekryteringen. Detta medför att hela skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning icke kommer att ianspråktas för alla värnpliktiga.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen

Utbildningsmål Som framgår av kapitel 9 bör repetitionsutbildningen i vad avser den enskilde syfta till att han under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar han utbildats till under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i samband med omkrigsplacering till annan krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad avser fartygsbesättningarna och krigsförbanden säkerställa att de alltid är så samtränade att de är användbara omedelbart efter mobilisering.

350 Uppbyggnad

i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsutbildningssystemet har redovisats i kapitel 9. Av detta framgår att repetitionsutbildningen bör omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. I kapitel 9 anges, att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör för de förband som h a r de mest kvalificerade uppgifterna kompletteras med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar eller såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsövningar kan antingen avse viss personal med särskilt betydelsefulla uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap. Det beskrivna systemet innebär, att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning.

3. KrigsförbandsÖYiiing: Stams t ridsfar ty g

Expedition, ning

krigsplacering

och

samträ-

Det av utredningen föreslagna expeditionssystemet under grundutbildningen med en krigsbesättning av värnpliktiga sammansatt ur två bemanningsgrupper, innebär att det normalt tar ett och ett halvt år att utbilda en hel krigsbesättning. Vid expeditionens slut är dock ej hela krigsbesättningen samövad, enär

de värnpliktiga ur den ena bemanningsgruppen icke kunnat öva tillsammans med de värnpliktiga ur den andra. Däremot har det aktiva befälet personlig kännedom om båda bemanningsgrupperna. Samträningen av krigsförbandet måste därför äga rum snarast efter expeditionens slut. Samträningen av krigsförbandet skulle kunna antingen ske i direkt anslutning till expeditionens slut eller också omkring ett år därefter. I det första fallet skulle de värnpliktiga ur bemanningsgruppen A som tjänstgör ombord och avses för krigsplacering fullgöra den första krigsförbandsövningen direkt efter grundutbildningens slut. Samtidigt skulle de krigsplacerade värnpliktiga ur den i samma expedition ingående bemanningsgruppen B inkallas och fullgöra krigsförbandsövning tillsammans med de krigsplacerade ur bemanningsgruppen A. Förfarandet torde dock stöta på oöverstigliga administrativa svårigheter genom att det urval som skall göras bland värnpliktiga i den inneliggande bemanningsgruppen med hänsyn till hemort, uppskov m. m., ej hinner ske i tid. Härigenom kommer för de värnpliktiga att uppstå osäkerhet om dag för hemförlovning, eftersom krigsförbandsövningen ej avser samtliga värnpliktiga i besättningen. Denna osäkerhet påverkar oförmånligt bland annat de värnpliktigas möjligheter att planera för civila studier eller inträde pa arbetsmarknaden efter värnpliktstjänstgöringens slut. Tidpunkten för hemförlovning kommer nämligen genom detta förfarande för vissa värnpliktiga att skjutas från den 15 september till den 15 oktober, vilket särskilt med hänsyn till de värnpliktigas civila studier är olämpligt. Utredningen föreslår därför, att den första krigsförbandsövningen principiellt förläggs till tidigast året efter expeditionens slut. Härigenom

351 vinns att krigsplaceringen kan utföras noggrannare. Vidare skapas möjlighet till p r o v t u r med fartyget om det omedelbart efter expeditionen genomgått generalöversyn. Härvid kan även omskolning ske om materiel utbytts eller tillförts. Omfattar generalöversynen längre tid än ett år, senareläggs den första krigsförbandsövningen med hänsyn härtill. Även om krigsplaceringen på längre sikt bör äga rum först efter expeditionens slut, är besättningen individuellt krigsplaceringsbar redan under expeditionens slutskede. För att kunskaperna hos den senast utbildade och samövade besättningen skall kunna utnyttjas på bästa sätt vid en mobilisering före samtrimningsövningen, bör därför i princip den senaste besättningsomgången (ur bemanningsgruppen A) i möjlig utsträckning vara krigsplacerad under ett halvt till ett år efter expeditionens slut med den första omgången (ur bemanningsgruppen B) som personalreserv. Härigenom vinns även, att yngre aktivt befäl under utbildning — vilka normalt tillbringar vintern efter expedition vid skola i land — kan utnyttjas för en kortare krigsplacering innan de påföljande vår påmönstrar andra fartyg för fortsatt utbildning i annan befattning. Övningsfrekvens I det föregående (kap. 9) har med utgångspunkt i mer allmänna överväganden rörande avgångsfrekvens etc. förordats att för försvarsgrenarnas del eftersträvades att öva krigsförbanden vid de olika försvarsgrenarna vart fjärde år. I det följande avses att närmare granska övningsfrekvensen med hänsyn till de särskilda förhållandena för flottans stamstridsfartyg främst för att klarlägga om fyraårsfrekvensen med fördel kan tillämpas för dessa enheter. Utredningen h a r tidigare påvisat, att vid en fullständigt genomförd freds-

rustning om 33 procent av varje fartygstyp eller förband kommer krigsbesättningar teoretiskt att nyutbildas vart sjätte år. Härvid h a r dock förutsatts, att det finns åtminstone sex lika fartyg inom typen som kan rustas i en sexårscykel. Många fartygstyper omfattar mindre än sex fartyg och får därigenom normalt en tätare rustningsfrekvens än sex år. Förläggning i materielberedskap kan å andra sidan av ekonomiska skäl för vissa fartygstyper få tillgripas i stor utsträckning vilket medför lägre rustningsfrekvens. Utredningen har velat studera olika fall för att kunna bedöma intervall och antal av krigsförbandsövningarna. Det första fallet utgör fartyg, som efter expedition förläggs i materielberedskap och det andra fartyg som efter expedition bibehålls rustade och villkorligt depåförläggs. Förläggning i materielberedskap. Den kortaste ekonomiskt lämpliga tiden för förläggning i materielberedskap beräknas utgöra ca sex år. Härtill kommer, att sådan förläggning normalt direkt föregås eller följs av generalöversyn, vilket medför att tiden mellan två expeditioner för ett i materielberedskap förlagt fartyg teoretiskt kan uppgå till ca åtta år. Vanligen blir den dock något kortare. Ett fartyg som efter expedition genomgått generalöversyn måste efter översynen rustas för prov av materielen. Detta förhållande bör utnyttjas så, att den krigsplacerade besättningen som krigsförbandsövning genomför denna provtur jämte egen samträning, utbildning och eventuell omskolning avseende under generalöversynen utbytt eller nytillkommen materiel. Vid sex års förläggning i materielberedskap med efterföljande generalöversyn kommer besättningen att stå krigsplacerad under högst åtta år. Detta erfordrar att besättningen genomför en andra krigsförbandsövning under den

352 tid fartyget är förlagt i materielberedskap. Denna övning bör infalla senast fyra år efter den första övningen. Utredningen har funnit, att intervallet mellan den första och den andra övningen icke kan bestämmas till exakt fyra år, utan måste kunna varieras beroende på hur lång period fartyget är förlagt i materielberedskap. Normalt torde intervallet bli tre år. Understiger materielberedskapsperioden mellan två expeditioner fyra år, bortfaller behovet av en andra krigsförbandsövning; detta kan ifrågakomma inom fartygstyper med endast två lika enheter, varav den ena hålls ständigt rustad av beredskapsskäl. Den andra övningen för besättningen på ett materielberedskapsförlagt fartyg måste normalt genomföras på rustat systerfartyg till det beredskapsförlagda fartyget, eftersom ett tillfälligt brytande av avfuktningen för en kortare övning är mycket kostsamt. I vissa fall bör dock detta, trots kostnaderna, göras för att pröva mobiliseringsberedskapen. Det är emellertid en uppenbar nackdel för utbildningen att krigsbesättningen icke alltid kan öva på eget fartyg. Nackdelen härav kan i viss mån begränsas genom att besök kan göras på det egna avfuktade fartyget för studium av eventuella skiljaktigheter i materielinstallationerna. Nackdelen begränsas ytterligare om installationerna på systerfartygen — i enlighet med de tankegångar utredningen angivit i kapitel 8 — är standardiserad. En tredje krigsförbandsövning torde icke vara aktuell för besättning krigsplacerad på stamstridsfartyg till följd av att om förläggningen i materielberedskap överstiger åtta år fartyget sannolikt läggs upp och härvid h a r så låg materiell beredskap att behov av övad krigsbesättning ej föreligger. I princip bör således för värnpliktiga kripsplacerade på beredskapsförlagda fartyg av-

ses två krigsförbandsövningar, av vilka den första genomförs ca ett år efter expeditionens slut, vid behov i förening med provtur efter översyn, och den andra högst fyra år senare. Villkorlig depåförläggning. Fartyg som efter expedition förläggs i depå under en längre tid är rustat. Det erfordrar en reducerad fredsbesättning för materielens underhåll och vård. Utredningen har räknat med en besättning för tre depåförlagda fartyg av samma typ. Alla tre fartygen kan härigenom fortlöpande prövas under gång till sjöss, vilket medför en mycket hög materiell beredskap. Denna bör motsvaras av en hög personell beredskap hos krigsbesättningen om avsikten med depåförläggningen — nämligen hög mobiliseringsberedskap — skall ernås. I samband med omfattande depåförläggningar kan de enskilda fartygens expeditionsfrekvenser hållas tämligen konstanta och krigsbesättningar kommer att nyutbildas i genomsnitt vart sjätte år. Genom att sjöexpeditionen är sammansatt ur två bemanningsgrupper erfordras även för depåförlagda fartyg en krigsförbandsövning för samtrimning av krigsbesättningen året efter expeditionens slut. Efter denna övning återstår således normalt fem år till dess en ny expedition avslutats för fartyget och en ny krigsbesättning utbildats. Krigsbesättningen bör repetitionsövas under denna femårsperiod. Denna utbildning syns kunna ske antingen i form av en längre övning i intervallets mitt, d. v. s. efter två eller tre år eller i form av flera kortare övningar. Om för depåförlagda fartyg — såsom för de i materielberedskap förlagda fartygen — avses endast en andra fullständig krigsförbandsövning tre till fyra år efter den första krigsförbandsövningen, bedömer utredningen att den krigsplacerade besättningens utbildningsnivå kom-

353 mer att nedgå i förhållande till fartygsmaterielens komplicitet och färdighållning så att de nedlagda kostnaderna för fartygens materiella färdighållande genom depåförläggning ger allför litet utbyte. Om för att avhjälpa denna olägenhet en särskild övning om exempelvis två veckor inläggs mellan de bägge krigsförbandsövningarna, bör intervallet mellan dessa av utbildningsorganisatoriska skäl låsas till fyra år. Detta är dock icke möjligt med hänsyn till fartygens generalöversyner och moderniseringar och medför att den andra krigsförbandsövningen infaller då fartyget vid sexårsintervall ånyo rustas för expedition vilket gör övningen både svårgenomförbar och mindre behövlig. Efter de överväganden som mot denna bakgrund gjorts inom utredningen har denna funnit att den mot hög materiell mobiliseringsberedskap för depåförlagda stridsfartyg bäst svarande övningsformen torde vara ett antal korta övningar med täta intervall. Om övningsintervallen därvid kan begränsas till ett år, vinns att besättningens kännedom om den normalt komplicerade materielen kan hållas aktuell och övningarna därför göras korta. Genom att övningarna görs kortare, torde de bli mindre belastande för individerna. Myncigheterna kan då ges större valfrihet beträffande tidpunkt för anordnande. Flottans insatsberedskap kan härigenom om så erfordras momentant höjas utan svårare belastning för de enskilda värnpliktiga. Utredningens principiella inställning i denna fråga är därför att för villkorligt depåförlagda stamstridsfartyg bör avses dels en normal samträningsövning ca ett år efter avslutad expedition sunt i direkt anslutning härtill högst Ijra kortare övningar om en veckas Iingd med ett års mellanrum mellan virje sådan övning. 21—514H34

Utredningen har bedömt att de fartygstyper som i första hand kan avses för depåförläggning under längre tid utgörs av mindre fartyg med komplicerad materiel och därför med ett begränsat antal värnpliktiga i besättningarna, exempelvis ubåtar och torpedbåtar, övningar med sådana fartyg berör därför i första hand i fred landkommenderad stampersonal krigsplacerad på dessa fartyg, men måste jämväl avse de värnpliktiga i krigsbesättningarna. Utredningen anser att övningar, som efter samträningsövningen bör bedrivas med krigsbesättningar på depåförlagda stridsfartyg, är att hänföra till krigsförbandsövningar och icke till särskilda övningar eftersom de med nödvändighet måste avse hela besättningen (krigsförbandet). De utgör icke heller sådana särskilda övningar som vid andra försvarsgrenar inlagts mellan två krigsförbandsövningar i ett rullande system, utan kan närmast betraktas som en uppdelning och tidigareläggning av den andra krigsförbandsövningen. Några försök med uppdelning av en krigsförbandsövning på sätt som h ä r beskrivits har tidigare icke gjorts vid flottan eller vid försvaret i övrigt. Utredningen har därför icke något erfarenhetsunderlag att bygga på. Utredningen utgår emellertid ifrån att den totala övningsskyldigheten i dagar räknat vid uppdelning av en krigsbandsövning för den enskilde icke får innebära ökad tjänstgöringsskyldighet. Om en normal krigsförbandsövning om fyra veckor uppdelas i två övningar blir därför deras längd högst två veckor och vid en uppdelning på fyra övningar högst en vecka. Övningarna bör tillsammans anses utgöra, och för de värnpliktiga räknas som en normal krigsförbandsövning. Med hänsyn till avsaknaden av erfarenhet härvidlag föreslår utredningen

354 att praktiska försök vid flottan får utvisa om uppdelningen av den andra krigsförbandsövningen lämpligen bör ske i högst fyra enveckorsövningar anordnade med ett års mellanrum eller i högst två tvåveckorsövningar anordnade med två års mellanrum. Härtill kommer, att utredningen icke kunnat överblicka om eller i vilken utsträckning den förordade villkorliga depåförläggningen av stridsfartyg kan komma till stånd. Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att för värnpliktiga som är krigsplacerade på stamstridsfartyg bör avses två fullständiga krigsförbandsövningar. Den första krigsförbandsövningen bör infalla ett, högst två år efter expeditionens slut och ha till ändamål att samtrimma en krigsbesättning sammansatt ur expeditionens bägge bemanningsgrupper. Denna övning bör jämväl vid behov avse provtur med fartyg efter generalöversyn. För i materielberedskap förlagda fartyg föreslås att den andra krigsförbandsövningen genomförs högst fyra år efter den första övningen. Denna övning kan genomföras på annat fartyg inom samma typ, om det fartyg på vilket besättningen är krigsplacerad av kostnadsskäl ej kan rustas för enbart krigsförbandsövning. För depåförlagda fartyg föreslås, att i stället för en andra fullständig krigsförbandsövning högst fyra kortare delövningar, som tillsammans i längd icke överstiger tiden för en fullständig krigsförbandsövning genomförs. Härvid kan tänkas alternativt högst fyra enveckorsövningar med ett års mellanrum eller högst två tvåveckorsövningar med två års mellanrum; slutlig ställning till uppdelningen av övningsskyldigheten bör icke tas förrän tillräcklig erfarenhet vunnits av repetitionsutbildning för besättningar på flottans depåförlagda fartyg-

Den föreslagna ordningen gör det möjligt — om ekonomiska resurser föreligger —• att successivt utbygga systemet med depåförläggning av stridsfartyg. Den enskildes sammanlagda tjänstgöringsskyldighet påverkas i princip icke av om det ena eller andra alternativet väljs. Övnings innehåll värnpliktiga

och längd för

flertalet

Utredningen h a r i kapitel 9 anfört allmänna synpunkter på krigsförbandsövnings längd och innehåll utan att dock ta ställning till vilken övningslängd som erfordras vid de olika försvarsgrenarna. Tiden för utbildning ombord med samlad besättning under krigsförbandsövning i allmänhet är beroende av den tid det normalt tar att öva och samöva såväl fartygets som det av flera fartyg sammansatta fartygsförbandets samtliga stridsfunktioner jämte erforderlig tid för samövningar med bland annat bas- och kustbevakningsförband samt förband ur främst kustartilleriet och flygvapnet. I tabell 18: 1 redovisas i sammandrag utredningens bedömning av behovet av tid för fartygsbesättningarnas utbildning ombord vid en krigsförbandsövning i allmänhet. Behovet av utbildning redovisas i ungefär den ordning i vilken utbildningen bör förekomma. I enlighet härmed upptas först materielbetonad utbildning tjänstegrensvis, vidare övningar med fartyget som helhet och därefter fartygsförbandet först som taktisk och slutligen som operativ enhet. Behovet av materiel- och fartygsvård samt förrådskompletteringar har redovisats liksom tjänstefria dagar. I sammanställningen h a r icke särskilt redovisats behovet av exempelvis utbildning i fartygsmanöver och navigering samt signaltjänst, eftersom denna utbildning kan bedrivas jämsides med övrig utbildning under gång med fartyget.

355 Tabell 18:1. Innehållet i krigsförbandsövning Vecka

1 och 2

2 och 3

3 och 4

Verksamhet

i allmänhet för

stamstridsfartyg Tid i dagar

Inryckning och utrustning som även kan innefatta övnin i mobilisering (måndag) Tjänstegrens vis utbildning under gång och till ankars (förtöjt), innefattande bland annat avprovning av maskineri och vapensystem (provskjutningar) (tisdag—fredag fm) Materiel- och fartygsvård, förrådskomplettering samt en tjänstefri dag för vardera vakten (förtöjt) (fredag em-söndag) Fartygsvis utbildning till sjöss samt utbildning i lägre taktiskt förband omfattande främst artilleriskjutningar,torpedskjutningar, minerings- och minröjningsövningar, ubåtsjaktövningar samt haveri- och skyddstjänstövningar . . . . (måndag—fredag fm) Materiel- och fartygsvård, förrådskomplettering samt en 2% tjänstefri dag för vardera vakten (förtöjt) (fredag em-söndag) Taktiska övningar till sjöss i fartygsförband omfattande övningar i anfall och försvar mot övervattensstridskrafter, övningar i anfall och försvar mot ubåtar (för minsvepare minröjningsövningar), övningar i försvar mot anfall från luften samt mineringsövningar (måndag—onsdag) Basövning avseende bland annat försvar av krigsförtöj2 ningsplats (markstridstjänst) (torsdag—fredag) Krigsövning främst inriktad på tillämpade övningar under operativ samverkan med flyg- och kustartilleristridskrafter samt bas- och kustbevakningsförband , (lördag—onsdag) Förflyttning till och från område för krigsövning, materiel 2 och fartygsvård samt reservtid (torsdag, fredag) Utryckning , (lördag) Summa 25

Erforderlig övningstid ombord omfattar således 25 dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. Detalj beräkningarna för olika fartygstyper h a r visat avvikelser från detta värde såväl uppåt som nedåt med en till två dagar. Utredningen anser dock att utbildningstiden ombord bör vara densamma oberoende av fartygstyp bland annat med hänsyn till att fartygsförbanden sammansätts av olika typer av fartyg samt att den befälsutbildning i land SDm föregår utbildningen ombord skall kunna ske samordnat. Den föreslagna tiden för övning av all personal i ett förband är jämförelsevis lång och härvidlag enligt utredningeis förslag utan direkt motsvarighet inom krigsmakten i övrigt. Utredning-

ens uppfattning är dock att denna tid är nödvändig främst med hänsyn till de många artskilda stridsfunktioner som ryms inom ett fartygsskrov och som i flera fall icke kan samtidigt övas med hänsyn till övningsplatser och behov av målanordningar m. m. Utredningen föreslår således, att till tid för krigsförbandsövning ombord på stridsfartyg med hela besättningen samlad avses fyra veckor. Utredningen har funnit att vissa meniga värnpliktiga E och F som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar utan att samtidigt inneha befälsställning erfordrar särskild skolning i land före embarkering. Detta gäller sådana värnpliktiga som endast vid övningsanläggning i land på ett rationellt sätt kan

356 återuppöva sina personliga speciella färdigheter, exempelvis i radiotelegrafering och lyssning i hydrofon. Samma gäller hantverkare som omhänderhar särskilt komplicerad materiel. Här vill utredningen peka på exempelvis torpedoch robotpersonal — som har att efter ett komplicerat schema klargöra sin materiel för skjutning — liksom vissa telehantverkare och eldledningselektriker. Behovet av sådan förutbildning i land har beräknats till en vecka. Det växlar emellertid med fartygstyper och enskilda fartyg. Detta beror på att i de fall då stampersonal inom yrkesområdet kan disponeras ombord, denna utbildning också normalt kan genomföras ombord, medan däremot i andra fall den värnpliktige redan vid påmönstringen måste vara i stånd att självständigt lösa sina tekniska uppgifter. Det sistnämnda förhållandet uppkommer främst på mindre fartyg. Utredningen anser att detta utbildningsbehov i land för meniga värnpliktiga E och F måste särskilt prövas av chefen för marinen från befattning till befattning. Utredningen har uppskattat behovets omfattning till högst en tredjedel av antalet befattningar ombord som bestrids av sådana värnpliktiga. För att detta skall kunna genomföras måste i p r i n c i p alla värnpliktiga E och F, krigsplacerade på stridsfartyg, ha skyldighet att delta i sådan övning. Vid delad krigsförbandsöuning bör övningsverksamheten med hela besättningen begränsas till en eller två veckor beroende på om delövningen avses återkomma varje eller vartannat år. övningslängden bör härvid i enlighet med de allmänna riktlinjer som utredningen angivit i kapitel 9 preciseras till fyra respektive elva dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. Delövningarna har, med hänsyn till att de värnpliktiga direkt kan påmönstra ett rustat depåförlagt fartyg där utbildad nyckelbesätt-

ning disponeras för övningens förberedande samt för instruktion vid materielen, bedömts icke behöva innefatta någon inledande övning för vissa meniga i kvalificerade befattningar. För dessa delövningar har utredningen förutsatt att en uppdelning sker av de utbildningsmål som angivits för en fullständig krigsförbandsövning. Delövning kan sålunda vid enveckasövning genomföras antingen som utbildning med enskilt fartyg, som taktisk utbildning i lägre förband eller som deltagande i krigsövning eller del därav. Tvåveckorsövning kan omfatta två av dessa slag av utbildning. Även vad gäller utbildningens fördelning på flera delövningar torde emellertid slutlig ställning kunna tas först sedan erfarenheter samlats från detta slag av utbildning. Övnings innehåll och längd för befäl Före den för besättningen gemensamma utbildningen ombord vid krigsförbandsövning i allmänhet erfordras att det värnpliktiga befälet förbereds genom särskild utbildning i land så att det om möjligt självständigt kan leda utbildningen ombord. Eftersom antalet värnpliktiga officerare och underofficerare på stamstridsfartygen som direkt h a r med fartygens navigering och taktiska utnyttjande att göra är litet, kommer befälsutbildningen att för övervägande delen värnpliktigt befäl avse en repetition av teknisk materiel och dess handhavande. Utbildningen bör därför förläggas till yrkesskola, i första h a n d vid Berga örlogsskolor. För underbefäl h a r utbildningsomfånget vid befälsövningen beräknats till en vecka samt för officerare, underofficerare och i specialtjänst uttagna värnpliktiga till två veckor enligt samma principiella normer som gäller för armén och kustartilleriet. Övningslängden skulle härvid för vissa befattningshava-

357 r e komma att uppgå till sex veckor. Utredningen har dock av sociala skäl ansett sig böra begränsa krigsförbandsövningarnas längd för den enskilde till högst fem veckor (32 dagar). Med hänsyn till att utbildningstiden ombord under alla förhållanden bör omfatta fyra veckor, föreslår utredningen därför endast en veckas befälsövning för värnpliktigt befäl krigsplacerat på flottans stamstridsfartyg. Vid delad krigsförbandsövning kan de värnpliktiga direkt påmönstra ett rustat, depåförlagt fartyg där utbildad nyckelbesättning disponeras för övningens förberedande samt för instruktion vid materielen. Utredningen har därför bedömt, att särskild utbildning i land för det värnpliktiga befälet icke erfordras före dessa övningar. Sammanfatta

ing

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att krigsförbandsövningar med värnpliktiga krigsplacerade på stamstridsfartyg anordnas sålunda. Högst två krigsförbandsövningar uttas av de värnpliktiga under den tid de är krigsplacerade på stamstridsfartyg, varvid den första krigsförbandsövningen tiger rum ett, högst två år efter sjöexpeditionens avslutande och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen. Krigsförbandsövning omfattar 32 dagar för värnpliktiga officerare och underofficerare, värnpliktiga uttagna i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt högst en tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade befattningar ombord krigsplacerade meniga av kategori F. Den första veckan avses härvid för skolning i land och övrig tid för utbildning ombord. För övriga meniga värnpliktiga omfattar övningen 25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord. Den andra krigsförbandsövningen för värnpliktiga krigsplacerade på depåför-

lagda stridsfartyg med hög materiell beredskap utbyts mot delövningar. Dessa delövningar bör uttas antingen som högst fyra övningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år, eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till dess tillräckliga erfarenheter kunnat samlas från sådana övningar. Delövning är lika lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivs helt ombord.

4. Krigsförbandsövning: övriga fartyg

Övriga fartyg — utöver stamstridsfartyg — i flottans krigsorganisation utgörs av stamträngfartyg och hjälpfartyg. I kapitel 9 har med utgångspunkt i mer allmänna överväganden r ö r a n d e avgångsfrekvens etc. förordats att för försvarsgrenarnas del borde eftersträvas att öva krigsförbanden vid de olika försvarsgrenarna vart fjärde år. Samtidigt har utredningen anfört allmänna synpunkter på krigsförbandsövnings innehåll och längd utan att dock ta ställning till vilken övningslängd som erfordras vid olika försvarsgrenar. Utredningen har där vidare räknat med att vissa förband icke borde fullgöra krigsförbandsövning, bland annat i fall då det var ogörligt att i fred öva förbandet på ett meningsfyllt sätt. Tidigare har angivits att stamträngfartygen samt isbrytar- och sjömätningsfartygen till antalet är avpassade efter fredsbehovet. Bortsett från några äldre fartyg är därför stamträngflottan normalt rustad i fred, varför högst två åldersklasser värnpliktiga utbildade på stamträngfartyg erfordras för dessa fartygs bemanning i krig. Under större delen av året kan inneliggande åldersklass vara krigsplacerad. Stamträngfartygens krigsbesättningar bedöms därför icke

358 behöva repetitionsutbildas som sådana. De bör snarast möjligt krigsplaceras på motsvarande typer av hjälpfartyg. Stora svårigheter föreligger, att i fred för övningsändamål få utnyttja civila fartyg uttagna till hjälpfartyg. Med hänsyn till fartygens civila användning kan såväl tidpunkten på året som längden av den tid, under vilken de kan disponeras, växla och i många fall icke bringas att överensstämma med krigsförbandets — divisionens etc. — övningsperioder. Vissa hjälpfartyg kan över huvud taget ej disponeras i fred. Repetitionsutbildningen av hjälp fartygens krigsbesättningar måste därför anpassas efter möjligheterna att disponera fartygen. Hjälpfartyg erfordras dock i viss utsträckning i samband med krigsförbandsövning av exempelvis en basbataljon eller en minröjningsavdelning.

viktigt hjälpfartyg icke kan disponeras för övning i samband med krigsförbandsövningen för förbandet — divisionen etc. — i sin helhet, men väl under en kortare tid under annan del av året, bör besättningen vid behov kunna genomföra en till tiden begränsad övning. Vissa hjälpfartyg kan som nämnts över huvud taget icke disponeras för övningar i fred. Detta kan bero antingen på att fartygens civila användning är sådan att de icke kan avvaras eller på att de för krigsbruk erfordrar så omfattande ombyggnader och kompletteringar att sådana icke låter sig göra enbart för en övning. I det senare fallet beräknas vid mobiliseringen under ombyggnaden tid stå till buds för besättningarnas utbildning. I dessa fall räknar utredningen med att krigsbesättningarna icke övas i fred.

För att över huvud taget kunna få till stånd krigsförbandsövningar med hjälpfartyg måste — med hänsyn till det anförda — repetitionsutbildningssystemet för dessa fartygs besättningar ha en viss flexibilitet både vad gäller övningarnas intervall och deras längd. Eftersom de flesta hjälpfartygen ingår i basbataljonerna eller är lokalt utgångsgrupperade inom visst kustområde, bör intervallet mellan och längden av krigsförbandsövningarna principiellt vara densamma som för flottans landförband, d. v. s. för huvuddelen av personalen treveckorsövningar vart fjärde år (jfr punkten 5). I de fall då hjälpfartyg icke disponeras för en fullständig krigsförbandsövning utan kan frigöras endast för en eller två veckor, bör ändock krigsbesättningarna övas, även om utbildningstiden ombord måste inskränkas. Krigsförbandsövningens sammanlagda längd för den värnpliktige bör härvid kunna avkortas i motsvarande mån. På motsvarande sätt gäller att om ett

Utredningen föreslår sammanfattningsvis, att krigsförbandsövningar med hjälpfartyg m. fl. anordnas på följande sätt. övningsintervallet för krigsförbanden är fyra år. Krigsförbandsövningarna omfattar för värnpliktig officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst 32 dagar, varav de första 14 dagarna utgör inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord, för värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna utgör inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord, samt för meniga värnpliktiga 18 dagar, under vilka utbildningen bedrivs helt ombord. — I de fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfartyg kan disponeras för besättningens övning ombord endast under kortare tid än 18 dagar, kan utbildningstiden ombord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar; bestämmelser härom bör meddelas i kommandoväg. De inledande befälsövningarna bibehålls därvid oförändrade. — Hjälpfartyg som

359 icke kan övas i samband med krigsförbandets — divisionens etc. — övning men ändock bedöms erfordra övning, kan övas vid annan lämplig tidpunkt. — Krigsförbandsövningar anordnas ej för krigsbesättningarna på sådana hjälpfartyg som ej kan disponeras eller som ej utan större ombyggnad kan övas i fred, såvida besättningen ej lämpligen bör övas på stamfartyg av motsvarande typ-

5. KrigsförbandsÖTning: Landförband

Huvuddelen av flottans landförband utgöres av bas- och kustbevakningsförband. Utbildningen vid basbataljonerna är av annan karaktär än utbildningen vid kustbevakningsförbanden. Basbataljonen utgör ett relativt samlat förband med tung materiel för rustning av krigsförtöjningsplatser samt med anordningar för reparation och underhåll av fartyg. Utbildningen måste därför omfatta basernas omfattande materiella rustning och avrustning förutom övning i basernas försvar och i den vid baserna bedrivna underhållstjänsten. Kustbevakningsförbanden däremot utgöres av små enheter spridda runt kusterna. De är utrustade främst med sambandsteknisk materiel. Utredningen bedömer, att delar av utbildningen för kustbevakningsförbanden lämpligen bör ske samlat innan den spridda grupperingen intas, för att tillgängliga staminstruktörer skall kunna utnyttjas rationellt vid uppövandet av de värnpliktigas personliga färdigheter i exempelvis signalering, radarspaning, militärledstjänst, sjökontrolltjänst och markstridstjänst. Utredningen har beräknat behovet av u-.bildningstid för huvuddelen av de värnpliktiga vid krigsförbandsövningar n e d bas- och kustbevakningsförbanden. Beräkningarna som översiktligt redovisas i tabell 18: 2, visar att krigsförbands-

övningar om 18 dagars längd — jämte en dag för inryckning och en dag för utryckning — för huvuddelen av de värnpliktiga motsvarar utbildningsbehoven. I denna tid inryms jämväl tid för omskolning av värnpliktiga från tidigare sjötjänst. Utredningen räknar med att krigsförbandsövningarna anordnas i enlighet härmed. Bas- och kustbevakningsförband är normalt stationära och ofta grupperade i direkt anslutning till kustartilleriets fasta anläggningar och lokalförsvarsförband ur armén. Utredningen anser därför, att flottans landförband i fråga om krigsförbandsövningar principiellt bör jämställas med och kunna övas likformigt och samtidigt med kustartilleriets fasta förband och arméns lokalförsvarsförband. Med av värnpliktsutredningen angiven utbildningslängd för flottans landförband är detta även möjligt. Utredningen räknar, vad gäller den Tabell 18:2, Innehållet i krigsförbandsövning för huvuddelen av de värnpliktiga vid bas- och kustbevakningsförband Tid i dagar Basförband

Verksamhet

Utrustning som även kan innefatta övning i mobilisering Tj änstegrensutbildning jämväl innefattande omskolning från tidigare sjötjänst. Formell förbandsutbildning Markstridsutbildning Tillämpad övning på grupperingsplatsen (krigsövning) Tjänstefri söndag Summa 1

2 Kustbevakningsförband

i

6 2

9 2

5 2 1

5 1 1

18 Förutsattes kunna ske inryckningsdagen.

360 inledande befälsutbildningen, med samma normer som generellt föreslås för armén och kustartilleriet, d. v. s. med en inledande befälsövning om för officerare och underofficerare två veckor och för underbefäl en vecka. Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att krigsförbandsövning för flottans landförband anordnas i fyraårsintervall och omfattar för officerare, underofficerare och specialtjänstuttagna 32 dagar, för underbefäl 25 dagar och för meniga 18 dagar. Från krigsförbandsövning bör undantas sådana förband, som svårligen kan eller ej behöver övas i fred, exempelvis krigsreparationsorgan som främst bygger på civil personal (marinverkstäder), marina hinder som ej kan utläggas i fred samt självständiga minutkiksstationer.

som samopererar med eller utgör övningsförband för kustbevakningen. Vissa fartygsförband, främst minsvepar- ocb motortorpedbåtsförband, är i sin tur beroende av baser (lag) med speciell utrustning och av vissa operativa ledningsfunktioner inom kustbevakningen. Dessa förhållanden medför, att krigsförbandsövning vid flottan normalt måste anordnas samtidigt för de fartyg, baser och kustbevakningsförband som i krig är grupperade inom ett visst område. Utbildningen under krigsförbandsövningen bör även äga rum inom detta område. För stamstridsfartygen bör dock under åtminstone den första veckan av krigsförbandsövningen utbildningen i regel ske i närheten av en fredsbas, där målanordningar och övningsanläggningar kan disponeras för utbildningen.

6. Krigsförbandsövning: Gemensamma frågor

Den principiella uppbyggnaden av en krigsförbandsövning vid flottan kommer därför i regel att bli den som framgår av bild 18: 1.

Tjänstgöring ning

för

efterarbete

efter

öv-

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för fartygets eller förbandets avrustning vid krigsförbandsövningens slut bör fartygschef, kompanichef och kompanikvartermästare samt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöring bör, i den mån ifrågavarande befattningar bestrids av värnpliktiga, av truppregistreringsmyndighet kunna åläggas ifrågavarande värnpliktiga i samband med inkallelse till krigsförbandsövning. Krigsförbandens beroende ur övningssynpunkt

av

varandra

För övning av baser erfordras deltagande av fartyg, som replierar på baserna. På motsvarande sätt erfordras för övning av kustbevakningsförband fartyg

Övningarnas

inpassning

under

året

Genomförs utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem för flottan, kan krigsförbandsövningar i större omfattning anordnas endast under vinterhalvåret. Detta beror på att utredningens förslag innebär en under sommaren större fredsrustning av såväl fartyg som landförband under grundutbildning, vilket i stor utsträckning binder den aktiva personalen. Då första kvartalet på grund av isförhållandena normalt är olämpligt för krigsförbandsövningar med fartyg, återstår för sådana endast fjärde kvartalet. Denna tidsperiod är också den för övning lämpligaste med hänsyn till att skärgårdsområdena dä är fria från för övningarna störande småbåtstrafik, att planerade förläggningsplatser i basområdena är lättare att få disponera samt att värdet då i all-

361 Bild 18: 1. Principiell uppbyggnad av krigsförbandsövning vid flottan för olika slag av förband ävensom samordningen av övningarna mellan olika slag av förband FARTYGSSLAG ELLER, FÖRBANDSTYP 5TAMSTRIDSFARTYG UTOM VILLKORLIGT DEPÅFÖRLAGDA HJÄLPFARTYG(FLERTALETjOCH LANDFÖRBAND

VECKA 1

VECKA Z

VECKA 4

VECKA 3

VECKA 5

A B.

c.

A B

VISSA HJÄLPFARTYö SOM DISPONERAS BEGRÄNSAD TID

A B

VILLKORLIGT DEPÅFÖRLAGDA S T A M 5TR1D5FARTY6 UTBILDNIU6 FÖR BEFÄL OCH l VISSA FALL ANNAN KVALIFICERAD PERSONAL NORMALT ANORDNAD VID ÖRLOöSKOLA, A.BEFÄLSÖVNIN& FÖR VÄRNPLIKTIGA OFF|CERARE,0NDEROFFICERARE OCH $PECI*LTJÄNSTUTTA6NA VMmPLlKTI&A B. BEFÄL5ÖVMING FÖR VÄRNPLIKTIGT UNDERBEFÄL C ÖVNING FÖRVISSA KVALIFICERADE MENIGA

UT8ILDNIN6 FÖR ALL PERSONAL OMBORD ELLER INOM fÖRBANDS RAM UTOM KRI&SÖVNIN&

UTBILDNING FÖR ALL PERSONAL OMBORD ELLER INOM FÖRBANDS RAM: KRI65ÖVWNG

mänhet är lämpligt för ifrågavarande slag av övningar. Med hänsyn till belastningen på stampersonalen och flottans skolor i land är tiden omkring den 15 september—den 15 oktober den för krigsförbandsövningar lämpligaste, beroende på att sommarhalvårets höga rustningsgrad för fartyg cch landförband nedgår den 15 september samtidigt som endast ett begränsat antal värnpliktiga är under grundutbildr.ing vid skolor i land. Även verksamheten vid sjökrigsskolan och militärhögskolan kan utan större svårighet anpassas till krigsförbandsövningar under r.ämnda tid. Härtill kommer att under cenna tid en samordning av flottans krigsförbandsövningar beräknas kunna tiga rum med krigsförbandsövningar sim genomförs av samopererande för* land ur kustartilleriet och ur andra

försvarsgrenar. För att göra det möjligt lör de samopererande förbanden att förlägga sina krigsförbandsövningar någon vecka tidigare, bör vid behov för flottans del krigsövningen förläggas till näst sista veckan av krigsförbandsövningen vilket kan ske utan olägenhet. Utredningen föreslår därför, att krigsförbandsövningar vid flottan anordnas i första hand under tiden omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre förband och enskilda fartyg föreslås skola inkallas även under a n d r a tider av året och i första hand under återstående del av fjärde kvartalet. Antalet övande värnpliktiga Utredningens förslag innebär att antalet värnpliktiga under repetitionsutbildning ökar från för närvarande ca 1 000 repetitionsövande värnpliktiga per år till

362 omkring 6 000 vid ett fullt utbyggt system. Dessa 6 000 värnpliktiga fördelar sig med ca en tredjedel på fartyg och två tredjedelar på landförband. 7. Särskild övning

Utredningen har i kapitel 9 angivit, att det borde eftersträvas att vid försvarsgrenarna bygga upp ett krigsförbandsövningssystem, innebärande att krigsförbandsövning för varje förband skulle a n o r d n a s vart fjärde år. Utredningen har i kapitel 9 som en förutsättning för nämnda övningsfrekvens angivit, att krigsförbandsövningarna skulle kompletteras med mellanliggande övningar — särskilda övningar — för vissa av krigsförbandens befattningshavare, främst befäl men även andra, för vilka föreligger behov av oftare återkommande övningar. På de för flottan väsentliga stamstridsfartygen ställs i krig särskilt stora krav i fråga om snabbhet och precision i den verksamhet som sammanhänger med striden. Detta förhållande påverkar på ett avgörande sätt dessa fartygs utrustning och utbildning. De höga kraven ifråga om stamstridsfartygen återspeglas i principerna för besättande i krig av befälsbefattningarna på dessa fartyg. På flottans stamstridsfartyg är sålunda praktiskt taget alla viktigare befattningar i krig besatta med fast anställt befäl. På vissa mindre stamstridsfartyg återfinns dock värnpliktiga officerare som fartygschefer. Inga värnpliktiga underofficerare för självständigt taktiskt befäl på stamstridsfartyg. Med hänsyn till de kvalificerade uppgifter som under strid åläggs stamstridsfartygen anser utredningen det vara motiverat att öva stamstridsfartygen oftare än vad som kan ske i ett krigsförbandsövningssystem där krigsförbanden övas vart fjärde år.

Delvis h a r utredningen redan sökt tillgodose detta genom att tidigare i detta kapitel föreslå att den andra krigsförbandsövningen för besättningarna på depåförlagda stamstridsfartyg uppdelas i högst fyra delövningar, i vilka hela besättningen skall delta. För i materielberedskap förlagda stamstridsfartyg föreligger emellertid icke ekonomiska och tekniska möjligheter att anordna dylika, tätt återkommande övningar med hela besättningen på eget fartyg. Kan sålunda icke hela besättningen övas, kvarstår dock såsom ofrånkomligt att de mest kvalificerade värnpliktiga befattningshavarna på dessa fartyg, nämligen värnpliktiga officerare krigsplacerade såsom fartygschefer och vaktgörande officerare, ges någon form av vidmakthållande utbildning i de mest väsentliga verksamhetsgrenarna, nämligen taktik, fartygsmanöver och navigering. Sådan utbildning bör ges i form av särskild övning, övningen bör anordnas såsom en teoretisk kurs kombinerad med praktisk navigerings- och manöverutbildning. Ett utbildningsprogram av dylik omfattning torde kunna medhinnas under en övning om elva dagars längd. Under den tid den värnpliktige är krigsplacerad på stamstridsfartyg erfordras att han fullgör en eller två sådana övningar. I och för sig kan ett behov av särskilda övningar anses föreligga också för de värnpliktiga underofficerare som är krigsplacerade på stamstridsfartyg. För att så långt möjligt begränsa belastningen på flottans fredsorganisation och förbrukningen av tjänstgöringsdagar bör emellertid enligt utredningens mening särskilda övningar i vart fall tills vidare icke anordnas för dessa värnpliktiga. Av det tidigare anförda framgår, att behov av repetitionsutbildning icke föreligger för stamträngfartygen.

363 På hjälpfartyg — vartill utredningen i detta sammanhang räknar även i stamflottan ingående minsvepare av fiskefartygstyp — åter finns ett stort antal värnpliktiga officerare som fartygschefer. Även värnpliktiga underofficerare är fartygschefer på hjälpfartyg men normalt endast på fartyg med bevakningsc c h underhållsuppgifter. För dessa befattningshavare föreligger behov av underhållande utbildning i de viktigaste verksamhetsgrenarna, nämligen taktik, fartygsmanöver och navigering. Av samma skäl som angivits beträffande stamstridsfartygen bör emellertid enligt utredningens bedömande de särskilda övningarna i vart fall tills vidare begränsas till att omfatta endast värnpliktiga officerare. Dessa bör mellan krigsförbandsövningarna meddelas teoretisk utbildning i taktik och praktiskt öva navigering och fartygsmanöver i likhet med vad som tidigare föreslagits beträffande de på stamstridsfartygen krigsplacerade värnpliktiga officerarna. Utbildningstiden bör vara elva dagar för varje övning. Högst tre sådana särskilda övningar beräknas behöva uttas av den värnpliktige. Vid flottans landförband är de viktigaste, för värnpliktiga avsedda befattningarna besatta med yngre värnpliktiga officerare. Sådana befattningar är exempelvis chef för kustradarstation samt vakthavande signalofficer och stridsledningsofficer i bevakningsområdesstab. Vid omkring 35 års ålder beräknas dessa omskolas till bland annat sjökontrolltjänst och militärledstjänst. Värnpliktsutredningen bedömer, att de befattningar i flottans landorganisation som normalt besätts med yngre värnpliktiga officerare är av sådan svårighetsgrad att särskilda övningar mellan krigsförbandsövningarna är motiverade. Den integration, som i flera fall föreligger mellan flottans och kustartilleri-

ets krigsförband, gör det också önskvärt att skapa likformighet i utbildningen inom marinen av viktigare befattningshavare, främst de värnpliktiga offic e r a r n a ; utredningen föreslår som framgår av det följande att vid kustartilleriet anordnas särskilda övningar för bland annat dessa. De särskilda övningarna vid landförbanden bör omfatta elva dagar. Högst tre sådana övningar beräknas behöva uttas av berörda värnpliktiga före omkrigsplacering till mindre krävande befattningar. I och för sig kan ett behov av särskilda övningar anses föreligga också för landförbandens värnpliktiga underofficerare. Av samma skäl som angivits beträffande stamstridsfartygen bör emellertid enligt utredningens mening i vart fall tills vidare särskilda övningar icke anordnas för dessa värnpliktiga. Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det nu anförda, att vid flottan skall anordnas särskilda övningar för värnpliktiga officerare, och att övningarnas antal för den värnpliktige skall vara högst tre, envar om elva dagar. Förslaget innebär att omkring 100 värnpliktiga årligen kommer att fullgöra särskild övning vid flottan.

8. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår att enligt utredningens mening bör eftersträvas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar med en speciell typ av övning, nämligen mobiliseringsövning. Sådan h a r angivits kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller i form av mönstringsövning. Rörande övningarnas syfte, innehåll och utformning ävensom med övningarna

364 sammanhängande tjänstgöringsskyldighet för den värnpliktige torde få hänvisas till nämnda kapitel. Inom flottan föreligger samma behov som inom krigsmakten i övrigt av att säkert och snabbt kunna genomföra förbandens mobilisering. För att en tillfredsställande grad av säkerhet i detta hänseende skall nås, måste i fred den ansvariga personalen fortlöpande övas och delges ändringar i organisation och förfarande. Även om flottans förband i allmänhet har tillgång till fast anställd personal att leda mobiliseringen, är förbanden på grund av stor utspridning starkt beroende av medverkan från viss värnpliktig personal. Den personal, varom här är fråga, utgörs av fartygschef, chef för kustbevakningsförband och chef för basförband av minst kompanis storlek ävensom av mobiliseringsförberedare med ersättare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angivits i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om flottans samtliga krigsförband kan i enlighet med vad som anförts tidigare i detta kapitel räknas med att förut nämnda chefer medan de är krigsplacerade i sådan befattning i regel vartannat år fullgör antingen krigsförbandsövning eller särskild övning. I regel föreligger för denna personal därför ej behov av särskilt övningstillfälle; i vissa fall kan behov dock uppkomma, exempelvis vid omorganisationer. Mobiliseringsförberedare och särskilt mottagningsförrättare är emellertid i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för flottans del beträffande dessa värnpliktiga ett bestämt behov av speciella övningstillfällen för mobiliseringsgenomgång. Inom flottan finns vissa förband för

vilka fastställts sådana korta mobiliseringstider, att på sätt angivits i kapitel 9 speciella övningar — mönstringsövningar — blir erforderliga för dessa förband. Dylika övningar bör därför anordnas även vid flottan. Den personalstyrka som årligen skulle komma att inkallas vid genomförande av ett övningssystem av angivet slag r e dovisas i särskild hemlig sammanställning (bilaga H 2). Värnpliktsutredningen föreslår, u n d e r hänvisning till det nu anförda, att vid flottan skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av nyss angivna bilaga.

9. Utbildningsgången för den värnpliktige

Den värnpliktige kommer i de flesta fall att under sin värnpliktstid vara krigsplacerad i mer än en typ av enhet i krigsorganisationen. Han kan exempelvis först vara krigsplacerad på ett stamstridsfartyg och därefter på ett hjälpfartyg eller i ett landförband. Repetitionsutbildningssystemet är enligt utredningens förslag något olika utformat för olika typer av fartyg och förband såväl vad gäller krigsförbandsövningar som särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det för fartygen och förbanden föreslagna repetitionsutbildningssystemet i princip den utbildningsgång för den värnpliktige som framgår av bild 1 8 : 2 . Åtskilliga avvikelser från den angivna utbildningsgången måste emellertid förekomma. En avvikelse som kommer att ske är att vissa värnpliktiga icke kommer att fullgöra fem krigsförbandsövningar, beroende på att vissa krigsförband som företrädesvis är sammansatta av äldre värn-

365 Bild 18: 2. Gången av repetitionsutbildningen för de enskilda värnpliktiga vid flottan enligt värnpliktsutredningens förslag (exempel)

47 AR

VÄRNPUKN6A VID

2.0 AR FLERTALET STAM" STRJD5FARTY6

K _

HJÄLPFARTY6 OCH LANDFÖRBAND

PERSONALRESERV

K r_

i 1

__ 5-^ÅR

5TAM5TRIDSFARTY6 IDEPA

1 I

*V

1AR

^ÄR

Il II PERSONALRESERV

HJÄLPFARTY6 OCH LANDFORBAND

1 i 1AR K

KRIöSFÖRBANDSÖVmN*

i

| UTBILDNING FÖR FÖRBANDET» BEFÄL OCH I VISSA FALL MENI6 NYUCELPERSONAL

_ J UTBILDNIK6 MED HELT FÖRBAND 1

Efter viss tid i personalreserv sker omskolning till annan befattning Anm. 1. Särskilda övningar tillkommer för värnpliktiga i officersbefattningar. 2. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

pliktiga icke kommer att övas. Avvikelser kommer också att behöva göras bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering. Av bilden framgår, att en värnpliktig som först är krigsplacerad på ett stamstridsfartyg normalt fullgör två krigsförbandsövningar ombord på detta och återstående krigsförbandsövningar på hjälpfartyg eller i landförband. För värnpliktiga på depåförlagt stamstridsfartyg kan den ena krigsförbandsövningen utbytas mot fyra korta eller två något längre delövningar. Andra värn-

pliktiga fullgör samtliga krigsförbandsövningar på hjälpfartyg och i landförband. F ö r den värnpliktige i officersbefattning kan härutöver tillkomma högst tre särskilda övningar, som i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna, i första hand under den tidigare delen av värnpliktstiden. För den värnpliktige kan slutligen tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellan-

366 rummet mellan krigsförbandsövningarna förutsatt dock att den värnpliktige då ej fullgör särskild övning.

10. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning

Den aktiva personalen måste medverka i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad utredningen närmare utvecklat i kapitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning,

särskild övning och mobiliseringsövning. Även reservpersonalen måste i full utsträckning delta i all repetitionsutbildning som genomförs av de krigsförband, vari personalen är krigsplacerad. För att detta skall kunna genomföras erfordras att en anpassning sker av nuvarande bestämmelser för reservpersonalens tjänstgöring i princip på det sätt utredningen i detalj angivit för armén. En översyn av ifrågavarande bestämmelser synes lämpligen kunna ske i anslutning till pågående utredning av frågan om befälsordningen vid marinen.

K A P I T E L 19

Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

1. Tidigare utredningar och förslag m. ni.

Frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt försvar av handelsfartyg u n d e r krig har under senare år varit föremål för flera utredningar. Denna fråga h a r delvis sammankopplats med frågan om yrkessjömännens värnpliktsutbildning. Kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor föreslog i ett i september 1958 avgivet betänkande bland annat dels att i krig ett stort antal handelsfartyg skulle bestyckas med vissa luftvärnspjäser, nämligen vid krigsmakten friställda 20 mm automatpjäser m/40 och först vid krig särskilt anskaffade 40 mm automatpjäser m/48, dels att dessa pjäser skulle betjänas av fartygens egna besättningar, vilka skulle utbildas härför samt för övrig fartygsskyddstjänst under en till 90 dagar beräknad värnpliktstjänstgöring, dels ock att kurser i fartygsskyddstjänst i vissa fall skulle stå öppna för frivillig utbildning. — Betänkandet remissbehandlades. 195b års utredning rörande totalförsvarets personalbehov upptog sedermera efter erhållet uppdrag sjöfartsberedskapskommitténs förslag till granskning. Härvid förelåg i ärendet en skrivelse av chefen för marinen med anmälan att stor vikt måste läggas vid att ett principbeslut i frågan snarast fattades. Här-

vid hänvisade marinchefen bland annat till att genom 1958 års försvarsbeslut marinens möjligheter till sjöfartsskydd minskat och att det därför vore angeläget att handelsfartygen kunde bidra till sitt eget skydd. Med hänsyn härtill redovisade utredningen år 1960 sina överväganden i ett särskilt utlåtande. 1954 års utredning fann vid sin granskning det riktigt och angeläget, att handelflottans personal gavs ökade möjligheter att skydda sig själva och sina fartyg. Utredningen fann de passiva skyddsåtgärderna såsom brandsläckning, läcktätning, röjning och första hjälp vid olycksfall vara av stor betydelse såväl i fred som i krig. Vid krig behövdes enligt utredningen jämväl aktiva skyddsåtgärder, d. v. s. bestyckning av handelsfartyg med luftvärnspjäser. Under 1960-talet borde härför utnyttjas vissa vid krigsmakten friställda 40 mm automatpjäser m/36. Däremot bedömde utredningen, att 20 mm pjäser var ett mindre lämpligt beväpningsalternativ. Antalet 40 mm pjäser medgav icke bestyckning enligt den plan, som kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor framlagt, varför en ytterligare behovsprövning borde ske. Utredningen kunde, med hänsyn till det totala försvarets behov av personal och betydelsen av dennas användbarhet för flera olika slag av uppgifter i krig, icke förorda kommitténs förslag till väsentligt avkortad militär utbildning för

368 yrkessjömän. Den snabba personalomsättningen inom yrket talade vidare mot en sädan ordning. Utbildning i fartygsskydd föreslogs i stället meddelas flottan tilldelade sjömanshusinskrivna värnpliktiga enligt följande. E n v a r sjömanshusinskriven skulle ges en om möjligt något utökad utbildning i passiva skyddsåtgärder. Denna utbildning borde kompletteras med skyddsutbildning vid sjömansskolor och under yrkesutövningen i fred. Därjämte skulle årligen 400—500 på frivillig grund uttagna yrkessjömän under första tjänstgöring vid flottan ges utbildning i både passiv och aktiv skyddstjänst. Denna utbildning skulle omfatta en grundläggande utbildning om 274 dagar, innefattande fartygsskyddsutbildning, jämte högst fyra repetionsövningar om vardera 30 dagar. Antalet repetitionsövningar skulle i princip vara beroende av levnadsålder vid avgång från anställning inom handelsflottan. Av kommittén föreslagen frivillig utbildning tillstyrktes. Utredningen uttalade härvid, att kurserna var av betydelse både ur beredskapssynpunkt och för verksamheten i fred. Utredningens förslag beräknades överslagsmässigt föranleda en merkostnad av 2,2 milj. kronor, varav huvuddelen föll på luftvärnsutbildningen. Härtill kom kostnader för administration, instruktörer och resor. De av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov framlagda förslagen om handelsfartygens beväpning och om särskild värnpliktsutbildning för sjömän biträddes vid remissbehandlingen i allt väsentligt av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, överbefälhavaren, chefen för marinen och chefen för flygvapnet. Den sistnämnde

ansåg dock, att utredningen bedömt värdet av beväpning med 40 mm pjäs m/36 alltför optimistiskt, ehuru han icke ville frånkänna vapnet en viss psykologisk betydelse för besättningen. Även chefen för armén var tveksam i fråga om beväpningen. Han ansåg, att de föreslagna åtgärderna endast i ett ganska långvarigt och icke alltför spänt beredskapsläge kunde ge effekt svarande mot nedlagda kostnader. Såväl sjöfartsstyrclsen som Sveriges fartygsbefälsförening m. fl. av de ombordanställdas organisationer förordade däremot närmast ett genomförande av sjöfartsberedskapskommitténs förslag. Sveriges redareförening föreslog en differentiering av värnpliktsutbildningen för sjömän av innebörd, att vissa sjömän skulle genomgå särskild militärutbildning för yrkessjömän, vissa utbildas helt för örlogsflottan och vissa befrias från all militärutbildning så länge de kvarstod i yrket. Enligt Rederiföreningen för mindre fartyg borde för dem som fullgjort sju års tjänst i handelsflottan ingen ytterligare värnpliktsutbildning förekomma. Chefen för handelsdepartementet förklarade sig sedermera anse, att betänkandet av år 1958 rörande handelsflottans beredskap ej borde läggas till grund för proposition i ämnet (prop. 1961:1, bil. 12, s. 3). Vid ungefär samma tidpunkt uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att förutsättningslöst undersöka huruvida vissa luftvärnspjäser, vilka angivits kunna utan kostnad ställas till handelsflottans förfogande, borde utnyttjas inom totalförsvaret och i så fall för vilka ändamål de lämpligen borde avses. — Undersökningen redovisades av överbefälhavaren med skrivelse den 12 november 1962. Däri förklarade överbefälhavaren, att han med hänsyn till gjorda utredningar angående de aktuella pjäsernas

369 verkansmöjligheter icke kunde tillstyrka, att handelsfartyg bestyckades med dessa pjäser annat än såsom en nödfallsutväg under krig. Han föreslog, att ett visst antal av de aktuella pjäserna skulle användas för speciella uppgifter inom krigsmakten samt att av återstoden pjäserna m/36 skulle förrådshållas för eventuell bestyckning av handelsfartyg under krig. Däremot borde 20 mm pjäser icke komma i fråga för sistnämnda ändamål. — Kungl. Maj :.t godkände genom beslut den 6 maj 1964 överbefälhavarens förslag till disposition av ifrågavarande pjäser. I detta sammanhang må nämnas, att överbefälhavaren den 12 november 2 962 avgav remissyttrande över en framställning av de ombordanställdas organisationer om åtgärder avseende handelsfartygens skydd under krig. överbefälhavaren hävdade häri, att underlag nu förelåg för slutligt övervägande om beslut i dessa frågor. Han framhöll, att åtgärder bland annat av psykologiska skäl vore angelägna med hänsyn till att skyddsåtgärder numera förberetts på så gott som alla områden av vårt totalförsvar. I fråga om personal och utbildning borde härvid, i sammandrag återgivet, gälla följande. En stor del av yrkessjömännen borde liksom hittills vid inskrivningen tilldelas flottan. Dessa sjömän kommer vid sin tjänstgöring ombord på flottans fartyg att bibringas utbildning i passiva skyddsåtgärder. Denna utbildning är i de flesta avseenden av värde även inom handelsflottan. Ca 500 sjömanshusinskrivna värnpliktiga av flottans årskontingent borde uttas för särskild utbildning i fartygsskydd i huvudsak enligt 1954 års utrednings förslag. Tjänstgöringsgången borde inpassas till utbildningsrytmen i stort inom flottan. De äldre luftvärnspjäsernas begränsade prestanda i förening med de diskutabla praktiska förutsättningarna att inom handelsflottan vid mobilisering sammanföra pjäserna med sådana besättningsmän som genomgått luftvärnsutbildning, motiverade icke att utbildningstid och kost24—514534

nader avsågs för luftvärnsutbildning av samtliga till särskild fartygsskyddsutbildning uttagna värnpliktiga. Antalet värnpliktiga, som årligen uttas till särskild fartygsskyddsutbildning, borde anpassas till flottans bemanningsplaner. Maximalt borde antalet dock uppgå till ca 500 per år. Efter genomgången särskild fartygsskyddsutbildning borde fortsatt tjänstgöringsskyldighet jämlikt värnpliktslagen åligga de värnpliktiga. Viss yrkesutövning i fred borde icke få innebära fullgjord tjänstgöringsskyldighet jämlikt värnpliktslagen. Värnpliktstekniskt borde yrkessjömännen jämställas med uppskovspersonalen och sålunda vara skyldiga tillhöra det värnpliktiga hemvärnet (driftvärnet). Det erinras vidare om att uppskovsvärnpliktiga icke för närvarande inkallas till repetitionsövning så länge uppskovsanledningen kvarstår. Värnpliktiga yrkessjömän med kvarstående tjänstgöringsskyldighet i fred borde meddelas erforderlig driftvärnsutbildning enligt de principer som angivits i 1954 års utrednings betänkande I rörande utbildning av uppskovsvärnpliktiga. Till sådan utbildning borde även frivilliga kunna anslutas. Besättningar på fartyg, som avses bestyckas, borde härvid bibringas viss luftvärnsutbildning. Utbildningen borde bedrivas med utnyttjande av marinens utbildningsresurser. överbefälhavaren uttalade, att de av honom föreslagna åtgärderna torde dra väsentligt mindre merkostnader än förslaget av 1954 års utredning. Kungl. Maj:t h a r sedermera överlämnat ärendet om åtgärder avseende handelsfartygens skydd till 1965 års försvarsutredning för att övervägas vid fullgörande av det till utredningen lämnade uppdraget.

2.' Värnpliktsutredningens överväganden och förslag Värnpliktsutredningen vill erinra om att när frågan om fartygsskyddsutbildning år 1958 aktualiserades, så förutsattes att ett väsentligt moment i denna skulle vara vapenutbildning, nämligen utbildning i luftvärnstjänst. Sedermera

370 har i diskussionen av dessa frågor luftvärnsutbildningen kommit alltmer i bakgrunden — närmast till följd av att bestyckning av handelsfartyg med luftvärnspjäser kommit att framstå som allt mindre ändamålsenlig — samtidigt som huvudvikten lagts vid utbildning i passiva skyddsåtgärder. Sådan utbildning är närbesläktad med verkskyddsutbildning, som är att hänföra till civilförsvarets verksamhetsområde. Om det sålunda ursprungligen fanns goda skäl för att — med hänsyn till att fråga var om vapenutbildningen — låta fartygsskyddsutbildningen ske med stöd av värnpliktslagen, så har skälen härför avsevärt försvagats genom att utbildningen givits annan karaktär. Värnpliktsutredningen finner för sin del det med nuvarande utgångspunkter vara ur principiell synpunkt tveksamt om värnpliktslagen bör användas såsom ett instrument med vars hjälp utbildning för civilförsvarsändamål meddelas. Om denna utbildning ges en tämligen begränsad omfattning och icke tillätes påverka tjänstgöringsskyldighetens omfattning, synes man dock kunna bortse från de nämnda principiella betänkligheterna. Med hänsyn till förenämnda uppdrag till 1965 års försvarsutredning vill värnpliktsutredningen icke framlägga förslag om att införa fartygsskyddsutbildning i samband med grundutbildningen för vissa sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem vid flottan inr y m m e r emellertid en möjlighet att i begränsad omfattning meddela sådan utbildning. Den av utredningen nämnda möjligheten till anordnande av fartygsskyddsutbildning har följande innebörd. Inom ramen för samma tjänstgöringstid för grundutbildning, som gäller för övriga värnpliktiga vid flottan kan fartygsskyddsutbildning ges åt sådana sjömans-

husinskrivna värnpliktiga som tjänstgör på isbrytare och sjömätningsfartyg. Utbildningen skulle härvid gälla ca 400 av flottans sjömanshusinskrivna värnpliktiga, d. v. s. ungefär det antal som på sin tid föreslogs av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. —• Isbrytningssäsongen infaller normalt under liden december—maj och sjömätningssäsongen under tiden mitten av april—mitten av oktober. För personalen på isbrytare och sjömätningsfartyg tillkommer dessutom tid för rustning och provturer samt avrustning av fartygen. Bemanning erfordras för vardera verksamhetsgrenen under sju till åtta månader per år beroende på isförhållandena. Av utredningen i det föregående föreslagen tid för de värnpliktigas sjötjänstgöring utgör åtta och en halv till nio månader. I denna tid kan väl inrymmas tid för isbrytning och sjömätning under ur issynpunkt normala år. Den härför icke utnyttjade tiden — en till två månader — kan utnyttjas bland annat för särskild utbildning i passiva skyddsåtgärder för handelsflottan. Det är att märka att längden av denna tid icke kan bestämmas på förhand utan är beroende av h u r isförhållandena utvecklas. Det kan icke uteslutas att vissa år mycket litet tid står till förfogande. Tiden kan icke helt utnyttjas för fartygsskyddsutbildning utan måste också användas för att fullfölja den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen. En fartygsskyddsutbildning av angivet slag skulle dra vissa kostnader, huvudsakligen för att anställa dels civil varvspersonal för att utföra sådana arbeten vid översyner av isbrytare och sjömätningsfartyg som eljest utföres av de värnpliktiga som tjänstgör på dessa fartyg, dels vissa kostnader för instruktörer och utbildningsmateriel. Dessa senare kostnader skulle uppskattningsvis kunna uppgå till 0,2 milj. kronor för år.

371 — Vad överbefälhavaren i sitt förenämnda yttrande den 12 november 1962 anfört om den fortsatta tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga, som genomgått fartygsskyddsutbildning, vill värnpliktsutrednigen biträda. Om särskild fartygsskyddsutbildning

ej kommer till stånd, bör ifrågavarande värnpliktiga, liksom nu sker, tas i anspråk för isbrytarnas och sjömätningsfartygens materiella underhåll vid vars' jämsides med att kompletterande allmänmilitär utbildning bedrivs.

K A P I T E L 20

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid flottan

1. Chefens för marinen bedömanden

Chefen för marinen har — i anslutning till att inom marinstaben utförts beräkningar av kostnaderna för ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag (jfr kap. 34) — bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m. m. som för flottans del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för marinen h a r härvid ansett att i första hand erfordras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för övningar och fartygsunderhåll samt viss anskaffning av mark m. m. Värnpliktsutredningens förslag innebär en avsevärd utökning av repetitionsutbildningen vid flottan, vilket ansetts påkalla vissa personalförstärkningar för utbildningens bedrivande m. m. Den samtidigt föreslagna förkortningen av grundutbildningen medför ej en minskning av behovet av utbildningspersonal, bland annat beroende på att utbildningskontingenten samtidigt ökar. Chefen för marinen h a r bedömt att ett genomförande av utredningens förslag påkallar en utökning av utbildningspersonalen vid de blivande örlogsbasstaberna med sammanlagt 8 kompaniofficerare och 8 underofficerare, fördelade på de olika örlogsbasstaberna. Personalen avses för planläggning och genomförande av repetitionsutbildningen. Inom örlogsflottans centrala truppmegister anses den intensifierade repe-

titionsutbildningen komma att öka arbetsbelastningen. Chefen för marinen har bedömt att för att möta denna belastningsökning erfordras en personalförstärkning om 4 flaggunderofficerare, 2 högbåtsmän och 4 biträden. Den föreslagna utökade repetitionsutbildningen gör det därjämte enligt chefen för marinen nödvändigt att anställa ytterligare sammanlagt 8 förrådsarbetare vid de olika örlogsbaserna för iordningställande och återställande av mobiliseringsförråden. Av medel för övningar och fartygsunderhåll beräknas u n d e r övningsanslaget vid ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag, enligt inom marinstaben gjorda beräkningar, u p p komma vad gäller grundutbildningen en merkostnad om 0,6 milj. kronor, avseende dels kostnader för allmänmilitär utbildning, vilken får större omfattning än vad den nu har, dels kostnader för förbandsutbildning av vissa förband — kustbevakningsförband och basförband — i landorganisationen. För genomförande av den föreslagna repetitionsutbildningen erfordras, enligt inom marinstaben gjorda beräkningar, under övningsanslaget 1,4 milj. kronor. Den största delen av dessa kostnader, 0,8 milj. kronor, avser kostnader för krigsförbandsövningar med fartygsbesättningar; hänsyn h a r härvid tagits till att övningskostnaderna minskar genom att halva kustflottan föreslagits vara ovillkorligt depåförlagd u n d e r sex månader

373 aiv året. Återstående kostnader avser främst krigsförbandsövningar med landförband och utökad inhyrning av hjälpfartyg. Sammanlagt skulle enligt dessa b e r ä k n i n g a r under övningsanslaget för flottans del erfordras en medelförstärkn i n g med ca 2 milj. kronor för år räknat. Ur underhållssynpunkt bedöms den av värnpliktsutredningen föreslagna p r i n c i p e n för fredsrustningar av fartyg i stort innebära följande. Sjöexpedition e n s längd, omkring ett och ett halvt år, medför att stridsfartygens översynsp e r i o d e r inträffar med ett och ett halvt å r s mellanrum i stället som nu med ett å r s mellanrum. U n d e r en tid iav tre år kommer således enligt utredningens förslag två årsöversyner i stället för i princip tre enligt nuvarande ordning. Teoretiskt skulle detta innebära, att översynskostnaderna per år enligt utredningens förslag skulle bli lägre. Samtidigt torde emellertid genom det ökade intervallet mellan översynerna materielens förslitning öka. Det bedöms därför sannolikt att de nu berörda kostnadsminskningarna och kostnadsökningarna kommer att balansera varandra. Kostnaderna för större översyner — generalöversyner — bedöms bli desamma som enligt nuvarande planering. De av värnpliktsutredningen föreslagna krigsförbandsövningarna bedöms icke medföra någon ökning av fartygsunderhållskostnaderna i förhållande till de hittills bedrivna marina krigsövningarna. Sammanfattningsvis bedöms att någon väsentlig eller angivbar kostnadsförändring icke kan väntas inträda i förhållande till nuvarande ordning vad gäller fartygsmaterielens underhåll. Erfarenhetsunderlag för beräkning av uppkommande kostnader under underhållsanslaget vid övning av flottans landförband saknas. Efter jämförelse

med ungefär likvärdiga förband vid kustartilleriet har de årliga kostnaderna bedömts öka med 0,5 milj. kronor. Sammanlagt skulle enligt angivna beräkningar för övningar och fartygsunderhåll erfordras 2,5 milj. kronor. För att genomföra den föreslagna allmänmilitära utbildningen erfordras enligt chefen för marinen anskaffning av mark och utförande av vissa anläggningar. Kostnaderna härför — vilka till sin storlek är beroende av markdispositionerna i Karlskronaområdet — kan icke för närvarande anges.

2. Värnpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen har icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av resurserna för utbildning m. m. Utredningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av marinchefen förordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och bilda en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomförande. Rörande behovet av ytterligare personal vill värnpliktsutredningen framhålla att ett införande i större omfattning vid flottan av repetitionsutbildning i och för sig, särskilt under ett uppbyggnadsskede, kommer att medföra en viss ökning av arbetsbördan trots att grundutbildningen samtidigt förkortas. Utredningen finner sig utan att i detalj ha granskat marinchefens beräkningar av behovet av ytterligare personal, med i det följande nämnt undantag, böra godta dessa beräkningar. Utredningen har emellertid icke haft möjlighet att undersöka huruvida nu föreliggande nya behov kan tillgodoses genom omdispositioner av aktiv personal nu

374 sysselsatt inom verksamhetsområden som icke direkt berörs av utredningens förslag. Utredningen räknar med att denna fråga kommer att närmare behandlas av pågående utredning rörande befälsordningen vid marinen. Den av marinchefen angivna förstärkningen av örlogsflottans truppregister anser utredningen — efter studium av verksamheten vid ifrågavarande truppregister — bör kunna begränsas till en underofficer, ett underbefäl och ett biträde. Sammanfattningsvis lägger utredningen som grund för sina kostnadsberäkningar följande personalförstärkning, nämligen åtta kompaniofficerare, nio underofficerare, ett underbefäl, ett biträde samt åtta förrådsarbetare, var-

vid dock behovet av n ä m n d militär personal möjligen kan tillgodoses genom omdisposition av nu befintlig personal. Marinchefens övriga bedömningar av resursbehovet h a r utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäkningar. En sammanställning av de kostnadsändringar som för m a r i n e n s del föranleds dels av nu ifrågavarande förstärkningsåtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäkningarna, dels av föreslagna ändringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernas storlek m. m. lämnas i kapitel 34.

A V D E L N I N G VI

Värnpliktsutbildningen vid marinen: kustartilleriet

K A P I T E L 21

Utgångspunkter

för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet

1. Inledning Värnpliktsutredningen har, efter redovisning av direktiven för utredningen, i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värnpliktsutbildningen och anfört synpunkter på hur dessa kan inverka på utbildningens utformning. Med utgångspunkt bland annat h ä r i h a r värnpliktsutredningen vidare i avdelning III angivit vissa allm ä n n a riktlinjer som bör eftersträvas att följa vid utformningen av värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna. Utöver de angivna för krigsmakten i huvudsak gemensamma förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför. I detta kapitel kommer — efter en redovisning av kustartilleriets uppgifter och organisation sådana dessa med utgångspunkt i nu gällande försvarsbeslut kan beräknas föreligga omkring år 1971 — det nuvarande utbildningssystemet vid kustartilleriet att beskrivas och granskas mot bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna. 2. Kustartilleriets uppgifter Kustartilleristridskrafternas uppgifter i krig är att självständigt eller i samver-

kan främst med förband ur armén och flottan försvara särskilt betydelsefulla kustområden, skydda viktiga h a m n a r samt skydda och understödja sjöstridskrafterna och medverka i skyddet av sjöförbindelserna. Verksamheten vid kustartilleriet i fred har till uppgift att förse krigsorganisationen med utbildad personal —fast anställd Och värnpliktig — samt med erforderlig materiel. En ytterligare uppgift är ätt förbereda och genomföra mobilisering av krigsorganisationens enheter. Dessutom skall upprätthållas en viss insatsberedskap.

3. Organisationen Krigsorganisationen Kustartilleristridskrafterna kan efter sina uppgifter beskrivas som sjöfrontsförband, luftvärnsförband och markstridsförband. Sjöfrontsförbanden består av fast och rörligt artilleri, fasta och rörliga robotförband, minförband och spaningsförband. Luftvärnsförbanden utgörs av automatkanonförhand. Markstridsförbanden består av kustjägar- och närförsvarsförband. Härtill kommer stabs- och underhållsförband. Huvuddelen av de nämnda förbanden är i krigsorganisationen sammanförda till spärrbataljoner eller s p ä r r k o m p a n i er. Vid sidan härav finnes kustjägarkompanier, minutläggningsdivisioner m. m .

378 Spärrbataljoner, spärrkompanier, kustjägarkompanier m. m. kan i sin tur bilda kustartilleribrigader. Sammansättningen av kustartilleriets krigsförband är avpassad efter uppgifterna och de lokala förhållandena, vilka växlar. De uppgifter om sammansättning m. m. som lämnas i det följande är därför att betrakta som exempel från vilka betydande avvikelser kan förekomma. Uppgiften för spärrbataljon är att försvara inlopp eller farvattensförträngningar. I en sådan bataljon kan ingå exempelvis ett tungt fast batteri, två lätta fasta batterier, ett lätt robotförband, tre minspärrtroppar, en kustspaningsradarstation samt, ur armén, ett värnkompani och, ur flottan, kustbevakningsenheter. — Batteriernas huvuduppgift är att bekämpa sjömål. Eld förbereds även mot mål på land, bland annat som understöd åt angränsande arméförband. Robotförbandet bekämpar i första h a n d sjömål men kan även användas för direktbeskjutning av landmål, exempelvis pansarfordon som landsatts. Minspärrtropparna ansvarar för kontrollerbara mineringar, där minor utlöses på elektrisk väg om fientliga fartyg passerar. Kustspaningsradarstationen h a r i första h a n d till uppgift att tidigt inrapportera fientliga företag. Spärr kompani har samma slags uppgifter som spärrbataljon men dessa är av mindre omfattning och förbandets storlek därför mindre. Kustjägarkompani avses för spaning, för övervakning och för anfall i skärgårdsterräng, särskilt för att avvärja infiltration i områden till vilkas försvar i ett utgångsläge större styrkor icke kunnat avdelas. Minutläggningsdivision avses för utläggning och komplettering av kontrollerbara mineringar. Bland uppgifterna kan även ingå utläggning av marina hinder m. m. I minutläggningsdivision

ingår minutläggningsfartyg, minarbetsbåtar m. m. Särskild röjdykarpersonal finns vid divisionen. Kustartilleribrigad h a r i regel till uppgift att försvara ett större skärgårdsområde med flera genomgående farleder. Brigaden kan bestå exempelvis av två spärrbataljoner och ett spärrkompani som försvarar var sitt inlopp, ett rörligt spärrförband som kan sättas in beroende på läget, ett luftvärnskompani, ett kustjägarkompani avsett främst för anfall inom brigadens område och en cykelskyttebataljon ur armén för såväl försvarsuppgifter som begränsade anfallsuppgifter. Fredsorganisationen Utbildningen vid kustartilleriet sker vid fem fredstruppförband — regementen och kårer — samt vid vissa skolor. Kapaciteten hos dessa är avpassad efter värnpliktskontingentens storlek. Utbildningen är i viss utsträckning centraliserad för att möjliggöra en ur vissa synpunkter rationell utbildningsorganisation. Exempel h ä r p å är att i det närmaste all radarutbildning är koncentrerad till Göteborg och att mekanikerutbildningen är förlagd till Karlskrona. Utbildningsorganisationen vid ett kustartilleriregemente omfattar exempelvis två bataljoner, bestående bland annat av batterier eller minutläggningsdivisioner samt skolor för inom kustartilleriet centraliserad utbildning, exempelvis av kustjägare. Frågan om befälsstaterna vid kustartilleriet är för närvarande under utredning och läget beträffande dessa vid den tidpunkt — omkring år 1971 — som redogörelsen i övrigt avser är därför osäkert. Personalbehov mer

och

krigsplaceringsnor-

För att på lång sikt tillgodose behovet av personal till kustartilleriets krigsor-

379 ganisation och behovet av handräckning i fred erfordras en årlig utbildningskontitngent av omkring 2 700 värnpliktiga. I denna styrka är inräknad vad som erfordras för rekrytering av aktiv personal. Kontingentens storlek medger att erforderlig personalreserv (mobiliserings- och personalersättningsreserv) k a n skapas, d. v. s. den personalreserv som fordras för att möjliggöra en riktig krigsplacering av personalen i fred, för att täcka sjukavgångar m. m. vid mobilisering och för att i krig ersätta stridsförluster. Den nämnda utbildningskontingenten fördelas genomsnittligt på kategorier, på sätt framgår av tabell 2 1 : 1. Flertalet av de värnpliktiga vid kustartilleriet är — bortsett från den tid de står i personalersättningsreserv — krigsplacerade vid samma slag av förband u n d e r hela värnpliktstiden. Däremot är kustjägare — som h a r fysiskt särskilt krävande uppgifter — krigsplacerade i Tabell 21:1. Kustartilleriets årliga värnpliktskontingent omkring år 1971 enligt vad som torde följa av 1963 års försvarsbeslut samt kontingentens genomsnittliga fördelning på värnpliktskategorier Kategori

Antal värnpliktiga

Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst Värnpliktiga i allmänhet i

1 430 360

Värnpliktiga uttagna för underbefälsutbildning Värnpliktiga uttagna för utbildning i s p e c i a l t j ä n s t . . . . Värnpliktiga uttagna för unSumma 1

600 70 240 1 2 700

Utbildning till värnpliktig officer genomgås efter frivilligt åtagande. För att krigsorganisationens behov skall tillgodoses, fordras att 80 av de 240 underofficersuttagna värnpliktiga genomgår sådan utbildning, inbegripet de värnpliktiga som utbildas till fast anställda officerare.

befattning som sådana endast under åtta år. De omkrigsplaceras senare till annat förband, vilket de sedan tillhör under återstoden av värnpliktstiden. På motsvarande sätt avses de värnpliktiga vid övriga rörliga förband vara krigsplacerade i dessa under 18 år, varefter de omkrigsplaceras till annan del av organisationen. 4. Nuvarande utbildningssystem De värnpliktigas för utbildning

tjänstgöringsskyldighet

Den i värnpliktslagen angivna utbildningstiden för de värnpliktiga vid kustartilleriet överensstämmer med den som gäller för arméns värnpliktiga (jfr kap. 10), dock att viss avvikelse gäller ifråga om möjligheten till m i n d r e förkortningar av utbildningstiden. I sistnämnda hänseende gäller för kustartilleriet att Konungen äger förordna om minskning av tiden för tjänstgöring i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgöringstiden — dock icke tid för repetitionsövningar och befälsövningar — förkortas med högst sju dagar. Härutöver må tiden för första tjänstgöringen förkortas med högst 14 dagar. Värnpliktslagens nu ifrågavarande bestämmelser h a r tillämpats på följande sätt. Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch officersutbildning h a r i p r i n c i p helt tagits i anspråk. Grundutbildningen h a r ofta förkortats med någon eller några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 oktober; grundutbildningen för dessa värnpliktiga har utöver redan nämnd förkortning regelbundet förkortats med

380 14 dagar till 290 dagar för att utbildningen ej skall påbörjas förrän efter trettondedag jul. För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärnpliktiga och värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst liksom också i fråga om dessa värnpliktigas utbildning i övrigt torde få hänvisas till kapitel 29. I återstoden av avdelning VI behandlas därför dessa värnpliktigas förhållanden icke alls eller endast i förbigående.

värnpliktiga i alhnänhet påföljande höst. Grundutbildningen för de underofficersuttagna är förlagd ungefär som vid armén och avslutas i augusti. Utbildningen till värnpliktig officer sker alltid på vinterlinje och avslutas i februari. Alla nu nämnda kategorier avslutar således sin grundutbildning vid olika tidpunkter. Det anförda åskådliggöres i bild 2 1 : 1. Härutöver h a r ett mindre antal underbefälsuttagna studenter av studiesociala skäl fått påbörja sin grundutbildning i juni och avsluta den påföljande vår.

Grundutbildningen

Grundutbildningen för huvuddelen av värnpliktskontingenten är indelad i fyra kurser. För de värnpliktiga i allmänhet har kurserna följande huvudsakliga innehåll. Första kursen omfattar något mer än fem veckor och ger den värnpliktige en grundläggande allmän soldatutbildningi Hans konditionsträning påbörjas. Andra kursen omfattar 22 veckor. Under denna är de värnpliktiga uppdelade på olika huvudtjänster. Under kursen meddelas grundläggande befattningsutbildning. Under senare delen av denna kurs förflyttas i allmänhet utbildningen, liksom också förläggningen, för flertalet värnpliktiga till s. k. ytterförläggning, exempelvis ett kustbatteri i ytter-r skärgården, och sker där i huvudsak till grundutbildningens slut. Tredje kursen, som varar tre veckor, ägnas huvudsakligen åt formell förbandsutbildning. Fjärde kursen är av sju veckors längd. Huvuddelen av tiden ägnas åt tillämpad förbandsutbildning som kulminerar med en större samövning i vilken bland annat i regel även deltar repetitionsövande krigsförband ur kustartilleriet, med dem samverkande eller dem underställda repetitionsövande krigsförband ur armén samt förband ur flottan. Utbildningen till värnpliktig officer

Målsättningen för utbildningen av de värnpliktiga är allmänt att skapa ansvarskänsla och självdisciplin och att ge den psykiska och fysiska motståndskraft som ger den värnpliktige förutsättningar att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigsliknande förhållanden. Målsättningen i övrigt innebär, att den värnpliktige skall ges sådana kunskaper och färdigheter att han kan krigsplaceras i avsedd befattning senast vid grundutbildningens slut. Kustartilleriets utbildning h a r ansetts böra, med undantag för det inledande skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen kulminerar under sensommaren, då större samövningar kan ske med flottan och då tilllämpade ^rtilleriskjutningar av tillräcklig omfattning kan genomföras sedan aktuella områden efter semestersäsongens slut i större utsträckning blir disponibla för övningar. Härvid påbörjar som tidigare nämnts de värnpliktiga i allmänhet sin grundutbildning strax efter trettondedagen och avslutar den i slu^ tet av oktober. De underbefälsvärnpliktiga påbörjar utbildningen i november och avslutar den någon vecka före de

381 J3i7d 21:1. Grundutbildningens nuvarande inpassning m. m. vid kustartilleriet

KATE60RI

ANIALBA6AR

VÄRNPLIKTIGA 1 ALLMÄNHET

2<i0

ÄR i

Ar 3

AR 2 7

/

25/11

UNDERBEFÄLSUTTA6NA VÄRUPUKTI&A UNDEROFFICERSOTTAöNA VÄRNPLIKTIGA OFRCERSUTTAöNA VÄf^ipUKTI&A

•_________H9

ASo

27/ 2

450+180

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år. sker vid en för kustartilleriet gemensam kadettskola. Under grundutbildningen äger övningsuppehåll rum på sätt framgår av tabell 2 1 : 2. Repetitionsutbildningen Nuvarande repetitionsutbildningssystem omfattar övningar med krigsförbanden — repetitionsövningar med anslutande, inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid krigsförbanden — särskilda befälsövningar. Tabell 21:2 Nuvarande

Kategori Värnpliktiga i allmänhet

De flesta värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mellanrum. Den sista övningen kan komma att bli förskjuten för viss personal och innebära omskolning. Syftet med repetitionsövningen är främst att träna och samträna krigsförbanden så att de är fullt användbara omedelbart efter mobilisering. Tiden ägnas därför i största möjliga utsträckning åt förbandsutbildning. Under de avslutande övningarna sker i regel en större samövning med flottan och med

övningsuppehåll under grundutbildningen kustartilleriet Antal dagar 7 14

för värnpliktiga

Tidpunkt I anslutning till påsk m. fl. helger Under juli

21 Underbefälsuttagna

1 17 14

Under hösten första året Jul- och nyårshelgen Under juli

32 Underofficersuttagna

7 17 14

Under hösten första året Jul- och nyårshelgen Under juli andra året

38 Officersuttagna

38 17 55

I likhet med underofficersuttagna Vid jul- och nyårshelgen andra året (under kadettskolan)

vid

382 förband ur övriga försvarsgrenar. Befattningsutbildningen begränsas till att omfatta det minimum av repetition och utbildning på nytillkommen materiel som krävs för att den värnpliktige skall kunna lösa de väsentligaste uppgifterna som är förenade med befattningen. Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer fullgör två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförbandets repetitionsövningar. Syftet med den särskilda befälsövningen är att samöva krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning. Utbildningen inriktas i första hand på att öka befälets allmänna militära kunnande och förmåga att fullgöra ålagda befälsuppgifter i det egna krigsförbandet. Vid förband med särskilt komplicerad materiel syftar övningarna även till att höja färdigheten att handha materielen. Utbildningen genomförs i huvudsak i form av grupparbeten, studier av taktiska exempel, krigsspel och fältövningar, varvid övning i ordergivning ägnas särskild uppmärksamhet. Studiebesök anordnas vid krigsförbandets mobiliseringsplatser och grupperingsplatser enligt krigsplanläggningen. Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober, övningarna har förlagts till denna tid på året dels därför att väderleksförhållandena i september och början av oktober i allmänhet är gynnsamma för artilleriskjutningar, dels därför att skärgården då är tämligen fri från småbåtstrafik m. m., dels ock därför att samövningsmöjligheterna med förband ur övriga delar av krigsmakten då är goda. Systemet innebär, att grundutbildningskontingentens slutövningar och repetitionsövningarna sker samtidigt, varigenom de särskilt för repetitionsövningarna med högre staber erforderliga större enheterna kunnat organiseras. —- De sär-

skilda befälsövningarna genomförs i regel under sommaren.

5. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande utbildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit för utformningen for de olika försvarsgrenarnas del av ett framtida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen h a r på sätt närmare utvecklas i kapitel 1, förelegat främst utredningens egna studier på fältet ävensom utbildningsbestämmelser, utbildningsplaner, utbildningsrapporter samt rapporter från kustartilleriets egen försöksverksamhet. Till möjligheterna att vid förekommande olikheter få till stånd förändringar av nuvarande utbildning återkommes i nästföljande två kapitel. Grundutbildningen De förhållanden som i avdelning IV angivits för armén är i stor utsträckning för handen också för kustartilleriets del. Kustartilleriets grundutbildning måste emellertid, med hänsyn till behovet av att samöva inom marinen och att öva skjutning mot sjömål, inpassas under året på ett annat sätt än grundutbildningen vid arméns huvuddel; bland annat härigenom blir problemen i några hänseenden andra. Också för kustartilleriets del avser den mest framträdande bristen i det nuvarande systemet det värnpliktiga befälets utbildning. En förbättring av denna utbildning bör ske genom att befälseleverna under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet ges tillfälle att utöva befäl över förband som till styrka och sammansättning svarar mot de förband

383 eleverna som befäl senare skall leda i n o m krigsorganisationen. Behov av sådan utbildning — som utredningen ben ä m n e r grundläggande krigsförbandsutbildning — föreligger för alla kategor i e r värnpliktigt befäl. För att en grundläggande krigsförbandsutbildning skall komma till stånd krävs att de befälsvärnpliktiga har hunnit inhämta tillräckliga kunskaper när slutskedet för de värnpliktiga i allmänhet börjar. Nuvarande utbildningssystem vid kustartilleriet ansluter i stort till denna tanke men vissa mindre, ehuru besvärande olikheter i fråga om utryckningstidp u n k t e r n a för olika kategorier föreligger. Liksom vid armén är vid kustartilleriet rekryteringen av värnpliktiga officerare — vilken grundas på frivillighet — alltför liten. Detta medför att plutonerna och däremot svarande andra enheter varken under krigsförhållanden eller under fredsutbildningen vid repetitionsövningarna kommer att ledas av chefer med erforderlig kompetens, vilket på samma sätt som angivits för armén i flera hänseenden medför stora olägenheter. Utredningen h a r i det föregående förordat att rekryteringen till värnpliktig officer alltjämt skall ske på frivillighetens grund. Det är därför angeläget att utforma utbildningen till värnpliktig officer så att ifrågavarande rekrytering främjas. Utredningen har i avdelning III förordat, att med hänsyn till krigets krav de värnpliktiga i hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmilitär utbildning av visst innehåll och viss omfattning. Denna skall ha till syfte att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig, bjuda aktivt motstånd och bistå sina kamrater. — Kustartilleriets nuvarande utbildningssystem tillgodoser i huvudsak de behov som angivits i fråga om sådan utbild-

ning. Utbildningen av vissa värnpliktiga, exempelvis båtgastar, måste dock utvidgas härutinnan. Utredningen h a r hävdat att av studiesociala skål grundutbildningen så långt möjligt borde påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslutas senast med augusti månads utgång påföljande år. — Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid kustartilleriet är i och för sig sådan att den medger att nämnda krav tillgodoses ehuru för de blivande värnpliktiga officerarna utbildningen är längre. Nuvarande utbildning är dock utom för de underofficersuttagna inpassad på ett ur studiesocial synpunkt olämpligt sätt med utryckning först under senhösten för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. Helst borde i ett framtida system all utbildning vara avslutad till den 1 september men med hänsyn till de särskilda utbildningsbetingelserna för kustartilleriet (jfr punkten 4) måste det emellertid övervägas att överskrida denna tidpunkt; motsvarande förhållanden föreligger som tidigare nämnts för flottan. För att härvid den önskvärda grundläggande krigsförbandsutbildningen skall komma till stånd måste grundutbildningen för de underofficersuttagna avslutas samtidigt som för övriga värnpliktiga, vilket, om utbildningen skall avslutas under september, för de underofficersvärnpliktiga innebär en ur studiesocial synpunkt något mindre gynnsam lösning än den nuvarande augustiutryckningen. Repetitionsutbildningen Krigsförbandens användbarhet bestäms bland annat av användbarheten hos de enskilda individer — befäl och meniga — som bildar förbanden. Användbarheten påverkas vidare av den grad av samträning som förbanden har. Det sy-

384 stem för repetitionsövningar i krigsförband som infördes vid kustartilleriet år 1952 h a r inneburit ett väsentligt framsteg, eftersom det därigenom blivit möjligt att i fred samträna krigsförbanden. De särskilda befälsövningar som tillkom år 1960 h a r inneburit en ytterligare förbättring, framför allt för användbarheten av den enskilde befattningshavaren. Värnpliktsutredningen h a r -— som anges i avdelning III — dock funnit det nödvändigt att repetitionsutbildningen ytterligare effektiviseras, i första h a n d genom oftare återkommande övningar med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm. Orsakerna till att krigsförbanden bör övas oftare än vad nu sker är såsom i avdelning III utvecklats främst följande. En fortlöpande omsättning av personal sker i krigsförbanden till följd av flyttningar, dödsfall e t c ; härigenom kommer antalet samtränade värnpliktiga i

förbanden att nedgå. Taktik, organisation och utrustning ändras successivt, vilket medför ett behov av att anpassa personalens utbildning till dessa förändringar. Även med hänsyn till glömskefaktorn synes erfarenhetsmässigt nuvarande intervall för långt. Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara otillräckligt. Krigsförbandsövningarna bör därför — såsom angivits i avdelning III — kompletteras med mellanliggande särskild övning för befäl i nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och utrustning bör övningen utökas till att omfatta även annan personal i befattningar som är för förbandets funktion väsentliga. Slutligen h a r utredningen i avdelning III förordat införande av en vid samtliga försvarsgrenar helt ny typ av övning, nämligen mobiliseringsövning.

KAPITEL 22

Grundutbildningen vid kustartilleriet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Som underlag för bedömning av behovet av utbildningstid och möjligheterna att ytterligare differentiera grundutbildningens längd har inom marinstaben åt värnpliktsutredningen utförts en analys av behovet av befattningsutbildning och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. I analysen h a r hänsyn tagits till inom utredningen gjorda överväganden rörande en för alla värnpliktiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Vid utformningen av grundutbildningen vid kustartilleriet h a r vidare viss ledning kunnat hämtas från de försök beträffande grundutbildningen som anordnats vid armén (jfr kap. 11).

2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen

Utbildningsmål I kapitel 9 h a r utredningen anfört, att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid dennas slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas. För att detta mål skall kunna nås krävs att den värnpliktige utbildas för att lösa sina uppgifter enskilt och i förband under förhållanden som så nära m •«8SK 1 "-

25—514534

-

•

som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. En förutsättning för att utbildningsmålen skall nås är att den värnpliktiges fysiska kondition kan byggas upp så att han förmår uthärda ett liv i fält under h å r d a fysiska och psykiska påfrestningar. Vidare måste utbildningen bedrivas på sådant sätt att den värnpliktige får tilltro till sin egen och befälets förmåga att lösa förelagda uppgifter och får förståelse för försvarets uppgift i samhället. Förbandsutbildningen måste ges en sådan omfattning att förbanden kan lösa vanligen förekommande uppgifter med tillräcklig snabbhet, säkerhet och precision. Vid bedömningen av dess omfattning måste stor hänsyn tas till det tidigare nämnda behovet av praktisk truppföringsutbildning för det värnpliktiga befälet. I detta sammanhang måste dock framhållas att även det fast anställda befälet måste ges tillfälle till truppföring i tillräcklig utsträckning så att det får erforderlig rutin för sina uppgifter inom krigsorganisationen. Värnpliktsutredningens undersökningar rörande behovet av förbandsutbildning visar att denna bör sträcka sig upp till bataljonsnivån. Det är på bataljonens förmåga att lösa sina uppgifter som högre förbands effekt väsentligen vilar. Det räcker sålunda ej, att exempelvis batterier sammansvetsas

386 inom sig och sinsemellan. De måste även vara väl övade i samverkan med i bataljonen ingående övriga förband. Stabs- och underhållsförbanden i bataljonen måste ha tillräcklig övning i att betjäna bataljonen i dess helhet. — Det är att märka, att bataljonsbegreppet vid kustartilleriet har en något annan innebörd än vid armén. Bataljonen vid kustartilleriet är nämligen i större utsträckning än vid armén sammansatt för att genomföra strid utan stöd av understödsförband ur brigad. Samverkansutbildningen vid kustartilleriet bör därför i högre grad än vid armén ske inom bataljonen. Utbildningens uppläggning i stort Övningsgrenar. För att nå de uppställda målen fordras att den värnpliktige ges ett tillräckligt mått av allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning benämner utredningen sammanfattande enskild utbildning. Den allmänmilitära utbildningen har behandlats i kapitel 9. Av detta framgår att den bör ge det mått av kunskaper, som fordras av varje soldat oavsett vilken befattning han bekläder. I denna utbildning, som utredningen funnit böra vara likformig för all krigsmaktens personal, bör den värnpliktige främst läras att försvara sig själv och platsen för verksamheten, att söka skydd mot stridsmedel av olika slag samt att ge sig själv och sina kamrater första hjälpen vid stridsskada. Befattningsutbildningen bör omfatta den enskilda utbildning i övrigt som fordras för att den värnpliktige skall kunna lösa sin uppgift i förbandet. I befattningsutbildningen inryms bland annat befälsutbildning. Det är att märka att förmågan att lösa uppgifter i befattningen i betydande grad vidareut-

vecklas under förbandsutbildningen. Med befattningsutbildning avses här emellertid endast den enskilda utbildning, som sker i form av särskilda övningspass fristående från förbandsutbildningen. Förbandsutbildningen bör som nu indelas i formell och tillämpad utbildning. Den formella utbildningen bör syfta till att inlära taktiskt och tekniskt riktiga förfaringssätt genom övningar vars förlopp i förväg är känt för befäl och trupp. Förmågan att lösa uppgiften på ett riktigt sätt prövas och vidareutvecklas genom tillämpade övningar där förloppet är okänt för det övade förbandet. Utbildningsgång. Förbandsutbildningen bör påbörjas så tidigt som möjligt så att de värnpliktiga — befälselever och övriga — tidigt förstår sin uppgift i förbandet. Härigenom ter sig utbildningen meningsfylld för den enskilde och intresset stimuleras. Den väsentliga fördelen vinns också, att de under den skolmässiga delen av befälsutbildningen förvärvade kunskaperna tidigt kan tillämpas praktiskt i form av övningar med t r u p p . Under den skolmässiga delen av befattningsutbildningen bör befälseleverna — efter noggranna förberedelser i form av reglementsstudium, krigsspel och genomgångar i terrängen — under avgränsade moment övas med trupp i de befattningar till vilka de utbildas. De praktiska övningarna bör ske med ökad intensitet och svårighetsgrad under den tid som närmast föregår den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen (GKU) bör omfatta de sista månaderna av utbildningen för värnpliktiga i allmänhet. Senast vid början av denna utbildning sammanförs de värnpliktiga av olika kategorier och ut-

387 bildningslinjer till förband som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationens. Utbildningen härunder bör omfatta främst förbandsutbildning av tillämpad karaktär med insprängda moment av befattningsutbildning för att fullständiga denna och hela tiden bibehålla de enskilda färdigheterna på en tillräckligt hög nivå. Under sista delen av GKU-skedet bör genomföras en avslutande tillämpningsövning av omkring en veckas längd. Denna bör utgöra ett slutprov för övningsförbanden. Grundutbildningen vid kustartilleriet får som av det anförda framgår samma principiella uppbyggnad som vid armén. Den under GKU-skedet skapade samträningen bör komma krigsorganisationen tillgodo genom att övningsförbandens batterier eller motsvarande enheter överförs med så långt möjligt oförändrad personalsammansättning till krigsorganisationen; möjligheterna härtill är emellertid vid kustartilleriet tämligen begränsade.

3. Grundutbildningens längd: Behovsberäkningar och vissa slutsatser

Beräkningsgrunder Allmänt. Som tidigare redovisats h a r utvecklingen på det militära området under de senaste årtiondena skett i snabb takt. Detta måste få återverkningar på utbildningen genom att nya utbildningsbehov för både befäl och meniga tillkommer. Resurserna för utbildningen är emellertid så begränsade att en mycket långt driven hushållning måste ske. För utbildningen innebär härvid de ekonomiska resurserna icke samma problem som befälstillgången. Den nuvarinde befälskadern är hårt utnyttjad. Förutsättningar saknas för närvarande för att bedöma om befälskadern vid

kustartilleriet kan utökas utöver de ramar som nu gäller; särskild utredning rörande befälsordningen vid marinen pågår. En utbildningsverksamhet väsentligt större än den nuvarande h a r därför för utredningen varit ett icke tänkbart alternativ. F ö r utredningen h a r problemet i stället varit att söka klarlägga i vilka fall det är möjligt att med fasthållande av gällande målsättning i stort för utbildningen beskära eller slopa utbildning för att åstadkomma utrymme för annan numera nödvändig utbildning. Som riktlinje h a r utredningen valt att i första h a n d tillgodose behovet av utbildning för befäl och befälselever, därnäst för värnpliktiga i allmänhet i nyckelbefattningar och sist för övriga värnpliktiga. Värnpliktsutredningen h a r såsom tidigare anförts mot ovanstående bakgrund gjort en undersökning rörande utbildningsbehovet för de viktigaste befattningarna i kustartilleriets krigsorganisation. Reservtid. De bedömningar beträffande reservtid som redovisats för grundutbildningen vid armén h a r utredningen ansett tillämpliga även för kustartilleriets grundutbildning. Av normalveckans 48 timmar bör således i genomsnitt avses 38—40 timm a r för utbildning som detaljberäknats för övningsgrenar och ämnen samt därutöver 2 timmar vardera för fysisk träning och inre tjänst. Återstående 5 timmar bör utgöra reservtid. Detta innebär att ca 10 procent avsätts för reservtid mot nu 18—20 procent. Beräkningar av utbildningsbehov. Såsom inledningsvis anmälts, h a r framräknats behovet av befattnings- och förbandsutbildning för värnpliktiga i allmänhet och värnpliktiga uttagna för underbefälsutbildning vid kustartilleriet. Det viktigaste utgångsvärdet vid beräkning av behov av utbildningstid är

388 de uppgifter förbanden skall kunna lösa i krig och de krav dessa ställer i utbildningshänseende. Värnpliktsutredningen h a r sökt klarlägga dessa krav. Detta h a r skett i form dels av en allmän målsättning för förbanden, dels i form av en särskild målsättning omfattande vissa viktiga förbandsfunktioner, som är väsentliga för förbandets krigsanvändbarhet. Behovet av förbandsutbildning har härletts ur dessa målsättningar. Kraven på förbanden i fråga om snabbhet och precision ger i sin tur underlag för bedömning av behovet av befattningsutbildning. Som underlag för beräkningar på detta område har utarbetats arbetsbeskrivningar. Dessa har legat till grund för urvalet av ämnen och för avvägning av utbildningsmålen i varje ämne. De kunskaper och färdigheter som inhämtas genom den allmänmilitära utbildningen h a r uteslutits vid beräkning av befattningsutbildningen. Med ledning av utbildningsmålen h a r minimibehovet av utbildning för varje övningsgren bestämts så noggrant som möjligt. Redovisning au beräkningarna. De beräkningar rörande grundutbildningens längd som redovisas under denna punkt avser nettoutbildningstid, vari inr y m s egentlig utbildningstid jämte reservtid och som uttrycks i utbildningsdagar. Den totala utbildningstiden (tjänstgöringstiden) kan, vid ett givet antal utbildningsdagar, växla beroende på dels h u r utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid innefattas, dels det antal dagar som avses för övningsuppehåll. Tjänstgöringstidens längd behandlas i punkten 5, sedan ställning tagits till h u r utbildningen bör inpassas under året. Ett utdrag av utredningens beräkningsresultat redovisas i bilaga 12.

på grundval av de gjorda beräkningarna av utbildningsbehovet, uppdela de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet i två grupper efter deras behov av utbildningstid. En sådan uppdelning bör enligt utredningens mening av besparingsskäl ske. Till en grupp har utredningen hänfört värnpliktiga avsedda för befattningar, som kräver särskild yrkesskicklighet och därför längre utbildningstid än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid rörliga enheter ävensom mätare, eldledningsmän, robotpersonal, signalister, mekaniker m. fl. vid övriga enheter. Nettoutbildningstiden för ifrågavarande personal är beräknad till mellan 1 750 och 1 950 timmar. Utredningen h a r som normalvärde för dessa värnpliktiga valt 1 816 timmar eller 227 utbildningsdagar om åtta timmar. Dessa värnpliktiga, som utredningen benämner värnpliktiga F 1 , omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildningskontingenten. Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, h a r hänförts övriga värnpliktiga i allmänhet, utgörande ca 630 värnpliktiga av den årliga kontingenten. Dessa beräknas behöva en nettoutbildningstid av 1 530 till 1 700 timmar. Utredningen h a r som utgångspunkt för de fortsatta övervägandena valt som normalvärde 1 600 timmar, utgörande 200 utbildningsdagar om åtta timmar. Den n ä r m a r e fördelningen av menigbefattningarna på kategorierna F och G framgår av bilaga 13. Slutligen må erinras om att förhållandena för de värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst behandlas i kapitel 29. Vnderbefälsuttagna Underbefälet

"Värnpliktiga

i

allmänhet

Utredningen h a r funnit det möjligt att,

värnpliktiga

avses främst

för

befatt-

Beträffande valet av bokstavsbeteckning torde få hänvisas till kapitel 11.

389 ningar som chef eller i vissa fall chefs ställföreträdare för grupp, pjäsavdelning, radiostation, växelstation eller motsvarande enhet. För att kunna lösa ifrågavarande uppgifter måste därför avsedda värnpliktiga bibringas dels vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över enheten samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav även då enheten ges självständig uppgift, dels förmåga att föra enheten och att utbilda denna i den omfattning som är nödvändig för truppföringen, dels ock de väsentligaste av de kunskaper och färdigheter som erfordras för soldaten i enheten. De allmänna principer som utredningen följt vid bedömningen av utbildningsbehovet för arméns underbefäl (kap. 11, punkten 3) h a r i stor utsträckning tillämpats också beträffande kustartilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det övervägande antalet underbefälsbefattningar en nettoutbildningstid av omkring 2 000 timmar, vilket motsvarar 250 utbildningsdagar om åtta timmar. Utredningen lägger med hänsyn härtill ett värde av 250 utbildningsdagar till grund för de fortsatta övervägandena. Lnderofficersuttagna värnpliktiga De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet som chefer för troppar eller motsvarande enheter, exempelvis pjäsavdelningar (vid tungt rörligt artilleri). De avses således — i motsats till vad fallet är vid armén — i regel icke för ställföreträdarbefattningar. För att kunna lösa de med ifrågavarande befattningar förenade uppgifterna måste de bland annat bibringas sådan utbildning i truppföring att de har god förmåga att föra självständigt, eller inom batteri eller motsvarande förband, uppträdande tropp eller motsvarande för-

band under strid eller annan verksamhet. Efter förslag av 1948 års värnpliktskommitté bestämdes utbildningstiden för värnpliktiga, som uttagits för underofficersutbildning, till 15 månader, vilket innebar omkring 345 utbildningsdagar. Senare granskade 1954 å r s befälsutredning grundutbildningen vid armén och kom till den slutsatsen att underofficersutbildningen borde med höjd målsättning kunna inrymmas inom en oförändrad ram av 15 månader. Värnpliktsutredningen h a r funnit att effekten av utbildningen även vid kustartilleriet bör kunna höjas främst genom att samordningen av utbildningen mellan olika skeden ägnas särskild u p p märksamhet. Grundutbildning måste som tidigare anförts ge de blivande underofficerarna väsentligt ökad förmåga att föra t r u p p under krigsliknande förhållanden och att genomföra den kompletterande utbildning som är förutsatt att äga r u m vid mobilisering och i fält. Dessa färdigheter kan endast förvärvas och befästas genom att eleverna u n d e r en tillräckligt lång, sammanhängande period är placerade i befattningar som motsvarar dem, i vilka de avses senare krigsplaceras. Detta bör ske vid förband som så långt det är möjligt h a r en sammansättning överensstämmande med krigsorganisationen, d. v. s. vid förband under grundläggande krigsförbandsutbildning. Strävan bör vara att under hela denna tid låta eleverna bibehålla sin placering. Byte bör ske endast om antalet övningsavdelningar är för litet för att ge alla befälseleverna stadigvarande placering eller om elev icke visat sig vuxen uppgiften och bedöms sakna utvecklingsmöjligheter. Det är av betydelse att ansvarsförhållandet mellan det aktiva utbildningsbefälet å ena sidan och befälseleverna å andra sidan blir entydigt. Det bör

390 regleras så att utbildningsbefälet under GKU-skedet ges ansvaret för utbildningsresultatet avseende såväl befälseleverna som truppen. Detta innebär att utbildningsbefälet skall handleda befälseleverna vid planläggning av kommande övningar, följa övningarna och meddela synpunkter på hur dessa genomförts. Värnpliktsutredningen vill framhålla betydelsen av att handledningen av eleverna sker på ett grannlaga sätt så att elevernas initiativkraft, självständighet och arbetsglädje stimuleras och så att ansvarsförhållandena alltid är klara. För att den grundläggande krigsförbandsutbildningen skall kunna ge tillräckligt utbyte och härvid bland annat ge eleverna det självförtroende de behöver måste eleverna vara väl förberedda för sina uppgifter genom föregående skolmässig utbildning. De måste sålunda ha en god personlig färdighet, förvärvad genom allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning. I befattningsutbildning för värnpliktig underofficer måste ingå del av den befattningsutbildning som ges värnpliktiga i den viktigaste befattningen i den enhet vederbörande avses utöva befälet över. Det viktigaste är emellertid att befattningsutbildningen tidigt inriktas på befälsuppgifterna. Utbildningen i taktik, stridsteknik, truppföring och trupputbildning får därmed en central betydelse. Denna utbildning bör påbörjas innan allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning avseende den personliga färdigheten slutförts. Utbildningen i trupputbildning bör bestå av skolmässig del med insprängd praktisk tillämpning samt en fristående praktisk del som genomförs under GKUskedet. Värnpliktsutredningens beräkningar ger vid handen att det med den angivna uppläggningen av utbildningen är möj-

ligt att inrymma den inom samma antal utbildningsdagar som nu, nämligen 345. Officersuttagna värnpliktiga De värnpliktiga officerarna avses krigsplaceras som chefer för plutoner och därmed jämförbara enheter, exempelvis eldledningsavdelningar, mätstationstroppar, vissa luftvärnstroppar, minspärrtroppar och fartyg. För att kunna lösa de med nämnda befattningar förenade uppgifterna måste de bland annat bibringas sådan utbildning i truppföring att de h a r god förmåga att föra självständigt eller inom batteri eller motsvarande förband uppträdande pluton eller därmed jämförbar enhet. Vid beräkning av behovet av utbildningstid för denna kategori bör beaktas att eleverna under sin underofficersutbildning, när denna upplagts på sätt utredningen angivit i det föregående, bör ha bibragts kunskaper och färdigheter som står på högre nivå än vad som är möjligt med nuvarande ordning för utbildningens bedrivande. Detta beror främst på tillkomsten av den grundläggande krigsförbandsutbildningen (GKU). Det skede med möjligheter till växling mellan teoretisk utbildning och praktisk tillämpning som föregår GKU innebär också en höjning av elevernas användbarhet. Sammanfattningsvis kan förutsättas att eleverna med den angivna förutbildningen vid kadettskolans början såväl kunskapsmässigt som erfarenhetsmässigt torde stå på en högre nivå än nu. Värnpliktsutredningen anser, att behovet av praktisk befälsutövning såväl vad gäller truppföring som trupputbildning är tillgodosett genom tillkomsten av GKU-skedet i underofficersutbildningen. Någon ytterligare trupptjänst bedöms därför icke nödvändig u n d e r vidareutbildningen till värnpliktig officer.

391 Värnpliktsutredningen har tidigare framhållit betydelsen av en nära samo r d n i n g av underofficers- och officersutbildningen samt i anslutning härtill uttalat att förbättringar härvidlag bör kunna åstadkommas. Bland annat torde en del av den elementära utbildning som nu genomförs på kadettskolorna kunna genomföras i tillräcklig omfattning redan u n d e r underofficersutbildningen med tidsvinst som följd. Med utgångspunkt i vad ovan anförts h a r utredningen bedömt det vara möjligt att begränsa utbildningen under kadettskolan till allenast ett skolmässigt skede om tre månader. Den totala utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga skulle härigenom begränsas från 21 till omkring 18 månader. Utredningen h a r i kapitel 9 förutsatt, att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer även i framtiden — trots att ifrågavarande rekrytering bland annat för kustartilleriets del hittills varit otillräcklig — skall ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Utredningen bedömer, att den föreslagna förkortningen av tiden för officersutbildningen kommer att förbättra möjligheterna att rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga officerare. Sammanfattning Sammanfattningsvis har utredningen beträffande behovet av grundutbildning, utryckt i antal utbildningsdagar, kommit till följande slutsatser. De värnpliktiga i allmänhet — bortsett från de handräckningsvärnpliktiga — bör uppdelas efter omfattningen av behovet av grundutbildning i två grupper, benämnda värnpliktiga F och G. "Värnpliktiga F h a r härvid enligt beräkningarna ett utbildningsbehov som svarar ungefär mot den nuvarande utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet medan

för värnpliktiga G en icke obetydlig begränsning kunnat ske. De underbefälsuttagna beräknas ha ett något större utbildningsbehov än vad som kan tillgodoses inom ramen för den nuvarande utbildningstiden. De underofficersuttagna värnpliktiga har enligt beräkningarna ett utbildningsbehov som svarar mot den nuvarande längden på grundutbildningen. De officersuttagna värnpliktigas utbildningsbehov bedöms vara av den omfattningen att det, efter de omläggningar som föreslås ske av utbildningen, kan tillgodoses med en utbildningstid som är omkring tre m å n a d e r kortare än den nuvarande. 4. Grundutbildningens inpassning under året

Utbildningen utom utbildningen till värnpliktig officer Inpassningen under året av grundutbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga undersöktes senast av 1948 års värnpliktskommitté. F ö r kustartilleriets del föreslog kommittén den nu gällande ordningen med inryckning för huvuddelen i början av januari och uttryckning i oktober. Värnpliktsutredningen h a r mot bakgrund av de ändrade förhållanden som inträtt eller bedöms komma att inträda i fråga om den militära utbildningen, det civila utbildningsväsendet m. m. prövat frågan om grundutbildningens inpassning under året. En väsentlig förutsättning h a r härvid varit att en för samtliga värnpliktskategorier gemensam grundläggande krigsförbandsutbildning måste komma till stånd, innebärande bland annat att de värnpliktiga av alla kategorier med undantag för officersuttagna värnpliktiga avslutar sin grundutbildning samtidigt i motsats till vad fallet nu är. Utredningen h a r vid sina överväganden ansett att för huvuddelen av de värnpliktiga vid kustartille-

392 riet i första h a n d borde beaktas följande förhållanden, nämligen betingelserna för grundutbildningen, betingelserna för repetitionsutbildningen samt studiesociala förhållanden. Vad gäller betingelserna för grundutbildningen skulle det för den enskilda utbildningens bedrivande vara gynnsamt om denna kunde påbörjas under en tid på året då väderleks-, väglags- och ljusförhållanden är goda och avslutas under en årstid som i nämnda avseenden ställer större krav på de värnpliktiga. För kustartilleriets del är det emellertid av stor vikt med hänsyn till utbildningseffekten att grundutbildningens avslutande förbandsövningar — omfattande bland annat betydelsefulla artilleriskjutningar — genomförs under en tid på året när inga dimmor eller i övrigt svåra väderleksförhållanden i allmänhet uppträder. Ej heller bör de avslutande övningarna pågå under tid som innefattar semestersäsongen i skärgården. Som den med dessa utgångspunkter mest fördelaktiga tidpunkten för grundutbildningens avslutande ter sig månadsskiftet september—oktober. Avslutas grundutbildningen då, måste den för värnpliktiga G inledas i januari och för övriga värnpliktiga före jul. Utredningen bedömer att en sådan inpassning i stort är den ur grundutbildningens synpunkt lämpligaste. För en sådan inpassning talar också den omständigheten att kustartilleriets nuvarande utbildningsorganisation är uppbyggd för att grundutbildningen skall bedrivas med en inpassning under året som i stort svarar mot den nyss angivna. Exempelvis h a r utbildningsanordningar anskaffats för att underlätta enskild utbildning u n d e r mindre gynnsamma väderleksförhållanden. För ett litet antal värnpliktiga, bland annat avsedda som övningstrupp för kustartilleriets skjutskola, behöver

grundutbildningen kunna inpassas på annat sätt än det nu för huvuddelen av de värnpliktiga angivna. I fråga om betingelserna för repetilionsutbildningen må först erinras om följande. De hittillsvarande repetitionsövningarna h a r varit förlagda till hösten med inryckning ca en månad före det att åldersklassen avslutat sin grundutbildning. Motivet för att på detta sätt bedriva grundutbildning och repetitionsutbildning samtidigt har främst varit önskemålet att med åldersklassens hjälp åstadkomma tillräckligt stora övningsenheter, vilket i viss mån varit en nödvändighet då repetitionsövningarna anordnats i sexårsrytm. Skälet till att repetitionsövningarna förlagts till hösten h a r varit att denna årstid varit den lämpligaste med hänsyn till behovet av samövningar med övriga delar av marinens organisation. — övas i stället såsom utredningen föreslagit krigsförbanden vart fjärde år, kommer den årligen övade styrkan av krigsförband vid kustartilleriet att vara så stor att övningsenheter av lämplig storlek kan skapas enbart av krigsförband. Något behov av att låta grundutbildningens avslutningsmånad sammanfalla med krigsförbandsövningsperioden föreligger således icke i det av utredningen föreslagna utbildningssystemet. Det kommer tvärtom att vara till fördel om så icke blir fallet, ty då kan yrkesbefälet lättare ianspråktas under krigsförbandsövningarna, vilket är önskvärt särskilt i början av krigsförbandsövningarna med hänsyn till att den övade styrkan blir större än vad hittills varit fallet. — För att nödvändig samövning inom marinen skall kunna äga rum bör krigsförbandsövningarna för flertalet kustartilleriförband anordnas under hösten, närmast under tiden mitten av september—mitten av oktober. Skall krigsförbandsövningarna bli meningsfyllda, får

393 de icke anordnas alltför sent under hös- mindre förmånlig lösning än den nuvarande, för det stora flertalet innebär ten, när stormar och dimma h i n d r a r det dock en betydlig förbättring. målfartygen och äventyrar säkerheten. Utredningen vill sammanfatta det anEnligt utredningens mening bör krigsförda sålunda. Det är fördelaktigast att förbandsövningarna av nämnda skäl vid kustartilleriet vara avslutade till den 15 — såsom nu sker — avsluta grundutbildningen vid kustartilleriet under hösten. oktober. Som en följd av detta bör grundutbildningen, förutsatt att krigs- Härvid bör — i motsats till vad nu sker förbandsövningsperioden omfattar ca en — huvuddelen av de värnpliktiga avsluta grundutbildningen samtidigt. Av månad, avslutas i mitten av september. Utredningen h a r i det föregående be- flera skäl, främst behovet av samövträffande de studiesociala förhållande- ning inom marinen och önskemålet om na uttalat, att den militära grundutbild- drägliga väderleksbetingelser, bör krigsningen så långt möjligt borde påbörjas förbandsövningarna för kustartilleriets först efter maj månads utgång ett år del i princip vara avslutade till den 15 och avslutas senast med augusti månads oktober. De bör vidare av belastningsutgång påföljande år. Med hänsyn här- skäl vara förlagda till tiden efter det åldersklassens grundutbildning avslutill borde grundutbildningen för de värnpliktiga avslutas till den 1 septem- tats. Åldersklassens grundutbildning bör av denna anledning vara avslutad i ber. En sådan ordning skulle innebära mitten av september. Att avsluta grundatt den avslutande utbildningen för utbildningen efter augusti månads utsamtliga värnpliktiga skulle äga rum gång är å andra sidan u r studiesocial under semestersäsongen i skärgården, synpunkt en nackdel; utredningen bevilket medför att de avslutande tillämpdömer emellertid att så är ofrånkomligt ningsövningarna får en mindre reaom erforderligt resultat skall nås under listisk prägel till allvarligt men för hela grundutbildningens avslutande skede. utbildningsresultatet. En sådan ordning skulle vidare innebära att värnpliktiga Härtill kommer att grundutbildningen G måste påbörja sin grundutbildning för värnpliktiga G icke kan inpassas på vid en mycket ogynnsam tidpunkt, näm- ett ur olika synpunkter rimligt sätt, om icke en del av september tas i anspråk ligen strax före jul; eljest kan nämligen i utbildningstiden icke inrymmas de för grundutbildningen. Utredningen bedömer att de väsentligaste militära och 200 utbildningsdagar varav behov förecivila behoven kan tillgodoses om ligger för dessa värnpliktiga (jfr punkgrundutbildningen avslutas icke senare ten 3). Om grundutbildningens avslutän den 15 september. ning förskjuts från den 1 september Värnpliktsutredningen föreslår, under till mitten av september kan däremot åberopande av det tidigare anförda, att ett effektivt avslutningsskede erhållas samtidigt som värnpliktiga G kan ges grundutbildningen för huvuddelen av de i det närmaste det antal utbildnings- värnpliktiga av alla kategorier vid kustdagar som utredningen beräknat vara artilleriet anordnas så, att den — efter erforderligt utan att fördenskull behöva att från början av juli ha skett i form påbörja grundutbildningen före jul. En av grundläggande krigsförbandsutbildviss studiesocial olägenhet är dock för- ning — avslutas senast den 15 septemenad med att grundutbildningen pågår ber, bortsett från kadettskolan för blivande värnpliktiga officerare vilken in i september. För ett mindre antal värnpliktiga innebär detta en något får förläggas efter n ä m n d a tidpunkt.

394 För ett litet antal värnpliktiga förutsätts grundutbildningen kunna inpassas på annat sätt än nu angivits. Skall grundutbildningen avslutas den 15 september innebär detta att de olika värnpliktskategorierna bör påbörja sin grundutbildning vid följande tider, nämligen värnpliktiga G i början av januari, värnpliktiga F i slutet av november, underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober samt underofficersoch officersuttagna värnpliktiga i juni närmast föregående år. Den närmare tidpunkten för grundutbildningens början blir bland annat beroende på omfattningen av de under utbildningen inlagda övningsuppehållen. Utbildningen till värnpliktig officer "Vid inpassningen under året av de tre månader, som utbildningen till värnpliktig officer omfattar utöver tiden för underofficersutbildningen, synes två alternativ kunna övervägas. Antingen kan utbildningen fortsätta, när övriga värnpliktiga avslutar sin grundutbildning den 15 september och således pågå till jul, eller också kan utbildningen avbrytas den 15 september och fullföljas under tre månader nästkommande sommar, närmast under tiden juni— augusti. Värnpliktsutredningen vill av belastningsskäl och av utbildningsorganisatoriska skäl för närvarande förorda det förstnämnda alternativet. Detta alternativ innebär emellertid studiesociala nackdelar, som enligt utredningens mening kan inverka ofördelaktigt på tillströmningen av värnpliktiga till den frivilliga officersutbildningen. Med hänsyn till dessa borde enligt utredningens mening, så snart förhållandena bedöms medge detta, en övergång ske till det alternativ, i vilket utbildningen avbryts den 15 september och fullföljs nästkommande sommar. Lämpligen syns frågan böra underkastas förnyad

prövning, då ställning tas till frågan om befälsordningen vid marinen, varom utredning nu pågår. Vid en sådan förnyad prövning bör även övervägas vilka möjligheter som då kan föreligga att låta den värnpliktige välja mellan de två alternativen. Utredningen föreslår således att grundutbildningen av blivande värnpliktiga officerare, i vart fall tills vidare, fortsätter efter det att övriga värnpliktiga avslutar sin grundutbildning omkring den 15 september och fortgår till omkring den 15 december. Utredningen föreslår vidare att frågan om att förlägga de tre sista m å n a d e r n a av de blivande värnpliktiga officerarnas grundutbildning till tiden juni—augusti året efter det grundutbildningen i övrigt avslutas framdeles upptas till förnyad prövning. 5. Grundutbildningens längd: Förslag

Övningsuppehåll Utbildningstidens längd påverkas — förutom av antalet utbildningsdagar, under utbildningstiden infallande sönoch helgdagar m. m. — också av längden på de övningsuppehåll som infogas i utbildningen. övningsuppehållen vid helger bör vid kustartilleriet enligt utredningens mening i princip endast omfatta de direkta helgdagarna. Undantag härifrån torde få göras för jul- och nyårshelgen. För närvarande h a r de värnpliktiga i genomsnitt 17 dagars uppehåll i övningarna över denna helg. Av beredskapsskäl kan det i framtiden möjligen bli nödvändigt att dela värnpliktsstyrkan, så att en del har uppehåll över julhelgen under det att den a n d r a delen har uppehåll över nyårshelgen. En uppdelning av värnpliktskontingenten av andra skäl i två omgångar om vardera med ca 10 dagars övningsuppehåll bedöms icke realistiskt, enär menings-

395 pliktiga G med denna förutsättning skall erhålla tillräckligt antal utbildningsdagar måste antingen sommarövningsuppehållet förkortas med en vecka eller också grundutbildningen påbörjas före jul. Utredningen h a r emellertid icke ansett sig böra förorda något av dessa alternativ utan föreslår i stället — bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att kunna i ökad omfattning bereda den aktiva personalen semester under sommaren — att bruttoutbildningstiden förkortas en vecka, varvid utbildningen kan påbörjas efter trettondedagen och avslutas icke senare än den 15 september. Utredningen h a r tidigare angivit behovet av utbildningstid för värnpliktiga Inverkan av föreslagen inpassning m. m. F till 227 utbildningsdagar. Utredningpå grundutbildningens längd en h a r vidare angivit, att under dessa Utredningen har tidigare angivit att värnpliktigas utbildning borde anordnas behovet av utbildningstid för värn- ett övningsuppehåll under sommaren pliktiga G utgör 200 utbildningsdagar om 14 dagar. Med dessa utgångspunkävensom att under dessa värnpliktigas ter kommer, om de värnpliktiga såsom utbildning borde anordnas ett övnings- förutsatts skall avsluta grundutbildninguppehåll under sommaren om 14 dagar. en under september, densamma att beMed dessa utgångspunkter kommer, om höva påbörjas före jul. Under utbildd e värnpliktiga påbörjar grundutbild- ningen måste därför anordnas ett övningen omedelbart efter trettondedagen ningsuppehåll vid jul och nyår, vilket och avslutar den i september, under i enlighet med vad som tidigare förortjänstgöringstiden att infalla åtta helg- dats bör omfatta 17 dagar. Eftersom i dagar och tjänstefria dagar (långfreda- tjänstgöringstiden med angivna förutgen, påskaftonen, annandag påsk, första sättningar även måste inrymmas de åtta maj, Kristi himmelsfärdsdag, annandag helgdagar och tjänstefria dagar som inpingst, midsommaraftonen och midsom- rymdes i tjänstgöringstiden för värnmardagen) samt 35 söndagar. Samman- pliktiga G ävensom 38 söndagar, skulle lagt kommer därför för värnpliktiga G för värnpliktiga F erfordras 304 tjänstatt erfordras en tjänstgöringstid om 257 göringsdagar. Med hänsyn till angelädagar. Med denna tjänstgöringstid skul- genheten av att så långt möjligt bele grundutbildningen för dessa värn- gränsa belastningen i antal tjänstgöpliktiga avslutas först omkring den 21 ringsdagar h a r emellertid utredningen september. funnit sig böra förorda en begränsning av nu ifrågavarande tjänstgöringstid Utredningen h a r emellertid som till 300 dagar. Med utryckning från framgår av det föregående funnit det grundutbildningen omkring den 15 sepnödvändigt av studiesociala skäl att tember skulle härvid inryckning till låta grundutbildningen avslutas icke denna ske omkring den 19 november. senare än den 15 september. Om värn-

fylld utbildning knappast går att bed r i v a med kvarvarande kontingent. Utredningen föreslår därför att nuvarande o r d n i n g med 17 dagars ledighet vid jul o c h nyår bibehålies för dem som icke ges särskilda beredskapsuppgifter. Behovet av övningsuppehåll i övrigt h ä n f ö r sig till sommaren. Utredningen vill härvid med hänsyn till kustartilleriets speciella förhållanden föreslå ett övningsuppehåll av samma längd som för närvarande, d. v. s. om ca 14 dagars längd. För de värnpliktiga som genomg å r underofficersutbildning bör såsom hittills varit fallet sommaruppehållet omfatta första året sju dagar och andra å r e t 14 dagar.

396 Utredningen h a r tidigare angivit att behovet av utbildningstid för de underbefälsuttagna värnpliktiga utgör 250 utbildningsdagar samt att under dessa värnpliktigas utbildning borde anordnas ett övningsuppehåll under sommaren om 14 dagar. Med dessa utgångsp u n k t e r kommer, om de värnpliktiga såsom förutsatts skall avsluta grundutbildningen under september, densamma att behöva påbörjas före jul. Under utbildningen måste därför också anordnas ett övningsuppehåll vid jul och nyår, vilket i enlighet med vad som tidigare förordats bör omfatta 17 dagar. Eftersom i tjänstgöringstiden med angivna förutsättningar även måste i n r y m m a s de åtta helgdagar och tjänstefria dagar som inrymdes i tjänstgöringstiden för värnpliktiga G jämte allhelgonadagen ävensom 44 söndagar kommer för de underbefälsuttagna värnpliktiga att erfordras sammanlagt 334 tjänstgöringsdagar. Om grundutbildningen skall avslutas omkring den 15 september, måste den härvid påbörjas omkring den 16 oktober. Krigsförbandsövningarna vid kustartilleriet avses äga rum huvudsakligen u n d e r tiden närmast efter grundutbildningens slut omkring den 15 september. Dessa övningar kommer, även om den inledande utbildningen för befälet och vissa meniga delvis förläggs till tiden före grundutbildningens slut, att belägga utbildningsorganisationen fram emot mitten av oktober. Enligt utredningens nyss återgivna beräkningar skulle de underbefälsuttagna värnpliktiga påbörja sin grundutbildning omkring den 16 oktober. Härvid skulle den paus i utbildningsarbetet för den aktiva personalen, som ur flera synpunkter är önskvärd, bli ingen eller mycket liten. F ö r att under alla förhållanden tillförsäkra den aktiva personalen åtminstone något uppehåll i utbildningsverksam-

heten, bör enligt utredningens mening de underbefälsuttagna värnpliktigas tjänstgöring förkortas fyra dagar till 330 dagar, varvid ifrågavarande värnpliktiga skulle påbörja grundutbildningen omkring den 20 oktober. Utredningen h a r tidigare angivit att behovet av utbildningstid för de underofficersultagna värnpliktiga utgör 345 utbildningsdagar samt att under dessa värnpliktigas utbildningstid borde anordnas två övningsuppehåll under sommaren samt ett övningsuppehåll vid jul och nyår om sammanlagt 38 dagar. Eftersom i tjänstgöringstiden med angivna förutsättningar måste inrymmas de nio helgdagar och tjänstefria dagar som inrymts i tjänstgöringstiden för de underbefälsuttagna värnpliktiga ävensom 58 söndagar kommer för de underofficersuttagna värnpliktiga att erfordras sammanlagt 450 tjänstgöringsdagar. Om grundutbildningen skall avslutas till den 15 september måste härvid inryckning ske den 21 juni föregående år. Det är emellertid mindre lämpligt att påbörja grundutbildningen under eller strax före midsommarhelgen. Utredningen föreslår därför att grundutbildningen för ifrågavarande kategori i vissa fall skall kunnas förkortas och påbörjas först omedelbart efter midsommar. Behovet av utbildningstid för de officersuttagna värnpliktiga utöver erforderlig tid för underofficersutbildning påverkas principiellt icke av om utbildningen inpassas på det ena eller det andra av de två alternativ för inpassningen som angivits i det föregående. Förslag till utbildningstider Utredningen föreslår, att den nuvarande gruppen värnpliktiga i allmänhet, frånsett de handräckningsvärnpliktiga, vid kustartilleriet delas i två grupper, värn-

397 pliktiga G och värnpliktiga F, efter de värnpliktigas behov av grundutbildning. Utredningen föreslår vidare, att grundutbildningen för de värnpliktiga v i d kustartilleriet skall omfatta för värnpliktiga G 251 dagar, inneb ä r a n d e en minskning med 39 dagar av den tid som nu tillämpas för de värnpliktiga i allmänhet, för värnpliktiga F 300 dagar, inneb ä r a n d e en utökning med tio dagar a v den tid som nu tillämpas för de värnpliktiga i allmänhet, för underbefälsuttagna värnpliktiga 330 dagar, innebärande en utökning av n u gällande tid med sex dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar eller samma tid som nu gäller samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar, innebärande en minskning av nu tillämpad tid med 90 dagar.

Det grundutbildningssystem som erhålles med nu angivna utbildningstider och tidigare föreslagen inpassning under året av utbildningen åskådliggöres i bild 2 2 : 1 .

6. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen grundutbildning, m. m. Utbildningen av de blivande aktiva officerarna påverkas i princip icke av de framlagda förslagen till ändring av övriga värnpliktigas grundutbildning, vilket sammanhänger med att förstnämnda utbildning till större delen är skild från övrig värnpliktsutbildning. Utbildningen till aktivt underbefäl och aktiv underofficer påverkas i princip icke av utredningsförslaget. Utbildningen såsom aktivt befäl påverkas av att den truppfria tiden vid utbildningsförbanden enligt utredningsförslaget minskas, varigenom utrymmet för skolmässig fortsatt befälsutbildning i någon mån begränsas. Å a n d r a sidan ökar genom tillkomsten av den grundläggande krigsförbandsutbildningen möjligheterna till tillämpad befälsutbildning. Enligt utredningens mening sker härigenom totalt sett en förbättring av förutsättningarna för den fortsatta befälsutbildningen. Utbildningen till reservofficer bör, såvitt gäller de 18 första m å n a d e r n a av

Bild 22: 1. Grundutbildningens inpassning m. m. vid kustartilleriet enligt värnpliktsutredningens förslag

ANTALDAGAR

KATEGORI VÄRNPLIKTIGA I ALLMÄNHET Q

„

p

255 300

UNWRBEFÄL.SUTTA6NA VÄRNPLIKTIGA

330 UNDE<OPRCER.$UTTAöNA VÄRNPLIKTIGA

450 OFFICERSUTTAGNA VÄRNPLIKTIGA ^INRYCKNING OMEDELBART EFTER MIDSOMMAR

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

398 utbildningen, enligt utredningens mening närmare anslutas till utbildningen till värnpliktig officer främst i syfte att bredda reservofficersrekryteringen; det-

ta innebär i förhållande till nuläget att vissa smärre olikheter i utbildningen under de 18 första månaderna mellan de två kategorierna undanröjs.

K A P I T E L 23

Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

På värnpliktsutredningens initiativ h a r följande prov och försök anordnats för att ge underlag för överväganden rörande utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildningen vid kustartilleriet. Under åren 1962 och 1963 genomfördes omfattande prov med repetitionsövande värnpliktiga vid krigsförband av olika typer för att utröna i vilken omfattning kunskaper ifråga om materielens handhavande m. m. kvarstod från föregående utbildningstillfälle. Jämförande prov genomfördes vid förband under grundutbildning. Under nämnda år genomfördes försök med repetitionsövning om tre och fyra veckors längd samt med därtill anslutande befälsövning av olika längd för underbefäl samt för underofficer och officer. I försöken deltog krigsförband med en sammanlagd personalstyrka om ca 2 000 man. Prov avseende enskild utbildning och förbandsutbildning genomfördes i början och i slutet av övningen för att kontrollera hur förbandens användbarhet utvecklades. Som jämförelse genomfördes motsvarande prov i vad gäller personlig färdighet vid krigsförband som genomförde repetitionsövning enligt nuvarande ordning. Sammanlagt genomförde förband med en personalstyrka om ca 500 man dessa prov. En skriftlig enkät genomfördes vid

flera av de ovan angivna repetitionsövande förbanden. Sammanlagt ca 500 värnpliktiga deltog i denna, varvid de bland annat fick redovisa sin uppfattning rörande sin egen och sitt förbands användbarhet, lämplig uppläggning av befäls- och repetitionsövning, intervallet mellan övningarna, övningslängden m. m. Slutligen genomfördes vid samtliga försöksförband prov i syfte att utröna möjligheterna att ytterligare förkorta den tid som åtgår för förbandens avrustning.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen

Utbildningsmål Som framgår av kapitel 9 bör repetitionsutbildningen i vad avser den enskilde värnpliktige syfta till att denne, u n d e r hela den tid han är disponibel för krigsplacering, skall vara fullt användbar i den eller de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen. Detta gäller även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i samband med byte av krigsbefattning. Repetitionsutbildningen skall i vad avser krigsförbanden säkerställa att dessa alltid är så samtränade att de är

400 användbara sering.

omedelbart

efter

mobili-

Uppbyggnad Uppbyggnaden i stort av repetitionsutbildningen redovisas i kapitel 9. Av detta framgår att repetitionsutbildningen bör omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. I kapitel 9 anges att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör kompletteras för de förband som h a r de mest kvalificerade uppgifterna med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar eller såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsövningarna kan antingen avse enstaka befattningshavare med särskilt viktiga uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap. Värnpliktsutredningens förslag innebär att den enskilde bör åläggas fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning. 3. Krigsförbandsövning

Utbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör, som framgår av kapitel 9, syfta till att öva den i ett förband krigsplacerade personalen — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — enskilt och i förband så att förbandet ständigt intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobilisering.

Möjligheterna att nå det angivna syftet är väsentligen beroende på den grad av samträning som kan åstadkommas. Härav följer att krigsförbandsövningarna främst bör omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningarna inrymma det minimum av enskild utbildning som behövs för att befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet. Övningslängd i förbanden

för flertalet

värnpliktiga

Samband mellan intervall och övningslängd. Den nuvarande längden på repetitionsövningarna, 30 dagar, får ses mot den bakgrunden att de värnpliktiga avsetts skola fullgöra tre repetitionsövningar med sex till nio års mellanrum för den enskilde. Förutsättningarna för en avvägning av övningslängden i ett system med flera och oftare återkommande övningar blir andra. Återkommer övningarna oftare, bibehålls nämligen färdigheter och kunskaper bättre från en krigsförbandsövning till den närmast följande. Härigenom minskas behovet av repetition vid övningarna. Minskas intervallet mellan övningarna, kommer vidare en större del än nu av förbanden att bestå av tidigare samtränad personal. Det blir då lättare att samträna förbanden på nytt. Dessa omständigheter talar för att övningarna kan göras kortare i ett system med oftare återkommande krigsförbandsövningar. Å andra sidan har, som tidigare framhållits, kraven ökat främst på förbandens förmåga att snabbt och med precision lösa sina uppgifter. Härigenom minskar möjligheterna att reducera den enskilda övningens längd även om övningstillfällena blir flera. Tid för övning i mobilisering. Nuvarande repetitionsövningar inleds med en övning i mobilisering i den utslräck-

401 ning av behovet av tid för sådan repetin i n g så är möjligt främst med hänsyn till kostnaderna, övningen i mobilise- tion vid kustartilleriförband med litet r i n g är av stort värde såväl från ut- omskolningsbehov ger vid handen att bildningssynpunkt som från psykolo- härför skulle åtgå omkring två dagar. Det kan emellertid enligt utredninggisk synpunkt. Personalen får lära sig v a r och hur förbandet avses mobili- ens mening uppstå behov av ytterligare seras, vilket är en grundförutsättning tid för enskild utbildning av personal för att vår i fred hempermitterade i vissa befattningar. Exempel på bekrigsmakt skall kunna fungera i krig. fattningar, för vilka sådan ytterligare Samtidigt vinns den psykologiska för- utbildning kan erfordras, är bilmekaniker, vissa motorförare, robotskytt, rodelen att övningen redan från början boteldledningsman, sjukvårdare, radioblir verklighetsbetonad. Övningen bör, d ä r så är möjligt, ges signalist, kryptobiträde och växeltelefoformen av ett förbandsprov (jfr kap. 9, nist. Därjämte kommer även i framtiden avsnitt D ) . för vissa värnpliktiga behov av omGenom att förbandsutbildningen på skolning att finnas. Den härför nödangivet sätt inleds tidigt, kommer också den för förbandets funktion väsentliga vändiga enskilda utbildningen kräver utbildningsdagar utöver de nämnda två. förbandsandan och samträningen att De beräkningar som värnpliktsutredåtervinnas och befästas tidigare än eljest. Värnpliktsutredningen föreslår av ningen mot denna bakgrund utfört avanförda skäl, att krigsförbandsövning i seende de värnpliktiga som behöver den utsträckning förhållandena det mer utbildning än genomsnittet visar medger inleds med övning i mobilise- att härför i medeltal åtta dagar erring. Erfarenheten visar, att för denna fordras, inbegripet tidigare nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värnåtgår i genomsnitt en dag, inryckningspliktiga behöver inkallas sju dagar dagen oräknad. Tid för enskild utbildning. Utveck- före övriga, varvid räknas med att en lingen på det tekniska området h a r med- dag är söndag. Denna tid kan synas fört, att handhavandet av utrustning kort för personal som omskolas till ny som handvapen, radiomateriel m. m. befattning. Utredningen vill emellerhar förenklats. Utbildningstiden, fram- tid framhålla att kompletterande enskild förallt när det gäller att vidmakthålla utbildning bör ske även under den första delen av förbandsutbildningen tidigare kunskaper och färdigheter, kan som också kommer att innefatta omdärför förkortas. Å andra sidan blir en del av den organisationsbestämman- skolning. Beräkningarna visar att årligen de och mest betydelsefulla materielen högst 500 meniga är i behov av ifrågavaallt mer komplicerad. Även om inter- rande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på befattningar kan växla vallet mellan krigsförbandsövningarna blir mindre än mellan de hittillsvaran- något år från år, bland annat beroende de repetitionsövningarna, kommer där- på krigsorganisatoriska förändringar. för att krävas viss repetition, ehuru den- Det bör därför uppdras åt chefen för na torde kräva m i n d r e tid än nu. Tid marinen att inom en ram av 500 man bör även stå till förfogande för utbild- årligen bestämma vilka menigbefattningar som med hänsyn till behovet av ning med nytillkommen materiel, för markstridsutbildning samt för utbild- enskild utbildning bör ges längre krigsning i skydd och sjukvård. En beräk- förbandsövning än övriga. Variationer 26—514534

402 förekommer i nu berört utbildningsbehov. Förlängningen av krigsförbandsövningen bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas i den mån så är möjligt. Varje värnpliktig måste, inom den nämnda styrkeramen, kunna åläggas fullgöra en på angivet sätt förlängd krigsförbandsövning. Tid för förbandsutbildning. Ifrågavarande utbildning uppdelas på en förberedande förbandsutbildning avseende främst stridsteknik m. m., som övas inom bataljons ram, samt en avslutande tillämpningsövning (krigsövning). Den förstnämnda utbildningen h a r erfarenhetsmässigt visat sig kräva ca sex dagar under det att den senare i allmänhet bör få en längd av minst fem dagar om övningen skall ge tillräckligt utbyte. Vissa förband, främst de rörliga enheterna, måste bedriva delar av eller hela sin förbandsutbildning inom sådana områden att tidskrävande till- och fråntransporter blir nödvändiga. Ett behov av ytterligare övningsdagar för dessa förbands meniga värnpliktiga uppstår därvid. Utredningen h a r beräknat detta behov till tre dagar. Det antal meniga värnpliktiga som varje år kommer att vara i behov av denna längre förbandsutbildning beräknar utredningen till ca 1 000. Chefen för marinen bör därför bemyndigas att inom nämnda ram angiva de förband vid vilka de meniga värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör ifrågakomma endast för sådana värnpliktiga som icke av andra skäl skall fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga. Reservtid och tid för avrustning. Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag för förberedelser inför den avslutande tillämpningsövningen. Denna tid redovisas h ä r som reservtid. Värnpliktsutredningen vill ifråga om

avrustningen framhålla följande. Det är med hänsyn till mobiliseringsberedskapen och av ekonomiska skäl nödvändigt att förbandens personal vid övningens slut iordningställer materielen för förrådsförvaring så att denna är fullt funktionsduglig vid utryckningen. Tillräcklig tid måste därför avsättas för denna verksamhet. Det bör i detta sammanhang framhållas att detta iordningställande av materielen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Härunder befästs kunskaperna rörande materielens funktionering och skötsel varjämte förmågan att upptäcka och avhjälpa fel uppövas. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna genomföras på i genomsnitt två dagar. Vid vissa förband med mycket enkel utrustning kan tiden nedbringas under denna tid. Värnpliktsutredningen tar emellertid tiden två dagar för avrustning som en av utgångspunkterna vid beräkningen av krigsförbandsövningens längd. I den mån tiden kan ytterligare begränsas, bör den inbesparade tiden utnyttjas som reservtid, vilken måste bedömas som mycket knappt tilltagen. Krävs mer än två dagar för avrustning måste tiden

Tabell 23:1. Behov av tid för krigsförbandsövning för meniga värnpliktiga vid kustartilleriet enHgt värnpliktsutredningens beräkningar Verksamhet

Dagar

övning i mobilisering Enskild utbildning (flertalet) . . . Förbandsutbildning: före krigsövning krigsövning Reservtid Avrustning Söndag (tjänstefri)

1 2 6 5 1 2 1

Summa

403 för annan utbildning beskäras i motsvarande mån. Sammanställning av behovet m. m. En sammanställning av det nu redovisade behovet av utbildningstid ger, på sätt framgår av tabell 2 3 : 1 , vid handen att sammanlagt 18 dagar normalt erfordras för genomförande av en krigsförbandsövning med huvuddelen av de meniga värnpliktiga i ett förband. In- och utryckningsdagar är härvid frånräknade. Därjämte föreligger ett behov av högst sju dagars förlängning av krigsförbandsövningen för högst 500 meniga värnpliktiga som är i behov av längre enskild utbildning. Slutligen erfordras årligen för högst 1 000 meniga , som eljest skulle ha fullgjort krigsförbandsövning om 18 dagar, en förlängning om tre dagar med hänsyn till behovet av tid för vissa transporter. Med en övningslängd om 18 dagar kan inryckningen ske på en måndag och utryckningen på en lördag; utredningen anser att övningarna i regel bör förläggas på detta sätt. Övningslängd för förbandens befäl I nuvarande utbildningssystem föregås repetitionsövningen av en befälsövning om tio dagar, i vilken huvuddelen av det värnpliktiga befälet deltar. Av värnpliktsutredningen initierade försök och gjorda studier h a r givit vid handen att det är erforderligt att på motsvarande sätt inleda krigsförbandsövningen med viss utbildning, i vilken endast befälet deltar. Beträffande behovet av tid för denna inledande befälsutbildning samt utbildningens innehåll torde få hänvisas till vad värnpliktsutredningen anfört vid behandlingen av motsvarande fråga vid armén. Den inledande utbildningen för befälet bör i enlighet härmed i viss ut-

sträckning vara av olika längd för olika befälskategorier; den bör härvid för underbefäl omfatta sju dagar och för underofficerare och officerare fjorton dagar. Den sammanlagda längden på krigsförbandsövningen blir därför för underbefäl 25 dagar samt för underofficerare och officerare 32 dagar. Om de meniga värnpliktiga vid vissa förband på sätt tidigare angivits får krigsförbandsövningen förlängd med högst tre dagar utöver 18 dagar för att möjliggöra vissa förflyttningar, förlängs den period under vilken utbildning bedrivs med det samlade förbandet. Härvid bör, för att undvika en utökning av befälets tjänstgöringsskyldighet, den inledande befälsövningen förkortas i motsvarande mån. För befälet vid berörda förband blir därvid den sammanlagda övningslängden alltjämt 25 eller 32 dagar. Tjänstgöring för efterarbete efter övning Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för förbandets avrustning vid krigsförbandsövningens slut bör batterichef och batterikvartermästare och häremot svarande befattningshavare samt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöring bör i den mån ifrågavarande befattningar bestrids av värnpliktiga, av truppregistreringsmyndigheten kunna åläggas ifrågavarande värnpliktiga i samband med inkallelse till krigsförbandsövning. Inpassningen under året av övningarna På sätt utvecklats i närmast föregående kapitel (punkten 4) bör krigsförbandsövningarna vid kustartilleriet i första h a n d anordnas på hösten efter grundutbildningens slut. De bör inledas omkring den 15 september och

404 under alla förhållanden vara avslutade till den 15 oktober. Bland annat för att tillgodose uppkommande behov av insatsberedskap bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid annan tid under året än den nu nämnda. Antalet övande värnpliktiga Med nuvarande system genomför ca 6 000 man årligen repetitionsövning vid kustartilleriet. Med det av värnpliktsutredningen föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer årligen ca 10 000 man att genomföra krigsförbandsövning. Antalet övande värnpliktiga i det föreslagna systemet har beräknats med utgångspunkt i att ett fåtal förband liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. Dessa förband är utvalda med hänsyn till att kraven på omedelbar krigsanvändbarhet för förbanden är lägre än genomsnittligt. Däremot måste de värnpliktiga i dessa förband bibehållas vid användbarheten i befattningen. De bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsvarande befattningar, som blir vakanta exempelvis genom anstånd eller på grund av brist på inkallelsebar personal. Förteckning över förband som bör undantas från krigsförbandsövning redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2). Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnpliktiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt. Krigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värnpliktiga i menigbefattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som h a r ett sär-

skilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband som under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest skolat fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avvecklingsarbete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. — Med nu föreslagen tjänstgöringsskyldighet kan krigsförbandsövningen för ett förband ges den uppbyggnad som framgår av bild 23: 1.

Bild 23: 1. Krigsförbandsövnings längd vid kustartilleriet enligt värnpliktsutredningens förslag 18 DAGAR FLERTALET VÄRNPLIKTIGA I MENIöBEFATTNINGAR.

25QM5AR VÄRNPLIKTIGA I UNDERBEFÄLSBEFÄITNINGAROCH VÄRN" PLIKTI&A I VISSA MtN|öBF.FATTNlN(^Ri) 3 2 DA6AR VÄRNPLIKTIGA I OFflCERS-OCH UNDEROFFICERSBEFATTNIN&AR

1 Förlängning med högst tre dagar vid förband som skall genomföra längre förflyttningar. Beräknas beröra högst 1 000 man/år. 2 För meniga med behov av längre befattningsutbildning än genomsnittet må förlängning ske med högst sju dagar till högst 25 dagar. Avser högst 500 man/år. 8 Batterichef, kvartermästare och materielredogörare kan av truppregistreringsmyndigheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 32 respektive 25 dagar för avveckling efter övning.

405 Den värnpliktige är skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden övas — med undantag av enstaka, särskilt angivna förb a n d vilka över huvudtaget icke övas — vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Förslaget innebär, att årligen omk r i n g 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartilleriet.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning inriktad på utbildning av befälet syfta till att hos det viktigaste befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order. — Särskild övning inriktad på utbildning av huvuddelen av personalen i ett viktigare förband bör i första hand syfta till att samträna personalen i stridstekniskt handhavande av materielen. Sistnämnda form av särskild övning har avsetts förekomma vid förband som har särskilt komplicerad stridsteknik eller komplicerad och svårskött materiel. Av belastnings- och kostnadsskäl räknar utredningen med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvudsak måste begränsas till att omfatta värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar. Å andra sidan räknar utredningen med att särskild övning i denna form blir nödvändig att genomföra vid i stort sett samtliga kustartilleriförband med hänsyn till krigsorganisationens struktur. Med hänsyn till att de värnpliktiga tid kustartilleriet i stor utsträckning är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid skulle härvid i princip erfordras att den värn-

pliktige hade skyldighet att fullgöra lika må-nga särskilda övningar som krigsförbandsövningar, d. v. s. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den värnpliktige fullgöra antingen fem övningar envar om en vecka eller tre övningar envar om två veckor. Möjligheten av fem särskilda övningar, envar om två veckor, har utredningen däremot icke ansett sig, av hänsyn till belastningen på den enskilde värnpliktige, böra närmare överväga. Ett system med fem enveckasövningar ger en mot krigsplaceringsförhållandena för flertalet förband svarande jämn fördelning av övningsskyldigheten över hela värnpliktstiden. Den enskilda övningen blir emellertid så kort att den för vissa förband — särskilt de rörliga — icke kan inrymma allt det utbildningsstoff främst av taktik som det är angeläget att behandla i ett sammanhang. Ett system med tre tvåveckorsövningar ger däremot möjlighet till detta. Ett sådant system ger också möjlighet att för de rörliga förbanden — som visserligen är en mindre del av kustartilleriet men som är betydelsefulla och som är särskilt utbildningskrävande — avse en större andel av den sammanlagda volymen särskilda övningar; detta möjliggöres av att dessa förband i regel är sammansatta av yngre värnpliktiga som ännu icke fullgjort all dem åvilande skyldighet i fråga om särskilda övningar. Av praktiska skäl bör de särskilda övningarna oberoende av vilket system som väljs vara av lika längd inom hela kustartilleriet. Utredningen bedömer det system där den värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest fördelaktiga och förordar detta, övningslängden bör härvid i enlighet med de principer som redovisats i kapitel 9 anges till elva dagar.

406 De särskilda övningarna enligt nu förordat system bör bedrivas enligt följande ordning. Eftersom det i flertalet fall inom kustartilleriet icke är möjligt att utpeka en särskild övning såsom mindre betydelsefull än övriga, bör för varje krigsförbands del särskild övning anordnas i varje tidsmellanrum mellan förbandets krigsförbandsövningar. I sådan särskild övning bör delta all vid förbandet krigsplacerad stamoch reservpersonal samt de värnpliktiga underofficerare och officerare vid förbandet, som ej tidigare fullgjort tre särskilda övningar. Ett litet antal värnpliktiga i menig- och underbefälsbefattningar bör också kunna delta i övningen under samma förutsättning som de värnpliktiga underofficerarna och officerarna. Med den angivna ordningen kommer én stor andel av det krigsplacerade befälet i underofficers- och officersbefattning att vid mobilisering ha varit i tjänst inom de närmast föregående två aren. Vid de rörliga förbanden kommer läget härvidlag att vara särskilt gynnsamt. Synpunkter på särskild övnings innehåll i stort har lämnats i kapitel 9. övningarna bör av studiesociala skäl genomföras under sommarmånaderna. Med nuvarande system för särskilda befälsövningar kan på längre sikt varje år ca 250 underofficerare och officerare genomföra sådan övning. Värnpliktsutredningens förslag innebär att sammanlagt ca 450 man genomför särskild övning, fördelade på ca 350 befäl och ca 100 meniga. Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det anförda, att vid kustartilleriet skall anordnas särskilda övningar, företrädesvis för u n d e r o f f i cerare och officerare men i någon utsträckning även för underbefäl och meniga samt att övningarnas antal för de värnpliktiga skall vara högst tre, envar om elva dagar.

5. Mobiliseringsövning

Av det i kapitel 9 anförda framgår, att det enligt värnpliktsutredningens mening bör eftersträvas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar med en speciell typ av övning nämligen mobiliseringsövning. Sådan har angivits kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller i form av mönstringsövning, övningarnas syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldighet för den värnpliktige har beskrivits närmare i kapitel 9. Förbandens mobilisering måste kunna genomföras snabbt och säkert. Den för mobiliseringen ansvariga personalen måste med hänsyn härtill fortlöpande övas och delges ändringar i mobiliseringens organisation och förfarandena vid denna. Den personal varom här är fråga är vid kustartilleriet batterichef (motsvarande), batterikvartermästare (motsvarande), mobiliseringsförberedare (med ersättare) och mottagningsförrättare (med ersättare). Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angetts i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Det räknas med att batterichef och batterikvartermästare även i de fall de utgörs av värnpliktiga i stor utsträckning vartannat år fullgör antingen krigsförbandsövning eller särskild övning. Mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare är emellertid i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Det föreligger således i någon mån för batterichef och batterikvartermästare men framför allt för mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare vid kustartilleriet ett behov av mobiliseringsgenomgång. I de fall mobiliseringsplat-

407 serna är så belägna att dylik genomgång icke låter sig genomföras under en dag, bör eftersträvas att krigsplacera fast anställd personal i berörda befattningar. Mönstringsövning avses vid armén förekomma endast vid vissa förband som icke fullgör särskild övning. De förband vid kustartilleriet däremot för vilka mönstringsövning skulle kunna vara aktuell — vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider — genomför i princip särskild övning. Denna ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning; behovet av sådan övning är därför för kustartilleriets del mindre framträdande. För att bland annat få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten bör emellertid för kustartilleriförband med särskilt korta mobiliseringstider vid enstaka tillfällen anordnas mönstringsövning. Härvid bör särskild övning icke anordnas för förbandet under aktuell fyraårsperiod. Den personalstyrka som årligen skulle genomföra mobiliseringsövningar i ett utbildningssystem av angivet slag redovisas i särskild hemlig sammanställning (bilaga H 2). Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det nu anförda, att vid kustartilleriet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövringar med den närmare utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av ryss angivna bilaga.

t. Utbildningsgången för den värnpliktige v

i d kustartilleriet är den värnpliktige — i motsats till vad fallet är vid trmén och flottan — i de flesta fall uncer hela sin värnpliktstid krigsplacerad i samma typ av krigsförband. Värnpliktig som ursprungligen krigsplacerats i rörligt förband omkrigsplaceras dock

efter ett antal år till fast förband. Repetitionsutbildningssystemet enligt utredningens förslag är i stort sett lika utformat för alla typer av kustartilleriförband. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det för förbanden föreslagna repetitionsutbildningssystemet normalt för den värnpliktige den utbildningsgång som framgår av bild 23: 2. Åtskilliga avvikelser från den angivna normala utbildningsgången måste emellertid förekomma; sådana kommer att bli nödvändiga bland annat för att tillgodose kravet på lokal rekrytering. Den värnpliktige kommer i de flesta fall att — på sätt bilden utvisar — fullgöra fem krigsförbandsövningar i det förband, vari han ursprungligen krigsplacerats. De tre särskilda övningar, som den värnpliktige skall fullgöra, skall inträffa i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna. Eftersom för den värnpliktige antalet sådana mellanrum är fler än antalet särskilda övningar, får emellertid överlämnas till de militära myndigheterna att efter bedömande av de aktuella utbildningsbehoven avgöra i vilka tidsmellanrum som den värnpliktige bör fullgöra särskild övning. I de fall den värnpliktige ursprungligen krigsplacerats i kustjägarförband fullgörs de två första krigsförbandsövningarna och, i förekommande fall, de två första särskilda övningarna i sådant förband samt återstoden i fasta förband. Värnpliktig ursprungligen krigsplacerad i annat rörligt förband fullgör i regel fyra krigsförbandsövningar och, i förekommande fall, tre särskilda övningar i sådant förband samt en krigsförbandsövning i fast förband. För den värnpliktige kan härutöver tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträffar ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör särskild övning.

408 Bild 23:2. Gången av repetitionsutbildningen för värnpliktiga vid kustartilleriet enligt värnpliktsutredningens förslag. (Exempel)

VÄRNPLIKTIGA VID

20 AR

17AR PERSONAL RESERV

KKlöSFÖRBAND

s

S

s

D

D

D

s UV

s

Dy

2 AR

i AR, K

KBI6SFÖRBANDSÖVWINÖ

5 SÄRSKILD ÖVMIS6

I

I UTBILDNING FÖR FÖRBANDETS BEFÄL OCH I VISSA F«.L MENIö NYCKELPERSOWAL I

UTBUDNIN& FÖR HELT FÖR8AN0

1 Alternativ inpassning av särskild övning Anm. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

7. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning Den aktiva personalen måste delta i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad som närmare utvecklats i kapitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning, särskild övning och mobiliseringsövning.

Även reservpersonalen måste i full utsträckning delta i all repetitionsutbildning som genomförs vid de krigsförband, där personalen är krigsplacerad. För att detta skall kunna genomföras fordras att en anpassning sker av nuvarande bestämmelser för reservpersonalens tjänstgöring ungefär på det sätt utredningen i detalj angivit beträffande armén. Det synes lämpligen böra uppdras åt chefen för marinen att företa en översyn av ifrågavarande bestämmelser och framlägga härav föranledda förslag.

KAPITEL 24

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid kustartilleriet

1. Chefens för marinen bedömanden

Chefen för marinen h a r — i anslutning till att inom marinstaben utförts ber ä k n i n g a r av kostnaderna för ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag (jfr kap. 34) — bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m. m. som för kustartilleriets del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för marinen h a r härvid ansett att i första h a n d erfordras vissa personalförstärkningar samt viss ökning av medelsanvisningen för övningar och fartygsunderhåll m. m. Enligt chefens för marinen bedömmanden erfordras för repetitionsutbildningsverksamheten vissa personalförstärkningar. För att planera samt för att delta i ledandet av krigsförbandsövningar och särskilda övningar erfordras enligt marinchefen en repetitionsövningsdetalj inom regements- och kårstabernas utbildningsavdelningar, för vilket ändamål bör tillkomma fem kaptener och fem förvaltare. För motsvarande uppgifter vid vart och ett av de två största kustartilleriförsvaren anses ytterligare en beställning för en kapten erforderlig. Den ökade repetitionsutbildningsvolymen medför enligt chefen för marinen ökade ledningsproblem och arbetsuppgifter för kustartilleriförsvarens förvaltningar. F ö r att tillgodose dessa behov erfordras enligt marinchefen ytterligare fem kaptener, tio underofficerare och tre underbefäl. Därjämte erfordras av

civil arbetskraft 42 icke-ordinarie tjänstemän, varav 16 förrådsförmän m. fl., 14 förrådsmän och 12 biträden, samt 23 kollektivavtalsanställda arbetare. Slutligen erfordras enligt marinchefens bedömande en förstärkning av marinstabens sektion IV med två kaptener, varav en vid sektionens utbildningsavdelning och en vid dess krigsorganisationsavdelning och två underofficerare också vid nyssnämnda avdelningar. Enligt marinchefens bedömande erfordras vidare anvisande av ytterligare medel för övningar och fartygsunderhåll m. m. Under övningsanslaget bedöms sålunda vid ett genomförande av utredningens förslag en ytterligare medelsanvisning om ca 0,9 milj. kronor bli erforderlig, huvudsakligen avseende kostnader för ammunition under repetitionsutbildningen. F ö r materielunderhåll anses ytterligare 0,7 milj. kronor erforderliga, avseende repetitionsutbildningsverksamheten. Sammanlagt skulle enligt angivna beräkningar för övningar och fartygsunderhåll erfordras 1,6 milj. kronor.

2. Värnpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen h a r icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av resurserna för utbildning m. m. Utredningen h a r i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av marinchefen för-

410 ordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomförande. Rörande behovet av ytterligare personal vill värnpliktsutredningen framhålla att den föreslagna vidgningen av repetitionsutbildningens omfattning trots de samtidiga förkortningarna av grundutbildningen kominer att något öka arbetsbördan. Utredningen bedömer emellertid utan att i detalj ha granskat marinchefens beräkningar av behovet av ytterligare personal böra räkna med en betydligt mindre ökning än vad marinchefen ansett erforderlig. Utredningen har härvid bortsett från att den icke haft möjlighet att undersöka huruvida efter nämnd reduktion kvarstående behov kan tillgodoses genom omdispositioner av aktiv personal, som nu är sysselsatt inom verksamhetsområden som icke direkt berörs av utredningens förslag. Utredningen r ä k n a r med att möjligheterna härvidlag kommer att närmare behandlas av pågående utredning rörande befälsordningen vid marinen. Vad gäller frågan om förstärkning av utbildningsavdelningarna vid förbanden vill utredningen erinra om att vid armén hittills i allmänhet en kapten i den numera inrättade centrala instruktörsgruppen avdelats för planläggning av repetitionsutbildningen. Utredningen räknar i kostnadsberäkningshänseende med motsvarande förstärkning för kustartilleriet. För kustartilleriförsvarens staber finner utredningen sig i kostnadsberäkningshänseende icke böra räkna med någon personalförstärkning. Frågan om förstärkning av kustartilleriförsvarens tygförvaltningar är myc-

ket svår att bedöma utan tillgång till detaljerade organisationsundersökningar eller erfarenheter av en intensivare repetitionsutbildning. I avvaktan härpå anser sig utredningen icke böra i kostnadsberäkningshänseende räkna med större förstärkning än tre kaptener och fem underofficerare. I fråga om militär personal för marinstabens sektion IV räknar utredningen för sin del i kostnadsberäkningshänseende icke med någon förstärkning. Av civil icke-ordinarie tjänstemannapersonal räknar utredningen för sin del i kostnadsberäkningshänseende endast med en ökning med elva biträden (varav ett för marinstabens sektion IV, krigsorganisationsavdelningen) och en tekniker (stansoperatör). Behovet av förrådsmän h a r härvid förutsatts tillgodosett genom en förstärkning av den kollektivavtalsanställda personalen. Förstärkningen h a r utredningen i kostnadsberäkningarna upptagit till sammanlagt 37 personer. Vissa underhållsåtgärder har därvid förutsatts skola köpas; medel måste då beräknas härför. Sammanfattningsvis lägger utredningen som grund för sina kostnadsberäkningar följande personalförstärkningar, nämligen åtta kaptener, fem underofficerare, en tekniker (stansoperatör), elva biträden och 37 kollektivavtalsanställda befattningshavare, varvid dock behovet av nämnd militär personal möjligen kan tillgodoses genom omdispositioner av nu befintlig personal. Marinchefens övriga bedömningar av resursbehovet h a r utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäkningar. En sammanställning av de kostnadsändringar som för marinens del föranleds dels av nu ifrågavarande förstärk-

411 ningsåtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäkningarna, dels av föreslagna änd-

ringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernas storlek m. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING VII

Värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

K A P I T E L 25

Utgångspunkter för överväganden rörande värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

1. Inledning Värnpliktsutredningen har, efter redovisning av meddelade direktiv för utredningen, i betänkandets avdelning II redogjort för vissa i huvudsak givna omständigheter av betydelse för värnpliktsutbildningen, såsom krigets ändrade karaktär, gällande försvarsbeslut, krigsmaktens personal, utvecklingen på skolans och arbetsmarknadens fält m. m. samt anfört synpunkter på hur dessa omständigheter kan inverka på utbildningens utformning. Utgående bland annat härifrån h a r värnpliktsutredningen i avdelning III angivit vissa allmänna riktlinjer som enligt utredningens mening bör eftersträvas att följa då utredningen utformar värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna. Utöver de angivna förutsättningarna för värnpliktsutbildningens ordnande, vilka i allt väsentligt är gemensamma för hela krigsmakten, föreligger för de olika försvarsgrenarna förutsättningar som följer av försvarsgrenens särskilda uppgifter i krig och fred samt dess organisation härför. I detta kapitel kommer — efter en redovisning av flygvapnets uppgifter och organisation samt de särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flygvapnet — det nuvarande utbildningssystemet vid flygvapnet att beskrivas och granskas mot

bakgrund av de i avdelning III angivna allmänna riktlinjerna.

2. Flygvapnets uppgifter Flygvapenförbandens uppgift i krig är främst att delta i försvaret mot en invasion av vårt land genom luftförsvar med jaktflyg och luftvärnsrobotförband, genom insats av attackflyg mot fiendens anfallsstyrkor och underhållslinjer m. m. samt genom utförande av strategisk och taktisk spaning med spaningsflyg och i viss utsträckning fasta radarstationer. Därjämte skall flygvapnet för tillgodoseende av hela krigsmaktens behov dels med transportflyg utföra flygtransporter, dels medverka i radiakskyddet, dels svara för luftbevakning och lämna totalförsvaret i övrigt uppgifter om luftläget. Flygvapnets uppgift i fred är i första hand att genom att utbilda personal och genom att anskaffa och underhålla materiel skapa förutsättningar för att genom mobilisering kunna sätta en mot krigsuppgifterna svarande organisation på krigsfot. Förberedelserna skall härvid sikta till att flygvapnets krigsförband skall liksom övriga krigsförband inom krigsmakten vara användbara omedelbart efter mobilisering men i största möjliga omfattning även under pågående mobilisering. Därjämte skall flygvapnet ständigt upprätthålla viss insatsberedskap med bland annat fly-

416 gande förband, basförband samt stridslednings- och luftbevakningsförband.

3. Organisationen

Krigsorganisationen Planläggningen av flygvapnets krigsorganisation omkring år 1971 — det år, vars förhållanden utredningen på sätt angivits i avdelning III tagit som utgångspunkt för sina förslag — grundas på 1963 års försvarsbeslut. Stommen bland flygvapnets anfallsförband kommer år 1971 alltjämt att utgöras av bemannade flygplan, organisatoriskt sammanhållna i krigsflygförband (divisioner). Krigsflygförbanden kommer såsom hittills att utgöras av attackförband, jaktförband och spaningsförband. För att krigsflygförbanden skall kunna verka är det en förutsättning att tillgång finnes till dels en basorganisation, dels en stridslednings- och luftbevakningsorganisation. Av de olika flygslagen är främst jaktflyget beroende av tillgång till en stridslednings- och luftbevakningsorganisation. Antalet krigsflygplan torde i början av 1970-talet vara mindre än nu. Viss osäkerhet föreligger emellertid om minskningens storlek och därmed också om krigsorganisationens storlek. Krigsflygförbandens personal utgörs för närvarande till sin huvuddel av utbildade officerare, fältflygare och flygnavigatörer i tjänst vid vederbörande förband. Övrig bemanning sker med elever under utbildning, reservpersonal samt fältflygare och flygnavigatörer som så nyligen lämnat fast anställning att de alltjämt är krigsdugliga som förare eller navigatörer. De nämnda f. d. fältflygarna och flygnavigatörerna redovisas som värnpliktiga; andra värnpliktiga ingår icke i krigsflygförbanden.

I framtiden skall enligt ett av flygvapenchefen framlagt förslag rörande rekrytering, utbildning m. m. av stridsflygare — till vilket Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning — i stort sett endast aktiv personal vara krigsplacerad i krigsflygförbanden. Luftvärnsrobotförbanden har till uppgift att med robotar bekämpa mål främst inom de övre höjdskikt, där jaktflygets verkan är begränsad. Organisationen är för närvarande under uppbyggnad. Med hänsyn till robotens typ av engångsvapen och att tillgången inom landet är starkt begränsad gör sig speciella synpunkter gällande i fråga om dessa förbands övriga materiel och behov av personal i fred och krig. Materielen är av hög kvalitet. Den fordrar noggrann skötsel och vård. — Personalen utgöres till förhållandevis stor del av fast anställd personal. Värnpliktiga placeras i befattningarna vaktmanskap tillika bilförare, robotmekaniker, elektromekaniker och expeditionsbiträde. För betjäning — klargöring, laddning, skydd, reparation m. m. — av flygplan fordras en basorganisation. Denna skall utan att eftersätta säkerheten snabbt kunna klargöra landande flygplan för nytt uppdrag. Den stora möjlighet till operativ rörlighet som flygplanens prestanda i sig ger måste kunna utnyttjas genom ett vitt utbrett bassystem. Under senare tid h a r de i fred fullt utbyggda huvudbaserna kompletterats med ett system av reservvägbaser. Dessa h a r skapats genom mindre förändringar av raksträckor på större landsvägar. Genom dessa vägbaser åstadkommes en ökad flexibilitet hos bassystemet samtidigt som sårbarheten minskas. Den ökade utspridning som blir följden av denna utveckling ställer emellertid stora krav på den markorganisation som skall bemanna bassvstemet.

417 Antalet krigsbaser kommer i början av 1970-talet att vara större än nu. En krigsbas betjänas av en basbataljon. Det från verkanssynpunkt viktigaste förbandet i bataljonen är stationskompaniet. De mest kvalificerade tekniska och administrativa befattningarna i stationskompaniet besätts med fast anställd personal. Till övervägande delen utgöres kompaniets värnpliktiga av mekaniker: flygplanmekaniker, vapenmekaniker och elektromekaniker. Av sådana befattningar inom återstoden av bataljonen som är så talrika eller är av den art att de påverkar värnpliktssystemet kan nämnas bilförare/vaktmanskap, intendenturoch sjukvårdspersonal samt specialarbetare i flygfältarbetskompaniet. Uppgiften i det aktiva luftförsvaret för stridsledningsoch luftbevakningsorganisationen är under överblickbar tid liksom för närvarande att samla informationer om läget i luftrummet över och omkring vårt land, bearbeta dessa informationer för beslut om insats av luftförsvarsmedel och leda flygplan eller luftvärnsrobotar till kontakt med fienden. Informationerna insamlas av främst olika slags radarstationer och av luftbevakningsstationer (optisk luftbevakning). En radarstation är i princip konstruerad för att nå bästa prestanda inom ett visst verksamhetsområde. I ett luftbevakningssystem, som skall kunna förse luftförsvaret med all den erforderliga informationen, krävs därför ett flertal radarstationer för olika ändamål, till exempel fjärrspaning, högspaning, lågspaning, höjdmätning, identifiering, flygsäkerhet m. m. — Den värnpliktiga personalen vid dessa radarstationer utgöres huvudsakligast av radarobservatörer.

27— 614534

Den nuvarande optiska luftbevakningen torde i stort komma att bibehållas. Den består främst av luftbevakningsstationer fördelade över hela riket. Dess uppgift är att komplettera radarstationernas informationer om läget i luften på låg höjd och utgöra reserv om radarstation upphör att fungera. — Vid en stor del av luftbevakningsstationerna kommer besättningen liksom hittills att utgöras av kvinnlig krigsfrivillig personal. Värnpliktiga placeras vid luftbevakningsstationer belägna exempelvis på öar och utefter gränserna samt i övrigt där det bedömes mindre lämpligt att placera kvinnlig personal. Luftbevakningens informationer strömmar in till luftförsvarets ledningscentraler för att där bearbetas genom maskinell databehandling. Resultatet presenteras för ledningspersonalen stridsledarna — som skall leda luftförsvarsinsatserna mot fienden. — Den kartläggning av luftläget, som äger rum i centralerna, är av stort intresse för hela vårt totala försvar. I organisationens uppgifter ingår nämligen bland annat också att meddela luftförsvarsorientering (LUFOR) till såväl militära som civila myndigheter samt att följa och rapportera kärnvapenexplosioner och därav bildat radioaktivt nedfall. —• I centralernas operativa delar placeras i mer krävande befattningar värnpliktiga av kategorien radarobservatör medan övriga befattningar besattes av värnpliktiga, på vilka ställs samma kvalifikationskrav som på nuvarande gruppen luftbevakningsmanskap. I vissa centraler ingår också i stor omfattning kvinnlig krigsfrivillig personal. I flygvapnets krigsorganisation ingående övriga förband m. m. omfattar bland annat högre staber med stabskompanier, transportflygförband, sambandsförband och väderstationer. I des-

418 sa enheter placeras värnpliktiga i en rad olika befattningar. Fredsorganisationen De i krigsorganisationen ingående förbanden har för närvarande i avsevärt större omfattning än inom övriga försvarsgrenar sina direkta motsvarigheter i fredsorganisationen i form av stående enheter eller kaderförband. Sålunda motsvaras krigsorganisationens krigsflygförband av fredsorganisationens ehuru med vissa personella begränsningar. Basbataljonens ledning och stationskompani h a r också i princip sina personellt begränsade motsvarigheter i fredsorganisationen, nämligen i de flesta fall baskompaniets stab och stationsavdelning. För staber samt stridslednings- och luftbevakningsorganisationen är fallet detsamma; den optiska luftbevakningen har dock ingen fredstida motsvarighet. Utbildningen vid flygvapnet sker vid flygflottiljer och vid vissa skolförband. Flottiljen är i de flesta fall under en chef indelad i stab, divisioner, baskompanier och specialkompani. Vid sektorflottilj tillkommer stridslednings- och luftbevakningsförband. Specialkompaniet svarar främst för allmänmilitär utbildning och grundläggande yrkesutbildning av flottiljens värnpliktiga. För de värnpliktigas utbildning inom denna organisation redogöres i det följande (punkten 5). Skolförbandens organisation växlar. Till dessa är förlagd viss grundläggande utbildning och specialutbildning. Så utbildas exempelvis värnpliktiga radarobservatörer vid Roslagens flygkår och värnpliktiga väderleksbiträden vid flygvapnets väderskola. Andra värnpliktiga utbildas vid flygvapnets markstridsskola, tekniska skola och signalskola. Den grundläggande flygutbildningen av fast anställd personal är förlagd till krigsflygskolan.

För att tillgodose det av långsiktsberedskapen betingade kravet att kunna utbilda flygande förband i fred, hålls en större basorganisation och i viss mån också stridsledningsorganisation än vad som erfordras för att omsätta värnpliktsbefattningarna i krigsorganisationens bas- och stridsledningsförband. Den sålunda uppbyggda organisationen gör det också möjligt att hålla flygande personal, flygplan m. m. i sådan fortlöpande tjänst att mobiliseringsberedskapens krav tillgodoses. Organisationen gör det slutligen möjligt för flygvapnet att hålla viss insatsberedskap; organisationen har i vissa avseenden utformats för att tillgodose insatsberedskapens krav. De angivna förhållandena har påverkat icke blott det antal värnpliktiga som tilldelats flygvapnet utan också grundutbildningens längd för dessa liksom utbildningens inpassning under året. Personalbehov och placeringsnormer

krigs-

Enligt underlaget för 1963 års försvarsbeslut skall antalet värnpliktiga under grundutbildning vid flygvapnet år 1971 uppgå till högst 7 650, inklusive värnpliktiga som erfordras för rekrytering av fast anställd personal m. fl. Det angivna antalet värnpliktiga är för flygvapnet bestämt av vad som erfordras för att fortlöpande kunna driva verksamheten i fred. Det antal värnpliktiga som erfordras för att omsätta flygvapnets krigsorganisation är — såsom också är fallet i nu gällande organisation — lägre. Värnpliktskontingenten beräknas i början av 1970-talet, vid fortsatt tilllämpning av 1963 års försvarsbeslut och utan ändring av utbildningsorganisationen, bestå av 7 250 värnpliktiga i allmänhet (innefattande även underbefäl), 60 underofficersuttagna värnpliktiga, 30 i specialtjänst uttagna värnpliktiga

419 saint 310 värnpliktiga avsedda att utbildas till befattningar på aktiv stat eller i reserv (utom tekniker, vilka i regel rekryteras bland övriga värnpliktiga). De värnpliktiga vid flygvapnet fördelas vid grundutbildningen på befattningar i huvudsak med utgångspunkt i fredsorganisationens behov. I fredsorganisationen är proportionerna mellan olika slag av befattningar helt andra än i krigsorganisationen. Därför har för sådana befattningar i krigsorganisationen, till vilka från fredsorganisationen årligen överförs ett stort antal utbildade värnpliktiga, krigsplaceringstiderna kunnat sättas lågt medan för sådana befattningar där få värnpliktiga erfordras i fred men ett förhållandevis stort antal i krig långa krigsplaceringstider tilllämpats. I fråga om vissa befattningar i krigsorganisationen har behovet tillgodosetts genom omskolning av värnpliktiga med annan grundutbildning. Det anförda har medfört att normerna för krigsplacering av värnpliktiga kommit att vara mycket skiftande, beroende på befattningarnas art samt mobiliseringsorganisationens sammansättning och storlek vid skilda flottiljer. Normerna får ses mot bakgrund av att repetitionsutbildning vid flygvapnet hittills förekommit i förhållandevis begränsad omfattning på grund av att de värnpliktiga i regel varit skyldiga att delta i sådan utbildning endast under sammanlagt 30 dagar. Nämnda begränsning h a r påverkat möjligheterna att bibehålla personalens krigsanvändbarhet under längre tid. 4. Särskilda förhållanden som påverkar värnpliktsutbildningen vid flygvapnet

De i det föregående nämnda särskilda förhållandena vid flygvapnet som hittills påverkat värnpliktsutbildningen är utbildningen av den flygande personalen, mobiliseringsberedskapen i fråga om flygande förband och viss teletek-

nisk materiel samt upprätthållande av insatsberedskapen. Utbildningen personalen

av den

flygande

Nuvarande förhållanden. Den flygande personalen utgörs för närvarande av flygförare, nämligen officerare i flygtjänst och fältflygare, samt flygnavigatörer, avsedda för tjänstgöring i krigsflygplan. Härtill kommer äldre flygförarpersonal som används som förare av transportflygplan. Utbildningen till officer i flygtjänst börjar med grundläggande flygutbildning (GFU) vid krigsflygskolan under tio månader. Härvid lär sig eleverna att flyga skolflygplan. Efter GFU placeras eleverna vid olika förband under 15 månader för grundläggande flygslagsutbildning (GFSU). Denna utbildning börjar med ett tre-fyra månaders typinflygningsskede (TIS) för utbildning på aktuellt krigsflygplan medan återstående del av GFSU ägnas åt operativ flygutbildning, d. v. s. eleverna utbildas i luftstrid, skjutning, bombfällning o. s. v. Denna utbildning sker vid division (skoldivision) vid flottilj. Då GFSU är avslutad, krigsplaceras eleverna som flygförare på krigsflygplan. Utbildningen fortsätter sedan med ettårig officerskurs. Fältflygare genomgår — i vissa fall efter föregående annan utbildning — GFU vid krigsflygskolan. Utbildningen, som omfattar även soldat- och befälsutbildning, har en längd av ca tio månader. Efter GFU vidtar TIS och GFSU. Fältflygarna är kontraktsanställda och slutar sin anställning vid kontraktstidens utgång i den mån denna icke förlängts eller de dessförinnan uttagits till annan utbildning (officer, underofficer eller trafikledare). Blivande flygnavigatörer uttas bland sådana GFU-elever som icke visat sig lämpade att fullfölja utbildning till flyg-

420 förare men som önskar anställning och är lämpliga för utbildning till navigatörer. För den personal som genomgått flygförarutbildning av det slag som förut angivits följer sedan i första hand fortsatt flygslagsutbildning (FFSU). Denna sker vid division (övningsdivision) vid flottilj. Det är framförallt vid dessa divisioner som flygvapnets fredstida insatskraft är tillfinnandes. Utbildningen omfattar ett visst antal flygtimmar årligen. För den personal som icke är krigsplacerad som förare av krigsflygplan sker den vidmakthållande flygutbildningen i form av allmän flygträning (AFT). Den belastning på utbildningsorganisationen som utbildningen av den flygande personalen innebär beror till sin storlek bland annat på flygverksamhetens omfattning, som i sin tur beror på behovet av flygtid. Beräkningarna av behovet av flygtid grundas på normer för vad flygförare på olika utbildningsståndpunkter m. m. erfordrar i årlig flygtid. Nu gällande normer är fastställda av chefen för flygvapnet och år 1952 godtagna av Kungl. Maj:t. Enligt normerna är den årliga flygtiden på krigsflygplan för huvuddelen av flygvapnets förare 150 timmar. Den är för fältflygare som bedriver civilanställningsutbildning begränsad till 110 timmar. Det i förväg beräknade uttaget av flygtid tar Kungl. Maj:t årligen ställning till vid anmälan i statsverkspropositionen av anslaget Drift och underhåll av flygmateriel m. m. Det planerade flygtidsuttaget har under senare år uppgått till omkring 160 000 timmar för år. Det faktiska uttaget har under senare år i regel understigit det i förväg beräknade flygtidsbehovet. Utredningen har undersökt hur flyg-

tidsuttaget fördelar sig på årets månader. Det har härvid visat sig att uttaget har varit ojämnt med i allmänhet lägre belastning under juli, november, december och januari samt högre belastning under augusti och september och i någon mån även mars och juni. Förhållandena i början av 1970-talet. Chefen för flygvapnet har i skrivelse den 31 januari 1963 till chefen för försvarsdepartementet redovisat de närmare konsekvenserna av 1963 års försvarsbeslut vad gäller antalet förband och flygplan. Under hand h a r flygvapenchefen till värnpliktsutredningen angivit konsekvenserna vad gäller flygtidsnormer, antal förare och totalt uttag av flygtid. Flygvapenchefens beräkningar grundas på den förutsättningen att ett av honom framlagt förslag om övergång till ett system med långtidstjänstgörande flygförare vinner bifall. I fråga om flygtidsnormerna r ä k n a r chefen för flygvapnet med att för huvuddelen av förarna på krigsflygplan sänka tiden (för FFSU) från 150 till 140 flygtimmar/år. Det sammanlagda flygtidsuttaget fram till år 1970 och de närmaste åren därefter beräknas bli i huvudsak oförändrat jämfört med år 1964. I sammanhanget må erinras om att en särskild utredningsman tillkallats för att utreda frågan om allmän flygträning. I framtiden kominer enligt chefen för flygvapnet flygtidsuttaget att bli jämnare fördelat under året på grund av dels att man övergår till ny utbildningsgång för flygförarpersonal, som innebär att nuvarande begränsade FFSU om 110 timmar/år ersätts med fullständig FFSU om 140 timmar/år, dels att övergången från dagjaktflygplan (J 29, J 34) till allvädersjaktflygplan (J 32, J 35) minskar beroendet av dagsljus och väder. I utjämnande riktning verkar enligt chefen för flygvapnet också det förhållandet att verksamheten vid flygvapnets skolor

421 i fortsättningen kommer att så långt det är möjligt fördelas jämnt över hela året. Sammanlagt beräknas flygtidsuttaget omkring år 1971 uppgå till 160 000 timmar eller ungefär till samma antal som för närvarande. På värnpliktsutredningens fråga om hur jämnt flygtidsuttaget måste vara för den enskilde flygföraren har chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande, avseende förhållanden såväl nu som under de närmast kommande åren. Flygtidsuttaget för den enskilde flygföraren bör vara så jämnt fördelat som möjligt under året. Uppehåll av längre varaktighet (längre än en vecka) bör undvikas, då det nedsätter flygförarens skicklighet och flygtrim och därmed påverkar flygsäkerheten i icke acceptabel utsträckning. Uppehåll i flygtjänsten vid semester och helger är ofrånkomliga. Dessa uppehåll innebär dock att övningarna måste tillrättaläggas med hänsyn till den minskade flygtrimmen vid flygförarens återkomst i tjänst samt att flygsäkerheten måste ägnas skärpt uppmärksamhet. Tilldelningen av flygtid per flygförare är med hänsyn till uppställt utbildningsmål lågt tilltaget och kan accepteras endast under förutsättning att den utnyttjas effektivt och rationellt. Det senare är möjligt endast genom jämnt uttag utan större uppehåll. Det ovan sagda gäller självfallet i ännu högre grad beträffande hela förband. Värnpliktsutredningen lägger de av flygvapenchefen lämnade uppgifterna om det framtida flygtidsuttaget till grund för sina fortsatta överväganden. Utredningen vill dock fästa uppmärksamheten på tre faktorer som kan komma att ändra de angivna värdena, nämligen ovissheten om den framtida flygförarorganisationen och om den allmänna flygträningens framtida omfattning samt, indirekt, osäkerheten om det framtida flygplanantalet. Utredningen återkommer i nästföljande kapitel något till konsekvenserna för utredningens del av ändringar av nämnda faktorer.

Mobiliseringsberedskapen för flygande förband och teleteknisk materiel Flygvapnet är starkt beroende av tekniskt komplicerad materiel och måste ställa höga krav på materielens kvalitet. Detta gäller dels de alltmer komplicerade och dyra vapenbärarna — flygplanen — dels den synnerligen omfattande teletekniska materiel inom stridslednings- och luftbevakningsorganisationen utan vars hjälp flygplanen icke kan föras mot målet. Ett motsvarande förhållande föreligger i fråga om en del av den personal som har att betjäna ifrågavarande materiel; framför allt gäller detta den flygande personalen. Ifrågavarande materiel och personal är av utbildningsskäl i stort sett i daglig tjänst. De flygande förbanden — flygplan och besättningar — är sålunda i stor utsträckning fortlöpande sysselsatta i flygtjänst för utbildning antingen av grundläggande eller av vidmakthållande slag. Radarstationer och stridsledningscentraler erfordras för flygförbandens taktiska utbildning i luften vid stridsledning och övervakning. Det är emellertid att märka att även om utbildningsskäl icke nödvändiggjorde en tjänst av mer kontinuerligt slag så skulle likväl sådan tjänst i stor utsträckning vara nödvändig för att säkerställa att den viktigaste materielen skall fungera omedelbart efter mobilisering eller redan under pågående mobilisering. Erfarenheter från övningar och kontroll av beredskap har enligt uppgift visat, att framför allt den aktuella teletekniska materielen måste vara i drift fortlöpande för att icke fel och tidsödande klargöring skall omintetgöra möjligheterna att hålla erforderliga mobiliserings- och beredskapstider. Motsvarande företeelse i fråga om den flygande personalen belyses av det nyss återgivna uttalandet om flygförarnas trim vid återinträde i tjänst efter semester.

422 Någon principiell ändring inom överskådlig framtid av nämnda förhållande synes icke sannolik. Det har dock uppgivits, att allteftersom äldre, teleteknisk materiel utbytes mot modernare och mer komplicerad en viss ökning av kraven på att materielen hålls i drift kan komma att ske. Insatsberedskapen Hittillsvarande förhållanden. Organisationen inom flygvapnet kännetecknas som nämnts under punkten 3 av tämligen stor överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation. Flyg-, bas-, luftbevaknings- och stridsledningsförband liksom staber finns sålunda tillgängliga redan i fred även om den personella och materiella tillgången icke svarar mot krigsorganisationens krav på kvantitativ omfattning och uthållighet. Denna organisation har tillkommit bland annat för att möjliggöra upprätthållande av en hög insatsberedskap. Beredskap möjliggöres främst genom att den kvalificerade personalen till större delen är fast anställd och i aktiv tjänst samt att materielen i huvudsak är i daglig tjänst. Den omedelbara insatsberedskapen är emellertid beroende av tillgång till värnpliktig personal så tillvida att en viss styrka ständigt behövs tillhands vid sidan av den aktiva personalen för att insats skall kunna göras. Detta förhållande har varit en avgörande orsak till den övergång som skett till fyra inryckningsomgångar årligen för de värnpliktiga. Av det tidigare anförda framgår att den för flygvapnet gällande organisationen i många stycken kan motiveras med hänvisning till behovet av en organisation för utbildning av flygande personal och för upprätthållande av personell och materiell mobiliseringsberedskap och vilken organisation är oberoende av vilka krav som ställs på flyg-

vapnet i fråga om insatsberedskap. Enligt utredningens mening är därför den insatsberedskap som flygvapnet kan prestera i stor utsträckning att se såsom ett utfall av den verksamhet som under alla förhållanden är nödvändig för att tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen. Förhållandena i början av 1970-talet. Överbefälhavaren har, utgående från 1963 års försvarsbeslut, under hand delgivit värnpliktsutredningen sina allmänna önskemål i fråga om den framtida insatsberedskapen vid flygvapnet. Dessa önskemål h a r avsett en insatsberedskap som icke på ett avgörande sätt skilt sig från den som erhållits med nuvarande system.

5. Nuvarande utbildningssystem

De värnpliktigas för utbildning

tjänstgöringsskyldighet

Värnpliktig i allmänhet tilldelad flygvapnet är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra 394 dagar, att enligt Konungens bestämmande fullgöras med en första tjänstgöring om lägst 304 dagar samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Underofficersuttagen värnpliktig tilldelad flygvapnet är enligt värnpliktslagen skyldig tjänstgöra under sammanlagt högst 540 dagar. Den som uttagits för utbildning till värnpliktig officer är skyldig att härutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar; uttagning för sådan utbildning må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Enligt värnpliktslagen gäller härutöver för flygvapnet tilldelade värnpliktiga i fråga om befälsövningar följande. - Värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom befäl må enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar kunna åläggas

423 att, utöver ovan nämnd tjänstgöring i anslutning till honom åliggande repetitionsövning fullgöra befälsövning omfattande tio dagar eller, om repetitionsövningen omfattar 15 dagar, fem dagar. — Värnpliktig, vilken genomgått underofficers- eller officersutbildning eller, utan att ha genomgått sådan utbildning, krigsplacerats såsom underofficer eller officer, må enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar kunna åläggas att utöver nyssnämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar. Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst är skyldiga fullgöra soldatoch befälsutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring under 394 dagar samt fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar. Värnpliktslagen ger inga särskilda bestämmelser om utbildningstid för blivande värnpliktigt underbefäl vid flygvapnet. Konungen äger förordna om minskning av tiden för tjänstgöringen i vissa fall. Härvid må bland annat tjänstgöringstiden — dock icke tid för repetitionsövningar och befälsövningar — förkortas med högst sju dagar. För närvarande tillämpas de angivna bestämmelserna på följande sätt. Huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet fullgör första tjänstgöring under 364 dagar samt en eller två repetitionsövningar under sammanlagt 30 dagar. Luftbevakningsmanskap fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra repetitionsövningar om 30 eller 15 dagar. Värnpliktiga i ekonomitjänst fullgör hela värnpliktstjänstgöringen om 394 dagar i en följd. Värnpliktig i luftbevakningstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, må enligt ämbets-

skrivelse den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom under lika lång tid fullgjord författningsenlig repetitionsövning. Under grundutbildningens gång utväljs bland värnpliktiga, som uppfyller kraven för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vicekorpral och korpral. Avsikten härmed är att tillgodose krigsorganisationens behov av underbefäl samt att under utbildningens gång stimulera den värnpliktige till ökad personlig insats. Sålunda förordnad värnpliktig blir skyldig att delta i befälsövning i den mån han är krigsplacerad i befälsbefattning. Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30 dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och särskilda befälsövningar. Uttagning för utbildning till värnpliktig officer h a r under senare år ej ägt rum vid flygvapnet. Tjänstgöringstiden för grundutbildning har i allmänhet förkortats några dagar för att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. För tillämpningen av bestämmelserna med avseende på handräckningsvärnpliktiga och för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga torde få hänvisas till kapitel 29. Dessa värnpliktskategoriers förhållanden behandlas i återstoden av avdelning VII endast i vissa avseenden. Grundutbildningen Utbildningssystemet i stort. Tidigare inryckte huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i två omgångar årligen. Härvid utbildades de värnpliktiga centralt inom flottiljen under ca fem veckor bland annat i markstrid och överfördes sedan till baskompanierna för fortsatt utbild-

424 ning. Tillgången på värnpliktiga vid baskompanierna kom härvid att variera under året. Från och med hösten 1961 inrycker huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i fyra omgångar per år. Övergång till det nya systemet gjordes främst för att få tillgång på yrkesutbildade värnpliktiga att medverka vid upprätthållande under hela året av en jämn insatsberedskap, för att mer effektivt utnyttja utbildningsorganisationen och för att möjliggöra ett mer rationellt flygtidsuttag till fördel för de flygande förbandens utbildning och beredskap. Den närmare inpassningen under året av de fyra inryckningsomgångar på vilka flertalet värnpliktiga i allmänhet är fördelade framgår av bild 25: 1. För värnpliktiga radarobservatörer, omkring 500 värnpliktiga för år, är utbildningen fördelad på sex inryckningsomgångar. Systemet medger under hela året en jämn tillgång vid baskompanierna om ca tre fjärdedelar av hela årsantalet värnpliktiga som avses för detta ändamål. Tiden för första skedet med den grundläggande utbildningen kunde vid övergången till kvartalssystem fördubblas till mellan elva och tolv veckor, varigenom huvuddelen av markstridsutbildningen och hela den grundläggande yrkesutbildningen kunnat förläggas Bild 25:1. Grundutbildningens

till detta första skede. Detta har enligt den ansvariga myndighetens uppfattning ökat den värnpliktiges personella beredskap i förhållande till tidigare system. Samtidigt kan den värnpliktige tidigare än förut delta i fältmässiga förbandsövningar. Utbildningens mål. Det allmänna utbildningsmålet för värnpliktiga i allmänhet under grundutbildning är följande. De värnpliktiga skall under utbildningen bibringas en fast disciplin. De skall ges en sådan psykisk och fysisk fostran, som skapar ansvarskänsla och plikttrohet samt stärker deras självtillit. De skall bibringas förståelse för sambandet mellan vårt lands frihet och den enskildes försvarsvilja. Genom militärutbildning skall de v ä r n pliktiga bibringas sådana kunskaper och färdigheter att de kan medverka i m a r k försvar och verkskydd. Genom yrkesutbildning och praktisk yrkestjänst skall de värnpliktiga bibringas sådana kunskaper och färdigheter i vederbörliga fackbefattningar, att de i krig kan lösa sina uppgifter inom flygvapnets staber och förband. Under utbildningstiden skall de värnpliktiga dessutom fylla en betydelsefull arbetsuppgift inom flygvapnets fredsorganisation, s a m m a n h ä n g a n d e med utbildningen av a n n a n personal och beredskapskrav.

Målet för den utbildning i markförsvar, som ingår i militärutbildningen, är preciserat till bland annat förmåga

nuvarande inpassning m. m. för flertalet värnpliktiga flygvapnet

UTBILDNINGS- ANTAL OMGÅNG DAGAR

AR 1

ÅR 2

15/2

1 1 3 4 Anm.

12 I 16/8

362 360

/2

I

I ^5

i allmänhet vid

L_

/5

m

_J% i

8/11

4/ii

I

I

In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

425 att genomföra aktivt försvar av motståndsnästen (arbetsplatser m. m.) såsom enskilda soldater inom grupp (pluton). Målet för den nämnda verkskyddsutbildningen är att ge god förmåga att vidta personliga skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel och förmåga att under befäls ledning vidta för förbandet gemensamma åtgärder för skydd mot flyg, ABC-stridsmedel och brand samt för fältarbeten. Utbildningsmålen i militärutbildningen skall i huvudsak vara uppnådda efter omkring elva veckor. Som exempel på mål för yrkesutbildningen kan nämnas att en värnpliktig mekaniker efter omkring elva veckors utbildning skall kunna godkännas som andre hjälpmekaniker på flottiljens egen krigsflygplantyp. För en värnpliktig flygplanmekaniker innebär godkännandet som andre hjälpmekaniker att han vid enklare service på flygplan får utföra ett antal åtgärder — »positioner» — på eget ansvar men under ledning av fast anställd tekniker. Efter ytterligare tio veckor skall den värnpliktige kunna godkännas som förste hjälpmekaniker, d. v. s. kunna utföra ytterligare service på flottiljens krigsflygplan. Vid utbildningens slut skall den värnpliktige kunna vidta vissa åtgärder även på tre andra flygplantyper. Flygplanmekanikern

skall vid utbildningens slut, ifråga om flottiljens krigsflygplan, även kunna utföra de åtgärder som ankommer på vapenmekaniker. Utbildningen och den praktiska yrkestjänsten avses ge de värnpliktiga flygplanmekanikerna sådan rutin att de i krig kan tjänstgöra som mekaniker och självständigt utföra så kallad A- och B-service, d. v. s. klargöring av flygplan —• tankning, laddning och funktionskontroll — i anslutning till flygpass. Utbildningens innehåll. Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i allmänhet utbildas lokalt vid respektive flottiljer. Till förfogande för utbildningen står härvid omkring 2 100 utbildningstimmar, motsvarande omkring 47 effektiva utbildningsveckor. Fördelningen i stort av denna tid på militärutbildning, grundläggande yrkesutbildning m. m. och på olika utbildningsskeden framgår av tabell 2 5 : 1 . Avvägningen mellan de olika skedena har gjorts så, att huvuddelen av militärutbildningen genomförs under första skedet, medan andra skedet i princip endast omfattar utbildning för att vidmakthålla förvärvade färdigheter. Av yrkesutbildningen inrymmes den grundläggande delen under första skedet medan den fortsatta utbildningen

Tabell 25:1. Nuvarande fördelning av utbildningstiden flertalet värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet

för

Utbildningstid i timmar Utbildning m. m.

Första skedet

Andra skedet

Militärutbildning Grundläggande yrkesutbildning.. Fortsatt yrkesutbildning och praktisk yrkestjänst Reserv

300 190

450 190

1370 75

1370 105

Summa

1 595

2 115

Summa

Anm. Utöver i tabellen redovisad tid, vilken motsvarar 45 timmar per utbildningsvecka, tillkommer tid för inre tjänst.

426 samt praktisk yrkestjänst dominerar andra skedet. Inom ramen för den praktiska yrkestjänsten äger formell och tilllämpad förbandsutbildning rum. Det är främst kravet på omfattningen av militärutbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen som bestämt tidslängden av första skedet till omkring 11,5 veckor och därmed antalet inryckningsomgångar till fyra per år. Utbildningstiden för militärutbildningen, 450 timmar, fördelar sig på olika övningsgrenar på sätt framgår av tabell 2 5 : 2 . Inom militärutbildningen överväger den enskilda utbildningen och upptar ungefär dubbelt så lång tid som förbandsutbildningen. Avvägningen mellan formell och tilllämpad utbildning är sådan att den formella utbildningen överväger. Tillämpningsövningar och den del av övrig utbildning, som normalt bedrivs i tillämpad form, ianspråktar tillsammans ungefär 20 procent av den totala utbildningstiden för militärutbildning. I fråga om yrkesutbildningen och den praktiska yrkestjänsten har det tidigare framgått att av tillgänglig utbildningstid normalt 190 timmar avses för grundläggande yrkesutbildning medan återstående tid ägnas åt fortsatt yrkesutbildning och praktisk yrkestjänst. Innehållet i den grundläggande yrkesutbild-

ningen varierar från yrkesgren till yrkesgren. Hela den grundläggande yrkesutbildningen, d. v. s. första skedets 190 timmar, är i princip att betrakta som enskild formell utbildning. Den fortsatta yrkesutbildningen och den praktiska yrkestjänsten under andra skedet kan närmast anses vara enskild utbildning i »förbandsram» (exempelvis i klargöringslag). Detta skede börjar innan den värnpliktige är färdig med sin enskilda yrkesutbildning. För de värnpliktiga som under andra skedet är placerade vid basförband bedrives sedan år 1964 inom ramen för den fortsatta yrkesutbildningen bastjänstutbildning enligt särskild plan. Bastjänstutbildning innebär utbildning inom olika bastjänstgrenar och krigsbasförband med huvudsyfte att under förhållanden som råder vid flygbas under mobilisering och krig tillämpa de kunskaper och färdigheter som inlärts i samband med den grundläggande och fortsatta utbildningen. Bastjänstutbildningens mål är att lära den enskilde att fullgöra sina uppgifter i krigsbefattning inom basbataljon och att lära de olika förbanden inom basbataljon att fullgöra dem i krig åvilande uppgifter. Bastjänstutbildningen meddelas såsom enskild utbildning och förbandsutbild-

Tabell 25:2. Nuvarande fördelning av tiden för militärutbildning för flygvapnets värnpliktiga på övningsgrenar Ungefärligt antal timmar Övningsgren

Allmän soldatutbildning Markförsvarsutbildning Verkskyddsutbildning Tillämpningsövning Summa

Första skedet

Andra skedet

Summa

52 192 56

84 24 6 36

136 216 62 36

427 ning, varvid den senare avser basbataljon (reducerad) eller delar därav. För bastjänstutbildning avdelas under andra skedet maximalt 140 timmar beroende på den värnpliktiges befattning inom basbataljonen. Omfattningen i det enskilda fallet bestäms av de övningar som skall genomföras enligt anvisningarna för bastjänstutbildningen. För vissa kategorier fordras totalt endast ca 30 timmar medan framförallt för värnpliktiga i stationskompani den maximala tiden måste utnyttjas. I angiven tid inräknas icke tid för alla tillämpningsövningar inom flottilj, sektor och eskader, under vilka basbataljon (delar därav) har övningsorganiserats. Bastjänstutbildningen bedrivs i lämplig stegringsföljd, i princip först som erforderlig enskild utbildning inom respektive bastjänstgren, därefter som förbandsutbildning inom krigskompaniets (motsvarande) ram inom de olika bastjänstgrenarna, och slutligen som förbandsutbildning avseende krigsbataljon. Den värnpliktiga personalen skall meddelas enskild utbildning och erforderlig del av den förbandsutbildning, som bedrivs inom krigskompaniets ram, före tidpunkten för krigsplacering. Utbildningen skall bedrivas så att krigsplacering kan ske efter sex månaders grundutbildning, d. v. s. efter tre månader av andra skedet. Vad som är att betrakta som förbandsutbildning omfattar för basförbanden, sedan bastjänstutbildningen kommit till stånd, följande. För det första ingår i bastjänstutbildningen ett icke obetydligt mått av formell och tillämpad förbandsutbildning. För det andra omfattar förbandsutbildningen ytterligare tillämpad förbandsutbildning under en period om ca två veckor varje kvartal. Denna period förläggs till slutet av tjänstgöringstiden för den äldsta värnpliktsomgången i förbandet. Den en-

skilde värnpliktige kommer följaktligen att delta häri under tre perioder. Utbildningen under en sådan period omfattar främst verksamheten i klargöringsområde, ammunitions- och drivmedelsförsörjning samt fältarbeten och försvar av näste och arbetsplats. För det tredje gäller att hela verksamheten under andra skedet i princip bedrivs såsom ett lagarbete, varigenom den värnpliktige får en betydande rutin i den del av verksamheten som direkt sammanhänger med de tekniska arbetsuppgifterna. — Förbandsutbildningen vid stridslednings- och luftbevakningsförbanden samt vid övriga förband har i princip en uppbyggnad motsvarande den för basförbanden angivna. Verksamheten under fredsutbildningen vid stridslednings- och luftbevakningsförbanden h a r oftast större överensstämmelse med funktionen i krig vad gäller tjänstgöringsplats och metodik än vid basförbanden. Behov av särskild utbildning, motsvarande bastjänstutbildningen, har därför icke ansetts föreligga för dessa förbands del. Övningsuppehåll. De värnpliktiga i allmänhet erhåller under grundutbildningen övningsuppehåll med sammanlagt omkring 35 dagar. Härav avser 14 dagar sommaruppehåll, ca 17 dagar uppehåll vid jul och nyår samt högst fyra dagar uppehåll vid annan tid under året. Utbildningens organisation. Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i allmänhet utbildas lokalt vid respektive flottiljer. Centralisering av den grundläggande utbildningen har i princip skett för de yrkesgrenar, där antingen utbildningens kvalificerade natur bedömts fordra central utbildning och/eller där antalet värnpliktiga per flottilj varit så lågt att en centralisering bedömts göra utbildningen mera rationell. Sådan centrali-

428 serad utbildning sker för exempelvis radarobservatörer, robotmekaniker och väderbiträden. Under första skedet sker utbildningen centralt inom flottiljen vid specialkompaniet medan under andra skedet utbildningen sker vid de olika baskompanierna eller vid övriga tjänsteställen. Befälsutbildning. Utbildningen av underbefäl sker inom ramen för samma tid för grundutbildning som gäller för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet och sker i nära anslutning till dessa värnpliktigas utbildning. Utbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga sker i huvudsak helt skilt från nyssnämnda utbildning. En närmare redogörelse för nuvarande befälsutbildning lämnas i nästföljande kapitel. Repetitionsutbildningen Skyldigheten för de värnpliktiga vid flygvapnet att fullgöra repetitionsövning har som framgått av kapitel 2 växlat. För värnpliktiga som utbildades under åren 1941—1948 omfattade den 90 dagar, för dem som utbildades åren 1948— 1951 förelåg överhuvudtaget ingen sådan skyldighet och för värnpliktiga som utbildats därefter har den i det övervägande antalet fall varit 30 dagar vid behov fördelade på två övningar. De nämnda växlingarna i tjänstgöringsskyldighetens omfattning h a r försvårat en systematisk repetitionsutbildning vid flygvapnet. Repetitionsövning används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefattning eller för omskolning till ny krigsbefattning. Vid större övningar då förband uppsatts enligt krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas från andra förband. De värnpliktiga har visserligen fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt förband och har härigenom icke fått till-

fälle att med sina krigsplacerade kamrater sammansvetsas till ett krigsförband. För värnpliktiga, som skall tjänstgöra i krigsbefattning, organiseras utbildningen i princip såsom för värnpliktiga, som fullgör grundutbildning. Vid repetitionsövning av 30 dagars längd innebär detta att grundläggande utbildning (repetition och komplettering) normalt sker centralt inom flottiljen under ca en fjärdedel av tjänstgöringstiden, medan återstående tid utnyttjas för tillämpad yrkestjänst i krigsbefattning vid respektive kompani eller motsvarande enhet. Normalt äger utbildningen rum i samband med större tillämpningsövning. För värnpliktiga, som skall omskolas, sker utbildningen antingen centralt vid utbildningsanstalt eller en viss flottilj eller decentraliserat till respektive flottiljer. Härvid eftersträvas en begränsning av omskolningskursernas längd till 15 dagar för att medge att resterande repetitionsutbildningstid — 15 dagar för större delen av flygvapnets värnpliktiga — skall kunna ske i form av deltagande i större övning i den nya krigsbefattningen. Systemet h a r icke medgivit, att den värnpliktige alltid kunnat fullgöra repetitionsövning i det förband, som han varit krigsplacerad vid. Inkallelserna skiftar till omfattning och tidpunkt år från år, antingen med hänsyn till tidpunkten för större övningar eller med hänsyn till lämpliga tider för omskolningskurser vid respektive flottilj. Större tillämpningsövningar som flygvapenövning och eskaderövning förlägges i allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flygförbanden. Antalet värnpliktiga inkallade till repetitionsutbildning har i allmänhet utgjort ca 2 500 värnpliktiga årligen, dock att de år då flygvapenövning ägt rum

429 antalet stigit till ca 5 000. Vid anslagsäskanden synes man dock i regel ha räknat med mer omfattande inkallelser. Exempelvis räknades för budgetåren 1962/63 och 1963/64 med ca 220 000 tjänstgöringsdagar för dylik verksamhet, för budgetåret 1964/65 med 87 000 dagar och för budgetåret 1965/66 med 156 000 dagar.

6. Granskning av nuvarande utbildningssystem. Behovet av förbättringar

Värnpliktsutredningen granskar i det följande översiktligt det nuvarande utbildningssystemet mot bakgrund av de allmänna riktlinjer som utredningen i avdelning III angivit så långt möjligt böra följas för de olika försvarsgrenarnas del vid utformningen av ett framtida värnpliktssystem. Som underlag för granskningen har, på sätt närmare utvecklas i kapitel 1, förelegat främst utredningens egna studier på fältet — innefattande bland annat intervjuer med personal ur alla kategorier — utbildningsbestämmelser, utbildningsplaner och utbildningsrapporter. I det följande redovisas framför allt de punkter där behov av förbättringar visat sig föreligga. Grundutbildningen Värnpliktsutredningen har i det föregående förordat att med hänsyn till krigets krav de värnpliktiga inom hela krigsmakten skall meddelas en likformig allmänmilitär utbildning av visst innehåll och omfattning. Denna skall ha till syfte att sätta den värnpliktige i stånd att i alla lägen skydda sig och bistå kamrater under svåra yttre förhållanden samt att försvara sig själv och den enhet där han verkar. — Enligt nu gällande utbildningsbestämmelser för de värnpliktiga vid flygvapnet skall de värnpliktiga erhålla allmänmilitär utbild-

ning av ungefär den sammanlagda omfattning som utredningen i det föregående angivit men med någon annan fördelning av timantalet på utbildningsgrenar. Denna utbildning är enligt bestämmelserna förlagd till både första och andra skedena. Utredningen har emellertid funnit, att värnpliktiga vid några flottiljer under andra skedets utbildning ej erhållit all den markstridsutbildning som bestämmelserna anger. Därjämte har utredningen kommit till den uppfattningen att de värnpliktigas kunskaper på hithörande område i en del fall varit alltför skolmässiga och alltför litet befästa genom upprepad praktisk tillämpning. Det är således angeläget att genomföra en viss omfördelning av innehållet i flygvapnets nuvarande allmänmilitära utbildning, vidare att söka skapa reella förutsättningar för att planlagd utbildning också kommer till stånd, samt slutligen att tillse att den tillämpade delen av utbildningen ges tillräcklig omfattning. Utredningen har hävdat, att av studiesociala skäl mer än två studieterminer icke bör tas i anspråk av den värnpliktige för militär grundutbildning. — Grundutbildningens nuvarande längd för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet är i och för sig sådan att den medger att nämnda krav kan tillgodoses. Väsentligen är emellertid detta en fråga om när under året tjänstgöringen inpassas. Med nuvarande inryckningstider för de flesta värnpliktiga vid flygvapnet, nämligen i mitten av månaderna februari, maj, augusti och november, kommer vid 364 dagars grundutbildning och den inpassning under året av den civila skolutbildningen som man i framtiden h a r att räkna med att tas i anspråk tid som helt eller delvis omfattar tre, tre, två och tre studieterminer. Nuvarande inpassning är således ur studiesocial synpunkt mindre lämplig.

430 Enligt utredningens mening vore det i och för sig önskvärt att grundutbildningen för alla värnpliktiga vid flygvapnet för framtiden ordnades så att den i motsats till vad nu är fallet tog i anspråk tid inrymmande högst två studieterminer. Därest så icke låter sig göra, med hänsyn till de speciella förhållandena vid flygvapnet, bör i vart fall eftersträvas att för en betydande del av de värnpliktiga vid flygvapnet ordna utbildningen på angivet sätt och att vid de värnpliktigas fördelning på inryckningsomgångar m. m. beakta den enskildes studieförhållanden. För att kunna möta det framtida behovet hos de värnpliktiga av studiesocialt anpassad utbildning bör härvid enligt utredningens bedömanden — vilka gjorts mot bakgrund av i kapitel 7 redovisade prognoser beträffande antalet gymnasieutbildade — minst hälften av värnpliktskontingenten ha sin utbildning inpassad under året på ett studiesocialt lämpligt sätt. Bepetitionsutbildningen Värnpliktsutredningen har i avdelning III anfört, att det inom nuvarande värnpliktssystem icke är möjligt att utnyttja vissa överskott av värnpliktiga tillhörande flottan och flygvapnet för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut har skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring av tillräcklig omfattning kan personalen då eller senare överföras i fredstid till armén eller kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar sålunda enligt utredningen att samtliga värnpliktiga inom krigsmakten åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsövningsskyldighet och att denna skyldighet

fullgöres successivt under värnpliktstiden med ungefär samma intervall inom olika försvarsgrenar. Därjämte måste, för att överföring skall vara möjlig, samtliga värnpliktiga bibringas vissa likformiga allmänmilitära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren de grundutbildats. Från dessa utgångspunkter förordas att flygvapnets årliga värnpliktskontingent bör delas upp i två delar, varav en del (del A) avses för omsättning av krigsorganisationen, varvid den värnpliktige förutsattes vara krigsplaceringsbar till och med 47 å r s ålder, och en del (del B) avses för vidmakthållande av fredsorganisationen och efter grundutbildningens slut disponeras på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Det nyss återgivna systemet innebär, att de tidigare återgivna normerna för krigsplacering av värnpliktiga vid flygvapnet ändras, så att den värnpliktige utnyttjas i krigsorganisationen avsevärt längre än nu i många fall sker. Systemet förutsätter, att den allmänmilitära utbildningen vid flygvapnet ges ett något ändrat innehåll; detta har tidigare berörts. Övervägandena rörande repetitionsutbildningens utformning måste ske mot den sålunda angivna bakgrunden. Värnpliktsutredningen har i avdelning III, under hänvisning till att med hänsyn till krigets krav någon tid för kompletterande utbildning efter mobilisering icke kunde påräknas, anfört att de värnpliktiga inom hela krigsmakten måste ges en sådan repetitionsutbildning att de kan bibehållas vid krigsanvändbarhet under hela värnpliktstiden, d. v. s. under omkring 27 år. Detta förhållande fordrar att den värnpliktige under nämnda tid deltar i flera övningar och att dessa övningar var för sig h a r en viss minsta längd. Den för flertalet

431 av de värnpliktiga vid flygvapnet för närvarande gällande omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, sammanlagt 30 dagar, medger emellertid icke en vidmakthållande utbildning av tillräcklig omfattning även om anspråken på den enskilda övningens längd sättes lågt. Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller repetitionsutbildning måste därför utökas. Utredningen har vidare i avdelning III under hänvisning till det nämnda kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering anfört, att det bör eftersträvas att låta repetitionsutbildningen inom hela krigsmakten ske i form av övningar i krigsförband, benämnda krigsförbandsövningar. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm. Härtill må endast erinras om att den nuvarande repetitionsövnings-

verksamheten vid flygvapnet icke sker i sådan form utan i form av tillfälligt organiserade övningsförband och att en radikal omläggning härvidlag därför måste ske. Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning vart fjärde år otillräcklig. Komplettering av systemet måste därför — såsom angivits i avdelning III — ske med mellanliggande särskild övning för befäl i nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och utrustning bör övningen utökas till att omfatta även menig personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar. Slutligen har utredningen i avdelning III förordat införande vid samtliga försvarsgrenar av en helt ny typ av övning, mobiliseringsövning.

K A P I T E L 26

Grundutbildningen vid

1. Visst underlag för utformningen av den framtida grundutbildningen

Medan utredningens arbete pågått har vissa väsentliga reformer ägt rum av grundutbildningen vid flygvapnet. Sålunda övergick man år 1961 från att utbilda de värnpliktiga med fördelning på fyra i stället för som tidigare två omgångar varje år. Vidare har under år 1964 tillkommit en fastare plan av den fortlöpande bastjänstutbildningen. Erfarenheterna från den förstnämnda reformen har utredningen kunnat utnyttja, medan tillräckliga erfarenheter av den nya bastjänstutbildningen icke förelegat. Vid beräkningen av utbildningsbehovet för vissa värnpliktiga, vars behov av grundutbildning bestäms i huvudsak endast av den värnpliktiges eget utbildningsbehov för krigsbefattning har ledning kunnat hämtas från utredningens motsvarande beräkningar beträffande armén. Vad gäller robotförbanden h a r härvid beaktats de tekniska olikheter som i vissa avseenden föreligger mellan arméns och flygvapnets robotförband.

2. Riktlinjer för utformningen av grundutbildningen

Utbildningsmål I kapitel 9 har utredningen anfört att grundutbildningen bör ha till mål att ge den värnpliktige sådan utbildning att han senast vid grundutbildningens

flygvapnet

slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar för vilka han utbildas. För att detta mål skall kunna nås, måste den värnpliktige utbildas att lösa sina uppgifter enskilt och i förband under förhållanden som så nära som möjligt svarar mot dem han kan komma att ställas inför i krig. Därvid måste uppmärksammas även de krav som ställs på förmågan att medverka i ytförsvaret. Utbildningsorganisationens uppbyggnad

principiella

Syftet med grundutbildningen vid flygvapnet är icke blott att ge den värnpliktige sådan utbildning att han kan krigsplaceras utan också, i de flesta fall, att ge möjlighet att med de värnpliktiga kontinuerligt vidmakthålla en organisation för utbildning av annan personal och att upprätthålla mobiliseringsberedskap och insatsberedskap. De två sistnämnda syftena — att kunna bilda en utbildningsorganisation och att kunna upprätthålla viss beredskap — har hittills på ett avgörande sätt påverkat utbildningens uppbyggnad vid flygvapnet. Utbildningsorganisationens utseende är i sin tur bestämmande för flygvapnets behov av värnpliktiga i fred. Detta behov överstiger enligt utredningens bedömande avsevärt det antal värnpliktiga som erfordras för att omsätta krigsorganisationen, vartill återkommes i det följande. Av den i föregående kapitel lämnade

433 redogörelsen för de krav som ställs av flygutbildningen och av mobiliserings- och insatsberedskapen framgår, att det icke nu är anledning att räkna med några större förändringar i dessa hänseenden men att förutsättningarna härvidlag är något osäkra. Nuvarande organisation för att tillgodose dessa krav innebär vad gäller baskompanierna, såsom framgår av redogörelsen i föregående kapitel, att dessa var tredje månad tillförs ett antal värnpliktiga som tidigare erhållit tre månaders utbildning vid specialkompani. Varje baskompani kommer alltså att innehålla värnpliktiga på tre olika utbildningsnivåer, nämligen med tre till fem månaders, med sex till åtta månaders och med nio till elva månaders tidigare utbildning. Enligt utredningens mening ger detta utbildningssystem i vissa hänseenden stora fördelar. Sålunda ges de flygande förbanden härigenom möjligheter att fördela sin flygverksamhet tämligen jämnt över hela året, vilket för denna utbildning ansetts vara nödvändigt. Systemet ger goda möjligheter att utbilda den värnpliktige att verka såsom medlem i ett förband genom att all utbildning sker inom förbandsram från och med den fjärde månaden. Därjämte erhålles en jämn belastning på specialkompaniet, vilket gör det möjligt att rationellt utnyttja detta kompanis instruktörspersonal. Slutligen ger denna organisation, som i stor utsträckning innebär att ett för krigsorganisationen väsentligt förband kan direkt övergå från freds- till krigsorganisation, goda förutsättningar för att hålla en hög mobiliserings- och insatsberedskap. Å andra sidan medför det tillämpade systemet viss nackdel för värnpliktsutbildningen. Eftersom baskompaniet består av värnpliktiga på olika utbild28— 514534

ningsnivåer, uppkommer nämligen svårigheter att anordna de värnpliktigas utbildning så att den innebär en successiv stegring av utbildningens svårighetsgrad under hela utbildningstiden, varigenom förbandsutbildningen försvåras. Värnpliktsutredningen finner sig, med hänsyn till vad chefen för flygvapnet anfört om betydelsen av jämn tillgång till baspersonal och till vad överbefälhavaren anfört om insatsberedskapen, böra räkna med att utbildningsorganisationen vid flygvapnet i stort sett skall ha nuvarande principiella uppbyggnad u n d e r överblickbar framtid. För att tillgodose de i det föregående angivna kraven som ställs av flygutbildningen och av mobiliserings- och insatsberedskapen har hittills tagits i anspråk ett visst antal värnpliktiga under i allmänhet ca nio månader räknat från den tidpunkt då vederbörande efter första skedets grundläggande utbildning överförts från specialkompani till baskompani. Baskompaniets tillgång till värnpliktiga under fortsatt yrkesutbildning och i praktisk yrkestjänst, för helt år räknat, har alltså utgjort tre fjärdedelar av det antal värnpliktiga som årligen tilldelats kompaniet. Önskemålet har hittills varit att få denna tillgång i princip fördelad jämnt över hela året. Den hittillsvarande utbildningsorganisationen har tillgodosett detta önskemål. Även om med hänsyn till den flygande personalen det föreligger ett generellt önskemål om att ha en jämn tillgång till värnpliktiga vid baskompaniet, så är det ostridigt att under delar av året flygverksamheten har m i n d r e omfattning än under året i övrigt. I den mån nedgången i flygverksamhetens omfattning beror på orsaker som icke kunnat helt förutses, så är möjligheterna att utnyttja nedgångarna

434 för beskärningar av basorganisationen tämligen små. I den mån däremot nedgången kan förutses — exempelvis därför att den beror på semestrar eller helger — synes vissa möjligheter föreligga till beskärningar. De perioder, under vilka på angivet sätt en minskning kan ske av värnpliktsstyrkan, är korta. De kan därför enligt utredningens bedömande icke utnyttjas för att minska värnpliktskontingentens storlek utan endast för att i vissa fall något förkorta utbildningstidens längd. Baskompaniernas fredsuppgifter omfattar emellertid som tidigare nämnts också upprätthållande av viss mobiliserings- och insatsberedskap. Enligt värnpliktsutredningens mening innebär en mindre uttunning i baskompaniernas personalstyrka under semesterperiod och större helger i enlighet med vad som nyss anförts ingen påtaglig förändring av möjligheterna att u p p rätthålla ifrågavarande beredskap. Den nuvarande fredsorganisationen av stridsledningen och luftbevakningen samt av flygvapnets övriga enheter motsvarar till sina principer den som angivits för baskompanierna. De synpunkter utredningen anfört om basorganisationen är i allt väsentligt tillämpliga också på nu ifrågavarande delar av flygvapnet. Dock bör observeras, att behovet av personal för stridsledning och luftbevakning obetydligt eller icke alls nedgår under perioder av liten flygverksamhet. I fråga om personalbehovet för stridsledningen och luftbevakningen är vidare att märka följande. Flygvapnet kommer i början av 1970-talet att ha tillförts bland annat ny materiel för centraler och radarstationer. Krigsorganisationens behov av personal för denna materiel är i huvudsak klarlagt medan behovet av årlig tilldelning av värnpliktiga för att i fred hålla materielen

i drift ännu är osäkert med avseende på sin storlek. Detta sammanhänger med den grad av överensstämmelse som måste föreligga mellan fredsorganisation och krigsorganisation. Hithörande förhållanden påverkas av stridsledningsorganens tekniska utformning, av flygförbandens behov av stridsledning för sin utbildning samt av insatsberedskapskrav. Dessa problem h a r u n d e r värnpliktsutredningens arbete utretts inom flygvapnet. Såvitt värnpliktsutredningen kan finna medger de av utredningen beräknade fredsbehoven av värnpliktiga att stridsledningsorganisationen i fredstid kan ges av chefen för flygvapnet åsyftad omfattning. Vid sin beräkning av storleken på flygvapnets värnpliktskontingent h a r värnpliktsutredningen funnit sig böra utgå från nuvarande organisation av baskompanier m. fl. enheter men med anpassning av enheternas antal till det läge som beräknas råda omkring å r 1971 med en organisation enligt 1963 års försvarsbeslut. Härvid har utredningen kommit fram till att behovet av värnpliktiga vid nämnda tidpunkt är sammanlagt ca 7 650 värnpliktiga för år, inbegripet personal för rekrytering av samtliga kategorier fast anställda. Denna siffra överensstämmer med den i underlaget för 1963 års försvarsbeslut för flygvapnet angivna (jfr kap. 5). Siffran är som framgår av redovisningen av förutsättningarna för densamma på vissa angivna p u n k t e r osäker (jfr vad som tidigare anförts om utbildningen av den flygande personalen och om ny materiel till stridsledningen och luftbevakningen). I beräkningarna har i princip räknats med nuvarande fördelning av arbetsuppgifterna i fred mellan värnpliktig personal och annan personal. Antalet 7 650 fördelar sig på värn-

435 Tabell 26:1 Med utgångspunkt i 1963 års försvarsbeslut beräknad fördelning omkring år 1971 av flygvapnets värnpliktskontingent på värnpliktskategorier Antal värnpliktiga

Kategori Värnpliktiga i allmänhet utom i handräckningstjänst samt underbefäl. Värnpliktiga i allmänhet i handräckningstjänst. . . Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst Värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning Blivande aktiv personal och reservofficerare.... Summa

6 340 1 900 30 70a 3103 7 650

1 Varav ca 720 för utbildning till underbefäl. 2

Ett antal underofficersuttagna värnpliktiga vidareutbildas till värnpliktiga officerare. Behovet härav utgör 10 per år. 3 Utom tekniker, som i allmänhet rekryteras bland dem som eljest fullgjort värnpliktsutbildning vid flygvapnet.

pliktskategorier på sätt framgår av tabell 26: 1, varvid bör beaktas att i fredsorganisationen gränsen mellan befattningar som bör bestridas av handräckningsvärnpliktiga och sådana som bör bestridas av andra värnpliktiga är något obestämd. Av det nämnda antalet värnpliktiga kommer ca två tredjedelar att tjänstgöra i basorganisationen och återstoden inom övriga verksamhetsområden. Den angivna siffran för blivande stampersonal och reservofficerare avser närmast det antal värnpliktiga som ur behovssynpunkt erfordras för att omsätta organisationen. Antalet avgångar under utbildningen är på vissa linjer förhållandevis stort. Det krävs därför att ett större antal elever påbörjar utbildningen än vad tabellen anger. De under utbildningen avgångna eleverna överförs till annan utbildning inom flygvapnet eller till annan för-

svarsgren. Antalet värnpliktiga på de sistnämnda utbildningsområdena måste därför i princip från början vara något lägre än vad behovet anger så att utrymme föreligger för att motta de överförda värnpliktiga. Utredningen har i föregående kapitel (punkten 4) framhållit, att fredsorganisationens behov av personal bland annat beror på flygutbildningens omfattning och att denna i sin tur beror på det framtida flygplanantalet, den framtida flygförarorganisationen och den allmänna flygträningens omfattning i framtiden, allt faktorer i fråga om vilka viss osäkerhet föreligger. Allmänt vill utredningen anföra följande om effekten på fredsorganisationen av förändringar i dessa faktorer. Sådana förändringar av dessa faktorer som medför mindre nedgångar i flygtidsuttaget men inga ändringar av antalet baskompanier torde i regel icke få någon effekt på personalbehovet vid baskompanierna; däremot torde de påverka storleken av den tid som kan disponeras för annan utbildning än den som sammanhänger med de värnpliktigas dagliga medverkan under andra skedet vid utbildningen av den flygande personalen. Större ändringar av flygtidsuttagets sammanlagda storlek får sannolikt till resultat att antalet baskompanier och därmed också behovet av värnpliktiga ändras. Samtidigt kommer sannolikt också belastningen på det enskilda kompaniet att ändras; i vilken riktning denna förändring kommer att gå kan icke nu anges. Det bör emellertid beaktas, att ändringen av antalet baskompanier i huvudsak bestämmes av krigsorganisationens omfattning, främst med avseende på flygande förband, och icke av flygtidsuttagets storlek. Av det anförda torde framgå, att ändringarna i fredsbehovet av värnpliktiga icke med hjälp av någon enkel

436 formel kan härledas ur ändringar i flygtidsuttag och krigsorganisation utan vid varje tillfälle måste bedömas med hänsyn till den kombination av utgångsvärden som då föreligger. Det torde därför, då ändringar av ifrågavarande utgångsvärden sker, också böra uppmärksammas h u r därvid fredsorganisationens behov av värnpliktiga kommer att påverkas. Övervägandena om behovet av värnpliktiga har i det föregående gjorts med den förutsättningen att tillgången på yrkesanställd personal av olika slag varit given och att skillnaden mellan behov i fred av personal och tillgång i fred på yrkesanställd personal skolat tillgodoses av värnpliktiga under grundutbildning. Sammanfattningsvis vill utredningen utgå från, under hänvisning till de krav som ställs på utbildningen av den flygande personalen samt av mobiliseringsberedskapen och insatsberedskapen, att utbildningsorganisationen vid flygvapnet under överblickbar framtid i stort sett skall ha nuvarande principiella uppbyggnad. Utredningen h a r funnit sig böra räkna med ungefär samma storlek på den årliga värnpliktskontingenten vid flygvapnet som anges i underlaget för 1963 års försvarsbeslut, nämligen 7 650. Utredningen framhåller vidare att det underlag varpå beräkningarna grundats på vissa angivna p u n k t e r är osäkert.

3. Grundutbildningens längd

Flertalet värnpliktiga i allmänhet Utredningen h a r i det föregående funnit sig för flygvapnet böra godta en sådan uppbyggnad av de värnpliktigas grundutbildning som i p r i n c i p svarar mot den nuvarande. Denna uppbyggnad

h a r på ett avgörande sätt bestämts av syftet att med de värnpliktigas hjälp k u n n a bilda en utbildningsorganisation som kan tjäna utbildningen av personal inom flygvapnet och upprätthålla viss beredskap. Den sålunda godtagna uppbyggnaden innebär att huvuddelen av de värnpliktiga under ca tre månader, utbildningens första skede, genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid specialkompani och därefter under ca nio månader, utbildningens andra skede, tjänstgör vid baskompani eller motsvarande enhet. Den värnpliktiges tjänstgöring under första skedet, bör såsom också nu är fallet, inriktas uteslutande på den värnpliktiges egen utbildning. Vid basförbanden bör de värnpliktigas tjänstgöring under andra skedet, såsom också hittills skett, tjäna flera syften. För det första bör tjänstgöringen ge den värnpliktige den ytterligare utbildning av olika slag som erfordras för att denne senast vid grundutbildningens slut skall vara krigsplaceringsbar. F ö r det andra bör tjänstgöringen göra det möjligt att vidmakthålla den utbildningsorganisation som erfordras för utbildning av främst den flygande personalen. För det tredje skall tjänstgöringen sätta flygvapnet i stånd att upprätthålla erforderlig mobiliseringsoch insatsberedskap. Syftet att upprätthålla viss mobiliserings- och insatsberedskap kräver i allmänhet ingen särskild insats av tjänstgöringstid utan kan i regel tillgodoses inom ramen för den verksamhet i övrigt som under alla förhållanden måste bedrivas under andra skedet. Syftena att under andra skedet utbilda den värnpliktige för hans krigsbefattning och vidmakthålla en utbildningsorganisation kan delvis tillgodoses utan att något konkurrensförhållande uppkommer. Samtidigt som den

437 värnpliktige ges den praktiska erfarenhet och den rutin i befattningen som utbildningen under första skedet aldrig kan ge, utför han en värdefull insats vid utbildningen av den flygande personalen. Syftena kan emellertid icke helt tillgodoses samtidigt. Sålunda erfordrar den värnpliktige under a n d r a skedet åtskillig utbildning som icke sammanfaller med hans medverkan vid utbildningen av den flygande personalen, exempelvis utbildning i markstrid. Vidare når så småningom den värnpliktige, inom ramen för sin insats vid utbildningen av den flygande personalen, en punkt där det tillskott av praktiska erfarenheter och rutin som erhålles vid ytterligare sådan tjänstgöring i mindre grad än tidigare ökar den värnpliktiges krigsanvändbarhet. Följaktligen uppkommer inom ramen för den tjänstgöringstid som står till förfogande under andra skedet en viss konkurrens mellan ifrågavarande två syften. Härvid leder önskemålet att under andra skedet tidigt och i så jämn omfattning som möjligt få disponera den värnpliktige för medverkan vid utbildningen av flygande personal till att den värnpliktiges egen utbildning, även om denna är av förhållandevis begränsad omfattning, likväl i princip måste fördelas över hela andra skedet. Utredningens uppfattning rörande det sätt på vilket värnpliktsutbildningen bör genomföras under andra skedet överensstämmer med den som kommit till uttryck i bestämmelserna för den bastjänstutbildning som, enligt vad tidigare angivits, nyligen införts. En följd av det sätt på vilket den värnpliktige tas i anspråk för utbildningen av den flygande personalen och motsvarande verksamhet är att hans övriga utbildning målmedvetet måste drivas vidare u n d e r hela andra skedet för att han vid utryckningen skall kunna h a

uppnått erforderlig allsidig förmåga i avsedd krigsbefattning. Det anförda är enligt utredningens mening tillämpligt också på de värnpliktiga inom stridsledningsoch luftbevakningsorganisationen. Inom denna sker emellertid konkurrensen om utbildningstiden främst mellan den värnpliktiges egen utbildning och tjänstgöring för insatsberedskapens upprätthållande; utbildningen av den flygande personalen och den aktiva personalen i stridslednings- och luftbevakningsorganisationen kan i regel bli tillgodosedd inom ramen för sistnämnda tjänstgöring. Utbildningsinnehållet i grundutbildningen h a r av utredningen fördelats på allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning (jfr kap. 9). Härtill kommer tid för dels den verksamhet som sammanhänger med behovet att vidmakthålla utbildningsorganisationen och att upprätthålla viss beredskap, dels inre tjänst och fysisk träning. Med allmänmilitär utbildning avses den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildning som skall ge den värnpliktige en fast grund av försvarsvilja, disciplin och initiativförmåga, dels förmåga att ta hand om sig själv och bistå andra u n d e r svåra yttre förhållanden, dels förmåga att — ensam och i samverkan med andra — aktivt och till det yttersta försvara sig själv och den enhet där han verkar. I kapitel 9 h a r närmare redogjorts för det av utredningen utarbetade förslaget till en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Utbildningsinnehållet enligt förslaget omfattar 390 utbildningstimmar netto. Utredningen h a r framhållit att denna utbildning bör spridas över hela utbildningstiden men att huvuddelen bör förläggas till den tidigare delen av grundutbildningen.

438 I förhållande till den motsvarande utbildning som nu bedrivs och för vilken redogjorts i föregående kapitel innebär förslaget i utbildningsomfattning intet ytterligare behov av utbildningstid. Förslaget innebär däremot en omfördelning av tid mellan olika utbildningsgrenar. Utredningen föreslår, utgående från att de värnpliktigas tjänstgöring i regel skall beräknas efter 48 timmar för vecka (tid för inre tjänst inräknad) mot för närvarande vid flygvapnet 45 timmar för vecka (tid för inre tjänst oräkn a d ) , att av den erforderliga utbildningstiden ca 275 timmar förlägges till första skedet samt återstående utbildning till andra skedet. För att kunna åstadkomma ett bättre utbildningsresultat än det hittillsvarande och utnyttja flottiljernas instruktörskapacitet för allmänmilitär utbildning bättre bör i fråga om andra skedet en annan uppläggning av utbildning inom flottiljen eftersträvas. Utbildningen under andra skedet bör omfatta — sedan ca 275 timmar använts för allmänmilitär utbildning under första skedet — ytterligare 115 timmar, vilket motsvarar ungefär tre till fyra timmar för vecka. Ifrågavarande utbildning under andra skedet bör i allmänhet förläggas till övningspass som friställts från annan tjänst. Sådant friställande kan ske genom att flygutbildningen i viss utsträckning skall bedrivas under mörker. I detta sammanhang må nämnas att utredningen räknar med att inre tjänst och fysisk träning i allmänhet skall bedrivas på lördag förmiddag och under kvällspass. Det bör eftersträvas att låta en del av den allmänmilitära utbildningen under andra skedet avse det samlade baskompaniet eller motsvarande enhet såsom förband. I denna utbildning bör härvid delta även den aktiva personalen.

Med befattningsutbildning (yrkesutbildning) avser värnpliktsutredningen i fråga om flygvapnet dels den utbildning som erfordras utöver viss allmänmilitär utbildning för att den värnpliktige skall kunna placeras vid baskompani eller motsvarande enhet, dels den utbildning som därefter erfordras för att de vid den grundläggande befattningsutbildningen meddelade kunskaperna skall bli väl befästa. Såsom hittills bör befattningsutbildningen bedrivas under första skedet i mer skolmässig form och under andra skedet inom ramen för ett förband (baskompani e t c ) . Befattningsutbildningen under första skedet bör såsom hittills syfta till att ge den värnpliktige den utbildning som erfordras för att han skall kunna placeras vid baskompani eller motsvarande enhet. Timantalet härför bör såsom nu i regel vara 190 timmar. Målet för denna utbildning för den största gruppen värnpliktiga, flygplanmekanikerna, bör såsom hittills vara att bli godkänd som andre hjälpmekaniker på flottiljens egen flygplantyp. Utredningen har funnit befattningsutbildningen under första skedet i stort vara ändamålsenlig och föreslår att den i stort bedrivs enligt hittillsvarande riktlinjer. Befattningsutbildningen under andra skedet i fråga om flygplanmekaniker bör syfta till att ge den värnpliktige flygplanmekanikern förmåga att i krig tjänstgöra som förste hjälpmekaniker och självständigt utföra A- och B-service. Den systematisering som skett nyligen av bastjänstutbildningen under andra skedet är enligt utredningens mening ändamålsenlig och förutsattes bibehållen. Med förbandsutbildning avser utredningen beträffande flygvapnet den utbildning inom förbandsram som tar sikte på att formellt och tillämpat allsidigt öva förbandet i dess uppgifter

439 under krig. All den utbildning som äger r u m sedan den värnpliktige överförts till baskompani eller motsvarande betecknas således ej såsom förbandsutbildning. Under andra skedet av utbildningen är såväl den allmänmilitära utbildningen som befattningsutbildningen och förbandsutbildningen integrerade i vara n d r a genom den utbildningsorganisation vari den värnpliktige inpassas från och med andra skedets början. Enligt nuvarande ordning omfattar förbandsutbildningen, förutom utbildning av formell natur i anslutning till medverkan vid utbildningen av den flygande personalen, även tillämpad utbildning företrädesvis förlagd till en period om ca två veckor varje kvartal. Det är enligt utredningens mening önskvärt och möjligt att ytterligare vidga omfattningen av ifrågavarande tilllämpade utbildning och utredningen anser att en sådan vidgning bör komma till stånd. Av verksamheten under andra skedet utgörs en icke obetydlig del av tjänstgöring för utbildningsorganisationens vidmakthållande m. m. för att säkerställa att av statsmakterna beslutad verksamhet kan genomföras (jfr härom

punkten 2). Att dra en klar gräns mellan tjänstgöring som avser de värnpliktigas egen utbildning och vad som avser nu ifrågavarande verksamhet låter sig som framgår av det tidigare anförda icke göras. I icke ringa utsträckning har denna verksamhet i beräkningshänseende karaktär av restpost. Om nämligen lång tid avses för egentlig värnpliktsutbildning kan nu ifrågavarande behov tillgodoses utan att särskild tid avses härför; vid motsatt förhållande måste förhållandevis mycket tid påföras denna verksamhet. Under såväl första som andra skedet tillkommer tid för inre tjänst och fysisk träning. Utredningen har beräknat behovet av tid härför till fyra timmar per vecka. För denna verksamhet torde i allmänhet som redan nämnts böra avses lördag förmiddag och kvällspass. Slutligen räknar utredningen med att ett oförändrat timantal, ca 100, avses för reservtid. Denna avses bland annat säkerställa att den allmänmilitära utbildningen under andra skedet skall kunna genomföras även om, på grund av flygutbildningens krav, omläggningar av övrig utbildning måste ske. Sammanställes vad i det föregående anförts rörande utbildningstiden m. m.

Tabell 26: 2. Utbildningstiden och dess fördelning för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet enligt värnpliktsutredningens förslag (jfr tabell 25:1) Utbildningstid i timmar Utbildning m. m. Första skedet

Andra skedet

Summa

275 190

390 190

45 30

1370 140 75

1370 185 105

2 240

För krigsmakten likformig allmänmilitär Skolmässig befattningsutbildning Befattningsutbildning i förbandsram och förbandsutbildning ävensom tjänstgöring för utbildningsorganisationens

Summa

440 för flertalet värnpliktiga i allmänhet erhålles för dessa en utbildningstid av ca 2 240 timmar, fördelade på sätt framgår av tabell 26: 2. Denna tid motsvarar 280 utbildningsdagar om åtta timmar. Med utgångspunkt härifrån räknar utredningen med att utbildningstiden för nu ifrågavarande värnpliktiga, vilka utredningen benämner värnpliktiga E», i allmänhet skall, inräknat tid för övningsuppehåll m. m. vara 364 dagar. Vissa värnpliktiga i allmänhet Vissa värnpliktiga medverkar som tidigare nämnts icke i upprätthållandet av den utbildningsorganisation för vilken tidigare redogjorts. Utbildningstidens längd för dessa värnpliktiga kan därför avvägas på samma sätt som utredningen gjort beträffande exempelvis armén, nämligen efter de värnpliktigas eget behov av utbildning. I det organisationsunderlag som utredningen haft att arbeta med utgöres dessa värnpliktiga av två små grupper, nämligen sjukvårdare och kockar, tillsammans omkring 100 värnpliktiga årligen. Utredningen har bedömt dessa värnpliktsgruppers utbildningsbehov efter de grunder som tillämpats för armén och kustartilleriet. I enlighet härmed har behovet av utbildningstid bedömts för sjukvårdare till 300 dagar och för kockar till 255 dagar. Utbildningstiden bör avvägas att svara mot nämnda behov. Utredningen betecknar generellt de värnpliktiga vid flygvapnet som ges en grundutbildning om 300 dagar som värnpliktiga F och de som ges en utbildning om 255 dagar som värnpliktiga G. Enligt vad värnpliktsutredningen erfarit från 1962 års försvarssjukvårdsutredning h a r man inom denna övervägt föreslå att förlägga utbildningen av flygvapnets sjukvårdare till armén.

Vad värnpliktsutredningen förordat om utbildningstiden för dessa värnpliktiga synes underlätta en sådan centralisering. Skulle i framtiden även för andra grupper av värnpliktiga vid flygvapnet uppkomma den situationen att de ej erfordras för utbildningsorganisationens upprätthållande bör deras behov av utbildningstid bedömas på motsvarande sätt. Behovet av utbildningstid för värnpliktiga i luftvärnsrobotförband kan enligt utredningens mening i huvudsak härledas ur de värnpliktigas eget behov av utbildning. Inom ramen för denna tid kan även vissa behov av beredskap m. m. tillgodoses. Utredningen r ä k n a r med att ifrågavarande värnpliktiga som till en del utgörs av teknisk personal och till en del av vaktmanskap m. fl. hänförs till värnpliktiga F och ges en grundutbildning om 300 dagar. Ytterligare synpunkter på utbildningen av ifrågavarande personal lämnas i hemlig bilaga (bilaga H 4 ) . Underbefälsuttagna värnpliktiga De till antalet största grupperna av befattningar för värnpliktigt underbefäl i flygvapnets krigsorganisation utgörs i basbataljon av befattningar för förste hjälpmekaniker i klargöringslag, för gruppchef i transportpluton eller i vaktpluton, för kompanichefsbiträde för kommissarie m. fl., i stridsledningsoch luftbevakningsförband av befattningar för chef för luftbevakningsstation och chefsobservatör vid radarstation samt i övriga förband av befattningar för expeditions- och kryptobiträden. För att kunna lösa de uppgifter som är förenade med underbefälsbefattningarna måste den värnpliktige besitta föl1 Beträffande valet av bokstavsbeteckning torde få hänvisas tili kapitel 11.

441 jande, som därför enligt utredningens mening bör anges såsom mål för underbefälsutbildningen. (1) Vilja och förmåga att ta ansvar som befäl över grupp, patrull, luftbevakningsstation etc. samt att fatta och genomdriva de beslut som följer härav även då egen enhet saknar samband med högre chef. (2) Förmåga att leda gruppens, patrullens, luftbevakningsstationens verksamhet etc. och att härvid också kunna meddela erforderlig enklare utbildning som är nödvändig för verksamhetens genomförande såväl då enheten uppträder inom ramen för närmast högre förband som — beträffande underhållsförband, vaktgrupp och luftbevakningsstation — då den uppträder självständigt. (3) Väl inhämtade sådana kunskaper och väl inövade sådana färdigheter som erfordras av soldaten inom vederbörlig enhet. Vad utredningen sålunda förordat överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller. Den nuvarande underbefälsutbildningen vid flottilj omfattar i fråga om befälsföring inom ramen för samma tjänstgöringstid som för icke underbefälsutbildade värnpliktiga i allmänhet, dels praktisk utbildning i förbandsram under andra skedet, dels en kortare mer teoretisk utbildning om ca 20 timmar. För underbefälsutbildning uttas sådana värnpliktiga som under den tidigare utbildningen visat sig lämpliga. Underbefälsutbildningen bör enligt värnpliktsutredningens mening bedrivas dels i form av särskilt anordnad skolmässig befälsutbildning, dels såsom praktisk befälsutbildning i aktuell befattning vid baskompani eller motsvarande enhet under handledning och övervakning av instruktör, chef eller förman.

I den särskilt anordnade underbefälsutbildningen vid flottilj bör — såsom hittills skett — tyngdpunkten förläggas till den allmänna befälsföringen och till förmågan att leda verksamheten vid eget förband till den del verksamheten avser markstriden och vad därmed sammanhänger. Värnpliktsutredningen föreslår, att den särskilt anordnade underbefälsutbildningen vid flottilj vidgas till att omfatta 30 timmar. Utbildningen bör i regel genomgås efter sex till nio månaders tjänstgöring så att ytterligare tid finnes kvar för tjänstgöring i underbefälsbefattningen. Den praktiska underbefälsutbildningen bör avse tillämpning av de i den särskilda utbildningen inhämtade kunskaperna. Den bör vidare omfatta grundläggande och tillämpad utbildning avseende dels förmågan att leda verksamheten vid grupp, arbetslag, avlösning eller motsvarande, till den del verksamheten avser den tekniska och operativa tjänsten, dels att ytterligare befästa och utveckla hos det blivande underbefälet de kunskaper och färdigheter som erfordras av alla soldater inom vederbörandes enhet. Utredningen anser, att förutsättningarna för denna utbildning under det jämförelsevis långa andra skedet är goda. Möjligheterna föreligger därunder att bedriva en i viss mån individuell utbildning av de värnpliktiga, framför allt vad gäller underbefälsutbildning. I förhållande till nuläget bör härvid en mer påtaglig systematisering av denna del av underbefälsutbildningen komma till stånd. De väsentligaste delarna härav bör genomgås under senare delen av andra skedet. Ifrågavarande praktiska underbefälsutbildning utgör enligt utredningens mening en betydelsefull fortlöpande uppgift för den aktiva personalen. Värnpliktiga avsedda för utbildning till kommissarier erfordras icke för att

442 i fred vidmakthålla utbildningsorganisationen utan kan utbildas med sikte endast på att kunna placeras i krigsorganisationen. Deras utbildningstid kan därför — i likhet med vad som under föregående punkt angavs för exempelvis sjukvårdare — bestämmas med utgångspunkt i enbart deras eget behov av utbildning. Utredningen har funnit en utbildningstid av 330 dagar vara behövlig, eller ungefär samma tid som föreslagits för motsvarande värnpliktiga vid armén. För närvarande utbildas till underbefäl vid flygvapnet vissa värnpliktiga i allmänhet efter urval under pågående grundutbildning och med hänsyn till under utbildningen ådagalagda ledaregenskaper och lämplighet i övrigt. Grundutbildningen förlängs härvid icke. — Enligt värnpliktsutredningens mening är den nuvarande ordningen även för framtiden för flygvapnets del i de flesta fall den lämpligaste. Uttagningen bör dock icke som nu är fallet vara beroende av den värnpliktiges medgivande härtill. Det angivna förfarandet förutsätter att vid inskrivningen tillses att bland flygvaplets värnpliktiga i allmänhet ingår befälslämpliga värnpliktiga i en omfattning som svarar mot krigsorganisationens behov; omkring en tiondel av de värnpliktiga i allmänhet skulle härvid behöva vara befälslämpliga. Kommissarier bör dock i motsats till övrigt underbefäl vid flygvapnet tas ut redan vid inskrivningen, eftersom deras tjänstgöringslängd avviker från övriga värnpliktigas vid flygvapnet. Utredningen återkommer till uttagningsfrågan i det följande (kap. 30). Grundutbildningen för det helt övervägande antalet blivande underbefäl bör med den angivna uttagningsformen sammanfalla med den för värnpliktiga E angivna. För blivande kommissarier

bör grundutbildning omfatta 330 dagar. Underofficersuttagna värnpliktiga Värnpliktsutredningen har i det föregående konstaterat, att den militära utvecklingen ställer ökade krav på det värnpliktiga befälet. Detta gäller även de befattningar vid flygvapnet som avses skola bestridas av värnpliktiga underofficerare. Utbildningen av detta befäl måste anpassas efter de ökade kraven. Värnpliktiga underofficerare krigsplaceras i befattningar som stabsunderofficer, radiakassistent, biträdande vakthavande officer i kommandocentral och vissa trafikledare (»trafikledare vid fältet»). Målet för utbildningen av värnpliktiga till dessa befattningar anges i gällande bestämmelser i huvudsak sålunda. Stabsunderofficer: förmåga att i krig tjänstgöra som stabsunderofficer vid kompani ingående i basförband samt i fred som biträdande stabsunderofficer vid bas- och specialkompani. Radiakassistent: förmåga att i krig tjänstgöra som chef för avlösning i radiakcentral i sektor och eskaderstab och i fred som instruktör i ABC-skydd. Biträdande vakthavande officer: förmåga att under krig och i fred tjänstgöra som biträdande vakthavande officer i kommandocentral vid flygbas, som vakthavande officer under perioder med låg belastning samt i fred som trafikledarbiträde och som biträdande instruktör vid militär- och yrkesutbildning.

Utbildningsmålet för n ä m n d a trafikledare ansluter i huvudsak till för biträdande vakthavande officer angivna. Värnpliktsutredningen h a r för sin del icke funnit anledning att föreslå någon ändring i sak i fråga om nämnda utbildningsmål. Den nuvarande utbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga omfattar, såsom framgår av den i föregå-

443 <ende kapitel lämnade redogörelsen, en grundläggande militär- och befälsutbildning under 90 dagar, bedriven centralt vid en flottilj, ävensom i de flesta fall dels fortsatt militär- och befälsutbildning" samt grundläggande befattningsutbildning under sammanlagt 90 dagar, bedrivna centralt vid flottilj eskadervis eller för hela flygvapnet, dels praktisk befattningstjänst under 270 dagar, bedriven vid den flottilj den värnpliktige tillhör. Sistnämnda tjänstgöring innefattar bland annat trupptjänst vid specialkompani. För radiakassistenter omfattar utbildningen, utöver den grundläggande militär- och befälsutbildningen om 90 dagar, omkring 210 dagar av centralt anordnad militär-, befäls- och yrkesutbildning samt €0 dagar praktisk tjänstgöring vid flottilj. Den sammanlagda grundutbildningstiden blir i enlighet med det anförda för samtliga 450 dagar. Värnpliktsutredningen finner icke anledning att föreslå några ändringar av innehållet i den centralt bedrivna utbildningen av de underofficersvärnpliktiga. I fråga om den praktiska utbildningen vid flottilj av dessa värnpliktiga vill utredningen peka på de svårigheter som är förenade med att, med föreliggande tillgång på stambefäl, under så lång tid som 270 dagar hela tiden kunna ge meningsfylld utbildning åt en utbildningskontingent som icke vid någon flottilj överstiger tio elever. Samtidigt vill utredningen understryka att de goda möjligheter som denna period erbjuder till praktisk tjänstgöring i krigsbefattning är av största värde för att bibringa ifrågavarande värnpliktiga rutin. Detta är särskilt betydelsefullt för de värnpliktiga som utbildas till biträdande vakthavande officer i kommandocentral och trafikledare vid fältet. Enligt utredningens mening är det önskvärt att det kommer till stånd en

effektivisering av den praktiska utbildningen vid flottilj. Med stöd av de erfarenheter utredningen gjort av den hittills bedrivna underofficersutbildningen anser utredningen att det är möjligt att något förkorta den praktiska utbildningen utan att samtidigt sänka utbildningsmålen. Utredningen räknar med, att ifrågavarande utbildning minskas med 30 dagar till 240 dagar. Den sammanlagda grundutbildningstiden för de underofficersuttagna värnpliktiga bör samtidigt minskas till 420 dagar. Officersuttagna värnpliktiga Under senare år har någon utbildning till värnpliktig officer icke ägt rum vid flygvapnet. Genomförda organisationsändringar har dock medfört behov av sådan utbildning för vissa befattningar i basförband. — Värnpliktsutredningen föreslår därför, att sådan utbildning anordnas. Utbildningen bör avse befattningarna som vakthavande officer i kommandocentral och andre basbataljonsadjutant. Uttagning för sådan utbildning förutsätts såsom närmare utvecklats i kapitel 9 skola ske endast i de fall den värnpliktige lämnar sitt medgivande härtill. Utbildningen till värnpliktig officer bör bygga på underofficersutbildning, genomgången på utbildningslinjerna stabsunderofficer och biträdande vakthavande officer i kommandocentral. Utbildningen bör därutöver innehålla dels en teoretisk utbildning, kadettskola, om 60 dagar, förlagd exempelvis till flygkadettskolan, dels därefter en praktisk utbildning vid krigsorganiserad bas och vid flottilj. Utredningen föreslår, under åberopande av det anförda, att tiden för utbildning av värnpliktig officer vid flygvapnet bestämmes till 90 dagar utöver tiden för underofficers-

444 utbildning eller till sammanlagt 510 dagar. Utredningen vill beträffande officersutbildningen framhålla, att det, för år räknat, ringa antal värnpliktiga officerare som behöver utbildas medför att utbildningen ifråga knappast kan anordnas varje år. Sammanfatta ing Värnpliktsutredningen föreslår, att den nuvarande gruppen värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet, frånsett de handräckningsvärnpliktiga, delas i tre grupper medolikalånggrundutbildning. De värnpliktiga betecknas härvid som värnpliktiga E, värnpliktiga F eller värnpliktiga G. Antalet värnpliktiga F och G är litet. Grundutbildningen föreslås omfatta för värnpliktiga E 364 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar och för värnpliktiga G 255 dagar. Utredningen föreslår vidare att behovet av underbefäl i de flesta fall skall tillgodoses genom uttagning under grundutbildningens gång bland de värnpliktiga E samt i ett litet antal fall genom uttagning till underbefälsutbildning redan vid inskrivningen. Utbildningstiden föreslås i förstnämnda fall vara 364 dagar, d. v. s. samma som för värnpliktiga E, och i sistnämnda fall 330 dagar. Utredningen föreslår än vidare, att utbildningstiden för de underofficersuttagna värnpliktiga skall utgöra 420 dagar och för de officersuttagna värnpliktiga därutöver 90 dagar. Vid en jämförelse med nuvarande grundutbildning innebär förslaget för det övervägande antalet värnpliktiga ingen förändring av grundutbildningens längd och för övriga värnpliktiga — värnpliktiga F och G, några underbefälsuttagna värnpliktiga samt de underofficersuttagna värnpliktiga — en förkortning om 30—109 dagar. Någon mot-

svarighet till den föreslagna officersutbildningen föreligger icke för närvarande. 4. Grundutbildningens inpassning under året

Förutsättningarna för att inpassa grundutbildningen under året skiljer sig avsevärt beträffande å ena sidan de värnpliktiga som i enlighet med vad som tidigare anförts medverkar vid upprätthållande av utbildningsorganisationen m. m. och som utgör flertalet av de värnpliktiga vid flygvapnet och å andra sidan de värnpliktiga vars utbildning i huvudsak kan utformas med utgångspunkt i de värnpliktigas eget behov av utbildning. Den förstnämnda gruppen omfattar värnpliktiga E och de värnpliktiga som underbefälsuttas under p å gående grundutbildning. Den andra gruppen innefattar övriga värnpliktiga. Flertalet värnpliktiga Den nuvarande inpassningen av grundutbildningen för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet infördes år 1961. Den karaktäriseras av att de värnpliktiga inrycker i fyra ungefär lika stora omgångar under året. Inryckningen sker härvid ungefär i mitten av varje kalenderkvartal och utryckningen ett år senare. Tämligen kort tid har förflutit sedan beslut fattades om att införa nuvarande ordning med fyra inryckningsomgångar. Sedan beslutet fattades h a r emellertid, som framgår av den i kapitel 7 lämnade redogörelsen, utvecklingen av den civila skolutbildningen skett mycket hastigt och större klarhet har vunnits om gymnasiets framtida omfattning. Anledning finns därför att ånyo överväga frågan om inpassningen av grundutbildningen för flygvapnets värnpliktiga. Förutsättningarna är härvid bland annat att huvuddelen av de

445 värnpliktiga skall ha en grundutbildning av omkring ett år, att inryckningen för dessa skall ske kvartalsvis och att tjänstgöringen för dessa i regel skall vara sammanhängande; härigenom kommer vissa med inpassningen förenade problem i fråga om exempelvis belastningen på utbildningsorganisationen och arbetsmarknadens behov att bli av mindre betydelse än vad som eljest varit fallet. Värnpliktsutredningen har därför ansett sig böra undersöka om en ur studiesocial synpunkt bättre inpassning av grundutbildningen kan nås samt vilka konsekvenser en dylik inpassning medför i fråga om utbildningens ändamålsenliga bedrivande, beredskapen och arbetsmarknaden. Vid utredningens överväganden av frågan om inpassningen av grundutbildningen vid armén ägnades stor uppmärksamhet åt möjligheterna att, genom lämplig inpassning av grundutbildningen, underlätta anordnandet av krigsförbandsövningar. Med den inledningsvis angivna förutsättningen för flygvapnet, nämligen att grundutbildningen skall ha en längd av ca tolv månader, föreligger icke motsvarande möjlighet att genom förskjutningar av inryckningstidpunkterna skapa för krigsförbandsövningar lämpliga luckor i beläggningen på förbanden. Den belastning på utbildningsorganisationerna som krigsförbandsövningarna innebär lämnas därför i detta sammanhang åsido. Värnpliktsutredningen har funnit den hittillsvarande inpassningen av grundutbildningen vara i övrigt ändamålsenlig utom i ett hänseende. En inryckningsomgång erhåller nämligen ett övningsuppehåll (juluppehållet) endast ca fem veckor före utryckningen, vilket u r pedagogisk synpunkt icke är helt lyckligt.

Studiesociala förhållanden. Den nuvarande inpassningen innebär, att endast en inryckningsomgång — den med inryckning och utryckning under augusti — inkräktar på mindre än tre studieterminer för den värnpliktige och därmed kan anses förmånlig från studiesocial synpunkt enligt de grunder för bedömningen av denna fråga som utredningen tidigare angivit. Övriga omgångar däremot inkräktar på tre studieterminer och bedöms därför av utredningen såsom ur studiesocial synpunkt olämpliga. Värnpliktsutredningen har i det föregående visat att krigsmakten — och således även flygvapnet — till följd av den starka utvecklingen av det civila skolväsendet h a r att emotse en kraftig ökning av antalet gymnasieutbildade bland de underbefälsvärnpliktiga och bland de värnpliktiga i allmänhet och att därför ökad hänsyn till studiesociala skäl måste tas i framtiden. Av denna anledning vore det önskvärt att vid flygvapnet inpassa åtminstone två inryckningsomgångar så att de skulle vara lämpliga för sådana gymnasieutbildade värnpliktiga som avser att fortsätta sina studier vid universitet och högskolor. Så kan ske endast om en sådan omgång rycker in den 1 juni och en den 1 september; därvid måste emellertid en tredje omgång rycka in den 1 december, vilket med tanke på att juluppehållet då är strax förestående måste anses avgjort olämpligt. Om man i stället senarelägger inryckningen ca sex veckor (till början av ett kalenderkvartal), når man att för de värnpliktiga tillhörande två inryckningsomgångar behöver ianspråktas tid i n r y m m a n d e högst två studieterminer. I ett av dessa fall tillhör dock de ianspråktagna terminerna olika läsår, vilket är m i n d r e gynnsamt. Utbildningens

ändamålsenliga

bedri-

446 vande. Den nuvarande organisationen av värnpliktsutbildningen vid flygvapnet har tillkommit bland annat för att möjliggöra ett över året jämnt fördelat flygtidsuttag. Uttaget är emellertid, som framgår av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen, icke jämnt fördelat över året utan nedgår under vissa månader. Det kan i vissa fall förutses när nedgångarna skall inträffa, i andra fall är detta icke möjligt. Det är angeläget att söka utnyttja de förutsebara nedgångarna för att därunder minska antalet i tjänst varande värnpliktiga vid flygvapnet. De nedgångar som det synes möjligt att härvid i första hand utnyttja är de som infaller under julen och under semesterperioden. Om man på sätt angivits i det föregående flyttar inryckningstidpunkterna till början av kalenderkvartalen kan tiden för grundutbildningen för en inryckningsomgång — ca 1 400 värnpliktiga — förkortas med omkring tre veckor. Detta gäller dock icke de värnpliktiga i stridslednings- och luftbevakningstjänst med hänsyn till behovet i fråga om dessa värnpliktiga av kontinuerlig tjänstgöring. Utryckningen för förstnämnda värnpliktiga skulle härvid ske omkring den 20 december. — Med den nu föreslagna förläggningen av inryckningstidpunkterna kan en liknande besparing göras i anslutning till semesterperioden för den omgång som skall rycka ut under sommaren. Eftersom de värnpliktiga vid flygvapnets alla flottiljer har samma inryckningstidpunkter — vilket värnpliktsutredningen funnit vara en lämplig ordning — men flottiljerna av beredskapsskäl har olika semesterperioder kan en förkortning av utbildningstiden för ifrågavarande inryckningsomgång ske endast vid vissa flottiljer. -— En beskärning av utbildningstiden på angivet sätt skulle enligt utredningens beräkningar medföra

en besparing för år av ca 30 000 tjänstgöringsdagar. Beredskapen. För möjligheterna att upprätthålla beredskapen, närmast då insats- och mobiliseringsberedskapen, innebär själva förskjutningen av inryckningstidpunkterna ingen förändring. Den ifrågasatta förkortningen av utbildningstiden för vissa inryckningsomgångar medför under de tidsperioder den sker någon nedgång i uthålligheten hos basorganisationen; organisationens momentana kapacitet ändras dock icke nämnvärt i förhållande till nuläget. Arbetsmarknaden. Den samlade tillgången av arbetskraft under olika delar av året påverkas — då grundutbildningen h a r ett års längd och inryckningen sker i flera omgångar fördelade över året — knappast av förskjutningar av inryckningstidpunkterna, i vart fall icke när varje omgång icke är större än 1 400 man. Den i det föregående angivna, ur studiesocial synpunkt lämpliga inpassningen i förening med viss avkortning vid julen och vid semesterperioden medför dock ett litet tillskott till arbetsmarknaden. Nyttan ur arbetsmarknadssynpunkt med den angivna utryckningen omkring den 20 december får dock icke överdrivas, eftersom näringslivet vid just denna tidpunkt kan ha svårt att tillgodogöra sig arbetskraft. Sistnämnda förhållande kan för den enskilde värnpliktige stundom innebära en direkt olägenhet. För att begränsa dessa bör på samma sätt som föreslagits för flottan (kap. 16, punkten 7) öppnas möjlighet för den värnpliktige att fullgöra frivillig tjänstgöring över årsskiftet. Sammanfattning och förslag. Den ifrågasatta förskjutningen av inryckningarna till början av varje kvartal ger ur studiesocial synpunkt den fördelen i förhållande till nuvarande ordning att endast halva antalet värnpliktiga vid

447 flygvapnet behöver ianspråktas för grundutbildning under tid innefattande mer än två studieterminer. De studiesociala förhållandena påverkas icke av om möjligheten att förkorta grundutbildningen för vissa inryckningsomgångar utnyttjas. — För utbildningens ändamålsenliga bedrivande innebär förskjutningen inga större förändringar. Vissa icke obetydliga besparingar kan emellertid göras om möjligheten att förkorta grundutbildningen för vissa inryckningsomgångar utnyttjas. En förskjutning på föreslaget sätt av inryckningstidpunkterna förändrar i huvudsak icke insats- och mobiliseringsberedskapen. Utredningen finner för sin del att en förskjutning till kalenderkvartalens början av inryckningstidpunkterna ur studiesocial synpunkt och ur besparingssynpunkt ger icke obetydliga fördelar. Vissa nackdelar ur arbetsmarknadssynpunkt kan dock uppkomma. För den enskilde värnpliktige kan anställningsfrågan vid decemberutn^ckning erbjuda ett visst problem. Enligt utredningens mening är här den studiesociala frågan och frågan om arbetsmöjligheterna för den enskilde värnpliktige vid decem-

berutryckning de faktorer som främst skall vägas mot varandra. I avvägningen mellan dessa faktorer, har utredningen funnit sig böra såväl med hänsyn till samhällets som den enskildes intresse lägga största vikt vid att så långt detta är möjligt anordna utbildningen så att den icke inkräktar på en tredje studietermin. Utredningen föreslår under åberopande av det anförda, att inryckningen för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet sker i början av varje kalenderkvartal. Utredningen föreslår vidare, att utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet tillhörande vissa inryckningsomgångar må, för att nå en bättre anpassning till semester- och juluppehåll, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande generellt förkortas med högst 21 dagar. Den angivna inpassningen i stort åskådliggöres på bild 26: 1. Med den föreslagna inpassningen av grundutbildningen för flertalet värnpliktiga bör längre övningsuppehåll såsom hittills anordnas vid jul och n y å r samt under sommaren, i sistnämnda fall omfattande två veckor. För vissa inryckningsomgångar kan härvid, som tidigare anförts, i stället för ett av dessa

Bild 26:1. Grundutbildningens inpassning m. m. för flertalet av de värnpliktiga i allmänhet vid flygvapnet enligt värnpliktsutredningens förslag UTBILDNINGS- ANTAL DAGAR OMGÅNG

363 ÅR 2

ÅR1 2

%

1fi

y3

&RUNDV.A66ANDE SKOLMÄSSIG

i i

,2

^ 1 8

/r

EZ

27/9

| OTBILDNIN&

FORTSATT UTBILDNIN& I N O M FORBANDS RAM

Anm. In- och utryckningstidpunkterna varierar något från år till år.

/7

24/ 9

448 uppehåll ges en förkortning av grundutbildningen. Vissa mindre grupper värnpliktiga Utbildningen av sjukvårdare och kockar bör inpassas enligt flygvapenchefens närmare bestämmande på ett sätt som tillgodoser av utredningen angivna studiesociala önskemål. Inryckningen synes kunna ske i anslutning till lämplig inryckningsomgång vid flygvapnet, eller eventuellt vad gäller sjukvårdarna, vid armén. Utbildningen av robotpersonalen bör åtminstone för omkring hälften av de värnpliktiga vara inpassad på ett ur studiesocial synpunkt lämpligt sätt. Vid fördelningen av värnpliktiga till dessa förband på inryckningsomgångar bör de värnpliktigas individuella studieplaner beaktas så att studiesociala olägenheter undviks. Inpassningen i stort under året av såväl de underofficersuttagnas som de officersuttagnas grundutbildning kan göras tämligen oberoende av övrig verksamhet vid flygvapnet och av klimatförhållandena. Följaktligen är möjligheterna att vid inpassningen ta hänsyn till värnpliktssociala skäl, särskilt studieskäl, goda. Utredningen föreslår att de underofficersuttagna värnpliktiga, såsom nu sker, påbörjar sin grundutbildning i början av juni. Grundutbildningen kommer då, till följd av den föreslagna förkortningen härav, att avslutas något tidigare än nu sker eller i början av augusti påföljande år. Officersutbildningen föreslås äga rum under tiden juni—-augusti. Den bör äga r u m året efter underofficersutbildningens avslutande eller, om nämnda år ingen officersutbildning anordnas, två år efter underofficersutbildningens avslutande. — Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har, då den före-

kommit vid flygvapnet, sedan år 1950 skett under pågående utbildning och efter det att den värnpliktige förklarat sig villig genomgå sådan utbildning. Några aktuella erfarenheter av möjligheterna att vid flygvapnet rekrytera tillräckligt antal officerare vid en sådan form för uttagning föreligger icke. Värnpliktsutredningen bedömer emellertid att den föreslagna inpassningen av officersutbildningen liksom också den i det föregående föreslagna längden på utbildningen är ur studiesocial synpunkt mycket ändamålsenliga och därför ökar förutsättningarna för att få en såväl kvalitativt som kvantitativt tillräcklig rekrytering på frivillighetens väg.

5. Synpunkter på grundutbildningens bedrivande

Den för flygvapnet här förordade utbildningsorganisationen medför som tidigare framhållits vissa olägenheter för värnpliktsutbildningen. Dessa beror på att det under andra utbildningsskedet blir svårt — såsom också nu är fallet — att i vissa avseenden anordna utbildningen så att den innebär en ur pedagogisk synpunkt önskvärd successiv stegring under hela utbildningstiden av utbildningens svårighetsgrad. Framför allt föreligger de nämnda svårigheterna i fråga om utbildningen av det samlade förbandet. Vissa förbandsövningar måste upprepas med några månaders mellanrum utan att fördenskull övningarnas svårighetsgrad höjts för alla deltagande värnpliktiga. Sålunda måste exempelvis vissa övningar i försvar mot kuppanfall upprepas varje kvartal, sedan baskompaniets eller motsvarande enhets värnpliktiga personal delvis förnyats. Till följd härav kan den enskilde värnpliktige komma att delta i en sådan övning vid tre till-

449 fallen. Dock måste härvid beaktas, att den värnpliktige i många fall vid ett senare övningstillfälle bestrider en mer kvalificerad befattning än vid tidigare tillfälle. Dessutom innebär återkommande övningar av här angivet slag en nödvändig höjning av flygvapnets beredskapskraft. I fråga om den enskilda utbildningen kan olägenheterna med den förordade utbildningsorganisationen begränsas genom att tillgången på instruktörspersonal — tekniker m. fl. — vid baskomp a n i e r n a samt stridslednings- och luftbevakningsförbanden är jämförelsevis stor i förhållande till det antal värnpliktiga som där utbildas, vilket ger förutsättningar för att låta den enskilda utbildningen av de värnpliktiga under andra skedet ske tämligen individuellt. Detta är med hänsyn till möjligheterna att stegra utbildningens svårighetsgrad en avgjord fördel men ställer i sin tur stora krav dels på instruktörspersonalens planläggning av sitt utbildningsarbete så att utbildningen blir systematisk, dels på redovisningen av hur utbildningen fortskrider för varje värnpliktig så att det faktiska utbildningsläget ständigt kan överblickas. Nu tillämpad ordning härför synes utredningen ändamålsenlig. Utredningen har i föregående kapitel nämnt, att den funnit att de värnpliktiga vid några flottiljer under andra utbildningsskedet ej erhållit all den markstridsutbildning som gällande bestämmelser föreskriver. Anledningen härtill har uppgivits vara brist på aktivt befäl tillhörande kategorien trupputbildare, avsaknad av lämplig utbildningsterräng och ett tidvis ökat behov av medverkan av de värnpliktiga vid utbildningen av den flygande personalen. Tillgången på aktivt befäl tillhöran29— 514534

de kategorien trupputbildare är för närvarande sådan, att vakanserna vid förbanden uppgår till 25—50 procent av antalet beställningar för sådan personal. Enligt gjorda uppskattningar av framtida rekrytering och avgång kan emellertid dessa vakanser, i varje fall teoretiskt, vara fyllda i början av 1970talet. —• Värnpliktsutredningen vill härtill framhålla, att vissa av den militära arbetstidsberedningen på sin tid gjorda undersökningar knappast tyder på att belastningen på denna personalgrupp varit särskilt stor. Utredningen bedömer, att sedan man helt kunnat tillvarata de erfarenheter av noggrann arbetsplanering, som den numera tilllämpade militära arbetstidsregleringen givit, en avsevärd höjning av utnyttjandegraden på denna personal skall kunna ske till båtnad för markstridsutbildningen av de värnpliktiga. För att säkerställa en effektiv kontinuerlig utbildning av den aktiva personalen i dessa hänseenden synes dock viss förstärkning av utbildarpersonalen böra övervägas. Tillgången på för markstridsutbildning lämplig övningsterräng med dithörande övningsanläggningar är olika vid olika förband. Några flottiljer har goda anläggningar medan andra däremot har sådana på tämligen långt avstånd och dessutom delar dem med andra förband. Ett par förband saknar i stort sett tillgång till lämplig övningsterräng. Svårigheter att med hänsyn till övningsterrängen organisera denna utbildning föreligger främst vid de förband som måste dela övningsterräng med andra förband eller helt saknar sådan. Svårigheterna beror dels på att dispositionen av gemensamma anläggningar måste planeras på lång sikt och därför icke alltid kan utnyttjas om flottiljens utbildningsprogram hastigt måste omläggas, exempelvis till följd

450 av dåligt flygväder, dels på att de långa tiderna för transport till och från övningsterrängen ger olägenheter. — Utredningen vill för sin del härtill framhålla, att utredningens förslag beträffande den allmänmilitära utbildningen u n d e r andra skedet knappast medför några nya anspråk på övningsterräng. Det blir emellertid enligt utredningens förslag av större betydelse än tidigare att allmänmilitär utbildning verkligen kommer till stånd under andra skedet i avsedd omfattning. Det torde ligga i framför allt bastjänstens natur att den företer tämligen starka växlingar i intensiteten. Å andra sidan måste beaktas att den värnpliktige tjänstgör vid baskompaniet under en tid av icke mindre än nio månader. Under denna tidrymd bör enligt utredningens mening uppkomna belastningsvariationer kunna utjämnas utom i rena undantagsfall, varigenom såväl utbildningen av den flygande personalen som den allmänmilitära utbildningen av baspersonalen kan bli väl tillgodosedd. Sammanfattningsvis vill utredningen anföra följande. De av utredningen förordade principerna för disposition av krigsmaktens värnpliktstillgångar förutsätter, att krigsmaktens samtliga värnpliktiga under sin grundutbildning h a r bibragts en likformig allmänmilitär utbildning. Olägenheter av en eftersatt allmänmilitär utbildning kan med de förordade principerna för disposition av krigsmaktens personaltillgångar, komma att drabba helt andra förband inom krigsmakten än det vid vilket de värnpliktiga -erhållit sin grundutbildning. Varken baskompanichefer eller chefer för andra utbildningsförband h a r därför i det framtida systemet saklig kompetens att i vidare bemärkelse väga den allmänmilitära utbildningen mot den värnpliktsutbildning som de i

övrigt h a r att svara för. Följaktligen måste den allmänmilitära utbildningen under grundutbildningen drivas med sådan kraft att de värnpliktiga u n d e r alla förhållanden verkligen når avsedd standard härvidlag. Den allmänmilitära utbildningen under andra skedet sköts i p r i n c i p av särskilda instruktörer, tillhörande kategorien trupputbildare. Enligt värnpliktsutredningens mening är det emellertid angeläget, att även de värnpliktigas ordinarie befäl deltar i främst den allmänmilitära utbildning under ifrågavarande skede som avser tillämpad utbildning i förband. Härför talar två skäl. F ö r det första ger denna utbildning den tekniska stampersonalen möjlighet att få fortlöpande övning i att föra trupp under förhållanden, närbesläktade med dem som råder u n d e r krig. Denna personal är i krig förbandschefer och skall som sådana kunna leda sina förband också under nu nämnda förhållanden. Fortlöpande övning torde vara nödvändig härför. F ö r det andra bidrar en sådan ordning till att hos den värnpliktige öka känslan av att han är medlem i ett av befäl och meniga fast sammansatt förband för vars funktion förbandets chef i alla avseenden har ett odelat ansvar; härigenom stärks disciplinen och utbildningsresultatet förbättras. En förutsättningför att den angivna ordningen skall komma till stånd är emellertid att den aktiva militära och civilmilitära personalen själv erhållit och erhåller skolning härvidlag.

6. Inverkan av'föreslagen grundutbildning på utbildningen av den blivande fast anställda personalen

Rekrytering av blivande underbefäl på aktiv stat sker företrädesvis bland värn-

451 pliktiga som fullbordat sin grundutbildning som värnpliktiga. Utbildningen till aktiv tjänst av denna personal påverkas icke av vad utredningen föreslagit rörande grundutbildningen. Däremot torde möjligheterna att för aktiv tjänst rekrytera lämpliga värnpliktiga öka genom att enligt utredningens förslag vid inskrivningen skall tillses att flygvapnet tilldelas ett visst antal värnpliktiga lämpliga såsom underbefäl. Behovet av tilldelning av underbefälslämpliga värnpliktiga kan något påverkas härav.

Utbildningen av övrig blivande aktiv personal sker skild från värnpliktsutbildningen och påverkas icke av utredningens förslag, bortsett från vad som sammanhänger med flygförarutbildningen och som utförligt behandlats i det föregående. Utbildningen till reservofficer sker enligt nu gällande ordning skild från utbildningen av övriga värnpliktiga och påverkas icke av vad utredningen föreslagit rörande utbildningen av dessa värnpliktiga.

K A P I T E L 27

Repetitionsutbildningen vid

flygvapnet

Genomförda försök och prov Efter förslag av värnpliktsutredningen har bland annat följande prov och försök anordnats för att ge underlag för överväganden rörande utformningen av ett framtida system för repetitionsutbildning vid flygvapnet. Vid försöken och proven h a r eftersträvats att så långt möjligt skapa förutsättningar liknande dem som föreligger i ett system med repetitionsutbildning i krigsförband; detta har dock på flera punkter icke varit möjligt att genomföra.

plan. Syftet med proven var att belysa dels prestationsförmågan hos värnpliktiga som erhållit utbildning tre år tidigare, dels möjligheterna att i krigsförbandsövningarna mera systematiskt inlägga prov. Under år 1963 genomfördes försök med en till sju dagar förkortad repetitionsövning för klargörings- och ammunitionsplutonerna i en basbataljons stationskompani. Syftet med försöket var att belysa dels möjligheterna att med en kort övning förbättra det tekniska kunnandet hos nyckelförbandet i basbataljonen, nämligen stationskompaniet, dels användningen av vissa prov.

Under år 1962 genomfördes försök vid en repetitionsövande basbataljon med differentierad längd på övningen för icke befälsuttagna värnpliktiga. Härvid omfattade övningen 20 dagar för vissa värnpliktiga i teknisk befattning samt 13 dagar för övriga. Försöket syftade till att belysa dels möjligheten och lämpligheten av att differentiera krigsförbandsövnings längd för olika grupper icke befälsuttagna värnpliktiga, dels frågan om vilket intervall mellan övningstillfällena som erfordrades för olika enheter i basbataljonen. Under år 1963 genomfördes prov med värnpliktiga i klargöringspluton vid en basbataljon u n d e r repetitionsövning. Proven avsåg de värnpliktigas och klargöringslagens förmåga vid repetitionsövnings början och senare under övningen i fråga om klargöring av flyg-

Nya krigsplaceringsnormer Flygvapnets nuvarande krigsplaceringsnormer har redovisats i kapitel 25. Dessa normer får ses mot bakgrund av att hittills tillgänglig tid för repetitionsutbildning icke möjliggjort krigsplacering under längre tid vid ett och samma krigsförband. Värnpliktsutredningen h a r funnit sig böra överväga krigsplaceringsnormerna vid flygvapnet — liksom utredningen gjort beträffande flottan — bland annat i syfte att klarlägga hur den värnpliktiges repetitionsutbildning med hänsyn härtill mera i detalj bör utformas. Utredningen har vid sina överväganden funnit följande allmänna normer för krigsplacering vid vissa av flygvapnets typförband vara lämpliga. Utredningens fortsatta överväganden

1. Visst underlag för utformningen av den framtida repetitionsutbildningen

453 grundas på förutsättningen att dessa normer tillämpas. Inom basbataljonen är stationskompaniet den viktigaste enheten för betjäning av de flygande förbanden. Denna underavdelnings behov bör vara avgörande vid bestämmande av principerna för personalomsättningen inom bataljonen. Stationskompaniets befattningar för värnpliktiga kan indelas i två huvudgrupper. Till den första hänföres befattningar där kravet på att den värnpliktige u n d e r sin fredsutbildning tjänstgjort i samma slags befattning är ovillkorligt, exempelvis vissa flygplanmekaniker (»flygplanmekaniker, krigsflygplan»). Till den andra gruppen hänförs befattningar som kan rekryteras genom omskolning av värnpliktiga tillhörande den förstnämnda gruppen, exempelvis materielmekaniker. Med denna ordning r ä k n a r utredningen med att krigsplaceringstiden vid stationskompaniet, inklusive tid i personalreserv, skall maximalt uppgå till tio år och i regel utgöra åtta år. Efter denna tid överförs den värnpliktige i samband med omskolning till befattning inom skyddskompaniet, intendenturkompaniet eller flygfältsarbetskompaniet. Inom basbataljonen utom stationskompaniet kan en uppdelning motsvarande den vid stationskompaniet göras av befattningar som måste besättas av värnpliktiga som grundutbildats härtill och befattningar som kan besättas med omskolade värnpliktiga. I fråga om det förstnämnda slaget av befattningar, varpå som exempel kan nämnas befattningar för telefonist och sjukvårdare, räknar utredningen med en krigsplaceringstid av ca 15 år. Denna tid överensstämmer i princip med krigsplaceringstiden för liknande kategorier vid vissa armé- och kustartilleriförband. Flertalet befatt-

ningar inom bataljonens skyddskompani, intendenturkompani och flygfältsarbetskompani kan som nämnts besättas med värnpliktiga som omskolats efter tidigare placering i stationskompani. Inom dessa enheter kan den värnpliktige i princip utnyttjas till värnpliktstidens slut. Med utnyttjande av grundmaterial som erhållits från flygstaben har utredningen funnit att fördelningen av befattningar i en basbataljon är sådan att en basbataljon på här beskrivet sätt kan rekryteras med ett årligt tillskott av värnpliktiga som motsvarar krigsorganisationens årliga omsättningsbehov. Personalen kan härvid utnyttjas hela värnpliktstiden inom samma basbataljon. Denna åldersspridning möjliggör att lokalrekryteringen kan väsentligt förbättras jämfört med nuläget. Det nu anförda belyses ytterligare i särskild hemlig sammanställning (bilaga H 3). Inom stridsledningsoch luftbevakningsorganisationen har utredningen funnit att principer liknande dem för basförbanden kan tillämpas. De mest betydelsefulla befattningarna, radarobservatörerna samt motsvarande personal inom ledningscentralerna och vid radarstationerna, kräver den kortaste krigsplaceringstiden. Utredningen räknar med att de värnpliktiga under högst sex år är krigsplacerade i sådan befattning. Därefter överförs ifrågavarande värnpliktiga i samband med omskolning till luftbevakningskompani. Härvid avses de värnpliktiga i de flesta fall under ca fyra år vara placerade i vissa ledningsorgan och därefter vid luftbevakningsstationer och andra bevakningsenheter. Vid övriga förband bör tillämpas normer motsvarande de tidigare angivna. Härvid bör luftvärnsrobotförbanden i princip likställas med stationskompani;

454 omskolningen till ny befattning måste härvid avse befattning vid annat slag av förband än luftvärnsrobotförband. Det av utredningen beräknade årsbehovet av värnpliktiga för att med dessa normer omsätta krigsorganisationen understiger väsentligt fredsorganisationens behov. Eftersom fredsverksamhetens behov måste täckas, uppkommer ett personalöverskott av utbildade värnpliktiga, vilket på sätt angivits i kapitel 9 (avsnitt B) i princip bör kunna utnyttjas inom annan del av krigsmakten direkt efter grundutbildningens slut utan att någon repetitionsutbildningsskyldighet förbrukats inom flygvapnet. Lokala ojämnheter i krigsorganisationens sammansättning kan emellertid föranleda smärre avvikelser från denna huvudprincip.

2. Riktlinjer för utformningen av repetitionsutbildningen

Utbildningsmål Som framgår av kapitel 9 bör repetitionsutbildningen i vad avser den enskilde värnpliktige syfta till att denne under hela den tid han är disponibel för krigsplacering skall vara krigsplaceringsbar i den eller de befattningar för vilka han grundutbildats. Detta gäller även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall också medge omskolning i samband med omkrigsplacering till annan befattning. Repetitionsutbildningen skall i vad avser krigsförbanden säkerställa att dessa alltid är så samtränade att de är användbara omedelbart efter mobilisering. Uppbyggnad

i stort

Uppbyggnaden i stort av repetitionsutbildningssystemet h a r redovisats i kapi-

tel 9. Av detta framgår, att repetitionsutbildningen bör omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. I kapitel 9 anges, att förbanden för att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering bör övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år. Krigsförbandsövningarna bör kompletteras för de förband som h a r de mest kvalificerade uppgifterna med mellanliggande särskilda övningar, som antingen avser enbart befäl i viktigare befattningar eller såväl befäl som menig personal i nyckelbefattningar. Mobiliseringsövningarna kan antingen avse enstaka befattningshavare med särskilt viktiga uppgifter vid mobilisering eller vissa förband med särskilt höga krav på mobiliseringsberedskap. Värnpliktsutredningens förslag innebär, att den enskilde åläggs fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, högst fem särskilda övningar och högst fem mobiliseringsövningar, varvid dock åläggandet i fråga om särskilda övningar kan begränsas om den värnpliktige icke under hela sin värnpliktstid avses vara krigsplacerad i förband som skall fullgöra särskild övning. 3. Krigsförbandsövning

Utbildningsmål Krigsförbandsövningarna bör som nämnts syfta till att öva den i förbanden krigsplacerade personalen — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — enskilt och i förband så att förbandet ständigt intill dess det övas på nytt är funktionsdugligt omedelbart efter mobilisering. Möjligheterna att uppfylla de krav målsättningen ställer är till stor del beroende av i vilken omfattning samträning kan åstadkommas. Härav följer, att en väsentlig del av krigsförbandsövning-

455 en bör omfatta förbandsutbildning. Därutöver måste övningen inrymma sådan enskild utbildning som är nödvändig för att de enskilda befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet. Övningslängd för flertalet värnpliktiga i förbanden F ö r samtliga förbandstyper gäller, att utbildning av enskilda befattningshavare och smärre enheter i sitt formella skede kan äga rum vid flottilj eller skola. För att personalen skall få den lokalkännedom, som är nödvändig för att tillförsäkra krigsduglighet omedelbart vid mobilisering, måste emellertid förbandet i allmänhet övas på sin krigsgrupperingsplats. Möjligheterna att göra detta är goda eftersom flertalet förband inom flygvapnet vilka h a r att betjäna krigsflygförband är av stationär karakt ä r och knutna till permanenta anläggningar. Krigsförbandsövning bör i överensstämmelse med vad som anförts i kapitel 9 normalt inledas med en övning i mobilisering omfattande inryckning, utrustning och organisering enligt gällande planer. Bakgrunden till övningen i mobilisering är för flygvapenförbandens del icke blott att förbanden skall k u n n a mobilisera inom föreskriven tid utan också att förbanden redan under pågående mobilisering skall kunna betjäna de flygande förbanden. Vid övningen måste krävas att det övade förbandet eller uppsatt del därav skall vara i verksamhet i avsedd omfattning inom fastställd mobiliseringstid. Under detta skede av krigsförbandsövningen bör verklighetstrogna störningar sättas in. Resultatet av verksamheten under första delen av övningen ger en kontroll p å förbandens förmåga att hålla fastställd mobiliseringstid och ger därjämte underlag för jämkningar av innehållet

i den därpå följande formella utbildningen med hänsyn till de värnpliktigas faktiska kunskapsnivå. Kravet på effektiv användning av övningen för egentlig utbildning framtvingar åtgärder i syfte att nedbringa tiden för avrustning. Samtidigt får av mobiliseringsskäl ej göras avkall på materielvårdens kvalitet; använd materiel som hämtats ur mobiliseringsförråd måste då övningen avslutas vara fullt krigsanvändbar. Detta krav medför för flygvapnets del vid en övergång till ett system med repetitionsutbildning i krigsförband problem vad gäller de värnpliktigas personliga utrustning, vilken till följd av tvätt, översyn m. m. icke åter disponeras i mobiliseringsförråd förrän efter flera veckor eller månader. Med hänsyn härtill påkallas viss utrustningsanskaffning, varom ytterligare i nästfoljande kapitel. F ö r basbataljonen — vars förhållanden måste tillmätas särskild betydelse vid utformningen av ett repetitionsutbildningssystem för flygvapnet — kan tidsåtgången för övningen i mobilisering jämte organiserandet av basen och därtill anslutande övningar beräknas till en och en halv dag. Tiden för materielvård och avrustning torde icke kunna sättas lägre än till två dagar. Det centrala förbandet inom basbataljonen är stationskompaniet. Stationskompaniets huvuduppgift är att betjäna flygande förband. Befattningsutbildning och formell förbandsutbildning avseende den med betjäningen av flygförbanden direkt förenade verksamheten måste därför ges tillräckligt utrymme. Utredningen bedömer, att för de förstn ä m n d a slagen av utbildning erfordras — utöver vad som inryms i verksamheten vid organiserandet av basen — tre och en halv dagar eller sammanlagt ca 30 timmar, varav för organisations- och materielkunskap ca 10 timmar, för ge-

456 nomgång och kunskapskontroll i fråga om säkerhetsföreskrifter ca 4 timmar samt för instruktionsmässig övning i materielens tekniska handhavande jämte prov i ämnet ca 16 timmar. Utbildningen innefattar härvid formell förbandsutbildning i högst klargöringslag eller motsvarande enhet. — Därjämte måste tid disponeras för repetition av de allmänmilitära färdigheterna och för markstridsutbildning i högst grupp. Utredningen bedömer, att härför erfordras omkring tre utbildningsdagar eller sammanlagt 24 timmar, varav huvuddelen för strid (14 timmar) och återstoden för skydd (5 t i m m a r ) , skjutning (3 timmar) samt fältarbeten (2 timmar). Det anförda avser stationskompaniet. Basbataljonens övriga kompanier och plutoner h a r som huvuduppgift underhålls- och stödfunktioner. Härigenom kan man icke lika klart som för stationskompaniets vidkommande till tiden skilja mellan formell utbildning och tillämpad övning i förband. För basens verksamhet fordras nämligen omedelbart vid krigsförbandsövningens början bevakning, transporter, förplägnad, drivmedelsdistribution, sambandstjänst m. m. Denna praktiskt präglade verksamhet, som bedrivs i mer eller mindre tillämpad form vad gäller ren yrkestjänst, ställer stora krav på planläggning av den instruktionsmässigt bedrivna utbildningen. Det blir nämligen svårt att samla sådana grupper värnpliktiga som h a r uppgifter i den kontinuerligt pågående verksamheten vid basen till utbildningsenheter av lämplig storlek. Problemet kommer att bli särskilt märkbart under den formella repetitionsutbildningen i markstrid såväl enskilt som i grupp. Verksamheten vid dessa enheter måste vidare anpassas till de krav som tjänsten vid stationskompaniet ställer. — Utbildningen

vid nu ifrågavarande enheter bör inledas med formell övning enskilt och i förband för att senare kunna tillämpas i allt större enheter. Med hänsyn till den knappa tid som står till förfogande måste utbildningen koncentreras till det för stridsinsatsen väsentligaste. Vid stabskompaniets underavdelningar måste främst följande bli föremål för utbildning och övning. Vid kommandocentralen — som direkt leder verksamheten vid basen — bör när flygning icke pågår, spel genomföras för att öva personalen i användning av rätt terminologi, snabb markering samt ordergivning. Vid dessa spel bör alla befattningar vara besatta, även de som besätts med personal från vid basen grupperade luftvärns- och värnförband. I spelen bör inläggas situationer som tvingar alla befattningshavare i centralen till improvisationer. — Vid signalplutonen bör övas upprättande av förbindelser, felsökning och utnyttjande av alternativa sambandsmöjligheter såväl vid huvudbas som reservbas. Yrkestjänsten vid intendenturkompaniet övas genom att transporter och förplägnad på grund av verksamhetens behov härav måste tillhandahållas omedelbart sedan basen organiserats. Vid förplägnadstropparna bör härutöver bland annat ske fortlöpande övervakning, kontroll och handledning i fråga om verksamheten samt övning i distribution vid störningar i verksamheten. Vid drivmedelstroppen bör utöver r e petition av renlighetskrav på flygdrivmedel även övas organisering av drivmedelstjänsten vid skador på basförråd och omläggning till reservbas. Utredningen bedömer att svårighet föreligger att ge hela den i krigsorganisationen ingående transportplutonen meningsfylld utbildning under krigsförbandsövningen, med hänsyn till att transportbehovet är mindre i fred än i krig. På

457 grund härav bör enligt utredningens mening del av denna pluton undantas från deltagande i krigsförbandsövning. Sjukvårdsplutonen bör övas i att upprätta förbandsplats i alternativa riktningar inom basområdet samt har dessutom att meddela rutinmässig sjukvård åt basens personal. Plutonens personal bör vidare medverka vid utbildning av basbataljonens övriga personal i omhändertagande av skadade. Skyddskompaniet har sådana uppgifter att så gott som hela krigsförbandsövningen bör utnyttjas för markstridsutbildning med skyddstjänst. I fråga om flygfältsarbetskompaniet gäller i utpräglad grad vad som tidigare angivits i fråga om del av transportplutonen, nämligen att svårigheter föreligger att ge huvuddelen av förbandet meningsfylld utbildning. Detta sammanhänger bland annat med att förbandet i fred icke disponerar all den maskinutrustning varmed verksamheten skall bedrivas vid mobilisering och krig. Utredningen räknar därför med att, på i princip samma sätt som beträffande transportplutonen, endast mindre delar av detta förband skall delta i krigsförbandsövningen. Utredningen utgår ifrån att för nu behandlad utbildning vid basbataljonens enheter utom stationskompaniet och skyddskompaniet erfordras omkring tre dagars utbildning. Härtill kommer erforderlig tid för markstridsutbildning, omkring tre dagar. Vid skyddskompaniet beräknas behovet av markstridsutbildning till ca sex dagar. Krigsförbandsövningen för basbataljonen bör i enlighet med de allmänna riktlinjer för vilka tidigare redogjorts omfatta en längre tillämpningsövning. Det är önskvärt att tillämpningsövningen föregås av ett skede av formella förbandsövningar i kompani och bataljon. Dessa övningar bör främst avse förban-

dets verksamhet då denna utsätts för sådana slag av störningar som kan förutses i krig, exempelvis då omgruppering till reservvägbas måste ske på grund av betydande skador på basen, då omdispositioner av personal måste ske till följd av stora personalförluster i förbandet, då till följd av anfall mot basen av marktrupp särskilda åtgärder häremot måste vidtas eller då r ä d d nings- och röjningsstyrkor måste organiseras efter kärnvapenanfall mot basen. Utredningen h a r r ä k n a t med att önskvärd formell förbandsutbildning i nu nämnda hänseenden — vilken utbildning är förhållandevis tidskrävande — skulle erfordra t r e utbildningsdagar, varav två för utbildning i kompani och en för utbildning i bataljon. Härvid kan dock utbildningen i bataljon icke utsträckas att omfatta alla de nämnda momenten. Den tillämpningsövning som skall ingå i krigsförbandsövningen bör i regel anslutas till sådan övning där inom en större ram hela försvarssystemet övas, exempelvis sektor-, eskader- eller flygvapenövning. Dessa övningar måste då utformas med beaktande av att basbataljon under krigsförbandsövning skall medverka. Krigsförbandsövningen kan också genomföras såsom enbart basövning, varvid dock medverkan av flygförband såsom betjäningsobjekt är nödvändig. I tillämpningsövningen b ö r bland annat ingå moment motsvarande de flesta av de moment som utredningen nyss angivit böra övas under krigsförbandsövningens skede av formell förbandsutbildning. Utredningen bedömer att för basförbandets del en tilllämpningsövning av i genomsnitt fyra dagars längd skall vara tillfyllest. En sammanställning av de nu redovisade utbildningsbehoven ger, på sätt framgår av tabell 2 7 : 1 (alternativ I ) , vid handen att för stationskompaniets

458 del skulle erfordras 18 dagar för flertalet värnpliktiga i förbandet för att genomföra en krigsförbandsövning. Enligt utredningens mening borde därför övningen i p r i n c i p ha denna längd. — Emellertid har utredningen kommit till den uppfattningen att det främst med hänsyn till belastningen på utbildningsorganisationen och möjligheterna för närvarande och under överblickbar framtid att driva övrig utbildning inom flygvapnet är angeläget att söka förkorta övningen något i förhållande härtill. Utredningen har härvid ansett sig böra räkna med att krigsförbandsövningen begränsas till att omfatta endast 15 dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. Härvid bör eftersträvas att inrymma formell förbandsutbildning i kompani och bataljon så långt det är möjligt i övrig utbildning utan att i detta sammanhang räknas särskild tid härför. Härigenom skulle i stort sett tillgodoses de utbildningsbehov som i tabell 27: 1 upptagits under alternativ II. För övriga i basbataljonen ingående enheter h a r utredningen som framgår

Tabell 27:1. Behov av tid för krigsförbandsövning vid basbataljon (stationskompani) ur flygvapnet enligt värnpliktsutredningens beräkningar Dagar Verksamhet

övning i mobilisering (organisering av basen, betjäning av flygförband) (inryckningsdag ej m e d r ä k n a d ) . . . Yrkesutbildning Markstridsutbildning Formell förbandsutbildning.. Tillämpad krigsövning Avrustning (utryckningsdag ej medräknad) Söndag (tjänstefri) Summa

alt. I

alt. II

1,5 3,5 3 3 4

1,5 3,5 3 4

2 1

2 1

| 15

av det anförda bedömt behovet av egentlig utbildningstid och tid för att betjäna andra enheter, särskilt stationskompaniet, inom bataljonen tillsammantaget vara av i huvudsak samma omfattning som för stationskompaniet. Också dessa enheter omfattas emellertid av den angivna förkortningen av krigsförbandsövningen till 15 dagar. En krigsförbandsövning av 15 dagars längd tillgodoser icke det i kapitel 9 angivna önskemålet om att övningen borde ha en längd om 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar. Detta är en nackdel, som emellertid med hänsyn till de tidigare angivna omständigheterna icke kunnat undvikas. Utredningen vill framhålla, att det icke kan uteslutas att erfarenheterna av övningarna kommer att ge vid handen att övningen ofrånkomligen måste omfatta 18 dagar. Förnyade överväganden r ö r a n d e dispositionen av flygvapnets utbildningsresurser och av volymen tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför lämna möjlighet att låta övningen omfatta 18 dagar. Vid stridsledningsoch luftbevaknings förbanden bör övningen ges olika längd vid å ena sidan ledningscentral och radarstation samt å andra sidan luftbevakningskompani. Krigsförbandsövning för ledningscentral och radarstation bör i stort byggas upp på samma sätt som motsvar a n d e övning vid basbataljon. Med ledning av bland annat de erfarenheter som hittills gjorts vid repetitionsövningar om 15 dagars längd för värnpliktiga vid dylika enheter kan utbildningsbehovet för denna personal beräknas till sammanlagt 15 dagar, fördelade på sätt framgår av tabell 27: 2. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningen för dessa förband — med avvikelse från de längder på öv-

459 Tabell 27:2. Behov av tid för krigsförbandsövning vid ledningscentral och radarstation ur flygvapnet enligt värnpliktsutredningens beräkningar Verksamhet övning i mobilisering (organisering av förbandet) (endast inryckningsdagen).... Luftbevakningstjänst Markstridsutbildning Tillämpad krigsövning Avrustning (utryckningsdag ej medräknad) Söndag (tjänstefri) Summa

Dagar

— 6 3 4 1 1 15

ningarna som förordats i avdelning III — ges en längd av 15 dagar. Vid luftbevakningskompani — vilket, vad gäller värnpliktiga, nästan helt rekryteras genom omskolning av personal som tidigare tjänstgjort vid ledningscentraler och radarstationer — kommer utbildningsbehovet för den enskilde värnpliktige att växla beroende på om han redan är omskolad eller icke. — För personal under omskolning erfordras dels en till flottiljen förlagd omskolningskurs, dels en till luftbevakningskompani förlagd tillämpad utbildning. Behovet av utbildningstid fördelar sig ungefär lika på de två ändamålen. Med ledning av de erfarenheter som sedan lång tid föreligger av dylik utbildning, vill utredningen bedöma behovet av utbildningstid till 15 dagar, övningarna bör därför ges denna längd. — För den i luftbevakningstjänst tidigare utbildade personalen svarar utbildningsbehovet mot den senare delen av den nyssnämnda utbildningen om 15 dagar, övningens längd bör vara omkring hälften av denna tid. De flesta av ifrågavarande värnpliktiga är krigsplacerade i förband i vilka krigsfrivillig personal ingår i stor utsträckning. Denna personal måste företrädesvis övas under lördagar och söndagar, övningar med hela

luftbevakningskompaniet måste därför också förläggas till denna tid. I vissa fall bör med hänsyn härtill en del av den värnpliktiga luftbevakningspersonalens utbildning kunna förläggas till dessa dagar. Av varje övning bör därför två dagar efter flottilj chefs bestämmande få fullgöras vid annan tid än den egentliga krigsförbandsövningen för att möjliggöra deltagande i de tillämpningsövningar om ett till två dygn som vid flygvapnet periodvis återkommer under hela året. övningsskyldigheten för dessa värnpliktiga bör omfatta sex eller åtta dagar för varje krigsförbandsövning, varav i sistnämnda fall två dagar får ianspråktas vid annan tid än då återstoden av övningen fullgöres. Vid övriga förband — robotförband, vissa sambandsförband och staber m. m. — bör krigsförbandsövningen ges samma längd som för flertalet förband vid flygvapnet, nämligen 15 dagar. övningslångd för visst befäl Syftet med separat inledande utbildning av krigsförbandens befäl vid krigsförbandsövning är att ge befälet den kompletterande utbildning och förberedelse som fordras för att befälet skall kunna leda och medverka vid utbildningen av sitt förband under den efterföljande delen av övningen. Personalen i de viktigaste av flygvapnets krigsförband utgörs till förhållandevis stor del av aktiv personal. Tillgången härpå är av statsmakterna anpassad efter de speciella önskemål i fråga om beredskap som föreligger beträffande flygvapnet och efter verksamheten vid den fortlöpande utbildningen av krigsförband. Många viktiga befattningar i flygvapnets krigsorganisation, främst i basförband samt i stridslednings- och luftbevakningsenheter, besätts dock med reservofficerare samt

460 värnpliktiga officerare och underofficerare. Om en mobilisering måste genomföras samtidigt som kuppanfall pågår kommer stora krav att ställas på det värnpliktiga befälets förmåga att omedelbart verka vid mobiliseringen och ta ansvar för sin trupp. Befälet måste därför få ingående kunskaper om gällande planer och ges den erfarenhet och rutin som krävs för att verksamheten vid förbanden skall kunna ledas på ett riktigt sätt. övningar måste läggas upp så att befälet ställs inför nödvändigheten att självständigt i stor utsträckning fatta beslut och ta ansvar. Den värdefullaste delen av befälsutbildningen erhålls under tillämpningsskedet vid krigsförbandsövning. Utbytet av förbandsövningarna blir emellertid avsevärt större om det värnpliktiga befälet före den egentliga krigsförbandsutbildningen bereds tillfälle att direkt förbereda sig för denna. Varje krigsförbandsövning bör därför inledas av en befälsövning förlagd till tiden innan flertalet av de värnpliktiga inrycker. Fordringarna på befälet är dock olika. Behovet av tid för utbildning och förberedelser för officer och underofficer är uppenbar med hänsyn till deras kvalificerade uppgifter i förbanden. Också för vissa underbefälsbefattningar föreligger ett påtagligt behov av dylik utbildning. Detta gäller sådana underbefälsbefattningar som har i befälshänseende mer kvalificerad befattning, exempelvis vaktplutonchefs ställföreträdare, drivmedelsplutonchefs ställföreträdare, transportplutonchefs ställföreträdare och stationskompanichefsbiträde. Dylika underbefäl återfinnes främst i basbataljonen. För andra underbefäl — exempelvis underbefäl i ett basförbands klargöringslag — är en sådan separat förutbildning av mindre betydelse, eftersom utbildningen av

detta underbefäl i stor utsträckning kräver hela lagets medverkan för att bli meningsfylld. Utredningen r ä k n a r därför med att inledande befälsövning skall förekomma för officerare, underofficerare och vissa underbefäl. Längden av den inledande befälsövningen bör bestämmas under hänsynstagande till främst det förhållandet att de krigsförband som de värnpliktiga tillhör i allmänhet h a r en förhållandevis stor andel stampersonal. Detta ger krigsförbanden särskild stadga och gör att det bör gå snabbare än eljest att utbilda det värnpliktiga befälet. På grund härav räknar värnpliktsutredningen med att en inledande befälsövning om sju dagar skall vara tillfyllest för all den personal som angivits erfordra sådan utbildning. Krigsförbandsövningens sammanlagda längd skulle härvid bli för den i den inledande befälsövningen deltagande personalen följande^ nämligen vid basbataljon, centraler och radarstationer 22 dagar samt vid luftbevakningskompanier 13 eller 15 dagar.

Tjänstgöring övning

för efterarbete

efter

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen efter krigsförbandsövningens slut bör kompanichef och stabsunderofficer även i de fall de är värnpliktiga samt värnpliktigt befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete två dagar sedan övriga värnpliktiga vid förbandet utryckt. Denna tjänstgöring bör av truppregistreringsmyndigheten kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning. Behovet av dylik tjänstgöring för värnpliktiga är vid flygvapnet förhållandevis begränsat med hänsyn till att de aktuella befattningarna vid flertalet förband i

461 stor utsträckning bestrids av fast anställd personal. Inpassningen under året av övningarna Krigsförbandsövningarna vid flygvapnet bör fördelas p å två ungefär lika stora omgångar. Den ena av dessa omgångar bör genomföra sina övningar u n d e r våren, i första h a n d under tiden mars—april med hänsyn till utbildningsrytmen inom flygvapnet i övrigt. Den andra omgången bör genomföra sina övningar under tiden september— oktober, då större övningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas. Bland annat för att tillgodose uppkommande önskemål om högre insatsberedskap bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid andr a tider än de nu nämnda. Antalet övande värnpliktiga F ö r närvarande genomför 2 500—5 000 man årligen repetitionsövning vid flygvapnet. Den övningsskyldighet som åvilar flygvapnets värnpliktiga medger emellertid övning av ett större antal värnpliktiga. Med det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet i vilket krigsförbanden övas vart fjärde år kommer årligen ca 9 000 värnpliktiga att genomföra krigsförbandsövning. Av dessa värnpliktiga tillhör huvuddelen basförband, en m i n d r e del stridslednings- och luftbevakningsförband samt ett litet antal övriga förband. Vid beräkningen av det angivna antalet övande värnpliktiga h a r räknats med att vissa enheter som tidigare nämnts undantas från krigsförbandsövning. Till följd av att vissa enheter undantas kommer de värnpliktiga vid basbataljonerna genomsnittligt icke att fullgöra samtliga fem krigsförbandsövningar som eljest vore erforderliga utan endast omkring fyra sådana övningar. För-

teckning över förband och delar av förband som bör undantas från krigsförbandsövning redovisas i hemlig bilaga (bilaga H 2 ) . Sammanfattning Värnpliktsutredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt. Krigsförbandsövning vid basbataljon har en längd av, för meniga värnpliktiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband har vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskolning sker till optisk luftbevakning en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid luftbevakningskompani utom då omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl sex eller åtta dagar samt för värnpliktig i underofficersoch officersbefattning 13 eller 15 dagar. Av nämnda 8 eller 15 dagar må två dagar ianspråktas för utbildning anordnad vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband, som skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas såsom vid basbataljon. — Slutligen kan vid samtliga förband vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avvecklingsarbete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 13, 15 eller 22 dagar. — Med nu föreslagen tjänstgö-

462 ringsskyldighet kan krigsförbandsövningen för ett förband ges den uppbyggnad vid olika förbandstyper som framgår a v b i l d 2 7 : 1 . Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller delar av förband, övas vart fjärde år med

möjlighet till tillfälliga m i n d r e avvikelser härifrån. Förslaget innebär, att årligen omkring 9 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

4. Särskild övning

Som framgår av kapitel 9 bör särskild övning inriktad på utbildning av befälet syfta till att hos det viktigaste befälet vid de förband på vilka de största Bild 27: 1. Krigsförbandsövnings längd vid flygkraven ställs vidmakthålla och vidarevapnet enligt värnpliktsutredningens förslag utveckla förmågan att leda förbanden a) B as för band m. fl. på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kun15 dagar nande i entydiga order. Särskild övVärnpliktiga i menigbefattningar ning inriktad på utbildning av huoch i vissa vnderpefatsbejäftningar vuddelen av personalen i ett viktigare förband bör i första hand syfta till att samträna personalen i stridstekniskt 22 dagar '"/] Värnpliktiga i officers-, underofficers-, och vissa under\ handhavande av materielen. Sistnämnbefdtsbefattningar da form av särskild övning har avsetts 1 Kompanichef, stabsunderofficer och ma- förekomma vid förband som har särskilt terielredogörare kan av truppregistreringsmynkomplicerad stridsteknik eller komplidigheten åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver eljest gällande tid om 22 eller 15 dagar cerad och svårskött materiel. för avveckling efter övning. Taktik och stridsteknik liksom orgab) Luftbevakningskompani (utom vid omskol- nisation och utrustning förändras inom ning) flygvapnet tämligen snabbt. Personalen i flygvapnets krigsorganisation måste <—8 dagar—> ständigt vara beredd att, trots de fortgående förändringarna, redan under Värnpliktiga mobilisering göra en effektiv insats. i underbefäls- 2) Denna insats ställer i många fall från och menigförsta stund krav på stor snabbhet och •befattningar precision i utförandet. Med hänsyn härtill är det enligt utredningens mening< 15 dagar | > i nödvändigt att i stort sett alla förband Värnpliktiga i off icers-och underV j vid flygvapnet som genomför krigsförofficersbefa ttningar bandsövning också genomför särskild 1 Kompanichef, stabsunderofficer och ma- övning. terielredogörare kan av truppregistreringsmynFlertalet förband. F ö r ä n d r i n g a r n a i digheten åläggas tjänstgöra högst två dagar fråga om taktik, stridsteknik, organisautöver eljest gällande tid om 15 eller 8 dagar för avveckling efter övning. tion och annan utrustning än flygplan 2 Två dagar kan förläggas till annan tid än påverkar framför allt det värnpliktiga i anslutning till krigsförbandsövningens huvuddel, exempelvis till veckoslut då övning an- befälets verksamhet. Särskild övning ordnas även för andra förband. bör med hänsyn härtill vid de flesta

463 förbanden kunna begränsas till att omfatta visst värnpliktigt befäl. Belastnings- och kostnadsskäl gör en sådan begränsning högst angelägen. Med hänsyn till att de värnpliktiga vid flygvapnet i stor utsträckning, särskilt inom basorganisationen, är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid skulle härvid i p r i n c i p erfordras att den värnpliktige hade skyldighet att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar, d. v. s. fem. Utredningen har h ä r liksom vid kustartilleriet ansett sig kunna välja mellan att låta den värnpliktige fullgöra antingen fem övningar envar om en vecka eller tre övningar envar om två veckor. Utredningen har härvid ansett att, eftersom det av övningarna berörda värnpliktiga befälet i de flesta fall infogas i en kader med relativt talrik aktiv personal, det är möjligt att ge en utbildning av tillräcklig omfattning också med den kortare typen av övning. Utredningen vill därför förorda en övningsskyldighet om fem övningar envar om en vecka såsom den lämpligaste, övningslängden bör härvid i enlighet med de principer som redovisats i kapitel 9 anges till fyra dagar, in- och utryckningsdagar frånräknade. De nuvarande särskilda befälsövningarna omfattar personal placerad i befattning för officer och underofficer. Det är emellertid angeläget att på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om inledande befälsövning värnpliktigt underbefäl i särskilt viktiga befattningar också deltar i övningen så att alla för verksamheten väsentliga befälsbefattningar samtidigt kan övas. Dylika underbefälsbefattningar finns främst vid basbataljonen. Utbildningen vid övningarna kan anslutas till vid flygvapnet eljest förekommande övningar i tillämpad form

av större eller mindre omfattning under vilka det samlade systemet — flygförband, basförband, stridsledningsorgan — övas. Dessa olika förband och enheter krigsorganiseras härvid så långt möjligt med materiel och personal för att motsvara avsedd krigsfunktion. Vid sådana övningstillfällen uppstår behov av värnpliktigt befäl för att öva väsentliga delar av systemet. Vid basförband erfordras till exempel värnpliktigt befäl i kommandocentral varifrån den operativa tjänsten på basen leds. Liknande befattningar återfinns vid luftbevaknings- och stridsledningsförband. Övningarnas längd varierar från ett till flera dygn, varvid övningsförbanden uppsatts i övrigt av enbart fast anställd personal och utbildade värnpliktiga u r åldersklassen, övningar av detta slag h a r under senare år bedrivits vid stridslednings- och luftbevakningsförband. Vid basförband h a r övningar av detta slag hittills endast kunnat fullgöras av icke i tjänst varande värnpliktiga under frivillig tjänstgöring. Värnpliktigt befäl h a r härvid med korta mellanrum givits möjlighet att tjänstgöra i sin krigsbefattning en eller flera dagar. Även om förbandet i sin helhet icke varit organiserat har de väsentligaste funktionerna i försvarssystemet kunnat övas. Erfarenheterna från denna typ av befälsövning är goda. Det värnpliktiga befäl som deltagit h a r härigenom kunnat bibehålla sina färdigheter på en nivå som tillgodoser kravet på krigsduglighet. Utbildningen vid de särskilda övningarna bör också ske i form av deltagande i de orienteringar samt mobiliserings- och krigsspel som kontinuerligt bedrivs vid flottiljerna med krigsförbandets fast anställda personal. Härvid kan de värnpliktiga delges eventuella ändringar i basering eller uppgift, närmare lära känna övrigt befäl och

464 aktivt delta i spel där förbandets olika funktioner belyses. Denna möjlighet till vidmakthållande och aktualisering av tidigare erhållna kunskaper bedöms ha stor betydelse. Utbildningen bör härvid ske inom krigsförbandets ram. Enligt utredningens mening är båda dessa övningsformer av stort värde. Det är förenat med organisatoriska svårigheter att utforma en kort övning så att den inrymmer båda slagen av utbildning. Utredningen vill därför förorda att då så ur utbildningssynpunkt är lämpligt särskild övning, efter frivilligt åtagande från den värnpliktiges sida, får uppdelas på två övningstillfällen. Vissa förband. Luftvärnsrobotförbandens materiel är av den komplicerade art att det är nödvändigt att genomföra särskild övning med deltagande av större delen av dessa förbands personal. I och för sig synes vissa skäl tala för att för denna typ av förband avse en övning om elva dagar. Antalet förband är emellertid, relativt sett, tämligen begränsat. Då det, ej minst med hänsyn till värnpliktstekniska förhållanden, är önskvärt med så stor likformighet som möjligt, vill utredningen föreslå att försöksvis särskilda övningar även för dessa förband skall omfatta fyra dagar. Om sådan övning ej ger tillfredsställande resultat bör en omdisposition göras av de tjugo dagar som utredningen för flygvapnets del avsatt för särskild övning. Exempelvis skulle dessa vid robotförbanden — i vilka de värnpliktiga icke torde komma att vara krigsplacerade under hela sin värnpliktstid — kunna fördelas på två tillfällen om vardera tio dagar. Förändringarna av flygvapnets flygmateriel sker successivt. Förändringarna berör främst den flygande personalen — som i detta sammanhang kan lämnas åsido — samt nyckelförbandet i

basbataljonen, stationskompaniet. Inom stationskompaniet är det främst klargörings- och ammunitionsplutonerna som berörs av förändringarna. Vid mobilisering kan man alltid påräkna att den aktiva personalen i stationskompaniet samt den del av kompaniet som utgörs av värnpliktiga ur den inneliggande årsklassen är utbildad att h a n d h a den aktuella flygplantypen. Har icke nyligen byte av flygplantyp skett är vid mobilisering också övrig del av stationskompaniet utbildad härför. Om nyligen byte av flygplantyp skett, kan läget vara ett annat. Visserligen torde myndigheterna komma att sträva efter att anpassa tidpunkten för krigsförbandsövning efter flygplanbytena så att behov av särskild övning mellan de ordinarie krigsförbandsövningarna icke uppkommer. Det torde emellertid icke alltid bli möjligt att samordna dessa två faktorer. Härvid blir det, om icke användbarheten under och omedelbart efter mobilisering hos basförbandet skall nedgå under omställningstiden, nödvändigt med ett extra övningstillfälle för del av stationskompaniet för omskolning av personalen till den nya materielen. Med hänsyn till det särskilda syftet med denna övning bör utbildningen helt inriktas på den nya materielen och dess tekniska handhavande. Också för dylik övning bedöms en övningslängd om fyra dagar, in- och utrj^ckningsdagar oräknade, vara tillfyllest. I särskild övning vid stationskompani behöver den värnpliktige deltaga endast en gång med hänsyn till att personalen i stationskompani omsätts tämligen snabbt. Värnpliktig personal som varit krigsplacerad i stationskompani kommer i regel icke att senare krigsplaceras i befattning i vilken det blir aktuellt med deltagande i särskild övning för visst värnpliktigt befäl.

465 Utredningen har räknat med att övning av nu ifrågavarande slag blir erforderlig endast för ett mindre antal värnpliktiga, krigsplacerade i stationskompani. De särskilda övningarna bör av studiesociala skäl om möjligt anordnas under sommaren. Med hänsyn till att övningarna icke överstiger en veckas längd och således ur studiesocial synpunkt får anses innebära ett ganska litet avbräck bör dock övningarna, om detta ur den militära utbildningens synpunkt är angeläget, kunna anordnas även under annan tid av året. Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför vid flygvapnet årligen ca 140 underofficerare och officerare sådan övning. Med det av värnpliktsutredningen angivna systemet kommer sammanlagt ca 800 värnpliktiga årligen att genomföra särskild övning. Värnpliktsutredningen föreslår sammanfattningsvis följande. Vid flygvapnet skall anordnas särskilda övningar för flertalet krigsförband. Övningarna skall inpassas i tidsmellanrummet mellan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna skall delta underofficer a r e och officerare samt vissa underbefäl i förbandet eller, vid luftvärnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga personalen. Härtill kan komma särskild övning för vissa värnpliktiga, främst underbefäl och meniga, i stationskompani, vilken övning anordnas vid vissa, sparsamt förekommande tillfällen, övningen skall för all deltagande personal ha en längd av fyra dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem särskilda övningar. För luftvärnsrobotförbandens del bör framdeles en ändrad fördelning av den för särskilda övningar disponibla tiden kunna övervägas. 30—514534

5. Mobiliseringsövning

Som av det i kapitel 9 anförda framgår, bör enligt utredningens mening eftersträvas att vid behov komplettera den utbildning i mobilisering som erhålles vid krigsförbandsövningar och särskilda övningar med en speciell typ av övningar. Dessa har angivits kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller i form av mönstringsövning. Rörande övningarnas syfte, innehåll och utformning ävensom den med övningarna sammanhängande tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige torde få hänvisas till nämnda kapitel. Inom flygvapnet föreligger samma behov som inom övriga försvarsgrenar av att säkert och snabbt kunna genomföra förbandens mobilisering. För att en tillfredsställande grad av säkerhet i detta hänseende skall nås, måste i fred den ansvariga personalen fortlöpande övas och delges ändringar i organisation och förfaranden. Även om flygvapnets förband i allmänhet har tillgång till fast anställd personal att leda mobiliseringen, är förbanden på grund av stor utspridning dock beroende av medverkan från viss värnpliktig personal. Den personal, varom h ä r är fråga, utgöres för flygvapnets del av kompanichef och motsvarande befattningshavare, stabsunderofficer och motsvarande befattningshavare samt mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare med ersättare. Denna personal bör i enlighet med de allmänna riktlinjer som angivits i kapitel 9 vartannat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. I fråga om flygvapnets samtliga krigsförband kan i enlighet med vad som anförts tidigare i detta kapitel räknas med att kompanichef, stabsunderofficer och motsvarande befattningshavare medan de är krigsplacerade i befattning

86 regel vartannat år fullgör antingen krigsförbandsövning eller särskild övning. Motsvarande gäller för mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare i den mån de är placerade i befattning för officer, underofficer eller vissa befattningar för underbefäl. I regel föreligger för denna personal därför ej behov av särskilt övningstillfälle; i vissa fall kan behov dock uppkomma, exempelvis vid omorganisationer. Mobiliseringsförberedare och särskilt mottagningsförrättare är emellertid i många fall befattningshavare som icke kommer att fullgöra särskild övning. Följaktligen föreligger för flygvapnets del beträffande dessa värnpliktiga ett bestämt behov av speciella övningstillfällen för mobiliseringsgenomgång. Mönstringsövning avses vid armén förekomma endast vid vissa förband som icke fullgör särskild övning. De förband vid flygvapnet däremot för vilka mönstringsövning skulle kunna vara aktuell — vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider — genomför i princip särskild övning. Denna ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är därför för flygvapnets del mindre framträdande. För att bland annat få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten bör emellertid för flygvapenförband med särskilt korta mobiliseringstider vid enstaka tillfällen anordnas mönstringsövning. Härvid bör särskild övning icke anordnas för förbandet u n d e r aktuell fyraårsperiod. Den personalstyrka som årligen skulle komma att genomföra mobiliseringsövning vid genomförande av ett övningssystem av angivet slag redovisas i särskild hemlig sammanställning (bilaga H 2). Värnpliktsutredningen föreslår, under hänvisning till det anförda, att vid

flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning m. m. som framgår av nyss angiven bilaga.

6. Utbildningsgången för den värnpliktige

Utredningens förslag förutsätter, att den värnpliktige i bastjänst vid flygvapnet i de flesta fall under hela sin värnpliktstid är krigsplacerad i samma typ av krigsförband, d. v. s. basbataljon, men att han normalt omkrigsplaceras inom bataljonen efter ett antal år från exempelvis stationskompani till exempelvis intendenturkompani. Den värnpliktige i stridslednings- och luftbevakningstjänst vid flygvapnet förutsätts på motsvarande sätt omkrigsplacerad efter ett antal år från befattning i ledningscentral eller radarstation till befattning i luftbevakningskompani. Repetitionsutbildningen är enligt utredningens förslag i huvudsak lika utformad för de i basbataljonerna ingående enheterna, ehuru med vissa avvikelser beträffande stationskompaniet, transportplutonen och flygfältsarbetskompaniet. I fråga om stridslednings- och luftbevakningsförbanden är utbildningen olika utformad för å ena sidan ledningscentraler och radarstationer och å andra sidan luftbevakningskompaniet. Med hänsyn till dessa förhållanden innebär det föreslagna repetitionsutbildningssystemet i princip den utbildningsgång för den värnpliktige som framgår av bild 27: 2. Åtskilliga avvikelser från den angivna utbildningsgången måste emellertid förekomma. En betydelsefull avvikelse som kommer att ske vid basförbanden är — beroende på att vissa delar av basbataljonen, i vilka företrädesvis ingår äldre värnpliktiga, kommer att fullgöra krigsförbandsövning med reducerad styrka — att de värnpliktiga i basförbanden

467 Bild 27:2. Gången av repetilionsutbildningen för värnpliktiga vid flygvapnet enligt ningens förslag (exempel) 20 AR.

VÄRNPLIKTIGA

värnpliktsutred-

^7 AR

PERSONALRESERV

BASBATALJON

K FLERTALET

D |

O|

D|

D | D

2 AR 4 AR CENTRALER. RADAR ST N

LUFTBEVAKNIN6SK0MPANI

e

PERSONALRESERV

1^

MINDRE ANTAL

D y 1 AR.

D

D

2 AR 4 AR

K KRI6SFÖRBANDSÖVNIN6

3 ÖVNIN6 FÖR FÖRBANDETS BEFÄL OCH l VISSA FALL MEN16 NYCKELPERSONAL

S SÄRSKILD ÖVMIN6 H

OVNINÖAR. FOR HE.LT FÖRBAND

1 Efter viss tid i personalreserv sker omskolning till annan befattning. Anm. För ett mindre antal värnpliktiga tillkommer mobiliseringsövningar.

i genomsnitt endast kommer att fullgöra omkring fyra krigsförbandsövningar. Avvikelser kommer också vid alla slag av förband att behöva göras bland annat för att tillgodose kraven på lokal rekrytering. Av bilden framgår att den värnpliktige i bastjänst normalt fullgör samtliga ifrågakommande krigsförbandsövningar och särskilda övningar på ett likformigt sätt medan den värnpliktige i stridslednings- och luftbevakningstjänst i regel fullgör en krigsförbandsövning och, i förekommande fall, en särskild övning vid ledningscentral eller radarstation samt fyra krigsförbandsövningar och fyra särskilda övningar vid luftbevakningskompani. För den värnpliktige kan härutöver tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som, i förekommande fall, i regel inträffar i tidsmel-

lanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana fall då den värnpliktige ej fullgör särskild övning.

7. Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen repetitionsutbildning

Den aktiva personalen måste medverka i den föreslagna repetitionsutbildningen främst genom att, i överensstämmelse med vad som n ä r m a r e utvecklats i kapitel 9, tjänstgöra i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför krigsförbandsövning, särskild övning och mobiliseringsövning. Vid repetitionsutbildningen, i första hand vid krigsförbandsövningarna, måste vid flygvapenförbanden fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika grupper av aktiv personal ske efter

468 krigsmässiga grunder så att också den aktiva personalen ges den allsidiga rutin som krigsbefattningen fordrar av sin innehavare. Det anförda innebär bland annat att viss civilmilitär personal, i första hand tekniker och mästare, under övningen i egenskap av förbandschefer måste svara för sina förbands verksamhet också i de hänseenden som icke är av teknisk eller motsvarande art. Även reservpersonalen måste i full utsträckning delta i den repetitionsutbild-

ning som genomförs av de krigsförband vari personalen är krigsplacerad. För att detta skall kunna genomföras erfordras att en anpassning sker av nuvarande bestämmelser för personalens tjänstgöring på sätt motsvarande det som utredningen i detalj angivit beträffande armén. Det synes lämpligen böra uppdras åt chefen för flygvapnet att företa en översyn av ifrågavarande bestämmelser och framlägga härav föranledda förslag.

K A P I T E L 28

Bedömanden rörande behovet av förstärkningar av resurserna för utbildning m. m. vid flygvapnet

1. Chefens för flygvapnet bedömanden

Chefen för flygvapnet har — i anslutning till att inom flygstaben utförts vissa beräkningar av kostnaderna för ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag (jfr kap. 34) — bedömt vilka förstärkningar av utbildningsresurser m. m. som för flygvapnets del blir erforderliga vid genomförandet. Chefen för flygvapnet har härvid ansett att i första hand erfordras vissa personalförstärkningar, viss ökning av medelsanvisningen för övningar samt vissa anskaffningar av materiel m. m. Utredningens förslag till repetitionsutbildning genom övning av krigsförband innebär enligt flygvapenchefen jämfört med nuläget en sådan ökning av den årliga utbildningsvolymen att vissa personalförstärkningar blir erforderliga. Särskilt utbildningen av basförbandens värnpliktiga i markstridstjänst ställer härvid krav. Enligt chefen för flygvapnet bör därför vid envar av flygvapnets flottiljer förstärkning ske med en underofficer och två underbefäl i trupputbildartjänst eller med sammanlagt 17 underofficerare och 34 underbefäl. Vidare erfordras enligt flygvapenchefen för officersutbildning av värnpliktiga en officer som kurschef och en såsom förste lärare. Dessa bör medverka även under underofficersutbildningen vid respektive flottiljer.

Det ökade antal förband som enligt utredningens förslag kommer att övas årligen, anses öka arbetsbelastningen på flygvapendelarna av de blivande regionala ledningsorganen. Flygvapenchefen förutsätter dock att ett sådant behov tages upp till bedömning i annat sammanhang. Den största arbetsbelastningen vid flottiljerna bedömes komma att uppstå inom tjänstegrenen bastjänst. Med hänsyn härtill bör enligt flygvapenchefens mening flottilj stabens basavdelning förstärkas med en löjtnant; sammanlagt erfordras härför 17 löjtnanter. Utredningens förslag syftar bland annat till bättre personalekonomi vid värnpliktigas krigsplacering och överföring av flygvapnets överskott till andra försvarsgrenar. För att nå åsyftat resultat i dessa hänseenden bör enligt flygvapenchefen varje flottiljs mobiliseringsavdelning tillföras en förvaltare. Denne bör dessutom ansvara för fordonsanskaffningen till övningarna i anslutning till nuvarande uppgifter vid avdelningens fordonsdetalj. Sammanlagt skulle härvid erfordras 17 förvaltare. Repetitionsutbildning med mobiliseringsövning vid krigsgrupperingsplats medför extra arbete med att iordningställa mobiliseringsförråd före och efter övning. För detta bedömer flygvapenchefen att sammanlagt kommer att erfordras ytterligare ca 45 arbetsmånader för förrådsarbetare. Flygvapenchefen bedömer att medels-

470 anvisningen för övningar vid ett genomförande av utredningens förslag behöver ökas med ca 1 milj. kronor. Enligt utredningens förslag skall krigsförbandsövning så långt möjligt inledas med en övning i mobilisering. För att en sådan skall kunna genomföras erfordras enligt flygvapenchefen vissa materielanskaffningar. Används nämligen förbandets ordinarie intendenturutrustning anses denna efter övningen behöva tvättas och repareras. Under den långa tid som erfordras härför nedgår förbandets mobiliseringsberedskap. Flygvapenchefen räknar därför med att varje flottilj tilldelas ett buffertförråd av intendenturutrustning motsvarande behovet för ca en basbataljon. Denna utrustning lägges ut på mobiliseringsplats och används av förbandet under repetitionsutbildningen. Kostnaderna för anskaffningen beräknas till ca 11 milj. kronor. Utredningens förslag syftar också till intensifierad utbildning i markstridstjänst såväl under grundutbildningen som vid repetitionsutbildning i krigsförband. För att uppfylla dessa krav erfordras enligt flygvapenchefen en upprustning av vissa skjutbanor vid flottiljflygplatserna och utbyggnad av övningsanordningar — nästen och eldexercisbanor — vid flygbaserna. För denna upprustning beräknas kostnaderna till ca 2,7 milj. kronor. 2. Värnpliktsutredningens överväganden

Värnpliktsutredningen h a r icke haft möjlighet att i detalj bedöma behovet av de nu ifrågasatta förstärkningarna av resurserna för utbildning m. m. Utredningen har i stället sökt att allmänt bedöma i vad mån av flygvapenchefen förordade förstärkningsåtgärder kan anses rimliga mot bakgrund av föreslagna förändringar av utbildningen och kan tas som en av utgångspunkterna för en

överslagsvis gjord totalsummering av kostnaderna för förslagets genomförande. Värnpliktsutredningens förslag förutsätter en intensifiering av markstridsutbildningen vid flygvapnet. Flygvapenchefen h a r med hänsyn härtill förordat en kraftig förstärkning av trupputbildarpersonalen, närmast för repetitionsutbildningsändamål. En sådan förstärkning synes icke utredningen lämplig med hänsyn till att föreliggande behov är förhållandevis kortvariga — några veckor varje år. Utredningen anser att ifrågavarande behov i stället, på sätt i huvudsak skett inom armén, får tillgodoses genom omdispositioner av personal under den aktuella tiden. Bland annat synes härvid kunna ianspråktas personal och elever vid exempelvis trupputbildarskolan samt stabsunderofficerare m. fl. Däremot bedömer utredningen angeläget med en generell förstärkning av trupputbildarkadern med hänsyn tagen ej blott till repetitionsutbildningens behov utan även till markstridsutbildningen över huvud taget och av denna ej minst den del som innefattar fortlöpande utbildning av den fast anställda personalen. Utredningen r ä k n a r därför i sina kostnadsberäkningar med att 17 trupputbildare (underbefäl) tillkommer. Behovet under ca tre månader varje eller vartannat år av två officerare för utbildning av blivande värnpliktiga officerare förutsätter utredningen tillgodosett genom kommendering av personal, exempelvis av lärarpersonal eller elever från militärhögskolan. Behovet av förstärkning för repetitionsutbildningsändamål av flottiljernas basavdelningar bedömer utredningen, med hänsyn till vid flygvapnet föreliggande nära överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation, vara tämligen litet. Utredningen räknar icke med någon förstärkning härvidlag.

471 Personaldetaljerna vid flottiljerna bör enligt utredningens mening tillföras vardera ytterligare en befattningshavare; härför synes kunna avses civila tjänstemän, biträden eller äldre militär personal (underofficerare eller underbefäl). Sammanlagt beräknar utredningen härför 17 befattningar. I fråga om föreslagna materielanskaffningar synes vid beräkningen av kostnaderna för genomförande av utredningens förslag vissa begränsningar kunna göras. Behov föreligger av skjutbanor oberoende av vilka förslag värnpliktsutredningen framlägger; kostnaderna för dessa bör därför icke belasta utredningsförslaget. Kostnaderna för intendenturmaterielanskaffning förefaller på motsvarande sätt något högt beräknade. Utredningen upptar med hänsyn härtill i sina kostnadssammanställningar, utan

att närmare ingå på de olika delposterna i flygvapenchefens beräkningar, för anskaffningar ett lägre belopp. Häremot svarande årskostnad har utredningen upptagit till 1 milj. kronor årligen. Flygvapenchefens övriga bedömningar av resursbehovet h a r utredningen funnit sig böra godta såsom underlag för sina inledningsvis berörda kostnadsberäkningar. En sammanställning av de kostnadsändringar som för flygvapnets del föranleds dels av nu ifrågavarande förstärkningsåtgärder till den del utredningen funnit dem böra beaktas vid kostnadsberäkningarna, dels av föreslagna ändringar i fråga om utbildningstidens längd, värnpliktsförmånernas storlek m. m. lämnas i kapitel 34.

AVDELNING VIII

Särskilda frågor

K A P I T E L 29

Utbildning m . m . av särskilda grupper värnpliktiga

A. Uttagning och utbildning pliktiga i specialtjänst

av värn-

1. Hittillsvarande förhållanden

Genom ändring år 1905 (prop. 97, LU 54, rskr 133) av 1901 års värnpliktslag infördes särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd. Denna möjlighet betraktades som en förmån för de studerande men det förutsattes samtidigt att de medicine studerandes tjänstgöring borde förläggas så att den bibragte verderbörande insikter och färdigheter i de speciella ämnen som kunde vara erforderliga för den blivande militärläkaren. Tandläkarna avsågs på motsvarande sätt utnyttjas i sjukvårdstjänst. De särskilda bestämmelserna gjordes sedermera successivt tillämpliga på fler grupper värnpliktiga och omfattade enligt 1936 års värnpliktslag förutom läkare och tandläkare jämväl apotekare, veterinärer och ingenjörer ävensom sådana värnpliktiga i övrigt som idkade studier i sådana ämnen, att hans insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten. Därjämte skulle gälla att vederbörandes insikter bleve bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgöringens fullgörande i annan ordning än den vanliga. Alltjämt var de särskilda

bestämmelserna tillämpliga endast på högskoleutbildade eller därmed jämförbara värnpliktiga. Utbildningstidens sammanlagda längd motsvarade i stort sett den för övriga studenter och likställda gällande. 1941 års värnpliktslag medförde i sak inga principiella ändringar beträffande ifrågavarande grupp värnpliktiga. I lagtexten återfanns dock icke det tidigare uttalandet om att vederbörandes insikter skulle anses bliva bättre tillgodogjorda genom värnpliktstjänstgöringens fullgörande i annan ordning. Enligt 1941 års försvarsutredning skulle som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen (kap. 2, avsnitt C) uttagning av nu ifrågavarande slag — uttagning för utbildning i specialtjänst — ske främst med hänsyn till studieinriktning och omfatta uttagning för utbildning till, vid armén läkare, tandläkare, apotekare, veterinär, fälttygtekniker (avsedd att vid mobilisering tjänstgöra som arméingenjör) och krigskassör, vid flottan ingenjör, kemist, intendent, läkare, tandläkare och artilleritekniker (tygtekniker) samt vid flygvapnet biträdande ingenjör. Utbildningstiden skulle vara högst 450 dagar av mera grundläggande utbildning samt högst 180 dagar för fortsatt utbildning; för biträdande ingenjör vid flygvapnet var dock den sammanlagda tiden högst 540 dagar. Den sammanlagda tjänstgöringstiden om 630 dagar överensstämde med den

476 som gällde för de underofficersuttagna värnpliktiga och översteg den för värnpliktiga i allmänhet gällande med 180 dagar. Försvarsutredningen anförde allmänt rörande tjänstgöringstidens längd för de i specialtjänst uttagna följande. Av det anförda framgår, att i specialtjänst uttagna värnpliktiga böra åläggas 6 månaders tjänstgöring utöver den, som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga. De komma sålunda icke att i likhet med en del av de i befälstjänst uttagna åläggas extra tjänstgöring av sammanlagt 12 månader. Flertalet av de värnpliktiga i specialtjänst komma emellertid att få sin tjänstgöring utsträckt över hela värnpliktstiden, vilket i och för sig måste betraktas som oförmånligt. Då å andra sidan deras extra tjänstgöring endast är hälften så lång som den, som kan ifrågakomma för värnpliktiga i befälstjänst, till vilken kategori flertalet av dem säkerligen eljest skulle komma att hänföras, synes icke någon orättvisa därigenom ske. Som exempel på hur denna tid skulle kunna disponeras angav försvarsutredningen följande, avseende läkare: Soldat- och befälsutbildning: rekrytskola 180 dagar befälsutbildning 90 » Fackutbildning: fackutbildningskurs 90 » tjänstgöring vid kirurgisk avd. 90 » Facktjänstgöring, fördelad på högst sex omgångar under hela värnpliktstiden 180 » Summa 630 dagar En jämförelse mellan denna tidsfördelning och den för de underofficersuttagna samtidigt föreslagna visar följande. Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör soldat- och befälsutbildning om 540 dagar vartill kommer 90 dagars repetitionsutbildning; totalt 630 dagar. Specialtjänstuttagna värnpliktiga fullgör 270 dagars soldat- och befälsutbildning vartill kommer 180 dagars fackutbildning och 180 dagars facktjänstgöring; totalt 630 dagar.

Till de kategorier värnpliktiga som kunde uttas för utbildning i specialtjänst fogades år 1943 (jfr prop. 7) ytterligare två, nämligen dels ingenjörer även om de ej var högskoleutbildade, dels värnpliktiga med teknisk yrkesutbildning. Åren 1947 och 1948 beslöts att förkorta utbildningstiden generellt för alla värnpliktiga med sammanlagt 90 dagar r d. v. s. för de underofficersuttagna och de specialtjänstuttagna värnpliktiga till sammanlagt högst 540 dagar. Förkortningen drabbade för de underofficersuttagnas del soldat- och befälsutbildningen och avsågs för de specialtjänstuttagnas del drabba, såvitt nu kan utläsas, främst facktjänstgöringen. — Sedermera förlängdes för de underofficersuttagnas del utbildningen vid två tillfällen. Sålunda tillkom för dessa värnpliktiga år 1952 sammanlagt 30 dagar för befälsövningar samt år 1960 ytterligare 30 dagar för särskilda befälsövningar. De specialtjänstuttagnas utbildningstid har däremot med visst undantag i fråga om läkare förblivit oförändrad, 540 dagar. I samband med 1950 års värnpliktsbeslut gjordes uttalanden av innebörd, att det i fortsättningen skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att ta ställning till frågan om införande av nya kategorier värnpliktiga att uttas för utbildning i specialtjänst m. m. (jfr kap. 2, avsnitt D). Till de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga utgick ursprungligen inga värnpliktspremier. År 1958 beslöts emellertid att till dessa värnpliktiga skulle utgå viss premie i form av tjänstgöringspremie. Beräkningsgrunden härför avvek från den för övriga värnpliktspremier gällande (jfr kap. 31). Tjänstgöringsförhållandena för vissa grupper av värnpliktiga, som uttas för specialtjänst, h a r under senare år varit

477 föremål för särskilda utredningar och ställningstaganden. Sålunda har statsmakterna i anslutning till frågan om organisationen av krigsmaktens personalvård tagit ställning till de värnpliktiga personalvårdsassistenternas utbildning och tjänstgöring (prop. 1959:110, p. 1, jfr även försvarets personalvårdsutrednings betänkande nr V). Vidare h a r statsmakterna år 1963 fattat beslut om de värnpliktiga läkarnas utbildning (jfr prop. 1963: 62). Frågan om de värnpliktiga tandläkarnas utbildning h a r behandlats av 1959 års besparingsutredning för försvaret (SOU 1962:23) och kommer att på nytt behandlas av försvarets tandvårdsberedning, som tillsattes år 1964. Gällande värnpliktslag innehåller (27 § 1 mom. D) följande bestämmelser om den ifrågavarande gruppen värnpliktiga. D. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestämmelser gälla. Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A. angivna tjänstgöringen om trehundranittiofyra dagar skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst ett-

hundrafyrtiosex dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbildning Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf eljest åligger honom; och räknas därvid genomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt. I inskrivningsförordningen (68 §) anges att nämnda värnpliktiga uttas för utbildning i specialtjänst. Antalet värnpliktskategorier för vilka uttagning för utbildning i specialtjänst förekommer är numera tämligen stort, omkring ett tjugotal vid vardera armén och marinen och ett tiotal vid flygvapnet. Närmare uppgifter h ä r o m kan utläsas av bilagd sammanställning (bilaga 16). Uttagning på grundval av enbart teknisk yrkesutbildning äger för närvarande icke rum. Den av Kungl. Maj:t i kommandoväg för dessa fastställda utbildningstiden är för samtliga kategorier, med undantag för läkare, 540 dagar. För läkare är utbildningstiden numera 420 dagar. För läkarna gäller därjämte, att de värnpliktiga läkare som icke erfordras för krigsmaktens krigsorganisation efter genomgången soldat- och befälsutbildning om ca 185 dagar överförs för tjänstgöring inom den civila krigssjukvården.

2. Anmälda behov

Enligt av försvarsgrenscheferna till värnpliktsutredningen lämnade uppgifter är omkring år 1970 det årliga rekryteringsbehovet av värnpliktiga i specialtjänst sammanlagt ca 1 100, fördelade på försvarsgrenar m. m. samt huvudgrupper av befattningar på sätt framgår

478 Tabell 29:1. Årligt organisatoriskt behov av värnpliktiga uttagna för utbildning cialtjänst enligt beräkningar av försvarsgrenscheferna "

----^___^

Typer av befattningar

Försvarsgren "

Armén

—^^^

399 249

56 113

206 Flygvapnet

Kustartilleriet

Flottan 1

^~-^_^

Medicinalpersonal Ingenjörer och tekniker övriga (tolkar, personalvårdsassi-

Marinen

i spe-

10 10

34 276 1132

1 Inkl. för marinen gemensam personal.

av tabell 29: 1. Den angivna siffran avser det behov som organisationen erfordrar av utbildad personal. Eftersom beroende på ändrad studieinriktning m. m. åtskilliga värnpliktiga som uttagits för utbildning i specialtjänst sedermera får sin uttagning ändrad, krävs att till utbildningen från början uttas ett icke obetydligt större antal värnpliktiga än det tidigare nämnda. I fråga om antal utbildningslinjer och antalet värnpliktiga överensstämmer det föreslagna i stort sett med vad som nu gäller.

3. Principöverväganden och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder

Inledning Den nu för krigsmakten föreliggande möjligheten att, med stöd av de särskilda bestämmelserna i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen, låta vissa grupper av värnpliktiga fullgöra sin värnplikt i särskild ordning innebär fördelar såväl för det civila samhället som för krigsmakten, ej minst då det gäller att på ett effektivt sätt samordna civil och militär kvalificerad utbildning. Detta gäller trots att den tilllämpade tjänstgöringsordningen oftast

för dessa värnpliktiga inneburit en avvikelse i förhållande till vad som gällt för övriga värnpliktiga. Värnpliktsutredningen finner, att behov alltjämt föreligger av sådana särskilda bestämmelser för vissa grupper värnpliktiga angående tjänstgöringens fullgörande. Sedan utredningen sålunda tagit den ståndpunkten att uttagning av värnpliktiga för utbildning i specialtjänst bör förekomma även i framtiden, vill utredningen i detta sammanhang i huvudsak begränsa sig till att ange vissa allmänna principer som enligt utredningens mening bör vara vägledande vid utformningen av de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning. Ett slutligt förslag rörande dessa värnpliktigas utbildning avser utredningen att framlägga senare till behandling. Vidare vill utredningen, i avvaktan på ett sådant slutligt förslag, framlägga förslag till hur de specialtjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring och utbildning provisoriskt bör anpassas till övriga av utredningen nu framlagda förslag.

Allmänna

principer

Uttagning för utbildning i specialtjänst bör enligt utredningens mening före-

479 komma endast för sådana grupper värnpliktiga, i fråga om vilka fördelarna med en särskild tjänstgöringsordning är så stora att de överväger de nackdelar som är förenade med en tjänstgöringsordning som avviker från den för flertalet värnpliktiga gällande. För att en grupp värnpliktiga som avses skola utbildas till viss typ av befattning skall uttas med användning av bestämmelserna om uttagning för utbildning i specialtjänst bör enligt utredningens mening i princip följande förhållanden föreligga för gruppen. 1. Värnpliktsutbildningen, närmast den del därav som avser befattningsutbildning, skall bygga på kvalificerad yrkeskunskap som de värnpliktiga förvärvat eller väntas förvärva och som är av särskilt värde för krigsmakten. Härvid avses kunskaper som — i likhet med vad som nu gäller — förvärvats eller avses skola förvärvas antingen genom studier vid universitet eller högskola eller vid ingenjörsutbildning även om denna icke skett vid högskola. Utredningen åsyftar vidare kunskaper förvärvade vid utbildning som kan anses svara häremot, varvid med hänsyn till den utveckling på undervisningsområdet som skett och kan väntas ske fler utbildningsvägar än hittills bör komma i fråga. Däremot anser utredningen att behov ej föreligger av att bibehålla nuvarande möjlighet till uttagning i specialtjänst enbart på grundval av teknisk yrkesutbildning. 2. Antalet värnpliktiga som uttas till specialtjänst bör direkt svara mot krigsmaktens behov enligt fastställd organisation. Det skall alltså icke föreligga någon rätt för värnpliktig med viss studieinriktning att bli uttagen för utbildning i specialtjänst. I fråga om läkare är härvid att märka att behovet inom hela totalförsvaret måste beaktas och att detta behov inom överskådlig tid kommer

att överstiga tillgången. Utredningen vill i detta sammanhang nämna att den räkn a r med att uttagningen av meniga och underbefäl med särskilt lång grundutbildning samt underofficers- och specialtjänstuttagna värnpliktiga skall regleras inom en gemensam r a m för antalet uttagna. 3. Den tjänstgöring som kan anses svara mot övriga värnpliktigas grundutbildning skall i allmänhet fullgöras i särskild ordning. Denna ordning skall dels tjäna till ett bättre utnyttjande av den värnpliktiges ovan angivna kunskaper, dels om möjligt — genom lämplig inpassning i tiden av värnpliktstjänstgöringen — underlätta för den värnpliktige att förvärva dessa kunskaper. Utgående från de angivna riktlinjerna räknar utredningen med att vissa grupper värnpliktiga som nu uttas för utbildning i specialtjänst i fortsättningen icke bör uttas på detta sätt. Utredningen föreslår sålunda — såsom också kan utläsas av den tidigare lämnade redogörelsen för flottans värnpliktssystem — att de värnpliktiga vid flottan som nu uttas i specialtjänst för utbildning till elektrotekniker, teletekniker, maskintekniker och kryptotekniker i fortsättningen uttas på annat sätt med hänsyn till att deras tjänstgöring lämpligen icke bör fullgöras i särskild ordning. Det för m a r i n e n i tabell 29: 1 upptagna antalet värnpliktiga nedgår härvid med omk r i n g 110. Utredningen vill icke utesluta möjligheten av att den vid den genomgång av utbildningen för de skilda grupperna av specialtjänstuttagna värnpliktiga som avses skola ske framdeles kan finna anledning att föra över ytterligare värnpliktsgrupper från specialtjänstkategorien till andra kategorier eller omvänt. Det synes bland annat kunna ifrågasättas om icke härvid vissa nu specialtjänstuttagna värnpliktiga i fortsättning-

480 en skulle uttas som värnpliktiga i allmänhet, ehuru med i vissa fall lång grundutbildning (jfr värnpliktiga E vid flottan). Utbildningen av de i specialtjänst uttagna bör liksom för övriga värnpliktiga i princip omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Med grundutbildning förstås då den utbildning, vid vars slut den värnpliktige senast är fullt krigsanvändbar (jfr kap. 9). Allmänt torde gälla att de möjligheter till begränsningar av den sammanlagda utbildningstiden som föreligger till följd av att man delvis kan bygga på den värnpliktiges civila utbildning i allt väsentligt är att finna under grundutbildningen. Under repetitionsutbildningen skall nämligen den specialtjänstuttagne värnpliktige liksom övriga värnpliktiga delta i utbildningen av ett krigsförband. Vid sådan utbildning måste praktiskt taget alla befattningshavare delta för att övningen skall ge full effekt. För detta fall saknas därför anledning att för de specialtjänstuttagna värnpliktiga ha tjänstgöringsförhållanden som i princip avviker från övriga värnpliktigas. I grundutbildningen av den specialtjänstuttagne värnpliktige bör eller måste ingå några moment som är i huvudsak oberoende av den befattning i krigsorganisationen för vilken den värnpliktige avses. Sålunda måste i grundutbildningen av samtliga nu ifrågavarande värnpliktiga ingå, av skäl som utredningen närmare utvecklat i kapitel 9, den tidigare behandlade för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen. I förhållande till nuläget torde detta för flertalet specialtjänstuttagna värnpliktiga icke innebära någon ändring. I grundutbildningen måste vidare ingå förbandsutbildning under tillämpade former, främst i avsikt att ge den

värnpliktige erforderlig miljöutbildning. Den värnpliktige kan nämligen icke anses vara krigsplaceringsbar om han helt saknar erfarenhet av den miljö i vilken han vid en mobilisering genast skall kunna verka. Behovet av grundutbildning torde icke gå att ange generellt för samtliga grupper specialtjänstuttagna. Det synes utredningen som om hittills — när praktiskt taget samtliga grupper specialtjänstuttagna givits en lika lång utbildningstid — denna omständighet föga beaktats. Utredningen avser att för envar av de nu förekommande grupperna av specialtjänstuttagna värnpliktiga — med undantag beträffande de tidigare nämnda specialtjänstuttagna vid flottan som förutsätts uttagna till annan utbildning än i specialtjänst — närmare undersöka behovet av tid för grundutbildning med beaktande av de värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kvalifikationer. Bestämmelser för de olika gruppernas tjänstgöring synes liksom hittills böra meddelas av Kungl. Maj:t. Repetitionsutbildningen av de specialtjänstuttagna värnpliktiga bör i princip omfatta deltagande i samma repetitionsutbildning som avses för övriga värnpliktiga. I de allra flesta fall torde härvid tjänstgöringens längd vid varje övning böra motsvara den för värnpliktiga officerare och underofficerare gällande. Behovet av tid för repetitionsutbildning vill utredningen i p r i n c i p ange till den tid som erfordras för deltagande i fem krigsförbandsövningar om vardera högst 32 dagar och tre särskilda övningar om vardera högst 11 dagar eller till sammanlagt högst 193 dagar. Behov av att engagera specialtjänstuttagna värnpliktiga i mobiliseringsövningar synes däremot knappast normalt föreligga. Det bör i detta sammanhang beaktas att det i fråga om många specialtjänst-

481 uttagna värnpliktiga för repetition och fortbildning föreligger ett behov av centralt bedriven befattningsutbildning som mera sällan föreligger beträffande a n d r a värnpliktiga. Detta beror på dels att vederbörandes behov av befattningsutbildning är av kvalificerat slag, dels att de ifrågavarande värnpliktigas antal vid ett krigsförband oftast är för litet för att medge lokalt bedriven befattningsutbildning. Om den centralt anordnade utbildningen skall kunna ske i anslutning till en krigsförbandsövning — vilket i och för sig förefaller värnpliktsutredningen lämpligt, förutsatt att detta icke sker under så lång tid att det samlade krigsförbandets utbildning härigenom blir hämmad — kräver detta därjämte att ett större antal krigsförband samtidigt fullgör krigsförbandsövning. Sistnämnda förutsättning är icke alltid för handen. För de specialtjänstuttagna värnpliktiga föreligger därför ett särskilt behov av övningstillfällen för att kunna delta i centraliserad befattningsutbildning. Såsom riktpunkt för kommande förslag bör gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för hela kategorien specialtjänstuttagna värnpliktiga icke ökas i förhållande till nuläget. Värnpliktiga som inskrivits enligt nu gällande eller äldre bestämmelser bör icke genom en ny utbildningsordning få längden av sin tjänstgöringsskyldighet ändrad. För de specialtjänstuttagna värnpliktiga gäller för närvarande särskilda regler i fråga om värnpliktspremier. Med den tjänstgöringsordning som utredningen i enlighet med vad nyss anförts förutsatt för dessa värnpliktiga och som i princip ansluter till den för övriga värnpliktiga gällande saknas enligt utredningens mening anledning att i premiehänseende behandla dessa värnpliktiga annorlunda än övriga. Utredningen 31—514534

återkommer härtill i det följande (kap. 31). Provisoriska anpassningsåtgärder I avvaktan på att slutligt förslag framläggs rörande de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning bör inom ramen för nu gällande bestämmelser i värnpliktslagen en anpassning ske av dessa värnpliktigas utbildning. I första hand bör härvid tillses att ifrågavarande värnpliktiga så långt möjligt får sin tjänstgöring anpassad så att de övas samtidigt med övrig personal i de krigsförband, vari de är krigsplacerade, och i den krigsbefattning till vilken vederbörandes särskilda uttagning och utbildning syftat. För att detta skall kunna genomföras måste de så långt möjligt övas vid minst lika många tillfällen som övriga värnpliktiga. Rörande möjligheterna att genomföra en anpassning av angivet slag må följande framhållas. För vissa specialtjänstuttagna värnpliktiga — liksom för åtskilliga andra värnpliktiga — föreligger i och för sig ett mindre behov av tid för repetitionsutbildning än de omkring 200 dagar som angivits i det föregående. Exempelvis kommer vid armén många av ifrågavar a n d e värnpliktiga icke att vara aktuella för att delta i tre särskilda övningar. Vid flygvapnet kommer full repetitionsutbildningsskyldighet endast att ianspråkta ( 5 x 2 2 + 5 x 4 = ) 130 dagar. Detta förhållande kommer att underlätta anpassningen till det nya systemet. För de värnpliktiga läkarna och personalvårdsassistenterna — vars utbildningsförhållanden såsom tidigare nämnts nyligen varit föremål för statsmakternas ställningstaganden — är i de nu gällande planerna avsatt en kortare tid än 193 dagar för utbildning av repetitionskaraktär (omkring 130 dagar

482 resp. 145 dagar). Värnpliktsutredningen vill med hänsyn härtill icke räkna med någon ändring av utbildningsförhållandena för dessa kategoriers del. Möjlighet för dessa värnpliktiga att delta i främst tillräckligt antal krigsförbandsövningar synes emellertid för exempelvis personalvårdsassistenternas del kunna skapas genom att inkalla vederbörande till något kortare övningar än som i allmänhet förutsatts skola ifrågakomma för de specialtjänstuttagna värnpliktiga.

B. Utbildning och tjänstgöring handräckningsvärnpliktiga

för

1. Nuvarande förhållanden

Begreppet handräckningsvärnpliktiga Med stöd av besiktningskungörelsen (1951:645) och det av försvarets sjukvårdsstyrelse utfärdade besiktningsreglementet hänförs vid läkarbesiktning enligt inskrivningsförordningen de värnpliktiga efter kroppsbeskaffenhet och allmänt hälsotillstånd till olika besiktningsgrupper. Härvid hänförs sådana värnpliktiga som är dugliga till krigstjänst vid samtliga försvarsgrenar och truppslag eller är dugliga till krigstjänst men mindre lämpliga vid viss försvarsgren eller visst truppslag till besiktningsgrupperna 1 och 2. Värnpliktiga som är dugliga till krigstjänst i begränsad omfattning och är användbara endast i vissa befattningar i fält (ombord) hänförs till besiktningsgruppen 3. Värnpliktiga dugliga till krigstjänst i väsentligt begränsad omfattning och som ej är användbara i fält (ombord) hänförs till besiktningsgruppen 4. Värnpliktiga som är odugliga till krigstjänst till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak hänförs till besiktningsgruppen O. Värnpliktiga som vid inskriv-

ningen befunnits tillfälligt odugliga till avsedd tjänst hänförs till besiktningsgruppen T. Av de värnpliktiga som hänförts till besiktningsgrupperna 3 och 4 kommer de allra flesta att tillhöra kategorien värnpliktiga i allmänhet medan, vid armén och kustartilleriet, ett förhållandevis litet antal värnpliktiga hänförda till besiktningsgrupp 3 uttas för underofficersutbildning och ges en kvalificerad utbildning till stabsbiträden. Ur besiktningsgrupperna 3 och 4 uttas därjämte värnpliktiga för utbildning i specialtjänst, beroende på vederbörandes skolutbildning och avsedda fortsatta studier. De flesta värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupperna 3 och 4 avses för handräckningstjänst medan sådana med god skolunderbyggnad så långt möjligt uttas för utbildning i stabstjänst eller yrkestjänst m. m. respektive antecknas som lämpliga för utbildning i fackbefattning. Av de handräckningsvärnpliktiga är en mindre del krigsplacerade. Av de i stabstjänst och yrkestjänst uttagna är den övervägande delen krigsplacerade. Tjänstgöringsskyldigheten i fred Värnpliktslagen anger inga särskilda bestämmelser om tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst Utan tjänstgöringsskyldigheten omfattar sammanlagt 394 dagar såsom för övriga värnpliktiga i allmänhet. Förhållandet är detsamma för de i expeditionstjänst uttagna. Rörande sättet för tjänstgöringens fullgörande meddelas bestämmelser i kommandoväg. Tjänstgöringens anordnande Grundutbildningen. Vid armén påbörjar de handräckningsvärnpliktiga liksom flertalet övriga värnpliktiga i allmän-

483 het sin grundutbildning i mitten av maj. Den värnpliktige genomgår härvid först fyra veckors grundläggande militärutbildning och placeras därefter i handräckningstjänst. Under tiden för sistnämnda tjänstgöring skall den värnpliktige genomgå fortsatt militär utbildning under ca 4 timmar per vecka. Huvuddelen av de värnpliktiga i handräckningstjänst som uttagits härför vid inskrivningen eller under grundutbildningens gång fullgör hela sin tjänstgöringsskyldighet, (304 + 3 x 30 = ) 394 dagar, i en följd medan mindre del fullgör endast en eller två repetitionsövningar i direkt anslutning till grundutbildningen. Vid flottan sker inryckningen av de värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits för handräckningstjänst i två omgångar, varav en i m a r s och en i maj. Dessa värnpliktiga placeras efter fem veckors rekrytkurs i handräckningsbefattningar. Under tiden för denna placering skall viss fortsatt utbildning äga rum. Samtliga handräckningsvärnpliktiga fullgör liksom övriga värnpliktiga i allmänhet vid flottan sin tjänstgöring i en följd. Vid kustartilleriet sker inryckning av de värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits för handräckningstjänst två gånger om året, nämligen i april och november. Ifrågavarande värnpliktiga genomgår tre veckors rekrytkurs och placeras därefter i handräckningstjänst. Under tiden härför sker viss fortsatt utbildning. Praktiskt taget alla handräckningsvärnpliktiga fullgör tjänstgöringsskyldigheten i en följd. Vid flygvapnet sker inryckningen för de vid inskrivningen i handräckningstjänst uttagna liksom för flertalet övriga värnpliktiga vid flygvapnet fyra gånger om året. Utbildningen inleds med en rekrytkurs om ett par månaders längd, varefter placering i handräckningstjänst

sker. Under tiden härför skall den värnpliktige genomgå viss fortsatt utbildning. Tjänstgöringsskyldigheten tas för samtliga värnpliktiga ut i en följd. Repetitionsutbildningen. Handräckningsvärnpliktig med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna a) såsom repetitionsövning i krigsförband, förutsatt att den värnpliktige är krigsplacerad b) i handräckningstjänst i anslutning till repetitionsövningar c) arbete som yrkesman vid så kallade effektiviseringsarbeten. För tjänstgöring enligt a) gäller samma bestämmelser som för övriga värnpliktiga som fullgör repetitionsövning. Tjänstgöring enligt b) och c) fullgöres i perioder av samma längd som repetitionsövning, d. v. s. 30 dagar eller vid flygvapnet även 15 dagar. Kungl. Maj:t h a r vidare föreskrivit, att handräckningsvärnpliktig från och med det kalenderår under vilket kan uppnår 35 års ålder tills vidare får inkallas endast under förutsättning att han är krigsplacerad vid enhet som skall fullgöra repetitionsövning i krigsförband. Enligt gällande utbildningsbestämmelser för armén och kustartilleriet skall den handräckningsvärnpliktige under repetitionsövning om möjligt ges viss militär utbildning avsedd att bland annat ge den färdighet och den förmåga som krävs för att kunna bevaka skyddsföremål.

2. Problem beträffande de handräckningsvärnpliktiga

Även om en allmän översyn av värnpliktssystemet icke hade skett, föreligger enligt värnpliktsutredningens mening vissa särskilda förhållanden beträffande de handräckningsvärnpliktiga som för dessa värnpliktigas del gjort en översyn av tjänstgöringsförhållanden

484 m. m. aktuell. Utredningen åsyftar härvid främst följande. De handräckningsvärnpliktiga skiljer sig från övriga värnpliktiga i allmänhet genom att de utvalts på diskvalificerande grunder, det vill säga de ifrågavarande värnpliktiga fyller på en eller flera punkter icke de krav som i allmänhet måste ställas på den som i krig skall tjänstgöra i fält eller ombord. Denna grund för urvalet kan lätt medföra att den handräckningsvärnpliktiges självkänsla rubbas. Vidare kan övriga värnpliktigas inställning till de handräckningsvärnpliktiga inverka negativt liksom också arten av de arbetsuppgifter den värnpliktige sätts att fullgöra. Allteftersom till följd av samhällsutvecklingen individernas anspråk på sig själva och sina arbetsuppgifter stiger ökar risken för att de handräckningsvärnpliktiga kommer att uppleva sin ställning som svår. Åtskilliga av de arbetsuppgifter för vilka i dag användes handräckningsvärnpliktiga är okvalificerat, lätt kroppsarbete. Allteftersom antalet värnpliktiga med kvalificerad praktisk eller teoretisk utbildning ökar blir det allt svårare att för befintliga arbetsuppgifter finna handräckningsvärnpliktiga som icke finner att deras civila kvalifikationer är större än vad som svarar mot de civilt präglade arbetsuppgifter vilka de sätts att fullgöra. Den ökande omfattning i vilken värnpliktiga uttas till expeditionstjänst i stället för att placeras i handräckningstjänst är ett försök att begränsa olägenheterna härvidlag. De normer efter vilka behovet av handräckningsvärnpliktiga vid förband, staber m. m. beräknas är grundade på organisationsundersökningar och överväganden som kan ligga åtskilliga år tillbaka i tiden. Sedan dess kan förhållandena enligt vad utredningen funnit h a ändrats på flera områden av betydel-

se i detta sammanhang. Organisation och verksamhet inom krigsmakten h a r sålunda omlagts på flera punkter. I vissa fall h a r personalbehovet härigenom ändrats. Nya typer av arbetsbesparande maskiner har framkommit som ävenledes kan medföra ändrade personalbehov. Dessa förhållanden kan påverka behovsbedömningarna i icke ringa utsträckning. Vissa pågående utredningar kan komma att påverka de handräckningsvärnpliktigas förhållanden. Vid av 1964 års försvarskostnadsutredning nu bedrivna försök med kostnadsredovisning vid lokala enheter har framtagits underlag för studier av hur de totala resurserna, bland annat de handräckningsvärnpliktiga, bör utnyttjas. Detta kan leda till att andra metoder än användning av handräckningsvärnpliktiga kan visa sig mer fördelaktiga rent ekonomiskt när det gäller att tillgodose föreliggande behov. Försöken kan också leda till en omvärdering av vilka behov som över huvud taget bör tillgodoses. Vidare kan pågående utredning om en förbättring av inskrivningsväsendet leda till att av medicinska skäl antalet värnpliktiga i de nuvarande besiktningsgrupperna 3, 4 och O och därmed indirekt antalet handräckningsvärnpliktiga kommer att successivt ändras. Värnpliktsutredningens förslag rörande värnpliktsutbildningens anordnande för flertalet värnpliktiga påkallar härutöver vissa ändringar beträffande de bandräckningsvärnpliktiga. Således är anledning att ändra omfattningen av deras allmänmilitära utbildning så att den så långt möjligt svarar mot den för krigsmaktens övriga värnpliktiga likformiga allmänmilitära utbildning som utredningen beskrivit i kapitel 9. Vidare bör de handräckningsvärnpliktigas grundutbildning inpassas under året så

485 att den så långt möjligt tillgodoser studiesociala krav; fullgörandet av vissa repetitionsövningar i direkt anslutning till grundutbildningen ger här särskilda problem. Ytterligare måste tillses att det temporära behov av handräckningsvärnpliktiga som uppkommer då repetitionsutbildning i krigsförband anordnas, blir tillgodosett också med den vidgade omfattning repetitionsutbildningen i allmänhet får enligt utredningens förslag. Slutligen måste tillses att de handräckningsvärnpliktigas tj änstgöringsf örhållanden till sina allmänna principer så långt möjligt, och lämpligt anslutes till vad som föreslås för övriga värnpliktiga, exempelvis vad gäller krigsförbandsövnings längd. Ett skäl härför är att ett betydande antal värnpliktiga efter att längre eller kortare tid ha varit hänförda till besiktningsgrupperna 1 eller 2 efter ny läkarbesiktning hänförs till .besiktningsgrupperna 3 eller 4.

3. Förslag till provisorisk reglering av tjänstgöringen

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring fordras att man behandlar icke blott frågan om tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga utan också behandlar frågan om de handräckningsvärnpliktigas arbetsuppgifter. Sistnämnda fråga sammanhänger i sin tur nära med frågan om stabs- och förvaltningstjänstens allmänna organisation. Ett utredningsarbete som utsträcks att omfatta även behovet i stort av handräckningsvärnpliktiga ligger utanför värnpliktsutredningens uppdrag. Utredningen bedömer det å andra sidan angeläget att en sådan utredning kommer till stånd och föreslår att så sker antingen genom att en särskild utredning tillkallas för ändamålet eller genom att särskilt u p p d r a g lämnas till värnpliktsut-

redningen. Väljes sistnämnda lösning, måste värnpliktsutredningen tillföras ytterligare experter, bland annat ur statskontoret. En utredning av nu angivet slag kan beräknas bli tidskrävande. Det blir därför nödvändigt att för de handräckningsvärnpliktiga, i avvaktan på resultatet av utredningen, vidta vissa provisoriska åtgärder föranledda av övergången till ett nytt värnpliktsutbildningssystem inom krigsmakten i övrigt. Värnpliktsutredningen utgår härvid från att arbetsuppgifterna för de handräckningsvärnpliktiga tills vidare är av i huvudsak oförändrad omfattning, bortsett från viss mindre ökning föranledd av att repetitionsutbildningen inom hela krigsmakten får större omfattning. Med hänsyn härtill bör en provisorisk reglering sikta till att volymen tjänstgöringsdagar för de handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oförändrad. Utredningen räknar därjämte tills vidare icke med någon nämnvärd förändring av innehållet i den inledande utbildningen för de handräckningsvärnpliktiga. Utredningen utgår vidare från att den tidigare nämnda 35-årsgränseh för inkallande av värnpliktiga i handräckningstjänst tills vidare bibehålles. Däremot bör tjänstgöringstidens längd m. m. anpassas till vad som föreslagits för övriga värnpliktiga. För att volymen tjänstgöringsdagar härvid icke skall öka, krävs vissa provisoriska begränsningsåtgärder i fråga om skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning. Slutligen bör vid inpassningen u n d e r året av grundutbildningen och därtill anslutande tjänstgöring så långt möjligt studiesociala hänsyn tas. Utredningen föreslår att värnpliktiga vid armén och kustartilleriet som vid inskrivningen avses för handräckningstjänst i likhet med värnpliktiga F skall

486 fullgöra en grundutbildning om 300 dagar samt därutöver en repetitionsutbildning om sammanlagt (5 X 18 = ) 90 dagar. Tjänstgöringen skulle därvid i allt komma att uppgå till 390 dagar eller fyra dagar mindre än enligt nuvarande ordning. Förslaget innebär, att ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet blir större än den som föreslås för flertalet värnpliktiga G. Utredningen vill framhålla att beräkningarna av utbildningstidens längd för övriga värnpliktiga bygger på den förutsättningen att handräckning erhålles i minst nuvarande omfattning. Utredningen föreslår vidare att värnpliktiga F och E samt befälsuttagna värnpliktiga vid armén eller kustartilleriet som under grundutbildningen överförs till handräckningstjänst ges samma tjänstgöringsskyldighet som den nyss angivna, d. v. s. 390 dagar. För värnpliktiga G som under grundutbildningen överförs till handräckningstjänst föreslås tjänstgöringsskyldigheten omfatta 243—255 dagars grundutbildning samt (5 x 18 = ) 90 dagars repetitionsutbildning eller sammanlagt 333—345 dagar mot 394 dagar enligt nuvarande ordning. Vid flottan föreslås alla värnpliktiga som vid inskrivningen avses för eller under grundutbildningen överförts till handräckningstjänst fullgöra en grundutbildning i likhet med värnpliktiga G om 320 dagar samt därutöver en repetitionsutbildning om (4 X 18 =) 72 dagar eller sammanlagt 392 dagar. Detta innebär två dagar mindre än enligt nuvarande ordning. Utredningen föreslår att vid flygvapnet sådana värnpliktiga som vid inskrivningen avses för handräckningstjänst ges en grundutbildning om 364 dagar i likhet med flertalet övriga värnplik-

tiga och en repetitionsutbildning om (2 x 15 = ) 30 dagar eller sammanlagt 394 dagar, innebärande samma tjänstgöringsskyldighet som nu. Motsvarande bör gälla värnpliktig E som under grundutbildningen överförs till handräckningstjänst. De fåtaliga värnpliktiga F och G vid flygvapnet som under grundutbildningen överförs till handräckningstjänst bör fullfölja grundutbildningen om 300 respektive 255 dagar samt därutöver fullgöra (5 x 15 = ) 75 dagars repetitionsutbildning. Förslaget innebär en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar för värnpliktig inskriven som värnpliktig F och 330 dagar för värnpliktig inskriven som värnpliktig G mot för närvarande en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 394 dagar. Värnpliktig vid samtliga försvarsgrenar som överförs till handräckningstjänst sedan grundutbildningen avslutats föreslås få behålla den tjänstgöringsskyldighet i antal övningar för repetitionsutbildning som eljest skulle ha ålegat honom, övningslängden bör härvid vara den för flertalet övriga värnpliktiga vid försvarsgrenen gällande. De handräckningsvärnpliktiga föreslås, i likhet med vad som nu är fallet, i samband med inkallelse till grundutbildningen kunna åläggas att fullgöra repetitionsutbildningen — helt eller delvis — i direkt anslutning till grundutbildningen. I det fall överföring skett under grundutbildningen bör sådant åläggande endast kunna ske efter frivilligt åtagande av den värnpliktige. Angivna begränsningar vid samtliga försvarsgrenar av repetitionsutbildningens omfattning synes böra ske genom i administrativ ordning meddelade bestämmelser.

487 C

Utbildning

av

uppskovsvärnpliktiga

1. Hittillsvarande förhållanden

U

ppskovsinstitutet

Med uppskovsvärnpliktiga menas här sådana värnpliktiga som med stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959: 146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, d. v. s. befrielse under beredskapstillstånd och under krig från inkallelse till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. De krigstjänstgöringsfria utgörs av vissa värnpliktiga som på grund av innehav av bestämd befattning eller bestämt uppdrag — exempelvis såsom ledamot av riksdagen — är befriade från inkallelse till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen. Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig kan Kungl. Maj:t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet. Uppskov kan redan vid planläggningen i fredst i d i vissa fall vara begränsad till 30 dagar efter krigsutbrott (månadsuppskov). Uppskov får inte meddelas i större omfattning än som ovillkorligen erfordras för verksamhetens bedrivande. Kungl. Maj:t bestämmer i princip det högsta antal uppskov som får meddelas. Uppskov skall i första h a n d meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig som är i begränsad omfattning duglig till krigstjänst. Som huvudregel gäller att värnpliktig, yngre än 35 år icke ifrågakommer för uppskov. Undantag härifrån utgör bland annat vissa kommunikationsverk, där lägre ålder medges. Uppskov skall omedelbart hävas, när anledning till uppskov icke längre föreligger, exempelvis då uppskovsvärnpliktig byter anställning.

I uppskovskungörelsen fördelas de värnpliktiga som meddelats uppskov på fyra uppskovsgrupper, I—IV. Uppskovsgrupp I omfattar de centrala verken inom statsförvaltningen, i den mån de icke är kommunikationsverk eller hänförliga till uppskovsgrupp III, samt riksdagens verk. Uppskovsgrupp II omfattar kommunikationsverken. Uppskovsgrupp III omfattar länsstyrelserna (överståthållarämbetet), civilförsvaret utom civilförsvarsstyrelsen, verken inom den kommunala förvaltningen, arbetsblockorganisationen inom jordbruket samt den av länsstyrelse administrerade civila transportorganisationen. Uppskovsgrupp IV omfattar övriga verk. Med verk förstås härvid bland annat även enskilda företag. Gemensamt för ovannämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte disponeras för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består, kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. När uppskovet hävs, är de åter disponibla för krigsplacering. Av nu nämnda kategorier utgör de uppskovsvärnpliktiga omkring 95 procent. Grupperna krigstjänstgöringsfria och uppskovsgrupp I är tämligen små medan uppskovsgrupperna II—IV är av jämförbar storleksordning och innefattar det stora flertalet. Närmare uppgift om antalet uppskovsvärnpliktiga och dessas fördelning på de nämnda grupperna lämnas i bilaga H 6. Det värnpliktiga hemvärnet Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän (jfr kap. 2, avsnitt D) är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskapstillstånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet jämlikt 28 §

488 värnpliktslagen. Denna skyldighet avser följande personal, nämligen dels värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen, dels värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten. Skyldigheten gäller icke vapenfria värnpliktiga. Tjänstgöringen enligt ovan fullgörs vid allmänna hemvärnet eller driftvärnet. I det första fallet fullgörs tjänsten vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen och, då stridsläget så fordrar, även utanför densamma för ortens försvar. I det andra fallet fullgörs tjänstgöringen vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. I intetdera fallet får den värnpliktige utan tvingande skäl beordras tjänstgöra under sådan tid, att han hindras fullgöra sina civila arbetsuppgifter. De värnpliktiga hemvärnsmännen övas icke i fred annat än efter frivilligt åtagande. Sammanställning rörande antalet värnpliktiga hemvärnsmän och drifthemvärnsmän redovisas i bilaga H 6. Chefen för armén har sedermera utfärdat bestämmelser om värnpliktiga hemvärnsmäns infogande i hemvärnsorganisationen samt värnpliktigt hemvärn. Häri föreskrivs, att följande personer icke skall tas i anspråk för tjänst i det värnpliktiga hemvärnet under beredskapstillstånd och krig, nämligen a) personer som i sitt civila arbete utför beväpnad tjänst och vars folkrättsliga ställning i krig är reglerad så, att de har rätt att ingripa mot rikets fiender (polisen, civilförsvarets personal i ordnings- och bevakningstjänst); b) personer, som i fred antagits i frivilliga hemvärnet; c) personer, som befunnits inte böra

ingå i hemvärnet eller som för k o r t a r e tid, exempelvis skördearbete, tillfälligt ställts till det civila samhällets förfogande. De värnpliktiga hemvärnsmännen ingår vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd i hemvärnet antingen såsom förstärkning till redan befintliga hemvärnsförband eller bildar nya förband. De värnpliktiga hemvärnsmännen infogas i hemvärnet på sådant sätt, att arbetsmarknads- och civilförsvarsintressen tillgodoses i största möjliga utsträckning. De värnpliktigas arbete bör störas så litet som möjligt. Av arbetsmarknadsstyrelsen anbefalld omflyttning av arbetskraft får inte hindras. De värnpliktiga hemvärnsmännen skall kunna lösa uppgifter inom såväl hemvärnet som civilförsvaret. Där så är nödvändigt, kan företagens verkskydd. Varje värnpliktig värnpliktiga hemvärnsmän även ingå i hemvärnsman skall kunna delta i försvaret av den anläggning, där han ä r anställd. Utlämning av utrustning till enskilda får ske endast under beredskapstillstånd eller krig och vid frivilligt anordnad utbildning. Utbildningen tiga

av de

uppskovsvärnplik-

De typer av militär utbildning, av vilka behov kan tänkas föreligga för de u p p skovsvärnpliktigas del, torde främst vara följande, nämligen utbildning syftande till att den värnpliktige vid behov kan medverka i det fria kriget, utbildning som vidmakthåller den värnpliktiges militära färdigheter så att han, om uppskovet återkallas, ånyo kan krigsplaceras i militärt förband, samt utbildning som har betydelse för lösande av de arbetsuppgifter som föranlett meddelande av uppskov, exempelvis utbildning i försvar av arbetsplats. De två först angivna typerna av ut-

489 bildning är aktuella i fråga om samtliga uppskovsvärnpliktiga. Av det sistnämnda slaget av utbildning föreligger däremot icke behov för alla uppskovsvärnpliktiga; exempelvis har de uppskovsvärnpliktiga, som tillhör civilförsvaret, i vissa fall för sin uppgift intet behov av militär utbildning. De uppskovsvärnpliktiga fullgjorde enligt den ordning som gällde närmast efter det andra världskrigets slut repetitionsövningar i samma utsträckning som andra värnpliktiga. Från år 1950, då repetitionsövningarna började bedrivas i krigsförband (jfr kap. 2), inkallades härvid de uppskovsvärnpliktiga —- som ju icke var krigsplacerade vid något förband — till lämpligt krigsförband. Ett syfte var härvid att vid behov bringa det övade förbandets styrka upp till krigsstyrka. Ett annat syfte var att vidmakthålla de värnpliktigas militära kunskaper. Det förekom också, att särskilda repetitionsövningsförband, sammansatta uteslutande av uppskovsvärnpliktiga, inkallades och övades. År 1954 beslöts emellertid att av besparingsskäl undanta uppskovsvärnpliktiga från repetitionsövning (jfr kap. 2). Beslutet föranledde ingen ändring av värnpliktslagen. De uppskovsvärnpliktiga som tillhör civilförsvaret erhåller utbildning härför. Denna utbildning meddelas med stöd av civilförsvarslagen. Frågan om de uppskovsvärnpliktiga eller i vart fall vissa av dessa under tiden för uppskovet skulle erhålla militär utbildning h a r därefter varit föremål för behandling av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. Denna utredning föreslog (jfr kap. 6) år 1955 att uppskovsvärnpliktiga m. fl. i det fall de tillhörde armén eller kustartilleriet skulle vid 42 års ålder genomgå en 23 dagars driftvärnsutbildning. Denna skulle anordnas vid en särskild

för ändamålet organiserad utbildningsanstalt med en personal av storleksordningen 150 personer. 5 100—5 900 man skulle årligen utbildas. Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna delade men övervägande kritiska. Utredningens nämnda förslag har ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

2. Överväganden och förslag

Värnpliktsutredningen anser sig böra granska behovet av utbildning för de uppskovsvärnpliktiga med avseende på tidigare redovisade tre fall — deltagande i fria kriget, förnyad krigsplacering i militärt förband sedan uppskov återkallats samt militära åtgärder för att lösa uppskovsuppgiften. 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov behandlade som nämnts endast det sistnämnda fallet. Utbildning avsedd att stärka den värnpliktiges förmåga att delta i det fria kriget bör ha ett innehåll som till sin inriktning svarar mot den föreslagna, för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen (jfr kap. 9) samt därutöver utbildning direkt syftande till uppgiften exempelvis utbildning i förstöringsarbeten. I fråga om utbildningens längd vill utredningen framhålla att den del som omfattar den allmänmilitära utbildningen endast fordrar kort repetition eftersom kunskaperna — om utredningens förslag genomförs — inlärts under grundutbildningen. En viss nyutbildning blir emellertid ofrånkomlig men å andra sidan erfordras ej den samträning i större förband som förutsätts under krigsförbandsövningarna. Utredningen r ä k n a r med att en övning avseende fria kriget bör kunna begränsas till två veckor för meniga, föregången av ytterligare en veckas övning för underbefäl och två veckors övning

490 för officerare och underofficerare. Utredningen bedömer att även denna typ av övning bör genomföras vart fjärde år. övningen bör tillgodoräknas såsom fullgjord krigsförbandsövning. övningen bör sålunda få uttas inom ramen för de fem krigsförbandsövningar som enligt utredningens mening bör åläggas den enskilde värnpliktige. Den utbildning som tar sikte på att den värnpliktige åter krigsplaceras i militärt förband bör omfatta dels allmänmilitär utbildning av nyss angiven art, dels i anslutning därtill befattningsutbildning och förbandsutbildning. Bestämmandet av de slag av befattningsutbildning och förbandsutbildning på vilken utbildningsverksamheten bör inriktas vållar emellertid svårigheter. Många uppskovsvärnpliktiga befinner sig nämligen i den ålder att de står i begrepp att överföras från fältförband till personalersättningsreserv eller står i denna reserv medan befattningsutbildningen borde sikta framåt mot den uppgift den värnpliktige kan komma att få i lokalförsvarsförband. Vilken denna uppgift blir, kan å andra sidan icke anges förrän just då krigsplacering i lokalförsvarsförbandet skall ske. övningen bör med hänsyn härtill begränsas till att omfatta allmänmilitär utbildning samt förbandsutbildning av allmängiltig karaktär. Frekvensen på övningar av ifrågavarande slag bör bli densamma som för krigsförband, d. v. s. vart fjärde år. Längden på övningen bör bli densamma som ovan angiven övning avseende fria kriget. Utbildning syftande till militära insatser i anslutning till uppskovsuppgiften måste i stor utsträckning utformas under hänsynstagande till arten av den totalförsvarsverksamhet, i vilken den uppskovsvärnpliktige skall sysselsättas. I utbildningsprogrammet torde i allmänhet böra inrymmas dels liksom i de

föregående två fallen utbildning motsvarande den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen, dels utbildning som direkt anknyter till uppskovsuppgiften. En sådan övning, i det följande benämnd hemvärnsövning, bör med hänsyn till det ringa utbildningsomfånget kunna genomföras på elva dagar för värnpliktiga placerade i befälsbefattning samt på fyra dagar för övriga, allt under förutsättning att övningarna genomförs vart fjärde år. övningen förutsätts bli tillgodoräknad som fullgjord krigsförbandsövning. Värnpliktsutredningen vill bedöma angelägenheten av att få till stånd angivna slag av utbildning samt resurserna härför på följande sätt. En utbildning för det fria kriget och för att förbereda för ny krigsplacering medför emellertid en avsevärd belastning på utbildningsorganisationen. Denna organisation kommer, om utredningens övriga förslag genomförs, att hårt belastas. Värnpliktsutredningen kan därför icke förorda att utbildningsorganisationen belastas även med en utbildning av nu ifrågasatt omfattning. Värnpliktsutredningen ser sig därför — trots behovet — icke kunna föreslå, att en dylik utbildning införs. Den sålunda gjorda prioriteringen av utbildningsbehoven överensstämmer med den som gjordes redan år 1954, då beslutet fattades att i besparingssyfte icke längre inkalla de uppskovsvärnpliktiga till repetitionsövningar. Skyldighet att fullgöra repetitionsövning bör emellertid föreligga för den uppskovsvärnpliktige liksom för varje annan värnpliktig. Inom ramen för disponibla medel bör militär myndighet kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att i övade krigsförband täcka lokala brister på i fredstid inkallelsebar personal. Härigenom kan i vissa fall de övande förbandens personalstyrka bringas

491 till sådan nivå att övningens syfte säkerställs. Samtidigt kan vissa uppskovsvärnpliktiga bibringas en i och för sig önskvärd repetitionsutbildning. Särskilda medel behöver icke avses för här avsedda inkallelser, eftersom de utgör ersättning för andra inkallelser för vilka medel redan är beräknade. Värnpliktiga krigsplaccrade i civilförsvarets undsättningskårer bör dock undantas från inkallelse. När det slutligen gäller sådan militär utbildning av de uppskovsvärnpliktiga som h a r betydelse för lösande av de uppskovsgrundande arbetsuppgifterna skiftar behovet med arbetsuppgifterna. Utredningen h a r emellertid funnit, att för stora delar av det värnpliktiga hemvärnet uppgifterna är så betydelsefulla, att det i och för sig är mycket önskvärt att de fredstida åtgärder som vidtagits med avseende på personaltilldelning och utrustning till detta kompletteras med fredstida utbildning av personalen. Utredningen h a r också kommit till den uppfattningen att även en tämligen begränsad insats på detta område skulle avsevärt öka det värnpliktiga hemvärnets effekt. Utredningen h a r fördenskull utfört en detaljstudie av hur en sådan utbildning skulle kunna anordnas. —• Enligt ett på grundval av denna studie utarbetat utkast till utbildningssystem

skulle för värnpliktiga hemvärnsmän i förband med särskilt betydelsefulla uppgifter anordnas hemvärnsövning. Enligt utkastet skulle för sådan övning årligen tas i anspråk ca 7 000 man och ca 35 000 tjänstgöringsdagar. — Enligt utredningens mening måste emellertid behovet av förbättringar för försvarsgrenarnas tidigare behandlade krigsförband tillgodoses i första hand. De av utredningen föreslagna åtgärderna för sådana förbättringar kommer att anstränga krigsmaktens resurser hårt. Värnpliktsutredningen anser att de angivna övningarna för det värnpliktiga hemvärnet bör anordnas först sedan det av utredningen föreslagna utbildningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Utredningens nu framlagda förslag innefattar därför icke ianordnande av dylika övningar. I det föreslagna utbildningssystemet bör emellertid framdeles kunna infogas sådana. Den av utredningen förordade lydelsen av värnpliktslagen ger också möjlighet härtill. Härvid bör inom ramen för totalt tillgängliga resurser h ä r aktuell utbildning vägas mot annan utbildning med hänsyn till möjligheten att nå största effekt, sammantaget sett, av systemet i fråga om långsiktig beredskap, mobiliseringsberedskap och insatsberedskap.

KAPITEL 30

Urval och redovisning av värnpliktiga

1. Inledning

Genom uttagning för viss utbildning och tilldelning till försvarsgren, truppslag och (eller) förband utväljes de värnpliktiga för utbildning till skilda uppgifter inom krigsmaktens organisation. De personaltillgångar, som skall utnyttjas för organisationen, måste kunna överblickas; härför erfordras olika redovisningstekniska åtgärder. Urvalsverksamhet och redovisning är således medel för att kunna förena å ena sidan organisationens krav i fråga om personalen och å andra sidan befolkningsunderlagets förutsättningar och utbildningsverksamhetens praktiska möjligheter. Hithörande frågor behandlas för närvarande av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning. Värnpliktsutredningen har tidigare (kap. 6) under hänvisning härtill uttalat, att den som en av förutsättningarna för sina överväganden räknar med att ifrågavarande verksamhet allmänt kommer att effektiviseras. De av värnpliktsutredningen framlagda förslagen rörande utbildningen får till följd att kraven på urvalsverksamheten och personalredovisningen i vissa hänseenden ändras. Av denna anledning har värnpliktsutredningen funnit sig böra behandla vissa hithörande spörsmål. 2. Urvalsverksamheten

Uttagning till befälsutbildning Enligt den år 1941 antagna ordningen för värnplikten ålades varje inskriven

värnpliktig en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet i fred om 450 dagar, för det stora flertalet uppdelad på dels en första tjänstgöring om 360 dagar, dels två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar^ Efter utbildningens påbörjande k u n d e därtill lämpade värnpliktiga uttas till underofficers- och officersutbildning. Denna uttagning innebar, att tiden för den grundläggande utbildningen utsträcktes från 360 dagar till 540 respektive 720 dagar. Sådan uttagning skulle ske av inskrivningsnämnd på förslag av förbandschef senast tre månader före den förlängda utbildningens början. Även uttagning för viss annan utbildning skedde för det stora flertalet värnpliktiga efter första tjänstgöringens påbörjande. Vid inskrivningen antecknades till ledning för utbildningsmyndigheterna den bedömning som gjorts av den värnpliktiges lämplighet för viss utbildning. Ett uttagningssystem, där på angivet sätt den värnpliktiges lämplighet för viss tjänst kan prövas under längre tid före uttagningen, är i vissa hänseenden överlägset ett system med prövning enbart vid inskrivningen. Erfarenheterna från åren närmast efter beredskapstidens slut år 1945 visade emellertid — som framgår av den i kapitel 2 lämnade redogörelsen — att de presumtiva underofficers- och officerseleverna ofta medvetet åstadkom ett sämre utbildningsresultat under den första delen av utbildningen för att undslippa uttagning till den längre tjänstgöringen. Dessa förhållanden ledde till att år 1950

493 bestämdes att underofficersuttagning skulle ske tvångsvis vid inskrivningen medan officersuttagning skulle ske endast efter den värnpliktiges medgivande vid inskrivningen eller under pågående utbildning. Då år 1952 även det värnpliktiga underbefälet ålades längre tjänstgöringsskyldighet än de värnpliktiga i allmänhet, stadgades även för dessa att tvångsvis befälsuttagning fick ske endast vid inskrivningen och att eft e r inryckningen befälsuttagning endast fick ske med den värnpliktiges medgivande. Genom 1952 års ändring av värnpliktslagen ökades kraven på urvalsverksamheten vid inskrivningen, särskilt i fråga om bedömningen av befälslämpligheten. Prövningsverksamheten fick till följd härav utökas, vilket kom att särskilt beröra de psykologiska proven. Såsom framgår av utredningens i det föregående framlagda förslag avses befälsuttagning som medför en förlängd grundutbildning i flertalet fall såsom hittills ske oberoende av om den värnpliktige är villig genomgå sådan utbildning eller icke. Uttagningen h a r härvid förutsatts skola såsom hittills ske vid inskrivningen. Utbildningstiderna för olika kategorier befäl är beräknade utifrån den förutsättningen att befälsutbildningen i större utsträckning än vad hittills varit fallet redan från början inriktats mot de slutliga utbildningsmålen. Kraven på att övningsavdelningarna är homogent sammansatta skärps härigenom. Även med nu gällande värnpliktssystem skulle en förbättring av metoderna för befälsuttagning vid inskrivningen varit påkallad. Värnpliktsutredningens förslag medför emellertid att kraven accentueras. I fråga om uttagning för utbildning till värnpliktig officer h a r utredningen i avdelning III anfört, att av det skäl som å b e r o p a d e s då den tidigare obligato-

riska uttagningen till denna utbildning slopades, nämligen den påtagliga risken för s. k. maskning, utredningen icke är beredd att nu föreslå att sådan uttagning åter införes. Av utredningen i avdelningarna IV—VII framlagda förslag rörande de olika försvarsgrenarna bygger också på att uttagningen för utbildning till värnpliktig officer sker endast efter frivilligt åtagande från den värnpliktiges sida. En allmän bakgrund till de nämnda övervägandena om officersuttagningen h a r varit att det icke, enligt vad utredningen inhämtat från militärpsykologiska institutet, inom överskådlig tid torde kunna skapas urvalsmetoder som gör det möjligt att så säkert fastställa befälsegenskaperna hos den värnpliktige att uttagning för utbildning till officer kan ske redan vid inskrivningen. Uttagningen för utbildning till värnpliktig officer måste därför i huvudsak ske efter inryckningen. Befälsuttagning som icke medför förlängd grundutbildning i förhållande till övriga värnpliktiga på samma utbildningslinje h a r i det föregående föreslagits skola ske under pågående grundutbildning beträffande vissa underbefäl vid flottan och flygvapnet (jfr kap. 16 och 26). Härvid är det av organisatoriska skäl icke lämpligt att, såsom nu är fallet, låta detta bli beroende av om den enskilde förklarar sig villig att genomgå utbildningen eller ej. Utredningen föreslår därför, att uttagningen skall kunna ske oberoende av den värnpliktiges medgivande. — Att uttagningen sker först under pågående utbildning medför icke att befälslämpligheten hos de värnpliktiga tilldelade flottan och flygvapnet kan helt lämnas åsido vid inskrivningen. Det måste nämligen vid inskrivningen säkerställas att den värnpliktskontingent som tilldelas flottan och flygvapnet innehåller en mot

494 årsbehovet svarande andel underbefälslämpade värnpliktiga. Det anförda ger tillsammantaget enligt värnpliktsutredningens mening icke vid handen att utredningens förslag till utbildningens anordnande medför att prövningsverksamheten vid inskrivningsförrättningen vad gäller befälsuttagningen behöver effektiviseras i högre grad än som eljest kan vara påkallat. Uttagning till övrig utbildning Enligt nu gällande ordning h a r alla värnpliktiga som icke uttagits för befälsutbildning lika lång grundutbildning inom varje försvarsgren. Fördelningen av de värnpliktiga på utbildningslinjer kan därför i de allra flesta fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskrivningsväsendets nuvarande kapacitet nöjaktigt urvalsunderlag för förbanden åstadkommes genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskrivningscheferna. Härvid anges den andel värnpliktiga med viss kompetens, exempelvis innehav av körkort, som bör ingå i de olika förbandens inskrivningskontingenter. I de fall dock, då den avsedda militära utbildningen förutsätter särskilda förkunskaper, sker vid inskrivningen uttagning i exempelvis yrkestjänst. I fråga om de hittillsvarande ekonomivärnpliktiga är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att möjliggöra bedömning av vederbörandes användbarhet. Den utbildningstid, som värnpliktsutredningen föreslagit för olika värnpliktskategorier, förutsätter i många fall särskilda civila kunskaper hos den värnpliktige. Detta förhållande gäller sådana värnpliktiga som vid inskrivningen uttas för utbildning i specialtjänst och yrkestjänst. Det gäller emellertid även sådana värnpliktiga som efter utbildningens början uttas för vissa

utbildningslinjer. Härvid kan fordras exempelvis innehav av körkort eller förkunskaper motsvarande yrkesskola. Utredningen har vid utarbetandet av sina förslag haft att utgå från den utveckling inom det civila skolsystemet som för närvarande kan förutses (jfr kap. 7). I vissa väsentliga avseenden, exempelvis rörande yrkesskolutbildningens framtida inriktning och omfattning, kan återverkningarna på militär uttagning och utbildning icke bedömas med större mått av säkerhet. Några väsentliga ändringar av kraven på urvalsverksamheten härvidlag synes utredningens förslag icke ge anledning till. De av värnpliktsutredningen i det föregående framlagda förslagen att inom försvarsgrenarna differentiera tjänstgöringens längd för värnpliktiga avsedda för menigbefattningar innebär att de värnpliktiga i allmänhet utom de handräckningsvärnpliktiga fördelats på två eller tre kategorier (F och G resp. E, F och G) inom försvarsgrenarna efter längden på grundutbildningen. Det bör beaktas, att längden på grundutbildningen kan bero icke blott på den värnpliktiges eget utbildningsbehov utan också på att den värnpliktiges närvaro erfordras för att annan verksamhet skall kunna bedrivas. Rörande de överväganden som legat bakom utredningens val av beteckningar på de olika kategorierna torde få hänvisas till kapitel 11. — Den föreslagna fördelningen av de värnpliktiga på kategorier bör enligt utredningens mening icke vara fastlåst för lång tid. Uppkommer nya angelägna utbildningsbehov bör det vara möjligt att efter förnyat övervägande ändra befattningarnas fördelning på kategorier. Dylika förändringar bör ske inom r a men för ett oförändrat totalt antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Det kan

495 också i takt med att det civila skolsystemet utbygges i fråga om sådan utbildning som kan direkt nyttjas i den militära utbildningen bli anledning att ompröva fördelningen. I detta sammanhang må erinras om att underbefälsuttagning i nuvarande system understundom tillgripits, särskilt inom flottan, för att erforderlig längd på tjänstgöringstiden skulle erhållas utan att fördenskull de befattningar som ifrågavarande underbefälsuttagna värnpliktiga avsetts för varit förenade med befälsutövning. Utredningens i det föregående framlagda förslag innebär ett försök dels att dra en gräns mellan befälsbefattningar och andra befattningar som i och för sig kan kräva lika lång tid för grundutbildning, dels att begränsa befälsuttagningen till att avse endast det förra slaget av befattningar. Härvid h a r vissa värnpliktiga radiotelegrafister bedömts erfordra en utbildning av ungefär samma längd som de underofficersuttagna värnpliktiga. Den föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd påverkar kraven på urvalsverksamheten. Eftersom differentieringen medför, att vissa värnpliktiga i allmänhet — de med särskilt utbildningskrävande befattningar — måste påbörja sin utbildning före övriga värnpliktiga i allmänhet, så måste de uttas redan vid inskrivningen. Ett prövningssystem, som härvid säkerställer att den uttagna personalen kommer att motsvara de krav utbildningen ställer, måste stå till inskrivningsmyndigheternas förfogande. Utredningen vill i detta sammanhang peka på de speciella krav som ställs på värnpliktiga avsedda för de i egentlig mening stridande befattningarna vid anfallsförbanden. "Värnpliktsutredningens förslag att ytterligare differentiera tjänstgöringstider och inryckningstider ökar således kraven på prövningsverksamheten vid inskriv-

ningen. Enligt vad värnpliktsutredningen inhämtat från militärpsykologiska institutet bedöms det möjligt att skapa sådana metoder för prövningen av de värnpliktiga att en ur psykologisk synpunkt tillfredsställande uttagning av här avsedda värnpliktiga går att genomföra redan vid inskrivningen. Motsvarande gäller prövningen i fysiskt avseende enligt vad utredningen erfarit efter kontakt med militärmedicinska undersökningscentralen. På vilket sätt dessa utökade prövningar bör inrymmas i inskrivningsförrättningen torde få bedömas av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning i samband med dess utredning av hela inskrivningsverksamheten. Inskrivningsåldern De två sänkningar av inskrivningsåldern för de värnpliktiga som skett efter det andra världskrigets slut har vidtagits av kvantitativa skäl. Den första sänkningen som företogs år 1949 och som innebar en sänkning från 20 år till 19 år, avsåg att motverka den nedgång i värnpliktstillgången som föranleddes av de då små årsklasserna. Den andra sänkningen, som beslöts år 1954 och innebar en sänkning av inskrivningsåldern till 18 år, hade härutöver till syfte att förebygga att framdeles utbildningskontingenten till följd av de senare växande årsklasserna skulle bli större än vad utbildningskapaciteten medgav. Ändringarna beslöts under noggrant beaktande av frågans medicinska, sociala med flera aspekter. Av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen framgår, att 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov år 1961 föreslog att inskrivningsåldern för de värnpliktiga mot slutet av 1960talet skulle höjas från nuvarande 18 år till 19 år. Motivet härför var att utredningen dels ansåg att ur olika för urva-

496 let betydelsefulla synpunkter en sådan höjning var önskvärd, dels bedömde att det ur kvantitativ synpunkt var möjligt att genomföra den. Föredragande departementschefen förklarade sig emellertid vid anmälan av frågan, i avvaktan på värnpliktsutredningens förslag, icke vara beredd att ta ställning härtill. Sedan statsmakterna år 1954 senast tog ställning till denna fråga h a r förutsättningarna för en bedömning delvis ändrats och kan förutses komma att ändras. Således h a r förhållandena inom skolväsendet ändrats. Vidare föreligger numera omfattande medicinska erfarenheter av inskrivning av värnpliktiga vid 18 års ålder. Än vidare kan den kvantitativa delen av frågan bedömas med utgångspunkt i senare befolkningsprognoser och nu aktuell krigsorganisation. Slutligen påverkas frågan i någon mån av de förslag till värnpliktsutbildningens a n o r d n a n d e som värnpliktsutredningen i det föregående framlagt. En allmän förutsättning för bedömningen av frågan är att värnpliktskontingenten i enlighet med försvarsbeslutet omfattar omkring 50 000 man årligen, att alla till krigstjänst dugliga värnpliktiga skall utbildas och att värnpliktsålderns övre gräns icke ändras. Därmed är i stort ålderssammansättningen på den årliga utbildningskontingenten bestämd. Utvecklingen på skolområdet. Som framgår av redogörelsen i kapitel 8 kan i början av 1970-talet närmare 30 procent av en årsklass väntas ha genomgått gymnasium, närmare 20 procent fackskola och omkring 30 procent yrkesskola. Endast en mindre del av de värnpliktiga kommer i 18-årsåldern att ha erfarenhet av praktisk yrkesutövning. Detta förhållande talar i och för sig med hänsyn till urvalsmöjligheterna för att inskrivningsåldern bör höjas. Det nya gymnasiet innebär, att ele-

verna i regel kommer att vara 19 år eller, vid den tekniska linjen, i vissa fall 20 år när gymnasiestudierna avslutas. Om inskrivning sker vid 19 års ålder, kan i de flesta fall värnpliktsutbildningen påbörjas tidigast vid 20 års ålder, vilket särskilt ur gymnasieelevernas synpunkt i vissa fall är senare än vad som med hänsyn till fortsatta studier är önskvärt. Studiesociala skäl talar således för inskrivning vid 18 års ålder. Om en generell höjning sker av inskrivningsåldern till 19 år, bör av nyss angivna skäl förtidsinskrivning kunna ske i varje fall av gymnasister som avser att efter genomgånget gymnasium fortsätta sina studier; härigenom skulle underlättas för dessa värnpliktiga att få genomgå den militära grundutbildningen före de fortsatta studiernas början. Motsvarande kan bli aktuellt även för vissa andra värnpliktiga. — Om en större andel av de värnpliktiga begär anstånd med att påbörja grundutbildningen till dess de avslutat sin fortsatta teoretiska utbildning, kommer krigsorganisationens årsbehov av värnpliktiga att öka. Detta beror på att de värnpliktiga som haft sådant anstånd kommer att vara tillgängliga för krigsplacering under ett mindre antal år än som förutsatts i värnpliktsutredningens behovsberäkningar. Detta talar principiellt för att grundutbildningen genomföres direkt efter gymnasiet för flertalet värnpliktiga, som avser bedriva högre studier. Fackskolans elever avslutar i många fall sin utbildning vid 18 års ålder. F ö r denna grupp torde yrkesinriktningen i allmänhet kunna förväntas vara klar vid denna tidpunkt. Å andra sidan h a r åtskilliga fackskoleelever vid denna tid icke slutfört sina fackskolestudier. Slutbetyg från dessa studier föreligger således icke, varför bedömningen av deras militära användbarhet blir något osäker.

497 Anledning att av urvalsskäl höja inskrivningsåldern kan därför föreligga för en del av dessa värnpliktiga. Den del av åldersklassen som väljer vidareutbildning vid yrkesskola efter grundskolan kominer att ha växlande ålder vid vidareutbildningens slut. Åldern beror både på yrkesskolutbildningens längd och på längden av eventuell praktik mellan grundskola och yrkesskola. Det synes emellertid kunna antas, att flertalet av dessa värnpliktiga i 18-årsåldern antingen genomgått yrkesskola eller genomfört så stor del av utbildningen att yrkesinriktningen står klar. Å andra sidan torde en del av dessa värnpliktiga vid 18 års ålder ännu icke ha slutfört sin yrkesutbildning, varigenom bedömningen av vederbörandes militära användbarhet kan bli något osäker. Inskrivningen torde med hänsyn härtill ur urvalssynpunkt i många men långt ifrån alla fall kunna ske under senare delen av det år under vilket vederbörande fyller 18 år. Medicinska erfarenheter. Från medicinsk synpunkt är inskrivning vid 19 års ålder att föredra. Erfarenheterna från den senaste tioårsperioden — under vilken inskrivning skett under senare delen av det år den värnpliktige fyllt 18 år — visar emellertid, att det övervägande antalet värnpliktiga kunnat genomgå värnpliktsutbildningen redan i 19-årsåldern utan att medicinska olägenheter härav kunnat påvisas. I vissa fall har något års anstånd med grundutbildningen måst ges värnpliktiga som visat sig vara fysiskt sent utvecklade. Denna möjlighet kommer att kvarstå, om nuvarande inskrivningsålder bibehålls. Underlaget att i förväg bedöma fysisk status hos sent utvecklade inskrivningsskyldiga torde vidare komma att förbättras i takt med utbyggnaden av den civila hälsokontrollen under skoltiden. 32— 514534

Kvantitativa frågor. I fråga om utbildningskontingentens storlek må erinras om att denna enligt statsmakternas beslut under en följd av år hållits tämligen konstant trots kraftigt växlande storlek på åldersklasserna och att detta möjliggjorts genom att man sammansatt utbildningskontingenten ur flera åldersklasser samtidigt. Som inledningsvis nämnts har inskrivningsåldern successivt sänkts för att kunna åstadkomma denna anpassning mellan årsbehov och tillgång på värnpliktiga lämpade att genomgå grundutbildning. Vid remissbehandlingen av 1954 års utrednings rörande totalförsvarets personalbehov huvudbetänkande hävdades, att —• om inskrivningsåldern såsom utredningen föreslagit höjdes till 19 år — en återgång till inskrivning vid 18 års ålder skulle bli nödvändig omkring mitten av 1970-talet för att erforderlig utbildningskontingent då skulle kunna vidmakthållas. Värnpliktsutredningen har från centrala värnpliktsbyrån inhämtat statistiskt material, grundat på statistiska centralbyråns befolkningsprognoser, varur följande kunnat utläsas. Antalet inskrivningsskyldiga under 19704alet kan väntas bli i huvudsak det som 1954 års utredning räknade med, dock att en mindre ökning kan inträda till följd av att invandringsöverskottet på senare år visat sig vara större än vad som kunde förutses under senare delen av 1950-talet. Om denna tendens blir bestående, kan under de närmaste 15 åren genomsnittligt för år mängden nyinskrivna, för utbildning lämpade värnpliktiga väntas bli av samma storleksordning som krigsmaktens utbildningskontingent. Den tillgång på inkallelsebara, ännu icke utbildade värnpliktiga, som under 1960-talet successivt byggts upp inom krigsmaktens olika truppregister, gör det härvid möjligt att höja inskrivningsål-

498 dern till 19 år. Om i stället inskrivningsåldern hålles oförändrad, kan nämnda tillgång komma att bestå under 1970-talet. Sistnämnda förhållande skulle ge de utbildande myndigheterna större möjlighet både att sammansätta utbildningskontingenten efter krigsförbandens lokalrekryteringskrav och att i högre grad än eljest tillmötesgå den enskildes önskemål att till tiden samordna värnpliktsutbildning och civil yrkesutbildning. Detta finner värnpliktsutredningen vara fördelaktigt. Centrala värnpliktsbyrån h a r på värnpliktsutredningens anmodan undersökt möjligheterna att inkalla samtliga gymnasieelever till värnpliktstjänstgöring direkt efter gymnasiestudiernas slut. Undersökningen ger vid handen, att detta icke låter sig göra, eftersom utbildningskontingenten måste vara rätt sammansatt med hänsyn till förbandsutbildningens behov. Vissa av de gymnasieutbildade värnpliktiga måste därför påbörja sin värnpliktsutbildning först ett år senare. I vissa fall kan gymnasieutbildade värnpliktiga lika väl som andra värnpliktiga komma att påbörja grundutbildningen vid 21 års ålder. Detta är ofta till nackdel för den enskilde oberoende av civil utbildningsinriktning. Den värnpliktige kan nödgas avbryta en påbörjad yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning, något som ofta inträffade före år 1949 då inskrivning ägde rum vid 20 års ålder. Med den numera tillämpade maximeringen av utbildningskontingentens storlek kan detta icke undvikas. Det framtida systemet för värnpliktsutbildningen. Det har för värnpliktsutredningen varit angeläget att på olika sätt kompensera de värnpliktiga som fullgör den mest krävande utbildningen, nämligen de underofficersuttagna och de officersuttagna värnpliktiga. Bland annat har härvid åsyftats att främja

rekryteringen till värnpliktig officer. Enligt utredningens mening bör den möjlighet som visat sig föreligga att låta en del värnpliktiga påbörja sin grundutbildning redan vid 19 års ålder utnyttjas för nämnda värnpliktiga. En förutsättning härför är att inskrivning av dessa sker under det år då de fyller 18 år. Värnpliktsutredningen finner sammanfattningsvis att det är önskvärt att ur urvalssynpunkt höja inskrivningsåldern till 19 år och att det ur kvantitativ synpunkt är möjligt att genomföra en sådan höjning. Å andra sidan är det — för att möjliggöra för de gymnasieutbildade, underofficersuttagna värnpliktiga att påbörja sin militära grundutbildning direkt efter gymnasiestudiernas slut vilket utredningens tidigare förslag förutsätter — önskvärt att inskriva dessa värnpliktiga under hösten den sista årskursen i gymnasiet, det vill säga i regel vid 18 års ålder. Detta kan åvägabringas antingen genom förtidsinskrivning, det vill säga göras beroende av de värnpliktigas önskemål eller genom att vissa värnpliktiga åläggs att inskriva sig vid 18 års ålder. Behovet av att säkerställa en för urvalet vid inskrivningen nödvändig kvalitet hos de värnpliktiga gör att man icke får bli beroende av om den värnpliktige själv tar initiativ till inskrivning u n d e r det år han fyller 18 år eller icke. De värnpliktiga bör därför åläggas skyldighet att på kallelse av inskrivningsmyndighet inställa sig till inskrivning det år de fyller 18 år. Till sådan inskrivning torde komma att kallas minst en tredjedel av värnpliktskontingenten. Övriga bör inskrivas under det år de fyller 19 år eller senare om särskilda skäl föranleder därtill. Inskrivning senare än vid 19 års ålder bör i princip ske endast om grundutbildningens påbörjan-

499 tie för den värnpliktige icke härigenom uppskjuts. Exempelvis bör sådan senareläggning av inskrivningen kunna ske i fall då den värnpliktige beräknas avslita gymnasiestudierna först det år han fyller 21 år. En förutsättning för senareläggning av inskrivningen bör vidare vara att möjligheterna att bedöma den värnpliktiges militära användbarhet ökas genom senareläggningen. Det är självfallet att underofficersuttagning skall ske även bland dem som skrivs in v i l 19 års ålder; grundutbildningen kan emellertid då påbörjas tidigast vid 20 års ålder. Genom det föreslagna systemet kommer de nu förefintliga svagheterna med en i vissa fall tämligen lång tid mellan inskrivningen och tjänstgöringens påbörjande att minskas. — Virnpliktsutredningen föreslår således att de värnpliktiga alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men att vid denna ålder endast inskrivs en del av årsklassen, främst sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller a n d r a studier som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt sådana som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid krigsmakten, övriga värnpliktiga inskrivs unde^ det år de fyller 19 år.

3 . Redovisning m . ni.

Reiovisning Av värnpliktsutredningen i det föregående framlagda förslag torde icke påkalla några ändringar av principerna för redovisning av de värnpliktiga. Det bör dock framhållas, att värdet med vissa av de av värnpliktsutredningen framlagda förslagen ökar om personalredovisningen — liksom personalförvar.ningen i övrigt —• förbättras. Exempel/is är detta en förutsättning för att

man helt skall kunna utnyttja de möjligheter till överföring av värnpliktiga som utredningen, jämte annat, velat öppna genom införandet dels av den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen, dels av ett likartat repetitionsutbildningssystem inom samtliga försvarsgrenar. En sådan förbättring kan också ge vissa möjligheter att begränsa befattningsutbildningen under repetitionsutbildningen genom bättre utnyttjande av civila kunskaper (jfr kap. 9, avsnitt B). Tilldelning och tillhörighet Enligt värnpliktslagen skall de värnpliktiga enligt grunder som Kungl. Maj :t bestämmer tilldelas armén, marinen eller flygvapnet ävensom •—• vid armén —- truppslag eller truppslag och tjänst samt — vid marinen — flottan eller kustartilleriet. I de fall Kungl. Maj:t bestämmer skall de värnpliktiga tilldelas förband. Enligt lagen gäller vidare, att där ej Kungl. Maj :t annorlunela förordnar tillhör värnpliktig under hela värnpliktstiden den försvarsgren, det truppslag och det förband som han blivit tilldelad samt, om han ej tilldelats förband, det förband som erhåller sina värnpliktiga från det inskrivningsområde eller del därav, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Värnpliktslagens nyssnämnda bestämmelser innebär, att de flesta värnpliktiga är tilldelade truppslag. Tillhörigheten till förband inom truppslaget regleras automatiskt genom kyrkobokföringsorten. Bestämmelserna h a r tillkommit för att krigsorganisationen skall kunna rekryteras lokalt. Flyttar den värnpliktige långt från förbandets rekryteringsområde, överförs han automatiskt till ett närmare beläget förband inom truppslaget. Värnpliktig, som vid inskrivningen tilldelats förband, bibehåller däremot sin tillhörighet oberoen-

500 de av bostadsort. Sådan tilldelning till förband sker i fråga om officers-, underofficers-, specialtjänst-, stabstjänstoch yrkestjänstuttagna värnpliktiga. Den h a r sin grund i den brist som rådde vid lagens tillblivelse — och i många fall alltjämt råder — på värnpliktiga med särskilda kvalifikationer. Genom 1956 års inskrivningsförordning har emellertid möjlighet öppnats att i vissa fall bibehålla förbandstillhörigheten även på värnpliktiga tilldelade truppslag, varigenom truppregistreringsmyndigheter inom områden med hög utflyttning kan behålla sina värnpliktiga, tills krigsorganisationen hunnit anpassas till befolkningsunderlaget. Indelningen av landet i inskrivningsområden skedde i ett läge, då mobien delvis annan utformning än nu. Mobiliseringsplatserna för en stor del av krigsorganisationen låg tämligen nära fredsförbanden. Med denna utgångspunkt var inskrivningsområdena i allmänhet lämpligt utformade, i varje fall vad beträffar infanteriet. Under de senaste 15 åren har mobiliseringsorganisationen starkt decentraliserats. Begreppet lokal rekrytering har därmed kommit att få en annan innebörd. Man eftersträvar numera att lokalt avpassa mobiliseringsorganisationen vid armén hade liseringsorganisationen efter befolkningsunderlag, uttagningsmöjligheter beträffande fordon m. m. Detta medför, att gränserna mellan inskrivningsområdena i många fall kommer att sönderstycka de naturliga rekryteringsområdena för krigsförbanden. Dessa svaghe-

ter i nuvarande tillhörighetsregler bör undanröjas. Värnpliktslagens tillhörighetsregler skapar icke ringa utsträckning en samhörighet mellan förband och bygd. Denna samhörighet bör alltjämt bestå. Dess form bör emellertid anpassas till utvecklingen. Förbättrade möjligheter bör skapas för att anpassa tilldelning och tillhörighet till samtliga föreliggande lokala behov av värnpliktiga, militära och civila. Värnpliktsutredningen vill vidare, utifrån de synpunkter utredningen har att företräda, ifrågasätta om reglerna för tilldelning till förband av värnpliktiga numera är i alla hänseenden ändamålsenliga. Reglerna tillkom i ett läge med brist på värnpliktiga av vissa slag; förhållandena härvidlag har numera på många punkter ändrats. Särskilt bör enligt utredningens mening uppmärksammas förhållandena inom flygvapnet, där yrkestjänstuttagna värnpliktiga förekommer talrikt. En begränsning av yrkestjänstuttagningen vid flygvapnet skulle både underlätta personaltjänsten i fredstid och möjliggöra en bättre lokalrekrytering. Värnpliktsutredningens i föregående delar av betänkandet framlagda förslag påkallar inga ändringar av nu berörda bestämmelser om tilldelning och tillhörighet. Utredningen förutsätter att de h ä r anförda synpunkterna på dessa bestämmelser avser frågor som kommer att övervägas ytterligare av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning; värnpliktsutredningen framlägger därför inga förslag i dessa frågor.

KAPITEL31

De värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m.

1. Nuvarande ekonomiska förmåner

översikt över förmånssystemet Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (SFS 1958:485, senast ändr. 1963:242) utgår till de värnpliktiga under tjänstgöring i huvudsak följande förmåner, nämligen penningbidrag, förplägnad eller ersättning därför, ett visst antal fria resor, traktamentsersättning, inkvartering eller ersättning därför, fria persedlar, premier för utbildning eller tjänstgöring samt utryckningsbidrag. Härutöver Innehåller kungörelsen bestämmelser om sjukvård och begravningshjälp till de värnpliktiga samt vissa övriga förmåner och särskilda ersättningar för bland annat visst slag av tjänstgöring. Enligt militärersättningsförordningen (SFS 1954:460) utgår efter avslutad tjänstgöring ersättning för sjukvårdskostnader m. m. i anledning av sjukdom eller skada som den värnpliktige ådragit sig under militärtjänstgöring och som lämnat kvarstående men. Enligt kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. (SFS 1963:243) är den värnpliktige, i likhet med arbetstagare i statens tjänst, grupplivförsäkrad. Enligt kungörelsen angående lån från värnpliktslånefonden (SFS 1945:494, ändr. 1960:241) kan s. k. värnpliktslån utges dels till värnpliktig som helt eller delvis undergått utbildning till värnpliktig officer eller till reservofficer, dels ock till värnpliktig som efter

den 30 juni 1945 skadats till följd av olycksfall eller annorledes ådragit sig sjukdom under militärtjänstgöring. Sedan numera nytt system för allmänt studiesocialt stöd införts, kommer utgivande av värnpliktslån att upphöra med utgången av år 1965. För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs försörjning eller för att upprätthålla den värnpliktiges rörelse om han är näringsidkare kan den värnpliktige erhålla familjebidrag enligt bestämmelserna i familjebidragsförfattningarna (SFS 1960:152 och 153). Familjebidrag kan utgå i följande former, nämligen familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag samt begravningsbidrag. Familjebidraget avser icke att kompensera det bortfall av civila inkomster som den värnpliktige i regel får vidkännas under värnpliktstjänstgöringen utan endast att garantera den värnpliktiges familjemedlemmar skäligt uppehälle. Familjebidrag utgår — oberoende av bidragsformen — i princip efter behovsprövning. Utöver de förenämnda ersättningarna och bidragen förekommer även vissa andra former av ekonomiskt stöd åt de värnpliktiga såsom exempelvis ersättningsfyllnad i vissa fall till sjukpenning eller livränta i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring, bidrag ur anslagsposten Särskild hjälpverksamhet till förmån för de värnpliktiga och deras familjer, bidrag från stiftelsen Kungafonden Med

502 folket för fosterlandet samt lån och bidrag av särskilt anvisade medel till värnpliktiga i brådskande fall. Storleken m. m. av vissa förmåner Penningbidrag. Under tiden för föreskriven tjänstgöring erhåller den värnpliktige penningbidrag. Penningbidraget utgår sedan den 1 juli 1963 med följande belopp för dag räknat. 1 Menig som fullgjort mindre än 304 tjänstgöringsdagar 4: — Annan menig, vicekorpral, 2. kl. sjöman 5:50 Korpral 7: — Furir 8: — överfurir, rustmästare 8: 75 Sergeant 9:75 Fänrik, fanjunkare 12: — Löjtnant, förvaltare 14: 50 Kapten och högre 17: 50 Penningbidraget h a r närmast karaktären av bidrag för täckande av den värnpliktiges utgifter för personlig hygien, förströelse m. m., och utgör således en form av traktamente under den värnpliktiges vistelse utom hemmet. För att i mån av behov täcka ofrånkomliga utgifter för uppehälle etc. för den värnpliktiges familjemedlemmar utgår härutöver som tidigare nämnts familjebidrag. Huvuddelen av de värnpliktiga i allmänhet — som för närvarande fullgör en första tjänstgöring om 304 dagar — åtnjuter under första tjänstgöringen penningbidrag med lägsta utgående belopp, 4 kr. för dag, men kommer under repetitionsövningarna i åtnjutande av ett bidrag om 5 kr. 50 öre för dag. Befälsuttagna värnpliktiga erhåller däremot, i mån av meddelade förordnanden i tjänstegrader (jfr punkten 2), högre penningbidrag än 4 kr. redan innan 304 dagar fullgjorts av första tjänstgöringen. Vissa värnpliktiga i allmänhet som fullgör en första tjänstgöring eller

tjänstgöring i en följd om mer än 304 dagar erhåller det nämnda penningbidraget om 5 kr. 50 öre efter 304 dagars tjänstgöring. Fria resor. Den värnpliktige äger under första tjänstgöring eller däremot svarande tjänstgöring i en följd vid ledighet åtnjuta fem fria resor till hemorten. Han äger därjämte under tjänstgöring som fullgöres i direkt anslutning till första tjänstgöring, under återstående del av tjänstgöring i en följd och under annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel period om två månader som tjänstgöringen avser. Utbildningspremie. Till värnpliktig som vid armén och kustartilleriet genomgått grundutbildning till befäl utgår utbildningspremie med i huvudsak följande belopp. Värnpliktig som, utan att vara uttagen härför, genomgått underbefälsutbildning (grundutbildningstid 304 dagar) erhåller en premie om 150 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underbefälsutbildning (grundutbildningstid 324 dagar) erhåller en premie om 300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbildning (grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2 000 kr. Värnpliktig som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (grundutbildningstid 630 dagar) erhåller utöver underofficerspremien en premie om 4 000 kr. Vid armén erhåller därutöver värnpliktig som är antagen för utbildning till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått reservofficerskurserna I och II (om sam1 Tidigare utgick penningbidraget med ett lägsta belopp av 50 öre för dag under åren 1915—1941, 1 kr. lör dag under åren 1941— 1948, 1 kr. 50 öre för dag under åren 1948— 1952, 2 kr. 50 öre för dag under åren 1952— 1959 och 2 kr. 75 öre för dag under åren 1959 —1963.

503 manlagt 170 dagar jämte obligatorisk trupptjänst om 30 dagar) 4 000 kr. för envar av kurserna. Premie för genomgången underbefälsutbildning utgår icke till underofficersoch officersuttagen värnpliktig. Däremot erhåller den till värnpliktig officer utbildade såväl underofficers- som officersutbildningspremie och en värnpliktig officer har således efter avslutad grundutbildning erhållit premier med sammanlagt (2 000 + 4 0 0 0 = ) 6 000 kr. Ifrågavarande premie utgår numera även till den som avser att vinna anställning som officer på aktiv stat. På motsvarande sätt h a r den, som utbildats till reservofficer vid armén, efter avslutad grundutbildning erhållit premier med sammanlagt (6 000 + 4 000 + 4 000 = ) 14 000 kr. Premier till värnpliktiga vid flottan och flygvapnet utgår efter liknande grunder, varvid dock är att märka att den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten där helt eller till större del än vid armén och kustartilleriet tas ut i en följd. Sålunda utgår underbefälspremie om 300 kr. vid flottan efter en tjänstgöring i en följd om (324 + 120 = ) 444 dagar. Bestämmelser rörande utbildningspremier för annan utbildning vid flottan och flygvapnet än den nämnda finns intagna i 27 § värnpliktsavlöningskungörelsen, vartill torde få hänvisas. Ett villkor för erhållande av utbildningspremie är att den värnpliktige med godkännande vitsord genomgått den utbildning som premien avser. Tjänstgöringspremie. Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och fullgjort längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet men ej blivit berättigad till erhållande av utbildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Tjänstgöringspremie utgår således icke jämsides med utbildningspremie. Tjänstgöringspremie utgår i första h a n d till tre grupper värn-

pliktiga, nämligen befälsuttagna värnpliktiga som icke blivit godkända vid genomgången befälsutbildning, specialtjänstuttagna värnpliktiga och värnpliktiga som fullgör särskild befälsövning. Tjänstgöringspremien till den förstnämnda gruppen värnpliktiga utgår med 150 kr. för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20 dagar, varmed tjänstgöringen överstiger för värnpliktiga i allmänhet föreskriven tjänstgöringstid, vid armén och kustartilleriet 304 dagar samt vid flottan och flygvapnet 394 dagar. De belopp som i enlighet med det anförda kan komma att utgå till vid inskrivningen befälsuttagen som icke blivit berättigad till utbildningspremie är för underbefälsuttagen värnpliktig (grundutbildningstid 324 dagar) 150 kr., för underofficersuttagen värnpliktig (grundutbildningstid 450 dagar) högst 1 050 kr. och för officersuttagen värnpliktig (grundutbildningstid 180 dagar utöver tid för underofficersutbildning) högst 1 350 kr. Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394 dagar. Om motivet för premien till de specialty änstuttagna må anföras följande. I den ordning för värnpliktsutbildningen som skapades år 1941 erhöll de specialtjänstuttagna inga som helst premier. Anledningen härtill torde ha varit att man med hänsyn till det sätt på vilket tjänstgöringen för denna kategori värnpliktiga utformats — deras militära utbildning förlades i största möjliga utsträckning så att den skulle kunna fullgöras u n d e r studiefria sommarmånader eller, om detta icke var möjligt, likväl så att tjänstgöringen skulle medföra minsta möjliga avbräck i studierna — icke ansett skäl föreligga att tillerkänna de specialtjänstuttagnä premie i likhet med de underofficers- eller off i-

504 cersutbildade värnpliktiga. Avsikten med premierna var nämligen att underlätta återgången till civil verksamhet för värnpliktiga som erhållit förlängd militärutbildning. — Förslag om införande av premier för de specialtjänstuttagna värnpliktiga framlades av 1948 års värnpliktskommitté men biträddes icke av statsmakterna (jfr prop. 1950: 224, s. 78). — 1954 års värnpliktsavlöningsutredning framlade år 1957 ytterligare förslag härom. Utredningen anförde bland annat, att det icke blott var de till befälsutbildning uttagna värnpliktiga utan även de specialtjänstuttagna värnpliktiga som fullgjorde längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet. Med hänsyn till angelägenheten av att åstadkomma en så långt möjligt rättvis utjämning av värnpliktstjänstgöringens olägenheter förordade utredningen, att — på sätt tidigare skett för de befälsuttagna — premie infördes även för de specialtjänstuttagna. Enligt utredningen borde premierna utgöra kompensation för den längre tjänstgöringstiden för befälsutbildade, underlätta återgången till civil verksamhet samt väcka intresse för den förlängda tjänstgöringen. Dessa syften skulle enligt utredningen tillgodoses på skilda sätt. Underlättandet av återgången till civil verksamhet skulle tillgodoses genom ett av utredningen föreslaget utryckningsbidrag under det att övriga syften skulle tillgodoses genom skilda slag av premier. Härvid borde till de värnpliktskategorier, till vilka i dåläget utgick premie för genomgången utbildning, utgå utbildningspremie. För utbekommande av denna premie borde undantagslöst krävas godkännande vitsord för genomgången utbildning. Till övriga värnpliktiga med längre tjänstgöringstid än värnpliktiga i allmänhet och till vilka utbildningspremie ej utgick borde enligt utredningen utgå tjänstgöringspremie. Något villkor om

godkännande vitsord för genomgången utbildning skulle inte uppställas för erhållande av tjänstgöringspremie. Till de specialtjänstuttagna värnpliktiga skulle i enlighet härmed utgå tjänstgöringspremie. Statsmakterna godtog vad utredningen föreslagit om tjänstgöringspremie till de specialtjänstuttagna (jfr p r o p . 1958:110). Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgöringspremie om 500 kr. En översikt över förändringarna i stort av värnpliktspremierna under åren 1942—1965 lämnas i särskild sammanställning (bilaga 17). Utryckningsbidrag. Utryckningsbidrag utgår vid utryckningen med 200 kr. till värnpliktig som tjänstgjort minst 180 dagar i följd. Har den värnpliktige på grund av sjukdom eller skada icke kunnat tjänstgöra sådan tid eller h a r för värnpliktig som avses i 27 § 1 mom. A eller B värnpliktslagen första tjänstgöringen av militära utbildningsskäl uppdelats i kortare perioder, utgår utryckningsbidrag efter en sammanlagd tjänstgöringstid om 180 dagar. Utryckningsbidraget utgår endast en gång till varje värnpliktig. Ersättning enligt militärersättningsförordningen. Ersättning enligt militärersättningsförordningen utgår i form av sjukpenning eller livränta enligt i huvudsak samma regler, som gäller vid yrkesskada i civilt arbete. Värnpliktslån. Värnpliktslån är räntefritt och utgår med högst 5 000 kr. för yrkesutbildning eller för utövande av yrke eller näring, allt under förutsättning att befälsutbildningen eller — vad angår militärskadad — skadan eller sjukdomen uppenbarligen bidragit till att framkalla eller öka det föreliggande lånebehovet. Denna långivning skall i princip upphöra med utgången av å r 1965.

505 Familjebidragsförmåner. Familjepennings maximibelopp utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen för hustru m. fl 9: — för barn under 16 år 4: 15 för annan familjemedlem över 16 år 4:70 Bostadsbidrag utgår med högst belopp motsvarande den inkallades kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekommande fall för kostnader för egen uppvärmning av bostad. Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de inkomster som den värnpliktiges familjemedlemmar u p p b ä r under värnpliktstjänstgöringen. Näringsbidrag utgår dels för upprätthållande av rörelse, dels för täckande av kostnader för under värnpliktstjänstgöringen nedlagd rörelse. Sjukbidrag utgår i mån av behov för vård av familjemedlemmar för belopp, som icke ersattes i annan ordning (försäkringskassa e. d.). Begravningsbidrag utgår med vissa belopp vid familjemedlemmars frånfälle under inkallelsen. Familjebidragsförmånernas storlek i ett par konkreta fall framgår av följanle exempel. Exempel 1. Det antages att värnpliktig är löntagare, att han har familj om hustru och två minderåriga barn, att hans bostadskostnader för modern lägenhet utgör 250 kr. för månad och att den värnpliktige eller hans familjemedlemmar icke åtnjuter inkomster, som skall inverka reducerande på familjebidragsbehovet. Familjebidraget blir härvid, räknat för månad om 30 dagar, följande: Familjepenning 519 kr. Bostadsbidrag 250 » Summa familjebidrag 769 kr. Exempel 2. Det antages att den värnpliktige har eget företag, att han har familj och bostadskostnader såsom i föregående exempel, att rörelsens avkastning under mili-

tärtjänstgöringen utgör 1 000 kr. för månad (enligt den s. k. tolftedelningsmetoden med utgångspunkt från företagets normala avkastning för kalenderår) enär fullgod ersättare anskaffats för den värnpliktige, att ersättarens lön utgör 1 200 kr. för månad och att detta befunnits vara skälig ersättning för ifrågavarande arbetsuppgifter. På grund härav beräknas under tjänstgöringstiden uppstå underskott i företaget med (1200 — 1000=) 200 kr. för månad. Familjebidraget blir med de angivna förutsättningarna, räknat för månad om 30 dagar, följande: Näringsbidrag (motsvarande underskottet på rörelsen) 200 kr. Familjepenning och bostadsbidrag såsom i det föregående exemplet 769 » Summa familjebidrag 969 kr. Av de här närmare behandlade värnpliktsförmånerna beskattas endast familjebidrag i form av näringsbidrag såsom inkomst. Värnpliktsförmånerna penningbidrag, premier, utryckningsbidrag och familjepenning har hittills varit fasta till sina belopp i den meningen att, när prisutvecklingen kunnat motivera en höjning av förmånerna, statsmakterna haft att överväga om tillräckliga motiv för höjning förelegat och med vilket belopp en höjning skulle ske. Sådana beslut h a r icke fattats årligen, vilket medfört en viss eftersläpning i fråga om nu nämnda förmåner. Motsvarande gäller ersättning enligt militärersättningsförordningen. Däremot har det i familjebidraget ingående bostadsbidraget fortlöpande anpassats efter prisutvecklingen genom att dess belopp bestämts att motsvara de verkliga bostadskostnaderna. 2. Nuläget beträffande några med värnpliktsförmånerna sammanhängande förhållanden

Värnpliktsförmånerna studiemedel

och

rätten

till

I studiemedelsförordningen (SFS 1964: 401) stadgas beträffande rätt till stu-

506 diemedel (11 §) bland annat följande. Studiemedelsbelopp skall minskas med viss del av den studerandes inkomst för terminen som överstiger viss procent av det s. k. basbeloppet. Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han kan antas komma att åtnjuta under terminen eller terminerna. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställs av Kungl. Maj:t. Slutligen föreskrivs att studiemedel och allmänt barnbidrag icke skall anses såsom inkomst.

1943 meddelade grundläggande bestämmelserna rörande förordnande av värnpliktig personal i tjänstegrad eller tjänsteklass samt på ifrågavarande bestämmelser grundade, i kommandoväg försvarsgrensvis utfärdade tillämpningsföreskrifter. Enligt bestämmelserna kan värnpliktig personal med erforderlig utbildning och övriga kvalifikationer förordnas till värnpliktig officer, underofficer eller underbefäl eller, för civilmilitär personal, i häremot svarande tjänsteklass.

Av det sagda torde följa att värnpliktsförmåner i form av penningbidrag och premier samt naturaförmåner i form av fri kost och logi anses som inkomst och därför påverkar storleken av studiemedelsbeloppet. Överbefälhavaren har i skrivelse den 21 januari 1965 till Kungl. Maj:t hemställt om sådan ändring av studiemedelsbestämmelserna att de värnpliktigas förmåner helt undantas vid behovsprövningen av studiemedlen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna fordras för förordnande till värnpliktigt befäl i stort att den värnpliktige skall ha blivit godkänd i befälsutbildning antingen under första tjänstgöring eller i senare fullgjord frivillig utbildning. En ytterligare förutsättning för förordnande är att den värnpliktige äger lämplighet för krigsplacering såsom befäl och erforderlig fältduglighet. De nuvarande bestämmelserna innebär att befälsuttagen värnpliktig redan under pågående grundutbildning förordnas såsom befäl, dock i regel i lägre grad än som svarar mot den befattning vartill hans utbildning siktar. Vid armén förordnas sålunda underofficersuttagen värnpliktig successivt till korpral efter 7 månader, till furir efter 15 månader och till sergeant i samband med inryckning till den första repetitionsövningen. Förordnande utfärdas enligt tillämpningsföreskrifterna för ett visst antal år, för tiden från en repetitionsövning till nästkommande eller för hela den återstående värnpliktstiden. Förordnandeperiodernas längd varierar mellan de olika försvarsgrenarna, framför allt skiljer sig tillämpningsföreskrifterna för flottan härutinnan från föreskrifterna för övriga delar av krigsmakten. Bestämmelserna innebär bland annat att en värnpliktig som förordnats i en grad,

Principerna för förordnande av värnpliktiga i tjänstegrad m. m. Bestämmelserna om förordnande av värnpliktiga i tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp är av betydelse ur främst två synpunkter. För det första medför innehavet av tjänstegrad för den värnpliktige vissa skyldigheter. Detta är grunden för att man över huvud taget har ett system, där den värnpliktiges ställning i organisationen markeras genom en grad. Graden blir ytterst ett hjälpmedel för den värnpliktige vid fullgörandet av de skyldigheter i befälshänseende som han åläggs. För det andra medför innehavet av högre grad för den värnpliktige vissa förmåner, exempelvis högre penningbidrag. Förordnande av värnpliktiga regleras genom de i kungl. brev den 29 oktober

507 s o m svarar mot den utbildning han erhållit, så småningom — om han ej fullgör frivillig befälsutbildning — komm e r att förordnas i en lägre grad (jfr h ä r o m betr. armén SOU 1959:23, s. 311 f.). Vid tillkomsten år 1960 av de särskilda befälsövningarna för officerare och underofficerare ändrades förordnandebestämmelserna för värnpliktiga som deltagit i dessa övningar i syfte att i större utsträckning bibehålla sådana värnpliktiga i innehavd grad (jfr TLB 1962, s. 197). I ett till överbefälhavaren den 15 mars 1963 avgivet betänkande angående förordnande- och konstitueringsbestämmelser för krigsmakten m. m. har den av överbefälhavaren tillkallade 1961 års förordnandeutredning sammanfattningsvis anfört följande. På grund av de väsentliga skillnaderna mellan försvarsgrenarna i vad avser tjänstgöringstidens uppdelning i omgångar och tidens indelning i kurser, skeden, skolor in. m. bör enligt förordnandeutredningens mening icke — såsom ifrågasatts — direkt tillämpbara förordnande- och konstitueringsföreskrifter gemensamma för krigsmakten fastställas. Däremot bör vissa grundläggande bestämmelser vara gemensamma; de bör utfärdas av Kungl. Maj :t. Förslag till bestämmelser framläggs. De tillämpningsföreskrifter för försvarsgrenarna, som följer av nämnda grundläggande bestämmelser, bör enligt utredningen utarbetas efter anvisningar av överbefälhavaren för att få största möjliga inbördes överensstämmelse. Ett förordnande skall enligt förordnandeutredningen såsom hittills varit fallet vara ett uttryck för att vederbörande besitter de kunskaper och den kompetens som erfordras för krigsplacering i befattning som enligt mobiliseringstabeller är förenad med den tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp i vilken förordnandet sker. Förordnande i högre grad bör enligt utredningen såsom hittills ske efter hand under utbildningens gång. För uppnående av största möjliga enhetlighet mellan försvarsgrenarnas förordnandegång föreslås att, i

motsats till vad nu är fallet, vissa tidpunkter anges, när förordnande till viss tjänstegrad tidigast må äga rum under grund- och repetitionsutbildning. Utredningen föreslår vissa tidpunkter härvidlag, vilka valts så att de i möjlig mån överensstämmer med indelningen av utbildningstiden för respektive kategorier i skeden, kurser eller skolor. Förordnande föreslås ungefär såsom för närvarande skola meddelas att gälla tills vidare längst intill värnpliktstidens utgång eller i övrigt till tidpunkt när vederbörande icke längre besitter för ianspråktagande inom krigsmakten erforderliga kvalifikationer. Förordnande skall kunna återkallas då kompetens för krigsplacering i viss befattning ej längre föreligger. Utredningen anser att därvid förordnande icke såsom nu sker automatiskt skall ske i tjänstegrad närmast under den tidigare innehavda utan föreslår att, om nytt förordnande skall ske, detsamma skall meddelas i tjänstegrad som motsvarar kompetens för krigsplacering. överbefälhavaren har med eget, i huvudsak tillstyrkande yttrande den 8 juli 1964 överlämnat förordnandeutredningens förslag till Kungl. Maj:t. Förslaget remissbehandlas för närvarande. 3. Allmänna överväganden rörande de ekonomiska förmånerna Behovet av förändringar av värnpliktsförmånerna Det framstår såsom mycket betydelsefullt, att till den värnpliktige under hans värnpliktstjänstgöring utgår sådana ekonomiska förmåner att hans uppoffringar begränsas så långt möjligt till den personliga insatsen och icke utsträcks att omfatta också betydande ekonomiska uppoffringar. Härför talar olika skäl. Sålunda framstår det såsom ur allmänna synpunkter skäligt att den som av samhället ålägges en skyldighet av värnpliktens natur av samhället också kompenseras härför. Vidare är för att hos den värnpliktige skapa en positiv inställning till värnpliktstjänstgöringen av betydelse att den värnpliktige ges skäliga ekonomiska förmåner. En sådan

508 positiv inställning hos den värnpliktige är ur utbildningssynpunkt en tillgång, då den avsevärt kan förbättra utbildningsresultatet. Den allmänna nivån på de ekonomiska förmånerna till de värnpliktiga höjdes avsevärt i samband med 1963 års försvarsbeslut. Härvid höjdes penningbidraget med ca 40 procent, premierna med ca 60 procent och familjepenningen med ca 25 procent totalt sett. Vidare ökades antalet fria resor för de värnpliktiga och infördes en grupplivförsäkring. Genom beslut den 30 juni 1965 har upp dragits åt 1965 års försvarsutredning att särskilt pröva frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Med hänsyn härtill h a r 1960 års värnpliktsutredning ansett sig icke böra närmare ingå på en bedömning av den allmänna förmånsnivån. Ett genomförande utav de av värnpliktsutredningen i det föregående framlagda förslagen rörande tjänstgöringen nödvändiggör emellertid vissa ändringar, delvis av principiell art, av nuvarande förmåner. Beträffande grundutbildningen uppkommer främst frågan om h u r den ökade differentieringen av utbildningstidens längd skall återverka, på förmånerna. Bibehållandet av den frivilliga rekryteringen av värnpliktiga officerare påkallar därjämte, mot bakgrund av hittillsvarande rekryteringsresultat och med hänsyn till föreslagen ändring av utbildningstidens längd, överväganden rörande förmånerna till berörda värnpliktiga. Också beträffande repetitionsutbildningen uppkommer frågan om den ökade differentieringens inverkan på förmånerna, h ä r dock närmast differentieringen i antalet övningar och icke den enskilda övningens längd, som ju redan nu i viss utsträckning är olika för olika värnpliktskategorier. Därtill kommer för repetitionsutbildningens del spörsmålet om icke

det för flertalet värnpliktiga — oberoende av differentieringen — ökade antalet av övningar bör generellt kompenseras. Förmånerna under grundutbildningen Huvudproblemet i fråga om förmånerna under grundutbildningen är som nämnts hur förmånerna skall anpassas till den ökade differentiering av grundutbildningens längd som utredningen föreslagit i det föregående. Utredningen vill härvid först erinra om att den hittills i stor utsträckning använda metoden att avbalansera lång grundutbildning för en värnpliktig med att ålägga vederbörande kort eller ingen repetitionsutbildning enligt utredningsförslaget frångås. Förmånerna under grundutbildningen bör därför alltså avvägas uteslutande med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen. Ett förmånsslag som ligger nära till hands att använda för att möta den ökade differentieringen är premier. Hittills har dessa nyttjats huvudsakligen då den värnpliktiges grundutbildning till följd av befälsuttagning blivit längre än för övriga värnpliktiga. Med utredningens förslag kommer emellertid även vissa icke befälsuttagna värnpliktiga att få längre grundutbildning än andra. Premiesystemet är beprövat och en utvidgning av detsamma att gälla även andra värnpliktiga med längre grundutbildning torde — om tills vidare bortses från kostnaderna — kunna genomföras utan svårighet. Ett annat förmånsslag som skulle kunna ifrågakomma för att kompensera för differentieringen är penningbidraget. Detta skulle därvid kunna användas så att exempelvis en menig värnpliktig med 364 dagars grundutbildning skulle, för den tid varmed hans tjänstgöringstid överstiger säg 300 dagar erhålla ett

509 förhöjt penningbidrag. Motsvarande differentiering skulle behöva ske för envar av de olika befälsgraderna. Med en sådan ordning erhålles en automatisk anpassning av ersättningens storlek till de talrika variationer ifråga om utbildningstidens längd som avses förekomma. Utredningen finner för sin del det lämpligast att kompensera för den ökade differentieringen under grundutbildningen genom att utvidga användningen av premier. Premierna bör härvid i större utsträckning än nu beräknas med utgångspunkt i dagsbelopp, så att en smidig anpassning av premiebeloppens storlek kan ske till olika förekommande längder på grundutbildningen. Vid avvägningen av de av differentieringen beroende förmånerna finner sig utredningen böra utgå från en grundutbildningstid av 300 dagar såsom normal. Motivet härför är främst att denna längd enligt utredningens förslag är den vanligast förekommande längden på grundutbildningen och att denna tid nära ansluter till den för närvarande vanligaste längden på grundutbildningen. Den föreslagna förkortningen av grundutbildningen till mindre än 300 dagar för vissa värnpliktiga anser utredningen icke böra påverka andra förmåner än de fria resorna. Förmånerna under repetitionsutbildningen Utredningsförslaget i fråga om repetitionsutbildningen innebär som nämnts att för den värnpliktige det sammanlagda antalet övningar under repetitionsutbildningen ökar. Samtidigt ökar för krigsmakten som helhet det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för sådan utbildning. Förslaget innebär vidare en ökad differentiering — särskilt bland underbefäl och meniga — av antalet övningar.

Värnpliktsutredningen har bedömt att den föreslagna ökningen av repetitionsutbildningens omfattning innebär en icke ringa belastning på den enskilde värnpliktige. Denna ökning uppväges i regel icke för den enskildes del av att hans grundutbildning i vissa fall förkortas. Hans normala inkomster och därmed inkomstbortfallet för honom under repetitionsutbildning blir nämligen i de flesta fall större under repetitionsutbildningen än under grundutbildningen samtidigt som i många fall hans försörjningsskyldighet h a r ökat i förhållande till vad fallet var under grundutbildningen. De förmåner av nu redan befintliga förmånsslag som utredningen ansett närmast böra utnyttjas för en kompensation för en allmänt ökad repetitionsutbildningsbörda har varit familjepenning och penningbidrag. Eftersom en kompensation av sådant slag bör vara av generell natur, h a r anledning däremot icke ansetts föreligga att närmare överväga användning av premier för detta ändamål. Utredningen h a r emellertid även övervägt om icke familjebidraget skulle kunna för de värnpliktiga under repetitionsutbildning ersättas med ett nytt slag av förmån, närmast anslutande till sjukpenningförmånerna enligt den allmänna sjukförsäkringen. De två systemen familjebidrag och sjukpenning skiljer sig i förmånshänseende framför allt däri att familjebidraget utgår efter behovsprövning, medan sjukpenningen utgår, bortsett från ett mindre barntillägg, i relation till inkomsten, dock att sjukförsäkringsförmånerna icke påverkas av inkomsten i den mån denna överstiger 21 000 kr. — Jämföres storleken av utgående förmåner i de två systemen finner man dock att det nuvarande familjebidragssystemet bättre än den allmänna sjukförsäkringen når dem som bäst behöver

510 ett ekonomiskt bidrag till sin försörjning exempelvis värnpliktiga familjeförsörjare med små inkomster, flera barn och relativt betydande hyreskostnad. — Familjebidragen bekostas helt av skattemedel. Kostnaderna för sjukförsäkringen betalas av den enskilde och arbetsgivaren; fördelningen av kostnaderna för sjukförsäkringen är emellertid under utredning. Jämföres kostnaderna för de två systemen, så finner man att förmåner motsvarande sjukförsäkringsförmånerna till alla värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning skulle dra en årskostnad av ca 70 milj. kr. mot ca 26 milj. kr. för familjebidrag vid samma antal tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning. — Skulle man välja att för de värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning införa ett förmånssystem av sjukförsäkringens typ, skulle man sannolikt likväl för de värnpliktiga under grundutbildning av kostnadsskäl tvingas behålla familjebidragssystemet. Värnpliktsutredningen har med särskilt beaktande av barnfamiljernas intressen funnit sig böra räkna med att förmånsförbättringen åvägabringas främst genom en viss förhöjning av familjepenningen. Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 21 maj 1965 till Kungl. Maj:t föreslagit, att en höjning av familjepenningen med 20 procent skall ske. Av höjningen h a r ämbetsverket, efter jämförelse med indextalet för livsmedel i konsumentprisindex, hänfört 15 procentenheter till penningvärdets fall sedan nu utgående belopp fastställdes och 5 procentenheter till den standardhöjning som ämbetsverket ansett bör komma de värnpliktiga till del. — Värnpliktsutredningen anser för sin del att en höjning av angiven storlek av familjepenningen i och för sig är skälig redan med nuvarande utbildningssystem. Utredningen vill emellertid framhålla, att

ett genomförande av utredningen; förslag till utbildningens anordnand» g ö r den föreslagna höjningen än mer angelägen. Utredningen förutsätter därför vid sina fortsatta överväganden, att den av civilförvaltningen föreslagna höjningen kommer till stånd. En höjning av familjepenningen skulle komma att utgöra ett icke oväsentligt tillskott till de värnpliktiga och och deras familjer. Höjningen kommer emellertid icke alla värnpliktiga u n der repetitionsutbildningen till del, eftersom familjebidrag utgår endast till omkring 60 procent av dessa värnpliktiga. Höjningen innebär därför knappast den av utredningen eftersträvade generella kompensationen för de ökade repetitionsutbildningsbördorna. I sammanhanget bör för övrigt beaktas att vid en höjning av familjebidraget det knappast är möjligt att göra åtskillnad mellan grundutbildnings- och repetitionsutbildningsvärnpliktiga på så sätt att familjepenningbeloppen skulle höjas endast för de senare eftersom familjebidraget i princip bygger på behovsprövning. Den eftersträvade generella kompensationen kan däremot nås genom en höjning av penningbidraget för värnpliktiga under repetitionsutbildning. Utredningen r ä k n a r därför med en sådan höjning vid sidan av den förutsatta höjningen av familjebidraget. Utredningens i det föregående framlagda förslag inrymmer även differentiering mellan olika värnpliktiga av repetitionsutbildningens omfattning. Exempelvis skall endast ett mindre antal värnpliktiga normalt fullgöra särskilda övningar. I förhållande till nuläget innebär utredningsförslaget i differentieringshänseende den skillnaden att även vissa underbefäl och meniga kommer att fullgöra särskild övning. Utredningen anser, att vad som främst bör

511 beaktas vid avvägningen av kompensationen är antalet övningar men däremot icke övningarnas längd. Detta överensstämmer med nuvarande ordning enligt vilken premie utgår till deltagare i särskild befälsövning men icke till deltagare i inledande befälsövning. Enligt utredningens mening bör kompensation också i fortsättningen grundas på den angivna p r i n c i p e n . Såsom normalfall, med utgångspunkt från vilket differentieringen beräknas, bör härvid väljas det fall att vederbörande fullgör fem krigsförbandsövningar. Vad som alltså återstår att i differentieringshänseende kompensera är särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Kompensationen bör liksom hittills utgå i form av premier. 4. Förslag rörande de olika förmånsslagen

Penningbidrag För närvarande kommer huvuddelen av de värnpliktiga, vilkas grundutbildning omfattar högst 304 dagar, i åtnjutande av högre penningbidrag först under repetitionsutbildningen. De meniga värnpliktiga däremot som fullgör grundutbildning om mer än 304 dagar och samtidigt h a r ingen eller tämligen ringa repetitionsutbildningsskyldighet, såsom fallet är exempelvis vid flottan, erhåller däremot penningbidragsförhöjning redan under grundutbildningen. Värnpliktsutredningens förslag rörande de värnpliktigas grundutbildning innebär väsentliga ändringar av nuvarande tider för grundutbildningen. Samtidigt upphör den hittillsvarande faktiska sammankopplingen av tid för grundutbildning och tid för repetitionsutbildning. Förslaget innebär således att den föreslagna differentieringen av grundutbildningens längd icke som nu avbalanseras så, att värnpliktig i allmänhet som åtnjuter lång grundutbild-

ning i stället erhåller kort eller ingen repetitionsutbildning. Differentieringen av grundutbildningstidens längd kan enligt utredningens förslag därför, n ä r det gäller bördorna på den enskilde värnpliktige, betraktas för sig utan hänsynstagande till vederbörandes skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning. Utredningen h a r som nämnts stannat för att se en grundutbildning av 300 dagars längd såsom det normala då det gäller att bedöma vad som är m i n d r e eller merutbildning. Det skulle i och för sig kunna övervägas att — ungefär på sätt nu sker — höja lägsta penningbidraget efter fullgjorda omkring 300 dagars grundutbildning. Enligt utredningens mening ä r emellertid, den nuvarande höjningen efter 304 dagars tjänstgöring i första h a n d avsedd som en förmån för de värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning och mindre tillkommen för den minoritet bland de värnpliktiga som h a r en tjänstgöringsordning med mer än 304 dagars grundutbildning. Utredningen har som tidigare nämnts utgått från att differentieringen av grundutbildningstidens längd skall kompenseras genom premier. Det synes därför icke föreligga anledning att, vid sidan härav, också ha ett högre penningbidrag för menig som fullgjort mer än 300 dagars tjänstgöring. Utredningen föreslår därför att penningbidraget till värnpliktiga av alla kategorier, såväl värnpliktiga i allmänhet som befälsuttagna — de senare dock endast i den mån de icke förordnats i tjänstegrad — under hela tiden för grundutbildningen, utgår med nuvarande lägsta belopp 4 kr. för dag. I fråga om penningbidraget under repetitionsutbildning har utredningen med beaktande av att varje höjning av penningbidragsbeloppen medför avsevärda kostnader — i nuläget innebär en kronas förhöjninng av penningbidraget för

512 repetitionsövande en kostnadsökning av i runt tal 3 milj kr. — sökt framta ett med hänsyn till såväl kostnaderna som den avsedda ekonomiska effekten för de värnpliktigas del avpassat belopp. Utredningen h a r funnit sig böra stanna för att föreslå att nu utgående penningbidrag höjes med 2 kr. 50 öre för dag under all repetitionsutbildning. Den föreslagna höjningen innebär att penningbidraget under repetitionsutbildning kommer att utgöra i kronor för dag följande belopp, nämligen för menig, vice korpral, 2. klass sjöman för korpral för furir för överfurir, rustmästare för sergeant för fänrik, fanjunkare för löjtnant, förvaltare för kapten och högre

8: — 9: 50 10: 50 11: 25 12: 25 14: 50 17: — 20: —

De föreslagna ändringarna av penningbidragen föranleder en kostnadsökning med omkring 7,6 milj. kronor, varav belöper på armén omkring 6,7 milj. kronor och på marinen omkring 0,9 milj. kronor. F ö r flygvapnets del uppkommer inga merkostnader eftersom besparingarna under grundutbildningen till följd av att penningbidraget hela tiden bibehålles vid 4 kr. här väger tungt. Familjepenning Försvarets civilförvaltnings i det föregående redovisade förslag till höjning av familjepenningen innebär, att familj epenningens belopp för de tre familj emedlemskategorierna skulle komma att utgöra i kronor för dag följande belopp, nämligen för hustru m. fl för barn under 16 år för annan familjemedlem 16 år

10: 80 4: 80 över 5: 65

Utfallet av en höjning av familjepenningen till angivna belopp i några typfall blir följande. En värnpliktig med en månadsinkomst av före skatt 1 200 kr. och efter skatt 940 kr., med en bostadskostnad för månad av 200 kr. samt med familj om h u s t r u och ett barn erhåller enligt n u v a r a n d e bestämmelser i familjebidrag högst ca 595 kr. för 30 dagar räknat. Enligt civilförvaltningens förslag kominer den värnpliktige att få ett ca 79 kr. högre familjebidrag eller högst ca 673 kr. för motsvarande tid. — Om den värnpliktiges familj i stället omfattar hustru och tre barn höjs enligt förslaget familjebidraget, vid i övrigt lika förutsättningar, från ca 843 kr. med 129 kr. till ca 972 kr. En värnpliktig med en månadsinkomst av före skatt 2 500 kr. och efter skatt 1 788 kr., med en bostadskostnad för månad av 350 kr. samt med familj om hustru och ett barn erhåller enligt n u v a r a n d e bestämmelser familjebidrag högst ca 744 kr. för 30 dagar räknat. Enligt civilförvaltningens förslag kominer den värnpliktige att få ett ca 79 kr. högre familjebidrag eller högst ca 823 kr. för motsvarande tid. — Om den värnpliktiges familj i stället omfattar h u s t r u och tre b a r n höjs enligt förslaget familjebidraget, vid i övrigt lika förutsättningar, från 993 kr. med ca 129 kr. till ca 1 122 kr.

Vid en bedömning av frågan om h u r de ekonomiska förhållandena för den värnpliktige och h a n s familj påverkas under den tid då den värnpliktige fullgör krigsförbandsövning bör emellertid enligt utredningens mening beaktas icke blott familjebidraget utan även penningbidraget. Visserligen är penningbidraget avsett att bland annat utgöra ett slags traktamente, vilket skulle tala för att det lämnades utanför vid en jämförelse. Å andra sidan erhåller den värnpliktige en rad naturaförmåner, som vid en sådan jämförelse icke kommer att beaktas. Härjämte måste även beaktas att den av utredningen i det föregående föreslagna penningbidragshöjningen haft till syfte just att förbättra den allmänna ekonomiska situationen för den värnpliktige och hans familj. Utredning-

£13 en anser sig med hänvisning till det anförda ha fog för att i jämförelsen ta med även penningbidraget. För de tidigare angivna fyra fallen skulle vid en sådan jämförelse erhållas följande. I det första fallet (månadsinkomst efter skatt 940 kr., hustru och ett barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 673 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller ett sammanlagt bidrag om ca 913 kr. Det sammanlagda bidraget kommer härvid att understiga den normala månadsinkomsten efter skatt med ca 27 kr. — I det andra fallet (månadsinkomst efter skatt 940 kr., hustru och tre barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 972 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller samanlagt ca 1 212 kr. Det sammanlagda bidraget kommer härvid att överstiga den normala månadsinkomsten efter skatt med ca 272 kr. I det tredje fallet (månadsinkomst efter skatt 1 788 kr., hustru och ett barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 823 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller ett sammanlagt bidrag om ca 1063 kr. Det sammanlagda bidraget kommer härvid att understiga den normala månadsinkomsten efter skatt med ca 725 kr. — I det fjärde fallet (månadsinkomst efter skatt 1 788 kr., hustru och tre barn) skulle enligt förslagen erhållas ett familjebidrag om ca 1 122 kr. och ett penningbidrag om 240 kr. eller sammanlagt ca 1 368 kr. Det sammanlagda bidraget kommer härvid att understiga den normala månadsinkomsten med ca 420 kr. Ytterligare exempel på utfallet lämnas i särskild sammanställning (bilaga 8). Det angivna avser som nämnts krigsförbandsövningarna. För den del av repetitionsutbildningen som utgöres av särskilda övningar och mobiliseringsövningar tillkommer av förmåner även premier på sätt närmare utvecklas i det följande. Med utgångspunkt i nuvarande normer för kostnadsberäkning av familjebidrag skulle kostnaderna för familje33—514534

penning enligt civilförvaltningens höjningsförslag — vid det av utredningen föreslagna uttaget av tjänstgöringsdagar — öka med ca 7,2 milj. kronor för år. Premier Under grundutbildningen. Utredningen h a r i det föregående förutsatt att differentieringen ifråga om utbildningstidens längd under grundutbildningen skulle kompenseras uteslutande genom premier. Det nuvarande premiesystemet omfattar dels utbildningspremie, dels tjänstgöringspremie. Utbildningspremien torde få ses som den huvudsakliga premieformen medan tjänstgöringspremien tillkommit såsom kompensation för längre tjänstgöringstid i vissa fall då utbildningspremie ej utgår. Även tjänstgöringspremien är för närvarande i stort sett knuten till uttagning till viss utbildning. Villkoret för erhållande av premien ifråga är att den värnpliktige icke blivit berättigad till utbildningspremie. Den värnpliktige kan exempelvis på grund av sjukdom eller av annan anledning ha blivit underkänd i utbildningen vid dess avslutande eller redan på ett relativt tidigt stadium ha blivit skild från densamma. Utredningen föreslår, att systemet i stort utformas så att tjänstgöringspremie i fortsättningen utgår oberoende av uttagning till befälsutbildning. Den föreslås tillkomma alla värnpliktiga som h a r att fullgöra grundutbildning om mer än 300 dagar. Denna premie skall för i första h a n d de befälsuttagna värnpliktigas del kompletteras med en utbildningspremie. De befälsuttagna m. fl. kommer i enlighet härmed att erhålla dels såsom övriga värnpliktiga med längre grundutbildning en tjänstgöringspremie, dels i egenskap av befälsuttagna eller värnpliktiga uttagna för viss annan utbildning en utbildningspremie.

514 För närvarande utgår tjänstgöringspremie med 150 kr. för varje period om 20 dagar av viss mertjänstgöring. Den utgår med några få undantag endast till vissa befälsuttagna värnpliktiga. Nuvarande tjänstgöringspremie torde ha fastställts till sitt belopp med utgångspunkt i storleken av utbildningspremien. Utbildningspremie utgår såsom nämnts till underbefälsutbildad med 324 dagars tjänstgöring med 300 kr.; tjänstgöringspremien för motsvarande tid utgör 150 kr. d. v. s. halva beloppet av utbildningspremien. När tjänstgöringspremie, såsom föreslagits, i fortsättningen skall utgå till samtliga värnpliktiga som fullgör mertjänstgöring och ej endast till de befälsuttagna, finns ej anledning att avväga den i relation till nu utgående utbildningspremier. Utredningen föreslår, att premien beräknas efter 3 kr. för dag utöver 300 dagar. Den ej befälsuttagne värnpliktige kommer därvid för tjänstgöring utöver 300 dagar att erhålla inberäknat penningbidraget en dagsersättning med 7 kr. för dag mot i nuläget för tjänstgöring utöver 304 dagar 5 kr. 50 öre för dag. Utredningen föreslår vidare — i syfte att undvika tröskelproblem — att tjänstgöringspremie beräknas för dag i stället för som nu för hel period om 20 dagar. Utbetalningen bör liksom nu ske i samband med tjänstgöringens avslutande. För närvarande utgår såsom nämnts ntbildningspremie till befälsutbildade värnpliktiga med varierande belopp, avpassade efter utbildningens kvalitet och utbildningstidens längd. Exempelvis erhåller vid armén den underbefälsuttagne med 324 dagars tjänstgöringstid en utbildningspremie om 300 kr., den underofficersuttagne med 450 dagars tjänstgöring en sådan premie om 2 000 kr. och den officersuttagne med 630 dagars tjänstgöringstid, utöver underofficerspremien, 4 000 kr.

Utredningen har vid sina överväganden av med vilka belopp utbildningspremier i fortsättningen bör utgå vid av utredningen föreslagen utbildningsgång för de befälsuttagna av olika kategorier i stort tagit såsom utgångspunkt de nuvarande premiebeloppen. Vidare h a r hänsyn tagits till att tjänstgöringspremie föreslagits skola i fortsättningen utgå även till de befälsuttagna. Beträffande de underbefälsutbildade,. som föreslagits få en tjänstgöringstid om 330—364 dagar, har ansetts att utbildningspremien lämpligen bör utgå med ett enhetligt belopp om 250 k r . Med en utbildningspremie av denna storlek och med den tidigare föreslagna tjänstgöringspremien kommer en underbefälsutbildad värnpliktig med 330 dagars grundutbildning att erhålla en sammanlagd premiesumma om (30 x 3 + 250 —) 340 kr. Om utbildningen omfattar 364 dagar blir premiesumman i stället (64 x 3 + 250 = ) 442 kr. Underofficersutbildningen kommer enligt utredningens förslag att omfatta för värnpliktiga vid armén 450 dagar, för värnpliktiga vid marinen 450 dagar eller, i vissa fall vid flottan, 364 dagar samt för värnpliktiga vid flygvapnet 420 dagar. För att för de underofficers- och officersuttagnas del nå enhetlighet i fråga om premiebeloppens storlek i relation till utbildningstidens varierande längd har utredningen funnit lämpligt att — såsom skett i fråga om tjänstgöringspremien — framräkna ett visst dagsbelopp med vilket utbildningspremie för h ä r ifrågavarande befälsutbildning skall utgå för tjänstgöring utöver 300 dagar. En uppdelning av för närvarande utgående premiebelopp för underofficersutbildning på nuvarande antal på utbildningen belöpande tjänstgöringsdagar utöver 300 dagar ger ett dagsbe-

515 lopp av ca 13 kr. Med beaktande av att den underofficersuttagne värnpliktige u n d e r sin utbildningstid avses även skola erhålla tjänstgöringspremie med 3 kr. för dag har utredningen funnit sig böra föreslå att utbildningspremie för underofficersutbildning skall utgå med 10 kr. 50 öre för dag. Den underofficersutbildade skulle således utöver penningbidrag erhålla 13 kr. 50 öre för dag för tjänstgöring utöver 300 dagar, vilket innebär att han i premier sammanlagt skulle utfå vid en grundutbildning om 450 dagar ( 1 5 0 x 3 + 1 5 0 x 1 0 : 5 0 = ) 2 025 kr. Omfattar utbildningen 420 dagar blir premiernas summa (120 x 3 + 120 x 10: 50 = ) 1 620 kr. och om utbildningen omfattar endast 364 dagar (64 x 3 + 6 4 x 1 0 : 5 0 = ) 864 kr. För underofficersutbildade vid flygvapnet blir härvid premiebeloppet, 1 620 kr., något lägre än det nu utgående vilket emellertid bör ses mot bakgrund av att tjänstgöringstiden förkortats med en månad i förhållande till nuläget. Nu utgående utbildningspremie för utbildning till värnpliktig officer, 4 000 kr., ger uppdelad på nuvarande antal på officersutbildningen belöpande tjänstgöringsdagar ett dagsbelopp av ca 22 kr. Om man framräknar officersutbildningspremien med utgångspunkt i detta dagsbelopp skulle officersutbildningen, som föreslås i fortsättningen skola omfatta 90 dagar, berättiga till ett premiebelopp om 2 250 kr., tjänstgöringspremien om 3 kr. för dag inräknad. — Enligt värnpliktsutredningens mening bör av rekryteringsskäl räknas med ett avsevärt högre dagsbelopp för utbildningspremie till de officersutbildade. Utredningen har, med utgångspunkt i den sammanlagda premiesumma som ansetts skälig, funnit att premien för utbildning till värnpliktig officer bör grundas på ett dagsbelopp av 53 kr. Premierna för officersutbildning, inräknat

tjänstgöringspremien, skulle enligt här angivna beräkningsgrunder komma att för en utbildningstid omfattande 90 dagar utgöra (90 x 3 + 90 x 53 = ) 5 040 kr. En värnpliktig som fullgör underofficersutbildning under 450 dagar samt därefter officersutbildning skulle således totalt erhålla (2 025 + 5 040 = ) 7 065 kr. Den som fullgör underofficersutbildning under 420 dagar samt därefter officersutbildning skulle på motsvarande sätt erhålla 6 660 kr. För ett litet antal värnpliktiga, icke avsedda för underofficers- eller officersbefattningar har i det föregående (se kap. 16 ang. värnpliktiga E) föreslagits att grundutbildningen skall ges en längd som ungefär motsvarar den som samtidigt föreslagits för underofficersuttagna värnpliktiga. Till nu ifrågavarande värnpliktiga bör utgå tjänstgöringspremie såsom för övriga värnpliktiga samt en särskild utbildningspremie om 8 kr. för dag för tjänstgöring utöver 300 dagar eller vid 450 dagars grundutbildning sammanlagt 1 650 kr. För värnpliktig vid armén som genomgått både reservofficerskurserna I och II, vilket sker efter genomgången utbildning till värnpliktig officer, utgör den nuvarande premiesumman 8 000 kr. Fördelas denna på utbildningstiden utom tid för obligatorisk trupptjänst blir premien för dag 47 kr. Värnpliktsutredningen föreslår att utbildningspremierna för denna utbildning — som föreslås skola få ungefär oförändrad omfattning — skall utgå med samma belopp för dag som vid utbildning till värnpliktig officer, d. v. s. med 53 kr. för dag eller med sammanlagt 9 010 kr. Den som vid armén genomgått fullständig grundutbildning till reservofficer kommer härigenom att sammanlagt i premier ha lyft (7 065 + 170 x 3 + 9 010 = ) 16 585 kr.

516 Utredningen vill påpeka att den kraftiga höjning av officersutbildningspremierna per dag räknat som förslaget innebär påkallar särskilda överväganden i fråga om de värnpliktiga som vid övergången till det nya utbildningssystemet är under utbildning till värnpliktiga officerare. Enligt utredningens mening är det skäligt att i principiell överensstämmelse med nuvarande ordning räkna med någon form av särskild ersättning till värnpliktiga som deltagit i utbildning för vilken utbildningspremie kan utgå men som icke blivit godkända härvid. Utredningen föreslår att dessa värnpliktiga tilldelas ett tjänstgöringspremietillägg om 2 kr. för dag för tid varmed vederbörandes grundutbildning överstiger 364 dagar. Utredningens förslag till premier är framlagt med den förutsättningen att utryckningsbidrag utgår efter hittillsvarande grunder. Under repetitionsutbildningen. För närvarande utgår premie med 500 kr. till den som fullgör särskild befälsövning. Andra premier utgår icke under repetitionsutbildning. Av vad som anförts i det föregående framgår att utredningen anser att i framtiden premier under repetitionsutbildning bör utgå dels vid särskild övning, dels vid mobiliseringsövning. Enligt utredningens förslag kommer särskilda övningar — som till sin art närmast motsvarar nuvarande särskilda befälsövningar — att anordnas i betydligt större omfattning än hittillsvarande särskilda befälsövningar. Enligt förslaget skall övningarna kunna ha en längd av fyra eller elva dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. I övningarna kommer enligt förslaget att kunna delta såväl meniga värnpliktiga som befäl av alla kategorier. Övningarna komm e r att för alla deltagande i hög grad få

karaktär av utbildning för krigsbefattning. — Enligt utredningens mening bör som nämnts även i fortsättningen premie utgå till alla värnpliktiga som deltar i övningar av här avsett slag. Med hänsyn till att övningarna främst skall tjäna såsom utbildning för de deltagande värnpliktiga finner utredningen lämpligt att ifrågavarande premie utgår i form av utbildningspremie mot i nuläget tjänstgöringspremie. Utbildningspremien bör enligt utredningens mening utgå med belopp av nuvarande storlek, 500 kr., för övning som omfattar elva dagar. Utbildningspremierna för de kortare övningarna bör beräknas i ungefärlig proportion härtill och med hänsyn tagen icke blott till tjänstgöringsdagarna utan även till in- och utryckningsdagarna. Premien för särskild övning om fyra dagar föreslås i enlighet härmed utgå med 228 kr. I det fall att, såsom föreslagits för flygvapnets del, särskild övning om fyra dagar med den värnpliktiges medgivande uppdelas i två övningar, envar om två dagar, bör för envar av dessa övningar utgå en premie om 152 kr. Utredningen vill framhålla, att redan i nuvarande system premierna till värnpliktig som deltar i särskild övning h a r den storleken att den värnpliktige måste under övningen avstå från en tämligen hög inkomst från civil verksamhet för att göra någon ekonomisk förlust. Om han utöver premierna också u p p b ä r familjebidrag gör han sålunda för närvarande en ekonomisk förlust först då den civila inkomst han i huvudsak avstår från uppgår till mellan 4 000 och 5 000 kr. för månad. Med de av utredningen föreslagna förmånsförbättringarna kommer denna gräns att höjas till något över 5 000 kr. De av utredningen föreslagna mobiliseringsövningarna h a r avsetts omfatta en dag men kan i vissa fall utsträckas

517 till två dagar. I regel erfordras icke särskilda in- och utryckningsdagar. Utredningen har föreslagit att beräkningen av antalet tjänstgöringsdagar för mobiliseringsövning i form av mönstringsövning skall ske på särskilt sätt (kap. 9, avsnitt D, punkten 5) vad gäller tjänstgöringsskyldigheten. — Vad i det föregående anförts om premiernas storlek under särskild övning bör i princip tilllämpas också för mobiliseringsövningar. Utredningen föreslår i enlighet härmed att för sådan övning skall till alla däri deltagande värnpliktiga utgå en premie om, för övning om en dag 38 kr., för övning om två dagar 76 kr. och för övning om tre dagar 114 kr., varvid i antalet dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och utryckningsdagar. Dagarna bör i förmånshänseende i övrigt beräknas på normalt sätt och icke på det särskilda sätt som används vid beräkningen av tjänstgöringsskyldigheten. De specialtjänstuttagna värnpliktiga. De specialtjänstuttagnas tjänstgöring sker för närvarande enligt en särskild ordning, som bland annat innebär att tjänstgöringen fördelas över hela värnpliktstiden utan att någon bestämd gräns dras mellan grundutbildning och repetitionsutbildning. Till de specialtjänstuttagna värnpliktiga utgår för närvarande endast tjänstgöringspremier. Dessa utgår för tjänstgöring utöver 394 dagar. Det maximala belopp som härvid kan utgå är 1 050 kr. — Värnpliktsutredningen har i det föregående (kap. 29) såsom önskvärd för dessa värnpliktigas tjänstgöring angivit en ordning som närmare ansluter till den som gäller för övriga värnpliktiga. Härvid har räknats med en uppdelning av tjänstgöringen på grundutbildning och repetitionsutbildning. Med dessa förutsättningar saknas enligt värnpliktsutredningens mening anledning till sär-

skilda premiebestämmelser för dessa värnpliktiga. I enlighet härmed bör till dessa värnpliktiga under grundutbildningen för tid över 300 dagar utgå tjänstgöringspremie med 3 kr. för dag. Därjämte bör med hänsyn till den kvalificerade utbildning, varom h ä r i regel är fråga, utgå utbildningspremie enligt de grunder som gäller för de underofficersuttagna, d. v. s. med 10 kr. 50 öre för dag för tid varmed grundutbildning överstiger 300 dagar. Under repetitionsutbildning bör premier utgå såsom för övriga värnpliktiga, d. v. s. vid särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Premierna utgår härvid oberoende av befattning. Vid en grundutbildning om exempelvis 350 dagar skulle härvid utgå en premiesumma om

tillhopa

(50x3 + 50x10:50=)

kr. För varje särskild övning bör tillkomma utbildningspremie såsom för övriga värnpliktiga. En ändring av premiesystemet på nu ifrågavarande punkter bör emellertid ske först i samband med prövningen av ett kommande slutligt förslag rörande berörda värnpliktigas utbildning. Kostnadsökningen orsakad av ändringarna i premiesystemet beräknas, med den av utredningen föreslagna omfattningen och längden av utbildningen, bli för grundutbildningen ca 3,6 milj. kronor och för repetitionsutbildningen ca 1,8 milj. kronor eller tillsammans 5,4 milj. kronor. Av sistnämnda summa belöper på armén ca 3,5 milj. kronor, på marinen ca 0,5 milj. kronor och p å flygvapnet ca 1,4 milj. kronor. Fria resor För närvarande äger som tidigare nämnts den värnpliktige åtnjuta fria resor i en omfattning som svarar mot ungefär en resa per två månaders tjänstgöring. Utredningen framlägger för sin

518 del — under erinran om att som nämnts uppdrag lämnats åt 1965 års försvarsutredning att pröva hithörande frågor — inga förslag till ändring av denna avvägning. Kostnader Kostnadsökningarna till följd av de av värnpliktsutredningen föreslagna förbättringarna av förmånerna till de värnpliktiga blir, räknat i förhållande till vad oförändrade förmåner inneburit i det nya utbildningssystemet, för penningbidrag omkring 7,6 milj. kronor och för premier omkring 5,4 milj. kronor eller sammanlagt 13 milj. kronor. Härtill kommer kostnaderna, omkring 7,2 milj. kronor, för den av försvarets civilförvaltning föreslagna höjningen av familjepenningen. Kostnadsökningen med anledning av de av värnpliktsutredningen framlagda förslagen fördelar sig med 10,2 milj. kronor på armén, med 1,4 milj. kronor på marinen och med 1,4 milj. kronor på flygvapnet. Kostnadsökningen med anledning av civilförvaltningens förslag fördelar sig med 5,4 milj. kronor på armén, med 1,0 milj. kronor på marinen och med 0,8 milj. kronor på flygvapnet. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att värnpliktsförmånerna hittills i stor utsträckning varit fasta till sina belopp, vilket genom prisutvecklingen tidvis medfört en värdeförsämring av förmånerna. — Värnpliktsutredningen vill för sin del ifrågasätta huruvida icke vissa av de nu aktuella värnpliktsförmånerna skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av indexreglering. En prövning av frågan synes exempelvis kunna ske i anslutning till behandlingen av de förslag som 1965 års försvarsutredning kan

komma att framlägga pliktsförmånerna.

rörande

värn-

5. överväganden och vissa förslag beträffande några med värnpliktsförmånerna sammanhängande förhållanden

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att — enligt nu gällande bestämmelser — erhållna värnpliktsförmåner påverkar rätten till studiemedel och att framställning gjorts i syfte att få till stånd en ändring härvidlag. — Värnpliktsutredningen vill för sin del kraftigt understryka betydelsen av att en sådan ändring av bestämmelserna kommer till stånd att värnpliktsförmånerna i detta sammanhang icke skall anses som inkomst. Framför allt gäller detta i fråga om premierna. Syftet med det militära premiesystemet kommer eljest delvis att förfelas. Vad gäller förordnande i tjänstegrad, tjänsteklass eller tjänstegrupp av värnpliktig under grundutbildningen vill värnpliktsutredningen framhålla, att de av 1961 års förordnandeutredning föreslagna tidpunkterna när förordnande må ske torde behöva anpassas på vissa punkter efter den föreslagna nya utbildningsordningen. Värnpliktsutredningen bedömer, att en dylik anpassning kan ske inom ramen för en oförändrad kostnad. Vad gäller förordnande under repetitionsutbildning vill värnpliktsutredningen anföra att det nya systemet med oftare återkommande övningar ger nya förutsättningar för förordnandena. Genom att övningarna återkommer oftare kommer sålunda befälet att bättre bibehålla sina kunskaper. Med utgångspunkt i detta förhållande synes det utredningen lämpligt att den tid som förflyter efter grundutbildningens slut innan den värnpliktige förordnas i lägre tjänstegrad förlänges. De som deltagit i särskild övning bör vidare i större ut-

519 sträckning än andra värnpliktiga bibehållas i innehavd grad. Utredningen vill h ä r endast anmäla sin allmänna uppfattning i denna fråga och avser att å t e r k o m m a härtill i samband med behandlingen i ett kommande betänkande .av frivilligutbildningen. Även om enligt utredningens uppfattning det så långt möjligt bör eftersträvas att bibehålla de befälsvärnpliktiga i innehavda grader torde dock få godtas att om icke repetitionsutbildning fullgjorts tillräckligt ofta förordnande sker i lägre grad. Det torde emellertid i framtiden bli aktuellt med förordnanden i lägre grad också av annan anledning än att lång tid förflutit sedan grundutbildningen genomgicks. I framtiden torde nämligen omplaceringar av värnpliktiga mellan förband och mellan försvarsgrenar bli allt vanligare. Utredningen har sökt att anpassa utbildningen till denna utveckling genom att i det föregående föreslå införande av en för alla värnpliktiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Denna bedöms avsevärt underlätta omplaceringen av en enskild soldat. Den är däremot i många fall helt otillräcklig som grund för att omplacera en befälsutbildad värnpliktig till befälsbefattning vid förband som till sin art

starkt avviker från det för vilket vederbörande ursprungligen utbildades. Ett avförordnande kan i sådana fall bli nödvändigt. Den värnpliktige, som förutsätts redan under grundutbildningen ha tilldelats någon form av distinktionstecken utmärkande att han genomgår eller genomgått befälsutbildning, bör vid avförordnandet få behålla detta tecken. I detta sammanhang vill utredningen — i anslutning till vad som berörts i kapitel 9 — allmänt understryka betydelsen av att utmärkelsetecken av ifrågavarande slag kommer till vidgad användning såsom en värdefull form av uppmuntran såväl vid befälsutbildning som annan kvalificerad utbildning. Utredningen finner det lämpligt att åt de militära myndigheterna u p p d r a s att närmare överväga dessa frågor och framlägga de förslag som övervägandena kan ge anledning till. Slutligen må i detta sammanhang eri n r a s om att värnpliktsutredningen tidigare (kap. 9, avsnitt B, punkten 1) framhållit dels att förbättringar av förläggningslokalerna utgör en standardhöjning för de värnpliktiga jämförbar med exempelvis en höjning av penningbidraget, dels att det är betydelsefullt att förbättringar härvidlag kommer till stånd.

K A P I T E L 32

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

1. Överväganden rörande grundutbildningen

Vid övergången till grundutbildning enligt den nya ordningen erfordras bland annat att de värnpliktiga inskrivits på sådant sätt att en differentierad utbildningstid för olika grupper värnpliktiga i allmänhet möjliggöres eller i vart fall att möjlighet föreligger att före inkallelsen uppdela de värnpliktiga som avses för menigbefattning i kategorier med olika lång utbildningstid. Vidare fordras att vissa andra åtgärder vidtagits, exempelvis utfärdande av nya utbildningsanvisningar och viss skolning av det aktiva befälet. Slutligen måste beaktas tidpunkten för övergång till en ny ordning för repetitionsutbildningen. Frågan om inskrivningen bör bedömas på samma sätt vid samtliga försvarsgrenar, övriga förhållanden bör bedömas med hänsyn till de särskilda förhållandena vid de olika försvarsgrenarna. Utredningens överväganden rörande övergången till ett nytt utbildningssystem har gjorts med den förutsättningen att statsmakterna fattar beslut härom våren 1966. Inskrivningsförrättning grundad på en ändrad värnpliktslag kan anordnas tidigast hösten 1966. Vid denna tid kommer emellertid någon förändring av inskrivningsförfarandet ännu icke att ha skett och urvalet av värnpliktiga till de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet måste därför ske med användning av hittillsvarande inskrivnings-

och urvalsmetodik, varför vissa effektbegränsande faktorer till en början kan göra sig gällande. Av år 1966 inskriven kontingent kan en mindre del beräknas påbörja grundutbildningen år 1967, medan huvuddelen påbörjar utbildningen åren 1968 och 1969. Fram till och med budgetåret 1968/69 kommer utbildningskontingenten att delvis bestå av värnpliktiga som inskrivits före år 1966 på sätt framgår av tabell 32: 1. Budgetåren 1966/67 och 1969/70 bildar två gränser. Under det förstnämnda består utbildningskontingenten nästan helt av värnpliktiga inskrivna med stöd av nu gällande värnpliktslag. Grundutbildning under detta år bör icke bedrivas enligt värnpliktsutredningens förslag, utom möjligen vid flygvapnet där i övervägande antalet fall de värnpliktigas grundutbildning förutsätts bli av oförändrad längd. Under budgetåret 1969/70 utgörs värnpliktskontingenten i huvudsak av värnpliktiga som inskrivits med stöd av en ändrad värnpliktslag, varför från och med detta år utbildningen kan organiseras helt i enlighet med värnpliktsutredningens förslag. Även äldre värnpliktiga inskrivna enligt nu gällande värnpliktslag, vilka erhållit anstånd med grundutbildningen bör därför detta år fullgöra grundutbildning enligt den ändrade värnpliktslagen. Under de båda mellanliggande åren krävs särskilda övergångsåtgärder för att grundutbildningen skall kunna b e -

521 Tabell 32:1. Utbildningskontingentens ungefärliga sammansättning 1966/67—1970/71 med avseende på de i kontingenten ingående inskrivningsår

under budgetåren värnpliktigas

Budgetår 1 1969/70

Inskrivningsår 2

1966/67

1967/68

1968/69

1963 1964 1965

13 % 3 75 % 3 12%

30 % 3 57%

42 % 3

13%

44% 14%

55 % 3 30% 15%

100 %

100 %

100 %

1966 1967 1968 1969 Summa

100 %

1970/71

65 % 3 20% 15% 100 %

1 I vissa fall åsyftas i stället för budgetår det mot angivet budgetår närmast svarande utbildningsåret. 2 Åren 1963—1965 har inskrivning skett enligt nu gällande värnpliktslag; åren 1966 och senare sker inskrivning med stöd av en ändrad värnpliktslag. 3 Häri ingår även äldre värnpliktiga som haft anstånd, exempelvis för studier.

drivas enligt föreslagen ordning. Förutsättningarna är härvid något olika inom försvarsgrenarna. Inom armén kommer enligt utredningens förslag de underbefälsuttagna att i regel åläggas en något längre grundutbildning — om högst 345 dagar — än vad som nu är fallet. De underbefälsuttagna bör till och med utbildningsåret 1968/69 fullgöra 324 dagars grundutbildning. En mindre grupp meniga (kategori E) skall enligt värnpliktsutredningens förslag fullgöra högst 345 dagars grundutbildning. Flertalet av ifrågavarande värnpliktiga är nu underbefälsuttagna. Under utbildningsåret 1967/68 bör den framtida kategorien E fullgöra en grundutbildning som svarar mot nu gällande uttagning, d. v. s. för huvuddelen om 324 dagar. Under påföljande år torde kategori E kunna sammansättas av år 1966 inskrivna värnpliktiga; utbildningen kan då bedrivas enligt värnpliktsutredningens riktlinjer. För övriga värnpliktiga i allmänhet

inom armén innebär utredningens förslag oförändrad eller förkortad längd på grundutbildningen. Förekommande avkortning bör kunna ske för värnpliktiga som inskrivits före år 1966. Den uppdelning på utbildningslinjer som före inryckning nu sker genom utbildningsmyndigheternas försorg, bör utföras bland samtliga vid truppregistreringsmyndighet för inkallelse disponibla värnpliktiga. Denna urvalsverksamhet bör bilda grunden för uppdelning av de meniga i kategorierna F och G. Redan vid inskrivningarna hösten 1965 har enligt vad utredningen erfarit, inom r a m e n för nu gällande inskrivningsbestämmelser, vidtagits åtgärder som underlättar en sådan uppdelning. En grundutbildning inom armén i huvudsak organiserad enligt värnpliktsutredningens förslag torde mot bakgrund av h ä r framförda synpunkter kunna påbörjas från och med utbildningsåret 1967/68. Inom armén erfordras vidare kompletterande utbildningsanvisningar. P r o blemen härvidlag bedöms icke vara av

522 sådan omfattning att de ger anledning att lägga övergången senare än nyssnämnda utbildningsår 1967/68. En övergång vid nämnda tidpunkt lian förenas med vad utredningen i det följande föreslår rörande övergång till •ett nytt repetitionsutbildningssystem vid armén. Den gör det också möjligt att anpassa tidpunkterna för grundutbildningens början till den senareläggning av tidpunkten för avslutningen av -det sista läsåret i gymnasiet, som kommer att ske från och med år 1969. Enligt utredningens mening bör därför övergången till nytt grundutbildningssystem ske från och med utbildningsåret 1967/68. Inom flottan kan in- och utryckningstiderna successivt anpassas till den föreslagna ordningen. Den nya bemanningsgruppen C kan organiseras under utbildningsåret 1967/68. I jämförelse med nu fällande ordning kommer den föreslagna grundutbildningen att bli kortare för samtliga underbefälsuttagna och meniga värnpliktiga vid flottan. Hinder syns därför enligt värnpliktsutredningens mening icke föreligga att avkorta grundutbildningen för värnpliktiga inskrivna enligt nuvarande regler. Värnpliktsutbildningen inom flottan skulle således från och med utbildningsåret 1967/68 kunna bedrivas i huvudsak enligt utredningens förslag. Vissa avsteg kan dock bli nödvändiga bland annat med hänsyn till löpande materielunderhållsplaner. Exempelvis kan vissa underbefälsuttagna värnpliktiga liksom hittills komma att tjänstgöra i befattningar, som enligt utredningens förslag bör besättas med icke befälsuttagna värnpliktiga men med samma tjänstgöringsskyldighet som de underbefälsuttagna. Enahanda förhållande kommer -— om än i mindre utsträckning — att råda under >det påföljande utbildningsåret. Den ändrade utformningen av grund-

utbildningen vid flottan medför att kompletterande utbildningsbestämmelser måste utarbetas. Vidare måste för omläggningen erforderlig utbildning ges åt den aktiva instruktörspersonalen. Utredningen bedömer, att nämnda åtgärder medhinns före det nämnda utbildningsåret 1967/68. En övergång från och med utbildningsåret 1967/68 låter sig också förena med vad utredningen i det följande föreslår rörande införande av ett nytt repetitionsutbildningssystem vid flottan. Enligt utredningens mening bör därför övergången ske från och med utbildningsåret 1967/68. Omläggningen av grundutbildningen inom kustartilleriet torde kunna följa i huvudsak samma tidsplan som inom armén. Med hänsyn till olikheterna i inryckningstider mellan armén och kustartilleriet bör emellertid enligt utredningens mening vissa åtgärder beträffande utbildningens inpassning under året övervägas redan från och med den utbildningsomgång som hösten 1966 vid kustartilleriet påbörjar sin grundutbildning. Vid flygvapnet kan från inskrivningsteknisk synpunkt den föreslagna ordningen tillämpas i full omfattning med början under utbildningsåret 1967/68. Vissa ändringar av utbildningsbestämmelserna för grundutbildningen m. m. erfordras också men torde medhinnas före nyssnämnda utbildningsår, övergången till ett nytt repetitionsutbildningssystem påverkar i detta sammanhang knappast grundutbildningens organisation. Denna torde icke heller i nämnvärd grad komma att påverkas av erforderliga ändringar i utbildningsplanerna för det aktiva befälet. Även om full effekt torde uppnås först på sikt, bör enligt utredningens mening det nya utbildningssystemet kunna tillämpas från och med utbildningsåret 1967/68.

523 Enligt det nu gällande systemet för repetitionsutbildningen vid armén infaller den första repetitionsövningen för den värnpliktige icke ett bestämt antal år efter grundutbildningens slut. Detta beror på att krigsförbanden av olika skäl måste bestå av värnpliktiga ur flera årsklasser. Härvid uppkommande individuella avvikelser i fråga om åldersläge, då repetitionsövningarna fullgörs, kommer i princip att bestå under hela värnpliktstiden. Det av utredningen föreslagna utbildningssystemet är uppbyggt på samma sätt.

övergången synes tekniskt lämpligen böra genomföras på det sättet att grundutbildningens längd något förkortas för ett p a r inryckningsomgångar samtidigt som en tidigareläggning sker av inryckningen för den närmast efterföljande •omgången.

2. Överväganden rörande repetitionsutbildningen Krigsförbandsövningarna F ö r övergången till den nya ordningen för repetitionsutbildningen erfordras bland annat vissa ålägganden av skyldighet att fullgöra sådan utbildning för värnpliktiga grundutbildade enligt den nuvarande ordningen. Vidare måste vidtas vissa andra åtgärder såsom utfärdande av nya utbildningsanvisningar och viss skolning av det aktiva befälet. Därjämte måste beaktas när övergången till den nya ordningen för grundutbildningen sker.

Det behov av tjänstgöringsskyldighet i fråga om krigsförbandsövningar som enligt värnpliktsutredningens förslag kommer att genomsnittligt föreligga i olika ålderslägen för flertalet av de värnpliktiga åskådliggöres i bild 32: 1. Det närmare sambandet mellan de värnpliktigas ålder och behovet av tjänstgöringsdagar för icke befälsutbildade värnpliktiga enligt nu gällande

Bild 32: 1. Schematisk genomsnittlig fördelning under värnpliktstiden av den värnpliktiges krigsförbandsövningar m. m. enligt av värnpliktsutredningen för armén föreslaget system ÅLDER KRIGSPLACERIHQ

WLV

30 IS

20AR.

i_

_J

L_

LOKALFÖRSVAR5F0RBAND

FÄLTFÖRBAND

UTBILDNING

é é

KRlöSFÖReANDSÖVNIN6AR ERFORDERLIG ÅTERSTÅENDE TJÄUST6ÖRIN6S- 0A6K SKYLDIGHET

DAGAR.

DAGAR

^

i? i -36 DAGAR.

^-18 j

DAGAR.

Jfr |

DAGAR.

KRI6SPLACERIN6 I BEFATTNIN6

B i 1

PLACERING l PERSONALRESERV

Vid infanteriet och pansartrupperna är krigsplaceringstiden i fältförbanden kortare och vid övriga truppslag längre än det genomsnitt bilden anger.

524 Tabell 32:2. Genomsnittligt erforderlig skyldighet (i dagar) för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnpliktsutredningens förslag m. m.

Åldersgrupp (år)

23 eller yngre 24—25 26—27 28—31 32—33 34—37 38—41 42—47 1

Behov av tjänstgöringsskyldighet År 1951 (i dagar) för värn- ålagd pliktiga avsedda tjänstför flertalet menig- göringsbefattningar enligt skyldighet för motsvavärnnu gälrande lande pliktsutåldersordning redningens för- grupp betr. (SFS repeti- slag betr. 1951: krigsförtionsöv195) ningar bandsövningar 90 90 60 60 30 30 30 0

90 72 72 54 54 36 18 0

90 90 90 60 1 60 60 30 0

28-åringar 90 dagar

ordning och enligt utredningens förslag belyses för arméns del i bilaga 19. I bilagan redovisas vidare den repetitionsövningsskyldighet som genom lag den 11 maj 1951 (nr 195) ålades arméns värnpliktiga. En sammanfattning av bilagan återfinns i tabell 3 2 : 2 . Då statsmakterna införde det nuvarande repetitionsövningssystemet, ålades som framgår av tabellen flertalet av de olika åldersgrupperna redan grundutbildade värnpliktiga en repetitionsövning mer än vad som teoretiskt skulle krävas för att vidmakthålla ett genomfört krigsförbandsövningssystem med sexårsintervall. Till följd härav har nuvarande repetitionsövningssystem kunnat genomföras, trots att grundutbildningskontingenten under 1950-talet varit väsentligt mindre än behovet. Det av värnpliktsutredningens förslag föranledda behovet av tjänstgöringsskyl-

dighet är i intet fall högre och i flertalet åldersgrupper lägre än vad de värnpliktiga blev ålagda genom den nämnda lagen av år 1951. — Då statsmakterna år 1960 beslöt införa de särskilda befälsövningarna om sammanlagt 30 dagar för värnpliktiga underofficerare och officerare, ålades samtliga ifrågavarande värnpliktiga — oberoende av ålder •— tjänstgöringsskyldighet härför i full omfattning, d. v. s. avsevärt mer än vad som erfordrades för att vidmakthålla ett genomfört system. På anmodan av värnpliktsutredningen har centrala värnpliktsbyrån undersökt tillgången vid utgången av år 1963 på tjänstgöringsskyldighet bland arméns värnpliktiga. Härvid befanns genomsnittligt föreligga den tjänstgöringsskyldighet, som framgår av tabell 32: 3. Tabellen visar att behovet av tjänstgöringsskyldighet för krigsförbandsövningar inom olika åldersgrupper, då utredningens förslag genomförts, icke påtagligt skiljer sig från den sammanlagda repetitionsövningsskyldighet som med nuvarande bestämmelser åvilar arméns värnpliktiga vid utgången av år 1963. Tabell 32:3. Genomsnittlig återstående skyldighet att fullgöra repetitionsövningar bland arméns värnpliktiga vid utgången av år 1963 enligt gjord undersökning m.m.

Åldersgrupp (år)

22 eller yngre 23—32 33—40 Al—Al

Behov av tjänstgöringsGenomsnittligt skyldighet (i antal dagar) för återstående krigsförbandsövningar för flertalet värnpliktiga i allrepeti- tjänstmänhet, då tions- görings- utredningens övningar dagar förslag genomförts

3 2—3 1—2 0—1

90 60—90 30—60 0—30

90 54—90 36—54 0—18

525 Förutsättningar syns därför föreligga att smidigt anpassa nu gällande ordning till utredningens förslag. Från och med utbildningsåret 1967/68 t a n grundutbildningen anordnas enligt utredningens förslag. Under detta år bör repetitionsövningarna tidsmässigt kunna inpassas under året enligt den framtida ordningen. Eftersom problemen vid utbildningsmyndigheterna torde komma att bli stora under omställningen, bedömer utredningen det vara olämpligt att samtidigt öka antalet övade krigsförband. Därmed bör anstå till budgetåret 1968/69. Teoretiskt kan man budgetåret 1968/69 inkalla en krigsförbandsövningskontingent om ca 120 000 man. Övergången till fyraårsintervaller föreslås emellertid ske successivt under budgetåren 1968/69—1971/72, så att en krigsförbandsövningskontingent om ca 120 000 man uppnås från och med budgetåret 1972/73. Organisatoriskt kan utbildningssystemet då anses vara genomfört. Den kvalitetsmässiga innebörden av utredningens förslag är emellertid till alla delar en realitet först omkring fyra å r senare, när varje krigsförband genomfört två krigsförbandsövningar med ett intervall om fyra år. Sådana faktorer som utfärdande av nya utbildningsbestämmelser och omskolning av det aktiva befälet kommer inom armén i detta sammanhang att i mindre grad påverka tidsförhållandena, eftersom erfarenheterna från det nuvarande repetitionsövningssystemet i stor utsträckning kan utnyttjas. Värnpliktsutredningens förslag att avkorta den enskilda krigsförbandsövningens längd för flertalet värnpliktiga från 30 till 18 dagar förutsätter att intervallet mellan övningarna minskas från sex till fyra år. I konsekvens härmed borde för det enskilda krigsförbandet 18-dagarsövning införas först när övningsintervallet minskats till fyra år. En sådan

ordning skulle emellertid komplicera utbildningsorganisationen under övergångsperioden. Värnpliktsutredningen förordar därför, att krigsförbandsövningarna avkortas till i princip 18 dagar redan från och med år 1967. Utredningen är medveten om att övergångsperioden av denna anledning medför en viss nedgång i krigsförbandens utbildningsstandard (jfr även bilaga H o ) . Övergångsperioden bör från denna synpunkt göras kort. De 12 dagar som »inbesparas», varje gång den enskilde fullgör 18 dagars repetitionsövning, kommer att i viss mån för den enskilde värnpliktige uppvägas av det ökade antal krigsförbandsövningar som det föreslagna utbildningssystemet kräver av honom. Utredningen har, under antagande att 1966 års vårriksdag fattar principbeslut om en värnpliktsreform, övervägt om förkortningen av repetitionsövningarna skulle kunna ske redan hösten 1966. Mot en sådan förkortning talar visserligen det förhållandet att inkallelseorder är utsända och detaljplaner utarbetade före ett riksdagsbeslut. Det är emellertid av ekonomiska och psykologiska skäl angeläget att en förkortning kommer till stånd så fort som möjligt efter ett riksdagsbeslut. Enligt utredningens mening bör därför vid frågans fortsatta handläggning beaktas möjligheten att genom en alternativ planläggning hålla frågan om en sådan förkortning öppen till dess ett riksdagsbeslut i ärendet kan föreligga. Genomförandet av värnpliktsutredningens förslag erbjuder inom flottan andra problem än som i det föregående angivits i fråga om armén. Det stora flertalet av flottans värnpliktiga fullgör nu all fredstjänstgöring i en följd; repetitionsövningsskyldighet föreligger därför endast för ett förhållandevis litet antal av flottans värnpliktiga. Det ge-

526 nomsnittliga behovet av krigsförbandsövningar för värnpliktiga i olika ålderslägen efter grundutbildningen, som uppkommer vid ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag, är i huvudsak detsamma som vid armén vad gäller antalet övningar och övningarnas infallande under värnpliktstiden. Tjänstgöringsskyldigheten i antal dagar avviker emellertid beroende på att längden på krigsförbandsövningarna vid flottan i vissa fall avviker från den vid armén. Förutsätter man, att grundutbildningen är omlagd från och med utbildningsåret 1967/68, måste härtill anpassade krigsförbandsövningar i viss utsträckning kunna anordnas första gången hösten 1967, varvid tjänstgöringsskyldigheten för deltagande värnpliktiga förutsätts reglerad genom en år 1966 ändrad värnpliktslag. Om flottans krigsorganisation skulle övas enbart med värnpliktiga grundutbildade enligt den ordning som föreslås av värnpliktsutredningen, skulle ca 20 år förflyta innan alla krigsförband hade övats. Ett så långt dröjsmål kan med bibehållna krav på långsiktig beredskap icke godtas. Enligt det grundutbildningssystem för flottan, som värnpliktsutredningen föreslagit i kapitel 16, kommer besättningarna på i medeltal en sjättedel av stamstridsfartygen att förnyas varje år. Införes grundutbildningssystemet under utbildningsåret 1967/68, är besättningarna på samtliga stamstridsfartyg förnyade år 1974. Påföljande år kan samtliga besättningar ha samövats under krigsförbandsövning. År 1975 kommer således samtliga värnpliktiga vid dessa enheter att vara grundutbildade och repetitionsutbildade enligt den nya ordningen. Principiellt bör således krigsförbandsövningssystemet vid stamstridsfartygen införas i den takt som nya besätt-

ningar hinner grundutbildas. Under de första åren då nuvarande grundutbildning avkortas kan det dock i vissa fall bli nödvändigt att till krigsförbandsövning på stamstridsfartygen inkalla värnpliktiga grundutbildade enligt gällande ordning. Endast ett mindre antal värnpliktiga kan komma att beröras härav. Parallellt med att stamstridsfartygens besättningar förnyas, bör krigsförbandsövningssystemet för hjälpfartygen och landförbanden utbyggas. För detta ändamål måste utnyttjas personal, som är utbildad enligt nu gällande ordning. Ur lednings- och samövningssynpunkt bör krigsförbandsövningssystemet utbyggas parallellt för å ena sidan hjälpfartygen och landförbanden och å andra sidan stamstridsfartygen. Detta är särskilt betydelsefullt för de mindre fartygstyperna såsom motortorpedbåtar och minsvepare, vilka för krigsmässig utbildning är beroende av tillgång till omgrupperingsbara basorgan. Av denna anledning måste under perioden 1967—1975, då systemets uppbyggnad sker minst en krigsförbandsövning kunna uttas av varje värnpliktig, som är krigsplacerad. Då krigsförbandsövningssystemet inom flottan är uppbyggt omkring år 1975, bör den skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar som framgår av tabell 3 2 : 4 disponeras för att systemet framgent skall kunna vidmakthållas. Tabell 32: 4 visar, att de värnpliktiga som är grundutbildade före år 1967 i vissa fall skulle behöva fullgöra fyra krigsförbandsövningar. Detta innebär emellertid icke att en tjänstgöringsskyldighet av denna omfattning skulle behöva åläggas någon värnpliktig utöver den tid han fullgjort jämlikt nu gällande bestämmelser. Genom kungl. brev den 4 december 1964 har nämligen chefen för marinen bemyndigats uppdela nuvarande tjänstgöring i en följd om 444 eller 394 dagar så att del av tiden

527 Tabell 32:4. Genomsnittligt erforderlig skyldighet för värnpliktiga i olika åldrar vid flottan att fullgöra krigsförbandsövning vid genomförande av värnpliktsutredningens förslag Läge år 1975, då systemet är uppbyggt Åldersgrupp (år)

22 eller yngre 23—26 27 30 31—35 36—40 41—47

Läge år 1969, då systemets uppbyggnad börjar 5

Återstående erforderligt antal krigsförbandsövningar 4

Huvuddelen av åldersgruppen grundutbildad (år)

Åldersgruppens ålder (år)

Erforderligt antal krigsförbandsövningar

5 4 3 2 1 0

1974 1973—1970 1969—1965 1964—1960 1959—1956 1955—1949

(16i) (17 —201) 2li_242 25 —29 s 30 —34 s 35—41 3

(5) (5) 4 3 2 1

i Utbildade med stöd av nya värnpliktslagsbestämmelser. 2 Utbildade med stöd av nuvarande värnpliktslagsbestämmelser modifierade med stöd av kungl. brev den 4 dec. 1964. 3 Utbildade med stöd av nuvarande värnpliktslagsbestämmelser. * Längden av varje övning för olika utbildningskategorier framgår av kap. 18. 5 Här bortses från dessförinnan bedriven försöksverksamhet. kan fullgöras som två övningar vardera bedömer vara ofrånkomlig. Som exempel kan nämnas värnpliktiga födda åren om högst 32 och högst 25 dagar. Enligt värnpliktsutredningens mening bör en- 1920—1923. Dessa, som tidigare h a d e dast sådana värnpliktiga, vars tjänstgö- fullgjort 360 dagars första tjänstgöring och minst 180 dagars beredskapstjänst, ringsskyldighet uppdelats med stöd av ålades år 1951 två eller i vissa fall tre nämnda kungl. brev ifrågakomma för sammanlagt högst fyra krigsförbands- repetitionsövningar. På liknande sätt övningar under återstoden av värn- fick de krigsorganisatoriska kraven träda i förgrunden, då statsmakterna beslöt pliktstiden. Däremot kan det av vissa åldersgrupper, såsom tabell 32: 4 visar, om införande av befälsövningar år 1952 komma att erfordras skyldighet att full- och särskilda befälsövningar år 1960. göra tre krigsförbandsövningar utöver Exempelvis ålades i sistnämnda fall tidigare fullgjord tjänstgöring. samtliga värnpliktiga underofficerare och officerare oberoende av ålder full För den enskilde kan ett tillskott till skyldighet att delta i särskilda befälstjänstgöringsskyldigheten av angiven övningar. Ett visst åläggande av ytteromfattning synas betungande. Värnpliktsutredningen vill emellertid erinra ligare tjänstgöringsskyldighet för flerom att statsmakterna år 1951, då repe- talet vid flottan utbildade värnpliktiga, titionsövningar i krigsförband börjat in- vilket värnpliktsutredningen funnit av föras vid armén, bedömde det nödvän- krigsorganisatoriska skäl ofrånkomligt, digt ålägga värnpliktiga i olika ålders- innebär således icke något principiellt nytt. grupper en tjänstgöringsskyldighet som svarade mot det nya utbildningssysteFör flottan uppstår vid övergången mets krav, vilket för vissa kategorier till det av utredningen föreslagna systevärnpliktiga innebar en betydligt stör- met betydande utbildningsorganisatorisre ökning av tjänstgöringsskyldigheten ka omställningsproblem. Då repetitionsän den som värnpliktsutredningen nu övningar i krigsförband infördes vid

528 armén, bestod arméns krigsorganisation i icke ringa grad av personal som under krigsåren förvärvat god vana att uppträda i krigsförband. Flottans på hjälpfartyg och i landförband krigsplacerade värnpliktiga saknar i princip motsvarande erfarenheter. Krigsförbandsövningar för sjögående förband torde på många punkter förete likheter i organisatoriskt hänseende med övningar med de i fredstid för grundutbildning rustade enheterna. Genomförandet av värnpliktsutredningens förslag vid dessa förbandstyper torde därför kunna ske i relativt snabb takt. Krigsförbandsövningar för landförbanden innebär däremot nya problem både för det aktiva befälet och de värnpliktiga. Uppbyggnaden måste i detta fall ta längre tid och bör därför påbörjas så snart som möjligt. Detta kan i begränsad omfattning ske med stöd av Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 4 december 1964. Krigsförbandsövningsomgång av full omfattning bör årligen övas från och med budgetåret 1971/72. Samtliga flottans krigsförband kommer härigenom att vara övade vid utgången av budgetåret 1974/75. Under budgetåren 1967/68 —1970/71 bör metoderna för krigsförbandsutbildning successivt utvecklas. Vissa enheter kan under perioden utbildas i krigsförband. Krigsplaceringarna inom hela flottans krigsorganisation bör samtidigt överses, så att de enskilda krigsförbanden inom landorganisationen successivt bringas att innehålla värnpliktiga i ett stort antal ålderslägen. Härigenom kan uppnås den av utredningen avsedda förbättrade lokalrekryteringen. Vad som i det föregående anförts beträffande armén äger i princip giltighet också beträffande kustartilleriet. Den återstående tjänstgöringsskyldigheten vid utgången av år 1963 hos kustartilleriets värnpliktiga är dock enligt vad

den av centrala värnpliktsbyrån gjorda undersökningen utvisar något jämnare fördelad på åldersgrupperna än inom armén. Avvikelserna från det inom armén föreliggande läget är emellertid så obetydliga att de saknar praktisk betydelse när värnpliktsutredningens förslag skall genomföras vid kustartilleriet. Inom kustartilleriet bör med hänsyn till det anförda krigsförbandsövningssystemet principiellt genomföras på samma sätt som angivits för armén. Kraven på samövning av marinstridskrafterna inom de olika militärområdena kan emellertid föranleda särskilda hänsynstaganden. De värnpliktstekniska övergångsproblemen inom flygvapnet är närbesläktade med dem inom flottan. För flertalet av flygvapnets värnpliktiga i de aktuella ålderslägena återstår emellertid minst en repetitionsövning att fullgöra. Vidare torde grundutbildningen kunna avkortas med några veckor för den sista kontingenten som grundutbildas enligt nu gällande ordning. Dessa förhållanden gör att för de redan grundutbildade värnpliktiga en något mindre kvarstående tjänstgöringsskyldighet behöver utmätas än för flottans värnpliktiga. Inom flygvapnet har utbildningsmyndigheterna genom nuvarande repetitionsövningar förvärvat erfarenhet som underlättar genomförandet av föreslaget krigsförbandsövningssystem. För flygvapnets del ligger problemen mera på det organisatoriska planet. Av samma skäl som anförts beträffande armén bör den större belastningen påläggas organisationen successivt. Möjligheterna att få till stånd nödvändiga förbättringar av utbildningsbetingelserna vid vissa förband, vilka erfordras oberoende av värnpliktsutredningens förslag, kan även väntas inverka på den takt med vilken krigsförbandsövningssystemet kan genomföras.

529 Inom flygvapnet måste liksom inom flottan metoderna för krigsförbandsutbildningen utvecklas successivt innan krigsförbandsövningskontingent av full storlek inkallas. Under budgetåren 1966/ •67 och 1967/68 bör metoderna närmare utvecklas genom att repetitionsutbildningen sker i ungefär nuvarande omfattning men bedrivs enbart i krigsförband. Krigsplaceringarna bör parallellt h ä r m e d överses så att ökad åldersspridning i krigsförbanden åstadkommes. Med början år 1968 bör antalet repetitionsövande krigsförband successivt ökas så att hel omgång uppnås fyra år senare, d. v. s. under budgetåret 1971/72. Genomförandet av utredningens förslag inom flygvapnet kommer således att tidsmässigt nära överensstämma med övergången inom övriga försvarsgrenar. Detta är fördelaktigt ur samövningssynpunkt. I detta sammanhang vill utredningen framhålla betydelsen av att hänförandet av de enskilda krigsförbanden till olika årsgrupper (a, b, c o. s. v enligt nuvarande ordning) sker under hänsynstagande till behovet av samövning — också mellan förband ur skilda försvarsgrenar — inom och mellan olika militärområden. I fråga om de handräckningsvärnpliktiga inom alla försvarsgrenar är repetitionsutbildningsförhållandena i regel andra än för övriga värnpliktiga. De handräckningsvärnpliktiga är i de flesta fall icke krigsplacerade. Många av dem fullgör all skyldighet i fråga om repetitionsövningar i direkt anslutning till grundutbildningen. Att då ett nytt utbildningssj'stem införes ålägga redan grundutbildade värnpliktiga av ifrågavarande slag skyldighet att fullgöra krigsförbandsövning med ledning av deras levnadsålder skulle därför i ett icke 34—514534

ringa antal fall leda till att den värnpliktige skulle komma att fullgöra ända till tre övningar mer än den som grundutbildats enligt den nya ordningen. Ojämnheter av nämnda slag kan undantagsvis förekomma beträffande andra värnpliktiga än handräckningsvärnpliktiga; de måste emellertid godtas för att den värnpliktiges krigsförband skall kunna övas på ett ändamålsenligt sätt. För de handräckningsvärnpliktiga däremot skulle ojämnheten i viss mån sättas i system; det skulle härvid i regel ej kunna hävdas att den vore nödvändig för att ett visst krigsförband skulle kunna ges ändamålsenlig övning. Med hänsyn härtill bör enligt värnpliktsutredningens mening en begränsning av den övergångsvis ålagda skyldigheten för de handräckningsvärnpliktiga ske så att den i regel icke blir av större sammanlagd omfattning än vad som på lång sikt blir fallet i det nya utbildningssystemet. Detta syfte synes k u n n a nås om de handräckningsvärnpliktiga i viss omfattning får tillgodoräkna sig tidigare fullgjorda repetitionsövningar m. m. Lämpligen skulle härvid skyldigheten för de redan grundutbildade handräckningsvärnpliktiga, inom ramen för den skyldighet som åläggs alla redan grundutbildade värnpliktiga, begränsas så att den som fullgjort tre repetitionsövningar icke åläggs att fullgöra någon krigsförbandsövning, den som fullgjort två repetitionsövningar åläggs högst en krigsförbandsövning samt den som fullgjort en repetitionsövning högst tre krigsförbandsövningar. Med värnpliktig som fullgjort tre repetitionsövningar skulle härvid likställas den som fullgjort tjänstgöring i en följd vid flottan. Utredningen har sammanfattningsvis funnit, att då föreslaget krigsförbandsövningssystem börjar genomföras budgetåret 1967/68 erfordras inom försvars-

530 Tabell 32: 5. Av värnpliktsutredningen beräknad övergångsvis från och med 1 juli 1966 erforderlig skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar Erforderligt antal krigsförbandsövningar 1 för värnpliktiga tillhörande Värnpliktiga födda år armén och kustartilleriet 1947 eller senare 1946—1943 1942—1939 1938—1936 1935—1933 1932—1929 1928—1925 1924 eller tidigare

5 5 (4«) 4 (3«) 3 3 (23) 2 1 1*

flottan

5 55

3 2 2 1 1 0

(46)

flygvapnet

5 4 (3^) 3 3 2 2 (I 3 ) 1 l4

Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de handräckningsvärnpliktiga 1 övningens längd för skilda kategorier värnpliktiga framgår av kap. 12, 19, 23 och 27. 2 Om en repetitionsövning redan fullgjorts före år 1966. 3 Om två repetitionsövningar redan fullgjorts före år 1966. 4 Om en repetitionsövning återstår. 5 Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu ej påbörjat grundutbildning. 6 Avser värnpliktiga vars tjänstgöring uppdelats med stöd av kungl. brev 4 dec. 1964; övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar. grenarna hos de redan grundutbildade värnpliktiga den skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar som framgår av tabell 3 2 : 5 . De särskilda övningarna För närvarande föreligger utom vid flottan för värnpliktiga underofficerare och officerare skyldighet att fullgöra två särskilda befälsövningar om tillhopa 30 dagar. Dessa övningar h a r införts genom riksdagsbeslut år 1960. Beträffande många av de värnpliktiga h a r skyldigheten att fullgöra sådan övning ännu ej tagits i anspråk. — Någon motsvarande tjänstgöringsskyldighet föreligger icke för underbefäl och meniga. Vid övergången till ett nytt utbildningssystem bör vad gäller sådana särskilda övningar vid armén i vilka deltar endast underofficerare och officerare en förkortning från 15 dagar till 11 dagar genomföras så snart beslut fattats

om genomförande av ett nytt utbildningssystem. Införandet av särskilda övningar i övrigt bör göras helt beroende av den takt i vilken krigsförbanden överförs till den nya rytmen för krigsförbandsövningarna. De särskilda övningarna vid armén avses i första h a n d förekomma vid förband sammansatta av yngre värnpliktiga. Utredningen förordar att för genomförande av den n y a utbildningsordningen skyldigheten att fullgöra särskilda övningar åläggs redan grundutbildade värnpliktiga på samma sätt som utredningen angivit beträffande krigsförbandsövningarna, d. v. s. att skyldighetens omfattning göres beroende av den värnpliktiges ålder och ytterst av krigsorganisationens krav p å den värnpliktige i olika ålderslägen. Detta är ett annat förfarande än det som tillämpades år 1960 då nuvarande särskilda befälsövningar infördes och då alla värnpliktiga av berörda kategorier

531 oberoende av ålder ålades tjänstgöringsskyldighet av full omfattning. Den nu förordade metoden medför däremot för de redan grundutbildade värnpliktiga, utom de yngsta, en viss begränsning av skyldigheten och innebär därigenom ett visst hänsynstagande till redan fullgjorda särskilda befälsövningar, vilket utredningen bedömt vara en fördel. Tjänstgöringsskyldigheten avses som hittills tas i anspråk endast i fråga om krigsplacerad personal. Den på angivet sätt av utredningen beräknade erforderliga tjänstgöringsskyldigheten framgår av tabell 32: 6. Av tabellen framgår, att i förhållande till nuläget för de yngre värnpliktiga sker någon utökning av tjänstgöringsskyldigheten i dagar räknat och för de äldre någon minskning, allt i genomsnitt sett.

Tabell 32: 6. Av värnpliktsutredningen beräknad övergångsvis från och med den 1 juli 1966 erforderlig skyldighet för värnpliktiga underofficerare och officerare vid armén att fullgöra särskild övning

I fråga om sådana särskilda övningar i vilka skall delta även underbefäl och meniga blir läget ett annat. Av belastningsskäl torde dessa under uppbyggnaden av övningssystemet för krigsförbanden — d. v. s. fram till budgetåret 1971/72 — kunna anordnas endast i form av försöksutbildning. För att genomföra denna utbildning, som i princip avser förband sammansatta av yngre värnpliktiga, anser utredningen det tillfyllest att utnyttja endast sådana värnpliktiga som erhållit grundutbildning enligt den nya ordningen. Särskilda övergångsålägganden erfordras därför icke.

den som anges i tabell 32: 6. Det bör beaktas att flottans värnpliktiga för närvarande icke är skyldiga att fullgöra särskilda övningar; vad som anges i tabellens sista kolumn är således icke tillämpligt i detta fall. Eftersom utredningen föreslår (kap. 33) att i värnpliktslagen även de värnpliktiga underofficerarna vid flottan skall åläggas skyldighet att fullgöra särskild övning, ehuru sådan övning icke för närvarande avses anordnad för dessas del, bör även dessa värnpliktiga omfattas av nu ifrågavarande övergångsbestämmelse. För kustartilleriet gör sig enligt utredningens mening i övergångshänseende gällande i stort sett samma synpunkter som anförts i fråga om armén. För de värnpliktiga underofficerarna och officerarna vid flygvapnet gör sig något andra förhållanden gällande än för motsvarande värnpliktiga vid armén. Detta beror på att vid flygvapnet de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet vad gäller särskilda övningar avses normalt skola tas i anspråk med jämn för-

I fråga om flottan har föreslagits införande av särskilda övningar för officerare, i första hand yngre sådana. Verksamhet med sådana övningar bör påbörjas i samma takt som övergången sker till det nya krigsförbandsövningssystemet. För genomförande härav bör värnpliktiga grundutbildade enligt hittills gällande ordning åläggas tjänstgöringsskyldighet i fråga om särskilda övningar i en omfattning motsvarande

Värnpliktiga födda år

1943 eller senare 1942—1936... 1935—1931... 1930 eller tidigare 1

Exempel på återstående Antal skyldighet särskilda att fullgöra övningar särskild (antal dagar) befälsövning enligt enligt nu utredningen gällande ordning

3 (33) 1 2 (22) 1(11)

2 (30) 1—2 (15—30) 1—2 (15—30)

1—2 (15—30)

2 (22) om en övning ti digare fullgjorts.

532 delning över hela värnpliktstiden medan vid armén övningarna i första hand avses för de värnpliktiga i fältförbanden, d. v. s. i regel de yngre värnpliktiga. Övningarna enligt utredningens förslag är fler men kortare och det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för sådana övningar är mindre än enligt den nuvarande ordningen. — För det begränsade antal underbefälsvärnpliktiga som avses delta i samma övningar som underofficerarna och officerarna erfordras i princip samma tjänstgöringsskyldighet som för dessa. Varje åläggande av sådan skyldighet på redan utbildade värnpliktiga innebär emellertid här en utökning av skyldigheten. För att de särskilda övningarna skall kunna successivt utbyggas och senast från och med budgetåret 1971/72 fortlöpande bedrivas i avsedd omfattning bör de tidigare nämnda värnpliktskategorierna åläggas den tjänstgöringsskyldighet som framgår av tabell 32: 7, innebärande för underofficerare och officerare i de flesta fall en minskning och för ifrågakommande underbefäl en utökning av tjänstgöringsskyldigheten mätt i antal tjänstgöringsdagar. I särskild övning avsedd för omskolning av stationskompanis huvuddel för betjänande av ny flygplantyp kommer att delta endast krigsplacerade yngre värnpliktiga. Utredningen anser att uppkommande omskolningsbehov under övergången till en ny utbildningsordning bör kunna samordnas med krigsförbandsövningssystemets utbyggnad. Utredningen anser det med hänsyn till nämnda förhållanden icke nödvändigt med någon övergångsvis ålagd skyldighet för personal tillhörande av övninga r n a berörda enheter. Mobiliseringsövningarna Införandet av mobiliseringsövningar av

Tabell 32: 7. Av värnpliktsutredningen beräknad övergångsvis från och med 1 juli 1966 erforderlig skyldighet för vissa underbefäl samt för underofficerare och officerare vid flygvapnet att fullgöra särskild övning

Värnpliktiga födda år

Exempel på återstående skyldighet för Antal underofficer särskilda och officer övningar att fullgöra (antal dagar) särskild enligt utredningen befälsövning enligt nu gällande ordning

1944 eller senare 1943—1941. . . 1940—1934... 1933—1930... 1929—1927

5 (20) 4(16) 3(12) 2 ( 8) 1 ( 4)

2 (30) 2 (30) 1 (15) 1 (15) 1 (15)

olika slag bör anknytas till den takt, i vilken krigsförbandsövningar enligt ny ordning införes vid de olika försvarsgrenarna. De bör första gången anordnas budgetåret 1967/68. Mönstringsövning för förband som avses genomföra sådant slag av övning bör anordnas först sedan förbandet vid krigsförbandsövning förberetts härför. Lagtekniska möjligheter bör skapas att anordna mobiliseringsövningar också för de redan grundutbildade värnpliktiga som med hänsyn till sin krigsplacering behöver delta i sådana, ungefär på sätt skedde då de särskilda befälsövningarna infördes år 1960. 3. Förslag Grundutbildningen Värnpliktsutredningen föreslår, att — med beaktande av begränsningarna hos det nuvarande inskrivningsväsendet — inskrivningarna från och med hösten 1966 anordnas med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna grundutbildningssystemet.

533 Utredningen föreslår, att grundutbildningen anordnas enligt den av utredningen angivna ordningen med början under år 1967 med de modifieringar som betingas av att vissa värnpliktiga inskrivna enligt gällande ordning icke bör få sin grundutbildning förlängd. Repetitionsutbildningen Krigsförbandsövningarna. Värnpliktsutredningen föreslår, att övergången till den föreslagna ordningen för krigsförbandsövningarnas bedrivande påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967, dock att en förkortning av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) sker så snart som möjligt efter ett riksdagsbeslut om nytt utbildningssystem, eventuellt redan från hösten 1966 och eljest från och med år 1967. Krigsförbandsövningar bör bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet från och med budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet från och med budgetåret 1971/72. Utredningen föreslår vidare att för genomförande av övergången till det nya utbildningssystemet redan grundutbildade värnpliktiga övergångsvis åläggs den skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar som motsvarar i tabell 32: 5 angivet behov. Med ett sådant åläggande löses även frågan om den tredje repetitionsövningen för vissa arméns värnpliktiga som avslutade sin grundutbildning år 1951 och därvid fullgjorde 30 dagars extra tjänstgöring i anslutning till grundutbildningen (jfr kap. 2, avsnitt D, punkt 6). De särskilda övningarna. Värnpliktsutredningen föreslår i fråga om armén och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna så snart sig göra låter efter det beslut fattats om genomförande av ett nytt utbildningssystem omvandlas till övning om 11 dagar.

Utredningen föreslår vidare, att de särskilda övningarna i de fall de avses genomförda som befälsövningar för underofficerare och officerare anordnas med en frekvens som anpassas efter vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. Utredningen föreslår att för genomförande härav redan grundutbildade värnpliktiga underofficerare och officerare åläggs den skyldighet att fullgöra särskild övning som motsvarar i tabell 32: 6 angivet behov. I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i begränsad skala till och med budgetåret 1970/71. Därefter skall dessa övningar bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet för nu grundutbildade värnpliktiga föreslås icke av utredningen för dessa övningar. Utredningen föreslår, att vid flottan de särskilda övningarna anordnas från och med budgetåret 1967/68. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av en tjänstgöringsskyldighet för underofficerare och officerare motsvarande den som i tabell 32: 6 angivits som behov. Utredningen föreslår, att vid flygvapnet de för visst befäl avsedda särskilda övningarna anordnas i begränsad omfattning från och med budgetåret 1967/ 68 och i full omfattning från påföljande budgetår. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare som motsvarar i tabell 32: 7 angivet behov. Utredningen föreslår vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stationskompanis huvuddel för betjänande av ny flygplantyp anordnas vid behov från och med budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår icke någon över-

534 gångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet beträffande särskild övning för därav berörda värnpliktiga. Mobiliseringsövningarna. Värnpliktsutredningen föreslår, att mobiliseringsövningar av olika slag skall kunna anordnas från och med budgetåret 1967/ 68. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande av tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning som gäller för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens förslag. Med underbefäl, underofficerare och officerare bör i övergångsbestämmelserna för repetitionsutbildningen avses

värnpliktiga, placerade i mot nämnda kategorier svarande befattningar. F ö r de handräckningsvärnpliktiga bör — bortsett från de provisoriska anordningar som föreslagits i kapitel 29 — ske vissa ytterligare begränsningar av repetitionsutbildningen, vilka närmare redovisats under punkten 2. Frågan om övergången för de i specialtjänst uttagna värnpliktiga har något berörts i kapitel 29 och torde få behandlas ytterligare då slutligt förslag framläggs r ö r a n d e dessa värnpliktigas tjänstgöring.

KAPITEL 33

Värnpliktslagen

1. Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om längden av de värnpliktigas utbildningstid finns upptagna i värnpliktslagen den 30 december 1941 och huvudsakligen i 27 § 1 mom. lagen. Reglerna är för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna så utformade att där anges ett bestämt dagantal för första tjänstgöringen eller tjänstgöringen i en följd samt antalet repetitionsövningar med ett bestämt dagantal för varje övning. F ö r flygvapnet föreligger här en avvikelse genom att utbildningstiden inom ramen för ett fastställt dagantal enligt Konungens bestämmande kan uppdelas i första tjänstgöring och repetitionsövningar. För underofficers- och officersuttagna värnpliktiga användes en annan teknik. Sålunda finns för arméns och kustartilleriets underofficersuttagna fastställt ett högsta dagantal för första tjänstgöringen och för den fortsatta tjänstgöringen, vartill kommer tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. För flottans och flygvapnets underofficersuttagna finns ett högsta dagantal angivet för hela tjänstgöringen. De officersuttagna har utöver den för underofficersuttagna gällande tjänstgöringstiden en högsta tjänstgöringsskyldighet av 180 dagar. Befälsövningarna och de särskilda befälsövningarna h a r en i lagen fastslagen längd. De värnpliktiga, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst, har en fastställd tjänstgöring om 394 dagar

samt därutöver en fortsatt tjänstgöring om högst 146 dagar. Vissa särbestämmelser finns för sådana värnpliktiga tilldelade flottan som h a r viss sjöbefälsutbildning. Slutligen bör här anmärkas att tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga, vilka tidigare haft militär eller civilmilitär fast anställning vid krigsmakten, regleras i inskrivningsförordningen.

2. Förslag

Som framgår av de tidigare kapitlen föreslår utredningen att utbildningstiden för de värnpliktiga i ökad utsträckning differentieras. Skiljaktigheter i utbildningstidens längd föreligger i förslaget icke blott — som nu — mellan värnpliktiga i allmänhet och befälsuttagna värnpliktiga utan även mellan skilda grupper av de värnpliktiga som i dag hänförs till värnpliktiga i allmänhet. En förutsättning för att helt kunna utnyttja de fördelar en differentiering av angivet slag erbjuder är att bestämmelserna i värnpliktslagen byggs upp efter ett annat system än som nu gäller. Utbildningstiden bör sålunda lagtekniskt uppdelas i en grundutbildningsdel och en repetitionsutbildningsdel, vilka bör behandlas var för sig. För de skilda delarna bör anges ett högsta och, vad gäller grundutbildningen, ett lägsta dagantal såsom gränser för tjänstgöringsskyldigheten för de olika värn-

536 pliktskategorierna. Vidare bör högsta antalet övningstillfällen fastslås i lagen. Enligt utredningens uppfattning ger ett sådant system betydligt bättre möjligheter till en anpassning av övningstiden till vad som verkligen motsvarar behovet för de olika kategorierna värnpliktiga. Med detta sätt att ange tjänstgöringsskyldigheten i värnpliktslagen kan man också undvika att lagen blir fylld av detaljer och därför svåröverskådlig. Emellertid erfordras det att systemet ges erforderlig stadga, så att godtycke vid tillämpningen förebyggs. Enligt utredningens uppfattning bör därför Kungl. Maj:t i särskild kungörelse fastställa dels det exakta dagantalet och antalet övningstillfällen för de skilda kategorierna värnpliktiga tillhörande olika slag av förband, dels antalet värnpliktiga, som skall hänföras till kategorierna. Beträffande grundutbildningen bör en precisering av antalet värnpliktiga lämpligen ske genom angivande av andelen för varje särskild kategori av åldersklassen. När det gäller repetitionsutbildningen är det även här nödvändigt med en precisering av antalet värnpliktiga. Denna kan emellertid icke ske med utgångspunkt i åldersklassens storlek utan bör i stället uttryckas som andel av den sammanlagda fältstyrkan hos de varje år övade krigsförbanden. Kungörelsen förutsätts komma att ändras förhållandevis ofta för att fortlöpande en anpassning skall kunna ske av utbildningen till ändringar i krigsorganisationen och till ändringar i bedömningen av angelägenheten av olika slag av utbildning. Såsom en allmän förutsättning för sådana ändringar bör gälla att det totala antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga icke ökas genom ändringen. I detta sammanhang må erinras om att utredningsförslaget ger också försvarsgrenschef vissa möjligheter att inom en given ram fortlöpande an-

passa de värnpliktigas tjänstgöring efter de aktuella behoven. Det av utredningen föreslagna repetitionsutbildningssystemet är ett system för utbildning i första hand av krigsförband och icke av enskilda värnpliktiga. Värnpliktslagen måste å andra sidan främst reglera de enskilda värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet. Förbandens övningsbehov uppgår icke alltid till vad som svarar mot den genomsnittliga tjänstgöringsskyldighet som för de värnpliktigas del är önskvärd, beroende på exempelvis att en truppregistreringsmyndighet h a r ovanligt stora värnpliktstillgångar eller att vissa förband har ett förhållandevis litet övningsbehov. Tjänstgöringsskyldigheten vad gäller repetitionsutbildning bör med hänsyn härtill som ovan sagts ges karaktären av maximiskyldighet, vilken i många fall icke kommer att helt i a n språktas. I sammanhanget må nämnas, att nuvarande system vad gäller antalet repetitionsövningar i viss utsträckning; fungerar på detta sätt.

3. Specialmotivering

Utredningens förslag till ändringar i värnpliktslagen redovisas i bilaga 20, Utredningen h a r inskränkt sig till att föreslå ändringar som är betingade av utredningens förslag om ändrad tjänstgöringsskyldighet. Ändringarna kommer därför endast att beröra 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen. 6 §

värnpliktslagen

Denna paragraf innehåller bestämmelser om de värnpliktigas uttagning och tilldelning. Bland annat föreskrivs, att underofficers- eller underbefälsuttagning utan den värnpliktiges medgivande med visst undantag icke får ske senare än vid: inskrivningen. Enligt nu gällande b e -

537 stämmelser om utbildningstid innebär en sådan uttagning förlängd tjänstgöring. Utredningens förslag innebär emellertid att vissa kategorier icke befälsuttagna värnpliktiga kommer att få lika lång eller längre tjänstgöring än vissa befälsuttagna. Det bör därför föreligga möjlighet att utan den värnpliktiges medgivande utta denne för befälsutbildning även senare än vid inskrivningen under förutsättning att hans grundutbildningstid icke därigenom blir längre än för den kategori han tidigare tillhört. Utredningen har funnit att bestämmelsen att värnpliktig av vissa sociala skäl icke bör uttas för underofficersutbildning, bör utsträckas att gälla även sådan värnpliktig som enligt utredningens förslag skall kunna åläggas förlängd grundutbildning. Paragrafen innehåller vidare bestämmelser om de värnpliktigas tilldelning till försvarsgren och, i vissa fall, truppslag och förband m. m. Utredningens förslag förutsätter en större rörlighet än nu i dispositionen av de värnpliktiga mellan försvarsgrenarna. Erforderliga bestämmelser härför synes kunna såsom nu meddelas av Kungl. Maj:t inom ramen för bestämmelserna härom i värnpliktslagen. 74 § 1 mom. värnpliktslagen Detta moment innehåller i gällande värnpliktslag bestämmelser om skyldighet för den värnpliktige att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning. Sådan skyldighet föreligger för den värnpliktige det år han fyller 18 år. Konungen kan förordna om undantag från bestämmelsen om personlig inställelse. Då utredningen funnit att en del värnpliktiga bör inskrivas först det år de fyller 19 år h a r i förslaget angivits att den värnpliktige är skyldig inställa sig tidigast det år han fyller 18 år.

27 § 1 mom. värnpliktslagen Vissa befattningar för vilka krävs lång utbildningstid har i momentet betecknats som kvalificerade eller särskilt kvalificerade befattningar. A. Under A. upptas bestämmelser om grundutbildningen för underbefälsuttagna och icke befälsuttagna värnpliktiga. Grundutbildningstidens längd är för dessa värnpliktigas del angiven med en lägsta och en högsta gräns för dagantalet. Vad beträffar flygvapnets värnpliktiga finns dessutom angivet ett undantag så att man kan för vissa värnpliktiga underskrida den angivna lägsta gränsen. Det hade naturligtvis varit möjligt att i stället sänka den lägsta gränsen med de 85 dagar, varmed man enligt förslaget kan underskrida den lägsta gränsen. En sådan åtgärd h a d e emellertid blivit missvisande, då undantaget endast berör ett ringa antal värnpliktiga exempelvis kockar och sjukvårdare. Vid angivande i lagförslaget av u n d r e gräns för antalet tjänstgöringsdagar h a r då så befunnits lämpligt skett en avrundning till närmast hela tiotal dagar. Värnpliktiga för vars utbildningstid nuvarande värnpliktslag icke anger särskilda regler har hittills vanligen betecknats som värnpliktiga i allmänhet. Utredningen har i sina förslag i det föregående använt detta uttryck såsom ett samlande begrepp för värnpliktiga avsedda för olika menigbefattningar. I lagförslaget betecknas dessa värnpliktiga, vad gäller grundutbildningen, som värnpliktiga uttagna för utbildning i befattningar avsedda för meniga. I sista stycket införes ett nytt b e grepp, förlängd grundutbildning. Utredningen har funnit att vissa icke befälsuttagna värnpliktiga är i behov av längre grundutbildning än övriga värnpliktiga. Den grupp som nu är aktuell

538 ä r sådana värnpliktiga vid flottan som uttagits för krigsplacering som radiotelegrafister och som icke tidigare har sådan utbildning. Då ytterligare behov av förlängd grundutbildning" för värnpliktiga kan uppkomma har utredningen funnit att bestämmelsen bör ges den allmänna formuleringen som förslaget innehåller. B. F ö r underofficers- och officersuttagna värnpliktiga har grundutbildningstiden angivits med en högsta gräns. Någon lägsta gräns h a r utredningen icke funnit nödvändigt ange. Utbildningstiden bör i varje fall icke kunna sättas lägre än den för andra värnpliktiga under A. a)-c) angivna högsta gränsen. Det fastställda tillägget om högst 90 dagar för officersuttagna skall kunna påläggas endast den verkliga grundutbildningstiden för motsvar-ande kategori underofficersuttagna. C. Trots att bestämmelserna under A. ger stora möjligheter till en smidig inpassning under året av grundutbildningstiden, kan det icke helt undvikas att utbildningstidens slut kan komma att sammanfalla med en eller flera helgdagar. För att slippa hålla de värnpliktiga kvar i tjänst över en sådan helg, varunder tiden icke kan utnyttjas för utbildning i någon större utsträckning, bör möjlighet skapas att avkorta även den minsta tiden med högst sju dagar. D. Repetitionsutbildningen regleras under D.-F. Under D. är upptaget bestämmelser för krigsförbandsövningarna. För samtliga värnpliktiga gäller att högst fem krigsförbandsövningar skall fullgöras. Övningarnas längd och därmed den sammanlagda tjänstgöringstiden växlar med befattning, förband m. m. Tjänstgöringstiden är i lagen beräknad med den utgångspunkten att den värnpliktige under hela värnpliktstiden är pla-

cerad i samma befattning. Många värnpliktiga kommer emellertid som tidigare nämnts att omplaceras till annan befattning, överföring mellan truppslag, vapengrenar och försvarsgrenar förutsätts komma att ske. Härvid bör tjänstgöringsskyldigheten beräknas efter de bestämmelser som gäller för den befattning i vilken vederbörande vid varje särskilt tillfälle blivit placerad. De i bestämmelserna angivna tiderna är vad som maximalt kan åläggas en värnpliktig. För flertalet värnpliktiga kommer den faktiska tjänstgöringstiden icke att uppnå maximigränsen. Vad som här angetts torde kräva en översyn av nuvarande registreringstekniska bestämmelser m. m. Med hänsyn till nu pågående utredning rörande inskrivning och redovisning av värnpliktiga finner sig dock icke utredningen böra framlägga preciserade förslag i dessa frågor. Möjlighet h a r skapats att förlänga krigsförbandsövning för värnpliktig, vilken skall tjänstgöra såsom kompanichef eller kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning — exempelvis chef för självständig pluton — eller såsom materielredogörare. Avsikten är att sådan värnpliktig för utrustning eller avrustning skall kunna åläggas tjänstgöra två dagar i anslutning till krigsförbandsövning. Beträffande krigsförbandsövningarnas längd h a r utredningen funnit det angeläget att ange ett högsta dagantal om 34 dagar. E. Bestämmelserna för särskilda övningar är uppbyggda på samma sätt som för krigsförbandsövningarna. De särskilda övningarna skall främst avse värnpliktiga placerade i underofficerseller officersbefattningar. Utredningen h a r dock funnit att behov av särskilda övningar därutöver föreligger för viktigare personal i befattningar för un-

539 •derbefäl och meniga i ett litet antal förband. Särskilda övningar avses som nämnts i kapitel 18 tills vidare icke skola anordnas för värnpliktiga underofficerare vid flottan. Med hänsyn till önskvärdheten av att dylika övningar skall kunna anordnas så snart resurserna medger detta inbegriper lagtexten även de värnpliktiga underofficerarna. F. Under F. redovisas mobiliseringsövningar. Dessa övningar skall omfatta en eller två dagar. Vid dessa övningar skall utöver själva övningsdagarna icke tillkomma in- och utryckningsdagar, såsom fallet är ifråga om andra former av tjänstgöring. En erinran härom bör intas i inskrivningsförordningen. Vad som tidigare anförts under D. rör a n d e tillgodoräknande av tjänstgöring i samband med omplacering synes i tilllämpliga delar även böra gälla särskilda övningar och mobiliseringsövningar. G. Bestämmelserna under G. motsvar a r helt de i nuvarande bestämmelser under D. upptagna reglerna för värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst. I texten har endast gjorts de ändringar som är betingade av den ändrade uppbyggnaden av bestämmelserna i momentet beträffande tjänstgöringstider för andra värnpliktiga. H. Här ges grunden för den närmare reglering av tjänstgöringstiderna, som skall ske i en särskild kungörelse. Möjligheten att göra undantag från den tjänstgöringsordning momentet föreskriver behövs med hänsyn till bland annat handräckningsvärnpliktiga och värnpliktiga till övningstrupper. Övergångsregler De nya bestämmelserna skall äga tilllämpning på de värnpliktiga som inskrivits enligt de nya bestämmelserna samt på sådana värnpliktiga som inskrivits enligt nu gällande bestämmelser

men erhållit eller erhåller anstånd med första tjänstgöringens påbörjande intill budgetåret 1969/70 (jfr tabell 32: 1). För att ett genomförande av det nya systemet icke skall ta för lång tid, måste man emellertid vad gäller repetitionsutbildningen såsom framgår av kapitel 32 skapa särskilda övergångsbestämmelser. Värnpliktiga som icke omfattas av de nya bestämmelserna, bör genom övergångsbestämmelserna åläggas att fullgöra repetitionsutbildning av en omfattning som står i proportion till den återstående tid, under vilken de kan erfordras i krigsorganisationen. 4. Tjänstgöringens omfattning för den enskilde värnpliktige

Den i lagen angivna maximala tjänstgöringsskyldigheten kommer i det föreslagna systemet genomsnittligt att tas i anspråk i betydligt mindre utsträckning än i det nuvarande. En sammanställning av tjänstgöringens genomsnittliga omfattning för de värnpliktiga enligt förslaget har skett i tabell 33: 1. För det föreslagna systemets del avses i tabell 3 3 : 1 den tjänstgöring som fullgöres av de flesta värnpliktiga. F r å n härför angivna typvärden kan åtskilliga avvikelser för mindre delar av personalstyrkan äga r u m såväl uppåt som nedåt. Av avvikelser uppåt må n ä m n a s följande. Samtliga försvarsgrenar. För alla i t a bellen upptagna värnpliktiga kan t i l l k o m m a fem mobiliseringsövningar om s a m m a n l a g t högst åtta dagar. För värnpliktiga i underbefäls-, underofficers- och officersbefattningar kan tillkomma en förlängning av krigsförbandsövningarna för avvecklingsarbeten med sammanlagt högst tio dagar. Armén. För värnpliktiga G och F kan tillkomma dels viss förlängning av krigsförbandsövningarna med s a m m a n l a g t högst 35 dagar, dels högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar. F ö r underbefäl kan tillkomma högst tre särskilda övningar om sammanlagt högst 33 dagar. För underofficerare och officerare samt värnpliktiga E kan tillkomma ytterligare en särskild övning (utöver de två varmed räknats i tabellen) om högst elva dagar.

540 Tabell 33:1. Tjänstgöringens genomsnittliga omfattning för de värnpliktiga enligt värnphktsutredningens förslag samt den ändring förslaget innebär i förhållande till nuvarande system Kategori under grundutbildningen Armén Värnpliktiga G. F. E Underbefäl.... Underofficerare. Officerare Flottan Värnpliktiga G, F E. Underbefäl.... Underofficerare, Officerare Kustartilleriet Värnpliktiga G. F. Underbefäl.... Underofficerare. Officerare Flygvapnet Värnpliktiga G. F. E, Underbefäl.... Underofficerare. Officerare 1 1

Grundutbildning

Repetitionsutbildning

255 (— 49) 300 (— 4) 332 (+ 28) 332 (+ 8) 450 (± 0) 540 (— 90)

90 (± 0) 345 (—49) 390 (—4) 90 (± 0) 147 (+ 57) 479 (+ 85) 125 (+ 5) 457 (+ 13) 182 (+ 32) 632 (+ 32) 182 (+ 32) 722 (— 58)

320 (— 74) 364 (— 80) 450 (+ 6) 364 (— 80) 450 (± 0) 540 (— 90)

86 (+ 86) 406 (+ 12) 86 (+ 86) 450 (+ 6) 100 (+ 100) 550 (+ 106) 114 (+ 114) 478 (+ 34) 160 (+ 70) 610 (+ 70) 193 (+ 103) 733 (+ 13)

251 (—39) 300 (+ 10) 330 (+ 6) 450 (± 0) 540 (_ 90)

90 (± 0) 90 (± 0) 125 (+ 5) 193 ( + 43) 193 (+ 43)

341 (—39) 390 (+ 10) 455 (+ 11) 643 (+ 43) 733 (_ 47)

255 (— 109) 60 (+ 30) 300 (— 64) 60 (+ 30) 364 (± 0) 60 (+ 30) 364 (± 0) 60 (+ 20) 420 (— 30) 130 (—20) 510 (— 120) 130 (—20)

315 (— 79) 360 (— 34) 424 (+ 30) 424 (+ 20) 550 (— 50) 640 (— 140)

Summa

Någon utbildning äger för närvarande icke rum.

^ • S a m m a n s t ä l l n i n g e n ° m f a t t a r icke handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna värnpliktiga. * Flottan. F ö r flottan h a r som framgår av det tidigare anförda (kap. 18) r ä k n a t s med att i genomsnitt endast fyra krigsförbandsövningar behöver fullgöras av de värnpliktiga. F ö r värnpliktiga G, F och E samt för underbefäl kan därför tillkomma en femte krigsförbandsövning (utöver de fyra varmed r ä k n a t s i tabellen) om högst 18 dagar eller, för underbefäl, 25 d a g a r ; värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar k o m m e r däremot normalt att fullgöra fem krigsförbandsövningar omfattande det s a m m a n l a g d a dagantal som upptagits i tabellen. F ö r värnpliktiga F på stamstridsfartyg kan två krigsförbandsövningar förlängas med sammanlagt högst 14 dagar. Kustartilleriet. För värnpliktiga G och F kan t i l l k o m m a dels viss förlängning av krigsförbandsövningarna med sammanlagt högst 35 dagar, dels högst tre särskilda övningar om s a m m a n l a g t högst 33 dagar.

F ö r underbefäl kan tillkomma högst tre särskilda övningar om s a m m a n l a g t högst 33 dagar. Flygvapnet. För flygvapnet h a r som framgår av det tidigare anförda (kap. 27) räknats med att i genomsnitt endast fyra krigsförbandsövningar behöver fullgöras av de värnpliktiga. För värnpliktiga G, F och E samt underbefäl kan med h ä n s y n härtill tillkomma en femte krigsförbandsövning (utöver de fyra varmed r ä k n a t s i tabellen) ; underofficerare och officerare k o m m e r d ä r emot normalt att fullgöra fem krigsförbandsövningar omfattande det s a m m a n lagda dagantal som upptagits i tabellen. För värnpliktiga F och underbefäl kan t i l l komma högst fem särskilda övningar om sammanlagt högst 20 dagar. För v ä r n p l i k t i ga E kan tillkomma en särskild övning om fyra dagar.

K A P I T E L 34

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

c) Den nuvarande repetitionsövningsverksamheten vid flygvapnet är för när1. Kostnader under fjärde huvudtiteln m. m. varande mindre än vad den med gälBeräkningsgrunder lande värnpliktslag på lång sikt kan vaSyftet med kostnadsberäkningarna h a r ra, bland annat beroende på vissa bevarit att jämföra kostnaderna för det av gränsningar som i slutet av 1940-talet värnpliktsutredningen föreslagna värn- gjordes i fråga om repetitionsövningspliktssystemet med kostnaderna för nu- skyldigheten för de årsklasser som då genomgick grundutbildning. Som utvarande värnpliktssystem. För att få en rättvisande jämförelse gångspunkt för utredningens beräkningtill stånd h a r kostnaderna för nuvaran- ar har valts en repetitionsövningsvolym de sgstem på vissa punkter beräknats på som framräknats ur den på lång sikt annat sätt än om fråga varit att ange de befintliga repetitionsövningsskyldighefaktiska kostnader som för närvarande ten. d) Eftersom beräkningarna avser lätorde uppstå. Av sådana avvikelser må get i början av 1970-talet h a r värnpliktsnämnas följande. a) Kostnaderna för premier m. m. till kontingentens storlek vid samtliga förvärnpliktiga som genomgått utbildning svarsgrenar antagits vara den som då, till värnpliktig officer vid armén har i enligt underlaget för 1963 års försvarsnuvarande system beräknats som om beslut, skall föreligga och som i vissa fall är något större än den nuvarande. tillräckligt antal värnpliktiga genomgår sådan utbildning, vilket nu icke är fal- Vidare har bortsetts från tillfälliga ändringar i värnpliktskontingentens storlek. let. e) I beräkningarna har bortsetts från b) Repetitionsövningsverksamhetens omfattning vid kustartilleriet har anta- den möjlighet att förkorta grundutbildgits vara den som på lång sikt är möjlig ningen med i genomsnitt tre och en halv att genomföra med de värnpliktstillgång- dag som tillkom år 1960 efter förslag ar som nu gällande värnpliktslag ger; av befälsutredningen. Så h a r också skett vid beräkningen av kostnaderna för det denna omfattning är något mindre än den hittillsvarande som delvis grundats föreslagna systemet. Kostnaderna för föreslaget system avpå de övergångsbestämmelser om repetitionsövningsskyldigheten som medde- ser vad gäller de löpande kostnaderna det läge då värnpliktsutbildningen perlades år 1952. På motsvarande sätt h a r förfarits i sonellt sett nått full omfattning enligt förslaget. fråga om armén och kustartilleriet med de särskilda befälsövningar, om vars Med de angivna beräkningsnormerna införande beslut fattades år 1960.

542 Tabell 34:1. Tjänstgöringsdagar för värnpliktiga enligt av värnpliktsutredningen föreslaget system samt ändringar i förhållande till nuvarande system (teoretiska värden) (i tusental dagar) Tjänstgöringsdagar Försvarsgren

Giundutbildning

Armén Marinen: Flottan Kustartilleriet Flygvapnet

11.373 (—690)

Summa

|l6.314(—826)

Repetitionsutbildning

2.681 (+176) 14.054 (—514)

1.300 ( - 81) 860 (— 15) 2.781 ( - 40)

kan belastningen mätt i tjänstgöringsdagar för värnpliktiga anges till, i nuvarande system ca 20,0 milj. dagar och i föreslaget system ca 19,5 milj. dagar. Detta i n n e b ä r att enligt förslaget antalet tjänstgöringsdagar skulle minska med ca 0,5 milj. Samtidigt ökar emellertid antalet in- och utryckningsdagar med ca 130 000. Den närmare sammansättningen av dessa antalssiffror framgår av tabell 34: 1. För uppgifter om fördelningen av dagantalet för repetitionsutbildning på olika slag av sådan utbildning torde få hänvisas till särskild sammanställning (bilaga H 2 ) . Kostnadsberäkningarna av förslaget grundas i icke ringa utsträckning på hittills använda schabloner för beräkningar av vissa kostnader. Schablonerna har emellertid granskats innan de tillämpats på det föreslagna systemet för kontroll av att de förutsättningar på vilka schablonerna bygger icke ändrats. Kostnaderna är beräknade i prisläget maj 1964, dock att löneläget i vissa fall hänförts till första halvåret 1965. Detaljberäkningarna av kostnaderna är i stor utsträckning, efter anvisningar från utredningen, utförda inom försvarsgrensstaberna. Vissa av försvarsgrenscheferna i sam-

Summa

142 (+105) 228 (+ 49) 134 (— 10)

In- och utryckningsdagar 342 (+109)

1.442 (+ 24) 1.088 (+ 34) 2.915 (— 50)

19 (+ 13) 27 (+ 9) 38 (+ 1)

3.185 (+320) 19.499 (—506)

426 (+132)

band härmed gjorda bedömningar av behovet av förstärkning av vissa utbildningsresurser vid försvarsgrenarna h a r tidigare redovisats liksom också vissa av utredningen i anslutning härtill gjorda överväganden som föranlett utredningen att i vissa fall räkna med lägre kostnader än vad försvarsgrenscheferna gjort. I de i det följande redovisade beräkningarna har hänsyn tagits härtill. Armén Kostnaderna för avlöningar till värnpliktiga m. fl. kommer vad gäller grundutbildningen att i stort sett vara oförändrade genom att det minskade antalet tjänstgöringsdagar motsvaras av ändrade utbildningspremier och ökade tjänstgöringspremier medan kostnaderna vad gäller repetitionsutbildningen beräknas öka med 10,7 milj. kronor främst på grund av föreslagen höjning av penningbidrag och premier. De i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnaderna under arméns anslag, bortsett från de nyss behandlade värnpliktsavlöningarna, kommer att minska med sammanlagt 3,1 milj. kronor. Av minskningen avser 1,4 milj. kronor kostnaderna för mathållning och återstoden, 1,7 milj. kronor, bland annat kostnaderna för sjukvård och beklädnad. Enligt beräkningarna kommer kostna-

543 derna för avlöningar till aktiv personal m. fl. att öka med 2,0 milj. kronor beroende på vissa av de i kapitel 14 (punkten 2) nämnda personalökningarna; kostnaderna för övriga personalförstärkningar är inräknade i de i det följande upptagna kostnaderna för övningar m. m. I fråga om kostnaderna för övningar, utbildningsammunition, utbildningsmateriel och tygmaterielunderhåll räknar utredningen, på sätt angivits i kapitel 14, med en ökning med 21 milj. kronor. Vissa i kapitel 14 närmare behandlade engångskostnader om sammanlagt ca 53 milj. kronor har utredningen fördelat på en sjuårsperiod, varvid på varje år belöper genomsnittligt ca 7,5 milj. kronor. Tillsammantaget beräknas därför under arméns anslag uppkomma en merkostnad för är räknat om ca 38,1 milj. kronor. Härtill kommer arméns andelar av de gemensamma anslagen till familjebidrag och reseersättningar till värnpliktiga m. fl., vilka beräknas komma att öka med 0,8 milj. kronor respektive 1,6 milj. kronor. På armén belöpande årliga merkostnader vid ett genomförande av utredningens förslag skulle därför utgöra ca 40,5 milj. kronor. Marinen Värnpliktsavlöningsanslaget beräknas öka med 1,2 milj. kronor, varav belöper på flottan 0,4 milj. kronor och på kustartilleriet 0,8 milj. kronor. Under övriga tjänstgöringsdagsberoende anslag beräknas uppkomma merkostnader om sammanlagt ca 0,7 milj. kronor, varav belöpande på flottan 0,3 milj. kronor och på kustartilleriet 0,4 milj. kronor. Under anslaget till avlöningar till aktiv personal m. fl. uppkommer för flot-

tans del en merkostnad om ca 0,6 milj. kronor för i kapitel 20 (punkten 2) nämnda förstärkningar av ordinarie och icke-ordinarie personal för repetitionsutbildningen. För kustartilleriets del uppkommer under anslaget till följd av de i kapitel 24 (punkten 2) nämnda förstärkningarna av den ordinarie och icke-ordinarie personalen en merkostnad om ca 1,0 milj. kronor. Sammanlagt ökar således utgifterna u n d e r anslaget med 1,6 milj. kronor. Under arbetaravlöningsanslaget uppkommer för anställning av den personal som angivits i kapitlen 20 (punkten 2) och 24 (punkten 2) en merkostnad av 0,7 milj. kronor, varav 0,2 milj. kronor avser flottan och 0,5 milj. k r o n o r kustartilleriet. F ö r övningar och fartygsunderhåll erfordras på sätt närmare angivits i kapitlen 20 och 24 en ytterligare medelsanvisning om 4,1 milj. kronor, varav belöper på flottan 2,5 milj. kronor och på kustartilleriet 1,6 milj. kronor. Tillsammantaget skulle därför under marinens anslag uppkomma en merkostnad om 8,3 milj. kronor, varav 4 milj. k r o n o r avseende flottan och 4,3 milj. kronor kustartilleriet. Härtill kommer m a r i n e n s andel av de gemensamma anslagen till familjebidrag och reseersättningar till värnpliktiga m. fl., vilken ökar med 1,2 milj. kronor respektive 0,2 milj. kronor, varav 0,9 milj. kronor avseende flottan och 0,5 milj. kronor kustartilleriet. Därjämte kan bedömas uppkomma vissa kostnader för markanskaffning i Karlskronaområdet; kostnaderna härför h a r dock icke kunnat bedömas (jfr kap. 20). På marinen belöpande merkostnader vid ett genomförande av utredningens förslag skulle därför utgöra 9,7 milj. kronor bortsett från kostnaderna för den nämnda markanskaffningen. Härav

544 avser hälften flottan och hälften kustartilleriet. Utöver nu nämnda kostnader kommer kostnaderna för ett genomförande av den villkorliga depåförläggning av vissa fartyg och den handelsfartygsskyddsutbildning som icke direkt sammanhänger med utredningens förslag i övrigt och som utredningen ansett i vissa avseenden böra bedömas i annat sammanhang. De årliga kostnaderna härför har uppskattats till 7 milj. kronor respektive 0,2 milj. kronor. Flygvapnet Enligt beräkningarna uppkommer de största förändringarna under anslaget till avlöningar m. m. till värnpliktiga. Vad gäller grundutbildningen kommer härvid utgifterna under detta anslag för penningbidrag å ena sidan att minska till följd av dels att antalet tjänstgöringsdagar minskar, dels att nuvarande höjning av penningbidraget till meniga värnpliktiga efter 304 dagars tjänstgöring ersätts med en tjänstgöringspremie samt å andra sidan att öka till följd av den vidgade användningen av premier och vissa höjningar av nu utgående premiebelopp. Sammanlagt kommer därför nettoutgiften, vad gäller grundutbildningen, under detta anslag att öka med 0,5 milj. kronor. Vad gäller repetitionsutbildningen uppkommer en ökning om ca 0,3 milj. kronor till följd av höjda penningbidrag och premier. Sammanlagt ökar medelsbehovet under anslaget med ca 0,8 milj. kronor. De tjänstgöringsdagsberoende kostnaderna beräknas till följd av den punktvis förkortade grundutbildningen nedgå med sammanlagt 0,5 milj. kronor, främst avseende mathållning och beklädnad. I fråga om anslaget till avlöningar till aktiv personal m. fl. uppkommer en kostnadsökning om ca 0,5 milj. kronor,

föranledd främst av att i kapitel 28 (punkten 2) nämnda 34 befattningshavare anställes. Kostnaderna för arbetaravlöningar ökar med 0,1 milj. kronor, avseende ökad anställning av förrådspersonal. Övningsanslaget behöver ökas med ca 1,0 milj. kronor på sätt angivits i kapitel 28. Utgifterna under anslaget till drift och underhåll av flygmateriel m. in. beräknas öka med 0,2 milj. kronor främst till följd av ökade kostnader för motorfordonsunderhåll. Kostnaderna under anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. beräknas något öka på grund av anskaffning av handvapenammunition. Viss kostnadsökning för anskaffning av blindammunition (för laddning av flygplan) har utredningen ansett under alla förhållanden erforderlig; kostnaderna härför har därför ej medtagits här. I övrigt beräknas några större kostnadsändringar icke uppkomma under flygvapnets anslag. Härtill uppkommer behov av vissa i kapitel 28 närmare redovisade materielanskaffningar, vilka utredningen bedömt motsvara en årlig kostnad om 1 milj. kronor. Tillsammantaget skulle därför under flygvapnets anslag uppkomma en merkostnad om 3,1 milj. kronor för år. Härtill kommer flygvapnets andel av de gemensamma anslagen till familjebidrag och reseersättningar till värnpliktiga m. fl. För familjebidragens del sker i huvudsak icke någon ändring medan för reseersättningarnas del en ökning sker med 0,2 milj. kronor. På flygvapnet belöpande merkostnader vid ett genomförande av utredningens förslag skulle därför utgöra 3,3 milkronor för år.

Sammanlagda

kostnader

Som tidigare anförts föreligger svårig-

545 heter att med säkerhet ange vilka av beräknade framtida kostnadsändringar för försvarsgrenarnas verksamhet i fred som är att anse som en följd av att det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet genomförs. Med hänsyn härtill väljer utredningen att fördela de bedömda kostnadsändringarna för en reformerad värnpliktsutbildning på två huvudgrupper. Den första gruppen omfattar h ä r v i d de kostnadsändringar som direkt kan hänföras till utredningens förslag, i huvudsak omfattande sådana som är nära beroende av antalet tjänstgöringsdagar, exempelvis kostnader för penningbidrag, familjebidrag och mathållning. Kostnadsändringar innebär en merkostnad om sammanlagt ca 15 milj. kronor årligen. Beloppet utgör nettot bland annat av en kostnadsökning om ca 13 milj. kronor för förbättring av värnpliktsförm å n e r n a och av kostnadsökningar för en intensifiering av utbildningen och en utökning av repetitionsutbildningen samt av vissa kostnadsminskningar föranledda av att antalet tjänstgöringsdagar nedgår. Den andra huvudgruppen omfattar kostnadsändringar som utan att vara tjänstgöringsdagsberoende likväl h a r ett samband med utredningsförslaget men i fråga om vilka svårigheter föreligger att ange storleken beroende på att de ingår i större kostnadskomplex, inom vilka kostnadsändringarna icke alltid kan utan vidare hänföras till antingen utredningsförslaget eller andra orsaker (jfr även kap. 14). Utredningen uppskattar, u n d e r framhållande av osäkerheten i uppskattningen, att inom den andra huvudgruppen uppkommer merkostnader om sammanlagt ca 40 milj. kronor för år. Härav avser ca 5 milj. kronor löner under avlöningsanslag, ca 26 milj. kronor andra löpande kostnader och ca 9 milj. kronor årskostnader för 35—514534

vissa engångsanskaffningar, då dessa fördelas på lämpligt antal år. Härtill kommer kostnader för viss markanskaffning i Karlskrona, vilka icke kunnat bedömas. I nu angivna kostnader är icke inräknade förenämnda kostnader för villkorlig depåförläggning av vissa fartyg och för viss handelsfartygsskyddsutbildning samt ej heller kostnaderna, ca 7 milj. kronor, för den av försvarets civilförvaltning föreslagna höjningen av familjebidraget (jfr kap. 31). Under de första åren av övergången till det nya utbildningssystemet kommer kostnaderna att vara lägre än i det utbyggda systemet till följd av att förkortningarna av grundutbildningen och av de enskilda, i repetitionsutbildningen ingående övningarnas längd genomförs snabbare än ökningen av antalet i repetitionsutbildningen deltagande värnpliktiga. Vid kostnadsberäkningarnas genomförande har utredningens förslag bedömts medföra ett behov av att anställa ytterligare omkring 500 personer på sätt närmare framgår av tabell 3 4 : 2 . De 162 befattningar som i tabellen upptagits för militär personal eller civil tjänstemannapersonal är av den arten att de enligt utredningens mening kan bestridas av äldre, militär personal. Utredningen vill framhålla att den angivna personalökningen bör genomföras successivt med fördelning på flera år. Värnpliktsutredningen har i kapitel 5 anfört att kostnaderna för att genomföra en reform av värnpliktsutbildningen i princip är av sådant slag att de bör bestridas inom den kostnadsram som gällande försvarsbeslut uppdrar. Enligt utredningens mening är den föreslagna utbildningsreformen av den betydelsen för krigsmaktens allmänna krigsduglighet att den bör ges hög prioritet vid fördelningen av krigsmaktens resurser och beredas utrymme inom den genom

546 Tabell 34:2. Av värnpliktsutredningen uppskattat behov av utökning av den heltidsanställda personalen vid ett genomförande av utredningens förslag (kostnadsberäkningsunderlag) Personalkategori

Armén

Militär personal Militär personal 3 ) eller civil tjänstemannapersonal Civil tjänstemannapersonal Civil arbetarpersonal Summa

145 100 150 395

Marinen

Flygvapnet

*) 31

17 17

Tillhopa 2

) 48

13 45

162 113 199

) Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av nu befintlig personal har icke kunnat överblickas av värnpliktsutredningen. 2 ) 16 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl. 3 ) Underofficerare och underbefäl. Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal — vilket främst avser skrivbiträdespersonal — samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetarmånader. 1963 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen. Det må framhållas, att i de kostnadsberäkningar som låg till grund för nu gällande försvarsbeslut vissa medel var avsatta för en reform av värnpliktsutbildningen. I sammanhanget må nämnas — för att belysa den bedömda angelägenhetsgraden hos en värnpliktsutbildningsreform av ungefär det slag utredningen föreslår — att överbefälhavaren i sin år 1965 överlämnade utredning om det militära försvarets fortsatta utveckling (ÖB 65) inrymt med visst undantag kostnaderna för en sådan reform såväl i alternativet »3 600» som i alternativet »3 460». Det senare alternativet motsvarar en snävare kostnadsram än den vilken nu gällande försvarsbeslut avser. 2. Några samhällsekonomiska aspekter Enligt de för utredningen meddelade direktiven (kap. 1) bör eftersträvas att få till stånd någon minskning av det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. De av utredningen framlagda förslagen innebär som tidigare redovisats härvidlag för grundutbildningen en minskning med omkring 800 000 och för repetitionsutbildning-

en en ökning med omkring 300 000 tjänstgöringsdagar eller sammanlagt för hela värnpliktsutbildningen en minskning med omkring en halv miljon tjänstgöringsdagar. Det i direktiven angivna önskemålet — som bland annat torde vara samhällsekonomiskt betingat — är således uppfyllt. Nämnda minskning av antalet tjänstgöringsdagar i det föreslagna utbildningssystemet minskar belastningen på samhällsekonomien. I samma riktning verkar också den omständigheten att repetitionsutbildningen enligt förslaget innebär kortare övningar än de nuvarande liksom också det förhållandet att de föreslagna övningarna bättre än de nuvarande kan ansluta till arbetsveckan. Å andra sidan är att beakta att såsom nämnts antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000. Repetitionsutbildning får anses belasta samhällsekonomien mer än en motsvarande volym grundutbildning. Effekten av de förut angivna belastningsminskande förhållandena begränsas härigenom. Vidare bör beaktas, att enligt förslaget antalet in- och utryckningsdagar •— vilket ej är inräknat i tidigare nämnda dagantal — ökar med drygt

547 100 000, huvudsakligen på grund av intensifierad repetitionsutbildning. Också detta begränsar effekten av minskningen av totala antalet tjänstgöringsdagar. I detta sammanhang bör därjämte erinras om att utredningsförslaget förutsätter en utökning av den yrkesanställda personalen. Det bör därutöver beaktas att den föreslagna utformningen och inpassningen av värnpliktsutbildningen är så studieanpassad att belastningen på det civila

utbildningsväsendet torde komma att begränsas. Därigenom torde indirekt antalet produktiva år, ej minst för de kvalificerat utbildade, också komma att öka. Tillsammantaget synes de angivna förändringarna innebära att belastningen på samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Värnpliktsutbildningens roll i stort i samhällsekonomien (jfr kap. 7) kommer därmed att i huvudsak förbli den nuvarande.

AVDELNING IX

Sammanfattning m.m.

K A P I T E L 35

Översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag

1. Inledning

Värnpliktsutredningen har i det föregående redovisat förutsättningarna för en reform av värnpliktsutbildningen, gällande bland annat de resurser som kan påräknas för verksamheten ävensom de önskemål i fråga om värnpliktsutbildningen som det ur olika synpunkter ansetts önskvärt att tillgodose. Efter överväganden av önskemålen har utredningen i avdelning III av betänkandet angivit vissa allmänna riktlinjer som utredningen ansett sig böra följa vid utformningen av värnpliktsutbildningen vid försvarsgrenarna. I avdelningarna IV—VIII av betänkandet h a r utredningen därefter sökt att, utgående från de allmänna riktlinjerna, utforma värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna liksom också att anpassa värnpliktsförmåner m. m. härefter. Såsom kunde förutses har härvid de allmänna riktlinjerna icke gått att tillämpa fullt ut på alla verksamhetsområden; i många fall har därför förnyade avvägningar mellan olika önskemål måst göras. De gjorda avvägningarna — såväl de som legat bakom de allmänna riktlinjerna som de som måst företas vid försöken att tillämpa riktlinjerna i konkreta lösningar —- h a r i några fall måst göras från den förutsättningen att olika militära önskemål stått emot varandra. I andra fall har militära önskemål stått mot civila. I några fall h a r också olika civila önskemål stått emot varandra.

Som exempel på önskemål som varit svåra att tillgodose samtidigt kan nämnas följande. Möjligheterna att tillgodose långsiktsberedskapen begränsas, om stora ökningar sker i fråga om insatsberedskapen. Möjligheterna att förbättra utbildningen begränsas av det i direktiven angivna önskemålet att uttaget av tjänstgöringsdagar skall om möjligt minskas. Önskemålet att den militära utbildningen under året med hänsyn till klimatförhållandena står i vissa fall i motsats till vad som studiesocialt och arbetsmarknadsmässigt är önskvärt. De studiesociala önskemålen att få grundutbildningen inpassad efter studieterminsindelningen är icke helt förenliga med arbetsmarknadens önskemål om utryckning under våren. I det följande erinras om de viktigaste av de önskemål som utredningen haft att tillgodose och göres en summering av hur dessa önskemål kunnat tillgodoses i de förslag som framlagts beträffande värnpliktsutbildningen vid de olika försvarsgrenarna m. m. Härvid må framhållas att på de flesta punkter föreligger ett orsakssammanhang mellan de resultat som kunnat uppnås och de resurser som stått till förfogande; detta orsakssammanhang analyseras ej här.

2. Vissa förutsättningar för utformningen av ett framtida värnpliktssystem

Inledningsvis må vid en jämförelse med de utgångspunkter utredningen haft för

552 sitt arbete (kap. 1, avd. II) erinras om att utredningsförslagets innebörd med avseende på volymen tjänstgöringsdagar samt kostnaderna vid redovisning härav i kapitel 34 också jämförts med de förutsättningar i dessa hänseenden som angivits i kapitlen 1 och 5. Värnpliktstillgångarna Enligt underlaget till gällande försvarsbeslut (jfr kap. 5) skall antalet värnpliktiga som påbörjar sin militära grundutbildning år 1971 utgöra 50 200. Denna siffra svarar också i stort sett mot de tillgångar av värnpliktiga som kommer att föreligga under det närmaste decenniet. Värnpliktsutredningens huvudförslag förutsätter att nyss nämnda antal ökas med 300 till 50 500; ökningen avser närmast flottan. Utredningen bedömer att tillgången på värnpliktiga medger en sådan m i n d r e ökning. Härtill kommer ett villkorligt behov av värnpliktiga vid flottan vid en eventuell ökning av depåförläggning av stridsfartyg; utredningen h a r upptagit detta behov till högst ca 200 värnpliktiga per år (jfr kap. 17). Värnpliktsutredningen bedömer att tillgången på värnpliktiga medger även denna ökning. Arbetsmarknadsförhållanden F r å n arbetsmarknadshåll har förelegat preciserade önskemål om inpassningen av grundutbildningen under året, närmast innebärande att grundutbildningen icke borde avslutas under de egentliga vintermånaderna december—februari (jfr kap. 7). I nuvarande system är så fallet med ca 2 500 värnpliktiga. Enligt utredningens förslag kommer av de drygt 50 000 värnpliktiga som årligen avslutar sin grundutbildning omkring 3 000 man — i huvudsak bestående av bemanningsgruppen B vid flottan och

en inryckningsomgång vid flygvapnet — att göra detta; utryckningen sker härvid för de allra flesta värnpliktiga strax före jul. Utredningen anser sig härmed i stort sett ha tillgodosett angivet önskemål. För sådana värnpliktiga som utrycker strax före jul och för vilka svårigheter uppkommer att erhålla ny anställning h a r utredningen föreslagit vissa särskilda åtgärder (se härom kap. 16). Som lämplig tid ur arbetsmarknadssynpunkt för fullgörande av repetitionsutbildningen har angivits månaderna november, december, januari, februari och mars. Med utredningens förslag kommer endast en viss del av det årliga antalet krigsförband — främst sådana ur armén — att fullgöra krigsförbandsövning eller särskild övning under denna tid och då främst under vintern, övrig för arbetsmarknaden lämplig tid är icke lämplig från utbildningssynpunkt med hänsyn till väderleks- och ljusförhållanden. En väsentlig del av krigsförbandsövningarna kommer i stället att vid samtliga försvarsgrenar vara förlagda till hösten och i viss mån våren, varvid goda utbildningsbetingelser för repetitionsutbildning erhålles, bland annat med hänsyn till den inpassning som grundutbildningen erhållit och som på ett avgörande sätt bestämts av hänsyn till det civila utbildningsväsendet. Utredningsförslaget innebär vidare, I anslutning till de önskemål som uttryckts från arbetsmarknadshåll, att r e petitionsutbildningen i flertalet fall kan anslutas till kalenderveckan med inryckning på en måndag och utryckning på en lördag. Studiesociala förhållanden I de allmänna riktlinjerna (kap. 9, avsnitt G) h a r såsom en riktpunkt angivits att ingen värnpliktig borde, annat

553 än efter frivilligt åtagande, tas i anspråk för militär grundutbildning under längre tid än som inrymmer högst två studieterminer. Skall detta önskemål tillgodoses, kan grundutbildningen, bortsett från utbildning som genomgås efter frivilligt åtagande, icke vara längre än 15 månader. De av utredningen föreslagna utbildningstiderna för grundutbildning överstiger icke, om man bortser från utbildning som genomgås endast efter frivilligt åtagande, denna längd. För att tillgodose det först angivna önskemålet måste därjämte utbildningen vara lämpligt inpassad under året. Enligt utredningens förslag kommer grundutbildningen för drygt 46 000 värnpliktiga av den till omkring 50 000 värnpliktiga uppgående årskontingenten att vara inpassad på ett sätt som i huvudsak tillgodoser de angivna studiesociala önskemålen. För återstående omkring 3 500 värnpliktiga har detta däremot ej visat sig möjligt och i fråga om dessa värnpliktiga har därför särskilda överväganden måst göras. För omkring 35 000 av nämnda drygt 46 000 värnpliktiga h a r det lyckats att inplacera utbildningen under den ur studiesocial synpunkt mest fördelaktiga tiden, nämligen mellan den 1 juni ett år och den 31 augusti påföljande år. För omkring 2 900 av de 46 000 värnpliktiga h a r tjänstgöringen förlagts mellan två kalenderårsskiften med utryckning före årsskiftet. Så sker med huvuddelen, närmare 1 300 man, av bemanningsgruppen B vid flottan och en inryckningsomgång om ca 1 600 man vid flygvapnet. För omkring 8 200 av de 46 000 värnpliktiga kommer utryckning icke som önskvärt vore att ske senast den 31 augusti utan under första hälften av september. Utbildningen är inpassad på detta sätt för ca 4 500 man tillhörande arméns övningstrupper m. fl., ca

1 100 man tillhörande flottans bemanningsgrupp A och ca 2 600 man utgörande i stort sett hela utbildningskontingenten vid kustartilleriet. — De två sist angivna lösningarna av grundutbildningens inpassning u n d e r året torde för de flesta värnpliktiga som avser att bedriva högre studier vara mindre lämpliga än den som utredningen föreslår för flertalet värnpliktiga. Vid vissa studieinriktningar får olägenheterna med denna inpassning anses vara små. Vid inskrivningen och framför allt vid de militära myndigheternas fördelning av de värnpliktiga på inryckningsomgångar måste därför studieförhållandena för värnpliktiga söm kan komma i fråga för här aktuell utbildning närmare granskas. Utredningen anser sig med denna lösning ha i allt väsentligt tillgodosett de studiesociala önskemålen. I det antal värnpliktiga, ca 3 500, vars tjänstgöring icke över huvudtaget a n sluter till någon terminsindelning ingår vid flottan underofficerarna i bemanningsgruppen B och en del av bemanningsgruppen C, sammanlagt ca 300' man, samt vid flygvapnet två inryckningsomgångar utgörande sammanlagt ca 3 200 man. Inpassningen av tjänstgöringen för de n ä m n d a värnpliktiga vid flottan torde i de flesta fall vara olämplig ur studiesynpunkt. Samma är förhållandet med den inryckningsomgång vid flygvapnet som påbörjar sin grundutbildning i april. Den omgång däremot som påbörjar grundutbildningen i slutet av september torde vara olämplig för många men passar väl till exempelvis den nuvarande inpassningen av de tekniska högskolornas läroår.. Ifråga om dessa värnpliktiga bör påsätt nyss anförts vid inskrivning och fördelning av de värnpliktiga studieförhållandena för de värnpliktiga granskas; granskningen blir för dessa v ä r n pliktiga av särskild betydelse. Utred-

554 ningen anser sig härmed också för dessa värnpliktiga ha i allt väsentligt tillgodosett de studiesociala önskemålen. Utredningen vill framhålla att den nu angivna studiesoeiala anpassningen h a r kunnat ske endast genom åtgärder som i vissa fall medför att i och för sig angelägna militära krav icke till alla delar kunnat tillgodoses. Detta gäller bland annat grundutbildningen vid armén av värnpliktigt underbefäl och värnpliktiga underofficerare och likaså grundutbildningen vid kustartilleriet av de flesta värnpliktiga. 3. Vissa tidigare gjorda allmänna överväganden

Differentieringen längd

av

utbildningstidens

Utredningen h a r tidigare framhållit att de begränsade resurser som stod till förfogande för utbildningen gjorde det angeläget att genom omdispositioner av dessa söka utnyttja resurserna om möjligt bättre än nu samt anvisat vägar härför. Bland annat h a r härvid räknats med en utvidgad differentiering av utbildningstidens längd. Differentieringen kan ske på olika sätt: mellan befäl och meniga inom en försvarsgren, mellan olika grupper meniga inom en försvarsgren och mellan samma kategorier värnpliktiga vid olika försvarsgrenar. Ur den enskilde värnpliktiges synpunkt är av särskilt intresse spännvidden mellan tjänstgöringsskyldigheterna för olika värnpliktskategorier. I nuvarande system har en differentiering skett mellan å ena sidan värnpliktiga i allmänhet och å andra sidan befälsuttagna värnpliktiga av olika slag. Utredningens förslag innebär vad gäller differentieringarna av tjänstgöringsskyldigheten mellan nu nämnda kategorier värnpliktiga i princip inga förändringar. Spännvidden mellan tjänstgö-

ringsskyldigheterna för de olika kategorierna ändras dock något. För närvarande h a r samtliga värnpliktiga som icke är uttagna för befälsutbildning eller utbildning i specialtjänst lika lång sammanlagd utbildningstid inom hela krigsmakten. Enligt utredningens förslag kommer denna inom samtliga försvarsgrenar stora grupp värnpliktiga att delas i två eller flera med sinsemellan olika lång utbildningstid. Häri ligger en principiell nyhet i utredningens förslag. Också mellan olika försvarsgrenar kommer i motsats till vad nu är fallet att föreligga olikheter mellan likartade grupper icke befälsuttagna värnpliktiga. Nu föreligger för de befälsvärnpliktiga viss olikhet i utbildningstid mellan försvarsgrenarna. Denna kommer enligt utredningens förslag att öka. Sammanfattningsvis innebär således utredningens förslag att differentieringen — sedd såsom olikheten mellan tjänsgöringsskyldigheterna för olika värnpliktiga — ökar dels inom försvarsgrenarna såväl mellan befäl och meniga som mellan de meniga, dels mellan försvarsgrenarna. En ökning av differentieringen av utbildningstidens längd skulle i och för sig av några värnpliktiga kunna uppfattas såsom en orättvisa. Riskerna för att differentieringen skall uppfattas på detta sätt begränsas dock enligt utredningens mening av följande förhållanden. Ett klart motiv kan redovisas för den föreslagna differentieringen, nämligen att den varit en nödvändig förutsättning för att väsentliga förbättringar av utbildningen skulle kunna komma till stånd utan en avsevärd utökning av krigsmaktens resurser. Vidare h a r den ökade differentieringen gjort det möjligt att i större utsträckning avpassa uttaget av tid efter behovet av utbildning. Slutligen tillgodoses genom särskilda

555 värnpliktsförmåner de värnpliktiga som till följd av differentieringen ålägges förhållandevis lång utbildning. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser värnpliktsutredningen att ur den enskildes synpunkt inga berättigade invändningar bör kunna resas mot utredningsförslaget i denna del. 4. Grundutbildningen

För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning I avdelning III har utredningen — i syfte både att öka de värnpliktigas möjligheter till försvar i alla lägen och att underlätta omplaceringen av värnpliktiga från ett förband till ett annat — föreslagit att i all värnpliktsutbildning skulle inrymmas en för hela krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning om ca 400 timmar. Det sålunda angivna önskemålet h a r kunnat tillgodoses vid samtliga försvarsgrenar. Ifrågavarande utbildningsvolym har utan särskilda åtgärder kunnat inpassas i utbildningsprogrammet vid armén och kustartilleriet. Det h a r vid flygvapnet krävt viss omläggning av utbildningen på detta område och vid flottan en betydlig utvidgning av hithörande utbildning. Befälsutbildningen I avdelning III har utredningen funnit det nödvändigt — i syfte att förbättra det värnpliktiga befälets förmåga att utöva befäl — att under grundutbildningen ge de blivande cheferna under en längre sammanhängande period tillfälle att leda och ansvara för förband som till storlek och sammansättning liknar de förband vederbörande skall föra i krig. Utredningen bedömer att vad gäller armén det angivna önskemålet i huvudsak tillgodoses genom framlagda förslag. För underbefälet kommer i det fram-

lagda förslaget enligt alternativet vårutryckning möjligheterna att ge de underbefälsuttagna den förutbildning som behövs före de första utbildningsavsnitten att nedgå i den mån utryckningen sker tidigare än den 30 april. Sådan tidigare utryckning bedöms dock bli nödvändig endast för ett tämligen litet antal förband. I alternativet sommarutryckning föreligger däremot icke dessa olägenheter liksom ej heller i höstutryckningsalternativet. Grundutbildningen till värnpliktig underofficer kommer genom den föreslagna ordningen i allt väsentligt att motsvara de uppställda önskemålen. Detta resultat h a r emellertid kunnat nås endast genom den föreslagna, i och för sig icke önskvärda delningen av underofficersutbildningen. I grundutbildningen till värnpliktig officer inryms — under tiden för underofficersutbildningen — praktisk trupptjänst. Utredningen h a r med hänsyn härtill ansett det möjligt att ur den egentliga officersutbildningen utesluta sådan tjänstgöring. Härigenom kan den förkortning av officersutbildningen som utredningen av rekryteringsskäl ansett nödvändig åstadkommas. Utredningen räknar därför med att utbildningen till värnpliktig officer — trots den föreslagna förkortningen — skall kunna motsvara de krav som uppgiften ställer. I sammanhanget må framhållas att vissa krigsförband utbildas först i samband med omskolning under repetitionsutbildning; så är fallet exempelvis med vissa underhållsförband. Möjligheterna till angiven principiell uppbyggnad av den praktiska befälsutbildningen under grundutbildningen är därmed i dessa fall begränsade. Vid flottan kommer enligt utredningens förslag tjänstgöringen för den sjötjänstgörande personalen att väl ansluta till de huvudlinjer för befälsutbild-

556 ningens anordnande som inledningsvis angivits. Genom den föreslagna överföringen av viss personal från specialtjänstuttagning till befälsuttagning torde också bättre garantier vinnas att det blivande befälet besitter befälslämplighet. För landtjänstgörande befäl, som redan under grundutbildningen utbildas direkt för krigsplacering i landförband innebär den föreslagna perioden av tillämpad utbildning under tredje kvartalet möjlighet att förverkliga det inledningsvis angivna önskemålet om praktisk trupptjänst under tillämpade former. Vid kustartilleriet svarar det framlagda förslaget mot de inledningsvis angivna önskemålen, varvid beträffande möjligheterna att bedriva utbildning, av värnpliktiga officerare föreligger samma förhållande som nyss angivits för armén. Vid flygvapnet kommer underbefälsutbildningen enligt utredningens förslag att, vad gäller de tekniska färdigheterna, väl svara mot vad som inledningsvis anförts. Den tillämpade utbildningen bedömer utredningen i huvudsak svara mot de inledningsvis angivna önskemålen. Utbildningen av värnpliktiga underofficerare och officerare enligt förslaget kan däremot endast i vissa avseenden anses svara mot de angivna önskemålen, beroende på att de förband vari denna personal är krigsplacerad i stor utsträckning rekryteras med personal som omskolats i samband med repetitionsutbildningen och därför svårligen kan organiseras under grundutbildningen, i vart fall icke till en styrka som svarar mot krigsorganisationens. Den olägenheten kan — liksom fallet är med de tidigare nämnda underhållsförbanden vid armén — icke undvikas med nuvarande uppbyggnad av krigsorganisationen.

Utbildning i mobilisering Utredningen h a r i avdelning III anfört att i grundutbildningen av de värnpliktiga borde särskilt för befälet inrymmas utbildning i mobilisering. I de av utredningen framlagda förslagen för de olika försvarsgrenarna har tid avsatts för denna verksamhet vid utbildningen av värnpliktiga underofficerare och officerare. Utredningen har därjämte förutsatt att i övrig utbildning anknytning ofta skall ske till de förhållanden som råder vid mobilisering. Härigenom bedömer utredningen att problemen kring mobiliseringen skall bli i erforderlig utsträckning belysta redan under grundutbildningen.

5. Repetitionsutbildningen

Samträningen av förbanden I fråga om repetitionsutbildningen har utredningen i kapitel 9 angivit att repetitionsutbildningen i princip borde ske i krigsförband och att krigsförbanden inom alla försvarsgrenar borde övas vart fjärde år, i vissa fall med ytterligare övning däremellan. Härvid h a r också behovet av viss likformighet i repetitionsutbildningssystemet inom krigsmakten understrukits. De av utredningen för de olika försvarsgrenarna framlagda förslagen härvidlag bygger samtliga på att övningarna i krigsförband i princip skall anordnas på nämnt sätt; enligt utredningens mening har enhetlighet i detta hänseende kunnat nås utan mera väsentligt eftersättande på någon punkt av önskemålen inom de enskilda försvarsgrenarna. Av gjorda avsteg från nämnda princip må nämnas att utredningen undantagit helt eller delvis från genomförande av krigsförbandsövning ett mindre antal förband. Avstegen h a r betingats dels av

557 ekonomiska skäl i vidsträckt mening, dels av svårigheten att på ett meningsfyllt sätt öva vissa förband. Utredningen bedömer att avstegen icke väsentligt påverkar krigsmaktens möjligheter att verka i krig, särskilt icke i ett krigs begynnelseskede. De värnpliktigas fattningen

färdigheter

i

krigsbe-

Den nyssnämnda intensifieringen av repetitionsutbildningsverksamheten kommer också enligt utredningens mening i huvudsak att ge den förbättring av de värnpliktigas färdigheter i krigsbefattningen som utredningen i avdelning III kapitel 9 angivit som nödvändig. De avsteg som i angivet avseende gjorts innebär främst att personal krigsplacerad i vissa slag av förband, som nyss nämnts, icke övas. Härtill kommer att värnpliktiga under den tid de utgör personalreserv eller h a r uppskov övas endast i undantagsfall. Utredningen bedömer att dessa inskränkningar innebär nackdelar ur användbarhetssynpunkt men att de totalt sett icke försämrar krigsmaktens förmåga att lösa uppgifterna omedelbart efter mobilisering. Utbildning för tillgodoseende seringsberedskapen

av mobili-

Utredningen h a r i kapitel 9 framhållit att mobiliseringsberedskapen borde förbättras, vad gäller utbildningen, genom att i ännu större utsträckning än hittills skett anordna övningar i mobilisering i anslutning till krigsförbandsövningarna; en förutsättning härför är att repetitionsutbildningen sker i krigsförband. Utredningen h a r vidare i kapitel 9 framhållit som önskvärt att vid samtliga försvarsgrenar mobiliseringsberedskapen förbättrades genom införande av särskilda mobiliseringsövning-

ar. Slutligen har utredningen i detta sammanhang angivit att en prövning av rustningsnormerna för flottans fartyg tedde sig som angelägen. De av utredningen i avdelningarna IV—VII framlagda förslagen rörande krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar tillgodoser i allt väsentligt de angivna önskemålen i fråga om utbildningen. Tillkomsten av särskilda övningar minskar härvid i flera fall behovet av speciella mobiliseringsövningar. I fråga om rustningsvolymen för flottans fartyg inrymmer utredningens förslag en möjlighet, såvitt ankommer på värnpliktsutbildningen, till ökning härav genom s. k. villkorlig depåförläggning av vissa fartyg, vilken skulle höja fartygens mobiliseringsberedskap.

6. Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Inledningsvis må erinras om att det allmänna kravet från överbefälhavaren rörande insatsberedskapen i framtiden, sådant detta krav angavs med utgångspunkt i det gällande försvarsbeslutet, var att den hittillsvarande insatsberedskapen i stort icke borde försämras och helst något förbättras. Det av utredningen framlagda förslaget innebär i fråga om insatsberedskapen, vad gäller grundutbildningen vid armén för huvuddelen av förbanden ingen betydande förändring av insatsberedskapen, dock att en viss förstärkning sker genom att förbanden under grundutbildningens slutskede är mer krigsmässigt organiserade än nu är fallet. Genom att utredningens förslag inrymmer möjlighet att förlägga utbildningen för vissa delar av armén till andra tider än för huvuddelen, föreligger därjämte liksom hittills möjlighet att kunna disponera insatsberedda arméför-

558 band under grundutbildning även sommartid. Den föreslagna repetitionsutbildningen ger genom att antalet varje år övade krigsförband blir fler — ehuru övningarna blir kortare — en större möjlighet att anpassa tillgången på insatsberedda förband efter tillfälliga behov. Tillkomsten av mobiliseringsövningarna förbättrar främst mobiliseringsberedskapen men kan i form av mönstringsövningar efter inkallelse också vid behov inom betydelsefulla områden momentant avsevärt höja insatsberedskapen. Tillsammantaget finner utredningen att dess förslag beträffande armén innebär en viss förbättring av möjligheterna att åstadkomma insatsberedskap.

Vid flygvapnet kommer för grundutbildningens del tillgången på baspersonal, i den mån denna utgörs av värnpliktiga, att något nedgå under vissa, kortare perioder av året. Tillgången på tillfälligt krigsorganiserade bas- och stridsledningsförband kommer däremot att öka till såväl antal som kapacitet. Tillgången på insatsberedda flygförband påverkas icke av utredningens förslag. Tillsammantaget kommer enligt förslaget insatsberedskapen vid flygvapnet att bibehållas såsom nu. Mobiliseringsövningar tillkommer, förutom som nämnts vid armén, även vid marinen och flygvapnet och ökar i någon mån möjligheterna att höja insatsberedskapen vid dessa försvarsgren a r ; betydelsen av dessa övningar får dock anses vara förhållandevis m i n d r e vid sistnämnda försvarsgrenar än vid armén. En närmare redogörelse för de förändringar i tillgången på insatsberedda styrkor som förslaget innebär lämnas i särskild sammanställning (bilaga H 5). För krigsmakten som helhet kommer enligt värnpliktsutredningens bedömande genom de framlagda förslagen möjligheterna att förfoga över insatsberedda styrkor att något förbättras. Utredningen finner det för insatsberedskapen vara av särskild betydelse att systemet ger såväl volyms- som tidsmässigt större anpassbarhet än tidigare ordning. Härtill b i d r a r ej minst den föreslagna reformeringen av repetitionsutbildningsverksamheten.

För flottan innebär förslaget, att tillgången på insatsberedda fartyg och sjögående förband under grundutbildning och repetitionsutbildning sammanlagt nedgår något och ges en något ändrad fördelning under året. Tillgången på kustbevaknings- och basförband kommer under vissa delar av året att öka. Tillsammantaget innebär enligt utredningens mening förslaget ej några större ändringar av flottans möjligheter att upprätthålla insatsberedskap. För kustartilleriet innebär förslaget att grundutbildningskontingenten genom den grundläggande krigsförbandsutbildningen ges en fastare organisation än nu. Insatsberedskapsvärdet hos denna under sommaren kommer därför att öka. Förkortningen av grundutbildning bedöms ej ha nämnvärd betydelse för insatsberedskapen. Genom att antalet övade krigsförband blir större för år räknat, ökas ehuru i begränsad Värnpliktsutredningen vill som sin utsträckning möjligheterna att anpassa sammanfattande bedömning av de retillgången på insatsberedda styrkor ef- sultat som med det framlagda förslaget ter tillfälliga behov. Tillsammantaget bör kunna uppnås ange följande. innebär enligt utredningens mening förDen långsiktiga beredskapen höjs påslaget någon förbättring av insatsbered- tagligt. Utredningen fäster härvid särskapen vid kustartilleriet. skild vikt vid följande. Grundutbild-

559 ningen av det värnpliktiga befälet kommer att förbättras. Samtliga värnpliktiga kommer att såsom en grund erhålla en för hela krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitionsutbildningssystemet vid armén och kustartilleriet kommer att intensifieras genom oftare återkommande övningar. Repetitionsutbildning i krigsförband kommer att införas också vid de delar av krigsmakten — flottan och flygvapnet — där sådan hittills ej förekommit. Övningsintensiteten kommer härvid att motsvara den som föreslagits för armén och kustartilleriet. Utredningen bedömer att med föreslaget utbildningssystem krigsförbanden inom samtliga försvarsgrenar kommer att få en tillräckligt god användbarhet omedelbart efter mobilisering. Genom den allmänna intensifieringen av repetitionsutbildningen liksom genom vissa särskilda åtgärder av tämligen begränsad omfattning — främst tillkomsten av de speciella mobiliseringsövningarna — förbättras mobiliseringsberedskapen väsentligt. Möjligheterna att vid behov höja insatsberedskapen ökas. De angivna förbättringarna har kun-

nat näs med iakttagande av de ekonomiska gränser som gällande försvarsbeslut u p p d r a r liksom också i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grundutbildning som försvarsbeslutet förutsätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resurser har sträng hushållning måst ske; bland annat h a r en differentiering av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig. Förslagen till förbättringar har utformats under beaktande av samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkter. Detta kommer till uttryck i en minskning av det totala antalet tjänstgöringsdagar och en förkortning av de i repetitionsutbildningen ingående övningarnas längd. Mycket stor hänsyn h a r vid förslagens utformning tagits till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den inpassning under året av grundutbildningen som föreslås för de flesta värnpliktiga. De värnpliktssociala hänsyn som tagits h a r bland annat kommit till uttryck i förslagen till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitionsutbildningen.

K A P I T E L 36

S ammanfattning

A. Direktiven (Kapitel 1)

m.m.

I direktiven för värnpliktsutredningen anförs, att det hittillsvarande värnpliktsutbildningssystemet vid armén och kustartilleriet med repetitionsövningar i krigsförband samt med befälsövningar visat sig vara av stort värde icke minst med hänsyn till att vår beredskap bygger på snabb mobilisering och omedelbar funktionsduglighet av förbanden. Erfarenheterna visar emellertid, heter det vidare, på behovet av reformer. Också andra skäl talar emellertid enligt direktiven för en översyn av de värnpliktigas utbildningstid och dennas fördelning. Bland annat bör härvid beaktas utvecklingen på det militära området under de senaste åren, kraven på en effektiv beredskap — varvid kuppberedskapen särskilt nämns — utvecklingen inom samhällslivet i övrigt främst på skolväsendets och yrkesutbildningens område, den demografiska utvecklingen samt samhällsekonomiska och statsfinansiella aspekter. Direktiven anger vidare, att vid utformningen av förslaget bör eftersträvas att få till stånd någon minskning av det årliga totala antalet tjänstgöringsdagar. Som ett medel att under nämnda förutsättning tillgodose nytillkomna utbildningsbehov anvisas i första hand en ytterligare differentiering av utbildningstidens längd mellan olika grupper värnpliktiga. Därvid bör även uppmärksam-

mas de värnpliktssociala konsekvenserna av en sådan differentiering, exempelvis med avseende på värnpliktslönen ni. m.

B.

Utvecklingen

intill nuvarande

tid

1. Värnpliktens utveckling i Sverige (Kapitel 2)

Här må endast kort erinras om att nuvarande system för utbildning och utnyttjande av de värnpliktiga i flera hänseenden alltjämt är grundat på 1941 års värnpliktsbeslut. Bland de viktigare förbättringar som skett av systemet sedan år 1941 kan nämnas införandet av repetitionsövningar i krigsförband vid armén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952, tillkomsten av befälsövningar i anslutning till repetitionsövning år 1952 samt tillkomsten av särskilda befälsövningar år 1960.

2. Nuvarande värnpliktssystem

Nuvarande värnpliktsutbildning består i stort av grundutbildning 1 och i flertalet fall repetitionsutbildning 1 . Grundutbildningens syfte är att utbilda den värnpliktige enskilt och i förband så att han senast vid utryckningen kan krigsplaceras i den befattning han utbildas till. Repetitionsutbildningens syfte är att 1

För definition härav, se kapitel 1, avsnitt

561 vidmakthålla och fortlöpande modernisera de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna och färdigheterna samt att vid behov möjliggöra omskolning till ny befattning. Armén (Del av kapitel 10) Den nuvarande grundutbildningen vid armén är av följande längd för olika kategorier värnpliktiga, nämligen för värnpliktiga i allmänhet 304 dagar, för underbefälsuttagna värnpliktiga 324 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar och för officersuttagna värnpliktiga 630 dagar. För värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst gäller särskilda bestämmelser. Uttagning till officersutbildning sker sedan år 1950 efyer frivilligt åtagande bland de till underofficersutbildning uttagna, övrig uttagning sker oberoende av om den värnpliktige är villig genomgå utbildningen eller ej. Vid arméns huvuddel påbörjar de värnpliktiga grundutbildningen under våren eller sommaren (jfr bild 10: 1). Denna inpassning är vald för att ge för utbildningen lämpligaste klimatförhållanden. Möjligheterna att genomföra grundläggande utbildning med gott resultat är störst under sommaren. Under hösten och vintern, då förbandsutbildning u p p t a r största delen av tiden, är det möjligt att för denna utnyttja terräng utanför militära övningsområden. Inpassningen möjliggör vinterutbildning enskilt och i förband. Utbildningen avslutas för flertalet värnpliktiga i mars. — Underofficersuttagna värnpliktiga fortsätter, sedan övriga värnpliktiga avslutat sin grundutbildning, utbildningen under ytterligare fem månader. — Officersuttagna värnpliktiga genomgår efter plutonchefsskolan en kadettskola om sex m å n a d e r med alternativt vinter- el36—514534

ler sommarlinje. Sommarlinjen kan vara uppdelad på två somrar. För mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — är utbildningen inpassad på annat sätt, beroende på att behovet av övningstrupp för arméns centrala skolor är störst under sommaren, övningstrupperna måste då kunna genomföra övningar i förband. Detta leder till att flertalet övningstrupper måste påbörja grundutbildningen under senhösten och avsluta den på sensommaren eller förhösten påföljande år. Andra tider förekommer för smärre styrkor. Nuvarande system för repetitionsutbildning vid armén omfattar repetitionsövningar med anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. övningsskyldigheten för den värnpliktige framgår av tabell 36: 1. Repetitionsövningar med anslutande befälsövningar genomförs i krigsförband. Förbanden övas vart sjätte år. Särskilda befälsövningar genomförs vid fältförband.

Tabell 36:1. Nuvarande omfattning vid armén av den värnpliktiges skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning Repetitionsöv- Särskild ning med befälsVärnplikts- anslutan- övning grupp de befäls- (övningar övning och (övningar dagar) och dagar)

Summa (dagar)

3x30 3x40 3x40 3x40

90 120 150 150

Menig Underbefäl 1 Underoff. 1 Officer1 . . .

•

•—•

2x15 2x15

1 Dels värnpliktig som utbildats för sådan befattning, dels värnpliktig som utan att ha utbildats för befattningen likväl krigsplacerats i densamma.

562 Marinen:

Flottan

(Del av kapitel 15)

Den nuvarande grundutbildningen vid flottan är av följande längd för olika kategorier värnpliktiga, nämligen för värnpliktiga i allmänhet 394 dagar, för underbefälsuttagna värnpliktiga 444 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar och för officersuttagna värnpliktiga 630 dagar. For vissa värnpliktiga med civil sjöbefälsutbildning liksom för värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst gäller särskilda bestämmelser. Utbildningstiden är principiellt så anordnad att de värnpliktiga efter tillräckligt lång skolmässig utbildning i land skall kunna tjänstgöra ett år i följd på fartyg. Uttagning till officersutbildning är frivillig, övrig uttagning sker med tvång. Utbildningskontingenten är uppdelad i två sinsemellan tidsförskjutna omgångar — bemanningsgrupperna A och B (jfr bild 15: 2) — för att stridsdugliga enheter skall kunna stå till förfogande året om samt med hänsyn till belastningen på utbildningsorganisationen. Bemanningsgruppen A bemannar de större stridsfartygen. På dessa sker besättningsbyte i mitten av oktober. Bemanningsgruppen B bemannar de mindre stridsfartygen. Dessa fartyg byter besättning i februari. En viss tidsförskjutning sker även vid besättningsbytena inom bemanningsgrupperna så att fartygen icke byter hela värnpliktsbesättningen samtidigt. Systemet medger att varje rustat fartyg kan bedriva övningar kontinuerligt under hela året. Repetitionsövningar eller däremot svarande utbildning förekommer endast för värnpliktiga officerare och under-

officerare med normalt 90 dagar fördelade på tre övningar samt för tidigare aktivt befäl av alla grader. Särskilda befälsövningar förekommer ej. Marinen:

Kustartilleriet

(Del av kapitel 20)

Den nuvarande grundutbildningen vid kustartilleriet är av samma längd som den vid armén, dock att utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet förkortats till 290 dagar för att på ett lämpligt sätt kunna inpassa utbildningen av dessa värnpliktiga med hänsyn till jul-, nyårs- och trettondedagshelgerna. Kustartilleriets grundutbildning måste; med undantag för det inledande skedet, äga rum då tillgång finns till öppet vatten. Utbildningen bör för att möjliggöra såmövningar med flottan kulminera på sensommaren och förhösten. Med ftansyh"' härtill påbörjas grundutbildningen på hösten och vintern samt avslutas påföljande sensommar eller höst (jfr bild 2 1 : 1 ) . Systemet för repetitionsutbildning omfattar repetitionsövhingar med anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar av samma längd och antal som vid armén. Flygvapnet (Del av kapitel 25)

Den nuvarande grundutbildningen vid flygvapnet är av följande längd för olika kategorier värnpliktiga, nämligen för flertalet värnpliktiga i allmänhet 364 dagar, för ett litet antal värnpliktiga i allmänhet (sådana i luftbevakningstjänst) 304 dagar samt för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar. Behovet av underbefäl tillgodoses genom att vissa värnpliktiga i allmänhet inom ramen för den utbildningstid som eljest gäller för värnpliktiga i allmänhet ut-

563 bildas till underbefäl. Möjlighet till uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare föreligger; någon sådan uttagning har dock icke ägt rum under senare år. För värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst gäller särskilda bestämmelser. Flertalet av de värnpliktiga är fördelade på fyra sinsemellan tidsförskjutna, ungefär lika stora utbildningsomgångar (jfr bild 25: 1). Härigenom tillgodoses ett önskemål om jämn tillgång på yrkesutbildade värnpliktiga under hela året. En sådan tillgång är en förutsättning för en rationell utbildning av den flygande personalen, vilken utbildning är av avgörande betydelse för flygvapnets användbarhet. Samtidigt tillgodoses ett behov av ständigt insatsberedda styrkor. Den nuvarande repetitionsutbildningen vid flygvapnet omfattar repetitionsövningar med anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. övningarna genomförs ej i krigsförband. övningsskyldigheten för den värnpliktige framgår av tabell 3 6 : 2 . Tabellen avser värnpliktiga som påbörjat första tjänstgöring vid flygvapnet efter den 1 februari 1952.

3. Påtalade brister i nuvarande värnpliktsutbildning in. ni. (Kapitel 3) Det nuvarande värnpliktsutbildningssystemet har i många hänseenden ansetts vara ändamålsenligt. Det har emellertid gjorts gällande att systemet — främst med hänsyn till den utveckling som skett och kunde förväntas ske på det militära området •— vore i behov av förbättringar i olika avseenden. De militära myndigheterna har härvid i anslutning till redovisning under åren 1960—1962 av konkreta förslag till förbättringar bland annat framhållit följande, som sedermera beroende på de ytterligare undersökningar och överväganden som ägt rum i anslutning till värnpliktsutredningens arbete dock i flera hänseenden modifierats. För arméns del har härvid behov ansetts föreligga främst av förbättrad befälsutbildning och av att repetitionsövningarna för det enskilda krigsförbandet skulle anordnas oftare än vart sjätte år. För flottans del har önskemål förelegat om att förkorta rustningstiderna för vissa fartyg genom att förlägga fartygen rustade men endast delvis beman-

Tabell 36: 2. Nuvarande omfattning vid flygvapnet av den värnpliktiges skyldighet alt fullgöra repetitionsutbildning

Värnplikts grupp

Menig: i luftbevakningstjänst i annan tjänst 1 Underbefäl* Underofficer 2 1

Särskild Repetitionsövning befälsmed anslutande övning befälsövning (övningar (övningar och dagar) och dagar)

2x30 + 2x15 1 X 30 eller 2 x 1 5 1x40 3x40

2x15

Summa (dagar)

90 30 40 150

Det helt övervägande antalet meniga. * Dels värnpliktig som utbildats för sådan befattning, dels värnpliktig som utan att ha utbildats för befattningen likväl krigsplacerats i densamma.

564 nade i depå och att införa repetitionsövningar för såväl fartyg som landförband. För flygvapnets del har önskemålen främst avsett att få till stånd ett utbildningssystem, i vilket repetitionsövningarna i motsats till vad nu är fallet genomförs i krigsförband. De angivna önskemålen har givit upphov till vissa inom försvarsgrensstaberna utarbetade, preliminära utkast med förslag till förbättringsåtgärder, i huvudsak uppgjorda med förutsättningen att den sammanlagda volymen tjänstgöringsdagar icke skulle ökas.

C. Vissa förutsättningar ningen av den framtida utbildningen

för utformvärnplikts-

1. Krigets ändrade karaktär {Kapitel 4)

Kriget har främst genom utnyttjande av den moderna tekniken ändrat karaktär i två väsentliga hänseenden. För det första har kriget från att tidigare huvudsakligen ha varit en kamp mellan väpnade styrkor kommit att omfatta även övriga delar av samhället. Krigshandlingar kan härvid komma att riktas icke blott mot de egentliga stridande förbanden utan även mot krigsmaktens staber och underhållsorgan samt mot civila objekt, exempelvis försörjnings- och produktionsapparaten. Det har också kommit att föras med nya vapen, i vissa fall sådana avsevärt kraftigare eller med helt andra verkningar än man tidigare räknat med. Exempel härpå är atomstridsmedel, kemiska stridsmedel och psykologiska stridsmedel. Kriget har genom den angivna utvecklingen blivit totalt. För det andra har den militära kraftmätningen till lands från att tidigare ha skett inom tämligen begränsade krigs-

skådeplatser kommit att utsträckas till ytor som omfattar hela stater eller väsentliga delar därav. Samtidigt har det blivit möjligt att inleda och utkämpa striden allt snabbare. Möjligheterna till kuppanfall har ökat. Det totala kriget ställer enligt värnpliktsutredningens mening ytterligare krav på krigsmakten i två hänseenden som det ankommer på utredningen att beäkta. Krigsmakten måste för det första vara beredd att i sin militära verksamhet motstå de nya stridsmedel som kan komma att insättas. Härav föranlett behov av utbildning, exempelvis i fråga om skydd mot atomstridsmedel, måste tillgodoses. Krigsmakten måste för det andra kunna insätta militära förband — exempelvis fältarbetsförband och sjukvårdsförband — för att lösa rent civila uppgifter, exempelvis sådana som normalt ankommer på civilförsvaret att lösa. Utredningen bedömer emellertid att särskild utbildning för att lösa dessa uppgifter icke är nödvändig. Den ändrade karaktären hos den militära krigföringen får enligt utredningen konsekvenser för värnpliktsutbildningen. Utvecklingen mot en strid över ytan och det snabbare tempot i striden medför sålunda att högre krav måste ställas på befälets förmåga såväl när det gäller att fatta beslut som när det gäller att, även u n d e r svåra förhållanden, genomdriva besluten. Utvecklingen mot en strid över ytan medför vidare att alla förband, oberoende av art, måste kunna ingå som delar av ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därför få en sådan militär utbildning som sätter dem i stånd att effektivt medverka härvid. Det snabbare tempot i striden medför att de enskilda befattningshavarna måste kunna lösa sina uppgifter med större snabbhet och precision än tidigare.

565 Motsvarande gäller också förbanden, vilket framför allt ställer krav på att förbanden fortlöpande är väl samtränade. Den ökade risken för ett snabbt krigsöppnande medför slutligen att större vikt måste läggas vid att både de enskilda och förbanden har god förmåga att genomföra en mobilisering snabbt.

2. 1963 års försvarsbeslut (Kapitel 5)

Värnpliktsutredningen bygger sina överväganden om en reform av värnpliktsutbildningen på den organisatoriska grund, som 1963 års försvarsbeslut ger. Försvarsbeslutet avser i första hand budgetåren 1963/67. Anskaffningsverksamheten för tiden därefter skall emellertid tills vidare inriktas på ett sätt som ansluter till den kostnadsram för försvaret som gällt under perioden 1963/ 67. En reform av värnpliktsutbildningen kan i full omfattning bli genomförd först efter n ä m n d a period och bör enligt utredningens mening bli bestående åtminstone fram emot slutet av 1970talet. Den bör således ha en mera långsiktig prägel än försvarsbesluten och måste därför utformas så att den vid behov kan anpassas till andra kostnadsramar för försvaret än den nu gällande. I fråga om försvarsbeslutets innehåll pekar utredningen bland annat på följande förhållanden. Försvarsbeslutet innebär i huvudsak ingen förändring av krigsmaktens struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet skall alltjämt vara en allmän värnplikt där alla vapenföra ges vapenutbildning. Några avsevärda ändringar i fråga om de krav krigsmakten måste ställa på de värnpliktigas antal medför försvarsbeslutet

icke. Beträffande de värnpliktigas utbildning har eftersträvats en omläggning av utbildningssystemet som i högre grad än tidigare säkerställer förbandens krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering. I förarbetena till försvarsbeslutet ägnades stor uppmärksamhet åt den grundsyn på beredskapen, som ansågs böra prägla krigsmaktens utformning i framtiden. I detta sammanhang har bland annat innebörden av de fredstida beredskapsformerna långsiktig beredskap, mobiliseringsberedskap, insatsberedskap, incidentberedskap och kuppförsvarsberedskap behandlats. I den organisation av försvaret, som försvarsbeslutet tar sikte på, skall grunden i beredskapssystemet utgöras av hög långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap. Insatsberedskapen avses skola upprätthållas inom ramen för en utbildningsverksamhet, som främst är avpassad med hänsyn till den långsiktiga beredskapen. Riskerna för ett kuppartat inlett anfall bedöms dock efter hand öka och det har därför ansetts önskvärt att insatsberedskapen förbättras i vart fall om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.

3. Krigsmaktens behov och tillgångar av värnpliktiga, m.ni. (Kapitel 6)

Behov. Tillgångar. Förvaltning 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov har tidigare vid jämförelse mellan totalförsvarets tillgångar och behov av värnpliktiga kommit till den slutsatsen att tillgångarna på utbildade värnpliktiga är knappa i förhållande till behoven och att denna situation bedöms bli rådande under överskådlig tid. Orsaken till denna knapphet är att antalet 18-åringar under senare delen av 1940-talet och under

566 1950-talet varit litet. Värnpliktsutredningen har vid sina bedömningar av frågan —• varvid bland annat hänsyn tagits till personalbehoven i den krigsorganisation som 1963 års försvarsbeslut möjliggör i början av 1970-talet och till nya befolkningsprognoser •— funnit att den n ä m n d a slutsatsen alltjämt äger giltighet. Utredningen har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräkningen av personalreservens storlek. Värnpliktsutredningen fäster uppmärksamheten på följande förhållande. Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmakternas tidigare beslut, att den årliga kontingenten av värnpliktiga under grundutbildning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värnpliktiga för år trots att antalet årligen inskrivna värnpliktiga växlar kraftigt beroende på förändringar i födelsetalen. För att hålla utbildningsköntingenten i huvudsak konstant har — sedan 1950-talets början — använts den metoden att utbildningskontingenten sammansatts av värnpliktiga ur flera årsklasser. De stora årsklasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som fullgör grundutbildning kommer att »It; närmaste åren stiga med omkrin»; e l t . å r . Sålunda kommer antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som Mr närvarande utgör 10—15 procenl uv utbildningskontingenten, att i b.>rjan av 1970-talet ha ökat till 60—70 procent av denna. Enligt nu gällande ordning bestäms arméns och kustartilleriets årliga grundutbildningskontingent i huvudsak av krigsorganisationens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av värnpliktiga har icke samma matematiska samband med krigsorganisationens omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de värn-

pliktiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning — främst för att möjliggöra utbildning av aktiv personal samt för att upprätthålla mobiliserings- och insatsberedskap — också tillgodoser behov av personal för drift och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings- och underrättelseorgan. Med denna ordning uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Denna reserv kan för närvarande icke som önskvärt vore inkallas för omskolning och därefter ianspråktas för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret. Det är därför enligt utredningens mening önskvärt att ett nytt utbildningssystem utformas så, att bättre möjligheter att tillvarata denna personalreserv åstadkommes. Mot bakgrund av bland annat att möjligheterna i ett nytt utbildningssystem till överföringar av värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar bör bli större, föreslår utredningen att den ordningen införs, att Kungl. Maj:t fastställer de personalramar, inom vilka försvarsgrenarnas krigsorganisation i stort skall utformas liksom också de normer efter vilka personälreservens storlek bor beräknas. Slutligen räknar utredningen som en av förutsättningarna för sina överväganden att inskrivnings- och personalredovisningsverksamheten kommer att som en följd av nu pågående utredning härom effektiviseras. Personalavgångar förbanden

under fred i krigs-

I ett system med repetitionsövningar i krigsförband är det för att systemet skall ge avsett resultat nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som möjligt hålla krigsförbandens personal-

567 uppsättning oförändrad mellan de tillfällen då förbanden planenligt skall omsättas. Emellertid förekommer i stor utsträckning en av personalavgångar föranledd, icke önskvärd omsättning i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare undersökt omfattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svårligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedelbart efter en mobilisering. Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till repetitionsövningarna, bland annat till följd av att värnpliktiga meddelas anstånd med repetitionsövnings fullgörande. Avgångarna på grund av anstånd är av betydande omfattning. De påverkar menligt utbildningsresultatet vid repetitionsövningarna och medför icke önskvärda omkrigsplaceringar av värnpliktiga. Utredningen anser, att, med hänsyn till de militära behoven, andelen anstånd i framtiden bör begränsas (jfr även närmast följande punkt samt avsnitt D, punkt 4).

4. Förhållandena på vissa civila samhällsområden (Kapitel 7)

Värnpliktssystemet måste utformas under hänsynstagande till förhållandena inom de civila sektorerna av samhället. De sektorer som härvid påkallar största uppmärksamhet är samhällsekonomien, arbetsmarknaden och utbildningsväsendet. Samhällsekonomien och värnpliktssystemet Av samhällsekonomiska förhållanden må pekas på följande. Värnpliktsutbild-

ningen tar för närvarande i anspråk värnpliktiga som, om man tar hänsyn till hur lång tid de tjänstgör, motsvarar ca 1,5 procent av antalet personer i arbetskraften. Under det närmaste decenniet torde någon ökning ske av arbetskraften i landet. Om antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga minskas eller bibehålls oförändrat så kommer därför förhållandet mellan arbetskraftens storlek i antal personer och tjänstgöringsvolymen för värnpliktiga att utvecklas till arbetskraftens fördel. Arbetsmarknaden Ur arbetsmarknadens synpunkt är värnpliktsutbildningen av intresse — om man utgår från att den sammanlagda tjänstgöringsvolymen är ungefär given — främst vad gäller grundutbildningens och repetitionsutbildningens inpassning under året samt anstånden med repetitionsövning. Olika grenar av näringslivet h a r självfallet olika önskemål beträffande inpassningen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är det emellertid totalt sett angeläget att utryckning från grundutbildning icke sker under de egentliga vintermånaderna december, januari och februari. För repetitionsutbildningens del är från arbetsmarknadssynpunkt månaderna november (i de flesta fall), december, januari, februari och mars lämpligast för övning. Värnpliktsutredningcn tar detta förhållande som en utgångspunkt vid sidan av andra vid bedömningen av inpassningsfrågan. Beträffande anstånden med repetitionsutbildning må först erinras om att, som tidigare nämnts, de hittillsvarande stora personalavgångarna till följd av anstånd skapat stora svårigheter för repetitionsutbildningen. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen erfordras i stort sett oberoende av hur systemet utformas, att antalet anstånd

568 minskar. En minskning av anståndens antal synes kunna ske på flera vägar. Sålunda torde en förkortning av den enskilda övningens längd kunna bidra härtill. Vidare bör en skärpning av hittills tillämpad praxis vid beviljande av anstånd kunna begränsa anståndens antal. Slutligen synes en minskning av anståndens omfattning kunna nås om inställningen till anstånden hos många värnpliktiga kunde ändras. För att få till stånd en sådan synes en systematisk upplysning böra ges de värnpliktiga och deras arbetsgivare om de olägenheter för krigsmakten och för övriga värnpliktiga (och i vissa fall också dessas arbetsgivare) som är förenade med anstånden. Det civila utbildningsväsendet Utvecklingen av utbildningsväsendet är från värnpliktsutbildningens synpunkt av betydelse i flera hänseenden. Sålunda är den civila utbildningens innehåll av intresse. Genom den pågående expansionen av det civila utbildningsväsendet kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för krigsmakten direkt användbara kunskaper. Detta kommer att underlätta värnpliktsutbildningen men ställer samtidigt i vissa hänseenden större krav på det värnpliktiga befälet. De pedagogiska metoderna inom krigsmakten måste därjämte anpassas till att de värnpliktiga genom den nya skolan kommer att vara vana vid andra undervisningsformer än tidigare. Vidare är utvecklingen av elevantalet vid vissa skolor av betydelse med hänsyn till möjligheterna att inpassa värnpliktstjänstgöring och studier på lämpligt sätt i förhållande till varandra. Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens har under senare år kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Detta

medför, att åtskilliga värnpliktiga som fullbordat gymnasiestudier i framtiden icke — med hänsyn till utbildningskontingentens ålderssammansättning — kommer att kunna påbörja sin militära grundutbildning omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Vidare medför ökningen av antalet gymnasieutbildade värnpliktiga att ett stort antal sådana värnpliktiga kommer att avses för utbildning till underbefäl eller meniga och ej endast som tidigare i huvudsak till underofficerare. Sådana värnpliktiga kommer att återfinnas inom samtliga försvarsgrenar. Härav följer, att i framtiden den militära grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar också för underbefäl och värnpliktiga i allmänhet bör inpassas under året med beaktande av studiesociala skäl. I fråga om inpassningen av den militära grundutbildningen i förhållande till läsåret erbjuder gymnasiet vissa problem. Flertalet årskurser i det nya gymnasiet skall icke utan tvingande skäl avslutas senare än den 10 juni. Emellertid avses undervisningen bland annat i sista årskursen av gymnasiet skola avslutas omkring en vecka tidigare än övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner utredningen det böra eftersträvas att i framtiden så långt möjligt undvika att såsom nu sker låta de värnpliktiga i tämligen stor utsträckning påbörja sin militära grundutbildning redan under maj månad. Också förhållandena vid universitet och högskolor är av betydelse vid inpassningen under året av den militära grundutbildningen. Med hänsyn till undervisningens uppläggning vid dessa läroanstalter bör grundutbildningen om möjligt ej påbörjas under maj månad. Vidare bör grundutbildningen av hänsyn till universitetens och högskolornas förhållanden icke avslutas senare än under augusti. Det torde dock, trots vis-

569' sa studiesociala nackdelar härmed, få godtas att utbildningen i vissa fall pågår in i första hälften av september. För universitetens och högskolornas del är därjämte frågan om avbrott i studierna för fullgörande av militär repetitionsutbildning av betydelse. Det måste här beaktas, att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsförband ställer det kravet, att nämnda studier i största möjliga utsträckning måste anordnas så, att ett avbrott i studierna under några veckor ej medför en oproportionerlig förlängning av studietiden. Utredningen anför, att vad den i det föregående uttalat om anstånd av arbetsmarknadsskäl i stor utsträckning bör tillämpas även i fråga om anstånd motiverade av studieskäl.

D. Principiella överväganden rörande värnpliktsutbildningens utformning i framtiden 1. Värnplikts»}stemets villkor (Kapitel 8)

Bakgrunden till det svenska värnpliktssystemet utgörs av det förhållandet, att den svenska krigsmakten för att tillgodose de kvantitativa behoven måste bygga på den allmänna värnpliktens grund och att krigsmakten i huvudsak givits formen av en i huvudsak »hempermitterad» krigsmakt, vars mobilisering skyddas av i fred insatsberedda styrkor. De antalsmässiga behoven nödvändiggör vidare att de värnpliktiga är så utbildade att de under hela den 27åriga värnpliktstiden är användbara omedelbart efter mobilisering. Värnpliktssystemet ger enligt värnpliktsutredningens mening goda möjligheter till ett gott personurval. Å andra sidan ställer värnpliktssystemet också krav på krigsmaktens utformning. I det-

ta sammanhang framhåller utredningen nödvändigheten av dels att taktik, materiel och krigsorganisation görs enkla och lätta att väl inlära, dels att ändringarna i fråga om dessa icke blir alltför ofta återkommande.

2. Allmänna riktlinjer för utformningen av värnpliktsutbildningen: Vissa grundläggande frågor (Kapitel 9, avsnitten A och B)

Riktpunkt i tiden Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971 r exempelvis i fråga om krigsorganisationens storlek enligt 1963 års försvarsbeslut m. m. Samtidigt har beaktats att utbildningssystemet måste vara så u p p byggt, att det utan principiell omgestaltning kan anpassas till förhållandena även efter nämnda tidpunkt. Behov och resurser I framtiden kan i åtskilliga hänseenden förutses större krav på de värnpliktiga än vad som hittills varit fallet. Resurserna för att tillgodose nämnda större krav är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen sätter en gräns. Krigsmaktens tillgångar ifråga om fast anställd personal sätter en annan gräns som främst gäller tillgången på utbildningsbefäl. Slutligen har i direktiven för värnpliktsutredningen angivits en ytterligare gräns, då däri anförts att utredningen bör eftersträva att något minska det totala uttaget av tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga. Utredningen har följaktligen haft att söka tillgodose de större kraven icke genom att tillföra ytterligare resurser utan genom att disponera de nu tillgängliga på ett, om möjligt, lämpligare sätt än nu. De möjligheter som finns är

570 att ytterligare differentiera utbildningstidens längd, att effektivisera utbildningen samt att fördela utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitionsutbildning på ett om möjligt bättre sätt än nu. Det är enligt utredningens mening självklart, att man i fortsättningen liksom hittills måste räkna med en differentiering av utbildningstidens längd mellan olika kategorier värnpliktiga. En differentiering kan ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraftsamlas till de områden, där utbildningsbehovet bedöms vara störst. Emellertid är också nackdelar förenade med en differentiering av utbildningstiden om den drivs över en viss gräns, d. v. s. i den mån utbildningstiderna icke standardiseras till några få nivåer. Möjligheterna att differentiera utbildningstidens längd efter den värnpliktiges eget utbildningsbehov begränsas i de fall utbildningstidens längd är beroende även av andra faktorer såsom insatsberedskapens upprätthållande eller utbildningen av andra än den värnpliktige själv. I den mån en begränsning av differentieringen sker till ett fåtal nivåer bör den också kunna ske inom kategorin värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång sammanlagd utbildningstid. Differentiering av den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar — d. v. s. olika sammanlagd längd på utbildningstiden för värnpliktiga som tillhör samma värnpliktskategori men olika försvarsgrenar —• förekommer för närvarande i någon utsträckning. De fördelar med en differentiering som tidigare angivits vara förenade med en differentiering föreligger också vid en differentiering i detta fall. Några nackdelar av organisatorisk eller annan art synes icke vara för-

enade härmed. Det bör därför eftersträvas att i större utsträckning än vad som nu sker differentiera den sammanlagda utbildningstidens längd mellan olika försvarsgrenar, förutsatt att olikheter i behov av utbildningstid eller dylikt kan ge anledning härtill. Vad som här anförts är i princip tilllämpligt såväl på grundutbildning som repetitionsutbildning. En effektivisering av utbildningen kan ske genom att man inom ramen för en given tjänstgöringstid lyckas inrymma fler utbildningstimmar än tidigare. Det bedöms möjligt, att här på vissa punkter effektivisera utbildningssystemet. Utbildningen kan också effektiviseras genom att bedrivas med bättre resurser personellt och materiellt. Härvidlag synes man för framtiden, trots behov, icke kunna räkna med någon påtaglig utökning annat än i fråga om viss utbildningsmateriel samt övnings- och skjutfält. De värnpliktigas inställning till utbildningen är nu i allmänhet positiv, vilket är av betydelse för utbildningens effektivitet. Ytterligare åtgärder härvidlag synes dock önskvärda, exempelvis intensifiering av undervisningen i skolan om försvaret som samhällsfunktion. Ett led i effektiviseringen är att ur utbildningen utrensa allt som icke är helt oumbärligt. Ett visst utrymme för sådana ändringar av utbildningens innehåll bedöms föreligga. Genom de nämnda slagen av effektiviserande åtgärder tillsammantagna bör de nya utbildningsbehov som anmälts kunna tillgodoses utan att utbildningstiden behöver förlängas i motsvarande mån. Utredningen erinrar om att fördelningen av den sammanlagda utbildningstiden mellan grundutbildning och re petitionsutbildning nu vid armén och

571 kustartilleriet för exempelvis de värnpliktiga i allmänhet är den att omkring en fjärdedel av tiden avser repetitionsutbildning. Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och vid flottan ingen. Framkomna anspråk på grundutbildningen gäller bland annat mer utbildning för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör tillgodoses genom ytterligare differentiering av utbildningstidens längd, varvid förlängningarna bör göras mindre än förkortningarna. Anspråken på repetitionsutbildningen gäller främst fler övningstillfällen. Anspråken torde vid armén och kustartilleriet i huvudsak men icke helt kunna tillgodoses genom att varje övning göres kortare än nu. Vid flygvapnet och särskilt vid flottan måste repctitionsutbildningen för den enskilde icke obetydligt ökas. Sammanfattningsvis bör man därför räkna med att i framtiden repetitionsutbildningen ianspråktar en större andel av den sammanlagda utbildningstiden än hittills. Andelen torde härvid öka särskilt vid flottan. Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte Utbildningssystemet bör i framtiden liksom nu omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Den senare skall möjliggöra att de under grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas. Grundutbildningen. Våra tillgångar på utbildade värnpliktiga är som nämnts begränsade. De unga värnpliktiga måste därför så snart som möjligt göras krigsplaceringsbara. Den utbildning som erfordras härför kan således icke till någon del uppskjutas till repetitionsutbildningen. Vidare gäller att krigsmakten icke kan påräkna någon tid för kompletterande utbildning efter mobilise-

ring. Härav följer, att utbildningssystemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Grundutbildningen måste i första h a n d tillgodose dessa krav. Grundutbildningen måste därjämte i många fall också ge möjlighet att med de värnpliktiga bilda en sådan övningsorganisation att andra än den värnpliktige — exempelvis aktiv personal eller blivande värnpliktigt befäl — erhåller den övning som erfordras för att vederbörande skall kunna fullgöra sina uppgifter i krig. De angivna två huvudsyftena med grundutbildningen av den värnpliktige hänför sig till den långsiktiga beredskapen. Därjämte kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att vid utformningen av grundutbildningen tillgodose även mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resurserna för utbildningen i p r i n c i p är oförändrade, blir härvid i regel fråga om att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss utbildning till tid under året som från utbildningssynpunkt är m i n d r e gynnsam. Repetitionsutbildningen. Repetitionsutbildningen för den enskilde värnpliktige måste liksom grundutbildningen präglas av det förhållandet att våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Knappheten tar sig bland annat det uttrycket att i framtiden som nu i princip alla värnpliktiga — även de äldsta — vid krig måste tas i anspråk. Detta innebär att det måste tillses att i framtiden alla värnpliktiga i utbildningshänseende bibehålles vid krigsanvändbarhet under hela värnpliktstiden till och med 47 års ålder. Följaktligen måste i framtiden i princip samtliga värnpliktiga erhålla repetitionsutbildning. Dessutom måste, av samma skäl som nyss angivits för grundutbildningen, re-

572 petitionsutbildningssystemet vara så utformat att den enskilde värnpliktige är krigsanvändbar omedelbart efter mobilisering. Repetitionsutbildningen bör bland annat hålla den värnpliktige fullt användbar i den eller de befattningar för vilka han utbildats u n d e r grundutbildningen även i de fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer. Repetitionsutbildningen skall dessutom medge sådan omskolning att den värnpliktige därefter är fullt krigsplaceringsbar i befattning — exempelvis i förband sammansatt av äldre värnpliktiga — som är artskild från den han utbildats för under grundutbildningen. För krigsförbanden gör sig, liksom fallet var för den enskilde värnpliktige, kravet på krigsanvändbarhet omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Repetitionsutbildningen har hittills vid armén och kustartilleriet främst bedrivits i form av repetitionsövningar i krigsförband. Motivet för att anordna repetitionsövningar i denna form angavs av 1948 års värnpliktskommitté då denna föreslog införande vid armén av repetitionsövningar i krigsförband vara dels att krigsförbanden blev bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter och att man därför vid mobilisering kunde omedelbart påräkna ett tillfredsställande mått av stridsduglighet, dels att inkallelse och inryckning vid repetitionsövningen kunde utföras som en verklighetsbetonad mobiliseringsövning, dels att ur beredskapssynpunkt det vore avsevärt värdefullare att under repetitionsövning ha samlade ett antal krigsförband med ordinarie krigssammansättning än improviserade utbildningsförband av värnpliktiga ur en viss åldersklass. Det framstår för värnpliktsutredningen som uppenbart att värnpliktskom-

mitténs uttalande av år 1948 numera är helt tillämpligt även på flottan och flygvapnet. Det är därför angeläget att repetitionsutbildningen vid flottan och flygvapnet kommer att i princip ske i krigsförband. Överskottet av värnpliktiga och flygvapnet

vid

flottan

Genom nuvarande utbildningssystem uppkommer som tidigare nämnts en förhållandevis stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Denna reserv kan för närvarande icke utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att tillgodose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret eftersom den har ingen eller endast liten återstående tjänstgöringsskyldighet. Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut hade skyldighet att fullgöra ytterligare tjänstgöring kunde personalen då eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exempelvis inom underhållsförbanden och lokalförsvaret. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar därför, jämte annat, att samtliga värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsutbildningsskyldighet och att denna skyldighet fullgöres successivt under värnpliktstiden med ungefär samma intervall inom krigsmaktens olika försvarsgrenar. Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs en repetitionsutbildningsskyldighet som ungefär svarar mot den som åläggs övriga värnpliktiga — varom utredningen i annat sammanhang framlägger förslag — aktualiseras enligt utredningens mening frågan om viss uppdelning av den årliga värnpliktskontingenten för grundutbildning vid flottan och flygvapnet. Envar av kontingenterna skulle härvid uppdelas i två delar,

573 varav den ena delen avses vara krigsplacerad vid flottan eller flygvapnet under den övervägande delen av sin värnpliktstid och i övrigt utgöra nödvändig personalreserv där medan den andra delen efter grundutbildningens slut avses disponeras på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbildningens anordnande förutsätter att en sådan uppdelning äger rum. 3 . Allmänna riktlinjer för utformningen ar värnpliktsutbildningen: Grundutbildningen (Kapitel 9, avsnitt C)

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov De områden där från långsiktsberedskapssynpunkt behovet av förbättringar av grundutbildningen gör sig särskilt gällande, avser enligt utredningens mening främst befälsutövningen och förmågan att i alla lägen kunna bjuda motstånd. Mobiliseringsberedskapen måste förbättras genom att vissa moment i grundutbildningen tillförs. Insatsberedskapskravens inflytande redovisas i det följande. Framtidens krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befälsutövningen på alla nivåer. Den större utspridningen och den ökade risken för att högre chefer slås ut medför att befälet måste utbildas så att det i högre grad än nu kan handla självständigt men likväl i ledningens anda. Detta innebär, att befälet måste ges grundligare kunskaper om h u r striden skall föras och större förmåga att under svåra förhållanden i alla hänseenden leda och ansvara för sitt förband. Sistnämnda förmåga kan icke förvärvas enbart genom teoretiska studier. Den måste i stor utsträckning förvärvas under långvarig praktisk befälsutövning under krigsliknande förhållanden.

Erfarenheterna från repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet visar klart, att främst det krigsplacerade värnpliktiga befälet icke haft tillräckligt god förmåga att h a n d h a och ansvara för trupp liksom att öva t r u p p och ge den kompletterande utbildning. Bristerna har ådagalagts trots att det värnpliktiga befälet visat en positiv vilja och en lojal strävan att åstadkomma ett gott resultat. Svagheterna kommer att framstå än tydligare om de jämförs med de framtida kraven. Av värnpliktsutrednirigen bedrivna omfattande fältstudier och genomförda prov bestyrker det anförda. De angivna bristerna kan i stor utsträckning föras tillbaka till svagheter i den grundläggande utbildningen. Det är emellertid också påtagligt att den praktiska befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen nedgår under den långa tid som nu förflyt e r mellan repetitionsövningarna. Det är därför nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning främst under grundutbildningen. Eftersom bristerna i stor utsträckning beror på att befälet h a r för liten befälsrutin, bör förbättringarna av befälsutövningsmöjligheterna främst syfta till att skapa sådan rutin. Förbättringen bör främst åstadkommas genom att de blivande cheferna vid den grundläggande utbildningen under en längre, sammanhängande period ges tillfälle att leda och ansvara för förband. Stridshandlingarna kan numera som tidigare nämnts' till 'följd av transportteknikens utveckling snabbt och redan i inledningsskedet av ett krig komma att beröra stora delar av vårt land. Försvaret måste därför genomföras som ett försvar av ytan. I ett sådant försvar måste alla slag av förband, även underhållsförband, basförband m. fl. vara beredda att medverka. Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen

574 försvara sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första hjälp. För närvarande finns vid försvarsgrenarna inga enhetliga normer för utbildningen av de värnpliktiga i detta avseende. Utbildningen har skiftat till sitt innehåll. Ett för krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll likformigt minimiprogram för detta led i värnpliktsutbildningen bör därför fastställas. Särskild utbildning rörande verksamheten under mobilisering meddelas under grundutbildningen för närvarande endast i begränsad utsträckning; ifrågavarande utbildning bör förstärkas. Grundutbildningens innehåll Utredningen anser att värnpliktsutbildningen innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen allmänmilitär utbildning, likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Den allmänmilitära utbildningen bör, enligt av utredningen gjorda beräkningar, omfatta 390 timmar, fördelade på sätt framgår av tabell 9: 2. Den ifrågavarande utbildningen bör inrymmas i utbildningsprogrammet för grundutbildningen av samtliga värnpliktiga inom krigsmakten. Den förutsätts komma att i regel fördelas över större delen av grundutbildningen, ehuru med tyngdpunkten förlagd till början av denna. Befattningsutbildningen — varav utredningen, i vissa fall, betecknar delar som yrkesutbildning — skall syfta till att ge den värnpliktige det mått av personlig färdighet, som krävs i den eller de befattningar, för vilka han utbildas. F ö r de värnpliktiga som utbildas till befäl, utgörs en viktig del av befattningsutbildningen av den skolmässiga befälsutbildningen.

Utredningen finner det böra eftersträvas att befattningsutbildningen utformas så att de värnpliktiga får förmåga att bekläda flera olika befattningar i förbanden i syfte att öka förbandens stridsuthållighet. Därjämte bör, enligt utredningens mening, i befälets befattningsutbildning inrymmas ytterligare utbildning i mobilisering. Med förbandsutbildning menar utredningen utbildning av befäl och meniga i förband med styrka och sammansättning som så nära som möjligt överensstämmer med krigsorganisationens. För de värnpliktiga som utbildas till befäl utgörs en viktig del av förbandsutbildningen av praktiskt förande av förband av nyss nämnt slag under formella och tillämpade övningar. Förbandsutbildningen syftar till att ge befäl och meniga vanan att lösa de uppgifter som ankommer på dem i deras befattningar under hänsyntagande till den verksamhet som i övrigt bedrivs inom förbandet och trots de påfrestningar som individen utsätts för i fält. Förbandsutbildningen skall bedrivas så att det senast vid slutet av grundutbildningen är möjligt att med de värnpliktiga bilda förband som kan lösa sina uppgifter med den snabbhet och precision som erfordras i krig. Utredningen anser att grundutbildningen av de värnpliktiga tidigt bör organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt bedrivs inom ramen för ett fast organiserat övningsförband. Detta bör ske utan att man avvaktar att befattningsutbildningen slutförts. Inom ramen för denna organisation bör bland annat bedrivas fortsatt befälsutbildning. Mot slutet av utbildningen bör alla värnpliktiga vara placerade i förband av nu nämnt slag i befattningar som svara mot deras avsedda krigsbefattning. Värn-

575 pliktsutredningen benämner utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU). Grundutbildningens längd Allmänt. Utbildningstidens längd bör — såsom man också hittills sökt att göra — i första hand bestämmas med hänsyn till vilket mått av utbildning som måste ges den värnpliktige för att denne skall bli krigsanvändbar. Det är dock i vissa fall nödvändigt att ta i anspråk längre tid för att kunna bedriva utbildning av annan personal — aktiv personal, reservpersönal och värnpliktiga — eller för att kunna upprätthålla insatsberedskap. I fråga om de handräckningsvärnpliktiga är härvid att beakta att de värnpliktigas eget utbildningsbehov kräver en jämförelsevis kort tid; till sin huvuddel måste tiden i stället bestämmas av krigsmaktens arbetskraftsbehov för att bedriva utbildning av övrig personal och av tillgången på för handräckning lämpliga värnpliktiga. Då det framräknade utbildningsbehovet uttryckt i timmar skall omsättas i tid för grundutbildning är det av betydelse vilket antal tjänstgöringsdagar för vecka som de värnpliktiga skall fullgöra. Med hänsyn till framkomna önskemål om allmänt införande av tjänstgöringsfria lördagar för de värnpliktiga har utredningen därför, såsom närmare utvecklas i det följande, särskilt uppmärksammat frågan om utbildningsveckans längd. Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsutbildningen gälla, att tid inrymmande högst två studieterminer skall tas i anspråk av den värnpliktige för hans militära grundutbildning, bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är icke alltid fallet i nuvarande system. Den angivna riktpunkten bör gälla icke blott

när grundutbildningens längd avvägs utan också och kanske främst vid inpassningen under året av grundutbildningen. Det anförda aktualiserar bland annat frågan om frivillighet eller tvång vid uttagningen för utbildning till värnpliktig officer. Utbildningsveckans längd för de värnpliktiga under grundutbildningen. För närvarande har under grundutbildningen vid krigsmakten de värnpliktiga i princip en tjänstgöringstid för utbildning om 48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill har kommit tid för vakttjänst och beredskapstjänst, vilken tid fördelats på samtliga veckodagar, även söndagar. Under senare år har inom större delen av krigsmakten lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom överföring av tid till annan del av utbildningsåret att där tas ut i samband med tillämpningsövningar. Röster har höjts för att de värnpliktigas tjänstgöring skulle anordnas så att under grundutbildningen samtliga lördagar gjordes tjänstefria för de värnpliktiga. Utredningen framhåller härtill, att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen icke får likställas med en civil anställning vid en bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska förmåner etc. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten, varaktigheten av densamma och rättsgrunden för den gör att direkta jämförelser knappast kan läggas till grund för förslag om förändringar. Den värnpliktiges förhållanden är specifika och måste därför bedömas för sig. Utredningen har övervägt möjligheterna såväl att inom veckan omfördela nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag) till endast fem dagar (måndag—fredag), som

576 att frilägga lördagen genom att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga. Utredningen avvisar, under åberopande av pedagogiska skäl och hänsynen till vissa värnpliktiga, tanken på en omfördelning av nuvarande antal tjänstgöringstimmar för vecka. Utredningen avvisar också tanken på en minskning av antalet tjänstgöringstimmar för vecka med hänvisning till att en sådan minskning skulle påkalla en förlängning av grundutbildningstiden, för flertalet värnpliktiga, med i det närmaste fyra veckor. Utbildningen bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga liksom hittills i princip normalt tjänstgör sex dagar i veckan. Frivillighet eller tvång vid officersuttagningen? För närvarande är uttagningen till underofficersutbildning obligatorisk medan uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnpliktig officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande härtill. Skälet till bestämmelserna att uttagning till officersutbildning får ske efter den värnpliktiges medgivande har varit att den tidigare tillämpade tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter i form av så kallad maskning under utbildningen. Det skäl som på sin tid föranledde övergång till uttagning p å frivillighetens grund synes utredningen alltjämt giltigt. Denna form för uttagningen bör därför bibehållas. Rekryteringen, som på vissa håll varit svag, bör emellertid stimuleras genom premier och genom att utbildningen i tiden anpassas till civila studier. Visar det sig att framdeles — exempelvis efter en försöksperiod om fyra år — dessa åtgärder ej ger en tillfredställande rekrytering, torde frågan om tvångsvis uttagning ånyo få upptas till behandling.

Grundutbildningens inpassning i tiden Grundutbildningen bör i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa möjliga, d. v. s. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. I vissa fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedskapen. De förhållanden som med avseende på utbildningsresultatet främst måste beaktas vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållandena, belastningen på utbildningsorganisationen, möjligheterna att på lämpligt sätt inpassa utbildningen med hänsyn till större helger samt slutligen samövningsmöjligheterna. Faktorernas betydelse växlar från försvarsgren till försvarsgren liksom mellan olika vapen- och truppslag. Grundutbildningen av de värnpliktiga kan emellertid icke utformas uteslutande med hänsyn till de militära kraven utan hänsyn måste tas också till civila önskemål, framför allt från undervisning och arbetsmarknad. Som framgår av det föregående föreligger med hänsyn till utvecklingen på det civila skolväsendets område anledning att räkna med att de gymnasieutbildade värnpliktiga i framtiden blir så många att de kommer att talrikt återfinnas i alla värnpliktskategorier vid alla försvarsgrenar. Med hänsyn härtill bör vid utformningen av värnpliktsutbildningen eftersträvas att låta all grundutbildning av värnpliktiga utformas på ett studiesocialt godtagbart sätt. Redan tidigare har uttalats, att den obligatoriska grundutbildningen icke bör av den värnpliktige ta i anspråk mer tid än som inrymmer högst två studieterminer. — För att tillgodose dessa principönskemål bör eftersträvas att låta grundutbildningen så långt möjligt dels påbörjas först efter maj månads ut-

577 av den utsträckning i vilken förbandet — befäl och meniga — är samtränat för sin uppgift. Samträningen kan endast skapas genom att den krigsplacerade personalen övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsövningar i krigsförband. Som tidigare nämnts bör i framtiden repetitionsutbildning i krigsförband anordnas även vid flottan och flygvapnet. Erfarenheterna från nuvarande repetitionsövningar i de fall där dessa övningar bedrivits i krigsförband visar att personalomsättningen i förbanden under den tid som nu förflyter mellan två repetitionsövningar successivt blir mycket stor. Detta medför, att samträningen inom förbandet i stor utsträckning går förlorad. Ett system för repetitionsövningar i krigsförband måste vara så utformat att ständigt tillräcklig andel av samtränad personal finns i förbanden under tiden mellan repetitionsövningarna. Det är 4. Allmänna riktlinjer for utformningen av värnpliktsutbildningen: Repetitionsutbild» svårt att ange någon bestämd gräns för ningen i-'1 hur stor denna andel bör vara. 1948 års (Kapitel9, avsnitt D ) ' h.iiiaod »; värnpliktskommitté, som framlade förBehovet av förbättringar. Vågar att till- slaget; o m införande av repetitionsövningar i krigsförband vid armén, ansåg godose detta behov Från långsiktsberedskapssynpunkt krävs, att personalujbytet inom ett förband icke borde överstiga 35 procent av förenligt utredningens mening, framförallt bandets styrka. B l a n d a n n a t med hänatt repetitionsutbildningen förbättras så, syn härtill föreslog kommittén att krigsatt den ger större säkerhet än nu för att förbanden skulle Övas vart sjätte år. De krigsförbanden vid mobilisering skall vara samtränade. Dessutom måste repe- undersökningar rörande utbytet av personal som värnpliktsutredningéh låtit titionsutbildningen utformas så att den företa (jfr kap. 6, avsnitt B) visar att värnpliktige bättre bibehåller sina färdet årliga utbytet av värnpliktig persodigheter i krigsbefattningen än vad som nal är större än^man tidigare räknat nu är möjligt. ... .-• med. iTtbytet av personal under en sexFrån mobiliseringsberedskapens synårsperiod uppgår ofta till över hälften punkt gör sig kravet gällande att kunna av förbandets styrka. mobilisera ännu snabbare än nu. Utredningen anser, att för att begränBeträffande insatsberedskapskrayen sa det årliga personalutbytet bland anhänvisas till det följande. nat anståndsfrekvensen bör sänkas. UtSamträning av förbanden. Ett förredningen föreslår i detta hänseende bands användbarhet bestäms främst av såsom en riktpunkt en nivå som med ca befälets förmåga att leda förbandet samt

gång ett år, dels avslutas senast med augusti månads utgång påföljande år. Vissa avsteg från det nämnda blir dock nödvändiga. Vad sålunda förordats innebär i huvudsak, att mycket stor hänsyn tagits till de studiesociala förhållandena och att det till följd härav blir avsevärt svårare att anordna den militära grundutbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Arbetsmarknadens önskemål i fråga om tidpunkterna för in- och utryckning är delvis andra än skolans. Det synes emellertid som om, när det gäller grundutbildningen, skolhänsynen bör. tillmätas större betydelse, bland annat därför att ifråga om de studerande i viss mån föreligger ett »tröskelproblem»: ett par månaders inkräktande på en studietermin kan medföra att ett helt studieår går förlorat.

37—514534

578 en tredjedel understiger den som förelegat de senaste åren. Utredningen har härvid beaktat att övningarna i det föreslagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det nuvarande. Även om bland annat nu angiven åtgärd vidtas, så kommer likväl vad gäller omkrigsplaceringarna att kvarstå ett behov av att öva krigsförbanden oftare än vad nu sker. Utredningen anser sammanfattningsvis att stommen i repetitionsutbildningen liksom i nuvarande system bör utgöras av övningar med krigsförband, av utredningen benämnda krigsförbandsövningar, samt att dessa övningar bör återkomma oftare än de nuvarande repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet. De värnpliktigas färdigheter i krigsbefattningar. Det hastigare tempot i striden medför att den enskilde måste kunna fullgöra sina åligganden med större snabbhet och precision än tidigare. Erfarenheterna från hittills bedrivna repetitionsövningar visar bland annat att de under utbildningen förvärvade färdigheterna delvis hinner falla i glömska med nuvarande tidsmellanrum mellan övningarna. Härtill kominer det förhållandet, att de värnpliktigas färdigheter icke kan anpassas tillräckligt snabbt till den militära utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i förändringar av taktik, organisation och utrustning. Med hänsyn till dessa erfarenheter måste de under grundutbildningen förvärvade färdigheterna bibehållas och fortlöpande aktualiseras genom oftare återkommande repetition och kompletterande utbildning under den återstående värnpliktstiden. Betydelsen av att krigsförbandsövningarna återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar framhävs härigenom ytterligare. Utbildning för tillgodoseende av mo-

biliseringsberedskapen. Krigsorganisationen består av förband som mobiliseras. Som nämnts ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan komma att ske samtidigt som strid pågår, d. v. s. under svåra yttre förhållanden. Personalen måste därför i framtiden vara bättre förberedd än nu för verksamheten under mobilisering. Repetitionsiitbildningssystemets uppbyggnad Krigsförbandsövningarnas frekvens. Krigsförbandsövningarnas frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med hänsyn till antalet omkrigsplaceringar i krigsförbanden, ändringarna i taktik, organisation och utrustning, glömskefaktorn samt arten av de uppgifter som åvilar förbandet. Vad först frekvensen av omkrigsplaceringar beträffar är den beroende av fortlöpande avgångar på grund av byte av bostadsort, av dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organisatoriska skäl m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade anstånd m. m. Utredningen räknar som nämnts med att de årliga avgångarna i framtiden måste begränsas. Utredningen anser emellertid att en väsentlig förbättring av den genomsnittliga samträningsnivån i krigsförbanden kan nås endast genom en förkortning av tidsmellanrummet mellan övningarna. Frekvensen av ändringar i taktik, organisation och utrustning är självfallet växlande. Erfarenheter sedan lång tid tillbaka visar emellertid, att genomgripande omläggningar av de grundläggande taktiska föreskrifterna och av organisationen i de normgivande förbanden blir aktuella minst en gång inom varje

579 tioårsperiod. Förändringar av olika slag sker fortlöpande även om ej alla förband blir berörda. Från denna synpunkt vore det önskvärt, att krigsförbanden inkallades en kort tid varje år för att därmed säkerställa att kunskaper och färdigheter ständigt vore aktuella. Det är i varje fall icke längre försvarbart att låta intervallet, såsom nu är fallet, omfatta mer än ett halvt årtionde. För de värnpliktigas förmåga att vid mobilisering kunna lösa sina uppgifter är vidare glömskefaktorn av betydelse, oaktat svårigheter föreligger att bestämma när och i vilken omfattning glömskan på ett avgörande sätt gör sig gällande. Av betydelse för övningsfrekvensen är slutligen arten av de uppgifter som åvilar olika slag av krigsförband. Alla krigsförband skall vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering. För att så skall kunna ske kräves olika utbildningsinsatser vid olika förband. Vid sådana förband som är utrustade med komplicerad materiel eller som har att tillämpa komplicerade förfaringssätt är behovet av återkommande övningar stort särskilt om förbandens uppgifter är sådana att deras verksamhet med full effekt måste fungera från första stund. Arten av verksamheten hos andra förband är däremot sådan att något längre intervall kan godtas. Särskilt gäller detta vissa transport- och arbetsförband. Krigsförbanden inom hela krigsmakten skall ständigt vara så beredda, att de efter mobilisering omedelbart kan användas mot styrkor av stormaktsstandard. Detta krav kan som nämnts uppfyllas, endast om förbanden inkallas väsentligt oftare än vad hittills varit fallet vid armén och kustartilleriet. Från ren krigsberedskapssynpunkt är önskemålet — om man särskilt uppmärksammar övningsbehovet för befälet och

värnpliktiga i nyckelbefattningar — att inkallelse sker varje eller vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorganisationen får av flera skäl anses ogenomförbart. Utredningen har därför sökt finna en lösning som både är praktiskt genomförbar och samtidigt icke innebär avkall på de väsentligaste kraven i fråga om förbandens krigsanvändbarhet. I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellanrummet mellan två övningar i krigsförband inpassade ett ytterligare slag av övning, särskild befälsövning. Den särskilda befälsövningen innebär, att en differentiering av utbildningen skett så att den personal vars kunskaper betyder mest generellt sett för förbandets effekt, nämligen officerare och underofficerare, övas ytterligare. Som ett led i övningarnas anpassning till behovet bör också ses det förhållandet att övningarna i första hand utnyttjas för personal krigsplacerad vid de förband på vilka i krig de största kraven kommer att ställas. — En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser värnpliktsutredningen vara ett ändamålsenligt sätt att tillgodose behoven hos viss personal av ofta återkommande övningar för en del befattningshavare utan att samtidigt den för krigsmakten gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen ökas. Utredningen bedömer därför behovet av övningsfrekvens för krigsförbandsövningarnas del med den förutsättningen att krigsförbandsövningarna i många fall skall kompletteras med mellanliggande övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl men även andra. Utredningen benämner dylika övningar särskilda övningar. Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigsförbandsövningarna kompletterat med sär-

580 skilda övningar i, mitten av varje fyraårsperiod skulle kunna tillförsäkra förbanden och de värnpliktiga erforderlig krigsanvändbarhet. För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag en tjänstgöringsskyldighet om fem krigsförbandsövningar. En mindre del, främst personal i underofficers- och officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal särskilda övningar, d. v. s. fem* Det är angeläget att ytterligare begränsa kostnaderna och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har därför funnit sig böra räkna med att, i varje fall under den tid som kan överblickas, så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till i första hand personal vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna. System i stort för repetitionsutbildning. I enlighet med vad som utvecklats i det föregående bör stommen i r e p e t s tionsutbildningen utgöras av krigsförbandsövningar, vilka för varje förband i princip bör återkomma vart fjärde år. Ett samband föreligger mellan krigsförbandsövningarnas frekvens och längd. Utredningen har efter granskning av frågan ur olika synpunkter kommit till den uppfattningen, att övningarna kan göras kortare i ett system med flera krigsförbandsövningar. övningslängden blir bland annat beroende av förbandets art; att av utbildningsskäl ha lika långa krigsförbandsövningar inom hela krigsmakten är enligt utredningens mening icke nödvändigt. Krigsförbandsövningarna bör som nämnts kompletteras med ett system av särskilda övningar inlagda i tidsmellanrum nien: s, mellan krigsförbandsövningarna. /:ifrågavarande övningar bör, beroende på »förbandens art, ges olika omfattning, övningen bör kunna omfatta helt för-

band eller väsentlig del därav, exempelvis befälet. Mobiliseringen av krigsmaktens förband kan som nämnts i ogynnsamt fall komma att anbefallas först då ett anfall inletts eller så kort tid dessförinnan att mobilisering måste slutföras under krig. Mobiliseringsförberedelserna måste med hänsyn härtill ägnas ökad uppmärksamhet. Personalen måste bättre än nu vara förberedd och övad för att genomföra mobilisering. Ett system med oftare återkommande övningar — i form av krigsförbandsövningar och särskilda övningar — kommer otvivelaktigt att innebära en beaktansvärd förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men betydelsefull del av krigsorganisationen — personal och förband med särskilt betydelsefulla uppgifter i mobiliseringss k e d e t — erfordras enligt utredningens bedömande dock komplettering med speciella mobiliseringsövningar. De bör kunna göras korta, övningarna bör vara av. två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång och mönstringsövning. Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör regelbundet genomgå sina uppgifter. Detta bör i första hand ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den mån den värnpliktige icke fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — minst ungefär vartannat år —• bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång. Ett mindre antal förband, som' är särskilt viktiga för att avvärja kuppanfall och för skydd av mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de erhåller ytterligare övning i snabb mobilisering utöver vad de kan erhålla vid krigsförbandsövning. De bör därför genomföra mönstringsövningar om något dygn, utgörande komplement till öv-

581 ningarna i mobilisering vid bandsövning.

krigsför-

Krigsför bandsövningarna Krigsförbandsövningarna bör i enlighet med vad som tidigare anförts syfta till att öva den i ett krigsförband krigsplacerade personalen — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — enskilt och i förband så att förbandet intill dess det övas på nytt är användbart omedelbart efter mobilisering. Inom hela krigsmakten bör som nämnts all repetitionsutbildning grundas på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar vart fjärde år. För närvarande deltar icke all krigsplacerad personal i repetitionsutbildningen i krigsförband. För att ändamålet med krigsförbandsövningarna skall tillgodoses bör emellertid i övningarna delta den personal — aktiv personal, reservpersonal och värnpliktiga — som är krigsplacerad vid förbandet. Detta innebär bland annat att verksamheten vid militära staber, skolor och förvaltningar måste organiseras så att den aktiva personalen utan undantag kan delta i krigsförbandsövning med det förband vederbörande är krigsplacerad vid och att tjänstgöringsskyldigheten för reservpersonalen ordnas i enlighet härmed. För närvarande inkallas av ekonomiska skäl icke de uppskovsvärnpliktiga till fullgörande av repetitionsutbildning. Så bör i regel icke heller ske i fortsättningen. Skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att delta i sådan utbildning bör i och för sig alltjämt föreligga. Denna skyldighet bör få utnyttjas dels i vissa fall för fyllande av vakanser, dels eventuellt framdeles för särskild utbildning av vissa uppskovsvärnpliktiga. Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartil-

leriet har i regel omfattat främst förbandsutbildning samt det minimum av enskild utbildning som erfordrats. Repetitionsövningen för befäl har föregåtts av en befälsövning, vilken ägnats åt dels utbildning i taktik, organisation m. m., dels direkta förberedelser för befälets medverkan i den efterföljande repetitionsövningen. Utredningen anser att krigsförbandsövningarna bör byggas upp kring samma huvudmoment som de hittillsvarande repetitionsövningarna i krigsförband jämte inledande befälsövningar. Vid utformningen av den inledande övningen för befälet bör eftersträvas att låta den del av utbildningen som direkt tar sikte på befälets medverkan i den efterföljande krigsförbandsövningen få större utrymme än hittills så att det värnpliktiga befälet ges förmåga att bära det större ansvar för krigsförbandets utbildning som de i framtiden måste åläggas. Krigsförbandsövningarnas längd bör avpassas efter behovet med en differentiering så långt det är praktiskt möjligt av övningarnas längd efter förbandets behov. Genom att övningarna återkommer oftare än de hittillsvarande repetitionsövningarna bör av utbildningsmässiga skäl, som nämnts, den enskilda övningens längd kunna minskas. Eftersom det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att delta kommer att öka, framstår det också från sociala synpunkter som angeläget att en sådan förkortning sker. Utredningen anser, att i framtiden icke av någon värnpliktig bör tas i anspråk mer än fem veckor för varje övning mot för närvarande i det närmaste sex. De meniga värnpliktigas behov av befattningsutbildning växlar beroende på olika befattningars sinsemellan skiftande svårighetsgrad. Värnpliktiga i all-

582 mänhet, som h a n d h a r särskilt svårskött materiel, behöver längre tid för repetition än annan personal. Motsvarande förhållande gäller personal som under krigsförbandsövning måste omskolas till ny befattning. En differentiering av längden på krigsförbandsövningen bör därför eftersträvas i syfte att ge personal med behov av längre befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än övriga. Vid sådana större tillämpningsövningar eller eljest då för vissa förband ifrågakommer tidskrävande transporter bör vid sådana förband övningen för de värnpliktiga som har den minsta övningslängden kunna få förlängas högst tre dagar för att den egentliga utbildningstiden till följd av transporterna ej skall beskäras alltför mycket. Härigenom kan genomsnittslängden för övningarna sättas lägre än som eljest varit möjligt. För närvarande måste kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielredogörare få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande till förbandet i övrigt för att under en eller två dagar efter förbandets utryckning avveckla verksamheten. Det ä r emellertid icke ändamålsenligt att sådan personal inrycker till övningen efter övrig befälspersonal. Därför bör kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts som materielredogörare kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsförbandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen. För att bland annat begränsa till minsta möjliga det bortfall av arbetskraft för näringslivet som krigsförbandsövningarna medför anser utredningen att i så stor utsträckning som möjligt krigsförbandsövningens längd

bör bestämmas till i stort sett jämna veckor och att låta in- och utryckning ske i början respektive slutet av en vecka. Inryckning bör i de flesta fall ske en måndag och utryckning en lördag, övningslängden i tjänstgöringsdagar blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräknade. De särskilda övningarna De särskilda övningarna bör som tidigare nämnts kunna ges olika inriktning och härvid avse antingen befälet — främst underofficerare och officerare -— eller huvuddelen av personalen i ett viktigare förband eller underavdelning därav. De särskilda övningarna bör vara ett komplement till krigsförbandsövningarna. Särskild övning inriktad på utbildning av befälet bör syfta till att hos det viktigare befälet vid de förband på vilka de största kraven ställs vidmakthålla och vidareutveckla förmågan att leda förbanden på ett taktiskt och stridstekniskt riktigt sätt och att omsätta detta kunnande i entydiga order. Särskild övning inriktad på utbildning av huvuddelen av personal i ett viktigare förband eller underavdelning därav bör i första hand syfta till att vid vissa förband samträna den viktigare personalen, befäl och meniga, i tekniskt handhavande av materielen. Den bör förekomma för sådana förband som har så komplicerad stridsteknik (eller däremot svarande verksamhet) och sådan teknisk utrustning att det icke är tillräckligt att till den kompletterande utbildningen inkalla enbart det viktigare befälet. Intervallet för de särskilda övningarna bör vara samma som för krigsförbandsövningarna, d. v. s. fyra år. De

583 särskilda övningarna bör så långt möjligt förläggas till tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar. De särskilda övningarna bör såsom nu sker med de särskilda befälsövningarna genomföras inom krigsförbandets ram. Användningen av särskild övning avseende huvuddelen av ett förband förutsätts begränsad till ett tämligen litet antal, särskilt betydelsefulla förband. För de flesta förband, för vilka övning utöver krigsförbandsövningarna erfordras, bör därför räknas med att övningen sker — ungefär såsom hittills vid armén och kustartilleriet — i form av särskild befälsövning. De nuvarande särskilda befälsövningarna har en längd av 15 dagar. Längden av den föreslagna särskilda övningen bör anpassas efter behovet. En differentiering av övningens längd med hänsyn till förbandets art kan därför bli aktuell. Övningen bör däremot vara av samma längd för all deltagande personal vid ett förband. Övningarna bör ha en längd av antingen en eller två veckor, motsvarande fyra eller elva tjänstgöringsdagar. Mobiliseringsövningarna Mobiliseringsövning bör som nämnts vara antingen mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Mobiliseringsövningarna har ingen motsvarighet i nuvarande utbildningssystem; dock har på frivillighetens grund anordnats mobiliseringsgenomgångar. Mobiliseringsgenomgång. Nyckelpersonalen vid mobilisering bör vart annat år på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning. Mobiliseringsgenomgången bör i princip inpassas med hänsyn till dessa övningar så

att det förstnämnda önskemålet tillgodoses. Mobiliseringsgenomgång bör omfatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. Mobiliseringsgenomgång bör bestå av genomgång av förbandets mobiliseringshandlingar, studium av förbandets mobiliseringsplats, mobiliseringsförråd m. m. Mönstringsövning. Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande denna utbildning är följande. Flertalet förband med uppgifter i detta sammanhang är strängt lokalrekryterade. De är vid armén lokalförsvarsförband som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förbanden genomför icke särskild övning. För närvarande förvaras i princip såväl gemensam materiel som personlig utrustning för krigsförbandens behov i mobiliseringsförråd i regel anordnade kompanivis. De militära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal förband skulle förvara sin personliga utrustning, bland annat handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt uniform, i hemmet. Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna bemyndigas att lämna ut utrustning till personalen vid nu ifrågavarande förband. Utrustning förutsattes härvid icke skola utlämnas om den värnpliktige reser invändning mot att förvara densamma. Utredningen förutsätter, att före sådant utlämnande samråd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition. Vad gäller utbildningen av dessa förband har utredningen räknat med att de skall genomföra krigsförbandsövning

584 i vanlig ordning. Däremellan bör förbanden såsom mönstringsövning fullgöra viss utbildning som sammanhänger med förbandets speciella stridsuppgifter. Syftet med mönstringsövningen bör vara att vid förband med särskilt korta mobiliseringstider öva att snabbt genomföra en mobilisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsövningar. Antalet övade förband förutsätts bli tämligen litet. Mönstringsövning bör också kunna anbefallas vid annan tidpunkt för att vid behov snabbt kunna höja insatsberedskapen. I sådana fall bör kunna ifrågakomma att beroende på läget ta i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de som står i tur för inkallelse under året. övningen bör ha en längd av högst 24 timmar, tid för in- och utryckning inräknad, övningen bör få utsträckas till 48 timmar om den anbefallts för att snabbt höja insatsberedskapen. Den normala tiden för övningens längd — 24 timmar — är beräknad bland annat under förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de värnpliktiga. 24 timmar har härvid ansetts som en dag. Det bör eftersträvas att — med bibehållande av övningens syfte — i stor utsträckning förlägga mobiliseringsövningarna till veckosluten. Till mönstringsövning bör endast kunna inkallas personal i förband, som uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad i förväg om att den kan komma att inkallas till mönstringsövning. Inkallelse innebär, att inställelse skall

ske snarast. Åtgärder skall vara vidtagna så att personal som icke bör delta i övningen med hänsyn till civil anställning — till exempel pågående jourtjänst — familjeförhållanden eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Mönstringsövningen bör omfatta bland annat alarmering, samling, utlämning av viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av stridsgruppering och i samband därmed kort tillämpningsmoment. Beslut om genomförande av mönstringsövningar bör fattas av Kungl. Maj :t. Tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliseringsövningar föreslås bestämda till fem övningstillfällen om tillsammans högst åtta dagar, beräknade på sätt i det föregående angivits.

5. Allmänna riktlinjer för utformningen av värnpliktsutbildningen: Insatsberedskapen och utbildningssystemet (Kapitel 9, avsnitt E)

Krigsmakten uppbyggd enligt gällande försvarsbeslut avser i första hand att tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen medan insatsberedskapen satts i andra h a n d (jfr kap. 5). Beträffande de krav på insatsberedskap, som mot bakgrund av denna avvägning i stort, krigsmakten skall tillgodose har överbefälhavaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bland annat följande. I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav pä flygstridskrafterna och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Allmänt sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs

585 tyngdpunkten i verksamheten på långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap fordras att förmågan till snabba beredskapshöjningar är god och att sådana också kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda systemet ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet. Enligt utredningens mening kan behovet av insatsberedda styrkor inom en på angivet sätt uppbyggd krigsmakt tillgodoses på olika sätt. Vad som är lämpligaste sätt beror bland annat på behovets art. Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt återkommande, exempelvis behov av viss luftbevakning och behov av enheter som kan hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som kan skifta med årstiderna, kan förutses tämligen lång tid i förväg. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska lägets växlingar och kan betraktas som tillfälliga. Behoven i sådant hänseende måste tillgodoses med kort varsel. För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande behoven kan ifrågakomma att använda antingen förband under grundutbildning eller förband under repetitionsutbildning. Vilken lösning som bör väljas, får avgöras från fall till fall. Det vill härvid förefalla utredningen som om det i allmänhet vore fördelaktigare att tillgodose insatsberedskapsbehöven med förband under grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana förband — framför allt vid armén och kustartilleriet — kan vara disponibla måste emellertid även förband under repetitionsutbildning utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen. Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan h u r de mera tillfälliga insatsberedskapsbehöven bör tillgodoses främst avseende vid den om-

ständigheten, att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredningen anser med hänsyn härtill att i princip den mest logiska och riktiga lösningen av frågan om insatsberedda styrkor vid tillfälligt uppkommande behov är att inkalla värnpliktiga till fullgörande av beredskapsövning enligt 27 § 2. mom. värnpliktslagen. Sådana övningar utgör emellertid en extra belastning. Vid behov av mindre eller kortvarigare behov av förstärkningar bör därför insatsberedskapen tillgodoses genom smärre omläggningar inom ramen för utbildningssystemet, främst ändrad fördelning i tiden av krigsförbandens repetitionsutbildning och anordnande av mobiliseringsövningar.

E.

Värnpliktsutbildningen

vid

armén

1. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 10)

De förbättringar av värnpliktsutbildningen vid armén som värnpliktsutredningen anser vara särskilt angelägna är i huvudsak följande. Det värnpliktiga befälets utbildning behöver förbättras främst vad gäller den praktiska truppföringsutbildningen under tillämpade former. Härvid ser utredningen som en väsentlig uppgift att tidsmässigt söka samordna grundutbildningen av de underofficersuttagna värnpliktiga med övrig utbildning så att ifrågavarande värnpliktiga erhåller ett tillräckligt utbildningsförsteg före den tillämpade utbildningens början. Vidare anser utredningen det angeläget att utforma utbildningen till värnpliktig officer på sådant sätt att rekrytering till denna utbildning — som genomgås efter frivilligt åtagande — stimuleras. I fråga om repetitionsutbildningen utgår utredningen från att övningarna av de

586 samlade krigsförbanden skall anordnas oftare än vad hittills varit fallet och att dessa övningar skall kompletteras med särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Utredningen anser därjämte att de tidigare nämnda studiesociala önskemålen bör utöva ett stort inflytande på utbildningens utformning.

2. Grundutbildningens omfattning (Kapitel 11)

Utbildningsmål Rörande de av utredningen angivna utbildningsmålen må här endast nämnas att förbandsutbildningen enligt utredningen måste kraftsamlas till bataljonsnivån. Utredningen understryker emellertid att samövning också måste komma till stånd mellan de i brigaderna ingående enheterna. Utbildningens uppläggning i stort Utredningen förordar, att förbandsutbildningen påbörjas så tidigt som möjligt, bland annat med hänsyn till de fördelar detta innebär för befälsutbildningen. Den sista delen av utbildningen för de värnpliktiga i allmänhet avses omfatta förbandsutbildning av tillämpad karaktär i form av grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU). I denna bör övriga värnpliktskategorier delta. Härunder placeras befälseleverna som chefer i de befattningar för vilka de utbildas. I krigsförbandsutbildningen bör inrymmas bland annat tillämpningsövningar men även komplettering av den enskilda utbildningen och den formella förbandsutbildningen. Grundutbildningens längd Utredningen h a r sökt att klarlägga i vilka fall det varit möjligt att, med fasthållande av gällande målsättning i stort för utbildningen, beskära eller

slopa nu bedriven utbildning för iatt skapa utrymme för annan utbildning som utvecklingen gjort mer väsentlig. Utredningen h a r i sådant syfte detaljstuderat utbildningsbehovet för de viktigaste befattningarna i arméns krigsorganisation. Resultatet av utredningens beräkningar av behovet av utbildningsdagar för flertalet värnpliktiga vid armén under grundutbildning har sammanfattats i den tidigare återgivna tabellen 11:1, till vilken torde få hänvisas. Det angivna beräkningsresultatet innebär bland annat följande. Utredningen h a r funnit det möjligt att fördela de värnpliktiga i allmänhet vid armén — med bortseende från de handräckningsvärnpliktiga —• på tre grupper med sinsemellan olika lång grundutbildningstid. Härvid ges en grupp värnpliktiga, benämnda värnpliktiga G, omkring 35 utbildningsdagar mindre än nuvarande värnpliktiga i allmänhet, en grupp värnpliktiga, benämnda värnpliktiga F, ungefär samma behov av utbildningsdagar som de nuvarande värnpliktiga i allmänhet och en liten grupp värnpliktiga, benämnda värnpliktiga E, behov av ca 40 utbildningsdagar mer än nuvarande värnpliktiga i allmänhet. För sistnämnda värnpliktiga bör av utbildningsorganisatoriska skäl dock antalet utbildningsdagar slutligt beräknas till samma som för de underbefälsuttagna värnpliktiga. För de underbefälsuttagna värnpliktiga räknar utredningen med att behovet av utbildningsdagar med omkring 25 överstiger det antal som erhålls i nuvarande utbildningssystem. 1 fråga om de underofficersuttagna värnpliktiga räknar utredningen med att såsom hittills utbildningsmålet måste avse kompetens såsom plutonchefs ställföreträdare. Utredningen ser som

587 väsentligt, att denna utbildning i framtiden, dels tidigt inriktas på befälsuppgifterna på den avsedda befälsnivån, dels får omfatta ett avsevärt mått av praktisk trupptjänst under tillämpade former. Beträffande utbildningen till värnpliktig officer har utredningen kommit till den uppfattningen att för att en tillfredsställande rekrytering av värnpliktiga officerare skall kunna komma till stånd det är nödvändigt att söka förkorta tiden för officersutbildningen från 180 till 90 dagar, varigenom den kan inrymmas under sommaren mellan två studieterminer. Utredningen anser att uppställda utbildningsmål kan nås även om en sådan förkortning genomförs. En förutsättning härför är att den föreslagna förbättringen av den praktiska underofficersutbildningen kommer till stånd, varigenom officerseleverna då officersutbildningen börjar h a r ett bättre utgångsläge än vad nuvarande ordning medger. 3. Repetitionsutbildningens omfattning (Kapitel 12)

Repetitionsutbildningen vid armén bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Krigsförbandsövning Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för de värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt. Krigsförbanden med undantag för av enstaka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Krigsförbandsövningarna har i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar, och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angiv-

na tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning oundgängligen måste företa längre och därmed tidskrävande förflyttningar och som eljest skolat fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst 10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan ett fåtal särskilt angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avveckling efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid armén. Särskild

övning

De förband som har de mest krävande uppgifterna — fältförbanden — bedöms icke nå tillräcklig användbarhet enbart med krigsförbandsövningar vart fjärde år. Utredningen föreslår därför att för dessa förbands befäl i nyckelbefattning — officerare och underofficerare — tillkommer särskild övning om två veckor i mellanrummet mellan krigsförbandsövningarna. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller utrustning måste den särskilda övningen även omfatta övrigt befäl samt menig personal i nyckelbefattning. Den senare typen av övning bör exempelvis genomföras av vissa staber och sambandsförband samt stridsvagnsförband.

588 Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd om elva dagar. Den värnpliktige förslås bli ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar. Förslaget innebär att årligen 12 000 värnpliktiga fullgör särskild övning vid armén. Mo b ilise rings ö vn ing Som tidigare angivits bör mobiliseringsövning bestå av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. Nyckelpersonal vid mobilisering t. ex. kompanichef och kompanikvartermästare bör inkallas en dag vartannat år till mobiliseringsgenomgång, i de fall de icke är inkallade till krigsförbandsövning eller särskild övning, för att gå igenom sina uppgifter vid mobilisering. Ett mindre antal förband med särskilt korta mobiliseringstider behöver övning i att genomföra mobilisering utöver vad som sker under krigsförbandsövning. Detta bör ske i form av mönstringsövning inlagd i mellanrummet mellan två krigsförbandsövningar. Den bör kunna genomföras under i regel högst 24 timmar. Värnpliktsutredningen föreslår sammanfattningsvis att vid armén skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den närmare utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

4. Inpassning under året av utbildningen ni. ni. (Kapitel 13)

Värnpliktsutredningen h a r efter granskning av flera alternativ för grundutbildningens inpassning under året i framtiden funnit skäl närmare överväga tre sådana. Gemensamt för dem är att grundutbildningen — till skillnad från nuvarande system — är så an-

passad tidsmässigt att förband sammansatta av värnpliktiga ur alla kategorier kan organiseras och samövas under de sista månaderna av grundutbildningen för åldersklassens huvuddel i form av den grundläggande krigsförbandsutbildningen (GKU). I den utsträckning det är möjligt från organisatorisk synpunkt bör de under grundutbildningen samtränade utbildningsförbanden överföras ograverade till krigsorganisationen. Gemensamt är vidare att officersutbildningen genomförs sommartid vid kadettskola, varvid den nuvarande vinterlinjen vid kadettskola slopas. Alternativet vårutryckning Alternativet innebär i stort (jfr bild 13:1) en senareläggning en m å n a d i förhållande till nuvarande utbildning för åldersklassens huvuddel. Senareläggningen är betingad av att de underbefälsuttagna värnpliktiga av studiesociala skäl icke bör påbörja grundutbildningen före den 1 juni. Utbildningen för de underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än vad som motsvarar det som utredningen beräknat föreligga för dessa värnpliktiga. Grundutbildningen för de underofficersuttagna förutsätts uppdelad på två perioder för att de med tillräcklig förutbildning skall kunna verka u n d e r GKU-skedet i de befattningar de utbildas till samtidigt som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk. De värnpliktiga som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd, varvid dock utbildningen inkräktar på mer än två studieterminer. De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola — omfattande tiden juni—augusti —• omedelbart efter avslutande av underofficersutbildningen.

589 På vissa platser kan tjällossningen u n d e r april utgöra ett så allvarligt hinder för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E, F och G bör tidigareläggas högst en månad så att utbildningen kan avslutas innan tjällossningen blir ett för stort hinder för utbildningen. Inryckningstidpunkten för värnpliktiga F och G kan tidigareläggas i motsvarande mån. För underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E måste grundutbildningen emellertid då i motsvarande mån förkortas — med de svagheter detta innebär — eftersom eljest inryckning skulle ske före den 1 juni. En tidigareläggning synes också förnuftig i de fall påsken infaller i slutet av april. De militära myndigheterna bör få, efter bedömning av föreliggande, aktuella utbildningsbetingelser, avgöra från fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts att skilda förband kan ges olika utrycknihgstider. En utgångsp u n k t bör emellertid vara, att tidsskillnaden mellan förbanden i fråga om grundutbildningens inpassning under året uppgår till högst en månad. Alternativet sommarutryckning Alternativet innebär (jfr bild 13:2) att grundutbildningen kan genomföras i en följd för alla kategorier värnpliktiga utom de officersuttagna. Det är möjligt att ge underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E utbildning av erforderlig längd, så när som på fyra dagar. Utbildningen för de officersuttagna är av studiesociala skäl uppdelad på två perioder. Alternativet höstutryckning Alternativet innebär (jfr bild 13:3) liksom alternativet sommarutryckning att grundutbildningen för alla kategor i e r värnpliktiga utom de officersuttag-

na kan genomföras i en följd och att erforderlig längd på utbildningen kan tas ut för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E. Utryckningstidpunkten är vald bland annat med hänsyn till att inryckning för värnpliktiga G bör ske efter trettondedagen. Överväganden och förslag Alternativet vårutryckning bedöms i stort trots vissa nackdelar ge de bästa utbildningsbetingelserna. Utbildningen börjar då det är varmt och ljust. Detta ger hög effekt åt den inledande enskilda utbildningen. Förbandsutbildningen, som dominerar verksamheten under hösten och vintern kan — frånsett april månad på vissa platser — ges tillräcklig rörelsefrihet genom att det- är möjligt att i viss utsträckning utnyttja civil mark efter skörden och då marken är tjälad. Vinterutbildningen får tillräcklig omfattning och kommer vid lämplig tidpunkt. Alternativet bedöms ge de bästa betingelserna för frivillig rekrytering till utbildning till värnpliktig officer. Alternativet sommarutryckning är organisatoriskt sett enklare än alternativet vårutryckning och ger tillräcklig utbildning för underbefälet och värnpliktiga E. Det torde också vara bättre från studiesocial synpunkt eftersom de underofficersuttagnas tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste nackdel är att förbandsutbildning måste bedrivas under våren och försommaren då tjällossning och besådd .mark begränsar rörelsefriheten. Möjligheterna att med godtagbart resultat genomföra utbildning vid denna tid och att bemästra nackdelarna kan utrönas först efter omfattande försöksverksamhet under ett antal år. Sådana försök bör anordnas med hänsyn till de fördelar alternativet rymmer. Alternativet höstutryckning har som

590 främsta nackdel att vinterutbildning i förband icke kan medhinnas. Alternativet bör dock tillämpas vid vissa övningstrupper till centrala skolor, som för sin befälsutbildning behöver t r u p p som kan uppträda i förband u n d e r sommaren. Genom att kombinera alternativen kan tillgången på insatsberedda förband under året varieras. En avvägning bör h ä r ske av de militära myndigheterna mellan kraven på långsiktig beredskap och insatsberedskap. Värnpliktsutredningen föreslår, med utgångspunkt i de övervägda alternativen, att de värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta, för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grundutbildningen icke förkortas i enlighet med vad i det följande anges — 332—345 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga, utöver tiden för underofficersutbildningen, 90 dagar. — Förslaget rörande omfattningen av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning h a r tidigare återgivits. Värnpliktsutredningen föreslår vidare , att värnpliktsutbildningen vid armén skall inpassas u n d e r året på följande sätt (jfr bild 13: 4). Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att de flesta värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång, d. v. s. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbildningen kan dock, om påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk. Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare delen av mars,

vid enstaka förband läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigareläggning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Krigsförbandsövningarna fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och en vinteromgång. Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, d. v. s. i enlighet med alternativet sommarutryckning. — Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna systemet bör prövas parallellt med det tidigare angivna under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig årsinpassning för arméns förband (utom vissa övningstrupper m. m.) på nytt får bedömas. Vid vissa övningstrupper m. fl. förband inpassas grundutbildningen under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 0 september, d. v. s. i enlighet med alternativet höstutryckning. — Krigsförbandsövningar vid dessa förband fördelas på två höstomgångar. Vid några få förband inpassas grundutbildningen på annat sätt.

F. Värnpliktsutbildningen Flottan

vid

marinen:

1. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 15)

De förbättringar av värnpliktsutbildningen vid flottan som värnpliktsutredningen h a r ansett vara särskilt angelägna har framför allt varit att få till stånd repetitionsutbildning i krigsförband för flertalet fartyg och förband.

591 l>e tidigare nämnda studiesociala hänsynen h a r utredningen därjämte ansett böra ges större inflytande på utbildningens utformning än vad hittills varit fallet.

2. Grundutbildningen (Kapitel 16)

Utbildningstidens längd Utredningen har vid sina överväganden av möjligheterna att anordna utbildningen kunnat utgå från den nya rutin för verksamheten vid kustflottan som tillkommit under utredningens medverkan och som numera tillämpas. Genom denna h a r i förhållande till tidigare fler timmar varje vecka kunnat avses för egentlig utbildning. Det har härvid visat sig möjligt förkorta den nuvarande tiden för utbildning ombord från tolv till ca nio månader utan sänkning av utbildningsmålen och med inrymmande av mer tid än tidigare för allmänmilitär utbildning. Utredningen har detaljstuderat behovet av utbildningstid för de värnpliktiga i sjötjänst. Härvid har bland annat beaktats det behov av för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning som tidigare berörts. De erhållna tiderna uttryckta i utbildningstimmar h a r med beaktande av det antal utbildningstimmar för vecka som står till buds enligt den angivna rutinen för tjänsten ombord på kustflottan omräknats till bruttoutbildningstid för sjötjänstgörande värnpliktiga. Enligt de härvid framkomna resultaten, som sammanställda framgår av den tidigare återgivna tabell 1 6 : 5 , förkortas grundutbildningen för de flesta av värnpliktskategorierna i sådan tjänst och särskilt de kategorier som innefattar många värnpliktiga härvid med två till tre månader. Utredningen föreslår, att de sålunda framräknade tiderna skall utgöra grundutbild-

ningens längd för de värnpliktiga i sjötjänst vid flottan. I enlighet härmed skulle grundutbildningen omfatta för värnpliktiga G 320 dagar, för värnpliktiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för underbefälsuttagna värnpliktiga 364 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga som avlagt sjökaptens-eller sjöingenjörsexamen 364 dagar, för övriga underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen. Utredningen föreslår vidare att utbildningstiden för de landtjänstgörande värnpliktiga skall vara av samma längd som för de sjötjänstgörande. Utbildningens uppbyggnad Utredningen föreslår att de värnpliktiga i en fartygsbesättning i princip påmönstrar och avmönstrar fartyget samtidigt oberoende av vilken värnpliktskategori de värnpliktiga tillhör. Däremot måste de värnpliktiga, eftersom behovet av utbildning i land före påmönstringen växlar kraftigt mellan olika värnpliktskategorier, påbörja grundutbildningen vid olika tidpunkter. Värnpliktiga med olika inryckningstider men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller grupp av fartyg anses tillhöra samma bemanningsgrupp. De värnpliktigas inordnande i bemanningsgrupp belyses av den tidigare återgivna bilden 16: 4. Utredningen föreslår, att utbildningssystemet byggs upp med fartygsbesättningarna i huvudsak indelade i tre bemanningsgrupper med sinsemellan förskjutna in- och utryckningstider. Härigenom skapas förutsättningar för att bedriva utbildning av den aktiva personalen för att hålla erforderlig rustningsvolym och för att upprätthålla viss insatsberedskap. Bemanningsgrupperna benämns A, B och C. De föreslås

592 inpassade under året på sätt framgår av bild 16: 10. Härtill kommer en fjärde bemanningsgrupp, D, för isbrytarbesättningarna. Utbildningsbesättningar för flertalet stridsfartyg sammansätts u r bemanningsgrupperna A och B. Härvid sammanförs bemanningsgrupperna till vad i utredningen benämnes en sjöexpedition, sammansatt av en bemanningsgrupp B och en efterföljande bemanningsgrupp A. Eftersom tiden ombord för varje bemanningsgrupp omfattar nio månader kommer en sjöexpedition att omfatta ca 18 månader. För det aktiva befälet bör tjänstgöringen ombord vara av minst denna längd. Vissa smärre starkt isberoende fartyg, bemannade endast ur bemanningsgruppen B, föreslås rustade endast för nio månaders expedition. Bemanningsgruppen G avses för bemanning av vissa vintertid ovillkorligt depåförlagda fartyg (se härom även nästföljande p u n k t ) , för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid basoch kustbevakningsförband. Genom bemanningsgruppen C jsker u n d e r sommaren och hösten en tillfällig ökning av an,talet värnpliktiga uijder grundutbildning, varigenom rustning möjliggörs av bas- och kustbevakningsförband. Därigenom kan årliga övningar under krigsliknande förhållanden anordnas med så många värnpliktiga och så stora delar av flottan som möjligt.

nisk omsättning av fartygsmaterielen. Enligt utredningens mening skall de rustade fartygen mellan sjöexpeditionerna ha reducerade besättningar, d. v. s. befinna sig i vad utredningen benämnt ovillkorlig depåförläggning. Därjämte har utredningen bedömt det i och för sig önskvärt skapa möjlighet att rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i depå med reducerade besättningar. Utredningen har benämnt detta villkorlig depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att förbättra främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En sådan ökning av rustningsvolymen — som alltså icke är nödvändig för ett genomförande av utredningens förslag till utbildningssystem — ställer emellertid krav på ytterligare medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga. Utredningen har räknat med att dess förslag fordrar att flottan för grundutbildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för år, vilket innebär 300 värnpliktiga mer än vad som förutsatts i underlaget till 1963 års försvarsbeslut. Härtill kommer det antal värnpliktiga — uppskattningsvis högst omkring 200 — som erfordras för en eventuell villkorlig depåförläggning av vissa fartyg.

3. Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek (Kapitel 17)

4. Repetitionsutbildningen (Kapitel 18)

Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel ay stridsfartygen bör vara rustade för.att den långsiktiga personella beredskapen — utbildningen — skall kunna tillgodoses och samordnas med behovet av tek-

Bepetitionsutbildningen vid flottan bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Med hänsyn till att vid införande mera allmänt av repetitionsutbildning vid flottan förutsättningarna för krigs-

593 placering av de värnpliktiga ä n d r a s har värnpliktsutredningen funnit anledning att överväga vilka krigsplaceringsnornier som i framtiden bör tillämpas vid flottan. De slutsatser, vartill utredningen härvid kommit, ligger till grund för utredningens förslag rörande repetitionsutbildningens anordnande i detalj. Krigsförbandsövning Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med värnpliktiga krigsplacerade ombord på stamstridsfartyg anordnas enligt följande ordning. Högst två krigsförbandsövningar uttas av de värnpliktiga under den tid de är krigsplacerade på sådant fartyg, varvid den första övningen äger r u m ett, högst två år efter sjöexpeditionens avslutande och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen. Övningen omfattar 32 dagar för värnpliktiga officerare och underofficerare, värnpliktiga uttagna i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt för högst en tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade befattningar ombord krigsplacerade värnpliktiga E och F. Den första veckan av utbildningen avses härvid för skolning i land och övrig tid för utbildning ombord. F ö r övriga meniga värnpliktiga omfattar övningen 25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord. Den a n d r a övningen för värnpliktiga krigsplacerade på depåförlagda stridsfartyg med hög materiell beredskap utbyts mot delövningar. Dessa delövningar uttas antingen som högst fyra delövningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra på v a r a n d r a följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyra- och elvadagarsövningar bör anstå till dess tillräckliga erfarenheter kunnat 38—515534

samlas från sådana övningar. Delövning skall vara lika lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivas helt ombord. Krigsförbandsövningar med övriga fartyg föreslår utredningen anordnade på följande sätt. Övningsintervallet för förbandens del är fyra år. Krigsförbandsövning omfattar för värnpliktig officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst 32 dagar, varav de första 14 dagarna utgör inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord, för värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna utgör inledande befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för meniga värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen bedrivs helt ombord. F ö r hjälpfartyg som kan disponeras endast under kortare tid eller icke alls anpassas utbildningen härefter på sätt utredningen närmare angivit i kapitel 18. Utredningen föreslår, att krigsförbandsövning för flottans landförband anordnas i fyraårsintervall och omfattar för officerare, underofficerare och specialtjänstuttagna 32 dagar, för underbefäl 25 dagar och för meniga 18 dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som svårligen kan eller ej behöver övas i fred. Den värnpliktige skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Beroende på att vissa av flottans förband, förträdesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, icke kommer att genomföra krigsförbandsövning, så beräknas emellertid de värnpliktiga vid flottan i genomsnitt icke komma att fullgöra mer än omkring fyra krigsförbandsövningar. Enligt utredningens mening måste

594 krigsförbandsövning vid flottan normalt anordnas samtidigt för de fartyg, baser och kustbevakningsförband som i krig är grupperade inom ett visst område. Krigsförbandsövningarna föreslås i första h a n d anordnade u n d e r tiden omkring den 15 september — den 15 oktober. Mindre förband och enskilda fartyg föreslås skola övas även under andra delar av året, i första h a n d under återstående del av fjärde kvartalet. Förslaget innebär att årligen omkring 6 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flottan. Särskilda

övningar

De fartyg och förband som h a r de mest krävande uppgifterna bedöms icke kunna bibehållas vid tillräcklig användbarhet enbart med krigsförbandsövningar vart fjärde å r . Utredningen föreslår därför, att för stamstridsfartyg, hjälpfartyg och vissa landförband anordnas särskild övning. Deltagandet här föreslås i vart fall tills vidare begränsat till officerare. F ö r stamträngfartyg samt återstående landförband r ä k n a r utredningen icke med sådan övning. övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar. Den värnpliktige föreslås bli ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar. Förslaget innebär, att årligen omkring 400 värnpliktiga fullgör särskild övning vid flottan. Mobiliseringsövning Värnpliktsutredningen h a r bedömt att vid flottan föreligger ett behov av samma slag som vid armén av mobiliseringsövning ehuru antalet härav ber ö r d a värnpliktiga är förhållandevis mindre vid flottan. Utredningen föreslår, att vid flottan skall anordnas mohiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den närmare utformning

m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

5. Fartygsskyddsutbildning och yrkessj ömannens värnpliktsutbildning (Kapitel 19)

Frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt försvar av handelsfartyg h a r under senare år varit föremål för flera utredningar. Frågan h a r delvis sammankopplats med frågan om yrkessjömännens värnpliktsutbildning. Utredningen e r i n r a r att när sistnämnda fråga ursprungligen aktualiserades så förutsattes att ett väsentligt moment i utbildningen skulle vara viss vapenutbildning, nämligen utbildning i luftvärnstjänst. Sedermera h a r önskemålen kommit att inriktas på passiva skyddsåtgärder, närmast av verkskyddsnatur. Med hänsyn till att chefen för försvarsdepartementet lämnat 1965 års försvarsutredning i uppdrag att överväga vissa åtgärder rörande handelsfartygs skydd framlägger värnpliktsutredningen inga förslag i frågan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem vid flottan i n r y m m e r emellertid möjlighet att i begränsad omfattning meddela fartygsskyddsutbildning utöver vad som erfordras för örlogsflottans behov. Denna utbildning skulle härvid ske inom ramen för samma tjänstgöringsskyldighet som åvilar andra motsvarande värnpliktiga som icke är yrkessjömän.

G. Värnpliktsutbildningen Kustartilleriet

vid

marinen:

1. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 21)

De förbättringar av värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet som värn-

595 pliktsutredningen ansett vara särskilt angelägna h a r i huvudsak varit följande. Det värnpliktiga befälets utbildning h a r ansetts erfordra en förbättring vad gäller den praktiska truppföringsutbildningen under tillämpade former. Vidare liar det ansetts angeläget att utforma utbildningen till värnpliktig officer på sådant sätt att rekrytering till denna utbildning — som genomgås efter frivilligt åtagande— främjas. I fråga om repetitionsutbildningen h a r utredningen utgått från att övningarna av de samlade krigsförbanden skall anordnas oftare än vad hittills varit fallet och att dessa övningar skall kompletteras med särskilda övningar och mobiliseringsövningar. De tidigare nämnda studiesociala önskemålen h a r därjämte ansetts böra utöva ett stort inflytande på utbildningens utformning. 2. Grundutbildningen (Kapitel 22)

Utbildningens uppläggning i stort Utredningen förordar, att förbandsutbildningen påbörjas så tidigt som möjligt, bland annat med hänsyn till de fördelar detta innebär för befälsutbildningen. Den sista delen av utbildningen för de värnpliktiga i allmänhet avses omfatta förbandsutbildning av tillämpad karaktär i form av grundläggande krigsförbandsutbildning (GKU). I denna bör övriga värnpliktskategorier delta. Under denna krigsförbandsutbildning bör inrymmas biand annat tillämpningsövningar samt komplettering av den enskilda utbildningen och förbandsutbildningen. Grundutbildningens längd Utredningen h a r sökt att klarlägga i vilka fall det varit möjligt att, med fasthållande av gällande målsättning i

stort för utbildningen, beskära eller slopa nu bedriven utbildning för att skapa utrymme för annan utbildning som nödvändiggjorts av utvecklingen. Utredningen h a r i sådant syfte detaljstuderat utbildningsbehovet för de viktigaste värnpliktsbefattningarna i kustartilleriets krigsorganisation i vad gäller underbefäl och värnpliktiga i allmänhet. Utredningen föreslår, att den nuvarande gruppen värnpliktiga i allmänhet, frånsett de handräckningsvärnpliktiga, delas i två grupper, b e n ä m n d a värnpliktiga G och värnpliktiga F, efter de värnpliktigas behov av grundutbildning. Utredningen föreslår vidare — med beaktande av bland annat den inpassning under året av utbildningen som föreslås — att grundutbildningen för de värnpliktiga vid kustartilleriet skall omfatta för värnpliktiga G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för un-, derbefälsuttagna värnpliktiga 330 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga, utöver tiden för underofficersutbildningen, 90 dagar. Grundutbildningens året.

inpassning

under

Värnpliktsutredningen föreslår att grundutbildningen för huvuddelen av de värnpliktiga av alla kategorier v i d kustartilleriet anordnas så, att den — efter att från början av juli ha skett i form av grundläggande krigsförbandsutbildning — avslutas senast den 15september, med undantag för kadettskolan för blivande värnpliktiga officerare vilken förläggs efter nämnda tidpunkt. Härvid kommer de olika värnpliktskategorierna attpåbörjasin grundutbildning vid följande tider, nämligen värnpliktiga G i början av januari,, värnpliktiga F i slutet av november, u n -

596 derbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober samt underofficers- och officersuttagna värnpliktiga i juni närmast föregående år (jfr bild 2 2 : 1 ) . För ett litet antal värnpliktiga förutsätts grundutbildningen kunna inpassas på annat sätt. Utredningen föreslår vidare att grundutbildningen av blivande värnpliktiga officerare, i vart fall tills vidare, fortsätter efter det att övriga värnpliktiga avslutar sin grundutbildning omkring den 15 september och fortgår till omkring den 15 december. Utredningen föreslår dock att frågan om att förlägga de tre sista månaderna av de blivande värnpliktiga officerarnas grundutbildning till tiden juni—augusti året efter det grundutbildningen i övrigt avslutats framdeles upptas till prövning.

4. Repetitionsutbildningen (Kapitel 23)

Repetitionsutbildningen vid kustartilleriet bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Krigs förbandsövning Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för de värnpliktiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt. Krigsförbanden med undantag för enstaka, särskilt angivna förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga m i n d r e avvikelser härifrån. Krigsförbandsövningarna har i regel en längd av, för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som h a r särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett an-

tal av högst 500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skolat fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan ett fåtal särskilt angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avveckling efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövningen föreslås huvudsakligen bli förlagd till hösten sedan åldersklassomgången ryckt ut. Förslaget innebär att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartilleriet. Särskild

övning

Eftersom det i flertalet fall inom kustartilleriet med hänsyn till krigsorganisationens struktur icke är möjligt att utpeka en särskild övning såsom mindre betydelsefull än övriga, bör för varje krigsförbands del särskild övning anordnas i varje tidsmellanrum mellan förbandets krigsförbandsövningar. I sådan särskild övning bör delta de värnpliktiga officerare och underofficerare vid förbandet, som ej tidigare fullgjort tre särskilda övningar, samt ett litet antal underbefäl och meniga. Med en sådan ordning kommer en stor andel av det krigsplacerade befälet i officers- och underofficersbefattning att vid mobilisering ha varit i tjänst inom de närmast föregående två åren.

597 övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar och i huvudsak förläggas till sommarhalvåret. Förslaget innebär att årligen omkring 450 värnpliktiga fullgör särskild övning vid kustartilleriet. Mobiliseringsövning Värnpliktsutredningen har bedömt att vid kustartilleriet föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobiliseringsövningar, ehuru antalet värnpliktiga som bör beröras därav är förhållandevis mindre vid kustartilleriet, särskilt vad avser mönstringsövningar. Utredningen föreslår, att vid kustartilleriet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

H. Värnpliktsutbildningen flygvapnet

vid

1. Behovet av förbättringar (Del av kapitel 25)

1 fråga om grundutbildningen har värnpliktsutredningen icke ansett behov föreligga av större omläggningar. De förbättringar av grundutbildningen som ansetts angelägna har avsett att så långt möjligt inpassa grundutbildningen på ett ur studiesocial synpunkt lämpligare sätt än nu och att ge den tillämpade utbildningen något större utrymme än hittills. Huvudönskemålet i fråga om flygvapnets värnpliktsutbildning h a r varit att få till stånd en sådan omläggning av repetitionsutbildningen att densamma i fortsättningen skall genomföras i krigsförband i stället för i tillfälligt sammansatta övningsförband.

2. Grundutbildningen (Kapitel 26)

Utbildningens uppläggning i stort Utredningen föreslår, under hänvisning till de krav som utbildningen av den flygande personalen samt insatsberedskapen och mobiliseringsberedskapen ställer, att utbildningsorganisationen vid flygvapnet i stort sett skall bibehållas vid nuvarande principiella uppbyggnad. I detta sammanhang preciser a r utredningen de förutsättningar i fråga om flygtidsuttag m. m., under vilka utredningens nämnda förslag framlagts. Grundutbildningens

längd

Den av utredningen godtagna uppbyggnaden av utbildningsorganisationen innebär, att flertalet värnpliktiga i allmänhet under ca tre månader genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid specialkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskompani eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet härmed att grundutbildningen för dessa värnpliktiga skall såsom hittills ges en längd av 364 dagar. För de tämligen få värnpliktiga i allmänhet som icke inordnas i den tidigare n ä m n d a utbildningsorganisationen bör enligt utredningen utbildningstiden i motsats till vad som nu är fallet bestämmas med hänsyn endast till de värnpliktigas eget utbildningsbehov. Utredningen föreslår att grundutbildningen för dessa värnpliktiga skall vara av 255 eller 300 dagars längd, beroende på de värnpliktigas eget behov av utbildning på ifrågakommande utbildningslinje. Utredningen föreslår, att krigsorganisationens behov av underbefäl ungefär på sätt nu sker skall tillgodoses genom att vissa värnpliktiga i allmänhet

598 med 364 dagars grundutbildning utan förlängning av denna u n d e r pågående utbildning uttas för underbefälsutbildning. Ett fåtal underbefäl — kommissarier — föreslås uttagna redan vid inskrivningen. De bör ges en grundutbildning av 330 dagars längd. Utbildningstiden för de underofficersuttagna föreslås genom en begränsning av tiden för praktisk tjänstgöring minskad från nuvarande 450 till 420 dagar. Uttagning för utbildning till värnpliktig officer h a r under senare år icke förekommit vid flygvapnet. Utredningen föreslår, att med hänsyn till krigsorganisationens behov sådan utbildning skall komma till stånd. Den föreslås omfatta 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen.

Grundutbildningens året

inpassning

under

För närvarande är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra ungefär lika stora inryckningsomgångar, av vilka en påbörjar grundutbildningen i mitten av varje kalenderkvartal. Utredningen föreslår, att främst av studiesociala skäl en förskjutning av inryckningstidpunkten med omkring sex veckor till början av ett kalenderkvartal äger rum. Den angivna inpassningen ger också möjlighet till besparingar genom att utbildningen i vissa fall då kan förkortas med sammanlagt högst 21 dagar, nämligen för den omgång som avslutar sin grundutbildning vid årsskiftet samt i en del fall för den omgång som avslutar sin grundutbildning u n d e r sommaren. Grundutbildningen för övriga värnpliktiga föreslås inpassad så att den i huvudsak tillgodoser de studiesociala önskemålen. .

•

.

.

.

.

-

.

•

3. Repetitionsutbildningen (Kapitel 27)

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet bör i enlighet med de allmänna riktlinjerna omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar. Med hänsyn till att tidigare nämnda nya principer för dispositionen av värnpliktsöverskottet vid flygvapnet liksom också införande av repetitionsutbildning i krigsförband vid flygvapnet ä n d r a r förutsättningarna för krigsplacering av de värnpliktiga h a r värnpliktsutredningen funnit anledning att —- liksom utredningen gjort beträffande flottan — överväga vilka krigsplaceringsnormer som i framtiden bör tilllämpas vid flygvapnet. De slutsatser, vartill utredningen härvid kommit, ligger till grund för utredningens förslag rörande repetitionsutbildningens ordnande i detalj. K rigsförbandsövning Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt. Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller delar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Krigsförbandsövning vid basbataljon har en längd av, för meniga värnpliktiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbcfattning 15 dagar samt för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband h a r vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskolning sker till optisk luftbevakning

599 en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid luftbevakningskompani utom då omskolning till optisk luftbevakning sker h a r en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar samt för värnpliktiga i underofficersoch officersbefattning 13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband, som skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas i princip såsom vid basbataljon. Slutligen kan vid samtliga förband ett fåtal särskilt angivna värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för avvecklingsarbete efter krigsförbandsövning fullgöra krigsförbandsövning som med högst två dagar överstiger angivna tider om 13, 15 eller 22 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövningarna vid flygvapnet, som enligt utredningens mening årligen bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar, föreslås genomföras av den ena omgången under våren med hänsyn till utbildningsrytmen inom flygvapnet i övrigt samt av den andra omgången under hösten, då större övningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas. Förslaget innebär, att årligen omkring 9 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet. Särskild

övning

Med hänsyn till att såväl taktik och stridsteknik som organisation och utrustning förändras tämligen snabbt inom flygvapnet måste personalen i flygvapnets krigsorganisation ständigt vara beredd att genast efter mobilisering

eller redan under densamma göra en effektiv insats, som i många fall från första stund ställer krav på stor snabbhet och precision i utförandet. På grund härav är det enligt utredningens mening nödvändigt att i stort sett alla förb a n d vid flygvapnet som genomför krigsförbandsövning också genomför särskild övning. Värnpliktsutredningen föreslår därför att vid flygvapnet a n o r d n a s särskilda övningar för flertalet krigsförband. Övningarna bör inpassas i tidsmellanrummet mellan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna bör delta underofficerare och officerare samt vissa underbefäl i förbandet eller, vid luftvärnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga personalen. Härtill kan komma vid behov a n o r d n a d särskild övning för flertalet värnpliktiga i stationskompani. Övningen bör för all deltagande personal h a en längd av fyra dagar och om möjligt anordnas under sommaren, vilket dock icke bör utesluta förläggning till annan tid av året om detta u r den militära utbildningens synpunkt är angeläget. Förslaget innebär att omkring 800 värnpliktiga årligen kommer att genomföra särskild övning vid flygvapnet. Mobiliseringsövning Värnpliktsutredningen h a r bedömt att vid flygvapnet föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobiliseringsövning ehuru antalet värnpliktiga som bör b e r ö r a s h ä r a v ä r förhållandevis mindre vid flygvapnet särskilt vad avser mönstringsövningar. Utredningen föreslår, att vid flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning m. m. som framgår av kapitel 9 och

600 till den omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga.

7. Särskilda

frågor

1. Utbildning m. m. av särskilda grupper värnpliktiga (Kapitel 29)

Uttagning och utbildning av värnpliktiga i specialtjänst Värnpliktslagen ger för värnpliktiga som idkar eller avser idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen, att tillämpas i fall då Konungen så finner lämpligt. Tjänstgöringens längd omfattar härvid sammanlagt högst 540 dagar, fördelade på dels soldat- och befälsutbildning, eller enbart soldatutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring, dels ock fortsatt tjänstgöring. Enligt de allmänna principerna bör de specialuttagnas utbildning — i likhet med övriga värnpliktigas — bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd bör enligt utredningens mening avvägas för olika grupper bland annat under hänsynstagande till de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens. Repetitionsutbildningens omfattning bör enligt utredningens mening bestämmas på samma sätt som för övriga värnpliktiga. Den bör i huvudsak ske i anslutning till krigsförbandens utbildning. Såsom riktpunkt för kommande förslag bör gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för alla kategorier specialtjänstuttagna värnpliktiga icke ökas. Den angivna tiden om 540 dagar h a r

för samtliga berörda värnpliktsgrupper, utom för läkare, helt tagits i anspråk. Värnpliktsutredningen finner för sin del att behov alltjämt föreligger av särskilda bestämmelser för vissa grupper värnpliktiga angående tjänstgöringens fullgörande. Utredningen begränsar sig emellertid för närvarande att i fråga om dessa värnpliktiga ange de principer som bör vara vägledande vid utformningen av dessa värnpliktigas tjänstgöring samt att ange h u r ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring provisoriskt bör anpassas till övriga av utredningen nu framlagda förslag. I avvaktan på att slutligt förslag framläggs rörande de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning föreslår utredningen att inom ramen för nu gällande bestämmelser i värnpliktslagen en anpassning sker av dessa värnpliktigas utbildning, i första h a n d så att ifrågavarande värnpliktiga kommer att övas samtidigt med övrig personal i de krigsförband, vari de är krigsplacerade, och i den krigsbefattning till vilken vederbörande särskilda uttagning och utbildning syftat. Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga m. fl. Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten är lämpliga till krigstjänst i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning avses för handräckningstjänst. Dessa värnpliktiga är skyldiga att fullgöra tjänstgöring av samma längd som övriga värnpliktiga i allmänhet, d. v. s. 394 dagar. Tjänstgöringen fullgörs emellertid på särskilt sätt, innebärande att de värnpliktiga påbörjar utbildningen i huvudsak vid tidpunkt som gäller flertalet värnpliktiga och att de efter två till fem veckors grundläggande militärutbildning placeras i handräckningstjänst. Under den sistnämnda tjänstgö-

601 ringen skall den värnpliktige genomgå viss fortsatt militärutbildning. Flertalet värnpliktiga i handräckningstjänst fullgör hela sin tjänstgöring—394 dagar — i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och kustartilleriet fullgör däremot, i direkt anslutning till grundutbildningen, endast en eller två repetitionsövningar eller sammanlagt 334 eller 364 dagar. Kvarstående tjänstgöringsskyldighet, omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräckningsvärnpliktiga med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna på sätt som motsvarar repetitionsövning för övriga värnpliktiga. Härvid kan tjänstgöringen fullgöras såsom repetitionsövning i krigsförband, därest den värnpliktige är krigsplacerad, i handräckningstjänst för att biträda vid repetitionsövning eller i arbete som yrkesman vid så kallade effektiviseringsarbeten. Även om en allmän översyn av värnpliktssystemet icke hade skett, föreligger enligt värnpliktsutredningens mening vissa särskilda förhållanden beträffande de handräckningsvärnpliktiga som för dessa värnpliktigas del gör en översyn av tjänstgöringsförhållanden m. m. aktuell. För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring fordras enligt utredningens mening att man behandlar icke blott frågan om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräckningsvärnpliktigas av främst stabs- och förvaltningstjänstens organisation beroende arbetsuppgifter. Ett utredningsarbete som utsträckes att omfatta även behovet i stort av de handräckningsvärnpliktigas arbetsinsatser ligger emellertid utanför värnpliktsutredningens uppdrag. Utredningen bedömer det å andra sidan angeläget att en sådan utredning kommer till stånd. En dylik

kan emellertid beräknas bli tidskrävande, varför det blir nödvändigt att för de handräckningsvärnpliktiga i avvaktan på resultatet av en utredning, vidta vissa provisoriska åtgärder anslutande till föreslagna ändringar av värnpliktsutbildningen inom krigsmakten i övrigt. Värnpliktsutredningen utgår härvid från att såväl arbetsuppgifterna för de handräckningsvärnpliktiga som innehållet i utbildningen tills vidare förblir i huvudsak oförändrade. En provisorisk reglering bör med hänsyn härtill sikta till att volymen tjänstgöringsdagar för de handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oförändrad. Däremot bör tjänstgöringstidens längd m. m. provisoriskt anpassas till vad som föreslagits för övriga värnpliktiga. Utredningen föreslår därför att tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga som vid inskrivningen avsetts för handräckningstjänst tills vidare ges högst samma längd som nu gäller, d. v. s. 394 dagar. För värnpliktiga som efter tjänstgöringens påbörjande överföres till handräckningstjänst föreslås regler enligt vilka tjänstgöringsskyldigheten göres beroende av den kategori den värnpliktige tillhörde före överföringen. Utbildning av uppskovsvämpliktiga Med uppskovsvärnpliktig menas sådan värnpliktig som med stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959:146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelad uppskov, d. v. s. befrielse under beredskapstillstånd och under krig från inkallelse till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, företag m. m. vars verksamhet oundgängligen måste upprätthållas under beredskapstillstånd och krig. Uppskov skall i första h a n d meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst. Som huvudregel

602 gäller att värnpliktig yngre än 35 år icke ifrågakommer för uppskov. Under åren närmast efter andra världskriget fullgjorde de uppskovsvärnpliktiga repetitionsövningar i samma utsträckning som andra värnpliktiga. Från år 1951 då repetitionsövningar började bedrivas i krigsförband inkallades härvid de uppskovsvärnpliktiga till lämpligt sådant förband. Ett syfte därmed var att fylla förekommande vakanser och därigenom bringa det övande förbandet till full fältstyrka. Ett annat syfte var att vidmakthålla även de uppskovsvärnpliktigas militära kunskaper. År 1954 beslöts av besparingsskäl att de uppskovsvärnpliktiga icke skulle inkallas till repetitionsövning. Påföljande år framlade 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov förslag att uppskovsvärnpliktiga tillhörande armén och kustartilleriet skulle ges viss driftvärnsutbildning. Förslaget h a r ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Värnpliktsutredningen anser att behov av utbildning för de uppskovsvärnpliktiga i och för sig föreligger. Sådan utbildning skulle bland annat tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att delta i fria kriget. Den skulle vidare kunna underlätta förnyad krigsplacering av de värnpliktiga i militärt förband sedan uppskov återkallats. Den skulle slutligen kunna tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder, främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som erfordras för att lösa uppskovsuppgiften. Värnpliktsutredningen anser att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag, d. v. s. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter, kan övervägas. Utredningen bedömer det emellertid möjligt att införa obligatorisk utbildning för det värnpliktiga hemvärnet först sedan det av utred-

ningen föreslagna utbildningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Frågan om sådan utbildning får då vägas mot andra behov. Värnpliktsutredningen förutsätter, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning bör föreligga för uppskovsvärnpliktiga liksom för andra värnpliktiga. Utredningen föreslår, att inom ramen för disponibla medel militär myndighet skall kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest föreliggande personalbrister i övande krigsförband. De övande förbandens styrka kan i vissa fall härigenom bringas i sådan nivå att övningens syfte säkerställs samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga bibringas en i och för sig önskvärd utbildning. 2. Urval och redovisning av värnpliktiga

Värnpliktsutredningen anser, att de förslag utredningen framlagt rörande utbildningen icke medför att prövningsverksamheten vid inskrivningsförrättningen vad gäller befälsuttagna behöver effektiviseras i högre grad än som eljest varit påkallat. Däremot medför den av utredningen föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet vissa krav på urvalsverksamheten. Enligt vad utredningen inhämtat föreligger metodmässiga förutsättningar för att genomföra sådana förbättringar av urvalet. Utredningen anser att det får bedömas av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning h u r erforderliga utökade prövningar skall inrymmas i inskrivningsförrättningen. Rörande inskrivningsåldern för de värnpliktiga h a r utredningen kommit till den uppfattningen att det ur urvalssynpunkt är önskvärt att höja inskrivningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år och att det u r kvantitativ synpunkt är möjligt att genomföra en så-

603 dan höjning. Å andra sidan är det bland annat av studiesociala skäl önskvärt att inskriva vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår, att för att så långt möj ligt tillgodose båda dessa önskemål de värnpliktiga alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men att vid denna ålder endast inskrivs en del av årsklassen, främst sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt sådana som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid krigsmakten. Övriga värnpliktiga inskrivs u n d e r det år de fyller 19 år. Av värnpliktsutredningen framlagda förslag påkallar enligt utredningens bedömande icke några ändringar av p r i n c i p e r n a för redovisning av de värnpliktiga. I detta sammanhang ifrågasätter utredningen vissa ändringar av tilldelnings- och tillhörighetsreglerna för de värnpliktiga men förutsätter att frågorna kommer att ytterligare övervägas av inskrivnings- och personalredovisningsutredningen. 3. De värnpliktigas ekonomiska förmåner (Kapitel 31)

Till den värnpliktige utgår i anledning av värnpliktstjänstgöringen en rad ekonomiska förmåner. Av kontanta sådana förmåner kan i detta sammanhang nämnas penningbidrag, vilket utgår under tjänstgöringen, samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut till värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller tjänstgjort längre tid än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i de särskilda befälsövningarna. För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs försörjning eller för att upprätthålla h a n s rörelse om han är egen

företagare kan familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag. Till 1965 års försvarsutredning har lämnats uppdrag att särskilt pröva frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutredningen h a r med hänsyn härtill icke ansett sig ha anledning att gå närmare in på en prövning av dessa frågor. Ett genomförande av de reformer som beskrivits i det föregående — framför allt den ökade differentieringen och den större vikt som lagts vid repetitionsutbildningen — medför emellertid ett behov av ändringar av vissa av de nuvarande förmånerna Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag bland annat om en höjning av familjepenningens maximibelopp med 20 procent. Utredningens överväganden rörande värnpliktsförmånernas form och storlek h a r skett med den förutsättningen att förslaget om höjning av familjepenningen vinner statsmakternas bifall. F ö r närvarande avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbildning. Ett framtida värnpliktssystem av tidigare angiven art medger endast i liten utsträckning en sådan avbalansering. Följaktligen måste förmånerna under grundutbildningen avvägas olika värnpliktiga emellan uteslutande med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen. Utredningen förordar att, för att kompensera värnpliktiga med lång grundutbildning, premiesystemet utvidgas till att omfatta även vissa värnpliktiga i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen beroende förmånerna har utredningen som utgångspunkt valt den för närvarande vanligaste längden på grundutbildningen, näm-

604 ligen 304,dagar jämkad till 300 dagar, att sammanlagt uppgå till 5 040 kr. eller vilken tid således i detta sammanhang omkring 1 000 kr. mer än vad nu är anses som normal. fallet. Premiesumman för dag räknat Utredningen föreslår, att till samtliga för den tid officersutbildningen omfatvärnpliktiga oberoende av kategori som tar kommer att mer än fördubblas. Samfullgör längre grundutbildning skall för manlagt kommer sålunda premien att tid varmed grundutbildningen översti- uppgå till (2 025 + 5 0 4 0 = ) 7 065 kroger 300 dagar utgå en tjänstgörings- nor. premie om tre kronor för dag. Beloppet 1 fråga om repetitioiisiitbildningen inliar avvägts med den förutsättningen att nebär det föreslagna utbildningssystepenningbidraget till värnpliktiga i all- met, att antalet övningar för den värnmänhet under grundutbildning skall i pliktige blir fler. Det sammanlagda anmotsats till vad nu är fallet utgöra fyra talet dagar som den värnpliktige är kronor för dag även för tid varmed skyldig att fullgöra repetitionsutbildgrundutbildningen överstiger 304 da- ning ökar i vissa fall. Antalet övningar gar. som kommer att tas ut blir olika för För flertalet befälsuttagna värnplikti- olika värnpliktiga. Det bör med hänsyn ga — i fråga om vilkas grundutbild- härtill eftersträvas att få till stånd dels ningstid utredningen i allmänhet icke en mer allmän kompensation till de föreslagit några större förändringar — värnpliktiga för ökad repetitionsövliar utredningen vid premieavvägning- ningsskyldighet, dels en kompensation en eftersträvat att få en sammanlagd till sådana värnpliktiga som ålägges ett premiesumma som i huvudsak ansluter särskilt stort antal övningar. till den nuvarande. Utredningen föreDen allmänna kompensationen bör slår, att till värnpliktiga som genom- lämnas i den formen att penningbidraget gått underbefälsutbildning skall utgå till de värnpliktiga under repetitionsututöver tjänstgöringspremie en utbild- bildning höjes samt att den i familjeningspremie om 250 kr. Utredningen bidraget ingående familjepenningen höföreslår vidare, att till värnpliktiga som jes. Utredningen föreslår härvid, att genomgått underofficersutbildning skall penningbidraget höjs med två kronor utgå, utöver tjänstgöringspremien, en 50 öre per dag. Därjämte förutsätts fautbildningspremie om tio kronor 50 öre miljepenningens maximibelopp, i enför dag, varmed utbildningstiden över- lighet med civilförvaltningens förslag, stiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbild- höjt med 20 procent. — Den särskilda ning kommer härvid den sammanlag- kompensationen bör avse deltagare i de da premiesumman att utgöra 2 025 kr. särskilda övningarna och mobiliseI fråga om de officersutbildade — för ringsövningarna och utgå i form av vilka tiden för den egentliga officers- premier, avpassade efter övningens utbildningen förkortas från 180 dagar längd. Per dag räknat bör beloppet hötill 90 dagar — föreslås av rekryte- jas något i förhållande till nuvarande ringsskäl trots denna förkortning att premier för särskild befälsövning. Det utbildningspremien för officersutbild- föreslås utgå för särskild övning om ningen utöver tiden för underofficersut- elva dagar med 500 kr. och för sådan bildningen skall utgå med 53 kr. för om fyra dagar med 228 kr. samt för dag. Härigenom kommer tjänstgörings- mobiliseringsövning om en, två eller tre och utbildningspremierna för en med tre dagar med 38 kr., 76 kr. respektive 114 månader förkortad officersutbildning kr., varvid i sistnämnda fall i antalet

605 dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och utryckningsdagar. Utredningen ifrågasätter om icke vissa av de nu aktuella värnpliktsförmånerna skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av indexreglering. Utredningen understryker i förevarande sammanhang betydelsen av att en ändring av bestämmelserna rörande studiemedel sker i syfte att undvika att värnpliktsförmånerna vid bedömning av rätten härtill skall anses som inkomst. Utredningen berör vidare vissa frågor rörande förordnande av värnpliktiga i tjänstegrad och föreslår i anslutning härtill att åt de militära myndigheterna u p p d r a s att överväga frågan om en vidgad användning av utmärkelsetecken till värnpliktiga för genomgången utbildning m. m. Utredningen understryker slutligen betydelsen av att en förbättring av de värnpliktigas förläggningslokaler sker. 4. övergången till det föreslagna utbildningssystemet (Kapitel 32)

Grundutbildningen Värnpliktsutredningen föreslår, att — med beaktande av begränsningarna hos det nuvarande inskrivningsväsendet — inskrivningarna från och med hösten 1966 anordnas med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna grundutbildningssystemet. Utredningen förslår vidare, att grundutbildningen anordnas enligt den av utredningen föreslagna ordningen i huvudsak med början under år 1967. Rcpetitionsutbildningen Krigsförbandsövningarna. Värnpliktsutredningen förslår, att övergången till den föreslagna ordningen för krigsför-

bandsövningarnas bedrivande påbörjas vid samtliga försvarsgrenar u n d e r år 1967, dock att en förkortning av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) sker så snart som möjligt efter ett riksdagsbeslut om nytt utbildningssystem. Den ökade belastningen bör påföras utbildningsorganisationen successivt. Krigsförbandsövningar bör bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet från och med budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet från och med budgetåret 1971/72. Då år 1950 vid armén infördes repetitionsövningar i krigsförband, var det nödvändigt att genom särskild lag ålägga äldre värnpliktiga tjänstgöringsskyldighet som gjorde det möjligt för dessa att delta i övningarna. Motsvarande åtgärd erfordras i viss omfattning även nu. Vid armén och kustartilleriet innebär en sådan åtgärd för det stora flertalet en omvandling av redan föreliggande skyldighet från exempelvis tre övningar om vardera 30 dagar till fem övningar om vardera 18 dagar. Förändringarna av den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för det övervägande antalet värnpliktiga blir således jämförelsevis små. Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att det övervägande antalet värnpliktiga där för närvarande saknar återstående tjänstgöringsskyldighet i fred. Om repetitionsutbildningssystemet vid flottan skulle baseras på endast värnpliktiga, som grundutbildats enligt den nya ordningen, skulle ca 20 år förflyta innan flottans krigsförband kunde övas på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste därför åläggas en icke obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning. Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgöringsskyldighet är

606 något mindre, dels på att redan nu disponeras viss tjänstgöringsskyldighet. Utredningen föreslår, med nu nämnda utgångspunkter, att för genomförande av övergången till det nya utbildningssystemet redan grundutbildade värnpliktiga övergångsvis ålägges skyldighet att fullgöra krigsförbandsövningar som motsvarar i tabell 32: 5 angivet behov. De särskilda övningarna. Värnpliktsutredningen föreslår i fråga om armén och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna så snart sig göra låter efter det beslut fattats om genomförande av ett nytt utbildningssystem förkortas från 15 till 11 dagar. Utredningen föreslår vidare, att de särskilda övningarna i de fall de avses genomförda som befälsövningar för underofficerare och officerare anordnas med en frekvens som anpassas efter vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. Utredningen föreslår att för genomförande härav redan grundutbildade värnpliktiga underofficerare och officerare åläggs den skyldighet att fullgöra särskild övning som motsvarar det av utredningen i tabell 32: 6 angivna behovet. I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda, r ä k n a r utredningen med en försöksverksamhet i begränsad skala till och med budgetåret 1970/71. Därefter skall dessa övningar bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet för nu grundutbildade värnpliktiga föreslås icke av utredningen för dessa övningar. Utredningen föreslår, att vid flottan de särskilda övningarna anordnas från och med budgetåret 1967/68. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av en tjänstgöringsskyldighet för redan grundutbildade underofficerare och officerare mot-

svarande den som i tabell 32: 6 angivits såsom behov. Utredningen föreslår, att vid flygvapnet de för visst befäl avsedda särskilda övningarna anordnas i begränsad omfattning från och med budgetåret 1967/ 68 och i full omfattning från påföljande budgetår. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare som motsvarar i tabell 32: 7 angivet behov. Utredningen föreslår vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stationskompanis huvuddel anordnas vid behov från och med budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår icke någon övergångsvis ålagd tjänstgöringsskyldighet beträffande särskild övning för därav berörda värnpliktiga. Mobiliseringsövningarna. Värnpliktsutredningen föreslår, att mobiliseringsövningar av olika slag skall kunna anordnas från och med budgetåret 1967/68. För genomförande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning som gäller för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens förslag.

5. Värnpliktslagen (Kapitel 33)

Utredningens förslag om värnpliktsutbildningen föranleder ändringar i värnpliktslagen den 30 december 1941. Utredningen föreslår att tjänstgöringsskyldigheten uppdelas i grundutbildning och repetitionsutbildning. I lagbestämmelserna anges med hänsyn till den differentiering av övningstiden som utredningen föreslår en högsta och, såvitt rör grundutbildningen, även en lägsta gräns för tjänstgöringsskyldigheten. Vidare anges i lagtexten det största

607 antalet övningstillfällen som får förekomma för de olika typerna av repetitionsutbildning och det högsta dagantalet för varje övningstillfälle. Den exakta regleringen av övningstiden för de skilda grupperna av värnpliktiga skall ske i en särskild kungörelse. I kungörelsen skall därjämte fastslås, h u r stort antal värnpliktiga som får uttas till varje grupp. Denna närmare reglering är nödvändig för att ge systemet erforderlig stadga och för att undvika godtycke vid tillämpningen.

6. Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag (Kapitel 34)

En utgångspunkt vid beräkningen av de kostnader under fjärde huvudtiteln som uppkommer vid ett genomförande av värnpliktsutredningens förslag är den ändring som sker i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Förslaget innebär härvidlag en minskning med sammanlagt ca 800 000 tjänstgöringsdagar för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning eller netto en minskning med ca 500 000 tjänstgöringsdagar. Kostnaderna för ett genomförande av utredningens förslag — vilka i vissa fall är svåra att avgränsa — h a r utredningen uppskattat till dels ca 15 milj. kronor för år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för värnpliktsavlöningar, som direkt kan hänföras till utredningens förslag, dels ca 40 milj. kronor för år utgörande kostnader som väl har ett samband med utredningens förslag men där kostnadens storlek icke alltid kan direkt härledas ur förslaget. Av sistnämnda belopp avser ca 5 milj. kronor löner under avlöningsanslag, ca 26 milj. kronor andra löpande kostnader och ca 9 milj. kronor årskostnader för vissa en-

gångsanskaffningar, då dessa fördelas på lämpligt antal år. Förslagets genomförande påkallar att en utökning sker av den yrkesanställda personalen inom krigsmakten med drygt 500 personer, varav ca 200 arbetare, ca 275 civila tjänstemän eller äldre underofficerare och underbefäl samt ca 50 underbefäl, underofficerare och kompaniofficerare på aktiv stat. I fråga om sistnämnda behov anges emellertid att möjligheterna att på vissa punkter tillgodose detsamma genom omdispositioner av personal icke kunnat överblickas av utredningen. Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbildningen är av den angelägenhetsgraden att så bör ske. Utredningen bedömer att de föreslagna förändringarna ur samhällsekonomisk synpunkt innebär att belastningen på samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Utredningen har härvid i första hand beaktat den tidigare nämnda minskning av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga som förslaget innebär.

Utredningen h a r i kapitel 35 gjort en översiktlig jämförelse mellan uppställda önskemål och framlagda förslag. Utredningen bedömer i anslutning härtill de framlagda förslagen sammantagna på följande sätt. Befäl och meniga får en sådan utbildning och samträning att krigsförbanden blir tillräckligt användbara omedelbart efter mobilisering. Mobiliseringsberedskapen förbättras väsentligt. Möjlighet ges att vid behov höja insatsberedskapen.

BILAGOR

39— 514534

BILAGA 1

Förteckning över yttranden, som efter remiss avgivits av 1960 års värnpliktsutredning 1. Yttranden till Kungl. Maj:t

Dag för yttrande

Angående

29/3 1962

Försvarets personalvårdsutrednings betänkande V angående utbildning i personalvård m. m. 17/9 1962 Framställning av chefen för armén angående fria resor och övningsuppehåll för värnpliktiga uttagna för underofficersutbildning. 30/10 1962 Framställning av chefen för marinen angående försök med uppdelad tjänstgöring för vissa värnpliktiga vid flottan. 30/5 1963 Framställning av överbefälhavaren angående kompensation till värnpliktiga för extraordinära tjänsteförhållanden. 30/9 1963 Framställning av chefen för flygvapnet angående tillskapandet av beställningar för sju överfurirer i Ao 11 avsedda för vaktchefer. 11/2 1964 Gymnasieutredningens betänkanden Ett nytt gymnasium (SOU 1963: 42) och Läroplan för gymnasiet (SOU 1963: 43). 11/2 1964 Fackskoleutredningens betänkande Fackskolan (SOU 1963:50). 20/11 1964 Framställning av överbefälhavaren angående uppdelad tjänstgöring för vissa värnpliktiga vid flottan. 11/1 1965 1962 års utrednings angående sjuksköterskeutbildningen betänkande Sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildning (SOU 1964:45). 28/6 1965 1963 års universitets- och högskolekommittés betänkande Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader. I. (SOU 1965:11) jämte II. Specialutredningar (SOU 1965: 12). 2. Yttranden till chefen för försvarsdepartementet

Dag för yttrande

Angående

27/4 1962

Utredningens rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. betänkande Läkaren i totalförsvaret (SOU 1961: 23). 16/10 1962 1959 års besparingsutrednings för försvaret betänkande Försvarets tandvård (SOU 1962:23). 28/9 1964 1962 års försvarssjukvårdsutrednings betänkande I. Krigsmaktens förbandssjukvård (SOU 1964: 20). 3. Yttrande till riksdagens statsutskott

Dag för yttrande 28/9 1964

Angående Motioner om överförande av jordbrukare m. fl. till lokala försvarsförband.

BILAGA 2 Värnplikten m. m. i vissa främmande länder

1. Olika vägar att rekrytera militär personal

Personal till en krigsmakt kan rekryteras i första hand genom att medborgarna åläggs skyldighet att fullgöra militärtjänst, värnplikt, eller genom att personal anställes på frivillighetens grund, värvning. Syftet med såväl värnplikten som värvningen är ytterst att tillgodose personalbehovet i krig. För att detta skall kunna ske effektivt kräves att personalen redan i fred ianspråktas för utbildning för krigsuppgiften. Ianspråktagande i fred kan i vissa fall dessutom ske för andra syften än utbildning, främst för att hålla stående styrkor. Värnplikten kan ha skiftande innebörd. Den kan sålunda, då den tillämpas vidsträckt, innebära att alla värnpliktiga h a r skyldighet att tjänstgöra såväl i krig som i fred. Den kan i andra fall vara sådan att vissa medborgare är undantagna från de med värnplikten förenade skyldigheterna (kategoriklyvning). Den kan slutligen innebära den ordningen att man i första hand bygger på frivilligt tjänstgörande personal men att man, vid brist på frivilliga, tar i anspråk värnpliktiga till det antal som erfordras för att nå erforderlig personalstyrka. Med värvning menar värnpliktsutredningen en ordning, innebärande att personalen rekryteras på frivillighetens väg och att denna personal under någon icke alltför obetydlig del av sin tjänstetid är ständigt tjänstgörande, •d. v. s. yrkesmilitär.

Vid sidan av de nämnda två huvudformerna för rekrytering kan förekomma rekrytering av frivilliga till befattningar, för vilka utbildning i huvudsak sker på fritid, exempelvis i Sverige befattning som hemvärnsman. På detta sätt rekryterad personal förekommer i flertalet krigsmakter men utnyttjas i de flesta fall blott för mindre krävande uppgifter. Krigsmakterna i de industrialiserade länderna använder vanligen de nämnda formerna för rekrytering parallellt. Härvid kommer i regel de värnpliktiga att utgöra en, i vart fall i krigsorganisationen, kvantitativt dominerande del. Den personella karaktären hos en sådan krigsmakt beror främst på hur de värnpliktiga utnyttjas. Av särskilt intresse är härvid om organisationen i huvudsak endast omfattar styrkor som mobiliseras eller om den därjämte också omfattar stående styrkor, avsedda för insatsberedskapens upprätthållande. En annan skiljelinje går mellan organisationer som vid mobilisering tar i anspråk ett stort antal av de utbildade, hemförlovade åldersklasserna och sådana som vid mobilisering tar i anspråk ett mindre antal sådana åldersklasser; i det förstnämnda fallet uppkommer ett stort behov av särskilda åtgärder för att hos den värnpliktige under hela hans värnpliktstid bibehålla de under grundutbildningen bibragta kunskaperna. Slutligen påverkas värn-

613 pliktskrigsmaktens karaktär av tillgången inom krigsmakten på värvad personal. Vid ringa tillgång på sådan personal måste värnpliktiga användas också i utbildningsmässigt krävande befattningar, medan vid stor tillgång på värvad personal det icke är nödvändigt att avse de värnpliktiga för annat än de utbildningsmässigt minst krävande befattningarna. Som exempel på länder, i vars krigsmakter värnpliktiga ingår som en dominerande del och som i huvudsak bygger endast på mobiliserade styrkor, må nämnas Sverige, Finland och Schweiz. Som exempel på länder, i vars krigsmakter värnpliktiga ingår som en dominerande del men som bygger på såväl stående styrkor och styrkor som mobiliseras, må nämnas Norge, Danmark, Västtyskland och Förenta staterna. Värnpliktsinslaget är härvid starkare i Norge och Danmark än i Västtyskland och Förenta staterna. På enbart värvning byggda krigsmakter förekommer i de industrialiserade länderna tämligen sparsamt. Som exempel på länder, som grundar sin rekrytering av militär personal enbart på värvning, må nämnas Storbritannien. Enbart värnplikt förekommer, såvitt värnpliktsutredningen kunnat finna, icke som rekryteringsgrund i något av de industrialiserade länderna. 2. Förhållandena i några länder1 Finland Finlands krigsmakt omfattar i fred omkring 42 000 man, varav omkring 34 000 man tillhör armén och kustartilleriet, omkring 4 500 man tillhör flottan och omkring 3 000 man tillhör flygvapnet. I krig organiseras förbanden till sin huvuddel av en särskild territoriell organisation (militärdistrikt) — dock med

ianspråktagande av en del av utbildningsorganisationens befäl — och endast till en mindre del av de utbildande förbanden. Frivilliga organisationer motsvarande hemvärn, lottarörelse m. m. finns numera inte. Krigsorganisationen sammansätts av en mycket liten andel fast anställd personal, särskilt inom armén, och en mycket stor andel värnpliktiga. Varje manlig medborgare i åldern 17 —60 år är värnpliktig. Under tiden intill grundutbildningen — vilken i regel fullgörs vid 20 års ålder — tillhör den värnpliktige lantvärnet. Efter avslutad grundutbildning överförs den värnpliktige till reserven, vilken underofficerare och meniga — från och med år 1963 — tillhör till och med 50 (tidigare 45) års ålder. Därefter överförs den värnpliktige till lantvärnets första kategori för återstående värnpliktstid. Grundutbildningen omfattar — från och med år 1963 •— för meniga värnpliktiga 240 dagar samt för värnpliktiga som utbildas till officerare eller underofficerare eller för specialuppgifter, exempelvis signalister, sjukvårdspersonal, stridsvagnsbesättningar med flera, 330 dagar. Värnpliktiga uttagna till fallskärmsjägare fullgör tjänstgöring under 350 dagar. Högst en tredjedel av årsklassen får uttas för förlängd tjänstgöring. Värnpliktiga tillhörande reserven kan inkallas till repetitionsövningar, officerare under högst 100 dagar, underofficerare och tekniker under högst 75 dagar samt meniga under högst 40 dagar. Repetitionsövningarnas längd varier a r mellan 6 och 25 dagar. För värnpliktiga officerare omfattar de vanligtvis 25 dagar och för underofficerare och tekniker 14 dagar. De olika kate1 Redogörelsen avser, om ej annat sägs, läget vid utgången av år 1963.

614 gorierna värnpliktiga, befäl och meniga, bildar härvid s. k. reservövningsenheter. Inryckning till grundutbildning vid armén äger rum tre gånger årligen. Det inledande skedet av grundutbildningen vid armén och kustartilleriet omfattar omkring 10 veckor för alla värnpliktiga. Detta inledande skede h a r samma omfattning för samtliga värnpliktiga. Efter det inledande skedet av grundutbildningen om 10 veckor följer för värnpliktiga, avsedda för menigbefattningar dels en specialutbildningsperiod, dels en kommenderingsperiod. Under sistnämnda period fullgöres bland annat vakt- och handräckningstjänst vid depåer. Nämnda två perioder omfattar sammanlagt 17 veckor. Därefter följer en avslutande repetitions- och krigsövningsperiod under 7 veckor. Härunder förekommer bland annat skjutningar med understödsvapen, tillämpningsövningar i förband m. m. I de h ä r u n d e r bedrivna övningarna deltar även värnpliktiga ur en senare inryckningsomgång, vilket innebär att varje värnpliktig under sin grundutbildning deltar i två repetitions- och krigsövningar. För underofficersutbildning uttagna värnpliktiga vid armén kommenderas efter den nämnda inledande delen av grundutbildningen om 10 veckor som elever vid truppförbandens underofficersskolor, där utbildningen pågår under 16 veckor. Kustartilleriet h a r en för truppslaget gemensam underofficersskola. Utbildningsmålet är att bibringa eleverna sådana färdigheter att de efter genomgången skolutbildning under återstående tjänstgöringstid vid sina förband skall kunna leda grupp i strid eller fungera i de specialbefattningar, för vilka de utbildats. De får vidare tjänstgöra såsom biträdande instruktörer vid förbanden. Vissa elever kvarstannar som biträdande instruktörer vid underoffi-

cersskolorna. De värnpliktiga erhålla efter underofficersskolans avslutande korprals eller undersergeants (furirs) grad. Värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning och efter avslutad underofficerskurs befunnits lämpliga till reservofficersutbildning kommenderas, efter en veckas tjänstgöring som gruppchefer, som elever till särskilda reservofficerskurser, vilka pågår under 14 veckor. Utbildningsmålet är att eleverna efter avslutad utbildning skall kunna tjänstgöra i första hand i plutonchefsbefattning. Efter officerskursens avslutande återgår eleverna till sina truppförband, vid vilka de under återstående tid tjänstgör i officersaspirants grad. Tjänstgöringen är avsedd att utveckla elevernas praktiska ledaregenskaper. Efter avslutad grundutbildning befordras officersaspiranterna till fänrikar och överförs till reserven. Värnpliktiga vid flottan inrycker till grundutbildning två gånger årligen. Denna utbildning omfattar 240 eller 330 dagar, beroende på utbildningslinje. Det inledande skedet av grundutbildningen omfattar samma tid som för värnpliktiga vid armén. Underofficersutbildade värnpliktiga tjänstgör såsom chefer på mindre båtar, maskin- och signalunderofficerare m. m. Reservofficerarnas utbildning sker vid sjökrigsskola. Inryckning till grundutbildning vid flygvapnet äger rum tre gånger årligen. Grundutbildningen för meniga värnpliktiga vid flygvapnet omfattar 240 dagar. Det inledande skedet av grundutbildningen pågår under 10 veckor, varefter följer specialkurser under 3—14 veckor. De värnpliktiga används därefter bland annat i luftbevaknings-, underhålls-, radar- och mättjänst m. m. Flygplansförare och underofficersuttagna värnpliktiga i övrigt, för vilka första tjänstgöringen omfattar 330 dagar, utbildas vid luftkrigsskolan. Flygvapnets

615 reservofficerare fullgör grundutbildning om 330 dagar vid flygvapnets officerskurs. Uttagning till officers-, flyg- och underofficersutbildning vid flygvapnet kan endast ske efter ansökan härom. Schweiz Den schweiziska krigsmakten bygger i mycket stor utsträckning på värnpliktiga. Den i fred ständigt tjänstgörande militära personalen är antalsmässigt sett jämförelsevis ringa. Den omfattar omkring 550 officerare och underofficerare tjänstgörande vid högre staber samt såsom instruktörer vid bland annat rekrytskolorna. Härutöver finns vid flygvapnet, befästningsanläggningar och förråd m. m. ständigt tjänstgörande annan personal till ett betydande antal. Med hänsyn till den knappa tillgången på aktiv militär personal måste följaktligen såväl i krigsorganisationen som i utbildningsorganisationen ett stort antal även mycket kvalificerade befattningar — exempelvis som bataljonschef och regementschef — bestridas av icke aktiv personal. Administrationen i fredstid h a n d h a s i stor utsträckning av de icke aktiva förbandscheferna som vid sidan av sin civila verksamhet härvid h a r att upplägga övningar, registrera personal m. m. Varje manlig medborgare är värnpliktig mellan 20 och 50 års ålder. Mellan 50 och 60 års ålder tillhör den värnpliktige civilförsvaret. Tjänstetiden är fördelad på tre uppbåd. Första uppbådet, värnpliktiga i åldern 20—32 år, avses för de rörliga stridskrafterna. Andra uppbådet, värnpliktiga i åldern 33—42 år, är avsett för stridsuppgifter under huvudsakligen stationära förhållanden. Värnpliktiga i åldern 43—50 år tillhör ett tredje uppbåd som får bilda styrkor, ej p r i m ä r t avsedda för stridsuppgifter. Värnpliktiga officerare lämnar först vid u p p n å d d a 55 år värnpliktsåldern. Den

som på grund av medicinska skäl frikallas från militärtjänstgöring fullgör» sin försvarsplikt genom att erlägga en särskild försvarsskatt. Den värnpliktige påbörjar det år han fyller 20 år sin grundutbildning, rekrytskolan, vilken pågår under ca 17 veckor. Han genomgår h ä r u n d e r grundläggande soldat- och fackteknisk utbildning. Vid rekrytskolans slut krigsplaceras den värnpliktige vid det förband som han i fortsättningen kommer att tillhöra och tjänstgöra vid. Med början nästföljande år fullgör den värnpliktige under den tid han ingår i första uppbådet åtta repetitionsövningar i krigsförband, envar övning om 20 dagar. Krigsförbandet övas härvid varje år och den värnpliktige varje eller vart annat år. Under sin tid i andra uppbådet fullgör han sedermera ytterligare två eller tre repetitionsövningar om sammanlagt ca 40 dagar. Under återstående värnpliktstid fullgör han ytterligare en repetitionsövning om 13 dagar eller två om 6 dagar. Den egentliga värnpliktstjänstgöringen för meniga omfattar således totalt ca elva månader. Härutöver deltar den värnpliktige under hela värnpliktstiden i årligen återkommande endagsinspektioner och övningsskjutningar. Uttagningen av värnpliktiga till befälsutbildning sker efter urval under utbildningen. Värnpliktig som uttagits härför genomgår året efter avslutad rekrytskola under fyra veckor underofficersskola och utbildas där till gruppchef. Vid samma års rekrytskola tjänstgör han därefter i gruppchefsbefattning. Om han därvid visar sig lämplig för vidare befälsutbildning, får han nästföljande å r genomgå en 17 veckors officerskurs, varefter han vid det årets rekrytskola tjänstgör såsom utbildningsbefäl och plutonchef. Han h a r därvid officers grad. Sedermera följer för där-

616 till lämpliga ytterligare utbildning till och tjänstgöring i högre officersbefattningar. Den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för de befälsutbildade värnpliktiga utgör för underbefäl ca 460 dagar, för underofficerare ca 690 dagar, för subalternofficerare ca 890 dagar och för kaptener ca 1 080 dagar. Med de i uttagningshänseende mycket goda möjligheter som värnpliktssystemet ger kan krigsmakten för de kvalificerade befälsbefattningarna disponera de därför bäst lämpade individerna. Ofta är personer i ledande befattningar inom den civila sektorn också militära chefer. Norge Den norska krigsmaktens fredsorganisation omfattar totalt ca 36 000 man, varav ca 18 000 man tillhör armén, ca 8 000 man marinen och ca 10 000 man flygvapnet. Personalen är delvis organiserad i stående styrkor. Det norska försvaret bygger i likhet med övriga nordiska länders till huvudsaklig del på värnplikt. Antalet värvade underbefäl och meniga utgör omkring 1 000 man. Varje manlig norsk medborgare är värnpliktig från och med det år under vilket han fyller 20 år till och med det år, varunder han u p p n å r 44 års ålder. Vid krig eller krigsfara är alla tjänstdugliga män som inte tillhör linjen eller lokalförsvaret värnpliktiga från 18 till och med 55 års ålder. Intill år 1964 tillämpad utbildningsordning. Tiden för grundutbildningen h a r varierat under tiden efter andra världskriget. Således var tjänstgöringstiden nio månader under slutet av 1940talet för att i samband med upprättandet av den s. k. Tysklandsbrigaden ökas till 10 månader och för vissa kategorier värnpliktiga till 12—14 månader. Under åren 1951—1953 utgjorde tjänstgö-

ringstiden 12 månader och under åren 1954—1963 16 månader. Den år 1954 gjorda förlängningen av tjänstgöringstiden föranleddes bland annat av önskemålet att kunna hålla vissa stående förband. Värnpliktiga tilldelade armén, kustartilleriet och luftvärnsartilleriet hade enligt intill år 1964 gällande bestämmelser att utöver en första tjänstgöring om 16 månader fullgöra vissa repetitionsövningar, nämligen värnpliktiga vid armén fyra övningar, envar om 21 dagar, under vart annat av de efter avslutad första tjänstgöring följande åtta åren, samt värnpliktiga vid kustartilleriet och luftvärnsartilleriet tre övningar, envar om 21 dagar. Möjligheten att inkalla värnpliktiga vid sistnämnda två vapenslag utnyttjades emellertid mera sällan. Repetitionsövningarna fullgjordes vid fältförband. Värnpliktiga tilldelade flottan och luftförsvaret (ej kustartilleriet och luftvärnsartilleriet) — som fullgjorde första tjänstgöring om 18 månader — hade normalt inte att fullgöra repetitionsövningar. För vissa äldre värnpliktiga — i åldern 30—40 år — förekom även repetitionsövningar av kortare varaktighet, sju—tolv dagar, i form av lokala övningar ungefär vart sjätte år. Inryckning till grundutbildning ägde rum vid armén och kustartilleriet tre gånger årligen samt vid flottan och luftförsvaret fyra gånger årligen. Grundutbildningen inleddes för värnpliktiga vid armén och luftvärnsartilleriet med en centraliserad rekrytutbildning om fyra månader, varefter de meniga värnpliktiga fullgjorde återstående tjänstgöring vid krigsmaktens stående förband. För underbefälsutbildning uttagna värnpliktiga genomgick efter rekrytskolan underbefälsutbildning som pågick omkring åtta månader, varefter

617 de u n d e r återstående tjänstgöringstid, fyra månader, tjänstgjorde i underbefälsbefattningar såsom biträdande instruktörer. De värnpliktiga vid flottan och kustartilleriet fullgjorde rekrytutbildning u n d e r tre till fyra månader, varefter huvuddelen överfördes till tjänstgöring ombord på fartyg, landbaser eller befästningar. Därtill lämpade värnpliktiga uttogs efter rekrytskolan för specialutbildning om två till sex månader vid flottans vapenskolor. Av de värnpliktiga vid rekrytskolorna uttogs ett visst antal för underbefälsutbildning som pågick under ca tre månader. Efter avslutad utbildning tjänstgjorde dessa värnpliktiga som biträdande instruktörer. Värnpliktiga meniga vid luftförsvaret som tilldelats flygvapnet genomgick grundläggande soldatutbildning under tre m å n a d e r vid någon av flygvapnets rekrytskolor, varefter huvuddelen genomgick specialutbildning under en till tre månader. Efter sistnämnda utbildning fullgjordes återstående tjänstgöring vid bland annat flygflottiljer. Värnpliktiga som uttagits till befälsutbildning genomgick efter grundläggande utbildning specialutbildning om totalt ca sex månader, omfattande bland annat viss befälsutbildning. Därefter följde facktjänstgöring samt ytterligare befälsutbildning. Efter avslutad utbildning tjänstgjorde de värnpliktiga i underbefälsbefattningar, huvudsakligen som instruktörer. Numera tillämpad utbildningsordning. På grund av ökande årsklasser —- den årliga värnpliktskontingenten, som tidigare omfattat cirka 20 000— 22 000 man, kommer enligt gjorda beräkningar att under perioden 1963— 1976 omfatta i genomsnitt 28 000 man — har man av statsfinansiella skäl m. m. beslutat att från och med år 1964 av-

korta tiden för de värnpliktigas grundutbildning. Grundutbildningen för värnpliktiga tilldelade armén, kustartilleriet och luftvärnsartilleriet skall således omfatta tolv månader. För värnpliktiga tilldelade flottan och luftförsvaret (ej kustartilleriet och luftvärnsartilleriet) skall grundutbildningen omfatta 15 månader. Meniga värnpliktiga vid armén kommer enligt den nya utbildningsordningen att först genomgå rekrytutbildning u n d e r tre månader samt därefter under en ytterligare tremånadersperiod (avdelningsperioden) utbildning i förband. Under återstående tjänstgöringstid (beredskapsperioden) kommer flertalet meniga att få tjänstgöra vid de stående styrkorna i Nord-Norge. Motsvarande avkortningar i förhållande till vad som tidigare gällt av rekrytutbildning och utbildningsperioder har skett vid de övriga vapenslagen. Värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och luftvärnsartilleriet är skyldiga att fullgöra fem eller sex repetitionsövningar. Av dessa fullgörs fyra — om vardera 21 dagar — vid fältförband eller motsvarande förband och en eller två — om vardera 7—12 dagar — vid lokalförsvarsförband. Vid flottan och flygvapnet förekommer inte repetitionsövningar. Repetitionsövningarnas omfattning bestäms av statsmakterna från år till år. Det avses att utöver de värnpliktiga som årligen inkallas till tolv månaders grundutbildning vid armén, årligen inkalla omkring 3 000 man ur värnpliktskontingenten — överskottspersonal — till en tre månaders rekrytutbildning. Dessa värnpliktiga fördelas därefter till lokalförsvaret. De fullgör där sedermera ett visst antal repetitionsövningar så att den sammanlagda tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga blir av samma omfattning som för övriga värnplik-

618 tiga, vilka fullgör första tjänstgöring i vanlig ordning.

Danmark Den danska krigsmakten omfattar i fred totalt ca 49 000 man, fördelade med 33 000 man på armén, 7 000 man på flottan och 8 400 man på flygvapnet. Huvuddelen av denna personal är organiserad i stående styrkor. Personalbehovet såväl i krig som fred tillgodoses med fast anställd personal — varav en del, för närvarande omkring 7 500 man, är korttidsanställd — och med värnpliktiga. År 1960 beslöts av politiska snarare än militära skäl att efterhand förkorta grundutbildningen för vissa värnpliktiga från 16 månader till i första hand 14 månader och att minska den årliga värnpliktskontingentens storlek. För att kompensera härigenom uppkommande personella brister i försvarsorganisationen har skapats ett system med rekrytering av frivillig personal till försvaret, den så kallade konstapelordningen. Förkortningen av tjänstgöringstiden för berörda värnpliktiga är avsedd att ske i takt med rekryteringen av frivillig personal. Man h a r räknat med ett sammanlagt behov av omkring 11 000 frivilliga i underbefäls- och manskapsgraderna, varav för armén ca 4 700, för marinen ca 3 000 och flygvapnet ca 3 300 man. Hittills h a r rekryteringen utfallit så att armén tillförts ca 2 700 man och marinen ca 1 700 man. Flygvapnet har fyllt sitt rekryteringsbehov. Armén har i motsats till övriga försvarsgrenar haft svårigheter att rekrytera frivilliga i tillräckligt antal. Att antalet värvade vid marinen visar en relativt låg siffra sammanhänger med att rekryteringsbemyndigandet sedermera sänkts till att omfatta högst 2 150 man. Varje dansk medborgare i åldern 20—

32 år är värnpliktig. Hittills har alla värnpliktiga erhållit utbildning i fred men värnpliktssystemet inrymmer, vid god tillgång på värnpliktiga, möjlighet till kategoriklyvning. Värnpliktig överförs efter utträdet u r värnpliktsåldern till hemvärnet i vilket han har skyldighet kvarstå till 50 års ålder. Tidpunkten för överförandet kan variera med hänsyn till huru länge vederbörande kvarstår i sitt förbands mobiliseringsreserv. Hemvärnsbefäl kvarstår i tjänst till 60 alternativt 67 års ålder. Vid armén omfattar grundutbildningen för huvuddelen av de meniga värnpliktiga 16 månader. För värnpliktiga tilldelade pansar- och signaltrupperna har på grund av god rekrytering av frivilliga till dessa truppslag tiden för grundutbildning avkortats till 14 månader. De befälsuttagna värnpliktiga fullgör grundutbildning under 18—24 månader. Utöver grundutbildningen kan de värnpliktiga inkallas dels till repetitionsövningar under sammanlagt 60 eller för befälsuttagna 70, dagar inom nio år från första tjänstgöringens påbörjande, dels till mobiliseringsövningar av kortare varaktighet. Repetitionsövningarna sker i krigsförband. Förbanden och den värnpliktige övas härvid vart tredje år. Inryckning till värnpliktstjänstgöring sker fyra gånger per år. Tjänstgöringen inleds med rekrytutbildning under fyra månader, varefter de värnpliktiga överförs till de stående styrkorna, vid vilka återstående delen av tjänstgöringen fullgörs. Tidigare tilllämpades ett system, enligt vilket de värnpliktiga efter fyra månaders rekrytutbildning ersatte utryckande personal vid de stående styrkorna. Det nu tillämpade systemet innebär att enheter av lämplig storlek — vid infanteriet kompanier — sammanhålls under hela tjänstgöringstiden och efter fyra må-

619 nåders rekrytutbildning ersätter utryckande enheter. Grundutbildningen för meniga vid marinen omfattar totalt 14 månader. Den inleds med en grundläggande utbildning under två månader, varefter de värnpliktiga fördelas för fortsatt utbildning ombord på fartyg eller vid landbaser och kustförsvarsanläggningar. De värnpliktiga ingår under återstående tjänstgöringstid i de stående styrkorna. Repetitionsövningar förekommer inte vid marinen. De värnpliktiga tilldelade flygvapnet, vilkas grundutbildning numera omfattar 14 månader, genomgår inledningsvis grundläggande militär utbildning under ca tre månader vid någon av flygvapnets rekrytskolor. Efter avslutad grundläggande utbildning fördelas de värnpliktiga så att de som uttagits till stationstjänst överförs till någon av flygflottiljerna under det att övriga genomgår en specialutbildning under en till tre månader och därefter överförs till någon av flygvapnets olika basorganisationer. Repetitionsövningar förekommer inte vid flygvapnet. Värnpliktiga kan frivilligt eller tvångsvis genomgå befälsutbildning. Befälseleverna vid armén uttas för underbefälsutbildning vid antingen korpralsskola eller sergeantskola under sex månader. Den som genomgått korpralsskolan kan också, om han befinnes lämplig därtill, därefter antas som elev vid sergeantskolan. Efter avslutad utbildning överförs vederbörande till något av regementena och tjänstgör i korprals eller sergeants (furirs) grad såsom gruppchef, plutonchefs ställföreträdare etc. Grundutbildningen omfattar för korpraler 18 månader och för sergeanter 24 månader. Vid övriga försvarsgrenar förekommer inte någon motsvarande befälsutbildning. Värnpliktiga kan vid

inskrivningen

även uttas för tjänstgöring i civilförsvaret, där grundutbildningen är av samma längd som vid armén. Den civilförsvarspliktige tillhör civilförsvaret intill 40 års ålder. Med de ökande åldersklasserna kommer allt flera värnpliktiga att uttas för civilförsvarstjänst. Västtyskland I fred omfattar den västtyska krigsmakten ca 420 000 man, varav ca 266 000 man tillhörande armén (ca 31 800 man ingår i territorialförsvaret), ca 28 800 man tillhörande marinen och ca 93 400 man tillhörande flygvapnet. Huvuddelen av personalen är organiserad i stående styrkor. I personellt hänseende bygger den västtyska försvarsmakten på en kombination av värvning och allmän värnplikt. Den värvade personalen utgörs dels av yrkesmilitär, dels av frivilliga, som bundit sig för viss tids anställning vid krigsmakten. Av försvarsmaktens totala personalstyrka i fred utgörs omkring två tredjedelar av värvad personal av nämnda kategorier samt återstoden av värnpliktiga. Av värnpliktiga som avslutat sin grundutbildning finns en reserv som omfattar omkring 400 000 man. Denna är för närvarande att betrakta som en ren personalreserv men avsikten är att bilda en reservorganisation inom territorialförsvaret, till vilken efter h a n d reserven tillhöriga värnpliktiga skall överföras. Varje manlig medborgare i åldern 18—60 år är värnpliktig. Han är härunder skyldig att i fredstid fullgöra dels första tjänstgöring, dels repetitionsövningar. Härutöver kan den värnpliktige delta i viss frivillig utbildning under den tid han tillhör reserven, det vill säga till uppnådda 45 års ålder. För n ä r v a r a n d e uttas av hela årsklassen värnpliktiga endast omkring 115 000, motsvarande ca 53 procent, till första

620 tjänstgöring. Den årliga antagningen till frivillig tidsbunden anställning vid krigsmakten omfattar omkring 92 000 man. Härutöver uttas — efter frivillig anmälan — omkring 6 000 man till officers- och reservofficersutbildning. Grundutbildningen omfattar sedan år 1961 för huvuddelen av de värnpliktiga 18 (tidigare 12) månader men kan för vissa kategorier, framförallt sådana som tillhör äldre årsklasser och som icke tidigare inkallats till tjänstgöring, förkortas. Grundutbildningen inleds med en grundläggande soldatutbildning under tre månader, mestadels förlagd till särskilda utbildningskompanier inom förbanden. Härefter överförs den värnpliktige till fältförband för vidare utbildning under återstående tjänstgöringstid, 15 månader. Den totala tiden för repetitionsövningarna skall för meniga värnpliktiga utgöra högst nio månader, uppdelade på flera tjänstgöringsperioder om vardera fyra veckor. Repetitionsövningarna skall ha fullgjorts senast det år, varunder den värnpliktige uppnår 35 års ålder. För närvarande förekommer emellertid icke några repetitionsövningar för huvuddelen av de värnpliktiga utan endast för vissa specialister. Bland de värnpliktiga uttas under tiden för grundutbildningen ett visst antal för utbildning till reservunderofficerare. De sålunda uttagna genomgår under en tid av två månader, förlagd till trettonde och fjortonde månaderna av grundutbildningen, gruppchefsutbildning. De befordras efter genomgången utbildning till reservunderofficersaspiranter och tjänstgör som gruppchefer. Efter avslutad grundutbildning befordras de till underofficerare i reserven och tjänstgör i denna befattning under eventuellt förekommande repetitionsövningar. — Vidare förekommer uttag-

ning för utbildning till reservofficerare. Ifrågavarande värnpliktiga genomgår vid slutet av första tjänstgöringsåret gruppchefsutbildning varefter de antas som reservofficersaspiranter och befordras till fanjunkare i reserven. Härefter genomgår de under grundutbildningens trettonde till femtonde månader en fänrikskurs, varefter de tjänstgör som plutonchefer eller plutonchefs ställföreträdare. Hemförlovning sker samtidigt med övriga värnpliktiga. Efter att ha fullgjort repetitionsövningar under sammanlagt tre månaders tid befordras de till löjtnanter i reserven. Dessa officerare i reserven h a r skyldighet att före u p p n å d d 35 års ålder fullgöra repetitionsövningar om totalt 18 månader. Repetitionsövningarna fullgörs vanligtvis vartannat år. Värnpliktiga kan också i stället för att fullgöra grundutbildning i vanlig ordning inkallas till eller frivilligt anmäla sig för en kortare utbildning omfattande tre månaders grundläggande utbildning åtföljd av tre månaders vidareutbildning. Målet för denna utbildning är att göra vederbörande värnpliktiga användbara för viss tjänstgöring i territorialförsvaret. Förenta staterna Den amerikanska krigsmakten omfattar i fred totalt omkring 2,7 miljoner man, fördelade med ca 975 000 man på armén, ca 665 000 man på flottan, ca 865 000 man på flygvapnet och ca 190 000 man på den i förhållande till övriga försvarsgrenar fristående marinkåren. En del av krigsmaktens personal befinner sig under grundläggande utbildning men huvuddelen ingår i krigsorganiserade stående styrkor förlagda i hemlandet och utomlands, främst i Europa. Härtill kommer ca 450 000 man tillhörande nationalgardet (Army National Guard och Air Force National

621 Guard) organiserat av delstaterna och avsett i huvudsak för hemlandets försvar. I fred organiseras endast för kortare perioder några förband ur nationalgardet. Under ett skede av 1950-talet, då den amerikanska strategien grundades främst på omedelbar vedergällning med kärnvapen, skedde en minskning av de personalkrävande konventionella styrkorna. Tendensen synes emellertid numera vara att öka de konventionella styrkorna. Personalen inom krigsmakten med undantag för nationalgardet utgörs i fred till omkring 90 procent av fast anställda i alla grader. Endast inom armén förekommer utöver den fast anställda personalen värnpliktiga (omkring 175 000 m a n ) . Förband sammansatta av endast värnpliktiga förekommer inte. I krig kompletteras personalen genom inkallelse av värnpliktiga och f. d. värvade. Ca 275 000 av de i fred icke tjänstgörande värnpliktiga är organiserade i arméreserven (Army Reserve), som svarar för viss vidmakthållande utbildning. Varje amerikansk medborgare i åldern 18 1/2—26 år, som inte lider av fysiska eller psykiska defekter, är skyldig att under minst sex år stå till krigsmaktens förfogande och h ä r u n d e r dels genomgå militär utbildning, varierande från sex månader till två år, dels tillhöra — i flesta fall utan tjänstgöringsskyldighet — någon reservkår. Tilldelning och uttagning sker vid inskrivningen. Eftersom krigsmaktens behov av värnpliktiga — i september 1963 omkring 13 600 man i månaden — vida understiger tillgången på värnpliktiga —omkring 120 000 man i månaden inskrivs — frikallas åtskilliga värnpliktiga från tjänstgöring eller beviljas anstånd. Härvidlag h a r presidenten vidsträckta befogenheter att meddela bestämmelser.

Den värnpliktige har viss valfrihet inom ramen för fem huvudalternativ (a)—e) nedan) när det gäller att fullgöra sin försvarsplikt och hänsyn tas till hans civila förhållanden, pågående yrkesutbildning, anställning etc. a) Den som väljer att låta värva sig kan när han fyllt 17 år anmäla sig till frivillig tjänstgöring vid önskad försvarsgren. Kontraktstiden är vanligen fyra år men möjlighet finns att välja kortare eller längre anställningsperiod. Kontraktsanställning är den enda möjligheten för den värnpliktige att välja vilken försvarsgren han vill tillhöra. Tjänstgöring enligt de andra alternativen fullgörs uteslutande vid armén eller nationalgardet. Flottan, flyget och marinkåren har icke haft några nämnvärda svårigheter att värvningsvägen fylla sitt personalbehov. Däremot måste armén i viss utsträckning fylla sitt personalbehov med värnpliktiga. Mellan en fjärdedel och hälften av de värvade brukar förlänga sina anställningskontrakt efter första anställningsperiodens slut. Omkring 80 procent av de värvade binder sig vid andra periodens utgång för fortsatt anställning till uppnådd pensionsålder. Av de värnpliktiga som uttas för utbildning väljer omkring 5 procent att låta värva sig vid armén. b) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan välja att genomgå en sex månaders soldatutbildning (intensive training), varefter han under de följande två åren tillhör en första reserv (ready reserve) med skyldighet att delta i viss repetitionsutbildning. Härefter inträder han i en andra reserv (standby reserve) i vilken han kvarstår omkring fem år utan tjänstgöringsskyldighet. Första tjänstgöringen påbörjas vanligtvis i 22-årsåldern. c) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan vidare välja att genomgå militärutbildning under tre till sex

622 månader och därefter inträda i nationalgardets första reserv. Hans tid i reserven omfattar då sju till åtta år. d) Den värnpliktige som uttagits för utbildning kan även välja att genomgå en sex månaders grundläggande militärutbildning, varefter han överförs till första reserven i vilken han kvarstår 5 1/2—7 V2 år. Under hela tiden i reserven har han skyldighet att dels delta i varje vecka återkommande övningar (weekly drills) 48 gånger årligen, dels delta i en sammanhängande tvåveckorsövning varje år. Trots det betungande övningsprogrammet begär många värnpliktiga som uttagits för utbildning att få tjänstgöra på detta sätt. Relativt få uttas emellertid härtill. Den som uttagits till denna tjänstgöring men underlåter att inställa sig vid föreskrivna övningar, beordras att fullgöra två års tjänstgöring vid armén. e) Den som inte väljer något av förenämnda alternativ uttas till två års tjänstgöring vid armén. Efter avslutad tjänstgöring överförs den värnpliktige till reserven i vilken han kvarstår under återstoden av värnpliktstiden. Tjänstgöringen enligt detta alternativ påbörjas med en allmän grundläggande ubildning, likformig för alla truppslagen, under ca åtta veckor. Härefter följer under sex till åtta veckor truppslagsutbildning, varefter de rekryter (fillers), som bedöms under återstående tjänstgöringstid skola kvarstå som meniga, överförs till de stående förbanden. De rekryter som under nämnda utbildningsperioder bedömts lämpade som befäl, i första hand gruppchefer, genomgår i stället härefter under sex till åtta veckor gruppchefsskola. De överförs därefter till de stående förbanden, där de under återstående tid tjänstgör som gruppchefer med sergeants grad. Rekryter som anses lämpade som plutonchefer genomgår utöver förenämnd utbildning

en reservofficerskurs under fem månader. De tjänstgör därefter i de stående förbanden som plutonchefer med löjtnants grad.

Storbritannien Den brittiska krigsmakten omfattar i fred omkring 430 000 man, varav ca 180 000 man tillhörande Regular Army, ca 96 000 man tillhörande flottan och ca 138 000 man tillhörande flygvapnet. Huvuddelen av ifrågavarande personal är organiserad såsom stående styrkor. Territorial Army, i krig avsedd i första hand för hemlandets försvar och uppbyggd i huvudsak på frivillig rekrytering har i fred en personalstyrka av ca 123 000 man. Arméns, flottans och flygvapnets personalbehov tillgodoses i fred uteslutande genom värvning. Den vanliga kontraktstiden vid värvning är nio år. I krig kompletteras den värvade personalen med f. d. värvad personal. Under en övergångstid, intill 1 juli 1966, disponeras därjämte en personalreserv av värnpliktiga. I krigsmakten ingår härutöver Army General Reserve med en personalstyrka av ca 500 000 man, Army Emergency Reserve om ca 122 000 man, Territorial Army Reserve som beräknas komma att uppgå till 15 000 man, Naval and Marine Reserve om ca 115 000 man och Royal Air Forces Reserve om ca 37 000 man. Personal till dessa reservstyrkor rekryteras av frivilliga. Det nu tillämpade rekryteringssystemet är det för den brittiska krigsmakten traditionella. Värnplikt h a r dock förekommit; den h a r emellertid tillgripits endast i hotande lägen (åren 1916 och 1939). Efter första världskrigets slut avskaffades värnplikten snabbt. Efter andra världskriget bestod värnplikten ända till år 1963.

623 Den år 1939 införda värnplikten avsåg från början endast män i åldern 18 till 45 år men utsträcktes under kriget att i viss omfattning även avse kvinnor. Under senare delen av perioden 1939—1963 uttogs av de årligen inskrivna, som utgjorde omkring 250 000 man, omkring 70 procent till tjänstgöring. Under nyssnämnda tid omfattade grundutbildningen för samtliga värnpliktiga som inkallades till utbildning en tid av två år. Härtill kom skyldighet för den värnpliktige att därefter tillhöra reserven under ytterligare tre och ett halvt år. Under den tid som den värnpliktige tillhörde reserven (vanligtvis arméns eller territorialarméns) kunde han åläggas att fullgöra tjänstgöring antingen under 60 dagar i en följd eller i tre omgångar, envar om 21 dagar under loppet av tre på varandra följande år. Tiden för reservtjänstgöringen nedsattes genom beslut år 1955 till att omfatta sammanlagt endast 20 dagar för flertalet meniga värnpliktiga. I stället för att övergå till reserven efter avslutad första tjänstgöring kunde den värnpliktige välja att fullgöra frivillig

tjänstgöring, företrädesvis i territorialarmén. Den värnpliktige kunde under grundutbildningen bli uttagen till befälsutbildning och hade därvid att genomgå instruktörs- och specialkurser av varierande omfattning. Vederbörande befordrades efter genomgången utbildning till underbefäl eller underofficer. Värnpliktiga uttogs jämväl för utbildning till värnpliktiga officerare. De hade då regelmässigt före inryckningen till grundutbildning erhållit premilitär utbildning vid s. k. Cadet schools. Under grundutbildningen genomgick de officerskadettskola under sex månader, varefter de befordrades till värnpliktiga officerare. Det värnpliktiga befäl som efter avslutad grundutbildning tog anställning i territorialarmén erhöll viss vidareutbildning vid kvälls- och veckoslutskurser. I fredstid tjänstgjorde de värnpliktiga officerarna som plutonchefer i den stående armén och de värnpliktiga i underofficers- eller underbefälsgraderna som gruppchefer och ställföreträdande gruppchefer. I krigstid placerades det värnpliktiga befälet i reservarmén.

BILAGA 3

Innehållet i av vämpliktsutredningen föreslagen, för alla värnpliktiga inom krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning Amne

Antal

timmar

Allmän soldatutbildning Medborgarundervisning

12 Soldatundervisning Militära organisations- och ordningsbestämmelser Soldatorientering Säkerhetstjänst Försvarsupplysning

16 8 2 12

38 Exercis Exercis utan vapen och utrustning Exercis med vapen och utrustning

12 18

80 Fältutbildning Terrängtjänst Förevisningsövningar Skydd mot insyn och eld Eldställning Stridsförflyttning Orienteringsövningar Förläggning

4 4 4 6 28

46 10

Skydd Skydd mot flyg Skydd mot marktrupp Skydd mot ABC-stridsmedel

2 18 28

48 Fältarbeten Maskeringsarbeten Befästningsarbeten Förstöringsarbeten Minarbeten

3 7 6 g

22 Underhållstjånst Förplägnadstjänst Sjukvårdstjänst

2 26

6 2 4 4 3g 20 12

18 g 48

72 Markstridsutbildning Vapentjånst Materielkunskap, vård och kontroll Eldhandgrepp Förberedande skjututbildning Mål- och avståndsbestämning Skolskjutning Fältskjutning Eldgivning och eldexercis inom grupps ram Strid Närstrid Stridsgruppering Strid i grupp (försvar och anfall) Summa

154 KC 390

BILAGA 4

Förteckning över verksamhet som. i värnpliktsutredningens beräkningar av behovet av utbildningstid vid armén hänförts till reservtid

Kompletterande utbildning då erforderligt resultat ej uppnås på ordinarie tid Utrustning, avrustning, tvättbyten Läkarundersökningar Urvalsprov och annan urvalsverksamhet Vakttjänst och brandtjänst samt utbildning härför 1 Handräckning (på tjänstetid) Högtidlighållanden och förberedelser härför (korum, regementets d a g m . m . )

40—514534

Kompanichefsgenomgångar Förevisningar (vid studiebesök och försvarsutställningar) Funktionärstjänst (exempelvis vid tävlingar och försvarsutställningar) Räddningstjänst och skogsbrandsläckning Omflyttningar i samband med omorganisation, repetitionsutbildning m. m. 1 Tillkommer utöver vad som nu hänförs till reservtid.

BILAGA 5

Exempel på sådana användbarhetskategorier för värnpliktiga vid armén som bör sammanföras till befattningar med ensartad befattningsutbildning

Med * anges användbarhet som även i framtiden fordrar viss specialutbildning utan a t t därför hindra fri krigsplacering inom befattningen. Användbarheten anges enligt Användbarhetstabeller för armén. Avses täcka följande användbarhetskategorier Befattning Användbarhet

Huvudtjänst

Beteckning

Infanteriet Skyttesoldat

Automatgevärsskytt i , pansarskyddspluton i) , skyddsutbildning Kulsprutepistolskytt » , pansarskyddspluton » , sjukvårdsman* » , t , pansarskyddspluton » , skyddsutbildning Ordonnans, skyddsutbildning Prickskytt Spanings- och observationsman Skytt, lätt kulspruteStormpionjär, automatgevärsskytt » , kulsprutepistolskytt »

Pansarvärnssoldat

Granatgevärsskytt Skytt, » , » , » ,

Trossoldat

skyddsutbildning , sjukvårdsman* (avståndsmätare)

» , cykelordonnans pansarvärnskanon (observatör, laddare, ammunitionsman), pansarvärnskanon pansarvärnskanon, sjukvårdsman* pansarvärnskanon, hjultraktorförare (terrängbilförare)

Ammunitionsman, bilförare »> , hjultraktorförare » , terrängbilförare Bilförare, personbil Drivmedelsman

Skyttetjänst

» » » » » » * » » »

Kulspr ute tjänst Stormpionjärtjänst i>

» » Närpansarvärnstjänst

» i)

» » i

Motortjänst i>

» » i>

3111 3137 3133 3116 3138 3155 3139 3134 3147 3118

—

3326 3631 3636 3637 3639

3656 3657 3676 3675

— •

—

3934 3944 3936 3931 3986

627 Avser täcka följande användbarhetskategorier Befattning Användbarhet

Huvudtjänst

Drivmedelsman, bilförare (terrängbilförare, h j nltraktorf örare) Agoskolagare, bilförare » , hjultraktorförare

Motortjänst Reparationstjänst

Beteckning

»

3987 4832 4833

Pionj är, kulsprutepistolskytt » , » , bilförare (terrängbilförare, hj ultraktorförare) » , kulsprutepistolskytt, skyddsutbildning » , sjukvårdsman*

Pionj ärtjänst

)>

i)

3618 3619

Kock » , bil(hjultraktor)förare

Intendenturtj änst

4583 4584

Motortjänst

3962 Telegrafist » , bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)*

Signaltjänst

»

4012 Linjeman, lätt kabel» » , hjultraktorförare* » » , bilförare* Telefonist * , bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)*

Signaltjänst

4036 4039 4037 4031

Pionjär

Kock

Bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare), reservkock Telegrafist

Telefonist

ISB-man

ISB-man, bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare) ISB-man, motorcykelordonnans*

» »

»

3721 3722

Skyddsman » , bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)*

Teknisk tjänst

»

3712 Eldledningssignalist, (8 cm grk ) i» , (12 cm grk) » , sjukvårdsman (8 cm grk) » , (12 cm grk)* » , hjultraktorförare*

Granatkastartjänst

Servisman, (8 cm grk) »> , (12 cm grk) i> , hjultraktorförare (8 cm grk) » , » (12 cm grk) » , sjukvårdsman (8 cm grk)* » , » (12 cm grk)* » , skyddsutbildning (8 cm grk) » , » (17 cm grk)

Granatkastartjänst

Spaningsman

Spaningsman » , skyddsutbildning » , sjukvårdsman*

Skyttetjänst

Motorcykelordonnans

Motorcykelordonnans

Motortjänst

Skyddsinan

Eldledningssignalist

Granatkastarservisman

Teknisk tjänst

» »

3423 3433 3424 3424

» » » » » » » »

3426 3436 3429 3439 3418 3418 3446 3446 3151 3152 3159 3902

623 Avses täcka följande användbarhetskategorier Befattning Användbarhet

Huvudtjänst

Beteckning

Bandvagnsförare

Bandvagnsförare

Motortjänst

3963 Anspannsman

Anspannsman, ammunitionsutbildning » , hovslagare*

Anspannstjänst

3825 3824

Minhundförare

Minhundförarc Dressyrman Bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare), minhundutbildning Motorcykelordonnans, minhundutbildning

Övrig tjänst

4714 4711

» »

3933 3943

Sjukbärare i , bilförare (terrängbilförare, h j ultraktorf örare)* Sjukvårdare » , bilförare (terrängbilförare, hj ultraktorf örare) *

Sjukvårdstjänst

» » »

4624 4611 4612

Bandvagnsmekaniker* Cykelmekaniker, bilförare* Traktormekaniker* Signalmekaniker*

Reparationstjänst

4829 4822 4817 4848

Sjukvårdare

Mekaniker

»

»

Artilleriet Servisman

Servisnian, ej riktare • , » » , luftvärnskulspruteutbildning » , » » , motorskötare » , » » , hjultraktorförare* » , » » , terrängbilförare* » , » » , terrängdragbilförare* Bilförare, servisman, ej riktare, ammunitionsman

Pjästjänst

Motortjänst

3934 Riktare

Servisman, riktare

Pjäs tjänst

3421 Terrängbiloch hjultraktorförare

Terrängbilförare, servisman, ej riktare, ammunitionsman Bilförare, (hjultraktorförare), servisman, ej riktare, ammunitionsman Terrängbilförare , reservtelefonist Bilförare, (hjultraktorförare), i

Motortjänst

3933 Bandtraktorförare Telefonist

» » » » »

3434 3424 3427 3416 3415 3435

» » »

3934 3944 3938

Bandtraktorförare, bilförare

Motor tjänst

3953 Telefonist i med telefonväxelutbildning » bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)* Bilförare (hjultraktorförare), reservtelefonist*

Signaltjänst

4021 4023

Motortjänst

4022 3932

Telegrafist

Telegrafist

Signaltjänst

4011 Batteriplatsbiträde

Befälstjänst, batteriplatsbiträde

Bplatstjänst

» »

629 Avses täcka följande användbarhetskategorier Befattning Användbarhet Närskyddsman

Kulsprutegevärsskytt, skydds- och minutbildning, bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare) Kulsprutepistolskytt, skydds- och minutbildning Kulsprutepistolskytt, skydds- och minutbildning, bilförare (terrängbilförare, hjultraktorförare)*

Huvudtjänst

Beteckning

Närskyddstj änst

»

»

3134 4583 4584

Kock » , bilförare (hjultraktorförare)

Intendenturtj änst

Motorcykelordonnans

Motorcykelordonnans

Motortjänst

3902 Bandvagnsförare

Bandvagnsförare, bandvagn 202

Motortjänst

3993 Förare pansarbandvagn

Förare, pansarbandvagn 301

Pansarskyttetjänst

3565 Radarman

Radarman, P E -49 » , P E -49, (terräng)bilförare*

Radartjänst

3625 3626

Underrättelsebiträde

Underrättelsetjänst

Kock

Underrättelsebiträde

i »>

, bilförare (traktorförare)* , fotografiutbildning

»

»

» »

4214 4215 4213

Fältmätare » , bil(hjultraktor)förare*

Fältmätartjänst

»

4221 4222

Ljudmätare (lätt tjänst)

Ljudmätare, lätt ljudmätavdelning » , » » , (terräng)bilförare*

Ljudmättjänst

»

4238 Ljudmätarc (tung tjänst)

Ljudmätare, tung ljudmätavdelning i , » i , (terräng)bilförare*

Ljudmättjänst

4207 4208

Fältmätare

BILAGA 6

Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i arméns krigsorganisation (Utdrag)

Infanteriet Befattning 1 Övningsgren m. m.

Skyttesoldat

Pansarvärnssoldat

Trosssoldat

Pionjär

Kock

Telegrafist

Telefonist

Spaningsman

(516) (200)

(516) (200)

(258) (200)

(386) (200)

(158) (200)

(368) (200)

(368) (200)

(436) (200)

Summa

1 502

1 470

1 212

1 208

1 168

1 507

1 452

1 533

Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka)

• 342

351 Sammanlagt behov

1 844

1 803

1 491

1 478

1 438

1 849

1 785

1 884

Sammanlagt behov i utbildningsdagar

231 d.

226 d.

187 d.

185 d.

180 d.

232 d.

224 d.

236 d.

Föreslagen värnpliktskategori

F

F

G

G

G

F

F

F

För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning Befattningsutbildning Förbandsutbildning varav: i och inom kompani

1 Innefattar användbarhetskategorier enligt exempel i bilaga 5.

631 i O 4J <U ca CU

o m co os r - co co <o co

S

r f CM

o

O rf

co

TH

CM

m

CO

-a

co

P»

m

n

CM

r»

>d fa

H

^r ? C^N

+J

1 IA

o a t o os co co co r^ co

Ä0) 'C cs

o

m

OS rf

co

r H CM

C - 1 OC ,

—i

o

«

J2 c

ii

^

'O

«

co m

O

>

<"

m

O m r» © m o co - t co

a

CS ™ PH

O N N os co co co co i >

CS

irc?CM

CM

l > CO CO CM

m rf

CO CO

rf

m i>

m

i n i-H

CM rf

co

co co co

rf

co co

CO

*"

CS

o OC

m

^^

CU

c

o CO

CM

l-H

'Ö -a

CS

x

*

S §2 :

^_^^> oo O vCM CO T* r f *-t

O CO CM OS 0 0 T f

fl £ S a

CO

co

T-l

A a

CM rf

fa

~

o

00 CO

T —

CO CM

ifl X

-a

P«

rf

'"

CM CM

r» X

T3 rf

p"

*"*

CM CM

t» X l>

T5

fa fa

ca

bl

a>

pa

C

CS

£

E o c/3

CM CM

os co co co co i >

co 1 co

rf

m

m

m

i> H

co co co

rf CM CM

—-c

TH

fa

CU t i

O

CS

CM CM

CO

rf

m i> m H

m

CO

os co co co co i >

CJ 4->

—i CS

CM'CM 1

o rf rf cs o m

c >>2 CS . *

rf

co co co

TH

fa CS

rf

CO r f

l>

CM

CO

00 rf

m

CM

m

O

P* X rf CM CM

p«

* m co

TH

fa

d

a ös X

i - i

co CM

(5 « *

fa

CU bl

o

CS CS

C O ca

CO CM 0 0 CO m CM

o oo

C O ' t H CO r f CO

"O

00 rf CO

00 [^

CO

CS NJ

CO

•c

o

m

CM

rf

CM

CM

fa

C

CU C ca

*->

O O OS r f

e OC CS

CO CM~ 0 0 CO m CM

00 TH

co r r oo

00 rf CO

00 l> CO

TH

C/3

co CM O CM

rf in CM

a

ca

-o

CJ

C/3

c cs bl :0

O O 00 OS r f T-H CO r f 0 0

CO CM 0 0 CO m CM

00 rf CO

t» co

fa gg

CO CM

S

CS

CM

w

BO cs ca 00

3 c/3

s

rf

CS

E £

C :CS

•C

m

CM

i-i

bi

C3

C

o

S

ec

E c

2 3

CU 4->

bi

O

C too ca

oo c 'c

o

18o

CU

bi

-J i i

• •

:

is C

b

.r-,

> cs . „ . _

;>

PQ t 4

4->

£ : E •• o

M

a5|x fa

C cs

>

CU

a

XI

£

C

c

c!

CS

^

ca

> *-> o

C •=•

Fysi:sk träning (2 t im/vecka) Inre tjänst (2 t im/vecka) Rese rv 10 % (5 t im/vecka)

S

-b»

>> _* C/2

rav: och i bata

ca

*-i

a c o c

makten ildning. gsutbild

o

ä c

Ici bi

:CS

>

C

CU

CS

CS

E: E

"ca CU

E: cs£

ci c/ 3

C/3

bi -.O

fa

632 Artilleriet Befattning BatteriTerr än gplats-, NärRik- bil-(hjul- Tele- Tele- tillika tare traktor-) fonist grafist under- skyddsman förare rättelsebiträde

Kock

Motorcykelordonnans

390 260 620

390 344 716

390 399 620

390 400 716

390 606 484

390 654 684

390 394 556

390 334 620

390 354 620

(212) (408) 1 270

(212) (504) 1 450

(212) (408) 1 409

(212) (504)

(172) (312)

(180) (504)

(212) (344)

(212) (408)

(212) (408)

1 506 1 480

1 728

1 340

1 344

1 364

Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka)

• 288

306 Sammanlagt behov. . .

1 558

1 783

1 733

1 848

1 813

2 124

1 646

223 d.

217 d.

231 d. 227 d.

266 d.

206 d.

207 d.

209 d.

F

F

E

G

G

G

Övningsgren m.m.

För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning Befattningsutbildning. Förbandsutbildning . . varav: i och inom b a t t e r i . . i division Summa

Servisman utom riktare

Sammanlagt behov i utbildningsdagar . . . 195 d. Föreslagen värnpliktskategori G

F

F

1 650 1 670

Ö33 . o CI> o O 00

00 CO

CM r H

co TT m

CO

CM

0>

o 5 Ä

co r f

r f CM CO

CO C"

1—1

•i C - *

i >

O

**•*!>•». O CM r f T H r f CM

CM CM

os rf in CO CM CO

CS

r f 00 CM

o r- o OS CO 0 0

cs

c

cecm

t ^

C3

CT> 1-H

00 CO CO

CM rH CM

t> co

r f

r f

«s l>

CM

co

rH

1-H

'

t»

o O CM cC Os iT H in )- CO

«CS : c S

O -rf1 r f

CM r H CM

CM i n r f

co co co

IO OC l ^

TH

t2 S

rH CM CM

fe

*"*

rs co CM CM

fe

OO

otorkelor nnan

•o

^^

0>

i 'd b S w

• <

T H

^^

cs

cc i

CM CM

W I > m

00 00 CM

^ ,

r H

-H

r H CO

OS r f

CM 1H

oo 00

co co m

CO

CM

CM

O O

1 > CO

m 00

i > O i CM

i n

T3 O i O

T H

O

* & • § &o ^ j

a '£

o m CM C l I-» i-c co i n m

i JS "3 *C8 H C " BD

—i C8 (4-1 4>

• * ~ s *•»» O CM O f-i CO CM

[ > I > r f

o

CO

rH

co co

OC rH

T-l

X3 I > CM CM

PQ m

O r t O! r H

O O i

0 0 CO

CM l >

co co r f

Bilförare, bandraktor förare

O r f CM o; i> m CO CM c c

-ti

O CO CM

CM r H CM

O r f r f

CM TH CM

' ' ^-

•• —

rf

CM

co co cc

O r f r f

CM rH CM

©

CM CN

o> rC Mf m CC CO

O r f r f

CM rCM

CO

rH

o i >

O

r^ T

CM

r-i

I > OS CM

m CM CM

fe

*d o r f

00 CO rH

TT

(0

CM O CM

T3

—

TH

rH

r f

Lfl

CO r f

CM CO

un i ^

r f 00 CM

s

O CM CM

« •6

00 00 CM

[^

ur:

o

2 cs

ttJO

c

c

2 3

OC

kl

o

1»

D - S

o M

^

g c

ii dl 3 o £

: 0

fe

"^

O

ö

"3 o Et s

BJD

«TH

:C

PQ t

A

o

1=0 C8

£

fe

-O

C/3

krigsmakt* r utbildnin ttningsutb

>

CO

«

00 O

O O CM

a :CS

te C "c

t*

r-

I

C

C i

rH

£ c

m •d

^ O C S l N O ) 0 0 «

-

flCg

£

co co co

TH

Servisman (pjäs m/48)

^

CM CO

CO

*

M o ko l v

C^ 3

CT> C M r f r <

> c

Fysiiäk träning (2 tim/vecka Inre tjänst (2 tim/vecka Rese rv 10 %

v C

^-^^-^

H CO

co m m

H« c o

C3

rC

t: )

CO

Ö

>

ps

"s" 1 «

3 S Ci

CA

CM

C tH

r

-*. * y

£

> o

o B-t SJ H-> CS

:CS

0D

> C V

CS

ec CS

£ g 3

y i CA

U3 tH : 0

fe

634 Ingenjörtrupperna Befattning Övningsgren m. m.

För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning Befattningsutbildning Förbandsutbildning . . varav: i och inom kompani i bataljon

Ingenjörsoldat

RekogMotorMotornosecykelorskötare ringsman donnans

Kock

Telefonist

BandBilförare traktorförare

390 252 774

390 688 412

390 543 546

390 435 396

390 436 376

390 664 464

390 254 560

390 437 542

(614) (160)

(252) (160)

(386) (160)

(236) (160)

(216) (160)

(304) (160)

(400) (160)

(382) (160)

1 416

1 490

1 479

1 221

1 202

1 518

1 204

1 369

315 Sammanlagt beliov. . .

1 740

1 832

1 821

1 500

1 472

1 860

1 474

1 684

Sammanlagt behov i utbildningsdagar. . .

218 d.

229 d.

228 d.

188 d.

184 d.

235 d.

185 d.

211 d.

Föreslagen värnpliktskategori

F

F

F

G

G

F

G

G

Summa Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka)

Signaltrupperna Befattning Övningsgren

m. m.

Telegrafist

För krigsmakten likformig allmänmilitär ututbildning 390 Befattningsutbildning. . . 584 Förbandsutbildning 588 varav: i och inom kompani . . (428) i bataljon (160)

FjärrRadioTrådsta- skrifts- Linje- Radio- Bilfö- Motortelefotionsman expedi- man länk- rare cykelor- Kock nist man donnans tör

390 301 588

390 469 564

390 448 472

390 294 560

390 344 560

390 374 560

390 355 440

390 338 470

(428) (160)

(404) (160)

(312) (160)

(400) (160)

(400) (160)

(400) (160)

(280) (160)

(310) (160)

1 562

1 279

1 423

1 310

1 244

1 294

1 324

1 185

1 198

Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka)

• 360

270 Sammanlagt behov

1 922

1 567

1 747

1 607

1 541

1 591 1 621

1 455

1 468

Sammanlagt behov i utbildningsdagar 241 d.

196 d.

219 d.

201 d.

191 d. 199 d. 203 d.

182 d.

184 d.

G

F

G

G

G

G

Summa

Föreslagen kategori

värnpliktsF

G

G

635 Trängtrupperna Befattning Övningsgren m. m.

Transportsoldat

Telegrafist

Telefonist

Trafiksoldat

390 442 464

390 531 464

390 478 464

390 536 464

(264) (200)

(264) (200)

(264) (200)

(264) (200)

1 296

1 385

1 332

1 390

1 593

1 700

1 638

1 705

200 d.

213 d.

205 d.

214 d.

G

F

G

F

För krigsmakten likformig allmänBefattningsutbildning varav:

Summa Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Reserv 10 % (5 tim/vecka) Sammanlagt behov i utbildningsFöreslagen värnpliktskategori

BILAGA 7

Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid armén på kategorierna E, F och G g s p u n k t : n u p l a n e r a d org anis a t ID Befattningarna innefattar användbarhetskategorier enligt bilaga 5. Värnpliktiga E Pansartrupp ern a Servismanskap i värnskanonvagn)

stridsvagn

(pansar-

Artilleriet Fältmätare Ljudmätare Badarman Riktare Servismanskap i bandkanonvagn Terrängbil- och hjultraktorförare

Artilleriet

Luftvärnet

Bplats-, tillika underrättelsebiträde

Avståndsmätare Eldledningsman Observationsman Radarman Robotman

Värnpliktiga F Samtliga

truppslag

Pansarbandvagnförare Pansarbandvagnskytt Bärgningsman Mekaniker Sjukvårdare (sjukbärare) ISB-man (skyddsman) i ISB-pluton och ISB-grupp Stabsbiträdespersonal (kryptobiträde, sambandsbiträde, stabsbiträde, tekniskt biträde m. fl.) Telefonist Telegraf ist Infanteriet, perna

kavalleriet

Jägare Pansarskyttesoldat Pansarvärnsrobotsoldat Pansarvärnssoldat Skyttesoldat Spaningsman

och

pansartrup-

Ingenjörtrupperna Ingenjörsoldat Rekognoseringsman Motorskötare Signaltrupperna Trådstationsman Trångtrupperna Trafiksoldat

Värnpliktiga G Övriga icke befälsuttagna värnpliktiga Exempel: Samtliga truppslag Bandtraktorförare Bandvagnsförare Kock

637 Motorcykelordonnans Bilförare Terrängbilförare (ej vid artilleriet) Hjultraktorförare (d:o) Infanteriet Pionjär Granatkastarservisman Anspannsman Minhundförare Trossoldat Artilleriet Servisman (ej riktare) Närskyddsman

Luftvärnet Servisman Vaktman Ingenjör trupp er na Motorredskapsförare Signaltrupperna Fjärrskriftexpeditör Radiotelefonist Linjeman Radiolänkman Trängtrupperna Transportsoldat

BILAGA 8

Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av underbefälsuttagna värnpliktiga i vissa befattningar i arméns krigsorganisation \ \

Truppslag, befattning

Övningsgren, ämne

Infanteriet

Pansartrupperna

Artilleriet

IngenLuftjörvärnet trupperna

Signaltrupperna

Trängtrupperna

PanSkyt- PionSig- Pjäs- Pjäs- Ingen- Grupp- Radio- Gruppsartejäravdel- avdel- jörnalchef länk- chef grupp- grupp- skytte- und er- nings- nings- grupp- (tele- grupp- transgruppportchef chef chef grafi) chef befäl chef chef chef tjänst

\ \ \

I1: Soldatundervisning Truppföring (grunder) Terrängtjänst Marsch

26 28 10 4 14 32

26 28 10 4 14 32

26 28 10 4 14 32

26 28 10 4 14 32

26 28 10 4 14 32

26 28 10 4 14 32

18 20

18 192

18 20

26 28 10 4 14 32 96 18 20

18 20

18 20

18 154

26 28 10 4 14 32 96 18 20

26 28 10 4 14 32 96 18 20

26 28 10 4 14 32 10 18 20

188 12

12 52

12 28

12 RA

9«

34 12 28

30 12 28

12 28

12 28

12 28

12 28

414 II: Behov av enskild utbildning (utöver ovan redovisad) och av förbandsutbildning 2 1502

387 Underrättelsetjänst Skydd Samband Stabstjänst Fältarbeten Underhållstjänst m. m Vapentjänst Pjästjänst (motsvarande) . . . Strid Summa

III: Fysisk träning 3 (2 tim/vecka) Inre tjänst 3 (2 tim/vecka) Reserv 10% (5 tim/vecka)

*"

1 396

Sammanlagt behov 2148 1956 2224 2 232 2 087 1881 2 171 2 306 1 975 2097 Sammanlagt behov i utbildningsdagar 269 d. 245 d. 278 d. 279 d. 261 d. 235 d. 272 d. 288 d. 247 d. 262 d. 1

Erforderligt timantal utöver det för värnpliktig på motsvarande utbildningslinje angivna. Utbildningen bör i största möjliga utsträckning bedrivas som en integration av befäls- och annan utbildning. 3 Innefattande utbildning i ledande av fysisk träning respektive inre tjänst. 2

BILAGA 9

Befattningar för meniga värnpliktiga vid armén i vilka de värnpliktiga med hänsyn till behovet av befattningsutbildning bör fullgöra längre krigsförbandsövning än 18 dagar ( E x e m p e l m e d u t g å n g s p u n k t i n u p l a n e r a d organisation) Eldledningsman (luftvärnet) Elektriker (alla truppslag) JSB-man (d:o) Mekaniker (d:o) Pansarbandvagnsförare (pansartrupperna och artilleriet) Pansarbandvagnsskytt (d:o) Radarman (luftvärnet) Robotman (d:o) Servismanskap i bandkanon (artilleriet) Servismanskap i stridsvagn, pansarvärnskanonvagn, infanterikanonvagn, stormartillerivagn samt till värnkanon (pansartrupperna)

Sjukbärare (alla truppslag) Sjukvårdare (d:o) Skyddsman (d:o) Stabsbiträdespersonal (sambandsbiträde, kryptobiträde, sambandsexpeditionsbiträde, stabsbiträde, tekniskt biträde) (d:o) Telefonist (d:o) Telegrafist (d:o) Trådstationsman (signaltrupperna) Växeltelefonist (d:o)

BILAGA 10

Organisationen av den fredsrustade kustflottan CHEFEN FÖR KUSTFLOTTAN Stabs fartyg

JAGARF10TTILJ Jagardivision

Torptd båtsdivision

FREGATT FLOTTILJ Tillika övningsförband for aspirantar och kadetter Minfartyg

Fregattdivision

1 1

i

• i l i

MINR0JNIN6SAVDELNING 5TABSFARTY6

Minröjningsdofhlj 2 minsvtpardivisioner

a

Minrbjningsflottilj 5 minsvepardivisiontr

Minsvepardivision •

Hmr

UBATSFLOTTiLJ Depåfartyg

Bärgningsfartyg

Ubåtsdivision

Ubåts division

*

-

B I L A G A 11

Av arbetsgrupp inom marinstaben i samverkan med värnpliktsutredningen beräknat behov av nettoutbildningstid för vissa värnpliktiga vid flottan

1. Värnpliktiga

i sjötjänst .

Befattning

Meniga Ammunitionsman Maskinman Underbefäl och meniga Signalmatros Artillerimatros Radarmatros Ubåtsj aktmatros Artillerihantverkare Ekonomiman Skeppskock Motorman Ubåtsmatros Torpedhantverkare

Fartygstyp

Utbildningstid (i timmar)

BefattAllmänFörbandsningsmilitär utbildning utbildning utbildning

Summa

390 390

392 378

193 138

975 906

390 390 390' 390 390 390 390 390 390 390 390 390 390 390

940 700 746 622 645 766 494 431 644 883 826 840 1 028 1 565

145 141 145 129 138 153 90 180 90 112 39 39 138 138

1475 1 231 1 281 1 141 1 173 1309 974 1 001 1 124 1 385 1 255 1 269 1 556 2 093

Motortorpedbåt Ubåt

390 390 390 390 390

1365 658 1043 1053 1 453

277 138 118 124 39

2 032 1 186 1 551 1 567 1 882

Minsvepare

1 373

2 083

Jagare

» » » » Fregatt Jagare

» » Stabsfartyg Jagare Minsvepare Ubåt Jagare

» Underofficerare Eldledningstekniker 3 Elektromaskinist 3 Torpedmästare 3

Bevakningsbåt Jagare

»

Officerare Utan tillräckliga civila förkunskaper. Värnpliktig som avlagt sjöingenjörsexamen. För närvarande uttagna för utbildning i specialtjänst.

41—014534

642 2. Värnpliktigt befäl i laiidtjänst Utbildningstid (i timmar) Befattning

Förbandstyp

AllmänBefattFörbandsmilitär ningsutbildning utbildning utbildning

Underbefäl Radarmatros Basmatros Röj dykare Attackdykare Helikoptermekaniker

Kustbevakning Bas Bas, minsvepare Bas, ubåt Bas

390 390 390 390 390

638 »660 2 1107 1691 999

1 Underofficerare Chef kustbevakningsstation Basstyrman Kryptotekniker 6 Telemästare 6

Kustbevakning Bas Stab Kustbevakning

390 390 390 390

1 218 3 731 1 039 1237

1 Kustbevakning Stab

390 390

1 115 *1 036 + 6 v

Kustbevakning Bas

390 390

1234 1 123

Officerare Stridsledningsofficer Signalofficer Chef kustspaningsradarstation Miningenjör*

Summa

72 + 1 v H 100 + 1 v 3 434 1484 49 H546 3v 2081+3 v 4 *2v 1 389+2 v

72 + 1 v »1 6 8 0 + 1 v 3 434 1555 <72 + l v 41 501 + 1 v *72 + l v U 699 + 1 v *72 + l v ll 577 + 1 v 72 + 1 v 41 498 + 7 v J

72 + l v H 696 + 1 v 72 «1585

Härutöver erfordras tid för praktisk tjänstgöring och beredskapstjänst. Därav 391 timmar (15 veckor) ombord. Tid ej beräknad för trupputbildning. Härtill kommer tid för praktisk tjänstgöring vid förband. För närvarande uttagna för utbildning i specialtjänst.

BILAGA 12 E x e m p e l p å s c h e m a för t j ä n s t e n o m b o r d p å j a g a r e u n d e r g å n g v e c k a

dat schema för genomsnittsvecka (jfr kap. 16). Tiderna i exemplet avviker något från genomsnittsveckans med hänsyn till utspisningsförhållandena ombord.

Exemplet är utarbetat med utgångspunkt i den sedan år 1964 tillämpade .schemamässiga arbetsordningen (»rutinen») vid kustflottan och därpå grun-

iN*

mm TKDA6 ONS0A6 10RSDA6 FREDAG LÖRDAÖ

21 °°-

W

rr°16O0-B 15°°-M H 0 0 -B må BB 00

U 11"10"-

01°°08 °°-

AKIMAN VERKSAMHET Y//'I'IVi

EVENTUELL UTBILDN1N6

. . . . . . . VAKT FÖRFÄNGNIN6(AVUÖSNIM6)

Utbildning Annan verksamhet Vakttjänst Summa

25,5—27,5 tim. 15,0 » 6,0 » 46,5—48,5 tim.

B I L A G A 13

Fördelning till kategorier av befattningar för flottans värnpliktiga under grundutbildningen Beträffande befattningar avsedda a t t bestridas av i specialtjänst uttagna värnpliktiga hänvisas till kap. 29

Befattningstyp

Värnpliktskategori

Värnpliktiga meniga och värnpliktigt underbefäl1

Maskinavdclningen

Däcksavdelningen Yrkesutbildade: Artillerimatros Eldledningsmatros Signalmatros (även vid marinens kustbevakning) Badarmatros (även vid marinens kustbevakning) Ubåtsjaktmatros (även vid marinens kustbevakning och helikopterförband) Ubåtsmatros Minmatros Svepmatros Militärpolis Basbevakningsmatros Böjdykare Attackdykare

i> ' *• ubef » F , ubef. ubef / /.

Icke y r k e s u t b i l d a d e : Matros oberoende av yrkesgren

G

F, ubef. » > , » &: ; : ~ ^ * t»: S>%

jfc*

Ekonomiavdelningen Yrkesutbildade: Sjukvårdare Kock Ekonomiman Cmatlagningskunnig) . . F.xpeditionsbiträde Skrivbiträde Musikman Förrådsman

Befattningstyp

Värnpliktskategori

F, ubef i F F F F F

Icke y r k e s u t b i l d a d e : Ekonomiman oberoenae av yrkesgren G 1 Vissa av befattningarna kan i landtjänst besättas med hanoräckningsvärnpliktiga.

Yrkesutbildade: Eldare Motorman Fartygselektriker Eldledningselektriker Ubatsmotorman Helikoptermekaniker

F, ubef » » » » »

icke yrkesutbildade: Maskinman oberoende av yrkesgren, bland annat på civila kunskaper uttagna, t. éx. svetsare, grovplåtslagare och rörmökare G IJantverksavdelningen Y,r k e<s u t b i l d a d e: Badiotelegraftst Artillerihantverkare Torpedhantverkare Skeppshantverkare Tejehantyerkarc Vä<ierleksbiträde. Tecknare. Bilförare

E, F, ubef F, ubef » » » F F F

Icke y r k e s u t b i l d a d e eller i begränsad u t s t r ä c k n i n g y r k e s u t b i l d a d e : Hantverkare oberoende av yrkesgren, bland annat på civila kunskaper uttagna, t. ex. fotografer, skräddare, skomakare, målare, motorcykelförare och bilmekaniker G Värnpliktiga underofficerare Styrman Konstapel, krigskassör, kvartermästare Maskinist!.. . . . . . . . . . Mästare p k n i s k tjänst) Kryptotekniker

uoff > i » , »

Värnpliktiga officerare Sjöofficer

off

BILAGA 14

Av värnpliktsutredningen beräknat behov av tid i timmar för grundutbildning av värnpliktiga i allmänhet i vissa befattningar i kustartilleriets krigs organis a t io n (Utdrag) Tung sjöfrontsartilleritjänst (fast) övningsgren m. m.

Tung sjöfrontsartilleritjänst (rörlig)

Pjäsman

Biktare

Mätare (inbasradar)

Eldledningsman

346 632 (396) (236)

355 632 (396) (236)

478 632 (396) (236)

420 632 (396) (236)

1 368 1 377

1 500

315 Sammanlagt behov. 1 683 1 692

För krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning Befattningsutbildning Förbandsutbildning varav inom batteri inom b a t a l j o n . . . . Summa Fysisk träning (2 tim/vecka) Inre tjänst (2 tim/vecka) Beserv 10 % (5 tim/vecka)

• 315

Sammanlagt behov i utbildningsdagar. . . 210 d. 211 d. Föreslagen värnpliktskategori G G

Mätare (inbasradar)

Eldledningsman

386 712 (454) (258)

386 712 (454) (258)

498 712 (454) (258)

399 712 (454) (258)

1 488

1 488

1 600

1 501

1 842

1 775

1 830

1 830

1 944

1 843

230 d.

222 d.

228 d.

228 d.

243 d.

230 d.

F

F

F

F

F

F

Pjäsnian Biktare

B I L A G A 15

Fördelning av befattningar för värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet på kategorierna F och G (Utgångspunkt : Värnpliktiga F

Tung sjöfrontsartilleritjänst

(fast)

Eldledningsman Mätare (inbas och radar)

i p l a n e r a d organisation) Kustrobottjänst Eldledningsman Mätare Robotman Motortjänst

Tung sjöfrontsartilleritjänst Eldledningsman Mätare (inbas och radar) Pjäsman Riktare

(rörlig)

Motorförare, dragterrängbil » , lastterrängbil » , motorcykel » , grävmaskin Värnpliktiga G

Lätt

artilleritjänst

Eldledningsman Pjäsman (d:o) Riktare (d:o) Robotman Robotskytt Signaltjänst Linjesignalist Optisk signalist Radarman Stabssignalist Marks tr ids tjäns t Närförsvarsman

(luftvärn)

Tung sjöfrontsartilleritjänst Pjäsnian Riktare Lätt

(fast)

artilleritjänst

Eldledningsman Pjäsman (d:o) Riktare (d:o) Min tjänst Båtgast Minor Intendenturtjänst Kock Motortjänst Bilförare

Sjukvårdstjänst

Maskintjänst

Sjukvårdare

Motorskötare

(sjöfrontsartilleri)

B I L A G A 16 Utbildningslinjer

m . m . för v ä r n p l i k t i g a , för v i l k a f ö r s v a r s g r e n s c h e f

f ö r e s l a g i t u t t a g n i n g för u t b i l d n i n g i s p e c i a l t j ä n s t I förteckningen upptas endast sådana befattningar till vilka uttagning normalt sker redan vid inskrivningen

Armén Nu befintliga

utbildningslinjer

Apotekare Bearbetningstekniker Forskningstekniker Fototekniker Instrumenttekniker Kontroll- och signalskyddstekniker Läkare och tandläkare (för befattningar som läkare, läkarassistent och tandläkare) Personalvårdsassistent Pjästekniker Radartekniker Radiomättekniker Robottekniker Signaltekniker Skyddstekniker Tolk Tygtekniker Veterinär Föreslagna nya utbildningslinjer Telegrafist (vissa) (f. n. underofficersuttagen) Trafikbearbetare (f. n. underofficersuttagen)

Marinen: Flottan och för marinen gemensam personal Nu befintliga

Föreslagen ny utbildningslinje Kontroll- och signalskyddstekniker (att utbildas vid armén) Marinen: Kustartilleriet Nu

Förslaget innebär i förhållande till nuläget den ändringen att uttagning för utbildning i specialtjänst icke skall ske i fråga om psykolog samt tolk (fonist).

utbildningslinjer

Artilleri- eller torpedingenjör Elektroingenjör Intendent Maskiningenjör Miningenjör Skeppsbyggnadsingenjör Skyddsingenjör Teleingenjör Läkare och tandläkare (för befattningar som läkare, läkarassistent och tandläkare) Elektrotekniker 1 ) Maskintekniker 1 ) Teletekniker 1 ) Kryptotekniker 1 ) Personalvårdsassistent (utbildas vid armén) Tolk (d:o)

befintliga

utbildningslinjer

Instrumenttekniker Maskintekniker 1 Föreslås av värnpliktsutredningen skola i fortsättningen uttas till underofficersutbildning.

648 Pjästekniker (artilleriingenjör) Radartekniker (teleingenjör) Robottekniker (robotingenjör) Signaltekniker Skyddstekniker (skyddsingenjör) Föreslagen

ny

Mintekniker

utbildningslinje (miningenjör)

Flygvapnet

Nuvarande

utbildningslinjer

Biträdande meteorolog Fototolk Läkare (utbildas vid armén) Personalvårdsassistent (d:o) Radaringenjör Robotingenjör Tolk (utbildas vid armén) Föreslagen

ny

utbildningslinje

Kontroll- och signalskyddstekniker (att utbildas vid armén)

O CO

ir =2 H eu 2 ^

O O . O 03

So c

,-H CO

tn 0 0 C3

•*

j ^ 03 in

. O

OJ M

t-

0*

o o

4->

•fl

•I-H l—H

£ *H

:aj

•

& c o

,-i

Premierna blev skattefria

fl, CO lej

o

a

CL, "* X

CJ5 T^t i-H

^

a S <^ 05 m

00 <u >> C oor-i Ö

"3 *) -c o » a £ BP

•4) U S

£ W;=3 §.££

£ °J3

L-fl »•a

3 C

3 1

bS o °«

C C <u

£ §"§ st!3

£ TH C

•^ ii

tn £

£ ^ UD C

ii

—* + J

in oo

eo •2? a *» « . C

ga ££ &^»

>.** s

il- a oo w

£ ^

'oc o « b

c .b

ta o .2?

c

'S

c b P £ g _, in m

+J s

1S|

en .

c « ^ £ > 9o 0D

.b

C3 o

oc e v - 53 S3 :c« « B? o, > >

tn K" c3 00 3 tn V m C •5 .

C

in 0 0 t-i in ^-? B»

T3

£ 5b2

i t

.^ CL. ^

H; 00 tn rt

& ._ > .st c -ö

i n °Cd

*« s c y

>

o

g«2

s «-b <*£ g & .g £ c £ x Bf

B. Tjänstgöringspremier Vissa värnpliktiga som fullgjort hel premieberättigande tiänsteörinssDeriod1

D:o reservofficerskurs IT

Värnpliktig som är antagen för utbildning till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått reservofficerskurs I.. ..

Reservofficersaspirant i flygförartjänst vid flygvapnet som genomgått fortsatt flygslagsutbildning och reservofficerskurs

Prop. 1944: 149 (rskr. 274)

1 500

Prop. 1942: 297 (rskr. 375)

1 250 3 000

Prop. 1946:346 (rskr. 526) Prop. 1949:202 (rskr. 215)

5 000

Prop. 1952: 1 (rskr. 4)

5 000

Prop. 1958: Bl (rskr. B 83)

2 500

2 500

5 000

Prop. 1960:109 (rskr. 290)

4 000

4 000

8 000

Prop. 1963:110 (rskr. 266)

650 w 5>

tu cs P H ÖB to es

— -C

tH :cS to

o . '52 :

33 tao "-i .5

' s > > s;§

öci2

>

§ £

r 3 CA .Q op

2 °<

.s e*>

•1

«

4-" U

i

•

«

t

> 3 •* ]c

|

B I L A G A 18

Jämförelse mellan å ena sidan månadsinkomst efter skatt i olika inkomstlägen och å andra sidan bidrag enligt försvarets civilförvaltnings och värnpliktsutredningens förslag till värnpliktig som fullgör krigsförbandsövning Familjepenningens belopp har i tablån enligt civilförvaltningens förslag höjts med 20 % och penningbidraget under repetitionsutbildning enligt värnpliktsutredningens förslag med 2 kr. 50 öre för dag. I tabellen intagna belopp avser en tid av 30 dagar; för de flesta underbefälsvärnpliktiga och värnpliktiga i allmänhet är dock övningen enligt utredningens förslag kortare än 30 dagar.

Bidrag

Förutsättningar Månadsinkomst

Bostadskostnad

(kr.)

(kr.)

800 800 1 000 1 000 1 200 1 200 1 500 1 500 2 000 2 000 2 500 2 500

150 150 150 150 200 200 250 250 300 300 350 350

1 2

Månads- FamiljeAntal inkomst bidrag 1 barn efter skatt (kr.) (kr.) 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3 1 3

651 651 795 795 940 940 1 160 1 160 1 498 1 498 1 788 1 788

623 922 623 922 673 972 723 1 022 773 1 072 823 1 122

Penningbidrag 2

Summa bidrag

(kr.)

(kr.)

240 240 240 240 240 240 240 240 240 240 240 240

863 1 162 863 1 162 913 1212 963 1 262 1 013 1 312 1 063 1 368

Skillnad mellan summa bidrag och månadsinkomst efter skatt (kr.)

Omfattande familjepenning och bostadsbidrag. Avser menig; för exempelvis sergeant blir penningbidraget 127 kr. 50 öre större.

+ 212 + 511 + 68 + 367 — 27 + 272 —197 + 102 —485 —186 —725 —420

B I L A G A 19

Erforderlig skyldighet för vissa värnpliktiga i olika åldrar vid armén att fullgöra krigsförbands övning vid genomförande av värnpliktsutredningens förslag m . m .

Levnadsår

20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44—47.

Behov av tjänstgöringsskyldighet (i dagar) för värnpliktiga avsedda för flertalet menigbefattningar enligt

År 1951 ålagd tjänstgöringsskyldighet för motsvarande åldersnu gällande ordning värnpliktsutredningbeträffande repeti- ens förslag beträffande klass (SFS 1951:195) tionsövningar krigsförbandsövningar 90 90 90—60 90—60 90—60 90—60 60 60 60—30 60—30 60—30 60—30 30 30 30 30 30—0 30—0 30—0 30—0 30—0 30—0 0 0 0

90 90—72 90—72 90—72 72 72—54 72—54 72—54 54 54

54 54—36 54—36 54—36 36 36—18 36—18 36—18 18 18—0 18—0 18—0 0 0 0

90 90 90 90 90 90 90 90 90 60 60 60 60 60 60 60 60 60 30 30 30 30 0 0 0

Anmärkning: 1. Då två siffror anges, exempelvis 60—30, avser den högre siffran det fallet att den värnpliktige icke fullgjort den repetitionsövning eller krigsförbandsövning som genomsnittligt infaller under ifrågavarande period och den lägre siffran det fallet att den värnpliktige redan gjort detta. De fall då endast en siffra anges avser åldersgrupper, inom vilka samtliga värnpliktiga genomsnittligt bör ha att fullgöra det angivna dagantalet. 2. De i de två mellersta kolumnerna angivna behoven är ej direkt jämförbara med vad som anges i sista kolumnen; de två förstnämnda kolumnerna avser förhållandena då krigsförbandsovmngssystemet är genomfört medan 1951 års författning avsåg behovet då övergången till ett nytt system påbörjades.

BILAGA 20 Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941

6 §. De värnpliktiga skola enligt grunder, som bestämmas av Konungen, tilldelas armén, marinen eller flygvapnet ävensom — vid armén — truppslag eller trupp slag och tjänst samt — vid marinen. -— flottan eller kustartilleriet. I de fall Konungen bestämmer skola de värnpliktiga tilldelas förband. Värnpliktig uttages för utbildning till viss befattning. Uttagning för officersutbildning må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Sådan uttagning sker vid inskrivning eller därefter. Annan uttagning må ske även utan medgivande av den värnpliktige. Uttagning efter den värnpliktiges medgivande må ske vid inskrivningen eller därefter. Uttagning utan medgivande av den värnpliktige skall ske i samband med den värnpliktiges inskrivning eller därefter under förutsättning att grundutbildningen icke därigenom för länges. Om uttagning av värnpliktig för särskild tjänstgöring eller utbildning i andra avseenden förordnar Konungen. Vid tilldelning eller uttagning skall tillses, att envar värnpliktig såvitt möjligt får fullgöra den tjänstgöring och undergå den utbildning, för vilken han befinncs lämpligast. Där så kan ske, skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig, som vid inskrivningen befunnits äga förutsättningar för utbildning till underofficer eller till befattning, för vilken

erfordras förlängd grundutbildning, att undergående av sådan utbildning skulle för honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga medföra särskilt svåra olägenheter, bör han ej uttagas för sådan utbildning. 14 §. 1. Värnpliktig är, där ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnar, skyldig att personligen inställa sig vid: inskrivningsförrättning tidigast det år han fyller aderton år. Den som förvar-: var svenskt medborgarskap först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrätt' ning det år som infaller näst efter det han förvärvat medborgarskapet. Rörande skyldigheten för värnpliktig att, när fråga uppstår om ändring i hans värnpliktsförhållanden, inställa sig vid inskrivningsförrättning förordnar Konungen. 27 §. 1. De värnpliktigas utbildningstid

För de värnpliktigas utbildningstid skola följande bestämmelser gälla. A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning i befattning avsedd för menig eller underbefäl, är skyldig att för grundutbildning tjänstgöra följande antal dagar, nämligen: a) värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet lägst tvåhundrafyrtio och högst trehundrafyrtiofem dagar,

654 b) värnpliktig tilldelad flottan lägst trehundratjugo och högst trehundrasextiofyra dagar; samt c) värnpliktig tilldelad flygvapnet lägst trehundrafyrtio och högst trehundrasextiofyra dagar, dock att minsta tiden för vissa värnpliktiga må minskas med högst åttiofem dagar. Värnpliktiga som avses under a) — c) och som skall undergå utbildning för krigsplacering i särskilt kvalificerad befattning må åläggas att utöver den där angivna längsta tiden fullgöra förlängd grundutbildning, varvid den sammanlagda tiden för grundutbildningen och den förlängda grundutbildningen må uppgå till högst fyrahundrafemtio dagar. B. För underofficers- eller officersutbildning uttagna värnpliktiga äro skyldiga att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar för grundutbildning tjänstgöra, underofficersuttagna högst fyrahundrafemtio dagar och officersuttagna ytterligare därutöver högst nittio dagar. G. Konungen äger med hänsyn till tjänstgöringstidens förläggning förordna om minskning av de i punkten A. angivna minsta tiderna för grundutbildningen med högst sju dagar. D. Värnpliktig är skyldig fullgöra högst fem krigsförbandsövningar, omfattande a) för värnpliktig vid armén och kustartilleriet i underofficerseller officersbefattning sammanlagt högst etthundrasextio dagar, underbefälsbefattning eller annan kvalificerad befattning sammanlagt högst etthundratjugofem dagar, samt annan befattning sammanlagt högst etthundrafem dagar; b) för värnpliktig vid flottan i underofficerseller officersbefatt-

ning sammanlagt högst etthundrasextio dagar, underbefälsbefattning med undantag av sådan på stamstridsfartyg sammanlagt högst etthundratjugofem dagar, underbefälsbefattning eller annan kvalificerad befattning på stamstridsfartyg sammanlagt högst etthundrasextio dagar, annan befattning på stamstridsfartyg sammanlagt högst etthundratjugofem dagar, samt annan befattning i övrigt sammanlagt högst nittio dagar; c) för värnpliktig vid flygvapnet i underofficers-, officers- eller kvalificerad underbefälsbefattning sammanlagt högst etthundratjugofem dagar, samt annan befattning sammanlagt högst nittio dagar. Konungen äger förordna att en krigsförbandsövning för värnpliktig vid flottan, krigsplacerad på stamstridsfartyg, må uppdelas i högst fyra delövningar. Utöver tidigare för krigsförbandsövningar angivna sammanlagda högsta antalet dagar må värnpliktig, som skall tjänstgöra såsom kompanichef, kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning samt såsom materielredogörare, åläggas att i anslutning till sådan övning tjänstgöra sammanlagt högst tio dagar. Krigsförbandsövning må omfatta högst trettiofyra dagar. E. Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning må åläggas fullgöra a) värnpliktig vid armén eller marinen tre särskilda övningar om sammanlagt trettiotre dagar samt b) värnpliktig vid flygvapnet fem särskilda övningar om sammanlagt tjugo dagar. Konungen äger föreskriva att vissa andra värnpliktiga vid armén, kust-

655 artilleriet och flygvapnet än som avses under a) och b) må åläggas fullgöra såvitt rör armén och kustartilleriet tre särskilda övningar om sammanlagt trettiotre dagar samt såvitt rör flygvapnet fem särskilda övningar om sammanlagt tjugo dagar. Särskild övning må omfatta högst elva dagar. F. Värnpliktig som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförandet av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än huvuddelen av krigsmaktens förband, må åläggas fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar. G. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola i stället för bestämmelserna i A. — F. följande särskilda bestämmelser gälla. Värnpliktig som nu sagts skall fullgöra tjänstgöring om trehundranittiofyra dagar. Tjänstgöringen skall enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar, med rätt i förekommande

fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda förordnats, må där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex dagar. Den fortsatta tjänstgöringen skall i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf eljest åligger honom; och räknas därvid genomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt. H. Inom ramen för de i detta moment angivna tiderna bestämmer Konungen om tjänstgöringstiden för de skilda kategorierna värnpliktiga. I tjänstgöringen skola inräknas tider för vederbörligen anbefallda övningsuppehåll. Konungen äger bestämma att tjänstgöringen skall fullgöras i annan ordning än i detta moment sägs. Tjänstgöringen för grundutbildning skall taga sin början före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.

Rättelser: Sid. 128, bilden Sid. 387, bilden

står »1966» »255» »15/9»

skall stå »1969» »251 »16/9»

3 1

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. Transportekonomisk forskning^i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og fave 4 Forskning af international politik. B Afro-asiatiske studier i Norden. *.Tn-*an 6 Utbildning av sjukhusadministratörer i Norden. ?! Nordisk forskningskonferens i Helsingfors.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remissyttranden över författnmgsutredmngens förslag till ny författning Del i A manna uttalanden samt 1 och 2 kap i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i lorfAC*B* till regeringsform. [3] Del 4 Kap 7 8 L n J l K ° i f Ö r s } a g e t t m regeringsform s S " öve?: gångsbestämmelserna. [34] Del 5. Förslagetl Ull u u riksdagsordning. [37] " Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] F s k a P ä l [ n ] d e a V f a d e r s k a P e t till barn utom äktenFartygs befälhavare. Gemensamt haveri och disDasch Ansvarsbestämmelser m. m. [18] aispascn. Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [221 Ändringar i ensittarlagen m. m. [261 Pensionsstiftelser II. [41] Författningsfrågan och det kommunala sambandet. Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61] Riksdagens justitieombudsmän. [64] Kontinentalsockeln. [66]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Försvarsdepartementet Soldathemsverksamheten. [52] Värnplikten. [68]

Finansdepartementet

Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10] 19 h v / / n n £ n i v e r s i t e ! S - o c h högskolekommitté 1. Utbyggnaden av universitet och högskolor Lokäliseverfite C t h o k c°h St h»^ \ U H \ Utbygg°nåden a v u n l versitet och högskolor. Lokalisering och kostna. der II. Specialutredningar. [12] Kostna1 lSfinT, 11 S / ^& r" " ^uft ö b lrl s d nalm n l is n s agk a k ur nnnai s ekonomi. [15] ^io Å ?» & g a III. 1. Studietb ldniDg eenn TIV. v - l1.d r r2<rr^ T ;J? 5 ] - 2 ^arutbildning[29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. 1301 4 F f S M d e r S O k n i ? g a r o m lärarutbildning V. [31]

gSBf^Äi^rSf^ databebandl-f• wi ZS^^rdÄfS^&Ä^k^^ Jordbruksdepartementet

Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] w*fitJJ;Utetuför a /betshygien och arbetsfysiologi. [24] Halso- och socialvårdens centrala administration [49] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del II MAlsättning och utformning. [50] * Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 3. Rehabiliteringsinsatser i näringslivet. [67] AeimnimenngsinVissa pensionsfrågor. [62] Hemarbete och servicekontakter. [65]

Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning f81 Fnlutts ivet i Sverige. Del II. FrnSftslvet i samhällsplaneringen. [19] '"uiiaiivei i sam19

Vägmärken. [33] Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [46] Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [46

d a och f r a m t i d1 ^Sverige Ä ^ n TI.n SBakgrund t R a d i o noch televisionens iramtid förutsättningar P e m f g r aniSat OI S f råg o7 r 32S ° 2a -^d l o n s 0<L h i ; oehftSSSSS: Svef?™ T? J - , ? . L televisionens framtid i £ r # S r £ n i S Ä S : £ ] h -^rvisningsverksam-

Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska Inrrt hånaEdU[27]rnaS diStrib"tions"^oVmarginilfö?: Stöd åt hästaveln. [44] Skoglig yrkesutbildning. I. [67]

Handelsdepartementet Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén VI Om don t m m m . i . niKoYag1"^]10^ «"Srffl [ ' f v i Ä m ^ Praktik- och feriearbetsförmedling. [71 Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna DPI T vtntur och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna Del II Kon sumentundersökning. [39] °" U C I l l l t - uei « • *-onGemensamma bostadsförmedlingar Toll Polisutbildningen. [53]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965