Att främja regional utveckling : en utvärdering av det regionalpolitiska stödet till industrin

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

:Ibettönkcinde utredningsverksamhet för avexpertgruppen regional

Siüiüüê

A__Tl

FRAMJA

REGIONAL

UTVECKLING

En av

utvärdering

det stödet till industrin

regionalpolitiska

HUVIIDTEXT

Statens offentliga utredningar

%% 1978:46 @ Industridepartementet

Att

främja regional utveckling

En det

utvärdering

av

regionalpolitiska

stödet till industrin

Huvudtext

Delbetänkande av för

gzgpertgruppen

regional utredningsverksamhet (ERU) Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-04196-0 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

Till statsrådet och chefen

för

industridepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU), som har till uppgift att samordna, initiera och utvärdera forskning inom regionalpolitikens område. överlämnar härmed betänkandet “Att främja regional utveckling”. I betänkandet, som delats upp i en huvudtext och en bilagedel (SOU 1978:47), utvärderas det regionalpolitiska stödet till industrin. En särskild referensgrupp har följt arbetet med betänkandet. l denna har deltagit departementsrådet Tage Levin (ordförande), byråchef Lars Jansson, departementssekreterare Gösta Oscarsson, departementssekreterare Leif Svensson och byrådirektör Ted Westermark. Sekreterare Gösta Guteland och biträdande sekreterare Ivar Lidström har svarat for utarbetandet av betänkandets huvudtext, medan biträdande sekreterarna LeifGrahm, Ulla Herlitz, Bertil Lindberg och Lennart Ohlsson har svarat för betänkandets bilagedel. Ledamoten Lennart Holm har i en särskild bilaga framfört synpunkter på organisationen av den regionalpolitiska stödverkssamheten. Stockholm den 30juni 1978.

Ingvar Ohlsson Göran Aldskogius Lennart Holm Pär-Erik Back Lars Ljung Curt Canarp Folke Lennartsson Gösta Rehn

/Gösta Guteland

Innehåll

Förord och .samman/ZlImint:

/Il/Ul/Il/Ilj: . . . . . . . . . Utgångspunkter för ERU:s utvärdering Uppläggningen av ERU:s utvärdering

Den /‘vgiana/a uIvvcA/i/1_um1_/ifin I965 13 lnledning . . . . . . . 13 Utvecklingen på arbetsmarknaden 14 2.2.l lndustrisektorn _l4 2.2.2 Den offentliga sektorn 15 2.2.3 Förändringar i arbetskraften . . . . 19 2.2.4 Speciellt utsatta grupper på arbetsmarknaden 20 2.3 Befolkningsutvecklingen . . . . 24 2.3.] Förändringar i bosättningsmönstret 24 2.3.2 Förändringar i llyttningsmönstret 24 2.3.3 Folkmängdens tillväxt avtar 26

Mål och nzedel i regiona/po/itiken . . . . . . . . 29 Förändringar och tyngdpunktsförskjutningar i regionalpoliti-

3.2 Principiella drag i utvecklingen av de regionalpolitiska målen 32 3.3 Förändringar i regionalpolitikens medel . . . . . 33 3.4 Principiella drag i utvecklingen av de regionalpolitiska medlen 34

Det regionalpolitiska stör/ers omfátlning och fördelning 37

Det regionalpolitiska Stödets effekter på sysselsättning och ekonomi . . . . . . . . 41 5.1 Stödets effekter på sysselsättningen 41 5. l .l Sysselsättningseffekternas storlek 42 5.1.2 De nya arbetsplatsernas konkurrenskraft 44 5.1.3 Nyetableringar och nedläggningar 46 5.2 Stödets effekter på ekonomin 48 5.2.1 Effekter på samhällsekonomin . . . . . . 48 5.2.2 Effekter på den ekonomiska i stödområutvecklingen dena . . . . . . . . . . . . . 50 5.2.3 Effekter på de enskilda stödföretagens ekonomi 53

av vällärdsellektei av den regionalpolitiska sl6dverk- Utvärdering samheten . . . . . . . . . . . . . . . . ._ . . 57 6.1 Vilka har anställts stödpolitiken . . . . . J . . 553 genom 6.2 Effekter arbetsmarknader . . . . . . . . . 60 på lokala Att utvärdera i välfárdstermer . . . . . . . . . . . 62 6.3

ER U:s bedömningar och slutsatser . . . . 67

sammanfattande

Förord och

sammanfattning

ERU har sedan starten för den aktiva lokaliserings- och regionalpolitiken år 1965 bedrivit forsknings- och utredningsverksamhet kring den förda politikens verkningar. Resultatet har redovisats i betänkanden och lägesrapporter. Tidpunkterna för presentationerna har valts på ett sådant sätt att materialet har varit tillgängligt då regering och riksdag omprövat regionalpolitikens utformning och då regionalpolitiken varit föremål för debatt Regering och riksdag skall under budgetåret 1978/79 på nytt ta ställning till regionalpolitikens utformning. ERU har därför utarbetat Föreliggande rapport för att belysa effekterna av den hittills förda stödpolitiken. Resultaten från har successivt utvärderingen ställts till sysselsättningsutredningens förfogande. Sysselsättningsutredningen har med tillägg till tidigare givna direktiv fått i uppdrag att utarbeta konkreta förslag till förändringar av nu gällande regler för regionalpolitiken. Utredningens betänkande om regionalpolitiken beräknas föreligga under hösten 1978. För att göra resultaten mer lättillgängliga har vi delat upp rapporten i en huvudtext med kortfattad presentation av mätmetoder och huvudresultat och en bilagedel med utförligare redovisningar. De båda delarna följer i princip samma disposition. Det innebär att framställningen inleds med en allmän redogörelse om den regionala utvecklingen och den förda politiken. Därefter följer en avdelning om stödområdenas och stödföretagens ekonomiska utveckling. len avslutande avdelning tas det regionalpolitiska stödets effekter på stödområdenas välfärdsutveckling upp. I avsnitten om den regionala utvecklingen visas att norra Sverige sedan 1965 vunnit andelar av landets samlade industrisysselsättning. Speciellt gynnsamt var läget under perioden 1970 till 1975 då industrisysselsättningen ökade i landet som helhet. Sedan 1975 har sysselsättningen minskat vilket även drabbat Norrland trots dess ökade andelar. Att en mer balanserad befolkningsutveckling uppnåtts beror emellertid på många andra faktorer än industriutvecklingen. Den offentliga sektorn har vuxit snabbt l i alla delar av landet. Enbart landstingen svarar för ett Tidigare redogörelser har lämnats i “Balansysselsättningstillskott i stödområdena som vida överstiger industrins sysselserad regional samversättningsökning. kan” (SOU 1970:3) “Or- Av avsnitten om omfattningen och fördelningen av den regionalpolitiska ter i regional samverstödverksamheten framgår att allt större resurser har satts in för att främja kan (SOU 1974:1) samt den regionala utvecklingen. i 1972 och 1975 års läl fasta priser ökade lånen och bidragen med över gesrapporter (Ds ln 50 procent under 1970-talets första hälft jämfört med perioden 1965-1970. 1972:14 resp. Ds A Därtill kommer och transportstöd under 1970-talet. sysselsättnings- 1975:12).

Utvärderingen visar att effekten per stödkrona har sjunkit i takt med att större resurser satts in. Fler sysselsättningstillfállen har skapats under 1970talet, men tillväxten motsvarar inte ökningen i stödinsatserna. Totalt i stödområdena, som en effekt av har industrisysselsättningen ökat med mellan 10 000 och 20 000 arbetstillfällen under stödverksamheten perioden 1965 till 1975. Detta är en nettoeffekt. l de företag som erhållit lokaliseringsstöd har sysselsättningen ökat med närmare 40 000 personer. De ekonomiska analyserna visar att den övervägande delen av stödet har konkurrenskraft och en i förhållande gått till företag med god internationell till landets industri god lönsamhet. företagen i inre Speciella problemgrupper utgör de små och medelstora stödområdet, nyetablerade företag som fått sysselsättningsstöd, men ej samt råvarubaserade företag. Företag som erhållit translokaliseringsstöd portstöd utgör också en problemgrupp, eftersom de inte uppvisar någon

sysselsättningstillväxt. Välfardsavsnitten gäller främst en undersökning av dem som rekryterats indirekt till stödföretagen. Syftet är här att visa vilka grupper som direkt och berörs av stödpolitiken. Ett viktigt resultat är att de flesta av dem som nyanställts vid stödforetagen har varit sysselsatta i andra företag. Det regionalpolitiska stödet tidigare startar en omfattande rekryteringsprocess. Mångdubbelt fler än de som arbetar i stödföretag har varit inblandade i denna process. Många tidigare arbetslösa har sugits upp, även om de inte fått anställning i stödföretagen. visar vidare att stora skillnader alltjämt finns mellan Välfårdsstudierna stödområdena och övriga delar av Sverige. Det gäller både sysselsättningsläget och andra mått på välfärden. Här kan nämnas att ERU på nytt gjort en karta över befolkningens möjligheter att med en rimlig restid nå läkare, tandläkare, utbildning m. m. De skillnader mellan stödområdena och övriga i huvudsak ännu år 1976. Sverige som fanns år 1968 kvarstod l ett särskilt avsnitt drar ERU slutsatser av den genomförda studien. En sådan är att det i framtiden kan krävas ytterligare ökningar av viktig stödinsatserna om en fortsatt utjämning mellan stödområdena och övriga att landet skall uppnås. Speciellt gäller detta om de gängse bedömningarna i landet som helhet kommer att minska är riktiga. industrisysselsättningen En slutsats är också att stödformerna lån och bidrag varit effektivare än och sysselsättningsstöd. Stödet till den råvarubaserade industrin transporthar också givit liten effekt. Större resurser för handläggning av stödet kan krävas om det skall ges en För att frigöra resurser skulle en sammanslagning av mer selektiv inriktning. vissa stödformer kunna övervägas. De organisatoriska synpunkterna har emellertid inte diskuterats av ERU. Ledamoten Lennart Holm har i en särskild bilaga till betänkandet framfört Han framför där att för organisatoriska synpunkter på stödverksamheten. förverkligande av statsmakternas intentioner inom den regionalpolitiska planeringen saknas en fristående myndighet på central nivå. Utredningsuppav ärenden, av vissa stödformer, uppföljning av effekter gifter, handläggning av de fattade besluten samt samverkan med övriga centrala verk blir på grund av detta starkt splittrat.

1 Inledning

D Under våren 1979 skall riksdagen på nytt ta ställning till regionalpolitiken. ERUs utvärdering syftar till att visa vad man hittills uppnått med stödet till industrin. El För att underlätta läsningen har betänkandet delats upp i huvudtext och bilagedel. l huvudtexten lämnas kortfattade redogörelser for viktigare resultat, liksom for tolkningar och slutsatser. Bilagedelen innehåller detaljerade redogörelser. El Det regionalpolitiska stödets effekter på sysselsättning och ekonomi diskuteras samtidigt som välfardsaspekterna tas upp till belysning.

1.1 Utgångspunkter for ERU’s utvärdering

Infor omprövningen av regionalpolitiken är det naturligt att kartlägga de hittills uppnådda effekterna av den förda politiken. Det är nu mer än tio år sedan den moderna regionalpolitiken introducerades. Det innebär att en så lång period passerats att en mer fullständig utvärdering kan genomföras. Tioårsperioden omspänner också alla faser i en konjunkturcykel. Det är emellertid inte någon lätt uppgift att utvärdera den förda politikens effekter. Regionalpolitiken omfattar flera instrument med skilda verkningar. Det kan i många fall vara svårt att särskilja dessa från varandra. Dessutom är det svårt att isolera de regionalpolitiska medlens verkningar från effekter av andra politiska åtgärder. Man brukar här skilja mellan politik med avsedda och icke avsedda regionala effekter. Trots dessa svårigheter finns det väsentliga motiv for att utveckla metoder för att uppskatta effekter av insatta åtgärder. Studier av de enskilda stödmedlens effekter kan visa i vilken grad olika delmål för regionalpolitiken har uppnåtts. Även om de inte kan ge ett helt uttömmande svar, kan de illustrera var ytterligare åtgärder är motiverade och var hittills insatta medel givit önskvärd effekt. Studier av detta slag bör emellertid kompletteras med studier som tar upp effekten av den samlade stödarsenalen och som belyser andra ekonomisk-politiska, näringspolitiska och socialpolitiska åtgärders betydelse for den regionala utvecklingen.

10 Inledning

1.2 Uppläggningen av ERU:s utvärdering

Valen av studieobjekt har till stor del bestämts av att vi önskat visa hur medlen medverkat till att de olika målen för regionalpolitiken uppfyllts. Vi återkommer senare i framställningen till målen och deras Förändringar under den aktuella perioden. Här kan endast konstateras att målen har olika karaktär och att effektstudierna därför blir komplicerade. För att underlätta läsningen har vi valt att disponera betänkandet i två delar. l den första delen återfinns huvudtexten. Där lämnas en kortfattad redogörelse för viktigare resultat från studierna, liksom också för våra tolkningar och slutsatser av de framkomna resultaten, l den andra delen, som är en bilaga, lämnas mer detaljerade redogörelser för enskilda studier. ERU‘s nu genomförda studier har givits en relativt bred inriktning. De utgår från en beskrivning av den regionala utvecklingen under tiden från 1965. Som en allmän bakgrundsbeskrivning ingår också en redogörelse för de medel som satts in för att styra näringslivets lokalisering. Resultatredovisningen delas upp i redogörelser för effekterna på enskilda företags ekonomi, effekterna på sysselsättning och näringslivets sammansättning samt effekterna på enskilda befolkningsgruppers välfärd. Det betyder att vi försöker bedöma hur många nya arbetsplatser som skapats med hjälp av stödpolitiken. Vi försöker också att bedöma vilken typ av arbetsplatser som tillkommit. Är det i företag med stark eller svag internationell konkurrenskraft? Är det i företag med god eller dålig lönsamhet? Vi vill se i vilken grad stödet medverkat till att skapa bestående sysselsättningstillfállen i stödområdena. Den långsiktiga effekten är central i all regionalpolitik. Genomgången av stödområdenas näringslivsutveckling och stödföretagens sysselsättningsförhållanden och ekonomiska förhållanden kan ses som en första avdelning i stödundersökningen. Denna avdelning syftar till att ge svar på frågor som gäller regionalpolitikens förutsättningar. I vilken utsträckning kan man med regionalpolitiska stödmedel påverka utvecklingen? Hur mycket påverkas av annan politik och annan utveckling än den som är kopplad till industrin? l en andra avdelning redovisas resultat från undersökningen av stödpolitikens effekter på stödområdenas välfärd. Utgångspunkter är att välfärdsmålen är överordnade och att analyser av stödets verkningar inte kan stoppa vid allmänna uppskattningar av sysselsättningseffekter och effekter på den ekonomiska utvecklingen. De ekonomiska studierna utgör dock en viktig grund för analysen av stödets effekter på välfärdsutvecklingen. l den andra avdelningen visas främst vilka grupper av individer som fått eller bytt arbete genom stödpolitiken och vilka effekter på lokala arbetsmarknader som har uppstått. Genom att relatera studierna av den förändring som uppstår på arbetsmarknaden på grund av företagens nyrekrytering till andra mer djupgående välfárdsstudier, ges en möjlighet till en vidare tolkning av den sociala innebörden av arbetsmarknadsförändringen. Först genom denna utvidgning kan man bedöma den egentliga betydelsen av det regionalpolitiska stödet för välfärden för den berörda befolkningen. Genom att koncentrera välfárdsstudierna till analyser av sysselsättningen och den arbetskraft som erhållit arbete i stödföretagen. har en intressant tvärvetenskaplig ansats kunnat utvecklas.

ll

Inledning

Geografiska, ekonomiska och sociologiska mätmetoder ha kunnat användas i en sysselsättningsanalys. Effektmätning av politiska åtgärder är en relativt sen och unik företeelse i Sverige. l den mån sådan förekommer i andra länder är det främst fråga om ekonomiska utvärderingstekniker av typen kostnads- och intäktskalkyler. l Sverige har ett viktigt utvecklingsarbete kring dessa frågor bedrivits av bland andra expertgruppen För forskning i arbetsmarknadsfrågor (EFA) vid arbetsmarknadsdepartementet. De mera sociologiskt orienterade utvärderingarna har sällan varit inriktade på att utvärdera effekter av enskilda åtgärder. De har i stället gällt beskrivningar av samhällsutvecklingen. Det har varit ERU:s strävan att samtidigt utnyttja de mättekniker som utvecklats inom de mer ekonomiskt inriktade vetenskaperna med dem som utvecklats inom geografi och sociologi.

2 Den regionala utvecklingen från 1965

D En omfordelning av industrisysselsättningen har ägt rum sedan 1965. Storstadslänens andel har minskat. Den största andelsökningen har skett i skogslänen. Cl Stora skillnader kan noteras i den offentliga sektorns tillväxtmönster mellan perioderna 1965-70 och 1970-75. l slutet av 1960-talet fick de större orterna i länen huvuddelen av sysselsättningsökningen. 1970-talets tillväxt har fordelats betydligt jämnare inom ortssystemet. El Den snabbaste ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens har skett inom det inre stödområdet. Trots detta är andelen kvinnor i Förvärvsarbete fortfarande avsevärt lägre där, än i övriga delar av landet. C1 l970-talets befolkningsutveckling är mera balanserad än l960-talets. Den inomregionala omllyttningen är dock fortfarande stor. Inre stödområdets folkmängd minskar ännu, om än i långsammare takt än under 1960talet. D Minskad befolkningstillväxt påverkar den regionala befolkningsutvecklingen. Befolkningsminskning kan åter bli aktuell i flera skogslän.

2.1 Inledning

De regionala obalanser som är regionalpolitikens utgångspunkt beskrivs vanligen i termer av skillnader i näringslivsutveckling, sysselsättningsgrad, serviceförsörjning, befolkningsutveckling etc. Målen för regionalpolitiken, formuleras emellertid inte i dessa termer. Befolkningsramar för län och kommuner utgör här delvis ett undantag. Däremot är målen mer eller mindre direkt relaterade till de mått på utvecklingen som här har nämnts. Vi återkommer i det följande kapitlet till dessa frågor. [detta kapitel redovisas med ett antal exempel hur utvecklingen i några, för regionalpolitiken centrala. avseenden har varit i olika delar av landet under perioden från 1965. l vissa fall rör det sig om beskrivningar av det nuvarande läget. l senare kapitel utvärderas och diskuteras den betydelse som den hittills förda regionalpolitiken har haft for denna utveckling. Redovisningen avser sysselsättningsutvecklingen inom industrin och offentlig sektor, forvärvsfrekvenser för olika grupper på arbetsmarknaden samt befolkningsutvecklingen. Förändringar i tillgången till viss kvalificerad service redovisas i kapitel 6. Den offentliga sektorn har tagits med i redovisningen for att belysa dess stora betydelse för sysselsättningsutveck-

14 Den regionala urvecklingenfrân 1965 SOU 19‘78:46

lingen, inte minst i stödområdena, under i första hand perioden från 11970. Någon egentlig utvärdering av den offentliga sektorns roll i regionalpolittiken görs emellertid inte i detta betänkande. i Den allmänna samhällsutvecklingen under perioden från 1965 har kairaktäriserats av genomgripande förändringar på flera områden. Processer som pågått under lång tid har förstärkts eller kulminerat under perio›den. Urbaniseringsprocessen, som delvis utgör det samlade resultatet av förändringar på andra områden. är det kanske främsta exemplet. Sveriges förrändrade roll i den internationella arbetsfordelningen, med åtföljande [Brindringar av industristrukturen, kan också nämnas i detta sammanhang. 1 andra fall består förändringarna i snabba och omfattande utbyggniader inom en samhällssektor. Utbildningsreformernas genomförande ssamt utbyggnaden av den slutna sjukvården var de kanske mest genomgripzande under periodens förra hälft. Under de senaste åren är vårdsektorezrnas expansion mest framträdande. En rad nya drag i den demografiska utvecklingen har också gjort sig gällande under perioden efter 1965. Förändringar i födelse- och dödlstal, flyttningsmönster etc. har ofta mycket långsiktiga konsekvenser för betfolkningsutvecklingen, inte minst i regionalt avseende.

2.2 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Under perioden 1965-70 spelade sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruket fortfarande en mycket stor roll i näringslivsomvandlingen. Detta gäller i särskilt stor utsträckning skogslänen där tillväxten inom tjänstersektorerna inte förmådde balansera nedgången i primärnäringarna. Resultatet blev en minskning av det totala antalet sysselsatta i dessa län. Efter 1970 har nedgången inom jord- och skogsbruket varit långsammare och har inte haft samma betydelse för den totala utvecklingen. För perioden som helhet är den mycket kraftiga ökningen av antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn det dominerande utvecklingsdraget.

2.2.1 industrisektorn Under den tid som den regionalpolitiska stödverksamheten bedrivits, har sysselsättningen inom industrisektorn för landet som helhet varit trendmässigt nedåtgående. Den ökade takten i industrins strukturomvandling under de senaste åren har tillsammans med den allmänna lågkonjunkturen inneburit en sysselsättningsminskning med ca 80 000 personer enbart mellan 1975 och 1977. Under hela perioden har en omfördelning av industrisysselsättningen mellan olika delar av landet ägt rum, se tabell 2.1 Storstadslänens andel har minskat till förmån för övriga delar av landet. Den största andelsökningen har skett i skogslänen, som fått mer än hälften av omfördelningsvinsten. 1 kapitel 4 och 5 diskuteras i vilken utsträckning den förda regionalpolitiken bidragit till denna omfördelning. Skogslänens sysselsättningsandel var oförändrad mellan åren 1976 och 1977. sysselsättningen inom industrisektorn minskade således i samma takt i dessa län som genomsnittligt för landet.

Den regionala utvecklingen/rån 1965 15

Tabell 2.1 sysselsättningen inom industrisektorn (SNI 2-4) I965-1977 fördelad på grupper av län (procent)

100,0 (Ant. sysselsatta, IOOO-lal) 1255 1109 l 191 1 155 1110

Källa: AKU årsmedeltal. x

Figur 2:1 visar mera i detalj hur omfördelningen av industrisysselsättningen har påverkat olika delar av landet. Under perioden 1965-1970, då antalet sysselsatta i industrin minskade med ca 12 procent i hela landet, förekom ökning praktiskt taget endast inom delar av det inre stödområdet. Områden med särskilt stor minskning var, vid sidan av storstadsområdena, t. ex. Boråsregionen samt stora delar av Bergslagen. Kännetecknande for dessa områden är det stora inslaget av branscher som drabbades tidigt av strukturproblem. Mellan 1970 och 1975 var konjunktursvängningarna ovanligt kraftiga. “Råvaruboomen” i slutet av perioden medförde en snabb i uppgång industrisysselsättningen i hela landet. I skogslänen, vars industri till stor del är råvarubaserad. inträffade den ovan nämnda andelsökningen av den totala industrisysselsättningen huvudsakligen under denna femårsperiod. Den snabba industriexpansionen i större delen av det inre stödområdet är påfallande. Industrins andel av den totala sysselsättningen är emellertid fortfarande avsevärt lägre där, än i övriga delar av landet. Medan den totala successivt industrisysselsättningen har minskat, har

antalet kvinnor i industrin ökat. Ökningen har varit särskilt i

kraftig skogslänen. Trots att antalet ökade med en tredjedel enbart under perioden 1970-1975, är dock kvinnornas andel av industrisysselsättningen fortfarande lägre i skogslänen än på andra håll i landet.

2.2.2 Den offentliga sektorn

Sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn hänger samman med den omfattande utbyggnaden av utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården samt åldringsvården och barnomsorgen som skett under sextio- och sjuttiotalen. De båda delperioderna emellertid åt vad såväl skiljer sig gäller expansionstakt som tillväxtens inriktning och fördelning. Under slutet av 1960-talet expanderade gymnasieskolan Stora kraftigt. insatser gjordes inom sjukvården. Det var främst den slutna i sjukvården form av centrallasarett och regionsjukhus som byggdes ut. Länsforvaltningen förstärktes etc. Huvuddelen av den sysselsättning som utbyggnaden av dessa samhällsfunktioner innebar, tillfoll de större orterna i varje län. Under 1970-talet har tillväxten av den offentliga sektorn i första hand skett inom primärkommunala verksamheter. i åldersstrukturen Förändringar

16 Den regionala urvecklingenfrån

inom kommunal och landstingskommunal verksamhet Tabell 2.2 Sysselsättning 1976 samt förändring 1970-1976 fördelad på stödområden och övriga landet Kommuner Landsting 1976 Förändring l976 Förändring

Utanför stödområdet

Hela landet 417 879 +45 247 199 +46

” Med yttre stödområdet avses här och i det följande det allmänna stödområdet utom inre stödomrâdet. Anm. 1 den kommunala sysselsättningen är lärarpersonal inom grund- och gymnasieskolan ej inräknade. Källa: Underlagsmaterial utarbetat inom ERU:s arbetsgrupp “Den offentliga sektorns roll i regionala utvecklingsforlopp.

har resulterat i omfattande utbyggnader av de samt höjda ambitionsnivâer äldrevårds och barnomsorgssektorerna. De delar av den personalintensiva verksamheten som byggts ut under 1970-talet, i första landstingskommunala är också i hand långtidssjukvârden och den öppna hälso- och sjukvården, huvudsak lokaliserad Sysselsättningsökningen under 1970på kommunnivå. talet inom sektor har därmed fördelats betydligt jämnare inom offentlig än vad som var fallet under slutet av 1960-talet. För stödomortssystemet tillväxttakten i framför allt den kommunala rådenas del är emellertid fortfarande avsevärt landet, se tabell 2.2. sysselsättningen, lägre än i övriga till stor del samman med de skillnader i befolknings- Detta hänger självfallet tillväxt som råder mellan dessa områden och landet i övrigt. Även inom den statliga delen av den offentliga sektorn har tillväxten under de senaste åren, till största delen skett inom verksamhetsgrenar med lokal verksamhet. Detta innebär att sysselsättningsökningen fördeeller regional lats relativt mellan olika regioner, se tabell 2.3. jämnt

Tabell 2.3 Sysselsättning inom statlig sektor 1970 och 1976 fördelad på verksamhetsnivå

Verksamhetsnivâ

Nationell Lokal Totalt Regional

1970 1976 1970 1976 1970 1976 1970 1976

97,9 77,2 76,3 72,1 73,4 77,3 77,7 Utanför stödområdet 99,2

100 100 100 100 100 100 Hela landet 100 100 (123 931) (153 398) (232718) (269 776) (411 352) (491 131) (Antal) (55 203) (67 457)

utarbetat inom ERU‘s arbetsgrupp Offentliga sektorns betydelse i regionala utvecklings- Källa: Underlagsmaterial

förlopp.

Den 1965

regionala utvecklingen från 17

1965 - 1970 1970 - 1975

Fig. 2:1 Relativjörändring av anta/et sysselsatta inom industrin 1965-1970 och 1970-75. Källa: Specia/bearbet- “ ningar av FoB 1965, 1970 112,5 och 1975. Bearbetning- 105-1125 arna utförda av SCB i samarbete med ER U och 95-105 CFD.

87,5-95 Anm.: De streckade lin- 87,5 jerna pd kartorna markerar gränserna för inre 0 Primära centra 0 Primära centra respektive yttre stödomrädet. Den heldragna linjen avgränsar områden där mätvärden saknas.

18 Den regionala urvecklingenfrân 1965 sou 197345 1965 -1970 1970 -1975

115-125 ”’70°7°~ 105-115 105-115 Källa: Specialbearbel- 95 - 105 9 - 105 5 ningar av FOB 1965. 1970 95 95 och 1975. Bearbetningarna [mörda av SCB i o Primära centra o Primära centra samarbete med ERU och CFD.

Den regionala utvecklingen 1965 19

från

Tabell2.4 sysselsättningen inom offentlig sektor (SNI 91. 931-934) 1965-1977 fördelad på grupper av län

(Ant. sysselsatta, 1 000-tal) 579 763 l 026 1 051 1 100

Källa: AKU årsmedeltal.

Av figur 2:2 framgår de tydliga skillnaderna i tillväxtens mönster mellan perioderna. Särskilt stora är dessa skillnader i stödområdena. I inre stödområdet förekom stora områden med minskad inom sysselsättning offentlig sektor under perioden 1965-1970. Minskningen berodde huvudsakligen på indragning av skolor. I flera av dessa områden har ökningen hittills under 1970-talet varit betydligt snabbare än genomsnittet för hela landet. Den utveckling inom den offentliga sektorn som redovisas här har, i likhet med det som inträffat inom industrisektorn, inneburit en andelsförskjutning mellan olika delar av landet av den totala sysselsättningen inom se sektorn, tabell 2.4. Även här har storstadslänens andel minskat successivt under perioden. Fram till 1975 minskade även skogslänens andel av sysselsättningen inom den offentliga sektorn. För skogslänens del hänger den minskade samman sysselsättningsandelen med den befolkningsminskning som skedde fram till omkring 1970. Den snabba befolkningsminskningen i början av 1960-talet medförde sannolikt vissa eftersläpningseffekter, som innebar att minskningen i sysselsättningsandel blev särskilt stor i slutet av 1960-talet. Framför allt Norr- och Västerbotten hade dessutom år 1965 en väsentligt större andel av landets undervisningssysselsatta än av dess befolkning. Andelen barn i skolåldern var relativt hög i dessa län. Antalet elever per klass var också lågt i framför allt de glesast befolkade områdena. Sedan 1965 har utjämning i förhållande till övriga landet skett i dessa avseenden.

2.2.3 Förändringar i arbetskraften

Det dominerande draget när det gäller förändringar i arbetskraften under perioden från 1965 är den mycket kraftiga ökningen av kvinnornas deltagande i arbetslivet. Antalet sysselsatta kvinnor ökade med nära 450000 personer, från 1,35 miljoner till 1,8 miljoner, mellan åren 1965 och 1977. Under samma period var antalet män i stort sysselsatta sett oförändrat, medan antalet arbetade timmar per år minskade med omkring 10 procent, se figur 2:3. Kvinnornas ökande arbetskraftsdeltagande har skett parallellt med expansionen inom den offentliga sektorn. Som tidigare nämnts har också antalet industrisysselsatta kvinnor ökat snabbt i framförallt skogslänen. Kvinnornas sysselsättningsökning har till mycket stor del skett i form av ökat antal

20 Den regionala utvecklingen frân 1965

Index sysselsatta kvinnor 1304

120-

110-

Figur 2:3 Antal sysselsatta 100 Sysselsatta kvinnor respektive män män samt Iota/a antalet arbetade timmar per ar under Arbetade perioden 1965-1977. In- 90_ timmar dex l 965 = 100. r r l l Källa: AKU ârsmedeltal. 1965 1970 1975 1977

deltidssysselsatta. Bland de kommun- och landstingsanställda kvinnorna arbetar ungefär hälften mindre än heltid,jämfört med endast två á tre procent för männen. Den snabbaste ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens har skett inom det inre stödområdet samt i vissa av Stockholms och Göteborgs förortskommuner, se figur 2:4. Trots detta är andelen kvinnor som förvärvsarbetar fortfarande avsevärt lägre i inre stödområdet än i övriga delar av landet. I praktiskt primära centra förvärvsarbetar fier än hälften av alla taget samtliga kvinnor i åldern 15-64 år mer än 20 timmar per vecka. Endast i Skellefteå samt i delar av den s. k. Fyrkanten är andelen lägre. Trots att andelen förvärvsarbetande kvinnor i Borås-regionen har sjunkit sedan 1970, har man fortfarande bland de högsta förvärvsintensiteterna för kvinnor i landet. Endast i vissa av Stockholms förortskommuner är värdena högre. Förvärvsintensiteten för enbart män samt män och kvinnor tillsammans framgår av figur 2:5. Även om det är betydande skillnader mellan stora delar av inre stödområdet och övriga landet också beträffande andelen förvärvsarbetande män, är det skillnaderna för kvinnorna, som ger de största utslagen i den totala sysselsättningsgraden. lnom stödområdena förekommer förvärvsintensiteter över 65 procent praktiskt taget endast i primära centra. Utanför stödområdena däremot är det endast delar av smålandslänen sarnt norra Uppland som ligger under denna nivå.

2.2.4 Speciellt utsatta grupper pa arbetsmarknaden

I den sysselsättningspolitiska debatten diskuteras ofta speciella gruppers ställning på arbetsmarknaden. Under senare år har ungdomsarbetslösheten ökat i hela landet. En annan grupp som särskilt uppmärksammats är de medelålders och äldre männen. Utslagning från arbetsmarknaden och förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl är begrepp som ofta sätts i samband med denna grupp. l figur 2:6 redovisas dels andelen ungdomar i åldern 16-19 år, som varken studerar eller förvärvsarbetar, dels andelen män i åldern 45-64 år som inte

Den regionala utvecklingen 1965 21

_frân

Relativ förändring av Förvärvsintensitet för kvinnornas förvärvsin- kvinnor i åldern 15 - 64 år tensitet 1970 - 1975 1975

125-135 Fig. 2:4 Kvinnornas ar- 115-125 belsmarknad. 110-115 Källa: Specia/bearbet- 110 ningar av FoB 1970 och 1975. Bearbetningarna O Primära centra O Primära centra utförda av SCB i samarbete med ERU och CFD.

22 Den regionala utvecklingen från 1965

Förvärvsintensitet för män Förvärvsintensitet för män och i åldern 15-64 år 1975 kvinnor i åldern 15-64 år 1975

67,5

— 85 55,0 — 67,5

Fig. Arbetsmarknad

__ 82,5 Solo _ 65,0 2:5

197). _ 775 500 _ 60’0 Källa: Specialbearbet- , 50,0 ningar avFoB 1975. Be- 72,5 arbetningarna utñirda av o Primära centra . Primära centra SCB i samarbete med ERU och CFD.

Den regionala urvecklingenfrân 1965 23

Andelen ungdomar i Andelen män i åldern åldern 16 - 19 år som 45 — 64 år som ej ej förvärvsarbetar eller förvärvsarbetar studerar

p-J 9 .0 Q O /

o _,-’

I. Og Q

/ / . . l. j. 1 / / /

o/U % ’ 20 Fig. 2:6 Situationen för speciellt utsatta grupper 15 _ 20 25 _ 30 på arbetsmarknaden 12,5-15 20-25 I975.

10 — 12,5 15 — 20 Källa: Specialbearberningar av FoB 1975. Be- 1O 15

I arbemingama ugförda av

g o Primära centra SCB i samarbete med primära centra ERU och CFD.

24 Den regionala utvecklingen 1965

från

förvärvsarbetar. Det geografiska mönstret sammanfaller nästan helt och hållet, vad gäller dessa två grupper och ger ett mått på de strukturella skillnader som fortfarande finns mellan i första hand det inre stödområdet och övriga delar av landet.

2.3 Befolkningsutvecklingen

2.3.1 Förändringar i bosätrningsmönstret De tidigare redovisade dragen i sysselsättningsutvecklingen i olika delar av landet avspeglas givetvis också i befolkningsutvecklingen, vilket framgår av figur 2:7. Den dämpning av storstadsområdenas tillväxt och en i övrigt mera balanserad befolkningsutveckling som inträffade i början av 1970-talet, har i stort sett fortsatt sedan dess. Vad som särskilt kan noteras beträffande 1970och speciellt under de allra senaste åren, är förhållandena i talets utveckling, det inre stödområdet. Där har en markant inomregional omflyttning ägt rum. Flera av centralorterna i kommunerna i det inre stödområdet redovisar den snabbaste befolkningsökningen i landet, medan folkmängden i mellanliggande områden minskar. Totalt sett minskar dock fortfarande befolkningen i inre stödområdet, om än i långsammare takt än under 1960-talet.

2.3.2 Förändringar i /Iyrrningsmönsrret Mönstret för den inrikes omllyttningen var under lång tid mycket stabilt med stor nettoinllyttning till storstadsområdena och nettoutllyttning från skogslänen. De årliga variationerna i flyttningarnas omfattning återspeglade i stort sett variationer i konjunkturerna. De trendmässiga förändringar i flyttningsmönstret som inleddes under 1970 och som från och med 1972, för skogslänen inneburit flyttningsvinster och för storstadslänen flyttningsförluster, fick därför stor uppmärksamhet. För skogslänens del utgjordes förändringarna av såväl minskad utflyttning som ökad inflyttning. Vad som särskilt kunde noteras var att de nya dragen i flyttningsmönstret förstärktes under konjunkturuppgången 1973-1975, dvs. tvärt emot vad som kunde förväntas mot bakgrund av tidigare erfarenheter. Under denna period redovisades flyttningsförluster från, förutom storstadslänen, även vissa andra län i syd- och mellansverige. Dessa var i första hand Jönköpings, Blekinge och Västmanlands län. Under de allra senaste åren har emellertid flyttningsbilden åter förändrats, se figur 2:8. Vad som har inträffat är i första hand att inflyttningen till skogslänen åter har minskat. Fortfarande uppvisar dock skogslänen som helhet inflyttningsöverskott gentemot övriga landet. Under 1977 redovisade Norrbotten för första gången sedan 1972 nettoutflyttning. Den förändring som inträffat under 1976 och 1977 har skett under en utpräglad lågkonjunktur med kraftigt minskad bruttoflyttning. Under perioden 1973-1977 förklaras variationerna för gruppen skogslän i första hand av utvecklingen i Norrbottens och Kopparbergs län. Konjunktursvängningarna var under denna period särskilt kraftiga i dessa län, vars industristruktur är starkt råvaruorienterad.

Den regionala 1965 25

utvecklingen från

EE

utåt:

.39

uEuu.=.::m?§m

N

.to

Mum.

.S bmw

.to §6

\~D_|D~D. S.:

SEME

& .wei .E3 .§3

må

;o__mv_ å §3 & d.:

u=..:.=.~. -==muS=«3\.me $2-82 € \.u.sw

å..

§32: 53-82

Z

:B«Q\

.ut x §3.

7.).‘..).

manner

octncfo..

mA mumd man

?VI

9:4 ä. I I

\

).).

))).

26 Den regionala urvecklingenfrân

Inrikes

flyttmöverskott l1000-tal personer)

20‘

15‘

Figur 2 :8 Inrikes _flylming me//an grupper av län 10-

l 965 -I 9 77. /\ l \ Källa: SOS Befolknings 5-

ll ‘xx

förändringar. \_ \ Skogslän ,l Anm.: Hallands och \ _.V, 1975 I - - Övriga län

’ ‘-

Älvsborgs län har här \I 1950 / _:.’ 1957

i u / räknats till storstadslä- ‘ \ .’ Storstadslän

\ [I _/’

nen. Detta för att lå med _5den omfattande inflytt- -\ ’{_/ I ningen till de kommu- z^ I ner, som tillhör Göte- -10- ,’ I \\

borgs-regionen, men I, \\ /I

som ligger i angränsande f I —15« \\ \/ län.

2.3.3 Folkmängdeizs tillväxt avtar

Vid sidan av Förändringarna i llyttningsmönstret, är den kraftigt sjunkande

befolkningstillväxten det mest påfallande draget i befolkningsutvecklingen

under perioden från 1965. Att tillväxten successivt har sjunkit beror på en

Det summerade fruktkombination av stigande dödstal och sjunkande födelsetal, se figur 2:9. samhetstalet kan tolkas Befolkningens tillväxt bestäms nu huvudsakligen av invandringsöverskottet, som det genomsnittliga vilket variationer år från år. Förändringen i dödstalet antalet barn som en uppvisar kraftiga kvinna skulle föda under i befolkningens ålderssammansättning. Detta återspeglar främst förändringar sin fruktsamma period, gäller inte beträffande födelsetalet. Här är det i stället fråga om ett förändrat

om hon föder barn i beteende. Under perioden mellan 1945 och 1965 låg det summerade överensstämmelse med fruktsamhetstalet‘ på en nivå mellan 2,2 och 2,6. Efter 1965 har fruktsamfruktsamheten för ett visst år. heten sjunkit mycket kraftigt år från år och var 1976 nere i knappt 1,7. Detta

% oo

16-

14-

12 Födda

_ Dd 0 3 10 { \ I \ 8- \ I \ \ j ‘ \ ’ 6- \ \ \ .. . 4‘ \ Folkoknmg Figur 2:9 Folkmängdens ,—\V, \ / lnvandrings- _lörändringar per I 000 2‘ överskott invånare 1965-1977.

O_ 1977 Källa: SOS Befolkningsförändringar _2_

SOU l978:46 Den regionala ulvecklingenfrdn I 965 27

värde är det lägsta som över huvudtaget har noterats i landet och således till och med under 1930-talets låga nivå. Fruktsamhetsnivån varierar även regionalt, se tabell 2.5. Under en lång period fram till omkring 1960 gällde att fruktsamheten var högst i Norrbotten och på Gotland. De lägsta fruktsamhetstalen redovisades i storstadslänen. Därefter har bilden förändrats betydligt. Fruktsamheten är visserligen fortfarande lägst i storstadslänen. Den kraftigaste nedgången har emellertid skett i de län, som tidigare redovisade de högsta talen. Samtliga skogslän ligger nu omkring riksgenomsnittet. l de glesaste delarna av dessa län ligger fruktsamhetstalet så lågt som 1,4.’ Till en del förklaras detta låga tal av att andelen kvinnor i barnafödande åldrar är mindre i dessa områden än i övriga delar av landet. De högsta fruktsamhetstalen redovisas i Götalandslänen, med undantag för Gotlands, Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län. Om den nuvarande situationen med mycket lågt fodelsetal, och därmed liten befolkningsökning totalt för landet, blir bestående under längre tid innebär det delvis nya förutsättningar för den regionala befolkningsutvecklingen.

Ökning av folkmängden i ett område blir då på ett mera direkt sätt än tidigare

kopplat till minskning i ett annat. Hittills har födelseöverskott ofta bidragit till att ett område trots nettoutilyttning ökat sin folkmängd. Förhållandevis måttliga ändringar i det nu rådande llyttningsmönstret kan. i ett läge med liten eller ingen befolkningstillväxt, ge betydande utslag i den regionala befolkningsutvecklingen. De förskjutningar som behövs för att t. ex. skogslänen åter skall komma i ett läge med befolkningsminskning är endast marginella. l Gävleborgs län minskade folkmängden under 1977 trots att en viss nettoinllyttning skedde. En sådan befolkningsutveckling kan bli vanlig i flera län. Skälen härtill är flera. Samtliga skogslän utom Västerbotten och Norrbotten har sedan flera år haft födelseunderskott. Underskotten har dessutom blivit allt större, samtidigt som födelseöverskotten i de tvâ nordligaste länen blivit allt mindre. Dessa förhållanden, som i själva verket till en del är långsiktiga effekter av de tidigare omfattande utllyttningarna från skogslänen, kommer dessutom sannolikt att ytterligare förstärkas. De långsiktiga effekterna av dessa llyttningsrörelser kan nämligen också avläsas i de pågående förskjutningarna i befolkningens ålderssammansättning. Den utveckling, mot minskad andel under 15 år och ökad andel pensionärer i totalbefolkningen, som skett i samtliga län under den senaste femtonårsperioden, har nämligen gått snabbast i skogslänen. Dessa förskjutningar i 2Avser Hqegion gi-Nor. ålderssammansättningen påverkar på sikt fodelsetalet. En mycket stor andel ra glesbygden.

Tabell 2.5 Summerade fruktsamhetstal för åren 1965-66. I970 samt 1975 i grupper av län

1965-66 1970 1975 Storstadslän 2,3 1,3 1_7

Källa: Ej publicerad statistik från SCB.

28 1965

Den regionala utvecklingen från

av de utflyttade personerna var i barnafödande åldrar eller yngre. Man kan räkna med att ett antal inllyttare till en ort på lång sikt betyder ett ungefär dubbelt så stort tillskott till befolkningen. Effekten i utllyttningsorten blir den motsatta För skogslänens del är dessutom tillskottet i form av flyttningsl Se SCB Information i vinst gentemot utlandet betydligt mindre än lör landet som helhet. Norrbotprognosfrégor 1977:1. tens län utgör här delvis ett undantag.

SOU l978:46

3 Mål och medel i

regionalpolitiken

n ERU‘s uppföljningsstudie syftar till att visa i vilken som utsträckning stödet till industrin bidragit till att regionalpolitikens mål har uppfyllts. Här beskrivs därför hur målen och medlen utvecklats sedan 1965. D Målen var ursprungligen allmänt formulerade. Under 1970-talet har de konkretiserats. Välfardsmålen har givits större vikt. Medlen har förstärkts sedan 1970 för att minska riskerna för en ny utflyttningsvåg från stödområdena, med välfärdsförluster som följd. D Förändringarna i regionalpolitikens mål och medel i början av 1970-talet har gjort det motiverat att i ERU’s uppföljningsstudie göra en åtskillnad mellan perioderna 1965-1970 och 1970-1975. Effekterna i inre och yttre stödområdet samt den grå zonen studeras.

3.1 Förändringar och i tyngdpunktsförskjutningar

regionalpolitikens mål

ERU’s hittills genomförda uppföljningsstudier har främst gällt effekterna av de lån och bidrag som utgått till enskilda företag i lokaliseringspolitiskt syfte. Företagens sysselsättningsutveckling har studerats, liksom förändringar i deras ekonomiska förhållanden. med Stödföretagens utveckling harjämforts industrins. En utgångspunkt har därvid varit 1964 års riksdagsbeslut om lokaliseringspolitiken. Där sägs att målen skall vara att främja en sådan lokalisering av näringslivet l. att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas, 2. att det stigande välståndet fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service, 3. att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i sådana former och i sådan takt att de enskilda individernas trygghet värnas. 4. att rikets försvar underlättas.

Målen gäller samhällsutvecklingen i stort. De gäller den ekonomiska och sociala utvecklingen i landets olika delar, såsom den kan följas i offentlig statistik, samtidigt som de gäller effekterna av konkreta insatser med hjälp av lokaliseringsstöd. Uppfoljningsstudierna skall visa om de uppsatta målen har infriats.

30 Mål och medel i regionalpoliriken

De mål som riksdagen antog år 1964 är relativt allmänt hållna och byggde i huvudsak mål, som hade utvecklats av på de förslag till lokaliseringspolitiska kommittén för näringslivets lokalisering och som redovisats i betänkandet Aktiv (SOU 1963:58). Kommittén framhöll i sitt lokaliseringspolitik” betänkande att det ligger i sakens natur, att man inte kan ange en målsättning för lokaliseringspolitiken, som är så preciserad att den direkt kan utnyttjas för av enskilda lokaliseringsproblem. Bl. a. hänvisades till brister i lösning i samhällsekonomiska och sociala frågor. Av naturliga skäl är kunskapen uppföljningsstudierna lättare att genomföra om målen är preciserade. Kommittén förde en diskussion om hur de lokaliseringspolitiska målen skulle kunna konkretiseras. Bl. a. anfördes:

“Vid utformningen av den aktiva lokaliseringspolitiken måste man utgå dels från befolkningens och näringslivets beroende av väl utvecklade tätorter, dels också från de enskildas önskemål om en rimlig valfrihet beträffande bosättningen. En nyanserad utveckling av såväl glesbygd som tätorter grundad på de ekonomiska faktorernas samspel och mänskliga trivselsynpunkter måste få gälla som en allmän riktlinje för den framtida lokaliseringspolitiken. Utgångspunkterna för fastställande av en mera preciserad målsättning för lokaliseringsverksamheten är inte desamma i alla delar av landet utan varierar starkt beroende på näringslivets grad av utveckling och allmänna inriktning inom olika områden.

Beträffande de glest befolkade delarna av landet anfördes följande:

“Vilka åtgärder som än vidtas för att stimulera näringslivets utveckling. torde det vara ofrånkomligt att en betydande del av glesbygden och även de mindre tätorterna successivt kommer att avfolkas. Detta skulle kunna leda till avsevärda svårigheter för den befolkning. som under övergångstiden kommer att stanna kvar i de berörda områdena. Det måste emellertid betraktas som en självklar uppgift för samhället att även härgripa in och med andra medel än lokaliseringspolitiken medverka till en rimlig standard för denna befolkning.

anförde i prop. 1964:184 att stödåtgärderna måste Departementschefen

“inriktas på oner där det från samhällelig synpunkt är mest angeläget att utvecklingen verksamhet och främjas och som har goda förutsättningar att bära upp en industriell i första hand ett visst fungera som centra för samhällelig service. Härför krävs befolkningsunderlag. Detta betyder dock inte att endast sådana företagslokaliseringar som sker till större tätorter skall kunna bli föremål för stöd. Med nutida kommunikationmöjligheter kan en spridning av arbetsplatser och bosättning ofta vara både tätorten jämte möjlig och lämplig inom regionerna. Vad som bör krävas är, att själva kringliggande bygd utgör ett näringsgeograliskt område. som har tillräckligt befolkningsunderlag för att en rimlig servicestandard skall kunna upprätthållas.

Redan 1964 framfördes sålunda krav på att de lokala arbetsmarknaderna skulle ha en ändamålsenlig utformning. Det kom att bli den utbyggda uppgift att utreda och ta ställning till vilka orter. som samhällsplaneringens borde bli föremål för samhällets insatser. Några speciella stödmedel för att stimulera enskilda orters utveckling utformades emellertid inte. l uppföljär det dock naturligt att bedöma hur de olika ningen av stödverksamheten medlen påverkat ortssystemets utveckling. Det kan hävdas att de mål som fastställdes av 1964 års riksdag varit vägledande för politiken för hela perioden från 1965 till nu, även om 1970 års de välfärdspolitiska formuleringama. Speciellt betonades riksdag förstärkte

Mål och medel i regionalpolitiken 31

då att den ökade insikten om miljöns betydelse tillfört välståndsbegreppet en viktig dimension. Erfarenheterna under l960-talets andra hälft var att en snabb ekonomisk tillväxt i sig själv inte utgjorde någon garanti för att de samhällspolitiska målen uppnås på ett likvärdigt sätt i alla delar av landet. Departementschefen framhöll i prop. 1970:75 att den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan ge upphov till påtagliga regionala olikheter i fråga om sysselsättning. inkomster och levnadsstandard. l propositionen uppmärksammades också att obalansen mellan landets nordligare och sydligare delar hade förstärkts under l960-talet. Utflyttningen från Norrland hade varit betydande. En ökande andel av de arbetslösa återfanns i skogslänen. Yrkesverksamheten bland kvinnorna var alltjämt låg i dessa län. Vidare framhölls att ERU‘s utredningsmaterial tydde på att påtagliga inkomstskillnader förelåg till nackdel för huvuddelen av stödområdet. Det var mot bakgrund av de stora befolkningsomflyttningarna under andra hälften av l960-talet som behovet av att konkretisera de regionalpolitiska målen kom till allt starkare uttryck. Ett viktigt steg i denna riktning togs år I969, då länsplanering 1967 anmäldes för riksdagen. Ett centralt ställningstagande var därvid att regionalpolitiken skulle syfta till att förbättra tillväxtbetingelserna i vissa orter. 1970 års riksdag preciserade målen ytterligare. Den starka tillväxten i Stockholm. Göteborg och Malmö borde dämpas. En del av expansionen där borde fördelas på växtkraftiga stadsregioner på skilda håll i landet. l övrigt antogs rktlinjerna för utformningen av det framtida ortssystemet. Länsstyrelserna fick i uppdrag att utarbeta konkreta förslag. På grundval av redovisningen i länsprogram 1970 antog 1972 års riksdag för första gängen en plan för den regionala strukturen. l motiveringen uttalade sig riksdagen för att förbättringen av de enskilda människornas möjligheter att i alla delar av landet så långt möjligt få del av den materiella, sociala och kulturella välfärden skall stå i cnetrum för den praktiska regionalpolitiken. l varje lär borde det vara möjligt att bygga upp orter av olika karaktär som kompletzerar varandra så att arbete, service och miljö kommer inom räckhåll för alla människor. Omlolaliseringen av central statlig verksamhet skulle främst också stimulera till detta. I övrigt skulle näringslivets och den kvalificerade servicen byggas ut, så att primära centra skulle få rollen som centralort i varje län. Strukurplanens regionala centra kan närmast ses som en motsvarighet till de regionala tillväxtcentra som diskuterades av 1970 års riksdag. Prioriteringen av sådana orter hade av länsstyrelserna redovisats i länsprogram 1970.

Övriga kommuner räknas i planen för den regionala strukturen till

kommurcentra. Dessa kommuner har centralorter vilkas funktioner är begränsade till främst kommunernas egna invånare. Av vad som här sagts framgår att konkretiseringen av de regionalpolitiska målen i Rig grad gällt utformningen av landets ortssystem. Det har varit en strävan at precisera den roll som skilda orter skall spela i ortssystemet. Utbyggmden av service skall styras av de riktlinjer som anges i planen för den _ regionala strukturen. lnte heller under 1970-talet har emellertid några i speciella regionalpolitiska stödmedel utformats för att påverka industrins

l

Mål och medel SOU l978:46 32 i regionalpolitiken

utveckling i enskilda orter eller ortstyper. Omlokaliseringen av den statliga verksamheten påverkade dock på ett direkt sätt ortssystemets utveckling Konkretiseringen av de regionalpolitiska målen har inte enbart gällt ortssystemets form utan också de ramar for länens och de regionala statliga organens verksamhet. Beträffande befolkningsramarna understryks i prop. 1972:111 att befolkningstal som vägledning for samhällsplanering är ett grovt och ofullständigt instrument, men att något annat underlag för den inte finns. Med hjälp av befolkningsramarna kan långsiktiga planeringen planeringen utgå från vad som respektive år är en rimlig befolkning även på riksnivå. Den nu genomförda uppfoljningsstudien har haft de under senare år målen som utgångspunkt. Det innebär att det antagna regionalpolitiska stödets effekter på lokala arbetsmarknader av olika storlek regionalpolitiska studerats. Eftersom målen från 1964 i huvudsak ligger kvar har dock dessa liksom i tidigare stödundersökningar också varit en viktig grund.

3.2 drag i utvecklingen av de regional- Principiella

politiska målen

Framställningen i avsnitt 3.1 visar hur regering och riksdag successivt Det har tidigare framhållits att ERU preciserat målen för regionalpolitiken. måste följa och analysera utvecklingen av målformuleringarna infor uppläggningen av utvärderingsverksamheten. Det har därvid visat sig ändamålsenmålformuleringarna. I 1970 års betänkande delades ligt att systematisera sålunda de regionalpolitiska målen i tre kategorier:

a. mål for fördelningen och utnyttjandet av produktionsresurserna i olika regioner och näringsgrenar b. mål för välfärdens fördelning på olika befolkningsgrupper c. stabiliseringspolitiska mål.

Systematiseringen markerar skillnader mellan mål som gäller i ett kort tidsperspektiv och sådana som gäller i ett längre. För att nå de stabiliseringsmålen krävs tidsbegränsade insatser, medan övriga mål kräver politiska medel som verkar under mycket lång tid. De tre målkategorierna har alla haft även om, som tidigare framhållits välfärdsmålet blivit en ständig aktualitet, mer markerat. En intressant fråga är om förändringarna tonvikten vid målen motiverats av att tidigare mål har uppnåtts eller om andra skäl föreligger. En viktig fråga är också. om man vid tillfällen for ställningstaganden om nya mål for politiken rätt tolkat informationen om den faktiska utvecklingen. Några direkta svar ges här inte på dessa frågor. Vissa allmänna reflektioner kring dem får dock bilda bakgrund till den följande analysen. l lnom ramen for ERU‘s l efterhand kan konstateras att den kraftiga utflyttningen från norrlandsarbete pågår en utvärde- länen upphörde under år 1970 (se kap. 2), samtidigt kom storstadsutveckring av omlokalisering- diskuterades 1970 lingen in i ett lugnare skede. Då målen for regionalpolitiken ens effekter på den revar man ännu mycket osäker på om dessa förändringar var ett uttryck för ett gionala utvecklingen (se ERU:s underlagsmaterial trendbrott eller om det mer var fråga om en konjunkturorsakad svängning. U24 och U26). om man skulle ge de stabiliseringspolitiska målen Frågan gällde därmed

Mâl och medel i regionalpolitiken 33

större tonvikt för att möta en ny tillfällig expansionsvåg för storstäderna eller om fler fördelnings- och välfärdspolitiska mål kunde aktualiseras för att dämpa en långsiktig expansion. l praktiken valde man den senare linjen. Statsmakterna fastslog att långsiktigt verkande åtgärder skulle sättas in för att dämpa storstadstillväxten, samtidigt som man bestämde att alternativ till storstäderna skulle utvecklas. Beslut fattades om en omlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm till utvalda orter i övriga delar av landet. Den regionalpolitiska medelsarsenalen byggdes ut. Den starkare betoningen av välfärdsmålen i riksdagens ställningstagande till regionalpolitiken 1970 och 1976 återspeglade en förändring av värderingen av den regionala utvecklingen. Från forskningens sida hade man bidragit med underlag for den debatt, som gav upphov till omformuleringarna av målen. l 1974 års ERUbetänkande diskuterades sålunda hur man kan formulera konkreta mål för andra välfardskomponenter än sådana som kan mätas i pengar. Tidsstudierna spelade därvid en central roll. ERUs nuvarande forskningsetapp kan också medverka till att visa hur de regionaipolitiska målen skulle kunna konkretiseras ytterligare. Forskningen bedrivs väsentligen inom tre områden. Det gäller hushållens levnadsvillkor och väfard i olika ortstyper, den offentliga sektorns roll i regionala utvecklngsförlopp och näringslivsutvecklingen i olika regiontyper. lnom dessa onråden kan forskningsresultat komma fram som visar på brister i välfärden. På längre sikt kan forskningsresultaten tillsammans med resultat från anran utredningsverksamhet ge upphov till att nya mål för den regionala utvecklzngen tas upp i den politiska debatten. Även om det inte är möjligt att idag uttala sig om hur ERUs nuvarande forsknirgsprojekt kan komma att påverka formuleringen av de regionalpolitiska målen, är det naturligt att i utvärderingen av regionalpolitiken beakta de probem som diskuteras inom forskningen. Analysen av välfárdseffekterna ax den förda politiken bygger sålunda till en del på forskning om nya aspektei på välfärden. Likaså gäller att analyser av effekterna på fördelningen och utnyttjandet av landets resurser bygger på nya forskningsrön om Sveriges internatonella beroende.

3.3 Förändringar i regionalpolitikens medel

Då den iktiva lokaliseringspolitiken inleddes år 1965 fastställdes att lokaliseringssöd skulle utgå för industriell verksamhet inom det s.k. norra stödomiådet. Endast i särskilda fall skulle lokaliseringsstöd kunna utgå till orter i övriga delar av landet. l det förberedande arbetet hade den geografiska avgränsningen och särskiljandet av stödberättigad verksamhet ägnats stor uppmärlsamhet. Bl. a. utnyttjades forskningsresultat för att få fram kriterier för utkristallisering av stödområden och sektoravgränsning. Dessa avgränsningar lar efter hand förändrats. Efter den femåriga försöksverksamheten mellan 965 och 1970 gjordes en större revidering av indelningarna. Ett särskilt nre stödområde tillkom inom vilket sysselsättningsstöd infördes samtidig som fler verksamheter än tillverkningsindustrin blev stödberättigade. 1973 genomfördes ytterligare en betydande ändring av den regional-

34 Md’! och medel i regionalpolitiken SOU [978246

politiska stödverksamheten. Förändringen innebar bl. a. att ett gränsområde till det allmänna stödområdet. grå zonen, utpekades. De regionalpolitiska medel som infördes år 1965 tillkom på förslag av kommittén för näringslivets lokalisering. Den grundprincip som kommittén fastslog för politiken antogs senare av regering och riksdag. Den innebar att det statliga stödet i utvecklingsområdena skulle utformas så, att det underlättade nyetableringar och utbyggnader inom redan befintliga företag samt inflyttning av företag från andra delar av landet. Genom en initialinsats från samhällets sida skulle företagens kostnader i samband med att verksamheter startar eller utvidgas minskas. l prop. 1964:185 föreslogs att statligt ekonomiskt företagsstöd skulle utgå till det s. k. norra stödområdet, dvs. till det område där redan tidigare hade kunnat tas i anspråk. Departementschefen fråninvesteringsfonderna gick i denna fråga kommittén, som i sitt förslag fört fram att en rad kriterier skulle sättas upp för att fastställa vilka orter och områden som kunde komma i fråga for stöd. Frågan om införande av mer ortsspecifika insatser återkom i förslagen från 1968 års lokaliseringsutredning (SOU 1969:49). De syftade framför allt till att möjliggöra ett ökat stöd till lokalisering i Norrlands inland samt Norrbottens kustland. Utredningen föreslog att vissa orter i inlandet skulle prioriteras vid stödgivningen. Regering och riksdag följde emellertid inte heller detta förslag utan beslöt år 1970 att inrätta ett särskilt inre stödområde till vilket den nya stödformen marginellt sysselsättningsstöd knöts. Motivet var att stödinsatserna inte räckt till för att locka fram tillräckligt omfattande nyetablering och utbyggnad av några särskilda medel inte utvecklats för stöd av befintliga företag. Eftersom enskilda orter eller ortstyper har ERU i stödundersökningen främst studerat effekterna i stödområdena som helhet. Inre stödområdet har därvid särskiljts från övriga allmänna stödområdet (i studien kallat yttre stödområdet) och grå zonen. Som framgår av bilagedelen har medelsarsenalen byggts ut även efter år 1970. Bl. a. infördes transportstödet år 1971. Likaså har som ovan nämnts stödområdesindelningen ändrats. Den största förändringen inträffade emellertid år 1970. Det har utgjort ett av skälen till att ERU i stödundersökningen valt att göra en åtskillnad mellan perioderna 1965-1970 och 1970-1975.

3.4 Principiella drag i utvecklingen av de regional-

politiska medlen

Praktiskt taget all ekonomisk och social politik kan sägas ha inverkan på den regionala fördelningen av befolkning och näringsliv. De medel som har det direkta syftet att påverka utvecklingen är alltså ett av många medel som inverkar på regionernas välfärd och ekonomi. Inte minst under 1970-talet har den offentliga sektorns lokalisering kraftigt medverkat till att skapa sysselsättning i de regioner som traditionellt haft 1 En utförlig redogörelse för de skilda regionalpo- utvecklingsproblem (se kapitel 2). Under 1970-talet har också stödet till den litiska medlen återfinns enskilde, som drabbas av sysselsättningsproblem. byggts ut. i bilagedelen. insatser som påverkar den regionala utvecklingen De samhällspolitiska

Mål och medel i regionalpolitiken 35

kan indelas på olika sätt. En första naturlig indelningsgrund är, enligt ERUs betänkande “Balanserad regional utveckling (SOU 1970:3) att särskilja medel som påverkar näringslivets lokalisering från sådan som direkt påverkar hushållens levnadsvillkor och därmed lokalisering. Till dessa två grupper bör sedan läggas den offentliga sektorns lokalisering. Totalt kan man alltså tala om tre medelskategorier. ERU‘s utvärdering gäller främst effekterna av de medel som påverkar näringslivets lokalisering. Också inom samhällssektorerna verkar medlen på olika sätt. Som framgår av det följande och av bilagedelen ger lokaliseringsstödet vitt skilda effekter i olika branscher. En andra naturlig indelningsgrund kan därför gälla medlens typ inom var och en av de tre medelskategorierna. För de medel som påverkar näringslivets lokalisering gäller att de antingen kan gå ut som engångsbelopp i ett initialskede eller som ett mer permanent stöd. De kan också klassificeras som antingen generella eller selektiva. I bilagedelen lämnas en utförlig beskrivning av de medel som påverkar näringslivet. Den successiva utbyggnaden av medelsarsenalen har medfört att det är allt svårare att entydigt avgöra till vilken kategori som de regionalpolitiska medlen skall räknas. Enighet torde råda om att det ursprungliga lokaliseringsstödet kan klassificeras som ett initialstöd för utbyggnad av näringslivet. Stödet var bundet till investeringar i maskiner, byggnader och anläggningar. lntroduktionen av transportstöd ändrade denna förutsättning. Det är ett permanent stöd. Sänkningen av arbetsgivareavgifter i det inre stödområdet är ett exempel på ett generellt verkande stöd. Alla delar av närirgslivet kan tillgodogöra sig denna stödform. DiskLssion om stödmedlens grad av selektivitet har förts i skilda sammanhang. Den har som regel gällt frågan om vilka branscher och regioner som skzll få tillgång till stöd. ERUs nu genomförda stödundersökning och några av bidragen i ERUs forskarrapport “Att forma regional framtid ger emellertid anledning att föra diskussionen vidare. Per Holm och Lennart Ohlsson framhåller i sina bidrag i forskarrapporten att regionalpolitiken från starten främst gällde stöd till industriell expansion i Norrlani, där den kraftiga nedgången inom jord- och skogsbrukssektorn skapade sysselsättningsproblem. l dag står vi inför ett delvis nytt problem. Svåra otalanser har uppstått i de regioner som traditionellt har haft en mycket hög sysselsättningsandel inom industrisektorn. Obalanserna är i sin tur en återspegling inom många av de branscher som finns i de industririka regionema. Holm och Ohlsson menar att om man sätter in regionalpolitiskt stöd i de nya krismerna gäller det att inte ge stödet en sådan prägel att industristrukturen konserveras. Den nya strukturen måste vara internationellt konkurrenskraltig. Detta är självfallet något som också gäller den industri som byggs upp i de tidigare industrifattiga delarna av landet. Fyra stödformer kan skiljas ut som kan bidra till en förnyelse av industrin l. expatsionsstöd till befintlig industri med god internationell konkurrenskraft 2. omvzndlingsstöd till befintlig industri som har svag internationell konkurrenskraft

36 Mål och medel i regionalpoliriken sou 1978:46

3. nylokaliseringsstöd för flyttning av Företag 4. etableringsstöd till nystartade självständiga företag. Många av de nuvarande stödformerna skulle kunna föras samman under dessa fyra former. Man skulle därmed skapa en mer lättöverskådlig medelsarsenal. Samtidigt skulle större tonvikt kunna läggas vid att skapa en industri med god internationell konkurrenskraft. är att mot ovanstående se Ett viktigt inslag i ERU‘s utvärdering bakgrund hur den hittills förda politiken påverkat branschstrukturer i stödområdet. om behovet av förändringar i de Detta ger sedan underlag för en diskussion regionalpolitiska medlen.

SOU l978:46 37

4 Det stödets

regionalpolitiska omfattning och fördelning

C] Lån och bidrag till enskilda företag har, räknat i fasta priser, ökat med 50 procent under perioden 1970-1975 jämfört med 1965-1970. u Lokalliseringsstödet har inte fördelats särskiltjämnt mellan kommunerna. En koncentration till stödområdets södra gräns och till kusten kan konstateras. El Det inre stödomådets relativa fördelar har minskat efter 1970 trots införandet av sysselsättningsstöd. Transport- och utbildningsstöd i yttre stödområdet väger upp och har givit detta område ett omfattande stöd. Den successiva utbyggnaden av regionalpolitikens medelsarsenal gör det svårt att jämföra stödinsatserna under skilda tidsperioder. Man måste dock skapa sig en bild av stödinsatsernas storlek för att rätt bedöma de resultat som kommer fram i stödundersökningen. Som en inledning till de ekonomiska avsnitten visas därför här hur stödet fördelats under åren 1965-1970 och 1970-1975. En mer detaljerad redovisning återfinns i bilagedelen. Om man först uppehåller sig vid lånen och bidragen till enskilda företag, kan konstateras att de, räknat i fasta priser, har ökat med mer än 50 procent under perioden 1970-1975 jämfört med 1965-1970, se tabell 4.1. Speciellt stor har ökningen varit i inre stödområdet. Fördelningen mellan enskilda kommuner framgår av figur 4:1 och 4:2. Även här har beloppen räknats i fasta priser. Allmänt kan konstateras att lokaliseringsstödet inte fördelats särskilt jämnt mellan kommunerna. En

Tabell 4.1 Lokaliseringsstiidets fördelning på stödområden uttryckt i 1968 års penningvärde. Index = 100 för perioden 1965-70

a Till yttre stödområdet räknas här, och i det följande, de delar av det allmänna stödområdet som ej ingår i det inre stödområdet. b Grå zonen infördes 1973.

38 Det stödets och

regionalpolitiska omfattning fördelning

STOR -STOC KHOLM Fi . :1 Lokaliseri st 965-1970 och bidrag)

STOR-MALMÖ

ÖVER 50 MILJ 5*“ 25.0 — 5o.o MILJ 10.0 _ 25.0 MILJ 5.0 - 10.0 MILJ 2.5 - 5.0 MILJ — 2.5 MILJ

I INGETSTÖD

Det regionalpolitiska stödets omfattning och .förde/ning 39

4 A 4 STOR-STOCKHOLM Fug. 4:2 Lokalnsenngsstöd 1970-1975 (län och bidrag)

STOR-GÖTEBORG

‘$333

STOR—MALMO

Over 50 milj 25,0 - 50,0 milj _ 10,0 —— 25,0 milj 5,0 - 10,0 milj 2,5 - 5,0 milj - 2,5 milj Inget stöd

40 Det regionalpolitiska stödets omfattning och _fördelning Tabell 4.2 subventioner till inre och yttre stödområdet under två delperioder 1965-1975 (l mkr löpande priser.)

Sysselsättnings- och transportstöd 1/7 1970-1975 182 251

koncentration till stödområdets södra gräns och till kusten kan noteras. Efter 1970 har allt fler kommuner i södra Sverige erhållit stöd. Subventionerna till industri i stödområdena har även ökat kraftigt. Under 1970-talet har också. som nämnts, mer subventionsformer införts. För att tidigare generella illustrera detta visas i tabell 4.2 Fördelningen av de selektiva medlen lokaliseringsbidrag och utbildningsstöd. l tabellen visas också hur de mer generellt verkande sysselsättnings- och transportstöden Fördelats mellan inre och stödområdena. Här har inte någon fastprisberäkning kunnat yttre göras. och utbildningsstöd har nästan tredubblats i båda Lokaliseringsbidrag stödområdena. På grund av att utbildningsstödet fyrdubblats i yttre stödområdet har detta område hämtat in den fördel, som det inre har beträffande Det inre stödområdets relativa Fördelar har sedan lokaliseringsbidraget. ytterligare minskat genom fördelningen av transportstödet. Trots att det yttre området inte får har det Fått ett större belopp om sysselsättningsstöd sysselsättningsstöd och transportstöd slås samman.

5 Det effekter

regionalpolitiska stödets på sysselsättning och ekonomi

D I det inre stödområdet har industrisysselsättningen ökat från drygt 15 000 år 1965 till över 24 000 år 1975. l yttre stödområdet har industrins sysselsättning ökat från l08 000 till ll8 000. Mellan hälften och två tredjedelar av dessa sysselsättningstillskott kan härledas till det regionalpolitiska stödet. n Effekten per stödkrona har sjunkit i takt med att större resurser satts in. Fler sysselsättningstillfallen har skapats under l970-talet, men tillväxten motsvarar inte ökningen i stödinsatserna. El Den övervägande delen av stödet har gått till företag med god internationell konkurrenskaft och en i förhållande till landets industri god lönsamhet. n Som speciella problemgrupper kan följande utpekas - små och medelstora företag i inre stödområdet nyetablerade företag som fått sysselsättningsstöd - råvarubaserade företag företag som fått transportstöd För dessa företag galler att de antingen har liten sysselsättningstillväxt eller låg lönsamhet D Även om lokaliseringsstödet är så konstruerat att det kan stimulera företagen att satsa på en produktionsteknik med stora insatser av maskiner och andra anläggningar, kan någon sådan tendens inte spåras. Företagen är, oavsett om de får lokaliseringsstöd eller ej, bundna vid en teknik som är inbyggd i de maskiner som inköps.

5.1 Stödets effekter på sysselsättningen

lndustrisysselsättningen har, som visas i kapitel 2. ökat ide norra delarna av landet under l970-talets första hälft och gått tillbaka i de södra delarna. Kartbilderna visar att expansionen ägt rum i såväl inland som kustland. Under regionalpolitikens försöksperiod 1965-1970 var det bara på några få platser i inlandet som en expansion kom till stånd. En genomgång av folkräkningsmaterialets och arbetskraftsundersökningarnas uppgifter om industriutvecklingen pekar alltså på att förstärkningen av regionalpolitiken under början av 1970-talet fått en påtaglig effekt. Några slutsatser om att det finns ett samband mellan och industriutveckling stödinsatser kan emellertid inte dras enbart av detta. Andra faktorerän stödet

42 . . Det regionalpolitiska stöders effekter.

Tabell 5.1 Förändringar i antal sysselsatta inom tillverkningsindustrin 1965-1970 och 1970-I975 (i procent)

llela landet

kan ha inverkat. Statistiken säger inte heller något om med vilken styrka stödet verkat. ERU‘s stödundersökning syftar till att gå djupare i analysen för att ge underlag för bedömningar av, i vilken utsträckning som stödet givit upphov till den registrerade utvecklingen. En tillbakablick visar att den moderna regionalpolitiken sattes in i ett skede, då skogslänen höll på att minska sina andelar av den totala industrisysselsättningen i landet. Mellan 1960 och 1965 sjönk skogslänens sammanlagda andelar enligt industristatistiken från 18.1 procent av industritill 17,6 procentl. Det är tänkban att dessa andelsförluster sysselsättningen var ett tecken utveckling som skulle ha fortsatt om på en naturlig regionalpolitik inte hade satts in. Fram till år 1970 steg andelen till 18,0 procent, för att fram till år 1975 ytterligare öka till 19.3 procent. Det senare året hade man nått den hittills Arbetskraftsundersökningarna visar att man högsta sysselsättningsandelen. under 1976 och 1977 nått upp till en ytterligare högre andel. Samtidigt bör då hållas i minnet att industrisysselsättningen minskat kraftigt mellan 1975 och 1977 i landet som helhet. Från år 1965 kan man göra regionala uppdelningar av industristatistiken på ett bättre sätt än för tidigare år. Utvecklingen i de olika stödområdena kan sålunda följas från starten for den nya regionalpolitiken. Tabell 5.1 visar av antalet sysselsatta under perioderna 1965-1970 och förändringar 1970-1975. (1 bilagedelen ges en mer detaljerad information om utvecklingen). Totalt ökat från drygt 15 000 i inre stödområdet till har sysselsättningen över 24 000, och i övriga delar av allmänna stödområdet (här benämnt yttre Uppgifterna i industristödområdet) från närmare 108 000 till 118 000. statistiken är inte helt har industrisysselsättningen i det allmänna stödområdet ökat jämförbara med folkräk- Sammanlagt ningarna och arbets- med 20 000 under tioårsperioden 1965-1975. 15 000 av dessa har tillkommit kraftsundersökningen, mellan åren 1970 och 1975. Grå zonen har under tioårsperioden tappat Det är endast företag omkring 1 000 sysselsatta. Där arbetar nu omkring 70 000 personer. med minst fem anställda som är med. De här återgivna uppgifterna

5.1 . 1 S ysselsärtningseffekrernas storlek

stämmer därför inte helt överens med uppgifterna Hur mycket har det regionalpolitiska stödet bidragit med? Från industristatisi inledningskapitlet. 1 det Följande utnyttjas tiken kan utläsas att 80 000 personer var sysselsatta år 1965 i företag som fått emellertid enbart indu- lokaliseringsstöd någon gång under perioden 1965-1975. Antalet sysselsatta i stristatistikens material. dessa företag hade vuxit till 116 000 personer år 1975. Antalet företag hade

Det regionalpolitiska stödets . . 43 effekter.

ökat från 686 till 962. Av ökningen på 36 000 svarade de nyetablerade företagen för ll 000 sysselsättningstillfállen. Sysselsättningsökningen är inte något mått på stödeffekten. Man vet inte vad som skulle ha hänt med stödföretagemom stöd inte hade utgått. Det kan dock konstateras att sysselsåttningsexpansionen blivit extra kraftig några år efter det att stöd utgått. ERU har utvecklat nya metoder for att uppskatta stödets sysselsättningseffekter. Tidigare har utvecklingen i Företagen som erhållit Iokaliseringsstöd jämförts med utvecklingen för hela industrin inom stödområdena och hela landets industri. Nu studeras effekterna på tillverkningsindustrins sysselsättning av samtliga stödformer. l en första kalkyl jämförs den faktiska sysselsättningsutvecklingen med den som skulle ha uppstått vid oförändrad politik. Skillnaden tillskrivs det regionalpolitiska stödet. l bilagedelen ges en beskrivning av kalkylmetoden. Där redovisas också några alternativa metoder och de resultat dessa skulle ha givit. Med denna kalkylmetod skulle sysselsättningstillskottet i allmänna stödområdet ha varit knappt 13 000 personer och i allmänna stödområdet jämte grå zonen drygt 15 000. Uppdelat på de olika stödområdena ser värdena ut som de framgår av tabell 5.2. 1 en andra kalkyl tas också hänsyn till att stödområdena förlorade marknadsandelar under början av 1960-talet och till att en konstant andel därefter uppnåtts. En sådan beräkningsmetod ger vid handen att den totala sysselsättningseffekten i allmänna stödområdet och grå zonen skulle uppgå till omkring 20 000 personer. Det är naturligt att ställa frågan om ett nettotillskott på mellan 10 000 och 20 000 sysselsättningstillfállen innebär att de regionalpolitiska målen uppnåtts i en rimlig utsträckning. Även om talen för samtliga stödformer är lägre än de som kommer fram vid förfrågningar hos de företag som erhållit Iokaliseringsstöd, kan konstateras att en icke oväsentlig tillväxt kommit till stånd. Av studierna av stödforetagens arbetskraftsrekrytering framgår dessutom att två tredjedelar av arbetskraften rekryteras från andra företag. En nettoökning på 15 000 arbetstillfällen berör sålunda ett mångdubbelt så stort antal sysselsatta. Det skall också hållas i minnet att industrisysselsättningen i landet som helhet har minskat under den aktuella perioden. En reell omfördelning av

Tabell 5.2 Regionalpolitikens sysselsiittningseffekter 1965-1975 fördelade på stödområden

Allmänna stödområdet plus grå zonen 194 132 15 100

44 Det regionalpolitiska stödets effekter. . . Tabell 5.3 Regionalpolitikens sysselsiittningseffekter i skyddad. révarubaserad och konkurrensutsatt industri i det allmänna stödområdet 1965-1975

Hela tillverkningsindustrin 122 708 19 676 12 800

industrisysselsättningen har alltså uppnåtts. Tillväxttakten i industrisysselsättningen var för det allmänna stödområdet tre gånger större under perioden 1970-1975 jämfört med 1965-1970. Den effekt som kan härledas till stödet var dock mindre. Det rör sig här om en fördubbling av antalet nya sysselsättningstillfállen. Detta sammanhänger med att stödområdet under 1970-talet fått en bättre industristruktur och att tillväxten vid oförändrad politik därmed skulle ha blivit större. l kapitel 4 visades att den totala stödvolymen var mycket större under perioden 1970-1975 jämfört med 1965-1970. En grov kalkyl visar att den totala stödvolymen var mer än tre gånger så stor i fasta priser. Skillnaderna mellan uppgång i sysselsättningseffekt och tillväxt i stödvolym förefaller vara tillräckligt stora för att tillåta följande slutsats; regionalpolitiken var inte lika verkningsfull (räknat per stödkrona i fasta priser) under

den senare perioden, när det gäller att skapa nya arbeten. Övergången till allt

större andel generellt verkande medel (sysselsättningsstöd och transportstöd) torde här ha haft betydelse. Som visas i bilagedelen har en stor del av transportstödet gått till råvarubaserad industri i det yttre stödområdet. Som framgår av tabell 5.3 har denna industri minskat sin sysselsättning.

5.1.2 De nya arbersplatsernas konkurrenskraft

Vilken typ av arbeten är det som har skapats? Har sysselsättningstillfällena i branscher med god konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter? 1 uppståttt stödundersökningen kartläggs dessa förhållanden med hjälp av metoder som utvecklats inom ERU‘s forskningsprojekt. Sveriges tillverkningsindustri har delats in i 112 branscher. Dessa har i sin tur delats upp i tre grupper. Den skyddade industrin, som inte utsätts för utländsk konkurrens utgör en första grupp. Dit räknas t. ex en stor del av livsmedelsindustrin. Till en andra grupp räknas den del av den konkurrensutsatta industrin som är råvarubaserad och i en tredje grupp de branscher som är konkurrensutsatta. men ej råvarubaserade. I den följande texten kallas de tre branschgrupperna skyddad industri, råvarubaserad industri och konkurrensutsatt industri. Den konkurrensutsatta sektorn dominerar i det allmänna stödområdet (inre och yttre stödområdet). Det är också i denna sektor som den största

Det regionalpolitiska srödets . . 45 effekter.

sysselsättningsökningen och den största sysselsättningseffekten uppnåtts. Den råvarubaserade industrin (trä- och massaindustrin m. m.) har gått tillbaka. Intressant är att konstatera att omkring en fjärdedel av regionalpolitikens sysselsättningseffekt inträffat i den skyddade industrin. Med utgångspunkt från de resultat som här har redovisats kan man ställa frågan om det är förenligt med de regionalpolitiska målen att satsa på den råvarubaserade industrin. Kostnaderna blir höga och sysselsättningseffekten obetydlig eller negativ. Ett motiv for sådant stöd är dock att industrins konkurrenskraft förstärks. Alternativet kan vara nedläggning. En omvandling och förnyelse måste sättas in för att industrin skall fortleva. Frågan är nu hur stödet har fördelats bland företag som är utsatt for internationell konkurrens och som inte har en råvarubaserad produktion. Vilken konkurrenskraft harde? l stödundersökningen har uppdelning av den konkurrensutsatta sektorns 80 branscher efter utvecklingen av deras konkurrenskraft gjorts. Fyra grupper har skapats. En med starkt förbättrad konkurrenskraft och en annan med enbart förbättrad. En tredje har svagt förbättrad eller försämrad och en fjärde har starkt försämrad konkurrenskraft. Sysselsättningsförändring och sysselsättningseffekt fördelar sig som redovisas i tabell 5.4. Det allmänna stödområdet hade 1965 en gynnsam industrisammansättningjämfört med hela riket. Mer än en fjärdedel av sysselsättningen fanns då i branscher med starkt förbättrad konkurrenskraft och ytterligare nästan hälften i branscher med förbättrad konkurrenskraft. Sysselsättningstillväxten i dessa branschgrupper svarade för över 85 procent av totalökningen. Nära tre nya arbetstillfällen av fyra skulle enligt effektstudierna ha skapats i de två branschgrupper som har en klar förbättring i konkurrenskraften. Uppenbart är att lokaliseringsstödet i stor utsträckning gått till branscher med god konkurrenskraft. Stödundersökningen visar också att de nya sysselsättningstillfällena som regel skapats i branscher med kraftig eller åtminstone god marknadstillväxt. De sysselsättningstillfallen som skapats skulle mot ovanstående bakgrund kunna ses som relativt sett säkra. De bör, om hänsyn endast tas till branschsammansättningen. klara många av de påfrestningar som dagens

Tabell 5.4 Sysselsiittningseffekter i konkurrensutsatt ej råvarubaserad industri med olika utveckling av konkurrenskraften 1965-1975

Bransch med: Antal sys- Sysselsätt- Sysselsättselsatta ningsfor- ningseffekt 1965 ändring 1965-1975 Starkt förbättrad konkurrenskraft 15 344 14 052 4 300 Förbättrad konkurrenskraft 26 932 3 l66 2 800 Svagt förbättrad eller försämrad konkurrenskraft 7 416 2 295 3 200 Starkt försämrad konkurrenskraft 6 782 31 800

46 Der regionalpolitiska städets ejfekrer. . .

industri utsätts for. För att bedöma regionalpolitikens långsiktiga effekter måste dock också de ekonomiska förhållandena granskas. Vi återkommer till detta i det Följande avsnittet.

5. 1 .3 N yetableringar och nedläggningar Det har tidigare konstaterats att de nyetablerade företagen svarar for inemot en tredjedel av den direkta sysselsättningsökningen i de företag som erhållit lokaliseringsstöd. Totalt rör det sig härom 200 företag. En del av dessa företag har också fått sysselsättningsstöd. Om man lägger till de drygt 70 nyetablerade alltjämt producerande företag som under perioden 1970-1975 enbart erhållit sysselsättningsstöd blir emellertid tillskottet mycket marginellt. 1 genomsnittt hade dessa företag åtta anställda. Tre huvudvillkor har satts upp för att ett företag skall räknas som ett nyetablerat stödföretag: l. Företaget skall ha erhållit stöd i samband med etableringen. 2. Produktion med liknande inriktning får ej tidigare ha bedrivits under en tvåårsperiod i den nuvarande anläggningen. Samma maskiner får ej ha använts. 3. Flyttning inom en kommun räknas inte som ett nyetablerat ilyttningsföretag. Drygt hälften av de nyetablerade företag som erhållit lokaliseringsstöd var vid etableringstillfállet självständiga företag. De övriga var på ett eller annat sätt knutna till andra företag. 65 företag har etablerat en större filial och 30 har flyttat en mindre del av produktionen. Som närmare redovisas i bilagedelen kommer många av dessa företag från Stockholmsområdet.

Helt annorlunda ser det ut för de nyetablerade företag som enbart erhållit

sysselsättningsstöd. De är ofta små och har etablerats av enskilda personer. 80 procent är självständiga företag. Den geografiska spridningen av de nyetablerade företag som erhållit lokaliseringsstöd framgår av figur 5: 1. Antalet nyetablerade stödföretag har successivt ökat. Under perioden 1970 till 1975 var antalet nyetablerade lokaliseringsstödföretag dubbelt så stort som under perioden 1965 till 1970. De förbättrade låne- och bidragsvillkoren torde här ha haft betydelse, eftersom någon motsvarande tendens inte kan registreras för landet som helhet. Än mer markant blir detta om även de nyetablerade sysselsättningsstödföretagen tas med i bilden. De har alla tillkommit efter 1970, eftersom denna stödform introducerades det året. En kritik mot den regionalpolitiska stödverksamheten är att stödet i flera visar att det fall gått till företag som senare gått i konkurs. Våra kartläggningar sammanlagt var 72 lokaliseringsstödföretag som hade lagts ned fram till år 1975 av vilka 52 företag hade gått i konkurs. Den gamla verksamheten hade då upphört och om det förekom produktion i de gamla lokalerna så gällde det andra produkter än de som lokaliseringsstödet avsåg. 41 av de nedlagda företagen hade nyetablerats under perioden 1965 till 1975 och 23 av dem hade fått lokaliseringsstöd vid etableringstillfállet. För nyetablerade företag som erhållit sysselsättningsstöd gäller att 24 av de 93 företag som fick stöd mellan

Det regionalpolitiska stödets . . 47 eflekter.

AA Ax

A = Företag Källa: se tabell 8.1 I Företag

Källa: se tabell 8.1

Figur 5:1 Nyetablerade lakaliseringsstödjöretag 1965-1975. Figur 5:2 Ned/agila loka- Iiseringsstädjöretag 1965-1 975

1970 och 1975 lagts ned. l många fall är det alltså företag som etablerats relativt nyligen som lagts ned. De har inte klarat de första svåra åren. Det verkar gå en klar gräns vid 3 år efter etableringen. Antalet nedlagda företag minskar efter denna tidpunkt. Vilken typ av företag är det då som har lagts ned? Vilken branschtillhörighet har de? Liksom övriga städföretag har de nedlagda delats in i tre

48 Det stöders . . regionalpolitiska effekter.

Tabell 5.5 Antalet företag och anställda i nedlagda företag som erhållit lokaliseringsstöd fördelade på skyddad. råvarubaserad och konkurrensutsatt industri I965-I975

grupper efter avsättningsmarknaderna. Tabell 5.5 visar fördelningen av företag som har förts till skyddad industri, råvarubaserad industri och konkurrensutsatt icke råvarubaserad industri. Intressant är att konstatera att många nedlagda företag tillhörde den industrin och då främst inom träförädlingsindustrin och metallskyddade konstruktion. Hälften av de nedlagda företagen inom den konkurrensutsatta industrin återfanns i branscher med starkt Förbättrad eller förbättrad konkurrenskraft. Marknadstillväxten har också ofta varit god. Framtidsutsikterna har alltså ofta varit goda. Den geografiska fördelningen av de nedlagda företagen framgår av figur 5:2.

5.2 Stödets effekter på ekonomin

Stödets ekonomiska effekter kan studeras från en rad Det regionalpolitiska I grova drag är tre analysnivåer aktuella. En första gäller utgångspunkter. stödets effekter på den svenska samhällsekonomin. En andra omfattar effekterna på den ekonomiska utvecklingen i stödområdena och den tredje de enskilda ekonomi. l stödundersökningen har ett omfattande stödföretagens material tagits fram för att belysa förhållandena på dessa nivåer.

5.2.1 Effekter på samhällsekonomin

då svensk industri brottas med avsättnings- och lnte minst i dagens situation, är det som ställer frågan: har vi råd med lönsamhetsproblem, många Innebär inte ett stöd till utvecklingsområdena att svensk regionalpolitik? industri i sin helhet förlorar konkurrenskraft? Är det samhällsekonomiskt motiverat att fortsätta med stödpolitiken? Vi skall inte här upprepa de motiv som linns för regionalpolitik och som avsnitt. l grunden ligger ju bl. a. de välfárdsmål som tagits upp i tidigare av riksdagen och som innebär att den enskildes trygghet skall värnas. antagits En viss reduktion eller tillväxtsänkning i den samlade produktionen skulle kunna om trygghetsmålen uppnås. Den centrala frågan i detta accepteras, avsnitt är nu om en sådan produktionsreduktion eller sänkning av produktionstillväxten verkligen inträffat. l stödundersökningen analyseras dessa förhållanden med utgångspunkt

Det regionalpolitiska stöt/ers effekter. . . 49

från de uppgifter som industrin och därmed också de som erhållit lokaliserings- och sysselsättningsstöd lämnar till industristatistiken. Eftersom det visat sig svårare att identifiera företag som erhållit andra stödformer begränsas analysen i det följande till att gälla enbart företag som erhållit lokaliseringsstöd och/eller sysselsättningsstöd. Tabell 5.5 ger en första indikation på om stödföretagen i ekonomiskt avseende skiljer sig från tillverkningsindustrin i landet som helhet. Som mått används här produktion per sysselsatt. l stort sett har stödföretagen följt med i den allmänna produktivitetsstegring som inträffat under den senaste tioårsperioden. Mellan 1965 och 1970 ökade produktionen per sysselsatt något snabbare och under 1970 och 1975 något långsammare för stödföretagen än för övriga företag. Samhället synes därmed inte ha gjort vare sig några stora vinster eller förluster i produktion av att flytta över resurser til stödområdena. Självfallet ger produktionen per sysselsatt inom industrin ett mycket grovt mått på samhällsekonomins utveckling. insatserna av kapital l form av byggnader. maskiner och anläggningar måste också räknas med, liksom insatserna av samhällskapital. Om kapitalinsatserna per producerad enhet är större i stödområdena än i andra delar av landet samtidigt som produktionen per sysselsatt är lika, visar detta att samhällsekonomin försämras av regionalpolitiken. l stödundersökningen har företagens kapitalinsatser kartlagts. Av 1975 års lägesrapport från ERU framgår att stödforetagen efter hand fått allt högre insatser av kapital. 1973 översteg värdet av byggnader. maskiner och anläggningar per sysselsatt i stödforetagen motsvarande värde för hela industrin. En närmare granskning visar att de högre värdena kan hänföras till några få företag. Fram till 1975 har företagen i de flesta branscher som fått lokaliseringsstöd än lägre insats av maskiner. anläggningar och byggnader än motsvarande företag som inte fått stöd. Den relativa försämringen av produktzonen per sysselsatt mellan 1970 och 1975 gäller också några få företag. Den oförmånliga utvecklingen av produktionen per sysselsatt gäller främst företag med fler än 200 anställda samt vissa ny-. flyttnings- och filialetablerade företag. Under 1970-talet har de råvarubaserade företagen inom trä. pappersmassa och järn- och stålindustrin fått stöd i större utsträckning än tidigare. Bland företag som ny-. flyttnings- eller filialetableras märks bl. a. vissa teuilföretag, som erhållit sysselsättningsstöd. De har som regel låga produktivitetsvärden. Några speciella mätningar av insatser av samhällskapital i anslutning till

Tabell 5.5 Stödföretagens och hela tillverkningsindustrins produktivitet 1965. 1970 och 1975 fiiriidlingsviirde per sysselsatt)(tusental kronor löpande priser)

. . SOU 1978146 50 Det regionalpolitiska srödets effekter.

regionalpolitiska satsningar har inte gjorts i den nu genomförda stödundersökningen. Vi hänvisar här till den forskning som ERU tidigare bedrivit om produktionskostnaderna i skilda regioner, se Produktionskostnader och regionala produktionssystem (SOU 1974:3). En slutsats från dessa studier var att enskilda orters mottagningskapacitet skiljer sig starkt åt. 1 vissa orter måste omfattande investeringar göras i bostäder, vatten och avlopp m. m. för att ta emot ett företag. 1 andra räcker kapaciteten till. Stödområdena synes här inte skilja sig från andra områden. Bland de produktionskostnader som uppvisade regionala skillnader märktes främst löne- och transportkostnader. kostnaderna och 1 det följande avsnittet diskuteras de samhällsekonomiska intäkterna i skilda stödområden.

5.2.2 Effekter pá den ekonomiska utvecklingen isrödomrâdena

Vi har tidigare konstaterat att det regionalpolitiska stödet bidragit till en betydande omfördelning av industrisysselsâttningen till förmån för stödområdena. För speciellt det inre stödområdet innebär detta att en ny industristruktur byggts upp. Självfallet har detta också medfört att den ekonomiska utvecklingen i stödområdena påverkats. Vilken typ av företag är det då som erhållit regionalpolitiskt stöd i de skilda stödområdena? Är det till exempel de mest expansiva och produktiva som på detta sätt fått ett likviditetstillskott för fortsatt utbyggnad? Eller är det företag med ekonomiska problem som fått stöd? En naturlig startpunkt för en analys lämnas i tabell 5.6. Där jämförs produktionen per sysselsatt i stödområdenas industri med industrin i landet som helhet åren 1965. 1970 och 1975. lnre stödområdet har lägre produktion per sysselsatt för samtliga år, medan övriga stödområden i förhållande till riksgenomsnittet har högre. Under en tid av relativt snabb industriell expansion har alltså produktivitetsnivån kunnat hållas upp i större delen av de områden till vilka regionalpolitiskt stöd utgår. Produktionen i ett företag är beroende av insatserna av såväl arbetskraft som maskiner och annan utrustning. Om produktionen per sysselsatt är hög kan det bero på att kapitalinsatserna är stora. Detta gäller emellertid inte stödföretagen. Mindre än hälften av stödföretagsgrupperna har sedan år 1965 ökat sin kapitalinsats på ett sådant sätt att de närmat sig branschgenomsnitten. Detta gäller både i inre och yttre stödområdena och det gäller både för företag, som erhöll stöd under perioderna 1965-1970 och 1970-1975.

Tabell 5.6 Produktion per sysselsatt inom tillverkningsindustrin i inre och yttre stödområdena samt grå zonen 1965. 1970 och 1975

SOU l978:46 De! regionalpolitiska stödels effekter. . .

l det inre stödområdet hade man kunnat förvänta sig en viss minskning av kapitalinsatser per producerad enhet under perioden 1970-1975. Sysselsättningsstödet stimulerar i princip till ökade insatser av arbetskraft på bekostnad av insatser av maskiner och annat realkapital. Någon sådan effekt kan emellertid inte spåras. Samma sak gäller de företag som erhållit lokaliseringsstöd. De har inte skaffat sig speciellt stor mängd kapital per anställd. Den slutsats som man kan dra av studierna är att företag som gör samma produkt är hänvisade till att använda en och samma teknik var de än befinner sig i landet. Det är svårt att anpassa tekniken efter de speciella förhållanden som råder i de enskilda stödområdena. Ofta kan det röra sig om en internationellt utvecklad teknologi som är inbyggd i de maskiner som köps in. Lokaliseringsstöd och sysselsättningsstöd kommer därmed att verka på samma sätt. De tillför företagen likvida medel. som gör det möjligt att starta eller bygga ut produktionen. Stödformerna skiljer sig emellertid åt på en väsentlig punkt. Sysselsättningsstödet har utnyttjats i en mer småskalig produktion än kapitalstödet (lokaliseringslån m. m.). De företag som erhållit sysselsättningsstöd har ofta låg produktion per sysselsatt. Många av de företag som sökt sig till det inre stödområdet har också bidragit till områdets låga värden för produktion per sysselsatt. Speciellt tydlig framstår nämligen skillnaden mellan lokaliseringsstödföretag och sysselsättningsstödföretag, då förhållandena för nyetablerade företag studeras. Som tidigare framhållits svarar de nyetablerade företagen för en betydande andel av den samlade sysselsättningsexpansionen i stödområdena, varför gruppen är viktig i utvärdering. Tabell 5.7 visar de nyetablerade företagens produktion per sysselsatt i jämförelse med hela tillverkningsindustrin. Skillnaderna mellan lokaliseringsstödföretag och sysselsättningsstödföretag är betydande. Vad betyder nu dessa produktivitetsvärden och uppgifter om kapitalinsatserna för den ekonomiska utvecklingen i stödområdena? Något förenklat kan hävdas att de tidigare redovisade uppgifterna om sysselsättningsutvecklingen i det yttre stödområdet också är ett uttryck för den ekonomiska utvecklingen. Då industrisysselsättningen har ökat mer i det yttre stödområdet än i andra delar av landet har också den samlade industriproduktionen ökat mer. Annorlunda ter sig förhållandena i inre stödområdet. Där har sysselsättningsexpansionen varit exceptionellt stor (över 60 procent på en tioårsperiod).

Tabell 5.7 Produktion per sysselsatt i tvâ kategorier av nyetablerade stödföretag (index 100 gäller hela tillverkningsindustrin)

Företagsgrupp Förädlingsvärde per sysselsatt i relation till hela tillverkningsindustrin

Nyetableiade företag som erhållit lokaliserngsstöd 103 Nyetableiade företag som erhållit sysselsättningsstöd 54

52 Det regionalpolitiska srödets effekter. . .

Produktivitetsvärdet för såväl städföretag som för hela industrin i området låg år 1965 ca 20 procent under riksgenomsnittet och år 1975, efter sysselsättningsexpansionen. alltjämt ca 10 procent under värdet för hela industrin. Produktionstillväxten motsvarar därför inte helt sysselsättningsökningen. Ett annat viktigt mått på den ekonomiska utvecklingen är förändringen i lönerna. Tabell 5.8 visar årslönen per sysselsatt i städföretag i skilda stödområden i Förhållande till årslön i tillverkningsindustrin i sin helhet. Stödföretagen som grupp har hämtat in det löneförsprång,som hela industrin hade år 1965. Gapet till stödföretagen i inre stödområdet kvarstår dock. l bilagedelen diskuteras dessa förhållanden närmare. B|.a. visas att andelen tjänstemän inte ökat så snabbt i inre stödområdets industri jämfört med industrin i andra delar av landet. Detta påverkar i sin tur lönebildemeftersom tjänstemännen som regel har högre löner än övrig arbetstagare. l inre stödområdet ligger lönerna för såväl arbetare som förvaltningspersonalen under riksgenomsnitten och i yttre stödområdet över. Lönenivån i de nyetablerade sysselsättningsstödslöretagen är vidare mycket låg (25 procent lägre för arbetare och 35 procent lägre för förvaltningspersonal jämfört med riksgenomsnittet). Med uppgifterna om produktions-, produktivitets- och löneutvecklingen i olika stödområden, har vi önskat peka på några fundamentala drag i den ekonomiska utvecklingen. Vi vill därmed betona att det regionalpolitiska stödet fått en påtaglig effekt på ekonomin. Enbart i stödföretagen torde ett nettoproduktionstillskott med ett värde på mellan 1,5 och 2 miljarder skapas under ett år(l975 års prisnivå). Detta under förutsättning att sysselsättningstillskottet är inemot 20 000 årsarbetande och att förädlingsvärdet per anställd är närmare 90000 kronor per år. Löner har med motsvarande beräkningsmetod skapats för inemot 900 miljoner kronor. En mycket grov överslagskalkyl ger vid handen att en tredjedel av produktions- och lönetillskottet skulle hamna i inre stödområdet. hälften skulle tillfalla yttre stödområdet och resten skulle komma grå zonen tillgodo. Det här är. om man så vill, mått på regionalpolitikens intäktssida. Mellanskillnaden mellan produktionstillskottet och lönerna ger ett års förräntning på insatt kapital och kan ses som avkastningar på lån och bidrag. Till intäktssidan skall emellertid räknas olika typer av indirekta intäktsposter som uppstår vid en ekonomisk expansion. Stödföretagen köper från andra företag i stödområdena och utanför dessa. Lönetillskotten ger upphov till en konsumtionsökning som också ger individuella effekter. Storleken på dessa båda

Tabell 5.8 Årslön per sysselsatt i städföretag i relation till hela tillverkningsindustrins lönenivå 1965. 1970 och 1975 (procent)

Det regionalpolitiska stödeis effekter. . . 53

typer av indirekta effekter har behandlats av ERUs produktionskostnadsgrupp och finns redovisad i “Produktionskostnader och regionala produktionssystem (SOU 1974:3). Produktionskostnadsgruppen arbetade även fram en metod för beräkningar av de samhällsekonomiska kostnaderna vid expansion. Man särredovisade kostnader för kapacitetshöjande investeringar inom industrin, för nyinvesteringar i bostäder och llyttningskostnader. Med exempel från oner med skilda kapacitetsförhållanden visade man att dessa kostnader räknat per nytt arbetstillfälle kunde variera mellan 150 tusen kronor och drygt 500 tusen kronor. Om ett medelvärde på 300 tusen kronor väljes, skulle kostnaderna för stödverksamheten ligga på närmare 6 miljarder räknat i den prisnivå som gällde 1972/1973. Kostnaderna skulle alltså motsvara omkring fyra års produktion i stödföretagen. Bland de orter som produktionskostnadsgruppen undersökte, återfanns endast en ort i inre stödområdet (Lycksele), varför några generella slutsatser om kostnadsskillnader mellan stödområdena inte kan dras. Avslutningsvis bör framhållas att man i en samhällsekonomisk kalkyl bör ta hänsyn till alternativanvändningen av insatta resurser. Studierna av dem som anställts vid stödföretagen visar. att omkring tio procent kommer från jord- och skogsbruksarbete. Om de stannat kvar där hade de producerat varor som nu inte framställs. Om de flyttat hade också en alternativ produktion kommit till stånd. Det insatta kapitalet skulle också haft en alternativ användning. Beräkningar av kostnads- och intäktsposter av detta slag blir mycket osäkra. l och med att stödföretagens produktivitet i allmänhet inte på ett avgörande sätt skiljer sig från produktiviteten i tillverkningsindustrin i sin helhet. uppstår inte några stora kostnader för minskad produktion vid en alternativ användning av resurserna utanför stödområdena. (Om forädlingsvärdet per sysselsatt är fem tusen kronor lägre i stödföretagen än i industrin i sin helhet ger detta ett produktionsbortfall på högst 100 miljoner kronor). Annorlunda ter sig förhållandena då enskilda stödinsatser och stödformer diskuteras. Här kan, som tidigare framhållits, betydande förluster göras. En slutsats från ERU’s uppföljningsstudier är också, att regionalpolitiken i sin helhet givit klart positiva effekter på sysselsättning utan tecken på kostnader i form av lägre ekonomisk tillväxt. Detta resultat till trots visar studierna på behovet av att en översyn bör göras av vissa stödformer och då främst transport- och sysselsättningsstöden.

5.2.3 Efiekier pá de enskilda srödföretagens ekonomi

För att skapa ett bättre underlag för bedömningen av de enskilda stödmedlens verkningar, har ERU utvecklat en datamodell som kan ge besked om hur enskilda stödföretag finansiellt påverkas av en ekonomisk stödåtgärd. Modellen visar hur subventionsgrad. likviditet och soliditet (självförsörjning av kapital) förändras. i Vid effektstudierna måste man ta hänsyn till att en del råvarubaserade industrier har en mycket omfattande kapitalutrustning, medan annan tillverkningsindustri kan ha små kostnader för sina maskiner och anläggningar. i Företag rred hög lönsamhet kan vidare tillgodogöra sig stöd på annat sätt än

54 Det regionalpolitiska stöders effekter. . .

företag med låg lönsamhet. Om man som tidigare beskrivits betraktar alla stödformer som likvärdiga ur Företagens synpunkt dvs. utgår från att stödet ger ett allmänt likviditetstillskott, kan man starta en genomgång av stödformernas effekter på företagens ekonomi genom att räkna ut hur stora subventioner varje form av stöd ger. Tabell 5.9 visar nuvärdet av olika stödformer beräknade i procent av de totala investeringarna i ett nystartat företag. Företaget, som är ett av de många som granskats, är mindre lönsamt. Det har varken särskilt lågt eller högt kapitalvárde per anställd. Det är beläget i inre stödområdet. Planeringshorisonten är fem år. Den totala subventionen blir ungefär 62 procent av investeringsbeloppet. Som framgår av bilagedelen motsvarar detta omkring 19 procent av förädlingsvärdet i anläggningen under en femårsperiod och 10 procent på de totala kostnaderna. Vid en förlängd planeringshorisont sjunker subventionens betydelse kraftigt. Det är främst lokaliseringsbidraget som inte får samma vikt. För ett redan existerande företag med 20 års planeringshorisont sjunker subventionen till ungefär halva den nivå som redovisas i tabellen. För sådana företag väger lokaliseringsstödet och lönesubventionen jämnt. Ett företag av det studerade slaget, som ligger i inre stödområdet skulle alltså kunna sälja sina varor till pris som var 10 procent lägre än konsumenternas, om allt annat var lika. Som visas i tidigare avsnitt ligger dock produktiviteten i allmänhet lägre för företagen i inre stödområdet. än i andra delar av landet. Det kan då bero på att man utnyttjat subventionen till att hålla en överkapacitet. Subventionen kan också utnyttjas for att kompensera för andra kostnader. Här kan speciellt nämnas kostnaderna för att utbilda arbetskraft som saknar yrkesutbildning. Lönsamheten hos företagen har betydelse för storleken på stödsubventionen. Företag som redovisas vinster måste betala vinstskatt. Lokaliseringsbidraget minskar företagens avskrivningsunderlag. Bidraget ökar därmed redovisad vinst och skatt i lönsamma företag. Tabell 5.10 visar subventionsgraden för företag med olika lönsamhet i inre och yttre stödområdet. Skillnader i subventionsgrad för ett företag med låg lönsamhet i inre

Tabell 5.9 Nuvärde av subventionen vid investering i ett företag med låg lönsamhet i inre stödomrâdet (procent av investeringsbeloppet)

Stödform Nuvärde av subvention i procent av totalt investeringsbelopp

Räntebefrielse på lokalise-

Det regionalpolitiska Stödets . . effekter.

Tabell 5.10 Subventionsgraden för städföretag med olika lönsamhet

Löttszimhetsal ternativ Subventioneringsgrad i procent av lörädlingsvärdet i

lnre stöd- Yttre stödområdet området

Ett mycket lönsamt företag 14,6 9,3 Ett lönsamt företag 15.9 l0.2 Ett mindre lönsamt företag l8.6 l2,2

stödområdet och ett mycket lönsamt företag i yttre stödområdet är betydande (18 procent av förädlingsvärdet under fem år jämfört med 9 procent). Vinstskillnaden svarar för en tredjedel av skillnaden och lokaliseringsbidraget och sysselsättningsstödet svarar för resten av skillnaden. Den höga subventionsgraden i det inre stödområdet har med all säkerhet varit drivkraften bakom den sysselsättningsexpansion som registrerats där under senare år. Samtidigt är det uppenbart att stödets konstruktion gör det attraktivt för mindre lönsamma företag att etablera sig inom området. l stödundersökningen har mot ovanstående bakgrund speciell uppmärksamhet ägnats åt stödsystemets inverkan på Företagens likviditet och soliditet. Beräkningarna av de finansiella effekterna är emellertid svårare att genomföra än uppskattningarna av subventionsgraden. En allmän slutsats från undersökningarna är att företagens likviditet (kassa- och balanslikviditet) och Soliditet (självfinansiering) förbättras relativt sett mycket i det inre stödområdet. Det är främst ett resultat av lokaliseringsstödet (och då främst i investeringsbidraget), medan andra stödformer ger mer blygsamma förbättringar. Vidare konstateras att likviditets- och soliditetseffekterna blir större för mindre lönsamma företag. För ett givet lönsamhetsalternativ och stödområde gäller att likviditetseffekter och effekter på självfinansiering blir mindre för de företag som har ett omfattande kapital i form av maskiner och byggnader jämfört med arbetsintensiva företag. Stödets subventionseffekt pâ produktionen är dock störst i de kapitalintensiva företagen.

Tabell 5.11 Jämförelser av några nyckeltal för städföretag och hela industrin

Nyckeltal Stöd- Hela företag industrin

Avkastning på totalt kapital 6,5 6,5 Nettoresultat i förhållande till omsättningen 1.9 2,7 Arbetskraftskostnad i förhål-

Anm.: Nyckeltal finns definierade och redovisade i áterrapporteringsrapporter från SCB. l korthet definieras nyckeltal på följande sätt:

56 Det regionalpolitiska srödets effekter. . .

Avkastning på rörelseresultat (Före skatt) efter avskrivning plus totalt kapital: finansiella intäkter (utdelning, riintor)i Förhållande till balansomslutning inklusive lagerresurser. Nettoresultat i Visar hur stor andel av omsättningen som kan förhållande till betraktats som ”vinst”. omsättningen: Arbetskra ftskostnad Arbetskraftskostnaden omfattar löner, pensionsi Förhållande till kostnader, samtliga sociala avgifter och allman omsättningen: arbetsgivareavgifl. Kassalikviditet: Kassa och bank plus kortfristiga fordringari Förhållande till kortfristiga skulder. Balanslikviditet: Till kassa m. m. i ovanstående kvot läggs varulager. Soliditet l: Eget kapital plus hälften av de obeskattade reserverna i Förhållande till totalt kapital. Soliditet 2: Här ingår Förutom eget kapital också de långfristiga skulderna och den latenta skatteskulden i kvotens täljare.

Hur ser då stödFöretagens lönsamhet och finansiella situation ut? För att belysa detta har statistiska centralbyråns s. k. nyckeltal använts. Dessa tal visar hur olika strategiska ekonomiska Förhållanden ser ut i skilda branscher. Enskilda företag får genom SCB:s försorg bearbetningar av sin egen ekonomiska statistik för jämförelser med den egna branschens Förhållanden. De nyckeltal som brukar tilldra sig uppmärksamhet är

a) avkastning på totalt kapital b) vinstprocent c) kapitalets omsättningshastighet d) rörelseresultat. nettoresultat och arbetskraftskostnad i procent av omsättning e) omsättning per anställd f) rörelsekapital i procent av omsättning g) likviditet h) soliditet Detaljresultat från undersökningen av företagens lönsamhet kommer att publiceras i ERU‘s underlagsmaterial. Allmänt kan konstateras att stödForetagen för flera viktiga nyckeltal har värden som ligger i nivån med motsvarande riksvärden, se tabell 5.1 l. Att nettoresultatet är lägre för stödföretagen än För övriga företag Forklaras till en del av att det bland stödföretagen ingår en del små företag med låg lönsamhet. l riksvärdena ingår inte Företag med färre än 20 anställda. De höga värden För stödFöretagens “soliditet 2“ kan förklaras med att stÖdFöretagen erhållitlen relativt sett stor mängd långfristiga lån. Generellt sett gäller att de större stödföretagen har bättre värden än de mindre. Likaså gäller att de företag inom transportmedelsindustrin, som erhållit stöd, har goda värden. StödFöretag inom trävaruindustrin ligger som regel under sitt branschgenomsnitt.

6 välfardseffekter den

Utvärdering av av regionalpolitiska stödverksamheten

Välfärdsavsnitten gäller främst en undersökning av dem som rekryterats till stödföretagen. Syftet är att visa vilka som direkt och indirekt berörs av stödpolitiken. D Nio av tio av de sysselsatta har rekryterats lokalt. Även till orter med hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad har emellertid en omfattande inflyttning ägt rum. De inflyttade är välavlönade och har lång yrkesutbildning. Stödet ger upphov till en omfattande rekryteringsprocess. Drygt 60 procent av dem som anställs vid stödforetagen hade tidigare en anställning i ett annat företag. Vakanser uppstår som fylls av tidigare sysselsatta, arbetslösa och nytillkommande grupper på arbetsmarknaden. Förbättringar i tillgänglighet till viss kvalificerad service har huvudsakligen skett i landets södra och mellersta delar. lnom stödområdena har förbättringar skett endast i närheten av primära centra.

Regionalpolitiken syftar ytterst till att förbättra den enskildes välfärd. Befolkningen i orter som utsätts för strukturomvandling skall hjälpas inte bara med individuellt stöd, utan också med hjälp av nyskapade arbetstillfällen. Det enskilda näringslivet ges stöd för att expandera och ersätta föråldrade anläggningar. Den offentliga sektorn byggs ut, vilket både skapar arbete och service. Det övergripande är att den enskilde ha tillgång till arbete och service. Miljön på bostadsorten skall också vara god. Till detta kan läggas att den enskilde medborgaren också skall ha valmöjligheter och ha möjlighet till en social gemenskap. Även om det regionalpolitiska stödet till näringslivet har som främsta syfte att skapa sysselsättning kan det hävdas att stödet också har effekter på de mer allmänna välfärdsmålen. Stödet bidrar till att bygga upp lokala arbetsmarknader inom vilka också service får underlag och de enskilda medborgarna har sin sociala gemenskap. Beskrivningen i kapitel 2 av den regionala utvecklingen tyder på att många av dessa lokala samhällen inte skulle ha kunnat fortleva utan det regionalpolitiska stödet. l föreliggande kapitel lämnas en redogörelse för vilka grupper av arbetstagare som har anställts vid stödföretagen. Där diskuteras också hur stödet verkat på enskilda orter och lokala arbetsmarknader. Detta ligger sedan till grund for ett allmänt resonemang om välfárdseffekterna av den förda stödpolitiken.

58 av välfärdsef/ekrer. . . SOU l978:46 Utvärdering

6.1 Vilka har anställts genom stödpolitiken?

Vi har tidigare framhållit att det regionalpolitiska stödet medverkat till en omfördelning av industrisysselsättningen i Sverige till stödområdenas fördel. Vi har också kunnat konstatera att sysselsättningsexpansionen varit relativt fördelad över stödområdenas yta. Åtminstone gäller detta under 1970jämnt talets första del. Vi har emellertid ännu inte kommit in på frågor, om vilka grupper som har anställts genom stödpolitiken. I vilken utsträckning har tidigare arbetslösa fått Hur många kommer från beredskapsarbeten? Har sysselsättning? från arbete inom jord- och skogsbruk till industri underlättats? övergången har fått arbete? För att rätt kunna bedöma stödpolitikens Hur många kvinnor samhällsekonomiska och välfärdspolitiska effekter krävs svar på dessa och likartade frågor. Mot denna bakgrund har vi inom stödundersökningens ram genomfört en av personalen vid stödföretagen i ett urval av kommuner. De specialstudie anställda besvarade under 1977 en enkät, där de bl. a. lämnade uppgifter om sin bakgrund. l det följande redovisas några av de resultat som kom fram vid undersökningen. l bilagedelen lämnas en utförligare redogörelse. Hur sysselsättningen ut för dem, som nu arbetar i såg då den tidigare stödföretagen? Tabell 6.1 ger ett sammanfattande svar. Ungefär två tredjedelar av de sysselsatta hade redan tidigare sysselsättning. De hade då bytt från annan sysselsättning på orten eller flyttat in i samband med arbetsplatsbyte. 10 procent av de nyanställda var tidigare arbetslösa och var femte kom från utbildningsväsendet. utvecklas innebär det här att en nettoökning av Som närmare i bilagedelen sysselsättningen inom stödföretagen på 20 000 personer berör ytterligare 40 000 personer. Nettotillskottet av arbetstillfällen utlöser en omkring rekryteringsprocess. Avser man att uppnå en speciell målsättning. t.ex. att personer, måste man.om mönstret i skapa arbete för ett antal hemarbetande tabell 6.1 upprepar sig, åstadkomma en åtta gånger så stor satsning som de arbetstillfällen man avsett. Från stödundersökningens specialstudie kan utläsas att om det regionalstödet avser att lösa speciella gruppers problem fordras någon form politiska

Tabell 6.1 Tidigare sysselsättning för dem som nu arbetar vid stödföretagen

Arbetskraftsstatus Fördelning i procent

Tidigare sysselsatta i andra företag 6l 3 Egna företagare Arbetslösa 10 Sysselsatta i beredskapsarbete. AMU eller andra arbetsmarknadspolitiska verksamheter 4 Annan obligatorisk eller frivillig utbildning l7 Hushållsarbete. vård av anhöriga 4 Övriga l

Utvärdering av väl/Zirdseffekter. . .

av möjligheter att rikta effekterna. Regeln om att 40 procent av arbetstillfällena skall tillfalla endera könet är ett exempel på en sådan styrning. En viktig slutsats är också att stödet leder till omfattande omflyttningar av arbetskraft mellan företag. Detta innebär att de personer som nyrekryteras till arbetskraften ej med nödvändighet kommer att hamna i stödföretagen. Sannolikheten är dubbelt så stor att de får arbete i andra företag. De besätter vakanser efter andra personer som fått anställning i stödföretagen. Stödundersökningen visar att i allmänhet l0 procent av arbetstillfállena i ett företag tillsätts med personer som flyttar in till kommunen där stödföretaget är beläget. De långväga flyttarna till stödföretagen är inte så många. De flesta kommer från grannkommunerna, se tabell 6.2. Ett viktigt konstaterande i rekryteringsstudien är att tillskapandet av en ny arbetsplats utlöser en kedjeprocess med omfattande arbetsplatsbyten. Ungefär tre gånger så många personer berörs när ett nytt arbetstillfälle tillsätts. Det innebär också en omfattande inflyttning kommer till stånd. l grova drag utgör den ca 30 procent av antalet nya arbetstillfällen. Endast en mindre del av långdistansflyttarna kommer från stödområdet. Den förhållandevis stora andel som kommer från andra delar av landet, ger anledning att ställa frågan, om man har fått en återflyttning av tidigare kommuninvånare. Studien visar att så ofta är fallet. Den visar också att det här är fråga om en grupp yrkesarbetare och tjänstemän som fått ett erbjudande om ett bättre arbete än det som de tidigare hade. Stödundersökningen visar att de företag som fått lokaliseringsstöd och som ligger i det yttre stödområdet har en högre lönenivå än riksgenomsnittet for industrin. Det har konstaterats att de långväga flyttarna, i större omfattning än andra tidigare hade ett arbete. Man har alltså inte flyttat för att lösa ett sysselsättningsproblem. Det bör även hållas i minnet att de flesta som flyttat in på grund av stödet kommer till företag som inte fått stöd. De långväga flyttarna har i stor utsträckning hög socioekonomisk status. Bland de anställda i stödföretagen som ej flyttat utgjorde vad som i valstatistiska sammanhang betecknats socialgrupp I drygt 4 procent och bland de långväga flyttarna över 30 procent. Flyttningen från grannkommuner är den mest omfattande. För denna grupp spelar arbetsmarknadsskälen en avgörande roll. Enligt undersökningen var 17 procent tidigare arbetslösa eller föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Tabell 6.2 Flyttning i samband med anställning i stödföretagen

Procentuell fördelning

100,0

60 . . Utvärdering av välfärdseffekrer. Tabell 6.3 Könsproportioner i stödföretagen (i procent)

Av de anställda i de undersökta företagen utgör kvinnorna närmare 20 De ligger därmed i nivå med genomsnittet för alla stödföretag i procent. landet, Tabell 6.3 visar att kvinnorna svarade för en relativt stor andel av de nyrekryterade som tidigare inte varit sysselsatta. till att så relativt sett många, ej tidigare kvinnor En Förklaring sysselsatta, erhållit arbete kan vara att de är mer bundna till hemorten än männen. De utgör också en stor grupp tillgänglig arbetskraft på de aktuella orterna, som har låga värden för den kvinnliga sysselsättningsgraden. ERU:s och sysselsättningsutredningens enkätundersökning visade att en mycket stor del av de hemarbetande önskade gå ut på arbetsmarknaden. I stödundersökningen har samtliga personer med yrkeserfarenhet undersökts med avseende på deras tidigare yrkestillhörighet. Av materialet framgår att ungefär hälften av de anställda bytt yrkesområde. Kvinnorna utgör en något större andel av gruppen, som genomgått stora förändringar av yrkesområden, vilket kan forefalla oväntat. Ungefär 10 procent av de anställda kommer från jord- och skogsbruksarbeten.

6.2 Effekter på lokala arbetsmarknader

De orter, som undersökts i stödundersökningens specialstudie av de nyanställda, har mycket varierande förutsättningar. l undersökningen ingår

fyrkantskommunerna i Norrbotten (Luleå, Piteå, Boden och Älvsbyn),

Ragunda i Jämtlands län, Borlänge och Mora i Kopparbergs län samt Lessebo i Kronobergs län. Storleksordningen varierar från Ragunda med knappt 8 000 invånare till Luleå med nära 70 000. De flesta orterna har genomgått en långsam expansion den senaste tioårsperioden. Det finns emellertid också exempel på snabb kontraktion, Ragunda har minskat med ca 20 procent, och expansion, med Luleås ökning med 25 procent under samma tidsperiod. Orterna har vidare olika status enligt planen för den regionala strukturen med l Piteå, Ragunda, Borhänsyn till den typ av åtgärder som anses behövas for att lösa problem som är länge och Lessebo har förknippade med respektive ortstyp inom regionalpolitiken. Luleå, Boden. också varit forsökskom-

Piteå och Älvsbyn utgör tillsammans ett s. k. primärt centrum i Norrbottens

muner i sysselsättningsutredningens arbete. Ett län, vilket Falun tillsammans med Borlänge också utgör i Kopparbergs län. visst underlagsmaterial Mora har dessutom utpekats som regionalt centrum i samma län, medan har därigenom kommit kommuncentra. Ragunda och Lessebo utgör Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn fram som kunnat använoch Borlänge hör till yttre stödområdet. medan Mora och Borlänge hör till das i stödundersökningen. inre. Lessebo ingår ej i stödområdet.

Utvärdering av välfärdseffekter. . . 61 Tabell 6.5 Tidigare arbetskraftsstatus hos personer som rekryteras till stödföretagen inom 8 orter (i procent) Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå Tidigare sysselsatta 62,9 62,9 60,2 68,4 62,2 63,7 65,5 71,6 (varav egna Företagare) (1,4) (2,6) (3,5) (7,2) (3,5) (2,5) (7,0) (3.5)

100 100 100 100 100 100 100 100

Tabe116.5 visar hur rekryteringsmönstret ser ut i stödföretagen på de skilda

orterna. Huvuddragen är desamma som tidigare redovisats. Vissa skillnader mellan orterna kan emellertid konstateras. Andelen tidigare arbetslösa, som

lått arbete är störst i Ragunda, Piteå och Älvsbyn. Dessa orter har också

traditionellt stor arbetslöshet. Tabell 6.6 ger vissa data för befolkningens fördelning mellan sysselsatta och icke sysselsatta i alla orter utom Mora.

Ragunda och Älvsbyn har den lägsta andelen sysselsatta. Lessebo har

högst. Undersökningen visar att Ragunda, Mora och Luleå har en betydligt större andel långflyttare till stödforetagen än de andra orterna. För Luleås del är detta ett tidigare känt förhållande. Under 1970-talet har en omfattande flyttning från södra Sverige ägt rum till Luleå. Oftast har flyttningen varit knuten till expansionen vid Norrbottens järnverk. Det nya koksverket där räknas för övrigt till stödföretagen. Uppenbarligen har den dock också gällt andra företag. Det kan vara svårare att förklara den långväga flyttningen till Ragunda. En brist på yrkesutbildad arbetskraft där kan vara en förklaring. En viktig slutsats från studierna är att ortsstorleken inte i något fall visar sig förklara variationer mellan orterna. Deras samband med och avstånd till andra orter i regionen visar sig ha större betydelse, liksom givetvis de allmänna förhållanden som råder i regionen. Med vilken styrka har då det regionalpolitiska stödet påverkat de utvalda

Tabell 6.6 sammansättning av befolkningen i undersökningsorterna (utom Mora) mellan 16-64 år (i procent)

Lessebo Borlänge Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

sysselsatta

Källa: ERU:s och sysselsättningsutredningens lokala arbetskraftsstudier hösten 1976.

62 . . Utvärdering av väljärdseffekter.

Tabell 6.7 Antal sysselsatta i städföretag i utvalda orter vid ansökningstillfället och l januari l977

Kommun Antal sysselsatta vid Antal sysselansökningstillfállet satta l/l 1977

Lessebo 360 460 Borlänge l 303 l 780 Mora l 190 l 699 Ragunda 70 194 l 576 l 777 Riteå

onernas arbetsmarknader? Något exakt svar ger inte stödundersökningen på denna punkt. De mätmetoder som redovisas i föregående avsnitt är inte direkt tillämpbara på enskilda orter, där antal företag är få. Det kan dock konstateras i de utvalda orterna ökat sin sysselsättning vid att företagen undersökningstillfállet från nära 5 800 personer till närmare 8 200 personer i av sysselsättningsökningen i de utvalda början av år 1977. Fördelningen orterna framgår av tabell 6.7. Rekryteringsstudiens information om de sysselsatta är inte direkt applicerbar på de uppgifter som återfinns i tabell 6.7. De ger dock storleksordningen på omfattningen av sysselsättningen i stödföretagen. Om tidigare arbetslösa svarade för 15 procent av sysselsättningsökningen i Ragunda på 120 personer skulle det motsvara 18 personer. Detta kan i sin tur jämföras med att Ragunda som regel har en öppen arbetslöshet på inemot 100 personer. Liknande förhållanden kan registreras på de andra orterna. Det bör emellertid utlöser en rekryteringsprocess där hållas i minnet att varje nytt arbetstillfälle uppstår vakanser i många tidigare anställda dras in. Som tidigare framhållits av kedjans led. Det innebär att arbetslösa anställs inte bara i många stödföretag utan också i andra företag. En grov kalkyl för Ragunda ger vid Mellan 40 handen att närmare 300 personer berörts i rekryteringsprocessen. och 50 arbetslösa skulle dänned ha beretts arbete totalt, om de arbetslösa svarar för 15 procent av de rekryterade. Huvudresultatet från studien är att stödföretagen inom samtliga orter till allra största delen rekryterar redan anställda personer från andra företag. En mellan arbetsplatser är en dominerande konsekvens av mycket stor rörlighet stödet. En relativt stor flyttning jämfört med vad som är det regionalpolitiska vanligt, âstadkommes också.

6.3 Att utvärdera i välfárdstermer

resultat i en vidare ram har en För att sätta in rekryteringsstudiens välfárdsmodell konstruerats som gör en åtskillnad mellan samhällets strukturella och förändringar i individernas förhållanden. Analyser förändringar sker i tre dimensioner. De gäller

Utvärdering av välfärdseffekter. . . 63

a. lndividernas resurser i form av hälsa, utbildning m. m. och tillgångar på bostadsorten i form av arbete, service och miljö. b. lndividernas sociala relationer. Konsekvenser av den arbetsplatsrörlighet och den geografiska rörlighet, som är en direkt effekt av stödet. c. Effekter som uppstår genom förändrad näringsstruktur med förändrad typ av efterfrågan av arbetskraft. På individnivån gäller det främst frågan om att få ett meningsfullt arbete.

I mycket grova drag kan resultaten av välfärdsstudierna sammanfattas enligt de tre valda dimensionerna för utvärderingar. Ur ett resursperspektiv har de flesta fått förbättringar, fast förbättringarna är ojämnt fördelade. När det gäller det sociala kontaktperspektivet är det vårare att yttra sig. l ett kortsiktigt perspektiv förlorar många flyttare sociala kontakter. l ett längre perspektiv kan en del kraftigt förbättra sina sociala kontakter. Ett antal återflyttare har sannolikt gjort det. Ur det tredje perspektivet, social differentiering och personlig utveckling, är slutsatserna svåra att dra, om det ska ske på grundval av data från forskning, som nära anknyter till rekryteringsstudiens resultatbild. Att aktiviteter, som lörsiggår vid sidan om arbetslivet försämrats som en följd av förändringen i arbetslivet, synes dock vara ett faktum, åtminstone för grupper med lägre social status. Hur arbetssituationen förändrats och hur den institutionella förändring som är en följd av omställningarna som uppstått i samband med stödföretagens rekrytering är ett viktigt område för fortsatt forskning. l bilagedelen diskuteras hur man i tidigare undersökningar belyst välfärdsutvecklingen. Levnadsnivåundersökningen m. fl. omnämns. Där tas också ERU‘s tidigare analyser av hushållens levnadsvillkor upp. Studien av de ortsbundna levnadsvillkoren uppmärksammas (se SOU 1974:2). ERU tog där framför allt upp lndividernas tillgångar på bostadsonen i form av arbete, service och miljö. Levnadsnivåundersökningens studier av individens resurser i form av hälsa, utbildning m. m. kompletterades på detta sätt för att en mer heltäckande bild av välfärden skulle skapas. För att ge ett ytterligare underlag till diskussionerna kring stödområdenas välfárdsutveckling har ERU fortsatt karteringarna av det som tidigare kallats välfárdslandskap Tillgången till viss kvalificerad service i större delen av landet redovisas därvid. Stödområdena kan särskiljas från övriga landsdelar. Serviceutbudet representeras här av tandvård och läkarvård samt större allmänna bibliotek och gymnasier med fjärde årsavdelning på teknisk linje. Tillgängligheten till detta serviceutbud redovisas som genomsnittligt reseavstånd när hänsyn har tagits till hur utbudet i vårdsektorerna svarar mot efterfrågan? l figur 6:1 redovisas situationen för åren 1968 och 1976. Se SOU 1970:14 Urb- De förbättringar, som har skett mellan dessa tidpunkter i tillgängligheten, aniseringen i Sverige till den typ av service det här är fråga om, har till allra största delen skett i de samt SOU 1974:2 Ortssödra och mellersta delarna av landet. År 1968 var det genomsnittliga bundna levnadsvillkor reseavståndet i stora delar av smålandslänen och vissa angränsande län ?Den modell som ligger jämförbart med förhållandena i norra Sverige. l dag är det i stort sett endast till grund för beräkningdelar av Kalmar län, som kan jämföras med stödområdena. De förbättringar arna redovisas i Öberg. som har skett i stödområdena är helt och hållet koncentrerade till Sundsvalls-, S: Appendix till bilaga Östersunds- och Umeåregionerna samt delar av Fyrkanten. l områdena 4. SOU 1970:14.

64 Utvärdering av välfärdseffekter. . . sou 197346

Fig. 6:] Tillgänglighet till viss kvalificerad service 1968 och 1976.

I Anm.: Kartan återger . . i /okala/örhá/landen. För

, _ varje given mätpunkt har t ° r resa det genomsnittliga tur-

_G:n°msm|9 m och returavståndet till

kvalificerad service upp- E 1 60 mättsjör den befolkning 80 _ 160 som bor inom en cirkel - 40 - 80 med 30 kilometers radie. 20 _ 40 Med kvalificerad service avses bibliotek, läkare. 20 - tandläkare och årskurs ° Primäfa Cefltfa 4 på gymnasiets tekniska

linje.

av

Utvärdering va[fl1/'dse[]'ekIer . . .

utanför dessa regioner måste hushållen fortfarande resa i genomsnitt mer än åtta mil enkel väg för att nå det här redovisade serviceutbudet. För dem som är hänvisade till kollektiva kommunikationer innebär det ofta att sådana besök inte kan genomföras under en dag. För ett antal större orter i främst Mellansverige kan noteras att det genomsnittliga reseavståndet har ökat mellan 1968 och 1976. Denna Förändring beror inte på att försämringar i serviceutbudet skulle ha skett. Det är i stället en elTekt av den spridning av bebyggelsen runt dessa orter som har ägt rum under perioden. När hushållen har valt att bosätta sig i orternas ytterområden eller i mindre orter inom pendlingsavstånd, har givetvis det genomsnittliga avståndet till den typ av kvalificerad service det här är fråga om ökat.

7 ERU’s sammanfattande bedömningar

och slutsatser

Politiken har givit klan positiva effekter beträffande sysselsättning, produktion och lönebildning. Trots stödeffekterna kvarstår stora skillnader i sysselsättning och välfärd mellan stödområdena och andra delar av landet. El l framtiden kan det krävas ytterligare ökningar av stödinsatserna om en fortsatt utjämning mellan de nuvarane stödområdena och övriga landet skall uppnås. El ERU:s studier visar att de selektivt prövade medlen lån och bidrag hittills varit effektivare än de generellt verkande medlen transpon- och sysselsättningsstöd. Transpon- och sysselsättningsstöd kan göras mer selektiva att till exempel vissa branscher inom råvarubaserad industri utesluts från stödformen. För att frigöra resurser vid handläggningen skulle en sammanslagning av vissa stödformer kunna övervägas.

l. Då den moderna regionalpolitiska stödverksamheten introducerades år 1965 höll skogslänen på att minska sina andelar av den totala industrisysselsättningen i landet. Under hela prioden 1965-1977 har däremot skogslänen ökat sina sysselsättningsandelar. ERU‘s uppföljning av stödets effekter syftar till att visa i vilken utsträckning som de regionalpolitiska stödmedlen bidragit till denna utveckling. 2. Eftersom de regionalpolitiska medlen kraftigt förstärktes år 1970, är det naturligt att särskilja de två femårsperioderna 1965-1970 och 1970-1975 från varandra i effektstudierna. En tudelning motiveras också av att de regionalpolitiska målen i början av l970-talet fick en något annan och mer välfardsorienterad inriktning. Den stora utflyttningen från Norrland hade bromsats upp och en grund för en ambitiösare och mer långsiktig politik kunde byggas upp. De nya medel som introducerades hade också främst en långsiktig inriktning på att nå en effektivare fördelning av landets resurser och en bättre välfärd för den enskilde. Samtidigt har det hela tiden varit aktuellt att sätta in regionalpolitiska medel för att uppnå kortsiktiga stabiliseringspolitiska mål. Det senaste årets insatser i många krisorter bär vittnesbörd om detta. 3. Inför ställningstaganden om den framtida regionalpolitiken är det viktigt att hålla i minnet att den för regionalpolitiken gynnsamma perioden 1970-1975 präglades av en ökning av industrisysselsättningen i landet som helhet. Samtidigt bör betonas att den ekonomiska tillväxten i landet var

68 ER U:s sammanfattande bedömningar och slutsatser

snabbare i slutet av 1960-talet än under 1970-talet, även om industrisysselsättningen då minskade. Det nuvarande stödsystemet med lån och bidrag till enskilda företag har alltså funnits i tidsperioder med vitt skilda ekonomiska förutsättningar. 4. Under hela perioden 1965-1975 har ett nettotillskott på mellan 10 000 och 20000 industriarbetstillfällen skapats i stödområdena. Stödföretagen själva har enligt industristatistiken ökat sin sysselsättning med över 36 000. En del av denna arbetskraft har rekryterats från äldre företag som minskat sin sysselsättning. En del av stödet har därmed gällt en förnyelse av stödområdenas industri. Industrin i hela landet hade i stort sett samma sysselsättning 1965 som 1975. En klar omfördelning av sysselsättningen inom landet har alltså ägt rum. Trots stödeffekterna kvarstår dock stora skillnader i sysselsättningsläget och välfärden mellan stödområdena och andra delar av landet. De senaste årens branschkriser som skapat sysselsättningsproblem i orter utanför stödområdena har inte på ett väsentligt sätt ändrat dessa förhållanden. 5. För det inre stödområdet registreras en sysselsättningsökning från 15 000 år 1965 till 24 OOOår 1975. Under den första femårsperiodemdå det inre stödområdet ännu inte var avgränsat med speciella stödmedel, ökade sysselsättningen med 3 600. Under 1970-talets första hälft var motsvarande ökning 5 600. Omkring hälften av dessa ökningstal kan hänföras till det regionalpolitiska stödet. 6. En förklaring till att inre stödområdet upplevde en större expansion än övriga stödområden redan under slutet av 1960-talet är att lokaliseringsbidrag hela tiden har utgått. Det är framför allt bidraget som ger företagen en subvention vid etablering i inre stödområdet. För ett nystartat företag som gör en investering gäller att av den totala möjliga subventionen på 62 procent svarar lokaliseringsbidraget for 39 procent och sysselsättnings- och introduktionsstöd tillsammans för 16 procent. För existerande företag med längre planeringshorisonter väger de två stödformerna jämnt. Samma förhållande gäller de totala bidragssummor som utgått. 7. Det regionalpolitiska stödet medför inte samma subvention för alla företag. Låg lönsamhet kan ge större subvention än god lönsamhet. Eftersom lokaliseringsbidraget minskar företagens avskrivningsunderlag, ökar beskattningen av vinstgivande företag då de får bidrag. Ett företag med låg lönsamhet i inre stödområdet kan sålunda få sina interna kostnaderüöner och kapitalkostnader) sänkta med maximalt 19 procent, medan ett mycket lönsamt företag får kostnaderna sänkta med 15 procent. För övriga delar av allmänna stödområdet (i undersökningen benämnt yttre stödområdet) är motsvarande siffror 12 resp. 9 procent. Om allt annat var lika skulle stödföretagen kunna sälja sina varor till ett pris som var upp till tio procent Detta gäller företag med låg lönsamhet i inre lägre än konkurrenternas. stödområdet. Det lönsamma företaget kan sänka sina priser med omkring sju procent. 8. Mot bakgrund av dagens lönsamhetsproblem inom svensk industri är det viktigt att känna till hur stödföretagen klarat sig. Allmänt kan konstateras att mer än två tredjedelar av nettotillskottet av sysselsättningstillfällen tillfallit den delen av den konkurrensutsatta industrin som inte är råvarubaserad. Huvudparten av sysselsättningen har också tillkommit i företag som

SOU 19’/18:46 ER Uss sammanfattande bedömningar och slutsatser 69

Förbättrat sin konkurrenskraft gentemot utlandet. 9. De metoder som använts För Fördelning av lokaliseringsstödet har medfört att en stor del av stödet gått till branscher med goda framtidsutsikter. Detta återspeglas också i stödFöretagens produktivitetsutveckling (mätt som produktion per sysselsatt). l stort sett har stödFöretagen Följt med i den allmänna produktivitetsstegringen mellan 1965 och 1975, även om en viss nedgång i relation till industrin som helhet kan konstateras För den senare delen av perioden. 10. Även om Iokaliseringsstödet är så konstruerat att det stimulerar Företagen att satsa på en produktionsteknik med stora insatser av maskiner och andra anläggningar. kan någon sådan tendens inte spåras. lnte heller har de Företag som fått sysselsättningsstöd ökat sin andel arbetskraft. Företagen är bundna vid en internationellt utvecklad teknik som är inbyggd i maskinparken. Den av många framförda farhågan att de Företag som får lokaliseringsstöd skall bli mycket mekaniserade har alltså hittills inte bekräftats. ll. Som speciella problemgrupper bland stödFöretagen kan Följande omnämnas; Små och medelstora Företag i inre stödområdet, nyetablerade Företag som enbart fått sysselsättningsstöd, men ej lokaliseringsstöd. De har låg lönsamhet. Andra problemgrupper utgör de råvarubaserade Företagen och de Företag som erhållit transportstöd. De senare tillhör ofta den råvarubaserade industrin, som inte har haft någon positiv sysselsättningsutveckling. 12. Lönerna i stödFöretagen ligger numera i nivå med riksgenomsnittet För industrin. I yttre stödområdet och grå zonen ligger man över genomsnittsnivån och i inre stödområdet under. Särskilt låg är lönenivån i Företag som enbart fått sysselsättningsstöd. 13. l stödundersökningen har ett antal kommuner intensivstuderats.

Bland de undersökta orterna har Ragunda och Älvsbyn den lägsta syssel-

sättningssgraden, dvs. få sysselsatta bland befolkningen. l dessa orter har också stödföretagen rekryterat många arbetslösa och personer i arbetsmarknadsutbildning. Totalt omkring tjugo procent av de sysselsatta har rekryterats från dessa grupper. Det kanjämlöras med Lessebos och Borlänges sju procent och Luleås tolv procent. l Borlänge, Ragunda och Piteå utgör de hemarbetande kvinnorna tolv procent av befolkningen i åldern 16 till 64 år. l stödFöretagen arbetar endast omkring en procent som rekryterats från denna grupp. 14. De flesta av dem som nyanställts vid stödFöretagen har tidigare varit sysselsatta i andra Företag (drygt 60 procent). Detta visar att regionalpolitiska stödet startat en omfattande rekryteringsprocess. Mångdubbelt fler än de som arbetar i stödFöretag har varit inblandade i denna process. Vakanser uppstår i

andra Företag då arbetskraft flyttar över till stödFöretagenDetta betyder bland

annat att om en total bild av regionalpolitikens effekter på arbetslösheten skall erhållas. måste, till de arbetslösa som rekryterats direkt till stödföretagen. läggas de arbetslösa som fått fylla de vakanser som uppstått i andra Företag än stödFöretag. Det här Förhållandet bör påverka bedömningen av könskvoteringent Även om få stödFöretag levt upp till att anställa minst 40 procent kvinnor har många kvinnor fått anställning i något led i rekryteringskedjan. l5. Motsvarande resonemang måste Föras då det gäller stödets effekter på

70 ER U:s sammanfattande bedömningar och slutsatser

flyttningsrörelserna. Nio av tio av de sysselsatta har rekryterats lokalt och drygt fyra procent har flyttat längre sträckor för att få arbetet stödföretagen. Även här har emellertid vakanser uppstått i andra företag på crten, varför den totala arbetskraftsomflyttningen blir större. 16. De långväga flyttarna tillhör en grupp arbetstagare med goda yrkeskunskaper och god utbildning. Arbetet i stödföretagen kan ses som ett led i karriären för denna grupp. 17. För den fortsatta regionalpolitiken kan följande allmänna slutsatser om den hittills bedrivna verksamheten anföras:

a. Politiken har i sin helhet givit klan positiva effekter beträffande sysselsättning, produktion och lönebildning. b. Den förda politiken hade god draghjälp av den allmänna sysselsättningsexpansion som inträffade under 1970-talets första hälft. Stödverksamheten har dock efter hand blivit allt dyrare. Effekten per stödkrona har sjunkit i takt med att större resurser satts in. c. Under en framtida sysselsättningsnedgång för industrin ar erfarenheterna under 1960-talets senare hälft av speciellt intresse. Då vann stödområdet andelar av industrisysselsättningen. Sysselsättningsökningen där blev dock mycket måttlig, men effekten per stödkrona var stor. l8. ERU:s slutsats är att det i framtiden kan krävas ytterligare ökningar av stödinsatserna om en fortsatt utjämning mellan de nuvarande stödområdena och övriga landet skall uppnås. Speciellt gäller detta om de gängse bedömatt industrisysselsättningen i landet som helhet kommer att minska ningarna är riktiga. sett liten direkt kan 19. Till det stöd som givit relativt sysselsättningseffekt främst transportstöd och sysselsättningsstöd räknas. ERU:s studier visar att de selektivt medlen lån och bidrag hittills varit effektivare än de prövade generellt verkande medlen transport- och sysselsättningsstöd. Ett undantag ñnns dock och det är lokaliseringsstödet till den råvarubaserade industrin. Allmänt kan konstateras att man här står inför ett val mellan att satsa på generella medel, vilka som regel är lätta att administrera. och att satsa på selektiva medel, som kräver större personella insatser vid handläggningen. Det måste också hållas i minnet att ERU:s slutsatser endast gäller den hittillsvarande verksamheten. Som exempel kan nämnas att en mycket på sysselsättningsstöd i hela det allmänna stödområdet skulle kraftig satsning kunna medföra att mer expansiva företag kom att utnyttja stödet. Transportoch kan göras något mer selektiva genom att vissa sysselsättningsstöd branscher till exempel viss råvarubaserad industri utesluts från stödformen. 20. En viktig slutsats är att stödet leder till omfattande omflyttningar av arbetskraft mellan företag. Med tanke på att stödföretagen ökat sin sysselmer än vad sysselsättningen ökar i stödområdena i sin helhet, torde sättning rekryteringen till stödföretagen ofta ske från andra företag som läggs ned eller rationaliserar bort arbetskraft. av stödärenden skulle en 21. För att frigöra resurser vid handläggningen sammanslagning av vissa stödformer kunna övervägas. Dagens regionalpolitiska medelsarsenal är så splittrad att den kan vara svår att överblicka för de enskilda stödföretagen. Mycket talar dessutom för att företagen är bundna vid en viss teknik oavsett i vilken form stödet utgår.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. Kn. . Stat-kyrka, Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn, . Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrâgor. Kn. Skolplanertng och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömmngsunderlag. U. . Föräldrautbildning. S. . Ny skogspolitik, Jo. Skog för framtid. Jo. . Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. . Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Barnets rätt. l. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden I svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. . Arbete ät handikappade. A. . Praktikfrägor-átgärder i ett kort perspektiv. U. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. . Energi. l. . Öresundslörbindelser. K . Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K . Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. . Bemanning av fartyg. K. . Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. . Växtförädling. Jo. . Ny renhållningslagstlftning. Jo. . Etablering av rniliöstörande industri. Bo. . Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. . Fortsatt körkortsreform. K. . Kvinnors förvärvsarbete och förvârvshinder. A. . Arbete i jordbruk och trädgård. A. . Brand inomhus. B. . Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. K. . Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och församlingar. Kn. . Ordningsvakter. Ju. . Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Ju, . Regional utvecklingsplanering, lånsplanering, vidgad länsdemokrati. Kn. . Arrenderätt 1. Ju. . Hotell- och restaurangbranschen, H. . Jämställdhet i arbetslivet. A. . Föräldraförsäkring. S. . Tvistlösnlng på konsumentomrâdet. H. . Statlig personalutbildning. B. . Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. A. , Miljökostnader. Jo. , Kommunalt hälsoskydd. S. . Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. . Att främja regional utveckling. I.

Statens 1978

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet lndustridepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Energi.[17] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja Ordningsvakter. [33] regional utveckling. [46] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1. Stat-kyrka. Ändrade relationer

Socialdepartementet mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1.

Föräldrautbildning. [5] Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Utredningar i delfrågor. [3] Föräldraförsäkring. [39] Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och försam- Kommunalt hälsoskydd. [44] lingar. [32] Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. [35]

Kommunikationsdepartementet

1975 års danska och svenska Öresundsdelegationer. 1. Öresundsförbindelser. I 18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27] Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidepartementet

KapitaImarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]

Budgetdepartementet

Statlig personalutbildning. [41].

Utbildningsdepartementet

Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. [4] Praktikfrågor-âtgärder i ett kort perspektiv. [15]

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. [7] Växtförädling. [23] Ny renhâllningslagstiftning. [24] Miljökostnader. [43]

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentomrádet. [40]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. [42] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet i arbetslivet. [38] Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45]

Bostadsdepartementet

Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredning ..-want . _,___, __, a förteckningen.

KLJ» iiel_ i_..,[__

2 2 JUL

I] \

LiberFörlag

ISBN 91-3a-0419e-o›

ISSN 0375-250X Allmänna Förlaget