Aktiv lokaliseringspolitik

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Souz STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:58 i ' 7 ^ 3 ' Inrikesdepartementet

AKTIV LOKALISERINGSPOLITIK BETÄNKANDE AVGIVET AV KOMMITTÉN FÖR NÄRINGSLIVETS LOKALISERING

Stockholm 1963

S

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning 1. E n t e k n i s k i n s t i t u t i o n i n o m S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. F ö . 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r 1 G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n ska R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . IV-|-97 s. F i . 9. U n i v e r s i t e t e n s o c h h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n o c h f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n o c h t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H . 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för j o r d b r u k o c h s k o g s b r u k s a m t f o r t b i l d n i n g av l ä r a r e i y r k e s ä m n e n . I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g av t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. Vägen g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E. 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. Lagförslag. I d u n . 206 s. 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. Motiv. I d u n . 522 s. J u 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u . 19. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 4. Bilagor. I d u n . 311 s J u 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m m I d u n . I l l s. J u 21. S j u k h u s o c h ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till l a g o m vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m . m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m . m. I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26. R e l i g i o n e n s b e t y d e l s e s o m s a m h ä l l s f a k t o r . A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . 211 s. E.

27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t I I . N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I. 30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r o c h f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 s. F ö . 32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u n . 91 s. E. 36. M a l m e n i N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 150 s. H. 87. K o m m e r s i e l l t och h a n d e l s p o l i t i s k t u t v e c k l i n g s b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. K y r k o r o c h s a m f u n d i S v e r i g e . I d u n . 308 s. E. 40. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I. 41. S p e c i a l u t r e d n i n g a r o m g y m n a s i e t . Beckman. 318 s. E. 42. E t t n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E. 43. L ä r o p l a n för g y m n a s i e t . Haeggström. 776 s. E. 44. A k a d e m i k e r n a s s k u l d s ä t t n i n g . U t k o m m e r s e n a r e . 45. B e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g och n ä r i n g s l i v i J ä m t l a n d s l ä n . I d u n . 456 s. + 1 u t v i k s k a r t a . I. 46. Y r k e s m e d i c i n s k a s j u k h u s e n h e t e r — b e h o v och o r g a n i s a t i o n . K i h l s t r ö m . 91 s. I. 47. Å l d r i n g s v å r d e n s l ä g e . I d u n . 295 s. + 20 s. ill. S. 48. B ä t t r e s t u d i e h j ä l p . I d u n . 220 s. E. 49. A k t i v l o k a l i s e r i n g s p o l i t i k . Bilaga I. I d u n . 392 s. + 3 st. u t v i k n . k a r t o r . I. 50. F a c k s k o l a n . Haeggström. 782 s. E. 51. De offentliga t j ä n s t e m ä n n e n s f ö r h a n d l i n g s r ä t t . M a r c u s . 115 s. C. 52. O m å t g ä r d e r m o t s k a t t e f l y k t . I d u n . 288 s. Fi. 53. S t u d e n t r e k r y t e r i n g och s t u d e n t e k o n o m i . K i h l s t r ö m . 131 s. E. 54. N å g r a v a l f r å g o r . K i h l s t r ö m . 75 s. J u . 55. R e v i d e r a t förslag till j o r d a b a l k m. m. N o r s t e d t & S ö n e r . 459 s. J u . 56. D o m s t o l s v ä s e n d e t I. R å d h u s r ä t t e r n a s f ö r s t a t l i g a n d e . I d u n . 261 s. J u . 57. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e t av E u r o p e i s k a k o l - och s t å l g e m e n s k a p e n . M a r c u s . 157 s. H. 58. A k t i v l o k a l i s e r i n g s p o l i t i k . I d u n . 457 s. I.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:58 Inrikesdepartementet

AKTIV LOKALISERINGSPOLITIK BETÄNKANDE AVGIVET AV KOMMITTÉN FOR NÄRINGSLIVETS L O K A L I S E R I N G

I D U N S THYCKEBIAK.TIEBOLAG E S S E L T E AB S T O C K H O L M 19 6 3

Innehåll M •i-i p •H rH O

I :o fl

CÖ

A Oj t> H

Pj

•H

fl

0 P •H

CÖ

fl

fl Q> fl flO M ra

CO

0)

ra

+3

•H

fl o o o A PM

H al

o

•t—D

fl

p 0

ö

ö

fl

0 PH

0 CÖ

H H

M ra

CD

cö

ra

rH OJ

fl CD

cö fl

ttC

•H

:o

fl *

CQ

CÖ

fl

H

fl

M

fl :o

o o fl

0 GQ

Ö ^—j

O

cof UA{

O

flO ra

•i t

KAJ VD CT>

H

v-{

:cö

fTJ O CO

vfl

—'

CL) -P P

M & o

OJ

P A CÖ

CD -p

CQ

I

VD • H H~

r±4 O KA

-P

^H fl PM CO

cd

-vi

rKA

VD LfA

C/2 CD

fl ^

fl

O

P

ra

0 O

•tementet.

ra

o-

oCÖ P CQ

fl CÖ

o H

- cö p 0 p

fl

H CQ

fl CÖ !>

0 . . .

H H

ch 1960

CÖ

fl M oCÖ CD

fl

) och 1960 ti 1960 . .

•H

fl Q)

CD

ra

xi cö y) fl cö

CQ

-P

r-l

0 fl

fl CÖ

flora

o ^~-

CQ P OJ fl P •• 0 0 v- Ö Ö T O H f ö rH ,-0 0 0

cö

0 P> oCÖ T 3 0 fl 0 3 CÖ LO

A^—"

:o

CD

^H

fl

l I

p 0 0 •ra ^ fl

tio fl •H

ra > fl p cö 0 0 ra ^

P

O P

-H

*

H

>5°CÖ cö p W)^

ra a o CÖ r H 0 PH T-DCH 0

fl EH

ö

CD

fl

o cö ra fl

I I

oCÖ

I

»50 och 1960

P

0 ra b£) ^ cö p i> P 0

CÖ

0 J«

fl

O

W.o

> > fl <H P -H ra fl 0 0 fl CÖ CQ A

fl -H :o ö H P fl cö ra cö M o > H H cö

00 H-

KA

o

LfA LfA H-

CQ

CO

CO

9 12

CÖ

cö : o fciD p fctD fl ö :o 0 H ra o o

¥£ FP -H

fl)

>5 0 rH f ö

<H

•H

o

•H H

rÖ

fl

- p

fl

ra fl

fl fl : c

oCÖ

H

•r-DCO H :o H <H 0 P CÖ - H 0 .fl P ra cö P r H M CÖ CQ rH CÖ - H fl

fl

fl

fl . f l cö

PH<H

OA

t>

0 Ö

> v H <H ra P >5

•H

..

0 n3 P

CD

rH

•H

ra fl

P

•H

fl fl

I CÖ

3.1. Arbetslöshetens omfattning och regionala variationer 3.2. Regioner och orter med ensidigt näringsliv

20 20 20 24 26 27 29 29 35 37 38 39 39 44

46 46 46 48 49 51

ur regional

) l och 1960. 31 grupper . . k

s

66 66 70 79 82 84 86 88 92 101

nuvarande

103 103 110

Innehåll

skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet. [nledning

.

9 12

Befolkningsutvecklingen 1.1. Befolkningsutvecklingen i länen 1.1.1. Folkmängdens förändring mellan åren 1950 och 1962 1.1.2. Flyttningsrörelserna åren 1950—1962 1.1.3. Åldersgruppernas förändring mellan åren 1950 och 1960 1.1.4. Befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd 1.2. Befolkningsutvecklingen i B-regionerna mellan åren 1950 och 1960 . . 1.2.1. Folkmängdens förändring 1.2.2. Åldersgruppernas förändring 1.2.3. Befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd 1.3. Folkmängdens förändring i kommunerna mellan åren 1950 och 1960 . 1.4. Folkmängdens förändring i tätorterna mellan åren 1950 och 1960 . . . 1.5. Framskrivning av 1960 års befolkning 1.6. Sammanfattning

20 20 20 24 26 27 29 29 35 37 38 39 39 44

Kapitel

1 Kapitel 2 Irsaker till befolkningens regionala omfördelning 2.1. Förändringen av antalet förvärvsarbetande mellan åren 1950 och 1960 2.1.1. Förändringen inom olika näringsgrenar i hela riket 2.1.2. Förändringen i länen 2.1.3. Näringsstrukturen i länen år 1960 2.1.4. Förändringen inom B-regionerna 2.2. Utvecklingen inom industrin mellan åren 1952 och 1960 ur regional synpunkt 2.2.1. Sysselsättningsförändringen mellan åren 1952 och 1960 2.2.2. Regionala omfördelningar av de industrianställda 2.2.3. Produktionsutveckling inom industrin mellan åren 1952 och 1960. 2.3. Nyetableringar, flyttningar och filialutläggningar 1946—1961 2.3.1. De lokaliserade enheternas fördelning på olika industrigrupper . . 2.3.2. Lokaliseringarnas fördelning på tätorter av olika storlek 2.3.3. Lokaliseringsorsaker enligt uppgifter från företagen 2.3.4. Omlokaliseringar 2.4. Sammanfattning

66 66 70 79 82 84 86 88 92 101

Kapitel 3 Följder på arbetsmarknaden och för samhällsmiljön av näringslivets lokalisering 3.1. Arbetslöshetens omfattning och regionala variationer 3.2. Regioner och orter med ensidigt näringsliv

103 103 110

46 46 46 48 49 51

nuvarande

4 3.3. Regioner med låg kvinnlig yrkesverksamhetsgrad 3.4. Regioner med bostadsbrist och arbetskraftsbrist 3.5. Speciella problem för glesbygden Kapitel 4 Bedömning av den framtida regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen 4.1. Totalfolkmängdens utveckling 4.1.1. Totalfolkmängdens ålderssammansättning 4.1.2. De totala arbetskraftstillgångarna 4.1.3. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på näringsgrenar. 4.2. Arbetskraftsbalanser för A-regionerna 4.3. Befolkningsprognoser för A-regionerna 4.4. Länsprognoser 4.5. Arbetskraftsbalanser för B-regionerna 4.6. Sammanfattning

110 114 116

121 121 121 122 123 127 130 133 134 135

Kapitel 5 Företagsekonomiska lokaliseringsfaktorer 146 5.1. Transportkostnaderna 146 5.1.1. Produktionsenheternas bundenhet eller rörlighet ur transportkostnadssynpunkt 146 5.1.2. Produktionsenheternas rörlighet i förhållande till råvaror och avsättningsmarknad 154 5.1.3. Beräkningarnas tillförlitlighet och allmängiltighet 157 5.1.4. Transportkostnader och marknadsområden 161 5.1.5. Ur transportkostnadssynpunkt optimal lokalisering av flera produktionsenheter 168 5.2. Lönekostnaderna 177 5.2.1. Lönekostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna . . 177 5.2.2. Lönernas regionala variationer 178 5.2.2.1. Socialstyrelsens lönestatistik 178 5.2.2.2. Lönenivån i länen och i vissa städer 185 5.2.2.3. Lönenivån i tätorter av olika storlek inom tre undersökningsområden 191 5.2.3. De regionala lönekostnadernas inverkan på de totala produktionskostnaderna 194 5.3. K o n t a k t med marknaden 197 5.4. Sammanfattning 202 Kapitel 6 Samhällsekonomiska synpunkter på näringslivets lokalisering 6.1. Lokaliseringens inverkan på sysselsättning och samhällsinvesteringar 6.2. Synpunkter på vissa typfall

210 210 213

Kapitel 7 Försvarssynpunkter på näringslivets lokalisering 7.1. Allmänna synpunkter 7.2. Synpunkter på samhällsplaneringen

224 224 228

5 Kapitel 8 Lokaliseringsverksamhetens nuvarande utformning 8.1. Utrednings- och planeringsverksamhet 8.1.1. Samhällelig planering som påverkar lokaliseringsbetingelserna . . 8.1.1.1. Bebyggelseplaneringen 8.1.1.2. Planering på bostadsmarknaden 8.1.1.3. Planering av vattenförsörjning och avlopp 8.1.1.4. Planering inom jordbruket 8.1.1.5. Vägplanering 8.1.1.6. Järnvägsplanering 8.1.1.7. Planering rörande övriga kommunikationer 8.1.1.8. Skolplanering 8.1.1.9. Sjukvårdsplanering 8.1.2. Lokaliseringsutredningar 8.1.2.1. Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 8.1.2.2. Arbetsmarknadsstyrelsens länsutredningar 8.1.2.3. Övriga statliga länsutredningar 8.1.3. Lokalisering av statlig verksamhet 8.2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av betydelse för lokaliseringsverksamheten 8.2.1. Yrkesutbildning 8.2.2. Beredskapsarbeten 8.2.3. Förhandsinformation vid driftsnedläggelser 8.2.4. Investeringsfonder för konjunkturutjämning 8.3. Direkta åtgärder för att påverka företagens lokalisering 8.3.1. Arbetsmarknadsstyrelsens rådgivande verksamhet 8.3.1.1. Bådgivning till enskilda företag 8.3.1.2. Bådgivning till kommunerna 8.3.1.3. Samarbetet i lokaliseringsfrågor mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Sveriges Industriförbund 8.3.2. Byggnadsregleringens roll i lokaliseringsverksamheten 8.3.3. Företagareföreningarnas verksamhet och det statliga stödet till småindustri och hantverk 8.3.4. Norrlandsfonden 8.3.5. Länsstyrelsernas och landstingens verksamhet 8.3.6. Kommunal informations- och stödverksamhet

Kapitel 9 Samhällets lokaliseringsverksamhet i andra länder 9.1. Storbritannien 9.1.1. Urvalet av utvecklingsområden 9.1.2. De statliga stödformerna 9.1.3. Åtgärder för a t t förbättra de allmänna betingelserna i utvecklingsområdena 9.1.4. Byggnadskontroll 9.1.5. Bildandet av n y a tätorter 9.2. Nederländerna 9.2.1. Begionalt utvecklingsprogram 9.2.2. Urvalet av stödområden och utvecklingsorter .

231 231 231 231 233 234 234 234 235 236 236 237 238 238 239 245 250 251 252 253 255 257 257 257 258 259 259 260 262 268 269 275

278 278 280 281 286 286 287 290 290 292

6 9.2.3. Statligt stöd till företag 9.2.4. Flyttnings- och omskolningsbidrag 9.2.5. Utbyggnad av allmän service i stödområdena 9.2.6. Kommunalt stöd till företag 9.2.7. Översiktlig planering 9.2.8. Rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor 9.3. Norge 9.3.1. Statligt stöd till företag 9.3.2. Utbyggnadsplanen för Nordnorge 9.4. Danmark 9.4.1. De statliga stödformerna 9.4.2. Stöd till vissa områden 9.4.3. Övriga åtgärder 9.5. Finland 9.5.1. Statliga stödformer 9.6. Belgien 9.6.1. Stödområden 9.6.2. De samhälleliga stödåtgärderna 9.7. Frankrike 9.7.1. Stödområden 9.7.2. Stödåtgärder 9.7.3. Organ för främjande av näringslivets utveckling 9.7.4. Begränsning av tillväxten i Parisområdet 9.8. Västtyskland 9.8.1. Stödområden 9.8.2. Stödformer 9.9. USA 9.9.1. Stödområden 9.9.2. Federala stödåtgärder 9.10. Sammanfattning

293 294 295 296 297 297 298 298 300 302 302 303 303 304 304 305 305 305 307 307 307 308 309 309 309 310 310 310 311 311

Kapitel 10 Målsättning och riktlinjer för den framtida lokaliseringspolitiken 10.1. Motiv för en aktiv lokaliseringspolitik 10.2. Lokaliseringspolitisk målsättning 10.3. Allmänna riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik 10.4. Sammanfattning

313 313 319 321 324

Kapitel 11 Lokaliseringspolitikens medel 11.1. Lokaliseringsplanering 11.1.1. Synpunkter på samhällsplaneringen 11.1.1.1. Allmänna synpunkter 11.1.1.2. Synpunkter på vissa avsnitt av samhällsplaneringen . . . . 11.1.1.3 Lokaliseringen a v samhällig verksamhet 11.1.2. Lokaliseringsplaneringens uppgifter 11.2. Upplysning och rådgivning till näringslivet 11.3. Statligt stöd till företag i lokaliseringsfrämjande syfte 11.3.1. Motiv för ökat statligt stöd till företagslokalisering 11.3.1.1. Sambandet mellan folkminskning, arbetslöshet och ensidigt näringsliv

326 326 326 326 328 330 331 333 335 335 336

7 11.3.1.2. Regioner med sysselsättningssvårigheter 337 11.3.1.3. Orter med ensidigt näringsliv 338 11.3.2. Kriterier på områden och orter, där statliga stödåtgärder i lokaliseringsfrämjande syfte är erforderliga 341 11.3.2.1. Prövning av olika kriterier 342 11.3.2.2. Förslag till kriterier 344 11.3.3. Det statliga stödets utformning 350 11.3.3.1. Statligt stöd till företag i utvecklingsområden 351 11.3.3.1.1. Statligt investeringsbidrag 352 11.3.3.1.2. Statligt kreditstöd i lokaliseringsfrämjande syfte . . . . 355 11.3.3.1.3. Utbildningsbidrag 360 11.3.3.1.4. Flyttningsbidrag till yrkesskicklig arbetskraft 361 11.3.3.1.5. Åtgärder ifråga om företagsbeskattningen 363 11.3.3.2. Statligt stöd till industriföretag i jord- och skogsbruksområden och i orter med ensidigt näringsliv (allmänna stödområden) . . . . 364 11.3.3.2.1. Statligt kreditstöd 365 11.3.3.2.2. Utbildningsbidrag 366 11.3.3.3. Förslag om lånefond, anslag till investeringsbidrag samt om kreditgarantiram 366 11.4. Åtgärder avsedda att förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet i Norrland och vissa andra områden 371 11.4.1. Åtgärder på kommunikationsområdet 373 11.4.1.1. Undersökning rörande verkningarna av taxenedsättning för järnvägstransporter 373 11.4.1.2. Utredning om reservhamnar för vintertransporter i Norrland. 380 11.4.2. Lägre taxor för elektrisk kraft i Norrland 383 11.4.3. Utjämning av priset på bensin och olja 386 11.4.4. Särskilt statligt stöd till samhällelig service i Norrlands inland och nordvästra Svealand 390 11.4.5. Synpunkter på en utjämning av levnadskostnaderna 392 11.5. Behovet av kommunal skatteutjämning 394 11.6. Det kommunala stödet till företagen 394 11.7. Frågan om tillståndstvång 398 Kapitel 12 Den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens organisation 404 12.1. Samordning av lokaliseringsärendena inom Kungl. Maj:ts kansli . . . 404 12.2. Det centrala organet 406 12.2.1. Arbetsuppgifter 406 12.2.2. Organisation 409 12.2.2.1. Självständigt ämbetsverk 409 12.2.2.2. Lokaliseringsverksamhetens inordnande i befintligt ämbetsverk 414 12.2.2.3. Utbyggnad av det centrala lokaliseringsorganet 415 12.3. Det regionala organet 419 12.3.1. Allmänna synpunkter 419 12.3.2. Arbetsuppgifter 421 12.3.3. Organisation 426 Sammanfattning Särskilt yttrande av ledamoten Sten Källenius

429 456

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet.

Genom beslut den 11 december 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen Manfred Näslund, ledamoten av riksdagens första kammare, Torsten Andersson, ledamoten av riksdagens andra kammare, Sten Källenius, ledamoten av riksdagens första kammare, Hjalmar Nilsson, avdelningschefen Gösta Rehn och optikermästaren, numera ledamoten av riksdagens första kammare Stig Stefanson, samt uppdrogs åt Näslund att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningsmännen har antagit benämningen Kommittén för näringslivets lokalisering. Till sekreterare åt kommittén förordnades den 4 mars 1960 direktören Tage Kahlin. Att vara biträdande sekreterare åt kommittén förordnades dels den 23 mars 1960 länsarbetsdirektören Gunnar Karlsson, dels den 17 mars 1961 förste byråsekreteraren Harry Sundberg och dels den 22 november 1962 förste byråsekreteraren Gottfrid Heffler. Att såsom experter biträda kommittén förordnade departementschefen den 8 juni 1960 professorn Gunnar Arpi, den 5 oktober 1961 byrådirektören Torsten Buregren, den 2 november 1961 filosofie magistern, numera filosofie licentiaten Gunnar Törnqvist, den 12 februari 1962 professorn Thomas Thorburn, den 16 mars 1963 landssekreteraren Torsten Segrell och den 23 april 1963 skogsdirektören Nils Bergsjö. Härutöver har utredningen för särskilda undersökningar anlitat lantbruksdirektören Carl Eric Dahlgren, filosofie licentiaten Per Holm, skogsvetenskaplige licentiaten NilsErik Nilsson och filosofie licentiaten Rune Olsson. På initiativ av kommittén har undersökningar angående den industriella

10 sysselsättningen i Norrland och rörande effekten av en kostnadsreducering av järnvägsfrakterna för norrländsk industri utförts vid Stockholms Universitet av filosofie studeranden Lars Backlund under ledning av professorerna Arpi och Thorburn. Kostnaderna för dessa undersökningar h a r bestritts genom anslag från Norrlandsfonden. Arbetsmarknadsstyrelsen har på kommitténs framställning låtit utföra en undersökning av de planeringsuppgifter inom statlig förvaltning, som kan anses ha betydelse för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. En enkät rörande länsstyrelsernas och landstingens insatser i lokaliseringsverksamheten har företagits av kommittén efter samråd med länsförvaltningsutredningen. Till utredningen har för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget överlämnats en till Kungl. Maj :t inkommen framställning i skrivelse från riksdagen den 5 april 1960, nr 149, i anledning av väckta motioner, dels angående enhetligt bensinpris för hela landet (1:8 och II: 101) och dels angående levnads- och produktionskostnaderna i Norrland (1:83 och II: 102). Kommittén har avgivit följande utlåtanden: den 21 oktober 1960 till chefen för handelsdepartementet angående skrivelse till Konungen från länsstyrelsen i Gotlands län rörande anskaffande av ytterligare en båt för trafiken mellan Gotland och fastlandet m. m. den 21 oktober 1960 till riksdagens statsutskott över likalydande motionerna 1: 68 och II: 76 om översyn av Statens skogsindustriers ekonomiska ställning den 12 januari 1961 till chefen för finansdepartementet över ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående inrättande av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1960: 31) den 28 januari 1961 till Konungen över vad riksdagens revisorer uttalat rörande planväsendets centrala ledning den 24 mars 1961 till Konungen över länsstyrelsens i Norrbottens län betänkande rörande Tornedalsutredningen, andra delen (SOU 1960:37) den 8 september 1961 till chefen för socialdepartementet över medlemsförslag till Nordiska rådets 10 :e session angående dansk-svensk planering av öresundsregionen den 8 september 1961 till chefen för kommunikationsdepartementet över 1953 års trafikutrednings betänkande Svensk trafikpolitik I och II (SOU 1961:23 och 24) den 20 september 1961 över styrelsens för Skogshögskolans och Statens skogsforskningsinstituts skrivelse angående indelning av landet i industriområden den 7 februari 1962 till Konungen över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse angående anslag å tilläggsstat för budgetåret 1961/1962 under reservationsanslaget Vissa sysselsättningspolitiska åtgärder

11 den 8 mars 1962 till riksdagens bankoutskott över likalydande motionerna 1:477 och 11:544 angående den samhälleliga lokaliseringspolitiken den 28 februari 1963 till riksdagens bankoutskott över likalydande motionerna 1:528 och 11:637 angående den samhälleliga lokaliseringspolitiken och den 28 februari 1963 till Konungen över framställningen från länsstyrelsen i Östergötlands län om anordnande försöksvis av planeringskontor. Kommittén eller dess sekretariat har under arbetets gång haft överläggningar med representanter för olika statliga myndigheter, såsom arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, civilförsvars styrelsen, domänstyrelsen, försvarsstaben, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statskontoret, vattenfallsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsorganen i Norrbottens län, länsarkitektkontoret i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Östergötlands län samt med arbetsmarknadsutredningen, bostadsbyggnadsutredningen, länsförvaltningsutredningen, 1960 års jordbruksutredning och lokaliseringsutredningen angående statlig verksamhet, överläggningar h a r vidare hållits med representanter för Norrbottens Järnverk AB, AB Statens Skogsindustrier, Svenska Petroleuminstitutet och Örebro läns landstings regionplanekontor. I syfte att studera resultaten av den samhälleliga lokaliseringsverksamheten i vissa västeuropeiska länder har kommittén företagit studieresor i Nord-Norge under tiden 30 juli—10 augusti 1960 och till Storbritannien och Nederländerna under tiden 8—19 oktober 1961. Informationsmaterial om lokaliseringspolitiken i utlandet har vidare inhämtats från Sveriges beskickningar i Bryssel, Haag, London och Washington. Därutöver har upplysningar och informationsmaterial rörande lokaliseringsfrågor lämnats av tjänstemän i Danmarks, Norges, Storbritanniens och USA:s ambassader i Stockholm. Efter slutfört uppdrag får kommittén härmed vördsamt överlämna betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik med bilaga I, Studier i industrilokalisering, samt bilaga II, Särskilda utredningar. Särskilt yttrande h a r avgivits av undertecknad Källenius. Stockholm den 10 september 1963 Manfred Torsten Andersson Hjalmar Nilsson Stig

Näslund Sten

Källenius

Gösta Rehn

Stefanson I Tage

Kahlin

Inledning

1947 års lokaliseringsutredning Redan under 1940-talet aktualiserades i olika sammanhang frågan om tn ändamålsenlig lokalisering av näringslivet. Efter bemyndigande av Kund. Maj :t tillkallade statsrådet och chefen för Kungl. Handelsdepartementet år 1947 särskilda sakkunniga att utreda och avge förslag rörande näringsliven lokalisering. De sakkunniga avgav 1951 ett betänkande i frågan (SOU 1951:6). Inledningsvis gav utredningen en allmän översikt över sambandet mellan befolkningsrörelser och näringslivets lokalisering åren 1870—1949. Vidaie redogjordes för lokaliseringspolitiken under 1940-talet och för den rådgivnings- och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor, som industrins produktionsråd och arbetsmarknadsstyrelsen bedrivit i samarbete sedan 1945. Utredningen diskuterade och redovisade de ekonomiska, sociala och försvarspolitiska skäl, som kunde åberopas för en av samhället bedriven lokaliseringspolitik. Det är sannolikt, framhöll utredningen, att lokaliseringspolitiska åtgärder kan reducera de totala investeringskostnaderna i samhället, sänka transport- och produktionskostnaderna samt medverka till att arbetskraftsresurser, som eljest skulle vara outnyttjade, tages i anspråk. För de närmaste årtiondena räknade utredningen med att folkminskningen skulle fortsätta på landsbygden samt de expanderande näringsgrenarna i ökad utsträckning koncentreras till de största städerna. En sådan utveckling skulle öka svårigheterna att ge landsbygdens och de små tätorternas befolkning en kollektiv service, som var likvärdig med befolkningens i de större tätorterna. Förutsättningarna att i ökad utsträckning förlägga industriföretag till jordbruksbygder var emellertid enligt uredningen begränsade. Lokaliseringsfrågan gällde därför vilka tätorter som i framtiden skulle öka eller minska sin folkmängd. För lokaliseringspolitiken skulle uppgiften bli att stödja näringslivets utbyggnad inom sådana tätorter som kan fungera som kommersiella och kulturella centra för befolkningen på den egentliga landsbygden, varigenom det blir möjligt att samordna bebyggelsegrupper inom större områden — den glesa jordbruksbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa med medelstora och större städer — till »harmoniska regioner». Lokaliseringspolitiken fick dock ej innebära att

13 man förhindrade de befolkningsrörelser mellan län och områden, som betyder en anpassning av näringslivets lokalisering efter ändrade betingelser i syfte att nå större effektivitet. Utredningen redogjorde för den i många fall betydande effekt, som förläggningen av samhälleliga institutioner liksom statens verksamhet inom olika områden hade på näringslivets lokalisering. För direkt påverkan av enskilda företags lokalisering borde enligt utredningen i första hand upplysning och rådgivning utnyttjas som medel. Utredningen förutsatte att det samarbete mellan staten och näringslivet, som etablerats av arbetsmarknadsstyrelsen och industrins produktionsråd, skulle fortsätta och intensifieras. Om rådgivningen icke gav önskad effekt kunde ekonomiska stödåtgärder övervägas. Individuella subventioner av staten till enskilda företag borde i regel icke lämnas. Kollektiva ekonomiska stödåtgärder, t. ex. transportavgifter som understiger gängse priser, och vilka avse samtliga företag i ett område, borde dock kunna förekomma. Avvägningen och bedömningen av åtgärderna skulle tillkomma ett centralt lokaliseringsorgan. Kommunerna borde däremot icke genom subventioner påverka företagens lokalisering. Huruvida tillståndsgivning borde införas såsom lokaliseringspolitiskt instrument ansåg sig utredningen icke kunna ta slutgiltig ställning till. Lokaliseringspolitiska åtgärder, framhöll utredningen, borde grundas på utredningar som klarlade de sociala och ekonomiska konsekvenserna av olika lokaliseringsalternativ. I viss utsträckning måste en sådan planering bedrivas i nationell skala. Vissa lokaliseringsproblem borde dock angripas regionalt. Länen borde vara enheter för den regionala lokaliseringsplaneringen. Utredningen föreslog att för lokaliseringsverksamheten skulle inrättas dels ett centralt lokaliseringsorgan, dels särskilda länsorgan. Det centrala organet skulle överta rådgivningsverksamheten i lokaliseringsfrågorna, verka för att statens egna verksamheter bedrivs och förläggs så att de gynnar en utveckling i överensstämmelse med den lokaliseringspolitiska målsättningen, vidare ha ansvaret för de utredningar i lokaliseringspolitiska frågor, som kan erfordras för den översiktliga bebyggelseplaneringen och den regionala jordbruksplaneringen, samt intensifiera utrednings- och forskningsverksamheten i lokaliseringsfrågor. I fråga om det centrala lokaliseringsorganets ställning övervägde utredningen om. det skulle kunna inplaceras i arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen avvisade dock en sådan lösning med hänsyn till att organet då ej skulle få den fria och auktoritativa ställning som krävdes, och att det skulle få svårt att fylla de krav som utredningen anfört om samordningen av statens planeringsåtgärder, samt att sysselsättningsfrågorna kunde komina att spela större roll i lokaliseringsverksamheten än som var önskvärt ur andra synpunkter. I stället förordades en fristående nämnd (statens lokali-

14 seringsnämnd), som skulle bestå av en ordförande och förslagsvis sex ledtamöter. Till nämnden skulle knytas ett kansli, fördelat på två avdelningair (en för rådgivnings- och en för utredningsverksamhet) och med ett 20-taal anställda.

Behandlingen av lokaliseringsfrågan vid 1952 års riksdag. Med anledning av de förslag som utredningen angående näringslivets lokaalisering framfört i sitt betänkande, framlade Kungl. Maj :t proposition i ärendet till 1952 års riksdag. Departementschefen anslöt sig däri till utrediningens synpunkter på behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik. Dennia borde samordnas med strävanden att maximalt utnyttja tillgängliga arbetsskraftsresurser och stödja utbyggnaden av näringslivet på de platser, däir de totala kostnaderna för produktionen är lägst. Särskild uppmärksamheet borde ägnas folkminskningen på landsbygden och utflyttningen från die landsdelar, som har en relativt stor andel av befolkningen sysselsatt inorm jord- och skogsbruk. I propositionen erinrades också om det allvarliga proDblem, som Stor-Stockholms tillväxt innebär. Med hänsyn till att de ekonoDmiska och sociala synpunkterna på lokaliseringspolitiska åtgärder kan komima i konflikt med varandra vore det betydelsefullt att vid den a w ä g n i n i g som därvid måste ske de ekonomiska konsekvenserna i vidsträckt meninig av olika alternativa åtgärder klarlades. I propositionen hette det vidare att en precisering av de lokaliseringspcolitiska riktlinjerna beträffande förläggningen av näringsliv och samhälleligga anläggningar inom olika regioner borde kunna erhållas genom såväl underrsökningar berörande hela landet som regionala studier av den typ som lokaaliseringsutredningen skisserat. De lokaliseringspolitiska medlen borde främst ha formen av upplysninig och rådgivning. Denna verksamhet måste framför allt ta sikte på dels attt för företagarna klargöra de ekonomiska och sociala förhållanden, som u i r det allmännas synpunkt borde beaktas vid lokaliseringen, dels att till föreetagarna lämna sådana upplysningar, som är av betydelse för deras ställ 1ningstagande i lokaliseringsfrågor, såsom arbetsmarknadsläget på olikta orter, markpriser, transportkostnader etc. Med hänsyn till att lokaliseringspolitiken rörde sig på ett svårbedömbarrt och föga känt område syntes det enligt departementschefen vara riktigt attt forsknings- och upplysningsverksamheten i synnerhet i begynnelseskedeet erhöll en dominerande ställning vid lokaliseringspolitikens utformning. Fö5r att dessa uppgifter effektivt skulle kunna fullföljas måste ett nära samarbette fortlöpande äga rum mellan statliga, kommunala och enskilda organ, som i olika sammanhang sysslar med lokaliseringsfrågor. Individuella bidrag av staten liksom kommunala subventioner som medeel för lokaliseringspåverkan borde inte förekomma. Frågan om kollektiva bii-

15 drag borde prövas i varje särskilt fall. Någon särskild tillståndsgivning för att förhindra olämplig lokalisering ansågs icke erforderlig. Så länge byggnadsregleringen var i kraft borde emellertid lokaliseringspolitiska synpunkter anläggas vid prövningen av byggnadstillstånd. Lokaliseringsverksamheten borde tills vidare endast ha försökskaraktär. I avvaktan på närmare erfarenheter och den slutliga utformningen av planväsendets organisation förordades att ledningen för verksamheten tills vidare förlades till arbetsmarknadsstyrelsen. Frågan om inrättandet av en delegation hos styrelsen med speciell sakkunskap för prövning av de lokaliseringspolitiska frågorna hade övervägts, men inrättandet av en sådan delegation syntes kunna anstå något. Riksdagen biföll propositionen.

Organisationens utbyggnad Genom beslut av 1947 års riksdag inrättades arbetsmarknadsstyrelsen från den 1 januari 1948. Den rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor, som arbetsmarknadskommissionen i samarbete med industrins produktionsråd påbörjat 1945, övertogs av den sociala planläggningssektionen inom styrelsens sociala byrå. Arbetsmarknadsstyrelsens organisation behandlades av 1950 års arbetsförmedlingsutredning, som med hänsyn till den ökade betydelse utredningsoch planeringsverksamheten fått på arbetsmarknadsområdet föreslog att den sociala byrån skulle ersättas med en utredningsbyrå. Byrån skulle enligt förslaget bestå av tre sektioner, varav en, allmänna sektionen, motsvarade den förutvarande sociala planläggningssektionen. Departementschefen biträdde utredningens förslag i en proposition till 1952 års riksdag. För lokaliseringsverksamheten borde en särskild byrå finnas, som borde heta lokaliserings- och utredningsbyrån. Till allmänna sektionen inom denna byrå överfördes sociala planläggningssektionens personal (1 byrådirektör och 5 tjänstemän). För lokaliseringsärendena inrättades två nya tjänster (1 aktuarie och 1 a m a n u e n s ) . En förutvarande amanuenstjänst skulle fortfarande utnyttjas för lokaliseringsfrågor och byrådirektören skulle ägna en del av sin tid åt dessa frågor. Riksdagen godkände propositionen. I sina petita år 1954 hemställde arbetsmarknadsstyrelsen om personalförstärkning med fyra tjänstemän till lokaliserings- och utredningsbyrån, för att en hela riket omfattande lokaliseringsplanering av den typ som utredningen angående näringslivets lokalisering skisserat, skulle kunna påbörjas. Departementschefen föreslog att en ny tjänst skulle inrättas, vilket riksdagen beviljade. Arbetsmarknadsstjnrelsen återkom följande år med samma hemställan och kunde nu hänvisa till att regional lokaliseringsplanering påbörjats i två län. Departementschefen föreslog att lokaliseringsverksamheten skulle utbrytas ur allmänna sektionen och handhas av en särskild sektion på byrån under ledning av en byrådirektör. Några nya tjänster u t -

16 över byrådirektörstjänsten kunde departementschefen ej biträda. Departementschefens förslag bifölls av riksdagen. Den från 1 juli 1956 inrättade lokaliseringssektionen bestod vid starten av en byrådirektör och fyra tjänstemän. En av dessa var särskilt avdelad för lokaliseringsrådgivning, varjämte byråchefen och byrådirektören också ägnade sig åt denna verksamhet. Två av tjänstemännen handhade i huvudsak lokaliseringsutredningar och regional lokaliseringsplanering och en tjänsteman handlade borgens- och låneärenden samt, så länge byggnadsregleringen var i kraft, byggnadstillståndsärenden ur lokaliseringssynpunkt. Genom att sektionen tillförts icke byråbundna amanuenstjänster uppgår antalet tjänstemän för närvarande till åtta. Amanuenserna anlitas för utredningsarbete samt andra på sektionen förekommande arbetsuppgifter.

Lokaliseringsfrågans

behandling i riksdagen 1953—1959

Sedan riksdagen 1952 beslutat om riktlinjerna för och organisationen av den samhälleliga verksamheten rörande näringslivets lokalisering väcktes under de följande åren en rad motioner, vari lokaliseringsfrågan berördes i olika sammanhang. Sålunda hemställdes i skilda motioner om utredningar i syfte att främja näringslivet och befolkningsutvecklingen i Bohuslän, i Jämtlands län och i Tornedalen. Riksdagen biföll dessa motioner och Kungl. Maj :t uppdrog åt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen verkställa de begärda utredningarna. Tornedalsutredningen föranledde Kungl. Maj :t att till 1962 års riksdag framlägga proposition med riktlinjer för utvecklingen av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen. Med anledning av motioner vid 1954 års riksdag hemställde bankoutskottet i sitt utlåtande över motionerna, att en inventering och sammanställning av material belysande den framtida närings- och bebyggelsestrukturen i landet borde företagas. Riksdagen biföll utskottets förslag. Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att göra denna inventering och sammanställning. De övriga motioner, som väcktes under åren 1953—1958 och som berörde lokaliseringsfrågan, föranledde ingen åtgärd från riksdagens sida. Flertalet av dessa tog upp de problem som sammanhänger med landsbygdens avfolkning och storstädernas kraftiga tillväxt och krävde utredning om åtgärder i syfte att ändra denna utveckling. Vederbörande utskotts avstyrkande motiverades bl. a. med att ytterligare erfarenhet av lokaliseringsverksamheten borde avvaktas och att den pågående inventeringen och sammanställningen borde slutföras innan nya utredningar i lokaliseringsfråga togs under övervägande. I proposition till 1956 års riksdag med förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete samt angående fort-

17 satt giltighet av samma lag berördes frågorna om anknytningen av den statliga lokaliseringspolitiken till byggnadsregleringen. Departementschefen anförde bl. a. att vid prövningen av byggnadstillståndsärenden, som berör de större tätorterna borde större vikt än tidigare läggas vid en sådan bedömning av ärendena, som främjar en ur samhällets synpunkt lämplig förläggning av företagen. Detta förhållande borde dock icke vara ett hinder för att byggnadsregleringen avskaffades, när den ur andra synpunkter ej längre bedömdes behövlig. Då emellertid behovet av samhällelig lokaliseringspolitik väntades bestå, även sedan byggnadsregleringen hade avskaffats, kunde en ny lagstiftning, som gåve samhället möjlighet att öva ett avgörande inflytande på näringslivets lokalisering inom vissa orter och områden bli erforderlig. Departementschefen betonade dock, att även om det u r hela samhällets synpunkt kunde betraktas som angeläget att vidtaga åtgärder för att hejda den ytterligare tillväxten av främst de största tätorterna, vore det även angeläget att motverka orealistiska och överdrivna föreställningar om näringslivets spridning. Det p r i m ä r a i strävandena till ett i skilda delar av landet allsidigt utvecklat näringsliv vore givetvis att företagsekonomiska förutsättningar funnes för företagens förläggning till viss ort eller viss del av landet. Tredje lagutskottet fann det angeläget understryka detta uttalande. Särskilt med hänsyn till att det kunskapsmaterial, som erfordrades för att uppställa en klar målsättning för samhällets lokaliseringspolitik alltjämt i stort sett saknades, måste all samhällets påverkan i lokaliseringspolitiskt syfte jämväl i fortsättningen utövas med försiktighet. Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, som hänvisade till att samhället genom byggnadsregleringens hävande gått miste om möjligheterna att påverka, näringslivets lokalisering och som därför krävde en utredning om samhällets möjligheter att i fortsättningen öva inflytande på företagens lokalisering. Bankoutskottet förordade att en ny utredning om lokaliseringsspörsmålen snarast tillsattes. Utredningens uppgift borde vara att pröva olika möjligheter för statsmakterna att påverka näringslivets lokalisering i syfte att få till stånd en lämplig differentiering av näringslivet och en spridning av företagsamheten. Utskottet ville dock framhålla, att det primära i strävandena till ett i skilda delar av landet allsidigt utvecklat näringsliv självfallet borde vara, att det finns företagsekonomiska förutsättningar för en förläggning av företagsamheten i fråga till en viss ort. Utskottet ansåg, att samhällets strävanden på detta område i första hand borde inriktas på positiva åtgärder för att stimulera företag till att etablera sig på orter, där detta ur samhällets synpunkt kunde anses angeläget, men fann att åtgärder även*kunna ifrågakomma för att motverka en icke önskvärd expansion i andra. Utskottet ansåg sig dock icke ha anledning taga ställning till de skilda lokaliseringspolitiska medlen. Vid utredningsarbetet borde erfarenheterna i andra länder på ifrågavarande område beaktas. Såsom flera av remissinstanserna framhållit borde direktiven för utredningsarbetet ut2—318333

18 formas så allmänt som möjligt. Utredningens uppgift borde likväl begränsas till att fastställa den allmänna målsättningen för lokaliseringsverksamheten utifrån vad som ovan antytts samt att framlägga förslag till h u r de samhälleliga åtgärderna på detta område borde utformas. Utskottets majoritet hemställde med anledning av motionerna att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets lokalisering. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Den 11 december 1959 beslöt Kungl. Maj :t att den av riksdagen begärda utredningen skulle komma till stånd.

Direktiven för utredningen I direktiven för utredningen framhöll socialministern bl. a. följande: »De dominerande problemen är självfallet utflyttningen från landsbygden och storstädernas tillväxt. Med dessa problem sammanhänger en rad andra spörsmål, som kräver uppmärksamhet. I många regioner finns ett utpräglat behov av ett mera differentierat näringsliv för att området skall bli mindre konjunkturkänsligt, för att såväl kvinnor som män skall få arbete och för att ungdomarna skall få vidgade möjligheter i sitt yrkesval. Nedläggning av industriföretag kan ofta skapa svåra lokala problem som kräver lokaliseringspolitiska insatser. Från försvarssynpunkt har lokaliseringsfrågorna även betydelse. Utredningen bör lägga fram material, som är ägnat att från samhällsekonomiska och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. På grundval härav bör såvitt möjligt preciserade riktlinjer för lokaliseringsverksamheten "Utarbetas. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten och dess utformning för framtiden bör övervägas. Möjligheterna och lämpligheten att genom olika positiva åtgärder stimulera företag att etablera sig på orter, där detta från samhällets synpunkt anses angeläget, bör prövas. Frågan om att genom lagstiftning påverka näringslivets lokalisering bör undersökas. Vid övervägandena av vilka medel, som skall användas i lokaliseringsverksamheten, k a n erfarenheter inhämtas från andra länder, som bedriver en aktiv lokaliseringspolitik. Det lokaliseringsarbete som hittills bedrivits har haft karaktären av en försöksverksamhet. Till frågan om organisationen av verksamheten h a r slutlig ställning inte tagits. Utredningen bör även utreda och framlägga förslag rörande lokaliseringsverksamhetens organisation. • Då den nu aktuella utredningen skall behandla frågor som berör hela näringslivets lokalisering synes det mig inte vara lämpligt att uppdraga åt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet att verkställa den n u

19 aktuella utredningen. Det är emellertid nödvändigt att arbetet bedrives i samråd med ifrågavarande utredning. Näringslivets lokalisering är av avgörande betydelse för bostadsbyggandet och bebyggelseplaneringen. Samarbete bör därför upptagas med de utredningsmän som, enligt vad jag anmält förut denna dag, skall behandla vissa bostadsfrågor m. m.»

KAPITEL 1 Befolkningsutvecklingen

Rikets folkmängd ökade mellan åren 1950 och 1960 med 6,4 procent, vilket var en svagare ökning än under föregående tioårsperiod. Folkökningen försiggick i avtagande takt under 1950-talet och uppgick under första hälften till 3,5 procent och under andra till 2,8 procent. Mellan åren 1960 och 1962 ökade folkmängden med en procent.

1.1. Befolkningsutvecklingen

i länen

1.1.1. Folkmängdens förändring mellan åren 1950 och 1962

De regionala olikheterna i befolkningsutvecklingen ledde till att vissa län drabbades av folkminskning. Mellan åren 1950 och 1955 minskade invånarantalet i Gotlands och Blekinge län. Under den följande femårsperioden minskade folkmängden därutöver i ytterligare fem län, nämligen i Jämtlands, Västernorrlands, Kristianstads, Kalmar och Kronobergs län. Dessa län var med bland dem, som hade den lägsta ökningen åren 1950—1955. Åtta län hade större relativ folkökning än riksgenomsnittet under perioden 1950—1955, nämligen Stockholms, Västmanlands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Uppsala, Norrbottens och Örebro län samt Stockholms stad. Samtliga dessa utom Kopparbergs och Örebro län hade även under perioden 1955—1960 större procentuell ökning än riksgenomsnittet, vilket även Södermanlands och Malmöhus län hade. Göteborgs och Bohus, Norrbottens, Malmöhus och Stockholms län hade större ökning perioden 1955—1960 än 1950—1955. Även Skaraborgs och Hallands län, vilkas relativa ökning understeg rikets, hade högre stegringstakt under 1950-talets senare del än under dess första. Skaraborgs län hörde dock till de län som hade den svagaste ökningen under decenniet. De län som hade den mest markanta nedgången i tillväxttakten under perioden 1955—1960 var Gävleborgs, Västerbottens, Kopparbergs, Värmlands, Östergötlands, Jönköpings och Örebro län samt Stockholms stad. I tre av de sju län, som hade folkminskning under perioden 1955—1960, nämligen i Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län, ökade folkmängden under år 1961 och i de två förstnämnda även under år 1962. De övriga fyra länen, Kalmar, Gotlands, Västernorrlands och Jämtlands län, har fortsatt

t* OJ °cs

00 C CM

*-> fl O

•c«p

< 5,

fl'

co

m o m CMCOCM

r I O l H r t H

r l

cN

3 "o CO

X5

<

Länens folkmängd 31.12.1962

C>-

o m m m m o m I>T-I O CO CM CO T-l

o o I> rf CO

1 + + + + + M | | | ]l + l + +

O O O O O m o o o o TH O T-l

O O O m m m CO CO CM

o o o o o o o o m m o m m m t > T-I r f OJ t > m TH

T-l

TH

o o

o o

CO T H CM

M M 1 1 1O+ +O + + + + + o+o+I o o o o o o o o o o o o o

o in in in in rlHCOIMIl rf m

m o m OJ T-l r f

m o

o o o m m TH T-I co o C - t > CM

m o oo co

TH

TH

+ + + + + + + + 1 + 1 111 1+ 1

o o o o o o o o m o r f CM co • * o CD CM r f r f r f m

o o o m o o rf COI> T-l

o o o o O O O m o m o o o CO t ^ r f l > oo m T-l T-l

TH T-l

1 oq co CD o r » O r t c f W H

. « cO

:o2

+ 1l + l o+ +o | + + + + oI oI Io +1 o o o o o o o

o o o o o i n m m o o COI>CMCOO

1 CM TH co

o" o

o"

o o m o r f CO CO CM

TH

CO CM r f CO CM CM O r f 00 O 00 CO r f CO L> 00 CM TH

» H C D B O l T i O l C M m O O I > T - i O

O O O O O o o o o o TH CO O O co CM CO CM CM CO o T-i t > co co oo m TH CM CM

O O O O o o o o C O O ^ H OJ I > OJ r f m oo m co CO CM TH CM

II I I 1

O O O O O o m m m o 00 l > CO CO r f H r l r t

II II 1

O O O O O o m m o m CM r f oo m os

+ 11 1 I o o o o o o o o m m OJ co o oo m

11 1

co m o> CM co O T-I CM T-I O

o o m m CM m co co

O O O O O m m o o o O 00 CM 00 T-I 00 TH r f I > O

rf O I> rf

TH m i >

00 r » OJ r f CO CM O CM CO 00

CMTH

| + + + + + + 1 + + + 11 + ++ + o o o o o o o o m o o o m o CM l > CD O 00 CM TH m 00 OJ O C O r l r l r l H T-I T-* i

0 0 CM CM T H

r f r f CM T-I

T-l

o o o o o o o m m o co CM o m o ^ ^ co co o i CO O r l TH CM

II I I 1

O O O O O m m o o m co oo T-I t>

T-l

l + CM m

m CD co r » i n o ^ o " o " o o " TH T-l o

o o o o o m o o m o OJ r f T-I T-I 00 CM CM 00 T H

•<*

CM r f O

+ 111 +

1 N

TH

+ + + + + + + + + + + 1 I I 1+ + + + + + + 1 ++

CO T-l

O O O O O o o o o o O 00 00 00 CM r f TH m CO 00 OJ 00 CO CO CO CM CM TH CM CM

r f CO 00 CM

r f O CO oo m eo

OJ t > oo T-I m CO CO TH CO CO

incoo co"co"rf

o O J CM xj« oq_ TH I > 00 (W r f co" CM" co" o " CM" co" COCM

a n m i>m"co

TH CD^O CO^rf r f r f CM CO 00

O 00 m 00 O r f CD m c o c M c o " 0"CM rf"

CO^rf CCCM"

-tf TH O I > m co

co m CM co co

Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

T i Jfl

m

m

+ 2,4 + 0,7 + 0,1

m i n cl <u 1 00

O O m m O OJ

67 200 16 000 1 800

m «-. OJ *<a

o o o o o o o o o o o o o m r f TH • * CO CO r f T-l

640 000 377 800 250 500

O co c 1 00

o *3 -J cg

t

» » »

TH CO OJ TH

g '5 >>

o o o m m m CO CM CM r l r l r l

— 4 650 — 1 650 — 2 350

o o o o o m o o m o O 00 O 00 TH t > O T-l CM

53 500 146 000 256 500

CM CO Cl T-l

15 200 + 2 700 + 3 950 + 3 650 + 3 450 500 + 250 2 750 — 20 + 10 + 25 300 — 800 — 600 — 750 —

21 O O O o o o l > CM •<* CM CO OJ CD oo oo CM CM CM

O O

O O

TH

I >

O J <M

co i >

CO

ta

"fl ;>

CM CO OJ TH

CO 00 CO O TH m oo oo O CO CM CO CO CO CO CO

O m

CO TH CM CD O

t > oo T-I TH t ^ OJ r f r f CO CM CO O T-I CO

T-l

o m CM CO"CM" TH

o co

CM M C O H CD CO r f CM CO" CM

CD TH r f CO r f - *

» » » » » » »>

» »

Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs

*o flj

OJ TH

» » »

M

Örebro Kopparbergs Värmlands

.«

Stockholms stad... Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Västmanlands »

•••* v P 00

CO

C CO

OJ T-l

C :«

fl a -3

rf

r f CM CO CO

22 Tabell Utflyttade från Inflyttade till län

1:2 Antal

flyttande

mellan

församlingar

JönKrono- Kalköpbergs mar ings

Gotlands

Ble- Kristiankinge stads

län

Stock- Stock- StockSöder- Österholms holms holms Upp- man- götstad o sala stad län lands lands län

Stockholms stad . 9 169 819 947 566 923 Stockholms län . . 17 559 1782 1799 1172 562 Stockholms stad o län 2 601 2 746 2 095 1128 Uppsala 744 1433 2 177 139 214 349 Södermanlands . . 803 1018 1821 216 299 1050 733 572 1 305 236 Östergötlands 802 440 256 Jönköpings 696 125 225 854 187 173 Kronobergs 360 44 183 103 719 302 Kalmar 10 312 783 58 192 592 204 Gotlands 248 70 452 48 52 14 215 Blekinge 374 135 589 39 76 169 224 Kristianstads.... 15 216 239 106 101 210 747 1971 Malmöhus 1224 572 189 231 638 106 121 Hallands 10 116 52 59 302 715 1 687 191 589 Göteborg o Bohus 972 270 622 288 231 Älvsborgs 303 591 119 200 527 213 241 273 Skaraborgs 486 134 185 523 280 211 435 Värmlands 715 96 198 142 400 542 506 Örebro 906 182 592 246 577 1 108 690 365 531 Västmanlands . . . 764 189 512 1 192 314 192 680 Kopparbergs 312 81 629 1 232 690 192 603 Gävleborgs 210 71 454 145 256 Västernorrlands.. 710 239 174 66 231 53 6 Jämtlands 237 89 71 36 317 55 422 Västerbottens.... 739 162 88 52 457 153 542 Norrbottens 999 160 158 97 S u m m a 27 876 19 492 47 368 6 863

8 224

9 262

7 581

242 227

643 595

329 515

449 391

296 332

469 39 87 148 638

1238 103 311 953 677 653

844 84 141 71 37 12 57

840 41 108 133 186 407 326 28

628 75 91 181 252 456 190 13 628

588 8 419 453 605 257 247 149 139 30 89 56 51 29 19 8 18 29

53 486 191 528 72 265 190 109 98 129 163 94 59 58 24 26 77

55 41 47 18 53 30 21 22 35 65 30 27 20 8 12 25

530 783 60 230 92 62 39 58 74 50 48 35 17 23 32

3 841 273 245 126 98 42 81 76 37 64 30 20 32 65

4 575

6 557

1 755

4 202

7 544

folkminskning. Därutöver minskade folkmängden åren 1961—1962 i Stockholms stad samt Värmlands och Västerbottens län. Under år 1962 minskade folkmängden dessutom i Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län. Till skillnad från utvecklingen under 1950-talet hade inga län folkminskning under 1940-talet. I de län som hade folkminskning under 1950-talet (Gotlands, Blekinge, Kalmar, Kristianstads och Jämtlands län) minskade dock under 1940-talet befolkningen i de arbetsföra åldrarna (15—65 å r ) . Samma var förhållandet med Gävleborgs, Västernorrlands och Skaraborgs län, som hade svag folkökning mellan 1950 och 1960. Att dessa län undgick tillbakagång i totala invånarantalet sammanhänger främst med den stegrade nativiteten under 1940-talet. Mellan 1930 och 1940 minskade folkmängden i åtta län. Tre av dessa län återfinns bland folkminskningslänen under 1950-talets senare del, nämligen Kalmar, Kronobergs och Västernorrlands län, och tre (Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs län) bland de som då hade den svagaste ökningen. De återstående två var Uppsala och Kopparbergs län, vilka som tidigare nämnts under 1950-talet hörde till länen med större relativ folkökning än riket.

23 efter utfllyttningslän och inflyttningslän. VäsVäst- Kop- Gävle- ter- Jämt- Väs- NorrGöteMal- Hal- borg 0 Älvs- Skara- Värm- Öre- man terbot- bott- S u m m a parmöhus lands Bohus borgs borgs lands bro lands bergs borgs norr- lands tens ens lands

984 857

161 1000 872 153

314 1 872 48 166 208 103 104 330 306 385 163 168 42 161 11 43 172 87 343 265 522 896

205 236 360 391 428 350 30 491 3 064

— 378

—

1 024

888 407 121 56 54 57 40 55 31 20 31 32

385 228 148 197 251 125 105 140 65 117 123

349 528

335 499

501 558

637 822 914 1084 1221 848 1389 1100 1157 1551

785 755

781 24 632 675 854 1074 37129

834 1059 1485 2 211 2 014 2 241 2 772 1540 1529 1855 61761 124 189 253 931 478 776 472 229 284 339 7 814 257 400 668 839 486 344 367 245 257 343 9 078 240 230 529 446 210 219 208 92 139 221 8 294 623 162 197 171 142 89 90 32 59 97 7 006 4417 92 55 95 95 50 34 47 16 39 55 77 91 140 133 115 71 86 39 57 51 4 648 18 21 50 33 23 14 17 12 13 32 1075 71 75 81 107 60 65 87 25 35 50 4 129 108 79 85 119 77 85 46 34 54 95 6 724 310 193 321 277 197 153 226 87 121 191 13 397 176 63 68 125 54 32 44 23 41 48 3 930 730 547 275 337 226 303 146 186 210 13 909 — 3 634 1004 2 929 717 250 191 193 153 219 63 175 198 9 317 — 1182 623 1071 302 346 143 140 88 123 102 94 129 5 508 — 444 567 287 746 240 554 168 192 150 156 176 5 477 — 323 201 451 1233 772 743 246 275 168 167 197 7 889 — 275 218 181 389 899 — 1013 550 441 421 369 428 9 042 231 163 98 570 684 1043 959 437 446 329 362 7 840 — 240 217 512 1018 615 435 341 7 625 203 110 113 — 1039 179 140 80 174 136 240 296 761 871 1040 556 6140 — 75 66 38 116 66 147 233 357 631 293 160 2 830 — 141 75 114 117 170 179 189 1019 270 73 — 1025 4 727 5 067 159 100 108 107 162 244 241 257 492 169 1078 — 877 99 201 269 572 143 137 20 127 183 498 1 091 457

| 6 545 | 7 309 8 142 9 464 | 8 853 8 077 9 633 5 795 6 950 7 161 217644 10 682 | 3 835 11 339| 9 928

Utvecklingen under 1950-talet avspeglar sig i förändringen av befolkningens regionala fördelning, ö s t r a Götaland, där länen (Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Kristianstads) antingen haft folkminskning eller kraftig tillbakagång i ökningstakten, har minskat sin andel av rikets befolkning från 21 procent år 1950 till 19,7 procent år 1962. År 1930 var andelen 22,4 procent. De fem norrlandslänen, varav två hade minskning och två svag ökning av invånarantalet mellan åren 1950 och 1962, minskade under denna tidsperiod sin sammanlagda andel från 16,8 procent till 16,0 procent, varvid är att m ä r k a att Norrbottens län ökade sin andel från 3,4 procent till 3,5 procent. År 1930 var Norrlands andel av rikets folkmängd 17,9 procent. Även Skaraborgs och Värmlands län har haft en markant nedgång av folkmängdsandelen. Länen i Mälardalen (Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län) ökade sin sammanlagda andel mellan åren 1950 och 1962 från 23,8 procent till 25,8 procent, och Göteborgs och Bohus län från 7,9 procent till 8,4 procent. År 1930 var respektive andelar 20,5 procent och 7,4 procent. Folkmängdsförändringarna belyses närmare i tabell 1 : 1 .

24 Tabell Utflyttade från Inflyttade till län

Stockholms stad

Stockholms stad Stockholms län . + 8 390 Stockholms stad o län Uppsala 75 Södermanlands 144 Östergötlands. 190 Jönköpings. . . 126 Kronobergs... 55 Kalmar 633 Gotlands 81 Blekinge 75 Kristianstads . 281 Malmöhus.... + 240 Hallands 151 Göteborg o Bohus 28 Älvsborgs 46 Skaraborgs . . . . 62 Värmlands . . . . 66 Örebro 131 Västmanlands . 291 Kopparbergs... 234 Gävleborgs . . . . 481 Västernorrlands 965 Jämtlands 779 Västerbottens.. 253 Norrbottens... 239

Stockholms län

-8 390

1: 3 Netto

flyttningen

län Stockholms stad o län

Uppsala

ÖsSöJ ö n - Kroter dernoköman- götbergs pings lands lands

Kal- Gotmar lands

Ble- Krikinge stianstads

+ 75 + 144 + 190 + 126 + 55 + 633 + 81 + 75 + 281 + 349 + 781 + 600 + 306 + 54 + 293 + 311 + 176 + 108

+424 + 925 + 790 + 432 + 109 + 926 + 392 + 251 + 389 - 349 424 + 50 — 22 + 14 — 5 + 45 + 36 + 2 — 31 781 • 925 — 50 + 182 — 9 — 16 + 119 + 89 + 32 — 10 - 600 — 790 + 22 —182 — 52 — 35 + 170 + 1 — 2 — 35 - 306 — 432 — 14 + 9 + 52 — 81 + 85 + 23 + 17 + 42 - 54 — 109 + 5 + 16 + 35 + 81 + 65 + 4 — 12 + 3 - 293 — 926 — 45 —119 —170 — 85 — 65 + 4 —160 — 1 - 311 — 392 — 36 — 89 — 1 — 23 — 4 — 4 — 27 — 28 - 176 — 251 — 2 — 32 + 2 — 17 + 12 + 160 + 27 + 98 - 108 — 389 + 31 + 10 + 35 — 42 — 3 + 1 + 28 — 98 110 4- 130 — 16 — 5 + 212 + 247 + 177 + 178 + 17 + 292 + 777 - 47 — 198 + 4 — 44 + 17 — 4 + 94 + 30 + 7 — 27 — 70 - 157 — 185 + 25 + 62 + 259 + 237 + 79 + 104 + 10 + 58 — 20 240 — 286 + 20 — 1 — 38 — 45 + 6 + 53 + 10 — 35 — 57 286 — 348 + 10 — 72 + 1 — 1 0 0 + 47 + 32 + 3 — 9 — 10 278 — 344 — 93 — 2 0 2 — 19 — 20 — 25 + 7 + 1 — 36 — 37 - 448 — 579 — 71 — 76 + 13 + 49 — 6 — 11 — 15 — 23 — 4 - 812 — 1 103 —241 — 75 — 81 + 18 — 39 + 30 + 32 — 33 — 43 - 588 — 822 —164 —174 — 18 — 61 + 1 — 21 + 7 — 10 — 40 - 528 — 1 0 0 9 — 86 —134 — 27 — 18 — 5 — 12 + 13 — 17 — 21 -1 097 — 2 062 —233 —193 — 63 — 24 — 28 — 28 — 52 — 16 - 524 — 1 3 0 3 —140 —174 — 39 + 4 — 8 — 15 + — 8 — 14 - 537 — 790 —122 —169 — 84 — 7 — 21 — 31 — 12 — 2 2 - 617 — 856 —179 —185 — 68 ± 0 — 26 + 26 — 18 — 30

Källa: Statistisk Tidskrift 1962: 10. 1.1.2. Flyttningsrörelserna åren 1951—1962.

Under perioden 1951—1955 hade 13 län flyttningsförluster. Det var länen i östra Götaland utom Jönköpings, norrlandslänen utom Gävleborgs samt Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Gotlands och Blekinge län, som under denna period hade folkminskning, fanns bland de län som hade den största nettoutflyttningen. Jämtlands län hade större relativ flyttningsförlust än Blekinge men undgick folkminskning. Norrbottens län hade stor flyttningsförlust men ökade sin folkmängd relativt sett mer än riksgenomsnittet. De övriga länen med folkökning över riksgenomsnittet hade samtidigt de största flyttnings vinsterna. Under perioden 1956—1960 hade utflyttningslänens antal ökat till 14. Det var samma län som under föregående period med undantag av att Hallands och Älvsborgs län förvandlats till inflyttningslän, medan Jönköpings, Värmlands och Gävleborgs län kommit med bland utflyttningslänen. Av de sju länen i sydöstra Sverige hade samtliga utom Kristianstads och Blekinge län större flyttningsförluster under denna period än under decenniets första hälft. Trots minskade flyttningsförluster kom Kristianstads

25 mellan länen år 1961 GöteMalSkaHal- borg ÄlvsVärm- Öremö- land o Bo- borg ra- land bro borg hus hus

VäsVäst- KopVästerNorr- Summa GävleJämt- terman- par- borg norrland bot- bot- nettoland berg land ten ten flyttning

— 2 4 0 + 151 + 28 + 46 + 62 + 66 + 131 + 291 + 234 + 481 + 965 + 779 + 253 + 239 — 3 244 + 110 + 47 + 157 + 240 + 286 + 278 +448 + 812 + 588 + 528 + 1097 + 524 + 537 + 617 + 17 637

—130 + 198 + 185 + 286 + 348 + 344 + 579 + 1 103+ 822 + 1 009 + 2 062 + 1303 + 790 + 856 + 14 393 951 + 16 — 4 — 25 — 20 — 10 + 93 + 71 + 241 + 164 + 86 + 233 + 140 + 122 + 179 + 854 + 5 + 44 — 62 + 1 + 72 + 202 + 76 + 75 + 174 + 134 + 193 + 174 + 169 + 185 + 968 —212 — 17 —259 + 38 — 1 + 19 — 13 + 81 + 18 + 27 + 63 + 39 + 84 + 68 — 525 —247 + 4 —237 + 45 + 100 + 20 — 49 — 18 + 61 + 18 + 24 — 4+ 7± o — 158 —177 — 94 — 79 — 6 — 47 + 25 + 6 + 39 — 1 + 5 + 28 + 8 + 21 + 26 — —178 — 30 —104 — 53 — 32 — 7 + 11 — 30 + 21 + 12 + 28 + 15 + 31 — 26 — 1 909 680 — 17 — 7 — 10 — 10 — 3 — 1 + 15 — 32 — 7 — 13 — 3 + 4+ 1+ 7— 73 —292 + 27 — 58 + 35 + 9 + 36 + 23 + 33 + io + 17 + 52 + 8 + 12 + 18 — 820 —777 + 70 + 20 + 57 + io + 37 + 4 + 43 + 40 + 21 + 16 + 14 + 22 + 30 — — + 144 —128 + 113 + 82 + 45 + 124 + 26 + 72 + 48 + 86 + 22 + 4 + 68 + 2 715 95 —144 — + 203 + 50 + 55 + 7 + 14 + 68 + 14 — 23 + 13 + 3 + io + 16 + + 128 —203 — + 705 +381 + 286 + 224 ± 0 + 106 + 23 + 124 + 71 + 45 + 51 + 2 570 —113 — 50 —705 611 — + 111 + 150 + 49 — 27 + 30 + 43 + 79 — 3 + 100 + 98 — — 82 — 55 —381 —111 — + 15 —105 — 38 + 42 — 25 + 43 + 64 + 21 + 21 — 1037 — 45 — 7 —286 —150 — 15 —487 — 149 — 16 — 72 + 18 + 34 + 42 + 69 — 1 832 —124 — 14 —224 — 49 + 105 +487 253 — — 127 + 59 + 29 + 139 + 102 + 50 + 37 — — 26 — 68 ± o + 27 + 38 + 149 + 127 422 — — 30 + 38 + 201 + 274 + 199 + 184 — — 72 — 14 —106 — 30 — 42 + 16 — 59 + 30 — — 59 + 141 + 213 + 150 + 121 — 1013 — 48 + 23 — 23 — 43 + 25 + 72 — 29 — 452 38 + 59 — + 278 + 258 + 246 + 84 — — 86 — 13 —124 — 79 — 43 — 18 —139 — 201 —141 — 278 — + 240 + 21 + 64 — 3 493 — 22 — 3 — 71 + 3 — 64 — 34 —102 — 274 —213 — 258 — 240 — + 23 — 9 — 2 965 — 4 — 10 — 45 —100 — 21 — 42 — 50 — 199 —150 — 246 — 21 — 23 — — 53 — 2 223 — 68 — 16 — 51 — 98 — 21 — 69 — 37 — 184 —121 — 84 — 64 + 9 + 53 — — 2 094

län med bland folkminskningslänen och i Blekinge fortsatte nedgången i invånarantalet. Även i norrlandslänen med undantag av Norrbottens län ökade flyttningsförlusterna under 1950-talets senare del i jämförelse med förlusterna under första delen. Största flyttningsförlusterna förelåg i Västernorrlands och Jämtlands län och för dessa minskade folkmängden totalt. Av de län, som hade flyttningsvinster båda femårsperioderna under 1950talet hade Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län större vinst av flyttningarna under den andra perioden än under den första. För Stockholms stad samt Västmanlands, Örebro och Kopparbergs län minskade däremot flyttningsvinsterna. Av den sammanlagda flyttningsvinsten under 1950-talet kom 53 procent på Stockholms stad och län, 17 procent på Göteborgs och Bohus län, 9 procent på Malmöh u s län och 8 procent på Västmanlands län. Länen i östra Götaland svarade tillsammans för 47 procent av de totala flyttningsförlusterna och norrlandslänen för 45 procent.

26 Samtliga de län som noterade flyttningsförluster under 1950-talets senare del hade också nettoutflyttning under åren 1961 och 1962, med undantag av Blekinge län, som hade flyttningsvinst under dessa år, samt Östergötlands och Kronobergs län som hade inflyttningsöverskott under år 1962. Åren 1961—1962 hade ävenledes Stockholms stad och Kopparbergs län och år 1962 Örebro län flyttningsförluster. För år 1961 finns uppgifter om från vilket län de inflyttade kommit och till vilket län utflyttning skett. Uppgifterna avser endast den inrikes omflyttningen. Flyttningsrörelserna mellan länen framgår av tabell 1: 2 och 1: 3. Alla län har haft flyttningsutbyte med varandra. I regel har det största utbytet försiggått mellan de närmast liggande länen. Av tabellerna framgår bl. a., att av det totala antalet inflyttade till Stockholms län, 37 129 personer, kom 17 559 från Stockholms stad, medan av de 24 632 inflyttade till staden 9 169 kom från Stockholms län. F r å n Kalmar län, som hade stor flyttningsförlust under år 1961, utflyttade till grannlänen totalt 2 769 personer mot 1 238 till Stockholms stad och län, men från grannlänen inflyttade till Kalmar län 2 289 personer medan antalet inflyttade från Stockholms stad och län uppgick till 312. Flyttningsrörelserna mellan norrlandslänen inbördes samt mellan dessa och några mellansvenska län belyses av följande tablå.

Utflytt. till övriga Norrland

Norrbottens län . . . Västerbottens » .. Jämtlands » .. Västernorrlands » .. Gävleborgs » ..

2 082 2 846 1925 3 181 1 564

Inflytt, från övriga Norr-

1996 2 503 1441 3 228 2 430

Utflyttade till Uppsala SöderShlms mani. stad och Västmanl. län Kopparbergs län 1 855 1 529 1 540 2 772 2 241

1472 1239 1341 1 717 2 629

Inflyttade från Uppsala SöderSthlms mani. stad och Västmanl. län Kopparbergs län 999 739 237 710 1 232

803 599 540 949 2 430

Den nettoutflyttning som förekommit från Norrland h a r i huvudsak kommit länen i Mellansverige till godo. Södra Sveriges vinst på flyttningsutbytet med Norrland har varit jämförelsevis ringa. 1.1.3 Åldersgruppernas förändring mellan åren 1950 och 1960.

Av de fem län som hade folkminskning mellan åren 1950 och 1960 hade Gotlands, Kristianstads, Kalmar och Jämtlands län också minskning av antalet personer i åldersgruppen 15—65 år, under det att i Blekinge län denna åldersgrupp ökade trots total folkminskning. I Skaraborgs län minskade antalet personer i åldern 15—65 år, men genom ökning i åldersgrupperna över 65 år undgick länet folkminskning. Att totalfolkmängden i Blekinge län minskade trots ökning av den vuxna befolkningen sammanhänger med

27 en synnerligen stark minskning av åldersgruppen O—15 år. Om tillbakagången i denna åldersgrupp varit av samma omfattning som riksgenomsnittet skulle länet haft folkökning. I Kalmar län var förändringen av antalet personer i de arbetsföra åldrarna obetydlig. Inom åldersgruppen 15—65 år skedde dock en stark förskjutning från yngre till äldre åldersklasser. De län, som hade större procentuell folkökning under 1950-talet än riksgenomsnittet (Stockholms stad och län, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län) hade också en relativt större ökning än riksgenomsnittet vad det gäller åldersgruppen 15—65 år med undantag av Kopparbergs län. I Örebro län ökade åldersgruppen 15—65 år relativt sett mer än i riket, men totalfolkmängdens ökning var lägre. De nämnda markerade folkökningslänen med undantag av Malmöhus och Norrbottens län hade också ökning av åldersgruppen 0—15 år, vilket även var fallet med Södermanlands och Jönköpings län. De yngre åldrarnas (0—15 år) andel av befolkningen år 1960 var högst i Norrbottens län med 27 procent, varefter följde Västerbottens, Gotlands, Stockholms och Västmanlands län, där andelen varierade mellan 23—25 procent. Lägst var andelen i Stockholms stad och Malmöhus län med 19 procent respektive 21 procent, övriga län avvek med högst en procentenhet från riksgenomsnittet, som utgjorde 22 procent. I de län, där andelen 0—15-åringar var störst, uppgick (med undantag för Gotlands län) åldringarnas (65—ca år) andel till mellan 8 och 11 procent mot 12 procent i hela riket, över 13 procent hade Hallands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Kronobergs och Kristianstads län. Den procentuellt sett starkaste ökningen av åldergruppen 65—co år under 1950-talet förelåg med några få undantag i de län, där denna åldergrupps andel av folkmängden understeg riksgenomsnittet. Förändringen inom olika åldersgrupper framgår av tabell 1: 4. 1.1.4 Befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd

Ett karakteristiskt drag i befolkningsutvecklingen under de senaste årtiondena h a r varit förskjutningen från glesbygd till tätorter. Folkmängdsförändringen i länen har därför påverkats dels av andelen bosatta i tätorter och glesbygd, dels förändringen i tätorts- respektive glesbygdsbefolkningen. De län, som hade folkminskning eller mycket liten folkökning under 1950-talet återfinns också bland de län som år 1960 hade den lägsta andelen bosatta i tätorter. Av de åtta län där den relativa folkökningen var större än riksgenomsnittet hade samtliga utom Norrbottens, Uppsala och Kopparbergs län större tätortsandel än riket. I Östergötlands och Örebro var tätortsbefolkningens andel större än i riket, men den relativa folkökningen var lägre än riksgenomsnittet. De län, som hade den svagaste ökningen av tätortsfolkmängden mellan

28 Tabell

1: 4 Förändringen

inom

olika åldersgrupper 0—15 år Antal

%

+ 3 173 2,1 + + 23 377 26,7 + + 1 324 3,7 + + 530 1,0 + — 2 830 3,5 + + 702 1,1 + — 1 796 4,9 + — 4 863 8,6 — — 2 253 14,5 — — 5 253 14,6 + — 6 432 10,3 — — 632 0,5 + — 579 1,5 + + 11 077 9,0 + — 261 0,3 + — 1982 3,4 — — 5 0,0 + — 315 0,6 + + 5 050 10,1 + + 2 474 4,0 + — 2 598 3,9 + — 6 558 9,3 + — 5 157 13,9 — — 5 037 7,8 + — 2 961 4,0 +

Stockholms stad Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus » Älvsborgs » Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Hela riket

—

1 807

mellan

1950 och

15—65 år Antal

/o

65— to år Antal

%

+ 27 786 40,8 803 29,5 + 9 875 28,9 + 45 255 + 6 907 23,2 18,6 + 5 998 21,1 + 92 0,1 + 3 043 15,9 81 0,1 + 3 940 14,4 2 795 7,6 + 375 5,5 1 242 1,3 + 2 389 14,2 1322 0,8 + 5 505 17,9 28 729 7,4 + 15 237 23,7 3 453 3,1 + 3 831 20,8 38 170 10,0 + 18 716 35,8 7 700 3,2 + 8 579 22,4 1022 0,6 + 4 804 16,4 4 236 2,3 + 5 438 17,3 10 104 6,2 + 4 500 20,4 19 042 14,2 + 5 438 25,7 9 241 5,2 + 7 066 24,7 3 636 1,9 + 7 102 24,1 1 683 0,9 + 6 745 25,0 2 665 2,9 + 3 559 24,5 8 270 5,5 + 4 642 25,8 19 056 12,6 + 4 088 25,2 33 382 6,3 71 030 30,1 6 876 6,8 7 818 5,6 6 079 2,7 7 128 4,0

0,1 + 278 982

6,0 + 176 125 24,4

1950 och 1960 var de som jämte låg tätortsandel hade minskning eller svag ökning av totalfolkmängden under perioden. Undantag gäller dock för Malmöhus län, som hade svag ökning av tätortsfolkmängden. Några län med svag ökning av totalfolkmängden och låg tätortsandel (Kronobergs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län) hade större relativ ökning av tätortsfolkmängden än i riket. Av folkminskningslänen och länen med svag folkökning hade endast Kalmar samt Gävleborgs och Östergötlands län större relativ minskning av glesbygdsfolkmängden än i riket. Länen med den starkaste folkmängd sökningen, med undantag av Malmöhus län, låg över riksgenomsnittet vad det gällde glesbygdsbefolkningens relativa minskning. I några län var utvecklingen svagare än vad som motiveras av befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd. Detta gäller främst Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Västernorrlands län, vilka samtliga haft mindre relativ ökning av tätortsfolkmängden ä n riket. I Östergötlands, Kalmar och Västernorrlands län har därtill glesbygdsfolkmängden minskat betydligt mer, men i de övriga länen mindre än genomsnittligt för riket. Om den relativa förändringen av tätorts- och glesbygdsfolkmängden varit densamma som den genomsnittliga i hela r i ket, skulle Kalmar, Blekinge och Kristianstads län undgått folkminskning.

29 Betydligt större folkökning än vad som svarar mot fördelningen på glesoygd och tätorter förelåg i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Norrbottens och Västerbottens län. För de fyra förstnämnda länen beror detta på en kraftig ökning av tätortsfolkmängden. I Västmanlands och Norrbottens län var samtidigt glesbygdsfolkmängdens minskning stor. Västerbottens län hade betydligt mindre procentuell minskning av glesbygdsfolkmängden än riket — samma nedgång i länet som i riket skulle ha medfört minskning av länets invånarantal. 1. 2 Befolkningsutvecklingen

i B-regionerna mellan åren 1950 och 1960

1.2.1. Folkmängdens förändring

En mera differentierad bild av de regionala olikheterna i folkmängdsförändringarna erbjuder utvecklingen i arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner, som redovisas på kartan mot sid. 32. 1 Som framgår av tabell 1: 5 hade 64 av de 152 B-regionerna folkminskning mellan 1950 och 1960. Av dessa hade 52 minskning under decenniets båda femårsperioder, medan 11 hade en mindre ökning under den första femårsperioden och 1 under den andra. Under perioden 1950—1955 hade sammanlagt 60 och under perioden 1955—1960 sammanlagt 77 regioner folkminskning. I 25 regioner, som hade folkökning under första hälften av 1950-talet, inträffade minskning under andra hälften, medan 8 regioner hade folkminskning under årtiondets första del men ökning under den andra. I samtliga län utom Örebro län fanns under 1950-talet B-regioner med folkminskning. Vilka dessa regioner var framgår av följande sammanställning. Hela antal B-regioner i länet

Län

Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar »

3 3 5 8 8 7 9

Gotlands Blekinge Kristianstads

» » »

1 5 7

Malmöhus

»

11 Hallands

»

1 B-regioner med folkminskning 1950—1960

Norrtäljeregionen Tierpsregionen Strängnäsregionen Valdemarsviks-, Kisa- och Mjölbyregionerna Eksjö- och Sävsjöregionerna Tingsryds-, Markaryds- och Åsedaregionerna Borgholms-, Gamleby-, Nybro-, Emmaboda-, Hultsfreds- och Vimmerbyregionerna Visbyregionen Karlskrona- och Ronnebyregionerna Kristianstads-, Simrishamns-, Tomelilla-, Klippans- och Osbyregionerna Skurups-, Sjöbo-, Ystads-, Eslövs-, Höganäs-, och Hörbyregionerna Laholmsregionen

Principerna för arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning är redovisade i kap. 8. B-regionernas omfattning framgår av karta 1:1. Se vidare den av arbetsmarknadsstyrelsen utgivna publikationen: Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961.

30 Karta 1:1

Indelning i B-regioner (norra delen).

31 Karta 1:1

)

/ 250

\

L j

^""V^

V»^

if^t

**T

^^.

^

I

i

^y25i 1 252

\

\ 1

o

/ /

242 X ^V

\.

2il

<k \

^

^ ^

**~

A-n

^v.

f

^ \ ^k

236 V 245 _ y

^^ ^^^_

\^ | \ ^

^V

_^^}|^

\

\

P\ r V^ V

*1

x •v

\ ^ 1 _ 233

_/ ^^""^V 237

c

\

S "1

231 C

\ ^ 2 9 Yr» A «!r

^VJ^

K—i ^ ^ 228

\

I \

1 fm

226. \

\

227 J

l^T ^225 I?

\ 221

\

^r

f 216 J^**\^ A T' 2i4 \ p - ^ , V

Indelning i B-regioner (södra delen)

32 Hela antal B-regioner i länet

Län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs

» »

6 8

Skaraborgs

»

8 Värmlands

»

9 Västmanlands Kopparbergs

» »

5 8

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

» » » » »

7 6 3 6 9

B-regioner med folkminskning 1950—1960 Lysekils- och Strömstadsregionerna Vänersborgs-, Åmåls-, Ulricehamns-, Svenljunga- och Kinnaregionerna Skara-, Lidköpings-, Vara-, Tidaholms- och Törebodaregionerna Torsby-, Sunne-, Arvika- och Årjängsregionerna Salaregionen Leksand/Bättviks- och Malung/Vansbroregionerna Bollnäs-, Ljusdals- och Hudiksvallsregionerna Kramfors- och Sollefteåregionerna Östersunds-, Strömsunds- och Svegregionerna Vilhelmina/Åseleregionen Arvidsjaurs-, Pajala-, Haparanda- och Kalixregionerna

Folkminskningsregionerna är i huvudsak koncentrerade till de län som hade folkminskning eller svag folkökning under 1950-talet. Av s a m m a n lagda antalet regioner i länen i sydöstra Sverige hade hälften av regionerna minskning. Samma var förhållandet med länen i södra Norrland. Stort antal minskningsregioner fanns vidare i länen kring Vänern (Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län) samt även i de markanta folkökningslänen Norrbottens och Malmöhus län. Av de åtta regionerna med den starkaste folkminskningen (10—15 p r o cent) låg en i Norrland, nämligen Kramforsregionen. De övriga låg i Sydoch Mellansverige: Kisa-, Valdemarsviks-, Borgholms-, Skurups-, Sjöbo-, Tomelilla- och Årj ängsregionerna. I den näst största minskningsgrupp)en (5—10 procent), som bestod av 20 regioner, fanns sex norrlandsregioner: Haparanda-, Pajala-, Svegs-, Strömsunds-, Sollefteå- och Ljusdalsregionerna. De övriga var Tingsryds-, Emmaboda-, Gamleby-, Visby-, Simrishamms-, Ystads-, Hörby-, Lysekils-, Strömstads-, Töreboda-, Vara-, Sunne-, Arvilkaoch Leksand/Rättviksregionerna. Av de 88 folkökningsregionerna hade 40 större folkökning än riksgenomsnittet. De återfinns till större delen i Mellansverige. Av länen i sydösltra Sverige hade Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Kristianstads län inga regioner och Blekinge blott en region (Olofströmsregionen) med relattivt större folkökning än riksgenomsnittet. I Östergötlands län fanns två sådana regioner (Linköpings- och Finspångsregionerna) och i Jönköpimgs län tre (Jönköpings-, Värnamo- och Gislavedsregionerna). En så stor (ökning redovisas sedan i södra Sverige blott av Malmö- och Lundaregioneirna samt av några regioner i Västsverige, nämligen Göteborgs-, Kungsbackta-, Kungälvs-, Uddevalla-, Trollhättan- och Boråsregionerna. Sådan ökming hade dessutom Skövderegionen i Skaraborgs län, Karlstadsregionen i Värrmlands län och Karlskogaregionen i Örebro län.

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Befolkningsutvecklingen 1950 -1960

ev

o .O-:

O

O

fiksmede/fo/

'6.44% riAsmede/fa/ef

>

9 Arf y

'19% ^

"*-" " •

jJ

r9-*tf

+72,5% '

0 »i&—2jt»

*-*. o —o -<—/. ©

w i (M/

>

*72,5-*7,5

'2,5 - - 2,5 » -2,5

7,5 "

-7,5--72,5-

- - , . • -12,5— ~vm Folkmängd 1960

— 510 -260

no

IX Tunntal

33 Förteckning över B-regioner Regionnummer

Namn

101 Stockholmsregionen 102 Nynäshamnsregionen 103 Södertäljeregionen 104 Norrtäljeregionen 105 Uppsalaregionen 106 Enköpingsregionen 107 Tierpsregionen 108 Nyköpingsregionen 109 Eskilstunaregionen 110 Katrineholmsregionen 111 Flenregionen 112 Strängnäsregionen 113 Linköpingsregionen 114 Kisaregionen 115 Åtvidabergsregionen 116 Norrköpingsregionen 117 Valdemarsviksregionen 118 Finspångsregionen 119 Motalaregionen 120 Mjölbyregionen 121 Jönköpingsregionen 122 Värnamoregionen 123 Nässjöregionen 124 Eksjöregionen 125 Tranåsregionen 126 Vetlandaregionen 127 Sävsjöregionen 128 Gislavedsregionen 129 Växjöregionen 130 Ljungbyregionen 131 Markarydsregionen 132 Älmhultsregionen 133 Alvestaregionen 134 Åsedaregionen 135 Tingsrydsregionen 136 Kalmarregionen 137 Borgholmsregionen 138 Nybroregionen 139 Emmabodaregionen 140 Oskarshamnsregionen 141 Hultsfredsregionen 142 Vimmerbyregionen 143 Västerviksregionen 144 Gamlebyregionen 145 Visbyregionen 146 Karlskronaregionen 147 Ronnebyregionen 148 Karlshamnsregionen 149 Olofströmsregionen 150 Sölvesborgsregionen 151 Kristianstadsregionen 152 Simrishamnsregionen 153 Tomelillaregionen

Regionnummer

Namn

154 Hässleholmsregionen 155 Osbyregionen 156 Ängelholmsregionen 157 Klippanregionen 158 Malmöregionen 159 Hälsingborgsregionen 160 Höganäsregionen 161 Lundsregionen 162 Landskronaregionen 163 Trelleborgsregionen 164 Skurupsregionen 165 Ystadsregionen 166 Sjöboregionen 167 Hörbyregionen 168 Eslövsregionen 169 Halmstadsregionen 170 Laholmsregionen 171 Falkenbergsregionen 172 Varbergsregionen 173 Kungsbackaregionen 174 Göteborgsregionen 175 Kungsälvsregionen 176 Stenungsundsregionen 177 Uddevallaregionen 178 Lysekilsregionen 179 Strömstadsregionen 180 Trollhättansregionen 181 Vänersborgsregionen 182 Åmålsregionen 183 Alingsåsregionen 184 Boråsregionen 185 Ulricehamnsregionen 186 Kinna/Skeneregionen 187 Svenlj ungaregionen 188 Mariestadsregionen 189 Törebodaregionen 190 Skövderegionen 191 Falköpingsregionen 192 Skararegionen 193 Lidköpingsregionen 194 Vararegionen 195 Tidaholmsregionen 196 Karlstadsregionen 197 Kristinehamnsregionen 198 Filipstadsregionen 199 Torsbyregionen 200 Sunneregionen 201 Arvikaregionen 202 Årj ängsregionen 203 Säffleregionen 204 Hagforsregionen 205 örebroregionen

Regionnummer

Namn

206 Hallsbergs/Kumlaregionen 207 Karlskogaregionen 208 Lindesbergsregionen 209 Västeråsregionen 210 Salaregionen 211 Fagerstaregionen 212 Köpingsregionen 213 Arbogaregionen 214 Faluregionen 215 Borlängeregionen 216 Leksand/Rättviksregionen 217 Ludvikaregionen 218 Avestaregionen 219 Hedemoraregionen 220 Moraregionen 221 Malung/Vansbroregionen 222 Gävleregionen 223 Sandvikensregionen 224 Hoforsregionen 225 Söderhamnsregionen 226 Bollnäsregionen 227 Hudiksvallsregionen 228 Ljusdalsregionen 229 Härnösandsregionen 230 Kramforsregionen 231 Sundsvallsregionen 232 Ångeregionen 233 Sollefteåregionen 234 örnsköldsviksregionen 235 östersundsregionen 236 Strömsundsregionen 237 Svegregionen 238 Umeåregionen 239 Vännäsregionen 240 Skellefteåregionen 241 Lyckseleregionen 242 Storuman/Stenseleregionen 243 Vilhelmina/Åseleregionen 244 Luleåregionen 245 Piteåregionen 246 Bodenregionen 247 Gällivare/Malmbergetregionen 248 Kirunaregionen 249 Arvidsj aursregionen 250 Pajalaregionen 251 Haparandaregionen 252 Kalixregionen

34 Tabell

1:5

Folkmängden

i B-regionerna mellan

B-region

Stockholms Nynäshamns.... Södertälje Norrtälje Uppsala Enköpings Tierps Nyköpings Eskilstuna Katrineholms... Flens Strängnäs Linköpings Kisa Åtvidabergs.... Norrköpings Valdemarsviks. . Finspångs Motala Mjölby Jönköpings Värnamo Nässjö Eksjö Tranås Vetlanda Sävsjö Gislaveds Växjö Ljungby Markaryds Älmhults Alvesta Åseda Tingsryds Kalmar Borgholms Nybro Emmaboda Oskarshamns. . . Hultsfreds Vimmerby Västerviks Gamleby Visby Karlskrona Ronneby Karlshamns Olof ströms Sölvesborgs Kristianstads. . . Simrishamns.... Tomelilla Hässleholms.... Osby Ängelholms Klippans

år 1960 samt

åren 1950 och

den procentuella

Folkmängd 1960

Index 1960 (1950 = 100)

B-region

Folkmängd 1960

1 157 857 14 388 60 493 35 685 129 215 30 709 20 671 56 020 79 932 39 879

116,1 108,5 115,9 98,5 108,1 100,3 98,0 114,6 107,4 106,6 100,1 99,8 111,5 85,9 103,9 102,1 85,4 108,4 100,6 97,5 109,5 107,0 106,3 97,3 101,1 100,6 95,5 107,7 105,0 101,9 98,4 101,9 104,1 97,8 91,5 100,2 89,1 98,6 94,0 105,4 96,0 97,8 104,4 93,8 91,9 95,5 95,1 100,7 120,0 101,9 97,2 93,3 88,8 105,7 96,9 102,3 99,9

Malmö Hälsingborgs... . Höganäs Lunds Landskrona Trelleborgs Skurups Ystads Sjöbo Hörby Eslövs Halmstads Laholms Falkenbergs.... Varbergs Kungsbacka.... Göteborgs Kungälvs Stenungsunds.. . Uddevalla Lysekils Strömstads Trollhättans.... Vänersborgs.... Åmåls Alingsås Borås Ulricehamns.... Kinna/Skene.. . . Svenljunga Mariestads Töreboda Skövde Falköpings Skara Lidköpings Vara Tidaholms Karlstads Kristinehamns. . Filipstads Torsby Sunne Arvika Årjängs Säffle .. Hagfors Örebro Hallsberg/Kumla Karlskoga Lindesbergs.... . Västerås. Sala Fagersta Köpings Arboga Falu

262 059 110 523 16 314 66 036 45 753 32 592 13 099 25 739 13 236 14 467 34 080 71 660 20 480 29 484 36 432 21 639 510 490 17 861 15 775 70 587 28 734 18 148 49 071 50 123 27 682 37 540 103 218 24 732 24 656 18 241 24 979 19 837 62 578 32 353 27 062 36 602 26 976 13 640 98 810 34 951 18 677 21 121 16 583 42 475 11 484 18 037 27 189 103 936 51 635 46 651 54 996 117 873 30 790 29 912 33 720 18 822 45 030

18 711 19 661 94 497 11 556 11 732 121 753 11 290 22 315 48 560 33 957 108 808 36 084 30 241 17 991 28 047 27 267 14 566 21 665 54 146 24 471 12 549 20 059 20 387 15 192 17 151 72 523 12 202 20 658 12 868 39 791 20 103 21 860 27 912 13 709 54 209 61 171 27 385 27 833 13 835 23 287 72 203 21 859 18 283 48 066 14 263 40 635 17 876

förändringen

1960 Index 1960 (1950 = 100)

35 B-region

Leksand/R ättvik Avesta Mora Malung/Vansbro Gävle Sandvikens Söderhamns.... Bollnäs Hudiksvalls Ljusdals Kramfors Ange Sollefteå örnsköldsviks... Östersunds

Folkmängd 1960

Index 1960 (1950 = 1 0 0 )

50 943 25 715 49 146 29 277 26 218 36 521 23 459 95 825 39 392 15 261 33 824 42 929 48 722 25 518 28 494 34 809 100 123 19 162 33 523 61 476 107 929

116,1 93,1 112,8 120,0 100,7 101,6 99,2 109,5 106,5 114,2 102,2 97,3 98,0 94,8 103,0 87,9 108,9 100,5 91,1 102,3 98,0

B-region

Strömsunds Svegs Vännäs Skellefteå Lycksele Storuman/ Stensele Vilhelmina/ Piteå Bodens Gällivare/ Malmbergets... Arvidsjaurs Pajala Kalix Hela riket

Folkmängd Index 1960 (1950 - 100) 1960 24 706 16 930 83 023 13 479 86 466 16 611

93,8 94,5 107,5 101,4 100,1 110,2

16 128

105,3

23 997 50 596 39 534 38 226

97,7 118,5 103,4 105,4 t

27 688 28 252 15 916 14 174 19 334 28 238 7 498 770

123,5 138,3 96,7 93,2 93,4 96,8 106,5

Ett nästan sammanhängande område med starkt expansiva B-regioner finns i Mälarlänen, nämligen Stockholms-, Södertälje-, Nynäshamns-, Nyköpings-, Eskilstuna-, Katrineholms-, Köpings-, Fagersta-, Västerås- och Uppsalaregionerna, och som också omfattar södra delarna av Kopparbergs och Gävleborgs län med Avesta-, Ludvika-, Falu-, Borlänge-, Gävle-, Sandvikens- och Hoforsregionerna. I mellersta Norrland hade endast Sundsvallsregionen en relativ folkökning större än riksgenomsnittet. I Västerbottens län var detta fallet med Umeå- och Lyckseleregionerna och i Norrbottens län med Luleå-, Kiruna- och Gällivare/Malmbergetregionerna. Den starkaste relativa folkökningen förelåg i Kirunaregionen, varefter följde Västerås-, Gällivare/Malmberget-, Olof ströms-, Avesta-, Luleå-, Trollhättans-, Fagersta-, Malmö-, Borlänge- och Stockholmsregionerna. 1.2.2. Åldersgruppernas förändring.

Befolkningsstrukturen i områden med folkminskning kännetecknas i allmänhet av liten andel ungdomar och arbetsföra åldrar men stor andel åldringar. Så var också i regel fallet med de 64 B-regioner, som hade folk<minskning under 1950-talet. I samtliga dessa var år 1960 andelen arbetsföra åldrar lägre än riksgenomsnittet (66 procent). Åldringarnas andel var däremot större utom i fem regioner, nämligen i Vilhelmina/Åsele-, Arvidsjaurs-, Pajala-, Haparanda- och Kalixregionerna. Vad ungdomsåldrarna (0—15 år) beträffar var deras andel i 42 av folkminskningsregionerna lägre än i riket. Två av dessa låg i Norrland (Kramfors- och Hudiksvallsregion e r n a ) . Av de återstående 22 minskningsregionerna, som alltså hade större andel 0—15-åringar än normalt, låg 11 i Norrland.

36 De ur folkmängdssynpunkt mest expansiva regionerna kännetecknas å sin sida av att i regel de arbetsföra åldrarna och ungdomsåldrarna har större andelar än normalt medan åldringarnas andel är låg. Av de 40 B-regionerna med folkökning större än riksgenomsnittet hade också 22 en andel arbetsföra åldrar som låg över riksmedeltalet och endast fyra regioner låg under medianvärdet. I åtta regioner av denna kategori var åldringarnas andel större än riksgenomsnittet, och samma antal regioner låg under riksgenomsnittet vad det avser ungdomarnas andel. De arbetsföra åldrarna i hela riket var år 1960 tämligen j ä m n t fördelade på åldersgrupperna 15—40 och 40—65 år (50,5 % resp. 49,5 % ) . I B-regioner med folkminskning kan man klart urskilja en övervikt för de högre åldrarna inom åldersgruppen 15—65 år. I dessa folkminskningsregioner omfattade åldersgruppen 40—65 år mer än hälften av de arbetsföra åldrarna, med undantag av Klippans-, Strömsunds-, Sollefteå-, Vilhelmina/Åsele-, Arvidsjaurs-, Haparanda-, Kalix- och Pajalaregionerna. I de fem sist n ä m n d a regionerna var andelen låg, dvs. åldersgruppen 15—40 år var jämförelsevis stor. Som man kan vänta sig hade de expansiva regionerna stor andel 15—40-åringar inom de arbetsföra åldrarna. Av de 40 B-regionerna med den starkaste folkökningen hade 32 större andel 15—40-åringar än riket i genomsnitt. Antalet ungdomar i åldern 0—15 år i hela riket var så gott som oförä n d r a t mellan 1950 och 1960 (de minskade med blott 0,1 procent). Befolkningen i de arbetsföra åldrarna ökade i ungefär samma relativa omfattning som totalfolkmängden eller med 6 procent medan antalet personer över 65 år ökade med 24,4 procent. Av B-regionerna hade 44 ökning av antalet ungdomar i åldern 0—15 år. 35 av dessa hörde till de mest expansiva folkökningsregionerna. I nära hälften av B-regionerna eller närmare bestämt i 70 av dem minskade antalet personer i de arbetsföra åldrarna. 60 av dessa regioner var identiska med folkminskningsregioner. I de övriga fyra folkminskningsregionerna, vilka var Vilhelmina/Åsele-, Arvidsjaur-, Pajala- och Kalixregionerna, ökade således befolkningen i de arbetsföra åldrarna — dock minskade antalet personer i åldersgruppen 15—40 år. I tio regioner, som hade ökning av totalfolkmängden, minskade befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Dessa regioner var Enköpings, Flens, Tranås, Vetlanda, Kalmar, Falkenbergs, Varbergs, Falköpings, Hedemora och Söderhamns B-regioner. Att dessa regioner undgick folkminskning berodde på ökningen i åldrarna över 65 år (i Söderhamnsregionen ökade dock även antalet 0—15-åringar). ökningen av antalet åldringar var ej särskilt m a r k a n t : endast en region hade större ökning än riksmedeltalet och fyra av de nämnda regionerna låg under medianvärdet. De arbetsföra åldrarnas ökning i hela riket ägde r u m inom åldersgruppen 40—65. De yngre arbetsföra åldrarna, 15—40 år, var i det närmaste

37 oförändrade. 40 B-regioner hade dock ökning av antalet personer i åldersgruppen 15—40 år. Som man förstår var detta fallet i första hand med de expansiva regionerna — 35 av de nämnda 40 regionerna hade större ökning av totalfolkmängden än riksgenomsnittet. Vad det gäller åldersgruppen 65—co år ökade antalet personer i denna i samtliga B-regioner. Endast i 33 regioner var den relativa ökningen större än i riket. Medianvärdet låg på 18,7 procent. Bland de nämnda 33 regionerna fanns endast fyra folkminskningsregioner. 44 av de 64 folkminskningsregionerna låg under medianvärdet för B-regionerna vad det gäller åldringarnas relativa ökning. Det är således folkökningsregionerna som också har den största relativa ökningen av åldersgruppen 65—a> år. Förskjutningen mot högre åldrar blir dock mest märkbar i folkminskningsregionerna med hänsyn till de övriga åldersgruppernas förändring. Detta illustreras av en j ä m förelse mellan Årjängsregionen, som har högsta andelen åldringar bland B-regionerna, och Kirunaregionen, som har den lägsta. I den förra regionen ökade antalet åldringar med 14,4 procent, i den senare med 39,6 procent. För Årj ängsregionen medförde detta att andelen åldringar steg från 13,8 procent till 18,0 procent, i Kirunaregionen ändrades motsvarande andel från 5,6 procent till 5,7 procent.

1.2.3 Befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd

Av B-regionerna hade 35 större andel tätortsbefolkning år 1960 än genomsnittet för riket (73 procent). I icke mindre än 117 B-regioner var således tätortsfolkmängdens andel av totalfolkmängden lägre än i hela riket. Medianvärdet för tätortsandelen var 61 procent, dvs. hälften av B-regionerna låg över och hälften under detta värde. I samtliga de 64 B-regioner, som hade folkminskning under 1950-talet, var tätorternas andel av totalfolkmängden år 1960 lägre än i hela riket och i 51 regioner låg andelen under medianvärdet. I 36 av folkminskningsregionerna var mindre än hälften av befolkningen bosatt i tätorter. Endast några av regionerna med låg tätortsandel hade folkökning över riksgenomsnittet. Tätortsfolkmängden minskade i 14 B-regioner mellan 1950 och 1960, nämligen i Valdemarsviks-, Borgholms-, Karlskrona-, Ronneby-, Sjöbo-, Höganäs-, Skurups-, Simrishamns-, Lysekils-, Årjängs-, Leksand/Rättviks-, Kramfors-, Svegs- och Haparandaregionerna. Dessa regioner hade också minskning av totalfolkmängden. Påpekas bör dock att normerna för tätortsavgränsningen de nämnda åren ej är helt identiska. I två av de nämnda regionerna, Höganäs- och Leksand/Rättviksregionerna, ökade glesbygdsfolkmängden, varför förändringen åtminstone delvis kan bero på ändringar i tätortsavgränsningen. I 69 av de 152 B-regionerna låg tätortsfolkmängdens relativa ökning över

38 riksgenomsnittet. Av dessa hörde 18 till folkminskningsregionerna och 35 till regionerna med folkökning över riksgenomsnittet. Ser man tätortsfolkmängdens förändring i relation till tätorternas andel av totalfolkmängden hörde av de 69 nämnda regionerna 29 till de regioner som hade lägre och 40 till de regioner som hade högre tätortsandel än medianvärdet. Någon avgörande regional skillnad i den relativa tätortsutvecklingen föreligger icke. Regioner med stark och svag ökning av tätortsbefolkningen är tämligen j ä m n t fördelade över hela landet. Den relativa ökningen av tätortsfolkmängden i storstadsregionerna ligger endast obetydligt över riksgenomsnittet. Av de 24 regioner, som hade den största procentuella ökningen av tätortsfolkmängden (över 30 procent), fanns sju i Norrland: Kiruna-, Gällivare/Malmbergets-, Luleå-, Lycksele-, Vilhelmina/Åsele-, Piteå- och Bollnäsregionerna, åtta i Mellansverige: Västerås-, Södertälje-, Nyköpings-, Enköpings-, Avesta-, Borlänge-, Fagersta-, Säffle- och Torsbyregionerna, fyra i sydöstra Sverige: Gamleby-, Olof ströms-, Tingsryds- och Älmhultsregionerna, fyra i Sydvästsverige: Trollhättans-, Uddevalla-, Stenungsunds- och Kungälvsregionerna. Av de nämnda 24 regionerna hade 19 ökning av totalfolkmängden, varav 14 större relativ ökning än riksgenomsnittet och fem (Vilhelmina/Åsele-, Bollnäs-, Torsby-, Gamleby- och Tingsrydsregionerna) hade folkminskning. Vad förändringen av glesbygdsfolkmängden beträffar hade 72 regioner större relativ minskning än riksgenomsnittet. Av dessa återfanns 28 bland de regioner där totalfolkmängden minskade. I sex regioner redovisas ökning av glesbygdsfolkmängden, nämligen i Lunds-, Kungsbacka-, Leksand/Rättviks-, Höganäs-, Ludvika- och Hoforsregionerna. Av dessa hade Leksand/ Rättviks- och Höganäsregionerna minskning av totalfolkmängden. Av de regioner där totalfolkmängdens relativa ökning låg över riksgenomsnittet, hade 19 mindre och 17 större minskning av glesbygdsfolkmängden än genomsnittet för riket. Mellan totalfolkmängdens utveckling under 1950-talet i B-regionerna och tätortsfolkmängdens omfattning och förändring föreligger ett klart samband. Av de 40 regioner, där folkmängden ökade i högre grad än i riket, hade 25 större tätortsandel och 35 kraftigare procentuell ökning av tätortsfolkmängden än vad som var fallet med hela riket. 1.3 Folkmängdens förändring i kommunerna mellan åren 1950 och 1960. Förändringarna i kommunernas folkmängd under 1950-talet har utförligt behandlats i bilaga II. Av de däri redovisade uppgifterna framgår att av de 1 029 kommuner, som fanns år 1960, hade 661 eller inemot två tredjedelar folkminskning under 1950-talet. I dessa minskningskommuner bodde en knapp tredjedel av landets befolkning. Det var i allmänhet kommuner med lågt invånarantal, som hade folkminskning.

39 I Stockholms, Örebro och Västmanlands län hade flertalet av kommunerna folkökning. Även i Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län var folkökningskommunernas andel rätt hög. Den extremaste motsatsen är Gotlands län, där alla kommuner utom Visby hade folkminskning, samt Jämtlands län. 1.4. Folkmängdens förändring i tätorterna mellan åren 1950 och 1960 När det gäller befolkningsuppgifter om tätorterna måste alltid beaktas att tätorternas avgränsning kan förändras från den ena folkräkningen till den andra. Förändringen i en tätorts folkmängd mellan olika folkräkningstillfällen är därför icke alltid ett resultat av befolkningsrörelsen under perioden, utan kan också bero på olikheter i tätortsavgränsningen vid de två tidpunkterna. En närmare beskrivning av tätorternas utveckling mellan åren 1950 och 1960 återfinnes i bilaga II. Denna utredning visar bl. a. att den procentuellt sett starkaste ökningen av den sammanlagda folkmängden inom tätorter av olika storleksklasser förelåg i tätorterna i storleksklasserna 2 000— 20 000 invånare. Det var således icke storstäderna som hade den högsta expansionstakten. En stor del av de små tätorterna med upp till 1 000 invånare hade stagnation eller tillbakagång. I ungefär hälften av alla tätorter med under 1 000 invånare noterades mindre folkmängd 1960 än 1950. Hela antalet orter, som var tätorter både 1950 och 1960, uppgick till 1 621. Enligt tabell 1: 6, som hämtats från bilaga II, minskade folkmängden under 1950-talet i 622 av dem, och av dessa hade 542 under 1 000 invånare. Av tätorter med över 2 000 invånare hade endast 19 lägre folkmängd 1960 än 1950. Av dessa var sju B-centra, nämligen Karlskrona, Kramfors, Valdemarsvik, Höganäs, Skurup, Sjöbo och Skene. I samtliga de B-regioner, för vilka dessa orter utgör centra, med undantag av Skeneregionen, minskade också tätortsfolkmängden sammanlagt. Vad det gäller sambandet mellan folkmängsförändring och näringstyp visar det sig att jordbruksorter och biandorter (vilka också hyser stor andel jordbrukare) hade folkminskning eller endast svag folkökning. Serviceorterna hade genomsnittligt en obetydligt svagare folkökning än riksmedeltalet för samtliga tätorter. Industriorterna samt köpstadsorterna med betydande inslag av industri svarade för den snabbaste folkökningen bland tätorterna under 1950-talet. De små industriorterna visade dock en svag utveckling. 1.5 Framskrivning

av 1960 års befolkning

En framskrivning av 1960 års befolkning under antagande att inga flyttningsrörelser äger rum ger till resultat att befolkningen i de arbetsföra

40 Tabell 1: 6 Antal tätorter fördelade efter storleksklass 1950 och folkmängdsförändring i procent mellan 1950 och 1960. I tabellen ingår endast de orter, som räknades som tätorter i både 1950 och 1960 års folkräkningar. Storleksklass år 1950 (i antal invånare) Folkökning 200— 499

500— 999

1000— 1999

2 000— 4 999

28 53 10 20 16 13 35 25 38 36 46 54

9 17 6 8 11 15 16 15 18 27 34 37

10 17 7 11 9 11 12 19 23 19 21 17

2 13 3 6 3 13 14 8 20 17 18 13

1 1 2 2

61 64 66 58 44 28 21 12 2 3

28 39 28 33 10 13 10 3 2 5 12

17 13 10 4 7 3 3 2

7 2 3 3

1 1

Summa 733 därav ökning + 17—6) 214 ökning 0—16 160 minskning 359 ö v r e kvartil + 22 Median 0 Undre kvartil — 13

105 183

69 61

56 15

+ 19

+ 2

+ 31 + 15

— 13

— 1

% 100— 50—99 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5— 9 0— 4

5 000— 10 000— 20 000— 50 000— 100 000 9 999 19 999 49 999 99 999 —

6 9 5 9 3 3 2

1 1 1 3 1 3 1 6 6 3 4 3

2 1 1 3 1 1 3 6

1 2 3 1 2

1 1 1

11 3

9 1

+ 31 + 17

+ 30 + 24

+ 30 + 22

+ 33 + 16

+ 22 + 17

+ 20 + 16

+ 8

+ 15

+ 13

+ 13

+ 9

+ 12

Folkminskning

°//o

1— 4 5— 9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—99

1 1

åldrarna (15—65 år) kommer att tillväxa med 3 procent i hela riket mellan åren 1960 och 1965 eller med 145 000 personer. Om man r ä k n a r med en nettoinvandring av samma omfattning som under 1950-talet kommer ökningen att bli 3,4 procent eller 172 000 personer. Den faktiska ökningen mellan åren 1955 och 1960 av denna åldersgrupp var 4,6 procent eller 217 000 personer. De regionala variationerna i de arbetsföra åldrarnas tillväxttakt enligt framskrivningen är betydande. Den starkaste procentuella ökningen fram-

41 träder i regionerna i övre Norrland. För B-regionerna i Norrbottens och Västerbottens län redovisas en naturlig ökning i denna åldersgrupp mellan åren 1960 och 1965 varierande från 5 till 12 procent (i Norrbottens län uppgår ökningen sammanlagt till 8 procent och i Västerbottens län till 6 procent). Även i Örnsköldsviks och Strömsunds B-regioner överstiger den framräknade ökningen 4 procent. I några B-regioner i södra Norrland (Gävle-, Söderhamns-, Hudiksvalls-, Kramfors- och Sundsvallsregionerna) ligger ökningen under riksgenomsnittet. I södra och mellersta Sverige är det endast i 13 B-regioner (Nynäshamns-, Södertälje-, Nyköpings-, Linköpings-, Åtvidabergs-, Gislaveds-, Visby-, Hässleholms-, Skövde-, Karlskoga-, Västerås-, Köpings- och Avestaregionerna) som de arbetsföra åldrarna enligt framskrivningen ökar med mer än 4 procent mellan 1960 och 1965. I sju B-regioner (Norrtälje-, Tingsryds-, Lysekils-, Strömstads-, Tidaholms-, Torsby- och Årj ängsregionerna) kommer genom åldersförskjutningarna de arbetsföra åldrarna att minska. Efter år 1965 beräknas den naturliga tillväxten i de arbetsföra åldrarna i hela riket att nästan helt upphöra. Mellan åren 1965 och 1970 kommer den att uppgå till 30 000 personer. I Norrbottens län beräknas ökningen bli 9 000 personer och i Västerbottens län 4 500. Norrbottens län svarar således för nära en tredjedel och de båda övre norrlandslänen tillsammans för nära hälften av de arbetsföra åldrarnas naturliga ökning i riket under denna period. I icke mindre än 55 B-regioner, däribland Stockholmsregionen, visar framskrivningen att antalet personer i de arbetsföra åldrarna kommer att minska trots balans i flyttningsrörelserna. Nästan hälften av B-regionerna i Götaland uppvisar sådan minskning, men endast fyra regioner i nedre Norrland. Mellan 1970 och 1975 inträder enligt framskrivningen en minskning av de arbetsföra åldrarna i riket. I Norrbottens län kommer de dock att öka med nära 6 000 personer och i Västerbottens län med drygt 2 000. Samtliga B-regioner i dessa län med undantag av Lyckseleregionen uppvisar ökning. Utöver dessa redovisas naturlig tillväxt i de arbetsföra åldrarna i ytterligare 22 B-regioner i riket. Nio av dessa med en sammanlagd ökning av 2 700 personer ligger i mellersta Sverige (Västerås-, Fagersta-, Köpings-, Borlänge-, Avesta-, Uppsala-, Enköpings-, Nynäshamns- och Nyköpingsregionerna) och sju (som ökar med 900 personer) i sydöstra Sverige (Finspångs-, Värnamo-, Gislaveds-, Älmhults-, Alvesta-, Visby- och Olof strömsregionerna). Endast en region ligger i Skåne (Hässleholmsregionen) och de övriga fem i västra Sverige (Kungsbacka-, Uddevalla-, Trollhätte-, Mariestads- och Skövderegionerna), med en ökning av sammanlagt 900 personer. Framskrivningens resultat vad det gäller de arbetsföra åldrarna visar h u r regionernas egna arbetskraftstillgångar kommer att förändras fram till 1975. Vid bedömningen av arbetskraftsutrymmet för stadsnäringarnas expansion måste samtidigt beaktas det minskade behovet av arbetskraft

42 Tabell 1: 7. Framskrivning

B-region

Stockholms... Nynäshamns.. Södertälje. . . . Norrtälje Uppsala Enköpings.... Tierps Nyköpings... . Eskilstuna.... Katrineholms. Flens Strängnäs Linköpings. . . Kisa Åtvidabergs.. Norrköpings. . Valdemarsviks Finspångs Motala Mjölby Jönköpings... Värnamo Nässjö Eksjö Tranås Vetlanda Sävsjö Gislaveds Växjö Ljungby Markaryds.... Älmhults Alvesta Åseda Tingsryds.... Kalmar Borgholms.... Nybro Emmaboda... Oskarshamns. Hultsfreds. . . . Vimmerby.. . . Västerviks... . Gamleby Visby Karlskrona. . . Bonneby Karlshamns... Olof strö ms Sölvesborgs... Kristianstads. Simrishamns.. Tomelilla Hässleholms. . Osby

Antal personer år 1960 i

av 1960 års

befolkning.

Förändring Absoluta tal

Index 1960 = 100

15—65 år 1960—65 1965— 7 0 1970—75

10 450 794 148 + 17 760 790 9 464 + 50 600 + 290 + 560 39 393 + 1 840 + 1 070 + 350 22 424 — 500 + 370 — 640 83 695 + 2 240 + 600 + 50 19 350 + 700 + 340 + 50 — 210 13 189 + 180 — 140 36 364 + 1 520 + 640 + 640 53 342 + 1 600 + 170 — 240 25 803 + 650 + 180 — 100 11865 + 330 + 110 — 60 50 — 12 477 + 410 + 50 62 887 + 2 770 + 1 190 — 7 336 + 220 20 — 260 — 40 7 590 + 320 + 70 — 80 474 + 1 880 — 680 — 1 310 170 7 251 + 70 — 220 — 150 14 666 + 440 + 140 + 420 31806 + 930 — 60 — 230 21508 + 60 — 420 + 310 72 571 + 2 610 + 920 — 23 356 + 120 890 + 510 + 19 564 + 0 620 + 400 10 11447 + 90 — 260 + 11798 + 70 — 130 530 + 160 17 446 + 50 — 400 + 40 — 150 9 293 + 200 + 30 14 026 + 710 + 450 + 530 35 386 + 950 + 310 — 15 723 + 40 — 150 310 + 170 8 073 + 220 + 20 — 12 800 + 220 330 + 160 + 12 833 + 40 320 + 180 + 9 620 + 320 — 110 — 220 10 726 — 30 — 70 — 340 46 967 + 1410 + 120 — 740 7 681 + 10 — 250 180 — 13 605 + 270 — 170 —. 340 8 367 + 70 — 90 — 270 26 138 + 420 670 + 140 — 13 145 + 10 —. 220 310 — 13 852 + 30 520 — 110 — 18 557 + 440 — 70 — 410 8 226 + 120 230 — 80 — 33 871 + 1480 + 750 + 160 40 000 + 1 280 — 40 — 840 17 691 + 360 — 130 — 470 18 274 + 180 — 150 — 340 9 238 + 370 + 220 + 180 20 15 122 + 600 + 260 —730 46 847 + 1 290 •+• 210 — 13 948 + 270 — 190 — 370 180 11348 + 160 — 20 — 170 30 561 + 1310 + 810 + 110 8 990 + 210 + 40 —

102 106 105 98 103 104 101 104 103 103 103 103 104 100 104 102 103 103 103 102 104 104 103 102 103 102 102 105 103 102 103 103 103 103 100 103 102 102 101 103 102 104 102 103 104 1 0 3 jf 102 100 104 104 103 102 101 104 102

102 109 107 100 103 105 101 106 103 103 104 104 106 97 105 102 102 104 103 103 105 106 105 103 103 103 103 108 104 102 103 104 104 102 99 103 102 101 100 101 102 105 102 102 107 103 101 100 106 106 103 101 101 107 103

101 110 109 98 104 106 99 106 102 102 103 103 106 94 105 100 100 105 101 102 104 107 105 103 103 102 101 109 102 101 101 106 104 100 96 102 99 98 97 98 101 104 100 100 107 101 99 98 108 106 102 98 100 107 102

B-region

Ängelholms Klippans Malmö Hälsingborgs Höganäs Lunds Landskrona Trelleborgs Skurups Ystads Sjöbo Hörby Eslövs Halmstads Laholms Falkenbergs Varbergs Kungsbacka Göteborgs Kungälvs Stenungsunds... . Uddevalla Lysekils Strömstads Trollhättans Vänersborgs Åmåls Alingsås Borås Ulricehamns Kinna/Skene Svenljunga Mariestads Töreboda Skövde Falköpings Skara Lidköpings Vara Tidaholms Karlstads Kristinehamns. . . Filipstads Torsby Sunne Arvika Årjängs Säffle Hagfors Örebro Hallsberg/Kumla. Karlskoga Lindesbergs Västerås Sala Fagersta Köpings

Förändring

Antal personer år 1960 i åldern 15—65 år

Absoluta tal 1965—70

25 984 11 611 177 678 73 665 10 374 43 786 30 351 21 719 8 337 16 540 8 246 8 912 21 641 47 592 12 840 18 705 23 555 13 808 346 711 11 501 9 878 45 898 18 167 11449 32 588 32 894 18 056 24 190 69 961 15 790 16 175 11 524 16 063 12 309 40 592 20 889 17 227 23 744 17 034 8 904 66 158 23 071 12 354 13 945 10 574 27 864 7 232 11 829 18 080 69 148 33 587 32 262 35 671 78 775 19 646 19 499 22 171

+ 800 + 180 — 430 + 240 + 40 — 130 + 4 280 + 330 — 2 480 + 1360 — 670 — 1 650 + 110 —. — 140 — 160 + 660 + 60 230 — + 880 — 110 — 550 + 600 — 130 — 360 + 110 — 120 — 220 380 — 70 — 330 110 — 70 — 220 + 200 0 — 170 + 340 — 150 — 390 + 1 130 + 10 — 950 + 470 + 90 — 170 + 550 + 70 — 110 + 650 + 130 — 170 + 350 + 30 120 + + 8 060 + 13 130 — 2 520 + 370 + 30 + 190 + 200 40 90 — + + 1510 + 270 + 730 — 10 — 310 — 700 — 50 — 290 — 360 + 1 180 + 560 + 250 + 320 — 450 — 740 + 230 — 240 — 330 + 790 + 260 — 430 + 2 140 + 280 — 880 + 120 — 60 — 140 + 130 — 160 — 510 + 300 + 0 200 + 380 + 10 30 + + 200 40 — 140 + 830 + 1720 + + 360 + 220 70 — 100 + + 330 —. 30 — 160 + 730 + 210 — 100 + 150 — 60 — 300 — 60 — 200 — 210 + 1540 + 240 — 450 + 840 + 190 — 210 + 400 — 20 — 190 — 110 — 70 — 370 + 10 — 220 — 200 + 110 — 360 — 880 — 140 — 160 — 240 —- 100 — 120 80 — 250 — + 1070 — 670 — 1 600 + 920 — 20 — 560 + 1470 + 380 — 490 + 650 — 20 — 460 + 4 240 + 2 480 + 1 350 + 290 — 80 — 170 + 1020 + 560 + 150 + 990 + 370 + 110

103 102 102 102 101 102 103 103 101 102 101 102 102 102 104 103 103 103 102 103 102 103 100 100 104 101 101 103 103 101 101 103 102 102 104 101 102 103 101 99 102 104 103 99 100 100 98 101 101 102 103 105 102 105 102 105 105

104 102 103 101 100 102 103 103 100 102 100 102 101 102 104 103 103 103 106 105 103 105 98 97 105 100 100 104 104 100 100 104 103 102 106 101 102 104 101 97 103 105 103 99 98 99 96 100 100 101 103 106 102 109 101 108 106

Index 1960 — 100

44 B-region

Arboga Falu Borlänge Leksand/Rättviks Ludvika Avesta Hedemora Mora Malung/Vansbro Gävle Sandvikens Hof ors Söderhamns Bollnäs Hudiksvalls Ljusdals Härnösands Kramfors Sundsvalls

Ange Sollefteå Örnsköldsviks Östersunds Strömsunds Svegs Umeå Vännäs Skellefteå Lycksele Storuman/Stensele Vilhelmina/Åsele Luleå Piteå Bodens Gällivare/Malmbergets.. Kiruna Arvidsjaurs Pajala Haparanda Kalix

Antal Förändring personer år 1960 Absoluta tal Index 1960 = 100 i åldern 15—75 år 1960—65 1965—70 1970—75 1965 1975 1970 12 257 29 398 33 276 16 258 32 645 18 709 16 671 23 457 15 455 63 658 44 465 10 293 21 850 27 427 31 594 17 065 18 876 22 918 66 190 12 373 21 792 40 602 69 357 15 530 10 983 55 191 8 591 56 848 10 963 10 373 15 542 33 517 25 587 25 506 17 864 18 662 10 426 8 474 11624 18 296

480 + 110 110 980 + 230 240 150 + 440 50 200 — 280 • 460 840 + 230 — 110 990 + 550 + 220 520 + 160 — 50 870 + 210 — 200 230 — 120 — 340 180 — 650 + 1 570 — 10 — 510 + 1 320 + 30 + 400 + 110 — 170 — 410 + 180 — + 1 000 + 210 — 340 630 — 210 — 600 200 680 + 210 — 60 — 150 740 760 — 1 160 190 730 + 380 — 230 450 + 130 — 100 880 + 310 — 180 190 + 1 930 + 880 — 170 + 2 640 + 770 — 40 + 890 + 330 — 220 + 400 + 110 — + 2 520 + 1 130 + 480 + 610 + 420 + 150 + 3 090 + 1 520 + 520 320 + 750 + 390 — + 730 + 610 + 420 + 970 + 450 + 320 + 2 220 + 1 630 + 820 820 + 800 + 380 870 + 930 + 460 590 + 1 260 + 1220 240 + 1 170 + 1490 620 + 360 + 130 + 1280 + 880 + 490 + 1430 + 970 + 440 + 1 350 + 680 + 360

+

+

104 103 103 101 103 105 103 104 102 103 103 104 101 104 102 104 104 101 103 104 104 105 104 106 104 105 107 105 107 107 106 107 107 107 109 107 106 115 112 107

105 104 105 100 103 108 104 105 101 102 103 105 100 104 101 105 104 98 103 105 105 107 105 108 105 107 112 108 110 113 109 112 110 111 116 113 119 125 121 111

104 103 105 97 103 109 104 104 99 101 102 105 98 103 100 104 104 92 103 104 105 106 105 108 103 107 114 109 107 117 111 114 112 113 123 121 111 131 124 113

inom jordbruket. Den faktiska förändringen av de arbetsföra åldrarna blir således beroende av den framtida sysselsättningsutvecklingen. I kapitel 4 redovisas vissa sysselsättningsprognoser och på basis därav uppställda arbetskraftsbalanser, som visar, givetvis under de i prognosen angivna förutsättningarna, vilka regioner som kan få över- eller underskott av arbetskraft. 1.6

Sammanfattning

Under 1950-talet hade 14 län flyttningsförluster, nämligen de fem norrlandslänen, de sju länen i östra Götaland samt Skaraborgs och Hallands län. Dessa län utom Hallands, Kronobergs och Blekinge hade fortsatt nettout-

45 flyttning under åren 1961—1962, varjämte Stockholms stad samt Kopparbergs och Örebro län noterade flyttningsförluster under dessa år. Folkmängden minskade under 1950-talet i fem län, varav fyra låg i sydöstra Sverige och ett i Norrland. Mellan åren 1960 och 1962 hade två län i sydöstsverige, tre län i Norrland samt Värmlands län och Stockholms stad folkminskning. Som en följd av befolkningsutvecklingen mellan åren 1950 och 1962 minskade andelen av rikets befolkning för länen i östra Götaland och för norrlandslänen (utom Norrbottens län) men ökade för länen i Mälardalen. Av arbetsmarknadsstyrelsens 152 B-regioner hade 64 folkminskning mellan åren 1950 och 1960.1 samtliga län utom Örebro län fanns B-regioner med folkminskning under 1950-talet. Folkminskningsregionerna var i huvudsak koncentrerade till län som hade folkminskning eller svag folkökning under 1950-talet. Ett stort antal folkminskningsregioner fanns också i Malmöhus och Norrbottens län trots att dessa län noterade stark folkökning. Flertalet av de B-regioner, som hade större folkökning än riksgenomsnittet, fanns i Mellansverige. Av de 45 regionerna i östra Götaland hade blott sex och av de övriga 38 regionerna i södra Sverige nio större folkökning än riksgenomsnittet, och av Norrlands 31 regioner var så fallet med nio. De regioner, som drabbades av folkminskning under 1950-talet, har i regel större andel åldringar än vad som är fallet med riket i genomsnitt. De arbetsföra åldrarnas andel är däremot lägre, vilket också i regel är fallet med barn- och ungdomsåldrarna utom, med få undantag, folkminskningsregionerna i Norrland. I folkminskningsregionerna var tätorternas andel av totalfolkmängden lägre än i riket. Någon avgörande regional skillnad i tätortsutvecklingen förelåg icke. Regioner med stark och svag ökning av tätortsfolkmängden är tämligen j ä m n t fördelade över landet. Tätortsfolkmängdens relativa ökning i storstadsregionerna avvek endast obetydligt från riksgenomsnittet. Av de regioner som hade den största procentuella ökningen av tätortsfolkmängden låg sju i Norrland, åtta i Mellansverige och åtta i södra Sverige. Den procentuellt starkaste ökningen av den sammanlagda folkmängden inom tätorter av olika storlek förelåg i tätorterna med 2 000—20 000 invånare. De tätorter som till sin näringskaraktär var industriorter hade den snabbaste folkökningen. En framskrivning av befolkningen från år 1960 till år 1975, under antagande att inga flyttningar sker, visar att den starkaste tillväxttakten i de arbetsföra åldrarna kommer att föreligga i övre Norrland. Mellan åren 1965 och 1970 kommer de två övre norrlandslänen att svara för nära hälften av den naturliga ökningen inom de arbetsföra åldrarna i riket.

KAPITEL 2

Orsaker till befolkningens regionala omfördelning

2.1. Förändringen av antalet förvärvsarbetande mellan åren 1950 och 1960 2.1.1. Förändringen inom olika näringsgrenar i hela riket

Den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket uppgick enligt folkräkningen år 1960 till 3 244 100 personer, medan motsvarande antal år 1950 var 3 104 800. Under 1950-talet ökade sålunda antalet förvärvsarbetande med 139 300 personer eller med 4,5 procent. Om man önskar få en bild av utvecklingen inom olika näringsgrenar kan 1950 års folkräkning icke utan vidare jämföras med 1960 års. Klassificeringen av vissa gruppers näringsgrenstillhörighet har nämligen inte varit densamma vid de båda räkningarna. I nedanstående tabell, som grundar sig på uppgifter från Folkräkningen 1960, del VI, har 1950 års siffror omräknats i enlighet med 1960 års näringsgrenskod. Vid folkräkningen bestäms näringsgrenstillhörigheten för en förvärvsarbetande person av den huvudsakliga verksamheten vid det företag (arbetsställe), där personen utförde sitt arbete vid folkräkningstillfället. Samtliga personer vid ett och samma arbetsställe hänförs alltså till samma näringsgren oavsett yrket. Betydande svårigheter har vid 1960 års folkräkning förelegat att inom samma företag urskilja arbetsplatser med olika näringsgrenstillhörighet. I stor utsträckning har kodningen skett på grundval av i förväg uppgjorda

Industri och hantverk Byggnads- och anläggningsverksamhet Handel Samfärdsel Tjänster S:a stadsnäringar Samtliga

Andel i % av samtliga förvärvsarbetande 1960 Procentuell

Andel i % av samtliga förvärvsarbetande 1950

Absolut

32,6

+ 154 400

+ 15,2

36,0

7,9 13,4 8,1 17,0 79,7 20,3

+ 50 700 + 23 600 — 8 700 + 116 500 + 323 900 — 184 600

+ 20,8 + 5,7 — 3,5 + 22,1 + 13,1 — 29,2

9,1 13,5 7,5 19,8 86,2 13,8

100,0

+ 139 300

+

100,0

Förändring 1950—60

4,5

47 register, där uppdelning på arbetsställe i regel endast kunnat ske vid förekomst av filial, avdelningskontor, dotterbolag och dylikt samt när arbetsställena varit belägna inom olika kommuner. Beträffande större företag har sidoordnade verksamhetsgrenar vanligen framgått av de använda registren. I övrigt har företaget betraktats som arbetsställe och klassificerats efter den huvudsakliga verksamheten. Vid 1950 års folkräkning kunde företagen i större utsträckning uppdelas på sidoordnade verksamhetsgrenar vid näringsgrenskodningen. Vid näringsgrensbestämning av företag med både industriell och kommersiell verksamhet torde således dessa år 1960 i högre grad än år 1950 ha förts till industrin. Sålunda har en del av bilhandeln blivit redovisad under transportmedelsindustrin. Vidare har bl. a. under industrigrenarna 1 cykel- och motorcykelreparationer, guld- och silverindustri, urtillverkning, fotografiateljéer, slakterier, bagerier, mejerier m. m. upptagits verksamheter vid 1960 års folkräkning, som år 1950 hänfördes till handel eller tjänster. För industrin torde härigenom redovisas en starkare ökning av antalet sysselsatta än som motsvarar den faktiska utvecklingen. Särskilt torde detta vara fallet i storstadsområdena, där alltså en del av den redovisade ökningen inom industrin kan vara fiktiv. Den omräkning av 1950 års uppgifter som folkräkningen verkställt och som ovanstående tabell grundar sig på, gäller endast rikssiffror. För regionala enheter har folkräkningen ännu icke publicerat någon motsvarande omräkning. Den största skillnaden i näringsgrensklassificeringen vid de två folkräkningarna innebär att viss uppdragsverksamhet (bokförings-, reklam-, arkitekt-, advokat- och liknande verksamhet) samt hotell- och restaurangrörelse vid 1960 års folkräkning förts till näringsgrenen tjänster, medan dessa grupper år 1950 ingick i handel. De sysselsatte då 85 350 personer. Beträffande denna omgruppering har dock arbetsmarknadsstyrelsen sammanställt material med sådana justeringar vidtagna att uppgifterna för 1950 och 1960 i detta avseende är jämförbara. Den följande redogörelsen är baserad på detta material. För vissa andra omgrupperingar har emellertid icke någon omräkning kunnat äga rum. De viktigaste bland de sistnämnda omgrupperingarna är följande: tidnings väsen utom tryckerier, som förts från tjänster till industri (år 1950 sysselsatte denna grupp 10 100 personer), tvättinrättningar och färgerier, som förts från industri till tjänster (år 1950 sysselsattes 15 400 personer), fotografiateljéer, som förts från industri till tjänster (år 1950 sysselsattes 4 200 personer) samt apoteksväsende, som förts från tjänster till handel (antalet sysselsatta år 1950 var 6 200 personer). 1

Vid folkräkningarna innefattas i industrin även hantverket.

48 De omgrupperingar, till vilka hänsyn härnedan icke har kunnat tas, syns icke påverka siffrorna i någon högre grad. Förändringen i hela riket mellan åren 1950 och 1960 enligt arbetsmarknadsstyrelsens material var följande. Jordbruk, skogsbruk m.m Industri och hantverk , Byggnads och anläggningsverksamher Handel Samfärdsel Tjänster

Procent — 29,5 + 14,4 + 20,2 -f 6,3 — 3,6 + 23,5

2.1.2. Förändringen i länen

Totalantalet förvärvsarbetande minskade i sju län mellan åren 1950 och 1960. Relativt sett var minskningen störst i Gotlands och Jämtlands län. Övriga minskningslän var Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Starkaste ökningen förelåg i Stockholms, Västmanlands och Norrbottens län. Förändringen belyses närmare i tabell 2 : 1 . Antalet förvärvsarbetande män ökade blott i Stockholms stad, Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län. Antalet förvärvsarbetande kvinnor ökade i samtliga län. ökningen av antalet förvärvsarbetande inom industrin under 1950-talet hade regionalt sett stor spridning. Den starkaste procentuella ökningen (över 18 procent) förelåg i Norrbottens, Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län, Stockholms stad och län tillsammans samt Skaraborgs och Värmlands län. Vad Stockholms stad och län beträffar kan nämnas, i anslutning till den omgruppering som ägt rum, att tidningsväsen, som förts från tjänster till industri, år 1950 sysselsatte 3 900 personer, samt att tvättinrättningar, färgerier, fotoateljéer m. m. som förts från industri till tjänster, år 1950 sysselsatte 5 000 personer. I Gotlands län minskade antalet sysselsatta inom industrin, medan en i förhållande till riksgenomsnittet svag ökning (0,1—11 procent) noterades för Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Uppsala, Malmöhus och Örebro län. Även vad det gäller servicenäringarna (handel, samfärdsel, tjänster) hörde de två länen i övre Norrland samt Västmanlands län till de län, som hade den största relativa sysselsättningsökningen. Stark ökning (över 15 procent mot 12 i hela riket) förelåg även i Älvsborgs, Uppsala och Kopparbergs län. Den svagaste procentuella ökningen (under 9 procent) hade Blekinge, Kristianstads, Kalmar, Gotlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Jämtlands län. ökningen inom Stockholms stad och län samt Malmöhus län låg under riksgenomsnittet. Inom byggnads- och anläggningsverksamhet hade Norrbottens och Västerbottens län en mycket stark ökning. Sammanlagt ökade antalet sysselsatta inom denna näringsgren i de två länen med 12 000 personer, vilket motsva-

49 rade omkring en fjärdedel av ökningen i hela riket. Utvecklingen i övre Norrland påverkades i hög grad av anläggning av nya kraftverk. Även Jämtlands och Kopparbergs län hade en ökning större än riksgenomsnittet, vilket också var fallet med Stockholms stad och län samt Södermanlands och Uppsala län. Förändringen av antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna totalt visar på en svag sysselsättningsökning i sydöstra Sverige och nedre Norrland, men en ökning över riksgenomsnittet i övre Norrland och i de mellansvenska länen (utom Örebro län). I Gotlands län minskade den förvärvsarbetande stadsnäringsbefolkningen under 1950-talet. I Östergötlands, Kalmar och Blekinge samt Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län ökade antalet förvärvsarbetande i stadsnäringarna med mellan 8 och 10 procent. Samtliga län i södra Sverige med undantag blott av Kronobergs län låg under riksgenomsnittet i fråga om procentuell ökning av sysselsättningen inom stadsnäringarna. Norrbottens, Västerbottens och Västmanlands län hade en relativ ökning som översteg riksmedeltalet med mer än 25 procent, ökningen i Stockholms stad och län skilde sig endast obetydligt från riksgenomsnittet. I absoluta tal var ökningen i Stockholms stad och län tillsammans 69 400 personer, i Malmöhus län 25 600, i Göteborgs och Bohus län 24 200, i Norrbottens län 20 700, i Västerbottens län 16 900 och i Västmanlands län 16 100. Antalet förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk minskade i samtliga län under 1950-talet. De skogsbruksbetonade länen, främst norrlandslänen med undantag av Jämtlands län, hade den största relativa minskningen, medan slättbygdsbetonade län som Kristianstads, Malmöhus, Gotlands och Hallands län hade de lägsta procentuella minskningstalen.

2.1.3 Näringsstrukturen i länen år 1960

De olika näringsgrenarnas andel av den förvärvsarbetande befolkningen varierar i betydande grad mellan länen. Medan jord- och skogsbrukets andel av de förvärvsarbetande i hela riket år 1960 var 14 procent, uppgick den i åtta län till över 21 procent. Dessa var Gotlands, Jämtlands, Västerbottens, Kristianstads, Skaraborgs, Kronobergs, Hallands och Kalmar län. Dessa län var även år 1950 de mest jord- och skogsbruksbetonade länen med undantag av att Kalmar läns placering då innehades av Norrbottens län. Omstruktureringen av näringslivet i form av minskad andel sysselsatta inom jord- och skogsbruksnäringen har varit betydande inom vissa län. I Västerbottens län minskade denna andel mellan 1950 och 1960 från 41 till 25 procent, i Norrbottens län från 33 till 18 procent och i Jämtlands län från 41 till 31 procent. Stark nedgång noterades även i Kronobergs län (från 34 till 24 procent), Skaraborgs län (från 34 till 24), Värmlands län (från 30 till 21) och Kopparbergs län (från 26 till 16 procent). 4—318333

50 De från sysselsättningssynpunkt mest industribetona.de länen var å r 1960 Västmanlands, Älvsborgs, Örebro, Södermanlands, Jönköpings och Östergötlands län, där industrins andel av de förvärvsarbetande översteg 40 procent. Lägsta andelen industrisysselsatta hade Jämtlands och Gotlands län med 15 resp. 17 procent. En andel på mellan 23 och 31 procent hade Västerbottens, Norrbottens, Västernorrlands och Uppsala län samt Stockholms stad och län tillsammans. Industrins andel av totalantalet förvärvsarbetande steg under 1950-talet kraftigast i Kronobergs, Skaraborgs, Norrbottens, Blekinge, Värmlands, Västmanlands, Kristianstads och Kalmar län. Industrins regionala fördelning i Norrland år 1960 åskådliggörs mera detaljerat av isaritmkartan på figur 2: 1. Kartan visar antalet sysselsatta inom industrin i relation till totalbefolkningen. Uppgifterna om antalet industrisysselsatta har beräknats med ledning av arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister, som omfattar industriföretag med minst 3 sysselsatta. Kartan grundar sig på en beräkning av andelen industrisysselsatta av totalbefolkningen i 87 kvadratiska celler ( 5 x 5 mil), som täcker hela landsdelen. Med utgångspunkt från dessa 87 kända värden på industrialiseringsgraden har isaritmerna interpolerats fram. Kartbilden illustrerar kustbandets dominans inom den norrländska industrin. I det inre av Norrland uppvisar endast Kiruna-Gällivareområdet samma höga industrialiseringsgrad. Kustbandet bildar inte en sluten enhet utan variationer i industrialiseringsgraden förekommer. Dock är denna grad i stort sett densamma i norra som i södra och mellersta delen av kustlandet. Väster om det mer eller mindre breda kustbandet med hög industrialiseringsgrad sträcker sig ett bälte med svag industrialisering, inom vilket avvikande områden ligger som öar. Som ett industriellt dött område framstår en vidsträckt yta från Björnatrakten i Ångermanland över Fredrika upp mot Inlandsbanan, och är av samma karaktär som de rena skogs- och fjälltrakterna i väster samt de inre delarna av nordöstra Norrbottens län. Med stöd av arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister har vidare industriföretag med minst tre sysselsatta fördelats på dels glesbygd, dels tätorter av olika storlek. Undersökningen visar att drygt åtta procent av de i undersökningen ingående

Tätorternas invånarantal

200— 499 inv 500— 999 » 1 000— 1 999 » 2 000— 3 999 » 4 000— 7 999 » 8 000—15 999 » 16 000—31 999 » 32 000— » Totalt

enligt

Antal industrisysselsatta

2 884 8 161 14 947 11 772 9 042 13 265 31 107 16 366 10 065

Andel av indu- Antal industristrisysselsatta i sysselsatta i % av totalbefolkningNorrland en 1960 % 2,5 6,8 12,7 10,0 7,7 11,4 26,5 13,9 8,5

6,3 11,9 16,7 16,8 12,5 21,4 20,9 12,3 2,1

arbetsmarknadsstyrelsens

Enligt 1960 års folkräkning

117 609

9,6

137 166

11,2

industrisysselsatta i Norrland år 1960 var knutna till företag i glesbygd, varav huvuddelen eller ej fullt sju procent vid företag som låg på mindre avstånd än fem km från en tätort med minst 500 invånare. Glesbygdsföretagen var så gott som uteslutande småföretag med mellan 3 och 10 sysselsatta och främst hänförliga till industrigrupperna sågverk och hyvlerier, bagerier och reparationsverkstäder. En obetydlig andel av de berörda företagen med drygt två procent av antalet industrisysselsatta bedrev sin verksamhet i tätorter med mindre än 500 invånare, medan ej fullt sju procent av de industrisysselsatta var knutna till företag i tätorter med mellan 500 och 1 000 invånare. Företagen i den minsta tätortsgruppen var i huvudsak lokaliserade till orter med tätbebyggt omland. Tyngdpunkten av den industriella verksamheten i Norrland är förlagd till tätorter med över 1 000 invånare. Antalet sysselsatta vid företag i dessa tätorter uppgick till 97 000, vilket motsvarade 82 procent av de samtliga industrisysselsatta. Företagens fördelning mellan olika storleksgrupper av tätorter mätt i antalet sysselsatta framgår av tabellen på sid. 50, där även industrialiseringsgraden för tätorter av olika storlek redovisas. Servicenäringarnas andel var hög i Stockholms stad och län samt Göteborgs och Bohus län. Även i Malmöhus och Uppsala län var andelen större än riksmedeltalet. Samma andel som i riket, 41 procent, noterades i Gotlands och Norrbottens län. övriga län låg under riksgenomsnittet. I södra och mellersta Sverige varierade andelen mellan 30—37 procent, i norrlandslänen var andelen 36—40 procent. Genom näringsgrenarnas skiftande utveckling i olika landsdelar under 1950-talet har näringslivets lokalisering undergått vissa förskjutningar. Sålunda minskade de fem norrlandslänens andel av de förvärvsarbetande inom jordbruk och skogsbruk i hela riket mellan åren 1950 och 1960 från 24 till 22 procent Nedgången var j ä m n t fördelad på Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, medan Gävleborgs och Jämtlands andel blev oförändrad. I södra Sverige ökade Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län sin sammanlagda andel av hela antalet i riket sysselsatta inom jord- och skogsbruk från 23 till 26 procent. Uppgifterna om länens andel av antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna i riket visar att Stockholms stad och län tillsammans hade samma andel 1960 som 1950. Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län minskade sin andel med 0,3 resp. 0,2 enheter. De två länen i övre Norrland ökade sin andel med vardera 0,4 enheter medan länen i nedre Norrland minskade med 0,1—0,2 enheter, ö k a d andel noterades för Västmanlands, Kopparbergs, Uppsala, Södermanlands och Värmlands län, minskad andel för Östergötlands, Kalmar och Gotlands län.

2.1.4 Förändringen inom B-regionerna

En mera differentierad bild av utvecklingen än vad som framgår av ovanstående redogörelse erhålles vid ett studium av mindre regionala enheter. Med hänsyn till att kommittén i andra sammanhang anknutit till arbets-

52 -1

1 I

1 I

...1

+ + x " + X

+

*

* * +• * +

• X

*

<*x

<

—

-

x

X

X

• -°' 8 %

+

^S§\\

*

X

01-*-

••

•

/I 1

X

5-9,9 " 10-U.t -

X

*

X

"v

N

++*

20-24S"

* X *•

•"

\{

\

/

//

/ t

/ **

\^^

x

+•

** * * **. *

\ Sv

* 1

\ / V ^my

/

/ // /

x /f^\\

j j j 15-19.» -

/ * / **'

jflltfy

s

X *

p|

r*.

^V \ IWSIÉK ^\ !

* * *

/

1"

x / i ^ iVft

/ 1 V

/

H. /pj?::SB«ftSit' "Air ) V \ r

/-. \ ^xC *

'

/

I

\

—

\jp*5*

—

* + ****

% X X

+ ,

\ * ~ ' *-

*—

v

\""*

-sy

/

y^r::T!TlV'

,N / . ~~* \ \ J*-\ y

^^-

j i liui*''

<iv

<C\^K \ \ <<0å "" \ ,

»

X

\ ^

•r

—

* *

_

*•r-^.

+

\\

;" \

+ +

\

X

'**.

**

jr

v?

—

[ A

\

VA^V:i"l^

^v''^~4—>\. V * \ ~"^^/

\ \^_^^7 ' ' ^' /\^>~

'

-V ">

/ *>? J>

c-''''

\

y

,-'~//

J

++

V"" N --**._

/

/

X

i

}

J

^.-rrtr-'A.

_

MMMfc$$$ff*

\

*• *

V / \

•r +

—

/' / /^^

•

_

" vv

y] J^^

»*

^®xBfe

v^" '*£^^ 'J)a

V^ Jib j ^ J W

*

—

t

^^^^< ^ \

+

—

*

V-

+ X X

-

0 S

10 MIL

i

i

^ 1

1 Figur 2:1. Procentuell andel industrisysselsalta av totalbefolkningen

l - H O i r ^ ^ T j f c o c O T - f T f i H t ^ - ^ c o m t ^ r - i c N - ^ T f T H c o c o o O O -i-i c o T f i n ^ c o c o c o o o c o ^ c o c O T f c o - ' t c o c o c o c o e o c o c o - * •<*< CO t

"6

o

r ^ i - H O O O i o o o o o o o i r ^ o o o o o o o i o o r ^ o o o c i O S T - i o i C N co -* m r-t

•A co

4-1

+-* c

E-c

THcocom^Tjico^fCMmc^iOTHeocOKn^iHcMi-Hcocot^

Oi

H « M r l r l H rt H C O N H

r l r l H r l N D M r i W r H N

^ O N i o o o ^ a M O H M ^ f i i x o o o o i n T f n o o o co ** o O C O i - i O O O O C i O O J O O O O O O O O O i - i O O C i 0 > O 1H r l r l r t r t H H

T H T-l T-< r H

TH

i-l

T*

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o o o o m o o o o o o o o iHCOmCOOOOOOiT-lT-ICOCO ^ rl M rl > r t t^M1N

Ci

T-I

T-C

O 1-H O

o

7-1

M CSrl t ^ r l mt^-COCOm

ja

+++++++111++++++1++++111++ +

TH Tj< CO

TH

C N O O C N I - I T - I C N O lO CN CO CN •** CO O

CD CO

3 "o

<

CO :cä C/3 3

CO

TH

o c o w H i t M ^ N C i M X j n o o c o c o t t i m t o c D O i c R c o H lO CO CO cocococorf^^cocoT-icococococo-'tf'coco-'tf'^cococo T-< CN CN

T-l T - I i-H T - I T H T H i-H CO C-t C O cO

o

TH

:c0 C

Byggnads- 0. Industri anläggoch ningshantverk verksamhet

V 00

Jordbruk skogsbruk m. m.

Procentuell fördelning av de förvärvsarbetande på nedanstående näringsgrenar år 1960

CO

o CD C

TH

I-H

00 CO

TH

fl

inojitoinoomTfOJ^aiOHnoncoTtirJiNtoroocopi^

O

a> X

•—<

fl "d

"ti -fl y

« o 5 •*-> CO

a

>o CO ert Oo3 C << "C -ö C :eö :0

fe

*> -53

Byggnads- o. anläggningsverksamhet

£3 Cl}

> a »i ' C

-I

£2 :0

g CO . ä CO

CO +•>

:c0-£

00 lO m O CN CN

CN

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o x j w o i o o o w o o O ' J B o o M O o n h n r K o o o o o a i f l C O O M i n C O C O ^ N N CNCOCOOOOOCNmrfi-'tfincOl' CO CO i-H

O O •t OJ

W ' t t O H M n i ' O i n f f l H O M O C O ' f a ' i ' h N O i m T-iTjiCNCMCNT-i^HCNOr^OOTHT-iTHTHi-iOi-i-i-ilMOi-i

Tf O O» CN Oi uO

O

1-1

l-l

1 CM

N r l

H r t r l r l

CO CN CO

fl 73

M

.— ( H ^ 1) •*•> > ert J_i

3 C

"O cO

•a co fl c

§1 fl J* <:0

3 o fl

TH

FQ

•ä co o.S In 3 fl J* <jj=0 i X 3 <u Ä T3

i| 3

co

CO

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o OOcO-^CMOCOCMO-^Tf

l O M O l M H O O N C J ' J ' O O O

ot^ooo-^focoocNoooooi-ico-'toooooi-iiomoooo

O CN CN O (M Tf

O CN TH

O O

co O

•t TH

T-l

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O ' f ^ f f l n o r i o ^ i n t O ' j w ^ i o N i D o o o o i H n o

O O O O O O I>

fl X

TH

i. *

( O t ^ r t O O K S M a ^ O ^ N H f f l T H O l C ä M H n ^ O O ocoi>i>cocoi>coi>ooi>oooor»r-cococoi>i>coi>co

CM rt< CM I > CO co

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o rHO^^OO-^-^O-^OCOOCOfNT-ioO-^T-iiOT-iOTtr-i^cDco-^mor^c^t^i-ieoioc^inr^THT-icMmTtioooo

H M

1 TH

T-l

o o l> l> TH

O

Jordbruk skogsbruk m. m.

Si CO 05

r H C O T H O C O C ^ ^ T - i O O C O T f C O l M - i t t ^ O C ^ T j i T f C D t ^ O i - i O T j i i H C N i - H O r - i i - i O O O O T - i T - i O C N O r H - r - i T - i i - i i - i i - i

rHlTSCO

7 000 13 700 11700

o o

ja 3

-o « c

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o ri^TfrKsininrfOJinwtxo^NocfiNcoHcnrino i n ^ c B c o o o H t o m i Tfi>incoTj<cooocMOcDcooooo

2 900 16 900 20 700

g|

^ "5 C 0 3

os C

3* CD

fl c

1700 6 800 8 200

«2 co

CO 1-1 1-1

1500 6 700 5 500

fl

s II 42©

•••>

OCOT-ITHTHOT-IT-IOOJOI-ITHI-IIHI-II-HTHI-ICMI-IOI-HOCOCO

(-i CO

T

TH T-l T H

TH

T-l

TH

O

o

CN CO 00 •r-i

CO

"C a •it/ t/

|

"c J* c c

Stockholms län Stockholms stad o. » Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar i Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs i Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs i Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

KO O O ,-H T-t

i

Absolut minskning

o o o

s a 3

C/3

<& X

54 marknadsstyrelsens B-regioner, anser kommittén det jämväl vara av intresse att närmare belysa utvecklingen i dessa regioner. Förändringen av antalet förvärvsarbetande 1950—1960 samt fördelningen på olika näringsgrenar år 1960 redovisas i tabell 2: 2 och på kartorna 2: 1 och 2: 2 samt kartor i bilaga II. I 80 av de 152 B-regionerna minskade den förvärvsarbetande befolkningen mellan åren 1950 och 1960. I de regioner, som hade tillbakagång av totalbefolkningen, minskade också den förvärvsarbetande befolkningen utom i två regioner. Därutöver hade ytterligare 18 regioner minskning av antalet förvärvsarbetande men ändock ökning av totalfolkmängden varierande mellan 0,1 och 4 procent. De regioner, där antalet förvärvsarbetande minskade, hade ett starkt inslag av jordbruksbefolkning. Endast i två av dessa minskningsregioner var jord- och skogsbrukets andel av de förvärvsarbetande mindre än riksgenomsnittet. Industrin var däremot i regel svagt representerad. Således var i tre fjärdedelar av minskningsregionerna industrins andel av de förvärvsarbetande lägre än riksgenomsnittet. Hög andel industriarbetande utgör dock ingen garanti för gynnsam sysselsättningsutveckling. I 22 regioner med högre andel industriarbetande än i riket minskade sålunda den förvärvsarbetande befolkningen, medan i 16 regioner med lägre andel än riksgenomsnittet totalantalet förvärvsarbetande ökade. E n viss korrelation föreligger mellan förändringen av antalet sysselsatta inom industrin och inom jord- och skogsbruk. Av de regioner där industrins ökning var relativt stor, dvs. låg över riksgenomsnittet, hade nästan två tredjedelar stark minskning av antalet förvärvsarbetande i jord- och skogsbruk, medan av regionerna med liten sysselsättningsökning inom industrin endast en tredjedel samtidigt också hade stor sysselsättningsminskning inom jord- och skogsbruk. Omvänt hade av regioner med stor minskning av sysselsättningen inom jord- och skogsbruk två tredjedelar stark ökning inom industrin, och av regioner med svag minskning inom jord- och skogsbruk hade två tredjedelar också svag ökning inom industrin. Det vill sålunda synas som om rationaliseringen inom jordbruket påskyndats i regioner med relativt stor sysselsättningsökning inom industrin. Som förut nämnts var den relativa minskningen av antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk störst i norrlandslänen. Endast 6 av de 31 B-regionerna i Norrland (Pajala, Vännäs, Östersunds, Ange, Ljusdals, Hofors och Sandvikens B-regioner) hade svagare minskning än riksmedeltalet. I de mellansvenska länen förekom mycket stora skiljaktigheter ifråga om förändringen inom jord- och skogsbruk. I exempelvis Filipstads, Hagfors, Fagersta och Ludvika B-regioner stannade minskningen vid 8—19 procent, medan i intilliggande regioner som Borlänge-, Leksand/Rättviks-, Mora- och Malung/Vansbroregionerna minskningen uppgick till 37—47

SO OS

05 O,

c Ö

ft, oj C

Andel 1960 0—13 procent 14—20 procent 21—30 procent 31—to procent THIrsggnnmsnitt 13.8 r.rnrwi»

Oj

1 C o

cq "c

2 o,

ts

3 "Q

•S E o C!

s

OJ

oj ö

t! Andel 1960 0—25 procent > V v > l 26—35 procent 36—45 procent 4g—co procent Riksgenomsnitt 36 procent

57 procent. Stark nedgång (40—43 procent) förelåg även i Åmåls-, Arvikaoch Årj ängsregionerna. I södra Sverige hade endast ett fåtal regioner en minskning inom jordoch skogsbruket som var nämnvärt större än minskningen i hela riket. Starkast var nedgången inom Olofströmsregionen med 44 procent och i Kungälvsregionen med 38 procent. I övrigt hade endast 10 regioner i hela Götaland (Motala-, Mjölby-, Vetlanda-, Markaryds-, Gamleby-, Lysekils-, Vänersborgs-, Tidaholms-, Skövde- och Mariestadsregionerna) en minskning som nämnvärt översteg riksgenomsnittet. Sysselsättningen inom stadsnäringarna sammanlagt minskade i 14 Bregioner under 1950-talet. Elva av dessa låg i södra Sverige, nämligen Borgholms-, Visby-, Tomelilla-, Höganäs-, Skurups-, Sjöbo-, Ystads-, Hörby-, Lysekils-, Kisa- och Valdemarsviksregionerna. övriga var Ljusdals-, Kramfors- och Sollefteåregionerna. Samtliga regioner utom en (Haparandaregionen) i Norrbottens och Västerbottens län hade betydligt starkare procentuell sysselsättningsökning inom stadsnäringarna än riksgenomsnittet. I fyra av dessa, nämligen Luleå-, Kiruna-, Gällivare/Malmberget- och Skellefteåregionerna var största delen av ökningen tillfinnandes inom industrin. I Kalix, Piteå och Umeå B-regioner hade servicenäringarna tillsammans den största ökningen. I de övriga sju regionerna i dessa län svarade byggnads- och anläggnings verksamhet för den största ökningen. Trots den relativt starka ökningen inom stadsnäringarna i de 15 regionerna i övre Norrland minskade den förvärvsarbetande befolkningen i fem av dem på grund av den starka sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruk. Av de 16 regionerna i Norrland i övrigt hade fyra (Sundsvalls, örnsköldsviks, Hofors och Svegs) större ökning inom stadsnäringarna än vad dessa ökade i riket. I Svegregionen uppbars ökningen nästan helt av byggnadsoch anläggningsverksamheten — inom industrin däremot minskade antalet sysselsatta. I Sundsvalls- och Hoforsregionerna svarade industrin för den största ökningen, i örnsköldsviksregionen servicenäringarna. I ö r n sköldsviks- och Svegsregionerna minskade hela den förvärvsarbetande befolkningen. I Svealand var det 15 regioner av 38 som hade en procentuell ökning inom stadsnäringarna nämnvärt över riksmedeltalet, 13 procent. I Stockholms B-region var stadsnäringarnas relativa ökning densamma som i riket. En uppgång med över 15 procent noterades i Nynäshamns, Södertälje, Uppsala, Enköpings, Nyköpings, Avesta, Borlänge, Köpings, Fagersta, Västerås, Karlskoga, Karlstads, Säffle, Torsby och Mora B-regioner. I de två sistnämnda regionerna var ökningen orsakad av byggnads- och anläggningsverksamhetens expansion (kraftverksanläggningar), i Nynäshamnsoch Uppsalaregionerna av servicenäringarnas tillväxt, och i de övriga svarade industrin för större delen av ökningen. Av de 15 här nämnda regioner-

58 na hade fyra (Enköpings-, Torsby-, Säffle- och Moraregionerna) minskning i hela förvärvsarbetande befolkningen, men endast Torsbyregionen i totalfolkmängd. I l l regioner var ökningen högst 11 procent. I dessa fall minskade den totala folkmängden utom i fyra regioner. I Götaland hade av 83 regioner endast 21 större ökning inom stadsnäringarna än 15 procent mot riksmedeltalet 13. Av de 37 regionerna i Östergötland, Småland och Blekinge var detta fallet med följande tio: Åtvidabergs, Finspångs, Värnamo, Gislaveds, Växjö, Ljungby, Älmhults, Alvesta, Oskarshamns och Olofströms B-regioner. I samtliga dessa regioner svarade industrin för hälften eller mera av ökningen. 21 regioner i denna del av landet hade en ökning som låg under 11 procent, varav dock fem (Norrköpings, Nässjö, Västerviks, Karlshamns och Sölvesborgs B-regioner) undgick folkminskning. I Skåne hade av 18 regioner endast Hässleholms- och Malmöregionerna mer än 15 procents ökning inom stadsnäringarna. I Malmöregionen svarade servicenäringarna för mer än hälften av ökningen, i Hässleholmsregionen var detta fallet med industrin. Sex av regionerna i Skåne hade minskad sysselsättning inom stadsnäringarna och sju hade under 11 procents ökning. I västra Götaland hade av 27 regioner nio, nämligen Kungsbacka-, Kungälvs-, Stenungsunds-, Uddevalla-, Trollhättan-, Ulricehamns-, Mariestads-, Skövde- och Falköpingsregionerna, mer än 15 procents ökning, medan 12 hade mindre än 11 procent. Bland dessa senare var Göteborgsregionen. Stenungsunds-, Falköpings- och Ulricehamnsregionerna hade minskning av hela den förvärvsarbetande befolkningen, men endast den sistnämnda hade minskning också av totalbefolkningen. Antalet förvärvsarbetande inom industrin, minskade i 17 B-regioner under 1950-talet. Sju av dessa låg i nedre och mellersta Norrland: Ljusdals-, Härnösands-, Kramfors-, Ange-, Sollefteå-, Strömsunds- och Svegsregionerna, två i Svealand: Leksand/Rättviks- och örebroregionerna, samt åtta i Götaland: Kisa-, Norrköpings-, Valdemarsviks-, Borgholms-, Visby-, Tcmelilla-, Höganäs- och Lysekilsregionerna. Antalet industriarbetande ökade under 1950-talet med 19 procent eller mera (mot riksmedeltalet 14 procent) i 47 av de 152 B-regionerna. Av dessa 47 var nio belägna i Norrland, nämligen Kiruna, Gällivare/Malmbergets, Luleå, Arvidsjaurs, Stensele/Storumans, Vilhelmina/Åsele, Skellefteå, Umeå och Sundsvalls B-regioner. Sammanlagt uppgick ökningen inom industrin i dessa regioner till drygt 13 000. I två av dem (Arvidsjaurs- och Vilhelmina/ Åseleregionerna) minskade totalbefolkningen. I Svealand fanns 14 regioner tillhörande denna grupp. Dessa var Västerås, Köpings, Arboga, Fagersta, Borlänge, Avesta, Karlskoga, Karlstads, Säffle, Flens, Södertälje, Nyköpings, Enköpings och Norrtälje B-regioner, och deras sammanlagda ökning uppgick till 26 000. Trots den relativt sett starka industriella ökningen minskade totalfolkmängden i Norrtäljeregionen. I östra Götaland återfanns följande 12 regioner med stor procentuell ökning (i absoluta tal drygt 11 000 i sysselsättningsökning): Åtvidabergs, Värmmo,

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Sysselsättningsutvecklingen 1950-60 STADSNÄRINGAR

£iksmec/e/ta/ O

färarx/r/ng >

26V.

%

2i~z& -

yv~^

*/i7

%

Mw/A-e/se /frfo

• r "^ r> »-* \f /.//. •

> - *&8 '/=

• <&s- *n •

•

rtS—*i.t>

O - 2s- -2s-

• </ < •

^/

> - ' •

-2s~ -Tf-7.S--I2S-

-Os -

•

-1-68

Folkmängd 1960

— 510 — 260

20 SO

130 TuMntai

59 Gislaveds, Växjö, Ljungby, Alvesta, Älmhults, Tingsryds, Vimmerby, Oskarshamns, Olofströms och Sölvesborgs B-regioner. I Tingsryds- och Vimmerbyregionerna minskade totalfolkmängden. I Skåne hade Hässleholms-, Ängelholms- och Klippanregionerna en ökning med över 19 procent inom industrin. I västra Götaland hade nio regioner denna ökning (i absoluta tal ökade antalet industrisysselsatta här med 9 500), nämligen Kungälvs-, Falkenbergs-, Varbergs-, Stenungsunds-, Uddevalla-, Ulricehamns-, Falköpings-, Mariestads- och Skövderegionerna (varav Ulricehamnsregionen h a d e minskning av totalfolkmängden). Sammanlagt ökade antalet industrisysselsatta i dessa 47 regioner med o m k r i n g 63 000 personer, vilket motsvarade 43 procent av ökningen i hela r i k e t . I de tre storstadsregionerna redovisas en ökning av 42 000 (Stockholmsregionen 26 000, Göteborgsregionen 10 000 och Malmöregionen 6 000), vilket antal dock som tidigare nämnts torde vara större än som motsvarar d e n faktiska utvecklingen, genom att siffrorna sannolikt påverkats i högre gr.ad än på andra håll av omgrupperingar och kodifieringsförändringar. Regioner med särskilt svag ökning av sysselsättningen inom industrin, vaxmed i detta fall avses regioner med en ökning understigande 9 procent, vax till antalet 32. I Norrland fanns fem sådana regioner, Bodens, Gävle, Sö.derhamns, Bollnäs och Östersunds B-regioner, varav de tre sistnämnda haide minskning av totalbefolkningen. I Svealand hade Hedemora-, Sala-, Su.nne-, Torsby-, Eskilstuna-, Falu- och Uppsalaregionerna sådan svag öknimg, men hela befolkningen ökade dock i de tre sistnämnda regionerna. Miindre än nio procents ökning i östra Götaland hade Mjölby, Nässjö, Eksjö, Åsieda, Kalmar, Hultsfreds och Västerviks B-regioner. Av dessa hade Nässjöoclh Västerviksregionerna folkökning. I Skåne förelåg svag ökning inom indutsitrin i Hörby-, Sjöbo-, Ystads-, Skurups-, Lund- och Hälsingborgsregioneirna, varav dock de två sistnämnda hade folkökning. De sju regioner i vässtra Götaland, som hade svag industriell ökningstakt var Halmstads, S t r ö m s t a d s , Åmåls, Alingsås, Borås, Kinna/Skene och Lidköpings B-regionerr. Borås- och Halmstadsregionerna hade folkökning. Sysselsättningsförändringen inom industrin under 1950-talet i relation

Itncdustrins andel av den förvärvsi a r b e t a n d e befolkningen år 1950

5 , o—22,9 procent 23 ;,(])—31,0 » 31,,Ii—33,0 » (33 = riksgenomsnittet) . . . 33 \t%—39}5 » 39,1,6—59,0 »

Antal B-regioner

Därav med nedanstående förändring av antalet förvärvsarbetande inom industrin 1950—1960 Minskning

Mindre ökning än i riket

Större ökning än i riket

38 38

9 3

16 20

13 15

6 32 38

2 3

2 11 18

4 19 17

60 till industrins andel av de förvärvsarbetande år 1950 i B-regionerna framgår av tablån på sid. 59. Av tablån framgår att den fjärdedel av B-regionerna som hade den lägsta andelen industrisysselsatta år 1950 också hade den svagaste sysselsättningsökningen under 1950-talet. Av de 13 regioner i denna kategori, som hade större relativ ökning än riksgenomsnittet, hade 5 minskning av totalfolkmängden. Den fjärdedel av regionerna vars andelar låg omkring och närmast över riksgenomsnittet hade den gynnsammaste utvecklingen. De mest industribetonade regionerna hade den därnäst mest gynnsamma utvecklingen. Av dessa 38 regioner företedde dock 6 folkminskning. Som framgår av redogörelsen i kapitel I minskade hela folkmängden relativt starkt i 28 B-regioner under 1950-talet. Minskningen översteg 5 procent. Vissa av dessa företer gemensamma drag i fråga om näringsstruktur och sysselsättningsutveckling. Samtliga hade jämförelsevis hög andel förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk — 21 av dem hade mer än dubbelt så hög andel som riksmedeltalet. Industrins andel var i många fall låg, men i tre regioner, Kramfors-, Emmaboda- och Lysekilsregionerna, var andelen större än i riket. I Arvika-, Valdemarsviks-, Gamleby- och Törebodaregionerna låg industriandelen några få procentenheter under riksgenomsnittet. I nära hälften av de utpräglade folkminskningsregionerna eller i 13 stycken minskade antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna. Av dessa 13 hade, vad det gällde Kramfors, Kisa, Valdemarsviks, Tomelilla och Lysekils B-regioner, både industrin och servicenäringarna sysselsättningsminskning. Minskat antal förvärvsarbetande inom industrin men ytterst svag ökning inom servicenäringarna hade Sollefteå, Ljusdals, Borgholms och Visby B-regioner. Ystads, Skurups, Sjöbo och Hörby B-regioner hade minskad sysselsättning inom servicenäringarna men svag ökning inom industrin. Av de återstående 15 regionerna, där alltså den förvärvsarbetande stadsnäringsbefolkningen ökade, hade Svegs, Strömsunds och Leksand/Rättviks B-regioner minskat antal sysselsatta inom industrin men svag ökning inom servicenäringarna. Årj ängs-, Emmaboda-, Strömstads-, Töreboda- och Vararegionerna hade sysselsättningsminskning inom servicenäringarna. I de resterande sju regionerna med folkminskning hade Tingsrydsregionen relativt stark ökning inom industrin men svag ökning inom servicenäringarna. I Simrishamns, Gamleby, Sunne, Arvika, Haparanda och Pajala B-regioner låg industrins ökning under riksgenomsnittet. Servicenäringarnas ökning var obetydlig i Simrishamnsregionen och låg på 5—9 procent i de övriga utom i Pajalaregionen, där ökningen var 29 procent. I Pajala och Svegs Bregioner var ökningen av antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna relativt sett större än i riket. I båda dessa regioner var dock jord- och skogsbruk den största näringsgrenen, och Pajalaregionen var den enda B-regionen i riket, där jord- och skogsbruk år 1960 sysselsatte mer än hälften av de förvärvsarbetande.

61 COO-^fOSOSe^OOO^cDOSOOOTftNi-i-^O-^C^t^COt^

to SJ T3 JA M 3 U o O u O O X •"5 us .Q H

ca

ös

MOONC5tD(Ot>OOHinHOOTliHI>ClO(DlNOOiniOtOM

tsD 08 C

•S

C/J

'C

H H M r l H r l

N rt H r l

T-I

t-l

i-l T - I T - I

T - I CM

+++++++++++++I++I+++++++

-.3

c

!-(CX>M05r-(r^'rH(>OOOS'rHt^T-lC<l'r-ICOlO«D'r-lt^OrOT-lCV5 H M M CM H r l N TH i l rlH N N H

si

+++++++++++++I++!+++++++

C/J c ooocoorj<o-i--ii>ooiOTt|ot^THCvjTHCoiccoc)0'r-ti>'r-ieo rHTHcMcN CO TH CN TH CN T-I T-I CM T-I TH T-I T-I CN

os >*4

5S «0

+ + + + + + + + + + + + +I + I I+ + + + + + +

Cj

(- H «! d uo c C5 P Cti

°3

TfcNocDinot^c^oooo-^inor^om-^TH-i-icoiMt^gs OSOTCDT-iiHiOiOCOC^CDCT)^C>OOOOOOC<l^^OOI>T-iT-<qs incocNotNMjiinHOsiococot^coosto^cocDinoi^m CM HrtffOrl H H T-I T-i H r l r l r t

E^

o ös

» O<a j US Öfi

•O

"O c es -r.

s « k

C "CS a s -s< a o

<5J

°CS Ö.

co

CO T H 0 0 C S C O o O O S - t f m c O C N c N C O C N CN CO co • * i> CO CO ( N T - I CN 0 0 T f

>J3

T-I

+++++++++++++I+ +]+++++++ tOO)OT-iTfO>(NC!HcD

i-. :

JA >

es <-.

+++++++++++++I+11+++++++

t-i

cj a

^MCOCOT^COMCOCOOOCOTfTHMC^^CNCNCOCOCOCN'*'*

•J*

2 o

••o

t.

co X)

v C/J C

:rf

( i

J3

,

Q,

o

C C!

g

> rf CD

t-,

CU

.a g »1§

Öl

u -C) L

"ä w C o sa cu

TJ<

oooocooocot^-^t^cocNcoi-it^co Tf-r-ii-ioocoT-iinooc^''* C O T f » T f O ! Ö > ' H M n S I H C O H Ttr-ctMCOCOCOcNiO TtcNocoiooocNoscoasmcM-'* CO CN TH T-I CM

t-.

CO Öl

TH

T f M O C O i f T H C O O C O C D T - i i n c O O T - i t > C N I > O C 5 T H co CO CO CN Cs I > i O

C/J C

ös

•*"—

a

+++++++++++++I++1+++++++

oo CN m T t i c D T ^ c M C O O O C S - ^ C N m o O

<^ « c

Q SJ

^3 4)

T j " o o r - i O M > i n c D i n t N i > i n t > ( f l COCOCOOiT-ITj<Tj<CNCOTj< c o o o c o c o c o t f o o a s c o o o c s t ^ o Q IOI>COOOIOCNCOI>OGS mcscoocot^mmto OOOcNCNlCN<NCOCOCOOOCOT)<iri TH T-I l O CN CO T * T - I CO T H <*«H M"

>--l

G

i

g " us :cu

3|

,

ca

oo-g - C s a > rf c/3

o o c o o e c H O » M t > c » o > o o M O i > o > o > c * > 0 ! o o r » o o i i o

ti

+•»

rHincoc7si>ococcineoCT.ocNOc5c^eoint^^;tDr-tHco coTt-^c^c^cococoO'tcocO'ct'cN't'^coirj-'teO'^'^-^'CN

C cq a vs

C)

C S ci o c •o <-, tu

•w

o° ° £ ^

r t N r l M M H

r l r l r t r l l f W

CO H r H C4

CN T-I CN

us

g a fa -2 OJ g ti) i - l t - "T1 CB

r^c^i>inint^aji>oouot^^ooT-1coi-icocoo^05incoco THcou^^cocNcocoincoc^c»o^^cN^OTOcot^incNi> »O

C N r H t O H

CN CO T-I

"^

m

(NrHTj<T-(T-(

-O rf

C o

•a 33 -O

S

CO k l

lift*5 « .5

us C2D

1 J - ^ !2

,Å Q . * 5 Q , t O H

P. c

c o p. £

C • CD ^ ^ •"* i « c 52 H •> « . i U T I r r » ! - H

2 "3 & «i S- to .2 -* :c0 fe •£ us -.O Q. »O f-J C en Z c/3

C5C

« 5P

JQ P. 08 « * ^v .^ — «w

- . . Q :c8

ZW

-G

n g o O tn

**

bi t/1

-Ö (B

cs 00

osooT-ior^fot^ooocDoimcoocoiMc^ooooocoincoor-THoociio H N H M

c

M H

TH

TH

T-l

W

H

++++++++++++I+++++++I+++++++I + + + + + + I + + + + + + + -H + + + + + + + I + + + + 4^ r i r i H M N M r t N N

IM

l-H TH

<N

CM

r i r ( r i r i TH h « H r i

++++++++++++|+++++++|+++++++I

^TH^H^OTHcoc^t^o-^ecomomas'XioO'^'r^ootcCTJtoc^OJTfTfCNicj TfNinr-Ni-iW^t^nntoininrHTiiinTjiojroHom^t^ooci onMnoominMoxDrtOiinöinritowcohooHooininncoNco

7711771 11 m tH

i tfl

rt ÖC

•o C « "C

rt

+->

•*-> .fe

st 3 O

1 4> O

«3

s-> rt GO

11171 111771 11171 i

(»o^cooocococD-i-iTtiT-iaicoaitoooociMccioocoTHinitotNoor^o iHfooocotot^comcoinvo-r-iic-^iMooooeooor-toointoococ^con r^tococot^iNiNOOic^ooi-iTHcoiMaico^t^ci^oic^oooor^oOT-ic^ TH d

1-H

T-l

rH

l-H

T - l T - (

++++++++++++I+++++++I+++++++1 o}-^cjdOcoo<N<oooc5-^;o<Ncoeoc5i>cioc<i©cocacooococ<iC2 NiH M H

CO

C^rH

-<t

iH

W H

00 TH IO - t

N M

IO

1-1 t-C Si <U :c3

tfl c

«0 o d d rt o

++++++I+ + + + + + + I + + + + + + + I + + + + + 1

fqoohinni^aönnoooNnohfiriooocoinHOhooM^ iCinOlTfiOT^t^COC^OO^OOC^t^OOlNOOOOi-iCOOOiOOOt^lNiO OTfrtonoo«i>!Onnio •* CN co c<i io (MiooocokOior^-i-ic** H r l

T-t

TH

TH

++++++++++++I+++++++I+++++++1

is

fa

ooocdi-iiHr^mioooiNM'T-tTj'mc^T-iooooc^t^i-iiocotoooooeoirt COC<ld<N^CNlddddd^COCNdCOdd^d^^COCOdC>)^COCJ

tf> d

> 00

>;«i5 d Ö s

.S « *-« ^ •d fe IO

ooi>ooi>0505ooooooi>i>05i>ooooo5ooooooo5r^ooo305coi>a5t^co

d

•c -a §•§> •d o c d cs 1-1 -d

•rHOSi-icoeoMooTj'ajcoociTj'cocDioc^fooicor^'r-i'rHC^oc^ofOCJ Tjicocoiocon-^tM^coMTHrjiTji^irfcoMMTHCjTtiTttc^nMH

riinmtoooHoin^inoiriinoinmNOHomiOMNcoiNWt^o MMMriTHMiHlNMPimM^NMHrJMnMCOiHrHrHriOIMCOLn •ft^O>(OO!O5(D00T)<MNO)00rHrlieOMWHMnO)tO00«)tOM^r; COC^0505MC^i--iOOCT>05<NC<ICDOO(N'r-iOCC>l>OOiOI>ir<IOiac^C--C5

^aoitocooeocoNOoiNtcooM^THirnoiNOHf^ooocoM^to T-ioiooscoomoooocotDasTiiooiotoooooi-iiocaiooTHmciTHOir^ H H

Ci TH

(N

TH

n

N M T H T -

CO

•

T3

cq

- 0 fe"3

F> fe tn

i-1

o es "O X> S3 ;>>

O >> d fe -o

i H ^ L i e j . ' ^ i a j A

t»

i«. 3-3

1 d ,2 d ' •T* ' -fe S -O D0J-; tio r• M öS*+i J äHn.QT iT;d Tä -r u < w >J> !2 fe S ^5 »-7 »rtT T K S <u-ö ""o g N a J3Z3

d

£ |> £ ffl s s$ 33 £> J£§§* !I <°< £ sP.s« fez£wsö-aK 3i>1f>aö a> ^tf PaC| « ao o§ Iä 5 .g § C/D

H

3°lx; 0 0 0 > n M t O t O W m H O i n « H N H O H ? 5 T f i ) O O H N i n O > r l P 5 N M

« 60

TH

"S-S

r l H H

r l r l

i-H

r l r l H D r t M C ^ M

< N 1-1

++++++|+++||||++++++++++1++++

V rt

II

+ + + + + + -H + + + M I I + + + + + + + + + + | | + + -H

tö C

•c •* +->

S

oocoocoMoocoio^socoocor^eooo^cJOooooe^ocooeodoom NrlNrlrl

rlrl

i-H rlrlMi-lTHNNCO

rt

rl

+ + + + + + | + + + + -H + + + + + + + + + + + + | + + + +

ö c

oom-^Oi-ic^cDr^ooocQooiftooioo-^cotocDoor^omnioo THcoicomTft^oooooic^coci-i-ii-ir^cMc^oo^omT^Tjioioor^os riTtOirfOOOOMOt'tOif^iOiONiHOOfJinOlOOOlOiOMOOttlinPI

o o S S

I

i-H

I-H

I-4 TH

T-I

C<JTH

CM TH

coosoc^c^-^oooot^ooi-Ht^aicNrioooocNinooofot^or^co-^rfio ixjocoinGcinfnt^NrocomoooioofflMinffiinriMT-icoio^o •^icoTticocot^i-icot^OT-Hr-i OT-i-^OJTHTfin^c^r^oo m i > co

oj

-a c

CN

i-H <0 <M

M H r l

i-H

C/2

I H I-H

c

H M

r l r l O H

rj<

CO rH

T-l

++++++ |+++ M M ++++++++++ |++++ lOMrt coni> I> W r i ^ t O oo i-i

O C O 60

f o o f f i M O h c s r o c ^ H M M T i i T f T i i i o o o n c o c o p i n I > IT3 tM i-H 0OT-i(MCNTt<0O->*CD COCO lO 00 c4 T-< r» I H 1-H

+ + + + + + + + + +I 1 I I + + + + + + + + + +I I++1

s t!

ocor~oi>inoO'r-iooo5'*r-ieo«DTj<i>ioo5i>ino5i-iaitD05Tt'>*Oii-i totoMnoiorc^THOo lncc^^ln^c^:cBlOn^^ OOOICM 1-4

-o o c s

lOlNOXCHOCJOOOiOOOOMMTft^itOON^COtOOOiOOlNtOCSlCnr» W 1-H

TH

OS

t M

1-4

++++++I+++++++++++++++++1++++

ca

"-1 X! a> a O 60

>.s Tj

Vi C X! ,

._

>

ooooo5i>ooi>oooi>i>i>i>o>ooo50sooo5oocNooomoo505oooooo

Oj Q}

00*3 .5 c« C +-> r 3 CJ

•§•2

"5 ° c

CDOCOOiHi^050COC^OOtOCNOOi-40iiOOi-i«D050005l>i-IC<ICOOin co^cNco^^coco^^cNiiNc^iHooeocicocoiracocoiHcoTjtcNiocoTii

Ä

c >S^ < C-g 0) i2«'°

TflrCtCRCOWOHfflNOinOOOCBt^HWrlCOCOinMOHMinOffl O H O ^ r t o o n ^ n n N m n h c s o t o o o o r i i o H O o o a n i f i i o nc»cioooJcscocBOirimoif(OH!Oc»iNioot^toNinTi<iii(»ton omcot^-<*io5tDo>oicmi-iminmi-iooc<iioc5oo[^coa5i-4C^OrHT-i (N OJ -rH <N -"tf1 CM OJ i-H iH T-ieO r i H CM N H M N r4 CM

TI

t/3

te t-, o Xj

ö

XI 60-

5 :° c

C .3 •Q Bf P. &•=! "g h-i 00 C 3 .rt=« rU

0«!

ca

c

O (_, oo

rt Q

00 O co a M

3 3 oj en £-j

•3-3 3

s 5 £ ä £ Ä S ~ 4S « « « 5 : ° 3 £ 5 £>£ 2-rtS

64 i>tx)Oc^i>^i-<ini-i©oi>coiHi>tt)a)coi-icocointr3i-iMOJccot> C^tNCOCOcNCOCOCOCOOOCOCNCOCOCO C O C O ^ ^ C O T - i m t O N N C C M H

+++++++++++++++++++++++++++++ 4) C3 O 00

&

>.s fel

+ + + + + + f + + 41+ ! + + + + + + + | + + + + + + + + +

^

^ °C T5 A ec-^ fe u o ? J

- _ l

CO

I

++++++++++++++++++++++|++++++ THCOi^iOtO<»tÖOtNiOI>OCOtNtr)O^COU^T)<t^l>^OOC*OCX)OOfOtN tct>-oc^c^i^^c<)r^<»cocNitr>McoTHT^t^t£>TrcNc^Ti'i>'*c330oo5'!t< c^c^Mc^coOTi^or^cN^CTitcoii>THoa305tria5CO'i--iiorOG5^Hr-(C<i

c^to^cocoou^co-^cNooooor^TjiooioaiinoiO'r-iOoocjicNO'-icoio

«

co OC

r l W H

"i

i-l

CO H

+++++++++++++++++++++++++++++

to oS O 00

>.£

int^LOl^Cl^rtcTiO^CRtO^aiMP-COMNiNOOCOCBCOtOTHOinM •"^TjicNcNt-im^Cioo coTticNt^coooai^coTticTskncoco^c^coascs 00 00 <N CO CM <Ö CO CO ""* n f f l h r H N T H N N r - H i n T H ^ f CO CO

<U :c3

00 g

CM

CM

TH

CO

++++++|++l+j+++++++1+++++++++ •^co^oocNcoi^i-ior^cNitor^i-icor^i-i-^eMooioooOTtNooocMco© ct [ joLL ^ T^rf T M T^ri n o i^- MvvMt1O NooT-ii^^HrHoioincntcoo ^" ^i-iH^r ^rf ir^t "-'J swowo rt'./ ./ ^^ CMOOOieMmcOCOcMOO-^COCMcNknoOT}» fMmmiMintOfftiMcnTiifniMrMinaiTri

tfj

t f C N i-1 i f Tf P5 rt N i H M r t tD

O

s

C

ri

1> .3 •U :c3 00 C

++++++++++++++++++++++|++++++ ijifrtHtotxcrt^itMjiaoooociHoootoNTHinoMNi» COtNCNC<JCOC^COMCOCOcN<NCO^COCNCNICOC^COt>l^COCNCMt^

to

>

1 § fe 8

oo o H£ « •, j> oc i JpSb-g -g

•c

-S

•o o c C

c "c

i-icoco^eri^coiMOiHi^cjic^i-io^cooin^tcinooiOcotococoTf TtiOTforj'eoco-^cococO'rHitTj'cOTti cNcoT-icoTfco-itcOTfiocow

rt

45 00

M i ^ ! 0 t ^ t O 0 ) t * 0 0 « 0 0 0 0 M « 0 O i ^ M ^ M 0 > O 0 0 O O 0 0 I ^ O 0 1 C 0 0 0

fe 3 o P

H t o t o o o M » « m o o > N t o m o n t o i > ' m ' * o o m o o t D i o t o m C* N r l N r l C O H f J N D i J f l r l r H i H i f i f N t N N T H r l il

0 1 f f l r i M T f O « H M r t [ M t t D r t M N N M O i n O O C 4 N ( O i l , 0 0 >

oifMNominocjmomtotoroitoiNoooicoooNoocoMcoM» MonffficoTfi^ooojTrtoaiMxjTiMtoinininHitcoT-owcoco ( O n r i r i O O O M O i f O W O m N i t O O M O r ^ ^ h n i n H r H W N N M H l f l r l H i-l N r l H r l r l •<* i-H rH H T | l « M N m H H

rt C O

ob

S4

-o £ "s-.2, » O ö «» f tft -. fot • o « c .2 >> C3 0 0

ra

s3

tu

1 § « .. S

2 ~

™

_

:0 j Ä to X> X> T= T? tO :0 C3 C3=0

« 3

« J3

eu ^ M b Jd u» m fc<:0>-H C3>r3 H "ä Si T 1 I S

to 00 , u D tu </

CS

u O A<( •3 * ti. E *H > *S ^

' ti • fe F

c3

*

^ o o S H o o f c o o r a ^ H ^ ^ f c H o o ^ ^ o o K o K ^ J^oofa

65 ffimolO^O)aJton^o^oo^HHOoococo^cilOJl>TlTt^co•*')lTfcon^l-l^ cNcocNTjiTHTHCMiNTHcococNiCMcocococMcocoroc^cococ^cocococMT^

t > t o 05 oo • * o c o m - * CM c o TJ<

O o ° <-> •-S

- * XJ

H CB

n3 60

o i w m t D O T j i T j i t o o c i M O T t T j n D i N ^ o o ^ r o m i n m c ^ o r o o t D t o m ^ o ^ t D N TH TH TH CM TH CM THT-ITHTH TH T* T-I HHCOlMNiOtO^nPIM

oo :CCS

++++++++++++++++|+I++|+++++++++++++ ++++++

a 3

^ , i a M N M S 1 0 0 0 0 r t > M T l i i n r i 0 0 H N r t O f f l t O C ) t D M r « t * O > 0 ) M 0 0 n C > i O t 0 M TH TH CO T-I T-I CM T-H TH CM TH T-I TH TH N r t N M P l T i N l N n

+++++++++++++++++++++++++++++++++++ ++++++ l O M ^ T ^ ^ ^ C O Ö N n o e O O O ^ t O H H ^ N n c ^ H f f l M N M C B O O i O t ^ C O i - i T j i N O O CM CM

a

s 2

CM

H CO

TiT-i

THTH

TH CM

++++I+++++++++++

T H CM

CN

THTH<NTHTJ<CMI>TH

+++++++++

++++++

coT^^ininc^OTHTHCNcsi^ooocNOOincoinocot^coTHOinocMTHCNc^oor^-co cotoT-ioc»THTPcocototorooco^THTftocotor^cNintoooTHcoc5i>cMi>"*ootoo t>(DO)^om^ | >T-itticomc<ioooNH!Oc<iM^too)©toi | cominoiNi»iMo>^

oo m C M oi T-I o C N to o m t> T-I OS I> to Ci O to

TH CM

OOT-ITH

+

CM CM TH

++

TH CM

TlN^rlHM

mrlrtrlrlrlH

CO

>tOtOT)iTjiOH'<tr)ioOHiNC*lcOrt(0>TitOcOMn'tcqOHMhHOO)'<Jl01C,lTli ( O o i t o o T i ^ i N H i n o o o N c O T f i c j i n ^ i n c a c s f f l t o e o ^ O H t D i n c o M n o t o n t o oiooc35C5 cooincNc»cN^r--Ti<coincNi>t>oocNintoointocNtocoininT}<toinco T-I T-ICO CNCN CN T}<T-I T-I in CNCN CO lO TH TH TH Tf CM CM

V, 3

m co t-i co to i> co C N to co T-I m CN T-I CN to H * rr CO -»f T-I TH

++++++++++++++++I+I++I+++++++++++++ ++++++ 8

t ^ i o i O T H O i ^ n i n t o o o o o i c B O i - i N r i f f i o o i O M M N c o ^ ^ i n i o i f l H L i h C Ä H H cooT-ii>oincoi>T-ir^inoooincoootooT-iooin-^"oor--oinr^[>cointocNinin-<i1 T f r i M i n r t O l i n N C O r t f f l W M •*to to COi-iT-iTHCOcNi-icNCNOimcOM'CSCNOO

rt

EJ

T-l TH

T-I

J

S

J

T

H

T

H

C

O

T

-

I

T-I T-I

COT-IOT-ITHT-IOOCOT-I

co o • * -r-t co TH o> CM co co r » oo Ti< © CO CM

TH

T H CM

T H T H c n c M t ^ i n o o t ^ ^ c N o o o o o t o c ^ c o c M c N o t o t ^ o o t o T f c o i n o o t o T H c o t ^ o o - ^ o cMr^inT-icooooointocMccT-icncMinoooiTHOTHOT-iTti>THT-iT}<T-iT-iini>T)itot^oo TftocMTHT-iincocMcococMT-iincMcNincoT-ir^ooTH

"2 ° G

5 J 8 rt

C

M

T

H

T

H

T-IT-I

CM

H H r l

TH

THTHTH

T-I

CM

co oo m •>* m

THT-IT-ITHT-IT-IT-IT-IT-IT-IT-IT-ITHCMCMTHT-IT-ICM

'Cot^o5c^ooOT^T^OTc?icococoT-itoino5inc^inint^ooooininTHCoOTc^cMcoco 'co^cMin-^cocMcocointo-'tficMcoT-icNcocoT-iT-icO'i-i

— CO H

o og £

1-5

CM

tH

•i-> _ 3 S3 -G >

Tj

CM

coMHHincooMirjHH^cDooicsrjiNOHcotOTirJOicsiNoicoo^ciiocoo

CO K CO *-*

H

+ + + + 1 + + + + + + + + + + + i I I + I I + + I I+ + + + + + + + + + + + + + +

<_,

>> "2 --J .5 « 3

CQ « 3

T

I>T-ICM

oor>TfcMcooicMTj«cN^coincoinininascococMocoT}<cMcNcocoin^THTHc^toooo dCMTticococMcocooocM^cNicMcocococoincOTtiTt^co^coco^c^

> G

,

TH TH

++++++++++++++++++I++++++++++++++++ ++++++

S3 -G >

•G

OT CN CN t > Tf t f c o C J T-I o i CM m CM CM CO CM CM I>

N H C O H

COCMT-I

coi>cMocoTHOCTiOTc>oc)oc33ooT-ir^in^c^cOTHc»inOTCTioaioi>cNTHCocMcMc35in

I > CO r^ c o0 0 CO TH r f T-I CM

CO TJ<

THTHCMCMT-HCMTJICOCMCOCMCOCO-TJITHTHTH

m m o T-I c o r f T-I c o m e o CM

oocoTtiOTj<cooinooL^cNcotoincMOT-ioincoTHCMinocM-^tot>coa3T-icooooi>o^T-icMintoc^cocM-iti>i>toc^i>OTooT)<t^ininor--oooooocoCT>cMcoi>TH[^-co-* T - i t ^ c o c ^ T - H C Ä ^ i ^ t o o o t o c o c o ^ o o i n o o i n o c o c o c ^ ^ M C Ä O o o - ^ c M O O T - i D - ^ i ^ c ^ o o o o T H O ^ O T H c o t o c o t o c x c Ä T - i c o c M c ^ c y s T f c o o c o ^ - T j i c o t D c o o i o i n i n

C5 a> to Oi CM T-I CN CO to Oi 00 CM 00 TJI Ci I> CO O o TH m TJI to o

H r l H r l f l H r l r l P l N

TH CM CM CO

-a •« CO

ca > G to

Ja 2 «

»H > a» • < t i XJ tu

7-i

rtNHrlrlrlrtH^rl

THTHT-I

T-'THTJ<

T H CN - *

CO

CO

CMT-ITH

C CD

JU

t; CO

«« 2 3 § 5 3 3 E5

n tf <feCQ J

5—37c9333

G >Ä5i2

:rt

*•> 3 w e

rt£ioo3

LO CD

0)

^ H <u G CD CO 3

ä -^ 2 ^ P o

5.2 ^ 3 S ^ S ^ ^ ? S 5

J?J PH

00 H J oo -

i J S S 33*3 SM tH « « «

66 2.2. Utvecklingen inom industrin mellan åren 1952 och 1960 ur regional synpunkt I ovanstående avsnitt (2.1.4) h a r redovisats den förändring av antalet förvärvsarbetande inom industrin, som enligt folkräkningarna ägde r u m mellan åren 1950 och 1960. Kommittén har ansett det vara av intresse att belysa industrins förändringar under 1950-talet jämväl på grundval av annat material. I detta syfte har G. Törnqvist för kommitténs räkning utfört en särskild bearbetning av primärmaterialet till kommerskollegii industristatistik åren 19521 och 1960. En utförligare redovisning av denna undersökning lämnas i bilaga I »Studier i industrilokalisering». Ett sammandrag av undersökningen lämnas i detta kapitel. Uppgifterna avser antalet anställda (arbetare och förvaltningspersonal) och förädlingsvärdet vid rapporteringsskyldiga anläggningar (arbetsställen med minst fem sysselsatta personer), vilka fördelats på 1 031 primärkommuner enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1960. För redovisningen har sedan kommunerna grupperats regionsvis med tillämpning av den indelning av riket i B-regioner, som utförts av arbetsmarknadsstyrelsen, men med den avvikelsen att regionindelningen i samband med undersökningen helt fått följa kommungränserna, medan arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner i vissa fall omfattar delar av kommuner (församlingar). Samtliga uppgifter har länsvis granskats mot de data, som publicerats i kommerskollegii industristatistik och i Kommersiella Meddelanden. 2.2.1 Sysselsättningsförändringen mellan åren 1952 och 1960

Förändringen av antalet industrianställda i absoluta tal 1952—1960 inom B-regionerna framgår av siffrorna på figur 2 och den relativa förändringen av färgerna och skrafferingarnas intensitet. Rött anger ökning av olika grader, blått stagnation eller minskning. Totalt för hela riket ökade de industrianställdas antal med 79 479 under undersökningsperioden, vilket motsvarar en relativ ökning på 9,7 procent. Bland regioner med minskning av antalet industrianställda (blått på fig. 2) märks ett sammanhängande område i nordöstra Götaland, bestående av Kisa, Åtvidabergs, Norrköpings och Valdemarsviks B-regioner. Borgholmsoch Visbyregionerna minskade också liksom Tomelilla-, Skurups- och Höganäsregionerna i Skåne. I västra Götaland inregistrerades kraftig tillbakagång för Lysekils och Åmåls B-regioner. Inom Värmland minskade sysselsättningen i Torsby- och Sunneregionerna. I Mellansverige hade Örebroregionen minskning med 4 procent, motsvarande drygt 600 industrianställda. 1

Årtalet valt med hänsyn till kommunindelningen år 1952 och den därav föranledda omläggningen av redovisningen på kommuner.

67 Minskningsregionerna är dock mest m a r k a n t a i Norrland. Undantages Hudiksvalls- och Sundsvallsregionerna som hade en relativt svag ökning, framträder ett stort område av minskningsregioner i mellersta Norrland bestående av Söderhamns, Ljusdals, Svegs, Ange, Östersunds, Strömsunds, Sollefteå, Härnösands och Kramfors B-regioner. Den största absoluta minskningen uppvisar östersundsregionen. I övre Norrland finns ett större sammanhängande minskningsområde, omfattande Storuman/Stensele, Arvidsjaurs, Bodens och Piteå B-regioner. Till gruppen kan också hänföras Haparandaregionen. Bland regioner, som enligt kommerskollegii industristatistik hade en obetydlig relativ förändring av antalet industrianställda, återfinns de tre storstadsregionerna. P å grund av det stora antalet industrianställda inom dessa regioner motsvaras emellertid de små relativa ökningstalen av stor absolut ökning. Stockholmsregionen ökade sålunda med 3,4 procent eller med 3 776 industrianställda, Göteborgsregionen med 4,8 procent eller med 3 191 anställda samt Malmöregionen med 4,8 procent eller med 1 791 anställda, ökningen var relativt sett betydligt svagare än riksgenomsnittet. Av regionerna i södra Mälardalen hade Strängnäs, Eskilstunas och Katrineholms B-regioner en relativt svag ökning. I mellersta och östra Götaland var detta fallet med Mjölby, Jönköpings, Tidaholms, Nässjö, Eksjö, Västerviks och Kalmar B-regioner. I västra Götaland hade Halmstads-, Strömstads-, Trollhätte-, Borås- och Mariestadsregionerna en relativt sett obetydlig ökning. I direkt anslutning till tidigare nämnda minskningsområden i Värmland ligger Arvika-, Årjäng- och Hagforsregionerna med i förhållande till riksgenomsnittet svag sysselsättningsutveckling inom industrin. Från detta område sträcker sig mot öster över hela norra Svealand ett bälte med svag utveckling omfattande Malung/Vansbro, Leksand/Rättviks, Ludvika, Falu, Hedemora, Sala, Sandvikens och Gävle B-regioner. Inom Norrland hade Hudiksvalls, Sundsvalls, Umeå och Lycksele B-re* gioner stagnerande sysselsättningsutveckling. Bland mera markanta ökningsregioner (starka röda färger på fig. 2) m ä r k s följande, inom vilka antalet industrianställda ökat betydligt kraftigare än riksgenomsnittet. Av regionerna kring Stockholm hade Norrtälje, Södertälje, Enköpings, Nyköpings och Flens B-regioner en sammanlagd ökning av antalet industrianställda med 3 758. Det mest omfattande sammanhängande ökningsområdet i landet återfinns dock i södra Jönköpings, Kronobergs och norra Kristianstads län. Den relativa ökningen var inom detta område genomsnittligt långt över riksgenomsnittet. I absoluta tal uppgick den sammanlagda ökningen till 16 565 industrianstälda, vilket är i det närmaste dubbelt så stor absolut ökning som inom de tre storstadsregionerna tillsammans. Utvecklingen bör ses mot bakgrunden av, att detta ökningsområde endast

68 har ungefar en fjärdedel av storstadsregionernas sammanlagda befolkning Särskilt stor var ökningen inom Värnamo, Sävsjö, Ljungby, Älmhults, Alvesta, Osby och Olofströms B-regioner. Inom Olofströmsregionen uppgick den relativa ökningen till ca 174 procent och den absoluta till ett tal, som i det närmaste motsvarade Stockholmsregionens. övriga ökningsregioner i södra Sverige hade en svagare utveckling. Så var fallet i Skåne med Lunds-, Landskrona-, Trelleborgs-, Eslövs- och Sjöboregionerna, och i Västsverige med Falkenbergs, Varbergs, Kungsbacka, Kungalvs och Uddevalla B-regioner. I Västergötland hade UlricehamnsSvenljunga-, Skövde-, Falköpings-, Skara- och Vararegionerna en ansenlig både relativ och absolut ökning ( 2 0 - 3 8 procent, 4 683 industrianställda) Av regionerna i Svealand hade Säffle, Karlstads, Köpings, Borlänge och Avesta B-regioner särskilt stark ökning. I Norrland var ökningen i stort sett koncentrerad till fem regioncentra nämligen Örnsköldsvik, Skellefteå, Luleå, Gällivare/Malmberget och Kiruna.* Dessa regioncentra svarar för ca 65 procent av den i industristatistiken registrerade sysselsättningsökningen i Norrland 1952—1960. Den stora relativa expansionen inom Vilhelmina-, Åsele- och Pajalaregionerna bör för att rätt förstås ses i förhållande till de blygsamma absoluta talen. Inom Pajalaregionen ökade sålunda de industrianställdas antal från 6 till 28, vilket motsvarar en procentuell ökning på 333,3 procent. Vissa svagheter vidlåder den metod, som här kommit till användning. Den expansion, som uppenbarligen är punktuellt koncentrerad till Kiruna och Gällivare/Malmberget, färgar stora ytor på fig. 2, vilket försvårar visuella jämförelser. Förändringen inom Stor-Stockholm och Stor-Göteborg. Industristatistikens uppgifter om antalet industrianställda 1952 och 1960 för primärkommunerna inom Stor-Stockholm och Stor-Göteborg har för vardera storstadsregionen grupperats på ett inre och ett yttre förortsområde. Vilka kommuner som räknats till Stor-Stockholm framgår av tabell 2: 3. Samma avgränsning har därvid gjorts som den i »Förslag till regionplan för Stockholmstrakten» (1958) tillämpade. I folkräkningen år 1960 har, i motsats till vad som skett här, även Märsta räknats till Stor-Stockholm. Till StorGöteborg har räknats Göteborgs stad samt tio förortskommuner (tabell 2: 4). Denna avgränsning följer den, som gjorts i 1951 års företagsräkning. Enligt 1960 års folkräkning omfattar Stor-Göteborg emellertid ett betydligt större område. Då denna senare avgränsning skett efter det att kommitténs undersökningar slutförts, har hänsyn icke k u n n a t tagas till folkräkningens indelning. Det bör slutligen observeras, att begreppen Stor-Stockholm och Stor-Göteborg ej är helt identiska med Stockholms och Göteborgs B-regioner. T i l te tVu . s i T s t n ä m n d a o r t e r n a var ökningen så gott som helt hänförlig till ett företag, nämligen LKAB, och i Luleå till Norrbottens Järnverk.

> < < z

< Q _l _l

F

te <

§h

Ml

z 1O co e (O U> z O) tu < 1 te.

m 2 O z 3 —

O

z z LU Ci)

b

s 8-

CM

in

o o

^~

o

Ul

O

5 LU

S" S3 O

09 I

II

< _J

<

R-

M

g

>

£

CO

z 1- _ cc LU

Q

_J

z

< 1Z

O

O -

u.

•åk

69 Tabelll 2:3. Förändring av antalet industrianställda 1952- -1960 i kommuner inom Stor-Stockholm Förändring Kommun

Stockkholms stad

..

Förändring

Index 1952 = Absoluta tal 100 96,3

— 3 222

Danideryd Djurrsholm Hudidinge Järfiälla Lidimgö Naclka Saltssjöbaden Solleantuna Solnia Stoc;ksund Suncdbyberg Täbjy

56,6 42,4 248,6 117,0 111,3 129,3 90,1 159,7 189,1 66,9 98,4 235,2

— 33 — 34 + 437 + 215 + 240 + 1 546 — 10 + 346 + 3 083 — 51 — 87 + 192

Inre:

130,9

+ 5 844

förortsområde

Kommun

Boo Botkyrka Ekerö Färingsö Grödinge Gustavsberg Salem Tyresö Upplands—Väsby . Vallentuna Vaxholm Värmdö Västerhaninge österhaninge österåker

Index 1952 = Absoluta tal 100 232,6 126,5 111,1 78,0

+ +

+

179 150

—

203,2 200,6 160,8

— — + + + — + + + +

229 211 415 154 123 38 16 32 155 59

Yttre förortsområde

119,1

+

780 Stor-Stockholm

103,1

+ 3 402

...

84,6

—

329,2 115,6 341,2 79,9

—

TabeM 2:4. Förändring av antalet industrianställda 1952—1960 i kommuner inom Stor-Göteborg Förändring Kommun

Göteeborgs

Förändring

Index 1952 = Absoluta tal 100

stad....

104,8

+ 2 583

Mölmdals s t a d . . . . Parttille 1 Askiim Tuv/e

106,0 75,3 91,5 276,9

+ — — +

Inree

97,7

förortsområde

306 511 6 46 165

Kommun

Råda Kållered Säve Nödinge Angered Lerum

Index 1952 = Absoluta tal 100 — + + + + —

28 179 156 279 32 130

Yttre förortområde

96,3 315,7 310,8 122,4 108,3 74,7 116,0

+

488 Stor-Göteborg

104,6

+ 2 906

MIed Jonsereds, Partilie och Sävedalens m:en.

Scom framgår av tabell 2: 3 minskade antalet industrianställda inom det admiinistrativa Stockholm med 3 222 personer eller med 3,7 procent under undersökningsperioden. Denna minskning kompenserades mer än väl av en ö k n i n g inom framför allt det inre förortsområdet. För hela Stor-Stockholrm blev resultatet en förhållandevis liten ökning inom industrin med 3 40)2 anställda eller med 3,1 procent, vilket var betydligt mindre än riksgenomsnittet (9,7 procent).

70 Tabell 2: 4 visar, att antalet industrianställda inom Göteborgs stad ökade något, medan antalet inom de fyra kommunerna i det inre förortsområdet minskade. Relativt sett ägde den största ökningen r u m i det yttre förortsområdet. Resultatet för hela Stor-Göteborg blev en ökning med 2 906 personer eller med 4,6 procent. Att de industrisysselsattas antal inom en storstadsregions centrala delar minskar först relativt i förhållande till ytterområdena men så småningom även absolut, medan antalet ökar inom ytterområdena, är ett känt faktum från en rad storstäder i andra länder, såsom New-York, Boston, Philadelphia, Chicago, Detroit, Pittsburgh, S:t Louis och San Francisco med omland. Som orsaker till denna utveckling anges bl. a. utrymmesbrist, arbetskraftsförhållanden, ändrade kommunikationsmöjligheter och transportförhållanden. Samma utvecklingstendenser h a r varit utmärkande för StorLondon. Vid en jämförelse mellan den h ä r ovan beskrivna sysselsättningsutvecklingen enligt kommerskollegii industristatistik och den i föregående avsnitt redovisade förändringen av antalet förvärvsarbetande inom industrin enligt folkräkningarna måste uppmärksammas att basåret i förra fallet är 1952 och i senare fallet 1950. Vidare omfattar kommerskollegii industristatistik endast antalet anställda vid industriföretag med minst fem anställda, medan i folkräkningarnas uppgifter ingår samtliga sysselsatta inom industri och hantverk vid folkräkningstillfället. Den bild av sysselsättningsutvecklingen under 1950-talet som industristatistiken lämnar, överensstämmer i stora drag med motsvarande bild enligt folkräkningarna. Vissa avvikelser föreligger dock. Bl. a. minskade sysselsättningen enligt kommerskollegii industristatistik i 12 fler B-regioner än enligt folkräkningsmaterialet, varav tre regioner (Åtvidabergs, Arvidsj a u r s och Storuman/Stensele) hade relativt stark ökning enligt folkräkningarna. Antalet regioner i Norrland med relativt stark ökning av sysselsättningen var större enligt folkräkningarna än enligt kommerskollegii industristatistik. Den mest markanta avvikelsen gäller Stockholmsregionen, som enligt industristatistiken hade en relativt svag ökning men enligt folkräkningarna en relativt stor ökning av antalet industrisysselsatta. Detta kan bero på att, som tidigare anförts, den redovisade ökningen enligt folkräkningen delvis är fiktiv, beroende på olika redovisningsgrunder vid de jämförda folkräkningarna. 2.2.2 Regionala omfördelningar av de industrianställda

Som framgått av framställningen ovan var den industriella utvecklingen under 1950-talet, mätt i antal industrianställda, väsentligt olika inom skilda delar av landet. Inom vissa områden minskade antalet industrianställda eller förblev oförändrat, medan inom andra områden en mindre ökning före-

71 kom. Några områden uppvisade en kraftig industriell sysselsättningsexpansion. I detta avsnitt skall något belysas den faktiska utvecklingen av antalet industrianställda i var och en av de 152 B-regionerna jämfört med den utveckling som skulle ha blivit en följd av om i var och en av regionerna utvecklingen varit exakt densamma som i riket som helhet. 1 Som exempel kan nämnas att om en region enligt beräkningarna får värdet — 2 000, anger detta att det fattas 2 000 industrianställda i regionen 1960, för att den skall ha samma andel av rikets totala antal industrianställda som den hade 1952. Resultaten har karterats på figur 2: 3. Som framgår av teckenförklaringen är cirklarna på figuren ned till en viss gräns ytproportionella mot de värden, som erhålls vid de beskrivna beräkningarna. Grå cirkelytor anger värden kring 0, svarta ökning och vita ytor minskning av regionernas andelar. Som framgår av mångfalden svarta och vita cirkelytor på figur 2: 3 och mera exakt region för region kan utläsas av tabeller i bilaga I var enligt industristatistiken de regionala omfördelningarna av de anställda inom industrin ansenliga under 1950-talet. Några regioner fick sina andelar av rikets industrianställda avsevärt minskade. Till denna grupp av regioner hör Stockholms (—6 941), Göteborgs ( — 3 207) och Malmö ( — 1 8 4 7 ) B-regioner. Vidare fick Uppsala ( _ i 044), Eskilstuna (— 1 311), Norrköpings (— 2 353), Borås (— 1 501), Örebro (—2 066) och Gävle (— 1 081) B-regioner sina andelar år 1960 reducerade i förhållande till år 1952. Utvecklingen inom dessa högt industrialiserade områden var svagare än för riket i sin helhet. Tillsammans skulle dessa regioner ha behövt ett ytterligare tillskott på 21 351 industrianställda under undersökningsperioden för att behålla sin industriella position inom landet från år 1952. I ytterligare ett fyrtiotal regioner i Göta- och Svealand minskade andelarna. Kartan visar flera av dessa i ett bälte från Dalsland mot nordost över hela norra Svealand. Ett par regioner finns på västkusten (Halmstads- och Lysekilsregionerna), och några i östra Götaland (Valdemarsviks, Åtvidabergs, Västerviks, Kalmar och Visby B-regioner). Icke mindre än 21 av Norrlands 31 B-regioner fick sina andelar av rikets industrianställda minskade. Sammanlagt behövdes ett tillskott av ytterligare 6 670 industrianställda, för att sysselsättningsandelarna år 1960 i dessa 21 regioner skulle motsvara andelarna år 1952. Särskilt kraftig tillbakagång kan konstateras för Söderhamns, Härnösands, Kramfors, Sollefteå, Östersunds, Umeå och Bodens B-regioner. Av kartan (figur 2 : 3 ) framgår, att några B-regioner i Stockholms närhet ökade sina andelar. De regionala omfördelningarna eller förskjutningarna var emellertid främst riktade mot de tidigare uppmärksammade delarna av södra Jönköpings, Kronobergs och norra Kristianstads län. De B-regio1

Beräkningsmetodiken redovisas i bilaga 1.

industrianstäUda

Fig. 2:3 a. Omfördelningar mellan rikets B-regioner av antalet industrianstäUda 1952—1960

o\

Os

o

o O

o o Fig. 2:3 b. Omfördelningar mellan rikets B-regioner av antalet industrianstållda 1952—1960

74 ner inom denna del av landet, som i första hand ökade sina andelar av landets industrianställda, var: Värnamo-, Vetlanda-, Sävsjö-, Gislaveds-, Växjö-, Ljungby-, Älmhults-, Alvesta-, Tingsryds-, Nybro-, Emmaboda-, Oskarshamns-, Vimmerby-, Karlshamns-, Olofströms-, Hässleholms- och Osbyregionerna. På andra regioners bekostnad ökade de uppräknade B-regionerna sina andelar med sammanlagt 11 866 industrianställda. Bland regioner i Skåne, som ökade sina andelar, var de västskånska regionerna Ängelholms, Hälsingborgs, Lunds, Landskrona, Eslövs och Trelleborgs B-regioner. Flera regioner utefter västkusten ökade sina andelar. Framträdande är därvid Uddevalla B-region. I Västergötland ökade speciellt Skövderegionen i betydelse som industriregion. I Svealand var detta fallet med Karlstads, Karlskoga, Västerås och Borlänge B-regioner. Sammanfattningsvis kan för Göta- och Svealand sägas, att industriutvecklingen ur regional synpunkt under 1950-talet i grova drag kännetecknades av utspridning av de industrianställda. F r å n storstadsregioner och äldre industricentra ägde en omfördelning mot angränsande eller mera perifert liggande områden rum. Omfördelningsvinsterna koncentrerades i stor utsträckning till det inre av Götaland. I Norrland var det huvudsakligen fem regioner som ökade sina andelar av hela landets totala antal industrianställda, örnsköldsviks ( + 2 0 4 ) , Skellefteå ( + 791), Luleå ( + 1 104), Gällivare/Malmbergets ( + 9 8 7 ) och Kiruna ( + 1 222) B-regioner. Den sammanlagda andelsökningen för vissa norrlandsregioner ( + 4 659) förmådde emellertid icke kompensera den sammanlagda andelsminskningen inom andra norrlandsregioner ( — 6 670). Totalt minskade således mellan åren 1952 och 1960 Norrlands andel av antalet industrianställda i landet, upptagna i den officiella industristatistiken. Den regionala industriutvecklingen i Sverige under 1950-talet, som den kommer till uttryck i de beskrivna omfördelningstalen, uppvisar vissa parallella drag med motsvarande utveckling i bl. a. USA mellan åren 1939 och 1954. En relativ utspridning av de industrisysselsatta från starkt industrialiserade och urbaniserade områden mot mindre industrialiserade delar av landet är märkbar. Omfördelningarna av de industrisysselsatta i USA h a r huvudsakligen varit riktade från öster mot väster inom industribältet och ut från detta mot mera perifera delar av nationen. Enligt amerikanska undersökningar åren 1958 och 1962 är en tydlig »mättnadseffekt» märkbar inom vissa delar av USA. De intensivast industrialiserade och befolkade områdena har uppnått ett industriellt »mättnadsstadium». Brist på arbetskraft och lämplig tomtmark, ökande omkostnader och transportsvårigheter etc. inom de största bebyggelseagglomerationerna verkar hämmande på fortsatt omfattande industriell expansion inom dessa. Sysselsättningsutvecklingen inom industrin blir därför relativt sett starkare inom svagare industrialiserade och urbaniserade områden, och en viss omfördelning mot dessa blir följden. Andra undersökningar visar samma regionala trend. Inom en rad olika

75 industrigrupper har t. ex. New-Yorkregionens andel av de industrisysselsatta i USA minskat väsentligt mellan åren 1947 och 1954. Den relativa tillbakagången kan för New-Yorks vidkommande följas ganska långt tillbaka i tiden. Även andra tidigt starkt industrialiserade områden i USA h a r gått tillbaka på samma sätt. Trots en ständig förskjutning mot söder och väster kännetecknades den amerikanska industrin under slutet av 1800talet och första decennierna av 1900-talet av stark rumslig koncentration. Från 1930-talet har emellertid den regionala industriutvecklingen alltmer karaktäriserats av decentralisering. Av 117 industrigrupper i USA visade 90, omfattande 80 procent av nationens industrianställda, tydliga tendenser till decentralisering under perioden 1939—1954. Utvecklingen i Storbritannien uppvisar vissa likheter med den hittills beskrivna. Från att ha varit starkt bunden till kolfälten och malmen blev den brittiska industrin efter första världskriget alltmera rörlig i förhållande till energikällor och råvaror. Den industriella expansionen ägde under 1920- och 1930-talen huvudsakligen rum i sydöst och framför allt i Londonområdet, medan de gamla industriområdena gick starkt tillbaka. Efter andra världskriget har emellertid den starka koncentrationen av industrisysselsatta till Londonområdet upphört. Arbetskraftsbrist, höga hyror och andra omkostnader har tvingat fram en decentralisering, ofta i form av filialutläggningar. Under perioden 1948—1958 ökade antalet industrisysselsatta i Storbritannien främst i östra och sydöstra England utanför Londonområdet. I Likhet med Norrland har emellertid utvecklingen inom perifera områden som Wales och Skottland varit relativt svag. Regionala omfördelningar av de industrianställda i förhållande till befolkningsutvecklingen. Den skildrade regionala omfördelningen av de industrianställda i Sverige mellan 1952 och 1960 förefaller icke ha följt den regionala befolkningsutvecklingen under samma tid. För att belysa detta förhållande kommer i det följande de regionala förskjutningarna av de industrianställda att ställas i relation till befolkningsutvecklingen. Det samlade resultatet av beräkningarna framgår av figur 2: 4 (ang. teckenförklaringen se kartan samt föregående avsnitt). Värdet 0 anger, att en region år 1960 mot bakgrund av befolkningsutvecklingen hade exakt samma andel av rikets industrianställda som år 1952. Den relativa utvecklingen av både industrianställda och totalbefolkning inom regionen följde med andra ord motsvarande utveckling för riket i sin helhet. I grova drag stämmer resultaten av beräkningarna i föreliggande avsnitt (figur 2 : 4 ) väl överens med resultaten i föregående (figur 2 : 3 ) . För enskilda regioner framträder dock väsentliga skillnader. Enligt denna jämförelse skulle Stockholms B-region med hänsyn till befolkningsutvecklingen ha haft 13 913 fler industrianställda år 1960 än vad som faktiskt var fallet för att behålla sin andel från år 1952. Mot bakgrund

g 200

2000 Fig. 2:4 a. Omfördelningar mellan rikets B-regioner au antalet industrianställda regionala befolkningsutvecklingen 1952—1960

2500 3000 industrianställda

i förhållande till den

Fig. 2:4 b. Omfördelningar mellan rikets B-regioner av antalet industrianställda i för hållande till den regionala befolkningsutvecklingen 1952—1960

78 av den kraftiga befolkningsutvecklingen framträder Stockholmsregionens andelsminskning av landets totala antal industrianställda sålunda som synnerligen markant. Befolkningsutveckling och industriutveckling gick på intet sätt parallellt utan divergerade kraftigt inom denna region. Tages däremot som i föregående avsnitt ingen hänsyn till befolkningsutvecklingen, blir för Stockholmsregionens vidkommande andelsminskningen mindre (—6 941). Andelsminskningarna för Stockholms (—13 913), Göteborgs (—6 487) och Malmö (—4 252) B-regioner var sålunda synnerligen framträdande, när de ses mot bakgrund av den relativt kraftiga befolkningsutvecklingen inom dessa regioner. Däremot blir de negativa värdena för Uppsala ( — 1 0 2 5 ) , Eskilstuna (—998), Norrköpings ( — 1 2 9 7 ) , Borås ( — 1 5 0 8 ) , Örebro (—1 699) och Gävle (— 1 238) B-regioner ungefär desamma eller mindre, när tillbakagången sättes i relation till befolkningsutvecklingen. Mindre utpräglade minskningsregioner i Göta- och Svealand, som behandlades i föregående avsnitt (sid. 66), återfinns i många fall även på figur 2: 4. Dock kan flera mindre förändringar konstateras. I ett fåtal fall, där de negativa värdena i föregående avsnitt låg nära 0, kan B-regionerna t. o. m. uppvisa positiva värden, när hänsyn tas till befolkningsutvecklingen (t. ex. Strängnäs, Kisa, Mjölby, Eksjö, Tomelilla, Hörby, Strömstads, Tidaholms, Sala och Hedemora B-regioner). Mer anmärkningsvärda förändringar i positiv riktning erhålls för Kristianstads, Kinna/Skene och Arvika B-regioner. Det stora antalet regioner i Norrland, som minskade sina andelar av landets industrianställda mellan åren 1952 och 1960, återfinns i stort sett oförändrade, när hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, även om tillbakagången i de flesta fall är något mindre accentuerad. Hudiksvallsregionen får sitt negativa värde från föregående avsnitt förbytt i ett positivt, och Kramforsregionens kraftigt minskade andel (—775) blir betydligt mindre, sedd mot bakgrund av folkminskningen 1952—1960 (— 7). Bland de B-regioner i Stockholms närhet, som enligt föregående avsnitt ökade sina andelar av de industrisysselsatta under undersökningsperioden (figur 2 : 3 ) , uppvisar Södertälje- och Nyköpingsregionerna en mindre industriell tillbakagång, när hänsyn tas till den samtidiga starka befolkningsutvecklingen (figur 2 : 4 ) . Däremot förstärks andelsökningarna för de 17 uppräknade B-regionerna i södra Jönköping, Kronobergs och norra Kristianstads län (sid. 74) ytterligare, när befolkningsutvecklingen beaktas. Andelarna för dessa regioner har i det senare fallet ökat med 13 787 industrianställda. Tidigare nämnda ökningsregioner i västra Skåne kvarstår liksom ökningsregionerna utefter västkusten samt Skövde-, Karlstads- och Karlskogaregionerna, de båda senare dock med starkt reducerade värden. Befolkningsökningen inom Västeråsregionen har däremot i förhållande till hela riket varit så kraftig, att den tidigare påtalade stora andelsökningen av de

79 industrianställda ( + 1 566) förbytts i en kraftig andelsminskning (—765), när hänsyn tas till befolkningsutvecklingen. Sammanfattningsvis kan för Göta- och Svealand sägas, att den spridning av de industrianställda under 1950-talet, som påtalades i föregående avsnitt, framstår som ännu mera markant, när hänsyn tas till den regionala befolkningsutvecklingen under samma tid. Särskilt starkt framträder storstadsområdenas minskade andelar av landets industrianställda mot bakgrund av befolkningstillväxten inom dessa. Likaså accentueras omfördelningsvinsterna för det inre av Götaland. En förskjutning av de industrianställda till områden sydväst om en linje Karlstad—Oskarshamn blir särskilt märkbar, när hänsyn tas till den regionala befolkningsutvecklingen. De fem norrlandsregioner, som uppvisade påtagligt ökade andelar av rikets industrianställda enligt beräkningarna i föregående avsnitt (Örnsköldsviks-, Skellefteå-, Luleå-, Gällivare/Malmbergets- och Kiruna-regionerna) får ökade andelar, även när hänsyn tas till befolkningsutvecklingen. 2.2.3 Produktionsutvecklingen inom industrin mellan åren 1952 och 1960

Undersökningen baseras liksom i föregående avsnitt på den officiella industristatistiken. I detta avsnitt skall emellertid den industriella utvecklingen studeras med utgångspunkt från industrins förädlingsvärde, dvs. salutillverkningsvärdet minus kostnader för råvaror, emballage, bränsle, elenergi och bortlämnade lönearbeten. För att möjliggöra jämförelser har 1960 års förädlingsvärden omräknats i 1952 års priser, vilket skett industrigruppvis för var och en av de 1 031 primärkommunerna, varefter industrigruppernas omräknade värden summerats kommun för kommun. Totalt för hela riket ökade de studerade industrigruppernas förädlingsvärden sammanlagt med 4,5 miljarder kronor under undersökningsperioden, räknat i 1952 års penningvärde. Detta motsvarar en relativ ökning med 38,1 procent. Industriproduktionen ökade således betydligt kraftigare än antalet anställda inom industrin, dvs. de industrianställdas produktivitet steg betydligt under perioden 1952—1960. Den industriella utvecklingen under 1950-talet, mätt i förädlingsvärden, var väsentligt olika inom skilda delar av landet. Denna regionalt ojämna utveckling fick till följd regionala omfördelningar och förskjutningar av den svenska industrins förädlingsvärden, på samma sätt som den ojämna sysselsättningsutvecklingen åstadkom regionala omfördelningar av de industrianställda. Åtskilliga av de regioner, som fick sina andelar av rikets industrianställda minskade enligt figur 2: 3 återfinns med vita cirkelytor även på figur 2: 5 och utgör således förlorande parter även vid de regionala omfördelningarna av industrins förädlingsvärden. Stockholms och Malmö B-regioner fick sina andelar av industrins totala

=

1000 kronor

Fig. 2:5 a. Omfördelningar mellan rikets B-regioner av industrins förädlingsvården 1952—1960

81 Fig. 2:5 b. Omfördelningar 6—318333

mellan rikets B-regioner

av industrins förädlingsvärden

1952—I960

82 förädlingsvärde kraftigt reducerade mellan åren 1952 och 1960. Däremot ökade Göteborgsregionen sin andel något. Uppsala, Eskilstuna, Linköpings, Motala, Örebro, Kristinehamns, Västerås, Ludvika och Faluns B-regioner hade lägre andelar av rikets industriproduktion år 1960 än år 1952. Av de 21 regioner i Norrland som hade minskade andelar industrianställda fick 11 på motsvarande sätt sina produktionsandelar minskade. F ö r flera av dessa 11 var andelsminskningarna obetydliga (grå cirkelytor på figur 2: 5). Andelsminskningar av betydelse hade endast Söderhamns, Hudiksvalls, Härnösands, Lycksele och Gällivare/Malmbergets B-regioner. Sammanfattningsvis kan således konstateras att främst Stockholms- och Malmöregionerna samt en rad industriregioner i Götaland och Svealand förlorade betydande andelar av den industriella produktionen i landet, mätt i förädlingsvärde, under 1950-talet. De förlorade produktionsandelarna har övertagits av områden som ökat sina andelar. Tidigare nämnda expansionsregioner i Stockholms närhet återfinns som ökningsområden på figur 2 : 5 . Omfördelningarna och förskjutningarna av industrins förädlingsvärden var delvis riktade mot inre delarna av södra Götaland. Andelsökningarna inom detta område var dock icke fullt så markanta beträffande produktionsvolym som beträffande industrianställda (jfr figur 2: 3 och 2: 5 ) . Ett framträdande stråk av regioner, som ökade sina produktionsandelar väsentligt, sträcker sig från Uddevalla och Trollhättans B-regioner åt nordöst över Svenljunga-, Ulricehamns-, Kinna/Skene-, Falköpings-, Skövde-, Mariestads-, Säffle-, Karlstads-, Karlskoga-, Hagfors-, Lindesbergs-, Avesta-, Hofors-, Sandvikens- och Borlängeregionerna. Den spridning av de industrianställda från gamla industricentra och mycket stora befolkningsagglomerationer inom Göta- och Svealand under perioden 1952—1960, som påtalats härovan, motsvaras i grova drag av en utspridning av industriproduktionen, mätt i förädlingsvärde. För Norrlands vidkommande visar omfördelningen av förädlingsvärdena en något annan bild än omfördelningen av de industianställda. Flera regioner i kustbandet hade anmärkningsvärda produktionsandelsökningar. Men inom flera av dessa regioner motsvaras produktionsökningarna på intet sätt av sysselsättningsökningar. Andelsökningarna särskilt för Kramfors, Sundsvalls, Örnsköldsviks, Umeå, Skellefteå, Luleå, Piteå och Kalix B-regioner framträder tydligt på figur 2: 5.

2.3 Nyetableringar, flyttningar

och filialutläggningar

under åren 1946—1961

Som närmare framgår av bilaga I har en undersökning verkställts av den industriella ny- och omlokaliseringen under åren 1946—1961. Denna undersökning omfattar 792 produktionsenheter eller arbetsställen med minst 25

^

s

I I I

s

_z

icii

A~

-••—-'

JtT jr

"t^ -r *^~gjj~}

•?"*

/

S=W3»

i2 1 J_r ^1

«?-t^ ..._.

x~< fc/ö-H_

?h u^s-

w n i

-

So.

'

x ..:

• -

B

*«S«

7>

— - O —1 — — —

" -

~v-

-*"

—

I—

&^&

J Z

A

„ _„

_ „„...

3_

_ ..-

a,

*»~

-?> ~

Ss

I

—fc-„

\ f ^

^U^ "é—y 1 7 i

is

in

-''

f

J

. J* M. ° —

—

^--v

<

-S-

&:

&££;

S^^x/IA

=-

ti

^ -4^Sr

2»- -^^'S.-—

c

§£:

/

>

' }

V, oc£,-^-

^

ft

a

—_ •

/ \

*=-~^_" N K LU

-

"" "

~ ' - N . /

"

^ \

V.

- " -<• i u LU < , LU o) LU D

S

' t f j O « -

s

tt

-g c <

Z 5 ^ * =>3 Q s" 2 5o o s

Vir ~\ r »K

Q:

"

Sr =

"v •

- j -

o «m=i

^

^

- 4 ^

X

>W *^T

/ * "

^ T

f

oon

T -t

J J

Q.

: - " =

X ±

-

*

-——1—^

z

JN <*>

•

^2"

"J rf — H K in <D_ I ^ 1— . Z">

-

v ,

||-

Q

1-

J-^~\

s- 1 - fir -4 i •°§ SS

°> "• 2j 2 «

>

^ ^ ^

L.

5 2< i i 2 < _i z x - <o1 >-E £Ö)ui* t -

w

OOSl ^

=

~ ~ = ^ =

it *— ro

O en

0» N

CO JsJ

t*CM

s

s

1. , ! OOfl a

s

§

a

K

s

a

§ rO

aa

r-

§ T

w

83 anställda vid undersökningstillfället vilka lokaliserats, dvs. nyetablerats, flyttats eller utlagts som filialer under den angivna tidsperioden. Den regionala spridningen av dessa enheter framgår av figur I l a och b. Nedre siffran i varje cell på figur I l a och b anger antalet enheter som lokaliserats till cellen under perioden, och den övre siffran anger antalet anställda vid dessa anläggningar. Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Malmö stad har på särskilt sätt markerats på kartan. Eventuella omlokaliseringar inom cell om 10 X 10 k m eller inom de markerade storstadsregionerna betraktas ej som lokaliseringar och har ej registrerats på kartor eller i tabeller. För att få en översiktlig bild av den regionala spridningsbilden har celler om 10 X 10 slagits ihop till celler om 50 X 50 km. De större ytelementen har markerats på figur 11. Storstadsregionerna kvarstår som speciella ytelement. Till cellerna refereras med hjälp av koordinatbeteckningarna i kartans kanter. Söder om cellrad 12 förekommer ingen cell om 50 X 50 k m där icke någon industrilokalisering har skett. Med undantag av själva kustlandet saknar däremot de flesta celler i Norrland lokaliseringar. De tre markerade storstadsregionerna rymmer sammanlagt 147 arbetsställen (18,6 procent av samtliga) med 9 057 anställda (13,9 procent av samtliga). Inom ett sammanhängande område i norra Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län återfinns 120 (15,2 procent) av samtliga studerade arbetsställen med 11 183 anställda (17,1 procent). Området bildar kärna i det expansionsområde, som omnämndes på sid. 00 Ytterligare några celler i Göta- och Svealand uppvisar betydande koncentrationer. Men i stort sett kännetecknas lokaliseringen inom dessa delar av landet av stor spridning. Sex celler i norra Götaland, G 7, G 8, (med bl. a. Västervik, Valdemarsvik och Norrköping), E 7 (Jönköping), D 8 (Skövde, Falköping), C 7 (Borås, Alingsås) samt B 8 (Uddevalla) rymmer 82 nya arbetsställen (10,4 procent) med inte mindre än 11 576 (17,8 procent) anställda. Tre celler, F 10 (Örebro), G 10 och G 11 (bl. a. Eskilstuna och Västerås) samt H 13 (Gävle) bidrar tillsammans med 65 arbetsställen (8,2 procent) med 5 170 anställda (7,9 procent). Inom storstadsregionerna och de ovan redovisade områdena återfinns sålunda sammanlagt över hälften (ca 52 procent av samtliga arbetsställen i undersökningen med över hälften (ca 57 procent) av de anställda. Den absoluta spridningsbilden kan kompletteras med en relativ, varvid antalet anställda vid produktionsenheter, lokaliserade perioden 1946—1961, ställs i relation till antalet industrianställda i området (cellen) före år 1946. De lägsta relativa värdena i Göta- och Svealand erhålls för Stockholmsoch Göteborgsområdena samt utefter Öresund. Vissa äldre industriområden får också låga värden. Nylokaliseringen inom dessa områden för-

84 m å r inte göra sig gällande, då de ställs i relation till den redan tidigare omfattande industrin inom dessa. De högsta relativa värdena uppnås inom ett område med bl. a. orterna Värnamo, Växjö, Älmhult och Olof ström. Även områdena kring Uddevalla och Mariestad får höga relativa tal. På ett visst avstånd från storstäderna uppstår »ryggar» av relativt höga värden. Inom Norrland är lokaliseringarna koncentrerade till ett fåtal områden. De fåtaliga lokaliseringarna till Norrland är koncentrerade till celler huvudsakligen utefter kusten. Som enda större koncentration framträder lokaliseringen av 11 enheter med 1 103 anställda till H 17 (huvudsakligen Sundsvall). Mindre vita ytor framträder bl. a. i norra och västra Svealand samt i Dalsland och östra Götaland med undantag av själva kustbandet. Särskilt inom Göta- och Svealand har lokaliseringarna under perioden 1946—1961 ägt rum utefter viktigare kommunikationsleder. Uteslutes storstadsregionerna, har sålunda över 90 procent av samtliga övriga lokaliseringar skett till orter vid järnväg. Omgiven av vita ytor framträder t. ex. järnvägssträckningarna Halmstad—Gislaved och Värnamo—Alvesta—Växjö —Emmaboda. Vinkelrätt mot den senare sträckningen framträder tydligt Malmö—Hässleholm—Älmhult—Alvesta. Stambanan Göteborg—Hallsberg k a n följas relativt lätt liksom sträckan Nässjö—Norrköping. 2.3.1 De lokaliserade enheternas fördelning på olika industrigrupper

Det är uppenbart, att spridningsbilderna är väsentligt olika för skilda industrigrupper. 1 Det »regionala mönstret» är ganska karaktäristiskt för vissa industrigrupper. Produktionsenheterna inom gruvindustri, jord- och stenindustri, träindustri samt massa- och pappersindustri kännetecknas av stor regional spridning. Lokaliseringar till storstadsregionerna förekom endast i sammanlagt åtta fall. De bestod av enstaka murbruks- och cementvarufabriker och snickerier och var mycket små (omfattande 0,6 % av samtliga anställda vid av lokaliseringar berörda företag). Lokaliseringar till små tätorter var vanliga. 67 procent av arbetsställena med 66 procent av de anställda inom dessa grupper återfinns inom tätorter med mindre än 5 000 invånare eller utanför tätorter. Rena glesbygdslokaliseringar förekom företrädesvis inom dessa grupper. Åtskilliga av dessa anläggningar bearbetar tunga och skrymmande primära råvaror med lågt handelsvärde och är mer eller mindre k n u t n a till punktuella (gruvor, stenbrott, grustag) eller areella (skog) råvarukällor. 1 De industrigrupper som förekommer i industristatistiken är följande: gruvindustri, metalloch verkstadsindustri, jord- och stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri, grafisk industri, livsmedelsindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri, textil- och sömnadsindustri, läder-, hår- och gummivaruindustri, kemisk och kemisk-teknisk industri.

85 Inom livsmedelsindustrin märks flera råvarubundna fiskberedningsanstalter och fiskkonservfabriker utefter västkusten samt i Simrishamn och Karlskrona samt några till sina råvaruområden k n u t n a kött-, grönsaksoch fruktkonservfabriker samt sylt- och saftfabriker (Österlöv, Kumlä, Laholm, Sköllersta, Visby, Falkenberg). Längre transporter av den lättförstörbara och i förhållande till den färdiga produkten tunga och skrymmande råvaran torde knappast vara ekonomiskt lönande. Inom storstadsregionerna återfinns framför allt produktionsenheter inom bageriindustri samt slakterier och köttvaruindustri, vilka främst betjänar en lokal marknad. Av den grafiska industrins produktionsenheter lokaliserades 86 procent med 88 procent av de anställda till Stor-Stockholm och Stor-Göteborg. Arbetsställen inom läder-, hår- och gummivaruindustrin har i stor utsträckning koncentrerats till två mindre områden. I Örebrocellen och angränsande celler om 50 X 50 k m samt i Tranås återfinns 42 procent av enheterna med 31 procent av de anställda. Inom dessa områden var det med något enstaka undantag fråga om skoindustri respektive päls- och skinnvarufabriker med gamla traditioner i dessa bygder. Av skofabrikerna utanför Örebro har de flesta flyttats från eller lagts ut som filialer till företag i Örebro. Av anläggningarna inom metall- och verkstadsindustri har 24 procent med 15 procent av de anställda lokaliserats till storstadsregionerna. Ytterligare 23 procent av enheterna med 39 procent av de anställda har lokaliserats till Uddevalla-, Borås- och Gävleområdena samt till nio sammanhängande områden inom norra Kristianstads, Blekinge och delar av Kronobergs och Jönköpings län. Storstadslokaliseringar förekom främst inom undergruppen elektroteknisk industri. 36 procent av gruppens anläggningar var belägna inom Storstockholm och Stor-Göteborg. Dessa anläggningar var emellertid genomsnittligt betydligt mindre än de utanför dessa områden lokaliserade anläggningarna. Lokaliseringarna av produktionsenheter inom textil- och sömnadsindustri visar icke några mera m a r k a n t a koncentrationer av objekten. Endast 8 procent av arbetsställena med 6 procent av de anställda finns inom storstadsområdena. 74 procent av enheterna med 66 procent av de anställda förlades till tätorter med mindre än 20 000 invånare, 60 procent av enheterna med 50 procent av de anställda till tätorter med mindre än 10 000 invånare. Anläggningarna är spridda över hela Götaland med undantag av de östligaste delarna. Några av företagen lokaliserades till Bergslagen. En viss koncentration av de anställda inom denna industrigrupp till medelstora och större tätorter som Borås, Växjö, Hässleholm, Skövde, Karlskrona, Kristinehamn, Västerås, Enköping och Fagersta kan dock konstateras.

86 Tabell 2:5. Antalet studerade produktionsenheter (arbetsställen, lokaliserade 1946—1961, storlek (folkmäigd enl. Industrigrupp

Gruvindustri

Metall- och verkstadsindustri

Jord- och stenindustri

Träindustri

Pappersoch massaindustri

Grafisk inlustri

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Tätortsklasser Enh. Anst. Enh. Anst. Enh. Anst. Storstadsregionerna 60 000— 50 000—59 9 9 9 . . . 40 000—49 9 9 9 . . . 30 000—39 9 9 9 . . . 20 000—29 9 9 9 . . . 10 000—19 9 9 9 . . . 5 000— 9 9 9 9 . . . 2 500— 4 999. . . 1 000— 2 499. . . 500— 9 9 9 . . . 200— 4 9 9 . . .

87 22 10 6 13 11 40 40 43 42 17 18

5 494 2 330 1 585 751 6 325 626 4 986 4 146 2 970 3 104 1223 1232

Enh. Anst. Enh. Anst.

5 1

256 31

3 1

151 50

1 1 1 2 6 4 7 2 2

36 47 122 428 548 174 419 405 68

1 1 3 7 8 9 6 13

85 33 310 244 499 467 681 891

Utanför t ä t o r t . . .

363 Totalt

361 35 450

2 673

3 774

2 1

105 37

1 2 3 1

335 107 328 64

1143 Enh. Anst.

18 2

1183 95

1 345 |

2.3.2 Lokaliseringarnas fördelning på tätorter av olika storlek

De lokaliserade anläggningarna har fördelats på tätorter av olika storlek. Som tätort räknas därvid i enlighet med 1960 års folkräkning bebyggelseagglomerationer med minst 200 invånare. Vid storleksgrupperingarna av tätorterna har befolkningssiffrorna i 1960 års folkräkning genomgående använts. För att utröna, vilka storlekstyper av tätorter, som verkat attraktiva för industrin under undersökningsperioden, hade det varit önskvärt, att befolkningssiffrorna för varje tätort utgjort de vid varje lokaliseringstillfälle aktuella. Vidare borde hänsyn tas även till orternas varierande influensområden och närheten till eventuella större tätorter etc. Lämpliga centralitetsmått och tätortsgrupperingar med utgångspunkt från dessa som alternativ till befolkningstalen skulle slutligen ur flera synpunkter ha varit att föredraga. Dessa krav har emellertid icke kunnat tillgodoses i denna översiktliga analys. Arbetsställenas och de anställdas fördelning på tätorter av olika storlek framgår av tabell 2: 5. Av tabellen framgår också skillnader mellan olika industrigrupper. Som framgår av tabellen är det mycket ovanligt med rena glesbygdslokaliseringar. Endast 4,5 procent av anläggningarna med 2,5 procent av de anställda har lokaliserats till platser utanför tätorter. Andelen glesbygdsloka-

87 samt antalet anställda vid dessa, fördelade på olika industrigrupper och tätorter av olika 1960 års folkräkning) Livsmedelsindustri

Dryckesvara- och tobaksind.

Textil- och sömnadsindustri

Läder-, håroch gummivaruindustri

Kemisk och kemisk-teknisk industri

Anta

Antal

Antal

Antal

Antal

Enh. Anst. Enh. Anst.

8 3

357 179

1 3 2 4 5 3 1 4 5

90 203 96 115 249 287 45 182 257

2 104

1—11

Antal

Procentuell fördeln. på tätortsklasser

Enh.

Anst.

Enh.

Anst.

Enh.

Anst.

Enh.

Anst.

Enh.

Anst.

34 33

14 18

775 1 176

3 4

99 410

8 4

708 964

111 564 1 660 1923 1578 1 016 2 038 867 513

1 5 9 24 19 19 31 20 11

2 10 8 8 1 7 2

70 662 416 441 42 376 179

1 618

18,6 7,1 1,3 1,5 2,9 3,5 10,7 11,1 11,5 12,2 8,1 6,9 4,5

13,9 8,1 2,4 1,9 11,1 4,2 13,1 11,6 9,4 9,9 6,8 5,2

62 364 385 193 135 214 37

9 057 5 268 1 585 1270 7 224 2 712 8 523 7 545 6 107 6 482 4 406 3 418

1 3 5 3 2 3 1

147 56 10 12 23 28 85 88 91 97 64 55

37 179

178 12 468

2 795

3 062

792 65 215

99,9

100,1

1 1

2,5

liseringar är speciellt hög inom gruvindustri, jord- och stenindustri samt träindustri. De i materialet ingående anläggningarna är i anmärkningsvärt stor utsträckning lokaliserade till små tätorter. 31,7 procent av enheterna med 24,4 procent av de anställda har lokaliserats till tätorter med mindre än 2 500 invånare eller i ett fåtal fall till platser utanför tätorter. I tätorter med mindre än 5 000 invånare återfinns 43,2 respektive 33,8 procent av materialet. Höjes taket till 10 000 invånare infångas 54,3 respektive 45,4 procent av lokaliseringarna och de anställda vid dessa. Utesluts de tre storstadsregionerna, som tillsammans mottagit 18,6 respektive 13,9 procent av nytillskotten, har övriga tätorter med 20 000 inv. eller mer sammanlagt valts som lokaliseringsort för 16,3 procent av samtliga arbetsställen med 27,7 procent av de anställda. Arbetsställena inom denna grupp är tydligen genomsnittligt relativt stora. Det bör emellertid påpekas, att antalet tätorter och tätortsinvånare är väsentligt olika inom de olika storleksklasserna, varför jämförelser av detta slag måste göras med stor försiktighet. Som framgår av tabell 2: 6 är antalet lokaliserade enheter per tätort helt naturligt väsentligt högre inom tätortsklasser med stora tätorter än för klasser med små tätorter. I den högsta klassen t. ex. går det i genomsnitt

88 Tabell 2:6. Antal 1946—1961 lokaliserade produktionsenheter och anställda vid dessa i relation till antal tätorter och tätorts invånare inom olika tätortsklasser Antal Tätortsklass (antal invånare)

50 000— 20 000—49 999 10 000—19 999 5 000— 9 999 1 000— 4 999 500— 999 200— 499 Samtliga tätorter

Tätorter

Antal

ProdukInv. i Anställda 1 000-tal tionsenhet

c - 100 a

d ~b~

a

b

c

d

13 26 38 69 387 399 889

2 318 744 542 476 812 279 283

213 63 85 88 188 64 55

15 910 11206 8 523 7 545 12 589 4 406 3 418

1 638 242 224 128 49 16 6

7 15 16 16 15 16 12

1 821

5 454

63 597

drygt 16 lokaliserade enheter per tätort, medan det i den lägsta klassen går 0,06. Först i storleksklassen 5 000—9 999 invånare uppnås en lokalisering per tätort. I förhållande till tätortsbefolkningen inom de olika storleksklasserna är antalet anställda vid de studerade produktionsenheterna tämligen j ä m n t fördelade på alla storleksklasser under 50 000 invånare. Lokaliseringsfrekvensen, mätt i antal anställda vid nylokaliserade enheter per 1 000 tätortsinvånare, är emellertid anmärkningsvärt låg för landets tätorter med 50 000 invånare eller mer. 2.3.3 Lokaliseringsorsaker enligt uppgifter från företagen

Samtliga de i undersökningen ingående företagen har tillskrivits och bl. a. tillfrågats angående orsakerna till lokaliseringen. För att i någon mån normera svaren har nio lokaliseringsorsaker angivits på de frågeblanketter, som använts. De olika orsaksalternativen framgår av tabell 2: 7. Företagsledningarna angav lokaliseringsorsaker genom markeringar i rutor i anslutning till de olika orsaksalternativen. Flera markeringar kunde förekomma. Vidare frågades efter, vilka av de markerade orsakerna, som varit avgörande vid valet av lokaliseringsplats, varvid den främsta orsaken skulle sättas främst etc. De angivna svaren måste behandlas med stor försiktighet, då deras tillförlitlighet är omöjlig att fastställa. I vissa fall k a n de bygga på objektiva bedömningar, vilka gjorts inom ett företag exempelvis i samband med en nyligen företagen flyttning eller filialutläggning. I andra fall kan de i samband med ifyllandet av blanketterna gjorda bedömningarna av vilka faktorer, som varit avgörande för lokaliseringen, vara mer eller mindre subjektiva. Det kan icke utan vidare förutsättas, att lokaliseringarna skett efter noggranna och allsidiga prövningar av olika förläggningsalternativ. Det

89 Tabell

2:7. Lokaliseringsorsaker

enligt

blankettsvaren

Kol. A. Procent av totala antalet blanketter, på vilka resp. markering förekommer. B. Markeringarnas procentuella fördelning på de angivna orsaksalternativen. Industrigrupp 1 Angivna lokaliseringsorsaker

7 o. 8

11 A

A

A

A

A

A

A

A

A

A

A

B

54,0

13,9

49,2

81,8

76,2

43,2

52,8

48,9

53,3

51,4

25,8

47,4

33,3

39,3

63,6

19,0

25,0

67,4

72,3

40,0

49,9

25,0

25,8 22,2

19,4 22,2

27,9 16,4

9,1 9,1

23,8 23,8

9,1 22,7

25,8 20,8

27,7 21,3

23,3 23,3

24,4 21,2

12,2 10,7

17,5 3,6

41,7 47,2

6,6 29,5

9,1 45,5

33,3 0,0

34,1 36,4

4,5 6,7

6,4 8,5

20,0 10,0

15,4 11,5

7,7 5,8

13,9 7,2 8,6

2,8 5,6 16,7

14,8 3,3 19,7

9,1 0,0 36,4

4,8 4,8 0,0

2,3 9,1 4,5

7,9 3,4 4,5

17,0 6,4 4,3

10,0 6,7 6,7

11,1 5,8 8,5

5,6 2,9 4,2

100,0 200,2 202,8 206,7 263,7 185,7 186,4 193,8 212,8 193,3 199,2

99,9

Ledig industrilokal eller lämplig t o m t m a r k . . . . God tillgång på arbetskraft Lokaliseringsorten tillika företagsledarens hemort Goda kommunikationer . Nära till avsättningsområdet Näratill råvaruområdet . 100,0 Kom munala stödåtgärder Goda servicemöjligheter, övriga orsaker Summa

1—11

1 Industrigrupperna är: 1. Gruvindustri, 2. Metall- och verkstadsindustri. 3. Jord- och stenindustri, 4. Träindustri, 5. Massa- och pappersindustri, 6. Grafisk industri, 7. Livsmedelsindustri, 8. Dryckesvaru- och tobaksindustri, 9. Textil- och sömnadsindustri, 10. Läder-, hår- och gummivaruindustri, 11. Kemisk och kemisk-teknisk industri.

ligger därvid n ä r a till hands att tänka sig, att uppgiftslämnaren vid angivandet av olika faktorer, som varit avgörande för valet av lokaliseringsort, omedvetet gjort efterrationaliseringar. Urvalet, formuleringarna och uppställningen av de olika orsaksalternativen kan också tänkas ha påverkat svaren. E n sammanställning av blankettsvaren återfinns i tabell 2: 7. I denna har svaren särredovisats för olika industrigrupper. För varje industrigrupp har angivits, på hur många procent av blanketterna, som respektive orsaksmarkering förekommer (kolumn A). Av procenttalen på nedersta raden framgår, att flera markeringar kan förekomma på varje blankett. Endast de tre orsaker, som angivits som de främsta på varje blankett, har dock medtagits i sammanställningen. I summakolumnen längst till höger har även markeringarnas procentuella fördelning på de olika orsaksalternativen angivits (kolumn B). Bland lokaliseringsorsakerna för samtliga upptagna industrigrupper dominerar ledig industrilokal eller lämplig tomtmark (orsaken markerad på 51 procent av blanketterna) och god tillgång på arbetskraft (50 procent av blanketterna). Arbetskraften som lokaliseringsfaktor är emellertid obetyd-

90 lig i storstadsregionerna (18 procent). Det är inom dessa vanligen fråga om speciellt kvalificerad sådan. Uteslutes blanketterna från dessa regioner, blir denna faktor helt dominerande (ca 70 procent). På ca 24 procent av blanketterna har angivits, att lokaliseringsorten tillika är företagsledarens hemort. Enligt Dahméns undersökning av den industriella företagarverksamheten under mellankrigstiden 1 grundades omkring 80 procent av de i undersökningen medtagna företagsenheterna på företagsgrundarens eller någon av företagsgrundarnas vistelseort. Författaren pekar därvid på att större delen av de för mellankrigstiden nya enheterna inte fick sin lokalisering bestämd efter någon lokaliseringskalkyl, där ett flertal olika alternativ vägts mot varandra. »I flertalet fall låg det uppenbarligen så till att någon företagsbildning inte skulle ha blivit av, om inte möjlighet yppat sig på samma ort.» I ett stort antal fall, där lokaliseringen skedde till annnan ort, bestämdes denna av att företagsgrundaren där tidigare haft eller fortfarande hade sitt eget eller sin hustrus föräldrarhem. Att de i kommitténs undersökning ingående anläggningarna i mindre utsträckning än de i Dahméns undersökning medtagna lokaliserats till företagsgrundarens bostads- eller vistelseort, torde i första hand bero på att kommitténs undersökning omfattar större produktionsenheter. Dahméns undersökning omfattar nämligen huvudsakligen de arbetsställen, vilka ingick i kommerskollegii industristatistik. Som framhålles i bilaga I sid. 87 torde generellt sett olika lokaliseringsalternativ i större utsträckning övervägas vid etablering av större enheter än vid etablering av mindre. Den industriella miljön på en ort tycks vara en viktig faktor för uppkomsten av nya produktionsenheter. Man skulle därvid kunna tala om ett slags »grannskapseffekt». Enligt en undersökning år 1950 av William-Olsson om industriutvecklingen inom Halmstad-Nässjö Järnvägars trafikområde 2 hade nya produktionsenheter inom området i mycket stor utsträckning tillkommit i nära anslutning till äldre sådana. De nya arbetsställena var i många fall mycket små (mindre än fyra arbetare). Företagsgrundarna var i allmänhet från bygden och hade börjat som anställda vid äldre företag och senare startat eget. William-Olsson framhåller sålunda att i industribygderna har en miljö uppkommit, som är gynnsam för den, som vill börja en tillverkning. Han är omgiven av personer, som ofta delar med sig av sina erfarenheter och som lånar ut maskiner och produktionskapacitet. De nygrundande arbetarna har också under tidigare skeden ofta gjort detta i samförstånd med sina arbetsgivare, och upprinnelsen till ett mycket stort antal företag har varit ett kvällsarbete vid sidan av vanlig dagsanställning. I denna miljö kan, vad lokalerna beträffar, utvecklingsgången i olika varia1 E. Dahmén: Svensk industriell före tågar verksamhet. Uppsala 1950. 2

W. William-Olsson, P. Fries: Halmstad Nässjö Järnvägar och näringslivet i deras trafikområde. Halmstad 1950.

91 tioner tecknas med serien köket — finrummet — en primitiv fabriksbyggnad på den egna tomten — en stor fabriksbyggnad. Flertalet av dessa industrier har sin upprinnelse i beställningar på orten. Liknande förhållanden har beskrivits i en brittisk undersökning angående etableringar av medelstora och små anläggningar inom ett koncentrerat och specialiserat industriområde kring Birmingham. Inom detta område har det varit relativt lätt för en branschkunnig förman eller annan anställd att bryta sig ut ur det gamla företaget och starta eget inom samma bransch, för vilken miljön på orten sedan gammalt är gynnsam. F å överlever konkurrensen. Men de goda möjligheterna för den yrkesskicklige att åter få anställning inom den egna branschen gör, att många försöker. Liknande konstateranden har också gjorts i en amerikansk undersökning. Goda kommunikationer anses ha påverkat det aktuella valet av lokaliseringsort enligt 21 procent av blanketterna i kommitténs undersökning. Övriga faktorer har fått relativt få markeringar. Nära till råvaruområdet har angetts som lokaliseringsorsak på 12 procent av blanketterna, nära till avsättningsområdet på 15 procent av dessa. För många av produktionsenheterna inom storstadsregionerna har emellertid närheten till marknaden varit av avgörande betydelse för valet av lokaliseringsort (40 procent). Det andra orsaksalternativet med många markeringar inom storstadsregionerna, ledig industrilokal, kan knappast förklara lokaliseringarna till dessa regioner, utan får uppfattas som en orsak till att företagen valt den aktuella lokaliseringsplatsen inom regionerna. På 11 procent av blanketterna slutligen har uppgivits, att kommunala stödåtgärder påverkat lokaliseringen, dock i mycket liten omfattning inom storstadsregionerna (2 procent). Vissa karaktäristiska skillnader mellan industrigrupperna kan utläsas av sammanställningen av lokaliseringsorsakerna. Förutom inom gruvindustrin har inom jord- och stenindustrin (47 procent), träindustrin (30), massa- och pappersindustrin (46) samt livsmedelsindustrin (36) närheten till råvaruområdet angivits som en viktig lokaliseringsorsak. Vidare har arbetskraftsfaktorn fått särskilt många markeringar inom textil- och sömnadsindustrin (67 procent) och läder-, hår- och gummivaruindustrin (72). Etableringar på företagsledarens hemort syns vara särskilt vanliga inom träindustrin (28 procent) samt läder-, hår- och gummivaruindustrin (28). Etableringarna inom storstadsregionerna av arbetsställen inom textil- och sömnadsindustrin har i stor utsträckning (50 procent) skett på företagsledarens hemort. Närheten till avsättningsområdet h a r fått de proportionellt sett flesta markeringarna inom den grafiska industrin (33 procent), livsmedelsindustrin (34) samt jord- och stenindustrin (42). Att exempelvis sådana faktorer som goda kommunikationer och servicemöjligheter fått förhållandevis få markeringar torde knappast kunna tol-

92 kas så, att dessa faktorer skulle vara av liten betydelse vid företagsledningarnas val av lokaliseringsort. Förhållandet torde snarare vara det, att flera orter i dessa avseenden erbjuder ungefär likartade förhållanden. Vid valet mellan flera sådana orter kan därvid sådana faktorer som exempelvis ledig industrilokal och kommunala stödåtgärder bli utslagsgivande. Det är inte nödvändigtvis de största kostnadsslagen, som blir avgörande för lokaliseringen, utan de, som varierar mest regionalt. 2.3.4 Omlokaliseringar

Särskilt intresse har ägnats de omlokaliseringar, som företagits under undersökningsperioden. Med omlokalisering avses därvid dels total flyttning av en produktionsenhet (arbetsställe), dels splittring av en tidigare produktionsenhet genom utläggning av filial, varvid delar av produktionen omlokaliserats. Regeln har i detta fall varit, att produktion av samma slag skall bedrivas vid moderanläggning och filial. Tabell 2:8. Omlokaliseringarnas omfattning 1946—1961 industrigruppvis Antalet omlokaliserade arbetsställen samt antalet sysselsatta vid dessa i relation till motsvarande uppgifter för totala antalet lokaliseringar.

Omlokaliseringar

Lokaliseringar

Industrigrupp Antal arbetsställen Filialer a 1 Gruvindustri 2 Metall- och verkstadsindustri 3 Jord- och stenindustri.. . 4 Träindustri 5 Massa- och pappersindustri 6 Grafisk industri 7 Livsmedelsindustri 8 Dryckesvaru- och tobaksindustri 9 Textil- och sömnadsindustri 10 Läder-, hår- och gummivaruindustri 11 Kemisk och kemisk-teknisk industri 1—11 Samtliga industri-

Flyttningar Totalt b

Antal sysselsatta vid

a+ b

c

Antal arbetsställen

Antal sysselsatta vid e

e

f 3

222 Omlokaliseringarnas andel av totala antalet lokaliseringar c

100 d- 100 e f g

h

84 10 11

66 2 6

150 12 17

18 937 1 275 1 076

361 36 61

35 450 2 673 3 774

42 33 28

53 48 29

1 1

3 1

306 67

11 21

1 143 1 345

27 5

27 5

1 004

2 283

8 105

12 468

1 466

2 795

1 682

3 062

33 918

65 215

1» 73 14 4 213

93 Huvudkontor utan anslutning till egentlig produktion uppfattas ej som huvudanläggning, och en »filialutläggning», där endast huvudkontoret, eventuellt i anslutning till försäljningsorganisationen, blir kvar på den ursprungliga lokaliseringorten, räknas därför som en flyttning. Det är icke ovanligt, att ett företags huvudkontor förläggs eller ligger kvar i en storstad, medan företagets produktionsenheter har en a n n a n lokalisering. För att flyttning eller filalutläggning skall registreras, måste den ha skett till annan cell om 10 X 10 k m i det på kartorna använda rutnätet. Omlokaliseringar inom dessa celler har genomgående uteslutits. Omlokaliseringar torde ge en speciellt god bild av eventuella lokaliseringstendenser under en period. Generellt torde mera ingående överväganden ligga bakom valet av lokaliseringsort vid flyttningar och filialutläggningar än vid nyetablering. En viss tröghet eller tröskeleffekt måste övervinnas. E n annan lokaliseringsort måste bedömas som avgjort fördelaktigare än den gamla. Vid utläggning av filialer i här använd bemärkelse måste faktorer verka, som ansetts väga tyngre än stordriftens och den samlade produktionens fördelar. Flyttningarnas och filalutläggningarnas omfattning under undersökningsperioden samt deras fördelning på olika industrigrupper framgår av tab. 2:8. Omlokaliseringarna under efterkrigstiden var omfattande. Av hela antalet lokaliserade enheter under perioden 1946—1961 utgjordes 335 eller 42 procent av omlokaliseringar och vid dessa sysselsattes 33 918 eller 52 procent av antalet sysselsatta vid av lokaliseringar berörda företag. 64 procent av omlokaliseringarna utgjordes av filialutläggningar. E n stor del av dessa omlokaliseringar var riktade ut från storstadsregionerna. 134 arbetsställen med sammanlagt 17 361 sysselsatta flyttades ut eller lades ut som filialer från de tre storstadsregionerna tillsammans. Filialutläggningarna dominerade (67 procent). Omlokaliseringarna belyses i tabell 2: 9. F r å n Stor-Stockholm har under undersökningsperioden 86 produktionsenheter med 11 933 sysselsatta flyttats ut eller lagts ut som filialer. Under samma period ingångsattes produktion vid 87 nya enheter med 5 782 sysselsatta inom regionen. Utflyttningarna och filialutläggningarna kompenserades således icke av nyetableringar inom storstadsregionen. Den regionala fördelningen av de från Stor-Stockholm omlokaliserade arbetsställena framgår av figur 2: 6. Celler om 10 X 10 km, som mottagit en utflyttad eller som filial utlagd enhet, har fyllts i med svart. Om flera enheter lokaliserats till samma cell, har cellmarkeringarna, en för varje lokalisering, upprepats och förskjutits något i förhållande till varandra för att framträda tydligt. Ortsnamn har utsatts i anslutning till de markerade cellerna. Siffrorna anger antal anställda vid enheter, som utflyttat eller lagts ut som filialer från Stor-Stockholm.

Fig. 2:6. Från Stor-Stockholm 1946—1961 utflyttade eller som filialer utlagda arbetsställen medmininst 25 anställda. Siffrorna anger antalet anställda vid dessa arbetsställen.

B

H Fig. 2:7. Från Stor-Göteborg och Malmö 1946—1961 utflyttade eller som filialer utlagda arbetsställen med minst 25 anställda. Siffrorna anger antalet anställda vid dessa arbetsställen.

as C 3

to

< j£> M

T3

O

IN

a>

Q

CM CO O •^t1 0 0 0 0 CN i n N<

CN i - i l > CO O CN O CN

N ^ i o o i co

i-t

CO CO t^

+->

c

CS +-< 0

:CS

H

0 0 CO t ^ I>

m m 0

ft

CO <N

T-l I > T f T}<

(N - * l > m

Fj

cr

CD

(-. 0)

rl

o

o on CD

+P

OS

ntal sselatta vid

co

CM

co

•* • *

CS

"3 +•>

< ca ^_> _, 5 <;

*-*

E«

CD cs _ -* co + J T 3 , to + J •-< _ 1 _ >> CS J> ^ co co >FH

0 0 CO CM 1-1

0 OS

rtcNrt O CN © l > "<* (N

l> 0

03 00

T-4

" *

T-l

CT) TH

05 co co

m co

Tf

(N

3 +-> CS

c

CO

CD r-4

:Q

CN

-1-" « >>«> C8

CO 0)

s

co

H

:CS

ti

rt

ca

+•* 0

2 A)

•

• < *

*

cS

<u «u tri rt

C 3

3s

3 Tj

CS

ft

-u Q

^

en

y

C

ft

inn

=0

s

C C

fe

w

05 m 0 00 m 00

O

IN

co

t N C S H T-l

in (N

CO CM 1-1

C5

OS

CO 1-H

"••<

TH

CN

- [f -

O t^

T-l 1-H

CO + J —1 co cS ?

c CD

:0

*C->O

fl)

x

too

OS

TH

>>.2^

CD

0 £

ca

«w

CO

CD

CO

1-1

CO T - I

H

O 00

m co

•5; C

^

O

m co co

•^3 _ i , cS

<C >> «

•g "-* a •a "5

fa «

I> in

P^

CS CS

C

pi

«3

fa .2

CD

TH

O

3"É -2-of to

*: * co co

< 5?

s o J3

t/} O

M

CM m co co O CM CO T f CN CO r H 0 0

co co

O CO CO CO

m 00 CN m

CO 00

X)

Ci

r

T-l

CS

H

cn T-I t > CO CO CO •d

« +•> CS

c

u

3 H

• u

>>.2

IN

l

^

N

M

co

M CS

cS 1 p-l

C

« 0

E« H

CO

<N

in m

05 O TH T-. T-l

T-l

-H< ^

ft

to 3 ft ? 1—1

H

TH M

co -«f m CO 0 0 •I

I>

1 T-l

97 I r u n t tal hälften av flyttningarna och filialutläggningarna avsåg orter inom en radie av 17 mil från centrala Stockholm. För övrigt märks en viss koncentration till Östergötlands, Kronobergs och Blekinge län. F r å n Stor-Göteborg var det 25 produktionsenheter med 3 507 sysselsatta som utflyttade eller lades ut som filialer under perioden 1946—1961. (figur 2 : 7 ) . Samtidigt etablerades emellertid 44 enheter med 2 285 sysselsatta inom regionen. Över hälften av de omlokaliserade enheterna förlades till orter inom Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. 23 arbetsställen med 1 921 sysselsatta utflyttade eller utlades som filialer från Malmö stad (figur 2: 7). Inom staden etablerades samtidigt 16 arbetsställen med 990 sysselsatta. Omkring tre fjärdedelar av de omlokaliserade enheterna med över hälften av de sysselsatta förlades till den skånska landsbygden inom en radie av 9 mil från centrala Malmö. Relativt små tätorter (med under 5 000 invånare enligt 1960 års folkräkning) övervägde bland dessa närliggande lokaliseringsorter. De från Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Malmö utflyttade eller som filialer utlagda produktionsenheterna sökte sig i allmänhet till skilda delar av landet. Ofta valdes tämligen närbelägna tätorter vid lokaliseringen. Bland undantagen var textil- och konfektionsanläggningarna, som sökte sig till Bergslagen både från Göteborgs- och Stockholmsområdet, samt de anläggningar inom skilda industrigrupper, som från båda hållen lokaliserades till Skaraborgs län. Betydligt påtagligare var emellertid koncentrationen till Kronobergs, Blekinge och Kalmar län, dit produktionsenheter från alla tre storstadsområdena sökte sig. Enheternas koncentration till cell E 5 (Alvesta—Växjö) är särskilt markant. Orsakerna till denna omfattande omlokalisering frän storstadsregionerna k a n utläsas av blankettsvaren från de 134 anläggningar, som ingår i materialet. P å över 70 procent av blanketterna har god tillgång på arbetskraft angivits som en av orsakerna till lokaliseringen, i övervägande flertalet fall den viktigaste. Den främsta orsaken till utflyttningen av hela eller delar av produktionen syns därvid ha varit rekryteringssvårigheterna i storstadsområdena under undersökningsperioden. Speciella svårigheter tycks ha förelegat i Stor-Stockholm. I vissa fall var en allmän strävan att sänka produktionskostnaderna genom utflyttning till områden med god tillgång på arbetskraft och lägre löner avgörande. I andra fall råkade starkt expanderande företag i en tvångssituation, genom att stor orderingång hastigt ökade arbetskraftsbehovet, som man icke ansåg sig kunna täcka till rimligt pris inom storstadsområdet med dess konkurrens om arbetskraften från andra industrier och från de starkt expanderande servicenäringarna. Vid flera av de utflyttade eller som filialer utlagda företagsenheterna h a r man efter flyttningen haft svårigheter att tillgodose behovet av kväli7—318333

98 ficerad arbetskraft. Den arbetskraft, som var tillgänglig på den nya lokaliseringsorten, var många gånger helt oskolad inom branschen och ofta ovan vid industriarbete över huvud taget. Arbetarnas lägre produktivitet försämrade i sådana fall enligt uppgift produktionsresultaten under den första tiden på den nya lokaliseringsorten. Några exakta uppgifter om vilka förluster de försämrade produktionsresultaten medförde och h u r dryga igångkörningskostnaderna var på den nya lokaliseringsorten, har ej kunnat erhållas. Särskilt besvärliga var förhållandena för företag, som behöver högt kvalificerade tekniker och speciellt yrkesskicklig arbetskraft, t. ex. företag inom den mekaniska verkstadsindustrin, särskilt den elektrotekniska samt den kemiska och kemisk-tekniska industrin. Företagsenheter, som flyttade ut helt, löste problemet delvis genom att medföra vissa tekniker, tjänstemän och arbetsledare. Oftast var emellertid endast en mindre del av arbetsstyrkan villig att flytta. Vid filialutläggningar, speciellt inom stora företag, har i vissa fall konstruktions- och planeringsarbeten samt försäljningsorganisationen behållits i anslutning till moderanläggningen i storstaden. Vid filialanläggningarna är mekaniseringen i sådana fall långt driven och arbetarna främst sysselsatta med tempoarbeten. I åtskilliga fall var en omfattande och kostsam yrkesutbildning nödvändig på den nya lokaliseringsorten. Ledig industrilokal eller lämplig tomtmark har angivits som ett skäl för lokaliseringen på ca två tredjedelar av blanketterna. Svårigheterna att finna lämpliga lokaler till rimligt pris inom storstadsområdena var speciellt under senare delen av undersökningsperioden stora. Ett företag, som velat utvidga inom storstadsregionen, hade kanske tvingats splittra sin verksamhet på flera arbetsställen, vilket medfört extra kostnader, eller i konkurrens med verksamheter, för vilka läget i storstadsregionen är en absolut livsbetingelse, tvingats betala ett mycket högt pris eller hög hyra för större lokal eller tvingats köpa dyr tomtmark och ådraga sig kännbara byggnadskostnader. Vetskapen om att byggnadstillstånd, så länge sådant erfordrades, eventuellt ej skulle komma att lämnas för nyeller tillbyggnad kan möjligen också ha spelat in. Ofta torde emellertid andra skäl än lockande industrilokal ha legat bakom själva beslutet om utflyttning u r regionen. Däremot har ledig industrilokal avgjort valet av ny lokaliseringsort. Lokalfaktorn är ofta sammankopplad med arbetskraftsfaktorn. Kommunala stödåtgärder på den nya lokaliseringsorten torde knappast ha förorsakat själva utflyttningen från storstadsområdet, men har inverkat vid valet av lokaliseringsort, sedan utflyttning beslutats av andra skäl. På ca 20 procent av svarsblanketterna från de utflyttade eller som filialer utlagda anläggningarna h a r sådant stöd uppgivits. För de i detta avsnitt

99 aktuella fallen h a r billig tomtmark samt personalbostäder och yrkesutbildning på kommunens bekostnad lockat företagsenheterna. Vägrat byggnadstillstånd har uppgivits som flyttningsorsak på tre blanketter, samtliga från företagsenheter, vilka flyttat från eller utlagts som filialer till företag i Stockholm. ö n s k a n att komma närmare avsättningsmarknaden har angivits på 9 procent av blanketterna. Det är uteslutande fråga om filialutläggningar främst till företag inom mekanisk verkstadsindustri. Företag, som expanderat, har ansett det nödvändigt att genom filialutläggning betjäna en lokal marknad i landsorten. Vanligen är det därvid fråga om anläggningar, som till främsta uppgift har att utföra monterings-, installations- och servicearbeten. Även när det gäller produktionsenheter, som lokaliserats till den huvudsakliga råvaran, är det fråga om filialer, dock med ett undantag. 10 sådana enheter (9 procent av blanketterna), tillhörande jord- och stenindustri, träindustri och livsmedelsindustri, finns med i det aktuella materialet. Dessa produktionsenheter har lagts ut för att bearbeta en tung och skrymmande eller lättförstörbar råvara, vilken vid långa transporter skulle dra stora transportkostnader, till mer lättransporterade halv- eller helfabrikat, vilka sedan vidareförädlats vid moderanläggningen och/eller sålts huvudsakligast inom storstadsregionen. Det kan vara av intresse att jämföra den svenska undersökningen med en liknande, som utförts i Storbritannien. Den brittiska undersökningen avser omlokaliseringar under efterkrigstiden och har utförts inom The National Institute of Economic and Social Research. I undersökningen presenteras bl. a. ett material, som sammanställts av handelsdepartementet (Board of Trade). Materialet omfattar produktionsenheter, som lades ut som filialer under en tidsperiod från mitten av 1945 till mitten av 1952. För att en filialutläggning skall registreras krävs, att den förlades i annan administrativ region än moderanläggningen. 49 administrativa regioner kommer till användning. Endast filialer med minst 10 anställda, och där hela företaget vid filialutläggningen sysselsatte minst 100 personer, har medtagits. Materialet innehåller drygt 800 arbetsställen med nära 200 000 anställda. Av de anställda återfinns drygt 70 procent inom metall- och verkstadsindustri samt textil- och sömnadsindustri. Undergrupperna elektroteknisk industri och konfektionsindustri dominerar starkt bland filialerna (16 resp. 1 4 % ) . Närmare en tiondel av filialerna lades ner före undersökningsperiodens slut. Den i särklass största omfattningen hade filialutläggningarna under åren 1946—1949. Den regionala fördelningen av filialerna är av intresse. 56 procent av de anställda vid de studerade filialerna återfinns inom s. k. utvecklingsområden (Development Areas: Scotland, Wales and the Nothern Region), dvs.

100 områden med svag industriell utveckling, vilka totalt rymmer ca 20 procent av Storbritanniens samtliga industrisysselsatta. De starkast industrialiserade delarna av landet (London, South Eastern, Southern, Midland and North Midland Regions), som rymmer närmare hälften av de industrisysselsatta, mottog filialer med ca 12 procent av antalet anställda vid samtliga filialer. Däremot är majoriteten av moderanläggningarna till samtliga filialer belägna inom dessa regioner. Sedan man konstaterat, att filialutläggningarna efter andra världskriget haft stor omfattning, övergår man i den brittiska undersökningen till att närmare analysera några av dessa. 92 representativa arbetsställen med ca 34 000 anställda utvaldes. I detta detalj undersökningsmaterial återfinns ca 68 procent av de anställda vid filialer, utlagda från starkt industrialiserade områden. Några filialer, utlagda från s. k. utvecklingsområden, finns ej i materialet. Däremot är det huvudsakligen dessa utvecklingsområden, som fått ta emot filialer (ca 56 % av de anställda vid samtliga filialer). 12 procent av de anställda finns vid filialer, som etablerats inom de starkast industrialiserade områdena. I undersökningen konstateras, att delning av redan etablerad produktion genom filialutläggning måste betraktas som en extraordinär åtgärd, som vanligen endast tillgrips, när tungt vägande skäl föreligger för en sådan handling. Man konstaterar, att det vanligen är starkt expanderande företag, som lägger ut filialer. Oftast är orsaken, att företagsledningen funnit det svårt eller omöjligt att expandera på den gamla lokaliseringsorten. I ett mindre antal fall är det fråga om företag med starkt marknadsorienterad tillverkning, där höga transportkostnader på färdigprodukt eller krav på snabba leveranser eller direkt kontakt med kunder tvingar fram en splittring av produktionen på lokala enheter. Några råvaruorienterade anläggningar finns också med bland de 92 typexemplen. Filialerna är då utlagda för att bearbeta en svårtransporterad, primär råvara. Man konstaterar vidare, att det vanligen icke är av kostnadsskäl, som företagen lägger ut filialer. Själva filialutläggningen är nämligen förenad med ansenliga kostnader. Lägre arbetskraftskostnader inom vissa delar av landet kan ofta vara avgörande för valet av lokaliseringsort för filialen, men är mestadels icke upphovet till själva filialutläggningen. I valet av lokaliseringsort har för övrigt företagarnas önskemål ofta lett i samma riktning som regeringens lokaliseringspolitiska strävanden. I 74 av de 93 fallen (80 %) har akut arbetskraftsbrist varit orsak till själva beslutet om filialutläggning, i 10 fall (11 %) brist på tomtmark och lokaler. Hög sysselsättningsnivå och stor arbetskraftsbrist har varit utmärkande för stora industri- och befolkningscentra i Storbritannien under efterkrigstiden. Särskilt besvärliga förefaller förhållandena ha varit för industrier, som huvudsakligen sysselsätter kvinnlig arbetskraft, t. ex. textil- och sömnads- samt skoindustrin. Den brittiska undersökningen innehåller slutligen en rad ingående spe-

101 cialundersökningar av olika typer av produktionsenheter, vilka lagts ut som filialer. Av dessa detaljundersökningar kan bl. a. utläsas, att produktionskostnaderna per mängdenhet färdig produkt är betydligt högre vid en filialanläggning än vid moderanläggningen under första året efter filialutläggningen. Under andra året sjunker kostnaderna vid filialanläggningen för att under det tredje året vara ungefär jämförbara med motsvarande kostnader vid moderanläggningen. Igångkörningskostnaderna är ansenliga och produktiviteten till en början låg vid filialanläggningarna.

2.4 Sammanfattning

Antalet förvärvsarbetande inom jordbruksnäringen minskade under 1950talet relativt sett mest i de skogsbruksbetonade länen, främst norrlandslänen utom Jämtlands län. Inom stadsnäringarna tillsammans var ökningen av antalet förvärvsarbetande emellan åren 1950 och 1960 svag i sydöstra Götaland och nedre Norrland, men låg över riksgenomsnittet i övre Norrland och i de mellansvenska länen, ökningen i Stockholms stad och län skilde sig obetydligt från riksgenomsnittet, och i södra Sverige låg samtliga län utom Kronobergs under riksmedeltalet. Av uppgifterna om länens andel av antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna i hela riket framgår att denna andel mellan 1950 och 1960 ökade för de två länen i övre Norrland och för länen i Mellansverige, var oförändrad för Stockholms stad och län tillsammans samt minskade för Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, länen i nedre Norrland och några län i sydöstra Sverige. De B-regioner, där totalantalet förvärvsarbetande minskade under 1950talet, hade ett starkt inslag av jordbruksbefolkning. Regioner med stark sysselsättningsökning inom industrin hade i regel också stark minskning inom jord- och skogsbruket, medan flertalet av regionerna med svag minskning av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk också hade svag ökning inom industrin. Det vill därför synas som om den starka sysselsättningsökningen inom industrin påskyndat jordbrukets rationalisering. Antalet förvärvsarbetande inom stadsnäringarna sammanlagt minskade under 1950-talet i l l B-regioner i södra Sverige och tre i Norrland. I Stockholms B-region var stadsnäringarnas relativa ökning densamma som i riket. Betydligt starkare procentuell sysselsättningsökning inom stadsnäringarna än riksgenomsnittet noterades för flertalet av B-regionerna i övre Norrland och för nära hälften av regionerna i Svealand, men blott för fjärdedelen av regionerna i Götaland och i södra och mellersta Norrland. Antalet sysselsatta inom industrin minskade under 1950-talet enligt folkräkningarna i 17 B-regioner, därav sju i Norrland. En relativt sett stor ökning förelåg i 9 regioner i Norrland, 14 i Svealand, 12 i östra Götaland och 9 i västra Götaland samt 3 i Skåne.

102 Enligt kommerskollegii industristatistik minskade antalet industrianställda mellan 1952 och 1960 i 29 B-regioner, varav 14 låg i Norrland. Väsentligt svagare ökning av antalet industrianställda än riksgenomsnittet redovisas i de tre storstadsregionerna samt inom ett fåtal B-regioner i östra och västra Götaland, medan en stark ökning av antalet industrianställda ägde r u m inom B-regioner i närheten av storstadsregionerna. En såväl absolut som relativt sett stark ökning redovisas för det inre av Götaland. Några B-regioner utefter västkusten visade också ökning. I Norrland var expansionen i stort sett koncentrerad till fem regioner med Örnsköldsvik, Skellefteå, Luleå, Gällivare/Malmberget och Kiruna som centra. Den ojämna utvecklingen fick till följd en påtaglig regional omfördelning av landets industrianställda. Totalt för hela riket var produktionsökningen inom industrin betydligt större än sysselsättningsökningen. Ur regional synpunkt motsvarade produktionsutvecklingen i mycket grova drag sysselsättningsutvecklingen. Produktionsutvecklingen inom flera regioner i Norrland var mera positiv än sysselsättningsutvecklingen. Till undantagen hörde Kiruna och Gällivare/Malmbergets B-regioner, där sysselsättningsökningen var betydligt större än ökningen av förädlingsvärdet under undersökningsperioden. En undersökning om nyetableringar, flyttningar och filialutläggningar inom industrin under perioden 1946—1961, avseende företag med minst 25 sysselsatta, visar att lokaliseringarna är utspridda över stora delar av Göta- och Svealand. Mätt i antal anställda ägde emellertid relativt betydande lokaliseringar r u m i ett sammanhängande område i norra Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län. Med undantag för Gävle- och Sundsvallsområdena redovisas påfallande få lokaliseringar till Norrland. Skillnaden mellan å ena sidan Götaland och Svealand med undantag av den nordvästra delen och å andra sidan Norrland är i detta avseende mycket stor. Lokaliseringarna har i stor utsträckning skett till relativt små tätorter. Drygt 40 procent av antalet anläggningar med en tredjedel av antalet anställda återfinns i orter med mindre än 5 000 invånare. Etableringar utanför tätorter var ovanliga. Inom storstadsregionerna Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Malmö stad etablerades 147 arbetsställen av den studerade storleken med drygt 9 000 anställda. Samtidigt har emellertid 134 arbetsställen med över 17 000 anställda flyttats eller lagts ut som filialer från dessa regioner. Utflyttningen och filialutläggningen är särskilt omfattande bland industriföretag i Stor-Stockholm. Enligt uppgifter från företagen har omlokaliseringen under perioden 1946—1961 i stor utsträckning förorsakats av arbetskraftsbrist. Över huvud taget h a r arbetskraften varit dominerande lokaliseringsfaktor i Sverige efter andra världskriget. Ledig industrilokal h a r ofta avgjort valet av lokaliseringsort.

KAPITEL 3 Följder på arbetsmarknaden och för samhällsmiljön av näringslivets nuvarande lokalisering

Kommittén har i kapitel 1 sökt att belysa de regionala förändringar i totalbefolkningen som skett under 1950-talet. I kapitel 2 har vissa uppgifter och sammanställningar lämnats som avser att visa den regionala utvecklingen av den förvärvsarbetande befolkningen med särskild betoning av de regionala förändringarna inom industrin. I föreliggande kapitel skall något belysas de konsekvenser av denna utveckling som kunnat iakttas på arbetsmarknaden.

3.1 Arbetslöshetens omfattning och regionala variationer Arbetslösheten i Sverige har under efterkrigstiden jämfört med förhållandena före kriget varit låg. Antalet arbetslösa har dock skiftat i takt med konjunkturer och säsongsväxlingar. Regionala variationer förekommer likaså och i vissa områden har arbetslösheten under en längre tid haft en jämfört med riket i övrigt relativt stor omfattning. Antalet vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa i hela riket uppgick i genomsnitt för åren 1956—1960 till 31 700 personer per år. Återhämtningen inom det ekonomiska livet efter konjunkturavmattningen åren 1957—1958 medförde en kraftig minskning av arbetslöshetstalen och årsmedeltalet för 1961 stannade vid 20 965 personer. Under år 1962 ökade antalet arbetslösa något och uppgick i medeltal för året till 23 243 personer. Det årliga genomsnittet för femårsperioden 1958—1962 var 29 569. Arbetslösheten har under de senaste åren varit mest framträdande i Norrland. De fem norrlandslänen, som har 16 procent av landets befolkning, svarade år 1962 för 34 procent av hela antalet arbetslösa — enbart på Norrbottens län kom 11 procent. Av de anmälda arbetslösas fördelning efter näringsgren framgår att antalet arbetslösa inom byggnadsverksamheten varit den största gruppen. Under senare år har antalet arbetslösa inom denna näringsgren uppgått till mellan 32 och 44 procent av hela antalet arbetslösa. Andelen arbetslösa inom industrin har pendlat mellan 23 och 30 procent, medan de arbetslösa inom jord- och skogsbruk utgjort 11—12 procent av samtliga arbetslösa. För jämförelse må nämnas att antalet förvärvsarbetande inom indu-

104 strin uppgick till 36 procent, inom jord- och skogsbruk till 14 procent och inom byggnadsverksamheten till 9 procent av hela antalet förvärvsarbetande enligt 1960 års folkräkning. Då anmälningsfrekvensen bland de arbetslösa sannolikt varierar mellan olika yrken bör de anförda procenttalen för arbetslöshetens omfattning bedömas med hänsyn härtill. Bland de arbetslösa är de högre åldrarna mera representerade än inom totalbefolkningen. Under de två senaste åren har drygt hälften av de arbetslösa varit över 45 år och omkring 37 procent har varit över 55 år. De regionala olikheterna i ålderssammansättningen är dock betydande. I de tre nordligaste länen (Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands) var i december 1962 av de arbetslösa mindre än hälften över 45 år. I södra Sverige uppgick denna åldersgrupps andel däremot i regel till 60—65 procent. I åldrarna över 55 år återfanns i de tre nämnda norrlandslänen 23—25 procent av de arbetslösa, medan andelen var betydligt större i södra Sverige — sålunda hade Malmöhus län 50 procent, Kristianstads län 47 procent och Skaraborgs län 44 procent av de arbetslösa i dessa åldrar. År 1959 gjorde arbetsmarknadsstyrelsen i samband med arbetslöshetsräkningen i juni månad en undersökning av de långvarigt arbetslösa, varmed avsågs personer som varit utan arbete i minst två månader. Antalet vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa vid räkningstillfället uppgick till 24 596, varav 8 438 varit arbetslösa minst två månader. I undersökningen indelades de långvarigt arbetslösa i grupper med hänsyn till orsaken till arbetslösheten. I icke mindre än hälften av fallen var orsaken att söka i hög ålder, nedsatt arbetsförmåga, social belastning, anpassningssvårigheter i arbetslivet eller speciella villkor för arbetsanställning. Inom denna grupp uppgick personer över 66 år samt personer med sjukdom och lyte till 80 procent. Arbetslösa som var lokalt bundna utgjorde 17 procent av samtliga långvarigt arbetslösa, och antalet arbetslösa som icke hade något av dessa nämnda arbetshinder utan vars arbetslöshet betingades av arbetsmarknadsförhållandena utgjorde 22 procent. Ungefär hälften av den sistnämnda gruppen, som uppgick till 1 820 personer, bestod av personer i åldern 18—45 år, och i yrkeshänseende tillhörde av denna grupp 40 procent byggnadsverksamhet, 13 procent jord- och skogsbruk och 33 procent industri. Regionala variationer framträder. Av de långvarigt arbetslösa i de fem norrlandslänen, som uppgick till 2 250, var det endast 32 procent (mot 50 procent i hela riket), vars arbetslöshet synes ha varit orsakad av ålder, sjukdom, lyte, social belastning e t c , medan 24 procent (mot 17 procent i riket) var lokalt bundna och 30 procent (mot 22 procent) var arbetslösa till följd av andra orsaker än de nämnda. E n ytterligare belysning av arbetslöshetens karaktär i vissa områden har gjorts genom en undersökning av arbetsmarknadsstyrelsen rörande för-

105 hållandena i Norrbottens och Värmlands län i oktober 1961. Inom Norrbottens län urskildes särskilt Tornedalen, som hade 45 procent av länets arbetslöshet mot 18 procent av länets befolkning, och inom Värmlands län Arvikaområdet (det senare omfattande Arvika A-region jämte Säffle stad), vilket svarade för 50 procent av länets arbetslöshet och 22 procent av länets befolkning. Antalet personer som varit arbetslösa mer än en månad enligt denna undersökning fördelade sig på följande sätt.

Norrbottens län Högst 54 år 55—co år Värmlands län Högst 54 år 55—co år

Arbetslösa i mer än en månad

Antal personer i beredskapsarbete

428 212 640

333 266 599

252 208 460

80 48 128

I fråga om yrkessammansättningen var i Tornedalen över hälften av de arbetslösa jord- och skogsbruksarbetare och en tredjedel byggnadsarbetare, medan i övriga Norrbotten dessa två näringsgrupper vardera svarade för 23 procent. I Arvikaområdet var industriarbetarna den största gruppen med 30 procent, medan i Värmland i övrigt de arbetslösa var mera spridda på olika näringsgrenar. Den lokala bundenhet, som bidrar till att minska arbetskraftens geografiska rörlighet, orsakas i huvudsak av fastighetsinnehav. Av undersökningen framgår att de arbetslösa i stor utsträckning innehade fastighet. I Tornedalen var sålunda 74 procent av de arbetslösa fastighetsägare, i övriga Norrbotten 39 procent, i Arvikaområdet 31 procent och i övriga Värmland 19 procent. För att få ett mått på arbetslöshetens relativa omfattning i olika områden, har kommittén låtit verkställa en undersökning av antalet arbetslösa vid olika tidpunkter, vilket antal satts i relation till antalet personer i åldern 15—65 år (de arbetsföra åldrarna) per den 1 november 1960 enligt 1960 års folkräkning. Detta relativa arbetslöshetstal uppgick i hela riket för perioden 1958—1962 i genomsnitt till 0,6 procent och enbart för år 1962 till 0,5 procent. Områden eller regioner med större arbetslöshetsprocent än riksgenomsnittet återfinnes i alla delar av landet. Antalet B-regioner, som under pe-

Co so OS

so

2 °"5

o.-> so OS 1-1

C<5

OS 1-1

3 a

0—0,6 % 0,7—0,9 % 1,0—1,2 % 1,3—co

%

107 rioden 1958—1962 hade större relativ arbetslöshet än riksgenomsnittet var 58. Av dessa låg 30 i Norrland, vilket betyder att endast en B-region i Norrland hade lägre arbetslöshet än riksgenomsnittet. Arbetslöshetsprocenten i B-regionerna redovisas på karta 3 : 1 . I en del regioner har de relativa arbetslöshetstalen under en längre tid legat på en högre nivå än riksgenomsnittet. Detta kan tyda på ett starkt inslag av strukturarbetslöshet eller vara ett tecken på att en anpassning till en förändrad arbetsmarknadssituation av olika anledningar icke k u n n a t komma till stånd. I tabell 3 : 1 lämnas uppgift på de regioner som i genomsnitt för perioden 1958—1962 redovisat relativ hög arbetslöshet. I 17 av regionerna var det relativa arbetslöshetstalet dubbelt så högt som riksmedeltalet. 12 av dessa låg i Norrland. I det vid arbetsförmedlingarna registrerade antalet arbetslösa ingår icke de personer som sysselsätts i beredskapsarbeten. För vissa av B-regionerna med höga relativa arbetslöshetstal finns för år 1960 uppgift om det sammanlagda antalet arbetslösa och antalet i beredskapsarbete sysselsatta personer. Dessa redovisas i tabell 3 : 2. Tabell 3:1. Antal arbetslösa i medeltal under åren 1958—1962 samt dessa i procent av 1960 års befolkning i åldern 15—65 år B-region Paj ala Haparanda Kalix Arvidsjaurs Vilhelmina/Åsele Piteå Arvika Storuman/Stensele Skellefteå Sollefteå Mora Ljusdals Torsby Strömstads Gällivare/Malmbergets Sunne Kiruna Lysekils Bollnäs Härnösands Kramfors Ange Leksand/Rättviks Årjängs

,

Strömsunds Karlskrona Ronneby Hela riket

Antal

o/

317 373 430 204 210 443 409 162 828 322 332 206 187 154 239 122 225 196 315 211 260 126 157 73 153 413 177

3,7 3,2 2,4 2,0 1,8 1,7 1,5 1,6 1,5 1,5 1,4 1,3 1,3 1,3 1,3 1,2 1,2 1,1 1,1 1,1 1,1 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0

/o

0,6

108 Tabell

3: 2. Antal

arbetslösa och antal i beredskapsarbete år 1960 i vissa B-regioner

B-region

Antal arbetslösa

Antal sysselsatta i bered skapsarbete

Summa

I procent av befolkningen i ålderr 15—65 iv

308 379 420 161 456 138 333 207 110 190 208 222 362 616 259 130 211 410 180 168 304 55 145

171 238 309 145 188 110 101 89 71 94 92 127 67 160 61 59 38 131 61 48 65 24 36

479 617 729 306 644 248 434 296 181 284 300 349 429 776 320 189 249 541 241 216 369 79 181

5,6 5,3 4,0 2,7 2,5 2,4 2,0 1,9 1,7 1,6 1,6 1,5 1,5 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 1,3 1,3 1,3 1,1 1,0

Pajala Haparanda Kalix Strömstads Piteå Arvidsjaurs Sollefteå Vilhelmina/Åsele Storuman/Stensele Gällivare/Malmbergets Kiruna Kramfors Arvika Skellefteå Mora Torsby Lysekils Karlskrona Härnösands Ljusdals Bollnäs Årj ängs Ronneby

sysselsatta

i

medeltal

Hela riket

0,6

År 1962 uppgick årsmedeltalet sysselsatta i beredskapsarbeten i hela landet till 5 174. Fördelningen på olika län framgår av följande sammanställning. Årsmedeltal Stockholms stad. Stockholms län. Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

år 1962 av antal sysselsatta 121 71 87 51 72 42 38 246 40 102 33 26 52

personer

i

beredskapsarbete

Göteborgs och Bohus Isin Älvsborgs > Skaraborgs > Värmlands > Örebro > > Västmanlands > Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens i Norrbottens t

203 177 138 277 155 76 174 210 564 210 673 1 337

Som framgår av ovanstående tabell svarade de fem norrlandslänen tillsammans för närmare 60 procent av antalet sysselsatta i beredskapsarbete. Under de närmast föregående fyra åren har mellan 52 och 57 procent av antalet dagsverken i beredskapsarbetena fallit på dessa län. Enbart Norr-

109 bottens län har svarat för omkring en fjärdedel av beredskapsarbetenas omfattning. En viss del av beredskapsarbetena är anordnade för specialhänvisade (exempelvis alkoholskadade och ungdomsvårdsklientel). Denna kategori uppgick i november 1961 i norrlandslänen till 13 procent men i landet i övrigt till icke mindre än ca 70 procent av hela antalet personer i beredskapsarbete i respektive områden. Till beredskapsarbete skall i princip hänvisas endast sådana arbetslösa som ej kan beredas arbete i öppna marknaden. En av orsakerna till att en person är arbetslös är i många fall hög ålder. Andelen äldre arbetskraft bland de i beredskapsarbeten sysselsatta är till följd därav hög. År 1961 var i medeltal 75 procent av antalet arbetare i beredskapsarbeten över 45 år. Norrlandslänen företer i detta fall ingen skillnad gentemot övriga riket. Arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för beredskapsarbeten uppgick under budgetåret 1961/1962 till 211 miljoner kronor och under budgetåret 1962/ 1963 till 359 miljoner kronor. Under kalenderåret 1962 utgjorde kostnaderna för beredskapsarbetena 258 miljoner kronor, varav 178 miljoner eller 69 % kom på norrlandslänen. Från de erkända arbetslöshetskassorna utbetalades under verksamhetsåret 1961/1962 i försäkringsersättning 95 miljoner kronor. I statsbidrag erhöll dessa kassor under nämnda verksamhetsår 60 miljoner kronor. Arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för olika slag av rörelsestimulerande åtgärder för att underlätta för arbetskraft att flytta Tabell 3: 3. Antal ensidiga industriorter fördelade efter storleksklass och industribransch år 1960 Tätorternas storleksklass Ortens industrikaraktär

Metallindustri . . . . Gruvindustri Pappersindustri. . . Textil- o. beklädnadsindustri . . . . Jord- o. stenindustri Trävaruindustri. . . Livsmedelsindustri

övriga Summa

2 000 5 000 200— 500— 1000 10 000— 20 000— 30 000— 50 000— 500 1000 20 000 30 000 50 000 Summa (O 2 000 5 000 10 000 inv. inv. inv. inv. inv. inv. inv. inv. inv. 55 12 21

31 11 23

21 4 20

20 1 16

13 3 4

16 27 6 6

9 22 3 8

4 7 2

5 5 2 1

8 1

157 32 84 59 34 62 11 18

457 Industriorter utan dominans av någon speciell induSumma

108 565

110 från arbetslöshetsområden uppgick under budgetåret 1962/1963 till 11 miljoner kronor. 3.2 Regioner och orter med ensidigt näringsliv År 1960 fanns det 1 821 tätorter. I 565 av dem var mer än 60 procent av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom industri, hantverk samt byggnads- och anläggningsverksamhet. Motsvarande antal år 1950 uppgick till 568. Flertalet av dessa industriorter domineras av en enda industrigren. I 457 av det nämnda antalet industriorter år 1960 var mer än hälften av de industriarbetande sysselsatta i en enda industribransch. I tabell 3 : 3 redovisas dessa industriorter med fördelning efter storlek samt näringskaraktär. I en del av dessa orter förstärks ensidigheten av att den största industrigrenen sysselsätter mer än hälften av hela den förvärvsarbetande befolkningen i tätorten. Sådana ensidiga orter med över 1 000 invånare redovisas i tabell 3: 4. Ännu mera markeras ensidigheten om en ort domineras av ett enda företag. Enligt en undersökning av Arpi år 1950 omfattande tätorter med över 500 invånare, fanns det 155 orter där ett enda företag sysselsatte minst 45 procent av de förvärvsarbetande i orten. Samtliga dessa med undantag av fyra (samt sex orter som fallit bort till följd av ändrad tätortsindelning) återfinns bland de i tabell 3 : 3 härovan angivna industriorterna år 1960. Ensidigheten blir givetvis icke så framträdande då man ser till näringslivets struktur i ett större område. Av B-regionerna var det år 1960 endast 14, där industrin sysselsatte mer än hälften av samtliga förvärvsarbetande. De ensidiga industriorterna kännetecknas i regel också av ett visst underskott av kvinnor. Inom hela tätortsbefolkningen i riket är kvinnorna i majoritet. I åldersklassen 15—40 år fanns det 103 kvinnor per 100 män år 1960. Av tabell 3 : 4 framgår att av de där redovisade 71 ensidiga industriorterna hade 57 ett lägre relationstal än det genomsnittliga för rikets tätorter, och i 51 var kvinnorna i minoritet. Endast i tre tätorter var dock underskottet av kvinnor i denna åldersgrupp större än motsvarande underskott i glesbygden. 3.3 Regioner och orter med låg kvinnlig

yrkesverksamhetsgrad

Den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden, d. v. s. antalet förvärvsarbetande kvinnor i relation till antalet kvinnor i de arbetsföra åldrarna (15—65 å r ) , ökade mellan 1950 och 1960. Sålunda var av antalet kvinnor i åldern 15—65 år 33 procent år 1950 och 38 procent år 1960 förvärvsarbetande, ökningen faller helt på de gifta kvinnorna. Mellan 1950 och 1960 ökade enligt folkräkningarna antalet förvärvsarbe-

Ill Tabell 3: 4. Ensidiga industriorter med minst 1 000 invånare. År 1960 Industrigre- Antal kvinnor nens andel av per 100 män Största totala antalet inom åldersindustrigren förvärvsklassen förvärvsinvånare arbetande arbetande 15—40 år Antal

Länsbokstav

Ort

/o

G C C D D D E E E F F F F G G G H H H H K K K L L P P P P P P P S

s s s s s s T T U U U U

u u u u w w w w w

österbybruk Söderfors Karlholms bruk Åkers styckebruk. . . Hälleforsnäs Torshälla Skärblacka Gusum Finspång Gnosjö Malmbäck Landsbro Norrahammar Kosta Lessebo överum Ankarsrum Gunnebo Silverdalen Kallinge Svängsta Olofström Bromölla Perstorp Billingsfors Dalsjöfors Viskafors Fritsla Lilla Edet Kinna Skene Björneborg Nykroppa Lesjöfors Vålberg Storfors Munkfors Hagf ors Ställdalen Degerfors Kols va Surahammar Ramnäs Virsbo Skultuna Kungsör Garpenberg Vikmanshyttan Grycksbo

1 908 2 438 1 345 1 169 2 665 5 662 2 943 1 262 11378 1 963 1 146 1 609 4 254 1 137 2 509 2 306 1 971 1 904 1 282 1 087 4 838 1 781 6 339 4 397 4 150 1406 1 799 2 494 2 275 3 266 6 083 3 361 1 785 2 151 2 313 3 324 3 915 4 841 7 607 1 559 7 835 3 241 6 109 1 614 1 215 2 806 1447 4 553 10135 1109 1474 3 298 2 338 1206

723 952 489 468 1 153 2 502 1 183 558 4 993 902 446 656 1 966 535 1 173 990 826 783 502 498 1 626 852 2 891 1 983 1825 635 1030 1348 1237 1 427 3 203 1 758 757 974 1016 1 522 1630 1 947 3 276 653 3 380 1296 2 718 628 544 1203 604 1977 4 764 417 638 1286 1 133 530

Metall

» Pappers Metall

» » Pappers Metall » » Trä

» Metall Jord o. sten Pappers

» Metall

» » Pappers Metall

» » Jord o. sten Pappers Textil

» Pappers Textil

» Metall

» » Textil Metall

» » Pappers Metall

» » » » » » » Gruv Metall » Pappers Gruv

67 76 69 60 68 63 61 72 58 52 51 58 53 69 54 53 58 66 67 77 52 68 65 61 55 69 68 52 54 50 53 58 68 57 63 62 65 55 58 65 58 58 67 51 69 65 65 50 69 64 76 58 70 52

96 103 98 102 94 93 90 103 96 102 99 100 95 88 109 105 98 107 99 101 96 94 85 99 95 105 98 107 101 92 98 105 89 96 98 90 95 91 99 92 95 93 82 93 93 103 100 108 88 92 82 97 99 92

112 IndustrigreAntal kvinnor nens andel av per 100 män Största totala antalet inom åldersindustrigren förvärvsförvärvsklassen invånare arbetande arbetande 15—40 år Antal

Länsbokstav

Ort

/o

W W X X X X X X Y Y AC AC AC BD BD BD BD

Sågmyra Smedjebacken Stensätra Hofors Forsbacka Marma Sörforsa Sandviken Stockvik Husum Hörnefors Boliden Obbola Karlsborg Malmberget Koskullskulle Toullavara

1 018 6 614 1 219 10151 2 222 1 058 1 305 20 182 1 597 2 462 2 078 2 816 1 134 1 332 9 053 1 601 1313

554 2 706 535 4 377 958 454 664 8 786 724 996 822 1 089 438 511 3 841 596 488

Textil Metall

» » » Pappers Textil Metall Kem.-tekn. Pappers

» Gruv Pappers

» Gruv

»

67 55 62 67 62 55 50 64 69 59 63 52 56 62 56 62 69

103 97 79 86 96 92 129 93 97 93 96 107 110 94 85 96 88

tände gifta kvinnor med 195 000, medan antalet förvärvsarbetande icke gifta kvinnor minskade med 48 000. Dessa förändringar ledde till förskjutningar i yrkesverksamhetsgraden. Hela antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor år 1960 utgjorde sålunda 26 procent av antalet gifta kvinnor i åldern 15—65 år, medan motsvarande tal år 1950 uppgick till omkring 15 procent. Bland de icke gifta kvinnorna var år 1960 denna yrkesverksamhetsgrad 63 procent, vilket är några enheter lägre än det som noterades 1950. Minskningen i yrkesverksamhetsgraden har framför allt skett i åldrarna 15—24 år, vilket främst sammanhänger med att den andel av denna åldersgrupp, som genomgår utbildning i skolor med heldagsundervisning, var betydligt större 1960 än 1950. Hela antalet förvärvsarbetande kvinnor år 1960 utgjorde 39 procent av den kvinnliga befolkningen i åldersgruppen 15—65 år. Regionalt förekom mycket stora variationer. Av arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner hade blott 20 regioner en yrkesverksamhetsgrad som översteg riksgenomsnittet. Högsta yrkesverksamhetsgraden förelåg i Boråsregionen ( 5 6 % ) , Stockholmsregionen (52 % ) , Malmöregionen och Lundsregionen (50 % ) . Medianvärdet, d. v. s. den yrkesverksamhetsgrad som hälften av regionerna låg över och hälften under, uppgick till 33 procent. I den fjärdedel av B-regionerna som hade den lägsta yrkesverksamhetsgraden varierade intensitetstalet mellan 23 och 29 procent. I regioner med ett relativt starkt inslag av glesbygdsbefolkning kan man vänta sig en låg kvinnlig yrkesverksamhetsgrad. Detta sammanhänger med att kvinnorna inom jordbruksbefolkningen med hänsyn till yrkesverksam-

113 hetskriteriet endast i mindre omfattning redovisas som förvärvsarbetande i folkräkningsmaterialet, ehuru de ändock kan vara bundna av på gården förekommande arbete. Av de 76 B-regioner, som låg under medianregionens yrkesverksamhetsgrad, hade också samtliga, utom nio regioner, en tätortsandel som låg under riksgenomsnittet. I sju av de nio regionerna var centralorten och i en del fall andra större tätorter, till sin näringskaraktär i övervägande grad industriorter. Med hänsyn till vad som ovan sagts om den låga yrkesverksamhetsgraden inom den kvinnliga jordbruksbefolkningen kan inte yrkesintensitetstalen för varje region utan vidare ge upplysning om den kvinnliga arbetskraftstillgång, som kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Av betydelse är vidare om en låg total kvinnlig yrkesverksamhetsgrad är betingad av låg yrkesverksamhetsgrad bland de ogifta eller bland de gifta kvinnorna. Vid bedömandet av de arbetskraftsresurser som de gifta kvinnorna erbjuder, måste beaktas att deras utbud av arbetskraft blott kan gälla en lokalt begränsad arbetsmarknad. Med hänsyn härtill torde en belysning av yrkesverksamhetsgradens regionala variationer lämpligen begränsas till den kvinnliga tätortsbefolkningen. Inom tätorterna av samma storlek i olika delar av riket torde förutsättningarna för de gifta kvinnorna att stå till arbetsmarknadens förfogande i stort sett vara lika. Tabell 3 : 5 visar yrkesverksamhetsgraden för gifta resp. icke gifta kvinnor i tätorterna i olika län år 1960. Tabell 3: 5. Förvärvsarbetande kvinnor i procent av antalet kvinnor i åldern 15—65 år inom samtliga tätorter år 1960 Stockholms stad Stockholms län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Gifta

Icke gifta

41 35 28 26 27 25 28 24 33 26 30 37 28

72 67 68 67 66 67 66 62 64 63 68 70 67

Gifta Icke gifta Göteborgs och Bohus l ä n . . . . Alvsborgs » ... . Skaraborgs . » Värmlands » ... . Örebro » ... . Västmanlands » ... . Kopparbergs » ... . Gävleborgs » ... . Västernorrlands . » Jämtlands » ... . Västerbottens » ... . Norrbottens . »

29 36 25 25 26 27 22 23 25 28 24 26

66 72 68 65 66 66 62 62 61 65 60 57

Hela rike t

68 Det mest intressanta i tabell 3 : 5 är den jämförelsevis låga yrkesverksamhetsgraden för de icke gifta kvinnorna i tätorterna i norrlandslänen, inklusive Kopparbergs län. Med undantag av Kalmar, Gotlands och Blekinge län avvek i övriga län i södra och mellersta Sverige yrkesverksamhetsgraden inom den icke gifta kvinnliga tätortsbefolkningen icke i någon högre grad från riksgenomsnittet. Om yrkesverksamhetsgraden för de icke gifta kvin8—318333

114 norna inom tätortsbefolkningen år 1960 varit densamma i Norrland som genomsnittet för riket hade ytterligare i Norrbottens län 2 000 och i vardera Västerbottens. Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län 1 300 —1 400 kvinnor varit förvärvsarbetande. Variationerna i yrkesverksamhetsgraden för de gifta kvinnorna tyder på att möjligheterna för gifta kvinnor att få förvärvsarbete varit skiftande i olika län. Om yrkesverksamhetsgraden för de gifta kvinnorna inom tätortsbefolkningen varit densamma som riksgenomsnittet i varje län som låg under detta medeltal, skulle ytterligare 29 000 kvinnor i riket ha varit förvärvsarbetande. En yrkesintensitet bland kvinnorna i samtliga tätorter av samma grad som i Stockholm skulle, utöver det faktiska antalet förvärsarbetande kvinnor år 1960, ha tillfört arbetsmarknaden ytterligare omkring 125 000 gifta och 35 000 icke gifta kvinnor, därav 26 000 resp. 10 000 i norrlandslänen. Dessa teoretiska beräkningar över den kvinnliga arbetskraftstillgången belyses i tabell 3 : 6. 3.4 Regioner med bostadsbrist och arbetskraftsbrist Som framgått av redogörelsen i kapitel 1 har tätortsfolkmängden ökat under 1950-talet i alla delar av landet, dels till följd av den naturliga befolkningsökningen, dels till följd av flyttningen från glesbygden. Denna utveckling har ställt stora krav på samhällsplaneringen och på bostadsbyggandet, utbyggnad av vatten och avlopp, gator och vägar, trafikanläggningar, skolor, sjukhus och andra samhälleliga och enskilda serviceföretag. P å många håll har planeringsresurser och investeringsmedel icke varit tillräckliga för att tillgodose de växande behov som befolkningsomflyttningen och folkmängdsökningen fört med sig. Särskilt har planeringsproblemen i storstäderna, i synnerhet i Storstockholm, varit framträdande, främst vad det gäller bostadsförsörjningen och lösningen av trafikfrågorna. Något statistiskt material, som visar hur stor bostadsbristen varit i olika orter och i olika delar av landet under 1950-talet, föreligger inte. Den enda källa som står till buds är bostadsstyrelsens årliga enkät till vissa kommuner om antalet registrerade bostadssökande. Bostadsstyrelsen framhåller i redogörelserna att uppgifterna icke utgör något säkert mått på bostadsbristens storlek eftersom å ena sidan kommunernas register sannolikt inte omfattar alla bostadssökande och å andra sidan alla anmälda bostadssökande icke representerar en aktuell efterfrågan. Enligt undersökningen år 1961 hade Storstockholm 55 procent av det registrerade antalet bostadssökande utan egen lägenhet, men svarade för blott 32 procent av hela folkmängden i samtliga enkätkommuner. Trots de gjorda reservationerna för tillförlitligheten i det använda materialet torde man ändock utan tvekan k u n n a dra den slutsatsen att bostadsbristen är mest utpräglad i Storstockholm. Den höga sysselsättningsnivå som förelåg under 1950-talet medförde i n o m vissa områden en utpräglad brist på arbetskraft. Den bostadsbrist som var

115 Tabell 3: 6. Beräknad om yrkesverksamheten

Län

ökning av antalet förvärvsarbetande kvinnor år 1960 i tätorterna varit densamma som a) riksgenomsnittet, b) i Stockholms stad. a) yrkesverksamhetsgrad som riksgenomsnittet Gifta

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Icke gifta 500

600 700 2 100 2 300 400 1 900 800

100 500 200 200 1 000 100 500

400 1 000

100 1300

1400 2 000 1 700 1 100 3 900 3 400 2 200 300 1 600 1 600

700 400 300 1400 1400 1400 300 1300 2 000

b) yrkesverksamhetsgrad som i Stockholms stad Gifta

Icke gifta

5 400 3 300 5 400 8 100 7 000 2 500 5 300 400 2 900 3 600 4 200 2 700 13 900 2 600 4 500 6 100 6 500 5 500 8 700 8 200 6 400 1 600 4 500 5 500

2 400 700 900 1 800 1 200 600 1 700 200 1 000 800 1 500 600 4 300 700 1 500 1 300 1 100 2 400 2 300 2 300 700 2 000 2 800

m y c k e t s t a r k t f r a m t r ä d a n d e i m å n g a a v de e x p a n s i v a o m r å d e n a o c h , s o m f r a m g å r av o v a n s t å e n d e , v a r k l a r t d o k u m e n t e r a d i S t o c k h o l m , h ä m m a d e i h ö g g r a d a r b e t s k r a f t e n s r ö r l i g h e t f r å n a r b e t s l ö s h e t s o m r å d e n till o m r å d e n m e d brist på arbetskraft. D ä r m e d h ä m m a d e s också den ekonomiska utvecklingstakten i landet. D e n h ö g a e f t e r f r å g a n s o m förelåg l e d d e till s t o r o m s ä t t n i n g p å a r b e t s k r a f t . D e s o r g a n i s a t i o n s f ö r e t e e l s e r n a p å a r b e t s m a r k n a d e n i f o r m a v överr ö r l i g h e t och h ö g f r å n v a r o f r e k v e n s t o r d e h a m e d f ö r t s ä n k t total a r b e t s i n s a t s h o s d e n s y s s e l s a t t a b e f o l k n i n g e n och d ä r m e d o c k s å p r o d u k t i o n s f ö r l u s t e r . E n alltför h ö g o m s ä t t n i n g p å a r b e t s k r a f t t o r d e o c k s å i n n e b ä r a ö k a d e k o s t n a d e r för n ä r i n g s l i v e t . S o m e n följd a v de f ö r h å l l a n d e n s o m förelåg p å S t o c k h o l m s a r b e t s m a r k n a d f ö r e k o m , s o m n ä r m a r e f r a m g å r a v k a p i t e l 2, en viss u t f l y t t n i n g a v f ö r e t a g till o m r å d e n d ä r a r b e t s k r a f t s s i t u a t i o n e n v a r mera gynnsam. L i k s o m fallet v a r ifråga o m b o s t a d s b r i s t e n ä r det o c k s å ifråga o m a r b e t s k r a f t s b r i s t e n o m ö j l i g t a t t e x a k t f a s t s l å dess o m f a t t n i n g i o l i k a d e l a r av landet. Den av arbetsmarknadsstyrelsen publicerade arbetsförmedlingsstat i s t i k e n v i s a r a n t a l a r b e t s s ö k a n d e s a m t a n t a l lediga och a n t a l t i l l s a t t a p l a t ser. D e n säger d o c k i n g e n t i n g o m y r k e s k v a l i f i k a t i o n e r n a p å d e n a r b e t s k r a f t

116 som var tillgänglig eller som efterfrågades. I efterföljande tabell, som endast omfattar lediga och tillsatta platser inom industrin, redovisas antalet tillsatta platser på 100 lediga platser i genomsnitt för åren 1958—1962 i olika län, ordnade från lägsta till högsta tillsättningsprocent. Stockholms län Stockholms stad Älvsborgs län Uppsala » Skaraborgs » Göteborgs och Bohus » Östergötlands »> Malmö stad Jönköpings län Örebro » Göteborgs stad Hallands län Kristianstads i Kopparbergs »

57 63 64 68 69 72 72 74 75 75 76 76 77 77

Västernorrlands Västmanlands Södermanlands Malmöhus Kronobergs Gävleborgs Norrbottens Jämtlands Värmlands Blekinge Västerbottens Kalmar Gotlands

» » » » » »> » » » » » » i

77 78 78 80 82 82 83 86 86 87 89 89 92

Det är mycket vanskligt att på grundval av ovanstående siffror dra bestämda slutsatser om h u r arbetskraftssituationen varit i olika län. Statistiken ger närmast belägg för det från andra utgångspunkter gjorda antagandet att industrins arbetskraftsbehov lättare kunnat tillgodoses i norra och sydöstra Sverige än i storstadsområdena. Arbetsmarknadssituationen kan också på visst sätt beskrivas genom att antalet anmälda arbetslösa vid månadens mitt sättes i relation till antalet vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser vid samma tidpunkt. Följande tablå visar medeltalet 1962 av antalet arbetslösa per 100 lediga platser i varje län. Stockholms stad Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands »

20 20 40 40 50 30 30 90 50 70 40 30 70

Gbgs och Bohus län Älvsborgs » Skaraborgs » Värmlands » Örebro i Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

50 50 40 150 90 70 160 170 260 160 300 550

3.5. Speciella problem för glesbygden Som framgått av kapitel 2 minskade antalet förvärvsarbetande inom jordoch skogsbruk kraftigt under 1950-talet. I hela landet var antalet sysselsatta år 1960 inom denna näringsgren 378 000 mot 632 000 tio år tidigare. Denna utveckling kan, som närmare belyses i kapitel 4, väntas fortsätta under de närmaste årtiondena. Totala antalet syseisatta inom jord- och

117 skogsbruket har antagits komma att uppgå till 275 000 år 1975, vilket skulle motsvara endast något över 8 procent av hela antalet förvärvsarbetande i landet. Det minskande behovet av arbetskraft inom jordbruket leder till fortsatt uttunning av befolkningen i glesbygden, även om en del av den arbetskraft som frigörs med bibehållen bosättning får sysselsättning i närliggande tätorter eller i stadsnäringar i glesbygden. Då det i huvudsak är de yngre bland de arbetsföra åldrarna som flyttar, kommer den redan nu ogynnsamma åldersfördelningen med väsentligt större andel äldre personer än i tätorterna att ytterligare accentueras. År 1980 kan sålunda åldrarna över 64 år beräknas utgöra 25 procent av totalbefolkningen i glesbygden. Ur miljösynpunkt har en sådan utveckling en ogynnsam effekt. Glesbygden kännetecknas också av stort underskott på kvinnor. Orsaken härtill är icke i första hand att det saknas arbetsuppgifter för dessa utan att de sysselsättningsmöjligheter som tätorterna k a n erbjuda, bedöms vara mera attraktiva. Kvar står emellertid att den ojämna könsfördelningen medför betydande sociala olägenheter och låg äktenskapsfrekvens. Befolkningsomflyttningen från glesbygd till tätorter torde på sikt även få kommunalekonomiska följder för de kommuner, där jord- och skogsbruk är den dominerande näringsgrenen och där avstånden till industri- eller servicecentra är stora. Då en del av de kollektiva kostnaderna för åldringsvården belastar kommunerna, kan denna utgiftspost väntas bli mera betungande i dessa områden, än i områden med jämnare åldersfördelning. Särskilda problem möter i jord- och skogsbrukskommuner i övre Norrland. P å grund av hög nativitet utgör åldersgruppen 0—15 år en stor andel av befolkningen. Skolkostnader och andra samhälleliga kostnader för barnen utgör i sådana kommuner en oproportionerligt stor del av den kommunala budgeten och medför en hög skattebelastning och svårigheter att tillgodose andra viktiga servicebehov. För dessa kommuner framstår det som en uppenbar orättvisa att belastas med utbildningskostnader för den ungdom, vilken efter avslutad skolgång flyttar till andra delar av landet för att där söka sin utkomst. De kommunalekonomiska följderna av det låga skatteunderlaget i jordbrukskommuner särskilt i övre Norrland har i viss mån mildrats genom de nya bestämmelser om skattelindringsbidrag, som beslöts vid 1962 års riksdag. Fortfarande ligger dock kommunalskatterna i många jordbrukskommuner i denna landsända på en hög nivå. En prövning av möjligheterna att ytterligare utjämna skattetrycket mellan olika kommuner kommer att ske, då 1958 års skatteutjämningskommitté framlagt sitt betänkande. Uppenbart är att ett högt kommunalt skattetryck och begränsad kommunal service verkar hämmande på näringslivets utveckling och försvårar tillkomsten av nya industriföretag. Till denna fråga återkommer kommittén i kapitel 11. Skillnaden i standard mellan glesbygdsbefolkningen och de

118 människor, som har sin bostad i tätort, framträder i fråga om möjligheterna och kostnaderna för att få del av den kollektiva service, som kräver ett icke alltför obetydligt befolkningsunderlag. En sådan service kan vanligen inte tillhandahållas i glesbygden. Av betydelse för glesbygdsbefolkningens servicemöjligheter blir därför icke i första hand befolkningsutglesningens omfattning utan h u r långt det tidsmässiga avståndet är till tätorter med tillfredsställande service. Visserligen har nedgången i barnantalet på glesbygden medfört att skolor lagts ned och att barnen i stället undervisas på en ort längre bort från hemmet, men i stället har undervisningen därigenom k u n n a t effektiviseras. I fråga om den högre utbildningen har befolkningskoncentrationen medfört väsentliga fördelar även för landsbygdens ungdom. Bortfallet av ett betydande antal affärer på glesbygden kan endast till en del anses bero på folkminskningen. Sålunda får även de förbättrade möjligheterna till inköp i de mera välsorterade butikerna i tätorterna liksom också tillkomsten av varuhussar och ändrade distributionsformer i övrigt anses utgöra viktiga orsaker till förändringarna inom handeln i glesbygden. Tidsavståndet till tätorterna har för stora delar av befolkningen minskat genom förbättrade vägar och den snabba utvecklingen inom bilismen. I södra och mellersta Sverige och stora delar av Norrlands kustland torde sålunda inom några år så gott som hela befolkningen i glesbygden med bil n å A-centra enligt arbetsmarknadsstyrelsens tätortsklassificering, 1 dvs. orter med i stort sett fullständig serviceutrustning, inom en timme, och inom en halvtimme sådana orter, som har en detaljhandelsomsättning för andra varor än livsmedel på minst en miljon kronor per år bortsett från livsmedel, och tillgång till annan service, som behöver utnyttjas relativt ofta. I fråga om de inre delarna av Norrland och de nordvästra delarna av Sverige är förhållandena väsentligt annorlunda. Mycket betydande områden inrymmande en avsevärd folkmängd faller där utanför dessa gränser. Förhållandet belyses av nedanstående tabell. De angivna befolkningstalen i grupp 3 motsvarar i södra och mellersta Sverige knappt tre procent av glesbygdsbefolkningen, medan motsvarande andel i Norrland är 29 procent.

1 000-tal personer Befolkning med restid mer än

1. 60 minuter till A- eller B-centra 2. Samma och 30 minuter till C-centra eller motsvarande 3. 60 minuter till A-centra och 30 minuter till B-centra eller C-centra eller m o t s v a r a n d e . . . . 1

S:a

S. o. mell. Sverige

Norrland

205 Angående tätortsklassificeringen se kapitel 8 (8. 1. 2. 1).

119 Den starka ökningen av antalet privatbilar har emellertid medfört att trafikunderlaget för kollektiva transportmedel för person- och godsbefordran med järnväg, busslinjer och taxibilar minskat väsentligt snabbare än vad folkminskningen i och för sig skulle ha motiverat. Denna utveckling kommer att fortsätta. Den grupp av människor, främst åldringar, som av olika skäl ej kan utnyttja egen bil för sina förflyttningar kommer därigenom att få ökade svårigheter att utnyttja tätorternas service, dels på grund av turglesheten, dels på grund av det i många fall betydande avståndet till hållplatser. Problemet är generellt för glesbygden även om det framträder med olika styrka i olika områden. Att lösa detta problem genom lokaliseringspolitiska åtgärder synes icke vara möjligt. Förutsättningarna att upprätthålla en rimlig servicestandard för glesbygdsbefolkningen blir beroende av hur den fortsatta urbaniseringen kommer att ske. Avgörande är därvid icke om främst små och ur servicesynpunkt obetydliga bebyggelseagglomerationer kan behålla sin folkmängd, utan att det kommer att finnas ett tillräckligt finmaskigt nät av orter med servicefunktioner av olika karaktär och omfattning. I de glest befolkade inre delarna av Norrland och nordvästra Svealand kommer en förutsedd betydande minskning av sysselsättningsmöjligheterna inom jord- och skogsbruket och de stora avstånden mellan tätorterna att skapa särskilda problem att tillgodose behovet av primär service för den befolkning, som krävs för upprätthållande av jord- och skogsbruk, om icke särskilda åtgärder vidtas för att i lämpligt belägna orter stödja samhälleliga serviceanläggningar. Dessa frågor belyses i bilaga II. I övriga delar- av landet kan glesbygdsbefolkningen, om man bortser från vissa skärgårdsområden och avsides belägna skogsbygder, med en halvtimmes bilresa nå orter, som har sådana varor och tjänster, som efterfrågas relativt ofta, och inom en timme större centralorter med relativt fullständig serviceutrustning. För den övervägande delen av glesbygdsbefolkningen är tidsavstånden väsentligt mindre. I betydande utsträckning kan vidare arbetskraft, som icke längre behövs inom jord- och skogsbruk, med bibehållen bosättning söka sig till de arbetsplatser, som tätorterna erbjuder. Ännu under 1950-talet kunde någon påtaglig tendens till tillbakagång i befolkningen i de ur servicesynpunkt betydelsefulla tätorterna ej konstateras. Visserligen redovisades för en stor del tätorter med upp till 1 000 invånare mindre folkmängd år 1960 än år 1950, och av tätorter med mellan 1 000 och 2 000 visade en fjärdedel sjunkande befolkningstal. Av de sammanlagt 255 tätorter med minst 2 000 invånare år 1950 hade däremot endast 19 en tillbakagång i invånareantalet. Den gynnsammaste befolkningsutvecklingen hade tätorterna i storleksgruppen 2 000—20 000 invånare. I de 34 B-regionerna där mer än 30 procent av de förvärvsarbetande år 1960 var k n u t n a till jord- och skogsbruk minskade med några få undantag totalmängden mellan år 1950 och år 1960. I 9 regioner med betydande ned-

120 gång i befolkningstalet ledde detta även till nedgång i antalet sysselsatta inom servicenäringarna, övriga regioner hade ett större antal personer sysselsatta inom dessa näringar år 1960 än år 1950. I vissa regioner var ökningen under tioårsperioden relativt liten medan den i andra regioner bl. a. vissa jord- och skogsbruksregioner i övre Norrland var betydande. Den sysselsättningsmässigt starkaste expansionen i servicenäringarna synes att döma av folkräkningarna ha skett inom samhällelig service. Av särskilt intresse är servicenäringarnas utveckling i B-regionernas centralorter (B-centra). Genomgående gäller att utvecklingen var gynnsammare än för servicenäringarna totalt i regionerna. Endast fyra B-centra, nämligen Skurup, Sjöbo, Vara och Stenungsund, hade ett mindre antal sysselsatta inom servicenäringarna år 1960 än år 1950. Inom övriga regioner var ökningen inom servicenäringarna vanligen av betydande omfattning. Sålunda steg antalet sysselsatta inom dessa näringar med 15 procent eller mer i 17 B-centra och i 8 B-centra var ökningen mellan 10 och 15 procent. Med en fortsatt tillbakagång av sysselsättningen inom jord- och skogsbruket kan den hittillsvarande relativt gynnsamma utvecklingen inom servicenäringarna i regioner med svagt utvecklad industri komma att brytas. Av särskild betydelse blir detta för större sammanhängande och glest befolkade jordbruksområden, där tätorternas allmänna och enskilda service är av relativt begränsad omfattning och avståndet mellan tätorterna är betydande. Ett vikande befolkningsunderlag i dessa områden kan leda till att viktiga serviceanordningar icke kan upprätthållas, varigenom den redan nu sämre standarden i fråga om service kommer att ytterligare försvagas. Ett bibehållande av nuvarande service inom sådana områden förutsätter antingen att nya sysselsättningsmöjligheter tillförs dessa områden, varigenom befolkningsunderlaget förstärks, eller att allmän service av större omfattning än som svarar mot befolkningsunderlaget upprätthålls med de högre kostnader som detta medför för samhället.

KAPITEL 4 B e d ö m n i n g av den framtida regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen

En bedömning av de sannolika utvecklingstendenserna inom olika näringsgrenar och av folkmängdens väntade utveckling inom skilda regioner är av fundamental betydelse för lokaliseringspolitiska överväganden liksom för all samhällsplanering. De grundläggande prognoser som erfordras för en sådan framtidsbedömning är emellertid alltjämt relativt osäkra och måste bedömas med försiktighet. I bilaga II har en sammanställning av för närvarande tillgängligt prognosmaterial inom hithörande områden gjorts liksom ett försök till en sammanfattande diskussion av de olika tendenser, som blir resultatet av från skilda förutsättningar och antaganden gjorda prognoser. 4.1 Totalfolkmängdens

utveckling

Utvecklingen av totalbefolkningens storlek i Sverige fram till år 1960 har beskrivits i kapitel 1 och framgår också av tabell 4.1, där även senast tillgängliga prognosdata från statistiska centralbyrån för folkmängdsutvecklingen fram till år 1980 presenteras. Prognosantagandena innefattar bl. a. en förväntad nettoinflyttning av 10 000 personer per år. F r å n 7,5 miljoner invånare år 1960 beräknas landets folkmängd komma att öka till omkring 8,0 miljoner år 1970, ca 8,3 miljoner år 1975 och till omkring 8,5 miljoner år 1980. Den framräknade folkmängdsökningen under 20-årsperioden uppgår till något mer än en miljon invånare, motsvarande en årlig ökning av drygt 50 000 personer. 4.1.1 Totalbefolkningens ålderssammansättning

I kapitel 1.5 redovisades en framskrivning av 1960 års befolkning under antagande att inga flyttningsrörelser äger rum. Av tabell 4: 3 framgår de förändringar inom vissa åldersgrupper, som kan förväntas enligt statistiska centralbyråns befolkningsprognos innefattande jämväl en nettoinvandring av 10 000 per år. Prognosen visar att ökningen av folkmängden över 65 år kommer att fortsätta så att denna grupp år 1975 kommer att utgöra ca 16 procent av totalbefolkningen mot 12 procent år 1960. De yngsta åldersklas-

122 Tabell 4.1 Sveriges folkmängd 1930—1960 jämte statiska centralbyrån beräknad folkmängd 1965—1980 Ar

1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980

Folkmängd (1000 personer)

Index 1930 = 100

6 142 6 251 6 371 6 674 7 042 7 290 7 495 7 725 å 7 735 7 980 å 8 015 8 235 å 8 315 8 460 å 8 605

100 102 104 109 115 119 122 126 130 134å135 138å140

Index 1960 = 100

82 83 85 89 94 97 100 103 106å107 110å111 113å115

ökning under resp. femårsperiod 1000 personer

°//o

109 120 303 370 248 205 230 å 240 250 å 285 235å315 185å330

1,8 1,9 4,7 5,5 3,5 2,8 3.1 å3,2 3.2 å 3,7 3 å4 2 å4

serna, 0—14 år, väntas efter år 1965 på nytt komma att utgöra en ökande andel av befolkningen. De arbetsföra åldrarna, 15—65 år, beräknas komma att öka med omkring 180 000 personer under tiden 1960—1965 och med ca 75 000 under tiden 1965—1970. Under 1970-talet väntas ökningstakten bli mycket låg, endast omkring 20 000—30 000 per femårsperiod. Inom de arbetsföra åldrarna faller enligt prognosen tillväxten under 1960-talet främst inom åldrarna 20—29 år samt över 50 år. Den mycket begränsade ökningen under 1970-talet faller på medelåldrarna. De mest betydelsefulla dragen i utvecklingen av folkmängden i de arbetsföra åldrarna under de närmaste 15—20 åren blir den totalt sett mycket begränsade ökningen samt denna öknings koncentration till åldersgruppen 20—30 år, den erfarenhetsmässigt mest flyttningsbenägna åldern. 4.1.2 De totala arbetskraftstillgångarna

Antalet förvärvsarbetande i landet enligt folkräkningarna och en därtill anslutande prognos inom arbetsmarknadsstyrelsen framgår av tabell 4: 2. 1 Tabell 4.2 Antal förvärvsarbetande i Sverige 1930—1960 samt antagen utveckling 1960—1975

Antal förvärvsarbetande i 1 000-tal I procent av totalbefolkningen

2 756

2 968

3 244

3 340

3 390

3 410

44,9

46,6

44,1

43,3

43,2

42,4

41,2

1 Observera a t t arbetskraftsundersökningarna och därmed långtidsutredningen med utgångspunkt i en annan definition av begreppet yrkesverksam individ genomgående redovisar e t t större antal förvärvsarbetande.

123 Yrkesverksamhetsgraden har enligt tillgänglig statistik efter ett högsta tal år 1940 av 46,6 procent sjunkit till 43,3 procent år 1960 och förutsätts enligt arbetsmarknadsstyrelsens prognosantaganden komma att sjunka ytterligare ned mot 41 procent år 1975, beroende på förskjutningar mellan åldersgrupper, senare ålder för inträde i förvärvsarbete m. m. De inom arbetsmarknadsstyrelsen gjorda prognoserna bygger i huvudsak på den senaste långtidsutredningens antaganden om yrkesverksamhetsgradens utveckling jämte en extrapolering av dessa antaganden fram till år 1975. Prognosen anger för åren 1965, 1970 och 1975 en förvärvsarbetande befolkning omfattande 3 340 000, 3 390 000 respektive 3 410 000 individer, varvid en nettoimmigration av 10 000 personer per år förutsätts. Den absoluta ökningen per femårsperiod skulle, trots att kalkylen måste betraktas som maximal, ej bli större än ca 100 000, 50 000 respektive endast 20 000, vilket i årlig ökning motsvarar omkring 0,5 procent för den första femårsperioden men endast ca 0,3 för den närmast följande och omkring 0,1 procent för tiden 1970—1975. 4.1.3 Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på näringsgrenar

Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på näringsgrenar år 1960 jämte en inom arbetsmarknadsstyrelsen upprättad aktuell prognos för utvecklingen till år 1975 framgår av tabell 4: 4. Jordbruk, skogsbruk m. m. Under de närmaste tre tioårsperioderna före år 1960 minskade antalet sysselsatta med 5, 24 och 29 procent. Reduktionen berörde främst jordbruket, där motsvarande minskning utgjorde 7, 25 respektive 34 procent. Antalet förvärvsarbetande inom skogsbruket ökade något under 1950-talet. I arbetsmarknadsstyrelsens prognos har det framtida arbetskraftsbehovet inom jordbruket uppskattats med utgångspunkt dels från den förväntade storleksstrukturen, dels från en beräkning av arTabell 4:3 Statistiska centralbyråns prognos för utvecklingen inom vissa åldersklasser 2960—1980. Absoluta tal samt årsklassernas andel i procent av totalfolkmängden Åldersklasser 0—14 år Andel i % 15—19 år Andel i % 20—29 år Andel i % 30—49 år Andel i % 50—64 år Andel i % Andel i % Summa

1 648 900 22 594 200 8 901 600 12 2 073 400 28 1 379 300 18 897 200 12

1 589 000 21 614 000 8 1 081 000 14 1 970 000 25 1 468 000 19 1 007 000 13

1 647 000 21 539 000 7 1 241 000 16 1 911 000 24 1 516 000 19 1 143 000 14

1 752 000 21 526 000 6 1 187 000 14 1 997 000 24 1 518 000 18 1 296 000 16

1 842 000 22 541 000 6 1 100 000 13 2 165 000 25 1 459 000 17 1 425 000 17

7 495 000

7 730 000

7 997 000

8 276 000

8 531 000

124 Tabell 4.4 Beräknad förändring av antalet förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1965

(1 000-tal) Jordbruk 1 Skogsbruk [ Fiske Gruvdrift, tillverkningsind. m. m Byggnads- o. anläggningsverksamhet Servicenäringar Ej spec, verksamhet Hela antalet förvärvsarbetande

3 244

3 340

3 390

3 410

betskraftsåtgången per hektar åker i olika storleksgrupper. Med ledning av en inom jordbrukets utredningsinstitut utförd strukturutredning har för vart och ett av de åtta produktionsområden, som landet indelats i, en uppskattning gjorts av förändringen fram till 1975 av antalet brukningsenheter och åkerareal inom olika storleksgrupper. Inom varje A-region antas strukturförskjutningarna ske i samma grad som beräknats för de produktionsområden, som A-regionerna ligger i. På grundval härav har sedan de olika A-regionernas åkerareal beräknats för åren 1965, 1970 och 1975. Arbetskraftsåtgången per hektar åker för åren 1965—1975 har beräknats med utgångspunkt från de uppgifter om arbetskraftsåtgången, som redovisats i den av lantbruksstyrelsen utgivna publikationen »Räkenskapsresultat från svenska lantbruk» år 1958. Jordbrukets utredningsinstitut har gjort vissa beräkningar av antalet arbetstimmar per hektar åker år 1970 för hela riket. Med ledning av dessa beräkningar och av förändringen i arbetsvolymen mellan 1955 och 1960 enligt de av statistiska centralbyrån företagna arealinventeringarna har i arbetsmarknadsstyrelsens prognos följande antagande gjorts angående minskningen av antalet arbetstimmar per hektar å k e r : för södra och mellersta Sveriges slätt- och skogsbygder 3,2 procent per år i storleksgrupperna 2—10 och över 50 hektar samt 2,1 procent i övriga grupper; för norra Sverige 4,4 procent per år i storleksgruppen 2—5 hektar och 3,2 procent i övriga grupper. Arbetskraftsåtgångstalen har därefter applicerats på respektive A-regioners beräknade åkerareal. Arbetsvolymen h a r sedan omvandlats till årsarbetare, varvid antagits att en årsarbetare från och med år 1965 utför 2 155 timmar per år. Skogsbrukets arbetskraftsbehov har beräknats med ledning av uppgifterna i en utredning inom skogsforskningsinstitutet om skogsmarksareal, virkesförråd och möjliga årliga awerkningskvantiteter samt dagsverksåtgång per avverkad m3sk omkring år 1970. Uppgifterna redovisas i institutets rapport nr 1: 1961 och är fördelad på län samt 497 småområden. Beräkningarna av avverkningarnas omfattning i A-regionerna grundar sig på skogsforskningsinstitutets data i de nämnda småområdena.

125 I skogsforskningsinstitutets undersökning kalkylerades med en genomsnittlig dagsverksåtgång av 0,41 dagsverken per avverkad m 3 sk å r 1970. Med hänsyn till den snabba rationaliseringen i skogsbruket har arbetsmarknadsstyrelsen i sin prognos räknat med en dagsverksåtgång i hela riket åren 1965, 1970 och 1975 av respektive 0,41, 0,34 och 0,29 dagsverken per avverkad m 3 sk. Åtgångstalen har applicerats på den beräknade avverkningen i varje A-region motsvarande år. Antalet dagsverken har sedan omvandlats till årsarbetare, varvid antagits att varje arbetare i genomsnitt gör 230 dagsverken per år. I tidigare näringsgrensprognoser har man räknat med en viss fortsatt ökning av skogsbrukets arbetskraft till mitten av 1960-talet och därefter en stagnation. Långtidsutredningen räknade för tiden 1960—1965 med en oförändrad sysselsättning genom att rationaliseringen skulle utjämnas av en årlig avverkningsökning med 3 procent men betonade den snabba produktivitetsutveckling, som för närvarande kännetecknar skogsbruket. Den nu aktuella prognosen utmynnar i en förändring av antalet årsarbetare inom skogsbruket, som för de tre femårsperioderna till år 1975 motsvarar en minskning av 8, 7 respektive 11 procent eller totalt för 15-årsperioden en minskning med 24 procent. Prognosen innebär alltså i detta hänseende en relativt radikal anpassning till en ny utveckling i jämförelse med den tidigare förväntade. Trots detta kan det emellertid ifrågasättas om inte även denna prognos redan nu måste bedömas som relativt försiktig. För jordbruket innebär de aktuella prognoserna en fortsatt minskning av antalet sysselsatta uppgående till 17 å 18 procent per femårsperiod eller totalt omkring 43 procent. För hela sektorn jordbruk, skogsbruk m. m. innebär prognoserna en minskning från 447 000 till 275 000 dvs. med ca 172 000 förvärvsarbetande mellan 1960 och 1975 motsvarande 38 å 39 procent eller i genomsnitt 15 procent per femårsperiod. Denna näringsgren skulle år 1975 under angivna förutsättningar sammanlagt inrymma endast något över 8 procent av det totala antalet förvärvsarbetande. Gruvbrytning, industri och hantverk ökade under 1930- och 1940-talen antalet förvärvsarbetande från 780 000 till 1 020 000 eller med 12 respektive 16 procent per tioårsperiod. Mellan 1950 och 1960 anger folkräkningarna en ökning med omkring 15 procent. Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat ökningstakten under femårsperioderna 1960—1975 till 5, 2 respektive mindre än 1 procent. Denna sektor av näringslivet skulle år 1975 omfatta 1 270 000 förvärvsarbetande, motsvarande omkring 37 procent av det totala antalet sysselsatta. Sektorns andel 1960 var 36 procent. För gruvdrift och mineralbrytning anger den inom arbetsmarknadsstyrelsen utförda prognosen grundad bl. a. på den senaste långtidsutredningens material, en ökning av sysselsättningen med 7 procent mellan 1960 och 1975, varav huvuddelen skulle falla på första delen av perioden. Hela ökningen beräknas äga rum inom Norrland, medan sysselsättningen i övriga Sverige skulle bli oförändrad.

126 Den beräknade ökningstakten är avsevärt lägre än den av enkätföretagen i långtidsutredningen förväntade ( + 14 procent från 1959 till 1970), men med hänsyn såväl till gruvindustrins snabba rationalisering som till dess konkurrensläge kan även den ovan nämnda prognosen visa sig vara för positiv. Det nyss nämnda prognosarbetet inom arbetsmarknadsstyrelsen har även omfattat en bedömning av de skilda industrigrenarnas utveckling ur sysselsättningssynpunkt fram till år 1975. De i samband därmed gjorda antagandena innebär i huvudsak följande. För livsmedelsindustri m. m. utgår beräkningen från ett antagande om en total sysselsättningsminskning mellan 1960 och 1975 av omkring 2 procent, sammansatt av en förväntad svag reduktion av arbetskraften inom den egentliga livsmedelsindustrin och en betydligt kraftigare nedgång inom dryckesvaruindutrin. Inom textil- och beklädnadsindustrin emotses en sysselsättningsminskning med omkring 6 procent under 15-årsperioden. Huvuddelen av arbetskraftsreduktionen väntas beröra den egentliga textilindustrin, medan beklädnadsindustrin i stort sett beräknas behålla sin arbetskraft. I förhållande till tidigare prognoser och till företagens bedömningar i anslutning till långtidsutredningen innebär dessa antaganden en reduktion av det förväntade arbetskraftsbehovet inom branschen. Inom skogsindustrisektorn pekar antagandet för trä- och möbelindustri mot en minskning av antalet sysselsatta med ca 7 procent, en minskning som uteslutande kan väntas falla inom den egentliga träindustrin. För pappersindustrin beräknas sysselsättningsökningen komma att uppgå till knappt 10 procent under tiden 1960—1975. Detta innebär — trots den mot bakgrund av de senaste årens situation relativt optimistiska bedömningen — en i förhållande till den hittillsvarande utvecklingen och till bedömningar omkring år 1960 avsevärt reducerad takt i sysselsättningsökningen. Grafisk industri m. m. antages komma att öka sin sysselsättning med omkring 12 procent under 15-årsperioden. För läder- och gummiindustrin emotses en ökning med omkring 18 procent mellan 1960 och 1975. De två grupperna väntas emellertid komma att genomgå helt olika utvecklingar. För läderindustrin förutses en minskning av sysselsättningen med mellan 5 och 10 procent, medan sysselsättningen inom gummiindustrin under perioden 1960—1975 väntas öka snabbare än i någon annan bransch eller med omkring 25 procent. Även inom den kemiska industrin beräknas en snabb sysselsättningsökning, något mer än 20 procent under 15-årsperioden. Jord- och stenindustrin innehåller, som bl. a. långtidsutredningen visat, undergrupper med sinsemellan olikartad utveckling. Tegelindustrin är t. ex. på tillbakagång ur sysselsättningssynpunkt, medan cementvaruindustrin expanderar. För branschen i sin helhet antas en tillväxt av sysselsättningen

127 med omkring 12 procent fram till år 1975, vilket är mindre positivt än långtidsutredningens enkätmaterial. För metall- och verkstadsindustrin förutsätts en fortsatt betydande sysselsättningsexpansion, för såväl de maskin- och elektrotekniska sektorerna som för transportmedelsindustrin, uppgående till närmare 20 procent mellan 1960 och 1975, vilket i stort sett motsvarar de bedömningar, som gjordes i anslutning till långtidsutredningens företagsenkät. Totalt innebär de gjorda antagandena för den stationära industrin en ökning av antalet sysselsatta från 1 108 000 år 1960 till 1 209 000 år 1975 eller med omkring 9 procent. Det förtjänar att åter påpekas att den beräknade ökningen nästan uteslutande faller på 1960-talet, medan ökningen mellan 1970 och 1975 enligt nu gjorda antaganden blir mycket begränsad. Antalet sysselsatta inom byggnads- och anläggningsverksamhet har i arbetsmarknadsstyrelsens prognosarbete antagits komma att öka från 295 000 år 1960 till 335 000 år 1975, likaså med huvuddelen av ökningen koncentrerad till periodens första del. Den totala förväntade ökningen uppgår till knappt 15 procent. Sysselsättningen inom denna sektor har under 1950talet i genomsnitt uppgått till 2 procent per år, en ökning som alltså enligt prognosen skulle reduceras till 1 procent per år. Servicenäringarna beräknas, som framgår av tabell 4: 4, komma att öka sin sysselsättning från 1 324 000 år 1960 till 1 520 000 år 1975. Ökningen uppgår till ca 15 procent och andelen sysselsatta i servicenäringar skulle komma att öka från ca 41 till ca 45 procent. 4.2 Arbetskraftsbalanser för A-regionerna fram till år 19751 Genom att ställa gjorda framräkningar av regionernas egna tillgångar på arbetskraft mot beräkningar av det regionala arbetskraftsbehovet inom olika näringsgrenar erhålls s. k. arbetskraftsbalanser. En närmare redogörelse för beräkningen av dessa lämnas i bilaga II och en sammanfattning av arbetskraftsbalanserna för A-regionerna fram till år 1975 återges i tabell 4:5. Arbetskraftstillgångarna och de möjliga arbetskraftsreserverna inom Aregionerna har beräknats på följande sätt. På grundval av framskrivningen av regionernas folkmängd i arbetsför ålder har de manliga arbetskraftstillgångarna beräknats i huvudsak i enlighet med långtidsutredningens antaganden om yrkesverksamhetsgraden. Beträffande den kvinnliga arbetskraften har arbetsmarknadsstyrelsen sökt belysa h u r stora potentiella tillgångar som finns och var dessa är tillgängliga. Som utgångspunkt för denna beräkning antas att varje enskild Aregion minst skulle ha den för landet genomsnittliga kvinnliga yrkesverksamhetsgraden. Varje region med lägre yrkesverksamhetsgrad år 1960 än 1

Indelning i regioner beskrivs i kapitel 8.

128 riksgenomsnittet har därför i utgångsläget uppräknats till detta tal, medan för övriga regioner den faktiskt konstaterade yrkesverksamhetsgraden legat till grund, varefter långtidsutredningens antagna ökningstakt applicerats på samtliga regioner. Dessa beräkningar får givetvis endast betraktas som räkneexempel. Regionernas beräknade egentillgångar av manlig arbetskraft år 1975 samt utvecklingen av dessa från 1960 till 1975 liksom de potentiella tillgångarna av kvinnlig arbetskraft under de angivna förutsättningarna framgår översiktligt av tabell 4 : 5 . Den manliga arbetskraften skulle totalt för landet behålla i stort sett oförändrad omfattning. Den kvinnliga arbetskraften skulle under de i beräkningen gjorda förutsättningarna öka med närmare 20 procent, varav ungefär hälften hänför sig till den antagna höjningen av yrkesverksamhetsgraden. De regionala variationerna i de manliga arbetskraftstillgångarnas tillväxt skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar bli relativt begränsade i södra och mellersta Sverige, där de flesta A-regionerna som framgår av tabell 4 : 5 h a r indextal vid eller något under riksgenomsnittet. Utöver några få spridda regioner finns ett sammanhängande område bestående av Västerås-, Köpings- och Fagerstaregionerna med relativt stor beräknad ökning. En helt annan utveckling kan förutses beträffande tillgångarna på manlig arbetskraft i övre Norrland, där ökningarna beräknas uppgå till 10 å 20 procent. Den framtida regionala arbetskraftsefterfrågan har, som delvis redan tidigare berörts, beräknats för näringsgrenarna var för sig, varvid olika hög grad av precisering av de regionala prognoserna kunnat uppnås. Som framgått av det föregående har beträffande jordbruk och skogsbruk väl underbyggda utvecklingsprognoser utförts för de enskilda A-regionerna. För denna näringsgren beräknas enligt dessa prognoser en nedgång i sysselsättningen totalt för landet från 1960 till 1975 om ca 40 procent. Av tabell 4: 5 framgår prognosresultatet för varje enskild A-region. De regionala variationerna i den kommande utvecklingen enligt prognosen blir relativt stora. Nedgången varierar mellan 28 procent (Västerviks, Trelleborgs, Malmö och Lunds A-regioner) och 47 procent (Umeå- och Skellefteåregionerna). Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringssektion skriver i sin prognoskommentar bl. a. Regionerna i de utpräglade jordbruksområdena får den minsta nedgången. Samtliga regioner i Malmöhus län får mindre minskning än riket i genomsnitt och minskningen under perioden understiger 35 procent i samtliga med undantag av Simrishamnsregionen. Även inom regionerna i Östergötlands, Kalmar, Hallands och Skaraborgs län (med undantag av Vara-regionen) blir den procentuella nedgången av antalet förvärvsarbetande i jordbruk och skogsbruk mindre än för riket i genomsnitt. Norrlandsregionerna får den kraftigaste minskningen av jordbruks- och skogs-

129 bruksbefolkningen. I fyra regioner, nämligen Östersunds-, Sollefteå-, Boden- och Lycksele-regionen, blir dock nedgången mindre än för riket i genomsnitt. Det beror på att skogsbrukets arbetsvolym väger förhållandevis tungt i dessa regioner och att den kommer att minska betydligt mindre än jordbrukets arbetsvolym i detta produktionsområde. Andra regioner med samma förhållande är bl. a. Ljusdals-, Gällivare/Malmberget- och Kiruna-regionen. I samtliga dessa regioner understiger minskningen 40 procent mellan 1960 och 1975. Regionerna i kustlandet kommer däremot att få en kraftigare nedgång av den förvärvsarbetande befolkningen i dessa näringsgrenar på grund av att den totala arbetsvolymen i jordbruket är större än i skogsbruket. Minskningen i Härnösand/Kramfors-, Umeå-, Skellefteå- och Luleå-regionerna är t. ex. omkring 45 procent och däröver. Beträffande industrin har som grundval för den regionala prognosen antagits att varje befintlig industribransch regionalt kommer att utveckla sig på samma sätt, som beräknats för branschen totalt sett inom landet. En sådan beräkning ger som resultat en mycket utjämnad regional utvecklingsbild. För hela landet skulle industrin inklusive byggnads- och anläggningsverksamhet öka sin arbetskraft med 10 procent från 1960 till 1975, och prognosen för de flesta A-regionerna ligger nära detta genomsnitt (tabell 4 : 5 ) . Relativt svag utveckling framträder bl. a. i regioner med omfattande textilindustri (Borås och Ulricehamns A-regioner). Den mest positiva utvecklingen skulle ske i några mellansvenska industriregioner (Karlskoga, Västerås, Sandvikens A-reg.). Som framgår av bilaga II kan man på grundval av utvecklingen under 1950-talet vänta att variationer i industriell utvecklingstakt regionerna emellan blir betydligt större än den här angivna, eftersom utvecklingen inom varje särskild industrigrupp kan bli väsentligt olika. Något säkert underlag för en bedömning av h u r denna större variation regionalt sett k a n komma till uttryck finns inte. Om 1950-talets huvudtendenser för industrins regionala utveckling blir bestående, skall emellertid storstadsregionerna få en betydligt svagare industriexpansion än vad den schematiska beräkningen utvisar. Detsamma gäller för hela Norrland utom några enstaka starkt expanderande regioner. Å andra sidan skulle vissa områden i Småland, Blekinge, Halland, Västergötland och Bergslagen få en mera positiv utveckling än enligt genomsnittsberäkningen beroende på bl. a. att en betydande inflyttning av företag skett till dessa områden. Servicenäringarnas utveckling antas följa trenden inom basnäringarna i respektive region. Som framgår av tabell 4 : 5 beräknas för hela landet en ökning av sysselsättningen inom servicenäringarna med 15 procent från 1960 till 1975. De regionala variationerna omkring detta genomsnitt rör sig mellan — 6 och + 34 procent, men de flesta regionerna ligger nära detsamma. Tillbakagång inom serviceyrkena skulle komma att äga r u m i sådana regioner, där jordbruk och skogsbruk har stor betydelse (Visby, Simrishamns, Vara, Ljusdals, Sollefteå, Östersunds, Lycksele och Haparanda/Kalix A-regioner). Den totala efterfrågan på arbetskraft skulle enligt tabell 4: 5 komma att 9—315333

130 öka med omkring 5 procent för hela landet under 15-årsperioden. Prognoserna för de enskilda regionerna varierar från en minskning med 17 procent (Vara-regionen) till en ökning med samma procenttal (Karlskoga-regionen). Enligt prognosen skulle den totala sysselsättningen minska i 44 A-regioner och öka i 47. Sammanhängande områden med negativ prognos finns i Småland, östra Skåne, Halland, Västergötland och västra Värmland samt i Norrland, som förutses få minskning i 12 regioner och ökning i 8. De regionala arbetskraftsbalanser, som erhålls genom jämförelse mellan beräknade egentillgångar och beräknad arbetskraftsefterfrågan, framgår av de sista kolumnerna i tabell 4: 5. För hela landet beräknas ett underskott på egen manlig arbetskraft av något mer än 60 000 personer under 15-årsperioden. Det gjorda räkneexemplet angående de kvinnliga arbetskraftstillgångarna visar att motsvarande överskott på kvinnlig arbetskraft skulle uppstå om den förutsatta höjningen av yrkesverksamhetsgraden kunde ske. Detta får givetvis ej tolkas så att en substituering utan vidare skulle k u n n a vara möjlig. Såväl skillnaden i lämplighet för vissa yrken som under- och överskottens regionala lokalisering möjliggör en sådan utjämning endast i begränsad omfattning. Balanserna för manlig arbetskraft i södra och mellersta Sverige präglas av de beräknade underskotten i storstadsregionerna, tillsammans för de tre storstadslänen uppgående till närmare 80 000 personer. Ganska betydande underskott kan enligt de gjorda beräkningarna förutses även i Östergötland, Närke och Västmanland. Regioner med framräknat överskott av manlig arbetskraft finns i Västergötland, Halland, de inre delarna av Småland, i Kristianstads län samt på Gotland. Betydande överskott på manlig arbetskraft skulle komma att uppstå i Norrland, främst i de fyra nordligaste länen, som tillsammans enligt angivna förutsättningar skulle få ett överskott fram till år 1975 av 28 000 m ä n . Härav faller något mer än 10 000 på vardera Västerbotten och Norrbotten. De potentiella kvinnliga arbetskraftstillgångarna, beräknade enligt antagandet att yrkesverksamhetsgraden i varje region skulle kunna höjas till riksgenomsnittet, blir som framgår av tabell 4 : 5 så stora, att ett arbetskraftsöverskott finns tillgängligt i huvuddelen av regionerna. Endast i anslutning till de tre storstadsområdena skulle någon markant brist på kvinnlig arbetskraft uppstå. De största framräknade överskotten, uppgående till över 10 000 personer, finns i Västerbotten och Norrbotten. Som närmare framgår av bilaga II har för några regioner, bl. a. universitetsorter och industriregioner med speciella utvecklingsdrag, vissa alternativa antaganden för arbetskraftefterfrågan diskuterats. 4.3 Befolkningsprognoser för A-regionerna På grundval av de i det föregående redovisade bedömningarna av efterfrågan och tillgång på arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en befolkningsprognos för de 91 A-regionerna fram till år 1975, vars huvuddrag fram-

131 går av tabell 4: 6. Prognosen bygger på de regionala arbetskraftsbalanserna för manlig arbetskraft. Med utgångspunkt från dessa har den totala inrikesflyttningen och fördelningen av det förväntade invandringsöverskottet samt storleken av åldersgruppen 0—15 år beräknats. E n annan befolkningsprognos för A-regionerna har utförts av Odd Gulbrandsen. Denna prognos är en rent demografisk framskrivning, varvid flyttningarna beräknas ske enligt samma mönster som under 1950-talet. Den har närmast karaktären av en beräkning av den regionala folkmängdsutvecklingen under förutsättning att de regionala tendenser inom näringslivet, som rått under 1950-talet, kommer att bestå. Gulbrandsens prognos, som utgör en aktualisering av en tidigare framräkning, avser åren 1970 och 1980, men för att jämförbarhet skall erhållas med arbetsmarknadsstyrelsens prognos har i tabell 4 : 6 presenterats interpolerade värden för år 1975. De nämnda prognoserna jämförs i tabell 4 : 6 också med den aktuella utvecklingen under åren 1961 och 1962, vilka ingår i prognosperioden, varigenom en viss belysning av prognosantagandenas korrelation med aktuella tendenser erhålls. Denna jämförelse får givetvis inte ligga till grund för några ingående bedömningar, men stora avvikelser mellan prognoser och aktuell utveckling i början av prognosperioden bör uppmärksammas. Den viktigaste skillnaden i resultaten mellan de två metodiskt olika prognoserna för A-regionernas befolkningsutveckling är storstadsområdenas, särskilt Stockholmsregionens tillväxttakt. Gulbrandsens prognos, som innefattar 1950-talets trend, ger till resultat en snabbare befolkningskoncentration än arbetsmarknadsstyrelsens prognos, som bygger på en regional näringslivsanalys. Enligt Gulbrandsens framräkning skulle Stockholmsregionen mellan åren 1960 och 1975 öka med över 300 000 invånare, medan arbetsmarknadsstyrelsens prognos utmynnar i en ökning av 200 000 personer. För Malmö- och Göteborgs-regionerna är differenserna mindre, omkring 10 000 för vardera regionen. Den här redovisade skillnaden kan tolkas som en i Gulbrandsens prognos innefattad mera positiv beräkning av utvecklingen inom storstädernas servicenäringar, förvaltning m. m. än den bedömning som ingår i arbetsmarknadsstyrelsens prognos. Den i arbetsmarknadsstyrelsens prognos beräknade mindre tillväxten i Stockholms-regionen resulterar i stort sett i en förväntad mera positiv utveckling i huvuddelen av regionerna, än vad Gulbrandsens framräkning ger vid handen. Detta gäller främst i södra och mellersta Sverige, där Gulbrandsen har mera positiva värden för endast några få regioner utanför de tre största städerna. I övrigt är prognoserna relativt likartade eller arbetsmarknadsstyrelsens prognos mera positiv. Gulbrandsens framräkning kan alltså sägas återspegla en större regional variation än arbetsmarknadsstyrelsens prognos, som speglar en relativt j ä m n fördelning av de positiva tendenserna. Arbetsmarknadsstyrelsens prognos resulterar alltså i relativt begränsade variationer i folkmängdsförändringarna. Riksmedeltalet ligger vid en ok-

132 ning av omkring 10 procent, medan ökningen i de beräknat mest positiva regionerna uppgått till omkring 25 procent (Kiruna 27, Karlskoga 24, Sandvikens 22, Västerås 21). I de svagaste regionerna beräknas minskningen uppgå till 10 procent (Simrishamns- och Vara A-reg.) och till — 5 procent i Visby, Ulricehamns, Bollnäs, Ljusdals, Sollefteå, Östersunds, Lycksele och Haparanda/Kalix A-regioner. I Syd- och Mellansverige beräknas endast nio regioner av 71 få folkminskning, medan åtta av Norrlands 20 regioner skulle få minskad folkmängd. Sammanhängande områden med beräknad minskning finns i södra Sverige endast i sydöstra Skåne. Relativt svag folkmängdsökning förutses i Småland samt vissa delar av angränsande landskap. De tre storstadsregionerna kommer enligt prognosen att få en fortsatt snabb folkmängdsökning, Stockholm med 17, Göteborg med 21 och Malmö med 20 procent. De ur regional synpunkt mest m a r k a n t a dragen i den av Gulbrandsen beräknade utvecklingen kommenteras av honom på följande sätt. Både absolut och procentuellt sett blir ansamlingen av befolkning i storstadsområdena betydande. Den sammanlagda befolkningen i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle 1980 vid det högre flyttningsalternativet närma sig 21/2 miljoner invånare, varav enbart i Stockholm H/2 miljon. Det innebär att av rikets totala folkökning mellan 1960 och 1980 om ca en miljon skulle 2/3 komma i de tre storstäderna. Regionbefolkningarnas utveckling beror naturligen i hög grad på fördelningen mellan de olika bebyggelsetyperna inom regionerna. I en del städers regioner, framför allt i de tre storstädernas, dominerar centralortsbefolkningen, varför regiontillväxter om 1/3 kan noteras. Större regionökningar i övrigt, av storleksordningen 1/4. kännetecknar industridistrikten i Mälardalen och Bergslagen. Regioner med befolkningsminskning återfinns främst i sydöstra Sverige, i Västergötland och i Norrland. Ingen region skulle dock få befolkningen minskad med mer än 1/5 mellan 1960 och 1980. Sammanfattningsvis kan om befolkningsomflyttningarna sägas, att de dels består av en fortsatt kraftig förskjutning från glesbygd till tätorter och då framför allt till de största av dem, dels av regionala förskjutningar enligt i stort sett följande mönster. Från en »vattendelare» från Blekinge i SO till Värmland i NV förskjuts befolkningstyngdpunkten dels mot SV till västkusten, särskilt Malmö och Göteborg, dels mot NO till Mälardalen och Bergslagen, särskilt Stockholm. Från Norrland sker en viss förskjutning mot söder till sistnämnda område, men en del av densamma skulle komma att uppbromsas av några särskilt expansiva Norrlandsorter. Jämförelsen mellan den i prognoserna förutsedda utvecklingen och trenden under åren 1961—1962 ger för södra och mellersta Sverige ej till resultat några alltför markanta avvikelser. Trots att folkmängden dessa år vuxit mindre än vad som genomsnittligt krävs för att 1975 års prognosresultat för landet skall nås, har storstadsregionerna väl hävdat sin ställning och i alla tre fallen ökat snabbare än arbetsmarknadsstyrelsens prognos förutsätter, ökningen under de två åren ligger därmed helt i linje med Gulbrandsens framräkning. Detta gör i sin tur också att utvecklingen i de flesta regionerna i södra och mellersta Sverige, särskilt i sydöstra delen av landet

133 samt i områden med svag utveckling i Västergötland och Värmland, hittills bäst återspeglas av Gulbrandsens prognostal. Vissa enskilda regioner avviker dock i positiv eller negativ riktning även från Gulbrandsens prognos, vilket närmare behandlas i bilaga II. För Dalarna och Norrland visar åren 1961—1962 en utveckling, som klart avviker i negativ riktning från såväl den i Gulbrandsens som i arbetsmarknadsstyrelsens prognos beräknade. Mot en framräknad ökning av i medeltal 3 700 respektive 5 500 per år enligt prognoserna står en faktisk minskning av omkring 5 000 personer per år. Den närmare regionala fördelningen av dessa avvikelser framgår av tabell 4 : 6. Gulbrandsens prognos är uppdelad dels på olika bebyggelsetyper dels på kön och åldersgrupper. Tätorternas hittillsvarande och kommande tillväxt är svår att säkert analysera på grund av brister i jämförbarhet mellan folkräkningarna. Följande huvuddrag från Gulbrandsens framräkning kan dock återges. De tre storstädernas tillväxt skulle enligt vad som framgått av ovan n ä r m a sig 40 procent under tiden 1960—1980. Av de övriga regionernas centralorter skulle emellertid en stor del överträffa denna tillväxttakt. Gulbrandsens glesbygdsprognoser ger i alla regioner befolkningsminskningar till resultat. I genomsnitt rör det sig om minskning med Vs för 1960— 1980. Den största tillbakagången förutses för Bergslagsbygderna, nedre Norrland och vissa delar av småländska höglandet, där halveringar av glesbygdsfolkmängden på 20-årsperioden skulle kunna förekomma vid fortsättning av 1950-talets flyttningsförhållanden. Totalt innebär utvecklingen under förutsatta tendenser att av Sveriges befolkning år 1980, ca 8,5 miljoner invånare, omkring 5,4 miljoner (2/3) skulle vara bosatta i A-regionernas A-centra och 1,5 miljoner vardera i övriga tätorter med mer än 500 invånare respektive glesbygd. I jämförelse med Gulbrandsens tidigare prognos — som visat sig underskatta glesbygdens flyttningsförluster fram till år 1960 — innebär den nya framräkningen en accelererad takt i flyttningen till central- och andra tätorter. Antal personer under 40 år beräknas sjunka år 1980 till närmare 40 procent av totalbefolkningen i glesbygden mot 60 procent i centralorterna. För centralorter och andra tätorter väntas ökad folkmängd i åldern 40—64 år och kraftigt ökad befolkning, nära en fördubbling, i åldrarna över 65 år. Glesbygden skulle komma att behålla sin folkmängd i gruppen över 65 år, som om det av Gulbrandsen angivna högre flyttningsalternativet förverkligas, skulle komma att uppgå till V4 av hela glesbygdsbefolkningen år 1980.

4.4 Länsprognoser Inom länsstyrelserna har i samband med det pågående arbetet med bildande av kommunblock utarbetats befolkningsprognoser för länen och för de planerade blocken. De prognosresultat som presenterats i anslutning till läns-

134 styrelsernas preliminära blockförslag redovisas översiktligt i tabell 4 : 7. I tabell 4: 7 jämförs vidare länsprognoserna med en framskrivning av utveckningstrenden under de tre senaste åren (1960—1962) till år 1975, varvid b3r observeras att tillväxten under de nämnda tre åren varit något lägre än vad riksprognosen förutsätter. Länsprognoserna innebär i huvudsak följande. Det stora ökningsområdet i östra Mellansverige skulle bibehålla sin positiva utveckling med den snabbaste ökningen i Stockholms och Västmanlands län. I Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län skulle ökningen uppgå till omkring 10 procent under 15-årsperioden, medan Jönköpings och Örebro län skulle få en något mindre ökning. Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län skulle komma &tt öka med omkring 15 respektive 10 procent, och till dessa områden ansluter sig Hallands och Älvsborgs län med en beräknad ökning av 5 procent eller något mera. Sydöstra Götaland skulle liksom Skaraborgs län och Värmland ha att motse en i stort sett oförändrad folkmängd. Länsprognoserna för Kopparbergs och Gävleborgs län förutser en positiv utveckling, en folkmängdsökning med omkring 10 procent. Jämtlandsprognosen innebär en kraftig folkmängdsminskning. I Västernorrlands län förutses en svag minskning, i Västerbotten oförändrad folkmängd samt i Norrbottens län en folkökning med omkring 5 procent. För de flesta län i södra och mellersta Sverige är överensstämmelsen mellan länsstyrelsernas prognoser och trenden under åren 1960-—1962 god, i flera fall påfallande exakt. En mera positiv utveckling än vad prognoserna förutsatt har i viss mån Södermanlands län, men framför allt Malmöhus och Hallands län. Svagare utveckling under tiden 1960—1962 än den prognosticerade har främst Östergötlands, Värmlands och Kalmar län samt i viss grad Västmanlands och Örebro län haft. — Det bör uppmärksammas att storstadslänen, trots att totalsumman vid framskrivningen som ovan nämnts ligger betydligt lägre än riksprognosen för år 1975 (ca 160 000), haft en tillväxt som väl motsvarar respektive länsprognoser. För Kopparbergs län och Norrland pekar tendensen under åren 1960— 1962 genomgående mot lägre folkmängder än de prognosticerade. Tillsammans för berörda län ger den mekaniska framräkningen en folkmängd år 1975, som med omkring 100 000 understiger länsprognosernas summa. Störst är differenserna för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands samt Västerbottens län. 4.5 Arbetskraftsbalanser för B-regionerna Enligt samma principer som för A-regionerna härovan (4.2) har kommittén samanställt arbetskraftsbalanser för B-regionerna. Balanserna har upprättats särskilt för män och särskilt för kvinnor. Antalet sysselsatta dels inom

135 jord- och skogsbruk, dels inom stadsnäringarna, har antagits komma att förändra sig i samma relativa omfattning som i de A-regioner, inom vilka B-regionerna är belägna. De egna manliga arbetskraftstillgångarna har beräknats på grudval av yrkesverksamhetsgraden i respektive A-region, medan de kvinnliga arbetskraftstillgångarna beräknats på grundval av den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden i hela riket, utom i de regioner som år 1960 låg över riksgenomsnittet, där den faktiska yrkesverksamhetsgraden varit utgångspunkt. Balansernas resultat i form av över- eller underskott på arbetskraft framgår av tabell 4: 8. Det framgår av sysselsättningsprognosens konstruktion, att den närmast avser att illustrera h u r utvecklingen skulle bli, om näringslivet förändrade sig i samma relativa grad i alla regioner. Som fallet var under 1950-talet torde även i fortsättningen de olika näringsgrenarna komma att utveckla sig i olika takt i skilda regioner. Vad balanserna visar är det utrymme som finns i överskottsområdena för en expansion utöver den, som motsvarar det beräknade genomsnittet i riket, respektive den inflyttning som behövs till underskottsområdena, för att en relativ förändring av näringslivet motsvarande riksgenomsnittet skall kunna äga rum. För en bedömning av sysselsättningsförändringarnas inverkan på den framtida befolkningsutvecklingen är arbetskraftsbalanserna för män av största intresse. Det är brist eller överskott på män som främst påverkar flyttningsrörelserna. Ett överskott av gift kvinnlig arbetskraft i en region medför i allmänhet icke utflyttning utan leder i stället till sänkt yrkesverksamhetsgrad. Som framgår av tabell 4: 8 är regioner med det största manliga arbetskraftsöverskottet belägna i Norrland. Av de 31 B-regionerna i Norrland beräknas 25 få arbetskraftsöverskott. I övriga delar av landet får ett femtiotal regioner underskott och ett fyrtiotal regioner i stort sett balans, medan något nämnvärt överskott endast framträder i ett tjugotal regioner i södra Sverige och i knappt ett tiotal i Mellansverige. 4.6

Sammanfattning

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen kommer under 1960- och 70-talen totalt för landet att präglas av en begränsad tillväxt inom de arbetsföra åldrarna och en mycket svag ökning av arbetskraftstillgångarna. Arbetskraftsbehovet inom jordbruket beräknas minska med över 40 procent under 15-årsperioden 1960—1975. Sysselsättningen inom skogsbruket väntas under samma tid reduceras med omkring 25 procent, och en ännu kraftigare nedgång kan ej anses osannolik. Glesbygdsnäringarna skulle därmed minska antalet förvärvsarbetande från 447 000 till 275 000 och omfatta 8 procent av den yrkesverksamma befolkningen år 1975. Ur regional syn-

136 punkt beräknas minskningen bli minst markant i de utpräglade jordbruksområdena och kraftigast i Norrland. Industrin beräknas öka sin sysselsättning med omkring 5,2 respektive 1 procent under de tre femårsperioderna 1960—1975 och bibehålla en i stort sett oförändrad andel av den förvärvsarbetande befolkningen. Såväl byggnads- och anläggningsverksamhet som servicenäringarna beräknas öka sin sysselsättning med 15 procent under 15-årsperioden. Servicenäringarnas andel av den förvärvsarbetande befolkningen skulle därigenom öka från 41 till 45 procent. De manliga arbetskraftstillgångarna beräknas bli i stort sett oförändrade under 15-årsperioden totalt för landet, ökning av dessa tillgångar kan endast förväntas i Norrland samt i mindre grad inom vissa regioner i Mälardalen. Den kvinnliga arbetskraften beräknas i stort sett öka i hela landet med undantag av storstadsregionerna. Ett försök att uppställa regionala balanser mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft visar att brist på egen manlig arbetskraft främst skulle komma att uppstå i storstadsområdena men också i vissa andra delar av Mellansverige. Överskott på arbetskraft skulle uppstå i några regioner i Sydoch Mellansverige men framför allt i Norrland. Såväl de befolkningsprognoser, vilka grundats på studier av arbetskraftsförhållanden m. m., som övrigt tillgängligt prognosmaterial tyder på att befolkningsförskjutningarna från glesbygd till tätorter och mellan större regioner kan väntas fortsätta i stort sett enligt samma mönster som under de senaste decennierna. I vissa avseenden synes en acceleration av omflyttningstakten ej osannolik. Större områden med minskande folkmängd beräknas kvarstå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framför allt i Norrland. Folkökningen i östra Mellansverige, Göteborgsområdet samt sydvästra Sverige kan väntas fortgå.

137 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O k o o o o m o o o o m m o o o o o m o i o m m o o o o o o k o i f j l> CN<3JiH05CDI>05CNrJ<C0I>rJiTj<c^mCNTHl>CMI>CNOOiHi0r1C0C3i CN T H T-( T-I TH i - l r H H M r t CN i-l H N N iH CN

||++++|++|++|+++++++++++++++++ O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

omoioomo

moiommooooioioooioiomiomoooo

M O CN 00 CO TH O

T}«05TH ricOH

O l M n i O ^ O f f l N O r t t ^ O l l O f O O C I O W r i TH CN r-l i-t

l I I + 1 + 1 "Hl I I I | + + + + + + + + | | | + + | | + + to C ,C C «3 <<B ' £ * * 00

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o

.*

O M n O N C a ' C O f f l N M O O O O O O M i O O r n n O h H M n t O O O l T H t^05ij<OTi'tN^(o<OrH(0'<ttooi>cO'*M'^cort'<)iincomi>HeoHcc CN CN T-t T H CN TH TH I-H T - ( I H

a

.Q OD ej »} s •*•* : 0 "-1 Cd

S~5 nad bets lgån n

. OO

CJ

ca

ooooaoooiaioioooaoiaisictaoiaaioionaoo

»i oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo

•3 aO a+ j:csM -o II :co C Ro «) C " H 03

eoi-iOT-ioJoiT-iooooi^i-HOOot^c^cocoooiooocor^cMooooocM

o

Cffl

1-H O C N ^ O O O ^ C N T P C i O C O C N C N ^ a i C N r ^ i O t ^ T f C i C O O O C O O k O - ^ T - t

O

o ooo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o ooo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O lO m a i c J i o a i c D i x r o i N ^ H i N O ^ T i i c o r ^ ^ o o i N c o r o t ^ r o m i n T - i c o '5b »H o

gs eo ||

•ed "

g Cd

> s o) .SJ

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O T H i n c o - ^ c o o i o o ^ o o i - ^ o o r ^ i o c o ^ o o c ^ c o o o r ^ T H O T f T t i o s c D H c o m o ^ c B c o t ^ N a i t ^ ^ H t ^ c o M ^ i f l ^ M ^ c c c D M n c o t o o i T t c R N T-l CN <N CN T4 T4 TH I-( 00

cS

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O o ooooooooooooooooooooooooooooo OOCOiOCOCNOOiOCJlOO-^^-ii-iO-rHC^OO^CNiCCNCDOOCJSt^COCOCOCO

"'g

£o <u os

•2 * cd - O

lid

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o irj^MrticÄTHTfosr^cooi^ocNcoiocNc^eNTifint^ocoojT-icNc^T-ioo i n r t r t i n n r i N H T l i r f C Q l N N C O M H l N i n N H l O H T H N P I i n M N m M

en

.

g

s.« _ pS Z J !cd ^ tH 4->

73 "H/S--^ c l & S *

EL E 5

^ -o •a 3 S o g f e l J

3 S ii -3 IÖ -g S S*j T S|3EIfcj 5" Sg SgX? A £ £.» o I gft-*g-g- * £3 1S7C| S I CN CO • * O C D I > 0 0 C T > O T - l i M 0 0 T » < i 0 C 0 I > 0 0 0 i O T H c N H H r t r l r l r l H r t H r l D N N

§31 U3 j_» T 3

T3 .2 2

138 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o loioooioooiooiooiooomomoooicomomookoooo o o i x s f f l O ^ o j o c o i ^ o O T t i T i i e o H T - i c o T t i o c o o o c o c o i - i i j ^ i n i M c o TH mi-Hi-t

+.

H H T f

c ÖD s ino «3a

>

+++++I+I+++++++++

CM

+

rion>NrtcOrtOai!oaoicoco(oocflNO)Oci!OrtTiic<nnt^Nnoo) cocot^cNCNoior^coc^co^ini>eoc«cowioo5ioco»nfocNi>cooint>co

S-H

Cl

CN

o oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o

(JO ed '-3

• *

N

H

T

H

O

O

T

H

T

H

C

N

CM

TH

ca ti

"*

« **>

,_, o

rt <u <3 ä Ä öJä

.. ToH X

Beräk gen ar rafttill Mä v

i H -rH T H T H

TH

++I

3 Bl

:0

i-f CY5

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o ooooioooiooomoooioooomicoioioiommoiooinio ! O M m r i o > T i i c o ! o o ( o o o ) r - > ' * c o M > c o N c i : T f H - j i O CO • * ( N T H CO M

u &

S-o « o S > ^

T-tCN

+ + I I I I I + + + + + I +++++++++++++++ | + +

si? «

H r l f f l C C

c o r-

CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 0 ) 0 5 r t M o n c o c o ^ r t H i o c o i > < o w i n T f © c D H O N M N W N n « M > N o o a H O i T f o o i o c o f f i H i n f f i o ^ ^ H c o o c i c o H c o o c o i n ^ o i o w iH

x

C^TTT-IT-HT-II-II-ICN

T - I CO CO CO T*

THT-HCNIH

T-I

IOTHTHTHCOT-(TH

rf^tOQCOOMNNOJTtrtiiOMDfflrHfflt^miB^HnrttBOICfltOlN^ fflCOrtOOrtOO>0!ffl©OrHO)0 0)01CHC!)OOJOOCOOOO)a)OOH r l r l H r l r H

i - H l - H

TH

I - H I - H T H

THT-tT-<

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o »nc«oinoooocNa>i>^ioocoooi>rt<coi>r)<cococoooa5Tt<oo-rHCöt>cx) i>OTfoi(oeo!OrHOO)HT|icoco'*oow>t>cooincoo5,<i|0!05cowi< rtr!TftOCONH(MINtOHrH00lfl^I>rlTHHMHHH

> C

TH

CD C l H

iH ^

IM

O

<M

O

ec

i

o eo

cca o-r-i ec „ <« H

tn

>.S (-1 t *

<U :CS

00 c

en +-> Xt t*

oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o o

COiOOCNI>iOCNi--ifOI>05'i--iOCOOCNC)-<tT}<a5Tj<C3100I>OaiO-^t,CNiOC<l

X

3 c M

'->

4 ) C3

1> , ~ . »- O

«3 s

w-

is

oo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o, o o o o o o o o o o o o o , o o o o l>ooolOl>lOlOCNlC•l-H1Hloo•^ oi1Hl>cv3»oo5oocolC(^^o^lnTt LOOKNOi

3 93

ruk, bruk m.

q :C3

pq

•o

t o ;

Sen

5 Al to •"3

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o omcNoor-OTHoeNCT>T}<a30coocoooo5ooi>oo5CNa>ooTt«coi>i-Hr^ cococo^c<ic^c^uouOT^irii^or^^^THiH(McNeorHiMCN(»cNcoc^eNeN

T ^ C N C O r t i i O C O t ^ C O O l O i H C N O O - ^ i n c O r ^ O O O l O i - i C N C O r t i i n c O t ^ O O O O r H

coconcoMcoeococoit't'^TtiTfTfTfTiiTii'tifjifjioioioininLnioincoiD

+1

>

c

«CB

C <u

c

O § •ca

:ca

o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i n o o o i n m m o o o o m m m o m o m o o o m i n m o o CÄONi^MrtNoicooir-iNt^iHCO^OTfootoinooorqi-iocoiOTfco rlrl

CM

H H

iH

C N r t H H H T - l l N i n n ' t ' i f r t n H C M H C O

co o

+|+++|++++++++++++++++++++++++ + O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O o o o o i n i n o o o i n o o i n o o i n m o o i n o m o o i n m m o m o ^OO^^MCNOTHcOOCC^^OOOT-tiO-'St'COOir^OOOOiOCXDrJ'^inTH

o

r-l

co

(M

TH

H N C N

TH

TH

r-l

r-l

m

CO CN TJ<

CN

rt

«

CO

CO

||+||||||+|||+++||++++++++++++ 1 00 c c o; oo > •° r3

i>oocoooo(»i>cooiu5T}<ooTi<i>ir5coooooTHCOi>coc)OCN050oOTH oCO ^ c rxH j ^ T t ' c o c oToH o r ^ o ^ cr^- l ^ i o o e o c o o i o cr Hv o o ^ cr-lN ro- l oTrH - ' O O k n c D ' ^ ' t ^

s§

ep ca

•

o o

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

ÖD

^

COCDCO^noiCOOieNI^OOOOWOhOlcOOHTliO^incOOCOOlM^Tf

•o .5 , , C>£ n< •£ CU °C3 flÄpSPfl g ^ M £ 3 :5 •§ II

O

Si C s5

cx)c^c<icx)THOi>c^THTj<ouoocx)coi>t>ooio ^ c50cDin'r-iiC'r-iO'iH ^T—(• CO O l O ) O rsiwr ^i cO ^l wH ^Hl O O^•0)C N 'rtl ^ ^ c o c,^Olc^lCB^ooco^c,^nO'l| n C O H rt r l W r l r C * P l M H r l H r t r l r t r l

«

r

w«5

l

O O TH

O

O H

O

O

O

O

O

H

O TH

O

O

O

O

O O TH

O

O

O

O O O O r - i O O T - i r - i r - i r-lr-lT-lT-lT-lr-lr-lr-lr-lT-lr-lr-lr-l

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O - iO O O O O O O O O

s e

3 c/o

•C«

^, o

O O

o o o

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

O O

r H i n o i > o ^ c ^ t ^ r H i ^ o c N r - i c N i n o o o o ,o o o o c o ^ o o c o ^ i n T H i > c x > tOHrt(nrtWHNTfair^cDTfui«)MincN') r!<ococNcocNO)iOTiiM'* CNCOiHrtCNNOPlCNrt'l'CNHrlH

O

T f o o ^ i o i n c < i i n N O i n o j H c o i N « i o o i n O ! M i > T - i > c B c D r H C B c o c N a i

ÖD

C N O l O i r a C N T H r H e q c N O r H C O r H O OT HOT rH H r - Ti -O r-iC iOOO r-iOOOlNO rHr-lr-lr-lT-lr-lr-lT-lr-li-lr-lr-lr-lr-lr-l I rtH r l l H r l tH iH

& ^^ o >H

"

C o ca T H

>s

£=« C

.BP il

w

CN

O r H O r H r H O O O O O O r H O O O O O O O O O C O O O O O O C i O O r - i O

C/J

> fl

CN

o

M O ^ r H r t M n O O O ^ O l ^ C O C N M C O H t B H H C D M M n t l O n C O O O H O ca

iO I> C5 T-l

o o o o o

N W H N i n N M r t C N r l H H r l r H

in

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

oo^rtcNOt^oioooior^^'coocMc^oinooiO'H/f'CN'^WMTHTi'coco <»<Nr^T^r^r-irHl>00OrHr^inOt^C0TH^OOcr<lC0iMOT-iCC00ininO CM

r H r-l

CM

1-HCM

CN r H r l

co

o o o l> (M

r-l

§3 «o <H

rH

~,^~,^~,^^^~.^V^^^~.^N^^^-s^~,^~.^~.^^^-V^-~.^-^^-V^-V^-.^^^-V^-V^^^^

o

rtinOHTfOlfflHCNhrtlOCSCOhOMN'tO^airtMMCOil'HCMO) r H r H r H r H r - l O O r - l r - l O T - l r - l O O O O O r - l O r - l O O r - l O r - l O O r - l r H O

.2 X

o

ca T 3

<H

5to -S ^"^

2 2

CU

•§ e

H ca

o o

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O co^iocDNi^wMcNnintowcoiooioocNcNin^HOHffiinoicDTfos T f CO M n o o cH oHHr ^l M c o c t MN MH ^ c o c o c N HT HTC Nt i i f lr N comcoMSMincoMn H r l H l r l lH r l

o o

•a ca

c ,3

:ca

s

rf* -Q

CO

g o e ^

CO

COOOOOOQOI>CNuOTHOrHL^COOOOrHTtOiOCOCOeNcOI>CNTHr-icO !OtomMoiflin(o<ocoiocoiommfflu5cO(OK5toiom!OWiflffl<£i(Oin

T I

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O h O O l W n t - ' T f H I ' i n M C O C D C O D O O O l M f l C O C O O ' l ' M r j r l M f l CMI-ICN r l M M r l d C O l N H C^lNCNlNrllCClCNrH-rJicOinrHCNrHCN <M

o o o m

1-1

•

-

• o

00 .

•

«

.

t-

•

^

•

'3b CU fil 1

<

v oD E c. c/ a

•c

ju c.

c/

1/

e

c/ ~ )

i •cD C H-E

er-1

(r

. T3

1 > illill t 1g I1 >2 c "c

c

s t >2 8

:c-

z c c « :C c > c/ Et r « PCc r-

E

:CT

c/

t

> c/ co T ;

.

2 • * *a g . ca «

CO

c/

• cac cet

co

> •s a

+J

CO

•• css .— •

C

w

1 :|B °7

c c/

g" : c

> §1 .3 2 c fl c * a. 1 :5S C +r5 »2 "c U c/ > ) c/ 0.

r-

PC

M c o T f i i n o ^ c x j o O r H c N c o ^ i n o r ^ c Ä O O r H e N e O T ^ i o o r ^ o o o O r H O<OOOOOOOI>C^t^l>t^l>t^C^I>l>C«C0CK)00C500000C5000l30OO

<

140 Tabell 4.6. Sammanställning över befolkningsprognoser m. m. för A-regioner 1960—1975

A-region

1 Stockholms 2 Södertälje 3 Norrtälje 4 Uppsala 5 Enköpings 6 Nyköpings 7 Eskilstuna 8 Katrineholms 9 Linköpings 10 Norrköpings 11 Motala 12 Mjölby 13 Jönköpings 14 Värnamo 15 Eksjö/Nässjö 16 Tranås 17 Vetlanda 18 Växjö 19 Ljungby 20 Älmhults 21 Kalmar 22 Nybro 23 Oskarshamns 24 Västerviks 25 Hultsfred/Vimmerby 26 Visby 27 Karlskrona 28 Karlshamns 29 Kristianstads 30 Hässleholms 31 Ängelholms 32 Simrishamns 33 Malmö 34 Hälsingborgs 35 Lunds 36 Landskrona 37 Trelleborgs 38 Ystads 39 Eslövs 40 Halmstads 41 Falkenbergs 42 Varbergs 43 Göteborgs 44 Uddevalla 45 Trollhättan/Vänersborgs 46 Borås 47 Ulricehamns 48 Alingsås 49 Mariestads

A

B

Folkmängd 1960

AMS:s prognos för år 1975

1172 000 1 371 000 67 100 78 200 35 700 37 400 142 600 151 800 30 700 31300 55 800 61 900 102 800 120 000 49 600 53 100 116 400 131 300 152 800 174 100 48 600 55 200 35 900 33 900 111 100 127 800 63 800 67 900 50 600 52 500 28 100 28 400 35 700 35 900 100 700 102 300 35 100 34 700 24 300 25 000 84 700 87 100 30 400 31 800 41 600 45 800 45 500 51 100 42 000 43 700 54 300 52 000 84 900 90 700 59 500 66 600 84 100 86 700 58 500 59 800 44 400 44 200 29 600 26 600 261 500 313 000 142 800 159 800 67 700 75 100 45 800 52 400 34 300 38 500 54 300 53 600 53 500 51 900 92 300 96 800 29 500 29 500 36 400 36 100 551 000 664 000 133 200 138 800 99 000 110 200 149 700 144 200 24 700 23 500 37 600 37 400 44 800 46 600 64 000 69 900

C

D

E

F

Folk Gulbns mängc D:o index prognos D:o index 1975 ed. (1960 = Interpol, (1960 = trendei tal för 100) 100) 1960år 1975 1962 117 117 105 107 102 111 117 107 113 114 114 106 115 106 104 101 100 102 99 103 103 105 110 112 104 96 107 112 103 102 100 90 120 112 111 115 112 99 97 105 100 99 121 104 111 104 95 100 104 109

1 488 000 81 050 32 600 166 200 29 150 62 350 113 600 53 900 141 350 164 250 46 750 31 700 129 750 68 100 51200 25 300 35 700 95 750 35 150 24 050 79 300 27 550 42 200 41 600 38 300 49 650 80 800 60 800 82 000 59 750 44 550 26 100 321 000 151 600 71 750 48 050 35 000 48 200 47 300 96 250 29 450 36 650 672 000 133 200 117 900 154 700 22 550 37 900 45 800 66 250

127 121 91 117 95 112 111 109 121 107 96 94 117 107 101 90 100 95 100 99 94 91 101 91 91 91 95 102 98 102 100 88 123 106 109 105 102 89 88 104 100 101 122 100 119 107 91 101 102 104

1 483 0i0 100 0i0 36 510 159 0i0 37 810 78 510 112 010 51 010 127 010 160 010 46 510 32 010 121 010 69 010 49 010 29 0>0 32 010 107 010 36 0>0 20 7)0 79 5)0 39 5)0 42 0)0 43 0)0 36 0)0 49 1)0 87 0)0 68 5)0 85 000 64 50O 44 000 24 000 331 000 156 000 89 000 48 50O 37 000 44 000 50 500 99 50O 32 000 40 000 680 000 129 000 107 000 151 000 22 500 36 500 45 000 71000

141 A-region

51 Falköpings 52 Skara 53 Lidköpings 55 Karlstads 56 Kristinehamns 58 Säffle/Åmåls 59 Örebro 60 Hallsberg/Kumla 61 Karlskoga 62 Lindesbergs 63 Västerås 64 Sala 65 Fagersta 66 Köpings 67 Falu 68 Borlänge 69 Ludvika 70 Avesta 71 Mora 72 Gävle 73 Sandvikens 74 Söderhamns 75 Bollnäs 76 Hudiksvalls 77 Ljusdals 78 Härnösand/Kramfors . . . 79 Sundsvalls 80 Sollefteå 81 örnsköldsviks 82 Östersunds 83 Umeå 84 Skellefteå 85 Lycksele 86 Luleå 87 Piteå 88 Bodens 89 Gällivare/Malmbergets.. 90 Kiruna Hela riket

C

D

E

F

A

B

Folkmängd 1960

AMS:s prognos för år 1975

43 900 27 100 36 700 27 100 163 600 53 800 52 200 47 600 105 600 51 600 46 400 58 600 117 500 30 800 29 800 46 300 57 400 74 300 49 200 55 400 49 600 102 900 54 600 33 800 43 000 48 800 26 800 63 400 119 200 41 600 61400 139 800 96 400 86 400 56 800 50 500 55 300 38 300 38 700 31 300 47 600

44 900 27 100 39 100 24 400 173 300 60 400 51 200 50 400 114 600 55 600 57 700 65 800 142 300 31 200 34 600 53 900 61 700 81 600 56 700 62 800 50 000 117 600 66 500 37 500 41400 48 200 25 100 66 700 133 100 40 100 65 100 131 800 97 000 88 500 53 500 57 500 54 800 38 400 41400 39 600 45 900

102 100 106 90 106 112 98 106 109 108 124 112 121 101 116 117 107 110 115 114 101 114 122 111 96 99 94 105 112 96 106 94 101 102 94 114 99 100 107 127 96

44 000 24 800 34 600 24 250 172 950 55 300 45 450 47 200 114 950 55 750 57 000 62 400 136 550 28 750 36 150 51650 62 700 715 850 58 000 65 300 47 500 125 550 64 850 30 350 40 650 46 000 25 550 53 500 130 100 35 700 59 500 130 400 102 750 84 400 55 650 61350 54 200 39 950 41 600 40 250 42 450

100 92 94 89 106 103 87 99 109 108 123 106 116 93 121 112 109 102 118 118 96 122 119 90 95 94 95 84 109 86 97 93 107 98 98 121 98 104 107 129 89

46 000 25 000 36 500 24 500 165 000 48 000 44 000 46 000 111 000 47 500 52 000 52 500 148 000 26 500 26 500 53 000 56 500 75 500 52 000 57 000 43 000 115 000 63 000 35 500 38 500 42 500 20 000 51 000 118 500 23 500 59 000 109 000 100 000 76 000 41 500 64 000 56 500 37 500 38 000 36 500 38 500

7 495 000 8 238 000

8 211 000

8110 000

FolkGulbr:s mängd D:o index prognos D:o index 1975 enl. (1960 = Interpol, (1960 trenden tal för 100) 100) 1960— år 1975 1962

Tillämpliga totalvärden en8 276 000

8 276 000

8 276 000

142 Tabell

4.7. Prognoser

för länens

folkmängdsulveckling

m. m.

Län

Folkmängd 1960

Länsstyrelsernas prognos för år 1975

Stockholms stad Stockholms län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

808 480 461 080 167 740 227 620 357 690 285 270 158 980 235 770 54 320 144 470 256 480 625 670 170 060 624 760 375 010 250 180 291 090 262 240 232 590 285 860 293 070 285 620 139 800 239 630 261 670

736 0001 790 000 196 000 250 000 394 000 306 000 160 000 239 000 53 000 151 000 254 000 693 000 178 000 728 000 402 000 256 000 303 000 279 000 280 000 315 000 321 000 276 000 122 0002 239 000 277 000

117 110 110 107 101 101 98 104 99 111 105 116 107 102 104 106 120 110 110 97 87 100 106

(781 000) 813 000 197 000 262 000 366 000 301 000 161 000 223 000 (46 600) 151 000 255 000 719 000 186 000 729 000 397 000 253 000 283 000 271 000 269 000 289 000 296 000 254 000 115 000 224 000 271 000

Summa

7 495 130

8 225 000

113 000

Tillämpliga totalvärden för hela landet enl. riksprognosen. . 1

8 276 000

D:o index (1960 = 100)

122 Folkmängd 1975 enl. trenden 1960—1962

276 000

Enl. Ahlberg, G., Befolkningsutvecklingen i Stockholms stad 1960—1975. Stat. Månadstidskr. Stockholms stad 1962 nr 8. 2 Senare reviderad till 119 000.

143 Tabell 4:8 Över- eller underskott av arbetskraft i B-regionerna enligt arbetskraftsbalanserna Kvinnor

Män B-region

111 Flens

119 Motala 120 Mjölby

124 Eksjö 125 Tranås 126 Vetlanda 127 Sävsjö 128 Gislaveds 129 "Växjö 130 Liungbv 131 Markaryds 132 Älmhults 133 Alvesta 134 Åseda 135 Tingsryds 136 Kalmar 137 Borgholms 138 Nybro 139 Emmaboda 140 Oskarshamns 141 Hultsfreds 142 Vimmerby 143 Västerviks 144 Gamleby 145 Visby 146 Karlskrona 147 Ronneby 148 Karlshamns 149 Olofströms 150 Sölvesborgs 151 Kristianstads 152 Simrishamns 153 Tomelilla

1960— 1965

1965— 1970

1970— 1975

1960— 1965

1965— 1970

1970— 1975

— 12 900 — 1300 — 1 3 300 — 10 700 — 6 750 — 5 250 100 ± — 50 -l0 _ o — 50 + 50 100 _ 150 ± — 400 — 250 — o o ± — 100 — 100 ± o o + 1 200 ± o ± + 500 + 200 + 300 ± o + 200 o ± + 200 + 200 + 200 + 850 + 150 + 100 — 300 + 100 + o 50 + 1 050 + 50 ± — 100 — 100 ±—M 0 + o + 50 900 ± — 1400 — 950 — — 100 — 400 — 300 50 0 ± 600 ± o 4+ 450 + 50 — ° o 50 + 550 + 50 ± ± o + 50 + o ± — 150 ± 50 o ± o — 100 — — 650 — 400 _ 250 _ 50 — 150 300 — ± o — 100 + 50 + 500 — 50 —± 50 50 _ ± o — o 50 + 350 ± o — 550 — 1350 — 1 300 — 1000 — 900 o + 450 — 650 — o ± 50 ± o ± ± o ± o ± — 200 — 100 — o 200 + 500 ± o — 600 — 400 + 100 + 700 — 150 — 150 — 100 ± o — 550 + 1 250 + 50 ± o 50 — 900 — 500 + 250 _ + 100 + 200 + 100 + 600 — 250 — 250 + 150 ± o + 100 + 100 + 650 + 100 + 50 + 50 + 400 + 100 + 150 + 150 o + 50 650 ± + 150 + 150 + 150 + + 50 + 1050 + 200 + 150 + 100 + 550 + 50 + 50 + 100 + 250 + 50 ± o + 100 o 100 + 200 + 50 ± + 50 + 150 + + 250 + 200 + 100 + 50 + 350 + 200 o — 50 + 750 + 150 ± + 200 ± o + 100 + 300 + 100 ± o — 50 + 450 + 50 o + 750 + 100 + 150 + 650 + 100 ± ± o + 550 + 100 + 150 — 100 —+ 100 + 50 50 + 550 + 100 + 200 o + 150 + 1 600 + 50 ± ± o + 50 + o 50 + 500 + 50 ± + 150 + 150 — o 50 + 400 + 100 ± o ± + 50 — 100 — o 50 + 500 ± ± o — 50 ± o ± 250 + 1 150 ± o — o — 50 — 50 — 150 ± o + 900 — 50 — 100 — 350 ± + 900 + 50 o + 150 o ± o + 150 300 + 50 ± 200 + + 200 — 250 — + 700 — 100 + 50 o + 1 300 — 100 — 300 — 50 ± o ± o 50 ± — 100 + 800 + 700 + 200 + 750 + 450 + 300 + 850 — 200 — 50 100 + 200 ± + 100 — o — 50 — — 100 200 + 400 — — 350 — 350 — 50 50 + 400 — — 450 — 50 + 50 _ 100 50 — 50 — 150 + 50 ± o + 50 + + 50 + 150 ± o + 250 ± o + 300 + 50 — 100 + 200 + 150 + 100 + 300 — 100 + 100 + 150 + 300 + 250 + 150 100 + 150 + + 250 + 450 + 250 + 150 + 250 + 400

144 Män B-region

155 Osby 156 Ängelholms 157 Klippan 158 Malmö 159 H ä l s i n g b o r g s . . . . 160 Höganäs 161 Lunds 162 Landskrona 163 Trelleborgs 164 Skurups 165 Ystads 166 Sjöbo 167 Hörby 168 Eslövs 169 Halmstads 170 Laholms 171 Falkenbergs 172 Varbergs 173 Kungsbacka 174 Göteborgs 175 Kungälvs 176 Stenungsunds. . . 177 Uddevalla 178 Lysekils 179 Strömstads 180 Trollhättans 181 Vänersborgs 182 Åmåls 183 Alingsås 184 Borås 185 Ulricehamns. . . . 186 K i n n a / S k e n e . . . . 187 Svenljunga 188 Mariestads 189 Töreboda 190 Skövde 191 Falköpings 192 Skara 193 Lidköpings 194 Vara 195 Tidaholms 196 Karlstads 197 Kristinehamns 198 Filipstads 199 Torsby , 200 Sunne 201 Arvika 202Årjängs 203 Säffle 204 Hagfors 205 Örebro 206 Hallsberg/Kumla 207 Karlskoga 208 Lindesbergs 209 Västerås 210 Sala 211 Fagersta

1960— 1965

1965— 1970

Kvinnor 1970— 1975

1965— 1970

50 + 100 + 50 250 + 50 250 + 250 + 100 500 + 200 100 — 50 —. 100 50 ± 0 3 950 — 3 800 — 3 750 2 400 — 1 700 1 200 — 1200 — 1350 900 — 600 150 — 100 — 150 — 100 50 300 — 350 — 600 — 300 300 500 — 450 — 100 — 450 150 300 — 150 — 100 300 50 100 + 50 ± 250 0 50 200 + 100 100 100 0 ± 150 + 100 + 300 100 50 200 + 200 + 100 350 50 200 + 150 + 100 0 0 150 — 100 — 200 0 + 50 350 + 250 + 250 700 + 50 250 + 250 + 150 850 + 100 350 + 350 + 250 850 + 150 400 + 50 + 50 550 ± o 7 700 — 7 300 — 7 700 — 5 400 — 2 900 350 ± 0 — 50 + 200 ± 0 50 + 200 100 + 700 + 50 400 + 250 300 + 1300 + 200 150 — 200 200 + 550 0 50 ± 0 100 + 300 o 450 250 150 + 900 50 200 — 200 100 + 200 150 100 — 200 + 1000 150 50 300 — 100 150 100 550 + 300 100 350 100 200 + 250 250 50 50 150 + 300 0 50 50 350 + 100 200 + 250 0 50 0 50 350 50 o 70 ± 100 850 50 0 + 150 100 100 + 1 550 + 150 100 200 150 + 100 + 100 150 150 100 + 700 + 50 0 50 50 + 600 + 50 400 400 350 + 1400 + 150 50 0 50 + 200 + 0 300 500 400 + 850 — 100 200 200 100 + 100 — 50 150 100 100 + 100 — 50 200 300 150 + 750 + 50 0 100 150 + 650 ± 0 250 0 + 1250 + 0 100 50 100 + 150 50 500 ± 0 100 + 50 150 500 ± 0 100 50 + 700 950 ± 0 750 850 — 100 400 — 350 150 100 950 + 1 350 + 50 700 650 + 500 450 — 200 400 400 + 1 150 — 100 1 500 900 450 100 700 — 300 150 150 + 1050 + 200 50 100 50 + 700 + 50

± +

D 5)

— 50 — 1 650 — 500 — 50 — 200 — 150 — 100 + 50 + 50 ± 0 + 50 — 50 ± 0 + 50 + 50 50 + 0 ± — 2 100 0 50 150 100 50 50 50 0 50 0 50 150 0 50 50 150 50 50 0 50 0 50 50 50 0 0 50 0 0 0 500 100 200 300 50 0 100

145 Kvinnor

Män B-region

1960— 1965

+ 216 Leksand/Rättviks

+ +

4-

+ + + + + + + + + + + 240 Skellefteå + + 242 Storuman/Stensele + 243 Vilhelmina/Åsele + 244 Luleå + 245 Piteå + 246 Bodens 247 Gällivare/Malmbergets . + 248 Kiruna 250 Pajala

10— 318333

+ + + +

1965— 1970

200 250 100 100 100 150 100 250 150 50 500 350 150 100 250 50 350 + 300 100 + 100 800 900 800 500 300 200 300 250 500 + 500 400 + 300 500 + 300 200 + 50 150 250 550 800 200 ± 0 450 + 300 450 + 300 2 150 + 1 450 850 + 500 350 + 300 1 300 + 950 400 + 350 1 100 + 950 650 + 250 500 + 400 1 150 + 450 150 + 150 800 + 550 700 + 400 250 + 400 150 + 50 450 + 300 900 + 450 800 + 600 400 450

1970— 1975

+ + +

+ + +

+ + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

50 50 200 150 100 250 0 50 200 50 900 400 150 200 250 200 300 50 350 350 100 300 200 800 250 50 750 200 800 150 200 300 250 400 350 550 250 350 450 400 450

1960— 1965 + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

700 450 150 1300 850 1050 1000 350 1500 700 350 1000 550 900 1850 1 150 1200 50 1250 1 100 800 950 2 400 2 800 1200 650 2 050 750 4 150 900 900 1 400 650 1400 900 1150 750 800 650 800 1 550

1965— 1970

1970— 1975

± ±

±

+

+ + + ± + + + ± ± + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

0 0 100 50 50 100 50 50 150 50 350 200 0 100 150 100 200 0 50 400 0 200 200 650 150 100 500 150 500 150 200 200 300 300 250 250 150 150 250 300 250

+ ± + ± ± + + ± ± + + + + + + + + + + + + + + + + + + + +

0 50 200 50 100 50 0 50 50 0 350 800 0 150 100 50 100 0 200 100 0 150 50 350 100 50 350 100 250 150 150 150 200 300 200 350 250 100 200 200 250

KAPITEL 5

Företagsekonomiska lokaliseringsfaktorer

Enligt sina direktiv har kommittén att framlägga material som är ägnat att belysa förutsättningarna ur bl. a. företagsekonomiska synpunkter för näringslivets lokalisering till olika delar av landet. Kommittén har därför uppdragit åt G. Törnqvist att göra en undersökning rörande regionala variationer i fråga om olika för industrins lokalisering betydelsefulla faktorer. Uppmärksamhet har därvid i första hand ägnats transportkostnader, arbetskraftskostnader samt industrins behov av kontakt med marknaden. Undersökningarna redovisas i sin helhet i bilaga I »Studier i industrilokalisering». I detta kapitel lämnas en kort redogörelse för de viktigaste resultaten av vissa delar av denna undersökning.

5.1 Transportkostnaderna

5.1.1 Produktionsenheternas bundenhet eller rörlighet ur transportkostnadssynpunkt

Med en produktionsenhets bundenhet eller rörlighet ur transportkostnadssynpunkt avses i föreliggande undersökning den företagsekonomiska effekten av eventuella flyttningar av anläggningen i förhållande till faktiska råvarukällor och marknader. Blir effekten mycket stor, anses anläggningen vara bunden eller orörlig i förhållande till råvaror eller marknad. Blir den liten, anses produktionsenheten vara obunden eller rörlig. Bundenheten eller rörligheten kan förutsättas följa en glidande skala. Olika grader av bundenhet eller rörlighet finns representerade inom industrin. Att en produktionsenhet befinnes vara starkt bunden u r transportkostnadssynpunkt, utesluter inte, att den kan lokaliseras till alternativa lokaliseringsorter. Under förutsättning att alternativa råvarukällor eller marknader står till buds, kan en anläggning mycket väl lokaliseras till olika delar av landet. Bundenheten ur transportkostnadssynpunkt till råvarukällor eller marknad kvarstår, även om de råvarukällor, som utnyttjas, och den marknad, som betjänas, växlar. Transportkostnaden för råvaror och/eller färdigprodukt utgör fortfarande en väsentlig post i den totala produktionskostnaden. Produktionsenheten är ur lokaliseringssynpunkt känslig för variationer i transportkostnaderna. Den kan betecknas som iransportorienterad och k a n endast flyttas omkring till ur transportkostnadssynpunkt relativt likvärdiga lokaliseringsorter.

Ett sågverk, en. massafabrik eller en cementfabrik betraktas således som råvarubunden, även om produktionsenheten kan lokaliseras till varje plats, där lämplig skog eller kalksten är tillgänglig och kan exploateras. Ett gasverk eller en isfabrik betraktas som marknadsbuiidenj även om åtskilliga lokaliseringsorter är tänkbara för dessa. Transportkostnadernas regionala variationer har beskrivits i bilaga I för några valda produktionsenheter. Variationerna i kostnaderna för transport av råvaror och färdigvaror har studerats liksom de totala transportkostnaderna. Variationerna har angivits i procent över transportskostnadsminim u m . I tabell 5: 1 ha några av resultaten av dessa beräkningar avseende 182 alternativa lokaliseringsorter sammanställts. Tabellen skall delvis kommenteras. I kolumnerna, d, e och f anges kostnadsskillnaderna i procent mellan punkterna för transportkostnadsminimum och transportkostnadsmaximum inom landet. Skillnaderna kan studeras för råvarutransporter (d), transporter av färdigvaror (e) och sammanlagt för samtliga transporter (f). Som minimi- respektive maximipunkt räknas referenspunkten i den cell, som uppvisar den lägsta respektive högsta transportkostnaden inom landet. I sökandet efter maximipunkten har undersökningen i intet fall gått längre norrut än till Kiruna. I typexempel 1, som avser ett konfektionsindustriföretag, uppgår transportkostnadsvariationerna inom landet maximalt till 188 procent. Kostnadsvariationerna är störst för råvarutransporterna (440 procent), medan kostnaderna för transport av färdigvaror varierar i mindre omfattning (111 procent). Skillnaden beror på att råvarukällorna är koncentrerade till några få platser, medan marknaden är spridd. I typexempel 2 är förhållandena omkastade. Marknaden är koncentrerad till en punkt. Råvarukällorna är spridda över stora delar av Göta- och Svealand. För att rätt kunna tolkas och överhuvudtaget bli meningsfulla måste beräknade transportkostnader och transportkostnadsvariationer ställas i relation till den totala produktionskostnaden. I sin helhet är denna kostnad endast känd för en enda punkt, den studerade produktionsenhetens faktiska lokaliseringspunkt. Genomgående sättes därför transportkostnaderna och deras variationer i relation till den totala produktionskostnaden på den faktiska eller studerade produktionsorten. Den totala produktionskostnaden är hela tiden fixerad och utgör reduktionsbas vid alla jämförelser. I kolumnerna h och i sättes transportkostnaderna för råvarorna på den mest gynnsamma och minst gynnsamma orten i landet i relation till de totala produktionskostnaderna. Av kolumn k framgår kostnadsspännvidden mellan minimi- och maximiorterna i relation till produktionskostnaderna. Råvarutransportkostnaderna är i förhållande till de totala produktionskostnaderna obetydliga i typexemplen 1—3 (på minimipunkten 0,2, 0,4 och 0,5 procent). Variationerna inom landet kan också betecknas som små (0,7,

148 c

+->

"3

o

cs

+-> o

*->

CO

ös

-5

"3 "O s «

i

CS

ö

CS

c s

CS 4>

a "O

o cd 3 C

£

g

<H T j

§

C BB cs o.

c

O

M

-* co

m

Cl co o m

c o i-H

co co

m co

CO

TjT

m

m

CO CO

00 l>

m TH 0 0 CO

o

o

TH OJ

Ol C*

m o"

O kl

C/3

•CS

OJ

OJ

CO OJ

co m rr o TH o f

O

CO

m co t>

i>

co

" * CO T*

O l-<

CO IH

TH

O m

T}<

"*

co

o m o

CO OJ

m co OJ co

O

o

TH TH

m OJ o o i co m co co i-i

oo co

co co

00 CO

OJ

OJ

o 35 o

co co o i i> co m

l-H 00

CD CO

1-1 OJ

OJ I > 0 0 OJ

OJ

OJ

c o i-t CO TH

O

l> oo

CO oi

i-T co

OJ

l-H

OJ

o

o

-*

CO CO

T , "i "i ""^ -<* o o "

OJ CO

1-1

OJ

co

•*>

i>

CO

CO T-4 •^" TH

r» o Tf co m oo

o

o

O •<-<

l-H OJ l-H

co

co

ÖD

c\

OS OJ

**

O T H

o i-Tco

OJ rH"

CD rS

00 00

t> i> OJ

CO o i> m i-H r H

co • * m

o

oo

<t-4

OJ l-H

CD l-H

CO Cl

0 0 I-H TH i n rH rH

T** O l "^H l-H O l-H l-H i-l T*

00 O

I> Ol

O OJ 0 0 "<* T H

O l CO l-H O l O OJ l-H CO T f

r-

m

•^ OJ

co

,3

CO

1-1

I>

o

m

O

CO

l-H

t-t

Mat ria nde

<o — *!

—i

• C_: H< x'

cs o

Procentue] trän portkostnai sskill mellan min. o. m:

CO

**

•3 C t H

T I

'«533 k«*oi H

^

L 4

O k

•C<5 |

V

TJ

"

"*

o

co o OJ

Tt •><

*i

TH

>•— o CO

CO

tan cs lo 3

o Q, •—

C3

k

M

CO

rt

CO

c A3 c CC

ti co M

a.

3 > ; b

a >>

u

H

ki

£

ca

•3 6 ^^ T <" '2 co ^

:cS ^ > to

er

1 3o

: < ; CO 1)

£ •ö-o

c « * p 5 § ^ flC1 ?C

VC

h

H

H 3

T-

Ol

co

"* m

u

•

*ki

*

+->

•

CS

•

•

S :

CO

•

:0 *I-H

•a

^

X)

^ I M

M

3 ÖO

. . . . .

.

*3 :cB . 2

CO

ACO, do B O »

.

3 :

C C

CJ

c

••a to "3 3 3 tlD

« J " H r t co a> " 3

C3 CO

-c c c

OJ

XJ

s « «

OJ

•9

CS

o

•d 3

CO

XI

1-1

O

-3 3 A

«IH

9 u

CO

CO

"3

IH CS

4->

4-1

•TJ

in

-Q

3 o

O

1 I-H

l-H CO TH l-H TH O J

Q, a

-3

CO

o

TH

0 0 CO CO

o

<5 1

a, £

co

m

co m OJ TJ< O l ^ O J

CO

*ä3

o

CD

o f co

:0

c 9 £ £

o

l-H I-H l > Tf

m m

,-T

Ä

m

m oo co oo m i> co TH OJ

,-f

m o

•*• 00

x S~

CS >•

c C8

c/1 O

m

CA!

O Q-

•g a e;

m

m i-i co o f i> co 1-H i H TJ»

i n t o

o

s

C Q

o

o co

of

in

c

s

:cS

+3

ö

O Q. co

o

X

«

I2

:

Cl 00 TH

q M C 3

•S '5 A!

[>

COCT>O l OJ

I > l > 00

C/3

>P .B "3

co

k, c fto

C <-ö

a

-^

kl O

c S co o

CO

w o o

co co

H

•O •

O

Tj< OJ OJ a>

co

TH

OJ

l>

OJ

C/3 -^

CS

"3

co

er

fn

«

a> j a

ti

fl S S 60 ? « D

•S * ' ö ^ S2 <u cu 2 -Ö .5 <3 •- .S Ä >> JH-ICQ

co i> oo

Ol

149 1,0 och 1,9 procent). Om således produktionsenheten i typexempel 1 lokaliseras till Kirunarutan i stället för till Borås—Alingsåsrutan, förorsakar höjda råvarutransportkostnader enligt beräkningarna en produktionskostnadsstegring på 0,7 procent. I typexemplen 7 och 8 är rå varutransportkostnaderna betydande (på minimiorten 11,8 och 10,1 procent av den totala produktionskostnaden). Variationerna inom landet blir också betydande i förhållande till produktionskostnaden (28,6 respektive 21,8 procent). I kolumnerna 1 och m anges kostnaderna för transport av färdigvaror i procent av de totala produktionskostnaderna. I kolumn n anges skillnaden mellan minimi- och maximipunkterna i de olika typexemplen. Det kan vara av intresse att konstatera, att transportkostnaderna för färdigvaror på minimiorterna i typexemplen 1 och 3 (0,5 och 1,3 procent) är betydligt större än transportkostnaderna för råvarorna (0,2 och 0,5 procent). Eftersom marknaden i de båda typexemplen är regionalt spridd, krävs ett stort antal transporter. De mera koncentrerade råvarorna däremot kräver färre transporter. Samtidigt blir dock kostnadsvariationerna inom landet för transporter av färdigvaror relativt små (0,6 och 1,5 procent) i förhållande till kostnadsvariationerna för råvarorna (0,7 och 1,9 procent). I typexempel 2 blir förhållandet det omvända. Råvarorna är spridda, men marknaden koncentrerad. Genom att jämföra kolumn k och n med varandra får man i många fall i en viss uppfattning om huruvida en studerad produktion ur transportkostnadssynpunkt är råvaru- eller marknadsorienterad. I typexempel 7 (stärkelsefabriker) ger jämförelsen ett kraftigt utslag. Av de tre sista kolumnerna i tabellen framgår de totala transportkostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna liksom kostnadsspännvidden mellan minimi- och maximiorterna i landet. De totala transportkostnaderna i typexemplen 1 och 2 kan betecknas som obetydliga (på minimipunkten 0,7 och 0,8 procent). Transportkostnadsvariationerna inom landet är i förhållande till produktionskostnaderna relativt små (1,2 och 2,2 procent). Produktionsenheterna i typexemplen 8 och 9 kan däremot betecknas som starkt transportorienterade. Transportkostnaderna är ansenliga (25,6 och 20,3 procent på minimiorterna). Regionala variationer i transportkostnaderna (120 och 168 procent enligt kolumn f) får kraftig effekt på de totala produktionskostnaderna (30,8 respektive 34,0 procent). Mellan ytterlighetsexemplen har flera mellanformer redovisats i tabellen. Procenttalen i kolumn q i tabellen utgör ett mått på de studerade produktionsenheternas rörlighet u r transportkostnadssynpunkt. Typexemplen är ordnade efter olika grader av bundenhet eller rörlighet. Det bör observe* ras, att talen i tabellen avser extremlägen. Produktionsenheternas rörlighet u r transportkostnadssynpunkt har il-

t;

c 3 Q. C ös

I c c

152 lustrerats med hjälp av kartsviten på figur 5 : 1 a och b. För vart och ett av typexemplen har de totala transportkostnaderna i varje cell satts i relation till den totala produktionskostnaden på den faktiska eller studerade lokaliseringsorten. Transportkostnadernas andel i varje cell av den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten har därefter jämförts med motsvarande andel i minimicellen. Alla celler, som i förhållande till minimicellen uppvisar en total transportkostnadsökning, motsvarande högst en procent av produktionskostnaden, har skrafferats. De studerade industrianläggningarna kan med andra ord lokaliseras till varje referenspunkt eller studerad lokaliseringsort inom de streckade områdena på figuren, utan att transportkostnadsvariationerna förorsakar en produktionskostnadsökning på mer än en procent. Under gjorda antaganden och förutsättningar utgör de streckade ytornas storlek ett mått på de studerade enheternas rörlighet ur transportkostnadssynpunkt. En produktionskostnadsökning på t. ex. en procent motsvarar vanligen ett ansenligt belopp. I en situation, där övriga produktionskostnader icke uppvisar regionala variationer eller mycket små sådana, kan därför en kostnadsökning av denna storlek vara av avgörande betydelse och påverka valet av lokaliseringsort. Som senare skall visas, påverkar de arbetskraftskostnadsvariationer, som förekommer mellan olika delar av landet i betydande utsträckning de totala produktionskostnaderna. Mot denna bakgrund framstår en kostnadsökning på en procent som relativt obetydlig. Produktionsenheterna i exemplen 1 och 2 framstår som i hög grad rörliga ur transportkostnadssynpunkt medan enheterna i exemplen 7, 8 och 9 är föga rörliga. Även en mindre förflyttning av de sistnämnda produktionsställena i förhållande till transportkostnadsminimum förorsakar produktionskostnadsökningar på mer än en procent. Exempel 4 b i kartsviten h a r konstruerats för att visa, vilken effekt utnyttjandet av en alternativ råvarukälla eller importhamn samt alternativa exporthamnar under vissa omständigheter kan få. I exempel 4 a importeras den väsentligaste råvaran över en sydsvensk hamn. Exporten sker över flera sydsvenska hamnar. I 4 b förutsattes importen ske över Sundsvalls h a m n och exporten över Sundsvall, Gävle och Stockholm. Följden blir, att rörligheten ökar. Transportkostnaderna på den ort där kostnaderna ligger lägst blir emellertid betydligt högre i alternativ 4 b än i alternativ 4 a. Transportkostnadsberäkningarna avser hela tiden konkreta fall. Typexemplen utgöres av produktionsenheter med olika produktionsinriktning inom olika delar av landet. Var och en av dessa enheter har sin speciella regionala fördelning eller sitt regionala mönster av råvarukällor och köpare av den färdiga produkten. Det bör emellertid observeras, att enligt den använda beräkningsmetoden flyttas produktionsenheten omkring till 182 tänkta lokaliseringsorter, av vilka en mer eller mindre sammanfaller med den faktiska lokaliseringsorten. Man kan därvid ställa frågan om det är realistiskt att tänka sig, att den stu-

153 derade fördelningen av råvarukällor och marknad skulle förbli oförändrad vid en eventuell lokalisering till vart och ett av alla dessa tänkta lägen. Utmärkande för de redovisade typexemplen bortsett från exempel 2 är att den färdiga produkten utan hänsyn till konkurrenternas lägen säljes över en nationell m a r k n a d med relativt jämn täckning över hela området i förhållande till t. ex. befolkning eller omsättning. I dessa fall är det knappast troligt, att de regionala marknadsförhållandena skulle ändras i nämnvärd utsträckning vid flyttningar av produktionsenheterna till nya lokaliseringsorter. Motsvarande gäller icke t. ex. starkt kontaktorienterade typer av industrier eller de industrier, för vilka distributionskostnaderna är av avgörande betydelse. Dessa industrityper behandlas i ett senare avsnitt. Tveksamheten är större, när det gäller råvarukällorna. Det är nämligen tänkbart, att vissa av råvarukällorna eller underleverantörerna skulle bytas ut mot andra vid en flyttning av produktionsenheterna. Det är uppenbart, att vissa typer av råvarukällor byts ut mot närmare liggande vid en längre flyttning av produktionsenheterna. Det gäller exempelvis vatten och sand, som förbrukas i rimliga kvantiteter och på vilka inga speciella kvalitetskrav ställs, avfall från den egna produktionen samt sådant emballage (lådor, häckar), som kan levereras från snickerier över hela landet. Råvaror av denna typ har utelämnats vid transportkostnadsberäkningarna för råvaror. Däremot har de medtagits vid transportkostnadsberäkningarna för färdigprodukterna. Importhamnarna utgör ett speciellt problem. I många fall sker importen som styckegods med fartyg i linjefart, och alternativa importhamnar uppges icke k u n n a bli aktuella vid en flyttning av produktionsenheterna. I något fall sker importen i hela båtlaster, vilka kan dirigeras till alternativa hamnar. Vid undersökningar av regionala variationer i lokaliseringsförutsättningarna för en enskild enhet bör därvid i princip transportkostnadsberäkningarna upprepas med utgångspunkt från varje tänkbar kombination i hamnalternativ. I karta 4 b i figur 5: 1 visas ett exempel på en sådan upprepning av transportkostnadsberäkningarna. Vid intervjuerna med företagen har det varit angeläget att hos företagsledningarna efterhöra, huruvida alternativa råvaruleverantörer är tänkbara vid flyttningar av produktionsenheterna. För de typexempel, där icke annat angivits, har det ansetts realistiskt att icke räkna med alternativa råvaruleverantörer i en omfattning, som skulle k u n n a påverka resultaten. Byte av leverantörer för vissa lätta detaljer förmår icke påverka de framraknade resultaten • De råvarukällor, som angivits för typexempel 1 (lätt konfektion), torde icke med fördel k u n n a utbytas mot andra vid en omlokalisering. Fördelningen av underleverantörerna till verkstadsindustrier av typen 2 och 3 kan också anses vara permanent i sina väsentliga drag. För exempel 4 är alternativa import- och exporthamnar tänkbara. De undersökta livsmedelsfabrikernas (5—7) väsentliga råvaruområden

154 ä r enligt uppgifter från företagen icke utbytbara mot andra inom landet på grund av speciella kvalitetskrav. För de råvaruorienterade industrierna 8 och 9 torde alternativa råvarukällor stå till buds. Genom fortsatt råvaruinventering och utveckling av tillverkningsprocessen torde produktionsenheten 9 i framtiden k u n n a komma att utnyttja andra råvarukällor än de nuvarande. Slutligen kan man icke bortse från möjligheten, att nya råvaruleverantörer etablerar sig i närheten av en storkund, som lokaliseras till en del av landet, där tillverkning av detta slag icke bedrivits tidigare. Den presenterade kartsviten bör mot bakgrund av det ovan anförda behandlas med en viss försiktighet. Storleken på de enskilda ytorna får icke betraktas som absolut. Om hänsyn kunde tas till alla alternativa leverantörer, skulle mindre justeringar av ytorna säkerligen kunna göras. Alternativa leverantörer inom olika delar av landet kan vanligen förutsättas få till följd, att de studerade produktionsenheterna blir ur transportkostnadssynpunkt friare i sitt val av lokaliseringsort. Ett fullständigt hänsynstagande till befintliga och framtida alternativa råvaruleverantörer skulle med andra ord öka produktionsenheternas rörlighet i förhållande till vad som framgår av kartsviten. Det bör också påpekas, att det inte främst är de enskilda ytornas storlek och läge utan storleksförhållandena mellan de olika ytorna, som är av intresse. Ytornas lägen får inte leda till slutsatser om lokaliseringsbetingelsernas regionala variationer. De små ytor, som typexemplen 8 och 9 uppvisar, anger endast produktionsenheternas starka bundenhet till en primär råvara. Om alternativa råvarukällor utnyttjas, vilket torde vara möjligt i dessa båda fall, skulle ytor av ungefär samma storlek kunna placeras i anslutning till var och en av dessa. Eftersom transportkostnaderna för färdigprodukterna i typexemplen 8 och 9 är ansenliga, är det därvid troligt, att en regional marknadsuppdelning mellan flera fabriker skulle ske.

5.1.2 Produktionsenheternas rörlighet i förhållande till råvaror och avsättningsmarknad

De studerade produktionsenheternas rörlighet ur transportkostnadssynpunkt i förhållande till å ena sidan råvarukällorna och å andra sidan avsättningsmarknaden framgår av kartserien på figur 5 : 2 a och b. För varje typexempel har följande beräkningar gjorts. Kostnaden för transport av råvaror till varje referenspunkt har satts i relation till den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten. På motsvarande sätt har kostnaden för transport av färdigvaror från varje referenspunkt satts i relation till samma produktionskostnad. Ramen har i föreliggande fall varit en kostnadsökning i förhållande till respektive transportkostnadsminimum, motsvarande högst en halv procent av den totala produktionskostnaden. Celler, som uppvisar en kostnadsökning

157 för transport av råvaror på högst en halv procent av produktionskostnaden i förhållande till transportkostnadsminimum, har skrafferats med linjer från sydost mot nordväst. Celler, som uppvisar motsvarande kostnadsökning för transport av färdigvaror, har skrafferats med linjer från sydväst mot nordost. Genom att jämföra storlekarna på de två skrafferade ytorna i vart och ett av exemplen på figur 5: 2 får man en uppfattning om produktionsenheternas bundenhet eller rörlighet i förhållande till dels råvarukällor, dels m a r k n a d . Är t. ex. råvaruytan mycket liten i förhållande till marknadsytan, kan anläggningen betecknas som råvaruorienterad. Råvaran begränsar i större utsträckning enhetens rörlighet ur transportkostnadssynpunkt än marknaden. Anläggningen i typexemplen 1 (konfektionsvaror) är rörlig både i för — hållande till råvaror och marknad. De regionalt koncentrerade råvarukällorna binder dock enheten något mer än den spridda marknaden. I typexempel 2 (tung mekanisk verkstadsprodukt med endast en avnämare) är — förhållandena omkastade. Produktionsenheten i typexempel 3 (tung och skrymmande konsumtions- — kapitalvara) kan också betecknas som rörlig. Trots att färdigprodukten är tyngre än råvaran (emballagekostnad ingår), binder råvarukällorna genom sin mindre spridning hårdare än marknaden. Typexempel 4 (tungt porslinsgods) är totalt mindre rörlig än föregående typexempel, men visar ingen bestämd orientering varken mot råvaror eller marknad. Enligt materialindexet (angående beräkning av materialindex se bilaga I) är anläggningen i typexempel 5 (livsmedel A) närmast marknadsorienterad. Av figuren framgår dock, att råvarorna genom sin koncentration begränsar rörligheten mer än den spridda marknaden. Marknadsytan i typexempel 6 (livsmedel B) motsvarar ungefär marknadsytan i föregående typexempel. Råvaruytan är regionalt begränsad. Produktionsenheten i typexempel 7 (livsmedel G: stärkelsefabriker) utgör exempel på en starkt råvaruorienterad industri. I förhållande till marknaden är enheten mycket rörlig. Råvaran binder emellertid mycket hårt. Som framgår av figuren är denna bundenhet av avgörande betydelse och gör enheten relativt orörlig ur transportkostnadssynpunkt. För detta typexempel stämmer materialindexet (16,5) väl. Även på de transportorienterade industrianläggningarna i typexemplen 8 och 9 utövar råvarukällorna en stark dragningskraft. Transportkostnaderna för de färdiga produkterna är också ansenliga och begränsar enheternas rörlighet även i förhållande till marknaden. 5.1.3 Beräkningarnas tillförlitlighet och allmängiltighet

Tillförlitligheten hos de i föreliggande undersökning beräknade transportkostnaderna kan för varje typexempel testas mot faktiska kostnader inom en

158 av de 182 referensregionerna. Kontrollpunkten utgöres av den faktiska lokaliseringsorten för den studerade produktionsenheten. Hos varje studerat företag har inhämtats uppgifter om de faktiska transportkostnaderna per tillverkad enhet eller årsproduktion av den aktuella produkten. Dessa faktiska kostnader kan jämföras med de beräknade kostnaderna för transporter till och från den referenspunkt i koordinatsystemet, som ligger närmast den faktiska lokaliseringsorten. I några fall är de faktiska kostnaderna direkt jämförbara med de beräknade dvs. de omfattar trafikantens terminal- och undervägskostnader för samtliga råvaru- och färdigvarutransporter till och från enheten. I andra fall innehåller kostnadsuppgifterna från företagen icke kostnader för t. ex. på- och avlastning. Transporter, som ej betalats av det studerade företaget utan av leverantörer och köpare, h a r ej upptagits etc. I de fall, då de faktiska kostnadsuppgifterna till sitt innehåll icke helt motsvarar de beräknade, har de förra måst kompletteras, innan en jämförelse kunnat ske. Sålunda har t. ex. beräknade kostnader för lastning och lossning lagts till de faktiska kostnaderna, när dessa icke varit fullständiga i detta avseende. Kostnader för transporter, som ej betalats av det studerade företaget, har likaså beräknats och lagts till de erhållna uppgifterna. Jämförelserna mellan faktiska transporter till och från lokaliseringsorten och beräknade transporter till och från närmast liggande referenspunkt har gällt kostnader för dessa transporter i kronor per årsproduktion. I intet av de ovan presenterade typexemplen uppgår skillnaden mellan den beräknade totala transportkostnaden och den faktiska till mer än 10 procent. Utan undantag är de beräknade värdena något högre än de faktiska. Detta torde främst bero på att det vid beräkningarna icke varit möjligt att i detalj ta hänsyn till förekommande rabatter, kostnadsbesparande åtgärder vid på- och avlastning och samlastningar m. m. De beräknade värdena för de nio typexemplen kan jämföras med data, som insamlats vid de intervjuundersökningar rörande verkningarna av taxesänkning på järnvägstransporter som företagits hos 72 industriföretag i Norrland. Materialet redovisas i sin helhet i bilaga II. De 72 undersökta industrianläggningarna i Norrland har bl. a. lämnat detaljerade uppgifter om de totala transportkostnader som belastat företagen. Transportkostnader, som betalas av råvaruleverantörer eller kunder, kommer däremot ej till synes i de redovisade beloppen. I tabell 5: 2 har de redovisade transportkostnaderna satts i relation till produktionens salutillverkningsvärde för de uppgiftslämnande enheterna. En jämförelse mellan de tidigare redovisade beräknade transportkostnaderna och de uppgifter om faktiska transportkostnader som framgår av tabellen visar, i de fall där erforderliga korrigeringar med hänsyn till olikheter i undersökningarnas uppläggning varit möjlig, god överensstämmelse. Skillnaderna begränsas sålunda för några konfektionsfabriker och verkstadsföretag till mellan en och tre tiondels procent.

159 Tabell 5:2. Transportkostnadernas procentuella andel av produktionens saluvärde för olika produktionsenheter i Norrland Materialet fördelat på olika undersökningsgrupper (industrigrupper)

Undersökningsgrupp

Antal undersökta produktionsenheter

Lägsta och högsta värde

Aritm. medelvärde

Medianvärde

c

d

e

b

a 1. J ä r n - och stålverk 2. Andra mek. verkstäder 3. Tegelbruk 4. Sågverk och h y v l e r i e r . . . . 5. Möbelfabriker 6. Cellulosafabriker 7. Bok- och accidenstrycke8. Mejerier 9. Annan livsmedelsindustri. 10. Bryggerier och maltfabriker 11. Konfektionsfabriker 12. Skoindustri 13. Rent kemisk industri Summa 1

Transportkostnadernas procentuella andel av salutillverkningsvärdet

12,5

8 7 81 7 51

1,6— 5,5 12,3—30,4

3,1 19,7

2,9 19,6

2.6— 4,3

3,3

3,1

8 8 1

0,9— 2,4 5.7— 9,2 2,7

1,5 7,2

1,5 7,3

8 5 1 3

9,5—22,5 0,8— 1,7 1,9— 5,5 7,5—11,9

16,6 1,3 3,3 9,7

16,8 1,2 2,6 9,8

72 Uppgifter om de totala transportkostnaderna saknas.

De anförda typexemplen bör i princip betraktas som specialfall. Resultaten kan med säkerhet endast förutsättas gälla de studerade produktionsenheterna. Att låta de anförda exemplen representera typer eller grupper av industrier är vanskligt. För att ordna eller gruppera den svenska industrin mera exakt efter bundenhet ur transportkostnadssynpunkt, efter orientering mot råvaror eller marknad osv., skulle det krävas ett mycket stort antal typexempel. Utan att enskilda anläggningar utöver anförda typexempel varit föremål för undersökningar, torde dock mot bakgrund av de gjorda transportkostnadsberäkningarna vissa antaganden kunna göras om en del industrigruppers bundenhet ur transportkostnadssynpunkt. Försöken att utvidga giltigheten av undersökningarna måste ske med stor försiktighet och många reservationer. Av intresse är i första hand de industrier, som kan betecknas som rörliga u r transportkostnadssynpunkt. Bland presenterade typexempel kan främst produktionsenheterna i exempplen 1—3 betecknas som obundna eller rörliga ur transportkostnadssynpunkt. Transportkostnaderna är relativt obetydliga, och kostnadernas regionala variationer förmår i endast liten utsträckning påverka de totala produktionskostnaderna. Typexempel 1 (konfektionsvaror) är representativt främst för den lätta >

160 konfektionsindustrin. Även om produktionen växlar från anläggning till anläggning, torde emellertid hela undergruppen konfektionsindustri liksom betydande delar av textilindustrin k u n n a betecknas som i hög grad rörliga ur transportkostnadssynpunkt. Vanligen torde de totala transportkostnaderna i gynnsamma lägen ligga under eller i närheten av en procent av produktionskostnaderna. Sammanlagt torde dessa industribranscher omfatta minst sju procent av samtliga arbetsställen, som upptages i den svenska industristatistiken och sysselsätta ca sju procent av landets industrianställda (SOS Industri 1959). I typexempel 2 och 3 presenteras två produktionsenheter tillhörande huvudgruppen metall- och verkstadsindustri, undergruppen andra mekaniska verkstäder och gjuterier. Den ena anläggningen rymmer vid sidan av en egentlig mekanisk verkstad (hopsättningsfabrik) ett gjuteri, som ingår i beräkningarna. De studerade färdigprodukterna kan betecknas som tunga (ca 150 respektive 190 kg). Ett fåtal råvaror svarar för stora delar av dessa vikter. Bland landets verkstadsindustrier torde finnas åtskilliga anläggningar, för vilka transportkostnader i gynnsamma lägen utgör en mindre del av de totala produktionskostnaderna än för de i undersökningen studerade. De ur transportkostnadssynpunkt rörliga anläggningarna inom metall- och verkstadsidustrin torde främst återfinnas inom undergrupperna tillverkning och reparation av guld- silver- och nysilvervaror, tillverkning och reparation av transportmedel utom skeppsvarv och båtbyggerier, andra mekaniska verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri, tillverkning och reparation av instrument och ur. Grupperna omfattar ca 19 procent av industristatistikens arbetsställen. Arbetsställena inom dessa grupper sysselsätter ca 28 procent av landets industrianställda och svarar för ca 26 procent av industrins förädlingsvärde. För en mindre del av arbetsställena inom de uppräknade undergrupperna (t. ex. fristående gjuterier och karosserifabriker) kan transportkostnaderna förutsättas utgöra en större del av produktionskostnaderna än i de anförda typexemplen (2 och 3). De anförda procenttalen 28 resp. 26 procent bör därför betraktas som maximivärden. Å andra sidan torde åtskilliga anläggningar inom undergrupperna järn- och stålmanufaktur och annan metallmanufaktur vara synnerligen rörliga ur transportkostnadssynpunkt. Totalt rymmer dessa grupper ca sex procent av industrins arbetsställen med ca fem procent av de industrianställda och ca fyra procent av industrins förädlingsvärde. Även andra industrigrupper än de redovisade kan förutsättas omfatta produktionsenheter, som i hög grad är rörliga u r transportkostnadssynpunkt, t. ex. flera ovan ej upptagna undergrupper till textil- och sömnadsindustrin, den grafiska industrin, päls- och skinnvarufabriker, skoindustri, andra lädervarufabriker och läkemedelsfabriker. Som en grov uppskattning torde totalt minst en tredjedel av arbetsställena

161 i industristatistiken med uppskattningsvis hälften av antalet industrianställda kunna betecknas som i hög grad rörliga eller obundna ur transportkostnadssynpunkt. Bland de under perioden 1946—1961 lokaliserade arbetsställen (nyetableringar, flyttningar och filialutläggningar), som presenterats i Kap. 2, utgör de som betraktas som rörliga industrier en betydande del. Närmare två tredjedelar av arbetsställena och en lika stor del av de anställda ingår i de ovan uppräknade industriundergrupperna. Sådana undergrupper som andra mekaniska verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri och konfektionsfabriker dominerar starkt. Bedöms även anläggningar, som ungefär motsvarar typexemplen 4, 5 och 6 som rörliga (figur 5 : 1 ) , kan ytterligare en betydande del av den svenska industrin hänföras till denna grupp. Kvar blir en grupp av industrier, för vilka transportkostnadernas regionala variationer torde spela en avgörande roll vid valet av lokaliseringsort (jfr typexemplen 7, 8 och 9 ) . J ä r n - och stålverk, åtskilliga anläggningar inom jord- och stenindustrin, sågverk och hyvlerier, träsliperier, cellulosafabriker samt flera undergrupper till livsmedelsindustrin och den kemiska och kemisk-tekniska industrin torde kunna hänföras till ur transportkostnadssynpunkt tämligen orörliga eller bundna grupper av industrier.

5.1.4 Transportkostnader och marknadsområden

Föreliggande avsnitt utgör en fortsättning på undersökningarna av transportkostnadernas betydelse ur lokaliseringssynpunkt för olika typer av industrier. Diskussionen skall emellertid begränsas till att gälla kostnader för transport av färdigvaror till avsättningsmarknaden. Tidigare anförda exempel avsåg produktionsenheter, som levererade sina produkter till en eller ett fåtal marknadspunkter eller sålde sin produktion till en spridd marknad av stor omfattning utan påtaglig hänsyn till konkurrenternas lägen. Här skall intresset ägnas några av de typer av industrier, som huvudsakligen betjänar regionalt avgränsade marknadsområden. Uppmärksamheten skall riktas mot några produktionsenheter, för vilka empiriskt den regionala konkurrensen med andra produktionsenheter är av avgörande betydelse u r kostnads- eller försäljningssynpunkt. Nationell marknad. Typexempel 2 i tabell 5: 1 skilde sig från övriga typexempel bl. a. i ett avseende. Den tillverkade produkten, ett halvfabrikat, levererades huvudsakligen till en köpare, en hopsättningsfabrik. I övriga typexempel avsattes produkterna över hela landet. I några exempel förekom dessutom export av den tillverkade produkten. Leveranserna av färdigvaror inom landet visade ingen påtaglig tendens att avtaga med avståndet från den studerade fabriken. Leveransernas regionala fördeli l — 31S333

162 ning sammanföll med fördelningen av de potentiella köparna av de producerade varorna (t. ex. konsumenter, detaljister eller grossister). Leveransernas spridning motsvarade relativt väl spridningen av befolkning eller till allmän varuskatt skattepliktig omsättning. (Se vidare bilaga I.) Färdigprodukterna var med ett undantag typiska märkesvaror. Konkurrerande märkesvaror förekom på marknaden i samtliga fall utom ett. Konkurrensen fick emellertid inte till följd en regional marknadsuppdelning mellan konkurrenterna. Företagen sålde sina produkter över hela den nationella marknaden. I förhållande till konkurrenterna var överlappningen mellan marknadsområdena fullständig. De faktiska leveranserna av färdigvaror visade ingen påtaglig tendens att avta i närheten av konkurrerande fabriker. Några omständigheter torde kunna anföras som orsaker till uppkomsten av omfattande marknadsområden och till att konkurrerande producenters marknadsområden helt överlappar varandra. Kostnaderna för transport av färdigvaror är små i förhållande till de totala produktionskostnaderna och produkternas handelsvärde. Trots att de genomsnittliga transportavstånden blir ansenliga på grund av marknadens utbredning i rummet, utgör dessa transportkostnader en relativt liten post i kostnadskalkylen. Detta gäller i första hand produktionsenheterna i typexempel 1 (konfektionsvaror), 2 (tung mekanisk verkstadsprodukt), men även 3 (konsumtionskapitalvara), 4 (tungt porslinsgods) och 7 (livsmedel C). I samtliga typexempel betalar vanligen producenten kostnaderna för transport av färdigvarorna till köparna. Några regionala differentieringar av priserna förekommer ej. För de angivna produktionsenheterna är stordriftens fördelar av väsentlig betydelse. Genom koncentration av driften till relativt stora enheter nedbringas förädlingskostnaderna per tillverkad enhet. Anläggningen i exempel 7 (stärkelsefabrik) är starkt råvaruorienterad. I en situation, där alternativa råvarukällor inte är för handen, medför lokaliseringar till orter på längre avstånd från råvarukällan betydande kostnadsökningar. Kostnaderna för transport av färdigvaror även på långa avstånd är små i förhållande till kostnaderna för transport av råvaror. Producenter i ogynnsamma råvarulägen förmår inte konkurrera på marknaden. Produktionsenheterna i de sex första typexemplen tillverkar typiska märkesvaror. Även halvfabrikatet från enheten i exempel 2 kan betecknas som en märkesvara. Modell, utförande och kvalitet är av stor betydelse i konkurrensen med andra producenter inom och utom landet. Färdigvarorna i exemplen 1 (konfektions var or), 3 (konsumtionskapitalvara), 5 (livsmedel A) och 6 (livsmedel B) saluföres inom detaljhandeln över hela landet parallellt med konkurrerande märken. Typexemplen 8 och 9 skiljer sig i några avseenden från övriga exempel.

163 Tabell 5:3. Fördelningen av fördigvaruleveranser på olika Irans portavstånd från några valda produktionsenheter

Varuslag Mjölk Petroleumprodukter Fasadtegel Träfiberplattor Sanitetsporslin Gjutna rör Hushållsporslin

Procentuell fördelning av leveranser på olika transportavstånd (mil) 0—5

6—15 16—30 31—50

51—

100 34 60 16 42 1 22

66 19 25 1 46 6

—

— 8 26 10 15 15

— 2 30 34 21 36

11 3 13 17 21

S:a

Medeltransportavstånd (mil)

100 100 100 100 100 100 100

1,7 7,5 12,6 22,5 24,8 26,6 31,5

Transportkostnaderna för färdigvaror är ansenliga och uppgår på minimipunkten inom landet till över 13 procent av de totala produktionskostnaderna. För närvarande är de båda enheterna relativt bundna till sina råvarukällor. Enheten i exempel 8 är sedan gammalt bunden till en speciell råvara. Enheten i exempel 9 utnyttjar för närvarande en unik råvarukälla. Alternativa råvarukällor torde kunna komma att utnyttjas i fortsättningen varvid produktionen av transportkostnadsskäl k a n komma att delas upp på flera produktionsenheter. Enheterna kommer då att leverera färdigvaror till var sin begränsad del av marknaden. För närvarande täcker produktionsenheterna hela den nationella marknaden i första hand beroende på avsaknaden av konkurrens från likvärdiga produkter inom landet. Regionalt och lokalt avgränsade marknadsområden. Vissa typer av industrier levererar sina färdigvaror huvudsakligen till regionalt eller lokalt avgränsade marknadsområden. I detta avsnitt skall några sådana industrier presenteras. I tabell 5 : 3 har en sammanställning gjorts av färdigvaruleveransernas fördelning (viktmässigt) på olika transportavstånd från några valda industrianläggningar. Som framgår av tabellen, fördelar sig leveranserna av träfiberplattor, sanitetsporslin, gjutna rör och hushållsporslin på samtliga avståndsklasser. De transporterade kvantiteterna visar ingen enhetlig tendens att sjunka med transportavståndet. Fördelningen k a n betecknas som karaktäristisk för industrier med omfattande marknadsområden. Skillnaderna i fördelningen på de olika avståndsklasserna återspeglar produktionsenheternas lokalisering i förhållande till väsentliga delar av den spridda marknaden. För den fabrik, som tillverkar rör, ligger Stockholmsmarknaden i avståndszonen 6—15 mil. För den fabrik, som tillverkar hushållsporslin, ligger Göteborgs- och Malmömarknaderna i avståndszonen 31—50 mil etc. Medeltransportavstånden för de fyra uppräknade fördigprodukterna är mellan 22,5 och 31,5 mil. Dessa medelavstånd är typiska för produktionsen-

164 heter i relativt fördelaktiga marknadslägen, som levererar sina varor till en nationell marknad. Fasadtegel levereras på samtliga transportavstånd, som förekommer i tabellen. Ca 80 procent av leveranserna sker emellertid till orter på transportavstånd av högst 15 mil. Medeltransportavståndet är 12,6 mil. Petroleumprodukter från en studerad importanläggning levereras på avstånd t. o. m. 15 mil. Medeltransportavståndet är 7,5 mil. Marknadsområdena är i dessa båda fall huvudsakligen regionalt avgränsade. Mjölk levereras inom transportavstånd på högst 5 mil från mejeriet. Medeltransportavståndet är inte mer än 1,7 mil. Marknaden kan betecknas som lokalt avgränsad. Enligt en undersökning om den svenska byggnadsmaterialmarknaden ingick år 1943 226 tegelbruk i den officiella industristatistiken. Tillverkning av vanligt murtegel ägde r u m i samtliga län. Transporterna skedde huvudsakligen med bil men även med järnväg och båt. För olika tegelbruk i landet varierade medeltransportavstånden för biltransporter mellan 1,5 och 5,2 mil och för järnvägstransporter till mellan 8,0 och 20,5 mil. Tegelbruken i Norrland uppvisade vanligen de längsta medelavstånden. Medeltransportavstånden för fasadtegel var längre än för murtegel. Vid biltransporter var dessa avstånd mellan 4,2 och 6,5 mil, vid järnvägstransporter mellan 13,8 och 37,7 mil. Som ytterlighetsexempel nämns betonghålblock, vilka levererades per bil på transportavstånd av i medeltal 0,9—1,4 mil per ton. Som första exempel på en industriprodukt, som huvudsakligen levereras till regionalt avgränsade marknadsområden, har valts ett byggnadsmaterial. Produkten är icke helt homogen. Differentieringen torde dock i föreliggande fall vara av underordnad betydelse. Produkten tillverkas vid åtta olika produktionsenheter inom landet. Av dessa enheter tillhör flera samma företas. o

Leveransernas regionala fördelning torde i stort sett motsvara befolkningsfördelningen. De faktiska leveranserna från respektive fabrik har markerats i celler om 50 X 50 km. Därvid visar det sig, att det inte förekommer någon strikt marknadsuppdelning mellan de olika fabrikerna. Leveranserna visar omfattande överlappningar. De flesta fabrikerna levererar vissa kvantiteter över stora delar av landet. Fabriker i goda transportkostnadslägen levererar till samtliga län. Stockholm mottar leveranser från sju av de åtta fabrikerna. Varje fabrik har emellertid sitt mer eller mindre markanta dominansområde varmed i denna undersökning avses de celler, till vilka leveranserna från fabriken uppgår till minst 50 procent av samtliga leveranser av den studerade produkten. Beträffande ett par celler i mellersta Sverige har kravet måst inskränkas till enkel dominans, d. v. s. fabrikens leveranser till dessa celler är större än de från någon annan enskild fabrik. De åtta fabrikernas dominansområden har markerats på figur 5 : 3 . Produktionsenheterna är centralt belägna inom respektive område.

Fig. 5:3. Regionalt avgränsade marknadsområden (idominansområdem) för ett studerat byggnadsmaterial

166 Transportkostnaderna för den färdiga produkten betalas i princip av köparna. De producenter, som tillhör samma företag, tillämpar emellertid den principen, att kunderna betalar kostnaderna för transport från närmaste fabrik, även om leveranserna i realiteten icke sker från denna utan från annan fabrik inom företaget. Mellanskillnaden betalas av företaget i form av speciella rabatter. Vid beräkningarna i följande avsnitt (5.1.5) förutsattes, att varje fabrik enbart levererar till det egna dominansområdet. Ingen hänsyn tas till förekommande överlappningar mellan olika marknadsområden. Därvid måste mindre justeringar av de olika produktionsenheternas produktionsvolym företas. På figur 5: 4 har norrlandsbryggeriernas distributionsområden markerats. När det gäller stora delar av produktionen (läskedrycker, lättöl och klass II), sker leveranserna uteslutande till de markerade områdena. Bakom dessa försäljningsdistrikt torde i inånga fall ligga gamla gränsavtal. För mindre delar av produktionen (starköl) gäller inte dessa marknadsområden. Mindre delar av denna produktion går i vissa fall ut på en till sin omfattning närmast nationell marknad. Största delen av leveranserna avser dock den lokala eller regionala marknaden. I Göta- och Svealand råder delvis andra marknadsförhållanden. Ett p a r stora företag har lagt under sig ett stort antal bryggerier. Driften koncentreras alltmer till ett fåtal produktionsenheter. Lokala bryggerier har sina begränsade avsättningsområden för de produkter, som inte förmår b ä r a höga transportkostnader. De stora bryggerierna säljer emellertid mindre delar av sin produktion på omfattande marknadsområden. Överlappningar mellan de olika marknadsområdena är vanliga. Totalt fanns det ca 300 bryggerier i landet vid sekelskiftet. För närvarande återstår ca 70. När det gäller bryggeriernas produkter tillämpas vanligen enhetspriser fritt köparna (konsumenter, detaljister eller grossister). Producenterna betalar transportkostnaderna för färdigvarorna till dessa. Det är uppenbart, att kostnaderna för transport av färdigvaror spelar en väsentlig roll för uppkomsten av regionalt eller lokalt avgränsade m a r k n a d s områden. Avgörande är därvid distributionskostnadernas möjligheter att påverka varans pris på konsumtionsorten eller producenternas totala p r o duktionskostnader. I anförda exempel motsvarar kostnaderna för transport av färdigvaror över längre avstånd en betydande del av varornas värde eller de totala produktionskostnaderna. I de fall priserna gäller fritt fabrik, ökar de av konsumenterna (ev. m e l lanhänderna) på konsumtionsorten betalade varupriserna avsevärt med stigande transportavstånd. Fasadtegel för att ta ett exempel betingar på ett transportavstånd av 30 mil från producenten ett pris inklusive transportkostnader, som ligger ca 55 procent högre än priset fritt fabrik. P å ett avstånd av

167 Fig. 5:4. Bryggeriernas distributionsområden i Norrland

168 50 mil är priset inklusive transportkostnader ca 78 procent högre. Sådaia prisskillnader måste skapa goda möjligheter till regional konkurrens frin a n d r a produktionsenheter. Om produkten är homogen, kommer köparna -At vända sig till den producent, som kan erbjuda det lägsta priset inklusive transportkostnader på konsumtionsorten. Följden blir en regional marknadsuppdelning mellan flera produktionsenheter, vilka repellerar varandra och sprids ut över marknaden. Som jämförelse kan nämnas sanitetsporslin, som säljes på en nationell m a r k n a d . Tillämpas priser fritt fabrik, ökar priserna på konsumtionsorten med ca 2 procent på ett transportavstånd av 30 mil. På ett avstånd av 50 mil är priset inklusive transportkostnader ca 3 procent högre än priset fritt fabrik. Tillämpas i stället enhetspriser fritt köparen, ökar tillverkarens produktionskostnader på motsvarande sätt, vilket begränsar marknadsområdena. Flera producenter kan etablera sig på marknaden, eller det blir lönande att dela upp produktionen på flera spridda enheter. Det sagda gäller under förutsättning, att stordriftens fördelar eller anskaffnings- och förädlingskostnadernas regionala variationer inte uppväger de höga distributionskostnaderna. I fråga om sanitetsporslin är det troligt, att stordriftens fördelar mer ån väl uppväger de kostnadsökningar, som en utökning av marknadsområdet medför. En koncentration av produktionen till en eller ett par stora enheter blir följden. En regional eller lokal marknadsuppdelning kan också vara en följd av färdigprodukternas ömtålighet för transport (t. ex. vissa livsmedel) eller producenternas behov av nära kontakt med köparna (t. ex. beställningsindustrier och reparationsverkstäder).

5.1.5 Ur transportkostnadssynpunkt optimal lokalisering av flera produktionsenheter

F ö r tidigare presenterade typexempel användes en metod att i datamaskin beräkna den u r transportkostnadssynpunkt optimala lokaliseringen av en produktionsenhet. Metoden användes på industrier, som empiriskt visat sig vara föga beroende ur kostnads- eller försäljningssynpunkt av köparnas och konkurrenternas läge. I föreliggande avsnitt skall vissa beräkningar redovisas gällande industrier, vilka empiriskt tenderar att begränsa sin försäljning till regionalt eller lokalt avgränsade marknadsområden. Undersökningarna avser industrier, vilka u r distributionskostnads- eller försäljningssynpunkt i hög grad är beroende av konkurrenternas lägen, eller för vilka en uppdelning av produktionen på flera fristående enheter är ekonomiskt fördelaktig. Beräkningarna avser att visa till vilka orter inom riket ett antal enheter (minst två) skall förläggas, för att den sammanlagda kostnaden för transport av färdigvaror från dessa enheter skall bli så liten som möjligt. En regional

169 uppdelning av marknaden förutsätts därvid ske utan överlappningar mellan olika marknadsområden. Leveranserna till varje del av undersökningsområdet antas ske från den enhet, som erbjuder den lägsta transportkostnaden. Den sammanlagda produktionsvolymen för samtliga fabriker är given och motsvarar de sammanlagda leveranserna till hela undersökningsområdet. De enskilda fabrikernas produktionsvolym bestäms däremot genom beräkningarna. I de analyser, som kommer att presenteras, antas samtliga produktionsenheter vara rörliga i förhållande till varandra. Någon eller några av enheterna kan emellertid med fördel fixeras. Med utgångspunkt från givna lägen för existerande fabriker kan man med samma metod bestämma det ur transportkostnadssynpunkt optimala läget för en, två eller flera ytterligare fabriker inom undersökningsområdet. Beräkningarna avser tills vidare endast kostnader för transport av färdigvaror. Ingen hänsyn tas till stordriftens fördelar och regionala variationer i anskaffnings- och förädlingskostnader. Undersökningarna bör i första hand betraktas som metodstudier. För beräkningsmetodiken redogörs i bilaga I. Som framgår av redogörelsen har ett byggnadsmaterial använts som exempel på en produkt, som huvudsakligen levereras till regionalt avgränsade marknadsområden (figur 5 : 3 ) . Byggnadsmaterialet tillverkades vid åtta olika fabriker inom landet. De faktiska leveranserna av färdigvaror från dessa anpassades till celler om 50 X 50 km. och på grundval av detta material gjordes vissa beräkningar. De sammanlagda kostnaderna för transport av färdigprodukten från åtta anläggningar uppgick enligt beräkningarna till ca 25 miljoner kronor. E n koncentration av hela tillverkningen till en enhet med hela landet som marknad visade sig öka de sammanlagda kostnaderna för transport av färdigvaror med ca tio miljoner kronor. På grundval av de faktiska leveranserna av detta byggnadsmaterial, har den ur transportkostnadssynpunkt optimala lokaliseringen av 2—8 enheter beräknats enligt den metod, som beskrivs i bilaga I. Vid transportkostnadsberäkningarna har samma transportmedel förutsatts och samma taxor tilllämpats, som användes i de tidigare beräkningarna på det aktuella byggnadsmaterialet. P å figur 5 : 5 a och b presenteras åtta olika lokaliseringsalternativ. I alternativ A är produktionen koncentrerad till en fabrik, som svarar för samtliga leveranser till hela den nationella marknaden ( = 100). Den ur transportkostnadssynpunkt optimala lägeskombinationen för två fabriker framgår av alternativ B. Den ena fabriken, som försörjer 61 procent av marknaden, har lokaliserats till en cell med Enköping som största tätort. Den andra, som levererar till 39 procent av marknaden, har enligt

172 beräkningarna förlagts till en cell strax söder om Borås—Jönköping. De två marknadsområdena har markerats på kartan. I alternativ C har tre fabriker förts in på den givna marknaden. Den södra fabriken ligger kvar i samma läge som i alternativ B. Fabrikens marknadsområde har utvidgats något. 38 procent av marknaden försörjes från en fabrik i Stockholmscellen. En tredje fabrik har lokaliserats till en cell med Sollefteå som största tätort. Denna fabrik levererar färdigvaror till 21 procent av marknaden. Fabrikens marknadsområde är ytmässigt mycket oinfattande. Alternativ D visar den optimala lokaliseringen av fyra produktionsenheter. Stockholmsfabrikens marknadsområde har reducerats kraftigt genom att den fjärde fabriken lokaliserats till Örebrocellen. Den södra anläggningen har förskjutits till en cell närmast norr om Halmstad. Även denna anläggnings produktionsvolym och marknad har reducerats genom tillkomsten av en fjärde fabrik. Norrlandsfabriken berörs i mycket liten omfattning av nytillskottet på marknaden. Fem produktionsenheter har delat upp den nationella marknaden mellan sig på sätt som framgår i alternativ E. De tre fabrikerna i Svealand och Norrland intar samma positioner som i föregående alternativ. Den väsentligaste förändringen består i att marknaden i söder delats upp mellan två enheter, en i Göteborgscellen och en i den cell, som har Hässleholm som geometriskt centrum. De fem fabrikerna har ungefär samma produktionsvolym, vilket framgår av siffrorna i de kvadrater, som markerar fabrikernas lägen. Därefter har sex anläggningar lokaliserats på marknaden. I alternativ F förändras inte lägena för anläggningarna i Hässleholms-, Göteborgs-, Stockholms- och Sollefteåcellerna. Två nya fabrikslägen i eller i närheten av Linköping och Ludvika visar sig fördelaktiga ur distributionskostnadssynpunkt. Marknaden för fabriken i Sollefteåcellen reduceras i den nya situation, som uppstått. Alternativ G visar den ur transportkostnadssynpunkt gynnsammaste lägeskombinationen för sju fabriker. De fyra sydligaste anläggningarna har inte ändrat läge sedan föregående alternativ. Marknadsgränserna mellan dessa fabriker har inte förskjutits i nämnvärd utsträckning. Förändringarna har främst ägt rum i Svealand och södra Norrland. En fabrik har lokaliserats till den cell, som rymmer färdigvaruleveranserna till Karlstad, en till den cell, som har Hofors som största tätort. Till följd av dessa lokaliseringar har vissa förskjutningar av marknadsgränserna i Svealand och Norrland ägt rum. Slutligen har beräkningarna utsträckts till att omfatta samtidigt åtta fabriker. Lokaliseringen av dessa framgår av alternativ H. Två enheter ligger i Norrland, en i Skellefteåcellen och en i Sundsvallscellen. Tre fabriker i Svealand har lokaliserats i anslutning till Karlstad, Västerås och Stockholm. I Götaland har marknaden delats upp mellan fabriker i eller i närheten av Linköping, Göteborg och Hässleholm.

173 Följande uppställning visar den sammanlagda kostnaden för transport av färdigvaror enligt de olika alternativen: A 35,1 miljoner kronor » » B 30,2 » » 28,3 C » » D 26,9 » » E 25,1 » » F 24,4 » » G 24,0 » » H 23,3 Alternativ H (figur 5 : 5 ) visar den ur transportkostnadssynpunkt optimala lokaliseringen av åtta fabriker. Denna lägeskombination ger en sammanlagd kostnad för transport av färdigvaror på ca 23 miljoner kronor. Summan kan jämföras med den sammanlagda kostnad på ca 25 miljoner kronor, som erhölls vid beräkningarna med utgångspunkt från faktiska lokaliseringsorter och marknadsområden (»dominansområden») för nu befintliga fabriker. De åtta faktiska marknadsområdena på figur 5: 3 k a n jämföras med de optimala i alternativ H på figur 5: 5. Beräkningarna i nästa typexempel avser en fiktiv industriprodukt, som levereras till detaljister eller konsumenter över hela landet. Försäljningen av denna produkt förutsattes överallt vara proportionell mot den till allmän varuskatt skattepliktiga omsättningen. Transporterna antas ske med lastbil på transportavstånd t. o. m. 29 mil. På längre avstånd antas transporterna ske med järnväg. Vid transportkostnadsberäkningarna tillämpas tariff 4 i ASG:s biltaxa, respektive huvudklass A 5 för fraktgods i vagnslaster i SJ:s godstaxor. Vid järnvägstransport antas vidare SJ lämna 15 procent rabatt på den ordinarie godstaxan. Terminalkostnaderna beräknas till 1 krona per 100 kilo vid biltransport och till 2 kronor per 100 kilo vid järnvägstransport. Figur 5 : 6 a och b innehåller åtta alternativ. Alternativ A visar den ur transportkostnadssynpunkt optimala lokaliseringsorten för en fabrik, som levererar sin produktion till den nationella marknaden, överallt proportionell mot omsättningen. I alternativ B har produktionen delats upp på två enheter. Enheten i Stockholmscellen försörjer 60 procent av marknaden, enheten i en cell strax sydväst Göteborg 40 procent av marknaden. Fabrikernas marknadsområden har markerats på kartan. Alternativ C upptar tre enheter. Fabrikerna från föregående alternativ kvarstår. En tredje fabrik lokaliseras till en norrlandscell med Örnsköldsvik som största tätort. Lokaliseringen av denna enhet är en följd av de höga transportkostnaderna från Stockholmsfabriken till denna del av m a r k n a den. 9 procent av den totala marknaden tillfaller örnsköldsviksfabriken. Stockholmsfabrikens marknad från föregående alternativ reduceras i motsvarande omfattning.

176 En fjärde produktionsenhet har förts in på marknaden i alternativ D. Denna fabrik lokaliseras enligt beräkningarna till Örebrocellen. Härigenom skapas ett nytt marknadsområde i mellersta Sverige på bekostnad av de två sydligaste marknadsområdena från föregående alternativ. Framför allt Stockholmsfabrikens marknadsområde reduceras kraftigt. Fem fabriker på marknaden åstadkommer det lokaliseringsmönster, som framgår av alternativ E. Den huvudsakliga förändringen från föregående alternativ består i att det sydligaste marknadsområdet delats upp mellan en fabrik i Göteborgscellen och en i Malmöcellen. Alternativ F upptar den optimala lokaliseringen av sex fabriker. F r å n föregående alternativ kvarstår fabrikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Örnsköldsviksfabriken har förskjutits ett steg (50 km) åt norr. De två återstående enheterna lokaliseras till celler med Ludvika respektive Jönköping som största tätorter. De olika enheternas produktionsvolym framgår av kartan. I alternativ G kvarstår anläggningarna i eller i närheten av Örnsköldsvik, Stockholm, Jönköping, Göteborg och Malmö. Nya lokaliseringsorter återfinns i celler med Hofors och Örebro som största tätorter. Beräkningarna har utsträckts till att gälla högst åtta produktionsenheter. Lokaliseringscellerna för dessa och de olika marknadsområdena har markerats i alternativ H. Från alternativ G kvarstår fabrikationsorterna i eller i närheten av Örnsköldsvik, Hofors, Stockholm, Jönköping, Göteborg och Malmö. I Svealand förläggs produktionen i anslutning till Eskilstuna och Karlstad. Transportkostnaden för alternativ A får index 100. Den sammanlagda transportkostnaden för övriga alternativ får därvid följande index: A 100 B 79 G 72 D 69 E 64 F 62 G 61 H 60 Som framgår av indextalen uppstår den procentuellt största transportkostnadssänkningen vid en uppdelning av produktionen på två enheter. Ytterligare uppdelningar medför procentuellt mindre kostnadssänkningar. Möjligheter att utveckla

beräkningsmetodiken

Av kostnadsskäl har beräkningarna enligt den anförda metoden avbrutits. Genom fortsatta experiment torde emellertid beräkningstekniken kunna utvecklas avsevärt. Som första åtgärd skulle därvid hänsyn tas till skiftande tillverknings-

177 kostnader, beroende på produktionsenheternas storlek. Vidare skulle vederbörlig hänsyn tas till regionala variationer i anskaffningskostnader och förädlingskostnader för den studerade produktionen. Följande kompletteringar skulle i första hand vara önskvärda. Förädlingskostnadernas storlek per tillverkad enhet eller årsproduktion beräknas för produktionsenheter av olika storlek. Dessa uppgifter införs i programmet för beräkning i datamaskin. Transportkostnaderna för råvaror till 182 alternativa lokaliseringsorter beräknas enligt den metod, som presenterats i kapitel 6 i bilaga 1. För dessa orter insamlas vidare ungefärliga uppgifter om arbetskraftskostnadernas storlek. Dessa uppgifter och om möjligt ytterligare kostnadsuppgifter koordinatsätts och införs i programmet. Med hjälp av dessa kompletteringar torde det vara möjligt att utföra ingående analyser av väsentliga sidor i lokaliseringsproblemet för olika typer av produktion. Beräkningarna skulle syfta till att bestämma, huruvida den studerade produktionen bör bedrivas vid en, två eller flera enheter. Vidare skulle beräkningarna ge möjligheter att bestämma dimensionerna på de olika enheterna och den optimala lokaliseringen av dessa. I rumsliga modeller, konstruerade med hjälp av anförda metoder, skulle det vara möjligt att undersöka den direkta effekten av t. ex. ändrade godstaxor, regionala differentieringar av taxorna, andra regionala kostnadssubventioner o. s. v. Den i föreliggande kapitel presenterade metoden torde med fördel kunna användas för andra regionala analyser än de, som här aktualiserats. Den optimala lokaliseringen och dimensioneringen av skolor, universitet, sjukhus, samlingslokaler o. s. v. kan studeras med hjälp av denna metod. De aktuella populationerna koordinatsätts på samma sätt som leveranserna av färdigvaror i föreliggande undersökning. I stället för transportkostnader kan minimeringen avse restider, resekostnader eller annan avståndsvariabel. Genom att beräkningarna utföres i datamaskin kan en mängd olika alternativ studeras. Undersökningarna kan tillåtas få en omfattning, som icke är möjlig vid manuella beräkningsmetoder. Kvantitativa resultat uppnås snabbt och till priset av en rimlig arbetsinsats.

5.2 Lönekostnaderna 5.2.1 Lönekostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna

Inom flertalet industrier utgör lönekostnaderna en betydande del av de totala produktionskostnaderna. Lönekostnaderna påverkar vanligen de totala produktionskostnaderna i betydligt större utsträckning än t. ex. transportkostnaderna. I tabell 5: 4 har bl. a. lönekostnaderna för 11 industrihuvudgrupper och 12—318333

178 några valda undergrupper satts i relation till produktionens salutillverkningsvärde. Det bör därvid observeras, att tillverkningsvärdena inte är helt identiska med de totala produktionskostnaderna. Tillverkningsvärdena kan genomgående förutsättas vara något högre än produktionskostnaderna. I förhållande till de totala produktionskostnaderna är därför de procenttal, som anges i det följande, något för låga. Genomsnittligt för hela den i industristatistiken upptagna industrin uppgår lönekostnaderna (löner till förvaltningspersonal, arbetarpersonal och hemarbetare samt bortlämnade lönearbeten) till närmare 24 procent av produktionens salutillverkningsvärde. Inom exempelvis undergrupperna järnoch stålmanufaktur, andra mekaniska verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri, möbelfabriker, bomullsindustri, trikåfabriker, konfektionsfabriker, skoindustri och tändsticksfabriker utgör lönekostnaderna över 30 procent av produktionsvärdet. Lönekostnaderna svarar för över 40 procent av produktionens saluvärde inom t. ex. undergrupperna instrument- och urfabriker, porslins-, kakel- och lergodsfabriker, glasindustri, bokbinderier, tidningstryckerier samt hatt- och mössfabriker. Lönekostnadernas andel är väsentligt mindre inom sådana grupper som andra metallverk (ca 11), cementfabriker (14), träsliperier (17), kvarnar (5), rent kemisk industri (15), fettämnesindustri (3) och petroleumraffinaderier (9 procent). Sammanfattningsvis kan konstateras, att lönekostnaderna utgör en betydande del av de totala produktionskostnaderna för det stora flertalet industrier. För många industrier är lönekostnaderna den största enskilda kostnadsposten i den totala kostnadskalkylen. Mot denna bakgrund är lönekostnadernas regionala variationer av intresse ur lokaliseringssynpunkt. 5.2.2 Lönernas regionala variationer

5.2.2.1 Socialstyrelsens

lönestatistik

Socialstyrelsen följer vid den regionala redovisningen av lönestatistiken huvudsakligen den statliga dyrortsgrupperingen. Enligt den från 1954 tilllämpade ortsgrupperingen fastställdes antalet ortsgrupper till fyra (2—5). Mindre justeringar i indelningen har därefter företagits. Dyrortsgrupp 2 slopades den 1 januari 1962. Eftersom den lönestatistik, som skall presenteras i detta avsnitt, inte avser senare tid än 1960, tas ingen hänsyn till den senaste förändringen. Rikets indelning i ortsgrupper 1958 framgår av figur 5 : 7 a och b. Beträffande arbetar per sonalen kan lönedifferenserna mellan de olika ortsgrupperna betecknas som ansenliga. I tabell 5: 5 jämföres den genomsnittliga timförtjänsten för vuxna industriarbetare enligt socialstyrelsens lönestatistik. Jämförelserna avser vartannat år fr. o. m. 1946 t. o. m. 1958 samt 1939. Därvid bör observeras, att ortsgrupp 1 slopades fr. o. m. den 1 januari 1954. Primärmaterialet för 1946 och 1939 har omgrupperats i överensstämmelse med den 1947 fastställda ortsgrupperingen.

Tabell

5:4. Några av industrins produktionskostnader värdet för olika industrigrupper (Källa: SOS

i procent av salutillverkningsIndustri 1959 tab. 4)

Kostnader för Industrigrupp Råvaror

1 Bränsle

Elenergi

Löner

2 Summa redovisade kostnader f

16,4

1,4

2,3

20,2

40,2

Metall- och verkstadsindustri. . Järn- och stålverk m. m . . . . Andra metallverk Järn- och stålmanufaktur. . Andra mekaniska verkstäder och gjuterier Elektroteknisk i n d u s t r i . . . . Instrument- och urfabriker.

48,0 41,4 76,4 45,5

1,6 7,4 0,6 1,0

1,3 3,8 1,8 1,9

30,1 23,5 10,7 31,8

81,0 76,0 89,6 80,2

42,7 41,0 26,7

0,9 0,5 0,5

1,0 0,8 0,7

34,7 34,4 46,1

79,2 76,8 74,2

Jord- och stenindustri Cementfabriker Cementvarufabriker Porslins-, kakel- och lergods fabriker Glasindustri

26,7 18,9 39,7

6,1 15,1 1,7

3,2 7,1 1,1

31,7 14,2 26,0

67,7 55,5 68,4

22,3 24,8

3,7 6,1

3,2 4,1

44,2 42,1

73,4 77,2

4. Träindustri Sågverk och hyvlerier. Möbelfabriker

56,3 62,5 44,5

0,6 0,7 0,4

1,2 1,4 0,9

27,1 22,4 34,2

85,2 87,0 80,0

5. Massa- och pappersindustri. . . Träsliperier Pappersbruk och pappfabriker

52,4 57,2 49,0

3,6 0,9 3,5

3,9 11,6 4,7

18,4 17,1 19,8

78,3 86,8 76,9

6. Grafisk industri Bokbinderier Tidningstryckerier.

31,3 35,5 29,9

0,4 0,4 0,4

0,6 0,6 0,6

40,8 51,9 41,3

73,9 88,3 72,1

7.

76,5 77,0 49,8

0,7 0,3 1,4

0,5 0,8 1,7

8,6 5,1 22,8

86,5 83,3 75,6

45,0

2,2

0,7

20,2

68,1

9. Textil- och sömnadsindustri Bomullsindustri Trikåfabriker Konfektionsfabriker.... H a t t - och mössfabriker.

50,4 49,4 49,6 50,6 40,8

0,9 1,5 0,5 0,4 0,8

0,8 1,7 0,6 0,3 0,5

30,7 30,0 32,4 32,8 41,6

82,8 82,5 83,1 84,1 83,7

10. Läder-, hår- och gummivaruindustri Garverier Skoindustri

52,3 65,5 52,4

0,7 1,3 0,3

0,8 1,0 0,5

29,1 19,2 35,4

82,9 87,0 88,6

11 Kemisk och kemisk-teknisk industri , Rent kemisk industri Sprängämnes- o. dyl. fabriker Fettämnesindustri Petroleumraffinaderier etc.. . Tändsticksfabriker

56,6 50,5 46,6 89,4 72,1 39,2

0,9 1,7 1,4 0,5 0,0 0,8

2,4 7,3 1,9 0,6 2,7 0,6

16,0 15,4 29,7 2,5 9,4 37,0

75,9 74,9 79,6 93,0 84,2 77,6

50,0

1,7

3,1

23,6

78,3

1.

Gruvindustri.

Livsmedelsindustri. Kvarnar Bageriindustri. .

8. Dryckesvaru- och

Industrigrupperna 1

tobaksindustri.

1—12 -

Kostnader för emballage inräknas. Löner till förvaltningspersonal, arbetarpersonal och hemarbetare samt bortlämnade lönearbeten. 2

180 Enligt tabell 5 : 5 har löneskillnaden mellan manliga industriarbetare i den högsta ortsgruppen och i den lägsta, före 1954 de två lägsta, varit i runt tal 25 procent under efterkrigstiden. Före andra världskriget var differensen betydligt större. För kvinnliga industriarbetare har differensen legat kring ca 18 procent.

Tabell 5:5. Relationstal för den genomsnittliga timförtjämten för vuxna industriarbetare inom olika dyrortsgrupper (inkl. rörliga tillägg, semesterlön, övertidsersättning, naturaförmåner o. dyl.) År

1939 Kön

m

kv m

kv

m

m

m

m

m

kv

kv

kv

kv

kv

m

kv

Dyrortsgr. 5 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 4 81 87 85 89 88 91 87 90 92 90 92 91 93 92 93 92 3 73 79 78 84 81 86 81 85 83 85 83 84 84 85 83 85 2 65 73 73 78 77 82 76 81 79 82 75 81 75 82 74 82 1 59 68 70 77 72 81 72 76 72 77

Källa: SOS Lönestatistisk Årsbok för Sverige 1946—1951 SOS Löner 1952—1958.

Tabell 5: 6 visar relationstalen för den genomsnittliga timförtjänsten 1960 för vuxna industriarbetare inom olika dyrortsgrupper. Stor-Stockholm (enl. lönestatistiken Stockholms stad, Boo, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg och Täby) har brutits ut ur grupp 5 och redovisas separat. Materialet har fördelats på män och kvinnor samt på olika industrihuvudgrupper. Av tabellen framgår, att lönespännvidden mellan ortsgrupp 5 och 2 för vuxna manliga industriarbetare år 1960 var genomsnittligt 24 procent. För vuxna kvinnliga arbetare var spännvidden 18 procent. Lönespännvidden mellan ortsgrupp 5 och 3 respektive 5 och 4 var för män 16 respektive 7 procent, för kvinnor 15 respektive 8 procent. Lönespännvidden är väsentligt olika för skilda industrihuvudgrupper. För män är skillnaden mellan högsta och lägsta dyrort 30 procent inom gruvindustrin, men endast 11 procent inom massa- och pappersindustrin samt läder-, hår- och gummivaruindustrin. Även för kvinnliga arbetare är variationerna stora mellan olika industrigrupper. Generellt sett sjunker arbetarlönerna från högre ortsgrupper till lägre. För enstaka industrigrupper kan avvikelser från denna regel konstateras. I sista kolumnen i tabell 5: 6 har de genomsnittliga timförtjänsterna inom industrigrupperna angivits i absoluta tal. De manliga industriarbetarnas löner ligger genomsnittligt betydligt högre än de kvinnliga arbetarnas. Bland höglönegrupperna märks särskilt gruvindustri, metall- och verkstadsindustri,

181 Tabell 5:6. Relationstal för den genomsnittliga timförtjänsten dr 1960 för vuxna arbetare inom olika dyrortsgrupper (inkl. övertids- och skifttillägg, helgdagslön, semesterlön och övriga förmåner) Relationstal (dyrortsgrupp 5 = 100) för timförtjänsten inom dyrortsgrupp Industrigrupp 2

4 Hela

Män Gruvindustri Metall- o. verkstadsindustri Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- o. t o b a k s i n d u s t r i . . . . Textil- o. beklädnadsindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri. Kemisk o. kem.-teknisk industri. . . Samtliga industrigrupper Kvinnor Metall- o. verkstadsind Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- o. tobaksind Textil- o. beklädnadsind Läder-, hår- o. gummivaruindustri. Kemisk o. kem.-teknisk i n d u s t r i . . . Samtliga industrigrupper

Timförtjänst öre, i dyrortsgrupp 5

5 StorSthlm

70 79 72 85 89 73 85 80 82 89 85

76 86 79 89 98 82 87 81 85 91 92

78 99 92 93 101 87 92 93 93 95 99

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 105 109 101 100 102 101 100 100 100

916 736 762 641 644 772 634 658 622 654 654

81 64 84 95 75 82 80 87 88 81

86 69 87 94 81 85 92 88 91 89

104 81 82 91 93 89 98 94 99 89

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 96 104 100 101 102 100 100 100

513 582 509 465 522 499 506 466 472 486

(Källa: SOS Löner 1960 II tab. Y) jord- och stenindustri samt grafisk industri. Textil- och beklädnadsindustrin utgör en typisk låglönegrupp. Tabell 5: 7 visar relationstalen för de genomsnittliga månadslönerna i augusti 1960 för vuxna tjänstemän. Spännvidden mellan dyrortsgrupperna är betydligt mindre för manliga tjänstemän än för manliga arbetare. För tjänstemän i ledande ställning och med självständigt arbete är variationerna mycket små, medan biträdespersonalens löner varierar i större omfattning. Genomsnittligt är lönespännvidden större för kvinnliga än för manliga tjänstemän, vilket till stor del torde förklaras av att de kvinnliga tjänstemännen framför allt återfinns bland biträdespersonal och lägre kontorspersonal. Sammanfattningsvis visar den redovisade statistiken, att lönerna varierar väsentligt mellan olika delar av riket. Genomsnittligt för hela industrin ligger lönerna lägst på landsbygden och i de mindre tätorterna inom stora

. VÄNERSBORG, UDDEVALLA \ * Lysekil i

Ortsgrupp 5. Ortsgrupp 4. HÄLS1NGBOR

Ortsgrupp 3. ]

TRELLE

Fig. 5:7 a. Rikets indelning i orlsgrupper vid löne- och skattegrupperingarna 1960 s. 270, 271.)

Ortsgrupp 2. Ort i ortsgrupp 3, i de län som i övrigt tillhör ortsgrupp 2.

1958. (Källa:

AMS

>•••••••••••••••••••••••••••••••••••••«•••••••••••••••••••••••••••••••• "•••••••••••••••••••••••••••••»B»*•••••••••••*•••••••••••••»•••••••»••'—

<

I

L

I •

Yl

• • • • • • • • •

I

•••••••IllIIQSIJr] 1

• • •

I M I I I I ^

U4444444tt£F CJALUVAHKH

tttn

• • • • • » • • • • • • • • H i t I M U I I ^ ;••••«••••••••••••••«•••••••••••••••••••••••«••...»•••••...»•......•••IL

"::•:••••••••••••••

•••

•••••

!i!:s:ssss"i::""ss i i

'•••••••.••.••••••.•.•••••..>.....•.••....>...>......»••••••••••••••••..••••••••i ".....••.••.•.•.•..••••....•.•.•......•.............a.......;......,..:;;...::;i •••.....••••.•••.•••••••••........•..•....•...•.•.•.......,.......:...,........; *•.••••.......••«••••••••••..•.•.••...••.•........•.....•.......................; »;•;;;••••••••••••••••••••••••••••••»•••••••••••••••••*••»«••••••••••••••••«••••• "•••••»•••»••••••«••••••••••••••••••••••••«••••••••••»«••••••••••••••.•••••••••..

8f

*

Fl.ULEÅ

Ortsgrupp 5. =

Ortsgrupp 4. Ortsgrupp 3. ]

Ortsgrupp 2. Ort i ortsgrupp 3, i de län som i övrigt tillhör ortsgrupp 2.

Fig. 1:7 b. Rikets indelning 1960s. 270, 271.)

i ortsgrupper vid löne- och skattegrupperingarna

1958. (Källa: AMS

184 delar av Götaland. Löneläget är högre i de större tätorterna i Götaland samt inom Svealand och södra Norrland. Stockholm med förorter samt de norra och inre delarna av Norrland uppvisar det högsta genomsnittliga löneläget i landet. En regional redovisning av lönerna enbart på ortsgrupper är inte tillfredsställande. Ortsgrupperna omfattar i flera fall ansenliga områden (figur 5 : 7 ) . Industriellt och näringsgeografiskt olika regioner och orter hänföres till samma grupp. Lönevariationerna inom ortsgrupperna kan därför antas vara betydande. Andra omständigheter gör också, att det presenterade materialet bör behandlas med stor försiktighet. Skillnaderna mellan olika industrihuvudgrupper i fråga om regional lönespännvidd (tabell 5: 6) kan förutsättas motsvaras av skillnader mellan olika undergrupper och detalj grupper inom dessa. Även de enskilda arbetsställena inom samma undergrupp eller detalj grupp kan i vissa fall antas uppvisa variationer i lönespännvidd. Generella slutsatser kan därför icke dras med utgångspunkt från de genomsnittssiffror, som anförts. Tabell 5:7. Relationstal för de genomsnittliga månadslönerna i augusti 1960 förvuxna tjänstemän i olika yrkes- och dyrorlsgrupper inom egentlig industri Relationstal (dyrortsgrupp 5 = 1 0 0 ) för löner i augusti 1960 Yrkesgrupp

1. Teknisk personal i ledande ställning 2. Teknisk personal med självständigt arbete 3. Annan teknisk personal (utom bitr. personal) 4. Teknisk biträdespersonal.... 5. Verkmästare 6. Förmän 7. Kontorspersonal i ledande ställning 8. Kontorspersonal med självständigt arbete 9. Annan kontorspersonal (utom bitr. personal) 10. K o n t o r s b i t r ä d e s p e r s o n a l . . . . 11. Försäljare och resande 12. Butiksföreståndare 13. Annan butikspersonal 14. Vaktmästarpersonal 15. Utbildnings-, social- och sjuk vårdspersonal 16. Skogs-, lantbruks- och träd gårdspersonal (Källa: SOS Löner 1960 I tab. B)

Män i dyrortsgrupp

Kvinnor i dyrortsgrupp

87 79

90 89

100 100

84 86 82

91 86 91 88

95 86 96 96

100 100 100 100

85 83 94

89 86 93 86 90 94

94 90 98

80 72

84 77

90 86

100 100

100 100 100 100 100 100

185 Lönenivån är, som tidigare påpekats, olika inom skilda industrier och avtalsområden. Industrins sammansättning på en ort eller inom ett område påverkar därför i hög grad den genomsnittliga lokala eller regionala lönenivån. Olikheterna i lönehänseende mellan olika arbetsställen påverkas bl. a. av sådana faktorer som arbetets art, arbetarnas och tjänstemännens fördelning på ålders- och kvalifikationsgrupper samt olika arbetstidskategorier. Vidare inverkar den relativa omfattningen av tidlöns- och ackordsarbete m. m. 5.2.2.2 Lönenivån

i länen och i vissa

städer

Inom Arbetsgivareföreningen har speciella bearbetningar gjorts av arbetarlönestatistiken för år 1960. Beräkningarna har koncentrerats till vuxna män med 45-timmarsvecka. övertidstillägg, semesterlön och andra särskilda förmåner har ej medtagits. På grundval av detta material har två olika undersökningar utförts. Den ena avser å ena sidan Stockholm med förorter, å andra sidan Göteborg med förorter samt 29 större städer i riket. Denna undersökning benämnes i fortsättningen stadsberäkningarna. Den andra undersökningen gäller å ena sidan Stockholm med förorter, å andra sidan Göteborg med förorter, Malmö stad samt rikets län. Denna undersökning benämnes i fortsättningen länsberäkningarna. Vid stadsberäkningarna har hela statistikmassan ingått i beräkningarna. Vid en första jämförelse mellan de olika städerna medtas samtliga avtalsområden. Därefter medtas för varje stad endast de avtalsområden, som samtidigt förekommer både i denna och i Stockholm med förorter, dvs. identiska avtalsområden. Mindre avtalsområden, antingen i Stockholm med förorter eller respektive stad, har därvid uteslutits. Avtalsområdena har inte samma relativa omfattning i respektive jämförelsestad och Stockholm med förorter. Därför har två standardberäkningar gjorts på grundval av löneläget inom de identiska avtalsområdena. 1. Enligt den ena metoden har antalet arbetstimmar inom varje identiskt avtalsområde i Stockholm med förorter applicerats på timförtjänsten inom samma område i respektive stad. 2. Enligt den andra metoden har respektive stads branschsammansättning förutsatts gälla även i Stockholm med förorter. I tabell 5: 8 presenteras fyra olika indexserier, som visar lönespännvidden mellan å ena sidan Stockholm med förorter (index = 1 0 0 ) och å andra sidan 30 större städer i riket. Städerna har fördelats på olika dyrortsgrupper. I kolumn b redovisas indextalen för den genomsnittliga timförtjänsten för samtliga förekommande avtalsområden inom respektive stad. Ingen hänsyn har tagits till olikheter i branschsammansättningen. I kolumn c avser indextalen den genomsnittliga timförtjänsten för ge-

186 Tabell

5:8. Lönespännvidden mellan Stockholm Vuxna manliga industriarbetare

med förorter och 30 olika med 45-timmarsvecka

städer

1960.

Relationstal för timförtjänsten inom (Stockholm med förorter = 100) Identiska avtalsområden Stad

Samtliga avtalsområden

Okorrigerade

Stockholmsammansättning

Resp. stads sammansättning

Dyrort 5 Stockholm med förorter Luleå Övriga orter i grupp 5 . .

100,0 87,8 92,0

100,0 84,9 89,7

100,0 85,3 86,9

100,0 81,8 82,4

Dyrort 4 Göteborg med förorter. Sundsvall Södertälje Övriga orter i grupp 4 . .

90,1 84,1 89,3 82,6

91,2 82,4 87,6 86,8

90,7 82,4 91,1 85,0

96,8 78,9 92,4 83,4

Dyrort 3 Borås Eskilstuna Falun Gävle Halmstad Hälsingborg Jönköping Kalmar Karlskrona Karlstad Kristianstad Landskrona Lidköping Linköping Lund Malmö Norrköping Nyköping Oskarshamn Trelleborg Trollhättan , Uddevalla , Uppsala Västervik Västerås Örebro Övriga orter i grupp 3 . . Dyrortsgrupp 2

69,9 78,3 81,5 84,5 75,8 76,1 79,1 76,0 70,4 87,0 76,9 77,1 71,4 81,5 81,7 82,1 76,3 78,7 81,1 77,7 82,1 86,2 85,5 76,3 86,7 81,1 79,0 70,7

73,3 77,0 81,7 85,2 76,0 75,9 78,8 74,9 68,9 85,2 76,8 76,5 69,5 81,4 79,9 82,5 78,4 79,2 78,6 76,1 79,4 84,8 86,0 75,8 85,0 80,8 80,4 71,9

76,9 81,4 81,2 83,4 77,3 79,4 81,9 76,6 71,4 85,4 77,9 80,6 75,5 80,9 78,0 83,8 78,8 80,5 78,7 81,6 80,6 84,0 84,2 78,8 87,4 82,1 81,2 74,9

75,4 82,9 81,5 83,7 78,4 82,8 84,8 77,2 74,0 84,9 78,2 86,0 79,0 85,5 83,7 84,0 83,1 82,2 85,4 87,5 90,7 90,5 84,3 84,5 87,5 83,1 81,0 78,7

Standardberäknade efter

187 mensamma eller identiska avtalsområden. Fortfarande tas inte vederbörlig hänsyn till olika branschsammansättning inom de olika städerna. Indextalen i kolumn d avser den genomsnittliga timförtjänsten för identiska avtalsområden, varvid Stockholms branschsammansättning tillämpats eller applicerats på timförtjänstläget inom respektive stad (jfr punkt 1 ovan). I kolumn e slutligen redovisas indextalen för den genomsnittliga timförtjänsten inom identiska avtalsområden, varvid respektive stads branschsammansättning applicerats på Stockholms timförtjänstläge (jfr punkt 2 ovan). Indextalen i kolumn b är i betydande utsträckning influerade av branschsammansättningen inom respektive stad. Detsamma gäller i viss mån indexserien i kolumn c, även om denna grundas på identiska avtalsområden. De två standardberäknade indexserierna i kolumn d och e ger bättre möjligheter till tillfredsställande regionala jämförelser. Vissa olikheter förekommer mellan de två serierna, vilka kompletterar varandra. Den ena serien (d) visar ungefär, hur lönekostnaderna skulle förändras, om en industrianläggning i Stockholm skulle flytta till respektive stad. Den andra serien (e) visar ungefär, hur lönekostnaderna skulle förändras, om en anläggning inom respektive stad skulle flytta till Stockholm med förorter. Vid länsberäkningarna har i princip samma förfaringssätt använts som vid stadsberäkningarna. Av tekniska skäl har det emellertid inte varit möjligt att göra länsuppdelning av statistikmaterialet för Byggnadsindustriförbundet, Väg- och Vattenbyggarnas Arbetsgivareförbund, Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Petroleumbranschens Arbetsgivareförbund. Dessa förbund har därför uteslutits vid länsberäkningarna. I tabell 5: 9 presenteras fem olika indexserier, som visar lönespännvidden mellan å ena sidan Stockholm med förorter (index = 1 0 0 ) och å andra sidan Göteborg med förorter, Malmö stad samt rikets län. Kolumn b upptar indextalen för den genomsnittliga timförtjänsten för samtliga avtalsområden inom respektive stad och län. Ingen hänsyn tas till olikheter i branschsammansättning. I kolumn c jämföres endast identiska avtalsområden. Indextalen i kolumn d avser den genomsnittliga timförtjänsten för identiska avtalsområden. Branschsammansättningen i Stockholm med förorter har applicerats på timförtjänstläget i respektive stad och län. I kolumn e har branschsammansättningen i respektive stad och län tillämpats på timförtjänstläget i Stockholm med förorter. Inom Arbetsgivareföreningen har man slutligen gjort ett försök att korrigera indextalen med hänsyn till avtalsområden, som inte är representerade inom Stockholm med förorter. Storstadsområdet saknar nämligen vissa avtalsområden, vilka spelar en relativt betydelsefull roll inom vissa län. De aktuella avtalsområdena berör bl. a. gruvor, konservindustri, gar-

188 Tabell

5:9. Lönespännvidden manliga

mellan Stockholm med förorter och rikets industriarbetare med 45-timmarsvecka

län 1960.

Vuxna

Relationstal för timförtjänsten inom (Stockholm med förorter - 100) Identiska avtalsområden Län

Stockholm med förorter Norrbottens Göteborg med förorter Stockholms Göteborgs och Bohus exkl. Göteborg. Västerbottens Västernorrlands Örebro Jämtlands Malmö stad Västmanlands Södermanlands Älvsborgs Kopparbergs Gävleborgs Östergötlands Jönköpings Uppsala Värmlands Malmöhus län exkl. Malmö Hallands Skaraborgs Kalmar Kronobergs Blekinge Kristianstads Gotlands

Samtliga avtalsområden

100,0 100,7 98,8 91,3 87,1 88,5 85,6 88,5 82,6 86,5 88,0 86,5 78,9 85,5 86,7 84,7 83,2 84,0 82,6 81,1 80,8 81,3 79,8 76,9 81,7 76,9 75,0

Okorrigerade

100,0 92,0 100,8 92,5 91,3 88,7 87,5 88,7 84,7 87,1 87,4 84,9 83,5 85,8 86,4 85,9 84,6 84,2 85,5 82,3 82,9 82,5 81,3 80,3 81,5 77,8 71,8

Standardberäknade Korrigerad indexefter serie StockResp. läns holms samman- sammansättning sättning

100,0 92,8 97,7 91,7 90,4 91,0 88,3 88,1 90,1 87,1 88,2 85,2 85,0 85,9 84,8 85,1 85,1 84,7 86,2 83,4 83,5 82,9 82,8 81,7 81,2 79,5 74,4

100,0 92,4 100,6 92,0 91,7 88,6 89,0 90,2 85,7 86,5 86,6 84,8 86,3 85,0 84,6 86,2 84,3 84,1 84,4 84,6 82,7 82,6 80,9 80,8 82,2 79,1 73,4

100.0 99.6 98.8 92.2 90.3 89.6 88.7 87.9 87.4 87.1 86.6 86.1 86.1 86.0 86.0 85.7 85.1 84.7 84.7 84.6 83.7 83.0 823 82.0 813 79,5 74l2

verier, glasindustri, järn- och stålverk, pappersbruk och massafabriker, skoindustri, viss stenindustri samt sågverk och hyvlerier. Genom ett invecklat vägningsförfarande har de avtalsområden, som saknas i Stockholm med förorter, påförts de ursprungliga identiska avtalsområdena (kolumn e) för de län och städer, där dessa avtalsområden är representerade. De korrigerade indextalen presenteras i kolumn f. Städer och län har ordnats i en fallande serie efter indextalen i denna kolumn. Lönespäddvidden mellan å ena sidan Stockholm med förorter (index = 100) och å andra sidan vissa städer och rikets län framgår av figur 5: 8. Länens lönenivå illustreras av skrafferingarnas olika intensitet. L ä n m s nivåer h a r hämtats ur tabell 5: 9, kolumn d. Jämförelserna avser således den

189 genomsnittliga timförtjänsten för identiska avtalsområden. Branschsammansättningen i Stockholm med förorter har applicerats på timförtjänstläget i respektive län. Som framgår av figuren bildar Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län enligt den använda indexserien ett sammanhängande höglöneområde. Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län uppvisar ungefär samma höga lönenivå. I Svealand och Götaland bildar Kopparbergs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings och Älvsborgs län ett sammanhängande område med medelhöga löner. I södra och östra Götaland återfinns ett sammanhängande låglöneområde, bestående av Hallands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Landets lägsta genomsnittliga lönenivå uppvisar Gotlands och Kristianstads län. Inom det sammanhängande området med medelhöga löner i norra Götaland och Svealand utgör Skaraborgs län ett undantag med relativt låg genomsnittlig lönenivå. Uppsala och Gävleborgs län har på grund av valet av klassgränser för skrafferingarna kommit att tillhöra en låglönegrupp. Dessa båda län ligger emellertid i fråga om lönenivå mycket nära den dominerande gruppen i Svealand med medelhöga löner. Västernorrlands län bildar ett övergångsområde till höglönegruppen i norr. På samma figur jämföres 30 olika städers lönenivå med Stockholms med förorter. De 30 städernas lönenivåer har hämtats ur tabell 5: 8, kolumn d. Stiidernas lönenivåer har angivits med indextal (Stockholm med förorter = 100) inom vita cirkelytor på själva figuren. Som framgår av figuren samt kolumn d i tabell 5: 8 och tabell 5: 9 är lönespännvidden mellan å ena sidan Stockholm med förorter och å andra sidan 30 städer större än mellan å ena sidan Stockholm med förorter och å andra sidan rikets län. Denna skillnad i spännvidd torde i första hand bero på att vissa branscher, vilka ingår i stadsberäkningarna, av tekniska skäl uteslutits vid länsberäkningarna (se ovan). Löneläget för Byggnadsindustriförbundet, Väg- och Vattenbyggarnas Arbetsgivareförbund, Biltrafikens Arbetsgivareförbund samt Petroleumbranschens Arbetsgivareförbund, vilka uteslutits vid länsberäkningarna, är förhållandevis högt i Stockholm med förorter. Spännvidden mellan Stockholm med förorter och rikets län skulle säkerligen öka något, om dessa förbund medtogs i länsberäkningarna. Bland de 30 städerna har de i sydöstra Götaland genomsnittligt den lägsta lönenivån. Halmstad, Borås, Lidköping och Norrköping ligger på ungefär samma nivå. Tillämpas branschsammansättning i Stockholm med förorter på timförtjänstläget i de jämförda städerna, kan även Hälsingborg och Lund hänföras till denna låglönegrupp. Lönespännvidden mellan dessa städer och Stockholm med förorter är mellan 20 och 30 procent. övriga städer i Götaland med undantag av Göteborg med förorter ligger

Stockholm med förorter ertälje

Göteborg med förorter

Västervik

T) J^OskarS' , W hamn

Kalmar

Länens 90.0 85.0 -

Hälsingb. (79, Landskr. Lund Malmö Trelleb'

Karlskrona

lönenivå

(Sthlm med förorter =100) 89.9

80.0 -

75.o -

|::;;]

50 km

Fig. 5:8. Den genomsnittliga lönenivån i rikets län (skrafferingarna) och större städer (indextalen)

191 på en något högre genomsnittlig lönenivå. Spännvidden mellan dessa städer och Stockholm med förorter är mellan 15 och 20 procent. De flesta upptagna städerna i Svealand samt Gävle och Sundsvall kan hänföras till samma grupp. Lönespännvidden mellan å ena sidan Stockholm med förorter och å andra sidan Karlstad, Västerås, Luleå, Södertälje och Göteborg med förorter är mindre än 15 procent. Mellan Stockholmsområdet och de två sistnämnda städerna är spännvidden inte fullt 10 procent. Lönenivån i de undersökta städerna kan i stort sett sägas följa lönenivån i de landsdelar, där de är belägna. Orsaken till att de regionala skillnaderna är större för städerna än för länen har berörts ovan. Sammanfattningsvis visar undersökningen följande regionala bild. Låga genomsnittliga industriarbetarlöner återfinns främst i södra och sydöstra Götaland samt på Gotland. Norr om detta område i norra Götaland, Svealand och sydöstra Norrland är industriarbetarlönerna genomsnittligt högre. Skaraborgs län hör dock närmast till den förstnämnda gruppen. Genomsnittligt höga löner uppvisar Stockholms- och Göteborgsområdena samt stora delar av Norrlands inland och norra Norrland. Resultaten blir i grova drag desamma oavsett vilken av indexserierna i kolumnerna d, e och f i tabell 5: 8 och tabell 5: 9 som används för de regionala jämförelserna. Mindre skillnader mellan serierna kan dock konstateras. Resultaten stämmer relativt väl med de, som erhölls på basis av Socialstyrelsens lönestatistik i föregående avsnitt. Den hittills beskrivna regionala lönebilden är starkt generaliserad. Lönevariationerna inom länen är inte kända. Urvalet av städer är mycket litet och omfattar endast större sådana. Endast tre norrlandsstäder, Gävle, Sundsvall och Luleå, finns med i jämförelserna. 5.2.2.3 Lönenivån i tätorter av olika storlek inom tre undersökningsområden De hittills redovisade beräkningarna ger en översiktsbild av de regionala lönedifferenserna inom landet. Jämförelserna har gällt å ena sidan Stockholm med förorter och å andra sidan rikets län och 30 större städer. I föreliggande avsnitt redovisas vissa löneuppgifter avseende ett antal tätorter av olika storlek inom några län. Uppgifterna avser tre undersökningsområden inom landet. Ett undersökningsområde omfattar Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Kristianstads län. Detta område har tidigare betecknats som ett låglöneområde. Som andra undersökningsområde har valts Södermanlands, Örebro och Västmanlands län. Detta område uppvisade medelhöga löner i de tidigare undersökningarna. Det tredje undersökningsområdet består av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I tidigare undersökningar framstod detta område som ett höglöneområde. (Se fig. 00.) Ett vägningsförfarande av det slag, som presenterades i föregående av-

192 snitt, och som utförts inom Arbetsgivareföreningen, har inte k u n n a t tillämpas i denna undersökning. I stället har en avgränsad grupp av industrier fått spegla löneläget på olika orter inom undersökningsområdena. Som källmaterial har utnyttjats primärmaterialet till Socialstyrelsens och Arbetsgivareföreningens lönestatistik för år 1961. Ur detta material h a r utvalts de arbetsställen, vilka bedömts vara lönemässigt jämförbara. Samtliga arbetsställen, som medtagits i undersökningen, tillhör undergrupperna tillverkning och reparation av transportmedel utom skeppsvarv och båtbyggerier samt andra mekaniska verkstäder och gjuterier. Även om samtliga arbetsställen tillhör dessa begränsade grupper, måste vissa förbehåll göras beträffande arbetsställenas jämförbarhef i lönehänseende. Mindre skillnader mellan de jämförda arbetsställena i fråga om arbetets art, arbetarnas fördelning på ålders- och kvalifikationsgrupper samt olika arbetstidskategorier, omfattningen av tidlöns- och ackordsarbete etc. kan förutsättas. De 519 arbetsställen som ingår i undersökningen är tämligen j ä m n t fördelade på de tre undersökningsområdena. Arbetsställena återfinns på 169 tätorter. Jämförelserna mellan arbetsställena avser timförtjänst för vuxna manliga industriarbetare. Timförtjänsten omfattar medeltal av tidlön och ackordsförtjänst plus skiftillägg, helgdagslön, semester- och andra förmåner samt övertidstillägg. Tätorterna har grupperats i olika storleksklasser (se tabell 5: 10). Den genomsnittliga timförtjänsten för varje storleksklass har beräknats genom att den sammanlagda lönesumman inom varje klass dividerats med antalet redovisade arbetstimmar. Slutligen har den totala lönesumman för samtliga tätorter inom respektive undersökningsområde dividerats med det totala antalet arbetstimmar för varje område. På så sätt har den genomsnittliga lönenivån beräknats för vart och ett av undersökningsområdena. Lönenivån inom varje tätortsklass och inom varje undersökningsområde jämförs genomgående med Stockholm med förorter. Lönenivån i det sydsvenska undersökningsområdet, omfattande Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Kristianstads län ligger på ca 83 (Stockholm med förorter = 100). Det mellansvenska undersökningsområdet, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län, får enligt beräkningarna relationstalet 86. Indextalet för det norra undersökningsområdet, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, blir ca 97. Resultaten stämmer väl med dem, som erhölls vid föregående beräkningar. Inom det södra undersökningsområdet är lönenivån ungefär densamma för sex av de sju storleksklasserna. I storleksklassen 8 000—15 999 invånare ligger den genomsnittliga timförtjänsten högre än i övriga klasser. Det är en enda tätort i denna klass, som förorsakar denna höga nivå. Någon tydlig tendens till sjunkande lönenivå med sjunkande invånareantal

.BP

Xi

o to

C

41 Index Sthlm = 100

"S£ S3 c — 2 §

* e :cS

X I IO

§1

+j tu

C O

O

t. ( i

to b

"0 5 c 01 Z

"

9 •d

cu

(-1 + J < j j <«

C rt 3 "H

•« °

o

CO<35COCOOOOO->*1> o o o ^ h o n o i H I > C O C O C O I > I > I > I >

CN I> I>

c D i O r H C ^ r ^ T ^ r - c o T-I T-I T-I l > CN

00 CO

( D i n O l l ^ ^ t N i f l r l

OJ

TH

tu •**

Fl

<U X 3 r H

ti >

2 c tu —1

ia

O -o « c

o§ 2

ii

"O

en a •O - 3

co

O

bto XS o o

w

TH

t i

c

<

:

^

xi S3

cs co

tes

5 -9

G^CN

O O C D ^ O ^ ^ C i C N C i © OOOOOOOOOOOTOOI

M

i

0 0 t > <35 I > T-I 0 0

,

^ X! T-I

s

X!

c 5 II

C N ^ m c o r - c o m c o Cl o" co in* i> T-H i> m co i n oooooooooooooooo oo ©cociincimciin

tlD

O > t > C O 0 0 C 0 0 0 C O I > COCDCDCOCDCOCOCO

CN t >

CO

o

-

J2 5

lOtotoi^coiooiin

cu Jfl XI : «

T-(

CO T H T H 0 0

Ol 0 0

en

cu

fl «

:0 t/3

ti

s

4-> ti

«< lO CO . S T"l

>

ö o tu

W)

^

<u b o -o g TH 5 ^ i,

4_i «os

CU G

^o

•a ^ S 2

H-l ^

§1

d

H

O l M O M i f l ^

m

i-H of T-TOO o

CN 00

CO CO CO m O t M T H CN CO CO t M • * 0 5 CO CO CO CO CD cO CO CO

in

CM CO 0 0 0 0 O CO CO T H <M ( N CN CO CN CN

t^ CD Ti T-I

•"*

D

« a CO

ÖD

itu Ss

u

XI :«3

TJ

s -Q O G O u

c3

ö"o

oo oo oo t> oo oo oo

II

s o

T)

rt s a

•O

•fj

O

+-> C

oo

X!

C

o •C

m w r1-Hi m oT-lw T f M

o

X)

<"

Cj CO

"* co

M

—

t i

d

ti

<

et

H i n w M H H r t d r l H

M

n

CN

O

> *

to

C"58

'3 ° X< CD CU O l T3 T H

_

fl . öp

...

•" c.S :0 w

C

to O

fl!

£

^ >. :ci M d H

ÖS *•« <S f-H CU

•3 fe

•i-S .2 :« ti

O C/3

13—318333

+•>

O O OS 0 5 0 5 O C l OS C 3 0 5 0 5 C5 C35 t35 •»i* O i OJ OJ <35 OS O J r - l CO I > i C T H T - I CO

1oI oI oI o1o o1 o 1 1 o o o o o o o m o o o o o o TH

CN Tt< 0 0 CO CN T - I CO

194 i tätorterna kan inte konstateras. De små tätorterna i detta undersökningsområde har i stort sett samma genomsnittliga löneläge som de större tätorterna. Lönevariationerna inom det mellansvenska undersökningsområdet uppgår till några få procent. Inte heller inom detta område kan det genomsnittliga löneläget sägas variera med tätorternas storlek p å ett entydigt sätt. I den lägsta storleksgruppen och storleksgruppen 4 000—7 999 invånare är löneläget något lägre än i övriga grupper. Det norra undersökningsområdet skiljer sig från de två andra områdena, när det gäller lönevariationerna mellan tätorter i olika storleksklasser. Lönespännvidden mellan de olika storleksgrupperna är betydande. Mellan storleksgruppen 16 000—31 999 och 1 000—1 999 är spännvidden inte mindre än 19 procent och mellan dessa grupper sjunker lönenivån relativt j ä m n t med minskade invånarantal. I storleksgruppen 1 000—1 999 ligger lönenivån också 19 procent lägre än i Stockholmsområdet. Inom de två lägsta klasserna stiger åter löneläget. Till stor del torde detta kunna förklaras av att flera av de små tätorterna i dessa grupper ligger i närheten av tätorter i gruppen 16 000—31 999 invånare. Då arbetsmarknaden i stor utsträckning blir gemensam för den stora och den intill liggande lilla tätorten blir lönenivån ungefär densamma. Med undantag av nämnda mindre tätorter i närheten av stora sådana föreligger en väsentlig skillnad mellan det norra undersökningsområdet å ena sidan och det sydsvenska och mellansvenska å den andra. De studerade tätorterna inom det norra området uppvisar stor regional spridning. I de sydligare områdena ligger tätorterna betydligt tätare. Det är möjligt, att detta förhållande kan vara en bidragande orsak till att löneskillnaderna mellan olika tätorter är större i det norra området än i de båda södra områdena. Den genomsnittliga lönenivån för norra området påverkas i hög grad av de största tätorterna, eftersom antalet redovisade arbetstimmar är förhållandevis stort inom dessa.

5.2.3 De regionala lönekostnadernas inverkan på de tolala produktionskostnaderna

Transportkostnader och transportkostnadsvariationer för olika typexempel har tidigare satts i relation till den totala produktionskostnaden på den faktiska eller studerade produktionsorten. Den totala produktionskostnaden var således fixerad till sin storlek och utgjorde reduktionsbas vid alla jämförelser. I detta avsnitt ställs lönekostnader och regionala lönekostnadsvariationer i relation till samma reduktionsbas eller jämförelsetal. Den totala produktionskostnaden på den studerade eller faktiska produktionsorten är känd för de nio typexemplen i avsnitt 5.1. Uppgifter om lönekostnaderna för tjänstemän och arbetare har inhämtats ur primär-

195 materialet till socialstyrelsens och arbetsgivareföreningens lönestatistik samt genom kontakt med företagen. Vid samtliga jämförelser avser de uppgivna lönekostnadsandelarna och lönekostnadsvariationerna dels kvinnliga och manliga tjänstemän, dels kvinnliga och manliga arbetare vid de studerade arbetsställena. Vid beräkningarna tas i den utsträckning, som är möjligt, hänsyn till de inbördes proportionerna mellan och sammansättningen av de olika arbetstagarkategorierna vid de studerade arbetsställena. I typexempel 1 (konfektionsfabrik) uppgår lönerna till tjänstemän och arbetare sammanlagt till lågt räknat 30 procent av den totala produktionskostnaden. Av den totala lönesumman svarar tjänstemännen för ca 27 procent. Mot bakgrund av tjänstemannakårens sammansättning vid den studerade konfektionsfabriken och lönevariationerna för de olika yrkeskategorierna enligt tabell 5 : 7 uppskattas de genomsnittliga regionala lönevariationerna för tjänstemannapersonalen till ca 10 procent. Av antalet arbetstimmar, utförda av arbetarpersonal, utföres drygt 80 procent av kvinnor. Enligt SAF:s lönestatistik uppgår lönevariationerna mellan olika större städer i landet för vuxna kvinnor inom konfektionsindustriförbundet till högst ca 20 procent. Ungefär samma lönespännvidd kan konstateras för vuxna män inom detta förbund. På grundval av dessa uppgifter kan lönevariationerna för tjänstemännen beräknas motsvara ca 0,8 procent av den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten. De antagna lönevariationerna för arbetarna motsvarar ca 4,4 procent av den totala produktionskostnaden. Även om gjorda beräkningar av lönekostnadsvariationerna måste betecknas som ungefärliga, torde följande slutsats kunna dragas. / typexempel 1 påverkar de regionala lönekostnadsvariationerna den totala produktionskostnaden i betydligt större utsträckning än de regionala transportkostnadsvariationerna. För övriga typexempel har lönesumman för tjänstemän och arbetare, regionala lönevariationer samt arbetstimmarnas fördelning på män och kvinnor undersökts på samma sätt som i typexempel 1. I typexempel 2 och 3, vilka båda är verkstadsindustrier, motsvarar de beräknade regionala lönevariationerna för tjänstemän ca 0,6 procent och för arbetare ca 4,6 procent av den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten, vilket kan jämföras med de regionala variationerna i transportkostnaderna på maximalt 2,2 respektive 3,2 procent. Inom stora delar av landet uppgår transportkostnadsvariationerna till mindre än 1 procent av den totala produktionskostnaden. . För de båda studerade verkstadsindustrierna kan de regionala lönekostnadsvariationerna antas påverka den totala produktionskostnaden i större utsträckning än de regionala transportkostnadsvariationerna. Inom Göta-

196 och Svealand är skillnaden mellan lönekostnadernas och transportkostnadernas möjligheter att påverka produktionskostnaden markant. Det sagda torde gälla, även om lönekostnadsberäkningarna betraktas som ungefärliga. För industrier där transportkostnaderna utgör en betydande del av den totala produktionskostnaden är förhållandena väsentligt annorlunda. I typexemplen 8 och 9 (tillverkare av byggnadsmaterial och isoleringsma.erial) uppgår de totala transportkostnaderna på den ur transportkostnadssynpunkt fördelaktigaste lokaliseringsorten i landet till över 20 procent av produktionskostnaden på den studerade produktionsorten. De två arbetsställena är inte helt jämförbara ur arbetskraftssynpunkt. I typexempel 8 kan lönevariationerna beräknas motsvara 8,8 procent av den totala produktionskostnaden på den studerade produktionsorten. I typexempel 9 kan lönespännvidderna för tjänstemän och arbetare beräknas motsvara ca 0,4 respektive 3,2 procent av den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten. Med reservation för beräkningarnas exakthet kan man således beträffande typexemplen 8 och 9 konstatera att lönekostnadsvariationerna på intet sätt förmår påverka de totala produktionskostnaderna i samma utsträckning som de tidigare beskrivna transportkostnadsvariationerna. De båda enheterna kan betecknas som i hög grad transportorienterade. Följande sammanfattning torde kunna göras med utgångspunkt från de räkneexempel, som presenterats, varvid de anförda procenttalen bör betraktas som mycket ungefärliga. När den sammanlagda lönekostnadsandelen uppgår till ca 30 procent av den totala produktionskostnaden, motsvarar de lönekostnadsvariationer, som förekommer i landet, ungefär 4 å 5 procent av den totala produktionskostnaden, ökar lönekostnadsandelen till ca 40 procent, motsvarar den regionala lönespännvidd, som förekommer i landet, omkring 8 procent av den totala produktionskostnaden. Med en lönekostnadsandel på 20 procent, vilket förekommer i ett exempel, motsvarar de antagna regionala lönekostnadsvariationerna inom riket ca 3 procent av den totala produktionskostnaden. Här gjorda jämförelser avser löneskillnader mellan extremlägen representerade av å ena sidan Stockholmsområdet å andra sidan orter och områden med det lägsta löneläget. Det sagda gäller under förutsättning, att de antaganden, som gjorts vid beräkningarna, är realistiska. En förutsättning är vidare, att lönekostnadsrelationerna mellan olika orter och landsdelar enligt den använda statistiken inte ändras, sedan en lokalisering skett till denna ort eller landsdel. Man kan nämligen inte bortse från möjligheten, att lokaliseringen av en eller flera produktionsenheter med stor efterfrågan på arbetskraft till en låglöneort i viss omfattning förr eller senare höjer de lokala lönerna och genom ökad efterfrågan på och konkurrens om arbetskraften p å orten åstadkommer en lönemässig utjämning i förhållande till orter med mer utvecklade industri- och servicenäringar. I vilken omfattning så h a r skett under efterkrigstiden kan inte med bestämdhet avgöras.

197 5.3 Kontakt med marknaden Den tidigare framställningen kan i huvudsak karaktäriseras som en jämförande regional produktionskostnadsanalys, i vilken hänsyn tagits till ett begränsat antal väsentliga kostnadsposter. Av det tidigare redovisade materialet framgår, att distributionskostnaderna ofta är relativt små i förhållande till de totala produktionskostnaderna. Dessa små kostnader absorberas i många fall av producenten och påverkar inte de priser, som betalas av köparna. I de fall kostnaderna för transport av färdigvaror inte påverkar priserna, kan de inte förutsättas påverka efterfrågan och försäljning av industriprodukter. Kostnaderna påverkar endast företagens kostnadskalkyler. I andra fall är emellertid kostnaderna för transport av färdigvaror betydande. I vissa typexempel kan konstateras, att köparna betalar dessa kostnader, varför de av köparna på konsumtionsorten betalade priserna varierar med avstånden från fabriken. Kostnaderna för transport av färdigvaror kan därvid antas påverka efterfrågan och försäljning av industriprodukter. Närheten till marknaden kan emellertid ses ur en annan synvinkel. Vid sidan av kostnader för transport av färdigvaror kan andra omständigheter påverka industrins orientering mot den huvudsakliga avsättningsmarknaden. De omständigheter, som avses, kan förslagsvis sammanfattas under beteckningen industrins behov av nära kontakt med köparen. All försäljning kräver kontakt mellan säljare och köpare. Frågan är emellertid, hur pass nära denna kontakt behöver vara, och i vilken omfattning kontaktmöjligheterna kan antas påverka försäljningens omfattning. Närheten till marknaden underlättar snabba, täta och bekväma kontakter mellan producent och kund genom personliga besök, per telefon eller korrespondens. Snabba leveranser är en väsentlig fördel och torde i många fall öka försäljningen. Möjligheterna att snabbt kunna lämna erforderlig service på levererade produkter är av stor betydelse inom vissa branscher. För andra branscher är det av vikt att snabbt kunna anpassa sin produktion efter förändringar i efterfrågan. Möjligheterna att upprätthålla goda relationer till och direkt påverka mellanhänder och konsumenter torde i många fall vara större på korta än på långa avstånd. Producenternas kontaktbehov gäller inte enbart gentemot kunder utan kan exempelvis även avse underleverantörer, serviceorgan, finansorgan, forskning och utbildning, nyhetsförmedlande organ samt statlig och kommunal administration. Transportkostnader och arbetskraftskostnader kan kvantifieras och uttryckas i absoluta tal eller i procent av totala produktionskostnader eller saluvärden. Effekten på försäljningens storlek av nära kontakt med kunderna torde emellertid knappast kunna kvantifieras. Det är känt, att marknaden i ovan nämnda avseenden utövar en betydande dragningskraft på vissa typer av industriell produktion. Däremot torde det för närvarande inte vara möjligt att mäta storleken på denna dragningskraft.

198 Kontakt med kunderna kan antas vara av betydelse ur försäljningssynpunkt för alla former av industriell aktivitet. Kontaktsbehovet torde emellertid vara olika till karaktär och storlek för olika typer av produktion. Likaså torde formerna för kontakterna med köparna växla från den ena produktionsenheten till den andra. Samtliga funktioner inom ett företag kan vara koncentrerade till en funktionell enhet. Reklam, demonstration och försäljning, för att ta några exempel, sköts centralt jämsides med själva förädlingsverksamheten. I vissa fall tar köparna direkt kontakt med exempelvis en försäljningsavdelning inom produktionsenheten. I andra fall sköts kontakterna via resande försäljare eller agenter. Olika former existerar ofta parallellt. Denna centralisering av verksamheten torde i stor utsträckning tillämpas inom mindre företagsenheter. Olika funktioner inom produktionen kan emellertid också delas upp mellan från varandra fristående delar. Huvudkontor, lager och försäljningsorganisation, d. v. s. de kontaktorienterade funktionerna, skiljs från själva tillverkningen. Kontor och försäljning eventuellt i anslutning till lager lokaliseras därvid ofta nära den huvudsakliga marknaden. Själva tillverkningsprocessen är mera obunden ur kontaktsynpunkt och kan lokaliseras till för denna ur kostnadssynpunkt fördelaktiga lägen. Försäljningsorganisationen kan delas upp på flera fristående enheter, t. ex. filialkontor, fasta agenter och återförsäljare, vilka ur kontakt- och försäljningssynpunkt sköter var sin del av en omfattande och spridd marknad. Många olika former och kombinationer är tänkbara. Det sagda torde i första hand gälla större företagsenheter med omfattande försäljning på en nationell eller internationell marknad. För produktionsenheter, vilka säljer sina färdigvaror på en till sin utbredning nationell marknad, kan ett centralt läge inom denna marknad antas erbjuda vissa fördelar ur försäljningssynpunkt. Vad som avses med ett centralt marknadsläge i föreliggande fall kommer att behandlas längre fram. Är förädlingsverksamhet och försäljning skilda åt, gäller det sagda försäljningsorganisationen eventuellt i kombination med lager. Hur stora fördelar ett centralt läge i förhållande till köparna erbjuder, är inte känt. Ett antal Norrlandsföretag, vilka säljer på en nationell marknad, uppger emellertid, att de långa avstånden till väsentliga delar av marknaden innebär vissa nackdelar ur försäljningssynpunkt. Kommunikationerna mellan säljare och köpare försvåras. Leveranserna av färdigvaror är tidskrävande. Köparna har i vissa situationer behov av snabb leverans och vänder sig då till närbelägna leverantörer. De kontaktbehov, som finns på försäljningssidan, finns också på inköpssidan. Vid inköp av råvaror och materiel erbjuder närheten till leverantörerna fördelar, eftersom en granskning kan ske före leveransen utan väsentliga kostnader eller tidsförlust. Maskindelar och annan materiel kan snabbt by-

199 tas ut och behöver inte hållas i lager. Dröjsmål vid leveranserna kan medföra betydande driftstopp etc. En n ä r m a r e redogörelse för företagarnas syn på dessa frågor har lämnats i bilaga II. Olika grader av bundenhet ur transportkostnadssynpunkt finns representerade inom industrin. P å samma sätt torde det finnas olika grader av kontaktberoende. För ett stort antal anläggningar med en standardiserad masstillverkning torde en nära kontakt med kunderna i många fall vara av mindre betydelse. För andra typer av produktionsenheter torde, liksom när det gäller många service- och handelsföretag, närheten till kunderna vara mer eller mindre en livsbetingelse. Sådana industrianläggningar kan förslagsvis kallas kontaktorienterade. De kontaktorienterade produktionsenheterna återfinns inom ett flertal branscher. I vissa fall avser tillverkningen vid dessa enheter beställningsvaror, vilka framställs under ständig kontakt mellan producenter och kunder. Produktionen bedrivs ofta vid små, starkt specialiserade enheter, som exempel kan nämnas skrädderier, konditorier, bok- och accidenstryckerier, bokbinderier, juvelerare och vissa typer av snickerier. I andra fall utgör reparations-, service-, monterings- och installationsarbeten betydande arbetsmoment vid sidan av själva tillverkningen. För vissa industrier är snabba leveranser av avgörande betydelse. Det gäller exempelvis mejerier, slakterier och glassfabriker. Vidare kräver vissa typer av tillverkning tillgång till mycket högt kvalificerad personal och kontakt med forskning inom olika områden. Flera av dessa krav kan lättast tillgodoses inom stora ekonomiska och kulturella centra. I kapitel 2 redovisades lokaliseringar, omfattande produktionsenheter med minst 25 anställda, vilka ägt r u m under perioden 1946—1961. Häri ingick bl. a. 87 enheter, som etablerats inom Stor-Stockholm under undersökningsperioden, samt 86 enheter, som flyttats ut eller lagts ut som filialer från storstadsregionen. När det gäller ett par industriundergrupper föreligger det en skillnad mellan de enheter, som etablerats inom storstadsregionen, och de, som flyttats ut eller lagts ut som filialer från denna. Av drygt 30 produktionsenheter inom undergrupperna andra mekaniska verkstäder och gjuterier samt elektroteknisk industri, som etablerats i Stor-Stockholm, skiljer sig ungefär hälften markant från de drygt 30 enheter inom samma grupper, som lämnat storstadsregionen. De »storstadsbundna» industriföretagen är vid sidan av egentlig tillverkning sysselsatta med monterings-, installations- och servicearbeten för exempelvis elektrisk utrustning, kassaregister, datamaskiner, kontorsmaskiner, maskiner för den grafiska industrin och neonskyltar. I ett par fall utförs enbart speciella beställningsarbeten. De, som lämnat storstadsregionen under undersökningsperioden, fördelar sig ungefär j ä m n t på kategorin tillverkare av färdigvaror och kategorin

200 tillverkare av halvfabrikat och detaljer. P å ett par undantag n ä r är de uteslutande sysselsatta med egentlig tillverkning. Inom den grafiska industrin etablerades 14 nya anläggningar av den undersökta storleken inom Stor-Stockholm medan det däremot icke k u n n a t konstateras, att någon sådan anläggning flyttats ut eller lagts ut som filial från regionen. De starkt kontaktorienterade industrierna tenderar att spridas ut på samma sätt som befolkningen eller omsättningen inom ett område. Utvecklingen inom dessa industrier liksom inom handel och service torde i grova drag följa den regionala befolkningsutvecklingen. De starkt kontaktorienterade industrierna betjänar ofta lokalt avgränsade marknadsområden och liknar i detta avseende de transportorienterade, som tidigare diskuterats. Mindre utpräglat kontaktorienterade industrier säljer ofta sina produkter till mera omfattande marknadsområden, exempelvis en nationell marknad. E n lokalisering till centrala delar av marknaden, varifrån de bästa kontaktmöjligheterna med kunderna finns, torde i många fall vara fördelaktig ur försäljningssynpunkt. Andra industrier slutligen är föga kontaktorienterade. Ett centralt läge i förhållande till den vanligen spridda och mycket omfattande marknaden är av underordnad betydelse. Andra faktorer (t. ex. råvaror eller arbetskraft) fäller utslaget vid valet av lokaliseringsort. I det följande kommer i huvudsak mindre utpräglat och föga kontaktorienterade industrier att behandlas. Färdigvarorna säljes på en till sin omfattning nationell, eventuellt internationell marknad. Gynnsamma marknadslägen kan visserligen förutsättas vara av en viss betydelse ur kontaktoch försäljningssynpunkt. Kontaktbehovet torde dock vanligen inte spela en avgörande roll vid produktionsenheternas lokalisering. Anläggningarna k a n betecknas som relativt rörliga u r kontaktsynpunkt i förhållande till marknaden. I framställningen har flera gånger talats om centralt läge i förhållande till en spridd marknad. Vad som avses med ett centralt läge i förhållande till den nationella marknaden framgår av figur 5: 9. Kartan har konstruerats på basis av den till allmän varuskatt skattepliktiga omsättningen i landet 1960. Marknaden förutsattes överallt vara proportionell mot denna omsättning. Marknadspotentialen har beräknats för 182 orter inom landet. Varje orts marknadspotential kan i korthet karaktäriseras som ett mått på möjligheterna att från denna ort nå hela den nationella marknaden. För en detaljerad redogörelse för marknadspotentialernas innebörd och konstruktion hänvisas till bilaga I (kap. 10). Linjerna på kartan är s. k. isaritmer, vilka sammanbinder orter med samma marknadspotential. Den högsta marknadspotentialen i landet återfinns i Stockholm (index = 100). Göteborgs- och Malmöområdena rymmer betydande delar av rikets omsättning och förmår på ett markant sätt »dra till

B

C

Fig. 5:9. Marknadspotentialer

D

E

för den nationella

marknaden.

Isaritmerna

sammanbinder

orter

202 sig» isaritmerna. De regionala variationerna i fråga om marknadspotentialer kan betecknas som relativt små inom stora delar av Göta- och Svealand. Låga potentialer erhålls enligt beräkningarna främst i sydöstra Götaland och nordvästra Svealand. Norr om Stockholm sjunker värdena, d. v. s. möjligheterna att nå hela den nationella marknaden, till en början mycket snabbt. I norra Norrland är potentialerna enligt beräkningarna mindre än hälften av potentialen för Stockholm.

5.4 Sammanfattning

De undersökningar som redovisats i detta kapitel har i första hand avsett att belysa industrins produktionskostnader och deras regionala variationer. Huvudvikten har därvid lagts vid transport- och arbetskraftskostnader. Även behovet av kontakter med marknaden har berörts. Transportkostnader. Kostnader för transport av råvaror till och färdigvaror från en produktionsanläggning visar stora variationer vid lokalisering till olika delar av landet. För betydande grupper av svensk industri utgör emellertid dessa kostnader en liten del av de totala produktionskostnaderna. För de anläggningar inom konfektions- och verkstadsindustri, som undersökts, utgör transportkostnaderna i olika lägen och för olika slag av produktion i runda tal mellan 0,5 och 2,0, respektive 1,0 och 5,0 procent av de totala produktionskostnaderna. Andelen 5 procent gäller för tung verkstadsindustri i de mest ogynnsamma transportkostnadslägena inom landet. Transportkostnadsvariationerna mellan extrema lägen inom landet uppgår för de undersökta konfektions- och verkstadsanläggningarna till mellan 1,0 och 3,0 procent av de totala produktionskostnaderna. Värdena torde kunna betecknas som maximivärden, då hänsyn inte kunnat tas till möjligheterna att i olika lägen utnyttja alternativa råvaruleverantörer, import- och exporthamnar. I beräkningarna förutsätts vidare, att tillverkaren i samtliga fall betalar kostnader för transport av råvaror från råvaruleverantörerna samt kostnaderna för transport av färdigvaror till köparna. I mellersta och södra Sverige är transportkostnadsvariationerna mycket små. De som exempel anförda anläggningarna kan betecknas som rörliga ur transportkostnadssynpunkt. De kan lokaliseras till orter inom stora delar av landet, utan att transportkostnaderna orsakar produktionskostnadsökningar på mer än 1,0 procent. Som en grov skattning torde minst en tredjedel av arbetsställena i industristatistiken med uppskattningsvis hälften av antalet industrianställda kunna betecknas som rörliga eller obundna ur transportkostnadssynpunkt. Om hänsyn tas endast till transportkostnaderna kan verksamheten bedrivas i vitt skilda delar av landet utan att produktionskostnaderna påverkas med mer än en å två procent. Inom framför allt södra och mellersta Sverige k a n

203 rörligheten betecknas som mycket stor för de produktionsenheter, som sälj e r sina produkter på en nationell eller internationell marknad. Bland de under perioden 1946—1961 nyetablerade, flyttade eller som filialer utlagda produktionsenheter, för vilka redogörelse lämnats i kapitel 2, dominerade dessa industrigrupper helt. Vid sidan av de ur transportkostnadssynpunkt rörliga anläggningarna finns en relativt stor grupp av industrier, där betydande valmöjligheter vid lokaliseringen föreligger med hänsyn till transportkostnaderna. Svenska och utländska undersökningar visar, att den industriella expansionen, mätt i antal arbetsställen och industrisysselsatta, inom högindustrialiserade stater huvudsakligen äger r u m inom högförädlande industrier. Inom de basindustrier, som bearbetar primära råvaror och bl. a. framställer halvfabrikaten till ovan nämnda industrier, ökar produktionskapaciteten. Antalet anläggningar och antalet anställda inom dessa basindustrier, ökar emellertid inte i samma takt som inom de industrier, vilka ingriper i produktionskedjornas slutled. De ur transportkostnadssynpunkt rörliga produktionsenheterna kan därför väntas ge sysselsättning åt en allt större andel av industrins arbetskraft. Andra industrier kan betecknas som transportorienterade. Kostnader för transport av råvaror och/eller färdigvaror uppgår till betydande delar av de totala produktionskostnaderna. Ur lokaliseringssynpunkt är anläggningarna känsliga för regionala transportkostnadsvariationer. Bland de anläggningar, som undersökts, finns en stärkelsefabrik, en anläggning för tillverkning av byggnadsmaterial och en för tillverkning av isoleringsmaterial. För dessa anläggningar uppgår de totala transportkostnaderna för råvaror och färdigprodukter till mellan 15 och 20 procent av den totala produktionskostnaden. Transportkostnadsvariationerna mellan alternativa lokaliseringsorter inom landet uppgår till inte mindre än ca 30 procent av den totala produktionskostnaden på den faktiska lokaliseringsorten. Ett gynnsamt transportkostnadsläge kan förutsättas vara av avgörande betydelse för det företagsekonomiska resultatet. De transportorienterade industrierna kan vara bundna till huvudsakligen råvarukällor eller marknad. De råvaruorienterade industrianläggningarna bearbetar ofta tunga och skrymmande eller lättförstörbara primära råvaror till mera lättransporterade halvfabrikat eller färdigprodukter. En förutsättning för orientering mot råvaran är emellertid, att denna är relativt koncentrerad i rummet. Förekommer flera väsentliga råvaror skilda från varandra (t. ex. för järnoch stålverkens del järnmalm, kalksten, skrot och kol) är det ofta svårt att fastställa någon bestämd typ av orientering. Om den väsentliga råvaran förekommer på en rad olika platser i landet (t. ex. skog eller jordbruksprodukter), kan andra lokaliseringsfaktorer bli avgörande vid valet av lokaliseringsort även för råvaruorienterade industrier. Exempel finns vidare på \

204 att de råvaruorienterade industrierna genom den produktionstekniska och transporttekniska utvecklingen alltmera frigjorts från beroendet av enskilda råvarukällor, vilket medfört en ökad rörlighet och koncentration till större enheter. För de ur transportkostnadssynpunkt marknadsorienterade anläggningarna är kostnaderna för transport av färdigvaror av väsentlig betydelse. Vid starkt marknadsorienterad produktion har anläggningarna ofta regionalt eller lokalt avgränsade marknadsområden. Förutsättningen är, att kostnaderna för transport av råvaror är av underordnad betydelse, t. ex. på grund av att råvarukällor finns på många olika platser, att förädlingskostnaderna inte varierar i nämvärd utsträckning mellan alternativa lokaliseringsorter, att konkurrerande producenter finns på marknaden och att den tillverkade produkten är homogen. Bland sådana industrier kan nämnas cement- och betongvarufabriker, tegelbruk, bryggerier och mejerier. Dessa anläggningar är i genomsnitt relativt små och uppvisar ofta stor regional spridning. För lokalt marknadsinriktade företag torde de höga transportkostnaderna i många fall utgöra en form av »tullskydd». Detta förhållande bestyrks av den intervjuundersökning som gjorts med industriföretag i Norrland. Även de ur transportkostnadssynpunkt marknadsorienterade industrierna tenderar ofta att koncentreras till större och färre enheter som säljer sina produkter på allt större marknadsområden, överlappningarna mellan olika distributionsområden får betydande omfattning. Stordriftens och den koncentrerade driftens fördelar ökar i betydelse i förhållande till transportkostnaderna. En sänkning av transportkostnaderna per tillverkad enhet torde i många fall få till följd en ökad koncentration till större och färre produktionsenheter inom den marknadsorienterade gruppen av industrier. Sammanfattningsvis kan ur transportkostnadssynpunkt industrin indelas i tre grupper: 1. Råvaruorienterade anläggningar, 2. Rörliga anläggningar, 3. Marknadsorienterade anläggningar. Gränsdragningen mellan grupperna måste bli mycket diffus. Åtskilliga anläggningar torde återfinnas i gränszonerna mellan de olika grupperna. Grupp 2 är den till ifråga om antal anläggningar och anställda största gruppen. Vidare torde den industriella expansionen huvudsakligen äga r u m inom denna grupp. Detta beror bl. a. på tillkomsten av ständigt nya konsumtionsoch konsumtionskapitalvaror, vilka i stor utsträckning tillverkas av högförädlade halvfabrikat och delar och försäljs över stora marknadsområden. Specialisering och uppdelning av produktionen på fristående enheter är utmärkande för flera branscher inom denna grupp. Slutligen förekommer på grund av den tillverkningstekniska och transporttekniska utvecklingen en inte obetydlig överföring av anläggningar från grupperna 1 och 3 till mellangruppen 2.

205 Arbetskraftskostnader. De regionala lönevariationerna är väsentligt olika för olika avtalsområden och yrkeskategorier. Industrins sammansättning på en ort eller inom ett område påverkar därför i hög grad den genomsnittliga lokala lönenivån och försvårar därför regionala lönejämförelser. Enligt gjorda undersökningar är lönevariationerna för industrianställda mellan olika delar av riket ansenliga och torde uppgå till i genomsnitt mellan 15 å 20 procent. För manliga arbetare kan lönespännvidden uppskattas till i genomsnitt 20 å 25 procent, för kvinnliga arbetare till 15 a 20 procent. För högre tjänstemän är de regionala lönevariationerna små medan de för lägre tjänstemän är av ungefär samma storlek som för kvinnliga arbetare. De lägsta genomsnittliga lönerna i riket förekommer i södra och sydöstra Götaland och på Gotland. De högsta genomsnittliga lönerna förekommer i Stockholms- och Göteborgsområdena samt i Norrlands inland och i norra Norrland. Det är emellertid troligt, att de större industriorterna i dessa delar av Norrland i hög grad påverkar det statistiskt redovisade genomsnittliga löneläget. En specialundersökning ger antydningar om att lönenivån sjunker med tätorternas storlek och avståndet till de stora industriorterna i dessa delar av landet. Bortsett från Stockholms- och Göteborgsområdena understiger löneskillnaderna mellan stora områden i södra och mellersta Sverige 10 procent. För de studerade konfektions- och verkstadsanläggningarna uppgår lönekostnaderna för tjänstemän och arbetare till 30 å 35 procent av de totala produktionskostnaderna. De lönekostnadsvariationer, som förekommer inom landet för de anställda vid dessa anläggningar, kan beräknas påverka de totala produktionskostnaderna med i r u n t tal 5 procent eller väsentligt mer än de regionala transportkostnadsvariationerna. Motsvarande torde gälla för stora delar av de industrier, som kan hänföras till den ur transportkostnadssynpunkt rörliga gruppen. För dessa anläggningar torde i många fall de regionala lönevariationerna vara av väsentligt större betydelse ur lokaliseringssynpunkt än de regionala transportkostnadsvariationerna. Traiisportorienterade anläggningar påverkas däremot i mindre utsträckning av regionala lönevariationer. Endast lönevariationer mellan ur transportkostnadssynpunkt relativt likvärdiga orter torde i nämnvärd utsträckning förmå påverka de totala kostnadskalkylerna. De regionala variationerna i industrins lönekostnader bör i kostnadskalkylen ställas i relation till det produktionsresultat, man får ut eller kan vänta sig få ut för en viss arbetskraftskostnad på alternativa lokaliseringsorter. Några regionala beräkningar av arbetskraftens produktivitet har inte kunnat utföras. Betydelsen av anförda regionala variationer i arbetskraftskostnaderna kan därför inte fastställas med säkerhet. Företagna undersökningar visar emellertid att såväl arbetskraftens rörlighet som frånvarofrekvensen är något högre i storstadsområdena och andra områden med brist på arbetskraft, vilket ökar företagens kostnader. Å andra sidan synes arbetskraftens

206 produktivitet under en övergångstid vara låg i områden där arbetskraften inte har utbildning för eller vana vid industriarbete. Slutligen kan man inte bortse från möjligheten, att de beskrivna arbetskraftskostnadsvariationerna kan komma att utjämnas. Det redovisade lönestatistiska materialet visar ingen tydlig tendens till regionala löneutjämningar i Sverige efter andra världskriget. Däremot förefaller lönespännvidden ha varit betydligt större före andra världskriget än efter detta. Flera andra omständigheter kan tänkas komma att bidra till en regional löneutjämning. Det är exempelvis möjligt, att lokaliseringen av ett betydande industriföretag till en mindre låglöneort påverkar det totala löneläget. De omfördelningar av industrin från områden med stark efterfrågan på arbetskraft till delar av landet med arbetskraftsöverskott, som konstaterats i kapitel 2, kan tänkas vara löneutjämnande. Regionala omflyttningar av arbetskraften kan, om den är tillräckligt omfattande, verka i samma riktning. Uppmärksammas bör vidare, att andelen tjänstemän inom industrin ökar i förhållande till andelen arbetare. Eftersom tjänstemännens löner varierar mindre regionalt än arbetarnas löner, torde denna förändring av proportionerna mellan olika yrkeskategorier inom industrin också verka utjämnande på industrins arbetskraftskostnader i olika delar av landet. Råvaruorienterade och marknadsorienterade industrier är vanligen relativt orörliga ur lokaliseringssynpunkt. Den regionala spridningen eller koncentrationen av anläggningarna bestäms i stor utsträckning av råvarukällornas och marknadens lägen och spridning. Kostnadsvariationerna för transport av råvaror eller färdigvaror bildar en relativt snäv ram, inom vilken sekundära faktorer exempelvis löneläget kan påverka och avgöra det slutliga valet av lokaliseringsort. För anläggningarna inom den ur transportkostnadssynpunkt rörliga delen av industrin bildar transportkostnadsvariationerna en vid yttre ram. Ett stort antal orter inom riket är likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga ur transportkostnadssynpunkt. Skillnaden dem emellan påverkar i mycket liten utsträckning det företagsekonomiska resultatet. De intervjuer som gjorts med företag i Norrland tyder också på att transportkostnaderna inte är något väsentligt hinder för verksamheten i denna del av landet för denna kategori företag. För denna grupp av anläggningar är arbetskraftskostnaderna vanligen en betydande kostnadspost. Regionala löneskillnader påverkar det ekonomiska resultatet i större utsträckning än skillnader i transportkostnader. Det är emellertid svårt att på förhand avgöra, vilket produktionsresultat man kan förvänta få ut av en viss arbetskraftskostnad på alternativa lokaliseringsorter. Vidare torde en viss osäkerhet beträffande de konstaterade löneskillnadernas varaktighet vara för handen. De regionala lönedifferenserna kan i vissa fall antas vara skillnader på kort sikt. Inom betydande områden är löneskillnaderna relativt små.

207 Mot denna bakgrund är det troligt, att andra omständigheter än regionala kostnadsvariationer för transporter och arbetskraft i många fall påverkar den rörliga industrins lokalisering. Anförda kostnadsvariationer torde ha betydelse främst i extremfall. Sålunda torde lönevariationerna mellan exempelvis å ena sidan Stor-Stockholm och å andra sidan delar av södra och östra Götaland kunna förutsättas vara av viss betydelse. De omlokaliseringar av industrianläggningar, som skett i landet efter andra världskriget, har i stor utsträckning varit betingad av arbetskraftsbrist. Eftersom det i Göta- och Svealand åtminstone i extremfall föreligger ett positivt samband mellan löneläge och utbud på arbetskraft, har dessa omlokaliserade enheter i stor utsträckning förlagts till orter och områden, som har betydligt lägre lönenivå än storstadsregionerna. Motsvarande fördelar ur lönekostnadssynpunkt står ej till buds i vissa delar av Norrland vilket kan vara en av förklaringarna till att den omlokalisering som skett inom industrin i så begränsad omfattning kommit dessa områden till del. För anläggningar, som säljer sina produkter på en nationell marknad och h ä m t a r sina råvaror från mellan- och sydsvenska underleverantörer, torde på motsvarande sätt transportkostnadsvariationerna mellan å ena sidan södra och mellersta Sverige och å andra sidan nordligaste Norrland vara av viss betydelse. Större vikt synes emellertid böra tillmätas de på grund av de långa avstånden betydligt längre transport- och restiderna till råvaruleverantörer och kunder. Förutom transport- och arbetskraftskostnader ingår bl. a. energi- och bränslekostnader, kapitalkostnader (kostnader för tomtmark, byggnader, maskiner och annan utrustning) samt servicekostnader och skatter i de tota la produktionskostnaderna. För det stora flertalet industrianläggningar utgör kostnaderna för elektrisk kraft och bränsle en relativt liten kostnadspost. De regionala kostnadsvariationerna, som förekommer, påverkar i liten utsträckning den sammanlagda kostnadskalkylen. För industrier där elektrisk kraft och bränsle används i själva produktionsprocessen är priset på dessa energikällor av större betydelse. Själva etableringen av en ny industrianläggning är vanligen förenad med ansenliga kostnader. I en situation, där ett stort antal alternativa lokaliseringsorter är relativt likvärdiga ur exempelvis transport- och arbetskraftskostnadssynpunkt, k a n en möjlighet att reducera etableringskostnaderna genom fördelaktiga krediter, billig tomtmark, låga byggnadskostnader eller tillgängliga industrilokaler bli avgörande för det slutliga valet av lokaliseringsort. Även lokala förhållanden som påverkar produktionsförutsättningarna och produktionskostnaderna blir i här angivna fall av betydelse vid företagets bedömning av lokaliseringsfrågan. Tillgång till lokal service ä r sålunda väsentlig för företagets verksamhet liksom för dess möjligheter a t t

208 rekrytera och behålla erforderlig arbetskraft. I sistnämnda avseende är icke minst utbildningsmöjligheterna och bostadsförhållandena i lokaliseringsorten av betydelse men därutöver även andra allmänna och enskilda serviceanordningar som med höjd levnadsstandard och ökad fritid tillmäts allt större vikt. Den kommunala planeringen och kommunernas åtgärder i övrigt för att skapa en gynnsam miljö för företagsamheten spelar här en väsentlig roll. Inom ett område, där de väsentliga produktionskostnaderna varierar mycket litet regionalt, kan valet av lokaliseringsort avgöras av andra än rent ekonomiska faktorer. Det kan exempelvis vara naturligt att starta produktion på hemorten utan att överväga alternativa förläggningsplatser. Rent personliga hänsynstaganden utan ekonomisk anknytning kan avgöra företagsgrundarens val av lokaliseringsort etc. I många fall kan man utgå från att valet av lokaliseringsort inte föregås av rationella överväganden eller prövningar av alternativa förläggningsplatser. Framför allt kan man inte å priori förutsätta, att dessa överväganden är allsidiga eller grundade på tillräckligt noggranna ekonomiska kalkyler. Detta torde i flera fall gälla vid nyetableringar i liten skala. Vid startande av större produktionsenheter samt vid flyttningar av produktionsenheter och utläggningar av filialer torde situationen i många fall vara en annan. Själva åtgärden att flytta eller dela på en redan befintlig produktion kan förutsättas grundas på en bestämd uppfattning om att en annan lokaliseringsort i något eller några avseenden är bättre än den ursprungliga produktionsorten. Nyetableringar torde i många fall vara betingade av en produktionsidé, en önskan att starta eget företag inom den egna branschen, en möjlighet som yppat sig att tillgodose behovet av en viss produkt etc. Denna typ av nyetableringar torde vara vanlig i områden med utpräglad industriell miljö. Andra delar av landet, vilka kanske ur rent företagsekonomisk synpunkt är likvärdiga, uppvisar ingen motsvarande etableringsbenägenhet. För den rörliga gruppen av industrier avgränsar de regionala variationerna i produktionskostnader, vilka varit föremål för undersökning, inte ett begränsat område, utanför vilket framgångsrik industriproduktion är omöjlig. E n »säljande produkt» torde kunna tillverkas på ett mycket stort antal alternativa lokaliseringsorter inom landet. Industrins behov av nära kontakt med marknaden. Starkt kontaktorienterade verksamheter betjänar vanligen lokalt avgränsade marknadsområden. En mycket betydande grupp utgör här hantverket och den del av småindustrin som tillgodoser lokala behov av varor, reparationer m. m. Dessa anläggningars regionala lokaliseringsmönster kan jämföras med det mönster, anläggningar med väsentliga distributionskostnader (t. ex. tegelbruk, cementvarufabriker, bryggerier och mejerier) uppvisar. Även mindre starkt kontaktorienterade industrier, vilka exempelvis sälj e r sina produkter på en nationell marknad, kan förutsättas ha behov av

209 snabba och bekväma kontakter med köparna. Man kan inte bortse från möjligheten, att ett ur kontaktsynpunkt centralt läge påverkar försäljningen. Snabba leveranser, korta restider, effektiva och säkra telekommunikationer etc. är av betydelse ur försäljningssynpunkt» Att kvantifiera betydelsen av kontaktmöjligheterna med köparna låter sig knappast göra. Däremot kan man konstatera, att de regionala variationerna i transporttider, restider och kommunikationsmöjligheter i vidsträckt bemärkelse ä r ansenliga. Dessa regionala variationer torde dessutom ha en inte ringa rent psykologisk effekt vid valet mellan alternativa lokaliseringsorter. Kontaktbehovet på försäljningssidan berör inte i första hand själva förädlingsverksamheten. Många större företag tillgodoser sitt kontaktbehov genom att förlägga kontor, försäljningsorganisation, utställningslokaler och lager till u r kontaktsynpunkt fördelaktiga lokaliseringsorter. För mindre företag, med sin produktion förlagd till ur kontaktsynpunkt mindre fördelaktiga områden, är en splittring av de olika företagsfunktionerna ofta inte ekonomiskt möjlig. Allmänt torde gälla, att förbättrade kommunikationer, som förkortar tidsavståndet till råvaruleverantörer och avsättningsmarknader, ökar konkurrensmöjligheterna för industriföretag i mera avsides belägna delar av landet.

14— 318333

KAPITEL 6 S a m h ä l l s e k o n o m i s k a s y n p u n k t e r p å n ä r i n g s l i v e t s lokalisering

Stora svårigheter föreligger att genomföra kvantitativa beräkningar av samtliga enskilda och samhälleliga kostnader och vinster av alternativa lokaliseringar, särskilt som även verkningarna på lång sikt berör frågan. I regel kan endast osäkra bedömningar göras. Härtill kommer betydelsefulla socilala och försvarspolitiska hänsyn, som överhuvudtaget inte kan uttryckas i ekonomiska kvantiteter. I vissa fall är emellertid de faktorer, som visar i ena eller andra riktningen så starka och påtagliga, att vissa slutsatser utan vidare kan dras. När det gäller enskilda företag är det företagets ägare och ledare, som har att bedöma den lämpliga lokaliseringen. De faktorer som därvid är av betydelse har diskuterats i kapitel 2 och 5. Det är emellertid påtagligt, att den privatekonomiska och den samhällsekonomiska bedömningen kan skilja sig mer eller mindre avsevärt från varandra. Även om det givetvis ä r ett centralt samhällsintresse, att företagen blir effektiva och lönsamma och lokaliseras på ett sådant sätt att detta mål uppnås, är det också rimligt, att samhället vidtar anstalter, som avser att påverka företagens beslut i en sådan riktning, att dessa fattas under hänsynstagande till de samhällsekonomiska följderna. Samhällets organ behöver därvid inte genomföra någon fullständig beräkning av samtliga fördelar och nackdelar för företaget med en viss lokalisering jämförd med en annan. Detta är fortfarande det enskilda företagets angelägenhet. Samhället kan emellertid indirekt genom serviceverksamhetens utformning eller direkt genom råd eller ekonomiskt stöd påverka de konkreta besluten på ett sätt, som mer eller mindre fullkomligt upphäver den tendens till en från samhällsekonomisk synpunkt felaktig lokalisering, som eljest skulle föreligga.

6.1 Lokaliseringens inverkan på sysselsättning och samhällsinvesteringar De oftast påvisade möjligheterna till differens mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk beräkning av fördelar och nackdelar med olika lokaliseringsalternativ avser lokaliseringens verkningar dels på sysselsättningen, dels på behovet av samhällsinvesteringar. Lokalisering till en ort, som har eller som kan väntas få överskott p å

211 arbetskraft som endast med svårighet kan flytta, är från samhällsekonomisk synpunkt självklart en fördel. Detta kan också underlätta arbetskraftsrekryteringen och eventuellt leda till lägre arbetskostnader och därigenom påverka den företagsekonomiska kalkylen, ehuru dock inte alltid i så hög grad, att detta motsvarar frågans samhällsekonomiska och sociala betydelse. Lokaliseringsverksamheten har hittills till stor del varit inriktad på att genom upplysning om arbetskraftstillgångar m. m. göra det möjligt för företagen att uppmärksamma denna faktor så långt som det utan vidare ligger i deras eget intresse. Större effekt kan uppnås genom åtgärder, som stimulerar lokalisering till sådana orter och områden. Likaså är det samhällsekonomiskt fördelaktigt, om en lokalisering kan ske till en ort med outnyttjat samhällskapital, till vilket brukar räknas kommunala och statliga anläggningar för kommunikationer, vatten och avlopp, undervisning, hälso- och sjukvård m. m., jämte bostäder oavsett ägandeförhållanden. En sådan lokalisering behöver inte medföra alla de fondinvesteringar, som vid en annan lokalisering bleve erforderliga, men som skulle bekostas av andra instanser och därför inte påverkar företagets kalkyler. Det är dock att märka, att inte varje minskning i sysselsättningen inom ett område behöver leda till ett samhällsekonomiskt dyrbart underutnyttjande av existerande samhällskapital. Denna effekt inträder i princip endast om befolkningen minskar snabbare än utrangeringen av ifrågavarande anläggningar; dessutom kan en folkminskning vid oförändrat bestånd av bostäder, skollokaler etc. vara förenad med en i och för sig önskvärd standardhöjning i fråga om bostadsutrymmen, undervisningslokaler etc. Resonemanget är således tillämpligt väsentligen endast på fall av relativt kraftig minskning av arbetskraftsbehovet inom ett område. Hur stor minskning, som från denna synpunkt sett kan anses vara samhällsekonomiskt neutral, blir bl. a. beroende av samhällskapitalets ålderssammansättning och anpassbarhet till ändrade förhållanden. Dessa frågor belyses närmare dels nedan, dels i bilaga II. Det finns emellertid även en rad andra fall, där man utifrån en samhällelig bedömning kan vilja påverka näringslivets lokalisering i en viss riktning. Vid sidan av önskemålet att effektivt utnyttja arbetskraft och samhällskapital kan det vara angeläget att uppnå eller bevara en balanserad sammansättning hos befolkningen från ålders- och könssynpunkt. Ekonomiskt svårbedömda eller ovägbara men samtidigt betydelsefulla är slutligen de försvarspolitiska synpunkterna, som gör det önskvärt med en viss utspridning av näringsliv och befolkning. Även i de fall då en flyttning av arbetskraft framstår s o m e n praktisk tänkbar möjlighet, kan åtgärder för att dra arbetstillfällen till arbetskraften framstå som fördelaktigare ifall samhällets och de berörda personernas kostnader och andra nackdelar, som är förknippade med flyttningen, tas med i beräkningen. Lokalisering till en ort som redan har full sysselsättning kan, även om

212 det enskilda företaget lätt skulle kunna rekrytera sitt arbetskraftsbehov på orten, få negativa verkningar för andra företag på ett sätt, som inte bara sänker deras produktion utan även deras produktivitet och som höjer näringslivets kostnadsnivå. Dessa verkningar blir därvid ej endast ett uttryck för normal strukturförändring genom konkurrens utan även en samhällsekonomisk minuspost. Storstäder och andra orter som lokaliseringsalternativ. Olika lokaliseringsalternativ av typen storstäder kontra medelstora och mindre orter påverkar kostnaderna för samhällsinvesteringarna och den sociala miljön på lång sikt på ett sätt, som inte täcks enbart av det nyss förda resonemanget om de samhällsekonomiska fördelarna av att utnyttja lokalt bunden arbetskraft och ledig kapacitet samt att undvika för tidig utrangering av offentliga anläggningar och bostäder. Här blir det ofta fråga om återverkningar, som knappast kan bedömas kvantitativt, eftersom det antingen gäller ekonomiskt ovägbara sociala värden eller åtminstone så långsiktiga ekonomiska verkningar, att varje bedömning måste bli mycket osäker. Lokaliseringspolitiska åtgärder behöver inte alltid betingas av de specifikt samhällsekonomiska eller sociala motiv, som här berörts. De kan också syfta till att främja den rent företagsekonomiska effektiviteten i det enskilda näringslivet eller i det offentligas egen verksamhet. Detta är delvis en fråga om långsiktig samordning och planering med möjlighet att ge besked i god tid om faktorer av betydelse för enskilda företags och kommuners beslut, såsom trafikapparatens utbyggnad, tomtmarkens disponering för industrier och bostäder, vatten och avloppsanläggningar, kraftförsörjning, telekommunikationer, skolor, sjukhus och andra serviceanläggningar. Den kollektiva serviceverksamhetens betydelse för balansen på arbetsmarknaden får naturligtvis heller inte förbises. Ett resultat av de utredningar som kommittén redovisar, är att de regionala variationerna i p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r n a för betydande delar av industrin, bortsett från extremlägen, är förhållandevis små. Lokaliseringen bestäms därför i många fall av mera tillfälliga förhållanden. Möjligheterna för en ort att tillgodose behovet av allmän service och den speciella service, som företagen är beroende av för sin verksamhet, kan vara en viktig faktor. Företagen är vidare i många fall beroende av snabba och goda förbindelser med kunder och råvaruleverantörer. Vad gäller mindre företag blir lokaliseringen ofta bestämd av företagarens bostadsort. I stor utsträckning är förändringar i näringslivets geografiska fördelning en fråga om kumulativa processer, där själva den omständigheten att sysselsättningen på en ort eller i ett område under en tid har kommit att öka eller minska relativt kraftigt, utlöser en självgenererande process i samma riktning. Att en ort expanderar gör den tilldragande för nya företag, som kan räkna med en växande lokal marknad, undan för undan förbättrad service osv. Detta kan ha en starkare effekt än eventuellt stigande tomtpriser och knapphet på arbetskraft. Att en ort börjar gå tillbaka får mot-

213 satt verkan, eventuellt förstärkt av höjda kommunalskatter och allmän pessimism. Generellt kan konstateras att större orter i regel har en stark dragningskraft, som i och för sig är lättförklarlig. Både näringslivets utveckling mot ökad differentiering och levnadsstandardens stegring gör att både företagens och konsumenternas behov blir allt mångsidigare och därför endast kan tillgodoses på en relativt stor ort. Denna tendens kan väntas undan för undan bli skärpt, dels av det skälet att den större och mångsidigare orten utgör en effektivare produktionsmiljö än den mindre och ensidigare, dels därför att de personer, som genom kompetens som tekniker eller företagsledare till stor del betingar näringslivets och sysselsättningens försatta tillväxt, fäster särskilt stor vikt vid de fördelar, som de mångsidigt utvecklade orterna kan erbjuda dem. Deras bosättning blir sedan en bas för ytterligare ökning av efterfrågan på arbetskraft i sådana orter. Denna koncentrationstendens kan vara båda företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt retionell, men den kan också ha negativa återverkningar som måste beaktas. Frågan om vilka utvecklingstendenser i fråga om näringslivets lokalisering, som bör främjas eller motverkas, måste avgöras från fall till fall på grundval av mera konkreta bedömningar. 6.2 Synpunkter på vissa typfall Kommittén har endast i begränsad utsträckning sökt väga samman de faktorer, som enligt det föregående måste beaktas i lokaliseringspolitiska sammanhang vare sig övervägandena gäller åtgärder i form av ekonomisk stimulans, planering av den framtida utbyggnaden av samhällets serviceapparat eller information och rådgivning. Såväl utarbetandet av mera allmängiltiga bedömningsgrunder som konkreta bedömningar och beslut, exempelvis om stimulansåtgärder i enskilda fall, måste i väsentliga delar bli uppgifter för lokaliseringsorganen. Här skall emellertid de överväganden, som gjorts i det föregående, i vissa avseenden ytterligare utvecklas och konkretiseras. Det är då möjligt att skilja på några olika typfall, där de berörda synpunkterna och faktorerna på olika sätt kan betinga ett ställningstagande till frågan om i vilken riktning samhället lämpligen bör påverka näringslivets lokalisering. A) Områden med arbetslöshet och en naturlig ökning i de arbetsföra åldrarna överstigande en väntad spontan ökning i efterfrågan på arbetskraft. B) Områden där en gradvis minskning i den spontana efterfrågan på arbetskraft kan väntas. C) Orter eller områden med plötsligt inträffande bortfall av arbetstillfällen. D) Orter eller områden med skev fördelning av föreliggande sysselsätt-

214 ningsmöjligheter och befolkningsstruktur; ensidigt manlig eller kvinnlig sysselsättning, ensidigt näringsliv med åtföljande nackdelar i form av konjunkturkänslighet och begränsade valmöjligheter på arbetsmarknaden. I dessa typexempel kan positiva lokaliseringsåtgärder diskuteras. I följande fall är problemet av annan karaktär. E) Expansiva storstäder och folktäta områden med arbetskraftsbrist och eventuellt långsiktiga samhällsekonomiska sociala och försvarspolitiska komplikationer. F) Enskilda tätorter med inbördes konkurrens om industriföretag och samhälleliga serviceanläggningar. I sistnämnda fall gäller frågan huruvida och på vad sätt samhällets organ bör och kan påverka utvecklingen, så att expansionen på vissa orter eller områden dämpas, medan den samtidigt främjas på andra, även om inte tidigare anförda lokaliseringsmotiv kan mera påtagligt åberopas. Enligt vad ovan sagts kan lokalisering till en ort med arbetskraftsbrist medföra sänkt produktiviet och höjd kostnadsnivå inom näringslivet. Ibland kan även svårigheter att rationellt lösa olika samhällsplaneringsfrågor uppstå. Härigenom kan samhällsekonomiska förluster uppkomma. Områden med överskott på arbetskraft. För åtskilliga områden i vårt land, särskilt i Norrland, förutses, såsom närmare redovisats i kapitel 4, en relativt kraftig ökning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Samtidigt kan inom större delen av samma område en relativt långsam tillväxt eller direkt minskning i den spontana efterfrågan på arbetskraft förutses. Här är alltså de ovan nämnda typfallen A och B tillämpliga. Särskilda insatser för att underlätta såväl utflyttning av arbetskraft från som ökning av sysselsättningsmöjligheterna i dessa områden är behövliga för att lösa de sysselsättningsproblem, som uppstår. Den angivna svårigheten för sysselsättningen att hålla takt med arbetskraftsbudets tillväxt är inte ny. Inom flertalet av de områden det här gäller har arbetslösheten sedan länge varit högre än inom landet i övrigt. Minskningen eller den långsamma ökningen av det totala arbetskraftsbehovet i de angivna områdena beror på att den snabba rationaliseringen inom jord- och skogsbruk inte kompenseras av en motsvarande avsättningsoch produktionsökning för dessa näringar. Samtidigt väntas en ökning av sysselsättningen inom industri och servicenäringar. Denna synes emellertid bli något svagare än inom landet i övrigt, beroende på att de industribranscher, som är av betydelse i dessa områden väntas få svagare utveckling än genomsnittet för industrin i riket. Den bristande balansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft uppstår således, även om den industriella utvecklingen för varje bransch blir lika stark inom dessa områden som inom landet i övrigt. Härtill kommer att denna situation kan utlösa de kumulativa tendenser som förut nämnts, så att slutresultatet blir ännu sämre. Man torde dock kunna förutsätta, att det vanligaste mönstret

215 för dessa regioners utveckling skall bli en fortsatt snabb uttunning av den egentliga glesbygden och en viss ökning av sysselsättningen inom tätorterna. Minskningen av arbetstillfällena inom jord- och skogsbruket torde vara ett ofrånkomligt uttryck för en i och för sig önskvärd effektivitetsstegring, som är särskilt angelägen för att skogsbrukets konkurrensförmåga skall kunna upprätthållas. En industrialisering av själva glesbygden är icke tänkbar. Det argument för lokaliseringspolitiska insatser, som ligger i behovet a t t utnyttja existerande samhällskapital, i första hand bostäder, är därför icke tillämpligt utanför tätorterna inom problemområdena. Det må emellertid framhållas, att bostadsbeståndet på landsbygden i nordligaste Sverige i regel är betydligt yngre än i de södra delarna av landet. Den stora andelen relativt nya bostäder i övre Norrland utgör ett argument för åtgärder, som underlättar ett kvarboende även för dem som får sysselsättning i tätorterna. Orter och områden med risk för samhälleliga kapitalförluster. Frågan om risken för kapitalförluster i samband med folkminskning har behandlats med teoretiska exempel i bilaga II. Av där redovisad undersökning framgår, att om kapitalutrustningen har en livslängd av 50 år, behöver icke något kapacitetsöverskott uppstå, så länge folkminskningen årligen understiger 2,66 procent per 10 årsperiod. Som jämförelse kan nämnas att mellan åren 1950 och 1960 var det endast 18 kommuner, som hade större folkminskning än 20 procent. För att ytterligare klarlägga problemet hemställde kommittén till länsstyrelserna i Norrbottens, Malmöhus, Kristianstads och Östergötlands län om sådana uppgifter om bostadsbestånd och befolkningsutveckling, som var ägnade att belysa hur långt befolkningsminskningen i glesbygden och de smärre tätorterna kunde gå, utan att bostader skulle stå oanvända, trots att de icke var helt avskrivna. Av de lämnade uppgifterna framgår att av antalet rumsenheter år 1960 i glesbygden i Norrbottens län fanns 15 procent i hus, som var äldre än 60 år. Motsvarande andel var i Malmöhus län 50 procent och i Kristianstads samt Östergötlands län 51 procent. I tätorter med mindre än 2 000 invånare uppgick denna andel i Norrbottens län till 12 procent, i Östergötlands län till 16 procent, i Malmöhus län till 29 procent och i Kristianstads län till 26 procent. Den höga åldern på bostadskapitalet i glesbygden i Östergötland och Skåne gör att folkminskningen kan få relativt stor omfattning utan att detta medför kapitalförluster i form av obrukade bostäder. Om man för perioden 1960—1980 antar, att alla lägenheter äldre än 60 år är förslitna och alltså skall utmönstras ur bostadsbeståndet, men att ingen reinvesteringsverksamhet äger rum, skulle under nämnda period glebygdsbefolkningen i Malmöhus län och Kristianstads län k u n n a minskas med omkring 70 procent och i Östergötlands län med 65 procent utan att kapitalförluster skulle uppstå. Enligt i annat sammanhang upprättade prognoser beräknas befolkningen i glesbygden i Malmöhus län minska med 40 procent under nämnda tidsperiod. I Gulbrandsens prognos (se bilaga II) beräknas glesbygdsbefolk-

216 ningen minska i Kristianstads län med omkring 33 procent och i Östergötlands län med omkring 40 procent. En under samma förutsättningar utförd beräkning för glesbygden i Norrbottens län visar, att folkmängden där skulle kunna minska med 27 procent eller med 24 000 personer under perioden 1960—1980 utan att bostäder skulle friställas. I Gulbrandsens prognos antas glesbygdsbefolkningen under denna period minska med omkring 33 000 personer eller med 37 procent. Vid en sådan utveckling skulle en kapitalförlust uppstå på omkring 60 miljoner kronor, om de obrukade bostäderna tillhörde det äldsta bostadsbeståndet. För att förhindra en sådan förlust torde man inte kunna räkna med att hejda folkminskningen genom industrilokalisering till glesbygden, utan förläggningsplatsen för ett företag bli en tätort. Om en lokalisering till en tätort skall bidra till att förhindra folkminskning i glesbygden blir beroende av om arbetskraften kan bli kvar och pendla in till arbetsplatsen. Beräkningarna över kapitalförlusten är gjorda under förutsättning att boendetätheten uppgår till 1,1 personer per rumsenhet. Om man antar att boendetätheten i Norrbottens läns glesbygd till följd av stigande standard minskar till 0,8 (i de båda Skånelänen är den för närvarande i glesbygden 0,7), skulle detta uppväga den friställning av bostäder som sker genom folkminskningen och ingen kapitalförlust uppstå. I tätorter med mindre än 2 000 invånare kan folkmängden i Skåne och Östergötland minska med 30—40 procent under perioden 1960—1980 och i Norrbottens län med 23 procent utan att bostäder behöver stå outnyttjade. I Malmöhus och Kristianstads län tyder gjorda prognoser på att tätorterna i storleksklassen 1 000—2 000 invånare får ungefär oförändrad folkmängd fram till år 1980, men att folkminskning kan uppstå i tätorter med under 1 000 invånare. I Malmöhus län beräknas minskningen uppgå till 15 procent. För Norrbottens och Östergötlands län finns inga prognoser för de minsta tätorternas utveckling, men ingenting i den hittillsvarande utvecklingen tyder på en sådan folkmängdsförändring, att risk föreligger för kapitalförlust på grund av obrukade bostäder. Antalet tätorter i storleksklassen 200—2 000 invånare i hela riket, som mellan åren 1950 och 1960 minskade med mer än 23 procent, uppgick till omkring 150, och av dessa hade hälften en folkminskning på mer än 30 procent. I ovanstående resonemang om riskerna för kapitalförluster i samband med befolkningsomflyttning har förutsättningarna varit, att den samhälleliga kapitalutrustningen snabbt och fullständigt anpassar sig till förändringarna i folkmängden. Vad gäller bostäderna torde villkoren i detta antagande åtminstone teoretiskt k u n n a uppfyllas. Flertalet av de samhälleliga serviceanläggningarna består emellertid av större enheter (skolor, sjukhus, vatten och avloppsanläggningar e t c ) , som förutsätter ett visst minsta befolkningsunderlag. Dessa anläggningar ä r ofta odelbara och lägesbundna, och för att fungera måste de bibehållas vid en viss storlek, dvs. reinveste-

217 ringen hålles oförändrad. Om befolkningsunderlaget minskar under en viss nivå, uppstår sålunda risk för att serviceanläggningarna icke utnyttjas till sin fulla kapacitet. Under längre eller kortare tidsperiod ligger samhällskapital obrukat, innan det är moget för normal avskrivning och behöver ersättas. För sådana anläggningar kan det uppstå kapitalförluster samt högre kostnader per capita för de tjänster, som serviceanläggningarna tillhandahåller. Den slutsats, som i det föregående anförts om under vilka förhållanden samhälleliga kapitalförluster kan uppstå till följd av folkmängdsförändringar, grundar sig på antagandet att reinvesteringsverksamheten omedelbart minskar i takt med utflyttningen. Det kan dock ifrågasättas, om detta motsvarar den praktiska politik som i verkligheten bedrivs. Då långsiktiga investeringar görs i allmänna serviceanläggningar, torde det ligga i sakens natur att dessa ofta dimensioneras så att de ger utrymme för en viss tillväxt av befolkningen. I en del fall blir investeringskostnaderna »trappstegsformade» eftersom vissa serviceanläggningar icke kan göras i h u r små enheter som helst. Serviceanläggningarna får en isådan storlek att de icke omedelbart kan helt utnyttjas. Om sedan folkmängdsutvecklingen icke blir den väntade, utan en minskning inträder, torde reinvesteringsverksamheten under den första tiden inriktas på att hålla samhällsutrustningen intakt, dels för att folkminskningen kan betraktas som en temporär företelse, dels för att man genom ett framhävande av den kapacitet som finns kan underlätta en expansion inom näringslivet och därigenom en återhämtning av befolkningsnedgången. I orter med ett större mått av samhällskapital torde därför en folkminskning leda till att det åtminstone under en övergångsperiod finns en viss ledig kapacitet i serviceanläggningarna. De väsentliga motiven för lokaliseringsåtgärder i områden med förutsett arbetskraftsöverskott blir sysselsättningspolitiska och sociala. Även vid stark avflyttning måste man med hänsyn till trögrörligheten förutse ett överskott på arbetskraft, som tar sig uttryck i arbetslöshet och undersysselsättning. Om sysselsättningsproblemet skulle lösas enbart genom utflyttning, finge man dessutom ofta förutse en markerad disproportion mellan antalet kvarvarande personer i äldre och yngre årsklasser. Lokaliseringspolitiken inom ifrågavarande områden får inriktas på att stimulera sysselsättningen inom industri- och servicenäringar och att styra denna geografiskt på ett sådant sätt, att livskraftiga orter med mångsidig service utvecklas. Mot denna bakgrund blir den naturliga slutsatsen att ekonomiskt stöd för att främja sysselsättningen i här diskuterade områden bör sättas in på ett sådant sätt, att expansionen av vissa serviceorter stimuleras men med sikte på att man därmed skall erhålla ett näringsliv med egen livskraft. Orter med driftsnedläggelser. I orter och områden med snabbt och kraftigt bortfall av existerande arbetstillfällen, exempelvis i samband med ned-

218 läggning av ett för orten dominerande företag eller kraftig nedgång inom en viktig bransch (typfall C ovan), blir både sysselsättningssynpunkten och behovet av att utnyttja samhällsinvesteringar av stor betydelse som argument för lokaliseringspolitiska insatser från samhällets sida. Detta är ett klart fall, där det kan bli berättigat med även relativt betydande ekonomiska insatser för att genom lokalisering av ny verksamhet till en ort utnyttja både det kollektiva och det enskilda kapital, som finns bundet på orten, och för att undvika alltför stora personliga omställningskostnader eller arbetslöshet. Orter och områden med ensidigt näringsliv. I de fall som ovan betecknats med D, dvs. orter och områden med skev fördelning av arbetstillfällen, ä r givetvis den sociala synpunkten särskilt betydelsefull, medan rent ekonomiska argument för lokaliseringsåtgärder blir mer problematiska. Det kan exempelvis inte med bestämdhet sägas, att eventuella kostnader för att lösa de sysselsättningsproblem, som kan komma att uppstå på orter med ensidigt näringsliv i samband med framtida konjunkturväxlingar eller strukturförändringar, måste bli större än de kostnader som kan erfordras för att med aktiva lokaliseringsåtgärder åstadkomma en större mångsidighet. Inte heller kan det sociala värdet av att människorna får större valmöjligheter och därmed större förutsättningar att rent personligt trivas med sitt arbete uppskattas kvantitativt på ett sådant sätt, att de k a n ställas mot eventuella samhällsutgifter för att ge invånarna på ensidiga orter samma valmöjligheter som i de mångsidiga orterna utan att behöva underkasta sig besväret av en flyttning. Detsamma gäller frågan vilka uppoffringar som rent ekonomiskt sett kan vara värda att göras för att undvika den tendens, som i en del områden finns till utflyttning av arbetskraft, som icke på grund av hög ålder eller familjeförhållanden är mindre rörlig. Däremot är det i sistnämnda fallet alldeles klart att de återhållande effekter gentemot lokalisering och den broms på näringslivets utveckling, som på sådana orter kan uppstå genom höga kommunalskatter, är samhällsekonomiskt direkt missledande. Dessa kommunalskatter blir en kostnad för företagen inom dessa kommuner, vilken inte sammanhänger med någon faktisk samhällelig utgift förknippad med deras lokalisering. Ett minimikrav på en från dessa synpunkter lokaliseringspolitiskt riktig skattepolitik blir således att genomföra sådana former av kommunalskatteutjämning, att det kommunala skattetrycket icke hämmar en lokalisering som av sociala eller samhällsekonomiska skäl är önskvärd. Man kan i detta sammanhang observera två olika fall där en kommunal skattehöjning fungerar »riktigt» respektive »oriktigt» från samhällsekonomisk synpunkt. Om ett stort antal förvärvsarbetande flyttar ut ur en kommun stiger kommunalskatten, därför att ett minskat antal inkomsttagare får ett relativt stort antal barn och gamla att sörja för. De företag, som

219 finns i eller lokaliseras till orter med hög proportion av barn och åldringar, åsamkar inte genom sin lokalisering samhället någon merkostnad, som de rimligen bör täcka med kommunalskatten. Förhållandet är det motsatta. Den höga kommunalskattens effekt på företagens lokalisering är alltså samhällsekonomiskt felriktad. Det vore rimligare att ge sådana företag en skattelättnad. — Om å andra sidan en storstadsmiljö framkallar sociala skadeverkningar, så är de därav föranledda utgifterna en reell kostnad, som ökas genom företagens lokalisering till sådana orter. I den mån dessa kostnader tas ut genom höjd kommunalskatt blir dess effekt rättriktad, dvs. den motverkar den koncentration som framkallar kostnaden ifråga. — Det är påtagligt att reglerna för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna kan behöva överses från lokaliseringssynpunkt. De fall där den skeva fördelningen av arbetstillfällen medför en ojämn könsfördelning bör särskilt beaktas. Ett tillskott av kompletteringsindustrier till en ort med övervägande manlig sysselsättning leder sålunda till att de gifta kvinnor, som är bundna till sin makes arbetsort, får tillfälle till yrkesarbete, om de så önskar. Den tillgängliga arbetskraften blir härigenom bättre utnyttjad och ger alltså ett tillskott till produktionen, som i princip skulle kunna uttryckas som en ekonomisk pluspost att sättas mot eventuella samhällskostnader för att uppnå detta resultat. Skulle ökade arbetstillfällen dra flera unga kvinnor till en ensidigt manlig ort eller omvänt, kan resultatet också bli en gynnsammare könsproportion och ökad familjebildning. Även om en sådan utveckling kan framträda som en broms på produktionsresultatet för landet i sin helhet, uttryckt i rent statistiskt-ekonomiska termer, tillgodoser den mänskligt-sociala värden, som också bör beaktas vid lokaliseringspolitikens utformning. Utvecklingen inom tätorter au olika storlek. De typfall som här ovan behandlats gäller i regel relativt begränsade områden eller enskilda orter, som inte är så stora att de kan förutsättas erbjuda de fördelar i den mer eller mindre uttalade dragkampen om företagsamhet och arbetskraft, som följer med mångsidighet i näringsliv, kulturliv och samhällsservice, lätt tillgängliga kontakter med affärsliv och marknader osv. Problem av en helt annan art kommer i blickfältet om man ser på frågan om den samhällsekonomiskt, socialt och försvarspolitiskt önskvärda utvecklingstakten inom de områden och orter, där inte sysselsättningssvårigheter framkallar behov av särskilda åtgärder, utan där man rent generellt kan påräkna en fortgående sysselsättningsökning, åtminstone i takt med den naturliga folkökningen. Detta gäller huvuddelen av landets tätorter, särskilt de större och medelstora. Kommittén har inte genomfört några omfattande utredningar om denna sida av lokaliseringsfrågan. Här skall endast några allmänna synpunkter anföras. Uppmärksamheten koncentreras då på två centrala problem. Är den nuvarande och för de närmaste årtiondena förutsedda tillväxten av största-

220 derna samhällsekonomiskt och socialt önskvärd, eller medför den sådana kostnader och nackdelar — utöver vad som kan komma in i enskilda företags och ämbetsverks bedömning av olika lokaliseringsalternativ — att den spontana utvecklingen bör mer eller mindre modifieras? (Fallet E, ovan ) Antingen svaret blir ja eller nej kvarstår frågan, om det finns anledning att modifiera utvecklingen för de mindre och medelstora orterna (Fallet F ) . Den första frågan måste behandlas dels från aktuell kortsiktssynpunkt, dels från principiell långtidssynpunkt. På kort sikt är det f. n. påtagligt att storstäderna lider av växtvärk. Bostadsbristen och svårigheterna att utbygga kommunikationer och annan samhällsservice i takt med befolkningsökningen utgör påtagliga olägenheter. Denna eftersläpning utgör samtidigt hinder för själva storstadstillväxten. För enskilda företag och enskilda personer framstår dock fördelarna med att verka och bo i storstadsområdena som så markerade, att de accepterar dessa nackdelar i så många fall att tillväxten fortsätter trots att bostadsbristen motverkar inflyttningen. Det vore orimligt att använda en stigande bostadsbrist, en nedbromsning av bostadsbyggandet, såsom medel att motverka storstadstillväxten. Däremot kan det framstå som rimligt att motverka de faktorer, som ger upphov till den höga efterfrågan på arbetskraft och därmed påverkar inflyttningen till storstadsområdena; alltså att verka för att företag och ämbetsverk placeras på andra håll, åtminstone till dess en bättre jämvikt uppnåtts i fråga om både bostäder och kollektiva anläggningar. De aktuella olägenheterna i storstäderna, särskilt arbetskraftsbristen och den därmed följande överrörligheten, har som tidigare redovisats orsakat en viss utflyttning av industriföretag, dock icke kraftigare än att man måste förutse en fortsatt ökning av efterfrågan på industriell arbetskraft. I den mån lokalisering leder till industriell expansion, som längre fram måste ta sig uttryck i utflyttning, vore det uppenbarligen ofta lämpligare ifall en annan lokalisering kunde ske från början. Den mera principiella långtidsbedömningen av storstadsproblemet kommer tydligen att gälla i vad mån de privatekonomiska fördelar och de andra faktorer, som driver fram tillväxten av de stora orterna, helt eller delvis upphävs av samhällsekonomiska, sociala och försvarspolitiska nackdelar. I så fall finns således anledning att exempelvis genom förbättring av lokaliseringsbetingelserna även på lång sikt söka styra utvecklingen i riktning mot en spridning av näringsliv och befolkning till andra områden, även om dessa också befinner sig i tillväxt. Såsom förut framhållits kan koncentrationen av befolkningen till relativt stora tätorter förklaras av att detta i många avseenden innebär ekonomiska fördelar. Delvis är dessa reella, även från allmän samhällssynpunkt, delvis är de mera privatekonomiska och kan strida mot vad som från samhällssynpunkt är fördelaktigt och önskvärt.

221 Både för industri- och handelsföretag är det uppenbarligen fördelaktigt att bedriva verksamhet på orter, som ger nära kontakt och korta transportavstånd till både kunder, leverantörer och teknisk eller informatorisk service, och har en mångsidig arbetsmarknad, där de kan finna personal med alla slags speciella kvalifikationer. För den enskilde är tillgången på arbetstillfällen med höga löner en påtaglig fördel, som förstärks av den mångsidiga tillgången på varor och tjänster, undervisningsanstalter, sjukvård, kultur- och nöjesliv. Den rikt differentierade arbetsmarknaden ger honom möjlighet att söka sig till en arbetsuppgift, där han kan bäst utveckla sin individuella förmåga och göra en för honom själv och hans arbetsgivare lönande insats. Rent samhällsekonomiskt är det slutligen en fördel att problem i samband med ekonomiska växlingar, som medför tillbakagång eller nedläggning av viss verksamhet, relativt lätt kan lösas genom att lokaler och arbetskraft övergår till samtidigt expanderande företag. Tendensen till koncentration av näringslivet till tätorter av stigande storlek är således grundad på ekonomiska realiteter av sådan art, att den kan väntas fortsätta i fråga om sådan verksamhet, som inte är beroende av närheten till geografiskt givna naturtillgångar e. dyl. Med den stigande levnadsstandarden följer också att den i denna mening geografiskt obundna produktionen och serviceverksamheten får ökad betydelse. Särskilt i de största tätorterna, storstäderna, uppträder emellertid också påtagliga nackdelar, som måste beaktas vid utformningen av en lokaliseringspolitik, som avser de spontant växande orterna. En analys av storstadskoncentrationens nackdelar försvåras av att en del av de problem, som lätt kan iakttas i dagens läge, kan sammanhänga med själva tillväxten och de från efterkrigstidsförhållandena ärvda svårigheterna att uppnå en utbyggnad i takt med behoven. Det är emellertid också tydligt att en del av nackdelarna är av varaktig natur, såsom långa resvägar till arbetsplatser och rekreationsområden, höga tomtkostnader, hög kriminalitet, vatten- och luftföroreningar och svårigheter att skapa en för barnen lämplig uppväxtmiljö. De försvarspolitiska nackdelarna med en koncentration av landets befolkning till ett fåtal storstäder synes också påtagliga. Likaledes måste framhållas att de största tätorternas ekonomiska fördelar inte utan vidare kan — såsom ibland sker i diskussionen — förklaras av deras högre inkomstnivå. Denna är också till stor del ett uttryck för det förhållandet, att personer med särskilda kvalifikationer och höga inkomster sysselsätts i landets huvudcentra — i de stora företagens centrala ledning, i de centrala ämbetsverken osv. I den mån den högre inkomstnivån sammanhänger med högre levnadskostnader, är den delvis till och med uttryck för motsatsen till effektivitet. Många av storstädernas sociala och ekonomiska olägenheter är av den art, att de inte kommer med i beräkningen, när ett företag bestämmer sin

222 lokalisering. Efterfrågan på arbetskraft i de största städerna och särskilt i huvudstaden är dessutom till en del sådan, att den inte påverkas av kostnaderna. Den centrala statsförvaltningens omfattning liksom också den centrala förvaltningen av vissa enskilda företag påverkas föga av olägenheter, som är kännbara för den enskilde i form av högre levnadskostnader eller som på annat sätt måste kompenseras i lönesättningen. Uppsplittringen av varje storstadsområde på många kommuner medför också, att en stor del av de samhällskostnader och sociala olägenheter som följer av koncentrationen, endast delvis får återverkan på enskilda beslut om lokalisering och utvidgning. Var och en av de kranskommuner, där storstadsexpansionen nu väsentligen försiggår, kan finna det fördelaktigt att medverka till etablering eller utvidgning av företag inom sitt område, då detta i första hand ökar kommunens skatteintäkter. Det medför visserligen också krav på ökade samhällsinvesteringar, men dessa faller delvis på andra kommuner. Storstadsområdenas olika kommuner tenderar således att genom sin expansion åsamka varandra avsevärda kostnader, t. ex. för lösningen av trafikproblem, utan att den enskilda kommunen kan vinna något nämnvärt på att för sin del bromsa upp den befolkningskoncentration, som skapar dessa kostnader. Dragningen till storstadsområdena motverkas ej heller av särskilt höga kommunalskatter, snarare tvärtom, eftersom kostnaden för att möta de servicekrav, som varje befolkningstillskott d r a r med sig, kan slås ut på en befolkning, som har relativt höga inkomster. Det är givetvis önskvärt, om den framtida fördelningen av näringslivet på olika orter kan bli sådan, att tätortsbildningarnas ekonomiska fördelar kan uppnås samtidigt som nackdelarna med alltför starka koncentrationer undviks. Det kan tänkas vara rationellt att planera för uppbyggandet av ekonomiska och kulturella centra med en dragningskraft liknande den som de tre nuvarande storstäderna har. Därmed är man inne på det lokaliseringsproblem, som kan hänföras till tidigare nämnda typfall F, där modifikationer av utvecklingstendenserna för de mindre och medelstora tätorternas del kan bli erforderliga. Härvid gäller det inte att bedöma lämpligheten av fortsatt tillväxt av den ena eller andra storlekskategorin utan i stället en eventuell påverkan av expansionen i orter med likartade förutsättningar. Från samhällsekonomisk synpunkt kan det måhända vara av underordnad betydelse ifall det blir den ena eller den andra av två relativt närbelägna orter, som växer ut till ett större centrum, medan det däremot kan vara riktigt att se till att ett attraktivt cent r u m kommer till stånd. Detta kan vara förutsättningen för att någondera orten skall bli konkurrenskraftig som lokaliseringsort i jämförelse med orter i närmast högre storleksklass. Detta resonemang kan vara giltigt på alla nivåer. Om man vill undvika en alltför stark folkminskning i utpräglade landsbygdsområden, måste även i dessa områden finnas tätorter, som är så mångsidigt utrustade att de i längden blir livsdugliga. En splittring

223 av serviceanordningarna på en mångfald småorter måste därför undvikas. Tätorterna bör också vara attraktiva som lokaliseringsorter för industriföretag. Detta förutsätter att dessa synpunkter beaktas vid planeringen av samhällsinvesteringarna. Om man av tidigare anförda skäl vill undvika en alltför markerad koncentration av befolkningen till de tre största städerna, måste några av de medelstora tätorterna på ett planmässigt sätt utrustas med olika serviceanläggningar av den art, som eljest drar företag och befolkning till storstäderna. Detta berör frågan om planering för utbyggnaden av universitet och tekniska högskolor, trafik- och markpolitik osv. Oavsett detta önskemål bör framhållas, att en ändamålsenlig lokalisering av näringslivet kan främjas genom en långsiktig planering av transportförhållanden och annan samhällsservice på ett sådant sätt, att överordnande samhällsekonomiska intressen blir beaktade utöver vad som i detta avseende kan väntas från de enskilda företagens och de enskilda kommunernas sida. Kommittén understryker, att de synpunkter som här framförts på problem som sammanhänger med den fortsatta utvecklingen av olika tätorter och tätortskategorier, storstäder och andra, varit av preliminär art. De stora planerings- och avvägningsfrågor av både ekonomisk, social och försvarspolitisk natur, som här är involverade, måste klarläggas genom grundligare undersökningar, innan en långsiktig politik kan fastläggas.

KAPITEL 7 F ö r s v a r s s y n p u n k t e r p å n ä r i n g s l i v e t s lokalisering

Det från försvarssynpunkt främsta kravet på näringslivets lokalisering innehar, att de krigsviktiga produktionsenheterna placeras inom sådana områden och på sådant sätt, att de såvitt möjligt kan arbeta ostörda i händelse av krig. Produktionsenheterna bör därför från denna aspekt lokaliseras så, att de löper minsta risk för förstöring och att transporterna för den lokaliserade enheten blir så korta och så litet sårbara som möjligt. Nackdelarna från försvarssynpunkt av en stark koncentration av krigsviktiga anläggningar och befolkning till storstadsområden och andra större städer liksom befolkningsutglesningen i stora landsdelar har i skilda sammanhang påtalats, icke minst i 1947 års lokaliseringsutredning (SOU 1951:6). Utvecklingen inom bebyggelse och näringsliv sedan nämnda utredning framlades får anses ha ytterligare accentuerat svårigheterna för det totala försvarets organisering. De synpunkter på dessa frågor, som framförts till kommittén av representanter för civilförsvarsstyrelsen, försvarsstaben och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, återges i det följande. 7.1 Allmänna

synpunkter

Den s. k. hemortsbekämpningen under andra världskriget syftade till att åstadkomma så stora förluster bland civilbefolkning och industrier, att folkets motståndsvilja och landets krigspotential skulle knäckas. Med tillkomsten av kärnladdningarna har möjligheterna att utöva sådan bekämpning ökat avsevärt. Ju större sammanträngningen av befolkning och industrier blir till tätorterna, desto större verkan får en sådan bekämpning och desto större blir även riskerna för att vi utsätts för bekämpning. Utrymningsplanläggningen har tillkommit för att minska riskerna i detta hänseende. Planeringen inom krigsmakten och totalförsvaret över huvud taget går i första hand ut på att säkerställa att vi efter endast kort förvarning skall k u n n a stå emot påfrestningarna i ett krigs våldsamma inledningsskede. Den koncentration av befolkning och näringsliv till de större tätorterna, som skett under efterkrigstiden, har från försvarssynpunkt inneburit en mycket ogynnsam utveckling. Även med ett mycket aktivt luftförsvar och med långtgående förebyggande civilförsvarsåtgärder i avsikt att minska anfallsverkningarna, syns det inte möjligt att hindra förluster och skadegörelse, som i vissa lägen kan få förödande verkningar. Dessas omfattning blir be-

225 roende av om man hunnit utrymma huvudparten av städernas befolkning i tid, om kvarvarande människor hunnit inta befintliga skydd, om erforderligt antal skyddsrum k u n n a t färdigställas och slutligen om civilförsvarets skadeavhjälpande organisation hunnit mobiliseras för sin insats. Svårigheterna att genomföra dessa åtgärder tilltar med orternas storlek, samtidigt som de största orterna torde vara de sannolikaste målen vid hemortsbekämpning. De större städerna och i första hand storstäderna torde sålunda i ett framtida krig komma att utgöra landets mest utsatta och riskfyllda områden. De civilförsvarsågärder, som måste vidtas i såväl förebyggande som skadeavhjälpande syfte, försvåras alltmer efter hand som näringslivets och befolkningens koncentrering till viktigare centra fortgår. Det antal människor, som skall omfattas av planläggning för utrymning till följd av risken för luftanfall, ökar. Samtidigt minskar tillgången på inkvarteringsutrymmen i landsbygdsområdena på grund av inflyttningen till tätorterna, efter hand som övergivna fastigheter försvinner. Om inte denna tendens avtar tämligen snart, kan man tvingas att begränsa kategorierna av utrymmande, vilket i sin t u r kan få till följd att luftanfall kommer att medföra större förluster i människoliv. Skall detta i sin tur undvikas, blir man nödsakad bygga ytterligare kostnadskrävande skyddsrum. Förutom omfattande utrymningar i ett skärpt läge av våra större tätorter har också den vapentekniska utvecklingen medfört behov av en genomgripande revidering av den tidigare krigsindustriella planläggningen. I största möjliga omfattning har därvid eftersträvats att planlägga en produktion vid företag på landsbygden eller i mindre tätorter. De ytterligare åtgärder, som kan vidtas för att minska sårbarheten för produktionen i krig, torde få ta sikte på att åstadkomma dellösningar. Sålunda borde man genom att analysera olika tillverkningskedjor i den fredstida produktionen kunna skapa underlag för bedömanden om möjligheterna att få till stånd en lämpligare spridning av produktionen. I vissa fall är det önskvärt, att en gynnsammare lokalisering i samverkan med företagen kommer till stånd, när det gäller särskilt viktig produktion för totalförsvaret, t. ex. inom läkemedelsindustrin. I andra fall åter erbjuder problemen på detta område betydande svårigheter exempelvis beträffande verkstadsindustrin. En annan möjlighet är att få till stånd bergrum för särskilt viktig produktion. En dylik förläggning av produktionen medför emellertid vissa merkostnader jämfört med ovanjordsanläggningar. Utvecklingen på livsmedelsområdet har inneburit, att den tidigare starka spridningen av livsmedelsindustrin över landet förbytts i en koncentration till större tätorter av ett fåtal stora företag, exempelvis när det gäller kvarnar, mejerier, slakterier etc. Dessa förhållanden har medfört ökade risker och svårigheter för livsmedelsförsörjningen under krig. I den mån livsmedelsproduktionen i de större tätorter, som skall utrymmas, kan upprätthållas i krig, kommer transportsträckorna i samband med distributionen 15—318333

226 från dessa företag till den utrymda befolkningen att bli avsevärt längre. Detta kommer att öka kraven på den av andra skäl redan hårt belastade transportapparaten. En anpassning av livsmedelsproduktionen till den genom utrymningarna förändrade befolkningsstrukturen kommer att medföra, att produktionen får bedrivas under primitiva former med därav följande väsentligt försämrad effektivitet. Den revidering av försörj ningsplanlaggningen, som föranletts av den vapentekniska utvecklingen, har bl. a medfört behov av kostnadskrävande beredskapsåtgärder i statlig regi, t. ex. i form av ökad beredskapslagring i underskottsområdena. Också koncentrationstendenserna inom handeln har krävt särskild planläggning i beredskapsF syfte. Koncentrationen av mycket stora och för försörjningen vitala varukvantiteter till de större tätorterna eller till områden av landet, som beredskapsmassigt ligger mindre gynnsamt till, medför även problem av annat slag. Varuförråden måste nämligen i ett skärpt läge undanföras från dessa tätorter och områden, dels för att de icke skall bli förstörda genom fientlig inverkan eller falla i fiendens hand och dels för att de skall k u n n a nyttiga göras inom de områden, dit den utrymda befolkningen skall föras. Denna undanförsel kommer att ställa mycket stora krav på lokaler, som är lämpliga för ändamålet och på transportapparaten. Man måste vidare räkna med att den tar avsevärd tid i anspråk. De anförda exemplen visar önskvärdheten av en mera spridd förläggning av näringslivet icke bara inom landet i dess helhet utan också inom de olika tätorterna. En sådan spridning av näringslivets verksamhet inom landet skulle även medföra den gynnsamma konsekvensen, att den fredsmässiga utbyggnaden av telekommunikationerna och elkraftnätet successivt påverkades i riktning mot mindre sårbarhet. F r å n radiaksynpunkt är en hopträngning av näringsliv och befolkning en allvarlig nackdel. Detta gäller främst, om den sker till ett område, som ansluter eller ligger nära en ort, som bedöms vara ett sannolikt mål för anfall med kärnladdningar. Eftersom vindarna i vårt land är övervägande västliga kommer efter en kärnladdningsexplosion i eller nära jordytan, det nedfallande radioaktiva stoftet med stor sannolikhet att främst föras i östlig riktning från explosionspunkten. Farorna blir med andra ord störst för befolkningen i de områden, som ligger strax öster om de presumtiva anfallsområdena. Här måste även uppmärksammas att radioaktivt nedfall kan medföra fara även om anfallsmålen är belägna utanför landets gränser. Största riskerna uppstår sålunda om mål i Norge och Danmark angrips. De regioner, som ligger nära västkusten eller landgränsen mot Norge, blir då mest utsatta. F r å n operativ synpunkt vore det fördelaktigt, om industriföretagen i större utsträckning kunde lokaliseras t. ex. till de inre delarna av Svealand och

227 södra Norrland. Önskvärt vore att man kunde påverka industrins lokalisering vid utvidgning av redan befintlig verksamhet och nyetablering i syfte att åstadkomma större spridning av den industriella verksamheten inom landet i dess helhet. Angrepp mot vårt land kan ske med mycket kort förvarning eller ingen förvarning alls. Höga krav ställs på krigsmaktens såväl långsiktiga beredskap som mobiliserings- och insatsberedskap. För att undandra förbanden verkan främst från flyg- och fjärrvapenanfall är mobiliseringsplatserna utspridda över stora ytor. Man vill med denna utpridning även nå att krigsplacerad personal, fordon m. m. får korta resor vid inställelsen till mobiliseringsplatserna. Strävandena härvidlag hämmas dock av samhällsutvecklingen, som innebär en allt starkare koncentration av befolkningen till stora tätorter. För att förbanden efter mobilisering snabbt skall kunna lösa stridsuppgifter, är det angeläget att förflyttningssträckorna till avsedda grupperingsområden är så korta som möjligt. Mobiliseringsplatserna bör således ligga nära sannolika operationsområden. Härigenom kan man åstadkomma en hög insatsberedskap. Av lättförklarliga skäl överensstämmer icke befolkningsunderlaget med de operativa behoven av stridskrafter inom skilda delar av landet. Därför måste vissa enheter efter mobilisering transporteras från tätbefolkade områden till strategiskt betydelsefulla områden med ett befolkningsunderlag, som är otillräckligt jämfört med behovet av stridskrafter. Långa koncentreringstransporter, t. ex. från Mellansverige till övre Norrland, utgör ett svaghetsmoment operativt sett. En minskad mobiliseringsorganisation inom strategiskt viktiga områden ökar krigsriskerna. Från denna synpunkt är det angeläget, att de enheter som mobiliseras inom Norrland k a n rekryteras med värnpliktiga, som bor inom det berörda området och som h a r erfarenhet av norrländska förhållanden. De försvarsorganisatoriska följdverkningarna av utflyttningen från Norrland påtalades av chefen för försvarsstaben redan i yttrande över det betänkande, som framlades av 1947 års lokaliseringsutredning (SOU 1951: 6 ) . Den sedan dess gångna 1 O-årsperioden har lett till att de norrländska krigsförbanden nu står inför rekryteringsproblem av betydande räckvidd. Skulle utflyttningen fortsätta i oförminskad takt måste mot slutet av 1960-talet utöver nuvarande värnpliktiga årligen ett stort antal rekryter från mellersta Sverige fullgöra sin första tjänstgöring vid norrländska förband. En sådan utveckling medför förlängda mobiliseringstider för krigsförbanden och sociala olägenheter för berörd personal. Av här anförda skäl ter sig lokaliseringspolitiska åtgärder, som kan leda till minskad utflyttning från Norrland, ytterligt angelägna från försvarssynpunkt. Motsvarande problemställningar gäller beträffande Gotland.

228 7.2 Synpunkter på samhällsplaneringen Bebyggelseplanering. Vid upprättande av region- och generalplaner skall, enligt byggnadsstadgan, bl. a. tillses att försvarets intressen tillgodoses. I byggnadsstadgan föreskrivs, att kopia av förslag till regionplan skall tillställas chefen för försvarsstaben för yttrande. Regionplanenämnd inhämtar ofta dessförinnan chefens för försvarsstaben yttrande över preliminärt förslag. Denna åtgärd har emellertid inte reglerats i någon författning. Det är ett starkt militärt intresse, att militära synpunkter kan beaktas i ett så tidigt stadium som möjligt av regionplanearbetet. I byggnadsstadgan finns icke någon föreskrift om att vid utarbetande av förslag till generalplan yttrande skall inhämtas från totalförsvarets myndigheter utan blott ett allmänt uttalande om att samråd skall tas med de myndigheter, som har ett väsenligt intresse av förslaget. Byggnadsstyrelsen brukar emellertid sända planförslagen för yttrande till bl. a. chefen för försvarsstaben, varigenom den militära sidan får inblick också i detta planeringsarbete. De ogynnsamma förhållanden från civilförsvarssynpunkt, som befolkningskoncentrationen medför, syns delvis kunna motverkas genom lämpliga åtgärder i den moderna samhällsplaneringen. Genom den uppluckring, som därvid sker beträffande industri- och bostadsområden, torde näringslivet kunna ges en från det totala försvarets synpunkt effektivare lokalisering. En fördel från civilförsvarssynpunkt innebär även strukturen på de under tiden efter andra världskriget tillkomna bostads- och industriområdena i de större tätorternas periferi. Den täta bebyggelse, som förhärskar i städernas centralare delar, motsvaras i ytterdelarna av gles bebyggelse, ofta med grönområden inlagda mellan byggnadskropparna. Detta byggnadssätt underlättar insatsen av civilförsvarets skadeavhjälpande organ. Samtidigt minskas risken för spridning av brand mellan husen, vartill även byggnadssättet inom varje enskild fastighet som regel medverkar. Vägplanering. I allmänhet blir totalförsvarets behov av landsvägsförbindelser tillgodosedda genom den utbyggnad som sker för fredssamhället. Vissa ytterligare önskemål bör emellertid framhållas. Det är sålunda önskvärt, att vägarna i riket projekteras så att deras sårbarhet i krig begränsas så mycket som möjligt, exempelvis genom att de framdras utanför städer och samhällen, vilket också överensstämmer med den fredstida trafikens krav. Vidare bör broar och äldre vägar i viss utsträckning behållas som reserv. Broarna bör få tillräcklig bärighet och byggas så, att reparation underlättas (begränsade spännvidder). Jämlikt instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess lokala förvaltningar skall samråd med militära myndigheter äga r u m i ärenden, som kan beröra militär verksamhet under fred eller krig. Härigenom ges dessa myndigheter möjlighet att påverka det allmänna vägnätets utveckling.

229 Det i det föregående från försvarssynpunkt framförda önskemålen om en samhällsplanering, som medför minskad utflyttning från Norrland, kan i vissa fall komma att strida mot andra operativa önskemål. Då en utbyggnad av näringslivet i Norrland torde förutsätta förbättrade kommunikationer, kan ökat behov av stridskrafter och befästningar för försvar av de nya förbindelserna uppkomma. Awägningsproblem, som ofta är svårbemästrade, uppstår härigenom. Frivillig överenskommelse om samråd med militära myndigheter rörande enskilda statsbidragsberättigade vägar har träffats med länsstyrelserna, domänstyrelsen, skogsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Frågan berördes i en proposition till riksdagen angående försörjningsmöjligheterna i Tornedalen (prop, nr 31/1962), där departementschefen uttalade följande: Det är nödvändigt att försvarets och näringslivets intressen i fråga om utbyggnaden av vägnätet blir samordnade. Detta bör, såsom ÖB framhållit, ske genom upprättande av en långsiktig vägplan för alla vägar inom området. Denna vägplan bör sålunda innefatta allmänna vägar, statsbidragsberättigade vägar och icke statsbidragsberättigade vägar. Vägplanen bör upprättas under länstyrelsens ledning i samråd med bl. a. militära myndigheter. Detta uttalande torde ha föranletts av en av ÖB gjord utredning om kommunikationsproblemen i övre Norrland. I utredningen framhålls behovet av en samordnad vägplanering. ÖB anför i sammanhanget, att en sådan vägplanering skulle ge en god överblick över kommunikationsutvecklingen och därmed också underlag för anpassning av tillgängliga stridskrafter efter förhållandena. Planering för elkraftförsörjningen. Kungl. Maj :t utfärdade år 1942 »Lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar» (SFS 335/42 med ändring 49/57), enligt vilken ägare av anläggning av den storlek, som regleras i lagen, är skyldig att vidta erforderliga åtgärder för att begränsa verkningarna av luftanfall, annan krigshandling eller sabotage. Alltsedan år 1942 har viktigare kraftanläggningar utförts under hänsynstagande till bestämmelserna i denna lag. Uppkommande frågor prövas av en särskild nämnd, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, vars verksamhet regleras genom en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion (SFS 488/1942). Frågor rörande ny-, om- eller tillbyggnad av kraftanläggning, som faller under lagens bestämmelser, skall sålunda underställas nämndens prövning. En samhällsutveckling som ställer allt större fordringar på kraftförsörjningen medför också ökade krav på att åtgärder vidtas, syftande till att skydda denna försörjning. Sammanfattande synpunkter på samhällsplaneringen. Sammanfattningsvis bör framhållas, att man inte kan planera samhället enbart med utgångspunkt i ett eventuellt krigs krav. Å andra sidan får icke planering ske utan

230 att totalförsvarets krav och synpunkter beaktas. Totalförsvarets myndigheter har genom de förordningar av olika slag, som finns, möjlighet att medverka i och i viss mån påverka huvuddelen av planeringsarbetet. Önskvärt är emellertid, att de viktigaste centrala totalförsvarsmyndigheterna i ett tidigare skede än nu inkopplas i arbetet, eljest uppstår risk för att försvarsbetingelserna som en följd av vidtagna åtgärder ändras i så hög grad, att landets ekonomiska, personella och övriga resurser inte räcker till för att upprätthålla den av statsmakterna fastställda målsättningen för försvaret. Det är vidare betydelsefullt, att samhället inte får en utformning med alltför täta befolkningskoncentrationer, som gör att utrymningsåtgärder m. m. ter sig så omfattande och svårgenomförbara, att statsmakternas handlingsfrihet binds. En utveckling mot ökade koncentrationer medför en utveckling mot ökade risker — eller krav på tidigare beredskapsåtgärder.

KAPITEL 8 Lokaliseringsverksamhetens nuvarande utformning

8.1. Utrednings- och planeringsverksamhet 8.1.1. Samhällelig planering som påverkar lokaliseringsbetingelserna

De medel, som enligt statsmakternas beslut främst skall komma till användning i lokaliseringsverksamheten för att påverka företagens förläggning, är rådgivning och upplysning. Härutöver har samhället möjlighet att indirekt påverka näringslivets lokalisering genom den verksamhet, som bedrivs i form av planering för bebyggelse och bostadsförsörjning, inom kommunikationsområdet, inom skolväsendet, inom sjukvårdsväsendet och inom a n n a n samhällelig service. Utformningen av denna verksamhet påverkar i hög grad lokaliseringsförutsättningarna och utvecklingsbetingelserna för näringslivet inom olika områden. En förbättring av förutsättningarna för en lokalisering av företag till ett visst område erhålls, om den ovannämnda samhälleliga serviceverksamheten intensifieras i området. Detta kan ske antingen genom att ökade medel ställs till förfogande för verksamhetens bedrivande eller genom en omfördelning av samhällets insatser mellan olika områden. Anledningen till att sådana åtgärder vidtas är antingen att samhället eftersatt kraven på en likartad standard och att därigenom näringslivets utveckling hämmats, eller att skälen för en utbyggnad av näringslivet är så starka, att de motiverar särskilda åtgärder i syfte att höja servicestandarden. I det följande skall i korthet redogöras för den samhälleliga planering och verksamhet, som är av betydelse i lokaliseringssammanhang och de kontakter, som äger r u m mellan arbetsmarknadsstyrelsen som centralt lokaliseringsorgan och andra myndigheter med planeringsuppgifter. En utförligare redogörelse återfinns i bilaga II. 8.1.1.1

Bebyggelseplaneringen

Bebyggelseplanering i byggnadslagens mening syftar till att klargöra markens användning för olika ändamål och sker genom regionplan, generalplan, stadsplan och byggnadsplan. De två förstnämnda planinstituten behandlar den översiktliga planläggningen, då två sistnämnda den detalj planläggning, som närmare reglerar bebyggelsen.

232 Genom bebyggelseplaneringen regleras utbyggnaden av gamla och uppkomsten av nya tätorter. För att mark skall få användas till tätbebyggelse förutsätts att stads- eller byggnadsplan upprättas, varvid planområdets lämplighet för tätbebyggelse prövas. Vid planeringen skall beaktas byggnadslagstiftningens syfte att främja tillkomsten av välbyggda samhällen, som tillgodoser högt ställda krav i hygieniskt, ekonomiskt och socialt avseende samt att förhindra uppkomsten av illa planerade eller från allmän synpunkt ej önskvärda samhällsbildningar. Det ankommer på byggnadsnämnd att tillse, att oreglerad tätbebyggelse icke uppkommer. Byggnadslov får ej lämnas till nybyggnad, som innebär tätbebyggelse, såvida icke detaljplan finns upprättad. Initiativet till upprättande av stads- och byggnadsplan ankommer i princip på kommunerna. Plan antas av kommunala organ men skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen, i vissa fall av Kungl. Maj :t. Länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t kan också ålägga kommun att upprätta detaljplan. Det största intresset i lokaliseringssammanhang är förknippat med den översiktliga planering, som äger rum genom upprättandet av general- och regionplaner. Generalplan är därvid avsedd för planläggning av kommun eller del av kommun, medan regionplan avser gemensam planering för tvä eller flera kommuner. De översiktliga planerna skall ange grunddragen för markens användning. Det ankommer på kommunerna själva att ta initiativ till och utföra generalplan, men de lean också åläggas av länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t att upprätta sådan plan. Innan förslag till generalplan antas skall avskrift delges byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen granskar i regel planerna och ett stort antal myndigheter får dem på remiss för yttrande. Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå yttrar sig därvid främst över prognoserna om näringslivets och befolkningens utveckling samt behovet av industrimark. Generalplan kan efter granskningantas av kommun, vilket innebär att den skall vara vägledande för detaljplaneringen. Generalplan kan vidare fastställas av Kungl. Maj :t, varvid den får vissa rättsverkningar. Regionplaneinstitutet är avsett att tillgodose det mycket starka behovet av samordning i planarbetet mellan olika kommuner. Frågan om en regionplan skall upprättas avgörs av Kungl. Maj :t, som också fastställer regionplaneområdet. De av planen berörda kommunerna bildar ett regionplaneförbund. Förslag till regionplan utsändes för yttrande till berörda kommuner samt länsstyrelsen och berörda centrala myndigheter och fastställs av Kungl. Maj :t. Endast två regionplaner har hittills fastställts, men ytterligare ett par planer har framlagts och i vissa områden pågår arbete med upprättande av regionplaner. Regionplanen skall tjäna till ledning vid upprättande av general- och detaljplaner. Vid regionplaneringen får man exempelvis ta ställning till

233 frågan i vad mån man genom planeringsåtgärder kan och bör påverka befolkningens och bebyggelsens fördelning mellan de olika kommunerna och orterna i regionen. Som bakgrund för den översiktliga planeringen måste bedömningar göras om den framtida folkmängden samt om industrins och serviceverksamhetens framtida utveckling. Lokaliseringsbyrån på arbetsmarknadsstyrelsen har i några fall medverkat vid upprättande av sådana prognoser for regionplaner. Med generalplaneförfattare har samråd ägt r u m i flera fall, varjämte utredningsmaterial ställts till deras förfogande. För den översiktliga fysiska planeringen behövs ett nära samarbete med samhällsplaneringen i övrigt. Planförfattarna är beroende av uppgifter om vilka serviceanläggningar som i framtiden kommer att finnas i planområdet. Svårigheterna är därvid ofta att de olika serviceorganens planer inte sträcks så långt fram i tiden, 15—20 år, som det är önskvärt från bebyggelseplaneringssynpunkt. Det föreligger ofta också svårigheter att få klarlagt vägarnas framtida sträckning i planområdet. Genom det till byggnadsstyrelsen knutna »Rådet för översiktlig planläggning», som består av representanter för myndigheter och organ, som har intressen att bevaka i samband med översiktlig planering, sker informationer om samhällsplaneringen inom olika sektorer och de synpunkter olika myndigheter lägger på denna planering. 1 detta råd är arbetsmarknadsstyrelsen representerad. Inom bebyggelseplaneringens område faller delvis lantmäteristyrelsens verksamhet. Till dess åligganden hör bl. a. att öva tillsyn över fastighetsbildningsverksamheten. I överensstämmelse därmed skall överlantmätarna bl. a. medverka i förberedande planeringar och andra åtgärder för att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning i länen och en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen samt ta del i planeringsarbetet för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. 8.1.1.2 Planering på bostadsmarknaden Bostadsbyggnadsprogram antas av riksdagen varje år för det närmast följande året. På grundval av detta program fastställs en ram för den statliga långivningen. Bostadsstyrelsen fördelar i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen låneramen på län, varvid också lokaliseringspolitiska synpunkter beaktas. Fördelningen inom länen på kommuner handhas av länsbostadsnämnderna i samråd med länsarbetsnämnderna. Som underlag för fördelningen föreligger behov av utredningar om bostadsbyggnadsbehovet i olika kommuner under en längre period. För bl. a. detta ändamål föreskrivs i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att vissa kommuner skall upprätta bostadsförsörjningsplaner. Dessa planer måste bygga på bl. a. undersökningar om näringsliv och befolkning och bedömningar angående den framtida utvecklingen. Sådana planer har endast i

234 liten omfattning upprättats, men en aktivisering av denna planeringsverksamhet pågår för närvarande. Försöksverksamhet i syfte att åstadkomma en mera långsiktig planering av bostadsbyggandet bedrives i tre län. Verksamheten handhas av särskilda planeringskommittéer i vilka ingår förutom länsbostadsdirektören även länsarbetsdirektören och länsarkitekten. 8.1.1.3 Planering rörande vattenförsörjning och avlopp Vatten- och avloppsfrågor aktualiseras ofta i industrilokaliseringssammanhang, varvid samråd med de vattenvårdande myndigheterna är behövligt. Vattenförsörjningen utgör ett allvarligt problem på åtskilliga håll i landet och är också föremål för utredning och planering. För bedömning av dimensioneringen av vatten- och avloppsanläggningar behövs uppgifter om de förändringar, som kan väntas beträffande näringslivets lokalisering och folkmängdens storlek i de olika vattenförsörjningsområdena. 8.1.1 A Planering inom jordbruket Den översiktliga planeringen för jordbrukets yttre rationalisering leds av lantbruksstyrelsen, som också har överinseende över de statliga stödåtgärderna på jordbrukets och trädgårdsnäringens område. Styrelsen har gemensamma överläggningar med företrädare för lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen i frågor rörande rationalisering av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. I flera län har lantbruksstyrelsen med bistånd av sina regionala organ utfört särskilda utredningar såsom ett led i de av arbetsmarknadsstyrelsen eller av länsstyrelsen utförda länsutredningarna. Dessa lantbruksstyrelsens utredningar omfattar i huvudsak uppgifter om beräknade framtida förändringar i åker- och skogsmarksareal, företagsstruktur, brukarnas ålder, sysselsättning inom och utom jordbruket, byggnadernas beskaffenhet m. m. I syfte att belysa jordbrukets förutsättningar i olika delar av riket och därjämte skapa ett underlag för ett handlingsprogram för jordbruksrationaliseringen avser lantbruksstyrelsen att göra en speciell sammanställning av dessa utredningar. På länsplanet handhas de statliga åtgärderna rörande jordbrukets rationalisering av lantbruksnämnderna. Tidigare verkställdes mera långsiktiga planeringar inom utvalda jordbruksområden, s. k. regionalplanering. Denna visade sig emellertid svår att genomföra i praktiken. Därför övergick man i stället till s. k. individualplanering, som omfattar ett mindre antal fastigheter och som aktualiserats genom behovet av storleksrationaliseringar eller bättre arrondering. 8.1.1.5 Vägplanering Vägförhållandena spelar stor roll för näringslivets lokalisering. En förutsättning för att det skall vara möjligt att utveckla vissa orter och områden och förstärka deras näringsliv är att de har tillfredsställande vägförbindelser.

235 Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen pågår en omfattande vägplanering. Till grund för denna verksamhet ligger den av 1959 års riksdag i princip godtagna »Vägplan för Sverige», som utarbetats av en delegation inom styrelsen. Vägplanen innehåller riktlinjer för riksvägnätets utformning samt principerna för länsvägarnas upprustning, avseende tiden fram till 1975. Som ett led i uppföljande av vägplanen bedriver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet, som bl. a. omfattar en fortgående revision av det föreslagna riksvägnätet och en allmän planering av länsvägarnas sträckning och standard. Genom fortlöpande justeringar till följd av ändrade förutsättningar, exempelvis tillkomsten av nya vägbehov, erhålls ett ständigt aktuellt långtidsprogram. Till vägledning vid fördelningen mellan olika län och inom länen av de medel, som beviljas för olika vägbyggnadsändamål upprättas särskilda vägplaner. Planerna omfattar fem år och förnyas vart tredje år. De upprättas av länsstyrelserna och fastställs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller av Kungl. Maj :t om länsstyrelse och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej är överens. Enligt 1963 års statsverksproposition skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fortsättningen göra upp förslag till fördelning mellan länen av vägmedlen. Förslagen översänds till Kungl. Maj :t, som efter hörande av länsstyrelserna beslutar om fördelningen. För att uppehålla kontakter med andra myndigheter och vägintressenter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt en samarbetsdelegation med representanter för jordbruket, skogsbruket, det övriga näringslivet, svenska vägföreningen samt dessutom en representant för byggnadsstyrelsen att företräda samhällsplaneringen och en representant för stadsförbundet. Lokaliseringsorganet är dock icke representerat i detta organ. 8.1.1.6 Järnvägs planering Järn vägskommunikationerna har kommit att spela en allt mindre roll för de kortväga person- och godstransporterna, men har stor betydelse för de långväga gods- och persontransporterna. Även vid lokaliseringen av företag, som inte med nödvändighet är beroende av järnvägstransporter fästes avseende vid förekomsten av järnväg och föredras en ort med normalspårig järnväg framför en ort med smalspårig järnväg. Järnvägsstyrelsen har uppgjort en långtidsplan för investeringar under perioden 1960/79 med olika alternativ. Investeringsprogrammet omprövas fortlöpande och vidareutvecklas. Investeringarna är starkt koncentrerade till huvudlinjerna. Ett stort antal järnvägar är trafiksvaga och åsamkar SJ förluster. SJ kan inte bära dessa förluster utan vill lägga ned trafiken på de trafiksvaga bandelarna eller alternativt ha statsbidrag till den fortsatta driften. Sådant bidrag utgår sedan några år tillbaka och det har förutsatts att vissa bandelar skall bibehållas även om det går med förlust. SJ utför undersökningar beträffande trafiksvaga bandelar enligt visst tidsschema. I nedläggningsutredningarna belyses bl. a. befolknings- och näringslivs-

236 förhållanden i trafikområdet. Ett samarbete äger r u m i nedläggningsfrågor och frågor som gäller ersättningstrafikens ordnande mellan SJ, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt arbetsmarknadsstyrelsen, som bl. a. bevakar de lokaliseringspolitiska synpunkterna. Nybyggnad av järnväg är för närvarande icke aktuell annat än i form av industrispår. Under senare år utförda och pågående breddning av smalspåriga järnvägar har medfört att fem A-centra och fem B-centra (enligt arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning) fått normalspårig järnväg. Ytterligare breddningar torde endast i undantagsfall vara företagsekonomiskt motiverade, men lokaliseringspolitiska synpunkter kan i något fall möjligen influera på breddningsfrågornas bedömning. På taxepolitiken kan också läggas lokalisenngspolitiska synpunkter. Taxepolitikens utformning kan påverka de i avlägsna landsdelar belägna orternas förmåga att konkurrera med andra från kommunikationssynpunkt mera välbelägna orter som lokaliseringsplats för industriföretag. Samtrafiken järnväg—bil och frågan om taxemässig samtrafik järnväg—bil är också frågor med lokaliseringspolitisk anknytning. 8.1.1.7 Planering inom övriga

kommunikationer

Flyget ger snabba förbindelser mellan centrala och perifera områden i riket, vilket kan vara av betydelse i lokaliseringssammanhang. Särskilt för de mera avlägset belägna orterna kan flygtrafiken innebära stora förbättringar i lokaliseringsförutsättningarna. Luftfartsstyrelsen handhar planeringen av flygplatsbyggandet men för närvarande finns inga långsiktiga planer upprättade för den fortsatta utbyggnaden. En särskild kommitté med uppdrag att göra en utredning om luftfartsstyrelsens framtida ställning m. m. har tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen även utarbeta en översiktlig långtidsplan för flygplatsorganisationens utbyggnad. Även inom flygtrafiken är taxepolitiken av lokaliseringspolitisk betydelse. Tillgången på hamn är ofta en viktig lokaliseringsfaktor och en del företag är för export av produkter eller import av råvaror beroende av att ligga vid hamn. Farledsfördjupningar har ofta lokaliseringspolitisk betydelse. Enligt beslut av 1957 års riksdag skall handelshamnarna i princip vara ekonomiskt självbärande och kommunerna svara för hamnbyggandet. Staten lämnar dock undantagsvis bidrag till hamnbyggnadsföretag, bl. a. i sådana fall som bedöms angelägna från lokaliseringssynpunkt. Hamnbidragsärende handlägges av sjöfartsstyrelsen men beslut fattas av Kungl. Maj :t. Såväl inom tele- som postverket utföres planering med lokaliseringspolitisk anknytning. Som exempel kan nämnas avgränsningen av taxeområden inom televerket samt lokaliseringen av postanstalter. 8.1.1.8

Skolplanering

Erfarenheten visar att den enskilde vid val av bosättningsort och företagen vid val av lokaliseringsort fäster stort avseende vid förekomsten av olika

237 slags skolor, främst då yrkesutbildningsanstalter samt gymnasier och andra högre skolor. Om emellertid övriga lokaliseringsförutsättningar icke är gynnsamma torde inrättandet av en högre skola i regel ha ringa betydelse i lokaliseringssammanhang. På skolväsendets område pågår ett betydande planeringsarbete såväl centralt som på läns- och kommunplanet. För grundskolan gör skolöverstyrelsen en översiktlig genomgång och bearbetning av via länsskolnämnderna inkomna förslag till högstadieområden. Dessa förslag utgör underlag för den regionala skolplaneringen i länsskolnämndernas regi. I fråga om gymnasieorganisationen omfattar skolöverstyrelsens utrednings- och planeringsverksamhet både allmänna gymnasier och fackgymnasier. I frågor om fackgymnasier, fackskolor och yrkesskolor råder ett nära samarbete mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Skolöverstyrelsen har underhandsöverläggningar med arbetsmarknadsstyrelsen i frågor rörande såväl den översiktliga planeringen, t. ex. grundskolans högstadieområden och gymnasieregionernas avgränsning, liksom mera konkreta skollokaliseringar. Ett utbyte av utredningsmaterial sker mellan de två verken. Skolöverstyrelsens preliminärt uppgjorda gymnasieregioner sammanfaller i stor utsträckning med de av arbetsmarknadsstyrelsen avgränsade A-regionerna. Ansökningar om att få inrätta nya gymnasier remitteras regelmässigt till arbetsmarknadsstyrelsen för yttrande, särskilt beträffande näringslivets struktur och utvecklingsmöjligheter, bebyggelse- och kommunikationsförhållanden samt vad det gäller styrelsens lokaliseringsverksamhet inom de aktuella områdena. Frågan om inrättandet av nya universitet och högskolor är för närvarande aktuell. Utredningar och planering härom pågår inom ecklesiastikdepartementet. Sådana högre utbildningsresurser har stor betydelse för den allmänna utvecklingen i ett område eller en hel landsdel. Tillgång till högre utbildning medför gynnsammare lokaliseringsbetingelser för såväl allmän service och offentlig verksamhet som för produktionsenheter inom näringslivet. 8.1.1.9 Sjukvårdsplanering Planeringen av sjukvården utföres främst av landstingen. Enligt sjukhusstadgan ankommer det på landstinget att efter samråd med berörda myndigheter upprätta översiktsplaner för den slutna sjukvården. Dessa fastställes inte centralt. Landstingen upprättar planer för den förebyggande hälsovården, t. ex. mödra- och barnavård samt folktandvård. Sådana planer är en förutsättning för att statsbidrag skall utgå. Mentalsjukvårdsberedningen har hand om planeringen av utbyggnaden av mentalsjukvården. Vid lokaliseringen av anläggningarna har samarbete ägt r u m med lokaliseringsorganet. Centrala sjukvårdsberedningen är centralt rådgivande rationaliseringsorgan, när det gäller slutna sjukvården inom landstingens sjukvårdsområde

238 och har att verka för att planeringen sker ändamålsenligt. Anläggning av sjukhus får icke påbörjas förrän sjukhusets förläggning och ritningarna godkänts av medicinalstyrelsen eller centrala sjukvårdsberedningen. Detta godkännande av förläggningen avser dock icke till vilken ort sjukhuset skall förläggas utan förläggningen inom orten. 8.1.2 Lokaliseringsutredningar

8.1.2.1 Arbetsmarknadsstyrelsen

regionindelning

En av de huvudlinjer för lokaliseringsverksamheten, som drogs upp av 1947 års lokaliseringsutredning, går ut på att stärka de tätorter som fungerar eller kan fungera som centralorter för den omkringliggande bygden. Därigenom stödjes strävandena inom samhällsplaneringen att samordna olika bebyggelsegrupper inom större områden — glesbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa med medelstora och större städer och tätorter — till väl avvägda, harmoniska regioner. Lokaliseringspolitiska åtgärder, framhöll utredningen, skulle grunda sig på en utrednings- och planeringsverksamhet som utredningen betecknade som lokaliseringsplanering. I den proposition till 1952 års riksdag, vari föreslogs att arbetsmarknadsstyrelsen skulle handha lokaliseringsverksamheten, hette det också, att en närmare precisering av de riktlinjer efter vilka lokaliseringspolitiken skulle arbeta, borde kunna erhållas genom en såväl riksomfattande som regional lokaliseringsplanering av den typ som lokaliseringsutredningen skisserat. I det praktiska lokaliseringsarbetet inom arbetsmarknadsstyrelsen gjorde sig snart behovet av en hela riket omfattande regional lokaliseringsplanering alltmer gällande. Bl. a. blev en sådan planering nödvändig för att rådgivningsverksamheten skulle kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Med stöd av dessa erfarenheter och i överensstämmelse med statsmakternas anvisningar har arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå företagit en regional indelning av riket och en klassificering av tätorterna med hänsyn till deras funktion som centralorter. Dessutom har särskilda regionala lokaliseringsutredningar utförts i sex län och pågår i ytterligare tre län. Vid regionindelningen har regionerna avgränsats kring vissa tätorter, som utvalts som centra med ledning av en samtidigt företagen klassificering av tätorterna. Tätortsklassificeringen grundar sig på en bedömning av orternas faktiska och möjliga servicefunktion. Serviceutrustningen på en ort betingas av befolkningsunderlagets storlek. Befolkningsunderlaget h a r därför utgjort indelningsgrund vid tätorternas klassificering, varvid hänsyn tagits inte bara till folkmängden i tätorter utan också till folkmängden i det område för vilket tätorten utgör centralort eller k a n fungera som sådan. Vid avgränsningen av regionerna har hänsyn tagits till avstånd och kommunikationer. Vid bedömningen av orternas nuvarande funktion som servicecentra har bl. a. beaktats tätorternas handelsområden i avseende till

239 varaktiga konsumtionsvaror. Vidare har hänsyn tagits till tidningsspridningen, skolområden, trafikintensiteten, arbetskraftspendlingarna samt vissa administrativa indelningar. Flertalet av de serviceanläggningar som erfarenhetsmässigt är av betydelse vid företagens val av lokaliseringsplats och människornas val av bostadsort, kräver ett befolkningsunderlag på minst omkring 30 000 personer. Med hänsyn härtill har vid lokaliseringsbyråns regionindelning utvalts tätorter, som ligger bäst till för att fylla funktionen som servicecentra i områden med minst ca 30 000 invånare. Dessa orter kallas A-centra och deras regioner för A-regioner. Antalet A-regioner är 91. Befolkningsunderlaget i dessa räcker till bl. a. för allmänt gymnasium, tvådelat lasarett, differentierad yrkesutbildning och full uppsättning detaljhandelsföretag. I A-centra utges i regel daglig tidning och orten ligger i regel vid normalspårig järnväg och riksväg. Vissa serviceanläggningar behöver icke så stort befolkningsunderlag, som ingår i A-regionerna. I den regionala indelningen har därför utvalts orter, som ligger bäst till som centra för områden med en befolkning på minst omkring 15 000 personer. Dessa orter kallas B-centra och regionerna för B-regioner. I B-centra finns bl. a. i regel alla branscher inom detaljhandeln, sjukstuga eller flerläkarstation, apotek, realskola, yrkesskola med heldagsundervisning samt vissa administrativa regionala organ. Antal Bregioner är 152. Regionindelningen innefattar vidare en avgränsning av regioner med minst omkring 7 500 invånare. Dessa regioner kallas C-regioner och deras centralort för C-centra. C-regionerna sammanfaller i flertalet fall med de förslag till kommunblock som länsstyrelserna upprättat med anledning av 1982 års riksdagsbeslut om översyn av kommunindelningen. Till C-centra avses i regel grundskolans högstadium komma att förläggas. 8.1.2.2 Arbetsmarknadsstyrelsens länsutredningar De särskilda lokaliseringsutredningar som utförts för vissa län har gjorts efter framställning av länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i respektive län. Utredningarnas syfte är att tjäna som grundval för de riktlinjer efter vilka de lokaliseringspolitiska strävandena bör läggas upp. Lokaliseringsverksamheten siktar bl. a. till att främja den bebyggelseform som eftersträvas från allmänna planeringssynpunkter. Lokaliseringsutredningarna skall därvid vara vägledande vid bedömningen av var företag och serviceanläggningar ur lokaliseringssynpunkt lämpligen bör förläggas. Då lokaliseringsutredningarna berör många olika grenar av samhällsplaneringen måste arbetet bedrivas i samråd med och under medverkan av de länsorgan som svarar för dessa planeringar. Hittills har för varje utredning länsstyrelsen tillsatt ett arbetsutskott eller en kommitté, bestående av representanter för olika länsmyndigheter och institutioner. Med detta organ h a r arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå, som utfört utredningarna, dis-

240 kuterat de olika avsnitten i utredningen. Samråd och överläggningar med landsting och länsorgan har dessutom ägt r u m under arbetets gång. I lokaliseringsutredningarna göres en inventering av såväl tätorternas och befolkningens som företagens och serviceanläggningarnas n u v a r a n d e lokalisering. En del av denna inventering svarar länsorganen för. Vidare beskrives i utredningarna befolkningens och näringslivets hittillsvarande struktur och utveckling. På grundval av förhållandena i nuläget göres sedan prognoser för varje region angående den framtida sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar. Dessa regionala prognoser anknytes till en riksprognos. Därefter uppställs en arbetskraftsbalans. Genom framskrivning av befolkningen och med beaktande av yrkesverksamhetsgraden h a r man ett mått på regionens egna framtida arbetskraftstillgångar. Sättes dessa i relation till det beräknade antalet sysselsatta enligt sysselsätt.ningsprognosen kan man se om över- eller underskott av arbetskraft uppstår i regionen och därav betingad in- eller utflyttning samt vilken effekt detta får på totalfolkmängdens utveckling. Lokaliseringsutredningen avser att klarlägga bl. a. om det föreligger brister i fråga om serviceutrustning, om de demografiska förhållandena ä r gynnsamma eller ogynnsamma, om näringslivet har brister t. ex. i form av ensidighet, ringa expansion, stora säsongväxlingar och svårighet att sysselsätta vissa kategorier arbetskraft, om någon region kan tänkas få sådan folkminskning att serviceutrustningen försämras eller fördyras, skatteunderlaget sviktar osv. Svaret på dessa frågor kan sedan läggas till grund för riktlinjerna för lokaliseringsverksamheten i länet. Således kan man ange inom vilka regioner och på vilka orter, som näringslivet behöver förstärkas. Ofta måste speciella åtgärder vidtagas för att en sådan utveckling skall komma till stånd. Lokaliseringsutredningen avser att vara ett led i en översiktlig planläggning. Vid all regional samhällsplanering finns som bakgrund en målsättning som bygger på en lokaliseringspolitisk bedömning. En lokaliseringsutredning som göres i samarbete med olika länsmyndigheter synes av erfarenheterna att döma ha en viktig uppgift som ett medel att samordna olika organs och institutioners planeringar och syften och underlätta en anpassning av åtgärderna efter en enhetlig plan och målsättning. Under åren 1958—1961 utfördes lokaliseringsutredningar för Skaraborgs, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Kopparbergs och Östergötlands län. Under 1962 påbörjades sådana utredningar i Norrbottens, Västerbottens och Värmlands län. T lokaliseringsutredningen för Skaraborgs län (1958) betecknas förutsättningarna för industrins utveckling som goda. Den tidigare utvecklingen anses ge belägg härför. Länet har egna naturtillgångar, främst i form av god åkermark, skog och värdefulla skiffrar. Det är sannolikt, att dessa tillgångar kommer att utnyttjas i större utsträckning än nu, säger utredningen. De företagsekonomiska betingelser-

241 na för lokalisering av rörliga företag till länet betecknas av utredningen som goda med hänsyn till läget i förhållande till malmtillgångarna och järnverken i Mellansverige och till riksmarknaden. Länet h a r vidare många välutvecklade centra. Arbetskraftstillgångarna anges som rikliga. Det är bl. a. denna rikliga tillgång på arbetskraft och konsekvenserna för de olika regionerna, om arbetskraften inte kan sysselsättas inom regionernas näringsliv, som enligt utredningen gör att speciell uppmärksamhet från lokaliseringssynpunkt måste ägnas flera av länets regioner. Särskild uppmärksamhet bör ägnas sådana centra i länet, där befolkningsunderlaget tenderar att minska under det minimum, som behövs för att viktiga serviceanläggningar skall kunna fortbestå eller komma till stånd. F ö r att realisera de förslag som gjorts i utredningen behövs medverkan av de rådgivande lokaliseringsorganen och de organ, som handlägger den statliga långivningen och lånegarantin till industriföretag liksom av myndigheter, som svarar för kommunikationernas och andra serviceanläggningars utbyggnad, samt från landsting och olika länsorgan. Breddning av vissa smalspåriga järnvägar, förbättring av landsvägsnätet är några av de åtgärder, som föreslås i utredningen. Även kommunerna rekommenderas vidta åtgärder till gagn för företagslokalisering i samband med samhällsplaneringen, t. ex. genom att iordningställa lämpliga industriområden. I lokaliseringsutredningen för Kronobergs län (1959) uttalas bl. a. att detta län och dess olika regioner hör till de områden i landet, som bör ägnas särskild uppmärksamhet i samband med lokaliseringsverksamheten. En central målsättning blir att söka lokalisera företag på ett sådant sätt, att man förstärker redan befintliga tätorter, som ligger lämpligt till för befolkningen i glesbygden. I utredningen konstateras vidare, att många av de nuvarande kommunerna i länet h a r för liten folkmängd för att ensamma kunna lösa många viktiga servicefrågor. Det ifrågasattes därför, om inte G-regionerna borde utgöra den kommunala enheten. Någon ny kommunindelningsreform ansågs dock icke vid den tidpunkten vara genomförbar den närmaste tiden, varför utredningen rekommenderade ett utvidgat kommunalt samarbete på detta område. Den regionala indelning, som företagits av utredningen är avsedd att visa vilka kommuner, som bör samarbeta i olika frågor. 1 utredningen betonas, att särskild uppmärksamhet bör ägnas de centra, vars befolkningsunderlag tenderar att minska under det minimum som behövs för att viktiga serviceanläggningar skall kunna fortbestå eller inrättas. A-, B- och C-centra torde komma att bli mest attraktiva, då det gäller lokalisering av stora eller medelstora företag. Detta betyder inte, att övriga tätorter på något sätt skall motarbetas. Tvärtom bör en lokalisering av småindustri till dessa orter understödjas, säger utredningen. Utredningen förordar slutligen en del åtgärder, som måste vidtagas för att främja de lokaliseringspolitiska strävandena. Bl. a. föreslås en breddning av en del smalspåriga järnvägar och förbättring av vägnätet. I övrigt framföres synpunkter på en del lokaliseringsbestämmande faktorer, som myndigheter och andra bör beakta. Lokaliseringsutredningen för Kalmar län (1960) visade att om inte stadsnäringarnas sysselsättningsökning i länet blir av minst samma relativa omfattning som beräknas för hela riket, kan en fortsatt nettoutflyttning av arbetskraft från länet befaras. I en del av regionerna lyder prognoserna på en fortsatt folkminskning, vilket kan medföra allvarliga konsekvenser bl. a. i fråga om serviceutrustningen. Länets egna naturtillgångar utgörs främst av skog och åkermark. En stor del av länets industri är baserad på dessa naturtillgångar. Det är sannolikt att skogspro16—318333

242 auktionen kommer att öka, liksom tillverkningen inom vissa industribranscher där råvaran hämtas från skogsbruket. Sysselsättningen inom skogen och skogsindustrierna torde dock icke komma att öka i någon större omfattning. Möjligheterna att motverka en sysselsättningsminskning i länet kommer därför i hög grad att vara beroende av utsikterna att till länet lokalisera industriföretag, som ej nödvändigtvis måste ligga i omedelbar anslutning till råvarutillgångarna eller avsättningsområdena. Vid fördelningen av de statliga lånemedlen på de olika företagareföreningarna bör enligt utredningen beaktas det utpräglade behov av utbyggnad av industrin i Kalmar län, som lokaliseringsutredningen belyst. Länets företagareförening bör få en relativt stor andel av den till fördelning disponibla lånesumman. Behovet av en utbyggnad av näringslivet i Kalmar län bör också beaktas vid ställningstagande till lånegarantiärenden. Beträffande nedläggningsundersökningarna inom järnvägsväsendet uttalas att det ur lokaliseringssynpunkt är angeläget, att betydelsefulla orter som går miste om järnväg, får vägar av sådan standard, att näringslivets utbyggnad inte försvåras. Skall förlusten av järnväg kunna kompenseras ur lokaliseringssynpunkt, måste vägarnas standard ofta förbättras utöver vad som är nödvändigt för att nödtorftigt överflytta trafiken till landsväg. Då biltransporter av personer och gods ersätter järnvägstransport, bör direkt biljettinköp, godsinskrivning och befraktning till olika järnvägsstationer och andra orter, som h a r samtrafik med järnväg, kunna ske från åtminstone A-, Boch C-centra. Samtrafiken mellan järnväg och bil är av stor betydelse för det regionala samarbetet och bör utbyggas i största möjliga utsträckning. Nedlägges järnväg, som är B- och G-centras enda järnvägsförbindelse, bör taxemässig samtrafik bil—järnväg införas. Efter att ha lämnat vissa rekommendationer till vidtagandet av åtgärder på övriga delar av kommunikationsområdet såsom broförbindelse med Öland, inom eldistributionen, bostadsbyggandet, skolväsendet e t c , uttalar utredningen till sist, att det fortsatta planeringsarbetet bör tillgå så, att representanter för de olika kommunerna, som ingår i A-, B- respektive C-regionerna, bör sammanträffa och diskutera de gemensamma problem, som föreligger på de olika regionala planen. Avtal bör träffas om att ytterligare inventera de problem, som är gemensamma för samtliga i regionerna ingående kommuner samt att utreda, h u r samarbetet för frågornas lösande lämpligen bör bedrivas. Av lokaliseringsutredningen för Hallands län (1960) framgår att detta län tillhör de mest jordbruksbetonade länen i riket. Trots detta har länet u r befolkningssynpunkt hävdat sig tämligen väl. Sysselsättningsminskningen inom jordbruket och skogsbruket h a r visserligen varit stor under efterkrigstiden, men stadsnäringarnas expansion h a r varit tillräcklig för att motverka en folkminskning i länet. Sysselsättningen inom jordbruket beräknas fram till år 1975 minska med ca 4 500 man. Om inte arbetsstyrkan i länet skall minska, måste sysselsättningen inom stadsnäringarna perioden 1960/75 öka med 4 500 män, och med 5 500 män om en arbetsstyrka motsvarande de egna arbetskraftstillgångarna skall kunna sysselsättas. Detta förutsätter en betydande nyetablering av företag. Med hänsyn till de goda lokaliseringsförutsättningar, som är för handen, h a r denna nyetablering bedömts kunna komma till stånd. När det gäller utflyttning av företag från storstäderna, främst Göteborg, eller filialbildningar till företag belägna i storstäderna, bör möjligheterna att lokalisera

243 företagen eller filialerna till orter i Hallands län beaktas. Det är vidare angeläget att länets fördelaktiga läge vid västkusten i största möjliga utsträckning utnyttjas i lokaliseringsverksamheten. Handelshamnarna i Halmstad, Varberg och Falkenberg får därför anses ha stor betydelse för utvecklingen i länet. Möjligheterna att erhålla tillräckligt stora markområden för storindustrier, som behöver omedelbar anslutning till kaj, är begränsade i de tre hamnstäderna i länet. Till följd av de långgrunda kusterna är hamnmöjligheterna i övrigt inte särskilt goda. En inventering av kustområdet med hänsyn till förekomsten av djupt vatten i förening med goda landkommunikationer bör göras. Vid planering av bl. a. sommarstugebebyggelse bör dylika frågor beaktas. Vissa företag är för sin lokalisering beroende av att ha tillgång till relativt stora sötvattenkvantiteter och goda recipientförhållanden. Genom de många relativt stora åarna i länet är det möjligt att på ett flertal platser tillgodose sådana krav. Genom den betydelse badmöjligheterna har för turistnäringen liksom av hänsyn till fisket, måste emellertid också stora krav ställas på avloppsvattnets rening. Dricksvattentillgången kan bli ett allvarligt problem för de större tätorterna, varför denna fråga närmare bör utredas, anser utredningen. Flera av de nuvarande kommunerna i länet torde enligt utredningen komma att förbli industrifattiga. Detta behöver emellertid inte betyda, att dessa kommuner av denna anledning skulle få speciella svårigheter. Genom lämpligt samarbete med närbelägna kommuner torde det vara möjligt att lösa de kommunala uppgifter, för vilka de inte har tillräckligt befolkningsunderlag. Härigenom torde det också vara möjligt att hålla den kommunala utdebiteringen lika låg som i andra mer industribetonade och folkrika kommuner. För kommuner, som nu saknar naturlig centralort, torde snarare en ökad lokalisering av industriföretag till kommunen innebära en ekonomisk belastning. De serviceanläggningar, som måste finnas i en sådan kommun, bör kunna komma till stånd utan samband med industrilokalisering. F ö r en del kommuner torde pendlingarna mellan arbete och bostadsplats i viss utsträckning kunna motverka sysselsättningsminskningen inom jordbruket. Främst gäller detta kommunerna närmast A- och B-centra. I lokaliseringsutredningen för Kopparbergs län (1961) visar den av utredningen utförda arbetskraftsbalansen, att de manliga arbetskraftstillgångarna i länet totalt skulle komma att öka med 2 100 män fram till år 1975. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruket beräknas under samma tid minska med 5 800 män. Skall en arbetsstyrka motsvarande de egna arbetskraftstillgångarna beredas arbete måste sysselsättningen inom stadsnäringarna perioden 1961/75 sålunda öka med 7 900 män. Detta har också bedömts möjligt, ehuru denna ökning till stor del kommer på den sydöstra delen av länet, där expansionstendenserna är mest utpräglade och där förutsättningar för nyetableringar är mest gynnsamma. Ser man emellertid till länets övriga delar, där jord- och skogsbruk ur sysselsättningssynpunkt är den viktigaste näringsgrenen, föreligger risker för sysselsättnings- och folkminskning. Ur lokaliseringssynpunkt bör därför dessa områden ägnas speciell uppmärksamhet, men samtidigt bör självfallet de goda lokaliseringsförutsättningarna i de sydöstra delarna tillvaratas. Om vägväsendet säger utredningen bl. a., att för jordbrukets och skogsbrukets transporter behövs ett vitt utgrenat nät av sekundärvägar med hög bärighet. För att de förbättringar, som görs på riksvägar och viktiga länsvägar effektivt skall kunna utnyttjas, är del nödvändigt, att för det enskilda skogsvägnätet viktiga uppsamlingsvägar upprustas till högre bärighet. Dessa vägar har ofta också bety-

244 delse för arbetsresor mellan glesbygd ocb tätorter. Möjligheterna för den arbetskraft, som friställts från jordbruket att bo kvar i sina hemorter och arbeta i närbelägna tätorter underlättas, om det finns goda vägförbindelser. Praktiskt taget samtliga landets A-centra h a r normalspårig järnväg. För att kunna konkurrera om företag, som behöver ha tillgång till dylik järnväg, är det önskvärt att länets A-centra inte blir utan normalspårig järnväg. Bandel som är B- och C-centras enda järnväg bör inte utan tungt vägande skäl nedläggas. Främst gäller detta nedläggandet av godstrafiken och spårens upprivning. De bandelar i Kopparbergs län, som berörs av nedläggningsundersökningen, bör inte läggas ned förrän ersättningstrafiken ordnats och berörda vägar upprustats. Skall förlusten av järnväg ur lokaliseringssynpunkt kunna kompenseras, måste vägarnas standard förbättras utöver vad som är nödvändigt för att nödtorftigt överflytta trafiken från järnväg till landsväg. För sin lokalisering är en del företag beroende av stora vattenkvantiteter och goda recipientförhållanden. Flera orter i länet bl. a. utefter Dalälvarna kan erbjuda sådana förhållanden. Huvuddelen av länets större tätorter h a r sin vattenförsörjning baserad på grundvatten från grusåsar. Det är av vikt att dessa grusåsar ej utsätts för föroreningsrisker eller ingripanden, som kan medföra minskning i grundvattenströmmens kapacitet. F ö r lokaliseringsverksamheten är det viktigt, att kommunerna och främst de som r y m m e r A-, B- och C-centra, bedriver en aktiv bostadspolitik. Det är vidare angeläget att kommunerna äger mark för bostadsbyggande och att planeringen hunnit så pass långt, att ett ökat bostadsbyggande kan sättas i gång utan onödig tidsutdräkt. I en del kommuner i länet är dessa förutsättningar inte uppfyllda. På en del håll lägger ägosplittringen hinder i vägen för bostadsplaneringen. Beträffande åtgärder på skolväsendets område föreslår utredningen bl. a., att ett kombinationsgymnasium förlägges till Malung eller Vansbro. På grund av rådande brist på främst teknisk men även handelsutbildad arbetskraft i landet är det ett allmänt önskemål att en förstärkning av dessa utbildningsvägar k o m m e r till stånd. Med hänsyn till den tekniska inriktning, som näringslivet i Kopparbergslän har, anser utredningen aitt speciell uppmärksamhet bör ägnas den tekniska utbildningen. Om den fortsatta planeringen uttalar utredningen, att i A-regionerna i länett föreligger endast ett fåtal gemensamma frågor, som behöver lösas eller diskuteras gemensamt för samtliga i A-regionen ingående kommuner. F ö r C-regionerna ä r de gemensamma angelägenheterna däremot ofta av stor omfattning, varför etlt samarbete mellan kommunerna i sådana frågor är nödvändigt. Lokaliseringsutredningen för Östergötlands län (1961) konstaterar sammanfattningsvis att länets näringsliv är relativt väl differentierat. Under 1950-talelt hade stadsnäringarna en lägre grad av sysselsättningsökning i länet än i riket., främst beroende på textil- och beklädnadsindustrins minskning. Länets näringsliv är jämförelsevis starkt industrialiserat. Förutsättningarna för en gynnsam utveckling under den närmaste framtiden bedömdes som goda. Flera orter i läneit h a r ur industrilokaliseringssynpunkt ett fördelaktigt läge. Linköping och N o r r köping anses som lämpliga lokaliseringsorter för sådana serviceanläggningar, som skall betjäna en befolkning större än länets invånarantal. Sysselsättningen inom jordbruket beräknas fram till 1975 minska med 7 000 män, men sysselsättningsprognosen uteslöt inte möjligheterna att en inflyttning erfordrades u n d e r denna tid för att tillgodose stadsnäringarnas arbetskraftsbehov. F ö r vissa regioner* i länet pekade dock prognoserna på en folkminskning. Dessa regioner b o r d e ägnas speciell uppmärksamhet. Detta gällde bl. a. Kisa- och Valdemarsviksregio-

245 nerna. Ur lokaliseringssynpunkt ansåg utredningen det angeläget att dessa två orter kunde fungera som relativt välutvecklade centra i sina regioner. Utredningen anförde en del åtgärder som var lämpliga för att främja de lokaliseringspolitiska strävandena i länet. Bl. a. framfördes en del lokaliseringssynpunkter på vägnätets sträckning och på vissa järnvägsfrågor. Vidare ansåg utredningen att någon form av gymnasial utbildning i Åtvidaberg samt facklig gymnasieutbildning i Mjölby och Finspång närmare borde övervägas. Även andra faktorer som påverkar lokaliseringen berördes, och vissa synpunkter anfördes om detta som myndigheter och andra borde beakta.

8.1.2.3 Övriga statliga

länsutredningar

A v s t a t l i g a u t r e d n i n g a r , s o m h a r b e t y d e l s e för d e n s a m h ä l l e l i g a lokaliser i n g s v e r k s a m h e t e n , b ö r h ä r n ä m n a s 1954 å r s Ö - u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n a n g å e n d e Ö l a n d och G o t l a n d s a m t u t r e d n i n g a r n a o m B o h u s l ä n och T o r n e d a l e n v i l k a v e r k s t ä l l t s a v l ä n s s t y r e l s e r n a i r e s p e k t i v e l ä n p å u p p d r a g av K u n g l . Maj :t. E n l i k n a n d e u t r e d n i n g o m J ä m t l a n d s l ä n h a r n y l i g e n färdigställts. Öland. Svårigheterna på Öland tar sig uttryck i en besvärande säsongarbetslöshet. Dessutom pågår en ganska stor avflyttning från ön, som särskilt under de senaste åren accentuerats. Som orsak till den pågående utvecklingen poängterar ö-utredningen den roll den fortgående rationaliseringen inom jordbruket spelar. Det är denna rationalisering, som på grund av det öländska näringslivets bristande differentiering, lett till de nu aktuella svårigheterna. Den befintliga industrin — sten- och cementindustri samt livsmedelsindustri — utnyttjar de råvarutillgångar som finns. En utD y g g n a d av åtminstone en viss del av dessa industrier är visserligen från råvarusynpunkt möjlig, men då produkterna är beroende av goda kommunikationer och närheten av stora konsumtionsområden bedöms utbyggnadsmöjligheterna inte vara de bästa. Beträffande den framtida utvecklingen räknar utredningen med att antalet inom jordbruket sysselsatta personer genom försatt rationalisering kommer att nedgå ganska väsentligt. Om icke nya sysselsättningsmöjligheter skapas, kommer alltså utflyttningen att fortgå. I utredningen framlägges undersökningar, som visar att för cement-, ytongoch stenindustrin i övrigt h a r tillkomsten av en bro underordnad betydelse. Det mest ekonomiska transportsättet för dessa företags tunga produkter är båttransport. Även för sockerbruket är en broförbindelse av relativt begränsad betydelse. Sitt stora värde skulle en bro få för lantbruket och turistnäringen. Även i övrigt skulle emellertid en broförbindelse med fastlandet förbättra det öländska näringslivets konkurrenskraft och verka stimulerande på dess utbyggnadsmöjligheter. Utredningen förordar därför att en bro kommer till stånd snarast möjligt. Jordbruket på ön kommer för överskådlig framtid att inta den centrala platsen inom näringslivet. Utredningen h a r därför funnit det motiverat, att hushållningssällskapets rådgivningsverksamhet aktiviseras genom att ytterligare en jordbruksinstruktör stationeras på Öland. Gotland. Av ö-utredningens betänkande angående Gotland (SOU 1958:18) framgår att svårigheterna i denna landsdel är desamma som på Öland; kraftiga säsongsvängningar på arbetsmarknaden och en fortgående, av utflyttning orsakad folkminskning, som på längre sikt kan medföra allvarliga skadeverkningar

246 ur sociala och kulturella synpunkter. Bland förslag eller rekommendationer ; syfte att stimulera sysselsättningen på Gotland, som framförts av utredningen kan nämnas följande. Största möjliga areal för sockerbetsodling bör förbehållas Öland och Gotland med hänsyn till den betydelse denna odling h a r för näringslivet på dessa öar. Det statliga stödet för hampodlingen bör bibehållas. På grund av den vikt odlingen a^ fruktträd, bärbuskar, köks- och prydnadsväxter har för Gotland bör en försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område snarast komma till stånd och organiseras så, att den samtidigt kan fylla behovet av undervisning. Personalförstärkning på hushållningssällskapet i Visby förordas. För skogsbruket måste i första hand kraftfulla åtgärder vidtagas för att vinna en lösning på Gotlands vildkaninproblem. Med hänsyn till de påstådda goda erfarenheterna från utlandet anser utredningen, att det finns skäl att upptaga myxomatosfrågan till ny behandling. Under förutsättning att vildkaninfrågan löses, synes det vara möjligt att öka sysselsättningen inom det gotländska skogsbruket; på kort sikt genom intensivare skogsvårdsåtgärder och på längre sikt genom att möjligheter öppnar sig till större årlig avverkning. En högst väsentlig ökning av sysselsättningen inom den gotländska skogen skulle vara möjlig, om skogsvårdsarbeten kunde bedrivas i enlighet med riksskogstaxeringens förslag. Samhälleliga åtgärder som kan stimulera rationaliseringen inom fisket bör vidtagas. Ett antal orter, där förbättringsarbeten i fiskehamnar anses nödvändiga, anges. Grönsakskonservindustrins betydelse för specialodlingarna inom jordbruket och för sysselsättningen på Gotland betonas. Statligt stöd för tryggandet av denna industri kan bli nödvändigt. Grönsakskonservindustrin på Gotland betecknas som synnerligen betydelsefull med hänsyn till såväl sysselsättningsförhållandena som önskvärdheten av specialodlingar inom det mindre jordbruket, där dessa odlingar utgör ett komplement, som inte torde kunna ersättas. För att förbättra cementindustrins konkurrensmöjligheter bör hamnen i Slite utbyggas. En utvidgning av produktionen av pälskappor av gotländskt utegångsfår bör övervägas. En utbyggnad av Gotlands resurser inom turistnäringen för att tillgodose behovet av rast- och campingplatser samt bostäder bör stimuleras. Med hänsyn till den betydelse, som turismen har för landskapets ekonomi, bör frågan om anslag från fonden för friluftslivets främjande, som berör Gotland, bedömas särskilt välvilligt. Gotlands kommunikationsproblem behandlas i ett speciellt avsnitt. Utredningen anser det inte vara möjligt att lösa trafikfrågorna på ett ur gotländska synpunkter tillfredsställande sätt utan att statsmakterna medverkar ekonomiskt både när det gäller anskaffande av kapital för behövliga nya båtar och troligen också n ä r det blir fråga om att hålla fraktkostnaderna på rimlig nivå. Utredningen finner det synnerligen angeläget, att statsmakterna snabbt tar itu med de gotländska trafikfrågorna och bringar dem till en tillfredsställande lösning. Bohuslänsutredningen. Den av länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län verkställda utredningen »Bohuslän» (SOU 1960:22) omfattar den del av landskapet, som ligger norr om Marstrand-Kungälv med undantag av Inlands Torpe kommun i Göta älvs dalgång, samt ödesborgs, Färgelanda och Högsäters kommuner i sydvästra Dalsland. Undersökningsområdet motsvarar det område, som i arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning benämns Uddevalla A-region. Om utvecklingsmöjligheterna inom olika näringar säger utredningen bl. a. följande. Jordbruket. På grund av småbrukets starka dominans kommer den animaliska

247 produktionen att vara av utslagsgivande betydelse, särskilt som de klimatologiska förhållandena gynnar odlingen av foderväxter. Goda betingelser för specialodlingar av bär och grönsaker föreligger i kustdalgångarna. I stora inlandsområden, ' särskilt i de nordligare delarna av regionen, anses en mera intensiv skogsskötsel ge ett bättre utbyte än den nuvarande produktionsinriktningen. Företagna undersökningar av sysselsättningsförhållandena bland jordbruksbefolkningen i undersökningsområdet h a r visat en betydande undersysselsättning, särskilt på Orust och Tjörn. Fiskerinäringen. Den utveckling mot koncentration av fisket till större centra, som pågått i flera årtionden, synes ännu icke ha avslutats. I de flesta m i n d r e fiskelägen h a r fisket gått så kraftigt tillbaka, att anläggandet av en ny fiskehamn ej kan antagas medföra någon radikal förändring av situationen. Med hänsyn till kostnaderna för hamnbyggnader bör byggnadsarbetena i flertalet mindre fiskeh a m n a r begränsas till förbättringsarbeten. Skogsbruket och skogsindustrin. Skogsbrukets splittring på en mångfald små enheter — medelarealen i länet utgjorde år 1956 endast 18,6 h a produktiv skogsm a r k p e r enhet — skapar speciella svårigheter för skogsvården. För att bemästra dessa svårigheter är en fortsatt kraftig utbyggnad av den kooperativa verksamheten på skogsbrukets område nödvändig. Inom regionen finns ett betydande lövvedsöverskott, som också skapar skogsvårdsproblem. En utbyggnad av sulfatindustrin i västra Sverige har av skogsägareföreningen i området angetts som det effektivaste medlet att stimulera skogsvården i denna del av riket. Utredningen anser emellertid att det inte är möjligt att lokalisera sådan industri till regionen. Främsta orsaken härtill är den otillräckliga vattenförsörjningen i de bohuslänska vattendragen. Den mindre varvsindustrin. I den mån en utbyggnad inom den mindre varvsindustrin i Bohuslän kan bli möjlig, torde denna komma att ske i södra Bohuslän. E n mera betydande utvidgning av verksamheten vid lustbåtsbyggerierna förutsätter vissa gemensamma ekonomiska åtaganden av företagen inom branschen för att åstadkomma en intensifiering av försäljningsverksamheten och uppläggandet av lager. Stenindustrin. Med hänsyn till åldersfördelningen bland stenarbetarna och den stora arbetslöshetsrisken i yrket är en hög arbetslöshetsberedskap nödvändig inom stenindustrikommunerna. Konservindustrin. De ovissa framtidsutsikterna med hänsyn till såväl den osäkra råvarutillgången som marknadsförhållandena, inverkar starkt h ä m m a n d e på investeringsviljan inom sill- och fiskkonservindustrin. Möjligheterna att i tider av råvarubrist lägga om produktionen till andra varuslag som grönsaks- eller köttkonserver får betraktas som starkt begränsade. Den främsta orsaken härtill är den h å r d n a n d e konkurrensen mellan företag som tillverkar sådana produkter. Sjöfarten. Av de bohuslänska handelshamnarna har endast hamnarna i Uddevalla och Lysekil n ä m n v ä r d betydelse för utskeppning av gods från orter utanför Boshuslän. Kapaciteten i Lysekils h a m n medger en avsevärd ökning av h a m n rörelsen, men en dylik utveckling hämmas av de i jämförelse med hamnen i Uddevalla längre transportvägarna till rikets inland. — De goda hamnmöjligheterna t Stenungsund och vid Saltkällefjorden (Munkedal) synes snabbare än i Lysekil komma att påverka näringslivets utveckling i berörda bygder. På Orust bör möjligheterna att anlägga en gemensam hemmahamn för fraktfarten och de större fiskefartygen undersökas. Turistnäringen. Med hänsyn till den betydelse ur rekreationssynpunkt, som de bohuslänska kustorterna numera har, bör turistnäringen i Bohuslän anpassa sig

248 efter de nya utvecklingslinjerna inom turismen. Frågor rörande såväl vägväsendet, vattenförsörjningen som de sanitära förhållandena måste lösas u n d e r hänsynstagande till denna näring. En utveckling av turistnäringen genom ökad tillströmning av utländska turister förutsätter en mångsidigare utrustning och högre standard på turistanläggningarna. Detta kräver en förlängning av turistsäsongen, så att anläggningarnas kapacitet bättre kan utnyttjas. En sådan förlängning förutsätter, att sommartid införes i vårt land i likhet med vad som skett i Norge. Möjligheterna till utveckling av näringar, som baserar sig på regionens egna råvaror är alltför begränsade för att någon genomgripande förändring av befolkningsutvecklingen i områden med stark folkminskning skall kunna anses möjlig. Härtill kommer att flera av de traditionellt viktiga näringarna i regionen, såsom fiske och konservindustri, med nya marknadsförhållanden kan komma att ställas inför svåra omställningsproblem. För den framtida utvecklingen av näringsliv och samhällen i Uddevalla A-region torde det dock vara berättigat att räkna med en lokalisering av storföretag inom näringar, som kan utnyttja Bohusläns i jämförelse med andra landsdelar mycket goda hamnmöjligheter. En inventering av områden, som med hänsyn till järnväg och belägenhet vid djupt vatten ä r lämpliga för företag av denna typ, bör ske. Med hänsyn till det mycket stora behov av industriråvatten, som kan komma att uppstå i en del industriorter, är nya, mera omfattande undersökningar av vattentillgångarna i dessa orter nödvändiga. En flerårsplan för investeringar, som har betydelse för näringslivets utveckling, bör därför upprättas av länsorganen under länsstyrelsens ledning. Slutligen nämner utredningen vilka åtgärder inom samhällsplaneringen, som i första hand bör komma till utförande inom de olika regionerna. Tornedalsutredningen. Den av länsstyrelsen i Norrbottens län verkställda utredningen om Tornedalen och Överkalixbygden, benämnd Tornedalsutredningen, omfattar två delar, varav den första delen upptar en redogörelse för undersökningsområdets struktur och utseende, dess befolkningsförhållanden och kända naturtillgångar. Vidare beskrives kommunikationsförhållandena, de viktigare näringsgrenarna samt arbetsmarknadsläget i området. I särskilda avsnitt behandlas hälso- och sjukvård, socialvård samt kommunernas ekonomiska förhållanden. I den a n d r a delen framlägger utredningen förslag till direkta åtgärder, som enligt utredningen h a r till syfte att genom ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser skapa förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen och stimulera till ökad verksamhet inom näringslivet. Om behovet av olika åtgärder inom olika näringsgrenar uttalar utredningen bl. a. följande. Jordbruket. En sammanläggning av småjordbruken till större enheter och en förbättring av arronderingen måste komma till stånd. Därutöver erfordras intensifier i n g och differentiering av jordbruksdriften, ökad potatis- och spannmålsodling, intensifiering av vallodlingen, utvidgning av trädgårdsnäringen och fortsatt utbyggnad av maskinstationer och maskinföreningar förordas. Utredningen anser vidare, att lantmäteriorganisationens och lantbruksnämndens personal behöver förstärkas samt att de nuvarande möjligheterna för jordbrukarna att få vissa krediter och bidrag bör utökas. Skogsbruk och skogsindustri. För att komma till rätta med det otillfredsställande skogstillståndet i Tornedalen måste krafttag sättas in under den närmaste tioårsperioden för att påskynda skogsvårds- och föryngringsarbetet inom skogsbruket och få till stånd en upprustning av skogsbilvägarna och det allmänna vägnätet i undersökningsområdet. Omfattningen av dessa åtgärder ä r sådan, att

249 restaureringsprogrammet inte kan genomföras utan vidgat stöd från det allmänna. Som en förstahandsåtgärd föreslår utredningen att anslagsramarna för skogsförbättringsanslaget, skogsvägsanslaget och skogsproduktionsanslaget u p p r ä k n a s på sådant sätt att bidragsgivningen under den närmaste tioårsperioden kan ske med författningsenliga procentsatser. Under den aktuella tioårsperioden bör vidare de n ä m n d a bidragen kompletteras med särskilt skogsanslag för Tornedalen. Kostnaderna för föreslagna åtgärder beräknas uppgå till totalt 24,5 milj. kronor, varav engångskostnaderna tar i anspråk 24 milj. kronor. Fisket. Förutom vissa åtgärder rörande insjöfisket föreslår länsstyrelsen igångsättande av trålfiskeförsök samt utbyggnad av ett antal småhamnar i skärgården. Småindustri och hantverk. De allmänna förutsättningarna för småindustri och hantverk bör förbättras genom uppförande av kollektiva verkstadsbyggnader p å lämpliga orter, genom intensifiering av yrkesutbildningen samt genom inrättande i Norrbotten av ett avdelningskontor till Statens hantverksinstitut. Vidare bör en konsulent med företagsekonomisk inriktning samt en ingenjör med utbildning och erfarenhet från mekanisk verkstadsindustri knytas till länets företagareförening med uppgift att särskilt understödja företagsamheten i Tornedalen. En konsulent i trä-, näver- och rotslöjd bör knytas till hushållningssällskapet och en fond för inköp av maskiner för tillverkning av råämnen för hemslöjd bör tillföras länets företagareförening. Gruvdrift och järnhantering. Utredningen förordar att malmfyndigheterna inom Masungsby- och Kaunisvaarafälten samt förekomsten av grafit- och karbonatbergarter undersöks och inventeras. Beträffande de båda sistnämnda bergarterna föreslås en omfattande forsknings- och försöksverksamhet. Turistnäringen. Åtgärder i form av anlägggning av campingplatser och utvidgning av sportfiskemöjligheterna samt ökad upplysningsverksamhet om Tornedalens sevärdheter föreslås. Kommunikationsväsendet. Upprustningsarbetet bör i första h a n d koncentreras till vissa genomgående kommunikationsleder med hög trafikintensitet samt vissa andra vägar av särskild betydelse ur förbindelsesynpunkt. För att förbättra de driftsekonomiska förutsättningarna för busstrafik i Tornedalen föreslås viss restitution av den bilskatt, som inbetalats under 1960. Med hänsyn till Tornedalens karaktär av perifert beläget glesbygdsområde föreslås även att de nuvarande höga avståndskostnaderna kompenseras genom sänkning av skatten på flytande bränsle. Kommunernas ekonomiska förhållanden. I avvaktan på förslag från 1958 års skatteutjämningskommitté föreslår utredningen att nuvarande skattelindringsbidrag till de ekonomiskt hårdast belastade kommunerna i Tornedalen under omställningsperioden m e r än fördubblas. Allmänna åtgärder för främjande av näringslivets lokalisering till Tornedalen. Enligt utredningens uppfattning är lokaliseringspolitiska åtgärder av den art och omfattning, som vidtagits i Norge och andra länder, nödvändiga för en rationell och långsiktig lösning av de nuvarande försörjningsproblemen i Tornedalen liksom i Norrbottens län i övrigt. Utredningen föreslår därför dels en fond för främjande av näringslivets utveckling, dels särskilda skatteregler. Fonden bör enligt utredningen i huvudsak utformas så, att den täcker dels behov av den art, som den n ä m n d a byggnadsfonden för Nordnorge avser att fylla, dels verksamt stöder det inventerings-, forsknings- och utvecklingsarbete, som krävs för att länets resurser rätt skall kunna utnyttjas.

250 Skattereglerna bör, anser utredningen, utformas på i princip samma sätt som skett i Nordnorge, dock med beaktande av vissa skillnader i de grundläggande förutsättningarna. Med hänsyn till att såväl fonden som skattereglerna bör avse hela länet och även torde bli beroende av statsmakternas ställningstagande till det nyligen framlagda förslaget om bildande av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete, begränsar sig utredningen till att anmäla ifrågavarande behov av lokaliseringsåtgärder och avser att i anslutning till Norrbottenplanen återkomma till dessa frågor. Med anledning av Tornedalsutredningen framlade Kungl. Maj:t vid 1962 års riksdag en proposition (nr 31) som innehöll en redovisning över förslag till åtgärder för att förbättra försörjningsmöjligheterna i Tornedalen. Riksdagen beslutade i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen. I propositionen framhölls bl. a. att ett genomförande av det i betänkandet skisserade rationaliseringsprogrammet för jordbruket borde eftersträvas. Åtgärder i detta syfte borde vidtagas inom ramen för de koncentrerade rationaliseringsinsatser vartill särskilt statsstöd utgår från nionde huvudtitelns anslag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. Vad det gäller skogsnäringen skulle från ett anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland ett belopp på 800 000 kronor utnyttjas för skogliga åtgärder i Tornedalen. För att trygga en fortsatt upprustning av områdets vägnät bör, med hänsyn till ovissheten om man i fortsättningen kan räkna med beredskapsarbeten på vägar i samma omfattning som tidigare, medelstilldelningen till det ordinarie vägbyggandet öka. För att främja småindustrin och hantverket i Tornedalen skulle företagarföreningen i länet få en med 100 000 kronor ökad medelstilldelning. Propositionen erinrade om den järnmalmsinventering som avses bli påbörjad i Norrbotten under innevarande budgetår, varvid de av Tornedalsutredningen nämnda projekten skulle undersökas. Av propositionen framgick vidare att beslut fattats om att av malmvinstmedel bilda dels en fond för näringslivets framtida utveckling i Norrland, benämnd Norrlandsfonden, dels en fond för forsknings- och utvecklingsarbete, benämnd malmfonden. Genom dessa fonder ansågs de önskemål utredningen framfört om en utbyggnadsfond för övre Norrland vara tillgodosedda. Vad det slutligen gällde kommunernas ekonomiska förhållanden hänvisade propositionen till att skatteutjämningskommittén framlagt ett förslag om skattelindringsbidrag vars genomförande skulle medföra en avsevärd lättnad i skattebördan i Tornedalens kommuner. 8.1.3 Lokalisering av statlig verksamhet

A r b e t s m a r k n a d s s t y r e l s e n h a r a t t s k a f f a sig e n god överblick över l o k a l i s e r i n g e n a v s t a t e n s olika v e r k s a m h e t s g r e n a r o c h u p p m ä r k s a m t följa v e r k s a m h e t e n i n o m olika o m r å d e n a v s a m h ä l l e t u r l o k a l i s e r i n g s p o l i t i s k s y n p u n k t . I e g e n s k a p a v s a m h ä l l e l i g t l o k a l i s e r i n g s o r g a n får s t y r e l s e n sås o m r e m i s s o r g a n avgiva y t t r a n d e n i frågor s o m r ö r s t a t l i g a företags o c h verksamheters lokalisering innan statsmakterna fattar beslut i ärendet. Ofta v ä n d e r sig s t a t l i g a v e r k och s t a t l i g a u t r e d n i n g a r p å ett tidigt s t a d i u m till a r b e t s m a r k n a d s s t y r e l s e n för a t t ö v e r l ä g g a i frågor s o m gäller l o k a l i s e ring av statliga anläggningar.

251 År 1957 tillsattes en särskild utredning, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, med uppdrag att undersöka möjligheterna att lokalisera ämbetsverk och annan statlig verksamhet till orter utanför Stockholmsområdet. Utredningen inledde sitt arbete med en mera översiktlig undersökning rörande den statliga verksamheten inom Stockholmsområdet i syfte att avgränsa möjliga utflyttningsgrupper. Denna undersökning visade, att i huvudsak två grupper av statliga verksamhetsgrenar borde bli föremål för vidare undersökningar. Den ena gruppen bestod av verksamhetgrenar med relativt specialbetonade uppgifter, vilka endast i mindre grad behövde samarbeta med andra statliga verksamhetsgrenar. Utredningen framlade under våren 1959 betänkanden med förslag till utflyttning av ett tiotal sådana verksamhetsgrenar. I enlighet med dessa förslag har statsmakterna beslutat utflyttning av försvarets fabriksstyrelse till Eskilstuna, fjärde militärbefälsstaben till Strängnäs och arméns intendenturförråd i Stockholm till Filipstad. Utflyttning beslöts också enligt lokaliseringsutredningens förslag av Stockholms tygstations televerkstad i Sundbyberg, centrala frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten. Förläggningsorten för dessa verksamhetsgrenar skulle utredas i särskild ordning. Beslut har sedermera fattats om förläggning av en försvarets televerkstad till Växjö. Den andra gruppen av statliga verksamhetsgrenar — den största — omfattade sådana myndigheter m. m., som hade nära inbördes samarbete och som därför borde lokaliseras till samma ort eller region, för att det interna samarbetet skulle kunna fortgå på i stor sett oförändrade villkor. Allt eftersom arbetet beträffande denna grupp fortskridit med principiella och praktiska överväganden har utredningen funnit anledning att låta sina förslag anstå i avseende å sådana verksamhetsgrenar, som återstår i den förutnämnda gruppen. Utredningens samlade förslag kommer att redovisas i ett slutbetänkande, som beräknas föreligga mot slutet av år 1963. Under arbetets gång har utredningen i ett flertal särskilda skrivelser och remissyttranden gjort uttalanden i olika decentraliserings- och lokaliseringsspörsmål, bl. a. beträffande universitetsplaneringen. 8.2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder av betydelse7för

lokaliseringsverksamheten

Lokaliseringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken har i ett avseende en gemensam målsättning, nämligen i att skapa förutsättningar för ett maximalt utnyttjande av tillgängliga arbetskraftstillgångar. Arbetsmarknadspolitikens väsentligaste uppgift är att åstadkomma balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Huvudlinjen i den arbetsmarknadspolitik som föres går därvid ut på att genom olika åtgärder främja en yrkesmässig och geografisk rörlighet av arbetskraften för att därigenom få till stånd en

252 ändamålsenlig anpassning på arbetsmarknaden. Den arbetslöshet som inte kan övervinnas med sådana rörlighetsstimulerande åtgärder motverkas med sysselsättningsskapande åtgärder. Arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska åtgärder framstår ofta som alternativa lösningar av ett föreliggande aktuellt arbetslöshetsproblem i ett område. Av de medel som begagnas i arbetsmarknadspolitiken kan framför allt yrkesutbildningen för vuxna samt beredskapsarbetena vara av betydelse för lokaliseringsverksamheten. Detsamma gäller också det varsel om driftsnedläggelser och driftsinskränkningar, som enligt överenskommelse med olika organisationer skall tillställas arbetsmarknadsverket. 8.2.1. Yrkesutbildning

Den yrkesutbildning för arbetslösa, partiellt arbetsföra m. fl. som arbetsmarknadsverket lämnar sin medverkan till, gäller personer som antingen saknar yrkeskunskaper eller som på grund av strukturförändringar inom näringslivet behöver omskolning till annat yrke. Denna utbildnings- eller omskolningsverksamhet bedrivs huvudsakligen i form av särskilda kurser, som anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning, men äger också rum genom att utbildningsmöjligheter inom det ordinarie utbildningsväsendet och inom företagen anlitas. Yrkesutbildningsverksamheten såsom ett led i arbetsmarknadspolitiken är av jämförelsevis sent datum. De utbildningskurser som bedrevs under 1940-talet och 1950-talets första del hade en relativt obetydlig omfattning och berörde praktiskt taget endast partiellt arbetsföra. I mitten av år 1957 fanns således 55 kurser med omkring 600 deltagare. I februari 1963 var antalet kurser 979 med 14 200 deltagare, därav 4 600 kvinnor. Antalet personer som under 1962 erhöll utbildning efter hänvisning av arbetsmarknadsverket uppgick till omkring 29 000. Arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för denna verksamhet uppgick under budgetåret 1962/63 till 60 milj. kronor och överstyrelsens för yrkesutbildning till 54 milj. kronor. Som tidigare nämnts kan yrkesutbildning för arbetslösa även anordnas inom företag. Av det nyss nämnda antalet personer som erhållit yrkesutbildning under år 1962 hade omkring 2 000 utbildats inom företag. Det tillkommer länsarbetsnämnderna att träffa överenskommelse med företag om sådan utbildning. Kostnaden för själva undervisningen bestrides i dessa fall av företagen, medan länsarbetsnämnden antingen, såsom fallet är i övrig utbildningsverksamhet, lämnar bidrag till den arbetslöse för hans uppehälle eller betalar en viss kursavgift till företaget, som då betalar lön till dem som genomgår utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat att det är önskvärt att yrkesutbildning av arbetslösa i högre grad än vad som nu är fallet anförtros härför lämpade företag. De särskilda utbildnings- och omskolningskurser för arbetslösa som anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning är i stor utsträckning förlagda

253 till områden med stort överskott på arbetskraft. Avsikten med utbildningen är i många fall att underlätta en utflyttning till områden med bättre tillgång på arbetstillfällen. Men utbildningsverksamheten medverkar på sitt sätt till att skapa bättre lokaliseringsbetingelser och ökade förutsättningar för en utbyggnad av näringslivet i berörda områden. Genom kurserna kommer att till arbetsmarknadens förfogande stå arbetskraft med en viss grundläggande yrkesutbildning, vilket givetvis är en större tillgång än om enbart ovan arbetskraft funnes. Detta kan då bli en gynnsamt verkande faktor vid företagens överväganden om lämplig förläggningsplats vid nyetablering eller omlokalisering. I all synnerhet blir detta fallet om kurserna har en sådan yrkesinriktning eller om nya sådana snabbt kan ordnas att de kan tillgodose den efterfrågan, som kan väntas uppstå i samband med en nylokalisering. I hög grad kan en sådan anpassning till det lokala behovet ske genom utbildning i företagen. I några fall har denna form av utbildning kommit till användning i lokaliseringssammanhang. Det har då rört sig om fall då företag etablerat sig på orter där en förbättring av sysselsättningsmöjligheterna varit önskvärd. Bidrag har därvid utgått antingen som utbildningsbidrag till de som deltagit i utbildningen eller till företaget i form av kursavgift och gällt ett visst antal personer under en på förhand bestämd tidsperiod. 8.2.2

Beredskapsarbeten

Beredskapsarbeten användes i huvudsak för att bekämpa arbetslösheten inom ett visst område eller för att bereda sysselsättning åt en viss kategori arbetslösa. I stor utsträckning fungerar de som en sysselsättningsreserv vid säsongmässig och intermittent arbetslöshet. Till beredskapsarbete anvisas endast sådana arbetslösa, som icke kan erhålla arbete på öppna marknaden. Då sysselsättningsläget är sådant att beredskapsarbeten måste igångsättas utväljer arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med berörda fackmyndighet eller kommun något arbetsobjekt ur den s. k. investeringsreserven, som ter sig lämpligt i den föreliggande situationen. Till beredskapsarbeten utvaljes objekt av så hög angelägenhet att de ändock avses att utföras med ordinarie medel under de närmaste åren. De mest förekommande beredskapsarbetena är vägarbeten, och dessa väljes bland sådana projekt som ingår i flerårsplanerna för vägarna. Vilka företag som i en viss arbetslöshetssituation kan bli aktuella som lämpliga beredskapsarbeten beror i hög grad på planeringsläget. Ett företag kan i och för sig ha hög angelägenhetsgrad men icke vara så färdigprojekterat att det omedelbart kan påbörjas, varigenom det icke kan komma ifråga som beredskapsarbete. Arbetet skall också vara av sådan karaktär att det utan olägenheter kan nedläggas eller bedrivas med stora växlingar i arbetsstyrkan allt efter skiftningar i arbetslöshetens omfattning.

254 Vid bedömningen av ett objekts lämplighet som beredskapsarbete tages hänsyn till att arbetet i önskvärd utsträckning skall kunna bedrivas under vinterhalvåret. Eftersom beredskapsarbetenas uppgift i huvudsak är att motverka tillfällig eller lokal arbetslöshet har eftersträvats att ordna beredskapsarbeten i närheten av de arbetslösas hemorter. För de arbetslösa har detta onekligen stora fördelar framför allt ur ekonomisk synpunkt. Som förut nämnts har större delen av beredskapsarbetena utförts på allm ä n n a vägar. Under de senaste åren har vägarbetena svarat för omkring två tredjedelar av den totala kostnaden för beredskapsarbeten. Budgetåret 1961/62 uppgick kostnaden för beredskapsarbeten på vägarna till 150 miij. kronor. Tyngdpunkten i beredskapsarbetena har varit förlagd till Norrbotten. Ett väl utbyggt vägnät kan vara en viktig faktor vid bedömningen av lokaliseringsbetingelserna på en ort. Ur lokaliseringssynpunkt är det därför av stor betydelse att orter, som i övrigt är lämpliga som förläggningsplats för industriföretag, har goda vägförbindelser. Då de vägprojekt vilka bedrivs som beredskapsarbeten ingår i vägplanerna kan således beredskapsarbetena indirekt medverka till att förbättra lokaliseringsförutsättningarna på orter där näringslivet behöver utbyggas. Även på järnvägssidan har beredskapsarbetena medverkat till att förbättra kommunikationerna och därmed förutsättningarna för en utbyggnad av näringslivet. Bland dessa projekt kan nämnas nyanläggningen av järnvägen Morjärv— Karlsborgsverken samt den pågående breddningen av linjerna Västervik— Åtvidaberg och Karlshamn—Norraryd. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att det icke alltid, av skäl som tidigare omnämnts, är de ur lokaliseringssynpunkt mest angelägna arbetena som har möjlighet att komma med bland beredskapsarbetena. Som direkta utvecklingsarbeten med sikte på att stödja sysselsättningen inom det befintliga näringslivet kan betecknas de i beredskapsarbetena ingående skogsbilvägarna och skogsvårdsarbetena, som budgetåret 1961/62 drog en kostnad av nära 30 milj. kronor. De mest omfattande statskommunala beredskapsarbetena, dvs. beredskapsarbeten som anordnas av kommunerna och för vilka statsbidrag utgår, utgörs av vatten- och avloppsarbeten. De uppgick under budgetåret 1961/62 till 28 milj kronor och har under senaste åren omfattat mellan 11 och 16 procent av de totala kostnaderna för beredskapsarbeten. Om arbetslöshet föreligger kan således en kommun med hjälp av beredskapsarbeten iordningställa industriområden vad det gäller vatten och avlopp och även vad det avser gator, vägar etc. En sådan förbättring av den service, som det ankommer på kommunerna att tillhandahålla, bidrar givetvis till, om kommunen eljest har förutsättningar som lokaliseringsplats, att underlätta nyetablering eller utvidgning av befintliga företag. Uppförande eller iordningställande av lokaler för omskolnings- och utbildningskurser kan också

255 utföras som beredskapsarbeten. Detta kan indirekt genom att öka utbildningsmöjligheterna vara av betydelse i lokaliseringssammanhang. Som en direkt åtgärd att stärka sysselsättningsunderlaget har i några fall s. k. hantverkshus uppförts som beredskapsarbeten. Under senare tid har statskommunala beredskapsarbeten även kommit ifråga då det gällt nybyggnad eller ombyggnad av lokaler för industriellt bruk. I regel har det rört sig om utvidgningar av pågående verksamheter men även avsett uppförande av lokal eller omändring av befintlig lokal i samband med nyetableringar. Ett villkor är därvid att kommunerna står som ägare av lokalen. Vidare förutsätts att byggnadsarbetet utförs av äldre, lokalt bundna arbetslösa byggnadsarbetare. Hänsyn har också tagits inte bara till den omedelbara sysselsättningseffekten utan också till verkningarna på längre sikt. 8.2.3 Förhandsinformation vid driftsnedläggelser

Enligt en mellan arbetsmarknadsstyrelsen å ena sidan samt olika organisationer inom näringslivet å den andra träffad överenskommelse skall industriföretagen senast två månader i förväg underrätta vederbörande länsarbetsnämnd om beslutade driftsnedläggelser och driftsinskränkningar. Syftet med dessa förhandsinformationer är att arbetsmarknadsmyndigheterna skall få tillräcklig tid på sig att förbereda olika åtgärder i syfte att bereda den berörda arbetskraften a n n a n sysselsättning. På anmodan av kommittén gjorde arbetsmarknadsstyrelsen under sommaren 1960 en undersökning beträffande de industrinedläggelser som genomfördes under åren 1957—1959. Undersökningen omfattade 232 företag med 11 762 arbetstagare vid den tidpunkt då länsarbetsnämnderna informerades om att verksamheten skulle upphöra. Största antalet nedläggelser redovisades för konfektionsindustrin där 66 företag med sammanlagt 3 331 arbetstagare upphörde med sin verksamhet. Inom den egentliga textilindustrin var antalet nedlagda företag 33 och antalet berörda arbetstagare 1 984. Bland övriga industrigrupper med ett mer betydande antal nedläggelser kan nämnas verkstadsindustrin, 38 företag med sammanlagt 1 739 arbetstagare, samt livsmedels- och dryckesvaruindustrin med 20 företag och 1 446 arbetstagare. Nedläggelserna gällde i ett stort antal fall relativt små företag. Inemot halva antalet hade sålunda mindre än 30 anställda. Däremot var det endast 6 företag som hade en arbetsstyrka på mer än 200 personer. Av arbetsmarknadsstyrelsens undersökning framgår även i vilken omfattning ny verksamhet kom i gång i de ledigblivna lokalerna genom att en annan företagare antingen övertog själva rörelsen eller förhyrde eller inköpte fabriksbyggnaderna. Av de 232 anläggningar där driften lades ned togs 153 under den här angivna perioden i anspråk av andra företag. I stor

256 utsträckning skedde detta i samverkan mellan företag, näringslivets organisationer, företagarföreningarna och arbetsmarknadsverket. Sedan dess torde ytterligare en del överlåtelser ha skett. Uppgifter finns även om antalet sysselsatta vid de nya företagen. Vid den tidpunkt då varsel om nedläggelse lämnades uppgick arbetsstyrkan vid de 153 företag, där ny verksamhet kom igång, till ca 8 760 personer, medan antalet sysselsatta vid de nystartade industrierna i mitten av år 1960 uppgick till omkring 5 470 eller ungefär 60 procent. Jämfört med antalet arbetstagare vid samtliga nedlagda anläggningar motsvarade arbetsstyrkan vid de nya företagen 47 procent. Man torde kunna utgå från att antalet anställda sedan dess stigit något med hänsyn till det ytterligare förbättrade konjunkturläget och det förhållandet att åtskilliga företag kom i gång först under år 1959. Ianspråktagandet av de ledigblivna lokalerna varierade väsentligt mellan olika industribranscher. Av 38 lokaler inom verkstadsindustrin hade ny verksamhet kommit igång i 29 och antalet arbetstagare var i stort sett detsamma som innan nedläggelsen ägde rum. Inom träindustrin var antalet nedlagda företag 32 med 952 arbetstagare medan antalet nya företag var 17 med 280 arbetstagare. Förklaringen till att lokalerna togs i anspråk i så begränsad omfattning får väl bl. a. sökas i att de i åtskilliga fall var mindre användbara för annan verksamhet. Inom den egentliga textilindustrin nedlades verksamheten vid 27 anläggningar, där sammanlagt 1 984 personer var sysselsatta. Av dessa togs 17 i anspråk av nya företag och personalstyrkan uppgick till 717. Inom konfektionsindustrin uppgick antalet nedlagda företag till 66 med en arbetsstyrka på 3 331 personer. Av dessa togs 46 i anspråk av andra företag, och dessa sysselsatte i mitten av 1960 1 306 personer. Tiden mellan nedläggandet av driften och igångsättning av ny verksamhet i de ledigblivna lokalerna visar stora variationer. Det framgår sålunda att av 153 nystartade företag kom 81 i gång inom en tid av 3 månader och ytterligare 25 företag under följande 3 månader. 19 företag startade mellan 6 och 12 månader efter nedläggelsen, och i 28 fall dröjde det mer än ett år, innan ny verksamhet kom i gång i de lediga fabrikslokalerna. Den i vissa fall relativt långa tid som förflöt mellan nedläggandet och startandet av ny verksamhet kan vara en av förklaringarna till att endast en begränsad del av de anställda som berördes av nedläggelserna fick sysselsättning i de företag som övertog lokalerna. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter rörde det sig om 2 228 personer eller dryg 40 procent av hela antalet anställda. Av betydelse torde även ha varit att de nya företagen i mer än hälften av fallen hänförde sig till en annan bransch. Enligt de av länsarbetsnämnderna lämnade uppgifterna föranledde driftsnedläggelserna i det alldeles övervägande antalet fall inga andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än reguljär förmedling av de anställda som

257 tog kontakt med arbetsförmedlingen. Endast i 27 fall av totalt 232 behövde beredskapsarbeten, omskolningskurser eller olika former av skyddad sysselsättning igångsättas. Kvarstående arbetslöshet uppkom i mycket begränsad omfattning och gällde i första hand personer, som på grund av ålder, sjukdom eller andra arbetshinder var svår placerade. 8.2.4 Investeringsfonder för konjunkturutjämning

Enligt gällande bestämmelser äger aktiebolag, ekonomisk förening och svensk sparbank rätt att göra skattefria avsättningar av vinstmedel till investeringsfonder för konjunkturutjämning. Avsikten är att stimulera företagen att uppskjuta investeringar under högkonjunkturer och i stället förlägga dem till tider då en ökad investeringsverksamhet med hänsyn till läget på arbetsmarknaden befinnes önskvärd. Investeringsfonderna står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen. Kungl. Maj:t eller enligt dess förordnande arbetsmarknadsstyrelsen äger att besluta när och under vilka villkor investeringsfond skall eller får tas i anspråk för sitt ändamål. Riksdagen beslöt år 1963 med anledning av proposition i ärendet att investeringsfonderna under vissa förhållanden skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt syfte. Som en följd härav har enligt Kungl. Majrts förordnande arbetsmarknadsstyrelsen rätt att besluta att investeringsfonder får användas för investeringar under tiden 1 juli 1963—31 december 1964 i vissa områden. Dessa områden består av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län, Gävleborgs län utom Gävle och Sandvikens Aregioner, Mora A-region, Leksand/Rättviks, Malung/Vansbro, Torsby, Sunne, Arvika, Årj ängs, Säffle och Åmåls B-regioner, Vänersborgs B-region utom Vänerborg och Västra Tunhem, samt kommunerna Svanskog, Ödeborg, Färgelanda och Högsäter. Riksdagens ovannämnda beslut innefattade också bifall till ett förslag om generella regler av innebörd, att Kungl. Maj :t, om läget på arbetsmarknaden påkallar det, skall äga besluta att rörelseidkare och jordbrukare, som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier, får vid taxering åtnjuta avdrag för extra avskrivning (initialavskrivning) å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt investeringsavdrag motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Även dessa generella regler skall kunna användas i lokaliseringspolitiskt syfte. 8.3. Direkta åtgärder för att påverka företagens lokalisering 8.3.1. Arbetsmarknadsstyrelsens rådgivande verksamhet

Enligt statsmakternas beslut har arbetsmarknadsstyrelsen att i egenskap av samhälleligt lokaliseringsorgan bedriva rådgivnings- och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor. 17—318333

258 8.3.1.1 Rådgivningen

till enskilda

företag

När företagen kontaktar arbetsmarknadsstyrelsen för att få råd beträffande lampliga förläggningsorter inhämtas fakta av betydelse för rådgivningen, såsom uppgifter om produktionens art, storleken och yrkeskraven på den personal, som behöver rekryteras, kraven på kommunikationer, tomtmark, utbildningsmöjligheter etc., samt till vilken del av riket, som lokalisering ur foretagets synpunkt i första hand kan komma i fråga. En betydande del av förfrågningarna från företagarna är en följd av planerad omlokalisering av verksamheten, varvid produktionen helt eller delvis önskas förlagd till område med gynnsammare rekryteringsmöjligheter än de som föreligger i den ort, där företaget ligger. Kostnaderna för en omlokalisering av verksamheten och behovet av att så snabbt som möjligt få i gång produktionen på den nya orten medför, att många företagare i första hand önskar undersöka lokaliseringsmöjligheterna i orter med tillgång på lediga industrilokaler. Också vid nyetablering av verksamhet efterfrågas i stor utsträckning sådana orter. I anslutning till aktuella lokaliseringsärenden företar arbetsmarknadsstyrelsen utredningar rörande berörda orters och regioners näringsliv, som är av betydelse vid företagens val av förläggningsort. Dessa utredningar kan vara av växlande omfattning allt efter lokaliseringens storlek och betydelse. Med stöd av dessa utredningar lämnar arbetsmarknadsstyrelsen förslag på orter, som fyller de av företagen ställda kraven och som även ur allmänna synpunkter är lämpade för eller i behov av en lokalisering av det slag det är fråga om. För att bistå företag, som söker ledig industrilokal, inhämtar arbetsmarknadsstyrelsen genom länsarbetsnämnderna uppgifter om byggnader, som blivit lediga på grund av industrinedläggelser eller flyttning av verksamhet. I ett särskilt register över kommunernas industriområden sammanställs uppgifter om tomtmarken och dess beskaffenhet samt markpriser, planförhållanden, tillgång på vatten och avlopp, vägar, stickspår etc. Vid behov inhämtas översiktskartor över orter med ledig tomtmark samt kartor över industriområden. Det utredningsmaterial, som sammanställs i samband med lokaliseringsrådgivningen, samlas i ett kommunregister, varigenom materialet finns tillgängligt för framtida behandling av ärenden, som rör lokaliserings- och sysselsättningsfrågorna i kommunerna. Vid lämnandet av förslag till lämplig lokaliseringsort förordar styrelsen bland flera tänkbara platser den ort, som med hänsyn till arbetskrafts tillgång och servicefunktion är klart överlägsen i jämförelse med övriga orter. Vid bedömningen av arbetskraftsresurserna tages hänsyn till förhållandena på orten och dess naturliga omland. I rådgivningsverksamheten söker styrelsen därjämte bevaka möjligheterna att tillföra orter och områden med ensidigt och konjunkturkänsligt näringsliv, eller där sysselsättningsmöjligheterna ur allmänna synpunkter behöver förbättras, ny verksamhet. Uppmärksamhet ägnas därvid också åt områden med betydande arbetskrafts-

259 avgång från jordbruk och skogsbruk. En strävan har vidare varit att komplettera näringslivet i orter och regioner med ensidig manlig eller kvinnlig sysselsättning. 8.3.1.2 Rådgivningen till kommunerna Denna rådgivning påkallas oftast genom uppvaktningar eller skriftliga framställningar från kommunerna, varvid dessa begär lokaliseringsorganets medverkan i strävandena att tillföra ifrågavarande kommuner ny verksamhet. Kommunerna önskar därvid ofta medverkan med utredningar om lokaliseringsförutsättningarna. I inånga fall har kommunerna själva fått kontakt med företag, som är intresserade av att förlägga någon verksamhet till vederbörande kommun. Kommunalnämnden eller drätselkammaren vänder sig då ofta till lokaliseringsorganet för att diskutera möjligheterna att underlätta lokaliseringen. Vid de överläggningar med kommunens representanter, som äger r u m i samband med dessa kontakter, sker en genomgång av kommunens resurser på olika områden, såsom tillgången på industritomtmark; möjligheterna att trygga bostadsförsörjningen, planfrågor, vattenförsörjning och sanitära förhållanden; skol- och yrkesutbildningsmöjligheter och tillgången på övrig samhällelig och kommersiell service. Kontakten med de kommunala organen kan föranleda, att kommunen rekommenderas vidta vissa åtgärder i syfte att förbättra lokaliseringsförutsättningarna. Också de befintliga företagens expansionsmöjligheter och nödvändiga åtgärder för att förbättra deras allmänna arbetsbetingelser kan därvid diskuteras. Hådgivning i lokaliseringsfrågor kan vidare aktualiseras i samband med överläggningar om den kommunala beredskapen mot arbetslöshet. Särskilt stor betydelse har denna rådgivning i situationer, där åtgärder från arbetsmarknadsorganens sida påkallas på grund av varslade större driftsinskränkningar eller driftsnedläggelser. 8.3.1.3 Samarbetet i lokaliseringsfrågor mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Sveriges industriförbund Den rådgivande verksamheten i industrilokaliseringsfrågor i arbetsmarknadsverket har pågått sedan år 1945. Samma år beslöt också Sveriges industriförbund i samråd med Svenska arbetsgivareföreningen att det av dessa organisationer gemensamt bildade Industriens produktionsråd skulle ^aga upp en liknande verksamhet på sitt program. Det framstod redan från början som önskvärt och nödvändigt, att ett intimt samarbete mellan produktionsrådet och den centrala arbetsmarknadsmyndigheten kom till stånd för att enhetliga riktlinjer för verksamheten skulle kunna uppnås och dubbelarbete förhindras. Ett sådant samarbete föll sig även naturligt med hänsyn till att produktionsrådet och arbetsmarknadsmyndigheterna redan tidigare gemensamt behandlat de problem, som uppkommit i samband med driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. För produktionsrådet ansågs den expertis i arbetskraftsfrågor, som fanns inom arbetsmarknads-

260 verket, vara av stort värde med hänsyn till den betydelse som arbetskraftsfrågorna haft vid överväganden av olika lokaliseringsalternativ. Arbetsmarknadsmyndigheterna ansåg å sin sida att detta samarbete skulle förbättra möjligheterna att bevaka de allmänna lokaliseringspolitiska synpunkterna i frågor, som berörde de enskilda företagens lokalisering. Samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och Sveriges industriförbund! i industrilokaliseringsfrågor bedrivs all jämt efter i stort sett samma riktlinjer, som drogs upp när den rådgivande lokaliseringsverksamheten tog sin början. En enskild företagare kan sålunda vända sig endera till arbetsmarknadsstyrelsen eller till dess länsorgan, länsarbetsnämnderna, eller industriförbundet för att erhålla informationer och råd i lokaliseringsfrågor. Industriförbundet erhåller från arbetsmarknadsstyrelsen uppgifter om industriområden och lediga industrilokaler jämte det utredningsmaterial, som kan vara av betydelse för rådgivningen i varje särskilt fall. Med hänsyn till den betydelse tillgången på lediga industrilokaler kan ha för företag, som är beroende av att snabbt få igång produktionen på en ny förläggningsort brukar industriförbundet genom cirkulärmeddelande till medlemsföretagen eller på annat sätt fästa medlemmarnas uppmärksamhet på lediganmälda större lokaler. Utbyte av informationer i lokaliseringsfrågor sker kontinuerligt mellan arbetsmarknadsverket och industriförbundet. 8.3.2. Byggnadsregleringens roll i lokaliseringsverksamheten

T den proposition till 1952 års riksdag, som angav riktlinjerna för den samhälleliga lokaliseringspolitiken, anfördes att så länge byggnadsregleringen var i kraft borde lokaliseringspolitiska synpunkter anläggas vid prövningen av byggnadstillstånd. I överensstämmelse därmed fick lokaliserings- och utredningsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen, så länge särskilt tillstånd till ny- och tillbyggnad av industrianläggning erfordrades eller fram till och med år 1958, från lokaliseringssynpunkt granska alla ansökningar om sådana tillstånd. Om byrån fann att en annan lokalisering än den företaget tänkt sig borde övervägas, tog byrån kontakt med företaget och diskuterade möjligheterna för det att välja en annan förläggningsort. I en del fall ledde dessa överläggningar till en annan ur samhällssynpunkt lämpligare lokalisering, utan att de företagsekonomiska kraven behövde eftersättas, medan i andra fall någon alternativ lokaliseringsort icke var möjlig att tänka sig med hänsyn till de ekonomiska och tekniska skäl som företagen åberopade för sitt val av förläggningsplats. I ett relativt begränsat antal fall, då lokaliseringen ansågs stå i strid med den samhälleliga lokaliseringspolitikens målsättning, avstyrkte byrån för sin del bifall till ansökningarna. 1 Rådgivningsverksamheten i lokaliseringsfrågor handhas numera inom Sveriges Industriförbund medan frågor rörande driftsinskränkningen och driftsnedläggelser handläggs av Industrins byrå för sysselsättningsfrågor, som är knuten till Svenska arbetsgivareföreningen.

261 För åren 1955 och 1956 finns uppgift på det antal ansökningar om byggnadstillstånd som prövades ur lokaliseringssynpunkt. År 1955 granskade lokaliseringsbyrån 287 ansökningar. De sökande företagen beräknade efter byggnationens genomförande öka sysselsättningen med 6 700 personer. Av ansökningarna avstyrkte lokaliseringsbyrån 25, vilka vid bifall beräknades ha ökat antalet sysselsatta med 600, och tillstyrkte 97, vilka representerade en ökning av sysselsättningen med 2 700 personer. I de övriga fallen uttalade byrån att den icke motsatte sig eller hade någon erinran mot investeringens genomförande. Under år 1956 granskade lokaliseringsbyrån 425 byggnadstillståndsärenden, av vilka 16 avstyrktes och 88 tillstyrktes, medan byrån i övriga fall icke motsatte sig eller hade någon erinran mot tillståndens beviljande. I det slutliga avgörandet, när det gällde de avstyrkta ärendena, vägdes de lokaliseringspolitiska skälen mot övriga omständigheter. Vid denna avvägning kunde dessa senare omständigheter emellanåt bliva utslagsgivande. År 1955 infördes en särskild investeringskvot på 15 milj. kronor, som skulle användas för beviljande av byggnadstillstånd, vilka hade speciellt intresse ur lokaliseringssynpunkt, men som icke kunde rymmas inom de ordinarie kvoterna. Ur denna kvot lämnades under åren 1956 och 1957 ett hundratal företag byggnadstillstånd. Efter investeringarnas genomförande beräknades antalet sysselsatta vid dessa företag öka med omkring 1 600. Ett 30-tal av företagen var nyetablerade eller utflyttade från Stockholm. De fall då byggnadstillstånd avstyrktes av lokaliseringsskäl gällde i regel företag i storstäderna. Avslag på ansökan synes endast i ett fåtal fall ha medfört en omlokalisering av företagens verksamhet. En undersökning av Törnqvist (Studier i industrilokalisering, Stockholm 1962) visar att under perioden 1951—1958 ingavs i Stockholm 250 ansökningar om byggnadstillstånd, av vilka 59 avslogs, därav 49 som avsåg ny- eller tillbyggnad av industrifastighet. Av de företag som vägrades byggnadstillstånd återfinns endast fyra bland de företag vilka utflyttat eller lagt ut filialer till orter utanför Stor-Stockholm. Ett avslag på ansökan om byggnadstillstånd ledde sålunda i regel till att företaget anpassade sin verksamhet till de gamla lokalerna eller utnyttjade någon befintlig ledig lokal. Bedömningen av byggnadsregleringens roll i lokaliseringsverksamheten ]<an inte begränsas enbart till de fall då lokaliseringssynpunkter varit avgörande för bifall eller avslag på en ansökan om byggnadstillstånd, eller till den direkta effekt beslutet haft på berörda företags lokaliserings- och utbyggnadsplaner. Byggnadsregleringen hade betydelse för lokaliseringsverksamheten även i det avseendet att arbetsmarknadsstyrelsen genom ansökningarna om byggnadstillstånd på ett tidigt stadium fick kännedom om företagens utbyggnads- och etableringsplaner. Styrelsen kunde därför i god tid innan planerna börjat realiseras diskutera med företagen om lämpliga

262 lokaliseringsalternativ. De möjligheter till kontakter med företagen, som tillståndsansökningarna medförde, var av värde i rådgivnings- och upplysningsverksamheten. 8.3.3. Företagareföreningarnas verksamhet och det statliga kreditstödet till småindustri och hantverk

De första företagareföreningarna började sin verksamhet år 1938. Föreningarnas ändamål är att verka för en utveckling av hantverket och småindustrin inom sina verksamhetsområden. I detta syfte skall de i första hand lämna råd och upplysningar i tekniska, administrativa och kommersiella frågor till företagen samt bedriva låneverksamhet. Företagareföreningar, vilka är organiserade som ekonomiska föreningar, finns numera i samtliga län. I föreningarnas styrelser ingår en eller flera företrädare för vederbörande länsstyrelse. I regel är sålunda landshövdingen ordförande och landssekreteraren suppleant för denne. Statsmakterna stödjer den av företagareföreningarna bedrivna verksamheten dels genom administrationsbidrag, dels genom att ställa medel till förfogande för utlåningsverksamheten. Bidrag till föreningarnas administration lämnas dessutom av landsting och i vissa fall även av kommunerna. I en del län har landstingen och kommunerna även ställt lånemedel till förfogande för speciella ändamål. Tillsyn över föreningarnas verksamhet utövas av kommerskollegium. Låneverksamheten. Genom beslut av 1954 års riksdag inrättades en statlig kreditgarantigivning i syfte att främja utvecklingen inom hantverk och småindustri. Lånegaranti meddelades till en början av Kungl. Maj :t, men beslutanderätten i dessa ärenden överflyttades den 1 januari 1957 tilll kommerskollegium. Ansökan om lånegaranti inges till företagareföreningen i länet och i Stockholms stad till kommerskollegium. Lokalorganet verkställer en förberedande undersökning och överlämnar med eget yttrande ansökningen och övriga handlingar till kommerskollegium. Därvid skall bifogas förklaring av kreditinrättning, att den är beredd att utbetala lån, om lånegaranti beviljas. I fråga om de lånebelopp som beviljas av företagareföreningarna gäller, att de till en och samma låntagare får uppgå till sammanlagt högst 50 000 kronor eller, om det gäller anskaffning av maskiner, högst 75 000 kronor. Om särskilda förhållanden skulle föranleda därtill, kan föreningen dock efter medgivande av kommerskollegium bevilja lån med högre belopp. Beträffande de statliga lånegarantierna innehåller lånekungörelsen inga särskilda bestämmelser om beloppens storlek. Garantilånen är emellertid avsedda att komplettera direktlångivningen. Enligt de av statsmakterna antagna riktlinjerna för garantilåneverksamheten bör därför den generella maximigräns som gäller för direktlånen som regel även vara minimigräns

263 för lånegarantigivningen. Garantibeloppen kommer därför vanligen att överstiga 50 000 kronor. Industrigarantilånen hänför sig i allmänhet till något större företag än företagareföreningarnas direktlångivning. Av företagareföreningarnas direkta långivning år 1960 hänförde sig således icke mindre än 95 procent av antalet lån och 91 procent av den totala lånesumman till företag med högst 25 anställda. Nära hälften av antalet beviljade lån och närmare en tredjedel av lånesumman avsåg företag med mindre än 5 anställda. Av de genom företagareföreningarna under budgetåret 1960/61 förmedlade industrigarantilånen däremot avsåg 56 procent av antalet lån och 45 procent av det totala garantibeloppet företag med högst 25 anställda. Ungefär en tredjedel av garantibeloppet avsåg lån till företag med mer än 50 anställda. Syftet med det statliga kreditstödet är att främja hantverk och småindustri och därmed jämförlig verksamhet. Ärenden angående kreditstöd skall bedömas med särskild hänsyn till sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter. Företagareföreningarnas låneverksamhet och kreditgarantierna till hantverk och småindustri ingår sålunda som en positiv åtgärd för att stimulera företagsbildning inom områden, där det ur samhällets synpunkt synes angeläget att stödja utvecklingen av ett allsidigare näringsliv. Stödverksamheten har även en uppgift att fylla, då det gäller att skapa nya arbetstillfällen, när driften vid ett industriföretag, som haft avsevärd betydelse för arbetsmarknaden på en viss ort, nedlagts. För att ge en belysning av företagareföreningarnas låne- och konsultationsverksamhet främst med hänsyn till lokaliseringssynpunkter har kommittén genom en enkät till föreningarna inhämtat vissa uppgifter om verksamhetens omfattning under åren 1955—1960. Enligt de av företagareföreningarna lämnade uppgifterna uppgick den direkta långivningen under nämnda tid till sammanlagt 97 miljoner kronor, fördelat på 4 985 låneärenden. Antalet av handelsdepartementet eller kommerskollegium beviljade statliga garantilån uppgick under samma tid till 679 med ett sammanlagt belopp av ej fullt 91 miljoner kronor. I genomsnitt uppgick sålunda de av föreningarna beviljade lånen till 19 400 kronor per låneärende, medan de statliga garantilånen i genomsnitt uppgick till 134 000 kronor. Det framgår sålunda att de kreditbehov som täckts genom garantilånen haft en delvis annan karaktär än de, som tillgodosetts genom föreningarnas egen utlåning. I vissa fall har statliga lånegarantier beviljats även stora företag med betydande belopp för att skapa nya sysselsättningsmöjligheter på orter, där en driftsnedläggelse medfört stora svårigheter för den berörda orten. Kreditverksamhetens omfattning i de olika länen redovisas i tabell 8 : 1 . De lån och kreditgarantier, som lämnas av företagareföreningarna och kommerskollegium, avser som regel att täcka den del av kreditbehovet i samband med företagens investeringar i byggnader, maskiner m. m., som

264 Tabell 8:1 Låne- och kreditverksamhetens omfattning åren 1955—1960. Beviljade lån

Beviljade lånegarantier

Summa

Län Belopp i Belopp i Belopp i Antal Antal 1 000 kr. 1 000 kr. 1 000 kr.

205 109 146 200 128

Östergötlands Jönköpings Kronobergs

395 496 277

3 467 1 858 3 272 3 975 3 317 4 764 4 198 3 480 4 720 4 111 2 742 3 396 4 102 2 965 3 351 3 511 2 422 1919 3 293 3 922 4 167 7 361 9 269 7 486

4 985

97 068

248 242

192 195 191 123 254 180

Göteborgs o. Bohus Älvsborgs

129 158

209 141 76 163

Kopparbergs Gävleborgs

275 253

Summa

9 9 16 47 46 41 53

10 34 98 18 13 5 28 68

11 12 15 19 10 22

11 63 21 679

214 118 162 247 174

406 559 298

4 202 3 348 6 032 10 531 7 470 9 465 9 345 9 190 12 467 15 437 5 114 5 296 5 142 6 200 10 097 6 042 3 734 3 556 5 746 4 869 6 636 8 866 17 809 11236

90 762 5 664

187 830

1490 2 760 6 556 4 153 4 701 5 147 5 710 7 747 11 326 2 372 1 900 1 040 3 235 6 746 2 531 1 312 1 637 2 453 947 2 469 1 505 8 540 3 750

289 295

202 229 289 141 267 185 157 226

220 153 91 182 285 275

icke kan tillgodoses genom lån efter normala grunder i banker eller andra kreditinstitut. De totala kostnaderna för de investeringar, som företagen kan vidtaga med statlig medverkan, är därför väsentligt större än lånebeloppen. Det statliga kreditstödet kan beräknas ha motsvarat mellan 40 och 45 procent av de totala investeringskostnaderna. Någon nämnvärd skillnad mellan föreningarnas direktlån och de av kommerskollegium beviljade lånegarantierna förelåg icke i detta avseende. Uppskattningsvis skulle därför investeringar för ett sammanlagt belopp av omkring 450 miljoner kronor ha kommit till stånd med statlig medverkan under åren 1955—1960. Lån och lånegarantier lämnas såväl i samband med nyetableringar och utbyggnader av företag som för rationalisering av verksamheten. För att ge en ungefärlig uppfattning om kreditstödets betydelse för sysselsättningen i olika delar av landet begärdes uppgifter från företagareföreningarna om det nyanställningsbehov, som enligt de lånesökandes uppfattning skulle aktualiseras efter genomförandet av de med statligt kreditstöd tillkomna investeringarna. En sammanställning av dessa uppgifter har gjorts i tabell 8:2. De i tabellen angivna siffrorna ger givetvis icke en exakt bild av den

265 Tabell 8:2 Antal sysselsatta vid företagen före och efter investeringarna (Avser låne- och lånegarantiverksamheten 1955—1960.) Antal sysselsatta Län

efter genomförandet av investeringarna

1274 701 1 355 2 297 2 500 2 469 2 703 942 2 854 3 405 1530 1 810 1 500 1 936 2 228 1 371 705 966 1 600 2 325 1 694 1685 3 890 1658

1 837 912 1 612 3 489 3 125 3 061 3 17b 1 147 3 409 5 721 1 700 2 250 2 000 2 578 2 477 1 841 1 080 1226 2 050 2 740 2 226 2 260 5 135 2 454

563 211 257 1 192 625 592 473 205 555 2 316 170 440 500 642 249 470 375 260 450 415 532 575 1 245 796

68 694 21 177 42 164 63 442 53 018 24 679 33 827 3 627 22 553 36 114 108 948 23 583 104 424 79 055 36 574 44 159 51362 49 402 46 530 45 691 35 333 8 275 21 835 26 032

0,8 1,0 0,6 1,9 1,2 2,4 1,4 5,6 2,5 6,4 0,2 1,9 0,5 0,8 0,7 1,1 0,7 0,5 1,0 0,9 1,5 6,9 5,7 3,1

45 398

59 506

14 108

1 170 682

1,2

Östergötlands

Värmlands

Summa 1

Ökning i % Antal yrkes- av antalet verksamma Ökning inom industri yrkesverksamma inom I960 1 industrin

då ansökan om lån el. lånegaranti beviljades

Enligt 1960 års folkräkning.

faktiska sysselsättningsutvecklingen vid företagen. I vissa fall kan arbetskraftsbehovet ha ökat mer än beräknat, medan i andra fall sysselsättningseffekten blivit mindre. Enligt uttalanden från flera företagareföreningar var de angivna ökningstalen att anse som minimisiffror. Som framgår av tabellen skulle den beräknade sysselsättningen vid samtliga företag komma att öka med 14 000 personer till följd av de med statligt stöd genomförda investeringarna. Då statliga lån och lånegarantier under samma tid lämnades till ett sammanlagt belopp av 188 miljoner kronor, motsvarade sålunda det statliga kreditstödet i genomsnitt omkring 13 000 kronor per nyanställd. Företagens totala investeringskostnader utgjorde i genomsnitt omkring 31 000 kronor per nyanställd. För att belysa det statliga kreditstödets betydelse för den industriella sysselsättningen i olika län har i tabellen även angivits det totala antalet yrkesverksamma inom industrin enligt 1960 års folkräkning. Av tabellen framgår att det statliga kreditstödet hade den största relativa betydelsen i Jämtlands, Kristianstads, Västerbottens, Gotlands och Norrbottens län, d. v. s. de län där industrin är svagt utvecklad.

266 Statligt kreditstöd lämnades även för att förhindra inskränkning eller nedläggning av produktionen vid vissa företag. Fullständiga uppgifter om vilken betydelse detta haft ur sysselsättningssynpunkt har dock ej kunnat erhållas, då endast 13 företagareföreningar ansåg sig kunna besvara denna fråga. Flertalet av dessa angav dessutom, att de lämnade uppgifterna var ungefärliga. Det framgår emellertid, att det statliga kreditstödet i detta avseende spelade en icke oväsentlig roll. I de län för vilka uppgifter lämnades, skulle sålunda arbetstillfällen för 3 000—4 000 personer ha bortfallit, om företagen icke erhållit statliga lån eller lånegarantier. Lokaliseringsrådgivning. Företagareföreningarnas möjligheter att i samband med lånegivningen påverka företagens lokalisering framträder i första hand vid nyetableringar. Antalet med statligt stöd nytillkomna eller omlokaliserade företag uppgick under åren 1955—1960 till 1 137, medan antalet beviljade lån och lånegarantier till bestående företag utgjorde 4 430. I samtliga län var såväl antalet beviljade lån och lånegarantier som lånebeloppen större för bestående än för nystartade företag. Av stor betydelse för nyetableringen var dock låneverksamheten i Stockholms, Norrbottens och Värmlands län, medan däremot kreditgivningen i Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens län främst avsåg bestående företag. De av företagareföreningarna lämnade uppgifterna visar, att nästan alla föreningar sökt påverka företagens lokalisering i samband med behandlingen av låneärenden. Beträffande vilka faktorer som främst beaktades vid lokaliseringsrådgivningen angav ungefär hälften av föreningarna, att de i första hand tog hänsyn till sysselsättningssynpunkter och knappt hälften till varierande lokaliseringssynpunkter. En förening hade dock icke vid något tillfälle funnit anledning att föreslå annan lokaliseringsort än dit företagaren hade tänkt förlägga rörelsen, medan en annan företagareförening uppgav, att huvudparten av dess låneärenden hade avsett befintliga företag med förankring i den egna bygden. Föreningen hade därför icke haft anledning bedriva någon systematisk lokaliseringsrådgivning i samband med lånegivningen. Undersökningen visade att företagareföreningarna i län med starkt expanderande industricentra, såsom Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västmanlands län främst tar hänsyn till sysselsättningsförhållandena. Åtgärderna från företagareföreningarnas sida i dessa län är i första hand inriktade på orter i de mindre expansiva delarna av länet. Också företagareföreningarna i Kristianstads och Jämtlands län angav, att arbetskraftstillgången hade varit en viktig faktor i rådgivningen. Företagareföreningen i Norrbottens län meddelade i sitt svar, att den sökt bevaka möjligheterna till lokalisering i orter med hög arbetslöshet. Vissa föreningar uppgav sig ha eftersträvat lokalisering till mindre tät-

267 orter. I motsats härtill hade företagareföreningarna i Bohuslän och Västernorrlands län inriktat sina ansträngningar på länets regioncentra. Rådgivning utan samband med långivning hade förekommit hos samtliga företagareföreningar. E n tredjedel av föreningarna meddelade, att rådgivningsverksamheten varit av mindre omfattning, vilket i flertalet fall berodde på personalbrist. Åtta föreningar uppgav, att rådgivningen haft samband med utannonsering av lediga lokaler. Kontakt med företag erhålles i flertalet fall genom att dessa direkt eller via kommuner, banker, branschsammanslutningar eller statliga länsorgan söker föreningarnas medverkan för att finna lämplig lokaliseringsort. Flera föreningar uppgav, att de genom annonsering, cirkulärskrivelser till näringssammanslutningar eller genom direkta kontakter med företag i andra delar av landet sökt medverka till att nya industrianläggningar lokaliserades till länet. I frågor rörande iordningställande av industritomtmark och andra åtgärder som är av betydelse för industrilokaliseringen samarbetar företagareföreningarna med kommunerna i stor utsträckning via de industrikommittéer, som allmänt synes förekomma i kommunerna. Dessa kommittéer har ofta tillkommit på företagareföreningens tillrådan. Konsulterande verksamhet. Företagareföreningarnas konsulterande verksamhet synes att döma av de av föreningarna lämnade uppgifterna vara av växlande innehåll och omfattning. Ungefär en tredjedel av föreningarna uppgav att verksamheten på grund av personalbrist begränsades till allmän rådgivning medan övriga föreningar även åtog sig konkreta utredningsuppdrag, främst beträffande upprättande av kalkyler samt produktions- och byggnadsplanering. Flera föreningar uppgav att de även biträdde företagen med utredningar om tekniska rationaliseringar, maskininköp, arbetsstudier och ackordsättning. Konsultationer lämnades vidare i försäljnings- och reklamfrågor samt i frågor rörande bokföring och bokslut. Norrbottens läns företagareförening meddelade, att den medverkat till samordning och specialisering av ett antal snickerifabriker. Samtliga föreningar uppgav att de, i den mån de icke själva kunde utföra erforderliga utredningar, förmedlade kontakter med utomstående expertis. En del av företagareföreningarna angav att de på grund av för liten organisation endast kunde ge konsultationer till företag som sökte lån eller lånegarantier. Flertalet föreningar bedriver däremot allmän rådgivning och åtager sig konkreta utredningsuppdrag i tekniska och ekonomiska frågor även för andra företag. I några föreningar fästes avgörande vikt vid den konsulterande verksamheten, medan kreditgivningen främst betraktas som ett komplement till denna verksamhet. Praktiskt taget samtliga föreningar ansåg, att en utvidgning av deras arbetsinsatser i första hand var påkallad i fråga om den konsulterande verksamheten. Ett av skälen härför var, att de små företagen i många fall

268 ej hade tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna anlita utomstående expertis i den omfattning som vore önskvärd. Icke minst var det angeläget att föreningarna kunde bistå företagen med utredningar och råd i r a t o naliseringsfrågor, vilka med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen och den fortgående stegringen av arbetslönerna måste tillmätas allt större betydelse. Även försäljningsfrågorna behövde ägnas ökad uppmärksamhet. En förstärkning av organisationen uppgavs även av åtskilliga föreningar vara erforderlig för att de skulle kunna mera kontinuerligt följa utvecklingen vid de företag, som erhållit statligt kreditstöd. Härigenom skulle möjligheterna att i tid bistå de företag, som ej utvecklades på ett gyrnsamt sätt, bli väsentligt större. 8.3.4. Norrlandsfonden

I samband med förstatligandet av Luossavaara-Kiirunavaara AB tillsat.es 1956 en utredning för att undersöka möjligheterna att avsätta viss del av statens vinst av malmbrytningen vid LKAB:s gruvor till en fond för statligt stöd till utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet med leaktande av de speciella förhållandena i norra Sverige. I proposition iill 1961 års riksdag föreslogs inrättandet av två fonder: Stiftelsen Norrlandsfonden och Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete. Norrlandsfonden föreslogs komma att tilldelas högst 15 miljoner kronor per år under en femårsperiod och Malmfonden högst 10 miljoner kronor per år under samma tid. Riksdagen biföll propositionen. Norrlandsfonden skall enligt riksdagens beslut främja näringslivets utveckling i Norrland och därvid främst i Norrbottens län, där behovet av näringsstimulerande åtgärder är störst och varifrån fondmedlen ytterst härstammar. Fonden disponeras i första hand för forsknings- och utvecklingsarbete men även för att genom mera direktverkande finansieringsinsatser i form av bidrag, lån eller förlustgarantier främja sådan nybildad eller expanderande företagsamhet, som bedömes vara av betydelse för det norrländska näringslivet. Den skall därvid i första hand stödja sådana projekt, som syftar till en vidareförädling av norrländska råvarutillgångar och medverkar till den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering. Dess verksamhetsområde omspänner även det utvecklingsled mellan forskning och produktion, som utgöres av utredningar, projekteringar och marknadsanalyser m. m. Fondens engagemang begränsas i regel till sådana projekt, som icke eller i otillräcklig grad kan finansieras på annat sätt. Förutom med Malmfonden samverkar Norrlandsfonden med de statliga forskningsråden och med olika forskningsfonder samt — ifråga om utvidgning eller grundande av företag •— med företagareföreningarna. Stöd till forskning och industriellt utvecklingsarbete samt utredningar,

269 inventeringar, projekteringar och marknadsanalyser etc. lämnas såsom bidrag eller i form av förlustgaranti. Ifråga om verksamhet vars resultat kominer enskilda personer, företag eller institutioner tillgodo, är bidrag principiellt förknippat med villkor om återbetalningsskyldighet. Denna inträder om och när projektet enligt fondens bedömande blir vinstgivande eller under omständigheter, som föreskrives av fonden för varje särskilt fall. Bidrag som kommer en hel bransch tillgodo eller som utgår till icke affärsdrivande verksamhet är i regel icke förknippat med villkor om återbetalningsskyldighet. Stöd till industriell utbyggnad eller grundande av ny företagsamhet lämnas genom lån till s. k. toppfinansiering. Lån lämnas endast för sådana projekt, som bedömes ekonomiskt försvarbara, och vilkas förverkligande anses vara av vikt för utvecklingen och differentieringen av det norrländska näringslivet. Fondens toppfinansierande verksamhet sammanhänger med dess egenskap av komplement till de ordinarie kreditinstituten. I konsekvens härmed kan lån från fonden i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter — inklusive insats av eget kapital — utnyttjats. Stöd av det slag som här avses, utgår i form av medellångt eller långfristigt lån. Räntefoten är densamma som tillämpas för statliga industrigarantilån. Amorterings- och/eller räntefrihet kan medges efter avgörande från fall till fall; i regel dock endast för kort tid och högst för tio år. Såvida icke särskilda skäl föreligger för en utsträckning av amorteringstiden, skall återbetalning vara fullgjord inom tjugo år. Fonden arbetar genom ett kansli, som är förlagt till Luleå och som påbörjade sin verksamhet den 1 maj 1962. Under tiden fr. o. m. beslutet om fondens bildande och fram till den 1 juni 1963 har inkommit 80 ansökningar uppgående till ett totalt belopp av 37,6 miljoner kronor, varav 42 om 22,5 miljoner kronor beviljats, 4 återkallats och 20 om sammanlagt 6,0 miljoner kronor avslagits. 1,0 miljon kronor har reserverats för vissa inventeringar och marknadsanalyser m. m. Av de bifallna och reserverade medlen, 23,5 miljoner kronor, faller 12,3 miljoner på en processmetallurgisk forskningsstation, vilken tillkommit på Jernkontorets initiativ och avses komma att drivas av en särskild stiftelse. Resterande 11,2 miljoner kronor fördelar sig med 3,2 miljoner på forskning, 2,0 miljoner på tekniskt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och marknadsanalyser m. m., samt 6,0 miljoner kronor på industriell utbyggnad. 8.3.5. Länsstyrelsernas och landstingens verksamhet.

Enligt statsmakternas beslut vid 1952 års riksdag angående organiserandet av den lokaliseringspolitiska verksamheten på länsplanet skulle uppgifterna i denna verksamhet tills vidare ombesörjas av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna, lantbruksnämnderna och andra organ som handlägger ifrågavarande ärenden. En fast organisation för de lokaliseringspolitiska

270 uppgifterna i länen har därför saknats. I ärenden, som rört rådgivning till företag i lokaliseringsfrågor, har länsarbetsnämnderna varit arbetsmarknadsstyrelsens kontaktorgan i länen, medan utförandet av de tidigare behandlade översiktliga lokaliseringsutredningarna krävt även länsstyrelsernas medverkan. Deras främsta uppgift har därvid varit att samordna de olika länsorganens insatser i utredningsverksamheten. Den utredningspersonal, som under de senaste åren ställts till länsstyrelsernas förfogande, har i stigande grad tagits i anspråk för utredningsoch planeringsuppgifter. Insatserna inom denna verksamhet från länsstyrelsernas sida är emellertid av starkt varierande omfattning. Kommittén har därför genom enkät hos länsstyrelserna sökt klarlägga i vilken utsträckning och på vilket sätt dessa aktivt medverkar till lösandet av uppgifter, som rör den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Med hänsyn till att också landstingen i ett flertal län lämnar omfattande ekonomiska bidragtill planerings- och utredningsverksamhet och även i vissa fall engagerat sig för lokaliseringspolitiska uppgifter har en liknande enkät också gjorts hos landstingen. En redovisning av svaren på enkäten, som avsåg verksamheten under åren 1958—1962, lämnas i det följande. Kontakten med företag i lokaliseringsfrågor. Svaren från länsstyrelserna på en fråga angående vilken uppmärksamhet, som dessa ägnat frågan om företagslokaliseringen, gav vid handen, att den direkta kontakten med företagen i lokaliseringsfrågor i länen i regel upprätthålls av länsarbetsnämnden eller företagareföreningen. Länsarbetsnämndens insatser framhölls särskilt av länsstyrelserna i län med stark industriell aktivitet, medan företagareföreningens betydelse i kontakten med företagen framför allt betonades av länsstyrelserna i norrlandslänen. Dessa skillnader får anses sammanhänga med att rekrytering av arbetskraft för företag i Syd- och Mellansverige i allmänhet spelar större roll än i rikets nordligare delar. Gemensamma organ för lokaliseringsfrågor. En särställning i lokaliseringsverksamheten intar de samarbetsorgan eller särskilda utskott i lokaliseringsfrågor, som tillsatts i ett flertal län och till vilka i regel både länsstyrelse och landsting utsett representanter. Om dessa samarbetsorgan har följande uppgifter lämnats. Närings-och kommunikationsrådet i Kronobergs län. Rådet har tillsatts av landstinget och består av representanter för näringslivet och landstinget. Dess uppgifter har bl. a. angivits vara att söka samordna den verksamhet, som olika myndigheter och organisationer i länet bedriver i frågor, rörande sysselsättningen, näringslivets utveckling och lokalisering, samt att lämna de råd och anvisningar och ombesörja de kontakter med myndigheter och angränsande län, som rådet anser erforderliga. Rådet har i ett par fall i samråd med företagareföreningen tagit kontakt med företag, som varit intresserade av lokalisering till länet.

271 Kommittén för näringslivets utbyggnad i Kalmar län. Kommittén omfattar representanter för länsstyrelsen i de båda landstingen i länet, länets C-regioner och länsarbetsnämnden. Dessutom är företagareföreningens direktör samt tre industriledare medlemmar av kommittén. Landshövdingen är ordförande. Verksamheten bekostas av landstingen i länet. Ett näringsråd kommer att inrättas under år 1963. De båda landstingen har för nämnda år anslagit sammanlagt 60 000 kr. för att möjliggöra anställandet av en näringskonsulent. Gotlands läns landstings närings- och kommunikations råd. Rådet består av representanter för länsstyrelsen, landstinget och näringslivet. Landshövdingen är ordförande. Utvecklingsbetingelserna inom länets näringar har systematiskt undersökts. Kristianstads läns närings- och kommunikations råd. I rådet ingår representanter för länsstyrelsen, landstinget, länsarbetsnämnden, vägförvaltningen, länsarkitektkontoret, statens järnvägar, de enskilda trafikföretagen samt näringslivet. Landssekreteraren är ordförande i rådet och länsutredaren sekreterare. Rådet har tillkommit i syfte att klarlägga lokaliseringsförutsättningarna i länet. Göteborgs och Bohus läns landstings näringsdelegation. Delegationen, som tillsatts inom landstingets förvaltningsutskott, har till uppgift att undersöka möjligheterna för industriell utveckling i landstingsområdet. Delegationen har uppdragit åt en konsulterande byrå att undersöka lokaliseringsförutsättningarna i arton kommuner. Vidare har man engagerat en hamnexpert för utredning av hamnfrågor. Delegationen har även tagit direkta kontakter med industriföretag och förbereder ytterligare sådana kontakter. Förvaltningsutskottets ordförande är ordförande i näringsdelegationen. En viss samordning med länsstyrelsens planering skedde i slutet av år 1962, då länsutredaren blev delegationens sekreterare. Landstinget har beslutat att för vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 ställa ett reservationsanslag om 100 000 kr. till förvaltningsutskottets förfogande för näringsdelegationens verksamhet. Skaraborgs näringsråd. Rådet omfattar representanter för landstinget, kommunerna och näringslivet samt länets riksdagsmän. Landshövdingen är ordförande. Rådets verksamhet syftar till att samordna näringslivets och det allmännas insatser för en positiv utveckling av näringslivet i länet samt att sprida kännedom om de möjligheter, som länet erbjuder för industriell verksamhet. Landstinget lämnar till verksamheten ett årligt anslag med 60 000 kr. Norrbottens läns landstings näringskommitté utgör ett samordnande organ för åtgärder, som skall syfta till en utveckling och differentiering av länets näringsliv. Näringskommittén består av landshövdingen (ordförande) samt ordföranden och v. ordföranden i landstingets förvaltningsutskott.

272 För sin verksamhet får kommittén ett årligt anslag på 70 000 kr. från landstinget. Omfattande utredningar för att klarlägga möjligheterna att förbättra sysselsättnings- och försörjningsläget i länet har utförts. Landstingens och kommunernas stöd till företagareföreningarna. Förutom de anslag till näringskommittéer eller näringsråd, som här omnämnts, lämnar landstingen också betydande bidrag till företagareföreningarnas verksamhet. Bidragen varierar mellan 40 000 och 60 000 kr, per år i södra och mellersta Sverige. Betydligt högre anslag lämnas i de fyra nordligaste länen. Det högsta anslaget till företagareföreningen — 210 000 kr. — lämnar landstinget i Norrbottens län. Av intresse i detta sammanhang är det särskilda stöd, som landstingen och i vissa fall kommunerna lämnar företagareföreningarna för utförandet av direkta lokaliseringspolitiska uppgifter. För att aktivt medverka i lokaliseringsarbetet har sålunda företagareföreningen i Östergötlands län anställt en konsulent, som helt skall ägna sig åt ärenden rörande omlokalisering av verksamhet, utläggande av filialer till företag eller nyetablering av rörelse. Kostnaderna för denna verksamhet bestrides genom bidrag från samtliga städer, köpingar och landskommuner i länet. Företagareföreningen i Kristianstads län har nyligen anställt en tjänsteman med speciell uppgift att verka för överflyttning av industriföretag från storstadsregionerna till länet. Lönekostnaderna bestrides av landstinget. En särskild arbetsgrupp för verksamheten, bestående av konsulenten i företagareföreningen, länsarbetsdirektören och länsutredaren, har tillsatts. I Västmanlands län har länets företagareförening anställt en tjänsteman, som är stationerad i Sala och som skall intensifiera föreningens verksamhet i nordöstra länsdelen. Kostnaderna för denna verksamhet under åren 1962 och 1963 bestrides av Sala stad och landskommunerna i den nämnda länsdelen. Landstinget i Västernorrlands län har tagit initiativ till anställandet av konsulent, som skall biträda företagareföreningen med utredningar och vidtagandet av åtgärder, som syftar till lokalisering av företag till länet. Särskild uppmärksamhet skall därvid ägnas åt kommuner med ensidigt eller svagt näringsliv. För denna verksamhet har landstinget för år 1963 beviljat företagareföreningen ett anslag på 85 000 kr. I Västerbottens län beviljade 1962 års landsting efter framställning från företagareföreningen i länet ett extra anslag på 65 000 kr. för att engagera en kvalificerad kraft, som huvudsakligen skall ägna sig åt lokaliseringsverksamhet. Utrednings- och planeringsverksamhet. I tidigare avsnitt har uppgifter lämnats om de lokaliseringsutredningar, som på vederbörande länsstyrelses begäran utförts av arbetsmarknadsstyrelsen i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län. Därjämte har de vik-

273 tigaste avsnitten i ö-utredningens betänkanden samt i utredningarna rörande Bohuslän och Tornedalen med överkalixbygden redovisats. Den redovisning av u t r e d n i n g s v e r k s a m h e t e n i länen, som h ä r lämnas, h a r därför b e g r ä n s a t s till u t r e d n i n g a r av l o k a l i s e r i n g s p o l i t i s k t i n t r e s s e , som l ä n s s t y r e l s e r n a eller l a n d s t i n g e n s j ä l v a h a f t a n s v a r e t för eller t a g i t i n i t i a t i v till. Stockholms län. En utredning angående försörjningsfrågorna för den bofasta befolkningen i länets kust- och skärgårdsområden h a r utförts på uppdrag av Kungl. Maj:t. Länsstyrelsen h a r vidare medverkat i en utredning om Norrtäljeregionen. En översyn av planerna för fritidsbebyggelsens lokalisering planeras. För utbyggnaden i Märsta h a r tillsatts en särskild delegation. Uppsala län. På grundval av länsarkitektkontorets inventeringar av näringsgeografisk, demografisk, ekonomisk och teknisk art m. m. har en indelning av länet i planregioner företagits. Materialet h a r också utgjort underlag för beslut om byggande av en öst-västlig kommunikationsled. Södermanlands län. En näringsgeografisk undersökning förberedes av länsstyrelsen. Regional planering h a r bedrivits inom områden, som berörs av utbyggnaden i Oxelösund och Studsvik. Östergötlands län. Länsutredaren undersöker dels i vilka avseenden en förbättring av näringslivet i vissa områden är särskilt önskvärd och dels områdenas lämplighet för olika slag av verksamhet. En utredning angående bebyggelse och näringsliv i Östergötlands skärgård har utförts. Jönköpings län. Länsutredaren kommer inom kort att påbörja en länsutredning p å grundval av material, som sammanställts av länsarkitektkontoret. Kronobergs län. P å initiativ av länsstyrelsen h a r Växjö stad, Alvesta köping samt Bergunda och Rottne kommuner tillsatt en gemensam kommitté med landssekreteraren som ordförande för att samordna generalplanearbetet i området. Gotlands län. Länsstyrelsen har utfört beräkningar av den nuvarande och framtida tillgången på arbetskraft inom länet. Vidare har utvecklingsbetingelserna för olika näringar undersökts inom ramen för den verksamhet, som bedrives av landstingets närings- och kommunikationsråd. Blekinge län. Utredningar angående rationaliseringen inom länets jordbruk samt utvecklingsbetingelserna i östra länsdelen har utförts av länsstyrelsen, som också aktivt deltog i det utredningsarbete, som berörde örlogsvarvets organisation och arbetsuppgifter. Kristianstads och Malmöhus län. Skånes regionplaneinstitut, som är ett för landstingen i de båda skånelänen samt städerna Malmö och Hälsingborg gemensamt organ, h a r utfört för den översiktliga bebyggelseplaneringen grundläggande utredningar angående befolkningsutveckling och näringsliv. Länsutredaren i Kristianstads län h a r utfört en lokaliseringsutredning av ungefär samma inriktning som arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredningar. Denna utredning h a r dock ännu icke publicerats. Hallands län. Det h a r uppdragits åt länsarkitekten att undersöka, vilka områden inom länet som bör reserveras för industriföretag. Länsutredaren och olika länsorgan kommer att medverka. Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har aktivt deltagit i de förhandlingar och i den planering, som lett fram till den omfattande industrilokaliseringen i Stenungsund. En inventering av förutsättningarna för industrilokalisering till vissa orter i länet planeras. En första åtgärd är en undersökning av råvattentillgångarna. I samarbete med vägförvaltningen söker länsstyrelsen finna en ur lokaliseringssynpunkt godtagbar lösning på länets vägfrågor. Älvsborgs län. Landstinget bekostar en utredning av utvecklingsmöjligheterna 18—318333

274 i Dalsland. I arbetsutskottet för denna utredning är länsstyrelsen representerad. Lantbruksstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut svarar för vissa specialundersökningar. Vidare medverkar länsorganen. Skaraborgs län. På uppdrag av länsstyrelsen har en inventering och översiktsplanering i fråga om länets strandområden igångsatts. Värmlands län. Det har anförtrotts åt länsutredaren att leda den lokaliseringsutredning, som bedrivs i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Sedan denna utredning framlagts, kommer länsstyrelsen att med berörda parter diskutera frågor, som berör näringslivets lokalisering i länet, och tillsammans med dessa överväga de åtgärder, som utredningen kan ge anledning till. En översiktlig planering, som främst berör fritidsbebyggelsens lokalisering i Karlstadsregionen, har igångsatts på framställning av länsstyrelsen. Örebro län. Landstingets regionplanekontor har åtagit sig de arbetsuppgifter, som i andra län utförs av länsutredarna. Kontoret har utfört en regional indelning av länet på grundval av undersökningar av olika servicefunktioners lokalisering, olika centras centralitetstal och centralitetsgrad etc. Till den av kontoret föreslagna regionala indelningen har anpassats eller kommer att anpassas en rad servicefunktioner inom sjukvården, undervisningen och den administrativa indelningen. En plan för länets vägnät, som visar hur detta lämpligast borde vara utformat med hänsyn till de regionala kontaktbehoven, har upprättats. Därjämte har kontoret utfört översiktlig planläggning eller speciella utredningar för grupper av kommuner eller enstaka kommuner i länet. Kontoret har vidare utrett konsekvenserna av en fortsatt försumpning av Kvismardalen. Denna utredning ingick som ett led i det förslag till åtgärder rörande Täljeåns och Kvismardalens nederbördsområde, som avgivits av en av länsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. Västmanlands län. På Kungl. Maj:ts uppdrag utför länsstyrelsen en geografisksamhällsvetenskaplig utredning, som omfattar hela länet. Kopparbergs län. Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredning rörande länet aktualiseras av länsstyrelsen under medverkan av länsorganen. Länsstyrelsen h a r vidare i anslutning till denna utredning och till vissa specialutredningar börjat analysera förslag till åtgärder, som framför allt tar sikte på de svagt utvecklade områdena i länet. Gävleborgs län. Länsstyrelsen har utfört en översiktlig utredning angående näringsliv och befolkningsutveckling i länet. Skogsvårdsstyrelsen h a r utfört inventeringar av bondeskogsbruket i vissa kommuner och av skogstillgångarna i Bollnäs landskommun. Lantbruksnämnden h a r i samråd med lantbruksstyrelsen undersökt jord- och skogsbrukets struktur i länet. Lantmäteriet förbereder en översyn av storskogsbrukets innehav av skogsmark för att sedan i samråd med lantbruksnämnden söka lösa vissa frågor rörande arronderingen. Skogsvårdsstyrelsen har i samråd med lantmäteriet påbörjat en översiktlig skogsvägplan för länet. Västernorrlands län. Länsstyrelsen h a r låtit länsutredaren utföra en länsutredning, som omfattar en detaljerad redogörelse för näringslivets och befolkningens hittillsvarande utveckling samt en prognos för utvecklingen fram till 1970 inom länet och dess storregioner. Länsutredaren kommer på grundval av företagna utredningar att utarbeta konkreta förslag rörande lokaliseringsfrågor. Länsutredningen skall läggas till grund för ett mera aktivt planerings- och lokaliseringsarbete i länet. Jämtlands län. En lokaliseringsutredning, som omfattar hela länet, kommer att slutföras under år 1963. Vidare har ett betänkande rörande lantbrukets struktur i länet nyligen framlagts av lantbruksmyndigheterna. En särskild kommitté har

275 på länsstyrelsens uppdrag verkställt en redovisning av skogstillgångarna i länet. I anslutning därtill har kommittén framlagt vissa förslag till bättre utnyttjande av dessa tillgångar. Västerbottens län. Länsstyrelsen påbörjade år 1959 en befolknings- och bebyggelsegeografisk utredning, vilken skulle utgöra grundval för kommande planerings- och lokaliseringsarbeten. Dessutom medverkar länsstyrelsen i den av arbetsmarknadsstyrelsen påbörjade lokaliseringsutredningen för länet. Norrbottens län. Länsstyrelsen har upprättat en 10-årsplan för utbyggnad av det permanenta skogsbilvägnätet samt för upprustning av det allmänna vägnätet. Vidare har länsstyrelsen låtit utföra en revidering av virkesbalansen för länet i syfte att erhålla bättre kännedom om det utrymme, som står till förfogande för utbyggnad av den norrbottniska skogsindustrin. Bland övriga utredningar kan nämnas den verkställda undersökningen av den projekterade mellanriksvägens (Sädvaluspen—Graddis) betydelse för näringslivet inom berörda inlandskommuner och den i samarbete med landstingets näringskommitté genomförda utredningen om vilka åtgärder, som bör vidtagas för att förbättra försörjningsmöjligheterna för befolkningen i Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner. En näringsutredning berörande hela länet är under utarbetande. Därjämte medverkar länsstyrelsen i arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredning. 8.3.6. Kommunal informations- och stödverksamhet.

För att belysa i vilka former kommunal utåtriktad aktivitet bedrives i syfte att stimulera etablering och inflyttning av företag och h u r pass vanlig sådan verksamhet är verkställde Sveriges Industriförbund en undersökning av frågan i början av år 1963. Ett särskilt frågeformulär utsändes till samtliga kommuner och svar erhölls från 927 av rikets 1 006 kommuner. Undersökningen, som avsåg perioden 1958—1962, innefattade dels uppgifter om reklam- och upplysningsverksamhet, dels uppgifter om ekonomiskt stöd till företag antingen i samband med etablering eller då existerande företag visat benägenhet att flytta från kommunen eller hotats av driftsnedläggelse. Informationsverksamhet. Resultatet av undersökningen visar att 125 kommuner under undersökningsperioden genom såväl annonsering som annan reklam- och upplysningsverksamhet sökte stimulera företag att etablera sig inom kommunen. Enbart annonsering i samma syfte bedrevs av 321 kommuner och enbart reklam- och upplysningsverksamhet av 32 kommuner. Något mer än hälften av antalet tillfrågade kommuner sökte sålunda i någon form sprida kunskaper om kommunens möjligheter att ta emot nya industrier och de fördelar som en sådan lokalisering kunde innebära för företagen. Frekvensen var väsentligt högre bland städer (69 % av de som svarade) och köpingar (74 %) än bland landskommuner (46 % ) . Kostnaderna för annonsering och reklam under åren 1958—1962 för samtliga kommuner uppgick till 2,1 milj. kronor. Betydande skillnader förelåg emellan olika kommuntyper. För städerna var genomsnittet 16 000 kronor, för köpingarna 4 000 kronor och för landskommunerna 1 600 kronor. Stor spridning förelåg dessutom inom de olika kommuntyperna. I tjugofem städer var kostnaderna för informationsåtgärderna mellan

276 10 000 och 50 000 kronor och i fem städer mer än 50 000 kronor. Bland köpingarna hade trettionio kostnader på mellan 1 000 och 5 000 kronor, medan fyra köpingar hade betalat mellan 10 000 och 50 000 kronor för informationsverksamheten. Landsbygdskommunerna hade i allmänhet låga kostnader för annonsering och reklam. Av de 330 kommuner som bedrev sådan verksamhet hade 206 kostnader, som uppgick till högst 1 000 kronor och i endast 12 landskommuner uppgick reklamutgifterna till mer än 5 000 kronor. I ett antal kommuner har annonsering icke uppfattats som ett aktivt försök att locka företag till kommunen utan tillkommit på begäran av ortstidning eller som ett led i en samfälld aktion inom ett större område. Ekonomiskt stöd. För att få en uppfattning om kommunernas villighet att ekonomiskt stödja nyetablering av företag, ställdes frågan om kommunen under åren 1958—1962 genom löfte om ekonomiskt stöd sökt stimulera företag att etablera sig inom kommunen. Jakande svar på denna fråga lämnades av 347 kommuner eller 37 procent av hela antalet som ingick i undersökningen. I drygt 200 av dessa kommuner hade etablering under perioden kommit till stånd med kommunalt stöd. Stöd hade emellertid även lämnats av 70 kommuner utan att kommunerna själva tagit initiativet. Det var i dessa fall företagen, som ställde anspråk på särskilda förmåner för att lokalisering till kommunen skulle komma till stånd. Om graden av aktivitet från kommunernas sida skulle bedömas utifrån givet löfte om stöd, visar undersökningen att köpingarna hade den största siffran relativt sett, 47 procent, och att motsvarande siffror för städerna var 35 procent och för landskommunerna 37 procent. Ser man till antalet kommuner inom varje kommuntyp som lämnade stöd åt nyetablerade företag, får man följande bild:

Antal stödda nyetableringar 1

17 8 Köpingar . . 11 8 Landskommuner. . . 127 43 Summa 155 59

8 9

3 1

18 35

5 9

1 6

1 2

1 1

11 S:a

45 30

196 271

Hela antalet stödkommuner var alltså 271 eller 29 procent av antalet u n dersökta kommuner. Bland städerna var motsvarande andel 38 procent och bland köpingar och landskommuner 34 respektive 27 procent. 330 kommuner eller 36 % av samtliga meddelade att inga som helst åtgärder i fråga om informationer eller stöd åt nyetablerade företag hade vidtagits, men av dessa hade emellertid 38 kommuner stött redan existerande företag.

277 Antalet nyetablerade företag, som tillkom med kommunalt stöd var 496 eller ungefär 45 procent av alla under perioden nyetablerade företag. Av de 271 kommuner som lämnade stöd medverkade ej fullt hälften vid två eller flera nyetableringar. För städer och köpingar var denna andel omkring 60 procent medan den för landskommunerna stannade vid 35 procent. Stödbegreppet har i undersökningen givits en relativt vid tolkning. Förutom lån, borgen, flyttningsbidrag, låga priser och hyror på av kommunen ägda industribyggnader m. m. har sålunda även ingått låga råmarkspriser och låga priser på av kommunen iordningställd industrimark, innebärande att kommunen medvetet avstått från att ta ut fullt marknadspris. Av svaren framgår att borgen varit vanligast i landskommuner och köpingar, följt av låga priser på tomtmark. P å tredje plats kom låga hyror på av kommunen ägda byggnader. För städerna var överlåtelse av industritomtmark och r å m a r k på gynnsamma villkor den vanligaste stödformen, medan kommunal borgen kom på tredje plats. Av de lämnade svaren framgår vidare att 234 kommuner vidtagit ekonomiska stödåtgärder eller beviljat särskilda förmåner för att behålla redan existerande företag, då dessa visat benägenhet att flytta till en annan plats eller hotats av driftsnedläggelse. Antalet kommuner, som gav ekonomiskt stöd till företag som redan hade verksamhet i kommunen, var sålunda något mindre än det antal kommuner som stödde tillkomsten av nya företag. I närmare 2/s av de kommuner, som gav särskilda förmåner till bestående företag, förekom även stöd i samband med nyetableringar. I övriga kommuner var stödet begränsat till redan existerande företag. Det bör tilläggas att stöd till företag lämnats även för att underlätta normal utbyggnad av verksamheten. Sådant stöd har ej redovisats i undersökningen. Uppgifter om kommunernas kostnader för stödverksamheten kunde icke inhämtas i den här refererade undersökningen. Man inskränkte sig till en fråga om hur stödkostnaderna ställde sig i förhållande till kostnaderna för olika slag av informationsverksamhet. Det är sålunda icke möjligt att bilda sig någon uppfattning om det ekonomiska stödets absoluta omfattning.

KAPITEL 9 Samhällelig lokaliserings v e r k s a m h e t i a n d r a l ä n d e r

Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag har kommittén funnit det vara av värde att få en inblick i lokaliseringsverksamhetens inriktning i utlandet och de medel som används för att påverka näringslivets regionala utveckling. Följande redogörelse grundar sig på lagbestämmelser och a n n a n tillgänglig litteratur i dessa frågor från vissa västeuropeiska länder och USA. Från Norge, Storbritannien och Nederländerna har därutöver erhållits direkta informationer från myndigheter och organisationer i samband med kommitténs besök i dessa länder.

9.1 Storbritannien

Bakgrunden till den lokaliseringsverksamhet som bedrivs i Storbritannien är att söka i de svåra problem, som uppstod under mellankrigstiden till följd av befolkningens och industrins geografiska fördelning. Den industriella utvecklingen hade tidigt fört med sig en stark koncentration av vissa exportinriktade råvaru- och kapitalvaruindustrier till särskilda områden. Det gällde bl. a. kolbrytningen, järn- och stålindustrin samt varvsindustrin. De starkt försämrade avsättningsmöjligheterna tillsammans med omfattande rationaliseringsåtgärder ledde till en kraftig nedgång i sysselsättningen inom dessa industribranscher under 1930-talet. På grund av näringslivets ensidighet drabbades de berörda områdena i hög grad av denna utveckling. Arbetslösheten låg såväl absolut sett som i förhållande till riket i övrigt på en mycket hög nivå. Till detta bidrog även att nybildningen av företag var av begränsad omfattning. Tillväxten av andra industrier, särskilt inom konsumtionsvarusektorn, kom särskilt Stor-London och vissa andra delar av mellersta England till del, dels genom utbyggnader av bestående företag, dels genom en livlig företagsbildning. Samtidigt härmed ägde en snabb expansion r u m inom handel och servicenäringarna. En allt större del av befolkningen koncentrerades härigenom till dessa områden. Då den samhälleliga planeringen ej var inställd på en så kraftig folkök-

279 ning uppstod stora problem för bl. a. bostadsförsörjningen och samhällsbyggandet samt på kommunikationsområdet. Därjämte började bristen på parker och sammanhängande fria arealer att göra sig gällande. De försämrade sysselsättningsmöjligheterna i de av strukturomvandlingen inom industrin berörda områdena ledde även till en betydande utflyttning av yngre arbetskraft. Den äldre arbetskraften med starkare lokal och yrkesmässig bundenhet stannade däremot kvar. Den ogynnsamma åldersfördelningen bidrog till att industrin ej var intresserad av att förlägga verksamhet till arbetslöshetsområdena. Utflyttningen medförde även att det inom dessa områden blev ett överskott på bostäder, skolor, sjukhus och annan allmän och enskild service. I mitten av 1930-talet påbörjades en verksamhet med uppgift att främja den ekonomiska utvecklingen och förbättra de sociala förhållandena i de mest utsatta arbetslöshetsområdena, i första hand genom att lämna finansiell hjälp åt industriföretag. Då industrins utbyggnad bl. a. försvårades av bristen på användbara industritomter bildades vidare med statlig medverkan särskilda sammanslutningar, vilka förvärvade mark och iordningställde industriområden. De åtog sig även att uppföra industribyggnader för uthyrning eller försäljning på gynnsamma villkor. En mera definitiv utformning fick lokaliseringsverksamheten i Storbritannien genom de beslut som efter ett omfattande utredningsarbete fattades i parlamentet år 1945. Under de följande åren framlades ett flertal »Distribution of Industry Acts»; den sista år 1958. Den följdes år 1960 av en ny lag, Local Employment Act (LEA), med en giltighetstid av sju år. I denna sammanfördes ett stort antal bestämmelser som tidigare varit intagna i olika lagar och författningar. Dessutom genomfördes vissa ändringar i den tidigare lagstiftningen. Lokaliseringsverksamhetens främsta syfte anges i LEA vara att skapa nya sysselsättningstillfällen i de områden av England, Skottland och Wales som har eller hotas av hög och varaktig arbetslöshet (development districts). Statsmakterna kan därvid lämna stöd i olika former till företag som startar eller bygger ut verksamhet. Statliga lån och bidrag kan dessutom utgå för att förbättra grundläggande service i utvecklingsområdena, om detta kan främja näringslivets utbyggnad. Genom krav på tillstånd för industriell utbyggnad, Industrial Development Certificate, har staten slutligen möjlighet att utöva kontroll över industrins byggnadsinvesteringar ur lokaliseringssynpunkt. Enligt tidigare lagstiftning var det statliga stödet i lokaliseringsfrämjande syfte begränsat till företag, som bedrev industriell produktion. I LEA har emellertid bestämmelserna utsträckts till att omfatta även a n n a n näringsverksamhet, som kan ge sysselsättning åt befolkningen i utvecklingsområdena, såsom handelsföretag, hotell, banker, transportföretag m. m. Denna

280 utvidgning av stödverksamheten har hittills varit av ringa betydelse. Vid sidan av industrin har sålunda stöd lämnats endast till ett fåtal hotell- och restaurangföretag. 9.1.1 Urvalet av utvecklingsområden

Urvalet av utvecklingsområden har som ovan nämnts knutits till arbetslöshetens omfattning. I LEA finns emelllertid icke angivet hur hög arbetslöshet som skall råda för att ett område skall få del av de statliga stödåtgärderna. Områdena fastställs av handelsministeriet, som är centralt lokaliseringsorgan, med ledning av aktuella arbetslöshetssiffror och anges i en särskild förteckning, vilken revideras med vissa intervaller. Utvecklingsområdena omfattade i slutet av 1950-talet betydande delar av England, Skottland och Wales och upptog omkring 20 procent av den yrkesverksamma befolkningen i Storbritannien. I den första förteckningen efter LEA:s tillkomst reducerades väsentligt antalet områden, som skulle bli föremål för särskilda lokaliseringspolitiska åtgärder, dels med hänsyn till nödvändigheten av att koncentrera insatserna till de mest utsatta distrikten, dels på grund av den förbättring i sysselsättningen, som inträtt i vissa arbetslöshetsområden bl. a. i bomullsindustridistrikten. Urvalet av utvecklingsområden grundades på den redovisade genomsnittliga arbetslösheten år 1959. Under nämnda år saknade två procent av den yrkesverksamma befolkningen i Storbritannien sysselsättning. Som utvecklingsområden medtogs de arbetsförmedlingsdistrikt, där antalet arbetslösa utgjorde minst 4,5 procent. I flertalet utvecklingsområden låg arbetslösheten i närheten av detta tal, och endast några få distrikt hade en arbetslöshet på 6—7 procent. Bestämmelsen i LEA om att lokaliseringspolitiska åtgärder skall kunna vidtagas även i områden, där hög och bestående arbetslöshet kan befaras inom en nära framtid, fanns icke med i tidigare lagstiftning och har hittills varit av underordnad betydelse. Ett fåtal områden med lägre arbetslöshet än 4,5 procent ingick dock i den första förteckningen över utvecklingsområden med hänsyn till befarad ökning av arbetslösheten i samband med nedläggning eller indragning av serviceanläggningar, kolgruvor, skeppsvarv eller andra verksamheter. Vidare undantogs några områden med högre arbetslöshet än 4,5 procent eftersom antalet förväntade arbetstillfällen gjorde det osannolikt, att arbetslösheten skulle komma att kvarstå på denna höga nivå. Den år 1960 publicerade förteckningen över utvecklingsområden omfattade omkring 12 procent av den yrkesverksamma befolkningen i Storbritannien. Följande år ansåg sig handelsministeriet med hänsyn till de gynnsamma utvecklingsmöjligheterna inom näringslivet böra göra en ytterligare reducering av antalet utvecklingsområden, varigenom deras andel av landets yrkesverksamma befolkning sjönk till 8 procent. De för utvecklingsområdena gällande bestämmelserna om statligt stöd k a n

281 tillämpas även för företag på sådana platser utanför dessa områden med vilka utvecklingsområdena har gjort utflyttningsöverenskommelser eller till vilka de som bor i utvecklingsområdena utan svårigheter kan resa till arbetet. Bedömningen sker därvid från fall till fall. Handelsministeriet har härigenom fått möjligheter att bistå områden, som saknar goda industritomter. I sådana fall kan en utbyggnad av industrin i närliggande orter vara en framkomlig väg att skapa sysselsättning åt befolkningen i ett utvecklingsdistrikt. Lagen föreskriver, att den sysselsättning som kommer till stånd med statlig medverkan skall vara lämplig för orten. I några fall har ministeriet med stöd av denna bestämmelse vägrat att bistå projekt, som varit avsedda att sysselsätta kvinnor i områden, där arbetslösheten främst berörde män och ett genomförande av projekten därför skulle ha skärpt den bristande balansen. Utvecklingsområdena omfattar framför allt delar av Cornwall och Wales, Liverpoolområdet och områden vid Englands nordkust samt stora delar av Skottland. 9.1.2 De statliga stödformerna

Uppförande av industribyggnader i statlig regi för uthyrning eller försäljning till enskilda företag. Som tidigare nämnts startade redan under 1930talet en med statligt stöd bedriven verksamhet med uppgift att iordningställa mark och uppföra industribyggnader för uthyrning eller försäljning till industriföretag i de av arbetslöshet särskilt hårt drabbade områdena. Den var emellertid av begränsad omfattning. I och med att en särskild lokaliseringslagstiftning genomfördes i mitten av 1940-talet blev verksamheten fastare organiserad och direkt knuten till handelsministeriet. Under 1940-talet uppfördes i många fall standardiserade industribyggnader samlade till särskilda industriområden, för att sedan hyras ut eller försäljas till intresserade företag. Denna metod visade sig medföra den nackdelen att fastigheterna icke kunde tillgodose de individuella företagens krav på utformning och inredning. Under senare år har därför byggnaderna i allmänhet uppförts först sedan en köpare eller hyresgäst anmält sig. Planeringen av byggnaderna har därigenom kunnat ske i samråd med det företag, som skall utnyttja lokalerna. Den för iordningställande av industritomter erforderliga marken förvärvas av handelsministeriet, som därvid även har expropriationsrätt. I övrigt administreras verksamheten enligt LEA av tre fristående organ inom handelsministeriet, ett för vardera England, Skottland och Wales (Industrial Management Corporations). 1 Organen har en styrelse bestående av industrimän och en heltidsanställd stab, som under ledning av en verkställande direktör svarar för det löpande arbetet. De har till uppgift att iordningställa industritomter, uppföra och förvalta industribyggnader samt ombesörja 1

Ersätter de tidigare Industrial Estate Companies, som var fem till antalet.

282 uthyrning och försäljning av fastigheterna. Beslut om uppförande av fabriksbyggnad och de ekonomiska villkoren för överlåtelsen kräver dock godkännande av handelsministeriet. Hyran fastställs efter värdering av den lokala skattemyndighetens fastighetstaxerare och anpassas till den normala marknadshyran på respektive plats. Eftersom det är fråga om stagnerande eller tillbakagående samhällen är hyresvärdet normalt lågt och täcker icke självkostnaderna för fastigheterna. Enligt uppgift från handelsministeriet var den normala hyreskostnaden för industrifastigheter i Storbritannien år 1961 6 å 7 shilling per kv.-fot, medan hyrorna i de statligt uppförda fabrikslokalerna uppgick till mellan 4 och 5 shilling per kv.-fot. I de mest tillbakagående områdena låg hyreskostnaden på en väsentligt lägre nivå. Hyreskontrakt tecknas normalt för en tid av 21 år. Fabriksfastigheter, som är avsedda att utnyttjas för speciell produktion och därför svårligen kan överlåtas till ett annat företag i händelse av att driften läggs ned, uppförs normalt endast för försäljning. I övrigt har företagen valmöjlighet. Även vid försäljning av fabriksfastigheter fastställs priset efter värdering av de lokala taxeringsmyndigheterna och ger i normala fall icke full täckning för byggnadskostnaderna. Överlåtelsevillkoren är även i andra avseenden gynnsamma. Lån kan sålunda erhållas med relativt lång amorteringstid och till en ränta som är anpassad till den statliga utlåningsräntan. Uppförande av fabriksbyggnad i statlig regi för försäljning kan även ske på av företagaren ägd industrimark. En fabriksfastighet, som uppförts för uthyrning, kan sedermera försäljas om hyresgästen önskar övertaga fastigheten. Huvuddelen av de statliga industribyggnaderna uppfördes före år 1952. Först hösten 1958 togs verksamheten återigen upp i nämnvärd omfattning för att under de senaste åren bli av stor betydelse. År 1960 hade de av staten ägda och uthyrda fastigheterna ett värde av omkring 1,2 miljarder kronor och antalet i lokalerna sysselsatta personer var omkring 200 000, fördelade på 1 100 företag. Under verksamhetsåret 1960—1961 gavs tillstånd för uppförande av 74 industrifastigheter för en kostnad av 304 miljoner kronor. I dessa fastigheter beräknades 26 000 personer komma att få sysselsättning. En betydande del av investeringarna avsåg därvid industribyggnader för bilindustrin. Under det därpå följande verksamhetsåret fattades beslut om uppförande av 50 fastigheter till en kostnad av omkring 80 miljoner kronor. I dessa anläggningar beräknas 8 900 personer komma att sysselsättas. Statligt byggnadsbidrag. Företag som startar eller bygger ut verksamhet i ett utvecklingsområde och själv uppför byggnaden, kan erhålla bidrag för att täcka en del av byggnadskostnaderna. Bidraget utgår med 85 procent av skillnaden mellan de beräknade byggnadskostnaderna och det värde, som fastigheten skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden. Med denna

283 princip blir bidraget störst i de svagast utvecklade områdena. Vid bedömningen av byggnadskostnaderna och fastighetens marknadsvärde samråder handelsministeriet med den myndighet, som har hand om den statliga byggnadsverksamheten samt med taxeringsmyndigheterna. Under det första verksamhetsåret efter LEA.s tillkomst uppgick bidragets andel av byggnadskostnaderna till i genomsnitt 13 procent för England, 23 procent för Wales och 18 procent för Skottland. Totalt beviljades under samma tid byggnadsbidrag för 48 miljoner kronor till anläggningar, som beräknades komma att sysselsätta 18 500 personer. Motsvarande siffror för verksamhetsåret 1961—1962 var 14,5 miljoner kronor respektive 6 600 personer. Beviljande av byggnadsbidrag förutsätter godkännande av finansministeriet. Innan handelsministeriet tar ställning till ansökan om bidrag skall vidare en av ministeriet tillsatt rådgivande kommitté bestående av bankmän och industriledare konsulteras. Kommittén biträds av ett särskilt kansli, som gör erforderliga undersökningar. Konsultationsförfarandet avser att skapa garantier för att bidrag endast lämnas till företag, som med hänsyn till sin produktion och ekonomiska struktur har förutsättningar att ge varaktig sysselsättning. Handelsministeriet skall även tillse, att de med statligt bidrag uppförda byggnaderna används för avsett ändamål. I samband med att bidrag beviljas föreskrivs därför, att det statliga bidraget i sin helhet skall återbetalas, om mottagaren under det första året avhänder sig byggnaden, upphör med sin verksamhet eller övergår till annan verksamhet. Återbetalningsskyldigheten minskar därefter successivt. Om verksamheten upphör eller överlåts fem år efter det att investeringen genomförts skall 20 procent av bidraget återbetalas. Lån och bidrag för förvärv av byggnader, maskiner etc. Enligt såväl LEA som tidigare bestämmelser kan handelsministeriet lämna statliga lån och bidrag till företag, som ger eller avser att ge sysselsättning i utvecklingsområdena, för förvärv av byggnader och andra anläggningar, maskiner och inventarier samt till rörelsekapital. Stöd lämnas vanligen i form av lån. Statliga bidrag kan emellertid ifrågakomma i sådana fall, då ett företag åsamkas särskilt stora initialkostnader i samband med att verksamheten förläggs till ett utvecklingsområde. Under de två första verksamhetsåren efter LEA:s tillkomst utgjorde bidragen omkring 8 procent av det totala stödet, medan 92 procent utgick i form av lån. Ansökan om lån och bidrag ställs till den tidigare omnämnda rådgivande kommittén, som överlämnar ärendet till handelsministeriet för en bedömning av om stödets omfattning står i rimlig proportion till den effekt, som kan uppnås ur sysselsättningssynpunkt. Först därefter sker en prövning av projektet ur tekniska och ekonomiska synpunkter genom kommitténs

284 försorg. Enligt gällande principer skall lån och bidrag lämnas endast till företag, som bedöms h a förutsättningar att bedriva verksamheten på ett framgångsrikt sätt utan ytterligare stöd från staten. Granskningen av inkomna projekt har hittills lett till att omkring 2 av 3 ansökningar avslagits. Några detaljerade skäl för att en ansökan ej kunnat beviljas lämnas icke av kommittén, då detta ansetts komina att begränsa kommitténs frihet att utöva sin bedömning. Lånevillkoren anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall inom relativt vida gränser. Det gäller i fråga om såväl amorteringstidens längd som kravet på säkerheter. Även vid fastställandet av räntesatserna har handelsministeriet viss frihet. Lån kan sålunda i särskilda fall lämnas till lägre ränta än vad som normalt tillämpas på den öppna kreditmarknaden. Vidare k a n räntefrihet medges för nystartade företag under ett eller två år. Lånevillkoren kan emellertid även innefatta bestämmelser om utseende av ekonomisk rådgivare samt begränsningar av arvoden till företagets styrelse och av kapitaluttag. Eftersom det statliga stödet är avsett att täcka behovet av toppkrediter, förutsätts att den lånesökande genom egen insats och lån på öppna marknaden anskaffar mellan en tredjedel och hälften av det kapital, som erfordras i samband med den planerade investeringen. Lån kan beviljas även ekonomiskt starka företag, som är villiga att förlägga verksamhet till ett utvecklingsområde. Låne- och bidragsverksamheten har liksom andra stödåtgärder i första h a n d varit av betydelse för medelstora och stora företag i samband med flyttning eller filialutläggning till utvecklingsområdena, medan däremot småföretagen endast i relativt begränsad omfattning är företrädda bland de låne- och bidragssökande. Under verksamhetsåret 1960—1961 beviljades statliga lån på sammanlagt ca 340 miljoner kronor och bidrag för 39 miljoner kronor. De därigenom möjliggjorda investeringarna beräknades komma att ge sysselsättning åt 33 000 personer. Stödverksamhetens stora omfattning under detta år förklaras i första hand av de mycket betydande lån, som beviljades företag inom bilindustrin för att de skulle acceptera förläggning av utbyggnader till olika utvecklingsområden i England, Skottland och Wales. Under verksamhetsåret 1961—1962 var låne- och bidragsverksamheten av väsentligt mindre omfattning. De statliga stödåtgärdernas betydelse för sysselsättningen. Ett och samma företag kan erhålla olika slag av stöd. Statliga lån för anskaffning av maskiner och inventarier kan sålunda lämnas till företag, som hyr en i statlig regi uppförd fabriksbyggnad och till företag, som erhåller särskilt byggnadsbidrag. Det statliga stödets betydelse ur sysselsättningssynpunkt är därför mindre än summan av de tidigare redovisade siffrorna. I nedanstå-

285 ende tabell redovisas det totala stöd, som lämnats under verksamhetsåren 1960—1961 och 1961—1962 enligt de befogenheter som ovan nämnts, och det personalbehov som beräknas uppkomma vid de nytillkomna anläggningarna.

England Wales Skottland

1 Antal projekt

Statliga utgifter milj. kr

Uppskattat antal sysselsatta

165 52 145 362

326 113 650 1089 1

38 400 9 600 37 000 85 000

Härav 304 miljoner kronor för uppförande av industribyggnader i statlig regi.

Som framgår av tabellen uppgick det statliga kapitalutlägget till 3 miljoner kronor per anläggning och till 12 800 kronor per anställd i de nya industrierna. Fhjttningsbidrag. Som ett led i strävandena att öka arbetskraftens rörlighet finns i Storbritannien sedan år 1948 särskilda bestämmelser, som ger arbetsministeriet möjlighet att lämna ekonomiskt bidrag till arbetslösa som flyttar från områden med hög arbetslöshet till områden med bättre tillgång på arbetstillfällen. Denna bidragsform används emellertid även för att underlätta företagsetablering i utvecklingsområdena. Ekonomisk hjälp kan sålunda lämnas till yrkesarbetare (key workers) och deras anhöriga, som åtföljer ett företag vid flyttning till ett sådant område, eller överförs till en nyupprättad filialanläggning. Behovet avser att täcka familjens rese- och flyttningskostnader samt vissa extra utgifter i samband med den nya bosättningen. Därutöver kan bidrag på upp till 700 kronor beviljas för inköp av eget hem på den nya bosättningsorten. Enligt uppgift från arbetsministeriet utnyttjas flyttningsbidragen i relativt begränsad omfattning. Under de senaste åren har sålunda bidrag utbetalats endast till ca 1 000 personer per år. Även utbildnings- och omskolningsverksamhet i statlig regi spelar en obetydlig roll på den engelska arbetsmarknaden. Denna uppgift handhas i första hand av de enskilda företagen. Av större betydelse är den statliga utbildningen endast i fråga om partiellt arbetsföra. Från arbetsministeriets sida söker man i stället intressera arbetsgivarna att öka sin utbildningskapacitet för att på bästa sätt k u n n a utnyttja det just nu stora tillskottet av ungdomar. Statliga åtgärder för att uppmuntra kvinnor att ta yrkesarbete har ej ansetts erforderliga. För närvarande har drygt 30 procent av alla gifta kvinnor förvärvsarbete utanför hemmet, och denna siffra stiger med ungefär en procent per år.

286 9.1.3 Åtgärder för att förbättra de allmänna betingelserna i utvecklingsområdena

I syfte att främja näringslivets utveckling i utvecklingsområdena kan berörda ministerier på eget initiativ eller efter hemställan från handeism;. nisteriet lämna lån och bidrag för utbyggnad av lokala vägar och gator, uppförande av bostäder, samt för investeringar i vatten- och avloppsanläggningar m. m. Beviljande av dylikt stöd kräver godkännande av finansministeriet. Det kan utgå till såväl kommuner som enskilda företag och lämnas till kommunerna vid sidan av de ordinarie statsbidragen. Möjligheterna att erhålla dessa förmåner har enligt uppgift från handelsministeriet utnyttjats i relativt ringa utsträckning. Under de senaste åren har mindre bidrag utgått för investeringar i vatten- och avloppsanläggningar samt till några vägprojekt. Handelsministeriet söker även medverka till att behovet av utbyggnad o c n förbättring av allmänna vägar och andra transportleder m. m. i utvecklingsområdena blir beaktat vid den planering, som sker inom berörda ministerier. LEA ger liksom tidigare lagstiftning staten rätt att medverka till att övergiven, vanvårdad eller vanprydande mark i utvecklingsområdena sätts i stånd om detta kan bidraga till att främja näringslivets utveckling. Handelsministeriet kan, även genom expropriation, förvärva sådan mark och genomföra erforderliga saneringsarbeten. Bostadsministeriet har vidare befogenhet att med finansministeriets bifall ge bidrag till lokala myndigheter för deras kostnader i samband med inköp och iordningställande av mark. Verksamheten har under de senaste åren haft mycket begränsad omfattning. 9.1.4 Byggnadskontroll

Enligt lagen om stads- och landsbygdsplanering (The Town and Country Planning Act) av år 1943 med sedermera genomförda ändringar skall åtgärd, som avser utbyggnad eller ändring i nyttjandet av tomt eller a n n a n fast egendom, prövas av myndigheterna. En projekterad industrianläggning granskas sålunda av det lokala planeringsorganet, som därvid har att avgöra huruvida byggnaden med hänsyn till läge och utformning är i överensstämmelse med fastställda byggnadsplaner. Överstiger golvytan vid ny- eller utbyggnad av industrifastighet 5 000 kv.-fot (465 m 2 ) fordras därjämte enligt såväl tidigare lagstiftning som enligt LEA särskilt tillstånd av handelsministeriet (Industrial Development Certificate). Bestämmelserna har i LEA utvidgats till att gälla även ombyggnad av befintliga lokaler avsedda att utnyttjas för industriell verksamhet. Däremot föreligger icke något hinder för ett företag att förvärva och utnyttja en fastighet, som utan särskilda ombyggnadsarbeten kan användas som industrilokal. Syftet med den byggnadskontroll som sker med stöd av lokaliseringslagstiftningen är dels att hindra en alltför stark expansion av industrin i de

287 överbefolkade delarna av landet och då främst Londonområdet, dels att få en förstärkning av näringslivet i områden med hög arbetslöshet. Byggnadstillstånd för inflyttning och nyetablering av industriföretag i de mest expansiva områdena lämnas sålunda av handelsministeriet endast i undantagsfall. När det gäller utbyggnad av redan existerande företag, är däremot bedömningen mindre restriktiv. Även i Londonområdet lämnas sålunda i regel byggnadstillstånd till företag, som för sin avsättning är beroende av den lokala marknaden. I fråga om andra industrier söker handelsministeriet bilda sig en uppfattning om företagets möjligheter att förlägga produktionen till någon annan del av landet. Därefter tas lokaliseringsfrågan upp till ingående diskussion med företaget. I åtskilliga fall kan därvid industriföretagen övertygas om lämpligheten av att göra investeringen i en annan del av landet. Om företaget icke anser en sådan lösning möjlig, beviljas vanligen byggnadstillstånd i den mån investeringen kan ske inom företagets eget tomtområde. Vid tillståndsgivningen skall enligt LEA hänsyn tas till sysselsättningsläget i utvecklingsområdena. Handelsministeriet har därigenom blivit mera bundet än tidigare vid sin handläggning av byggnadstillståndsansökningarna. I praktiken finns sålunda icke längre några neutrala områden, utan handelsministeriet söker i första hand styra företagen i de överbefolkade delarna av landet till utvecklingsområdena. Ett undantag utgör dock flyttning av företag från Londons centrala delar till de med statlig medverkan uppbyggda nya tätorterna utanför Londonområdet, även om man från h a n delsministeriets sida strävar efter att i första hand tillföra dessa orter industriföretag, som är beroende av att ligga i denna del av landet. 9.1.5 Bildande av nya tätorter

Lokaliseringsfrågan har i Storbritannien i betydande grad sammankopplats med samhällsplaneringen. I en lag av år 1947 ålades de kommunala myndigheterna att utarbeta planer för samhällenas utbyggnad. Därvid skulle tillses, att erforderlig mark avsattes icke blott för industrier utan även för bostäder, skolor och andra serviceanordningar m. m. Målet skulle därvid vara att skapa en god miljö för näringsliv och befolkning. I flera utredningar under början av 1940-talet rekommenderades vidare uppförandet av nya tätorter, uppbyggda helt från grunden eller kring äldre, obetydliga stadskärnor, i syfte att sprida ut befolkningen och hindra en alltför snabb tillväxt av storstäderna, i första hand London. Sedan lagen om nya samhällen (The New Towns Act) tillkom år 1946, har 12 sådana samhällen byggts i Wales och England, varav 8 i närheten av London, samt 3 i Skottland. De nya tätorterna i storstadsregionerna är avsedda att ta emot befolkning och företag från dessa regioners centrala delar. Framför allt gäller detta de nya samhällena i Londonområdet. För att kunna fylla denna uppgift har de

288 uppförts på ett avstånd av 3—5 mil från centrum, vilket ansetts vara tillräckligt för att befolkningen icke skall söka sig in till storstädernas arbetsplatser. De nya tätorterna skall erbjuda en fullgod samhällelig och enskild service och ha ett väl differentierat näringsliv. De har därför planerats för en relativt stor folkmängd, 50 000—60 000 personer. Några tätorter beräknas få en befolkning på 80 000—100 000 personer. För att bli attraktiva för industrin har de förlagts till platser med goda vägförbindelser och i regel med anslutning till järnväg. Den andra typen av tätorter har tillkommit i syfte att skapa nya servicecentra i vissa glesbygdsområden med lokala arbetskraftsöverskott. De har planerats för en betydligt mindre folkmängd. För närvarande har de nya tätorterna en sammanlagd befolkning av 450 000 personer, men fullt utbyggda beräknas de ge utrymme för 680 000 personer, varav omkring 500 000 i de tätorter som uppförts i Londonområdet. Planeringen av de nya tätorterna har anförtrotts åt särskilda av bostadsministeriet tillsatta lokala organ, ett för varje ort (development corporation). Dessa organ har rätt att förvärva m a r k inom det område som är reserverat för den nya tätorten, även genom expropriation. De iordningställer vidare mark för olika ändamål, uppför bostäder, byggnader för industri, handel och annan enskild serviceverksamhet, som sedan hyrs ut eller försäljs. Även investeringar i vissa allmänna serviceanordningar, som krävs i samband med samhällenas utbyggnad, ombesörjs av de lokala organen. De medel som erfordras för verksamheten ställs till förfogande av staten. De rent kommunala uppgifterna i de nya tätorterna åvilar de kommunala myndigheterna. Frågor rörande stadsplaner och utbyggnad av skolväsendet handläggs sålunda av landstingen medan byggandet av gator, polis- och brandstationer m. m. ombesörjs av de lokala, kommunala myndigheterna. För att underlätta finansieringen av de på grund av utbyggnaden stora investeringarna kan de berörda kommunerna erhålla särskilda bidrag från staten utöver de som normalt utgår. Utbyggnadsorganen kan vidare lämna kommunerna hjälp vid planeringen och genomförandet av erforderliga investeringar. Då de nya tätorterna färdigbyggts och verksamheten konsoliderats, skall de statliga tillgångarna överlämnas till ett för hela landet gemensamt förvaltningsorgan. Ännu har dock någon sådan överlåtelse ej skett. Överflyttningen av företag och befolkning från London till de nya tätorterna sker i nära samverkan mellan de berörda kommunala myndigheterna. Från Londons stads sida föreligger ett positivt intresse för utflyttning av företag, då de för industri avsedda markområdena i gällande stadsplan måst begränsas till en betydligt mindre yta än den som för närvarande disponeras för industriändamål. Företag, som önskar förlägga sin verksamhet till någon av de nya tätorterna, anmäler detta till myndigheterna i London.

289 Ansökan översändes därefter till de kommunala organen i inflyttningsorten och underkastas en noggrann prövning. Kommunerna strävar därvid efter att få konkurrenskraftiga företag och ett väl differentierat näringsliv. Företagen kan antingen själva uppföra fabriksbyggnaden eller hyra eller förvärva en av det lokala organet för deras räkning uppförd anläggning. Den senare formen har hittills varit den vanligast förekommande. Uppskattningsvis följer omkring 60 procent av personalen med företagen till den nya arbetsplatsen. I övrigt sker arbetskraftsrekryteringen genom ett speciellt bostads- och arbetsförmedlingsförfarande. Endast i den mån för företaget lämplig arbetskraft ej kan rekryteras bland personer, som söker bostad eller bor i kommunala bostäder i London och är villiga att bosätta sig i den nya tätorten, äger arbetsgivaren rätt att anställa personal från andra platser. Genom detta rekryteringssystem har det varit möjligt att tillgodose omkring 80 procent av personalbehovet från London. För de inflyttade ställs bostäder, huvudsakligen egnahem, till förfogande av det lokala utbyggnadsorganet. Eftersom särskilda subventioner utgår, blir bostadskostnaderna betydligt lägre än på andra platser. Utbyggnadsplanerna för de nya tätorterna skall godkännas av berörda centrala myndigheter. I det löpande arbetet har däremot de lokala organen en självständig ställning. I princip skall verksamheten bedrivas efter affärsmässiga grunder, bortsett från att vissa utvecklingsprojekt på grund av sin natur måste vara förlustbringande. I ledningen för varje lokalt organ står en styrelse bestående av ordförande och högst åtta ledamöter. Genom tillkomsten av en ny lag (The Towns Development Act) öppnades år 1952 möjligheter att flytta företag och befolkning från London även genom utvidgning av redan existerande städer. Utbyggnaden av dessa s. k. »expanding towns» ombesörjs av berörda kommuner och landsting i samverkan med myndigheterna i London, som därvid kan lämna finansiell och personell hjälp. Initiativet till utbyggnaderna har i vissa fall tagits av de kommunala myndigheterna i London och i andra fall av städerna själva. Motivet har därvid ofta varit att kommunen velat undvika en stagnation eller tillbakagång av befolkningen, eller varit intresserad av att få ett mer differentierat näringsliv till stånd. Även här berörda samhällen är belägna på ett avstånd från London, som hindrar dagliga resor till arbetsplatser i staden. Liksom i de nya tätorterna reserveras bostäder, industrimark m. m., i första hand för arbetskraft och företag i de centrala delarna av London. Företagens utflyttning har i vissa fall underlättats genom att fastigheterna inköpts av de kommunala myndigheterna i London, som har intresse av att utnyttja tomtmarken för andra ändamål. Av de omkring 30 000 personer som fram till 1962 flyttat in i »expanding towns» har ca 90 procent kommit från London. Fullt utbyggda beräknas dessa samhällen komma att få en sammanlagd befolkning på omkring 150 000 personer. 19—318333

290 Enligt vad de brittiska myndigheterna uppgivit ställer sig en måttlig utbyggnad av redan existerande samhällen ekonomiskt fördelaktigare än uppförandet av helt nya tätorter eftersom det i förra fallet är möjligt att utnyttja redan befintliga serviceanordningar. Vid en expansion över en viss gräns kan emellertid betydande om- och tillbyggnader av serviceanläggningar, gator och vägar m. m. i den ursprungliga samhällsbildningen bli erforderliga, varigenom de samhälleliga investeringskostnaderna kan väntas stiga kraftigt. Något generellt uttalande om vilket system som är fördelaktigast ur kostnadssynpunkt kan därför icke göras. 9.2 Nederländerna Särskilda åtgärder för att påverka näringslivets lokalisering började vidtagas i Nederländerna i slutet av 1940-talet. Verksamheten inriktades på att genom ökad industrialisering söka skapa nya arbetstillfällen i ett mindre område i norra delen av Nederländerna med svårartade strukturella sysselsättningssvårigheter, som icke kunde lösas enbart genom arbetskraftens flyttning till andra delar av landet. I början av 1950-talet tillkom ytterligare åtta distrikt med likartade problem. De s. k. stödområdena kom därigenom att omfatta omkring 6 procent av landets befolkning. Särskilda statliga anslag beviljades för utbyggnad av olika kommunikationsleder samt för iordningställande av kommunala industritomter i syfte att förbättra lokaliseringsbetingelserna i vissa centralorter. Industriföretag, som startade äller byggde ut verksamhet på dessa platser, erhöll dessutom statligt bidragför att täcka en del av kostnaderna för uppförande av industribyggnader. Delvis som en följd av dessa åtgärder ökade antalet sysselsatta inom industrin i stödområdena med omkring 16 000 personer mellan 1950 och 1957. Vid sidan av de åtgärder, som vidtogs för att öka sysselsättningen i stödområdena, lämnades särskilda bidrag till arbetslösa, som flyttade från dessa områden till de delar av landet som efterfrågade arbetskraft. 9.2.1 Regionalt utvecklingsprogram

En utvidgning av de samhälleliga insatserna på lokaliseringsområdet framstod efter hand som alltmera angelägen. Den fortgående snabba expansionen av industri, handel och annan ekonomisk verksamhet i de västliga provinserna påkallade särskild uppmärksamhet. Omkring hälften av landets befolkning är bosatt i denna del av landet, som omfattar endast en femtedel av landets yta. Befolkningstätheten är mycket betydande. Medan antalet personer per km 2 i genomsnitt för hela landet uppgår till 360, är motsvarande siffra för de västliga provinserna 750. I detta område visar befolkningen dessutom en stark koncentration till ett ringformat bälte av stora

291 befolkningscentra, den s. k. »Randstad Holland» med en befolkning uppgående till 4,2 miljoner människor och en folktäthet på 2 100 personer per km 2 . Utbyggnaden av näringslivet i de västliga provinserna skapade särskilda problem. Bl. a. var det svårt att tillgodose behovet av lämpligt belägen m a r k för de industri- och handelsföretag, som ur marknads- och transportsynpunkt var beroende av att bedriva verksamheten i denna del av landet. Icke minst gällde detta industrier, som behövde tomtmark i direkt anslutning till djuphamn. Området kännetecknades dessutom av en konstant brist på arbetskraft. För att få ett effektivt utnyttjande av de knappa mark- och arbetskraftstillgångarna var det därför av väsentlig betydelse att industrier, som för sin avsättning icke var beroende av att bedriva sin produktion i de västliga provinserna, lokaliserades till andra delar av landet. En j ä m n a r e fördelning av industrin över landet var även önskvärd ur andra synpunkter. Framför allt i de nordliga och sydvästliga delarna av Nederländerna är jordbruket den dominerande näringsgrenen, medan industrin är svagt utvecklad. Den arbetskraft, som successivt frigjordes från jordbruket till följd av den fortgående rationaliseringen och mekaniseringen av jordbruksdriften, kunde därför endast i begränsad omfattning beredas sysselsättning inom det bestående näringslivet. Då befolkningen tack vare hög nativitet ökade i snabb takt, hade dessa områden därför hög arbetslöshet och betydande utflyttning till de expanderande delarna av landet. Genom ökad industrialisering borde en bättre balans på arbetsmarknaden kunna uppnås, och utflyttningen få en mer begränsad omfattning. Nya riktlinjer för lokaliseringsverksamheten framlades i en av ekonomiministeriet år 1958 upprättad plan för främjande av den industriella utvecklingen i Nederländerna. Enligt dessa skulle statsmakterna medvetet sträva efter att få en utspridning av industrin till stånd. Även om utflyttning från de västra provinserna till varje annan del av landet framstod som önskvärd inriktades lokaliseringsverksamheten i första hand på att främja den industriella utvecklingen i de s. k. stödområdena. Principerna för urvalet av dessa områden ändrades, varigenom de kom att omfatta en betydligt större del av landet än tidigare, samtidigt som de utvecklingsbefrämjande åtgärderna förstärktes. Någon form av statlig kontroll av företagens lokalisering ansågs däremot ej böra ifrågakomma. Avgörandet i dessa frågor borde helt ligga hos företagen, som hade att taga det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Det regionala utvecklingsprogrammet, som sattes i kraft år 1959, har en giltighetstid av fem år. Huvudvikten har lagts vid att genom olika åtgärder förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet i stödområdena. Därutöver har statsmakterna befogenheter att genom direkt ekonomiskt stöd till företag stimulera nyetableringar och utbyggnader inom industrin i

292 dessa områden. Det statliga stödet betraktas främst som ett medel att kompensera företagen för de olägenheter, som en lokalisering till stödområdena kan innbära med hänsyn till nuvarande brister i fråga om kommunikationer och annan samhällelig service. Så snart en utbyggnad på dessa områden skett bör enligt en allmänt företrädd uppfattning direkt stöd till företagen icke längre vara erforderligt. 9.2.2 Urvalet av stödområden och utvecklingsorter

Urvalet av stödområden föregicks av omfattande undersökningar rörande befolkning och näringsliv i olika delar av landet. Utredningsarbetet planlades av ekonomiministeriet men utfördes av regionala utredningsorgan, som med ekonomiskt stöd från staten tillskapats i samverkan mellan landsting, kommuner och enskilda företag. Undersökningarna avsåg i första hand att belysa den naturliga ökningen av befolkningen i de arbetsföra åldr a r n a under den närmaste femårsperioden och den väntade sysselsättningen under samma tid baserat på utvecklingstrenden inom näringslivet under närmast föregående tioårsperiod. Med ledning av detta utredningsmaterial, och sedan provinsmyndigheterna beretts tillfälle att framföra sina synpunkter, fastställdes stödområdena enligt nedanstående grunder. a) Områden som under perioden 1950—1956 hade ett årligt utflyttningsöverskott till andra delar av landet uppgående till minst 6 promille. b) Områden där det utan särskilda åtgärder från myndigheternas sida kunde väntas uppstå en arbetslöshet under den närmaste femårsperioden uppgående till mer än 3 procent av antalet män i de arbetsföra åldrarna. Befolkningen i de efter dessa kriterier utvalda stödområdena uppgick år 1959 till omkring 20 procent av landets totalfolkmängd. Utvecklingsorter. För att stödområdena med rimliga insatser skall bli attraktiva för industrin i konkurrens med de expansiva delarna av landet, har de lokaliseringsfrämjande åtgärderna i huvudsak knutits till ett begränsat antal s. k. utvecklingsorter. En ökad koncentration av befolkningen ansågs även vara till fördel, då det i dessa förhållandevis glest befolkade områden fanns ett alltför stort antal obetydliga tätorter. Någon helt objektiv metod för urvalet av utvecklingsorterna kunde dock ej utformas. Vid bedömningen togs främst hänsyn till möjligheterna att med en begränsad utbyggnad av kommunikationer, kraftförsörjning, vatten- och avloppsanläggningar och annan lokal service få till stånd samhällen, där förutsättningarna för en gynnsam utveckling av näringslivet och då i första hand industrin bedömdes som goda. Endast samhällen av en viss minimistorlek borde därvid komma ifråga. Ett av de centrala myndigheterna upprättat förslag omfattande 22 utvecklingsorter ansågs av provinsmyndigheterna icke i tillräcklig grad tillgodose de regionala intressena. Efter ingående diskussioner mellan ekono-

293 miministeriet och berörda provinsmyndigheter tillkom därför ytterligare ett lika stort antal orter, som närmast hade karaktären av kompletteringsorter. Den industriella expansionen i utvecklingsorterna har i viss grad påskyndat den utflyttning från mindre platser och från glesbygden, som redan tidigare kommit igång, men då varit riktad mot de västra delarna av landet. Det h a r emellertid även kunnat konstateras att den ökade ekonomiska aktiviteten i utvecklingsorterna i vissa distrikt stimulerat företagsbildningen även i närliggande, mindre orter. 9.2.3 Statligt stöd till företag

Ekonomiskt stöd till industriföretag, som startar eller bygger ut verksamhet i en utvecklingsort, lämnas i form av bidrag för inköp av mark och för ny- eller tillbyggnad av fabriksfastighet. Vid köp eller arrendering av industritomt, som ställs till förfogande av kommunen, erhåller företagen statligt bidrag uppgående till 50 procent av köpesumman eller, då marken arrenderas, det kapitaliserade värdet av framtida arrendeavgifter. Bidrag kan dock utgå för högst fem gånger byggnadens golvyta. Försäljningspriset skall godkännas av finansdepartementet och motsvarar i regel kommunens egna kostnader för inköp och iordningställande av marken. Vid ny- eller tillbyggnad av industrianläggning på av kommunen upplåten m a r k i en utvecklingsort utgår en särskild premie, om golvytan överstiger 500 m 2 . En ytterligare förutsättning är att företaget i de nytillkomna lokalerna kommer att ge sysselsättning åt minst en manlig arbetare per 100 m 2 golvyta i en nyuppförd fastighet och minst en manlig arbetare per 50 m 2 golvyta vid utbyggnad av en bestående industrianläggning. Premien uppgår vid utbyggnad av befintlig industrilokal till 50 kronor per m 2 golvyta. Vid nybyggnad stiger premien från 50 kronor per m 2 för de första 1 000 m 2 upp till drygt 100 kronor för den del av golvytan som överstiger 4 000 m 2 . Den generösare bidragsgivningen i samband med uppförande av ny industrifastighet har tillkommit för att stimulera omlokalisering av företag från de västra delarna av landet till stödområdena. Det har ansetts rimligt att sådana företag med hänsyn till de extra kostnader, som uppkommer under igångkörningstiden, får ett kraftigare stöd än redan etablerade företag, som utvidgar verksamheten. Anledningen till att byggnadspremie utgår endast för byggnader med en golvyta på minst 500 m 2 har angivits vara, att småindustrin i Nederländerna erhåller särskilt statligt stöd. Detta stöd är emellertid icke begränsat till stödområdena, utan utgår till företag i hela landet. Premie kan utgå även då en kommun uppför en industribyggnad och sedan hyr ut eller försäljer den till ett industriföretag. Ansökan om statligt stöd i samband med markförvärv och uppförande

294 av industribyggnad ställs till ekonomiministeriet men inlämnas till kommunen, som med eget yttrande vidarebefordrar ärendet. Inom ministeriet sker en bedömning av företagets tekniska och ekonomiska möjligheter att bedriva en lönsam produktion. Stöd lämnas i regel endast för sådana projekt, som skulle kunna realiseras utan statlig medverkan. F r a m till mars månad 1962 hade bidrag och premier beviljats 386 företag till ett sammanlagt belopp av 70 miljoner kronor. De därigenom tillkomna industrianläggningarna beräknades komma att ge sysselsättning åt 26 000 personer. Det statliga stödet har hittills varit av särskild betydelse för de nordliga delarna av landet, vilket verksamt bidragit till att expansionen inom industrin där skett i snabbare takt än i något annat område. Mellan åren 1959 och 1961 ökade antalet industrisysselsatta med 16 procent. 9.2.4 Flyttnings- och omskolningsbidrag

De nya riktlinjerna för lokaliseringspolitiken har även föranlett ändringar i de tidigare bestämmelserna om flyttningsbidrag. Dylika förmåner lämnas sålunda i regel icke i samband med att arbetslösa flyttar till de västra delarna av landet, då detta ansetts kunna motverka strävandena att få en utspridning av industrin till stånd. Bristen på arbetskraft i de mest expansiva områdena bedöms vidare vara ett incitament för företagen att genomföra nya arbetskraftsbesparande metoder i produktionen. Vid flyttning till andra områden lämnas statliga bidrag för att täcka reseoch flyttningskostnader m. m. Bidragen är utformade på sådant sätt, att de särskilt gynnar flyttning till utvecklingsorterna i stödområdena. Bl. a. lämnas i sådana fall bidrag motsvarande halva kostnaderna för dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen intill dess inflyttning till utvecklingsorten skett, dock högst under ett år. Bidraget utgår så snart avståndet till utvecklingsorten uppgår till minst 15 km. Flyttningsbidrag lämnas även i det fall då en yrkesarbetare medföljer ett industriföretag, som flyttar från de västra provinserna till en utvecklingsort. Omskolning av vuxna arbetare med statlig medverkan sker i första hand genom regional kursverksamhet. Kursdeltagarna erhåller därvid bidrag motsvarande den lön som utgår för okvalificerad arbetskraft. Bidrag utgår emellertid även till företag för utbildning av arbetskraft, som är eller väntas bli utan arbete. Utbildningen skall därvid bedrivas efter ett av social- och hälsovårdsministeriet i förväg godkänt program. Bidrag lämnas till företag i hela landet men blir av särskild betydelse i stödområdena, där arbetslösheten är mest framträdande och arbetskraften i betydande grad saknar vana vid industriarbete. Härtill bidrar också att de krav, som ställs på utbildningen för att bidrag skall utgå, är lägre i dessa områden än i andra delar av landet. Frågor rörande flyttnings- och omskolningsbidrag handläggs av de regio-

295 nala arbetsmarknadsorganen. Eftersom dessa organ även medverkar vid genomförandet av de särskilda stödåtgärderna till företagen, skapas garantier för att erforderlig samordning av olika åtgärder kommer till stånd. 9.2.5 Utbyggnad a-? allmän service i stödområdena

Den centrala punkten i det regionala utvecklingsprogrammet är att skapa gynnsammare förutsättningar för näringslivet i stödområdena genom utbyggnad av samhällelig service. I den s. k. infrastrukturplanen, som gäller för åren 1960—1963, har omkring 270 miljoner kronor anslagits för att möjliggöra ett forcerat utbyggande av vägar, hamnar, kanaler och därmed sammanhängande offentliga arbeten, som kan främja den industriella utvecklingen. Av detta belopp skall 85 miljoner kronor disponeras för tidigareläggning av vissa statliga investeringar, i första hand utbyggnad av riksvägar till och inom stödområdena. Återstående 185 miljoner kronor lämnas som bidrag till kommunala investeringar i utvecklingsorterna, som är av betydelse för den industriella expansionen men som efter normala bidragsgrunder skulle få skjutas på framtiden. Det gäller exempelvis gator, broar, hamnar, vatten- och avloppsanläggningar m. m. Med hjälp av dessa bidrag och de anslag som beviljas av kommuner och landsting beräknas investeringar till en sammanlagd kostnad av 290 miljoner kronor kunna genomföras. De kommunala insatserna spelar sålunda en viktig roll vid genomförandet av infrastrukturprogrammet. Även inom annan samhällelig verksamhet har särskilda åtgärder vidtagits för att skapa en gynnsam industriell miljö. I syfte att underlätta arbetskraftsrekryteringen för de företag, som startar verksamhet i utvecklingsorterna, har 2 000 stätssubventionerade bostäder per år reserverats för arbetare, som flyttar till dessa platser. Vidare har särskilda medel anslagits för att subventionera investeringar för sociala och kulturella ändamål, exempelvis i ordningställandet av fritids- och rekreationsområden. Bidrag h a r även lämnats för uppförande eller utbyggnad av centrumanläggningar i utvecklingsorterna och vissa mindre samhällen i anslutning till dessa orter. Det statliga bidraget uppgår därvid till 50 procent av byggnadskostnaderna. Den ökade industrialiseringen i stödområdena har även ställt nya krav på skol- och yrkesutbildningsväsendet. Utbyggnad av gymnasier, tekniska skolor och yrkesskolor har därför givits viss prioritet i förhållande till andra delar av landet. Genomförande av utbyggnadsprogrammet i stödområdena har krävt en omfattande samordning av olika investeringar under medverkan av olika centrala och regionala myndigheter samt kommunerna. Ekonomiministeriet har därför anmodat berörda provinsmyndigheter att i samråd med kommunerna lägga fram förslag till angelägna investeringsprojekt. Dessa förslag har därefter underkastats en med hänsyn till projektens betydelse för den industriella utvecklingen särskild prövning i en rådgivande expert-

296 kommitté, bestående av representanter för de olika departement, som skall medverka vid genomförandet av utbyggnadsprogrammet. Efter samråd med berörda regionala organ lägger kommittén fram förslag om vilka investeringar som bör genomföras, vilken prioritetsordning som skall tillämpas mellan olika projekt, samt vid vilken tidpunkt arbetena bör igångsättas. Om kommittén icke kan nå enighet med ett regionalt organ hänskjutes frågan till vederbörande departementschef. Ett likartat samordningsförfarande tillämpas i frågor rörande statliga bidrag till kommuner och organisationer för investeringar inom det sociala och kulturella området. Även i detta fall görs en gradering mellan olika projekt av en expertgrupp, i vilken representanter för olika departement ingår. Innan provinsmyndigheterna framlägger förslag om bidrag för olika ändamål sker dessutom samråd med regionala kommittéer bestående av personer med särskilda insikter i sociala och kulturella frågor. En betydande del av de arbetslösa i stödområdena utgörs av äldre arbetskraft, som ej längre kan beredas sysselsättning inom jordbruket. Det h a r även visat sig vara svårt att ta denna arbetskraft i anspråk inom industrin. Möjligheterna att utnyttja de äldre arbetarna inom byggnads- och anläggningsverksamheten är däremot väsentligt större. Genomförandet av infrastrukturprogrammet sker därför i nära samverkan mellan ekonomiministeriet och arbetsmarknadsmyndigheterna i syfte att bereda äldre arbetslösa sysselsättning. 9.2.6 Kommunalt stöd till företag

E n betydande aktivitet i lokaliseringsfrågor utövas av de kommunala myndigheterna i Nederländerna, bl. a. i form av upplysnings- och ackvisitionsverksamhet gentemot företag och organisationer såväl inom som utom landet. Kommunerna kan vidare lämna lån och borgen till företag för att underlätta finansieringen av industriella investeringar. Eftersom den kreditstödjande verksamheten icke anses falla inom kommunens normala arbetsuppgifter, krävs i varje särskilt fall samtycke från såväl provinsmynheten som inrikesministeriet. Vid den prövning som sker av provinsmyndigheten tas därvid hänsyn till behovet av en utbyggnad av näringslivet i den berörda kommunen. Det kommunala kreditstödet har därigenom blivit av särskild betydelse för stödområdenas utvecklingsorter. Myndigheterna skall även tillse att kommunens ekonomiska åtaganden gentemot företagen är i överensstämmelse med för hela landet gällande bestämmelser rörande amorteringstider, krav på säkerheter m. m. Vid direkt långivning skall kommunen betinga sig en ränta, som ligger en procent högre än vad kommunen själv får erlägga vid sin upplåning. Några möjligheter för kommunerna att bevilja företagen speciella förmåner i samband med långivningen finns sålunda icke. Den statliga kontrollen över kommunernas kreditstödjande verksamhet avser att hindra en ohämmad konkurrens mellan kommunerna om olika industriföretag.

297 9.2.7 Översiktlig planering

Utbyggnadsprogrammet för stödområdena ingår som ett led i den långsiktiga planering för näringsliv och befolkning som bedrivs i Nederländerna med anknytning till den fysiska planeringen. En sådan mera omfattande plan för den framtida utvecklingen i de tre nordliga provinserna, som tillsammans bildar ett stödområde, väntas bli klar relativt snart. Liknande mer eller mindre omfattande planer kommer att utarbetas även för andra delar av landet. Utvecklingsplanerna är avsedda att ligga till grund för en samordning av de investeringar inom den allmänna sektorn, som sker under medverkan av olika centrala myndigheter. Planerna förbereds i en särskild planeringskommitté, i vilken ingår högre tjänstemän från de ministerier vilkas verksamhet h a r anknytning till den fysiska planeringen. Det slutliga fastställandet av utvecklingsplanerna sker i ett särskilt råd för fysisk planering, där samtliga ministrar, som har intresse av planeringsfrågorna, ingår som ledamöter. Detta råd har även framlagt ett lagförslag med utförliga riktlinjer för den framtida samhälls- och lokaliseringsplaneringen i Nederländerna. 9.2.8 Rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor

Vid sidan av kommunerna bedriver såväl ekonomiministeriet som de regionala utredningsorganen rådgivnings- och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor till industriföretag. Ekonomiministeriet ger mera allmänna anvisningar om lokaliseringsförutsättningarna i olika delar av landet men hänvisar företagen till de regionala organen i frågor som rör servicemöjligheter m. m. på enskilda orter. Myndigheterna söker påverka företagens förläggning till lämpliga regionala centra. Verksamheten är icke begränsad till stödområdena. Även om många företag visat sig intresserade av att förlägga verksamheten till dessa områden på grund av den jämförelsevis goda tillgången på arbetskraft och de speciella förmåner som erbjuds, är i åtskilliga fall kraven på lokaliseringsorten sådana, att de endast k a n tillgodoses i andra delar av landet. Vissa industrier föredrar en lokalisering till någon av de stora floderna och andra företag är beroende av att förlägga produktionen i närheten av industricentra i de västliga delarna av landet. Myndigheterna söker i sin rådgivande verksamhet tillgodose företagens speciella krav på geografiskt läge och lokal service, samtidigt som de allmänna önskemålen om en utspridning av industrin från de mest expansiva och tätbefolkade områdena till andra delar av landet beaktas. Utflyttning av statlig verksamhet. Frågan om möjligheterna att flytta centrala ämbetsverk från Haag till platser utanför de expansiva västliga provinserna har varit föremål för utredning inom en statlig kommitté. Undersökningen visade att de centrala myndigheterna var i hög grad beroende av inbördes kontakter för att kunna bedriva arbetet på ett effektivt sätt, var-

298 för möjligheterna att sprida ut verksamheten till olika platser i landet bedömdes vara relativt begränsade. Ett fåtal ämbetsverk har dock flyttats från Haag till städer i östra delarna av Nederländerna. Ytterligare initiativ till utflyttning av den centrala förvaltningen kan väntas under de närmaste åren. 9.3 Norge I Norge har frågan om åtgärder för att stödja utbyggnaden av näringslivet i vissa ekonomiskt svagt utvecklade områden spelat en stor roll under efterkrigstiden. För regional planering upprättades i varje fylke ett »områdeplanleggningskontor». Dessa har utfört utredningar som behandlat fylkenas näringsliv och befolkningsförhållanden, tillgången på naturliga resurser, kommunikationer, näringspolitiska riktlinjer m. m. Planläggningskontoren är lokalt och centralt knutna till Arbeidsdirektoratet (arbetsmarknadsverket) och personalen består vid varje kontor av två till tre tjänstemän. Kontoren står under ledning av den arbeids- og tiltaksnemnd, som finns i varje fylke med Fylkesmannen som ordförande. Fylkesarbeidssjefen (länsarbetsdirektören) och chefen för planläggningskontoret utgör sekretariat för nämnden. Planläggningskontoren har i stor utsträckning fått arbeta med konkreta åtgärder, framför allt i samband med låne- och garantiärenden. 9.3.1 Statligt stöd till företag

För Nordnorge (de tre nordligaste fylkena) antog stortinget 1952 ett särskilt utbyggnadsprogram. Programmet innebar bl. a. att speciella skattelättnader infördes och en särskild lånefond (utbyggningsfonden) inrättades. För att stödja utvecklingen på andra håll i landet inrättades 1956 Arbeidslöysetrygdens utbyggningsfond, som efter något år uppgick till 40 miljoner kronor. Fonden användes för att lämna statliga lånegarantier till åtgärder avsedda att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i områden med svagt näringsliv. Det samlade garantibeloppet kunde uppgå till tre gånger fondkapitalet. Alla garantilåneärenden behandlades av fylkets arbeids- og tiltaksnemnd, som hade beslutanderätt för garantier upp till 50 000 kronor. Övriga låneärenden avgjordes av Arbeidsdirektoratet eller Kommunal- og arbeidsdepartementet. År 1961 sammanfördes utbyggnadsfonden för Nordnorge och Arbeidslöysetrygdens utbyggningsfond till Distriktenes utbyggningsfond. Samma år infördes också möjligheter för företagen till skattefria avsättningar för investeringar i områden med sysselsättningssvårigheter och svag ekonomisk utveckling. Distriktenes utbyggningsfond har en självständig ställning. Styrelsen består av nio ledamöter som utses av regeringen för en tid av fyra år. Vid sidan av styrelsen finns ett råd på 21 ledamöter, av vilka stortinget väljer

299 14 och de övriga sju representerar departement, speciellt engagerade i utbyggnadsarbetet. I rådet ingår representanter för Norsk arbeidsgivarforening och Landsorganisasjonen i Norge. Fondens sekretariat leds av en direktör och består i övrigt av tre regionchefer, tio utredningsmän som bl. a. behandlar låneärenden, fyra regnskapskontrollörer och sex till sju assistenter. Lån och lånegarantier. Distriktenes utbyggningsfond lämnar lån och lånegarantier till företag i alla områden med särskilda sysselsättningssvårigheter eller ett svagt utbyggt näringsliv. Fondens lånemedel skall successivt utökas till 350 miljoner kronor. En tredjedel av kapitaltillförseln reserveras för utlåning i Nordnorge. För lånegarantier har Distriktenes utbyggningsfond övertagit de 40 miljoner kronor som fanns i Arbeidslöysetrygdens fond och som medger garantier för 120 miljoner kronor. F r å n fonden lånas medel ut på de villkor, som utbyggnadsfondens styrelse själv bestämmer i varje särskilt fall. Bedömningen avser dels ett fastställande av om den ort, där investeringen skall ske, uppfyller de angivna kriterierna, dels om projektet är ekonomiskt försvarbart. Företagen kan få lån mot svagare säkerhet än som krävs på öppna marknaden. Lån kan lämnas med en löptid på upp till 20 år och räntevillkoren kan bestämmas efter andra grunder än marknadsräntan. I särskilda fall kan fonden teckna aktier i stället för att ge lån. De förberedande undersökningarna rörande lån och lånegarantier görs i regel av områdesplanläggningskontoren. Garantilåneärenden på upp till 100 000 kronor avgöres av fylkenas arbeids- og tiltaksnemnder. Övriga låneärenden översändes med nämndens yttrande till fonden för avgörande. Avser det belopp på över 500 000 kronor skall ärendet underställas regeringen. Förutsättningen för att fonden skall lämna lånegaranti är att kommunen eller fylkeskommunen lämnar garanti för lika stor del. Gäller det belopp på över 100 000 kronor kan dock fonden reducera kravet på kommunens andel av garantin. Skattelättnader. För Nordnorge gäller särskilda skatteregler (se n e d a n ) . Genom en lag från 1961 har därutöver införts en allmän bestämmelse om att näringsutövare har rätt till skattefria avsättningar till en fond för senare investeringar i industriella anläggningar i områden med speciella sysselsättningssvårigheter eller särskilt låg inkomstnivå. Beloppet som avsätts måste uppgå till minst 50 000 kronor och kan maximalt utgöra tio procent av inkomsten i berörda kommun. Innan avsättning sker skall såväl lokaliseringsorten som den planerade anläggningen godkännas av finansdepartementet och investeringen skall påbörjas inom fem år. När investeringen har verkställts, kan anläggningen skrivas ned med 85 procent av det belopp som tagits ur fonden, och 15 procent av avsättningen blir således befriad från skatt.

300 9.3.2 Utbyggnadsplanen för Nordnorge

»Utbyggningsprogrammet for Nordnorge» antogs av stortinget 1952 och skulle gälla fram till utgången av 1960. De viktigaste medlen för alt förverkliga planens målsättning skulle vara: 1) särskild utbyggnadsfond 2) speciella skattelättnader 3) extra anslag i statsbudgeten till den offentligt servicen (vägar, yrkesskolor, malmletning, forskning m. m.). Till utbyggnadsfonden för Nordnorge anslog stortinget 100 miljoner kronor, varjämte ytterligare 100 miljoner kronor tillfördes fonden genom lån från offentliga fonder. Av fondens 200 miljoner avsattes 25 miljoner såsom säkerhet för de garantiförbindelser för lån, som fonden kunde utfärda. Fondens garantiåtaganden stipulerades till högst 50 miljoner kronor. Från utbyggnadsfonden skulle enskilda företag kunna få lån då andra finansieringsmöjligheter hade utnyttjats. Räntan kunde under de första åren fastställas med hänsyn till företagets möjligheter från vanlig marknadsränta ned till full räntefrihet. Amorteringstiden borde icke överstiga 20 år. Amorteringsbefrielse kunde ges för kortare tidsperioder. Om det icke var möjligt för ett företag att skaffa tillräckligt med eget kapital, kunde fonden teckna aktier eller andelar. Lån eller lånegarantier skulle inte utgå till sådana offentliga investeringar, som vanligtvis finansierades genom anslag över statsbudgeten. Fonden lämnade dock kortsiktiga lån såsom förskott till sådana ändamål som utbyggnad av elkraftsproduktionen, vägar, h a m n a r e t c , vilka återbetalades då medel för dessa investeringar ställdes till förfogande genom ordinarie anslag. De lån fonden utlämnade var avsedda för investeringsändamål. Driftskrediter förutsatte man att företagen skulle kunna erhålla från bankerna. För att stärka bankernas kreditmöjligheter placerade fonden medel i nordnorska banker. Maximalt uppgick dessa insättningar till 36 miljoner kronor. En del av dessa medel skulle användas för vissa bestämda projekt, men huvudparten av insättningarna avsåg att allmänt öka bankernas utlåningsmöjligheter. Av löpande inkomster har fonden gett direkta bidrag till vissa undersökningar av olika slag, såsom malmprospekteringar, förprojekteringar av kraftverksbyggen, marknadsundersökningar, utredningar om olika stödåtgärder m. m. Skattelättnader. Enligt de skattebestämmelser, som i samband med utbyggnadsprogrammets antagande infördes för Nordnorge, kan företag i Nordnorge göra skattefria avsättningar till en investeringsfond för anskaffande av »betydelige driftsmidler bestemt til varig bruk», dvs. byggnader, maskiner, transportmedel och annan varaktig kapitalutrustning. Avsätt-

301 ningen får enligt år 1960 fastställda bestämmelser uppgå till 60 procent (förut 100 procent) av inkomsten under ett år, dock lägst 5 000 kronor, förutsatt att inkomsten icke understiger genomsnittet för de två föregående åren. De avsatta medlen måste tagas i bruk inom ett år. Företag i andra delar av Norge kan på liknande villkor och efter godkännande av finansdepartementet göra avsättningar till en fond för investeringar i Nordnorge, varvid det lägsta avsättningsbeloppet är satt till 25 000 kronor. Avsättningen skall vara knuten till ett konkret projekt. Efter en lagändring år 1960 kan, sedan regeringen givit bifall härtill, de skattefria avsättningarna tillskjutas som aktiekapital i nystartade eller existerande bolag. Motsvarande möjlighet infördes också för kommanditbolag. Då det för fondavsättningen avsedda produktionsmedlet anskaffas, nedskrives dess anskaffningskostnad med ett belopp som svarar mot 75 procent av det som tagits ur fonden. Företag får således en slutlig skattebefrielse på 25 procent av det avsatta beloppet. Även andra avskrivningsregler är gynnsammare i Nordnorge än i andra delar av landet. Utbyggnadsfonden stod under ledning av en av regeringen utsedd styrelse på sju personer, varav fyra representerade landsdelen. För det löpande arbetet upprättades ett sekretariat, som (1961) bestod av en direktör, en underdirektör, fem konsulenter (därav två jurister, en socialekonom, en civilekonom och en resande bokföringskonsulent), tre fullmäktige och en assistent. En tjänstman från Kommunal- och arbeidsdepartementet arbetade också som fast bokföringskonsulent i sekretariatet. Utbyggnadsfondens styrelse fungerade ävenledes som rådgivande organ åt regeringen i alla frågor som hade samband med utbyggnaden av näringslivet i Nordnorge. Förutom att handlägga låneärenden fick utbyggnadsfonden verkställa utredningar av olika slag, lämna råd och vägledning i tekniska och ekonomiska frågor samt kontrollera och följa den verksamhet som kommit igång med utbyggnadsfondens medverkan. Nordnorgeplanens resultat. F r a m till den 1 januari 1961 beviljade fonden lån och garantier på tillsammans 258 miljoner kronor, fördelat på 442 företag. Den sammanlagda investering som lånen gett upphov till beräknas till 600 miljoner kronor. Med hjälp av de särskilda skattereglerna hade företagen för investering i Nordnorge avsatt 718 miljoner kronor (varav 341 miljoner av företag utanför Nordnorge). Av dessa hade omkring 70 procent tagits i anspråk. Antalet sysselsatta löntagare ökade med 12 procent i Nordnorge under perioden 1952—1960, vilket var omkring dubbelt så stor procentuell ökning som i hela riket. Inom industrin ökade antalet sysselsatta löntagare med omkring 5 000 eller med 36 procent i Nordnorge mot sex procent i riket. Inom jordbruket och fisket minskade sysselsättningen under denna period. Det totala antalet förvärvsarbetande antages i stort sett h a varit

302 oförändrat under planperioden. Genom yrkesväxlingen har arbetskraft förts över från näringar med låg produktivitet och inkomst till näringar med hög produktivitet och bärkraft. Nordnorge hade under 1950-talet en relativt kraftig nettoutflyttning men folkmängden ökade ändock på grund av stort födelseöverskott. Nordnorges andel av landets nationalprodukt ökade från 7,1 procent år 1950 till 7,9 procent år 1957. År 1961 blev utbyggnadsfonden för Nordnorge sammanslagen med Arbeidslöysetrygdens utbyggningsfond till Distriktenes utbyggningsfond. Verksamheten i övrigt skulle fortsätta som förut. Inom Kommunal- og arbeidsdepartementet pågår en översyn av lokaliseringsverksamheten, som torde resultera i förslag om en väsentligt utvidgad lokaliseringspolitik med starkare och delvis nya medel.

9.4 Danmark I Danmark har de östligaste delarna av landet haft en gynnsam utveckling av näringsliv och sysselsättningsmöjligheter. Folkökningen har varit mest framträdande i Köpenhamn med omnejd, där nu en tredjedel av landets befolkning är bosatt. I andra delar av landet, som haft en svagt utvecklad industri, har sysselsättningsförhållandena varit otillfredsställande. Regeringen tillsatte år 1957 en kommitté med uppgift att verka för en effektiv sysselsättning i de ekonomiskt outvecklade områdena. År 1958 antogs en lag, Lov om egnsudvikling, vars syfte var att främja industrins utbyggnad i områden med svagt utvecklat näringsliv. Lagen förnyades 1962 och utvidgades i samband därmed. Med anledning av bestämmelserna i egnsudviklingsloven har inrättats ett särskilt organ, egnsudviklingsrådet, som består av fem medlemmar och utses av handelsministern. Till stöd för rådets verksamhet har utsetts en särskifd nämnd bestående av representanter för olika departement, näringsorganisationer, arbetsmarknadens parter, kommuner, vetenskapliga institutioner etc. Rådet utövar rådgivning vid nyetablering och utvidgning av företag, bistår med anskaffande av teknisk och ekonomisk sakkunskap för undersökningar, projekteringar m. m. och beviljar bidrag för detta, samt avger framställningar i låneärenden till handelsministeriet. Rådet har ett mindre sekretariat till sitt förfogande och samarbetar med arbets- och bostadsministeriets kommitterade för stadsplanefrågor, som förser rådet med redogörelser om befolkningen och näringslivet samt prognoser om den framtida utvecklingen. 9.4.1 De statliga stödformerna

Kreditstöd. Statligt finansieringsstöd lämnas såväl till industriföretag som till företag inom handel och annan serviceverksamhet, och utgår under förutsättning att andra finansieringsmöjligheter icke står till buds. Stöd läm-

303 nas främst i form av kreditgarantier. Garantin kan uppgå till 90 procent av de med projektets genomförande förbundna anläggningskostnaderna och löpa på 15 år, i vissa fall 18 år. Om lån icke står att få på den allmänna kreditmarknaden kan direkta statliga lån lämnas under samma villkor som för garantigivning. Räntan fastställes av handelsministern efter förhandling med finansministern. För lån och lånegarantier har för varje budgetår fastställts en r a m på 100 miljoner kronor. Egnsudviklingsrådet avgör vilka sökande som uppfyller villkoren för lån eller statsgaranti för lån och gör framställning härom till handelsministeriet. Under åren 1958—1962 har statligt finansieringsstöd utgått med 121 miljoner kronor, som givit upphov till en total investering på 213 miljoner kronor. Antalet sysselsatta personer beräknas till följd härav ha ökat med 3 200. Bidrag. Egnsudviklingsrådet kan ge bidrag för undersökningar och utarbetandet av planer och projekt som främjar näringslivet i ett område. För detta ändamål har senaste budgetår (1962/63) anslagits 5 miljoner kronor. 9.4.2 Stöd till vissa områden

I vissa områden, stödområden, kan kommuner få lån upp till 75 procent för uppförande av industrifastighet till uthyrning eller försäljning. Om vid försäljning priset icke täcker det av staten och kommunen investerade kapitalet skall förlusten delas lika mellan dem. Samma lånevillkor gäller också för förvärv av industritomter. Lånen skall återbetalas inom 25 år. Det belopp, som kan användas till lån i dessa fall, fastställes varje år. (Denna stödform infördes 1962 och har därför inte hunnit praktiseras i någon större omfattning.) Till stödområden räknas områden, som haft en jämfört med landet i övrigt svag industriell utveckling eller som drabbats av särskilda ekonomiska svårigheter. En närmare avgränsning av områdena kommer att ske efter behandling i den förut omtalade nämnden. 9.4 : 3. Övriga åtgärder

Egnsudviklingsrådet har medverkat vid upprättandet av en investeringslånefond för Sönder Jylland. Denna fond uppgår till 10 miljoner kronor, varav staten tillskjutit 8 miljoner kronor. Ur denna kan företag i området erhålla driftskrediter. I vissa distrikt har på lokalt initiativ inrättats särskilda organ för att främja den industriella utvecklingen. Bland dem kan nämnas Sönder Jyllands erhvervsråd och Vest Jyllands udviklingsråd. Kommunala myndigheter kan erbjuda bidrag i form av billig tomtmark och nedsatta avgifter för elkraft, vatten, gas e t c , och kan vidare bevilja nedsättning av den kommunala skatten för att attrahera industrier.

304 9.5

Finland

För att främja den ekonomiska utvecklingen pågår i Finand sedan början av 1950-talet en omfattande utrednings- och planeringsverksamhet. I vissa områden, framför allt i norra Finland, där sysselsättningsmöjligheterna är otillräckliga, har särskilda stödåtgärder vidtagits för att underlätta en utbyggnad av industrin. De forsknings- och planeringsåtgärder, vilka avser att främja produktionsutvecklingen i landet, sammanfattas under begreppet riksplanering. Är 1956 inrättades ett särskilt organ, riksplaneringsbyrån, som handhar forsknings- och utredningsuppgifter, organiserar undersökningar och samman j ä m k a r de delplaner, som upprättats inom olika ämbetsverk och institutioner. Byrån avger utlåtanden till statsrådet och ministerierna. Den ä r underställd statsrådets kansli men bedriver sin verksamhet som självständigt organ. För en period av två år tillsättes ett riksplaneringsråd, vilket som rådgivande organ skall handlägga riksplaneringsfrågor samt vägleda byrån och främja dess verksamhet. För utrednings- och planeringsverksamhet har riksplaneringsbyrån indelat landet i 16 s. k. ekonomiska områden. 9.5.1 Statliga stödformer

Skattelättnader. I en särskild lag stadgas att industriföretag i norra Finland, varmed avses Lapplands och Uleåborgs län, beviljas skattelättnader vid statlig inkomst- och förmögenhets- samt kommunalbeskattningen. Dessa skattelättnader innebär att ett inhemskt aktiebolag eller andelslag, som under åren 1958—1967 etablerar ett nytt företag i norra Finland, befrias från skatt på inkomst från detta industriföretag och den däri investerade förmögenheten för det år anläggningen tages i bruk samt för de tre därpå följande åren. Om vidare ett inhemskt aktiebolag eller andelslag under åren 1958— 1967 utvidgar sitt i norra Finland belägna industriföretag eller förnyar dess maskinpark eller anläggningar så att produktionsförmågan eller produktionens förädlingsgrad väsentligt ökas, har det rätt att, utöver vanliga avdrag, från sin skattepliktiga inkomst draga en summa, som utgör tre procent av de nya anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde. Detta avdrag får göras vid beskattningen för det år, under vilket de för utvidgningen eller förnyelsen anskaffade anläggningstillgångarna tages i bruk samt för de tre därpå följande åren. Lån. Handels- och industriministeriet beviljar s. k. småindustrilån, vilka m a n i främsta rummet sökt tilldela områden med sysselsättningssvårigheter. Under 1950-talet beviljades omkring 4 000 småindustrilån till ett belopp av 3,5 mrd mark. F r å n de av riksdagen beviljade medlen för att trygga sysselsättningen h a r i någon mån understödslån tilldelats industriföretag i områden med bristande sysselsättningsmöjligheter.

305 Exportavgiftsnedsättning. Varor, som tillverkas i Lapplands län samt i vissa kommuner i Uleåborgs län erhåller nedsättning av förekommande exportavgifter med 50 procent.

9.6 Belgien I Belgien har näringslivet alltsedan slutet av 1940-talet kännetecknats av svåra stagnationstendenser i vissa delar av landet. Den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen hänger samman med strukturförändringar inom näringslivet, bl. a. kolindustrins och textilindustrins sysselsättningsmässiga tillbakagång. För att främja näringslivets utveckling och underlätta industrietableringar har de belgiska myndigheterna infört en rad statliga ekonomiska stödåtgärder. Syftet med den belgiska industripolitiken är 1) att stimulera näringslivet och bekämpa den strukturella arbetslösheten, 2) att främja rationaliseringen av företagen, 3) att anpassa produktionen med hänsyn till den gemensamma marknaden, 4) att stimulera till etablering av nya företag på orter där industrinedläggelse skett. Det statliga stödet för denna industripolitik gäller hela landet. I vissa områden i landet (utvecklingsområden) kan därutöver speciella stödåtgärder vidtas. 9.6.1 Stödområden (utvecklingsområden)

De områden, som är berättigade till speciella stödåtgärder, kallas utvecklingsområden. De är av två slag: dels industridistrikt som drabbats av industrinedläggelser, dels utpräglade jordbruksområden, där mekaniseringen friställt arbetskraft. Utvecklingsområdena utses för en period av tre år på grundval av ett eller flera av följande kriterier: 1) varaktig arbetslöshet högre än genomsnittet för landet, 2) stora flyttningsförluster, 3) långa resor till arbetet, 4) strukturellt betingad nedgång i den befintliga industrin. För närvarande finns 15 utvecklingsområden, belägna i skilda delar av landet. Utvecklingsområdenas omfattning är begränsad så att den sammanlagda folkmängden i dem icke får överstiga 15 procent av landets totala folkmängd. 9.6.2 De samhälleliga stödåtgärderna

Skattelättnader. För industribyggnader i utvecklingsområdena, som uppförts med statliga bidrag (eller som uppfyllt villkoren för att erhålla såd a n t ) , befrias företagen från erläggande av fastighetsskatt under en period av fem år. 20—318333

306 Vidare får 30 procent av värdet av kompletterande investeringar i industrimark, byggnader och utrustning dragas ifrån företagens nettovinst innan beskattning sker. Till dessa investeringar räknas nyetableringar. Vid vinst på försäljning av fasta tillgångar, utrustning eller aktier ä r endast en femtedel av vinsten föremål för beskattning om vinsten återinvesteras inom viss tid. Sker återinvesteringen i ett utvecklingsområde är hela vinsten skattefri. I provinsen Liége befrias dessutom nyetablerade industrier, som erhållit statligt ekonomiskt stöd, under fem år från kommunal beskattning. I övrigt ä r lokala skattelättnader möjliga även om statliga bidrag ej utgått. Direkta bidrag. Företag i utvecklingsområdena kan för anskaffande av industribyggnad beviljas ett statligt bidrag på upp till 20 procent av kostnaden (30 procent under en konjunkturnedgång). För andra investeringar utgår ett bidrag med högst 7,5 procent (10 procent under konjunkturnedgång). Det högsta sammanlagda beloppet till varje enskild industri h a r fastställts till en miljon Bfrs. I en provins lämnar de provinsiella myndigheterna speciella bidrag till företag för anskaffande av tomtmark, fabriksfastigheter, maskiner och annan utrustning samt för undersökningar av avsättningsmöjligheterna. Lån. Av staten räntesubventionerade lån beviljas genom halvofficiella eller av staten godkända kreditinstitut: a) för uppförande eller utbyggnad av industrifastighet; b) för ersättning av driftskapital, som förbrukats till liknande investeringar ; c) för investeringar, som ej ger direkt ekonomisk avkastning, t. ex. forskning; d) för större produktionsomställningar och modernisering av äldre industrier. Oberoende av läge i landet kan företag erhålla en räntenedsättning på högst två procent. För de särskilda utvecklingsområdena beviljas motsvarande förmåner på upp till fyra procent. Under en konjunkturnedgång kan ytterligare nedsättningar medges. Enligt bestämmelserna skall man då k u n n a sänka låneräntan för de regionala krediterna ned till en procent. Räntesubventioner kan beviljas för högst fem år. Undantagsvis kan stödet sträckas ut att gälla åtta år. Lånegarantier. Lånegarantier lämnas under samma förutsättningar som ovan, varvid krediten kan placeras antingen hos statliga låneorgan eller vid enskilda kreditinrättningar. I det sistnämnda fallet har man dock vissa begränsningar i fråga om garantibeloppets storlek. Ramen för de sammanlagda statliga borgensåtagandena har fastställts till tolv miljarder Bfrs (omkring 1,3 miljarder kronor), varav 2 miljarder Bfrs avser utvecklingsområdena. Summan skall dock innefatta även de garantier, som beviljats med stöd av tidigare lagstiftning.

307 Industrilokaler. En form av stödåtgärder som praktiseras i utvecklingsområdena är att det allmänna själv anskaffar tomtmark och industrilokaler, som sedan hyrs ut eller överlåts på gynnsamma villkor. Denna verksamhet handhas av särskilda regionala organ. Statliga, provinsiella och kommunala myndigheter kan ingå som delägare, men minst hälften av andelarna skall innehas av den lokala myndigheten. Ekonomiministeriet kan också själv köpa eller uppföra industrihus.

9.7 Frankrike

I samband med återuppbyggnadsarbetet efter andra världskriget krävdes från många håll åtgärder med syfte att främja industrins utbyggnad i områden med svagt utvecklat näringsliv. Samtidigt ville man komma till rätta med de menliga följderna av den starka ekonomiska och befolkningsmässiga koncentrationen till Parisområdet. Utöver de åtgärder som vidtogs för att i allmänhet främja den ekonomiska utvecklingen i landet antogs under 1950-talet bl. a. bestämmelser om inrättandet av regionala utvecklingskommittéer och samarbetsråd samt befogenheter för regeringen att stimulera näringslivets utbyggnad i områden med svag ekonomisk utveckling och hög arbetslöshet. 9.7.1 Stödområden

De områden, som k a n bli föremål för särskilda stödåtgärder, karaktäriseras i huvudsak av undersysselsättning och jämförelsevis svag ekonomisk utveckling. Stödåtgärderna vidtages som regel i enlighet med regionala utvecklingsprogram. Dessa upprättas i samarbete mellan den statliga planeringskommissionen, som är ansvarig för den regionala ekonomiska planeringen, och lokala organ. Utvecklingsprogrammen granskas av en särskild kommitté, med bl. a. representanter för arbetsmarknadens parter, varefter de för att få publiceras måste godkännas av en av vissa ministrar sammansatt kommitté. 9.7.2 Stödåtgärder

Lån. För att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa områden kan statliga lån lämnas för anskaffande av industrimark och uppförande av industribyggnader samt till utrustning och rörelsekapital. Räntesubventioner kan förekomma (låneräntan skall ej överstiga en viss procent). Räntefoten överensstämmer dock i allmänhet med marknadsräntan. Företag som förväntar en jämförelsevis låg avkastning på investeringar, som finansieras genom lån från privata kreditinstitut, kan få statliga räntesubventioner. Stöd k a n också förekomma i form av statliga kreditgarantier. Skattelättnader. Möjligheter föreligger för nyetablerade företag att få skattelättnader med upp till 50 procent av vad företagen normalt skulle

308 ha erlagt. Denna skattebefrielse medges av lokala myndigheter. Förmånliga avskrivningsvillkor föreligger på vissa slag av investeringar gjorda efter år 1950 — upp till 50 procent kan avskrivas på investeringar för forskningsoch utvecklingsändamål. I de särskilt angivna stödområdena med varaktig hög arbetslöshet, vilken antas kunna motverkas genom nyetableringar, kan företag därjämte i vissa fall befrias från erläggande av de skatter, som i Frankrike uttages vid förmögenhetstransaktioner. Lokala skatter kan reduceras eller helt bortfalla. Bidrag. Företag, som flyttar sin verksamhet till något av stödområdena, kan erhålla statliga bidrag med upp till 20 procent av investeringskostnaderna. Bidragen kan gälla kostnader för uppförande av ny anläggning, nya maskiner, utvidgning eller ombyggnad av existerande anläggning samt flyttning av maskiner och annan utrustning. Tillhandahållande av industrilokaler och tomtmark. Lokala myndigheter eller andra organ kan erhålla statligt stöd i form av lån och räntesubventioner för att anskaffa och iordningställa industritomter samt uppföra industribyggnader för uthyrning eller försäljning. 9.7.3 Organ för främjande av näringslivels utveckling

De organ, som har att främja näringslivets utveckling i skilda delar av landet, är av tre slag: statliga, enskilda samt en kombination av dessa båda. De statliga organen är dels de ministerier, som vart och ett på sitt område söker främja den ekonomiska utvecklingen, dels vissa samordnande organ. Industri- och handelsministeriet utgör central myndighet för de statliga stödåtgärderna och svarar för låne- och bidragsverksamheten. De samordnande organen utgörs dels av en planeringskommission, dels av två kommittéer. Den ena av dessa är sammansatt av vissa ministrar, den andra av representanter för arbetsmarknadens organisationer. Kommittéerna granskar de regionala utvecklingsprogrammen m. m.; ministerkommitténs godkännande är nödvändigt för publicering av planerna. De tidigare nämnda utvecklingskommittéerna är enskilda organ, som tillkommit med syfte att sprida kännedom om problemen i olika landsdelar. Kommittéerna har ett gemensamt organ, som bl. a. sammanställer och publicerar uppgifter om företagna åtgärder och utvecklingen i de skilda områdena. Vidare har tillkommit enskilda organ med uppgift att främja samarbete mellan företag i fråga om utvidgningar och moderniseringar. Därjämte existerar sammanslutningar, som på grundval av eget kapital (minimum 250 miljoner francs) kan bistå, när det gäller finansiering av företag, vilka h a r för avsikt att etablera sig i områden med hög arbetslöshet. I båda dessa fall beviljas tidigare nämnda skattelättnader. De kombinerade enskilda och offentliga organen för främjande av den ekonomiska u+vecklingen utgöres i huvudsak av särskilda investerings företag

309 (lokala myndigheter k a n äga högst 65 procent av aktiekapitalet). I vissa fall är investeringsföretagens uppgift att allmänt verka för en utbyggnad av näringslivet, i andra fall har de tillkommit med särskilt syfte, exempelvis för anläggande av en väg. Vidare finns inrättat ett centralt investeringsföretag för hela landet. Det har till uppgift att assistera lokala myndigheter samt investeringsföretag, när det gäller att ställa i ordning industri- och bostadstomter, anlägga vägar m. m. Det centrala investeringsföretaget kan även anlitas i fråga om förbättringar på jordbrukets område. Aktiekapitalet för detta organ är 100 miljoner francs, vilket tecknats av den franska elkraftsmyndigheten, statliga fonder, departement, enskilda företag, banker, jordbruksorganisationer m. fl. 9.7.4 Begränsning av tillväxten i Parisområdet

För etablering och utvidgning av företag inom Paris med omnejd fordras regeringens godkännande, dels vid uppförande av industribyggnad med en golvyta överstigande 100 m 2 , eller utbyggnad av existerande byggnads golvyta med 10 procent, dels om man kommer att sysselsätta mer än 50 personer, dels om en ledig industrilokal skall övertagas. 9.8

Väst-Tyskland

Det andra världskriget orsakade svåra skador i Väst-Tyskland, och genom landets delning drabbades den ekonomiska marknaden av svåra rubbningar. På vissa håll, särskilt i de östra delarna, var arbetslösheten stor. År 1950 tillsattes ett särskilt ministerutskott för att behandla stödåtgärder till de nödställda områdena. Detta utskott fördelar av förbundsrepubliken anslagna medel för näringslivets främjande i stödområdena. Alla framlagda projekt måste först ha godkänts av vederbörande delstat innan det underställs en slutlig prövning hos det federala ministerutskottet. 9.8.1 Stödområden

Områden som kan ifrågakomma för stödåtgärder ä r : 1) gränsområden i öster (inom en 40 k m bred zon vid östtyska gränsen), 2) rehabiliteringsområden, till vilka räknas områden med speciellt hög arbetslöshet, svårt krigshärjade områden, samt områden med överskott av arbetskraft inom jordbruket, 3) centralorter inom landsbygdsområden med svagt utvecklat näringsliv. Vid utväljandet av dessa områden och centralorter används bl. a. följande kriterier: antal sysselsatta inom industrin per 1000 invånare, vinterarbetslöshet, flyttningsrörelser, överskott av arbetskraft inom jordbruket. Avgränsningen av stödområden enligt punkt 2) är föremål för översyn, och de kriterier som nämnts under punkt 3) kommer i fortsättningen att spela en betydande roll.

310 9.8.2 Stödformer

Lån. I rehabiliteringsområdena och i centralorterna i landsbygdsområdena (enligt p u n k t 3 härovan) kan statliga lån erhållas till lägre ränta än markn a d s r ä n t a n för nyetableringar och omlokaliseringar, förutsatt att sysselsättningen därigenom ökar med minst ett arbetstillfälle per investerat belopp av 10 000 DM. I rehabiliteringsområdena och i gränsområdena kan lån också erhållas till utbyggnad och modernisering av befintliga anläggningar och i vissa fall till driftskapital, varvid dock räntan sättes högre än vid lån för nyetableringar. Lån kan vidare utgå till allmänna åtgärder i de två sistnämnda stödområdena, såsom offentliga serviceanläggningar, kommunala och provinsiella vägar, yrkesutbildning e t c , i syfte att främja den industriella utvecklingen. Dessa lån är begränsade till allmännyttiga företag och institutioner av offentlig karaktär. Lån kan också lämnas till turistnäringen samt jord- och skogsbruk. Bidrag. Centralorterna i landsbygdsområdena kan erhålla statsbidrag för iordningställande av industriområden. Bidraget kan utgå med upp till 50 procent av kostnaderna och därutöver lån till låg ränta för upp till 25 procent av kostnaderna. Fraktsubventioner och räntesubventioner kan utgå till företag i de såsom stödområden betecknade gränsområdena. 9.9

USA

I vissa delar av USA har under längre tid förelegat jämförelsevis stor arbetslöshet och andra tecken på en ogynnsam utveckling av näringslivet. För att främja den ekonomiska utvecklingen i sådana områden har vissa delstater inrättat särskilda kreditinstitut och utvecklingsorgan. På det lokala planet finns i regel offentliga och enskilda organ (planeringskommittéer eller utvecklingsråd), som söker förbättra betingelserna för näringslivet, ofta på grundval av särskilda utvecklingsprogram. I syfte att samordna och effektivisera stödåtgärderna i områden med bristande sysselsättningsmöjligheter antogs år 1961 en lag om regional återutveckling. Ett särskilt organ, Area Redevelopment Administration, inrättades. Lagens tillämpning ställer stora krav på det lokala initiativet. Då ett område betecknats som stödområde (återutvecklingsområde), åligger det de lokala myndigheterna att göra upp en allmän ekonomisk utvecklingsplan för området, vilken måste godkännas av den stat, i vilken området är beläget, samt underställas myndigheten för regional återutveckling (ARA). Upprättandet av en dylik plan utgör förutsättning för att en k o m m u n skall k u n n a erhålla hjälp enligt lagen om regional återutveckling. 9.9.1 Stödområden

Områden som kan bli föremål för särskilda stödåtgärder kallas i USA för återutvecklingsområden. Till dessa räknas dels områden med betydande

311 varaktig arbetslöshet enligt i lagen angivna grunder, dels områden som med hänsyn till andra kriterier visar undersysselsättning, låg inkomstnivå etc. Återutvecklingsområdena utses av den statliga myndigheten för regional återutveckling (ARA). 9.9.2 Federala stödåtgärder

Lån till företag. En lånefond på 200 miljoner dollar har inrättats för lån till industriella och kommersiella projekt i återutvecklingsområdena. Lånen beviljas av ARA och avser finansiering av köp eller exploatering av mark, uppförande eller övertagande av byggnader och i vissa fall anskaffande av maskiner och utrustning. Lånen avser icke driftskapital och får icke beviljas för omlokaliseringar av företag. Lagen förutsätter att både allmänna och privata intressen skall stå bakom varje projekt. Den federala andelen av finansieringen får icke överstiga 65 procent. Rimlig säkerhet för att lånen återbetalas måste föreligga, och lån beviljas icke om sådana kan erhållas på rimliga villkor från privata eller federala kreditinstitut. Som villkor för lån gäller också att stödområdet har ett av ARA godkänt utvecklingsprogram och att det projekt för vilket lån begärs står i överensstämmelse med programmet. Lån och bidrag till kommuner. För att förbättra de kommunala anläggningarna i återutvecklingsområdena i syfte att underlätta företags lokalisering och utvidgning finns ett anslag på 100 miljoner dollar för lån och 75 miljoner dollar för bidrag. Medlen skall användas till förvärv och iordningställande av m a r k för kommunala anläggningar samt uppförande eller förändring av sådana. Lånevillkoren är lika de som gäller för företag. Övriga stödåtgärder. ARA utövar teknisk och ekonomisk rådgivning och kan också bevilja anslag (sammanlagt 4,5 miljoner dollar per år) till konsulterande firmor, forskningsorganisationer, universitet etc. för utredningar om behovet av och förutsättningarna för en utbyggnad av näringslivet i vissa områden liksom undersökningar av vissa förslag och projekt. Särskilt bidrag kan utgå för yrkesutbildning i återutvecklingsområdena, och arbetslösa som undergår yrkesutbildning eller omskolning k a n beviljas traktamente under högst 16 veckor. För detta ändamål har anslagits tio miljoner dollar. 9.10 Sammanfattning I praktiskt taget alla västeuropeiska länder liksom i USA h a r statliga åtgärder vidtagits för att stimulera den ekonomiska utvecklingen i områden, där förhållandena inom det bestående näringslivet medför svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande sysselsättnings- och inkomstnivå. I Storbritannien och Frankrike finns vid sidan härav en statlig reglering av industrins lokalisering i syfte att begränsa utbyggnadstakten i storstadsregionerna. Urvalet av områden som kan komma i fråga för särskilda stödåtgärder

312 har skett efter olika grunder. Ett i flertalet länder använt kriterium är konstaterad eller befarad hög arbetslöshet som icke är av tillfällig natur. Som komplement härtill ingår i några länder områden med betydande nettoutflyttning. I vissa länder har lokaliseringspolitiska insatser ansetts motiverade i regioner med svagt utvecklat näringsliv och undersysselsättning eller i delar av landet där jord- och skogsbruk dominerar och inkomstlaget 5 är lågt. De medel som används för att stödja näringslivets utveckling i de s. k. stöd- eller utvecklingsområdena är av principiellt två skilda slag. Det ena innebär att staten antingen genom särskilda lån och bidrag till kommuner och i vissa fall enskilda företag eller genom direkta investeringar medverkar till en utbyggnad av allmän service för att förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet. Det andra är direkt stöd till företag i samband med etablering, inflyttning eller utbyggnad av industriell och i vissa länder även annan enskild näringsverksamhet. I flera länder används bägge dessa medel, även om deras inbördes vikt kan variera. I så gott som samtliga länder lämnas statliga lån och lånegarantier med gynnsamma amorteringsvillkor och på vissa håll även till låg ränta för att underlätta företagens finansiering av erforderliga investeringar. Därutöver har företagen i stödområdena i vissa länder möjligheter att erhålla investeringsbidrag och särskilda skattelättnader, varigenom kostnaderna för investeringar i byggnader och annan utrustning kan reduceras. Nyetableringar och utbyggnader av företag underlättas vidare i exempelvis Storbritannien och Belgien genom att staten uppför byggnader, som sedan uthyrs eller försäljs på gynnsamma villkor. I föregående kapitel lämnades en redogörelse för lokaliseringsverksamhetens nuvarande utformning i vårt land. Vid en jämförelse kan konstateras att de åtgärder, som i de av kommittén studerade länderna vidtagits för att påverka näringslivets lokalisering, är mera omfattande och differentierade ä n i Sverige

KAPITEL 10

Målsättning och riktlinjer för den framtida lokaliseringspolitiken

10.1 Motiv för en aktiv

lokaliseringspolitik

Den föregående lokaliseringsutredningen (SOU 1951:6) diskuterade de ekonomiska, sociala och försvarspolitiska iskäl, som kunde motivera att samhället bedrev aktiv lokaliseringspolitik. F r å n ekonomisk synpunkt anfördes sammanfattningsvis följande skäl för samhällsinflytande över lokaliseringen: Den företagsekonomiskt riktiga lokaliseringen av ett företag sammanfaller icke alltid med den nationalekonomiskt riktiga. Avvikelser kunna bero på att de kostnader för en produktion, som falla på samhället och som icke ingå i företagens kalkyler, kunna lokalt variera på annat sätt än företagens kostnader. Dessa samhällets kostnader äro främst investeringskostnader för allmänna anläggningar. Avvikelser från den nationalekonomiskt riktiga lokaliseringen kunna uppstå genom att företagens val av produktionsort icke leder till ett maximalt utnyttjande av samhällets arbetskraftsresurser. Ett lokaliseringsalternativ, som medför lägsta sammanlagda kostnader för de individuella produktionsföretagen men kvarstående arbetslöshet på vissa platser, kan nationalekonomiskt vara mindre fördelaktigt än en annan lokalisering av företagen, som möjliggör full sysselsättning på alla platser. De sociala iskäl, som enligt utredningen utgjorde motiv för en samhällelig lokaliseringspolitik, var bl. a. önskvärdheten att utjämna den disproportion mellan män och kvinnor, som till följd av näringslivets ensidighet förelåg på vissa orter. Vidare hade till följd av befolkningsrörelsen en ogynnsam åldersstruktur uppstått i områden med flyttningsförlLister, vilket medförde ofördelaktiga verkningar från kommunalekonomisk och psykologisk synpunkt. Vidare anförde utredningen: De befolkningsomflyttningar, som under de närmaste årtiondena kunna väntas, kunna komma att innebära dels en fortsatt folkminskning på landsbygden, dels en utflyttning från de landsdelar som nu ha en relativt stor befolkning inom jordoch skogsbruk. Starka skäl tala dessutom för att det expanderande näringslivet i ökad utsträckning kan komma att koncentreras till de största städerna. En sådan omflyttning skulle öka svårigheterna att ge landsbygdens och de små tätorternas befolkning en kollektiv service, som vore likvärdig med befolkningens i de större tätorterna. Lokaliseringspolitiska åtgärder, som motverkade eller bröte denna utveckling och som medförde en ökad decentralisering av stadsnäringarna i mer

314 eller mindre direkt anknytning till olika jordbruks- och skogsbruksområden, skulle däremot öka möjligheterna att åstadkomma en standardutjämning. Förutsättningarna att i ökad utsträckning decentralisera produktionsenheterna inom industri och hantverk till jordbruksbygder äro emellertid begränsade. Lokaliseringsfrågan kommer därför väsentligen att gälla vilka tätorter, som i framtiden skola öka eller eventuellt minska sin folkmängd. Lösningarna av detta problem måste varieras efter förutsättningarna inom varje region och inom varje bygd. För lokaliseringspolitiken blir uppgiften närmast att söka jämka lokaliseringen av de rörliga enheterna inom näringslivet så att det blir möjligt att samordna bebyggelsegrupper inom större områden — den glesa jordbruksbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa med medelstora och större städer — till »harmoniska» regioner. Kommittén anser sig k u n n a i allt väsentligt instämma i vad som här citerats. Det har emellertid synts angeläget att något mera ingående precisera och konkretisera de frågeställningar, som redovisades av föregående utredning. Kommittén har därför sökt att belysa de regionala variationerna i fråga om industrins lokaliseringsförutsättningar med hänsyn till i första hand transport- och arbetskraftskostnader samt företagens behov av kontakter med råvaruleverantörer och marknader. Vidare har ett försök gjorts att klarlägga de samhälleliga önskemålen beträffande näringslivets och befolkningens fördelning på olika områden och på tätorter av skilda slag, dels från samhällsekonomiska, dels från sociala synpunkter. Härigenom har en bättre grund skapats för överväganden om lokaliseringsverksamhetens inriktning. Det beslut som riksdagen fattade år 1952 i lokaliseringsfrågan, och de allmänna riktlinjer för de lokaliseringspolitiska strävandena, som statsmakterna vid detta och vid andra tillfällen gett uttryck åt, har refererats i inledningen till föreliggande betänkande. Dessa riktlinjer har sedan legat till grund för den hittillsvarande lokaliseringsverksamheten. De motiv, som kan åberopas för en av samhället bedriven lokaliseringspolitik, har enligt kommitténs mening accentuerats av utvecklingen under de senaste åren. I kapitlen 1—4 har redovisats vissa förändringar i befolkningens och näringslivets sammansättning och lokalisering under det sistförflutna årtiondet liksom vissa bedömningar av den framtida utvecklingen. Av dessa uppgifter framgår att omflyttningen av befolkningen från glesbygd till tätorter fortsatt i alla delar av landet. Regioner med stark och svag ökning av tätortsfolkmängden är tämligen j ä m n t fördelade över landet. Storstädernas relativa ökning har endast obetydligt avvikit från genomsnittet för tätorterna. Den rena glesbygden men också ett stort antal av de minsta tätorterna h a r fått vidkännas folkminskning, och i vissa trakter h a r utvecklingen gått så långt, att man kan tala om avfolkning av glesbygden. Ingen av B-regionerna har dock haft mer än 15 procents folkminskning mellan 1950 och 1960 och endast åtta B-regioner har haft en minskning mellan 10 och 15 procent. Beträffande den i glesbygden kvarboende befolkningen bör det i

315 detta sammanhang erinras om att, som närmare redovisats i kapitel 3, tidsavståndet till tätorterna minskat genom förbättrade vägar och bilismens starka tillväxt. Jämsides med denna utveckling har också en förskjutning av befolkningen skett mellan olika landsdelar, så att Mälarlänen, främst Stockholms län, samt Göteborgs och Bohus län ökat sin andel av rikets folkmängd, medan länen i östra Götaland och Norrland (utom Norrbottens län) samt Skaraborgs och Värmlands län minskat sin andel. Bakom denna befolkningsomflyttning ligger den strukturomvandling av näringslivet, som ägt r u m och som alltjämt pågår. Mekaniseringen av jordoch skogsbruket har minskat behovet av arbetskraft inom de traditionella glesbygdsnäringarna. Samtidigt har antalet sysselsatta inom stadsnäringarna fortgående ökat. De nya årskullar, som uppnått arbetsför ålder, har fått allt svårare att finna arbete utanför tätorterna, och följden har blivit att en betydande flyttning skett av arbetskraft från glesbygd till tätorterna. I vissa regioner har tätorterna icke kunnat suga till sig hela denna flyttningsström, utan en stor del av denna har sökt sig till andra delar av landet. Utflyttningen från glesbygden har lett till att åldersfördelningen där blivit ofördelaktig på så sätt, att andelen äldre och på vissa håll i Norrland även andelen barn och ungdom i skolåldern är relativt hög i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder. Skatteunderlaget blir härigenom svagt, och för kommunerna i dessa glesbygdsområden kommer budgeten att bli oproportionerligt h å r t belastad med utgifter för åldringsvård samt för utbildning av ungdom, vilken efter avslutad utbildning till stor del tvingas lämna bygden. Trots utflyttningen uppvisar regionerna i vissa delar av Norrland och västra Svealand en betydande arbetslöshet även bland yngre och fullt arbetsföra arbetssökande. Många personer har på grund av lokal bundenhet icke kunnat eller velat flytta, fastän de ej haft full sysselsättning på hemorten. För denna arbetskraft har beredskapsarbeten i betydande omfattning anordnats. Såväl de befolkningsprognoser, vilka grundats på studier av arbetskraftsförhållanden ni. m., som övrigt tillgängligt material tyder på att befolkningsförskjutningarna från glesbygd till tätorter och mellan större regioner k a n väntas fortsätta i stort sett enligt samma mönster som under de senaste decennierna, om inga åtgärder vidtas för att påverka denna utveckling. I vissa avseenden synes en acceleration av omflyttningstakten ej osannolik. Större områden med minskande folkmängd beräknas kvarstå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framför allt i Norrland. Folkökningen i östra Mellansverige, Göteborgsområdet samt sydvästra Sverige kan väntas fortgå. Samtidigt visar en framskrivning av befolkningen på en jämförelsevis stor naturlig ökning i de arbetsföra åldrarna i vissa regioner, som nu redovisar en relativt hög arbetslöshet. Jämsides med att det i vissa regioner råder arbetslöshet och undersyssel-

316 sättning föreligger framför allt i storstadsområdena men även i andra expansiva regioner en betydande brist på arbetskraft och bostäder. Bägge dessa förhållanden — outnyttjade arbetskraftstillgångar i vissa områden vid sidan av outnyttjad kapacitet hos företagen på grund av arbetskraftsbrist i andra — medför betydande samhällsekonomiska förluster. Denna brist söker statsmakterna avhjälpa genom en aktiv arbetsmarknadspolitik, S3m främst syftar till att flytta arbetskraften till arbetstillfällena. Sysselsättningsproblemen har emellertid hittills icke och synes icke heller i framtiden kunna lösas enbart genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det må i detta sammanhang erinras om att arbetsmarknadspolitikens utformning är under särskild utredning. P å många håll i landet föreligger en från sociala synpunkter otillfredsställande proportion mellan män och kvinnor. I glesbygden föreligger ett markant kvinnounderskott. Möjligheterna att åstadkomma en förändring härutinnan genom att skapa nya sysselsättningstillfällen i glesbygden för kvinnor torde vara starkt begränsade. Det finns dock även åtskilliga tätorter, främst ensidiga industriorter, där könsfördelningen är mycket ojämn. P å dessa orter kan lokaliseringspolitiska åtgärder, som åstadkommer ett mera differentierat näringsliv och ökade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor, bidra till en bättre balans mellan antalet män och kvinnor. Härigenom motverkas utflyttning och i stället gynnas inflyttning av kvinnor. En sådan utveckling kan också på sikt bidraga till att underlätta rekryteringsmöjligheterna vid de industrier, som i huvudsak sysselsätter manlig arbetskraft. Av redogörelsen i kapitel 3 framgår att yrkesverksamhetsgraden inom den kvinnliga tätortsbefolkningen på vissa håll är låg. En betydande reserv av arbetskraft, främst bestående av gifta kvinnor, föreligger inom ett stort antal tätorter. Ett tillvaratagande av denna arbetskraftsreserv medför ett tillskott till produktionen, som i princip skulle kunna uttryckas som en samihällsekonomisk pluspost. Orter och regioner med ett ensidigt näringsliv har från flera synpunkter behov av ett tillskott av kompletterande produktion och sysselsättning. Ensidigheten medför att de ekonomiska och sociala konsekvenserna av växlingar i konjunkturerna för den dominerande näringsgrenen blir mera kännbar än om näringslivet i regionen var mångsidigt. Detsamma gäller vid strukturförändringar. Ett nedläggande av ett från sysselsättningssynpunkt dominerande företag kan få svåra följder för en hel bygd. Ensidigheten medför också synnerligen begränsade möjligheter vid vad av yrke och arbetsplats. Arbetskraftens skiftande anlag och förmåga kaai inte tillvaratas på lämpligt sätt. Ej heller kan sysselsättning beredas alLa kategorier av arbetskraft, som kan finnas på en ort, och som skulle kunna göra en produktiv insats om lämpligt arbete kunde erbjudas. På grundval av en omfattande lokaliseringsplanering, vars innebörd konn-

317 mitten redovisar i ett senare avsnitt, bör sådana lokaliseringsåtgärder vidtas som medverkar till att orter, vilka har förutsättningar härför, får ett differentierat näringsliv. En utflyttning av arbetskraft från en region till följd av otillräckliga sysselsättningsmöjligheter kan, som ovan anförts, leda till folkminskning. Med detta minskande befolkningsunderlag följer även risk för en försämrad serviceutrustning. Då företagarna vid val av lokaliseringsplats fäster avseende vid serviceutrustningen, medför en av folkminskningen betingad försämring av den allmänna servicen att lokaliseringsförutsättningarna begränsas, vilket ytterligare påverkar sysselsättningen i ogynnsam riktning. Den samhälleliga investeringen i serviceanläggningar påverkar förutsättningarna för en spridning av näringslivets företagsenheter. Näringslivet är beroende av ett väl utbyggt samhälleligt servicesystem. Tillgången på investeringsmedel är emellertid för knapp för att alla behov skall k u n n a tillgodoses. Lokaliseringsplaneringen kommer därför att vid avvägningen mellan olika behov spela en central roll. Som framgår av kapitlen 3 och 6 kännetecknas läget i storstadsområdena och vissa andra expansiva områden för närvarande av bl. a. en utpräglad arbetskraftsbrist och bostadsbrist vilket kan leda till sänkt produktion och produktivitet samt höjd kostnadsnivå för näringslivet. I och med att samhällsutbyggnaden icke sker i erforderlig takt kan företags- och samhällsekonomiska förluster även uppstå till följd av trängsel, väntan och förseningar. Vidare kan också vissa negativa verkningar i fråga om miljö och trivsel framträda. Kommittén finner dessa problem utgöra ett starkt argument för en lokaliseringspolitik, som motverkar de faktorer som ger upphov till den höga efterfrågan på arbetskraft i dessa områden och stimulerar utvecklingen i andra delar av landet där betingelserna är gynnsamma. Frågan om storstadskoncentrationens fördelar och nackdelar på lång sikt är enligt kommitténs mening så komplicerad att den bör bli föremål för mera ingående utredningar och överväganden, än vad som hittills skett. Som framgår av kapitel 2 skedde under 1950-talet en utflyttning av industriföretag från storstadsområdena, framför allt Stockholmsområdet. Utflyttningen av företag och filialutläggningar torde komma att fortsätta, främst med hänsyn till att de omständigheter som påverkat den hittillsvarande utflyttningen väntas bestå. Det är därför önskvärt att samhället underlättar en sådan omflyttning och medverkar till att omlokalisering sker på ett sådant sätt att största möjliga sociala och ekonomiska effekt ernås. Utvecklingen under 1950-talet visar att en betydande industriell expansion, främst till följd av omlokalisering, skett i en del områden, där industrin tidigare varit relativt svagt företrädd. Av redogörelsen i kapitel 5 och bilaga I framgår att betydande delar av industrin ur transportkostnadssynpunkt k a n betecknas som rörlig. Det bör därför finnas betydande möjlig-

318 heter för samhället att genom olika positiva åtgärder medverka till en lokalisering av produktionsenheterna som tillgodoser såväl de företagsekonomiska synpunkterna som de samhälleliga ekonomiska och sociala önskemålen. Enligt den redogörelse, som i kapitel 7 lämnats av representanter för totalförsvaret, har den koncentration av befolkning och näringsliv till de större tätorterna, som skett under efterkrigstiden, från försvarssynpunkt inneburit en mycket ogynnsam utveckling. Svårigheterna att vid krig hindra förluster och förstörelse tilltar med orternas storlek. De större städerna och särskilt storstäderna torde sålunda i ett framtida krig komma att utgöra landets mest utsatta och riskfyllda områden. F r å n försvarssynpunkt är det därför önskvärt att en större spridning av den industriella verksamheten inom landet i dess helhet kan åstadkommas. Vidare har försvarsrepresentanterna framhållit att lokaliseringspolitiska åtgärder, som kan leda till minskad utflyttning från Norrland, är ytterst angelägna. Behovet av och motiven för att samhället bör bedriva en aktiv lokaliseringspolitik vill kommittén sammanfatta på följande sätt. En utveckling utan någon medverkan från samhällets sida vid näringslivets lokalisering kan medföra 1. att alla arbetskrafts- och naturtillgångar icke blir rationellt utnyttjade; 2. att en sådan uttunning av befolkningen kan uppstå inom vissa områden att samhällelig service icke kan upprätthållas i en omfattning isom är rimlig eller som endast k a n bestå till priset av ökade kostnader för den enskilde och samhället; 3. att utbyggnaden av kollektiva anordningar i storstadsområdena släpar efter till följd av den starka koncentrationen av befolkningen till dessa områden; 4. att rikets försvar försvåras vid en fortsatt stark koncentration av verksamhet till storstadsområdena. Den hittills bedrivna lokaliseringsverksamheten har visat sig vara otillräcklig i fråga om medel och organisation. Försök att med lokaliseringspolitiska åtgärder på bred front stimulera näringslivet i en region har sålunda ej förekommit. I flertalet västeuropeiska länder h a r däremot, som närmare belysts i kapitel 9, statliga åtgärder vidtagits i syfte att dels stimulera utvecklingen i s. k. utvecklings- eller stödområden, dvs. landsdelar, där näringslivet stagnerat eller gått tillbaka, dels förmå industrier att flytta från områden som kännetecknas av överexpansion. I Storbritannien har exempelvis sedan länge båda dessa slag av åtgärder prövats för att råda bot på strukturarbetslösheten inom kol- och stålområden, där rationaliseringar av olika slag successivt minskat behovet av arbetskraft, men också för att hejda den alltför kraftiga inflyttningen till storstadsområdena. I Nederländerna, som också har överbefolkningsproblem att bemästra, har man till skillnad från Storbritannien inte genom restriktioner sökt motverka befolk-

319 ningskoncentrationen, men de knappa marktillgångarna i hamnstäderna har i första hand reserverats för den tunga industrin, samtidigt som den lätta industrin stimulerats att överflytta sin verksamhet till glesare bebyggda områden. I Norge har de statliga åtgärderna sedan början av 1950talet inriktats på en utbyggnad av det svagt utvecklade näringslivet i norr, men numera finns möjligheter att erhålla lån från en statlig fond inom alla delar av landet, där behov av en komplettering av näringslivet föreligger men befintliga finansieringsmöjligheter är otillräckliga.

10.2 Lokaliseringspolitisk

målsättning

Den lokaliseringspolitik som kommittén förordar kan sammanfattningsvis sägas h a tre syften: 1. Att främja en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar av produktionsfaktorer blir utnyttjade och fördelade på olika områden på sådant sätt, att nationalinkomsten blir så stor som möjligt och att arbetskraften beredes full sysselsättning. 2. Att skapa en harmonisk samhällsmiljö, som i görligaste mån ger människorna — oberoende av var de måste bo för att fullgöra sin uppgift — en likvärdig standard i fråga om social och kulturell service. 3. Att lokalisera näringslivet så att rikets försvar underlättas. Det ankommer på de myndigheter, som enligt kommitténs förslag (kapitel 12) skall svara för samhällets lokaliseringspolitik, att så långt möjligt förena dessa ståndpunkter. Det ligger i sakens natur, att man inte k a n ange en målsättning för lokaliseringspolitiken, som är så preciserad att den direkt k a n utnyttjas för lösningen av enskilda lokaliseringsproblem. Lokaliseringsfrågorna är i regel alltför komplicerade och omfattande, för att detta skall kunna ske. Härtill kommer våra bristande kunskaper i samhällsekonomiska och sociologiska frågor. Vissa allmänna principer k a n emellertid redovisas. Ett förverkligande av kravet på full sysselsättning så att alla människor oavsett ålder, kön och bostadsort, som vill och kan ta förvärvsarbete, k a n få tillfälle härtill, förutsätter att jämte arbetsmarknadspolitiska även lokaliseringspolitiska åtgärder vidtas. Om näringslivet skall få den mest ändamålsenliga lokaliseringen och alla produktionsfaktorer skall utnyttjas på effektivaste sätt, k a n det icke bara bli fråga om att arbetskraften skall anpassa sig till företagen, utan företagen får i större utsträckning än hittills söka sig till arbetskraften. Utbyggnad av industriell verksamhet kräver ofta investeringar i bostäder och olika slag av samhälleliga serviceanordningar. I en ort där arbetskraften är fullt utnyttjad och personalbehovet huvudsakligen måste tillgodoses genom inflyttning från andra platser kan dessa bli av betydande omfattning. Enligt den undersökning som verkställts om den industriella utbyggnaden

320 i Oxelösund (se bilaga II) upgick de samhälleliga investeringskostnaderna inkluswe bostäder till 50 000 kronor per industrianställd. Som jämförelse kan nämnas att enligt en annan utredning kapitalutrustningen inom industrin per sysselsatt i genomsnitt för olika branscher kan beräknas utgöra 60 000 kronor. Vid bedömningen av lokaliseringsfrågan från samhällsekonomisk synpunkt bör sålunda även beaktas de kostnader i samband med etableringen som faller utanför företaget. Även med hänsyn till att de totala investeringsresurserna är begränsade, kommer denna fråga att bli av betydelse. Sker lokalisering av ett företag till en plats med lokal tillgång på arbetskraft och tillräcklig service, blir samhällets kostnader till följd av etableringen väsentligt mindre än om lokalisering sker till en ort med brist på arbetskraft och samhällelig service, samtidigt som de investeringar som redan gjorts blir bättre utnyttjade än om arbetskraften söker sig bort från orten. Frågan kan aktualiseras för de områden av landet där fortsatt utflyttning medför, att underlaget för tätorternas serviceutrustning hotar att bli for knappt. Det finns då anledning för samhället att medverka till att företag etableras till dylika områden. En arbetslöshet, som ligger väsentligt över vad som kan rubriceras som normal omflyttningsarbetslöshet, innebär en belastning inte blott för de enskilda människorna och för det berörda området utan för hela landet på grund av det produktionsbortfall, som därigenom uppstår. De medel som i huvudsak används för att komma till rätta med arbetslöshet är dels rörlighetsstimulerande åtgärder i syfte att främja arbetskraftens flyttning till områden med arbetskraftsbrist samt omskolning och annan utbildning för att underlätta nyanställning med eller utan flyttning, dels sysselsättningsskapande åtgärder i form av beredskapsarbeten, utläggning av industribeställning och i vissa fall lokalisering av nya företag. Huruvida rörlighetsfrämjande eller lokaliseringspolitiska åtgärder skall användas för att lösa sysselsättningsproblem i en region måste ses ur ett vidare perspektiv än att enbart komma till rätta med en lokal arbetslöshet. Lokaliseringspolitiska åtgärder kan ej sällan vara att föredra för att effektivt utnyttja tillgängliga arbetskraftsresurser. En folkminskning k a n medföra att befintlig servicekapacitet blir underutnyttjad och att upprätthållande av socialt önskvärd service blir mycket dyrbar. Ofta kan arbetskraften visa sig vara mycket trögrörlig. Olika hinder av personlig och ekonomisk art föreligger lor en omflyttning till en annan ort. De arbetslösa och den ofullständigt utnyttjade arbetskraften kan vara så h å r t bunden, att någon flyttning ej kommer till stånd trots en tämligen generös flyttningshjälp. Beredskapsarbetena tenderar i sin tur att kräva allt större och större kapitalinsats i förhållande till sin sysselsättningseffekt. Särskilda åtgärder kan då vara motiverade för att söka få till stånd en expansion av näringslivet i regioner med

321 hög arbetslöshet, även om investerings- och produktionskostnaderna under en övergångsperiod blir högre, än om företagen förlades till andra orter. Skälet härför är att samhället ändock måste ikläda sig kostnader för de arbetslösas sysselsättning och försörjning, och lokaliseringsåtgärderna k a n då på längre sikt vara en effektiv och varaktig lösning av sysselsättningsproblemet.

10.3 Allmänna riktlinjer för en aktiv

lokaliseringspolitik

Som redan påpekats är tyngdpunkten för den ekonomiska expansionen förlagd till tätorterna. Orsaken härtill är att bäraren av den ekonomiska expansionen, industrin, i hög grad är beroende av den miljö och de tjänster, som erbjuds i tätorterna. De anställda inom industrin kräver bekväm tillgång till ett visst minimum av kommersiell och social service i form av affärer, skolor, sjukhus, osv. för sig och sina familjer. Företagarna kräver också tillgång till sådan service, som har betydelse för själva produktionen. Man har all anledning att anta, att dessa minimikrav kommer att öka i takt med den ekonomiska utvecklingen, och därför kan man också räkna med att de framtida lokaliseringsorterna för industrier måste utgöras av väl utrustade tätorter av ganska betydande storlek. Industrin är alltså för sin fortsatta expansion i behov av ett nät av välutvecklade tätorter. Men det är inte bara industrin och dess anställda, som är beroende av detta nät av tätorter, utan samhället och befolkningen överhuvudtaget. Även de människor, som får sin utkomst i typiska glesbygdsnäringar, blir med stigande standard alltmer beroende av tätorternas service. För att denna service skall fungera på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt är den beroende av ett visst minimiunderlag. Beroendesambandet glesbygd—tätorter av olika storlek är betydande; glesbygden är för sin service beroende av tätorterna, medan en avsevärd del av dessa orters befolkningsunderlag finns i glesbygden. Många av dem som är verksamma i tätorterna bor i angränsande glesbygd och många har därifrån flyttat till tätorten. Mot denna bakgrund kan göras en indelning i regioner, vilka framstår som funktionella enheter, sammansatta av de två bebyggelsekomponenterna glesbygd och tätort. Lokaliseringspolitikens uppgift blir att stödja de tätorter, som kan fungera som centra för befolkningen i glesbygden. Lokaliseringsverksamheten har hittills bedrivits efter dessa riktlinjer. Som tidigare redovisats har arbetsmarknadsstyrelsen i egenskap av lokaliseringsorgan företagit en tätortsklassificering och regionindelning av riket. Denna bör ligga till grund för det fortsatta arbetet. Vid utformningen av den aktiva lokaliseringspolitiken måste man utgå dels från befolkningens och näringslivets beroende av väl utvecklade tätorter, dels också från de enskildas önskemål om en rimlig valfrihet beträffande bosättningen. En nyanserad utveckling av såväl glesbygd som tätorter 21—318333

322 grundad på de ekonomiska faktorernas samspel och mänskliga trivselsynpunkter måste få gälla som en allmän riktlinje för den framtida lokaliseringspolitiken. Utgångspunkterna för fastställande av en mera preciserad målsättning för lokaliseringsverksamheten är inte desamma i alla delar av landet utan varierar starkt beroende på näringslivets grad av utveckling och allmänna inriktning inom olika områden. Den centrala frågan för de expansiva områdena, främst storstadsområdena, blir hur viktiga samhällsplaneringsfrågor skall kunna lösas. Möjligheterna härför bör öka om expansionstakten kan dämpas genom att lokaliseringen underlättas i andra områden. I de delar av landet där en expansion av näringslivet är angelägen kan lokalisering och utbyggnad av företag stimuleras genom allmänna åtgärder som förbättrar produktionsbetingelserna. Utformningen av den allmänna serviceverksamheten och samhällsplaneringen blir sålunda av stor betydelse för näringslivets lokalisering. För att regionerna skall kunna få en ekonomiskt gynnsam utveckling krävs att deras resurser i form av naturtillgångar och arbetskraft tillvaratas på ett rationellt sätt samt att behovet av bostäder samt kommersiell och samhällelig service tillgodoses. Det är kommitténs uppfattning, att detta måste ske genom samhällelig medverkan. Härför fordras en lokaliseringsplanering som skall vara vägledande vid rådgivning i samband med utbyggnad av enskild och samhällelig service. Det är angeläget att denna planeringsverksamhet utövas inom ramen för en fast organisation. Med hänsyn till de varierande förutsättningarna och motiven för verksamheten i olika delar av landet bör organisationen byggas upp av regionala enheter samt med en central organisation på riksplanet. Organisationens uppgift skulle kort uttryckt vara att på olika plan leda lokaliseringsverksamheten i dess olika aspekter och följa lokaliseringsfrågans utveckling samt i olika sammanhang bevaka att lokaliseringssynpunkterna beaktas. Lokaliseringsverksamhetens organisation behandlas i kapitel 12. De åtgärder, som samhället bör vidta, måste få en betydande omfattning för att någon positiv effekt skall k u n n a erhållas. Det är också väsentligt att lokaliseringspolitiken i sysselsättningssvaga områden medverkar till att industrier med stor spridningseffekt etableras, dvs. industrier som delvis baserar sitt tillverkningsprogram på underleverantörer. Sådana industrier kan också i större utsträckning än enbart råvaruproducerande basindustrier — till stor del inriktade på export — väntas ge upphov till en för fortsatt industriellt utvecklingsarbete gynnsam miljö. För att främja utveckling av sysselsättningssvaga områdens näringsliv är det inte tillräckligt med smärre punktinsatser eller insatser enbart för att förädla naturtillgångarna till exportråvaror, utan det krävs kraftfulla åtgärder för att stimulera näringslivet som helhet på de orter det här gäller.

323 Vilka åtgärder som än vidtas för att stimulera näringslivets utveckling, torde det vara ofrånkomligt att en betydande del av glesbygden och även de mindre tätorterna successivt kommer att avfolkas. Detta skulle k u n n a leda till avsevärda svårigheter för den befolkning, som under övergångstiden kommer att stanna kvar i de berörda områdena. Det måste emellertid betraktas som en självklar uppgift för samhället att även här gripa in och med a n d r a medel än lokaliseringspolitik medverka till en rimlig standard för denna befolkning. Som ett exempel må anföras att den arbetskraft, som friställes genom den pågående, nödvändiga rationaliseringsverksamheten i skogsbygderna och av olika anledningar inte kan överföras till andra yrken, i avsevärd omfattning torde kunna sysselsättas med skogliga förbättringsarbeten. Genom den naturliga avgången bland dem som erhåller sådan sysselsättning, skulle dessa arbeten successivt kunna avvecklas efter 8 ä 10 år. Denna tankegång förutsätter att lämpliga arbetsprojekt i första hand förbehålles den utrationaliserade arbetskraften. Behovet av skogsbilvägar och andra vägar är stort, och en förstärkning av vägsystemet skapar arbetstillfällen samtidigt som skogsbrukets vägfrågor får en snabbare lösning. Härtill k a n fogas röjningar och andra skogsvårdsarbeten m. m. som kan skapa arbetstillfällen och påskynda det skogliga restaureringsarbetet. De medel som enligt kommitténs mening skall användas i den samhälleliga lokaliseringsverksamheten kan i korthet sammanfattas i följande punkter: 1. Förbättrad och utvidgad rådgivnings- och upplysningsverksamhet. 2. En utvidgad, fastare organiserad och bättre utrustad lokaliseringsplanering. 3. Företagsstöd i lokaliseringsfrämjande syfte. De i punkt 1. och 2. föreslagna åtgärderna innebär i stort sett en effektivisering och förstärkning av den lokaliseringsverksamhet, som för närvarande bedrivs. Särskilda åtgärder bör därutöver vidtas för att främja näringslivets utveckling i vissa områden med i det föregående angiven allmän målsättning. Hur dessa områden skall utväljas behandlas i det efterföljande. Hänsyn bör härvid tas till såväl de konsekvenser, som den väntade utvecklingen inom näringslivet kan få i olika avseenden, som till förutsättningarna att med rimliga kostnader för det allmänna nå påtagbara resultat. Det torde icke råda delade meningar om att ett eventuellt statligt stöd till enskilda företag skall ha karaktären av hjälp till självhjälp. Det gäller att få till stånd företag, som kan bedriva verksamheten med ekonomiskt tillfredsställande resultat. Fortlöpande subvention får sålunda anses utesluten. Däremot k a n det finnas motiv för att samhället medverkar till att minska företagets svårigheter i samband med att verksamheten skall komma igång eller byggas ut. För att undvika att de statliga stödåtgärderna leder till uppkomsten av

324 ekonomiskt svaga företag och för att göra områdena attraktiva för företagare i andra delar av landet kan det vara riktigt att ge stödåtgärderna en så generell utformning som möjligt, vilket skulle innebära att exempelvis statliga lån och bidrag skulle utgå även till ekonomiskt starka företag. Prövningen skulle då inskränka sig till en bedömning av företagens ekonomiska och tekniska förutsättningar att bedriva en lönande produktion och lokaliseringsortens lämplighet. I kapitel 11 föreslår kommittén vissa former av stöd, som samhället bör lämna för näringslivets främjande i utvecklingsområden och områden med ensidigt näringsliv. Det är uppenbart att endast ett begränsat antal orter i utvecklingsområdena kan tillföras ökad industriell verksamhet genom samhällets medverkan. Härvid är det angeläget, att statliga och kommunala investeringar, som syftar till att förbättra de industriella förutsättningarna, baseras på ett realistiskt lönsamhetstänkande och med det allmänna syftet att få till stånd tätorter med sådan serviceutrustning att de på lång sikt blir livsdugliga. Det blir en viktig uppgift för de av kommittén föreslagna regionala och centrala lokaliseringsorganen att utreda och ta ställning till vilka orter, som bör bli föremål för samhällets insatser i detta avseende. I stora delar av Norrland tillkommer särskilda problem för näringslivet. 1 det föregående har visats att de största arbetskraftsreserverna kommer att finnas i Norrland, samtidigt som det måste betraktas som mycket angeläget, att detta områdes naturtillgångar, av vilka flera utgör ryggraden i vår export, på ett rationellt sätt tillvaratas. Kommittén har därför funnit anledning överväga vilka speciella åtgärder, som kan vara motiverade för att förbättra de allmänna produktionsbetingelserna i denna landsdel. De frågor, som kommittén ansett sig böra särskilt beröra, är kommunikationsfrågorna och prissättningen på bensin och olja samt taxorna på elektrisk kraft. Det torde också bli nödvändigt, att staten i vissa fall medverkar till upprätthållandet av en standard på samhällsservicen i de orter, vilka tjänar som replipunkter för arbetskraften inom skogsbruket i de områden, där befolkningen är för liten för att bilda naturligt underlag för en tillfredsställande social och kulturell service. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 11.

10.4 Sammanfattning

Vid avvägningen av skilda synpunkter har kommittén kommit till den slutsatsen, att de skäl som här i korthet redovisats, starkt talar för mera omfattande allmänna överväganden vid lokalisering av såväl enskild företagsamhet som av statlig verksamhet av skilda slag än vad som nu sker. Kommittén är emellertid, som närmare redovisas i ett senare avsnitt, av

325 den uppfattningen att på grundval av nu föreliggande erfarenheter tillräckliga skäl inte finns för att förorda en lagstiftning på detta område. Dessa allmänna överväganden bör enligt kommitténs mening ske i form av samråd och effektivt samarbete mellan å ena sidan enskilda företag, organisationer och offentliga myndigheter samt å andra sidan de för lokaliseringspolitiken ansvariga centrala och regionala organen i syfte att främja långsiktigt förutseende i näringslivets och de enskilda orternas utbyggnad. Denna verksamhet måste grundas på vidgade kunskaper på det samhällsekonomiska, sociologiska och andra områden som har betydelse för vårt samhälles utbyggnad och utveckling. Den måste också — som närmare föreslås i det följande — ges betydligt starkare medel av ekonomisk art och med syfte att främja näringslivets utveckling i områden, som från samhälleliga s y n ' punkter bör stimuleras kraftigare och mer målmedvetet än vad som för närvarande är fallet. Det är enligt kommitténs mening angeläget att den svenska lokaliseringspolitiken får en mera aktiv och nyanserad utformning. Vi har en aktiv konjunkturpolitik och en rörlighets främjande arbetsmarknadspolitik, vilka utgör viktiga instrument för det ekonomiska framåtskridandet och säkrandet av den fulla sysselsättningen. Ett tredje och betydelsefullt medel för att rationellt utnyttja alla produktionsresurser är en akiv lokaliseringspolitik.

KAPITEL 11 Lokaliseringspolitikens medel

11.1 Lokaliseringsplanering

11.1.1 Synpunkter på samhällsplaneringen

Ett utförligt material, belysande samhällets möjligheter att förbättra lokaliseringsförutsättningarna, har redovisats i den av arbetsmarknadsstyrelsen år 1960 utgivna publikationen »Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet». I föreliggande utredning har den samhälleliga planering, som påverk a r lokaliseringsbetingelserna, behandlats i kapitel 8. En mera ingående redogörelse för denna planering lämnas dessutom i bilaga II. Under hänvisning till dessa redogörelser vill kommittén framföra vissa synpunkter på den samhälleliga planering, som kan anses vara av vikt för lokaliseringsverksamheten. 11.1.1.1 Allmänna

synpunkter

Den samhälleliga lokaliseringsverksamheten syftar till att påverka näringslivets lokalisering efter vissa av statsmakterna uppdragna linjer. För att få till stånd en lokalisering i enlighet med dessa måste olika lokaliseringspolitiska medel användas. Genom stöd och bidrag av olika slag k a n industriföretagen stimuleras att etablera sig i orter, vars näringsliv bör förstärkas. Samhället har emellertid även möjligheter att påverka lokaliseringen genom att i sådana orter underlätta bostadsförsörjningen och förbättra den samhälleliga serviceutrustningen i form av kommunikationsleder, skolor, sjukvårdsinrättningar etc. Den omständigheten att de av kommittén föreslagna konkreta åtgärderna syftar till att stimulera industrins utbyggnad i vissa orter och områden får icke undanskymma den stora betydelse övriga basnäringar har. En bättre lönsamhet inom jord- och skogsbruket måste även i fortsättningen eftersträvas. En utveckling mot större brukningsenheter eller någon form av gemensamhetsbruk torde vara ofrånkomlig. Av betydelse kan härvidlag bli den KR-verksamhet, som påbörjats i de fyra nordligaste norrlandslänen och som behandlas i bilaga II. Jordbrukets framtida utformning är föremål för överväganden i andra sammanhang, men kommittén vill kraftigt understryka dess stora betydelse för en positiv utveckling av ett områdes nä-

327 ringsliv som helhet. Man torde dock få räkna med att ett väl utvecklat jordbruk och skogsbruk inom stora delar av Nordsverige och även på en del andra håll i landet kommer att utgöra en viktig del av underlaget för serviceverksamheten i de ekonomiska och kulturella stödjepunkter i form av välutbyggda tätorter, förutan vilka inga bygder kan leva vidare. Det är också angeläget att annan företagsamhet kan slå rot i dessa orter och därigenom främja deras vidare utveckling. När det gäller den samhälleliga serviceverksamheten, vill kommittén framhålla angelägenheten av att lokaliseringsorganet bereds tillfälle att framföra sina synpunkter, innan statsmakterna fattar beslut som berör denna verksamhet. Ofta väger de rent fackmässiga synpunkterna tungt vid den organisatoriska utformningen av verksamheten, och vid dessa avgöranden h a r inte alltid konsekvenserna av de fattade besluten blivit helt klarlagda från lokaliseringssynpunkt. De organisatoriska bestämmelserna bildar ofta grundval för den fortsatta planeringen av serviceverksamheten. Denna planering syftar bl. a. till att klargöra till vilken plats serviceanläggningen bör förläggas. Huvudsakligen sker planeringen med beaktande av det befintliga serviceunderlaget, men hänsyn måste också tas till den framtida utvecklingen av detta. Lokaliseringsorganet synes ha relativt goda möjligheter att göra sina synpunkter gällande, om befolkningsunderlaget ligger på gränsen till vad som normalt erfordras för att anläggningen skall komma till stånd. Ofta är alternativa lokaliseringsorter möjliga för en viss serviceanläggning, och även i sådana fall blir ofta de lokaliseringspolitiska synpunkterna utslagsgivande för valet av lokaliseringsplats. E h u r u planeringen av serviceverksamheten som nämnts i regel skall ske efter principen att erforderligt befolkningsunderlag först skall finnas, innan serviceanläggningen kommer till stånd, kan det emellertid i vissa situationer bli fråga om att först bygga serviceanläggningen för att därigenom förbättra lokaliseringsbetingelserna. Samhällsplaneringens lokaliseringsmoment består i att undersöka vilka orter, som har tillräckligt underlag för att bära upp anläggningen eller verksamheten och att eventuellt avgränsa lämpliga rekryteringsområden eller verksamhetsområden. Så sker bl. a. vid skolplanering och sjukvårdsplanering. Vid vägplaneringen är tillvägagångssättet i princip detsamma. Vid planeringen måste emellertid också näringslivets framtida lokalisering beaktas liksom också människornas framtida bosättning samt de lokaliseringspolitiska strävandena att påverka bosättning och lokalisering. Praktiskt taget alla samhällsplanerande myndigheter har således behov av uppgifter om näringsliv och befolkning och om näringslivets framtida utveckling och lokalisering. En viktig uppgift för lokaliseringsorganet är därför att klarlägga dessa förhållanden och att tillhandahålla övriga planerande organ erforderligt grundmaterial härom.

328 De lokaliseringspolitiska synpunkterna måste också få göra sig gällande vid förverkligandet av planerna. I samband härmed upprättas ofta en turordning av behoven. Turordningsplaneringen redovisas vanligen i de olika centrala verkens petita. Lokaliseringsorganet bör därför beredas tillfälle att yttra sig över dessa. I sista hand avgörs i de flesta fall inrättandet av samhälleliga serviceanläggningar av Kungl. Maj :t eller av riksdagen. 11.1.1.2 Synpunkter på vissa avsnitt av samhällsplaneringen Kommunikationsväsendet. Som framgått av tidigare lämnad redogörelse (kapitel 5) för de faktorer, som påverkar industriföretagens val av lokaliseringsort, är företagen starkt beroende av snabba kommuniktioner och goda kontakter med marknader och leverantörer. I redogörelsen för undersökningen av fraktkostnaderna i Norrland (bilaga II) har bl. a. konstaterats att snabbare förbindelser för vissa industrier är av större betydelse än en sänkning av frakttaxorna. Åtgärder, som har till syfte att underlätta en lokalisering av industrin för att få till stånd ett bättre utnyttjande av landets arbetskraftsresurser och andra produktionsfaktorer, bör därför samordnas med åtgärder, som berör järnvägs-, landsvägs-, flyg- och teleförbindelser samt hamnar. Beträffande vägväsendet vill kommittén understryka betydelsen av att orter, som har förutsättningar som lokaliseringsplats för industriföretag och som är viktiga servicecentra för landsbygdsområden, utrustas med tillfredsställande vägar. Det är vidare av vikt, att skogsbruket och jordbruket samt befintliga industriföretag även får tillfredsställande vägar för godstransporter fram till huvudvägnätet och att vägarna är av sådan beskaffenhet, att människorna i dessa orter och i glesbygder kan komma i kontakt med servicecentra och orter, som kan erbjuda arbetstillfällen. Detta förbättrar förutsättningarna att ta i anspråk glesbygdens arbetskraft och bostadsbestånd inom räjonger, där pendelresor mellan bostad och arbetsplats med motorfordon är möjliga. Kommittén vill också betona angelägenheten av att lokaliseringsorganet bereds ökade möjligheter att framföra sina synpunkter på vägplaneringen. Lokaliseringsorganet bör sålunda få utse representanter i samarbetsdelegationen för översiktlig vägplanering i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt beredas tillfälle att yttra sig över förslag till flerårsplanering inom vägväsendet. Möjligheterna att genom statliga åtgärder på kommunikationsområdet förbättra näringslivets förutsättningar i landets nordligare delar behandlas på s. 373—383. Bostadsförsörjningen. Tillgången på bostäder är en viktig faktor vid företagens val av lokaliseringsort för en planerad industrianläggning. Samhället kan — såsom tidigare anförts — genom den statliga långivningen, byggnadslagstiftningen och jorddelningslagen reglera bostadskostnaderna

329 och bostadshusens lokalisering. Vid fördelningen av bostadslån och låneunderstöd på olika län och orter kan sålunda bostadsmyndigheterna påverka näringslivets och samhällenas utveckling, exempelvis genom ökad tilldelning av lånemedel för att påskynda bostadsbyggandet i orter med svårigheter att rekrytera arbetskraft till industrin. Genom de krav på tomtplatsernas belägenhet och beskaffenhet, som bostadsorganen uppställer i sin långivande verksamhet, kan vidare bostadsbyggandet i glesbygden påverkas. För att utvecklingen i orter och områden med svagt eller ensidigt utvecklat näringsliv skall k u n n a främjas, är det nödvändigt att tillse att bostadsbristen icke hindrar den expansionsvilja, som finns inom näringslivet i dessa områden. Kommittén vill också betona att en utflyttning av företag från t. ex. storstäderna i de flesta fall förutsätter att de orter, som skall ta emot företagen, har möjligheter att relativt snabbt anskaffa lägenheter för yrkesarbetare och annan personal, som följer med företaget vid flyttning eller som måste rekryteras från annat håll. Det kan ofta vara fråga om tämligen begränsade tillskott vid tilldelningen av lånemedel, som totalt sett icke i nämnvärd grad påverkar fördelningen av de samhälleliga resurserna inom bostadsproduktionen. Det är vidare av stor betydelse för lokaliseringsverksamheten, att kommunerna vid industriell expansion kan anskaffa tomtmark och iordningställa densamma för bostadsbebyggelse. Ökade insatser från länsorganens sida för att bistå kommunerna med råd och anvisningar vid planering för samhällelig utbyggnad är därvid nödvändiga. Kommittén vill också fästa uppmärksamheten på de betydande skillnader i byggnadskostnader, som föreligger i landets nordligaste delar i förhållande till södra Sverige. Av såväl lokaliseringspolitiska som sociala skäl är det därför angeläghet att de faktorer, som verkar kostnadsfördyrande inom byggnadsverksamheten i norra Sverige, blir klarlagda. Undervisningsväsendet och kulturlivet. Ett väl utbyggt skolväsende utgör en av de viktigaste förutsättningarna för en orts möjligheter att erhålla kvalificerad personal till såväl enskilda företag som samhälleliga serviceanordningar av olika slag och för att orten skall kunna vara attraktiv vid företagslokalisering. Förläggningsorter för skolor måste i första hand bestämmas av elevunderlaget och av den allmänna skolorganisationen. Med hänsyn till den betydelse skolornas lokalisering har, är det emellertid viktigt, att såväl lokaliseringssynpunkter som allmänna samhällsplaneringssynpunkter beaktas vid skolplaneringen. Redan nu bedrivs ett samarbete mellan lokaliseringsorganet och skolmyndigheterna ifråga om denna planering. Det är dock önskvärt, att detta samarbete blir av fastare karaktär, särskilt på länsplanet. Från lokaliseringssynpunkt är det av betydelse att utbildning av högskolekaraktär ej koncentreras till ett fåtal centra i landet. En frigörelse från den traditionella bedömningen av den högre undervisningens lokalisering

330 är därför nödvändig. Sålunda bör större hänsyn tas till vilket inflytande förläggningen av ett universitet eller högskola har för kulturlivet och näringslivet i olika landsdelar. Näringslivets speciella inriktning i en viss landsdel och dess nära anknytning till en aktuell högre undervisning bör också kunna utgöra incitament till att ifrågavarande utbildningsanstalt förläggs till området. Den tekniska miljö, som bl. a. skapats på grundval av träindustri, gruvbrytning och järnhantering, elkraftanläggningar samt vetenskaplig forskning på geofysikens och raketteknikens områden, talar exempelvis för en snar utbyggnad av en teknisk högskola i norr. Liksom den geografiska närheten till industricentra stimulerar företagsamhet, stimulerar också närheten till utbildningscentra ungdomar att skaffa sig utbildning. Befintligheten av högre utbildningsmöjligheter i en viss landsdel får därigenom stor betydelse för landsdelens ekonomiska utveckling. En viktig lokaliseringsfaktor vid startandet av nya företag eller vid utbyggnaden av befintliga industrier är den blivande företagsledarens eller den tekniske ledarens hemort. Även om dragningen till stora industri- och handelscentra är stark, är det dock lättare att genom åtgärder på utbildningsområdet få sådana personer att stanna kvar i landsdelen och göra värdefulla insatser för dess utveckling än att intressera tekniskt och merkantilt högt utbildade personer från andra delar av landet att flytta till ifrågavarande områden. Utöver ökade insatser för en spridning av högskoleundervisningen tillkommer behovet av annan kulturell verksamhet i eftersatta landsdelar. Särskild betydelse har detta för Norrland. Tillgången till levande musik och teater är för många en viktig trivselfaktor. Åtgärder bör därför vidtas för att stimulera kulturlivet, exempelvis genom inrättande av fasta orkestrar och kretsteatrar. Vidare bör ökade resurser ges till Riksteatern och Radioorkestern för att bereda dessa möjligheter till regelbundna turnéer.

11.1.1.3 Lokaliseringen

av samhällelig

verksamhet

Lokaliseringen av samhälleliga organ och serviceanläggningar påverkar utvecklingen i berörda orter och regioner på två sätt; dels ökas — som tidigare berörts — orternas attraktivitet i lokaliseringssammanhang, dels innebär förläggandet av samhällelig verksamhet till viss ort liksom all a n n a n lokalisering en stimulans av sysselsättningen i orten och dess omland. Det är sålunda påtagligt att lokaliseringen av statliga verksamheter, som icke oundgängligen bör vara förlagda till landets mest expansiva delar, skulle kunna bli en faktor av stor betydelse för strävandena att förstärka näringslivet inom orter och regioner, där en expansion är önskvärd. Med hänsyn härtill är en noggrann bevakning och planering i fråga om ärenden, som rör lokaliseringen av samhälleliga organ och samhällsägda anläggningar, nödvändig. Denna fråga kommer ytterligare att behandlas i kapitel 12.

331 11.1.2 Lokaliseringsplaneringens uppgifter

Här framförda synpunkter på samhällsplaneringen bör beaktas i samband med den lokaliseringsplanering, som skall åvila lokaliseringsorganet. Vad som bör inläggas i begreppet lokaliseringsplanering och vilka huvuduppgifter denna planering enligt kommitténs mening bör omfatta preciseras i det följande. Med lokaliserings planering avser kommittén den planering i lokaliseringsfrämjande syfte, som skall bedrivas av den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens organ. Lokaliseringsplaneringen bör omfatta dels en utredningsverksamhet, där de samhälleliga konsekvenserna av näringslivets utveckling inom skilda geografiska områden klarläggs; dels en bedömning av vilka åtgärder, som k a n anses erforderliga med hänsyn till den lokaliseringspolitiska målsättningen; dels undersökningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika lokaliseringsalternativ; dels en samrådande och samordnande verksamhet, som syftar till att få de lokaliseringspolitiska synpunkterna beaktade i samband med ämbetsverkens och dem underställda organs planering. Lokaliseringsplaneringen har karaktär av översiktlig planering. Dess samordnande funktion innebär, att den griper över olika samhällsområden. Mellan näringslivets lokalisering och samhällsplaneringen råder ett ömsesidigt beroendeförhållande; samtidigt som man inom samhällsplaneringen tar hänsyn till näringslivets och befolkningens förändringar, kommer den samhälleliga service, som utformas av samhällsplaneringen, att påverka lokaliseringsförutsättningarna. Det är därför av stor vikt, att lokaliseringsorganet bereds möjlighet att framföra de lokaliseringspolitiska synpunkterna redan i de grundläggande stadierna av övriga myndigheters planering. Lokaliseringsplaneringen kan till sitt innehåll vara både riksomfattande och regionalt avgränsad. Någon klar skiljelinje mellan de synpunkter, som kan läggas på dessa olika former av planering, kan icke fastställas. Även här föreligger en växelverkan. En riksomfattande lokaliseringsplanering utgör sålunda en r a m för den regionala lokaliseringsplaneringen, medan den senare i många fall är grundläggande för riksplaneringen. All samhällsplanering inrymmer ett större eller mindre mått av lokaliseringspolitisk bedömning. Till de viktigaste uppgifterna i lokaliseringsplaneringen hör att svara för den bedömning i samhällsplaneringen, som avser de samhälleliga konsekvenserna av befolkningsomflyttningen mellan olika landsdelar, och av strukturförändringarna och de geografiska förskjutningarna inom näringslivet, d. v. s. h u r dessa förändringar påverkar sysselsättning och bosättning. Denna bedömning bör ske efter enhetliga grunder. Också frågor, som berör planeringen av samhälleliga serviceanordningar inom exempelvis kommunikationsväsendet, den högre undervisningen eller sjuk-

332 vården och som är av betydelse för hela landsdelar, måste bedömas på liknande sätt. I enlighet med statsmakternas uttalande år 1952 har regionala studier av näringslivets lokalisering och samhällsservice bedrivits av arbetsmarksnadsstyrelsen. Som enheter för dessa regionala undersökningar har länen använts med hänsyn till den administrativa indelningen och länsförvaltningens uppgifter inom samhällsplaneringen. Gränserna för undersökningsområdena har emellertid måst fastställas under beaktande av handels- och industricentras naturliga omland, vilka i många fall skär länsgränserna. Områdesindelningen för de regionala utredningarna, vilka benämnts lokaliseringsutredningar, har utförts på grundval av den inom arbetsmarknadsstyrelsen företagna regionindelningen och tätortsklassificeringen och för vilka redogörelse lämnats på s. 238—239. De regionala lokaliseringsutredningarna bör enligt kommittén fortsätta och — i likhet med vad som hittills skett — bedrivas i samarbete med länsstyrelserna och under medverkan av fristående länsorgan med uppgifter inom samhällsplaneringen. Utredningarna bör vara av sådan art och omfattning, att de kan läggas till grund för en regional lokaliseringsplanering, där riktlinjerna för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten i länet dras upp. Härvid aktualiseras bl. a. frågan i vilka orter och inom vilka regioner, som näringsliv och samhällsservice behöver förstärkas. Detta förutsätter att betingelserna för näringslivets utbyggnad och lokalisering i olika områden är klarlagda. Särskilda åtgärder kan visa sig nödvändiga för att stimulera en önskad utveckling och lokalisering. Vilka åtgärder, som lämpligen bör komma ifråga, bör framgå av den fortsatta lokaliseringsplaneringen i länet. En regional avvägning också inom länet av investeringsbehoven inom samhällelig service är nödvändig. Hänsyn måste därvid även tas till områden i angränsande län, som kan komma att beröras av planerade investeringar. Till vägledning för en dylik regional planering bör arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning och tätortsklassificering utnyttjas. En översyn och aktualisering av det material, som ligger till grund för denna indelning, bör ske med j ä m n a mellanrum. Det utredningsmaterial, som framläggs i samband med lokaliseringsplaneringen, kommer att ha stor betydelse såväl för de centrala verkens som länsorganens fackmässiga planering liksom också för kommunernas planering. Genom att såväl länsorgan som kommuner får ett enhetligt grundmaterial för bedömningen av lokaliseringsfrågorna, produktionsbetingelserna och befolkningsutvecklingen, underlättas också den samordning av samhällsplaneringen som jämväl på länsplanet är en förutsättning för att lokaliseringsplaneringen skall kunna fylla sitt syfte. Lokaliseringsplaneringen i länen måste ske i samråd med det organ, sorn är ansvarigt för lokaliseringsplaneringen i hela riket, så att bedömningen av olika faktorer i lokaliseringsfrågor kan ske på någorlunda enhetliga

333 grunder. En central avstämning av länens planering är vidare nödvändig med hänsyn till risken för felinvesteringar och andra felaktiga dispositioner, som kan bli följden av ett ensidigt tillgodoseende av länsintressen. 11.2 Upplysning och rådgivning till näringslivet Bland de samhälleliga åtgärderna i syfte att påverka enskilda företags lokalisering intar upplysnings- och rådgivningsverksamheten en central roll. För företagen är det av väsentligt intresse att på ett lättillgängligt sätt få erforderliga upplysningar om de förhållanden, som är av betydelse för deras bedömning av lokaliseringsfrågor, såsom kommunikationsförhållanden i olika orter samt tillgång och pris på industrimark, vatten och elektrisk kraft samt andra förnödenheter, som är av betydelse från produktionssynpunkt. Icke minst har företagen behov av material, som belyser de aktuella och framtida möjligheterna att rekrytera arbetskraft. Den lokala tillgången på olika slag av samhällelig och enskild service tillmäts vidare allt större vikt vid företagens val av lokaliseringsort. Upplysningsverksamheten sker ofta i form av konkret rådgivning i aktuella lokaliseringsfall. De undersökningar, som därvid företas, ger icke sällan till resultat, att flera orter från företagsekonomiska synpunkter är i stort sett likvärdiga, medan däremot betydande skillnader från samhällelig synpunkt kan föreligga mellan olika lokaliseringsalternativ. Vid kontakterna med företagen kan lokaliseringsorganet i sådana fall intressera företaget för att förlägga anläggningen till en viss ort och därigenom medverka till en lokalisering, som vid sidan av de företagsekonomiska synpunkterna även beaktar samhällsekonomiska och sociala faktorer. Arbetskraften har under hela efterkrigstiden varit en viktig lokaliseringsfaktor för industrin. Som kommittén tidigare visat har en relativt betydande utflyttning av företag skett från expansiva områden med brist på arbetskraft till orter, där rekryteringsmöjligheterna är gynnsammare. En sådan omlokalisering innebär betydande fördelar även från samhällelig synpunkt. En upplysningsverksamhet, som ger företagen ökade kunskaper om expansionsmöjligheterna i olika områden med hänsyn till befintliga arbetskraftstillgångar och andra från lokaliseringssynpunkt betydelsefulla faktorer, k a n i betydande grad underlätta en från allmänna synpunkter önskvärd lokalisering av näringslivet. Den rådgivningsverksamhet, som bedrivs av arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med Sveriges Industriförbund, synes såväl direkt som indirekt ha spelat en betydande roll vid den omlokalisering, som skett inom industrin under senare år. Företag, som flyttat hela eller en del av verksamheten från storstadsområdena, har med styrelsens medverkan förlagts till områden, där en förstärkning av näringslivet från allmänna synpunkter ansetts angelägen. Den överblick över arbetskraftförhållanden och andra lokaliseringsbe-

334 tingelser på olika orter, som styrelsen erhållit genom sin fortlöpande utredningsverksamhet, har därvid varit av stort värde. Central tillgång till olika för lokaliseringsbedömningen betydelsefulla uppgifter ger företagen bättre möjligheter att välja en för deras verksamhet lämplig lokaliseringsort, än om de själva genom kontakter med en rad myndigheter och kommuner skall inhämta erforderliga uppgifter. Enligt kommitténs uppfattning bör därför även i fortsättningen upplysning och rådgivning till företag i första hand bedrivas centralt. Härigenom underlättas en lokalisering av det enskilda näringslivets anläggningar, som på bästa sätt tillgodoser såväl företagens som landets intressen. Den lokaliseringspolitiska effekten av en upplysnings- och rådgivningsverksamhet blir beroende av i vilken omfattning lokaliseringsorganet får kontakt med företag, som överväger att starta eller flytta rörelse. Hittills h a r verksamheten i första hand begränsats till sådant fall, där företagen själva vänt sig till arbetsmarknadsstyrelsen för att få råd och upplysningar om lämpliga lokaliseringsorter. I en del fall har direkta kontakter med företag tagits exempelvis, då det varit angeläget att få igång ny verksamhet i orter, där en driftsnedläggelse skett. Enligt kommitténs mening bör den centralt bedrivna rådgivningsverksamheten i lokaliseringsfrågor utvidgas och effektiviseras. Som ett led i dessa strävanden är det nödvändigt att inom näringslivet sprida ökad kännedom om den service i form av upplysning och rådgivning, som det centrala organet kan erbjuda. Organet bör vidare i större omfattning än vad som hittills skett ta kontakt med företag, som med hänsyn till rekryteringssvårigheter på den nuvarande lokaliseringsorten eller av andra skäl kan tänkas vara intresserade att flytta verksamheten helt eller delvis till orter med gynnsammare produktionsbetingelser. Kommittén kommer i det följande att föreslå att statligt stöd i olika former lämnas industriföretag i syfte att stimulera näringslivets utveckling i vissa delar av landet. Om dessa förslag genomförs, blir det en viktig uppgift för lokaliseringsorganet att lämna informationer om de förmåner, som står till buds vid lokalisering av verksamhet till dessa områden. För vissa företag kan det vara naturligt att vända sig till länsarbetsnämnden eller företagareföreningarna för att få råd och upplysningar i lokaliseringsfrågor. En samordning av rådgivningen till företag i länen bör därför ske under ledning av de regionala lokaliseringsorgan med länen som verksamhetsområden, som kommittén i det följande (kapitel 12) kommer att föreslå. Rådgivningen i länen skall självfallet ske i nära kontakt med det centrala lokaliseringsorganet. En vidgad rådgivningsverksamhet ställer ökade krav på utredningar om lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet och på uppgifter om kommunikationsförhållanden, tillgång på industrimark, arbetskraft och lokal service m. m. i olika orter. I denna utredningsverksamhet bör de regionala lokaliseringsorganen och kommunerna medverka.

335 Som närmare belyses i den redogörelse, som lämnats i kapitel 8 över lokaliseringsverksamhetens nuvarande utformning, upprätthålls sedan länge ett n ä r a samarbete i frågor, som gäller upplysning och rådgivning till industriföretag mellan arbetsmarknadsstyrelsen som centralt lokaliseringsorgan och industriförbundet. Härigenom har rådgivningsverksamheten kunnat bedrivas efter i stort sett enhetliga riktlinjer. Enligt kommitténs mening är en sådan samverkan av stort värde för såväl samhället som näringslivet. Kommittén förutsätter, att detta samarbete kommer att fortsätta och att det även intensifieras. 11.3 Statligt stöd till företag i lokaliserings]Tämjande syfte 11.3.1 Motiv för ökat statligt stöd till företagslokalisering

De medel, som enligt 1952 års riksdagsbeslut skulle användas inom den samhälleliga lokaliseringsverksamheten, får enligt kommitténs uppfattning anses vara otillräckliga. Sålunda har de nuvarande knappa organisatoriska resurserna för en planering i lokaliseringspolitiskt syfte begränsat möjligheterna att få de lokaliseringspolitiska önskemålen tillgodosedda inom samhällsplaneringen. Också förutsättningarna att lämna aktivt statligt stöd åt lokaliseringen av företag till områden, där en utbyggnad av näringslivet från samhälleliga synpunker är önskvärd, har varit blygsamma. De lokaliseringspolitiska insatser, som under de senaste åren gjorts av vissa landsting, har berörts i kapitel 8, där också de kommunala ekonomiska åtagandena för att påverka industrilokaliseringen redovisats. Denna kommunala aktivitet får i betydande grad anses som en följd av här påtalade brister i den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Dessa brister har framträtt särskilt starkt mot bakgrunden av de mycket stora samhälleliga förändringar, som inträtt till följd av näringslivets expansion. Kommitténs förslag om utbyggnad av lokaliseringsplaneringen och fastare riktlinjer för denna verksamhet på såväl riks- som länsplanet är avsedd att förbättra betingelserna för de lokaliseringspolitiska strävandena. Detta syfte kan uppnås genom att de lokaliseringspolitiska synpunkterna i större utsträckning blir beaktade i samhällsplaneringen och att en bättre samordning av de statliga och kommunala planeringsuppgifterna kommer till stånd. Vidare kommer en vidgad upplysnings- och rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor till tjänst för enskilda företag att öka möjligheterna att direkt påverka näringslivets lokalisering i en från företagsekonomiska och samhälleliga synpunkter önskvärd riktning. De föreslagna åtgärderna innebär i stort sett en förstärkning och effektivisering av de medel, som för närvarande utnyttjas inom den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Enligt kommitténs uppfattning krävs emellertid också en betydande förstärkning av det stöd, som nu lämnas till industriföretag, för att de lokaliseringspolitiska önskemålen skall kunna tillgodoses. Lokaliseringsförutsättningarna liksom också behovet av åtgärder för att stimulera en utveck-

336 ling av näringslivet är emellertid varierande. Det statliga stödet till företagen i lokaliseringsfrämjande syfte bör därför utformas under hänsynstagande till de olikartade betingelserna för industrin. Bortsett från den lånegivning till industri, som sker genom Norrlandsfonden, är det statliga kreditstödet för närvarande ej avgränsat till vissa orter och områden. Beaktas bör dock att i företagareföreningarnas och kommerskollegii kreditstödjande verksamhet har särskild uppmärksamhet visats näringslivet i orter, där åtgärder för förbättring av sysselsättningsmöjligheterna visat sig erforderliga. Någon differentiering av det staliga kreditstödet till hantverk och småindustri med hänsyn till de betydande skillnaderna i lokaliseringsbetingelser och i fråga om näringslivets struktur, som framträder vid jämförelse mellan norra och södra Sverige liksom mellan olika regioner i dessa landsdelar, har dock icke gjorts. Vilka faktorer, som bör beaktas vid urvalet av de orter och regioner, som enligt kommitténs uppfattning bör visas särskild uppmärksamhet vid utformandet av det statliga stödet till företagen, behandlas i det följande. 11.3.1.1 Sambandet lat näringsliv

mellan folkminskning,

arbetslöshet

och ensidigt

utveck-

Behovet av åtgärder för att främja näringslivets utveckling har i den allmänna debatten om lokaliseringsfrågan tillmätts särskilt stor vikt, enär utflyttning från ett område anses som en konsekvens av att den berörda befolkningens sysselsättnings- och utkomstmöjligheter är alltför begränsade och att endast nya arbetsmöjligheter kan medföra en förändring av befolkningssituationen. Folkminskning eller stagnerande befolkning är utmärkande för ett stort antal regioner. Under åren 1951—1960 minskade sålunda invånarantalet i icke mindre än 64 av rikets 152 B-regioner och av de 88 B-regioner, som redovisade ökning av invånarantalet, hade 32 regioner en folkökning, som icke översteg fem procent. Större folkminskning än tio procent redovisades för 8 regioner. Dessa var Kisa- och Valdemarsviksregionerna i Östergötlands län, Borgholmsregionen i Kalmar län, Tomelillaregionen i Kristianstads län, Skurups- och Sjöboregionerna i Malmöhus län, Årjängsregionen i Värmlands län samt Kramforsregionen i Västernorrlands län. Otvivelaktigt föreligger ett visst samband mellan hög arbetslöshet och folkminskning, ehuru dock åtskilliga regioner med kraftig nedgång i invånarantalet haft en registrerad arbetslöshet, som icke varit större än medeltalet för riket. Inom en del av dessa regioner har arbetslösheten t. o. m. varit lägre än detta medeltal. Detta gäller åtskilliga industrifattiga B-regioner i södra Sverige. De låga arbetslöshetssiffrorna i dessa regioner torde delvis ha sin grund i en svagare anslutning till arbetslöshetskassorna, varigenom en viss arbetslöshet ej blir registrerad vid arbetsförmedlingen. Vissa områden ligger vidare nära regioner med stor efterfrågan på arbetskraft, vilket underlättat arbetskraftens flyttning.

337 Regioner med folkminskning omfattar vidare vissa områden med ensidigt inriktad industri. Särskilt gäller detta ett flertal regioner i sydöstra Sverige, där utpräglade låglönebranscher dominerar näringslivet. 11.3.1.2 Regioner med sysselsättningssvårigheter Som framgått av kapitel 3 var arbetslösheten i riket under åren 1958—1962 trots konjunkturavmattningen under åren 1958 och 1959 av förhållandevis begränsad omfattning. Det genomsnittliga antalet registrerade arbetslösa under hela femårsperioden uppgick sålunda i hela riket till endast 0,6 procent av 1960 års befolkning i de arbetsföra åldrarna. Betydligt högre arbetslöshet hade emellertid flertalet B-regioner i Norrland samt B-regionerna i de nordligare delarna av Kopparbergs län, i västra Värmland, norra Bohuslän samt östra Blekinge. Samhälleliga åtgärder i form av beredskapsarbeten har också främst vidtagits i dessa områden. Koncentrationen av beredskapsarbetena till norrlandslänen har emellertid under de senaste åren blivit allt tydligare, vilket följande tablå över den procentuella fördelningen av kostnaderna för beredskapsarbeten under åren 1958—1962 visar.

År 1958

År 1959

Är 1960

År 1961

År 1962

°/

%

°/

/o

%

/o

/o

50 5 45

Södra och mellersta Sverige Gävleborgs län De fyra nordligaste länen Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Summa Kostnad milj. kr.

100 245

12 5 12 32

10 4 12 25

9 4 10 25

9 4 8 24

34 5 61

43 6 51

48 4 48

31 4 65 14 5 15 31

258 I Norrland har Norrbottens län svarat för ungefär hälften av kostnaderna för beredskapsarbeten. Ungefär samma fördelning mellan länen framträder också om hänsyn tas till dagsverksåtgången. I södra och mellersta Sverige har Kalmar, Blekinge och Värmlands län haft en större volym beredskapsarbeten än övriga län i denna del av landet. I Göteborgs och Bohus län har andelen av rikssiffrorna varit något lägre än i de nämnda länen trots den roll, som beredskapsarbetena haft för motverkandet av arbetslösheten i norra Bohuslän. I Värmland, där arbetslösheten varit koncentrerad till västra delen av länet, har situationen på arbetsmarknaden vintertid visat stora likheter med förhållandena i Norrland. De i jämförelse med övriga delar av riket höga arbetslöshetstalen i vissa regioner får ses som ett uttryck för att sysselsättningsfrågan icke k u n n a t lösas med hittills utnyttjade arbetsmarknadspolitiska medel trots stor efterfrågan på arbetskraft från regioner med stark expansion inom näringslivet. 22—318333

338 Förutom den registrerade arbetslösheten torde också inom de industrifattiga regionerna förekomma en undersysselsättning av icke obetydlig omfattning, särskilt bland kvinnorna och småbrukarbefolkningen. Den otillräckliga efterfrågan på arbetskraft inom stadsnäringarna medför vidare, att rationaliseringen inom jordbruket går i långsammare takt än i de delar av landet, där det finns ett stort behov av arbetskraft inom andra näringsgrenar. F r å n samhällsekonomisk synpunkt är det, som kommittén tidigare anfört, angeläget att arbetskraftstillgångarna utnyttjas så fullständigt och effektivt som möjligt, särskilt som antalet personer i de arbetsföra åldrarna kommer att visa relativt ringa ökning under det närmaste årtiondet. En arbetslöshet, som ligger väsentligt över vad som kan rubriceras som normal omflyttningsarbetslöshet och som ej kan bemästras genom rörlighetsstimulerande medel, kan anses innebära en belastning på grund av det produktionsbortfall, som därigenom uppstår. Hänsyn måste också tas till de direkta kostnader, som samhället måste ikläda sig för att ge de arbetslösa en dräglig inkomst. Det kan därför, så som framhållits i kapitel 10 (s. 321), vara motiverat att genom särskilda åtgärder söka få till stånd en expansion av näringslivet i områden med tendens till bestående hög arbetslöshet, även om investerings- och produktionskostnaderna under en övergångstid blir högre, än om företagen förlades till andra orter. 11.3.1.3 Orter med ensidigt näringsliv Orter med otillräckliga sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Möjligheterna att stimulera den lediga arbetskraften att flytta till orter med expanderande näringsliv är för stora grupper starkt begränsade. En lokalt bunden betydande arbetskraftsreserv utgör de gifta kvinnorna i orter där näringar, som huvudsakligen sysselsätter manlig arbetskraft, är starkt dominerande. Olika åtgärder i syfte att underlätta anställningen av kvinnor i dylika näringar h a r vidtagits under senare år. Resultaten av dessa initiativ torde dock inom överskådlig tid icke i någon högre grad komma att förändra situationen i berörda samhällen. Behovet av att tillföra dessa orter nya produktionsenheter, som i första hand sysselsätter kvinnlig arbetskraft, är därför alltjämt ett angeläget önskemål. En viss vägledning vid beräkningen av tillgången på kvinnlig arbetskraft har givits i kapitel 3. Bl. a. har där konstaterats att antalet yrkesverksamma gifta kvinnor i förhållande till hela den gifta kvinnliga befolkningen år 1960 i åldern 15—65 år utgjorde 30 procent i rikets tätorter. För 19 län redovisas lägre procenttal för de gifta yrkesverksamma i tätorterna. Om yrkesverksamhetsgraden i dessa län varit densamma som i riket, skulle ytterligare 29 000 kvinnor ha varit i förvärvsarbete. Även om en del av den beräknade kvinnliga arbetskraftsreserven bor i småorter, som icke är attraktiva som lokaliseringsorter för industriföretag,

339 och en del av denna reserv av olika skäl icke är intresserad av att söka sig ut på arbetsmarknaden, visar dock de ovan redovisade siffrorna, att ett betydande tillskott av arbetskraft skulle kunna erhållas, om nya sysselsättningsmöjligheter för kvinnor i orter med övervägande manlig sysselsättning skapades. På sikt kan åtgärder med sådant syfte även leda till en gynnsammare könsfördelning och underlätta rekrytering av manlig arbetskraft. Industriorter som domineras av ett enda industriföretag eller en enda industribransch. Av kapitel 3 framgår vidare att i 565 orter var mer än 60 procent av den förvärvsarbetande befokningen år 1960 sysselsatt inom industri samt byggnads- och anläggningsverksamhet. I 457 av dessa orter var mer än hälften av de industriarbetande sysselsatta i en enda industribransch. Huvuddelen av dessa orter hade år 1960 mindre än 1 000 invånare, 152 orter var i storleksgruppen 1 000—10 000 invånare, och 18 orter hade en ännu större folkmängd. En hög grad av ensidighet framträder i orter, där den största industrigrenen sysselsätter mer än hälften av hela den förvärvsarbetande befolkningen i tätorten. Bland orter med mer än 1 000 invånare var så fallet med 71 orter år 1960. Ännu mer markeras ensidigheten, om en ort domineras av ett enda industriföretag (se s. 110). Betydande svårigheter för berörda kommuner liksom för de anställda kan uppstå, om produktion och sysselsättning inom den industribransch eller det industriföretag, av vars avsättningsmöjligheter dessa samhällen är beroende, på grund av konjunktur- eller strukturförändringar måste minskas kraftigt. En ännu besvärligare situation kan uppstå, om ett för orten dominerande företag tvingas att helt upphöra med sin verksamhet. Lokaliseringspolitiska åtgärder, som syftar till att komplettera näringslivet i sådana orter med industriföretag, som har annan produktionsinriktning, kan bidra till att minska de kommunalekonomiska och sociala verkningarna av konjunkturella och strukturella förändringar vid de redan etablerade företagen. Ett ensidigt utvecklat näringsliv i en ort begränsar vidare yrkesvalsmöjligheterna, vilket medför svårigheter att tillvarata arbetskraftens skiftande anlag och förutsättningar på ett rationellt sätt. Flertalet av de ensidiga industriorterna kännetecknas vidare av att sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor är otillräckliga. Även av dessa skäl framstår det som angeläget att få en ökad differentiering av näringslivet till stånd i dessa orter. Industriorter med omfattande driftsnedläggelse. Det finns anledning förmoda att betydande strukturomvandlingar inom industrin kommer att inträffa i framtiden, bl. a. som en följd av ökad liberalisering av handeln mellan olika länder. De problem, som uppkommer i samband med företagsnedläggelser, kan därför kräva ökad uppmärksamhet. När det gäller industriföretag, som har stor betydelse för den berörda bygdens arbetsmarknad, kan sådana händelser under ogynnsamma förhållanden leda till betydande arbetslöshet och utflyttning till andra orter, om ny verksamhet ej ersätter

340 den nedlagda industrin. Förutom de svårigheter som därigenom uppkommer för den personal, som ej kan ta anställning på annan ort, k a n nedläggelsen medföra problem för andra delar av näringslivet och finansiella svårigheter för kommunerna i det drabbade området. Om utflyttningen leder till betydande folkminskning, kan samhällsekonomiska förluster uppstå, därigenom att bostäder och serviceanläggningar ej utnyttjas effektivt. Denna fråga har närmare berörts i kapitel 6 (s. 215). Särskilda lokaliseringspolitiska insatser kan därför vara motiverade för att underlätta tillkomsten av ny företagsamhet i orter, där större driftsnedläggelser varslats eller verkställts. Behovet av åtgärder för att påskynda en återuppbyggnad av näringslivet får i sådana situationer prövas från fall till fall av det centrala lokaliseringsorganet i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna samt berörda kommuner och länsorgan. Hänsyn bör därvid tas dels till möjligheterna att bereda den ledigblivna arbetskraften ny anställning på den lokala arbetsmarknaden eller på annat håll, dels till de konsekvenser som nedläggelsen kan väntas få för orten och den kringliggande bygden. Även de allmänna förutsättningarna för en utveckling av näringslivet bör beaktas. Utpräglade jord- och skogsbruksregioner. Lokaliseringspolitiska åtgärder är enligt kommitténs mening jämväl erforderliga för att få till stånd en förstärkning och ökad differentiering av näringslivet i utpräglade jord- och skogsbruksregioner. Med sådana områden avses här regioner, där jordbruk, skogsbruk och fiske år 1960 sysselsatte en avsevärt större andel av den förvärvsarbetande befolkningen än vad medeltalet för riket visade. I dessa regioner är möjligheterna för skogs- och jordbruksbefolkningen att erhålla kompletterande sysselsättning eller att övergå till andra näringar starkt begränsade. En jämförelse mellan uppgifterna om folkmängden i tätorterna vid 1950 och 1960 års folkräkningar ger icke vid handen, att centralorterna eller övriga mera betydande tätorter i utpräglade jord- och skogsbruksområden i regel skulle ha utvecklats ogynnsammare än motsvarande tätorter i övriga regioner trots folkminskningen i tätorternas omland. Uppmärksammas bör dock att centralorterna i de flesta jord- och skogsbruksregioner är jämförelsevis små orter, vars expansion endast till en mindre del kunnat kompensera den folkminskning, som skett i deras omland. En fortsatt minskning av folkmängden i dessa regioner kan i ett flertal fall väntas medföra att befolkningsunderlaget för viktiga samhälleliga serviceanordningar, såsom lasarett och gymnasium, blir otillräckligt. Som framgått av kommitténs undersökningar av folkmängdsförändringarna i glesbygd och tätorter föreligger en påtaglig korrelation mellan stor relativ ökning av folkmängden i tätorterna och stor relativ minskning av glesbygdsbefolkningen. En ökad industrialisering i en region torde därför icke motverka befolkningsuttunningen i de mera utpräglade glesbygdsområdena utan snarare leda till en ökad utglesning i de mera avsides belägna

341 delarna av regionen. Det kan å andra sidan konstateras, att en större expansion i industriorter i vissa fall hejdat folkminskningen i glesbygdsområden med goda kommunikationer och i övrigt gynnsamt läge i förhållande till sådana orter. Av väsentlig betydelse för en jord- och skogsbruksregion är, att en industrilokalisering till centralorten kan leda till att befolkningsunderlaget förblir tillräckligt för regionens gemensamma serviceanordningar. En folkminskning, som leder till nedläggandet av betydelsefulla serviceanordningar, kommer däremot att ytterligare försämra förutsättningarna för det befintliga näringslivet och orsaka en utflyttning av större omfattning, än vad som kan anses rimligt med hänsyn till det framtida arbetskraftsbehovet inom regionens huvudnäringar. Även om centralorterna i jord- och skogsbruksregionerna har ett tämligen väl differentierat näringsliv på grund av servicenäringarnas omfattning, medför den ensidiga sammansättningen av näringslivet i centralorternas omland lindersysselsättning bland den lokalt bundna arbetskraften, främst inom småbrukarbefolkningen, och betydligt större svårigheter att välja yrke och arbetsplats än i regioner med mångsidigt näringsliv. Dessa förhållanden leder i sin tur till en stark avflyttning bland de yngre ålderskategorierna, vilket resulterar i ogynnsam åldersstruktur och snedvridna könsproportioner. Med hänsyn till de krav, som företagen ställer på lokal service, torde i allmänhet endast centralorterna bli av intresse som lokaliseringsorter för större industriell rörelse i jord- och skogsbruksregionerna. Även för befolkningen i glesbygden får dessa orter med bilismens utveckling ökad betydelse. De lokaliseringspolitiska åtgärderna får därför inriktas på att göra centralorterna attraktiva som lokaliseringsorter. 11.3.2 Kriterier på områden och orter, där statliga stödåtgärder i lokaliserhigsfrämjande syfte är erforderliga

För att de statliga stödåtgärderna i högre grad än vad som hittills skett skall k u n n a avsätta resultat i områden, där en utbyggnad av näringslivet är särskilt angelägen, måste en differentiering av stödåtgärderna ske med hänsyn till näringslivets nuvarande sammansättning samt sysselsättningsoch inkomstförhållandena i olika regioner. Denna differentiering bör grundas på vissa fastställda kriterier. Principerna för urvalet av områden, där statliga åtgärder för att stödja en utveckling av näringslivet kan komma i fråga, är i länder som för en aktiv lokaliseringspolitik starkt växlande. Hög arbetslöshet betraktas som kriterium på sådana områden i Storbritannien, Västtyskland, USA, Nederländerna och Belgien. I de båda sistnämnda länderna ingår också utflyttningsöverskott bland kriterierna på områden, där statligt stöd åt näringslivet bör lämnas. Svagt utvecklat näringsliv och undersysselsättning utgör kriterium för urval av utvecklingsområden i Frankrike, och på liknande

342 grunder fastställs stödåtgärder även i Danmark och Norge. Speciella stödåtgärder i jordbruksområden, vidtas i USA, varvid låg inkomstnivå gäller som kriterium. I vårt land har beslut om lokaliseringspolitiska åtgärder hittills icke grundat sig på vissa fastställda kriterier, ehuru dock arbetsmarknadsstyrelsen vid sina ställningstaganden till lokaliseringsärenden beaktat sysselsättningsförhållanden, befolkningsutveckling och lokaliseringsbetingelser. Arbetslöshetsstatistik, uppgifter om arbetslöshetskostnader, folkräkningens uppgifter om yrkesverksamhet, befolkningens sysselsättning inom olika näringar osv. har därvid varit viktiga hjälpmedel. 11.3.2.1 Prövning av olika kriterier Som geografiska enheter för jämförelser av arbetslöshet, sysselsättningsförhållanden och befolkningsutveckling är länen enligt kommitténs uppfattning olämpliga. För att få en så nyanserad bild som möjligt av situationen inom olika områden har kommittén i stället valt arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner som enheter för sådana undersökningar. Områden med hög arbetslöshet. Behovet av statligt stöd för att stimulera en utveckling av näringslivet har framträtt särskilt starkt i områden, där motverkandet av arbetslöshet årligen kräver mycket stora kostnader och där arbetsmarknadspolitiska åtgärder på lång sikt icke kan väntas vara tillräckliga för att lösa sysselsättningsfrågorna. Särskilt gäller detta områden med hög arbetslöshet och stark ökning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna. I tabell 11: 1 anges de B-regioner, där den registrerade arbetslösheten åren 1958—1962, uttryckt i procent av 1960 års befolkning i de arbetsföra åldrarna, var mer än dubbelt så hög som genomsnittstalet för riket (0,6 %) Tabell 11:1. Genomsnittliga antalet registrerade arbetslösa under åren 1958—1962 i % av 1960 års befolkning i åldrarna 15—65 år.

% B-region Vilhelmina/Åsele Storuman/Stensele.... Skellefteå Piteå Arvidsjaurs Gällivare/Malmbergets Kalix Haparanda Pajala Riket

1,8 1,6 1,5 1,7 2,0 1,3 2,4 3,2 3,7 0,6

Naturlig förändring av befolkningen i åldrarna 15—65 år enl. framskrivning för perioden 1960—1970. %

+ 11 + 17 + 9 + 12 + 11 + 23 + 13 + 24 + 31 + 4 (3,5)

343 under den nämnda perioden och där en framskrivning av befolkningen i åldrarna 15—65 år under 1960-talet visar en ökning, som överstiger 7 procent. Ytterligare sex B-regioner, Strömstads, Arvika, Torsby, Mora, Ljusdals och Sollefteå B-regioner hade en registrerad arbetslöshet under åren 1958— 1962, som översteg 1,2 procent. För de tre sistnämnda regionerna visar emellertid en framskrivning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna en tämligen svag ökning under 1960-talet, och i Strömstads-, Arvika- och Torsbyregionerna skulle befolkningen i åldersgruppen 15—65 år enligt framskrivningen komma att minska. Uppgifterna om antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa omfattar icke arbetssökande, som sysselsätts i beredskapsarbete. Då dessa personer saknar anställning och sålunda står till arbetsmarknadens förfogande, hade det varit önskvärt, om uppgifterna rörande den registrerade arbetslösheten inom B-regionerna hade kunnat kompletteras med data angående antalet i beredskapsarbete sysselsatta personer. En sammanställning för en flerårsperiod av sådana uppgifter med fördelning på mindre områden än län h a r emellertid icke varit möjlig att utföra. Redovisningen av antalet i beredskapsarbete sysselsatta med fördelning på B-regioner har därför måst begränsas till år 1960. Som framgår av tabell 3 : 2 i kapitel 3, framträder skillnaderna i arbetslöshetens omfattning i vissa regioner i Norrland och i Mellansverige i förhållande till övriga regioner ännu mer markant, om hänsyn tas till beredskapsarbetena. Också en annan ofullständighet i arbetslöshetsstatistiken bör u p p m ä r k sammas vid statistiska jämförelser. Till skillnad från flera västeuropeiska länder, såsom Storbritannien och Norge, har vårt land ej infört obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Den arbetslöshetskontroll, som de arbetssökande måste underkasta sig i vårt land, är därför inskränkt till de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar och till det ringa antal arbetssökande, som uppbär kontantunderstöd från den allmänna arbetslöshetshjälpen. Medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna uppgick år 1950 till 1 085 000 och år 1960 till 1 362 000. Hela antalet försäkringsbara kan f. n. icke anges, men en jämförelse på grundval av 1950 års folkräkning kan ge en viss vägledning härvidlag. Antalet arbetare i folkräkningens mening uppgick sålunda nämnda år till 1 669 000, medan antalet försäkrade i motsvarande kategori uppgick till 985 000 eller 59 procent. Då icke arbetslöshetsförsäkrade arbetstagare är särskilt talrika inom jordbruk och skogsbruk, påverkar detta givetvis arbetslöshetsstatistiken i regioner, där dessa näringar dominerar starkt. Arbetslöshetsstatistiken är därför i sådana områden ett bristfälligt hjälpmedel vid klarläggandet av sysselsättningsbehovet. Kommittén har därför funnit att beslut om lokaliseringspolitiska åtgärder icke enbart kan grundas på uppgifter om registrerad arbetslöshet. Även

344 andra data, som kan belysa befolkningens sysselsättnings- och utkomstmöjligheter, bör beaktas. Områden med svagt utvecklad industri. E n genomgång av uppgifterna från 1960 års folkräkning angående den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på olika näringsgrenar ger vid handen, att regioner som med hänsyn till näringslivets sammansättning kan betecknas som tämligen outvecklade, är att finna inom den grupp av B-regioner, där antalet förvärvsarbetande inom tillverkningsindustri år 1960 understeg 25 procent av hela den förvärvsarbetande befolkningen. Dessa regioner har redovisats i tabell 11:2, där även uppgifter om invånarantal och medelnettoinkomst för fysiska personer enligt 1961 och 1962 års taxering lämnats. (Regioner med en registrerad arbetslöshet, som under åren 1958—1962 i genomsnitt uppgick till mer än 1,2 procent av befolkningen i de arbetsföra åldrarna, h a r i tabellen markerats med asterisk.) Tabellen upptar fjorton B-regioner i södra och mellersta Sverige. Uppmärksammas bör dock att efter år 1960 har en utbyggnad av industrin skett i Visbyregionen ( = Gotlands län) liksom också i Stenungsundsregionen. Denna förändring kommer att skapa en helt ny arbetsmarknadssituation i dessa områden. Vidare bör beaktas att ett antal av de övriga regionerna i södra och mellersta Sverige ligger nära orter eller regioner med starkt expanderande näringsliv. Möjligheterna till industrilokalisering får i dessa regioner betraktas som betydligt gynnsammare än för de i sammanställningen angivna regionerna i västra Värmland och Norrland. Borgholmsregionen liksom Öland i övrigt (del av Kalmar B-region) får däremot anses ha ett betydligt svårare handikapp än de övriga regionerna i södra Sverige med liknande sammansättning av näringslivet. Som framgår av sammanställningen understiger medelnettoinkomsten i samtliga angivna B-regioner med undantag av Boden- och Umeåregionerna medianvärdet för nettoinkomsten i rikets B-regioner. Särskilt låg är nettoinkomsten i Pajalaregionen, men också Borgholmsregionen uppvisar mycket låga siffror. Ett kriterium, som enbart toge hänsyn till sysselsättningen inom tillverkningsindustri (högst 25 procent av hela den förvärvsarbetande befolkningen), skulle innebära, att de folkrika Skellefteå- och Gällivare-Malmbergetregionerna icke skulle kunna komma i fråga vid urval av områden, där särskilt statligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte skulle lämnas. Dessa regioner är angivna i tabell 11: 1, där områden med hög arbetslöshet och betydande ökning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna redovisats. 11.3.2.2 Förslag till

kriterier

Under hänvisning till vad kommittén tidigare anfört om de växlande lokaliseringsbetingelserna och behoven av statligt stöd i samband med industrilokaliseringen förordar kommittén, att detta stöd differentieras på grund-

345 Tabell

Invånarantal 31/12 1960

B-region:

Kisa Borgholm "Visby Simrishamns Tomelilla Sjöbo Hörby Stenungsunds •Strömstads Vara Årjängs Sunne *Torsby *Mora *Ljusdals Ange •Sollefteå Svegs Östersunds Strömsunds Umeå Vännäs Lycksele Bodens *Vilhelmina/Åsele. . •Storuman/Stensele. •Piteå * Arvidsjaurs •Kalix •Haparanda *Pajala Riket Medianinkomsterna regionerna

11 556 12 202 54 209 21 859 18 283 13 236 14 467 15 775 18 148 26 976 11484 16 583 21 121 36 521 25 518 19 162 33 523 16 930 107 929 24 706 83 023 13 479 16 611 38 226 23 997 16 128 39 534 15 916 28 238 19 334 14 174

11: 2.

Belativa antalet förvärvsarbetande inom tillverkningsindustri enligt 1960 års folkräkning

Medelnettoinkomsten för fysiska personer enligt taxeringen Är 1961 kr

År 1962 kr

20,2 14,1 16,5 23,4 18,7 21,6 18,1 19,2 22,3 19,2 14,3 19,7 8,4 23,7 15,5 18,0 15,1 7,8 16,5 8,2 24,7 15,4 16,1 15,8 9,3 9,2 23,1 17,7 23,7 11,0 6,2

4 223 3 660 4 344 4 989 4 564 4 872 4 576 4 335 4 354 4 376 4 440 4 369 4 815 4 681 4 234 4 702 4 974 4 245 4 710 4 070 5 189 4 192 4 802 5 598 4 278 4 181 4 756 4 550 4 415 3 850 3 231

4 495 4 041 4 753 5 365 4 892 5 290 5 053 4 605 4 846 4 852 4 843 4 661 5 272 5 039 4 678 5 155 5 366 4 826 5 187 4 404 5 646 4 513 5 256 6 187 4 859 4 678 5 375 5 051 4 892 4 233 3 526

36,0

5 891

6 403

5 010

5 480

i

* Region med en registrerad arbetslöshet, som under åren 1958- -1962 i genomsnitt uppgick till mer än 1,2 procent av befolkningen i de arbetsföra åldrarna.

val av vissa kriterier. Det statliga företagsstödet i lokaliseringsfrämjande syfte, som kommittén i det följande föreslår, bör omfatta dels vissa långtgående stödåtgärder (särskilda stödåtgärder), som kan vidtas i regioner med synnerligen stora sysselsättningssvårigheter och/eller svagt utvecklad industri samt låg inkomstnivå (utvecklingsområden) dels vissa stödåtgärder av mera begränsad natur (allmänna stödåtgärder), som kan vidtas inom relativt stora delar av vårt land för en utbyggnad av industrin i områden, där arbetskraften är ofullständigt utnyttjad (allmänna stödområden)

B P

o ö o

C

•ot

ä

1 c Oj

13 ="3 t,

•2.s =° •2 ° Ö 3 O.

<a c;

i* S :^ O s >»^.

«i «U

ÖS

t, JU

ic •2 i?

2 -2, a °a 1) os a as ös t,

•2 *~ ÖS C

a »o

c «?

5 I

P c;

c; SJ

-2 c Ös 2

pq

°3

•g Q -ii

CO

ö

"c

s" o B

°ti w •a ^> c Oj

ös C

H

cn B

>Si C <u

c c C K •O) v

S~ --; a

B CM

s. ^

-o 4 to

Aj

a

B

-< o

-c -C; 1) -w k t)

o

9 B

t,

a »g b k. B •C! Cn a t,

B C gg B "o "C •Q

CJ

"« >B B a Cl a u »d IL CJ Qö CO

:

PO

c

O)

= 30—39 % = 40—49 % -

50—

%

•a H ^ o •fe ~ a Vi 3 C •5 °ö -N t,

^

*-i

3 ° &> § ^ 3

o "" S to t»

« C

Ö» w

°a o QOS

O - <U

*""• 3 ä • g *

t,

•5» .2 a

så i 3 3 * ö <U 3 "3 v> 3

3 o °> <u

~

^

> a

c35

o .5

.5 -

3; .S ^ OJ

IT-*

*•«

•« ig.

3 £ c

3 w :t3. ö

<w "5 c

O)

B. ° •5 w 3

ä

C

g c

jä 0

!*-2

M O

* II

a X5

A

-a c

fl

*

>S ä3Ö! s w g -3 "ö 3 3 <u

2e

"w <w

^

"3

*» ^ 3 ö « 3

:

c "SJ t* a c «J

1,

.;

g 3 "3 a

tu

^

<i>

s

3 . S fe

** "3 S 3

3 a 'C .0

a

rA •«

a

Ti

a

349 Särskilda stödåtgärder bör kunna vidtas i B-regioner, där något av följande kriterier är tillämpligt. 1) Medelantalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa inom regionen uppgick åren 1958—1962 till mer än 1,2 procent av befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Till följd av fortsatt stark ökning av befolkningen i åldersgrupperna 15—65 år kan sysselsättningssvårigheterna väntas bestå trots fortsatt utflyttning till andra delar av riket. 2) Antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen tillverkningsindustri utgjorde enligt 1960 års folkräkning mindre än 25 procent av den förvärvsarbetande befolkningen i regionen. Därjämte understeg medelnettoinkomsten för fysiska personer enligt taxeringarna åren 1961—1963 med minst 15 procent medelnettoinkomsten för fysiska personer i hela riket. 3) Strukturella förändringar inom en dominerande näring kan väntas leda till exceptionellt stora sysselsättningssvårigheter i regionen eller få andra svåra följder, vilka icke kan bemästras utan långtgående samhälleliga åtgärder. Vid urvalet av utvecklingsområden bör hänsyn tas till den betydande expansion, som efter 1960 skett i vissa regioner men som på grundval av uppgifter från 1960 års folkräkning uppfyller här nämnda kriterier. Särskilda stödåtgärder kan ej heller anses erforderliga i regioner, där utvecklingen kan väntas bli gynnsamt influerad av den expansion, som sker i närliggande regioner. Indelningen i utvecklingsområden bör vidare fastställas av Kungl. Maj :t efter framställning av lokaliseringsorganet. Allmänna stödåtgärder bör komma i fråga i samband med lokalisering av industriell verksamhet till följande orter och områden. 1) Centralorter i utpräglade jord- och skogsbruksregioner, varmed i detta sammanhang bör avses B-regioner där mer än 30 procent av den förvärvsarbetande befolkningen år 1960 var sysselsatt inom jord- och skogsbruk m. m. 2) Orter med minst 1 000 invånare som domineras av en enda industribransch eller av ett enda industriföretag. Som allmän riktpunkt bör därvid gälla, att den största industribranschen sysselsatte minst 50 procent eller ett enda företag minst 40 procent av totala antalet förvärvsarbetande enligt 1960 års folkräkning. 3) Orter med minst 1 000 invånare med ringa sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Som allmän riktpunkt bör gälla att antalet sysselsatta kvinnor år 1960 utgjorde högst 40 procent av antalet män i åldern 15—65 år. 4) Orter där en beslutad nedläggelse av industriell verksamhet kan väntas medföra betydande arbetslöshet och svåra ekonomiska följder för den berörda bygden. Vid bedömningen av behovet av lokaliseringsfrämjande åtgärder bör hänsyn tas till näringslivets sammansättning icke enbart inom vederbörande ort eller kommun utan också inom det område, med vilket orten i arbets-

350 marknadshänseende bildar en naturlig enhet. En ensidig tätort i ett område med väl differentierat näringsliv bör sålunda icke komma i fråga för lokaliseringsstöd — ej heller förorter till expansiva städer, där en ökad differentiering av näringslivet bör kunna uppnås på andra vägar. Det statliga stödet i lokaliseringspolitiskt syfte bör vidare alltid samordnas med planeringen för lokaliseringsverksamheten inom respektive län. 11.3.3 Det statliga stödets utformning

Under hänvisning till vad tidigare anförts om behovet av att differentiera det statliga stödet till industriföretag i lokaliseringsfrämjande syfte förordar kommittén, att detta stöd i utvecklingsområdena utöver statliga lån och lånegarantier även bör omfatta vissa andra förmåner, som kan underlätta nyetablering och utbyggnad inom industrin i dessa områden. Vid prövning av olika stödformer har kommittén sökt tillgodogöra sig de erfarenheter, som gjorts i andra länder som bedriver en aktiv lokaliseringspolitik. Vissa av de stödåtgärder, som kommittén i det följande föreslår, har tidigare icke prövats i vårt land. Med hänsyn härtill bör stödverksamheten i den föreslagna utformningen bedrivas på försök under förslagsvis en femårsperiod. Under denna tid bör erfarenheter ha vunnits av den förda politiken, så att en översyn av företagsstödet kan göras och erforderliga modifikationer och förbättringar i stödåtgärderna företas. I ett senare avsnitt i detta kapitel föreslår kommittén vissa generellt verkande åtgärder, som på sikt kan väntas skapa gynnsammare betingelser för näringslivet i Norrland och i vissa andra områden. Handläggningen av ärenden rörande statligt stöd till företagen kommer att ställa stora krav på bedömningen från såväl företagsekonomiska som lokaliseringspolitiska synpunkter. Enligt kommitténs mening bör därför beslut i dylika ärenden meddelas av central myndighet. Kommittén har övervägt huruvida denna arbetsuppgift bör anförtros något organ, som för närvarande lämnar finansiellt stöd åt näringslivet. I första hand skulle därvid kommerskollegium komma ifråga. Detta ämbetsverk handhar ärenden rörande lånegarantier till hantverk och småindustri och är dessutom tillsynsmyndighet över företagareföreningarnas stödverksamhet. Kommittén anser sig dock icke kunna förorda en sådan lösning av frågan rörande administrationen av det statliga stödet. De föreslagna stödåtgärderna skall nämligen endast tillgodose lokaliseringspolitiska intressen, vilka, som kommittén tidigare belyst, har nära anknytning till samhällsplaneringen och sysselsättningspolitiken. Dessa frågor faller utanför kommerskollegii verksamhetsområde. Det skulle enligt kommitténs mening icke vara lämpligt att låta det avgörande inflytandet vid bedömningen av ärenden rörande statligt stöd till företagen i lokaliseringsfrämjande syfte ligga hos ett annat organ än det ämbetsverk, som i fortsättningen kommer att ha ansvaret för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Stödverksamheten bör därför handhas av det centrala lokaliseringsorganet.

351 Vid. handläggningen av frågor rörande finansiellt stöd till industriföretag bör medverkan lämnas av de regionala lokaliseringsorgan, som — enligt vad kommittén föreslår i kapitel 12 -— bör upprättas i varje län. 11.3.3.1 Statligt stöd till företag i utvecklingsområdena Allmänna synpunkter. Som kommittén tidigare anfört kännetecknas utvecklingsområdena av att arbetskraften icke kan utnyttjas på ett fullständigt och effektivt sätt inom det bestående näringslivet. De sysselsättningsproblem som föreligger kan icke lösas enbart med rörlighetsstimulerande medel. En alltför stark utflyttning från dessa områden kan också leda till överskott på kapacitet i fråga om viktiga allmänna och enskilda serviceanläggningar och på längre sikt till en försämrad standard i fråga om kollektiv service. Till följd av näringslivets ensidighet är vidare yrkesvalsmöjligheterna för arbetskraften starkt begränsade. Statliga insatser för att främja en industriell utbyggnad framstår därför som starkt motiverade. Stödåtgärderna bör utformas så, att de underlättar nyetableringar och utbyggnader inom redan bestående företag samt inflyttning av företag från andra delar av landet bl. a. genom att minska företagens kostnader i samband med att verksamheten startar eller utvidgas och under den därpå följande uppbyggnadsperioden. En sådan initialinsats från samhällets sida bör öka förutsättningarna för en lönsam produktion och därigenom skapa nya bestående sysselsättningstillfällen för arbetskraften. Eftersom industrin i utvecklingsområdena är svagt utvecklad fungerar områdenas tätorter i första hand som handels- och servicecentra för den kringliggande glesbygden. Möjligheterna att vid fortsatt minskning av sysselsättningen inom jord- och skogsbruket på ett rimligt sätt tillgodose behovet av allmän och enskild service för befolkningen blir i allt högre grad beroende av att serviceutrustningen i betydelsefulla centra icke försämras utan om möjligt kan byggas ut och förbättras. Den av kommittén föreslagna utvidgningen av lokaliseringsplaneringen, som innebär en bättre samordning av investeringarna i samhällelig service, blir därvid av väsentlig betydelse. Den utbyggnad av industriell verksamhet, som de statliga stödåtgärderna avser att främja, bör emellertid även underlätta en sådan utveckling. Vid handläggningen av stödärendena bör sålunda en lokalisering av industrianläggningarna till orter, som är betydelsefulla från servicesynpunkt, eftersträvas. Särskilt gäller detta företag med mera betydande behov av personal. Med hänsyn till de krav, som företagen ställer på lokal service, bör därvid någon motsättning mellan samhällets och företagens intressen i allmänhet ej behöva uppstå. Påverkan från lokaliseringsorganets sida i fråga om företagens förläggning torde sålunda normalt få formen av råd och upplysningar om lämpliga lokaliseringsorter. Även om lokaliseringsorganet bör medverka till en centralisering av industrianläggningarna i utvecklingsområden till viktiga servicecentra, bör stödverksamheten icke vara fastlåst till områdenas centralorter. Statligt

352 stöd bör exempelvis kunna lämnas för utbyggnad av ett redan befintligt företag i en ort, som icke har denna karaktär, om detta kan vara till gagn för den berörda bygden. Självklart bör stöd även kunna lämnas till företag, som avser att utnyttja bundna råvarutillgångar, exempelvis mineralfyndigheter, och som på grund härav måste förlägga produktionen utanför tätorterna. Kommittén övergår härefter till att behandla de olika former av statligt stöd, som enligt kommitténs mening bör lämnas företag i utvecklingsområdena. 11.3.3.1.1 Statligt investeringsbidrag Byggnadskostnaderna visar betydande variationer mellan olika delar av landet och mellan olika orter. Allmänt gäller att dessa kostnader ligger lägst i landets sydligaste delar. De är dessutom högre i Norrland än i mellersta Sverige. De högsta byggnadskostnaderna förekommer i de inre och nordligaste delarna av Norrland, vilket bl. a. förklaras av långa transporter av byggnadsmaterial, höga arbetslöner och ogynnsamma klimatförhållanden. Att ange något exakt mått på skillnaderna i kostnader för uppförande av industribyggnader mellan olika delar av landet är icke möjligt. En viss belysning av frågan ger dock en inom Handelshögskolan i Stockholm i samverkan med ett byggnadsindustriföretag år 1963 gjord undersökning — grundad på anbudsförfarande — av kostnaderna för uppförande av en verkstadslokal med tillhörande kontorsbyggnad i en ort i mellersta Sverige och en identisk lokal i en jämförbar ort i Norrbotten. Undersökningen visade, att kostnaderna på den sistnämnda orten skulle bli mellan 20 och 25 procent högre. Resultatet överensstämmer i stort sett med de av bostadsstyrelsen företagna undersökningarna rörande kostnaderna för uppförande av flerfamiljshus i ett antal orter i landet. Enligt på grundval härav upprättade ortsindex var byggnadskostnaderna i de undersökta orterna i Norrbottens län år 1962 i genomsnitt 20 procent högre än i medelstora städer i mellersta Sverige. Jämfört med vissa städer i Malmöhus län var skillnaden 35 procent. Bostadsbyggnadskostnaderna i de undersökta orterna i Norrbottens län var även högre än i Stockholm, men skillnaden begränsades till 10 procent. Tomtpriserna ligger i allmänhet lägre i Norrland än i övriga delar av landet, varför skillnaderna i fråga om de totala produktionskostnaderna var omkring 5 procent mindre, än om hänsyn endast tas till de egentliga byggnadskostnaderna. Av bostadsstyrelsens material framgår att byggnadskostnaderna i mellersta Norrland var lägre än i övre Norrland. I Östersund var sålunda skillnaden i förhållande till de mellansvenska orterna omkring 12 procent. Eftersom kostnaderna för uppförande av industribyggnad utgör en mycket betydande utgiftspost i samband med startande eller utvidgning av verksamhet, är det tydligt att de i utvecklingsområdena i allmänhet höga bygg-

353 nadskostnaderna utgör ett väsentligt hinder för industriell utbyggnad i dessa områden. Kommittén anser, att högre produktionskostnader inte i och för sig är ett motiv för en subvention; i regel är det rationellt att näringslivet får söka sig dit, där produktionskostnaderna är lägst. Då nu situationen inom utvecklingsområdena är sådan, att särskilda stödåtgärder för att främja sysselsättningen är behövliga, har det dock synts lämpligt att till stor del sätta in dessa på en punkt, där särskilt påtagliga kostnadsskillnader föreligger. Det bör dock understrykas, att stödet inte skall ha karaktären av kompensation för höga kostnader, var dessa än förekommer, utan bör användas som stimulans åt sysselsättningen i orter, där detta av förut redovisade skäl är önskvärt. Enligt kommitténs mening bör därför statligt stöd i form av särskilt investeringsbidrag lämnas till industriföretag, som avser att starta eller bygga ut verksamhet i utvecklingsområdena. Investeringsbidragets utformning. Statligt investeringsbidrag bör utgå till såväl juridiska som fysiska personer för att täcka en del av kostnaderna för nybyggnad eller tillbyggnad av industrianläggning. Härmed bör jämställas större ombyggnad av befintlig fabrikslokal. Kommittén har övervägt huruvida bidraget skall utgå efter vissa summariska grunder, exempelvis med ett visst belopp per m 2 golvyta, eller anknytas till de faktiska kostnaderna för uppförande och iordningställande av industribyggnader och andra anläggningar, som är nödvändiga för driften. Den förstnämnda metoden torde innebära vissa fördelar ur administrativ synpunkt men medför den nackdelen, att bidragen blir av varierande betydelse för företagen med hänsyn till industrianläggningarnas utformning och lokala olikheter i fråga om byggnadskostnaderna. Kommittén har därför stannat vid att det statliga bidraget bör utgå med en viss del av de faktiska byggnadskostnaderna. Kommittén har i olika sammanhang berört de svårigheter, som nedläggelse av driften vid industriföretag av stor betydelse för den lokala arbetsmarknaden k a n leda till för de anställda och den berörda bygden. Uppenbarligen kan dessa problem bli särskilt accentuerade i utvecklingsområdena, samtidigt som intresset från andra företag att starta tillverkning i de lediga lokalerna kan väntas vara mindre än i andra delar av landet. Med hänsyn härtill bör statligt investeringsbidrag efter särskild prövning kunna utgå till företag även i samband med förvärv och iordningställande av ledig fabrikslokal, som är avsedd att användas för industriell produktion. F r å n administrativ synpunkt skulle det vara till fördel att begränsa det statliga investeringsstödet till byggnader och anläggningar av mera betydande omfattning. Som villkor för att bidrag skall utgå borde i enlighet härmed föreskrivas, att byggnadskostnaderna skall uppgå till ett visst, relativt högt belopp. Som framgår av bilaga II svarar emellertid småföretagen i det inre av Norrland för en förhållandevis stor del av industrins produktion och sysselsättning. Motsvarande torde i regel gälla även för övriga regioner i landet, där enligt kommitténs förslag mera långtgående stödåtgär23—318333

354 der för att stimulera industrins utveckling bör vidtas. Till en mycket betydande del torde dessa företag avsätta sina produkter på den lokala marknaden. Det synes därför vara angeläget, att underlätta nyetablering och utbyggnad även av mindre företag. Statliga investeringsbidrag kan därvid bli av särskild betydelse med hänsyn till företagens i många fall begränsade kapitalresurser. Enligt kommitténs mening bör därför investeringsbidrag utgå i samband med ny- och tillbyggnad av industrianläggning oberoende av investeringens storlek. Ett av de väsentligaste motiven för statlig medverkan i syfte att främja industriell expansion i utvecklingsområdena är att skapa nya arbetstillfällen för befolkningen. Det kunde för den skull ifrågasättas, om icke det statliga investeringsbidraget borde begränsas till sådana projekt, som ger en relativt hög industriell sysselsättning i förhållande till investeringskostnaderna. Starka skäl kan emellertid enligt kommitténs mening anföras mot en sådan begränsning. Det måste sålunda vara av allmänt intresse, att arbetskraften får en så effektiv användning som möjligt. Statligt investeringsbidrag bör därför kunna utgå till företag, som till följd av långt driven rationalisering har ett förhållandevis begränsat behov av arbetskraft. Det är vidare angeläget att medverka till ett bättre utnyttjande av i utvecklingsområdena befintliga råvarutillgångar. I vissa fall kan det därvid bli fråga om industrier, där kapitalinvesteringen per sysselsatt är av betydande omfattning. Även sådana företag bör kunna få del av den förmån, som det statliga investeringsbidraget utgör. Vissa skäl talar för att bidragsgivningen även i övrigt skall ges en så generell utformning som möjligt. För företagen skulle det sålunda vara till fördel, om de vid sina lokaliseringsöverväganden kunde utgå ifrån den minskning av byggnadskostnaderna, som det statliga bidraget medför vid en förläggning av produktionen till en ort i utvecklingsområdena. Emellertid bör man enligt kommitténs mening så långt möjligt undvika att statlig ekonomisk medverkan lämnas för startande eller utbyggnad av industriföretag, som icke har förutsättningar att k u n n a bedriva en lönsam produktion och därför efter en tid måste lägga ned verksamheten med de konsekvenser detta kan få för de anställda och den berörda bygden. Som tidigare anförts är det även angeläget, att den industriella verksamheten i görligaste mån koncentreras till sådana orter i utvecklingsområdena, som är betydelsefulla från servicesynpunkt. En prövning av bidragsärenden med hänsyn till ekonomiska och tekniska faktorer är därför erforderlig. Härvid bör även lokaliseringsfrågan uppmärksammas. Beviljande av statligt investeringsbidrag bör däremot icke göras beroende av om företaget har behov av statligt stöd för att kunna genomföra den planerade investeringen. Från allmänna synpunkter är det angeläget att främja utbyggnad av ekonomiskt starka företag i utvecklingsområdena liksom att stimulera sådana företag i andra delar av landet att förlägga produktion till

355 dessa områden. Det statliga investeringsbidraget bör därför utgå även till sådana företag. Handläggningen av ärenden om statligt investeringsbidrag behandlas i kapitel 12, s. 425. Bidragets storlek. Som kommittén tidigare anfört bör stödet till utbyggnad av industrin inte knytas till någon särskild bland de kostnadsfaktorer, som motverkar en med hänsyn till befolkningsutveckling och sysselsättningsförhållanden önskvärd expansion av näringslivet i utvecklingsområdena. Det bör fungera som en mera affärsmässig stimulans till en lokalisering i enlighet med samhällsekonomiska och sociala önskemål men inte baseras på behovsprövning i det enskilda fallet. Snarast är det ett önskemål att intressera företag, som redan är ekonomiskt starka och välkonsoliderade att utnyttja de erbjudna förmånerna. Det synes därför vara lämpligt att låta bidraget utgå med en viss bestämd del av kostnaderna för nybyggnad, tillbyggnad eller ombyggnad av byggnader och andra anläggningar för industriändamål inom utvecklingsområdena, under förutsättning att företagets placering överensstämmer med de synpunkter, som bör vara vägledande för lokaliseringsverksamheten och att projektet i övrigt bedöms som hållbart av vederbörande lokaliseringsorgan. Kommittén föreslår, att bidraget utgår med en tredjedel av byggnadskostnaden; dock att bidraget i särskilda fall bör kunna utgå med 50 procent. Motsvarande bidrag bör lämnas i samband med inköp och iordningställande av genom driftsnedläggelse lediga lokaler, som är avsedda att användas för industriell produktion. Det bör ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten att tillse, att den med statligt bidrag genomförda investeringen används för avsett ändamål. I den mån så ej blir fallet, bör bidraget återbetalas efter särskilt Utformade regler. Om bidragsmottagaren inom ett år efter det att anläggningen tagits i bruk avhänder sig byggnaden, upphör med verksamheten eller övergår till annan verksamhet, bör bidraget i sin helhet återbetalas. Återbetalningsskyldigheten bör därefter minskas successivt och helt bortfalla, om företaget i minst fem år bedrivit verksamheten på sätt som förutsattes, då bidraget beviljades. 11.3.3.1.2 Statligt kreditstöd i lokaliserings främjande syfte Som närmare belysts i kapitel 8 har den kreditstödjande verksamhet för hantverk och småindustri, som bedrivs av kommerskollegium och företagareföreningarna vid sidan av deras allmänt produktionsfrämjande uppgift, även tillgodosett lokaliseringspolitiska syften. Statliga lån och lånegarantier har sålunda lämnats i relativt stor omfattning i de delar av landet, som h a r ett svagt och ensidigt utvecklat näringsliv. I vissa fall har vidare kreditstöd givits större företag, som startat produktion i orter, där en driftsnedläggelse medfört betydande svårigheter för den berörda bygden, eller där en utbyggnad av näringslivet av andra skäl ansetts vara särskilt angelägen.

356 Företagareföreningarna har också i sin kreditstödjande och rådgivande verksamhet sökt medverka till att nyetablerade mindre företag lokaliserats till orter, som ansetts lämpliga från samhälleliga synpunkter. I första hand har dock den kreditstödjande verksamheten underlättat rationalisering och utbyggnad vid redan bestående företag. Även denna allmänt produktionsfrämjande verksamhet har varit av betydelse från lokaliseringssynpunkt, då den i åtskilliga fall skapat nya sysselsättningstillfällen i mindre, men från servicesynpunkt betydelsefulla tätorter. Som ett led i strävandena att aktivera den samhälleliga lokaliseringsverksamheten bör emellertid enligt kommitténs uppfattning statligt kreditstöd i långt större omfattning, än vad som för närvarande är fallet, lämnas i lokaliseringsfrämjande syfte. För att få avsedd effekt bör dylikt stöd normalt kunna utgå även till stora företag och för investeringar av betydande omfattning. Stödverksamheten bör därvid avse att främja industriell utbyggnad dels i de B-regioner, som i enlighet med de av kommittén föreslagna kriterierna bör ingå bland utvecklingsområdena och där de statliga insatserna för att stimulera en utbyggnad inom industrin blir särskilt omfattande, dels i övriga orter och områden, där statligt lokaliseringsstöd till industriföretag bör lämnas. Då det statliga kreditstöd, som här föreslås, är avgränsat till vissa orter och områden och i betydande grad avser att tillgodose kapitalbehovet för stora företag, kan det icke inrymmas i den låne- och kreditgarantigivning, som nu sker till hantverk och småindustri. Enligt kommitténs mening bör därför ett särskilt statligt kreditstöd, som enbart skall tillgodose lokaliseringspolitiska intressen införas. För att möjliggöra en direkt statlig utlåning bör en särskild lånefond för lokaliseringsändamål inrättas. Därjämte bör särskild r a m för kreditgarantigivning i samma syfte årligen fastställas. Dessa frågor behandlas på s. 366. Den för den mindre industrin och hantverket så betydelsefulla låne- och kreditgarantiverksamheten genom kommerskollegium och företagareföreningarna bör sålunda bedrivas parallellt med det lokaliseringspolitiskt inriktade stödet till industrin, som kommittén här föreslår. Företagareföreningarnas organisation och verksamhet är för närvarande föremål för särskild utredning. Kommittén vill emellertid uttala, att den utbyggnad inom industrin, som de föreslagna stödåtgärderna avser att främja i vissa områden och orter, kan väntas leda till ökade krav på företagareföreningarnas konsulterande verksamhet. Detta gäller såväl rådgivning i företagsekonomiska och produktionstekniska frågor som utredningar och konsultationer i försäljnings- och marknadsfrågor. Dessa konsekvenser av de lokaliseringspolitiska åtgärderna bör beaktas vid utformningen av företagareföreningarnas framtida organisation. Kommittén vill vidare understryka behovet av en nära samverkan i låneverksamheten mellan å ena sidan lokaliseringsorganet och å andra sidan de

357 organ, som för närvarande handlägger ärenden rörande statligt kreditstöd till industri- och hantverksföretag. Av särskild betydelse blir samarbetet mellan företagareföreningarna och de regionala lokaliseringsorganen, som enligt kommitténs förslag skall inrättas i länen (kapitel 12). Lokaliseringsorganen har sålunda behov av att utnyttja den expertis i företagsekonomiska och tekniska frågor, som finns företrädd i företagareföreningarna. De senare bör å sin sida samråda med de regionala lokaliseringsorganen för att de lokaliseringspolitiska synpunkterna skall vinna tillräckligt beaktande i samband med den kreditstödjande verksamheten till hantverk och småindustri. Hur detta samarbete organisatoriskt bör bedrivas behandlas i kapitel 12, s. 425 ff. I frågor rörande kreditstöd till industriföretag i Norrland bör samarbete vidare etableras mellan lokaliseringsorganen och Norrlandsfonden. Då det statliga kreditstödet i lokaliseringsfrämjande syfte torde kunna överta en del av fondens långivning för industriell utbyggnad, bör fonden i fortsättningen i ökad utsträckning kunna inrikta verksamheten på att stödja forskning och industriellt utvecklingsarbete samt utredningar och inventeringar av möjligheterna till upptagande av nya tillverkningar m. m. Denna verksamhet bör enligt kommitténs mening tillmätas stor betydelse som ett medel att främja en vidareutveckling och ökad differentiering av det norrländska näringslivet. Kreditstödets utformning. För att möjliggöra industriell utbyggnad på så bred bas som möjligt bör statligt kreditstöd i utvecklingsområdena lämnas dels i samband med nyetableringar samt omlokalisering av industriföretag till dessa områden, dels för utvidgning av befintliga industrier. Stödet skall därvid avse de investeringar, som är erforderliga för driften, och bör sålunda lämnas för nybyggnad, tillbyggnad och ombyggnad av fabriks- eller verkstadslokal och därtill hörande anläggningar samt för anskaffning av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Med hänsyn till angelägenheten av att ny industriell verksamhet kommer igång i orter, som drabbats av industrinedläggelse, bör kreditstöd därjämte lämnas för förvärv och iordningställande av ledig fabrikslokal. Utvecklingsområdena omfattar i stor utsträckning landsdelar, som är i rekreationshänseende eftersökta områden. Turistnäringen spelar därför i dessa områden en betydande roll för inkomstbildningen och för möjligheterna att upprätthålla enskild och samhällelig service åt glesbygdsbefolkningen. Levnadsstandardhöjningen, den ökade fritiden och bilismens utveckling har jämsides med det ökade värde vårt land fått för den internationella turisttrafiken medfört, att turistnäringen stigit väsentligt i betydelse. Nya former av turism har dessutom tillkommit, varigenom natursköna trakter av vårt land, som hittills varit försummade av turismen, blivit upptäckta. Detta kan väntas få speciell betydelse i områden, där bebyggelse överges i samband med befolkningsutflyttning. Turismens expansion har på

358 många håll medfört att standarden hos befintliga turistanläggningar successivt förbättrats. Upprustningen och uppförandet av turistanläggningar är emellertid i relation till säsongernas kortvarighet kapitalkrävande, vilket försvårar en snabb utveckling av turistnäringen. Med hänsyn till denna närings betydelse för utvecklingsområdena har kommittén funnit, att statliga lån och lånegarantier i lokaliserings främjande syfte bör lämnas i dessa områden i samband med ny-, till- eller ombyggnad av turistanläggning. Den direkta statliga långivningen till hantverk och småindustri genom företagareföreningarna är till en och samma låntagare begränsad till 50 000 kronor, eller om det gäller anskaffning av maskiner till 75 000 kronor, och torde i första hand täcka kreditbehov för rationaliseringar och kompletteringar av maskinutrustning m. m. När det gäller större lånebelopp, lämnas kreditstöd av kommerskollegium i form av lånegarantier. Denna stödform h a r ansetts vara att föredra framför direkta lån, bl. a. därför att den kreditstödjande verksamheten därigenom icke onödigtvis ingriper i befintliga kreditinstituts normala verksamhet. En annan fördel med lånegarantisystemet anges vara, att medelsanspråket på staten begränsas till belopp, som i förhållande till det stöd som lämnas är förhållandevis ringa. Statens kapitalinsatser inskränker sig sålunda vid användningen av garantisystemet till att täcka de förluster, som kan uppkomma på de statsgaranterade lånen. Denna stödform erbjuder även fördelar från administrativ synpunkt. Angivna skäl talar enligt kommitténs mening för att det kreditstöd, som skall lämnas industriföretag i lokaliseringsfrämjande syfte, i normala fall bör utgå i form av statliga garantilån. För att få till stånd en utbyggnad av industrin i utvecklingsområdena krävs emellertid kraftfulla statliga insatser. När det gäller kreditstödet, k a n sålunda ett betydande risktagande framstå som samhällsekonomiskt motiverat, även om statlig medverkan givetvis skall avse investeringar, som bedöms vara ekonomiskt försvarbara. Det kan emellertid innebära, att staten engagerar sig i projekt, för vilka lån även mot statlig garanti ej kan erhållas i öppna marknaden. Det kan i detta sammanhang även erinras om att det under tider med generell kreditåtstramning inom det ordinarie kreditväsendet kan framstå som angeläget att stimulera investeringsverksamheten i utvecklingsområdena. Statligt kreditstöd bör därför i dessa områden kunna lämnas till företag även i form av direkta statliga lån. Ett viktigt led i strävandena att förstärka näringslivet i utvecklingsområdena är vidare att stimulera företag i andra delar av landet att förlägga produktion dit. Även därvid bör direkt statlig långivning bli av betydelse. Eftersom det statliga kreditstödet skall avse toppkrediter och sålunda vara ett komplement till de ordinarie kreditinstitutens verksamhet bör statliga lån och lånegarantier i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter — inklusive insats av eget kapital — utnyttjats. Vid behandlingen av kreditärenden bör därför lokaliseringsorganet i första hand u n -

359 dersöka, om det lån ansökningen avser eller en del därav kan placeras hos enskilt kreditinstitut. Direkta statliga lån bör lämnas endast i den mån kreditbehovet ej kan tillgodoses med kreditinstitutens medverkan genom statliga garantilån. Med hänsyn härtill framstår det som önskvärt, att även garantilån i utvecklingsområdena får en liberal bedömning i tider med kreditåtstramning. Vid långivningen bör såsom säkerhet godtas fastighets- och förlagsinteckningar, borgen och andra vanligen förekommande säkerheter. Kraven på säkerheter måste därvid anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet, varvid hänsyn bl. a. får tas till att företagaren har tillräckligt rörelsekapital eller sådana säkerheter, att han genom kortfristig upplåning kan tillgodose behovet av sådant kapital. Föreskrifterna om säkerheter bör därför liksom vid den kreditstödjande verksamheten till hantverk och småindustri vara allmänt hållna. Ej heller torde bestämda regler för hur stor del av kapitalbehovet i samband med investeringar, som skall täckas genom egen kapitalinsats k u n n a föreskrivas. Vid den lånegivning, som sker genom företagareföreningarna och genom Norrlandsfonden, anpassas räntan till vad som gäller för de statliga garantilånen. Kommittén har övervägt huruvida en lägre räntefot borde tillämpas i samband med kreditstöd i lokaliseringsfrämjande syfte till industriföretag i utvecklingsområden för att därigenom minska företagens kostnader för erforderliga investeringar. Enligt kommitténs mening bör dock statens insats på kreditområdet inskränka sig till att tillhandahålla det kapital, som företagen icke kan erhålla genom de normala kreditinstitutens verksamhet. Att därutöver ge en speciell subvention i form av särskilt låg ränta synes däremot icke vara motiverat. En sänkning av företagens investeringskostnader bör, som kommittén tidigare föreslagit, åstadkommas genom direkta statliga investeringsbidrag. Vid bestämmandet av amorteringsvillkoren för statliga lån och garantilån bör hänsyn tas till de speciella startsvårigheter och extra kostnader, som kan uppstå i samband med igångsättande av fabriksmässig produktion i utvecklingsområdena. Även om utbildningsmöjligheterna för arbetskraft kommer att förbättras, torde ändock kostnaderna i samband med arbetskraftens anpassning till arbetsuppgifterna i företaget många gånger bli högre än i andra mer industrialiserade delar av landet. Även försäljningsarbetet för produkter, som icke har en lokal avsättning, kan med hänsyn till de ofta betydande avstånden till avsättningsmarknaden kräva en mera omfattande och kostnadskrävande insats än vid nystartade företag i andra delar av landet. Det kan då innebära stora svårigheter för företagen att i det inledande skedet av produktionen fullgöra amorteringar. Lånevillkoren bör därför vara gynnsammare än vid det normala kreditstödet till hantverk och småindustri. Den lånebeviljande myndigheten bör ha möjligheter att i betydande grad medge en lägre amortering under de första åren med hänsyn till företagets

360 speciella förhållanden. Amorteringsfrihet bör vidare kunna ifrågakomira under relativt lång tid, dock för högst 10 år. Vid den direkta statliga långivningen bör även räntefrihet kunna medges, dock för högst 3 år. Vad gäller amorteringstidens längd måste hänsyn tas till bl. a. lånets karaktär och andra förhållanden, som i detta sammanhang är av betydelse. Som allmän regel bör gälla att kredittiden skall stå i proportion till varaktigheten av de investeringar för vilka krediterna beviljas. Om lånet skall användas för uppförande av verkstadslokal och som säkerhet erbjuds inteckning i fastigheten, bör relativt lång amorteringstid kunna medges, medan däremot lån för anskaffning av maskiner, som relativt snabbt behöver ersättas, bör återbetalas på kortare tid. Viss hänsyn synes emellertid även böra kunna tas till företagets möjligheter att fullgöra avbetalning och angelägenheten av att den planerade produktionen kommer till stånd. Frågan om amorteringstidens längd får därför avgöras från fall till fall. Enligt kommitténs mening bör dock återbetalning vara fullgjord inom tjugofem år. Om lånet huvudsakligen skall användas för maskinanskaffning, bör återbetalning ske inom 10 år. Vid utbetalning av lån bör tillses att lånemedlen kommer att användas för det ändamål för vilket lån beviljats. Denna kontroll bör ombesörjas av lokal myndighet. 11.3.3.1.3

Utbildningsbidrag

Under senare år har vuxenutbildning i form av omskolnings- och fortbildningskurser blivit ett framträdande drag i arbetsmarknadspolitiken. Syftet med denna utbildning är i första hand att ge arbetslösa sådana yrkeskunskaper, att en arbetsplacering underlättas. Dessa kurser anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning på framställning av arbetsmarknadsverket. Utbildning av arbetslösa kan även äga r u m inom företagen, överenskommelse härom träffas efter förhandling mellan länsarbetsnämnd och arbetsgivare. Själva utbildningskostnaden bestrids i dessa fall av företagen, medan arbetsmarknadsverket antingen lämnar utbildningsbidrag till den arbetslöse för hans uppehälle eller betalar kursavgift till företaget, varvid detta utbetalar avtalsenlig lön till dem som utbildas. Denna form av bidrag för utbildning av arbetslösa har under de senaste åren också fått betydelse i samband med omlokalisering eller nyetableringav företag i orter, där en förstärkning av näringslivet från lokaliseringssynpunkt varit önskvärd. Bidrag har därvid utgått för ett bestämt antal nyanställda under en efter utbildningens krav anpassad tid. Länsarbetsnämnden, företagsledningen och de anställda vid företaget har haft inflytande över utbildningens uppläggning. Under efterkrigstiden har arbetskraften, som kommittén tidigare belyst, varit en viktig lokaliseringsfaktor. Den utflyttning som skett av industriell verksamhet från bl. a. storstadsområdena till andra delar av landet har sålunda enligt den undersökning, som kommittén företagit, i första hand haft

361 sin grund i rekryteringssvårigheterna i storstadsområdena. Vid valet av lokaliseringsort har därvid tillgången på arbetskraft spelat en framträdande roll. Även i de fall då företagen bedömer en förläggning av verksamheten till ett område med god tillgång på arbetskraft som på något längre sikt förmånlig, k a n emellertid de betydande kostnader, som företaget får vidkännas under igångkörningstiden, ändock utgöra ett hinder för lokalisering av verksamhet till ett sådant område. Dessa kostnader sammanhänger i hög grad med att företaget måste rekrytera arbetskraft, som icke är utbildad för eller har vana vid de arbetsuppgifter, som det är fråga om. Till följd härav kan produktionstakten under relativt lång tid komma att ligga på avsevärt lägre nivå än normalt, samtidigt som kvaliteten på de tillverkade produkterna försämras. Vanligen har företaget dessutom direkta kostnader för utbildning av arbetskraften. Starka skäl talar därför för att bidrag i samband med lokalisering till orter, där en expansion av näringslivet är önskvärd för att skapa nya sysselsättningstillfällen, beviljas företag för de initialkostnader, som är förenade med anpassningen och intrimningen av den nyanställda arbetskraften i företagets arbetsrutin. Dessa kostnader blir givetvis av helt annan storlek, då ett företag måste nyanställa så gott som hela arbetsstyrkan, än då det gäller en successiv nyrekrytering av normal omfattning. Enligt kommitténs uppfattning är frågan om arbetskraftens yrkeskvalifikationer av särskild betydelse i de sysselsättningssvaga områdena. Från lokaliseringspolitisk synpunkt är det därför angeläget, att yrkesutbildningen ägnas särskild uppmärksamhet inom dessa områden. Vuxenutbildningen — antingen den sker inom särskilt ordnade kurser eller inom företagen — har blivit ett allt betydelsefullare arbetsmarknadspolitiskt medel. I anslutning till strävandena att främja näringslivets utveckling i de sysselsättningssvaga områdena får arbetskraftens anpassning till nya yrken och arbetsmiljöer särskild betydelse. Kommittén vill därför förorda, att bidrag till företag för utbildning av ovan arbetskraft i orter och områden, där andra former av statligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte enligt kommitténs förslag bör lämnas, utgår med väsentligt högre belopp än vad som utgår i samband med omskolning och utbildning för vuxna i andra delar av landet. Kommittén förutsätter, att bidrag utgår endast efter överenskommelse i varje särskilt fall samt att utbildningens uppläggning, formerna för rekrytering osv. utformas i samråd mellan arbetsmarknadsorganen och vederbörande företag. 11.3.3.1.4 Flyttningsbidrag till yrkesskicklig arbetskraft Ekonomiska möjligheter att underlätta flyttning av arbetslösa arbetssökande från arbetslöshetsorter till orter med behov av arbetskraft har funnits inom arbetsförmedlingsorganisationen sedan år 1912. Under den första ti-

362 den lämnades endast reseförskott, men sedermera tillkom även direkta bidrag både för att täeka resekostnaden och för att bestrida kostnaderna för flyttning av familj och bohag. I slutet av 1950-talet utbyggdes denna bidragsverksamhet väsentligt med sikte på att underlätta omflyttningen av den mera trögrörliga arbetskraften i bygder med långvarig och omfattande arbetslöshet. För närvarande tillämpas följande bidragsformer för att underlätta flyttning av arbetstagare från orter med sysselsättningssvårigheter till orter, där behov av arbetskraft föreligger. 1. Res penning för täckande av kostnaden för resa till den nya arbetsorten samt för flyttning av familj och/eller bohag. 2. Familjebidrag till arbetstagare med hushåll på två orter. Bidraget utgår för närvarande (år 1963) med 140 kr. per månad till hustru eller husföreståndarinna och med 45 kr. per månad för varje barn under 16 år, vartill kommer ett hyrestillägg motsvarande faktiska hyreskostnaden upp till ett högsta belopp av 250 kr. per månad. Familjebidraget minskar med en tredjedel var tredje månad och upphör sålunda efter nio månader. — För att bereda arbetstagare möjlighet att besöka hemmet under den tid familjemedlemmarna lever åtskilda kan respenning utgå till en tur och returresa per månad mellan arbetsorten och hemorten. 3. Starthjälp med 500 kr. vid tillträdande av anställning på annan ort. Starthjälp kan under vissa villkor utgå även till arbetstagare, som tar tillfällig anställning på annan ort. 4. Utrustningsbidrag med högst 2 000 kr. till familjeförsörjare i fall då arbetstagarens familj flyttar från område med exceptionellt hög och varaktig arbetslöshet. — Möjligheten att erhålla utrustningsbidrag var ursprungligen begränsad till vissa kommuner i övre Norrland och i Ådalen, men sådant bidrag kan f. n. (september 1963) även lämnas arbetstagare i andra delar av Norrland (med undantag av Gästrikland) samt Idre kommun i Kopparbergs län. Beslutanderätten rörande de rörlighetsbefrämjande bidragen tillkommer länsarbetsnämnden men kan överlåtas till föreståndare för arbetsförmedlingskontor. Utvecklingsområdena kännetecknas av stort överskott på icke yrkesutbildad arbetskraft, medan utrymmet för rekrytering av personal för mera kvalificerade arbetsuppgifter är tämligen begränsat. Genom den utbildning i yrkesskolor och omskolningskurser, som pågår i dessa områden, och det ökade stöd som kommittén föreslår skall utgå till företag, som själva ombesörjer sådan utbildning, torde det dock i stort sett vara möjligt att vid en utbyggnad av industrin tillgodose behovet av personal med grundläggande utbildning för industriarbete. Yrkesskicklig arbetskraft, som erfordras för olika specialuppgifter inom produktionen, liksom också arbetsledare samt personal med merkantil och teknisk utbildning av mera kvalificerat

363 slag, kommer däremot sannolikt att i avgörande grad få rekryteras från andra delar av riket. Detta kommer att stöta på stora svårigheter på grund av den efterfrågan på sådan arbetskraft, som föreligger i alla landsdelar. Härigenom kan effekten av olika åtgärder för att stimulera industrins utbyggnad i utvecklingsområdena komma att väsentligt försvagas. För att underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft i utvecklingsområdena bör därför rörlighetsfrämjande bidrag kunna utgå till ovan angivna kategorier arbetstagare, som erhåller anställning vid nylokaliserat industriföretag eller vid industriföretag, som utvidgar sin verksamhet i sådant område. En ytterligare förutsättning härför skall dock vara, att rekryteringen på grund av bristen på kvalificerade sökande från den egna regionen måste ske i andra delar av riket. Med rörlighetsfrämjande medel avses här respenning, starthjälp, familjebidrag och bidrag motsvarande utrustningsbidrag. Bidragen bör utgå utan behovsprövning och även till arbetstagare som, då bidrag begärs, innehar annan anställning. Ej heller bör åtskillnad göras med hänsyn till tjänsteställning. Bidrag bör även kunna utgå till personal av ovan nämnt slag, som företag önskar överföra från egna anläggningar i andra delar av riket till en ny produktionsenhet i utvecklingsområde. Framställning om bidrag till kostnader i samband med tillträdande av anställning vid industriföretag i utvecklingsområde bör ställas till länsarbetsnämnden i det län, till vilket flyttning sker. Nämndens bifall till sådan framställning bör kunna lämnas i sådana fall, då arbetskraft med erforderliga kvalifikationer ej kan rekryteras på eller i närheten av lokaliseringsorten. 11.3.3.1.5 Åtgärder ifråga om företagsbeskattningen Genom beslut vid 1963 års riksdag genomfördes vissa ändringar i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning m. m. Dessutom infördes i en särskild förordning vissa generella regler om extra avskrivning å maskiner och inventarier samt särskilt investeringsavdrag i rörelse och jordbruk utan samband med fondavsättning. I enlighet härmed äger Kungl. Maj :t besluta att skattskyldig, som under angiven tid anskaffar maskiner eller andra inventarier eller tecknar kontrakt om dylika tillgångar, skall kunna erhålla dels ett extra avdrag vid taxeringen, investeringsavdrag, utgörande 10 procent av anskaffningskostnaden, dels en förtidsavskrivning med 30 procent av det kontrakterade priset på maskinleverans alternativt en extra initialavskrivning med 30 procent av anskaffningspriset på levererade maskiner. Såväl investeringsfonderna som de generella regierna om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag skall, enligt den proposition som låg till grund för riksdagens beslut, under vissa förhållanden kunna användas i lokaliseringspolitiskt syfte, även om det huvudsakligaste syftet enligt de-

364 partementschefens uttalande av naturliga skäl bleve att förmå företagen att under tider med minskad sysselsättning öka investeringarna i förhållande till vad som eljest skulle bli fallet. Hinder borde inte föreligga att utnyttja de generella reglerna och investeringsfonderna för att ge ett indirekt stöd åt företagsamheten inom avfolkningsområden. Med avfolkningsområde skulle härvid avses län eller väsentliga delar härav. Mindre områden inom i övrigt expansiva län borde av flera skäl icke komma i fråga vid användandet av investeringsfonderna som lokaliseringspolitiskt hjälpmedel. Bevillningsutskottet anslöt sig beträffande principerna för tillståndsgivningen till departementschefens uttalande. I enlighet med de i propositionen uttalade riktlinjerna torde enligt utskottet i förekommande fall även mera lokalt betonade sysselsättningsproblem kunna lösas. Utskottet förutsatte därvid att, i den mån så fanns påkallat, samordning skulle ske av olika slags lokaliseringspolitiska åtgärder. Enligt kommitténs uppfattning bör användandet av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte kunna bli ett verksamt medel att underlätta utbyggnaden av redan existerande företag i vissa delar av landet. Möjligheterna för företag i expansiva områden att i ett läge med arbetskraftsbrist efter särskilt medgivande använda avsatta medel för investeringar i områden med svagt utvecklat näringsliv, exempelvis genom bildandet av dotterföretag, bör vidare kunna påverka sysselsättningsläget i dessa områden i gynnsam riktning. Genom de generella reglerna kan stöd ges även åt företag, som drivs i annan form än som aktiebolag och ekonomiska föreningar. Kommittén har emellertid övervägt, om det ej skulle vara lämpligast att i längden förbehålla investeringsfonderna för den rent konjunkturutjämnande uppgiften och att införa en särskild skattestimulans, t. ex. i form av särskild rätt till initialavskrivning som lokaliseringspolitiskt medel. Kommittén har dock funnit, att erfarenheterna av nuvarande användning av investeringsfonderna och de generella reglerna om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag samt av dess egna förslag till direkt stöd för uppförande av industribyggnader bör avvaktas, innan nya åtgärder på skatteomådet övervägs. Utnyttjandet av investeringsfonderna som ett lokaliseringspolitiskt medel bör emellertid samordnas med övriga former av statligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte. Användandet av investeringsfonderna och de generella reglerna för sådant ändamål bör sålunda avse bestämt avgränsade områden. Dessa bör sammanfalla med de regioner, som Kungl. Maj :t på grundval av de av kommittén föreslagna kriterierna kan komma att fastställa som utvecklingsområden. 11.3.3.2 Statligt stöd till industriföretag i jord- och skogsbruksområden samt i orter med ensidigt näringsliv (allmänna stödområden) Kriterier för de orter, där allmänna stödåtgärder bör komina i fråga i samband med lokalisering av industriell verksamhet, har angivits på s. 349—350. Statligt stöd till industriföretag bör i här avsedda orter lämnas i syfte att

365 underlätta tillkomsten av industriell verksamhet, som med hänsyn till produktionsinriktning och arbetskraftsbehov utgör ett lämpligt komplement till det bestående näringslivet. Härigenom bör det i många fall bli möjligt att på ett mera effektivt sätt utnyttja lokalt bunden arbetskraft och därigenom höja produktionen i landet. En sådan lokalisering kan också leda till totalt sett lägre investeringskostnader än vid utbyggnad av industrier i expansiva områden, där behovet av arbetskraft i betydande grad måste tillgodoses genom inflyttning från andra delar av landet. Statlig medverkan för att underlätta industrilokalisering i de allmänna stödområdena bör enligt kommitténs mening lämnas i form av kreditstöd och bidrag till industriföretag för utbildning av arbetskraft. il.3.3.2.1 Statligt kreditstöd Som kommittén tidigare belyst har under efterkrigstiden en betydande omlokalisering inom industrin skett från storstadsomådena och andra starkt expanderande områden med brist på arbetskraft till orter i andra delar av landet, där rekryteringsmöjligheterna är gynnsammare. Enligt de undersökningar, som kommittén låtit utföra, är vidare lokaliseringsbetingelserna för vissa delar av industrin relativt likvärdiga ur kostnadssynpunkt inom betydande områden. Företagens beroende av att ha ett centralt läge i förhållande till marknaden blir också mindre i takt med att kommunikationerna i vid bemärkelse förbättras och minskar tidsavstånden mellan olika delar av landet. Härigenom underlättas en utspridning av produktionen. I fråga om redan etablerade industriföretag torde dock i åtskilliga fall flyttning av verksamheten eller filialutläggning hindras på grund av företagens svårigheter att tillgodose det kapitalbehov, som erfordras för att täcka kostnader för uppförande av ny fabriksbyggnad och för flyttning av maskiner och övrig utrustning. Betydande extra kostnader kan även uppstå i samband med startandet av produktion på en ny plats. Enligt kommitténs mening bör därför omlokalisering inom industrin från orter med rekryteringssvårigheter till orter och områden med ensidigt näringsliv i väsentlig grad kunna underlättas genom ekonomisk medverkan från statens sida i form av kreditstöd, som då bör lämnas även till stora företag och för investeringar av betydande omfattning. Kreditstöd i här avsedda orter bör därjämte kunna lämnas för nyetablering, som leder till ett bättre utnyttjande av lokala arbetskraftsreserver. I orter, där en driftsnedläggelse medför betydande svårigheter för de anställda och den berörda bygden, bör kreditstöd även kunna lämnas för utbyggnad av redan bestående industriföretag. Kreditstöd bör utgå i form av statlig lånegaranti och lämnas såväl för nybyggnad, tillbyggnad och ombyggnad av byggnader och andra anläggningar som för anskaffning av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Lånevillkoren bör liksom i fråga om det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri bestämmas efter förhållandena i varje enskilt fall.

366 Lokaliseringsorganet bör sålunda ha frihet att under de första åren fastställa ett lägre amorteringsbelopp, som sedan successivt ökar, eller att medge amorteringsfrihet för viss tid, dock högst för tre år. Även amorteringstidens längd bör kunna varieras med hänsyn till investeringens art och andra omständigheter. Längre amorteringstid än 20 år bör dock icke ifrågakomma. I övrigt bör de normer för kreditverksamheten, som angivits för utvecklingsområdena, äga tillämpning även i här avsedda orter och områden. 11.3.3.2.2 Utbildningsbidrag Frågan om utbildningsbidrag till industriföretag har behandlats på s. 360— 361. Sådant bidrag bör i de allmänna stödområdena lämnas i samband med nyanställning av ovan arbetskraft och avse företag, som tillvaratar lokala arbetskraftsreserver eller eljest utgör ett lämpligt komplement till näringslivet i orten och dess närmaste omland.

11.3.4 Förslag om lånefond, anslag till investeringsbidrag samt om kreditgarantiram

Kommittén har i det föregående föreslagit direkta ekonomiska stödåtgärder till industriföretag m. m. för att främja industrins utbyggnad i vissa efter särskilda kriterier utvalda orter och områden. I det följande kommer åtgärdernas omfattning och finansiering att behandlas. De föreslagna stödåtgärderna innebär följande 1. Bidrag till uppförande och förvärv av industribyggnader 2. Direkta statliga lån 3. Statliga lånegarantier 4. Bidrag till företag för utbildning av ovan arbetskraft 5. Bidrag till kvalificerad arbetskraft för kostnader i samband med flyttning. I punkterna 1—4 angivna bidrags- och låneformer skall avse industriföretag i utvecklingsområdena. Bidrag enligt p u n k t 5 skall k u n n a lämnas till högt kvalificerad arbetskraft, som tar anställning vid industriföretag i sådana områden. Statliga lånegarantier och utbildningsbidrag skall dessutom kunna utgå till företag i vissa andra orter, vilka närmare definierats på s. 349 (allmänna stödområden). För stödåtgärdernas finansiering bör dels anvisas ett särskilt anslag för bidrag till uppförande av industribyggnader i utvecklingsområden, dels inrättas en fond, förslagsvis benämnd Statens lokaliseringsfond, för direkt långivning till företag i sådana områden, dels fastställas en r a m för lånegarantier. Bidrag, lån och lånegarantier bör i enlighet med vad kommittén tidigare föreslagit beviljas av det centrala lokaliseringsorganet och i vissa fall av Kungl. Maj :t. Lånefonden bör i likhet med vad som är fallet med statens hantverks- och industrilånefond förvaltas av statskontoret, som även bör ombesörja utbetalning av statliga investeringsbidrag.

367 Medel till bidrag åt företag för utbildning av arbetskraft liksom till flyttningsbidrag åt kvalificerad arbetskraft i lokaliseringsfrämjande syfte bör ställas till förfogande från nu utgående anslag till arbetsmarknadsstyrelsen för vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. Kommittén har prövat olika vägar att bedöma den för stödverksamheten erforderliga storleken av anslag, lånefond och kreditgarantiram. En utgångspunkt h a r varit att försöka bedöma de anspråk på statliga lån, kreditgarantier och bidrag, som kan väntas från företagens sida. Kommittén har emellertid funnit, att det icke är möjligt att närmare beräkna det statliga stödets storlek från denna utgångspunkt. Kommittén har därför som grundval för sina bedömningar av det statliga stödets storlek utgått från att sysselsättning bör beredas en del av det beräknade arbetskraftsöverskottet inom de områden, där statligt stöd till industriföretag skall lämnas. Det synes därvid lämpligt att först belysa förhållandena inom utvecklingsområdena, vilka enligt för dessa områden angivna kriterier skulle omfatta drygt ett 20-tal B-regioner med ej fullt 700 000 invånare år 1960. I kapitel 4 redovisas vissa bedömningar över tillgång och efterfrågan på arbetskraft fram till år 1975 inom dels A- och dels B-regionerna. Därigenom har en arbetskraftsbalans erhållits för varje region. Kommittén anser det icke erforderligt att här redogöra för de beräkningsgrunder som använts. Två saker bör dock i detta sammanhang understrykas. För det första är de siffror, som i det följande presenteras, resultatet av beräkningar grundade på vissa antaganden om näringslivets framtida utveckling. De får därför betraktas som i hög grad ungefärliga. För det andra bör framhållas att arbetskraftsbalansen för kvinnor baseras på förutsättningen, att den kvinnliga befolkningen i utvecklingsområdena kommer att få samma yrkesverksamhetsgrad som i riket. Härigenom uppkommer i utgångsläget ett stort överskott av kvinnlig arbetskraft. Som tidigare framhållits är det ett allmänt intresse att tillgängliga arbetskraftsreserver utnyttjas. Den största reserven torde de gifta, icke yrkesverksamma kvinnorna utgöra. Hur stor denna reserv är k a n klarläggas först efter mera ingående undersökningar på varje ort. En sammanfattning av arbetskraftsbalanserna för utvecklingsområdena, enligt närmare redovisning i kapitel 4, skulle ge följande överskott på arbetskraft. Män

Kvinnor1

12 200 8 750 6 450

23 900 3 600 4 150 2 750

27 400

34 400

1 Qfin

1960 1965

1965 1970 Summa

1 I tabellen redovisat överskott på kvinnor år 1960 förutsätter, att yrkesverksamhetsgraden i utvecklingsområdena hade varit densamma som i riket.

368 I dessa områden kan sålunda under 15-årsperioden 1960—1975 beräknas uppstå ett överskott på arbetskraft. En exakt precisering av överskottets storlek kan knappast göras. Utifrån de förutsättningar, som redovisats, kan det emellertid antas uppgå till 27 000 män och 34 000 kvinnor. De stimulansåtgärder, som enligt kommitténs mening bör vidtas för att skapa ökad sysselsättning i utvecklingsområdena, bör betraktas som en försöksverksamhet under en tidsperiod av fem år. Vid en bedömning av åtgärdernas omfattning bör därför i detta sammanhang bortses från det arbetskraftsöverskott, som kan beräknas uppstå under perioden 1970—1975. Detta uppgår till i runt tal 7 000 män och 3 000 kvinnor. Det arbetskraftsöverskott, som sålunda skulle läggas till grund för en bedömning av de statliga insatsernas storlek, kan därför beräknas uppgå till 20 000 män och 31 000 kvinnor. Kommittén utgår vidare ifrån att en nettoutflyttning av arbetskraft från dessa områden under alla förhållanden är ofrånkomlig. Det torde icke vara realistiskt att räkna med att åstadkomma sysselsättning i stadsnäringarna inom dessa områden både för det stora överskott, som uppstår till följd av rationaliseringen i skogs- och jordbruket, och för det överskott, som särskilt i övre Norrland uppkommer till följd av stark naturlig tillväxt i de arbetsföra åldrarna. Det torde ej heller vara möjligt att höja yrkesverksamhetsgraden bland kvinnor till riksgenomsnittet annat än på relativt lång sikt. En sysselsättning i utvecklingsområdena av hela tillskottet på manlig och kvinnlig arbetskraft, varvid höjning av yrkesverksamhetsgraden till riksgenomsnittet förutsatts, skulle innebära en nettoökning av antalet yrkesverksamma i dessa områden med 30 000 personer under 15årsperioden 1960—1975. En sådan utveckling förutsätter en ökning av antalet yrkesverksamma i stadsnäringarna med sammanlagt omkring 60 000 personer, vilket kommittén bedömer som helt orealistiskt. Med hänsyn härtill vill kommittén utgå ifrån att de lokaliseringspolitiska strävandena bör inriktas på att bereda omkring hälften av det beräknade överskottet på arbetskraft fram till 1970 eller 25 000 personer sysselsättning inom utvecklingsområdena. Den ofrånkomliga utflyttningen av arbetskraft k a n förutsättas ske såväl till expansiva regioner i de län, där utvecklingsområdena är belägna, som till andra delar av landet. En ökad sysselsättning inom industrin kan beräknas öka efterfrågan på arbetskraft i byggnadsverksamhet och servicenäringar. Om 25 000 personer skall beredas sysselsättning i utvecklingsområdena, behöver icke alla dessa beredas arbete inom industrin. En ungefärlig uppskattning ger anledning anta att av de angivna 25 000 personerna, som borde beredas sysselsättning, torde högt räknat 9 000 komma att få sin utkomst utanför industrin. De lokaliseringspolitiska insatserna bör därför inriktas på att stimulera till industriell sysselsättning i utvecklingsområdena för 16 000 personer. Detta bör ses mot bakgrunden av att industrin i utvecklingsområdena år 1960 sysselsatte omkring 50 000 personer. Under 1950-talet steg sysselsätt-

369 ningen med 4 500 personer och i arbetskraftsbalansen för perioden 1960— 1975 antas den spontana ökningen inom industrin uppgå till 3 000. Vid bedömning av de statliga insatsernas storlek har kommittén förutsatt, att industrins investeringar i byggnader, maskiner och annan utrustning uppgår till i genomsnitt 60 000 kronor per sysselsatt. En sysselsättning av 16 000 personer skulle sålunda kräva en bruttoinvestering av 960 miljoner kronor. Kommittén har föreslagit, att i utvecklingsområdena skall utgå ett statligt investeringsbidrag med en tredjedel eller i särskilda fall 50 procent av byggnadskostnaderna. Kommittén antar, att bidragen i genomsnitt kommer att svara för 40 procent av dessa kostnader. Någon mera exakt beräkning av h u r stor del av investeringskostnaderna inom industrin, som avser byggnader, har icke varit möjlig att göra. Med ledning av tillgängligt material har emellertid denna andel uppskattats till 40 procent. Det statliga anslaget till bidrag för uppförande av industribyggnader i utvecklingsområdena kan då för en femårsperiod beräknas till 150 miljoner kronor. För bedömning av storleken av en lånefond respektive en garantilåneram bör sålunda bruttobeloppet 960 miljoner kronor minskas med 150 miljoner kronor till 810 miljoner kronor. Enligt kommitténs förslag bör staten tillgodose den del av kreditbehovet, som inte kan täckas genom egen kapitalinsats och lån i banker och andra kreditinstitut. I den kreditstödj ande verksamheten till hantverk och småindustri genom kommerskollegium och företagareföreningarna har det statliga kreditstödet under perioden 1955—1960 uppgått till i genomsnitt 43 procent av investeringskostnaderna. Med hänsyn till angelägenheten av att åstadkomma en stark stimulans till industriell utbyggnad i utvecklingsområdena bör det genomsnittliga kreditstödet genom lokaliseringsorganet uppskattas till 45 procent. Totalt skulle därigenom det statliga kreditstödet komma att uppgå till 365 miljoner kronor under en lemårsperiod. Fördelningen mellan en direktlånefond och kreditgarantiram bör ske med utgångspunkt från att de statliga lånen och kreditgarantierna bör svara för vardera hälften av kreditstödet. Den ekonomiska ramen för stödverksamheten i utvecklingsområdena skulle sålunda i avrundade tal komma att uppgå till följande: 1. Anslag till bidrag för uppförande och förvärv av industribyggnader 150 miljoner kronor eller 30 miljoner/år i fem år 2. Lånefond uppgående till 175 miljoner kronor eller 35 miljoner/år i fem år 3. Garantiram uppgående till 175 miljoner kronor eller 35 miljoner/år i fem år Detta innebär ett sammanlagt behov av kreditstöd och bidrag av 500 miljoner kronor under fem år eller 100 miljoner kronor per år. De bedömningar som här gjorts kan ses mot bakgrunden av insatserna i 24—318333

370 Nordnorge under åren 1952--I960. Lån och lånegarantier till företagsamhet uppgick under denna tid till omkring 250 miljoner kronor, varav omkring fyra femtedelar lämnades i form av direkta statliga lån från utbyggnadsfonden för Nordnorge. Den sammanlagda investering, som lånen gav upphov till, beräknas ha utgjort 600 miljoner kronor. Antalet sysselsatta inom industrin ökade med omkring 5 000 personer eller 36 procent mot 6 procent i hela landet. I de allmänna stödområdena — med en folkmängd år 1960 uppgående till i runt tal en miljon — föreslås det ekonomiska lokaliseringsstödet utgå enbart i form av kreditgarantier. Storleken av dessa kreditgarantier har icke kunnat beräknas efter samma metod, som använts för att beräkna det statliga stödets omfattning i utvecklingsområdena, dvs. att de statliga insatsernas storlek fixeras på grundval av hur stor del av arbetskraftsöverskottet, som bör beredas sysselsättning genom lokaliseringspolitiska åtgärder. Karaktären av försöksverksamhet bör starkt understrykas. Däri ligger bland annat att kreditgarantiramen bör sättas så vid, att lokaliseringsorganet får tillräckliga resurser för kraftfulla insatser, när omständigheterna i övrigt ger möjlighet härtill. Det är också angeläget, att det statliga lokaliseringsstödet får en ram, som är av den storleken att de statliga åtgärderna kan bidra till att kommunala subventioner icke aktualiseras. Även i de allmänna stödområdena kan en reserv av arbetskraft bedömas föreligga. Särskilt gäller detta den kvinnliga arbetskraften. Om den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden år 1960 varit densamma i samtliga tätorter inom dessa allmänna stödområden som riksgenomsnittet, skulle ytterligare 30 000—40 000 kvinnor ha varit försvarsarbetande. Den reserv som avses i detta sammanhang är till stor del lokalt bunden, vilket innebär, att den i stor utsträckning endast kan tillvaratas, om arbetstillfällen kan erbjudas på eller i närheten av bostadsorten. Det bör emellertid framhållas att lokaliseringsobjekten är begränsade. Lokaliseringsmöjligheternas omfattning i de allmänna stödområdena bör ses i samband med den aktivitet, som kan åstadkommas i utvecklingsområdena. Kommittén vill understryka, att en industriell expansion icke är tänkbar överallt enbart därför att överskott på arbetskraft föreligger. En koncentration av insatserna blir därför nödvändig. Som inledningsvis anförts har kommittén icke ansett det möjligt att mera exakt beräkna storleken på det stöd, som behövs för att lokaliseringsåtgärderna skall få önskvärd effekt. Försöksverksamheten får efter hand ge anvisningar om behovet av ekonomiska resurser. Kommittén har kommit fram till att en kreditgarantiram om 300 miljoner kronor för en femårsperiod torde vara erforderlig för att stödja industriella investeringar i allmänna stödområden. Kommittén utgår från att, liksom beträffande utvecklingsområdena, bruttoinvesteringen per sysselsatt kan beräknas uppgå till 60 000 kronor. I de

371 allmänna stödområdena synes man k u n n a räkna med att det statliga kreditstödet skall täcka en mindre del av kapitalbehovet än i utvecklingsområdena. Kommittén beräknar därför det statliga kreditstödet till 35 procent av bruttoinvesteringen. En sådan beräkning ger till resultat, att en kreditgarantiram på 300 miljoner kronor skulle kunna ge utrymme för en industriell sysselsättning av omkring 15 000 personer, vartill kommer den indirekta sysselsättning som kan antas uppstå till följd härav. Som tidigare anförts bör de lokaliseringspolitiska åtgärder, som kommittén föreslår, betraktas som en försöksverksamhet under en tid av fem år. Det torde vara angeläget att lokaliseringsorganen genom ett principbeslut om årliga anslag, fondavsättning och fastställande av garantiram för en dylik period bereds möjligheter till en långsiktig planering av lokaliseringsverksamheten och att, då skäl härtill föreligger, kunna engagera sig i projekt som utsträcks över mer än ett år. Det föreslagna företagsstödet framgår av följande tablå. Årligen under fem år

Totalt

a) Anslag till bidrag för uppförande och förvärv av byggnader . b) Lånefond c) Kreditgarantiram

30 milj. 35 » 35 »

150 milj. 175 » 175 »

Totalsumma i utvecklingsområdena

100 milj.

500 milj.

Utvecklingsområden

Allmänna

stödområden

Kreditgarantiram

»

»

Sammanlagt Summa anslag Summa lånefond Totalram för lånegarantier Totalt

30 » 35 »> 95 » 160 milj.

150 » 175 » 475 » 800 milj.

11.4 Åtgärder avsedda att förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet i Norrland och vissa andra områden I det föregående h a r kommittén föreslagit olika statliga stödåtgärder till företag i syfte att underlätta nyetablering och utbyggnad inom industrin i orter och områden, där en expansion och ökad differentiering av näringslivet ä r angelägen för att tillgodose viktiga lokaliseringspolitiska intressen. De mera långtgående stödåtgärderna kommer att beröra stora delar av Norrland och smärre områden i södra och mellersta Sverige. Genom utvidgad utrednings- och planeringsverksamhet med lokaliseringspolitisk inriktning samt ökad samordning av den planering, som bedrivs av centrala och lokala organ, bör vidare lokaliseringssynpunkterna vinna ökat beaktande vid utbyggnad av samhällelig service. Som kommittén tidigare visat kommer betydande arbetskraftsreserver att

372 föreligga i Norrland. På grund härav och med hänsyn till den låga industrialiseringsgraden i de fyra nordligaste länen är det angeläget att över huvud taget förstärka näringslivet i denna del av landet. Kommittén har därför även funnit anledning överväga vilka särskilda åtgärder, som kan vara motiverade för att förbättra de allmänna produktionsbetingelserna i Norrland. Kommittén vill därvid anknyta till riksdagens skrivelse den 5 april 1960 nr 149 i anledning av väckta motioner, dels angående enhetligt bensinpris för hela landet och dels angående levnads- och produktionskostnaderna i Norrland, vilken av Kungl. Maj :t överlämnats till kommittén för näringslivets lokalisering för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag. I motionerna I: 81 och II: 101 till 1960 års riksdag angående enhetligt bensinpris för hela landet framhölls bl. a. transportkostnadernas betydelse för näringsliv och befolkning i Norrland. Norrlandskommittén ägnade ett betydande intresse åt kommunikationsfrågor, men under de år som gått sedan denna kommitté avlämnade sitt betänkande torde emellertid, enligt motionärerna, förhållandena ha radikalt förändrats. Det i förhållande till importhamnarnas läge för olika orter differentierade priset på t. ex. bensin innebar, att konsumenterna i Norrland fick betala ett högre pris än konsumenterna i andra delar av landet. Även för vissa andra varor var priset högre i Norrland. En allsidig prövning av möjligheterna att lätta den börda, som långa avstånd och ett hårt klimat innebär, borde därför göras. På denna väg borde man även kunna motverka tendensen till befolkningsuttunning i stora delar av Norrland. I de båda motionerna I: 83 och II: 102 anfördes, att den norrländska arbetskraften ej var så effektivt utnyttjad i produktiv och inkomstbringande verksamhet som borde vara möjligt, särskilt med hänsyn till de rika naturtillgångarna i Norrland. Olika samverkande faktorer bidrog härtill. Enligt motionärerna kunde det dock ifrågasättas, om inte det norrländska näringslivets utbyggnad mest försvårades av det handikapp, som låg i högre produktions- och livsmedelskostnader. Avståndskostnaderna spelade därvid stor roll, särskilt i fråga om priserna på bensin och motorbrännolja. En skyndsam utredning borde företas med uppgift att söka framkomliga vägar till lägre produktionskostnader i Norrland, varvid frågan om en utjämning av priserna på flytande drivmedel borde utgöra ett väsentligt avsnitt. Även avståndskostnadernas inverkan på andra varugrupper i fråga om prisbildning och produktionskostnader borde uppmärksammas. De frågor som kommittén ansett sig böra särskilt behandla är vissa kommunikationsfrågor, prissättningen på bensin och olja, taxorna på elektrisk kraft samt särskilt statligt stöd till samhällelig service i vissa tätorter i Norrlands inland och nordvästra Svealand. Kommittén har även funnit skäl att något beröra de regionala skillnaderna i levnadskostnaderna och behovet av en kommunal skatteutjämning.

373 11.4.1 Åtgärder på kommunikationsområdet

11.4.1.1 Undersökning vägstransporter

rörande

verkningarna

av taxenedsättning

för

järn-

I lokaliseringsdiskussionen har i olika sammanhang framförts förslag om genomförande av en generell sänkning av fraktkostnaderna till och från Norrland som ett medel att främja näringslivets och då främst industrins utveckling i denna del av landet. Konsekvenserna av en sådan åtgärd h a r dock icke n ä r m a r e undersökts. Kommittén har därför ansett det vara av värde att få dessa frågor ytterligare belysta. På kommitténs initiativ och med stöd av Norrlandsfonden har därför en särskild undersökning företagits i syfte att söka klarlägga de sannolika verkningarna för industrin av en generell taxenedsättning för godstransporter på järnväg till, ifrån och inom Norrland. I samband därmed har även vissa andra för den norrländska industrin betydelsefulla frågor berörts. En fullständig redogörelse för undersökningen lämnas i bilaga II. I det följande ges en kort sammanfattning av undersökningens resultat. Undersökningen bygger främst på intervjuer med 79 företagare inom Norrlands industri. Urvalet av företagare har skett i syfte att få ett tvärsnitt av den norrländska industrin med hänsyn till dess fördelning på olika branscher, företagens läge i förhållande till landet i övrigt samt företagsstorlek. Företagarna har vid intervjuerna fått ta ställning till h u r enligt deras uppfattning en hypotetisk fraktsänkning under år 1960 på Statens järnvägars frakter av exakt angiven storleksordning skulle ha påverkat företagets omsättning, antal anställda, lönsamhet, konkurrensförhållanden m. m. Vid den diskuterade transportkostnadssänkningen har Norrland indelats i tre regioner med taxenedsättning av 10, 20 resp. 30 procent. För större delen av Norrland, dvs. hela inlandet och kustområdet norr om Umeå, har därvid sistnämnda procentuella nedsättning tillämpats. De intervjuade företagarna har i korthet redovisat följande uppfattning om de direkta verkningarna för deras del av en fraktkostnadssänkning för j ärnvägstransporter. De företag vars försäljning är lokalmarknadsinriktad — varmed avses att högst 25 procent av försäljningen sker till orter, som ligger mer än 15 mil från företagsorten —- svarar för ca 20 procent av antalet sysselsatta inom industrin (exklusive gruvor) inom det område, som berörs av undersökningen, dvs. Norrland utom Gästrikland. Av det trettiotal representanter för denna typ av företag, som intervjuats, har icke någon ansett, att en fraktsänkning skulle för deras del medföra en ökad omsättning, leda till större sysselsättning eller — frånsett ett företag — bättre lönsamhet. Över hälften av de intervjuade företagen i denna grupp har däremot angett, att fraktsänkningen skulle medföra minskad omsättning och minskad lönsamhet för deras företag. Orsaken till denna uppfattning är, att företagarna räknar med att en

374 generell fraktsänkning kommer att öka möjligheterna för företagen i andra delar av landet att konkurrera på Norrlandsmarknaden. Dessa företag har på grund av marknadsförhållandena fördelen av att k u n n a driva tillverkningen i större skala och därmed få lägre tillverkningskostnader per enhet. Ofta har de dessutom lägre arbetslöner. Får de därtill genom en generell fraktsänkning även lägre transportkostnader än för närvarande för sina färdigprodukter kommer deras konkurrensförmåga med de nuvarande norrlandsföretagen att öka. De företag, vars försäljning icke är lokalmarknadsinriktad, svarar för ca 80 procent av de industrisysselsatta i Norrland, inom gruvhanteringen sysselsatta ej medräknade. Huvuddelen därav är företag med nationell eller internationell marknad, varmed i denna undersökning avses att minst 75 procent av försäljningen sker till orter, som ligger mer än 15 mil från företagsorten. En mindre del av företagen har blandad marknad, vilket innebär att de avsätter mellan 25 och 75 procent av sin produktion i orter, belägna mer än 15 mil från företagsorten. Företagen med blandad marknad ger i sina intervjusvar uttryck för en uppfattning, som i stort sett överensstämmer med den mening, som de lokalmarknadsinriktade företagen i allmänhet framfört, även om deras negativa inställning till en generell fraktsänkning ej är så framträdande. Företagen med nationell marknad har däremot i flera avseenden redovisat en annan uppfattning. De anger ökad lönsamhet som sannolik i två femtedelar av svaren och ökad tillverkningskvantitet i cirka en sjundedel. Däremot r ä k n a r icke något av dessa företag med minskad lönsamhet eller minskad tillverkningskvantitet som följd av fraktsänkningen, till skillnad från den mening som representanter för de lokalmarknadsinriktade företagen och företagen med blandad marknad gett uttryck för. Fraktsänkningens olika effekt på tillverkningskvantitet och på lönsamhet kan förklaras av att ett stort antal företag anser transportkostnadssänkningen vara en så liten ekonomisk faktor för det egna företaget, att den icke påverkar tillverkningskvantiteten, även om den i och för sig kan ge en viss lönsamhetsförbättring. Den stora majoritet av de intervjuade företagarna, som angett att en generell fraktsänkning på Statens järnvägar icke skulle påverka deras tillverkningskvantitet, tyder på detta. Den slutsats som synes kunna dras av intervjuundersökningen i avseende på de direkta verkningarna av en generell sänkning av järnvägsfrakterna är, att en sådan sänkning sannolikt kommer att minska sysselsättningen inom industrin i Norrland i stället för att öka den. E n fraktnedsättning, som insätts punktvis, synes däremot av intervjusvaren att döma i vissa fall k u n n a väntas bli effektiv. Först och främst måste då fraktsänkningen vara av en ej alltför liten ekonomisk betydelse för företaget i fråga. Inom vissa b r a n scher spelar nämligen fraktkostnaden antingen totalt eller för den del, som avser järnvägstransporter, en så liten roll i förhållande till omsättning, a r -

375 betslöner, förädlingsvärde eller andra mått på den industriella verksamheten, att fraktsänkningen kan väntas bli i det närmaste verkningslös ur lokaliserings- och produktionssynpunkt. Intervjusvaren ger en antydan om att fraktsänkningen för ett företag bör uppgå till ca 1 procent eller mer av salutillverkningsvärdet för att kunna få lokaliseringseffekt. En sådan verkan skulle uppnås endast för ett begränsat antal branscher och företag. Undersökningens omfattning är dock alltför liten för att ge ett säkert besked på denna punkt. För det andra måste en eventuell fraktnedsättning komma företagen i Norrland till godo utan att samtidigt gynna konkurrenter i andra delar av landet. Intervjuundersökningens huvudresultat är sålunda, att en fraktsänkning för att vara verksam som lokaliseringspolitiskt medel bör inriktas på några få utvalda varuslag eller företag och icke utformas som en generell fraktsänkning. I den andra huvuddelen av intervjuundersökningen fick de intervjuade företagarna tillfälle att ange sin uppfattning om fraktkostnadssänkningens betydelse i förhållande till andra faktorer, som sammanhänger med avståndet. Därvid redovisades i vissa avseenden olika uppfattning av i Norrland överrepresenterade och underrepresenterade industribranscher. Representativiteten har därvid mätts i antalet industrisysselsatta i Norrland inom respektive branscher i förhållande till landet som helhet. Ungefär två tredjedelar av industrin i Norrland frånsett gruvor tillhör med detta sätt att mäta överrepresenterade branscher och ca en tredjedel underrepresenterade branscher. Vid intervjuerna med företag inom de i Norrland överrepresenterade branscherna med nationell marknad, t. ex. sågverk och cellulosafabriker, angavs transportkostnaderna vara en viktigare lokaliseringsfaktor än transporttider samt resekostnader och restid för tjänsteresor. Samtidigt bedömdes dock, som tidigare angetts, en sänkning av transportkostnaderna av en stor majoritet av företagen ej ha så stor betydelse, att den skulle påverka tillverkningskvantiteten. En motsatt uppfattning framkom vid intervjuerna med företag inom de underrepresenterade branscherna. Bland sådana branscher kan n ä m n a s mekaniska verkstäder, möbelfabriker, konfektionsfabriker, boktryckerier samt vissa livsmedelsindustrier. Två femtedelar av företagarna i dessa branscher angav sålunda transporttiden vara en viktigare lokaliseringsfaktor än transportkostnaden, och hela två tredjedelar av dem ansåg att tid och kostnad för tjänsteresor var viktigare än transportkostnaden. Sannolikt är konkurrensen från företag i Mellan- och Sydsverige väsentligt starkare inom de i Norrland underrepresenterade branscherna än inom de i denna landsdel överrepresenterade verksamhetsgrenarna. Därmed kommer såväl transporttider för råvaror och färdigprodukter som restider för kontakter med kunder och leverantörer att bli en allvarlig olägenhet från kon-

376 kurrenssynpunkt för företag i Norrland. Från flera håll framhölls sålunda att fler ilgodståg från Norrland söderut skulle förbättra norrlandsföretagens konkurrensläge på ett verkningsfullare sätt än en fraktkostnadssänkning. I samband med intervjuerna rörande personresekostnader och personresetid betonades likaledes, att försäljare av råvaror på grund av de höga resekostnaderna ej besökte norrlandsföretagen i samma omfattning som företagen i Mellansverige. Norrlandsföretagens kontakter med råvaruförsäljare blir därför sämre, och de måste ej sällan själva resa söderut för råvaruinköp. I flera fall angavs att norrlandsföretagen hade högre resekostnader vid försäljning till kunder i övriga delar av landet än deras konkurrenter söderut. Utöver själva resekostnaden ansågs den längre restiden innebära en väsentlig kostnadspost för företaget. Norrlandsföretagens ledande personal tvingades nämligen att vara alltför mycket borta från sitt eget företag genom dessa resor, vilket påverkade produktionen på ett ogynnsamt sätt. Flera företagare i dessa branscher framhöll, att snabbare reseförbindelser till och från Norrland och lägre biljettpriser på dessa sträckor troligen skulle betyda mer än sänkta transportkostnader från lokaliseringssynpunkt. Den andra huvuddelen av intervjuerna avsåg att belysa intervjupersonernas uppfattning om andra från Norrlandssynpunkt viktiga lokaliseringsfaktorer än tid och kostnader för transporter och affärsresor. Av svaren på dessa intervjufrågor framgick att representanterna för företag, som låg som enda industriföretag på sin ort — ensamföretagen — betonade en rad andra lokaliseringsfaktorer, än dem som framfördes av representanter för företag belägna i norrländska industriområden — industriområdesföretagen. Bland dessa faktorer kan följande särskilt nämnas. Ett stort antal av de intervjuade framhöll servicekostnadernas betydelse som lokaliseringsfaktor. Med servicekostnader avsågs då reparationer och småarbeten av olika slag, som titt och tätt erfordras för de flesta företag. Representanter för ensamföretagen framhöll allmänt, att bristen på serviceföretag på mindre orter medför betydande ekonomiska merkostnader. Ett par av de intervjuade ensamföretagen övervägde till och med att flytta från nuvarande lokaliseringsort till en större ort huvudsakligen av detta skäl. För industriområdesföretagen i Norrland synes däremot icke servicekostnaderna vara något väsentligt problem. Den norrländska arbetskraftens brist på industriell erfarenhet framhölls nästan genomgående av representanterna för ensamföretagen som en väsentlig olägenhet. Även en del representanter för industriområdesföretagen framhöll denna faktor. Bristen på erfarenhet vid industriellt arbete hos norrländska skogsbruks- och jordbruksarbetare ansågs medföra högre frånvaroprocent och lägre total effektivitet, än vad som utmärkte arbetskraften hos företagens konkurrenter i södra Sverige. Ä andra sidan kunde den lägre omsättningsrörligheten hos arbetarna vara en fördel.

377 En del arbetskraft måste anställas från södra och mellersta Sverige. Det gäller framför allt tekniskt och merkantilt utbildade personer. Huvuddelen av de intervjuade ansåg, att en anställning i Norrland från de platssökandes synpunkt medförde vissa olägenheter. Dessa ansågs bestå i högre resekostnader och längre restid vid semesterresor och andra resor söderut. Företagsrepresentanternas uppfattning var dessutom att de platssökande med rätt eller orätt uppfattade de norrländska samhällenas sociala anordningar, såsom skolor, bibliotek, teatrar, restauranger, hotell, biografer, idrottsplatser e t c , som sämre än i orter längre söderut i Sverige. Detta ansågs medföra att norrlandsföretagen måste betala högre löner för likvärdig personal, än vad deras konkurrenter i Mellan- och Sydsverige behövde göra. Alldeles speciellt betonades detta av representanter för företag inom i Norrland underrepresenterade branscher. Samarbetet mellan k o m m u n och företag inte endast vid företagets etablering utan även under dess fortsatta verksamhet framhölls allmänt vara betydelsefullt. Flera av de intervjuade representanterna för ensamföretagen ansåg, att brister häri från kommunalt håll utgjorde en väsentlig olägenhet. De kommunala myndigheterna i landsbygdskommuner ansågs sålunda ej sällan ha för liten förståelse för det löpande samarbetet med industriföretagen. En faktor, som även allmänt framhölls av representanter för ensamföretagen, var de olägenheter, som följde av att det egna företagets ledande personal ej hade de personliga kontakter med andra företags ledande personal på orten, som vanligen utmärker industriell verksamhet inom industriområden. Dessa kontakter ansågs ge värdefulla impulser för företagets verksamhet. Frånvaron härav upplevs av många ensamföretag som en isolering. Den informella delen av undersökningen har visat, att många faktorer inverkar på industrilokaliseringen till Norrland förutom transportkostnaderna. Det förefaller sålunda som om huvuddelen av intervjupersonerna i företag med stark konkurrens med mellansvenska företag anser kostnader och tid för personresor för att hålla kontakt med kunder och leverantörer i Mellansverige liksom transporttiden för varan till marknaden i Mellansverige vara så väsentliga olägenheter, att lokaliseringspolitiska åtgärder inom dessa områden skulle kunna väntas få större effekt än en sänkning av själva transportkostnaden. Undersökningen h a r också visat, att representanter för företag, som ligger på små orter i Norrland, anger en rad olägenheter av denna lokalisering, som icke tillnärmelsevis tillmäts samma betydelse av företagen i de norrländska industriområdena. Undersökningen visar sålunda ett komplicerat mönster av olika lokaliseringsfaktorer, som sammanhänger med avståndsfaktorn. Slutligen bör också en generell fraktsänknings verkningar på priser och levnadskostnader i Norrland beröras. I undersökningen har den förutsatta sänkningen av järnvägsfrakterna på grundval av Statens järnvägars sta-

378 tistik totalt beräknats komma att belöpa sig till mellan 52 och 60 miljoner kronor vid 1960 års trafikvolym. Vissa delar av denna fraktsänkning kan icke väntas påverka priser och levnadskostnader i Norrland. Detta gäller sänkningar på frakter av varor, som transporteras från Norrland, och fraktsänkningen på råvaror till vissa stora exportindustrier i Norrland. För återstående varor kan enligt en översiktlig uppskattning fraktnedsättningen komma att uppgå till totalt 22 miljoner kronor. I vad mån denna senare del av fraktsänkningen kommer att leda till sänkta priser eller enbart förbättra lönsamheten för företagen är svårt att avgöra. Ca 80 procent av företagsrepresentanterna angav vid intervjuerna, att fraktsänkningen enligt deras uppfattning ej var av den storleksordningen, att den skulle föranleda sänkta priser vid deras företag. Denna uppfattning dominerade ännu mer inom livsmedelsindustrin, som dock är svagt representerad i Norrland. Detta tyder på att fraktsänkningen på 22 miljoner kronor i sin helhet ej kommer att slå igenom i prissänkningar. Om man antar, att två tredjedelar av detta belopp får sådana verkningar, skulle detta innebära en prissänkning på ca 15 kr. per innevånare inom undersökningsområdet i Norrland. Den generella fraktsänkningens verkningar på levnadskostnaderna i Norrland förefaller mot bakgrund härav att få en begränsad omfattning. Kommitténs synpunkter. Den företagna undersökningen synes ge vid handen, att en generell fraktnedsättning för järnvägstransporter till, inom och ifrån Norrland ger varierande utslag på sysselsättningen inom berörda industrier. För de lokalmarknadsinriktade industrierna skulle sålunda fraktsänkningen enligt företagens uppfattning leda till ökad konkurrens från producenter i andra delar av landet, vilket i övervägande antalet fall skulle leda till minskad produktion och sysselsättning. För dessa företag utgör de nuvarande relativt höga transportkostnaderna vid leveranser från andra delar av landet ett visst konkurrensskydd. Undersökningens resultat stämmer väl överens med de analyser av transportkostnaderna, som redovisats i kapitel 5. En betydande del av de industriföretag, som huvudsakligen avsätter sina produkter på den större inhemska marknaden eller på exportmarknaden, räknar däremot med att fraktnedsättningen skulle leda till ökad lönsamhet. Det är emellertid endast ett begränsat antal företag, som väntar att en dylik nedsättning skulle förbättra avsättningsmöjligheterna. Totalt för hela industrin skulle de direkta verkningarna av en generell fraktminskning att döma av undersökningsresultatet sannolikt bli en nedgång i sysselsättningen. Fraktnedsättningen har därvid förutsatts bli 30 procent för de nordliga och inre delarna av Norrland och 10 å 20 procent för övriga områden. För ett begränsat antal företag och branscher, som har höga transportkostnader och som levererar sina produkter över hela landet, skulle som ovan nämnts, en fraktnedsättning på järnvägstransporter leda till en ökad produktion och sysselsättning. Enligt kommitténs uppfattning bör därför

379 en förbättring av produktionsförutsättningarna inom den norrländska industrin på ett smidigare sätt än genom en generell fraktnedsättning kunna uppnås genom förhandlingar om regionala fraktavtal mellan olika trafikintressen och Statens järnvägar. Även individuella fraktnedsättningar bör vara möjliga att uppnå på denna väg inom ramen för järnvägsstyrelsens befogenheter att bevilja med Statens järnvägars intressen förenliga särskilda nedsättningar. Det bör vara av särskilt intresse för järnvägsstyrelsen att stimulera till trafik, som eljest ej skulle komma till stånd på inlandsbanan, där trafiken av försvarspolitiska och sociala skäl ändock måste upprätthållas. Väsentliga fraktnedsättningar bör därför kunna medges för transporter på denna del av järnvägsnätet, om detta kan bidra till att förbättra produktionsbetingelserna och lokaliseringsförutsättningarna för industriföretag i de områden i Norrland, som berörs av en sådan fraktnedsättning. Vid lokalisering av nya företag liksom upptagande av ny produktion, där transportkostnaderna på järnväg är av väsentlig betydelse, bör Statens järnvägar k u n n a medverka genom fraktnedsättningar, som överbryggar startsvårigheterna och som skapar förutsättningar för en bestående produktion. Hänsyn bör därvid bl. a. tas till de transportekonomiska fördelar, som lokaliseringen kan medföra på längre sikt i form av ökad trafik. Transporternas standard och snabbhet är andra faktorer, som inverkar på företagens rationella drift. Av undersökningen framgår sålunda att åtskilliga bland de företag, som avsätter sina produkter i södra och mellersta Sverige, tillmäter snabba förbindelser större betydelse än själva järnvägsfraktkostnaderna. Även restider för företagsledare och övrig personal inom företagen är av väsentlig betydelse. Inom Statens järnvägar har åtskilliga förbättringar i form av snabbare förbindelser skett under senare år. Bl. a. har ett flertal godsexpresser och snabba persontåg inrättats. Denna utveckling fortgår oavbrutet. Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att alla möjligheter till ytterligare förbättringar beaktas. Av stor betydelse för industrins möjligheter att upprätthålla kontakter med kunder och råvaruleverantörer är vidare telekommunikationerna. Den nuvarande långa väntetiden i samband med expediering av telefonsamtal mellan orter i övre Norrland och orter i Syd- och Mellansverige är givetvis en betydande belastning för såväl enskild som samhällelig verksamhet. En snar förbättring härvidlag är därför angelägen. Även de höga resekostnaderna försvårar för företagen framförallt i de mera avlägsna delarna av Norrland att hålla kontakt med kunder och råvaruleverantörer samt att följa utvecklingen inom branschen. Icke minst torde detta gälla mindre och medelstora företag med försäljning på den inhemska marknaden och som icke har försäljningsorganisation förlagd till huvudcentra i andra delar av landet. Dessa olägenheter framträder, trots

380 att Statens järnvägar tillämpar en starkt avståndsdegressiv taxa och trots en del rabattformer, som lämpar sig väl för företag med omfattande resefrekvens. Med hänsyn till den betydelse, som resekostnaderna tillmäts av företagen, synes därför frågan om ytterligare nedskärning av biljettpriserna för såväl järnvägs- som flygresor, som är av betydelse för företagsamheten i Norrland, böra bli föremål för särskilda överväganden inom berörda trafikföretag. 11.4.1.2 Utredning om reservhamnar för vintertransporter i Norrland Kostnaderna i in- och utlandet för transporter och hamnhantering av exportgodset från norrländska industriföretag kan uppskattas till storleksordningen 10 procent av varuvärdet. Rationaliseringar inom detta område spelar därför en icke oväsentlig roll från samhällsekonomisk synpunkt. Transportproblemet är emellertid icke endast en kostnadsfråga utan kanske i lika hög grad en fråga om turtäthet, regelbundenhet, snabbhet, godsvård och annan service. Man kan därvid fästa uppmärksamheten vid den tendens i exporthandeln, som under senare decennier varit märkbar i riktning mot orderleveranser direkt till förbrukare på olika håll i världen i stället för anlitande av mellanled i främmande länder och lagerhållning därstädes. Vid anpassning till denna distributionsförändring möter de norrländska industriföretagen emellertid speciella problem på grund av ishinder. Svårigheter uppstår att upprätthålla täta, regelbundna och snabba transporter till olika exportmarknader. Många av norrlandsindustriernas utländska konkurrenter har icke motsvarande issvårigheter och kan därför erbjuda j ä m n och snabb leverans. Norrlandsföretagen kommer i ett sämre konkurrensläge. Fortsätter den här påtalade förändringen i distributionsstrukturen även i framtiden, vilket förefaller troligt, kommer ishindren att medföra en år för år växande olägenhet för de norrländska företagen. Mot denna bakgrund framstår det som en angelägen uppgift att utreda vad som k a n göras för att på längre sikt förbättra den norrländska industrins transportförhållanden under vintern. En lösning av denna fråga kan ske på i huvudsak två olika sätt. Antingen söker man vidta sådana åtgärder, att respektive industriföretags normala exporthamn kan hållas öppen för sjötrafik under en allt längre del av året, eller också söker man förbättra och förbilliga transporterna över de reservhamnar, som industriföretaget måste anlita under den tid då den ordinarie exporthamnen är stängd av is. När det gäller den förstnämnda typen av åtgärder, är det i första hand förbättrade isbrytarresurser, som under senare år varit föremål för intresse. Även en förbättring av de använda fartygens lämplighet för gång i is har kunnat iakttas. Dessa åtgärder har lett till en påtaglig förkortning av den genomsnittliga tid, varunder sjöfarten behövt inställas på grund av ishinder i norrländska hamnar. Det synes emellertid vara sannolikt, att kostnaderna för att uppnå ytterligare förbättringar på denna väg kommer att stiga progressivt. Även om stora ansträngningar kommer att göras i fortsättningen för att förkorta den tid, varunder sjöfarten stängs i norrländska hamnar, bör de resultat, som kan uppnås genom åtgärder för att förbättra transporterna över reserA7hamnar, ej förbises.

381 De varukvantiteter, som sänds landsvägen från Norrland söderut till där belägna isfria h a m n a r , växlar från år till år beroende på isförhållandena. Tidpunkten för sjöfartsstoppets början på h a m n a r n a i Norrland är dessutom svår att förutse m e r än några dagar i förväg, vilket leder till att landtransporterna söderut i relativt hög grad måste improviseras. Höga kostnader blir följden. Godsomlastningen blir ofta m a r k a n t dyrare i de reservhamnar, som används under vintern, än i den normala exporthamnen, vilket bl. a. samanhänger med bristen på upplagsplatser, rangerbangårdar, stuveripersonal, maskinell utrustning och kajplatser. I vissa fall h a r järnvägsförvaltningarna måst utfärda lastningsförbud till hårt belastade utskeppningshamnar under vintern. Vintertransporterna leder därför ej sällan till betydande tidsförseningar för exportörerna och till ökad frekvens av godsskador, vilka kan menligt inverka på exportföretagens anseende hos sina kunder. Med denna erfarenhet som bakgrund h a r förslag framförts om att söka koncentrera vintertransporterna till vissa utvalda hamnar, reservhamnar, och där vidta sådana förberedande åtgärder, att vintertrafiken kan löpa friktionsfritt. Därigenom hoppas man kunna minska kostnader och tidsförluster samt uppnå bättre godsvård. Av de alternativa system med reservhamnar, som diskuteras under senare tid, synes främst följande två huvudalternativ vara av intresse: A) Tre eller fyra regionala reservhamnar utbyggs i Norrland. Under isvintrar förutsätts all trafik från h a m n a r n o r r om de utvalda reservhamnarna och viss trafik söder därom koncentreras till dessa reservhamnar. Statlig isbrytning till övriga h a m n a r upphör under denna tid och rederierna avråds från att anlöpa dessa h a m n a r . Tre eller fyra nationella reservhamnar utbyggs i Svealand eller Götaland. När sjöfarten ej längre kan upprätthållas på de regionala reservhamnarna, förutsätts de nationella reservhamnarna komma till användning. B) Tre eller fyra nationella reservhamnar skapas i Svealand eller Götaland. När sjöfarten ej längre kan upprätthållas på industriföretagens normala utskeppningshamnar i Norrland, skall trafiken successivt kunna flyttas över till dessa nationella reservhamnar. Några regionala reservhamnar tankes sålunda icke förekomma i detta alternativ. Ingen utredning h a r emellertid gjorts, som på ett allsidigt sätt visar de ekonomiska konsekvenser, som dessa olika alternativ väntas få. Det framstår som angeläget, att en sådan utredning kommer till stånd. Därvid bör såväl tekniska och organisatoriska som ekonomiska frågor belysas. Problemet bör därvid ses från hela samhällets synpunkt. Följande allmänna synpunkter på de föreslagna alternativen kan här anföras. För att transporterna skall fungera tekniskt oklanderligt erfordras först och främst att kajer, upplagsområden och järnvägsspår i erforderlig omfattning byggs i reservhamnarna. Utformningen bör ske mot bakgrund av att utnyttjandet av dessa anläggningar måste komma att bli lågt. Det tekniska utförandet bör därför göras enkelt. Någon kranutrustning i land synes t. ex. ej erforderlig, utan lastning och lossning bör som regel ske med fartygens egna vinschar och med från de stängda norrländska h a m n a r n a nedtransporterade truckar. Exportgodset bör i stor utsträckning kunna lossas från järnvägsvagn eller bil till upplagsområde och endast i m i n d r e utsträckning direkt till fartyg. Härigenom kan en snabb vagnomsättning lppnås, vilket är betydelsefullt för att hålla nere Statens järnvägars kostnader >ch för att tillgänglig vagnpark i landet skall räcka till för den extrabelastning, som ett sjöfartsstopp i Norrland ställer på järnvägarna. En sådan utformning bör också bidra till att minska behovet av uppställningsspår för järnvägsvagnar i reservhamnarna. Stuveriarbetare torde behöva överflyttas från de stängda norr-

382 ländska h a m n a r n a till reservhamnarna. Åtgärder för dessa arbetares inkvartering och förplägnad måste vara förberedda. Tull- och lotspersonal bör även i erforderlig utsträckning kunna tillföras reservhamnarna. Utöver rent tekniska problem uppstår vissa organisatoriska frågor, som kan väntas bli aktuella, om något av de ifrågasatta alternativen kommer till utförande. Det gäller t. ex. frågan om hur den tidpunkt skall bestämmas, då trafiken tankes överflyttad från ordinarie utskeppningshamn. I första hand är detta ett problem för statens isbrytarverksamhet. Statens järnvägar h a r emellertid också ett stort intresse av frågan, eftersom ett meddelande om överföring av trafiken till reservhamnarna, t. ex. 14 dagar i förväg, troligen skulle kunna medföra en bättre förhandsplanering av vagnrörelser och transporter och därmed sänkta kostnader. Även för stuveriföretag, som skall organisera förflyttning av personal och redskap, för rederier som skall omdirigera sina båtar, och inte minst för varuägare är förhandsbesked om förflyttningsdatum betydelsefullt. En lämplig organisatorisk lösning härav bör eftersträvas. Därvid bör de berörda parternas ekonomiska intressen av frågan vägas samman på ett från hela samhällets synpunkt lämpligt sätt. Det är önskvärt, att överflyttning av trafiken till reservhamn genomförs samtidigt av alla företag med trafik över den berörda hamnen. Då denna trafik alltid synes komma att bli dyrare än transport över ordinarie utskeppningshamn, kan emellertid trafikanterna väntas vilja i det längsta uppskjuta överflyttning till reservhamnen. Det bör därför övervägas, om man genom någon form av poolning av frakter över året kan minska kostnadsdifferenserna för trafikanterna. Detta gäller särskilt järnvägsfrakterna. Rederierna kan genom relation mellan sin taxesättning till reservhamnen och till ordinarie utskeppningshamnar medverka härtill. Assuradörernas försäkringspremier kan ha en liknande verkan. Isbrytarledningen kan genom krav på fartygens isbrytaregenskaper och genom sin dirigering av isbrytarna även påverka överflyttningen. Hur överflyttningen organisatoriskt skall åstadkommas bör utredas i samråd med trafikanter, Statens järnvägar, redarna, assuradörerna och isbrytarledningen. Samtidigt med de tekniska och organisatoriska utredningarna av de skisserade alternativen bör även en samhällsekonomisk kostnadskalkyl utföras. Däri bör medtas alla de kostnader och intäkter, som uppstår i de olika alternativen för alla berörda intressenter. Betydelsefulla är därvid kostnaderna för Statens järnvägar, vilket företag med nuvarande transportförhållanden får en tillfällig och stark trafiktopp under svåra isvintrar. De föreslagna alternativen med reservhamnar kan troligen tekniskt och organisatoriskt utformas så, att Statens järnvägars kostnader sänks. Därmed bör också de taxor, som trafikanterna har att betala till Statens järnvägar, kunna reduceras. Ej obetydliga kostnadsbesparingar synes även kunna väntas för rederierna, då ett system med reservhamnar bör innebära betydande tidsvinster för fartygen. Effektiv lastningskapacitet i reservhamnarna bör även spara tid för fartygen. En del av dessa besparingar bör förutsättas kunna komma till uttryck i lägre frakter för industriföretagen. Likaså kan det tänkas, att koncentrationen av trafiken till reservhamnar kan minska statens kostnader för isbrytning eller vid oförändrad kostnad öka effekten av isbrytningen. Hänsyn härtill bör tas. För stuveriföretagen kan de undersökta alternativen å ena sidan komma att medföra extra kostnader för överflyttning av transportredskap och personal från ordinarie h a m n a r till reservhamnar, men å andra sidan kan vissa besparingar väntas uppstå genom intensivare utnyttjning av den befintliga tekniska utrustningen. För de norrländska stuveriarbetarna innebär förslagen om reservhamn, att en jämnare sysselsättning kan erbjudas. Denna fördel bör ställas mot de sociala olägenheter, som själva flyttningen till annan ort under kortare tid medför. En kostnadsfördyrning är däremot att vänta för reservhamnen. De investeringar, som måste göras där, kommer att utnyttjas endast under kort tid

383 och kommer därför knappast att kunna göras lönsamma vid ordinarie hamntaxor. Slutligen bör man beakta de fördelar, som kan uppnås för industriföretagen i Norrland genom större snabbhet, ökad regelbundenhet och lägre kostnader för transporterna än vid nuvarande förhållanden. Utredningen bör som huvudsyfte ha att ge svar på frågan, om ett system med reservhamnar i något av de två alternativa utformningar, som här skisserats, är samhällsekonomiskt att föredra framför nuvarande system. Om så skulle visa sig vara fallet, bör utredningen kunna ange vilket av de två alternativen, som är mest fördelaktigt samt framlägga förslag om hur detsamma skall genomföras. Sammanfattningsvis k a n framhållas att det med tanke på de norrländska industriföretagens framtida konkurrensförmåga är önskvärt, att möjligheterna att genom reservhamnar förbättra transportförhållandena under vintern blir förutsättningslöst utredda. Då frågan måste komma att beröra nästan alla exportföretag i Norrland, kan en sådan utredning ej utföras av ett enstaka industriföretag eller av en grupp av industriföretag gemensamt inom en viss region. Dessutom berörs bl. a. Statens järnvägar, stuveriföretagen i Norrland och södra Sverige, de kommunala hamnarna, rederierna, isbrytarverksamheten, lotsväsendet, tullverket m. fl. Med hänsyn härtill bör en offentlig utredning få i uppdrag att förutsättningslöst söka klarlägga den komplicerade och från lokaliseringssynpunkt viktiga frågan om reservhamnar för att förbättra vintertransportförhållandena i Norrland.

11.4.2 Lägre taxor för elektrisk kraft i Norrland

Vattenfallsstyrelsens nuvarande taxesättning. Inom vattenfallsstyrelsen har fr. o. m. årsskiftet 1962/1963 införts ett nytt taxesystem för högspänningsleveranser. I detta system ingår officiella taxor för mindre och medelstora leveranser. För leveranser till särskilt stora abonnenter gäller liksom tidigare speciella försäljningsvillkor, bestämda efter förhållandena i varje särskilt fall. De nya taxorna innebär en sänkning av kraftpriserna, vilken i stort sett förlagts till taxornas energiavgift. Härigenom gynnas förbrukare med lång utnyttjningstid. I normala fall ligger priset enligt de officiella taxorna mellan 10 och 20 procent lägre än tidigare med ett medelvärde på 15 procent. För sådana abonnenter, som på grund av långtidsavtal betalar större eller mindre del av kraften enligt äldre och billigare taxor än de senast gällande, innebär övergången till 1963 års taxor mindre sänkning och i vissa fall ingen sänkning alls. Vattenfallsstyrelsen har i sitt taxesystem olika taxor för leveranser i de mellansvenska områdena och de norrländska områdena. De senare områdena omfattar de nordliga delarna av Norrland med en sydlig gräns ungefär i linje med Ljungan. Taxorna är konstruerade på samma sätt i de två taxeområdena, men avgiften är lägre i Norrland. Skillnaden utgör för leveranser enligt de officiella taxorna 10 å 20 procent. Om hänsyn tas även till de leve-

384 ranser, som sker till stora abonnenter enligt speciella villkor, ligger kraftpriset i vattenfallsstyrelsens norrländska områden vid samma belastning genomsnittligt omkring 30 procent lägre än i de mellansvenska områdena. Det lägre priset på högspänningskraft i Norrland förklaras väsentligen av att överföringskostnaderna är mindre än för den kraft, som avsätts längre söderut. Den genomförda ändringen av högspänningstaxorna har fått återverkan även på taxorna för lågspänningsleveranser. Vattenfallsstyrelsen har sålunda i juni 1963 beslutat att införa ett nytt taxesystem för sin detalj distribution på landsbygden. Prisnivån i det nya systemet ligger genomsnittligt lägre än i det gamla. Sänkningen har — liksom vid högspänningstaxorna — väsentligen förlagts till taxornas energiavgift. Då det nya systemet utgör en fullständig nykonstruktion, kan emellertid i de individuella fallen också prishöjningar inträffa vid övergången till de nya taxorna. Genomsnittligt blir prissänkningen störst för yrkesabonnenterna. Även beträffande lågspänningstaxorna har vattenfallsstyrelsen ett system för de mellansvenska områdena och ett annat system för de norrländska. Taxorna består av en fast årlig abonnemangsavgift, som är lika i båda fallen, samt en energiavgift av 8 öre/kWh i de mellansvenska områdena och 7 öre/kWh i de norrländska. Genomsnittligt kommer norrlandstaxorna härvid att ligga 5 å 10 procent lägre än de mellansvenska taxorna. Industrins elkraftskostnader. Elkraftsförbrukningen visar stora variationer mellan olika industriföretag beroende på tillverkningens art. Vid sådana industrier, där elkraften i huvudsak används för drift av motorer och för belysningsändamål, är förbrukningen relativt låg. Kostnaderna för elkraften ingår därför med en obetydlig del i den färdiga produktens värde. Däremot är utgifterna för elkraft en väsentligt större del av totala produktionskostnaderna i tunga industrier och vid företag, där elkraften används i själva produktionsprocessen exempelvis elektrotermisk och elektrokemisk industri. Förhållandet kan belysas genom följande exempel rörande elkraftskostnaElkraftskostnadens andel avsalutillverkningsvärdet i % Gruvor Järn- och stålverk Mekaniska verkstäder Elektroteknisk industri Cementindustri Glasindustri Sågverk och hyvlerier Möbelindustri Träsliperier Cellulosaindustri Pappersbruk och pappfabriker Grafisk industri Livsmedelsindustri Bomullsindustri Konfektionsindustri Rent kemisk industri

2,3 3,8 1,0 0,8 7,1 4,1 1,4 0,9 11,9 3,3 4,7 0,6 0,5 1,7 0,3 7,3

385 dernas andel av salutillverkningsvärdet i vissa industrier. Uppgifterna är baserade på kommerskollegii industristatistik för år 1959. För hela industrin utgjorde elkraftskostnaderna år 1959 3,1 procent av salutillverkningsvärdet. Som framgår av tablån uppgick kraftkostnaderna för exempelvis elektroteknisk industri, möbelfabriker, grafisk industri och livsmedelsindustri till mindre än en procent av salutillverkningsvärdet, medan de för träsliperier utgjorde inemot 12 procent och för cellulosafabriker och pappersbruk mellan 3 och 5 procent av detta värde. Betydelsen av en sänkning av kostnaderna för elektrisk kraft i Norrland. Som framgår av sammanställningen ovan är kostnaderna för elektrisk kraft mest betydande inom gruvor, järn- och metallverk, skogsindustri och vissa kemiska industrier. Nämnda industribranscher tillsammantagna svarar i Norrland för en avsevärt större del av industrins totala produktion än i landet i övrigt. Räknat per arbetare är förbrukningen av elektrisk kraft inom industrin tre gånger större i Norrland än i Svealand. Priset på elektrisk kraft spelar därför större roll för det norrländska än för det mellansvenska näringslivet. Då därtill kommer, att de betydelsefullaste norrländska industrierna till stor del avsätter sina produkter på export i stark konkurrens med leverantörer från andra länder, kan även en relativt måttlig sänkning av kraftkostnaderna för dem i icke oväsentlig grad stärka företagens konkurrenskraft och därmed skapa förutsättningar för ökad produktion och sysselsättning. Ett lägre pris på elektrisk kraft i Norrland bör även kunna underlätta tillkomsten av nya industrianläggningar genom nyetablering och inflyttning av företag från andra delar av landet, i första hand inom sådana industribranscher, som har stor förbrukning av elektrisk kraft. Däremot torde en sänkning av priset icke i någon avgörande grad direkt påverka lokaliseringsförutsättningarna för industrier, som i huvudsak förbrukar elektrisk kraft för drift av motorer och för belysningsändamål, exempelvis mekaniska verkstäder, elektroteknisk industri och konfektionsindustri, eftersom kostnaderna för elektrisk kraft ingår med en relativt obetydlig del i den färdiga produktens värde inom dessa industrigrenar. Priset på elektrisk kraft inverkar emellertid även på kostnaderna inom handel och annan serviceverksamhet liksom på de enskilda hushållens utgifter. En allmän taxenedsättning på elektrisk kraft kan därigenom få viss effekt på levnadskostnaderna. Indirekt kan sålunda en sänkning av priset på elektrisk kraft förbättra produktionsbetingelserna även för industrier, som har en relativt låg förbrukning av elektrisk energi. För övriga industrier blir den kostnadsbesparing, som uppnås genom prissänkningen, samtidigt något större, än om man enbart tar hänsyn till företagens direkta utgifter för elektrisk energi. Produktionskostnaderna för vattenkraft är beroende av dels de naturliga förutsättningarna och dels tidpunkten för anläggningens utbyggnad. I stort sett gäller att de anläggningar, som byggts tidigast, kan producera den bil25—318333

386 ligaste kraften och att de även ligger bäst till från distributionssynpunkt. Kostnaderna för nytillkommande produktion av elektrisk kraft blir i genomsnitt högre än för kraftproduktionen vid redan befintliga anläggningar, även om hänsyn tas till återanskaffningskostnaderna för dessa äldre anläggningar. Huvuddelen av den nytillkomna elkraften överförs emellertid till landets mellersta och södra delar, medan däremot konsumtionen inom landets norra delar gott och väl kan täckas genom leveranser från de äldre och bättre belägna verken, som producerar den billigaste kraften. Med hänsyn till önskvärdheten att förbättra produktionsbetingelserna och lokaliseringsförutsättningarna i Norrland bör enligt kommitténs mening en gynnsammare prissättning på elektrisk kraft i denna del av landet eftersträvas. Genomförandet av en taxenedsättning för elektrisk kraft. Vid de nu genomförda ändringarna i högspänningstaxorna har vattenfallsstyrelsen förutsatt, att ett rimligt förräntningskrav skall kunna upprätthållas. Kalkyleringen av detta krav grundar sig på att det av statsmakterna i kraftverksrörelsen placerade kapitalet skall förräntas på samma sätt som om statsföretaget hade varit ett enskilt företag. Härvid har räknats med obligationslån för viss del av kapitalet samt eget aktiekapital med normala utdelningskrav jämte tillhörande skattebelastning. Resultatet av denna bedömning är ett totalt förräntningskrav på 6,5 procent, vilket ansetts vara betryggande även på lång sikt med de tendenser, som för närvarande kan anses föreligga på den långa kapitalmarknaden. En sänkning av priset på kraftleveranserna i de norrländska områdena måste, om icke medel för att täcka inkomstbortfallet tillförs över statsbudgeten, leda till en lägre förräntning på kapitalet, än den som vattenfallsstyrelsen för närvarande räknar med. Leveranserna av elektrisk kraft i de norrländska områdena utgör emellertid en relativt liten del eller avgiftsmässigt omkring 15 procent av vattenfallsstyrelsens totala leveranser. En sänkning av elkraftpriset i dessa områden kommer därför att påverka det ekonomiska resultatet av vattenfallsstyrelsens kraftverksrörelse endast i begränsad grad. En minskning av kraftkostnaderna för förbrukarna med 10 procent, vilket kommittén finner rimligt och önskvärt, skulle innebära ett inkomstbortfall för vattenfallsstyrelsen med ca 10 miljoner kronor, motsvarande en sänkning av förräntningsprocenten med två å tre tiondelar. Enligt kommitténs mening bör en sådan taxesänkning genomföras. Härvid bör vattenfallsstyrelsen kompenseras för motsvarande inkomstbortfall över budgeten. 11.4.3 Utjämning av priset på bensin och olja

Företagen inom oljebranschen har med hänsyn till fraktkostnaderna indelat landet i 6 priszoner (0—5). Skillnaden i bensinpriset mellan varje zon är 1 öre.

387 Vid årsskiftet 1962/63 utgjorde priset på bensin i O-zon 80 öre per liter och priset på dieselolja 60 öre per liter. Den procentuella ökningen för zonerna 1—5 blir: Bensin

Dieselolja

1,2% 2,5 % 3,7 % 5,0% 6,2%

1,7% 3,3 % 5,0% 6,6% 8,3%

Kostnadsökningen för konsumenterna i de ogynnsammast belägna delarna av landet rör sig sålunda om 6—8 procent jämfört med Stockholm. I förhållande till zon 2 är prisskillnaden knappt 4—5 procent. Den s. k. O-zonen omfattar Stockholm, Göteborg och Malmö med närmaste omgivningar. I zon 1 ingår ett relativt betydande område med Stockholm som medelpunkt samt de sydliga och sydvästliga delarna av landet. Dessutom ingår kuststäderna Sundsvall, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå och Luleå. Zon 2 omfattar övriga delar av Svea- och Götaland bortsett från nordvästra Svealand samt hela Norrlandskusten upp till Kalix. I zonerna 3—5 ingår de inre delarna av Norrland samt nordvästra Svealand. Priset på bensin och motorolja är sålunda efter Norrlandskusten detsamma som i stora delar av södra och mellersta Sverige, medan det ligger högre i södra och norra Norrlands inland. Det är sålunda icke det nordliga läget, som spelar den avgörande rollen för det högre bensinpriset i Norrland, utan de långa transporterna från kusthamn till konsumenterna i det inre av Norrland. Befolkningen uppgår uppskattningsvis till 70 000 personer i zon 5, 140 000 personer i zon 4 och 610 000 personer i zon 3. Hur en utjämning av drivmedelspriserna kommer att påverka företagens direkta kostnader för transporter av råvaror och färdigprodukter blir beroende av dels h u r stor del av transportarbetet, som utförs med lastbil, dels hur stor del av bilkostnaderna som drivmedlet representerar. Det senare blir bl. a. beroende av vilket motorbränsle som används och h u r långa körsträckor det är fråga om. Om man i exemplifierande syfte utgår från att transporterna helt sker med lastbil och att drivmedelskostnaderna utgör 20 procent av de totala årskostnaderna för bensindrivna och 15 procent för oljedrivna lastbilar, vilket är en grov genomsnittssiffra för den yrkesmässiga trafiken, medför skillnaderna i drivmedelspriset mellan 0-zon och zon 5 en ökning i transportutgifterna i den senare zonen med drygt en procent. Som närmare belyses i kapitel 5 är transportkostnadens andel av tillverkningskostnaden skiftande för olika produkter. För företag med högt förädlade produkter och med nationell marknadsinriktning utgör transportkostnaderna en relativt liten del av totala tillverkningskostnaderna. För sådana företag får den minskning av transportkostnaderna, som en ut järn-

388 ning av drivmedelspriserna skulle medföra i områden med högt pris, begränsad betydelse. För andra företag spelar transportkostnaderna större roll. Så är förhållandet bland annat inom skogsbruket. Virkestransporterna övergår mer och mer till att ske med lastbil och med järnväg, samtidigt som flottningslederna i stor utsträckning läggs ned. Björken, som i allt större omfattning används vid tillverkning av sulfatmassa, kan inte flottas utan är uteslutande hänvisad till landtransport. En sänkning av drivmedelspriset i de inre delarna av Norrland skulle därför leda till minskade kostnader för virkestransporterna och därigenom påverka råvarukostnaderna för cellulosaindustrin. Detta skulle på ett betydelsefullt sätt främja exploateringen av de betydande skogstillgångar, som finns i dessa områden. En motsvarighet till zonindelningen för motordrivmedlen finns också för eldningsoljan. För denna uttas s. k. ortstillägg med visst antal kronor per m 3 för att täcka kostnaderna för transporter från importhamn till konsumenten. Dessa ortstillägg har reducerats allteftersom utbyggnad av lagrings- och transportkapaciteten möjliggjort en billigare distribution. Skillnaden mellan exempelvis Stockholm och de norrländska kuststäderna uppgår till högst 11 kronor/m 3 eller 10 procent för den olja, som vanligen används i industrin. Betydande skillnader föreligger mellan hamnstäder och inlandsorter såväl i södra och mellersta Sverige som i Norrland. Den är sålunda 21 kronor mellan Luleå och Gällivare och 15 kronor mellan Norrköping och Jönköping. Den reella kostnadsfördyringen för ett företag i ett område med högt oljepris sammanhänger bl. a. med bränslekostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna. Enligt kommerskollegii statistik utgjorde bränslekostnaderna år 1958 för samtliga industrigrenar i genomsnitt 1,8 procent av salutillverkningsvärdet. Undantas de industribranscher, som är förhållandevis bränslekrävande men vars lokalisering uppenbarligen ej är beroende av bränslekostnadens storlek, utgjorde för återstående industrigrenar bränslekostnadernas andel av salutillverkningsvärdet 0,9 procent. Detta procenttal gällde exempelvis för mekaniska verkstäder och livsmedelsindustri. För snickerifabriker uppgick bränslekostnaderna till 0,4 procent av salutillverkningsvärdet. Kostnadsfördyringen till följd av olikheter i bränslepriser för de sämst belägna industriföretagen inom det övervägande antalet industribranscher ryms inom V3 procent av salutillverkningsvärdet. För cellulosafabriker och pappersbruk motsvarade bränslekostnaderna år 1958 drygt 4 procent av salutillverkningsvärdet, och för wallboardindustrin var motsvarande andel 7 procent. Prisskillnaden på olja skulle sålunda i de ogynnsammast belägna delarna av landet medföra en fördyring på 1 å 2 procent. De högre levnadskostnaderna i Norrland förklaras bl. a. av de klimatiska förhållandena, vilka direkt påverkar byggnads- och transportkostnaderna samt utgifterna för uppvärmning av bostäder. Av betydelse är vidare de långa transportavstånden till och inom Norrland och den glesa bebyggelsen, vilket medför en fördyring av i första hand sådana produkter, för vilka distri-

389 butionskostnaderna ingår med en betydande del av varans pris. En reducering av transportutgifterna och av boendekostnaderna kan därför väntas leda till en sänkning av levnadskostnaderna, vilket på längre sikt skulle kunna påverka lönesättningen i denna del av landet. Eftersom lönekostnaderna utgör en relativt betydande andel av produktionskostnaderna, borde därigenom möjligheterna att bedriva industriell produktion för avsättning på marknader utanför Norrland kunna förbättras. I vilken grad en utjämning av bensin- och oljepriserna mellan olika delar av landet kan väntas påverka varupriserna och levnadskostnaderna är svårt att bedöma. För vissa kostnadsposter kan dock verkningarna av en sådan åtgärd med viss säkerhet beräknas. De högre bensinkostnaderna i de västligaste delarna av Norrland medför en merkostnad per år för driften av en mindre personbil jämfört med Stockholm av omkring 75 kronor. Inköpspriset på eldningsolja av den kvalitet, som används i mindre hyresfastigheter och enfamiljshus, är i Kiruna 24 procent högre än i Stockholm, 11 procent högre än i Jönköping och 6 procent högre än i Örebro. Då bränslekostnaderna i de nordligaste delarna av landet torde utgöra mellan 15 och 20 procent av bostadskostnaderna, skulle en sänkning av oljepriset till samma nivå som i Stockholm medföra en minskning av hyreskostnaderna i övre Norrlands inland med omkring 4 å 5 procent. Med samma pris för eldningsolja som i Jönköping skulle hyreskostnaden reduceras med l*/a å 2 procent. Kommitténs synpunkter. Kommittén har i sina överväganden i denna fråga betraktat prisutjämningen på bensin och olja med hänsyn till dess lokaliseringspolitiska effekt. Från dessa utgångspunkter anser kommittén, att prissänkande åtgärder bör begränsas till områden, där en förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna är synnerligen angelägen. De delar av landet, som nu är mest missgynnade från prissynpunkt, är Norrlands inland och nordvästra delarna av Svealand. Från allmän lokaliseringssynpunkt är det önskvärt att priset på flytande bränsle sänks i dessa områden. Detta önskemål k a n tillgodoses genom att pristillägget för zonerna 3, 4 och 5 borttas för motordrivmedlen och att en motsvarande prisreduktion genomförs för eldningsoljan. Den av lokaliseringspolitiska skäl önskvärda utjämningen skulle härigenom komma till stånd, samtidigt som administrationsförfarandet skulle bli betydligt enklare än vid införande av ett enhetspris för hela landet. De vägar, på vilka en utjämning av bensin- och oljepriset kan åstadkommas, är antingen en differentiering av skatten på flytande bränsle eller en jämnare fördelning av fraktkostnaderna. Det första alternativet avser beträffande bensin och motorbrännolja en differentiering av den särskilda skatt, som utgår på dessa drivmedel. För eldningsoljan kan det endast bli fråga om en differentiering av den energiskatt, som utgår på denna vara. Vid bl. a. 1961 och 1962 års riksdagar krävdes i motioner en utjämning

390 av bensinpriset genom en differentiering av bensinskatten, så att denna blev lägre inom områden med höga fraktkostnader. Bevillningsutskottet uttalade i sitt utlåtande över motionerna, att en skattedifferentiering strider mot den inom beskattningsrätten tillämpade principen, att statlig skatt skall uttas efter en för hela riket enhetlig skattesats. Frågan om en prisutjämning måste därför enligt utskottet bedömas som en från beskattningen fristående fråga. Riksdagen antog utskottets utlåtande. Kommittén anser för sin del, att en skattedifferentiering ej bör komma i fråga för att åvägabringa en prisutjämning, utan denna bör åstadkommas på annat sätt. Den andra möjligheten att nivellera prisnivån är att utjämna fraktkostnaderna. Detta kan ske genom att vid försäljning av motordrivmedel inom zonerna 3, 4 och 5 ett fraktbidrag utgår på respektive 1, 2 och 3 öre per liter, vilket medför att priset i zonerna 3—5 kan hållas vid det pris, som råder i zon 2. Den kostnad, som denna prisutjämning medför och som skall belasta den totala försäljningen, torde icke överstiga 0,2 öre per liter. För att hindra en snedvridning av konkurrensen mellan företagen måste en särskild clearingkassa inrättas, till vilken varje företag inbetalar ett fraktutjämningsbidrag baserat på deras totala försäljning. En motsvarande fraktkostnadsutjämning bör också ske beträffande eldningsoljan. För denna blir dock en sådan utjämning betydligt svårare att genomföra än för motordrivmedlen. Distributionsförhållandena är nämligen mera invecklade på detta område än inom handeln med bensin och motorolja. Eldningsoljan importeras förutom av oljefirmorna också av andra företag, t. ex. kol firmor. Distributionen till konsumenterna kan vidare ske genom återförsäljare, som levererar till orter i olika priszoner. Kommittén anser, att en prisutjämning på bensin och olja utgör ett viktigt led i strävandena att förbättra lokaliseringsbetingelserna i vissa delar av Norrland. För att lösa prisutjämningsfrågan får kommittén därför föreslå, att Kungl. Maj :t och det centrala lokaliseringsorganet tar upp förhandlingar med oljebranschen i syfte att få till stånd en överenskommelse om en utjämning av fraktkostnaderna i huvudsak överensstämmande med de riktlinjer, som kommittén här förordat. Skulle denna väg ej vara framkomlig, bör möjligheten att införa en clearing i statlig regi övervägas. 11.4.4 Särskilt statligt stöd till samhällelig service i Norrlands inland och nordvästra Svealand

Som i olika sammanhang framhållits kan rationaliseringen i jord- och skogsbruket och den därav föranledda avflyttningen komma att medföra svårigheter att upprätthålla en rimlig samhällelig service i vissa områden. En särställning i detta avseende intar det stora sammanhängande område, som utgörs av Norrlands inland samt de nordvästra delarna av Kopparbergs och Värmlands län. En närmare redogörelse för avgränsningen av detta område, för skogsbrukets omfattning och arbetskraftsbehovet samt vissa

391 synpunkter på samhällsplanering och samhällelig service i området lämnas i bilaga II. Av redogörelsen framgår bl. a. att 48 procent av skogsmarksarealen ligger i det nämnda området, som vidare svarar för i runt tal 40 procent av avverkningarna i Norrland och Dalarna. Området rymmer sålunda en för vår nationalprodukt betydande naturtillgång. Tillvaratagandet av denna naturtillgång kräver — även efter en intensiv rationaliseringsprocess — ett visst mått av arbetskraft, som måste vara bosatt inom området. Det är numera icke realistiskt att r ä k n a med att skogsarbetarna är villiga att bo i förläggning i direkt anslutning till arbetsplatserna. Man får i stället utgå ifrån att de i regel vill övernatta i hemmet. Av de i bilagorna redovisade uppgifterna framgår olika tänkbara alternativ för arbetskraftens färdvägar. Ett rimligt antagande synes vara en maximal färdväg av 3 till 4 mil mellan hem och arbetsplats. Skogsarbetarna och deras familjer torde i allt högre grad vilja bosätta sig i samhällen, som kan erbjuda en service, som i princip icke är underlägsen den som tätortsbefolkningen vanligen kan erhålla. Om sådan service ej står till buds, föreligger risk för att skogsbruket icke kan erhålla den arbetskraft det behöver. Inom det berörda området finns ett mindre antal tätorter, som baseras på andra basnäringar än jord- och skogsbruk eller som är serviceorter för betydande omland. Om kommitténs förslag till stöd för etablering och utbyggnad av industriföretag genomförs, ökas möjligheterna att behålla och ytterligare förbättra nuvarande enskild och samhällelig service i dessa orter. Med den arbetskraft, som bor i eller i närheten av dessa tätorter, kan emellertid med det angivna reseavståndet mellan bostad och arbetsplats avverkningar endast ske på en del av skogsarealen. För att ett mera fullständigt utnyttjande av skogstillgångarna skall bli möjligt måste arbetskraft kunna repliera på ett betydligt större antal tätorter än centralorterna. Även dessa tätorter bör kunna erbjuda en rimlig standard i fråga om samhällelig service. Av betydelse är därvid i första hand skola med minst lågstadium, närhetsbutik, vissa fritidsanläggningar samt kollektiva anläggningar för vatten och avlopp jämte serviceverkstad. Inom ett flertal av dessa serviceområden kan kommuner och andra intressenter åtnjuta statsbidrag i olika former. Med hänsyn till att det är ett allmänt samhällsintresse, att de skogstillgångar som finns i inlandsområdet tillvaratas, och att kommuner eller andra icke kan väntas ha förutsättningar att själva svara för de ekonomiska åtaganden, som med n u utgående bidrag skulle krävas för dessa serviceanordningar, vill kommittén föreslå, att förhöjda statsbidrag utgår i syfte att åstadkomma en rimlig samhällelig service i vissa tätorter i Norrlands inland och nordvästra Svealand. Det bör uppdras åt det centrala lokaliseringsorganet att i samråd med de regionala lokaliseringsorganen närmare precisera i vilka orter det för-

392 höjda bidraget bör utgå samt att i samråd med de centrala verk och myndigheter på skilda områden, som handlägger statsbidragsfrågor, framlägga förslag till utvidgade bidragsformer. 11.4.5 Synpunkter på en utjämning av levnadskostnaderna.

Som en följd av regionala variationer i kostnadsfaktorerna är de allmänna levnadskostnaderna olika i skilda delar av landet. Vissa livsmedel och kläder torde betinga högre kostnader i vissa regioner än i andra och även bostadskostnaderna varierar. Ett uttryck för detta är förekomsten av regionalt bundna lönetillägg i kollektivavtalen liksom också dyrortsgruppering och kallortstillägg i det statliga lönesystemet. Denna lönekonstruktion har utan tvekan stor betydelse för näringslivets lokalisering. Dessa löneskillnader får givetvis anses ha sitt upphov i vissa kostnadsfördyrande faktorer, som resulterar i krav på högre löner, vilka i sin t u r ytterligare höjer produktionskostnaderna liksom också levnadskostnaderna. Hela processen har i någon mån karaktären av en kedjereaktion, som delvis torde vara psykologiskt betingad. Kommittén rekommenderar eller föreslår i annat sammanhang åtgärder på transport-, skatte- och elkraftområdet, som kan verka utjämnande på produktions- och levnadskostnaderna. Kommittén vill därför här endast i korthet anföra några synpunkter på lönekostnadsdifferenserna och den statliga dyrortsgrupperingen, sedda från lokaliseringspolitiska aspekter. Högsta löneläge och högsta dyrortsgrupp i landet redovisas i Stockholms stad med vissa förorter, i Norrbottens län och i inlandskommunerna i Västerbottens län, större delen av Jämtlands län samt två kommuner i Västernorrlands län. Den statliga dyrortsgrupperingen omfattar numera endast tre grupper, om man bortser från kallortstilläggen. I södra och mellersta delarna av landet är skillnaden mellan olika områden förhållandevis små. Bortsett från de nämnda delarna av riket, tillhörande högsta dyrortsgruppen, inskränker sig spännvidden inom det statliga löneområdet till skillnaden mellan tredje och fjärde dyrortsgrupperna, vilket exempelvis i 11 :e löneklassen motsvarar 6,2 procent och i 27 :e löneklassen 1,9 procent av lönen. Till fjärde ortsgruppen hör i huvudsak de östra delarna av Jämtlands län, så gott som hela Västernorrlands län samt den västliga hälften av Västerbottens län och till tredje ortsgruppen hela Svealand, Götaland och södra Norrland i övrigt. Mellan detta område och övre Norrland föreligger den största spännvidden. För personal i statlig tjänst är löneskillnaden mellan den tredje och femte ortsgruppen 3,7 procent i löneklass 27 och 12,6 procent i löneklass 11. Till detta kommer en mot norr stigande spännvidd till följd av kallortstilläggen från en till åtta procent med en sydgräns från Östersund till Örnsköldsvik. Beträffande regionala olikheter i fråga om löner inom näringslivet hänvisas till kapitel 5, s. 178—196.

393 Bostadskostnader är en väsentlig faktor i levnadskostnaderna och påverkar därmed också dyrortsgrupperingen. Den kan uppdelas i byggnadskostnader och driftskostnader. När det gäller driftskostnaderna är uppvärmningen av bostaden sannolikt den post, som utvisar de största variationerna inom olika landsdelar beroende på de skilda klimatförhållandena. Härjämte har man att ta hänsyn till de regionalt varierande priserna på olika bränslen. Också byggnadskostnaderna varierar regionalt till följd av olikheter i löner och kostnader för materialtransporter samt av klimatiskt betingade skillnader i förutsättningarna för kontinuerlig byggnadsverksamhet. I detta sammanhang synes väsentligt att åtgärder i syfte att utjämna byggnadskostnaderna icke — i varje fall direkt — påverkar boendekostnaderna i det befintliga bostadsbeståndet. En regional utjämning av boendekostnaderna genom att påverka byggnadskostnaderna synes därför icke kunna nås annat än på mycket lång sikt. För att nå ett dylikt mål måste därför åtgärder, som påverkar de löpande kostnaderna, vidtas. Kommittén har vid sina överväganden i denna fråga kommit till den slutsatsen, att detta endast skulle kunna ske genom någon form av fortlöpande regional subvention. En sådan lösning kan dock kommittén icke förorda. Som tidigare anförts är regionala olikheter i löneläget i det statliga lönesystemet liksom även inom enskild verksamhet en följd av faktiska eller antagna differenser i levnadskostnaderna. Ett borttagande av dyrortsgrupperingen kan i och för sig icke ändra detta faktum. Det finns emellertid anledning anta, att förändringar från tid till annan inträder i dessa regionala differenser. Det torde vara ett allmänt önskemål, att dylika förändringar återspeglas i lönesystemet, om man vill ha ett system, som i princip skall täcka variationerna i levnadskostnaderna. Det bör vidare beaktas, att lönesättningen inom det enskilda näringslivet — liksom inom den i övre Norrland betydelsefulla statliga företagsamheten •— är baserad på förhandlingar och fria överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Också inom den statliga förvaltningen baseras lönesättningen på förhandlingsuppgörelser. Med anledning av att nya prisundersökningar, avsedda att läggas till grund för en översyn av dyrortsgrupperingen, planeras, vill emellertid kommittén uttala önskemål om att det statliga lönesystemet får en sådan konstruktion, att det icke skärper eventuellt förekommande levnadskostnadsskillnader. De förslag, som kommittén i annat sammanhang lagt fram i syfte att utj ä m n a de ekonomiska skillnaderna mellan olika områden i landet, bör enligt kommitténs mening bidra till att en viss utjämning efterhand också bör inträda i fråga om levnadskostnaderna. Kommittén vill understryka angelägenheten av att genom prisundersökningar den väntade utvecklingen följs, så att den kostnadsutjämning som kan förutses med minsta möjliga

394 tidsutdräkt slår igenom i ortsgrupperingen. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på lokaliseringsorganet att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område. 11.5 Behovet av kommunal

skatteutjämning.

De stora skillnader i skatteutdebiteringen, som föreligger mellan olika kommuner, har spelat en framträdande roll i diskussionen i lokaliseringsfrågan. Särskilt har de höga skattesatserna i flertalet norrlandskommuner framhållits som ett svårt hinder för en önskad industrilokalisering. Den främsta anledningen till det ojämna kommunala skattetrycket får sökas i de stora variationerna i kommunernas skatteunderlag. Grundtanken bakom den nuvarande förordningen till skattelindringsbidrag åt synnerligt skattetyngda kommuner 1 har varit, att lämna tillskott av skatteunderlag till kommuner med brist på sådant. Vid 1962 års riksdag beslöts vissa förbättringar i kommunernas möjligheter att erhålla skattelindringsbidrag. Dessa justeringar är emellertid att betrakta som ett provisorium till dess att 1958 års skatteutjämningskommitté hunnit lägga fram förslag till en mera långsiktig lösning av frågan. Genom skattelindringsbidragen har ekonomiskt svaga kommuner fått en viss kompensation för den bristande skattekraften, som närmat utdebiteringarna i dessa kommuner till den utdebitering, som sker i kommuner med bättre ekonomisk bärkraft. Skattelindringsbidragen synes också gjort det möjligt för berörda kommuner att i viss utsträckning höja sin standard. Mot de nuvarande skattelindringsbidragens konstruktion har riktats den kritiken, att den lämnar kommunernas utgifts- och utdebiteringsbehov obeaktade. Enligt kommitténs mening försvårar de ojämna kommunala skattesatserna i många fall en önskvärd lokalisering av industriell verksamhet. Kommittén vill vidare framhålla, att det nuvarande bidragssystemet icke möjliggör ett effektivt stöd till kommuner, som på grund av strukturella förändringar inom näringslivet med följdverkningar i form av minskad sysselsättning och befolkningsomflyttning, har finansieringssvårigheter. Det nuvarande bidragssystemet är sålunda otillräckligt för att åstadkomma den nivellering av de kommunala skattesatserna, som också med hänsyn till de lokaliseringspolitiska önskemålen är angelägen. Möjligheterna till ett bidragssystem, som tar hänsyn både till bristen på skatteunderlag och hög kommunal utdebitering, synes därför böra övervägas. 11.6 Det kommunala stödet till företagen Kommunal service och lokaliseringspolitik. Som kommittén tidigare framhållit föreligger ett nära samband mellan näringslivets lokalisering och den planering för bebyggelse och för utbyggnad av olika serviceanordningar, 1 Förordningen den 18 maj 1951 (SFS nr 278) angående bidrag till skattelindring åt synnerlig skattetyngda kommuner med ändring den 1 juni 1962 (SFS nr 168).

395 som sker i kommunerna. En expansion av näringslivet i en viss ort k a n kräva investeringar i bostäder, gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, skolor m. m., för att såväl företagens som befolkningens behov av olika förnödenheter och tjänster skall kunna tillgodoses. Kommunerna k a n å sin sida genom en förutseende markplanering för industrier och bostäder samt genom olika åtgärder för att förbättra servicemöjligheterna främja det bestående näringslivets utveckling och tillkomsten av nya företag. De åtgärder, som vidtas av kommunerna i dessa avseenden, påverkar i hög grad lokaliseringsförutsättningarna. Genom den ökade samverkan mellan kommunerna och de statliga lokaliseringsorganen, som enligt vad kommittén föreslagit bör komma till stånd, torde den kommunala planeringen på ett bättre sätt än hittills kunna anpassas till de väntade förändringarna inom näringslivet och de allmänna riktlinjerna för lokaliseringspolitiken. Kommunernas influens på näringslivets lokalisering inskränker sig emellertid icke till åtgärder, som tar sikte på att förbättra de allmänna betingelserna för olika slag av företagsamhet. Som framgår av redogörelsen i kapitel 8 söker kommunerna därutöver med olika medel i betydande omfattning direkt stimulera etablering och inflyttning av enskilda företag. Detta sker dels genom upplysnings- och reklamverksamhet, dels genom erbjudande av ekonomiskt stöd i olika former till företag, som startar verksamhet i kommunen. Även till företag, som hotas av driftsnedläggelse eller som överväger att flytta verksamheten till en annan kommun, lämnas dylikt stöd i syfte att hindra en nedgång i sysselsättningen. Enligt kommitténs mening är det värdefullt, att kommunerna genom information och upplysning söker sprida kännedom om kommunens förutsättningar från lokaliseringssynpunkt. Sådana åtgärder får anses ingå som ett naturligt led i kommunens strävanden att främja näringslivets utveckling. För att upplysningsverksamheten skall bli till nytta för näringslivet, bör den ge en allsidig och objektiv belysning av tillgång på arbetskraft, allmän och enskild service och andra viktiga faktorer för företagens lokaliseringsbedömning. Hittills har i vissa fall brister i detta avseende k u n n a t konstateras. Genom ökad rådgivning till kommunerna från lokaliseringsorganens sida bör emellertid kommunernas möjligheter att i fortsättningen bedriva en från sakliga synpunkter tillfredsställande upplysnings- och informationsverksamhet kunna väsentligt förbättras. Kommunala subventioner. Kommittén har tidigare föreslagit, att statligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte i ökad utsträckning bör utgå till företag i samband med startande och i vissa fall utbyggnad av industriell rörelse. Stödåtgärderna ingår därvid som ett led i strävandena att få till stånd en förstärkning och differentiering av näringslivet i vissa orter och områden, där en sådan utveckling av samhällsekonomiska och sociala skäl är särskilt angelägen. De kommunala stödåtgärderna har däremot till syfte att i första hand tillvarata den egna kommunens intressen. F r å n denna utgångspunkt kan dylika åtgärder många gånger framstå som rimliga och berättigade,

396 exempelvis för att motverka rådande eller befarad arbetslöshet. Fall kan givetvis förekomma, där kommunalt stöd kan leda till även från allmänna synpunkter gynnsamt resultat. Allmänt gäller emellertid att kommunerna i sin stödverksamhet har begränsade möjligheter att ta hänsyn till om den lokalisering, som de medverkar till, är förenlig med allmänna lokaliseringssynpunkter. Den kommunala subventionspolitiken kan därför i många fall komma i motsättning till principerna för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Härtill kommer att kommunernas möjligheter att ekonomiskt stödja enskilda företag är starkt varierande. Det är ingalunda säkert, att en expansion av näringslivet från allmänna synpunkter främst bör eftersträvas i de kommuner, som har de bästa ekonomiska resurserna att genom ekonomiskt stöd stimulera nyetablering och inflyttning av företag. Även från andra synpunkter inger de kommunala subventionerna starka betänkligheter. Många kommuner har lämnat stöd till företag, som icke visat sig vara bärkraftiga. Förklaringen härtill torde bl. a. ligga däri att de kommunala myndigheterna icke haft tillräckliga insikter i företagsekonomiska och tekniska frågor för att kunna göra en riktig bedömning av företagets förutsättningar att bedriva en lönsam produktion. Den kommunala konkurrensen om företagen har i andra fall lett till att stöd även lämnats, där något behov av att kompensera företaget för extra kostnader i samband med lokalisering av en industrianläggning till en viss ort icke förelegat. En del av företagets kostnader för etableringen överförs därmed på kommunen utan att någon egentlig motprestation från företagets sida krävs. Uppenbarligen kan det kommunala stödet därigenom få icke önskvärda konsekvenser från konkurrenssynpunkt. Ekonomiskt stöd synes även i betydande omfattning lämnas till företag, som på grund av bristande lönsamhet eller av andra skäl har svårt att driva sin verksamhet. Sådana åtgärder synes i vissa fall kunna fördröja en anpassning av produktionen till ändrade marknads- och konkurrensförhållanden. Det förekommer vidare, att kommunerna erbjuder speciella förmåner till företag, som står i begrepp att flytta verksamheten till en annan kommun. En dylik aktivitet inger betänkligheter med hänsyn bl. a. till att den kan orsaka en från såväl företagsekonomiska som samhälleliga synpunkter felaktig lokalisering av olika produktionsenheter. I många fall har de kommunala stödåtgärderna till företagen inneburit ett överskridande av de befogenheter, som tillkommer kommunerna enligt kommunallagarna. Enligt gällande rättspraxis betraktas sålunda kommunalt stöd till ett enskilt företag icke som en kommunal angelägenhet annat än i de fall, då åtgärden kan anses ingå som ett led i kommunens strävanden att förekomma eller hindra lokal arbetslöshet. Stödet anses därvid icke gälla företaget i och för sig utan arbetskraften och har därigenom karaktär av social hjälpverksamhet. Liknande inställning framträder i den praxis, som tillämpas av Kungl. Maj :t i fråga om sådana lån och borgensåtaganden

397 till företag, som enligt kommunallagarna kräver tillstånd av Kungl. Maj :t. Den stora motsättning, som råder mellan kommunernas faktiska handlande i fråga om subventioner till enskilda företag och deras formella befogenheter, förklaras av att en rättslig prövning av kommunala beslut i dessa frågor endast sker, då beslutet överklagas av kommunmedlem. Vidare gäller att underställningsskyldighet i fråga om kommunala lån och borgensåtaganden endast föreligger i särskilda fall. Utlåning av medel blir sålunda icke ens indirekt föremål för underställning, om lånet finansieras av disponibla medel eller av medel, som kommunen i sin tur upplånat med jtnyttjande av den underställningsfria lånerätten. Borgensteckning kan )ckså ske utan underställning enligt de regler, som gäller för upplåning. Kommittén har kommit till den bestämda uppfattningen, att kommunalt ekonomiskt stöd i syfte att påverka enskilda företags lokalisering och utveckling icke bör ifrågakomma. Kommunernas lokaliseringssträvanden bör i stället helt inriktas på att genom en förutseende planering och olika åtgärder för förbättring av servicemöjligheterna skapa gynnsamma betingelser för näringslivet. Ekonomiskt stöd till företag i lokaliseringspolitiskt syfte bör endast lämnas av staten enligt av regering och riksdag fastställda grunder. Också de kommunala subventioner, som i många fall lämnas staten i samband med lokalisering av olika slag av verksamhet, bör uppmärksammas. Statliga förvaltningsorgan och företag synes även vid övervägandet av olika lokaliseringsalternativ i betydande utsträckning kalkylera med kommunala förmåner. För kommittén framstår det som självklart, att förläggningen av statliga verksamheter icke under några förhållanden får göras beroende av vilka speciella förmåner av ekonomisk art, som den ena eller den andra kommunen kan erbjuda. Lokaliseringen bör ske på grundval av en noggrann avvägning mellan fackmässiga bedömanden och allmänna lokaliseringssynpunkter. Kommunala subventioner framstår som en ur sakliga synpunkter omotiverad omfördelning av vissa kostnader mellan staten och kommunerna. En begränsning av den kommunala stödverksamheten till företagen kan under nuvarande förhållanden endast åstadkommas, om kommunernas och företagens syn på dessa frågor radikalt förändras. Från såväl kommunalt håll som från företrädare för näringslivet har under senare år den ohämmade konkurrensen mellan kommunerna om företagen och de kommunala subventionerna kritiserats med hänsyn till de icke önskvärda konsekvenser, som denna verksamhet från olika synpunkter leder till. I vad mån de enskilda kommunernas och företagens handlande kommer att påverkas härav är emellertid svårt att bedöma. Större effekt borde måhända kunna uppnås, om såväl näringslivets som kommunernas egna organisationer genom en brett upplagd upplysningsverksamhet sökte medverka till ett allmänt avståndstagande från den kommunala subventionspolitiken. Genom tillkomsten av kommunblocken och bildandet av betydligt större

398 kommunala enheter kan vidare de kommunala stödåtgärderna till företagen antas bli av mindre betydelse i lokaliseringspolitiken. Sålunda kommer antalet kommuner, som på grund av ogynnsam utveckling inom befolkning och näringsliv vill skaffa nya skatteobjekt och sysselsättningstillfällen åt kommunen, att bli avsevärt färre. Förutsättningarna att i olika områden få till stånd livskraftiga tätorter, som är attraktiva för industrin utan speciella kommunala stödåtgärder, bör även bli större genom den koncentration av samhällelig service, som en sammanläggning av kommunenheterna kan väntas leda till. Av särskild betydelse blir emellertid de av kommittén framlagda förslagen till en förstärkning av de statliga insatserna på lokaliseringsområdet. Det statliga stödet till företag avser sålunda att underlätta industrins utveckling i områden och orter med svagt eller ensidigt utvecklat näringsliv, vilket bör minska behovet av kommunalt stöd åt enskilda företag i dessa områden. Genom vidgad rådgivnings- och upplysningsverksamhet kommer vidare de statliga lokaliseringsorganen att i ökad utsträckning få kontakt med konkreta lokaliseringsärenden. De får därigenom större möjligheter att påverka kommunernas och företagens ställningstaganden vid sådana lokaliseringar, där kommunala subventioner är ifrågasatta. Kommittén har vidare förutsatt, att en ökad samverkan mellan kommunerna och i första hand de regionala lokaliseringsorganen skall komma till stånd i olika planeringsfrågor, som har betydelse för näringslivets utveckling. Härigenom bör det bli möjligt att inordna den kommunala lokaliseringsverksamheten i ett större sammanhang och länka in kommunernas aktivitet på detta område i sundare banor. Kommittén är emellertid klart medveten om att vad här ovan anförts icke utgör någon garanti för att de kommunala subventionerna kommer att bli betydelselösa i framtiden. Erfarenheterna av en mera aktiv samhällelig lokaliseringspolitik liksom också kommunindelningsreformens genomförande bör dock avvaktas, innan ytterligare åtgärder på detta område övervägs.

11.7 Frågan om tillståndstvång Frågan om att införa tillståndstvång som ett lokaliseringspolitiskt medel i syfte att hindra från samhällelig synpunkt olämpliga lokaliseringar behandlades av 1947 års utredning angående näringslivets lokalisering (SOU 1951: 6). Utredningen ansåg sig icke kunna ta slutgiltig ställning i denna fråga. Dels ville den avvakta om och i vilken form byggnadsregleringen komme att kvarstå. Om regleringen bibehölls, kunde det tänkas att prövningen av olika anläggningars lämplighet ur lokaliseringssynpunkt bäst kunde lösas genom anknytning till denna kontroll. Men dels — och det ansåg utredningen vara viktigare — borde hela frågan ytterligare övervägas, sedan erfarenheter vunnits av den av kommittén föreslagna utvidgade loka-

399 liseringspolitiska verksamheten. I proposition i lokaliseringsfrågan vid 1952 års riksdag uttalades, att någon särskild tillståndsgivning för att hindra olämplig lokalisering icke ansågs erforderlig. I kapitel 8 har byggnadsregleringens roll i lokaliseringspolitiken utförligt behandlats. Av redogörelsen där framgår att ansökningar om byggnadstillstånd avseende nyetablering och utbyggnad av industriföretag prövades även från lokaliseringssynpunkt. I överensstämmelse med de av statsmakterna angivna riktlinjerna för lokaliseringspolitiken behandlade arbetsmarknadsstyrelsen sådana ansökningar från företag i storstadsområdena restriktivt i syfte att dämpa expansionen där. Det torde dock endast ha varit i ett tämligen ringa antal fall, som byggnadstillstånd vägrades enbart av lokaliseringsskäl. Antalet ansökningar från företag i andra delar av landet, som önskade förlägga sin verksamhet till storstadsområdena, var av obetydlig omfattning. I stället förekom, som framgår av kapitel 2, utflyttning av företag eller filialutläggning från storstadsområdena, i första hand från Stockholmsområdet. Denna omlokalisering av verksamheten skedde i stor utsträckning på företagens egna initiativ. Genom den rådgivnings- och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor, som bedrivs i samverkan mellan arbetsmarknadsstyrelsen och industriförbundet, har det varit möjligt att medverka till att de från storstadsområdena utflyttade verksamheterna förlagts till orter och områden, där en expansion av näringslivet varit angelägen från allmänna lokaliseringssynpunkter. Kommittén har i det föregående föreslagit, att de positiva medlen i lokaliseringspolitiken skall förstärkas. Ett genomförande av dessa förslag kommer att innebära en intensifiering av rådgivnings- och upplysningsverksamheten till företagen såväl centralt som ute i länen. Denna verksamhet kommer att baseras på utförligare utredningsmaterial, som ger lokaliseringsorganen större möjligheter än för närvarande att medverka till att lokaliseringen av det enskilda näringslivets anläggningar sker på ett sådant sätt, att såväl de företagsekonomiska som de samhällsekonomiska och sociala synpunkterna blir beaktade. Genom en vidgad lokaliseringsplanering och längre gående samverkan mellan olika planeringsorgan bör även lokaliseringssynpunkter i högre grad än hittills bli beaktade i den samhälleliga planeringen. Särskilda statliga stödåtgärder till näringslivet har även föreslagits för att stimulera nyetablering och utbyggnad av industriföretag i vissa orter och områden, där en förbättring av sysselsättningen ansetts önskvärd. En aktivering av den samhälleliga lokaliseringsverksamheten enligt de av kommittén utstakade riktlinjerna avser att underlätta lokalisering till olika orter utanför storstadsområdena. Därmed kan också följden bli att expansionen i dessa områden kommer att dämpas. Mot bakgrunden av den utveckling, som ägt r u m sedan statsmakterna tog ställning till föregående utredning om näringslivets lokalisering, har

400 kommittén övervägt huruvida ovan angivna åtgärder att påverka näringslivets lokalisering kan anses vara tillräckliga för att medföra önskvärt reslutat eller om samhället därutöver bör ha möjlighet att genom tillståndstvång hindra en lokalisering, som från samhällelig synpunkt anses vara olämplig. En lokaliseringskontroll genom tillståndsgivning kan antingen vara av allmän karaktär och avsedd att hindra en från samhällelig synpunkt uppenbart felaktig lokalisering, oavsett var i landet lokaliseringen sker, eller också begränsad till ett visst område i syfte att hindra en expansion, som har ogynnsamma verkningar både för området och för landet i övrigt. Allmän lokaliseringskontroll. De fall då en lokalisering framstår som olämplig från samhällssynpunkt gäller främst sådana, som är ofördelaktiga med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena, eller som kräver stora investeringar från det allmännas sida i vägar, bostäder och andra serviceanläggningar, eller som eljest är ogynnsamma från allmän samhällsplaneringssynpunkt. Allmän lokaliseringskontroll förutsätter, att tillstånd i samband med nyetablering och utbyggnad av verksamhet i princip måste begäras av samtliga företag i alla delar av landet. Av praktiska skäl måste dock kontrollen begränsas till företag av viss storlek. Även med en sådan begränsning kan det bli fråga om en synnerligen omfattande reglering. Antalet lokaliseringar, som från samhällets synpunkt skulle vara så olämpliga att tillstånd ej skulle kunna beviljas, torde bli ringa i förhållande till totala antalet ansökningar. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas, om det föreligger tillräckligt starka skäl för införande av en så omfattande och kostnadskrävande administration, som en allmän lokaliseringskontroll skulle medföra. Oavsett detta vill kommittén understryka, att andra betänkligheter kan resas mot en sådan kontroll, icke minst med hänsyn till svårigheterna att på längre sikt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av en sådan lagstiftning, som i sin praktiska tillämpning i vissa fall kan fördröja eller hindra en utbyggnad av produktionen. De ökade resurser, som lokaliseringsorganet enligt kommitténs förslag skulle utrustas med, kommer att ge detta betydligt bättre möjligheter att fungera som ett effektivt upplysnings- och serviceorgan i syfte att klargöra för företagen, vilka lokaliseringsalternativ som är acceptabla från samhälleliga synpunkter, varigenom de samhälleliga önskemålen och de företagsekonomiska kraven i största möjliga grad kan samordnas. Lokaliseringskontroll för vissa regioner. I syfte att dämpa expansionen i en viss ort eller region kan tillståndstvång införas för detta område. Uppenbarligen är det däremot icke möjligt att genom tillståndsgivning få till stånd lokalisering till vissa orter eller områden, eftersom företaget kommer att vara oförhindrat att skrinlägga sina planer i stället för att starta verksamhet på en av myndigheterna angiven ort. En statlig reglering av företagens

401 lokalisering behöver därför icke utan vidare leda till en expansion av näringslivet i sådana områden, där en ökad ekonomisk aktivitet från samhälleliga synpunkter bör eftersträvas. En tillståndsreglering, som begränsas till vissa områden, skulle i första hand avse storstadsområdena. Som kommittén tidigare framhållit kan det, åtminstone till dess en bättre jämvikt på bostadsmarknaden och i fråga om samhällelig service uppnåtts, framstå som rimligt att motverka de faktorer, som ger upphov till den stora efterfrågan på arbetskraft i dessa områden. Frågan gäller då vilken sektor inom näringslivet, som främst bidragit till befolkningstillväxten i storstadsområdena. Av den redogörelse för utvecklingen under 1950-talet, som kommittén lämnat i kapitel 2, framgår att sysselsättningsökningen i storstadsregionerna var större inom servicenäringarna än inom den egentliga industrin. Vidare konstaterades i denna redogörelse för storstadsområdenas del att omlokaliseringen av industriell verksamhet i form av utflyttningar av företag eller filialutläggningar under efterkrigstiden varit av större omfattning, mätt i antal sysselsatta, än den nyetablering av industriföretag, som samtidigt ägt rum. Som tidigare anförts har dessa omlokaliseringar endast i ett fåtal fall orsakats av vägrade byggnadstillstånd. I regel har orsaken varit, att företagen till följd av rekryteringssvårigheter, höga produktionskostnader, svårigheter att få lämplig industrilokal och tomtmark etc. bedömt utvecklingsmöjligheterna vara gynnsammare på andra håll. De nyetableringar, som ägt rum i storstadsområdena, har huvudsakligen gällt företag med lokal avsättning eller som av andra skäl varit beroende av storstadslokalisering. Om det av företagsekonomiska skäl varit motiverat att flytta hela eller delar av verksamheten från storstadsområdena till andra orter, har detta skett i betydande omfattning. Överväganden om tillståndsgivning i syfte att motverka befolkningskoncentrationen till storstadsområdena kan inte begränsas till industrin utan måste omfatta alla näringsgrenar. Inom handel samt enskild förvaltning och serviceverksamhet möter dock med hänsyn till företagens struktur, karaktär och inriktning så stora svårigheter att avgränsa och precisera de fall för vilka tillstånd skall sökas, att det är tvivelaktigt om en tillståndsgivning med därtill hörande kontroll kan komina att fungera på ett tillfredsställande sätt. Beträffande etableringar inom den statliga sektorn, berörande forskning och undervisning, offentliga myndigheter, verk och anstalter liksom andra lokaliseringar, som beslutas av Kungl. Maj :t och riksdag, har lokaliseringsorganet redan nu möjlighet att framföra sina synpunkter på valet av förläggningsort. Tillståndstvång för detta område är således överflödigt. De beslut, som fattas om de statliga verksamhetsgrenarnas lokalisering, kommer i stor utsträckning också att influera på lokaliseringen av produktions- och serviceenheter inom det enskilda näringslivet. Kraven på en tillståndsgivning förknippas i första hand med uppförande 26—318333

402 av

byggnad eller anläggning samt om- och tillbyggnad därav. Härvid når man icke sådan etablering, som sker genom att lediga lokaler kan tas i anspråk utan ombyggnad. Att låta lokaliseringskontrollen omfatta alla byggnadsärenden synes vara att sätta ambitionsgraden för högt. Tillstånd skulle därför erfordras endast då det är fråga om större projekt. Gränsen då tillstånd erfordras anges antingen i anslutning till lokalernas storlek eller till den arbetsstyrka, som skulle sysselsättas, eller till bägge dessa förhållanden. Sätts denna gräns alltför lågt, skulle den administrativa apparat, som i så fall krävdes för en effektiv kontroll, icke stå i rimlig proportion till det syfte man vill uppnå. Om å andra sidan tillståndstvånget begränsas till större företag, kan lokaliseringskontrollen kringgås genom att nyetablering eller utbyggnad sprids på flera mindre anläggningar. Avvägning mellan företagens synpunkter och samhällets önskemål i fråga om den lämpligaste lokaliseringen måste åvägabringas på ett smidigt sätt. Ett genomförande av kommitténs förslag att med positiva medel stimulera en önskad omlokalisering, framför allt genom åtgärder, som underlättar företagens utflyttning från storstadsområdena till vissa andra delar av riket, bör göra det möjligt att nå fram till en tillfredsställande lösning på detta lokaliseringsproblem, utan att en tillståndslagstiftning behöver tillgripas. Ett tillståndstvång torde enligt kommitténs bedömningar icke komma att medföra någon ytterligare effekt i detta avseende. Utvecklingen synes också komma att gå i riktning mot en fortsatt spontan omlokalisering, främst med hänsyn till att de förhållanden, som påverkat den hittillsvarande utflyttningen, kan väntas bestå under den närmaste framtiden. Sammanfattning. Den organisatoriska upprustning av lokaliseringsverksamheten och den förstärkning av de lokaliseringspolitiska medlen, som kommittén föreslår, ger lokaliseringsorganet en auktoritativ ställning i lokaliseringsfrågor och kommer att öka möjligheterna att påverka lokaliseringen i en från samhällssynpunkt gynnsam riktning. Genom särskilda åtgärder underlättas en utspridning av företag från storstadsområdena till områden, där den ekonomiska aktiviteten och befolkningsunderlaget behöver stärkas. Den förbättring av lokaliseringsbetingelserna, som en ökad samordning av den samhälleliga planeringen kan medföra, verkar i samma riktning. Med hänsyn härtill och då några påtagliga resultat härutöver icke synes kunna vinnas genom en obligatorisk lokaliseringskontroll, finner kommittén för sin del att det icke kan vara påkallat med en särskild lagstiftning om tillståndstvång i samband med lokalisering. Kommittén vill emellertid understryka vikten av samverkan mellan näringslivet och de offentliga myndigheterna i planeringsfrågor. Likaväl som det enskilda företaget för sin planering är beroende av informationer om tillgången på arbetskraft och bostäder liksom om samhällets dispositioner beträffande utbyggnader av kommunikationer, skolor m. m., är de statliga och kommunala myndigheterna för sin planering beroende av uppgifter från

403 näringslivet om de förändringar, som är att vänta beträffande produktion och sysselsättning vid de enskilda företagen. I fråga om driftsnedläggelser och mera betydande driftsinskränkningar blir detta behov tillgodosett genom de överenskommelser rörande förhandsinformationer om sådana åtgärder, som träffats mellan arbetsmarknadsstyrelsen och olika huvudorganisationer inom näringslivet (s. 255). För att lokaliseringsorganet effektivt skall kunna fylla sin uppgift är det beroende av sådana informationer om planerade utbyggnader och omlokaliseringar, att det på ett tidigt stadium kan ta kontakt med företagen och diskutera lokaliseringsfrågan. För företagen är det av värde att från lokaliseringsorganet få förslag på lämpliga orter, redan innan mera omfattande undersökningar gjorts. Länsarbetsnämnderna kan •— så länge igångsättningstillstånd fordras för byggen och därefter genom den verksamhet, som byggarbetsnämnderna skall bedriva — informera det centrala lokaliseringsorganet om planerade ny- och ombyggnader. Det synes dock vara önskvärt, att lokaliseringsorganet i ett tidigare skede kan få informationer om planerade utbyggnader och omlokaliseringar. Kommittén vill därför förorda, att möjligheterna till överenskommelse med näringslivets organisationer om förhandsinformationer i dessa frågor i likhet med vad som sker vid driftsinskränkningar närmare undersöks.

KAPITEL 12 D e n samhälleliga lokaliseringsverksamhetens organisation

I det föregående har närmare behandlats målsättningen för lokaliseringspolitiken, ävensom redogjorts för de medel med vilka samhället bör förverkliga de lokaliseringspolitiska önskemålen. Enligt kommitténs mening förutsätter de vittomfattande och krävande uppgifter, som kommer att läggas på lokaliseringsorganen, att dessa organ får en auktoritativ ställning på såväl riks- som länsplanet och att de erhåller erforderliga personalresurser. Dessa förstärkta personalresurser är nödvändiga icke enbart för de nya uppgifter för lokaliseringsorganen, som kommittén föreslagit, utan också för att på olika plan följa lokaliseringsfrågans utveckling och ta initiativ i syfte att främja en ändamålsenlig lokalisering samt att i olika sammanhang bevaka att lokaliseringssynpunkterna beaktas. Lokaliseringsverksamheten bör enligt kommittén bedrivas genom ett centralt organ samt genom regionala organ med länen som verksamhetsområden. Inom Kungl. Maj :ts kansli bör ärenden, som är av betydelse för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten, handläggas i samråd med chefen för det departement, under vilket det centrala lokaliseringsorganet hör. 12.1 Samordning av lokaliseringsärendena inom Kungl Maj:ts

kansli

Som framgått av redogörelsen på s. 00 har det nuvarande lokaliseringsorganets insatser på verksplanet i enlighet med statsmakternas beslut år 1952 begränsats till samråd med övriga ämbetsverk med planeringsuppgifter. Lokaliseringsorganet har därvid företrätt de lokaliseringspolitiska synpunkterna på ämbetsverkens planering och påkallat ämbetsverkens uppmärksamhet på de brister i den samhälleliga utbyggnaden, som kunnat konstateras i samband med lokaliseringsorganets rådgivande och utredande verksamhet. En samordning av den karaktär, som 1947 års lokaliseringsutredning förordade i fråga om de olika verkens planeringsarbete, har däremot icke kommit till stånd. En förutsättning härför var nämligen att lokaliseringsorganet skulle erhålla en självständig och auktoritativ ställning i förhållande till övriga ämbetsverk. Såsom av det följande kommer att framgå har kommittén övervägt möjligheterna att på verksplanet skapa ett riksplaneverk, till vilket skulle överföras de viktigaste planeringsuppgifterna från ämbetsverk, som nu inne-

405 har nyckelställning inom samhällsplaneringen. I sitt ställningstagande i organisationsfrågan har kommittén emellertid funnit att detta skulle innebära av förhållandena opåkallade förändringar av alltför genomgripande natur. Med anledning härav har kommittén icke ansett sig böra föreslå att ett särskilt riksplaneverk inrättas. Däremot har kommittén funnit det önskvärt med en samordnande verksamhet inom Kungl. Maj :ts kansli. Som stöd härför vill kommittén åberopa följande. På sätt redogörelsen för de samhälleliga planeringsuppgifterna inom statlig förvaltning utvisar (bilaga II) behöver flertalet av de där omnämnda ämbetsverken i sin planeringsverksamhet ta häsyn till förhållanden, som berör näringsliv, sysselsättning och befolkning. De skilda ämbetsverkens ställningstaganden grundas därvid ej sällan på ett icke enhetligt material. Detta torde främst bero på en otillräcklig samordning inom den statliga förvaltningen vid insamlandet av grundmaterialet. En ändamålsenlig lokaliseringsplanering förutsätter att dylika brister undanröjs. Ett beslut om en mera aktiv lokaliseringspolitik samt en förstärkning av det centrala och de regionala lokaliseringsorganen torde säkerligen innebära, att de lokaliseringspolitiska synpunkterna i ökad omfattning kommer att beaktas i samhällsplaneringen och att samarbetet mellan de planerande myndigheterna underlättas. Detta är emellertid icke tillräckligt för att ernå den nödvändiga koordineringen särskilt av de uppgifter, som rör planeringen av investeringar i samhälleliga serviceanläggningar. En samordning bör åvägabringas även på departementsnivå. Där bör nämligen förefinnas den bästa överblicken beträffande investeringsbehoven av samhällelig service samt även i fråga om de olika departementens och verkens förutsättningar att tillgodose dessa behov. En sådan samordning skulle utgöra den bästa garantin mot att en bristande planering på ett område icke fördröjer utvecklingen inom andra viktiga delar av den samhälleliga serviceverksamheten. En samordning av planeringsfrågorna i Kungl. Maj :ts kansli skulle också underlätta vidtagandet av sådana ändringar i ämbetsverkens planering, som kan påkallas av lokaliseringspolitiska skäl. Vidare skulle en verksamhet av detta slag på departementsnivå vara av stor betydelse vid behandlingen av lokaliseringsorganets förslag till åtgärder i syfte att förbättra de allmänna förutsättningarna för näringslivet inom områden, där en expansion av olika anledningar anses erforderlig. Samarbetet bör även omsluta den ekonomiska långtidsplaneringen i finansdepartementet. Härigenom torde möjligheterna att bedöma behovet av investeringar inom samhällelig service med hänsyn till näringslivets utveckling komma att förbättras och riskerna för felinvesteringar att minska. I detta sammanhang må framhållas angelägenheten av att långtidsplaneringens material även utnyttjas för regionala bearbetningar. Det får också anses höra till de naturliga uppgifterna för den samordnande verksamheten i Kungl. Maj :ts kansli att biträda vid utform-

406 ningen av direktiv till statliga utredningar samt vid överväganden med anledning av de förslag i framlagda kommittébetänkanden, som rör frågor av lokaliseringspolitisk natur. Enligt vad kommittén erfarit har lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet under sitt arbete kommit till den meningen, att en fortlöpande bevakning erfordras av ärenden, som avser statlig verksamhets lokalisering. En sådan bevakning torde böra ske på departementsnivå. Lokaliseringsutredningen har för avsikt att framlägga de organisatoriska förslag i detta hänseende, som kan bli resultat av utredningens fortsatta överväganden. Med hänsyn till det anförda har kommittén kommit till den uppfattningen, att en personell förstärkning på departementsnivå erfordras för lokaliseringsfrågorna. Kommittén har ej funnit skäl att ytterligare precisera sitt förslag rörande förstärkningen för lokaliseringsärenden. Komittén vill dock understryka, att åtgärder i organisatoriskt hänseende är ofrånkomliga och att lokaliseringsfrågornas handläggande förutsätter en departemental arbetsenhet med auktoritativ ställning. Slutligen må framhållas, att kommittén i enlighet med det sagda förutsätter en bestämmelse av innebörd, att ärenden av betydelse från lokaliseringssynpunkt alltid skall handläggas i samråd med chefen för det departement, under vilket det centrala lokaliseringsorganet hör. 12.2 Det centrala organet 12.2.1 Arbetsuppgifter

Det centrala organet skall eftersträva att enskild och samhällelig verksamhet lokaliseras i enlighet med den målsättning, som bestämts av statsmakterna. Till lokaliseringsorganets främsta uppgifter får därför anses höra att följa utvecklingen inom de områden, som berörs av dess verksamhet, samt att vidta eller hos Kungl. Maj :t föreslå erforderliga åtgärder. Det centrala lokaliseringsorganet bör i enlighet härmed anförtros följande huvuduppgifter: 1. Utredningsverksamhet 2. Lokaliseringsplanering 3. Rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor 4. Stödåtgärder i samband med företagslokalisering.

Utredningsverksamhet. Den utredningsverksamhet med anknytning till lokaliseringsfrågorna, som hittills bedrivits av arbetsmarknadsstyrelsen, h a r — som tidigare berörts — inriktats på att sammanställa statistiskt material avseende sysselsättnings- och befolkningsutveckling, befolkningens sammansättning, näringsliv och samhällsservice inom län och regioner. Ge-

407 nom bearbetning av statistiskt primärmaterial avseende befolkning och näringsliv har arbetskraftstillgångarna inom olika regioner beräknats. Rekryterings- eller sysselsättningssvårigheter inom en del branscher har vidare föranlett styrelsen att sammanställa vissa grundläggande fakta om sysselsättningsförhållanden, produktionsförutsättningar och utvecklingsbetingelser inom vissa näringsgrenar. Dessa beräkningar och sammanställningar har haft stor betydelse för styrelsens lokaliseringsrådgivning och för de lokaliseringsutredningar, som bedrivits i ett tiotal län i avsikt att ge vägledning vid bedömningen av frågor rörande den framtida närings- och bebyggelsestrukturen i olika delar av riket. Den intensifiering av lokaliseringsverksamheten, som kommittén föreslår, kommer att avsevärt öka kraven på utredningsmaterial till såväl det centrala som de regionala lokaliseringsorganen. Utöver det material, som grundar sig på folkräkningarna, behövs sålunda en snabbare aktualisering av data inom olika regioner rörande befolkningsutvecklingen och befolkningens fördelning på näringar. Ett effektivt utnyttjande av de lokaliseringspolitiska medlen kräver vidare bättre tillgång på lättillgängligt informationsmaterial rörande dagsläget inom och utvecklingsbetingelserna för skilda avsnitt av industrin. De sammanställningar av fakta rörande olika industribranscher, som hittills endast sporadiskt företagits, bör bl. a. få en betydligt större omfattning, varjämte uppgifterna fortlöpande bör aktualiseras. Sammanställningarna bör göras i samarbete med näringsorganisationer och utredningsinstitut samt begränsas till sådana uppgifter, som är av väsentligt intresse för den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens olika grenar. Vid kommitténs överläggningar med de ämbetsverk, som har mera centrala uppgifter inom samhällsplaneringen, har konstaterats, att samtliga för behandlingen av planeringsärenden behöver visst grundmaterial rörande befolkning och näringsliv. De olika verken inhämtar ofta var för sig dessa uppgifter u r primärmaterialet till den offentliga statistiken och bearbetar själva densamma. Det är därför uppenbart att ett betydande dubbelarbete förekommer. För att i möjligaste mån undvika detta bör det centrala lokaliseringsorganet i samråd med statistiska centralbyrån framlägga ett statistiskt grundmaterial, som kan utnyttjas av flertalet ämbetsverk. Iordningställandet av det statistiska materialet i den omfattning, som ovan antytts, innebär en utökning av det centrala lokaliseringsorganets utredningsverksamhet. Kommittén anser en fortsatt forskning i lokaliseringsfrågor vara angelägen. E n väsentlig arbetsuppgift är sålunda att komplettera det forskningsarbete, som redovisas i bilagorna I och II till detta betänkande. Exempelvis bör vetenskapligt närmare undersökas de samhälleliga kostnaderna vid olika lokaliseringsalternativ ävensom de faktorer, som påverkar industrilokaliseringen. Till angelägna forskningsuppgifter hör också att klar-

408 lägga de samhälleliga konsekvenserna av den pågående snabba omfördelningen av befolkningen mellan olika landsdelar samt mellan glesbygd och tätort. Även andra forskningsobjekt av största betydelse för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten förefinns. Det centrala lokaliseringsorganet bör vidare erhålla ett särskilt årligt anslag, som möjliggör att anlita enskilda forskare eller vetenskapliga institutioner för behandling av speciella forskningsuppgifter. Lokaliserings planering. Lokaliseringsorganet bör noga följa den samhälls, planering, som har lokaliseringspolitisk betydelse. Detta innebär att praktiskt taget all samhällsplanering och särskilt kommunikations-, skol-, sjukvårds-, bostads- och bebyggelseplaneringen måste uppmärksammas. Det är därför naturligt att ett nära samarbete upprätthålles med de olika planmyndigheterna. För planeringsarbetet grundläggande inventeringar bör kunna redovisas på ett överskådligt sätt och delges de myndigheter, som har behov därav. Det centrala organet bör i och för lokaliseringsplaneringen utföra undersökningar rörande näringsliv och befolkning samt göra bedömningar av den framtida lokaliseringen av näringslivet och bebyggelsen. Till det centrala organets viktigaste uppgifter hör att bedöma serviceutrustningen från lokaliseringspolitisk synpunkt samt att tillse att lokaliseringsfrågorna inom den statliga administrationen blir beaktade på ett så tidigt stadium som möjligt och på ett sådant sätt, att en från samhällets synpunkt ändamålsenlig lokalisering av näringslivet främjas. Det centrala organet bör därför hålla kontinuerlig kontakt med statliga organ i frågor, som rör samhälleliga serviceanläggningar samt verka för att samhälleliga anläggningar planeras i överensstämmelse med den lokaliseringspolitiska målsättningen. Innan statsmakterna beslutar i sådana ärenden, bör det centrala organet få tillfälle att avge yttranden. Detsamma bör gälla vid upprättandet av turordningsförslag för investeringar till samhälleliga serviceanläggningar, liksom beträffande förslag om medelstilldelning för sådana ändamål inom olika län. Det centrala organet bör vidare ha möjlighet att hos Kungl. Maj :t föreslå, att viss serviceanläggning förläggs till ort, vars serviceutrustning av lokaliseringspolitiska skäl bedöms behöva förbättras. Slutligen bör det centrala organet medverka i den regionala lokaliseringsplanering, som bör komma till stånd i samtliga län. Detta önskemål kommer närmare att beröras på s. 421. Rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor. Rådgivningen skall avse att lämna förslag på lämpliga lokaliseringsorter samt tillhandahålla fakta om de orter, beträffande vilka uppgifter begärs. Det centrala organet bör därvid söka få de samhälleliga synpunkterna på lokaliseringen beaktade. Till det centrala organets uppgifter får anses höra att träda i förbindelse med nya företag och expanderande rörelser, vilka till följd av arbetskraftsbrist eller andra svårigheter kan väntas vara intresserade av att pröva olika lokaliseringsalternativ.

409 För att främja en ändamålsenligt lokalisering bör det centrala organet förmedla kontakter mellan företag, kommuner, regionala lokaliseringsorgan och centrala myndigheter och i den mån detta ej överlåtes på regionalt organ följa dessa lokaliseringsärendens vidare handläggning. En systematisk genomgång av de områden, där lokaliseringsförutsättningarna skall ägnas särskild uppmärksamhet, bör vidare företas. En sådan genomgång kräver ett nära samarbete såväl med de tjänstemän på riksplanet, vilka handlägger sysselsättningsfrågor och ärenden rörande arbetslöshet, som med vederbörande tjänstemän i länsorganen. Det samarbete i industrilokaliseringsfrågor, som alltsedan år 1945 bedrivits mellan arbetsmarknadsorganen och Sveriges Industriförbund, har behandlats på s. 259. Det centrala organet bör även framgent tillhandahålla industriförbundet uppgifter, som är av intresse vid rådgivning i lokaliseringsfrågor till industriföretag. För den samhälleliga lokaliseringsverksamheten är samarbetet med industriförbundet särskilt angeläget med hänsyn till det stöd, som förbundet med sina kontakter med industriföretagen kan lämna det centrala organet, exempelvis vid industrinedläggelser. Stödåtgärder i samband med företagslokalisering. I kapitel 11 har föreslagits en lånegarantigivning i lokaliseringsfrämjande syfte, ävensom särskilda stödåtgärder i form av lån, lånegarantier och bidrag till företag i regioner, där speciellt bistånd anses erforderligt för att främja näringslivet. Med visst undantag föreslås det centrala lokaliseringsorganet bli beslutande myndighet beträffande dessa stödåtgärder. För beredning av ärenden rörande lån, lånegarantier och bidrag är de regionala lokaliseringsorganens medverkan nödvändig. Arbetsfördelningen de olika organen emellan behandlas nedan i samband med redogörelsen för de regionala lokaliseringsorganens arbetsuppgifter. Behovet av lekmannamedverkan i vissa ärenden rörande kreditstöd kommer närmare att beröras på s. 417. 12.2.2 Organisation

I fråga om lokaliseringsverksamhetens centrala organ har kommittén övervägt två alternativ, nämligen 1) självständigt ämbetsverk och 2) lokaliseringsorganets inordnande i befintligt ämbetsverk.

12.2.2.1. Självständigt

ämbetsverk.

Det samband, som råder mellan utkomstmöjligheter och samhällsbildning, har i skilda sammanhang åberopats som skäl för att samordna planeringen av näringslivets lokalisering och planering av bebyggelse och övriga anordningar, som byggnadslagstiftningen avser att reglera. Därvid har framhållits att general- och regionplaner måste baseras på antaganden om närings-

410 livets och befolkningens utveckling och framtida lokalisering inom berört område. Även om i första hand förhållanden inom den egna bygden och regionen skall studeras, måste de kommunala översiktsplanerna ofta ses som en del av ett större sammanhang. Vid utarbetandet av planerna uppstår därför behov av kontakter med de organ, som kontinuerligt följer utvecklingen inom näringslivet och förändringarna inom befolkningen, dvs. de myndigheter som har ansvaret för lokaliseringsplaneringen. Då det är en kommunal angelägenhet att upprätta general- och regionplaner, aktualiseras behovet av samarbete i allmänhet på länsplanet. Men också vid den centrala granskningen av översiktsplanerna behövs ett visst samråd i förevarande avseende. Sambandet mellan lokaliseringsverksamheten och bebyggelseplaneringen ger sig till känna även på andra sätt. Sålunda kan åtgärder för att främja förläggningen av industriföretag och andra produktionsenheter i hög grad underlätta genomförandet av en bebyggelseplan. Sambandet framträder också därigenom att en general- eller regionplan kan vara ett medel att påverka den faktiska lokaliseringen av näringsliv och befolkning. Lokaliseringsorganet måste därför vara väl informerat om föreliggande general- och regionplaner. I flera sammanhang har framförts förslag om att bryta ut den centrala planmyndigheten från byggnadsstyrelsen. Kommittén för stadsplaneväsendets organisation ansåg, att den på längre sikt rationella lösningen vore att inrätta ett fristående organ för stadsplanefrågor, varvid förutsattes att organet även skulle handha ledningen av lokaliseringspolitiken. Fördelarna med en sådan organisationsform ansågs bl. a. vara, att risken för dubbelarbete i planfrågor — beträffande såväl förberedande utredningar som granskningar av general- och regionplaner — skulle elimineras samt att de närings- och lokaliseringspolitiska synpunkterna på samhällsplaneringen på ett tillfredsställande sätt skulle tillgodoses. Undersökningar och bedömningsuppgifter, som sammanhängde med förberedandet av bebyggelseplaner och som rörde näringsliv och befolkning, föreslogs ankomma på lokaliseringsmyndigheten, medan organen för bebyggelseplanering skulle begränsa sig till de övriga faktorer, som påverkar planernas utformning. Motsvarande uppdelning skulle också tillämpas i fråga om rådgivnings- och upplysningsverksamheten i sådana spörsmål. 1947 års utredning om näringslivets lokalisering föreslog en fristående n ä m n d för lokaliseringsfrågor (lokaliseringsnämnden). Dess medinflytande på behandlingen av samhällsplaneringsfrågor markerades bl. a. av förslaget om att nämnden skulle vara obligatorisk remissmyndighet i ärenden rörande de översiktliga bebyggelseplanerna. Lokaliseringsnämndens kansli skulle fördelas på två avdelningar. Den ena skulle i huvudsak handha frågor sammanhängande med rådgivning och granskning av olika slags planer, främst general- och regionplaner samt jordbruksplaner. Denna avdelning skulle även svara för nämndens kontak-

411 ter med olika grenar av statsförvaltningen. Den andra avdelningen skulle främst syssla med utredningsverksamhet samt med rådgivning till det enskilda näringslivet. Utredningen förutsatte emellertid, att rådgivningen framdeles skulle komma att grundas på relativt omfattande samhällsekonomiska och näringspolitiska utredningar. Det bör här betonas, att utredningen icke ansåg lösningen av organisationsfrågan genom tillsättandet av en fristående nämnd vara den mest idealiska på längre sikt. Utredningen uttalade sig sålunda positivt för bildandet av ett särskilt verk för plan- och lokaliseringsfrågor. Om det från andra synpunkter, än dem som utredningen hade att företräda, skulle visa sig önskvärt att bryta ut stadsplaneväsendet u r byggnadsstyrelsen, så fann utredningen det naturligt, att till detta verk också fördes frågor angående näringslivets lokalisering. Förslaget att inrätta en fristående lokaliseringsnämnd avstyrktes av det övervägandet antalet remissinstanser och i allmänhet förordades i stället, att den centrala lokaliseringsverksamheten skulle förläggas till arbetsmarknadsstyrelsen. Åtskilliga remissorgan ansåg det tillräckligt med en viss utvidgning av den av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med produktionsrådet bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten. Risken för att sysselsättningspolitiska faktorer skulle vinna större beaktande än andra vid en förläggning till arbetsmarknadsstyrelsen ansågs av några remissorgan k u n n a elimineras, om till styrelsen anslöts en särskild nämnd med representanter för de berörda ämbetsverken och näringslivet. Statskontoret föreslog, att kommerskollegium skulle bli centralorgan för lokaliseringsfrågorna. Bland de myndigheter och organisationer, vilka tillstyrkte förslaget om inrättandet av en särskild nämnd, märktes arbetsmarknadsstyrelsen, som ansåg att nämndens kansli borde förläggas till styrelsen. Till de tillstyrkande hörde även lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetet, landsorganisationen och lantbruksförbundet. Bostadsstyrelsen var det enda remissorgan, som föreslog att tillsynen över plan- och byggnadsväsendet skulle handhas av ett nytt ämbetsverk, dit även lokaliseringsfrågor skulle hänföras. 7 riksdagsreuisorernas berättelse år 1960 påtalades nackdelarna med den nuvarande splittringen av den översiktliga planeringen på ett flertal myndigheter. Revisorerna skisserade ett gemensamt planverk, i vilket skulle ingå planbyrån inom byggnadsstyrelsen, lokaliserings- och utredningsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen, vatten- och avloppsbyrån inom väg- och vattenbyggnadsbyrån, bostadsstyrelsen, statens vatteninspektion och kammarkollegiet. Beträffande den organisation, som riksdagsrevisorerna sålunda ifrågasatt, må framhållas, att statsmakterna nyligen beslutat, att bostadsstyrelsen bör förbli fristående. Motivet härför har varit att den bostadspolitiska verksamheten även framgent k a n väntas bli omfattande och av stor betydelse. Vad angår planbyrån inom byggnadsstyrelsen må framhållas att inom

412 planväsendet har, liksom för övrigt även beträffande bostadsstyrelsen, skett en decentralisering av arbetsuppgifterna. Detta har medfört, att kommuner och länsorgan fått ett avgörande inflytande över behandlingen av frågor rörande planering och bostadsförsörjning. Behovet av samordning vid handläggning av ärenden rörande den samhälleliga utbyggnaden torde därför vara mest framträdande på länsplanet. Av byggnadsstyrelsens yttrande över riksdagsrevisorernas uttalande om planväsendets centrala ledning framgår, att planbyråns behov av kontakter med andra verk främst gäller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå. Med övriga kommunikationsverk samt med skolöverstyrelsen hålles emellertid ofta överläggningar i samband med behandling av planfrågor. Rörande dessa myndigheters befogenheter i planfrågor förklarade emellertid revisorerna, att de »icke utan men för verksamheten i övrigt» skulle kunna frånhändas de dem anförtrodda planeringsuppgifterna. Även med tillkomsten av ett planverk enligt riksdagsrevisorernas förslag skulle sålunda betydande samordningsproblem kvarstå. Arbetsmarknadsstyrelsen och fiskeristyrelsen föreslog därför i sina remissyttranden, att frågorna om en delegation för planärenden på regeringsnivå borde prövas som ett alternativ till ett planverk. Arbetsmarknadsstyrelsen synes med detta förslag h a avsett, att plandelegationen i Kungl. Maj :ts kansli enbart skulle handlägga frågor, som rörde samordningen av samhällsplaneringen inom olika grenar av förvaltningen. Rådgivnings-, kontakt- och utredningsverksamhet i lokaliseringsspörsmål skulle däremot liksom nu ombesörjas av ett organ på verksplanet. Enligt kommitténs uppfattning bör frågan om lokaliseringsverksamhetens organisation bedömas under hänsynstagande till dels var tyngdpunkten i verksamheten bör anses ligga och dels vilka kontakter med andra organ, som är av särskild betydelse för att lokaliseringssynpunkterna skall kunna tillgodoses. Beträffande den förstnämnda frågan bör erinras om att kommitténs förslag till ökade statliga insatser i lokaliseringsverksamheten främst syftar till att — med beaktande av önskemålet om att skillnaderna i samhällelig och enskild service för befolkningen i skilda landsdelar utjämnas — få till stånd en sådan fördelning av näringsliv och befolkning, att rikets tillgångar på arbetskraft och andra produktionsfaktorer blir så effektivt och fullständigt utnyttjade som möjligt. För detta fordras att lokaliseringsorganet aktivt medverkar i samhällsplaneringen, att rådgivningen i lokaliseringsfrågor till företagen intensifieras och att ökade möjligheter ställs till förfogande för att ekonomiskt stödja företag, som förlägger verksamhet till områden med svagt eller ensidigt utvecklat näringsliv. De sysselsättningspolitiska uppgifterna i lokaliseringsverksamheten bör av naturliga skäl koordineras med de arbetsmarknadspolitiska. Det nära sambandet mellan dessa åligganden framgår bl. a. av att arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form

413 av tillstånd att ta i anspråk investeringsfonder för konjunkturutj amning samt bidrag till företag för utbildning av nyrekryterad arbetskraft numera också vidtas i lokaliseringspolitiskt syfte. Den framträdande roll arbetsmarknadsstyrelsen spelat vid arbetsmarknadsfrågornas behandling liksom också i vissa situationer vid lämnandet av statligt stöd till samhälleliga serviceanläggningar har haft stor betydelse för styrelsens inflytande på lokaliseringspolitikens inriktning. Utan den nära kontakt med såväl näringsliv som statliga organ, som erhålls genom handläggning av sysselsättningsfrågor, torde det bli svårt att få det gehör, som är nödvändigt vid behandlingen av de dagsaktuella lokaliseringsfrågorna inom näringsliv och förvaltning. Ett fristående lokaliseringsorgans möjligheter att påverka lokaliseringen av företag skulle givetvis förbättras, om organet finge beslutanderätt i ärenden rörande bidrag, lån och kreditgarantier till företag. Emellertid skulle ett remissförfarande av sådana ärenden till arbetsmarknadsstyrelsen bli nödvändigt på grund av organets begränsade förutsättningar att följa de aktuella sysselsättningsfrågorna. Även med ifrågavarande befogenheter skulle därför ett fristående organ medföra ringa vinst. I fråga om lokaliseringsorganets behov av kontakter med planmyndigheterna i samhällsplaneringsfrågor, bör de organisatoriska förändringar, som skett inom planväsendet under senare år, beaktas. Dessa förändringar har — som tidigare nämnts — medfört att inflytandet över bebyggelseplaneringen i betydande omfattning kommit att ligga hos kommunerna samt hos organ inom länsförvaltningen. Erfarenheterna har också visat, att granskningen av generalplaner och regionplaner, som byggnadsstyrelsen för yttrande översänt till arbetsmarknadsstyrelsen, hittills icke varit av större omfattning. Däremot har rådgivningen till kommunerna och länsorganen i frågor, som gällt konkreta åtgärder inom markplanering, bebyggelse och kommunikationer, varit en betydligt mera omfattande arbetsuppgift. Behovet av samordning och samverkan mellan lokaliseringsorganet och planmynligheterna gör sig därför i första hand gällande i länen. Komittén har med anledning härav förutsatt, att de regionala lokaliseringsorganen i ökad utsträckning skall kunna biträda kommunerna med sådana utredningar och analyser av utvecklingen inom näringsliv och befolkning, som kan tjäna till ledning i den kommunala planeringen. Skapandet av ett »planverk», dit uppgifter rörande planfrågor, vattenvård, övrig naturvård och eventuellt även uppgifter rörande administrativ indelning överfördes, skulle sannolikt medföra fördelar för samordningssträvandena inom samhällsplaneringen och därmed indirekt underlätta den lokaliseringsplanering, som skulle åvila lokaliseringsorganet. De mycket viktiga planeringsuppgifterna inom väg-, skol- och sjukvårdsväsendet samt bostadsförsörjnings- och arbetsmarknadsfrågorna skulle dock komma att handläggas av särskilda fackorgan. Detta skulle starkt begränsa fördelarna

414 av att inordna lokaliseringsorganet i ett nybildat planverk. Då dessutom en snabb lösning av lokaliseringsverksamhetens organisationsfråga är påkallad, har kommittén funnit, att det centrala organet icke bör organiseras som ett självständigt ämbetsverk. 12.2.2.2 Lokaliseringsverksamhetens inordnande i befintligt ämbetsverk. 1 den till 1952 års riksdag framlagda propositionen angående samhällets åtgärder för näringslivets lokalisering (prop. 1952: 157) gjordes följande uttalande av departementschefen i organisationsfrågan: Då verksamheten tills vidare endast bör ha försökskaraktär torde det ur administrativ synpunkt vara lämpligt att den förlägges till någon redan bestående myndighet. I första hand synes härvid arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen kunna komma ifråga. I avvaktan på närmare erfarenheter och den slutliga utformningen av planväsendets organisation förordar jag, att ledningen av lokaliseringsverksamheten tills vidare förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken som nämnts redan har en sektion med vissa uppgifter på detta område. Jag har övervägt huruvida styrelsen för prövning av de lokaliseringspolitiska frågor, som enligt mitt förslag skola handläggas av centralorganet, bör kompletteras med speciell sakkunskap på samma sätt som redan skett genom den särskilda delegationen hos styrelsen för frågor rörande arbetslöshetsförsäkring. Inrättandet av en sådan delegation synes emellertid kunna anstå något. Till en början torde det erforderliga samrådet med berörda myndigheter, organisationer m. fl. kunna ske i andra former. Flertalet ämbetsverk, som handhar planeringsuppgifter, berörs mer eller mindre av näringslivets lokalisering. Verkens planläggningsuppgifter är emellertid i regel inriktade på respektive verks speciella arbetsområde och ingår som led i den rent fackmässiga verksamheten. Som exempel härpå kan nämnas byggnadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Att till verk av sådan art lägga lokaliseringspolitiska uppgifter anser kommittén från flera synpunkter mindre lämpligt. Sannolikt skulle en dylik lösning av organisationsfrågan medföra risk för att bedömningen av lokaliseringsfrågorna i allt för hög grad skulle komma att influeras av utpräglat fackbetonade synpunkter och att lokaliseringsspörsmålen ej skulle tillmätas den vikt, som bör tillkomma dem. Med hänsyn härtill och då verkets huvudsakliga uppgifter skulle ligga inom annat arbetsfält skulle det kunna bli svårt för verket, att med tillräcklig kraft hävda lokaliseringspolitiska synpunkter gentemot andra myndigheter. Beträffande alternativet med byggnadsstyrelsen som centralt lokaliseringsorgan kan tilläggas, att de kontakter, som på verksnivå behövs i planfrågor, med nuvarande uppgiftsfördelning inom planväsendet icke är av sådan omfattning, att de motiverar ett gemensamt organ för plan- och lokaliseringsfrågor. Kommittén övergår härefter till att pröva arbetsmarknadsstyrelsens förutsättningar att även i fortsättningen vara centralt organ för lokaliseringsverksamheten.

415 För ett inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen talar bl. a. att styrelsen har lång erfarenhet i rådgivning i lokaliseringsärenden till företag och kommuner samt att styrelsen bedrivit en omfattande utredningsverksamhet med lokaliseringspolitisk inriktning. Styrelsen har därigenom erhållit goda kontakter med andra samhällsplanerande myndigheter. Av stor betydelse för bedömningen av organisationsfrågan är vidare att arbetsmarknadsstyrelsen som en av sina huvuduppgifter har att kontinuerligt följa utvecklingstendenserna inom näringsliv och arbetsmarknad. Detta underlättar givetvis den önskvärda kontakten i sysselsättningsfrågor med såväl olika företag som arbetsmarknadens huvudorganisationer. De arbetsmarknadsmässiga aspekterna har vidare en sådan betydelse för utformningen av den konkreta lokaliseringspolitiken, att ett naturligt samband får anses föreligga mellan denna och arbetsmarknadspolitiken. Såväl arbetsförmedlingsåtgärder som företagslokalisering bör sålunda prövas, när det gäller att ta ställning till sysselsättningsfrågor av större vikt. Ofta kan båda åtgärderna vara nödvändiga för att lösa sådana frågor. Som framgått av redogörelsen i kapitel 2 är tillgången på arbetskraft en betydelsefull faktor vid valet av lokaliseringsort för industriföretag. I den rådgivande verksamheten är det följaktligen av väsentligt värde, att företagen får ett så gott underlag som möjligt för bedömningen av rekryteringsförutsättningar på olika orter. Samtidigt är det från allmänna synpunkter angeläget, att näringslivets utveckling stimuleras inom sådana områden, som har betydande arbetskraftsreserver. En ingående kännedom om utvecklingen på arbetsmarknaden i olika delar av landet måste därför vara en uppenbar fördel för det organ, som skall handlägga lokaliseringsfrågorna. En sådan överblick torde bli svårare att uppnå, om lokaliseringsverksamheten förläggs till ett annat organ än till arbetsmarknadsstyrelsen. Vid prövning av de ovan redovisade olika alternativen för det centrala lokaliseringsorganets administrativa ställning har kommittén funnit, att övervägande skäl talar för att detta även i fortsättningen inordnas i arbetsmarknads s tyre Isen. 12.2.2.3 Utbyggnad av det centrala lokaliseringsorganet Lokaliseringsärendena inom arbetsmarknadsstyrelsen handläggs för närvarande inom en särskild sektion av styrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå. Sektionen sysselsätter åtta befattningshavare, vartill kommer för byr å n gemensam biträdespersonal. Av byråns fem sektioner, är det endast lokaliseringssektionen, som närmare berörs av en utbyggnad för lokaliseringsverksamheten. Ett genomförande av kommitténs förslag kommer att medföra avsevärt vidgade arbetsuppgifter för det centrala lokaliseringsorganet. För att kunna fullgöra dessa åligganden måste de personella resurserna väsentligt ökas. Vid sitt ställningstagande till organisationsfrågan har kommittén funnit,

416 att lokaliseringsverksamheten inom arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till ärendenas beskaffenhet, vikt och omfattning bör fördelas på tre byråer. På grund av den samordnande funktion, som det centrala lokaliseringsorganet kommer att erhålla, bör den del av arbetsmarknadsstyrelsen, som svarar för lokaliseringsverksamheten, erhålla en mera självständig ställning än för närvarande. Lokaliseringsverksamheten bör därför ledas av en avdelningschef, som sorterar direkt under generaldirektören. Av de föreslagna byråerna bör den första, förslagsvis benämnd lokaliseringsbyrån, handha rådgivning och upplysning till företag i lokaliseringsfrågor. Byrån skall vidare ta kontakter med företagare, som kan väntas vara intresserade av att pröva olika lokaliseringsalternativ i samband med nyetablering eller utbyggnad av sin verksamhet. Byrån bör även förmedla kontakter mellan företag å ena sidan och statliga och kommunala myndigheter å den andra samt följa dessa lokaliseringsärendens vidare handläggning. Den andra byrån, här kallad låne- och bidragsbyrån, bör handha ärenden rörande det statliga företagsstödet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär bör byrån utrustas med företagsekonomisk expertis. Den tredje byrån, betecknad planeringsbyrån, bör svara för planerings- och utredningsverksamheten. Arbetet inom denna byrå beräknas få sådan omfattning, att uppgifterna bör fördelas på tre sektioner. Första sektionen bör sammanställa uppgifter om näringar och branscher till vägledning för lokaliseringsplanering och rådgivning i lokaliseringsfrågor. Till sektionens uppgifter bör också höra att fortsätta och utvidga det arbete, som den nuvarande lokaliseringssektionen bedriver i form av utredningar och sammanställningar av material rörande befolkning, näringsliv och samhällsservice. Bl. a. bör sålunda de utredningar, som hittills publicerats, exempelvis »Befolkning och näringsliv» (1958) och »Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet» (1960), aktualiseras och kompletteras av sektionen. Andra sektionen bör handha utredningar och övriga uppgifter, som har samband med den planering, som sker i de centrala ämbetsverken och inom Kungl. Maj :ts kansli. Det bör framhållas, att intensifieringen av samrådsförfarandet med ämbetsverken i planeringsfrågor kan väntas få ökande betydelse med hänsyn till de snabba förändringarna inom näringsliv och bebyggelse. Tredje sektionen bör handlägga ärenden, som rör den regionala lokaliseringsplaneringen. Beträffande denna arbetsuppgift bör uppmärksammas att den nuvarande personaltillgången inom arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringssektion medgivit aktiv medverkan i utredningsarbetet endast inom ett fåtal län. En eftersläpning i lokaliseringsplaneringen föreligger därför, vilket försvårar en jämförelse länen emellan liksom en avstämning av planeringen för hela riket. Det är därför angeläget, att det centrala organets möjligheter att medverka i lokaliseringsplaneringen i länen väsentligt för-

417 bättras. Planeringsbyråns uppgifter härvidlag innebär, att byrån dels skall tillhandahålla de regionala lokaliseringsorganen statistiskt grundmaterial och dels verka för att de regionala lokaliseringsutredningarna bedrivs efter enhetliga linjer. För att kunna fylla dessa uppgifter fordras att byrån för ömsesidigt utbyte av råd och informationer i utredningsfrågor upprätthåller regelbunden kontakt med de regionala organen. Härigenom möjliggörs tillika att det centrala organet kan utnyttja de regionala organens utredningsmaterial för de statistiska sammanställningar, som är erforderliga för bedömningar och avvägningar i lokaliseringsfrågor och vid behandlingen av ärenden rörande lokaliseringspolitiska åtgärder. De begränsade personalresurserna hos det nuvarande lokaliseringsorganet h a r menligt inverkat på möjligheterna att ta lämpliga initiativ för att främja en önskad lokalisering eller att pröva de många lokaliseringspolitiska förslag, som framförts i den offentliga debatten. Åtskilliga av dessa förslag är emellertid av den art, att lokaliseringsorganet — om det får tillräckliga personalresurser •— bör kunna utföra för ändamålet nödvändiga undersökningar och föreslå de åtgärder, som kan anses erforderliga. Vid beräkningen av personalbehovet bör vidare beaktas, att det centrala organet bör ges tillräckliga möjligheter att i offentligt tryck, litteratur och tidskrifter följa lokaliseringspolitiken i andra länder och till myndigheter, organisationer och enskilda förmedla information om de erfarenheter och forskningsresultat i lokaliseringsfrågor, som gjorts såväl i vårt eget land som i vitlandet. Slutligen bör framhållas, att en större arbetsbelastning i form av ökat antal remisser i lokaliseringsärenden kan väntas som en följd av att lokaliseringsverksamheten får ökad betydelse. Under hänvisning till de synpunkter på personalorganisationen och dess arbetsuppgifter, som här framförts, får kommittén föreslå följande på s. 418 angiven personalplan för det centrala organet. För att klargöra omfattningen av den föreslagna utbyggnaden av personalorganisationen lämnas här även uppgifter om den nuvarande personalplanen för lokaliseringsverksamheten i arbetsmarknadsstyrelsen. Denna ledes av chefen för lokaliserings- och utredningsbyrån. Personalorganisationen upptar på s. 419 angivna befattningar. Delegation för behandling av ärenden rörande bidrag, lån och lånegaranti i lokaliseringsfrämjande syfte. På grund av de nya, omfattande arbetsuppgifter inom lokaliseringsverksamheten, bl. a. i form av bidrag och kreditstöd till industriföretag, som läggs på arbetsmarknadsstyrelsen, bör en särskild delegation, lokaliseringsdelegationen, inrättas inom styrelsen. Delegationen bör handha ärenden rörande bidrag, lån och lånegarantier. Frågor rörande framställning till Kungl. Maj :t om anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt, a n d r a frågor av större betydelse för lokaliseringspolitiken samt ärenden rörande lokaliserings- och planeringsbyråernas personal och organisation bör 27—318333

418 Förslag

till personalplan

för det centrala

organet

Lönegradsplacering

Årlig lönekostnad 1

B4

57 564

Lokaliseringsbyrån 1 byråchef 1 byrådirektör 4 l:e byråsekreterare 2 l:e byråsekreterare 2 amanuenser 1 kansliskrivare 2 kanslibiträden 3 kontorsbiträden

Bl Ao27 Ae23 Ae21 Af 17 Aell Ae7 Ae5

49 716 38 520 125 280 56 520 45 984 16 884 27 432 37 116

Låne- och bidragsbyrån 1 byråchef 1 byrådirektör 2 arvodesbefattningar 1 l:e byråsekreterare 1 kanslist 1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden

Bl Ae27 (motsv. Ae 25) Ae23 Ael3 Ae7 Ae5

49 716 38 520 69 480 31320 18 696 13 716 37116

Avdelningschef

Planeringsbyrån 1 byråchef

Bl

49 716

Första sektionen (allmänna lokaliseringsutredningar samt branschsammanställningar) 1 byrådirektör 2 l:e byråsekreterare 2 l:e byråsekreterare 2 amanuenser 1 kanslist

Ao27 Ae23 Ae21 Af 17 Ael3

38 520 62 640 56 520 45 984 18 696

Andra sektionen (central lokaliseringsplanering) 1 byrådirektör 1 l:e byråsekreterare 1 l:e byråsekreterare 1 amanuens

'. \,

••.-i •,"•_. u d > f i

•« k

... jj

Ae27 Ao23 Ae21 Af 17

38 520 31320 28 260 22 992

Tredje sektionen (regional lokaliseringsplanering) 1 byrådirektör 4 l:e byråsekreterare 2 l:e byråsekreterare 2 amanuenser

Ae27 Ae23 Ae21 Af 17

38 520 125 280 56 520 45 984

För byrån gemensam 1 kansliskrivare 2 kanslibiträden 10 kontorsbiträden

Aell Ae7 Ae5

16 884 27 432 123 720

Summa kronor

1 541 088

personal

Inklusive rörligt tillägg

419 Nuvarande personalplan för lokaliseringsverksamheten i arbetsmarknadsstyrelsen

1 byråchef Lokaliseringssektionen 1 byrådirektör 1 l:e byråsekretreare 1 l:e byråsekreterare 2 amanuenser 1 amanuens

Lönegradsplacering

Årlig lönekostnad (lägsta löneklassen) 1

Bl

49 716

Ae27 Ao23 Ae23 Ae21 Ae21 Af 17 Agl7

38 520 31320 31320 28 260 28 260 45 984 22 992

Ae9 Ae7 Ae5 Ae 5 (deltidstjänst) Ae4

15 204 27 432 37 116 13 059

Aell Ae7

33 768 13 716

Summa kronor

428 415

Följande biträdespersonal på lokaliserings- och utredningsbyrån tas helt i anspråk av lokaliseringssektionen: 2 kanslibiträden 3 kontorsbiträden 2 kontorsbiträden 1 skrivbiträde

11 748

Nedannämnda biträdespersonal på lokaliserings- och utredningsbyrån betjänar såväl byråns allmänna sektion som dess lokaliseringssektion:

1 Inklusive rörligt tillägg

däremot handläggas av styrelsen i dess ordinarie sammansättning. Delegationen bör dock tillerkännas rätt att yttra sig i frågor, som berör delegationens verksamhetsområde, även om de skall avgöras av styrelsen i vanlig ordning. Delegationen bör bestå av generaldirektören (ordförande), avdelningschefen för lokaliseringsärenden och sju av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år utsedda ledamöter, representerande företagarna, arbetstagarna, kommunerna och kreditväsendet. 12.3 Det regionala organet 12.3.1 Allmänna synpunkter

1947 års lokaliseringsutredning uttalade att länen, med hänsyn till deras administrativa funktioner, kunde anses som lämpliga enheter för den regionala lokaliseringspolitiken. Då utredningen tillmätte lokaliseringsplaneringen avgörande betydelse för de olika former av samhällelig planering, som

420 bedrevs i länen, borde, ansåg utredningen, samordningen mellan dessa verksamheter inbördes och med lokaliseringsplaneringen vara den kanske viktigaste uppgiften för det regionala lokaliseringsorganet. Detta borde i förhållande till övriga statliga länsorgan inta en auktoritativ ställning med goda möjligheter att följa länsorganens liksom också de kommunala myndigheternas åtgöranden i lokaliseringsfrågor. Det regionala lokaliseringsorganet borde vidare ha nära organisatorisk anknytning till den myndighet, som utgjorde högsta instans för länets del i fråga om bebyggelseplaneringen. Utredningen kom till den slutsatsen, att ingen annan myndighet än länsstyrelsen kunde komma i fråga som lokaliseringsorgan för länet. När lokaliseringspolitikens utformning behandlades vid 1952 års riksdag, var statsmakterna icke beredda att ta ställning till frågan om lokaliseringsverksamhetens organisation på länsplanet. De därmed sammanhängande uppgifterna skulle sålunda enligt riksdagsbeslutet tills vidare ombesörjas av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna, lantbruksnämnderna och andra lokala organ med lokaliseringspolitiska uppgifter. Detta provisorium motiverades med att erfarenheterna av det centrala lokaliseringsorganets verksamhet borde avvaktas och att ett beslut i frågan jämväl var beroende av länsstyrelsernas blivande organisation. De rön som gjorts beträffande lokaliseringsverksamheten under den tid, som förflutit sedan 1952 års riksdagsbeslut, har klart visat nödvändigheten av vidgade möjligheter, klarare riktlinjer och en fastare organisation för lokaliseringsverksamheten på länsplanet. Kommittén finner det angeläget, att dessa behov snarast tillgodoses. De av 1947 års lokaliseringsutredning framförda synpunkterna på behovet av en regional lokaliseringsplanering med länen som arbetsenheter har alltj ä m t aktualitet. Den samhälleliga lokaliseringsverksamheten får sålunda i hög grad anses vara beroende av en nära samverkan med de statliga myndigheter och kommunala organ, som har ansvaret för samhällsplaneringen i övrigt. Åtgärder, som underlättar denna samverkan och det inbördes samarbetet mellan olika myndigheter med planeringsuppgifter, kommer därför att vara av stor vikt vid utförandet av den lokaliseringspolitiska verksamheten. Genom sin auktoritet och centrala ställning i länsförvaltningen måste länsstyrelsen anses vara det organ, som har de bästa förutsättningarna att samordna planeringsuppgifterna på länsplanet. Under senare år h a r också denna samordnande funktion hos länsstyrelsen blivit alltmer framträdande. Detta gäller såväl planeringsåtgärder med direkt anknytning till lokalisering av större företag som den utredningsverksamhet av översiktlig karaktär, som bedrivits i ett flertal län. Genom att befattningshavare med statistisk och näringsgeografisk utbildning under senare år ställts till länsstyrelsernas förfogande har möjligheter skapats för vidgade insatser inom planerings- och utredningsverksamheten. Kommittén har därför i likhet med 1947 års loka-

421 liseringsutredning funnit, att länen utgör de lämpligaste enheterna för den regionala lokaliseringsverksamheten samt att länsstyrelserna bör vara de regionala lokaliseringsorganen. 12.3.2 Arbetsuppgifter

Länsstyrelsens viktigaste uppgifter i egenskap av regionalt organ för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten kan sammanfattas i följande punkter: 1. Utredningsverksamhet och lokaliseringsplanering. 2. Rådgivning till länsorgan och kommuner i lokaliserings- och planeringsfrågor. 3. Rådgivning och upplysning till företag i lokaliseringsfrågor. 4. Rehandling av ärenden rörande stöd åt företag i samband med företagslokalisering. Utredningsverksamhet och lokaliserings planering. Till länsstyrelsens viktigaste upgifter i samband med lokaliseringsplaneringen hör att under iakttagande av den av statsmakterna fastställda lokaliseringspolitiska målsättningen och i samråd med det centrala lokaliseringsorganet uppdra riktlinjer för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten i länet. Detta förutsätter tillgång till utförligt utredningsmaterial rörande befolkning och näringsliv inom länets regioner, kommuner och viktigare orter. Grundmaterialet bör kunna tillhandahållas av centrala myndigheter, främst det centrala lokaliseringsorganet. Komplettering, aktualisering och vidare bearbetning av detta material samt eventuella ytterligare utredningar bör däremot utföras av det regionala organet. Det bör vidare åvila det regionala organet att klarlägga de samhälleliga förändringar, som följer av näringslivets utveckling, och i enlighet med den lokaliseringspolitiska målsättningen planera åtgärder, som kan underlätta en anpassning till de nya förhållandena. Till sådana åtgärder hör främst samhälleliga insatser på olika områden för att främja näringslivets utveckling och underlätta lokalisering av företag, som kan utgör ett komplement till befintlig verksamhet. Åtgärderna bör föregås av undersökningar rörande produktionsförutsättningarna i syfte att klarlägga vilka initiativ, som lämpligen bör tas för att få till stånd den önskade lokaliseringen. Vid mera omfattande undersökningar bör bistånd begäras av det centrala lokaliseringsorganet och andra centrala ämbetsverk. Regionala avvägningar av investeringar för samhälleliga serviceanordningar måste företas. Härvid bör följas den regionindelning och den tätortsklassificering, som upprättas av det centrala lokaliseringsorganet och länsstyrelsen i samråd. För att lokaliseringsplaneringen skall kunna utmynna i konkreta resultat, måste ett nära samarbete äga r u m mellan länsstyrelsen och övriga länsorgan, som är anförtrodda viktigare uppgifter inom samhällsplaneringen.

422 Länsstyrelsen bör därvid i första hand ha den samordnande funktionen och de andra länsorganen tillhandahålla de uppgifter, som kräver fackmässiga undersökningar och bedömningar. Länsstyrelsen bör dock — såsom tidigare anförts — bl. a. svara för utredningsmaterial rörande befolkning och näringsliv. I den mån de fackmässiga synpunkterna från länsorganens sida icke kan förenas med de lokaliseringspolitiska eller om disponibla anslag icke medger att från lokaliseringssynpunkt betydelsefulla investeringar kommer till stånd, bör länsstyrelsen underrätta det centrala lokaliseringsorganet härom. På detta ankommer sedan att göra de nödvändiga avvägningarna och vidta de åtgärder, som situationen bedöms kräva. Det regionala organets arbetsuppgifter i samband med lokaliseringsplaneringen kan sammanfattas på följande sätt. a) Kartläggning av produktionsförutsättningarna för näringslivet i länet. b) Sammanställning av uppgifter om befolkningsförhållandena inom kommuner och regioner. c) Utarbetande av riktlinjer för lokaliseringsverksamheten i länet i samråd med övriga länsorgan och det centrala lokaliseringsorganet samt framläggande av förslag till lokaliseringspolitiska åtgärder. d) Samordning av den planering hos de statliga länsorganen, som är av betydelse för lokaliseringsverksamheten. e) Regional avvägning och prioritering av investeringsbehoven inom den samhälleliga serviceverksamheten. Rådgivning till länsorgan och kommuner i lokaliserings- och planeringsfrågor. De snabba förändringarna inom näringslivet och de omfattande befolkningsomflyttningarna, som kännetecknar vår tid, ställer stora krav på kommunernas och länsorganens planering. En mindre tillfredsställande samordning har emellertid stundom kunnat konstateras i planeringsarbetet. I icke få fall har också planerna kvalitativt starkt varierat och upprättats utan att tillräcklig hänsyn tagits till förhållandena utanför själva planområdet. Handläggningen av planfrågorna är ett lagarbete, som kräver samverkan mellan kommuner och statliga organ. För att en intensifierad och mera enhetlig planering skall kunna komma till stånd fordras ökade statliga insatser. Även svårigheterna att få till stånd regionplanering har aktualiserat frågan om insatser från länsorganens sida beträffande översiktlig planering i betydligt större omfattning än som för närvarande sker. Visst behov av interkommunal samverkan i planfrågor torde också komma att bestå även efter det att verksamheten inom kommunblocken kommit igång. I åtskilliga fall torde nämligen ej heller kommunblocken bilda tillräckligt underlag för översiktlig planering. I egenskap av regionalt organ för lokaliseringsplaneringen bör länsstyrelsen med bistånd av det centrala lokaliseringsorganet sammanställa och bearbeta sådant statistiskt grundmaterial, som erfordras för kommunernas översiktliga planering. Därigenom möjliggörs en enhetlig tolkning av data

423 rörande befolknings-, sysselsättnings- och näringsförhållandena. Landstingen behöver liknande uppgifter för planeringen av sjukvårdsanstalter och yrkesskolor m. m., och den statliga länsförvaltningen är beroende av sådana grundläggande fakta för bedömningen av frågor rörande bebyggelse och bostadsbehov, lokalisering av allmänna institutioner, administrativ områdesindelning, översiktlig vägplanering och — som i det följande kommer att närmare beröras — för rådgivning rörande företagslokalisering. E n betydelsefull uppgift i länsstyrelsens rådgivande verksamhet kommer att bli överläggningar med representanter för kommuner och kommunblock för att åvägabringa konkreta förslag till åtgärder för utbyggnad av kommunal service i syfte att stimulera näringslivets utveckling. Denna del av länsstyrelsens verksamhet kräver medverkan från främst länsarkitektkontoret, länsarbetsnämnden och företagareföreningen i länet. Genom att länsstyrelsen får vidgade resurser och bättre personella möjligheter att bistå såväl kommuner som länsorgan i deras planering, förbättras också utsikterna för att riktlinjerna för lokaliseringspolitiken mera allmänt skall accepteras. Kommittén vill avslutningsvis betona betydelsen av en nära samverkan mellan kommunerna, landstingen och länsstyrelserna i frågor, som rör samhällelig planläggning. En fastare organisatorisk samverkan i dessa frågor, exempelvis i form av ett planeringskontor, kan befinnas lämplig för att tillhandahålla landstinget material för dess planering i frågor rörande serviceorgans lokalisering och dimensionering samt primärkommunerna uppgifter i och för deras planläggning. Rådgivning och upplysning till företag i lokaliseringsfrågor. Verksamhet av nu ifrågavarande slag har alltsedan 1945 bedrivits av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med Sveriges Industriförbund och med biträde av länsarbetsnämnderna (se s. 259). Detta innebär, att företagarna kan vända sig till arbetsmarknadsstyrelsen, till industriförbundet eller till närmaste länsarbetsnämnd för att erhålla råd och upplysningar i lokaliseringsfrågor. Länsarbetsnämnden lämnar vid dessa konsultationer i första hand uppgifter om möjligheterna att rekrytera arbetskraft på olika orter inom länet. Om lokalisering av viss verksamhet till länet anses mindre lämpligt på grund av arbetskraftssituationen, föreslår länsarbetsnämnden företagen att ta kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen. Länsarbetsnämnderna håller styrelsen underrättad om planerade företagslokaliseringar och om tillgången på lediga industrilokaler, industritomtmark etc. Arbetsmarknadsstyrelsen å sin sida tillhandahåller länsarbetsnämnderna utredningsmaterial för lokaliseringsrådgivning. Kommittén har i sitt förslag till riktlinjer för den framtida samhälleliga lokaliseringsverksamheten uttalat, att ansvaret för rådgivningen i lokaliseringsfrågor till företagen bör åvila det centrala lokaliseringsorganet. Detta kommer emellertid att för sin verksamhet vara beroende av uppgifter om

424 den kommunala servicen på tänkbara lokaliseringsorter och av kommunernas möjligheter att lösa de planeringsfrågor, som en industrilokalisering kan aktualisera. Uppgifter härutinnan bör tillhandahållas av de regionala lokaliseringsorganen, d. v. s. länsstyrelserna, som genom sin planerings- och utredningsverksamhet och sina kontakter med länsorgan och kommuner på länsplanet har de bästa förutsättningarna att belysa lokaliseringsbetingelserna och objektivt bedöma olika lokaliseringsalternativ inom länen. Det omfattande utredningsmaterial, som samlas hos det centrala organet, ger detta möjlighet att så medverka till lokalisering av det enskilda näringslivets anläggningar, att både de enskilda företagens och hela landets intressen tillgodoses. Frågor rörande lokaliseringsrådgivning aktualiseras emellertid ofta på länsplanet i samband med företagens kontakter med länsarbetsnämnden eller företagareföreningen. Vid kontakterna med länsarbetsnämnderna kan frågan exempelvis gälla omlokalisering och decentralisering inom länet av viss del av produktionen som alternativ till utvidgning av verksamheten inom företagets förläggningsort. Anledningen härtill kan vara att arbetskraftstillgången icke medger någon expansion där. Lokaliseringsrådgivningen i företagareföreningarna har i regel begränsats till småföretag. I norrlandslänen, där rekryteringsfrågan sällan aktualiseras vid företagens val av lokaliseringsort och där behovet av stöd till företagsamheten är mera utpräglat, får företagareföreningarnas verksamhet i lokaliseringspolitiken anses inta en särställning. Valet av lokaliseringsort måste ses även ur andra aspekter än dem länsarbetsnämnd och företagareförening har att företräda. Det bör därför överlåtas åt det regionala lokaliseringsorganet att göra den slutliga avvägningen av alla de faktorer, som från samhällelig synpunkt bör beaktas i samband med företagslokaliseringen inom länet. Nära kontakter mellan det regionala och centrala lokaliseringsorganet i rådgivningsfrågor är från flera synpunkter nödvändiga. Industrilokaliseringar berör sålunda ofta sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen icke bara i det egna länet utan också i angränsande län. När så är fallet eller när lokaliseringen kräver större samhälleliga investeringar, bör alltid samråd ske med det centrala lokaliseringsorganet. Genom sin överblick över lokaliseringsbetingelserna i hela riket och planeringssituationen i olika län har nämligen det centrala lokaliseringsorganet förutsättningar att bedöma lokaliseringsfrågan ur en vidare synvinkel, än som är görligt på länsplanet. Också för företagen är det av betydelse att få en så allsidig belysning av lokaliseringsfrågan som möjligt. Behandling av ärenden rörande stöd åt företag i samband med företagets lokalisering. Kommittén har på s. 409 framhållit, att de regionala organens medverkan är erforderlig vid beredningen av ärenden rörande stödåtgärder i lokaliserings främjande syfte i form av lån, lånegarantier och bidrag till industriföretag. Stödåtgärdernas olika karaktär och omfattning i skilda

425 landsdelar nödvändiggör emellertid att vid handläggningen av nämnda ärenden skiljes mellan å ena sidan utvecklingsområdena och å andra sidan områden eller orter, där statligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte kan if rågakomma. Kommittén föreslår beträffande stödåtgärderna följande arbetsfördelning mellan det centrala och regionala organet. 1. Ärenden rörande bidrag och kreditstöd till företag i utvecklingsområden. Ansökan om lån eller lånegaranti till industriföretag i samband med utbyggnad av befintlig verksamhet eller vid igångsättning av ny produktion liksom ansökan om statligt bidrag i samband med ny- eller tillbyggnad av industrianläggning, bör inges till vederbörande länsstyrelse. Efter beredning har länsstyrelsen att med eget yttrande vidarebefordra handlingarna till det centrala lokaliseringsorganet, som beslutar i ärendet. I dessa ärenden bör företagareföreningens direktör biträda länsstyrelsens utrednings- och planeringspersonal med erforderliga undersökningar. I län med stora utvecklingsområden bör dock den företagsekonomiska bedömningen åvila den expertis, som enligt kommitténs förslag bör finnas vid länsstyrelserna i dessa län. 2. Ärenden rörande kreditgarantier i lokaliserings främjande syfte inom övriga områden. Ansökan om dylikt kreditstöd ställs till det centrala lokaliseringsorganet, som efter utredning och remiss till länsstyrelsen i det län, där lokaliseringen anses kunna komma till stånd, fattar beslut i ärendet. 3. Ärenden i vilka Kungl. Maj:t skall fatta beslut. Ansökan om lån, lånegarantier och bidrag, som avser belopp sammanlagt överstigande 2 milj. kronor, avgörs av Kungl. Maj :t. Ansökan bör dock insändas till det centrala organet, som efter hörande av vederbörande länsstyrelse med eget yttrande överlämnar ärendet till Kungl. Maj :t. Stannar det regionala och det centrala organet i olika meningar rörande ärenden enligt ovannämnda punkter 1 och 2, skall ansökan underställas Kungl. Maj :ts prövning. h. Övriga stödformer. Utöver här angivna stödformer har kommittén föreslagit vissa rörlighetsstimulerande åtgärder för att främja lokalisering ävensom att vissa utbildningsbidrag skall kunna utgå i samma syfte. Kommittén har på s. 360—363 förordat, att arbetsmarknadsstyrelsen skall fatta beslut i dylika ärenden, enär åtgärder av denna art i första hand bör grundas på en bedömning av möjligheterna att rekrytera arbetskraft. 5. Kommerskollegii och företagareföreningens låneverksamhet. För att lokaliseringsverksamheten inom länen skall kunna bedrivas efter enhetliga riktlinjer, bör företagareföreningarna vid handläggning av ärenden om statligt kreditstöd till hantverk och småindustri, som har betydelse för lokaliseringen, samråda med länsstyrelsen. För att underlätta föreningens ställningstagande bör länsstyrelsen i sådana ärenden bistå företagareföreningen med utredningsmaterial. Under dylika förhållanden torde den nuvarande remitteringen av låne- och kreditgarantiärenden till länsarbetsnämnden bli obehövlig.

426 12.3.3 Organisation

Såsom i skilda sammanhang framhållits krävs en väsentlig utvidgning av den samhälleliga lokaliseringsverksamheten, om de lokaliseringspolitiska uppgifterna skall k u n n a fullgöras. Utbyggnaden bör i betydande grad ske på det centrala planet. En avsevärd aktivering och samordning av samhällets lokaliseringspolitiska verksamhet är emellertid enligt kommitténs mening ofrånkomlig även på länsplanet. Arbetet med lokaliseringsuppgifterna på länsplanet kommer att bli av den art och beskaffenhet att de bör handläggas inom en särskild sektion i länsstyrelsen. Chefen för denna sektion, vilken bör placeras i lönegrad Ao 27, bör ha samhällsvetenskaplig utbildning, företrädesvis inom ämnena nationalekonomi, ekonomisk geografi och statistik. Vid sina överväganden angående organisationen på länsplanet har kommittén beaktat, att vid länsstyrelserna finns särskilda befattningshavare, vilka i regel torde besitta ovannämnda kvalifikationer. Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som utbyggnaden av den samhälleliga lokaliseringsverksamheten i länen medför, bör inom sektionen inrättas en amanuenstjänst. Amanuensen, som bör ha i stort sett samma utbildning som sektionschefen, skall biträda denna samt tjänstgöra som sekreterare vid sammanträden m. m. rörande lokaliseringsärenden. Vidare bör sektionen tillföras en biträdestjänst för speciella arbetsuppgifter, såsom kartritning, räknearbete o. dyl., samt en kontorsbiträdestjänst. Den lokaliseringspolitiska verksamheten i länen är enligt kommitténs uppfattning av sådan karaktär, att det kan bli erforderligt att utöver här föreslagen personalorganisation i betydligt större omfattning än hittills för vissa uppdrag engagera särskilda sakkunniga och experter. Kommittén föreslår med anledning därav, att länsstyrelsernas anslag till ersättning till sakkunniga för biträde med utredningar m. m. förstärks. Med hänsyn till det inom skilda län varierande behovet av utredningar i lokaliseringssyfte kan länens anslagsbehov bli olika, ökningen synes därför böra bestämmas till lägst 10 000 och högst 30 000 kronor. Kommittén har i kapitel 11 föreslagit, att särskilda stödåtgärder vidtas i regioner med hög arbetslöshet och stor ökning av befolkningen inom de arbetsföra åldrarna liksom också i regioner med svag industrialisering och låg inkomstnivå. Sådana regioner (utvecklingsområden) finns främst i de fyra nordligaste länen. Handläggningen av ärenden rörande de särskilda stödåtgärderna torde i allmänhet komma att kräva biträde av kvalificerad företagsekonomisk expertis. Kommittén föreslår därför att de regionala lokaliseringsorganen i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tillförs vardera en befattningshavare med dylika kvalifikationer. Dessa befattningshavare bör tillika förestå lokaliseringssektionen och erhålla ett arvode motsvarande löneklass 1 i löneplan B. För överläggningar i lokaliseringsfrågor av större vikt eller av mera prin-

427 cipiell betydelse bör i avvaktan på länsförvaltningsutredningens förslag inom varje länsstyrelse inrättas ett särskilt organ med rådgivande funktion, förslagsvis benämnt lokaliseringsråd. I lokaliseringsrådet bör, förutom cheferna för länsstyrelsens plan- och lokaliseringssektioner, ingå följande befattningshavare : lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören, länsarkitekten, länsbostadsdirektören, länsingenjören, länsjägmästaren, länsläkaren, länsskolinspektören, vägdirektören och överlantmätaren ävensom direktörerna för företagareföreningen och hushållningssällskapet. Som tidigare framhållits är det angeläget att också landstinget medverkar i lokaliseringsplaneringen samt att kontakt upprätthålls med kommuner samt närings- och arbetsliv. Landstinget bör därför utse två representanter i lokaliseringsrådet, varav den ene främst bör företräda primärkommunala intressen. Vidare bör en representant för vardera företagare och arbetstagare utses av länsstyrelsen och ingå i rådet. I rådet bör landshövdingen vara ordförande med landssekreteraren som ersättare. I lokaliseringsrådet bör bl. a. följande frågor behandlas: 1. Utformning av riktlinjer för lokaliseringspolitiken i länet. 2. Samordning av de olika länsorganens insatser inom samhällelig planering av betydelse för lokaliseringsverksamheten. 3. Samhälleliga planeringsfrågor i samband med större industrilokalisering. Beredning av ärenden rörande rådgivning och företagsstöd bör anförtros en arbetsgrupp bestående av chefen för lokaliseringssektionen samt länsarbetsdirektören och direktören för företagareföreningen. Härvid bör samråd ske med andra av föreliggande ärenden berörda länsexperter. Därest länsstyrelsen icke annorledes bestämmer, skall chefen för lokaliseringssektionen vara föredragande i länsstyrelsen i fråga om lokaliseringsärenden. Kostnaderna för den enligt ovan föreslagna utbyggnaden av personalorganisationen vid länsstyrelserna beräknas uppgå till följande belopp.

Uppflyttning av nuvarande länsutredaretjänster Inrättande av 4 tjänster i lönegrad B 1 (företagsekonomer) Inrättande av 24 amanuenstjänster (Ff 17) Inrättande av 24 kanslit»iträdestjänster (Ae 7) . . Inrättande av 24 kontorsbiträdestjänster (Ae 5). Summa kronor

Årlig lönekostnad kronor 94 896 201264 515 724 300 396 271 032 1 383 312

428 Med hänsyn till den betydelse och omfattning, som bebyggelse- och samhällsplaneringen på senare år tagit, torde planeringssektionerna i allmänhet vara klart underdimensionerade. Då det är nödvändigt att bebyggelseplaneringen och lokaliseringsplaneringen håller j ä m n a steg, vill kommittén avslutningsvis framhålla önskvärdheten av att även planeringssektionen erhåller erforderlig förstärkning. Kommittén förutsätter, att den arbetande länsförvaltningsutredningen kommer att beakta detta spörsmål och framlägga förslag härutinnan.

Sammanfattning

I ett inledande avsnitt erinrar kommittén om att frågan om en ändamålsenlig lokalisering av näringslivet aktualiserades i vårt land under 1940-talet. En försöksverksamhet med upplysning och rådgivning påbörjades inom dåvarande Statens arbetsmarknadskommission i samarbete med Industrins produktionsråd, och år 1947 tillsattes särskilda sakkunniga att utreda och avge förslag rörande näringslivets lokalisering. På grundval av utredningens förslag framlades vid 1952 års riksdag proposition i ärendet, varvid departementschefen anslöt sig till utredningens synpunkter i fråga om behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik. Riksdagen biföll propositionen. De lokaliseringspolitiska medlen skulle främst ha formen av upplysning och rådgivning. Kommittén erinrar vidare i inledningen om den organisatoriska uppbyggnad, som lokaliseringsverksamhetens organ fått inom arbetsmarknadsstyrelsen, samt om de motioner i riksdagen under 1950-talet vari lokaliseringsfrågor av skilda slag berördes. På grundval av 1959 års riksdags beslut med anhållan om utredning och förslag rörande statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets lokalisering tillsattes den 11 december 1959 Kommittén för näringslivets lokalisering. I direktiven för utredningen anfördes bl. a. att de dominerande problemen är utflyttningen från landsbygden och storstädernas tillväxt. Kommittén har i anslutning härtill i de tre första kapitlen belyst befolkningens och näringslivets regionala utveckling efter 1950 och de följder av denna utveckling som i vissa avseenden kan konstateras. Mellan åren 1950 och 1960 hade 14 län större utflyttning än inflyttning, nämligen de sju länen i östra Götaland, de fem norrlandslänen samt Skaraborgs och Hallands län. Dessa län utom Hallands, Kronobergs och Blekinge hade fortsatt nettoutflyttning under åren 1961—62, varjämte Stockholms stad samt Kopparbergs och Örebro län noterade flyttningsförluster under dessa år. Under 1950-talet minskade folkmängden i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Jämtlands län. Mellan åren 1960 och 1962 hade alltjämt Kalmar, Gotlands och Jämtlands län folkminskning, varjämte folkmängden minskade i Västernorrlands, Västerbottens och Värmlands län samt i Stockholms stad. Som en följd av befolkningsutvecklingen mellan 1950 och 1962 fick Mälar-

430 länen, främst Stockholms län, samt Göteborgs och Bohus län sina andelar av rikets folkmängd ökade, medan länen i östra Götaland och Norrland (utom Norrbottens län) samt Skaraborgs och Värmlands län fick sina andelar minskade. Befolkningsutvecklingen redovisas förutom på län också på B-regioner enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning. Denna redovisning ger en mera differentierad bild av utvecklingen. Av de 152 B-regionerna hade 64 folkminskning under 1950-talet. I samtliga län utom Örebro fanns B-regioner med folkminskning. I Norrland och sydöstra Sverige hade hälften av regionerna folkminskning. Folkökning redovisades i 88 B-regioner, varav 40 hade större ökning än riksgenomsnittet. Flertalet av dessa återfinns i Mellansverige. I samtliga folkminskningsregioner var de arbetsföra åldrarnas andel av totalbefolkningen år 1960 lägre än riksgenomsnittet, vilket också i regel var fallet med 0—15-åringarna utom, med få undantag, i regionerna i Norrland. Åldringarnas andel var i regel större i folkminskningsregionerna än genomsnittet för riket. I de regioner, som hade folkminskning under 1950-talet, var tätortsbefolkningens andel av totalfolkmängden lägre än i riket. Någon avgörande regional skillnad i tätortsutvecklingen förelåg icke. Regioner med stark och svag ökning av tätortsfolkmängden var sålunda tämligen j ä m n t fördelade över landet. Tätortsfolkmängdens relativa ökning i storstadsregionerna sammanföll i stort sett med riksgenomsnittet. Av de regioner, som hade den största procentuella ökningen av tätortsfolkmängden, låg sju i Norrland, åtta i Mellansverige och åtta i södra Sverige. Den procentuellt starkaste ökningen av den sammanlagda folkmängden i tätorter av olika storlek förelåg i tätorterna med 2 000—20 000 invånare. De tätorter, som till sin näringskaraktär var industriorter, hade den snabbaste folkökningen. I kapitel 1 redovisas även en framskrivning av 1960 års befolkning under antagande att inga flyttningsrörelser äger rum. Enligt denna kommer befolkningen i de arbetsföra åldrarna (15—65 år) att öka med 3 procent eller med 145 000 personer till år 1965. Efter år 1965 blir den naturliga tillväxten i de arbetsföra åldrarna mycket liten. Den beräknas under perioden 1965— 1970 uppgå till 30 000 personer i hela riket. Mellan åren 1970 och 1975 kommer enligt framskrivningen en minskning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna att inträda. Regionalt föreligger stora skillnader. Tillväxten i de arbetsföra åldrarna mellan åren 1960 och 1965 beräknas i Norrbottens län till 8 och i Västerbottens län till 6 procent mot 3 procent i hela riket. Av den naturliga ökningen med 30 000 personer mellan åren 1965 och 1970 faller 9 000 på Norrbottens och 4 500 på Västerbottens län. De två övre norrlandslänen svarar alltså för nära hälften av de arbetsföra åldrarnas naturliga ökning i riket. I icke

431 mindre än 55 B-regioner, däribland Stockholmsregionen, visar framskrivningen att antalet personer i de arbetsföra åldrarna kommer att minska. Nästan hälften av B-regionerna i Götaland uppvisar sådan minskning. Samtidigt som framskrivningen visar en minskning av de arbetsföra åldrarna totalt mellan åren 1970 och 1975 ger den till resultat en ökning i Norrbottens län med nära 6 000 och i Västerbottens län med drygt 2 000 personer. I kapitel 2 har kommittén sökt belysa de regionala förändringar, som inträtt i näringslivet under 1950-talet och vilka sålunda orsakat de regionala förändringarna i sysselsättning och bosättning. Först redovisas de förändringar som inträtt i fråga om sysselsättningen, varvid konstateras att antalet förvärvsarbetande i riket under 1950-talet enligt folkräkningarna ökade med 139 000 personer eller med 4,5 procent. Starka förskjutningar skedde under decenniet mellan olika näringsgrenar. Inom jordbruk och skogsbruk minskade antalet förvärvsarbetande med nära 30 procent eller med över 180 000 personer, under det att industri och hantverk ökade med omkring 15 procent eller med drygt 150 000. De största relativa ökningarna förekom inom gruppen tjänster med drygt 20 procent eller med drygt 50 000 personer. I sju län minskade hela antalet förvärvsarbetande. Störst var minskningen relativt sett i Gotlands och Jämtlands län. Även i Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län minskade antalet förvärvsarbetande. Starkaste relativa ökningen av hela antalet förvärvsarbetande förelåg i Stockholms, Västmanlands och Norrbottens län. Inom enbart industrin förelåg den starkaste procentuella ökningen inom Norrbottens, Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län, Stockholms stad och län tillsammans samt Skaraborgs och Värmlands län. Byggnads- och anläggningsverksamheten hade den starkaste ökningen i Norrbottens och Västerbottens län. Antalet förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk minskade i samtliga län. Inom stadsnäringarna tillsammans var ökningen av antalet förvärvsarbetande under 1950-talet svag i sydöstra Götaland och nedre Norrland, men låg över riksgenomsnittet i övre Norrland och i de mellansvenska länen, ökningen i Stockholms stad och län skilde sig obetydligt från riksgenomsnittet. Mellan år 1950 och 1960 ökade länen i övre Norrland och i Mellansverige sin andel av stadsnäringarna i hela riket, medan den var oförändrad för Stockholms stad och län tillsammans samt minskade för Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, länen i nedre Norrland och några län i sydöstra Sverige. Även i fråga om sysselsättningsutvecklingen lämnas en redovisning regionvis på basis av folkräkningarnas uppgifter. Under den angivna perioden minskade den förvärvsarbetande befolkningen i 80 av de 152 B-regionerna. Dessa minskningsregioner hade i regel ett starkt inslag av jordbruksbefolkning. Begioner med stark sysselsättningsminskning inom jord-

432 och skogsbruk hade i regel också stark ökning inom industrin, medan regioner med svag ökning inom industrin hade svag minskning av antalet sysselsatta inom jordbruksnäringen. Det vill därför synas som om en stark sysselsättningsökning inom industrin påskyndat jordbrukets rationalisering. Inom stadsnäringarna som helhet minskade sysselsättningen i 14 regioner. I Stockholms B-region var stadsnäringarnas relativa ökning densamma som i riket. Inom enbart industrin skedde på en del håll minskning av antalet förvärvsarbetande; detta var enligt folkräkningsmaterialet fallet i 17 regioner, varav 7 i ett relativt samlat område i mellersta Norrland och de övriga 10 spridda i Svea- och Götaland. Förhållandevis stor procentuell ökning av antalet industriarbetande hade några regioner i övre Norrland och framförallt en del starkt industribetonade regioner kring Mälaren. I detta kapitel redovisas även en särskild bearbetning av primäruppgifter till kommerskollegii industristatistik samt en undersökning rörande den industriella ny- och omlokaliseringen under åren 1946—1961. En utförlig redogörelse för dessa utredningar lämnas i bilaga I. Den förstnämnda undersökningen avser uppgifter om antalet anställda inom industriföretag med minst fem sysselsatta dels år 1952 och dels år 1960. Mellan dessa år ökade antalet industrianställda enligt denna undersökning med cirka 80 000 eller med 9,7 procent. (Den i det föregående nämnda på folkräkningarna åren 1950 och 1960 grundade analysen visade en ökning under den två år längre perioden av samtliga förvärvsarbetande inom industri och hantverk med omkring 15 procent.) Det mest markanta minskningsområdet framträder i Norrland, omfattande större delen av norra Gävleborgs, hela Jämtlands, samt stora delar av Västerbottens och Norrbottens län. Väsentligt svagare ökning av antalet industrianställda än riksgenomsnittet redovisas i de tre storstadsregionerna. Stark relativ ökning visar även denna undersökning för en del regioner i östra Svealand samt framför allt i stora delar av Jönköpings, Kronobergs och norra Kristianstads län. I Norrland var ökningen av antalet industrianställda i stort sett koncentrerad till några få centra, nämligen Örnsköldsvik, Skellefteå, Luleå, Gällivare/Malmberget och Kiruna. De regionala omfördelningarna av industrins anställda var ansenliga under 1950-talet. Sålunda fick storstadsregionerna samt sådana industribetonade områden som Uppsala, Eskilstuna, Norrköpings, Borås, Örebro och Gävle B-regioner sina andelar av rikets industrianställda reducerade. Av Norrlands 31 B-regioner fick 21 sina andelar av rikets industrianställda minskade. För att dessa 21 regioner skulle haft samma andel år 1960 som år 1952, hade de behövt ytterligare över 5 000 industrianställda. Regioner som ökade sin andelar återfinns främst i södra Jönköpings, i Kronobergs och i norra Kristianstads län samt i övrigt med stor spridning i Svea- och Götaland. De tidigare nämnda fem regionerna i Norrland ökade även sin andel av rikets industrianställda.

433 De regionala förändringarna i industrins förädlingsvärde sådant detta kan belysas med ledning av den officiella industristatistiken har även studerats. Enligt detta material har förädlingsvärdet i oförändrat penningvärde från 1952 till 1960 ökat med 48,1 procent, det vill säga betydligt mer ön ökningen av antalet anställda, vilken uppgick till 9,7 procent. Sammanfattningsvis konstateras att främst Stockholms- och Malmöregionerna samt en rad betydande industriregioner i Svea- och Götaland fått sin andel av industrins förädlingsvärde minskad under 1950-talet. För Svea- och Götaland kan sägas att den regionala förändringen av förädlingsvärdena och antalet industrianställda i stort sett sammanfaller. För Norrlands vidkommande är bilden något annorlunda. Ett antal regioner i denna landsdel, som fick sina andelar av antalet anställda minskade, visar ökning av sina andelar av förädlingsvärdet. I detta kapitel redovisas även en undersökning rörande den industriella ny- och omlokaliseringen under åren 1946—1961. Undersökningen omfat. tar 792 produktionsenheter med minst 25 anställda vid undersökningstillfället vilka nyetablerats, flyttats eller utlagts som filialer under den angivna tidsperioden. Dessa företag sysselsatte vid undersökningstillfället sammanlagt 65 000 personer. En stor del av omlokaliseringarna var riktade ut från storstadsområdena. F r å n Stor-Stockholm utflyttade eller lades ut som filialer 86 företag med 12 000 anställda, från Stor-Göteborg 25 företag med 3 500 anställda och från Malmö stad 23 företag med 1 900 anställda. Lokaliseringen av dessa 792 företag kännetecknas i sina huvuddrag av stor spridning inom Svea- och Götaland. Mätt i antal anställda ägde dock relativt betydande lokaliseringar r u m i ett sammanhängande område i Kronobergs, Blekinge och norra Kristianstads län. Endast ett begränsat antal företag har etablerats i Norrland, undantaget några kustområden i södra Norrland. Lokaliseringen har i stor utsträckning skett till relativt små tätorter. Drygt 40 procent av anläggningarna med en tredjedel av antalet anställda återfinns i orter med mindre än 5 000 invånare. De i undersökningen ingående företagen har tillfrågats om orsakerna till lokaliseringen. Även om svarens grad av tillförlitlighet icke kan fastställas, må ändock anföras att över hälften angett ledig industrilokal eller lämplig tomtmark samt god tillgång på arbetskraft som lokaliseringsorsak. Uteslutes svaren från storstadsregionerna uppgår antalet svar, där tillgången på arbetskraft uppgetts som orsak till lokaliseringen, till 70 procent. I kapitel 3 tar kommittén upp följderna i samhället av de regionala variationerna i näringslivets utveckling och granskar arbetslöshetens samt yrkesverksamhetsgradens och arbetskraftsbristens variationer. Vidare behandlas vissa glesbygdsproblem. Den registrerade arbetslösheten i Sverige har under efterkrigstiden varit låg. Den har dock visat betydande regionala variationer. De fem norrlandslänen svarade år 1962 för 34 procent av den anmälda arbetslösheten men 28—318333

434 blott 16 procent av landets befolkning. Enbart i Norrbottens län, som har 3,5 procent av befolkningen, registrerades 11 procent av landets arbetslöshet. I de tre nordligaste länen var drygt hälften av de arbetslösa under 45 år. I arbetslöshetssiffrorna ingår icke de arbetslösa som beretts sysselsättning i beredskapsarbeten. Under de senaste fem åren har över hälften av dem, som placerats i dylika arbeten, varit hemmahörande i norrlandslänen. E n undersökning av antalet arbetslösa under perioden 1958—1962 i förhållande till befolkningen i åldern 15—65 år visar ett relativt arbetslöshetstal för hela riket av 0,6 procent. I 58 B-regioner i landet var detta tal högre än riksgenomsnittet. Av dessa 58 regioner låg 30 i Norrland, vilket betyder att endast en B-region i denna landsdel hade lägre arbetslöshet än genomsnittet. Kostnaderna för beredskapsarbetena under år 1962 uppgick till 258 miljoner kronor, varav 178 milj. eller 69 procent kom på norrlandslänen. De erkända arbetslöshetskassorna utbetalade 95 miljoner kronor i försäkringsersättning under verksamhetsåret 1961/62. Under nämnda verksamhetsår erhöll kassorna i statsbidrag 60 milj. kronor. Arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för olika slag av rörelsestimulerande åtgärder i syfte att underlätta flyttning från arbetslöshetsområdena uppgick 1962/63 till 11 milj. kronor. En tredjedel av landets 1 800 tätorter är ensidiga i det avseendet, att mer än 60 procent av de förvärvsarbetande är sysselsatta i industri och byggnadsverksamhet. I en del av dessa orter förstärks ensidigheten av att den största industrigrenen ensam sysselsätter mer än hälften av samtliga förvärvsarbetande på orten. Antalet sådana orter med över 1 000 invånare år 1960 var 71. De ensidiga industriorterna kännetecknas i regel av kvinnounderskott. Den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden företer betydande regionala variationer. Högsta andelen yrkesverksamma kvinnor i förhållande till antalet kvinnor i åldern 15—65 år noteras i storstadsområdena eller i områden där näringsgrenar med ett starkt inslag av kvinnlig arbetskraft har relativt stor omfattning. Högsta yrkesverksamhetsgraden förelåg år 1960 i Boråsregionen (56 procent), Stockholmsregionen (52 procent) samt i Malmöregionen och Lundaregionen (50 procent). Medianvärdet för samtliga 152 regioner uppgick till 33 procent. Låg yrkesverksamhetsgrad bland kvinnorna förelåg i regel i regioner med låg andel tätortsbefolkning. Även bland tätorterna fanns emellertid betydande variationer. En yrkesintensitet bland kvinnorna i landets samtliga tätorter av samma grad som i Stockholm skulle, utöver det faktiska antalet förvärvsarbetande kvinnor år 1960, ha tillfört arbetsmarknaden ytterligare omkring 125 000 gifta och 35 000 icke gifta kvinnor, därav 26 000 respektive 10 000 i norrlandslänen. Det bör understrykas, att dessa siffror gäller endast tätorterna, dvs. befolkningskoncentrationer med fler än 200 invånare.

435 Näringslivets regionalt varierande utveckling medför inte bara överskott på arbetskraft inom vissa områden. Inom andra områden uppstår brist på arbetskraft. Områdets egna arbetskrafttillgångar räcker inte, och inflyttningen begränsas av olika faktorer. Planeringen inom de snabbt expanderande områdena släpar efter. Stora svårigheter föreligger emellertid, när det gäller att mäta och regionalt jämföra bristen på arbetskraft. Kommittén redovisar vissa uppgifter ur arbetsförmedlingsstatistiken, som visar att antalet tillsatta platser i förhållande till antalet lediganmälda inom industrin var lägst i storstadslänen och högst i Norrland och i de sydöstra länen. Genomsnittliga antalet arbetslösa i förhållande till hela antalet lediga platser år 1962 var också väsentligt högre i Norrland och nordvästra Svealand än i landet i övrigt. Kommittén har vidare i detta kapitel sökt belysa de problem som uppstår i glesbygdsområdena till följd av folkminskningen, bland annat svårigheten att upprätthålla skilda kollektiva serviceorgan. I kapitel 4 redogörs för tillgängliga prognoser rörande den regionala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen under 1960- och 1970-talen. Tillgången på arbetskraft har bedömts på grundval av framskrivning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna, antaganden om en viss nettoinvandring samt om yrkesverksamhetsgradens utveckling. Beträffande den kvinnliga arbetskraften har antagits att i varje enskild region den kvinnliga befolkningen skulle ha minst den för landet genomsnittliga yrkesverksamhetsgraden. Varje region med lägre yrkesverksamhetsgrad än riksgenomsnittet har uppräknats till detta tal, medan för de övriga den faktiskt konstaterade använts. Till grund för antagandena om efterfrågan på arbetskraft ligger vissa bedömningar om utvecklingen inom de olika näringsgrenarna. Den regionala sysselsättningsprognosen har konstruerats så, att den närmast avser att illustrera hur utvecklingen skulle bli om näringslivet förändrade sig i samma relativa grad i alla regioner. De redovisade regionala balanserna mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft visar det utrymme, som finns i överskottsområdena för en expansion utöver den som motsvarar det beräknade genomsnittet i riket, respektive den inflyttning som behövs till underskottsområdena för att en relativ förändring motsvarande riksgenomsnittet skall kunna äga rum. För hela landet beräknas ett underskott på manlig arbetskraft av något mer än 60 000 personer under 15-årsperioden 1960—1975, och med den använda räknemetoden ett motsvarande överskott på kvinnlig arbetskraft. Underskottet beräknas i Stockholmsregionen till omkring 40 000 män och 20 000 kvinnor, i Malmöhus län till 17 000 män och 8 000 kvinnor samt i Göteborgs och Bohus län till 21 000 män och 7 000 kvinnor. Betydande överskott skulle komma att uppstå i Norrland, främst i de fyra nordligaste länen, som tillsammans enligt angivna förutsättningar skulle få ett överskott fram till 28*—318333

436 år 1975 av 28 000 män, varav något mer än 10 000 på vardera Norrbottens och Västerbottens län, samt 44 000 kvinnor. De olika befolkningsprognoser som finns tyder på att förskjutningarna från glesbygd till tätorter och mellan större regioner kommer att fortsätta i stort sett enligt samma mönster som under de senaste årtiondena. Större områden med minskande folkmängd väntas kvarstå eller uppkomma i delar av sydöstra Sverige men framförallt i Norrland. Folkökningen i östra Mellansverige, Göteborgsområdet samt sydvästra Sverige beräknas fortgå. I kapitel 5 belyses industrins produktionskostnader och deras regionala variationer. Huvudvikten har därvid lagts vid transport- och arbetskraftskostnaderna. Även behovet av kontakter med marknaden beröres. Kostnader för transport av råvaror till och färdigvaror från en produktionsanläggning visar stora variationer vid lokalisering till olika delar av landet. För betydande grupper av svensk industri utgör emellertid dessa kostnader en liten del av de totala produktionskostnaderna. För vissa undersökta typexempel av anläggningar inom konfektions- och verkstadsindustri utgör transportkostnaderna i olika lägen och för olika slag av produktion i runda tal mellan 0,5 och 5,0 procent av totalkostnaden. De som exempel anförda anläggningarna kan betecknas som rörliga ur transportkostnadssynpunkt. De kan lokaliseras till orter inom stora delar av landet, utan att transportkostnaderna ökar produktionskostnaderna i någon större grad. Omkring en tredjedel av arbetsställena i industristatistiken med omkring hälften av antalet industrianställda torde med en grov uppskattning kunna betecknas som rörliga eller obundna från transportkostnadssynpunkt. Om hänsyn tas endast till transportkostnaderna, kan verksamhet bedrivas i vitt skilda delar av landet utan att produktionskostnaderna påverkas med mer än en å två procent. Inom framförallt södra och mellersta Sverige kan rörligheten betecknas som mycket stor för de företag, som säljer sina produkter på en nationell eller internationell marknad. I fråga om arbetskostnader föreligger betydande variationer mellan olika delar av landet. Enligt gjorda undersökningar uppgår lönevariationerna för industrianställda till 15 a 20 procent. Spännvidden är lägre för tjänstemän än för manliga arbetare. De lägsta genomsnittliga lönerna förekommer i södra och sydöstra Götaland, och de högsta i Stockholms- och Göteborgsområdena samt i södra Norrlands inland och i norra Norrland. Det är emellertid sannolikt att de större industriorterna i dessa delar av Norrland i hög grad påverkat det genomsnittliga löneläget. En specialundersökning visar att lönenivån sjunker med tätorternas storlek och avståndet till de stora industriorterna i dessa delar av landet. För de studerade anläggningarna inom konfektions- och verkstadsindustrin kan de lönekostnadsvariationer, som förekommer i landet, beräknas påverka de totala produktionskostnaderna med i runt tal 5 procent. Detta

437 torde gälla för stora delar av de industrier, som kan räknas som rörliga ur transportkostnadssynpunkt. För dessa företag torde sålunda i regel de regionala lönevariationerna vara av väsentligt större betydelse från lokaliseringssynpunkt än de regionala transportkostnadsvariationerna. Transportorienterade anläggningar, dvs. sådana där kostnader för transport av råvaror och/eller färdigfabrikat uppgår till betydande delar av de totala produktionskostnaderna, påverkas däremot i mindre grad av regionala lönevariationer. Några regionala beräkningar av arbetskraftens produktivitet har icke k u n n a t göras. Företagna undersökningar visar emellertid att arbetskraftens rörlighet och frånvarofrekvens är högre i storstadsregionerna och andra arbetskraftsbristområden, vilket ökar företagens kostnader. Å andra sidan är produktiviteten låg under en övergångsperiod i områden, där arbetskraften inte har utbildning för eller vana vid industriarbete. Flera omständigheter kan tänkas bidra till en regional löneutjämning. Exempelvis kan lokaliseringen av ett större industriföretag till en mindre låglöneort komma att påverka det totala löneläget. I samma riktning k a n omflyttning av arbetskraft verka. Råvaruorienterade och marknadsorienterade industrier är vanligen relativt orörliga från lokaliseringssynpunkt. Kostnadsvariationerna för råvaror och färdigprodukter bildar en snäv ram, inom vilken sådana sekundära faktorer som lönekostnaderna kan avgöra det slutliga valet av lokaliseringsort. För de från transportkostnadssynpunkt rörliga företagen bildar transportkostnadsvariationerna en vid yttre ram. Ett stort antal orter inom riket är likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga från transportkostnadssynpunkt. Skillnaden dem emellan påverkar det företagsekonomiska resultatet i mycket ringa utsträckning. För dessa företag utgör arbetskraftskostnaderna vanligen en betydande kostnadspost, och regionala löneskillnader kan i stor utsträckning påverka det ekonomiska resultatet. Det är emellertid svårt att på förhand avgöra produktionsresultatet vid en viss arbetskraftskostnad på alternativa lokaliseringsorter. De regionala löneskillnaderna kan i vissa fall antas vara skillnader på kort sikt. Inom betydande områden är skillnaderna också relativt små. Mot denna bakgrund är det sannolikt att andra omständigheter än regionala kostnadsvariationer för transporter och för arbetskraft i många fall påverkar den rörliga industrins lokalisering. Själva etableringen av en industrianläggning är vanligen förenad med stora kostnader. Om ett flertal orter är likvärdiga lokaliseringsalternativ från transport- och lönekostnadssynpunkt, kan möjligheten att reducera etableringskostnaderna genom fördelaktiga krediter, låga byggnadskostnader eller tillgängliga industrilokaler avgöra valet av etableringsort. Tillgången på enskild och allmän service har därjämte stor betydelse. Samhällsekonomiska jämte sociala och försvarspolitiska skäl, som inte

438 utan vidare kommer in i de privatekonomiska bedömningarna, talar för att man bör söka modifiera de utvecklingstendenser, som nu kan förutses i fråga om näringslivets geografiska fördelning. De samhällsekonomiska synpunkterna på näringslivets lokalisering behandlas i kapitel 6. Befolkningsutvecklingen skapar i stor utsträckning det starkaste behovet av nya arbetstillfällen i de delar av landet, där arbetskraftsbehovet kan förutses öka relativt svagt eller direkt minska under de närmaste 10 a 15 åren. Även bortsett från de sociala synpunkterna blir det samhällsekonomiskt lönande att sätta in ekonomiska stödåtgärder för att stimulera sysselsättningen i sådana områden, eftersom arbetslöshet eljest bleve svår att undvika. Både samhällsekonomiska och rent sociala skäl talar dessutom för lokaliseringsfrämjande åtgärder, där näringslivets ensidighet medför särskilt stor konjunkturkänslighet eller permanenta svårigheter för särskilda kategorier av arbetskraft — i synnerhet de gifta kvinnorna — att erhålla sysselsättning. De samhälleliga investeringarna i anslutning till en industriell expansion är i regel av sådan omfattning, att de måste beaktas vid kalkyler över olika lokaliseringsalternativ. Samhällsekonomiska fördelar kan vinnas om vid val mellan olika alternativ en lokalisering sker till orter eller områden med överskott på arbetskraft, som av olika skäl är trögrörlig, och med outnyttjad samhällelig kapitalutrustning, än om förläggning sker till orter med fullt utnyttjad kapacitet och balans på arbetsmarknaden. Lokalisering till orter med arbetskraftsbrist kan också leda till sänkt produktivitet och höjd kostnadsnivå inom näringslivet samt svårigheter att lösa väsentliga samhällsplaneringsfrågor. Både samhälls- och företagsekonomiskt är det dessutom betydelsefullt att långsiktigt planera lokaliseringen av kommunikationer, bostadsbebyggelse och andra samhällsinvesteringar på ett sådant sätt, att näringslivets villkor blir så gynnsamma som möjligt och att enskilda lokaliseringsbeslut kan grundas på god kännedom om de framtida lokaliseringsförhållandena. Starka skäl talar för att det som i detta avseende bör eftersträvas är att undvika å ena sidan en stark koncentration av befolkningen till storstäderna, å a n d r a sidan en splittring av näringslivet på alltför många och små orter, där varken företagen eller konsumenterna kan erhålla den mångsidiga service som numera efterfrågas. I kapitel 7 redovisas försvarssynpunkterna på näringslivets lokalisering. De större städerna och särskilt storstäderna torde på grund av krigsteknikens utveckling och den koncentration av befolkning och näringsliv, som skett till dessa områden under efterkrigstiden, utgöra landets mest utsatta och riskfyllda områden. F r å n försvarssynpunkt är det därför önskvärt, att en större spridning av den industriella verksamheten kan åstadkommas. Strävandena att utbygga näringslivet i Norrland är av särskild betydelse av hänsyn till försvarets rekryteringsmöjligheter i denna landsdel. Lokaliseringsverksamhetens nuvarande utformning beskrivs i kapitel 8.

439 Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet som lokaliseringsorgan behandlas ingående. Enligt statsmakternas beslut har arbetsmarknadsstyrelsen till uppgift att bedriva rådgivnings- och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor. Denna verksamhet utövas i nära kontakt med det organ inom Sveriges Industriförbund, som bedriver liknande rådgivningsverksamhet. Som ett led i lokaliseringsverksamheten har arbetsmarknadsstyrelsen företagit en regional indelning av riket och en klassificering av tätorterna med hänsyn till deras funktion som centralorter. Principerna för indelningen i A-, B- och C-regioner redovisas i nämnda kapitel jämte huvuddragen av de lokaliseringsutredningar och övriga statliga länsutredningar, som utförts under senare år. Vidare redogörs för den verksamhet som bedrivs i form av planering för bebyggelse och bostadsförsörjning, inom kommunikationsområdet, inom skolväsendet, inom sjukvårdsväsendet och inom annan samhällelig service, och vilken i hög grad påverkar lokaliseringsförutsättningarna och utvecklingsbetingelserna för näringslivet inom olika områden. Arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska åtgärder kan framstå som alternativa lösningar av ett arbetslöshetsproblem i ett område. Men arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också vara av betydelse i lokaliseringssammanhang. Till dessa åtgärder kan räknas anordnandet av beredskapsarbeten, yrkesutbildning av vuxna samt tillstånd för företag att använda investeringsfonder för investering i vissa områden. I kapitel 8 redogörs vidare för företagareföreningarnas verksamhet samt för länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas lokaliseringspolitiska aktivitet. För den samhälleliga lokaliseringsverksamheten i utlandet lämnas en redogörelse i kapitel 9. I praktiskt taget alla västeuropeiska länder liksom i USA har statliga åtgärder vidtagits för att stimulera den ekonomiska utvecklingen i områden, där förhållandena inom det bestående näringslivet medför svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande sysselsättnings- och inkomstnivå. I Storbritannien och Frankrike finns vid sidan härav en statlig reglering av industrins lokalisering i syfte att begränsa utbyggnadstakten i storstadsregionerna. De medel som används för att stödja näringslivets utveckling i de s. k. stöd- eller utvecklingsområdena är av principiellt två skilda slag. Det ena innebär att staten medverkar till en utbyggnad av den allmänna servicen för att förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet. Det andra är direkt stöd till företag i samband med etablering, inflyttning eller utbyggnad av industriell och i vissa länder även annan enskild näringsverksamhet. I flera länder används bägge dessa medel, även om deras inbördes vikt k a n variera. I så gott som samtliga länder lämnas statliga lån och lånegarantier med gynnsamma amorteringsvillkor och på vissa håll även till låg ränta för att underlätta företagens finansiering av erforderliga investeringar. Där-

440 utöver har företagen i stödområdena i vissa länder möjligheter att erhålla investeringsbidrag och särskilda skattelättnader, varigenom kostnaderna för upprättande av byggnader och annan utrustning kan reduceras. Nyetableringar och utbyggnader av företag underlättas vidare i exempelvis Storbritannien och Belgien genom att staten uppför byggnader, som sedan uthyrs eller försäljs på gynnsamma villkor. Målsättning och riktlinjer för samhällets insatser i lokaliseringspolitiskt avseende behandlas i kapitel 10. Den lokaliseringspolitik som kommittén förordar kan sammanfattningsvis sägas ha tre syften: 1. Att främja en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar av produktionsfaktorer blir utnyttjade och fördelade på olika områden på ett sådant sätt att nationalinkomsten blir så stor som möjligt och att arbetskraften bereds full sysselsättning. 2. Att skapa en harmonisk samhällsmiljö, som så långt det är möjligt ger människorna — oberoende av var de måste bo för att fullgöra sin uppgift — en likvärdig standard i fråga om social och kulturell service. 3. Att lokalisera näringslivet så, att rikets försvar underlättas. Under hänvisning till den lämnade redogörelsen för näringslivets, sysselsättningens och befolkningens regionala utveckling framhåller kommittén nödvändigheten av att samhället bedriver en aktiv lokaliseringspolitik. Betydande omfördelning av näringsliv och befolkning mellan län och landsdelar har skett. Utflyttningsområdena får efterhand stegrade svårigheter att upprätthålla rimlig service för den kvarvarande befolkningen. Trots utflyttning finns i vissa områden en betydande arbetslöshet eller undersysselsättning. I många av dessa regioner visar en framskrivning av befolkningen en relativt stor naturlig ökning av de arbetsföra åldrarna under de närmaste 10—15 åren. På många håll i landet föreligger en ur sociala synpunkter otillfredsställande proportion mellan män och kvinnor. Låg yrkesverksamhetsgrad förekommer på vissa håll inom tätorterna, som tyder på en betydande reserv av arbetskraft. I inflyttningsområdena råder brist på arbetskraft, brist på bostäder samt eftersläpning i utbyggnaden av olika kollektiva serviceanordningar. Det förhållandet, att det vid sidan av regioner med outnyttjade arbetskraftstillgångar finns områden med outnyttjad kapacitet hos företagen på grund av arbetskraftsbrist, medför betydande samhällsekonomiska förluster. Sysselsättningsproblemen har hittills icke lösts och synes heller icke i framtiden kunna lösas enbart med sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som avser att flytta arbetskraften till arbetstillfällena. Om alla produktionsresurser skall utnyttjas på effektivaste sätt, måste företagen i större utsträckning än hittills söka sig till arbetskraften.

441 Beträffande riktlinjerna anför kommittén, att de framtida lokaliseringsorterna för industrier måste utgöras av väl utrustade tätorter. För att tillgodose glesbygdsbefolkningens behov av service bör lokaliseringspolitikens uppgift bli att stödja de tätorter, som k a n fungera som servicecentra. Den tätortsklassificering och regionindelning av riket, som arbetsmarknadsstyrelsen företagit, bör ligga till grund för det fortsatta arbetet. Vid avvägningen av skilda synpunkter har kommittén kommit till den slutsatsen, att de skäl som här i korthet redovisats, starkt talar för mera ingående överväganden vid lokalisering av såväl enskild företagsamhet som statlig verksamhet än som nu sker. Kommittén är emellertid, som närmare redovisas i ett senare avsnitt, av den uppfattningen att på grundval av n u föreliggande erfarenheter tillräckliga skäl inte finns för att förorda en lagstiftning på detta område. Dessa överväganden bör enligt kommitténs mening ske i form av samråd och effektivt samarbete mellan å ena sidan enskilda företag, organisationer och offentliga myndigheter, samt å andra sidan de för lokaliseringspolitiken ansvariga centrala och regionala organen, i syfte att främja långsiktigt förutseende i näringslivets och de enskilda orternas utbyggnad. Denna verksamhet måste grundas på vidgade kunskaper på det samhällsekonomiska, sociologiska och andra områden, som har betydelse för vårt samhälles utbyggnad och utveckling. Den måste också — som närmare föreslås i det följande — ges betydligt starkare medel av ekonomisk art i syfte att påverka näringslivets utveckling i områden, som ur samhälleliga synpunkter bör stimuleras kraftigare och mer målmedvetet än vad som för närvarande är fallet, under beaktande av ett realistiskt lönsamhetstänkande. Det är enligt kommitténs mening angeläget att den svenska lokaliseringspolitiken får en mera aktiv och nyanserad utformning. Vi har en aktiv konjunkturpolitik och en rörlighetsfrämjande politik, vilka utgör viktiga instrument för det ekonomiska framåtskridandet och säkrandet av den fulla sysselsättningen. Ett tredje och betydelsefullt medel för att rationellt utnyttja alla produktionsresurser är en aktiv lokaliseringspolitik. Lokaliseringspolitikens medel. Kommittén diskuterar i kapitel 11 vilka medel, som bör användas inom den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Det anförs därvid, att samhället förutom genom direkt stöd av olika slag kan stimulera företagsamheten i olika områden genom att förbättra bostadsförsörjningen och den samhälleliga serviceutrustningen. Det är därför angeläget att lokaliseringssynpunkterna blir beaktade vid behandlingen av frågor, som rör serviceverksamhetens organisation och lokaliseringen av olika serviceanläggningar. I exemplifierande syfte framför kommittén vissa synpunkter på från lokaliseringssynpunkt betydelsefulla delar av samhällsplaneringen. Det framhålls därvid att ett väl utbyggt skolväsende utgör en viktig förutsättning för en orts möjligheter att erhålla kvalificerad personal till såväl en-

442 skilda företag som samhälleliga serviceanordningar. Högre utbildningsmöjligheter i en landsdel får stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det är därför enligt kommitténs mening önskvärt, att utbildning av högskolekaraktär ej koncentreras till ett fåtal centra. Även kulturlivet i övrigt bör stimuleras utanför de centrala delarna av landet. Tillgången på bostäder är en viktig faktor vid företagens val av lokaliseringsort för en planerad industrianläggning. Orter som skall ta emot nya företag bör sålunda relativt snabbt kunna anskaffa lägenheter för den personal, som måste rekryteras från annat håll. Kommunernas möjligheter att anskaffa tomtmark och den statliga långivningen till bostadsbyggandet blir därvid av betydelse. Även kommunikationerna i vidare bemärkelse är av stor betydelse för näringslivets utvecklingsmöjligheter i olika delar av landet och får därför tillmätas stor vikt i lokaliseringssammanhang. Åtgärder, som har till syfte att underlätta en lokalisering av industrin för att få till stånd ett bättre utnyttjande av landets arbetskraftsresurser och andra produktionsfaktorer, bör därför samordnas med åtgärder, som berör järnvägs-, landsvägs-, flyg- och teleförbindelser samt hamnar. Kommittén understryker betydelsen av att orter, som har förutsättningar som lokaliseringsplats för industriföretag och som är viktiga servicecentra för landsbygdsområden, utrustas med tillfredsställande vägar. Det är vidare av vikt, att skogsbruket och jordbruket samt befintliga industriföretag även får tillfredsställande vägar för godstransporter fram till huvudvägnätet och att vägarna är av sådan beskaffenhet, att människorna i dessa orter och i glesbygder kan komma i kontakt med servicecentra och orter, som kan erbjuda arbetstillfällen. Kommittén vill också betona angelägenheten av att lokaliseringsorganet bereds ökade möjligheter att framföra sina synpunkter på vägplaneringen. Lokaliseringen av samhälleliga organ och serviceanläggningar innebär en direkt stimulans av sysselsättningen i berörda orter och deras omland och påverkar dessutom lokaliseringsförutsättningarna för olika verksamheter inom det enskilda näringslivet. Förläggning av statliga verksamheter skulle därför kunna bli en faktor av stor betydelse för att förstärka näringslivet i områden där sådan utveckling är önskvärd. En noggrann planering av ärenden, som rör lokaliseringen av samhälleliga organ och samhällsägda företag är därför, enligt kommittén, nödvändig. Till ledning för lokaliseringsverksamheten och planeringen av bebyggelse och utformningen av den samhälleliga serviceverksamheten bör en lokaliseringsplanering bedrivas såväl på riks- som länsplanet. Den bör omfatta dels en utredningsverksamhet, som klarlägger de samhälleliga konsekvenserna av näringslivets utveckling inom skilda geografiska områden klarläggs; dels en bedömning av vilka åtgärder, som kan anses erforderliga med hän-

443 syn till den lokaliseringspolitiska målsättningen; dels undersökningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika lokaliseringsalternativ; dels en samrådande och samordnande verksamhet, som syftar till att få de lokaliseringspolitiska synpunkterna beaktade i samband med ämbetsverkens och dem underställda organs planering. Till de viktigaste uppgifterna i lokaliseringsplaneringen hör att svara för den bedömning i samhällsplaneringen, som avser de samhälleliga följderna av befolkningsomflyttningen mellan olika landsdelar samt av strukturförändringarna och de geografiska förskjutningarna inom näringslivet. Denna bedömning bör ske på enhetliga grunder. De regionala lokaliseringsutredningar, som bedrivits sedan ett antal år, bör enligt kommittén fortsätta och — i likhet med vad som hittills skett — utföras i samarbete med länsstyrelserna och under medverkan av de fristående länsorganen. Utredningsverksamheten bör läggas till grund för den fortsatta lokaliseringsplaneringen i länen. Denna skall ske i samråd med det centrala lokaliseringsorganet, så att bedömningen av olika faktorer i lokaliseringsfrågan kan ske på någorlunda enhetliga grunder. En central avstämning är vidare nödvändig med hänsyn till risken för felinvesteringar, som kan bli följden av ett ensidigt tillgodoseende av länsintressen. Upplysning och rådgivning till näringslivet. Bland samhälleliga åtgärder för att påverka enskilda företags lokalisering spelar upplysnings- och rådgivningsverksamheten en viktig roll. Tillgång centralt till olika för lokaliseringsbedömningen betydelsefulla uppgifter ger företagen bättre möjligheter att välja lämplig lokaliseringsort för en planerad verksamhet, än om de genom kontakter med en rad myndigheter och kommuner skall i n h ä m t a erforderliga uppgifter. Enligt kommitténs mening bör därför upplysning och rådgivning till företag i första hand lämnas av det centrala lokaliseringsorganet. Den nu bedrivna verksamheten bör utvidgas och intensifieras, vilket bl. a. ställer ökade krav på uppgifter om faktorer, som är av betydelse för lokaliseringen. Rådgivningen i länen bör samordnas och ske i nära kontakt med det centrala lokaliseringsorganet. Kommittén förutsätter, att samarbetet mellan det centrala lokaliseringsorganet och industriförbundet i frågor som gäller rådgivning och upplysning i lokaliseringsfrågor fortsättes och intensifieras. De föreslagna åtgärderna inom lokaliseringsplanering, rådgivning och upplysningsverksamhet i lokaliseringsfrågor innebär i stort sett en förstärkning och effektivisering av de medel, som f. n. utnyttjas inom den s a m hälleliga lokaliseringsverksamheten. Enligt kommitténs uppfattning krävs emellertid också en betydande förstärkning av det stöd, som nu lämnas till industriföretag, för att de lokaliseringspolitiska önskemålen skall kunna tillgodoses. Lokaliseringsförutsättningarna liksom också behovet av åtgärder för att stimulera en ut-

444 veckling av näringslivet är emellertid varierande. Det statliga stödet till företagen i lokaliseringsfrämjande syfte bör därför utformas under hänsynstagande till de olikartade betingelserna för industrin. För att de statliga stödåtgärderna i högre grad än vad som hittills skett skall kunna avsätta resultat i områden, där en utbyggnad av näringslivet är särskilt angelägen, måste en differentiering av stödåtgärderna ske med hänsyn till näringslivets nuvarande sammansättning samt sysselsättningsoch inkomstförhållandena i olika regioner. Denna differentiering bör grundas på vissa fastställda kriterier. Det statliga företagsstödet i lokaliseringsfrämjande syfte, som kommittén i det följande föreslår, bör omfatta dels vissa långtgående stödåtgärder (särskilda stödåtgärder), som kan vidtas i regioner med synnerligen stora sysselsättningssvårigheter och/eller svagt utvecklad industri samt låg inkomstnivå (utvecklingsområden) dels vissa stödåtgärder av mera begränsad natur (allmänna stödåtgärder), som kan vidtas inom relativt stora delar av vårt land för en utbyggnad av industrin i områden, där arbetskraften är ofullständigt utnyttjad (allmänna stödområden). Särskilda stödåtgärder bör kunna vidtas i B-regioner, där något av följande kriterier är tillämpligt. 1) Medelantalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa inom regionen uppgick åren 1958—1962 till mer än 1,2 procent av befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Till följd av fortsatt stark ökning av befolkningen i åldersgrupperna 15—65 år kan sysselsättningssvårigheterna väntas bestå trots fortsatt utflyttning till andra delar av riket. 2) Antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen tillverkningsindustri utgjorde enligt 1960 års folkräkning mindre än 25 procent av den förvärvsarbetande befolkningen i regionen. Därjämte understeg medelnettoinkomsten för fysiska personer enligt taxeringarna åren 1961—1963 med minst 15 procent medelnettoinkomsten för fysiska personer i hela riket. 3) Strukturella förändringar inom en dominerande näring kan väntas leda till exceptionellt stora sysselsättningssvårigheter eller få andra svåra följder, vilka icke kan bemästras utan långtgående samhälleliga åtgärder. Vid urvalet av utvecklingsområden bör hänsyn tas till den betydande expansion, som efter 1960 skett i vissa regioner men som på grundval av uppgifter från 1960 års folkräkning uppfyller här nämnda kriterier. Särskilda stödåtgärder kan ej heller anses erforderliga i regioner, där utvecklingen kan väntas bli gynnsamt influerad av den expansion, som sker i närliggande regioner. Indelningen i utvecklingsområden bör vidare fastställas av Kungl. Maj :t efter framställning av lokaliseringsorganet. Allmänna stödåtgärder bör komma i fråga i samband med lokaliseringen av industriell verksamhet till följande orter och områden. 1) Centralorter i utpräglade jord- och skogsbruksregioner, varmed i detta

445 sammanhang bör avses B-regioner där mer än 30 procent av den förvärvsarbetande befolkningen år 1960 var sysselsatt inom jord- och skogsbruk. 2) Orter med minst 1 000 invånare som domineras av en enda industribransch eller av ett enda industriföretag. Som allmän riktpunkt bör därvid gälla, att den största industribranschen sysselsatte minst 50 procent eller ett enda företag minst 40 procent av totala antalet förvärvsarbetande enligt 1960 års folkräkning. 3) Orter med minst 1 000 invånare med ringa sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Som allmän riktpunkt bör gälla att antalet sysselsatta kvinnor år 1960 utgjorde högst 40 procent av antalet män i åldern 15—65 år. 4) Orter där en beslutad nedläggelse av industriell verksamhet kan väntas medföra betydande arbetslöshet och svåra ekonomiska följer för den berörda bygden. Vid bedömningen av behovet av lokaliseringsfrämjande åtgärder bör hänsyn tas till näringslivets sammansättning icke enbart inom vederbörande ort eller k o m m u n utan också inom det område, med vilket orten i arbetsmarknadshänseende bildar en naturlig enhet. En ensidig tätort i ett område med väl differentierat näringsliv bör sålunda icke komma i fråga för lokaliseringsstöd — ej heller förorter till expansiva städer, där en ökad differentiering av näringslivet bör kunna uppnås på andra vägar. Det statliga stödet i lokaliseringspolitiskt syfte bör vidare alltid samordnas med planeringen för lokaliseringsverksamheten inom respektive län. Vad gäller det statliga stödets utformning anför kommittén, att vissa stödåtgärder som kommittén föreslagit icke tidigare prövats i vårt land, varför stödverksamheten bör bedrivas på försök under förslagsvis en femårsperiod. Under denna tid bör erfarenheter ha vunnits av den förda politiken, så att en översyn av företagsstödet kan göras och erforderliga modifikationer i stödåtgärderna företas. Med hänsyn till de stora krav, som ställs på bedömningen av olika stödåtgärder, bör enligt kommitténs mening beslut i dylika ärenden meddelas av central myndighet. Kommittén har övervägt huruvida denna arbetsuppgift bör anförtros något organ, som för närvarande lämnar finansiellt stöd åt näringslivet, varvid i första hand kommerskollegium skulle komma ifråga. Kommittén har dock stannat för att stödverksamheten bör handhas av det centrala lokaliseringsorganet under medverkan från de regionala lokaliseringsorgan som enligt vad kommittén föreslår bör upprättas i varje län. Det statliga stödet till företag i utvecklingsområdena bör utformas så, att det underlättar nyetableringar och utbyggnader inom redan befintliga företag samt inflyttning av företag från andra delar av landet bl. a. genom att minska företagens kostnader i samband med att verksamheten startar eller utvidgas. En sådan initialinsats från samhällets sida bör öka förutsättningarna för en lönsam produktion och därigenom skapa nya bestående sysselsättningstillfällen för arbetskraften. 29— 318333

446 För att glesbygdsbefolkningens behov av service skall kunna tillgodoses på ett rimligt sätt är det väsentligt att serviceutrustningen i betydelsefulla centra icke försämras utan om möjligt kan byggas ut och förbättras. Av betydelse blir därvid att denna synpunkt beaktas vid planering av samhällelig service och att lokaliseringsorganet vid handläggningen av stödärenden eftersträvar en lokalisering till orter, som är betydelsefulla från servicesynpunkt. Statligt investeringsbidrag. De i utvecklingsområdena i allmänhet höga byggnadskostnaderna utgör enligt kommitténs mening ett väsentligt hinder för industriell utbyggnad i dessa områden. Kommittén anser att höga produktionskostnader icke i och för sig är ett motiv för subvention; i regel är det rationellt, att näringslivet får söka sig dit, där produktionskostnaderna är lägst. Då situationen inom utvecklingsområdena är sådan, att särskilda stödåtgärder för att främja sysselsättningen är behövliga, har det dock synts lämpligt att till stor del sätta in dessa på en punkt, där särskilt påtagliga kostnadsskillnader föreligger. Kommittén understryker, att stödet icke skall ha karaktären av kompensation för höga kostnader var dessa än förekommer utan stödet bör användas som stimulans i orter, där detta av förut redovisade skäl är önskvärt. Enligt kommitténs mening bör därför statligt stöd i form av särskilt bidrag lämnas till industriföretag, som startar eller bygger ut verksamhet i utvecklingsområdena, för att täcka en del av kostnaderna för nybyggnad eller tillbyggnad av industrianläggning. Bidrag bör även utgå i samband med förvärv och iordningställande av ledig fabrikslokal, som är avsedd att användas för industriell produktion. Stödet bör fungera som en affärsmässig stimulans till lokalisering i enlighet med samhällsekonomiska och sociala önskemål och bör därför icke göras beroende av om företaget har behov av stöd för att kunna genomföra investeringen. En förutsättning för att bidrag skall lämnas är att företagets placering tillgodoser allmänna lokaliseringsintressen och att projektet bedöms vara ekonomiskt hållbart. Kommittén föreslår, att bidraget utgår med en tredjedel av byggnadskostnaderna; dock att bidraget i särskilda fall bör k u n n a utgå med 50 procent av denna kostnad. Motsvarande bidrag bör lämnas vid inköp och iordningställande av ledig lokal, avsedd att användas för industriell produktion. Som ett led i strävandena att aktivera den samhälleliga lokaliseringsverksamheten bör ett särskilt statligt kreditstöd, som enbart skall tillgodose lokaliseringspolitiska intressen, införas. Stödet skall kunna utgå även till stora företag och för investeringar av betydande omfattning. Den för den mindre industrin och hantverket så betydelsefulla låne- och kreditgarantiverksamheten genom kommerskollegium och företagareföreningarna bör bedrivas parallellt med det lokaliseringspolitiskt inriktade stöd, som kommittén föreslår. En nära samverkan i låneverksamheten mellan lokaliseringsorganet och de organ, som för närvarande handlägger ärenden rörande

447 statligt kreditstöd till industri- och hantverksföretag, bör upprätthållas. I utvecklingsområdena bör statligt kreditstöd lämnas till såväl nyetablerade och omlokaliserade industriföretag som för utvidgning av befintliga industrier. Stödet skall avse dels byggnadsinvesteringar, dels investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg, dels förvärv och iordningställande av ledig fabrikslokal. Även i samband med ny-, till- eller ombyggnad av turistanläggning bör kreditstöd kunna lämnas. Statligt kreditstöd bör i normala fall utgå i form av statliga garantilån. I utvecklingsområden bör emellertid även direkta statliga lån kunna lämnas. Det statliga kreditstödet skall vara ett komplement till de ordinarie kreditinstitutens verksamhet och skall därför i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter inklusive insats av eget kapital utnyttjats. Direkta statliga lån bör lämnas endast i den mån kreditbehovet ej kan tillgodoses med kreditinstitutens medverkan genom statliga garantilån. Det är önskvärt att garantilån i utvecklingsområden får en liberal bedömning i tider med kreditåtstramning. Med hänsyn till de speciella startsvårigheter och extra kostnader, som kan uppstå i samband med igångsättande av fabriksmässig produktion i utvecklingsområdena, bör lånevillkoren vara gynnsammare än vid det normala kreditstödet till hantverk och småindustri. En lägre amortering bör kunna medges under de första åren. Även amorteringsfrihet för högst 10 år bör kunna ifrågakomma. Vid den direkta statliga lånegivningen bör även räntefrihet kunna medges, dock för högst 3 år. Frågan om amorteringstidens längd får avgöras från fall till fall, men återbetalning bör vara fullgjord inom 25 år. Om lånet skall användas för maskinanskaffning bör återbetalning ske inom 10 år. Utbildningsbidrag. De betydande kostnader, som företagen får vidkännas i samband med startande av verksamhet i ett område, där den tillgängliga arbetskraften icke är utbildad för eller har vana vid industriarbete, k a n utgöra ett hinder för en från allmänna synpunkter önskvärd lokalisering. Bidrag till företag för utbildning av arbetskraft har därför under de senaste åren i vissa fall utgått i samband med nyetablering och omlokalisering i orter, där en förstärkning av näringslivet ansetts vara angelägen. Enligt kommitténs mening får arbetskraftens anpassning till nya yrken och arbetsmiljöer särskild betydelse för områden med svagt och ensidigt utvecklat näringsliv. Kommittén förordar därför, att bidrag till företag för utbildning av ovan arbetskraft i orter och områden, där andra former av statligt lokaliseringsstöd enligt kommitténs förslag skall lämnas, utgår med väsentligt högre belopp än i samband med omskolning och utbildning av vuxna i andra delar av landet. Flyttningsbidrag till yrkesskicklig arbetskraft. Det finns enligt kommitténs mening anledning räkna med att industriföretag i utvecklingsområdena i avgörande grad måste rekrytera yrkesskicklig arbetskraft samt personal

448 med merkantil och teknisk utbildning av mera kvalificerat slag från andra delar av riket. Detta kan väntas stöta på betydande svårigheter, varigenom effekten av olika åtgärder för att stimulera industrins utbyggnad i utvecklingsområdena kan komma att väsentligt försvagas. För att underlätta rekryteringen bör därför rörlighetsfrämjande bidrag kunna lämnas till angivna kategorier arbetstagare i samband med anställning vid industriföretag, som startar eller bygger ut verksamhet i utvecklingsområde. Bidraget bör utgå utan behovsprövning och även till arbetstagare, som innehar anställning då bidrag begärs. En förutsättning är dock, att rekryteringen på grund av brist på kvalificerade sökande från den egna regionen måste ske i andra delar av riket. Åtgärder ifråga om företagsbeskattning. Kommittén har övervägt om det ej skulle vara lämpligast att i längden förbehålla investeringsfonderna för den rent konjunkturutjämnande uppgiften och införa en särskild skattestimulans t. ex. i form av särskild rätt till initialavskrivning som lokaliseringspolitiskt medel. Kommittén har dock funnit, att erfarenheterna av nuvarande användning av investeringsfonderna samt de generella reglerna om extra avskrivning på maskiner och inventarier och om särskilt investeringsavdrag i lokaliseringsfrämjande syfte bör avvaktas, innan nya åtgärder på skatteområdet övervägs. En samordning bör emellertid ske med andra lokaliseringspolitiska åtgärder. Användandet av investeringsfonderna och de generella reglerna för lokaliseringsändamål bör sålunda avse bestämt avgränsade områden, vilka enligt kommitténs mening bör sammanfalla med de regioner, som Kungl. Maj :t kan komma att fastställa som utvecklingsområden. Statligt stöd till industriföretag i jord- och skogsbruksområden samt i orter med ensidigt näringsliv (allmänna stödområden) bör lämnas i form av kreditstöd och bidrag för utbildning av arbetskraft. Åtgärderna bör syfta till att underlätta tillkomsten av industriell verksamhet, som med hänsyn till produktionsinriktning och behov av arbetskraft utgör ett lämpligt komplement till det bestående näringslivet. Kreditstöd bör sålunda kunna lämnas i samband med omlokalisering av industriföretag från orter med rekryteringssvårigheter. Sådant stöd bör även kunna utgå i samband med nyetablering, som leder till ett bättre utnyttjande av lokala arbetskraftsreserver. I orter där en driftsnedläggelse medför betydande svårigheter för de anställda och den berörda bygden bör kreditstöd även kunna lämnas för utbyggnad av redan bestående företag. Kreditstöd bör lämnas i form av statlig lånegaranti och avse såväl ny-, tilloch ombyggnad av industrianläggning som anskaffning av maskiner, arbetsredskap och verktyg. Lånevillkoren bör bestämmas efter förhållandena i varje enskilt fall. Lokaliseringsorganet bör sålunda k u n n a fastställa ett lägre amorteringsbelopp under de första åren och även medge amorteringsfrihet för viss tid, dock högst för tre år. Även amorteringstidens längd

449 bör kunna varieras. Längre amorteringstid än 20 år bör dock icke ifrågakoraraa. För stödåtgärdernas finansiering bör dels anvisas ett särskilt anslag för bidrag till uppförande av industribyggnader i utvecklingsområden, dels inrättas en fond, förslagsvis benämnd Statens lokaliseringsfond, för direkt långivning till företag i sådana områden, dels fastställas en ram för lånegarantier. Medel till bidrag åt företag för utbildning av arbetskraft liksom till flyttningsbidrag åt kvalificerad arbetskraft, som tar anställning i företag i utvecklingsområde, bör ställas till förfogande från nu utgående anslag till arbetsmarknadsstyrelsen för vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. Vid bedömningen av den för stödverksamheten erforderliga storleken av anslag, lånefond och kreditgarantiram har kommittén utgått från att sysselsättning bör beredas en del av det beräknade arbetskraftsöverskottet inom de områden, där statligt stöd till industriföretag bör lämnas. För utvecklingsområdena visar de i kapitel 4 framlagda arbetskraftsbalanserna år 1970 ett överskott av 20 000 män. I fråga om kvinnorna blir överskottet under förutsättning, att yrkesverksamhetsgraden är densamma som i riket, 31 000. Kommittén utgår från att en nettoutflyttning av arbetskraft från dessa områden under alla förhållanden blir ofrånkomlig och att det ej torde vara möjligt att höja yrkesverksamhetsgraden bland kvinnor till riksgenomsnittet annat än på relativt lång sikt. Tillvaratagandet av hela det framräknade överskottet på arbetskraft under perioden 1960—1975 skulle förutsätta en ökning av antalet yrkesverksamma i stadsnäringarna med sammanlagt 60 000 personer, vilket kommittén finner helt orealistiskt. Enligt kommitténs mening bör de lokaliseringspolitiska strävandena inriktas på att bereda omkring hälften av det beräknade överskottet fram till år 1970 eller 25 000 personer sysselsättning inom utvecklingsområdena. Detta skulle enligt kommitténs beräkningar förutsätta en industriell sysselsättning för 16 000 personer. Med utgångspunkt härifrån och med hänsynstagande till att de statliga lånen och kreditgarantierna bör svara för vardera hälften av kreditstödet skulle den ekonomiska ramen för stödverksamheten uppgå till: 1. Anslag till bidrag för uppförande och förvärv av industribyggnader 150 miljoner kronor eller 30 miljoner/år i fem år 2. Lånefond uppgående till 175 miljoner kronor eller 35 miljoner/år under fem år 3. Garantiram uppgående till 175 miljoner kronor eller 35 miljoner/år i fem år. I de allmänna stödområdena bör enligt kommitténs förslag det statliga kreditstödet utgå i form av kreditgarantier. Storleken av dessa har icke kunnat beräknas på grundval av hur stor del av arbetskraftsöverskottet, som bör beredas sysselsättning. Karaktären av försöksverksamhet bör starkt un-

450 derstrykas. Även i de allmänna stödområdena kan emellertid en reserv av framför allt kvinnlig arbetskraft bedömas föreligga. Om den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden år 1960 varit densamma i samtliga tätorter i de allmänna stödområdena som riksgenomsnittet, skulle sålunda ytterligare 30 000—40 000 kvinnor ha varit förvärvsarbetande. Den reserv, som här avses, är till stor del lokalt bunden, vilket innebär att den endast kan tillvaratas på eller i närheten av bostadsorten. Kommittén understryker, att en industriell expansion icke är tänkbar överallt enbart därför att överskott på arbetskraft föreligger. En koncentration av insatserna blir därför nödvändig. Kommittén har kommit fram till att en kreditgarantiram om 300 miljoner kronor för en femårsperiod torde vara erforderlig för att stödja industriella investeringar i allmänna stödområden. Härigenom torde omkring 15 000 personer kunna beredas sysselsättning. De lokaliseringspolitiska åtgärder, som kommittén föreslår, bör betraktas som en försöksverksamhet under fem år. Det torde vara angeläget, att lokaliseringsorganen genom principbeslut om årliga anslag, fondavsättningar och fastställande av garantiram för en dylik period bereds möjligheter till en långsiktig planering av lokaliseringsverksamheten. Det föreslagna företagsstödet framgår av följande tablå Årligen under ™ . ,. Totalt fem år Utvecklingsområden milj. kr. milj k r a) Anslag till bidrag för uppförande och förvärv av byggnader 30 150 b) Lånefond 35 175 c) Kreditgarantiram 35 175 Totalsumma i utvecklingsområdena

500 Allmänna stödområden Kreditgarantiram

800 Sammanlagt

Med hänsyn till angelägenheten av att överhuvud förstärka näringslivet i Norrland har kommittén övervägt vilka särskilda åtgärder, som kan vara motiverade för att förbättra produktionsbetingelserna i denna del av landet. En på kommitténs initiativ företagen undersökning rörande de direkta verkningarna av en generell taxenedsättning för järnvägstransporter visar att en sådan åtgärd sannolikt skulle leda till en minskad sysselsättning inom industrin. Enligt kommitténs mening bör därför en förbättring av produktionsförutsättningarna inom den norrländska industrin på ett smidigare sätt än genom en generell fraktnedsättning kunna uppnås genom förhandlingar om regionala fraktavtal eller individuella fraktnedsättningar mellan olika trafikantintressen och Statens järnvägar. Med hänsyn till den betydelse som snabba förbindelser har för företagen är det angeläget att alla

451 möjligheter att förkorta transport- och restider på järnväg samt att förbättra telekommunikationerna tillvaratas. Även de höga resekostnaderna för personalen är en betydande olägenhet för företagen särskilt i övre Norrland. En reducering av biljettpriserna för järnvägs- och flygresor, som är av betydelse för företagsamheten i Norrland, bör därför enligt kommitténs mening bli föremål för särskilda överväganden inom berörda trafikföretag. Kommittén berör vidare frågan om möjligheterna att förbättra den norrländska industrins transportförhållanden under vintern och föreslår att en statlig utredning tillsätts för att klarlägga behovet av och lämplig organisation för reservhamnar. I syfte att förbättra produktions- och lokaliseringsbetingelserna för industrin i Norrland finner kommittén det rimligt, att kraftkostnaderna för förbrukare av elektrisk kraft inom vattenfallsstyrelsens norrländska områden sänks med 10 procent, varvid vattenfallsstyrelsen kompenseras för inkomstbortfallet på 10 miljoner kronor över budgeten. Från lokaliseringssynpunkt är det vidare angeläget att priset på bensin och olja sänks i de delar av landet, som är mest missgynnade från prissynpunkt d. v. s. Norrlands inland och nordvästra delarna av Svealand. Detta önskemål kan tillgodoses om pristillägget för zonerna 3, 4 och 5 borttas för motordrivmedlen och en motsvarande prisreduktion genomförs för eldningsoljan genom utjämning av fraktkostnaderna. För att hindra en snedvridning av konkurrensen mellan företagen måste därvid en särskild clearingkassa inrättas, till vilken varje företag inbetalar ett fraktutjämningsbidrag, baserat på deras totala försäljning. Kommittén föreslår att Kungl. Maj :t och det centrala lokaliseringsorganet tar upp förhandlingar med oljebranschen för att få till stånd en överenskommelse om en utjämning av fraktkostnaderna enligt dessa riktlinjer. Skulle denna väg ej vara framkomlig, bör möjligheterna att införa en clearing i statlig regi övervägas. För att skogstillgångarna i Norrlands inland och nordvästra Svealand skall kunna utnyttjas måste den arbetskraft som behövs inom skogsbruket kunna repliera på ett betydligt större antal tätorter, än de som baseras på andra näringar än jord- och skogsbruk eller som är serviceorter för betydande omland. Även dessa orter bör kunna erbjuda en rimlig standard ifråga om kollektiv service. Då kommunerna och andra intressenter icke kan väntas ha förutsättningar att själva svara för de ekonomiska åtaganden, som med nu utgående statsbidrag skulle krävas för dessa serviceanordningar, föreslår kommittén en förhöjning av dessa bidrag. Det bör uppdras åt det centrala lokaliseringsorganet att närmare precisera i vilka orter det förhöjda bidraget bör utgå samt att i samråd med berörda myndigheter framlägga förslag till utvidgade bidragsformer. Olikheter i levnadskostnader mellan olika delar av landet påverkar genom dyrortstilläggen lönesättningen inom den statliga och kommunala admi-

452 nistrationen samt i varierande grad inom det enskilda näringslivet. De förslag som kommittén framlagt i syfte att minska de ekonomiska skillnader, som föreligger mellan olika områden i landet, bör efterhand även bidra till att utjämna levnadskostnaderna. Kommittén understryker angelägenheten av att dessa förändringar med minsta möjliga tidsutdräkt får slå igenom i ortsgrupperingen. Det bör därför ankomma på lokaliseringsorganet att uppmärksamt följa utvecklingen på detta område. De stora skillnaderna i skatteutdebitering mellan olika kommuner försvårar enligt kommitténs mening i många fall en önskvärd lokalisering av industriell verksamhet. De nuvarande skattelindringsbidragen ger ej heller ett effektivt stöd till kommuner, som på grund av strukturella förändringar inom näringslivet med följdverkningar i form av minskad sysselsättning och befolkningsomflyttning har finansieringssvårigheter. För att få den från lokaliseringssynpunkt önskvärda utjämningen av kommunalskatterna till stånd synes därför möjligheterna till ett bidragssystem, som tar hänsyn till både bristen på skatteunderlag och hög kommunal utdebitering, böra övervägas. Det kommunala stödet till företagen. Kommunernas influens på näringslivets lokalisering inskränker sig icke endast till åtgärder, som tar sikte på att förbättra de allmänna betingelserna för olika slag av företagsamhet. Som framgår av redogörelsen i kapitel 8 söker kommunerna även att genom upplysnings- och reklamverksamhet samt erbjudande av ekonomiskt stöd direkt stimulera nyetablering och inflyttning av företag. Sådant stöd lämnas även för att hindra nedläggning eller utflyttning av verksamhet. Enligt kommitténs mening är det värdefullt att kommunerna genom en utåtriktad upplysningsverksamhet ger en allsidig och objektiv belysning av tillgång på arbetskraft och allmän och enskild service samt andra faktorer, som är av betydelse för företagens bedömning av lokaliseringsfrågan. De brister i informationsverksamheten, som hittills i vissa fall kunnat konstateras, bör kunna avhjälpas genom ökad rådgivning till kommunerna från lokaliseringsorganens sida. Kommunalt ekonomiskt stöd till företag inger däremot starka betänkligheter. Kommunerna har i sin stödverksamhet begränsade möjligheter att ta hänsyn till om den lokalisering de medverkar till är förenlig med allmänna lokaliseringssynpunkter. De kommunala subventionerna kan därför komma i motsättning till principerna för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Stöd har vidare i många fall lämnats till företag, som ej visat sig vara bärkraftiga. I andra fall har kommunala subventioner fått icke önskvärda konsekvenser från konkurrenssynpunkt eller fördröjt en anpassning av produktionen till ändrade marknadsförhållanden. Lämnande av ekonomiskt stöd har vidare ofta inneburit ett överskridande av de befogenheter, som tillkommer kommunerna enligt kommunallagarna. Kommittén har kommit till den bestämda uppfattningen att kommunalt

453 ekonomiskt stöd i syfte att påverka enskilda företags lokalisering och utveckling ej bör ifrågakomma. Det framstår vidare som självklart att förläggning av statlig verksamhet icke under några förhållanden får göras beroende av vilka speciella förmåner av ekonomisk art, som den ena eller den andra kommunen kan erbjuda. Kommunala subventioner framstår som en från sakliga synpunkter omotiverad omfördelning av vissa kostnader mellan staten och kommunerna. Enligt kommitténs mening kan tillkomsten av kommunblocken och bildandet av större kommunala enheter antas komma att minska de kommunala stödåtgärdernas betydelse i lokaliseringspolitiken. Förutsättningarna att få till stånd livskraftiga tätorter, som är attraktiva för industrin utan speciella kommunala stödåtgärder, bör sålunda bli större genom den koncentration av samhällelig service, som en sammanläggning av kommunenheterna kan väntas leda till. Av särskild betydelse bör de av kommittén framlagda förslagen till förstärkning av de statliga insatserna på lokaliseringsområdet bli. Kommittén är emellertid medveten om att vad här sagts icke utgör någon garanti för att de kommunala subventionerna kommer att bli betydelselösa i framtiden. Erfarenheterna av en mera aktiv samhällelig lokaliseringspolitik liksom också kommunindelningsreformens genomförande bör dock avvaktas, innan ytterligare åtgärder på detta område övervägs. Frågan om tillståndstvång. Mot bakgrunden av den utveckling, som ägt r u m sedan statsmakterna tog ställning till föregående utredning om näringslivets lokalisering, har kommittén övervägt huruvida tidigare föreslagna positiva åtgärder att påverka näringslivets lokalisering kan anses vara tillräckliga för att medföra önskvärt resultat, eller om samhället därutöver bör ha möjlighet att genom tillståndstvång hindra en lokalisering, som från samhällelig synpunkt anses vara olämplig. Den organisatoriska upprustning av lokaliseringsverksamheten och den förstärkning av de lokaliseringspolitiska medlen, som kommittén föreslår, kommer att öka möjligheterna att påverka lokaliseringen i en från samhällssynpunkt gynnsam riktning. Den förbättring av lokaliseringsbetingelserna, som en ökad samordning av den samhälleliga planeringen kan medföra, verkar i samma riktning. Med hänsyn härtill och då några påtagliga resultat härutöver icke synes kunna vinnas genom en obligatorisk lokaliseringsroll, finner kommittén att det icke kan vara påkallat med en särskild lagstiftning om tillståndstvång i samband med lokalisering. Kommittén vill emellertid understryka vikten av samverkan mellan näringslivet och de offentliga myndigheterna i planeringsfrågor. I fråga om driftsnedläggelser och mera betydande driftsinskränkningar blir detta behov tillgodosett genom de överenskommelser rörande förhandsinformationer om sådana åtgärder, som träffats mellan arbetsmarknadsstyrelsen och olika huvudorganisationer inom näringslivet. För att lokaliseringsorganet skall kunna fylla sin uppgift, är det beroende av att i god tid få informationer om planerade

454 utbyggnader och omlokaliseringar. Kommittén vill därför förorda, att möjligheterna till överenskommelse med näringslivets organisationer om förhandsinformationer i dessa frågor, i likhet med vad som sker vid driftsinskränkningar, närmare undersöks. Lokaliseringsverksamhetens organisation. Lokaliseringsverksamheten bör enligt kommittén (kapitel 12) bedrivas genom ett centralorgan samt genom regionala organ med länen som verksamhetsområden. Kommittén har vidare funnit det önskvärt med en samordnande verksamhet av planeringsfrågorna i Kungl. Maj :ts kansli. En departemental arbetsenhet med en auktoritativ ställning i sådana frågor bör därför skapas. Detta förutsätter en bestämmelse av innebörd, att ärenden av betydelse från lokaliseringssynpunkt alltid skall handläggas i samråd med chefen för det departement, under vilket det centrala lokaliseringsorganet hör. Med hänsyn till att en aktiv medverkan i samhällsplaneringen tillhör en av huvuduppgifterna i lokaliseringsverksamheten har kommittén granskat de olika förslag, som framlagts i frågan rörande administrationen av samhällsplaneringen. Kommittén har därvid övervägt möjligheterna att inr ä t t a ett riksplaneverk, till vilket skulle överföras de viktigaste planeringsuppgifterna från ämbetsverk, som nu innehar nyckelställning inom samhällsplaneringen, men funnit, att detta skulle innebära av förhållandena opåkallade förändringar av alltför genomgripande natur. Mera positiv ställer sig kommittén till tanken om ett planverk, vars arbetsuppgifter skulle begränsas till handläggning av ärenden rörande planfrågor, vattenvård, övrig naturvård och administrativ indelning. Ehuru inrättandet av ett sådant verk sannolikt skulle vara till gagn för samordningssträvandena inom samhällsplaneringen, skulle emellertid de mycket viktiga planeringsuppgifterna inom väg-, skol- och sjukvårdsväsendet samt bostadsförsörjningsfrågorna och arbetsmarknadsfrågorna alltjämt komma att handläggas av särskilda fackorgan. Detta skulle, anser kommittén, begränsa fördelarna av att inordna lokaliseringsverksamheten i ett sådant. Med hänsyn härtill och till att det är angeläget att lokaliseringsverksamhetens organisationsfråga snabbt kan lösas, har kommittén funnit att det centrala organet icke bör organiseras som ett självständigt ämbetsverk utan inordnas i ett befintligt ämbetsverk. Efter att ha prövat olika alternativ förordar kommittén, att det centrala lokaliseringsorganet även i fortsättningen bör inordnas i arbetsmarknadsstyrelsen. Som skäl härför har kommittén bl. a. anfört önskvärdheten av att de sysselsättningspolitiska uppgifterna i lokaliseringsverksamheten koordineras med de arbetsmarknadspolitiska. Vidare har kommittén framhållit betydelsen av en nära kontakt med såväl näringslivet som statliga organ, som är nödvändig för behandlingen av de dagsaktuella lokaliseringsfrågorna inom näringsliv och förvaltning. Under hänvisning till de nya, omfattande uppgifter i samband med läm-

455 nandet av bidrag och kreditstöd till företag vid viss företagslokalisering, föreslår kommittén att en delegation för behandlingen av sådana ärenden i arbetsmarknadsstyrelsen tillsätts. Delegationen bör bestå av representanter för företagarna, arbetstagarna, kommunerna och kreditväsendet. I frågan rörande inrättandet av regionala lokaliseringsorgan uttalar kommittén, att länsstyrelsen genom sin auktoritet och centrala ställning i länsförvaltningen måste anses vara det organ, som har de bästa förutsättningarna att samordna planeringsuppgifterna på länsplanet. Under senare år har också denna samordnande funktion hos länsstyrelsen blivit alltmer framträdande. Detta gäller såväl planeringsåtaganden med direkt anknytning till lokalisering av småföretag som utredningsverksamhet av översiktlig karaktär, som bedrivits i ett flertal län. Kommittén anser därför att länsstyrelserna bör vara de regionala lokaliseringsorganen. I avvaktan på länsförvaltningsutredningens förslag till förvaltningsorganisation föreslår kommittén, att inom varje länsstyrelse inrättas ett särskilt rådgivande organ för lokaliseringsfrågor av större vikt eller av principiell betydelse. I detta organ (»lokaliseringsråd») skall ingå representanter för länsorgan, landsting, företagare och arbetstagare.

Särskilt yttrande av ledamoten Sten Källenius

Inom kommittén råder enighet i huvudfrågorna: behovet av en aktiv lokaliseringspolitik, målsättningen och riktlinjerna för densamma, kriterierna för statligt stöd i utvecklingsområden och i allmänna stödområden m. m. I fråga om det statliga stödets utformning föreslås bland en rad åtgärder — förutom kreditgarantier — även inrättandet av en statlig lånefond (35 milj. kronor under 5 år, tillhopa 175 milj.) för direkt långivning i utvecklingsområdena. På denna punkt har jag en avvikande mening av följande skäl. Kommittén anför att direkta statliga lån erfordras, när ett betydande risktagande framstår som samhällsekonomiskt motiverat. Samtidigt uttalas att det ej får bli fråga om en långsiktig subventionspolitik. I stället fastslås uttryckligen den — även enligt min mening riktiga — principen »hjälp till självhjälp». Endast företag som bedöms vara i längden ekonomiskt försvarbara skall sålunda erhålla lån. Definitionen på den sunda ekonomiska principen blir alltså att man bedömer, att låntagaren skall k u n n a förränta och amortera sitt lån med överskott i rörelsen. Den företagsekonomiska bedömningen av projekt, som skall komma i åtnjutande av lokaliseringspolitiska stödåtgärder, får central betydelse. Den sakkunskap som behövs för en sådan bedömning finns redan samlad hos våra kreditinstitut, inte minst hos deras vitt förgrenade kontorsnät och genom en ingående lokalkännedom. Det är — inte minst för de företag som kommer i åtnjutande av stödåtgärder — angeläget att utnyttja denna erfarenhet och expertis. En i statlig regi uppbyggd ny apparat för affärsmässig kreditbedömning och fortlöpande lånekontroll måste innebära en onödig dubblering. De organ, som skall syssla med den statliga kreditgarantigivningen, skall enligt kommittén även göra företagsekonomiska bedömningar av berörda projekt, men den huvudsakliga uppgiften bör vara att pröva dessa från lokaliseringspolitiska utgångspunkter. Kreditinstitutens företagsekonomiska bedömningar måste vara av grundläggande betydelse för de lokaliseringsbestämmande organens beslut, eftersom dessa bedömningar klarlägger de risker samhället ikläder sig ur lokaliseringssynpunkt. Om åter långivning sker direkt från det lokaliseringsbestämmande organet, kan de lokaliseringspolitiska och de företagsekonomiska övervägandena komma att blandas på ett sätt, som gör det svårt att väga dessa bedömanden mot varandra.

457 Riskerna förefaller då större att urvalet av låneprojekt icke sker enligt kommitténs förutsättningar. Det bör å ena sidan i princip icke råda någon skillnad i sättet att främja kreditgivning inom olika typer av stödområden. Å andra sidan är det ej nödvändigt att skapa en särskild lokaliseringsfond för att åstadkomma en differentiering. En sådan skillnad kan, om den verkligen anses önskvärd, åstadkommas även inom ramen för ett kreditgarantisystem. Skillnaden i den aktivitet med vilken staten bedriver lokaliseringspolitik inom olika områden kan härvid komma till uttryck i de risker man är beredd att ta vid kreditgarantigivningen. För utvecklingsområdena kan de kreditgivande myndigheterna få direktiv att inta en mera liberal attityd med motsvarande större förlustrisker än vad som gäller de allmänna stödområdena. Ett i vissa avseenden jämförbart fall erbjuder bestämmelserna om exportkreditgaranti. Enligt nyligen utfärdade direktiv skall inom ramen för den möjliga garantigivningen ett visst belopp avsättas för garantigivning till u-länder. Denna garantigivning skall, i avsikt att stimulera kreditgivning till dessa länder, kunna ske på liberalare grunder än vad som gäller utvecklade länder. Jag anser sålunda, att stödlånen bör förmedlas av de ordinarie kreditinstituten. Genom deras kreditprövning preciseras villkoren för ett risktagande utöver vad kreditgivaren kan eller — enligt villkoren för sin verksamhet — får lämna; man får ett besked på vad ett lokaliseringsbeslut kostar samhället. Själva beslutet om åtgärden fattas emellertid av lokaliseringsmyndigheten själv. Kreditinstituten styr sålunda inte förloppet. Den selektiva styrningen sker i stället genom lokaliseringsmyndigheten. Det har framhållits inom kommittén att man skulle få garanti för den berörda verksamheten endast genom att disponera en fond, som beträffande utnyttjandet är prioriterad vid inträffande kreditåtstramningar i samhället och med en kapitaltillgång relativt oberoende av årliga beslut. Varje års riksdag är dock obunden att fatta sina egna beslut, ett förhållande som särskilt betonats vid diskussionen om fastställande av en flerårig investeringsserie enligt vägplanen. Vill riksdagen fastställa en prioritering i förevarande fall, kan densamma enligt min mening genomföras i form av kreditgaranti likaväl som genom en lånefond. Enligt min mening kan man sålunda genom en riktig utformning av garantisystemet nå samma effekt i lokaliseringsarbetet som genom en lånefond. Samtidigt får m a n ett administrativt enklare och därmed billigare förfarande. För att effekten skall bli likvärdig, fordras emellertid att ramen för de olika kreditgarantierna fastställes så, att kreditinstituten inte hindras att fullgöra sin medverkan, t. ex. genom bestämmelserna om likviditetskvoter. Det har föreslagits icke blott amorteringsfrihet utan även räntefrihet för ifrågavarande lån. Genom begränsningen av räntefriheten till högst

458 tre år har jag trots tvekan kunnat acceptera detta förslag. Denna bestämmelse skärper betydelsen av att låntagaren erhåller lånet via en kreditinrättning och sålunda fullgör sina betalningsskyldigheter gentemot en ordinarie kreditgivare och icke till staten. Räntedisciplinen får generellt bedömas bli bättre med en sådan ordning. Slutligen belastar en lånefond statens kapitalbudget med hela sitt belopp. Ett kreditgarantisystem leder till en belastning av budgeten endast i den mån förluster inträffar. Man får då också en klar redovisning av utfallet. P å grund av vad ovan anförts anser jag att den effekt, majoriteten önskar åstadkomma med en särskild lånefond, till fullo kan uppnås genom en för ändamålet utformad kreditgaranti och att en sådan garanti dessutom ur samhällsekonomisk synpunkt är överlägsen lånefonden. Stockholm den 10 september 1963 Sten Källenius

Å.. \j

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. Öresunds-förbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik. 4. Samarbeid mellom de tekniske hegskoler i Norden. 5. Bolagsbeskattningen i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del. 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 8. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till !ag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [28] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt DT. [28] Skadestånd I. [83] Några valfrågor. [54] Reviderat förslag till jordabalk m. m. [65] Domstolsväsendet I. Rådhusrätternas förstatligande. [56] Fastighetsbildning. [68]

1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 8. Specialutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [89] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [60] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas skuldsättning. [44] 2. Studentrekrytering och studentekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetens främjande. [61] Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. [67]

Utrikesdepartementet

Jordbruksdepartementet

Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [8] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37]

Listerlandets ålfisken. [82] 1960 års jordbruksutredning. 1. Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk. [63] 2. Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar. [66]

Försvarsdepartementet

Handelsdepartementet

Försvarskostnsderna budgetåren 1968/67. [B] Försvar och fiskerinäring. [81] Totalförsvarets regionala ledning. [65] Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten område. [80] Arbetsföreläggande. [88] Åldringsvårdens läge. [47]

på

socialvårdens

översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [86] översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under det andra världskriget. [60] Inrikesdepartementet

Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning åren 1961 och 1962. [69]

i motortrafiken

under

Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1968. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52] Lokaliseringsutredningen. 1. Lokalisering av statlig verksamhet. [69] 2. Stadsbyggnadsmässiga konsekvenser av inflyttning tv statlig verksamhet. [70] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1965 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [18]

EMIL K 1 H L S T R Ö M S

Kommunal rättskommitten IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala rennållningsavgifter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervjuoch frekvensundersökningar m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40] Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands lin. [45] Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och organisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Aktir lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lokaliseringspolitik. Betänkande. [58] 8. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga II. [62] Landstingens organisation och arbetsformer m. ir. [64] Civildepartementet De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. [El]

TRYCKERI

AB S T O C K H O L M