Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

FÖR

FÖRMÄNSSYSTEMET

VARNPLIKTIGA M.FL.

Betänkande av om utredningen

administration av familjebidragen m.m.

p... _,z Å

6/

Statens

offentliga utredningar

§5 ?få 1990:26

EE? Försvarsdepartementet

för

Förmånssystemet

fl.

värnpliktiga

m.

Betänkande av om administration

gggdningen av familjebi-

dragen m. m.

Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regexingskansliet)

Omslagsillustration: Per Jonebrink

TRYCKERI ISBN 91-38-10538-1 NORSTEDTS 1990 ISSN 0375-250X Stockholm

SOU 1990: 26

Till statsrådet och chefen för

försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 7 april 1988 att uppdra åt kanslichefen Siv Helmer att överväga och lämna förslag till framtida administration av och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter beträHande bidrag enligt familjebidragslagen (1978: 520). Regeringen bemyndigade chefen for försvarsdepartementet att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt Siv Helmer. Som sakkunnig förordnades fr. 0. m den 1 juni 1988 departementssekreteraren Kaj Persson och som experter fr. o. m samma dag numera avdelningsdirektören Ingela Holmberg, avdelningsdirektören Ulf Skoglund, byråchefen Göran Smedmark, numera förbundsdirektören Hans Svensson, värnpliktige Anders Åkerblom och sekreteraren Bernt

Öberg.

Som sekreterare åt utredaren förordnades fr.o.m. den ljuni 1988 försäkringsrättsassessorn lngrid Stenkula. Regeringen beslutade den 15 december 1988 att uppdra åt utredningen att som en del av tidigare uppdrag överväga och föreslå förändringar av

reglerna för bostadsbidrag och näringsbidrag enligt familjebidragslagen.

Regeringen beslutade därefter den l4juni 1989 att uppdra åt utredningen att som en del av tidigare uppdrag överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för värnpliktsförmåner enligt värnpliktsförmåns-

förordningen (1976: 1008) och familjebidragslagen

(1978:520). Utredning-

en skulle i detta sammanhang också granska försäkringsskyddet vid per-

sonskador för värnpliktiga samt lämna förslag till de förändringar som granskningen kunde föranleda. Som sekreterare förordnades fr. o. m. den 15 augusti 1989 avdelningsdirektören Bernt Öström. Departementssêkreteraren Anne Nilsson förordnades som sakkunnig fr. o. m. den 28 augusti 1989 och Kaj Persson entledigades den 31 augusti 1989 från sitt uppdrag. Fr.o.m. den 18 september 1989 förordnades Niclas värnpliktige 1-lolmén och avdelningsdirektören Per Gunnar Skog som experter. Samtidigt enledigades Anders Åkerblom

från sitt uppdrag. Övriga förordnanden fortsatte att gälla.

Avdelningsdirektören Karin Laan har biträtt utredningen vid granskningen av försäkringsskyddet vid personskador. Utredningen överlämnade den 20 oktober 1989 ett forslag till ändring i 19 och 20 §§ familjebidragslagen.

SOU 1990: 26

betänkandet Förmánssystemet för överlämnar härmed Utredningen värnpliktiga m. fl. av sakkunniga Anne Till betänkandet har fogats särskilda yttranden Nilsson och experten Ulf Skoglund. har härmed slutfört sitt återstående uppdrag. Utredningen

Stockholm i februari 1990

Siv Helmer

/Ingrid Stenkula

/Bernt Öström

SOU 1990: 26

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll

Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen (1978: 520) . . . . . . 27 Förslag till förordning om upphävande av familjebidrags- Förordningen (1978: 567) . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Förslag till lag om ändring i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Förslag till lag om ändring i lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada 37 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988: 246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. 39 Förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän Försäkring 42

1 Utredningens uppdrag och arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 1.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 1.2 Till utredningen överlämnade skrivelser . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 1.3 Utredningsarbetets bedrivande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

2 Värnpliktsförmånernas utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 2.1 Utvecklingen fram till 1970-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 2.1.1 De generella värnpliktsförmånema . . . . . . . . . . . . . . . . 53 2.1.2 Familjebidragen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 2.2 Utvecklingen under 1970-talet och därefter . . . . . . . . . . . . . . 57

3 Förmånssystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 3.1 Vämpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas förhållanden . . . . 67 3.2 Civilförsvarspliktiga, frivilliga, hemvämsmän m. fl. och deras förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 3.3 Vämpliktsförmånema idag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 3.4 Generella förmåner till värnpliktiga m. fl. . . . . . . . . . . . . . . . . 73 3.4.1 Värnpliktsförmånsförordningen . . . . . . . . . . . . . . . . .. 73 3.4.2 Försvarets civilförvaltnings föreskrifter m. m . . . . . . . . 76 3.4.3 Vissa förhållanden i fråga om förmåner till vapenfria tjänstepliktiga

6 Innehåll SOU 1990: 26

3.4.4 Förmånernas tillämpning på kvinnor i militär grundutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . ._ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Generella förmåner till civilförsvarspliktiga . . . . . . . . . . . . . . 79 3.5.1 Förordningen om förmåner till de civilförsvarspliktiga m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 3.6 Generella Förmåner till frivillig personal inom försvars- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 organisationerna 3.7 Generella förmåner till hemvärnspersonal . . . . . . . . . . . . . . . 81 3.8 Generella förmåner till hälso- och sjukvårdspersonal m.f1. . . . 83 3.9 förmåner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 Behovsprövande 3.9.1 Familjebidrag m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 3.9.2 Särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.3 Bistånd enligt socialtjänstlagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87

4 i Danmark och Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Värnpliktsförmåner 4.1 till danska värnpliktiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Ersättning 4.2 till norska värnpliktiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Ersättning

5 Samhällets utbildningsstöd m. m. . . . . . . . . . . . . . . 95 familjestöd, 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Inledning 5.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Familjestöd 5.2.1 Barnbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 5.2.2 Studiehjälp 5.2.3 Bidragsförskott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 och Vårdbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Barnpension 5.2.5 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Föräldrapenning 5.2.6 Bostadsbidrag till barnfamiljer och till vissa hushåll utan barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 5.2.7 Kommunalt bostadstillägg till folkpension . . . . . . . . . . 5.3 Kontant arbetsmarknadsstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 5.4 Utbildningsbidrag m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Studiemedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Socialbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Konsumentverkets och Svenska sparbanksföreningens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 kostnadsberäkningar 5.8 Sammanställning av utgående ersättning per månad i 1989 års siffror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 kostnadsutveckling under 1980-talet vid Värnpliktsförmånernas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 grundutbildning 6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Kostnadsutvecklingen 6.1.1 Kontantförmåner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 110 6.1.2 Resekostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 6.1.3 Sjukförmåner 6.1.4 Sociala kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

SOU 1990: 26 Innehåll 7

6.2 Närmare analys av kostnadsutvecklingen för familjebidragen 1 14 6.2.1 Utvecklingen mot bakgrund av regelförändringar och praxis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 114 6.2.2 Utredningens enkät till länsstyrelserna . . . . . . . . . . . .. 117 6.3 Utredningens bedömning av kostnadsutvecklingen for familjebidragen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 6.3.1 lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 6.3.2 Regeländringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 6.3.3 Tillämpning av bestämmelserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 6.3.4 Information om familjebidragen . . . . . . . . . . . . . . . . .. 122

7 Modeller fdr ett nytt förmånssystem för värnpliktiga under

grundutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 7.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 7.2 Kostnaderna För vämpliktsförmånema under grundutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 7.3 Kostnadsramen för ett mera generellt förmånssystem . . . . . . . 125 7.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 7.3.2 Olika komponenter inom förmånssystemet . . . . . . . . . . 125 7.3.3 Utrymme för en generell fördelning . . . . . . . . . . . . . . . 132 7.4 Generell ersättningsmodell vid nivån för lägsta lön i statstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 7.5 Modell med ersättning i form av dagpenning . . . . . . . . . . . . . 134 7.5.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 7.5.2 ADB-bearbetningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135

7.5.3 Ålderstördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

7.5.4 Inkomstfördelning och dagpenningbelopp . . . . . . . . . . . 136 7.5.5 Kostnaderna för ett dagpenningsystem . . . . . . . . . . . .. 137 7.5.6 Kostnad i relation till dagens system . . . . . . . . . . . . . . . 138 7.5.7 Modiñeringar i ett dagpenningsystem . . . . . . . . . . . . . . 139

7.5.8 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 140

8 Förändringar av förmånerna under grundutbildning . . . . . . . . . . 143 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 143 8.2 Länsstyrelsernas synpunkter på regelförändringar . . . . . . . . . . 144 8.3 Bostadsinnehavet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 8.3.1 Bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam . . . . . . . 145 8.3.2 Bostad tillsammans med syskon eller kamrat . . . . . . . 148 8.3.3 Bostad hos Föräldrar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 8.4 Beräkningen av bostadskostnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 8.5 Tillägg till bostadsbidraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 8.6 Behovsprövningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 8.7 Kyrkobokforing . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.8 Förlängt bidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.9 Lägsta belopp att utge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 8.10 Sammanfattnig av de ekonomiska effekterna . . . . . . . . . . . . . 165

8 Innehåll

8.11 Värnpliktsförmånernas uppräkning i framtiden . . . . . . . . . . . 166 8.11.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 166 Bakgrund

8.l1.2 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 166

8.12 Effekter till följd av ett nytt skattesystem . . . . . . . . . . . . . . . . 168

9 Dagpenning till värnpliktiga under repetitionsutbildning m. fl. . . 171 9.1 Nuvarande regler och rutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 9.2 Erfarenheter av nuvarande system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 9.2.1 Handläggningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 9.2.2 Ersättningsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 9.3 Tim/dagberäknad dagpenning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 9.4 Kostnadseffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 174 9.4.1 Dagpenningkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 9.4.2 Administrationskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 176 9.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 177

Överväganden

9.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 177

Övriga frågor

10 Ersättningsförmåner vid personskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 10.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 180 10.2 Antal personskador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 181 10.3 Ersättningsförmáner 10.3.l till nuvarande ersättningsförmåner . . . . . 181 Bakgrund l0.3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 182 Statligt personskadeskydd l0.3.3 vid ideell skada . . . . . . . . . . . . . . 186 Statlig ersättning 10.3.4 Grupplivförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 10.3.5 och trafikskador . . . . . . . . . . . .. 190 skadeståndslagen l0.3.6 Stiftelsen Kungafonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 191 l0.3.7 överväganden m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 Tidigare 10.3.8 Jämförelse med statligt anställda . . . . . . . . . . . . . . . 194 lO.3.9 Jämförelse med elever i arbetsmarknadsutbildning m.f1. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 195 10.3. 10 Utredningens överväganden om försäkringsskyddets omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 10.4 Administrationen av försäkringsskyddet . . . . . . . . . . . . . . . . 204 10.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 10.4.2 Administrationen av den statliga ersättningen vid ideell skada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 lO.4.3 överväganden m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 Tidigare 10.4.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . .. 207 Utredningens under tjänstgöringstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 10.5 Sjukpenning 10.5.1 Nuvarande . . . . . . . . . . . . . .. 210 ersättningsförmåner lO.5.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 Tidigare 10.5.3 Jämförelse med studerandes sjukpenningrätt . . . . . . 21 1 10.5.4 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 212 Utredningens överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 214 10.6 Kostnadsberäkningar l0.6.1 Särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214

Innehåll 9

l0.6.2 Lagen om statlig ersättning vid ideell skada . . . . . . . 214 10.6.3 Grupplivforsäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 l0.6.4 Informationsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 l0.6.5 Värnplikts-SGI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

11 Administration av familjebidragen m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 1 1.1 Nuvarande regler för administrationen . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 11.2 Tidigare överväganden om administrationen . . . . . . . . . . . . . 221 11.2.1 Allmän bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 221 1 1.2.2 Statskontorets och riksrevisionsverkets rapporter . . . 226 11.2.3 Departementsutredning 1987 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 227 1 1.3 Kommunerna och deras ansvar for familjebidragen . . . . . . . . 229 11.3.l Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 1 1.3.2 Kommunernas nuvarande uppgifter i familjebidragsverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 229 11.3.3 Beräknade kostnader för administrationen . . . . . . . . 230 l 1.3.4 Kommunförbundets undersökning av familjebidragshandläggningen i en kommun . . . . . . . . . . . . 231 11.4 Försvarets civilförvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 11.5 Statsbidragsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 11.6 Tillsyn m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 235 11.6.l Försvarets civilförvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 235 11.6.2 Länsstyrelserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 237 l1.6.3 Kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 11.7 Försäkringskassorna och riksförsäkringsverket . . . . . . . . . . . . 239 11.7.1 Försäkringskassorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 11.7.2 Riksförsäkringsverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 241

12 överväganden och förslag om administrationen av familjebi-

dragen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 243 12.1 Kommunerna och länsstyrelserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 243 12.l.l Utredningens i kommunerna . . . . 243

enkätundersökning

12.1.2 Bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 244 12.1.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 245 12.2 Statsbidragshanteringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 246 12.3 Försvarets civilforvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 247 12.3.1 Försvarets

civilförvaltnings förslag och underlag . . . . 247

12.3.2 Bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 249 12.4 Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna . . . . . . . . . . . . 251 12.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251 12.4.2 Bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251 l2.4.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 254 l2.4.4 Förslag om handläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 12.5 Förbanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 258 l2.5.l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 258 12.5.2 Bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 259

SOU 1990: 26 10 Innehåll

12.6 Administrationen av särskild ekonomisk hjälp och till värnpliktiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 260 flyttningsbidrag

Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 Särskilt yttrande av sakkunniga Anne Nilsson . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 Särskilt yttrande av experten Ulf Skoglund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264

Bilaga l Riksförsäkringsverkets ADB-bearbetning . . . . . . . . . . . . . 271 Bilaga 2 Promemoria 1988-10-20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273

SOU 1990: 26

Sammanfattning

Inledning Utredningens uppdrag avsåg ursprungligen främst administrationen av det familjesociala stödet (uppdraget den 7 april 1988). Uppdraget har därefter utvidgats till att avse överväganden och förslag till vissa ändringar i familjebidragslagens regler om bostadsbidrag och näringsbidrag (uppdraget den 15 december 1988). Uppdraget har slutligen utvidgats till att avse de materiella reglerna inom i stort sett hela förmånssystemet inbegripet försäkringsskyddet för de värnpliktiga m.fl. grupper under försvarstjänstgöring den 14 (uppdraget juni 1989). Den del av uppdraget som avser näringsbidraget har slutförts och redovisats till regeringen den 20 oktober 1989. De olika utredningsuppdragen i övrigt har inte kunnat redovisas i den ordning de getts utan har behandlats i ett helhetsperspektiv. Behovet av en ny administration och ändringar i familjebidragslagen har varit beroende av i vad mån vi kunnat konstruera en generell modell för ersättningar, där det selektiva behovet av stöd spelar en underordnad roll. Vi har därför valt att först presentera alternativa modeller för ett mer generellt förmånssystem. Eftersom vi inte kan förorda någon av de presenterade modellerna har vi redovisat våra förslag till materiella ändringar i familjebidragsreglerna. Därefter har vi redovisat våra överväganden om dagpenningsystemet och våra förslag till förbättringar i försäkringsskyddet. Sist i betänkandet redovisar vi vårt förslag till ändrad administration av familjebidragen.

F ärmånssystemet Såväl de generella värnpliktsförmånerna som de behovsprövade förmånerna har sin bakgrund i att vårt försvar bygger på en allmän värnplikt. Under tjänstgöringstiden har försvarsmakten ett ansvar för att den som gör försvarstjänst och hans närstående som är beroende av honom för sin försörjning har en skälig levnadsstandard. Förmånssystemets uppbyggnad har skett successivt enligt i huvudsak samma principer som gäller i dag. Kontantersättningar och naturaförmåner har utvecklats till att avse enhetliga ersättningar för olika kategorier tjänstepliktiga under grundutbildning, med tillägg för längre tjänstgöringstider och större befattningsansvar.

SOU 1990: 26 12 Saznmanfattning

De som därutöver haft behov av ett socialt skydd på grund av att de haft en eller kostnader för bostad m.m. har fått detta behov familj att försörja utgick -tidigare huvudsakligen som täckt genom familjebidrag. Bidragen m. fl. år 1977 kommit att familjestöd, men sedan de repetitionsutbildade som kompenserar bortfallet av deras omfattas av ett dagpenningsystem, till den helt övervägande delen kommit att civila inkomst, har bidragen till tjänstepliktiga under grundutbildning. utges som bostadsbidrag som i dag utges till värnpliktiga och De generella kontantersättningar tjänstepliktiga under grundutbildning och repetitionsutbildning vapenfria till grundutbildning är dagersättning med 31 kr., i omedelbar anslutning och successivt ökade tillägg med högst 60 kr. vid längre tids utbildning med 3000 kr. efter viss tids tjänstgöring. Vidare utgår utryckningsbidrag med 12 500 kr. resp. 16 000 kr. efter genomgångna reservofficerspremier kurser. erhåller de tjänstepliktiga fri mat, fri Förutom de generella förmånema fria resor och fri hälso- och sjukvård. När inkvartering och utrustning,

formånerna inte kan utnyttjas utges olika kostnadsersättningar. förmåner är främst familjebidrag i form av familjepen- Behovsprövade ning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. i omedelbar anslutning till Vid repetitionsutbildning som inte fullgörs

erhåller de värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga daggrundutbildning sjukpenning. Vid viss penning som motsvarar hel, kalenderdagsberäknad med 4- 12 kr. om dagen. Naturaförutbildning utgår befattningspenning De fria resorna är dock måner utgår i stort sett som vid grundutbildning. Av de behovsprövade lörmånerna kan endast näringsbidrag begränsade.

utgå. av förmånssystemet och i kapitel 3 Vi beskriver i kapitel 2 utvecklingen mot bakgrund av de tjänstepliktigas samförmånssystemets utformning samt sociala och ekonomiska situation. Vi redomansättning, utbildning gör ocksâ for de förmåner som utgår till andra grupper inom totalförsvaret.

Värnpliktsfdrmånerna i Danmark och Norge

år 1976. Bakgrunden till l Danmark infördes ett systern med värnpliktslön kallades in till det nya systemet var att endast en del av de värnpliktiga i princip minimilönen för tjänstgöring. Den lön som utgavs motsvarade arbetskraft och beloppen har räknats upp genom åren på okvalificerad anställda. För civila värnpliktiga behölls de samma sätt som för offentligt ersättningsprinciperna. De värnpliktiga betalar själva sin mat men tidigare samma naturaförmåner som de värnpliktiga i Sverige. har i övrigt i princip ändrats för de forsta fyra månaderna av Förmånssystemet har nyligen med en kostersätt-

tjänstgöringstiden, då en lägre lön utges tillsammans

ning. liknar till sin uppbyggnad det svenska systemet Det norska systemet och har liksom detta sin bakgrund i en allmän under grundutbildning varit föremål för värnplikt lör män. Det norska systemet har nyligen som bl. a. lagt fram förslag om att överväganden inom en utredning,

Sammanfattning 13

arbetsgivaren skall betala lön under högst 14 dagar vid repetitionsutbildning.

Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling under 1980-talet vid grundutbildning Kostnaderna för värnpliktsförmånerna (kost och logi och dagpenning till repetitionsutbildade ej inräknade) ökade budgetåren 1981/82-1988/89 med ca 15 °/0 i fast penningvärde. Sistnämna budgetår uppgick de till 1,3 miljarder kr. Pâ grund av att den genomsnittliga utbildningstiden förkortades minskade under samma period antalet tjänstgöringsdagar per år under grundutbildning med ca 5 %. Den genomsnittliga kostnaden per tjänstgöringsdag ökade härmed från 89 till 107 kr., vilket motsvarar ca 20 °/o. För att närmare kunna analysera kostnadsutvecklingen har vi fördelat beloppen på kontantförmåner, resor, sjukförmåner och sociala kostnader. l kontantförmánema ingår dagersättning, utryckningsbidrag, premier och särskilda kostnadsersättningar. Kontantförmånerna, som under 1988/89 uppgick till 705 milj. kr., har totalt under de aktuella åren stigit med drygt 12 °/0 i realt penningvärde. Per tjänstgöringsdag motsvarar detta ca 18 °/o. Kontantförmånerna har härmed stigit något långsammare än de totala kostnaderna. Om kontantförmånernas olika delkomponenter studeras separat framkommer att beloppet för den rena dagersättningen endast ökat realt med knappt 14 % medan utryckningsbidraget vuxit med 29 °/o. Den dominerande kostnadsersättningen, förplägnadsersättningen, steg realt med hela 50 %. Tilläggen till dagersättningen, vilka utges efter viss tjänstgöringstid, har varit oförändrade sedan den ljuli 1983. Resekostnaderna omfattar såväl grundutbildade som repetitionsutbildade eftersom kostnaderna inte särredovisas i nuvarande uppföljningssystem. Budgetâret 1988/89 uppgick resekostnaderna till 340 milj. kr. De har sett över hela perioden minskat med drygt 5 °/0 i fast penningvärde. Den kraftigt minskade repetitionsutbildningen under perioden bör utgöra en väsentlig förklaring till de minskade kostnaderna. Om man antar att den genomsnittliga resekostnaden per dag är lika stor under grund- och repetitionsutbildning kan den reala kostnaden per dag beräknas ha ökat under

perioden från 24:30 kr. till 26:80 kr. Ökningen inträffade dock under

periodens fem första år. Under senare år har även kostnaden per tjänstgöringsdag minskat. Denna minskning under de senaste fyra budgetåren kan även förklaras av ändrade reserutiner och ändrad administration. Av de sociala kostnaderna, som budgetåret 1988/89 uppgick till 244 milj. kr., utgör kostnaderna för familjebidragen den helt dominerande

delen eller ca 95 %. Övriga sociala kostnader belöper främst på den särskil-

da ekonomiska hjälpen. Av kostnaderna för familjebidragen svarar bostadsbidragen för 90 %. De totala sociala kostnaderna har under beräkningsperioden ökat med

168,6 milj. kr. Ökningen i realt penningvärde uppgår härmed till 108 %.

Huvuddelen av ökningen belöper på bostadsbidragen. Kostnadsökningen

14 Sammanfattning SOU 1990: 26

for dessa uppgår till 129 %. Även kostnaderna för näringsbidragen har dock ökat kraftigt, medan ökningen av kostnaderna för familjepenningen och övriga sociala kostnader har varit relativt begränsad. I vår fördjupade analys av familjebidragens kraftiga kostnadsutveckling har vi i första hand sett på utvecklingen under budgetåren 1981/82l986/87. Vi har då funnit att de Förändringar i antalet tjänstgöringsdagar som skett under beräkningsperioden och allmänt ökade bostadskostnader i samhället endast till en mindre del förklarar de kraftigt ökade kostnaderna för familjebidragen. Orsaken torde framför allt finnas i att ett flertal ändringar i reglerna för främst bostadsbidragen gjorts, att tillämpningen av bestämmelserna blivit liberalare och att fler tjänstepliktiga sökt bidrag på grund av förbättrad information. De ändringar i reglerna som bör ha medverkat till den avsevärda kostnadsökningen för bostadsbidragen är främst att den s. k. sexmånadersre- 1982, att normalhyresbegreppet ändrades geln togs bort fr. o.m. den ljuli den ljuli 1983 till att avse hyran i nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag och att en högre nivå for bostadskostnaden medgavs for ensamståendes bostad fr. o. m. den ljuli 1986. Tillkomsten av tilläggen till bostadsbidragen den l juli 1983 har också bidragit till kostnadsökningen. Kostnadsökningen för näringsbidragen förklaras främst av att högsta ersättningsbeloppet per dag höjts från 150 till l 500 kr. under perioden.

Modeller för ett nytt förmånssystemför värnpliktiga under grundutbildning I det nuvarande värnpliktsförmånssystemet svarar naturaförmåner och behovsprövade förmåner för en betydligt större del av kostnaderna än de schabloniserade kontantersättningarna. Vi har beräknat att försvarets kostnader för värnpliktsförmåner under grundutbildning under budgetåret 1989/90 blir knappt 1,9 miljarder. Förmånerna till vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga ingår inte i beloppet. Kostnaderna omfattar samtliga kontantersättningar, behovsprövade bidrag och naturaförmåner utom fritt logi. Fördelat på samtliga värnpliktiga innebär detta ett månatligt förmånsbelopp om 4 744 kr., motsvarande en skattepliktig inkomst om ca 6 900 kr. Vi har mot denna bakgrund i första hand undersökt i vad mån de olika komponenterna i förmånssystemet kan ersättas av kontanta schablonförmåner inom en oförändrad kostnadsram och har då gjort följande bedömning. Utryckningsbidragen utgör en garanti för att den värnpliktige kan upprätthålla en skälig levnadsstandard fram till dess han får civila inkomster. Om man inom ett nytt, mer generellt, system kan åstadkomma en motsvarande garanti skulle det i och for sig vara möjligt att ta i anspråk en del av kostnaderna for utryckningsbidraget och fördela över hela tjänstgöringstiden. Ett bostadsbidrag som täcker hela kostnaden for bostaden inkl. fasta kostnader för el, telefon och hemförsäkring är - med den nuvarande nivån på dagersättningen - av avgörande betydelse för att en värnpliktig

SOU 1990: 26 Sammanfattning 15

som har flyttat hemifrån skall kunna behålla bostaden under tjänstgöringstiden. Spännvidden i behovet av stöd under tjänstgöringstiden mellan olika värnpliktiga framträder särskilt när det gäller värnpliktiga med egen bostad och utgör samtidigt det största hindret för att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma ett system med en generell ersättning som har karaktären av lika lön för lika arbete. Vi har övervägt möjligheterna att hänvisa de värnpliktiga till det allmänna bostadsbidragssystemet. Behovet av speciallagstiftning inom bidragssystemet skulle då falla bort. En sådan förändring förutsätter dock att dagersättningen är så hög att den täcker skillnaden mellan bidragen enligt familjebidragslagen och bidragen enligt bostadsbidragslagen. Vi har också diskuterat för de värnpliktiga särlösningar inom ramen för bostadsbidragslagen. Vi ser dock ingen större vinst med att skapa ett nytt bostadsbidrag utanför familjebidragslagen som i stora delar skulle motsvara det nuvarande. Dessutom måste behovsprövningen av familjepenningen och bostadsbidraget på något sätt samordnas. Samhällets kostnader skulle också bli i stort sett oförändrade. Endast 2 % av de värnpliktiga har beräknats vara gifta samboende med barn. Familjepenning kan i dessa fall utgå med betydande belopp. Vi kan inte finna annat än att man inom ett mer generellt system måste behålla familjepenningen till barnfamiljer. Familjepenningen för maka/sambo när det inte finns barn kan eventuellt tas bort. Besparingama skulle dock vara försumbara. Näringsbidraget är ett stöd i speciella situationer och är därför inte lämpligt att ta i anspråk för en fördelning i en generell ersättning till alla värnpliktiga. Förplägnadsersättning utgår för närvarande med 35 kr. per dag till värnpliktiga under längre övningsuppehâll och till sådana värnpliktiga som inte kan erbjudas fri kost under tjänstgöringstiden. Ersättningsbeloppet kan fördelas generellt endast om den värnpliktiges ersättningsnivå är så högt beräknad att den kan täcka kostnaden för mat under tjänstgöringstiden.

Övriga kostnadsersättningar har karaktär

av traktamentsersättningar och bör inte fördelas inom en generell nivå. Vi har övervägt om ett system liknande det danska där de värnpliktiga själva betalar sin mat skulle kunna införas i Sverige. De värnpliktiga måste då kompenseras med en kostersättning som, motsvarar vad de får betala för maten. Detta skulle medföra att ersättning måste utgå även för sådan

fri kost som de värnpliktiga i dag av olika skäl inte utnyttjar. En avsevärd

merkostnad skulle då uppstå för försvaret. De fjärrekryterade värnpliktigas resor beräknas stå för 80 °/o av total-

kostnaderna for de fria resorna. Övriga 20 °/0 av kostnaderna

belöper på anslutningsresor och närrekryterades kortare resor. Eftersom huvuddelen av kostnaderna hänför sig till ett mindre antal fjärrekryterade värnpliktiga skulle det vara uppenbart orättvist att omvandla hela kostnaden till en generell ersättning for samtliga värnpliktiga och låta de värnpliktiga med långa resor få betala resorna själva. Ett alternativ är ett system med

SOU 1990: 26 16 Sammanfattning

beräknat efter avstånd mellan den värnpliktiges hem och förresebidrag läggningsort. Det skulle också kunna vara möjligt att låta de värnpliktiga få betala för anslutningsresor och kortare hemresor. Dessa resor själva förorsakar i många fall en administration som inte står i rimlig proportion till de utbetalda Vi anser att de fria hemresorna har ett ersättningarna. stort socialt värde för de värnpliktiga. Därför bör i vart fall de längre resorna behållas i nuvarande omfattning för att komplettera de generella förmåner som kan komma att utgå i övrigt. Fri sjukvård, ersättning för begravningskostnader och kostnader förför-

säkringsskydd lämpar sig inte för en generell fördelning. Det maximala att fördela på en generell ersättning har vi utrymmet beräknat till 7l5milj. kr. motsvarande 1785 kr. per månad. En sådan förutsätter att de värnpliktiga kan inordnas i samhällets ordinafördelning rie bostadsbidragssystem. Detta täcker emellertid endast en del av kostnaderna för bostaden. Vi har därför funnit att den generella ersättning som skulle kunna utges inom nuvarande kostnadsram inte på långt när räcker till för att täcka den del av bostadskostnaden som den vämpliktige själv måste betala, om han skall ha kvar nuvarande möjligheter att ha egen

bostad under tjänstgöringstiden. Vi har därefter undersökt vilka konsekvenser för den vämpliktige och för staten nâgra alternativa förmånssystem skulle medföra. En modell till förmånssystem innebär att en värnpliktslön utges. Lönen kan öka med hänsyn till längre tjänstgöringstid. Vi har utgått från att lönen motsvarar motsvarande för år 1989 7 348 kr. Vid en lägsta lön i statstjänst har vi förutsatt att de värnpliktiga betalar sin lön av denna storleksordning resor. Familjebidragssystemet skulle slopas kost själva och även kortare liksom Ett system med en värnpliktslön i denna utryckningsbidraget. storleksordning skulle medföra merkostnader om 652 milj. kr., men skulle behovet av trygghet för sådana värnpliktiga som har ändå inte tillgodose försörjningsskyldighet mot maka och bam. Vi har också undersökt en modell med ersättning i form av dagpenning som skulle innebära att den vämpliktige under tjänstgöringen i princip standard som han hade vid inryckningen. Vi har behöll den ekonomiska utifrån en studie av riksförsäkringsverket om de gjort våra beräkningar och vapenfria inkomstförhållanden. Vi har värnpliktigas tjänstepliktigas beräknat merkostnaderna för en dagpenning motsvarande den som utges m.m. till 736 milj. kr. för värnpliktiga och 27 vid repetitionsutbildning tjänstepliktiga. Grundnivån skulle då vara 55 kr. om milj. kr. för vapenfria efter skatt motsvarar den nuvarande dagersättningen 31 kr. dagen, vilket Om dagpenningen maximeras till 250 kr. per dag kan merkostnaderna beräknas till 626 milj. kr. för värnpliktiga och 22,7 milj. kr. för vapenfria En maximinivå på 250 kr. per dag motsvarar en månadsintjänstepliktiga. komst brutto på 7 500 kr. eller ungefär lägsta lön enligt den statliga löneplanen. Behovet och familjepenning enav utryckningsbidrag, bostadbidrag antas falla bort. Naturaförmåner och särskilda ligt familjebidragslagen kostnadsersättningar förutsätts däremot vara kvar liksom näringsbidraget. för ett dagpenningsystem har vi Med hänsyn till de höga kostnaderna

SOU 1990: 26 Sammanfattning l7

diskuterat vissa ytterligare modifieringar av ett sådant system. Eftersom dagpenningen kompenserar förlusten av lön har vi ansett att det kan vara rimligt att den värnpliktige betalar för sin kost under tjänstgöringstiden. Vi har också ifrågasatt om inte extrainkomster under denna tid till en del bör reducera dagpenningen och om inte den värnpliktige själv bör kunna betala kortare hemresor. Grundnivån måste i så fall höjas till ett belopp som täcker sådana utgifter. Ett modifierat dagpenningsystem enligt ovan skulle sänka merkostnaden till 359 milj. kr. eller, med en maximinivå på 250 kr. per dag, till 245 milj. kr. Vid våra överväganden av ett dagpenningsystem har vi funnit att fördelen med ett system enligt sjukpenningmodellen är att den ekonomiska situationen för de tjänstepliktiga i ett sådant system inte förändras väsentligt ijämförelse med förhållandena före inryckningen. Det är dessutom lätt att administrera. Nackdelen med systemet skulle däremot vara att olika ersättning skulle utgå till de tjänstepliktiga med hänsyn till deras skilda inkomstsituation före tjänstgöringen. En sådan skillnad är inte motiverad med hänsyn till värnpliktstjänstgöringen som sådan. Skillnaden i tjänstgöringstidens längd skulle då inte heller påverka ersättningens storlek. Systemet förutsätts därför behöva kompletteras med en befattningspenning. En stor grupp av de tjänstepliktiga som saknar sjukpenninggrundande inkomst kan tidigare ha haft studiemedel. De skulle få en lägre inkomst under tjänstgöringstiden än under studietiden. Ett renodlat dagpenningsystem skulle också bli mycket kostsamt. Sådana tjänstepliktiga, som inte har haft någon fastställd sjukpenninggrundande inkomst eller endast en låg sådan, skulle komma att behöva ett selektivt stöd från samhället. Ett medvetet förändrat arbets/inkomstmönster före inryckningen kan dessutom medföra ytterligare kostnadsökningar. Vi kan mot bakgrund härav inte förorda en övergång till ett dagpenningsystem. Vi har kommit till den slutsatsen att de beräknade för det merutgifterna minst kostsamma modifierade skulle kunna användagpenningsystemet das på ett betydligt bättre sätt inom det nuvarande värnpliktsförmånssystemet. motsvarar Merutgifterna vad det skulle kosta att höja nuvarande dagersättning med 30 kr. per dag. Samtidigt skulle då tilläggen till bostadsbidragen kunna tas bort liksom bostadsbidragen vid föräldraboende, och en nedre gräns för rätt till bostadsbidrag i övriga fall skulle kunna införas.

Förändringar av förmånerna under grundutbildning l kapitel 8 lägger vi fram förslag till förändringar inom förmånssystemet, främst familjebidragslagen, som vi anser medför framför allt en rättvisare fördelning mellan olika grupper av tjänstepliktiga. Förslagen medför också en enklare administration.

Våra förslag till ändringar innebär följande. - Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall, om inte särskilda skäl föreligger, utges endast om den tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före tidpunkten för tjänstgöringsti-

2 10-0407

SOU 1990: 26 18 Sammanfattning

dens början. En motsvarande kvalifikationstid skall gälla när den tjänstepliktige bor tillsammans med syskon eller kamrat. - för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall Bostadsbidrag kunna före utryckningen utan att särskilda utges för den sista månaden skäl föreligger. - till som bor hos förälder skall, om inte Bostadsbidrag en tjänstepliktig särskilda förhållanden föreligger, kunna utges med högst skillnaden mellan för en bostad för en familj med ett barn genomsnittskostnaden och en familj med två barn enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsveri samband med att underhållsbikets normer för skälig bostadskostnad drag till barn fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta bostadsbidrag med 600 kr. per månad. - Beräkningen av bostadskostnaden i andra fall än när den tjänstepliktige bor hos Förälder skall ske med ledning av socialstyrelsens/riksförsäknormer för skälig bostadskostnad i samband med att unringsverkets derhållsbidrag till barn bestäms. - till bostadsbidrag skall inte utges till tjänstepliktig som bor hos Tillägg som bor ensam i bostaden höjs tillägget från förälder. För värnpliktig 150 kr. till 250 kr. Tjänstepliktiga som delar bostad med per månad. eller kamrat erhåller ett halvt tillägg till bostadsbidraget, eller syskon 125 kr. per månad. - Inkomster som den tjänstepliktige har av arbete under värnpliktstjänstskall påverka rätten till familjepenning och bostadsbidrag på göringen samma sätt som makas och barns inkomster. - skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, utges Bostadsbidrag endast för bostad på den ort där den tjänstepliktige är kyrkobokförd. - skall kunna utgå även till en tjänstepliktig som Förlängt bostadsbidrag avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad. - under 50 kr. i månaden skall inte betalas ut. Familjebidrag

Våra förslag grundar sig på följande överväganden. 1982 krävdes, om inte särskilda skäl förelåg, att en Före den l juli tjänstepliktig skulle ha haft egen bostad i minst sex månader före tjänstgöför att få bostadsbidrag. Av överbefälhavarens underringstidens början 1986/87 av de värnpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden sökning under framgår att hela 35 °/o av de värnpliktiga som flyttat grundutbildning hemifrån och fick bostadsbidrag hade flyttat under sexmånadersperioden före inryckningen. Vi har ifrågasatt om det är rimligt att bostadsbidrag så många tjänstepliktiga som skaffar bostad kort tid före inryckutges till för många snarare torde uppstå först ningen, när behoven av egen bostad närmar slut. Vi har därför ansett det vara när tjänstgöringstiden sig sitt att åter införa en kvalifikationstid för rätt till bidrag för bostad lämpligt som anskaffas före inryckningen. Samtidigt bör den tjänstepliktige geneför de sista 30 dagarna före utryckningen. Den rellt kunna få bostadsbidrag kvalifikationstiden, tre månader, tillsammans med en motsvaföreslagna rande kvalifikationstid som vi föreslår skall gälla vid boende med syskon och kamrat, beräknar vi medför en besparing på 19,8 milj. kr. per år. Den

Sammanfattning 19

som följer av förslaget om rätt till bostadsbidrag 30 dagar kostnadsökning före utryckningen beräknar vi till knappt 5 milj. kr. per år.

Överbefälhavarens undersökning ger vidare vid handen att en stor del

av bostadsbidragen vid boende med föräldrar som utgår till tjänstepliktiga behåller bidragen för egen konsumtion. Varken de tjänstepliktiga eller deras Föräldrar har sålunda haft något behov av bidragen för att täcka en bostadskostnad. Vi har beräknat att kostnaden för felaktigt utgivna bidrag vid boende med föräldrar kan vara så hög som 28 milj. kr. Vi har emellertid funnit att det är mycket svårt att förhindra att dessa bidrag utgår till fel personer. Vi har samtidigt ifrågasatt om inte det nuvarande taket för bostadsstöd vid föräldraboende är allt för högt. Detta motsvarar normalhyran i nyproduktion för ett rum och kök. Man kan normalt utgå från att föräldrarnas extra kostad för den tjänstepliktiges andel av bostaden motsvarar kostnaden för ett rum. Kostnaden för kök och övriga gemensamma utrymmen har föräldrarna ändå. Vi föreslår därför att kostnaden vid föräldraboende beräknas till skillnaden mellan en genomsnittskostnad för bostad för hushåll med ett barn och hushåll med två barn. Denna maxime-

ring av bostadsbidragen beräknas medföra en kostnadsbespring med minst

34,4 milj. kr. per år. Vi föreslår även vissa förfaranderegler vid ansökan om bostadsbidrag som bör kunna bidra till en bättre kontroll av att bidrag endast utgår när det finns behov av det. Beräkningen av bostadshyran görs i dag med utgångspunkt i en av kommunerna fastställd nonnalhyra. Beräkningen, så som den har utveck-

lats, kan i många fall medföra tillämpningssvårigheter. Mot

bakgrund härav, och också med hänsyn till att vi i kapitel l2 föreslår en ändrad administrationsform, har vi prövat alternativa möjligheter att beräkna bostadskostnaden. Vi föreslår att ledning hämtas i de riktlinjer som har fastställts av socialstyrelsen i samråd med riksförsäkringsverket för att fastställa skälig bostadskostnad vid bestämmande av

underhållsbidrag till

barn. Dessa riktlinjer innebär att en högsta kostnad anges för det antal personer som bor i bostaden och inte som för närvarande det antal rum som bostadsytan är uppdelad i. Någon nämnvärd bör kostnadsförändring inte uppkomma på grund härav. Tillägget till bostadsbidraget är avsett att täcka vissa fasta kostnader som följer med ett bostadsinnehav. Tillägget har utformats som ett generellt tillägg med hänsyn till att det skulle vara enklare att administrera. Detta motiv för ett generellt tillägg har senare tunnats ut. Vi kan inte finna att det medför några större svårigheter att vid prövningen av rätten till bostadsbidrag samtidigt beakta frågan om tillägg. Med hänsyn härtill och till den stora kostnadsökningen för tillägget anser vi att rätten till detta bör anpassas till vilket behov det finns av tillägg. Vi har ansett att ett sådant behov inte föreligger vid föräldraboende, medan däremot tjänstepliktiga som bori egen bostad behöver få ett högre tillägg. Vi föreslår att tillägget i dessa fall höjs med 100 kr. till 250 kr. Om den tjänstepliktige delar bostad med syskon eller kamrat bör ett halvt tillägg utgå. Det slopade tillägget vid föräldraboende medför en besparing på 9,4 milj. kr. Höjningen av tilläggets belopp beräknas, med beaktande av halveringen av tilläggen vid

SOU 1990: 26 20 Sammanfattning

boende med syskon eller kamrat, medföra en kostnadsökning med 9,7

milj. kr. skall endast sådan inkomst som Enligt 1 l § punkt 4 familjebidragslagen har från annat än arbete som han utFör under fritid eller den värnpliktige I praktiken har emellertid även övningsuppehåll påverka familjebidrag. fritidsinkomster över 1000 kr. nu börjat avräknas. Med hänsyn till att fritidsinkomsterna i många fall kan vara betydande anser vi att en avräkning bör ske och att denna bör regleras i lag. Vi har då funnit att det är att ha samma avräkningsFörfarande som när det gäller makas lämpligt inkomster. Vi bedömer att vårt Förslag i detta hänseende endast kortsiktigt

medför några kostnadsbesparingar. som avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad För- Tjänstepliktiga under den Första månaden efter lorar rätten till Förlängt bostadsbidrag För att inte Förläggningen av tjänstgöringstiden skall medföutryckningen. ra en sådan orättvisa bör Förlängt bostadsbidrag kunna utgå även i dessa berörs av en sådan Förändring bedömer vi att fall. Eftersom få värnpliktiga någon nämnvärd kostnadsökning inte uppkommer. ut om det understiger 100 kr. Enligt praxis betalas inte familjebidrag Detta får bl.a. till Följd att, när bostadsbidrag understiger detta belopp.

inte heller tillägg till bostadsbidrag betalas ut. Vi anser att det bör finnas en gräns under vilken bidrag inte skall utges, men att denna bör sättas till relativt få värnpliktiga berörs av Föränd- 50 kr. och anges i lagen. Eftersom vi kostnadsökningen till 0,5 milj. kr. per år. ringen beräknar beräknar vi att kostnaderna För familjebidra- Om våra Förslag genomförs med 48,4 milj. kr. i relation till utgifterna För år 1989. gen minskar om värnpliktsförmånernas uppräkning i framti- Vid våra överväganden att en automatisk anknytning till basbelopp eller löneden har vi funnit av de icke behovsprövade värnpliktsFörmånerna under grundutprisindex i konsumentprisindex (KPI) bör bildning inte är lämplig. Förändringarna För de årliga diskussionerna om dock vara en mer rimlig utgångspunkt än det sammanvägda Försvarsprisindex som nu behovet av höjningar av Förändrade Förmånsanvänds. För att effekterna på Försvarets ekonomi kan dock kompensationssysbelopp skall kunna beräknas på ett enkelt sätt konsumentprisindex användas. Också i samband temets oljeprisrensade Försvarsbesluten bör principbeslut angående värnpliktsmed de femåriga tas i Förhållande till KPl/oljeprisrensat KPI. Förmånernas utveckling Förmåner såsom bostadsbidrag och näringsbidrag har inte samma nära samband med KPI som dagersättning och familjepenning. Om inga sär-

skilda skäl Föreligger kan dock den automatiska kostnadsutvecklingen För bostadsbidrag och näringsbidrag approximeras med KPI-uppräkningmåste hanteras och beräknas i särskild en. medan beslut om regeländringar

ordning. av skatte- och bostadsfmansieringssystemen fr. o.m. år En omläggning kostnaderna För värnpliktsFörmånerna. Bl.a. 1991 kan Förutses påverka som är skattefri inkomst, behöva höjas För att dess kan dagersättningen. värde inte skall urholkas av höjda indirekta skatter m. m. En kraftig kan förväntas vilket ökar kostnaderna För ökning av bostadskostnaderna

bostadsbidragen.

SOU l990: 26 2l Sammanfattning

Dagpenning till värnpliktiga m. fl. under repetitionsutbildning Dagpenningen motsvarar hel sjukpenning beräknad enligt reglerna för kalenderdagsberäknad sjukpenning. Dagpenningen utgör alltså 90 °/0 av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365. Handläggningen av ärenden om dagpenning är till största delen automatiserad. Systemet är enkelt och tillförlitligt för den enskilde och rationellt och lättadministrerat för de handläggande myndigheterna. När reglerna för beräkning av sjukpenning vid korta sjukfall ändrades den l december 1987 ansågs det inte finnas behov av att ändra reglerna för beräkning av dagpenningen. Bedömningen gjordes med utgångspunkt i att repetitionsutbildningen oftast varade i 2-4 veckor. Tiden för repetitionsutbildningen m. m. är dock kortare nu. Vi har bedömt effekterna av en beräkning av dagpenningen på samma sätt som sjukpenning under perioder på högst 14 dagar. Vi har då funnit att en sådan beräkning skulle leda till ökade utgifter för dagpenningen med ca 60 milj. kr. och ca 4 milj. kr. i årliga administrationskostnader med den nuvarande omfattningen av repetitionsutbildning m.m. En del av kostnadsökningen kommer dock att återföras i form av skatt. Med beaktande av kostnaderna och med hänsyn till att de repetitionsutbildade m. fl. också erhåller kompensation genom att de får fri kost under tjänstgöringstiden har vi inte ansett oss kunna förorda en ändrad dagpenningberäkning framför angelägna reformer för andra grupper av tjänstepliktiga. Vi påpekar också att förekommande kompensationsskillnader i många fall är en följd av att samma löneavdrag görs som vid korttidssjukdom, och vi föreslår att kontakter tas med arbetsmarknadens parter i denna fråga.

Ersätznings/örmåner vid personskada Vi föreslår följande förbättringar i de tjänstepliktigas försäkringsskydd. - En tjänstepliktig skall garanteras en skälig inkomst under sjukdom när grundutbildningen upphör. Särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd skall därför kunna utges även för de första 14 dagarna av sjukfallet till den som är arbetslös men inte har kunnat anmäla sig som arbetssökande. - Full ersättning skall utges för skador som en tjänstepliktig åsamkas under tjänstgöringen. Ersättning skgll utges enligt det statliga personskadeavtalet i samma omfattning som till en statligt anställd. Detta skall dock inte gälla rena fritidsskador. - En Värnpliktig under grundutbildning skall få ersättning för ideell skada även vid olycksfall som inträffar under fritiden. - En tjänstepliktig skall omfattas av grupplivförsäkringen även under viss tid efter tjänstgöringen. - skall kunna Sjukpenning utges till en Värnpliktig under grundutbildningen beräknad på inkomsten i ett eventuellt fritidsarbete.

22 SOU 1990: 26 Sammanfattning

får i princip full En tjänstepliktig som skadar sig under tjänstgöringen ersättning för sin inkomstförlust enligt lagen om statligt personskadeskydd. Detta gäller även vid olycksfall som inträffar under fritiden. För skadan utges dessutom ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada, dock inte för fritidsskador. avlider enligt förordningen om Om den tjänstepliktige utgår ersättning grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. Vi anser att den som skadas under militärtjänst bör i ekonomiskt hänseende försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat. bör vara att en tjänstepliktig försäkringsmässigt skall i Målsättningen huvudsak vara jämställd med en arbetstagare i statlig tjänst. En tjänstepliktig har ett i huvudsak bra ekonomiskt skydd genom de grundläggande ersättningsförmåner som regleras i lagen om statligt personskadeskydd. Den tjänstepliktige bör dock ha ett bättre inkomstskydd vid sjukdom under den närmaste tiden efter det grundutbildningen upphör. Vi anser därför att en tjänstepliktig bör tillförsäkras en ersättning på samma nivå som den särskilda sjukpenningen även under de första l4 Särskild skall därför kunna utgå för dagarna av ett sjukfall. sjukpenning varje kalenderdag den tjänstepliktige är sjuk. har inte rätt till ersättning för inkomstförluster (t. ex. En tjänstepliktig förlust av inkomster som överstiger 7,5 basbelopp) och vissa kostnader anställda. Ersom enligt det statliga personskadeavtalet utges till statligt sättningsförmånerna vid dödsfall gäller inte tjänstepliktiga. Vi anser att de tjänstepliktiga bör erhålla ersättning för såväl inkomstförluster som kostnader i enlighet med det statliga personskadeavtalet. De som gör sin grundutbildning kommer många gånger direkt från skolan och har inte haft anledning att själva ordna ett försäkringsskydd. De har under tjänstgöringstiden inte alltid ekonomiska förutsättningar att skaffa försäkringar. Vi anser därför att de värnpliktiga under grundutbildför ideell skada vid olycksfall som inträffar ning skall ha rätt till ersättning under fritiden. Vi har vidare övervägt om föräldrar bör återinsättas som förmånstagare och om homosexuella sambor bör anges som förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Vi vill dock inte föreslå en särlösning för de tjänstepliktiga i detta avseende. Det är däremot skäligt att en tjänstepliktig omfattas av grupplivförsäkringen även under en viss tid efter tjänstgöringen så att han har ett skydd om han är arbetslös. Den som tjänstgjort under minst 180 dagar bör därför vara försäkrad under ytterligare högst 180 dagar, dock inte längre än två år från det den ursprungliga tjänstgöringen upphörde. administreras av flera olika myndigheter e.d. Det Försäkringsskyddet som måste blandas in i ett kan bli fråga om upp till fem olika instanser försäkringskassan, trygghetsnämnden, försvarets civilersättningsärende: förvaltning eller försäkringsbolag och Kungafonden. Vi har övervägt om handläggningen vid trygghetsnämnden skulle kunna föras över till försvarets civilförvaltning. Vi anser emellertid att det är

SOU 1990: 26 23 Sammanfattning

viktigt att praxis blir lika vid tillämpningen av statens personskadeförsäkring och lagstiftningen om ersättning för ideell skada. Härtill kommer att trygghetsnämnden numera prövar även försäkringsskyddet för AMU-elever. AMF handlägger de trygghetsförsäkringar som finns på den privata och kommunala sidan. Eftersom AMF numera handlägger även trygghetsnämndens ärenden kommer bedömningarna att bli enhetliga i alla likartade frågor. Den nuvarande administrationen bör därför enligt vår uppfattning behållas. De värnpliktiga hari stor utsträckning inkomster av arbete vid sidan av tjänstgöringen. De har vant sig vid en egen ekonomi och gjort sådana åtaganden som ofta följer när man har egna förvärvsinkomster. Intresset av att kunna bibehålla sin standard och de under senare år tillkomna möjligheterna att vara hemma under kvällar och helger är sannolikt de främsta skälen till att så många skaffar sig extrainkomster under värnpliktstiden. Vi har därför även tagit upp frågan om de värnpliktigas rätt till sjukpenning under tjänstgöringstiden. Under tjänstgöringen har envärnpliktig i dag inte rätt att få sjukpenning. Sjukförsäkringsavgift liksom andra sociala avgifter skall dock erläggas även för inkomster som en Värnpliktig har under tjänstgöringstiden. Vi anser att det är svårt att längre motivera att principen inom sjukförsäkringen, att en försäkrad skall ha rätt till ersättning for viss del av inkomstbortfallet, inte skall gälla för värnpliktiga under tjänstgöringstiden. Även mot bakgrund av den höga förvärvsfrekvens som numera förekommer bland de värnpliktiga anser vi att de under grundutbildningen skall ha rätt till sjukpenning baserad på den inkomst de beräknas få i sitt fritidsarbete. sjukpenning skall endast utges för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvsarbetat. Förslaget om att en tjänstepliktig skall få rätt till full ersättning enligt det statliga personskadeavtalet beräknas kosta ca l milj. kr. per år. Kostnaden för det utökade skyddet vid olycksfall som inträffar under fritiden beräknas till ca 0,5 milj. kr. årligen. Rätten till sjukpenning under tjänstgöringstiden beräknas medföra ca 6 milj. kr. per år i ökade kostnader. För administrationen tillkommer dels en engångskostnad, dels en kostnad om ca l milj. kr. per år. Kostnaderna för förslagen i övrigt är ytterst små.

Administrationen av familjebidragen Administrationen av familjebidragen har under årens lopp legat på såväl civila myndigheter på lokal och regional nivå som militära myndigheter. l dag fattar kommunerna beslut i de enklare ärendegrupperna och försvarets civilförvaltning i de mer komplicerade. Kommunerna betalar ut bidragen och erhåller statsbidrag för 95 % av sina kostnader. är Civilförvaltningen också tillsynsmyndighet tillsammans med länsstyrelserna, vilka bestämmer och betalar ut statsbidragen till kommunerna. Civilförvaltningen fördelar kostnaderna för statsbidragen på de olika försvarsgrenama. Den nuvarande formen för familjebidragens administration har ifråga-

24 Sammanfattning SOU 1990: 26

satts sedan lång tid. Detta gäller såväl själva handläggningen av ärendena

som statsbidragshanteringen. Överväganden har tidigare gjorts om att

flytta administrationen från kommunerna till ett statligt organ. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har då ansetts vara de organ som borde vara mest lämpade för att ta över administrationen av familjebidragen. Vi har jämfört olika administrativa former för familjebidragen. Ett alternativ har varit att kommunerna har kvar administrationen men att statsbidragshanteringen förenklas. Ett annat alternativ har varit att centralisera hela verksamheten till Försvarets civilförvaltning. Ett tredje alternativ har varit att flytta över administrationen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Vi har slutligen också diskuterat att lägga över administrationen på försvarets olika förband eller motsvarande berörda myndigheter. Vi har stannat för att föreslå att administrationen läggs över på försäkringskassornas lokala organ med riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet. Härmed faller statsbidragshanteringen bort. Vårt förslag grundar sig på följande överväganden.

Kommunerna Vi har funnit att det är en stor fördel för såväl den enskilde som för det allmänna att handläggningen av familjebidragsärendena sker på lokal nivå. Härigenom kan man ta till vara person- och lokalkännedom hos handläggarna och de som söker bidragen kan få hjälp och råd genom direkt kontakt med den som handlägger ärendet. Kommunerna har dock inte familjebidragsverksamheten. ADB-stöd i handläggningen sakprioriterat nas i stort sett. Uppföljning och redovisning är eftersatt. Verksamheten är därför, trots insatser, inte rationell och den brister i goda personella effektivitet. En effektivare handläggning är nödvändig och vi kan inte se att den kan uppnås inom det nuvarande systemet. lnte heller på länsstyrelserna har verksamheten med familjebidragen prioriterats. Granskning och tillsyn har blivit eftersatt i många fall. Statsbidragshanteringen har varit omständlig. Vi anser att även om kommunerna skulle komma att kvarstå som utgivare av familjebidragen bör statsbidragshanteringen förenklas och länsstyrelsernas befattning med statsbidragen upphöra.

Försvarets civilförvaltning Vi har övervägt möjligheten av att centralisera verksamheten till försvarets civilförvaltning. Vi har då funnit att en sådan lösning kan förväntas medföra en rationell och snabb hantering med enhetliga beslut. Civilförvaltningen har ett väl utbyggt datasystem. En centraliserad handläggning medför dock en avsevärt försämrad service för den enskilde. Handläggarna blir få och kommer att ha specialiserade arbetsuppgifter, vilket medför ökad sårbarhet i verksamheten vid frånvaro och byte av personal. Hand-

SOU 1990: 26

Sammanfattning 25

läggarna har inte heller samma kännedom om person- och lokalförhållanden som handläggarna i en decentraliserad verksamhet. Även om en koncentrerad verksamhet till civilförvaltningen synes vara det minst kostsamma alternativet har vi inte kunnat förorda detta framför en decentraliserad handläggning.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har i dag ansvaret för administrationen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. Den tjänstepliktige har en naturlig anknytning till försäkringskassan på hemorten redan före inryckningen. Försäkringskassan har lokalkontor i alla kommuner och kan ge den tjänstepliktige service var i landet han än befinner sig. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har ett utbyggt ADB-system och ett väl utvecklat informationssystem. Försäkringskassans tjänstemän har kompetens från handläggning inom områden som liknar familjebidragslagstiftningens och har dessutom god person- och lokalkännedom. Riksförsäkringsverket har möjlighet att genom sin tillsyn verka för en enhetlig praxis. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har också en omfattande statistikredovisning som är till fördel för en uppföljning av verksamheten. En nackdel med en handläggning hos försäkringskassorna kan vara att kassorna med en i övrigt stor ärendemängd inte kan fatta beslut lika fort som kommunerna gör i dag. Den tjänstepliktige har dock möjlighet att ansöka om bidrag i god tid före inryckningen och vi bedömer att försäkringskassorna i de fall det behövs liksom på andra områden av deras verksamhet kan tillgodose behovet av snabba beslut. En handläggning hos försäkringskassorna ger - på samma sätt som den kommunala - till en mer omfattande handläggningen möjlighet service till den enskilde än en central handläggning. Detta kräver dock mer resurser och medför en högre kostnad för administrationen. Utredningsinsatserna kan också förväntas bli mer omfattande och också mer kostnadskrävande än i en centraliserad verksamhet. en större Samtidigt ger detta säkerhet i bedömningen. Årskostnaden för den direkta handläggningen har av riksförsäkringsverket beräknats till ca 5,25 milj. kr. om året, vilket är ca 9 milj. kr. lägre än i nuvarande administration och ca 2,4 milj. kr. högre än vad civilförvaltningen beräknat för en handläggning av alla ärenden vid förvaltningen. Vi har dock ifrågasatt om inte civilförvaltningens beräkning av kostnaderna är för låg. Med hänsyn till de fördelar som ligger i en effektiv och rationell handläggning på lokal nivå, lika för alla tjänstepliktiga, anser vi att skillnaden i löpande kostnader i förhållande till civilförvaltningsalternativet och kostnaderna av engångskaraktär för bl. a. utbildning och utveckling av ADBsystem inte är av sådan betydelse att detta skall vara avgörande för valet av administrationsform. Vi har därför ansett att administrationen av familjebidragen bör föras över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Några ändringar i de materiella reglerna är enligt vår uppfattning inte nödvändiga inför en överflyttning av administrationen till riksförsäkrings-

SOU 1990: 26 26 Sammanfattning

Vi har dock i kapitel 8 föreslagit olika verket och försäkringskassorna. som underlättar administrationen oavsett vem som har regeländringar hand om den. Med en handläggning hos riksförsäkringsverket och försäkringskassorna däremot utformas så att de stämmer övermåste reglerna om förfarandet ens med hur verket och kassorna handlägger frågorna inom socialförsäkringssystemet. Vi har därför föreslagit ändringar i dessa regler.

Förbanden av familjebidragen mås- Om förbanden skulle handlägga administrationen te en helt ny organisation byggas upp. Försvaret har för närvarande ungefär 65 utbildningsmyndigheter för värnpliktiga. Om myndigheter på samadministration av familjebidragen skulle ma ort skulle ha en gemensam handläggningen kunna ske på 41 orter. När det gäller vapenfria tjänsteplikfår dock förutsättas att deras ärenden handtiga och civilförsvarspliktiga hos vapenfristyrelsen och statens räddningsverk, båda placeläggs centralt rade i Karlstad. Servicen till de enskilda skulle inte ha vare sig en central fördelar. Olika grupper av tjänstepliktiga skulle få eller lokal organisations De vapenfria och civilförsvarspliktiga skulle vara hänviolika behandling. Enligt vår bedömning kan de fördelar sade till en central handläggning. som uppnås i en sådan organisation uppnås i högre grad i andra organisationsformer. Nackdelarna är också av den omfattningen att vi inte kan

förorda alternativet.

Administrationen av den särskilda hjälpen

att handläggningen av framställ- Det är enligt utredningens mening viktigt ekonomisk sker snabbt och ningar om särskild hjälp och flyttningsbidrag formbundet sätt. Enligt vår bedömning fungerar den på ett icke alltför vid förbanden m. fl. myndigheter bra nuvarande handläggningsordningen att ändra den. I fråga om överklagande av och det finns ingen anledning om särskild ekonomisk hjälp och beslut av de centrala myndigheterna flyttningsbidrag anser vi dock att en gemensam ordning bör gälla. Vi föreslår därför att besluten till vars domkrets prövas av den kammarrätt den som söker hjälpen hör.

SOU 1990: 26

F

örfattningsforslag

l till

Förslag

Lag om ändring i

familjebidragslagen (1978: 520)

Härigenom föreskrivs i fråga om familjebidragslagen (1978:520) dels att 29-35 och 41-44 §§ skall upphöra att gälla , dels att rubrikerna närmast före 27 och 31 §§ skall utgå, dels att 1, 2, 8- 14, 16, 17, 24-28, 36, 38-40 och 45 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 24 § skall lyda ”Förfarandet m. m.”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tjänstepliktig och tjänstepliktigs En tjänstepliktig och en tjänstenärstående har rätt till familjebi- pliktigs närstående har rätt till fadrag på de villkor som anges i den- miljebidrag på de villkor som anges na lag. i denna lag. Även om villkoren lör rätt till fa- Även om villkoren för rätt till familjebidrag är uppfyllda, får den miljebidrag är uppfyllda, skall bimyndighet som beslutar om bidradrag inte utgå, om det är uppenbart get bestämma att det icke skall att behov av bidraget inte föreligutgå, om det är uppenbart att be- ger. hov av bidraget icke föreligger.

2 §2

Familjebidrag utgår i form av faniiljepenning, bostadsbidrag, närings-

bidrag och begravningsbidrag. Skyldighet att utge familjebidrag vilar på kommunerna.

8§3 Bostadsbidrag utgår för kostnad Bostadsbidrag utgår för kostnad 1. för bostad i vilken tjänsteplik- l. för bostad i vilken en tjänstetig bor tillsammans med maka och pliktig bor tillsammans med maka barn som avses i 7 § eller med en- och barn som avses i 7 § eller med bart sádant barn, enbart sådant barn,

i Senaste lydelse av 42 § 1983: 329

Senaste lydelse 1983: 329 3 Senaste lydelse 1982: 469

SOU 1990: 26

28 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2. för bostad i vilken tjänsteplik- 2. För bostad i vilken en tjänstemed maka i an- pliktig bor tillsammans med maka i tig bor tillsammans nat fall än som avses i l, annat fall än som avses i l, 3. För bostad i vilken tjänsteplik- 3. För bostad i vilken en tjänstevid tjänstgöringsti- pliktig bor ensam eller tillsammans tig bor ensam dens början, med syskon eller kamrat vid tjänstgöringstidens början, om han vid

den tidpunkten har haft bostaden i

minst tre månader, 4. för tjänstepliktigs bostad i an- 4. för bostad i vilken en tjänstenat än som avses i 1-3, om pliktig bor ensam 30 dagar före

fall särskilda skäl föreligger, tjänstgöringstidens utgång,

5. jör en tjänstepliktigs bostad i

annat fall än som avses i 1-4 om

det föreligger särskilda skäl. får ej utgå för mer Bostadsbidrag får inte utgå för Bostadsbidrag än en bostad. mer än en bostad och får endast om det föreligger särskilda skäl utgå för bostadi en annan kommun än den i vilken den tjänstepliktige är kyrkobok/örd.

9§“ beräknas för mä- Familjepenning beräknas för må- Familjepenning nad till högst 1 375 kronor För barn nad till högst l 375 kronor för barn för an- och till högst 2635 kronor for anoch till högst 2635 kronor för nan Familjepenning för nan person. Familjepenning person. För vård den som uppbär ersättning för vård den som uppbär ersättning som avses i 7 § 7 eller för den som som avses i 7 § första stycket 7 eller har rätt till underhållsbidrag, som För den som har rätt till underhållssom en tjänstepliktig är tjänstepliktig är skyldig att utge, får bidrag, överdock inte överstiga ersättningens skyldig att utge, får dock inte för månad. stiga ersättningens eller bidragets eller bidragets belopp belopp för månad.

lO §5 beräknas för må- Bostadsbidrag beräknas for må- Bostadsbidrag el- nad till högst bostadskostnaden om nad till högst bostadskostnaden ler, i fall som avses i 8§ 4, den den är skälig eller, i fall som avses i tjänstepliktiges andel i bostadskost- 8 § första stycket 3 och 5, den tjänsandel i denna bostadsnaden. Endast om särskilda skäl fö- tepliktiges kostnad. religger får dock till grund för beräkningen läggas högre bostadskostnad än som motsvarar normal hyra på orten för en lägenhet om fyra rum och kök ifråga om bostad som avses i 8 § 1, för en lägenhet om tre rum och kök ifråga om bostad som avses i 8 § 2, för en lägenhet om två rum och kök ifråga om bostad som avses i 8 § 3 samt för en lägenhet om ett rum och kök för bostad i övriga fall. 4 Senaste lydelse 1989: 401 5 Senaste lydelse 1986: l 12

SOU 1990: 26 F örfattnings/örslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11§3 Vid bestämmande av familjepen- Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 1, 3 och 4 samt bo- ning enligt 7 § första stycket l, 3 och stadsbidrag enligt 8§ l skall från 4 samt bostadsbidrag enligt 8 §jörssumman för månad av högsta be- ta stycket l skall från summan för loppen för familjepenning enligt 9 § månad av högsta beloppen för faoch bostadsbidrag enligt 10§ av- miljepenning enligt 9§ och boräknas den beräknade inkomsten stadsbidrag enligt l0§ avräknas för månad som belöper på tjänstgö- den beräknade inkomsten för måringstiden enligt Följande ordning. nad som belöper på tjänstgöringstiden enligt följande ordning. l. Har makan inkomst, avräknas l. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger hälften av den del som överstiger l 000 kronor eller, om inkomsten är l 000 kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor, hälften av den högre än 4000 kronor, tre åttondel som överstiger en fjärdedel av delar av inkomsten. inkomsten. 2. Har barnet inkomst, avräknas, 2. Har barnet inkomst, avräknas dock högst med belopp som motsv - inkomst i form av underhållsbidrag rar jamiljepenningen för barnet, in- och bidragsförskott i sin helhet komst i form av underhållsbidrag samt annan inkomst i den mån den och bidragsförskott i sin helhet överstiger 500 kronor. Barnets insamt annan inkomst i den mån den komst avräknas dock högst med ett överstiger 500 kronor. belopp som motsvarar familjepenningen för barnet. 3. Avräkning enligt l och 2 får inte ske med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av boendekostnaden enligt 10 §. 4. Har den tjänstepliktige annan 4. Har den tjänstepliktige ininkomst än inkomst av arbete som komst av arbete som han utför unhan utför under fritid eller övnings- der fritid eller övningsuppehåll, avuppehåll, avräknas den del av in- räknas hälften av den del som överkomsten som överstiger 500 kro- stiger 1000 kronor eller, om innor. komsten är högre än 4000 kronor, tre åttondelar av inkomsten. Har den tjänstepliktige annan inkomst avräknas den del av denna inkomst som överstiger 500 kronor.

12§3 Vid bestämmande av familjepen- Vid bestämmande av familjepenning enligt 7§ 2, 6 och 7 och bo- ning enligt 7 §första stycket 2, 6 och stadsbidrag enligt 8 § 3 och 4 skall 7 och bostadsbidrag enligt 8 §första från summan av högsta beloppen stycket 3, 4 och 5 skall från summan för familjepenning enligt 9§ och av högsta beloppen för familjepenbostadsbidrag enligt 10§ avräknas ning enligt 9 § och bostadsbidrag den tjänstepliktiges inkomster på enligt 10 § avräknas den tjänstesätt som anges i l l § 4, om ej annat pliktiges inkomster på det sätt som följer av andra stycket. anges i ll § 4, om inte annat följer av andra stycket.

30 SOU 1990: 26 Författningsfirslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förhållanden Om en tjänstepliktigs Förhållan- Om tjänstepliktigs är sådana att familjebidrag skall be- den är sådana att familjebidrag stämmas enligt såväl första stycket skall bestämmas enligt såväl forsta som 11 § skall avräkningen av den stycket som l 1 §, skall avräkningen inkomster i första av den tjänstepliktiges inkomster i tjänstepliktiges hand göras vid bestämmande av bi- första hand göras vid bestämmande drag enligt 11 §. av bidrag enligt 11 §.

13§ Vid bestämmande av familjepen- Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 5 och bostadsbidrag ning enligt 7 § första stycket 5 och enligt 8§ 2 skall från summan av bostadsbidrag enligt 8 § första stychögsta beloppen för familjepenning ket 2 skall från summan av högsta enligt 9§ och bostadsbidrag enligt beloppen för familjepenning enligt l0§ avräknas ett belopp som är 9§ och bostadsbidrag enligt l0§ skäligt med hänsyn till den tjäns- avräknas ett belopp som är skäligt tepliktiges och hans makas ekono- med hänsyn till den tjänstepliktiges miska förhållanden under tjänstgö- och hans makas ekonomiska förringstiden. hållanden under tjänstgöringstiden.

14§ Om av ll eller Om tillämpningen av 11 eller tillämpningen 12 § leder till att behov av familje- 12 § leder till att behov av familjebidrag uppenbart icke tillgodoses, bidrag uppenbart inte tillgodoses, får den myndighet som beslutar om får den försäkringskassa som beslubestämma det till skäligt tar om bidraget bestämma det till bidraget belopp, dock högst till belopp som skäligt belopp, dock högst till beanges i 9 och 10 §§. lopp som anges i 9 och 10 §§.

1e§ eller bostads- Om familjepenning eller bostads- Om familjepenning bidrag utgår och tjänstgöringstiden bidrag utgår och tjänstgöringstiden har pågått minst 180 dagar skall bi- har pågått minst 180 dagar skall bi- 30 da- dragen utges lör ytterligare 30 dadragen utges för ytterligare Om sär- gar efter utryckningsdagen. Om det gar efter utryckningsdagen. får bidragen särskilda skäl får bidraskilda skäl föreligger, föreligger utgå för högst 30 dagar efter utryck- gen utges För högst 30 dagar efter

även ifall då tjänstgö- utryckningsdagen även om tjänst-

ningsdagen ringen har pågått mindre än 180 göringen har pågått mindre än 180 dagar. dagar och bostadsbidrag utges/ör 30

efter utryckningsdagen även

dagar om bidraget inte utgår »vid tjänstgöringstidens utgång.

17§5 Under den tid som bostadsbidrag Under den tid som bostadsbidrag utgår utges till den tjänstepliktige, utgår utges till den tjänstepliktige, ett tillägg med 150 kronor per må- ett tillägg med 250 kronor per månad. Tillägget utgår dock inte till nad. Tillägget utgår dock inte till en som har beviljats fa- tjänstepliktig som bor hos förälder tjänstepliktig

SOU l990: 26 F örfattningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse miljepenning enligt 7§ l, 3, 4, 5 eller som har beviljats familjepenoch 7. ning enligt 7 §första stycket 1, 3, 4, 5 och 7. Om den tjänstepliktige bor tillsammans med syskon eller kamrat utges endast ett halvt tillägg.

24§ För handläggning av ärenden en- Frågor om familjebidrag handhas ligt denna lag skall inom varje kom- av riksförsäkringsverket och de all-

mun finnas en familjebidrags- männa försäkringskassorna.

nämnd.

Kommun får tillsätta särskild fa- Beslut om familjebidrag fattas av

miljebidragsnämnd eller uppdraga den allmänna försäkringskassa i vilåt annan nämnd att vara familje- ken den tjänstepliktige är inskriven bidragsnämnd. Har detta icke skett, eller skulle ha varit inskriven enligt är socialnämnden familjebidrags- 1 kap. 4 § lagen (1962: 381) om all-

nämnd. män försäkring. 1 annat fall fattas

beslut av försäkringskassan på den ort där den tjänstepliktige påbörjar sin utbildning. Den behöriga försäkringskassan får uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet. Bestämmelserna i 20 kap. 2 a§ lagen om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan

fattas gäller även i ärenden enligt

denna lag.

25 §6 I fråga om särskild familjebi- Ansökan om familjebidrag görs dragsnämnd tillämpas 3 kap. 2 §, hos den allmänna försäkringskassa 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje styc- som anges i 24 § andra stycket. ket, 7 och 8 §§, 9 § första stycket och Ansökan skall innehålla de upp- 10- 12 §§ kommunallagen lysningar som är nödvändiga för att (1977: 179). 1 annan kommun än bedöma rätten till familjebidrag. Stockholms kommun tillämpas Den skall vara undertecknad av den även 3 kap. 5 § första stycket och 6 § tjänstepliktige eller av annan för vilnämnda lag. ken familjebidrag kan utgå och innehålla en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga och fullständiga.

26§

Tillsyn över efterlevnaden av den- Det som är föreskrivet i lagen

na lag och av föreskrifter om verk- (1962:381) om allmän försäkring ställigheten av lagen utövas av för- om riksförsäkringsverkets tillsyn svarets civilförvaltning samt, under över de allmänna försäkringskassordess överinseende och ledning, av na gäller i tillämpliga delar kassarlänsstyrelserna. nas befattning med familjebidragen. ° Senaste lydelse 1986: l 180

32 F örfattningsförslag SOU 1990: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring om skyldighet att lämna uppgifter gäller även i ärenden enligt denna lag.

27§ Ansökan om familjebidrag görs Familjebidrag utbetalas genom hos i den riksförsäkringsverkets försorg.

familjebidragsnämnden

kommun där den tjänstepliktige är Bidrag som har beräknats till ett vid ansökningstillfäl- belopp som understiger 50 kronor i kyrkobokförd let eller, om den tjänstepliktige då ej månaden betalas inte ut. är kyrkobokförd i landet, hos fa- Bestämmelsen om preskription i i Stockholms 20 kap. 5 § lagen (1962:381) om

miljebidragsnämnden

kommun. allmän tillämpas även i Har familjebidragsnämn- försäkring den mottagit ansökan om bidrag i fråga om ersättning enligt denna ärende som skall avgöras av försva- lag. rets civilförvaltning, skall nämnden omgående översända ansökningen till civilförvaltningen.

28 §2 Ärende om bostadsbidrag avgörs Ärende som bestäms med stöd av om I § och ärende om näringsbidrag avav försvarets civilförvaltning, är om annan bostad än hyres- görs i en allmän försäkringskassa av fråga eller bostadsrättslägenhet. socialförsäkringsnämnd om ärendet lägenhet I samma avgörs ärende om är av vidlyftig eller svår beskaffenordning näringsbidrag. het. Ärende som icke skall prövas av civilförvaltningen avgörs av den fasom anges i

miljebidragsnämnd

27 §. Angår ärendet flera frågor och

skall någon fråga prövas av Civilförvaltningen, skall dock ärendet i sin helhet avgöras av civilförvaltningen.

36§ icke för tid Familjebidrag får endast om det Familjebidrag utgår än 30 da- särskilda skäl utges för som ligger längre tillbaka föreligger före den då ansökningen tid som ligger längre tillbaka än 30 gar dag

inkom till familjebidragsnämnden, dagar före den dag då ansökningen

om ej särskilda skäl föreligger. inkom till _försäkringskassan

3s§ och den Den och den som Det åligger tjänstepliktig tjänstepliktige som uppbär att i den uppbär familjebidrag skall omedelfamiljebidrag utsträckning som föreskrivs av rege- bart lämna den allmänna försäk-

ringen eller efter regeringens be- ringskassa som anges i 24 § upplys-

av försvarets Civilför- ningar om sådan ny omständighet myndigande lämna som har betydelse för rätten till bivaltning den familjebidragsnämnd, som utbetalar bidraget. drag.

SOU 1990: 26 F örfattningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse upplysningar angående ny omständighet, som har betydelse för rätten till bidrag. Familjebidragsnämnden är på begäran av tillsynsmyndighet skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som myndigheten behöver för sin verksamhet enligt denna lag.

39 §2 Har någon uppburit familjebi- Om någon har uppburit familjedrag med för högt belopp, skall han bidrag obehörigen eller med för återbetala vad han har erhållit för högt belopp skall han betala tillbamycket ka det som han har fått för mycket l. om han har insett eller hade l. om han har eller borde ha inbort inse att utbetalningen är felak- sett att utbetalningen är felaktig, tig, 2. om den felaktiga utbetalningen beror på att den tjänstepliktige eller annan sökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen. 3. om den felaktiga utbetalningen 3. om den felaktiga utbetalningen beror på att uppgiftsskyldigheten beror på att uppgiftsskyldigheten enligt 38 § första stycket har åsido- enligt 38 § har åsidosatts. satts. Fråga om återbetalningsskyldig- Om någon år âterbetalningsskylhet prövas av försvarets civilforvalt- dig, får försäkringskassan vid en sening. Är någon återbetalningsskyl- nare utbetalning till honom innedig, får vid senare utbetalning till hålla ett skäligt belopp i avräkning honom skäligt belopp innehållas i på det som har utgått för mycket. avräkning på vad som har utgått för mycket. Fullgörs ej återbetalningsskyldighet på sätt som nu har angetts, skall civilförvaltningen vidtaga de åtgärder som behövs för att driva in fordringen. Försvarets civilförvaltning får helt Försäkringskassan får helt eller eller delvis efterge återbetalnings- delvis efterge återbetalningsskyldigskyldighet, om det föreligger sär- heten, om det föreligger särskilda skilda skäl. skäl.

40 § - Talan mot familjebidragsnämn- Bestämmelserna i 20 kap. 10dens beslut enligt denna lag förs hos 13 §§ lagen (1962:381) om allmän länsstyrelsen genom besvär. försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassans beslut samt om överklagande av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning enligt denna lag.

3 10-0407SOU l990:26

SOU 1990: 26 34 Författningsförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse Omprövning av beslut om återbetalningsskyldighet enligt 39§ skall

göras av socialförsäkringsnämnd.

Bestämmelserna i 20 kap. I6§ om allmän försäkring om lagen verkställighetsföreskrifter har motsvarande tillämpning enligt denna lag.

45§ Till Den som uppsåtligen eller av böter döms, om icke gärning-

straf i brottsbal- oaktsamhet lämnar oriktigt

en är belagd med grov meddelande i som skall ken, den som i ansökan om familje- uppgift uppsåtligen eller av grov lämnas enligt denna lag eller underbidrag oaktsamhet lämnar osann uppgift låter att fullgöra anmälningsskyleller förtiger sanningen, om åtgär- digheten enligt 38 § döms till böter, i bevishänseende. om inte gärningen är belagd med

den innebär fara straf i brottsbalken.

i kraft den Äldre föreskrifter gäller fortfarande i Denna lag träder har beviljats och överklagande av beslut som har fråga om bidrag som fattats före ikraftträdandet.

SOU 1990: 26

Författningsförslag 35

2 Förslag till

Förordning om upphävande av

familjebidragsförordningen

(1978: 567)

Härigenom föreskrivs att

familjebidragslörordningen (1978:567) skall

upphöra att gälla den

Bestämmelserna i den upphävda Förordningen gäller dock i fråga om bidrag som har beviljats Före den

SOU 1990: 26 36 F örfattningsförslag

3 Förslag till

i 265) om statligt

Lag om ändring lagen (1977:

personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1977: 265) om statligt personskade-

skydd skall ha Följande lydelse.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

l3§

Den som avses i l § Första stycket Den som avses i l § Första stycket

sjukpenning, l har rätt till särskild sjukpenning, l har rätt till särskild el- om han under grundutbildning el-

om han under grundutbildning

anslutande ler därtill omedelbart anslutande ler därtill omedelbart har ådragit

har ådragit repetitionsutbildning repetitionsutbildning

som efter skyddstidens sig sjukdom som efter skyddstidens sig sjukdom slut sätter ned hans Förmåga att slut sätter ned hans Förmåga att arbete skaffa genom arbete skaffa sig inkomst genom sig inkomst hälften och sjukdomen med minst hälften och sjukdomen med minst till annan ersättning inte ger rätt till annan högre ersättej berättigar även ning enligt denna lag. Detta gäller enligt denna lag. Detta gäller som har ådragits un- även vid sjukdom som har ådragits vid sjukdom under eller

der eller må- utryckningsmånaden utryckningsmånaden

månaden efter denna. naden efter denna. Särskild sjukpenning beräknas på Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 ersättningsunderlag som sägs i 4 andra lagen kap. lO§ andra stycket lagen kap. lO§ stycket

(1976: 380) om arbetsskadeFörsäk- (1976: 380) om arbetsskadeFörsäkring och med tillämpning av 3 kap. ring. 5 § tredje stycket utan hinder av fbreskrzjterna i 3 kap. 5 a-5 c §§

samma lag.

Om den som har rätt till särskild Är den som har rätt till särskild samtidigt har rätt till samtidigt berättigad sjukpenning sjukpenning sjukpenning enligt denna lag, enligt till sjukpenning enligt 3 kap. lagen elom allmän Försäkring, lagen om arbetsskadeförsäkring (1962:381) sjukpenningen ler enligt 3 kap. lagen (1962:381) utgår den särskilda om allmän Försäkring, utgår den endast i den mån den är högre. endast i särskilda sjukpenningen

den mån den är högre. För den perihar beräknats med od sjukpenning

tillämpning av 3 kap. 5 a-5 c§§

ellagen om arbezsskadeförsäkring

ler 5 kap. 10- 10 b §§ lagen om all-

män försäkring utges den särskilda

endast i den mån sjukpenningen

den är högre för sådan period.

i Äldre bestämmelser gäller fortfarande Denna lag träder i kraft den som har inträtTat Före ikraftträdandet.

fråga om sjukdomsfall

SOU 1990: 26 F 37

örfattningsförslag

4 Förslag till

Lag om i om vid

ändring lagen (1977: 266) statlig ersättning

ideell skada

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada samt 1 -4 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Lag om statlig ersättning vid ideell skada m. m. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Den som ådrager sig skada som Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om omfattas av lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd har rätt statligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten för sveda till ersättning av staten enligt denna och värk, lyte eller annat stadigva- lag. rande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Har skadan ådragits under ledig- Om skadan har ådragits under lehet eller annan fritid vid vistelse dighet eller annan fritid vid vistelse utanför förläggningsplats eller, om utanför förläggningsplats eller ansärskilt anordnad förläggningsplats nan plats där verksamheten i fråga saknas, plats där verksamheten i bedrivs, och skadan inte har orsafråga bedrives, utgår ersättning en- kats av olycksfall vid färd till eller dast om skadan har orsakats av från nämnda plats och färden förolycksfall vid färd till eller från anleddes av och stod i nära samnämnda plats och färden föranled- band med verksamheten, utges erdes av och stod i nära samband sättning endast till den som fullgör med verksamheten. tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941:967) eller lagen (1966:413) om vapenfri tjänst eller utbildning enligt lagen (1980: 1021) om militär

grundutbildning för kvinnor och

som har skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning.

2§ Ersättning utgår med belopp som Ersättning utgår med belopp som skulle ha utgått om den skadade skulle ha utgått om den skadade hade haft rätt till ersättning enligt hade haft rätt till ersättning enligt statens personskadeförsäkring. statens personskadeförsäkring. Den som avses i 1 § första stycket 3 lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd har endast rätt till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Vid skada som avses i 1 § andra stycket utges ersättning endast för sveda och värk, lyte eller annat sta-

38 F örfattningsförslag SOU 1990: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse digvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Bestämmelserna i 14§ lagen Bestämmelserna i 14 § lagen om (1977:265) om statligt personska- statligt personskadeskydd har motdeskydd har motsvarande tillämp- svarande tillämpning i fråga om erning i fråga om ersättning enligt sättning enligt denna lag. denna lag.

Staten inträder i den skadades Staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikska- rätt till skadestånd eller trafikskadeersättning för ideell skada intill deersättning intill belopp som utges enligt denna lag. Om ersättning enbelopp som utges enligt denna lag. ligt denna lag endast utges för ideell skada inträder staten i den skadades rätt till skadestånd eller trafikskadeersättning för sådan skada.

Om ersättning enligt denna lag Om ersättning enligt denna lag beslutar trygghetsnämnden. beslutar statens trygghetsnämnd. Den som är missnöjd med trygghetsnämndens beslut får hänskjuta inför den särskilda skiljenämnd som har inrättats för frågan till prövning statens personskadeförsäkring. Bestämmelserna för statens personskadeförsäkring och de angivna nämnderna gäller även i övrigt i tillämpliga delar i ärende enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft Äldre bestämmelser tillämpas på skada som har ägt rum före ikraftträdandet.

SOU 1990: 26 F örfattningsförslag 39

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1988: 246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1988:246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl. dels att 2, 6 och 9 §§ skall ha Följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas nya bestämmelser, 6 a - 6 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ l förordningen förstås med l förordningen förstås med försäkrad: den som avsesi l §, försäkrad: den som avsesi l §, sambo: en ogift person som un- försäkringsgrundande tjänstgöder äktenskapsliknande förhållan- ringstid: tid under vilken tjänstgöden bor tillsammans med en ogift ring enligt 1 §fullgi0rts. arbetstagare eller förutvarande ar- sambo: en ogift person som unbetstagare av motsatt kön, der äktenskapsliknande förhållan- TGL-S: avtalet om statens tjäns- den bor tillsammans med en ogift tegrupplivförsäkring (TGL-S) i dess arbetstagare eller förutvarande arlydelse enligt statens arbetsgivar- betstagare av motsatt kön, . verks cirkulär 1988 A 8. TGL-S: avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) i dess lydelse enligt statens arbetsgivarverks cirkulär 1988 A 8.

6§ Försäkringsskydd gäller även efter tjänstgöring enligt l § under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmågan uppkommit under tjänstgöringen och förelåg vid tjänstgöringens slut. Arbetsoförmågan skall styrkas genom intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge försäkringsskydd även om sådant intyg inte visats upp. Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoför- _mögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efterskydd enligt 6 a-6 d §§. Försäkringsskyddet fortsätter då att gälla så länge arbetsoförmågan består. -Om den försäkrade har förtidspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, skall han anses vara arbetsoförmögen.

Efterskydd när tjänstgöring fullgjorts i minst 180 dagar

6a§ För den som tjänstgjort under minst 180 dagar gäller efterskydd enligt andra stycket och 6 b §.

40 SOU 1990: 26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vid bestämmande av rätten till sådant efterskydd tillgodoräknas även tidigare försäkringsgrundande tjänstgöringstid som helt eller delvis

har infallit under de två år som när-

mast föregått den senaste tjänstgöringen.

6 b § Efterskyddet gäller under 180 dagar (allmän efterskyddstid). För en försäkrad som blir arbetslös under allmän efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består samt under tid därefter det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före arbetslösheten. För en försäkrad som under allmän efterskyddstid börjar fullgöra

ny försäkringsgrundande tjänstgö-

ringstid gäller, när försäkringsskyd-

det från denna har upphört, fortsatt

efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av

den nya försäkringsgrundande

tjänstgöringstiden. Efterskydd gäller dock sammanlagt högst två år räknat från den tidpunkt efterskydd inträdde enligt 5 §.

6 c § Med arbetslöshet förstås att den försäkrade står till svenska arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Detta skall styrkas genom intyg från länsarbetsnämnd eller erkänd arbetslöshetskassa. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge fdrsäkringsskydd även om sådant intyg inte har visats upp.

Efterskydd i övriga fall

6 d § Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt 6-6 b §§, gäller efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har full-

SOU 1990: 26 Färfattningsförslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gjort försäkringsgrundande tjänstgöringstid.

Beräkning av efterskydd efter jör-

säkringsskydd vid sjukdom

6 e §

Om den försäkrade har haft för-

säkringsskydd under sjukdom enligt

6 §, gäller efterskydd efter sjuk-

domstiden enligt bestämmelserna i 6 a - 6 a §§. Efterskyddet beräknas genom att sjukdomstiden jämställs med försäkri ngsgrundande tjänstgöringstid.

Följande bestämmelser i TGL-S Följande bestämmelser i TGL-S tillämpas på grupplivförsäkring en- tillämpas på grupplivförsäkring enligt denna förordning, nämligen ligt denna förordning, nämligen 29-31 §§ om försäkringsför- 29-31 §§ om försäkringsförmåner efter försäkringstagarens måner efter försäkringstagarens make eller sambo, make eller sambo, 32-36 §§ om förmånstagarför- 32 - 36 §§ om fönnânstagarförordnande, ordnande, 37 och 38 §§ om sambo med för- 37 och 38 §§ om sambo med förmânstagarrätt, månstagarrätt, 41 § om inskränkningi rätten att 40 § om samordning, förfoga över försäkringen, 41 § om inskränkning i rätten att 42 och 43 §§ om försäkringens förfoga över försäkringen, giltighet vid krigstillstånd 42 och 43 §§ om försäkringens 44-46 §§ om åtgärder vid för- giltighet vid krigstillstånd, säkringsfall, och 44-46 §§ om åtgärder vid för- 47-49 §§ om tvister. säkringsfall, och 47 -49 §§ om tvister.

Denna Förordning träder i kraft . .. Äldre bestämmelser tillämpas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet.

SOU 1990: 26

42 F örfattningsjörslag

_

6 Förslag till

om i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Lag ändring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5, 10 och 15 §§ samt 4 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

skall i samband med inskrivning av en Den allmänna försäkringskassan försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäk-

ringen. 1 fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan den försäkrades inkomst och,

samtidigt fastställa sjukpenninggrundande

helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes om inkomsten skall också ske för försäkrad som avses i årsarbetstid. Sådan fastställelse om hans inkomstförhållanden gjorts 1 § andra stycket så snart anmälan

hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande

inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.

Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

om att den försäkrades inkomstförhållana) när kassan fått kännedom eller andra omständigheter har undergått ändring av betyden, arbetstid eller för sjukpenningens storlek, delse för rätten till sjukpenning eller särskild efterlevandepension enligt denna lag b) när förtidspension den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med beviljas i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig hänsyn till ändring inkomst genom arbete, den försäkrade eller redan c) när delpension enligt särskild lag beviljas i den försäkrades utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring arbets- eller inkomstförhållanden samt

beviljas den försäkrade. d) när tjänstepension skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän 14 dagar

Ändring

efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkom-

Ändring

mit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än

- som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade studiemedel eller 1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiestödslagen (1973: 349), studiestöd särskilt vuxenstudiestöd enligt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller enligt lagen (1983: 1030) om särskilt för doktoranbidrag enligt förordningen (1976: 536) om utbildningsbidrag

der, vuxenutbildning för 2. genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux), eller grundläggande svenskundervispsykiskt utvecklingsstörda (Särvux) och uppbär timersättning för studierna, ning för invandrare eller efter förmedling av en 3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut

arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning, sitt förvärvsarbete tidigast sex 4. är gravid och avbryter eller inskränker månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

Lagen omtryckt 1982: 120 1 Senaste lydelse 1989:218

SOU 1990: 26

Författningsförslag 43

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 5. är helt eller delvis ledig från 5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är Förälder till om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder barnet eller likställs med förälder enligt l § lagen (1978:410) om rätt enligt l § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. till ledighet för vård av bam, m. m. och barnet inte har fyllt ett år. Mot- och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av svarande vid av gäller adoption barn som ej fyllt tio år eller vid barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett att adoptera det, om mindre än ett år har förllutit sedan den försäkra- år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård. de fick barnet i sin vård, 6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas av enpå grundval bart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden, För en försäkrad som avses i 10 c§ första stycket l eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte studiesocial förmån uppbär som anges i tredje stycket l, sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av förstatredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket. Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning.

10§3 För den dag då anmälan om sjuk- För den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes hos den allmän- domsfallet gjordes hos den allmänna försäkringskassan och de följan- na försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden utges de 13 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjuk- sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av an- penninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning ställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som varit För en försäkrad som sjuk. avsesi 5 §tredje stycket l skall vad avses i 5 §tredje stycket l eller sjätsom har sagts nu gälla även för tid te stycket skall vad som har sagts nu

3 Senaste lydelse 1989: 219

SOU 1990: 26

44 Författningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 efter de första 14 dagarna av sjuk- gälla även för tid efter de första av sjukperioden. Vid beperioden. Vid beräkningen av sjuk- dagarna skall 10 a och 10 b §§ räkningen av sjukpenning skall 10 a penning tillämpas. och lO b §§ tillämpas. skall den första ersättnings- Om sjukpenning utges för tid före anmälan

dagen anses som sjukanmälningsdag. Med tid för Förvärvsarbete enligt första stycket jämställs l. ledighet för semester, för vilken oavkortade löneförmåner utges, 2. ledighet under studietid genomgår sådan utbildning eller 3. ledighet under tid då den försäkrade undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen (1973: 349), och uppehåll för lärare som är 4. ledighet för ferier eller för motsvarande anställda inom utbildningsväsendet.

15 §3

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör vämpliktstjänstgöring a) fullgör vämpliktstjänstgöring eller vapenfri eller vapenfri tjänst om tjänstgötjänst eller genomgår

militär för kvin- ringen inte avser grundutbildning grundutbildning

eller därtill omedelbart anslutande nor;

repetitionsutbildning;

i sådant hem som avses i 12§ lagen (1980:621) med b) är intagen särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje stycket sagda lag; i kriminalvårdsanstalt; c) är häktad eller intagen annan orsak än sjukdom tagits d) i annat fall än under b) eller c) sagts av om hand på det allmännas bekostnad; i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan e) vistas utomlands verksamhet eller som han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven anställd handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall sjöman på svenskt med försäkringskassans som avses i 8§ andra stycket reser till utlandet medgivande. För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980: 620) som ger vård åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenoch behandling för vårdkostnadema minskas på det ningen på begäran av den som svarar sätt som framgår av 4§ andra stycket. Det belopp som sjukpenningen minskningen har minskas med skall betalas ut till den på vars begäran

gjorts. till försäkrad som avses Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

4 kap.

6 §4

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvaranberäknad enligt femte stycket, om föräldern de förälderns sjukpenning,

* Senaste lydelse 1989: 100

SOU 1990: 26 F örfattningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit Försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Utöver vad som anges i andra stycket utges Föräldrapenning för varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån. När föräldrapenning enligt and- När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena skall utges med ra-ljärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3 kap. med undantag av 5 § enligt 3 kap. med undantag av 5 §

fjärde och femte styckena samt lO a fjärde-sjätte styckena samt 10 a

och lO b §§. och 10 b §§. Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5§ tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1990: 26

1 och arbete

Utredningens uppdrag

Vi har genom tre skilda regeringsbeslut fått i uppdrag att - utreda och föreslå hur administrationen av familjebidragen till värnpliktiga mfl. bör ske och hur ansvars- och kostnadsfördelningen mellan olika myndigheter bör vara (regeringsbeslut den 7 april 1988) - dels analysera orsakerna till kostnadsökningen avseende bostadsbidragen till värnpliktiga m.f1. och lämna förslag till regeländringar, dels lämna förslag till regeländringar för näringsbidrag (regeringsbeslut den 15 december 1988) överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för vämpliktsförmåner och därvid även granska och lämna förslag till förändringar i försäkringsskyddet vid personskador för värnpliktiga (regeringsbeslut den l4juni 1989). Vi har den 20 oktober 1989 redovisat den del av uppdraget som rör näringsbidrag.

1.1 Direktiven

Regeringen beslöt den 7 april 1988 att utse en särskild utredare med uppdrag att överväga och lämna förslag till framtida administration av och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter beträffande bidrag enligt familjcbidragslagen. Till beslutet har fogats en promemoria som skall beaktas vid arbetet med utredningen. I promemorian redovisas tidigare överväganden om familjebidragens administration. Bl.a. redovisas riksrevisionsverkets rapport 1986: 1021 Familjebidrag till tjänstepliktiga - utfall, styrning och ansvarsförhâllanden, i vilken flera alternativa former för ansvarsfördelningen har förts fram som tänkbara i stället för nuvarande administration av familjebidragen. I fråga om uppdraget anges följande: Som framgår av redovisningen i det föregående har ansvarsfördelningen och administrationen avseende familjebidragen varit föremål för överväganden under många år. Den nuvarande ordningen beträffande bl. a. ansvarsfördelningen mellan de berörda myndigheterna har starkt ifrågasatts. Ett flertal instanser har också lämnat

48 SOU 1990: 26 Utredningens uppdrag och arbete

Ett bibehållande av den nuvaregeringen förslag till förändringar. tveksam och praktiskt mindre rande ordningen ter sig principiellt Rationaliseringar och andra åtgärder i effektivitetsändamålsenlig. syfte försvåras om ansvaret och formerna för prövning, höjande utbetalning, tillsyn och finansiering av familjebidragen fortlöpande

ifrågasätts. Det är därför angeläget att nu ta ställning till frågan hur adminibör ske och hur ansvars- och koststrationen av familjebidragen mellan olika instanser bl.a. mellan staten och nadsfördelningen kommunerna bör vara. av kan - bero-

En omläggning familjebidragsadministrationen

art - innebära betydande förändringar för ende pâ förändringarnas för kommunerna samt i viss utsträckning olika statliga myndigheter, och vapenfria tjänstepliktiga samt andra som för de värnpliktiga och andra omfattas av familjebidragssystemet. Lagar, förordningar behöver ändras. Kostnadsfördelningen mellan stat och föreskrifter måste också övervägas. En omläggning av den primärkommunema bör därför under medverkan av nuvarande ordningen övervägas berörda intressenter. utredningsman bör Komplexiteten i frågorna gör att en särskild tillkallas för att i samverkan med berörda instanser leda en arbets-

med uppgift att lämna regeringen förslag grupp i regeringskansliet om vilket av de presenterade alternativen som bör väljas. I samband härmed i lagar och förordningar överbör förslag till förändringar I samband hänned skall även den praktiska hanteringen av lämnas. den särskilda ekonomiska hjälpen till värnpliktiga och deras anhöri-

ga under grund- och repetitionsutbildning prövas. som från myndigheternas sida hittills presen- De kostnadskalkyler terats som beslutsunderlag för de olika alternativen bör ytterligare vad som sagts skall följande riktlinjer vara väglegranskas. Utöver dande för uppdraget. befattning med familjebidragen bör upphöra l) Länsstyrelsernas helt. för enhetlig prövning av bidragsbehovet, 2) Förutsättningarna kostnadsuppföljning och ekonosnabb och tillförlitlig utbetalning, misk redovisning skall förbättras jämfört med nuvarande ordning. att låta överbefálhavaren (ÖB) och nämnden för 3) Möjligheterna få rätt att med stöd av regeringens favapenfriutbildning (NVU) (1978: 567) utfärda tillämpningsföreskrifter

miljebidragsförordning

till familjebidragslagen skall prövas. alternativet skall totalt sett innebära en kost- 4) Det förordade för staten och kommunerna med utgångspunkt i nadsminskning erforderliga ekonomiska kalkyler.

har i sitt arbete utgått från de riktlinjer som har dragits upp i Utredningen promemorian. Olika synpunkter, som har framkommit vid tidigare över-

väganden, har beaktats. Den 15 december 1988 beslutade regeringen att uppdra åt utredningen och vid behov föreslå vissa förändringar av reglerna i att även överväga vad avser bostadsbidraget och näringsbidraget. familjebidragslagen beskrivs för bostadsbidragen. Vidare I beslutet kostnadsutvecklingen i förarbetena i samband med att man år 1982 återges vad som anfördes

SOU 1990: 26 49 Utredningens uppdrag och arbete

avskaffade kravet att en tjänstepliktig måste ha haft bostad i minst sex månader för att som ensamboende ha rätt till bostadsbidrag. I fråga om näringsbidraget hänvisas i beslutet till en bifogad departementspromemoria.

Uppdraget är Följande:

Regeringen uppdrar åt utredningen att som en del av tidigare lämnat uppdrag dels analysera orsakerna till kostnadsökningen avseende bostadsbidrag enligt familjebidragslagen och lämna förslag till de regeländringar som analysen kan leda fram till, dels lämna förslag till utformningen av reglerna for näringsbidrag i samma lag. Vid fullgörandet av sistnämnda uppdrag skall beaktas dels hur nuvarande regler fungerar i praktiken, dels vad som framgår av den ovan nämnda till detta beslut fogade promemorian. Utredningen bör också presentera beräkningar på de förändrade kostnader som kan komma att uppstå till följd av en ändring av reglerna.

l beslut den 1 4 juni I 989 uppdrog regeringen åt den särskilde utredaren att även överväga och lämna förslag till förändringar av systemet för värnpliktsförmåner enligt vämpliktsförmånsförordningen (1976: 1008) och familjebidragslagen (1978:520). Utredningen skall också i detta sammanhang granska försäkringsskyddet vid personskador för värnpliktiga samt lämna förslag till de förändringar som granskningen kan föranleda. l beslutet hänvisas till en bifogad promemoria som skall beaktas vid fullgörandet av uppdraget.

l promemorian sägs bl. a. följande om utredningens inriktning:

Som en bakgrund för utredningens arbete skall kostnaderna för nuvarande värnpliktsförmånssystem och dess olika komponenter redovisas. Därefter skall följande inriktning gälla för utredningen. 1. Alternativa förslag bör redovisas. Ett av förslagen bör bestå av ett system med i huvudsak kontanta schablonförmåner och en förenklad administration. Utredningen bör vidare belysa konsekvenserna av att schablonförmånerna ersätter samtliga eller vissa av de nuvarande naturaförmånema i ett sådant system. Ett annat förslag bör bygga på nuvarande system med eventuella omprioriteringar mellan förmånsslagen eller alternativa konstruktioner av dessa. Förslaget bör belysa möjligheterna till en förenklad administration. Möjligheterna att konstruera så enkla bestämmelser att behovet av tillämpningföreskrifter minimeras bör också redovisas. Erforderliga samråd bör härvid tas med utredningen (Fö 1988: 01) om översyn av värnpliktslagstiftningen m. m. 2. Förslagen skall kostnadsberäknas och så långt det är möjligt innehålla beräkningsmodeller så att det går att göra beräkningar mot olika kostnadsnivåer. 3. Utredningen bör lämna förslag till hur vämpliktsförmånerna skall anpassas till förändrade kostnadsnivåer under de löpande försvarsbeslutsperioderna.

4 10-0407

50 SOU 1990: 26 Utredningens uppdrag och arbete

Enligt promemorian skall också vissa frågeställningar speciellt belysas. Utredningen skall överväga om det finns behov av särskilda lösningar för de vapenfria tjänstepliktiga på gmnd av dessas annorlunda tjänstgö-

ringsförhållanden. Utredningen skall också överväga om bestämmelserna om dagpenning skall anpassas till de regler för sjukpenning som infördes den 1 december Förslagen skall kostnadsberäknas. 1987, det s. k. timsjukpenningsystemet. Om förslagen medför ökade kostnader skall förslag också lämnas till finan-

siering. De Författningar som reglerar försäkringsskyddet och som skall granskas är lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd, förordav utredningen ningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeom statlig ersättning vid ideell skada samt förordskydd, lagen (1977:266) för värnpliktiga m. fl. ningen (1988:246) om grupplivförsäkring Utredningen bör enligt promemorian också belysa vilka konsekvenser får för andra kategorier som har anknytning till värnde olika förslagen pliktsförmånssystemet, exempelvis civilförsvarspliktiga och frivilligtjänstgörande. Erforderliga kostnadsberäkningar bör göras också för dessa kate-

gorier.

1.2 Till överlämnade skrivelser

utredningen

har till utredningen överlämnat riksrevisionsverkets rapport Regeringen - Utfall, och ansvarsförhållanden samt två från Familjebidrag styrning försvarets civilförvaltning inkomna skrivelser i anslutning till rapporten. överlämnat dels en skrivelse från Lantbrukamas Vidare har regeringen Riksförbund daterad den 18 mars 1987 med hemställan om en översyn av reglerna om näringsbidrag till lantbrukare, dels en skrivelse den 2 juli 1987 med hemställan om en allmän överfrån Småföretagens Riksorganisation Samtidigt överlämnades yttranden den syn av reglerna om näringsbidrag. 1987 av försvarets civilförvaltning. 25 augusti 1987 och den 2 september

1.3 Utredningsarbetets bedrivande

Utredningens arbete inriktades under år 1988 i första hand på administrationen Efter det att uppdraget utvidgades i december av familjebidragen. samma år har arbetet i huvudsak berört bostads- och näringsbidragen. med och besök hos bl.a. vissa Inom utredningen har gjorts intervjuer familjebidragsnämnder och länsstyrelser, ett förband, en försäkringskassa, statskontoret, försvarets civilförvaltning, statens riksrevisionsverket, räddningsverk, nämnden för vapenfriutbildning och vämpliktskongressen 1989. har gjorts hos ett antal kommuner för att få En enkätundersökning service- och kontrollfunktionen belyst. Till länsstyrelserna har också sänts ut en enkät för att få deras synpunkter på bostadsbidragen. Under arbetet med den del av uppdraget som lämnades i regeringens beslut den 14 juni 1989 har riksförsäkringsverket för utredningens räkning

SOU 1990: 26 Utredningens uppdrag och arbete 5l

via Socialförsäkringens ADB-register gjort en studie av de tjänstepliktigas inkomstförhållanden. Vid besök på det danska försvarsministeriet har de vämpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden och systemet för värnpliktsförmåner i Danmark studerats. Information om de vämpliktigas resor har inhämtats vid besök hos försvarsstabens reseavdelning. Vi har vidare genom experterna i utredningen inhämtat information från olika myndigheter. Uppdraget avsåg som framgår ovan ursprungligen främst administrationen av det familjesociala stödet. Det har sedan successivt utvidgats till att avse de materiella reglerna inom i ston sett hela fönnånssystemet för de värnpliktiga m. fl. grupper under försvarstjänstgöring. Vi har därför funnit att utredningsuppdragen svårligen kan redovisas skilda från varandra i den ordning som de har getts. Utredningen har den 20 oktober 1989 till regeringen överlämnat ett Förslag till ändring i 19 och 20 §§ familjebidragslagen. Den del av uppdraget den 15 december 1988 som rör näringsbidraget är därmed fullföljt. l detta betänkande redovisas övriga delar av uppdraget. Uppdraget är därmed slutfört.

SOU 1990: 26

2 Värnpliktsförmånernas utveckling

2.1 Utvecklingen fram till 1970-talet

Tillkomsten av såväl de generella vämpliktsfonnånerna som de behovsprövade familjesociala förmånerna får ses mot bakgrund av att vårt forsvar kommit att bygga på en allmän värnplikt för män. Vämpliktsformånssystemet och familjebidragssystemet har utvecklats genom olika författningar sedan 1900-talets början.

2.1.1 De generella värnpliktsñrmånerna Enligt 1901 års värnpliktslag utgick bl. a. underhåll, sjukvård, kläder och nödvändig utrustning samt penningbidrag och penningtillskott till de värnpliktiga under deras tjänstgöring. I vissa fall kunde kontant ersättning utgå i stället för naturaförmåner. I avlöningsforfattningar från samma år fanns föreskrifter om bl. a. storleken av penningbidrag och penningtillskott med hänsyn till tjänstgöringens art och tjänstgöringstidens längd. Genom 1926 års avlöningskungörelse blev penningbidragets storlek beräknat endast med hänsyn till utbildningstidens längd. I samband med andra världskrigets utbrott trädde 1939 års krigsavlöningsreglemente i kraft. Bestämmelserna omfattade både fast anställd personal och värnpliktiga. De värnpliktiga fick krigslön som bestod av terminslön och - för vissa värnpliktiga i högre s. k. krigslöneklasser månadslön. Terminslönen ersatte penningbidraget. Långtidstillägg kom senare att utgå vid långvarig tjänst. De som inte omfattades av krigsavlöningsreglementet fick genom ändringar i 1926 års avlöningskungörelse i viss utsträckning ökade förmåner. Genom en kungörelse med provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. infördes år 1942 bl. a. premier. Bestämmelserna var föranledda av att värnpliktsutbildningen ändrades genom 1941 års värnpliktslag. Regeländringarna hade föreslagits avgl94l års försvarsutredning, som ansåg att systemet med tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga under lång tid för utbildning till befäl gjorde att dessa borde kompenseras ekonomiskt. Premierna utgick för bl.a. utbildning till underofñcer och officer och motsvarade de utbildningspremier som tillkom senare. Naturaformånema var under denna tid i huvudsak desamma som under fredstjänstgöring. Under permission och tjänstledighet kunde de vämplik-

54 Värnpliktsfjrmånernas utveckling SOU 1990: 26

tiga i vissa fall få fria resor mellan tjänstgöringsorten och annan ort inom landet. Efter beredskapstiden ersattes flertalet av de då gällande författningarna om avlöning till de värnpliktiga av kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) angående avlöning m. m. till värnpliktiga (kungörelse om värnpliktsavlöning). Bestämmelserna trädde i kraft den l januari 1946 och omfattade såväl kontant ersättning som naturaförmåner m. m. till de värnpliktiga. Den kontanta ersättningen utgjordes av penningbidrag, särskilda ersättningar under sjö- och llygtjänstgöring, premier och begravningshjälp. Penningbidraget utgick med olika belopp för meniga och för vämpliktigt befäl och var högre vid viss längre tids tjänstgöring (över 390 dagar). Bestämmelserna om naturaförinåner var i stort sett oförändrade. I fråga om resorna genomfördes dock vissa ändringar. De värnpliktiga fick fria resor vid in- och utryckning om färden översteg 20 km. I stället för fri resa kunde resekostnadsersättning utgå. Vid resa som pågick under minst åtta timmar utgick traktamentsersättning. En vämpliktig fick också vid övningsuppehåll och tjänstledighet fria resor (eller resekostnadsersättning) mellan tjänstgöringsorten och den plats inom landet där han eller hans närmaste anhöriga var bosatta. Den vämpliktige kunde också få traktamente i samband med dessa resor. Resefömiånema utgick vid högst tre resor om året. Under de följande åren genomfördes vissa ändringar i 1945 års värnpliktsavlöningskungörelse vilka huvudsakligen innebar att förmånsbeloppen höjdes. Det kan också nämnas att vämpliktspremiema gjordes skattefria genom ett beslut av 1949 års riksdag. Genom en ny vämpliktsavlöningskungörelse som utfärdades den 12 september 1958 (nr 485) och som byggde på förslag av 1954 års vämpliktsavlöningsutredning infördes tjänstgöringspremier. De tidigare premierna kom att kallas utbildningspremier. Tjänstgöringspremie utgick till sådana värnpliktiga som hade längre tjänstgöringstid än värnpliktiga i allmänhet (i regel efter 394 dagar). Tjänstgöringspremie kunde inte utgå till den som fick utbildningspremie för utbildning under samma tid. Rätten att i stället för fri resa få resekostnadsersättning vid in- eller utryckningsresor eller resa i samband med tjänstledighet upphörde utom vid s. k. egentlig tjänsteresa. Antalet fria resor bestämdes till tre under den första tjänstgöringen och till i stort sett en resa per tremånadsperiod under annan tjänstgöring. Den 1 juli 1963 ändrades flera paragrafer i 1958 års kungörelse. Bl.a. ändrades resebestämmelserna. Antalet fria resor ökades till fem under den första tjänstgöringen och till en resa för varje tvåmånadersperiod under annan tjänstgöring. För att underlätta för de värnpliktiga att övergå till civil verksamhet efter tjänstgöringen infördes samtidigt en ny bidragsform, utryckningsbidrag. De värnpliktiga omfattades från den 1 juli 1963 också av grupplivförsäkringen för statligt anställda. 1966 års riksdag beslutade om vissa ändringar fr. o. m. den 1 juli 1967 i

Värnpliktsförmånernas utveckling 55

den då gällande värnpliktslagen. Beslutet grundade sig i huvudsak på ett Förslag av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68). En ny utbildningsordning fastställdes. Tidigare hade de värnpliktiga haft en relativt lång sammanhängande första tjänstgöring och få eller inga repetitionsövningar. Detta Förhållande ändrades genom den nya utbildningsordningen. Värnpliktsutredningen hade därför förordat att värnpliktiga som hade en lång grundutbildning skulle kompenseras genom ytterligare premier. Alla värnpliktiga borde enligt utredningen få en tjänstgöringspremie för grundutbildning som var längre än 300 dagar. Därutöver skulle utbildningspremie utgå vid befálsutbildning. På grund av att tiden för repetitionsutbildning ökade för många värnpliktiga föreslog utredningen höjda penningbidrag och vissa premier liksom ökade familjebidragsförrnåner - till dem som genomgick sådan utbildning. Förslagen ledde till beslut om olika förmånsbelopp för grundutbildade och för repetitionsutbildade. Tjänstgöringspremie skulle i princip utgå till alla grundutbildade om utbildningstiden översteg 300 dagar. Tjänstgöringspremie kunde utgå samtidigt med utbildningspremie. Vissa ändringar gjordes i fråga om utbildningspremiema. Om utbildningspremie inte utgick kunde ett tillägg till tjänstgöringspremien utgå efter 364 dagars tjänst» göring. Vidare höjdes utryckningsbidraget. För särskild övning och mobiliseringsövning utgick tjänstgöringspremie med visst belopp per dag. De fria hemresorna anpassades efter den skiftande längden på grundutbildningen. Vämpliktiga med 260 dagars grundutbildning fick fyra sådana resor. En vapenfri tjänstepliktig fick i princip samma förmåner som vämpliktiga i allmänhet. Penningbidrag utgick dock med lägsta belopp och utbildningspremie kunde inte utgå. Antalet fria vämpliktsresor under grundutbildning ökade den l juli l969 till en resa per tjänstgöringsmånad. En ny vämpliktsavlöningskungörelse (1970:676) trädde i kraft den l januari l97l. Under grundutbildningen blev lägsta beloppet 6kr. om dagen och under repetitionsutbildning 9 kr. om dagen. Rätten till fria resor utvidgades. Den s. k. ZO-kilometersgränsen slopades och de värnpliktiga fick rätt att resa inte bara mellan tjänstgöringsorten och hemorten utan också mellan tjänstgöringsorten och valfri ort inom landet, som kunde nås med allmänt kommunikationsmedel. De vämpliktigas reseförmåner förbättrades ytterligare under åren 1972-1974. Vissa slag av resor subventionerades och en s. k. VPL 10biljett infördes som innebar att de värnpliktiga kunde resa fritt i landet med tåg, båt och buss för 10 kr. I vissa fall kunde de grundutbildningsvämpliktiga byta sina fria resor mot lokala månadskort.

2.1.2 Familjebidragen År 1912 tillkom de första familjeunderstödsförordningama för freds- resp. krigsförhållanden. Understödet utgick enligt bestämmelserna som en slags

56 Värnpliktsförmånernas utveckling

familjepenning och var helt statsfmansierat. Dessa förordningar ersattes år 1914 (krigsförhållanden) och 1931 (fredsförhållanden) med andra utan att det medförde några genomgripande förändringar. l september 1939 avgav den sociala försvarsberedskapskommittén ett betänkande (SOU 1939: 26) med förslag till lag om familjebidrag åt värnpliktiga. De riktlinjer som fördes fram av kommittén har blivit grundläggande för familjebidragsinstitutet. I huvudsaklig överensstämmelse med förslaget utfärdades förordningen den l7april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning). Bidrag kunde enligt förordningen utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag samt sjukbidrag vid familjemedlems sjukdom. Av familjepenningen utgick ett visst grundbelopp utan behovsprövning för maka och barn som bodde tillsammans med den värnpliktige. l övrigt var familjepenningen behovsprövad. Bostadsbidraget var också behovsprövat och utgick i princip för bostadskostnaden. Kommunerna skulle utge bidragen. Kostnaderna fördelades mellan stat och kommun enligt särskilt angivna grunder. Kommunerna svarade för i genomsnitt 5 % av bidragskostnadema vartill kom kommunernas kostnader för administration. Ärenden enligt förordningen skulle för kommunen handläggas av en familjebidragsnämnd och regionalt av länsstyrelserna. Som tillsynsmyndighet utsågs statens arbetsmarknadskommission. Genom en ny förordning den 17 maj 1940 (nr 422) om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) berättigades Värnpliktig, i den mån krigsfamiljebidragsförordningen inte var tillämplig, till ”familjebidrag” av statsmedel. och Vissa nya regler infördes genom krigsfamiljebidragsförordningen fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521 och nr 524). I den förstnämnda förordningen stadgades bl.a. om ett nytt stöd, hemortslön. l fredsfamiljebidragsförordningen föreskrevs bl. a. att familjebidragsnämnderna skulle handlägga familjebidragsärenden. Länsstyrelsema skulle besluta om bidragen, som kunde utgå i form av familjepenning och begravningsbidrag. Först i och med förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) om familjebidrag åt värnpliktiga m.m. (familjebidragsförordning) kom samma regler att gälla under krigs- och fredsförhållanden. Enligt denna författning kunde familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravutgå. I förordningen stadgades även om hemortslön i vissa ningsbidrag fall. Behovsprövning enligt bestämda regler (normerad behovsprövning) skulle tillämpas i fråga om fastställande av familjepenning och bostadsbidrag i vissa fall. l övrigt gällde fri behovsprövning. Staten och kommunerna skulle, som tidigare, enligt särskilt angivna grunder bidra till finansiskulle utge bidragen. Ãrendena skulle handlägeringen och kommunerna och länsstyrelserna. Under åren 1946gas av familjebidragsnämndema 1961 var försvarets socialbyrå central statlig tillsynsmyndighet. Därefter överfördes tillsynen till försvarets civilförvaltning.

Översyn och ändringar av bestämmelserna har gjorts vid skilda tillfällen

under åren. I samband med ändringar av familjebidragsförfattningama år

SOU l990: 26 57 Värnpliktsförmånernas utveckling

1960 infördes förenklade statsbidragsregler som innebar att statsbidrag till kommunerna skulle utgå, inte som dittills med olika procentsatser, utan efter en enhetlig procentsats på 88 °/0.

2.2 Utvecklingen under 1970-talet och därefter

I november 1970 tillkallades en sakkunning för att utreda för systemet förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV). l direktiven anfördes bl. a. följande. Det gällande förmånssystemet för de värnpliktiga var i väsentliga delar utformat vid tiden för andra världskriget. i Förrnånssystemet reglerades flera författningar och hade genom ändringar och tillägg blivit alltmer svåröverskådligt och besvärligt att tillämpa. Det var också svårt att kostnadsberäkna. Det innefattade svårmotiverade olikheter vid samma slag av tjänstgöring. En allsidig utredning skulle göras om systemet av förmåner vid obligatorisk tjänstgöring. Utredningen borde utgå från de vämpliktigas behovsoch förrnånssituation. Ett grundläggande krav på förmånssystemet var att det skulle vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgjorde tjänstgöringen och även i övrigt ha en positiv effekt på denne. Det skulle ge de värnpliktiga möjligheter till social trygghet när de fullgiorde den medborgerliga skyldighet som tjänstgöringen var. Den sakkunnige skulle överväga vilka principer som skulle vara vägledande för förmånssystemet, t. ex. en princip som innebar att bidrag m. m. skulle utgå i mån av behov, en princip som innebar att bidragen betraktades som ersättning för utfört arbete och en princip som innebar att bidragen avvägdes med beaktande av förlorad civil arbetsförtjänst. Det kunde också tänkas att man borde tillämpa skilda principer vid olika slag av utbildning. Sådana problem som rörde förmånssystemets samordning med andra förekommande bidrags- och ersättningsformer inom och utom försvarets område och med skattelagstiftningen borde också uppmärksammas. Utredningen, som i november 1972 avgav betänkandet (SOU 1972: 68 - 69) Värnpliktsförmåner, gjorde en kartläggning av de vämpliktigas ekonomiska och sociala situation. Den gjorde också jämförelser mellan på ena sidan vissa förmåner och på den andra vissa löner för anställd personal samt vissa sociala förmåner. Utredningen konstaterade att värdet av förmånerna till en menig ogift vämpliktig under grundutbildning understeg värdet av såväl förmånerna till en elev i arbetsmarknadsutbildning som studiemedlen (återbetalningspliktiga) åt en studerande i eftergymnasial utbildning. Familjeförmånema var dock förmånligare för den vämpliktige än för eleven i arbetsmarknadsutbildning och för den studerande. Familjepenningen nådde däremot med visst undantag inte upp till socialhjälpsnormerna i Stockholm m. fl. kommuner. I fråga om principerna för förmånssystemet slog utredningen fast bl.a. att vämpliktsförrnånema skulle tillgodose rimliga behov av ekonomisk trygghet för den vämpliktige och hans familj. Det fick anses vara statens skyldighet att garantera en sådan trygghet.

58 Värnpliktsförmånernas utveckling

Utredningen diskuterade alternativa grundprinciper för ett nytt förmarknadsmässig lön, ersättning för Förlorad arbetsfönjänst, månssystem: studiesocial ersättning m. m. samt modifieringar av det gällande systemet. Utredningen ansåg därvid att ett system enligt principen studiesocial ersättning var att föredra när det gällde de grundutbildningsvämpliktiga. Dessa värnpliktiga och de studerande var i samma ålder och borde ha en likartad standard. Familjesocialt stöd, liksom en rad särskilda förmåner som berodde på militärtjänstgöringens speciella förhållanden, måste finnas vid sidan av en generell dagersättning. Det gällande sambandet mellan tjänsteställning och dagersättningens storlek borde slopas. Dagersättningen för värnpliktiga under grundutbildning borde differentieras efter utlängd enligt en trappstegsmodell med tre nivåer. Tjänstgöbildningstidens kunde då dras in. Grundbeloppet för dagersättningen skulle ringspremien beräknas i studiemedlens Viss bostadsmed utgångspunkt maximibelopp. kostnad skulle täckas av dagersättningen och bostadsbidrag skulle därför behövas endast för familjeförsörjare. För de värnpliktiga under repetitionsutbildning förordade utredningen ett förmånssystem som innefattade en kontant dagersättning bestämd efter befattningen inom krigsorganisationen och i förekommande fall kompletterad med familjesocialt stöd. Systemet borde i vart fall kunna tillämpas under vissa krigs- och beredskapsförhållanden. som repetitionsutbildning innefattade det Såväl vid grundutbildning förordade systemet alltså både generella och selektiva förmåner. Utredningen föreslog också att vämpliktsförmânema i huvudsak skulle vara skattefria och att de borde indexregleras. De värnpliktiga borde vidare ha samma naturaförmåner som tidigare. Ett frikon för de vämplik- De föreslagna förmánerna skulle i tigas resor inom landet borde införas. tillämpliga delar gälla även vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskylborde garantera en levnadsnivå som inte understeg de diga. Förmånema normer som tillämpades inom bl. a. Stockholms kommun. för socialhjälp Kostnaderna för att genomföra förslaget beräknades till ca 180 milj. kr. enligt prisläget år 1972. Utredningen överlämnade vidare i oktober 1973 betänkandet (SOU 1973: 40) Civilfijrsvarsförmåner. Utredningen konstaterade att det rådande förmånssystemet drog en skarp gräns mellan civilförsvarspliktiga i vämpliktsåldem och sådana som var över denna ålder (yngre och äldre civilförsvarspliktiga). De yngre hade förmåner som krigsmaktens under repetii princip samma värnpliktiga tionsutbildning. De äldre uppbar civilförsvarspenning med viss procent av den civila årsinkomsten. Civilförsvarspenningen var knuten till den allmänna sjukförsäkringen. De äldre kunde också få utbildningspremier. hade fri kost och logi, fri sjukvård och ersättning vid Båda grupperna samt fria resor. Förmånssystemet hade kommit att bli mindre olycksfall väl anpassat till personalstrukturen inom civilförsvaret och uppfattades som orättvist. möjligheten att inom en oförändrad kostnads- Utredningen övervägde som var enkelt, praktiskt och ram åstadkomma ett nytt förrnånssystem

Värnpliktsförmånernas utveckling 59

rättvist, samtidigt som det gav social trygghet. Det var särskilt angeläget att systemet var enkelt och praktiskt med hänsyn till civilförsvarets korta utbildningstider. Utredningen föreslog att en skattefri ersättning daglön - skulle utgå till alla civilförsvarspliktiga vid utbildning och övning. Indelning i äldre och yngre civilförsvarspliktiga skulle upphöra. Med visst undantag skulle de civilförsvarspliktiga indelas i fyra daglönegrupper. Om daglönen inte nådde upp till socialhjälpsnivå föreslogs ett daglönetillägg. Kommunalt anställda som fullgjorde sin civilförsvarstjänst inom kommunen under beredskap föreslogs få en ersättning från arbetsgivaren som motsvarade den som utgick under fredstid. Detta gällde också för verkskyddets civilförsvarspliktiga. En arbetsgrupp, som tillsattes inom försvarsdepartementet för att arbeta fram ett förslag till nytt förmånssystem med utgångspunkt i bl. a. betänkandet om vämpliktsförmánema, redovisade i november 1974 sitt förslag i en departementspromemoria (Ds Fö 1974: 2). Arbetsgruppen föreslog ett ersättningssystem under grundutbildningen som innebar dels en fast ersättning för dag, dels en kompletterande ersättning till dem som togs ut till befattningar med längre utbildningstid än vad som gällde huvuddelen av de värnpliktiga. Utbildnings- och tjänstgöringspremierna skulle slopas och kopplingen mellan tjänstegrad och lön försvinna. Arbetsgruppen föreslog vidare att utryckningsbidraget skulle höjas successivt för att kunna garantera en rimlig inkomsttrygghet den närmaste tiden efter utryckningen. Reseförmånema var enligt arbetsgruppen tillfredställande. Förbättringar borde dock ske för dem som hade långa avstånd och dåliga kommunikationer till hemorten. Naturafönnånema och de i vissa fall utgående kontantersättningama borde i stort behållas. Arbetsgruppen ansåg att det familjesociala stödet borde finnas kvar under grundutbildningen för att kravet på en rimlig ekonomisk trygghet för de vämpliktigas anhöriga skulle uppfyllas. Ersättningssystemet under den obligatoriska grundutbildningen borde tillämpas också under utbildning till vämpliktig officer, reservofñcer och regementsoflicer. Utbildningspremierna för dessa grupper skulle finnas kvar. Systemet borde enligt arbetsgruppen omfatta värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under grundutbildning och repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning. Arbetsgruppen föreslog vidare att de ekonomiska villkoren för de värnpliktiga under repetitionsutbildning borde förbättras med hänsyn till att dessa värnpliktiga ofta var familjeförsörjare och till den ofta korta repetitionstjänstgöringen. Målet var att ersättningen i stort sett skulle motsvara inkomsten av civilt arbete. Dessa värnpliktiga skulle därför få ersättning enligt de normer som byggde på sjukförsäkringssystemet, med en garantinivå för dem som inte omfattades av sjukförsäkringen. I vissa fall skulle familjesocialt stöd kunna utgå. Befattningspenning föreslogs som en extra ersättning till dem som hade viss kvalificerad befattning.

60 Värnpliktsförmånernas utveckling

Ersättningssystemet föreslogs gälla också för vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistánds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning samt för civilförsvarspliktiga under utbildning och övning. 1975: 37 med förslag om nytt förmånssystem för vämplik- I proposition i (l946:99) m.m.

tiga m. fl. och ändringar familjebidragsförordningen

bl. a. att de vämpliktigas villkor under en uttalade departementschefen av år successivt hade förbättrats. Trots detta innebar vämpliktsföljd tjänstgöringen bl.a. ekonomiska uppolfringar för många värnpliktiga. var mest kännbara för dem som hade bildat familj eller Uppolfringama hade annan försörjningsbörda. De ekonomiska och sociala betingelsema borde enligt hans mening förbättras och en under vämpliktstjänstgöringen fortsatt successiv Förbättring av dagersättningen var angelägen. För dem som innebar en längre utbildningstid än vad som togs ut till befattningar av de värnpliktiga var målet att de under den som gällde huvuddelen skulle få en ersättning som alltmer motsvarade längre utbildningstiden levnadsstandarden för jämförbara civila grupper. Vidare borde målet vara och civilförsvarspliktiga som kallades in för kort tid till att värnpliktiga osv. och som till övervägande del var familjeförsörjarepetitionsövningar re fick en ersättning som i stort motsvarade vad de hade från sitt civila

arbete. anslöt till arbetsgruppens förslag och Departementschefen sig i stort uttalade att det redovisade ersättningssystemet för de värnavslutningsvis som påkallades av pliktiga innebar delvis nya principer. Den lagstiftning sedan den hade uttalat sig om de grund- Förslagen fick föreläggas riksdagen läggande principerna. Under riksdagsbehandlingen (FöU 1975: 18, rskr. 195) delade försvarssom uttrycktes i utskottet den allmänna syn på vämpliktstjänstgöringen På förslag av utskottet godkände riksdagen de riktlinjer propositionen. och antog förslagen om lagändringar. De som förordats i propositionen medförde att de grundläggande reglerna om de beslutade ändringarna förmåner korn att införas i 33 § vämpliktslagen, 8 a § lagen tjänstepliktigas Mindre ändringar om vapenfri tjänst och 12 § 5 mom. civilförsvarslagen. beträlfande de familjesociala förmånema och familjebigenomfördes rubriken familjebidragslag. dragsförordningen (1946: 99) fick samtidigt Sedan riksdagen därefter antagit proposition 1975/76: 134 med förslag om förmåner för värnpliktiga m. fl. vilken utformats i enlighet med de av riksdagen tidigare antagna riktlinjerna blev dagersättningen vid grundut-

bildning 10 kr. per dag. Ett tillägg skulle utgå med 15 kr. per dag fr. o.m. den 23 1 :a t. o. m. den 300:e tjänstgöringsdagen och med 30 kr. per dag för utan tjänstgöringstid därefter. De som genomgick repetitionsutbildning och som fullgjorde civilförsvarsplikt inom samband med grundutbildning det allmänna civilförsvaret och verkskyddet fick en skattepliktig dagpendock lägst 40 kr. Familjesocialt stöd ning som motsvarade sjukpenningen, i annan mån än näringsbidrag. Befattskulle inte utgå till dessa grupper ningspenning skulle utgå med lägst 4 och högst 12 kr. per dag för dem som hade särskilt merarbete eller ansvar. Premierna genom sin befattning

SOU 1990126 utveckling 61 Värnpliktsförmånernas

under frivillig utbildning sedda i förhållande till utbildningstidens längd blev jämförbara försvarsgrenama emellan. De nya reglerna infördes i värnpliktsförrnånsförordningen (1976: 1008) som trädde i kraft den l januari 1977. Vämpliktsfönnånema har därefter årligen förbättrats. När det gällde det familjesociala stödet övervägde en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet hur de antagna riktlinjerna för detta närmare skulle utformas. Arbetsgruppen lämnade i en promemoria (Fö 1977-09-30) förslag till ny familjebidragslag. l proposition 1977/78: 127 om familjebidragslag m. m. föreslogs bl. a. att rätten till familjepenning skulle begränsas till i huvudsak de fall då den vämpliktige hade barn under 18 år. Familjepenning skulle främst utgå för den värnpliktiges barn samt för maka eller annan som vårdade barnet. Med maka avsågs i förslaget även den som utan att vara gift med den vämpliktige sammanlevde med denne under äktenskapsliknande förhållanden. Om synnerliga skäl förelåg skulle familjepenning även kunna utgå för maka som inte vårdade barn. Förmånligare regler för behovsprövningen av familjebidrag föreslogs också. Departementschefen anförde att rätten till bidrag främst skulle grundas på att den vämpliktige hade barn, och att makan normalt själv skulle svara för sin försörjning. Depanementschefen föreslog vidare att sjukbidraget borde slopas liksom bestämmelserna om hemortslön. Familjepenningbeloppen borde succesivt anpassas till den allmänna kostnadsutvecklingen. Förslaget till ny familjebidragslag antogs av riksdagen (FÖU 1977/78: 26, rskr. 353). Den nya familjebidragslagen (1978: 520) trädde i kraft den l juli 1978, då familjebidragslagen från år 1946 upphörde. Samma dag trädde också familjebidragsförordningen (1978: 567) i kraft och ersatte bl. a. 1946 års familjebidragskungörelse. Enligt riksdagens beslut (FÖU 1977/78: 19, rskr. 240) genomförde överbefälhavaren i samarbete med statistiska centralbyrån en undersökning om de vämpliktigas ekonomiska och sociala situation. Undersökningen redovisades under våren 1981. Utöver den statistiska analysen redovisade överbefálhavaren fyra principiellt olika modeller till ett nytt värnpliktsförmånssystem. Dessa innebar i korthet följande. l. Bortfallen inkomst skulle ersättas (motsvarande sjukpenningsystemet). 2. Försvaret skulle ansvara för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen skulle sörja för familjen i övrigt. 3. Vämpliktslön (lika för alla). 4. Vämpliktslön efter behov. Systemet skulle ge alla värnpliktiga samma standard, dvs. lönen skulle anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda.

62 Värnpliktsförmånernas utveckling

Överbefálhavaren förordade modell 2. Överbefälhavaren lämnade också förslag till förändringar inom det gällande förmånssystemet. Överbefálhavarens vämpliktssociala rapport redovisades i regeringens totalförsvarsproposition (prop. 1981/82: 102, bil. 2). Departementetschefen pekade på att remissinstansema inte varit eniga om att förorda något av förslagen till nytt förmånssystem och hänvisade till det pågående arbetet i en av regeringen tillsatt kommitté. Han ansåg dock att åtgärder snarast borde vidtas för att komma till rätta med vissa problem inom det gällande förmånssystemet och förordade därför vissa ändringar av familjebidragen och övriga vämpliktsförmåner. I direktiven till den särskilt tillsatta kommittén, 1982 års vämpliktsförmånskommitté (VFK 82), angavs bl. a. följande. Ett grundläggande krav på ett förmånssystem var att den vämpliktige och hans anhöriga tillförsäkrades rimliga ekonomiska förhållanden i samband med vämpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. I fråga om vämpliktiga under repetitionsutbildning fick detta krav anses vara uppfyllt genom därför inte. dagpenningsystemet. Någon översyn av det systemet behövdes - Även om det stora flertalet av de värnpliktiga som genomgick grundutvar ensamstående och fortfarande bodde hos sina föräldrar, var bildningen ändå skillnaderna stora mellan olika vämpliktigas sociala och ekonomiska förhållanden. Detta gjorde att ett generellt förmånssystem av typen värnpliktslön var mindre realistiskt. Inte heller uteslöt någon av överbefälhavarens modeller behovet av selektiva åtgärder. Kommittén borde därför och selektiva förmåner kombinerades. Till överväga systern där generella borde även i ett framtida höra de generella förmånerna förmånssystem naturafönnåner av olika slag såsom kost och logi under tjänstgöringen. Möjligheterna att samordna fönnånssystemet med andra förekommande och ersättningsformer borde beaktas. - Kommittén borde bidragssystem behovet av en eventuell förändring av resesystemet. Kommittén kartlägga borde därvid utgå från att de värnpliktigas reseförmåner enbart skulle syfta till att ge de värnpliktiga goda möjligheter att resa mellan tjänstgöringsstället och hemmet. l september 1982 överlämnade VFK 82 betänkandet (Ds FÖ 1982:4) Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning. Kommittén diskuterade tänkbara förmånssystem, såsom vämpliktslön De tjänstepliktiga skulle då och dagpenning enligt sjukpenningsystemet. kunna leva på i stort sett samma ekonomiska nivå som före inryckningen. Enligt kommittén skulle ett dagpenningsystem komma att upplevas som orättvist, eftersom olika ersättning då skulle utges för samma tjänstgöring. Systemet skulle också innebära merkostnader för staten med 800 milj. kr. I ett system med vämpliktslön skulle merkostnadema för staten bli ungefär lika stora. Behovet av selektiva åtgärder till stöd för den vämpliktige och hans familj skulle också kvarstå. Kommittén ansåg att såväl kostnadsskäl som andra skäl talade för att förrnånssystemet inte skulle avse att kompensera inkomstbortfall, utan det skulle liksom tidigare ge ekonomisk och social åt den vämpliktige och hans familj. Kommittén fann trygghet

63 Värnplikts/örmånernas utveckling

huvudprinciperna för det gällande systemet för värnpliktsförmåner lämpliga och påpekade att det gällande systemet hade kritiserats ur olika synpunkter. Enligt kommittén var kritiken inte befogad. De principer som hade lagts fast åren 1977 och 1978 byggde huvudsakligen på schabloner, normerad behovsprövning och enhetsbelopp. Den administration som fanns byggde på enkla normer och fungerade relativt snabbt. Kommittén förordade därför att åtgärder skulle vidtas inom det gällande systemet och föreslog vissa Förändringar i fråga om de generella värnpliktsförmånerna. Kommittén föreslog också att de s. k. VPL lO-resorna skulle slopas och att en värnpliktig under grundutbildning skulle få en fri ledighetsresa per tjänstgöringsvecka. Beträffande det familjesociala stödet föreslog kommittén bl.a. en höjning av familjepenningen och vissa ändringar i bestämmelserna om rätten till bostadsbidrag. Vidare borde ett tillägg till bostadsbidrag införas i vissa fall. l proposition 1982/83: 1 15 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m. fl. föreslogs förbättringar inom ramen för det gällande förmånssystemet i huvudsak i överensstämmelse med vad värnpliktsförmånskommittén hade föreslagit. Departementschefen anförde bl. a. att han anslöt sig till kommitténs förslag att de gällande förmånsreglerna i princip borde behållas. Ett system med värnpliktslön skulle bli för dyrt. Det var troligt att ett sådant system också skulle behöva kompletteras med behovsprövade bidrag. Departementschefen delade värnpliktsförmånskommitténs uppfattning att dagersättningen etappvis borde höjas till 30 kr. Han ansåg dock att någon bestämd tidsplan inte kunde anges för att uppnå detta.

De förbättringar som i propositionen föreslogs träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1983 var i fråga om de generella törmånerna följande: - till 22 kr. höjd dagersättning - slopade utbildningspremier för värnpliktigt kompanibefál tillägg till dagersättningen med 60 kr. per dag efter 360 dagars tjänstgöring - slopade särskilda ersättningar (sjö- och flyg- m. fl.) - slopade mässpengar - höjd förplägnadsersättning - höjt hyresbidrag - höjd beklädnadsersättning.

De tre sistnämnda ersättningarnas storlek skulle närmare bestämmas genom beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämde. I fråga om reseförmånerna anslöt sig departementschefen till kommitténs föreslag om att VPL IO-resorna borde slopas. Under grundutbildning skulle dessa ersättas med ytterligare fria resor. Det borde också fortsättningsvis vara möjligt att byta ut fria resor mot lokala eller regionala månadskort eller motsvarande fárdhandlingar. Möjligheterna att spara resor eller ta ut dem i förskott skulle avskaffas och fri resa borde inte kunna överlåtas till anhöriga. I samband med repetitionsutbildning borde de som tjänstgjorde längre tid än 60 dagar liksom tidigare få en fri resa.

64 Värnpliktsförmånernas utveckling

delade också kommitténs uppfattning beträffande Departementschefen förbättringar av familjebidragen. 1982/83: ll, rskr. 291) godkände i allt väsentligt de Riksdagen (FöU föreslagna förändringarna av värnpliktsförmånerna. l fråga om reseförmånerna beslutade riksdagen dock på förslag av försvarsutskottet att regeringen skulle vidta åtgärder för att värnpliktiga under repetitionsutbildning och civilförsvarspliktiga skulle få en fri ledighetsresa för varje hel tjänstgöringsperiod om l4dagar. i reglerna i bl.a. värnpliktsförmånsförordningen och fa-

Ändringarna

trädde i kraft den l juli 1983. Vissa höjningar har miljebidragslagen därefter skett av ersättnings- och bidragsbeloppen och ändringar har gjorts av bostadsbidrag. Dessa förändringar komi fråga om främst beräkningen mer närmare att redovisas i kapitel 6 där vi beskriver kostnadsutvecklingen för värnpliktsförmånerna under 1980-talet. När det gäller de behovsförmånerna kommer vi att redovisa vissa förarbeten till förändprövade ringar av dessa även i kapitel 8 i samband med våra förslag till förändringar i familjebidragslagstiftningen. Det finns dock anledning att här redogöra för några uttalanden i propositioner m. m. som belyser vissa frågor när det gäller de generella förmånerna. försvarsministern bl.a. att l proposition 1983/84: 100, bil. 6 framhöll vissa värnpliktiga under repetitionsutbildningen hamnade i en ekonomisk eller social situation som avsevärt skilde sig från den vanliga repetitionssoldatens. Trots den förordade höjningen av den lägsta dagpenningen kunde det generella dagpenningsystemet inte alltid erbjuda rimliga ekonomiska förhållanden för sådana värnpliktiga och deras anhöriga. Medel hade därför avsatts till försvarets civilförvaltnings disposition för att användas till särskilda insatser för dessa värnpliktiga efter ansökan och prövning i varje särskilt fall. lbudgetpropositionen ijanuari 1986 (prop. 1985/86: 100, bil. 6) anförde försvarsministern att det mål som regeringen angav i proposition l982/83: l 15 stod fast och att han strävade efter att fortlöpande förbättra de värnpliktigas förmåner inom ramen för de ekonomiska resurser som kunde avsättas för detta. bil. l om totalförsvarets fortsatta utveckling I proposition 1986/87295, anförde försvarsministern att de värnpliktiga visade ett stort och positivt intresse för sin utbildning. Det ökade intresset under senare år berodde bl.a. på att deras ekonomiska situation under grundutbildningen gradvis hade förbättrats. förbättringar av värnpliktsförmånerna borde Ytterligare dock göras. Försvarsministern hänvisade till att 1984 års försvarskommit-

té hade föreslagit att kontantförmånerna till de grundutbildningsvämplik-

tiga borde förbättras med sammanlagt 100 milj. kr. under försvarsbeslutsperioden 1987/88- 1991/92. Han avsåg att återkomma med förslag om mellan olika förmånsslag, när överbefalhavaren hade redovifördelningen av de värnpliktigas ekonomiska situation. sat en pågående undersökning Resultatet av överbefálhavarens undersökning publicerades i juni 1988 i Värnpliktigas sociala och ekonomiska situation. Rapporten ligrapporten

sou 1990; 26 Värnpliktsförmånernas utveckling 65

ger till stora delar till grund för våra överväganden och redovisas i sina olika sammanhang senare i betänkandet. I samband med förslaget att införa timberäknad sjukpenning under kortare sjukdomsfall anförde socialministern i proposition l986/87:69

bl. a. att dagpenningen enligt värnpliktsförmånsförordningen även fram-

deles borde beräknas enligt gällande regler, dvs. kalenderdagsberäknas. Detta motiverades med att repetitionsutbildningens längd oftast var 2-4 veckor, och att sådana brister i kompensationsnivån som uppstod vid korta sjukdomsfall inte aktualiserades i samma utsträckning när det gällde dagpenningen. l proposition 1988/89: 80 konstaterade försvarsministern liksom föregående år att kontantförmånerna hade höjts i en takt som avsevärt översteg den allmänna standardhöjningen. Detta även av överbefälhavastyrktes rens båda undersökningar år 1981 och år 1988 om de värnpliktigas ekonomiska situation. Han hade dock beräknat medel för en höjning av förmånerna även för budgetåret 1989/90.

5 I0-0407

SOU 1990: 26

3 Förmånssystemet

3.1 Värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas

förhållanden En svensk man är enligt 1 § värnpliktslagen (1941:967) Värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller 18 år till och med det under vilket han fyller 47 år. Värnplikten kan fullgöras i form av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. De värnpliktigas grundutbildningstid varierar för närvarande mellan 225 och 526 dagar beroende på vilken försvarsgren och vilken kategori värnpliktiga de tillhör och vilken befattning de utbildas för. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar. En värnpliktig skall t.ex. fullgöra högst fem krigsförbandsövningar om mellan normalt 15 och 32 dagar. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefál och annan viss kvalificerad befattning kan också åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar om mellan fyra och elva dagar. Enligt lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga får försöksvis mellan den ljuli 1989 och den 31 augusti 1991 grundutbildning för vissa värnpliktiga omfatta minst 150 och högst 227 dagar. Under budgetåren 1981/82 - 1986/87 genomgick enligt Försvarsstatistik 1989 i genomsnitt per år omkring 47 100 värnpliktiga grundutbildning och 79000 repetitionsutbildning. För budgetåren 1987/88-1988/89 har genomsnittliga antalet grundutbildade värnpliktiga beräknats till ca 43 800 och antalet repetitionsutbildade till ca 51 300 per år. Det genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar per år var enligt samma statistik under perioden 1981/82- 1986/87 för de omkring l3,l3milj. grundutbildade och 1,2 milj. för de repetitionsutbildade. Motsvarande antal dagar per år har för budgetåren 1987/88 - 1988/89 beräknats till 12,5 milj. resp. 0,67 milj. De vapenfria tjänstepliktiga uppgår genomsnittligen till omkring 4 °/0 av de grundutbildade värnpliktiga och omkring 2 % av de repetitionsutbildade värnpliktiga. Under åren 1981-1987 började årligen i genomsnitt ca 2 115 vapenfria tjänstepliktiga grundutbildning och ca 1275 repetitionsutbildning. År 1988 var antalet omkring 1 800 resp. 1 270.

68 F örmånssystemet SOU 1990: 26

Åren närmast före utbildningsåret 1985/86 var utbildningstiden för de vapenfria 320 dagar och för repetitionsutbildade 100 dagrundutbildade gar. Därefter var grundutbildningstiden mellan 276 och 345 dagar, beroende på utbildningens art. Fr. o. m. den l juli 1988 är utbildningstidens längd minst sammanlagt 420 dagar. Av denna tid omfattar grundutbildningen 270 och högst 360 dagar. som har lämnats från dåvarande nämnden för Med ledning av uppgifter kan nämnas att det genomsnittliga antalet tjänstgövapenfriutbildning ringsdagar under perioden 1984/85 - 1986/87 för de vapenfria grundutbildade var ca 547 770 och för de repetitionsutbildade ca 6 400. För budgetåren 1987/88 och 1988/89 är motsvarande siffror för de grundutbildade ca 472 600 resp. ca 384750 och för de repetitionsutbildade ca 8 240 resp. ca 9 340. Kvinnor som officerare vid försvarsmakten måste som vill få anställning gå igenom militär grundutbildning enligt lagen (1980: 1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Grundutbildningen skall till längd och innehåll motsvara den grundutbildning som en jämförbar kategori värnpliktiga fullgör enligt värnpliktslagen. En kvinna som har antagits till grundutbildinställa sig till utbildningen och fullgöra ning är skyldig att efter inkallelse föreskrifter. Hon har dock möjlighet att denna i enlighet med meddelade avbryta utbildningen. 1988/89 började 70 kvinnor militär grundutbildning, medan Budgetâret 60 genomförde sådan utbildning. Antalet tjänstgöringsdagar kan ej redovisas eftersom underlag saknas. Man bör dock kunna utgå från att tjänstgöär minst 12 ringstiden för de kvinnor som genomgår grundutbildning månader, eftersom de tas ut till befálsutbildning. De värnpliktiga utbildas för närvarande vid omkring 65 utbildningsmyndigheter. I flera fall finns det mer än en utbildningsmyndighet på samma ort.

anordnas hos statliga och kom- De vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring munala myndigheter samt föreningar och stiftelser som regeringen bestämför vapenfria är mer. Exempel på tjänstgöringsområden - civilförsvarstjänst, - brand och räddningstjänst, - hälso- och sjukvårdstjänst, - kommuntjänst inom omsorgsverksamheten och - reparationstjänst vid statliga tekniska verk.

I överbefälhavarens rapport år 1988, Värnpliktigas sociala och ekonomiska situation, redovisas en undersökning om de värnpliktigas och vapenfria förhållanden före och under grundutbildningen. Undertjänstepliktigas i samarbete med statistiska centralbyrån och sökningen har genomförts omfattar ett bruttourval av 5 539 personer, slumpmässigt valda bland dem under tiden den 9 juni 1986 - den 31 som har inkallats till grundutbildning 1987. Två enkätundersökningar har gjorts, en i samband med januari före utryckningen. Jämförelser har inryckningen och en någon månad som genomfördes 1979/80. också gjorts med den undersökning

SOU 1990: 26 Förmånssystemet 69

Förhållandena som beskrivs i det följande grundar sig på överbefälhavarens rapport.

Enligt undersökningen 1986/87 var den procentuella åldersfördelningen för de grundutbildningsvämpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga vid inryckningen följande.

Värnpliktiga Vapenfria tjänstepliktiga 19 år 33 °/0 -20 år 53 °/0 20 år 48 % 21 år 13 % 21år 15% 22år 15% 22 år- 4 °/o 23 år ll °/0 24 år- 8 %

Jämfört med undersökningen 1979/80 hade andelen värnpliktiga som var yngre än 22 år ökat med fem procentenheter. Genomsnittsåldem för de vapenfria tjänstepliktiga hade sjunkit och närmat sig genomsnittsåldem för samtliga värnpliktiga. Urvalet vapenfria tjänstepliktiga har dock varit begränsat och bedömningama måste ses mot bakgrund därav. Den procentuella fördelningen i fråga om de tjänstepliktigas civilstånd fore inryckningen var följande.

Civilstând Värnpliktiga Vapenfria tjänstepliktiga Ensamstående 94 % 90 % Gifta/sambor utan barn 4 °/0 4 °/0 Gifta/sambor med barn 2 % 6 °/0

Vid undersökningen 1979/80 var 91 % av de värnpliktiga och 77 % av de vapenfria tjänstepliktiga ensamstående. Undersökningen 1986/87 visade att knappt 3 % av de värnpliktiga ändrade sitt civilstånd under vämpliktstjänstgöringen. 1 fråga om de vapenfria tjänstepliktiga finns inte motsvarande uppgifter. Den procentuella fördelningen i fråga om utbildning var följande.

Grundskola och liknande 10 °/0 Yrkesskola,gymnasieskola 83 °/0 Universitet/högskola 3 °/0 Annan utbildning 3 °/0 (l °/0 hade inte besvarat frågan)

Den procentuella fördelningen i fråga om sysselsättning de närmaste sex månaderna före inryckning var följande (avrundande silTror).

Heltidsarbete 63 °/0 Deltidsarbete 4 °/0 Arbetslöshet 4 % Studier 28 °/0 (l °/0 hade inte besvarat frågan)

70 F örmånssystemet SOU 1990: 26

Undersökningen visar att den största andelen av de värnpliktiga, 72 %, bodde i föräldrahemmet. Med anledning av vår genomgång av tänkbara modeller för ett nytt vämpliktsförrnånssystem (se kap. 7) har riksförsäkringsverket för utredningens räkning gjort en ADB-bearbetning av den vid inryckningstillfállet aktuella sjukpenninggrundande inkomsten för sammanlagt 32199 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som fullgjorde tjänstgöring under vecka 42 år 1989. Undersökningen visade bl. a. följande. De vid undersökningstillfállet tjänstgörandes medelålder var 20 år. Antalet Zl-åringar var i det närmaste lika stort som antalet 19-åringar. Drygt en fjärdedel av de tjänstgörande saknade inkomst helt eller delvis före inryckningen eller hade en årsinkomst som understeg 12 700 kr. En jämförelsevis stor grupp hade haft inkomster i storleksordningen 90000-120000 kr. Medelinkomsten för samtliga hade varit 71 600kr. om året. Inkomsterna ökade med stigande ålder.

3.2 Civilförsvarspliktiga, frivilliga, hemvämsmän m. fl. och

deras förhållanden

En svensk medborgare som är bosatt i landet är enligt l1§ civilförsvarslagen (1960: 74) civilförsvarspliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller sexton år till och med det kalenderår varunder han fyller sextiofem år. Civilförsvarsplikt skall under tid då det råder civilförsvarsberedskap fullgöras i den omfattning som krävs för verksamheten och behovet av utbildning och övning. Om det behövs för försvarsberedskapen kan regeringen förordna om att civilförsvarsplikt skall fullgöras viss tid även då det inte råder civilförsvarsberedskap. I andra fall än de angivna skall civilförsvarspliktiga tas ut endast till utbildning och övning. Personal som är avsedd att fullgöra civilförsvarstjänstgöring under civilförsvarsberedskap skall på förhand skrivas in i civilförsvarsorganisationen. De inskrivna får tas i anspråk för utbildning under högst 30 dagar. För den som har krigsplacerats i högre befálsbefattning eller annan särskilt krävande befattning får utbildningstiden utsträckas till högst 60 dagar. Enligt räddningsverkets årsredovisning 1988/89 genomförde 8 550 elever (varav i fredsräddningstjänst 1890) grundutbildning i sammanlagt 170 400 dagar (varav i fredsräddningstjänst 78 400). I övning deltog 27 780 personer under sammanlagt 56 600 dagar. De sistnämnda silfroma fördelar sig på allmänt civilförsvar med 24 130 personer under 50600 dagar och på verkskyddet med 3 650 personer under 6000 dagar. Med frivillig personal enligt kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvarsverksamhet avses medlem i frivillig försvarsorganisation. Sådan personal kan genom skriftligt avtal med myndighet eller frivillig försvarsorganisation åtaga sig att tjänstgöra inom totalförsvarets krigsplanlagda verksamhet. Avtal träffas för tjänstgöring i krig eller krigsfara och gäller för ständig eller tillfällig tjänstgöring (A- resp. B-personal) Innan avtalspersonal skall krigsplaceras skall de genomgå grundutbildning. Avtalspersonalen är vidare skyldig att fullgöra repetitionsutbildning,

SOU 1990: 26 F ärmånssystemet 71

A-personalen under högst 16 dagar för varje fyraårsperiod och B-personalen under högst 80 timmar för varje fyraårsperiod av avtalstiden. Under budgetåret 1988/89 deltog sammanlagt 50 191 personer i frivilligutbildning inom försvarsmakten, varav 5 099 personer genomgick grundutbildning och 21939 personer repetitionstjänstgöring samt resterande antal personer övriga former av utbildning. Arbetsmarknadsverkets elevredovisning avseende deltagare i utbildning inom dess ansvarsområde under budgetåret 1988/89 visar att totalt 5 l 16 elever deltagit, varav 1 885 i grundutbildning och 2576 i repetitionsutbildning och sammanlagt 655 i övrig utbildning. Totala antalet elevdagar var 26 519, varav grundutbildning 16960, repetitionsutbildning 6 996 och övrig utbildning sammanlagt 2 563 dagar.

Enligt Förordningen (FFS 1987: 8) om frivillig tjänstgöring inom försvarsmakten får försvarsmaktens myndigheter i mån av tillgång på medel anordna frivillig tjänstgöring för att bl. a. - utbilda personal inom krigsorganisationen - behovet tillgodose av befäl i krigsorganiserade förband - tillgodose behovet av befäl i fredsorganisationen - tillgodose särskilda behov av personal för beredskapsändamål.

För frivillig tjänstgöring får förordnas - personal som är anställd vid försvarsmakten på reservstat eller i en reserv elleri väg- och vattenbyggnadskåren - vämpliktig och förutvarande vämpliktig personal - kvinnor som genomgått militär grundutbildning krigsfrivillig personal - medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer - yrkesoñicerare över värnpliktsåldern som samtidigt innehar en civil statlig tjänst. För att utbilda bl. a. personal i krigsorganisationen eller tillgodose behovet av befäl i krigsorganiserade förband får ett förordnande om frivillig tjänstgöring avse en bestämd tid på högst två månader. Ett sådant förordnande får förnyas tidigast sex månader efter det att tjänstgöringen enligt det tidigare förordnandet avslutats. Den som åtagit sig att tjänstgöra för tillgodoscendet av särskilda behov av personal för beredskapsändamål (beredskapskontrakt) är skyldig att varje år fullgöra tjänstgöring under högst två perioder om vardera högst tio dagar samt delta i övning och utbildning under högst tre dagar. Enligt förordningen (FFS 1987: 12) fåri försvarsmaktens krigsorganisation antas de som inte redan är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten. Antagning av krigsfrivilliga sker genom krigsfrivilligavtal. I krigsfrivilligavtalet skall den krigsfrivillige åtaga sig att tjänstgöra vid försvarsmakten i krig och under beredskapstillstånd samt annars när värnpliktiga har inkallats till tjänstgöring enligt 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen (1941: 967). Hemvärnet indelas i ett allmänt hemväm och driftväm.

72 Förmånssystemet SOU 1990: 26

Det allmänna hemvärnet har till uppgift att skydda hembygden. Driftvämet har till uppgift att skydda myndigheters och företags egna anläggningar. Hemvärnets personal består av hemvämsmän, hemvämsungdom och Bpersonal enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet samt av fast anställd personal vid försvarsmakten som är krigsplacerad i hemvärnet. Under hemvämsberedskap skall hemvämsman fullgöra den tjänstgöring som behövs för hemvämets uppgifter. När det inte råder beredskapstillstånd eller krig är ordinarie eller extra hemvämsman skyldig att varje år fullgöra utbildning under lägst 20 och högst 50 timmar. 1988/89 fullgjorde 55 713 personer tjänstgöring under Under budgetåret 1-34 timmar i allmänna hemvärnet, vilket uppskattningsvis har beräknats till 100000 repetitionsutbildningsdagar. I driftvämet har 20057 personer fullgjort Hur många dagar finns ej underlag för att tjänstgöring. redovisa. Hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. är enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. skyldiga att fullgöra viss tjänstgöring inom sitt verksamhetsområde. Den som omfattas av tjänsteplikten är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger, under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänstgöring.

3.3 i

Vämpliktsförmånema dag

De grundläggande bestämmelserna om förmåner till de värnpliktiga under deras tjänstgöring finns i 33§ vämpliktslagen. Dessa förmåner är följande: D dagersättning eller dagpenning D särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning D utryckningsbidrag D reseförmåner D fri förplägnad D fri inkvartering D fri utrustning D fri hälso- och sjukvård D (i vissa fall) fálttraktamente D begravningshjälp D grupplivförsäkring D familjebidrag D ersättning för skada eller sjukdom, som den vämpliktige ådrar sig under tjänstgöring. De generella förmånema regleras närmare i vämpliktsförmånsförordningen och i försvarets civilförvaltnings föreskrifter (FFS 1988: 27 och 28) om vämpliktsförmåner under grundutbildning respektive repetitionsutbildning enligt vämpliktslagen.

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 73

De behovsprövade förmånerna regleras i familjebidragslagen (1978: 520), familjebidragsförordningen (1978: 567) samt försvarets civilförvaltnings familjebidragskungörelse (FFS 1984: 28). Den ersättning som kan utgå från grupplivförsäkring och ersättning för skada eller sjukdom som uppkommit under tjänstgöring regleras i följande särskilda författningar: Förordningen (1988:246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.fl., lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, förordningen (1977: 284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada. Vissa av de nämnda förmånerna tillkommer värnpliktiga även i samband med inskrivningsförrättning.

3.4 Generella förmåner till värnpliktiga m. fl.

3.4.1 Värnpliktsfdrmånsförordningen Värnpliktsförmånsförordningen gäller i den mån inte särskilda bestämmelser gäller vid beredskapstillstånd eller krig. Med Värnpliktig avses i förordningen den som fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen och den som utan att vara anställd genomgår annan utbildning till yrkes- eller reservotñcer än enligt värnpliktslagen. Dagersättning, dagpenning, befattningspenning och särskilda ersättningar utgår enligt följande. En vämpliktig får dagersättning med 31 kr. per dag under 1. grundutbildning 2. repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning 3. annan utbildning till yrkes- eller reservoñicer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger. En vämpliktig enligt ovan får tillägg till dagersättningen - med 15 kr. per dag under 23l:a - 300:e tjänstgöringsdagen - med 30 kr. per dag under 301:a - 360:e tjänstgöringsdagen med 60 kr. per dag för tid därefter. Under annan tjänstgöring enligt värnpliktslagen än som anges ovan får en Värnpliktig dagpenning. Dagpenningens belopp motsvarar per dag hel sjukpenning enligt 3kap. 4§ första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hel sjukpenning enligt denna bestämmelse utgör för dag 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Dagpenningen skall dock bestämmas till lägst 55 kr. En Värnpliktig som uppbär dagpenning har under vissa förutsättningar rätt till befattningspenning om han tjänstgör på gruppchefsnivå eller högre kompetens- eller funktionsnivå. Befattningspenning utgår per dag med

74 F örmånssystemel

4 kr. Gruppchefsnivå ” 6

Bataljonschefs

Premier, avgångsvederlag och utryckningsbidrag utgår enligt följande. En Värnpliktig som genomgått utbildning till reservolficer erhåller utbildningspremie med 12 500 kr. för reservoñicerskurs l 16000 kr. för reservoñicerskurs ll. Den som utan att vara anställd utbildning till yrkesofficer och genomgår

innan han anställs som yrkesoñicersaspirant får

skiljs från utbildningen från och med den dag utbildningen avbryts till och med avgångsvederlag den 30:e dagen från det beslutet om att skilja honom från utbildningen meddelades. utgår per dag med ett belopp som svarar Avgångsvederlaget mot den dagersättning och det tillägg till dagersättningen som han hade då han skildes från utbildningen. En Värnpliktig erhåller utryckningsbidrag med 3000 kr. när han rycker eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning ut från grundutbildning, eller från sådan utbildning till yrkesoñicer eller retill grundutbildning, servofficer som inte fullgörs enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger. Tjänstgöringen skall i princip ha varat minst 180 dagar i en följd. (Enligt förordningen (1989: 624) om försök med förkortad av värnpliktiga har värnpliktiga som omfattas av försögrundutbildning ken rätt till utryckningsbidrag om utbildningen varat minst 135 dagar).

har rätt till fri resa vid färd för inryckning till och

En Värnpliktig utryckning från tjänstgöring. under grundutbildning och repetitionsutbildning i ome- Vid tjänstgöring delbar anslutning till grundutbildning och vid annan utbildning till yrkeseller reservofficer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger har en Värnpliktig rätt till en fri resa i veckan till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller Vistas stadigvarande eller annan plats inom landet som kan nås med allmänt kommunikationsmedel. En Värnpliktig som fullgör repetitionsutbildning, som inte sker i omedelbar anslutning till grundutbildning, har för varje hel tjänstgöringsperiod företa en resa i samband med om 14 dagar rätt att på statens bekostnad eller Vistas tjänstefri dag till och från den plats där han är kyrkobokförd Fri resa inom landet utgår därutöver i samband med tjänststadigvarande. ledighet för enskild angelägenhet till och från den plats där den Värnpliktige avser att vistas. som en Värnpliktig är beordrad att Fri resa utgår också vid tjänsteresa göra (egentlig tjänsteresa). Resor skall företas med det transportmedel som utbildningsmyndigheten tillhandahåller eller i annat fall allmänt kommunikationsmedel. Flyg får inte användas vid resor under repetitionstjänstgöring. Om det saknas

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 75

allmänt kommunikationsmedel eller om restiden med ett sådant skulle bli oskäligt lång får ett annat färdmedel användas vid fri resa. Vid resa med allmänt kommunikationsmedel skall billigaste färdsätt och fárdmedel användas. Sovplats får användas om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål. Om en Värnpliktig får använda ett annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel vid annan resa än egentlig tjänsteresa, har han rätt till resekostnadsersättning vid resa som är längre än tre kilometer. Ersättning utgår för billigaste färdväg med 90 öre per kilometer. Särskild ersättning utgår med fem öre per kilometer för varje medresande Värnpliktig. Vid resa med taxibil ersätts det belopp som har utgetts mot kvitto. Om en Värnpliktig får använda annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel vid egentlig tjänsteresa utgår resekostnadsersättning enligt kollektivavtal för statstjänstemän.

En Värnpliktig har rätt till fri förplägnad och fri inkvartering under

tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar. Förplägnadsersättning kan utgå i stället för fri förplägnad om en värnpliktig har tillstånd att själv svara för sin förplägnad. Sådan ersättning utges också när en Värnpliktig är tjänstledig eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid förbandet. Måltidsersättning utges i stället för fri förplägnad när en Värnpliktig företar egentlig tjänsteresa och när han inte tillhandahålls fri förplägnad under tjänstgöring. Måltidsersättning kan också Vid fri resa utges till Värnpliktig om det föreligger synnerliga skäl. H yresbidrag utges till en Värnpliktig som är förlagd i egen bostad om han inte uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragslagen. Resekostnadsersättning utgår om han är förlagd utom kasemområdet och avståndet mellan förläggningen och tjänstgöringsplatsen överstiger tre kilometer. Ersättning för nattlogi utgår vid fri resa, om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål. En Värnpliktig erhåller personlig tjänsteutrustning som lån under tjänstgöringen. Beklädnadsersättning utges till en Värnpliktig som har tillstånd att använda egna persedlar i tjänsten. En Värnpliktig har rätt till fri hälso- och sjukvård under tjänstgöring, inoch utryckningsdagar samt under färd till eller från tjänstgöringen. Om en Värnpliktig vårdas på en militär sjukvârdsavdelning vid tid före utryckning får han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

Den fria hälso- och sjukvården för de värnpliktiga omfattar l. hälsoundersökning vid förband E” sjukvård vid mottagning på förband (i vissa fall hos annan läkare än vid förband) sluten vård vid förband eller allmänt sjukhus . läkemedel och tekniska hjälpmedel

xioxu-Ag»

. transporter vid sjukdoms- eller olycksfall . läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall . viss tandvård enligt särskilda bestämmelser.

76 F örmånssystemet SOU 1990: 26

En vämpliktig får söka vård hos annan läkare, om möjligt läkare i allmän tjänst, vid olycksfall, vid behov av akut sjukvård utanför förbandet eller efter hänvisning av läkare vid förband. Vid sjötjänstgöring gäller särskilda regler om sjukvårdsförrnåner. Om en en vämpliktig avlider under den tid som han är berättigad till fri sjukvård betalas begravningshjälp till dödsboet med ett halvt basbeslopp. Kostnad för militärbegravning och transport av den avlidne till hemorten betalas helt av statsmedel. Försäkringsskyddet för de värnpliktiga behandlas särskilt i kapitel lO. Riksförsäkringsverket meddelar efter samråd med Försvarets civilförvaltning och vämpliktsverket ytterligare föreskrifter om dagpenning. Försvarets sjukvårdsstyrelse meddelar efter samråd med överbefälhavaren ytterligare föreskrifter om hälso- och sjukvård. Försvarets civilförvaltning meddelar efter samråd med överbefalhavaren och vämpliktsverket föreskrifter i övriga ämnen enligt värnpliktsförmånsförordningen. Dagpenning bestäms och betalas ut av allmän försäkringskassa. Annan förmån betalas ut av försvarets civilförvaltning eller, enligt civilförvaltningens anvisningar, av annan myndighet. Försäkringskassans beslut kan överklagas hos försäkringsrätt, vars beslut kan överklagas hos försäkringsöverdomstolen. Annat beslut i särskilt fall får överklagas hos central förvaltningsmyndighet, om beslutet har meddelats av myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet, och hos kammarrätt om beslutet har meddelats av central förvaltningsmyndighet.

3.4.2 Försvarets civillbrvaltnings föreskrifter m. m. Försvarets civilförvaltning anger i de tidigare nämnda föreskrifterna om värnpliktsförmåner bl. a. följande.

Myndigheterna skall i första hand anordna fria resor med försvarets

inhyrda fárdmedel (anvisat fárdmedel). Sådant egna eller av försvaret fárdmedel skall dock bara användas om det är billigare eller mer ändamålsenligt att resa med än med allmänt kommunikationsmedel (tåg, fartyg, flygplan och buss i allmän trañk med fastställd turlista). Allmänt färdmedel skall heller inte användas om det skulle innebära ”orimligt försämrad komfort. Myndigheterna skall beakta att den värnpliktige har rätt till sovplats när han reser nattetid samt att han behöver vara utvilad när tjänsten börjar. En fri ledighetsresa skall som regel genomföras under fritid. Om kostnaderna blir lägre genom att den värnpliktige får resa under tjänstetid skall myndigheten medverka till detta, om det är möjligt. Under grundutbildning får de fria resorna bytas ut mot lokala månadskort/länskort för fria resor inom lokal- och länstrafiken. får flyg i princip användas om den värnpliktige vid Vid grundutbildning resa på annat sätt inte kan nå hemmet samma dag som tjänsten slutar. Om flygrätt medges kan som regel hälften av hemresoma ske med flyg. vid ledighetsresa under grundutbildning till Reguljärt flyg får användas

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 77

och från bostadsorten och då i den omfattning som myndigheten bestämmer med hänsyn till reseavstånd, kostnader och tjänstgöringsförhållanden. Vid in- och utryckningsresa samt vid tjänstledighetsresa får reguljärt flyg användas av såväl grund- som repetitionsutbildningsvämpliktiga, men i dessa fall gäller restriktivare bestämmelser. Resa med annat fárdmedel (taxibil, taxibåt eller eget fardmedel) får medges endast om sträckan överstiger tre kilometer. Hänsyn skall vid resa med taxi eller egen bil tas till om allmänt kommunikationsmedel saknas eller om resa med sådant medför oskäligt lång restid. Då resa med egen bil får företas får den egna bilen användas för hela sträckan om större delen av den saknar allmänt kommunikationsmedel. Anslutningsresa får göras i egen bil eller taxi om den vämpliktige annars skulle tvingas vänta onödigt länge på nästa fárdmedel eller om anslutningsresan inträffar nattetid. Om en vämpliktig själv får svara för förplägnaden på grund av att myndigheten inte kan ordna fri förplägnad samt när han på grund av tjänstledighet eller sjukdom inte befinner sig vid förbandet kan han få förplägnadsersâttning med 35 kr. om dagen. Vid egentlig tjänsteresa samt när förplägnad inte tillhandahålls honom under tjänstgöring får han mâltidsersättning som utgår med 20 kr. för frukost, 35 kr. för lunch och 40 kr. för middag. Måltidsersättning kan också utgå med 30 kr. till vämpliktig vid fri resa om restiden överstiger 15 timmar och resan inte sker till valfri ort. Om den vämpliktige får tillstånd att använda den egna bostaden och inte får bostadsbidrag enligt familjebidragslagen har han rätt till hyresbidrag med 100 kr. för varje kalenderrnånad med fler än 15 tjänstgöringsdagar. För kalendennånad med mindre antal tjänstgöringsdagar är hyresbidraget 50 kr. En vämpliktig som vid fri resa måste göra uppehåll i resan nattetid och som inte företar resan till valfri ort har rätt till ersättning för logi. Beklädnadsersättning utgår till en vämpliktig som har tillstånd att använda egna kläder. Om tjänsten omfattar mer än 15 dagar (för grundutbildningsvärnpliktiga beräknat per kalendermånad) utgår 250 kr. för hel beklädnadsutrustning, 56 kr. för skor och 60 kr. for underkläder. Om tjänstgöringstiden är kortare utges en trettiondel av beloppet för varje tjänstgöringsdag. Överbefälhavaren hari FFS 1987: 15 meddelat föreskrifter för försvarets myndigheter om administrationen av de vämpliktigas fria ledighetsresor.

3.4.3 Vissa förhållanden i fråga om förmåner till vapenfria tjänstepliktiga Enligt 8 a§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst har en vapenfri tjänstepliktig under sin tjänstgöring rätt till samma förmåner som en vämpliktig har enligt 33§ första stycket vämpliktslagen. l l8§ kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga anges att vämpliktsförmånsförordningen skall tillämpas i fråga om förmåner till de vapenfria tjänstepliktiga i den mån regeringen

78 F örmånssystemet SOU 1990: 26

inte meddelar särskilda bestämmelser. Befattningspenning skall dock endast utgå till vapenfri tjänstepliktig som tjänstgör inom civilförsvaret och skall då beräknas på det sätt som gäller för civilförsvarspliktiga. Dåvarande nämnden för vapenfriutbildning har i en handbok angett vissa riktlinjer för vad som gäller ifråga om förmåner till de vapenfria. Här skall redogöras för några förhållanden som gäller de vapenfria tjänstepliktiga, och som skiljer sig från vad som gäller för de värnpliktiga. Om en tjänstgöringsmyndighet inte kan tillhandahålla mat utges matersättning med 50 kr. per dag. Beloppet betalas ut för alla veckans dagar. Under tjänstgöringsuppehåll och tjänstledighet samt vid sjukdom, då den vapenfrie tjänstepliktige insjuknar utanför sin förläggning, utgår dock förplägnadsersättning med 35 kr. per dag. Systemet med matersättning saknar författningsstöd och har tillkommit för att på ett praktiskt sätt lösa förplägnadsfrágan. Huvuddelen av de vapenfria är förlagda i ordinära familjelägenheter. Ett förhållandevis stort antal är dessutom förlagda i egen bostad, särskilt i storstadsregionema. En vapenfri tjänstepliktig som har fått tillåtelse att använda den egna bostaden har rätt till hyresbidrag om han inte uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragslagen. Utredningen har från vapenfristyrelsen inhämtat att försvarets civilförvaltnings föreskrifter beträffande hyresbidrag till värnpliktiga är vägledande vid beräkning av beloppet för hyresbidrag till vapenfria tjänstepliktiga. Beklädnadsersättning utges med 250 kr. per kalendermånad med mer än 15 tjänstgöringsdagar. För kalendermånad med mindre antal tjänstgöringsdagar utgår ett belopp per dag som motsvarar en trettiondel av månadsbeloppet. De vapenfria erhåller regelmässigt beklädnadsersättning, eftersom uniform eller motsvarande inte tillhandahålls hos flertalet utbildningsanordnare. Undantag är bl. a. luftfartsverket. En vapenfri tjänstepliktig har rätt till samma reseförmåner som en värnpliktig. Kostnaderna för en genomsnittlig ledighetsresa för en vapenfri tjänstepliktig är enligt tillgänglig statistik dock högre än för en vämpliktig. Dessutom medför tjänstgöringsförhållandena för de vapenfria tjänstepliktiga ofta att rätt till förläggningsresor i stor utsträckning medges. De vapenfria är förhållandevis få på respektive utbildningsorter och ändringar av reserutiner m. m. medför en omfattande administration när det gäller dessa tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsens utbildningsanordnare har inte något lokalt kostnadsansvar som motsvarar de militära förbandens, och reseadministrationen måste lösas parallellt med andra uppgifter som vapenfriadministratören skall utföra.

3.4.4 Förmånernas tillämpning på kvinnor i militär grundutbildning I 8 § lagen (1980: 1021) om militär grundutbildning för kvinnor föreskrivs att en kvinna under grundutbildning och i samband med antagningsprövning har rätt till samma förmåner som värnpliktiga under grundutbildning enligt vämpliktslagen. I paragrafen anges också att det finns särskilda

SOU 1990: 26 79 Förmånssystemet

bestämmelser om rätt till familjebidrag, ersättning vid personskada och grupplivförsäkring. Enligt 2 § punkt 2 vämpliktsförmånsförordningen avses med vämpliktig i förordningen den som, utan att vara anställd, genomgår annan utbildning till yrkesoñicer eller reservofficer än enligt vämpliktslagen. Vämpliktsförmånsförordningen kan därigenom tillämpas på kvinnor som fullgör militär grundutbildning.

3.5 Generella förmåner till civilförsvarspliktiga

De grundläggande bestämmelserna om förmåner för civilförsvarspliktiga finns i 12 § 5 mom. civilförsvarslagen (1960: 74). Enligt detta lagmm har en civilförsvarspliktig då han fullgör civilförsvarsplikt med vissa undantag rätt till: D dagpenning D särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning D reseförmåner D fri förplägnad D fri inkvartering D fri sjukvård D (i vissa fall) fälttraktamente D begravningshjälp D grupplivförsäkring D familjebidrag (näringsbidrag) D ersättning för skada och sjukdom som den vämpliktige ådrar sig under tjänstgöring. Enligt 3§ lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret skall bestämmelserna i 12 § 5 mom. civilförsvarslagen tillämpas på de civilförsvarspliktiga som tjänstgör utanför civilförsvaret. Ersättning i form av familjebidrag, ersättning som kan utgå från -grupplivförsäkring och ersättning för skada eller sjukdom som uppkommit under tjänstgöring regleras i de författningar som anges i avsnitten om de vämpliktigas förmåner.

3.5.1 Förordningen om förmåner till de civilförsvarspliktiga m. m. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1976: 101 l) om förmåner till civilförsvarspliktiga och i tillämpningsföreskrifter som när det gäller dagpenning meddelas av riksförsäkringsverket efter samråd med försvarets civilförvaltning och statens räddningsverk och i övrigt av statens räddningsverk efter samråd med försvarets civilförvaltning. Gällande föreskrifter finns bl.a. i civilförsvarsstyrelsens kungörelse (CFS 1983: 4) med föreskrifter om fönnåner till civilförsvarspliktiga. Förordningen om förmåner till de civilförsvarspliktiga tillämpas (med vissa undantag) på den som fullgör civilförsvarsplikt inom civilförsvarsor-

80 F örmånssystemet SOU 1990: 26

ganisationen eller särskilda civila sjukvårdsenheter samt annan som har skrivits in i civilförsvarsorganisationen. Den tillämpas också på den som har förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse inställer sig. Vid civilförsvarstjänstgöring, som skall anses fullgjord i kommunal anställning, utgår inte annan förmån enligt förordningen än fria resor, förplägnad och inkvartering. Förmåner enligt förordningen utgår om ej annat anges under tjänstgöring, inskrivning och färd till och från tjänstgörings- eller inskrivningsplatsen. Civilförsvarspliktiga får dagpenning med ett belopp per dag som motsvarar hel sjukpenning enligt 3 kap. 4§ första stycket lagen om allmän försäkring. Dagpenningen skall dock alltid bestämmas till lägst 55 kr. Arbetsgivare som enligt civilförsvarslagen är skyldig att utge ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till anställda får i stället för dagpenning utge särskild ersättning med högre belopp än dagpenning. Sådan ersättning är att likställa med lön eller annan ersättning från arbetsgivaren. En civilförsvarspliktig i befattning som tillhör viss utbildningskategori erhåller under annan övning än övning med verkskyddspersonal befattningspenning med mellan 4 och 12 kr. för varje hel dags tjänstgöring. Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordning om resor för värnpliktiga är tillämpliga på civilförsvarspliktiga. I detta sammanhang skall civilförsvarstjänstgöring anses motsvara sådan värnpliktstjänstgöring som inte fullgörs i form av grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning eller annan utbildning till yrkes- eller resevofficer än enligt värnpliktslagen och där anställningsförhållande inte föreligger.

En civilförsvarspliktig har rätt till fri förplägnad och fri inkvartering. Om

detta inte kan erbjudas honom utgår kontant ersättning.

En civilförsvarspliktig erhåller fri sjukvård, med vilken avses sådana

förmåner som räknas till fri sjukvård enligt värnpliktsförmånsförordningen, i den mån dessa förmåner överstiger vad den civilförsvarspliktige har rätt till som sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring. Om den civilförsvarspliktige är intagen på sjukvârdsinrättning vid tiden för utryckningen har han rätt till fri sjukvård under högst 90 dagar från tiden därefter. Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordningen om begravningshjälp är tillämpliga också när det gäller civilförvarspliktiga. Dagpenning bestäms och betalas ut av den allmänna försäkringskassan. Dagpenning till civilförsvarspliktig som tjänstgör inom verkskyddet betalas dock ut av arbetsgivaren. Underlag för försäkringskassans utbetalning av dagpenning lämnas av statens räddningsverk och länsstyrelsen. Andra förmåner än dagpenning betalas ut av statens räddningsverk. Försäkringskassans beslut kan överklagas hos försäkringsrätt, vars beslut kan överklagas hos försäkringsöverdomstolen. Beslut i särskilt fall av statens räddningsverk eller länsstyrelsen kan överklagas hos kammarrätt.

SOU 1990: 26 F örmånssystemez 81

3.6 Generella förmåner till inom

frivillig personal

försvarsorganisationema

Den frivilliga personalen inom erhåller försvarsorganisationema enligt 19 § kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvarsverksamhet under utbildning eller annan tjänstgöring förmåner enligt de grunder som regeringen bestämmer. Förmånema regleras närmare i förordningen (FFS 1986:37) om förmåner till frivillig personal m. ll. Enligt denna förordning kan under fredstid följande förmåner utgå: D dagpenning eller dagersättning D befattningspenning D utbildningspremie D reseförmåner D fri inkvartering D fri förplägnad D sjukvårdsförrnåner D begravningshjälp D familjebidrag D ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen D grupplivlörsäkring

Under beredskapstillstånd och krig får den frivillige och i dagpenning förekommande fall befattningspenning, reseförmåner, fri inkvartering, fri förplägnad, sjukvårdsförmåner, begravningshjälp, familjebidrag, ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöring samt grupplivförsäkring. Beslutsfattande myndigheter är överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen. Verkställighetsföreskrifter meddelas efter samråd med berörda myndigheter och organisationer av överbefálhavaren i fråga om verksamheten inom försvarsmakten - se överbefálhavarens tidigare nämnda föreskrifter (FFS 1987:2) - och i övrigt av arbetsmarknadsstyrelsen.

3.7 Generella förmåner till

hemvämspersonal

Hemvämspersonal erhåller under tjänstgöring och sammanträde med hemvämets särskilda organ enligt 47 § hemvämskungörelsen (1970:304) traktamente, premie och andra förmåner enligt de grunder som regeringen bestämmer. i Förmånerna regleras närmare i förordningen (FFS 1986: 36) om förmåner till hemvämets personal och i överbefálhavarens föreskrifter (FFSl987:2) om förmåner till hemvämets personal, frivillig personal m. 11. samt instruktörer inom frivillig försvarsutbildning. De förmåner som enligt förordningen kan utgå i fredstid är följande: D dagpenning eller dagersättning D befattningspenning D utbildningspremie D arvode

6 10-0407

82 SOU 1990: 26 Förmånssystemet

D reseförmåner D fri inkvartering D fri förplägnad D sjukvårdsförmåner D begravningshjälp D familjebidrag D ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen D grupplivförsäkring

hemvämsman i hemvärnet under tid då hem- När en frivillig tjänstgör vämsberedskap inte råder får hemvämsmannen dagpenning om tjänstgöi mer än två dagar till en krigsbefattning eller ringen avser utbildning vidareutbildning i en krigsbefattning, deltagande i ledningsövning för totalförsvaret, medverkan enligt förordningen (FFS 1985: 3) om hemvämsoch efterspaning m. m. och deltagande i mans medverkan vid bevakning samövning med förband under krigsförbandsövning. Vid annan får hemvämsmannen dagersättning. Vid viss tjänstgöring som är kortare än tre dagar betalas dock dagpenning för dag för utbildning vilken hemvämsmannen visar att han förlorar arbetsinkomst på grund av

tjänstgöringen. eller betalas inte till en hemvämsman i Dagpenning dagersättning driftvämet eller i företagshemväm vid statliga myndigheter för tjänstgöring under ordinarie arbetstid. Dagpenning, dagersättning och befattningspenning betalas med belopp som motsvarar vad en tjänstepliktig får enligt vämpliktsförmånsförord-

ningen. kontraktsenlig tjänstgöring och Utbildningspremie utgår efter fullgjord efter viss utbildning. som deltar i sammanträ- Arvode utgår i vissa fall till hemvämspersonal de. med in- och utryckning i samband med Fria resor utgår i samband tjänstgöring och sammanträden samt vid tjänsteresor. och kan utgå under tjänstgöring. Om en

Fri inkvartering fri jörplâgnad

hemvämsman inte kan tillhandahållas dessa förmåner har han rätt till som motsvarar sådan ersättning till värnpliktiga under värnersättning pliktstjänstgöring. i det allmänna hemvärnet erhåller samma sjuk- Hemvämspersonalen och som de värnpliktiga under värnplikts-

vårdsförmåner begravningshjälp

Rätt till föreligger dock endast om tjänstgöringen. sjukvårdsförmåner tjänstgöringen varar minst två dagar i följd. Vid tjänstgöring under hemvämsberedskap får personal i det allmänna - - och i hemvärnet med undantag av företagshemväm dagpenning fri inkvartering och förekommande fall befattningspenning, reseförrnåner, begravningshjälp, familjebidrag, erfri förplägnad, sjukvårdsförmåner, sättning för skada och sjukdom under tjänstgöringen samt grupplivförsäkring. Därtill betalas fálttraktamente. av dagpenning till hemvämets personal (utom B-persona- Utbetalning

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 83

len) sker via försvarets civilförvaltnings system F/SLÖÖR. Övriga fömiå-

ner och ersättningar utbetalas av respektive myndighets hemväms- och frivilligavdelning. B-personalen får sina ersättningar via resp. frivilligorganisation.

3.8 Generella förmåner till hälso- och

sjukvårdspersonal

m. fl. I 8§ lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela nämnare Föreskrifter om bl. a. ersättning åt den som fullgör tjänst, utbildning eller övning enligt lagen. 1 2§ förordningen (1989:447) om förmåner m. m. till viss hälso- och sjukvårdspersonal vid tjänstgöring inom försvarsmakten anges att bestämmelserna i fråga om följande förmåner i vämpliktsförmånsförordningen skall tillämpas i fråga om de tjänstepliktiga: D dagpenning D befattningspenning D ersättning m. m. vid resor D förplägnad, inkvartering, utrustning D hälso- och sjukvård D begravningshjälp D falttraktamente

3.9 Behovsprövade förmåner

3.9.1 Familjebidrag m. m. De grundläggande bestämmelserna om det behovsprövade familjesociala stödet finns i familjebidragslagen (1978: 520). Närmare föreskrifter finns i familjebidragsförordningen (1978: 567). Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av familjebidragslagen meddelas av försvarets civilförvaltning. Enligt l § familjebidragslagen har en tjänstepliktig och en tjänstepliktigs närstående rätt till familjebidrag enligt de särskilda villkoren i lagen. Även om villkoren skulle vara uppfyllda får den myndighet som beslutar om bidraget bestämma att detta inte skall utgå om det är uppenbart att något behov av bidraget inte föreligger. Familjebidrag kan utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Skyldigheten att utge familjebidrag vilar på kommunerna. Med tjänstepliktig avses den som har inkallats för att l. enligt vämpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst fullgöra grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildningen, 2. fullgöra sådan föreskriven utbildning till befattning för kompanibcfäl eller motsvarande utbildning som inte fullgörs enligt vämpliktslagen,

SOU 1990: 26 84 F örmånssystemet

eller frivilligt utbilda i 3. tjänstgöra vid hemvärnet sig för eller tjänstgöra inom totalförsvaret, om utbildningen eller tjänstgöringen skall befattning pågå minst fyra dagar i följd och inte ger rätt till dagpenning eller lön enligt de grunder som gäller för anställd personal. Vid tillämpning av bestämmelserna om näringsbidrag avses med tjänstepliktig även den som har inkallats för att fullgöra tjänstgöring enligt civilförsvarslagen, lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. eller lagen om skyldighet för civilförsvarsutanför civilförsvaret och den som har inkallats till pliktiga att tjänstgöra annan utbildning eller tjänstgöring enligt vämpliktslagen eller lagen om 1-3 ovan samt den som har vapenfri tjänst än som anges i punkterna inkallats för att tjänstgöra vid hemvärnet eller frivilligt utbilda sig för eller i befattning inom totalförsvaret i andra fall än som anges i tjänstgöra punkten 3. De bestämmelser i lagen som gäller för maka gäller också för make och för den som utan att vara gift med den tjänstepliktige lever tillsammans med honom eller henne under äktenskapsliknande förhållanden. barn under 18 år och Familjepenning kan utgå för den tjänstepliktiges för annat barn under 18 år, om barnet fostras av och väsentligen försörjs av den tjänstepliktige och hans maka. Familjepenning kan vidare utgå för maka och frånskild maka under särskilt angivna förutsättningar samt för den som utan att vara den tjänstepliktiges maka eller sambo vårdar hans bam under 18 år om barnet varaktigt bor tillsammans med den tjänstepliktige. Familjepenning beräknas för månad till högst 1 375 kr. för barn och till högst 2635 kr. för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård av den tjänstepliktiges barn eller som har rätt till från den tjänstepliktige får dock inte överstiga ersättunderhållsbidrag ningen eller bidraget. Bostadsbidrag kan utgå för kostnad för bostad i vilken den tjänstepliktimed maka och/eller tillsammans med barn för vilket ge bor tillsammans kan utgå. Bostadsbidrag kan vidare utgå för kostnad för familjepenning bostad i vilken bor ensam vid tjänstgöringens I den tjänstepliktige början. annat fall utgår bostadsbidrag endast om det föreligger särskilda skäl. beräknas för månad till högst bostadskostnaden eller Bostadsbidraget andel i bostadskostnaden. Endast om särskilda skäl den tjänstepliktiges än föreligger får till grund för beräkningen läggas högre bostadskostnad som motsvarar normal hyra på orten för särskilt angiven bostadsstorlek. har pågått i minst 180 dagar kan familjepenning och Om tjänstgöringen bostadsbidrag fortsätta att utges för ytterligare 30 dagar efter utryckningsgäller vid kortare tjänstgöringstid om särskilda skäl dagen. Motsvarande föreligger. (Enligt lagen (1989: 402) om försök med förkortad grundutbildhar värnpliktiga som omfattas av försöken rätt till ning av värnpliktiga förlängda bidrag om utbildningen varat minst 135 dagar). Vid beräkningen av familjepenning och bostadsbidrag skall avdrag göras enligt bestämda normer för den tjänstepliktiges, hans makas och barns

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 85

inkomst. Om bidraget utgår för maka, som inte vårdar barn, görs avdraget dock med hänsyn till vad som är skäligt. En tjänstepliktig, som uppbär bostadsbidrag, har rätt till ett tillägg med 150 kr. i månaden. Om han beviljats familjepenning utgår tillägg till bostadsbidraget endast om familjepenningen har beviljats för frånskild maka eller för bam som han inte varaktigt bor tillsammans med. Familjepenning och bostadsbidrag utgår för dag med ett belopp som motsvarar en trettiondel av beloppet för månad. Om den tjänstepliktige helt eller delvis har sin försörjning från näring som han eller hans maka driver och det under hans tjänstgöring anlitas arbetskraft för att ersätta honom, utgår näringsbidrag för skälig lönekostnad som överstiger normalt driftsöverskott. Näringsbidrag utgår vidare om näringen eller rörelsen inte kan drivas under den tjänstepliktiges tjänstgöring och det finns förutsättningar för att fortsätta verksamheten efter tjänstgöringen. Bidrag utgår då för kostnader under tjänstgöringen som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna återupptas. Närings-

bidrag utgår med högst l 500 kr. för dag. Näringsbidraget kan om särskilda

skäl föreligger beviljas för högst 30 dagar efter utryckningsdagen. Om familjepenning har beviljats för en tjänstepliktigs maka eller barn och makan eller barnet skulle avlida under tjänstgöringstiden, utgår begravningsbidrag. Bidraget utgår med 8 000 kr. om makan avlider och med 4000 kr. om barnet avlider. Även om familjepenning inte har beviljats, får begravningsbidrag utgå om behov föreligger.

3.9.2 Särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga m. m. Enligt förordningen (FFS 1984: 37) om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga får särskild ekonomisk hjälp i form av ett

räntefritt lån lämnas till den som fullgör tjänstgöring enligt vämpliktslagen

för att tillgodose under tjänstgöringen uppkomna särskilda behov, som inte har kunnat förutses och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Om det föreligger särskilda skäl kan den ekonomiska hjälpen lämnas som bidrag eller lånet helt eller delvis efterges (1 §). Utöver den nämnda möjligheten till bidrag eller låneeftergift kan en vämpliktig som fullgör sådan repetitionsutbildning som inte sker i samband med grundutbildning enligt 2 § få särskild ekonomisk hjälp i form av bidrag, om han genom tjänstgöringen får den ekonomiska standarden försämrad i sådan grad att han inte kan upprätthålla en skälig levnadsnivå för sig eller familjen. Om en vämpliktig byter bostad när han fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildningen kan han, om det föreligger särskilda skäl, få flyttningsbidrag för skäliga flyttningskostnader. Flyttningsbidrag kan också enligt bestämmelserna utgå för flyttning inom 30 dagar efter utryckning från utbildningen (3 §). l och 3 §§ tillämpas även i fråga om den som utan att vara anställd genomgår utbildning som inte fullgörs enligt vämpliktslagen till yrkesofficer eller reservoñicer. Även den som genomgår militär grundutbildning för

86 Förmånssystemet SOU 1990: 26

kvinnor, och den som tjänstgör inom försvarsmakten enligt lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonäl m. m., kan få bidrag enligt dessa bestämmelser. Ärenden som avses i 2 § prövas av försvaretscivilförvaltning och övriga ärenden av den myndighet där tjänstgöringen fullgörs. Civilförvaltningens beslut får inte överklagas. Andra myndigheters beslut överklagas hos överbefälhavaren. Överbefálhavarens beslut får inte överklagas. Försvarets civilförvaltning har i kungörelsen (FFS 1984: 39) och överbefälhavaren har i förordningen (FFS 1984:44) meddelat verkställighetsföreskrifter till förordningen. I försvarets civilförvaltnings verkställighetsföreskrifter finns i huvudsak bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i ansökan. I överbefälhavarens föreskrifter anges bl. a. följande. Hjälp bör inte lämnas för skuld som skall betalas tidigare än 15 dagar efter inryckningen eller senare än 15 dagar efter utryckningen. Lån skall omvandlas till bidrag då den värnpliktige måste använda sitt utryckningsbidrag för att återbetala hjälpen eller om lånet med hänsyn till förändring av den vämpliktiges eller hans familjs situation borde ha beviljats som bidrag. Kontanter bör finnas även på personalvårdsdetaljen för betalning av särskild ekonomisk hjälp i brådskande situationer. Vid lån bör vidare enligt överbefälhavarens föreskrifter en skuldförbindelse upprättas mellan den vämpliktige och den myndig- - om het som har beviljat lånet. Det sistnämnda möjliggör lagsökning lånet inte återbetalas. l kungörelsen (FFS 1983: 32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal har överbefälhavaren föreskrivit att den sociala verksamheten skall omfatta åtgärder för att upplysa och hjälpa personalen i sociala, ekonomiska och rättsliga frågor. Den värnpliktiga personalen skall upplysas om vilka sociala och ekonomiska förmåner m.m. som utgår under tjänstgöringen. Hos vapenfriutbildningsanordnama finns administratörer som handlägger bl. a. personalsociala frågor, t. ex. frågor om information om fönnåner under utbildningen. Utbildningsanordnaren får besluta ifråga om flyttningsbidrag i de fall då bidrag begärs med högst 1000 kr. Utbildningsanordnarens beslut kan överklagas hos vapenfristyrelsen. Beslut om lån eller bidrag i övrigt fattas av vapenfristyrelsen. Styrelsens beslut kan överklagas hos regeringen. I förordningen (SRVFS 1986: 3) om särskild ekonomisk hjälp till civilförsvarspliktiga anges att en civilförsvarspliktig som fullgör tjänstgöring enligt civilförsvarslagen kan få särskild ekonomisk hjälp i form av bidrag, om han genom tjänstgöringen får den ekonomiska standarden försämrad i sådan grad att han inte kan upprätthålla en skälig levnadsnivå för sig och familjen. Ärenden enligt förordningen prövas av försvarets civilförvaltning, vars beslut inte kan överklagas. Verkställighetsföreskrifter meddelas av statens räddningsverk efter samråd med försvarets civilförvaltning. Statens räddningsverk har meddelat verkställighetsföreskrifter i SRVFS 1986:4. I denna författning finns bestämmelser om vilka uppgifter som en

SOU 1990: 26 F örmånssystemet 87

ansökan om bidrag skall innehålla. Ansökan skall enligt bestämmelserna sändas till försvarets civilförvaltning. De civilförsvarspliktiga får information om utgående Förmåner vid inryckningstillfállet av personal från länsstyrelsen eller räddningsverket.

3.9.3 Bistånd enligt socialtjänstlagen I 3§ socialtjänstlagen (1980:620) anges att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Den enskilde har enligt 6§ samma lag rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall enligt bestämmelserna genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Frågan om rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen diskuterades av vämpliktsförmånskommittén i betänkandet Ds Fö 1982:4. Utredningen konstaterade bl.a. att staten hade ett huvudansvar för den vämpliktiges och hans familjs ekonomiska försörjning. Ingen kunde dock enligt kommittén vägras bistånd enligt socialtjänstlagen enbart av det skälet att han eller maken - I proposition (motsvarande) var vämpliktig. 1982/83: 115 uttalade försvarsministern att han efter samråd med socialministem delade kommitténs uppfattning att en tjänstepliktig inte kunde vägras bistånd enligt socialtjänstlagen enbart av det skälet att han var inkallad till värnpliktstjänstgöring. Uttalandet godtogs vid riksdagsbehandlingen (FöU 1982/83: ll, rskr. 291). Domstolama har hittills haft en restriktiv bedömning i fråga om bistånd enligt socialtjänstlagen i dessa sammanhang. Här kan nämnas att regeringsrätten i ett avgörande (RÅ 1986 ref. 91) har fastställt en dom av kammarrätten i Göteborg, där den vämpliktige ansågs vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom de kontanter och övriga förmåner som han uppbar under tjänstgöringstiden. Frågan om möjlighet till bistånd enligt socialtjänstlagen har även belysts

i betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvämpliktigas ekonomiska

och sociala villkor m. m. Utredaren uttalade bl. a. med hänvisning till det tidigare nämnda regeringsrättsavgörandet att de vämpliktigas möjligheter att via socialtjänsten klara tillfälliga ekonomiska problem numera fick anses små. Han angav som förslag till lösning av problemen en diñerentiering av tillägget till bostadsbidraget eller att reglerna om särskild ekonomisk hjälp gjordes generösare.

SOU 1990: 26

4 i Danmark

Värnpliktsförmåner och Norge

Utredningen har i samband med studiebesök i Danmark inhämtat information om hur systemet för förmåner åt de danska värnpliktiga är uppbyggt. Vi har också informerat oss om det norska systemet och skall här redogöra för huvuddragen i dessa länders system. Det danska systemet som skiljer sig från det svenska systemet i större utsträckning än det norska behandlas något mer ingående.

4.1 Ersättning till danska värnpliktiga

År 1976 infördes den nuvarande vämpliktslönen i Danmark mot bakgrund av att endast en del av de värnpliktiga kallades in till tjänstgöring. Uttagningen av de värnpliktiga grundar sig bl. a. på lämplighetsbedömning, frivilliga avtal och lottdragning. De värnpliktiga fick en lön som i princip skulle motsvara minimilönen för okvalificerad arbetskraft. När lönen fastställdes togs dock hänsyn till de naturaförmåner som utgick till de värnpliktiga. Lönen har sedan räknats upp på samma sätt som för offentligt anställda. Under sin tjänstgöring har de meniga värnpliktiga förutom månadslön rätt till fri inkvartering, fri uniform och tvätt, fri sjukvård och fria resor. Om tjänstgöringen har varat 8 månader föreligger dessutom rätt till bonus vid utskrivningen. De värnpliktiga betalar själva sin mat. På försvarets cafeterior tillhandahålls morgonmål, lunch och middag (fullkostportion) för (i september 1989) 75:50 Dkr. per dag. Staten bidrar med ca 50 milj. Dkr. om året till cafeteriaverksamheten. Vid repetitionstjänstgöring har tjänstemän och likställda laglig rätt till

lön från arbetsgivaren. Övriga (timavlönade och egenföretagare) kan från

försvaret få ersättning för förlorad arbetsförtjänst. De repetitionsutbildade har också rätt till fickpengar med visst belopp per dygn, fri kost eller kostpengar, fritt logi, fri uniform och tvätt, fri sjukvård samt fria resor. De civila (vapenfria) vämpliktigas ersättning består av daglön och kostpengar. Ersättningen uppgick i april 1989 till ca 5400 Dkr. i månaden. Därutöver intjänas per dag l1:5l Dkr. (april 1989) som utbetalas vid utryckningen. Om fritt logi inte kan tillhandahållas kan hyresbidrag på

90 i Danmark och Norge SOU 1990: 26 Värnpliktsförmåner

högst l 400 Dkr. i månaden erhållas. 1 övrigt tillhandahålls i princip samma naturaförmåner som till övriga värnpliktiga. Ersättningen vid repetitionstjänst motsvarar också vad övriga värnpliktiga får. 1 samband med ett folketingssbeslut i juni 1988 om en ny försvarsordning uppdrogs åt regeringen att lämna en redogörelse till folketinget med rationalisebl.a. förslag om anslagsramar, styrkemål, strukturändringar, åren 1989- 1991. ringar och materialanskaifning 1 den av regeringen framlagda redogörelsen föreslogs en ökning av antalet värnpliktiga i armén med ca 2000 till 9600 år 1991 medan det i marinen och flygvapnet endast skulle ske en mindre ökning. Samtidigt i armén skulle minska med omkring l 000 till föreslogs att stampersonalen ca 5 900. I marinen och flygvapnet skulle endast en mindre reduktion ske. föreslog samtidigt en reform i fråga om avlöningen av de Regeringen ansåg att lönen under den kortast möjliga värnvärnpliktiga. Regeringen dvs. fyra månader, kunde sänkas. För de värnpliktiga med pliktsperioden, längre tjänstgöringstid borde vämpliktslönen stå fast på den gällande nivån medan de repetitionsutbildade borde få en ökad ersättning. Bespaskulle kunna täcka merutgiften vid inkallelse av ringen genom refonnen flera värnpliktiga. Mot denna bakgrund tillsattes en arbetsgrupp (AGAV) för att utarbeta alternativa modeller till en refonn av lönen till de vämpliktiga och de civilförsvarspliktiga. Eventuella konsekvenser för de civila värnpliktiga skulle också beaktas. AGAV lämnade i januari 1989 en rapport med förslag till fyra olika lönemodeller. Den 14 mars 1989 träffades en försvarsöverenskommelse mellan regeför perioden 1989- 1991. För vämpliktsringen och socialdemokraterna förhållandena innebar överenskommelsen följande. l. Inkallelse av fler värnpliktiga (ca 1 750 årsverk) som skall finansieras dels med en ändrad avlöning av de värnpliktiga dels en minskning av stampersonalen (ca 600 årsverk). 2. Ändrad lön till värnpliktiga under de fyra första månaderna (begynnelselön). Ändrad (förbättrad) vämpliktsbonus. Höjning av beloppet för förlorad arbetsförtjänst under repetitionstjänst. 3. Ändrade (differentierade) tjänstetider, 4- 12 månader för meniga, i övrigt upp till 24 månader. 4. Förbättrad säkerhetsutbildning.

5. Ändring och utbyggnad av den fria sjukvården (rätt att söka civil

läkare under permission med över 24 timmars varaktighet). är 3 034: 91 Den nya lön som skall gälla under de första fyra månaderna Dkr. i månaden och motsvarar statens utbildningsstöd. Kostpengar utges under denna tid med 75: 50 Dkr. om dagen eller 2296 Dkr. i månaden. Sammanlagt utgör detta 5330:91 Dkr. i månaden före skatt. Tidigare månadslön efter skatt var ca 6 350 Dkr. i månaden. Den nya månadslönen under de fyra första månaderna beräknas bli ca 5 020 Dkr. efter skatt. Fr.o. m. den femte månaden utges som tidigare enbart lön. Lönen är (i september 1989) 10286: 31 Dkr. i månaden. Vämpliktsbonus utges efter åtta månader och utgör (i september 1989)

SOU 1990: 26 i Danmark Värnpliktsförmåner och Norge 91

mellan 3 428: 77 Dkr. och 10286: 31 Dkr. beroende på tjänstgöringstidens längd. Naturaförmâner utges som tidigare. För lönen betalas skatt medan kostpengar och andra naturaförrnåner är skattefria. Beloppet för förlorad arbetsförtjänst under repetitionstjänstgöring har bestämts till högst 500 Dkr. per dag (i september 1989) mot tidigare högst 399 Dkr. per dag eller 2 394 Dkr. per vecka (6 dagar). När vämpliktslönen infördes år 1976 behöll de civila värnpliktiga den tidigare gällande vämpliktsersättningen. Denna avsågs täcka de nödvändigaste behoven - bostad, mat och kläder - med tillägg av ett visst belopp som fickpengar (daglönen). Tjänstetiden minskades i gengäld från tolv till elva månader för att undvika att de civila vämpliktigas tjänstevillkor försämrades i förhållande till övriga vämpliktigas. Beslutet att inte ge vämpliktslön till de civila värnpliktiga fattades mot bakgrund av principen om likhet i vämpliktsbördan. År 1986 fick de civila värnpliktiga samma tjänstetid som försvarets och civilförsvarets värnpliktiga. Detta gällde såväl den första tjänstgöringen som repetitionsövningar. Enligt tre av de fyra lönemodeller som AGAV utarbetade skulle försvarets och civilförsvarets värnpliktiga under en period uppbära en lön som inte var mycket högre än den som de civila värnpliktiga uppbar. Arbetsgruppen övervägde därför om de civila vämpliktigas lön och förmåner eventuellt skulle justeras med hänsyn härtill. AGAV föreslog med hänsyn till den tidigare nämnda principen om likhet i vämpliktsbördan - beträffande de civila värnpliktiga att beklädnadsersättningen och den ersättning som utgick vid utryckningen skulle dras in. Alternativt borde tjänstgöringstiden förlängas. motivera- Förslaget des av att lönen till de övriga värnpliktiga sänktes. Utredningen har i december 1989 inhämtat från det danska försvarsministeriet att beslut har fattats om att de civila vämpliktigas dagliga ersättning för bruk av egna kläder försvinner fr. o. m. den l januari 1990. De fria resor som de värnpliktiga erhåller omfattar resor inom Danmark på tåg, färjor samt allmänna buss- och billinjer med vissa generella begränsningar. Förutom fri sjukvård har de värnpliktiga rätt till ersättning for nödvändig tandvård.

4.2 Ersättning till norska värnpliktiga

Det norska försvaret grundar sig på allmän värnplikt för män i åldern 19 - 44 år. Militärtjänsten anses som en samhällelig rätt och plikt som man inte får vanlig arbetslön för. Ersättningen under tjänstgöringen skall i rimlig utsträckning täcka den enskilde soldatens personliga behov utöver de naturaförmâner som ges. Genom tillägg skall en rimlig omsorg och levnadsstandard tillförsäkras dem som den vämpliktige har försörjningsansvar för. Detta anses vara samhällets ansvar.

i Danmark och Norge SOU 1990: 26 92 Värnpliktsförmåner

Ca 70 % av de manliga ungdomarna i Norge genomför förstagångslängd varierar mellan 12 och 15 månader. tjänsten. Tjänstetidens De norska värnpliktiga erhåller

som naturaförmåner: - fri kost - fritt logi - fria kläder - fri läkar- och tandvård - vissa fria hemresor (fem for 12 månaders tjänst och sex for 15 månaders under tjänstgöringstiden för den som har barn tjänst samt två extraresor plus vissa rabatter på tåg, flyg osv.).

som kontant ersättning:

- (dagpenning) forstagångstjänstgötjänstetillägg 55: 40 Nkr./dag ring repetitions- och hemvämsövning 58: 70 Nkr./dag (tillägg vid utbildning till vicekorpral och korpral utgår med 84 Nkr. resp. 168 Nkr. per månad) - särskilda tillägg vid viss tjänstgöring max 4653 Nkr. -- utryckningsbidrag - vid ledighet och liknande 32 Nkr./dag kostpengar - Försörjningstillägg, som utgår utan behovsprövning och som består av l 743 Nkr./mån maketillägg bamtillägg l 983 Nkr./mån (första barnet) barn) 825 Nkr./mån (övriga - bostadstillägg som under förstagångstjänstgöringen i princip omfattar hyra, ränta på bostadslån, ström/bränsle och försäkring - bostadstillägg under repetitionsövning 51: 60 Nkr./dag ytterligare tillägg för den som uppbär make- 22: 10 Nkr./dag tillägg

Försötjningstillägget och bostadstillägget under förstagångstjänstgöringen en månad efter tjänstgöringens slut till utryckta som har utges ytterligare familj med bam. inte erbjuds. Vidare utges Viss ersättning utges om naturaförmåner för vissa resekostnader. Vämpliktsförmånema är skattefria. ersättning om det norska överlämnade En utredning värnpliktsförmånssystemet ett betänkande (NOU 1989: 3), Godtgjøringssystemet for vemepliktige mannskaper till försvarsdepartementet i april 1989. I betänkandet föreslås bl. a. att under repetitions- och hemvämsövning skall lön utgå från arbetsgivaren for tid upp till 14 dagar och inom ramen för sex gånger grundbeloppet i Folketrygden. Till dem som inte är löntagare och för tjänst utöver 14 dagar skall enligt förslaget utgå ett tjänstetillägg med 1,5 gånger grundbeloppet i Folketrygden och för övrigt försörjar-

SOU 1990: 26 Värnpliktsförmåner i Danmark och Norge 93

tillägg för vuxen och bamtillägg efter samma modell som föreslås gälla under förstagångstjänsten. Vidare föreslås ett näringsbidrag enligt svensk modell liksom ett särskilt ekonomiskt stöd till dem som har en särskilt svår ekonomisk situation. Det särskilda ekonomiska stödet är i första hand avsett att täcka utgifter för omsorg om bam. För de värnpliktiga under förstagångstjänsten föreslår utredningen bl. a. följande. Tjänstetillägget skall vara oförändrat. Ledighetsresoma prioriteras och målsättningen är en gratis resa i månaden genom en gradvis upptrappning. Försörjartillägg enligt en byggklossmodell ersätter gällande maka- och bamtillägg. Tillägget knyts till antalet personer som den värnpliktige försörjer och till grundbeloppet i Folketrygden. Försörjartillägget

görs behovsprövat med en övre beloppsgräns. Behovspr/övat bostadsstöd

enligt gällande ordning utges som tidigare. Utryckningsbidrag bör enligt utredningen ses som ett stöd för övergång till det civila livet och inte som en bonus för antal tjänstgöringsdagar. Alla med sex månaders tjänst eller mer får fullt utryckningsbidrag. För kortare tjänstgöring än sex månader utges inte utryckningsbidrag. En ökning av kostersättningen vid frånvaro från tjänstestället mer än ett dygn förordas. Två särskilda tillägg föreslås, ett för tjänst i Nordnorge (nyinfört) och ett (förhöjt) för tjänst som korpral. Härigenom skulle man kompensera speciellt ansvar och särskilt krävande tjänst. Utredningen föreslår ett fortsatt ekonomiskt socialstöd för visst behov i det civila livet, direkt knutet till förvärvsverksamhet, liksom ett nytt samlat ekonomiskt stöd under förstagångstjänst samt näringsbidrag. Utredningen föreslår också att administrationen fördelas mellan försvaret och Trygdeetaten. Vi har i december 1989 inhämtat från det norska försvarsdepartementet att betänkandet är under remissbehandling.

SOU 1990: 26

5 Samhällets

familjestöd, utbildningsstöd

m. m.

5.1 Inledning

Samhället lämnar i dag olika former av familjestöd. Exempel pá sådana stöd är barnbidrag, studiehjälp, bidragsförskott, barnpension, Vårdbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag. I vissa situationer utges också andra former av samhällsstöd. Av störst intresse vid en jämförelse med vämpliktsformånema är olika former av samhällsstöd vid utbildning och arbetslöshet. Som bakgrund till våra ställningstaganden till de särskilda förmåner som utgår till de tjänstepliktiga skall vi här i korthet redogöra for några olika stödformer som vi senare i betänkandet hänvisar till.

5.2 Familjestöd

5.2.1 Barnbidrag Rätten till barnbidrag regleras i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag. Bambidragen är avsedda att ge alla barnfamiljer ett grundläggande ekonomiskt tillskott. Barnbidrag utges utan behovsprövning t. o. m. det kvartal under vilket barnet fyller 16 år. Bambidragsbeloppet har fr. o. m. den l januari 1990 höjts från 485 till 560 kr. i månaden. Flerbamstillägg utges om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera bam. Flerbamstillägg lämnas med följande belopp. - ett halvt barnbidrag for det tredje barnet - 190 % av ett helt barnbidrag för det fjärde barnet - 240 °/o av ett helt barnbidrag för det femte barnet - 160 % av ett helt barnbidrag för det sjätte barnet och varje ytterligare bam. Enligt lagen (1986: 378) om förlängt barnbidrag får elever i grundskolan eller motsvarande utbildning som fyllt 16 år förlängt barnbidrag med « samma belopp som det allmänna barnbidraget. Bambidraget är inte skatteliktig inkomst.

96 Samhällets familjestöd, utbildningsstöd m. m.

5.2.2 Studiehjälp De grundläggande bestämmelserna om studiehjälp finns i 3 kap. studiestödslagen (1973:349). Studiehjälpen består av studiebidrag och olika tillägg och utgår till studerande vid gymnasieskolor och motsvarande från och med kvartalet efter det eleven har fyllt 16 år och längst till och med första kalenderhalvåret det år under vilket eleven fyller 20 år. Studiebidraget är samordnat med det allmänna barnbidraget och utges med samma belopp som detta. lnackorderingstillägg med 890-1 790 kr. i månaden utgår till elever som måste bo inackorderade på studieorten. Detta tillägg kan utges även före l6 års ålder. Extra tillägg med 220-660 kr. per månad prövning. Elever som är berättigade till studieutges efter en ekonomisk hjälp har även möjlighet att under vissa förutsättningar få studielån. Studiehjälpen är inte skattepliktig inkomst.

5.2.3 Bidragsförskott Bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott är utformat som ett generellt bidrag som lämnas till barn som varaktigt bor tillsammans med endast en av sina föräldrar/vårdnadshavare. Bidragsförskott lämnas i Förhållande till underhållsskyldig förälder, dvs. den förälder som barnet inte varaktigt bor tillsammans med. Barnets rätt till förskott är oberoende av den underhållsskyldige förälderns bristande förmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet. Bidragsförskottet är därigenom ett grundskydd för barnets försörjning i likhet med barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Bidragsförskott utges längst t.o. m. den månad varunder barnet fyller 18år med högst 40 °/o av basbeloppet per år (år 1990 990 kr. i månaden). Förlängt bidragsförskott kan i vissa fall utges t. o. m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Bidragsförskott utges av den allmänna försäkringskassan. l den mån som bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag har försäkringskassan rätt att från den underhållsskyldige återkräva ett belopp motsvarande underhållsbidraget. Bidragsförskottet är inte skattepliktig inkomst.

5.2.4 Barnpension och Vårdbidrag Bestämmelserna om barnpension regleras i 8 och 14 kap. lagen om allmän försäkring och bestämmelserna om Vårdbidrag i 9 kap. samma lag. Barnpension utges till barn, vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Barnpensionen utges fr.o. m. den l januari 1990 i form av folkpension med 25 °/o av basbeloppet och i form av tilläggspension med 30 % av den pension den avlidne skulle ha varit berättigad till. Är flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne utgår ytterligare 20 °/o för varje barn utöver det första. Det sammanlagda tilläggspensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant

Samhällets m. m. familjestöd, utbildningsstöd 97

belopp att folkpensions- och tilläggspensionsdelen utgör 40 % av basbeloppet efter varje avliden förälder. Vårdbidrag utges till förälder för vård av sjukt eller handikappat barn, om barnet är under 16 år och i behov av särskild och vård under tillsyn minst sex månader. Vårdbidraget motsvarar, allt efter vård- och tillsynsbehov, hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension från folkpensionen till ensamstående jämte pensionstillskott. Helt Vårdbidrag utgår för år 1990 med 196 % av basbeloppet eller med 58212 kr. Av bidraget kan en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Bampension utgör skattepliktig inkomst för barnet och Vårdbidrag, med undantag för den del som avser ersättning för merkostnader, skattepliktig och pensionsgmndande inkomst för föräldern.

5.2.5 Föräldrapenning m. m. En försäkrad förälder har rätt till Föräldrapenning enligt reglerna i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Föräldrapenning med anledning av barns födelse utges för närvarande under 450 dagar, varav 360 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, dock alltid lägst 60 kr. per dag som är en garantinivå. Under resterande 90 dagar utges föräldapenning endast på garantinivån. Dessutom har pappan en självständig rätt till tio ersättningsdagar vid barnets födelse med belopp motsvarande sjukpenningnivån. För rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå fordras att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Föräldrapenning kan även i vissa situationer, främst vid vård av sjukt barn, utges i form av tillfällig föräldrapenning. Enligt riksdagens beslut (prop.l988/89:69, SfU 12, rskr. 137) kommer föräldraförsäkringen att byggas ut i etapper, så att föräldrapenning med anledning av barns födelse kommer att utges på sjukpenningnivå i 540 dagar efter den 1 juli 1991. Till gravida kvinnor som har och

fysiskt påfrestande arbetsuppgifter

som inte kan omplaceras till ett mindre ansträngande arbete kan havandeskapspenning utgå på sjukpenningnivå fr. o. m. den sextionde t. o. m den elfte dagen före den beräknade nedkomsten. Föräldrapenning och havandeskapspenning är skattepliktig och pensionsgrundande inkomst.

5.2.6 Bostadsbidrag till barnfamiljer och till vissa hushåll utan barn I lagen (1988: 786) om bostadsbidrag föreskrivs bl. a. att varje kommun skall lämna bostadsbidrag till barnfamiljer och till vissa hushåll utan bam. Med makar jämställs i lagen, om den bidragssökande inte visar skäl för annat, man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och har eller har haft gemensamt barn eller är kyrkobokförda på samma adress.

7 10-0407

98 Samhällets m. m. sou 1990:26 familjestöd, utbildningsstöd

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas till dem som bor och är kyrkobokförda inom kommunen. Bostadsbidraget utgår under vissa i lagen angivna förutsättningar för barn under 17 år och för sådana äldre barn som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp. bostadsbidrag till den som är 18- I fråga om hushåll utan barn lämnas inom kommunen och där bor i egen bostad som 28 år, är kyrkobokförd han äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas inte om bidragssökanden eller dennes make l. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller 2. får kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt till folkpension eller är utesluten från sådant bostadstillägg tillägg endast på grund av bestämmelserna om inkomstprövning. I fråga om både bostadsbidrag till barnfamiljer, där föräldern har fyllt 18 år men inte är äldre än 28 år och vars barn endast tidvis bor hos föräldern, och bostadsbidrag till hushåll utan barn finns vid beräkningen av bidragets

belopp särskilda regler för den som uppbär studiemedel. är inkomstprövat och Bostadsbidraget enligt lagen om bostadsbidrag utgår för viss del av bostadskostnaden. Om det är uppenbart att bidragssökanden inte behöver det bostadsbidrag som kan beräknas enligt lagen, får - Kommunen bidraget bestämmas till lägre belopp eller ansökan avslås. prövar ärenden om bostadsbidrag och betalar ut bidragen. Bostadsbidrag i sänder och utges månadsvis. - Kommulämnas för högst ett kalenderår nen får statsbidrag med 50 °/o av kostnaderna för lämnade bostadsbidrag. Behovet av bostadsbidrag skall i första hand bedömas med hänsyn till den bidragsgrundande inkomsten. Med denna avses den sammanräknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret och - när det gäller bostadsbidrag till bamfamed tillägg för förmögenhet - underhållsbidrag eller bidragsförskott, särskilt bidrag för adopmiljer tivbarn och barnpension. l fråga om makar skall bådas sammanräknade inkomst räknas in i den bidragsgrundande inkomsten. Bostadsbidrag till barnfamiljer skall bestämmas med hänsyn till en beräknad inkomst för bidragsåret om

l. det inte finns några uppgifter från taxeringen eller 2. inkomsterna av förvärvsarbete har ändrats väsentligt i förhållande till motsvarande inkomster till statlig inkomstskatt året enligt taxeringen och det står klart att inkomstförändringen kommer att före bidragsåret bestå under bidragsåret.

Beträffande skall en femtedel av den del av hushållets fönnöförmögenhet 90000 kr. för ensamstående och l80000kr. för genhet som överstiger inkomsten. Värdet av förrnögenhemakar läggas till den sammanräknade ten skall bestämmas på samma sätt som vid förmögenhetstaxeringen. Om den bidragsgrundande inkomsten är högre än 63000 kr. minskas med 20 % av den överskjutande inkomsten. bidragsbeloppet Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett belopp som beror på antalet som beror på bostadskostnadens storlek. barn, dels av ett belopp

SOU 1990: 26 Samhällets m. m. 99 familjestöd, utbildningsstöd

För familjer med fler än tre bam har den förstnämnda delen av bostadsbidraget fastställts med hänsyn till höjda flerbarnstillägg. Det bostadskostnadsberoende bidragsbeloppet grundas på bostadskostnaden mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom detta intervall lämnas bidrag med 80 eller 60 °/0 av bostadskostnaden.

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas under åren 1989 och 1990 med följande belopp. Uppgifterna i sammanställningama har huvudsakligen hämtats från boendekostnadsutredningens betänkande (SOU 1989: 71) Ny bostadsfmansiering.

eller flera Det maximala bidraget uppgår härigenom till följande belopp

Bostadsbidrag till vissa hushåll utan barn lämnas till ensamstående och makar utan bam. För att få bidrag skall man som framgår av inledningen ha fyllt 18 år. Bidraget lämnas t. o. m. det år bidragsmottagaren eller dennes maka fyller 28 år. Bidragets storlek skall bedömas med hänsyn till en beräknad inkomst för bidragsåret om 1. det inte finns några uppgifter från taxeringen eller 2. inkomsterna har ändrats väsentligt i förhållande till den sammanräknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret. Bostadsbidraget minskas med en tredjedel av den del av den bidragsgmndande inkomsten som överstiger 27000 kr. per år för ensamstående och 38 000 kr. per år för makar. Fönnögenhet påverkar bidraget på motsvarande sätt som för hushåll med bam.

Bidrag lämnas med 80 % av den bostadskostnad som överstiger 700 kr. (1 200 kr. för hushåll där någon har studiemedel) men inte - 1 900 kn/mån för ensamstående och - 2 400 kr./mån för makar.

m. m. 100 Samhälletsfamiljestöd, utbildningsstäd

Detta motsvarar ett maximalt bostadsbidrag på 960 resp. 1 360 kr./mån. Om studiemedel utgår blir beloppen 560 resp. 960 kr./mån. l samband med riksdagens beslut (prop. 1989/90: 38, BoU 5, rskr. 34) att nuvarande bestämmelser skulle gälla under hela år 1990 gav riksdagen på regeringen till känna bl. a. följande beträffande förslag av bostadsutskottet utformningen av bostadsbidragen efter år 1990. - Enligt utskottets mening måste bidragens roll i ett nytt framtida bostadssubventioneringssystem ges en relativt sett ökad betydelse för vissa grupper med stor försörjningsbörda och/eller låg inkomst. När bidragssystemet utformas måste sålunda beaktas hur det nya skatte- och bostadsfinansieringssystemet påverkar boendekostnadema. Den av utskottet nu förutsätta reformeringen av bostadsbidragen bör innebära att höjda bidrag kommer att utgå och att nya av boende kommer att omfattas av bidragsgivningen. Bigrupper drag bör därför kunna utgå till hushåll utan barn utan dagens begränsning till bidragstagarens ålder.-

5.2.7 Kommunalt bostadstillägg till folkpension och kommunalt till I lagen (1962: 392) om hustrutillägg bostadstillägg skall utge kommunalt bostadstillägg till folkpension stadgas att kommun i form av ålderspension, förtidspension eller den som åtnjuter folkpension och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där manänkepension talsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg. Bostadstillägget, som är inkomstprövat, som kommunen bestämmer. För att utges enligt de grunder statsbidrag skall utges, måste kommunen för år 1990 utge bidrag med minst 80 °/o av den del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 men inte l 700 kr. för en ogift pensionär, resp. 80 men inte l 850 kr. för makar. i de nämnda interval- Statsbidrag utges med 25 °/o av kostnaderna len. Frågor om förmåner enligt lagen avgörs av den allmänna försäkringskassan. Beloppen är skattefria.

5.3 Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd vissa förutsättningar vid arbetslöshet till den utges under som inte har rätt till ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa. Statsmaktemas riktlinjer vid utformningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet (prop. 1973: 56, lnU 23, rskr. 251) grundade sig i stort på de som lades fram av utredningen om kontant stöd vid arbetslössynpunkter i betänkandet 1971:42) Försäkring och anhet (KSA-utredningen) (SOU nat kontant stöd vid arbetslöshet. Syftet med det kontanta arbetsmarknadsstödet var, enligt utredningen, att under vissa villkor bereda ett ekonomiskt grundskydd åt arbetslösa som av olika orsaker inte var arbetslöshetsförsäkrade. Stödet skulle motsvara de anspråk som vanligen ställdes försöijningsskydd och vara oberoende av stödtagapå ett grundläggande

Samhällets familjestöd, utbildningsstäd m. m. 101

rens ålder, civilstånd och familjesituation. Samhället borde tillgodose bamfamiljemas behov i annan ordning. Kontant arbetsmarknadstöd utges för högst fem dagar per kalendervecka under längst 150 dagar (för personer över 55 år ytterligare viss tid). Ersättningsbeloppet var för år 1989 158 kr. och är för år 1990 174 kr. per dag. Under år 1989 har alltså kontant arbetsmarknadsstöd kunnat utgå med högst 3 160 kr. under en fyraveckorsperiod. Det kontanta arbetsmarknadsstödet nedsätts med pensionsbeloppet för i lagen uppräknade pensionsforrner samt livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall. Under tid som en stödtagare uppbär föräldrapenning utges inte kontant arbetsmarknadsstöd. Det kontanta arbetsmarknadsstödet är skattepliktig och pensionsgrundande inkomst.

5.4 Utbildningsbidrag m. m.

Utbildningsbidrag och vissa andra förmåner enligt Förordningen (1987: 406) om arbetsmarknadsutbildning utgår under arbetsmarknadsutbildning som beviljas av arbetsmarknadsskäl. 1 stort sett i överensstämmelse med den uppfattning som fördes fram av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) i betänkandet (SOU 1974: 79) Utbildning för arbete fastslog statsmakterna (prop. 1975:45, InU 14, rskr. 178) att utbildningsbidraget skulle vara uppbyggt enligt inkomstbortfallsprincipen och anknutet till arbetslöshetsförsäkringen. Vissa mer betungande utgifter skulle ersättas med särskilda bidrag. De huvudsakliga villkoren för att någon skall kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning är att vederbörande är eller riskerar att bli arbetslös, har fyllt 20 år och söker arbete genom arbetsförmedlingen. Vidare kan arbetsmarknadsutbildning i vissa fall beviljas ungdomar som har fyllt 18 år. Förrnånema under arbetsmarknadsutbildning omfattar D utbildningsbidrag D barnomsorg (mot avgift) D lån efter genomförd utbildning D vissa försäkringar

Utbildningsbidraget består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenning utges med samma belopp som en kursdeltagare är eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete från en erkänd arbetslöshetskassa, dock lägst 270 kr. per dag (år 1989). Om kursdeltagaren inte är berättigad till dagpenning enligt ovan lämnas dagpenning med 270 kr. per dag om han eller hon 1. har fyllt 20 år, eller 2. har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot ett eget barn med 191 kr. per dag i annat fall.

102 Samhällets familjestöd, utbildningsstöd m. m.

Dagpenning lämnas för högst fem dagar per kalendervecka. Med de här angivna beloppen utgår alltså under en fyraveckorsperiod 5400 kr. resp. 3 820 kr. Dagpenningens belopp har höjts for år 1990 till 297 resp. 210kr. Särskilt bidrag utges för bl. a. - kursavgifter - läromedel i viss omfattning - studieresor - dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen (om kostnaden överstiger 100 kr. i månaden) Till den som bor tillfälligt på utbildningsorten utges särskilt bidrag för kostnaden för - resor mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbildningens början och slut samt vid uppehåll i utbildningen - två resor i månaden för bidragstagaren eller en familjemedlem eller annan närstående upp till ett belopp som svarar mot kostnaden för resa tur och retur mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten - traktamente med 80 kr. per dag under utbildningstiden under högst fem dagar per kalendervecka. Dagpenningen minskas med vissa pensionsförmåner enligt lagen om allmän försäkring, livränta enligt lagen om arbetsskadeforsäkring eller motsvarande ersättning, dock inte omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, särskild sjukpenning vid rehabilitering samt lön eller annan ersättning som utgår på grund av utbildningen. Dagpenningen lämnas i dessa fall dock alltid med lägst 10 kr. per dag. Dagpenningen minskas vidare med under utbildningen utgående sjukpenning, föräldrapenning och vissa studiestödsförmåner. Avdrag från utbildningsbidraget görs bl. a. för avgift för tillhandahållen bamomsorgsplats, med 100 kr. per månad för resor till och från utbildningsplatsen som tillhandahållits av utbildningsanordnaren samt för avgift för tillhandahållen kost och logi. Dagpenningdelen av utbildningsbidraget är skattepliktig och pensionsgrundande inkomst.

5.5 Studiemedel

Studiemedel enligt studiestödslagen (1973: 349) utges till högskolestuderande och till studerande över 20 år i gymnasieskolan för sådan del av läsåret under vilken den studerande bedriver studier. Vid arbetet med den refomi av studiemedelssystemet som infördes den 1 januari 1989 anförde studiemedelskommittén i betänkandet (SOU 1987: 39) Studiemedel bl.a., att det var väsentligt att studiestödet var så pass väl avvägt att de studerande kunde finansiera sitt uppehälle under studierna. Totalbeloppet borde därför utgå med ett så väl tilltaget belopp att de studerande i normalfallet kunde försörja sig på studiestödet och inte

Samhällets familjestöd, utbildningsstöd m. m. 103

under terminstid behövde arbeta vid sidan av studierna. Genom beslutet att införa bostadsbidrag för ungdomar skapades goda förutsättningar att i övrigt avstå från en ditferentiering av studiemedlen efter sådana faktorer som ålder, familjesituation och studieortens/studielinjens kostnadsläge. Med hänsyn härtill och till bl.a. de kraftigt utbyggda familjeekonomiska förmånema saknades det skäl för att ha särskilda familjepolitiska fönnåner inom studiemedelssystemct. Enligt utredningen borde de studiesociala förmånema endast avvägas med hänsyn till den enskilde studerandes egna ekonomiska förhållanden. Det belopp som en studerande skulle disponera borde fastställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället fastlagts för pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som de förvärvsarbetande ungdomarna hade. Reduktionsfaktom mot egen inkomst i studiemedelssystemet borde sänkas. De generella subventionema inom studiemedelssystemet borde förskjutas mot ett studiebidrag. Utredningen föreslog att totalbeloppet för läsår skulle uppgå till 155 % av basbeloppet. I proposition 1987/88: l 16 om studiemedel anförde departementschcfen bl. a. att totalbeloppet för studiemedlen borde avvägas så att de täckte nonnala levnadsomkostnader inkl. bostadskostnader och kostnader som sammanhängde med studierna t. ex. studentkårsavgifter och läromedel. Det borde däremot inte ge en högre disponibel inkomst än en måttlig förvärvsinkomst eller den inkomst som man kunde förväntas få efter avslutad utbildning. I fråga om bedömningen av de studerandes möjlighet att få bostadsbidrag hade departementschefen en annan uppfattning än studiemedelskommittén och föreslog ett högre totalbelopp om 170 % av basbeloppet som skulle kunna täcka också normala hyreskostnader. Bestämmelserna om studiemedel är i huvudsak följande. Studiemedlen består av en bidragsdel och en lånedel. Totalbeloppet per läsår för den som studerar heltid är 170 % av basbeloppet, varav studiebidraget utgör 50 °/o av basbeloppet. Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.

Studiemedelsbeloppet år 1989 (basbelopp 27 900):

Vid heltidsstudier minskas studiemedlen, i första hand studiebidraget, med 50% av den del av den studerandes inkomst som under första halvåret överstiger 40 % av basbeloppet och under andra kalenderhalvåret 55 % av basbeloppet (fribeloppet). Vid heltidsstudier under kortare tid och vid deltidsstudier är reduktionsreglema gynnsammare. Som inkomst räknas vad som kan förutses bli den studerandes sammanräknade inkomst _ vid taxering till statlig inkomstskatt för kalenderåret. Om den studerande

104 Samhällets familjestöd, utbildningsstöd m. m. SOU 1990: 26

har fria Skolmåltider eller fria läromedel minskas studiemedlen med visst belopp. Om det föreligger särskilda skäl kan extra studiemedel i form av studielån utgå. Studiemedel utgår bl.a. inte för tid under vilken den studerande fullgör grundutbildning enligt vämpliktslagen, lagen om militär grundutbildning för kvinnor eller utbildning till reservoñicer. För varje dag då en studerande får dagpenning enligt bestämmelserna i vämpliktsfönnånsförordningen eller Förordningen om förmåner till civilförsvarspliktiga minskas studiemedlen med, för heltidsstuderande en femtondel och för deltidsstuderande en trettiondel av det belopp som annars skulle ha lämnats för en tidsperiod om femton respektive trettio dagar. Studiemedlen är inte skattepliktig inkomst.

Vid sidan om studiemedelssystemet finns ett särskilt studiestödssystem för vuxna. I detta är främst det särskilda vuxenstudiestödet av intresse i förevarande sammanhang. Särskilt vuxenstudiestöd utgår under vissa förutsättningar vid längre studier till studerande på grundskole- och gymnasieskolenivå samt till studerande som genomgår yrkesteknisk utbildning. Även detta stöd utgår med en bidragsdel och en lånedel. Medlem i arbetslöshetskassa erhåller ett skattepliktigt bidrag motsvarande 65 % av utbildningsbidraget. Den som har vårdnaden om barn eller är underhållsskydig för barn erhåller dessutom ett bamtillägg med 0,09 % av basbeloppet per barn och dag. Till övriga studerande utgår vuxenstudiebidrag med 32,5 % av utbildningsbidraget. Bamtillägg utgår inte i dessa fall. Utöver bidragsdelen kan särskilt vuxenstudiestöd utgå i form av studielån med så stort belopp att det sammanlagda vuxenstudiestödet motsvarar vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag.

5.6 Socialbidrag

Socialtjänstens mål är enligt l§ socialtjänstlagen (1980:620) bl. a. att på

demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet. Kommunen har enligt 3§ samma lag det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Enligt 6§ har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. I proposition 1979/80: 1 om socialtjänsten anförde departementschefen bl. a. att socialbidragets huvudsakliga uppgift var att vid behov trygga försörjning och vård samt lämna bidrag i förebyggande och rehabiliterande syfte. Socialbidraget borde således svara för grundläggande behov i fråga om mat och dryck, kläder och bostad inkl. elström. I överensstämmelse med kommunernas praxis borde bidraget även täcka andra hushållsutgifter för tvätt och rengöring, olika förbrukningsartiklar liksom försäkringar samt tillgodose behov av förströelse, rekreation och kommunika-

Samhällets m. m. 105 familjestöd, utbildningsstöd

tion genom att innefatta löpande kostnader för telefon, TV-licenser, dagstidning, smärre resor osv. Hjälpen brukade täcka andra personliga utgifter för hygien, fritidssysselsättningar och sociala kontakter. Inom kommunerna brukade behoven täckas inom ramen för bruttonormer. behov Varje behövde därför inte prövas särskilt. Genom systemet med basbeloppsreglerade bruttonormer kunde socialbidragets realvärde skyddas. Huvudregeln för beräkning av bidrag till bostadskostnader borde vara att den sökandes faktiska nettokostnader for bostaden och dess uppvärmning beaktades helt, om bostadsstandarden och bostadskostnadema inte översteg vad som var skäligt. Socialbidraget byggde ytterst på en individuell behovsprövning, vilket innebar att bidrag skulle kunna utgå med andra belopp och andra ändamål än vad som gällde enligt särskilt fastställda normer. I Allmänna råd från socialstyrelsen 1985: 1, Socialbidrag, redovisas vissa kostnader som baseras på konsumentverkets beräkningar avseende prisläget 1985. Kostnaderna har sedan omräknats med hänsyn till förändringar i basbeloppet. Ur dessa tabeller för år 1989 har uppgifterna i tabell 5.1 hämtats. Tabell 5.1 levnadskostnader 1989 (Socialstyrelsen) Kostnader fördelade på de olika budgetpostema och månadsbelopp i kronor. Ensam- Sam- Barn Bam Hemmaboende stående boende 0-3 år 4-11 skolungdom år l l - 20 år

Möbler, husgeråd, TV,

För hemmaboende ungdomar som är 18 år och äldre och som inte studerar är socialbidragsnorrnen hälften av normen for samboende. Det kan påpekas att bostadskostnader inte ingår i socialbidragsnormerna och att bostadskostnadema ersätts vid sidan av nonnerna. Socialbidrag utgör inte skattepliktig inkomst.

5.7 Konsumentverkets och Svenska

sparbanksföreningens kostnadsberäkningar

Utredningen anser det också vara av intresse att i detta sammanhang redovisa de beräkningar av levnadskostnader som konsumentverket och Svenska sparbanksföreningen har gjort för år 1989. Från dessa har siffrorna i tabell 5.2 och 5.3 hämtats for att belysa aktuella kostnader.

106 Samhällets m. m. familjestöd, utbildningsstöd

Konsumentverkets beräkningar bygger på bedömningen av vilka varor kan behöva för och tjänster som personer i olika åldrar och hushållsstorlek

att få en skälig levnadsnivå. För livsmedel bygger kostnaderna på ordina-

1988 från hela landet. Övriga kostnader bygger på

rie priser i oktober ordinarie i oktober 1988. Kostnaderna har sedan räkpriser från Örebro till prisläget i januari 1989. nats upp med hjälp av konsumentprisindex

Tabell 5.2 Levnadskostnader 1989 (konsumentverket)

Månadskostnader i kronor for en man 19- 22 år.

Ensamstående får räkna med ca 10% högre livsmedelskostnader. Om lunch äts ute får kostnaderna för denna läggas till.

Övriga kostnader beräknade efter antal personer i hushållet i kronor per månad. 1 per- 2 per- 3 per- 4 per-

7. Dagstidningar, telefon,

Sparbanksföreningens uppgifter har tagits fram av Sparbankemas budgetrådgivning. Priserna gäller för januari 1989.

Tabell 5.3 Ixvnadskostnader 1989 (Svenska sparbanksföreningen)

Månadskostnader i kronor för en man 20- 22 år. l. Livsmedel 1490 2. Kläder 325 145 3. Hygien, hälsovård 35 4. Sport Summa 1995

Vid beräkningen av livsmedelskostnadema har antagits att alla måltider äts hemma.

Samhällets familjestöd. utbildningsstöd m. m. 107

Övriga kostnader beräknade efter l eller 2 vuxna och per barn i hushållet i kronor per månad. l vuxen 2 vuxna Per barn

Sammanställning av utgående ersättning per månad i

1989 års siffror

För att ge en bild av jämförbara Förhållanden skall vi här göra en enkel sammanställning av ”månadsinkomster” i kronor vilken utgår från i detta avsnitt redovisade olika ersättningsformer (grundersättningar) och lägsta statslön (N 1:0).

Lägsta statslön 7438 - skatt Kontant arbetsmarknadsstöd (158 X 5 X 4) 3 160 - skatt Utbildningsbidrag (belopp/dag X 5 X 4) ej A-kassa 3820 - skatt lägsta A-kassa 5 400 - skatt Studiemedel 5 267 Socialbidrag Socialstyrelsens nonn ensamstående 2 675 sammanboende 4 420

Anmärkningar: Som framgår av den tidigare redovisningen utgår vid sidan av utbildningsbidragets dagpenning också särskilda bidrag. Till socialbidraget tillkommer ersättning för bostadskostnader.

SOU 1990: 26 109

6 Värnpliktsförmånernas

under 1980-talet vid

kostnadsutveckling

grundutbildning

6.1 Kostnadsutvecklingen

Det ingår i vårt uppdrag den 15 december 1988 att analysera kostnadsutvecklingen avseende bostadsbidragen enligt familjebidragslagen och lämna förslag till de regeländringar som analysen kan leda fram till. Vidare ingår det i vårt uppdrag den 14 juni 1989 att lämna förslag till hur vämpliktsförmånema skall anpassas till förändrade kostnadsnivåer under löpande försvarsbeslutsperioder. Vi kommer därför under detta avsnitt att behandla kostnadsutvecklingen för såväl de generella vämpliktsförmånerna som för de sociala behovsprövade förmånema, främst bostadsbidragen inom familjebidragssystemet. I kapitel 8 lämnar vi förslag om framtida förändringar av värnpliktsförmånema inom nuvarande regelsystem. Kostnadsutvecklingen för vämpliktsförmåner (exkl. kostnader för fri kost och logi och dagpenning under repetitionsutbildning) framgår av tabell 6.1. Kostnaderna visas i fast och löpande penningvärde.

Tabell 6.1 Kostnadsutvecklingen lör värnpliktsiörmáner (GU)

Budgetår Milj. kr./år Milj. kr./år (löpande (88/89 års penningvärde) penningvärde) 81/82 734,3 l 138,2 82/83 827,1 l 186,1 83/84 985,8 1310,3 84/85 1093,] l 336,5 85/86 l2l9,6 1415,7 86/87 l 257,5 141 1,5 87/88 l 279,6 l 354,1 88/89 l 305,5 l 305,5

Totalt under perioden steg de reala kostnaderna med 15 %. Som framgår av tabellen steg kostnaderna kraftigt fram till budgetåret 1985/86, varefter de i realt penningvärde minskat något. Enligt redovisning från försvarets civilförvaltning var antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildningen under budgetåret 1981/82 12,76 milj., 1985/86 13,41 milj. och 1988/89 12,16 milj. Antalet tjänstgöringsdagar ökade således under periodens första fyra år med 5 °/0, varefter de åter minskade med ca 9 °/0. Totalt under hela perioden skedde en minskning

110 Värnpliktsjörmânemas kostnadsutveckling... sou 199016

med 5 %. Genomsnittet för perioden 1981/82-1988/89 var 13,01 milj. tjänstgöringsdagar. Antalet grundutbildade värnpliktiga var budgetåret 1981/82 44 600, 1985/86 48 900, 1986/87 49 500 och 1988/89 45 400 vilket innebär en ökning med knappt 2 % totalt under denna tid . Genomsnittligt antal grundutbildade var under perioden 1981/82 - 1988/89 ca 46 300. Att antalet vämpliktsdagar minskat trots att antalet värnpliktiga samtidigt ökat beror på att den genomsnittliga utbildningstiden minskat. I de redovisade värdena ingår vissa kostnader för värnpliktiga under repetitionsutbildning. Detta gäller främst deras resekostnader som inte särredovisas. Repetionsutbildningen har minskat kraftigt under särskilt de tre senaste åren i perioden. Av den totala reala kostnadssänkningen om 110 milj. kr. per år mellan budgetåren 1985/86 och 1988/89 kan omkring 25 milj. förklaras av minskade resor i samband med repetitionsutbildning.

Övriga 85 milj. kr. innebär att även kostnaderna för grundutbildningsför-

måner under dessa tre år minskat. Denna minskning uppgick till drygt 6 %. Under de fyra första åren i perioden steg utbildningsvolymen med ca 5 % medan den reala kostnadsökningen var drygt 24 °/0. Särskilt kraftiga var kostnadsökningama mellan budgetåren 1982/83- 1983/84 samt 1984/85- 1985/86 då dessa uppgick till 10 resp. 6 °/0. Sammantaget under fyraårsperioden steg härmed den reala kostnaden per vämpliktsdag med ca 17 %. Såväl kostnader som grundutbildningens omfattning räknat i vämpliktsdagar har som framgått ovan minskat sedan budgetåret 1985/86. Då volymminskningen var större än kostnadsminskningen kan den reala kostnaden per vämpliktsdag under grundutbildning uppskattas ha stigit med någon procent årligen även under dessa tre år. För att de bakomliggande orsakerna till kostnadsutvecklingen skall kunna analyseras fördelas de ovan redovisade beloppen på kontantförmåner, resor, sjukförmåner och sociala kostnader.

6.1.1 Kontantförmâner Som kontantförmåner under grundutbildning räknas dagersättning, utryckningsbidrag, premier efter genomförd frivillig utbildning till reservofñcer samt särskilda kostnadsersättningar. Kostnadsersättningar utgår när

tjänsten medför fördyrade levnadsomkostnader eller när lagstadgade natu-

raförmåner inte kan utnyttjas. Kontantförmånemas utveckling under perioden visas i tabell 6.2.

Kostnaden i realt penningvärde steg med drygt 12 °/o under perioden. Under samma tid minskade utbildningsvolymen med ca 5 °/0. Utslagen per vämpliktsdag steg den reala kostnaden från ca 49 till ca 58 kr. eller med ca 18 °/0. Kontantförmånema har härmed vuxit något långsammare än de totala kostnaderna för vämpliktsförmånema.

Värnpliktsförmånemas . .. 111

kostnadsutveckling

Tabell 6.2 Kostnadsutvecklingen ñr kontantñrmåner

Den nominella utvecklingen under perioden av dagersättning och utryckningsbidrag framgår av följande sammanställning.

Tilläggen till dagersättningen har under hela perioden uppgått till 15 kr. under den 231:a-300:e tjänstgöringsdagen och 30 kr. fr. o. rn den 301:a tjänstgöringsdagen. Den 1juli 1983 slopades utbildningspremier till kompanibefälsvämpliktiga. I stället höjdes tillägget till dagersättningen till 60 kr. fr.0. m. den 361 :a tjänstgöringsdagen. Den rena dagersättningen kan konstateras ha haft en relativt långsam real kostnadsutveckling. Dagersättningen har realt vuxit från drygt 26 till drygt 30 kr. per dag vilket motsvarar knappt 14 %. Utryckningsbidraget har däremot vuxit realt från ca 2 325 till 3 000 kr, vilket motsvarar 29 %. Mest dominerande bland kostnadsersättningama är förplägnadsersättningen som utgår under längre övningsuppehåll och när den vämpliktige av olika skäl inte kan erbjudas fri kost under tjänstetiden. Denna ersättning steg realt under ersättningsperioden från drygt 23 till 35 kr. per dag, vilket motsvarar drygt 50 %. Nominellt var förplägnadsersättningen 15 kr. per dagår 1981.

6.1 .2 Resekostnader Resekostnademas utveckling under åttiotalet framgår av tabell 6.3. I beloppen ingår som nämnts resekostnader för repetitionsutbildade, eftersom dessa kostnader inte särredovisas i nuvarande uppföljningssystem.

112 Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling... Tabell 6.3 Kostnadsutvecklingen lör resor

De redovisade kostnaderna för resor steg fram till budgetåret 1984/85 med 33 °/o. Därefter har de minskat kraftigt varför sett på hela perioden en kostnadsminskning om drygt 5 % uppkommit. Repetitionsutbildningen till

som minskat kraftigt under perioden bör utgöra en väsentlig förklaring

de minskade kostnaderna. Antalet vämpliktsdagar under repetitionsutbildning utgjorde budgetåret 1981/82 drygt 10 °/o av samtliga vämpliktsdagar. Budgetåret 1988/89 hade andelen sjunkit till 4,3 °/0. av resekostnadema mellan budgetåren 1982/83 Den kraftiga stegringen och 1983/84 förklaras av att de s. k. VPL 10-resoma avskaffades den l juli 1983 och ersattes med en utökad reseförmån från en fri resa var 14:e dag innebar att de värnpliktiga fick till en fri resa per vecka. VPL IO-resoma resa med tåg vart de ville inom landet mot en avgift av 10 kr. per resa. Om man antar att den genomsnittliga resekostnaden per dag är lika stor under och repetitionsutbildning kan följande utveckling av den gnindreala kostnaden per dag beräknas.

redovisas på detta sätt framkommer att kostna- Också när resekostnadema derna minskat under de senaste fyra budgetåren. Den främsta kraftigt till denna minskning är enligt uppgift ett ökat användande av anledningen charterflyg och charterbussar. Försvaret har samtidigt tagit över en del och försvarets admiadministration som tidigare legat på reseföretagen nistrationskostnader redovisas inte som resekostnader. Om dagskostnahade resekostnadema med den legat kvar på samma nivå som 1984/85, dagens resevolym dock varit 86 milj. kr. dyrare per år vilket motsvarar kostnaden för ca 350 heltidstjänster.

Värnpliktsförmånernas . .. 113

kostnadsutveckling

6.1 .3 Sjukfbrmåner Sjukförmånemas kostnadsutveckling visas i tabell 6.4. I beloppen ingår även sjukformåner till värnpliktiga under repetitionsutbildning. Dessa kostnader kan dock bedömas som relativt små varför de betraktas som försumbara i detta sammanhang.

Tabell 6.4 Kostnadsutvecklingen för sjukförmåner

Kostnaderna för sjukförmåner har realt minskat mer än 50 % under perioden.

6.1.4 Sociala kostnader Kostnaderna för familjebidragen motsvarar ca 95 °/0 av kostnaderna för

sociala förmåner. Övriga kostnader belöper främst på den särskilda ekono-

miska hjälpen. Av kostnaderna för familjebidragen svarar bostadsbidragen för 90 %. De totala kostnaderna för sociala förmåner framgår av tabell 6.5.

Tabell 6.5 Kostnadsutvecklingen för sociala förmåner

Kostnaderna har som framgår stigit mycket kraftigt. I realt penningvärde uppgår kostnadsökningen till 108 %. Utslaget per värnpliktsdag blir kostnadsökningen ännu större eller 127 %. Huvuddelen av den kraftiga ökningen belöper på de kostnadsmässigt dominerande bostadsbidragen. Kostnaderna för dessa har vuxit realt under perioden från 92,4 till 211,5 milj. kr. vilket motsvarar en ökning med

8 10-0407

114 Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling... sou 199015

129 °/o. Även kostnaderna för näringsbidraget har stigit kraftigt från realt 2,5 till 7,5 milj. kr. vilket inneburit en tredubbling. Kostnadsökningen för familjepenningen och övriga sociala kostnader har varit relativt I realt penningvärde har ökningen uppgått till begränsad. 10 resp. 18 %.

6.2 Närmare analys av kostnadsutvecklingen för

familjebidragen

6.2.1 Utvecklingen mot bakgrund av regelfárändringar och praxis Det bör påpekas att familjebidragsstatistiken är osäker med hänsyn till att redovisningen kan ha skett utifrån såväl antal individer som antal ärenhar den, oavsett om antal fattade beslut avser samma person. Redovisning heller inte lämnats av samtliga beslutande myndigheter vid de olika räk- Utredningen har dock varit hänvisad till denna statistik, ningstillfállena. eftersom det inte finns någon annan att tillgå. Det är inte heller möjligt att göra ny statistik, eftersom primärmaterialet inte längre finns kvar. Vi har i första hand analyserat kostnadsutvecklingen budgetåren 1981/82- 1986/87. Under denna tid skedde flera ändringar i familjebidragsreglema som bör ha medfört kostnadsökningar.

statistiken från försvarets civilförvaltning var kostnaderna för fa- Enligt miljebidragen budgetåret 1981/82 69,86 milj. kr. (Omräknat till penningvärdet under budgetåret 1986/87 motsvarar detta 97,83 milj. kr.) Kostnaderna var fördelade på följande sätt:

Familjepenning 8,61 milj. kr. Bostadsbidrag 59,64 milj. kr. Näringsbidrag 1,61 milj. kr.

Budgetåret 1986/87 var kostnaderna för familjebidragen 215,l7milj. kr., fördelade på följande sätt:

Familjepenning 13,68 milj. kr. Bostadsbidrag 173,69 milj. kr. Tillägg till bostadsbidrag 20,74 milj. kr. Näringsbidrag 7,06 milj. kr.

mellan de båda budgetåren visar att kostnaderna för familje- En jämförelse bidragen under fem år har ökat med ca l 17 milj. kr. i realt penningvärde. Kostnaderna har mer än fördubblats. I denna ökning har inräknats kostnaderna för tilläggen till bostadsbidragen. Tilläggen tillkom först under bud- Om den reala kostnadsökningen beräknas med bortseengetåret 1983/84. de från tilläggen blir denna 96 milj. kr. Tabell 6.6 visar kostnadsutvecklingen i nominellt penningvärde för fabudgetåren 1981/82-1986/87 (milj. kr.) (Fp = familjepenmiljebidragen

Värnpliktsförmânernas kostnadsutveckling . .. 115

ning, Bb = bostadsbidrag, Ttbb = tillägg till bostadsbidrag, Nb =

närings-

bidrag).

Tabell 6.6 Kostnadsutvecklingen lör familjebidragen 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87

123,3 146,8 178,8 2 l 5,2

Den procentuella ökningen av kostnaderna för familjebidragen var mellan budgetåren 1981/82 och 1982/83 ca 37 °/o, mellan budgetåren 1982/83 och 1983/84 ca 29 °/0,, mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 ca 22 °/o och mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 ca 20%. I fast penningvärde uppgick motsvarande kostnadsökningar till 26, 19, 15 resp. 16 %. För att belysa sitfroma skall vi här redogöra för hur förmånsreglerna förändrats under motsvarande tid.

Familjepenningens maximibelopp har ökat enligt följande (nominellt penningvärde).

Den totala kostnaden för familjepenningen ökade under åren 1981/82 och 1986/87 med 59 °/o vilket motsvarade knappt 15 °/o i fast penningvärde. Familjepenningsreglema har även ändrats på följande sätt. 1982-07-01 En ”spärr” införs vid beräkningen av familjepenningen då den tjänstepliktige bor tillsammans med maka och barn genom att avräkningen av makas och barns inkomst inte får ske med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av boendekostnaden. Beträffande bostadsbidraget kan följande ändringar noteras. 1982-07-01 Kravet på ensamboendes bostadsinnehav sex månader före tjänstgöringens början försvinner. Avräkningsreglema ifråga om makas och barns inkomst ändras på samma sätt som beträffande familjepenning.

116 Värnpliktsförmånemas kostnadsutveckling...

1983-07-01 En högre nivå för bostadskostnaden medges för boende med maka och barn. Normalhyresbegreppet ändras till att avse lägenheter i allmännyttiga bostadsföhyran i nyproducerade Tillägg till bostadsbidrag med 60 kr. retag eller motsvarande. i månaden införs för tjänstepliktig som inte har beviljats

familjepenning.

1985-07-01 Tillägget till bostadsbidrag höjs till 150 kr. i månaden.

1986-07-01 En högre nivå för bostadskostnaden medges för ensamboende med bostad före tjänstgöringstidens början. Rätten till tillägg till bostadsbidrag utökas till att avse även tjänsteplikfamiljepenning för frånskild maka och tig som har beviljats för barn som han inte bor tillsammans med.

om genomsnittlig års- Med ledning av statistiska centralbyråns uppgifter rum och kök (häri ingår även lägenheter i hyra för lägenheter på l-4 kan den totala kostnadsökningen för årshyran i småhus) åren 1982-1987 bostäder av denna storlek beräknas till ca 44 % under den nämnda tiden. Detta motsvarar en ökning med ca 18 °/0 i fast penningvärde. Av samtliga ungdomar i åldern 16-24 år bodde 1984/85 ca 64 % kvar i föräldrahemcentralbyråns met enligt vad som kan beräknas med ledning av statistiska siffror. 60 % av de värnpliktiga som hade kostnader för sitt För de knappt boende varierade undersökning 1986/87 kostnaenligt överbefálhavarens boendekostnaden var derna starkt med boendeform. Den genomsnittliga för de ensamstående ca 1120 kr. och för gifta/sambor ca 1840 kr. i månaden. Den genomsnittliga boendekostnaden för samtliga värnpliktiga var ca 1200 kr. i månaden. I jämförelse med undersökningen 1979/80 hade de värnpliktigas genomsnittliga boendekostnader (i fasta priser) för flertalet boendeformer ökat med 10- 30 %. Av de redovisade uppgifterna följer att en kostnadsökning för familjeom ca 25-30 °/0 i fast penningvärde under den studerade peribidragen oden kan förklaras av ökade hyreskostnader och ett ökat antal tjänsteplik-

tiga. med den konstaterade reala ökningen för bostadsbi- Detta skall jämföras dragen inkl. tillägg med 136 °/0 under perioden.

belopp per dag har ökat enligt följande (nominellt pen- Näringsbidragets ningvärde).

. .. 117 Värnplikts/örmånernas kostnadsutveckling

Näringsbidragets regler har även ändrats på följande sätt.

1982-07-01 ”Juridisk person blir berättigad till näringsbidrag.

1983-07-01 Begreppet ”huvudsakliga försörjning” ersätts med ”helt eller delvis sin försörjning” som grund för bedömningen av i vilken omfattning näringen skall ha drivits för att rätt till näringsbidrag skall föreligga.

Av de redovisade ändringarna av familjebidragsbestämmelsema framgår att familjepenningen huvudsakligen ändrats genom höjning av beloppet, vilket också gäller näringsbidraget. Bostadsbidraget har däremot genomgått vissa mer grundläggande förändringar.

6.2.2 Utredningens enkät till länsstyrelserna Utredningen har som ett led i uppdraget att analysera kostnadsutvecklingen för bostadsbidragen i en enkät till länsstyrelserna bett dem att ge sin syn på förhållandena. Några länsstyrelser har ansett att de inte har kunnat bidra med några synpunkter. Skälen har i huvudsak angetts vara att omfattningen av familjebidragshanteringen är ringa, och erfarenheten är därför inte tillräcklig som underlag för en bedömning. Vissa länsstyrelser har hänvisat till yttranden som de har inhämtat från kommuner i länet. De svar som har kommit in visar att länsstyrelserna har skilda uppfattningar i fråga om effekten av familjebidragslagens regler. Vissa länsstyrelser har uppgett att statsmaktemas intentioner uppfylls genom de nuvarande reglerna. De har ansett att fördelningen av bidragen är tillfredsställande, och att möjligheterna att få bidrag inte utnyttjas på ett felaktigt sätt. Andra länsstyrelser har däremot ifrågasatt om möjligheterna att få bidrag utnyttjas på ett önskvärt sätt och om fördelningen av bidrag är rättvis. Ett antal länsstyrelser har uppgett att ansökningarna om familjebidrag har ökat på grund av att de tjänstepliktiga har blivit mer medvetna om bidragsreglerna, och att ansökningarna visar att de tjänstepliktiga väl känner till förutsättningarna för rätt till bidrag. Flera av länsstyrelserna har ansett att allt fler tjänstepliktiga har skaffat egen bostad före inryckningen. Man har i vissa fall sett detta som ett resultat av ett samhällsmönster, där ungdomarna i allt yngre år lämnar föräldrahemmet. En annan orsak som har angetts är att de tjänstepliktiga är äldre när de börjar sin tjänstgöring än som var fallet tidigare. Många länsstyrelser har anfört att bostadsbristen gör, att de tjänstepliktiga är angelägna om att tacka ja till bostäder som de blir erbjudna. I ett av svaren har det pekats på att liberala lånemöjligheter har underlättat eget boende. Av de förhållanden, som av ett antal länsstyrelser har nämnts som orsak till kostnadsutvecklingen för bostadsbidragen, kan i korthet nämnas följande. Allt fler tjänstepliktiga har egen bostad. Bostadskostnadema har ökat i stor omfattning. Norrnalhyran skall beräknas med utgångspunkt i nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag. Det tidigare

118 VärnpIikts/ärmånernas kostnadsutveckling...

kravet på innehav av bostad sex månader före inryckningen har avskaffats som förutsättning för att utge bostadsbidrag till ensamboende. Bidrag kan numera beviljas ensamboende tjänstepliktig för en bostad på två rum och kök mot tidigare ett rum och kök. En generösare bedömning har utvecklats i praxis i fråga om vad som är att anse som särskilda skäl för rätt till bidrag. Av begränsade statistiska uppgifter som har lämnats i några av svaren framgår att ett stort antal av de beviljade bostadsbidragen har avsett ensamboende, och att bostaden i många av dessa fall har innehafts kortare tid än sex månader. Några av länsstyrelserna har lämnat uppgifter om kostnadsutvecklingen i länet eller i enstaka kommuner. Redogörelsema visar ingen entydig bild, och några helt säkra slutsatser kan inte dras av svaren.

6.3 Utredningens bedömning av kostnadsutvecklingen för familjebidragen

6.3.1 Inledning Antalet grundutbildade tjänstepliktiga ökade med 4933 (ca ll °/0) budgetåren 1981/82- 1986/87. Antalet tjänstgöringsdagar under samma tid ökade med 0,59 milj. (ca 4,5 °/0). Den genomsnittliga ökningen av boendekostnadema uppgick till knappt 20 % i fast penningvärde. Ett högre antal tjänstepliktiga och tjänstgöringsdagar samt höjda boendekostnader kan alltså endast i liten utsträckning förklara den konstaterade fördubblingen av kostnaderna for bostadsbidragen.

Ökningen kan i stället ha påverkats av följande faktorer. Ett flertal

ändringar av reglerna för främst bostadsbidragen har skett under den aktuella tidsperioden. Tillämpningen av bestämmelserna om familjebidrag kan ha blivit liberalare. Fler tjänstepliktiga har sökt och beviljats bidrag t. ex. på grund av en förbättrad information.

6.3.2 Regeländringar

Ändringar av reglerna, som helt uppenbart har medfört att allt fler tjäns-

tepliktiga har blivit berättigade att söka bostadsbidrag och att kostnaderna har ökat, skedde i 8 § första stycket punkt 3 och ll § familjebidragslagen fr.o. m. den ljuli 1982.

Ändringen i 8 § innebar, som tidigare har nämnts, att kravet på att en

ensamboende tjänstepliktig måste ha haft sin bostad i minst sex månader

för att kunna erhålla bostadsbidrag slopades. Ändringen i ll § innebar att

vid beräkningen av familjepenning och bostadsbidrag skulle avräkning med hänsyn till makas och barns inkomst inte få göras med större belopp än att det efter avräkningen alltid återstod minst hälften av den boendekostnad som var bidragsgrundande.

Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling . .. 119

Departementschefen anförde beträffande ändringen i 8 § (prop.l98l/82: 102, bil. 2) bl. a. följande.

Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Det

räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. l likhet med vad som gäller f.n. bör det finnas möjlighet att lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskatfats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78: 127 (s. 31). Förutom de särskilda skäl som f. n. gäller anser jag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbidrag när en vämpliktig t. ex. blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han/skall i sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandet av ekonomiska skäl och därmed riskera att stå utan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för oñicersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt att bostad anskalfas under utbildningstiden.

l den nämnda propositionen 1977/78: 127 gavs vissa exempel på särskilda skäl att bevilja bostadsbidrag enligt 8§ första stycket punkt 4. När den tjänstepliktige bodde tillsammans med sina föräldrar ansågs det föreligga särskilda skäl att bevilja bostadsbidrag, om det var uppenbart att föräldrarna på grund av att den tjänstepliktige bodde hos dem hade en större lägenhet än de annars skulle haft råd med. Om den tjänstepliktige hade bott tillsammans med syskon eller kamrat minst sex månader före tjänstgöringens början förelåg också särskilda skäl. Om den tjänstepliktige endast kort tid före tjänstgöringens början hade skaffat sig bostad borde särskilda skäl föreligga endast om mycket starka sociala skäl talade för det. Ett annat exempel var när en tjänstepliktig skaffade sig bostad någon tid före tjänstgöringens slut för att ha någonstans att bo efter utryckningen. Samtidigt som sexmånadersgränsen togs bort gavs här särskilda anvisningar om en liberalare praxis i de fall där det fortfarande krävdes särskilda skäl” för att en tjänstepliktig skulle kunna få bostadsbidrag. Sammantaget bör man kunna utgå från att de vidgade möjligheterna till bostadsbidrag som blev följden av vad som här har redovisats har medfört kostnadsökningar. Som vi tidigare har redovisat ökade kostnaderna för bostadsbidragen med inte mindre än 37 % under det första budgetåret (l982/83) som dessa regler var i kraft. De nya reglerna har sannolikt fått ökad genomslagskraft under följande år. I den enkätundersökning som utredningen har gjort hos länsstyrelserna har också slopandet av sexmånadersgränsen angetts som en sannolik orsak till kostnadsökningen. Den l juli 1983 trädde ytterligare lagändringar i kraft som måste ha medfört kostnadsökningar. Bostadsbidraget fick utges för normal hyra för fyra rum och kök för barnfamiljer och för tre rum och kök när den tjänstepliktige bodde tillsammans med enbart maka. Gränserna var tidigare tre resp. två rum och kök. Om det förelåg särskilda skäl kunde liksom tidigare högre bostadskostnader läggas till grund för bostadsbidraget.

120 Värnpliktsförmânernas kostnadsutveckling . ..

l den proposition (1982/83: 115) där förslagen till ändringarna lades fram uttalades i specialmotiveringen till l0§ bl.a. följande: Paragrafen öppnar också en möjlighet att beräkna bostadsbidraget efter en högre bostadskostnad än den normala hyran för den angivna lägenhetsstorleken. Härför krävs dock att det föreligger särskilda skäl. I förarbetena till lagen (prop. 1977/78: 127 s. 32) angavs några fall där det kunde vara motiverat att frångå huvudregeln. Denna exemplifiering avsågs inte att vara uttömmande. Som ytterligare exempel kan nämnas att en ensamstående tjänstepliktig kan ha behov av en större lägenhet än ett rum och kök på grund av att han har umgängesrätt med barn eller delar vårdnaden om ett barn.

Som särskilda skäl enligt denna bestämmelse hade i proposition 1977/78: 127 angivits att den vämpliktige kunde antas vara i behov av en särskilt stor eller särskilt utrustad bostad. Normalt skulle däremot särskilda skäl inte anses föreligga om den tjänstepliktige hade valt ett särskilt dyrbart bostadsaltemativ. Särskilda skäl borde i regel inte föreligga om möjligheten att få statskommunalt bostadsbidrag eller hyra ut en del av lägenheten inte togs till vara. Om tjänstgöringen avsågs bli kortvarig borde dock särskilda skäl anses föreligga eftersom det då inte kunde begäras att den tjänstepliktige vidtog särskilda åtgärder för att nedbringa sina bostadskostnader. Liksom i proposition 1981/82: 102, bil. 2, har i proposition 1982/83: 115 alltså lämnats synpunkter som kan förutsättas ha medfört en liberalare tillämpning av bestämmelserna i familjebidragslagen. Samtidigt med den nämnda ändringen i familjebidragslagen trädde också en ändring i familjebidragsförordningen i kraft som bör ha medfört en inte oväsentlig kostnadsökning. En ny paragraf (4a§) tillkom med innebörden att med normal hyra på orten enligt 10 § familjebidragslagen skall avses hyran för nyproducerade lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag eller motsvarande. Kostnadsökningen för bostadsbidraget under det första året som denna paragraf var i kraft var 29 °/o och kan till stor del antas ha berott på det ändrade normalhyresbegreppet. Som vi tidigare har redovisat infördes även tillägget till bostadsbidraget den l juli 1983. Tillägget var då 60 kr. i månaden. Den l juli 1985 höjdes tillägget till 150 kr. eftersom det tidigare bidragsbeloppet inte ansågs räcka för att täcka kostnaderna för hemförsäkring, fasta avgifter för telefon, el m. m. Även tillkomsten av tillägget och framför allt den senare höjningen av detta har påverkat kostnadsutvecklingen. Kostnaderna för tillägget uppgick budgetåret 1987/88 till ca 21 milj. kr. Slutligen bör även de ändringar i 10 och 17 §§ familjebidragslagen som trädde i kraft den l juli 1986 ha medfört kostnadsökningar, när det gäller l0§ väsentliga sådana. Genom ändringen i 10 § kan en ensamstående vämpliktig som bor i egen bostad vid vämpliktstjänstgöringens början medges bostadsbidrag med ett belopp som maximalt motsvarar normal hyra för två rum och kök om inte

121 Värnpliktsförmånernas køstnadsutveckling...

särskilda skäl föreligger för att högre bostadskostnader skall läggas till grund för beräkningen. Tidigare var gränsen ett rum och kök. Denna ändring tillsammans med den tidigare nämnda ändringen av normalhyresbegreppet har inneburit att bidragstaket för en ensamboende i Stockholm har ökat från l 300 kr. i månaden det första halvåret 1983 till 2 300 kr. i månaden år 1988.

Ändringen i 17 § innebar en utvidgning av den personkrets som kan vara

berättigad till tillägg till bostadsbidraget. Den som uppbar familjepenning ansågs tidigare få ersättning genom familjepenningen för de kringkostnader till bostadsinnehavet som tillägget var avsett att täcka. I förarbetena till ändringen (prop. 1985/86: 100, bil. 6) angavs bl. a. att en sådan ensamstående vämpliktig som hade rätt till familjepenning på grund av barn som inte bodde tillsammans med honom, eller hade familjepenning på grund av frånskild maka, i regel inte fick täckning för de angivna kringkostnaderna genom den utgående familjepenningen. Vämpliktiga i denna kategori borde därför ha rätt till tillägg till bostadsbidraget. Denna kan ändring dock antas ha medfört endast en obetydlig kostnadsökning.

6.3.3 Tillämpning av bestämmelserna Enligt l0§ familjebidragsförordningen skall försvarets civilförvaltning meddela föreskrifter för verkställighet av familjebidragslagen. Civilförvaltningen hari familjebidragskungörelsen (FFS 1984: 28) meddelat föreskrifter, som i huvudsak rör vilka uppgifter som skall lämnas i ansökan om familjebidrag och hur familjebidragsnämnden skall hantera ansökningarna. Försvarets civilförvaltning har även gett ut en handbok som enligt förordet skall vara ett hjälpmedel och ett stöd för dem som skall tillämpa familjebidragsförfattningama. l förordet sägs vidare bl.a. att handboken skall användas vid sidan av författningar och förarbeten och att den uttrycker försvarets civilförvaltnings uppfattning om hur dessa regler bör tolkas. Handboken är enligt förordet dessutom en sammanställning av gällande rätt och praxis. Civilförvaltningens råd i handboken är inte bindande för de tillämpande myndigheterna men kan antas bli vägledande för handläggarna av familjebidraget. Handboken innehåller också utfyllnad av t.ex. vad som har angetts i förarbeten till ny lagstiftning. Så är bl. a. fallet när det gäller tolkningen av begreppet särskilda skäl i vissa paragrafer. Vidare finns mycket detaljerade beräkningsmetoder angivna. Detta gäller t. ex. fastställande av bostadsbidragsbelopp, när den tjänstepliktige bor i föräldrahemmet. Olika synpunkter kan läggas på frågan om en tillsynsmyndighets befogenhet när det gäller att verka för en enhetlig rättstillämpning. Man kan dock utgå ifrån att de som har att verkställa vissa lagregler känner sig bundna av vad tillsynsmyndigheten uttalar i olika frågor. Vi har därför

122 Värnpliktsförmånernas kostnadsutveckling . .. SOU |990:26

anledning att vid vår analys av utvecklingen av kostnadsbidragen undersö-

ka om civilförvaltningen har redovisat sådan ändrad uppfattning om tillämpningen som har kunnat medföra någon väsentlig ökning av kostnaderna för bostadsbidragen under tiden 1981 - 1987. Vi har funnit att det kan vara fallet vid civilförvaltningens bedömning beträffande synen på storleken på bostad som en ensamboende tjänstepliktig skaffat under tjänstgöringen (handboken, s. 18). Civilförvaltningen att en sådan tjänstepliktig kan beviljas för anser generellt bostadsbidrag bostad i högst två rum och kök. Detta får anses avvika från lagtextens formulering i lO § jämförd med 8 § första stycket punkt 3 familjebidragslagen. Här anges att två rum och kök är taket för ensamboende som innehar lägenhet vid tjänstgöringens början. I annat fall skall särskilda skäl krävas för att taket skall sättas högre än ett rum och kök. Civilförvaltningen har i sin handbok (s. 16) vidare angett att den som har studerat före tjänstgöringen, och enligt egen uppgift har betalat en hyra till föräldrarna som motsvarar studiebidraget, får anses ha haft ekonomisk förmåga att betala hyran. Det studiebidrag som utgår till elever under 20 år i gymnasial utbildning motsvarar beloppsmässigt barnbidraget och det förlängda barnbidraget som tidigare utgått för barnet under grundskoletiden. I studiemedel till studerande vid högskola och äldre studerande i gymnasial utbildning ingår ett studiebidrag. Detta var fram till den l januari 1989 högst 2 178 kr. per läsår. Det kan enligt vår mening ifrågasättas om man kan anse att studiebidraget till en gymnasieelev eller den del av studiemedlen, som tidigare utgick i studiebidrag till högskoleelever, verkligen gett de studerande en ekonoi denna del misk förmåga att betala hyra till föräldrarna. Tillämpningen bör ha bidragit till att utvidga kretsen av bidragsberättigade.

6.3.4 Information om familjebidragen Vi har erfarit att informationen om familjebidragen har ökat under senare tid. Även detta kan antas ha medfört att fler tjänstepliktiga har sökt framför allt bostadsbidrag. Man kan också läsa ut av den tillgängliga statistiken, även om den innehåller många osäkerhetsfaktorer, att antalet tjänstepliktiga som har sökt bostadsbidrag successivt har ökat.

SOU 1990: 26 123

7 för

Modeller

ett för

nytt förmânssystem

värnpliktiga under

grundutbildning

7.1 Allmänt

l kapitel 3 har vi redogjort för förmåner i form av generella kontantersättningar, naturaförmåner och behovsprövade förmåner som utgår till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under grundutbildning och repetitionsutbildning i omedelbart samband med grundutbildning. I detta kapitel skall vi i enlighet med vårt uppdrag den 14 juni 1989 redovisa kostnaderna för vämpliktsförrnånssystemet och dess olika komponenter och undersöka olika alternativ till det nuvarande förrnånssystemet. Vi kommer i samband med denna redovisning att undersöka i vilken utsträckning de olika komponenterna lämpar sig för att omvandlas till kontanta schablonförmåner och redovisa kostnadsramen för en generell dagersättning inom nuvarande system. Vi övergår därefter till att diskutera några alternativa modeller för vämpliktsförmåner under grundutbildningen. En mo-

dell bygger på att lön motsvarande lägsta lön i statstjänst utges. Övriga

modeller bygger på inkomstbortfallsprincipen, dvs. att en dagpenning, som helt eller i modifierad form grundar sig på den sjukpenninggrundande inkomsten omedelbart före inryckningen, utges under tjänstgöringstiden. Om man är beredd att satsa de ytterligare medel som något av de olika undersökta alternativen skulle föranleda har vår genomgång lett oss till slutsatsen att man skulle få ett bättre förmånssystem att höja genom nivåerna för dagersättning m. m. inom nuvarande systern, än om man genomförde någon av de alternativa modellerna. Vi vill understryka att det inte kan uteslutas att det finns vissa felaktigheter i underlaget som kan påverka de beräkningar vi kommer att göra i detta kapitel. Främst beräkningen av kostnaderna för de gnmdutbildningsvämpliktigas fria kost bygger på vissa osäkra antaganden. Vi har också funnit en mindre differens när vi räknat bort efter viss tids tilläggen tjänstgöring från dagersättningarna. Även relationerna mellan de olika förmånema inom familjebidragen kan vara något annorlunda än vi har utgått från beroende på att statistiken för de olika förmånsslagen på en del punkter är osäker. I de undersökta alternativa modellerna har vi vidare måst utgå från att kostnaderna är desamma för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga per producerad tjänstgöringsmånad. I avsnitt 5.8 har vi visat en sammanställning av olika månadsberäknade förmånsnivåer vid andra samhällsstöd. Sammanställningen kan användas som en jämförelse när man skall bedöma skäligheten av de olika levnadsnivåer som våra modeller medger.

124 Modeller för ett nytt förmånssystem .. . sou 1990; 25

7.2 Kostnaderna för under

vämpliktsförmånerna grundutbildning

l tabell 7.1 har vi beräknat försvarets totala kostnader för vämpliktsförmåner under grundutbildning för innevarande budgetår med ledning av utfallet för budgetåret 1988/89. I kostnaderna är inte de 5 °/0 av familjebisom faller på kommunerna inräknade. Dessa kostnader dragskostnadema kan beräknas till ca 13,2 milj.kr. Redovisningen i tabellen omfattar inte heller vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga. Kostnaderna i tabellen är med undantag för dagersättning, vissa kostutryckningsbidrag och matkostnader omräknade till det nadsersättningar, förväntade penningvärdet under budgetåret 1989/90 med hjälp av konsumentprisindex (approximerat med utvecklingen augusti l988-augusti för de olika typerna av förmåner visas 1989 = + 6,3 °/0). Totalkostnadema också som kostnader per producerad vämpliktsmånad. Under budgetåret producerades 400 134 vämpliktsmånader. Som en vämpliktsmå-

1988/_89

nad räknas 30,4 tjänstgöringsdagar. Med undantag av matkostnadema bygger såväl kostnadsutfallet som antal producerade värnpliktsdagar på redovisning från försvarets civilförvaltning.

Tabell 7.1 Kostnader för värnpliktsförmåner b/ å 1989/90

Milj. kr./år Kr./vpl.månad

Kontantfdrmåner Generella 478 1 195 dagersättning utryckningsbidrag 130 325

Behovsprövade Bostadsbidrag (inkl. tillägg) 225 562 16 39 Familjepenning 8 20 Näringsbidrag Annat l 2

Vissa kostnadsersättningar 60 1 50 Förplägnadsersättning 9 23 Måltidsersättning 5 12 Övrigt Naturaförmåner

Fri sjukvård Summa totalt l 898 4744

Utfall budgetåret 1988/89 ökat med 13 milj. kr. på grund av höjd dagersättning 1989-07-01 från 30 till 31 kr. 2Total kostnad under budgetåret 1987/88 enligt försvarets materielverk omräknat med KPl + 12,5 % och 414500 vämpliktsmånader. Kostnaden är först fördelad mellan anställd personal och värnpliktiga med hänsyn till antalet portioner som resp. personer har ätit. Därefter har den kostnad som belöper på de värnpliktiga schablonmässigt fördelats mellan grund- och repetitionsutbildning med hänsyn till antalet utbildningsdagar. 3 Kostnaden är schablonmässigt fördelad mellan grund- och repetitionsutbildningsvärnpliktiga med utgångspunkt i försvarets civilförvaltnings redovisning.

Modeller för ett nytt förmånssystem . . . 125

7.3 Kostnadsramen för ett mera generellt förmånssystem

7.3.1 Inledning Försvarets totala utgifter för förmåner till värnpliktiga under grundutbildning kan, som framgår av avsnittet ovan, i nuläget beräknas till 1,9 miljarder kr. Denna summa omfattar då samtliga kontant- och naturaförmåner inberäknat de behovsprövade familjebidragen. Till detta kommer som nämnts de direkta kostnader för familjebidragen som faller på kommunerna, ca 13,2 milj.kr. Kostnaden för logi på utbildningsanstalten har inte heller räknats med eftersom denna är svår att urskilja och beräkna. På grund av de nuvarande permissionsbetämmelsema ersätter inte heller denna förmån annat än i undantagsfall den vämpliktiges behov av civil bostad. Den ”militära” bostadskostnaden blir härmed mera en nödvändig merkostnad i utbildningen än en förmån som bidrar till den vämpliktiges försörjning. Den årliga totala kostnaden enligt tabell 7.1 kan fördelas som en genomsnittlig förmånskostnad per vämpliktig och dag. Denna genomsnittskostnad beräknas då till 156 kr. Motsvarande förmånskostnad per månad blir 4744 kr. Detta belopp är inte beskattat. Omräknat till en skattepliktig inkomst kan månadsbeloppet beräknas till 6 900 kr för år 1989.

7.3.2 Olika komponenter inom förmånssystemet De kontanta förmånema under grundutbildningen består av en mer generell del i form av dagersättningar och utryckningsbidrag, en behovsprövad

del i form av sociala stödátgärder och en del som utgör ersättningar när

tjänsten medför ökade levnadskostnader eller när lagstadgade naturaförmåner inte kan utnyttjas. Naturaförmånema är främst fri mat, fria resor och fri sjukvård. I de följande delarna av detta kapitel redovisas först de olika delkomponenterna i fönnånssystemet mera detaljerat vad avser kostnader och möjligheter att lägga in dessa i en generell ersättning lika för alla. Kostnadsuppgifterna avser, om inget annat sägs, utfallet under budgetåret 1988/89 omräknat till aktuellet penningvärde med hjälp av konsumentprisindex. Förmånerna har närmare beskrivits i kapitel 3.

Dagersättning Dagersättningens grundbelopp uppgick under budgetåret 1988/89 till 30 kr. Tilläggsbeloppen efter viss tids tjänstgöring var desamma som i dag. Någon indexuppräkning av utfallsbeloppet har därför inte skett utan totalbeloppet har räknats upp med den bedömda faktiska kostnaden, 13 milj. kr., på grund av höjningen av dagersättningen med en krona till 31 kr. fr. o. m. den l juli 1989. De totala årliga kostnaderna för dagersättningar uppgår då till 478 milj. kr. vilket i genomsnitt motsvarar l 195 kr. per vämpliktig och månad.

126 Modeller för ett nytt jörmånssystem . .. SOU 1990: 26

Kostnaderna för utbetalade tillägg utöver grundnivån ingår i nämnda belopp. Tilläggen kan översiktligt beräknas som:

20000 vpl. X 75 dagar X 15 kr. = 22,5 milj. kr. 4000 vpl. X 60 dagar 30 kr. = 7,2 milj. kr. 2000 vpl. X 90 dagar X 60 kr. = 10,8 milj. kr. 500 vpl. X 200 dagar 60 kr. = 6,0 milj. kr. Summa 46,5 milj. kr.

Beräkningen förutsätter att ca 20000 värnpliktiga gör minst tio månader, att omkring 4000 av dessa gör ytterligare minst två månader eller sammanlagt 12 månader och att ca 2000 av dem gör totalt 15 månader i grundutbildning. Högsta tilläggsbelopp utgår också till de ca 500 vämpliktiga som antagits till frivillig reservofñcersutbildning under 7 månader. De utbildningspremier som utgår efter fullgjord sådan frivillig utbildning är inte medräknade i kostnadsramen.

Utryckningsbidrag Totalt utbetalades under budgetåret 1988/89130 milj. kr. i utryckningsbidrag. Bidraget är oförändrat 3 000 kr. för innevarande budgetår. Fördelat per vämpliktig och månad blir beloppet ca 325 kr. Motsvarande summa per dag blir knappt 10: 60 kr. Bidraget utgör en garanti För att den värnpliktige kan upprätthålla en skälig levnadsstandard fram till dess han får civila inkomster. Om man inom ett nytt mer generellt system kan åstadkomma en motsvarande garanti vid övergången till ett civilt arbete skulle det i och För sig vara möjligt att ta i anspråk en del av kostnaderna för utryckningsbidraget och Fördela den över hela tjänstgöringstiden. Vi vill dock erinra om att det i vissa fall kan ta upp till mellan fem och sex veckor innan den värpliktige får ut sin första lön eller motsvarande efter utryckningen.

Bostadsbidrag enligt familjebidragslagen Försvarets totala kostnader för bostadsbidrag budgetåret 1988/89 uppräknade med konsumentprisindex beräknas för budgetåret 1989/90 uppgå till 225 milj.kr. Omräknat innebär detta en kostnad per vämpliktig om 562 kr. i månaden eller 18: 50 kr. per dag. I de redovisade beloppen ingår kostnaderna för tilläggen till bostadsbidragen. Bidrag kan utgå både för egen bostad och För boende hos Föräldrar. Bidragets storlek motsvarar högst normalkostnaden för bostad av en viss storlek i nyproduktion på bostadsorten. Bostadsbidragets kostnader kan grovt fördelas på samtliga värnpliktiga enligt följande:

Fördelningen bygger på uppgifter i överbefälhavarens undersökning bland de värnpliktiga under utbildningsåret 1986/87. Enligt denna utgjorde de föräldraboende ca 35 % av dem som hade bostadsbidrag. Genomsnittligt bidragsbelopp i denna grupp uppgick till 84 °/0 av genomsnittet bland samtliga utbetalda bidrag. De föräldraboende bör hämied ha erhållit ca 30 °/0 av totalutgiftema. Genomsnittligt bostadsbidrag inklusive tillägg till bostadsbidraget till de värnpliktiga i egen lägenhet skulle enligt dessa förutsättningar i dag uppgå till drygt l 600 kr. per månad. Motsvarande genomsnitt till hemmaboende som erhåller bidragen blir drygt l 300 kr. Försvarets kostnader för bostadsbidraget till de hemmaboende motsvarar som framgår ovan ett genomsnittligt generellt bidrag om 170 kr. per månad och vämpliktig. Bidraget till dem med egen lägenhet motsvarar enligt samma förutsättningar 392 kr. per månad. Varje ändring i bidraget för dessa med 100 kr. motsvarar ca 10 milj. kr. Bostadskostnadema är en av de tyngsta posterna i budgeten under vämpliktstiden För sådana värnpliktiga som flyttat hemifrån. Ett bostadsbidrag som täcker hela kostnaden för bostaden inklusive fasta kostnader för el, telefon och hemförsäkring är - med den nuvarande nivån på dagersättningen av avgörande betydelse för att den vämpliktige skall kunna behålla bostaden under tjänstgöringstiden. Spännvidden i behov av stöd under tjänstgöringstiden mellan olika värnpliktiga markeras särskilt vad gäller värnpliktiga med egen bostad och utgör samtidigt det största hindret för att inom en rimlig kostnadsram åstadkomma ett system med en generell ersättning som har karaktären av lika lön för lika arbete. Vi har under avsnitt 5.2.6 redogjort för samhällets bostadsstöd till hushåll med och utan bam. Bostadsbidragslagens regler är principiellt tillämpliga även för värnpliktiga, men den speciallagstiftning om bostadsstöd som finns i familjebidragslagen, och som är väsentligt förmånligare, har tagit över i den praktiska tillämpningen när det gäller hushåll utan bam. När det gäller hushåll med barn avräknas enligt uppgift från försvarets civilförvaltning redan utgående bostadsstöd enligt bostadsbidragslagen från det bostadsstöd som utgår enligt familjebidragslagen. Vi har övervägt möjligheterna att hänvisa den vämpliktige till det allmänna bostadsbidragssystemet. Därmed skulle behovet av en speciallagstiftning inom vämpliktsförmånssystemet falla bort. En överflyttning till det allmänna bostadsbidragssystemet förutsätter dock en generell ersättningsnivå för dagersättningen som är så hög att den kan täcka skillnaden mellan bidragen enligt familjebidragslagen och bidragen enligt bostadsbidragslagen. Under avsnitt 8.4 redovisar vi normalhyresbeloppen sedan april 1987 inom Stockholms kommun. Som exempel kan här nämnas att

128 Modeller för ett nytt förmånssystem . . . SOU 1990: 26

en ensamboende kan erhålla upp till 2 300 kr. i månaden i bostadsbidrag enligt familjebidragslagen. Dessutom utgår ett tillägg till bostadsbidraget om 150 kr. Enligt bostadsbidragslagen skulle han för den egna bostaden vara berättigad till ett maximalt bostadsbidrag om 960 kr. i månaden. - - med en Skillnaden i exemplet ovan 1490 kr. måste då täckas generellt höjd dagersättning för samtliga värnpliktiga. Till kostnaden För en sådan höjning kommer kostnaden För ett ökat utflöde av bostadsbidrag som enligt statsbidragsreglerna för bostadsbidragen belastar kommunerna med 50 % och staten med 50 °/0. Dessutom får kommunerna ökade administrationskostnader för de allmänna bostadsbidragen. Det ökade utflödet kan beräknas kosta 70 milj. kr. För kommunernas del balanseras denna utgift endast av de ca 12 milj. kr. som de i dag betalar för bostadsbidragen inom familjebidragssystemet och något lägre administrationskostnader totalt sett. Det skulle naturligtvis vara möjligt att göra särlösningar för de vämpliktiga inom ramen för bostadsbidragslagen, så att en större del av bostadskostnaden täcktes genom detta system. Detta skulle kunna ske genom att såväl den lägre som den högre gränsen för bidraget justerades. En justering av den lägre gränsen har redan skett inom denna lag när det gäller studiemedelstagamas rätt till bidraget. Vi ser emellertid ingen större vinst med att skapa ett nytt bostadsbidrag utanför familjebidragslagen som i stora delar skulle motsvara det nuvarande. Till detta kommer att det krävs någon form av samordning vid den behovsprövning som sker mellan familjepenningen och bostadsbidraget. Samhällets kostnader skulle också i bli oförändrade även om kostnaderna skulle belasta andra samprincip hällsorgan än försvaret.

Familjepenning enligt familjebidragslagen Familjepenningen är ett behovsprövat stöd för de värnpliktiga som har u gifter för barn och/eller maka (sambo). Sedan de repetionsutbildade, s m på grund av sin ålder i högre grad än de grundutbildade hunnit bilda f.. nilj, förts över till ett system med dagpenning, har familjepenningens minskat överbefálb tydelse inom familjebidragslagen väsentligt. Enligt h varens undersökning 1986/87 var endast ca 2 000 (4 °/0) av de vämpliktiga gifta/samboende utan barn och endast ca 1000 (2 °/0) gifta/samboende med bam. Sammanlagt kostar familjepenningen försvaret ca 16 milj. kr. ca 39 kr. per vämpliktig och månad. Därtill per år vilket motsvarar kommer kommunernas andel av familjepenningkostnaderna (5 °/o), vilken kan beräknas till knappt 1 milj. kr. per år. Familjepenning till maka utgår med högst 2635 kr. per månad och till varje barn med högst 1375 kr. per månad. En familj med två barn kan - förutom hela bostadskostnaden - med sålunda erhålla familjepenning 5385 kr. om hustrun och den värnpliktige saknar andra inkomster än värnpliktsersättningar. svårigheterna att rymma så höga belopp inom en generell ersättning är uppenbara.

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt förmånssystem . . . 129

till maka/sambo Familjepenning i de fall det inte finns barn utgår endast i undantagsfall när särskilda omständigheter föreligger. Det kan diskuteras om det med hänsyn till de andra stödåtgärder som träder in vid sjukdom och arbetslöshet längre är nödvändigt att familjepenning skall utgå i dessa fall så länge det inte finns barn i familjen. Finns det däremot små barn i familjen kan förhållandena vara annorlunda. Om t. ex. makan endast uppbär ersättning enligt garantinivån inom föräldraförsäkringen, 60 kr. per dag, därför att hon inte hunnit ut på arbetsmarknaden före graviditeten, eller om bamtillsyn inte går att få efter en föräldraledighet, behövs ett ytterligare försörjningsstöd. Ur den vämpliktiges synpunkt skulle det med hänsyn till att han lyder under en pliktlag - sannolikt vara svårt att förstå att han inte kunde få ett familjestöd i sådana situationer på annat sätt än genom socialtjänsten. Vi kan inte finna annat än att man inom ett mer generellt system som bygger på det nuvarande måste behålla familjepenningen till barnfamiljer. De besparingar som skulle kunna göras om man slopade familjepenningen för maka/sambo när barn inte finns är försumbara och förenklar endast i ringa mån administrationen.

Näringsbidrag enligt familjebidragslagen Bidraget avser att vara ett stöd för värnpliktiga som bedriver rörelse. Dagens kostnader för näringsbidrag uppgår till ca 8 milj. kr. per år eller ca 20 kr. per vämpliktsmånad. Till detta kommer kommunernas kostnader med knappt en halv miljon kronor. Eftersom näringsbidraget är ett stöd i speciella situationer är det inte lämpligt att ta i anspråk för en fördelning i en generell ersättning till alla värnpliktiga.

F örplägnadsersättning

Denna kostnadsersättning uppgår för närvarande till 35 kr. per dag till värnpliktiga under längre övningsuppehåll och till värnpliktiga som av olika skäl inte kan erbjudas fri kost under tjänstetiden. För grundutbildningsvämpliktiga uppgår kostnaderna för ersättningen till totalt 60 milj. kr. per år eller genomsnittligt per vämpliktig och månad till 150 kr. Ersättningsbeloppet kan inte fördelas generellt.

Övriga kostnadsersättningar

Övriga kostnadsersättningar består i huvudsak av måltidsersättningar,

beklädnadsersättning och inkvarteringsersättning, och ersättningama har karaktär av traktamentsersättningar vid fördyringar på grund av olika förhållanden under utbildningstiden. Huvuddelen av ersättningama som sammanlagt uppgår till l4 milj. kr. per år motsvarande 35 kr. per vämpliktig och månad, bör inte fördelas inom en generell nivå.

9 10-0407

Modeller . . . SOU 1990: 26 130 för ett nytt firmånssystem

Fri kost Den fria kosten vid grundutbildning beräknas kosta Försvaret 6 l 3 milj. kr. generellt motsvarar 1533 kr. per vämpliktig och månad. per år vilket motsvarar i det närmaste det skattemässiga förmånsvär- Månadsbeloppet det av helt fri kost. kan förmånen av fri kost beräknas Med hänsyn till de fria hemresoma bli utnyttjad genomsnittligen endast någon eller några dagar i månaden under helgerna. Om de lagstadgade förrnånerna av fri kost skulle utnyttjas fullt ut på helgerna kan försvarets årliga kostnader beräknas stiga till ca 850 milj. kr. Per tjänstgöringsdag motsvarar de beräknade kostnaderna för fri kost ca 50 kr. Det av försvarets materielverk beräknade priset per faktiskt utnyttjad dagsportion blir uppräknat i 1989 års prisläge ca 76 kr. av vår redogörelse för det danska betalar de Som framgår systemet i Danmark sin mat själva vid utbildningplatsema, varvid grundutbildade de antingen beräknas kunna klara detta genom sin lön under tjänstgöringen eller med det kostbidrag som lämnas under den första tjänstgöringstiden. Vi har övervägt om ett liknande system skulle kunna införas i Sverige. Detta skulle då medföra att alla värnpliktiga måste kompenseras med en under veckodagama, eventuellt även under helger, generell kostersättning som motsvarar vad man skulle få betala för maten. Därigenom skulle komma som de värnpliktiga i ersättning att utgå även för sådana måltider Av överbefálhavarens undersökning avseende förhåldag själva betalar. landena 1986/87 framgår att nästan 30 % av de värnpliktiga oftast inte åt frukost och middag vid förbanden under vardagar. I vilken mån de härutgick är osäkert. Ersättmed avsåg även dagar då förplägnadsersättning som den vämpliktige får betalt ning skulle vidare utgå för sådana måltider Dessa för med lägre belopp än som svarar mot en beräknad kostersättning. olika ersättningar skulle föranleda en avsevärd merkostnad för försvaret. Hur stor denna skulle vara beror på vilket dagsportionspris som man sätter. Om man - liksom i Danmark - baserar en matersättning på ett självkostnadspris dvs. 76 kr. per dag i Sverige, kan detta vid ett bibehållet mönster för var måltiderna intas beräknas medföra merkostnader för försvaret om lägst 395 milj. kr. per år. Om en sådan ersättning endast utgår under arbetsdagar blir merkostnaden lägst 142 milj. kr. per år. Sätter man ett lägre pris, t. ex. 56 kr. per dag, kombinerat med en lägre kostersättning måste den fria kosten subventioneras men den sammanlagda merkostnaden blir i detta fall lägre. Ett betalsystem för maten inom dagens kostnadsram omfördelar således alltid medel från dem som äter många mål vid förbanden till dem som exempelvis genom närrekrytering i stor utsträckning valt att äta på annat Sätt. Det danska systemet fungerade enligt uppgifter vid studiebesöket mycket väl och var uppskattat av de värnpliktiga. Det hade också medfört

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytzförmånssystem .. . 131

större valmöjligheter mellan standardrätter, lättare rätter och â la carte rätter än när fri kost tillhandahölls. Ett motsvarande system i Sverige blir dock som vi visat betydligt dyrare än det nuvarande.

Fria resor Den vämpliktige har rätt till en resa per vecka, vilket kostar försvaret 336 milj. kr. per år eller i genomsnitt 840 kr. per tjänstgöringsmånad. De fjärrekryterade vämpliktigas resor kan beräknas stå för ca 80 °/o av totalkostnaden. Dessa långresor genomförs i stor utsträckning med chartrade

flyg, tåg och bussar. Övriga 20 °/o av kostnaderna belöper på anslutningsre-

sor och närrekryterades kortare resor. Kostnaderna för de fria resorna motsvarar till stor del de inbesparingar på utnyttjandet av fri kost på helgerna som försvaret enligt ovan beräknas göra. Därmed kan inte utan vidare den slutsatsen dras att resorna i motsvarande mån skulle vara självfinansierade. Sannolikt skulle de flesta närrekryterade värnpliktiga resa hem över veckosluten på egen bekostnad även om reseförmånen begränsades. Eftersom en mindre andel av de värnpliktiga svarar för huvuddelen av kostnaderna på grund av att de är fjärrekryterade skulle det vara uppenbart orättvist att omvandla hela kostnaden till en generell ersättning for samtliga värnpliktiga och sedan låta de värnpliktiga med långa resor stå för resekostnadema själva. Alternativet är att man inför ett system med resebidrag, beräknade efter på vilket avstånd de värnpliktiga är förlagda från hemmet. Vi har med den korta tid som stått till vårt förfogande inte kunnat fördjupa oss i vilka möjligheter som finns att konstruera ett sådant alternativ. Vi har emellertid genom kontakter med olika myndigheter inom försvaret dragit den slutsatsen att det är både kostnadsbesparande och rationellt att de längre resorna bekostas och administreras av försvarsmyndigheterna. Däremot skulle det vara möjligt att låta de värnpliktiga själva ta ansvaret för de 20 °/o av resorna som utgör anslutningsresor till långresoma eller kortare hemresor för närrekryterade. Dessa förorsakar i många fall en administration hos utbildningsanordnama som inte står i rimlig proportion till utbetalda ersättningar. Kostnaderna för dessa resor är ca 67 milj. kr., vilket fördelat på de värnpliktiga möjliggör en ökad generell ersättning om 168 kr. per månad. Vår slutsats är att de fria hemresoma är av stort socialt värde för de värnpliktiga och att i vart fall de längre resorna bör behållas i nuvarande omfattning som ett komplement till de generella förmåner som kan komma att utgå i övrigt.

Fri sjukvård, ersättning för begravningskøstnader och kostnader för försäkringsskydd Dessa slag av kostnader lämpar sig inte för en generell fördelning.

132 Modellen/ör ett nytt förmånssystem

7.3.3 Utrymme för en generell fördelning Med utgångspunkt i vad vi ovan anfört om det lämpliga eller nödvändiga med att ha kvar skilda förmåner i nuvarande former bedömer vi att det maximala för en generell ersättning inom nuvarande kostnadsutrymmet ram är de belopp som redovisas i tabell 7.2.

Tabell 7.2 Utrymme för en generell ñrdelning

Milj. kr./år KL/Vpl. KL/vpl. månad dag 479 l 195 39: 50 Dagersättning Minskat till l 500 kr 69 173 5: 50 utryckningsbidrag vid föräldraboende 68 170 5: 50 lnget bostadsbidrag Bostadsbidrag till egen lägenhet överfört till 157 392 13: OO

ordinarie bidragssystem

Okade kostnader för stat och kommuner för ett bostadsbidrag inom det allmänna bos- - 58 - 145 - 5: 00 tadsbidragssystemet Summa 715 l 785 58: 50

för de korta resorna medräknas stiger utrymmet till (Om även kostnaderna 782 milj. kr. eller till l 953 kr. per månad och 64 kr. per dag. Den generella nivån måste emellertid då höjas i minst motsvarande mån.) förutsätter att de värnpliktiga kan föras in i samhällets ordi- Utrymmet narie system för bostadsbidrag. Som vi tidigare framhållit måste i så fall den del av bostadskostnaden som inte ersätts med ordinarie bostadsbidrag täckas av den vämpliktige. En nivå på dagersättningen på l 785 kr. förslår inte på långt när till detta i de fall en vämpliktig bor i en nyproducerad bostad. Nivån skulle inte heller medge någon extra ersättning på grund av längre tjänstgöringstid. Vi förutser också svårigheter för vissa värnpliktiga att klara sina bostadskostnader fram till dess de får sin första lön efter utryckningen om utryckningsbidraget endast är 1 500. visar att en mer generell ersättningsmodell inom oför- Redovisningen ändrade kostnadsramar med nödvändighet måste innebära att pengar måste omfördelas från dem som i dag har en hög ersättning på grund av boendekostnader till dem som inte har några kostnader för sitt boende. En sådan omfördelning är enligt vår uppfattning inte godtagbar.

7.4 Generell vid nivån för lägsta lön i

ersättningsmodell statstjänst

Vi skall som jämförelse till dagens system visa på effektema av en modell som liksom den nuvarande bygger på principen lika lön för lika arbete. modellen skall de värnpliktiga ersättas med ett belopp som motsva- Enligt den statliga Denna år 1989 till rar lägsta lön enligt löneplanen. uppgick 7 438 kr. per månad. är skattepliktigt. Vilken skatt de värnpliktiga i realiteten skulle Beloppet komma att betala tillbaka till den offentliga sektorn beror främst av deras inkomster under berörda kalenderår. Vid en genomsnittsinkomst övriga

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt förmånssystem . . . 133

som motsvarar ersättningsnivån blir skatteeffekten enligt 1989 års skatteskalor i genomsnitt 2333 kr. per månad. Nettoersättningen blir härmed 5 l05 kr. per månad. Nivån motsvarar väl studiemedelsnivån sedan vissa med studierna förbundna kostnader räknats bort. De värnpliktiga har i dag fri mat. Med en ersättning på denna nivå bör de värnpliktiga själva kunna stå för matkostnaden. Detta kan antingen ske genom att försvaret tar betalt per portion i matsalama eller genom ett kostavdrag direkt på grundersättningen. Detta kan då sättas till samma belopp som de anställda inom Försvaret betalar. Detta belopp är lägre än självkostnadspriset varför kosten till en del måste subventioneras. De värnpliktiga har även rätt till fria resor. Denna förmån kan värderas till maximalt ca 200 kr. per månad vilket ungefär motsvarar en genomsnittlig resekostnad för civila löntagare. Nettokostnaden för dagersättning enligt denna ersättningsmodell kan beräknas enligt följande.

Vid en ”dagersättning enligt denna modell kan ett behov av familjestöd finnas kvar om makan saknar försörjningsmöjlighet och familjen har barn. De blir då hänvisade till det stöd som samhället kan ge till barnfamiljer om man inte behåller familjepenningsystemet. De nuvarande kostnaderna för detta, ca l6milj. kr., bör dock kunna minska. Behovet av utryckningsbidrag antas falla bort. Förplägnadsersättningen som i dag kostar försvaret 60 milj.kr. per år bör omvandlas till en rätt till minskat kostavdrag. Kostavdraget ovan motsvarar i genomsnitt ca 56 kr. per kalenderdag, varför en kostnadsökning om 60 °/0 eller 36 milj. kr per år härigenom kan tänkas uppstå. Om kostavdraget även måste minskas under veckohelger då de värnpliktiga reser hem skulle detta kosta ytterligare 167 milj. kr.

Övriga bidrag och ersättningar kvarstår oförändrade, såvida man inte

anser det skäligt att en ”löneförhöjning” skall utgå efter viss tids tjänstgöring. Om tilläggen till dagersättningen står kvar i nuvarande omfattning kostar detta som nämnts inledningsvis 46,5 milj. kr.

Den totala nettokostnadsökningen om familjepenningen slopas för denna ersättningsmodell i relation till den ekonomiska ramen kan beräknas som:

När de vapenfria tjänstepliktiga räknas in blir kostnadsökningen 652 milj. kr. Den föreslagna ersättningsnivån brutto före avdrag för kost motsvarar en ársinkomst på ca 90000 kr. Denna kan jämföras med de inkomster dagens värnpliktiga haft före inryckningen. I tabell 7.3 visas andelen värnpliktiga i några olika inkomstintervaller enligt de uppgifter som legat till grund för sjukpenninggrundande inkomst vid inryckningstillfállet. (Tabellen avser de grundutbildningsvärnpliktiga som tjänstgjorde under vecka 42 år 1989.)

Tabell 7.3 Inkomst före inryckningen

Tabell 7.3 visar att 20 °/o av de värnpliktiga haft en årsinkomst som ungefär motsvarar den föreslagna ersättningsnivân. De som hade lägre inkomst uppgick till 43 °/o medan 37 °/o hade högre. En värnpliktslön av denna storleksordning blir mycket dyrbar och tillgodoser ändå inte behovet av trygghet för sådana värnpliktiga som har försörjningsskyldighet för maka och bam. Inkomstmönstret visar att det är de äldre tjänstepliktiga som har de högre inkomsterna. Dessa kan också förutsättas ha i högre grad än de övriga bildat familj.

7.5 Modell med ersättning i form av dagpenning

7.5.1 Bakgrund Frågan om att ersätta det nuvarande förmånssystemets generella och selektiva förmåner med ett dagpenningsystem som motsvarar det som i dag gäller för tjänstepliktiga under repetitionsutbildning har väckts i olika

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt jörmånssystem . .. 135

sammanhang. Bl.a. har överbefälhavaren i delrapport 8 till FörsvarsMakt 90 ansett att ett nytt system för grundutbildning skall studeras. Han har därvid anfört att ett alternativ kan vara att samma ersättning som vid repetitionsutbildning, kris och krig, dvs. dagpenning motsvarande sjukpenning utbetalas. Därigenom skulle familjebidragslagstiftningen till sin största del kunna utgå och administrationen skulle kraftigt förenklas och förbilligas. Vi har mot denna bakgrund bett riksförsäkringsverket att ta fram ett närmare underlag för att belysa konsekvenserna av ett dagpenningsystem. Verket har genom en ADB-bearbetning studerat inkomstförhållandena för samtliga värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som enligt socialförsäkringens ADB-register fullgjorde tjänstgöring under vecka 42 år 1989. Studien omfattade 32 199 personer. Samtidigt gjordes en beräkning av kostnaderna för införandet av ett ersättningssystem med dagpenning, motsvarande det som tillämpas vid repetitionsutbildning. Vid repetitionsutbildning betalar försäkringskassoma dagpenning, beräknad på samma sätt som kalenderdagsberäknad sjukpenning enligt 3 kap. 4§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dagpenningen utgör 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dividerad med 365. sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturafönnåner som en försäkrad kan antas få på grund av eget arbete under minst 6 månader i följd eller av årligen återkommande arbete, t.ex. under ferier. Den sjukpenninggrundande inkomsten är lägst 6 000 kr. och högst 7,5 basbelopp, dvs. år 1989 209 200 kr. Under den tid den försäkrade fullgör vämpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor utges inte sjukpenning. Den sjukpenninggrundande inkomsten blir under denna tid ”vilande” fram till utryckningen. De inkomstuppgifter som finns registrerade för de i studien ingående värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga är den sjukpenninggrundande inkomst som gällde vid inryckningstillfállet. Uppjustering av denna kan i enskilda fall ha skett med anledning av löneutvecklingen i det civila arbetet under den tid grundutbildningen pågått, men detta är sannolikt mycket ovanligt.

7.5.2 ADB-bearbetningen Huvudresultatet av bearbetningen redovisas i bilaga l. I kolumn l och 2 i bilagetabellen anges en tänkt dagpenning och motsvarande årsinkomst (registrerad SGI). Dagpenningen anges med ett visst belopp 31, 36, 45 kr. etc. Vid dagpenningen 31 kr., som motsvarar den lägsta dagersättningen enligt nuvarande regler, anges alla de som saknar SGI eller har en SGI på 6 000- 12 700 kr. Väljer man att utgå från en lägsta - motsvarande det nuvarande vid dagpenning på 55kr. grundbeloppet repetitionsutbildning vid beräkning av kostnaden för ett eventuellt

136 Modeller för ett nytt jörmånssystem . .. SOU 1990: 26

för grundutbildningsvärnpliktiga m.fl., kan de första

dagpenningsystem fyra raderna i tabellbeloppen summeras vid analysen. l kolumn 3-8 anges antalet tjänstepliktiga som skulle få den dagpenl. Förutom totalantalet anges också hur de ning som anges i kolumn fördelas l exempelvis kolumn 6, 20 år, återfinns de som på olika åldrar. under år 1989 uppnått eller uppnår 20 års ålder. På motsvarande sätt anges i kolumn 9- 14 den sammanlagda kostnaden per dag för alla dem som skulle bli berättigade till den i kolumn l angivna dagpenningen, totalt och åldersfördelat.

7.5.3 Åldersfördelning

De vid undersökningstillfállet tjänstgörandes medelålder är 20 år. Antalet 21-åringar är i det närmaste lika stort som antalet 19-åringar. Åldersfördelningen framgår av tabell 7.4.

Tabell 7.4 Åldersfirdelning under tjänstgöringeMGU)

7.5.4 Inkomstiördelning och dagpenningbelopp Drygt en fjärdedel av de tjänstgörande saknade inkomst helt eller hade en årsinkomst som understeg 12 700 kr. I denna grupp återfinns de som hade studerat omedelbart före inryckningen eller som dessförinnnan inte hade hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. En jämförelsevis stor grupp hade inkomster i storleksordningen 90 000- 120 000 kr. Inkomstema steg naturligt nog allteftersom åldern ökade. Av l8-åringarna hade 70% ingen eller endast låg inkomst före inryckningen, medan motsvarande siffra for den som var 22 år eller äldre var 16 %. Lönespännvidden var stor. Bland 18-åringama varierade årsinkomsten mellan 0 och intervallet 130000- 134000 kr. I samtliga övriga åldrar förekom inkomster över hela skalan, dvs. från 0 kr. och upp till den högsta registrerade inkomstnivån, dvs. mer än 209000 kr. Medel- och medianinkomster samt motsvarande dagpenningbelopp för de olika åldersgruppema framgår av tabell 7.5.

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt /örmånssystem . . . Tabell 7.5 Medel- och medianinkomster och dagpenning

Fördelningen av inkomsterna på olika nivåer och motsvarande dagpenningbelopp för samtliga tjänstgörande framgår av tabell 7.6. Grupperingen har skett med utgångspunkt i dagpenningbeloppen med syfte att få jämn dagpenningintervall. Tabell 7.6 Inkomstfördelning och dagpenning

7.5.5 Kostnaderna för ett dagpenningsystem Kostnaderna för att införa ett ersättningsystem för enbart de värnpliktiga under grundutbildning motsvarande det vid repetitionsutbildning kan beräknas enligt följande. Den lägsta dagpenningen har antagits vara 31 kr., vilket motsvarar den nuvarande lägsta dagersättningen. = = 183: 80 kr. Genomsnittlig dagpenning 32 199 Om det årliga antalet tjänstgöringsdagar i grundutbildning uppgår till 12,16 milj. blir den totala årliga dagpenningkostnaden 2 235 mi1j.kr. Utgår man i stället från att den lägsta dagpenningen är 55 kr., vilket motsvarar det lägsta dagpenningbeloppet vid repetitionstjänstgöring, blir den genomsnittliga dagpenningen i stället 190: 83 kr. och den totala årliga dagpenningkostnaden 2 320 milj. kr. Denna beräkning är baserad på förhållandena vid undersökningstidpunkten. Som framgår av tabellerna skulle kostnaderna för ett dagpenningsystem vid grundutbildning påverkas, förutom av antal tjänstgöringsdagar, också av ålderssammansättningen. Vid exempelvis en lägre genomsnittlig ålder hos de grundutbildningstjänstgörande än för närvarande skulle dagpenningkostnaden bli lägre. Samtidigt bör påpekas att man, om ett dagpenningsystem skulle införas också vid grundutbildning, kan utgå

138 Modeller för ett nytt förmânssystem . . . SOU 1990: 26

från att de inkallade skulle planera sitt civila arbete, och därmed sin rätt till sjukpenninggrundande inkomst, på ett annat sätt än för närvarande med hänsyn till den markanta ökning av ersättningen under grundutbildning som detta kan resultera i. De enligt ovan beräknade totala årliga dagpenningkostnadema skulle dänned kunna bli betydligt högre.

7.5.6 Kostnad i relation till dagens system Kostaden för ett dagpenningsystem till grundutbildningsvämpliktiga beräknas på två nivåer. A: Miniminivå 55 kr. per dag, ingen övre begränsning. B: Miniminivå 55 kr. per dag, maximinivå 250 kr. per dag (årsinkomst ca 100000 kr.). Den lägsta nivån svarar mot dagens miniminivå vid repetitionsutbildning. Med tanke på att beloppet är skattepliktigt motsvarar det även ungefär dagens miniminivå om 31 kr. vid grundutbildning. Maximinivån ger en faktisk månadsinkomst brutto om 7 500 kr. vilket ungefär motsvarar lägsta lön enligt den statliga löneplanen. Om ett dagpenningsystem enligt ovan hade funnits för de värnpliktiga som tjänstgjorde under vecka 42 år 1989 skulle 31 % av dem erhållit ersättning enligt lägsta nivå. Om även maximigränsen hade införts hade

37 °/0 erhållit ersättning enligt denna. (Vid nivå B skulle således endast

32 °/o haft en ersättning som direkt var anknuten till inkomstnivån före inryckning.) Kostnaden för en dagpenning enligt nivå A beräknades i avsnitt 7.5.5 till 2 320 milj. kr. per år. Vid nivå B kan kostnaden beräknas minska med 220 milj.kr. eller till totalt 2 100 milj.kr. per år. De inkomstuppgifter som ligger till grund för beräkningen avser såväl värnpliktiga som vapenfria tjänstepliktiga. Beräknade kostnader som endast avser värnpliktiga förutsätter därför att inkomsten är ungefär lika fördelad i båda dessa grupper. Hänsyn har därvid inte tagits till att de vapenfria tjänstepliktigas genomsnittliga åldersnivå är något högre än de vämpliktigas. Utbetalda belopp förutsätts vara skattepliktiga. Hur mycket av ersättningen som för år 1989 går tillbaka till den offentliga sektorn i fomi av skatt är svårt att beräkna exakt då skattesatserna också är beroende av de vämpliktigas övriga inkomster under de kalenderår som berörs av värnplikten. I princip är dagpenningen korrelerad med den civila inkomsten före inryckningen. Beloppsgränser, avdrag samt det faktum att många värnpliktiga har radikalt förändrade inkomstförhållanden före och efter tjänstgöringstiden stör dock detta samband. Vid ett antagande att ersättningsnivån under värnplikten överensstämmer med genomsnittsinkomsten under de berörda kalenderåren kan den totala skatten - enligt skattetabell för år 1989 - beräknas till ca 735 milj.kr. per år vid full dagersättning. I maximigränsaltemativet blir motsvarande skatt ca 625 milj. kr. per år. Nettoutgiften vid de två nivåerna för dagersättningen blir således:

i

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt förmånssystem . . . 139

A: 2 320 - 735 = 1585 milj. kr. per år. B: 2100 - 625 = 1475 milj. kr. per år. Genom maximigränsen sparas således ca l 10 milj. kr. netto per år. Dagpenningsystemens kostnader kan sättas i relation till nuvarande kostnadsram. Dagpenningen ersätter helt nuvarande Likaså dagersättning. kan behovet av utryckningsbidrag och bostadbidrag och familjepenning enligt familjebidragslagen antas falla bort. Naturaförmåner och särskilda kostnadsersättningar förutsätts vara kvar på samma sätt som för de repetitionsutbildade. Detta gäller också näringsbidraget. Den totala nettokostnadsökningen kan då beräknas till:

A B Milj.kr./år Milj.kr./år Dagpenning (netto) l 585 l 475 Avgår: Nuv, dagersättning _478 Utrycknmgsbxdrag _ 130 Bostadsbidrag _ 225 Familjepenning _ 16 Summa kostnadsökning Netto 736 626

Om de vapenfria tjänstepliktiga räknas med skulle kostnaderna vid nivå A stiga med ytterligare 27 milj. kr. och vid nivå B med ytterligare 22,7 milj.kr. De värnpliktiga kan även med ett dagpenningsystem på såväl nivå A som nivå B vara berättigade till bostadsbidrag enligt samhällets ordinarie regler.

7.5.7 Modiñeringar i ett dagpenningsystem Ett dagpenningsystem med en miniminivå på 55 kr. per dag skulle bli relativt dyrbart. Det skulle också enligt vår mening ge de värnpliktiga en överkompensation om förmånen av fri kost står kvar. Matkostnaderna utgör en stor del i den enskildes levnadsomkostnader. Det är knappast rimligt att man utöver kompensation för löneförluster också skall kunna uppbära förmånen av fri kost under en så lång tid som grundutbildningen varar. Skall den vämpliktige betala för sin kost bör ett betalsystem för denna införas. Om de som har låg SGI skall kunna betala sin kost måste emellertid grundnivån höjas med ett motsvarande belopp. Om grundnivån höjs med Lex. 56 kr. och den vämpliktige betalar ett motsvarande belopp för sin kost på regementet under 24 dagar per månad skulle kostnaderna för ett dagpenningsystem minska med ca 310 milj. kr. per år. Det alternativ som står till buds, nämligen att man gör ett kostavdrag på dagpenningen skulle bli administrativt svårhanterligt eftersom de dagar då den vämpliktige av olika skäl inte utnyttjade den fria kosten då måste rapporteras till riksförsäkringsverket.

140 Modeller . . . SOU 1990: 26 för ett nytt förmånssystem

En ytterligare fråga som bör tas upp är i vad mån extrainkomster under bör påverka dagpenningen. Eftersom denna följer den värnpliktstiden tjänstepliktiges tidigare inkomstnivå får den åtminstone teoretiskt (i praktiken kan det förhålla sig annorlunda) anses vara så hög att den ger för sådana familje- och bostadskostnader som tidigare täckts utrymme genom familjebidragslagen. Det kan då förefalla skäligt att man tar hänsyn till extrainkomster som den värnpliktige har under tjänstgöringstiden. Om man, som vi senare kommer att föreslå i kapitel lO, gör extrainkomsterna sjukpenninggrundande under vämpliktstiden finns en uppgift om vämplikts-SGI” jämsides med den vilande SGI-n från tiden före inryckningen när extrainkomsterna överstiger 500 kr. per månad. (Lägsta gräns för sjukpenninggrundande inkomst är 6 000 kr. per år.) Detta belopp kan vara ett fribelopp. Därefter skulle en avtrappning av dagpenningen kunna göras till den del dessa överstiger fribeloppet. Redupå grund av extrainkomster cering bör ske med högst 50 °/0 av belopp därutöver med hänsyn till att den värnpliktige skall betala skatt på inkomsten. En reducering med hänsyn till egen inkomst kan beräknas minska kostnaderna med ca 40 milj. kr. per år. Man kan även i detta system tänka sig att de värnpliktiga betalar sina haft kortare resor själva, med hänsyn till att de i sin civila verksamhet sådana kostnader. Detta skulle minska kostnaderna ytterligare med 67 måste då grundnivån höjas så att resekostnader motsvamilj. kr. Samtidigt rande 200 kr. i månaden kan betalas. Detta skulle medföra en grundnivå med ytterligare 7 kr. per dag eller tillhopa 1 18 kr. per dag. Nettobesparingen om den vämpliktige skall betala korta resor själv blir 37 milj. kr. Liksom i tidigare modeller skall näringsbidrag kunna utgå separat. Förmåner som utges på grund av fördyringar inom tjänstgöringen och fria hemresor vid längre sträckor skall behållas ograverade. Ett dagpenningsystem där den värnpliktige betalar kost och kortare resor själv och där extrainkomsterna påverkar dagpenningens belopp skulle på nivå A kosta 349 milj. kr. och på nivå B 239 milj. kr. mer än dagens system. Merkostnaderna när de vapenfria tjänstepliktiga är medräknade blir 359 milj.kr på nivå A och 245 milj. kr. på nivå B.

7.5.8 Överväganden

Som framgår av såväl överbefálhavarens tidigare nämnda undersökning som riksförsäkringsverkets studie har många tjänstepliktiga innan de påbörjar sin värnpliktstjänstgöring etablerat sig på arbetsmarknaden. Enligt beräkningar har flertalet av de i studien ingående riksförsäkringsverkets en relativt god inkomst. Man kan då förutsätta att de har tjänstepliktiga ekonomiska åtaganden som är svåra att fullfölja om inkomsten gjort minskar. Fördelen med ett system enligt sjukpenningmodellen är att den ekonosituationen i ett sådant inte skulle miska för de tjänstepliktiga system med förhållandet före inryckningen. Detväsentligt förändras i jämförelse ta gäller främst vid nivå A. Systemet är dessutom lätt att administrera.

SOU 1990: 26 Modeller för ett nytt förmånssystem . . . 141

Nackdelen med systemet skulle däremot vara att olika ersättning skulle utgå till de tjänstepliktiga med hänsyn till att deras inkomstsituation före tjänstgöringen skiljer sig åt. En sådan skillnad är inte motiverad med hänsyn till vämpliktstjänstgöringen som sådan. Inte heller är skillnaden motiverad med hänsyn till att tjänstgöringstidens längd då inte heller skulle påverka dagersättningens storlek. Ett sådant systern förutsätts därför ändå behöva kompletteras med någon form av befattningspenning. Situationen ter sig här annorlunda än för de tjänstepliktiga under repetitionstjänstgöring beroende på dessas vanligtvis mycket korta tjänstgöringstid och sociala situation. En stor grupp av tjänstepliktiga som saknar sjukpenninggrundande inkomst kan tidigare ha uppburit studiemedel. En grundnivå på l 18kr. per dag motsvarar 3587 kr. per månad. Studiemedelsbeloppet var år 1989 5 267 kr. per månad. Maximalt bostadsbidrag för en studiemedelstagare är 400 kr. lägre per månad än för annan ensamstående utan bam. En studiemedelstagare har också kostnader för kursavgifter och litteratur och även andra dagliga kostnader som minskar under vämpliktstiden. Denna skillnad mellan förhållandena under studietiden och under vämpliktstiden räcker ändå inte till för att utjämna skillnaderna mellan studiemedel och dagpenning. Ett renodlat dagpenningsystem skulle, som framgått av redovisningen tidigare i detta avsnitt, också bli mycket kostsamt. Sådana tjänstepliktiga som inte har någon fastställd sjukpenninggrundande inkomst, eller endast en låg sådan, skulle dessutom kunna komma att behöva ett selektivt stöd motsvarande det som i dag utgår i form av familjebidrag. Erfarenheterna av grundnivân inom dagpenningsystemet för repetitionsutbildade visar detta. För de repetitionsutbildade är det dock fråga om särskild ekonomisk hjälp vid kortare tid och i enstaka situationer. En grundutbildad skulle däremot kunna komma att behöva ekonomisk hjälp under hela tjänstgöringstiden. Som vi har påpekat tidigare kan också ett medvetet förändrat arbetslinkomstmönster före inryckningen medföra ytterligare kostnader för systemet genom höjda dagersättningsnivåer. Familjebidragssystemet utgör ett bra komplement till de nuvarande generella ersättningama och naturaförmånema. Vi komm er i nästa kapitel att föreslå vissa ändringar i familjebidragslagen som innebär dels en ur rättvisesynpunkt striktare tillämning av lagen, dels en vidgad möjlighet till stöd i särskilda situationer. Vi föreslår dessutom en ändrad administrationsform som bör leda till en mer likformig behandling och som blir betydligt billigare än den nuvarande. Om dessa ändringar genomförs anser vi inte att administrationen av familjebidragen längre kan anföras som ett motiv för att införa ett dagpenningsystem. Vår slutsats är att de ökade budgetmedel som ett dagpenningsystem skulle medföra skulle kunna användas på ett betydligt bättre sätt inom det nuvarande vämpliktsförmånssystemet. Kostnaderna för ett modifierat dagpenningsystem på nivå B, vilket är det minst kostsamma dagpenningal-

142 Modeller fdr ett nytt firmånssystem . . . sou 1990; 25

temativet, motsvarar ungefär vad det skulle kosta att höja nuvarande med 30 kr. per dag. Samtidigt skulle bostadsbidragen vid dagersättning föräldraboende tas bort. Eftersom det är särskilt dessa bostadbidrag som vållar administrativt merarbete skulle en stor administrativ vinst kunna

Övriga bostadsbidrag skulle kunna utges för bostadskostnader över

göras. en viss nivå, f. n. t. ex. 400 kr. Tilläggen till bidragen skulle också tas bort. De tjänstepliktiga skulle med ett sådant system inte heller ha något behov av ersättning För mat under veckohelgema.

SOU l990: 26 143

8 av förmånerna under

Förändringar

grundutbildning

8.1 Inledning

I kapitel 6 har vi analyserat kostnadsutvecklingen under 1980-talet av värnpliktsförmånema under grundutbildning. Vi kommer i detta kapitel att lägga fram förslag till förändringar i familjebidragslagen, som innebär en enligt vår mening rättvisare fördelning mellan olika grupper av tjänstepliktiga och som också innebär en tydligare lagstiftning. Våra förslag bör dessutom kunna underlätta den överfiyttning av administrationen till riksförsäkringsverket och försäkringskassoma som vi föreslår i kapitel l2. En sådan överflyttning är dock inte avhängig av att förslagen om materiella regeländringar genomförs. Våra förslag innebär dessutom att kostnaderna för familjebidragen minskar. Vi har i kapitel 2 och 3 i korthet redogjort för familjebidragens utveckling och nuvarande regler. I de delar av regelsystemet, i vilka vi föreslår ändringar, kommer vi att närmare att gå in på reglemas innebörd och bakgrund. l övrigt hänvisar vi till vår tidigare redogörelse. Vi föreslår följande ändringar i familjebidragslagen. - Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall, om inte särskilda skäl föreligger, utges endast om den tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före tidpunkten för tjänstgöringstidens början. En motsvarande kvalifikationstid skall gälla när den tjänstepliktige bor tillsammans med syskon eller kamrat. - Bostadsbidrag för en bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam skall kunna utges för de sista 30 dagarna före utryckningen utan att särskilda skäl föreligger. - Bostadsbidrag till tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar skall, om inte särskilda förhållanden föreligger, kunna utges med högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för bostad för en familj med ett barn och bostad för en familj med två barn. Skillnaden skall beräknas enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer för skälig bostadskostnad i samband med att underhållsbidrag till barn fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta bostadsbidrag med 600 kr. per månad. - av bostadskostnaden i övriga fall skall ske med ledning av Beräkningen socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets nonner för skälig bostadskostnad i samband med att underhållsbidrag till barn bestäms.

144 . .. SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna

- Tillägg till bostadsbidrag skall inte utges till tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar. För andra tjänstepliktiga höjs tillägget från 150 kr. till 250 kr. per månad. Tjänstepliktiga som delar bostad med syskon eller kamrat erhåller dock endast ett halvt tillägg till bostadsbidraget, eller 125 kr. per månad. - Inkomster som de tjänstepliktiga har av arbete under vämpliktstjänstgöringen skall påverka rätten till familjepenning och bostadsbidrag på samma sätt som makas och barns inkomster. - Bostadsbidrag skall, om inte särskilda förhållanden Föreligger, utges endast för bostad på den ort där den tjänstepliktige är kyrkobokford. - Förlängt bostadsbidrag skall kunna utgå även till en tjänstepliktig som avslutar sin tjänstgöring under hyresfri månad. - Familjebidrag under 50 kr. i månaden skall inte betalas ut.

Om våra förslag genomförs beräknar vi att kostnaderna för familjebidragen minskar med 48,4 milj. kr. i relation till utgifterna för år 1989. I det avslutande avsnittet i kapitlet tar vi upp frågan om hur kostnaderna för formånssystemet kan beräknas i kommande budgetförslag och vilka följder den aviserade skatteomläggningen kan få för förmånernas värde och kostnadsutveckling.

8.2. Länsstyrelsemas synpunkter på regelförändringar

I den enkät till samtliga länsstyrelser som vi gjort, och som vi närmare har redovisat i avsnitt 6.2.2, har några av länsstyrelserna också lämnat synpunkter på tänkbara förändringar i reglerna. Sammanfattningsvis kan följande förslag nämnas. - En ny bestämmelse bör införas om bostadsinnehav viss tid (2, 3 eller 6 månader) före inryckningen för att ensamboende skall få rätt till bostadsbidrag. - Man bör vara kyrkobokförd på den aktuella bostadsadressen för att få bostadsbidrag. - En ändring bör ske av metoden för att fastställa bostadsbidraget vid boende hos föräldrar i villa resp. lägenhet för att få ett utfall som är mer rättvist än det nuvarande. Det har bl. a. hävdats att bidrag vid föräldraboende i villa skulle ”subventionera” en hög bostadsstandard för familjen. - Ett kostnadstak anknutet till maximerad ytstorlek eller maximerat antal rum bör anges för rätt till bostadsbidrag, när den tjänstepliktige bor tillsammans med föräldrar. - Större krav bör ställas på den tjänstepliktiges ekonomiska förmåga att betala för sitt boende före tjänstgöringstidens början. - Bostadsbidrag bör utgå generellt till i vart fall alla dem som visar att de har haft arbetsinkomst eller på annat sätt har kunnat betala för sin bostad. - Det bör finnas större möjligheter att få bostadsbidrag inför utryckningen.

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . . . 145

- Möjligheten att få tillägg till bostadsbidraget när den tjänstepliktige bor tillsammans med föräldrar bör tas bort. - Kraven bör skärpas när det gäller att styrka uppgifterna i ansökningarna. - Dagpenning/lön skall utgå med ett sådant belopp att särskilda bidrag som familjebidrag eller utryckningsbidrag inte behövs.

8.3 Bostadsinnehavet

Vi tar i detta avsnitt upp frågor om rätten till bostadsbidrag för bostad i vilken den vämpliktige bor ensam, för bostad som den vämpliktige delar med syskon eller kamrat och för bostad hos föräldrarna. Bostadsbidrag utges enligt 8 § första stycket familjebidragslagen för kostnad l. för bostad i vilken en tjänstepliktig bor tillsammans med maka och barn för vilka familjepenning kan utgå eller med enbart sådant barn, 2. för bostad i vilken en tjänstepliktig bor tillsammans med maka i annat fall än som avses i l., _ 3. för bostad i vilken tjänstepliktig bor ensam vid tjänstgöringstidens början, 4. för en tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1-3, om det föreligger särskilda skäl. Till dem som kan beviljas bostadsbidrag enligt punkten 4 hör dels tjänstepliktiga som skaffat bostad under tjänstgöringstiden, dels tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat, dels tjänstepliktiga som bor tillsammans med sina föräldrar.

8.3.1 Bostad i vilken den tjånstepliktige bor ensam Som vi tidigare har nämnt slopades fr. o. m. den l juli 1982 en bestämmelse om att en ensamstående Värnpliktig kunde få bostadsbidrag endast för kostnad för en bostad som han hade haft i sex månader.

Departementschefen anförde i förarbetena (prop. 1981/82: 102, bil. 2) bl. a. följande. I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga föreskrivs att den vämpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den vämpliktsekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också uttalat sig för detta. Även jag anser att de nuvarande bestämmelserna för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en Värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag. Jag vill emellertid samtidigt kraftigt understryka att de vidgade

lO 10-0407

sou 1990; 26 146 Förändringar av förmånerna . . .

att få bostadsbidrag inte får medföra att värnpliktiga möjligheterna härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgöringstiden eller på annat sätt söker skaffa sig kortsiktig nytta av bostadsbidraget. av de ändrade reglerna måste därför följas upp Tillämpningen Jag utgår från att i första hand försvarets civilförmycket noggrant. och kontinuerligt redovisar erfavaltning noga följer utvecklingen renheterna. Självfallet förutsätter jag också att ansökningar om bo-

stadsbidrag prövas lika seriöst som nu. visar en utveckling som inte är förenlig med Om uppföljningen med de ändrade reglerna, är jag inte främmande för att syftena föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till restriktivare regler för bostadsbidrag.

l fråga om de fall där bostaden hade anskaffats efter inryckningsdagen

anförde departemcntschefen bl. a. följande.

I likhet med vad som gäller f. n. bör det finnas möjlighet att lämna till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i bidrag tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskillagen angivna da skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78: 127 (s. 31). Förutom de särskilda skäl som f. n. gäller anser jag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbidrag när en vämpliktig t. ex. blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. l-lan skall i ett sådant fall inte vara tvungen av ekonomiska skäl och därmed riskera att avstå från erbjudandet för flera år framåt. Särskilda skäl kan att stå utan egen lägenhet också i vissa fall föreligga för oliicersaspiranter som tjänstgör under att bostad anskaffas under lång tid och där det kan anses skäligt utbildningstiden.

Som särskilt skäl att utge bidrag till bostad som anskaffats under tjänstgö-

ringstiden angavs i proposition 1977/78: 127 att en tjänstepliktig någon tid slut skaffar bostad för att ha någonstans att bo efter före tjänstgöringens

utryckningen. uttalade också i den sistnämnda propositionen att Departementschefen hade skaffat bostad endast någon kortare tid före om en tjänstepliktig början borde särskilda skäl föreligga endast om mycket tjänstgöringens starka sociala skäl talade för det, t. ex. när den tjänstepliktige måste flytta hemifrån eller när bostaden var hans enda riktiga hem i Sverige. I rättshar bostadsbidrag ansetts kunna utgå på grund av särskilda skäl praxis skaffat bostaden under tjänstgöringstiden, om också när en tjänstepliktig han haft mycket starka sociala skäl för att flytta. nämnda undersökning 1986/87 av de Av överbefalhavarens tidigare sociala och ekonomiska förhållanden under grundutbildvärnpliktigas ningen framgår bl. a. följande. De värnpliktiga som hade flyttat hemifrån och fick bostadsbidrag utgjorde vid det andra undersökningstillfället 25 °/0 av samtliga värnpliktiga. som hade flyttat hemifrån och fick bostadsbidrag Av de värnpliktiga hade 6 % flyttat under värnpliktsperioden, 8 °/0 flyttat under inryckningsmånaden,

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . .. 147

ll % flyttat l till 2 månader före inryckning, 16 °/o flyttat mellan 2 och 6 månader före inryckning, 59 °/0 flyttat mer än 6 månader före inryckningen. Hela 35 °/o hade alltså flyttat hemifrån under den tid som var karenstid före den l juli 1982. Trots att särskilda skäl måste föreligga för att få bostadsbidrag för bostad som anskaffats under tjänstgöringstiden, hade 6 % av dem som ñck bostadsbidrag för eget boende flyttat hemifrån under utbildningstiden. En påtagligt stor grupp värnpliktiga skalfar sålunda bostad kort tid före tjänstgöringstidens början och relativt många värnpliktiga anses faktiskt ha särskilda skäl för att få bostadsbidrag för bostad som de skaffat under tjänstgöringstiden.

Bedömning och förslag Vi ifrågasätter om det är rimligt att bostadsbidrag utges till så många tjänstepliktiga som skallar bostad kort tid före inryckningen. Vi har svårt att se att det först inför vämpliktstjänstgöringen, då bostaden i många fall används endast vid helger, finns ett större behov än tidigare att skaffa egen bostad. Vi ifrågasätter också om inte det förhållandet, att man utan egen ekonomisk uppoffring kan få full ersättning för bostadskostnaden under hela tjänstgöringstiden, stimulerar till att skaffa en bostad, egen eller hyrd i andra hand, under denna tid. Behovet av egen bostad torde enligt vår mening för många snarare uppstå först när tjänstgöringstiden närmar sig sitt slut. Om en kvalifikationstid införs för rätt till bostadsbidrag, utan att de som har särskilda skäl för att ha egen bostad under tjänstgöringstiden drabbas, får den tjänstepliktige större anledning att överväga om bostaden verkligen behövs under tjänstgöringstiden. Han måste ju då själv stå for kostnaderna en viss tid. Efter överväganden har vi funnit att det kan vara lämpligt med en kvalifikationstid på tre månader. Kvar står ändå att få

möjligheten

bostadsbidrag om det föreligger särskilda skäl att skaffa bostad senare än tre månader före tjänstgöringen. De särskilda skäl som har angivits i tidigare förarbeten och som redovisats tidigare kan fortfarande vara vägledande. Som kvaliñkationstid bör räknas all tid varunder den tjänstepliktige bott i annan bostad än hos föräldrarna. Om han under tremånadersperioden bott någon tid tillsammans med syskon eller kamrat, hustru eller barn eller bytt en bostad som han bott ensam i får även denna tid räknas in i kvalifikationstiden. Däremot anser vi att man bör kunna lätta på reglerna för rätt till bostadsbidrag för en egen bostad som en tjänstepliktig skaffar inför utryckningen. Vetskapen att man då utan särskilda skäl kan få bostadsbidrag för bostaden bör kunna utgöra ytterligare ett incitament till att vänta med att skaffa egen bostad. Vi anser därför att kravet på särskilda skäl för att få bidrag till den bostadskostnad som belöper på de sista 30 dagarna före utryckningen kan tas bort. Det ligger då nära till hands att endast den som

. . . 148 Förändringar av förmånerna

prövningen. Den skaffar bostad under denna tid skall slippa den särskilda har skaffat bostad utan att vara berättigad till bostadsbidrag som tidigare skäl skulle däremot vara avskuren på grund av att han inte haft särskilda få uppenbart orättvisa konfrån rätten till bidrag. Detta skulle emellertid för rätt till bostadsbidrag är sekvenser. Om i övrigt förutsättningarna anser vi därför att en tjänstepliktig skall kunna få bostadsbidrag uppfyllda, under 30 dagar före utryckningen även för en bostad som han har skaffat tidigare, men som då inte ansetts berättiga till bostadsbidrag. av bostadsbidragen för de ensam- För att uppnå en rättvisare fördelning boende föreslår vi sålunda en ändring i 8 § som innebär att det skall krävas tre månaders bostadsinnehav före tjänstgöringstidens början för att rätt till bostadsbidrag skall föreligga enligt punkt 3. Vidare föreslår vi en ny punkt 4 som innebär att bostadsbidrag kan utges för kostnaden för bostad som en Innehållet i nu tjänstepliktig har de sista 30 dagarna före utryckningen. 5. gällande punkt 4 förs till en ny punkt bedömning av kostnadsförändringama av förslaget. Vi.gör följande överbefálhavarens undersökning 1986/87 kunde ca 25 °/0 av de Enligt hemifrån och fått bostadsbidrag uppskattas ha värnpliktiga som flyttat från föräldrarna mindre än tre månader före inryckningsdagen. flyttat skulle med den föreslagna regeländringen ha varit Dessa värnpliktiga tvungna att redovisa särskilda skäl för att få bostadsbidrag för eget boende. Vissa skulle dock i stället kunnat få bostadsbidrag för del i föräldrarnas

bostad om de hade valt att bo kvar. skulle ha flyttat hemifrån under den Av dem som utan regeländring särföreslagna kvalifikationstiden antar vi att högst hälften kan redovisa till bostadsbiskilda skäl. Av de övriga kan ca 25 % antas bli berättigade hos föräldrarna. Den föreslagna kvalifikationstiden, tilldrag för bostad med den motsvarande kvaliñkationstid som vi föreslår i avsnitt sammans beräknas härmed 8.3.2. beträlfande boende med syskon eller kamrat,

medföra en besparing på 19,8 milj. kr. per år. Omkring l 500 värnpliktiga kan genom den föreslagna regeländringen bli berättigade till bostadsbidrag 30 dagar före och 30 dagar efter utryck- Detta beräknas medföra en kostnadsökning på knappt 5 milj. kr. ningen. per år.

8.3.2 Bostad tillsammans med syskon eller kamrat

För att få bostadsbidrag till en bostad som delas med syskon eller kamrat krävs som nämnts enligt 8 § första stycket punkt 4 att det föreligger skäl. . särskilda Av förarbetena till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/78: 127, speci-

almotiveringen till 8 §) framgår att ett särskilt skäl var att den tj änstepliktige vid tjänstgöringens början bott tillsammans med syskon eller kamrat sedan minst sex månader. Samma kvalifrkationstid skulle således gälla för

denna kategori som för värnpliktiga som bodde i egen bostad. Sexmånadersgränsens slopande för värnpliktiga med egen bostad har i praktiken medfört att det krav på sex månaders boende med syskon och

Förändringar av förmånerna . . . 149

kamrat Före inryckningen som utgjorde ett särskilt skäl För att få bostadsbidrag fallit bort. Har den tjänstepliktige bott med syskon eller kamrat redan

Före tjänstgöringens början, har bostadsbidrag beviljats om i övrigt de

allmänna Förutsättningarna För att få bidraget varit uppfyllda. De särskilda skäl För att få bostadsbidrag som en vämpliktig, som skaffar egen bostad efter tjänstgöringens början, kan åberopa kan i praxis också åberopas av en vämpliktig som Först under denna tid bor tillsammans med syskon eller kamrat.

Bedömning och förslag Om vårt Förslag att en ensamboende skall ha innehaft sin bostad i tre månader Före tjänstgöringens början För att få bostadsbidrag genomFörs, Föreslår vi att ett motsvarande tidskrav bör finnas För att bevilja bostadsbidrag vid boende med syskon och kamrat. Tidskravet bör inte längre rubriceras som ett särskilt skäl, varFör ensamboende tjänstepliktiga och tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat bör jämställas även i lagtekniskt hänseende. Bestämmelserna härom kan inFöras i 8 § Första stycket punkt 3 familjebidragslagen.

8.3.3 Bostad hos föräldrar Även rätten till bostadsbidrag, när en tjänstepliktig bor tillsammans med Föräldrarna och har kostnad För detta boende, är enligt 8 § Första stycket punkt 4 familjebidragslagen avhängig av att särskilda skäl För att få bostadsbidrag Föreligger. Av överbeFälhavarens undersökning om de värnpliktigas ekonomiska Förhållanden 1986/87 framgår att vid det Första enkättillfállet i samband med inryckningen bodde 72 °/o i Föräldrahemmet. I denna grupp uppgav drygt 40 °/o att de betalade för sitt boende. Knappt 20 °/o av de Föräldraboende uppbar bostadsbidrag. Vid enkäten i slutet av tjänstgöringsperioden bodde ungefárligen lika många kvar i föräldrahemmet, men endast 20 °/o betalade då För sitt boende. Vad som är anmärkningsvärt är att vid den Första enkäten uppgav drygt 30 °/o av dem som Fick bostadsbidrag För att de bodde i Föräldrahemmet att de inte betalade För sitt boende och att denna siffra steg till närmare 60 % vid den senare enkäten. Dessa 60 °/o representerade 20 °/o av samtliga värnpliktiga som fick bostadsbidrag. Endast 40 % av dem som fick bostadsbidrag när de bodde i Föräldrahemmet uppfyllde således enligt egna uppgifter det grundläggande kravet För att få bidrag, nämligen att de hade en utgift För bostaden. Detta är en och den gör att bidragets konstruktion och oacceptabelt hög felprocent berättigande i sin nuvarande form starkt måste ifrågasättas vid Föräldraboende. Det är svårt att med säkerhet ange hur stor kostnadsökning dessa felakbostadsbidrag medför. Även om vi räknar med att flertalet tigt utgivna sådana bostadsbidrag ligger under genomsnittskostnaden För bostadsbi-

150 Förändringar av förmånerna . . . SOU 1990: 26

drag i föräldrahemmet kan merkostnaden röra sig om kanske så mycket som 28 milj. kr. Om en tjänstepliktig uppger i sin ansökan att han betalar till sina Föräldrar för sitt boende hos dem, är det svårt för den utbetalande myndigheten att ifrågasätta detta eller kontrollera uppgiftens riktighet. Den kontroll som kan göras är, att man undersöker om den tjänstepliktige haft förmåga att betala för boendet. Detta kan ske genom att man ser på den sjukpenninggrundande inkomsten eller taxeringen, eller på om han uppburit studiemedel, utbildningsbidrag, arbetslöshetsersättning m. m. i en omfattning som gör det sannolikt att han kunnat betala föräldrarna för sitt boende. Vi kan inte finna någon annan metod för att undvika att felaktiga bidrag utgår i dessa fall. Däremot kommer vi i kapitel 12 att föreslå vissa förfaranderegler vid administrationen som bör kunna bidra till att den tjänstepliktige inser vikten av att han lämnar korrekta uppgifter i sin ansökan och uppfyller sin skyldighet att anmäla när förhållandena ändras. Det kan också vara lämpligt att föräldrarna som hyresvärdar på ansökningsblanketten bekräftar den tjänstepliktiges uppgifter om vilken hyra han betalar till dem. Utöver det nämnda grundläggande kravet att den tjänstepliktige skall ha en kostnad för bostaden för att få bidrag krävs också som nämnts enligt 8 § första stycket punkt 4 familjebidragslagen att det föreligger särskilda skäl för att bidrag skall kunna utges. Dessa skäl är relaterade till föräldrarnas förmåga att, utan ersättning från den tjänstepliktige, själva kunna betala för bostaden. I förarbetena till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/78: 127) angavs i specialmotiveringen till denna bestämmelse bl. a. att det i sådana fall skall anses föreligga särskilda skäl om det är uppenbart att föräldrarna på grund av att den tjänstepliktige bor hos dem har en större lägenhet än de annars skulle haft råd med. För att kunna göra en sådan skälighetsbedömning har de rättstillämpande myndigheterna ansett att de måste räkna ut hur hög bostadskostnad föräldrarna kan svara för. Tillsynsmyndigheten har anvisat vissa schabloner för denna uträkning. Dessa innebär följande. - Bostadsbidragets storlek beräknas med utgångspunkt i föräldrarnas och eventuella syskons inkomster och hela den faktiska hyreskostnaden. - Den tjänstepliktiges syskon skall anses vara minderåriga om de inte har fyllt 18 år den l januari det år tjänstgöringen börjar. - Innan nämnden bestämmer bostadsbidragets storlek skall nämnden fastställa föräldrarnas andel i bostadskostnaden. Nämnden bör använda följande procentsatser vid beräkningen:

22 % av föräldrarnas gemensamma när båda föräldrarna har inkomst bruttoinkomst per månad och inga minderåriga syskon bor hemma

20 °/0 av förälderns bruttoinkomst när den tjänstepliktige bor tillsamper månad mans med en förälder eller bara en av dem har inkomst och inga minderåriga syskon bor hemma

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . .. 151

18 % av föräldems/föräldramas när ett minderårigt syskon bor bruttoinkomst per månad hemma

14 % av förälderns/ föräldrarnas när två minderåriga syskon bor bruttoinkomst per månad hemma 12 % av föräldems/föräldramas när tre eller flera minderåriga sysbruttoinkomst per månad kon bor hemma.

Bidragsförskott, underhållsbidrag eller barnpension till minderåriga syskon skall läggas till föräldrarnas inkomst vid beräkning av deras andel i bostadskostnaden. Har syskonet egna inkomster av arbete eller ränteinkomster fastställs föräldrarnas andel som om det inte bodde hemma. Vid beräkningen av bostadsbidraget skall syskonet svara för sin andel av utrymmet för bostadsbidrag sedan föräldrarnas andel räknats bort. I stort sett har metoden godtagits vid besvär till kammarrättema. l vissa mål har även andra omständigheter vägts in (redovisning av tidigare praxis, se Lavin, Familjebidrag; jfr t.ex. domar av kammarrätten i Göteborg i mål 6245- 1987, 6376- 1987 och 6601- 1987). Även regeringsrätten tycks ha accepterat beräkningssättet i vissa mål, se RegR 1368- 1980 och 1480-1988. Det förhållandet att 60 % av de utgivna bostadsbidragen, i vart fall vid tjänstgöringstidens slut, inte tjänade sitt syfte att täcka den del av bostadskostnaden som föräldrarna eljest inte skulle ha haft råd med gör att man även måste ifrågasätta om den beräkningsmetod som används är riktig. Föräldrarna har ju i dessa fall själva ansett sig ha råd att betala hela bostadskostnaden eftersom de avstått från att ta emot den tjänstepliktiges bostadsbidrag. Vi vill också peka på en annan effekt av beräkningsmetoden som gör att den kan ifrågasättas. Bidraget syftar som nämnts till att täcka den tjänsteandel av bostadskostnaden i hemmet. Beräkningsmetoden medpliktiges för emellertid att bostadsbidraget indirekt mer eller mindre subventionerar den övriga familjens bostadskostnader beroende på familjestorlek. Har två förvärsarbetande föräldrar inget minderårigt barn i hemmet anses deras andel i bostadskostnaden vara 22 °/o av inkomsten. Har de däremot tre minderåriga barn anses andelen vara 12 °/o av inkomsten. Ju mer trångbodd familjen är ju större andel av bostadskostnaden täcks av den tjänstepliktiges bostadsbidrag, trots att den del av bostaden som han kan disponera sannolikt blir mindre. har av flera handläggare av familjebidragen informerats Utredningen om att den nuvarande beräkningsmetoden medför icke önskvärda konsekvenser. En tjänstepliktig som bott med en förälder med låga inkomster med föräldern, kan ha svårt och med låg hyra, men som delat kostnaden att få bostadsbidrag medan ett högt bostadsbidrag kan utgå till en tjänstepliktig som bor hos föräldrar med höga inkomster och höga bostadskostnader för villaboende.

152 Förändringar avförmånerna . .. sou 1990; 25

Bedömning och förslag Det skulle i och för sig vara önskvärt att alla tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar kunde erhålla ett skäligt belopp för detta. De nuvarande bestämmelserna medför uppenbarligen i praktiken att många tjänstepliktiga utan behov av bostadsstöd får ett bostadsbidrag som de kan behålla för egen konsumtion. Man kan i och för sig också ställa frågan om det är rimligt att behålla den administrativt betungande prövningen av Föräldrarnas sociala och ekonomiska situation. Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när deras bam fyller 18 år. Om barnet då går i skolan eller upptar en tidigare avbruten skolgång innan det fyller 19 år, är föräldrarna underhållsskyldiga intill dess barnet fyller Zl år så länge skolgången pågår. Det torde därför finnas få fall där föräldrarna är underhållsskyldiga under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Ett generellt bidrag på t. ex. 600 kr. per månad till alla värnpliktiga som bor hos föräldrarna skulle dock medföra en kostnadsökning jämfört med dagens system med drygt 110 milj. kr. per år. Enbart ett slopande av prövningen av föräldrarnas inkomst inom nuvarande system i kombination med en sänkning av maximibeloppet till 600 kr. per månad skulle kosta ca 39 milj. kr. per år. Vi har därför funnit att en ändring av bestämmelserna som innebär att alla får ett lika stort skäligt belopp vid föräldraboende oavsett om de betalar hyra inte bör genomföras inom nuvarande kostnadsramar för familjebidrag. Inte heller bör en ändring genomföras som innebär att prövningen av föräldraekonomin slopas i de fall den tjänstepliktige erlägger hyra till föräldrarna. Det bostadsbidrag som för närvarande högst kan utgå när en tjänstepliktig bor hos sina föräldrar beräknas efter normalhyran för ett rum och kök i nyproducerade lägenheter i allmännyttan på orten. För Storstockholms del var denna normalhyra l 800 kr. per månad för 1988/89. Till detta belopp kommer ett tillägg till bostadsbidraget på 150 kr. Vi ifrågasätter om inte l 950 kr. är ett alltför högt tak för bostadsstöd vid föräldraboende. Man kan normalt utgå från att föräldrarnas extra kostnad för den tjänstepliktiges andel av bostaden motsvarar kostnaden för ett rum. Kostnaden för kök och övriga gemensamma utrymmen har föräldrarna ändå. Vi förslår att även kostnaden för det rum som den tjänstepliktige kan anses disponera skall beräknas med ledning av de normer för beräkning av underhållsskyldighet mot barn, som under avsnitt 8.4 förslås utgöra grund för beräkning av bostadskostnaden i övriga boendefall. Därvid kan skillnaden mellan genomsnittskostnaden för bostad för hushåll med ett barn och hushåll med två barn anses utgöra en skälig kostnad för boende hos föräldrar. Detta innebär för år 1989 att ett bostadsbidrag om högst 600 kr. i månaden skulle kunna utges. Samma belopp erhåller man vid en jämförande beräkning med utgångspunkt i den gällande normalhyran i Stockholms kommun. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att Svenska sparbanksföreningen beräknat kostnaderna för ett rum i föräldrahemmet år 1989 till 485 kronor vid bedömningen av vad ett barn bör betala till föräldrarna. Vårt förslag ovan kommer enligt vår uppfattning att begränsa de mest stötande effekterna av de svårigheter som finns att kontrollera att den värnpliktige verkligen betalar för sitt boende. Vidare begränsas de disku-

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . . . 153

tabla elfektema av den nuvarande metoden för att fastställa föräldrarnas förmåga att betala familjens bostadskostnader. I vissa situationer kan den beräkningsmetod vi förordat ge ett resultat som är mindre tillfredsställande. Vi avser nännast situationer där det är uppenbart att den tjänstepliktige har en starkare anknytning till föräldrahemmet än som är normalt och där föräldrahemmet kan förväntas bli hans permanenta hem för en överskådlig framtid. Han kanske bor kvar där för att ta hand om en sjuk förälder som är beroende av honom eller för att han driver rörelse tillsammans med någon av föräldrarna i fastigheten. Han kanske bor tillsammans med någon av föräldrarna sedan den andre avlidit, och det är underförstått att han skall överta bostaden själv i framtiden. Visar han då att han delar bostadskostnaden med förälder, bör han kunna få högsta godtagbara bostadskostnad beräknad på samma sätt som när han delar bostaden med en annan person. Vi har erfarit att det förekommer att en tjänstepliktig för att få högre bostadsbidrag ändrar boendeförhållandet när han bor hos föräldrarna genom att bli part i hyresförhållandet. Om en tjänstepliktig företer ett nytt kontrakt som innebär att han också blivit hyresgäst tillsammans med någon förälder, bör detta vara ett exempel på när bostadsbidrag inte skall beviljas enligt andra förutsättningar än de som gällde innan det nya kontraktet kom till. Med ledning av överbefalhavarens rapport beräknar vi att ca 6 300 tjänstepliktiga bor hos sina föräldrar och har bostadsbidrag. I genomsnitt kan de uppskattningsvis beräknas erhålla bostadsbidrag med ca l 150 kr. per månad. De flesta bör då i dag få ett bidrag som överstiger 600 kr. per månad. Vi beräknar att den maximering av bostadsbidraget till kostnaden för ett rum vid föräldraboende som vi föreslagit innebär en kostnadsbesparing för familjebidragen med minst 34,4 milj. kr. per år.

8.4 Beräkningen av bostadskostnad

Beräkningen av bostadskostnaden görs i dag med utgångspunkt i en av kommunerna fastställd nonnalhyra för viss lägenhetsstorlek. Bostadens storlek anges i 10 § familjebidragslagen. Vad som är att anse som normal hyra regleras i 4 a § familjebidragsförordningen. Högsta antal rum i bostaden som kan ligga till gmnd för kostnadsberäkningen har i normalfallet ökat från ursprungligen mellan ett och tre rum och kök beroende på familjesammansättningen till i dag mellan två och fyra rum och kök. Högre bostadskostnad kan liksom tidigare läggas till grund för beräkningen om särskilda skäl föreligger. Bostadsbidraget till de tjänstepliktiga som har skaffat bostad under tjänstgöringen eller som bor tillsammans med syskon eller kamrat beräknas till högst den tjänstepliktiges andel i bostadskostnaden. Högst normalhyran för ett rum och kök får i dessa fall läggas till grund för beräkningen av bostadskostnaden. Även i fråga om dessa tjänstepliktiga kan en högre bostadskostnad läggas till grund för beräkningen, om det föreligger särskilda skäl.

154 Förändringar av förmånerna . . . sou 199016

I proposition 1977/78: 127 anfördes bl.a. följande. Bara om särskilda skäl föreligger får till grund för beräkningen av bostadsbidrag läggas högre bostadskostnad än som svarar mot normal hyra på orten för lägenhet av särskilt angiven storlek. Särskilda skäl kan vara att behov av särskilt stor eller särskilt utrustad bostad föreligger. En familj med fler än två barn får exempelvis anses ha behov av lägenhet med fler än tre rum. Däremot kan särskilda skäl normalt inte anses föreligga om den tjänstepliktige har valt ett särskilt dyrbart bostadsaltemativ. Särskilda skäl bör i regel inte föreligga om möjlighet att få statskommunalt bostadsbidrag eller att hyra ut del av bostaden inte tillvaratas. Om tjänstgöringstiden avses bli kortvarig, bör dock särskilda skäl anses föreligga eftersom det då inte kan begäras att den tjänstepliktige vidtar särskilda åtgärder för att nedbringa sina bostadskostnader. I proposition 1982/83: 115 om förbättrade fömiåner åt värnpliktiga m. fl. uttalade departementschefen att exemplifieringen av särskilda skäl i proposition 1977/78: 127 inte avsåg att vara uttömande. Som ytterligare exempel kunde nämnas att en ensamstående tjänstepliktig kunde ha behov av en större lägenhet på grund av att han hade umgängesrätt med eller delad vårdnad av barn. När högsta bostadsstorlek för en vämpliktig som bor ensam ändrades från ett rum och kök till två rum och kök, motiverades detta (prop. 1985/86: 100, bil. 6) med att det kunde leda till orimliga konsekvenser för ensamstående värnpliktiga att bostadsbidrag för större lägenhet än ett rum och kök endast kunde utgå om särskilda skäl förelåg. I försvarets civilförvaltnings handbok har som skäl för avsteg från normalhyran angetts bl. a. att, om en tjänstepliktig visar att det inte byggs tvårumslägenheter på orten, det kan vara ett skäl att anse att det är normal hyra för nästa” lägenhetsstorlek som skall begränsa bidraget. Civilförvaltningen anger vidare att den faktiska hyran får läggas till grund för beräkningen, om en familj har mer än två bam. Civilförvaltningen anser också som tidigare nämnts att bostadsbidrag kan beviljas för en kostnad som motsvarar högst två rum och kök, om en tjänstepliktig anses berättigad till bostadsbidrag för en bostad som han skalfar under tjänstgöringstiden och bor ensam i. Utredningen har också erfarit att försvarets civilförvaltning generellt ger bostadsbidrag för ytterligare ett rum mer än normalt, när den tjänstepliktige bor i villa. Detta motiveras av att det i de flesta fall är dyrare att bo i villa än på annat sätt.

Bedömning och förslag Beräkningen av bostadskostnaden, så som den har utvecklats, kan i många fall medföra tillämpningssvårigheter. Det gäller främst vid boende i villa. Mot bakgrund härav, och också med hänsyn till att utredningen i kapitel 12 föreslår en ändrad administrationsforrn, finns det anledning att ifrågasätta om den nuvarande formen för beräkning av bostadskostnaden skall

SOU 1990126 Förändringar av förmånema . .. 155

finnas kvar. Om kommunerna inte längre skall handlägga familjebidragen saknas det grund för att ålägga dem att fastställa norrnalhyra. Det är då naturligt att pröva om det finns möjlighet att använda ett redan befintligt system för att beräkna bostadskostnaden. Systemet bör vara så utformat att det utan större svårigheter kan användas av de tillämpande myndigheterna. Enligt lagen (1988: 786) om bostadsbidrag är bostadsbidraget inkomstprövat och anknutet till bostadskostnaden. För barnfamiljer bestäms bostadskostnadsgränserna enligt huvudregeln med utgångspunkt i dels antalet barn i familjen, dels bostadskostnadens storlek. När det gäller hushåll utan barn bestäms bostadskostnadsgränserna enligt huvudregeln med utgångspunkt i bostadskostnaden mellan ett fastställt lägre och ett fastställt högre belopp. Bostadsbidraget enligt bostadsbidragslagen är ett ekonomiskt stöd med bostadspolitisk utfonnning. Bostadsbidraget enligt familjebidragslagen har liksom övriga familjebidrag tillkommit för att under de tjänstepliktigas tjänstgöring garantera dem och deras anhöriga en skälig levnadsstandard. Det får därför anses mindre lämpligt att tillämpa samma regelsystem i dessa båda lagar. Det inkomstprövade bostadsstöd som utgår enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstilllägg till folkpension är avsett som ett tillägg till pensionen till de pensionärer som har låga inkomster. Bostadstillägget utges av kommunen och utgår enligt de grunder som kommunen bestämmer, dock lägst med ett belopp som motsvarar den del av bostadskostnaden som skall täckas av bostadsbidrag för att statsbidrag skall lämnas. statsbidrag lämnas om bostadstilläggen enligt kommunens grunder täcker viss del av bostadskostnaden inom en lägre och en högre beloppsgräns. Inte heller detta system kan, med hänsyn till syftet med stödet, anses lämpligt som mönster för regleringen av bostadskostnaden i ärenden om bostadsbidrag enligt familjebidragslagen. Det förhållandet att försäkringskassoma handlägger ärenden om kommunalt bostadstillägg och har vana vid tillämpningen av reglerna för dessa ändrar inte denna uppfattning. Vi skall slutligen diskutera ytterligare en befintlig metod att fastställa bostadskostnaden. Enligt 7 kap. 3 § föräldrabalken får, i samband med att underhållsbidrag till barn bestäms, en underhållsskyldig förbehålla sig ett belopp för eget underhåll. I paragrafens andra stycke anges att bostadskostnaden då skall beräknas efter vad som är skäligt. Socialstyrelsen har i samråd med riksförsäkringsverket i allmänna råd angett hur skälig bostadskostnad skall bedömas. Socialstyrelsen och riksförsäkringsverket meddelar också regelbundet, med ledning av uppgifter från statistiska centralbyrån, normer för bedömningen av skälig bostadskostnad. Normen utgår från en hushållsstorlek som varierar från l-2 vuxna upp till l-2 vuxna och 3 bam. Om det i hushållet ingår mer än tre barn kan det enligt de allmänna råden vara lämpligt att per barn lägga till den merkostnad som finns mellan hushåll som har ett respektive två bam. Många kommuner omprövar inte kontinuerligt vad som skall anses vara

156 av förmånerna . . . SOU 1990: 26 Förändringar

normalhyra för nyproducerade lägenheter. En tillämpning av den ovan beskrivna normen for skälig bostadskostnad skulle medföra att tjänsteplikanpassat till normer som omprövas minst en tiga kan få ett bostadsbidrag gång om året. Den genomsnittliga bostadskostnaden för månad enligt överbefálhavarens undersökning av förhållandena 1986/87 var för en ensamstående ca 1 120 kr., for gifta/samboende ca 1840 kr. och för samtliga värnpliktiga 1 200 kr.

Följande normalhyra till grund för bostadsbidrag enligt familjebidrags- 1988/89 (beloppen var oförändrade sedan den lagen gällde för Stockholm 1 april 1987): 1 rum och kök 1 800 kr./mån - (del i) bostad i annat fall än nedan 2 rum och kök 2 300 kr./mån - ensamboende med bostad före inryckningen 3 rum och kök 2 900 kr./mån - boende med maka/sambo - boende med maka och/eller barn 4 rum och kök 3 300 kr./mån

Som vi har nämnt tidigare i detta kapitel anser försvarets civilförvaltning att den faktiska hyran får läggas till grund för beräkningen av bostadskostnaden om en familj har mer än två barn, och att kostnaden för två run1 och kök kan ligga till grund för beräkningen om en tjänstepliktig skaffar bostad anser också att bostadsbidrag vid under tjänstgöringen. Civilförvaltningen villaboende ett rum än normalt. generellt bör utgå för ytterligare norm för 1988/89 avseen- Enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets de högsta godtagbara kostnad varierar kostnaden mellan lägst 2 350 kr. och på hushållsstorlek och bostadsort. högst 4 650 kr. beroende Följande tabell för Storstockholm är hämtad från socialstyrelsens/riksförnormer för bostadskostnadema 1988/89 (meddelade den l säkringsverkets september 1988). (Nya normer gäller fr. o. m. den 20 oktober 1989.)

Genomsnittskostnad Högsta godtagbara

Vuxna med egen inkomst som delar lägenhet antas som regel dela även på kostnaden. SilIroma är inte helt jämförbara på grund av att socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer fastställts ca ett och ett halvt år efter Stockholms kommuns normer. Man torde därför fortsättningsvis när kommunens normer anpassats till dagens hyreskostnader inte behöva räkna med några större skillnader i bidragsbeloppen om socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets norm skulle ligga till grund för beräkningen av dessa. För en tjänstepliktig med egen bostad blir, vid en jämförelse mellan nu gällande två

Förändringar av förmånerna . . . 157

normsystem, högsta godtagbara kostnad enligt socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer något högre än enligt Stockholms kommuns normer, medan den för en boende med annan vuxen blir lägre. Högsta godtagbara kostnad för den som bor med maka och ett barn blir lägre än enligt kommunens normer, medan den blir högre for den som bor med maka och två bam. En tjänstepliktig som bor tillsammans med enbart ett barn skulle få lägre bidrag än enligt kommunnormema. I fråga om de tjänstepliktiga som bor tillsammans med maka och fler än två barn är jämförelsema svåra att göra eftersom dessa enligt nu gällande regler får bostadsbidrag beräknat efter den faktiska hyran. Vi anser att dessa socialstyrelsens/riksförsäkringsverkets normer, som mer är anpassade efter bostadskostnaden än till vilket antal rum bostadsytan delats upp i, ger ett rättvisare utfall än de normer som kommunerna fastställer inom ramen för familjebidragssystemet. Vi föreslår att ledning hämtas i socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer och riktlinjer för att fastställa skälig bostadskostnad. Med hänsyn till att försäkringskassoma vid handläggningen av bidragsförskott skall beakta hur underhållsbidrag fastställs, är kassatjänstemännen insatta i denna metod. Det bör vara en fördel att kassatjänstemännen vid en handläggning av ärenden om bostadsbidrag enligt familjebidragslagen kan beräkna bostadskostnaden på samma sätt. Vi beräknar inte att någon nämnvärd kostnadsändring kan uppkomma genom vårt förslag. De närmare bestämmelserna om hur bostadskostnaden skall beräknas meddelas lämpligast i form av verkställighetsföreskrifter. Det kan då vara tillräckligt att i lagtexten ange att bostadsbidrag skall beräknas till högst bostadskostnaden om den är skälig. Genom en sådan formulering ges också utrymme för att frångâ den beloppsbestämda normen om det föreligger särskilda skäl. Vid bedömningen av skälig bostadskostnad har socialstyrelsen i Allmänna råd (1989: 6) angett bl. a. följande. Huvudregeln är att gifta och samboende vuxna i princip bör svara för halva bostadskostnaden var. Om den bidragsskyldiges maka eller sambo, med vilken han eller hon har gemensamt barn, saknar eller har låg inkomst kan hänsyn tas till detta vid beräkningen av förbehållsbeloppet. När den bidragsskyldige är samboende med någon och de inte har gemensamma barn skall dock hänsyn inte tas till merkostnaden för sambon eller dennes eventuella bam. Om det är klarlagt att kostnaden för en Villafastighet överstiger högsta godtagbara kostnad enligt tabell, behöver någon beräkning av hyreskostnaden inte göras, utan beloppet i tabellen kan användas direkt. För den som har fri bostad skall bostadskostnaden värderas enligt de regler som gäller vid taxering till statlig inkomstskatt. När det gäller en bidragsskyldig förälder med umgänge med barn måste hänsyn tas till hur ofta föräldrar och barn träffas. Om barnen ofta bor hos den bidragsskyldige skall denne kunna få förbehålla sig en kostnad för bostad som ger barnen godtagbart utrymme. Socialstyrelsen har angett följande ”tumregef”. Ett umgänges-

158 Förändringar av förmånerna . . . SOU 1990: 26

barn bör inte få påverka bostadens storlek, medan två eller tre umgängesbarn räknas som ett barn som ingår i hushållet. Fyra umgängesbam räknas som två barn som ingår i hushållet, osv. Om det visar sig att en kommun har bostadskostnader som avsevärt skiljer sig från de kostnader som anges i tabellen som högsta godtagbara kostnad, bör en justering göras till en tabell som är bättre anpassad till kostnadsläget på orten. Skälig anledning att godta en bostadskostnad som överstiger den kostnad som anges i tabell är, enligt socialstyrelsens mening, svårigheter att få tag i en bostad till skälig kostnad på orten. Handikapp av olika slag kan vara en annan anledning.

8.5 Tillägg till bostadsbidraget

Till den som beviljas bostadsbidrag utges ett tillägg med 150 kr. per månad. Tillägget utgår dock inte i de fall familjepenning beviljats. Ett undantag är dock om familjepenning utgår för barn som den tjänstepliktige inte bor med varaktigt eller för frånskild maka. Med anledning av den undersökning av de vämpliktigas ekonomiska och sociala situation som redovisades i mars 1981 lämnade överbefälhavaren i maj samma år en kommentar och analys (Vämpliktigas sociala och ekonomiska situation, 3) med bl.a. vissa Förslag till ändringar i familjebidragssystemet. Under rubriken Särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga uppgavs att bidrag ofta söktes till hemförsäkring, elkostnader och telefonavgifter. Sådana till bostaden direkt kopplade kostnader borde bakas in i familjebidraget. För gifta och sambor som inte enbart uppbar bostadsbidrag avsågs familjepenningen täcka sådana kostnader. För de ca l3 °/0 ensamboende värnpliktiga samt för gifta/sammanboende som endast uppbar bostadsbidrag fanns det inget utrymme för dessa kostnader i de utgående bidragen. Om kostnaderna skulle täckas av bidrag beräknades utgifterna för bidragen till 2 milj. kr. Omkring hälften av kostnaderna täcktes redan av den särskilda ekonomiska hjälp som utgick.

1982 årsvämpliktsförmånskommitté tog upp frågan i betänkandet (Ds

Fö 1982: 4) Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning. Kommittén pekade på att bidrag enligt förordningen (F FS 1979: 31) om särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga i praktiken hade utnyttjats till bidrag till elräkningar, felefonräkningar o. d. Det saknades formell grund för detta. Enligt kommittén var det rimligt att ett tillägg till bostadsbidraget infördes för att ersätta rörliga kostnader för hushållsel, den fasta avgiften för telefonabonnemang och hemförsäkring av lösöre intill ett visst värde. Beträffande frågan om i vilka fall tillägget skulle utgå anförde kommittén bl.a. följande. Tillägget borde utgå till ensamstående värnpliktiga som uppbar bostadsbidrag, dvs. de som bodde ensamma och de som delade bostad med syskon eller kamrat. Rent principiellt borde däremot tillägget inte utgå till värnpliktiga som bodde tillsammans med sina föräldrar av det skälet att föräldrar inte ansågs beroende av sina barns inkomster för sin

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . . . 159

försörjning. l kamratfallet borde bidrag utgå för den vämpliktiges andel i kostnaden. En sådan lösning kunde dock medföra en alltför omfattande administration. Kommittén föreslog därför att tillägg skulle utgå generellt även i dessa fall. Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande biträddes förslaget om ett tillägg till bostadsbidraget av överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning. Riksrevisionsverket avstyrkte däremot att en ny bidragsform infördes. Förslaget skulle enligt verkets mening ytterligare fördyra och komplicera förrnånssystemets administration. Kringkostnadema för boendet borde täckas av den tjänstepliktiges dagersättning. Departementschefen anförde i proposition 1982/83: l 15 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m. fl. bl. a. att tillägget borde utgå till alla tjänstepliktiga som uppbar bostadsbidrag med undantag av dem som hade beviljats familjepenning. Administrationen av det föreslagna tillägget skulle då inte bli onödigt krånglig. Någon särskild avräkningsregel föreslogs inte för bidraget. Om det var uppenbart att behov av bidraget inte förelåg kunde dock enligt departementschefen 1 § familjebidragslagen tillämpas. I den nämnda paragrafens andra stycke anges att även om villkoren för rätt till familjebidrag är uppfyllda, får den myndighet som beslutar om bidraget bestämma att det icke skall utgå om det är uppenbart att behov av bidraget inte föreligger. Bestämmelsen om tillägg till bostadsbidraget trädde i kraft den 1 juli 1983 i enlighet med förslaget i propositionen. Efter en ändring den 1 juli 1986 kan tillägg till bostadsbidraget även utges till en tjänstepliktig som uppbär familjepenning för barn som han inte bor tillsammans med eller för frånskild maka. I motiven (prop. 1985/86: 100, bil. 6) anfördes som skäl härför att en tjänstepliktig, som uppbär familjepenning i sådana fall, inte får sina kringkostnader till följd av bostadsinnehavet täckta genom familjepenningen.

Bedömning och förslag l och med att det i reglerna om tillägg till bostadsbidraget fr. o. m. 1 juli 1986 har införts moment som medför undantag från den generella regeln, har det ursprungliga motivet för ett generellt tillägg tunnats ut, nämligen att administrationen inte skulle belastas. Eftersom en prövning av rätten till bostadsbidrag ändå måste göras, bör det inte medföra några större svårigheter att samtidigt beakta frågan om tillägg. När kostnaderna för tillägget år 1981 beräknades till 2 milj. kr. var det naturligt att ta hänsyn till eñektema på administrationen. Budgetåret 1988/89 beräknades tilläggen kosta 20,6 milj. kr. Det finns då anledning att ifrågasätta om inte tillägget bör regleras i likhet med vad 1982 års vämpliktsförmånskommitté ursprungligen ansåg som lämpligt. Tillägget skulle då inte utges till sådana tjänstepliktiga som bor hos föräldrarna. Vi förordar en sådan lösning. Det tillägg som utges till tjänstepliktiga som bor tillsammans med syskon eller kamrat bör bestämmas till halva det belopp som utges till övriga ensamstående. En större diiferentiering av

160 Förändringar av förmånerna . . . SOU 1990: 26

är enligt vår uppfattning inte motiverad. Detta innebär att i de fall tillägget bostadskostnaden delas med make kan liksom hittills helt tillägg utges. Samtidigt Föreslår vi att tilläggets totalbelopp höjs med 100 kr. till 250 kr per månad. Anledningen till förslaget är främst den kostnadsökning som har skett sedan den senaste höjningen av tillägget. Kvartalsavgiften för privattelefon år 1990 är 187 kr. i Stockholm, Göteborg och Malmö med och 178 kr. i övriga landet. Enligt konsumentverkets kostomgivningar nadsberäkningar för år 1989 är månadskostnaden 100 kr. för hushållsel för en person och 40 kr. för hemförsäkring. Det bör dock påpekas att kostnaden för hemförsäkringen varierar kraftigt mellan storstadsområdena och övriga landet. På grund härav och då eget boende även i övrigt medför smärre kostnader som inte täcks av bostadsbidraget kan det enligt vår mening vara rimligt att tillägget utges med 250 kr. Det slopade tillägget vid föräldraboende medför en besparing på 9,4 milj. kr. per år. Höjningen av tilläggets belopp och halveringen av tilläggen vid boende med syskon eller kamrat beräknas medföra en nettokostnadsökning om 9,7 milj. kr.

8.6 Behovsprövningen

I motiven till 1978 års familjebidragslag (prop. 1977/781127) anförde föredragande statsrådet bl. a.: Som jag tidigare har nämnt är den vämpliktiges rätt till familjebidrag förbunden med villkoret, att det skall föreligga behov av bisom till sin karaktär närmast är en indrag. Behovsprövningen, komstprövning, är i nuvarande system av två slag: normerad behovsprövning och fri behovsprövning.

Oavsett vilken behovsprövning som tillämpas bortses i nuvarande system helt från de ersättningar och förmåner som utgår till den vämpliktige med anledning av hans tjänstgöring. Vidare bortses från inkomster som den vämpliktige erhåller genom arbete på fritid under tjänstgöringen eller under övningsuppehåll. l enlighet med de riktlinjer som tidigare har godtagits av riksdaarbetsgruppen att nuvarande behovsprövningsregler i gen föreslår huvudsak bibehålls

Även jag anser att nuvarande behovsprövningsprinciper i stort bör behållas I l § andra stycket familjebidragslagen anges att även om villkoren för rätt till familjebidrag är uppfyllda, får den myndighet som beslutar om bidraatt det inte skall utgå om det är uppenbart att behov av get bestämma bidraget inte föreligger. I specialmotiveringen till denna paragraf angavs i propositionen bl. a.:

En väsentlig förutsättning för att familjebidrag skall utgå är att

behov av bidrag kan anses föreligga i det särskilda fallet. Aven om villkoren för rätt till familjebidrag utformas i enlighet med denna

SOU 1990: 26 Förändringar av /örmånema . .. l6l

förutsättning, är det i enstaka undantagsfall tänkbart att bidrag skulle kunna utgå enligt villkoren även i fall då det är uppenbart att behov av bidrag faktiskt inte föreligger. Genom paragrafens andra stycke öppnas möjlighet att undvika sådana beslut. Exempel på när bestämmelsen kan bli tillämplig är fall när tjänstepliktig med synnerligen höga inkomster fullgör en kortvarig tjänstgöring och när särskilda ekonomiska transaktioner görs för att få familjebidrag. Det bör betonas att bestämmelsen endast bör användas när det är uppenbart att det skulle vara stötande att medge bidrag enligt villkoren.

Det skall alltså göras en prövning i det enskilda fallet om den vämpliktiges eller hans makas inkomster är så höga i jämförelse med t. ex. hans familjeförhållanden och bostadskostnader att det står klart för var och en att han inte behöver det stöd som bidraget är avsett att vara. Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag när den tjänstepliktige bor tillsammans med maka och/eller barn för vilket familjepenning kan utgå skall enligt l l § familjebidragslagen från det högsta bidragsbelopp som kan beräknas enligt 9 och l0§§ avräknas viss inkomst som den tjänstepliktige och hans maka och barn har under tjänstgöringstiden. Har den tjänstepliktige annan inkomst än av arbete som han utför under fritid eller övningsuppehåll avräknas den del av inkomsten som överstiger 500 kr. Har makan inkomst avräknas hälften av den del som överstiger 1000 kr. eller, om inkomsten är mer än 4000kr., hälften av den del som överstiger en fjärdedel av inkomsten. Har barnet inkomst avräknas inkomst i form av underhållsbidrag och bidragsförskott i sin helhet, samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kr. Avräkning sker dock högst med belopp som motsvarar familjepenning för barnet. Avräkning på grund av makas och barns inkomst får inte heller ske till högre belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av den enligt lagen beräknade boendekostnaden. Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag i de fall då den tjänstepliktige inte bor tillsammans med maka eller barn för vilket familjepenning kan utgå, skall enligt huvudregeln i l2§ avräknas den tjänstepliktiges inkomst av annat än av arbete under fritid och övningsuppehåll på samma sätt som i ll §. När familjebidrag skall bestämmas i de fall den tjänstepliktige bor tillsammans med maka och inte har hemmavarande barn för vilket familjepenning kan utgå avräknas enligt l3§ familjebidragslagen ett belopp som är skäligt med hänsyn till den tjänstepliktiges och hans makas ekonomiska förhållanden. l specialmotiveringen till l3§ anfördes i proposition 1977/78: 127 bl.a. att vid bedömningen av makamas ekonomiska förhållanden kunde och borde studerande makas möjligheter till studiemedel beaktas. Om makan hade rätt till studiemedel enligt studiestödslagen (1973: 349) med maximala belopp, borde inte familjebidrag utgå med högre belopp än hälften av den gemensamma bostadskostnaden. Med inkomst i familjebidragslagens mening avses enligt l5§ denna lag

ll 10-0407

162 Förändringar av förmånerna . .. sou 1990; 25

dels sådan inkomst som är skattepliktig enligt kommunalskattelagen, dock inte inkomst som utgår på grund av tjänstgöringen, dels bidragsförskott och icke skattepliktiga underhållsbidrag. Försvarets civilförvaltning anser enligt handboken om familjebidragen att behov av familjepenning och bostadsbidrag i normalfallet inte föreligger om den tjänstepliktige tjänstgör kortare tid än 14 dagar och den tjänstepliktige ensam eller tillsammans med sin make har en månadsinkomst som är högre än det gällande basbeloppet. Civilförvaltningens uppfattning är vidare att det inte finns anledning att betala ut bostadsbidrag som understiger 100 kr. i månaden, eftersom det kan ifrågasättas om det finns behov av ett så lågt bidrag. I sådana fall skall enligt civilförvaltningen inte heller tillägg till bostadsbidrag beviljas. Försvarets civilförvaltning har i sin handbok angett att studiebidrag men inte återbetalningspliktiga studiemedel skall anses som sådan inkomst som, skall beaktas vid inkomstberäkningen enligt familjebidragslagen. Beträffande den tjänstepliktiges egna inkomster under tjänstgöringstiden anger civilförvaltningen att den tjänstepliktiges inkomst av arbete på fritid eller övningsuppehåll skall påverka familjebidraget, om inte inkomsten är låg eller kommer från något enstaka arbetstillfälle. Vad som avses med låg inkomst har inte närmare angivits. Kammarrätten i Göteborg har enligt en dom den 19 april 1988 ansett att den fritidsinkomst på ca l 000 kr. i månaden som det var fråga om i målet inte skulle påverka det aktuella bidragsutrymmet på 125 kr. Enligt en dom den l3 september 1988 har kammarrätten ansett att den i målet aktuella fritidsinkomsten, ca 6620 kr. per månad, skulle beaktas vid beräkningen av bostadsbidraget. Detta skedde inom ramen för den behovsprövning som skall göras enligt l § andra stycket familjebidragslagen. Försvarets civilförvaltning har därefter den 15 november 1988 i ett informationsmeddelande rekommenderat familjebidragsnämndema att inte låta fritidsinkomster upp till ett belopp av 1000 kr. per månad påverka familjebidragen. Är inkomsten högre, t.ex. l 600 kr., anser civilförvaltningen att skillnaden mellan 1000kr. och inkomsten bör avräknas helt. I vilken omfattning familjebidragsnämndema har börjat tillämpa denna rekommendation är osäkert.

Bedömning och förslag Förutsättningarna för att med stöd av l§ familjebidragslagen bestämma att bidrag inte skall utges är som framgår av förarbetena mycket begränsade. I detta sammanhang behövs ett klarläggande om hur man skall beakta t. ex. makes möjligheter att klara sin egen försörjning genom studiemedel. Trots att försvarets civilförvaltning i sin handbok angett att endast studiemen inte återbetalningspliktiga studiemedel skall beaktas vid bidraget beviljande av familjepenning till make har vi erfarit att det är vanligt att

SOU 1990: 26 Förändringar av jörmånerna . . . 163

hänsyn tas även till den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen. Enligt vår mening är de nuvarande studiemedelsbeloppen tillräckliga för att tillgodose en studerandes behov av försörjning. Något behov av att därutöver utge familjepenning till en make som uppbär eller avstår från att uppbära studiemedel kan normalt inte anses föreligga. Samma resonemang kan tillämpas vid bedömningen av föräldrars ekonomiska situation när bostadsbidrag utges vid boende hos föräldrarna. Länsstyrelsen i Stockholms län har också i ett beslut i januari 1990 i ett sådant ärende bedömt att studiemedel helt skall räknas som inkomst. Det finns vidare anledning att, mot bakgrund av den praxis som börjat utveckla sig, ifrågasätta om inte avräkningen med den inkomst som den tjänstepliktige har från sådant arbete som han utför under fritid och övningsuppehåll måste ges fastare former. Många tjänstepliktiga har möjlighet att skatTa sig inkomst av arbete under utbildningstiden. Detta gäller framför allt de som fullgör sin utbildning i närheten av hemmet och där det finns gott om arbetstillfällen. Om sådana inkomster inte alls skulle beaktas vid en beräkning av behovet av bidrag skulle det komma att medföra stora olikheter mellan denna grupp och de som utbildas långt från hemmet och som inte har någon tidigare

anknytning till ufbildningsortens arbetsmarknad.

Av överbefálhavarens undersökning 1988 framgår att 40 % av de värnpliktiga hade civilt arbete vid sidan om vämpliktstjänstgöringen. Av de värnpliktiga med mindre avstånd än två mil mellan tjänstgöringsorten och hemmet hade 47 % civilt arbete, medan motsvarande andel av dem som tjänstgjorde mer än 80 mil från hemmet var 25 %. Medelinkomsten bland fritidsinkomstema var ca 780 kr. i månaden. Inkomstema fördelade sig enligt följande.

Med hänsyn till de undantagsförhållanden som skall regleras med stöd_av l § föreslår vi att en bestämmelse om avräkning av den vämpliktiges inkomster av arbete under tjänstgöringstiden införs i l 1 §. Eftersom det är bruttoinkomstema som skall beaktas och skatt och eventuellt vissa omkostnader skall betalas med inkomsten, anser vi det tillräckligt att en avräkning sker på motsvarande sätt som i fråga om makas inkomster. Avräkning skall för närvarande göras av annan inkomst över 500kr. som den tjänstepliktige har under tjänstgöringen än inkomst av arbete under fritid och övningsuppehåll. Det finns enligt vår mening ingen anledning att göra ändring i denna regel.

. . . SOU 1990: 26 l64 Förändringar av förmånerna

nuvarande bestämmelser i 11 § punkt l avräknas makas inkomst Enligt med hälften av den del som överstiger 1000 kr. per månad eller, om inkomsten är högre än 4000 kr. per månad, hälften av den del som överstiger en fjärdedel av hela inkomsten. För att lagtexten skall bli lättare att förstå föreslår vi en ändring i texten i fråga om avräkning av inkomster som är högre än 4000 kr. Vårt förslag innebär att i bestämmelserna anges att avräkning i de fallen skall ske med tre åttondelar av hela inkomsten, vilket motsvarar det belopp som avräknas enligt gällande regler. Detta kan där makas inkomst antas vara 6000 kr. per belysas med Följande exempel månad.

1. Beräkning enligt nuvarande regel Makas inkomst 6 000 kr. 6000 1 -1 500 kr. 4 Återstår 4 500 kr. 4 500 X l 2 250 kr. Avräkning 2

2. Beräkning enligt vårt förslag Makas inkomst 6 000 kr. Avräkning 6 000 X 3 2 250 kr. 8

Vi har svårt att bedöma om vårt förslag att det i lag skall anges att fritidsinkomster skall beaktas vid inkomstberäkningen leder till en kost- Sannolikt skulle en fast praxis så småningom utveckla sig i nadsändring. framtiden. Vi bedömer därför att vårt förslag endast kortsiktigt medför Däremot bör det leda till ett mindre antal några kostnadsminskningar. besvärsärenden.

8.7 Kyrkobokföring

bostad finns i hans hemort Vi anser att_ det bör krävas att den vämpliktiges Endast om det föreligger särskilda skäl för att det skall utgå bostadsbidrag. fall. Sådana skäl kan föreligga om den bör bostadsbidrag utgå i annat bor på studieorten eller avser att flytta dit eller om han vämpliktige tidigare har utomlands och inte har hunnit kyrkobokföras på den ort

b_ott

eller om oñicers- och reservotficersaspiranter, som där han får bostad fullgör en längre tids utbildning, skalfar bostad på utbildningsorten. Vi föreslår därför att en regel om kyrkobokföring införs i 8§ andra

stycket familjebidragslagen.

8.8 Förlängt bidrag

i form av familjepenning och Om den tjänstepliktige uppbär familjebidrag bostadsbidrag vid utgången av en tjänstgöringstid som har pågått minst 180 dagar, utges enligt huvudregeln ett förlängt bidrag under 30 dagar. Till

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . . . 165

följd av formuleringen i lagen kan förlängt bostadsbidrag inte utges i de fall då t. ex. en tjänstepliktig, som bor i en studentbostad med vissa hyresfria månader, avslutar tjänstgöringen under hyresfri tid. En tjänstepliktig med samma utbildningstid, men med utryckningstidpunkten förlagd till månaden efter en hyresfri månad, har däremot rätt till förlängt bidrag. Förläggningen av tjänstgöringstiden bör inte föranleda orättvisor av detta slag. Vi föreslår därför att l6§ familjebidragslagen ändras så att bostadsbidrag skall kunna utgå även i det ovan angivna fallet. Få vämpliktiga är berörda av en sådan förändring varför någon nämnvärd kostnadsökning inte bör uppstå.

8.9 Lägsta belopp att utge

Familjebidrag under 100 kr. i månaden betalas som tidigare nämnts inte ut. Detta har av tillsynsmyndigheten ansetts kunna ske med stöd av l § andra stycket familjebidragslagen, eftersom det kan ifrågasättas om behov av bidrag med ett så litet belopp föreligger. I de fall en ansökan om bostadsbidrag har avslagits på grund av att beloppet understigit 100 kr. per månad har inte heller tillägg till bostadsbidraget beviljats. Vi anser att en gräns bör finnas under vilken bidrag inte skall utges. Detta bör dock klart anges i lagtexten. Då effekten av ett uteblivet bostadsbidrag också blir att eventuellt tillägg inte skall utgå, kan även ett litet uteblivet bidrag medföra en stor förlust för den enskilde under vämpliktstiden. Gränsen bör därför sänkas till 50 kr. per månad. Vi föreslår sålunda att en bestämmelse införs i 27 § familjebidragslagen om att bidrag som har beräknats till ett belopp som understiger 50 kr. i månaden inte skall betalas ut. Relativt få värnpliktiga blir berörda av förändringen. Den totala kostnadsökningen beräknas till ca 0,5 milj. kr. Beräkningen förutsätter att tillägg till bostadsbidraget inte skall utgå till värnpliktiga som bor hos föräldrarna enligt vårt förslag under avsnitt 8.3.3.

8.10 Sammanfattning av de ekonomiska effektema

De ekonomiska effekter som de föreslagna förändringarna beräknas medföra sammanfattas nedan (sitfroma är angivna i 1989/90 års penningvärde).

Milj. kL/år Egen bostad skall ha innehafts i minst tre månader före inryckning - 19,8 Generell rätt till bidrag för egen bostad fr. o. m. 30 dagar före utryckning + 5 Andrad beräkning av skälig boendekostnad för värnpliktiga som bor hos föräldrar - 34,4 .Slopat tillägg till bostadsbidraget vid föräldraboende - 9,4 Andrat tillägg till bostadsbidraget vid annat boende än hos föräldrar + 9,7 Sänkt gräns för lägsta belopp att utge från 100 kr. till 50 kr. per månad + 0,5 sammanlagd kostnadsförändring -48,4

166 Förändringar av förmånema . . . SOU 1990: 26

Den sammanlagda effekten av de föreslagna förändringarna beräknas alltså bli en kostnadsminskning på drygt 48 milj. kr. per år.

8.11 i framtiden

Vämpliktsförmånemas uppräkning

8.1 1.1 Bakgrund Försvarets planering och medelstilldelning sker i dag primärt i ett s. k. fast historiskt prisläge. Uppräkningen av planer och medelstilldelning från det historiska prisläget till ett s. k. genomförandeprisläge sker med hjälp av ett i försvarsbeslutet fastställt försvarsprisindex (FPI). Nuvarande FPI delar i princip in försvarets utgifter i fem delar vilka kompenseras för kostnadsstegringar med var sitt delindex. Den del där utgifterna för vämpliktsförrnånema till grundutbildningsvämpliktiga ingår (huvudproduktionsområde l exklusive lönekostnader, dagpenningkostnader till repetitionsutbildningsvämpliktiga och oljeinköp) räknas

fn. upp med ett konsumentprisindex (KPI) där effektema av de privata

konsumenternas direkta inköp av oljeprodukter (främst bensin och villaolja) räknats bort. Utgångspunkten för den årliga diskussionen om hur mycket vämpliktsförmånema bör höjas har under senare år varit utvecklingen av hela det sammanvägda FPI som då även tar hänsyn till kostnadsökningar för löner, vapenanskaffningar och oljeinköp.

8.11.2 överväganden

En automatisk indexreglering till basbelopp eller löneprisindex av de icke behovsprövade vämpliktsförmånema under grundutbildning är enligt vår mening inte lämplig. Statsmaktema bör rent principiellt när det gäller förmåner av förevarande slag som inte har något samband med löneförrnåner m.m. ha ett avgörande inflytande på vilka årliga förbättringar av förmånema som bör ske inom ramen för det finansiella utrymmet. Därtill kommer att fönnånema med få undantag är dagberäknade och därmed i regel så låga att de efter en automatisk indexreglering skulle komma att utges i kronor och ören. En krontalsavrundning skulle till stora delar förta effekten av indexeringen. Förändringarna i konsumentprisindex borde dock vara en mera rimlig utgångspunkt för de årliga diskussionerna angående behovet av höjningar än det sammanvägda FPI som nu används. För att eñektema på försvarets ekonomi av förändrade förmånsbelopp skall kunna beräknas på ett enkelt sätt, kan dock kompensationssystemets oljeprisrensade konsumentprisindex användas. Då försvaret erhåller en automatisk kompensation enligt detta index för denna del av utgifterna behöver endast höjningar härutöver finansieras i särskild ordning genom medelstillskott, omfördelningar, neddragningar i annan verksamhet etc. Också i samband med de femåriga försvarsbesluten bör prineipbeslut angående vämpliktsförmånernas utveckling under perioden tas i förhållande till KPl/oljeprisrensat KPI. Om man exempelvis anser att förmåner-

Förändringar av förmånerna . .. 167

na bör öka realt under perioden kan en sådan ökning fastställas. Därefter

avdelas medel i planen som medger en motsvarande ökning av kostnader-

na utöver den förväntade prisuppräkningen. Förmåner i fonn av dagersättningar vid grundutbildning och familjepenning lämpar sig väl för en uppräkning med utgångspunkt i KPI eftersom de används av den vämpliktige och hans familj för daglig konsumtion. Förmåner såsom bostadsbidrag och näringsbidrag har inte detta nära samband med KPl. De verkliga kostnadsutfallet för bostadsbidragen blir ett resultat av hyreskostnademas allmänna utveckling och utvecklingen av det faktiska antalet värnpliktiga med sådana behov som medger att bidrag erhålles. Tillgången på bostäder påverkar också utfallet, liksom de värnåldersklasser. Det verkliga kostnadsutfallet av förändringar i pliktigas reglerna är ofta svåra att förutse, vilket inte minst utvecklingen av kostnaderna för bostadsbidraget under 80-talet visar. Kostnaderna för näringsbidraget är till stor del beroende av löneutvecklingen inom den bransch från vilken den vämpliktige får en ersättare under tjänstgöringen. De är också avhängiga av i vilken omfattning ungdomen valt att bli egna företagare. Om inga särskilda skäl föreligger kan dock den ”automatiska” kostnadsutvecklingen för den sistnämnda typen av förmåner approximeras med KPl-uppräkningen, medan beslut om regeländringar hanteras och beräknas i särskild ordning. Som vi visat i vår analys av kostnadsutvecklingen för familjebidragen i kapitel 6 är exempelvis den kraftiga stegringen av kostnaderna för bostadsbidragen under den studerade perioden endast i ringa utsträckning ett resultat av hyreshöjningar utöver KPl. l-luvudorsaken har i stället varit de regeländringar som gjorts. Kostnadsminskningen till följd av våra förslag till förändringar i reglerna för bostadsbidragen har i avsnitt 8.10 beräknats till drygt 48 milj. kr. i 1989 års kostnadsläge. Denna besparing förutsätter en oförändrad utveckling av bostadskostnadema. Såvitt nu är känt kommer dock bostadskostnadema under åren 1990 och 1991 att öka betydligt mer än under 1980talets sista år, vilket direkt påverkar kostnaderna för bostadsbidragen. Som vi framhållit i avsnitt 7.3.2 medför en höjning av bostadskostnaden med l0Okr/per månad för tjänstepliktiga med egen bostad en kostnadsökning med 10 milj. kr per år. Förmåner i form av dagpenning till repetionsutbildade följer dels förändringarna av den förmånsberättigades civila inkomst dels till en mindre del förändringar i basbeloppet, eftersom inkomster över 7,5 basbelopp per år inte påverkar dagpenningbeloppet. Grundnivån, f.n. 55 kr., fastställs dock genom särskilda beslut och är relaterad till nivån för dagersättningen till grundutbildade sedan hänsyn tagits till att dagpenningen är skattepliktig inkomst. Kostnaderna för dagpenningförmånema förs i dag till den del av försvarsutgiftema som kompenseras med statens arbetsgivarverks löneindex för statstjänstemän. (Löner till anställda och dagpenning.) Detta index torde vara ett relativt bra mått på den automatiska kostnadsutvecklingen om inte löneutvecklingen för statstjänstemän avsevärt skiljer sig från löneutvecklingen bland övriga anställda eller grundnivåema för dagersättningen och - som en följd härav - dagpenningen ändras.

168 Förändringar av förmånerna . . . SOU 1990: 26

Förslaget i kapitel 10 om vämplikts-SGl har beräknats medföra ökade

utgifter för sjukförsäkringen med 8,5 milj. kr. Kostnaden är dock i princip redan betald genom socialavgifter på inkomsterna under vämpliktstiden. Förslagen om ett förbättrat försäkringsskydd på fritiden har beräknats

kosta 0,5 milj. kr. Kostnaden skulle belasta försvarsbudgeten. Övriga

kostnader för ett förbättrat försäkringsskydd är ytterst små. Vi har också föreslagit en ändrad administrationsform för familjebidragen. Den årliga minskning av administrationskostnadema som vi beräknat att vårt förslag medför, ca 9 milj. kr., påverkar inte försvarsbudgeten. Med en ändrad administrationsforrn förutser vi en större likforrnighet vid beviljande av bidrag och ett säkrare förfarande. Detta kan på sikt leda till en kostnadsminskning som dock är svår att uppskatta. Ett genomförande av vårt förslag om ändrad administration skulle emellertid medföra att även den del av familjebidragskostnadema som kommunerna i dag betalar, 5 °/0 av totalkostnaden, skulle belasta försvarsbudgeten i framtiden. Hänsyn härtill måste tas i kommande budgetberäkningar.

8.12 Etfekter till följd av ett nytt skattesystem

Till innevarande riksmöte har aviserats propositioner om förändringar i skatte- och bostadslinansieringssystemen. Med utgångspunkt från vad som olfentliggjorts om huvuddragen i den förestående skatteomläggningen skall vi gå igenom vilka effekter förändringarna kan tänkas medföra när det gäller vämpliktsförrnånema och kostnaderna för dessa. Dagersättning, olika tillägg och utryckningsbidrag är inte skattepliktig inkomst och den som uppbär ersättningen berörs därför inte av förändringarna av inkomstskatten. Däremot kan höjda indirekta skatter m.m. komma att urholka de nuvarande förrnånsbeloppens värde. Detta kan åtgärdas genom den förut förordade uppräkningen med förändringari KPI som en utgångspunkt. Detsamma gäller sådana kontanta ersättningar som kan jämföras med traktamentsersättningar, liksom förplägnadsersättningar och med dem jämförbara ersättningar. Dagpenningen som är skattepliktig är relaterad till den civila inkomsten. Elfektema av skatteomläggningen för den som uppbär dagpenning blir i princip desamma som när han uppbär civil lön. Familjepenningen till hustru och barn ansluter sig i princip till socialhjälpsnorrnema. De årliga höjningama av socialhjälpsnormema sker f. n. utifrån basbeloppsförändringar. Bostadsbidraget är konstruerat så att de som får bidraget inte skall beröras av etfektema av hyreshöjningar under tjänstgöringstiden. Försvarets kostnader för bostadsbidragen står däremot i direkt relation till hyreskostnaderna och övriga bostadskostnader. Som nämnts förutses en kraftig ökning av bostadskostnaderna för åren 1990 och 199 l. Om skatten sänks för inkomster som skall reducera familjebidragens belopp finns det anledning att överväga om avräkningen av den tjänstepliktiges och hans familjs inkomster skall skärpas. De nuvarande reglerna för avräkning av makes inkomst är konstruerade med hänsynstagande till

SOU 1990: 26 Förändringar av förmånerna . .. 169

det nuvarande skattesystemet och fungerar så att marginalelfekten för den som får bidraget ökar med ökade inkomster. Om man vill ha kvar denna effekt när en proportionell skatteskala införs måste en progressiv skala för avräkning av inkomsterna införas.( I sådana inkomstlägen där även statlig inkomstskatt kommer att erläggas torde några familjebidrag inte bli aktuella.) Procentsatsema i en sådan skala skulle genomgående vara högre än de nuvarande. Vi har med det ovan nämnda velat visa att försvarets kostnader för vämpliktsförmånema i framtiden även kan komma att öka på grund av en skatteomläggning och ett ändrat bostadsfinansieringssystem. Mot bakgrund av de besparingar som vi beräknat att våra förslag skulle medföra har vi övervägt om vi skulle föreslå ytterligare förbättringar av vämpliktsförmånerna. De Förbättringar som vi föreslår i betänkandet har vi funnit särskilt angelägna. Ett annat område som framstår som angeläget att reforrnera är de olika former av ersättningar som utgår när förmånen av fri kost av olika skäl inte kan utnyttjas. Som framgår av avsnitten 3.4.2 och 3.4.3 finns skillnader i ersättningsnivåema både mellan de värnpliktiga inbördes i olika situationer och mellan värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga. Vi har emellertid funnit det svårt att utjämna skillnaderna utan att detta föranleder kostnader som väsentligt överstiger de beräknade besparingarna. Möjligheterna till en successiv förbättring och utjämning mellan olika grupper tjänstepliktiga får enligt vår mening i stället övervägas i kommande budgetberedningar där en prioritering i förhållande till utrymme kan ske. I samband därmed bör övervägas hur de tillgängligt vapenfria tjänstepliktigas matersättningar, som i dag utges med samma belopp under veckans alla dagar enligt riktlinjer som dragits upp av den ansvariga myndigheten, skall dilferentieras och regleras i författning.

SOU 1990: 26 171

9 till under

Dagpenning värnpliktiga

fl.

repetitionsutbildning

m.

Dagpenningen till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning som inte sker i samband med grundutbildning samt till civilförsvarspliktiga och beredskapspolismän är kalenderdagsberäknad. Samma beräkningsmetod används vid beräkningen av sjukpenningen för anställda först fr. o. m. den 15:e dagen i en sjukdomsperiod, medan sjukpenningen vid kortare sjukdomsperioder beräknas enligt den s. k. timldagberäkningsmetoden. l vårt uppdrag den 14 juni 1989 ingår att överväga om bestämmelserna för dagpenning skall anpassas till tim/dagberäkningssystemet. I detta kapitel redovisar vi skillnader i kompensation enligt de båda systemen samt kostnaderna för ett dagpenningssystem som är anpassat till de olika metoder som används vid sjukpenningberäkningen. Kostnadsökningen för ett sådant system skulle bli ca 60 milj. kr. för år 1989. Eftersom dagpenningen är skattepliktig återförs dock en del av kostnadsökningen i form av skatt. De ökade administrationskostnaderna för ett ändrat dagpenningssystem kan beräknas till lägst ca 4 milj. kr. per år. Vi anser att angelägenheten av att införa ett tim/dagpenningsystem måste vägas mot de ökade kostnaderna, och vi har funnit det svårt att prioritera ett ändrat dagpenningsystem framför angelägna reformer för andra grupper av värnpliktiga.

9.1 Nuvarande regler och rut-iner

Dagpenning utbetalas av den allmänna försäkringskassan. Ersättningen regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008), kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga och förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga. Den sistnämnda författningen avser även beredskapspolismän (jämför lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret). Dagpenningen motsvarar hel sjukpenning enligt reglerna för kalenderdagsberäknad sjukpenning, dvs. enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring, dock lägst 55 kr. per dag. Detta innebär att dagpenningen utgör 90 °/0 av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Dagpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

172 till värnpliktiga . . . SOU 1990: 26 Dagpenning

av ärenden om dagpenning är till största delen automa- Handläggningen tiserad. Beträffande de värnpliktiga sker avisering om inryckningsdag och tjänstfrån vämpliktsverket till riksförsäkgöringstidens längd via ADB-medium ADB-avdelning. Beräkning av ersättningens storlek och utberingsverkets talning sker maskinellt i de allra flesta fallen. I ett fåtal fall, där utredning sänds utredningsunderlag till försäkringskassans lokalkontor erfordras, som beräknar ersättningen manuellt. I fråga om de Vapenfria tjänstepliktiga aviserar man från den ansvariga utbildningsplatsen eller utbildningsförsäkringskassan för manuell handläggning. På motsvaranmyndigheten om civilförsvarspliktiga från länsstyrelse eller räddde sätt sker avisering ningsverket och om beredskapspolismän från ansvarig polismyndighet. med räddningsverket om infö- Det pågår för närvarande överläggningar rande av maskinell avisering även beträffande civilförsvarspliktiga.

Verksamhetens omfattning under perioden juli 1988 -juni 1989 framgår av följande tablå.

Utbetalt Antal ersätt- Medel- Kategori belopp ningsdagar belopp/dag (l 000 kr.) (l 0()0-tal) (kr.)

195 851 571 343 Vämpliktiga 2 528 8 316 Vapenfria

Antalet maskinellt aviserade vämpliktsärenden var under den aktuella tidsperioden ca 40 600. I ca 1500 av dessa fall inträffade förändringar, som föranledde och manuell handt. ex. hemförlovning, ändringsavisering De manuellt handlagda ärendena avseläggning hos försäkringskassoma. och beredskapspoliser uppgick under ende vapenfria, civilförsvarspliktiga samma period till ca 33 000. I ca 1 125 fall gjordes ändringsaviseringar.

9.2 Erfarenheter av nuvarande systern

9.2.1 Handläggningen för den Det nuvarande systemet för dagpenning är enkelt och tillförlitligt enskilde som får sin ersättning utan egen ansökan eller särskilt uppgiftslämnande. Utbetalning sker i rätt tid, normalt var fjortonde dag eller efter tjänstgöringens slut. För de handläggande myndigheterna är systemet rationellt och lättadministrerat. Resursbehovet hos försäkringskassoma är minimalt, eftersom den helt övervägande delen av ärendena hanteras maskinellt.

SOU 1990: 26 Dagpenning till värnpliktiga . . . 173

9.2.2 Ersättningsnivån Ersättningsreglemas konstruktion har varit oförändrad sedan dagpenningsystemet med anknytning till sjukpenningreglema infördes år 1977. Den l december 1987 ändrades reglerna för beräkning av sjukpenning vid korta sjukfall för anställda till s. k. timsjukpenningberäkning (prop. 1986/87:69, SfU l2, rskr. 182). Ersättningen anpassades därvid till den ordinarie arbetstid eller motsvarande normala arbetstid under vilken den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete, om han inte hade blivit sjuk. Syftet med en timberäkning av sjukpenningen för sjukperioder som varar högst 14 dagar samt för de första 14 dagarna i längre sjukperioder var att åstadkomma en kompensationsnivå som bättre än tidigare anknöt till det faktiska inkomstbortfallet. I det sammanhanget övervägdes behovet av att också ändra i reglerna för beräkning av dagpenning till värnpliktiga m. fl. I propositionen framhölls emellertid att sådana brister i kompensationsnivån som uppstår i korta sjukfall inte torde aktualiseras i samma utsträckning när det gäller ersättning under repetitionsutbildning. En utgångspunkt var därvid att repetitionsutbildningen oftast varade i 2 -4 veckor. Tiden för repetitionsutbildning m. m. har emellertid kommit att bli ännu kortare, varför det kan vara motiverat att överväga frågan om kompensationsnivån på nytt. Kompensationsnivån vid tjänstgöring i det enskilda fallet är beroende av det civila löneavtalets utformning. Problem med underkompensation uppstår främst då ersättningstiden understiger 14 dagar och då den tjänstepliktige har timlön eller månadslön med löneavdrag motsvarande sjukavdrag. Brister i kompensationsnivån kan bli särskilt påtagliga för deltidsarbetande med koncentrerad deltid. Ett exempel kan belysa effektema av de nuvarande ersättningsreglema vid mycket korta tjänstgöringsperioder: En heltidsanställd arbetar måndag-fredag 8 tim./dag. Årsinkomsten är 100000 kr. och timlönen 48 kr. Dagpenningen är 247 kr./dag. Tjänstgöringstiden, in- och utryckningsdagar medräknade, är tolv dagar och omfattar tiden måndag t. o. m. fredag i påföljande vecka. inkomstförlust (8 48 X 10) 3840 kr. Dagpenning (12 X 247) 2964 kr. blir ca 77 °/o i stället för 90 %. Skillnaden motsvarar Kompensationsgraden 49 kr. per dag före skatt. Hade tjänstgöringstiden bara varit fem dagar och omfattat tiden måndag-fredag hade kompensationsgraden i stället blivit 64 % och skillnaden 98 kr per dag. Riksförsäkringsverket har i september 1988 i en rapport till regeringen (Socialdepartementet) redovisat erfarenheterna av sjukpenningreformen (RFV ANSER 1988:7). l denna rapport påtalades att kompensationen genom kalenderdagsberäknad dagpenning under repetitionsutbildning inte blir 90 °/0 i de fall som tjänstgöringen varar högst en vecka (ca 35 000

174 Dagpenning till värnpliktiga . . . SOU 1990: 26

ärenden). Någon förändring i detta avseende har i och för sig inte skett på grund av sjukpenningreformen. Däremot har det visat sig att arbetsgivarna

ofta gör samma löneavdrag som vid korftidssjukdom, vilket får till följd

att kompensationen blir sämre än före reformen den [december 1987. Vidare har riksförsäkringsverket i kontakter med allmänheten erfarit att beräkningen uppfattas som orättvis och svårförståelig, eftersom dagpenningens storlek inte alltid motsvarar sjukpenningens storlek. Verket föreslog dock ingen förändring av reglerna om dagpenning, främst på grund av de betydande administrativa konsekvenserna. En timberäkning av dagpenningen skulle medföra att ökade administrativa resurser krävdes hos försäkringskassoma.

9.3 Tim/dagberäknad dagpenning

Om man anknyter dagpenningberäkningen till motsvarande ersättningsregler vid korta sjukfall uppnår man en bättre följsamhet mellan dagpenningen och inkomstbortfallets storlek vid korta tjänstgöringsperioder. Ersättningen skulle då bestämmas med ledning av den arbetstid som den tjänstepliktige skulle ha fullgjort om han inte hade varit ledig för militärtjänstgöring eller motsvarande. Dagpenningen skulle betalas per timme - eller om den tjänstepliktige har månadslön vanligen per dag. l ersättningshänseende blir effekten att den nuvarande underkompensationen i vissa korta ersättningsfall skulle försvinna och att den tjänstepliktige i princip får 90 °/0 av den bortfallna arbetsinkomsten. (l det ovannämnda exemplet skulle kompensationsniván bli 90 °/0 vid såväl tolv som fem dagars tjänstgöringsperiod.) En sådan ordning skulle emellertid medföra en rad administrativa svårigheter. Bl. a. måste de tjänstepliktigas civila årsarbetstid och arbetssituation under inkallelsetiden utredas i varje enskilt fall, och den nuvarande automatiserade handläggningen skulle inte kunna användas. De administrativa kostnaderna skulle därigenom öka betydligt. Utbetalningama skulle också i många fall komma att försenas jämfört med nuvarande förhållanden.

9.4 Kostnadsetfekter

9.4.1 Dagpenningkostnader Den årliga bruttokostnadsökningen vid en övergång från den nuvarande metoden för beräkning av dagpenning till en tim/dagberäknad ersättning är beroende av en rad faktorer, t. ex. det totala antalet tjänstgöringsdagar under året, utbildningstidens längd i de enskilda fallen och ersättningssystemets utformning. En förändrad beräkningsmetod skulle få följande effekter för olika tjänstegrupper.

SOU 1990: 26 Dagpenning till värnpliktiga . . . 175

1. Värnpliktiga Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 342 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten for denna kategori tjänstepliktiga är 138 500 kr., vilket motsvarar en tim/dagberäknad ersättning på 479 kr./dag. Kostnad För nuvarande dagpenning per l 000 aviserade dagar 342 000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning är beräknad på 863 dagar med ersättning per l 000 tjänstgöringsdagar. Lördag och söndag ersätts normalt inte eftersom den värnpliktige då vanligen inte skulle ha utfört civilt arbete. 413 377 kr. Beräknad kostnadsökning 71 377 kr. Genomsnittlig kostnadsökning blir lägst 21 %.

2. Vapenfria tjänstepliktiga Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 316 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för denna kategori tjänstepliktiga är 128 000 kr., vilket motsvarar en tim/dagberäknad ersättning på 443 kr./dag. Kostnad för 1000 aviserade dagar 3 l 6000 kr. Kostnad för tim/dagberäknad ersättning är liksom för värnpliktiga beräknad på 863 dagar med ersättning per 1 000 tjänstgöringsdagar 382 309 kr. Beräknad kostnadsökning 66 309 kr. Genomsnittlig kostnadsökning ca 21 %.

3. Ci vilfdrsvarspliktiga Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 357 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten för denna kategori tjänstepliktiga är 144 600 kr., vilket motsvarar en tim/dagberäknad ersättning på 479 kr./dag. Kostnad för 1000 aviserade dagar 357000 kr. Kostnad for tim/dagberäknad ersättning för 1000 dagar 501 000 kr. Beräknad kostnadsökning 144000 kr. Genomsnittlig kostnadsökning ca 40 °/0.

4. Beredskapspoliser Kalenderdagsberäknad ersättning enligt nuvarande regler är i genomsnitt 351 kr./dag. Den genomsnittliga sjukpenninggrundande inkomsten for

176 Dagpenning till värnpliktiga . . . SOU 1990: 26

denna kategori tjänstepliktiga är 142 200 kr., vilket motsvarar en timldagberäknad ersättning på 492 kr./dag. Kostnad for 1 000 aviserade dagar 351 000 kr. Kostnad for tim/dagberäknad ersättning för 1000 dagar 492000 kr. Beräknad kostnadsökning 141000 kr.

Kostnadsökning ca 40 °/0. Det bör observeras att utbildningsperiodernas längd varierar avsevärt mellan de olika kostnadsansvariga myndigheterna. Statens räddningsverks och rikspolisstyrelsens utbildningar är i regel korta utbildningar, dvs. 1- 5 dagar. När det gäller utbildningar som aviseras från vämpliktsverket har de under de senare åren förändrats. Tidigare var det vanligt med en lång sammanhängande period (21 -28 dagar), men numera är det allt vanligare att utbildningen delas upp i flera kortare perioder, t. ex. 5 dagar + 21 dagar. De utbildningar som anordnas av vapenfristyrelsen följer i stort sett samma mönster som värnpliktsverkets. En beräkning enligt den s. k. timsjukpenningmetoden skulle medföra en kostnadsökning med i genomsnitt 25 °/0. Detta skulle leda till ökade utgifter med nära 60 milj. kr. Kostnadsökningar beräknade på tjänstgöringsförhållandena under perioden juli 1988 -juni 1989 redovisas i följande tablå.

Eftersom dagpenningen är skattepliktig kommer en del av kostnadsökningen att återföras i form av skatt.

9.4.2 Administrationskostnader kan den nuvarande auto- Vid övergång till en tim/dagberäknad ersättning matiserade handläggningen inte längre användas. Om försäkringskassorna skulle få till uppgift att ombesörja de utredningar om arbetstid m. m. som erfordras for beräkning av ersättningens storlek skulle resursbehovet for försäkringskassorna motsvara minst ca 20 årsarbetare eller lägst 3,6 milj. kr. per år, beräknat på förhållandena under 1988/89. hos riksförsäkringsverket uppskattas till ca Utvecklingskostnadema 400000 kr. och den årliga kostnaden för drift, systemunderhåll och portokostnader m. m. uppskattas till 360000 kr. per år.

Dagpenning till värnpliktiga... 177

9.5 Överväganden

Våra beräkningar visar att en reform som innebär att dagpenningen under de första 14 dagarna beräknas på samma sätt som sjukpenningen skulle kosta närmare 60 milj. kr. och ca 4 milj. kr. i årliga administrationskostnader. En del av de ökade dagpenningutgifterna skulle dock återföras som skatt. Det bör uppmärksammas att beräkningen av kostnadsökningen har skett under ett år då repetitionsutbildningen hade låg omfattning och att kostnaderna skulle stiga till drygt det dubbla om repetitionsutbildningen åter får den volym den hade fram till mitten av 1980-talet.

1 avsnitt 9.2.2 har vi visat exempel på hur dagpenningnivån kan skilja

sig från sjukpenningnivån vid kortare tjänstgöringstid än 14 dagar vid en inkomst på 100 000 kr. per år. 1 exemplet med tolv dagars tjänstgöringstid är skillnaden 49 kr. per dag. l exemplet med fem dagars tjänstgöringstid skulle skillnaden bli 98 kr. Trots att beloppen inte är obetydliga uppvägs de, sedan skatten räknats bort, av den extra kompensation som ges till dagpenningberättigade i förmån av fri kost (förmånsvärde f. n. 66 kr./dag). Detta är fallet så länge årsinkomsten understiger ca 200000 kr. Endast i de fall en repetionsutbildad har mycket ojämnt fördelade arbetstider i det civila livet kan reella förluster uppkomma. Sådana situationer torde tillhöra undantagen. Skillnader i kompensationsnivån mellan dagpenningen och sjukpenningen i de valda exemplen skulle kunna avhjälpas genom att dagpenning betalas ut även for den efterföljande helgen vid en tjänstgöring måndag till fredag eller en tjänstgöring måndag till fredag efterkommande vecka. Kompensationsnivån skulle då bli 90 °/0. Denna enkla lösning kan emelleri tid inte tillämpas om tjänstgöringen endast är några dagar eller när den repetitionsutbildade har sin civila arbetstid ojämnt fördelad. Angelägenheten av en tim/dagberäknad dagpenning måste vägas mot de kostnader detta skulle medföra och den förhållandevis komplicerade och dyra administrationen för ett sådant beräkningssätt. Vi har for vår del svårt att prioritera ett ändrat dagpenningsystem framför angelägna reformer för andra grupper av värnpliktiga. Som framgår av vår redogörelse ovan beror problemen med en för låg kompensation när dagpenningen utges ofta på att arbetsgivaren gör samma löneavdrag när dagpenning utges under de första l4dagarna av tjänst-

göringen som vid korttidssjukdom. Det skulle därför vara önskvärt att

löneavdraget anpassades till de ersättningsregler som gäller för dagpenningen och att arbetsmarknadens parter medverkade till en enhetlig lösning. Vi föreslår att kontakter tas med arbetsmarknadens parter i denna fråga.

9.6 Övriga frågor

Vi har genom en skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund funnit att den repetitionsutbildades årsinkomst vid dagpenningberäkningen resp. vid beviljande av näringsbidrag kan bestämmas till olika belopp på grund av att

12 10-0407

178 Dagpenning till värnpliktiga . . . SOU l990: 26

ärendena handläggs vid skilda myndigheter. Om vårt Förslag om en ändrad administrationsform För näringsbidragen genomförs kommer detta problem att upphöra. Försäkringskassorna har då den sjukpenninggrundande inkomsten registrerad och skulle denna avvika från den aktuella inkomsten kan en rättelse ske.

SOU 1990: 26 179

vid personskada

10 Ersättningsförmåner

10.1 lnledning

En vämpliktig har under sin tjänstgöringstid rätt att behålla sina värnpliktsförmåner även när han är sjuk. Han har under tjänstgöringstiden även rätt till fri sjukvård. Rätten till fri sjukvård kvarstår för den som vid tiden för utryckningen vårdas på militär sjukvårdsavdelning, dock under högst 90 dagar efter utryckningsdagen. Under tjänstgöringstiden har den värnpliktige däremot inte rätt till sjukpenning från den allmänna försäkringen. Han har visserligen rätt att behålla sin tidigare sjukpenninggrundande inkomst men sjukpenning beräknad efter denna inkomst utgår först sedan tjänstgöringen upphört. En värnpliktig har i övrigt rätt till ersättning vid personskada enligt lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada samt förordningen (1988: 246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. Enligt lagen om statligt personskadeskydd (LSP) utges i princip full ersättning för inkomstförlust efter tjänstgöringstidens slut. Ersättningen motsvarar i stort sett de förmåner som en förvärvsarbetande har enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). En vämpliktig har dock rätt till ersättning enligt LSP även vid olycksfall som inträlfar under fritiden. För sådan skada som avses i LSP, med undantag för rena fritidsskador, utges dessutom ersättning för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada (Li). Ersättning utges i huvudsak med samma belopp som en statligt anställd erhåller för ideell skada enligt det statliga avtalet om ersättning vid personskada (PSA). Om den värnpliktige avlider utgår ersättning enligt förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. och med samma belopp som för en statligt anställd. Försäkringsskyddet för en Värnpliktig upphör i allmänhet vid tjänstgöringens slut. En värnpliktig som skadas under sin tjänstgöring kan vidare rikta anspråk på skadestånd direkt mot statsverket enligt reglerna i skadeståndslagen (1972: 207). Om en värnpliktig skadas i en trafikolycka med trafikförsäkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen (1975: 1410). Vid skada med försvarsmaktens eget fordon eller ett inhyrt,

180 Ersätmingsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

oförsäkrat fordon utgår ersättning enligt särskilda regler efter skadeståndsrättsliga principer. En Värnpliktig kan under vissa förutsättningar även erhålla bidrag från Stiftelsen Kungafonden för skada som har samband med totalförsvaret. Vi anser att de värnpliktigas försäkringsskydd i stora delar fungerar bra. Vi har emellertid konstaterat att de värnpliktiga inte är helt likställda statligt anställda och i vissa fall inte ens erhåller samma förmåner som t. ex. elever i arbetsmarknadsutbildning. Vi föreslår följande förbättringar i de värnpliktigas försäkringsskydd. - För att tillförsäkra de värnpliktiga en skälig inkomst under sjukdom efter tjänstgöringens slut skall särskild sjukpenning enligt LSP kunna utges för de första 14 dagarna av sjukfallet även till den som är arbetslös men inte har kunnat anmäla sig som arbetssökande. - för skador under värnpliktstjänstgöringen bör, med undan- Ersättning tag för rena fritidsskador, kunna utgå enligt det statliga personskadeavtalet i samma omfattning som till en statligt anställd. - De värnpliktiga skall ha rätt till ersättning för ideell skada även när det gäller olycksfall som inträffar under fritiden.

- De värnpliktigas efterskydd i grupplivforsäkringen bör förbättras så att

efterskydd även gäller under viss tids arbetslöshet. - Sjukpenning skall kunna utgå under värnpliktstjänstgöringen beräknad på inkomsten i ett eventuellt fritidsarbete, s. k. värnplikts-SGI. Vi redovisar nedan våra närmare överväganden och vad som legat till grund för dem. Vi behandlar även frågan om möjligheterna att göra förändringar i administrationen av personskadeskyddet. Vi anser dock inte att det finns tillräckliga skäl att göra någon förändring men framhåller vikten av att informationen till de värnpliktiga m. fl. förbättras.

10.2 Antal personskador

Enligt arbetarskyddsstyrelsens statistik över skador avseende värnpliktiga som anmälts av de militära myndigheterna under åren 1985- 1987 fördelar sig dessa enligt tabell 10.1.

Tabell 10.1 Antalet skador anmälda åren 1985-1987

Under åren 1985-1987 anmäldes således 2 800, 2 953 resp. 2 390 skador som rörde värnpliktiga. Under samma tid anmäldes 681, 648 resp. 588 skador avseende anställda inom försvaret. De anmälda skadorna har till övervägande del avsett värnpliktiga under

Ersättningsförmåner vid personskada l8l

grundutbildning. Av de 2 953 skadorna rörande värnpliktiga som anmäldes under år 1986 har således 2 534 skador skett under grundutbildning och 419 skador under repetitionsutbildning. Vissa av de anmälda skadorna är snabbt övergående och inte alla personskadoma medför ersättningsanspråk. Riksförsäkringsverket för statistik över hur många ärenden som handläggs vid försäkringskassoma och som avser frågor om ersättning enligt LSP. Verket för däremot ingen statistik över hur många av dessa ärenden som avser värnpliktiga och liknande grupper. Enligt vad vi erfarit är det dock enbart ett fåtal av LSP-ärendena som inte har anknytning till totalförsvaret. I tabell l0.2 redovisas antalet ärenden enligt LSP vid försäkringskassorna.

Tabell 10.2 Antalet LSP-ärenden vid försäkringskassorna åren 1986- 1988 Inkomna Bifallna Avslagna Övr. avgj. Ärendeärenden ärenden ärenden ärenden balans

10.3 Ersättningsförmåner

10.3.1 Bakgrund till nuvarande ersättningsñrmåner De nuvarande bestämmelserna om ersättning till en vämpliktig till följd av skada ådragen i tjänstgöringen infördes i huvudsak den l juli 1977. Dessförinnan fanns de grundläggande bestämmelserna i militärersättningslagen (1950:261) (MEL) och kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Enligt MEL utgick ersättning för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring och för sjukdom ådragen under sådan tjänstgöring. Lagen omfattade inte bara skador under själva tjänstgöringen utan även färdolycksfall. Vidare ersattes skada som inträffat inom tjänstgöringsområdet även om vederbörande inte tjänstgjort vid skadetillfállet. Även olycksfall under vistelse på allmän plats på tjänstgöringsorten eller den omgivning av orten där värnpliktiga brukade vistas under fritiden ersattes enligt militärersättningslagen. Ersättning kunde utgå i form av sjukpenning och livränta. Livräntan beräknades på grundval av den medicinska invaliditeten. Vid skada till följd av olycksfall som inträffade under tjänstgöring och vid in- och utryckningsresor utgick dessutom ersättning enligt den nämnda kungörelsen. Vid varaktig förlust av arbetsförmågan utgjorde ersättningen 150000 kr. Vid nedsättning men ej förlust av arbetsfönnågan utgick ersättning med det lägre belopp som svarade mot nedsättningen. Yrkesskadeförsäkringskommittén inledde år 1971 en översyn av yrkesskadeförsäkringen m.m. Sedan riksdagen under år 1976 beslutat om ett

182 Ersättningsjörmåner vid personskada SOU 1990: 26

nytt ersättningssystem för arbetstagare och antagit lagen om arbetsskadeförsäkring fortsatte yrkesskadeförsäkringskommittén sitt arbete med att bl. a. se över bestämmelserna om ersättning för personskada under militärtjänstgöring m. m. I betänkandet (SOU 1976:50) Statligt personskadeskydd anförde kommittén att vissa särförmåner hittills utgått vid militärskador i huvudsak till följd av att man ansett att skador under fullgörande av den medborgerliga skyldighet som tjänstgöringen innebar skulle kompenseras med större ersättning än andra skador. Bakom denna uppfattning låg i sin tur den bedömningen att militärtjänsten innebar större skaderisker än annan verksamhet. Den enskilde hade därtill mycket små möjligheter att själv påverka risksituationen. Detta resonemang var enligt kommitténs mening alltjämt bärande. Trots ansträngningar från de militära myndigheterna att göra tjänsten säkrare var risken att råka ut för skada vid militänjänstgöring fortfarande betydande. Kommittén anförde vidare att värnplikten var en obligatorisk tjänstgöring som fullgjordes av större delen av landets manliga befolkning. Genom alltmer omfattande läkarkontroller vid inskrivning och i viss mån även vid inryckning hade de värnpliktiga kommit att bli en grupp där personer med nedsatt hälsotillstånd frikallats från tjänstgöring. Den värnpliktige fullgjorde emellertid sin tjänstgöring under förhållanden som avsevärt skiljde sig från hans civila liv. De alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten i ett modernt krig medförde också särskilda påfrestningar för den värnpliktige och risker för skador under övningar och annan utbildning. Detta motiverade därför enligt kommittén att det även i fortsättningen fanns ett skydd utöver den allmänna försäkringens vid skador som drabbade den som fullgjorde militärtjänstgöring. Kommittén ansåg vidare att skyddet för militärskador skulle ges en inriktning liknande den inom arbetsskadeförsäkringen. Den som skadades under militärtjänst borde alltså i ekonomiskt hänseende försättas i samma situation som om skadan inte inträffat. Ersättningen borde utgöra en renodlad kompensation för inkomstförlust. Ersättningsskyddet skulle liksom inom arbetsskadeförsäkringen maximeras till vad som var betingat av sociala skäl och begränsades därför till inkomstförluster motvarande 7,5 basbelopp. När det gällde ersättning för ideell skada, dvs. för sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men, ansåg kommittén att övergången till en renodlad ersättning för inkomstförlust måste kombineras med en särskild ersättningsanordning som motsvarade de trygghetsförsäkringar som gällde för arbetstagare. I huvudsak i enlighet med kommitténs förslag antog riksdagen år 1976 (prop. 1976/77: 64, SfU 21, rskr. 201) lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada.

10.3.2 Statligt personskadeskydd Enligt lagen om statligt personskadeskydd utgår ersättning för inkomstförlust vid skada till följd av vämpliktstjänstgöring m. m. Ersättningen skall i princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträtfat.

SOU 1990 26 Ersättningsfdrmåner vid personskada 183

Lagen tillämpas på l. den som fullgör tjänstgöring eller genomgår utbildning eller inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen, 6§ lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. eller lagen om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret, 2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår enligt räddningstjänstlagen eller i räddningstjänst enligt ll kap. l § andra stycket luftfartslagen, 3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt och vissa andra grupper som inte har anknytning till totalförsvaret. Regeringen har vidare i förordningen (1977: 284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd föreskrivit att det statliga personskadeskyddet även skall gälla l. hemvärnspersonal och värnpliktig hemvärnsman, 2. krigsfrivillig, 3. medlem i sjövärnskåren eller frivillig försvarsorganisation, 4. den som genomgår frivillig utbildning eller antagningsprövning vid försvarsmakten, 5. praktikant vid försvarsmakten.

Försäkringsskyddet inträder när den första färden till tjänstgöringen påbörjas och gäller till dess den sista färden från tjänstgöringen avslutas (skyddstid). Skyddet gäller således även under övningsuppehåll och annan fritid. Ersättning kan utgå också när en värnpliktig under skyddstiden skadas vid vistelse i Norge, Finland och Danmark (utom Färöarna och Grönland). Är den värnpliktiges resa anordnad eller bekostad av staten gäller skyddet även utanför dessa länder. En skada skall anses orsakad av olycksfall som inträffat under skyddstiden om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Skada till följd av annat än olycksfall som visar sig under skyddstiden skall anses vara ådragen under skyddstiden om det inte finns skälig anledning anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten i fråga och att denna inte har väsentligen bidragit till skadan. Om sådan skada visar sig efter skyddstidens slut skall den anses vara ådragen under skyddstiden om verksamheten skäligen kan antas ha väsentligt bidragit till skadan. Ersättning utges vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid tillämpas reglerna i lagen om arbetsskadeförsäkring 3 kap. 4- 10 §§ och 4-6 kap.

Ersättning enligt LSP utges först efter skyddstidens slut, dvs. efter det

tjänstgöringen avslutats. Skyddstiden motsvarar således den s. k. samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen. De ersättningar som därefter kan utges är - ersättning för sjukvårdskostnader, dock inte så länge den värnpliktige erhåller fri sjukvård enligt värnpliktsförmånsförordningen, - sjukpenning, dock inte för den dag skadan inträffade, - ersättning för bestående nedsättning av arbetsförmågan (egenlivränta).

184 Ersättningsförmåner vid personskada sou 1990; 26

Vid dödsfall utges dels begravningshjälp med 30 °/0 av basbeloppet, dels efterlevandelivränta. Sjukpenning och livränta beräknas på den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), som för grundutbildningsvärnpliktiga inte får beräknas på en nivå under ett visst minimibelopp (garantinivå). Garantinivån är två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, minst två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 2l och 25 års ålder samt minst tre gånger basbeloppet för tid fr. o. m. 25 års ålder. sjukpenning enligt LSP utgår om den skadades förmåga att skaffa arbete till följd av sjukdomen nedsatts med minst hälften. Ersättning kan utgå som hel eller halv sjukpenning.

Livränta utgår om den skadades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst

förblir nedsatt med minst l/l5 efter det att den sjukdom som förorsakat skadan har upphört. Livräntan skall kompensera den inkomstförlust som uppkommer. Vid bedömningen av den skadades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete beaktar man vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till skadan, hans utbildning och tidigare verksamhet. Man tar också hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Livränta utgår inte om inkomstförlusten for år räknat understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid början av det år då livräntan skulle börja utgå. Liksom inom arbetsskadeförsäkringen finns särskilda regler till skydd för dem som skadas som unga. som inte fyllt 25 år när skadan inträffade att Således gäller för försäkrade livränteunderlaget efter 25 år skall utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade då sannolikt skulle ha haft om skadan ej hade inträffat. Motsvarande gäller för försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 2l år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 2l och 25 års ålder, samt för försäkrad som när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 2l år. Vidare gäller för försäkrad som genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade att livränteunderlaget för beräknad utbildningstid utgörs av lägst den inkomst som han sannolikt skulle ha fått, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. Livränteunderlaget för tid efter utbildningens slut utgörs lägst av den inkomst av förvärvsarbete som han då sannolikt skulle ha fått, om skadan inte hade inträffat. Dessutom gäller för värnpliktiga m. fl. som har skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning att såväl livränta som sjukpenning skall utgå lägst enligt den ovan nämnda garantinivån. l LSP finns även föreskrifter om särskild sjukpenning. Sådan utges till en värnpliktig som under grundutbildningen har ådragit sig en sjukdom som inte berättigar till annan ersättning enligt LSP, t.ex. på grund av att den inte har samband med tjänstgöringen, och som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst

SOU 1990: 26 Ersättningsj/örmåner vid personskada 185

hälften. Särskild sjukpenning kan även utgå vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Särskild sjukpenning beräknas på den garantinivå som enligt ovan gäller för sjukpenning och livränta enligt LSP. Utgår samtidigt sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. Såväl den vanliga sjukpenningen enligt LSP som den särskilda sjukpenningen beräknas med motsvarande tillämpning av bl.a. 3 kap. 5-5 c §§ LAF. Enligt huvudregeln i 5 § utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedel av SGI-n. Från denna bestämmelse föreskrivs undantag i 5 a-5 c §§. I 5 a § föreskrivs för den som har en SGI i form av inkomst av anställning att, om arbetsskada medför att den försäkrade insjuknar efter samordningstidens slut, sjukpenning utges för den dag anmälan om sjukdomsfallet gjordes hos försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. Har en påbörjad sjukperiod om högst 14 dagar inte avslutats före samordningstidens utgång skall motsvarande gälla för högst det antal dagar som återstod vid samordningstidens utgång. I 5 b§ anges hur sjukpenningen skall beräknas för dessa första 14 dagar, s. k. timsjukpenning. Sjukpenning utgår dock enligt huvudregeln, dvs. med en trehundrasextiofemtedel av SGI-n för varje kalenderdag, när den försäkrade är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda SGI-n (5 c § jämförd med 3 kap. 10 c § AFL). - De särskilda reglerna för beräkning av sjukpenning under de första 14dagarna av ett sjukfall infördes den l december 1987 i samband med den s. k. timsjukpenningreformen. För värnpliktiga m. fl. utgår även ersättning vid dödsfall i samma omfattning som enligt arbetsskadeförsäkringen. Utöver begravningshjälp utgår ersättning i form av livränta till efterlevande. Nya regler för efterlevandeförmåner har införts inom den allmänna försäkringen fr. o. m. den l januari 1990. Inom arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet kommer efterlevandeförmåner att från samma tid utgå enligt följande. Livränta kan utgå till make - såväl man som kvinna - som inte fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död om den efterlevande a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv års ålder som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Med make likställs den som utan att vara gift stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. Till make utgår omställningslivränta under ett år. Omställningslivränta utgår även därefter så länge den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Livränta utgår med 45 % av

186 Ersättningsfärmåner vid personskada SOU 1990: 26

ersättningsunderlaget om bamlivränta inte utbetalas och 20 % i annat fall. Efterlevandelivränta kan i särskilda fall utgå för längre tid i form av särskild efterlevandelivränta. Barn till den avlidne har rätt till livränta till 18 års ålder. Om barnet studerar kan livränta i vissa fall utges t. o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Livränta utges med 40 % av ersättningsunderlaget. Skall livränta utgå för flera barn ökas procenttalet med 20 för varje ytterligare barn och det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan barnen. Ersättningsunderlaget för efterlevandelivränta utgörs i huvudsak av vad som skulle ha utgetts i egenlivränta till den avlidne vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet. De nya reglerna om efterlevandeförmåner skall tillämpas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den l januari 1990. Genom Övergångsbestämmelser är kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare under vissa förutsättningar berättigade till livränta enligt äldre bestämmelser, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlider har inträlTat efter år 1989. Den tidigare möjligheten för förälder att få efterlevandelivränta om föräldern kom att sakna behövligt underhåll har samtidigt upphört. Sådan efterlevandelivränta utgick med skäligt belopp, dock högst med 20 °/0 av ersättningsunderlaget.

10.3.3 Statlig ersättning vid ideell skada Fr.o. m. den l juli 1977 har värnpliktiga mfl. rätt till ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada. Enligt lagen har en vämpliktig - eller annan person som är försäkrad enligt LSP - som ådragit sig en skada som omfattas av LSP också rätt till ersättning av staten för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. Har skadan ådragits under ledighet eller annan fritid vid vistelse utanför kasernområde eller plats där verksamheten bedrivs, utgår ersättning för ideell skada endast om skadan har orsakats av olycksfall vid färd till eller från denna plats och färden föranleddes av och stod i nära samband med verksamheten. Som motivering till förslaget att införa en särskild lag om ersättning för ideell skada anförde yrkesskadeförsäkringskommittén i sitt betänkande SOU 1976: 50 att önskemålet att uppnå likställighet mellan den som skadas i arbetet och den som skadas under av staten anordnad verksamhet ledde till att bestämmelserna om menersättning borde utformas efter mönster av den statliga personskadeförsäkringen. Kommittén föreslog därför att den som drabbas av skada på vilken lagen om statligt personskadeskydd i princip är tillämplig skall ha rätt till ersättning för sveda och värk, bestående lyte och men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan i den utsträckning som anges i den statliga personskadeförsäkringen. Denna rätt borde slås fast i en särskild lag. Ersättningen borde utgå med belopp som skulle ha utgått om den skadade hade omfattats av statens personskadeförsäkring. De tabellnormer för ersättning för sveda och värk, lyte och men och olägenheter i övrigt till följd av skadan som tillämpas av den statliga

Ersättningsförmåner vid personskada 187

personskadeförsäkringen skulle således följas. Detta innebar att vämpliktiga och andra som omfattades av lagen fick samma ersättning för ideell skada som arbetstagare hos staten. Ersättningen skulle utgå med engångsbelopp och beräknas med utgångspunkt i den medicinska invaliditetsgraden och den skadades ålder. I specialmotiveringen till l § lagen anförde kommittén vidare att med olägenheter i övrigt avsågs dels ersättning för t.ex. amputationsdefekt, vanprydande ärr, förlust av sinnesfunktion eller tänder eller inre organ, dels ersättning för vad som i trygghetsförsäkringarna angavs som allmänna olägenheter. Därmed avsågs bl. a. fördyrade levnadskostnader som kunde uppkomma i framtiden på grund av skadan och allmän risk för förlust av mer extraordinära inkomster. Till skillnad mot vad som gäller enligt LSP omfattar Li inte olycksfall

som inträffar på fritiden med undantag för s. k. färdolycksfall. Som skäl för

att LSP även skulle omfatta olycksfall under fritid angav föredragande statsrådet i proposition l976/77: 64 att utvecklingen i lagstiftning och praxis på militärersättningens område hade lett till att skyddet inte gällde bara under själva tjänstgöringen och vid resor till och från denna, utan ersättning kunde också utgå för olycksfall som inträffade under permission eller annan ledighet inom tjänstgöringsorten eller dess närmaste omgivning där de värnpliktiga vanligen vistades under sin fritid. Statsrådet anförde att denna gränsdragning var mer naturlig tidigare, då de vämpliktiga i stor utsträckning vistades på tjänstgöringsorten också under sin fritid. Nu när många hade bil var förhållandena annorlunda, och det tedde sig svårt att motivera varför de som kanske var hemmahörande på tjänstgöringsorten och uppehöll sig där under sin ledighet skulle vara täckta av ett fritidsskydd, men andra inte. Statsrådet anförde vidare att för i stort sett alla värnpliktiga torde gälla att de saknade särskilt olycksfallsskydd när de i samband med ledighet under utbildningstiden vistades på annan ort. Tjänstgöringen torde oftast innebära att de värnpliktiga saknade andra inkomster än dem de uppbar genom tjänstgöringen. De hade därför också begränsade möjligheter att ordna sitt försäkringsskydd på egen hand. Statsrådet anslöt sig därför till kommitténs förslag att utsträcka personskadeskyddet till att generellt gälla skador som inträffade under fritid. Han anslöt sig vidare till kommitténs förslag att lagen om ideell ersättning inte skulle omfatta fritidsskador. Statsrådet åberopade att kommittén hade ansett att det skälet, att den skadade saknade större möjlighet att själv bygga upp ett skydd mot inkomstförlust, inte kunde åberopas för en ersättningsrätt utvidgad till fritiden när det gällde ersättning för ideell skada. Kommittén hade därför stannat för att ersättningsrätten borde

begränsas till vad som gällde inom den statliga personskadeförsäkringeni

och således omfatta endast skador som inträffade under själva tjänstgöringen, verksamheten eller vistelsen inom förläggningsområdet samt resor till eller från förläggningen. De ersäztningsförmåner som kan utgå enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada är följande. Ersättning för sveda och värk kan utgå för det lidande och obehag som skadan medfört under den tid då vederbörande varit akut sjuk och be-

› 188 Ersättningsförmåner vid personskada

handlats för skadan. Ersättningens storlek beror bl. a. på skadans art, typ av behandling och hur lång tid det tagit för skadan att läka. För att ersättning skall kunna utges krävs att sjukskrivningen varat sammanlagt minst 31 dagar. Vid kortare sjukfall kan ersättning utges om svedan och värken på grund av skadans art varit svår. Då skadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall (sjukdom) kan ersättning utges om sjukskrivningen varat utöver 91:a dagen efter det att skadan visat sig. Ersättning utges efter sjukskrivningens slut i form av ett engångsbelopp enligt en särskild tabell som räknas upp en gång om året. Under 1989 var normalbeloppen - vid 2 340 kr./månad for de första sex månaderna sjukhusvård (78 kr./dag) - vid sjukskrivning i hemmet 1 440 kr./månad för de första sex månaderna (48 kr./dag) samt 660 kr./månad för tiden därefter (22 kr./dag). vilket innebär att man kan få en högre Varje skada bedöms individuellt ersättning än normalbeloppen för t. ex. svåra skallskador, flera större operationer, sträck- eller omfattande gipsförband. för lyte och men är en ekonomisk gottgörelse for det lidande Ersättning och obehag som blir bestående för framtiden. Ersättningens storlek bestäms av invaliditetsgrad och den skadades ålder.

Exempel på beloppens storlek (1989 års ersättningsnivå) i

Tilläggsersättning kan utgå vid ärr. Ersättning for allmänna olägenheter kan utges om skadan har medfört en for all framtid bestående medicinsk invaliditet. Ersättningen avser bl. a. för ökad anspänning i arbetslivet. Ersättatt ge den skadade kompensation ningen uppgår lägst till 70 °/o av ersättningsbeloppet för lyte och men. - Enligt det statliga personskadeavtalet skall beträffande olägenheter i övrigt storlek bestämmas enligt skadeståndsrättsliga grunder. Erersättningens kan därvid som den skadade beräknas åsamsättning utges för kostnader ha hemhjälp eller behöver kas, t. ex. om han på grund av skadan behöver anlita hjälp vid reparation av bostaden. Enligt trygghetsnämndens praxis beaktas inte sådana kostnader vid fastställande av ersättning till en värn-

pliktig. Om skadan ger upphov till medicinsk invaliditet utan att den skadade inkomstförlust och därmed inte heller livränta, kan får någon framtida tilläggsersättning utgå i stället för ersättning för olägenheter i övrigt. Exemkan vara hörselnedsättning, allergi eller en lindrig pel på sådana skador I dess fall utgår ersättning vid l -5 °/o invaliditet med amputationsskada.

SOU 1990: 26 Ersättningsjörmåner vid personskada 189

1/4 basbelopp, vid 6-10 °/0 invaliditet med 1/2 basbelopp och vid lll00 °/0 invaliditet med ett helt basbelopp. Den vämpliktige har möjlighet att i särskild ordning föra skadeståndstalan vid personskada som omfattas av Li. För att den skadade inte skall erhålla ersättning för ideell skada med ett sammanlagt för högt belopp, föreskrivs i Li att staten inträder i den skadades rätt till skadestånd eller trafikskadeersättning för ideell skada intill belopp som utges enligt lagen.

l0.3.4 Grupplivförsäkring Vämpliktiga är även försäkrade enligt förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. som gäller fr.o.m. den ljuni 1988. Tidigare föreskrifter fanns intagna i kungörelsen (1969: 761) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Enligt förordningen gäller grupplivförsäkring för i huvudsak de grupper som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd (enligt vad som anges i lagen och i förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd), dock inte dem som är intagna i kriminalvårdsanstalt och motsvarande grupper. Försäkringen gäller inte den som har försäkringseller efterskydd i en anställning med motsvarande förmåner. Försäkringsskyddet gäller från det inryckningsresan påbörjas till dess utryckningsresan avslutas eller till dess tjänstgöringen avbryts genom hemförlovning. Försäkringen gäller även därefter (efterskydd) för den som är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmågan uppkommit under tjänstgöringen och förelåg vid tjänstgöringens slut. Ersättning utgår vid dödsfall och förmånerna motsvarar de förmåner som utges till statens anställda enligt avtal om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S). Förmånema är beräknade efter det basbelopp som gäller i januari månad dödsfallsåret. Ersättning kan utgå med grundbelopp och barnbelopp. Om den avlidne haft en arbetstid om minst 16 timmar/vecka utgår ersättning enligt följande (1989 års ersättningsnivå). Grundbelopp utgår - om den avlidne var under 55 år med 167 400 kr. - om den avlidne var över 55 år med ett belopp som reduceras i förhållande till den avlidnes ålder (från 153 450 kr. vid 55 år till 27 900 kr. vid 64 år eller därutöver) - högsta grundbelopp utgår alltid om det finns efterlevande barn som inte fyllt 17 år. Grundbelopp utgår till make, sambo och arvsberättigat bam. Med sambo avses en ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller förutvarande arbetstagare av motsatt kön. Sambo har förmånstagarrätt om den vämpliktige och sambon var kyrkobokförda på samma adress sedan minst sex månader samt ingen hävdar att villkoren för rätt till försäkringsbelopp inte är uppfyllda. Make erhåller alltid helt grundbelopp. Sambo får hälften av grundbeloppet och arvsberättigade barn den andra

190 Ersättningsförmånet vid personskada

hälften. Om arvsberättigade barn inte Finns får sambo hela grundbeloppet. Om make eller sambo inte Finns får arvsberättigade barn helt grundbelopp. Om alla barn är över 21 år utgår dock endast halvt grundbelopp. Barnbelopp utgår till - arvsberättigat barn under 2l år eller - om make, sambo eller barn inte Finns, syskon som inte fyllt 21 år och kan ta arv och som inte har Förälder i livet. Barnbeloppet uppgår om Förmånstagaren är - under 17 år till 55 800 kr. - 17-18 år till 41 850 kr. - l9-20 år till 27 900 kr. Begravningshjälp utgår med 13 950 kr. Begravningshjälp som har utbetalats enligt värnpliktsFörmånsFörordningen skall därvid avräknas. - Enligt värnpliktsFörmånsFörordningen utges begravningshjälp med ett halvt basbelopp om den värnpliktige avlider under tjänstgöringstiden eller under den tid han därefter erhåller fri sjukvård. En Värnpliktig som vid tid För utryckningen vårdas på militär sjukvårdsavdelning har rätt till fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen. Före den l mars 1986 kunde även föräldrar vara berättigade till ersättning enligt grupplivförsäkringen. Ersättning utgick i regel med helt grundbelopp. Förändringen att föräldrar inte längre skulle vara Förmånsberättigade avsåg inte bara värnpliktiga utan alla som statens grupplivförsäkring var tillämplig på, dvs. statsanställda, deltagare i arbetsmarknadsutbildning, vissa doktorander m. fl. Regeländringen innebar en anpassning till de förändringar som skett i grupplivFörsäkringsvillkoren på den privata arbetsmarknaden och dessa var i sin tur Föranledda av en ändrad syn på Försörjningsansvaret mellan Föräldrar och vuxna barn.

10.3.5 skadeståndslagen och trañkskador En Värnpliktig som skadats under sin tjänstgöring kan också rikta anspråk på skadestånd direkt mot statsverket enligt reglerna i skadeståndslagen. Om staten bedöms vara skadeståndsskyldig kan den värnpliktige erhålla ersättning För bl.a. sjukvårdskostnader, inkomstförlust, sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men. De skadeståndsrättsliga ersättningsnormerna överensstämmer inte alltid med ersättningsnormerna enligt lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada. Eventuellt tidigare erhållna ersättningar enligt sistnämnda lagar skall avräknas från skadeståndsbeloppet. Om en Värnpliktig skadas i en trafikolycka med trañkförsäkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen. Ersättningen regleras härvid av berört Försäkringsbolag. Om den värnpliktige skadats i samband med en trafikolycka med Försvarsmaktens eget fordon eller ett inhyrt, oFörsäkrat fordon, regleras skadan enligt särskilda regler. Trafikskadeersättningen bedöms i båda fallen efter skadeståndsrättsliga normer. Eventuellt tidigare erhållna ersättningsbelopp enligt LSP och Li skall avräknas från trafikskadeersättningen.

Ersättningsförmåner vid personskada 191

l sammanhanget kan nämnas att en kommitté har tillkallats (dir. 1988:76) för att bl.a. se över reglerna om ersättning i skadeståndssammanhang för ideell skada i samband med personskada. Kommitténs huvuduppgifter blir att överväga - om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas - vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och - hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas.

10.3.6 Stiftelsen Kungafonden Kungafonden Med folket för fosterlandet tillkom genom en riksinsamling 1943 i samband med den förstärkta försvarsberedskapen och mot bakgrund av två svåra militära olyckor. Insamlingen pågick under åren 1943 - 1946. Verksamheten bedrivs idag av en styrelse med ett kansli och under överinseende av huvudmän. Statsministern är huvudmännens ordförande. Stöd från fonden kan lämnas till den som gör obligatorisk eller frivillig tjänstgöring eller är anställd inom försvarsmakten eller andra delar av totalförsvaret, genomgår frivillig utbildning eller gör FN-tjänst m. m. och som därunder blir sjuk, skadad eller avlider. Bidrag kan även lämnas till den som på annat sätt råkar ut för sjukdom eller skada på grund av

förhållanden inom totalförsvaret. En Värnpliktig kan få ersättning även för

skada som inträffat under fritiden. En förutsättning för att bidrag skall lämnas från fonden är att vederbörande drabbats ekonomiskt av skadan eller sjukdomen. Behov av bidraget måste dessutom föreligga. Endast ekonomiska förluster ersätts och ersättning utgår alltså inte för ideell skada. Ersättning kan utgå för lördyrade levnadsomkostnader och för framtida inkomstförluster. En Värnpliktig som skulle ha arbetat under sommaruppehållet kan få ersättning om han på grund av skadan går miste om denna inkomst. Bidrag från fonden kan vidare lämnas för olika slag av rehabiliteringskostnader, bostadskostnader, kostnader för invalidfordon och allmänna Ievnadsomkostnader. Fonden betalar ofta bidrag till resekostnader m. m. för föräldrar och syskon som besöker en Värnpliktig som vistas på sjukhus. Fonden kan vid dödsfall även betala ut ersättning till efterlevande. Om behov av bidrag föreligger utgår i sådana fall ersättning enligt särskilt fastställda schablonbelopp. Föräldrar kan få ersättning om den avlidne inte efterlämnar make/sambo eller barn. Schablonbeloppet för förälder utgör för närvarande drygt 10000 kr. Föräldrar kan dessutom få ersättning för utgifter de haft i samband med barnets bortgång och som inte ersätts från annat håll. Under år 1988 kom 178 ansökningar in till Kungafonden och av dessa gällde 103 ansökningar nya fall. Flertalet sökande var, liksom tidigare år, värnpliktiga. Sammanlagt 166 ärenden behandlades av fonden under året. Bidrag delades därvid ut till 135 personer. Av de utdelade bidragen hade 110 samband med skador eller sjukdom och 25 med dödsfall. 28 ansök-

192 SOU 1990: 26 Ersättningøf/örmåner vid personskada

ningar lämnades utan bifall, varav 19 gällde nya fall. Av de nya fallen hade 61 samband med olycksfall. |8 av dessa var dödsolyckor, varav flertalet trafikolyckor.

l0.3.7 Tidigare överväganden m.m.

Riksdagsbehandli ng Riksdagen har med anledning av motioner som väckts vid flera tillfällen behandlat frågan om de värnpliktigas försäkringsskydd. Under 1985/86 års riksmöte behandlade riksdagen en motion med begäran om en översyn av de värnpliktigas försäkringsskydd (SfU 1985/86: 4). Försvarsutskottet, som yttrade sig till socialförsäkringsutskottet, hade i sin tur inhämtat remissyttranden över motionen från Försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsverket och trygghetsnämnden. I sitt remissyttrande framhöll civilförvaltningen att de värnpliktiga hade ett tillfredsställande för skador som inträffade under militärtjänstgöringen. I försäkringsskydd var skyddet bättre än vad förvärvsarbetande hade. Civilnågra avseenden bedömde det därför inte nödvändigt att ytterligare förbättra förvaltningen skyddet. Riksförsäkringsverket ansåg att lagen om statligt personskadeskydd gav ett gott försäkringsskydd och påpekade att det i vissa avseenden mer än väl var i nivå med försäkringsskyddet enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Någon anledning att förbättra de värnpliktigas försäkringsinte. Även försäkringsskyddet vid ideell skydd i denna del fanns därför nivå. Trygghetsnämnden skada låg enligt verket på en tillfredsställande konstaterade i sitt yttrande att värnpliktiga hade rätt till samma ersättning vid ideell skada som statsanställda hade. Försvarsutskottet framhöll i sitt yttrande till socialförsäkringsutskottet l y) vikten av att det skydd, som de värnpliktiga hade vid (FÖU 1985/86: skador som kunde drabba dem under värnpliktstjänstgöringen, var betryggande och hade de värnpliktigas förtroende. Ett sådant synsätt var naturligt med hänsyn till utbildningens karaktär av plikttjänstgöring. Det skydd som LSP och Li gav de värnpliktiga motsvarade väl det försäkringsskydd som förvärvsarbetande hade vid arbetsskador. Därtill kunde den värnpliktige rikta skadeståndsanspråk direkt mot statsverket och i särskild ordning få trafikskador reglerade. Försvarsutskottet, som hänvisade till att det enligt remissinstansernas uppfattning inte fanns anledning att ändra nuvarande former för de värnpliktigas skydd, kunde inte tillstyrka en översyn Försvarsutskottet dessutom att de värnav det regelsystemet. påpekade pliktigas skydd mot ekonomisk skada kunde komma att anpassas till eventuella ändringar i arbetsskadeförsäkringen till följd av en pågående översyn av arbetsskadeförsäkringen. Socialförsäkringsutskottet anslöt sig till vad försvarsutskottet hade anfört och tillade att regelsystemet i princip medgav full ersättning för inkomstbortfallet på grund av skador i militär- Dessutom förelåg möjlighet till ersättning för ideell skada och för tjänsten. skadestånd enligt sedvanliga skadeståndsrättsliga grunder. Ifrågavarande motion borde därför avslås. Detta blev också riksdagens beslut.

Ersättningsförmåner vid personskada 193

Riksdagen har även under 1986/87 och 1987/88 års riksmöten behandlat motioner rörande försäkringsskyddet för de värnpliktiga (FöU 1986/87: l l och FöU 1987/88: l l). 1 motionerna hade föreslagits bl. a. att försäkringsskyddet skulle kompletteras så att det blev heltäckande och att Försäkringsskyddet under den vämpliktiges fritid skulle förbättras. Försvarsutskottet redovisade vad utskottet tidigare anfört (FöU 1985/86: l y). Utskottet tillade att försäkringsskyddet hade fått en bred belysning i betänkandet Ds Fö 1987: 3 (se nedan) och att vissa kompletteringar av skyddet därvid hade föreslagits. Utskottet ansåg att beredningen av dessa förslag borde avvaktas. Riksdagen avslog motionerna.

Departementsutredning 1 98 7 l betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvämpliktigas ekonomiska och sociala villkor m.m. lämnades följande synpunkter på försäkringsskyddet. Försäkringsskyddet för de grundutbildningsvämpliktiga var i allt väsentligt detsamma som motsvarande skydd för arbetstagare. Det gällde såväl skyddet för ekonomisk och ideell skada som efterlevandes skydd genom grupplivförsäkringen. l en del avseenden var de värnpliktigas möjligheter att få ersättning till och med bättre än motsvarande möjligheter för arbetstagare. Generellt kunde hävdas att såväl systemets principer som dess praktiska tillämpning gav de grundutbildningsvämpliktiga ett gott försäkringsskydd. Genom Stiftelsen Kungafonden fanns härutöver möjligheter till bidrag i fall där de generella ersättningsreglema inte täckte alla behov.

Beträffande försäkringsskyddet för olycksfall under fritid anförde utreda-

ren att ersättning för ekonomisk skada kunde utgå om den värnpliktige skadats på fritiden utanför kasernområde men däremot kunde inte ersättning för ideell skada utgå i sådana fall. Denna skillnad mellan ersättningsslagen torde enligt utredaren te sig svårförståelig. Härtill kom att en värnpliktig som på fritiden skadats i en olycka med trañkförsäkrat fordon fick ideell ersättning från berört försäkringsbolag. Även detta kunde framstå som svårförståeligt. Enligt utredarens mening vore det därför värdefullt om försvarets civilforvaltning redovisade av förslag om en utvidgning värnpliktigas rätt till ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada till att också avse skador som inträffar på fritiden. Civilförvaltningen skulle även beräkna kostnaderna för en sådan förändring. Om kostnadsökningen inte blev stor ansåg utredaren att en komplettering av de värnpliktigas försäkringsskydd i detta avseende borde göras. 1 departementsutredningen påpekades vidare att föräldrar fr. o. m. den l mars 1986 inte längre kunde vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Förändringen, som gällde alla som statens grupplivförsäkring var tilllämplig på, var föranledd av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn. Utredaren anförde att man skulle kunna hävda att situationen när en Värnpliktig avlidit är annorlunda än när samma sak hänt en arbetstagare i motsvarande ålder. Den värnpliktige har deltagit i

13 10-0407

194 vid personskada sou 1990; 26 Ersättningsförmåner

en verksamhet enligt en pliktlag, den anställde enligt ett frivilligt ingånget Staten skulle därmed kunna anses ha ett vidare ansvar anställningsavtal. mot en vämpliktigs anhöriga än mot en anställds. Det hade i sammanhanget påpekats att föräldrarna till ungdomar i vämpliktsåldern inte sällan Om situatiogått i borgen för lån till barnens köp av dyrare kapitalvaror. nen varit sådan när en vämpliktig omkommit exempelvis i en skjutolycka kunde det för föräldrarna framstå som att de oförskyllt drabbats av ekonomiska bördor på grund av Försvarsmaktens verksamhet. Att införa specialregler för att undvika nyssnämnda situationer torde dock enligt utredaren stöta på principiella och praktiska svårigheter. Bl. a. kunde en gränsdragning mellan värnpliktiga och personer som deltar i frivillig försvarsutbildning bli svår att motivera. Från andra, ej försvarsanknutna kategoriers sida kunde också rättvisefrågor komma att aktualiseras om en specialregle- Utredaren anförde vidare att Kungafonden ring gjordes för värnpliktiga. efterlevandebidrag till föräldrar om den vämpliktige inte haft beviljade hustru/sammanboende och barn. Stadgarna hindrade inte Kungafonden från att efter skälighetsprövning bevilja bidrag till föräldrar för att lösa borgensförbindelser för lån som den vämpliktige tagit.

10.3.8 Jämförelse med statligt anställda Den som är statligt anställd har rätt till ersättning för ideell skada i samma omfattning som en Värnpliktig, dvs. för sveda och värk, lyte och men samt får olägenheter i övrigt. Till skillnad mot vad som gäller för en Värnpliktig en statligt anställd genom ersättningen för olägenheter i övrigt även ersättning för vissa kostnader. har härutöver rätt till övriga förmåner det En statligt anställd enligt statliga personskadeavtalet, vilka huvudsakligen avser följande. under tid för akut sjukdom m. m.: Ersättning för förlorad inkomstförlust arbetsinkomst kan utges till den som är sjukskriven till följd av arbetsskada och som förlorar inkomst som inte täcks från annat håll. Ersättning kan utges även för förlorad extrainkomst. Sjukvårdskostnader och andra kostnader: Ersättning kan utges för kostnader för Lex. behandling, sjukgymnastik samt resor till och från vården som inte ersätts från annat håll. Ersättning kan utges för kläder, klocka, glasögon o. d. som man normalt bär på sig och som skadats vid olyckstillfället. Ersättning kan även utgå för resor, kurslitteratur m. m. i samband med rehabilitering. Framtida kostnader: Har en arbetsskada förorsakat invaliditet anses därav föranledda framtida kostnader ha ersatts genom ersättningarna för lyte och men och för olägenheter i övrigt till följd av skadan. Ersättning kan dock utges särskilt för en större faktiskt kostnad och beräknas enligt skadeståndsrättsliga grunder. vid invaliditet: Ersättning kan utgå för framtida inkomstinkomstförlust förlust som inte ersätts från annat håll. Således kan ersättning utges för bl. a. förlust av inkomster över 7,5 basbelopp per år.

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 195

Vid dödsfall kan ersättning utges för den del av begravningskostnaderna som inte ersätts från LAF. Ersättning kan vidare utges till efterlevande make, barn under 20 år och förälder. Med make jämställs sådan ogift person med vilken en ogift arbetstagare stadigvarande har sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden (sambo). Förälder kan få ersättning om föräldern vid dödsfallet sammanbodde med arbetstagaren, uppbar underhåll från arbetstagaren och inte erhöll sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete. Ersättning vid dödsfall utges med engångsbelopp till make/sambo och varje ersättningsberättigad förälder med 2 1/2 basbelopp och till varje ersättningsberättigat barn med 1/4 basbelopp for varje år barnet har kvar tills det blir 20 år. I det statliga personskadeavtalet har parterna enats om att den som har rätt till ersättning enligt avtalet inte får föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren med anledning av skada eller dödsfall som avses i avtalet.

l0.3.9 Jämförelse med elever i arbetsmarknadsutbildning m.11. Vid överväganden rörande de värnpliktigas försäkringsskydd kan det vara av intresse att jämföra med det försäkringsskydd som elever i arbetsmarknadsutbildning och liknande grupper har. Till att börja med gäller lagen om arbetsskadeförsäkring i viss omfattning för dessa grupper. Regeringen har nämligen i förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd föreskrivit att arbetsskadeförsäkringen gäller l. den som efter fullgjord skolplikt genomgår yrkesutbildning eller förberedande sådan utbildning, 2. den som deltar i arbetsmarknadsutbildning, 3. den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkringskassa, 4. den som genomgår årskurs 7 eller högre årskurs i grundskolan, särskolans yrkesskola, gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. För dessa grupper gäller arbetsskadeförsäkringen dock endast under m0ment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete. För elev i arbetsmarknadsutbildning som uppbär utbildningsbidrag och till inskriven sökande vid arbetsmarknadsinstitut kan ersättning utges för andra skador enligt bestämmelser som utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen (AMSFS 1979:7). Bestämmelserna tillämpas även på den som fore antagning till arbetsmarknadsutbildning eller inskrivning vid arbetsmarknadsinstitut genom beslut av länsarbetsnämnden anvisats att delta i obligatoriskt studiebesök eller besök för kartläggning av sökandens yrkeskunskaper. l enlighet med vad som forordades i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100, bil. 12, s. 79-80) har förordningen ändrats fr. o. m. den l juli 1987 (AMSFS 1987:22). Enligt förordningen kan ersättning,

196 vid personskada SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner

liksom tidigare, utges för personskada som eleven ådragit sig vid olycksfall under färd till och från utbildningsstället. Enligt Förordningen kan ersättning dessutom utges för olycksfall i utbildningen och personskador som eleven ådragit sig genom annan skadlig inverkan i utbildningen och som inte omfattas av förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Eleven är för skada som omfattas av förordningarna (1977: 284) eller (AMSFS 1979: 7) även berättigad till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat bestående men samt olägenheter i övrigt i enlighet med vad som anges i det statliga personskadeavtalet. Ersättning vid dödsfall lämnas i enlighet med bestämmelserna i PSA. Beslut om ersättning fattas av trygghetsnämnden som vid behov får infordra yttrande från vederbörande allmänna försäkringskassa. Bestämmelserna i PSA skall i tillämpliga delar gälla i ärende enligt dessa bestämmelser. Ersättning för förlorad arbetsinkomst skall dock lämnas på grundval av bestämmelserna i lagen om arbetsskadeförsäkring. 1 proposition 1989/90: 62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m. m. föreslås en förbättring av försäkringsskyddet så att den som genomgår viss utbildning skall ha samma skydd enligt lagen om arbetsskadeförsäkring som den som förvärvsarbetar. Detta skall i arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid gälla den som deltar arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsprövning eller arbetsträning, som har godkänts av en allmän försäkringskassa. Skyddet skall således inte begränsas till vissa moment i utbildningen och skyddet bör vidare gälla även vid färd till och från utbildningsstället. Genom denna förändring utvidgas även det försäkringsskydd som gäller den som arbetsprövas eller tränas på en arbetsplats där han inte är anställd och som inte är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut. - Propositionen skall behandlas av riksdagen under våren 1990. Elever i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut omfattas även av grupplivförsäkring enligt förordning (1988: 244) om de inte har försäkrings- eller efterskydd i en anställning med motsvarande förmåner. Grupplivförsäkringen gäller under den tid arbetsmarknadsutbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår. Bestämmelserna i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S) tillämpas. Eleverna har under vissa förutsättningar försäkringsskydd även sedan utbildningen eller rehabiliteringen upphört, dock längst till dess den försäkrade har fyllt 65 år. Därvid gäller följande bestämmelser, som i huvudsak motsvarar dem som gäller för en statligt anställd. Efterskyda vid sjukdom: Den som har deltagit i utbildning under minst fem dagar i följd har försäkringsskydd under arbetsoförmåga på grund av om arbetsoförmågan under utbildsjukdom eller olycksfall uppkommit ningen och förelåg vid dess slut. Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efterskydd enligt övriga bestämmelser. Försäkringsgäller därvid så länge arbetsoförmågan består. - Efter denna tid skyddet gäller efterskydd enligt följande stycke, varvid sjukdomstiden jämställs med den tid då utbildningsbidrag betalats ut.

SOU 1990: 26 Ersâttningsförmåner vid personskada 197

Ejiurskydd när utbildningsbidrag beta/als i minst 180 dagar: För den som fått utbildningsbidrag under minst 180 dagar, varvid även tillgodoräknas tidigare försäkringsgrundande utbildningstid som helt eller delvis har infallit under de två år som närmast föregått den senaste utbildningen, gäller efterskydd dessutom enligt följande. Efterskyddet gäller under 180 dagar (allmän efterskyddstid). För den som blir arbetslös under allmän efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består samt under tid därefter det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före arbetslösheten. För en försäkrad som under allmän efterskyddstid börjar fullgöra ny lörsäkringsgrundande utbildningstid gäller, när försäkringsskyddet från denna har upphört, fortsatt efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av den nya försäkringsgrundande utbildningstiden. Efterskydd gäller dock sammanlagt högst två år från det arbetsmarknadsutbildningen eller rehabiliteringen upphört. E/ierskydd i övriga fall: Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt vad ovan anförts gäller efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har haft utbildningsbidrag. För att den försäkrade skall anses arbetslös skall han stå till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

l0.3.10 Utredningens överväganden om försäkringsskyddets omfattning

Allmänt Vi delar yrkesskadeförsäkringskommitténs uppfattning att skador, som uppkommer under den obligatoriska tjänstgöring som fullgörs av större delen av landets manliga befolkning, skall kompenseras med större ersättning än andra skador. Risken att råka ut för skada vid militärtjänstgöring är fortfarande betydande. Visserligen frikallas personer med nedsatt hälsotillstånd från tjänstgöring, men den värnpliktige fullgör sin tjänstgöring under förhållanden som avsevärt skiljer sig från hans civila liv. De alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten i ett modernt krig medför också särskilda påfrestningar för den värnpliktige och risker för skador under övningar och annan utbildning. Detta motiverar därför att det finns ett gott försäkringsskydd vid skador som drabbar den som fullgör militärtjänstgöring. Liksom kommittén anser vi att den som skadas under militärtjänst bör i ekonomiskt hänseende försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat. Kommittén stannade vid att ersättningen, förutom ersättning för ideell skada, borde utgöra en renodlad kompensation för inkomstförlust och begränsas till inkomstförluster motsvarande 7,5 basbelopp per år. Vi anser emellertid att målsättningen bör vara att en Värnpliktig försäkringsmässigt skall i huvudsak vara jämställd med en arbetstagare i statens tjänst. Så är för närvarande inte fallet. I en del avseenden är de värnpliktigas möjligheter att få ersättning bättre än för en arbetstagare. Detta gäller främst en värnpliktigs rätt till ersätt-

198 Ersättningsfirmåner vid personskada SOU 1990: 26

ning för inkomstbortfall på grund av olycksfall som inträffar under fritiden. En värnpliktig har även möjlighet att begära skadestånd från staten samt få ersättning enligt trafikskadelagen eller motsvarande vid trafikskada. Genom Stiftelsen Kungafonden finns härutöver möjligheter till bidrag i fall där de generella ersättningsreglerna inte täcker alla behov. Förmånerna behöver dock förbättras i andra avseenden och särskilt gäller detta rätten till de övriga förmåner enligt trygghetsförsäkringarna som tillkommer en arbetstagare. Vi anser dessutom att staten bör ta ett särskilt ansvar för den värnpliktiges försäkringsskydd under fritiden. Detta beror på att den som gör sin grundutbildning ofta är en ung person som kommer direkt från skolan. Han har därför sällan själv ett försäkringsskydd, och under tjänst-

ordnat

göringstiden har han begränsade ekonomiska möjligheter att göra det. Av samma skäl bör även en värnpliktigs efterskydd inom grupplivförsäkringen förbättras.

Lagen om statligt personskadeskydd Vi anser att en värnpliktig har ett i huvudsak bra ekonomiskt skydd genom de grundläggande ersättningsförmåner som regleras i lagen om statligt personskadeskydd. Några större tillämpningsproblem tycks inte föreligga vare sig när det gäller livränteberäkningen eller beträffande övriga frågor. De problem som kan ha uppkommit på livränteområdet vid beräkningen av den framtida inkomstförlusten är gemensamma med dem som gäller vid tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring. Vi anser att sådana frågor bör behandlas i samband med en eventuell översyn av arbetsskadeförsäkringen. Vi vill i detta sammanhang däremot ta upp frågor som rör tillämpningen av de s. k. timsjukpenningreglerna. Som ovan redovisats skall sjukpenning enligt LSP, liksom vanlig sjukpenning, för de första 14 dagarna av ett .sjuk/all utgå endast om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk. Den som är helt eller delvis arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande på visst sätt har dock rätt till sjukpenning för varje kalenderdag han är sjuk. En värnpliktig som har skadat sig under tjänstgöringstiden och som hemförlovas på grund av sjukdom, och som inte redan har ett arbete, kan av naturliga skäl inte ställa sig till arbetsmarknadens förfogande så länge han är sjuk. Han kan således bli utan såväl sjukpenning som annat försörjningsstöd under de första 14 dagarna efter hemförlovningen. Detta problem har särskilt påtalats av försvarets civilförvaltning. Reglerna för beräkning av sjukpenning under de första 14 dagarna av ett sjukfall infördes i samband med den s. k. timsjukpenningreformen. Reformen var avsedd att ge de försäkrade ett förbättrat skydd vid korttidssjukdom. Vi måste dock konstatera att reglerna medför att en Värnpliktig i vissa fall hamnar i en besvärlig situation. Detta beror även på att den värnpliktige under tjänstgöringstiden inte har rätt till sjukpenning och under denna tid i regel inte anmäler sjukfall till försäkringskassan. Den

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 199

värnpliktige får därför i allmänhet inte sjukpenning under de första l4 dagarna om han inte går miste om inkomst. Vi anser att något formellt hinder att göra Sjukanmälan under tjänstgöringstiden inte kan anses föreligga. Om Sjukanmälan görs utgår sjukpenning följaktligen för Varje kalenderdag efter de första l4 dagarna av sjukfallet. Endast om Sjukanmälan skett minst 14 dagar före hemförlovningen kan sjukpenning utgå direkt efter tjänstgöringstidens slut även till den som är arbetslös. Den som insjuknar och sjukanmäler sig kortare tid före utryckningen går ändå miste om viss tids sjukpenning. Enligt Vår uppfattning bör den värnpliktige ha ett bättre inkomstskydd vid sjukdom under den närmaste tiden efter det tjänstgöringen upphör. Vi anser emellertid att det inte finns skäl att för en speciell kategori försäkrade göra undantag från de allmänna reglerna om timsjukpenning. En Värnpliktig har redan i dag ett särskilt skydd genom föreskrifterna i LSP om särskild sjukpenning. Sådan utges till en Värnpliktig som under grundutbildningen har ådragit sig en sjukdom som inte berättigar till annan ersättning enligt LSP, t. ex. på grund av att den inte har samband med tjänstgöringen, och som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaña sig inkomst genom arbete med minst hälften. Särskild sjukpenning kan även utgå vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Särskild sjukpenning beräknas på den garantinivå som enligt ovan gäller för sjukpenning och livränta enligt LSP. Utgår samtidigt sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring utgår den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. Vi konstaterar att föreskrifterna om särskild sjukpenning, som hade sin motsvarighet redan i militärersättningslagen, gjordes innan timsjukpenningreglerna kom till. Vi anser att en Värnpliktig bör tillförsäkras en ersättning på samma nivå som den särskilda sjukpenningen även under de första 14 dagarna av ett sjukfall. Vi föreslår därför att särskild sjukpenning skall utgå för varje kalenderdag den värnpliktige är sjuk och därvid utgå med en trehundrasextiofemtedel av ersättningsunderlaget i 4 kap. 10 § andra stycket lagen om arbetsskadeförsäkring. Denna bestämmelse skall gälla generellt för den särskilda sjukpenningen. Det kan därför förekomma att en Värnpliktig har rätt till t. ex. sjukpenning enligt den allmänna försäkringen beräknad enligt timsjukpenningreglerna. För att den värnpliktige inte skall överkompenseras bör därför anges att särskild sjukpenning endast utges för sådan timsjukpenningperiod om den särskilda sjukpenningen är högre räknat för perioden. Motsvarande jämförelse bör göras om sjukpenning utgått enligt LSP eller LAF. Eftersom Vanlig LSP-sjukpenning för de första l4 dagarna beräknas enligt timsjukpenningreglerna föreslår Vi även den förändringen att särskild sjukpenning skall kunna utgå även om Vanlig LSP-sjukpenning utgetts.

Lagen om statlig ersättning vid ideell skada Vi har inledningsvis framhållit att vi anser att en Värnpliktig inte skall behöva drabbas ekonomiskt av en skada under tjänstgöringen. Målsättningen bör därför Vara att en Värnpliktig som skadas under tjänstgöringen

200 Ersättningsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

bör erhålla samma fönnåner som den som är anställd inom försvaret. Vad gäller nuvarande förmåner enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada måste Vi emellertid konstatera att en Värnpliktig har rätt endast till vissa av de förmåner som kan utgå till en statligt anställd med stöd av personskadeavtalet. Den värnpliktige har enbart rätt till de ersättningsförmåner som särskilt anges i Li och som kan hänföras till begreppet ideell skada. Ersättning utgår således för sveda och värk, lyte och men samt allmänna olägenheter till följd av skadan. För allmänna olägenheter kan enligt trygghetsnämndens praxis ersättning enligt Li utges för olägenheter i arbetet i form av ökad anspänning men däremot inte för ökade kostnader till följd av skadan. En Värnpliktig har, förutom denna kostnadsdel, inte heller rätt till följande ersättningsförmåner som enligt PSA utgår till statligt anställda - inkomstförlust under tid för akut sjukdom - sjukvårdskostnader och andra kostnader - framtida kostnader - inkomstförlust vid invaliditet Efter en Värnpliktig utgår inte heller de ersättningsförmåner som enligt PSA utgår vid dödsfall. De ekonomiska följderna av en skada som kan drabba en Värnpliktig torde främst vara följande. Inkomstförlust under akut sjuktid kan avse förlorad inkomst från ett extraarbete under värnpliktstiden. I avsnitt l0.5.4 föreslår vi att även värnpliktiga skall få ersättning för sådana inkomstförluster i form av sjukpenning från den allmänna försäkringen. Om sådan möjlighet införs kommer den kvarstående förlusten att endast uppgå till lO °/0 av inkomsten. Inkomstförlust efter tjänstgöringstidens slut kan avse inkomster överstigande 7,5 basbelopp för år räknat. Men det kan även bli fråga om inkomstförluster vid kortare frånvaro från arbetet, t. ex. i samband med läkarbesök. En Värnpliktig kan även drabbas av kostnader för vård i hemmet, förstörda kläder m. m. samt kostnader i samband med rehabilitering. Inkomstförlust vid invaliditet kan avse inkomstbortfall som inte berättigar till livränta enligt LSP på grund av att arbetsförmågan är nedsatt med mindre än 1/15 eller på grund av att inkomstförlusten understiger viss lägsta nivå. Det kan även vara fråga om förlust av inkomst över 7,5 basbelopp för år räknat.

lnkomstbortfallet med anledning av en skada ersätts i huvudsak genom

bestämmelserna i LSP. Eftersom det i regel är fråga om unga personer torde det vara sällsynt att en Värnpliktig har inkomster som överstiger 7,5 basbelopp. Bestämmelserna tar emellertid även sikte på dem som gör repetitionsutbildning. Det kan därför inte uteslutas att det i Vart fall inom denna grupp kan förekomma inkomstförluster av ifrågavarande slag. Vi anser att den som enligt en pliktlag måste fullgöra en tjänstgöring skall ha täckning även för sådana inkomstförluster. Motsvarande synsätt måste emellertid anläggas även beträffande förlust av lägre inkomster. Man bör här beakta att en liten inkomstförlust per år blir en stor sammanlagd

SOU 1990: 26 201 Ersättningsförmåner vid personskada

Förlust för den som är ung när han skadas. De möjligheter som finns att erhålla bidrag från Kungafonden är inte tillräckliga för att kompensera de värnpliktiga i förevarande hänseende. De värnpliktiga bör i stället erhålla ersättning för dessa inkomstförluster i enlighet med det statliga personskadeavtalet. Vi anser en Värnpliktig även skall ha ersättning för kostnader av olika slag som han åsamkas genom skadan. Beträffande de kostnader som för en anställd omfattas av begreppet olägenheter i övrigt men enligt trygghetsnämndens praxis inte utgår till en vämpliktig vill vi anföra följande. Yrkesskadeförsäkringskommittén angav i sitt betänkande SOU 1976: 50 i specialmotiveringen till l § Li att med olägenheter i övrigt även avsågs vad som i trygghetsförsäkringama angavs som allmänna olägenheter. Därmed avsågs bl.a. fördyrade levnadskostnader som kunde uppkomma i framtiden på grund av skadan och allmän risk för förlust av mer extraordinära inkomster. Vi ifrågasätter därför om inte en vämpliktig redan enligt nuvarande bestämmelser skulle vara berättigad till ersättning för sådana kostnader som i vanliga fall ingår i olägenhetsersättningen enligt PSA. Vi anser emellertid att en vämpliktig skall ha rätt till ersättning för sådana kostnader som kan ersättas enligt PSA, vare sig de ingår i olägenhetsersättningen eller ersätts särskilt. Efterlevande (make/sambo, barn och i vissa fall syskon) erhåller förmåner från grupplivförsäkringen vid en vämpliktigs dödsfall med samma belopp som efter en anställd. Efter en vämpliktig utgår enligt LSP även efterlevandelivränta till make/sambo och bam. Vid en anställds dödsfall utgår dessutom enligt PSA ersättning till efterlevande make/sambo och i vissa fall förälder med 2 l/2 basbelopp och till barn under 20 år med l/4 basbelopp för varje år barnet har kvar tills det blir 20 år. Vi anser att det på grund av tjänstgöringens art är motiverat att även förmånema vid dödsfall enligt PSA utgår till en vämpliktigs efterlevande. De föreslagna förändringarna bör gälla alla personer som omfattas av Li och som tjänstgör inom totalförsvaret. Vi vill tillägga att AMU-elever sedan den 1 juli 1987 har rätt till ersättning enligt PSA, med undantag för ersättning för inkomstförlust, för de skador de drabbas av i utbildningen. Vi anser det skäligt att en Värnpliktig, som lyder under en pliktlag, i vart fall inte skall vara sämre ställd än elever i arbetsmarknadsutbildning när det gäller skador i tjänsten. En statligt anställd är genom det statliga personskadeavtalet fråntagen rätten att föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren (staten). Vi anser inte att de värnpliktiga kan fråntas denna rätt. Däremot bör staten träda in i den skadades rätt till ersättning som utges enligt Li även beträffande annat än den ideella ersättningen.

Vi behandlar härefter frågan om en vämpliktigs försäkringsskydd under fritiden. En Värnpliktig har enligt LSP rätt till ersättning för ekonomisk skada vid olycksfall som inträffar under fritiden. Om olycksfallet äger rum utanför kasemområdet, och inte avser s. k. färdolycksfall, kan däremot ersättning

202 Ersätznings/örmåner vid personskada SOU 1990: 26

för ideell skada enligt Li inte utges. Detta Förhållande har sedan länge påtalats som en brist i försäkringsskyddet och det är svårt att förstå för den enskilde. Vi anser att statens ansvar för skador som den vämpliktige åsamkas inte gör sig lika starkt gällande när det är fråga om olycksfall som inträlTar under fritiden. Man måste emellertid beakta att de som gör sin grundutbildning många gånger kommer direkt från skolan och inte har haft anledning att själva ordna ett försäkringsskydd. De har under tjänstgöringstiden inte alltid ekonomiska förutsättningar att skaffa försäkringar. De ersättningar som kan utgå från Kungafonden avser endast ekonomiska verkningar av en skada. Ersättning för ideell skada kan således inte heller utgå från fonden. Mot bakgrund av det anförda anser vi att försäkringsskyddet för olycksfall som inträffar under den värnpliktiges fritid bör förstärkas när det grundutbildningsvärnpliktiga. Även vapenfria tjänstepliktiga och gäller kvinnor i militär grundutbildning skall vara omfattade av fritidsskyddet. Skyddet skall även avse repetitionsutbildning i direkt anslutning till grund- Det bör dock vara tillräckligt att skyddet avser ersättning för utbildningen. ideell skada. Vi har övervägt om försäkringsfrågan bör lösas genom en försäkring i privat försäkringsbolag men stannat för att det lämpligaste bör vara att staten själv liksom i andra sammanhang som gäller den värnpliktige står för försäkringen. Detta bör ske genom ändringar i Li.

Grupplivförsäkringen Vi anser att det skydd värnpliktiga har genom den särskilda förordningen om grupplivförsäkring i stort sett är tillfredsställande. Ersättning utgår vid dödsfall till i första hand make/sambo och barn och i vissa fall även till syskon. Med sambo avses ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstagare av motsatt kön. Vi har med anledning av en framställning från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande övervägt frågan om även homosexuella sambor borde anges som förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Vi anser emellertid att en särlösning för de värnpliktiga i förhållande till andra försäkrade enligt den statliga grupplivförsäkringen inte bör ske. Frågan bör därför inte prövas i detta sammanhang. Fr.o. m. den l mars 1986 kan föräldrar inte längre vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen. Denna förändring, som gällde alla som statens grupplivförsäkring var tillämplig på, föranleddes av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och vuxna barn. Enligt nuvarande regler kan ersättning till en värnpliktigs efterlevande utges enligt lagen om allmän försäkring, enligt lagen om statligt personskadeskydd och från grupplivförsäkringen. Vi anser att staten har ett särskilt ansvar mot en värnpliktigs anhöriga på grund av att den vämpliktige deltagit i en obligatorisk tjänstgöring. Vi har därför beträffande ersättningsförmånema som beslutas av trygghetsnämnden föreslagit att de för-

SOU 1990: 26 Ersättningsjörmåner vid personskador 203

måner som enligt PSA kan utgå vid dödsfall även skall gälla värnpliktiga som skadas under tjänstgöringen. När det gäller grundutbildningsvämpliktiga är det dessutom fråga om unga personer som i regel bor kvar hos föräldrarna. Vi har därför särskilt beaktat vilka ersättningsförmåner som utgår till en vämpliktigs förälder. Vi har konstaterat att en förälder inte längre har rätt till ersättning enligt vare sig den allmänna försäkringen, LSP eller grupplivförsäkringen. Däremot kan Kungafonden bevilja efterlevandebidrag till föräldrar om den värnpliktige inte haft hustru/sammanboende eller barn. Fonden kan även bevilja ytterligare bidrag till föräldrar som haft utgifter i samband med den vämpliktiges död. Om vårt förslag genomförs att en Värnpliktig skall kunna få full ersättning enligt det statliga personskadeavtalet, kan föräldern få ersättning om föräldern varit i behov av bidrag till sin försörjning från den avlidne. Föräldem skulle därigenom kunna få ersättning med 2 1/2 basbelopp under de angivna förutsättningarna. Vi har övervägt om en förälders rätt att vara förmånstagare enligt grupplivförsäkringen bör återinföras när det gäller grundutbildningsvämpliktiga. Vi anser att det även i detta hänseende bör gälla enhetliga regler för alla som är försäkrade enligt den statliga grupplivförsäkringen. Mot bakgrund av möjligheten för en förälder att erhålla ersättning från Kungafonden är vi därför inte beredda att föreslå en särlösning inom grupplivförsäkringen för värnpliktiga. Enligt uppgifter från statens löne- och pensionsverk (SPV), som administrerar den statliga grupplivförsäkringen, är det ett problem att vämpliktiga inte har något skydd genom grupplivförsäkringen under arbetslöshet efter grundutbildningen. Vi vill därför slutligen ta upp frågan om efterskydd i grupplivförsäkringen. Vi anser att det med hänsyn till tjänstgöringens att är motiverat att värnpliktiga efter grundutbildningen har efterskydd under en en viss tid. Även om avsikten i första hand är att tillgodose behovet av skydd för dem som just genomgått grundutbildning, anser vi att efterskyddet bör avse samtliga som omfattas av förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m.tl. Efterskyddet bör utformas som det som gäller för elever i arbetsmarknadsutbildning. Härigenom kommer den som har gjort kortare tjänstgöringstid än 180 dagar att enbart ha ett efterskydd som, bortsett från vid sjukdom, inte omfattar längre tid än tjänstgöringen varat. Skyddet kommer i huvudsak att gälla enligt följande. Efterskydd vid sjukdom: Den som har fullgjort vämpliktstjänstgöring e. d. har försäkringsskydd under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, om arbetsoförmågan uppkommit under tjänstgöringen och förelåg vid dess slut. Försäkringsskydd gäller vidare om den försäkrade blir arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycksfall under tid då han har efterskydd enligt övriga bestämmelser. Försäkringsskyddet gäller då så länge arbetsoförmågan består. - Efter denna tid gäller efterskydd enligt följande stycke, varvid sjukdomstiden jämställs med tjänstgöringstid. Efterskydd när tjänstgöring fullgjorts i minst 180 dagar. För den som

204 Ersättningsförrnåner vid personskada

tjänstgjort under minst l80 dagar, varvid även tillgodoräknas tidigare försäkringsgrundande tjänstgöringstid som helt eller delvis har infallit under de två år som närmast föregått den senste tjänstgöringen, gäller efterskydd dessutom enligt följande. Efterskyddet gäller under 180 dagar (allmän efterskyddstid). För den som blir arbetslös under allmän efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består samt under tid därefter det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före arbetslösheten. För en försäkrad som under allmän efterskyddstid börjar fullgöra ny försäkringsgrundande tjänstgöringstid gäller, när försäkringsskyddet från denna har upphört, fortsatt efterskydd under det antal dagar av den allmänna efterskyddstiden som inte har avräknats före början av den nya försäkringsgrundande tjänstgöringstiden. Efterskydd gäller dock sammanlagt högst två år från det den ursprungliga tjänstgöringen upphörde. Efterskydd i övriga fall: Om den försäkrade inte har rätt till efterskydd enligt vad ovan anförts gäller efterskydd i stället lika många dagar som den försäkrade har tjänstgjort. För att anses som arbetslös skall den försäkrade stå till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. I förordningen bör i likhet med vad som gäller för t.ex. eleverna i arbetsmarknadsutbildning tas in en hänvisning även till 40 § TGL-S om samordning.

10.4 Administrationen av försäkringsskyddet

l0.4.1 Inledning det föregående har administreras av Det skydd som en Värnpliktig enligt många olika myndigheter e. d. Ärenden om ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd hanteras av de allmänna försäkringskassorna medan beslut om ersättning enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada fattas av statens trygghetsnämnd. l förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadefinns föreskrifter om underrättelse och anmälan av skada som har skydd inträffat. Enligt förordningen skall skadan anmälas till försäkringskassan om den kan antas medföra rätt till sjukvårdsersättning eller sjukpenning eller om skadan kan antas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men. Försäkringskassan skall sända en kopia av skadeanmälan till trygghetsnämnden. Om en Värnpliktig skadas i en trafikolycka med trafikförsäkrade fordon erhåller han ersättning enligt trafikskadelagen. Ersättningen regleras härvid av berört försäkringsbolag. Om trafikolyckan avser försvarets egna eller inhyrda oförsäkrade fordon handläggs ärendet av försvarets Civilförvaltning. Civilförvaltningen handlägger även den värnpliktiges anspråk på skadestånd i andra fall. Ersättning enligt grupplivförsäkringen handläggs av SPV.

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 205

En värnpliktig kan i sista hand även ansöka om bidrag från Kungafonden. Det har i olika sammanhang framförts kritik mot att en värnpliktig behöver vända sig till så många instanser för att få ett skadeärende reglerat. Särskilt har förslag förts fram om att administrationen av Li skulle överföras från trygghetsnämnden till försvarets civilförvaltning. Vi behandlar därför nedan vad som gäller beträffande administrationen av Li.

l0.4.2 Administrationen av den statliga ersättningen vid ideell skada Frågor om ersättning enligt Li avgörs av statens trygghetsnämnd. Tvistiga ärenden kan omprövas genom hänskjutande till skiljenämnden för vissa trygghetsfrågor. Enligt ett avtal mellan statens förhandlingsnämnd och Konsortiet för AMF-trygghetsförsäkring (AMF) administreras den statliga personskadeförsäkringen, och således även ersättningsförmånerna enligt Li, fr.o. m. år 1988 av AMF. Enligt avtalet ställer AMF den personal till trygghetsnämndens förfogande som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra de administrativa uppgifter som är förenade med regleringen av personskadefall. Vid införandet av Li hade yrkesskadeförsäkringskommittén i sitt betän- .kande SOU 1976:50 föreslagit att ersättningen för ideell skada skulle handläggas av riksförsäkringsverket, eftersom verket hade stor erfarenhet av frågor som hängde samman med det medicinska invaliditetsbegrepp som skulle tillämpas. Förslaget föranledde delade meningar bland remissinstanserna. l proposition 1976/77: 64 föreslogs i stället att förmånerna skulle prövas av trygghetsnämnden. Föredragande statsrådet framhöll att det var viktigt att praxis blev lika vid tillämpningen av statens personskadeförsäkring och den nya lagstiftningen om ersättning för ideell skada. De materiella reglerna för ersättningen fastställdes genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden och reglerna skulle i huvudsak bli desamma som i statens personskadeförsäkring. Det var därför mest rationellt att beslut om ersättning fattades av trygghetsnämnden, som hade stor vana från handläggning av sådana ärenden för arbetstagare i offentlig tjänst.

Ärendeutvecklingen på personskadeområdet ledde så småningom till

stora balanser och långa handläggningstider för trygghetsnämnden. l proposition 1987/88:25 om tilläggsbudget l föreslogs därför att trygghetsnämndens arbetsuppgifter skulle överföras till AMF. Som skäl härför anfördes att AMF administrerade trygghetsförsäkring vid arbetsskada, som omfattade mer än tre miljoner privat och kommunalt anställda. Det vore värdefullt att gemensamma lösningar för hela arbetsmarknaden tillämpades inom trygghetsområdet. Samma skadeståndsrättsliga normer som tillämpades av AMF borde vara vägledande vid regleringen av personskada enligt PSA. Vidare hade AMF goda förutsättningar att snabbt arbeta av ärendebalansen. AMF hade också genom bl.a. en utbyggd internutbildning av skadereglerande personal väl sörjt för framtida kompetensutveckling och möjligheter att möta variationer i ärendetillströmningen.

206 Ersättningsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

l 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90: 100, bil. 15) behandlar regeringen bl. a. frågan om AMF:s roll vid myndighetsutövning. I propositionen anförs att AMF:s personal, som är anställd hos Folksam eller Skandia, förordnas av trygghetsnämnden att tjänstgöra vid nämnden, dvs. att bereda och föredra personskadeärenden där. Nämnden kan också lämna över åt sådan personal att på nämndens vägnar besluta i mera rutinbetonade ärenden av detta slag. AMF har i avtalet förbundit sig att följa de författningar som gäller för trygghetsnämndens beslut i dessa ärenden. I propositionen anförs vidare att den övervägande delen av ärendena prövas enligt regler i kollektivavtal. Bara en liten del av besluten grundar sig på rätt till ersättning enligt lag eller förordning. Det är enbart dessa senare beslut som innebär myndighetsutövning. Eftersom det även efter den 1 januari 1988 är trygghetsnämnden som meddelar besluten, har den tillämpade ordningen kunnat genomföras utan hinder av kravet på lagstöd i regeringsformen, när det gäller att till enskilda lämna över förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. l budgetpropositionen anförs vidare att väntetiderna för ett första besked i skadeärendena har minskat från ca 18 månader i genomsnitt före utgången av år 1987 till for närvarande 10 månader. Väntetiden för handläggning av ersättningar vid invaliditet är dock mindre än tio veckor. AMF räknar med att kunna minska de genomsnittliga väntetiderna till högst sex månader under innevarande budgetår. I propositionen anges dessutom att AMF :s medverkan har inneburit att kvaliteten i handläggningen har höjts. AMF följer på eget initiativ upp ärendena ända till dess de är slutbehandlade. Handläggningen är rationellt och praktiskt upplagd. Staten betalar för närvarande ersättning för AMF:s administration med 6,2 milj. kr. per år.

l0.4.3 Tidigare överväganden m.m. Mot bakgrund av några riksdagsmotioner angående värnpliktigas personskadeskydd föreslog Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN)/trygghetsnämnden i skrivelse den 14 november 1986 till regeringen att skaderegleringen enligt Li till den del den rörde värnpliktiga m. fl. skulle föras över till försvarets civilförvaltning. SAMN anförde bl.a. att regelsystemet var svårt att överblicka för en skadad Värnpliktig. Det var ett problem att den skadade samtidigt kunde vända sig till både civilförvaltningen och trygghetsnämnden. Vidare måste trygghetsnämnden hänvisa skadade vidare till civilförvaltningen, om nämnden bedömde det sannolikt att högre ersätt-

ning kunde utgå därifrån, medan civilförvaltningen fick göra motsvarande

bedömning. SAMN anförde vidare att civilförvaltningen med få undantag handlade alla anspråk mot staten om ersättning för skada inom försvarsområdet. Centrala läkarhandlingsarkivet (CLA), varifrån sjukhandlingar rörande de värnpliktiga rekvirerades i nästan alla ärenden, fanns dessutom i samma byggnad som civilförvaltningen. Där fanns även Kungafondens kansli. Enligt SAMN:s uppfattning vore det rationellt om civilförvaltningen tog över handläggningen av de värnpliktigas ersättningsanspråk enligt

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 207

Li. Förutom försäkringskassan hade den värnpliktige då endast en myndighet och en skadereglerare att vända sig till. Om förlust eller kostnad återstod sedan civilförvaltningen slutreglerat ärendet kunde skaderegleraren ta kontakt med Kungafondens kansli för att utverka hjälp åt den skadade. Servicen till de värnpliktiga skulle enligt SAMN förbättras med en sådan ordning. I depanementsutredningen (Ds Fö 1987: 3) tillstyrktes SAMN:s förslag att skadereglering enligt Li borde föras över till försvarets civilförvaltning till den del den avsåg värnpliktiga m.fl. I utredningen anfördes att en sådan ändring visserligen innebar en mera försvarsspecifik ordning än den nuvarande, men eftersom den medförde fördelar för såväl de värnpliktiga som myndigheterna borde den genomföras så snart som möjligt. I skrivelse till regeringen den 24 september 1987 instämde försvarets civilförvaltning i vad SAMN anfört om problemen med nuvarande beslutsordning och fördelarna med en överföring av vissa av trygghetsnämndens uppgifter till civilförvaltningen. Civilförvaltningen ansåg att det vore rimligt att den fick reglera skador som drabbade värnpliktiga m. fl. oavsett skadeorsak och ersättningssystem. Man tillade att det inte skulle komma att innebära några större svårigheter för skadereglerarna att beräkna ersättningarna enligt Li. Civilförvaltningen kontaktades ofta av skadelidande värnpliktiga, deras anhöriga och förvarsmyndigheter som önskade få råd och information om ersättningssystemet i stort och om skaderegleringspraxis. Man medverkade också i information i övrigt om skaderegleringen samt i utarbetande av föreskrifter om anmälan av skador till följd av militär verksamhet. Civilförvaltningen ansåg att principen om aktiv skadereglering skulle tillämpas i alla ärenden och att servicenivån i övrigt - även i form av korta handläggningstider - skulle vara god. Ett ärende borde slutregleras inom en månad efter det att erforderlig utredning kommit in till myndigheten.

l0.4.4 Utredningens överväganden De värnpliktigas försäkringsskydd administreras av flera olika myndighe-

ter e.d. Det kan bli fråga om upp till fem olika instanser som måste

blandas in i ett ersättningsärende. I samtliga ärenden torde det bli fråga om ersättningsanspråk mot försäkringskassan. Om det rör sig om en skada i tjänsten eller under färd till eller från tjänstgöringen kan anspråk riktas mot trygghetsnämnden. Dessutom blir det i vissa fall fråga om att begära skadestånd från försvarets civilförvaltning eller försäkringsbolag. Om skadan föranlett dödsfall skall SPV blandas in och slutligen, i vissa speciella fall, kan bidrag behöva begäras från Kungafonden. Vi har därför förståelse för att det under senare år väckts kritiska röster mot att så många instanser skall behöva kontaktas, för att en värnpliktig skall få full ersättning vid en personskada. Vi vill dock nämna att läget är i stort sett detsamma när den som är anställd inom försvaret skadas. Den anställde, som har rätt till fullständiga förmåner enligt det statliga personskadeavtalet, har dock inte rätt att begära skadestånd från staten.

208 Ersättningsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

Ett skäl som har anförts för att administrationen borde förenklas just för värnpliktiga är att det i regel är fråga om unga personer som inte är vana att ha kontakter med myndigheter. Det har tidigare föreslagits att handläggningen av de vämpliktigas ersättningsanspråk enligt Li skulle föras över till försvarets civilförvaltning, och vi har därför särskilt övervägt en sådan lösning. Vi noterar därvid att SAMN:s förslag att de vämpliktigas ärenden skulle föras över till civilförvaltningen tillkom i ett läge då trygghetsnämnden på grund av en ökande ärendetillströmning fick allt svårare att klara ärendehanteringen. Den besvärliga arbetssituationen har lett till att AMF sedan år 1988 för trygghetsnämndens räkning handlägger samtliga ärenden. Handläggningstiderna har sedan dess minskat från i genomsnitt 18 månader till 10 månader, och AMF räknar med att under innevarande budgetår kunna minska de genomsnittliga väntetidema till högst 6 månader. Vi konstaterar till en början att bestämmelserna att trygghetsnämnden skall pröva ersättningsanspråk enligt Li grundar sig på att det har ansetts viktigt att praxis blir lika vid tillämpningen av statens personskadeförsäkring och lagstiftningen om ersättning för ideell skada. Förmånema bygger dessutom på regler som fastställs genom avtal mellan partema på arbetsmarknaden, och trygghetsnämnden har stor vana från handläggning av sådana ärenden för arbetstagare i offentlig tjänst. Vi anser att man fortfarande måste lägga största vikt vid att frågor som gäller bestämmelser i avtalet om statens personskadeförsäkring får en enhetlig tillämpning. Trygghetsnämnden prövar numera även försäkringsskyddet för AMU-elevema. Detta försäkringsskydd innefattar flertalet förmåner enligt personskadeavtalet. Personskadeavtalet överensstämmer i huvudsak med de trygghetsförsäkringar som finns på den privata och kommunala sidan och som handläggs av AMF. Eftersom AMF numera handlägger även trygghetsnämndens ärenden kommer bedömningarna att bli enhetliga i alla likartade frågor. Vi anser således att den enhetliga rättstillämpningen i första hand skall vara avgörande för den fortsatta administrationen av värnpliktsärendena. Den nuvarande administrationen bör följaktligen enligt vår uppfattning bibehållas, och trygghetsnämnden bör även fortsättningsvis handlägga ärendena enligt Li. Vi vill framhålla att en överföring av ärendena till försvarets civilförvaltning endast skulle minska antalet instansordningar i vissa fall. Dels skulle det gälla det fåtal fall, ca 5- 10 ärenden per år, där civilförvaltningen i dag handlägger skadeståndsanspråk som riktas mot staten, dels skulle det gälla de trañkskadeärenden - tidigare uppskattade till ca 300 ärenden per år - som handläggs vid civilförvaltningen och som rör värnpliktiga. En förenkling av administrationen, med bibehållande av den enhetliga rättstillämpningen, skulle däremot ske om vårt förslag i föregående avsnitt genomförs, nämligen att de värnpliktiga med undantag för fritidsskador erhåller ersättning enligt PSA i samma utsträckning som en statligt anställd. En statligt anställd är genom avtalet fråntagen rätten att begära skadestånd från arbetsgivaren (staten). Även om vi inte anser att en

SOU 1990126 vid personskada 209 Ersättningsjörmåner

värnpliktig skall fråntas denna rätt kan vi konstatera att anledningen för en Värnpliktig att rikta skadeståndsanspråk mot staten, eller begära ersättning vid trañkskada där staten ansvarar för försäkringsskyddet, torde minska radikalt. I de flesta fall lär det heller inte bli aktuellt med bidrag från Kungafonden. Beträffande informationshâgorna vill vi anföra följande. Före inryckningen får samtliga värnpliktiga informationsbroschyren ”Vad händer om du skadas under värnplikten?”. Broschyren har utarbetats av försvarsstaben och försvarets civilförvaltning. Den ger en bra och enkel information om ersättningssystemet i stort. De värnpliktiga får dessutom under tjänstgöringstiden information om försäkringsskyddet genom konsulenter vid förbanden. Konsulenterna bistår även den vämpliktige när en skada har inträffat. Vi har Förståelse för att det måste vara svårt både att informera om och att tillgodogöra sig information om det försäkringsskydd som gäller för värnpliktiga. Det är emellertid viktigt att man, i vart fall när en skada väl har inträffat, får en fullständig information om vilka ersättningsförmåner som gäller. Vi anser därför att en skrift bör tas fram som mer detaljerat redovisar ersättningssystemet och de olika förmånema. Lämpligen bör försvarsstaben få i uppdrag att i samråd med riksförsäkringsverket, AMF och civilförvaltningen utarbeta en sådan skrift. Vi vill här särskilt ta upp ett annat informationsproblem. Det gäller en värnpliktigs möjlighet att få sjukpenning den närmaste tiden efter utryckningen, även om han inte har någon sjukpenninggrundande inkomst och även om det är fråga om en skada som inte har samband med tjänstgöringen, den kanske t. o. m. har inträffat efter tjänstgöringstidens slut. Det gäller således rätten till särskild sjukpenning enligt 13 § LSP vid sjukfall under utryckningsmånaden och månaden därefter. Vi har erfarit att den vämpliktige kan gå miste om denna ersättning på grund av att försäkringskassorna inte känner till att förhållandena är sådana att särskild sjukpenning kan utgå. Man måste även räkna med att en värnpliktig inte alltid anmäler ett sjukfall, trots att han har rätt till särskild sjukpenning. Så torde vara fallet om han är arbetslös och inte har någon SGI fastställd. Den särskilda sjukpenningen har tillkommit just för att tillförsäkra de värnpliktiga en viss ersättning under sjukfall efter utryckningen. Vi anser det därför viktigt att samtliga värnpliktiga får information om denna förmån i samband med utryckningen. Försvarsstaben kan lämpligen utarbeta sådan information i samråd med riksförsäkringsverket. Information om den särskilda sjukpenningen bör även tas in i de tidigare nämnda informationsskriftema.

l4 10-0407 SOU l990: 26

210 Ersättningsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

10.5 Sjukpenning under tjänstgöringstid

l0.5.1 Nuvarande ersättningsförmåner Vi anser att även en vämpliktigs sjukpenningförmåner enligt den allmänna försäkringen bör belysas, inte minst mot bakgrund av att en stor del av dem som gör sin grundutbildning beräknas ha ett fritidsarbete vid sidan av tjänstgöringen. Enligt den undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation, som överbefálhavaren genomförde bland dem som kallats in till grundutbildning under viss tid 1986/87, framgick bl. a. följande. 40 °/0 av de värnpliktiga hade ett arbete vid sidan om värnpliktstjänstgöringen. Den genomsnittliga inkomsten av sådant arbete var ca 780 kr. i månaden före skatt (1986 års lönenivå). Av dem som arbetade hade knappt hälften en månadsinkomst under 500 kr. medan drygt hälften tjänade över 500 kr. i månaden. Av det totala antalet utfrågade värnpliktiga hade 5 °/0 en inkomst mellan 1 500 och 3000 kr. i månaden och 1 °/0 en inkomst överstigande 3000 kr. i månaden. inte l 3 kap. 15 § lagen om allmän försäkring stadgas att sjukpenning fullgör värnpliktstjänstgöring eller utgår för den tid då den försäkrade vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Under vämpliktstjänstgöringen är en vämpliktig däremot berättigad till olika värnpliktsförmåner och dessa förmåner utgår även då en vämpliktig är frånvarande från tjänstgöringen på grund av sjukdom. Den värnpliktige har vidare rätt till fri sjukvård. En Värnpliktig som före tjänstgöringstiden har en sjukpenninggrundande inkomst får dock behålla denna vilande under vämpliktstjänstgöringen. SGI-n får dessutom anpassas efter löneutvecklingen inom yrkesområdet. Motsvarande gäller den som fullgör vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Dessa regler finns intagna i 3 § riksförsäkföreskrifter (RFFS 1981: 5) om sjukpenninggrundande inringsverkets komst. Bestämmelserna att en vämpliktig inte har rätt till sjukpenning under vämpliktstjänstgöringen infördes ursprungligen på förslag av socialförsäk- (SOU 1952: 39). Utredningen anförde därvid att det inte ringsutredningen torde vara erforderligt eller lämpligt att sjukpenning skulle utges för tid då fullgjordes. Emellertid borde värnplikten inte i och värnpliktstjänstgöring för sig föranleda ändring av den sjukpenningldass den värnpliktige tillhörde. Möjlighet borde därför föreligga för denne att bli befriad från avgift för de månader som gått åt för vämpliktstjänstgöringen. Utredningens resonemang gällde uppenbarligen endast om sjukpenning som grundade sig på den inkomst den värnpliktige hade före tjänstgöringen skulle kunna utgå under tjänstgöringstiden, men däremot inte om man skulle införa en sjukpenning baserad på fritidsinkomster. Vi vill nämna att när systemet för avgifter till sjukförsäkringen ändrades fr. o. m. den 1 1974 (prop. 1973:46, SfU 21, rskr. 197) slopades stadgandet om januari avgiftsbefrielse för vissa avgifter avseende tjänstgöringstiden. Därvid anfördes att det avbrott i förvärvsarbetet som vämpliktstjänstgöringen innebar i fortsättningen direkt skulle påverka storleken av den avgiftsgrundande inkomsten och därmed avgiften till sjukpenningförsäkringen.

SOU 1990: 26 Ersättningsjörmåner vid personskada 211

l0.5.2 Tidigare överväganden Bestämmelserna om sjukpenning till värnpliktiga under tjänstgöringstiden har berörts i betänkandet Ds Fö 1987: 3 i anslutning till frågan om ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd. l betänkandet påpekades att ersättning enligt LSP utgår för inkomstförlust först efter skyddstidens slut och att ersättning för inkomstbortfall till följd av att en skadad värnpliktig inte kunnat arbeta under helger eller övningsuppehåll inte utgår. Det torde inte vara ovanligt att värnpliktiga extraarbetar under sina ledigheter, men utredningen framhöll att de värnpliktigas grundutbildning måste betraktas som en heltidssysselsättning. Utbildning och övningar var mycket krävande och för åtskilliga värnpliktiga var också hemresorna långa och tröttande. Helgledigheter och övningsuppehåll fick därför förutsättas nödvändiga för vila och rekreation. Om rätten till ersättning för ekonomisk skada utvidgades till att gälla även inkomstförlust på grund av uteblivet arbete under helger och övningsuppehåll, skulle det enligt utredningens uppfattning kunna tolkas som att arbete under ledigheterna uppmuntras snarare än vila och rekreation. En ändring i denna riktning var därför inte lämplig.

l0.5.3 Jämiörelse med studerandes sjukpenningrätt En värnpliktigs ekonomiska situation under tjänstgöringstiden kan i viss mån jämföras med en studerandes situation. Av intresse i detta sammanhang är därför även de särskilda bestämmelser om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst som numera gäller för bl.a. studerande som uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. ø Fr. o. m. år 1985 (prop. 1983/84: 127, SfU 26, rskr. 336) får dessa studerande behålla sitt studiestöd under sjukdom. De kan dessutom få sjukpenning vid sjukfall under studietiden. Denna sjukpenning beräknas enligt 3 kap. 5 § fjärde stycket AFL på en SGI som baserar sig på den inkomst av eget arbete som den studerande kan antas få under studietiden, s. k. studietids-SGI. En studerande som sedan tidigare har en SGI när studierna får påbörjas enligt 3 kap. 5 § tredje stycket AFL behålla denna SGI under den tid han bedriver studier for vilka han uppbär de nämnda studiestödsformerna, s. k. vilande SGI. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981: 5) får SGI-n anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde. Sjukpenning under studietiden får däremot inte beräknas på denna vilande SGI. Bestämmelserna om studietids-SGI infördes efter förslag i proposition 1983/84: 127. l propositionen anfördes att till följd av förstärkningen av sjukdomsskyddet inom studiestödssystemet rätten att behålla en SGI under studietid borde kombineras med att denna SGI gjordes vilande under den tid för vilken studiestödet utgick. Så länge SGI-n vilade utbetalades ingen sjukpenning på grundval av den. Många studerande förvärvsarbetade emellertid parallellt med studierna och under ferierna, och ett bortfall

212 Ersâttningsjörmåner vid personskada SOU 1990: 26

av sådan arbetsinkomst borde ersättas vid sjukdom på motsvarande sätt som för övriga förvärvsarbetande. l propositionen föreslogs därför att den vilande SGI-n borde kombineras med en särskild studietids-SGI som beräknades på förvärvsinkomster under utbildningstiden. På denna SGI beräknades sedan en eventuell sjukpenning under utbildningstiden. Reglerna om vilande SGl och studietids-SGI gäller även vid studier som är kortare än sex månader (prop. 1985/86: 128, SfU 17, rskr. 246). De bestämmelser som infördes i samband med den s. k. timsjukpenningreformen medför att sjukpenning beräknad på en studietids-SGI i huvudsak utgör 90 °/o av det faktiska inkomstbortfallet under studietiden (prop. 1986/87:69, SfU 12, rskr. 182). 1

l0.5.4 Utredningens överväganden Den allmänna sjukförsäkringen bygger bl. a. på principen att en försäkrad skall ha ersättning med 90 °/o av sitt inkomstbortfall. Även under sjukdom den som har oregelbundna arbetstider/arbetsinkomster får numera i huvudsak kompensation på denna nivå även vid kortare sjukfall, dvs. vid att en Försäkrad skall ha ersättning för sjukfall på högst 14 dagar. Principen sitt inkomstbortfall under sjukdom har även legat till grund för införandet av systemet med studietids-SGI. Enligt detta systern har en studerande, trots att han vid sjukdom får behålla sitt studiestöd, rätt att vid sjukdom även få sjukpenning som är beräknad på inkomsten i det fritidsarbete han kan ha under studietiden. l departementsutredningen 1987 framhölls att helgledigheter och övi värnpliktstjänstgöringen var nödvändiga för vila och reningsuppehåll kreation, så att den värnpliktige skulle orka med den krävande utbildningen och de i vissa fall långa och tröttande hemresorna. Vi noterar emellertid att, även om utbildningen är krävande och vissa hemresor tröttande, det har visat sig att de värnpliktiga i stor utsträckning har inkomster av arbete vid sidan av tjänstgöringen. Av överbefálhavarens nämnda undersökning att ca 40% av de värnpliktiga hade ett arbete vid sidan av framgick värnpliktstjänstgöringen. I genomsnitt tjänade de som arbetade 780 kr. i månaden före skatt (1986 års lönenivå). Drygt hälften av dessa hade inkomster som översteg 500 kr. i månaden. Vi noterar vidare att enligt den utredning av riksförsäkringsverket, vilken tidigare redovisats i kapitel 3, hade nära tre fjärdedelar av de värnpliktiga som omfattades av undersökningen haft inkomster av förvärvsarbete överstigande 12700 kr. per år innan inryckningen. En jämförelsevis stor grupp hade inkomster i storleksordningen 90 000- 120000 kr. Medelinkomsten för samtliga undersökta var 71 600 kr. om året. Det finns därför anledning anta att många av de värnpliktiga varit vana vid en relativt sett hög levnadsstandard. Av betydelse är även att myndighetsåldern är 18 år och att föräldrarnas underhållsskyldighet ofta har upphört en tid innan tjänstgöringen skall påbörjas. De värnpliktiga har därför vant sig vid en egen ekonomi och gjort sådana som ofta följer när man har egna förvärvsinkomster. Intresset åtaganden av att kunna bibehålla sin standard och de under senare år tillkomna

SOU 1990: 26 Ersättningsjörmåner vid personskada 213

möjligheterna att vara hemma under kvällar och helger är sannolikt de främsta skälen till att så många skaffar sig extrainkomster under värnpliktstiden. Förslaget att en värnpliktig inte skulle ha rätt till sjukpenning under tjänstgöringstiden lades fram redan år 1952. En värnpliktigs sjukförsäkringsavgift, som då bl.a. baserades på den sjukpenningklass han hade tillhört, minskades i motsvarande mån. Systemet för beräkning av sjukförsäkringsavgifter är nu omlagt. Avgiften betalas i dag för den som är anställd av arbetsgivaren och beräknas på summan av under året utbetalda löner. Den som har inkomst av annat arbete än anställning (egenföretagare) betalar egenavgifter. Såväl löneinkomster som inkomster av annat arbete under värnpliktstiden ingår således i det underlag på vilket arbetsgivaren eller den värnpliktige själv betalar sjukförsäkringsavgift och andra sociala avgifter. Inkomsterna är pensionsgrundande. Med hänsyn till det anförda anser vi att det numera är svårt att motivera att principen om ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom inte skall gälla för värnpliktiga under tjänstgöringstiden. Även mot bakgrund av den höga förvärvsfrekvens som numera förekommer bland värnpliktiga anser vi att bestämmelsen att en värnpliktig inte har rätt till sjukpenning måste ändras. Vi föreslår därför att värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och kvinnor i militär grundutbildning skall ha rätt till sjukpenning på motsvarande villkor som gäller för studerande under den tid de fullgör sin grundutbildning och, i förekommande fall, därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning. En värnpliktigs tidigare SGI skall liksom nu inte sänkas under tjänstgöringstiden, och det gäller även vid fristående repetitionsutbildning. Detta böri fortsättningen anges i lagen om allmän försäkring. Vidare skall en Värnpliktig för grundutbildningstiden kunna få en SGI fastställd som beräknas på den inkomst han kan antas få i ett fritidsarbete under tjänstgöringstiden, s. k. värnplikts-SGI. Motsvarande skall gälla vapenfria under grundutbildning och kvinnor i militär grundutbildning. Sjukpenning under tjänstgöringstiden skall endast utgå på grundval av denna värnplikts-SGI. Liksom för studerande bör sjukpenning under tjänstgöringstiden utgå endast för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvsarbetat. Detta skall således inte bara gälla för de 14 första dagarna av ett sjukfall utan även för tid därefter så länge tjänstgöringen pågår. Regeln i 3 kap. 5 § AFL, att ändring av SGI inte skall ske förrän 14 dagar efter det att försäkringskassan har fått kännedom om inkomständringen, - i likhet

bör när det gäller värnplikts-SGI med vad som gäller för

studerande - tillämpas endast vid inkomständringar under tjänstgöringstiden. För att värnpliktiga skall kunna få sjukpenning under grundutbildningen bör 3 kap. 15 § AFL ändras så att där anges att sjukpenning inte utgår till den som genomgår värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst om tjänstgöringen inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning. Genom denna lagändring kommer den värnpliktige att även bli berättigad till tillfällig föräldrapenning beräknad på en värnplikts-SGI under förutsättning att han går miste om förvärvsinkomst.

214 Ersättningsförmåner vid personskada SOU 1990: 26

Genom lagändringen kommer även närståendepenning enligt lagen (l988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt smittbärarersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare att kunna utgå, men detta kommer inte att ha någon större praktisk betydelse. Under grundutbildning kommer en värnpliktig som har tecknat frivillig sjukpenningförsäkring att även kunna uppbära sådan sjukpenning.

10.6 Kostnadsberäkningar

l0.6.l Särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd Kostnaderna för det statliga personskadeskyddet belastar statsbudgeten. Såvitt avser civilförsvaret, räddningstjänsten och kriminalvården samt de grupper som enligt förordningen om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd omfattas av detta skydd belastar kostnaderna D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. under femte huvudtiteln (socialdepartementet). De värnpliktigas ersättningar enligt LSP belastar statsbudgeten under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Vi har föreslagit att särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd skall kunna utges även till den som efter grundutbildningen är arbetslös men inte anmäld som arbetssökande. Särskild sjukpenning kan enligt gällande regler utges for hela sjukdomstiden, dvs. även för de 14 första dagarna av Sjukfallet, dels till den som skulle ha arbetat under tiden, dels till den som är anmäld som arbetssökande och står till arbetsmarknadens förfogande. Sjukfallet skall ha inträffat senast under månaden efter det tjänstgöringen upphörde. Detta innebär att vårt föreslag rör en mycket begränsad grupp och bara ett fåtal sjukfall omfattas av förändringen. Dessutom är det endast de första 14 dagarna av sjukfallet som berörs av vårt förslag. Härtill kommer att särskild sjukpenning utges enligt en garantinivå, som innebär att t. ex. den som inte fyllt 21 år får ersättning med 163 kr. per dag före skatt (år 1990). Vi räknar därför med att kostnaden för den föreslagna förändringen kommer att bli ytterst liten.

l0.6.2 Lagen om statlig ersättning vid ideell skada Skador under tjänstgöring Vi har föreslagit att en vämpliktig skall få rätt även till följande ersättningsförmåner som enligt det statliga personskadeavtalet utgår till statligt anställda - inkomstförlust under tid för akut sjukdom - sjukvårdskostnader och andra kostnader - framtida kostnader - inkomstförlust vid invaliditet. Dessutom skall efterlevandeförmåner enligt PSA utges. Inkomstförluster såväl under akut sjuktid som vid invaliditet ersätts till största delen genom det statliga personskadeskyddet. En utökning av den värnpliktiges förmåner i detta avseende torde därför inte medföra någon nämnvärd kostnadsökning.

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 215

Kostnadsökningen kommer i stället främst att avse ersättning för framtida kostnader i invaliditetsfall. Trygghetsnämnden har under år 1989 handlagt 384 ärenden enligt Li vilka avsett invaliditetsfall, dvs. ärenden där någon medicinsk defekt kvarstått efter den akuta sjukdomstiden. Av invaliditetsfallen är det vanligast med invaliditetsgrader mellan l och 3 °/0 (oftast hörselskador). Även 5-procentig invaliditet förekommer (vanligen knäskador). Ersättning för framtida kostnader förekommer i praktiken inte i ärenden där invaliditetsgraden understiger l0 °/o, och mycket sällan i ärenden med en invaliditetsgrad mellan l0 och 20 %. Kostnadsersättningarna avser i allmänhet merkostnader på mellan 1000-2000 kr. per år. Det kapitaliserade värdet för en 25-åring blir då ca 18000-36000 kr. Vi har räknat med att kostnader av denna storleksordning uppkommer i ärenden där invaliditetsgraden är 25 % eller högre. Dessa ärenden utgör ca 10 °/0 av invaliditetsfallen, eller för år 1989 knappt 40 ärenden. Kostnadsökningen bör därför kunna uppskattas till ca l milj. kr. per år. Denna kostnad kommer att belasta statsbudgeten under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter. Eftersom förändringen avser ärenden som redan handläggs vid trygghetsnämnden räknar vi med att kostnaderna för administrationen påverkas i obetydlig omfattning. Vi förutsätter att de ytterligare ersättningsbelopp, som skulle kunna utges från trygghetsnämnden genom vårt förslag, skulle minska antalet bidrag som betalas ut från Kungafonden. Vidare borde antalet skadeståndsärenden vid försvarets civilförvaltning minska och således även utbetalningarna av skadeståndsersättning.

F ritidsskador Vi har föreslagit att en vämpliktig som genomgår grundutbildning bör ha rätt till ersättning för ideell skada vid olycksfall som inträffar under fritiden, och som inte avser s. k. färdolycksfall. Fritidsskadorna ingår i de LSP-ärenden som handläggs av försäkringskassorna. Vi anser oss kunna utgå från att fritidsskadoma utgör en liten del av dessa ärenden. De flesta fritidsskador tycks dessutom gälla trañkskador som i huvudsak ersätts av försäkringsbolag. Som angivits ovan är det beträlfande skadorna i tjänsten vanligast med invaliditetsgrader mellan l -3 %. Vi saknar anledning anta att förhållandena skulle vara annorlunda beträffande fritidsskadorna. En ersättning för lyte och men skulle i dessa fall avse högst 10000 kr. i engångsbelopp. Ersättning för sveda och värk och olägenheter i övrigt tillkommer. Kostnadsökningen vid ett försäkringsskydd för fritiden torde därför vara ganska begränsad. Vi har från ett privat försäkringsbolag fått förslag på en försäkring som, förutom ersättning för ideell skada, även skulle omfatta vissa andra förmåner. Premien för en sådan försäkring för samtliga värnpliktiga uppskattades till ca 0,5 milj. kr. per år. Vi anser att statens ökade kostnader till följd av ett försäkringsskydd genom lag inte rimligen kan överstiga denna summa. Vi räknar därför med en ökad kostnad på högst

216 Ersättningsförmåner vid personskada sou 1990: 26

0,5 milj. kr. per år, och denna summa bör då även kunna täcka de ökade administrationskostnaderna.

l0.6.3 Grupplivñrsäkringen Vi har föreslagit att samtliga grupper som omfattas av Förordningen om grupplivförsäkring för värnpliktiga m. fl. skall ha ett utökat efterskydd inom grupplivtörsäkringen. Ersättning enligt grupplivforsäkringen utges endast vid dödsfall och Försäkringen gäller endast personer som inte har motsvarande försäkringsskydd i en anställning. För den som gjort kortare tjänstgöringstid än 180 dagar blir försäkringsskyddet mycket kortvarigt. Mot bakgrund härav torde efterskyddet främst komma att gälla dem som just avslutat sin grundutbildning. l regel är det således fråga om unga personer, och risken för dödsfall inom denna grupp är låg. Vidare är de flesta grundutbildningsvärnpliktiga ensamstående och efter den som inte efterlämnar maka/sambo eller barn (i vissa fall syskon) utbetalas endast begravningshjälp. Skyddet gäller även i dessa fall under en relativt begränsad tid. Med anledning härav räknar vi med att kostnadsökningen för det utvidgade efterskyddet, som kommer att belasta statsbudgeten under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, blir försumbar.

10.6.4 Informationsfrågor Vi har föreslagit att försvarsstaben i samråd med riksförsäkringsverket, AMF och civilförvaltningen utarbetar en skrift om försäkringsskyddet. Vi har även föreslagit att försvarsstaben i samråd med riksförsäkringsverket utarbetar information om den särskilda sjukpenningen enligt LSP. Merparten av detta arbete torde kunna ske inom ramen för myndigheternas löpande arbete. Någon särskild kostnad för detta har vi därför inte beräknat.

10.65 Värnplikts-SGI

Vi har föreslagit att värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som genomoch kvinnor i militär grundutbildning skall ha rätt till går grundutbildning på grundval av den inkomst de beräknas få i ett fritidsarbete sjukpenning under tjänstgöringstiden skall enunder tjänstgöringstiden. Sjukpenning dast utges för de dagar då den värnpliktige skulle ha förvärvsarbetat. Detta skall således inte bara gälla för de 14 första dagarna av ett sjukfall utan även för tid därefter så länge tjänstgöringen pågår. Vid beräkning av kostnaderna för detta förslag har vi utgått från följande förutsättningar. Ca 45 000 personer genomgår grundutbildning under ett år. Enligt riksförsäkringsverkets sjukfrånvarostatistik för år 1987 (RFV informerar 1989: 2) har en försäkrad i genomsnitt 1,75 sjukfall per år (sjukfallsfrekvens). Antalet är något lägre för män och något högre för kvinnor.

SOU 1990: 26 Ersättningsförmåner vid personskada 217

I genomsnitt har varje försäkrad fått ersättning för 12,3 sjukdagar (varaktighetstal). Även denna silfra är något lägre för män och högre för kvinnor. Sjukfrånvaron varierar kraftigt med de försäkrades ålder. För t. ex. åldersgruppen l6- 19 år är sjukfallsfrekvensen 1,66 och varaktighetstalet 5,5. Mot bakgrund av överbefálhavarens undersökning 1986/87 utgår vi från att 20 % av de värnpliktiga skulle ha sådana inkomster under tjänstgöringstiden att de skulle vara berättigade till sjukpenning (lägst ca 700 kr. per månad vid en tjänstgöringstid om 9 månader). Vi har vidare räknat med en sjukfallsfrekvens på 1,66 under ett helt år (motsvarande den i åldersgruppen 16- 19 år). Eftersom en vämpliktig i regel endast arbetar under veckoslut - eller i vart fall endast har mindre inkomster under - räknar vi med att i genomsnitt endast två vardagar sjukdagar per sjukfall kommer att ersättas. Beträffande sjukpenningnivån har vi utgått från en genomsnittlig inkomst per dag på 300 kr., vilket skulle medföra en sjukpenning på 270 kr. per dag. Totalt skulle det under dessa förutsättningar röra sig om ca 6 milj. kr. i

ökade kostnader om vårt förslag om en vämplikts-SGI införs. Kostnader-

na kommer att belasta sjukförsäkringen som till 85 % finansieras med socialavgifter, och förslaget kan därför anses i huvudsak finansierat genom de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivaren (eller den värnpliktige själv om han är egenföretagare) för fritidsinkomsten. - Vi vill även erlägger erinra om att sjukpenningen är skattepliktig inkomst. För försäkringskassomas administration av systemet med en vämplikts- SGI beräknar vi en kostnad om ca 1 milj. kr. Denna beräkning förutsätter att en SGI beräknad på fritidsinkomsten endast fastställs när ett sjukfall väl har inträffat. Härtill kommer en engångskostnad för genomförandet av systemet på ca 400 000 kr. De totala kostnaderna för förslaget påverkas även av den behovsprövning gentemot extrainkomster under tjänstgöringstiden som skall ske vid fastställande av familjebidrag till värnpliktiga. Ett system med vämplikts- SGl torde nämligen väsentligt öka möjligheterna att kontrollera storleken av extrainkomsterna.

SOU 1990126 219

l 1 Administration av

familjebidragen

m. m.

Administrationen av familjebidragen är i dag fördelad på försvarets civilförvaltning, länsstyrelserna och kommunernas familjebidragsnämnder. Beslutsfattandet i första instans sker hos civilförvaltningen och kommunerna. Civilförvaltningen är också tillsynsmyndighet tillsammans med länsstyrelserna, som bestämmer och betalar ut statsbidrag. l vårt första uppdrag den 7 april 1988 ingår att lämna förslag till en ny administrationsform för familjebidragen. Utgångspunkten är att tre olika alternativ till den nuvarande administrationen skall undersökas. Ett alternativ är att administrationen samlas hos civilförvaltningen, ett annat att administrationen läggs över på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och ett tredje att försvarets olika myndigheter (förband) får hand om administrationen. Vi föreslår nedan att administrationen av familjebidragen flyttas över på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. De fördelar som en decentraliserad handläggning medför kan då kombineras med en rationell ärendebehandling som medför väsentligt minskade administrationskostnader.

l 1.1 Nuvarande regler för administrationen

Inom varje kommun skall det finnas enfamiljebidragsnämnd för att handlägga ärenden enligt familjebidragslagen. Tillsyn över efterlevnaden av lagen utövas av försvarets civilförvaltning och av länsstyrelserna. Familjebidrag skall sökas hos familjebidragsnämnden i den kommun där den tjänstepliktige är kyrkobokförd vid ansökningstillfället. Om han då inte är kyrkobokförd i landet skall ansökan göras hos familjebidragsnämnden i Stockholms kommun. Ett ärende om bostadsbidrag avgörs avförsvarets civilförvaltning i fråga om annan bostad än hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet. Försvarets civilförvaltning avgör också ärenden om näringsbidrag. Familjebidragsnämnderna avgör de ärenden som inte skall prövas av civilförvaltningen. Om ett ärende angår flera frågor och om någon fråga skall prövas av civilförvaltningen, skall ärendet i sin helhet avgöras av civilförvaltningen. I ärenden som skall avgöras av försvarets civilförvaltning skall familje-

220 Administration av familjebidragen m. m.

bidragsnämnderna göra de kompletterande utredningar som behövs. Detta innebär att ansvaret För det huvudsakliga utredningsarbetet ligger pâ familjebidragsnämnderna inte bara då de själva fattar beslut utan också när civilFörvaltningen är beslutsfattare. Familjebidrag utbetalas av familjebidragsnämnderna. Samma familjebidragsnämnd som betalar ut familjebidraget skall meddela det beslut som föranleds av den tjänstepliktiges hemförlovning. Om det inträffar någon annan omständighet som inverkar på rätten till bidrag, skall ärendet omprövas av den beslutande myndigheten. En kommun som har betalat ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet. Om en genom uppenbart oriktig tillämpning av

familjebidragsnämnd

gällande föreskrifter om familjebidrag har betalat ut bidrag med För högt belopp, skall statsbidrag inte utgå För det felaktigt utbetalade beloppet. l-lar en familjebidragsnämnd vid upprepade tillfällen åsidosatt gällande föreskrifter, får Försvarets civilförvaltning besluta att statsbidrag inte skall utgå vidare eller utgå i minskad omfattning. Statsbidrag bestäms och utbetalas av länsstyrelsen som också kan lämna skäligt förskott. Familjebidrag utgår inte För tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar Före ansökningsdagen om det inte Föreligger särskilda skäl. Bidrag kan under vissa Förutsättningar utgå För högst 30 dagar efter utryckningsdagen. Den tjänstepliktige är skyldig att lämna Familjebidragsnämnden upplysning om ny omständighet som har betydelse För rätten till bidrag. Om någon har uppburit familjebidrag med För högt belopp är han skyldig att återbetala det som han har fått För mycket om han har insett eller borde ha insett att utbetalningen är felaktig. Detsamma gäller om den felaktiga utbetalningen beror på att han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat osann uppgift eller Föitigit sanningen, eller om han har åsidosatt skyldigheten att upplysa om nya omständigheter av betydelse För rätten till bidrag. Frågan om återbetalningsskyldighet prövas av Försvarets civilförvaltning som även kan besluta om eftergift av återbetalningsskyldigheten. beslut överklagas hos länsstyrelsen. Talan mot Familjebidragsnämndens länsstyrelsens beslut i fråga om statsbidrag Förs hos regeringen genom besvär och i fråga om övriga beslut hos kammarrätten genom besvär. Talan mot beslut av Försvarets civilförvaltning i ärende om statsbidrag Förs hos regeringen genom besvär och om rätten till bidrag hos kammarrätten får talan mot civilförvaltningens beslut inte Föras. genom besvär. I övrigt Det råder en viss osäkerhet om antalet personer som söker familjebidrag och hur många ärenden som är aktuella. Flera ärenden kan röra samma person. Försvarets civilförvaltning har beräknat det totala antalet ärenden till ca 38 000 per år. Antalet sökande har beräknats till mellan 16000 och 22 000. Civilförvaltningen avgör ca 30 procent av ärendena. Den totala utbetalningen av Förmånerna enligt familjebidragslagen uppgick till 223,6 milj. kr. budgetåret 1987/88.

SOU 1990126 Administration av familjebidragen m. m. 221

11.2 Tidigare överväganden om administrationen

11.2.l Allmän bakgrund Familjebidragen har sedan början av 1940-talet, då det egentliga familjebidragsinstitutet tillkom, utgetts av kommunerna. Staten har dock hela denna tid svarat för den övervägande delen av kostnaderna genom att höga statsbidrag har utgått. Tillsynsansvaret har varit delat mellan länsstyrelserna och den centrala tillsynsmyndigheten. Denna ordning har ifrågasätts i skilda utredningssammanhang. Sålunda föreslog utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1972:68 -69) Vämpliktsförmåner att administrationen av familjebidragen skulle överföras till de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. En sådan förändring hade förordats av Svenska kommunförbundet, som hade ifrågasatt om familjebidragsverksamheten var att anse som en primärkommunal uppgift. Utredningen konstaterade att det tid efter annan hade gjorts uttalanden om att kommunerna borde avlastas den verksamhet som alltsedan familjebidragssystemets tillkomst år 1940 hade handlagts av familjebidragsnämnderna. Utredningen frågade samtliga försäkringskassedirektörer om möjligheten och lämpligheten av att flytta över familjebidragsverksamheten till försäkringskassorna. Försäkringskassedirektörerna ansåg genomgående att kassorna kunde ta över denna verksamhet. Under arbetet hade UFV även kontakt med utredningen angående användningen av ADB inom den allmänna försäkringen (RAFA-utredningen). Utredningen var positiv till överföringen av familjebidragsverksamheten till försäkringskassorna. UF V bedömde att en överflyttning av verksamheten till försäkringskassorna kunde innebära en rationell åtgärd som skulle medföra en förbättrad service åt allmänheten och en billigare administration. Allmänheten hade i vanliga fall oftare kontakt med försäkringskassornas lokalkontor än med familjebidragsnämndernas expeditioner. Försäkringskassornas olika register, rutiner för bl. a. utbetalning. maskinella utrustning (ADB) m. m. kunde komma till god användning i familjebidragsverksamheten. Denna verksamhet skulle till viss del kunna samordnas med kassornas övriga verksamhet. UFV föreslog därför att den lokala administrationen av familjebidragen skulle föras över till de allmänna försäkringskassorna och att riksförsäkringsverket skulle vara tillsynsmyndighet. Familjebidragsbesluten ansågs normalt kunna fattas på tjänstemannanivá. Besluten skulle kunna överklagas hos riksförsäkringsverket och dåvarande försäkringsdomstolen. Länsstyrelsernas befattning med familjebidragsverksamheten skulle försvinna. Samtliga kostnader för familjebidragen skulle bestridas av statsmedel. Förslaget om förmånerna åt de värnpliktiga gällde i tillämpliga delar även vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga. Den arbetsgrupp inom försvarsdepartementet, som med utgångspunkt i bl. a. UFV:s betänkande skulle lägga fram förslag om ett nytt ersättningssystem för värnpliktiga m. fl., delade UFV:s synpunkter i fråga om administrationen av familjebidragsförmånerna under grundutbildning. Arbets-

222 Administration av familjebidragen m. m. SOU 1990: 26

gruppen föreslog att samma administrativa ordning skulle gälla för i princip samtliga ersättningar åt värnpliktiga under repetitionsutbildning och för de civilförsvarspliktiga under grundutbildning och övning utom vad avsåg befattningspenning (Ds Fö 1974: 2). I proposition 1975: 37 med Förslag om nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. och ändringar i familjebidragsförordningen (1946: 99) förordade departementschefen att samtliga ersättningar som anknöt till sjukpenningförsäkringen skulle administreras av försäkringskassorna. Frågan om att till försäkringskassorna föra över administrationen av det familjesociala stödet i övrigt, främst familje- och bostadsbidragen under grundutbildning och i förekommande fall det kompletterande familjesociala stödet under repetitionsutbildning och civilförsvarstjänst, borde övervägas ytterligare. Som nämnts under kapitel 2 om familjebidragens utveckling övervägde en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet hur det familjesociala stödet skulle utformas enligt de riktlinjer som antagits av riksdagen vid 1975 års riksmöte. Arbetsgruppen tog också upp frågan om en överflyttning av administrationen av familjebidragen till försäkringskassorna. Gruppen konstaterade att en sådan överflyttning förutsatte att reglerna för att bevilja familjebidrag anslöt till de normer som gällde inom socialförsäkringen. Familjemedlemsbegreppet borde anpassas till generella normer inom sjukförsäkringen. Detta innebar bl.a. att kretsen av förmånsberättigade begränsades till barn samt till sammanlevande kvinna som den värnpliktige är/har varit gift med eller har/har haft barn med. - lnkomstprövningen borde schabloniseras och anslutas t. ex. till den prövning som berörde kommunalt bostadstillägg (KBT) till folkpension. - Bostadskostnadsberäkningen måste anpassas till de normer som gällde antingen för KBT eller för statskommunalt bostadsbidrag (SKBB). I stort sett överensstämde dock dessa normer med beräkningen inom familjebidragssystemet. Familjepenningen borde dessutom anknytas till basbeloppet. Om de angivna villkoren tillgodosågs kunde försäkringskassorna och riksförsäkringsverket överta administrationen av familjebidraget. Ansökan borde då ges in till lokalkontor och prövning och beslut ske på centralkontor. Besvärsinstanser skulle vara de blivande försäkringsrätterna och dåvarande försäkringsdomstolen. Arbetsgruppen konstaterade emellertid också att en anslutning till de aktuella reglerna inom försäkringssystemet innebar att den fria behovsprövningen inte längre kunde tillämpas. En schablonisering medförde att vissa grupper underkompenserades medan andra överkompenserades i fråga om bidrag. Arbetsgruppen erinrade om att det familjesociala stödet avsåg att garantera en rimlig ekonomisk trygghet åt den som för sin försörjning var beroende av den värnpliktige. Eftersom den värnpliktige inkallades med stöd av en pliktlag borde försvaret ha ett särskilt ansvar för dem som hade ett verkligt bidragsbehov. En överflyttning av administrationen till försäkringskassorna skulle emellertid medföra att hänsyn inte togs till det verkliga bidragsbehovet. Arbetsgruppen ansåg också att försäkringskassorna kunde få svårigheter att klara omprövningarna vid ändrade förhållanden. Härutöver fann arbetsgruppen att försäkringskassorna inte kunde åta sig

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 223

den särskilda prövningen av rätten till näringsbidrag och bedömningen av ersättningens storlek. Utbetalningen av näringsbidrag kunde däremot ske genom försäkringskassomas försorg. Mot denna bakgrund ifrågasatte arbetsgruppen om någon nämnvärd rationaliseringsvinst kunde uppnås genom att låta familjebidragen gå in i riksförsäkringsverkets system. En överflyttning av administrationen från kommunerna till försäkringskassorna skulle visserligen kunna komma att medföra positiva elfekter, såsom enklare regler, enhetlig av tillämpning dessa regler och eventuellt en viss rationaliseringsvinst. De positiva effekterna uppvägde emellertid inte nackdelarna. Arbetsgruppen föreslog därför sammanfattningsvis att administrationen av familjebidragsverksamheten även fortsättningsvis skulle handläggas av kommunerna med försvarets civilförvaltning som tillsynsmyndighet.

I proposition 1977/78: 127 om familjebidragslag m. m. togs frågan upp om en överflyttning av administrationen av familjebidragen till försäkringskassorna och en anpassning av reglerna om beviljande av familjebidrag till de normer som gäller inom socialförsäkringen. Departementschefen ansåg att han inte kunde godta de konsekvenser som då skulle Han uppstå. anförde bl. a. följande.

Den schabloniserade inkomstprövningen och bostadskostnadsberäkningen samt begränsningen av kretsen förmånsberättigade gör visserligen regelsystemet enkelt och lättbegripligt. Det torde emellertid samtidigt medföra att vissa grupper får lägre bidrag och andra grupper högre bidrag än som svarar mot deras behov. Det kan också leda till att vissa grupper, som idag kan erhålla familjebidrag, utesluts från denna möjlighet. Detta skulle enligt min mening vara otillfredsställande.

När det gäller administrationskostnadema ställer sig bl. a. försvarets rationaliseringsinstitut - i likhet med arbetsgruppen - tveksamt till om någon nämnvärd rationaliseringsvinst skulle uppkomma vid en överflyttning av administrationen till försäkringskassorna.

Mot bakgrund av det jag nu har anfört förordar jag att nuvarande ordning för administrationen av familjebidrag t. v. behålls. Jag vill emellertid erinra om att socialutredningens slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg f. n. Övervägs och att resultatet av dessa överväganden kan förändra förutsättningarna för en överföring av administrationen till försäkringskassorna.

l fråga om besluts- och besvärsordningen för familjebidragen konstaterade

departementschefen att det enligt gällande ordning i vissa fall krävdes

medgivande av försvarets civilförvaltning innan familjebidragsnämnderna kunde bestämma och betala ut familjebidrag. beslut Civilförvaltningens i ärenden om medgivande kunde inte överklagas. Medgivandesystemet var inte tillfredsställande. Departementschefen föreslog därför vissa ändringar i besluts- och besvärsordningen. För att en enhetlig bedömning skulle

224 Administration av familjebidragen m. m.

pröva ärenden om familjepenning som uppnås borde tillsynsmyndigheten innehöll frågor om synnerliga skäl. Civilförvaltningen borde också avgöra bostadsbidragsärenden i fråga om annan bostad än hyreslägenhet och bostadsrättslägenhet samt ärenden som avsåg ensamboende Värnpliktig som hade haft egen bostad kortare tid än sex månader före inryckningen. Ärenden om näringsbidrag skulle avgöras av civilförvaltningen om tjänst-

skulle pågå mer än 50 dagar. Övriga ärenden skulle avgöras av

göringen familjebidragsnämnderna. När det gällde besvärsordningen ansåg departementschefen att civilförvaltningens beslut skulle kunna överklagas till kammarrätt. Departementschefen föreslog även att statsbidragssystemet skulle förenklas på så sätt att staten bestred 95 °/0 av kommunernas familjebidragskostnader, varvid samma procentsats skulle tillämpas i fråga om alla familjebidrag. Riksdagen (FöU 1977/78:26, rskr. 353) hade ingen erinran mot förslagen. Införandet av 1978 års familjebidragslag medförde alltså en annan kompetensfördelning. Enligt 28 § denna lag stadgades att försvarets civilförvaltning skulle avgöra följande ärenden om familjebidrag. l. Familjepenning för maka utan barn, om synnerliga skäl förelåg. 2. Bostadsbidrag för bostad i vilken tjänstepliktig bodde tillsammans med enbart maka (motsvarande). 3. Bostadsbidrag för bostad i vilken tjänstepliktig bodde tillsammans med föräldrar, syskon eller kamrat eller i bostad som anskaffats efter tidpunkten för inryckningen, om särskilda skäl förelåg. 4. Bostadsbidrag för annan bostad än hyres- eller bostadsrättslägenhet. 5. Näringsbidrag om tjänstgöringen varade längre än 50 dagar. 6. Eftergift av återbetalningsskyldighet.

Om ett ärende berörde flera ärendetyper, och någon av dessa prövades av försvarets civilförvaltning, skulle ärendet i sin helhet avgöras av Civilförvaltningen. Även l982 års värnpliktsförmånskommitté (VFK 82) övervägde olika alternativ för familjebidragsadministrationen och angav fyra alternativ som tänkbara: att överföra administrationen till försäkringskassorna, att centralisera samtliga ärenden till försvarets civilförvaltning, att helt decentralisera ärendena till kommunerna eller att behålla rådande administration. En utgångspunkt för kommittén var att föreslå en förändring endast om den innebar en rationaliseringsvinst och en besparing. Riksförsäkringsverket angav för kommittén att det var möjligt att föra över familjebidragsadministrationen till verkets och försäkringskassornas verksamhetsområde utan ändringar i familjebidragslagen. Kommittén bedömde emellertid att försäkringskassorna torde behöva lika stora resurser som kommunerna för administrationen. Det var osäkert om nägra samordningsvinster kunde uppkomma, eftersom riksförsäkringsverkets datainte innehöll uppgifter som var relevanta vid prövningen av faregister miljebidrag. Försäkringskassealtemativet skulle kräva en personalstyrka

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 225

motsvarande 52 personår, vilket i stort sett motsvarade den beräknade resursåtgången i kommunerna. Kommittén konstaterade att siñeruppgifterna var mycket osäkra. Eftersom det var tveksamt om någon rationaliseringsvinst överhuvudtaget skulle uppstå, ansåg kommittén att en överföring av familjebidragsadministrationen till försäkringskassoma inte var aktuell. Det kunde dock inte uteslutas att en sådan överföring kunde visa sig rationell i framtiden. Frågan fick då prövas på nytt. En centralisering av ärendena till försvarets civilförvaltning skulle enligt kommittén kunna medföra vissa stordriftsfördelar och en enhetlig tillämpning av familjebidragslagen. Civilförvaltningen beräknades pröva ca en tredjedel av alla familjebidragsärenden. För att handlägga samtliga ärenden skulle krävas tre gånger så stor personalstyrka. Kommunerna svarade dock för utredningar, kompletteringar m. m. även när det gällde ärenden som avgjordes av civilförvaltningen. Om ärendena centraliserades skulle ytterligare resurser därför krävas vid civilförvaltningen. Även i fråga om detta alternativ ansåg kommittén därför att det var tveksamt om någon rationaliseringsvinst och besparing skulle uppstå. Med hänsyn till att ärendena inte flöt in jämnt under året skulle dessutom toppbelastningar kräva ytterligare resurser. Kommittén framhöll att det kunde ifrågasättas om inte alla ärenden som avgjordes av civilförvaltningen i och för sig kunde decentraliseras. Kravet på kompetens hos civilförvaltningen i dess egenskap av tillsynsmyndighet medförde dock, att det var naturligt att förvaltningen avgjorde ärenden som kunde anses som svårare än andra och som inte förekom så ofta. Sådana ärenden var bostadsbidrag för villor, näringsbidrag samt prövning av återbetalningsskyldighet. Mot denna bakgrund föreslog kommittén en viss decentralisering till kommunerna kombinerad med en viss centralisering till försvarets civilförvaltning. I proposition 1982/83: 115 om förbättrade förmåner åt värnpliktiga m. fl. anförde departementschefen i fråga om administrationen av familjebidragen att det var angeläget att administrationen kunde anordnas inom ramen för en enhetlig och rationell organisation. Det var för tillfället inte möjligt att ta ställning till hur administrationen skulle ordnas på längre sikt. l likhet med bl. a. överbefálhavaren och riksförsäkringsverket och efter samråd med chefen för Socialdepartementet ansåg departementschefen att det fanns anledning att ytterligare pröva möjligheterna att överföra bidragsadministrationen till de allmänna försäkringskassorna. Han avsåg att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare klarhet hade vunnits. Det var emellertid av vikt att även på kort sikt rationalisera handläggningen av familjebidragen. Departementschefen föreslog därför att familjebidragsnämndema borde handlägga flertalet familjebidragsärenden. Därigenom underströks försvarets civilförvaltnings karaktär av tillsynsmyndighet. Genom en ändring i 28 §, som trädde i kraft den 1 juli 1983, kom de nuvarande kompetensreglema att gälla.

15 10-0407

226 Administration avfámiljebidragen m. m.

ll.2.2 Statskontorets och riksrevisionsverkets rapporter Statskontoret ifrågasatte i en rapport (1985: 53) om länsstyrelsernas arbetsuppgifter den roll som länsstyrelserna hade ifråga om familjebidragen, nämligen att bestämma statsbidragens storlek, att betala ut dem samt att granska och kontrollera kommunernas verksamhet i denna del. Statskontoret ansåg att kostnaden för länsstyrelsernas prövning av att rätt belopp betalades ut inte stod i proportion till värdet av upptäckta fel. Kommunerna borde därför själva få ansvara for att rätt bidrag betalades ut. Statskontoret ifrågasatte dock inte att länsstyrelserna skulle fortsätta att betala ut bidragen. Riksrevisionsverket redovisade i en revisionsrapport, (dnr 1985: 102l) till - Utfall, och ansvarsförhållan- Familjebidrag tjänstepliktig styrning den, resultatet av en granskning av familjebidragen till tjänstepliktiga. Syftet med verkets granskning var främst - att utifrån exempel söka belysa den målgrupp som erhöll familjebidrag och därvid visa om utfallet svarade mot statsmakternas intentioner, - att granska den statliga styrningen av familjebidragen i form av normering, tillsyn, statsbidragsgivning, prövning av besvär m. m. och - konsekvenser av ansvarsfördelningen att söka belysa vissa ekonomiska mellan stat och kommun, såsom administrativa kostnader.

Riksrevisionsverket konstaterade sammanfattningsvis bl.a. att familjebidraget i första hand hade kommit att bli ett bostadsbidrag, till stor del till ensamstående. Statsmakternas - att ekonomisk målsättning garantera och social trygghet åt anhöriga till den värnpliktige som är beroende av hans inkomst för sin försörjning - hade kommit att spela en allt mindre roll. Verket ifrågasatte i samband härmed även om den praxis som hade utvecklat sig vid beviljandet av bostadsbidrag stämde överens med statsmakternas intentioner. Beträffande styrningen av verksamheten anförde verket att det vid granskningen hade visat sig att länsstyrelser och familjebidragsnämnder inte alltid följde de bindande reglerna. Försvarets civilförvaltning borde noga följa utvecklingen och se till att lagstiftningen följdes. Statsbidragshanteringen var enligt riksrevisionsverkets mening omständlig med komplicerade betalningsströmmar och bristande enhetlighet mellan länen. Frågan om statsbidragets hantering borde prövas i ett större sammanhang, där länsstyrelsernas roll i familjebidragssystemet övervägdes. Civilförvaltningens centrala tillsynsansvar för familjebidragsverksamheten och ansvar för handläggningen av vissa familjebidragsärenden var

enligt riksrevisionsverket svåra att förena. Ärendemängden ställde stora

krav på civilförvaltningen och fick negativa konsekvenser för tillsynsverksamheten. Länsstyrelsernas tillsyn skedde främst genom granskning av kommunernas statsbidragsansökningar. Granskningsverksamheten varierade i högst väsentlig grad. Nuvarande ansvarsförhållanden och statsbidragskonstruktion fick till följd att många kommuner inte ansåg att familjebidragen föll inom den egentliga kommunala verksamheten. Familje-

Administration av familjebidragen m. m. 227

bidragsverksamheten tilldrog sig inte primärt intresse från kommunernas sida. Riksrevisionsverket granskade de nuvarande ansvarsförhållandena och belyste fem alternativa former för ansvarsfördelningen. Samtliga alternativ utformades med förutsättningen att staten även fortsättningsvis skall ha ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. De alternativ som angavs var följande. l. Länsstyrelsernas uppgifter avseende familjebidrag upphör. 2. Familjebidragsverksamheten koncentreras till försvarets civilförvaltning. 3. Familjebidragsverksamheten överförs till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. i 4. Kommunerna övertar ansvaret för all ärendehandläggning och försvarets civilförvaltnings roll som central tillsynsmyndighet renodlas. 5. Försvarets myndigheter (förband) övertar hela ärendehandläggningen och försvarets civilförvaltnings roll som central tillsynsmyndighet renodlas.

Riksrevisionsverket konstaterade att, om det saknades tillräckliga skäl för genomgripande förändringar av de nuvarande ansvarsförhållandena, fanns det ändå fördelar med att låta länsstyrelsernas avseende uppgifter ,familjebidragen upphöra. Detta skulle ge vissa rationaliseringsvinster och leda till mer direkta kanaler mellan försvarets civilförvaltning och familjebidragsnämnderna. Statsbidragssystemet skulle därmed också förenklas och betalningsströmmarna bli färre. I november l986 överlämnade riksförsäkringsverket ett underlag för administration av familjebidrag till försvarsdepartementet. Verket ansåg att försäkringskassorna skulle kunna överta familjebidragsadministrationen med gällande regler. Försvarets civilförvaltning föreslog i en skrivelse till försvarsdepartementet ijanuari 1987 att civilförvaltningen skulle ta över utbetalningarna av statsbidragen till kommunerna för utgivna familjebidrag. Den dispositionsrätt som länsstyrelserna hade över anslagen för de vapenfria tjänstepliktiga skulle därvid föras över till civilförvaltningen. Denna skulle då svara för direktutbetalningar till kommunerna och den efterföljande redovisningen. Civilförvaltningen föreslog vidare att utbetalning av statsbidrag för de civilförsvarspliktiga skulle ske på samma sätt som för de vapenfria tjänstepliktiga. Civilförvaltningen föreslogs bli besvärsinstans för de ärenden som beslutades av familjebidragsnämnderna.

ll.2.3 Departementsutredning 1987 l (Ds FÖ 1987: 3) Grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala villkor m.m. föreslogs att en utredning skulle tillsättas för att överföra familjebidragsadministrationen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Tillsättandet av en utredning borde inte hindra ett snabbt genomförande av förslaget att avveckla länsstyrelsernas uppgifter avseende

228 Administration av familjebidragen m. m. sou 1990; 26

familjebidragen. Om det under remissbehandlingen av betänkandet skulle komma fram att den nuvarande försvarsspecifika lösningen av familjebidragsadministrationen kunde ändras genom mindre omfattande åtgärder, så att betydande fördelar erhölls för såväl de värnpliktiga som för försvarsmyndigheterna, borde även ett sådant alternativ övervägas. Nedan återges kortfattat vissa bedömningar som har gjorts i några av remissyttrandena över betänkandet. Överbefálhavaren avgav sitt yttrande tillsammans med cheferna för armén, marinen och flygvapnet. I yttrandet framfördes bl.a. att administrationen av familjebidragen borde utredas. Utredningen borde dock inte begränsas till att utreda konsekvenserna av att överföra familjebidragsadministrationen till försäkringskassorna utan den borde förutsättningslöst på lämpligaste sätt borde administreras. Hänpröva hur familjebidragen tas - förutom till de ekonomiska konsekvenserna - till syn skulle därvid principer om decentralisering. Försvarets civilförvaltning förordade i sitt yttrande en överflyttning av administrationen till civilförvaltningen enligt ett av förvaltningen ingivet förslag. Försvarets rationaliseringsinstitut ansåg bl. a. att alternativet att föra över administrationen till försäkringskassorna hade den fördelen att administrationen samordnades dels med den som gällde kontantförmåner för värnpliktiga under repetitionsutbildning, dels med övriga statliga bidrag av motsvarande natur. Den värnpliktige fick dessutom tillgång till närservice oavsett om han hade ryckt in eller ej. Alternativet var dock kostnadskrävande och innebar en spridning av ärendehandläggningen till ännu fler enheter än enligt gällande förhållanden. Kostnadsaspekten talade entydigt för att familjebidragsverksamheten koncentrerades till försvarets civilför- Frågan behövde dock ytterligare belysas. Möjligheten att decenvaltning. tralisera uppgifter till förbanden borde därvid övervägas. Riksförsäkringsverket tillstyrkte att administrationen av familjebidragen fördes över till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Riksrevisionsverket bedömde att underlaget från riksförsäkringsverket för en överföring av administrationen till försäkringskassorna visade att detta alternativ inte längre framstod som självklart. Enligt riksrevisionsverkets mening borde ytterligare alternativa administrativa lösningar analyseras och fler aspekter beaktas. Det var en fråga om att kunna bedriva en verksamhet så effektivt och till så låga kostnader som möjligt, utan att detta påverkade den enskilde negativt och innebar en fara för rättssäkerheten. Försäkringskasseförbundet förordade att administrationen av familjebidragen flyttades över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. var enligt förbundets uppfattning att betrakta som social- Familjebidragen Det var därför naturligt att den organisation som försäkringsförmåner. administrerade den större delen av det sociala trygghetssystemet också skulle administrera dessa förmåner. Svenska kommunförbundet anförde i sitt yttrande över betänkandet bl. a., att det av tidigare gjorda utredningar om ändrad administration av

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 229

familjebidragen framgick att en överflyttning av administrationen från kommunerna till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna knappast skulle innebära några rationaliseringsvinster. Det saknades enligt kommunförbundet för närvarande tillräckliga skäl för genomgripande förändringar av familjebidragsadministrationen. Sveriges centrala vämpliktsråd ansåg för sin del att en decentraliserad men kompetent bedömning var viktig när frågan om familjebidragen skulle lösas.

11.3 Kommunerna och deras ansvar för familjebidragen

l 1.3.1 Bakgrund Administrationen av det familjesociala stödet till de värnpliktiga har under åren legat på såväl civila myndigheter på lokal och regional nivå som på militära myndigheter. Alltsedan år 1940 har kommunerna haft en stor del av ansvaret för familjebidragsadministrationen. Denna ordning har ifrågasatts från skilda håll vid olika tillfällen. Här skall särskilt erinras om att även kommunernas egen organisation, Svenska kommunförbundet, har ifrågasatt om familjebidragsverksamheten skall betraktas som en primärkommunal uppgift. l september 1971 framförde förbundet till UFV att kommunerna borde avlastas uppgiften att handlägga familjebidragen. Förbundet ansåg att försäkringskassoma borde ha hand om familjebidragen, då dessa hade karaktären av en socialförsäkring. Kommunförbundet har dock senare i sitt yttrande över betänkandet (Ds Fö 1987: 3) Grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala villkor m. m. redovisat en annan inställning.

1l.3.2 Kommunernas nuvarande uppgifter i familjebidragsverksamheten Bestämmelser om kommunernas handläggning av familjebidragsärenden finns i familjebidragslagen, familjebidragsförordningen och familjebidragskungörelsen. För handläggningen finns inom varje kommun en familjebidragsnämnd. Kommunen får tillsätta en särskild familjebidragsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara familjebidragsnämnd. Om detta inte har skett, är socialnämnden familjebidragsnämnd. En tjänstepliktigs ansökan om familjebidrag skall ges in till familjebidragsnämnden oavsett om familjebidragsnämnden skall besluta i ärendet eller inte. Familjebidragsnämnden skall granska och i förekommande fall komplettera ansökan. Nämnden skall därefter besluta i ärendet eller, om försvarets civilförvaltning är beslutande myndighet, överlämna handlingarna till civilförvaltningen. Familjebidragsnämnden skall betala ut familjebidragen oavsett om nämnden eller civilförvaltningen har meddelat beslut. Om en familjebidragsnämnd anser att omständigheterna i ett ärende är sådana att återbetalningsskyldighet kan föreligga för en tjänstepliktig, skall nämnden överlämna ärendet till försvarets civilförvaltning för prövning.

230 Administration av familjebidragen m. m.

Om någon är missnöjd med ett beslut som har fattats av familjebidragsnämnden kan det överklagas till länsstyrelsen. Av bestämmelserna i förvaltningslagen (1986: 223) följer att överklagandet skall ges in till familjebidragsnämnden. Nämnden skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om det inte avvisas som för sent inkommet, skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen. Om en familjebidragsnämnd finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt, kan familjebidragsnämnden enligt förvaltningslagen under vissa förutsättningar själv ändra beslutet. Kommunen svarar själv för sina administrationskostnader och for de fem procent av kostnaden för familjebidragen som inte ersätts av statsmedel. Kommunen ansöker om statsbidrag hos länsstyrelsen. Förfarandet beskrivs närmare under avsnitt 1 1.6. Bestämmelser om rätt för en familjebidragsnämnd att delegera beslutanderätten finns i 24 och 25 §§ familjebidragslagen jämförda med 3 kap. l2§ kommunallagen (1977: 179) och 38 §socialtjänstlagen (1980: 620). Härigenom kan familjebidragsnämnden uppdra åt en tjänsteman hos kommunen att på familjebidragsnämdens vägnar besluta i familjebidragsärenden. Beslut som har fattats med stöd av delegation skall anmälas till familjebidragsnämnden. Svenska kommunförbundet har i ett cirkulär till kommunerna den 26 oktober 1981 (cirk. 81.136) gett synpunkter på utformningen av en delegationsförteckning. I förteckningen har som lägsta beslutsnivå för ärenden om familjebidrag angetts kontorspersonal. Enligt riksrevisionsverkets undersökning våren 1986 hade 44 av 45 kommuner delegerat beslutsrätten till tjänstemän i förvaltningen.

11.3.3 Beräknade kostnader för administrationen l betänkandet (SOU 1972:68) Vämpliktsförmåner gjorde UFV en uppskattning av kostnaderna för kommunernas administration av familjebidragen för år 1971. Utredningens beräkning grundade sig på uppgifter från landets samtliga familjebidragsnämnder. Utredningen uppgav att det i många fall endast hade varit möjligt att göra mycket grova uppskattningar. Kostnaderna beräknades till ca 7 milj. kr. Värnpliktsförmånskommittén konstaterade i betänkandet Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning (Ds Fö 1982: 4) att någon tillförlitlig statistik inte fanns över antal ärenden, kostnader eller personår. Tillsynsmyndigheten, försvarets civilförvaltning, hade inte heller kunskap om hur många familjebidragsärenden som fanns under ett budgetår. Både 20000 ärenden och 40 000 ärenden hade nämnts. Kommittén ansåg dock att omständigheterna tydde på att ärendemängden snarare uppgick till 40000 än 20 000.

Med utgångspunkt i en undersökning av förhållandena i en urvalskommun, Karlstad, uppskattade kommittén det totala personalbehovet för handläggningen av familjebidragsärenden i kommunerna till ca 55 personår för hela landet. En motsvarande beräkning för Göteborgs kommun

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 231

gav enligt kommittén 52 personår för hela landet. Vid bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna om kommunerna skulle avlastas familjebidragshanteringen, antogs den besparing for kommunerna, som avsåg deras andel (5 °/0) i utbetalade familjebidrag, uppgå till ca 3 milj. kr. Däremot ifrågasattes besparingseifekten for kommunerna när det gällde deras administrationkostnader och kommittén anförde härom: Många kommuner handlägger mycket få familjebidragsärenden per år, vilket betyder att resurserna för handläggning i en sådan kommun räknas i en liten del av en heltidstjänst. Enligt vad kommittén har erfarit åtgår för handläggningen av familjebidrag mindre än 20 °/0 av en heltidstjänst i mer än hälften av landets kommuner. I små kommuner är andelen ofta 2 - 5 °/0 av en heltidstjänst. Kommitténs bedömning är att så små besparingar inte kan realiseras, endast i de större kommunerna kommer reella vinster att kunna göras.

Riksrevisionsverket redovisade i den tidigare nämnda revisionsrapporten den undersökning som verket gjorde dels i form av en genomgång av två kommuners familjebidragsärenden under år 1985, dels i form av en enkätundersökning i 41 slumpvis utvalda kommuner samt i landets fyra största kommuner. Den senare undersökningen avsåg förhållandena under budgetåret 1984/85. Riksrevisionsverket har i en bilaga till rapporten redogjort för den urvals- och skattningsmetod som

användes.

Vid beräkningen av kostnaderna för familjebidragsaduministrationen an-

gav riksrevisionsverket på grundval av enkätundersökningen till de 45 kommunerna det skattade antalet årsarbetare till 71,56 och administrationskostnaderna till 9,5 milj. kr. Mängden familjebidragsärenden beräknades till ca 40000 (varav 29 000 handlades av kommunerna). Riksrevisionsverket beräknade vidare att länsstyrelsernas familjebidragsverksamhet tog sex årsarbetare i anspråk till en kostnad av ca l milj. kr. Utredningen har från Svenska kommunförbundet inhämtat att om man antar att de av riksrevisionsverket beräknade administrationskostnaderna för kommunerna, 9,5 milj. kr., beräknades efter lönenivån den 1 mars 1985, bör kostnaderna räknas upp med 23,9 % för att man skall komma fram till en beräknad kostnad for år 1989. De totala administrationskostnaderna i kommunerna skulle då uppgå till 11,8 milj. kr. Det bör dock enligt Kommunförbundet observeras att riksrevisionsverket utgått ifrån statligt budgetår och att kommunerna har kalenderår som budgetår.

l1.3.4 Kommunñrbundets undersökning av familjebidragshandläggningen i en kommun Svenska kommunförbundet har för vår räkning även under år 1988 gjort en begränsad undersökning i Karlstads kommun om handläggningen av familjebidragsärenden. Kommunförbundet har ansett att Karlstads kommun har varit en lämplig urvalskommun med hänsyn till såväl storlek som struktur. En annan anledning till valet av Karlstad har varit möjligheten att jämföra utfallet med den undersökning som gjordes där år 1982. Av undersökningen framgår sammanfattningsvis följande.

232 Administration av familjebidragen m. m.

I Karlstads kommun handläggs för närvarande huvuddelen av familjebidragsärendena av en kanslist som använder halva sin arbetstid till familjebidragsärenden, vilket innebär 20 timmar i veckan. 1 kommunen arbetar ytterligare två personer tidvis med familjebidragsärenden. Sammanlagt använder de tre anställda som handlägger familjebidragsärendcn ca 1250 arbetstimmar om året till denna verksamhet. Under år 1987 behandlades 341 ärenden. Dessutom utfördes ett stort antal andra arbetsuppgifter i anslutning till familjebidragsverksamheten utan att redovisas som ärenden i statistiken. Enligt den tidigare undersökningen beräknades två personer använda cirka 1 080 arbetstimmar år 1981 för handläggning av familjebidragsärendena i kommunen. Under den tiden behandlades 221 familjebidragsärenden och utfördes även andra arbetsuppgifter i anslutning till denna verksamhet. Någon tidsmässig beräkning av handläggningen av de ärenden som beslutas av kommunen resp. försvarets civilförvaltning har inte gått att göra. Allmänt har handläggarna ansett att tidsåtgången vid familjebidragshanteringen varierar kraftigt. Vissa ärenden handläggs på relativt kort tid, medan andra tar flera timmar i anspråk. Mest tid tar insamlande och kontroll av uppgifter. Särskilt tidskrävande är bl. a. utredningar om kostnader för villaboende och utredningar om näringsbidrag, i vilka båda ärendegrupper civilförvaltningen fattar beslut, samt telefonsamtal i enskilda ärenden. Den redovisade kostnaden för utgivna familjebidrag i Karlstads kommun år 1987 var 3270812 kr. Nettokostnaden (5 %) för kommunen uppgick alltså till 163 540 kr. under år 1987. Härtill kom kostnaderna för administrationen, 146 400 kr. Av administrationskostnaderna avsåg 107 700 kr. personalkostnader, 20 000 kr. lokalkostnader och 18700 kr. övriga administrativa kostnader. Administrationskostnaderna motsvarade alltså cirka 5 % av de totalt utbetalade familjebidragen för år 1987. Summa utbetalade familjebidrag i Karlstads kommun var år 1981 777 185 kr. och kostnaderna för administrationen 78 200 kr., alltså ca 10 % av utbetalade familjebidrag. Enligt i undersökningsrapporten redovisad statistik for perioden den l juli 1987-den 30 juni 1988 utbetalades familjebidrag i Karlstads kommun med totalt 2 914 394 kr. för värnpliktiga och 196 105 kr. för vapenfria tjänstepliktiga. Över 80 °/o av den totala summan utbetalade familjebidrag hänförde sig till bostadsbidrag. Av de under perioden redovisade 397 familjebidragsärendena avsåg 379 värnpliktiga och 18 vapenfria tjänstepliktiga.

11.4 Försvarets civilförvaltning

Civilförvaltningens verksamhet styrs genom förordningen (1983: 276) om verksamheten inom försvarsmakten och genom regleringsbrev. Verksamheten leds av en generaldirektör och är organiserad i fem sakenheter, varav fyra finns i Karlstad och en (patentenheten) i Stockholm. Verksamhetens inriktning är att vidmakthålla och utveckla stödet inom

SOU 1990: 26 Administration avfámiljebidragen m. m. 233

Förvaltningens verksamhetsområde till myndigheterna på lokal och lägre regional nivå. Uppgifterna består i att biträda myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde med tjänster inom eget kompetensområde samt i den mån resurserna medger biträda även andra myndigheter. Antalet anställda motsvarade budgetåret 1987/88 147 personår. l verksamheten ingår bl. a. D frågor om löner och andra anställningsvillkor samt värnpliktsförmåner D utbetalning av löner och andra förmåner D ekonomisk redovisning D patentverksamhet D rättsliga angelägenheter, skadereglering, indrivning av statens fordringar samt bevakning av statens rätt i Övrigt D kameraltjänstuppgifter.

Vid uträkning och utbetalning av löner och förmåner samt vid ekonomisk redovisning använder och utvecklar civilförvaltningen system och rutiner för detta. Som vi tidigare har nämnt handlägger kommunerna huvuddelen av familjebidragsärendena medan en mindre del handläggs centralt av civilförvaltningen. Under budgetåret 1987/88 avgjorde civilförvaltningen totalt 10103 värnpliktsärenden, av vilka 8495 avsåg familjebidrag, 792 särskild ekonomisk hjälp och 816 övriga värnpliktsärenden. För civilförvaltningens administration av familjebidragen används ett centralt, datorbaserat system, VAS-F. Systemet innehåller funktioner som behövs för beräkning av de förekommande typerna av familjebidrag. Systemet är vidare förberett för en framtida samordning med övriga värnpliktsadministrativa system och för utbetalning av ersättningar genom VAS DEKOR (mikrodatorsystem för beräkning av ersättningar). I VAS-F systemet finns inprogrammerat bl. a. adressregister till nämnderna, skatter och normalhyra i de olika kommunerna, schabloner och fasta beräkningsvärden för beräkningen av bidragen t.ex. statsskatt, driftskostnad och bränslekostnad, beslutstextregister och statistikregister. Förutom registren har olika regler i familjebidragslagen avseende familje- och boendeförhållanden programmerats in. Beslut om återbetalningsskyldighet hanteras delvis manuellt.

1 1.5 Statsbidragsförfarandet

Kommunerna har rätt till statsbidrag för utgivna familjebidrag. Statsbidrag utgår med 95 °/0 av utbetalat belopp. Länsstyrelserna bestämmer och betalar ut statsbidrag. Beträffande de värnpliktiga tillhandahålls länsstyrelserna medel genom försvarets civilförvaltnings försorg från anslag som disponeras av cheferna för armén, marinen resp. flygvapnet. Försvarets civilförvaltning fördelar medlen på försvarsgrenarna. Statens räddningsverk betalar ut medel till länsstyrelserna för de civilförsvarspliktiga från det anslag som räddningsverket disponerar för b1.a. utbildning och övning.

234 Administration av familjebidragen m. m.

Nämnden för vapenfriutbildning har fr. o. m. budgetåret 1987/88 disponerat ett anslag för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Genom nämndens försorg har länsstyrelserna tillhandahållits medel härifrån för de vapenfria tjänstepliktiga. Fr.o.m. den loktober 1989 har nämnden upphört och uppgifterna övertagits av vapenfristyrelsen. Ansökan om statsbidrag skall avse kvartal eller, om länsstyrelsen medger det, annan period. En familjebidragsnämnd kan efter ansökan få ett stående förskott med belopp som högst motsvarar ett beräknat behov av statsbidrag för fyra månader. När någon genom beslut av försvarets civilförvaltning har förklarats återbetalningsskyldig för familjebidrag som han har uppburit med för högt belopp, får vid senare utbetalning till honom ett skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har utgått för mycket. Om återbetalningsskyldigheten inte fullgörs på det angivna sättet skall Civilförvaltningen vidta åtgärder för att driva in fordringen. lndrivna âterkravsbelopp skall i sin helhet återbetalas till resp. kommun av Civilförvaltningen. Kommunen skall kreditera nästa statsbidragsansökan med det återbetalade beloppet. Beloppet krediteras därefter resp. myndighet/anslag. Om en familjebidragsnämnd genom uppenbart oriktig tillämpning av gällande föreskrifter har betalat ut familjebidrag med för högt belopp, skall länsstyrelsen inte lämna statsbidrag för det felaktigt utbetalade beloppet. Har en nämnd vid upprepade tillfällen åsidosatt de föreskrifter som gäller i fråga om familjebidrag får försvarets civilförvaltning besluta att statsbidrag inte skall utgå vidare eller att det skall utgå i minskad omfattning. Som vi tidigare har nämnt ansåg Statskontoret i rapporten (l985:53) Länsstyrelsernas arbetsuppgifter - förenkling och avveckling att det inte syntes vara motiverat att behålla länsstyrelsernas särskilda prövning av statsbidragen, eftersom kostnaderna för prövningen inte stod i proportion till värdet av upptäckta fel. Kommunerna borde därför själva ta över ansvaret för att rätt bidrag betalades ut. Statskontoret ansåg dock att det inte fanns anledning att ifrågasätta att länsstyrelserna även fortsättningsvis skulle betala ut statsbidragen. Försvarets civilförvaltning yttrade sig över Statskontorets rapport. Civilförvaltningen anförde att det i länsstyrelsernas uppgift att bestämma statsbidraget fick anses ingå att granska kommunernas ansökningar om statsbidrag. Omfattningen av granskningen varierade. Vissa länsstyrelser granskade varje ärende innan beslut om statsbidrag fattades, några granskade stickprovsvis och vissa granskade inte alls. Civilförvaltningen bedömde att antalet länsstyrelser som antingen granskade stickprovsvis eller inte granskade alls hade ökat. Som skäl för detta hade länsstyrelserna angett brist på resurser för granskningsverksamheten. Statskontorets förslag medförde alltså i praktiken ingen verklig förändring. Civilförvaltningen hade därför inget att invända mot Statskontorets förslag. Civilförvaltningen ansåg vidare att statsbidragshanteringen beträffande värnpliktiga skulle kunna föras över till Civilförvaltningen, om länsstyrelserna inte längre skulle utföra granskning. l övrigt kunde länsstyrelsernas uppgift i fråga om statsbidragen behållas.

SOU 1990: 26 Administration av jámiljebidragen m. m. 235

Riksrevisionsverket har i den tidigare nämnda rapporten om familjebidrag till tjänstepliktiga redovisat resultatet av sin granskning av statsbidragshanteringen. Mot bakgrund av en enkät till samtliga länsstyrelser konstaterade verket att det förelåg en bristande enhetlighet mellan länen vid statsbidragshanteringen, t. ex. vid redovisningen av de stående Förskotten på statsbidragen och i fråga om granskningsverksamheten. Verket ansåg bl.a. att det var oacceptabelt att stående förskott i vissa fall hade visat sig utgå För längre period än de gällande bestämmelserna medgav. Ett sådant Förfarande tydde också på brister i kontrollsystemet. BetalningsFörfarandet var enligt riksrevisionsverkets mening invecklat, med flera olika betalningsströmmar. I samband med verkets enkätundersökning hade Förslag Förts fram att länsstyrelserna antingen borde få dispositionsrätt över de aktuella anslagen eller helt befrias från statsbidragshanteringen. Riksrevisionsverket bedömde att det ovan nämnda Förslaget från Försvarets civilFörvaltning torde innebära en viss rationalisering. Verkets mening var dock att det fanns Fördelar med att länsstyrelsernas handläggning av statsbidragen upphörde. Försvarets civilFörvaltning skulle då i stället överta hela ansvaret För utbetalningen av statsbidrag till kommunerna. Riksrevisionsverket konstaterade att det av verkets enkät och andra uppgifter framgick att de felaktigheter som upptäcktes vid länsstyrelsernas granskning var få. Indragning av statsbidrag skedde i begränsad omfattning. Indragningsmöjligheten kunde dock enligt verket ha en Förebyggande effekt och bidra till en ökad noggrannhet vid kommunernas handläggning av familjebidragsärendena. Riksrevisionsverket ansåg att den formella hanteringen av âterkravsverksamheten var omständlig. De administrativa kostnaderna För detta Förfarande torde inte vara Försvarbara. Det hade också visat sig att den föreskrivna ordningen inte alltid Följdes. Försvarets civilFörvaltning uppgav i den tidigare nämnda skrivelsen till Försvarsdepartementet i januari 1987 att civilFörvaltningen delade riksrevisionsverkets uppfattning att statsbidragsförfarandet var omständligt. En mer rationell hantering skulle uppnås om civilFörvaltningen tog över hela ansvaret För utbetalning av statsbidrag till kommunerna. Betalningsströmmarna skulle därigenom minskas och gå endast mellan civilFörvaltningen och kommunerna. Förskott skulle då alltid avräknas från statsbidraget. Vidare skulle enligt civilFörvaltningen även återbetalningarna till kommunerna av återkrävda belopp upphöra. Dessa belopp skulle antingen räknas av vid betalning av Förskott eller vid fastställande av statsbidrag. Det fanns tekniska Förutsättningar För att efter viss utbyggnad utnyttja det befintliga ADB-systemet För att hantera samtliga statsbidragsärenden.

11.6 Tillsyn m. m.

ll.6.1 Försvarets civilförvaltning Försvarets civilFörvaltning skall enligt 26 § familjebidragslagen utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av Föreskrifter om verkställighet

Administration m. m. SOU 1990: 26 236 av familjebidragen

skall civilförav lagen. Enligt l § första stycket familjebidragsförordningen valtningen följa länsstyrelsemas och familjebidragsnämndernas handläggfamiljebidragslagen och verka för en riktig och ning av ärenden enligt enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Av l0§ familjebidragsföratt civilförvaltningen får meddela föreskrifter för verkordningen följer ställigheten av familjebidragslagen. Försvarets civilförvaltning har alltså ett centralt tillsynsansvar för familjebidragsverksamheten. I civilförvaltningens uppgift ingår också att fatta beslut i vissa ärenden enligt familjebidragslagen. Riksrevisionsverket gjorde vid granskningen av civilförvaltningens verksamhet i denna del vissa iakttagelser som redovisades i rapporten om till Riksrevisionsverket konstaterade att familjebidrag tjänstepliktiga. hos civilförvaltningen inte hade minskat i beräknad omärendemängden fattning trots den ändring som trädde i kraft den l juli 1983 och som avsåg mellan civilförvaltningen och kommunerna. kompetensfördelningen av ärenden måste oftast ske omgående vilket fick konse- Handläggningen kvenser för tillsynsverksamheten. Den dubbla myndighetsfunktionen hade mening bidragit till att civilförvaltningens tillenligt riksrevisionsverkets av familjebidragslagen hade blivit eftersatt. syn över tillämpningen Riksrevisionsverket ansåg vidare att civilförvaltningen inte hade klarkunlagt och utvecklat sin tillsynsroll. Enligt riksrevisionsverkets mening de tillsyn innefatta såväl utvecklande och stödjande insatser som insatser av kontrollkaraktär. Till den första typen hänfördes utbildning och infor- mation och till den andra uppföljning och utvärdering. I fråga om information det av riksrevisionsverkets enkät till vissa kommuframgick ner, att kommunerna inte ansåg att de informerades om regeländringar tillräckligt snabbt. Det var enligt verkets mening angeläget att familjebifick information så snart som möjligt. Det framkom dragsnämnderna vidare av enkäten att kommunerna ansåg att det var viktigt att få informatill lagstiftning. Riksrevisionsverket framtion om praxis och förarbeten borde kunna ge information om rättspraxis från höll att civilförvaltningen besvärsinstanserna i form av periodiska rättsfallsöversikter. Samtliga kommuner hade enligt enkäten muntlig kontakt med civilförvaltningen för såväl rådgivning som diskussion. Familjebidragsnämnderna var mycket till civilförvaltningens rådgivande verksamhet. Riksrevisionsverpositiva ket inhämtade från civilförvaltningen att varje handläggare använde ca en I fråga om utbildning framgick det av riksrevidag i veckan till rådgivning. sionsverkets utredning att civilförvaltningen varje år bedrev sådan verksamhet. Verket konstaterade att det hade visat sig att det fanns vissa svårigheter att anordna central utbildning, och att de kommunala handlägönskemål om konferenser. Verket föreslog därför att garna hade framfört civilförvaltningen tog initiativ till att anordna konferenser på regional nivå. Riksrevisionsverkets visade att uppföljningen skedde främst granskning Besöken var få. Enligt civilförvaltningen hade genom besök och statistik. bl.a. den ökade ärendetillströmningen medfört att besöksverksamheten inte hade fått avsedd omfattning. Riksrevisionsverket ansåg att detta

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 237

aktualiserade frågan om det var lämpligt att civilförvaltningen hade en dubbel myndighetsfunktion. Enligt verkets mening borde syftet med tillsynen vara att identifiera problemen och att göra något åt bristerna. Besöken borde vara planerade, och de borde dokumenteras och följas upp. Den utredning som riksrevisionsverket gjorde i fråga om civilförvaltningens statistikuppföljning visade att kommunernas statistikuppgifter var bristfälliga och inte kunde ge en rättvisande bild av familjebidragsverksamheten. Riksrevisionsverket betonade i rapporten, att statistikuppföljning är ett värdefullt instrument som ger tillsynsmyndigheten en överblick av verksamheten och underlag för eventuella förändringar. Statistiken borde göras entydig och jämförbar samt vara fullständig. Den borde också sammanställas på ett överskådligt sätt för att underlätta bearbetningar och analyser. I den tidigare omnämnda skrivelsen till försvarsdepartementet den 13 januari 1987 uppgav försvarets civilförvaltning att myndigheten med hänsyn till personalsituationen hade prioriterat ärendehanteringen med hänsyn till de värnpliktigas behov av bidrag. Uppföljning och tillsyn hade därför i viss mån fått stå tillbaka. För att kunna öka uppföljning och tillsyn hade verksamheten rationaliserats och datorstöd hade införts under första halvan av budgetåret 1986/87. Arbetet med en handbok om familjebidrag hade avslutats. Arbete pågick med rättsfallsöversikter. Utbildning hade kunnat erbjudas kommunerna i en godtagbar omfattning. Försvarets civilförvaltning har till utredningen uppgett att förvaltningen utövar tillsyn huvudsakligen i form av utbildning av och information till handläggare av familjebidrag. Under år 1988 har t. ex. utbildning getts till ca 170 familjebidragsnämnder och en sammanställning av rättsfall har skickats ut. Besök hos länsstyrelser och kommuner förekommer dock sällan, däremot viss rådgivning i samband med telefonförfrågningar.

1 1.6.2 Länsstyrelserna I 2§ förordningen (1988:971) med länsstyrelseinstruktion anges att länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Enligt 8§ nämnda förordning skall länsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger statliga myndigheter blir fullgjort. Detsamma gäller förvaltningsuppgifter som har anförtrotts kommuner eller landstingskommuner eller lämnats över till enskilda. Det åligger enligt 28§ samma förordning chefen för den juridiska, resp. den allmänna enheten inom planeringsavdelningen att särskilt bevaka att lagar och andra författningar följs. Länsstyrelsen skall enligt 26 § familjebidragslagen, under överinseende och ledning av försvarets civilförvaltning, utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter om verkställighet av lagen. Riksrevisionsverkets förvaltningsrevision avseende familjebidragen omfattade också länsstyrelsernas handläggning. Av verkets rapport kan utläsas att försvarets civilförvaltning inte närmare hade angett vad som

238 Administration av familjebidragen m. m.

borde omfattas av länsstyrelsernas tillsyn och hur den skulle utformas. Av svaren på den enkät till länsstyrelserna som riksrevisionsverket gjorde framgick att det endast förekom sporadiska kontakter mellan länsstyrelserna och civilförvaltningen. Den skriftliga informationen och utbildningen var ytterst begränsad. Detta medförde att det var svårt för länsstyrelserna att upprätthålla kunskaper inom området. Enligt utredningen låg tyngdpunkten i länsstyrelsernas tillsyn på granskning i samband med att kommunerna ansökte om statsbidrag. Dessutom förekom viss rådgivning till kommunerna. Riksrevisionsverket fann att länsstyrelserna lade olika vikt vid granskningen och att såväl omfattning som utformning varierade i högst väsentlig grad. Granskningen kunde vara av teknisk natur och avse kontroll av olika slag så att rätt belopp betalades ut till bidragsmottagaren. I samband härmed rättades många fel genom underhandskontakter. Det förekom också materiell granskning som var mer inriktad mot regeltillämpningen. Enligt försvarets civilförvaltnings mening skulle länsstyrelserna endast göra en teknisk granskning. Riksrevisionsverkets undersökning visade att länsstyrelserna hade olika inställning till detta. Riksrevisionsverket var kritiskt mot Statskontorets utredning och den inställning som redovisades i den tidigare nämnda rapporten om länsstyrelsernas arbetsuppgifter. Enligt riksrevisionsverket kunde länsstyrelsernas granskning ha en förebyggande effekt så att felaktigheter inte upprepades. Länsstyrelserna hade också själva påpekat att granskningen hade stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Möjligheten att statsbidragen i vissa fall kunde dras in torde enligt riksrevisionsverket också ha en viss förebyggande effekt. Statskontorets förslag till förändring skulle enligt riksrevisionsverket leda till ett system där statsbidragen betalades ut automatiskt utan granskning och möjlighet till sanktioner. Riksrevisionsverket angav också att länsstyrelserna utövade en viss tillsyn genom rådgivning, t.ex. i fråga om tillämpning av regler. - Som tidigare har nämnts ansåg riksrevisionsverket att det fanns skäl att ompröva länsstyrelsernas roll i familjebidragssystemet, men att detta borde bedömas i ett helhetsperspektiv. Några länsstyrelser har vid förfrågan uppgett till utredningen att den kontroll av kommunernas verksamhet som görs är en matematisk granskning av statsbidragsansökningarna. Någon tillsyn över kommunernas verksamhet sker inte. Anledning till detta är bristen på personal inom länsstyrelsernas familjebidragsverksamhet.

11.6.3 Kommunerna Av den enkät till 45 kommuner, som riksrevisionsverket gjorde vid sin förvaltningsrevision avseende familjebidragsverksamheten, framkom att så gott som samtliga kommuner hade uppdragit åt socialnämnden att vara familjebidragsnämnd. Nämndema i 44 av de 45 kommunerna hade delegerat samtliga beslut i familjebidragsärenden till tjänstemän i förvaltningen. I vissa fall yttrade sig nämnden till länsstyrelsen i besvärsärenden. I de

SOU 1990: 26 Administration av familjebidragen m. m. 239

flesta kommuner handlades familjebidragen inom l socialförvaltningen. de största kommunerna sköttes handläggningen av socialsekreterare och motsvarande, i flertalet kommuner av kanslist- eller assistentpersonal. Riksrevisionsverket konstaterade att de flesta kommuner hade få familjebidragsärenden. Handläggaren saknade ofta stöd inom kommunen för sin verksamhet. De rådande ansvarsförhållandena och statsbidragskonstruktionen fick enligt riksrevisionsverkets mening till följd att många kommuner inte ansåg att familjebidragen föll inom den egentliga kommunala verksamheten. Verksamheten tilldrog sig därför inte primärt intresse från kommunernas sida. Någon egen tillsyn som t. ex. uppföljning och utvärdering av verksamheten bedrevs egentligen inte. Kommunerna hade enligt verket inte visat något intresse av att effektivisera verksamheten. Några kommuner hade dock rapporterat att viss översyn gjordes av de administrativa rutinerna. Utredningen har i samband med intervjuer med handläggare i familjebidragsnämnden i två kommuner inhämtat att båda kommunerna hade samtal med länsstyrelsen och försvarets civilförvaltning i allmänna frågor. Tjänstemännen i båda familjebidragsnämndema efterlyste mer utbildning och information från tillsynsmyndigheten. De uppgav också att någon kontroll inte gjordes av deras verksamhet. Tjänstemännen ansåg att det var till fördel för den enskilde att familjebidragen handlades i kommunerna. Telefonsamtal förekom mellan handläggare och de tjänstepliktiga i ärendena. I den mindre av de två kommunerna besökte dessutom ca 20 °/o av de tjänstepliktiga och deras anhöriga familjebidragsnämnden, medan den stora kommunen hade få personliga besök. Kontakter med myndigheter, banker, hyresvärdar osv. för komplettering av ansökningarna och kontroll av uppgifter förekom i den stora kommunen, i viss utsträckning också i den mindre. I de båda kommunerna handlades 1660 ärenden/år på 5 årsarbetare resp. 220 ärenden/âr på 0,5 årsarbetare. Endast den stora kommunen hade visst ADB-stöd vid handläggningen av familjebidragsärendena.

11.7 Försäkringskassorna och riksförsäkringsverket

Eftersom vi föreslår att administrationen förs över till försäkringskassoma och riksförsäkringsverket finns det anledning att redan nu allmänt redogöra för dessa myndigheters verksamhet.

l 1.7.1 Försäkringskassorna Försäkringskassornas verksamhet regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring m. fl. författningar och i föreskrifter av riksförsäkringsverket. Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landsting och kommun som inte tillhör ett landsting. Varje försäkringskassa leds av en förtroendevald styrelse. De allmänna försäkringskassoma är socialförsäkringens kontaktyta mot de försäkrade och regionala och lokala intressenter. Försäkringskassomas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda försäkrings- och bidragsärenden.

240 Administration any/ämiljebidragen m. m. SOU 1990: 26

Försäkringskassorna tar emot ansökningar m.m. och prövar rätten till ersättning samt fattar beslut i de enskilda ärendena. Verksamhetsomrádet framgår av följande tablå.

EKONOMISKT STÖD TILL BARNFAMILJER

Barnbidrag Bidragsförskott Föräldraförsäkring Barnpensioner havandeskapspenning Särskilt bidrag till vissa adoptivföräldrapenning barn tillfällig föräldrapenning Bidrag för kostnader i samband Vårdbidrag för handikappade barn med adoption av utländska barn

FÖRSÄKRING VID SJUKDOM OCH HANDIKAPP

Sjukpenning Sjukvårdsersättning Arbetsskadeersättning ersättning till sjukvårdshuvudsjukpenning mannen för öppen vård m. m. sjukvårdsersättning och för sjukhusvård livräntor ersättning till privatpraktiseran- Förtidspension/sjukbidrag de läkare och sjukgymnaster folkpension ersättning för tandvårdskostnapensionstillskott der ATP ersättning för läkemedelskostna- Kommunalt bostadstillägg der Handikappersättning ersättning för resekostnader Ersättning för närståendevård Bilstöd till handikappade

FÖRSÄKRING vu) ÅLDERDOM M. M.

Ålderspension Kommunalt bostadstillägg

folkpension Hustrutillägg pensionstillskott Delpension ATP Omställninspension

Änkepension

folkpension pensionstillskott ATP

ANNAN UTBETALNING

Smittbärarersättning Utbildningsbidrag Värnpliktsersättning Bidrag till företagshälsovård Kontant arbetsmarknadsstöd

Det stora flertalet beslut fattas av tjänstemän. För vissa ärendegrupper inom pensionsområdet, bidragsområdet och arbetsskadeförsäkringens

Administration av familjebidragen m. m. 241

område fattas dock besluten av förtroendevalda socialförsäkringsnämnder. Totalt finns det 167 sådana nämnder i landet. Beräkningar och beslutsexpeditioner sker till stor del med hjälp av ADB-anläggningen i Sundsvall. För närvarande finns ca 18000 anställda hos försäkringskassorna. Av dessa arbetar tre fjärdedelar på lokalkontoren. Totalt finns det 424 lokalkontor och ca 40 s. k. filialexpeditioner/Servicekontor. Inriktningen är nu att i princip all handläggning av individuella försäkringsärenden skall föras ut på lokalkontoren. Försäkringskassorna har en gemensam intresse- och serviceorganisation, Försäkringskasseförbundet. Förbundet är också arbetsgivarorgan för försäkringskassorna.

l 1.7.2 Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverkets verksamhet regleras i Förordningen (1988: 1204) med instruktion för riksförsäkringverket, i verksförordningen (1987: l 100) samt i lagen om allmän försäkring m.fl. författningar. Verket är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Det ankommer på riksförsäkringsverket att under regeringen svara för den centrala ledningen av den allmänna försäkringen m. m. Verksamheten inriktas på bevakning av att statsmakternas beslut och intentioner uppfylls. Väsentliga insatser avser tillsynen av att ersättningsregler m. m. tillämpas likformigt och rättvist över hela landet, att allmänheten får en så långt möjligt likvärdig service och information oavsett bostadsort samt att en rationell och effektiv resursanvändning säkerställs. Antalet anställda är ca 850. För den administration som sker genom riksförsäkringsverket och försäkringskassorna används ADB-teknik i stor omfattning med centrala register. Systemet används för registrering, beräkning och utbetalning av förmåner samt kravverksamhet avseende underhållsbidrag, liksom statistikproduktion, prognosarbete, uppföljning och utvärdering samt andra ekonomiadministrativa m. fl. funktioner. Samverkan sker i stor utsträckning med andra ADB-system, t.ex. genom regelbundna maskinella aviseringar från folkbokföringen och det centrala värnpliktsregistret. Till den centrala datoranläggningen i Sundsvall är knutet ett terminalnät som täcker samtliga centralkontor och lokalkontor hos försäkringskassorna. På senare tid har också lokalt teknikstöd med användning av persondatorer kommit alltmer i bruk hos försäkringskassorna. Ett genomgripande utvecklingsarbete på ADB-området har nu inletts inom socialförsäkringsadministrationen (FAS90) med inriktning på en spridning av ADB-verksamheten inom hela administrationen. Den framtida ADB-strukturen kommer att omfatta såväl lokala som centrala ADBregister och datorer i samverkan. Detta kommer att möjliggöra effektivisering i arbetet med såväl förmånssystemen som administrationen.

16 100407 sou 1990:26

SOU 1990: 26 243

överväganden

12 och

förslag

om

administrationen av

familjebidragen

l2.l Kommunerna och länsstyrelserna

12.l.1 Utredningens enkätundersökning i kommunerna Utöver genomgången av vad som har kommit fram tidigare i fråga om kommunernas administration av familjebidragen och vid intervjuerna med tjänstemännen i två familjebidragsnämnder har vi genomfört en enkätundersökning i ett antal kommuner. Vid undersökningen har vi vänt oss till de 45 kommuner, som deltog i riksrevisionsverkets ovan redovisade undersökning om familjebidrag till tjänstepliktiga. Verket har i bilaga 4 till granskningsrapporten redogjort för det statistiska urvalet av kommunerna i undersökningen. l korthet kan anges att urvalet gjordes med utgångspunkt i antal kyrkobokförda män i åldern 19- 24 år. Landets fyra största kommuner ingick i undersökningen.

Övriga kommuner delades in i fem strata, varvid den sammanlagda ur-

valsstorleken fastställdes till 41 kommuner. Genom enkäten har vi önskat få ett underlag för bedömningen av framför allt service- och kontrollfunktionen i familjebidragshanteringen. Vi har ställt följande frågor till familjebidragsnämnderna och bett om svar enligt olika graderingsalternativ: l-lur stor del av den totala tid, som går åt för familjebidragshanteringen, används till handläggning av ärenden som beslutas av kommunen resp. av försvarets civilförvaltning och till behandling av statsbidragen? Används någon form av ADB-stöd vid bearbetning av uppgifter i familjebidragsärenden? l-lar de tjänstepliktiga (eller någon som företräder dem) gjort personliga besök eller telefonförfrågningar i anledning av familjebidragsärenden? Har kommunen själv tagit kontakt med de tjänstepliktiga för komplettering av ansökan eller ytterligare utredning av ärenden? Har kommunen själv tagit kontakt med annan än de tjänstepliktiga för ytterligare kontroll/utredning av ärenden, t. ex. med hyresvärd, arbetsgivare, försäkringskassa? Vilken betydelse har lokal- och personkännedom för utredningen av familjebidragsärendena? I vilken omfattning ansöker de tjänstepliktiga om familjebidrag före inryckningen? Familjebidragsnämnderna har också getts tillfälle att lämna egna synpunkter på service- och kontrollfunktionen. Svaren visar sammanfattningsvis följande. Familjebidragsnämnderna lägger ned ett betydande arbete på att utreda de ärenden, som överlämnas

sou 1990:26

244 Överväganden och förslag . ..

för beslut. - enkäten den till försvarets civilförvaltning Enligt uppgick genomsnittliga tid som kommunerna (utan hänsyn till kommunstorlek) ägnade åt handläggningen av ärenden som beslutades av civilförvaltningen till ca 21 °/o av den totala handläggningstiden. Tjänstemännen i de mindre och medelstora kommunerna använder förhållandevis mer tid till dessa ärenden än tjänstemännen i de större kommunerna. Endast de fyra största kommunerna samt två av de övriga använder någon form av datastöd för bearbetning av uppgifter. ADB används t. ex. för registrering av diverse data som används vid framtagning av listor vid omprövning och till statistik. I två fall används endast kommuninvånarregister för kontroll av persondatauppgifter. Besök av de tjänstepliktiga förekommer i alla kommuner, i vissa fall ofta (även i de större kommunerna) i några fall mer sällan. I samtliga av de tillfrågade kommunerna ringer de tjänstepliktiga också förhållandevis ofta till familjebidragsnämndema. Flertalet kommuner har angett att de ofta själva tar kontakt med de tjänstepliktiga för Förhållandet är detsamma i fråga om kontakt med ytterligare utredning. annan än de tjänstepliktiga för bl. a. kontroll av uppgifter. Det övervägande antalet familjebidragsnämnder har ansett att det är av stor eller mycket i utredningsarbetet. De stor betydelse att ha lokal- och personkännedom flesta av de tillfrågade familjebidragsnämnderna har uppgett att de tjänstepliktiga ansöker om familjebidrag före inryckningen i stor eller mycket stor utsträckning. De familjebidragsnämnder som har lämnat egna synpunkter har betonat bl.a. att det är viktigt med en god service och en snabb handläggning. Kontrollfunktionen är betydelsefull särskilt i större kommuner där personkännedomen är liten. Man har också påpekat att det är värdefullt med den lokal- och personkännedom, som finns i mindre kommuner. Som vi tidigare har nämnt har utredningen också intervjuat handläggare I den större kommunen handlades 1660 i två familjebidragsnämnder. ärenden per år av 5 årsarbetare och i den mindre 220 ärenden per år av 0,5 årsarbetare. Resultatet av intervjuerna bekräftar vad som kommit fram i enkätundersökningen. Handläggarna i de båda kommunerna ansåg att det var till fördel för den enskilde att familjebidragen handlades på lokal nivå. Telefonsamtal förekom mellan handläggarna och de tjänstepliktiga i ärendena. l den mindre kommunen besökte dessutom ca 20 % av de tjänsteoch även de anhöriga familjebidragsnämnden, medan den stora pliktiga kommunen hade få besök. Kontakter med myndigheter, banker, hyresvärdar osv. för komplettering av ansökningarna förekom ofta i den stora kommunen och i viss utsträckning även i den mindre. Endast den stora kommunen hade visst datastöd vid handläggningen av familjebidragsärendena.

l2.1.2 Bedömning om att flytta familjebidragshanteringen från kommunerna har Frågan för överväganden utan att något slutligt avgörande har länge varit föremål tagits.

överväganden och förslag . . . 245

Av vad vi under vårt arbete fått fram vid intervjuer, enkäter och genom experterna inom utredningen drar vi följande slutsatser av familjebidragshanteringen. Handläggarna i kommunernas familjebidragsnämnder är engagerade i sina arbetsuppgifter och är angelägna om att ge de värnpliktiga en god service. De genomför omsorgsfulla utredningar och handläggningen sker snabbt. Att handläggningen sker på lokal nivå är en stor fördel med hänsyn till närheten mellan handläggaren och den som ansöker om bidrag. Handläggarna har också möjlighet att överblicka bl. a. boende- och arbetsförhållanden och har kontinuerligt kontakt med de lokala myndigheterna. Vi har emellertid också funnit att kommunerna och länsstyrelserna inte har prioriterat familjebidragsverksamheten och att den därför är orationell och brister i effektivitet. Familjebidragsverksamheten är i huvudsak skild från annan social verksamhet såsom socialtjänst och bostadsbidragsverksamhet, varför en samordning av den sakkunskap och kompetens som kommunerna besitter på dessa områden inte sker fullt ut. Handläggarna arbetar i stor utsträckning ensamma och med huvudsakligt stöd för sin verksamhet av civilförvaltningen eller kollegor inom samma område i den egna eller andra kommuner. l de fåtal fall datateknik används är denna av enkelt slag och huvudsakligen inriktad på registrering. Någon större förändring av detta förhållande synes inte kunna förväntas med hänsyn till de förhållandevis få ärendena i många kommuner. Varje kommun arbetar självständigt och tillsynsfunktionen är inte en del av den egna organisationen. En övergripande policy och styrning saknas i den kommunala administrationen av familjebidragen. Dessa omständigheter kan vara en förklaring till att familjebidragshanteringen skiftar i de olika kommunerna. l likhet med riksrevisionsverket har vi funnit att uppföljningen och redovisningen av verksamheten inte är tillfredsställande. Med få undantag förekommer ingen annan kontroll av verksamheten än den som följer av att för den enskilde negativa beslut kan

överklagas till länsstyrelserna. Överklagningama är emellertid förhållan-

devis få. Detta kan tydas såväl som att kommunernas beslut är välgrundade som att besluten är för generösa. Olika meningar har förts fram om vilken tolkning som är den riktiga. Statistikredovisningen är oenhetlig och släpar i många fall efter. Förskottshanteringen uppvisar också skillnader mellan de olika länsstyrelsemas verksamhetsområde. Endast ett fåtal länsstyrelser gör numera annat än en rent kameral granskning av kommunernas krav på ersättning för utbetalade familjebidrag. Vår slutsats är att de positiva effekterna av en handläggning på lokal nivå som vi ovan redovisat bör tas till vara. En effektivare handläggning av familjebidragsärendena är emellertid nödvändig och vi kan inte se att den kan uppnås inom det nuvarande splittrade administrativa systemet.

12.l.3 Förslag Mot bakgrund av vår här redovisade bedömning föreslår vi att kommunerna avlastas verksamheten i fråga om familjebidrag och att denna blir en

246 överväganden och förs/ag . .. SOU 1990: 26

helt statlig angelägenhet. Vi kommer senare att redovisa olika statliga alternativ som är fördelaktigare ur såväl kostnads- som effektivitetssynpunkt. Vårt förslag medför att staten får ta över den kostnad på 5 % av utgivna familjebidrag som i dag ligger på kommunerna. Statens kostnader under budgetåret 1988/89 för utgivna familjebidrag har uppgått till ca 233,8 milj. kr. Kommunernas andel (5 °/0) utgör då ca 12,3 milj. kr. Staten får också ta över kostnaderna för administrationen. Riksrevisionsverket beräknade i sin revisionsrappon kommunernas administrationskostnader till 9,5 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Kommunförbundet har gjort antagandet att de nämnda kostnaderna representeras av lönenivån i mars 1985 och att kostnaderna bör räknas upp med 23,9 °/o för att få fram en beräknad kostnad för administrationen för år 1989. Med detta beräkningssätt kan de totala kostnaderna för kommunernas administration av familjebidragen antas uppgå till 11,8 milj. kr. för år 1989. Det bör dock nämnas att riksrevisionsverket utgått från statligt budgetår och att kommunerna har kalenderår som budgetår. Den reservationen måste göras att det är osäkert i hur hög grad kommunerna kan realisera besparingen på administrationen, med hänsyn till att det i många fall rör sig om handläggare som använder endast en liten del

av sin arbetstid för familjebidragsärenden.

Om administrationen förs över på en statlig myndighet får detta automatiskt till följd att den omständliga statsbidragshanteringen upphör. Det har enligt vår mening inte funnits någon anledning att göra en ny undersökning av frågan om hur många årsarbetare som är sysselsatta med statsbidragsverksamheten hos länsstyrelserna. Vi har antagit att de förhållanden som redovisades av riksrevisionsverket i granskningsrapporten om familjebidrag i stort sett är desamma. Detta medför en kostnadsmässig besparing som med ledning av de tidigare gjorda beräkningarna kan uppskattas till drygt 1 milj. kr. enbart för statsbidragshanteringen. Vårt förslag får även till följd att de som idag arbetar med familjebidragen i kommuner och länsstyrelser måste få nya arbetsuppgifter. Dessa problem kan enligt vår mening lösas genom omplaceringar till annan verksamhet inom resp. organisation. Vi vill här erinra om att få av handläggarna i kommunerna arbetar heltid med familjebidragen. I de större kommuner, där heltidstjänster förekommer, utgår vi från att utrymme finns att erbjuda andra lämpliga arbetsuppgifter för dem som i dag handlägger familjebidragsärendena. Några svårigheter att ge den personal på länsstyrelserna som har arbetat med familjebidragsfrågor nya arbetsuppgifter bör enligt vår mening inte heller föreligga, eftersom familjebidragsärendena är jämförelsevis få.

12.2 Statsbidragshanteringen

Om vårt förslag att göra administrationen av familjebidragen till en statlig angelägenhet inte skulle genomföras och statsbidragssystemet skall finnas kvar gör vi följande bedömning.

överväganden och förslag . .. 247

Länsstyrelsemas befattning med statsbidragen har mer och mer övergått till att bli en rent kameral uppgift. Statsbidragshanteringen i sin helhet är som tidigare nämnts omständlig med komplicerade betalningsströmmar och bör förenklas. Detta gäller i fråga om statsbidrag som återsöks såväl hos försvarets civilförvaltning som hos statens räddningsverk och (hittills) nämnden för vapenfriutbildning. Vi anser därför att, om kommunerna skall kvarstå som utgivare av familjebidragen, i vart fall länsstyrelsernas befattning med statsbidragen bör upphöra. Det är enligt vår mening då lämpligt att hos försvarets civilförvaltning samla all utbetalning av statsbidragen till kommunerna.

12.3 Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltnings uppgifter inom familjebidragsverksamheten består sammanfattningsvis i att som forsta instans fatta beslut i vissa ärenden om rätt till familjebidrag, att tillhandahålla länsstyrelserna statsbidrag och fördela medlen på försvarsgrenama, att utöva tillsyn över och meddela föreskrifter för verksamheten samt att följa rättsutvecklingen genom möjligheten till besvär över beslut av kammarrätt.

12.3.l Försvarets civilfirvaltnings förslag och underlag Försvarets civilförvaltning har överlämnat en promemoria till utredningen, daterad den 29 augusti 1988. I promemorian finns en hänvisning till den tidigare nämnda skrivelsen till försvarsdepartementet i april 1987 med förslag om en till civilförvaltningen koncentrerad verksamhet. Civilförvaltningen har i promemorian sammanfattningsvis anfört följande. Om civilförvaltningen tar över familjebidragsverksamheten beräknas denna ta 10 personåri anspråk till en kostnad av ca 2 milj. kr. Beräkningen har skett mot bakgrund av den statistik som familjebidragsnämndema har lämnat. Enligt denna kan antalet familjebidragsärenden antas ha varit ca 38 000 under budgetåret 1986/87. Av dessa handlade civilförvaltningen ca ll 000 ärenden eller ca 30 °/0. Vid beräkningen har inte tillägg till bostadsbidrag räknats som separata ärenden eftersom tillägget utgår automatiskt. Handläggarna av familjebidragsärendena arbetar endast med dessa ärenden. De har stöd av ADB-systemet VAS-F. Inga ärendetyper bearbetas manuellt. I handläggningen ingår registrering av ärenden, kompletteringar/förfrågningar, kontakter med tjänstepliktiga, familjebidragsnämnder och myndigheter samt beslutsfattande. På grund av att handläggarna är specialiserade och har ADB-stöd har i huvudsak tre personer handlagt ärendena under budgetåret 1986/87 vilket motsvarar ca 3 700 ärenden per handläggare. Detta skall ställas i relation till bedömningen att det går åt l0 personår för att handlägga de beräknade 38000 ärendena. Civilförvaltningen har vid denna bedömning beaktat att de ärenden som skulle tillföras civilförvaltningen är av enklare beskaffenhet än de som redan handläggs där, och att civilförvaltningen genom sin rådgivning i praktiken redan utför vissa av kommunernas arbetsuppgifter. Kostnaderna för da-

248 Övervägandøn ochjörsiag . . . SOU 1990: 26

tordrift och underhåll har beräknats till 240000 kr. I kostnaderna ingår även körning och utskick av datapost. Investeringar av engångskaraktär har beräknats till 600 000 kr., varav ca 400000 kr. för utökning av datorkapaciteten. Civilförvaltningen framhåller att en centralisering av familjebidragsverksamheten medför en enhetligare bedömning av ärendena, vilket är till fördel för de tjänstepliktiga. Utbetalningssystemet förenklas genom att samtliga värnpliktsförmåner betalas genom det värnpliktsadministrativa systemet (VAS). Tillgängliga register underlättar diarieföringen. Kostnaderna för att driva VAS uppgår till l kr. 23 öre per transaktion. Ärenden om återbetalningsskyldighet bedöms minska genom en integration med VAS. Civilförvaltningen betonar att försvaret har ett helhetsansvar för samtliga förmåner som betalas ut till de värnpliktiga under grundutbildningen. I helhetsansvaret ligger enligt civilförvaltningen att samtliga ekonomiska förmåner både skall beslutas och utbetalas inom försvaret och att de administrativa och ekonomiska system som finns skall utnyttjas fullt ut. Civilförvaltningen anser att det lämnade förslaget ger den bästa möjligheten till uppföljning av verksamheten. Vidare blir genomslagskraften av förändringar i lagstiftningen omedelbar i en så liten organisation. Det bör finnas ett intresse för den enskilde att ha en enda myndighet att vända sig till. Ur myndighetssynpunkt är det till fördel att familjebidragsförmånerna bedöms enhetligt och betalas ut snabbt. Civilförvaltningen anser att det uppstår redovisningstekniska fördelar om verksamheten koncentreras och integreras med VAS. Kostnadsbedömningar kan redovisas kontinuerligt. Kostnaderna beräknas och fördelas efter faktiskt utfall sedan ärendena har avslutats. Slutlig statistik över kostnaderna kan redovisas med fördelning på antal ärenden och olika bidragsformer. Redovisningssystemet innebär att försvaret ständigt kan få en klar bild över familjebidragskostnaderna och mot bakgrund härav göra prognoser. En arbetsgrupp bestående av våra experter inom utredningen från riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och försvarets civilförvaltning har i en promemoria den 20 oktober 1988 gjort en jämförande beskrivning av två alternativ till ändrad administration av familjebidragen samt dess konsekvenser för resursbehovet. Det ena alternativet innebär att

familjebidragsverksamheten koncentreras till försvarets civilförvaltning,

det andra att verksamheten förs över till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Familjebidragslagens regelsystem förutsätts därvid vara i princip oförändrat. Ur innehållet i promemorian kan i korthet nämnas följande. Försvarets civilförvaltning har tidigare beräknat antalet ärenden till 38000 per år inkl. de automatiskt utgående tilläggen till bostadsbidragen. Som underlag för arbetsgruppens beräkningar har använts 19 000 förstagångsbelut inklusive avslag, 4500 omprövningar med manuell bedömning och 14500 maskinella omräkningar. Årsarbetstiden har av försvarets civilförvaltning beräknats till 1600 timmar = 96 000 minuter. För att få en överensstämmelse har även riksför-

Överväganden och förslag . .. 249

säkringsverkets och försäkringskassornas årsarbetstid beräknats till 96 000 minuter. De sistnämnda myndigheterna använder i andra fall l 350 timmar eller 81 000 minuter som beräknad årsarbetstid. Resursbehovet för direkt handläggning har också beräknats på ett likvärdigt sätt, vilket innebär att det beräknats för 23 500 ärenden. Resursbehovet blir då elva årsarbetare till en kostnad av 2,83 milj. kr. vid en handläggning hos försvarets civilförvaltning och 20 årsarbetare till en kostnad av 5,24 milj. kr. vid en handläggning hos riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. l beloppen, som är beräknade i 1989/90 års prisoch lönenivå ingår s. k. overheadkostnader. Om man skulle utgå från riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas årsarbetstid l 350 timmar eller 8l 000 minuter skulle antal årsarbetare bli 13 resp. 24. Beräkningen bygger på att handläggningsmomenten är likvärdiga i såväl en centraliserad som en decentraliserad organisation. Det decentraliserade alternativet utgår dock från en helt annan tillgänglighet för kontakt och Förfrågningar från sökande samt hjälp vid upprättande av ansökningar liksom en högre utrednings- och kontrollnivå. Till kostnaderna för handläggning vid försvarets civilförvaltning kommer de tidigare angivna kostnaderna för datordrift m. m. om 240000 kr. och kostnader av engångskaraktär om 600000 kr. i 1989 års prisnivå. I Promemorian med bilaga bifogas som bilaga 2.

12.3.2 Bedömning Vi anser att en till försvarets civilförvaltning koncentrerad administration av familjebidragen kan förväntas medföra en rationell och snabb hantering med enhetliga beslut. Handläggarna av familjebidragen blir specialiserade på sina arbetsuppgifter och ett väl utbyggt datasystem underlättar såväl bearbetningen av uppgifter som beslutsfattandet. Möjligheten till samordning med hanteringen av övriga värnpliktsförmåner medför att utbetalningen av samtliga förmåner kan ske på ett effektivt och kostnadsbesparande sätt. En centraliserad handläggning har dock stora nackdelar. Flertalet av de tjänstepliktiga har visat sig söka familjebidrag före tjänstgöringens början. Möjligheten till personligt besök hos handläggaren av den tjänstepliktiges ärende i de fallen blir i det närmaste utesluten. Den nödvändiga kontakten mellan den tjänstepliktige och handläggaren får då ske enbart genom skriftväxling och telefonsamtal. Detta innebär en avsevärt försämrad service för den enskilde i förhållande till vad som gäller i den nuvarande administrationen. Även i de fall civilförvaltningen i dag fattar beslut ombesörjer ju kommunerna handläggningen av ärendena fram till beslutet och ger de värnpliktiga samma service som i de ärenden kommunerna beslutar om. Handläggarna av familjebidragsärendena i en centraliserad verksamhet har inte heller samma kännedom som i en decentraliserad verksamhet om person- och lokalförhållandena i de enskilda ärendena, vilket kan leda till mer schabloniserade beslut. Det förhållandet att handläggarna är få och specialiserade - vilket blir

250 överväganden och förslag . .. SOU 1990: 26

fallet även om hela verksamheten skulle koncentreras till civilförvaltningen - medför en ökad sårbarhet vid frånvaro och byte av personal. Svårigheter uppstår också vid en över året ojämn tillströmning av ärenden. Efter tjänstgöringens början kan de tjänstepliktiga inom det militära försvaret erhålla information och service på Förbanden och motsvarande. För de vapenfria tjänstepliktiga saknas dock en sådan anknytning till försvarets civilförvaltning. Även om de vapenfria tjänstepliktiga har möjlighet att få stöd av administratörerna hos utbildningsanordnama, uppstår dock olikheter i behandlingen mellan olika grupper av tjänstepliktiga vid en central administration hos civilförvaltningen. Detta får anses vara en icke önskvärd konsekvens. Likanade förhållanden gäller de civilförsvarspliktiga. Vi vill också framhålla att utvecklingen inom andra förvaltningsområden gått mot en alltmer decentraliserad beslutsprocess med hänsyn till de fördelar detta innebär för den enskilde. På den centrala nivån har då lagts tillsyns-, anvisnings- och rádgivningsfunktioner. Även om en intern kontroll kommer att ske inom civilförvaltningen är det en stor fördel om tillsynen över verksamheten är frikopplad från beslutsfattarna. Enligt vad vi erfarit har civilförvaltningen i huvudsak endast utfärdat skriftliga anvisningar och råd för den del av verksamheten som sköts av kommunerna. Rådgivningen till beslutsfattarna inom civilförvaltningen är däremot svåråtkomlig för utomstående, vilket inte är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Den som är missnöjd med ett beslut av försvarets civilförvaltning i ett ärende om familjebidrag kan enligt den nu gällande ordningen klaga över beslutet hos kammarrätten i Göteborg. Om civilförvaltningen skulle ta över hela administrationen kan denna kammarrätt få en avsevärd ökning av antalet mål. Det skulle dock vara en tänkbar möjlighet att fördela målen på samtliga kammarrätter med hänsyn till inom vilken domkrets den bidragssökande tjänstepliktige är bosatt. För detta skulle krävas en ändring i förordningen (1977: 937) om kammarrätternas domkretsar m. m. I försvarets civilförvaltnings kostnadsberäkning för en centraliserad familjebidragshantering saknas underlag i form av tidsstudier av de olika arbetsmomenten. Utredningen ifrågasätter om handläggningen av familjebidragsärendena kan ske med stöd av numera beräknade ll personår. Vår bedömning är att den service som kommunerna lämnar civilförvaltningen i dagens administration är betydligt större än vad civilförvaltningen har antagit i sin beräkning. Vi grundar detta på vad som kommit fram i enkätundersökningen i kommunerna, där flera kommuner uppgett att de

lägger ned stort arbete på utredningar i ärenden som beslutas av civilför-

valtningen. Arbetsuppgifterna för handläggarna får därför antas öka i en inte oväsentlig grad med hänsyn till att den delen av verksamheten som rör själva utredningen av ärendena inte kan ske maskinellt. Vi anser också att kostnaderna för bl. a. telefonsamtal i enskilda ärenden inte blir obetydliga vid en centraliserad handläggning med hänsyn till att enbart en skriftlig handläggning inte är tillräcklig. Denna kostnad bör i så fall stanna på civilförvaltningen genom användande av 020-nummersystemet. Någon

SOU l990: 26 överväganden

och förslag. .. 251

beräkning av kostnaderna för en ökad arbetsinsats från förbandens sida och motsvarande vid en centralisering av administrationen har inte heller redovisats. Sammanfattningsvis anser utredningen att de kostnadsbesparingar som kan förväntas vid en centraliserad familjebidragsadministration blir mindre än vad försvarets civilförvaltning har bedömt. Vi anser vidare att betydelsen av den kostnadsbesparing som kan bli aktuell i jämförelse med andra statliga alternativ inte uppväger de nackdelar, både för de enskilda tjänstepliktiga och i andra hänseenden, som en centraliserad handläggning medför. Vi kan därför inte förorda att administrationen förs över på Försvarets civilförvaltning.

12.4 Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma

l2.4.1 Allmänt Av tidigare avsnitt framgår att tid efter annan har frågan väckts att *överföra administrationen av familjebidragen till riksförsäkringsverket och försäkringskassoma. Av riksförsäkringsverkets promemoria den 24 november 1986 till försvarsdepartementet framgår bl. a. följande. Genom riksförsäkringsverkets och försäkringskassomas organisation kan allmänheten erbjudas en likvärdig service över hela landet. Den befintliga ADB-tekniken kan användas kompletterad med ett personregister över tänkbara bidragstagare. Uppgifterna hämtas från vämpliktsverkets ADB-register. Genom att använda ADB-teknik kan en persondatabas över samtliga tänkbara bidragsmottagare hämtas in från vämpliktsverket och bilda stommen i ett ADB-register. Härigenom skulle det inte föreligga någon risk för att ersättning utbetalas till den som inte är berättigad eller vars tidigare rätt har upphört i samband med avbruten tjänstgöring. ADBtekniken kan också användas för t. ex. uträkning, utbetalning och ackumulering av betalat belopp. Detta medför att samma uppgifter kan användas för sammanställningar av kostnader och statistiska bearbetningar. Verksamheten blir effektivare och möjligheterna att överblicka den blir större än vad som gäller för närvarande. Som framgår av den promemoria den 20 oktober 1988, som har sammanställts av arbetsgruppen inom utredningen, beräknar riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet numera behovet av handläggare till 20 årsarbetare. Verket har härvid använt samma beräkningsmetoder som försvarets civilförvaltning, varvid antalet ärenden beräknats till 23 500 sedan de maskinella omprövningarna tagits bort. Årskostnaden för direkt handläggning blir då 5,24 milj. kr. (s. k. overheadkostnader inberäknade) i 1989/90 års pris- och löneläge.

l2.4.2 Bedömning Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma har i dag ansvaret för administrationen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. Genom kassor-

överväganden och förslag . ..

nas försorg betalas t.ex. barnbidrag, bidragsförskott, pensioner och sjuk- För denna verksamhet har Försäkringskassan lokalkontor i alla penning. kommuner. En svensk medborgare som är bosatt i landet skall från och med den månad varunder han fyller sexton år vara inskriven i den allmänna försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Den tjänstepliktige har alltså en naturlig anknytning till försäkringskassan på hemorten redan före inryckningen. alla lokalkontor kan också lämna de försäkrade ser- Försäkringskassans vice oavsett i vilken kassa de är inskrivna. Det är enligt vår uppfattning till fördel för de tjänstepliktiga att de, liksom i den nuvarande administrationen, kan få en likartad service var de än befinner sig i landet och vilken tjänstgöringskategori de än tillhör. Om de tjänstepliktiga söker bidrag före vilket enligt vår enkätundersökning till kommunerna är inryckningen, kan de uppsöka kassan på hemorten. Därefter har de möjlighet att vanligt, få hjälp vid tjänstgöringsortens kassakontor. Varje kassa kan vid handläggningen använda det ADB-system som är gemensamt för försäkringskassornas hela verksamhetsområde. Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma har ett väl utvecklat informationssystem. De har också en omfattande utbildnings- och rådgivningsverksamhet, genom vilken nyheter inom regelsystemet snabbt får genomslag ute i landet. Vi anser att försäkringskassans tjänstemän i sin övriga verksamhet har en sådan kompetens att det inte är något hinder i den delen att handläggningen av familjebidragen förs ut till kassomas lokalkontor. Tjänstemännens lokal- och personkännedom kan antas vara minst lika familjebidragshandläggare. Genom de god som den är hos kommunernas uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden som finns på försäkringskassorna har tjänstemännen automatiskt en god kontroll över de enskildas arbets- och inkomstförhållanden. Hanteringen av de kommunala bostadstilläggen gör att de även har kännedom om bostadsförhållandena på orten. Vi har under utredningens gång då och då mött invändningen att försäkringskassorna med sin stora ärendemängd inte skulle ha samma möjlighet som kommunerna att snabbt fatta beslut i familjebidragsärenden. Eftersom de värnpliktiga i god tid före inryckningen får besked om tidpunkten för denna och flertalet också söker bidrag före inryckningen finns det knappast något allmänt behov av omedelbara beslut. I de fall sådana är nödvändiga, utgår vi från att försäkringskassoma, i enlighet med vad som sker inom andra områden av deras verksamhet, tillgodoser den enskildes behov av ett snabbt besked. Det kan här påpekas att försäkringskassorna genom sin storlek har goda förutsättningar att omfördela arbetsuppgifter vid belastningstoppar så att brådskande ärenden inte blir liggande. Vi kommer också nedan att föreslå att möjligheten till provisoriska beslut införs även för familjebidragsområdet. En nackdel med den omfattande decentralisering som det innebär att föra ut handläggningen av familjebidragen till försäkringskassans lokalkontor är att många tjänstemän kommer att handlägga få ärenden. Med hänsyn till utbildnings- och rådgivningssystemet bedömer vi dock att det

SOU 1990: 26 överväganden och förslag . . . 253

ändå finns goda förutsättningar för att en enhetlig bedömning sker. Riksförsäkringsverket har också möjlighet att genom sin tillsyn verka för en enhetlig praxis. Riksförsäkringsverkets ombudsenhet kan t. ex. överklaga för den enskilde såväl positiva som negativa beslut av både Försäkringskassorna och försäkringsrättema. Verket lämnar också fortlöpande en information om praxis till försäkringskassorna. Detta medverkar till en likartad handläggning. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har också en omfattande statistikredovisning, som är till fördel för uppföljning av verksamheten på olika sätt. Den försäkringsmässiga internkontroll som finns inom försäkringskasseverksamheten kan användas även vid en hantering av familjebidragen. Några svårigheter att fördela kostnadsansvaret inom olika verksamhetsgrenar av försvaret bör inte heller föreligga. En handläggning hos försäkringskassorna ger - på samma sätt som den kommunala handläggningen - möjlighet till en mer omfattande service till den enskilde än en central handläggning. Detta kräver dock mer resurser och medför en högre kostnad för administrationen. Utredningsinsatserna kan också förväntas bli mer omfattande och mer kostnadskrävande i en decentraliserad verksamhet än i en centraliserad. Samtidigt ger dock detta en större säkerhet i bedömningen. En överföring av familjebidragsverksamheten till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna medför höga extra kostnader i ett inledningsskede. Personalen måste utbildas, informations- och blankettmaterial framställas och ADB-stödet utvecklas. Riksförsäkringsverket har i en promemoria den 19 december 1988 gjort en översiktlig beräkning av kostnaderna i inledningsskedet liksom för det löpande underhållet enligt följande. För utarbetande av ett ADB-system beräknas ett resursbehov på totalt 3 årsarbetare. l detta ingår utveckling av ett lokalt beräkningssystem på PC-nivå på resp. lokalkontor. Dessa persondatorer är samtidigt terminaler och därmed ihopkopplade med stordatorn. Dels ingår utveckling av det centrala systemet med utbetalningsrutiner, kontrolluppgifter, statistik, säkerhetssystem, omräkningsrutiner, samkörningar m.m. För denna beräkning förutsätts att den planerade teknikutbyggnaden med PC-terrninaler på kassorna är i drift och fungerar planenligt. För utarbetande av det handläggningsmässiga genomförandet beräknas ett resursbehov på totalt 2,5 årsarbetare. I det ingår - informationsinsatser till olika intressenter - utbildning av handläggare - framställning av blanketter - framställning av föreskrifter, anvisningar och arbetsinstruktioner. Sammanlagt beräknas RFV:s utvecklingskostnader uppgå till 5,5 årsarbetare eller 1,2 miljoner kronor plus viss teknikupphandling på ca 0,8 miljoner. Totalt uppgår kostnaderna till 2,0 miljoner kronor. Till detta kommer kassomas behov av lokal utbildning, som kan uppskattas till 2 personer per lokalkontor (900 personer x 3 dagar = l5 årsarbetare).

254 överväganden och förslag. ..

För underhåll och förvaltning av ADB-system samt för tillsynsverksamhet har beräknats en halv årsarbetare plus maskinkostnader på ca 300 000 kronor. Om riksförsäkringsverket och försäkringskassorna övertar administrationen av familjebidragen anser vi att besvärsordningen lämpligen skall vara densamma som för försäkringskassomas beslut i övrigt. Försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen skall då med den ordning som gäller för närvarande bli besvärsinstanser. Det kan förutsättas att, med de regler som gäller om kassans omprövning av egna tjänstemannabeslut, besvären till högre instans kommer att minska. Vi bedömer att det inte behövs någon personalförstärkning i högre instans med hänsyn till det relativt låga antalet överklagningar som kan förväntas komma in till dessa domstolar. Utredningen anser att det utbetalningsaltemativ, som har angivits i promemorian den 20 oktober 1988, bilaga 2, och som innebär en anknytning till VAS, är den bästa lösningen på utbetalningen av familjebidragen. Om familjebidragsadministrationen förs över till riksförsäkringsverket och försäkringskassoma bör enligt vår mening föreskrifterna för verkställighet av familjebidragslagen meddelas av riksförsäkringsverket. Med hänsyn till försvarsmyndighetemas ansvar för de tjänstepliktiga under deras utbildning anser vi dock att samråd om verkställighetsföreskriftema skall ske med överbefálhavaren, vapenfristyrelsen och statens räddningsverk.

12.4.3 Förslag Utredningen anser sammanfattningsvis att en administration hos riksförsäkringsverket och försäkringskassoma medför samma fördelar i fråga om service som kommunaltemativet. Det medför vidare samma möjligheter till rationell och elTektiv handläggning som civilförvaltningsalternativet. Vi anser att kontroll, tillsyn, information och uppföljning kan tillgodoses bäst genom en handläggning av familjebidragen inom riksförsäkringsverket och försäkringskassoma. Möjligheter finns liksom vid civilförvaltningsaltemativet till en rationell utbetalningsrutin. l förhållande till nuvarande administration hos kommuner, länsstyrelser och civilförvaltningen m. m. innebär försäkringskassealternativet en årlig kostnadsminskning med ca 9milj. kr. medan det har beräknats bli 2,4milj. kr. dyrare än civilförvaltningsaltemativet. Vi har dock, som framgår av vår redogörelse ovan, ifrågasatt om kostnaderna för det senare alternativet inte är för lågt beräknade. Med hänsyn till de fördelar som ligger i en effektiv och rationell handläggning på lokal nivå, lika för alla tjänstepliktiga, anser vi inte att denna skillnad mellan försäkringskassealtemativet och civilförvaltningsaltemativet i löpande kostnader är av sådan betydelse att den skall vara utslagsgivande för valet av var familjebidragsadministrationen skall ske. Detsamma gäller de engångskostnader som uppkommer vid en överflyttning. Vi föreslår därför att administrationen av familjebidragen förs över till riksförsäkringsverket och försäkringskassoma.

SOU l990I 26 överväganden och förslag . .. 255

Vid tidigare utredningar där försäkringskassealternativet varit aktuellt har framhållits att det är önskvärt att i vissa materiella hänseenden anpassa lagstiftningen på familjebidragsområdet till den som finns inom socialförsäkringssystemet. Vi har inte funnit att några sådana ändringar i familjebidragslagstiftningen är nödvändiga inför en Överflyttning av administrationen. Av andra skäl har vi emellertid i kapitel 8 föreslagit regelförändringar som kommer att underlätta administrationen av familjebidragen oavsett vilket administrativt system man väljer. I 50§ uppbördslagen (l953: 272) och 27§ uppbördsförordningen (1967:626) finns hänvisningar till familjebidragsnämnden enligt familjebidragslagen. I 2 och 8§§ kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 494) angående lån från värnpliktslånefonden finns hänvisningar till familjebidragsnämnderna och tillsynsmyndigheten för dessa. Om kommunerna inte längre skall handlägga familjebidragsärenden måste de nämnda hänvisningarna ändras.

l2.4.4 Förslag om handläggning l den nu gällande lagtexten berör 24-30 §§ familjebidragslagen familjebidragsnämnderna och handläggningsförfarandet. Med en handläggning hos försäkringskassorna måste bestämmelserna om förfarandet utformas så att de stämmer överens med hur kassorna handlägger frågorna inom socialförsäkringssystemet. Frågor om familjebidrag bör liksom övriga ärenden handläggas av den försäkringskassa, där den tjänstepliktige är inskriven. Är han inte inskriven i en försäkringskassa, men borde ha varit det enligt l kap. 4§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring, skall han enligt 5 § skrivas in i den kassa som avses i 4 §, så snart kassan har fått kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Om den tjänstepliktige alltså av någon anledning inte har skrivits in i försäkringskassan enligt bestämmelserna i 4§ kan inskrivning ske i samband med att han söker familjebidrag. Om någon inte är bosatt i riket och därför inte skall vara inskriven i allmän försäkringskassa fattar Stockholms läns allmänna försäkringskassa i normalfallet beslut i dennes ärenden. Dessa ärenden avser huvudsakligen pensioner och bidragsförskott. Ärendena handläggs på centralkontorets utlandsavdelning. Med hänsyn till att denna avdelning kan antas komma att avgöra endast ett fåtal beslut i familjebidragsärenden avseende tjänstepliktiga som inte är bosatta i Sverige, och den därigenom inte får tillräcklig handläggningsrutin, anser vi dock att den försäkringskassa, där den tjänstepliktige påbörjar sin utbildning, lämpligen bör vara beslutande kassa. Vi föreslår därför att i 24§ andra stycket familjebidragslagen införs bestämmelser om att inskrivningskassan i normalfallet skall vara behörig kassa. Om den tjänstepliktige inte skall vara inskriven i någon kassa skall den behöriga kassan vara den på tjänstgöringsorten. l vissa författningar, där det anges vilka ärenden som skall handläggas av försäkringskassorna, finns bestämmelser som gör det möjligt för den

256 överväganden och förslag . .. sou 199016

behöriga försäkringskassan att uppdra åt annan kassa att handlägga ett ärende. Med hänsyn till att en tjänstepliktigs ärende kan komma att behöva handläggas såväl på hemorten som på den eller de orter där han tjänstgör, anser vi att det är önskvärt att en uppdragsmöjlighet finns också när det gäller enstaka beslut i familjebidragsärenden. Denna möjlighet måste dock utnyttjas restriktivt med hänsyn till att kassan på hemorten har den bästa person- och lokalkännedomen. Vi föreslår sålunda att den behöriga försäkringskassan får möjlighet att uppdra åt en annan kassa att handlägga en tjänstepliktigs ärende enligt familjebidragslagen (24 § tredje stycket). I 20 kap. 2 a§ lagen om allmän försäkring finns bestämmelser om att kassan interimistiskt kan att betala ut ersättning, om det inte utan

besluta

betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger eller med vilket belopp ersättning skall utgå. Kassan kan också besluta att hålla inne en ersättning, om det finns sannolika skäl att en ersättning kommer att dras in eller utges med mindre belopp. Vi anser att en sådan bestämmelse bör gälla även i fråga om bidrag enligt familjebidragslagen, eftersom det är angeläget att en tjänstepliktig så snart som möjligt kan få ett bidrag som han kan vara berättigad till. Det är också angeläget att kunna hålla inne en ersättning som kassan misstänker inte borde ges ut. Man undviker då att den tjänstepliktige blir återbetalningsskyldig för ett felaktigt utbetalat bidrag. Vi föreslår därför att en regel införs i 24 § fjärde stycket familjebidragslagen om att bestämmelserna i 20 kap. 2 a§ lagen om allmän försäkring skall gälla även ärenden enligt familjebidragslagen. Felaktigt uppburna bidrag kan återkrävas. Om osanna uppgifter lämnas i avsikt att erhålla bidrag som man inte är berättigad till, kan det leda till stralTansvar. Den som i ansökan om familjebidrag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen kan också under vissa förutsättningar dömas till böter med stöd av 45 § familjebidragslagen i dess nuvarande lydelse. Det finns därför anledning att i lagen klart ange att den som söker bidrag skall på heder och samvete försäkra att han lämnar riktiga och fullständiga uppgifter. Vi föreslår därför att en regel införs i 25 § andra stycket familjebidragslagen om att ansökan skall innehålla en sådan försäkran. Vi föreslår också att en upplysningsskyldighet som motsvarar den som i dag föreskrivs i 38§ familjebidragslagen skall finnas kvar. Det bör också anges i lagrummet att upplysning om ny omständighet skall lämnas omedelbart när den blir känd. Med hänsyn till att det är lika viktigt att upplysa om nya omständigheter som har betydelse för rätten till bidrag, som det är att lämna riktiga och fullständiga uppgifter i den ursprungliga ansökningen, föreslår vi dessutom att upplysningsskyldigheten skall omfattas av sanktionerna i 45§ familjebidragslagen. Vi föreslår samtidigt en något annorlunda formulering av paragrafens text. När det gäller riksförsäkringsverkets tillsyn över försäkringskassornas verksamhet bör denna tillsyn gälla även kassornas befattning med familjebidragen.

överväganden och förslag... 257

l 20 kap. 9 § lagen om allmän Försäkring stadgas att kommunala myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar är skyldiga att lämna de myndigheter som handhar den allmänna Försäkringen uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Det är lämpligt att samma skyldighet skall gälla ärenden enligt familjebidragslagen. Vi föreslår därför att en regel om tillsyn och en regel om uppgiftsskyldighet införs i 26 § familjebidragslagen. Familjebidragen bör utbetalas genom riksförsäkringsverkets försorg. Hur förfarandet lämpligen skall gå till, bör bestämmas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vi föreslår att en hänvisning till verkställighetsföreskrifterna i 20 kap. l6§ lagen om allmän försäkring införs i 40§ tredje stycket familjebidragslagen. I övrigt finns det anledning att i familjebidragslagen reglera i vilken omfattning ärenden om familjebidrag skall avgöras i socialförsäkringsnämnd. Socialförsäkringsnämnderna handlägger ärenden som rör frågor av stor betydelse för den enskilde och som avgörs efter vad som är skäligt. Med hänsyn härtill bör det särskilt anges att nämnderna skall avgöra ärenden enligt l § familjebidragslagen och ärenden om näringsbidrag, om de är av vidlyftig eller svår beskalTenhet. Vi anser att tjänstemännen i försäkringskassan har kompetens att avgöra de övriga ärendena av detta slag. Det saknas därför anledning att belasta nämnderna med andra ärenden än de mer komplicerade. De enklare ärendena kommer därigenom också att kunna avgöras snabbare. Enligt vår mening finns det heller inte anledning att ärenden som avgörs med stöd av l4§ familjebidragslagen skall beslutas i nämnd, eftersom dessa ärenden endast kan avgöras på ett för den enskilde gynnande sätt. Ärenden enligt 39§ familjebidragslagen om återbetalningsskyldighet bör enlig vår mening omprövas av socialförsäkringsnämnd i likhet med vad som gäller ärenden enligt andra författningar som handläggs av försäkringskassorna. Vi föreslår handläggningsregler i 28 § familjebidragslagen i enlighet härmed. Vi vill här också anmärka att reglerna i 39§ familjebidragslagen väl stämmer överens med liknande regler som försäkringskassorna har att tillämpa och föreslår endast vissa ändringar i lagtexten med hänsyn till det administrativa system som vi förordat. l 20 kap. 10-13 §§ lagen om allmän försäkring regleras frågor om förfarandet vid omprövning och besvär. Vi anser att dessa regler skall ha motsvarande tillämpning enligt familjebidragslagen. Vi föreslår att bestämmelser om förfarandet i enlighet härmed införs i 40 § första och andra styckena familjebidragslagen. l 20 kap. 5 § lagen om allmän försäkring finns en regel om att ersättningsbelopp preskriberas efter två år. Vi anser att samma regel bör gälla även i ärenden om familjebidrag. Vi föreslår därför att en hänvisning till denna preskriptionsbestämmelse införs som ett tredje stycke i 27§ familjebidragslagen.

l7 10-0407

258 överväganden och förslag . .. sou 1990; 25

12.5 Förbanden

l2.5.1 Allmänt Vi har ovan förordat att administrationen av familjebidragen förs över till försäkringskassoma. Med hänsyn till att även Förbanden ansetts vara tänkbara myndigheter för administrationen skall vi i detta avsnitt ge vår att överföra administrationen dit. syn på möjligheten I en promemoria i december 1988 som planeringssektion 4 på försvarsstaben har upprättat för utredningens räkning har angetts bl. a. följande. Försvaret har för närvarande ungefär 65 utbildningsmyndigheter för värnpliktiga. Bland dessa myndigheter förekommer dels sådana som finns på samma ort, dels sådana som är administrativt samordnade. Om man antar ort kan ha gemensam administration av faatt myndigheter på samma miljebidragen, innebär det att handläggningen skulle kunna ske på 41 orter.

Ärendemängden har beräknats till 23 500 (maskinella omprövningar ej

inräknade). I denna summa liksom i tidigare alternativ har även vapenfria civilförsvarspliktiga och frivillig personal inräknats. När tjänstepliktiga, och civilförsvarspliktiga har dock det gäller de vapenfria tjänstepliktiga förutsatts en central handläggning av familjebidragsärendena hos nämnden för vapenfriutbildning (numera vapenfristyrelsen) och statens räddbåda placerade i Karlstad. Den frivilliga personalen har därningsverk, emot förutsatts vända sig till förbanden. Det har vidare antagits att ungefär 42 °/0 av de tjänstgörande ansöker om bidrag och att ungefär 24 °/0 av dessa ansökningar omprövas. Mot bakgrund härav och med utgångspunkt i den av riksförsäkringsverket beräknade handläggningstiden, 82 min per ärende, (se bilaga 2) och en årsarbetstid på 200 dagar per person skulle förbandsaltemativet kräva 20,07 årsarbetare. Fördelade på 41 platser skulle det innebära 0,48 årsarbetare per ort. Med hänsyn till den beräknade geografiska fördelningen av ärenden skulle dock mer än en halv årsarbetare behövas för handläggningen på 13- 14 orter. Det är däremot knappast möjligt att anställa personal på mindre än en halv tjänst. Att anställa 20 nya årsarbetare skulle kosta 5,24 mi1j.kr. Med hänsyn till ökar personalkostnaderna. Kostnaderna för frågan om halvtidsanställning datorstöd bedöms vara ringa på grund av att försvarets civilförvaltnings bör kunna överföras till förbandens datakapacitet. Utbetalprogramvara förutsätts kunna ske inom ramen för VAS. 1 ningen av familjebidragen inledningsskedet tillkommer kostnader för bl. a. utbildning. I promemorian från försvarsstaben har slutligen lämnats följande synpunkter på en administration hos förbanden: Att välja förbandsaltemativ skulle för de värnpliktiga te sig naturligt. Förbandet är den myndighet de skall tjänstgöra vid och har kontakt med i övrigt inför inryckningen. Emellertid skulle förbandsaltemativet kräva resurstillskott. Ett resurstillskott, som är mycket svårt att beräkna. Antalet sökanden mellan åren och platserna kan skilja sig högst avsevärt.

SOU 1990: 26

överväganden och förslag . . . 259

Förbandsaltemativet skulle också innebära att förbandet blir part i målet”, vilket är en psykologiskt känslig situation. Förbandet/utbildningsmyndigheten får ta hela konsekvensen av om ett bidrag upplevs som otillfredsställande. Andra ärenden av typ ”enskilda värnpliktsärenden enligt vämpliktslagen” ligger idag utanför förbandens beslutsbefogenheter (ex.vis. anstånd, befrielse, vapenfri tjänst m. m.) bl. a. för att undvika att tjänstens och utbildningens krav tar över den enskildes behov. I de överväganden som gjorts inför FU 88 (försvarsmaktsutredning 88) har betonats vikten av att försvarets myndigheter så långt det är möjligt gör samma uppgifter i fred som i krig. Familjebidragsärendena, utom näringsbidragen, är en ren fredsuppgift. Detta inne-

bär att personal anställd för familjebidragshantering, i stort sett,

inte har någon krigsuppgift.

l2.5.2 Bedömning Utredningen konstaterar att om Förbanden skall handlägga administrationen av familjebidragen måste en helt ny organisation byggas upp eftersom det inte finns någon liknande verksamhet tidigare inom förbanden. En administration av familjebidrag hos förbanden skulle i fråga om servicen till de enskilda inte ha vare sig en central eller en lokal organisations fördelar. Förbanden är närmast att jämställa med regionala myndigheter och även om servicen skulle bli mer lättillgänglig än i ett centralt alternativ skulle de tjänstepliktiga inte få den närservice som kan erhållas i dag eller i ett annat helt decentraliserat alternativ. Även om en mer enhetlig handläggning skulle kunna förväntas än vad som är fallet i dag, skulle man inte nå fram till en sådan rationell handläggning som kan förväntas i en centraliserad administration. En avsevärd nackdel med förbandsalternativet är att olika grupper av tjänstepliktiga skulle få olika behandling. De vapenfria tjänstepliktiga och de civilförsvarspliktiga skulle vara hänvisade till en central handläggning hos vapenfristyrelsen resp. statens räddningsverk. Det kan förutsättas att de rutiner som i dag finns hos Försvarets civilförvaltning kan föras över till förbanden. Utbetalningen bör kunna ske via VAS och inte medföra större problem. Detta är en fördel mot vad som gäller idag, men däremot inte mot vad som kan uppnås genom en administration hos riksförsäkringsverket och försäkringskassoma eller försvarets civilförvaltning. En fråga som uppstår är om försvarets civilförvaltning skulle bli den naturliga besvärsmyndigheten samtidigt som detta verk skulle vara tillsynsmyndighet. Enligt vår uppfattning skulle detta vara den bästa lösningen även om tveksamhet alltid finns inför en sådan dubbel funktion hos en myndighet. Civilförvaltningen har en omfattande kompetens på området och möjligheter finns att handlägga de olika frågorna på olika avdelningar/enheter så som nu sker inom länsstyrelseorganisationen. Kammarrätten i Göteborg är nu besvärsinstans för överklagande av beslut av försvarets civilförvaltning. Om samtliga besväri första instans prövas av civilförvaltningen skulle en möjlig lösning vara att fördela målen i kammarrätt med

sou 1990; 26

260 överväganden och förslag . ..

till var den bidragssökande tjänstepliktige är bosatt. För detta hänsyn skulle, som vi har nämnt tidigare, krävas en ändring i förordningen domkretsar m. m. (1977: 937) om kammarrätternas Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av förbandsaltemativet an-

ser vi att, utöver den kostnad på 5,24 milj. kr. för att anställa personal som från försvarsstaben, kostnader måste tillkomhar angetts i promemorian ma för administration vid vapenfristyrelsen och statens räddningsverk. De övergångskostnader som uppkommer har inte angetts, men kan antas bli mindre än om administrationen förs över till riksförsäkringsverket och med hänsyn till att antalet handläggare som skall försäkringskassorna utbildas blir mindre. Kostnaden för uppbyggnad av datakapaciteten kan bli mindre med hänsyn till att försvarets civilförockså vid en jämförelse valtnings system kan förutsättas bli övertaget av de försvarsmyndigheter som, enligt det nu behandlade alternativet, skulle komma att handlägga

familjebidragen. Vid bedömningen av för- och nackdelarna med en administration huhos Förbanden har vi funnit att de fördelar som kan uppnås vudsakligen med en sådan organisation kan uppnås i högre grad inom andra organisationsformer. Nackdelarna är också av den omfattningen att vi inte kan förorda alternativet.

Administrationen av särskild ekonomisk och

12.6 hjälp flyttningsbidrag till värnpliktiga

Vi har under avsnitt 3.9.2 närmare redogjort för bestämmelserna om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag. att försvarets civilförvaltning beslutar om stöd Av redogörelsen framgår till de repetitionsutbildade. Beslut om stöd till de grundutbildningsvärnfattas där den värnpliktige tjänstgör, dvs. pliktiga av den myndighet, och motsvarande. Beträffande de vapenfria tjänstepliktiga beförbanden slutar utbildningsanordnaren om flyttningsbidrag som uppgår till högst l 000 kr. beslut fattas av vapenfristyrelsen. Ärenden om ekonomisk

Övriga

hjälp till civilförsvarspliktiga beslutas av försvarets civilförvaltning. l988/89 för Försvarsdepartementets verksam- Enligt regleringsbrevet hetsområde fick från de olika försvarsgrenarnas anslag fördelas medel till lån eller bidrag till värnpliktiga eller deras anhöriga enligt förordningen till För om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag värnpliktiga. under repetitionsutbildning, som sådana särskilda insatser för värnpliktiga skall beslutas av försvarets civilförvaltning, fick denna enligt förordningen 1988/89. myndighet utnyttja högst 3 milj. kr. under budgetåret vilket har disponerats av Från anslaget för vapenfria tjänstepliktiga, nämnden för vapenfriutbildning, fick medel utnyttjas för lån eller bidrag eller deras anhöriga (med 150000 kr. under till vapenfria tjänstepliktiga budgetåret 1988/89) att utbetalas enligt de grunder som anges i förordningen om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga. för ekonomisk utbetalas från det Medel hjälp till civilförsvarspliktiga av statens räddningsverk avseende befolkningsanslag som disponeras

SOU 1990: 26 överväganden och förslag . .. 261

skydd och räddningstjänst. Enligt uppgift från försvarets civilförvaltning betalades under budgetåret 1987/88 i särskilt bidrag till civilförsvarspliktiga omkring 216000 kr. Det utgående stödet i denna form är alltså totalt sett av jämförelsevis liten ekonomisk betydelse. Stödformen är dock betydelsefull för den enskilde som oförutsett drabbas av tillfälliga ekonomiska svårigheter och inte kan få hjälp i annan form. Det är enligt utredningens mening viktigt att handläggningen av framställningar om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag sker snabbt och på ett icke alltför formbundet sätt. Ofta är det akuta hjälpsituationer som måste åtgärdas. Beslutet bör också fattas så nära den enskilde som möjligt. Enligt vår bedömning sker handläggningen i dag på ett väl fungerande sätt. Det saknas därför anledning att föreslå en ändring av handläggningsrutinerna. l fråga om överklagande av beslut av de centrala myndigheterna om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag anser vi dock att en gemensam ordning bör gälla. Som framgår av tidigare avsnitt prövar regeringen enligt den nuvarande ordningen beslut av vapenfristyrelsen. Beslut av försvarets civilförvaltning, som i vissa ärenden är första instans, kan inte överklagas. Överbefälhavaren är besvärsinstans för ärenden som beslutas av tjänstgöringsmyndigheten. Överbefálhavarens beslut kan inte överklagas. Enligt vår uppfattning är det nuvarande överklagningssystemet inte tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Ärenden av detta slag bör dock inte överklagas hos regeringen. Vi anser därför att samtliga de olika centrala beslut i dessa ärenden skall kunna överklagas. Vi myndigheternas föreslår att besluten prövas av den kammarrätt till vars domkrets den som söker hjälpen hör.

sou 1990:26 263

Särskilda yttranden

1 Av sakkunniga Anne Nilsson

Angående de vapenfria tjänstepliktigas matersättning omfattas samma förmåns- De vapenfria tjänstepliktiga idag av i huvudsak system som de värnpliktiga. I vissa fall har dock på grund av de något annorlunda tjänstgöringsförhållandena speciella lösningar konstruerats. Utredningen bör enligt regeringens uppdrag den l4 juni 1989 överväga behovet av sådana lösningar inom ramen för de förslag som anknyter till nuvarande system. behandlar i sitt betänkande de vapenfrias förmåner över- Utredningen siktligt. Förutom en beskrivning av rådande sakförhållanden anger utredatt det framstår som angeläget att reformera de olika former av ningen ersättningar som lämnas när förmånen av fri kost av olika skäl inte kan utnyttjas. Utredningen lämnar dock inga förslag till åtgärder utan konstaterar endast att möjligheterna till en successiv förbättring och utjämning mellan olika grupper av tjänstepliktiga får övervägas i kommande budgetberedningar. I samband därmed bör också, enligt utredningen, övervägas hur de vapenfria tjänstepliktigas matersättningar, som idag utges med samma belopp under veckans alla dagar enligt riktlinjer som dragits upp av den ansvariga myndigheten skall differentieras och regleras i författning. Jag instämmer i utredningens bedömning att just de ersättningar som lämnas när förmånen av fri kost inte kan utnyttjas är angelägna att reformera. Dessa ersättningar bör också i likhet med övriga värnpliktsförmåner enligt min mening författningsregleras. Det finns flera principiella alternativ till hur frågan om de vapenfrias matersättning skulle kunna lösas. Ersättningen kan knytas till nivån på förplägnadsersättningen eller myndighetens faktiska kostnader exempelvis för att tillhandahålla fri kost. Den skulle också kunna knytas till den enskildes faktiska matkostnad som kommer till uttryck genom exempelvis konsumentverkets beräkningar eller till traktamentsnivån för anställd eller värnpliktig personal. har återkommande diskuterats inom regeringskansliet framför Frågan allt i samband med det årliga budgetarbetet utan att några tillfredsställande lösningar har kunnat åstadkommas. Det hade därför varit till fördel för vidare behandling om utredningen på ett mer inträngande sätt frågans

264 Särskilda yttranden

hade behandlat frågan och då även lämnat förslag till lämplig författningsreglering.

2 Av experten Ulf Skoglund

Angående förslag om administrationen av familjebidragen Till utredningen har undertecknad överlämnat en promemoria daterad den 29 augusti 1988. Promemorian innehåller en beskrivning av de fördelar det skulle medföra om administrationen av familjebidragen i sin helhet överfördes till försvarets civilförvaltning. Då promemorian inte återges i utredningens betänkande biläggs den detta särskilda yttrande. Utredningen har undersökt olika alternativ när det administratio-

gäller

nen av familjebidragen i framtiden och kommit fram till att det lämpligaste vore att ansvaret för denna överfördes till riksförsäkringsverket/försäkringskassorna. Denna uppfattning delas inte av mig utan jag anser alltjämt att fördelarna med ett överförande till civilförvaltningen dels i förhållande till nuvarande administration och dels i förhållande till ett överförande till rikslörsäkringsverket/försäkringskassorna är så stora att alla skäl talar för ett överförande till civilförvaltningen. Att utvecklingen inom andra förvaltningsområden gått mot en alltmer decentraliserad beslutsprocess kan jag inte anse vara skäl nog att föreslå decentralisering även inom detta sakområde. Det framgår av utredningens bedömning (Kap. 9.3.2) att en koncentrering av verksamheten kan förväntas medföra en rationell och snabb hantering med enhetliga beslut verkställda av specialiserade handläggare. Ett väl utbyggt datasystem underlättar såväl bearbetning som beslutsfattande. Samordningsmöjligheter medför att utbetalningar av samtliga förmåner kan ske på ett effektivt och kostnadsbesparande sätt. Vad som avses med sistnämnda är att utbetalningar av familjebidrag kan ske via det värnpliktsadministrativa systemet (VAS) som i dagsläget svarar för utbetalning av de värnpliktigas övriga kontantförmåner.

Utredningen pekar emellertid på att nackdelar finns med centraliserad handläggning, nämligen i huvudsak följande: - med besök hos beslutsfattaren i det närmaste möjligheten personligt utesluten få handläggare medför sårbarhet vid frånvaro m. m. - olikartad behandling av värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga.

Till detta kommer att utredningen ifrågasätter riktigheten av den av civilförvaltningen beräknade resursåtgången.

Möjligheten till personligt besök Min erfarenhet grundad på direkta frågor till ett stort antal familjebidragsnämnder är att de personliga besöken inte förekommer i särskilt stor utsträckning och att den enkät som utredningen gjort dessvärre inte är

SOU 1990: 26 Särskilda 265 yttranden

representativ för landets 284 kommuner. Behovet av personliga besök torde också komma att bli ännu mindre om information, ansökningsblanketter och det materiella innehållet i gällande regler förbättras och förenklas.

Sårbarhet vid frånvaro m. m. Jag kan inte finna att sårbarheten skulle vara större vid en centraliserad hantering än vid en decentraliserad sådan. Snarare anser jag att mycket talar för att det motsatta förhållandet skulle vara fallet. Om en handläggare vid en enskild försäkringskassa blir sjuk eller skall ha semester är det inte alls säkert att det finns någon som är insatt i ärendeproblematiken och som direkt kan ta över. Med tanke på den mycket ringa personalinsats som beräknas behövas vid samtliga försäkringskassor - 20 personår - förefaller det inte särskilt antagligt att några reservkrafter skulle finnas att tillgå i händelse av förfall för ordinarie handläggare. En centraliserad handläggning ger däremot möjligheter till tillfälliga omdispositioner bland enhetens personal. Även de handläggare vid värnpliktsenheten som har andra arbetsuppgifter än handläggning av familjebidragsärenden har och kommer även i framtiden att ha sådana kunskaper att de kan disponeras om behov uppkommer.

Olikartad behandling av olika kategorier tjänstepliktiga Jag anser att de påtalade riskerna för olikartad behandling av olika kategorier tjänstepliktiga vara överdriven. Likaväl som det åvilar ett förband att ge en värnpliktig information och service torde det finnas motsvarande skyldighet för en utbildningsmyndighet beträlfande de vapenfria tjänstepliktiga. Brister inom detta område synes snarare vara en informationsfråga för vapenfristyrelsen. Det förtjänar även påpekas att de vapenfria tjänstepliktiga som idag söker bostadsbidrag för villaboende eller näringsbidrag inte tycks ha några betänkligheter att vända sig till civilförvaltningen.

Utredningen ifrågasätter om en centraliserad hantering skall kunna bedrivas med av civilförvaltningen angiven personalåtgång (11 personår varav 10 handläggare). Beräkningen grundar sig på verkets handläggning av ärenden budgetåret 1986/87. Under budgetåren 1987/88 och 1988/89 skedde en viss ärendeminskning men för budgetåret 1989/90 kan en relativt stor ärendeökning förutspås. Det datorstöd som infördes hösten 1986 och som därefter alltmer förfinats och förbättrats har medfört att de gjorda antagandena om vad varje handläggare kan prestera i ärendeväg snarast är beräknat i underkänt. Med de förenklingar i det materiella innehållet i regelverket som föreslås är sannolikt den beräknade resursåtgången tilltagen något i överkant. Civilförvaltningen har med utgångspunkt i sin ursprungliga beräkning av personalresurser inte haft anledning att ändra dessa under utredningens

266 Särskilda yttranden

gång. Från riksförsäkringsverkets/försäkringskassomas sida har däremot bedömningama av den beräknade personalåtgången ändrats från ursprungliga 70 årsarbetare (l0.l5 mkr) till 20 årsarbetare (5.24 mkr). Motiveringen för det så drastiskt minskade resursbehovet angavs i promemoria den 20 oktober 1988 bero på att antalet förstagångsärenden visat sig vara mindre än beräknat. Även om antalet omprövningar, som erfarenhetsmässigt är snabbare och lättare att handlägga än förstagångsärenden, visade sig vara större än riksförsäkringsverket hade beräknat ifrågasätter jag det rimliga i att med detta som utgångspunkt reducera personalbehovet från 70 till 20 årsarbetare vid landets samtliga försäkringskassor. Det framstår som än mer tveksamt om denna resursåtgång är tillräcklig särskilt med tanke på att det från riksförsäkringsverkets sida anges att det decentraliserade alternativet bygger på en helt annan tillgänglighet för kontakt och förfrågningar från sökande till familjebidrag samt information och hjälp vid upprättande av ansökningar. Dessutom en erfarenhetsmässigt uppbyggd högre utrednings- och kontrollnivå av i ansökan lämnade uppgifter. Min bedömning är att alternativet med ett överförande av verksamheten till riksförsäkringsverket/försäkringskassoma kommer att visa sig kräva väsentligt större personalresurser än 20 årsarbetare med tanke på det stora antalet kassakontor. Det kan enligt min mening ifrågasättas om inte administrationskostnaderna på sikt kommer att närma sig de nuvarande om denna lösning väljs. För närvarande är handläggningstiden av kompletta familjebidragsansökningar genomsnittligt utomordentligt kort (cirka l - 2 veckor) såväl hos civilförvaltningen som hos familjebidragsnämnderna. Målsättningen att hålla en så kort handläggningstid som möjligt är betingad av att många värnpliktigas ekonomiska förhållanden är sådana att de inte har förmåga att klara av några längre dröjsmål med beslutsfattande och utbetalning av främst bostadsbidrag. Jag ifrågasätter om försäkringskassorna genom sin storlek och sina stora övriga ärendemängder har förutsättningar att klara den snabba hantering av vämpliktsärenden som idag sker och är behövlig. Det kan också antas att ett enskilt ärende/enskild mindre ärendegrupp som värnpliktsärendena blir hos försäkringskassorna kan riskera att ”drunkna” bland andra ärendegrupper som också är av förturskaraktär. Jag kan inte finna något som tyder på att de värnpliktiga skulle få någon särbehandling vid försäkringskassorna och anser därför det finns risk för en väsentlig försämring jämfört med dagens situation. Sammanfattningsvis föreslår jag att administrationen av familjebidragen i sin helhet överförs till civilförvaltningen. Ett sådant överförande skulle förutom de fördelar som tidigare angivits även medföra att försvaret tar det ekonomiska helhetsansvaret för den vämpliktige under grundutbildning.

Särskilda yttranden 267

PM 1988-08-29, FCF, PA-enheten, Värnpliktsförmåner

Administration av familjebidrag l skrivelse till Fö 1987-04-28 (vilken tillställts ledamötena i AFB-88) har civilförvaltningen gjort en sammanställning över olika kostnadsaltemativ för administrationen av familjebidrag. Av denna framgår att det alternativ som innebär att verksamheten koncentreras till verket skulle medföra den lägsta administrationskostnaden - 3 miljoner kronor. Civilförvaltningens förslag innebär att hanteringen av familjebidragsoch övriga värnpliktsförmánsärenden kan ske inom ramen för tretton (13) personår. Till detta kommer ett (l) personår för diverse expeditions- och utskriftsgöromål. Sammanlagd kostnad för angivna personår beräknas uppgå till ca 2.760000 kronor. I huvudsak kommer dock ca tio (10) personår att tas i anspråk för hantering av familjebidragsärenden vilket motsvarar en personårskostnad av ca 2.000000 kronor. Angiven resursåtgång i personår som kan synas låg i förhållande till beräknade 72 för familjebidragsnämnder och 70 för försäkringskassoma är framräknad enligt följande: Budgetåret 1986/87 uppgick antalet familjebidragsärenden till ca 38 OOO/år varav civilförvaltningen handlade ca 11000 ärenden eller ca 30 °/0. Antalet ärenden har hämtats från den statistik som familjebidragsnämnderna lämnat till civilförvaltningen. Tillägg till bostadsbidrag har inte räknats som separata ärenden då denna ärendegrupp helt sammanhänger med beslut om bostadsbidrag. Budgetåret 1987/88 handlade civilförvaltningen ca 8 500 familjebidragsärenden. Då familjebidragsnämndema ännu inte slutredovisat sin statistik för detta budgetår kan inte anges om antalet ärenden i sin helhet kommer att minska/öka eller vara i stort oförändrat. Handläggarna av familjebidragsärenden arbetar enbart med denna ärendegrupp och har inga andra arbetsuppgifter. Till stöd för sitt arbete har handläggarna ett ADB-system (VAS-F) som omfattar alla förekommande ärendetyper inom familjebidragsområdet. Inga ärendetyper bearbetas sålunda manuellt. I huvudsak består ärendehandläggningen av: - av ärenden registrering kompletteringar/förfrågningar - kontakter med tjänstepliktiga och familjebidragsnämnder/myndigheter - beslutsfattande inklusive omprövningar.

ADB-stödet har varit i bruk sedan september 1986 och medfört en kraftig produktivitetshöjning per handläggare. Anledningen till detta är bl. a. att samtliga fasta värden som behövs för att räkna fram ett bostadsbidrag finns i olika program och alla uträkningar inlagda som tidigare gjordes manuellt görs numera maskinellt. Kombinationen specialisering hos handläggarna samt ADB-stöd har medfört att i huvudsak tre handläggare kunnat svara för produktion av

268 Särskilda yttranden

familjebidragsärenden (ca 3 700 ärenden/handläggare bå 86/87). Angiven årsproduktion skall ställas i relation till den bedömda förmågan att på tio (10) personår kunna hantera ca 38 000 ärenden, vilket motsvarar ca 3 800 ärenden/handläggare och år. Vid bedömningen av möjligheterna att kunna uppfylla ovanstående krav på årsproduktionen per handläggare finns utöver vad som ovan angivits ytterligare några faktorer av särskild vikt att peka på, nämligen att - de ärendegrupper som skulle komma att tillföras civilförvaltningen vid en koncentration av verksamheten är hanteringsmässigt enklare och snabbare att handlägga än de som verket har idag då det är väsentligt fárre uppgifter att ”knappa in i datasystemet - civilförvaltningen redan i nuläget i praktiken fattar beslut” åt många familjebidragsnämnder då dessa först efter telefonförfrågningar och hjälp med beräkning av eventuellt bidrag fattar beslut i ärendet - ansökningshandlingarna i många fall är bristfälligt ifyllda och att detta inte observerats eller konrollerats av familjebidragsnämndema. Erfarenheten visar att komplettering genom direktkontakt med den tjänstepliktige är att föredra och går avsevärt snabbare än en begäran via familjebidragsnämndema - familjebidragsnämndema i stor utsträckning hänvisar de tjänstepliktiga till civilförvaltningen när det gäller frågor om möjligheter till bidrag.

Civilförvaltningen anser det angeläget att redovisa ovanstående synpunkter som måhända kan tyckas negativa mot familjebidragsnämndema för att ge en helhetsbild av verksamhetens art och med detta särskilt peka på att delar av familjebidragsnämndemas verksamhet redan i nuläget fullgörs vid verket. Bland de kostnader som civilförvaltningen redovisat i sitt alternativ finns 240000 kr redovisade för datordrift och underhåll. I denna summa ingår även körning och utskick av datapost. Civilförvaltningen har redovisat behov av investeringar av engångskaraktär uppgående till 600000 kr. Dessa avser i huvudsak - nyanskaffning av sju (7) terminaler ca 100000:- - ledningsdragning m. m. ca 25000:- - nyanskaffning av kontorsinventarier ca 75000: - - uppgradning av datorkapacitet ca 400000:- Sa 600000: -

Genom ovanstående har belysts att kostnaderna för administrationen av skulle minska kraftigt om verksamheten koncentreras till familjebidrag civilförvaltningen. Utöver detta finns även andra fördelar, vilka redovisas nedan. Hanteras familjebidrag vid en enda myndighet medför detta att ärendena får en enhetlig bedömning, vilket ur rättvise- och rättssäkerhetssynpunkt är mycket betydelsefullt för den vämpliktige. Erfarenhetsmässigt har det visat sig vara svårt att uppnå önskad enhetlig bedömning av

Särskilda yttranden 269

likartade ärenden trots utbildning, information och rådgivning till landets kommuner. En ytterligare omständighet som är av betydelse är att en av ärendegruppema på alltför många beslutsfattare innebär att spridning många av dessa får alltför liten erfarenhet för att kravet på likformig bedömning skall kunna tillgodoses. Om verksamheten koncentreras till civilförvaltningen kommer utbetalningssystemet att förenklas. Utbetalningarna av samtliga kontanta värnpliktsförmåner kommer att ske via det Värnpliktsadministrativa systemet (VAS). Detta innebär att utbetalning sker till den vämpliktiges personkonto på valfri bank eller via utbetalningskort. Genom VAS-systemet underlättas inte bara utbetalningen av familjebidrag utan även själva ärendehanteringen. Cirka sex (6) månader före inryckningen finns adressregister på de värnpliktiga på respektive myndighet och kommer vid samma tidpunkt att finnas tillgängligt för handläggarna av familjebidrag vid civilförvalt- Detta innebär att vid diarieföring av ärendet behöver endast ningen. personnummer anges. Namn och adress hämtas automatiskt ur VASsystemet. Kontinuerlig uppdatering av adressregistret sker sedan vid förbanden. Särskilda kömingar görs på värnpliktiga som byter adress och har bostadsbidrag för att civilförvaltningen skall kunna kontrollera om rätten till bidrag kvarstår eller om bidraget skall räknas om. Kostnaderna för att driva VAS-systemet uppgår till 1,23:-/transaktion, vilken kostnad torde vara den lägsta inom statsförvaltningen. Civilförvaltningen har ingen kostnad för PK-bankens transaktioner till de vämpliktigas personkonton, men har en kostnad på ca 200 kr/mån för de vämpliktiga som valt att få utbetalningskort. Om VAS-F integreras med VASsystemet är det sannolikt att angivna kostnader för systemdriften kommer att sjunka. Civilförvaltningen bedömer att antalet ärenden om återbetalningsskylerhållet familjebidrag - ca 800 ärenden/år - komdighet av för mycket

mer att minska kraftigt om integrationen till VAS genomförs. Övervägan-

de antalet återkrav avser värnpliktiga som ryckt ut i förtid och inte meddelat detta till civilförvaltningen eller till familjebidragsnämnderna. Genom VAS-systemets lokala anknytning stoppas omgående utbetalning av dageroch därmed även utbetalningen av familjebidrag i avvaktan på sättningen nytt beslut i ärendet. Under vämpliktstjänstgöringen har försvaret förutom ett rent utbildningsansvar även ansvaret för att olika behov hos den värnpliktige tillgofria ledighetsresor m. m. doses t.ex. dagersättning, förplägnadsersättning, förmåner). Till detta kommer vissa behovsprövande förmåner (generella - familjebidrag och särskild ekonomisk hjälp m. m. Civilförvaltningen anser det ytterst angeläget att försvaret har ett helhetsansvar för dessa förmåner som betalas ut till värnpliktiga under grund- I detta helhetsansvar ligger att samtliga ekonomiska förmåner utbildning. både skall beslutas och utbetalas inom försvaret och att de administrativa och ekonomiska system som finns skall utnyttjas fullt ut vilket inte sker i ekonomiska dagsläget. Det finns ett stort intresse av att inom de fastställda ramarna tillgodose de vämpliktigas ekonomiska behov och verka för att

270 Särskilda yttranden

bidragssystemet på bästa möjliga sätt tillgodoser rätt värnpliktiga. Sådan uppföljning kan enligt civilförvaltningens uppfattning bäst ske om verksamheten drivs inom försvaret på det sätt som Civilförvaltningen föreslår. Genomslagskraften av Förändringar i lagstiftning och rättspraxis blir omedelbar i en sådan liten organisation. Det måste även finnas ett intresse hos de värnpliktiga att i dessa frågor ha en enda myndighet att vända sig till. Civilförvaltningen bedömer att det även ur myndighetssynpunkt är en fördel att frågan om de värnpliktigas familjebidragsförmåner bedöms enhetligt och betalas ut utan dröjsmål för att undvika att utbildningsresultatet i onödan störs av ekonomiska bekymmer om bidrag till bostad och i förekommande fall familj. Civilförvaltningen anser inte att det finns några skäl att koppla samman hanteringen av förmåner till värnpliktiga under grundutbildning och repetitionsutbildning. Förmåner till värnpliktiga under grundutbildning upphör under krigsförhållanden. Det enda familjebidrag som kommer att finnas kvar är näringsbidraget, vilket även då skall handläggas av civilförvaltningen. Genom att koncentrera verksamheten och integrera med VAS uppstår redovisningstekniska födelar som i dagsläget inte finns. Prognoser för kostnadsutfall avseende familjebidrag kommer att kunna redovisas kontinuerligt. Valmöjlighet kommer att finnas mellan redovisning myndighetsvis eller försvarsgrensvis. Kostnaderna beräknas genom att handläggare/beslutsfattare avslutar varje ärende med myndighets- eller försvarsgrenskod. Genom detta system kan kostnaderna fördelas efter faktiskt utfall och inte som idag sker i form av schabloner försvarsgrensvis. I samband med budgetårsskiften kan slutlig statistik över kostnadsutfallet redovisas. Såväl fördelning på antal ärenden, olika bidragsformer och kostnaderna för dessa kommer att kunna redovisas. Redovisningssystemet innebär att försvaret vid vilket tillfälle som helst under budgetåret kan få en klar bild över kostnaderna för familjebidrag och med utgångspunkt i detta även göra prognoser för utfallet. I nuläget utsätts framförallt försvarsdepartementet och försvarsgrenscheferna för plötsliga och delvis oförutsägbara belastningar på kostnadsslagen för värnpliktsförmåner vilket försvårar prognoser och försenar utfallsberäkningar.

SOU 1990: 26 271

Bilaga 1

:o

E.. å

mmm GR

ooom mmmm mmvm ommm ommm

mm_

mmmm

oommm oomvm mmoov

mom_ oom_ mo: mmm_ os_ ovm_ mm_m m_m_ o_vm

Imm v_ ommv_ ommo_ momm_ momm_ z. om_mm

.En

vaåmøx

omvm mvmm omov ommm mmmm ooom omov mmom omov

ooomm ommmv mmmmm

Emm moG

mmmmm mommv mmmmm

mm_m oo_m oo_m

mmmm. mmm:

m_moo_ 23.: ommm:

å .åäö

...sinnen

.m 2

mmm omm

mmmm mmvm ovom ommm mmmm momm mmmm omom ommm omvo

ommmm omomm

Emm

momvm mmmmm momom

.Eau 82 o_vm

mmmo_

m_omo_ ommom_ oomvv_ omomm_

.m

m_ - m2 S_

om

mmm_

.

:m

mov

vmmm mvmm oomm ommm mmmm moom ommm mvmm mmom mmom oomm

mmmvm omSm mvmom mmomm oommm omomm mmmmo

m_mm 2:.

ommo_ oom_m mm_mm

mommo_

mv 5 mm

m_ Z

8.8.»

o o o o

å mm mo mm mm

»av omm mmm mmm oom omm omv omm omm

momm

o: o_m mo_ mm_ o_v

m_ o_ mm: Sv_ omo_

u=_.._.=e=_._::m

.Ga

omm o_m

omvvm ommmm mmmmm ovmmm mvmmm mvmmm mmvmo ommmm

vvvomm omvomm oomvmm

mmv_m 23_ os: 83_ ommm_ ommm: ooom_ ommm_

momom_ ommmm_ mmmom_ mm_mmm

omåmov_ :Sch

m mmm mov

3.:.:

.a

m m

mm mo mm m_ mm ä m_ o_ m_ mm mm m_ mv mm om 3 _m

Imm m omv mm_ mm_ o: mm_ o:

auzz=n3m=wmu

å

om mm mm mo mv mv om mm ov om mm om mm a mm

m: mm_ Em :m mmm mmv mov vvv mmm

omm_

_m m

3.225.

a mo mm mm om mo mv mm mo vm

mmm mmm mmm mmm 0G mvo vmo mom

mmvm

:m mm_ om_ _m_ om_ mm_ 08

om o

:oo

mm mv mm om mm mm m_ mm 8 8

Em_ vmm mom mom omm mom mvm mmm

mmmm

vm_ _v_ 2_ mo_ vm_ _m_ _om

m

auzazaimo,

Euvämiüwø

å m o m _ m _ _ m o o o m o _ v _ v m m m o v v m

m_ v

mm_

.E

Cümo

__»E.=u=_==äuê

mmm vvm mmm mmm mom mvv mmo vvm mmm

vmmm

_vm om_ m: mv_ mm_ S_ mm_ mm_ mm_ _mm

22:e. :§2 m mov_ 82 os_ moo_ vmm_

359..:

oom oom oom

oovom oomvm oommm oommm oommm oomov oomvv oommv oommm oommm oooG ooomo oommm oommm oommm oovmm oovmm oommm

ü==o oovo_

oomm_v

.m

_o_ mo_

oommo_loommo_

Ioom Iooo

ov=«v==.üw=_:=un:=_.m

.o=m.§:_ Ioomom Iooovm Ioommm Ioommm Ioommm Ioomov Ioomvv Ioommv Iooomm Iooomm Ioommo ioommm Ioommm Ioovmm Ioommm Ioommm

Ioomm_ Ioomo_ 18:... Ioo_mo Ioov_m

Eoäämu==§mmä

:Om

m

m mm _o_

...mami ammo

_ .m om mv mm mo mm mm mm

mo_ m: mm_ mm_ mv_ m.: mo_ mm_ mm_ mm_ mom m_m mmm mmm mvm mmm mom

272 Bilaga 1 SOU 1990: 26

mvo mmo

.m

mNm Sv

omvm

oNm omN mom

ovmm moov

mmm.

m_mN omvN mNmv

m_m

omvmN omvmN

mmNm

mmmmmm

mNm... mNä omm_ mNv_ mmv_ omm_

mmmm_ mNmm_

N

Nm mm _m Nm mm

:NN v_

o o

mNm mmm ovm omm 8N mom mmm mmm omN

ommmm

omvm

mN_

oaN

efv

Nam

mNNNm

omm_ mNv_ os_

mN_m_ o_NN_ omNm_ mmmN_ mNov_

N

22mm_

.m v... s mm N_ __

_N_ m: m__ No_

_N m_

mNN mmm mNm mmm omm mNv mom

mam mvmm mvmm

m_m vNm

momN oNmN ommN

mNNNm mNmom mmNmv ovmNv omN_N mvm_N

82 mmv_

ommo_ oNm:

oâNv_ mmmmm_

.m mm. om N_ __

mm_ mo_

oN N_ vemN

o o o

mNm SN omm mN_ mmv mmN omm mmv mmv mNv mmv sm Nmv

msmv

m_v m_m

omNm oNvm mNoN mNNN

mmN_v msm_ ommm_

m SN_

.m vm Nm 3 mv Nm NN

m_ __ meN_

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

ov_ mmN os m_m omm

wav mNm_

.m

_§3_

_

m_ o_

.ä

oNo mNm mom com mmm mmm ovm omm mNm mNN

ovvmm

mN__

mvvm

SN SN

oNmm oNoN mvm_

mNvoNv

89m ovm_m väv_

omvmm_ mmooN_ o_v_N_ oNvN:

m m

umåwoz mmNmäm

Nm NN _m mN v_ __

_Nm Nmm vNN omN NN_

._28 m

s _ _ m_ N m m v m m v

mm oN mm mm mN mN m_ mN m_ __ m_

_m_ Nm_ mN_ No_ N__

:NN m NmmN

m m. v m m o N o N

.m mm mv om mm

mvv

_m _m mN

Sv Nmm o_m mm_ Em mm_ _N_ mo_ v:

_N N aut.

m. v m m. _ _ m

mm vv m_ N_

em mmm

Nm mN mN NN _N

.m ...Nm _vm m_N mmN _m_ mN_ mN_ m:

oN m mmmN_

m _ v _ m _ o _ o _ o _ _

.m NN mm Nm m_ v_

mom

Nm NN

mmN moN mv_ _m_ mm_

Nmmm

Enea

m_ m

_

s N v _ N _ N o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

:än m_ v å

v m

mm __ N_ __

vmm mmv

mN mN oN om. Nm mN

mom

...N

_om_ Nmm _mm Nvm om_ vv_ mm_

mNm_ Nom_ m_m_

ä_

3.2 ._29 m Nm

com com 8... 8_ Sv Sv oem com SN SN oem SN 8...

8Nm_

ooovm_ 83m_

838A

N_

mN_ Nv_ Nm_ mm_ mN_ mN_ Nm_ mm_ om_ vm_

oooNoNnooomoN ooomoNuooioN

_ _ _N_

oommNTooomN_ ooNmvTooNNv_ SNomTSmmv_ oomvmToomom_ oomNmToovvm_ oomoNToommm_ Smmzåømvm_

:NN _

_extas_

NoNsooomm_

:SN uoâ nå_ uoo_ |8m 18m |8N 18m |8m uoâ

18mm: uoâN: uoooom_ uoovmm_ 188:

.Em

_om

:S3

N

8_ _N_ vm_ mm_ Nm_ mN_ mN_ Nm_ om_ om_

så.

..._35 .så §=E=m

_ mNN mmN mNN mom m_m mNm mmm mvm mmm mmm mNm mmm mmm mov m_v mNv mmv mvv mmv mmv mNv mmv mmv mom m_m Em

SOU 1990: 26 273

Bilaga 2 PM 1988-10-20 av arbetsgruppen för resursberäkningar

Administration m m av familjebidrag enligt familjebidragslagen

Inledning l Försvarsdepartementets promemoria 1988-02-03, vilken ingår som bilaga till regeringsbeslut 1988-04-07, finns bla följande två ansvarsfördelningsalternativ beträffande administrationen mm av familjebidrag enligt familjebidragslagen. Alternativ 2: Familjebidragsverksamheten koncentreras till FCF Alternativ 3: Familjebidragsverksamheten överförs till RFV och de allmänna försäkringskassoma. l princip innebär det att två ansvars- och organisationsprinciper ställs mot varandra alternativ 2 en till försvarets civilförvaltning helt centraliserad handläggning och alternativ 3 en till försäkringskassornas lokalkontor helt decentraliserad handläggning. l denna PM görs en jämförande beskrivning av de avgörande skillnaderna mellan alternativen samt dess konsekvenser för resursbehovet. l en bilaga redovisar FCF konsekvenserna av en utbyggd centraliserad handläggning i enlighet med alternativ 2. Allmänna förutsättningar för denna PM är följande. D Regelsystemet förutsätts i princip oförändrat. El Hänsyn har inte tagits till engångskostnader för utbildning eller ADButvecklingskostnader. EJ Hänsyn har inte tagits till en eventuell förändring/växling mellan försvarsanslag eller överföring till annan anslagspost ev inom socialförsäkringssystemet.

Äiendevolymer

Viss osäkerhet finns beträñiande antal ansökningar och antal personer som ansöker om familjebidrag. l tidigare PM (RFV 1986-11-24) har beräkningarna gjorts utifrån förutsättningen att antalet ansökningar/år är 40 000. Senare har framkommit att 35 -40 % av dessa är omräkningsärenden som vi bedömer kan hanteras helt maskinellt. Försvarets civilförvaltning har beräknat antalet ärenden till 38 OOO/år. Antalet sökande har beräknats till mellan 16000 - 22000. Antalet sökande beräknar vi i fortsättningen till 19000 och antalet

18 100407 sou 1990:26

274 Bilaga 2 SOU 1990: 26

omprövningar/omräkningar till samma antal eller 19 000. Antalet omprövningar som föranleds av en ansökan har vi beräknat till 4 500 och antalet maskinella omräkningar till l4 500. Omräkningama gäller främst nya belopp för familjepenning eller ändring av de till bostadsytan knutna driftskostnaderna för bostadsbidrag. Det beräkningsunderlag som använts är i korthet följande. D 19000 förstagångsbeslut inkl avslag D 4 500 omprövningar - manuell bedömning D 14 500 maskinella omräkningar

Handläggningen

Översiktlig handläggningsbeskrivning

Moment Åtgärd/aktivitet

RF V/fk FCF Information Utsändning och tillhandahållande av infonnationsbroschyr och ansökningshandlingar - i princip oförändrat. Upprätta ansökan Hjälp av kassomas lo- Telefonförfrågan/konkalkontor takt med FCF Lokalkontoren kan Stöd från resp föräven ge muntlig infor- bands personal (persomation på Förbanden naldetalj). vid inryckning. Registrera ansökan ADB-registrering till ADB-registrering i RFVs ADB-enhet VAS-systemet

Utreda/kontrollera/ ”traditionell” försäk- Översiktlig bedöm-

behandla/besluta ringsmässig utred- ning - ADB-registrening/kontroll ring Utskrift av beslut RFVs ADB-enhet i Försvarsdata Sundsvall Utbetalning RFV-ADB-enheten el- FCF VAS-systemet ler genom VAS-PK- PK-banken banken Förvaring ansökan ADB-baserade uppgifter borde medge möjlighet akthantering till såväl bunW-registrering som aktförvaring enligt personnummersortering Efterkontroll Mycket låg omfattning med hänsyn till ärendenas karaktär Intemkontroll Traditionell intern ADB-baserad beräkförsäkringsmässig in- ning/kontroll och kontern kontroll - INKO troll inom enheten

Bilaga 2 275

Omprövning/besvär Enligt socialförsäk- (Omprövning enligt ringslagstiftningen FL) Kammarrätten i Göteborg

Återkrav/eftergift I princip likartade rutiner

Statistik/prognoser l princip likvärdiga ADB-baserade rutiner

Utbetalningssystem FCF FCF har för utbetalning av dagersättning ett mycket väl aktualiserat utbetalningssystem i VAS (vämpliktsadministrativa system). En centralisering av familjebidragen till FCF förutsätter att utbetalningarna anknyts till nuvarande dagersättningsutbetalning. RF V/FK Under förutsättning att familjebidragen skulle handläggas av RFV/FK kan utbetalningarna ske på flera olika sätt El endera en anknytning till VAS-systemet. Om VAS-systemet även skall utnyttjas för familjebidrag förutsätts - oberoende av vem som ansvarar för familjebidragen - en separat infonnation om utbetalt belopp och inte enbart som fn en anslagen förteckning över utbetald dagersättning. Anknytningen till VAS-systemet för utbetalning medger en lätt fördelning av utbetalda belopp per förband eller försvarsgren utan att militära fördelningsgrunder behöver ingå i RFV/FKs ADB-uppgifter. Även en utveckling mot krigsförbandsredovisning i fredstid kan ske om utbetalningen skall belasta försvarsanslag och inte socialförsäkringsanslag. El Utbetalning enligt RFV/FKs nuvarande utbetalningsrutiner för månadsutbetalning av pension eller bidrag. Med hänsyn till att FCFs utbetalning av dagersättning sker genom PKbanken finns möjlighet att även genom PK-banken anknyta utbetalningen av familjebidrag med utbetalning av dagersättningen. Här förutsätts att samspel kan ske med VAS-systemet för att få en god aktualitet beträlfande familjebidragsutbetalningama.

Kommentarer till vissa avvikelser mellan alternativen Beräkningen utgår från att handläggningsmomenten är likvärdiga i såväl centraliserad som decentraliserad organisation. Det decentraliserade alternativet bygger dock på en helt annan tillgänglighet för kontakt och förfrågningar från sökande till familjebidrag samt information och hjälp vid upprättande av ansökningar. Dessutom en erfarenhetsmässigt uppbyggd högre utrednings- och kontrollnivå av i ansökan lämnade uppgifter.

278 Bilaga 2 SOU l990: 26

Beräknar man dessa kostnader separat bör RFV/FKs kostnader beräknas på samma sätt och ärendetiderna beräknas utan påslag för allmän administration. Proportionellt skulle då overheadkostnaderna för RFV/FK alternativet bli 1,24 mkr.

Sammanfattning av resursberäkningen För direkt handläggning och likvärdig beräkning av årsarbetstid borde följande resursbehov för direkt av 23 500 ärenden

beräknas handläggning

inklusive overheadkostnader. . [Il FCF l l årsarbetare (2,83 mkr) El RFV/FK 20 årsarbetare (5,24 mkr)

Skulle man utgå från RFV/FKs årsarbetstid 1350 timmar eller 81000 minuter skulle man få följande antal El FCF 13 årsarbetare [3 RF V/FK 24 årsarbetare

Underbilaga. PM 1988-10-10, FCF, PA-enheten Administration av familjebidrag Försvarets civilförvaltning har i sitt förslag till koncentration av verksamheten till verket utgått från den ärendemängd som hanteras med nuvarande personalbemanning (cza 3 700 ärenden/handläggare bå 86/87). Beräknad ärendemängd totalt - c:a 38 000 ärenden - bedöms kunna hanteras av tio (10) handläggare, samtliga heltidssysselsatta med familjebidrag och samtliga försedda med terminaler eller persondatorer. Även verkets expedition är försedd med en terminal avsedd för ärendesökning. Årsarbetstiden per handläggare är beräknad till 200 arbetsdagar eller 1600 timmar per år. lnga studier har gjorts för att kunna beräkna olika arbetsmoments tidsåtgång i timmar eller minuter.

Ärendehantering vid cfn kommer att ske enligt följande:

Ärendeåtgärd Persona/kategori

l. Besvara förfrågningar när de Samtliga handläggare värnpliktiga fått allmän information om familjebidrag 2. Besvara förfrågningar, ge infor- Samtliga handläggare mation i samband med att de värnpliktiga fyller i ansökningsblanketter 3. Expeditionsgöromål (postöpp- Handläggare på cfn:s expedition ning, datumstämpling m. m.)

Bilaga 2 279

4. Lottning av ärenden Sektionschef (motsvarande)

5. Registrering av ärenden (diari- Samtliga handläggare eföring) och kontroll av att ärendena är kompletta 6. Begäran om kompletteringar Samtliga handläggare 7. Bearbetning och beslut Samtliga handläggare 8. Kontroll av besluts riktighet Sektionschef (motsvarande) Samtliga handläggare 9. Utskrift av beslut Försvarsdata

10. Förvaring/Arkivering Tillgänglig handläggare l l. Återkrav Samtliga handläggare Handläggare på expedition 12. Omprövning/Besvär Sektionschef (motsvarande) Samtliga handläggare (omprövning) 13. Remisser från kammarrätter En eller två handläggare m. fl. överinstanser Handläggare på expedition 14. Statistik, prognoser, utfall m. m. Sektionschef (motsvarande)

Kostnaderna för ovannämnda hantering uppgår till 2,16 mkr för personårskostnader och 0,24 mkr för datordrift och datapost. Cfn köper datapostkörning av forsvarsdata, vilken myndighet är helt intäktsñnansierad. Kostnaderna för att anknyta till VAS bedömer cfn ligger inom de 0,4 mkr som upptagits som kostnad för uppgradning av datorkapacitet. De kostnader som inte medtagits i cfnzs ”offert” för verksamhetens bedrivande är de s. k. overhead-kostnaderna. Dessa har beräknats till c:a 0,67 mkr. Sammantaget innebär detta att summan i cfnzs ”olfert” skall ökas på med sistnämnda belopp till 3,67 mkr. Det bör noteras att i sistnämnda belopp ingår även handläggning av övriga ärenden rörande värnpliktsförmåner både vad avser personal- och overheadkostnader. De Fördelar som cfn anser föreligga med att koncentrera verksamheten till verket framgår dels av skrivelse till försvarsdepartementet den 28 april 1987 och dels av PM upprättat den 29 augusti 1988.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.

Nr- . Överklagningsráitt och ekonomisk behovsprövning

inom socialtjänsten. S. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola pä idrottens omrâde. U. . Transportrådet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö.

%\JO\_LI\A

. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhällsstöd till underhállsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. l0.St.römgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fo. 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsfonner inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvccklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. il. Fö.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Industridepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [I] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20]

Civildepartementet Justitiedepartementet

Ny kommunallag. [24] Meddelarrätt. [12] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Översyn av sjölagen 2. [13]

Miljö- och energidepartementet

Utrikesdepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] [21] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. utvecklingsbistånd. [17] Bilagedel. [22]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förmánssystemet för värnpliktiga m. fl. [26]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19]

Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4] Storstadsuañk 5 - ett samlat underlag. [16]

Finansdepartementet

Lángtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - stniktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens omrâde. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning for utvecklingsstörda. [11]

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

...annan-

g areal]

KLJNCLáL.

993 - 04 - I

Lis. Torztsttattt