Ortsbundna levnadsvillkor : [grupprapporter, forskarbidrag]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

I till

Bilagedel

Orter i

regional

ssss erkan

ortsbundna

levnadsvillkor

Statens offentliga utredningar 1 974: 2 Arbetsmarknadsdepartementet

Ortsbundna

levnadsvillkor

l

Bilagedel

till Orter i samverkan

regional

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU Stockholm 1974

ISBN 91-38-0181 5-2

Figur och kartbearbemingar Eva Bocander och Rezsö Laszlo Omslag Johan Hillbom K L Beckmans Tryckerier AB Stockholm 1974 554 -0412542

Förord

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) skall enligt sina direktiv samla information om och föreslå samordning av forskningsverksamhet samt definiera forskningsbehov i regionalpolitiska frågor. l rapporten ”Orter i regional samverkan (SOU 1974: 1) sammanfattas de senaste årens resultat och sätts in i ett regionalpolitiskt sammanhang. Tidigare har bl. a. rapporten Balanserad regional utveckling” (SOU 1970: 3) med bilagedelar presenterats. Under ERU: s nu avslutade etapp har en rad forskare och tjänstemän medverkat. I arbetsgrupper har ett samarbete ägt rum. Grupperna har dokumenterat sin verksamhet i särskilda rapporter. I tre bilagedelar presenteras grupprapporter och bidrag från enskilda forskare. Föreliggande del behandlar hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper. I Produktionskostnader och regionala produktionssystem (SOU 1974:3) tas företagens och samhällets kostnader för produktion i skilda delar av landet upp. ”Regionala prognoser iplaneringens tjänst” (SOU 1974:4) behandlar utvecklingen på prognosområdet. Speciellt diskuteras där samordningen mellan prognoser för planering på lokal, regional och nationell nivå. Ortsbundna levnadsvillkor inleds med en rapport från den arbetsgrupp inom ERU som haft till uppgift att initiera forskning kring och analysera hushållens levnadsförhållanden i olika ortstyper. Gruppen har knutit kulturgeografer, matematiker, nationalekonomer, sociologer och statsvetare till sig. Detta har givit upphov till ett tvärvetenskapligt samarbete, vilket återspeglas i grupprapporten. I bilaga 2 diskuteras samhällsorganisationen i ett tidsgeografiskt perspektiv. Bostadsortens transportförhållanden och yrkesvalsmöjligheter ägnas speciell uppmärksamhet. Bilaga 3 gäller hälsa och lokal samhälls-

miljö. Ett pånyttfött intresse för storstadsmiljön analyseras. Bilagor-

na 4 och 5 behandlar lokal arbetsmarknad och service. En ny mer dynamisk arbetsmarknadsteori börjar växa fram i Sverige och i andra länder. Den tas här upp från regionalpolitiska utgångspunkter. Serviceavsnittet gäller bl. a. befolkningens attityder till den kommunala servicen. I den avslutade bilagan redovisar en arbetsgrupp erfarenheter från försöksverksamhet med koordinatsatt statistik. I ERU: s kartbok (SOU 1974: l) återfinns som arbetats Sverigebilder fram inom denna grupp. Enligt ERU: s uppfattning är det viktigt att föra ut forskningsresultat

4 Förord på ett tidigt stadium. Genom att publicera forskarbidragen parallellt med ERU: s egna betänkanden kan de tolkningar och utvärderingar som ERU gör jämföras med primärmaterialet. Ett brett underlag för debatt och beslut kan därmed skapas. ERU framför sitt varma tack till alla som medverkat. Stockholm den 20 mars 1974 För expertgruppen för regional utredningsverksamhet Ingvar Ohlsson/ Gösta Guteland

Innehåll

Bilaga 1 Ortsbundna levnadsvillkor

1. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Synsätt och mätmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 2.1 Levnadsvillkor och välfärd 20 2.2 Att mäta levnadsvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . 26 2.3 samhällsutveckling, levnadsvillkor och individemas rollfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 2.4 Sammanfattning 41

Idéer och data från tidigare undersökningar 44 3.1 synsätt i olika utredningar 45 3.2 Den privata konsumtionen . . . . . . . . . . . . . . 50 3.3 Konsumtionen av offentliga tjänster 54 3.4 Tid- och platsanvändningen 58 3.5 Hushållens egna tillgångar 65 3.6 Sammanfattning 76

Arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 4.1 Teoretiska utgångspunkter 79 4.2 Utbud och efterfrågan 81 4.3 Lokala arbetsmarknader . . . . . . . . . . . . . . . 94 4.4 Arbetslöshet - arbetskraftsreserv 104 4.5 Yrkesvalsmöjligheter 128 4.6 Sammanfattning 133

Bostäder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 5.1 Bostadsmarknader 136 5.2 Bostad och arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 5.3 Bostad och boendemiljö 142 5.4 Bostad och fritidsbostad 147 5.5 Sammanfattning 148

6 Innehåll

Service . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.1 Serviceutbud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.2 Servicetillgänglighet och transportresurser . . . . . . . 160 6.3 Välfärdslandskapet och dess förändringar åren 1968-1973. 167 6.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170

Attityder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 7.1 När attityder präglas . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 7.2 Attityder till kommunal service . . . . . . . . . . . . 176 7.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 Flyttningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 8.1 Byte avortstyp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 8.2 Förändradelevnadsförhållanden . . . . . . . . . . . . 192 8.3 Inkomstförändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 8.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Ortsbundna levnadsvillkor -sammanfattande . . 202 bedömning 9.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 9.2 Ortssystemets förändringar i ett historiskt perspektiv . . 206 9.3 Ortssystemet i ett framtidsperspektiv. De allmänna utvecklingsmålen och ortssystemets förmåga att bilda ram för dem 209 9.4 Utbyggd samverkan på regional nivå . . . . . . . . . . 210 9.5 Framtida lokala tätortssystem . . . . . . . . . . . . . 211 9.6 Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet . . . . . 216

Bilaga 2 Ortssystem och levnadsvillkor

- Torsten Hägerstrand, Bo Lenntorp, Solveig Mårtensson, Marica Jenstav och Erik Wallin

1. Samhällsorganisation i tidsgeograjiskt . . . . . . 221 perspektiv 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 1.2 Odelbarhetskriteriet . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 1.3 omgivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 1.4 Verksamhetemas projektsammanhang . . . . . . . . . 229 1.5 Befolknings- och föremålssystemet . . . . . . . . . . 229 1.6 Det tidsgeografiska samhällspartituret . . . . . . . . . 230 1.7 Projektbudgetering . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230

Dragihushållens levnadsvillkor . . . . . . . . . . . . . . 233 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 2.2 Handlingsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 2.3 Omgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 2.4 Mätinstrument och mått . . . . . . . . . . . . . . . 238 2.5 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 2.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263

Transporteri dygnsprogrammet . . . . . . . . . . . . . . 265 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265

Innehåll 7

3.2 Förflyttningstiderinågra stadsområden . . . . . . . . 266 3.3 Förflyttningaridygnsprogrammet . . . . . . . . . . . 272 3.4 Förilyttningssätt och beteende . . . . . . . . . . . . . 277 3.5 Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . . . 279

4. Kulturutbud och befolkningsunderlag . . . . . . . . . . . 283 4.1 Inledning . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 4.2 Val av undersökningsområden och metodik . . . . . . 284 4.3 Traditionella jämförelsemått . . . . . . . . . . . . . 285 4.4 Maximala väntetider för deltagande i kulturarrangemang 288 4.5 Kulturarrangemangens tidslokalisering . . . . . . . . . 290 4.6 Exempel från Hässleholms kommunblock . . . . . . . 294 4.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295

5. Yrkeskarriär och stabilitetibosättningen . . . . . . . . . . 298 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298 5.2 Omgivningsstrukturen ur livsperspektivet . . . . . . . 300 5.3 Yrkeskarriär och rörlighet . . . . . . . . . . . . . . 305 5.4 Befattningskonstruktionen iett urbant tjänstesamhälle . 315 5.5 Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . . . 321

Appendix Utbud och transportsystem i undersökta områden 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 2.1 Lycksele kommunblock . . . . . . . . . . . . . . . 325 2.2 Hässleholms kommunblock . . . . . . . . . . . . . . 326 2.3 Örebro kommunblock . . . . . . . . . . . . . . . . 328 2.4 Storstockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329

Bilaga 3 Hälsa, levnadsvillkor och samhällsmiljö

- Gösta Carlsson

l. Hälsa och välfärd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 2. Lokal miljö och hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 3. Dödlighetsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 4. Hälsotillstånd enligt intervjuer . . . . . . . . . . . . . . . 344 5. Ortsmiljö, stress och stressorer . . . . . . . . . . . . . . 346 6. Sammanfattning och diskussion . . . . . . . . . . . . . . 348

Bilaga 4 Lokala arbetsmarknader

I Informationsströmmar, sökbeteende och friktionsarbetslöshet- Claes-Henrik Siven

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351 2 Informationsinsamling och sökaktivitet på arbetsmarknaden 353

8 Innehåll

2.1 Både hushållen och företagen har ofullständig information om arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . . . 353 2.2 Olika typer av sökaktivitet: extensivt och intensivt sökande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 354 2.3 Informationskanaler på arbetsmarknaden . . . . . . 354 3 Förhållanden som avgör när en anställning blir av . . . . . 357 3.1 Det är kostsamt att byta arbetsgivare respektive anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 7 3.2 Företagets aspirationsnivå . . . . . . . . . . . . . 358 3.3 Den arbetssökandes aspirationsnivå . . . . . . . . . 358 3.4 När sker övergången från öppen till dold arbetslöshet? 360 3.5 Det är inte förhållanden på delmarknaden som påverkar sökbeteendet, utan hur man uppfattar dessa . . . . . . 360 4 Den enskilda arbetsmarknadens funktionssätt, interaktioner mellan arbetslösa och vakanser . . . . . . . . . . . . . . 361 4.1 Systemets reaktion på störningar . . . . . . . . . . 363 4.2 Sökprocess och marknadsstorlek . . . . . . . . . . 365 4.3 Phillipskurvan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 366 4.4 Regionala och branschmässiga variationer i Phillipskurvans utseende . . . . . . . . . . . . . . . . . 368 5 Samspelet mellan olika regioners arbetsmarknader . . . . . 372 6 Några slutsatser om inriktningen av framtida forskning 375

H Arbetslöshet orsakad av tillfälliga jämviktsbrister - Svante Öberg

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 377 2 Modell av arbetsmarknad . . . . . . . . . . . . . . . . 377 3 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 380 3.1 Den lokala arbetsmarknadens storlek . . . . . . . . 381 3.2 Förenklad modell . . . . . . . . . . . . . . . . . 382 3.3 Regional och yrkesmässig avgränsning . . . . . . . . 383 3.4 Antagandet om de slumpmässiga variationema 384 3.5 Antagandet om 20 års medelarbetstid . . . . . . . . 385 3.6 Antagandet om ett halvt års väntetid . . . . . . . . 385 3.7 Antagandet om långsiktig jämvikt . . . . . . . . . 386 3.8 Några lokala arbetsmarknader . . . . . . . . . . . . 388 3.9 Några lokala yrkesarbetsmarknader . . . . . . . . . . 388 3.10 Sverigekartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 390 4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392

Innehåll 9

Migration och arbetsmarknad, en modellansats av A nders Karlqvist och Folke Snickars

1 Flyttning och lokaliseringsval . . . . . . . . . . . . . . 395 2 En modellbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 395 3 Några exempel på alternativa utvecklingsförlopp . . . . . 397 3.1 Om ortshierarkin (modell I) . . . . . . . . . . . . 398 3.2 Om utvecklingen på A-regionnivå . . . . . . . . . . 400 3.3 Om flyttningskriterier . . . . . . . . . . . . . . . 402 3.4 Om den länsvisa utvecklingen . . . . . . . . . . . 403 3.5 Om bruttoflyttningar . . . . . . . . . . . . . . . 405 4 Sammanfattning och tillämpning . . . . . . . . . . . . . 407

Bilaga 5 Lokal service

I Olikstora orter och kommunal service. - En granskning av väljarnas attityder i två intervjuundersökningar Claes Örtendahl

l Allmänt om undersökningen . . . . . . . . . . . . . . . 411 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411 1.2 Kommunal service -flyttning . . . . . . . . . . . . 411 1.3 Principiella mätproblem . . . . . . . . . . . . . . . 412 1.4 De ekonomiska förutsättningarna för kommunal service . 412 1.5 Variationer i individernas behov av och anspråk på kommunal service . . . . . . . . . . . . . . . . . . 415 1.6 Undersökningens tekniska uppläggning . . . . . . . . 417 1.7 Analysteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 2 Inställning till kommunens service 1966 och 1970 . . . . . 418 2.1 Mätinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 418 2.2 Resultatredovisning . . . . . . . . . . . . . . . . . 419 2.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 425 2.4 Sammanfattning av resultat från 1970 års undersökning . 428 3 Inställning till den kommunala miljön . . . . . . . . . . . 431 3.1 Mätinstrument . .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 3.2 Resultatredovisning . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 4 Flyttning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 436 4.1 Flyttningsbenägenhet och faktisk flyttning . . . . . . . 436 5 Avslutande kommentar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 441

Appendix . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . 443

10 Innehåll

II Kommunal service i olikstora orter - Bengt-Owe Birgersson

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 445 2 Undersökningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 447 3 Servicestandard inom olika ortstyper . . . . . . . . . . . 450 3.1 Mark- och bostadspolitik . . . . . . . . . . . . . . . 450 3.2 Möjlighet att få arbete . . . . . . . . . . . . . . . . 452 3.3 Gator och vägar, trafik, vatten och avlopp . . . . . . . 453 3.4 Socialsektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 454 3.5 ldrott,fritidsverksamhet,bibliotek . . . . . . . . . . 456 4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457

Aktivitetsmönster hos de boende i små och mellanstora orter - Marja Walldén

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 461 2 Teoretisk diskussion rörande individers situation i små resp. större orter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 3 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 465 3.1 Skillnader i befolknings- och lägenhetssammansättning . 465 3.2 Skillnader i utbud av varor, tjänster och vissa aktivitetsmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 466 3.3 Jämförelser mellan aktivitetsfrekvenser . . . . . . . . 470 3.4 Skillnaderitidsanvändningen . . . . . . . . . . . . . 478 4 Sammanfattning och kommentarer . . . . . . . . . . . . 479

Bilaga 6 Geodata som utredningsunderlag

l Syfte och bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 485 1.1 Geodata och samhällsplanering . . . . . . . . . . . . 485 1.2 GEDAP och koordinatbaserad statistikredovisning . . . 487 1.3 Geodatagruppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 487

2 Datorprogram för kartframställning . . . . . . . . . . . . 489 2.1 Befintliga kartdatasystem . . . . . . . . . . . . . . . 490 2.2 Kartframställning inom regionalpolitisk utredningsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 491

3 ERU:s informationssystem för geodata . . . . . . . . . . . 498 3.1 Koordinatregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . 498 3.2 ERU: s hittillsvarande användning av geodata . . . . . . 500 3.3 Erfarenheter av nuvarande system . . . . . . . . . . . 501

4 Behov av insatser för vidareutveckling . . . . . . . . . . . 507 4.1 Uppbyggnad och lagring av geodatafiler . . . . . . . . 508

Innehåll 11

4.2 Omformning till programanpassade datafiler . . . . . . 509 4.3 Bearbetning och kartframställning . . . . . . . . . . . 509

5 Arbetets framtida inriktning . . . . . . . . . . . . . . . 511 5.1 Uppbyggnad och lagring av geodata . . . . . . . . . . 511 5.2 Metod- och programutveckling . . . . . . . . . . . . 512 5.3 Bearbetning och service . . . . . . . . . . . . . . . . 513 5.4 Administrativ samordning . . . . . . . . . . . . . . 513 5.5 Utbildning och forskning . . . . . . . . . . . . . . . 513

6 Arbetsgruppens slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 515

Appendix A. Koordinatutnyttjande i statistikproduktionen, bidrag av SCB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 518 Appendix B. Koordinatutnyttjande inom CFD, bidrag av CFD . 524

Förteckning över ERU: s bilagor Förteckning över ERU: s underlagsmaterial

1 Ortsbundna levnadsvillkor

Bilaga

- från ERU:s rapport arbetsgrupp för studier av hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper

Ur innehållet

Mått ortsbundna levnadsvillkor på E] kan användas i välfärdspolitiken

Den lokala arbetsmarknadens teori

Arbetsmarknadens matchningsi små och stora orter problem

Det svenska välfärdslandskapet

mellan orter i det Arbetsfördelningen samhället

tjänsteproducerande

Inledning

ERU tillsatte år 1970 en arbetsgrupp för att studera hushållens levnadsvillkor i olika regioner och i samband därmed individemas preferenser för olika bostadsortenl Dessa frågor bedömdes av departementschefen som en av ERU:s huvudfrågor under de närmaste åren. Intresse för frågan har även framkommit genom en rad motioner i riksdagen och i samhällsdebatten i övrigt. Att levnadsvillkoren skiljer sig åt mellan olika ortstyper har framhållits upprepade gånger. Orsakerna till skillnaderna är dock inte alltid ldarlagda. I vilken utsträckning är exempelvis skillnaderna av betingade förhållanden som är knutna till hushållet, dess inkomster och yrkesfárdigheter. I vilken beror utsträckning de på ortstypiska förhållanden, t. ex. den lokala arbetsmarknadens storlek och En annan differentiering? aktuell fråga är huruvida skillnaderna kan uppfattas som likvärdiga, så att fördelar i en ort på ett område motsvaras av nackdelar på ett annat. Det kan även vara så att levnadsvillkoren i en ortstyp är mer fördelaktiga för vissa åldersgrupper än för andra. Inom hushållen gynnar kanske en viss bosättning några medlemmar på andras bekostnad. Vilka möjligheter har vuxna kvinnor att realisera sina yrkesval i olika ortstyper? För att genomföra utredningsuppdraget har arbetsgruppen för studier av hushållens levnadsvillkor, HLV, samarbetat med forskare från skilda discipliner. På egen hand eller i samarbete med andra utredningar har gruppen genomfört analyser av befintliga statistikkällor och forskningsresultat. Därvid har intresset koncentrerats på de ortsbundna förhållandena. Urvalet av variabler har betingats av en rad praktiska och teoretiska överväganden, vilka redovisas i de följande kapitlen. Särskilda undergrupper till HLV har belyst mer tekniskt betonade frågeställningar kring hur tidsdimensionen och den geografiska dimensionen kommer in både i forskningen kring levnadsvillkoren och i samhällsplaneringen. Resultaten av HLV:s arbete redovisas i de följande avsnitten. Presentationen kan sägas ske i tre delar. För det första har arbetsgruppen Arbetsgruppen tillsattes i början av år 1970. Följande personer har medverkat; generaldirektör Ingvar Ohlsson, ordförande, professor Gösta Carlsson, professor Erik Dahmén, professor Torsten Hägerstrand och docent Kurt Samuelsson. FiLlic. Sture Öberg har varit gruppens sekreterare. Vidare har fiLlic. Claes-Henric Siven, civilingenjör Erik Wallin och fil. lic. Gösta Guteland deltagit i gruppens arbete. Gruppen har haft fyra sammanträden per år. Arbetet avslutades årsskiftet 1973/74.

16 Ortsbundna levnadsvillkor

utarbetat ett synsätt som ansluter till och kompletterar tidigare forsknings- och utredningsverksamhet på området. I synsättet betonas i sådana tillgångar som individerna själva förfogar över och uppdelningen sådana som är knutna till omgivningen. Namnet på bilagan, ortsbundna levnadsvillkor, anger var HLV har lagt tonvikten. Forskningen kompletterar sålunda låginkomstutredningens undersökningar vilka främst avser individernas egna tillgångar. HLV:s synsätt klargör vissa begrepp inom forskningen kring välfärden, dess fördelning och förändring. För det andra redovisas hur levnadsvillkoren gestaltar sig i skilda ortstyper. Därvid läggs stor vikt vid förhållanden som rör arbete och service. Hushållsmedlemmarnas möjligheter att erhålla förvärvsarbete i olika ortstyper är av avgörande betydelse för flyttningar och därmed för den regionala utvecklingen. I flera av forskningsprojekten har det varit en strävan att vidareutveckla existerande teorier på detta område. Av kapitel 4 framgår således hur de lokala arbetsmarknadernas utseende och kvalitet kan beskrivas. Vidare analyseras några former av arbetslöshet på de lokala arbetsmarknaderna. För det tredje diskuteras inställningen till levnadsvillkoren i skilda ortstyper. Representativa urval i befolkningen har därvid tillfrågats om attityder till dels olika ortstyper, dels till den samhälleliga servicen i bestämda ortstyper. Hur man i verkligheten anpassar sig till de ortsbundna levnadsvillkoren genom flyttningar ägnas ett särskilt kapitel. Slutligen har HVL i det avslutande kapitlet sammanfattat sin syn på vad V som kommit fram under arbetet med rapporten. I figur 1:1 redovisas HLV-rapportens disposition samt de olika forskningsprojekt och delutredningar som genomförts inom ramen för utredningen. Självfallet bidrar kunskaper från ytterligare en rad källor till rapportens innehåll. l figuren förtecknas endast de bidrag som resulterat i bilagor eller underlagsmaterial till ERU:s betänkande, SOU 1974:1. Till betänkandet finns även en bilagedel med analyser av produktionsvillkoren i olika ortstyper (SOU 1974:3) samt en bilagedel som behandlar prognoser i den regionala planeringen (SOU 1974:4). l ERU:s huvudbetänkande sammanfattas de olika delarna till en helhet. Hushållens och näringslivets önskemål om olika orters utveckling kombineras där till en sammanhållen syn på den framtida ortssystempolitiken.

Inledning 17

B=Bilaga, U=Underlagsmaterial, se lista i innehållsförteckning

Ortsbundna levnadsvillkor, Torsten Hägerstrand m.fl., B2 |dger och data från Hälsa och lokal samhällsmiljö, tidigare undersökningar Gösta Carlsson, B3 Geodata som utredningsunderlag, B6 Regionala bearbetningar av levnadsnivåundersökningen 1968 Arbete och hushållsbudgetundersökningen 1969, Ul4 Tidsstudier som planeringsunderlag, U7 Folk- och bostadsräkningen, U15 AKU-tabeller, bearbetning av februariundersökningarna 1970- Bostäder Drag i hushållens levnadsvillkor, Solveig Mårtensson, B2 Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen, Erik Wallin, B2 Arbetslöshet orsakad av tillfälliga jämviktsbrister, Svante Öberg, B4 Informationsströmmar, sökbeteende och friktionsarbetslöshet, Claes-Henric Siven, B4 Kommunala prognoser, Bengt Nilsson och Bo Peterson, B12 S°Vi°° Samhällsplanering i glesbygd, Erik Bylund, Gösta Weissglas och Ulf Wiberg, B8 Transporter i dygnsprogrammet, Attityder Bo Lenntorp, BZ Kulturutbud och befolkningsunderlag, Marica Jenstav, B2 Servicenivå och ortstyp, Bengt- Owe Birgersson, B5 Aktivitetsfält i medelstora orter, Marja Walldén, B5 Attityder och ortstyp i två inter- _ vjuundersökningar, Claes Ör- Flyttnmga

;i

tendahl, B5

Migration och arbetsmarknad, An- FIZW 11 Exempel På

ders Karlqvist och Folke Snic- OftStYPGI

vnllkorens Otfhulevnads- 2335752212342?! :geril-

fbrandrmgar

umâüjøsibilaga

kam, B 4 L

18 Ortsbundna levnadsvillkor

2 och mätmetoder

Synsätt

HLV:s rapport syftar till att komplettera tidigare igångsatt forskning

kring tillgången till arbete och service i olika ortstyper? Analyserna avser

att ge en bred belysning av hushållens levnadsvillkor i olika orter. Möjligheterna att välja mellan arbetsuppgifter, tjänster och fritidsverksamheter begränsas av förhållanden som varierar mellan orterna. Bland samhällsplaneringens viktigaste uppgifter ingår att öka hushållens valmängd, dvs. förbättra deras levnadsvillkor, samt att skapa regler för att påverka och fördela valmöjligheter så att enskilda hushålls beteenden inte i alltför stor utsträckning tillåts minska valmängden för övriga. Analysinstrument behöver därvid utvecklas för att kunna tillämpas inom samhällsplaneringen och regionalpolitiken. Forskningen kring den faktiska valmängden i olika ortstyper och hushållssituationer befinner sig på

ett inledande stadium. Det är därför viktigt att en rapport om hushållens

levnadsvillkor i olika ortstyper innehåller en rad principiella resonemang förutom försök till uppskattningar av levnadsvillkoren. Den kedja av aktiviteter som en individ utför under dygnet kan betecknas som hans handlingsprogram. Även i ett längre tidsperspektiv,

veckan, året eller livet, väljer man handlingsprogram. Valet gör individen

efter egna önskemål, självfallet med hänsyn till åtaganden och ålägganden mot anhöriga och andra inom ramen för den valmängd som är tillgänglig för honom. Valmängden används i föreliggande bilaga till ERU synonymt med begreppet levnadsvillkor, Vid mätningar av levnadsvillkoren visar det sig vara ändamålsenligt att skilja mellan hushållens egna tillgångar, exempelvis köpkraft eller tillgång till bil, och de förhållanden som beror på var i landet individen är bosatt, t. ex. tillgången till kollektiva transporter, förvärvsarbete och utbildning. Det är naturligtvis svårt att bedöma hur stora valfriheter individerna har när deras situation sätts i relation till uppväxtförhållanden o.dyl. Det torde dock framstå som tämligen klart att ett färre antal viktiga val (av levnadsvanor) i praktiken binder tidsanvändningen lika väl som inkomstnivån gör det. Med hjälp av några få persondata för medlemmarna i ett hushåll - kön och ålder - om yrke, kompletterade med uppgifter bostadens och arbetsplatsens (skolans, daghemmets) läge, inkomster, tillgång till bil och vissa kapitalvaror, och boendekostnader skapas en första bild av hushållets levnadsvillkor. Ett i och för sig fritt val inom 1 SeS0U19-,0:14, bilaga 4. hushållet leder nämligen till en rad konsekvenser för den framtida

Synsátt och mätmetoder 19

tidsanvändningen och ekonomin, både för dem som gjorde valet och för andra. Ett hushåll som väljer att fostra ett barn binder således tusental timmar i vad som skulle kunna benämnas administration av barnets uppväxt, dvs. ordna barnets tillsyn, lek, språkinlärning, socialisering, skolgång, läkarbesök m. m. Dessutom tillkommer en ännu större tidsåtgång till uppfostran och vård, både fysisk och psykisk. Kraven på ständig närvaro av vuxen under hela barnstadiet och framtida samhällsresurser i form av skolor m. m. är ytterligare exempel på hur ett ursprungligen fritt val får konsekvenser för en eller flera vuxnas tidsanvändning under flera ar. Underhåll, reparationer och administration av varaktiga varor, som bostad, bil, TV, hushållsapparatur och kläder, medför att avsevärda tidskvantiteter blir ofria, utom vad gäller den exakta inplaceringen under en tidperiod. På samma sätt inskränkes de vardagliga valmöjlighetema att fritt disponera inkomster snabbt av en rad bundna utgifter. Betraktas hushållens tidsanvändning och konsumtion under en längre tidsperiod är den således ur vissa aspekter nästan förutbestämd. Valhandlingsmöjligheterna begränsar sig till mer avgörande val av livsstil, kompletterade med möjligheter att välja ordningsföljder för en rad nödvändiga följdaktiviteter. Flera av de viktigare förhållanden som påverkar valet är knutna till boendeorten och dess omgivningar. En utgångspunkt för HLV:s studier är att levnadsvillkoren i högre grad än tidigare bestäms av dessa förhållanden. Det finns fler skäl till detta. För det första svarar tjänster från den offentliga sektorn för en allt större andel av hushållens totala konsumtion. Allt fler av hushållens aktiviteter förutsätter således ortsbundna offentliga investeringar i vägar, skolor, service m. m. För det andra är individernas rörlighet större både i dygnsperspektivet och i längre tidsperspektiv. Allt fler tillgångar i omgivningen kan därmed utnyttjas. För det tredje skapas ständigt nya former av arbetsfördelning i hushållen och i samhället. Dessa förändringar medför större anspråk på hemortens tillgångar. Bl. a. efterfrågas i större utsträckning förvärvsarbete för kvinnor. Kartläggningar av omgivningens tillgångar bör sålunda ingå som ett naturligt led vid bedömningen av levnadsvillkoren. Välfärdsresonemang och beteendedata kan därvid användas för att göra det urval av kriterier som bör analyseras med avseende på valmöjligheter. Det blir då naturligt att stor tonvikt läggs vid förhållanden som rör arbete och service. Eftersom levnadsvillkoren i stor utsträckning beror på den ortstyp man lever i, är det inte bara viktigt att beskriva de ortsspecifika omständigheter, som påverkar hushållens situation. Det är också betydelsefullt att klargöra vad det finns för möjligheter att genom geografiskt differentierade samhällspolitiska åtgärder påverka levnadsvillkoren i landet. Uppmärk- , samhet riktas då även mot generella politiska åtgärders regionala effekter,

vare sig de är avsedda eller ej. Som exempel på detta kan nämnas att en

så kraftig utbyggnad av sysselsättningen inom den offentliga sektorn får många ortsbundna effekter på hushållens levnadsvillkor.

20 Ortsbundna levnadsvillkor

2.1 Levnadsvillkor och välfärd

2. l. 1 Definition av levnadsvillkor

Hushållensl levnadsvillkor på en viss bostadsort utgörs av deras egna och omgivningens tillgångar vid en viss tidpunkt. Till de förra hör hälsotillstånd, kunskapsnivå och betalningsförmåga. Till de senare räknas bl. a. tillgången till ett inkomstbringande arbete inom rimligt avstånd från bostaden. Andra exempel är bostadstillgång, tillgång till hälso- och sjukvård, graden av arbetsmarknadens differentiering, utbildnings- och kulturmöjligheter, möjligheten till olika fritidssysselsättningar, kontaktmöjligheter etc. Vid mätningar av levnadsvillkoren måste sålunda en mängd komponenter belysas. Ett speciellt hushålls levnadsvillkor redovisas i figur 2:1. Egenskaper knutna till hushållet kan för en viss tidpunkt redovisas i form av en balansräkning, se tabell 2.1. I denna ingår dels tillgångar och skulder som normalt ingår i balansräkningar, dvs. de som kan kvantifieras imonetära termer. Dessutom ingår betydelsefulla tillgångar eller egenskaper som många gånger är svårmätbara, exempelvis hälsa och utbildning. För närvarande finns inga möjligheter att mäta dessa förhållanden entydigt vart för sig i ett enda mått. Än mindre kan de sammanvägas till en enda dimension. I praktiken gör man dock awägningar mellan dessa förhållanden och monetära mått, vilket betyder att det finns överföringsmöjligheter mellan alla dessa mått. Genom bl.a. förändringar i hushållets sammansättning, utbildning, sparande och inköp av konsumtions- och kapitalvaror påverkar hushållen de egna framtida levnadsvillkoren. Genom kollektiva beslut kan dessutom 1 Genom att välja hushållet som enhet kan man vid undersökningarna ta hänsyn till att olika aktiviteter kan samordnas mellan medlemmarna i tlerpersonshushåll liksom också att vissa förhållanden i omgivningen kan förhindra önskvärda former av samverkan. Hushållet utgör dessutom ofta inkomst- eller konsumtionsenhet. Villkoren för de enskilda medlemmarna i flerpersonshushåll kan också studeras.

Egenskaper knutna till: hushållet bostadsorten ”EGNA TILLGÅNGAR” »ouonvumosus TILLGÅNGAR betelningetörmáge inkometmöjligheler häleotilletind miljö kunskapsnivå nun. utbildningemöjllgheter nun. egna förflyttningeveeureer kommuniketioneeyetem

Figur 2:1 Hushållens levnadsvillkor vid en HUSHÃLLETS LEVNADSVILLKOR

viss tidpunkt L l

Anm.: Som exempel på mått på miljöhygien i bostadsorten och hälsotillstånd hos individen kan nämnas luftföroreningar och andningsbesvär.

Synsätt och mätmetoder 21

Tabell 2.1 Teoretisk fördelning av egenskaper knutna till ett hushåll. Tänkt balansräkning Tillgångssida Skuldsida Finansiella tillgångar Skulder Materiella tillgångar Eget kapital Hälsotillstånd, fysiskt och psykiskt Ku nskapsnivå Socialt läge Anm.: Förhållanden som vanligen inte kan mätas i kronor ingår även.

omgivningens framtida tillgångar påverkas. En schematisk bild av förändringarna över tiden i hushållens levnadsvillkor - det dynamiska betraktelsesättet - framgår av figur 2:2. De tidsmässiga förändringarnai levnadsvillkoren är, liksom vid det statiska betraktelsesättet, se figur 2:1, beroende av hushållets och omgivningens tillgångar. Emellertid förändras både hushållets och omgivningens tillgångar av hushållens beteende. Förändringar i hushållens tillgångar kan mätas och registreras på en rad olika sätt. I tabell 2.2 redovisas ändringar i de monetärt mätbara tillgångarna i form av en vinst- och förlusträkning. Den del av hushållens nettosparande, som brukar mätas i kronor, utgörs av skillnaden mellan bruttosparandet och avskrivningarna. Bruttosparandet består traditionellt av finansiellt sparande (bankräkningar m.m.) och realt sparande (t.ex. egna hem).

0°° HUSHÃLLETS OMGIVNINGENS

TILLGÅNGAR TILLGÅNGAR betelningetörmáge inkornetrnöjligheter m.m.

LEVNADSVILLKOR inventeringar i verkeemheternöjligheter inveeteringer i utbildning m.rn. infrastruktur m.m.

:H

BETEENDE verksamheter

:H Figur 2:2. Förändringar av

hushållens levnadsvillkor över tiden. Anm! Ett hushåll med vissa tillgångar, bosatt i en viss omgivning, utövar verksamhet som förändrar de egna tillgångarna positivt (utbildning) eller negativt (hälsovådliga aktiviteter). Hushållens verksamhet förändrar omgivningen även för andra hushåll - till det bättre eller till det sämre. Omgivningens tillgångar förändras ofta genom kollektiva insatser.

22 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 2.2 Förändringar i hushållens monetärt mätbara tillgångar kan redovisasi form av en vinst- och förlusträkning. Vinst och förlusträkning Konsumtion Löner Skatter Inkomst av kapital Avskrivningar Transfereringar Nettosparande Anm.: Individuella vinst- och förlusträkningar kan länkas till samhällets bokföring av inkomster och utgifter. Bland dessa ingår exempelvis transfereringar till individer och hushåll.

Även förändringarna i hälso- och utbildningskapitalet regleras i stor utsträckning av hushållet. Troligen har dock hushållen beträffande hälsokapitalet ett mycket kortsiktigt betraktelsesätt, som delvis torde kunna förklaras av att det saknas enkla mått på förhållanden som påverkar hälsan. Detsamma gäller delvis kunskapsförhållanden. Investeringar i utbildning inkluderar förutom aktiviteter, som brukar klassificeras som privat konsumtion (bokinköp och -läsning), även nästan alla övriga verksamheter, eftersom de vanligen ger erfarenheter och därmed högre kunskapsnivå. De förändringar som enskilda aktiviteter medför, torde vara så små, att deras inverkan ej går att uppfatta. I praktiken torde därför endast kunskapsnivån och dess förändringar kunna mätas. Bokföringskonton, som redovisar förändringar i betalningsförmåga, kunskaper och hälsotillstånd under en tidsperiod, tjänar i första hand ett pedagogiskt syfte. Klart framgår att de monetära måtten i ett sådant konto behöver kompletteras eller ibland t.o.m. ersättas av andra storheter, om beskrivningen skall bli intressant. Data, som registerar den monetära konsumtionen, behöver således anpassas efter den betydelse de kan innebära för förändringar i hushållens reella resurser.

2.1.2 Relationer till välfärdsbegreppet

Mätningar av levnadsvillkoren ingår som ett led iarbetet med att ge mått på enskilda individers eller hushålls välfärd. En utgångspunkt vid mätningar av detta slag är att välfärd utgörs av en subjektivt upplevd behovstillfredsställelse. Välfärden brukar anses relaterad till den faktiska konsumtionen och upplevelsen av denna. Eftersom tillfredsställelsen beror av upplevelser inkluderar välfärden en individuell bedömning av den glädje eller nytta man får ut av skilda beteenden. Det är vanligt att

Tabell 2.3 Förändringar i hushållens tillgångar i fonn av kunskaper kan lättast redovisas med andra mått än monetära.

Kunskapsförändringar Utbildningsinvesteringen Avskrivning av föråldrade kunskaper Nettoökning av utbildningskapitalet

synsätt och mätmetoder 23

LEVNADSVILLKOR möjliga beteenden i boendevegioner

UETEENDET vel! beteende

Figur 2:3. Relationer mellan begreppen lev- “LFÅRD tillfredsställelse med beteendet nadsvillkor och välfärd.

Anm.: det Hushållens preferenser bestämmer tillsammans med deras levnadsvillkor faktiska beteendet. Den subjektivt upplevda glädjen eller nyttan med situationer motsvarar välfärden.

sin situation med den man tidigare och den man man då jämför upplevt tror att andra upplever. Den renodlade upplevelsedimensionen är givetvis omöjlig att mäta. Det behöver inte heller vara nödvändigt att nå så långt. Det räcker att mäta allmänt accepterade relevanta delar av välfärden. Med kan man exempelvis försöka fånga in vissa centrala begrepp intervjuer som delar av välfärden. Varje individ pendlar mellan olika utgör mättnad-hunger, harmoni eller diskänslotillstånd, trygghet-otrygghet, harmoni. Dessa känslotillstånd av en rad förhållanden i påverkas individens Bland de viktigare kanske kan räknas de känsloomgivning. mässiga kontakterna med närstående individer. Även en mängd förhållanden i samhällets materiella och organisatoriska struktur berör direkt individ ens välfärd. En allmän utgångspunkt vid urvalet av för välfärden väsentliga förhållanden är att den påverkas av såväl hushållens egna tillgångar som Levnadsvillkorsmätningar utgör således en bas omgivningens tillgångar. för välfärdsbedömningar. Tillgången till arbete, service, rekreationsmöjligheter och andra förutsättningar för välfärd är alla knutna till hushållets Det kan kanske hävdas att de från välfärdssynpunkt är omgivning. underordnade upplevelsen av individens och hushållens sociala relationer med varandra. Emellertid är de yttre ortsbundna förhållandena, till skillnad från av dem, både praktiskt mätbara och dessutom i upplevelsen stor med offentliga åtgärder. Var för sig och utsträckning påverkbara kollektivt kan hushållen sina egna levnadsvillkor och därmed påverka indirekt välfärden.

Välfärdsresonemang har gamla traditionen Inom ekonomisk teori har t.ex. konsumtionsteorinz haft en särställning under närmare 150 år. Den

har varit ett utmärkt instrument för att systematisera orsakerna till hushållens beteende på olika marknader. Vid praktisk tillämpning av teorier, som anknyter till konsumtionsteorin, kan exempelvis befolkkortsiktiga beteenden på olika marknader prognoseras. Ekononingens

1 Välfärdsteorin grundar sig på valhandlingsteorin. l välfárdsteorin diskuteras hur alla personers skilda önskemål bäst kan tillgodoses med samhällspolitiska åtgärder. En väsentlig fråga är därvid hur de givna skillnaderna i exempelvis inkomster inverkar på åtgärderna. 3 är en konsumtionsteori som förutsätter att man kan Valhandlingsteorin rangordna olika mängdkombinationer av varor och tjänster, vare sig dessa är prissatta på någon marknad eller ej.

24 Ortsbundna levnadsvillkor

metriska modeller kan således beskriva konsumentbeteendet för grupper av hushåll med utgångspunkt ikonsumtionsteorin? Relationerna mellan valmängden och det faktiska valet av beteenden förklaras traditionellt i termer av individernas eller avkastning nytta av ett speciellt val. Den allmänna välfärdsteorin behandlar möjligheterna att jämföra nyttan hos olika individer, samt vilka nyttoförändringar som är bäst för enskilda eller kollektivet. Till skillnad från konsumtionsteorin kan den allmänna välfärdsteorin inte fyllas med konkret innehåll, bl.a. beroende på mätproblem. Välfärdspolitiken baseras således, i linje med konsumtionsteorin, på antagandet att individerna väljer den kombination av olika handlingsalternativ som de med rådande förutsättningar, t.ex. med given information, finner ge högst välfärd. Om individerna föredrar en låg standard i nuet jämfört med en hög i framtiden, återspeglas även detta i deras beteende. Den grundläggande konsumtionsteorin är densamma när valmängdsalternativen beskrivs i monetära termer eller i form av andra mått. Ett exempel på en välfärdsdefinition, som under senare tid har använts vid praktiska mätningar i Sverige, är låginkomstutredningens levnadsnivå-

begrepp? Välfärd har därvid bedömts med utgångspunkt i kartläggningar

av individernas resurser, med vilkas hjälp de medvetet kan kontrollera och påverka sin omgivning. För olika komponenter ivälfärden preciserar låginkomstutredningen en rad praktiskt mätbara indikatorer. Detta försök till välfärdsbedömning innefattar bl.a. det som i figur 2:2 benämns hushål-

lens tillgångar. Vid en framtida uppföljninga av uppskattningar av väl-

färd i denna betydelse, kommer sannolikt även omgivningens tillgångar att studeras. Möjligheterna att praktiskt använda resultaten vid den samhällsplanering som inkluderar regionalpolitik underlättas därvid. Vare sig intresset koncentreras eller de på hushållens tillgångar ortsbundna tillgångarna erhålles upplysningar om vissa välfärdsrelevanta förhållanden eller förutsättningar, kort sagt hur man har det eller skulle kunna ha det. Även vissa delar av upplevelsedimensionen i välfärden bör skattas för att ytterligare bredda kunskapen om det omätbara. Härvid brukar man utgå från två skilda metoder. med Några för- och nackdelar dessa redovisas nedan.

För det första ger, som omnämnts tidigare, av kartläggningen hushållets beteende vissa upplysningar om dess välfärd. Det är rimligt att utgå från att hushållet av de alternativ det känner till, väljer det som uppfattas som tillräckligt eller mest tillfredsställande. Om hushållets 2 Se vidare i avsnitt 3.1. valmöjligheter utökas, så kan också dess välfärd öka. Det är emellertid svårt att uttala sig om hur mycket välfärden ökar. Ett studium av 3 På SCB och institutet hushållens beteende ger i allmänhet information endast om deras egen för social forskning pågår av olika subjektiva rangordning alternativ, inte om hur pass mycket de arbete med en uppföljning av 1969 års undersökningar se avsnitt 3.1. 1 Den statiska konsumtionsteorin är dock inte avsedd för och kan inte heller SCB vidareutvecklar användas för att göra utsagor om enskilda hushålls beteenden. Kunskaperna om mätinstrument och mä- dessas levnadsvillkor och preferenser är härvid otillräckliga. Även vid empiriskt ter några välfardskompo- anknuten analys av långsiktigt beteende på marknader för grupper av hushåll blir nenter. SOF l genomför alltför många begrepp, som används i teorin, okända. Exempel på sådana är en ny levnadsnivåunderförväntningar, riskaversion och osäkerhet inom hushållen samt omgivningens egensökning. skaper.

och mätmetoder 25 synsätt

skiljer sig från varandra i välfärd. Inte heller finns det möjlighet att på detta sätt mäta välfärden i någon absolut mening. Ett problem med att utgå från det faktiska beteendet som bas för en bedömning av hushållets välfärd är att individerna på grund av bristande information inte alltid, när det föreligger valmöjligheter, väljer det för dem bästa alternativet. Det kan bero på att de inte känner till alla alternativ men kan också ha att göra med en ofullständig kännedom om konsekvenserna av att handla på olika sätt. Hade man mer information, skulle man under i övrigt lika omständigheter bete sig på ett annat sätt. Studier av beteendet har också den nackdelen, att det inte ger något säkrare underlag för att bedöma konsekvenserna för välfärden av framtida ännu oprövade situationer. Vid kvantifiering av välfärden i termer av faktiskt beteende är exempelvis den totala konsumtionen av varor och tjänster en naturlig komponent. Detta mått måste dock kompletteras med andra mått av olika slag för att inte ge en felaktig bild av välfärden i olika regioner. Ett par exempel: sammanställningar av livsmedelskonsumtionen kan kompletteras med uppgifter om kalori-, protein- och fettinnehåll i födan. Vid uppskattning av tidsåtgången för hushållens resor kan man söka särredovisa pendlingsresor till och från arbetet (som ju i allmänhet inte är verksamheter, som skapar någon positiv behovstillfresställelse). För det andra kan man försöka få ett begrepp om hushållens välfärd i olika situationer genom att ta reda på hushållens attityder till dessa. Liksom i fråga om det observerade beteendet är det här fråga om att

försöka få fram hushållets egna, subjektiva bedömningar av sin situationl .

Det är hushållet självt, som med utgångspunkt i sina egna speciella omständigheter får ta ställning till hur det värderar de yttre betingelsernas effekt på den egna välfärden. En fördel med attitydundersökningar är att man på detta sätt kan få information även om förmodade framtida, ännu icke existerande förhållandens effekt på hushållets välfärd. Attitydundersökningar har dock även ett flertal begränsningar, som kan vara svåra att komma till rätta med. För det första är intervjusituationen i allmänhet helt annorlunda än de situationer man i verkligheten tar ställning till. Eftersom något konkret val inte skall fattas, blir beslutet ofta mindre övervägt än om man måste ta konsekvenserna av sitt beslut. Dessutom tillkommer alla övriga svårigheter, t.ex. att formulera ickeledande frågor och att få fram vad människor innerst inne tycker (och ej vad de tror att den som intervjuar dem vill att de skall tycka).

2.1.3 Väsentliga komponenter i levnadsvillkoren

HLV:s urval av variabler framgår av tabell 2.4. Tillgången till arbete och service är sedan länge uppmärksammade i regionalpolitiska sammanhang. De yttre förutsättningarna för social gemenskap påverkas av förhållanden som exempelvis omflyttningstakten bland befolkningen i olika ortstyper. önskemålen beträffande tillgång till information och rekreation visar på de nya krav som kan ställas på levnadsvillkoren. Detsamma gäller intresset för den hygieniska situationen, som ofta i uppmärksammas pressen, radio och TV-program. I ett senare avsnitt redovisas andra liknande urval av viktiga förhållanden. I HLV:s koncentreras

rapport lSe t. ex. A. Dolven,

intresset i de beskrivna

kapitlen på hushållens tillgång till arbete, bostad B°stad§prfferenseb

Norskmstltutt for och service, dvs. de områden där det varit möjligt att ge ett kunskaps- _ by- og regionsforskning, bidrag under utredningsperioden. 0310 1974_

26 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Tabell 2.4. Exempel på viktiga ortsbundna komponenter för levnadsvillkoren.

ARBETE tillgång till förvärvsarbete tillgång till god arbetsmiljö

BOSTAD bostadsstandard bostadsområdesstandard

SERVICE tillgång till hälso- och sjukvård tillgång till offentliga kommunikationsmedel

SOCIAL GEMENSKAP yttre förutsättningar för social gemenskap

INFORMATION tillgång till lokal information tillgång till utbildning, allmänna bibliotek och bokhandel

REKREATION tillgång till offentliga rekreationsanläggningar tillgång till bad-, ströv- och sportstugeområden

l-lYGIEN luft-, buller- och vattensituationen mentalhygieniska förhållanden

2.2 Att mäta levnadsvillkor

Vid studiet av hushållens levnadsvillkor är det, som framhålls i avsnitt 2.l.-1, praktiskt att skilja på två förhållanden som kan registreras vart för sig. Det ena gäller de individuellt varierande förutsättningarna, medan det andra avser möjligheter som är förknippade med bostadsorten. När levnadsvillkoren skall uppskattas för en speciell individ bör båda förhållandena analyseras. Av praktiska skäl gäller mätningarna av levnadsvillkoren oftast enbart bostadsorten. Urvalet av variabler ger dock i allmänhet en antydan om för vilka grupper av hushåll kartläggningen är giltig. Hushållens olika resurser, t.ex. pengar, kunskaper och hälsa, måste ofta mätas med olika måttstockar. Det föreligger t.ex. knappast några praktiska möjligheter att med monetära mått mäta de förändringar som inträffar i enskilda individers valmöjligheter vid resor mellan bostad och

Synsätt och mätmetoder 27

arbete. Effekterna kan bl.a. gälla samordningen mellan olika individers eller hushållsmedlemmars handlingsprogram. Tiden för gemensam samvaro kanske ökar, då resförhållandena förändras. Vidare kanske möjligheterna till vård och tillsyn av anhöriga ökar. Således inträffar en rad effekter, som med den kunskap vi för närvarande besitter är svåra att fånga upp med mätningar, som baseras på prissystemet. Trots svårigheterna gör hushållen, dels själva, dels kollektivt via den offentliga sektorn, avvägningar mellan vilka ansträngningar som görs för att förbättra olika komponenter. Även de ortsbundna förutsättningarna brukar kartläggas med hjälp av en rad olika mått. Förekomst av närhet eller till skilda tillgänglighet önskvärda utbud utgör centrala komponenter i dessa karteringar. Sammanvägningsproblemen är dock minst lika stora. Någon gemensam måttstock för olika orters levnadsvillkor finns således inte. Ändå kräver samhällsplaneringen beslutsunderlag, som ger överblick över totala förhållanden i samhället. Många förhållanden kan åsättas priser i penningtermer för att sedan summeras till mått, som anger totaler. När skilda handlingsalternativ jämförs, måste självfallet de samlade resursinsatserna kvantifieras eller bedömas. För en rad förhållanden blir dock en prissättning svår att genomföra eller onaturlig. Den kan även vara en helt onödig omväg vid vissa jämförelser av förhållanden i olika orter eller regioner. De svårigheter som uppstår när olika måttenheter skall sammanfattas i ett

enda, finns närmare diskuterat i cost-benefit-analysen . Det har visat sig

att det många gånger kan vara mera informativt att avstå från den slutliga avvägningen av olika mått i ett enda. Speciellt gäller det självfallet när det framtagna materialet inte behöver ligga till grund för konkreta beslut. Eftersom HLV:s uppgift främst är att analysera hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper synes en ansats med flera måttenheter vara den mest naturliga. Flera skäl talar således för att flera viktsystem väljs vid en fördjupad analys av valmängd och faktiska val. Några för- och nackdelar med olika måttsystem diskuteras i den fortsatta texten. Diskussionen bygger på det urval av variabler som motiveras nedan.

2.2.1 Urval av variabler Urvalet av variabler för att beskriva hushållens levnadsvillkor kan ske efter flera principer. Intervjuundersökningar och empiriska studier av hur hushållen beter sig kan ge vägledning. Urvalet kan även ske efter normativa överväganden. Vad gäller variabler, som beskriver hushållens tillgångar eller resurser, så har HLV stannat för deras förfogande över penningmedel, hushållsmedlemmarnas hälsotillstånd och deras kunskapsnivå i form av bl. a. utbildnings- och yrkesstatus. Med den prioriteringen ansluter sig HLV till en rad tidigare undersökningar, vilket framgår av kapitel 3. 1 Se t.ex. P. Bohm och Urvalet av variabler för att beskriva omgivningens kan inte L. Hjort: Sarnhällsekonoegenskaper misk värdering av Stekengöras lika invändningsfritt. Någon tradition inom forsknings- och jokkprojektet. Stekenutredningsverksamheten har inte utbildats på detta område. Hushållens jokkutredningen, bilaga 4.

28 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

OBSERVATIONER METOD -- BEDÖMNINGAR INTERVJUER INTERVJUER Figur 2:4. Hushållens efterfrågan på viktiga i olika TÄNKBAR UTTALAD T|LLGODOSEDD förhållanden ortstyper kan skattas EFTERFRÅGAN EFTERFRÅGAN EFTERFRÄGÅN med olika metoder. BEGREPPr*

behov av eller efterfrågan på ortsbundna förhållanden kan skattas på minst tre sätt, se figur 2:4. Med olika metoder kan en normativ efterfrågan, en uttalad efterfrågan eller en efterfrågan, som bygger på beteendedata, kvantifieras och användas för att välja intressanta variabler för orters levnadsvillkor. Urval av variabler efter uttalade normer innebär vissa fördelar genom att en alltför låg anspråksnivå på levnadsvillkoren inte får forma samhällets framtida utbyggnad. Även vid normativa ansatser blir självfallet urvalet av variabler beroende på den rådande välfärden. I utvecklade länder diskuteras således mått på självförverkligande och liknande variabler medan man i utvecklingsländerna kanske nöjer sig med uppgifter över t.ex. spädbarnsdödlighet och genomsnittlig livslängd. Urvalet av indikatorer styrs naturligtvis dessutom delvis av tillgången på data. Tillgången till förvärvsarbete kan således för närvarande belysas med fler indikatorer än vad förutsättningarna för social gemenskap i skilda ortstyper kan. Ett av problemen vid ett normativt urval av variabler, som kan beskriva levnadsvillkoren, har länge varit att ge ett konkret innehåll i olika samhällspolitiska mål. Mätningar av hushållens levnadsvillkor måste betraktas med denna problematik som bakgrund. Det innebär också att kvantifiering av hushållens levnadsvillkor med all säkerhet möter varje motstånd från några intressegrupper. Urvalet av variabler på grundval av empiriska studier av hushållens beteenden eller attityder år förenat med problem eftersom den nuvarande besättningen och konsumtionen inte kan betraktas som ett balansläge, .lär hushållen haft valfrihet att kombinera olika önskvärda förhållanden. Alla individers för olika kombinationer av varor, tjänster och preferenser kan givetvis ej kartläggas. Vissa värderingar och viss miljöfaktorer konsumtion kan inte heller godtas av politiska organ. Den uttalade efterfrågan från enskilda medborgare kan nämligen vara alltför beroende

av den invanda miljön för att ge utslag i form av krav på förändringar?

Det är därför i vissa fall en fördel att kunna vidga en på marknaden registrerad efterfrågan som norm för samhällets ingripanden.

1 De förväntningar eller anspråk, den enskilde kan ställa på livet, är i stor utsträckning en funktion av invand miljö, informationsnivå och fantasi. Anspråksnivån skiljer sig därför mycket mellan olika människor. Den är i stor utsträckning beroende av den konsumtion man vant sig vid. Konsumtionsstrukturen varierar mellan olika regioner, bl.a. beroende på skillnader iomgivningsstrukturen. Befolkningen i exempelvis en mindre ort, Lex. en glesbygdsort, ställer således inte alltid anspråk på att få tillgång till kvalificerad utbildning inom räckhåll för en möjlig daglig pendling. Storstädernas befolkning ser det ofta som en självklarhet, att det finns goda valmöjligheter inom utbildningsväsendet.

Synsátt och mätmetoder 29

2.2.2 Regionindelningar

Regionbegreppet behandlas i föreliggande rapport som det är praktiskt med avseende på tillgängliga data. En strävan är dock, som framgår av kapitel 9, att betrakta hushållens problem i förhållande till vad som kan benämnas deras normala aktivitetsfält, dvs. deras bostadsomgivning. Bostaden är en naturlig utgångspunkt för hushållets verksamheter och därmed för det regionbegrepp vi bör använda. När levnadsvillkoren i olika ortstyper analyseras understrykes behovet av ett regionbegrepp, som ansluter till hushållens eller individernas dagliga De aktivitetsfältÅ arbetsplatser och serviceinrättningar som hushållen dagligen kan besöka representerar de viktigaste ortsbundna villkoren. Idealt borde HLV arbeta med funktionellt avgränsade regioner, dvs. områden eller grupper av områden som har likartade levnadsvillkor för hushåll med likvärdiga tillgångar och krav på verksamheter. Hårdras dessa krav måste varje enskilt hushåll studeras för sig, vilket inte är möjligt. Två bakgrundsvariabler dominerar regionindelningarna i föreliggande rapport. Den ena är ortstypen, mätt i form av exempelvis det lokala befolkningsunderlaget. En indelning av detta slag är de sex s.k. H-regionerna. Den bygger på en klassificering av landets kommunblock efter befolkningsunderlag inom 30 och 100 km :s avstånd från tätortscentrum. Avsikten har varit att fånga upp de generaliserade lokala och regionala aktivitetsfälten för de boende. Varje grupp av kommuner kan förenklat sägas svara mot en ortstyp. Den andra bakgrundsvariabeln är helt enkelt i vilken del av Sverige som hushållen är belägna. Exempel på sådana indelningar i sammanhängande regioner, som således är oberoende av befolkningsunderlaget, är riksområden och län. Ibland kombineras de bägge bakgrundsvariablerna landsdel och ortstyp i en och samma tabell.

2.2.3 Tiden som mâttstockz

Tiden är en dimension, som ofta används som måttenhet. De skilda avståndsförhållanden som medverkar till att levnadsvillkoren skiljer sig mellan olika ortstyper kan direkt översättas i tidstermer. Det geografiska läget får därmed central betydelse när tidskostnadema analyseras. En betygssättning av transportmöjligheter i olika ortstyper underlättas därmed. Även ortssystemets inverkan på arbetsfördelningen mellan olika grupper av hushåll och mellan individer inom samma hushåll kan med fördel studeras med tidsstudier. En orsak till detta är att det monetära systemet för närvarande omfattar olika andel av hushållens verksamheter

1 Individemas dagliga aktivitetsfalt kan avgränsas med tidsanvändning- och tidsstudier. De förra avser den faktiska tidsanvändningen och visar hur omgivningens tillgångar utnyttjas. De senare omfattar även kombinationer av beteenden som är möjliga att genomföra, dvs. valmängden. 2 En genomgång av hur tidsdata används inom olika planeringsfonner, från nationella sysselsättningsprognoser i långtidsutredningar till MTM-metoder på verkstadsgolvet, återfinns i Att samhällsplanera med tidmått, ERU:s underlagsmaterial 1974.

30 Ortsbundna levnadsvillkor

i skilda ortstyper. Barnpassning kan t.ex. ibland registreras som förvärvsarbete med tillhörande monetära transaktioner. Andra gånger utförs samma verksamhet inom hushållet eller som tjänsteutbyte mellan två

hushåll utan att den registreras. av resurser mellan olika grupper av hushåll utförs i Fördelningen allmänhet med tidsdimensionen i åtanke. Utbyggnaden av trafiksystem är på detta. Detsamma gäller inom enskilda hushåll, vilka exempelexempel vis inom ram avväger mellan konsumtion och penninghushållningens Tid kan inte direkt men däremot indirekt genom att sparande. sparas

användas för att förbereda, investera i framtida vidgade resursen

Hushållens faktiska konsumtion och tidsanvändning är bl.a. ett resultat

av den tidshorisont man har vid sin planering. Hushållen har ofta möjligheter att ersätta inköpta tjänster med eget arbete De kan även byta tjänster med varandra, vilket innebär på fritiden. att inte registreras på penningmarknaden. Studier av produktionen och regionala produktionsbetingelser bör tjänstesektoms utveckling därför observationer i tidsmått, knutna till befolkningens bygga på verksamhet i olika ortstyper. Tidsmått har vidare fördelen att de lättare mellan icke-prissatta verksamheter. Det finns ingen medger jämförelser att över då ingen marknad finns. Vid anledning gå omvägen pengar av levnadsvillkorens utveckling får tidsmåtten långsiktiga jämförelser central betydelse då det är troligt att ett stort antal tidsanvändningsposter visar över tiden på ett annat sätt än de monetärt oföränderlighet mätbara transaktionerna. Många tjänster kan dessutom inte substitueras

med varor, kanske inte ens med marknadstjänster. l det urbana samhället med stor samverkan i produktionen är individerna tvungna att hela tiden anpassa sin dagliga tidsanvändning till varandra. Ju mer specialisering och samverkan tilltar i omfattning, desto mer obevekligt pressas tidskontroller på individen. Det är dessa kontrolkanske mer än tidsmängderna i sig, som är det mest givande att ler, försöka komma fram till vid beskrivningen av hushållens levnadsvillkor. Det som från varandra kommer inte heller fram vid skiljer ortstyper jämförelser av medelvärden annat än i smådetaljer. Tidsanvändningen ger en talande information först när man kan se hur verksamheterna fördelas, dels mellan individer i befolkningen, dels för den enskilde individen under en längre tidsperiod.

2.2.4 Pengar som måttstock

Hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper hänger nära samman med deras inkomst- och Inkomsterna består av lön för förmögenhetsförhållanden. förmögenhetsavkastning, naturaförmåner och transarbetsprestation, av olika barnbidrag och familjebostadsbidrag. Det är fereringar slag, t.ex. 1 Det brukar hävdas att välkänt att inkomsten samvarierar med utbildningsnivån och hälsotillstånhushållen blir alltmer uppdet. Dessutom den av variationerna i de lokala arbetsmarknadertagna av underhållsarbete påverkas på olika konsumtionsvaror nas storlek och sammansättning. Både egenskaper knutna till individen vilket kommer att begränsa förklara inkomstoch egenskaper knutna till omgivningen kan således ökningen i varukonsumtionen. variationer. Även för samma arbetsprestation varierar lönen mellan olika

31 Synsätt och mätmetoder

regioner. Hushållens förmögenhetsförhållanden hänger samman med deras sparvilja och sparmöjligheter. Dessutom finns de som har en gynnsam ekonomisk situation genom arv av pengar eller annan egendom. Sysselsättningsmöjligheterna uppvisar, som framgår av kap. 4, kraftiga variationer mellan olika ortstyper. Den kommunala servicen vad gäller barnstugeverksamheten och annan i infrastruktur kan därvidlag påverka hushållets arbetsmöjligheter. På vissa lokala arbetsmarknader där det är svårt för kvinnor att få arbete blir inkomsten per capita lägre. För mer exakta jämförelser av levnadsstandarden måste även de regionala prisvariationerna beaktas. Andra väsentliga faktorer är tillgången till icke prissatta produkter och graden av självhushållning. Hushållens betalningsförmåga i olika är beroende både av ortstyper förtjänstmöjligheterna och nivån på de mer eller mindre nödvändiga utgifterna för att tillfredsställa de elementära behoven hos hushållsmedlemmarna. Då det är en kunskaps- och värderingsfråga vilka utgifter som är nödvändiga i ett hushåll är dessa svåra att precisera. Några exempel är viss mat- och bostadskonsumtion. Utgifterna för dessa kostnadsposter kan skilja sig väsentligt mellan olika orter. Antalet medlemmar med och utan inkomst i hushållet har vidare stor betydelse för betalningsförmågan. Skillnader i försörjningsbörda drabbar, som framgår av kapitel 3, vissa orter i större utsträckning än andra. Åtskilliga monetära restriktioner är beroende av i vilken bostadsort hushållet befinner sig, Vissa av dessa som berör en stor andel av hushållen har belysts i en bilaga till glesbygdsutredningen, SOU 1972:56. Exempelvis skiljer sig utläggen för uppvärmningen av bostäder mellan olika landsdelar, vare sig kostnaden betalas via hyran eller bränsleräkningen. Årsmedeltemperaturen skiljer sig mellan de nordligaste och sydligaste delarna av landet med ca. 10 grader. För en trerumsvilla med oljeuppvärmning och normal värmeisolering kan den årliga skillnaden i uppvärmningskostnader uppgå till ca 800 kr. Skillnaden är beräknad för år 1971. Både beträffande inkomst- och utgiftssidan är det svårt att analysera villkoren för hushållens ekonomi. Det ovan angivna exemplet på uppvärmningskostnader kan lätt ge en felaktig bild av faktiska monetära restriktioner. Det kan exempelvis visa sig att produktionskostnaderna för bostäder skiljer sig mellan olika regioner i sådan att utsträckning skillnader i uppvärmningskostnader är försumbara. Vill man beakta villkoren för hushållens långsiktiga måste både husbetalningsförmåga

hållsspecifika och ortsspecifikal förhållanden beaktas.

1 HLV:s problemställning rör regionala skillnader i hushållens levnadsvillkor. Det ligger mot denna bakgrund nära till hands att dela upp förändringarna i hushållens monetära tillgångar i två kategorier. Till den första typen av sparande hör de investeringar som förräntar sig oberoende av ägarens bostadsort, t.ex. banksparande, aktiesparande och vissa försäkringsforrner. Till den andra typen hör alla former av investeringar, vilkas avkastning sammanhänger med urbaniseringen. Denna grupp omfattar bl.a. sparande i eget hem, vars värde förändras på grund av urbaniseringen och samhälleliga investeringar. Sparandets och de framtida monetära villkoren är således beroende av ortsspecifika förhållanden.

32 Ortsbundna levnadsvillkor

Som framgår av nästa kapitel de statistiska uppgifterna över hushållens inkomster i olika ortstyper ofullständiga. Endast en analys av den totala inkomsten ger en bild av betalningsförmågan för olika hushåll. Mått på betalningsförmågan utgör en av de viktiga approximatioav inkomster i olika ortstyper visar nerna på välfärd* Ytliga jämförelser dock inte hur levnadsvillkoren gestaltar sig i dessa. I den befintliga statistiken kan inte olika grupper av individer eller hushåll särskiljas från varandra. Det inkomstbegrepp som används är bl.a. ämnat att belysa Det kan därför inte direkt användas för att belysa skatteunderlag. inkomsten hushållens ekonomiska resurser, vilka beror på - förutom skatter och bidrag. Samlad statistik över betalningsförmågan finns endast i några få stickprovsundersökningar, som dock är svåra att bearbeta på regional nivå. Den vanliga inkomststatistiken, som bygger på hushållens deklarationer, kan dock bearbetas på ortstyper. HLV presenterar exempel på sådana bearbetningar i avsnitt 2.4.5. Dessa exempel kompletteras med inkomstdata från andra undersökningar.

2.2.5 Övriga máttstockar

Även en rad andra mått än tid och pengar kan användas vid mätningar av levnadsvillkoren. De vanligast förekommande är fysiska mått på materiell standard, biltäthet, bostadsstandard, m.fl. Mått på individernas fysiska och psykiska status är, trots den vikt de bör tillrnätas, relativt ovanliga. Intresset för aggregerade mått på hälsa, kunskaper m.m. har dock ökat i och med låginkomstutredningens mätningar av hälsotillståndet hos svenska folket. Ett brett upplagt utvecklingsarbete för kontinuerlig registrering av dessa variabler pågår vid SCB.

2.3 samhällsutveckling, levnadsvillkor och individernas rollfördelning

Samma individer spelar olika roller under en tidsperiod. En privat företagare kan således under kvällstimmar företräda den offentliga

1 I SOU 1936:59 har detta uttrycks på följande sätt. ”Uppgifter om inkomsten och dess grad av säkerhet säger emellertid icke allt beträffande levnadsstandarden. De ger nämligen för det första en skäligen abstrakt föreställning om levnadsstandarden. För det andra anger de icke direkt den faktiska utan blott den möjliga levnadsstandarden (i de fall då konsumtionen överstiger inkomsten, är det för övrigt inte heller denna, som kommer till uttryck i ink0mstsiffrorna).”

Villkoren för sparandet i olika ortstyper år även beroende av en rad samhälleliga åtgärder. Värdet av ett bostadsrätts- eller villainnehav förändras bryskt om en bullrig trañkled byggs utanför fönstret. Varken ägaren eller de boende får någon ersättning. Vissa bostadsområden i expanderande tätorter får en alltmer central lokalisering och därmed ökat värde. Villaågarna i Kalmar och Örnsköldsvik har under de senaste 10 åren upplevt en annorlunda förmögenhetsföråndring än de i Växjö och Umeå, beroende på samhälleliga utbyggnader i de senare orterna. Kontrasterna mellan egna hem i olika regioner har behandlats av HLV i SOU 1972:56.

Synsátt och mätmetoder 33

sektorn i ett kommunalt politiskt organ. Alla individer är definitionsmässigt medlemmar i hushållssektorn. Många analyser av samhällsutvecklingen grundar sig på motsatsförhållanden mellan olika roller, t.ex. producent-konsument, tätortsbo-glesbygdsbo eller bilist-icke-bilist.

Den uppdelning av beslutsfattare i tre grupper som ERU använder är

dock, trots graden av förenkling, klargörande vid en analys av beslutens inverkan på den regionala utvecklingen. Den är även ett lämpligt alternativ vid analys av vilka beslutsfattare som påverkar levnadsvillkoren i olika ortstyper i skilda avseenden. Individernas rollbyten under dygnet, t. ex. från förvärvsarbete till eller under hemproduktion, en längre tidsperiod, t. ex. från anställning inom den privata sektorn till den offentliga, hänger samman med en rad ortsspecifika förhållanden.

2.3.1 Hushållen

Vid studierna av hushållen är det de enskilda individernas situation som är central. Levnadsvillkoren för enskilda medlemmar i ett hushåll kan skilja sig åt på ett markant sätt. Det är trots detta motiverat att studera den individgrupp som ett hushåll representerar. En rad beslut om flyttning, bostadsval m.m. fattas av denna grupp. Likheterna med företag och offentlig sektor är i detta avseende slående. Det sociala samspelet mellan hushållen är viktigt för välfärden. Det sociala samspelet påverkas också av regionalpolitiken och den nuvarande stadsbyggnadstekniken och därav resulterande tätortsmiljö. En del av den miljö som ett visst hushåll lever i kan sägas bestå av andra hushåll. De konkurrerar med det enskilda hushållet om resursemai regionen, arbeten, kommunal service, utbildningsplatser osv. Hushållen bidrar samtidigt till att skapa erforderligt för befolkningsunderlag önskvärda aktiviteter. Många förvärvsarbetande i en region betyder vanligen goda skatteinkomster och en utbyggd kommunal service. Inom hushållssektorn ryms även den största delen av samhällets sociala nätverk. Det sociala samspelet mellan hushållen är viktigt för välfärden. Möjligheterna till omfattande kontakter mellan olika generationer kan exemplifiera hur andra hushåll påverkar levnadsvillkoren för ett enskilt hushåll. Dessa villkor har betydelse för hur hushållen kan lösa många vardagliga problem, t.ex. hur unga föräldrar med hemmavarande barn ibland vill ha hjälp med barntillsyn samtidigt som äldre personer, exempelvis far- och morföräldrar, gärna avsätter tid för barnpassning. I större bostadsorter finns potentiellt större till socialt sammöjligheter

spelz med flera hushåll.

Det har i forskningsrapporter hävdats att allt större koncentrationer av hushåll på små ytor dock så småningom kan leda till överstimulering och stress. Inflyttningen till större städer påverkar i hög grad levnadsvillkoren för dem som redan bor där. Vuxna människor i stora städer upplever

3 De större möjligheterna förutsätter att flyttningarna mellan skilda orter ej är 1 Hushållssektofn, förealltför omfattande. I vilken utsträckning ökade samvaromöjligheter utnyttjas eller tagssektorn och den ofuppfattas som önskvärda är för närvarande svårt att uppskatta. fentliga sektorn.

vw y...

Ls*FJ')P.-.:\

34 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

exempelvis ständigt nya ansikten i gatumiljön. Det framhålls] att detta medför att man har svårt att identifiera sig själv. Hänsynstagandet till främmande människor kan avtrubbas. Konkurrensmentaliteten kanske

påverkas?

Inte bara det sociala samspelet utan allt beteende påverkar det egna

och andra hushålls framtida beteenden? Som exempel på hur ett hushåll är beroende av övriga hushåll kan nämnas att en rad aktivitetsmöjligheter i olika ortstyper beror av den samlade efterfrågan. Glesbygdsbefolkningens försämrade villkor orsakas således delvis av att de yngre hushållen flyttar. Hög biltäthet i befolkningsfattiga områden betyder normalt dåliga eller begränsade kollektiva transporter för hushåll som saknar tillgång till bil. På längre sikt får vissa beteenden med små omedelbara effekter en allvarlig inverkan på andras levnadsvillkor. En individ vinner ofta tid på att förflytta sig med bil i stället för att utnyttja ledig kapacitet på kollektivt trafikmedel. En omedelbar effekt är att andra bilister på grund av något långsammare trafiktempo kan förlora sammanlagt mer tid än denne bilist vinner. Var för sig uppfattar de troligen ej förseningen. På lång sikt förändras dessutom underlaget för den kollektiva trafiken. Trafikantunderlaget blir för litet varefter trafiken upphör, med effekter för framför allt hushåll utan tillgång till bil. Verksamheterna eller beteendet inom hushållen kan klassificeras på många sätt. Det är vanligt att de indelas efter vilka behov de tillfredsställer? Ibland kan dock en indelning efter andra principer vara av värde. För att följa arbetsfördelningens regionala variationer och förändringar kan det vara lämpligt att indela verksamheterna i förvärvsarbete, hemproduktion och övriga verksamheter. Nödvändiga verksamheter som direkt är kopplade till förvärvsarbete - arbetsresor exempelvis - redovisas antingen under förvärvsarbete eller övriga verksamheter. Till hemproduktion räknas viss tillverkning - t.ex. matlagning, sömnad och husbygge - samt vissa underhållsarbeten, efterberedelser och reparations-

1 Se t.ex. Urban conglomerates as psychosocial human stressors. General aspects, Swedish trends and psychological and medical implications, UD 1971. 7 Som stöd för dessa påståenden kan nämnas att vissa undersökningar tyder på att neuroser och personavvikelser torde vara vanligare i storstadsområden än i andra regiontyper. Å andra sidan tyder andra undersökningar på att psykoser är vanligare i glesbebyggda områden där stimuleringen - kontaktmöjligheterna och kontakterna - är betydligt lägre. Orsakssammanhangen är dock ej på något sätt klarlagda. 3 Inom ekonomisk teori brukar effekterna av ett visst hushålls konsumtionsmönster på andra hushålls välfärd delas upp i två typer. De förra omfattar de effekter som fångas upp av marknadsmekanismen och prisbildningen på varor och tjänster. De senare brukar benämnas externa effekter. Begreppet innefattar de direkta effekterna av andra hushålls beteende för ett enskilt hushålls levnadsvillkor. I de flesta fallen får enskilda hushålls beteenden mycket marginella och svårmätbara effekter på de övriga hushållens valmängd. 4 I välfardssamhällen där de elementära materiella fysiologiska behoven i stor utsträckning är tillfredsställda utvecklar hushållen en komplex behovsstruktur, som HLV inte går närmare in på. Varje verksamhet kan normalt sägas tillfredsställa flera behov, på både kort och lång sikt. Försök har gjorts att systematisera olika behov efter hur pass viktiga de är för att man skall överleva eller nå en hög välfärd. En sammanfattning av de behovsmodeller som uppställts av H.A. Murray, G. Murphy, E. Eriksson, A. Maslow och I. Gehl återfinns i M. Agervold, Behovsbegreppet som utgångspunkt för miljöanalys, Rapport R 53:l972. Byggforskningen, Stockholm.

synsätt och mätmetoder 35

arbeten - t.ex. städning, disk, tvätt och underhåll av konsumtionskapitalvaror och fastigheter. Man kan] vidare särskilja viss inköpsverksamhet inklusive transport och lagring i hemproduktionen. Vidare bör en del av den vård av barn, sjuka och som utförs inom åldringar, hushållet, innefattas i begreppet hemproduktion. En klassificering av hushållens verksamheter efter dessa principer är av speciellt intresse vid studier av den faktiska i arbetsfördelningen samhället. För riket som helhet skattas i tabell 2.5 arbetsinsatsema för måltidsproduktionen. Några försök att beräkna de regionala skillnaderna i fördelningen mellan förvärvsarbete och hemproduktion har ej gjorts. Vi vet dock att hushållen i exempelvis storstadsregionerna konsumerar mer kollektivt, dvs. utanför det egna hemmet. i tabell 2.5 är Uppgifterna mycket approximativt beräknade. Vid en analys av den verkliga arbetsfördelningen måste säkrare data insamlas beträffande hushållens tidsanvåndning. Vidare krävs ett noggrannare studium av vilka näringar som är inblandade i viss produktion. Hemproduktionen är av intresse vid standardjämförelser mellan ortstyper. Traditionella studier av inkomstfördelningen kan inte användas av flera skäl. För det första vet vi att förvärvsintensiteten varierar regionalt. Detta har bl.a. medfört att en del varor och tjänster som köps på marknaden i hushåll där båda makarna är förvärvsarbetande i stället inom hemmet i hushåll produceras där detta inte gäller. Som exempel kan anföras fostran av barn, matlagning, bilreparationer och underhåll av

Tabell 2.5 Arbetsfördelning mellan hushållssektorns hemproduktion och företagssektorns produktion för landets totala måltidsproduktion.

Verksamhet Miljoner arbetstimmar per år, ca

4 Hushållens direkta arbete med måltiderna l 650

Summa hemproduktion 2 100

Total produktionsinsats 2 675

Anm.: Siffrorna approximativa

2 Statistisk Årsbok - antal förvärvsarbetande 1.11.1965. Antalet arbetstimmar per år och sysselsatt har beäknats till l 950. 3 Framräknat med ledning av Statistisk Årsboks uppgifter om antal hushåll av olika storlekar samt Ringborg: Varor på väg (uppgifter om gångavstånd och antal köp per vecka) och Börestam-Myrehed: Lönar sig köpet (data om tidsåtgång för inkÖPenl 4 1 Se E. Ringborg, Beräknat med ledning av Statistisk Årsboks uppgifter om hushållsfördelningen Varor på väg, samt Börestam-Myreheds data om tidsåtgången för arbetet med måltider i olika Stockholm 1969, typer av hushåll. sid ll.

levnadsvillkor 36 Ortsbundna

Eftersom en del av produktionen därmed står utanför fastigheter. och frekvensen av egenarbetet varierar regionalt marknadshushållningen kommer därmed av de genomsnittliga förvärvsinkomsterna jämförelser att ge en överdriven uppfattning av skillnader i välfärdsfördelningen mellan olika ortstyper. För det andra råder det stora skillnader i den tid det tar att genomföra en viss aktivitet beroende på var hushållet bor. Tidsåtgången sammanhänger inte enbart med avståndet till de olika utbudspunkterna (affärer, service, arbetsplatser). Den hänger också samman med trafikapparatens konstruktion och utnyttjandegrad. Av ett senare avsnitt i denna rapport framgår att tillgången till kollektiva kommunikationer är av avgörande för hushållens möjligheter att genomföra olika dagsprogram. betydelse inom regionen därvid villkoren Både regiontyp och bostadsläge påverkar för hushållens tidsanvändning och val av produktionsteknik. en diskussion som försiggår inom Vid av de produktionsprocesser hushållssektom i olika regioner bör man hålla i minnet att samma behov kan tillfredsställas på flera sätt. Hushållsarbetet kan ske mer eller mindre dvs. med mer eller mindre hjälp av olika typer av kapitalintensivt, maskiner. Den avvägning mellan olika produktionsarbetsbesparande metoder som det enskilda hushållet gör är baserad på hushållets och en värdering av de olika aktiviteternas inköpsresurser, kunskap fördelar och nackdelar. Vissa metoder kräver större inköp av förädlade varor och insats av kapitalvaror än andra och medför därför större kostnader, men oftast tar de mindre tid. För att kunna ge ett perspektiv av hushållens levnadsvillkor i olika regiontyper är det på bedömningarna därför att man undersökningar av hushållens viktigt kompletterar olika aktiviteter med en beskrivning av hur de möjligheter att genomföra faktiskt löser dessa uppgifter. När olika alternativ föreligger uttrycker individerna indirekt rangordningen emellan dessa genom att välja ett av alternativen. förhållanden medför ofta att den bästa Ortsspecifika lösningen för hushållet på samma problem blir helt olikartad.1 till att studera den hemproduktion som En ytterligare anledning försiggår inom de enskilda hushållen är att den tekniska kunskapen varierar mellan olika hushåll. Det kan ur regional synvinkel bedömas vara särskilt att studera regionala skillnader i spridningshastigheten av viktigt och användningen av nytillkomna varor och nya produktionsmetoder Det är härvid troligt att den genomsnittliga bildningsnivån och tjänster. förekomsten av vissa nyckelgrupper med kontakter med andra regioner och med utlandet är av särskild betydelse för innovationernas genomslagskraft. Detta kan vara en anledning till att det bedöms vara angeläget med en relativt balanserad befolknings- och yrkesfördelning över olika

regioner.

1 Det finns även uppenbara nackdelar med att hänvisa till att samma välfärd kan uppnås med helt olika beteenden. Man kan alltid argumentera för att hushållsgrupper med torftiga förhållanden kompenserar brister i ett avseende med ökad konsumtion av andra för välfärden väsentliga förhållanden. Extremt tolkat kan dock ett sådant resonemang leda till absurda förhållanden som illa rimmar med den normalt vedertagna uppfattningen inom svensk politik och samhällsplanering.

Synsätt och mätmetoder 37

2.3.2 Företagssektorn

Tillgången till ett brett urval av förvärvsarbetsmöjligheter är en grund-

läggande förutsättning för att en region skall kunna erbjuda godtagbara

levnadsvillkor för hushållen. Beslut inom det privata näringslivet påverkar

dessa förhållanden på ett avgörande sätt. Man kan dela upp effekterna på

hushållens levnadsvillkor av dessa beslut i dem som är önskvärda och dem

som inte är det. Företagssektorn har således både positiva och negativa

externeffekter på hushållssektorn i olika ortstyper. En positiv extern-

effekt är de landskapsvårdande effekter som jordbrukens verksamhet har.

Exempel på negativa externeffekter med starka lokala eller regionala

effekter är produktion som påverkar naturmiljön (buller, luft- och

vattenföroreningar) i inte önskvärd riktning.

Företagens produktionssystem och hushållens tillgång till förvärvs-

arbete, varor och service hänger självfallet intimt samman. Medan ERU:s

arbetsgrupp för studier av produktionsförhållanden analyserar Varupro-

duktionens lokalisering i ortssystemet med utgångspunkt i önskvärda

framtida produktionsförhållanden lägger HLV här tonvikten på den faktiska och önskvärda fördelningen av arbetstillfällen i olika yrken

mellan orter i ortssystemet. Inom den förra arbetsgruppen arbetar man

bl.a. med enkäter till företag för att kartlägga leveransströmmarna mellan

orter och företag. Naturtillgångar och produktionskapitalets lokalisering

är exempel på förhållanden inom produktionssystemen som innebär

begränsningar på ortssystemets utformning. I figur 2:6 visas i förenklad

form hur ett produktionssystem ser ut. Produktionen är uppsplittrad på

ett flertal orter i skilda landsdelar.

Medan varor kan transporteras mellan i produktionsanläggningar ortssystemet och lagras i väntan på försäljning eller vidareförädling gäller

Svmrcv Malm Gruvurbetwo ax. aktören. Monnsrer berguprdngarø Pockets Arbetsledare Konlorspersonal ex. ingsniéreh Konlcrspersonal ax. inköpare. inkepøre, konlorisler marknadsföra! I °“°||°”r kontunstar - I . Vuhygsmaku. Sagverksabelare . Arbehhdqg Snickare - | l Kcntonpersonal ex, ingenjören ex. 5 Untallmngspersma Konlorxperwnal cdi_ k Harare. kanrorister inképae, kontorixrer, Skogsabetara

tumma. chwtømr || x Lågt,... vagnar. ,

I I , / 0

. , | :r ,l f

å . o

0 , . I . . /l . | , I | I _g I . 0 . (ärm Jumvurk . | g Bergslwen Borlänge Sågverk o, _ o mkkeñ_ o. . Försalinjng . ;ndwui i Sh* uvsmllnung Crown TM, Sum” u Stockholm Stockholm / . . / T UKN.. Tillverkv ning / ,

:St: / ////////

Figur 2:6 Kartan visar ett produktionssystem (tillverkning av konsolbokhyllor) och dess lokalisering. De övre boxarna anger exempel på utbud av förvärvsarbeten som produktionen tillskapar i olika orter.

38 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

detta inte för de personer som arbetar inom varuproduktionen. Ett önskemål äratt de dagligen skall kunna återvända till bostaden och hushållet. l figur 2:6 visas exempel på hur ett produktionssystem ger sysselsättningsmöjligheter till hushållen på olika lokala arbetsmarknader. Även utbudet av försäljningsställen för varor påverkar levnadsvillkoren i olika ortstyper. De i produktionssystemet framställda varorna distribueras sedan bl.a. till hushållen för konsumtion. Försäljningen av varorna sker då på marknader som territoriellt anpassas efter exempelvis lokalt befolkningsunderlag, konkurrensförhållanden och hushållens aktivitetsmönster. Dyrare sällanköpsvaror saluförs sålunda endast i orter med förhållandevis stort befolkningsunderlag. En dålig anpassning mellan hushållens dagliga aktivitetsfält och varuförsäljningens lokalisering medför nackdelar för främst de mindre rörliga hushållen. Sektorekonorniska kalkyler, vilka kan visa på fördelarna av stordrift och därmed stora marknadsområden, måste vägas mot fördelarna med god åtkomlighet för hushållen. Den samhällsekonomiska kalkylen, som beaktar både hushållens monetära uppoffringar och tidsanvändningsinsatser av typen förlorad arbetstid vid tidskrävande servicebesök, har i vissa fall svårt att hävda sig mot de sektorekonomiska kalkyler många beslutsfattare måste använda som beslutsunderlag. HLV lägger därför stor vikt vid de möjligheter som står till buds för att mäta hushållens villkor i det ortssystem som i så stor utsträckning formas av snävare kalkyler än den samhällsekonomiska. I ERU: s huvudrapport diskuteras sammanvägningen av de villkor produkttionssystemen kan ställa och de villkor hushållen kan ställa på ortssystemets utformning. Tjänsteproduktionens lokalisering påverkar hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper på tvâ skilda sätt. Dels ger ett utbud av tjänster arbetstillfällen och dels kan tjänsterna konsumeras. I det senare fallet får tjänsteproduktionens lokalisering i ortssystemet samma inverkan på levnadsvillkoren som lokaliseringen av varuförsäljningen, dvs. åtkomlighet får primär betydelse. Många gånger krävs personligt besök i servicelokalerna. I synnerhet för förvärvsarbetande och dem som har omfattande hemproduktion kan personliga servicebesök ofta vara knutna till olägliga tidpunkter. En decentraliserad tjänsteproduktion är eftersträvansvärd från denna synpunkt. Förutom varu- och tjänsteproduktionen måste informationsbehandlingen och dess aktiviteter fungera effektivt i ortssystemet. Styrning och förflyttning av varor och personer till rätt plats vid rätt tidpunkt upptar allt större del av den totala verksamhetsvolymen. På lång sikt påverkar tillgången till information, i denna vida bemärkelse, levnadsvillkoren i olika orter via lokaliseringen av informationsberoende aktiviteter i näringsliv och förvaltning. På kort sikt betyder lokaliseringen tillgång till förvärvsarbete för hushållen inom de informationsbehandlande sektorerna.

Synsätt och mätmetoder 39

2.3.3 Den offentliga sektorn Hushållens beroende av den offentliga sektorn hänger bl.a. samman med att dess verksamheter skapar sysselsättning på samma sätt som verksamheterna inom företagssektorn. Vidare svarar den för ett flertal väsentliga serviceutbud. Lokaliseringen av dessa kontrolleras av offentliga organ med politiskt ansvar, t.ex. riksdagen, landstingen och kommunerna. Sätten att påverka fördelningen av offentliga tjänster är härvid många, exempelvis finns extra förmåner för offentligt anställda som bosätter sig i regioner som normalt har svårt att attrahera vissa yrkeskategorier. En rad yrken med lång utbildning finns koncentrerade till den offentliga sektorn, t.ex. läkare, lärare, präster, jurister, socionomer och bibliotekarier. Vissa yrken kan utövas endast inom den offentliga sektorn, t. ex. militära yrken. Den offentliga sektorn bedriver en rad från konsumentsynpunkt kostnadsfria] serviceverksamheter samtidigt som den svarar för en stor del av olika orters fysiska infrastruktur. Sektorns betydelse för levnadsvillkoren är således stor. Utbudet av service riktar sig vanligen endast till vissa befolkningsgrupper. Detta kan medföra en differentiering mellan olika ortstyper så att en del är bättre för yngre hushåll medan andra gynnar de äldre. Två viktiga indelningsgrunder för den offentliga sektorns utbud brukar särskiljas. För det första kan den som betalar och administrerar utbudet anges. Är det exempelvis staten, kommunerna eller landstingen kallas utbudet för offentlig konsumtion. För det andra kan man redovisa hur utbudet kan åtnjutas av hushållen. Försvaret konsumeras kollektivt, medan skolmåltider konsumeras individuellt. Utbudet av varor och tjänster från den offentliga sektorn har inslag av egenskaper som kännetecknar de teoretiskt definierade kollektiva varoma.: Andra hushålls konsumtion av det offentliga utbudet minskar dock alltid mer eller mindre det enskilda hushållets konsumtionsmöjligheter. Många gånger kan konsumtionen av offentlig service skapa köproblem, se figur 2:7. Som exempel på detta fenomen kan anföras vägarna i en region. Om trafiken är relativt liten finns det inte någon konkurrens mellan de olika individer som utnyttjar dem, och möjligheterna att utnyttja dem år inte nämnvärt begränsade. Men i och med att belastningen på vägarna ökar kommer man så småningom till en punkt där stockningsfenomen och

trafikförseningar börjar uppträda?

1 Indirekt betalas givetvis kostnaderna av hushållen. Svårigheten att fördela kostnaderna för produktionen av de s.k. kollektiva varorna på de olika individerna i förhållande till hur dessa värderar denna konsumtion medför att marknadsmekanismen inte kan användas för att få information om vilken avvägning mellan olika kollektiva varor respektive mellan kollektiva varor och privata varor som konsumenterna skulle föredra. Avvågningar sker i stället via den politiska beslutsprocessen. 7 Kollektiva varor är varor som kan konsumeras av ett hushåll utan att möjligheterna för andra hushåll att konsumera varan begränsas. 3 Varor av denna typ brukar benämnas halvkollektiva nyttigheter. I och med att vägarna har blivit en knapp resurs i regionen och de enskilda utnyttjamas intressen i viss mån konkurrerar med varandra finns det möjlighet att, om man så vill, genom prissättning få reda på individernas marginella värdering av nyttigheten i fråga.

40 Ortsbundna levnadsvillkor

restriktioner hos hushållet och l omgivningen Figur 2:7. Den registrerade efterfrågan pâ of- disponibel tid, avstándsförhál- köproblem fentlig service kan inte kunskapsnivå. landen. öppetbetalningsför- hållandetlder, alltid tillgodoses utan måga m.m. kollektiva trenatt köer uppstår. På en sporter m.m. marknad regleras mot- i l svarande obalanser mel- l l lan utbud och efterfrå- l | gan via marknadsmeka- l

z |

nismen, när efterfrågan potentiell registrerad lillgodosedd

när över ett visst trös- efterfrågan U 3 efterfrågan i: efterfrågan

kelvärde.

Det finns i själva verket en kontinuerlig skala utefter vilken olika varor och tjänster kan inordnas. Ytterst få är renodlat privata eller kollektiva. En individs konsumtion av en viss vara har nästan alltid några effekter på omgivningen. Dessa effekter kan vara både positiva och negativa. Då det knappast existerar någon prisbildning på dessa mer eller mindre önskvärda effekter av hushållens beteenden är det svårt att uppskatta deras betydelse för övriga hushålls levnadsvillkor i skilda ortstyper. Inslaget av kollektiva varor i den offentliga sektorns utbud begränsas även av att utbudet får konsumeras endast av vissa befolkningsgrupper, exempelvis personer i vissa åldrar eller hushåll mantalsskrivna i ett visst

landsting. ERU har tidigare* framhållit att den offentliga sektorn kan

delas upp i en lokal del, som avser ett område av högst ett kommunblocks storlek, en regional del, som avser att försörja en del av landet som är större än ett kommunblock, samt slutligen en nationell del, som består av sådana offentliga tjänster vilkas avsättning inte är förbehållen någon fast avgränsad del av landet. Det är dock viktigt att skilja mellan den formella och den reella räckvidden hos de offentliga tjänsterna. Den offentliga sektorns utbud med avseende på den befolkningsgrupp som i praktiken har utbyte av dem kan markeras utefter en hel skala, där de nationella nyttigheterna får bilda den ena ytterlighetspunkten, och de strikt lokala den andra. Vi kan alltså tala om en utbudshierarki med olika geografisk räckvidd. I tabell 2.6 exemplifieras den korta räckvidden som gäller för ett offentligt

Tabell 2.6 Räckvidd för en typ av offentlig service. Antal nya ärenden per 100 000 invånare i olika avståndszoner från Norrköpings rättshjälpsanstalt 1971.

Avstånd från Antal ärenden Norrköping, km per 100 000 inv.

0 - 10 2 307

1 Se SOU 1970:3

Synsâtt och rmitmetoder 41

advokatkontor. Det framgår tydligt att utbudet endast har lokal betydelse även om avsikten kanske varit att det skulle betjäna hela regionens befolkning. Det är således viktigt att understryka att utbudets påverkan på levnadsvillkoren i olika orter inte avgörs av vilka orter och befolkningsgrupper det är avsett att betjäna, utan av vilka grupper som i praktiken har möjlighet att konsumera nyttigheten i fråga. När man t.ex. säger att en viss specialiserad sjukhusklinik skall förse hela landet med den vårdtyp som kan produceras endast på denna klinik är detta visserligen i och för sig riktigt. Men för att kunna utvärdera den nytta i form av förbättrade levnadsvillkor som hushållen iolika regioner har av utbudet måste man också ta hänsyn till vilka direkta kostnader och uppoffringar som ett utnyttjande av servicen kan förorsaka. För de människor som bor inom pendlingsavstånd från kliniken i fråga kan man nästan karaktärisera den som en lokal kollektiv vara. För människor som bor mycket långt ifrån är den en nationellt avgränsad kollektiv vara. Hushåll bosatta i skilda delar av landet måste således avsätta olika mängder egna resurser i form av tid och pengar för att kunna utnyttja den kollektiva nyttigheten i fråga. En viktig uppgift för HLV är därför att för skilda befolkningsgrupper kartlägga åtkomligheten av olika former av lokalt, regionalt och nationellt avgränsad kollektiv service. Den offentliga sektorns investeringar och serviceetableringar spelar en avgörande roll för hushållens möjligheter att utföra önskvärda aktiviteter. Det enskilda hushållets möjligheter att konsumera den offentliga sektorns utbud är delvis beroende på vilket inslag av de kollektiva varornas egenskaper som återfinns i utbudet. I figur 2:7 exemplifieras hur hushållens konsumtion begränsas av förhållanden knutna till egna hushållet och till omgivningen. Varor och tjänster från den offentliga sektorn ingår tillsammans med dem från företagssektorn och den tid hushållen anslår för olika aktiviteter inklusive hemproduktionen. Man kan därför säga att det offentligas utbud av nyttigheter endast bildar utgångspunkt för individernas utnyttjande av dem. Den konsumtion av den offentliga varu- och tjänsteproduktionen som de enskilda hushållen har beror därmed på deras preferenser och hur mycket egen tid och övriga resurser de måste anslå för att kunna utnyttja varan eller tjänsten i fråga.

2.4 Sammanfattning

I kapitel 2 framhålls att mätningar av levnadsstandarden och dess förändringar vanligen utförs från tre skilda utgångspunkter. Den första och mindre vanliga metoden innebär att individernas valmöjligheter studeras. Dessa regleras bl.a. genom lagstiftning, samhällets fysiska utformning och vissa resurser inom hushållen. Inkomster, hälsa och utbildning brukar anges som exempel på hushållsbundna resurser. I, Begreppet levnadsvillkor används i kapitlet för att beteckna hushållens tillgång till en rad faktorer, t.ex. arbete, social gemenskap samt tjänster eller varor, vare sig de är prissatta eller ej. Hushållens levnadsvillkor

42 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

uppfattas således i mycket vid bemärkelse liktydigt med deras valmöjligheter. Då politiska beslut ofta avser förändringar i valmöjligheterna är det naturligt att eftersträva beslutsunderlag där villkoren kvantifieras. Den andra ansatsen vid mätningar av levnadsstandarden tar sikte på en analys av ett faktiskt val eller beteende. Ramarna för beteendet regleras genom levnadsvillkoren. Beteendet förändrar sedan de framtida villkoren. Politiska beslut syftar sällan till att direkt påverka enskilda hushålls beteenden. Vid analys av samhällsproblem, utvärdering av insatta åtgärder och framför allt vid formulering av mål för utvecklingen är dock studier av beteenden viktiga. Attitydstudier kan sägas utgöra den tredje metoden i försöken att skatta levnadsstandarden. Attityderna kommer, så långt valmöjligheterna medger, även till uttryck i det faktiska beteendet. Det framhålls dock i kapitlet att attitydstudier bör användas med största försiktighet vid utformningen av samhällspolitiken. I kapitel 2 utvecklar HLV ett synsätt som ger en naturlig ram för studier av levnadsvillkoren och deras förändringar i skilda ortstyper. Synsättet bygger på en uppdelning av förhållanden som påverkar levnadsvillkoren i två grupper, de som är knutna till hushållet och de som är knutna till omgivningen. Samhällsdebatten kretsar ofta kring huruvida och i vilken utsträckning de hushållsbundna tillgångarna utjämnats mellan olika befolkningsgrupper. Även de regionala skillnaderna brukar därvid uppmärksammas. Progressiv skatt kombinerad med transfereringar till svaga hushåll medverkar till mer likvärdiga ekonomiska resurser hos hushållen i olika ortstyper. Samhällsplaneringens medel avser emellertid ofta direkta förändringar av omgivningstillgångarna. HLV finner därför anledning att i de följande kapitlen speciellt uppmärksamma dessa tillgångar. Forskningen inom HLV:s ram kan därför sägas komplettera låginkomstutredningens undersökningar, vilka främst avser individemas egna tillgångar. Den del av levnadsstandarden som representeras av bostadsortens tillgångar får allt större betydelse. Bland argumenten för en sådan uppfattning brukar framhållas den ökade rörligheten i dygnsperspektivet och att fler hushållsmedlemmar numera är beroende av bostadsortens möjligheter att tillhandahålla arbete och service. Skillnaderna mellan olika orters omgivningstillgångar hänger ofta samman med befolkningsunderlaget och är därför svåra att utjämna. En förändrad arbetsfördelning inom hushållet och i samhället medför att det ställs större anspråk på förvärvsarbete i bostadsorten för kvinnor. Den större stadens differentierade arbetsmarknad kan av naturliga skäl inte finnas i glesbygdsområden. Den offentliga sektorns växande andel av det totala konsumtionsutrymmet skall ses mot ovanstående bakgrund. En rad välfärdspolitiska åtgärder gäller vad som brukar benämnas kollektiva varor. Utbyggnaden av sjukvården, skolväsendet och åldringsvården har skett på kollektiv grund. Allt fler av hushållens aktiviteter förutsätter ortsbundna offentliga investeringar. Utvecklingen för de samhällstillgångar som ligger utanför det privata hushållet måste således beaktas för att man skall förstå välfärdsutvecklingen i Sverige.

Synsätt och mätmetoder 43

Samhällsplaneringen kräver beslutsunderlag som ger överblick över totala förhållanden i samhället. Data för enskilda hushåll måste ofta summeras till aggregerade mått. Summeringen kräver enhetliga mått. Många förhållanden kan åsättas priser i kronor och ören för att sedan summeras till mått som anger totaler. När skilda handlingsalternativ skall jämföras måste de samlade resursinsatserna kvantifieras på något sätt. Den största användningen av tidsmått vid samhällsplanering föreligger för närvarande vid trafikplanering och vid utarbetande av fysiska planer på kommunal nivå. sammanställningar av planeringsdata från dessa sektorer ligger till grund för den rikspolitiska utformningen av trafikpolitiken, regionalpolitiken och den fysiska riksplaneringen. Vidare kommer tidsanvändningsstudier till användning vid avgränsningar av vad som i HLV:s rapport benämns individernas dagliga aktivitetsfält. Dessa bygger på analyser av både valmängder och beteenden. Vid regional planering är det ofta praktiskt att avgränsa de dagliga aktivitetsfälten efter de kategorier av individer, som är hänvisade till kollektiva kommunikationsmedel. Analyser av hushållens dagliga aktivitetsfält utgör

g

i naturliga komplement till den utredningsverksamhet som pågår kring den

l offentliga sektorns krav på verksamhetsområden för den regionala

samhällsplaneringen. Vid analyser av de dagliga förflyttningsmöjligheterna utgör relationen bostad-arbete den kanske viktigaste komponenten. De lokala arbetsmarknadsförhållandena får en alltmer central plats i tidsstudierna.

44 Ortsbundna levnadsvillkor

3 Idéer och data från

tidigare

undersökningar

- Två tredjedelar av de privatanställda har överhuvud taget inga av anställningsvillkoren fastslagna i något slag av skriftliga bestämmelsen - Livsmedelsutgiftema upptar ungefär hälften av familjeinkomsten för

jordbrukare, lantarbetare och låginkomsttagarez med tre eller flera

barn i städer och industriorter. Motsvarande siffra för höginkomst-

tagare3 var en dryg fjärdedel (27 %).

- Hälften av städernas bostadsstock, mätt i lägenheter, består av lägenheter med högst ett rum och kök. Över hälften av flerbarnsfamil-

jerna, 3 eller flera barn, i arbetarklassen bor i sådana små lägenheter”.

- har kvalitetsbristers. Närmare hälften av dem Landsbygdens lägenheter saknar elektriskt ljus. 13 % har längre än 100 m till närmaste källa eller brunn. Av smålägenheterna är en tredjedel antingen förfallna eller behäftade med minst två väsentliga brister, t.ex. i högre grad fuktiga, golvet direkt på marken.

Ovanstående resultat från en offentlig utredning om levnadsstandarden i svenska familjer härrör från l930-talet.° I detta kapitel refereras några senare centrala undersökningar med anknytning till hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper. Till att börja med, i avsnitt 3.1, redovisas de allmänna synsätten i utredningarna. Sedan följer fem avsnitt med resultat, hämtade från forsknings- och utredningsverksamhet på området. De gäller den privata konsumtionen (3.2), konsumtion av offentliga tjänster (3.3), tids- och platsanvändningen (3.4) och hushållens tillgångar (3.5). Resultaten gäller sålunda med undantag av avsnitt 3.5 data om hushållens beteende. Relativt få undersökningar har gällt hushållens tillgångar. Speciellt gäller detta sådana tillgångar som hushållen inte kan påverka direkt och som i föreliggande rapport betecknas omgivningens tillgångar. För presentationen av utredningsmaterialet har HLV genomfört egna bearbetningar av redan befintliga källmaterial för att få fram de ortstypiska förhållandena.

Sociala Meddelanden, årg. 1935, sid 550 Under 3 000 kri årsinkomst 1932/34

oiusawn...

Över 5 000 kr i årsinkomst 1932/34 Allmänna bostadsräkningen år 1933 Allmänna bostadsräkningen år 1933 Se SOU 1936:59, Levnadsstandarden i svenska familjer av Rich. Sterner.

Tidigare undersökningar 45

3.1 Synsätt i olika utredningar

De stora svårigheterna att med ett enda mått sammanfatta och mäta välfärden för olika individer, hushåll eller grupper av hushåll har man försökt undvika genom att bryta ner välfärden i olika komponenter och mäta dessa var för sig. Bakom varje uppdelning av välfärdsbegreppet i olika delkomponenter vilar då en föreställning om vilka förhållanden som är mest väsentliga för levnadsvillkoren i ett samhälle. Listor över välfärdskomponenter kan konstrueras enligt flera principer, Som exempel kan här nämnas sammanställningar över individens levnadsvillkor över en livscykel. Uppmärksamheten kan också koncentreras på olika komponenter eller tillgångar som är begränsade och samtidigt påverkar levnadsvillkoren - eller positivt negativt, I det följande sammanfattas några av de ansatser som prövats i utredningar under efterkrigstiden.

Redan i slutet av 1940-talet började man i Sverige skissera på undersökningar som skulle kunna ge information om hushållens levnadsvillkor i olika orter. Erik Dahlström preciserade för ca 20 år sedan en lista över de faktorer han ansåg av intresse för stadssociologer m.fl.1 Listan omfattade följande förhållanden:

a. demografiska förhållanden f. arbetsmiljön 3 b. ekonomiska förhållanden g. hemmiljön c. organisationsförhållanden h. fritidsmiljön d. gruppstrukturen i. personlighetsstrukturen e. den sociala kontakten j. sociala avvikelser.

En rad listor av liknande slag finns nu utarbetade inom forsknings- och utredningsverksamheten på området. De omfattar ibland en blandning av mått på hushållens resurser eller förutsättningar, t.ex. inkomster och utbildningsnivå, och hushållens beteenden, t.ex. traditionella konsumtionsdata. Även exempel på miljöbeskrivningar kan återfinnas blandade med övriga komponenter. Man kan ofta rikta kritik mot listorna. De kan t.ex. vara oprecisa på grund av blandade undersökningssyften. Som ett led i låginkomstutredningens arbete3 har man använt en av FN konstruerad lista över komponenter, som tillsammans bygger upp levnadsnivån. Listan kan översättas till nordiska förhållanden varefter man försökt empiriskt mäta de olika komponenterna för ett representativt urval av den vuxna befolkningen i Sverige. En omfattande intervjuundersökning genomfördes under tiden maj-juni 1968. Urvalet utgjordes av närmare 6 000 individer. Med undersökningen ville man belysa

följande komponenter4.

1 E. Dahlström, Stadssociologi, i G. Boalt (m. fl.), Sociologi, Stockholm 1951. 2 Man kan t.ex. vara intresserad av s.k. politik-relevanta förhållanden, oavsett om de rör hushållen eller den miljö de lever i. 3 Se SOU 1970: 34, 1971: 39 samt en rad utkast till betänkanden, t.ex. S. Johansson ”Om levnadsnivåundersökningen, Stockholm 1970. 4 Man awisade möjligheten att använda inkomster eller konsumtionsuppgifter som mått på levnadsnivån. Vidare ansågs det omöjligt att få fram något mått eller index som ensamt kunde ange ett folks levnadsnivå. Man nöjer sig med att mäta ett antal komponenter. Varje sådan komponent (se ovan) mäts med hjälp av ett antal indikatorer.

46 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Primära Sekundära Konsumtionsresurskomponenter resurskomponenter komponenter l. Hälsa 4. Ekonomiska resurser 7. Bostadsförhållanden 2. Sysselsättning och 5. Uppväxtförhållanden 8. Kostvanor arbetsförhållanden 6. Politiska resurser 9. Fritid och rekreation 3. Utbildning

Som referensram för en sådan undersökning som denna skulle man kunna tänka sig en ideal situation, en beskrivning av det goda livet. På grund av de stora svårigheterna att definiera en sådan välfärdssituation har undersökarna avstått från detta och i stället utgått från mer allmänt omfattande föreställningar om missförhållanden på olika områden. Komponenterna har valts i avsikt att ”belysa och mäta förekomsten av problem för individen. Med hänsyn till utredningens mål, att bilda underlag för politiska beslut, har undersökningen dessutom koncentrerats till sådana problem som kan påverkas genom politiska beslut. Urvalet av levnadsnivåkomponenter anknyter därför till existerande institutionella ramar. För att minska riskerna med ett sådant förfaringssätt har låginkomstutredningen i levnadsnivåundersökningen även tagit med politiska resurser som en komponent. Därmed vill man söka mäta både individens möjligheter att, som man uttrycker det, skydda sig mot institutionerna och hans möjligheter att på det politiska planet få nya beaktade - för att av problem därigenom påverka uppsättningen institutioner. Bland olika välfärdskomponenter har i många sammanhang hälsa bedömts vara den allra viktigaste, i varje fall om hälsa definieras i den mycket vida betydelse som förekommer i WHO :s stadga: ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej endast frånvaro av sjukdom eller svaghet. En så vittsyftande definition är givetvis mycket svår att precisera närmare, och att finna mått på hälsa i denna betydelse är omöjligt. Redan att mäta hälsa i den mer inskränkta betydelsen frånvaro av sjukdom eller svaghet, vållar betydande svårigheter. Utredningen har i sin kartläggning av (den vuxna) befolkningens hälsotillstånd använt individens egna redogörelse för sitt upplevda hälsotillstånd, genom att i sin intervjuundersökning ta med frågor om sjukdomar, handikapp och allmänt hälsotillstånd. För ett litet urval bland intervjupersonerna uppföljdes även intervjun med en läkarundersökning. Som exempel på de resultat som låginkomstutredningen redovisar kan nämnas att man konstaterar att det för komponenten hälsa i fråga om de flesta sjukdomar inte fanns någon signifikativ skillnad i frekvens mellan

olika ortstyperl. I några fall fann man dock sådana skillnader, nämligen i

fråga om psykiska besvär, magsår och i viss mån förkylningar, som alla var vanligare i storstäderna än i mindre städer och på landsbygden. En annan signifikant skillnad gällde i fråga om tändernas tillstånd, där andelen intervjuade med egna tänder i relativt gott skick var betydligt större i städerna än på landsbygden. I tabell 3.1 visas exempel på utredningens välfärdsindikatorer samt andra samvarierande mått. Tabellen skall ses som ett exempel på de skilda typer av välfärdsmått som kan anses redovisa tandhälsa.

1 Vissa resultat från undersökningen har bearbetats av HLV, som har kompletterat den regionala indelningen i låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning med en indelning i sex ortstyper som är konsekvent uppbyggda efter befolkningsunderlaget. Några sammanfattande tabeller från bearbetningarna presenteras i Urbaniseringsprocessen nr 50, ERU, mars 1972.

Tidigare undersökningar 47

Tabell 3.1 Tandläkare per invånare, andel av den vuxna befolkningen som besökt tandläkare under de senaste 12 månaderna och tandstatus för den vuxna befolkningen 1968.

Mått på konsum- Mått på faktisk Välfárdstionsmöjligheter konsumtion indikatorer

Tandläkare Andel av den vuxna befolkningen som per l 000 invånare besökt tand- har egna har lösläkare de bra tänder senaste 12 tänder månaderna

Källa: ERU/EFA :sbearbetningar av levnadsnivåundersökningen.

En annan svensk offentlig utredningl, servicekommittén, har liksom

låginkomstutredningen försökt lägga en helhetssyn på individen, hushållet och samhället. Man framhåller bl.a. att de komponenter som faller inom kommitténs arbetsområde har avgörande betydelse för individens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Vidare skapar de förutsättningar för trygghetskänsla och livsvilja, påverkar individens möjligheter till personlighetsutvecklande aktiviteter och gemenskap samt medverkar till eller motverkar jämlikhet. Servicekommittén beskriver sitt arbetsområde genom att ange ett antal servicefunktioner som ingår i begreppet boendeservice. Till boendeservice räknas:

- Barntillsyn i form av institutionell barntillsyn, familjedaghem och tillsyn i barnets eget hem av person utanför familjen samt tillfällig i s barntillsyn - Åldrings-, sjuk- och handikappservice förutsatt att den ges i bostaden

g eller dess närhet

I - Fritidsservice och kulturdistribution i form av ordnad verksamhet för E alla ålders- och intressegrupper förutsatt att den sker i bostadsområdet - för alla som alternativ eller till å Mathållning grupper komplement å självständig hushållning i den egna bostaden. Hit hänförs också frågor

i om distribution av färdig mat till hushållen för konsumtion ibostaden

å - Bostadsvård, daglig städning, Veckostädning och storstädning. Hit › hänförs olika former för hemhjälp - ofta kombinerad med tillsyn och “ s vård - Tvätt och klädvård såväl i bostaden, bostadsfastigheten som genom kommersiella anläggningar - Varudistribution och expeditiva tjänster för alla hushållstyper. Hit hänförs frågor om handelns och de offentliga och expeditiva tjänsternas lokalegenskaper, lokalisering och öppethållande, om olika former av förmedling av varor och tjänster samt distributionsformer.

Servicekommittén arbetar huvudsakligen med servicefrågor, dvs. söker lösningar på funktioner som överförts från det enskilda hushållet till en 1 eller kollektiv se SOU 1968:38 samhällelig organisation. Servicebegreppet gäller givetvis hela samhället, vilket får konsekvenser för serviceförsörjningen i exempel-

_1å70å%8 SCIU

vis norra glesbygdsområdet, där bristerna idag är stora. direktiven

Enligt SOU l973.24sm

skall servicekommittén ej behandla frågor rörande glesbygdens problem, men man framhåller ändå starkt den obalansen 7 regionala då det gäller Se SOU 1972:13

serviceutbudet. Glesbygdsutredningenz och servicekommittén har iviss och SOU 1972:56.

48 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974 = 2

mån likartade frågeställningar, även om de helt olika förhållandena beträffande de större tätorternas boendeserviceproblem och glesbygdsområdenas servicedistributionsproblematik kräver olika åtgärder från samhällets sida. Konsumentutredningen har i en lägesrapport preciserat ett hushålls produktionsresurser i avsikt att för det första kunna beskriva hushållets interna produktionskapacitet i förhållande till primära individmål samt för det andra att kunna precisera kraven på de yttre serviceresurser som hushållet behöver. Resurserna har indelats enligt följande lista:

Målresurser

Mänskliga resurser - Fysisk prestationsförmåga - Planerings- och kontrollkapacitet

Serviceresurser - Varor och tjänster (konsumtionsfärdiga) - och andra bo- Redskap (typ apparater varaktiga konsumtionsvaror, stadsutrustning och målaktiviteter och transportmedel för målaktiviteter utanför bostaden)

Hjälpresu rser Mänskliga resurser - Fysisk prestationsförmåga - Planerings- och kontrollkapacitet

Serviceresurser - Råvaror, halvfabrikat och tjänster för hushållets egenproduktion - för Redskap (apparater, maskiner, arbetsverktyg, bostadsutrustning hjälpaktiviteter och transportmedel för hjälpaktiviteter utanför bostaden).

Konsumentutredningen framhåller vidare att en s.k. målresursanalys enligt ovanstående schema skall leda fram till en specificering av de resurser som är en förutsättning för att hushållets samlade målaktiviteter skall kunna ge ett resultat som rimmar med hushållens primära mål, dvs. hushållsmedlemmarnas fysiska, psykiska och sociala välbefinnande”. Distributionsutredningen studerar hushållens yttre och inre resurser, måltidsproduktionens storlek samt hushållsmedlemmamas mål och värderingar. Samspelet mellan dessa förhållanden och t.ex. inköpsverksamhetens storlek och organisation behandlas i distributionsutredningens rapporter. I utredningens empiriska studier är man många gånger hänvisad till tidsmått, t.ex. beträffande arbetsinsatsen för inköp eller måltidsproduktion. Hushållsbudgetundersökningen, som genomförs av statistiska centralbyrån, är en studie av konsumtionens fördelning på olika varor och tjänster i mellan tre- och fyratusen hushåll. Levnadsnivåundersökningen ingår som ett led i låginkomstutredningens arbete. Den presenteras ovan. Undersökningsresultaten från bägge dessa undersökningar har bearbetats i samarbete mellan ERU och andra offentliga utredningar. Statistiska centralbyrån, SCB, i Sverige förbereder uppbyggnaden av ett välfärdsstatistiskt redovisningssystem. Centrala inslag i detta är bl.a. levnadsnivåundersökningar, tidsbudgetundersökningar samt undersökningar av inkomstfördelningen efter transfereringar. Arbetet med levnadsnivåundersökningar skall ses som en uppföljning av låginkomstutred-

Tidigare undersökningar

ningens studier. Främst koncentreras uppmärksamheten på komponenterna hälsa, utbildning, sysselsättning och inkomster. Inom ramen för arbetet inom expertgruppen för arbetsmarknadsforskning, EFA, arbetsmarknadsdepartementet, har avsevärda resurser satsats på studier av flyttningar, både inom landet och från andra länder. I det sociologiska forskningsprojektet levnadsnivåförändringar i samband med geografisk rörlighet vid Umeå universitet samt det ekonomiska forskningsprojekt ”benefit-cost analys av geografisk rörlighetsstimulans” vid samma universitet är avsikten att utföra en ekonomisk av den analys geografiska rörlighetsstimulansen kompletterad med sociologiska data om individers och gruppers miljöpreferenser. l den ekonomiska kalkylen avser man att försöka räkna även med data som åtminstone inte direkt var möjliga att kvantifiera i kronor. Exempel från denna studie redovisas i kapitel 8. De bearbetningar av 1969 års hushållsbudgetundersökning, som redovisas i nästa avsnitt, har genomförts i samarbete mellan ERU och EFA. Som framhålls inledningsvis i kapitlet har få utredningar genomfört studier av omgivningens tillgångar. Stockholm.: har dock landsting kompletterat en stor intervjuundersökning med en omgivningskartering, som avser att öka kunskaperna om olika miljöförhållanden i Stockholmsregionen. Miljön är under ständig förändring - nya inslag tillkommer och andra försvinner eller förändras. Förändringarna får stora effekter på den inomregionala fördelningen av välfärdsutbudet. Det bör därför så långt möjligt beaktas att den insamlade dokumentationen på ett någorlunda enkelt sätt kan hållas aktuell. Landstingets därför bl.a. inventering syftar till att utgöra underlag för uppbyggnaden av en databas för miljöutbudet till tjänst för den regionala inriktas planeringen. lnventeringen på att registrera och rumsligt bestämma anläggningar och arrangemang ägnade att möjliggöra eller underlätta (resp. motverka) olika väsentliga aktiviteter bland hushållen samt ange egenskaper hos utbuden. Det är självfallet inte möjligt att i en och samma inventering redovisa alla miljöelement, än mindre att ange alla deras De egenskaper. miljöutbud som inventeringen valt att studera är hämtade från olika samhällsområden. Utbuden är i samtliga fall väsentliga för att möjliggöra eller underlätta olika aktiviteter för hushållen. De av Stockholms landsting valda miljökomponenterna är:

l. Demografiska och socioekono- 7. Utbildningsförhållanden miska förhållanden 8. Hälso- och sjukvårdsförhållan- 2. Bostadsförhållanden den 3. Sysselsättningsförhållanden 9. Fritidsservice 4. Persontransportmöjligheter 10. Personlig säkerhet 5. Butiksförsörjning ll. Störningar i den fysiska miljön 6. Barntillsynsförhållanden

Det utredningsmaterial som sammanfattas ovan ger en relativt allsidig belysning av olika gruppers levnadssituation. Det har ofta legat till grund för olika socialpolitiska åtgärder, t.ex. i form av stöd till hushållsgrupper som uppvisat låga värden i några avseenden. Mer sällan har undersökningarna kunnat användas som underlag för regionalpolitiska insatser. Materialet har sålunda i allmänhet inte kunnat visa hur hushållens levnadssituation påverkas av ortsbundna förhållanden. Enligt_ HLV:s uppfattning är det viktigt att komplettera undersökningarna i detta avseende. I det följande presenteras bearbetningar av vissa utrednings-

50 Ortsbundna levnadsvillkor

resultat för att visa hur de ortsbundna förhållandena ibland kan förklara och ibland kan misstänkas ligga bakom skillnader i undersökningsresultaten.

3.2 Den privata konsumtionen

Den årliga reella konsumtionsökningen per invånare i Sverige har i genomsnitt varit drygt 2 % de senaste 40 åren. Den privata konsumtionsvolymen har vuxit snabbare under 1950- och 1960-talen än under 1930och l940-talen. För närvarande, år 1973, kan den privata konsumtionen beräknas till drygt 12 000 kronor per capita. Med det synsätt som används i föreliggande rapport bidrar uppgifter om den privata konsumtionen partiellt till förståelsen av hushållens levnadsvillkor. Bland begränsningarna kan nämnas att den privata konsumtionen mäter ett faktiskt beteende som endast delvis kan användas som underlag för samhällsplanering. Den mäter vidare endast begränsade delar av hushållens verksamheter. En rad verksamheter med negativa effekter på omgivningen t.ex. slitage eller nedskräpning, mäts som bekant ej i konsumtionsmåttet. Vidare är det oklart hur hushållens inköp av varor och tjänster skall periodiceras. Åtskilliga inköp avser kortsiktiga upplevelser medan andra inköp innebär långvariga investeringar i hushållens tillgångar, t.ex. hälsa eller utbildning. Det är även svårt att ge en entydig definition av den privata konsumtionen. Bl.a. skiljer inköpskostnaden många gånger sig från varans eller tjänstens värde. Vissa delar subventioneras dessutom av den offentliga sektorn. Allmänhetens utlägg för receptbelagd medicin var år 1972 cza 300 miljoner kronor medan riksförsäkringsverket betalade mer än det dubbla i subventioner av samma medicin? Det finns även exempel där företagssektorn subventionerar hushållens konsumtion, t.ex. lunchkostnader eller tjänstebil. Uppgifter beträffande den privata konsumtionens förändringar kan således inte direkt användas som ett mått på välfärdsutvecklingen. Den privata konsumtionen omfattar inköp och underhåll av dagligvaror och kapitalvaror, kostnader för bostäder och fritidshus, dock inte inköp av bostäder, större delen av kostnader för utbildning, hälsovård och fritidsverksamhet samt kostnader för olika typer av tjänster. Alla dessa poster beräknas vanligen från produktionssidan, som i nationalräkenskaperna där man gör årliga skattningar i löpande och fasta priser. För en regional analys krävs andra källor.3 De mest omfattande uppgifterna om hushållens monetära inkomster och uppgifter erhålls i de s. k. hushålls- 1 Se C.J. Dahlman och Den år 1969.

budgetundersökningarna. senaste4 genomfördes

A. Klevmarken, Den privata konsumtionen 1931- 3 De metoder som ligger till grund för skattningarna av den nationella privata 1975, Industrins utred- konsumtionen i långtidsutredningarna torde inte kunna användas för studier av ningsinstitut, Uppsala konsumtionen i enskilda orter på grund av det omfattande räknearbete som skulle 197 l. behövas. Inkomstuppgifter, uppgifter beträffande âldersfördelning, smak, m.m. skulle krävas för enskilda orter. Däremot kan långtidsutredningens data med fördel 2 Dessutom förbrukas användas for nationella avstämningar av konsumtionsuppgifter från olika regioner, en hel del medicin av skattade med hjälp av stickprovsundersökningar. sjukhus vilket registreras 4 omfattar 3 000 hushåll, se vidare SCB, Statistiska Undersökningen drygt som offentlig konsumtion. meddelanden P 1971.9.

Tidigare undersökningar 51

Den privata konsumtionen beräknas i nationalräkenskaperna med metoder som uppskattar produktionssidans insatser i form av produktion och försäljning av varor och tjänster till den privata sektorn] Hushållens och framför allt företagens andelar av den totala ekonomiska aktiviteten i samhället har under de senaste decennierna överförts till statliga och kommunala myndigheter samt till socialförsäkringsinstitutioner. Dessa tre sektorer svarade för 14 procent av den disponibla nationalinkomsten år 1950. År 1971 hade deras andel ökat till 37 procent. I kronor räknat har utrymmet för den privata konsumtionen ökat från ca. 7 000 kronor per person år 1963 till knappt 12 000 kronor år 1971. Av denna ökning utgörs drygt 2 000 kronor av prisstegiingar. Resterande summa motsvarar en ökad reell konsumtion. I det följande presenteras den ortstypiska konsumtionen som den

framgår av data från 1969 års hushållsbudgetundersökning.2 Skillnaderi

konsumtionsmönstret framgår av tabell 3.2. Bland de mera markanta skillnaderna mellan ortstyperna kan nämnas att man i norra glesbygden

Tabell 3.2. Den privata konsumtionen 1969, och dess fördelning fördelad på varugrupper och ortstyper. Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra Hela holm och städer mellan- tät- gles- riket Malmö bygden bygden bygden Total konsumtion, kronor 29 500 26 100 23 400 22 800 23 600 20 000 23 700 Procentuell fördelning på varugrupper å

« Bostäder och fritidshus 18,2 16,9 17,1 16,6 16,0 15,7 17,3

inkl. utlandsturism

Källa: ERU/EFA :s bearbetningar av hushållsbudgetundersökningen. 1 Statistiska uppgifter inhämtas för produktion, försäljning, inkomster eller omsättning beroende på var i produktionsledet varan eller tjänsten lättast kan definieras i pris. Beräkningarna görs årligen i löpande och fasta I priser. nationalräkenskaperna fördelas den disponibla nationalinkomsten på hushållen, företagen, statliga och kommunala myndigheter samt socialförsäkringsinstitutioner. Hushållens inkomster disponeras i sin tur på konsumtion och sparande. 2 Hushållsundersökningar ger information om konsumtionens omfattning och sammansättning med avseende på skilda typer av varor och varukategorier. Hushållsbudgetundersökningen ger även underlag for marknadsstudier och ställningstaganden i lokaliseringsfrågor. Sådana studier och bedömningar är av betydelse såväl for handelns och servicenäringarnas egen som för samhällets planering. Resultatet av undersökningen kommer vidare att användas för att aktualisera viktunderlaget för konsumentprisindex och för uppskattningar av konsumtionens sammansättning i nationalräkenskaperna.

52 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

lägger en förhållandevis stor andel av konsumtionen på mat och dryck. Däremot konsumeras enligt den officiella statistiken sprit och tobak i större utsträckning i storstäderna. I dessa och i de större städerna har man även en hög andel av utgifterna till hälsovård. Hushållens sammansättning av konsumtionen i olika ortstyper redovisas även i tabell 3.3. En intressant indelning av konsumtionens ändamål används i denna tabell som visar de absoluta utgifterna. Avsevärda skillnader framträder även i tabell 3.3 beträffande konsumtionens

sammansättning i olika ortstyper. Reskostnaderna för kollektivtrafik är

t.ex. 6 gånger så stor i Stockholm som i Norrland. Bostadskostnaderna i Stockholm är likaså betydligt högre än i andra ortstyper. Från andra undersökningar, se kapitel 6, framgår att boendestandarden inte skiljer sig nämnvärt mellan olika regioner. Resor och sparande i värdepapper kan också betraktas som storstadsaktiviteter. Vid tolkningen av de ortstypiska konsumtionsmönstren bör olikhetema i inkomster och hushållstyper ihågkommas.

Tabell 3.3 Exempel på hushållens utgifteri olika ortstyper 1969.

Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra holm och städer mellan› tät- gles- Malmö bygden bygden bygden

Personförsäkringar 400 400 200 400 400 200 Avgifter, licenser och diverse försäkringar 900 800 800 800 800 800 100 100 100 - 100 100 Barnpassning l-lushållstjänster 200 200 200 100 200 100 Bildrift 1 800 1 600 l 700 l 600 1 800 l 500 Resekostnader för kollektivtrafik 600 400 200 l 00 100 100 Bostadskostnad 5 600 4 500 4 100 3 800 4 000 3 200 varav uppskattade räntor för lån 500 600 400 400 500 300 Direktkonsumtion ll 800 9 700 9 500 9 300 9 700 8 700 varav mat och dryck 6 500 5 700 5 800 5 700 6 000 5 700 sprit och tobak 1 100 800 700 600 700 500 kläder, skor etc. 2 600 2 400 2 200 2 300 2 400 l 800 Rekreationskostnader 3 200 2 700 2 100 2 000 l 800 1 400 varav hobbymaterial o.d. 700 700 500 600 500 300 tid ningar, böcker etc. 600 500 400 400 400 300 resor och semester l 300 900 600 5 00 500 300 fritidsbostad 300 200 200 200 100 100 Hushållsinvesteringar 7 600 3 700 4 100 4 600 3 800 2 800 varav fordonskonsumtion 1 600 l 300 1 200 1 200 1 300 1 000 kapitalvarukonsumtion 1 800 2 000 1 700 l 800 l 900 1 400 Amorteringar, exkl. bostadsoch fritidshus l 900 900 1 200 1 200 1 100 l 000 300 600 100 - 100 - Sparande i värdepapper, inköp Räntor, exkl. bostadslån 500 300 400 400 400 200

Anm.: Vissa utgifter redovisas under flera poster. De olika delsummoma kan således inte summeras.

Källa: ERU/ EFA :s bearbetningar av hushållsbudgetundersökningen.

1 Observera att uppgifterna redovisar hur mycket pengar hushållen lägger ut på olika varor och tjänster i ortstypema. På grund av regionala prisskillnader motsvaras summoma ej av hur mycket man köper.

Tidigare undersökningar 53

Pris- och volymutvecklingen varierar dock mellan de olika varugrupper som konsumeras. För varaktiga varor såsom bilar och hushållsmaskiner varit lägre än för icke-varaktiga varor som livsmedel har prisutvecklingen i de relativa hänger samman med och tjänster. Förskjutningen priserna den snabba tekniska utvecklingen som medfört relativt lägre produktionskostnader vid varuproduktion än vid övrig produktion. Dessa förhållanden medför t. ex. att befolkningen i Stockholm får alltmer för den relativt stora mängd pengar man lägger ner på arbetsbesparande maskiner ihushållet. Reskostnader av olika som utgångspunkt för en slag kan användas analys av hur de kan bokföras och kvantifieras på ett för regionalpolitiken intressant sätt. Både monetär konsumtion av transporter och tidsinsatser för förflyttningar måste då beaktas. En utvecklad bokföringshushållens med monetära och tidsteknik, som registrerar aktiviteter, användsningsdata förbättrar möjligheterna att:

vilka delar av hushållens levnadsvillkor och beteenden som l. analysera fångas upp av det monetära systemet 2. bedöma hur studier av tidsanvändningen svarar mot mått på hushållens levnadsvillkor och beteenden och substitutionsmöjligheterna mellan hushållens 3. belysa sambanden användning av monetära resurser och tidsresurser 4. bedöma om det går att skapa en brygga mellan monetära bokföringssom används inom den offentliga sektorn och e. och budgetsystem ...A av hushållens levnadsvillkor. mätningar VV< En av avsikterna med bokföringssystemet är att skapa en brygga mellan s. k. mikro- och makrodata. Självfallet skulle ett utvecklat av ovanstående typ även ge möjligheter att strukturera bokföringssystem en rad datainsamlingar som rör hushållens levnadsvillkor eller beteen-

r1nx/§=?\â!9(r*hw“71e\ø›7wva›-rrø4r›nnwvunrvn

den* Tabell 3.4 visar ett exempel på bokföringen av en individs transportaktiviteter som är förenade med penningkostnader. De olika utgiftsposterna i tabellen åtföljs av två tal där det första anger långtidsutredsektorsnummer och det andra talat anger postens nummer i ningens hushållsbudgetundersökningen. Vissa monetära poster kan som synes inte erhållas ur befintliga källor. Möjligheterna att kvantifiera den nuvarande konsumtionen i olika ortstyper begränsas även av att stickprovsstorleken i 1969 års hushållsbudgetundersökning är för liten. De data, som skulle kunna redovisas, är för osäkra. delar av det finansiella bostadssparandet bokförs inte Betydelsefulla tillräckligt noggrant i offentlig statistik. Här avses bl.a. kapitalvinster på grund av värdestegring. Taxeringsvärdet och marknadspriset för egnahem utvecklas olika i skilda orter. Förmögenhetsökningen, mätt t.ex. i marknadspriser, är normalt störst i de mest expansiva tätorterna eller de

1 Paralleller kan här dras till nationalräkenskapssystemet som bygger på en modell av den ekonomiska verksamheten i ett land. Det bör betonas att den här konkretiserade metodiken skall betraktas som en idéskiss. Tankegångama behöver således utvecklas innan en fullständig utvärdering av deras användbarhet kan göras.

54 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 3.4 Exempel på bokföring av en individs transportaktiviteter i en vinst- och förlusträkning.

TRANSPORTAKTIVITETER

- Monetär konsumtion av: lokalresor 131630 taxi l3:631 inrikesresor 13:633-4 varufrakter 13:636 egen bil 92600-1, 608-9, 611-18 fri tjänstebil 152628 ñrmabil privatbruk 152625 hyrbil 151626 bensinpengar 132637 bensin 7:610 parkering 152620-3, 627 försäkringar m.m. 15:907, 952, 954 övriga transportmedel 9:604-6 - Monetär konsumtion av utlandsresor l3z800zl - subventioner av transport- och ltflonetär konsumtion av post- och teletjänster 132638-40 förflyttningstjänster - Ovriga monetära transport- och förflyttningsverksamheter

Anm.: Siffrorna efter vissa poster avser sektor i långtidsutredningens räkenskapsmodell och utgiftspost i 1969 års hushållsbudgetundersökning. Poster utan siffror bokförs för närvarande ej i dessa typer av kalkyler.

största orterna. Ett flertal utgiftsposter i hushållsbudgetundersökningen och nationalräkenskapema speglar ändå monetära för bostadsutgifter konsumtionen, exempelvis hyror, reparationer, målning, uppvärmningskostnader m.m. Även uppskattningar av egnahemskostnader och fria bostäder kan tillsammans med erhållas ur nämnda bostadsförsäkringar källa. I tabell 3.5 redovisas bostadskostnader år 1969 för tolv av typer hushåll i olika ortstyper. Som HLV påpekat varierar andelen tidigare hemproduktion mellan ortstyperna vilket gör att tidsmått bör komplettera de monetära. För att spegla den totala kostnaden för boendet bör således uppgifter om tidsinsatsen för att förbättra boendet redovisas. Många reparations- och underhållsarbeten görs av hushållen själva, ibland genom egen arbetsinsats och ibland genom arbetsbyten mellan hushållen. Dessa bostadsinvesteringar måste skattas genom tidsanvändningsstudier.

3.3 Konsumtionen av

offentliga tjänster

Offentliga tjänster tillhandahållas av stat och kommun. Samtliga kommuner skall kunna erbjuda sina invånare en viss minimistandard beträffande kommunal service. Vissa områden av den kommunala verksamheten har därför starkt reglerats, samtidigt som ekonomiskt kommuner svaga erhåller resurser via skatteutjämningsbidragen och andra transfereringsformer. En betydande del av den kommunala verksamheten finansieras helt eller till stor del av till verksamheten knutna Ändå statliga bidrag. blir förutsättningarna för skilda kommuner att erbjuda kommunal service olika. Även den sekundärkommunala verksamheten stora uppvisar geografiska variationer i den service man tillhandahåller allmänheten.

Tidigare undersökningar 55

:m .H0 :m

-øaêêâ 60.809

00m 00a 00m 000 00w

?§0 :än wTé. :0E 0|0

0 w w v w 3.

.m :m

-amiga 600.009

000 00m 02 00_ 000

?§0 :än 0|0 :oo 2A m 0 w 0 0 m...

a :m .H0

-caEêâ 600000

000 000 00m 000 00A

?§0 :än 010 :0E w_|› 0 w w w 0 w.m

-E0553 60500

00m 00m 000 00m 00m

?§0 :S: Ewa

w v m m v w.m

-§20 00.530

00_ 000 00› 03 000

m m m m m m;

-..ämnar

000 00w 00w 000 00v

0.502 :mE

n 0 0 0 0 m.”

o.: 00v 000 00v 00m

0003 :m8 w w w w w 3

.E3003

00w 00w 00k.

:mås:

000 00w

000:...

0050:0

m m m m m 0.0

4.035.0200==.o00=nm_m§=_

SEO

Låoaä

00w 00m 000 00w

:...222

00m

300%

_ w v v v v m.m

000_

-E025 005m: 0303.0.. 00:30.00

um 00v 000 000 000 00_

m m m m m n..

ä

0000500300008..

-_5883 60:00:

00m 00w 000 000 00m

?§0 -_0020 408% 2:3 0 v v v w w.m

.uoEioxoumu amsâoaaop

-zaåä 60:00: 0002:0

00v 00_ 00w 00m 00v

?§0 ._0090 .§8 0 w v v w m.m

mcoäåø:

_0098955 nämämm

:oo

-cazoE .måñss

._0003

0m=§=mEo=00

w.m .å

90.300 00080205 E003: 502.000 008520020

:ocg 0:05 200m _Eoz 0:4. 03:a .sann

56 Ortsbundna levnadsvillkor

Detsamma gäller den statliga verksamheten. I detta avsnitt redovisas exempel på den offentliga sektorns kostnader för tjänsterna. I tabell 3.6 visas indexserier för ett antal kommuner, i grupperade kommunblocksgrupper, varvid nettokostnaderna per invånare i riket satts till 100. Tabellen visar fritidsnämndens nettokostnader per invånare, nettokostnader i form av bidrag till föreningar och organ samt kostnader för kommunal vuxenutbildning med biblioper invånare, sammanvägt tekens bokbestånd per invånare. Det sista måttet innehåller således en icke monetär del. De 15 största och minsta värdena i varje kommun i tabellen har särskilt markerats. Det framgår tydligt att de största utläggen per invånare har kommuner, som klassificeras som större städer och norra tätbygden. Övriga ortstyper har lägre utlägg, olika nivåer för olika typer av service. För hela landet är utgifterna för fritidsnämndens samlade verksamhet i kommuner med mindre än 10 000 invånare 18 kr per invånare och år. Motsvarande siffra för kommuner med över 50 000 invånare är 56 kr år 1970. Bland bidragen till föreningar och organisationer skiljer sig mest nettodriftkostnader per invånare för folkbildningsorganisationer. Små kommuner betalar här 6 kr per invånare och år. De större betalar mer än 4 gånger så mycket. Samma relationer gäller nettokostnad per invånare för kommunal vuxenutbildning. Indexserier för barntillsyn, undervisning, socialvård och åldringsvård visar på samma grad av variation mellan kommuner inom samma ortstyp. Utjämnade medianvärden eller medelvärden för ortsgrupper ger givetvis ej samma spridning eftersom spridningen inom grupperna då elimineras. Då konsumtionen av offentliga tjänster oftast inte mäts med marknadspriser utan med produktionskostnader i form av offentliga sektorns utgifter försvåras som bekant jämförelser av nyttan med tjänsterna över tiden eller mellan olika ortstyper. Principerna för fördelningen av de offentliga tjänsterna mellan olika ortstyper kan bl.a. av denna anledning variera och motiveras med ett flertal skäl, alla lika försvarbara. I figur 3:1 jämförs t.ex. väginvesteringarnas omfattning i olika regioner med bilismens utbredning.

Hushållens kostnader för att konsumera offentliga tjänster ligger utanför det mått som omfattas av offentliga tjänster. Hushållens kostnader skulle dock kunna beräknas på ett flertal sätt. Exempelvis kan alternativkostnader i form av utebliven förtjänst, resekostnader, andra penningutlägg i samband med resor och väntetider, utlägg för den offentliga tjänsten som ibland debiteras hushållen, med flera poster inkluderas eller exkluderas i beräkningarna. Då många former av offentlig service inte debiterar hushållen någon avgift kan de monetära kostnaderna ofta endast skattas genom att den offentliga sektorns utgifter för olika ändamål fördelas på skilda grupper av hushåll efter vissa principer.

Tidigare undersökningar 57

Tabell 3.6. lndexserier för ett urval av kommunblock visande: A. Fritidsnämndens nettokostnader per invånare, riket = 100. C. Kostnader för kommunal vuxenbokbestånd per invånare, utbildning per invånare sammanvägt med bibliotekens riket = 100.

Kommun A B C Kommun A B C Fritids- Bidrag Vuxen- Fritids- Bidrag Vuxennämn- till utb. nämn- till utb. dens fören. och dens fören. och verksam- och bibl. verksam- och bibl. het. organ. het. organ.

Kommuner i Tätbygdskomnärheten av muner främst i storstäder norra Sverige 218 + 101 247 + Östersund 245 + 94 208 + Huddinge Kungälv 161 122 57 - Luleå 217 + 200 + 91 143 156 + 132 Örnsköldsvik 189 + 163 + 143 Haninge Lomma 96 48 - 52 - Härnösand 187 72 154 + Lerum 71 45 - 84 Piteå 179 108 90 60 129 76 Boden 118 163 + 234 + Trelleborg Tjörn 55 43 - 154 + Gotland 118 140 98 21 - 23 - 30 - Sollefteå 113 121 59 Vårgårda Större städer Mora 43 108 97 och kommuner Eda 38 142 121 nära större Glesbygdskomstäder muner främst i Borlänge 330 + 146 130 norra Sverige Landskrona 303 + 138 162 Haparanda 299 + 83 168 +

Helsingborg Borås 155 98 121 Vilhelmina 76 91 95

143 43 - 25 - Jokkmokk 69 270 + 116 Degerfors 139 59 66 Överkalix 67 118 175 + Ronneby

Linköping

Grästorp Ovanåker 31 - 49 - 137 Mellanbygdskom-

Oskarshamn 100 142 128

58 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 3.6 (forts.) Kommun A B C Kommun A B C Fritids- Bidrag Vuxen- Fritids- Bidrag Vuxen-

Anm.: De 15 högsta och lägsta värdena i varje kolumn har markerats med + resp. -.

Källa: SOU 1972:44.

Milj. kr. Figur 3:1. Väginveste- 2500ringarnas faktiska regionala fördelning 1958k) OOO 1969 jämfört med den h ypotetiska fördelning

UTFALL

UN som erhålls om vägin- 1500 - NN vesteringarna fördelas o efter den regionala för-

ha

V delningen av tillskottet NV 1000 - S0 tiII fordonsbestândet

FAKTISKT

1958- 196 9. S Källa: Väginvesteringar- O! 8

Vä

nas och vägstandardens

regionala utveckling på E

det statliga vägnätet

under l960-talet. Statens 500 1000 1500 2000 2500 Milj. kr.

vägverk 71.07 TÖ 117 FÖRVÄNTAT UTFALL

3.4 Tid- och platsanvändningen

Någon kontinuerlig uppföljning av hushållens tidsanvändning pågår ej. I en rad stickprovsundersökningar har dock tidsanvändnings- och tidsfrekvensdata insamlats. Tidsanvändningsdata har ofta ett målinriktat syfte, vilket gör att endast delar av den totala tiden kvantifieras. 1 föreliggande avsnitt redovisas hur den faktiska tidsförbrukningen brukar registreras genom kvantifieringar av individernas verksamheter i skilda geografiska positioner. Särskild vikt läggs vid utseendet på det schema enligt vilket grupper av personer (hushåll, arbetsgrupper, skolklasser, umgängesgrupper) samman träffar under dagen samt de förflyttningar dessa gruppe-

ringar för med sig. Inom ERU :s ram har sedan länge tidsstudier utförts, se

Tidigare undersökningar S9

SOU 1970:14. En noggrann genomgång av tidsstudier återfinns i ERU:s underlagsmaterial UlO. Syftet med studier av hushållens faktiska tidsanvändning är att underlätta den regionala planeringen på olika sätt. Genom att studera beteendet för skilda grupper av hushåll dras slutsatser beträffande vilka restriktioner som påverkar beteendet. Bland klassiska exempel på sådana förhållanden kan nämnas köbildningar, vare sig de uppträder i kommunikationsnät, i trafiken eller på olika serviceinrättningar.

Metoderna vid dessa studier varierar. Kvantifieringar av den faktiska tidsanvändningen kan ske med hjälp av antingen formulär eller dagböcker som hushållen själva fyller i, eller intervjuer med hushållen. Undantagsvis kan man observera hushållets beteende med hjälp av observatörer. Slutligen kan ibland bearbetningar av befintlig statistik, kundregister m.m., ge vissa upplysningar om det faktiska förhållandet. Dagböcker kan avse antingen hela dygnet eller delar av dygn. Ibland omfattar de samtliga aktiviteter som hushållet gör, ibland endast vissa aktiviteter. Detsamma gäller frågeformulär, som dock vanligen omfattar längre tidsperioder än dygn. Med frågeformuläret kan man fånga in vissa aktiviteter, som har en låg frekvens, dvs. utförs sällan. Exempel på en undersökning, där en fulldygnsdagbok har använts, är skogshögskolestudien, som genomförts av TBS-gruppen. Exempel på en dagbokstyp, som endast omfattar vissa aktiviteter, är ULA-utredningens studier av lärarnas arbetstider. Exempel på frågeformulär, där vissa aktiviteter med låg frekvens studerats, återfinns i familjeberedningens betänkande Hemarbete och servicekontakter (SOU 1965:65). Intervjuer kan läggas upp så att de antingen avser att studera alla eller vissa aktiviteter inom hushållet. Intervjuer kan självfallet kombineras med dagböcker eller frågeformulär. Vidare kombineras de ibland med kartor på vilka man kan registrera en dags resmönster. Kartor har liksom dagböcker med kontinuerlig tidsskala fördelen att hela händelsekedjor måste registreras. På detta sätt erhålles en kontroll över att den sagda tids- och platsanvändningen inte har luckor. Observationer med exempelvis kameror eller mekanisk räkneapparatur används numera rutinmässigt vid datainsamlingar på detta område. De registrerar antal människor, fordon eller dylikt som passerar vissa ställen. Försök finns även gjorda med registreringsapparatur, som kan bäras av hushållsmedlemmar, varvid deras geografiska läge kontinuerligt kan avläsas. Det allmänna problemet vid tolkningen av data beträffande den faktiska tidsanvändningen är av principiell natur. Många gånger kan inte dessa data bilda underlag för planering. Lättförklarliga orsaker - vilka kan hänföras till faktiska innehåll - till hushållens omgivningens beteende fångas ej in i analysen. Först efter kompletterande studier av tillgången till arbetsplatser, kommunikationer och serviceutbud kan hushållens faktiska verksamheter förklaras eller analyseras med avseende på valbeteende och preferenser. Observation av faktiskt beteende innebär vidare att vad man brukar benämna den normativa ansatsen kan gå förlorad. Det blir alltför lätt att dra ”felaktiga” slutsatser av undersökningsresultaten. När man t.ex. kan konstatera att hushållen i Stockholm besöker livsmedelsbutiken betydligt oftare än hushållen i norra glesbygden, innebär det inte att hushållen i Stockholm har större behov av livsmedel. Planeringen kan självfallet inte

60 Ortsbundna levnadsvillkor

heller ta ett sådant faktum som underlag för ett beslut om att lägga ned fler livsmedelsbutiker i norra glesbygden. Fördelarna med studier av hushållens faktiska fördelning av tid på skilda verksamheter är att beslutsfattare och samhällsplanerare breddar sin empiriska kunskap om dessa förhållanden. Analyser av representativa urval av hushåll med skilda problem ger även avsevärd information om hushållens levnadsvillkor, framför allt när den kompletteras med den intuitiva kunskap alla besitter. Exempel på hur tidsanvändningen i ett hushåll under ett dygn kan illustreras redovisas i figur 3:2. Diagrammet visar olika typer av utbud

18-

12-

Figur 3: 2 Exempel på tidsanvåndningen i ett hushåll under ett dygn. arbets- service- inköps- bostad rekrea- annans skola plats inrättning ställe tions-, bostad Anm.: Se nästa sida. (varor) lekplats

Tidigare undersökningar 61

Hushålls- Förvärvsarbetande (heltid) + ic- Går ensam till lekskolan och kc förvärvsarbetande + stude- visats där 0845-1005. Går typ: rande + småbarn hem sedan modern ringt och M 44 år, kontorstjänsteman. Normal ar- meddelat om tandläkarbesök betstid: 0730-1200, 1300- 1100. Följer K 38 enligt ovan. 1700 Går själv till lekplats efter K 38 år, hemmafru. Dagmamma åt två lunch, hämtas av K38. Går barn, det ena mellan 0745 och efter mellanmål i bostaden 1830 (vistas i lekskola åter till lekplatsen i sällskap 1300-1600), det andra mellan med M 11. Går hem för ytter- 0900 och 1800 ligare mat och gör senare yt- M ll år, elev på grundskolans mellan- terligare ett besök på lekplatstadium sen. M 7 år, elevilekskola Besök: Ca 0745: dagbarn l avlämnas Bostad: Villa i medelstor stad. Läget av förälder perifert Ca 0905: dagbarn 2 avlämnas Fordon: 1 bil, 4 cyklar av förälder Avstånd: M 44/arbete: 3 km, K 38/ 1730-1740: dagbarn 1 avhämmjölkinköp: 400 m. tas av förälder M ll/skola: 1,8 km; bollplan 1730-1830: dagbarn 2 avhäm- 1,8 km tas av Förälder M 7/lekskola: 400 m; tandlä- 0730-0735: leverans av läskekare: 2,3 km; lekplats: 200 m drycker 1450-1525: M 7 har besök av Kommentar till diagrammet: kamrat (från 400 m) M 44: Fasta arbetstider. Äter lunch i Telefon- K 38 ringer upp följande samtal: 0845 -0853: Folktandvården bostaden. Alla förflyttningar 0855-0856: Lekskolan där sker med cykel. M 7 vistas 1 K38: Åker bil på förmiddagen, går Ärendena 0900-0905: Dagbarn 2:s förpå eftermiddagen. äldrar på förmiddagen ligger på längre avstånd och båda dagbarnen 1705- 1708: Granne K 38 tar emot samtal från samt M7, som skall besöka tandläkaren, måste följa med. annan granne 1800-1810 Måltider: M 44/morg0nmål: 0620- På vägen till Folktandvården 0700; lunch: 1215-1235; görs inköp av handskar och livsmedel. Det ena dagbarnet kvällsmål: 1740-1755 ledsagas till lekskolan efter K 38/m0rgonmål: 0806lunch. På hemvägen gör K 38 0820; lunch: 1215-1233; mjölkinköp. Går därefter till kvällsmål: 1740-1755 lekplatsen, där M7 befinner M ll/morgonmål: 0745- 0755; lunch: 1120-1128; sig, hämtar hem honom och kvällsmål: 1840-1850 arbetar sedan i trädgården tills M 11 kommer hem från skolan M 7/morgonmål: 0805och skall ha mellanmål. Häm- 0835; lunch: 1215-1233; kvällsmål: 1840-1850 tar senare på eftermiddagen det ena dagbarnet vid lekskolan. M11: Skolgång 0810-1440. Cykelförflyttningar. Lunch iskolan. Besöker vid tre olika tillfällen Källa.” Urb aniseringsp roc essen nr 17 , bollplaner eller lekplatser för Geografiska institutionen Lu nd att spela fotboll. 196 8

längs den horisontella axeln. När den grafiska presentationstekniken kompletteras med en fyllig figurtext av det exemplifierade slaget erhålles onekligen en mycket god bild över hushållens verksamheter eller konsumtion i vid mening. En första komplettering av beskrivningen torde med fördel innehålla de varuströmmar som förekommer i anslutning till hushållets olika verksamheter.

62 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Tabell 3.7 Exempel på registrering av tidsanvändning i form av besöksfrekvenser. Data i tabellen avser procentuell fördelning av ett års besök, baserade på skattningar av ett urval individer i åldrarna 13-74 år i stadsdelarna Blackeberg, Vällingby, Hässelby Strand.

Summa Ekonomiskt produktiva

Mål utanför undersökningsområdet * (Stor-Stockholm) 1,8 Summa övriga mål 4,9

Samtliga besök 100,0 Uppräknat till hela befolkningen ide tre stadsdelarna blir antalet besök i miljoner 27,8

Besök/individdag Ca- 3,3

Källa: TRE-studien, Stockholms generalplanberedning,

För grupper av hushåll eller för samtliga invånare i en ort kan vissa aktiviteter särskiljas och redovisas i aggregerade mått. mått Aggregerade behövs som beslutsunderlag vid av orters infrastruktur och planeringen serviceutbud. Tabell 3.7 visar exempelvis hur tidsanvändningen, i form av besöksfrekvenser, kan se ut för vuxna personer i några stadsdelar i Stockholm. Under det undersökta dygnet i genomför befolkningen stadsdelarna ca 28 milj. besök, dvs. 3,3 besök per individ. Ytterligare ett exempel på hur tidsanvändningsdata kan aggregeras lämnas i tabell 3.8. Där framgår vistelsetiden i lokaler samt förflyttningstiden under dygnet för ett urval av individer i Stockholm och Örebro en vardag år 1972. Även om vissa markanta skillnader finns för vissa typer av lokaler, är likheten i lokalanvändningen i de båda orterna slående.

sou 1974:2 Tidigare undersökningar 63 Tabell 3.8 Exempel på registrering av tidsanvändning

Rekreations-, moti0ns-,

Anm.: Data i tabellen avser ett urval av SCB-anställda i Stockholm och Örebro en vardag år 1972. Källa: ERU/TBS :s provstudie.

MÄRSTÅPENDELN. JÃRNVÃG UPPSÅLAVIGEN Musta 7_ Måns! n 35 30

Ärondofördelning Ãnndofördalning kl 6-20 (vid Rolobro) , kl 6-20 (vid Rotebro) 000_ 5 . ... 5

@ Arbeta. skola › - Tjänste Inkönsgrvicg ca 8000 fordon -› V//j Rekreatiomövrigl __ Ca 8000 person 7. 35- 30- Nonlull 25- 20_ Karlberg - I. Ä e deiö del 5 5 klrörj2ohrrid

33a Ärend-lördelnina .l 333.nu»

m_ kl 6-20 (vid Karlberg) ,o ,

lån

5 n i

G 0 12 15 18 20

Figur 3: 3. Persontrafiken på pendeltâgslinje och fordonstrafiken på en större väg kl. 06- 20 i riktning mot Stockholms innerstad 1971.

Anm.: Avståndet Märsta-Rotebro är ca 17 km.

Källa: i Stockholmsregionen, TU 71, Stockholms Vardagsresandet läns landsting, trafiknämnden.

64 Ortsbundna levnadsvillkor

Figur 3:3 visar hur en interregional trafikled och en pendeltågslinje utnyttjas av hushållen mellan kl. 06.00 och 20.00. Ärendefördelningen vid skilda tidpunkter på dagen redovisas i 4 kategorier. Inom ramen för ERU:s arbete har tidigare redovisats liknande tidsanvändningsdata för offentliga tjänster, t. ex. hur skilda grupper av hushåll utnyttjar ett större kommunalt bibliotek under dagens lopp. Slutligen visas i tabell 3.9 en studie av ortstypiska verksamheter. Uppgifterna bygger på låginkomstutredningens studier av svenska folkets levnadsnivå år 1968. En tolkning av materialet har gjorts i termer av olika konsumtionsprofiler i skilda ortstyper. Även om vissa av de storstadsdominerade aktiviteterna går att utföra i hemmet och utan förankring i större kollektiv, kan man i materialet utläsa att storstadsbon lever ett mera kollektivt liv utanför familjekretsen än glesbygdsbon. Det är bara inom de arealkrävande områdena jakt och fiske som glesbygden uppvisar ett övertag för en aktivitet, som inte är knuten till hemmet.

Tabell 3.9 Regionala skillnader i hushållens aktivitetsmönster. Procent av befolkningen Norrlands glesbygd Stockholm

Glesbygdsdominerad aktivitet

Storstadsdominerad aktivitet Läsning av böcker] 49 77 Semesterresande till

Anm.: Alla uppgifter avser vuxen befolkning ur socialgrupp II och III. Källa: ERU/EFA:s bearbetning av levnadsnivåundersökningen samt Å.E. Anderson, Ekonomisk Debatt, 1973:2. 1 Mätt genom innehav

Tidigare undersökningar 65

3.5 Hushållens egna tillgångar

Arv och miljö formar individen och ger henne en viss utbildning, ett visst hälsotillstånd m.m. Dessa grundläggande egenskaper eller resurser ger henne sedan förutsättningar att välja ett visst arbete samt därmed sammanhängande inkomst, bostadsstandard, kostvanor m.m. En lång utbildning brukar medföra hög inkomst med möjlighet till god bostadsstandard och goda möjligheter att köpa fullvärdig kost. Även hälsa kan i viss utsträckning köpas för pengar. I detta avsnitt redovisas några av hushållens viktigare resurser, hälsa, kunskaper och betalningsförmåga, som de behandlats och uppmätts i tidigare undersökningar eller iden löpande statistikproduktionen. Dessutom skall olika hushålls förflyttningsförmåga i skilda ortstyper exempli-

fieras. HLV har i en bilaga till glesbygdsutredningen behandlat

ytterligare förhållanden som kan inrymmas i begreppet hushållens resurser, t.ex. politiska resurser.

Hälsa

I bilaga 3 framhåller Gösta Carlsson att en god hälsa ofta betraktas som den viktigaste välfärdskomponenten. Som vidare framgår av bilaga 3 är skillnader i sjukdomsfrekvenser för befolkningen i olika ortstyper enligt befintliga mätningar små. Dock kan exempelvis inte dödligheten inom ett begränsat geografiska område alltid förklaras med hjälp av befolkningens könsfördelning och åldersstruktur. Frekvensen av dödsorsaker, när *sou 1972:56

Urinoch And› Mat- Nerv- Cirku- Aller- köns- nings- Tumö- smält- Yttre system Iation gier organ besvär rer ning våld 1-8 5.5 0.50 0.40 1 1 050 0.8 2:1 | H S x * K zsc AvB Y s H H S

w R ga

I w T M M Z Z R w AC M v A98 I M G H X LW 2 Y X L E E |T X R p H L S

äP

2G

TrâåN xDEG E z 50 ESP

T D u n

T FK g TG R s .F C0 E

P P T N L G R N u H D Figur 3:4. Dödligheten

X lo F G

P WAC K W i skilda dödsorsaker läns- FCP WAC E R w L v K v H vis I 968. A ntalet döds- U x Y F o E U L fall per 1 000 invånare

AC A08 N och år.

M BB LK .UML ?alla u A B

M D BD N c AC AC Anm.: Talen är ej rensade AB M M3 C för skillnader i ålders- N O F T B90 A43 u BD K strukturen

l

ao AC so 3D F C Källa: SOS Dödligheten BD 0.8 3 5 0.15 0.15 0.5 1.4 0.25 0.5 i länen 1968-72

66 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

hänsyn tagits till dessa förhållanden, uppvisar påtagliga oregelbundenheter mellan olika delar av landet . Bl.a. kan variationema tänkas stå i samband med lokala faktorer, som klimat, Vattenförsörjning, luftföroreningar, mikroorganismer, levnadsvanor m.m. Som ett exempel kan nämnas, att den manliga befolkningen i Stockholms stad i ovanligt stor utsträckning dör av tuberkulos och cancer i andningsorganen, vissa hjärtsjukdomar, magsår, olycksfall och slutligen självmord. Stadens manliga befolkning har å andra sidan mycket låg dödlighet i centrala nervsystemets kärlsjukdomar. Utan att spekulera över orsakerna kan man

konstatera, att männen i största tätort har ovanligt hög dödlighet.

landets

I figur 3:4 redovisas län med hög och låg dödlighet i några vanliga dödsorsaker. Exempel på utfallet vid mätningar av några indikatorer på psykisk hälsa återfinns i tabell 3.10. Det bör starkt framhållas att det är svårt att dra några längre gående slutsatser av materialet. För det första är skillnaderna små mellan frekvenserna i de två regiontyperna. För det andra är vissa former av nedsatt psykiskt välbefinnande vanligare i större regioner medan andra är vanligare i mindre regioner. För det tredje kan skilda grupper av människor ha olika lätt att medge att de lider av t.ex. nervositet. Även om man bortser från eventuella brister i tillförlitligheten i siffrorna, återstår för det fjärde tolkningssvårigheter. Är det exempelvis människor med större anlag för nervösa besvär, som i första hand flyttar från landsbygden? Kanske de i så fall förbättrat sitt välbefinnande? I expanderande orter finns en större andel nyinflyttade, vilka håller på att anpassa sig till nya arbeten i en ny miljö, vilket kan vara psykiskt påfrestande, men ett övergående problem. Hur påverkar ett sådant förhållande siffrorna i tabellen? Är miljön i stora orter sådan, att den ger människorna nervösa besvär? Eller är det tvärtom, varvid exempelvis anpassningsprocessen hos nyinflyttade skulle dölja ett sådant förhållande? Sammanfattningsvis kan framhållas att inget i tabell 3.10 kan stödja hypotesen att befolkningen i den ena ortstypen skulle ha en annan psykisk välbefinnandenivå än den i den andra ortstypen.

Tabell 3.10 Andel av befolkningen som uppger olika former av nedsatt psykiskt välbefinnande (procent) Allmän Sömn- Depres- Nervösa Överantrötthet besvär sioner besvär strängning

Tidigare undersökningar 67 Tabell 3.11 Procentuell fördelning av befolkningen efter tandstatus

Anm.: Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp II och III.

Som exempel på fysisk hälsa redovisas i tabell 3.11 tandstatus hos befolkningen i olika ortstyper. Dessa förhållanden är aktuella isamband med en omorganisation av kostnadsfördelningen från privat konsumtion till offentlig konsumtion. Siffrorna antyder att förhållandena är bättre i större orter. Materialet har även analyserats med hänsyn till åldersstrukturen hos befolkningen i de olika ortstyperna. Resultaten förändrades dock ej nämnvärt.

Utbildning Kunskapsnivån hos svenska folket är svårmätbar och därmed iväsentliga avseenden okänd. Tillgängliga data belyser vissa aspekter av den reella utbildningsnivån, t.ex. skolgångens längd eller antal personer inom visst yrke. Låginkomstutredningen har exempelvis kartlagt hur den formella utbildningen är fördelad ibefolkningen. Som mått på utbildning används dels utbildningsnivå efter en sjugradig skala, dels utbildningstid” i antal år. I båda fallen är skillnaderna i utbildning stora mellan olika generationer, men däremot inte mellan könen annat än på de allra högsta utbildningsnivåema. Som låginkomstutredningen framhåller har man inte

Tabell 3: 12 Andel av befolkningen med viss utbildning år 1970.

Enbart folk- Minst skola och gymnasium grundskola

Källa: ERU:s bearbetningar av Folk- och bostadsräkningen 1970

68 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

kunnat ta hänsyn till utbildningens art och inriktning, vilket med all säkerhet skulle ha visat stora skillnader mellan könen. Regionala skillnader finns med avseende på både bostadsort och uppväxtort. Den längsta medelutbildningstiden finns i båda fallen i storstäderna, den kortaste på landsbygden. En annan källa som belyser de stora geografiska variationerna i utbildningens fördelning är folkräkningarna. I tabell 3.12 redovisas för de olika ortstyperna andelen av befolkningen som har en viss utbildning. Med undantag för de två övriga storstäderna har Stockholm mer än dubbelt så hög andel personer med minst gymnasial utbildning som övriga ortstyper. Av figur 3: 5 framgår var i landet personer med lägre utbildning finns koncentrerade.

2 (A0 _Ao-n IllllIIlllm-uo Em

Figur 3: 5 Andel av be- Figur 3: 6 Andel av folkningen iåldrarrta kvinnorna iåldrarna 16-59 år med enbart 40-5 9 år med enbart folkskola eller grund- folkskola eller grundskola år 1970. skola år 1970.

Källa: ERU :s bearbetningar av Folk- och bostadsräkningen 1970.

sou 1974:2 Tidigare undersökningar 69

s .MI “ I

36 7600 l r i 3 i i

i äs 1l“*-.-

E 7.: i:

IZOO D00 H00 H00 IAOO 1700 \ * 3. 7 Andel av be- 3. 8 Andel av be- Figur Figur g folkningen 19-59 år med folkningen 19-59 år med i högre allmän skolutbild- yrkesinriktad gymnasial

f ning 19 70 u tbildn ing 19 70

i Källa: ERU: s bearbetningar av Folk- och bostadsräkningen 1970. ,l E I figur 3: 6 redovisas hur stor andel av kvinnorna i åldrarna 40-59 år i I Stocksom saknar utbildning utöver folkskolans och grundskolans. E holm gäller detta exempelvis för högst 40 % av kvinnorna i de aktuella åldrarna. l större delen av landet saknar mer än 80 % av kvinnorna annan utbildning än folkskola och grundskola. Som ett sista exempel på utbildningsnivån i olika ortstyper redovisasi figur 3: 9 hur barn i olikstora orter klarar s. k. intelligenstester. Figurens testpoäng avser flera delprov, plåtvikning mfl. En rad synpunkter och reservationer kan som bekant läggas på dessa tester. Det är inte heller möjligt att härleda de ortstypiska skillnaderna i resultaten till endast ortsbundna miljöförhållanden. Skillnaderna kan till en del hänga samman med individuellt varierande arvsförhållanden eller hushållsbundna olikheter i uppväxtmiljön. Den selektiva migrationen mellan ortstyperna kan således påverka testresultaten. Figuren visar att en regional utjämning skett mellan testtillfällena. Om mätresultaten speglar en verklig utveck-

70 Ortsbundna levnadsvillkor

Figur 3: 9 Testresultat Modolpolnq Modclpoänq och lokalt befolkningsunderlag 1961 och 1966.

70 70 ,Ira l Kvinnor

Anm.: Data avser hur 12 000 skolbarn i åldern 65 65 12 år i genomsnitt klarar av intelligenstest i orter M 60 med skilda befolkningsunderlag. Det går dock ej att härleda skillnaderna. 55 55 Slcr- Mollan- Glu- Stor- Mallan- Glu- Källa: G. Stahle. Ilidcr orter bygd :tider orter bygd

ling kan den lätt förklaras med de förändringar som skett inom skolans och informationsspridningens område. Likvärda skolresurser och jämnare TV-täthet i olika ortstyper kan således ha bidragit härtill.

Utbildning och inkomst De grundläggande resurserna hälsa och utbildning ger förutsättningarna för den insats man kan göra på arbetsmarknaden. Det är därför av intresse att kvantifiera dessa samband innan hushållens inkomster och betalningsförmåga i olika regiontyper analyseras närmare. För riket som helhet gäller att inkomster normalt ökar med utbildningens längd, se figur 3:10. Uppgifterna har tagits fram inom SCB vid en specialbearbetning av inkomstuppgifter för år 1971 och de uppgifter om utbildning och förvärvsarbete som insamlats inom ramen för arbetskraftsundersökningen (AKU) i februari 1972. Som framgår av figuren föreligger anmärkningsvärda skillnader mellan män och kvinnor. Även åldern samvarierar med inkomstnivån, Inkomst avser förvärvsinkomst, dvs. summan av inkomst av tjänst, inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse (jfr med allmänna självdeklarationens första sida). Inkomsten avser de deklarerade beloppen

5%

5%

E!)

till!) r Figur 3:10 Mediainkomst ...m F år 19 71 för helâix- och heltidsanställda efter ut- NI NK NK HK NK MK HK bildning och kön. | I 3 L S i 1

Anm.: Kön (M = män, K = kvinnor) Källa: SCB, SM: Be 1973: 17.

Tidigare undersökningar 71

före avdrag för skatt och före tillägg för olika icke skattepliktiga sociala ersättningar och bidrag. Utbild ningsnivån klassificeras enligt: . förgymnasial utbildning kortare än 9 år . förgymnasial utbildning 9 (10) år (motsv.) . gymnasial utbildning högst l-årig

Qom-Autob-

. gymnasial utbildning längre än l år men högst 2-årig . gymnasial utbildning längre än 2 år . eftergymnasial utbildning högst 2-årig . eftergymnasial utbildning längre än 2 år samt forskarutbildning. En bearbetning av AKU och inkomststatistiken har genomförts i syfte att kvantifiera skillnaderna mellan olika ortstyper. I tabell 3.13 redovisas medelinkomsten för helårs- och heltidsanställda med enbart folkskola eller Ökat befolkningsunderlag i regionen betyder normalt grundskola. I norra glesbygden är således männens inkomster 89 % högre inkomster. av männens i Stockholm. Motsvarande skillnad för kvinnorna är 88 %. I är männens inkomster betydligt större än kvinnornas. varje ortstyp Skillnaderna är minst i norra tätbygden. I norra glesbygden är männens inkomster hela 63 % större än kvinnornas.

Betaln ingsfönnäga Hushållens betalningsförmåga är en av de självklart viktiga tillgångarna med vilken de själva kan påverka välfärden. I avsnittet om den privata konsumtionen belyses indirekt de geografiska variationerna i betalnings- › förmågan. [ föregående avsnitt analyserades sambanden mellan utbildning, kön och inkomst. I den fortsatta texten koncentreras uppmärksamheten på data över inkomstnivån. Statistiska uppgifter över hushållens inkomster i olika ortstyper saknas i stor utsträckning. Endast en

i

djupgående analys av olika ”delinkomstef” som tillsammans konstituerar den totala inkomsten ger en bild av inkomstsituationen i olika hushåll,

Tabell 3.13 Medelinkomst år 1971 för helårs- och heltidsanställda med enbart folkskola eller grundskola

Anm.: Inkomst avser förvärvsinkomst. Utbildningsnivån avser s.k. förgymnasial utbildning. Källa: SCB, SM: N 1974.

72 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Någon fullständig samlad statistik över denna finns endast i några få stickprovsundersökningar, som är svåra att bearbeta på regional nivå. Även vid intervjuer med hushållen glöms dessutom lätt exempelvis hyresinkomster från inneboende, bostadstillägg, förlängda barnbidrag, familjebidrag vid värnpliktstjänstgöring och inackorderingsbidrag. I 1969 års hushållsbudgetundersökning konstateras exempelvis att endast ca 45 % av den verkliga sjukpenningen fångas upp i den summa hushållen uppger för denna inkomstpost. Den nuvarande inkomststatistiken har successivt urholkats p.g.a. förändringar i skattelagstiftningen, ökningen av icke-skattepliktiga inkomster m.m. I statistiken kan inte heller olika grupper av individer eller hushåll särskiljas från varandra. Det inkomstbegrepp som använts är bäst lämpat att belysa hushållens betalningsförmåga, vilken förutom inkomsten beror på skatter och bidrag. I det följande redovisas därför endast tre tabeller från inkomststatistiken, vilken bearbetats på ERU:s ortstyper. Inkomststatistiken har intresse från fördelningspolitisk synpunkt, både vad gäller den monetära sidan och exempelvis den reella arbetsfördelningen mellan ortstyper. Tabellerna 3.14 och 3.15 visar inkomster av olika inkomstslag i såväl medeltal som i procent av den sammanräknade inkomsten. Uppgifterna avser mantalsskrivna personer med registrerad inkomst. Av tabellen framgår bl.a. att den beskattningsbara inkomsten i procent av den sammanräknade inkomsten är högre i tätbygd än i glesbygd. Detta förhållande förklaras av att medelinkomsten är högre i de större regionerna, vilket i sin tur återverkar på grundavdrag och extra avdrag. Uppdelningen på olika inkomstslag innebär att inkomst av tjänst huvudsakligen består av arbetsinkomster för anställda. Inkomst av rörelse och jordbruksfastighet består huvudsakligen av arbetsinkomster för rörelseidkare. Övriga inkomstslag, kapital, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet består av inkomster, som ej räknas som arbetsinkomster. I tabell 3.16 redovisas spridningen inom de olika ortstyperna. En analys av inkomstfördelningen med hänsyn till geografisk region har genomförts av låginkomstutredningen. Därvid har hänsyn tagits till yrkesverksamhetsgraden genom att de regionala löneskillnaderna bland helårs- och heltidsanställda studerats. Man framhåller, att det för männens del inte kan konstateras inkomstskillnader några procentuella mellan fyra grupper av A-regioner utanför Stockholms A-region, vilket kan förklaras på flera sätt. I analysen har man korrigerat regionala inkomstskillnader för skillnader i regionernas utbildnings-, ålders- och näringsgrensfördelningar. Regioner med t.ex. olika mängd högt utbildad arbetskraft och därmed sammanhängande inkomstskillnader har sålunda fått sina inkomstskillnader korrigerade för just denna olikhet i arbetskraftens utbildningssammansättning. Inkomstskillnader mellan Stockholm/Södertälje-regionen och övriga grupper av A-regioner är emellertid betydande. Således tycks männen i Stockholm ha ca. 20 % högre inkomster än sysselsatta män i de övriga regiontyperna. Motsvarande siffra för kvinnorna i Stockholm/Södertälje-

SOU 1974 :2 Ti igare undersökningar 73

v.m md md m._ _.v m.m m.v m._ mdm oo_ _.mm m.mm m.m_ o.mm

m

.oamEm=o_mo.

S:

mmåcäm

m_m

md _d _d vd md md o.. m.m md 43 m _dm _.mm m._m vdm md_

m._ md _d m.m md m.m m.v Qm m.mm v.mm v.mm m.mm ...S

m oo_

:oummnêm

b:

mboz .anus

md _d od md _._ vd md _.v md du mom m.m_ _.m_ m.m_ md_ m.m_

m._ vd md m.m m.v ...m o.m m._ m._ mdm oc_ o.mm m m.m_ mdm

m

_sammen_

ö:

azoz ;§02

vd _d od md md md 0._ o.v vd 43 mmm md_ mdm m.m_ m.m_ m.v_

vd md m._

mmm

m.m v.m m.v _.m mdm m.v m.mm mo_ _.mm mdm

m

coummncuzoE

b:

mm_

Ecom ._0002

md _d _d md md md md _.v vd 43 _ o.: m.m_ m.m_ m.m_ m.m_

-E v.m vd md _.m ...m m.v m._ mdm _.v o.: m.mm m.m_ m._m

.m 8_

.nio Bum:

mm b: omm

._0002

.äEoxE

055m

md _d _d vd md md 0._ o.v md 48 _ m.m_ m._m edm md_ m.m_

_åavxw_ m.m od vd md m.m o.m m._

Qmm

m.v Qmm _.mm md_ m.vm

_Våobâmvu

m oc_

åoåcøooå

oEäå

b: va.:

-§52

md _d _d _d md md m.m md Qmm _._ .o 48 mmm m._m m.mm m._m m.m_

áoxUmZnSHmEGvE_

_ozoâon

:uäêøxi

_mm_ v.m md md _d m.m m.m m.v md m.mm oc_ m.mm m.mm m.m_ vdm

å .m

...E Ewa

acâuxwâåødø:

;Känga Eäaxoâm

i_

-B32

md md _d od md md m._ m.m md mdm 43 vmm v.mm m.mm m.mm m._m

03.55.5583 _nioäEzonae

I 850

.Så

EoE :E31: amEouE_

:en

Em.. _5293_ :.E.E 0229

oäwmämêoxc_ oämaämEoxc_

.En

asuooznzmO

waåâ

“Eøcaâa

.EoTa

_

.meoxs

.E.E

casino.

å ä ä ä. .á

måga

v_.m

mâsmEoä_ mm_mmma.__.› osaâåaøç .oswsâaxan uwieäseâ :oxaooø: _åmätmñøm vacxfâêêam .meoäpozoø mâäøuaaø änømiøåsxwom

:aaah msåmêox äEouE_ äEouE_ 5:32_ såga.. :E81: _mEouE_ _mESE_ nnåE= uüoxab :E81: ...Etvx

13:4. 13:a.. nu.: “så

74 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974 :2

v.m md md m._ mdm _.v m.m E. m._ E... m.mm m.: Q2

oc_

covwuEomxt

m

umEEum -ucuz

m_m md _d _d vd md md o; m.m md .13 a: m _dm _.mm m._m vdm md_

m._ vd _d m.m m.v o.: o.: m._ m._m oc_ o.: o.mm m.m_ S:

m.

_Esboz -ucuz

md _d od md md md 0._ o... vd Ȥ0 Ja_ b: _om E: mdm m.m_ m.m_ m.v_

m._ vd md m.m m.v m.m m._ mdm mdm _.m o.mm mdm m.mm

v. oo_

a:$__us_ Uca-.COZ -_0002

vd _d od vd 0._ md 0._ vd

odm

_.v :S b: SN _d_ v.m_ v.m_ m.m_

_.m md md o.m _.v ñm m.v o.” m._m oo_ QS hmm mdm n.:

._02 å

omüoâna_ -§52

.E02

vd _d od vd md md md vd odm o... d: b: mmm m.m_ m.m_ md_ _.v_

m.m md md m.m m.v ...m m.v m._ ämm ...S _.mm md_ m.:

v. co_

om_._o›::m

m_m

-anus

md _d _d md 0._ md 0._ o... md .Em :å v: _ m.m_ v._m mdm S: v.m_

o.: md md m.m m.v _.m m.v v._ m.mm m.mm m._m v.m_ Q2

Gu-:O a. oo_

omroänåm

.:

-v82

md _d _d md md 0._ o... md v.m_ m._m mdm S. :S s: m2 m.m_ m.m_

EoxE

E2095..

3 vd md v.m m.v v.m h_ mdm m.v Em mdm mdm .E oo_ m.mm

m.

vzâmEm -anus vnuobnwo..

Siam

md _d _d 3 md 0._ _.v md vmv m.: S. :S b: _dm v.m_ vd_ o.:

åoåcooøna

m.m vd md o.m m.m m.m m.v m._ m._m 8. _Km m.mm md_ m.m_. _öE

_os_ om

.=ov=::«::Eox=_

omtoäzu_

_hä_

E2522:

2:0 42.02

md _d _d vd md md o... md mdm Q_

:oemEoxE

um 48 b: vmm m.m_ m._m m.m_ m.m_

v.m sd md md ñm md

Qmm

m.m m.v mä hä hm_ S:

.x oo_ Små

u:›_.s_:_3=«E

åwmzåoäm: åoszuoñ

-v32

md md _d od md ho m._ 5 md d: b: mmm m.mm så m.mm _.mm _._m

OUNGHEENEE: _aiommE__unm_

små-O

.Små

_masa_ :EoxE

ECC_

_nämna_

:OC

§53 :_29

oämazmEoxø_

:så

oämwtmEoxq_

.Ez

:EoxE

»säs

“sammans

.F15

|U._O_.d

umssaasswm

nanâåü

å å å n å

øuaxmaqaEEam

måga

osaamzwzø. .ucmzøaâaa :Eoäzozø: msEmuszo äømwicåaamom

&

WQWKEOM muEmEouE_ wa:mma.:.› :E31: :Eoü: :Eoä: _uâäe :E31: :Eoå: :Eoå: _Soxâovcb azåøåzøm scanna... omhand. :E31: ...Eåx

13:a.. 5:e. _öE 2:a

Tidigare undersökningar Tabell 3.16 Inkomster, medel och kvartilvärden för ortsgrupper år 1971 Medel- Nedre Median- Övre

Anm.: Med inkomst avses Sammanräknad inkomst, dvs summan av olika inkomstposter före de allmänna avdragen.

Källa: Inkomst och förmögenhet 1971.

regionen är ca. 15 %. Även i Göteborg, Malmö/Lund och Helsingborg/ Landskrona har kvinnor ca 7% större inkomster än

ilåginkomstutred-

ningens tre grupper av A-regioner med mindre befolkningstal. Det bör poängteras att för både män och kvinnor gäller inkomstskillnader mellan Stockholm och övriga landet, oberoende av utbildning, ålder och näringsgrenstillhörighet.

Tabell 3.17 Disponibel inkomst m.m. för yngre arbetarhushåll i olika ortstyper 1968.

l 2 3 4 5 6 Dispo- Korrige- Köp- Konsum- Disponi- Fri disnibel gerad kraft tionsut- belt kon- ponibel inkomst disponi- rymme sumtions- inkomst bel ink. utrymme

Storstäder 26 800 25 200 22 600 17 300 10 400 5 100 Större städer 24 600 23 300 20 600 15 800 9 300 4 600 Södra mellanbygden 24 200 23 000 20 700 16 400 10 400 5 500 Norra tät- och glesbygden 23 000 21 600 19 100 14 500 8 200 3 700 Alla 24 900 23 500 20 900 16 200 9 800 4 800

Anm.: Inkomstbegreppen i tabellen avser 1. = Disponibel inkomst = Inkomst efter skatt, inkl. transfereringar och tillskott 2. = Korrigerad disp. ink. = 1. exkl omkostnader och avgifter 3 = Köpkraft = 2. exkl bildriftskostnader och reskostnader 4 = Konsumtionsutrymme = 3. exkl bostadskostnader 5 = Disp. konsumtionsutr. = 4. exkl mat- och dryckeskostnader 6 = Fri disp. inkomst = 5. exkl övrig s.k. direktkonsumtion

Omkostnader kan exempliñeras med barnpassning och hushållstjänster, avgifter med licenser och försäkringar samt direktkonsumtion av kläder, skor och diverse förbrukningsvaror. Antalet studerade hushåll är sammanlagt 646, varav 140 i storstäder, 265, 168 och 73 i övriga ortstyper. Materialet tillåter således ej någon uppdelning på gles- och tätbygder i Norrland.

Källa: ERU/EFA :s bearbetningar av 1969 års hushållsbudgetundersökning.

76 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Tabell 3.18 Den vuxna befolkningen fördelad på möjligheter att inom en vecka kunna få fram 2 000 kronor kontant år 1968.

Kommungrupper Kontan- Personlån Banklån Annat Kan ej Alla ter eller från fam. eller sätt uttag medlem- liknande från mar, släkeget tingar el. konto vänner

Anm.: Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp ll och Ill.

Hushållens betalningsförmåga i olika ortstyper är, som framhålls i avsnitt 3.2.4, beroende av både inkomstens storlek och nivån på de mer eller mindre obligatoriska utgifterna. I tabell 3.17 redovisas en rad inkomstbegrepp, som anger olika grader av fri dispositionsrätt för de enskilda hushållen. Olika definitioner svarar mot skilda utredningssyften. invändningar kan lätt riktas mot inkomstbegreppen i tabellen. Det är i praktiken omöjligt att skilja mellan de nödvändiga utläggen och de som kan betraktas som lyxkonsumtion. En rad utlägg för samma reella standard skiljer sig dock märkbart mellan ortstyperna. Som slutligt exempel på ett av måtten på hushållens betalningsförmåga visas i tabell 3. l 8 hur stor andel av den vuxna befolkningen i socialgrupp II och lll i olika ortstyper som år 1968 tror sig kunna få fram 2 000 kronor i kontanter på en vecka. Som framgår av tabellen är de mest markanta skillnaderna mellan regionerna att så många fler i Stockholm tror sig kunna låna pengar av andra privatpersoner, medan man i norra glesbygden förlitar sig på banklån eller liknande. Om dessa förhållanden beror på att storstadsborna är rikare eller har fler vänner är ej känt.

3.6 Sammanfattning

Under efterkrigstiden har befolkningens levnadsförhållanden kartlagts i

en rad utredningar. De flesta har syftat till att ge underlag för

socialpolitiska åtgärder. l föreliggande kapitel ges kortfattade sammanfattningar av synsätt och resultat i några centrala utredningar på området. Vissa utredningsresultat har också bearbetats av HLV för att visa om det föreligger regionala skillnader i levnadsförhållanden. Huvudparten av utredningarna gäller hushållens beteende. Mer sällan har de ortsbundna levnadsvillkoren kartlagts och analyserats. Formuleringen av mål för levnadsvillkoren förutsätter ingående kännedom om existerande förhållanden. Hur fördelas skilda utbud geografiskt? Hur kan olika grupper

Tidigare undersökningar 77

utnyttja utbuden? Såväl formuleringen av mål för planeringen som utformningen av förslag till konkreta samhällsförändringar påverkas starkt av de verklighetsbeskrivningar som står till förfogande liksom av de föreställningar om samband mellan miljöförhållanden och levnadsstandard som är för handen. Miljön utanför bostäderna är emellertid ofullständigt dokumenterad. Genom bristen på aktuella beskrivningar och analyser tvingas därför samhällsplaneringen att arbeta med otillräcklig information. Inom ramen för HLV:s arbete har en rad sekundäranalyser av i andra sammanhang insamlade data genomförts. Bland viktigare bearbetningar kan nämnas de som bygger på data från: FOB folk- och bostadsräkningarna åren 1950-60-65 och 70 LIU levnadsnivåundersökningen år 1968 HBU hushållsbudgetundersökningen år 1969 AKU arbetskraftsundersökningarna åren 1970-73. Folk- och bostadsräkningarna är välkända och presenteras inte närmare i kapitlet. AKU beskrivs i nästa kapitel. Data från LIU och HBU, som båda avser enstaka år, ges stort utrymme i HLV: s beskrivningar av hushållens monetära resurser och de beteenden som förändrar dessa över tiden. Samkörningar av information från ERU:s informationssystem GEDAP, se bilaga 6, och ovanstående databaser visar hur hushålls- och individbundna resurser och beteenden varierar mellan olika ortstyper. Bland resultaten kan nämnas en rad förhållanden som varierar mellan orter med stort eller litet befolkningsunderlag. - Andelen av den privata konsumtionen som år 1969 läggs på mat och dryck samvarierar med ortsstorleken. Andelen är således minst i storstäderna, knappt 22 % och störst i norra glesbygden, ca. 30% (tabell 3.2). Antalet kronor som läggs ner på mat och dryck samma år är dock störst i Stockholm (tabell 3.3). - Bostadskostnaderna varierar med ortsstorlek från 5 600 kr. per hushåll år 1969 i Stockholm till 3 200 kr i norra glesbygden (tabell 3.3). Spridningen i bostadskostnader år 1969 mellan ortstypema kvarstår i huvudsak även när data analyseras för olika hushållstyper (tabell 3.5). - Den formella varierar med utbildningsnivån påtagligt ortstypen. Hälften av storstädernas invånare har således någon utbildning utöver folkskola eller grundskola. I Norrlands inland finns områden där endast några procent av befolkningen har en sådan påbyggnad. - Medelinkomsten för med enbart sampersoner folkskola/grundskola varierar med ortsstorleken. För helårs- och heltidsanställda män varierade den år 1971 från ca 33 000 i Stockholm till ca 27 000 i norra glesbygden. Motsvarande inkomster för kvinnor var 23 000 och 17 000 (tabell 3.13). Även om inkomsterna skiljer sig markant mellan ortstypema är spridningen inom varje ortstyp ungefär lika stor (tabell 3.16). - skillnader i det Några ortsmässiga psykiska välbefinnandet kan inte konstateras år 1968 (tabell 3.10). Flera förhållanden som är knutna till hushållen eller individerna är

78 Ortsbundna levnadsvillkor

möjliga att analysera med hjälp av redan befintliga data. De databaser som kan bearbetas innehåller däremot mycket få exempel på variabler som är knutna till bostadsmiljön. Studier av kommunernas utgifter för skilda verksamheter eller den offentliga sektorns väginvesteringar i olika regioner skall ses som exempel på vilka små möjligheter som för närvarande finns att komma åt dessa förhållanden. Det visar sig inte heller finnas några rikstäckande tidsanvändningsstudier. Mätningar av levnadsvillkoren har således traditionellt skett genom skattningar av det monetära konsumtionsutrymmet för hushållssektorn. Tidsstudier ger möjlighet att komplettera de med monetära mått utförda kartläggningarna av utrymmet för konsumtion av prissatta varor och tjänster. Arbetstid och vila anger t.ex. den yttre ramen för en rad fritidsaktiviteter. Ramen kan ytterligare preciseras om tiden för öppethållande av olika serviceutbud förs in, liksom om hänsyn tas till bindningar mellan olika individer i ett hushåll.

SOU 1974: 2 Arbete 79

4 Arbete

Arbetsmarknadspolitik i olika former har med tiden kommit att spela en alltmer framträdande roll i ekonomier av vår

typ. I sina huvuddrag

torde satsningen på en omfattande och differentierad arbetsmarknadspolitik framstå som välmotiverad för de flesta. En allmän efterfrågestimulerande finans- och kreditpolitik har emellertid framstått såsom ett ivissa lägen inflationsdrivande och relativt ineffektivt sätt att förbättra de arbetsmarknadsmässiga valmöjligheterna för hushåll, som drabbas av strukturomdaningens negativa sidor. I arbetsmarknadspolitiken har man sett en metod att minska den del av arbetslösheten som beror på strukturmässiga orsaker och därmed öka förvärvsintensiteten utan att öka inflationstakten. Arbetsmarknadspolitiken utgör således en viktig komponent i den ekonomiska Med regionalt selektiva politiken. medel påverkas sysselsättningen på lokala arbetsmarknader i syfte att eliminera arbetslöshet och inflationshärdar. Ett gemensamt mål för arbetsmarknadspolitiken och regionpolitiken är härvid att alla som kan och vill skall få tillfälle att göra meningsfulla insatser genom förvärvsarbete. Bedömningar av levnadsvillkoren i olika ortstyper bör ses mot ovanstående bakgrund. Det är därvid naturligt att närmare precisera vilka grupper som vill förvärvsarbeta, vilka krav de ställer på förvärvsarbetet och vilka arbetsinsatser de har att erbjuda. För att underlätta förståelsen av arbetsmarknadens lokala omfattning bör vidare dess avgränsningar mot likvärdiga förvärvsverksamheter utanför marknaden kartläggas. HVL koncentrerar den följande analysen till en principiell av lokala belysning arbetsmarknader och deras relationer till hushållens levnadsvillkor.

4.1 Teoretiska utgångspunkter

Den teoretiska grundvalen för av arbetsmarknads- och uppläggningen kan ses som ett resultat av en intensiv 1 regionalpolitiken debatt under Se betänkande från slutet av 1940- och början av 1950-talet. f” En grundläggande tanke är att Expertgmppe ?p .. . .. betsmarknadsforknmg po t1 en s a un era h .k k n d rn a d en b ransc massiga oc geogra lS arorig h h f. k l. h eten (EPA) Arbetsmarknads_ på olika sätt. Härigenom kan produktionen expandera snabbare inom departementet.

80 Ortsbundna levnadsvillkor

bristområden samtidigt som hushållen bereds större valmöjligheter beträffande arbetsvalet. De rörlighetsstimulerande åtgärderna kombineras med arbetsskapande selektiva insatser i regioner med för få sysselsättningstillfällen. Hänsyn behöver därvid i allt större utsträckning tas till att flera personer i samma hushåll önskar sysselsättning på samma lokala arbetsmarknad. Diskussionerna har undensenare år kretsat kring bl.a. avgränsningen av delmarknader, yrkesmässiga och geografiska. I den internationella debatten har det hävdats att den hittillsvarande arbetsmarknadsanalysen baserats på ett alltför statiskt betraktelsesätt. Man har inte fångat upp flödena på arbetsmarknaden. Det har hävdats att det karakteristiska för arbetsmarknaden är den ständiga sökprocessen som får de arbetssökande och de lediga platserna att passa ihop. l HLV :s rapport koncentreras uppmärksamheten på olika lokala arbetsmarknaders funktionssätt och teorier, som för närvarande utvecklas kring dessal. Bl.a. studeras yrkesvalsmöjligheterna och arbetslöshetens orsaker. Därvid betonas vikten av att se hushållens levnadsvillkor på lokala arbetsmarknader som beroende av och i relation till den allmänna ekonomiska politiken och den arbetsmarknadspolitik som samhället för. Det pågår oavbrutet en stark omflyttning mellan företag och yrken likaväl som mellan olika lokala arbetsmarknader. Många gånger är anpassningsprocessen mellan utbudet av och efterfrågan på förvärvsarbete avgörande för de enskilda hushållens levnadsvillkor. Som framhålls av

1960-års arbetsmarknadsutredningz finns det en rad urskiljbara hinder

för arbetskraftens omställning, särskilt då behovet av omställning innebär flyttning mellan lokala arbetsmarknader eller omskolning till ett helt nytt yrke. Dessa hinder kan vara av ekonomisk, personlig eller institutionell art. De kan bottna i bristande information om arbetstillfällen och villkor i andra yrken eller på andra lokala arbetsmarknader, i ekonomiska svårigheter i samband med en omställning, i bundenhet till bygd, familj eller fastighet, i bristande yrkeskunskaper på områden där arbetskraft 1 efterfrågas eller i svårigheter att få bostad på en ny arbetsort. 1 bilagor till HLV:s Delvis nya krav på den svenska arbetsmarknadens uppbyggnad har rapport behandlas olika aspekter på arbetslöshe- kommit fram under de senaste årens arbetsmarknads- och regionalpoliten. C.H. Siven studerar tiska debatt. De ställer stora anspråk på utformningen av de grundläggansökarbetslösheten med de teorierna. l vidareutvecklingen av arbetsmarknadsteorierna måste även hjälp av data från bl.a. AKU. S. Öberg räknar sambanden mellan utbudet av sysselsättningstillfällen på lokala arbetsfram möjligheterna att marknader och deras tillgänglighet för enskilda individer beaktas. De realisera yrkesval på måste emellertid också behandla hela arbetsfördelningsfrågan. Arbetstidsolika lokala arbetsmarknader. A. Karlqvist och förkortning och ökad förvärvsintensitet för kvinnor hör till de föränd- F. Snickars studerar om som medför ringar, nya former för arbetsfördelningen. Relationer mellan flyttningar till lediga förhemarbete och industriell produktion har sålunda förändrats. Likaså har värvsarbeten på längre sikt kan tänkas påverka en del av den tidigare hemproduktionen och privata konsumtionen ortssystemets utveckling. överförts till kollektiv konsumtion. Det blir därmed allt viktigare att E. Wallin analyserar slutligen olika anpassnings- studera data som belyser förändringar på lokala arbetsmarknader. processers betydelse för De betraktelsesätt som utvecklas i HLV:s rapport kan sammanfattas arbetslösheten på olika under rubriken teorier för lokala arbetsmarknaders funktionssâtt. Under arbetsmarknader. denna rubrik ingår bl.a. 2 Se sou 1965:9 a) avgränsning av lokala arbetsmarknader,

SOU 1974: 2 Arbete 81

b) analys av utbud av och efterfrågan på förvärvsarbete på lokala arbetsmarknader samt c) uppkomst av arbetslöshet på lokala arbetsmarknader. Ett viktigt inslag i utvecklingen av teorier för lokala arbetsmarknaders funktionssätt är att faktorer, som inte regleras av prisbildningsmekanismerna, ges stort utrymme. För att förklara regionala skillnader i förvärvsintensitet för individer med likartad bakgrund beträffande kön, ålder och yrkesutbildning, måste arbets-, rese- och barnpassningsmöjligheter uppmärksammas vid sidan av inkomstförhållanden. Ortsspecifika förhållanden får därmed en framträdande plats. De nya inslagen i teoriutvecklingen formuleras i den följande framställningen vanligen i form av påstående och frågor. Den hypotesliknande ansatsen skall ses mot bakgrunden av problemen att få fram empiriska data för de lokala arbetsmarknaderna. Som exempel på aktuella frågeställningar nämns här: a) Hur är sambandet mellan arbetsplatsernas tillgänglighet och hushållens utbud av arbetsinsatser? l vilken utsträckning ökar förvärvsin tensiteten när pendlingsmöjlighetema förbättras? b) Leder arbetstidsförkortningen till ökad förvärvsintensitet för tidigare hemarbetande makar i alla ortstyper? Om så ej är fallet förklaras det av ortsspecifika förhållanden, ökad hemproduktion eller ändrad arbetsfördelning inom hemmet? c)l vilken utsträckning betyder långsiktig jämvikt på enskilda lokala arbetsmarknader att all arbetslöshet kan undvikas? Innebär den över tiden slumpmässiga uppkomsten av arbeten på lokala arbetsmarknader inom blandekonomins ram att viss kortsiktig arbetslöshet alltid kommer att uppträda? Frågeställningar av ovanstående slag kan endast ofullständigt belysas med hjälp av de arbetsmarknadsmodeller som hittills legat till grund för arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Dessa bygger i allmänhet på antaganden om ett relativt enkelt samband mellan reallönenivå och antal arbetssökande. Vid stigande löner antas antalet sökande öka. De faktorer som påverkar utbudselasticiteten är i allmänhet okända. Detta innebär att man inte kan förklara hur mycket arbetsutbudet kommer att öka då reallönenivån stiger. I de nya ansatserna, i vilka bl. a. analys av tidsanvändningen ingår, behandlas en del av dessa bakomliggande faktorer. Likaså tas yrkesvalsmöjligheterna på lokala arbetsmarknaden upp. Resultat från forskning om hemarbetets organisation och om resvanor och resmöjligheter kopplas till den traditionella arbetsmarknadsteorin. De nya teoriansatserna syftar till att ge nya inslag i arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Nya välfärdskomponenter kommer därvid in på ett naturligt sätt.

4.2 Utbud och efterfrågan

Stora geografiska förändringar i efterfrågan på arbetskraft har kännetecknat hela innevarande sekel. Även under 1960-talet har de lokala

Ortsbundna levnadsvillkor

i den faktiska sysselsättningen varit kraftiga. Inom länen förändringarnaväxer de större städernas arbetsplatser medan jord- och skogsbruk

behöver De små tätorterna förlorar därmed allt färre yrkesverksamma. den servicefunktion de hade i mera lantlig arbetsgemenskap. Mellan

landsdelar sker endast successiva förändringar. ERU har tidigare*

behandlat förhållanden som påverkar företagens och den offentliga

sektorns HLV upprepar inte dessa analyser. I efterfrågan på arbetskraft. avsnitt behandlas efterfrågan på arbetsinsatser i en föreliggande som summan av antalet tillsatta och antalet lediga platser i region till förvärvsarbete för en på marknaden nytill-

regionenz. Tillgången

kommen är dock inte lika med hela utbudet av förvärvsarbete. person Geografiska variationer i utbudet av lediga platser behandlas därför under

egen rubrik i den fortsatta texten. mellan utbud av och efterfrågan på arbetsinsatser kan Samspelet betraktas som ett samspel mellan krav och erbjudanden från parterna på

arbetsmarknaden. Det åskådliggörs av fig. 4:1 som i stort sett innebär

Utifrån en rad överväganden beslutar företagen att försöka följande. anställa nya medarbetare. Ett första steg är att ett ledigt arbete erbjuds. till någon närstående eller genom annonsering i Det kan ske muntligt pressen. Företagens krav och erbjudanden exemplifieras till höger i figur

4:1. Liksom företagen håller sig hushållen allmänt informerade om

arbetsmarknadsläget. De är beredda att förvärvsarbeta, om fördelarna

med en eventuell anställning anses uppväga nackdelarna. Hushållen

samma som arbetsgivarna. Problem i upplever informationsproblem samband med sökprocesser där önskemål och erbjudanden söks och

och lokala arbetsmarknader, benämns jämkas samman, på både nationella Se t.ex. sou 1970:3 i figur 4:1 informationsproblem. Då information om krav och erbjudan-

2 den finns, men ej passar, existerar ett s.k. matchningsproblem. Den teoretiska distink- Utbudet av och efterfrågan på arbetsinsatser betingas således av de tionen mellan förvärvsarbetets volym och vo- önskemål och erbjudanden som finns på arbetsmarknaden. Samspelet

lymen utbud av arbets- mellan arbetsgivare och den mellan dessa speglas bl.a. i styrkerelationerna insatser kan endast arbetssökande. Är exempelvis den senares försörjningstrygghet ordnad, delvis följas upp med kan kraven förvärvsarbetet öka. Ett uttryck för ett liknande empiriska uppgifter på

ARBETSSOKÅNDE ARBETSGIVARE

ERBJUDANDEN KRAV

yrkoskunukap -okunskapskrav Figur 4:1. Informations- utbildning -kompetonskrav

lllll

fysisk hälu m m -fysiska krlv problem, då arbetssökan- psykisk hälsa m m. »psykiska krav de och arbetsgivare för- »krav på anstallningliNronMAnoNs- trohet söker få reda på varand- OIV osv. s ras krav och erbjudanden, medverkar till ar- MATCHNINGS- KRAV ERBJUDANDEN betslöshet. När parterna PROBLEM är informerade men lönekrav m m. krav på arbetsmiljö någons krav är större sjálvrealiserinqr -› löneförmåner än motpartens erbjudan- möjligheter- mm. ll _ ”beumniö krav pá anstállnings- arbotwPPgilW den finns det matchnings- osv. varaktighet problem på arbetsmark- osv naden.

Arbete 83

förhållande kan delvis spåras i dagens arbetslöshet. Arbetslösa med lång utbildning väntar på arbetsuppgifter, som svarar mot deras krav, samtidigt som arbetsgivare på samma lokala arbetsmarknad utannonserar lediga platser utan speciella yrkeskrav. Arbetslösheten, som behandlas närmare i avsnitt 4.4, måste ses i belysning av dess inverkan på levnadsvillkoren och därmed ytterst välfärden. Arbetslöshet i den ovan exemplifierade bemärkelsen, dvs. där hushållen har sin försörjning tryggad och kan få arbete på hemorten, om kraven på förvärvsarbetsuppgifterna sänks något, är till sin innebörd avlägsen den arbetslöshet som allmänt upplevdes under 1930-talet och som i sen tid upplevs i exempelvis Norrlands inland.

4.2.1 Förvärvsarbete eller hemproduktion

Förvärvsarbetet omfattar ca 6 å 7 miljarder timmar per år i Sverige. En beräkning av den s.k. hemproduktionens volym (disk, tvätt, yrkesinriktade studier, barnpassning, åldringsvård, sjukvård, m.m.) visar att ca l å 2 miljarder timmar kan sägas vara sådan produktion som görs inom hushållssektorml Siffran torde stiga ytterligare om hus- och bilreparationer och liknande förvärvsverksamheter inkluderas. Avvägningen mellan förvärvsarbete och hemproduktion skiljer sig mellan olika ortstyper. Arbetsfördelningen inverkar på en rad förhållanden som påverkar levnadsvillkoren för olika grupper av hushåll. Bland de sysselsatta finns främst två grupper som kan förväntas arbeta parallellt med hemproduktionen. Den ena gruppen är de deltidsarbetande. 65 % av hela antalet deltidsarbetande under år 1970 bestod av gifta kvinnor i åldersintervallet 25-64 år. Närmare hälften var vidare kvinnor med hemmavarande barn. Det är därför rimligt att anta, att fostran av egna barn utgör en av de viktigaste anledningarna till att kvinnor ej arbetar heltid. Den andra gruppen är de s.k. delårsarbetande. Bland de delårsarbetande kvinnorna återfinns bl.a. hemmafruar, som återvänt till arbetsmarknaden för perioder av varierande längd, och kvinnor som under året lämnat stadigvarande förvärvsarbete för barnavårdande Delårsuppgifter. arbete är vanligast bland ungdomar och äldre. I åldersgruppen upp t.o.m. 24 år (bägge könen) kunde år 1970 ca 60 procent av dem som befann sig i arbetskraften hänföras till delårsarbetskraften? För gruppen 65-74 år

1 Hemproduktionen består bLa. av hushållsarbete, om vilket följande data kan utläsas ur G. Ahrne, Hushållsarbete och dubbelarbete, Stockholm 1971. 90 % av samtliga i Sverige som sköter hushåll - dvs. arbetar mer än en timme per dagi hemproduktionen - är kvinnor. Nära hälften av dem som idenna mening sköter ett hushåll har någon form av förvärvsarbete. Hushållets storlek har betydelse för hur betungande matlagning, disk, tvätt och klädvård är, medan storleken enligt utredningen betyder mindre för städning och inköp. En tredjedel av de hushållsarbetande har någon i hushållet, som är i behov av tillsyn. Bland dem med mycket lite hushållsarbete är 41% heltidsarbetande och 16 % hemmafruar. Motsvarande siffror för dem med väldigt mycket hushållsarbete är 3 % heltidsarbetande och 69 % hemmafruar. 2 Se AMS: s Meddelanden från utredningsenheten 1972:2

Källa: Arbetskraftsundersökningen, årsmedeltal 1970.

var motsvarande andel ca 40 procent. För mellanliggande åldersgrupper varierade andelen i delårsarbetskraften från 10 till 20 procent. Beträffande de sysselsattas fördelning på heltids- och deltidsarbete föreligger inga signifikanta skillnader mellan olika ortstyper.

Avvägningenl mellan å ena sidan hemproduktion och tjänsteutbyte

med andra hushåll och å andra sidan förvärvsarbete görs med hänsyn till en rad förhållanden, där även andra hushålls efterfrågan på yrkeskunskap samt gällande Skatteregler ingår. Egenarbete torde för stora grupper i samhället vara enda möjligheten att ytterligare öka konsumtionsmöjligheterna. till att man i förvärvsarbetande åldrar inte utövar full Anledningar yrkesverksamhet är förutom hemproduktion, sjukdom, förtidspensioneäven brist på lämpliga arbeten. Över en kvarts miljon kvinnor i ring Sverige är i arbetsför ålder under 54 och saknar barn under 7 år. Frågan är om de skall föras till gruppen personer utanför arbetskraften i figur 4:2, eller om de skall räknas som arbetslösa. Med en tidsanvändningsstudie kan deras bidrag till folkhushållet genom hemproduktion studeras.

l i Vanligen anses att vissa verksamheter kan utföras med mindre persontimmar form av förvärvsarbete utan att produktionens kvalitet försämras, exempelvis utbildning från förskola till högskola. Andra verksamheter kan bedrivas inom enskilda hushåll, Lex. matlagning, barnavård och reparationsarbete, utan att smådriften uppfattas som besvärande.

Tabell 4.2 Kvinnor som vanligen arbetar deltid fördelade efter orsak till deltidsarbete år 1970

Tusental

14 Egen sjukdom Övrigt 27 Summa 5 13 Källa: SOU 1971:43, tabell 8.

Arbete 85

HUSHALLSSEKTORN

Personer Förvärvsutanför arbetande arbetskraften

Arbetslösa

Figur 4:2. Hushållssektorn kan schematiskt delas in i de förvärvsarbetande, de arbetslösa och personer utanför arbetskraften. Den praktiska gränsdragningen mellan dessa tre kategorier år dock svår.

Med attitydundersökningar kan deras inställning till om de vill förvärvsarbeta eller syssla med andra verksamheter undersökas. Av tidigare utredningar framgår att den uppgivna huvudanledningen till att man inte förvärvsarbetar i första hand är arbete i eget hushåll. Hälften så många, en tredjedel, står utanför arbetskraften på grund av sjukdom eller någon form av pensionering. Antalet personer som förvärvsarbetade, var arbetslösa eller befann sig utanför arbetskraften, se figur 4:2, illustreras med några grovt schematiserade data från senare år. Utanför arbetskraften befinner sig i genomsnitt närmare två miljoner invånare eller en tredjedel av befolkningen i

åldrarna 16-74 år. Andelen varierar med bl.a. ålder, kön, civilstånd,

årstid och 0rtstyp. Bruttoflödet till och från arbetskraften är under ett

år mycket grovt skattat ca en miljon personer. I arbetskraften finns ca fyra miljoner människor, varav två â tre procent är arbetslösa och resten förvärvsarbetande. Bruttoflödet till och från arbetslösa är under ett år ca en miljon personer. I genomsnitt blir en sysselsatt arbetslös vart fjärde år. Den genomsnittliga arbetslösheten är tre å fyra månader.

4.2.2 Förvarvsarbetets omfattning och kvalitet Förvärvsarbetandet i olika regioner brukar beskrivas med data från arbetskraftsundersökningarna, folkräkningarna samt ispeciella sammanhang med uppgifter från exempelvis industristatistik, fackföreningsstatistik eller SAF-statistik. Yrkeskoder och näringsgrenskoder brukar kombineras med uppgifter om kön, ålder, civilstånd o.s.v. Normalt ger inte AKU upplysningar om enskilda lokala arbetsmarknader. HLV kan dock presentera några specialbearbetningar av AKU. Vid dessa har uppmärk- 1 samheten koncentrerats de förhållandena. Data från Se EFA:s betänkande, på ortstypiska kan efter kapitel 4. folkräkningarna samkörningar med ERU:s informationssystem 2 GEDAP? erhållas för lokala arbetsmarknader med godtyckliga gränser. Se bilaga 6

86 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2 Tabell 4.3 Förvärvsintensiteten i totalbefolkningen 1960, 1965 och 1970.

Källor: Folk- och bostadsräkningarna. Anm. Förvärvsintensiteten avser kvoten mellan antalet förvärvsarbetande och totalbefolkningen.

Folkråkningarna ger emellertid ingen aktuell statistik då bearbetningarna

av sysselsättningsuppgifterna tar ett par år att genomföra?

Andelen förvärvsarbetande i olika lokala arbetsmarknader år 1970 enligt folk- och bostadsräkningen framgår av figur 4:3. Maximum nås i Boråsregionen. I övrigt finns ett klart samband mellan lokalt befolkningsunderlag och andel förvärvsarbetande. I tabell 4.3 redovisas slutligen utvecklingen av andelen förvärvsarbetande 1960-l970 på ortstyper. Arbetskraftens relativa storlek speglar, trots att de arbetslösa ingår, relativt tydligt de olikheter som finns i efterfrågan på arbetskraft på olika håll i landet. Påvisbara skillnader ses därför inte som en indikator på mindre intresse av yrkesarbete, utan främst som tecken på skillnader i tillgången på sysselsättningstillfällen. Skillnaderna mellan ortstyper är särskilt påfallande för kvinnorna, oavsett deras civilstånd eller om de har hemmavarande barn eller ej. Skillnaderna är minst för de gifta männen. För kvinnornas del sammanhänger skillnaderna bl.a. med att yrkesområden, som konventionellt har hög andel kvinnliga förvärvsarbetande,i hög grad är koncentrerade till de större tätorterna. Hit hör exempelvis hälso- och sjukvård, kontorsarbete, detaljhandel och servicearbete. Förvärvsintensitetens omfattning inom ett visst geografiskt område har således ett direkt samband med förekomsten av sådana för kvinnorna typiska yrkesuppgifter. I tidigare sammanhang har konstaterats att de regionala variationerna i andelen förvärvsarbetande för män är ganska obetydliga. Endast Stockholms län och nâgra Norrlandslän har mera påtagligt lägre tal än övriga län. För Stockholmsregionen är orsaken de mycket höga utbildningsfrekvensema, medan för Norrlandslänen en faktisk undersysselsättning

1 AKU och folkräkningar bygger på olika undersökningsmetodik, varför data ej exakt sammanfaller. De båda undersökningarnas metoder, dvs. intervjuer och enkäter, har utvärderats i andra sammanhang. Här skall endast konstateras att folkräkningen tycks ge bättre precision regionalt utom i Norrlands inland, där viss förvärvsverksamhet fångas in via de noggranna intervjuerna iAKU. En jämförelse mellan källorna återfinns i Statistiska meddelanden Be 1973:10, från SCB.

Arbete 87

f l

Mo l » _« se.

:1 265cc v_ _ I nu

mmm-con ,_ ,O “ v m 3045 Ewa-au z i_ Mumma-to minns-w: 75” , ä: _ ›:o I »se x 1_ °° _, f_ 92:23:12.., _J-x a m W

;m

Du

-Exx

v

\ noe ---. :I Å rooo -j

uno 3.

i. _ , uno L m

om

t

0% “x V

uoo

GMO g

0200 q ?Ota “ 766- uoo uoo isoo uooo ä_ Figur 4:3. Förvärvsinten- Figur 4:4. Andelen försiteten bland vuxna 1970. värvsarbetande kvinnor Andel % förvärvsarbetdn- av samtliga förvärvsarbede iåldrarna 15- 64 år på pande 1970_ lokala arbetsmarknader.

troligen återspeglas i siffrorna. Då de små regionala variationerna i yrkesverksamhetsgraden för män har präglat hela 1960-talet, har uppmärksamheten under senare tid kommit att inriktas på den kvinnliga yrkesverksamheten. Som bekant inträder allt fler kvinnor på arbetsmarknaden. Deras andel av de förvärvsarbetande steg mellan åren 1960 och 1970 från 30 % till 35 %. År 1973 var den 37 %. Den största ökningen återfinns i de glesare befolkade regionerna i landet som dock fortfarande har lägst antal kvinnor i förvärvslivet. Över 45 % av samtliga förvärvsarbetande i Stockholmsområdet och Boråsregionen var kvinnor år 1970. Som framgår av figur 4:4 och i en figur i ERU: s kartbokl är 35 % en vanlig andel i områden utmed Norrlandskusten och inom ett bälte som i norr avgränsas i norra Värmland, norr om Siljan i Dalarna och i söder strax norr om Stockholm, Uppsala, Karlstad och Strömstad. Söder därom är Se SOU 1974:1

88 Ortsbundna levnadsvillkor

% S^MTUG^ % MÄN

55:4

KVINNOR

H1

es. 504 . Mö

§39

H1 60-4 H4 H3 Riket

70-

50:\/\

65-

Anm. Andel (%) sysselsatta minst 20 timmar per vecka i förhållande till befolkningen 16-74 år fördelade på kommungrupper 1970- 1973 (procent). Källa: AKU, februariundersökningen.

40 % allmänt utom i delar av Kalmar län och södra Östergötland. I figur 4:6 visas hur andelen kvinnor bland de förvärvsarbetande förskjuts mot en allt högre nivå. På stora lokala arbetsmarknader är nivån betydligt högre än på de små. Förändringarna mot en mer jämn könsfördelning för de förvärvsarbetande är dock störst i de mindre orterna. Utvecklingen i övriga landet tycks, som i många liknande sammanhang, följa den i storstäderna och de större städerna. Även på länsnivå har den kvinnliga förvärvsintensiteten ökat. Andelen sysselsatta i olika köns- och åldersgrupper varierar lokalt och regionalt, beroende på egenskaper hos arbetsmarknaden som endast långsamt förändras. Möjligheterna för kvinnor att få arbete ändras med näringsgrenssammansättningen, och denna förändras på lång sikt. Eftersom den kvinnliga sysselsättningen hittills främst varit koncentrerad till servicenäringar, förutsätter en snabb, radikal höjning av sysselsättningen bland kvinnor troligen relativt stora höjningar iservicesysselsättningen, vilket på grund av serviceutbudets hierarkiska uppbyggnad kan uppnås endast på ett begränsat antal ställen. Det bör kanske betonas, att den stelt könsbundna yrkesstrukturen inte är önskvärd. Till en del bryts naturligtvis också detta mönster av den ökade kvinnliga sysselsättningen inom industri och genom att arbetsuppgifter ändras på ett sådant sätt att kvinnor i ökad utsträckning kan beredas arbete i traditionellt manliga arbetsuppgifter. Det framhålls i 1972 års regionalpolitiska proposition att erfarenheten talar för att detta är en långvarig process. De regionala olikheterna i andelen förvärvsarbetande utgör därför ett närmast strukturellt inslag i ett hierarkiskt uppbyggt ortssystem.

Arbete 89

Tim/vecka

j* MÄN

Större städer 40 __ \ Stockholm Figur 4: 6. Förvärvsarbe- 1.* 47.* tets omfattning

i

bland män i olika åldrar i 30 - i Stockholm, större stä- \ der och norra glesbyg-

› x den 19 73.

7 Norra glesbygden Källa: ERU: s bearbet- 20 ning av AKU, februariundersökningen 1973.

10 -

a

Nr u I l 1

20 30 40 §0 60 ålder

Tim/vecka “ KVUNNOR

40 _

30 - Stockholm Större städer _ j

20 -

10 - Figur 4: 7. Förvärvsarbetets omfattning bland kvinnor i olika åldrar I 9 73.

+ I I I I

20 30 40 50 so ålder Källa: Se figur 4:6.

90 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

1. kvinnor av de förvärvsarbetande 4x 40 - Stockholm Malmö 35 - Större städer ----Götaborg Norra tätbygden Hela riket

Södra mellanbygden

25 - Norra glesbygden

Ökat kvinnligt deltagande i förvärvsarbetet

Figur 4:8 Andelen av de förvärvsarbetande som är kvinnor. Data för olika artstyper 1960, (pilens början) 1965 (pilens mittstreck) och 1960 (pilens spets). Källa: Folk och bostadsräkningarna 1960, 1965 och 1970.

4: 6 och 4: 7 visar hur mycket man förvärvsarbetar i olika Figurerna åldrar i tre olika ortstyper, Stockholm, större städer och norra glesbygden. Resultaten, som bygger på bearbetningar av AKU: s februariär anmärkningsvärda. Männen i större städer förvärvsundersökningar, arbetar mer än männen i de övriga två ortstyperna. Kvinnorna betydligt förvärvsarbetar mest i Stockholm. I åldrarna 45-49 år utför de nästan lika stor arbetsvolym i timmar som männen i samma åldersgrupp. Kvinnorna i norra glesbygden är så få att slumpmässiga stickprovsfel förekommer i materialet. Som helhet för kvinnorna visar fördelningen av arbetsinsatsema i förvärvslivet över tiden ett typiskt utseende. l åldrar då barnen kräver mer minskar arbetsinsatserna i förvärvsarbete medan de ökar i hemproduktionen. Några regelbundna uppskattningar av förvärvsarbetets kvalitet finns ej i Sverige. Uppenbara kvalitetsbrister, som exempelvis leder till yrkesskador, studeras dock ingående i många sammanhang. En kvalitetsaspekt förutom löneförhållanden, se avsnitt 2.4.5, är förvärvsarbetets sammansättning på olika lokala arbetsmarknader. Den brukar beskrivas med hjälp av näringsgrens- och yrkessammansättningar. Yrkesvalsmöjligheter beskrivs vanligen med den senare typen av data. Från arbetsmarknadstrygghetens synpunkt är näringsstrukturen av största vikt. Information om och analys av närings- och yrkesstrukturen på lokala arbetsmarknader kan

Arbete 91

Stockholm Göteborg. Malmö Större städer MÄN Södra mellanbygden Norra tätbygden Norra glesbygden

Stockholm Göteborg. Malmö Större städer KVINNOR Södra mellanbygden Norra tätbygden Norra glesbygden Figur 4:9. Andel förvärvsarbetande i helårsarbetskraften i manuella yrken O 50 100 iolika 1970. ortstyper

därför ge bättre underlag för bedömningen av hur förändringar i produktionen i olika näringar påverkar arbetslösheten och yrkesmöjligheterna i skilda regioner. Yrkesspecialiseringens produktivitetseffekter är välkända även i regionalpolitiska sammanhang. specialisering kan även innebära rutinisering, dvs. tristess i arbetslivet. Yrkesspecialiseringen på lokala arbetsmarknader är svårmätbar. Den återspeglas t.ex. inte alltid i de s.k. befattningsnomenklaturerna. En rad faktorer samverkar till att den faktiska yrkesspecialiseringen på lokala arbetsmarknader är så svårmätbar. Innebörden av _ett yrkesbegrepp återspeglar försörjningssätt, huvudsaklig sysselsättning eller yrkesställning, t.ex. fastighetsägare, chaufförer och företagare. En språklig diskriminering av vissa verksamheter förekommer. Stadskulturens framväxt medför sålunda att olika förekommande verksamheter knutna till jordbruk och djurskötsel snart inte längre kan urskiljas. Rent allmänt kan dock framhållas att större arbetsvolymer inom samma typ av verksamhet - från matlagning och kaffekokning till uthyrning av maskeradklädsel behöver utföras i regioner med stort befolkningsunderlag, vilket innebär att verksamheterna kan utföras på professionell basis som förvärvsarbete med yrkesbeteckning medan detta ej är fallet i mindre orter. Sambanden mellan yrkesspecialisering och förhållanden som arbetsplatsernas storlek

92 Ortsbundna levnadsvillkor

eller den lokala arbetsmarknadens befolkningsunderlagl blir därför

starka. Fler invånare i en region medför även att det sociala samspelet blir mer institutionellt förankrat. I bilaga 2 framhålls att det i större regioner kan räcka med att verksamhetsvolymen växer för att skilda yrken skall utkristalliseras. Förhållandet kan liknas med den högre grad av institutionalisering av verksamheter som krävs på stora arbetsplatser jämfört med på små, trots att produktionsprocesserna leder till samma slutprodukter. Graden av institutionalisering har även betydelse för yrkesspecialiseringen på olikstora arbetsmarknader i en vidare mening. Den lilla regionens mindre grad av institutionalisering kan exemplifieras med en person, som under samma arbetsgivare arbetar i skogsarbete under vintern och jordbruksarbete under våren. Motsvarande verksamhetsbyte på en större och mer specialiserad arbetsmarknad torde medföra byte av arbetsgivare och kanske även yrkesbeteckning. Yrkesspecialiseringen behandlas även under avsnittet om arbetslöshet. Som en sista aspekt på förvärvsarbetets kvalitet nämns den kanske viktigaste, anställningstryggheten. Med anställningstrygghet brukar avses graden av säkerhet för den anställde att kunna behålla sitt arbete och hans möjligheter att få ett annat jämförbart arbete utan att behöva flytta. Tryggheten inom ett och samma arbetsställe är intimt kopplad till den lokala arbetsmarknadens möjligheter att erbjuda likvärdiga anställningar i händelse av arbetslöshet. Anställningstrygghet är således främst ett mål av intresse när regionalpolitiken inte lyckas skapa robusta lokala arbetsmarknader, som tål exempelvis strukturomvandlingar inom näringslivet. Möjligheterna att erhålla ett jämförbart arbete på den lokala arbetsmarknaden är avhängigt av utbudet av likvärdiga anställningar och konkurrensen om dessa. Stora arbetsmarknader kan erbjuda ett rikt utbud av anställningar inom det yrkesområde som kan vara av intresse för den enskilde arbetssökanden. Ensidiga regioner skapar också förhållandevis stora arbetsmarknader för vissa yrkeskategorier. Nackdelen med

yrkesmässigt ensidigt sammansatta lokala arbetsmarknader är deras

känslighet för omvandlingsprocesser. Avslutningsvis redovisas i tabell 4.4 trygghetsförhållanden på lokala arbetsmarknader som de kommer till uttryck i företagstrohet och arbetslöshet. De förvärvsarbetandes faktiska beteende i form av företagstrohet kan således spegla en osäkrare arbetsmarknadssituation lika väl som en säkrare. I tidigare avsnitt har HLV betonat vikten av att komplettera data som beskriver det faktiska beteendet med uppgifter om villkoren. Utbudet av lediga platser på en marknad är, som framgår ovan, ett resultat av en långvarig process, där utbud av och efterfrågan på arbetsuppgifter via marknadsmekanismer i form av prissättning, avtalsförhandlingar o.s.v. ger jämviktslönerna. Varje definition på vad som är det verkliga utbudet av lediga platser kan emellertid lätt ifrågasättas. I verkligheten finns nämligen en rad begränsningar i marknadsmekanismen vilket innebär att

lMed ökande storlek på den lokala arbetsmarknaden följer i de flesta fall att antalet arbetsställen ökar. Undantag från denna iakttagelse finns: - Si har t.ex. Anderstorp ett mindre lokalt utbud av förvärvsarbete än Karlskoga men samtidigt avsevärt många fler arbetsgivare.

Arbete 93

Tabell 4.4 Andel i procent av den anställda vuxna befolkningen i socialgrupp ll och lll som varit anställd mera än 7 år vid samma företag, andelen som haft fler än en anställning det senaste året samt andelen som varit arbetslösa mer än 2 månader någon gång.

Andel an- Andel med Andel som ställda mer fler än en varit arbetsän 7 år vid anställning lös mer än 2 samma fore- det senaste månader någon

Källa: ERU-bearbetning av Ievnadsnivåundersökningens datamaterial från år 1968.

det inte råder jämviktslöner på enskilda lokala arbetsmarknader. Det finns nämligen inte heller statistiska uppgifter beträffande lediga platser, eftersom den tillgängliga statistiken endast avser till arbetsförmedlingen anmälda lediga platser. HLV: s bedömning är att det finns stort behov av arbetsefterfrågeundersökningar där arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft kan konfronteras med AKU-data. Hur utbudet av förvärvsarbete och lediga platser behandlas i föreliggande rapport framgår av figur 4: 10 där boxarna längst till höger representerar utbudet av anställningar. Det lokala utbudet av lediga platser kan indelas efter skilda kriterier. Vissa lediga platser uppstår när en arbetsuppgift blir ledig, på grund av att innehavaren av någon anledning slutar. Andra uppstår som helt nyskapade arbetstillfällen. Flyttningseffekter, som blir en följd av att en person besätter ett ledigt förvärvsarbete, blir olika beroende på vilken typ av orsak som skapat arbetet. I det följande ges en kortfattad redogörelse för hur lediga tjänster uppkommer. Till en kategori av lediga arbeten hör de befattningar som oavsett innehavare definierats av en arbetsgivare, ofta stat eller kommun. Den

HUSHÅLLS- ARBETS- FÖRETAGSSEKTORNL SEKTORN MARKNADEN OFFENTLlGA SEKTORN

Personer Förvärv/s Besatta Arbete utanför arbetande platser som bearbets- höver kraften utföras

Figur 4:10. Arbetsmarknadens relationer till hushållssektorn, färetagssektorn och den offentliga sektorn.

94 Ortsbundna levnadsvillkor

lokala efterfrågan på lokala producerade varor och tjänster ger upphov till förvärvsarbete inom denna kategori. I gruppen inräknas vidare lediga arbeten inom privat näringsliv eller lediga befattningar inom hälso- och sjukvården, undervisningen och försvaret. Anledningen till att en befattning blir ledig kan vara innehavarens död, pension, avsked, uppsägning, tjänstledighet, byte till likvärdig eller bättre befattning inom den lokala arbetsmarknaden, flyttning från densamma 0.s.v. Ett karriärbyte av befattning med byte av bostadsort antas ibland ge större följdeffekt på arbetsmarknaden än ett byte till likvärdig befattning inom den lokala arbetsmarknaden. Som framhålls i Erik Wallins bidrag i bilaga 2 är denna form av personalomsättning vanlig. Till en annan kategori av lediga arbeten på en lokal arbetsmarknad hör de som nyskapas i samband med ökad produktion, ibland betingad av allmän befolkningstillväxt i regionen men oftast orsakad av ökad produktion för nationella eller internationella säljmarknader. Denna expansion av förvärvsarbete på en lokal arbetsmarknad skapar således en nettotillsättning av lediga arbeten. Stora nyanställningar även på relativt stora arbetsmarknader kan ge upphov till flyttningar mellan olika regioner. Få empiriska studier finns på detta område. En undersökning av ca 3000 nyanställda vid företag, som utvidgat sin produktion med

lokaliseringsstöd, visar dock att knappt 20 % var över 50 år medan ca

hälften var under 30 år. Företagen, som vanligen ligger i större orter, nyanställde ofta arbetslösa, omskolnings- eller beredskapsarbetande. Ca en tredjedel tillhörde dessa kategorier. Ungefär en på sex av de nyanställda kom från andra lokala arbetsmarknader. En tredjedel av dessa flyttade mer än 300 km i samband med omställningen.

4.3 Lokala arbetsmarknader

Hur ser en lokal arbetsmarknad ut? Efter vilka skall den principer avgränsas geografiskt? En utgångspunkt i HLV:s arbete är att förhållanden som gäller levnadsvillkoren åtskiljs från uppgiften om beteende. Denna distinktion kan också utnyttjas vid avgränsningar av arbetsmarknaden. Levnadsvillkorsbeskrivningar kan väljas som underlag då marknadernas ytmässiga omfattning skall bedömas. Arbetsplatsernas tillgänglighet blir då avgörande för avgränsningen. Arbetsplatser som uppfyller kriteriet att kunna nås inom t.ex. 30 minuters restid från bostaden räknas till arbetsmarknaden. Om beteendedata läggs till grund för avgränsningen kan den faktiska pendlingens utsträckning väljas som indelningsgrund. Oavsett vilken indelningsgrund som väljs kan det konstateras att de lokala arbetsmarknaderna i praktiken består av grupper av tätorter med mellanliggande landsbygd. I översiktliga bedömningar har man ofta räknat med att en arbetssökande skall kunna inom välja i arbetsutbudet I Se lägesrapport från en krets av 30 km radie kring bostaden. Inom detta område finns som ERU Regionalpolitisk av arbetsutbud. regel en variation Vissa mellanregionala flyttningsrörelser forskning och stödverksamhet 1965-1971 kan med dess hjälp hållas tillbaka. Förbättringar ikommunikationerna Ds In 1972: 14. medför att enskilda hushållsmedlemmar kan söka arbete på allt längre avstånd från bostaden. Detta medverkar till att den nuvarande boende-

Arbete 95

och bebyggelsestrukturen till stor del kan behållas trots näringslivets successiva omställningar.

4.3.1 Synsätt i planerings- och forskningsverksamheten I samhällsplaneringen utnyttjas vanligen pendlingsdata för att beskriva de lokala arbetsmarknadernas omfattning. Uppgifterna utgörs ofta av sammanställningar av folkräkningsmaterial. I det följande presenteras en kortfattad översikt över synsätt och metoder som kommer till användning vid analys av pendlingsförhållanden i planerings- och forskningsarbetet.” En stor grupp undersökningar tar fasta på ekonomiska, psykologiska och sociala faktorer i samband med pendling. Syftet är vanligen att visa faktiska restider samt färdsätt, kostnader för samhälle, företag och individer. Undersökningarna syftar vidare till att redovisa pendlarnas attityder till pendlandet och pendlingsrörelsernas stabilitet. Mer sällan kombineras studier av pendlingsbeteendet med studier av möjligheterna att genomföra pendling. Pendlingen har ökat mycket kraftigt i omfattning under de senaste decennierna. Den ökade rörligheten hänger samman med bilismens framväxt. Den geografiska omfattningen av de lokala arbetsmarknaderna bestäms av rörligheten. I figur 4: ll visas effekterna av förändringar inom transportsektorn på avstånd och ytor kring en bostad vid en tänkt färdtid av en timme till eller från denna punkt. För närvarande dominerar bilisterna bland pendlarna över församlingsgränser, vilket inte var fallet i början av 1960-talet. De faktiska arbetsresorna finns karterade i flera studier, t. ex. Å. Micklander, Pendling och pendlingsregioner, Lund 1971. Bland generella resultat från dessa studier kan nämnas att män ofta reser längre än kvinnor. I större orter reser man längre än i mindre. År 1968 tog arbetsresan för hälften av de bilåkande i Stockholmsområdet mindre än 26 minuter. Motsvarande tid för kollektivresenärerna var 50 % längre,

Tabell 4.5 Dagliga arbetsresor fördelade på Ortstyper 1970 (procent)

Ortstyper Dagliga arbetsresor 1970, % Bil Kollektivt Cykel Totalt moped mc

Se även Å. Micklander, Pendling och pendlings- Källa: FoB 70, specialbearbetning. regioner, Lund 1971.

96 Ortsbundna levnadsvillkor

Är 1855 Är 1917 År 1970 Gång Cykel Bil

2 tim.

Figur 4: 11 De lokala 1 tim. arbetsmarknadernas geografiska omfattningi ett historiskt perspektiv.

åtim.

Anm. Även om kraven på korta restider har ökat så medför bättre transportmedel att de lokala arbetsmarknaderna omfattar allt större områden. Valet av årtal framgår av kapitel 9. Källa: Efter SOU 1967:23

dvs. 39 minuter. Resor med kollektiva transportmedel är ovanliga utanför storstäderna. Närmare 75 % av samtliga förvärvsarbetande reseri någon form dagligen från bostaden till arbetet. Drygt hälften av dessa använder sig av bilen som transportmedel. Knappt en fjärdedel reser med kollektiv trafik. I tabell 4.5 visas att bilresandet avtar med ortens storlek. I Stockholmsregionen utgör kollektivresenärerna drygt hälften av dem som reser till arbetet. I norra glesbygden var motsvarande andel 12 %. Som även framgår av ERU :s kartbok utförs få arbetsresor med kollektiva färdmedel i de glesare befolkade delarna av södra Sverige. Som ett exempel på en studie av det faktiska pendlandet kan Nils Lewans analyser av arbetsresorna i Skåne nämnas. Figur 4: 12 visar hur utpendlingen ökat i omfattning mellan åren 1945 och 1960. Förutom de pendlingsstudier som baseras på data som avser bostadsområden finns även studier av resandet till bestämda arbetsplatser. Båda typerna av studier har kommit till användning i företagens och samhällets planering. Som ett exempel på en studie av resandet till olika arbetsplatser och tätorter inom ett område redovisas i figur 4: 15 som tagits fram inom ramen för glesbygdsforskningen vid Umeå universitet. Figuren visar schematiskt avgränsade pendlingsomland för inpendlingsorter kring Umeå. För kommunernas del används främst bostadsbaserade studier. Ett exempel på en sådan undersökning återfinns i figur 4: 16 som visar hur pendlingen binder samman olika områden runt Göteborg till ett lokalt tätortssystem. Studierna ger underlag för den kommunala planeringen av bostäder, arbetsplatsområden och service. Som framgår av ERU:s underlagsmate- 1 riall Se Att samhällsplanera har en rad pendlingsstudier även genomförts inom ramen för med tidsmått, ERU, 1974. länsplaneringen.

, Arbete

, / /

Figur 4: 12 Utpendlare församlingsvis i procent av boende_yrkesverksam befolkning 1945 vänstra kartan och 1960 högra kartan. Stadsomrâde 196 0 i svart.

Källa: N. Lewan, Landsbebyggelse i förvandling, Lund 1967

:xt

as mo l

I:) 2zs ç“-- \ :rs-m ,. t “ Ä i nun J L 7500 _ o 5:2_ \l . .

2G) IW) M00 1500 M00 V00 Figur 4:13 Andel bilägare 1970 bland befolkningen i åldrarna 18-45 år (vänstra kartan) och 45- 75 (högra kartan)

98 Ortsbundna levnadsvillkor

Z so IIlIDsmes Mmm›7o

7|00

uoo,_,

Figur 4. 14 Andel av arbetsresorna som sker ee e. W777W_%_,_g7,j . ._ _ med bil I 9 70. 1200 300 uoo Isoo mao |7oa

Figur 4: 15 Exempel på I runt k . VlNDELN

pendlingsomland ti

›\ Umeå och närliggande \ \ BULLMARK orter.

Anm. Orterna i figuren har minst 10 pendlare. Cirklarna omsluter hälften av inpendlama till orterna.

Källa: O. Erson, Glesbygdsforskningen nr 9. Geograñska institutionen. Umeå.

Arbete 99

i

Öckerö

“i

Figur 4: 16 Pendlingen mellan kommunbloek i Göteborgs närhet Källa: Göteborgsregionen, 2, basinventering 1970.

4.3.2 A vgränsning av lokala arbetsmarknader

Den lokala arbetsmarknadens geografiska omfattning beror i hög grad på hushållens förflyttningsmöjligheter. Dessa i sin tur är avhängiga av resurser knutna till hushållet - innehav av körkort och bil - och resurser eller tillgång i omgivningen vägar och kollektiva transportmöjligheter. En teoretiskt mer tillfredsställande av de lokala arbetsmarkavgränsning nadernas omfattning bör i första hand grundas på studier av hushållens möjligheter att förflytta sig mellan bostad och arbetsplats. Beräkningarna i den följande analysen bygger på kommunikationstabeller och uppgifter om vägnät. Resultaten presenteras i bilaga 2 under namnet tidslägesprofiler. En sådan profil visar hur många arbetsplatser, invånare eller liknande, som kan nås med stigande tidsinsats för tur- och returresa med inräknade väntetider. Forskningen kring arbetsplatsernas har lett till tillgänglighet ökade möjligheter att analysera hur de ortsspecifika förhållandena på arbetsmarknaden påverkar den regionala utvecklingen.

100 Ortsbundna levnadsvillkor

Andel arbetsplatser 3; inom kommunblocket 0700_1000e|_ 100 Bilist. arbetstid 0800-1700 \ KolLresenär. 0700-1600

I

Koll. resenär. 0800-1700

1 2 3 4 timmar Bjärnum Hästveda 100 100

Anm. Figuren visar andelen av kommunblockets arbetsplatser som kan nås inom olika restider från Vinslöv bostaden. Arbetet förut- 100 sätts vara förlagt till 08.00- 17.00 eller 07.00so §§ l6.00. Arbetsplatserna förutsätts vara lokaliserade till korqmunblockets 16 tätorter. Antalet arbetsplatser antas vara proportionellt mot tätortsbefolkningen. 10 km Källa. S. Mårtensson, 5...; bilaga 2. 1 2 3 4 Figur 4:1 7 Tidslägesprofiler för fem tätorter r Hässleholms komma nblock 1973.

Figur 4: 17 visar tidslägesprofiler för tre grupper av förvärvsarbetande. Till den första gruppen hör de som skall arbeta 9 timmar i andra orter och då kan färdas med bil. De övriga två grupperna är hänvisade till kollektiva transportmedel. En av dessa grupper har sin arbetstid förlagd till mellan 07.00 och 16.00, den andra till mellan kl. 08.00 och 17.00. Tidslägesprofilerna skall ses som exempel på hur storleken på de lokala arbetsmarknaderna kan variera inom ett större område och på hur tillgängligheten till olika delar av området varierar för hushåll med olika förflyttningsmöjligheter eller olika arbetstider. I beräkningarna beaktas inte huruvida faktisk pendling förekommer eller ej. För bilisten är skillnaderna förhållandevis små mellan att bo i eller nära centralorten eller att bo i en tätort som ligger i blockets periferi. Med en sammanlagd restid på ca en timme når man i Hässleholmsområdet

Arbete 101

Tabell 4.6 De lokala arbetsmarknadernas storlek i utvalda orter. Antal arbetsplatser inom l timmes restid Ortstyp Bilist Kollektivtrafikant när arbetstiden är förlagd till 07.00- 16.30 08.00-l7.00

Större 88 000 37 000 37 000

sug 67 000 6 000 7 000

Mellanort Glesbygd 15 000 600 600 * 2 3 Örebro, Tingsryd, Hässleholm Bergsjö, Malå, Sveg. Anm. Beräkningar för samtliga invånare i 7 kommuner ligger bakom tabellens skattningar. Antalet arbetsplatser har skattats som 40% av tätortsbefolkningen inom en timmes restid. Vägda medeltal har sedan beräknats för de tre ortstyperna. Exempel på andra skattningar av antalet arbetsplatser redovisas i bilaga 1. Antalet arbetsplatser inom radien 30 km är i genomsnitt 49 000, l7 000 och l 200 för de tre ortstyperna när vägda medeltal beräknas för huvudorternas hushåll. För vidare information, se bilaga 1.

åtminstone tre fjärdedelar av blockets invånare, oberoende av vilken tätort som man bor i. Även jämförande data från andra kommuner visar att de som bor i perifera tätorter över huvud taget inte når arbetsplatser utanför den egna tätorten om de inte disponerar bil eller annat fordon. Som exempel på jämförande data för andra kommunblock redovisas tabell 4.6. Arbetstiderna har här valts till 07.00-l6.3O respektive 08.00-17.00. Mellanorten i tabellen representeras av bl.a. Hässleholm. Beräkningarna avser ett vägt medelvärde för den lokala arbetsmarknadens storlek för bosatta i kommunblocket. I kalkylen ingår dock arbetsplatser som ligger både inom och utanför kommunblocket. Bilisternas fördelar vad gäller möjligheterna att nå arbetsplatser är relativt störst i glesbygd och mellanorter. Som framgår senare i kapitlet har de därmed även betydligt större möjligheter att realisera yrkesval på hemortens lokala arbetsmarknad. De ovan redovisade studierna bild av vilken betydelse ger en tydlig förflyttningsmöjligheterna har för att avgränsa det område som en individ kan utnyttja som en lokal arbetsmarknad. Den begränsning som det t.ex. innebär att inte ha eget fordon reducerar i hög grad möjligheterna till förvärvsarbete. Även en ovanlig förläggning av arbetstiden medför svårigheter beträffande tillgängligheten för dem som är hänvisade till kollektiva trafikmedel. l Hässleholm skulle exempelvis arbetsmarknaden till av kollektivtrafiknätets uppbyggnad utökas väsentligt om följd arbetstiden förläggs mellan 08.00 och 17.00. Det viktiga är emellertid att bilistens arbetsmarknad är väsentligt mycket större än kollektivtrafikantens.

4.3.3 Lokala jdmviktsomrâden Planering av lokala arbetsmarknader ägnas stor uppmärksamhet i det nu pågående länsplaneringsarbetet. På grundval av prop 1972:1 ll och

102 Ortsbundna levnadsvillkor

efterföljande riksdagsbehandling analyseras lokala arbetsmarknader. [det material som arbetsmarknadsdepartementet ställer till kommunernas förfogande lämnas nästan genomgående uppgifter för de administrativa kommunerna. Det framhålls dock att det för skilda arbetsmarknadsfrågor ofta är nödvändigt att bedöma förhållandena oavsett de administrativa gränserna. Pendlingsdata kommer därvid in. Sådana data analyseras också

inom ramen för den regionala trafikplaneringenl

En utgångspunkt i planeringsarbetet är att resavstånd och restider till arbetet är centrala för människornas välfärd. I praktiken accepteras endast förhållandevis korta resavstånd eller restider som planeringsunderlag. Närmare två tredjedelar av arbetstagarna har redan nu en daglig sammanlagd restid som understiger en halvtimme. Drygt en på tio reser mer än en timme per dag. De som har långa restider tycks i första hand vara relativt unga och/eller relativt välbetalda. Tas det faktiska beteendet som indicium på löntagarnas krav på resavstånd mellan arbetsplatser och bostäder skulle ett generellt pendlingsavstånd på högst 30 km för bilister vara det mått som ofta ligger till grund för planeringen. Uppgifterna om pendlingen inom och mellan landets kommuner hari samhällsplaneringen hittills främst utnyttjats för att bedöma bostadsbyggnadsbehov och dimensionering av service. l den framtida planeringen torde pendlingsmöjligheternas inverkan på valfrihet och trygghet att få en alltmer framträdande plats. Någon definitiv form för analyserna av dessa välfärdsfaktorer har dock ännu inte utkristalliserats. l det följande diskuteras några principer för uppläggningen av planeringsunderlaget. l en rad forskningsrapporter har det framhållits att skillnaderna mellan arbetsmarknaderna för bilister och kollektivtrafikanter skiljer sig på ett avgörande sätt. Tabell 4.6 ger en indikation på differensernas storlek. Enligt HLV :s bedömning bör dessa skillnader ligga till grund för planeringen i större utsträckning än vad för närvarande sker. Som framgår av tabell 4.6 så kan den lokala arbetsmarknaden i en glesbygdskommun vara betydligt mindre än en mellanstor kommuns. För varje ortstyp kan mål för omfattningen av bilisternas arbetsmarknad formuleras. För att bl. a. omflyttningarna mellan lokala arbetsmarknader, se avsnit: 4.4, skall kunna hållas på en låg nivå är det troligt att målen för de lokala arbetsmarknadernas omfattning bör sättas i intervallet 100 000- 200 000 arbetsplatser. Andra värderingar beträffande trygghet och valmöjligheter kan ge andra intervallsgränser. Även om bilinnehavet per invånare ökar endast långsamt torde utnyttjandet av den redan befintliga bilparken för arbetsresor kunna ökas väsentligt jämfört med nuvarande förhållanden. En stor andel av befolkningen kommer dock även i framtiden att vara hänvisade till kollektiva transporter. Planeringen bör därför inriktas på att förbättra de lokala arbetsmarknaderna för dem som saknar bil. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt de kommunblock där skillnaderna mellan bilisternas och de billösas marknader är särskilt stora. Av tabell 4.6 kan utläsas att sådana skillnader kan återfinnas även i befolkningsmässigt relativt stora kommu- 1 ner. I kommuner där den genomsnittliga lokala arbetsmarknaden för Se Regional trafikplanering, Ds K 1973: 3. bilister omfattar 10 000 arbetsplatser är det vanligt att de billösas är 3 000.

Arbete 103

-9a sug 0359 40

-115

-224

0-41 ?sam

Figur 4. 18 Arbetsmarknadens jämviktsområden kring orter med fler förvärvstillfällen än potentiellt arbetsföra. Exempel frân följande 6 kommuner: Härjedalen Nordanstig Vaggeryd Östhammar Osby Uppvidinge

Anm. Centrum i varje jämviktsområde är en tätort med överskott på arbetsplatser. Överskottet be- Olofström räknas därvid i förhållande _ o Hjärsásot till den för kommunen och Karls amn

f räls: _279 _84 angränsande kommuner

anaskog normala förvärvsintensite- 0 86 ten. Gränserna mellan orter Sölvesborg Kristianstad med överskott på arbetsplatser beräknas enligt traditionella omlandskalkyler där orter med större över- .om Lu.. skott får större omland än \ orter med mindre överskott.

Rent praktiskt kan planeringsarbetet läggas upp på följande sätt.

1 l. Regioner delas in i små områden, t.ex. församlingar eller rutor. I tabell 4.6 har antalet 2. Arbetsplatsutbudet skattas för varje område.

.. . . . o . . .. afl-ltelsplalâsä S U S a a S 1 Stchâlñlägnllyas o

omraden kvantrfreras for

3. Forflyttmngsmojlighetema mellan olika alfanåget invånare i tät_

bilister och kollektivtrafikanter. Normala arbetstider förutsätts. orter. I det praktiska pla- 17° mms

4. Det antal arbetsplatser som kan nås från varje område inom viss restid “°“35ab°_t°

__ ,_ _ platskartermgen kunna beraknas. Den lokala arbetsmarknadens storlek, matt 1 antal arbetsbaseras på olika företags_ platser, bestäms således för regionens olika delan register.

104 Ortsbundna levnadsvillkor

5. Den lokala arbetsmarknadens storlek för hela regionen beräknas som ett genomsnittligt värde för de skilda områdena. Medelvärdet för bilisters och kollektivtrafikanters arbetsmarknad beräknas genom Vägning av områdesvärden med områdenas respektive i befolkning arbetsför ålder.

De i tabell 4.6 presenterade uppgifterna har räknats fram enligt ovanstående principer. Hänsyn har självfallet tagits till möjligheterna för invånarna i de tre kommuntyperna att nå arbetsplatser utanför den egna kommunen. Beräkningar av de lokala arbetsmarknadernas kan med omfattning fördel användas inom samhällsplaneringen. En strävan bör därvid vara att åstadkomma jämvikt mellan utbud av och efterfrågan på arbete inom begränsade områden. Dessa jämviktsområden kan avgränsas med metoder liknande dem som under 1950-talet kom till användning för lokalisering

och dimensionering av dagligvaruhandeL De stelheter

som råder på arbetsmarknaden måste dock beaktas vid beräkningarna. Likaså bör skattningar av de faktiska resmöjligheterna, inte bara den befintliga eller obefintliga pendlingen, ingå. Samhällets möjligheter att ingripa via planeringsprocessen påverkar ju direkt och i första hand de olika

arbetsplatsernas tillgänglighet, dvs. villkoren på de lokala arbetsmarkna-

derna. Med hjälp av ovanstående rekommendationer beräknas idet följande lokala jämviktsområden för några olika delar av landet. I figur 4: 18 visas att jämvikt uppnås inom mycket små områden i södra Sverige medan jämviktsområden i norra Sverige omfattar stora arealer. När jämviktsområdena omfattar större ytor än hushållen dagligen kan förflytta sig inom, finns anledning att påverka den inomregionala obalansen på arbetsmarknaden. Ytmässigt små jämviktsområden ger utrymme för arbetsplatskoncentrationer utan att befintligt bostadskapital behöver överges.

4.4 Arbetslöshet - arbetskraftsreserv

Ett av de viktigaste målen för samhällspolitiken är att nå fall sysselsättning, dvs. de som vill och kan förvärvsarbeta skall kunna göra det. Med förvärvsarbete menas då arbete mot att nå

betalning? Möjligheterna

sysselsättningsmål på lokala arbetsmarknader måste analyseras mot bakgrund av den långsiktiga arbetsfördelningen mellan av grupper hushåll. Vid den geografiska avgränsningen av regionalpolitiska stödområden 1 utgör Metoderna används även exempelvis hög arbetslöshet och låg förvärvsintensitet naturliga vid beräkningar av olika 2 centralitet och omland. Med utgångspunkt i de statistiska definitioner som används kan full sysselsätt- De kom således till stor ning erhållas genom att samhället betalar för den verksamhet s›m bedrivs av användning vid senaste personer, som inte kan erhålla arbete på en öppen arbetsmarknad. Som exempel kommunreformen. kan här nämnas hushållsarbete, studier, omskolning och andra aktiviteter.

Arbete 105

urvalskriterier. Orsakerna till att en person är arbetslös varierar till en del att erhålla och behålla ett arbete. med personens egna förutsättningar är emellertid tillgången till arbete på hemorten eller i dess Väsentligare närmaste omgivningar.

4.4.1 Statistisk belysning Tre statistiska källor lämnar det huvudsakliga materialet för belysning av arbetslöshet och förvärvsintensitet i den följande texten, nämligen arbetskraftsundersökningarna, AKU, den av arbetsmarknadsstyrelsen insamlade statistiken över de vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösa samt förvärvsintensiteten enligt folkräkningarna. En uttömmande av arbetslösheten i Sverige finns i EFAzs betänkande. HLV belysning koncentrerar därför framställningen till data om arbetslösheten på lokala arbetsmarknader och en diskussion om vilka ortsspecifika förhållanden som påverkar arbetslösheten. l Förvärvsintensiteten enligt folkräkningarna har redovisats i tidigare avsnitt. Som exempel på ett arbetslöshetsmått visas från samma källa i tabell 4.7 undersysselsättningen i olika regioner. Den höga förvärvsfrekvensen i Stockholm år 1970 är itabellen norm för sysselsättningsnivån. Ett studium av hemproduktionens omfattning i skilda noggrannare ortstyper medger tillsammans med folkräkningens sysselsättningsuppgifter att arbetskraftsreservernas lokalisering beräknas. Man kan beräkna antalet sysselsättningstillfällen som skulle behöva omfördelas om varje region skulle ha den riksgenomsnittliga förvärvsfrekvensen. Beräkningarna har inte tagit hänsyn till att den genomsnittliga

Tabell 4.7 Antal personer som skulle behöva sysselsättas i olika ortstyper år 1970 om förvärvsintensiteten utjämnades i riket

Antal personer, som skulle behöva sysselsättas, om förvärvsintensiteten i regionen vore lika med den i Stockholm den i riket

Stockholm 0 -5 3 000 29 100 -13 600 Göteborg, Malmö

ll folkräkningen 1970 räknas personer som utfört inkomstgivande arbete under minst l timme under en vecka i november som förvärvsarbetande. Även personer som vid tillfället hade semester, var sjuka, var på repetitionsövning eller var tillfälligt arbetslösa högst fyra månader inräknas bland de förvärvsarbetande. För att räknas som förvärvsarbetande krävs dessutom i samtliga fall att personen är född 1954 eller tidigare. Även medhjälpande hushållsmedlemmar brukar inräknas. En korrekt definition återfinns i Statistiska meddelanden från SCB, Be 1971:10.

106 Ortsbundna levnadsvillkor

Kvinnor år 1970

Allaår196

eo_ i

uno nå x \ xxx., 1.3 ;04 0.0 Lo 75”

QoJ (0,1 73

°° i; 0.1 1.7 °° Ö; )0.o 0.1 2.1 0_.u uoo

°.6“\9,J 0.4 1.4 3.5 7:00 “ % “\.\ 0.0

noe J04 * 25--4/.2 30.21,1.. 1,. :få

n»

,x ...

_.-0.: 0.0 LJ.:

1000 C1 2.1

i “S

f 0.1 Lv io Vi.:

n» .. -

o3..-p.. 4,

?Om

(331

4.4 O.: 0100 i . j_ L

0.54) 3.: 33.6. * Kf!?

»w 2 ,h 03 1.: 221.1 LUP; ,o “°°

k? fr* ä”

-5.._;= -94 ,1

“ L 4 Jie: gå

I s r; 4

_,.0.I=.

m. -Jø

nu -eso-:eoø/ié i

b”. mo __ ÅF.

-3.a.›o.. ;.04

uno uno un nu: nu mn ñ-*mo a.” m, Wo

Figur 4: 19a Antal arbetstillfällen i tusental som skulle behöva om fördelas för att åstadkomma riksgenomsnittlig förvärvsintensitet i samtliga regioner (rutor) 1965.

Figur 4: 19b Antal arbetstillfällen i tusental som skulle behöva om fördelas för att åstadkomma riksgenomsnittligförvärvsintensitet bland kvinnor i samtliga rutor 19 70

Vid beräkningarna har hänsyn tagits till den faktiska befolkningsstrukturen i rutorna så att efter omfördelningen av arbetstillfällena den för det aktuella året gällande förvärvsintensiteten i varje köns- och åldersgrupp skulle råda i varje ruta.

Källa: E. Wallin, Kulturgeograñska institutionen, Lund. Se även bilaga 2.

Personer Förvärvsutanför arbetande arbets kraften

\ arbetet eget Figur 4: 20 Arbetslösa upphört initiativ november 19 71 fördelade S \ efter orsaker till arbetslösha “h

ArisersLosAi

V övrig

Källa: AMS, Meddelanden NOVEMBER 1971

?âfjâgide

från utredningsenheten I i

1972: 26. (34) (65) (13)(9) (tusental arbetslösa)

Arbete 107

eller per sysselsatt skiljer sig mellan olika arbetsvolymen per invånare ortstyper. Resultatet framgår av de två kartorna i figur 4:18. Landet har för enkelhetens skull och för att öka överskådligheten indelats ikvadrater med 100 kmzs sida. Som framgår är det storstadsområdena och sydvästra som båda åren står för överskottet, medan underskottet är Sverige relativt jämnt fördelat över Sveriges övriga yta. Totalt rör det sig år 1970 om ca 60 000 sysselsättningstillfällen, som skulle vara föremål för omfördelning. Motsvarande siffra år 1965 var 70 000. En regional utjämning kan således konstateras för femårsperioden. kom närmare en tredjedel av de

Enligt arbetskraftsundersökningarna1

arbetslösa i november 1971 från verksamheter inom hushållssektorn, dvs. sökte arbete för första gången eller återkom efter att ha gjort uppehåll i förvärvsarbetandet, se figur 4:20. Ungefär lika många hade förlorat sitt arbete eller driftsinskränkningar. Tillsamp. g. a. personalmans med de permitterade och dem som slutfört åtaget arbete utgjorde dessa över hälften av de arbetslösa. En tiondel hade slutat på eget initiativ. Under övrigt i figur 4:20 finns arbetslösa som tvingats sluta ett arbete av hälsoskäl och andra personliga förhållanden. Sammanlagt var 303 000 personer arbetslösa minst en vecka under år 1971.2 Vid en jämn fördelning av arbetslösheten på alla personer som inräknas i arbetskraften skulle var och en vara arbetslös 1,6 procent av arbetstiden. Mellan olika ortstyper uppvisades stora skillnader. Tabell 4.8

Tabell 4.8 Arbetslöshet i hela arbetskraften och i helårsarbetskraften 1970 och 1971 fördelad på olika ortstyper. År Ortstyp Relativ arbetslöshet Antal arbetslösa i 1 000-tal

Hela AK l-lelårs AK Hela AK Helårs AK

Norra glesbygden

Anm. Med relativ arbetslöshet avses antal arbetslösa i procent av arbetskraften. Källa: AMS, Meddelande från utredningsenheten 1972: 34. 2 ll arbetskraftsundersökningarna (AKU) tillfrågas 18 000 intervjupersoner om de Av de arbetslösa tillhör» varit arbetssökande under mätveckan. lntervjupersonerna behöver emellertid inte de 145 000 den s.k. helårsjust under mätveckan ha vidtagit någon åtgärd för att få ett arbete. En sådan åtgärd arbetskraften, dvs. inräknafår emellertid inte ligga längre tillbaka i tiden än sextio dagar före sista dagen i des i arbetskraften minst mätveckan. AKU genomförs varje månad av statistiska centralbyrån. l urvalet ingår 50 veckor under året, och 58 000 delårsarbetskrafendast personer i åldrarna 14-75 år. [många sammanhang redovisas data endast för ten. personer över 16 år.

108 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 4.9 Procentuell arbetslöshet för män och kvinnor. Genomsnitt för åren 1970- 197 3

Anm. Arbetslöshetstalen avser antal arbetslösa i förhållande till antal personer i åldrarna 16-74 år.

Källa: ERU:s bearbetningar av AKU, februariundersökningarna.

visar den relativa arbetslösheten år 1970. Såväl för hela arbetskraften som för helårsarbetskraften ökar arbetslösheten med minskande befolkningstäthet. Förhållandet var mest entydigt ihelårsarbetskraften. Inom ramen för HLV:s arbete har av AKU speciella bearbetningar utförts. Tabell 4.9 visar arbetslöshetstalen i olika ortstyper under en fyraårsperiod. l de teorier om sökarbetslöshet, som senare presenteras i kapitlet, betonas dynamiken på arbetsmarknaden. För att belysa förändringar krävs flödesdata och tidsdata i större utsträckning än vad som för närvarande kan erhållas. I HLV:s av AKU har bl.a. specialbearbetning arbetslöshetstidens längd i olika ortstyper beräknats. Resultaten blev något oväntade. l figur 4:21 redovisas arbetslöshetstidens Variationerna medellängd. över tiden är stora. Även om konjunkturförloppet skiljer sig något mellan ortstyperna är det mest frapperande att arbetslöshetstiden genomsnittligt är lika lång i alla ortstyper. Enbart genomsnittsdata beträffande andelen arbetslösa kan således vara missvisande. De kan medföra att man drar felaktiga slutsatser om hur arbetslösheten drabbar enskilda personer.

För att belysa hur arbetslösheten inverkar arbetslösa måste

på enskilda den genomsnittliga arbetslöshetstiden spaltas efter och upp långvarig kortvarig arbetslöshet. Den enskilde är inte intresserad av hur många de arbetssökande är, utan av hur snabbt han kan tänkas få ett arbete. Den kortvariga arbetslösheten är ett ganska naturligt inslag för människor som antingen avslutat sin utbildning eller övergår från hemarbete till förvärvsarbete. Som framgår av teorier för sökarbetslösheten skulle dessa personer, om de accepterade första bästa arbetserbjudande, visserligen få kortare arbetslöshetstider men de skulle å andra sidan få välja mellan arbeten som inte stämmer överens nödvändigtvis med yrkesutbildningen. En viss kortvarig arbetslöshet är helt enkelt nödvändig för att arbetsmarknaden skall fungera effektivt. Då erhålls en bättre mellan de anpassning arbetssökandes och arbetsgivarens olika krav och erbjudanden. Den långvariga arbetslösheten är däremot ofruktbar både för enskilda

Arbete 109

ANTAL VECKOR

20 /

z

/

z

/ z 7

/ / / |

“ 5 5

y

/ 5 /

F5

z / ”

5 z ä å á z

z

/z

s _jj z

; / ç 5

10 r .-141 l l f.

:w s

z : z S s wç :ç g ,

/ r* / / / z* / f / / I / I / / / / / /

5 ä 7 “ i z i i 3 z i S / z , K , / z z z

/ 5 / ” / / z z z z z / z z / z z z z / z / z z z z ” 5”

5 i?

2 s s s 2 s? :s / s I z

/ z z / z z z 0 1970 73 1970 73 1970 73 1970 73 1970 73 1970 73 1970 73 1970 73 STOCKHOLM GÖTEBORG MALMÖ STÖRRE SÖDRA NORRA NORRA HELA STÃDER MELLAN- TÄT› GLES R|KET BVGDEN BVGDEN BVC-DEN

Figur 4:21 Arbetslöshetstidens medellängd fördelad på 1970, 1971, 1972 och 1973 (antal veckor). Anm. Slumpmässiga stickprovsfel kan förekomma.

Källa: AKU, februariundersökningar.

och för samhället. Tabell 4.10 visar hur stor andel av de arbetslösa som

varit det imer än 12 veckor. Männen har högre andel långtidsarbetslösa på större lokala arbetsmarknader. Förhållandet kan hänga samman med att de helt enkelt flyttar från små orter när de kan förvänta svårigheter att få tag i ett arbete. Dessa förhållanden behandlas senare i kapitlet. AMS-utbildning, omskolning och beredskapsarbete kan också sänka i första hand andelen långtidsarbetslösa i de små orterna. Även den dolda arbetslösheten kan verka i denna riktning. Den högre andelen långtidsarbetslösa kvinnor på de små lokala arbetsmarknaderna talar även härför.

Tabell 4.10 Andel (%) arbetslösa mer än 12 veckor av samtliga arbetslösa. Genomsnitt för februari åren 1970-1973. Fördelning på ortstyper.

Ortstyper Män Kvinnor

Stockholm Göteborg 35 31 Malmö Större städer 26 34 Södra mellanbygden Norra tätbygden 27 42 Norra glesbygden

Riket 28 36

Anm. Slumpmässiga stickprovsfel förekommer.

Källa: ERU:s bearbetningar av AKU, februariundersökningarna

i 1 10 Ortsbundna levnadsvillkor

Som även framgår av data i kapitel 8 har kvinnorna en underordnad roll på arbetsmarknaden i den meningen att om mannen har arbete bor man kvar, om mannen inte har arbete flyttar man. I en bilaga till den senaste glesbygdsutredningen (SOU 1972:56) har ERU redovisat data från arbetsförmedlingarna statistik Arbetsförmedlingarnas statistik kan delvis uppfattas som mätare av den administrativa verksamheten, samtidigt som den visar förändringar i arbetslösheten. Vid bedömningar av hushållens villkor i olika regioner avseende arbetsmöjligheter bör dock arbetsförmedlingsstatistiken användas med största försiktighet. För hela riket uppgick den år 1970 anmälda arbetslösheten för personer över 55 år till 0,7 %. I norra glesbygden var denna arbetslöshet betydligt högre. Allra högst var den i glesbygdsblocken i Norrbottens län, där den i ett flertal fall uppgick till 5 %. För den regionala politiken medförde detta konsekvenser, då det för nämnda åldersgrupp bl.a. inte är lika lätt att uppnå inkomstökningar som kompenserar flyttningskostnader. För de flesta kommunblocken i norra glesbygden gäller att andelen anmälda arbetslösa för den aktuella åldersgruppen är mellan två och tre gånger så stor som andelen för övriga åldersgrupper.

A rbetslöshet, arbe tskraftsreserv och individkategorier

För hela arbetskraften sammantagen gällde att ungdomar under 25 år hade den högsta men samtidigt den kortvarigaste arbetslösheten. Inom samtliga delgrupper ökade arbetslöshetstidens längd med åldern. Genomgående svarade en längre utbildning mot en lägre relativ arbetslöshet. Avgörande för arbetslöshetens nivå var emellertid inte utbildningen i sig utan snarare yrkestillhörigheten. Personer med var längre utbildning nämligen i högre grad än andra sysselsatta inom yrken med låg arbetslöshet. Kvinnorna hade totalt sett en högre arbetslöshet än männen, trots att en större andel av dem än av männen var sysselsatt i yrken med en låg relativ arbetslöshet.

Som framhålls i en utredning från AMS kan arbetslösheten ses som sammansatt av två grupper: den ena utgörs av personer som söker arbete därför att de avskedats från eller på eget initiativ slutat ett arbete, medan den andra gruppen utgörs av personer som söker arbete som ett första steg in i förvärvslivet, t.ex. ungdomar som slutat studera eller hemmafruar som vill börja eller återuppta förvärvsarbete. Det är den senare gruppen som brukar benämnas initialarbetslösa. Denna grupp utgör en betydande del av arbetslösheten bland kvinnorna. AKU-data från november 1971 visar således att av de arbetslösa kvinnornai åldrarna 20-34 år var närmare 40% initialarbetslösa. För kvinnor i gifta

I arbetsförmedlingens statistik, som görs upp en måndag i mitten av varje månad, räknas de som varit arbetslösa räkningsdagen och som har haft kontakt med arbetsförmedlingen under den vecka som omfattar räkningsdagen. Under perioden 1965-1970 uppgick enligt denna statistik arbetslösheten till i medeltal 0,4 % av hela befolkningen. Naturligtvis varierar den på detta sätt registrerade arbetslösheten under året och med olika konjunkturförlopp. 28e AMS, Meddelanden från utredningsenheten 1972:4, 1972:11 och 1972: 26.

Arbete 111

åldern 25-44 år uppgick initialarbetslösheten till 60%. Bland männen uppgick den till 20 %. Man skulle kunna ha väntat sig att initialarbetslösheten dominerade bland ungdomar (16-24 år). De ny- eller återinträdande utgjorde emellertid endast en tredjedel av de arbetslösa ungdomarna, medan arbetslöshet därför att arbetet upphört utgjorde hälften. Även bland ungdomar föreligger stora regionala variationer i de relativa arbetslöshetstalen. Exempelvis var arbetslöshetstalet för 16-24-åringar i skogslänen år 1971 hela 20 procentenheter högre än i storstadslänen och 1,6 procentenheter högre än i övriga län. De skillnader i arbetslöshet som konstateras i AMS-utredningen mellan olika yrken beror till övervägande del på den arbetslöshet som är att hänföra till att arbetet upphört. Initialarbetslöshet och övrig arbetslöshet bidrar föga till att arbetslösheten varierar mellan yrken. De längsta arbetslöshetstiderna hade de initialarbetslösa, samt de arbetslösa som slutat sitt senaste arbete p.g.a. personal- eller driftsinskränkningar. I den senare gruppen var det kvinnorna som framför allt hade långa arbetslöshetstider, i genomsnitt ett halvt år, vilket var mer än dubbelt så mycket som männen. Som framgår av tabell 4.9 fanns ett samband mellan ortstyp och förhållandet manlig-kvinnlig arbetslöshet. Kvinnornas relativa arbetslöshet var högre än männens i samtliga regioner utom i norra tät- och där männens var dubbelt så hög som kvinnornas. Detta glesbygderna överensstämmer med vad som kan noteras beträffande Storstadslän, och Övriga län. Norra tät- och glesbygderna sammanfaller i stort Skogslän sett med Skogslänen, där männen i motsats till i Storstadslän och Övriga län hade en högre relativ arbetslöshet än kvinnorna. Liksom i fråga om Skogslänen torde männens högre arbetslöshet ide norra kommunblockskunna förklaras av yrkesfördelningen. Dessa regioners arbetsgrupperna löshet var speciellt hög inom de manuella yrkena, se tabell 4.11.

Kategorier med hög arbetslöshet eller låg förvärvsintensitet utgör samhällets arbetskraftsreserver. De stora potentiella arbetskraftsresurserna består i huvudsak av kvinnor. Enligt arbetskraftsundersökningens årsmedeltal 1970 tillhörde 81% av de vuxna männen gruppen som arbetade kvinnorna var eller sökt arbete. För de gifta respektive ogifta motsvarande tal 50% och 55 %. Detta betyder att sammanlagt 1,4 miljoner kvinnor i åldrarna 16-74 år inte ingick i arbetskraften. Av dem var 260 000 gifta kvinnor utan barn under 7 år.

Tabell 4.11 Relativ arbetslöshet bland förvärvsarbetande i helårsarbetskraften fördelad på yrkesområden och ortstyper

l

112 Ortsbundna

k

levnadsvillkor

Som framgår av 1972 års regionalpolitiska proposition kan låga yrkesverksamhetstal för kvinnor i en region inte omedelbart tas till intäkt för att en motsvarande undersysselsättning förekommer. Man behöver således inte i och för sig förutsätta att icke-yrkesverksamma kvinnor från en region med låg förvårvsfrekvens skulle bli yrkesverksamma, om de skulle erbjudas en större valfrihet mellan olika slag av arbeten. Med denna reservation för användningen av begreppet kan det undersysselsättning vara av intresse att se hur många fler för närvarande icke sysselsatta som skulle behöva beredas arbete, om alla lokala arbetsmarknader skulle anta samma yrkesverksamhetsgrader som Stockholm. Totalt i landet skulle då ca 200 000 kvinnor behöva beredas sysselsättning. Den regionala fördelning som skulle behövas framgår av figur 4: 19 b. I arbetskraftsundersökningarna redovisas en grupp som personer befinner sig utanför arbetskraften, men som uppgivit att de skulle sökt arbete, om de trott sig kunna få något. Denna grupp - huvudsakligen bestående av gifta kvinnor - rubriceras latent arbetssökande och brukar uppfattas som en arbetskraftsreserv, som skulle kunna mobiliseras vid en ökad efterfrågan. Definitionen på de latent arbetssökande är emellertid formulerad på ett sådant sätt att den kan omfatta personer med mycket skiftande grad av arbetsönskemål. För många är arbetsönskemålen i hög grad förknippade med speciella villkor, inte minst när det gäller arbetstidens längd. Frågan är alltså i vilken utsträckning de latent arbetssökande kan uppfattas som en omedelbart tillgänglig arbetskraftsreserv eller - om man så vill - som dolt arbetslösa. Resultaten av en specialundersökning från år 1968 tyder på att en betydande del av de latent arbetssökande kvinnorna främst har andra förvärvshinder än just bristen på arbete, t.ex. barntillsyn eller annan hemproduktion. Detta skulle betyda att en stor del inte skulle kunna ta ett erbjudet arbete. En parallell utbyggnad av t.ex. förskola och barndaghem måste således ske om större grupper skall kunna mobiliseras till förvärvsarbete. Vid en regional analys visar det sig att andelen latent arbetssökande bland de gifta kvinnorna endast till en ringa del påverkas av hur stor andel som redan befinner sig på arbetsmarknaden. Detta kan vara en effekt av att svaret på frågan, som ställs i undersökningarna, i hög grad påverkas av den allmänna arbetsmarknadssituationen i den aktuella regionen. Det har nämligen också visat sig att de latent arbetssökande regionalt samvarierar med det allmänna arbetsmarknadsläget, som detta kommer till uttryck i arbetslöshetstalen. Speciellt starkt ä: sambandet mellan antalet latent arbetssökande gifta kvinnor och männens arbetslöshetssituation. Antalet latent arbetssökande är anmärkningsvärt stabilt, och uppvisar mycket klara och kvarstående regionala differenser. En betydande andel av de latent arbetssökande kvinnorna, omkring en fjärdedel, återfinns i arbetskraften efter ett år. Ungefär lika många har just lämnat arbetskraften. Man kan säga att det latenta arbetssökandet till viss del utgör ett genomströmningsstadium från och till arbetsmarknaden. Sammanfattningsvis kan sägas att bland de latent arbetssökande ingår personer som inte är beredda att utan vidare gå ut på arbetsmarknaden, men att det även utanför denna grupp kan finnas personer som skulle kunna betecknas som potentiell arbetskraft. alltså Begreppet tycks överskatta storleken av de dolda arbetskraftstillgångarna, när det gäller vissa befolkningskategorier, samtidigt som det underskattar tillgångarna inom andra. De ”dolda arbetskraftstillgångarna är mindre ett absolut mått på beredskapen att gå ut på arbetsmarknaden och men en uppgift om allmänna arbetsönskemål hos personer utanför arbetskraften. Realiserandet av de arbetsönskemål som uttryck i det latenta arbetssökandet

Arbete 113

måste således ses i ett tidsperspektiv och under beaktande av den mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft som långtgående anpassning måste till inte minst i fråga om arbetstidens längd och förläggning. De regionala skillnaderna iarbetskraftstal är obetydliga bland de yngre männen. Storstadsarbetsmarknadens fördelar, när det gäller sysselsätttycks vid en jämförelse med skogslänen framträda i ningsmöjligheter, 50-årsåldern och visavi ”övriga län i viss mån omkring 60-årsåldern. Av ett sammanlagt underutnyttjande på 18 000 under 1970 kunde 13 000 hänföras till skogslänen. 14000 låg i åldersgruppen 55-64 år. De differenserna i arbetskraftstalen minskar i och med inträdet i regionala pensionsåldern. För åldern 65-74 år har det regionala underutnyttjandet 1970 beräknats till 13 000 personer, varav 10000 kvinnor. De 3 000 männen återfanns i skogslänen.

kan man uttrycka det så, att skillnaden i Sammanfattningsvis arbetsmarknadssituationen mellan storstadslän och ”övriga län” främst ligger på kvinnosidan, medan skogslänen, som uppvisar de klart lägsta kvinnliga arbetskraftstalen, även för de äldre männen erbjuder en lägre De regionala differenserna är vidare större för de äldre sysselsättning. kvinnorna (i aktiva åldrar) än för de yngre. Detta kan tolkas så, att storstadsarbetsmarknadens relativa fördelar är störst för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden: äldre personer med bristande yrkeserfarenhet. De regionala differenserna i arbetskraftsdeltagandet bland de äldre tenderar att öka. Detta är särskilt tydligt när det gäller männen. Förhållandet tycks inte enbart vara betingat av den konjunkturella situationen. l samband med arbetslöshetens omfattning bland äldre diskuteras ofta förtidspensioneringens betydelse i olika ortstyper. Genom ny lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1970, infördes en vidgad rätt till förtidspension. Reformen inriktades speciellt på äldre förvärvsarbetande. för äldre arbetskraft att erhålla förtidspension har Möjligheten från den 1 juli 1972. 1970 års lagändring följdes av en ytterligare vidgats av antalet beviljade förtidspensioner, med en särskilt stor kraftig ökning i de högre åldrarna. Det bör dock poängteras att endast en ökning femtedel av ökningen av pensioner inte skulle ha beviljats enligt den äldre lagstiftningen. En stor andel av befolkningen i de högre åldersgrupperna var redan före den nya lagens tillkomst. I mars 1970 t.ex. förtidspensionerad femton av skogslänens befolkning i åldern 60-66 år uppbar procent förtidspention. Motsvarande andelar i storstadslänen och övriga län var tio och fjorton procent. Vissa regionala skillnader råder. Skogslänen har hela tiden under de senaste fem åren haft den största andelen förtidspensionärer och storstadslänen den minsta. En tänkbar anledning kan vara att förvärvsarbete inom exempelvis skogsbruk har varit speciellt slitsamt för de förvärvsarbetande. Samtidigt har den andel av befolksom befunnit sig i arbetskraften hela tiden, varit lägst i ningen, och högst i storstadslänen. Dessutom har arbetslösheten under skogslänen samma tid genomgående varit högst i skogslänen och lägst i storstadslänen. En hög andel förtidspensionärer har alltså hela tiden motsvarats av

114 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 4.12 Antal förtidspensionärer och deras andel av befolkningen i åldern 60- 66 år mars 1970. Fördelning på kön och länsgrupper Antal förtids- Förtidspensionärer

en låg andel i arbetskraften och en hög arbetslöshet. Även vid en uppdelning på kön gällde att en hög andel förtidspensionärer motsvarades av ett lågt relativt arbetskraftstal. Ett visst samband mellan andelen förtidspensionärer och de relativa arbetskraftstalen gäller hela tiden under de fem sista åren, konstateras i en utredning från AMS , se tabell 4.12. Tillgängligt material medger inte en närmare uppdelning på åldersgrupper, men även uppgifterna för hela arbetskraften visar att skogslänen genomgående haft den högsta andelen förtidspensionärer och det lägsta relativa arbetskraftstalet. För storstadslänen har motsatsen gällt, och övriga län har legat däremellan. Av tabell 4.13 framgår också hur andelen förtidspensionärer hela tiden ökat i samtliga länsområden. Vidare framhålls i AMS:s utredning att de samband mellan andel förtidspensionärer, relativa arbetskraftstal och relativ arbetslöshet, som kan konstateras, är uppenbara. Att en hög andel förtidspensionärer motsvaras av en hög arbetslöshetsnivå under hela perioden 1967-71 kan tyda på att arbetsmarknadsmässiga förhållanden varit av betydelse vid besluten om pensionering även före den l juli 1970. En troligare förklaring är dock den tidigare nämnda att en kärvare arbetsmarknad helt enkelt medförde en större benägenhet att ansöka om förtidspension. Ett lågt relativt arbetskraftstal kan på motsvarande sätt förklaras av att kännedom om svårigheterna att få arbete medförde en mindre benägenhet att söka sig ut på arbetsmarknaden.

Tabell 4.13 Andel förtidspensionärer av befolkningen iåldem 16-74 år. 1967- 1971. Procent i olika länsgrupper. 1967 1968 1969 1970 1971

Storstadslänen 2,3 2,4 2,5 2,7 2,9 l Skogslänen 3,7 3,8 3,9 4,1 4,6 Se meddelande från Övriga län 2,8 2,8 2,9 3,0 3,3 AMS: s utredningsenhet Hela riket 2,8 2,9 3,0 3,1 3,4 1972: 111.

SOU 1974: 2 Arbete 115

4.4.2 Långvariga och kortvariga obalanser

Obalanser mellan utbudet av och efterfrågan på arbete i olika regioner resulterar i skilda former av arbetslöshet. Man kan urskilja arbetslöshet som uppkommit till följd av strukturella förändringar, konjunktursvängningar, säsongvariationer eller slumpmässiga obalanser. Slumpmässiga obalanser benämns därvid de tillfälliga jämviktsbrister som får betydelse för de lokala arbetsmarknaderna. Med undantag av de slumpmässiga obalanserna betingas arbetslösheten ytterst av ändrade efterfrågeförhål-

landen och produktionstekniska förutsättningan Betydelsen på lokala

arbetsmarknader av dessa orsaker varierar dock avsevärt. I en rad utredningar har arbetslöshetsproblemen analyserats. I det följande ges en kort sammanfattning av några resultat. Framställningen bildar utgångspunkt för en presentation av forskningsresultat som rör arbetslöshetsförhållanden på lokala arbetsmarknader.

Arbetslivets dynamik påverkar skilda kategorier av förvärvsarbetande, arbetslösa och övriga olika. En snabb kraftig strukturförsämring ien bransch resulterar ofta i företagsnedläggningar och avskedanden. Samtidigt försämras möjligheterna till förvärvsarbete för nytillkommande på arbetsmarknaden. Figur 4:20 visar att 54 procent av de arbetslösa förlorat sitt arbete p.g a. personal- eller driftsinskränkning, permitteringar o.s.v. 28 procent var ny- eller återinträdande i arbetskraften. Båda orsakerna till arbetslösheten - eller friställning nyinträde på arbetsmarknaden - är angelägna att analysera. Den första orsaken hänger samman med störningar och omställningar iproduktionssystemen. Den senare orsaken beror bl.a. på ändrade önskemål hos enskilda människor. En rad studier finns genomförda på friställning. Rudolf Meidner konstaterar i en analys av företagsnedläggningamas effekter att de varit koncentrerade och och att - vilket är än regionalt branschmässigt allvarligare - de som regel berör företag inom branscher vilka länge varit stagnerande eller kontraktiva med rekryteringsstopp och en ogynnsam åldersfördelning som följd. Ytterligare en komplikation har varit att strukturrationaliseringen hårt drabbat företag med hög andel kvinnlig arbetskraft. Problemet ligger enligt Meidner i att det är just de äldre, kvinnorna, de betingat arbetsföra och de sämst utbildade som är svårast att omplacera efter en nedläggning. De anpassningsbara och rörliga är framför allt män som är unga, har god hälsa och god utbildning. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att, som en lång rad svenska undersökningar visar, varje nedläggning resulterar i en restarbetslöshet av betydande omfattning på lokala arbetsmarknader. Arbetslöshet i samband med nyinträde på arbetsmarknaden har under senare år uppmärksammats i forskningen. En rad begrepp har utvecklats för att skilja mellan eller beskriva olika former av arbetslöshet hos dem som för första gången eller efter ett uppehåll i förvärvsarbetet söker

Orsakerna till arbetslöshet kan även föras tillbaka på det enskilda hushållet och grupperas i Lex. för kort utbildning, för höga anspråk eller boenderegion. Vid en långsiktig analys av samhällsförhållanden torde ett sådant betraktelsesätt dock vara föga givande, beroende bl.a. på svårpåverkbar teknisk utveckling. Kapitalbildningen, som torde kunna påverkas i större utsträckning, har så outforskade effekter på efterfrågan på förvärvsarbetande att relationerna till lokal arbetslöshet inte kan bedömas. 2 Se R. Meidner, H. Niklasson, Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik, Andra upplagan, Malmö 1972.

1 16 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 4.14 Andel sysselsatta i industrin i Norrköping åren 1950 och 1970, fördelade på industrigrupper

Källa: S. Godlund, Regioner att leva i, Stockholm 1972.

arbete. Sök-, kö- och väntearbetslöshet, vilka tillsammans med den s. k. initialarbetslösheten behandlas i EFA:s betänkande, utgör exempel på nya begrepp. Förutom skilda former av friktionsarbetslöshet för nyinträdande yrkesgrupper på lokala arbetsmarknader tillkommer den arbetslöshet som kan hänföras till ett decentraliserat beslutsfattande. Fria yrkesval och en fri företagsamhet innebär att det uppstår vakanser i otakt med de tillfällen då nyutbildade och andra söker sig ut på arbetsmarknaden. Även på lokala arbetsmarknader i långsiktig jämvikt uppstår dessa oregelbundna väntetider. Ju mindre lokal arbetsmarknad, desto större olägenhet kan den över tiden slumpmässiga fördelningen av vakansemas uppkomst innebära för den arbetssökande. De tillfälliga obalansema kan leda till utflyttning från små lokala arbetsmarknader. Strukturomvandlingens betydelse på en större lokal arbetsmarknad framgår av tabell 4.14. Sysselsättningsprofilen inom industrin har förändrats radikalt under två decennier i Norrköping. Det är troligt att motsvarande förändring av samma absoluta omfattning men utspridd på många små lokala arbetsmarknader t.ex. i ett glesbygdslän hade medfört att vissa bygder efter omställningsprocessen totalt saknat utbud av förvärvsarbete. Små regioner med ensidiga arbetsmarknader torde vara mer känsliga för konjunktursvängningar än andra regioner. Denna ortstyp förekommer självfallet även på åtskilliga ställen utanför de glesast befolkade delarna av landet. Ett försök att illustrera de regionala variationerna i arbetsmarknadens konjunkturkänslighet redovisas i Ds In 1972:14 där antalet sysselsatta på lokala arbetsmarknader i massa- och pappersindustri 1965 visas. Inom exempelvis byggnadsbranschen är säsongvariationerna betydande. Med de sysselsättningstal som redovisas i arbetskraftsundersökningarna är förändringarna från högsäsong till lågsäsong i storleksordning-

en 40 000 sysselsattal Beroende av säsongutvecklingen är emellertid

mycket olika inom skilda delar av byggnadsverksamheten. Generellt gäller att produktionen på verkligt stora byggnadsobjekt bedrivs tämligen

1 Dessa säsongvariationer år enligt Byggarbetskraftsutredningen (Ds ln 1972:18) i stor utsträckning hänförliga till yrkesgruppema träarbetare, murare, betongarbetare och övriga byggnadsarbetare samt målare. Det kan nämnas att av de större i statistiken specificerade grupperna av produktionsarbetare är rörarbetare och elektriker nära nog oberörda av säsongen. Dessa arbetstagare är också regelmässigt företagsanställda.

Arbete 1 17

oberoende av årstidernas växlingar. Såväl produktionsplaneringen som tekniska och ekonomiska hänsynstaganden medverkar till förutsättningar detta resultat. Säsongvariationerna i sysselsättningen hänför sig i första hand till de mindre arbetena, som kan färdigställas inom en kort tid- I konsekvens härmed återfinner man starka säsongsvariationer i rymd. småhus samt i reparations- och undersysselsättningen på styckebyggda hållsarbeten. i sysselsättningen vid nybyggande av Säsnngsvängningarna flerfamiljshus, affärs- och kontorshus samt industri- och förvaltningsbyggnader är däremot mera måttliga. I figur 4:22 belyses byggarbetslöshetens säsongutveckling med fördelning skogslän resp. övriga län i södra och mellersta på Storstadslän, Sverige. Kurvorna visar att arbetslösheten under sommarmånaderna sjunker till ungefär samma nivå i storstadslänen och i övriga län i Sydoch Mellansverige. I de sistnämnda länen har man dock en markerat högre arbetslöshet under vintern. De relativa svängningarna skiljer sig ej märkbart mellan regionema även om det är kraftiga nivåskillnader. Det finns flera orsaker till säsongrytmen i byggandet och den uppkommande säsongarbetslösheten. Beträffande klimatets därigenom inverkan har byggarbetskraftsutredningen utfört en särskild undersök-

ning* Ett intressant resultat är, att det i södra och mellersta Sverige

enligt utredningen inte finns något omedelbart, kortsiktigt samband mellan väderleksförändringar och förändringar i arbetslöshet. Det samband som föreligger mellan produktion och årstidernas växlingar framkommer enligt utredningen främst som resultat av byggherrarnas allmänna om fördelarna av att bygga på sommaren. För de uppfattning nordligare belägna delarna av landet har dock ett visst kortsiktigt väderleksberoende påvisats i den meningen att produktionen har sjunkit vid väderleksförsämringar. Produktionsplaneringen grundas i tillfälliga betydande utsträckning på vissa föreställningar om de av klimatet beroende produktionsförutsättningarna. Mycket byggande sker på sommaren på grund av, som utredningen uttrycker det, byggherrarnas uppfattning om att detta blir väsentligt billigare än om man bygger på vintern. Härtill kommer naturligtvis också olika institutionella förhållanden t.ex. förläggningen av semestrarna, vilka bidrar till en viss årsrytm i påbörjandet och avslutandet av byggnadsprojekten. i figur 4:22 1 De av byggarbetskraftsutredningen påvisade regionala Ds ln 1971:11, Klimaskillnaderna i säsongarbetslöshet kan härledas till andra faktorer än ovan tets inverkan på arbetsnämnda. En sådan faktor är tillgången på arbetskraft. Erfarenhetsmässigt lösheten inom byggnadsär säsongsvängningarna i arbetslösheten särskilt stora i regioner med god verksamheten.

% “ ---- Skogslän ----- län

15-_

Övriga Storstadslän

Figur 4:22 Bygnadsarb etamas och målarnas arbets- Iöshet per månad igenomsnitt under perioden 1960- 19 71 per storstadslän, skogslän och övriga län.

Källa: AMS och Ds ln 1972: 18.

1 18 Ortsbundna levnadsvillkor

Figur 4:23 Relativa arbetskraftstal, månadsvis 1970- 71, åldersgruppen 16-24 år. Källa: AMS, Meddelanden från utbildningsbyrån u v | I I I I l I I I l 5 Månad 1972:9 Jan- Dec.

tillgång på arbetskraft. Produktionen under sommarhalvåret ställer mindre krav på förplanering och kan därför lättare bedrivas mera intensivt, om bara den behövliga arbetskraften kan uppbringas. Detta är sannolikt den viktigaste förklaringen till de väsentligt kraftigare säsongsvängningarna i skogslänen jämförda med riket i övrigt. En ytterligare förklaringsgrund till de regionala skillnaderna i fråga om säsongarbetslösheten är de skillnader som kan föreligga beträffande produktionens sammansättning. I byggplaneringsutredningen (SOU 1970:33) har påvisats, att säsongvariationerna i sysselsättningen vid individuella byggnadsprojekt avtar med stigande projektstorlek. Byggplaneringsutredningen har också klarlagt hur säsongvariationerna i hög till - i första hand gällande grad är koncentrerade småhusbyggandet styckebyggda, statligt belånade småhus som inte är underkastade säsongstyrning - samt reparationer och underhåll. En annan form av säsongvariationer på arbetsmarknaden är den ojämna tillströmningen av yngre personer under året I juli 1971 tillhörde exempelvis 150 000 fler 16-24-åringar arbetskraften än i januari samma år. Dessa vandringar in i och ut ur arbetskraften sammanhänger givetvis med skolårets rytm. Under ferierna söker många Skolungdomar arbete, varför arbetskraftstalen ökar kraftigt under sommarmånaderna. Tillskottet av fårdigutbildade vid slutet av läsåret sätter också sin prägel på arbetskraftstalen, se figur 4:23. Slutligen bör nämnas att säsongvariationer på grund av klimatvariationer även berör, förutom byggnadsbranschen, jordbruk och skogsbruk. Indirekta verkningar kan sedan spåras till praktiskt taget hela näringslivet. 1960 års arbetsmarknadsutredning tillskriver i viss mån säsongsvängningarna inom byggnadsverksamhet, egentlig industri och handel institutionellt betingade omständigheter.

4.4.3 Arbetslöshet på lokala arbetsmarknader

Slumparbetslöshet

En på lokala arbetsmarknader viktig del av arbetslösheten beror på slumpmässiga skillnader i tiden för uppkomsten av nya arbeten och ledig arbetskraft. Denna arbetslöshet hänger samman med arbetsmarknademas storlek och graden av yrkesspecialisering. Det slumpmässiga momentet kan hänföras till att det saknas en planerad samordning mellan uppkomsten av lediga platser och de enskildas önskemål om inträde på 1 Se AMS, Meddelanden arbetsmarknaden. I HLV: s rapport betecknas denna form av arbetslöshet från utredningsbyrån 1972: 9. för slumparbetslöshet. Beräkningarna av slumparbetslösheten på lokala

Arbete 119

arbetsmarknader bygger på ett antal förutsättningar, som redovisas i

Svante Öbergs bidragl

Man kan från teoretiska utgångspunkter bestämma både slumparbetslösheten och utflyttningen från lokala arbetsmarknader när man känner den genomsnittliga tiden man stannar på ett yrkesdifferentieringen, arbete, regionens befolkningsunderlag o. s. v. l det följande visas ett exempel på hur slumparbetslöshetens omfattning bland nyinträdande på lokala arbetsmarknader sammanhänger med arbetsmarknadens storlek. En förutsättning i beräkningarna är att arbetsmarknaderna befinner sigi dvs. utbudet av och efterfrågan på arbetskraft är lika långsiktig jämvikt, stora över en längre arbetsperiod. Slumpmässiga variationer över tiden att tillfälliga köer eller bristsituationer uppstår temporärt. Om gör dock, den förväntade arbetslösheten är längre än sex månader för den som vill förvärvsarbeta, antas man flytta från orten. Om det inte råder långsiktig jämvikt på arbetsmarknaden, visar sig de slumpmässiga variationerna spela mindre roll. Resonemanget kan konkretiseras med ett enkelt exempel. Om 50 personer söker arbete som bilmekaniker på en ort under en tioårsperiod och det blir 50 sådana arbetsplatser lediga på orten under samma period så kanske man är benägen att tro att ingen av de arbetssökande blir utan arbete som bilmekaniker. Men de lediga arbetsplatserna uppstår kanske lite då och då under perioden och personerna kanske söker arbete mer eller mindre slumpmässigt över tiden. Dessa slumpmässiga variationer medför att det ibland en kö av arbetssökande bilmekaniker och uppstår ibland en brist på bilmekaniker. Kön av arbetssökande blir ibland så lång att en person som skall söka arbete som bilmekaniker inte kan räkna med att få ett sådant arbete inom lång tid, kanske ett halvt år. Personen kanske då söker en annan typ av arbete på orten eller flyttar till ett arbete som bilmekaniker på någon annan ort. Man kan beräkna att cirka 10 av de 50 arbetssökande på grund av de Slumpmässiga variationerna inte får något av de 50 arbetena som bilmekaniker vilka blir lediga på orten under tioårsperioden. De slumpmässiga variationerna betyder mer på vissa arbetsmarknader än på andra. Exempelvis betyder det på en arbetsmarknad med få arbetsplatser, där antalet arbetssökande på längre sikt är lika med antalet uppkomna lediga platser, att en relativt stor andel av de arbetssökande måste söka sig en annan typ av arbete eller flytta till en annan ort p.g.a.

lModellen bygger på s.k. köteori, med vars hjälp situationen för en arbetssökande

på en lokal arbetsmarknad kan studeras. I modellen antas att en person, som söker arbete, tar ett arbete, om det finns något arbete ledigt. Är alla arbetsplatser besatta, ansluter sig personen till kön av arbetssökande och väntar på att få ett arbete, om inte kön är för lång. Är kön så lång, att personen förväntar sig att få gå arbetslösi mer än ett halvt år, väntar inte personen på arbete utan söker sig till ett annat yrke eller en annan lokal arbetsmarknad. Den tid de arbetslösa vill vänta på ett ledigt arbete i modellen, är en s.k. parameter och kan därför varieras. Det antas vidare i modellen, att personerna söker arbete på den lokala arbetsmarknaden slumpmässigt över tiden och att det antal år de arbetar, innan de slutar, också kan variera från person till person. Dessa två antaganden medför, att personerna även kommer att sluta arbeta slumpmässigt. Se vidare bilaga 4.

120 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 4.15 slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader i jämvikt, kalkylexempel Den lokala Andel av de Andel av de Andel av de Slumparbetsarbetsmark- arbetssökande arbetssökande arbetssökande löshetens omnadens stor- som inte får ar- som får arbete som får arbete fattning i

Anm. l de fall ett intervall redovisas skiljer sig utfallet imodellen då man antar att inflyttning inte förekommer respektive förekommer. Ingen yrkesdifferentiering finns. Genomsnittlig arbetstid på arbetsmarknaden år 20 år. Om den förväntade arbetslöshetstiden överstiger 6 månader flyttar man från den lokala arbetsmarknaden. Källa: S. Öberg, bilaga 4.

att de annars måste gå arbetslösa en alltför lång tid. I en liten ort blir den

förväntade arbetslöshetstiden så lång att de som verkligen vill arbeta måste flytta. Därmed blir slumparbetslösheten liten på små lokala arbetsmarknader. På stora lokala arbetsmarknader blir i motsvarande situation den andel som tvingas flytta obetydlig. Det lönar sig att vänta på arbete. Därmed blir även slumparbetslösheten större på stora lokala arbetsmarknader. I tabell 4.15 framgår slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader i jämvikt.

Sökarbetslöshet En på arbetsmarknaden kräver aktiva insatser från smidig anpassning arbetsgivare, potentiella arbetstagare och arbetsförmedlande organ av olika slag. Den offentliga arbetsförmedlingen är väl utbyggd i det svenska ortssystemet och spelar här en viktig roll som informationsorgan. Dessutom förekommer direktkontakter mellan arbetsgivare och arbetssökande antingen efter annonsering eller via vad som kan kallas ryktesförmedling. I Claes-Henric Sivens bidrag beräknas överslagsmässigt summan av företagssektorns och den offentliga sektorns bokförda kostnader för sökaktiviteter i samband med vissa former av anställning. Beräkningarna slutar på 230 miljoner kronor under år 1971. Hushållssektorns kostnader torde överstiga denna summa även vid ett snävt kostnadsbegrepp. Vid beräkningarna har 185 miljoner kronor från AMS: s budget, se tabell 4.16, inräknats. Vidare ingår 40-50 miljoner kronor, vilket torde motsvara tidningsannonseringen om lediga platser under året. Detta skulle vara ett mått på vad företagen satsar på dessa sökprocesser (egentligen borde en del av kostnaderna för personalavdelningar m. m. adderas till denna siffra). Det är således stora resurser som satsas på att infarmera de arbetssökande om lämpliga lediga platser. l ett flertal sammanhang har

Arbete 121

Tabell 4.16 Arbetsmarknadsverkets budget exklusive regionalpolitiska bidrag, miljoner kr 1970/71 och 1971/72.

Utfall Budget 1972/73 1973/74

l. Arbetsmarknadsinformation 245 264 2. Yrkesmässig och geografisk 872 982 rörlighet 3. Sysselsättningsskapande åt- 816 735 gärder av temporär karaktär 4. Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerad arbetskraft 417 557 5. Kontant stöd vid arbetslöshet 435 680

om stora resurser satsas på att underlätta ifrågasatts tillräckligt om resurserna används på bästa sätt samt om kostnadsförsökprocesser, delningen är den rätta. Olika informationskanaler, se figur 4:24 fungerar mer eller mindre nationellt, regionalt eller lokalt. Informationsspridi den svenska ortsstrukturen har avsevärda direkta effekter på ningen för arbetssökande. Därmed får den även indirekta valmöjligheterna för olika lokala arbetsmarknader. Då

konsekvenser flyttningarna mellan

en stor del av arbetsmarknadsinformationen överförs genom icke-nationella informationskanaler är hushållen bättre informerade om utbudet av förvärvsarbete lokala arbetsmarknaden än på den egna och angränsande om utbudet på mer avlägsna.

|QÅ{T|()hJELJ_A

tslö“°d|ingsinformati o

Ir i tidninga, a ti

sermg t indirekta Ofta,

pewa”

REG|ONALA owe”

i

annonsering lokaltidning

ARBETSregionala radio- och TV program ÖMNDE

direkta

Personk°““kte

eller indirekta

LOKALA

d . 1,9 ans lag

ha . *oogø

eller

indirekta P°§°“

I N s Figur 4:24 Exempel på FOR M AT \ON informationskanaler på K A N Å L E R arbetsmarknaden

122 Ortsbundna levnadsvillkor

Under år 1970 sökte sammanlagt 700 000 personer arbete en eller flera gånger. Av samtliga som förvärvsarbetade minst en vecka under 1970 bytte ll procent arbetsgivare. Dock var endast 18 procent av dessa arbetslösa någon gång under året. De flesta som bytte arbetsgivare hade således inte någon arbetslöshetsperiod isamband med bytet. Det år möjligt att definiera sökarbetslöshet som den del av arbetslösheten som beror på att de arbetssökande använder tid för att söka arbete som kan ge större avkastning än det först erbjudna inom relevant yrkesområde. Av praktiska skäl är det dock svårt att arbeta med en sådan definition. HLV har valt att mera allmänt studera den arbetslöshet som hänger samman med att sökandet efter nya förvärvsarbeten tar tid. Sökbeteendet hos enskilda och dess relationer till löneförändringar och arbetslöshet (s.k. Phillipskurvor) på lokala arbetsmarknader behandlas ingående i Sivens bidrag i bilaga 4. Bl.a. framhålls att det finns starka skäl att förmoda att sökprocessen på en marknad fungerar bättre ju större denna är, i vart fall upp till en viss gräns. Ju större skillnader det är mellan de olika vakansernas och arbetssökandes krav på motpartens egenskaper, desto större måste urvalet vara för att man skall kunna tillfredsställa vissa minimikrav. Det betyder inte att arbetslöshetens genomsnittslängd eller den tid det tar att fylla en vakans blir längre på en liten lokal arbetsmarknad, men i så fall sker det till priset av lägre aspirationsnivåer. Den större frekvensen meddelanden om olika vakanser och arbetssökande skulle, just på grund av det större antalet vakanser och arbetssökande, ge parterna större valmöjligheter och därmed bättre utbyte av sökaktiviteten. Arbetssökandets fördelning på olika informationskanaler torde uppvisa vissa regionala skillnader. För riket som helhet är arbetsförmedlingen den viktigaste informatiönskanalen för de arbetslösa. En trendmässig ökning av arbetsförmedlingens betydelse som informationskanal kan sammanhänga med att den även utgör en inkörsport till omskolning, arbetsvård m.m. De arbetslösas sökverksamhet sker till större del via arbetsförmedlingen då det råder liten efterfrågan på arbetskraft än då arbetsmarknadsläget är gott. Under första kvartalet 1970, då det rådde stor efterfrågan på arbetskraft, utnyttjade drygt 54 % av de arbetslösa enbart arbetsförmedlingen, medan siffran hade stigit till drygt 58 % under första kvartalet 1972, då det var svårt att få arbete. Andelen arbetslösa, som inte endast använder sig av arbetsförmedlingens tjänster utan också annons och/eller direkt uppsöker arbetsgivare, håller sig omkring 12 % av de arbetslösa och varierar omvänt med konjunkturläget. Förhållandet är ganska naturligt. Vid sämre arbetsmarknadsläge söker man mer intensivt. Fler informationskanaler utnyttjas. Enbart uppsökning direkt hos arbetsgivare eller enbart via annons varierar däremot positivt med konjunkturläget. Ju större efterfrågan är på arbetskraft, desto fler annonser om lediga platser finns det och desto sannolikare är det att uppsökning direkt hos en arbetsgivare skall ge anställning som resultat. Övriga informationskanaler, som stått för ungefär 14% av de arbetslösas sökaktivitet, varierar positivt med konjunkturläget. De ortstypiska variationerna framgår av tabell 4.17.

Arbete 123

Tabell 4.17 Samtliga arbetslösa procentuellt fördelade på sätt att söka arbete, genomsnitt för februari 1970-1973 Sätt Stock- Göte- Större Södra Norra Norra Totalt Ortstyp att holm borg städer mellan- tät- glessöka Malmö bygden bygden bygden

l. Arbetsförmedling 45 50 54 66 58 65 56 2. Arbetsgivare, annons eller båda 26 26 11 10 13 7 15 3. Arbetsförmedling i kombination med arbetsgivare och/ eller annons 15 18 18 6 11 9 14 4. Övrigt 14 6 18 18 18 19 15

Källa: EkUzs bearbetning av AKU.

För att få jämförbara mått på effektiviteten iolika sökandesätt borde tas till tillgången på arbete för de personer som söker på olika hänsyn sätt. Detta är för närvarande inte möjligt. Regionalt uppdelade data på hur sökprocessen faktiskt går till saknas. l vilken utsträckning redan sysselsatta använt olika sätt att söka nytt arbete framgår av tabell 4.18. Under år 1970 har arbetsförmedlingens insatser lett till ungefär 50 000 bland de ombytessökande, motsvarande 1/5 av samtliga. Om arbetsbyten man ser till de olika kombinationer av sökandesätt där arbetsförmederhåller man en siffra på något under 70 000. Personer som lingen ingår, söker arbete genom att besvara annonser uppvisar den lägsta bytesfrekvensen, knappt 40 %. Det är sannolikt att detta åtminstone delvis förklaras av att det genomsnittligt torde gå flera sökande på varje annonserad tjänst än lediga platser som tillkännages på annat sätt. Personer, som använt sig av flera sätt att söka arbete, lyckades i mindre utsträckning än andra med arbetsbytet. Själva det faktum att man sökt på flera sätt tyder på att man har haft svårare att få ett nytt arbete.

Tabell 4.18 Samtliga ombytessökande fördelade på sätt att söka arbete 1970.

Kombinationer av ovanstående och övriga sätt 47 000 33 000 Totalt 239 000 433 000 Källa: AMS, Meddelanden från utredningsenheten 1972:2 och 1972:29.

124 Ortsbundna levnadsvillkor

Sökandet efter nya förvärvsarbeten hänger samman med bl.a. yrkespreferenser och löneförändringar. Dessa förhållanden betingas bl.a. av den allmänna utvecklingen för skilda näringsgrenar. I figur 4.25 studeras nettosökandet för personer, som hade förvärvsarbete vid söktillfället Något under 150 000 s. k. ombytessökande försökte byta yrke under år 1970. Det utan jämförelse högsta positiva sökandeutbytet bland de ombytessökande hade yrkesområdet administrativt arbete, där nettosökandet uppgick till 4 procent av det genomsnittliga antalet personer i yrket under året. Denna höga siffra torde förklaras av att sökandemönstret här är karriärbetonat; man söker till men inte från yrket. l övrigt uppvisade natur- och socialvetenskapligt arbete, kameralt och kontorstekniskt arbete samt byggnadsarbete positivt utbyte. Det bör observeras att det här redovisade sökandemönstret hänför sig till år 1970, ett år med 1 mycket kraftig efterfrågan på arbetskraft. Det är mycket möjligt att Eftersom sökandesökande mönstret är konjunkturberoende och att de redovisade uppgifterströmmarna alltid går åt två håll, dels från na därför inte kan sägas gälla generellt. och dels till ett yrke, Det föreligger vissa klara könsbundna skillnader i sökandemönstret. blir nettoresultatet Männen i betydligt större utsträckning än kvinnorna från kameralt och betydligt mindre än bruttoströmmarna. kontorstekniskt arbete och från servicearbete. Inom tillverkningsarbete är Se Wallins bidrag i bilaga 2. förhållandet det motsatta; kvinnorna söker byta till andra yrken ihögre

KV|NNOR MÄN

ADMONISTR, SERVICE ADMINISTR. SERVICE ARBETE ARBETE ARBETE ARBETE

KAMERALT KAMERALT KONTORST. KONTORST. ARBETE ARBETE

TRANSP.G TRANSP. I KOMMUNIK. KOMMUNlK. ARBETE ARBETE

KOMMERSI- KOMMERSI- ELLT ELLT ARBETE ARBETE

11%: l

NATUR-ln NATUR-I SOC. VET SOC. VET. ARB. MM. ABB. MJA.

BVGGN. BVGGN, ARBETE ARBETE

TILLVERKN. TlLLVEiKN. ARBETE ARBETE Figur 4:25 Nettosökandet mellan olika yrkesområden SKOGS- å SKOGS-I år 1970. Varje pil motsva- LANTBRUKS LANTBRUKS rar 1 000 sökande. ARBETE ARBETE

Arbete 125

ANTALLEDIGA PLATSER ANTALARBETSL SA

STORSTADSLÄN

ÖVRIGA LÄN Figur 4:26 Antalet vid arbetsförmedlingarna registrerade lediga platser per arbetslös för storstadslänen, skogslänen och l 234 l 234 (VÅRTAL övriga län. 1962 0903 1064 0005 lüö 1007 1963 B09 1910 1911 1971 ÅR

Differenserna i yrkesvärdering återspeglar traditionella grad än männen. könsbundna uppfattningar om ”manliga” och kvinnliga yrken. I avvaktan på data över informationsströmmarnas regionala variationer kan man få ett mått på de informationsströmmar på arbetsmarknaden som möter en enskild arbetssökande genom att jämföra antalet anmälda med antalet arbetslösa. Arbetsförmedlingarna för statistik lediga platser över detta, men det bör poängteras att uppgifterna då endast gäller de lediga platser som anmäls till arbetsförmedlingarna och de arbetssökande som registreras som arbetslösa vid arbetsförmedlingarna. De arbetssökande inkluderar således ej alla dem som önskar ett nytt arbete. Storstadslänen har som framgår av figur 4:26 fler lediga platser per arbetslös än övriga län. Dessa har i sin tur alltid fler lediga platser per arbetslös än skogslänen. De relativa svängningarna år något kraftigare för Storstadsän för och länen övriga län. Skogslänen har de minsta svängningarna alltid låg nivå. För skogslänens del finns normalt ligger på en mycket mindre än ett ledigt arbete per arbetslös medan övriga län kommer under denna siffra endast isamband med konjunkturnedgångar. Skillnaden i det informationsflöde om lediga platser som möter en enskild arbetslösi olika regioner enligt detta mått är betydligt mindre under lågkonjunktur än under Detta torde vara en av förklaringarna till att högkonjunktur. mellan olika lokala arbetsmarknader är koncentrerade till flyttningar högkonjunkturår. Hushållens bedömningar av arbetsmarknadsförhållandena styr självfallet deras beteende när de söker arbete. Även om förväntningarna är starkt influerade av arbetsmarknadsläget, skiljer de sig mellan individer, beroende på olika uppfattningar om genomsnittslön och lönespridning. I Sivens bidrag i bilaga 4 framhålls att ju snabbare marknadsförhållandena är det att de arbetssökande fattar felaktiga beslut. ändras, desto troligare Är de alltför pessimistiska, vilket kan vara fallet i början av en så håller de för låga aspirationslöner. Därmed faller konjunkturuppgång, den genomsnittliga arbetslöshetstiden. Låg aspirationsnivå kan troligen också leda till att allokeringen av arbetskraften på de lediga platserna blir

126 Ortsbundna levnadsvillkor

Antalet arbetslösa i Z av arbatskratten (utjämnade värden)

*l

3_

2_

1 _.

_ Kvartal 1234123412341234123412341234 Ochá 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Antalet arbetslösa 1% av arbetskraften rensat tör variationeri arbetslöshetstidens längd arbets- l Figur 4:2 7 Antalet lösa i procent av arbetskraften (övre figuren) samt antalet arbetslösa i pro- 3 cent av arbetskraften * rensat för variationer i arbetslöshetstidens 2längd (utjämnade värden) “ Anm.: Det nedre diagrammet visar hus många som blir arbetslösa under en tidsperiod. En rensning för variationer i arbets-

sämre än vad den skulle bli med längre söktider och därmed fler kontakter.” I figur 4:27 redovisas hur andelen arbetslösa tycks minska när data rensats för variationer i arbetslöshetstidens längd. Nedgången i arbetslösheten, då den rensats för variationer i arbetslöshetstidens längd, betyder att omsättningen av de arbetslösa förändrats. Den andel av arbetslösheten som kan förklaras av sökarbetslöshet och dess variationer mellan olika lokala arbetsmarknader under skilda konjunkturförlopp kan f. n. endast skattas med grova approximationer.

lOrealistiskt pessimistiska förväntningar kan också leda till att en del avgår från

arbetskraften som inte skulle göra det om de kände till På marknadsläget. motsvarande sätt kommer alltför optimistiska förväntningar att leda till högre aspirationslöner, större löneökningar (för dem som får arbete) och förlängda arbetslöshetsperioder.

Arbete 127

Yrkesspecialisering

Arbetsmarknaden karaktäriseras av en kraftig könsdifferentiering, som för kvinnornas del innebär att de i stor utsträckning är sysselsatta i ett mindre antal yrken. Det är inte svårt att belysa vilka konsekvenser som detta faktiska förhållande har för kvinnornas sysselsättningsmöjligheter inom regioner med olika näringsstrukturer. Allmänt gäller att kvinnornas förvärvsverksamhet är högst inom storstadsregionerna där det finns gott arbetstillfällen inom förvaltning och servicenäringar, t. ex. inom om handeln, undervisningen och vårdområdet. I gles- och skogsbygder är förvärvsintensiteten av motsvarande skäl lägst.

I en bilaga till den s.k. KSA-utredningen refereras en specialanalys av

1960 års folkräkning, som visar att andelen kvinnor i de olika yrkesgruppema resp. näringsgrenarna i stort sett är densamma i alla län. Andelen kvinnor av den totala arbetskraften är således i det närmaste helt bestämd av näringslivets inriktning i länet, som den kommer till synes via yrkesfördelningen. Huvudsakligen återfinns kvinnorna inom näringsgrenarna handel och tjänster, vilkas omfattning båda sammanhänger med den lokala arbetsmarknadens storlek. Enbart denna är dock inte utslagsgivande för kvinnornas förvärvsintensitet. Olika orter kan, trots samma invånarantal, uppvisa stora olikheter vad gäller yrkesverksamhetsgraden. De högsta värdena uppnår naturligtvis lokala arbetsmarknader med för kvinnor speciellt ”lämplig” inriktning av näringslivet, som t.ex. Borås eller Ulricehamn, vilka domineras av textil- och konfektionsindustri. Några större förändringar beträffande yrkesval bland män och kvinnor tycks f.n. inte ske. Valet av utbildning följer i hög grad det traditionella könsrollsmönstret, trots all information och påverkan i motsatt riktning från utbildningsmyndigheternas sida. År 1969 var det t.ex. i kurser med inriktning på vårdarbete, kontorsarbete och servicearbete 90 % eller ännu högre andel kvinnor, medan kvinnoandelen i kurser som gällde skogs- och lantbruksarbete, finmekaniskt arbete, träarbete, målnings- och lackerings-

arbete samt maskin- och motorskötsel var endast några få procent.:

Samtidigt som arbetslöshet råder i en region finns det lediga platser som är svåra att besätta. Yrkesdifferentieringen på arbetsmarknaden är även här av stor betydelse för uppkomsten av arbetslöshet. Många yrkeskategorier är hänvisade till ett fåtal orter, därför att efterfrågan på vissa typer av arbetskraft är starkt regionalt koncentrerad. En del av de friktioner som förekommer på lokala arbetsmarknader beror på den arbetslöshet som råder på grund av att i och för sig tillräckligt meriterad arbetskraft inte kan erhålla nytillkomna arbeten, eftersom de utkonkurreras av bättre meriterad arbetskraft från andra lokala arbetsmarknader. Exempel på denna form av konkurrensarbetslöshet finns där man rekryterar mer önskvärd yngre arbetskraft från andra l regioner i stället för att anställa de kanske äldre befintliga arbetslösa. Se Traditionella vård Konkurrensarbetslösheten medför uppgifter och förvärvs även problem när t.ex. internationellt arbete, SOU 1971:44 rörlig arbetskraft med lägre löneanspråk inom vissa yrkesområden kan konkurrera ut nationellt bunden arbetskraft. 2300197144.

128 Ortsbundna levnadsvillkor

ANTAL summa: uu minsta nnrllpolng SÖKANDE E) SÖKANDE SOM Mr behörighet till FÅTT ARBETE oráinarie tjänat b n maximal poäng:har genomgången lärarhögskola Figur 4:28 Meritpøäng för sökande till ordinarie Iämrtjänster i M-Iän I 9 70- 19 71.

Anm. Figuren avser adjunktstjänster där engelska ingår. MERlT- POÄNG Källa: E. Wallin ibilaga 2. 25 50 15 100

4.5 Yrkesvalsmöjligheter

Under perioder av förhållandevis full sysselsättning är det naturligt att uppmärksamma sysselsättningens kvalitativa innehåll. Ökade ambitioner på detta område har sedan länge präglat politiken. Utbildningen på lokala arbetsmarknader har sålunda avpassats till de nationella behoven av förvärvsarbetande inom skilda yrkesområden. Följdeffekterna i form av flyttningar mellan de lokala arbetsmarknaderna är därmed en konsekvens av ökade valmöjligheter på yrkesutbildningens område. Yrkesvalsmöjligheterna uppmärksammas även direkt i regionalpolitiska sammanhang. Möjligheterna för flera hushållsmedlemmar, med olika yrkesinriktning, att erhålla arbete inom pendlingsavstånd från bostaden påverkas av de lokala arbetsmarknadernas storlek och yrkesdifferentiering HLV har funnit det angeläget att precisera de genomsnittliga möjligheterna i olika ortstyper för dem som vill ägna sig åt ett visst yrke på hemorten. Beräkningarna finns närmare redovisade i Svante Öbergs bidrag i bilaga 4. Möjligheterna att realisera yrkesval på olikstora lokala arbetsmarknader hänger intimt samman med de förhållanden som ligger bakom slumparbetslösheten. Det visas exempelvis iföregående avsnitt att många lokala yrkesarbetsmarknader är så små att den s.k. slumparbetslösheten ofta framtvingar antingen arbetslöshet eller flyttningar för dem som ej vill yrkesanpassa sig. Med yrkesanpassning avses då att den arbetssökande tar ett annat yrke än det önskade. Antalet förvärvsarbetande i ett stort yrke i den största lokala arbetsmarknaden i tabell 4.19, Örebro, uppgår inte till mer än 2 600. I bilaga 4 framhålls att detta antal arbetsplatser ligger vid den gräns vid vilken man inte längre behöver ta hänsyn till slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft som en faktor som inverkar på individens situation på arbetsmarknaden och på flyttningen. Då antalet inte överstiges nämnvärt för något yrke i någon av de fem orterna, de spelar slumpmässiga variationerna en viss roll för individens situation och för flyttningar och yrkesbyten på samtliga studerade lokala arbetsmarknader. Den praktiska betydelsen är dock, som framgår nedan, liten för större yrken på större lokala arbetsmarknader.

Arbete 129

Tabell 4.19 Antal förvärvsarbetande i riket och på lokala arbetsmarknader i några yrken 1970 Riket Vindeln Mora Oskars- l-lässle- Örebro hamn holm chaufförer 108 800 344 549 561 1 779 2 212 Sjukvårdsbiträden 94 300 341 427 529 2 030 2 635

Anm. De lokala arbetsmarknaderna har avgränsats med en cirkel med 30 km radie centrerad kring tätorten. De lokala arbetsmarknaderna skiljer sig därför från kommunens arbetsmarknad. Källa: ERU: s bearbetningar av FoB 70.

I tabell 4.20 anges hur stor andel av de personer som söker arbete inom ett visst yrke som inte kan förväntas få detta inom ett halvt år vid ansökningstillfället. Enligt kalkylens förutsättningar antas de då söka arbete inom ett annat yrke på hemorten eller också flyttar de till ett arbete på en annan ort. Arbetsmarknaderna förutsättes vara i långsiktig jämvikt. Av tabellen framgår vidare hur personer, som vill ha arbete inom antingen ett yrke med få arbetsplatser eller i en liten kommun, har sämre möjligheter att få vad de önskar. Sämst lottade från denna synpunkt är naturligtvis de som vill ha ett arbete i ett yrke med få arbetsplatser och

Tabell 4.20 Andel arbetssökande som normalt ej kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader kalkylexempel l Yrke Beräknad andel av de arbetssökande som inte lär arbete i önskat yrke på nedanstående lokala arbetsmarknader p.g.a. slumpmässiga variationeri utbudet av arbetskraft. Procent Vindeln Mora Oskars- I-lässle- Örebro hamn holm

Optiker

Anm. Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom 1/2 år. De lokala arbetsmarknaderna förväntas vara i långsiktig jämvikt. Siffrorna för de små lokala arbetsmarknaderna är avsevärt större i verkligheten då arbeten kan tillsättas av inflyttande personer.

Källa: S. Öberg, bilaga 4.

130 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

dessutom i en liten kommun. Det framgår också av tabellen att de slumpmässiga variationerna i utbudet av arbetskraft kan vara en faktor som inverkar i betydande utsträckning på flyttningen, speciellt från mindre kommuner. Med en ökad yrkesspecialisering i samhället följer allt fler begränsningar i möjligheterna att realisera yrkesval på hemorten. Det bör observeras att dessa förhållanden är en renodlad effekt av slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft. Som framhålls i bilaga 4 påverkas yrkesvalssituationen på en lokal arbetsmarknad av inflyttningen till de lediga platser som inte kan besättas inom rimlig tid av lokalbefolkningen. Även strukturförändringar, konjunkturvariationer, säsongvariationer etc. inverkar på möjligheten att realisera ett yrkesval. Vid en helhetsbedömning av individens möjlighet att få önskat arbete i olika regioner måste hänsyn tas även till effekten av sådana faktorer. I tabell 4.21 visas hur mycket möjligheterna att realisera ett yrkesval med bibehållen bostadsort minskar då man även tar hänsyn till inflyttningen på lokala arbetsmarknader. För små yrken och för små lokala arbetsmarknader minskar eller försvinner möjligheterna att realisera önskat yrkesval. Resultaten är anmärkningsvärda. I figur 4:29 framgår hur stora möjligheterna är att erhålla arbete som chaufför, sjukvärdsbiträde, polis eller optiker i olika delar av landet. Beräkningarna bygger på samma förutsättningar som itabell 4.22, dvs. inflyttning förekommer till lokala arbetsmarknader där vakanser förväntas förbli obesatta i ett halvt âr. Under att de lokala förutsättning arbetsmarknadema är i ungefärlig jämvikt på lång sikt visar det sig vara stora möjligheter för chaufförer och sjukvårdsbiträden att realisera

Tabell 4.21 Andel arbetssökande som normalt ej kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader, kalkylexempel II Yrke Beräknad andel av de arbetssökande som inte får arbete i önskat yrke på nedanstående lokala arbetsmarknader p. g.a. slumpmässiga variationeri utbudet av arbetskraft. Procent Vindeln Mora Oskars- Hässle- Örebro hamn holm

Anm. Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom l/2 år. De lokala arbetsmarknadema, se tabell 4.20, förutsätts vara ilångsiktig jämvikt. Siffrorna för de små lokala arbetsmarknadema är avsevärt större än i tabell 4.21 då kalkyler: nu förutsätter att arbeten tillsätts av intlyttande personer, när lediga platser inte kan besättas in0n1 1/2 år.

Källa: S. Öberg, bilaga 4.

Arbete 131

,-..J,,. o , .,_.f \S ,__ ..__. _ .2 . T, 4 i i m 7 7.* w_ TV _j_ z , I : 1 x .

siuk$rdabldirldo

å

- å 18° Iåäü å. .o Figur 4: 29 Beräknad andel personer som ej kan realisera yrkesval på olika lokala arbetsmarknader. Anm. Se anmärkning i tabell 4.22. Källa: S. Öberg, bilaga 4.

132 Ortsbundna levnadsvillkor

önskat yrkesval inom ett halvt år efter inträde på arbetsmarknaden. Båda yrkena har, som framgår av tabell 4.19, ca. 100 000 förvärvsarbetande. I de tättbefolkade delarna av södra Sverige, i de större orterna längs Norrlandskusten, Östersund och Kiruna kan två av tre enligt beräkningarna realisera sitt yrkesval till polis utan att behöva flytta till en annan lokal arbetsmarknad. I ett litet yrke, t.ex. optiker, kan endast några få platser i landet garantera en rimlig chans för den arbetssökande att få bo kvar samtidigt som man får realisera ett önskat yrkesval. Studierna av vilka möjligheter en arbetssökande har att realisera ett yrkesval på olika lokala arbetsmarknader gör det möjligt att diskutera målkonflikter för de lokala arbetsmarknadernas förändringar. En relativ ökning av befolkningen i de stora orterna leder till minskade omflyttningar. Bibehålles många små lokala arbetsmarknader får man även acceptera fler flyttningar eller ökad omskolningsverksamhet. Enda alternativet till dessa åtgärder är långvarig arbetslöshet i många hushåll på de små orterna. Om möjligheterna att realisera yrkesval på hemorten vore ett viktigt förhållande vid utformningen av samhällspolitiken, finns emellertid ytterligare åtgärder att ta till. En minskad yrkesdifferentiering på arbetsmarknaden medför självfallet större chanser att erhålla önskat yrke. En ökad rörlighet så att fler arbetsplatser nås inom rimliga pendlingsavstånd från bostaden får samma effekter som en ökad urbanisering. I figur 4:30 redovisas en principfigur för de målkonflikter som råder mellan graden av omflyttning, yrkesdifferentiering och befolkningskoncentration. En inflyttning till större orter leder på sikt till mindre omflyttningar i ortssystemet. Samma resultat erhålles om större eller mer likvärda yrkesgrupper kan skapas. Avvägningen mellan stora och små lokala arbetsmarknader kan således ses som ett av de medel som står till buds om man vill påverka omflyttningen mellan arbetsmarknaderna. I kapitel 9 diskuterar HLV dessa förhållanden ytterligare.

omflyttningar omflyttningen omflyttningen ökad yrkesdifferantioring

Figur 4:30 Exempel på målkonflikter föranledda ökad av förhållanden på loka- w 10° 1000 nuvarande ortsystem urbanisering la arb etsmarknader. antal olika yrken ortsystem utan glesbygden

Arbete 133

4.6 Sammanfattning

HLV visar 4 på en vidareutveckling av teoribildningen för i kapitel arbetsmarknaders egenskaper. Främst koncentreras intresset på hur förhållanden på lokala arbetsmarknader påverkar arbetslöshet, yrkesvalsoch flyttning. Kända arbetsmarknadspolitiska förhållanden möjligheter berörs ej närmare. Möjligheterna att erhålla anställning med bibehållen bostad hänger samman med olika arbetsplatsers åtkomlighet för daglig pendling. i sin tur beror på den lokala arbetsmarknadens storlek Åtkomligheten och vilka färdmedel hushållen förfogar över. Den genomsnittlige förvärvsarbetaren med tillgång till bil har därvid dubbelt så många arbeten att mellan som den som ej disponerar bil. Skillnaderna mellan välja är här stora. I norra glesbygden är bilistens fördelar än större ortstyperna då han når i genomsnitt fem gånger så många arbetsplatser som den till kollektiva transporter hänvisade. Slumparbetslöshet införs i kapitlet som ett begrepp för den anpasssom tillfälligt kan uppstå på lokala arbetsmarknader i ningsarbetslöshet långsiktig jämvikt. Slumparbetslösheten orsakas av slumpmässiga variationer över tiden i tillflödet av lediga arbeten eller arbetssökande. Den enskilde kan undvika slumparbetslöshet genom att flytta. Det är rimligt att anta att man flyttar när den förväntade arbetslöshetstiden blir för ofta kan vara fallet på små lokala arbetsmarknader. Därmed lång, vilket blir det naturligt så att slumparbetslösheten, mätt som andel arbetslösa, drabbar de stora arbetsmarknaderna hårdast. De små lokala arbetsmarknaderna drabbas inte i form av arbetslöshet utan av hög utflyttning och omflyttning. Möjligheterna att erhålla önskat yrke skiljer sig markant mellan olika l kapitel 4 kvantifieras möjligheterna att realisera önskat ortstyper. för några yrkesgrupper. Möjligheterna påverkas av strukturella yrkesval obalanser i utbudet av och efterfrågan på förvärvsarbete. Många yrkeskategorier finns dessutom representerade endast i vissa ortstyper, varför viss utbildning och yrkesval leder till att hushållen blir hänvisade till vissa orter. Även om utbud av och efterfrågan på förvärvsarbete i ett är i balans på en lokal arbetsmarknad är det ofta längre tidsperspektiv svårt att realisera önskat yrkesval. På små arbetsmarknader i jämvikt är möjligheterna starkt begränsade för de flesta yrkesgrupper, även om marknaden befinner sig i långsiktig jämvikt. Den kvantitativa empiriska forskningen på detta område befinner sig för närvarande på ett inledningsstadium med goda utvecklingsmöjligheter. Sökarbetslösheten på lokala arbetsmarknader har uppmärksammats

inom ramen för ERU:s forskningsverksamhetl Ett i flera sammanhang

redan resultat är att den trendmässiga ökning av uppmärksammat arbetslöshetstalen, som registrerats sedan mitten av 1960-talet, inte 1 beror på att fler människor råkar ut för arbetslöshet. Ökningen beror på De nya teorierna, som att arbetslöshetstidens Den har nästan fördubblats huvudsakligen utvecklas längd ökat betydligt. i USA, redovisas närmare de senaste fem åren. De ständiga flödena mellan förvärvsarbete, hemarbei CH. Sivens bidrag i te och arbetslöshet är emellertid svåra att belysa med data. Med hjälp av bilaga 5.

134 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

vad som brukar kallas ett dynamiskt betraktelsesätt blir det karaktäristiska för de lokala arbetsmarknaderna den ständiga sökprocessen - att matcha de arbetssökande och de lediga platserna. Matchningsproblemen kan angripas, genom både organisatoriska förändringar och förändringar i information. Förvärvsarbetets omfattning i olika ortstyper hänger delvis samman med hushållens avvägning mellan förvärvsarbete, hemproduktion och utbyte av tjänster. Det framhålls i HLV:s rapport att kunskapen om den faktiska arbetsfördelningen mellan olika individgrupper är dålig, bl.a. beroende på att samma verksamheter i vissa ortstyper kan utföras som förvärvsarbete medan de i andra ortstyper ingår som ett led ihemproduktionen. Tidsstudier kan här utvecklas för att ge beslutsunderlag för en önskad reell arbetsfördelning mellan hushåll i olika ortstyper och över livscykeln för enskilda individer. Kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta skiljer sig markant mellan ortstyperna även om en utjämningsprocess pågår. Förvärvsintensiteten för kvinnor hänger som bekant intimt samman med förekomsten av vissa yrkesuppgifter. Hit hör Lex. hälso- och sjukvård, kontorsarbete, detaljhandel och servicearbete. Även unga kvinnor väljer att utbilda sig till dessa yrken, varför det nuvarande könsrollsmönstret kan förväntas bestå. Många hushåll där mannen förvärvsarbetar och kvinnan önskar men saknar arbete föredrar att bo kvar på orten tills önskad sysselsättning erbjuds. Man flyttar således inte till en annan ort där båda kan förvärvsarbeta. De ortsspecifika förhållandena, där hela boendemiljön ingår, är således en starkt kvarhållande faktor.

Bostäder 135

5 Bostäder

Hushållen binds mer eller mindre hårt till de ortsbundna tillgångarna. är exempel på förhållanden som Grannar, skolkamrater och miljökunskap är unika för varje boendemiljö. Vad betyder bostadsförhållandena för levnadsvillkoren? I vilken utsträckning kan orternas bebyggelsestruktur till former för arbetsfördelningen i samhället? Vid anpassas nya mellan olika orter vet man att hushållen normalt har ordnat flyttningar arbete Arbetsmarknadsförhållanden torde således på inflyttningsorten. som regel väga tyngre som ortsskiljande förhållande än bostadsmarknadsförhållanden. Undantag finns dock. Som exempel kan här nämnas att av de inflyttade till Skellefteå år 1970 hade 33 % ej ordnat g i vilken faktor som förvärvsarbete vid tiden för inflyttningen. Oavsett är bostaden utgångspunkt för arbets- och serviceresor. Som väger tyngst, centrum i hushållens dagliga aktivitetsfält utgör bostaden en betydelsefull

del i levnadsvillkoren. Bostadskonsumtionen kan i flera avseenden jämföras med annan

konsumtion. I viss utsträckning kan bostadsförhållandena återspegla hushållens Genom avvägningar mellan konsumtion och egna tillgångar. kan hushållen bostadskonsumtionens fördelning över sparande påverka tiden. Utbuds- och efterfrågeförhållanden på bostadsmarknader i enskilda hushållens bostadsstandard vid en given resursorter påverkar emellertid De ortsbundna förhållandena får sålunda stor vikt vid en uppoffring. bedömning av bostadssituationen. I likhet med i övriga delar av rapporten och görs i detta kapitel en uppdelning mellan hushållens egna tillgångar

omgivningens.

utgör en av hörnstenarna i svensk samhällsplanering

Bostadspolitiken De på nationell nivå bestämda ramarna för investeringar ibostadskapital, får starka verkningar på hushållens levnadsvillkor i olika regioner. Bostadskapitalet är i verklig mening ortsbundet. Som ett argument för att

1 Målen för bostadspolitiken angavs i uttalanden av riksdagen efter andra och omformningar har ej förändrat de världskriget. Senare kompletteringar grundläggande värderingarna. Dessa innebär, som t.ex. framgår av saneringsutredningen (SOU 1971:64) att statsmaktemas och kommunernas åtgärder inriktas på en förbättring av bostadsförhållandena i allmänhet och alltså inte begränsas till vissa delar av bostadsbeståndet eller enbart vissa grupper av hushåll. Bebyggelseplanering och bostadsproduktion skall därvid anpassas till rörliga målsättningar beträffande lägenheten storlek, standard m.m.

136 Ortsbundna levnadsvillkor

Rum/ lnv. A 2 . ›- 2

O Figur 5:1 Bostadsstandar- 0 dens ffündringar 1860- I , 1965. 1 _ _ 1

//z .

Anm. Åren 1960 och . _ _ ,/ 1965 markeras det högs- __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ - - - - - ta (Broby år 1960 och Simrishamn år 1965) och lägsta (Jokkmokk resp Pajala) värdet på . 1 | . u u u v u r r kommunnivå. 1350 ao 1900 20 40 1960 År

dämpa glesbygdens avfolkning brukar framhållas vikten av att tillvarata bostadskapitalet. Bostadsstandarden har, se figur 5:1, utvecklats kraftigt de senaste 30 åren) En huvuduppgift för bostadspolitiken är att åstadkomma vad som brukar kallas balans på bostadsmarknaden. Genom av bostadsutökning budet har man tidigare eftersträvat en sådan balans. Då liksom nu beaktas även formerna för prisbildningen. får ett omfattande Bostadspolitiken innehåll i och med att även markpolitiken, planeringen av bostadsproduktionen, hyreslagstiftningen m. m. ingår. I direktiven till den avslutade bostadsutredningen framhålles att det måste vara en angelägen bostads-

politisk uppgift att främja en allsidig hushållssammansättning i bostads-

områdena. Detta motiveras av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl. Bland de standardskillnader som behöver utjämnas mellan olika områden nämns inte bara bostadskvaliteter utan även faktorer i den yttre miljön. Under senare år har boendemiljön, t.ex. markboendet, och den sociala segregeringen mellan bostadsområden diskuterats ingående. Krav på markboende har resulterat i en kraftig omsvängning av nyproduktionen till småhusbyggande. Segregeringsproblemen i bostadsstocken behöver analyseras ytterligare innan åtgärder kan vidtagas. Schematiskt kan man tala om två former av skiktning i befolkningsavseende mellan olika bostadsområden. Dels finns skillnader i ålders- och hushållssammansättning och dels finns skillnader i inkomster och social sammansättning.

5.1 Bostadsmarknader

Som en utgångspunkt vid utvärderingen av egenskaperna hos de lokala bostadsmarknaderna kan således antas att inomregionala obalanser iolika avseenden bör undvikas. Bland många den nuvarande exempel på segregeringen kan nämnas några data från Stockholm. 27 % av befolk-

1 En aktuell information om bostäder återfinns i boendeutredningens betänkande SOU 1973: 50.

Bostäder 137

ningen i Bollmora var år 1971 utländska medborgare medan motsvarande tal för regionen var 8 %. I Aspuddens skola hade år 1969 mellan 1 och 2 % av eleverna föräldrar som tillhörde socialgrupp l. Motsvarande siffra i Danderyd var mellan 45 och 50 %. Mycket talar för att både de större ortemas inomregionala och den mellanregionala segregationen tycks förstärkas. De inomregionala balansproblemen får betydelse i den mån de hänger samman med ortstyper eller tillväxttakten i utvecklingsförlopp för olika orter. Därmed blir det naturligt för HVL att beröra de inomregionala balansproblemen.

5. 1 . 1 Lokala bos tadsmarknader

Boendet och dess villkor skiljer sig ofta mellan hushåll som anpassat sig till bostadsmarknad och nyinflyttade hushåll. Då hushållen regionens hela tiden balanserar sina krav mot de monetära och andra kostnader som är förknippade med boendet, kan det vara av intresse att exemplifiera hur de inomregionala hyreskostnadema ser ut på en hyreskontrollerad marknad och en marknad med fri prisbildning. Figur 5:2 visar hur bostadskostnadsindex varierar med avståndet till city i Stockholms A-region. På marknaden för egna hem, där prisbildningen är mindre reglerad, får hushållen väga korta reseavstånd till centrum mot höga bostadskostnader. De hyreslägenhetema var år 1970 eftertraktade nära prisreglerade centrum där de för många hushåll hade både läges- och kostnadsfördelar. Ett annat exempel är egnahemsägare i en expanderande ort som ofta får ökad bostadsförmögenhet. Exempel finns på småhusbebyggelse där värdestegringen överstiger boendekostnaderna. Nyinflyttade hänvisas ofta i större orter tillsammans med ortens nybildade hushåll till perifera Därmed erhålles en utpräglad ålderssegregering mellan boendemiljöer. bostadsområden.

CHYAVSTÅND OCH BOSTADSKOSTNADMNDEX l mo 4 |5°0 l * H o en 1409 * ° |JOC - |Z00 ° ° * t Figur 5:2 Inomregional o g , H * ° variation i hyresindex H mo - ,, 4 ° ° _ och egnahemsindex EH m _ ° o ,o o för Stockholms A-region. o

få: °° .

, m - - ° E Källa: Åke E. Andersson m _ ç mfl.: Bostadspolitik för V ° Ge-

, f, j å g, g. å Stockholmsregionen,

AvsrAno nu. srocxuoun neralplaneberedrlmgen» csunuu | KI Stockholm 1970.

138 Ortsbundna levnadsvillkor

Utbyqgnadstakt Utbyqgnadstakt ------1000 lgh år 0 500lgh år 0, 500lgh är S -›-- S00lgh år 0, 500lgh år 10 200lgh/årårenU-h --- 100lgh/år åren0-9

Aqua: barn Anmbam 300

Figur 5:3 Beräknat antal bam i förskoledldem i ett nyb yggt bostadsområde med 1 000 lägenheter vid olika utbyggnadstakter.

Källa: B. Nilsson och B. Pettersson, bilaga 12.

Myndigheterna står således inför stora avvägningsproblem beträffande utbyggnader av bostadsbestånden i främst expanderande orter. Å ena sidan kan satsningar på ett bostadsområde i sänder leda till relativt sett låga produktionskostnader. Å andra sidan leder sådan utbyggnad till att exempelvis ålderssammansättningen kan bli snedvriden för en mycket lång tid. Flera forskare har pekat på att det kan uppstå problem om barn växer upp i en omgivning med mycket litet antal äldre personer. Ett alternativ till de nuvarande utbyggnadsmodellerna är att samtidigt fördela nyproduktionen på flera bostadsområden. I figur 5: 3 framgår att möjligheterna att nå en jämn åldersfördelning i utbyggnadsområden är mycket begränsade. Bland de exempel på fördelar och problem i samband med successiv stadsutbyggnad som brukar framhållas i debatten kan nämnas att:

- Man får tid att bygga ut en god åldersstruktur i befolkningen. - Man får tid att förändra antalet arbetsplatser. e Boende får större chans att byta bostad inom samma bostadsområde. - De från bebyggelseekonomisk synpunkt sämsta markbitama kan bebyggas sist. - Utökad parkyta erhålles när det är mycket barn i området. - Minskat skol- och är kommunala daghemsbyggande exempel på besparingar. - minskade sociala erhålls Troligen problem vid jämnare åldersstrukturi bostadsområdena. - Ett mer konstant boendeantal i områdena kan innebära bibehållet serviceutbud. - Lånetekniska problem uppstår för kommunen. - Större som skall betalas primärinvesteringar, av färre människor, måste genomföras.

Bostäder 139

De samhällsekonomiska kostnaderna för en successiv stadsutbyggnad är för närvarande inte möjliga att beräkna. Bl.a. beror det på att de sociala för- och nackdelarna med olika utbyggnadsalternativ är okända. Till och med de kommunalekonomiska konsekvenserna av en successiv utbyggnad är svårberäknade beroende på nuvärdesbedömningen av framtida utgifter eller intäkter som erhålls vid en successiv stadsutbyggnad, dvs. en förtätning av bebyggelsen i befintliga bostadsområden. Förtätning torde ge inte bara sociala utan även andra fördelar. Exempelvis kan skol- och andra servicelokaler få ett jämnare utnyttjande över tiden.

5.1.2 Bostadsmarknader i olika ortstyper Bostadsstockens kvalitativa geografiska fördelning redovisas i tabell 5.1. Närmare 23 %, motsvarande drygt 700 000 lägenheter fyller inte dagens krav på modernitet. Stockholm har yngre bostadsstock än övriga ortstyper vilket även kan utläsas av att de har högre kvalitet. I gles- och mellanbygderna har man fortfarande en hög andel bostäder ikvalitetsgrupperna 4-7. Utvecklingen går dock snabbt mot en utjämning mellan ortstyperna. I exempelvis södra mellanbygden och norra glesbygden var andelen lägenheter i kvalitetsgrupperna 4-7 ungefär 30 % år 1965. Andelen lägenheter i dessa grupper år 1970 framgår av figur 5:4. Även bostadsstockens kvantitativa fördelning på ortstyper utjämnas. De befolkningstäta områdena har således det största tillskottet av lägenheter i förhållande till befolkningen. Tidigare bostadsköer istorstäderna har som bekant bytts ut mot ett överskott på bostäder i mindre attraktiva stadsdelar. Pris- och efterfrågeförhållanden medför att bostadssituationen nu är sådan att den ej längre utgör något absolut hinder vid flyttningar mellan orter. Höga knapphetspriser råder ej längre för hela bostadsbeståndet. Däremot kan självfallet hyreskostnaderna i nyproduce-

Tabell 5.1 Bostadsstockens procentuella fördelning på kvalitetsgrupper i olika ortstyper år 1970. Bo stadskvalitet

Anm.: Kvalitetsgrupperna avser 1-2 lägenheter som har vatten, avlopp, WC, centralvärme och bad 3 lägenheter som har vatten, avlopp, WC och centralvärme 4 - 7 övriga lägenheter.

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970, specialbearbetning.

140 Ortsbundna levnadsvillkor

% E] :i so °°° *- §10 [Innan-ao llllllllzo %u›-m i ?o-no 75°° #41 I l 1 no ; 7400 Q mmuu oprimln ann

IIOO

64W

0200 l

__ l t; noo mo 1400 soo »oo um

Figur 5:4 Andelen omo- Figur 5 :5 A nde! lågenderna lägenheter pd lo- heter i smâhus 19 70 kala bostadsmarknader 19 70.

Anm.: Andel (%) lägenheter i kvalitetsgruppema 1-7, se tabell 5.1. Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970, specialbearbetning.

rade lägenheter i önskvärda inflyttningsorter utgöra en dämpande faktor för hushåll med billigare bostäder i önskvärda För

avflyttningsorter

ytterligare data beträffande bostadsstockens fördelning och förändringar i olika ortstyper hänvisas till ERUs betänkande i SOU 1974:1. När hushållen flyttar mellan orter, ofta på grund av ändrade hushållseller arbetsförhållanden, synes förhållandena på de lokala bostadsmarknaderna vara starkt beroende av tillfälliga konkurrensförhållanden. Orter, vilkas bostadsmarknad kan anses vara i balans, erbjuder bättre villkor för l nyinflyttade när de uppnår en viss storlek. Förhållandet kan, liksom vad Prisutvecklingen på gäller för förklaras med att det i en slumparbetslöshetens omfattning, egna hem i små och stora stor bostadsstock alltid, på grund av en viss naturlig orter exempliñeras i SOU omsättning, uppstår 1972:56, s. 171. ett större urval av alternativa bosättningsmöjligheter än vad det gör på en

Bostäder 141 Tabell 5.2 Procentuell fördelning av befolkningen efter antal lägenheter i bostadsfastigheter 1968

Anm.: Uppgifterna avser den vuxna befolkningen i socialgrupp ll och Ill.

Källa: ERU:s bearbetningar av låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning.

liten lokal bostadsmarknad. Balansproblemen berör flyttare och potentiella llyttare i större utsträckning än de bofasta. Förhållanden på lokala bostadsmarknader återspeglas dock i boendet. lnte heller på något längre sikt kan boendet ändras radikalt i vissa avseenden. Exempelvis kan den procentuella fördelningen av boende på olika bostadsfastighetstyper inte ändras nämnvärt. Sedan andra världskriget sker dock en långsam förskjutning mot större andel bostäder i flerfamiljshus. Som framhålls i SOU 1974:1 har denna trend nyligen brutits. Befolkningens procentuella fördelning efter antal lägenheter i bostadsfastigheterna år 1968 framgår av tabell 5.2. Enfamiljshusen omfattar endast en fjärdedel av boendet i den största regionen medan hela två tredjedelar av befolkningen i de glesast befolkade kommunblocken bor i enfamiljshus. Bostadsfastigheter med mellan två och tio lägenheter är mindre vanliga istorstäderna än i övriga Sverige. Fler än tio lägenheter i fastigheterna är vanligt i storstäderna. Andelen stora fastigheter sjunker sedan med befolkningsunderlaget. Uppgifterna stämmer väl överens med data från folk- och bostadsräkningen år 1970. Enligt denna räkning, se tabell 5.3, bor halva svenska folket i småhus. De ortstypiska variationer är dock som nämnts betydande, se figur 5:5.

Tabell 5.3 Andelen boende i småhus i olika ortstyper 1970

Källa: Folk- och bostadsiäkningen 1970, specialbearbetning.

142 Ortsbundna levnadsvillkor

5.2 Bostad och arbete

Vid analyser av boendeförhållandenas betydelse för levnadsvillkoren bör arbetsförhållanden och hushållsförhållanden hållas konstanta. De krav på bostadens storlek och standard samt de krav på avståndsförhållanden mellan bostaden och t.ex. förvärvsarbete som hushållen balanserar mot kostnaden för bostaden och kostnader för resor mellan bostaden och t.ex. arbetsplatsen har bl.a. studerats inom ramen för urbaniseringsforskningen. För flertalet av hushållen gäller att de av betalningsmässiga skäl måste prioritera något eller några av de olika krav som ställs på bostaden och boendemiljön. I flerpersonshushåll, där två eller flera förvärvsarbetar, blir prioriteringen av avstånds- respektive standardfaktorer än mer komplicerad. De olika hushållsmedlemmarnas krav på minimering av olika reseinsatser måste vägas mot varandra och även mot hela hushållets krav på bostadsstandard.

I en mindre intervjuundersökningl studerades hushåll som bytt bostad

men ej arbetsplats. Genomgående erhöll de ilyttande en högre hyra efter flyttningen. Hyreshöjningen var 90-100 kronor i månaden när undersökningen genomfördes i mitten av 60-talet. Bland resultaten från undersökningen kan nämnas att avståndsförhållanden mellan bostad och arbetsplats ej spelat någon roll på den lokala arbetsmarknaden. Avståndsförhållandena inom den lokala arbets- eller bostadsmarknaden, dvs. inom en viss övre gräns, synes ha haft mindre betydelse för

flyttningen. Bostadsstandarden tycks ha haft desto större betydelse.

Efter flyttningen bodde en kraftigt ökad andel av hushållen i moderna lägenheter. Knappt hälften bodde i en sådan lägenhet före, men mer än tre fjärdedelar efter flyttningen. Även utrymmesstandarden ökade väsentligt. Rumskonsumtionen per boende ökade med i runt tal 25 % inom alla hushållsstorlekar. Före flyttningen bodde en stor andel av de undersökta hushållen inom ett acceptabelt avstånd från arbetsplatsen. Därav följer att avståndsrelationerna mellan bostad och arbetsplats endast undantagsvis torde ha initierat flyttningen. Kanske delvis av denna orsak upplevs avståndsförhållanden icke som väsentliga. Efter flyttningen hade avståndet till arbetsplatsen ökat endast obetydligt. Några som före flyttningen kunde gå till arbetet använde efter flyttningen egen bil. Då relativt tydliga gränser för pendlingsresornas längd kan noteras både i den refererade undersökningen och i andra tidsstudier, torde avståndsrelationerna ha en viktig, om än omedveten, betydelse vid valet av ny bostad.

1 5.3 Bostad och

Bengt Carlsson, Bostads- boendemiljö

val och arbetsplats, Urbaniseringsprocessen nr 40, 5.3.1 Villkoren för bostadsområden utformning Geografiska institutionen, Lund, april 1970. Det Den bundenhet till bostaden och dess närmaste omgivningar som är en är bekant hur stor del realitet för många människor innebär att levnadsvillkoren och därmed av flyttama som berörts av saneringsåtgärder. individens och gruppens utveckling till mycket stor del bestäms av de

Bostäder 143

möjligheter som finns i bostadens grannskap. De önskemål hushållen eller närmiljöns i form ställer på bostadsområdets utformning, exempelvis av lekmöjligheter eller boendeservice, är naturligtvis starkt beroende av hushållens inre struktur. Den miljon barnfamiljer som finns i landet ställer således helt andra önskemål än den dryga miljonen pensionärer. Ett bostadsområde har därmed en mer eller mindre god boendemiljö beroende på vilken grupp av hushåll som bor där. Det råder en konflikt mellan å ena sidan kravet på stort befolkningsunderlag för att lösa boendeserviceproblem och å andra sidan trängselproblem vid hög Ytterligare en konflikt råder mellan boendeornrådets markexploatering. kommunikationsförhållanden och hushållens utnyttjande av den lokala områdesservicen. Goda kommunikationer mellan en liten och en stor tätort medför exempelvis att köptroheten i den lilla orten minskar. Det faktiska serviceutbudet i bostadens närmiljö skiljer sig för

närvarande markant mellan olika ortstypen Även möjligheterna att lösa

dessa boendeserviceproblem hänger samman bl.a. med de enskilda bostadsområdenas folkmängd. För att grovt illustrera hur dessa förhållanden varierar redovisas i tabell 5.4 andelen av befolkningen som regionalt bor i tätorter av viss storlek. Storleksgrânserna har därvid satts till 200, 2 500 och 5 000 invånare. Det är givet att svårigheterna i norra glesbygden att ordna tillfredsställande närservice är utomordentliga. HLV har redovisat detaljerade uppgifter över norra glesbygdens tidigare i förhållande till närmaste tätort av viss storlek befolknings bosättning eller närmaste kommunblockscentrum? Det kan nämnas att exempelvis endast drygt en femtedel av detta områdes befolkning bor i eller nära tätorter med minst 3 000 invånare. I vissa glesbygdskommuner, t.ex. har över hälften av befolkningen mindre än 10 Pajala och Hogdal-Sveg grannhushåll närmare än en km. I bilaga 5 redogör M. I tabell 5.5 visas hur befolkningen är bosatti förhållande till närmaste Wallden för boendemiljön Siffrorna redovisas som en i några orter. matvaruaffär i olika kommunblocksgrupper. indikator på hur boendeservice för närvarande kan erhållas i regioner av 7 Se SOU 1970: 14, olika storlek. bilaga 3, sid. 27

Tabell 5.4 Andel av totalbefolkningen bosatta i tätorter med a) minst 200 invånare,

b) minst 2 500 invånare och c) minst 5 000 invånare år 1970.

144 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 5.5 Andel av befolkningen i olika regioner med över 1,5 km. tilll närmaste matvaruaffár år 1968

Källa: ERU/EFA :s bearbetningar av levnadsnivåundersökningen.

En indelning i bostadsområdets och bostadsortens förhållanden får givetvis ej skymma det enkla faktum att goda förhållandeni närmiljön ibland kan kompensera sämre i fjärrmiljön och tvärtom. Boendeorten avser då fjärrmiljön. Den har, som framgår av avsnitt 4.3, olika geografisk räckvidd för skilda typer av hushåll. En bilist når inom en timme ofta mer än dubbelt så många arbetsplatser som den som är hänvisad till kollektiva trafikmedel. Därmed framgår indirekt bilistens överlägsna möjligheter att nå andra viktiga utbud, vare sig det gäller livsmedelsbutiker eller sommarbostäder.

5.3.2 Önskemål om bostadens och bostadsmiljöns utformning Bland de önskemål hushållen ställer på bostaden storlek ingår bostadens och standard som viktiga delarl. Dessa önskemål har intresse från 1 1 sou 1973:50, bilaga resursawägningssynpunkt. Hur önskemålen varierar beträffande kvantite- 4, granskas fyra under- ten bostäder i olika orter kan utläsas ur en attitydanalys, som behandlas sökningar av boendepreferenser. närmare i avsnitt 7.2. Några data redovisas även nedan. 2 Analysen avser en regional bearbetning av kommunalforskningsgrup- Undersökningen, se C.

pens intervjuundersökningsmaterialz från åren 1966 och 1970. Resulta-

Örtendahls bidrag i bilaga 5, presenteras även i ten från år 1966 vad avser tillgången till bostäder i olika regioner framgår avsnitt 7. av tabell 5.6. För befolkningen i storstäderna tycks i stort sett endast ett

Tabell 5.6 Inställning till tillgången till bostäder år 1966. Andel av väljare med viss åsikt.

Anm.: Värde för norra tätbygden saknas. Värdet för Göteborg och Malmö är osäkert.

Källa: C. Örtendahl ibilaga 5.

Bostäder 145

Tabell 5.7 inställning till tillgången till bostäder” år 1970. Andelen nöjda och icke nöjda väljare Kommunblocks- Nöjd Ej nöjd Vet ej EWPP i

Anm.: Värde för norra tätbygden saknas. Värdet för Göteborg och Malmö är osäkert. Källa: C. Örtendahl i bilaga 5.

svarsalternativ existera. Kommunerna bör öka sina insatser på bostadsbyggandets område. Den fråga som ställdes kan sägas ta hänsyn till omfattningen av bostadsbyggandet men inte till utformningen av detsamma. Kraven på utökade insatser samvarierar mycket starkt med storleken på kommunblocket. Ju mindre kommunen är, desto mera nöjd är man med den kommunala servicen på detta område. Då debatten i samband med valet år 1966 istor utsträckning rörde just bostadsbyggandets omfång kan man förmoda att siffrorna delvis är påverkade av en tillfällig ökning i intresset. Tabell 5.7 visar dock att även år 1970 samvarierade missnöjet starkt med storleken på den lokala bostadsmarknaden. Hushållens önskemål på bostadens läge gäller såväl dess inomregionala belägenhet som dess ortstillhörighet. Önskemål kan självfallet även ställas på bostadsområdet och dess utformning. Barn behöver i närmiljöer uppleva och kunna identifiera sig med olika vuxenroller, yrkes- och

könsroller. Som exempelvis framhålls av statens planverkl bör därför

boendemiljön vara så representativ för samhället istort som möjligt. Det samspel, eller den brist på samspel, som finns mellan människor i omgivningen speglas i barnens lekar och präglar deras framtida.uppfattning av sig själva och förhållandet till omvärlden. Ett brett utbud av aktiviteter i bostadens grannskap, av arbetsplatser och olika slags service, är emellertid inte viktigt bara för barnens utveckling utan ökar också möjligheterna för föräldrarna att förvärvsarbeta, liksom det kan ge pensionärer en fortsatt kontakt med arbetslivet. Förutom de mer allmänna kraven på bostadsområdens innehåll och utformning tillkommer en rad preciserade krav på t.ex. boendeservice. Servicekommitténz inkluderar en rad servicemöjligheter i begreppet såsom barntillsyn, åldrings-, sjuk- och handikappservice, fritidsservice och kulturdistribution, mathållning, bostadsvård, tvätt- och klädvård samt varudistribution och expeditiva tjänster. Det är av intresse att se vilka förhållanden i boendemiljön som i allmänhet anses viktiga. Den inom- 1 regionala flyttningsstudie, som redovisades i avsnitt 5.2, undersökte även RKPPOI* 24» 197% Bostadens grannskap faktorer av betydelse för valet av bostad. Tabell 5.8 visar vilka faktorer 2 som i första hand sades vara av betydelse. Förutom kravet på större Se SOU 1973:24.

146 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 5.7 Antal markeringar för olika faktorer av betydelse för valet av bostad

A = avstånd från arbetsplats B = miljö C = få egen bostad D = större utrymme E = modernare lägenhet F = lägre hyra.

Källa: B. Carlsson, Bostadsval och arbetsplats, Urbaniseringsprocessen 40, stencil, Lund 1970.

utrymme tycks, enligt attitydundersökningen, bostadsmiljön väga tungt. I en annan attitydundersökning, som initierats av ERU, studeras inställningen till en rad förhållanden i fem glesbygdsområden samt Skellefteå! Till de intervjuade ställdes b1.a. frågan: Vilken vikt skulle ni fästa vid följande faktorer, om ni skulle välja bosättningsort? De tolv faktorer som presenterades var:

. Nära till släkt och vänner . Nära till affärer och service . Goda kommunikationer . Goda möjligheter till nöjen och fritidssysselsättningar

\OOO\IO\KJIAU)t\)›-n

. Bra miljö för barnen . Trivsam bostad . Billiga levnadskostnader . Ostört läge . Vacker natur 10. Livlig miljö Il. Goda valmöjligheter ifråga om utbildning för barnen 12. Goda valmöjligheter ifråga om arbete. Denna uppsättning faktorer är precis som det tidigare redovisade serviceaggregatet ett resultat av dels provintervjuer, dels samtal med olika nyckelpersoner. Intervjuobjektens attityder till de olika faktorerna framgår av en rad tabellen] Ser vi på de fem glesbygdsområdena och där på dem som valt alternativet mycket viktigt som svar, så är det uppenbart att som högsta värderade faktorer anges trivsam bostad, billiga 1 Se T. Åström: En sociolevnadskostnader” samt goda valmöjligheter ifråga om arbete. Därefter logisk undersökning av kommer kanske lite överraskande vacker natur”, ”nära till affärer och fem glesbygdsområden, SOU 1970:14, bilaga 3. service och goda valmöjligheter ifråga om utbildning för barnen”. Sist i

Bostäder 147

n n denna tänkta rangordning kommer närhet till släkt och vänner , goda möjligheter till nöjen och fritidssysselsättningar samt livlig miljö. De tillfrågade i Skellefteå har värderat de tolv faktorerna på i stort sett samma sätt. Ser vi till skillnader mellan åldersgrupper, så har de äldre i materialet värderat närhet till släkt och vänner” och vacker natur” högre än de yngre, vilket antagligen beror på att man t.ex. är beroende av yngre släktingar och vänner för att få hjälp i olika sammanhang. De yngre däremot har värderat goda möjligheter till nöjen och fritidssysselsättningar, bra miljö för barnen”, goda valmöjligheter ifråga om utbildning för barnen, samt goda valmöjligheter i fråga om arbete högre än de äldre. De övriga faktorerna har värderats ungefär lika av de olika åldersgrupperna.

5.4 Bostad och fritidsbostad

önskemålen om att äga ett fritidshus växlar relativt kraftigt i olika delar av landet. Detta beror bl. a. på inkomstförhållanden, primärbostadens storlek och läge samt boendeförhållandena på orten. Storstadslänen har hög andel fritidshusägare med undantag för Malmöhus län, vilket kan bero på avsaknaden av närbelägna fritidsområden. I Norrlandslänen där man har tillgång till närbelägna och jämförelsevis prisbilliga fritidshus är andelen fritidshusägande hög. Storstadslänen är även regioner med vidsträckta fritidsomland, vilket t. ex. för Stockholmsområdet kan avläsas i ñg. 5: 6. Här framträder framför allt Gotland och vissa områden i Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. Förutom att dessa områden erbjuder en attraktiv fritidsmiljö är många människor inom Stockholmsområdet från dessa områden. Runt medelstora städer såsom Sundsvall, Gävle, Västerås, Örebro, Norrköping och Linköping är fritidshusintlytandet från Storstockholmsområdet mindre. De flesta av landets fritidshusägare har fritidshuset i hemortslänet, cirka 38 % har fritidshuset inom samma kommunblock som permanentbostaden. I län med stort befolkningsunderlag och/eller mindre goda naturliga förutsättningar för fritidsboende är självförsörjningsgraden låg och vice versa. Avståndet mellan fritidshuset och primärbostaden är mindre än fem mil för hälften av alla fritidshusägare och ungefär tre fjärdedelar har mindre än 10 mil. Vid en jämförelse med fritidsutredningen år 1963 har en förskjutning mot längre avstånd skett. varierar inom landet som en följd av att 1 Tillgänglighetsstandarden Stockholms stads stamarkreserverna för fritidsbebyggelse är ojämnt fördelade liksom efterfrå- tistiska kontor 1964. än Hushållen i Storstock» gan på fritidshus. Storstadslänen har längre avstånd till fritidshuset holm - social struktur riket. och levnadsnivå. Över- Avståndet kan även analyseras mot bakgrund av sociala faktorer som sikt utarbetad på grundskett av Stockholms stads statistiska val av uppgifter från exempelvis i en undersökning bostads- och resevanekonton] Läget varierar med hushållsföreståndarens ålder så att närbelägundersökningarna na adresser överväger i högre åldrar, ogifta hade längre avstånd. Skillnader 1955 och 1958.

148 Ortsbundna levnadsvillkor

Figur 5:6 Områden där stor andel av fritidshusen ägs av boende i Storstockholmsområdet (vänstra kartan) och boende i Storgöteborg (högra kartan). Källa: Bearbetning av upp gifter från 1970 års fastighetstaxering. Fritidshus på ofri grund värda mindre än 5 000 kr. ingår inte. Se SOU 1971:75.

mellan socialgrupperna framkom. Socialgrupp I hade de längre avstånden. Valet av fritidshus och dess lokalisering är ett samspel mellan avstånd och miljö där de sociala förhållandena finns med i bilden.

5.5 Sammanfattning

Bostadsstandarden varierar mer inom orterna än mellan orterna. Kvalitativt är genomsnittet likvärdigt i olika ortstyper. Kvantitativt är skillnaderna större mellan ortstyperna. En gradvis förbättring av utrymm esstandarden kan konstateras för alla kommuner. Inom vissa kommuner motsvarar dock utrymmesstandarden år 1970 den riksgenomsnittliga tio år tidigare. Medan bostadsstandardens geografiska variationer varierar utjämnas boendemiljön i olika oitstyper vad avser befolkningens sociala, ekonomiska, utbildnings- och yrkesmässiga sammansättning. Den inornregionala segregationen i större städer och storstäderna är även här betydligt mer markerad än den mellanregionala. Data från Stockholmsregionen illustrerar detta förhållande.

Bostäder 149

Bostadsmarknaden i olika ortstyper har förändrats märkbart de senaste åren. Det visar sig numera möjligt att erhålla bostäder i nyproduktion i samtliga ortstyper. Något år tidigare måste man i vissa ortstyper stå i kö för att över huvud taget få en bostad. Denna obalans tycks ha försvunnit för åtminstone en del av lägenhetsbeståndet, de nyproducerade lägenheterna. Därmed kan bostadsfrågan inte längre sägas utgöra lika stort hinder som tidigare för den mellanregionala migrationen. Däremot kan självfallet hyreskostnaderna i nyproduktionen i önskvärda inflyttningsorter utgöra en dämpande faktor för hushåll med billigare bostäder i avflyttningsorten. Bostaden och bostadsmiljön är av avgörande betydelse vid flyttningar inom en lokal arbetsmarknad. Avståndsrelationer mellan bostad och arbetsplats brukar endast undantagsvis initiera inomlokala flyttningar. Det är möjligt att en friare bostadsmarknad kan förändra dessa förhållanden. Vid beslut om flyttningar mellan olika lokala arbetsmarknader tycks arbetsmarknadsskäl, inte boendeförhållanden, vara avgörande. En allt större andel av befolkningen bosatt på stora lokala arbetsmarknader samt en ökad rörlighet i dygnsperspektivet medför att allt fler arbetsplatser kan nås från bostaden. Därmed bör möjligheterna att bo kvar öka även om flera hushållsmedlemmar än tidigare kan förväntas förvärvsarbeta eller studera.

150 Ortsbundna levnadsvillkor

6 Service

6.1 Serviceutbud

De regionala skillnaderna i utbudet av olika servicegrenar är en naturlig följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla ett verkligt specialiserat och mångsidigt utbud. I många småorter med lokala centralortsuppgifter finns bara den service som bedöms kunna delas upp g i i små enheter. Den väldifferentierade och kvalificerade servicen i större städer, t.ex. i storstäderna eller i universitetsorterna, är inte bara avsedd att betjäna respektive ort utan även ett vidsträckt kringliggande omland, ibland hela riket. Vid en studie av olika serviceformers tillgänglighet blir urvalet ett resultat av underliggande problemställningar, vilka ofta är knutna till olika faser i individernas livscykel. Hur är exempelvis tillgången till åldringsvård i olika orter? Ofta skiljer sig utbudet av den ortsbundna servicen markant mellan stora och små orter. Tabell 6.1 visar antal platser på ålderdomshem per 1 000 invånare i åldrarna 67 år och uppåt. Den relativa tillgången på dessa platser är endast hälften så stor istorstäderna som i övriga ortstyper. l både norra glesbygden och norra tätbygden redovisas höga värden. De ortstypiska skillnaderna hänger samman med vårdtraditioner samt möjligheterna att bo kvar på orten för den yngre generationen. Ett ytterligare exempel på ett serviceutbud som är bundet till ett visst stadium av livscykeln är daghemmen. Hur är exempelvis tillgången till daghemsplatser i olika ortstyper? Tabell 6.2 visar hur stor andel barn i olika kommunblocksgrupper som år 1971 kunde erhålla daghemsplats. Större städer och storstäder, främst Stockholm, har den bäst utbyggda servicen på detta område. De båda tabellerna anger indirekt att det förekommer väsentliga skillnader i fördelningen mellan hemarbete och förvärvsarbete mellan ortstyperna. För att utvärdera servicesituationen för olika åldersgrupper krävs att olika substitutionsförhållanden beaktas. Tabellerna kan således tolkas på helt skilda sätt innan man gjort en mer genomgripande analys av dessa förhållanden och de tids- och penningkostnader som är förenade med konsumtionen. HLV belyser i föreliggande avsnitt hur tillgången till framför allt kvalificerad service i form av hälso- och sjukvård samt utbildning varierar mellan olika orter. Den kvalificerade servicen får vid vissa tillfällen under

Service 151 Tabell 6.1 Antalet platser på ålderdomshem per l 000 invånare i åldrarna över eller lika med 67 år. Fördelning på ortstyper 1971 och 1972

Göteborg,

Källa: SCB, SM/S 1973:2 och 1973:24.

Tabell 6.2 Andel barn födda åren 1964-70 som år 1971 kunde erhålla daghemsplats samt andel barn födda åren 1965-71 som år 1972 kunde erhålla daghemsplats. Fördelning i procent på ortstyper 1971 1972 Ortstyp

Källa: SCB SM/S 1972: 17 och 1973: 19.

en betydelse för ortens levnadsvillkor. Den har livscykeln avgörande under dessa perioder även en framträdande plats i hushållens värderingar. Det har i tidigare regionalpolitiska utredningar framhållits att den som ”vant ett med jämn lunk kanske är benägen att sig vid lugnt vardagsliv värdera andra förhållanden än tillgång till kvalificerad service högt. Men i krissituationer, vid arbetslöshet, plötslig sjukdom, vid tiden för ungdomarnas och yrkesval, reser alla sådana krav på samhällets utbildningsstöd, som i själva verket innebär stora anspråk på en alternativrikare omgivning med kvalificerad service.”

6.1.1 Hälso- och sjukvård

Sjukvården har inom ERU:s arbetsprogram tidigare studerats med avseende på vilka befolkningsunderlag som krävs för en acceptabel servicestandard. Vissa typer av service uppvisar enligt dessa undersöken tämligen jämn spridning mellan tätt och glest befolkade delar ningar av landet. Ett exempel på service av denna typ är apoteken. Inom stordriftsfördelarna ha bedömts l sjukvården synes de produktionstekniska se SOU 1970:14, som betydelsefulla, vilket innebär att först regioner med över 100000 bilaga 4.

152 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 6.3 Antalet läkare och tandläkare per 1 000 invånare samt procentuell förändring i olika ortstyper mellan 1968 och 1973

Tabell 6.4 Andel av en helt bilburen befolkning, som teoretiskt kan resa tur och retur till ett besök i viss vård inom ett visst tidsintervall 1968

genom mellanregionala besöksresor.

invånare når en standard som motsvarar den riksgenomsnittliga. I ett av ERU:s beräknades forskningsprojekt år 1968 bl.a. tandläkaroch läkartäthetens geografiska variationer. B1.a. konstaterades i SOU 1970:14 att läkartätheten i de glesast befolkade bygderna kundejämföras med den som gäller i u-länder. Beräkningarna har följts upp av HLV. I tabell 6.3 redovisas utbudens mellan åren spridning ortstyperna 1968 och 1970. Läkartätheten har utjämnats under den betydligt studerade fyraårsperioden. Tandläkartäthetens förändringar visar en mera splittrad bild. I södra mellanbygden där utgångsläget var ovanligt få tandläkare i förhållande till befolkningen har situationen försämrats. I storstäderna har försprånget beträffande tandläkartätheten förstärkts.

De ortstypiska variationerna i läkar- och tandläkartätheten betyder inte nödvändigtvis regionala variationer mellan exempelvis länen. Som framgår av prop. 1972: lll, bilaga 1, så är dock även dessa variationer

betydande. Ett sätt att uttrycka dessa regionala olikheter av framgår tabell 6.4 som uttrycker restiden besök för en per helt bilburen befolkning. En förutsättning vid beräkningarna är att konsumtionen i alla

delar av landet är lika som hög den riksgenomsnittliga. Beräkningarna

förutsätter sålunda att befolkningen i Stockholm skulle gå mer sällan till

SOU 1974: 2 Service 153

tandläkaren än vad den gör. Befolkningen i norra glesbygden skulle på motsvarande sätt gå oftare än vad den gör eller kan göra med nuvarande tandläkarutbud. Restiderna blir därför förhållandevis långa i tabell 6.4.

Den öppna vårdens tillgänglighet Den öppna vårdens tillgänglighet har även studerats med andra beräkningsmetoder. En undersökning inom glesbygdsforskningsprojektet anger förhållandena år 1972. Undersökningsområdet, som ursprungligen var Västerbottens länl (landstingsområde), har för HLV:s räkning utvidgats till att gälla hela riket. Studien bygger på de uppmätta avstånden från ett större antal orter i landet till närmaste utbud av öppen vård. För fyra olika former av öppen vård har vikter för avstånden beräknats varvid patientströmmarnas sammansättning och frekvens iett område fått tjäna som riktmärke vid sammanvägningen. Om direkt skulle konsultera den vårdnivå som efter patienterna remissförfarandet tar ansvaret för vården, dvs. den ”normala situationen”, fördelas patienterna enligt de data som redovisas i tabell 6.5. Om i stället fördelas efter de primärt kontaktade vårdnivåerna patienterna blir bilden något annorlunda, se tabell 6.6. Andelen som går till normal- respektive centrallasarett ändras inte nämnvärt, men däremot är skillnaden påtaglig beträffande de båda lägre nivåerna. Distriktssköterskan har en mycket högre andel patienter som kontaktar henne än vad som är fallet i den föregående fördelningen; det ligger nära till hands att tolka detta så att distriktssköterskan fungerar som någon sorts ”uppsamlingscentraf”.

Tabell 6.5 Fördelning efter vårdnivå som tar ansvar för vården

Anm.: Data bygger på en undersökning genomförd i Ömsköldsviksområdet och Vilhelmina kommun. Källa: E. Bylund-G. Weissglas-U. Wiberg, bilaga 8.

Tabell 6.6 Fördelning efter primärt kontaktad vårdnivå

1 Se vidare rapport nr 19 Anm.: Se tabell 6.5. i serien Glesbygdsforskningen, Geografiska in- KäIIa: Se tabell 6.5. stitutionen, Umeå 1971.

154 Ortsbundna levnadsvillkor

Figur 6:1 Genomsnittligt avstånd till nämwste sjukvårdsinrättning Anm. De aktuella fonnerna av sjukvårdsutbud framgår av tabellerna 6.5 och 6.6. Det genomsnittliga avståndet det vägda medeltalet för avståndet till de fyra vårdformema.

Källa: E. Bylund - G. Weissglas - U. Wiberg, bilaga 8.

Om utgångspunkten är en situation, där

hypotetisk patienterna

undantagslöst behandlas på adekvat vårdnivå, dvs. utan vidare remitterande, och inga vakanser förutsättes, kan en schematisk bild av tillgängligheten till öppen vård konstrueras genom att mäta och sammanväga avstånden från olika delar av landet till närmaste utbud av öppen vård för var och en av de fyra vårdnivåerna. Som vikter används då procentsatserna i tabell 6.6. Resultatet av beräkningarna blir ett avståndsmått, frekvensanpassat genomsnittsavstånd, för varje mätpunkt. Den karta som baserats på dessa beräkningar till i återges höger figur 6:1. Den har konstruerats genom att dra isaritmer för fem godtyckligt valda klasser med klassgränserna 10, 25, 60 och 80 km genomsnittsavstånd.

6.1.2 Utbildning

En undervisningsanstalt liknar i mycket en vanlig arbetsplats. Avståndsrelationen mellan bostad och arbetsplats blir av samma den slag som pendlaren har i yrkeslivet. Blir de dagliga resorna mycket långa, om de studerande skulle bo kvar i den ursprungliga bostadsorten, blir de

Service 155

att in till utbildningsorten eller avstå från temporärt nödgade flytta utbildningen. Den expanderande vuxenutbildnings- och omskolningsverksamheten, kommer delvis att ha samma arbetsplatsliknande karaktär. Man kommer att vidareutbildas på heltid under längre sammanhängande kursperioder. Det torde även bli nödvändigt att foga in undervisningen i det dagliga livet. Den måste i så fall begränsas till några kvällstimmar eller till särskilda arbetsfria undervisningsdagar. Därmed blir avståndet mellan bostad och undervisningsutbud en mera kritisk faktor än den är nu, vilket understryker vikten av en decentraliserad utbildning till befolkningens bostadsorter. På utbudssidan finns emellertid starka skalfördelar i koncentrationen. I en större utbildningsenhet kan man erbjuda bättre undervisningsmaterial, lärarna kan konsultera varandra, ett underlag skapas för specialiserade och lärarna kan gå från elevgrupp till elevgrupp utan lärartjänster, tidsförluster. Dessa argument bland andra ligger exempelvis bakom av de gymnasiala skolorna. l det obligatoriska skolväsendet integreringen finns det också vissa skalfördelar för eleverna. Flera utbildningslinjer att gå över från en studieväg till inom samma anläggning gör det lättare en annan. för vuxna är det däremot sannolikt, att I ett studiesystem förvärvsarbete och andra förpliktelser kommer att ge snäva tidsmarginaler. I en sådan situation är en koncentration av den boende befolkningen enda sättet att få utbudets och avnämamas upp till ett visst tröskelvärde intressen att mötas i rummet. Vid utbyggnaden av skolväsendet har elevernas intressen vägts mot koncentrationsfördelarna. En strävan har varit, att undervisningens kvalitet och elevernas möjligheter skall vara lika i hela landet. Möjligheterna att erhålla utbildning skall inte begränsas av geografiska hinder. vi har i Sverige är det naturligtvis inte Med den geografiska fördelning möjligt att nå upp till detta ideal. Vad exempelvis gäller praktiskt lokaliseringen av nya gymnasier uttalade skolöverstyrelsen på ett tidigt där mycket folk stadium, att ”nya gymnasier bör placeras i områden, redan bor eller dit folk i stor utsträckning flyttar”. l praktiken innebar att man krävde 35 â 40 tusen invånare som underlag i denna princip, omlandet kring ett gymnasium med två linjer. har under de senaste decennierna koncentrerats Den lägre utbildningen skolorter har under 50- och 60-talen minskat från i ortssystemet. Antalet 7 500 till 3 200. Nedgången varje läsår har oftast varit knappt drygt mellan 200 och 300. Relativt sett tenderar minskningen att gå snabbare mot slut] en analys av de regionala och lokala periodens Enligt förändringsförloppen, som utförts av Torvald Gerger, finns det ingenting som talar för att nedgången av antal skolorter skulle upphöra. Många har ännu ett så litet antal elever och en sådan skolform att en fortsatt indragning av skolor torde komma att pågå. I figur 6:2 redovisas antal skolorter år 1958/59 och år 1968/69 per ruta i Sverige. l skolorter varierar självfallet starkt. I stort följer

sâålågâåâåâäâfht_

Antalet per ruta antalet orter med undantag för naturligtvis befolkningsfördelningen veckling i Sverige, som har färre skolorter än vad man skulle kunna Stockholm 1972. storstadsområdena

156 Ortsbundna levnadsvillkor

/r

Ö L _Å

e.,

3aum;uu[»

än;

;qgsauuuoa

qg-:øumlm

u:

tkåää-»ø-»E

Qasamwsn

ue=«:=««« sähmlnxk

›@,Gm°s.0§hu\

I __ 2 \ NI 2 4l 1

Figur 6:2 Antal skolorter år 1958/59 och 1968/69 per ruta (50 x 50 km).

Anm. Som skolort räknas tätort enligt folkräkningens definitioner samt mindre orter.

Källa: Torvald Gerger, Skolans geografiska utveckling i Sverige, Stockholm 1972.

förmoda med utgångspunkt i deras folkmängd. Avvikelserna mellan utvecklingen på skolans område och den regionala befolkningsutvecklingen under den studerade l0aärsperioden står framför allt att finna i vissa utpräglade glesbygdsområden, särskilt i Norrland. I dessa fall har det relativa fåtalet skolorter fått kvarstå i stor utsträckning, för att eleverna inte skall få oacceptabelt långa pendlingssträckor. Den högre utbildningens lokalisering i ortssystemet visar en motsatt utvecklingstendens jämfört med den obligatoriska skolans. Det pågår således för närvarande en spridning av den högre utbildningen till ett större antal orter i Sverige. Samtidigt utbyggs i ungefär samma orter dels gymnasieskolor så att elevernas valmöjligheter ökar, dels vuxenutbildningen. 6:3 visar till Figur höger vilka orter som år 1972/73 hade årskurs av tekniskt fjärde gymnasium. Denna indikator på vad man kan beteckna som god tillgång till många typer av återfanns i 31 utbildningsutbud orter. Valet av lokaliseringsorter har styrts av ett lokalt befolkningsunderlag. Med två orter, Kiruna och Skellefteå, som enda undantag alla utbud inom ligger områden där det lokala överskrider 50 000 invånabefolkningsunderlaget

Service 157

Figur 6:3 Orter med tekniskt gymnasium 19 72/ 1973. Högre figuren vi- 100 200 km sar vilka av dessa som tjg; hade fiärde årskurs.

re. Drygt hälften av landets befolkning bor utanför pendlingsavstånd från dessa orter. I figuren framgår till vänster även vilka orter som år 1972/73 över huvud taget hade tekniskt gymnasium.

Utbudsmönster och tidsanvändning

I ett forskningsprojekt i Stockholm vid kulturgeografiska institutionen har förändringen i utbudet av skolor studerats ingående. Det direkt synliga resultatet blir att skolhusen ofta börjar användas som bostadshus eller för olika allmänna ändamål. Barnens resor till och från skolan samt deras aktiviteter i och kring skolbyggnaderna försvinner. Nedläggningen av skolan påskyndar ofta avfolkningen av bygden. Åtskilliga av de förändringar som inträffar i den nedläggningsdrabbade bygden är svåra att belägga. En effekt, som dock är relativt lätt att undersöka, är i vad

mån skoleleverna får en längre arbetsdag

I detta avsnitt skall en redovisning lämnas av en undersökning, som l l rapporten Skolan och söker besvara frågan i vad mån skolindragningar har någon effekt på glesbygden av S. Marklund elevernas arbetsdag. Undersökningen genomfördes i Hallsbergs kommun, uppmärksammas att elever som bor nära skolan har Örebro län. Kommunen hade 1968 drygt 12 000 invånare. Antalet elever bättre kunskapsresultat i den obligatoriska skolan var 1949/50 = 905, 1959/60 = l 340 och än de som behöver åka 1968/69 = l 538. De i tabell 6.7 förtecknade skolorna har lagts ner i till skolan, se rapport nr. 31 från Pedagogisk- Hallsbergs kommun under 1950- och 60-talen och ingår i undersökpsykologiska institutionen, ningen. Lärarhögskolan i Stockholm.

158 Ortsbundna levnadsvillkor

ÅIsla sko/a I Högsäter FriIsberg

Venen säd K“9$°°{ ÖslanIaI/a .. a/,byHaalt/nd: : ._ ,? m” Valfria/a \. , _ ÖSTANSJOSKOLA Berga .i i_Bros/m skola .IOdensvi 7ysrlnge*:\*Vángerud u ;i Öv.Odensvi /unahun

Skogsbo/m

?km

Berga Ålsta Berga skola lades ned den l oktober Nedläggningen av Ålsta skola skedde till 1957. Eleverna överflyttades till Östan- läsåret 1964/65. Barnen överflyttades till sjö nybyggda skola endast två kilometer Hallsbergs kyrkskola. Alla elever utom från Berga skola. I och med att elever en cyklade till skolan före nedläggfrån Östansjö dominerade i de flyttande ningen. Samtliga elever fick efter omläggklasserna fick merparten av hamen en ningen åka skolskjuts. gynnsammare arbetsdag. Tidsförändring: Tidsförändring: I genomsnitt ökade skolveckan i längd 12 av Berga skolas 107 elever fick en med fem timmar från och med läsåret tidsförlust i och med skolindragningen. 7 1964/65 för de 20 eleverna. Den stora av dessa åkte skolskjuts. Tidsförlustema tidsskillnaden fore och efter är även här uppgick till högst 3 timmar per vecka nästan uteslutande att hänföra till ökade och elev. Tidsvinsterna uppgick till högst väntetider vid den nya skolan. 2 timmar per vecka.

Mossby SKALLERUDS . .. ... o Langangan KOLA i i: Esplunda sko/a Broby 5 H n --1Ormhult Nalaviber . . I Stan/rulla Ormhultsko/a Sörby

Tisarbada

Esplunda Ormhult Före indragningen hade alla elever cykel- Sista läsåret i Ormhults skola var 1959/ avstånd till skolan. Efter indragningen 60. Eleverna hänvisades därefter till Skalfärdades flertalet med skolbuss. Figuren leruds skola. Samtliga elever cyklade till visar vissa geografiska data. Sista läsåret i skolan före indragningen och samtliga Figur 6: 4 Fyra exempel Esplunda skola var 1958/59. fick efter denna åka skolskjuts. på effekterna av en skolas indragning. Tidsförändring: Tidsförändring: De flesta av de 24 eleverna fick en I genomsnitt fick de 9 eleverna en Källa: T. Gerger, förlängd arbetsdag. De största tidsför- arbetstidsförlängrüng på ca två och en Skolans geografiska lusterna gjorde elever i de lägsta årsklas- halv timmar per vecka. utveckling i Sverige, serna på grund av påtvungen väntetid vid Stockholm 1972. skolan. I genomsnitt ökade arbetsveckan ca 2 timmar per vecka och elev.

Service 159

Tabell 6.7 Nedlagda skolor i Hallsbergs kommun under 1950- och 60-talen Skola Sista läsår Eleverna hänvisades till

Sandviken 195 3/5 4 Skogaholm och Svennevad

Berga 195 6/5 7 Östansjö

Esplunda 1958/59 Östansjö Orm hult 195 9/60 Skallerud Viby 1961/62 Östansjö Ålsta 1963/64 Hallsberg

Källa: T. Gerger: Skolans geografiska utveckling i Sverige. Stockholm 1972.

För att komma åt skolelevernas arbetsdag, restider och resesätt läsåren före och efter en skolnedläggelse vidtogs ett omfattande fältarbete. De källor som de följande resultaten grundar sig på är kommunala protokoll, scheman, lärarkalendrar samt intervjuer med lärare, skoldagböcker, skjutschaufförer och lantbrevbärare. Bakom de kortfattade sammanfattningarna, se figur 6: 4, ligger detaljerade beräkningar för varje elev.

6.1.3 Övrig service

Tillgången till övriga offentliga tjänster i olika ortstyper hänger -delvis samman med de principer som skilda myndigheter tillämpar vid planeringen av utbudets lokalisering och dimensionering. Vid lokaliseringen av en samhällsägd serviceinstitution ingår det ofta som ett kriterium för bedömningen att så många människor som möjligt skall kunna tillgodogöra sig utbudet. Det innebär, att många typer av service förläggs till områden med stort befolkningsunderlag. Som framgår av de föregående avsnitten föreligger en viss överrepresenation av den offentliga verksamheten i de större orterna. Med ett företagsekonomiskt betraktelsesätt erhålls ofta lokaliseringar för varje sektor till regioner där efterfrågan bedöms vara störst. En decentralisering av serviceutbudet kräver ofta en övergripande regional planering, där även samhällsekonomiska aspekter beaktas. Nya tekniska möjligheter att distribuera service kan i framtiden påverka levnadsvillkoren i olika regioner. Redan utbyggnaden av TVnätet innebär exempelvis att vissa kostnadskrävande former av kultur nu kan konsumeras av de flesta. En stor del av serviceutbudet återfinns inom den privata sektorn, vilket ofta innebär att serviceaktiviteter lokaliseras med hänsyn till faktorer av typen befolkningsunderlag och köpkraft. I glest befolkade delar av landet är inte bara den totala köpkraften utan även köpkraften per capita låg. Detta medför, att de regionala variationerna i befolkningens tillgång till många typer av service är mycket stora.

160 Ortsbundna levnadsvillkor

6.2 Servicetillgänglighet och transportresurser

Hushållens möjligheter att tillgodogöra sig ett serviceutbud beror bl.a. på vilka färdmedel de kan välja mellan. I viss mån beroende är på detta också de uppoffringar i tid och pengar som kan krävas av hushållen, för att de skall kunna nå serviceutbudet. En stor del av efterfrågan på service måste tillgodoses inom ett begränsat avstånd från bostad och arbetsplats. I tabell 6.8 visas vilka möjligheter i Ammarnäs befolkningen (Sorsele kommun) har att besöka vissa former av service om de är hänvisade till kollektiva transporter eller om de förfogar över bil. är Uppgifter framtagna för de fall konsumenterna förfogar över en hel dag, en förmiddag eller en eftermiddag. Kollektivresenärerna behöver en hel dag för att kunna uträtta servicebesök. Bilisterna klarar det mesta av servicebesöken på en halv dag. Tabellen har stiliserats i figur 6: 5, där möjligheterna att besöka service redovisas för sammanlagt sex orter i området. I samtliga fall kan bilburna normalt uträtta ärenden på en halv dag, vilket framgår av de kryssade rutorna. För lokaliseringspolitiska handlingsprogram torde det beträffande tidsanvåndningen i olika regioner i första hand vara av intresse .att åstadkomma goda möjligheter för invånarna i regionens alla delar att

Tabell 6.8 Möjliga servicebesök för befolkningen i Ammarnäs en vanlig vardag 1972

Transport- Tillgänglig Bank Apotek Tandvård Bibliotek Bank Apotek medel tid och och bibliotek tandvård Kollektiva heldag Ja Ja Ja Ja på Ja Ja transporter 0600- 1800 tisdagar

halvdag Nej Nej Nej Nej Nej Nej 0600- 1200

halvdag Nej Nej Nej Nej Nej Nej 1200- 1800

Bil heldag Ja Ja Ja Ja på Ja Ja 0600-1800 tisdagar

halvdag Ja Ja Ja Nej J a Nej 0600- l 200

halvdag Ja Ja Ja Ja Nej Nej 1200- l 800

Anm.: Övre halvan av tabellen visar kollektivtrañkantemas möjligheter att besöka service (ofta lokaliserad till Sorsele). I förutsättningarna har beräknats följande vistelsetider: bank 10 min, bibliotek 30 min, apotek 15 min och tandvård 30 min. Dessutom tillkommer 5 minuter förflyttningstid mellan utbuden. De 36 rutorna återfinns även i ñgur 6:5 där de möjliga alternativen har erhållit kryss.

Källa: Tidsanvändning och omgivningsstruktur, Kulturgeograñska institutionen, Lund.

Service 161

XXXXXX XXXXXX XXXXXXKO trafik

XXXXXX XXXXXX XXXXXX XXX X XXXXXX XXXXXX Bil XXX X XXXXXX XXXXXX

V. / - J/ \-\

\ X *Ammarnäs

\ \\\ \\\ \ *eg a-, “ I N

xS|ORSEL:E

Tärnaby _\

I \“t X Blattnlicksele

- \ \s__--r “-\ “\__\ *\ x I \\ \ NJ X Vindelgransele \ XSTOR- I *\\ xg UMAN g x_ Ms I l *\ Pauträsk I \\i\,; \ XLYCKSELE 0 100km x\ . L__:.__L._Ã__J 3

xx Vägsele Figur 6: 5 Möjligheter att

uträtta serviceärenden för \FI\ \\\ Ã invånarna isex olika orter \\ | i norra glesbygden. Bilis-

q) ;E \\l

l- a 0- ternas situation framgår :EEE: av nedre halvan i varje g * 0 x of kvadrat, kollektivresenác 1523: 3 rernas i den Övre. Ärenn a. .g .- u a. .e a: u .n .n n: detyperna finns utskrivheldag XXXXXX XXXXXX na till Tärnabys resultat- .. . XXXXXXK” o .

formiddag trafik box. A mmarnäs resultat-

eftermiddag X X box finns även i tabell heIdagXXXXXX XXXXXX XXXXXX 6.8 förmiddag XXX X XXXXXX XXXXXX Bil eftermiddag XXX X XXXXXX XXXXXX Källa: Se tabell 6.8.

kunna besöka centralortens service. En kartläggning av den möjliga

tidsanvändningen ger snabb och billig information om dessa förhållanden.

Hushåll med tillgång till bil klarar en rad transportproblem och

problem i samband med servicebesök bättre än andra hushåll. Fördelarna

med att ha bil återspeglas i biltäthetens utveckling, se tabell 6.9. Det är,

som konsumentutredningen framhållerl, realistiskt att anta att person-

bilen även i framtiden kommer att ha väsentlig betydelse för att lösa

hushållens transportproblem. Bilen gör det inte bara möjligt för många

grupper att ta arbete på långt avstånd från bostaden. För glesbygdsbe-

folkning och för hushåll i förortsområden med underutvecklad kollektiv-

trafik utgör bilen i brist på annat alternativ ett nödvändigt transport-

medel. Kontaktmöjligheterna ökar dessutom för bilhushåll med vänskaps-

krets och släkt på stora avstånd från bostadsorten. I rekreationssyfte

nyttjas bilen för resor till och från fritidsområden och sommarnöjen där

brist föreligger på kollektiv trafik. Bilen gör det möjligt för många hushåll

att ta t.ex. campingsemester. Se sou 1971:86

162 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 6.9 Bilinnehav och vägnät 1930- 1970

Under andra världskriget. 3 År 1941. Källa: Statistisk årsbok. Tabell 6.10 Andel hushåll utan bil 1969. Andel i procent av hushållen, efter Sammanräknad nettoinkomst och hushållets storlek, som ej har personbil

Källa: Hu shållsbu dgetundersökningen 196 9.

Vilka äger då bil eller har tillgång till bil? Bilinnehavet hänger intimt samman med inkomst- och åldersförhållanden. År 1968 saknade hela 87 % av befolkningen i åldrarna 65-75 år i norra glesbygden bil. Av tabell 6.10 framgår hur andelen hushåll som saknar bil minskar med ökande hushållsinkomster. Från folkräkningen 1960 kan bilinnehavet bestämmas för yrkesgrupper. En rangordning inom hälso- och sjukvård ger följande resultat (procentuell andel som ej äger bil anges i parenteserna): läkare (25), tandläkare (35), hälsovårdsinspektörer (49), farmaceuter (69), barnmorskor (76), skötare inom mentalvård (76), sjukgymnaster, massörer m.f1. (77), sjuksköterskor (87), sjukvårdsbiträden (97) och tandsköterskor (97). Bilisternas - dem som är hänvisade till överlägsna rörlighet gentemot - visas i figur kollektiva transportmedel 6: 6, där kommunblockscentras tillgänglighet har kartlagts. Det skall dessutom noteras att tillgängligheten gäller oavsett tidpunkt på dygnet. Bilistens möjligheter att nå service utgör inget större problem i jämförelse med icke-bilistens begränsade rörlighet. Stor uppmärksamhet bör därför i planeringssammanhang riktas mot kollektivresenärernas villkor. Ett flertal statliga utredningar behandlar för närvarande transportproblem från skilda aspekter. En av de speciellt uppmärksammade

SO)U 1974:2 Service 163

Figur 6: 6 Områden som har mer än 30 minuters restid med bil till kommuncentmm iKr0nobergs län

fråggorna är vilken roll den kollektiva trafiken kan spela. Frågan är intimt sannmanknippad med tåtortens och den kringliggande regionens typ och Förflyttningars effekter på hushållens tidsanvändning inupppbyggnad. skrränker sig självfallet inte till den tid som används för själva förflyttnimgen även om mängdens förflyttningar når upp till en stor summa för allaa hushållen sammantagna. Samordningen mellan hushållsmedlemmar oclh andra - tillsammans med fixerade ankomsttider på påverkar arbntsplatser och begränsade öppethållandetider vid serviceinrättningar - den tid hushållen behöver vänta, för att transportstrukturen inte tillååter förflyttningar hur som helst och när som helst. Förflyttningsmöjjligheter med kollektiva transportmedel varierar under dygnet beroende på turtätheten. Utanför de större städerna i Sverige är turtätheten ofta så llåg att analyser av resmöjligheter, i vilka man endast tar hänsyn till sträckningen av exempelvis busslinjer, torde vara meningslös. I bilaga 2 och1 nedan redogörs för de resultat som framkommit vid ett forskningsproijekt i Lund där flyttningarnas effekter på s.k. dygnsprogram studeras.

6.2l.1 Restider till service I biilaga 2 analyserar Bo Lenntorp restider inom Örebro, Västerås samt Välllingby-Brommaområdet. Om bilisten respektive kollektivtrafikanten stucderas var för sig, iakttas överraskande små differenser mellan främst de två medelstora städerna. Vällingby-Brommaområdet avviker något, då det trots sin större utsträckning och annorlunda form i stort sett ger samima genomsnittstider som stådema. Förhållandet är tydligast för de kolllektiva förflyttningarna. De betydande differenserna framträder i stålllet mellan olika färdsätt. Bilistens situation är här ojämförligt mycket bätttre, oberoende av utgångspunkt inom den tåtbebyggda ytan. Det åri primcip helt olika aktivitetsfält en individ ställs inför, beroende på om ham kan färdas med bil eller är hänvisad till resa med kollektiv trafik.

164 Ortsbundna levnadsvillkor

I bilaga 2 redovisas vidare de genomsnittliga restiderna för bilister och dem som färdas med kollektiva transportmedel. Det tar exempelvis i Örebro ca 20-30 min för en bilist att förflytta sig med 40 km: s hastighet mellan en fixerad startpunkt i staden och ett godtyckligt resmål inom staden. I resan ingår ett påslag på 12 minuter för gångtid till och från fordonet samt en tid för själva parkeringen. De som är hänvisade till kollektiva transportmedel i Örebro får resa mellan ca 50 och 80 min för samma förflyttning. Serviceresan antages vid beräkningarna starta kl. 12.00 på dagen. När hushållen skall planera sina servicebesök eller sin tidsanvändning i allmänhet innebär tidsfixeringar problem. Möjligheterna att välja ett effektivt färdsätt och längden på olika förflyttningar har en stark inverkan på övriga aktiviteter, långt utöver vad enbart restiderna ger vid handen. Resmöjligheterna med kollektivt transportsått bör därför inte bedömas enbart med färdtiderna till grund. Risken för avbrott i resor där flera delresor ingår bör tas med i bilden tillsammans med de effekter ett sådant avbrott kan få. Situationen för bilisten är i grunden annorlunda i och med att han inte lyder under liknande tidsscheman. Flexibiliteten i hans resa är följaktligen ett avgjort plus redan om han ser resan isolerat, men i all synnerhet om den sätts in i ett längre sammanhängande handlingsprogram. Som exempel på hur den interna samordningen mellan exempelvis hushållsmedlemmar förorsakar ytterligare handikapp för dem som är hänvisade till kollektiv trafik finns i bilaga 2 ett teoretiskt räkneexempel som åskådliggör problematiken. Förutsättningarna är att en person, bosatt i ett tänkt startläge, skall avresa kl. 12.00 för att utföra ett servicebesök i en annan godtycklig punkt iområdet. Besöket tar l timme varefter personen återvänder till bostaden. Vid beräkningar i Örebroområdet visar det sig att 3/4 av de kollektivresande kommer hem inom cirka 2 timmar. Sannolikheten för en person i Örebro att återkomma till bostaden före kl. 14.00 är 0,75. Om två personer är inblandade gäller självfallet samma värde för båda var för sig. Sannolikheten för att båda två kommer hem före den angivna tidpunkten blir dock endast 0,56. Man kan här tänka sig två hushållsmedlemmar som startar samtidigt för att uträtta vart sitt servicebesök som tar l timme i anspråk. Om båda reser med kollektiva transportmedel är chansen drygt 1 på 2 att båda skall hinna återvända till bostaden inom 2 timmar. Hade de båda i stället färdats med bil hade samma sannolikhet i Örebro gällt för tidpunkten 13.23. Tabell 6.11 beskriver vilka tidpunkter som måste väljas om båda hushållsmedlemmarna med 75 % sannolikhet skall vara tillbaka i bostaden vid en mötestidpunkt. I och med att sannolikheten för två individers ankomst före ett visst klockslag är så mycket lägre än för en individ kan ansenliga väntetider uppstå. Dessa kan vara så mycket svårare att disponera på ett rationellt sätt, då man sällan på förhand vet huru lång väntan kan bli. Beskrivningen i sannolikhetstermer är i många fall berättigad, men inte i alla. Speciellt kontakterna mellan medlemmarna i ett hushåll styrs i stor utsträckning av andra mera tidsbundna aktiviteter, som förvärvsarbete,

Service 165

Tabell 6.11 Räkneexempel visande vid vilken tidpunkt två makar i 75 av 100 fall kan sammanträffa i bostaden efter det att var och en utfört ett ärende. Enligt förutsättningarna startar båda från bostaden kl. 12.00. Förutom restider tar ärendet en timme att uträtta. Mätningarna grundade på 100 slumpvis utvalda hushåll i varje ort. Resmålet är slumpvis lokaliseratförhållande till bostaden.

Källa: B. Lenntorp i bilaga 2.

föreningsmöten 0. d. Även för tidsplanerade möten finns det en mängd faktorer utanför individens kontroll som sammantagna uppfattas som slumpmässiga och kan förorsaka spilltider. Om man ser till förflyttningarna är det speciellt i samband med de långa resorna i komplicerad trafikmiljö risken för störningar är extra stor.

6.2.2 Serviceresor och arbetsfördelning De förhållanden som påverkar utvecklingen av priser på varor och tjänster har uppmärksammats i samband med att relationerna förskjuts till varornas fördel. En fördjupad analys av tjänstesektorns speciella produktionsförhållanden i olika regioner torde kräva en breddad forskning kring relationer mellan hur tjänsterna produceras inom hushåll och samhälle. Data för de ofta slumpvis monetärt registrerade tjänsterna måste härvid kompletteras. Tidsanvändningsstudier torde här med fördel kunna utnyttjas. De tidsuppoffringar som hushållets förflyttningar till och från serviceproducenter av typen läkare, frisörer eller bibliotekarier kräver, måste analyseras med utgångspunkt i restider, terminaltider och sannolikheter för väntetider. De höga sannolikheterna för väntetider och förskjutning av gemensamma aktiviteters start är kostnader, som kan uppskattas i både tid och pengar. Om t.ex. vissa arbetsmoment skulle behöva bära dessa omkostnader, blev resultatet förmodligen kraftig kostnadsstegring. Speciellt i storstäderna med hög kollektivresandefrekvens och långa resor skulle en sådan uppläggning få genomslagskraft. Botemedlet är fixerade starttidpunkter, något som i princip innebär en övervältring av osäkerheten eller risken på de enskilda individerna. Dessa måste för att vara säkra på att nå fram till en viss starttidpunkt planera med en tidsmarginal, dvs. medvetet ta en spilltid. I bilaga 2 redovisas följande räkneexempel: Antag att en producent (t.ex. tandläkare, läkare, frisör) utför en viss behandling, som i genomsnitt varar i 18 minuter. Producenten har därför lagt upp sin behandling så att han kallar en ny kund var 18:e minut.

166 Ortsbundna levnadsvillkor

Kring genomsnittstiden varierar behandlingen slumpmässigt Chansen för kortare behandlingstid är dock större än risken för en längre. Under en förmiddag skall 12 konsumenter behandlas, och de kallas till producenten med 18 minuters intervall och med början klockan 08.00. Slumptal bestämmer behandlingstiden enligt förutsättningen ovan och med ledning av detta kan bl.a. uträknas att den totala behandlingstiden blir 3 tim. 27 min. Beräkningar av den totala väntetiden visar att konsumenterna får vänta sammanlagt i 4 tim. 49 min., medan producenten väntar i 27 min. under den förmiddag som studeras i exemplet. Siffrorna framkom genom en enda försöksomgång. En annan omgång hade gett andra värden, men storleksordningen mellan de olika tidsuppgifterna kommer i stort att överensstämma med de redovisade värdena. Förutom med själva behandlingstiden och väntetiden kommer konsumenterna vidare att belastas med en förflyttningstid fram och åter mottagningslokalen. Betraktas hela tiden, som står till konsumenternas förfogande under den studerade förmiddagen, kan ett nytt mått på tidsuttaget beräknas. Före 07.39 behöver ingen lämna bostaden (oavsett område eller färdsätt) och senare än 12.10 kommer ingen hem. Total tid till förfogande mellan dessa tidpunkter är (12 x 271) = 3 252 min. Den effektiva behandlingstiden för konsumenterna utgör enbart 6 % av total tid. inkluderas väntetider uppgår tidsåtgången till 15 %.

Ovanstående exempel visar tydligt (även om de numeriska uppgifterna grundar sig på ett enda fall) vilka kraftiga tidsuttag det i många fall kan bli fråga om vid denna typ av organisation. För kollektivresenärer rör det sig om en tredjedel av den totala tiden. Dessutom tillkommer att ankomsttidpunktema är fixerade, vilket i sin tur (se tidigare exempel) kan generera ytterligare väntetider. Till synes små kortvariga aktiviteter får, sett i detta perspektiv, betydande konsekvenser för tidsanvändningen och levnadsvillkoren.

Tabell 6.12 Tidsåtgången för konsumtion av tjänster jämfört med producenttid. Restider ej beaktade. Förutsättningar för beräkningarna se text.

Producent Konsumenter

Behandlingstid 3 tim. 27 min. 3 tim. 27 min. Väntetid 0 tim. 27 min. 4 tim. 49 min.

Summa 3 tim. 54 min. 8 tim. 16 min.

Källa: B. Lenntorp ibilaga 2.

Tabell 6.14 Tidsåtgång för resenärer i samband med konsumtion av tjänster

Restider Bil Kollektivt

Örebro 3 tim. 54 min. 8 tim. 48 min. Västerås 4 tim. 04 min. 10 tim. 23 min. Vällingby-Bromma 3 tim. 53 min. 8 tim. 32 min.

Källa: B. Lenntorp ibilaga 2.

Service 167

6.3 Välfärdslandskapet och dess förändringar åren 1968-1973

Individernas inkomstförhållande betyder - som en följd av den förda - litet för deras möjligheter att konsumera offentliga politiken mycket och bibliotekstjänster. Dessa tjänster av typen sjukvård, undervisning delar av utbudet ingick tillsammans med tandvården som indikatorer på tillgången till den kvalificerade servicen, när det s.k. Välfärdslandskapet för år 1968 redovisades] i ERU:s betänkandeomgång år 1970. Med hjälp av vissa som redovisas i det följande, sammanvägdes de metoder, variationema i tillgängligheten till dessa utbud. Man kan säga, geografiska att kartan över det svenska Välfärdslandskapet redovisar några av försöken att mäta hur tillgängligheten till den kvalificerade servicen varierar inom landet, då särskild hänsyn har tagits till den förflyttningsinsats, som konsumtionen av service kräver. till tandvård och läkarvård har beräknats med hjälp av Tillgängligheten

en modellkonstruktionz, som beskriver relationen mellan utbudet och

efterfrågan i en genomsnittlig reseinsats för människor i olika regioner. Kortfattat kan man säga, att modellen beskriver det genomsnittliga tur och retur-avståndet, om den totala efterfrågan på tandvård är lika med det totala utbudet, om alla individer har samma behov av tandvård och om

alla individer skulle försöka tillfredsställa sitt behov. På detta sätt kan

ta hänsyn till den varierande i man i beräkningarna utbudskapaciteten olika orter. Reseavstånden är således inte beräknade genom mätning av avståndet till exempelvis närmaste tandläkarstation, om efterfrågan i dess omgivning är större än utbudet. Från informationssidan två indikatorer, nämligen de större ingår allmänna biblioteken och utbildningsorter med fjärde årsavdelning på det tekniska Avstånden från olika delar av landet till närmaste gymnasiet. utbudspunkt har beräknats för dessa indikatorer. Välfärdslandskapet redovisas i figur 6:7. De orter och områden som kan redovisa de kortaste genomsnittliga reseavstånden är Umeå, Södertälje-Stockholm-Uppsala, Örebro, Åtvidaberg, Göteborg och Helsingborg-Malmö-Trelleborg. Man bör därvid hålla i minnet att redovisningen bygger på utjämnade värden för flera tätorter. Det betyder att mycket lokala förhållanden, t.ex. närliggande korta reseavstånd för befolkningen i Östersund och Kalmar, inte redovisas på kartan. Befolkningen i närliggande orter har så, långa reseavstånd att genomsnittet för området kring dessa orter inte hamnari den bästa klassen. I den näst bästa klassen på kartan med det svenska Välfärdslandskapet hamnar Boden, Härnösand, Gävle-Sandviken, Mälarorterna, Linköping, Borås och Halmstad. Vidare finns områden nära Falun och Trestad,

Karlstad i den näst bästa tillgänglighetsklassen. 1

Hägerstrand: Tidsan- De sämst lottade områdena i Norrlands inland. Området är ligger vändning och omgivningsnormalt men orter som exempelvis Kiruna och Skellefteå i struktur, bilaga 4 i glest befolkat, i södra SOU 1970:14. norra Sverige hamnar i dessa områden. Hultsfred och Vimmerby till 2 Se S. Öberg, appendix Sverige hamnar också i området med den sämsta tillgängligheten kvalificerad service. Näst sämsta klassen avgområden representeras i södra till bilaga 4 SOU 1970: 14

168 Ortsbundna levnadsvillkor

genomsnittlig to r resa i km $ 20

m 20-40

[IIIIIHII] 40-80 EEE! 80-160 [EDI] 16O

Figur 6. 7 Välfärdslandskaper 1972. Anm.: Kartan återger lokala förhållanden. För varje given mätpunkt har det genomsnittliga tur- och returavståndet till kvalificerad service uppmätts för den befolkning som bor inom en cirkel med 30 kilometers radie. Med kvalificerad service avses bibliotek, läkare, tandläkare och årskurs 4 i tekniskt gymnasium.

1200 1300 1400 1500 1600 1700

Service 169

Figur 6: 8 Välfärdslandskapets förändringar J 968- 1 972

Anm: Kartan redovisar de relativa förändringarna. 6300 1972 års genomsnittliga resavstånd till 1972 års servicenivå jämförs med 1968 års genomsnittliga 6200 resavstånd till 1968 års servicenivå.

1200 1300 1400 1500 1600 1700

170 Ortsbundna levnadsvillkor

Sverige av ett område som sträcker sig från Öland till Tiveden och Halland. I övrigt finns en bred gränszon längs de sämst tillgodosedda områdena i Norrlands inland. Gotland ingår inte i beräkningarna som redovisas i välfärdslandskapet. Mellan åren 1968 och 1972 ökade antalet läkare och tandläkare på Gotland markant. Läkar- och tandläkartätheten är därmed cirka 70 % av den riksgenomsnittliga. Välfärdslandskapets relativa förändringar åren 1968-1972 framgår av figur 6: 8. Kartan återfinns även i stort format i ERU: s kartbok. Den allmänna standardhöjningen som kan sägas uppgå till 30 % under fyraårsperioden, ingår inte i de beräknade förändringarna. Kartan redovisar endast de relativa förändringarna. Storstadsbefolkningens tillgång till kvalificerad service har försämrats något men är fortfarande bäst i landet. En relativ försämring har även inträffat för befolkningen i flera större städer, t. ex. Jönköping, Karlstad, Eskilstuna och Sundsvall. Stora områden med relativa förbättringar återfinns i sydligaste Sverige samt längs östkusten upp mot norra Svealand. I norra Sverige finns en splittrad bild med områden med relativa förbättringar och relativa försämringar. En reservation måste göras beträffande källmaterialets tillförlitlighet i dessa landsdelar. Lokala förhållanden registreras inte alltid korrekt på grund av att exempelvis läkare med korttidstjänstgöringar inte anmäler adressförändringar.

6.4 Sammanfattning

Tillgången till den vardagsbetonade servicen i olika ortstyper beror naturligtvis i stor utsträckning på vilka färdmedel hushållen kan välja mellan. l viss mån beroende på detta är också de uppoffringar i tid och pengar som kan krävas av hushållen för att de skall kunna nå serviceutbudet. Att åstadkomma goda möjligheter för invånarna i regionens alla delar att komma åt centralortens serviceutbud torde vara ett förstahandsintresse för lokaliseringspolitiska handlingsprogram av-

seende förbättringar i tidsanvändningen.

Ett ofta återkommande tema i HLV: s rapport och i de forskarrapporter som ligger till grund för rapporten är att fler åtgärder måste sättas in för att påverka människornas närmaste omgivning, om uppsatta välfärdsmål skall uppnås. Möjligheterna att nå viktig service är inte lika för människor som bor i samma region. l-lLV har ritat upp det svenska välfärdslandskapet 1972 och jämfört det med 1968 års värden (se även ERU: s kartbok). Även om hushållen nu generellt sett har kortare resvägar till läkare, tandläkare, skolor, bibliotek och annan kvalificerad service kan det konstateras att klyftorna är större mellan olika orter. Som ett exempel kan här nämnas att det 1972 fanns 1,3 tandläkare per 1 000 invånare i Stockholm och 0,9 i de större norrländska kommunerna. Mellan 1968 och 1972 ökade tandläkartätheten med 13 % i Stockholmsområdet och med hela 23 % i Norrlandskomrnunerna. För att alla invånare skall nå ett paket av kvalificerad service med

Service 171

och kulturinslag krävs det att människor som bor sjukvårds-, utbildnings- Örebro, Åtvidaberg, Trestad, Götei Umeå, Gävle, Uppsala-Stockholm, samt Malmö reser mindre än 20 km tur och retur. De som borg-Borås bor i Norrlands inland måste resa mer än 40 km för att nå samma serviceutbud. Inskränkningar i möjligheterna att resa med bil får här stora

effekter. skillnaderna i tillgången till kvalificerad service är som De regionala

framgår av välfärdslandskapen stora. De indikerar ett behov av utbyggna-

sektorn. att tillgodose behov måste der av den offentliga Möjligheterna också anses som goda med tanke på att förvärvsintensiteten är låg i de områden som redovisar låga värden för utbud av den typ som ingår i det

svenska välfärdslandskapet.

172 Ortsbundna levnadsvillkor

7 Attityder

Det brukar framhållas att de enskilda ofta är medborgarnas attityder starkt beroende av deras nuvarande levnadsvillkor. Det är därför vanskligt att direkt använda attitydmätningar för långsiktig samhällsplanering på grund av deras bindning till det som är realiserat och känt vid tidpunkten för intervjun. De prognoser på efterfrågan och utnyttjande av service och kollektiva anordningar intervjudata ger är behäftade med osäkerhet. Vid frågor om preferenser framträder inte sällan en hög värdering av den tillfrågades aktuella miljö. Dessa värderingar kan tolkas på flera sätt. Det bör å andra sidan framhållas att den brist och på information kanske inlevelse i nya lösningar som är ett problem vid attitydstudier också gör sig gällande i det faktiska beteendet. Attitydstudier är av intresse genom den möjlighet de ger att kunskapsmässigt komma förbi vissa tröghetsfaktorer som låser individer beteendemässigt. De kan i många fall inte lämna orten på grund av låsningen till ett visst yrke och anställningsförhållanden, men har kanske invändningar mot den lokala orten från andra miljösynpunkter. De senare kan eventuellt fångas i en attitydstudie men kommer inte till uttryck i flyttningar. Det är nödvändigt att hålla dessa synpunkter i minnet, när man tar del av resultat som hänför sig till preferenser för olika ortstyper. I tabell 7.1 redovisas resultat från en attitydundersökning där man efteråt försökt precisera vad de intervjuade egentligen avsåg med de fyra ortsbegrepp som förekommer i frågan. Det bör observeras att de intervjuade ombads att bortse från bostads- och arbetsmarknadssituationen. Svaren gäller således, i den okända mån man lyckats bortse från dessa förhållanden, en helt hypotetisk situation. Resultaten skiljer sig inte nämnvärt från andra liknande undersökningar. Beträffande undersökningen, som refereras i tabell 7.1, tycks generaliseringar av vad de boende i små och medelstora städer anser om att bo i landsbygd eller storstad vara tillåtna. Det framkommer bl.a. att: 1. Ungdomarna, såväl pojkar som flickor, är relativt positiva till storstäder i förhällande till andra kategorier. 2. Kvinnorna i unga hushåll är speciellt till positiva att bo på landsbygden i förhållande till andra kvinnokategorier. 3. Ensamstående medelålders män är speciellt negativa till storstäder.

sou 1974:2 Attityder 173

Tabell 7.1 Inställning till ortstyper bland invånare i små och mellanstora orter. Procentuell fördelning av preferenser. Män Kvinnor Totalt Bäst omtyckta ortstyp

Anm. Totalt intervjuades 2 613 personer. Arbetsmarknads- och bostadsförhållanden förutsattes konstanta. Källa: M. Wallden, Statens institut för byggnadsforskning. Specialanalys av de intervjuades inställning till skilda ortsstorlekar, november 197 2.

4. Ensamstående pensionärer, såväl män som kvinnor, är negativa till att bo på landsbygden. De är inte negativa till storstäder. 5. Pensionärshushåll med samboende makar är i hög utsträckning negativa till att bo på landsbygden. Inte heller dessa pensionärer tycks vara speciellt skrämda av storstadsalternativet. 6. Boende i småstäder föredrar denna stadsstorlek mer än boende i medelstora städer. Medelstora städer är inte lika överpopulära bland sina egna invånare (åtminstone boende i ytterområden). Om man bor i de medelstora städernas innerområden är man dock mer positiv till medelstora städer än om man bor i ytterområdena (gäller enbart män) och även mer negativ till småstäder. 7. De som tidigare bott i större städer är mer positiva till större städer än de som ej tidigare gjort det. Män som bott på landsbygden önskar dit igen. 8. Med undantag för äldre har de med högre utbildning inte positivare inställning till större städer än andra. I de ovan refererade attityderna ombads de intervjuade att bortse från arbetsmarknadsförhållandena. Inkluderas dessa i undersökningarna brukar inställningen till glesbygderna bli betydligt mer negativ. Görs attitydfrågorna tillräckligt realistiska bör svaren motsvara det verkliga beteendet. Om det samlade missnöjet med de ortsspeciella förhållandena summan av de förhållandena borde det resultera i överstiger positiva flyttningar.

174 Ortsbundna levnadsvillkor

7.1 När attityder präglas

I en undersökningl, som utförts i flera länder inklusive Sverige försöker

man att komma åt i vilken ålder olika bostadsorters attraktivitet präglas. För homogena grupper av vuxna synes attityderna vara relativt stabila genom åren. Man vet dock ej hur attityderna hänger samman med den information människorna har och hur deras styrka samvarierar med de faktiska besluten att flytta. Utan att gå in på detaljer skall något nämnas om undersökningens genomförande? Ca 50 000 svenska skolbarn har rangordnat sina önskemål om bostadsort. Personerna arbetar direkt på kartor över Sverige. På kartorna är de 70 A-regionerna markerade liksom viktiga stadsnamn, huvudvägar och stora sjöar. Barnen utgår från att de har full frihet att flytta och välja en plats där de skulle vilja bo. Bland undersökningsresultaten redovisas här som ett exempel Jönköpingsbarnens information om olika orter och deras attityder till dem. Jönköpingsbarnens in formation om olika orter i Sverige emanerar från läsning, lyssnande, radio och TV, resor, skolundervisning och liknande. Informationen kommer från olika intryck som spänner över ett stort område från besök hos släktingar till affischer på järnvägsstationer. I experimentsyfte ombads J önköpingsbarnen att under fem minuter skriva ner alla ortsnamn i Sverige som de kunde komma ihåg. När sedan alla barnens resultat ställs samman erhålls en god bild av vilka orter de känner till. De Jönköpingsbarn som vid undersökningstillfället var 9 l/ 2 år gamla kände till betydligt fler orter än de yngre barnen. Den lokala informationstoppen, se figur 7:1, är högst i Jönköping. Därifrån sluttar informationsytan åt alla håll med höga värden ganska långt ut mot och - det senare kanske till av Nässjö. Växjö Kalmar/Öland följd semesterturer. Dessutom förekommer toppar som markerar att barnen har information om storstäderna liksom om städer av typen Linköping, Norrköping och Örebro. Kirunas lite höga värde påminner om att resultaten insamlades under gruvstrejkens tid. Materialet visar att barnen har mer information om vissa orter än man skulle vänta sig med ledning av deras invånarantal och avstånd. Bland orterna återfinns Jönköping, Nässjö och Kalmar/Öland. I norr gäller detsamma för Luleå, Haparanda och Kiruna. Motsatsen gäller för bl.a. Norrtälje, Katrineholm, Lindesberg, Hudiksvall och Ängelholm. l verkligheten har barnen mycket mindre information om dessa områden än vad man skulle förmoda med utgångspunkt i ortens storlek och distans till Jönköping.

ISe Peter Gould Var skulle ni vilja bo?” Geografiska Notiser, nr 3, 1970.

Liksom vid alla attitydmätningar kan metoderna och resultaten ifrågasättas även vid denna undersökning. Jämförande studier i andra länder torde dock visa att det råder ett direkt samband mellan undersökningsresultaten, vad avser preferenser för olika regioner, och det faktiska flyttningsmönstret. HLV redovisar därför kortfattat delar av den pågående undersökningens resultat.

Attityder 175

PHEFERENSYTOR

13; år

Figur 7: ver visas var barn i 0 å r bosatra i Jönköping säger sig vilja bo. Nederst visas vilka orter barnen i samma åldrar känner till.

Källa: Peter Gould, Kulturgeografiska institutionen, Lund.

176 Ortsbundna levnadsvillkor

Jönköpingsbarnens preferenser mättes sedan genom att de fick rangordna orter efter attraktivitet som bostadsorter. Redan för 9 l/2 år gamla barn kan då attityder till olika bostadsorter registreras. Om man mäter överensstämmelserna mellan olika barns preferenser med en skala från 0 till 100 är värdet dock så lågt som 23,4. För vuxna brukar värdet ligga på 50 å 60. Preferensytan, se figur 7:1, visar mycket höga värden för ett område som sträcker sig via Borås till Göteborg för de yngre barnen. En djup svacka har sitt centrum över Västmanland och Örebro län. Samma svacka kan noteras på informationskartoma. Redan vid ll l/2 år börjar barnens preferenser att samvariera mer. Siffran för samtyckande stiger upp till 34,3 och en mycket tydlig förändring syns på kartan. Höga preferensvärden täcker de södra delarna. En klar skiljelinje mellan norra och södra Sverige kan observeras. Utanför ett lokalt preferensmaximum har Halmstads och Visbys semesterområden värden än mycket högre förut. Stockholm förblir kvar på en måttlig Vid höjd. 13 l/2 års ålder börjar preferensnivån visa de äldre barnens större urskiljningsförmåga. Visby ligger inte lika högt längre. storstäderna dominerar kraftigare. Samtyckandet är fortfarande lågt även om de dominerande preferenserna börjar likna de vuxnas.

7.2 Attityder till kommunal service

I två större intervjuundersökningar har Kommunalforskningsgruppen studerat bl.a. väljarnas inställning till den kommunala servicen. l en av dessa undersökningar förekom också till om deras frågor väljarna inställning till flyttning och deras preferenser för olika bostadsorter. I bilaga 5 redogör Claes Örtendahl för hur attityderna skiljer sig med befolkningsunderlaget i kommunerna. Det betonas att de resultat som fortsättningsvis redovisas tillkommit genom en sekundäranalys av ett material som insamlats i ett delvis annorlunda syfte. Av särskild vikt är det också att det urval av kommuner som Kommunalforskningsgruppen använt haft en annan utgångspunkt än de ortstyper, eller kommunblocksgrupper, som kommit till användning i HLV :s analyser. Resonemangen i bilagan förs därför i första hand för att bilda underlag för en diskussion och för att skapa ett underlag för forskning med mera direkt inriktning på ett systematiskt studium av medborgarnas krav på samhällsservice i regioner med olika befolkningsunderlag. Avgränsningen av begreppet kommunal service låter Örtendahl delvis avgöras av väljarna och kommunalmännen i de undersökta kommunerna. Dessa båda grupper visar på olika sätt att de fäster mycket stor vikt vid de åtgärder som kommunen vidtar på arbetsmarknadsområdet och bostadsbyggnadsområdet. Detta gäller dock inte i arbetsmarknadspolitiken storstäderna, där man vid intervjutillfället synes ha upplevt arbetstilll Kommunalforsknings- gången som så god och arbetsmarknaden som så differentierad, att detta programmet presenteras område i t.ex. J. Westerståhls ar- knappast alls ägnades någon uppmärksamhetlstuderar man kommunal service med tikel i Regioner att leva arbetsmarknads- och bostadsförhållanden i, Publica 1972. inkluderade i servicebegreppet, blir det också av intresse att granska

Attityder 177

Tabell 7.2 lntäkt per kapita till primärkommunen år 1967. (skatteintäkter, skatteutjämningsbidrag, statsbidrag, avgifter och kapitalinkomster.) Värdena för storstäderna approximerade

Anm. l tabellen har en approximering fått göras för de landstingsfria städerna. För Stockholms stad har från per capita-intäkten dragits per capita-intäkten för landstinget i Stockholms län, för att kompensera för det faktum att Stockholms stad vid denna tid också skötte det sekundärkommunala kompetensområdet. l Göteborgs fall gjordes motsvarande avdrag från den kommunala intäkten per capita för motsvarande belopp för Göteborgs och Bohus läns landsting. l Malmö användes per capita-intäkten till Malmöhus läns landsting som korrektionsfaktor. Data för norra glesbygden saknas.

Källa: Kommunernas finanser 1967.

eventuella samband mellan väljarnas värdering av service och deras inställning till flyttning. Flyttningen kan då ses som en extrem yttring av missnöje med levnadsvillkoren på bostadsorten, där kommunala organ har ett stort medansvar för levnadsvillkorens utseende. Bilagan innehåller därför även en analys av flyttarnas attityder. Det förefaller rimligt att anta, att den kommunala service som presenteras utifrån dessa så vitt skilda ekonomiska förutsättningar,

varierar kraftigt i såväl kvalitet som kvantitet Det finns således skäl att

anta, att den kommunala servicen har en betydligt större omfattningi kommuner med stort befolkningsunderlag än i kommuner med litet befolkningsunderlag. Ett välkänt förhållande är att de kommunala skatteförhållandena skiljer sig avsevärt mellan olika ortstyper. Detta förhållande visas även i tabell 7.2. Bland flera exempel på hur behovet av kommunala insatser kan skilja sig mellan olika kommuner nämns i Örtendahls bidrag bl.a. vissa former av socialvård. I de mindre kommunerna förekommer det således fortfarande flergenerationshushåll i viss utsträckning. De gamla bor hos sina barn och vårdas i mån av behov också i stor utsträckning av sina barn. I utbyte kan deras barn dra fördel av sina föräldrar för exempelvis barnpassning. Behov som tillfredsställs inom ramen för hushållet iden mindre kommunen, måste i den större kommunen tillfredsställas genom samhälleliga insatser. Detta innebär att invånarnas behov av social service blir bättre tillfredsställda. Befolkningsunderlaget i kommunen påverkar sannolikt även serviceattityderna hos invånarna på ett annat sätt. På samma grunder som planerarna talar om tröskelvärden för olika former av service, finns det anledning till att medborgarna reagerar inför ortens storlek. Kommunens invånare reducerar således sina anspråk på kommunal service, med 1 Se bidrag av B-O Birgershänsyn till sina föreställningar om de resurser som existerar. son i bilaga 5.

178 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

l bilaga 5 redovisas ett ytterligare förhållande som torde påverka väljarnas serviceanspråk. Det är kunskapen om vilken service som kommunen kan tänkas prestera, liksom kunskapen om den service som kommunen faktiskt presterar. Både Örtendahl och Birgersson framhåller att det är rimligt att tänka sig, att alla tänkbara former för kommunal service inte är kända för väljarna. Ett exempel på en sådan form av service kan vara det kommunala bostadstillägget eller förekomsten av social hemhjälp. Erfarenheter från Kommunalforskningsgruppens väljarundersökningar tyder på att kunskaperna om vad kommunen gör är vidast spridd i de minsta tätortskommunerna. I denna analysform torde dock olikheterna mellan de olika kommunerna i huvudsak ha utplånats. På grundval av vilka typer av frågor som kommunala förtroendemän i en undersökning första halvåren 1966 och 1970 upplevde som väsentliga, gjordes en uppdelning av det kommunala kompetensområdet i tolv serviceområden: l. Markköp och markplanering 9. Ålderdomshem, pensionärsbostä- 2. Tillgången till bostäder der och bostadstillägg för pensio- 3. Möjligheterna att få arbete närer 4. Vägar, gator och trafik 10. Socialhjälp 5. Vatten och avlopp ll. Stöd åt idrott och annan fritids- 6. Skolor verksamhet 7. Barndaghem och lekskolor 12. Bibliotek och annan kulturell 8. Hemhjälp till barnfamiljer verksamhet. och åldringar

Kring varje serviceområde ställdes en fråga. Man kan allmänt säga om frågornas utformning, att de var provokativt utformade. Det torde således vara uppenbart att vissa individer upplevde ett behov av service på ett visst område från kommunens sida först och kanske enbart vid frågetillfället. Attityden skapades genom en samverkan mellan de behov individen upplevde sig ha, och den information om olika typer av kommunala verksamheter som frågan genom sin konstruktion kom att innehålla. Man bör således vid tolkningen av forskningsresultaten hålla i minnet att de angivna andelarna göra mera, sannolikt överskattar förekomsten av dessa attityder för kommunbefolkningen som helhet. En del av attityden torde ha präglats vid intervjun. I Örtendahls bidrag redovisas för varje serviceområde väljarnas inställning till huruvida kommunen bör göra större eller mindre insatser. Exempel på vilka svårigheter som uppstår vid tolkningen av materialet framgår av tabell 7.3. Andelen utan värderingar på detta serviceområde är nästan tre gånger så hög i de små glesbygdskommunerna som i storstaden Stockholm. Detta indikerar en av svårigheterna med ett studium av service byggt på mätningar av väljarnas inställning. Frånvaron av service på barndaghemssidan kan ha som effekt att man inte upplever något behov av serviceformen. Först sedan en typ av service introducerats uppstår en efterfrågan av denna service. När man då gör attitydmätningar vid ett och samma tillfälle i olika kommuner och studerar relationerna mellan dessa mätningars resultat i de olika kommunerna, kan man dra

Attityder 179 Tabell 7.3 De intervjuades inställning till kommunens verksamhet vad gäller barndaghem och lekskolor 1966

Anm Data för norra tätbygden saknas. Källa: C. Örtendahl ibilaga 5.

felaktiga slutsatser om efterfrågan i ett längre perspektiv, därför att mätningarna gjorts vid olika faser i ett innovationsförlopp. Inställningen att kommunens insatser var för stora och inte för små dominerar vad gäller den s.k. ekonomiska socialhjälpen. Örtendahl anser det typiskt för inställning till socialhjälpen att en mycket liten grupp väljare ger uttryck för önskemål om en vidgad kommunal verksamhet på detta område. Av betydelse är också att konstatera att andelen som vill minska insatserna är störst i storstäderna och minst i de små landsbygdskommunerna. Därtill kommer att åsiktsbildningen på detta område synes vara mer tveksam än på andra områden, eller i varje fall att väljarna på detta område har en mindre vilja att ge uttryck för en åsikt än på andra måhända mindre konfliktladdade - områden. En något spekulativ förklaring till de observerade tendenserna i samvariation mellan andelen väljare som vill minska de ekonomiska åtagandena för socialhjälp och regionstorleksegenskapen anges i bilagan. En viktig indikation på behov av socialt ekonomiskt stöd är arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad. Behoven definierade på detta sätt är uppenbart störst i de minsta kommunerna. Arbetslösheten är i dessa regioner svår att beteckna som självförvållad, oavsett vilken inställning man har till socialt understöd. Det torde således här vara lättare att acceptera kommunens stöd till de drabbade. Arbetslöshet av denna art var knappast en intressant faktor bakom socialhjälp ide största städerna år 1966. Man kan emellertid spekulera ytterligare i tolkningen av individernas attityd till socialhjälpen. Skillnaderna skulle exempelvis kunna vara en effekt av bristande mänskliga kontakter i de större städerna, och mera goda kontakter i de mindre orterna. Att mänskliga kontakter leder till samhörighetskänsla är en väl etablerad social föreställning. Det finns också en föreställning om att kontakterna mellan individer är sämst i stora tätorter och bäst i små tätorter. svårigheterna att ge empiriskt stöd åt en tankegång av denna art är dock mycket stora. 1 Tendenserna i attityderna äri stort oförändrade år 19701 jämfört med De frågor som ställdesi 1970 å”

år 1966. De är på flertalet serviceområden dessutom starkt beroende av “Pdersökning

I Örtendahls hade en mindre provokabefolkningsunderlaget. bidrag redovisas bl. a. de data som _ _ _ tiv formulering än motligger till grund för figur 7:2 och tabell 7.4. l figur 7:2 har varje regiontyp svarande frågor år 1966.

180 Ortsbundna levnadsvillkor

Missnöjes- Missnöjesindex index år 1966 år 1970 50 50 Figur 7:2 Sammanfattan- 40 40 de mått på missnöje med 30 30 kommunal service, 12 serviceområden, [olika 20 20 ortstyper åren 1966 och 1970. 10 10 i Anm. Data för norra w n w 3 u: u: z m o o gm 3 (n ø_z s §9 12 §2 s se ga as g 2 glesbygden saknas. å §3 så ä 3 s; S: g:- så å 3 E3 J m0 cr a 7 m° o u: s s s 9 Källa: C. Örtendahl i 5 ;a = 3 56 ä s o: g o: :s 3 3. bilaga 5. 3

givits poäng i förhållande till hur den rangmässigt mellan regiontyperna placerat sig vad gäller andelen intervjuade som säger sig önska ökade insatser på ett område . Den regiontyp som på ett serviceområde fått det högsta värdet på andelen göra mera” får värdet fem poäng, därnäst följande regionklass får fyra poäng etc . . . Med tolv sektorer av den kommunala servicen medtagna i beräkningen erhålls högst 60 poängi en regiontyp. Poängtalet kan anses representera missnöjets omfattning, då andelen göra mindre” regelmässigt är nonchalerbart liten, med det förut nämnda undantaget för socialhjälpen. Varje serviceområde ingår således med lika tyngd i missnöjesindex. Den extremt höga siffran för Stockholm och den likaledes höga siffran för Göteborg-Malmöregionen visar att väljarna i denna typ av kommuner ställer totalt sett högsta krav på kommunala insatser. På nio av de tolv områdena återfinnes den högsta missnöjesandelen i Stockholm. På två områden finns den näst högsta missnöjesandelen här, och på ett område återfinnes den lägsta missnöjesandelen i Stockholm. Det sistnämnda gäller naturligtvis möjligheterna att få arbete. Tabell 7.4 visar att 1970 års siffror ger en likartad tendens som 1966 års data. Skillnaden mellan undersökningarna de båda åren tyder på att de tendenser som observerades år 1966 är ännu tydligare år 1970. Beräkningarna till tabellen är liksom tidigare utförda på andelen av väljarna som ”göra mera”, utom på området socialhjälp, där andelen ”göra mindre i stället använts. Det framhålls i bilagan att den betydande stabiliteten i resultaten tyder på att själva frågetekniken inte åstadkommit skillnaderna i missnöje mellan olika regiontyper. Större krav på kommunernas service i stora regioner, med arbetsmarknadsförhållandena som ett undantag, kan delvis förklaras med att kommunernas ekonomiska läge är mindre överblickbart i den stora resursstarka kommunen. Varje enskild utgiftsökning kan synas obetydlig 1 Ett undantag utgör i förhållande till de väldiga samlade resurserna i en stor kommun. Ett socialvården där andelen i stället visst stöd får detta resonemang vid en granskning av väljarnas anspråk på ”göra mindre” använts. kommunala serviceinsatser i förhållande till deras om uppfattning

Attityder 181

Tabell 7.4 Tendenser i missnöjet med kommunal service åren 1966 och 1970. + anger att missnöjet är större i orter med större befolkningsunderlag och mindrei orter med mindre befolkningsunderlag - anger det motsatta förhållandet. Parentes anger att tendensen är något osäker. Serviceområde Tendens 1966 1970

+ + Mark och plan Bostäder + + - - Arbetstillfällen Vägar, gator och trañk (+) Vatten och avlopp (+) Skolor + Barndaghem, lekskolor (+) Social hemhjälp (+) (+) Ålderdomshem etc . . . (+) (+) + + Socialhjälp Idrott och fritid Bibliotek och kultur

Källa: C. Örtendahl i bilaga S.

kommunalskattens höjd. Om de väsentligt högre anspråken i de större kommunerna hade en bakgrund i en överlagd önskan att förbättra standarden kommunala servicen, borde detta ge utslag också i på den väljarnas bedömning om relationen mellan serviceutbudet och kommunalskattens höjd. I 1966 års undersökning undersöktes denna attitydrelation hos väljarna i följande fråga: Kommunala insatser på olika samhällsområden får i regel också betydelse för kommunalskatten. Vilken av följande uppfattningar tycker Ni passar bäst in på Er kommun? a. Det är så mycket som behöver göras här i kommunen att kommunen bör öka sina insatser även om man skulle bli tvungen att höja kommunalskatten. b. Kommunalskatten är i stort sett lagom iförhållande till behoven av kommunala insatser. c. Det borde gå att minska på utgifterna, så att man kunde sänka kommunalskatten. d. Ingen åsikt. I tabell 7.5 framgår inställningen till förhållandet mellan krav på service och villighet att betala skatt iolika ortstyper. Med tanke på att anspråken varit så markant positivt samvarierande med regionalstorleksegenskapen hos kommunen, så hade det varit rimligt att anta, att också tanken på höjningar av kommunalskatten varit mera förekommande i de stora kommunerna än i de små. Om någon tendens i svarsfördelningen skall urskiljas synes den dock snarast vara av motsatt art. Detta skall då också ses mot det förhållandet att kommunalskattesatsen samtidigt var högst i de minsta kommunerna, där man därtill når de minsta genomsnittliga inkomsterna.

182 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 7.5 Väljamas inställning till kommunal service och skatt 1966. Procentuell fördelning av svaren i olika ortstyper

Anni.: Data för norra glesbygden saknas.

Källa: C. Örtendahl i bilaga 5.

I de större kommunerna är således anspråken på kommunal service

större än i de mindre. Anspråken synes i någon mening vara orealistiska då de inte följs av ett accepterande av de ekonomiska följderna. Den a svagt urskiljbara och något osäkra tendens till större benägenhet bland väljarna att tillåta skattehöjningar i mindre kommuner än i större antyder att befolkningen i små orter är mera medveten om sambandet mellan anspråk på kommunal service och det pris man får betala för detta anspråk. Som Örtendahl framhåller är emellertid materialet så sprött på denna punkt, att antagandet inte kan anses bekräftat. En antydan om fruktbarheten av fortsatta studier på denna punkt ligger dock i tolkningen av resultaten.

7.3 Sammanfattning

Det pågår en omfattande forskning kring till skilda attityder ortstyper samt hur och när dessa attityder formas. Förutsättningarna vid intervjuerna i de skilda undersökningarna varierar dock, varför direkta jämförelser av resultaten ofta inte kan göras. En av flera försiktig tolkning undersökningsresultat visar dock att de medelstora städerna tycks vara mest populära. Vanligtvis är inställningen till den egna ortstypen positiv. Den enskildes uppfattning om vad som avses med en viss ortstyp, exempelvis en medelstor stad, har dock visat sig variera. Det är därför möjligt att finna visst stöd för både att till uppfattningen attityderna större städer och storstäder är positiva och att de är negativa, beroende på hur man tolkar olika undersökningsresultat. Av denna anledning koncentreras i kapitel uppmärksamheten 7 till en analys av vad hushållen anser om en rad serviceförhållanden i olika ortstyper. Attityderna till den kommunala servicen är därvid mest negativa i storstäderna. För elva av tolv skilda serviceområden detta. gäller Mätningar av inställningen till kommunens insatser beträffande arbetsmarknadsförhållandena visar dock det största missnöjet i de minsta orterna, dvs. i norra glesbygdens kommunblock. Även om missnöjet på många serviceområden ökar med storleken på orterna motsvaras de högre

Attityder 183

inte av ökad betalningsvillighet, t.ex. i form av skattehöjanspråken ningar. Starka skäl talar för att bättre kunskaper behövs om preferenser för skilda ortstyper. Det är därvid naturligt att forskningen söker nya vägar för att bättre komma fram till de värderingar som kan bli vägledande vid utformningen av olika orters infrastruktur. Analyser av preferenser kan bedrivas via flyttningsstudier. Hushållens preferenser för exempelvis skilda ortstyper kommer säkrast fram i flyttningsstudier.

184 Ortsbundna levnadsvillkor

8 Flyttningar

Från en rad svenska flyttningsstudier är de generella dragen hos flyttarna kända. De är t. ex. yngre, mer välutbildade och därmed mer välbetalda än ickeflyttarna. De, som flyttar till nya arbeten, har oftast

redan arbete på avflyttningsortenl Det är väl känt att majoriteten av

flyttningarna är kortdistanta, dvs. sker inom den egna lokala arbetsmarknaden eller inom det egna länet. Det är ofta mindre känt att urbaniseringstakten i Sverige i många avseenden var minst lika snabb i början av seklet som nu. Även andelen flyttare har varit konstant under en längre tidsperiod. Denna sedan lång tid etablerade kunskap inom

forskningenz har inte alltid slagit igenom i den allmänna debatten. I figur

8:1 visas hur andelen flyttare inom landet utvecklats sedan år 1910. Inom ramen för det forskningsprojekt som presenteras i avsnitt 8.2 har försök gjorts att visa vad de regionala lönevariationerna betyder i förhållande till alla andra ortsbundna förhållanden som kan tänkas

påverka ett flyttningsbeslut? Bland flyttare med AMS-bidrag från sex

Norrlandskommuner har man med hjälp av intervjuer kommit fram till att de för att få flytta tillbaka till den gamla bostadsorten i genomsnitt är beredda att betala, i form av löneminskning, mellan 230 och 340 kronor per månad. Den senare siffran gäller för gifta där make/maka förvärvsarbetar. Flyttare till storstäder är beredda att betala större relativa löneminskningar för att få återvända. Möjligheterna att avgöra om svaren verkligen återspeglar individernas beslut i en faktisk valsituation är närmast obefintliga. Då flera förhållanden påverkar hushållens val mellan att flytta eller att stanna kvar kan man inte renodla betydelsen av enskilda faktorer på

flyttningsbeslutetf* Med hjälp av relativt enkla antaganden om:

Många hushåll som önskar förbättra sina levnadsvillkor flyttar till orter med exempelvis bättre arbets- eller utbildningstillfållen. Det är därvid uppenbart att alla individer inom ett hushåll inte upplever flyttningen på lika sätt. Det är också uppenbart att många hushåll skulle stanna på bostadsorten om exempelvis arbete kunde ordnas på platsen. 2 Se t. ex. G. Ahlberg, Befolkningsutvecklingen och urbaniseringen, Stockholm 1953. Se Å. Dahlberg, Geografisk rörlighet - sociala och ekonomiska effekter, nr 6, EFA, oktober 1972. Arbete, lön, bostad, servicestandard, social miljö, prisnivå m. fl. förhållanden brukar anses påverka flyttningsbeslut. Se t. ex. C.-H. Siven: Hushållens lokaliseringsval, SOU 1970: 15 bilaga 11.

Flyttningar 185

Antal flyttningar/ 1000 invånare

90 - 80 - 70 - 60 - Figur 8:1 Inrikes flyttningar. A ntaI årliga flytt- 50 - ningsrörelser per 1 000 invånare över försam- 40 - Iingsgränser. Femårsmedeltal åren 1910- 30 - 1960 och 1968-1972 för samtliga försam- 2O - lingar. 10 - Källa: Arne Jakobsson, 78 83 75 79 78 88 81 86 74 72 86 . Omflyttningen i Sverige 4 År 1950-1960, Lund 1969 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 samt sos_

l. att kortare flyttningar föredras framför längre och 2. att vissa andelar av befolkningen ibland söker arbete samt 3. att lediga arbeten ej alltid finns på hemorten inom rimlig tid, kan det faktiska flyttningsmönstret beräknas. Orsaksförhållandena är dock inte kända i och med detta. Att kortare flyttningar är vanligare än längre hänger således delvis samman med att det är lättare att erhålla information om lediga platser på hemorten eller i grannorterna och delvis med önskemål om att ej behöva flytta så långt. I bilaga 4 studerar Anders Karlqvist och Folke Snickars hur dessa tre antaganden kan omformas till en matematisk modell som beskriver flyttningarna mellan 70 A-regioner i Sverige. Flyttningar inom en lokal arbetsmarknad tycks i första hand hänga samman med hushållsförhållanden och bostads- eller boendeförhållanden, se avsnitt 5.2. Mellan lokala arbetsmarknader flyttar man dock av - i samband med eller annan sysselsättningsskäl slumparbetslöshet arbetslöshet, yrkesval eller karriär inom yrkesmarknaden. Långväga flyttningar är vanligast bland dem som väljer mindre vanliga yrken med lång utbildning. Flyttningarna är starkt beroende av den information hushållen har beträffande lediga platser i olika regioner. Informationen om lediga platser är i sin tur, som framhålls i samband med diskussionerna om den s.k. sökarbetslösheten, beroende av flera förhållanden. Den samvarierar exempelvis med antalet lediga platser och avståndsförhållanden mellan de lokala arbetsmarknaderna, både fysiskt och storleksmässigt i ortssystemet. Vad samtliga ovanstående förhållanden betyder för flyttningsavstånden för skilda grupper av flyttare redovisas i figur 8:2. Som synes föreligger stora skillnader i de relativa flyttningsavstånden. Några möjligheter att särskilja mellan preferensemas och informationens betydelse finns ej för närvarande.

186 Ortsbundna levnadsvillkor

Index, medeltal Teknisk Tekn. och utbildn. administr. 15O : Högre utbild. arbete i allmänhet å Tpänstenmrr 150_ Tjänstemän 140-

20-29,m 130- 25-34,m og-og_m I20-

20-29.kv 09.09k 110 - ao 39 25-3455 V Servncearb. og-»g m M8 35-44 m 100- ----- """"""""""""""""""""""" --1-0: K - 30-39 k . in 35-441: og-g,kv Utan högre

å::â;|%'s:r'n3' - -

_ _ 45-54 utbildning Figur 8:2 Medtanflytt- 90 _ g g ningsavståndens varia- Jordbruk, n, tioner mellan olika Industri kategorier av flyttare, 55-w 80 indexjämförelser n mmm.. arbete A betare f Källa: Arne Jacobsson, Omflyttningen i Sverige 70 u_ .__. :I |_._ ^ ._. t. .i K o Ald kl c I tå u unna v kes- v ke Näringsgrens-

1950-1950, Lund 1959- 25560855 ilsgos-isreo (Fia ställa stämning (1550) tillhörighet

När flyttningen, som i figur 8: 2, är satta i relation till kön, ålder och civilstånd avspeglas i viss mån den livscykel som individerna genomlever. Yngre, ogifta personer är således minst bundna till sin miljö. Från 20-årsåldern sjunker medianavstånden successivt med åldersklass. Männen flyttar genomgående något längre än kvinnorna i motsvarande kategorier. Då medianavstånden sjunker med stigande ålder är det följdriktigt att också kategorin gifta personer har korta flyttningsavstånd. De längsta flyttningsavstånden har kategorierna med högre teoretisk utbildning. Tyvärr ger 1960 års folkräkning, som data bygger på, inga uppgifter om annan utbildning. Av övriga socioekonomiska indelningar skiljer sig flyttningsmönstret väsentligt mellan å ena sidan kategorier såsom tjänstemän eller näringsgrenen tjänster m.m. och å andra sidan arbetare inom industrin eller sysselsatta inom jordbruket. Tekniker och lärare tillhör den högre utbildade arbetskraften. De klassificeras som tjänstemän och inordnas under näringsgrenen tjänster. Deras flyttningar sker oftast mellan olika lokala arbetsmarknader. En blick på sammanställningen i figur 8:2 visar att dessa kategoriindelningar har höga indexvärden, dvs. de flyttar över långa avstånd jämfört med övriga befolkningen. Motsatsen, dvs. korta ñyttningsavstånd, återfinns inom grupperingar som innefattar industriarbetare och förvärvsarbetande inom jordbruket. De förhållanden som gällde för flyttarna år 1960 kan förmodas gälla även nu. Individer som inträtt på arbetsmarknaden mellan folkräkningstillfälle-

Flyttningar 187

z_ Figur 8:3 Procentuell för- 50 delning av befolkningen H i olika ortstyper efter an- Stock- tal bostadsorter (efter

han n Göteborg Stöâre su e _ Söclllra Narva N|ona

40 u 15 å

Iolcalmö ryegdaønn âlderl

___ :seden gyegsden

30 _- Anm. l Stockholm har “ 7 drygt 30 % av ortens be- - 2° folkning bott på samma - “ _ ort, dvs. Stockholm, se- __ dan de blivit vuxna. 9 % 10 - av Stockholms befolkning har bott på fyra

_h-Ln h-H-L Fh-LFL _Lu-Lu_ “fl-L... olika orter efter 15 års

12345678 12345670 12345678 12345678 12345678 12345678 ålder_

Avscgna:au (km) Källa: ERU/ EFA :s bearuppvaxtorteu . . o b etnmgar av levnadsniva- S kh I mc om G bo Slö Sd N N -oåieMamnö städ: tällgyaqdenglggrttaygden undersoknmgen

60 rgláaan- V9l

50 “° Figur 8: 4 Procentuell 30 fördeln ing av befolkningen efter avstånd till 20 uppväxtørten.

10- Källa: ERU: s bearbetningar av 1968 års lev- 72 3 , 2 3 , 2 3 , 2 3 , 2 3 , 2 3 nadsnivåundersökning.

na har relativt långa medianflyttningsavstånd. Inträde på arbetsmarknaden är ett kritiskt moment för de mellanregionala flyttningarna. Arbetsplatstäthetens betydelse poängteras av HLV i avsnitten 4.4 och 4.5. Sysselsättningsmöjligheterna i små yrken är i betydande omfattning koncentrerade till ett begränsat antal orter. Flyttningsavstånden blir i regel långa för dessa yrkesgrupper. Alternativa sysselsättningsmöjligheter

saknas ofta vid bibehållen anspråksnivå. Däremot har personer i stora

yrken, chaufförer, kontorister, industriarbetare eller butiksbiträden, ofta väsentligt flera arbetstillfällen att välja på inom relativt nära avstånd. En flyttning blir därför vanligtvis inte så lång. Återflyttningarna kan till stor del förklaras av arbetsmarknadsförhållanden. Då ett önskat förvärvsarbete på hemorten inte finns ledigt vid tiden för inträde på arbetsmarknaden flyttar man tillfälligt till en annan lokal arbetsmarknad. När tillfälle ges flyttar man tillbaka. Sammanlagt kan återflyttningar mellan skilda ortstyper anses omfatta hela 20% av totala antalet flyttningar. En fördelning av flyttarna efter antalet flyttningar de gjort visar att flerstegsflyttningar är förhållandevis vanliga. De hänger ofta samman med yrkeskarriärer i ortssystemet. I tabell 8.1 redovisas flerstagsflyttningar bland svenska och utländska medborgare åren 1968-1972. Flerstegsflyttningar är relativt sett betydligt vanligare bland den senare gruppen. Som ett exempel på vad flyttningarna betyder för olika kommuner redovisas i tabell 8.2 hur stor andel av befolkningen i några kommuner

188 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 8.1 Fördelning av svenska och utländska flyttare 1968-72 efter hur många gånger de ñyttat över kommungräns.

Anm. Totala antalet flyttningar över kommungräns under femårsperioden var 2 276 000.

Källa: Underlagsmaterial för länsplanering 1974, SCB.

som kan sägas vara orsakad av nettoñyttningarna. Botkyrka* utanför

Stockholm ökade sin befolkning från 23 600 invånare 1/11 1967 till 56100 invånare 31/12 1972. Utan flyttningar under femårsperioden hade befolkningen uppgått till endast ca 29 000 invånare 31/12 1972. Flyttningstillskottet under perioden var 27 100 personer, dvs. 93 % av den befolkning som borde finnas i kommunen om inga flyttningar förekommit. Jokkmokks befolkning minskade under samma femårsperiod på grund av nettoutflyttning. Nettoutflyttningen motsvarar 17 % av den befolkning man skulle haft utan flyttning. Resultaten av kraftiga _ 0 ñyttningsströmmar kan självfallet avläsas i befolkningens åldersfördel- Ett omrade motsvaran- . . . .. . . . n1ng. Befolkmngspyramider for de tva extremkommunerna redovisas 1 de nuvarande Botkyrka kommun. figur 8:5.

BOTKYRKA JOKKMOKK 31.12.1972 31.12.1972 75-w 70-74 65-69 60-64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20-24 15-19 Figur 8:5 Befolknings- 10-14 pyramider för Botkyrka 5- 9 och Jokkmokks kommu- 0- 4 ner 31.12.1972. 7. a 4 0 4 s °/. 1. a 4 0 4 a °/.

Anm. Som framgår av tabell 8.2 så förklaras Botkyrkas befolkningsförändring under femårsperioden 1968-1972 till 93 % av inflyttning. Siffran för Botkyrka är den högsta som någon kommun redovisar. Jokkmokk utgör andra extremen i tabell 8.2.

sou 1974: 2 Flyttningar 189

Tabell 8.2 Kommuner vilkas invånarantal till stor del kan förklaras av flyttningar 1968- l 97 2 Kommuner med de % av invånar- Kommuner med de % av invånarhögsta positiva antalet som lägsta negativa antalet som talen i Sverige förklaras av talen i Sverige förklaras av inflyttning utflyttning

Botkyrka + 93 Jokkmokk - 18 + 73 Pajala - 17 Upplands-Bro Håbo + 70 Överkalix - 17 + 43 Övertorneå - 12 Vellinge + 38 Storuman - 12 Staffanstorp + 38 Åsele - ll Upplands Väsby Ekerö + 36 Sorsele - 10 + 35 Ragunda - ll Kungsbacka Härryda + 34 Älvdalen - 10 Lomma + 29 Arjeplog - 10

Anm. Det är givetvis förortskommuner runt storstäderna som uppvisar den största andelen nettoinflyttare i förhållande till den teoretiskt beräknade befolkning som skulle finnas 1972 ikommunen om det ej förekom flyttningar.

Källa: Underlag för länsplanering 1974, SCB.

De nya kommunerna i tabell 8.2 är inte bra exempel på lokala arbetsmarknader. Botkyrka ingår naturligt i Stockholmsregionen. Inflyttningen i Botkyrka hänger i första hand samman med den kraftiga interna omfördelningen i Stockholmsområdet. Stockholms kommun är exempelvis en av de kommuner som förlorat mest befolkning på grund av flyttningar. Hela 8 % av kommunens befolkningsminskning beror på negativ nettoflyttning, vilket innebär att kommunen skulle komma på 14:e plats i tabell 8.2 med -8 % om den inkluderat alla kommuner. Det kan noteras att ungefär hälften av landets kommuner då skulle erhålla negativa värden.

8.1 Byte av ortstyp

Kvantifieringar av flyttningströmmar blir alltid godtyckliga då olikstora församlingar utgör den minsta geografiska enheten i flyttningsstatistiken. Vissa långväga flyttningar inom stora församlingar i Norrlands inland registreras inte medan en flyttning till grannkvarteret i en större tätort kan hamna i statistiken. Dessa problem försvinner delvis, men inte helt som framgår av föregående avsnitt, när de nya kommunerna används som minsta enhet i beräkningarna. I tabellerna 8.3 och 8.4 redovisas hur bruttoinflyttningarna till olika ortstyper fördelar sig efter utflyttningsort. Storstädema får mellan 30 % och 40 % av inflyttningarna från de större städerna. Dessa i sin tur får ta emot samma andel från södra mellanbygden. Vanligen är flyttningarna mellan olika orter ungefär lika stora i båda riktningarna. De små

190 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 8.3. Flyttningsmatris 1970. Procentuell fördelning av flyttningen till varje ortstyp från de övriga

Inflyttning Storstäder Större Södra Norra Norra Utlan-

till städer mellan- tät- gles- detl

Utflyttning bygden bygden bygden från

Storstäder 10 26 22 21 18 47 Större städer 30 - 42 23 23 31

l Emigration Immigration

Källa: Befolkningsförändringar 1971, del 2.

nettoskillnaderna avgör dock på sikt ortssystemets varför de utveckling

ofta uppmärksammas i flyttningsanalysenl .

I ett forskningsprojekt i Umeå har man inom ramen för EFAzsz arbete jämfört nettoutflödet från de län som år 1970 hade negativ nettoimmigration. I gruppen ingår Gotland, Kopparberg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Gruppen övriga ogifta, som kan förmodas ha låg medelålder, flyttar ofta bort från områden med dåliga arbetsmarknadsförhållanden. Det framhålls att den grupp som till största delen kan förväntas utgöra nettoflyttare” är de som av AMS fått flyttningshjälp. De formella villkoren för att få starthjälp är att personen inte kan få arbete i hemorten eller i dess närhet och att personen därför måste flytta till annan ort där det är särskilt svårt att få arbetskraft i det yrke anställningen avser. Under 1970 erhöll 8 832 personer starthjälp vid flyttning från de sex län som visade nettoutflyttning. Även bland dessa flyttare är det en kraftig överrepresentation av yngre och ogifta personer.

“Den allmänna omflyttningen i riket tilldrar sig särskilt ur sociologisk synpunkt

ett stort intresse, eftersom den leder till betydande omgrupperingar av befolkningen, dvs. till talrika miljöbyten och yrkesväxlingar. Vid studiet av sådana företeelser som urbaniseringsprocessen är det emellertid naturligt att huvudsakligen rikta uppmärksamheten på nettoresultatet av omflyttningen. Detta gäller så mycket mer, som konjunkturväxlingarna tydligt avspeglas i nettoutflyttningens variationer men mera yttra sig om krusningar på ytan i siffrorna för bruttoflyttningen.” G. Ahlberg i Befolkningsutvecklingen och urbaniseringen i Sverige 1911-50, Stockholm 1953. ZEFA = Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (knuten till arbetsmarknadsdepartementet). Undersökningen genomförs i samarbete mellan Sociologiska institutionen och ekonomiska institutionen, avdelningen för nationalekonomi vid Umeå universitet.

Flyttningar 191

Tabell 8.4 Flyttningsmatris 1971. Procentuell fördelning av inflyttningen till varje ortstyp från de övriga Inflyttning Storstäder Större Södra Norra Norra Utlantill städer mellan- tät- gles- det Utflyttning bygden bygden bygden från

Södra mellanbygden 6 7 5 - 29 2 Norra tätbygden

l Emigration lmm igration

Källa: Befolkningsförändringar 1970, del 2.

Tabell 8.5 visar antal flyttningsrörelser mellan ortstyper år 1971. De tre storstäderna har förts till samma klass. Det mest typiska för flyttningarna är att inflyttningen till en ortstyp är ungefär lika stor som utflyttningen. Nettoskillnaden utgör alltid en liten andel av bruttoströmmama. I tabell 8.6 registreras de största bruttorörelserna mellan ortstyper, inklusive utlandet. De tre mest dominanta relationerna svarar för drygt hälften av flyttningen.

Tabell 8.5 Flyttningsmatris 1971. Totala antalet flyttarel mellan ortstyper

Inflyttning Storstäderz Större Södra mel- Norra tät- Norra gles- Utlandeta Summa

till städer lanbygden bygden bygden Utflyttning från

glesbygden

Utlandet 21 500 lI 900 7 300 800 900 - 42 600

Summa 79 100 69 300 47 800 16 800 ll 500 39 500 264 400

finm.

Egentligen antal flyttningsrörelser. Samma person kan flytta flera gånger under året. Stockholm, Göteborg och Malmö A-regioner har sammanslagits till storstäder. Inflyttning till utlandet avser självfallet emigrationen. Utflyttning från utlandet avser självfallet immigrationen.

Källa: SOS, Befolkningsförändringar 1971, del 2.

192 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 8.6 Dominanta flyttningsströmmar mellan ortstyper 1970 och 1971

Totalt antal flyttare mellan ortstyper 3 17 000 264 000

8.2 Förändrade levnadsförhållanden

I syfte att utröna vilken betydelse flyttningen hade för dessa flyttares levnadsförhållanden initierades år 1969 en undersökning ”Geografisk rörlighet - sociala och ekonomiska effekter. Undersökningen har också

till syfte att med hjälp av s. k. cost-benefit-analysl beräkna lönsamheten

av en flyttning för det flyttande hushållet och för samhällsekonomin. Resultat presenteras i EFA: s kommande betänkande. Undersökningspopulationen är flyttare som erhållit starthjälp och flyttat från något av arbetsförmedlingsområdena i Dorotea, Vilhelmina, Gällivare, Överkalix, Luleå eller Umeå samt flyttat någon gång mellan 1.7 1969 och 30.11 1970. Flyttningsvägarna för den undersökta gruppen skiljer sig mellan dem som flyttat från inlandskommunerna och dem som flyttat från kuststäderna. Ca 1/4 av inlandsflyttarna flyttade till kuststäderna Umeå eller Luleå och l/4 flyttade till storstäderna, medan ca hälften av flyttarna från kuststäderna flyttade till någon av storstäderna. Vid datainsamlingstillfället, i maj-juni 1971, hade något mindre än hälften flyttat vidare från den första inflyttningsorten och drygt 1/4 flyttat tillbaka till hemkommunen. I undersökningen studeras främst de flyttare som stannat på den första inflyttningsorten. Den gruppens levnadsförhållanden jämförs med både en kontrollgrupp, kvarstannare i utflyttningsområdena, och ett riksgenomsnitt. Bland undersökningsresultaten kan nämnasz att arbetsmarknadssituationen helt naturligt förbättrades. Arbetslösheten minskade således för flyttaren, speciellt bland de unga männen. För kvinnornas del är 1 arbetslösheten hög efter flyttningen, utom för dem som flyttat till Dvs. samhällsekonomisk storstäderna. Situationen jämförs då hela tiden med kontrollgruppens kostnads-intäktsanalys. förhållanden. Medan sysselsättningsmöjligheterna förbättras för kvinnliga 2 Se R. Åberg, Geografisk till storstäderna inflyttare har de något större svårigheter att ordna rörlighet - sociala och ekonomiska effekter nr 5 barntillsyn än de som flyttar till andra ortstyper. EFA, oktober 1972. Den studerade flyttargruppens bostadssituation före utflyttningen

Flyttningar 193

märks av att ca hälften bodde i flerfamiljshus och återstoden i en- eller

tvåfamiljshus eller jordbruksfastighetenl Cirka hälften var inneboende i

någon form, vanligen hos föräldrar. En tredjedel bodde i hyres- eller bostadsrättslågenhet. En obetydlig andel av flyttarna bodde i egen villa. Efter flyttningen bodde 84 % av de s.k. enstegsflyttarna i flerfamiljshus. I stor utsträckning har flyttarna hamnat i nybyggda hus. Den dominerande bostadstypen på inflyttningsorten är lägenhet, 70 %. Andelen inneboende minskade kraftigt. Endast 2 % av enstegsflyttarna är bosatta i bostadsbarack och en lika liten andel i egen villa. De regionala skillnaderna är små i dessa avseenden. Bostadskostnaderna ökade i och med flyttningen. De som bodde i lägenhet på avflyttningsorten betalade cirka l 000 kr mer i årshyra efter flyttningen. De ökade kostnaderna förklaras för denna grupp av standardskillnader, utom möjligen för flyttare till storstadsregionerna. Förändringar i avstånden mellan bostad och arbete samt restider studeras ingående. Före flyttningen var medeltalet för resavståndet ca 10 km för dem som bodde iinlandet och ca 6 km för dem ikustlandet. Efter flyttningen var medeltalen för ortstyperna 5 â 6 km utom i storstäderna där det var ll km. De ändrade avståndsförhållandena speglas i restiderna. Flyttare från kustlandet till storstäderna ökade sina restider från 17 till 27 minuters enkel resa. En markerad tidsbesparing, från 23 till 17 minuter, hade flyttare från inlandet till större städer och södra mellanbygden.

Även fritidsfärhållandena påverkas självfallet av flyttningar? Flyttarna

tycks ofta ha en något högre andel personer med begränsade kontakter än motsvarande jämförelsegrupper. Främst äldre ogifta flyttare skiljer sig i detta avseende. Då flyttare till storstäder och norra tätbygden flyttar efter gamla flyttningsvägar underlättas deras sociala situation på den nya hemorten. De som flyttar till övriga Syd- och Mellansverige får däremot mindre vän- och släktumgänge. Fritidsförhållanden har enligt undersökningen en avgörande betydelse för trivseln. För småbarnsfamiljer kan man exempelvis framhålla vikten av att få hjälp med barntillsyn av släktingar.

Avslutningsvis skall ytterligare en aspekt, som studeras inom ramen för

EFA:s arbete, omnämnas. Sambandet mellan kvarboende och inkomst analyseras för ett representativt urval bland samtliga vuxna svenskar, se l Se Å. Dahlberg, Geografigur 8:6. Beräkningarna är gjorda på levnadsnivåundersökningens matefisk rörlighet - sociala och rial och avser år 1968. Som figuren visar har flyttare med högre ekonomiska effekter nr 7 grundutbildning än folkskola högre timlön. Flyttare med enbart folk- EFA, november 1972. skoleutbildning har lägre lön än det normala. Det skall observeras att 2 resultaten beräknats så att flyttarnas ålder och den lokala arbetsmark- Se R. Åberg, Geografisk rörlighet - sociala och nadssituationen ej påverkar avvikelserna. De som en gång väl flyttat tycks ekonomiska effekter nr 9, bland välutbildade tjäna mer om de bott länge på inflyttningsorten. EFA, aug 1973.

194 Ortsbundna levnadsvillkor

Kronor avvikelse från medelvärde l 20 - _ _ Bott 23 ar eller mer på orten 15- 7A Bott 8-23 år på orten 16_ E Bim 4-7 år pá orten Figur 8:6 Förhållandet . Bott mindre än 4 år på orten mellan flyttning och tim- 14-n län för män med olika 12utbildning. lO l Anm. Data har rensats för a variationer i ålder samt vissa förhållanden på de loka- 5 la arbetsmarknaderna. 4 - Män inom offentliga tjänster ingår ej. De kvarboende 2 .i har ingått vid rensningen, model- . men redovisas ej i figuren värde M p.g.a. representativitetspro- 2 .. Student- Realaxamenel. Realexamenel., Folkskola blem. examen motsvarande motsvarande samt yrkessamt yrkes- men e; _yrkos- utbildning Folkskola man 4 utbildning utbildning e; yrkuuçbildn_ Källa: EFA. j

8.3 Inkomstförändringar

I prop. 1972:111 påvisades att de flyttandes inkomststruktur skilde sig från den stationära befolkningens. Materialet som presenterades omfattade män i åldern 30-39 och 40-49 år, som flyttat under år 1969. Där konstaterades bl.a. att de flyttande jämfört med den stationära befolkningen var överrepresenterade i inkomstklasserna upp till 15 000 kr per år samt underrepresenterade i inkomstklasserna mellan 15 000 kr och 30 000 kr per år. I inkomstlägena däröver var flyttarna överrepresenterade. Vidare framgick att inkomsterna för de flyttande året efter flyttningen ytterligare förbättrats gentemot den bofasta befolkningens. Ytterligare material har tagits fram beträffande inkomstförändringar vid

flyttningarl. Det framtagna materialet omfattar följande:

- Flyttningsrörelser av svenska medborgare - Med flyttning avses därvid, för personer som under år 1969 flyttat flera gånger, platsen från vilken flyttningen har skett första gången till den plats vilken personen flyttat till sista gången.

- avser de personer som flyttat över länsgränsz (enligt

Flyttningen indelning per den l.l.7l). - Ut- och invandring är borträknade.

lDatasammanställningen till HLV:s rapport har utförts av G. Hansson, RU,

arbetsmarknadsdepartementet. Länsgränserna följer därvid de tidigare kommunblocksgränserna. Kommunblockslänets gränser följer indelningen per den 1.1.1972. För personer som flyttat flera gånger under år 1969 räknas som flyttning den plats ifrån vilken personen flyttat första gången till den plats vilken personen flyttat till sista gången.

Flyttningar 195 Tabell 8.7 Antal flyttare 20-64 år över länsgräns år 1969 fördelade efter ålder och kön

Anm.: Länsgränsema följer kommunblocksgränserna.

- Inkomst inkluderar både inkomst av förvärvsarbete samt övriga källor, exempelvis förmögenhet - Ortsklassificeringen avser länsstyrelsernas modifierade förslag - 1968 års inkomster har inte omräknats till 1970 års inkomster - Löneskillnader p.g.a. dyrortsklasser har inte beaktats.

Ovan angivna punkter leder definitionsmässigt till avvikelser gentemot tidigare publicerade källor som behandlat flyttning. År 1969 flyttade 176 141 personer varav antalet i åldern 20-64 år uppgick till 116 459 personer. I tabell 8.7 åskådliggörs den senaste gruppen, fördelad efter ålder och kön. Under året flyttade lika många män som kvinnor. För båda könen dominerar gruppen 20-29 åringar. Fördelningen på åldersklasser skiljer sig något mellan könen på traditionellt sätt. I den lägsta åldersgruppen är således kvinnorna överrepresenterade och de gifta kvinnorna underrepresenterade. En första analys av flyttarstudien presenterades i prop. 1972:111 varvid det kunde konstateras att flyttarna oftare än icke-flyttare saknade inkomst eller hade höga inkomster. Mellaninkomstgrupperna var underrepresenterade bland flyttarna. Andelen inkomsttagare i resp. åldersgrupp belyses i tabell 8.8, där även avvikelsen från motsvarande rikssiffra anges. År 1968 hade samtliga flyttargrupper, exklusive gifta kvinnor 20-29 år, en mindre andel inkomsttagare än motsvarande grupper i riket. Totalt var andelen O-inkomsttagare 6,5 procentenheter större än riksvärdet. År 1970 var situationen den motsatta. Flyttarna hade då 4,3 procentenheter färre O-inkomsttagare. Andelen inkomsttagare bland flyttarna ökade med ca 10 procentenheter mellan åren 1968 och 1970. Bland de skilda flyttargrupperna män, kvinnor och gifta kvinnor uppvisade männen en genomgående större minskning av andelen O-inkomsttagare jämfört med resp. riksandelar. För flyttande män innebar detta att andelen t.o.m. var lägre 1970 än för riket. Flyttande kvinnor och i synnerhet de gifta kvinnorna hade en sämre utveckling av andelen inkomsttagare än motsvarande grupper som ej flyttade. De flyttade gifta kvinnorna uppvisade exempelvis för alla åldersgrupper en relativ sänkning av inkomstintensiteten. Totalt minskade deras inkomstintensitet i relation till riket med drygt 2 procentenheter. De kvinnliga flyttarna i

196 Ortsbundna levnadsvillkor Tabell 8.8 Andel inkomsttagare bland flyttare år 1968 och 1970 samt avvikelse mot riksandel i resp. åldersklass

År 1970

Anm.: Negativt tecken innebär att andelen inkomsttagare bland flyttande är lägre än motsvarande andelar för resp. kategori i riket.

åldersgruppen 20-29 år utgör ett undantag från det vanliga mönstret, § vilket är naturligt då de ofta inträder på arbetsmarknaden. De hade en relativt kraftig ökning av inkomstintensiteten. I gruppen återfinns också år 1970 den högsta inkomstintensiteten, ca 70 %, bland samtliga flyttande kvinnor. Figur 8:7 visar de flyttandes medianinkomster åren 1968 och 1970. Som jämförelse redovisas medianinkomstens förändringar för hela befolkningen. De flyttade männen hade den mest markanta inkomstökningen i åldersklassen 20-29 år. Många kan förmodas ha flyttat från utbildningsorter till sitt första välbetalda arbete. Flyttande män hade i motsats till icke-flyttande män minskande inkomstökning med stigande ålder. För 50-64-åringar ökade inkomsten med endast 1500 kr eller 38% av inkomstökningen i riket. För flyttande kvinnor var inkomstförändringen, om än på lägre nivåi resp. åldersklass, likartad med männens. Den största inkomstökningen, 4 500 kr, återfinns i åldern 20-29 år och den lägsta, drygt 500 kr, i åldern 50-64 år. l åldrarna 30-39 år hade de dock en lägre inkomstökning än i åldrarna 40-49 år. För de flyttande gifta kvinnorna i åldern 20-29 år var inko mstförändringen negativ, dvs. medianinkomsten blev 300 kr lägre efter flyttningen. Det är tydligt att kvinnorna får underordna sig männens karriärer bland de unga flyttarhushållen. Inkomstförändringen bland gifta flyttande kvinnor i övriga åldersgrupper överensstämmer i stort med vad som gäller för övriga flyttare. I tabell 8.9, som ej kommenteras i texten, visas fördelningen för flyttande och samtliga inkomsttagare på inkomszklasser.

Flyttningar 197

Modianinkomu 1000-13!kr 35 M5 Hyllar: alla 30- 25 -

20gå 15- 10- 5 - 0 20-29 30-39 40-49 50-64 Ãldnnklau

201 Kvinnor 15 - 10-

E E”

5 - 0 20-29 30-39 40-49 soåså Ãldouklns

Gilla kvinnor

ä E

20-29 30-39 40-49 50-64 Åldovsklass Modianinkumnon har öka! mellan åren 1968-1970 . Madianinkomnon har minskat mellan inn 1968-1970

l det följande belyses inkomstförändringar hos flyttare i åldrarna 30-39 år. Det totala antalet flyttande i den aktuella åldersklassen uppgick till knappt 25 000 personer. Av dessa flyttade ca 30 % till och från respektive primära centra och regionala centra. För storstäderna förelåg en viss nettoinflyttning. Regionala centra och kommuncentra uppvisade motsvarande nettoutflyttning, ca 500 personer totalt. Andelen inkomsttagare bland de flyttande var året före flyttningen högst för flyttare från storstäder. Näst högst andel hade primära centra. Därefter följde regionala centra och kommuncentra. Denna hierarkiska ordning gäller båda könen vid rangordning efter utflyttningsort. Samtliga - utom kvinnor som flyttat från storstäder - hade en flyttarkategorier lägre inkomstintensitet än motsvarande kategori som ej flyttade, se tabell 8.10. År 1970 hade andelen inkomsttagare bland de flyttande ökat. De som flyttade från kommuncentra hade dock fortfarande lägsta andelen. från storstäder hade i förhållande till övriga flyttare en Flyttare ogynnsam utveckling till år 1970. Detta material tillåter en mer ingående analys. För vissa grupper av utflyttare från storstäder sjönk exempelvis inkomstintensiteten. En sådan grupp är kvinnor som flyttat till regionala centra och kommuncentra. Detsamma gäller för män som flyttat mellan storstäder.

198 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974 2 Tabell 8.9 lnkomsttagare 20-64 år fördelade på inkomstklasser åren 1968 och 1970 Inkomst 1968, l 000 kr

Inkomst 1970, 1 000 kr

100,0

Anm. Plustecken anger överrepresentation av flyttare jämfört med riksfördelning, minustecken anger underrepresentation. Endast flyttare över kommunanpassad länsgräns ingår.

Tabell 8.10 Andel inkomsttagare 1968 och 1970 bland dem som flyttat under 1969 från skilda ortstyper

Till samtliga Män Kvinnor Gifta kvinnor ortstyper från 1968 1970 1968 1970 1968 1970 Andel Andel Andel Andel Andel Andel % % % % % %

Storstäder 93,0 93,6 60,3 61,9 55,6 58,7 Primära centra 92,0 94,7 59,5 63,3 55,4 59,9 Regionala centra 90,9 94,4 55 ,4 63,7 51,7 61,1 Kommuncentra 89,4 93,4 52,2 59,8 47,2 56,5 Alla ñyttare 91,6 94,2 57,5 62,6 53,4 59,5 Riket 94,1 94,0 60,2 67,5 56,9 65,0

Flyttningar 199

Tabell 8.11 Medianinkomster 1968 och 1970 för utflyttare över kommungräns fördelade efter utflyttningsort, l 000-tal kr.

Män Kvinnor Gifta kvinnor inflyttade till samtliga orter från 1968 1970 Föränd- 1968 1970 Föränd- 1968 19 70 Förändring % ring % ring %

+ 13 - 3 10,9 - 4 Storstäder 31,8 36,0 14,5 14,0 11,4 Primära centra 29,0 35,3 + 22 13,3 14,9 + 12 10,1 12,0 + 19 32,3 + 21 12,1 13,4 + 11 9,5 10,9 + 15 Regionala centra 26,8

24,5 29,3

Av tabell 8.11 framgår att medianinkomsterna år 1968 var hierarkiskt ordnade hos kategorin som flyttat från med högsta medianinkomsten storstäder och lägsta inkomsten hos dem som flyttat från kommuncentra. För männen var differensen mellan högsta och lägsta medianinkomst år 1968 7 300 kr. Skillnaden för kvinnor totalt och gifta kvinnor var 3 300 kr resp. 3 000 kr. Fram till år 1970 hade för männen i samtliga fall medianinkomsten ökat i inkomster minskade. Skillnaden mellan kraftigt. Spridningen högsta och lägsta inkomst var 6 100 kr. För kvinnor totalt och gifta kvinnor var skillnaderna år 1970 l 800 kr resp. 1 900 kr. Avslutningsvis redovisas i tabellerna 8.12 och 8.13 medianinkomstens absoluta för gifta kvinnor och samtliga kvinnor. De förändringar inkomstskillnaderna har kvinnor som flyttar mellan kraftigaste negativa storstäderna. För de gifta kvinnornas del kan förhållandet förklaras av att de i första hand flyttar på grund av sina mäns arbetsbyten och karriärer. Då civilståndet mättes vid själva flyttningen kan samma orsaker i viss mån gälla för gruppens samtliga kvinnor. medianinkomsten år 1970 bland kvinnor och gifta kvinnor Högsta uppvisade de som flyttat från primära centra, 14 900 resp. 12 000 kr.

Tabell 8.12 Medianinkomstens förändringar mellan 1968 och 1970 för gifta kvinnori åldrarna 30-39 år som under 1969 flyttat mellan ortstyper

Utflyttare från lnflyttare till

Stor- Primära Regionala Kommun- Samtliga städer centra centra centra

- 1 200 + 200 - 900 + 200 - S00 Storstäder Primära centra + 2 500 + 2 100 - 100 + l 300 + 1 900 + 1 800 + 900 + 1 300 + 1 000 + 1 400 Regionala centra Kommuncentra + 2 400 + 1 500 + 2 200 + 2 100 + 2 500 + 1 400 + 1 200 + 900 + l 100 + 1 3001 Samtliga 1 Motsvarande ökning för gifta kvinnor i riket + 1 700.

200 Ortsbundna levnadsvillkor

Tabell 8.13 Medianinkomstens förändringar mellan 1968 och 1970 för samtliga kvinnori åldrarna 30-39 år som under 1969 flyttat mellan ortstyper

Utflyttare Inflyttare till från Stor- Primära Regionala Kommun- Samtliga

700 + 1 100

l Motsvarande ökning för kvinnor i riket + 1 700.

Kvinnor och gifta kvinnor som flyttat från kommuncentra hade i likhet med männen en kraftig ökning av inkomsten. För kvinnor gifta var inkomsten 30 % högre året efter flyttningen.

Rangordnas flyttarna efter inflyttningsort var inkomstbilden för flyttande män i stort densamma som i tabell 8.5. Även för kvinnor och gifta kvinnor gäller att medianinkomsterna år 1968 var ungefär desamma. År 1970 blev dock för kvinnor inkomstförändringen flyttande och gifta kvinnor till storstäder positiv, vilket totalt innebar en ökning av medianinkomsten med 8 resp. 13 % till 15 700 resp.l 2 500 kr. Detta var även de högsta medianinkomsterna vid rangordning av flyttare till resp. ortstyp. För övriga kvinnliga var inkomsterna flyttargrupper genomgående något lägre år 1970 än i tabell 8.5.

Sammanfattning

Antalet flyttare har successivt ökat. En vanlig missuppfattning är att detta även gäller flyttningarnas relativa omfattning. Dessa är emellertid inte märkbart större nu jämfört med tidigare. Varje år byter ungefär 8 av 100 svenskar boendeförsamling. Andelen har i stort varit konstant under hela 1900-talet. Den relativa nettoutflyttningen från glesbygderna har t.o.m. successivt avtagit de senaste 50 åren. Även den relativa nettoinflyttningen till större orter har minskat. I Stockholm var den som störst i slutet av l800-talet. Stockholmsl nettovinst gentemot Norrland har som bekant minskat de senaste 15 åren. Inom ramen för det synsätt som utvecklas i kapitel 2 för att studera hushållens levnadsvillkor kan en teori för urbaniseringsprocessen utvecklas. Ökade offentliga och insatser privata i vissa, ofta större, orters infrastruktur medför bättre ortsbundna levnadsvillkor i dessa. De hushållsbundna villkoren, t.ex. inkomsterna, utjämnas medvete: mellan olika regioner och orter. Hushållens möjligheter att själva förbättra levnadsvillkoren begränsas därmed till byte av bostadsort. Jämförelser mellan flyttarnas arbets- och bostadsförhållanden före och 1 Stockholms A-region efter flyttning tyder också dessa ofta på att förbättras i 02h med

Flyttningar 201

HLV uppmärksammar dock ett viktigt men hittills föga flyttningen. undantag. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden uppmärksammat försämras väsentligt i varje fall på kort sikt i samband med flyttningar. finns på grupper där inkomsterna minskade i samband med Exempel Gifta kvinnor i åldrarna 20-29 år ökade sina inkomster i flyttning. genomsnitt med ca 4 000 kronor mellan år 1968 och 1970. De av dessa över kommunblocksgränser minskade dock i genomsnitt sin som flyttade inkomst med 700 kronor. Förhållandet framgår av analyserna i kapitel 8 av inkomstförändringar i samband med flyttningar mellan ortstyper.

202 Ortsbundna levnadsvillkor SOU! 1974:2

levnadsvillkor

-

9 Ortsbundna

sammanfattande

bedömning

I HLV-rapporten studeras sådana välfärdsförhållanden som .är orts-

bundna. Utbud av arbete, service och miljö i olika orter analyseras. Även möjligheterna för invånarna att utnyttja dessa tillgångar får stort utrymme i rapporten. En utgångspunkt i HLV:s arbete är att de ortsbundna levnadsvillkoren styr en stor del av människornas handlande. Beskrivningarna av villkoren för hushållens verksamheter i olika ortstyper kan betecknas som ett nytt inslag i den regionalpolitiska forsknings- och utredningsverksamheten. Studierna kompletterar de levnadsnivåundersökningar som introducerades i Sverige av låginkomstutredningen. I föreliggande kapitel sammanfattas HLV: s studie. Den första delen av

kapitlet, avsnitt 9.1, syftar till att ge en lättöverskådlig presentation av

hela rapportens innehåll. I avsnitt 9.2 redovisas bebyggelsestrukturens utformning i ett historiskt perspektiv. Kapitlets huvuddel, avsnitten 9.3-9.5, ägnas åt det framtida ortssystemet. Ett antal alternativ för uppbyggnaden av lokala tätortssystem presenteras. De visar hur mål beträffande närhet till service, arbete och natur i princip skulle kunna kombineras i skilda bebyggelsetyper. De visar också hur samverkan mellan orter kan bidra till att invånarnas levnadsvillkor förbättras i olika avseenden. Avslutningsvis redovisar HLV några forskningsområden som har aktualiserats under arbetets gång.

9.1 Sammanfattning

Enligt det synsätt som bildar stomme i HLV:s analys är välfärden beroende av såväl människornas egna tillgångar som bostadsortens. Till de förra hör hälsotillstånd, kunskapsnivå och penningtillgångar. Till de senare räknas - som nämns ovan - till tillgången arbete, service och andra miljöförhållanden. I samhällsdebatten diskuteras ofta hur de hushållsbundna tillgångarna, såsom inkomster, utjämnas mellan olika befolkningsgrupper. En rad medel sätts också in för att påverka inkomstfördelningen och fördelningen av andra hushållsbundna tillgångar. Samhällsplaneringen å sin sida avser emellertid i allmänhet direkta förändringar av omgivningens tillgångar. I debatten har dessa förändringars fördelningseffekter mer sällan uppmärksammats. HLV visar i rapporten hur man på olika sätt kan belysa hur välfárdsförhållandena

Sammanfattande bedömning 203

levnadsvillkoren

påverkas av ingrepp i de ortsbundna l första hand diskuteras sådana tillgångar som är knutna till boendeorten med omnejd. I rapporten betonas att allt fler av hushållens göromål förutsätter att orterna är rikligt utrustade med arbetsplatser, skolor och m. m. Den förändrade arbetsandra tjänsteutbud, transportanordningar inom och mellan hushållen ställer allt större krav på fördelningen

orternas tillgångar. Förändringen medför bl. a. vidgade anspråk på för-

värvsarbete för kvinnor i bostadsorten. HLV:s studier kompletterar, som ovan framhålls, låginkomstutredningens undersökningar, vilka främst gällde individernas egna tillgångar. Undersökningar av förhållanden inom enskilda hushåll och grupper av hushåll ger tillsammans med studier av de ortsbundna levnadsvillkoren en bred bild av välfärdsförhållandena i samhället. I rapporten ägnas speciellt utrymme åt möjligheterna att utnyttja andra mått än penningmått för beskrivningen av välfärdsfördelningen. Tidsstudier används i detta syfte för att visa hur olika befolkningsgrupper kan fördela sina resurser på hemarbete, förvärvsarbete och fritidsaktiviteter. De samhällsorganisatoriska frågorna får därmed en framskjutande plats i rapporten. Möjligheterna att skapa arbete belyses inte bara med från företagens efterfrågan på arbetskraft. De enskilda utgångspunkt människornas förutsättningar tas också upp. Den största användningen av tidsmått vid samhällsplanering föreligger för närvarande vid trafikplanering och vid utarbetande av fysiska planer nivå. Tidsmått kan även komma till stor användning vid på kommunal avgränsningar av vad som i rapporten benämns individernas dagliga aktivitetsfält. Bilisternas aktivitetsfält är betydligt större än kollektivtrafikanternas. Vid regional planering är det därför ofta praktiskt att avgränsa aktivitetsfälten med hänsyn till resmöjligheter med kollektiva kommunikationsmedel. Skillnaderna mellan trafikantgrupper förstoras givetsvis när de ortstypiska förhållandena beaktas. En bilist i en större stad, t. ex. Örebro, har ca 90 000 arbetsplatser inom en timmes resa från bostaden. Motsvarande siffra för en kollektivtrafikant i en mindre ort, t. ex. Hässleholm eller Tingsryd, är ca 7 000. Metoder för avgränsningar av de lokala arbetsmarknaderna utgör ett av HLV: s bidrag i arbetsmarknadsavsnittet. I rapporten behandlas vidare vad som sammanfattas under rubriken teorier för de lokala arbetsmarknadernas funktionssätt. Däri ingår analyser av utbud och efterfrågan på förvärvsarbete samt den därmed sammanhängande uppkomsten av arbetslöshet. Förhållanden som inte regleras av prisbildningsmeknismen ges stort utrymme. För att förklara regionala skillnader i förvärvsintensitet för individer med likartad bakgrund beträffande kön, ålder och yrkesutbildning, måste arbets-, reseoch barnpassningsmöjligheter uppmärksammas vid sidan av inkomstförhållanden.

1 Någon systematisk genomgång ges därför inte nu av de i och för sig intressanta regionala skillnaderna beträffande utbildning, inkomster, hälsa och konsumtionsstruktur. Data över dessa förhållanden återfinns bl.a. i kapitel 3.

204 Ortsbundna levnadsvillkor

l den internationella debatten har det framhållits att den hittillsvarande arbetsmarknadsanalysen baserats på ett alltför statiskt betraktelsesätt. Man har inte fångat upp flödena på arbetsmarknaden. Det har hävdats att det karaktäristiska för arbetsmarknaden är den ständiga sökprocessen, som får de arbetssökande och de lediga platserna att passa ihop. HLV analyserar hur detta kan gå till på de lokala arbetsmarknaderna. Samspelet mellan utbudet av och efterfrågan på arbetsinsatser betraktas som ett samspel mellan krav och erbjudanden från parterna på arbetsmarknaden. Informationsproblem påverkar sökprocesserras varaktighet. Då information om krav och erbjudanden finns, men e; passar existerar vad som kan kallas ett matchningsproblem. De delvis nya kraven på den svenska arbetsmarknadens uppbyggnad ställer stora anspråk på utformningen av de grundläggande teorierna. I den vidareutveckling av arbetsmarknadsteorierna som nu pågår måste även sambanden mellan utbudet av sysselsättningstillfällen på lokala arbetsmarknader och deras tillgänglighet för enskilda individer beaktas. Teorierna måste emellertid också behandla arbetsfördelningsfrågan. Ökad förvärvsintensitet för kvinnor hör till de förändringar som medför nya former för arbetsfördelningen. Relationerna mellan hemarbete och industriell produktion diskuteras i rapporten och i några av dess bilagor. HLV anser det väsentligt att ökad forskning kring dessa omstållningsprocesser i samhället kommer till stånd. I den regionalpolitiska debatten har förutsättningarna för at: ordna arbete för den utbildade och kvinnorna ungdomen fått stor uppmärksamhet. I kapitel 4 mäts möjligheterna att realisera ett önskat yrkesval. Många yrkeskategorier finns endast representerade i vissa ortstyper. Det kan vidare råda strukturella obalanser som påverkar möjligheterna att realisera yrkesvalet. Det väsentliga är emellertid att även om utlud och efterfrågan är i balans på en lokal arbetsmarknad så är det ofta svårt att realisera ett önskat yrkesval. Orsaken till detta är att det lätt uppstår tillfälliga jämviktsbrister. På små lokala arbetsmarknader blir därmed möjligheterna att få arbete starkt begränsade för de flesta yrkesgrupper. De ortstypiska förhållandena påverkar därmed även arbetslösleten. I såväl den svenska som den internationella debatten om sökarbetsbsheten uppmärksammas mer sällan att den till en del uppstår som enföljd av lokala arbetsmarknadsförhållanden. Den förväntade arbetslöshttstiden skiljer sig sålunda kraftigt mellan olikstora orter. Orter mad lång förväntad arbetslöshetstid drabbas ofta av utflyttning. Den regttrerade genomsnittliga arbetslöshetstiden blir därigenom, som framhåls ovan, likartad i olika ortstyper. Den långvariga arbetslöshetstiden har en helt annan karaktär än den kortvariga. Den senare gäller till en del tiden för inträde på arbetsn arknaden i och för anställning. Den i rapporten diskuterade sökarbetsösheten gäller bl. a. dem som söker arbete för första gången. Den lårgvariga arbetslöshetstiden måste tillmätas stor betydelse som en indikator på dåliga förhållanden på lokala arbetsmarknader. I kapitel 4 framgir att ju mindre de lokala arbetsmarknaderna är, desto större är andelen lårgvarigt arbetslösa kvinnor. Dessa fakta stämmer med teorierna för sökpocesser

Sammanfattande bedömning 205

arbetsmarknader. Förhållandena och tillfälliga jämviktsbrister på lokala 7 redovisade till arbetsmarkstämmer även med de i kapitel attityderna nadsförhållandena i olika ortstyper. till arbete framhålls i HLV : s rapport att servicetill- Förutom tillgången i de ortsbundna levnadsvillkoren. Även gången är en viktig komponent till kvalificerad service ökat under den senaste femårsperioom tillgången skillnader mellan olika delar av landet. HLV har den kvarstår betydande som redovisas i Urbaniseringen i Sverige, SOU följt upp de servicestudier visar att Norrlands inland alltjämt har låga 1970: 14. Uppföljningen tandläkare, viss skolutbildning och värden då tillgången på läkare, med befolkningsunderlaget. Studien skall ses som ett bibliotek jämförs exempel på hur mätningar av levnadsvillkoren kan gå till i praktiken. Urvalet av variabler baseras på en bedömning av vilka variabler som kan

komma i fråga för samhällspolitiska åtgärder. Flera alternativa uppsättär givetvis I kapitel 5 redovisas ett ningar av komponenter möjliga. svenskt välfärdslandskap. I detta ställs frågan hur exempel på ett förhållandena ser ut om alla medboragare skall kunna konsumera lika kvalificerad service oavsett inkomster, bostadsort osv. Det mycket förutsätts därvid att en del av befolkningen i områden med litet utbud med ett i förhållande till reser till och tillgodogör sig service i områden stort utbud. Resultaten för enskilda tätorter sammanvägs folkmängden för större som ungefär motsvarar lokala tätortstill värden områden, har denna tillgänglighet förbättrats med system. Med 1968 års servicekrav har fått en lokalisering som i större ca 30 % fram till år 1972. Utbudet utsträckning än tidigare följer befolkningsfördelningen. De studier av individernas inställning till serviceförhållanden på lokal

nivå som redovisas i kapitel 7 visar att kraven på service är större istora orter än i små. En förklaring kan här vara att kommunernas ekonomiska för de enskilda hushållen i små kommuner. läge är mera överblickbart till service visar närmast att befolkningen i Kartläggningar av tillgången kommuner med stort befolkningsunderlag har höga värden. Detta visas kan således endast användas också i välfärdslandskapen. Attitydstudier som ett bland flera underlag för en ortssystempolitik. HLV ser det som fördjupas. Redan angeläget att forskningen kring attitydmätningar 7 visar att den inställningen till den resultaten i kapitel negativa kommunala servicen i exempelvis storstäderna inte åtföljs av någon service, t. ex. i form av ökade skatter. villighet att betala för ytterligare för utformningen av politiken om Attitydstudier torde främst ge utbyte de gäller någorlunda realistiska valsituationer. måste man beakta den offentliga sektorns allt mer I detta sammanhang ökade förutsättningar att genom sitt lokaliseringsval styra den regionala och bygga upp levnadsmiljöer för hushållen. Möjligheterna utvecklingen ökar i och med att den ortsbundna servicen att påverka levnadsvillkoren av sambandet mellan levnadsvillkoren och den byggs ut. Studier är således ett ämne som i framtiden bör bli offentliga sektorns åtgärder föremål för tvärvetenskaplig forskning. med mindre äntusen invånare. I Sverige finns över tusen tätorter Nästan alla dessa har för liten befolkning för att erbjuda en bred tillgång

206 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974 : 2

till tjänster eller en varierande De boende i dessa små sysselsättning. bebyggelseenheter måste resa till andra tätorter för att trygga behoven av arbete och service. En ökande har kännetecknat dygnspendling efterkrigstiden, då bilismen slagit igenom. av individernas Utvidgningarna dagliga aktivitetsfält minskar därmed behovet av flyttningar. HLV beskriver i tidigare kapitel hur förflyttningsmöjligheterna gestaltar szg för bilister och övriga i olika ortstyper. Som framgår av flera bidrag till rapporten har forskningen kring hur skilda hushållstyper kan fungera i olika ortstyper utvecklats avsevärt under senare tid. Materialet ger underlag för bedömningar av vilken bebyggelsestruktur som skall eftersträvas om olika samhällspolitiska mål skall l detta uppnås. sammanfattningskapitel diskuteras fortsättningsvis med hjälp av några exempel hur ortsystemet kan utformas om mål beträffande arbetsmarknad, service och miljö skall nås. Framställningen inleds med den beskrivning av vårt ortssystems historiska utveclding. Vidare diskuteras strukturdrag som påverkar ortssystemets fortsatta Avslututveckling. ningsvis sammanfattas HLV: s bedömning av hur forskningen på området bör fortsätta. ”

9.2 Ortssystemets i ett historiskt förändringar perspektiv

Det är till stora delar obekant hur befolkningen före detta århundrade brukade förflytta sig för att nå arbete och service. Det är dock rinligt att anta att, som figur 4: ll schematiskt visar, en mycket stor del av de vardagliga bestyren kunde klaras inom ett område som låg närmare än 10 km från bostaden. Det som ur hushållets synpunkt son en ort upplevdes för 100 år sedan omfattade ett betydligt mindre område än geografiskt vad dagens ortsbegrepp avser. Även den enskilda eller husgruppen tätorten har för dagens bilburna en annan innebörd än för befolkning tidigare generationer. En funktionell definition på en ort måste mpassas till de rådande rörelsemöjligheterna. Den lokala tätortsgrupp som kan nås under dagen blir därmed en naturlig minsta enhet i det nztionella ortssystemet. Exempel på två schablonmässigt avgränsade lokala tätortsredovisas system i figur 9: 1. Orterna skall ses som exempel påsvenska typorter. l det följande diskuteras hur befolkningsfördelningen mellan orterna i landets ortssystem förändrats då hänsyn tas till de förlättrade förflyttningsmöjligheterna i dygnsperspektivet. Orternas geografska utförutsätts därvid bredning ha ökat i och med att radien på detdagliga rörelsefältet har ökat.

9.2.1 Förändringar i

befolkningsfördelningen och arbetsfördelningen

Den ökade rörligheten bör, enligt det synsätt som utvecklas i rapporten, ingå som en analyskomponent då befolkningsutvecklingen i d: lokala tätortssystemen skall förklaras. Som framgår av figur 9:2 hur vissa

Sammanfattande bedömning 207

HÄSSLEHOLM LULEÅ

z

4.

il ... Figur 9:1 Lokala tätorts-

system. Grafisk representation av tvä lokala tätortssystem irang-storlekdiagram och på kartor.

förekommit i proportionerna mellan de 50 största lokala förändringar eller orterna under de senaste 100 åren. Det är dock tätortssystemen likheterna i proportionerna som är mest iögonfallande. Även om antalet har tiodubblats - när hänsyn tas till den ökande invånare i orterna rörligheten - är den största orten fortfarande ungefär dubbelt så stor

som den nästa största och tio gånger så stor som den tionde orten i rang. För närvarande har orter med mellan 50 000 och 100 000 invånare den största relativa tillväxten. Mycket små orter befinner sig på tillbakagång vilket inte var fallet. En allt större del av befolkningen leveri tidigare stora orter. medförde att hälften av Ny teknik och nya former för arbetsfördelning de förvärvsarbetande redan år 1900 var sysselsatta inom industri och service. Siffran ligger nu omkring 95 %. Servicesektorn svarar för hela Produktionsförändringar går betydligt fortare att genomföra ökningen. På medellång sikt det än förändringar i bebyggelsestrukturen. tycks därför nästan alltid vara ett gap mellan utbudet av förvärvsmöjligheter lokala arbetsmarknader. och befolkningens efterfrågan på dessa inom för hushållen. Många små serviceorter är Ofta är dessa gap till nackdel lokaliserade ensligt på landsbygden där de tidigare kunde exempelvis betjäna en jordbrukarbefolkning som numera har flyttat från bygden. De spridda servicetätorterna var liksom storstäderna nödvändig ur transportekonomisk när de tekniska begränsningarna inte tillät rörelser synpunkt av varor och människor över långa avstånd. Fortfarande erbjuder tät

bebyggelse fördelar av detta slag.

208 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

Invånare 1 000 000 -

100 000

- 10000

_ Storleksord- nade orter Figur 9:2 Sveriges 50 största orter åren 1855, 191 7 och 19 70.

Anm.: Beräkningarna utgår från att orternas geografiska omfattning förändrats i och med den ökande rörligheten i samhället, se figur 4:11. Ortema har rangordnats efter storlek längs den horisontella axeln så att den största orten har nummer 1.

Källa: Förhållandena åren 1855 och 1917 har beräknats ur S. Nordbeck och B. Rystedt, Computer cartography, Lund 1972. Uppgifterna år 1970 har beräknats från O. Hedbom och G. Norling, Befolkningens fördelning 1970 i Sverige, prickkarta.

9.2.2. Struktururdrag som påverkar ortssystemets utveckling

På flera ställen i HLV:s rapport argumenteras för att de ortsbundna förhållandena får ökad betydelse för hushållens levnadsvillkor. Genom att flytta till orter med bättre arbetsmarknad och service förbättrar hushållen några av de komponenter som ofta bedöms viktiga för hushållens välfärd. Det finns därför mycket som tyder på att glesbygderna och de mindre orterna även i forsättningen kommer att få vidkännas nettoutflyttning och befolkningsminskning. Det finns fler strukturdrag

Sammanfattande bedömning 209

till större orter, dock ej som pekar på en fortsatt befolkningscentration nödvändigtvis till de allra största. förväntas minska inom jord- och Arbetskraftsbehovet ytterligare Industrin omfördelas visserligen till förmån för de mindre skogsbruk. men den ha stagnerat sysselsättningsmässigt. Serviceorterna tycks svarar nästan ensamma för tillskottet av arbetsplatser. En näringarna ökning och differentiering av tjänsteutbudet passar bättre ihop med de än med glesbygd och småorter - åtminstörre befolkningsunderlagen stone med nuvarande arbetsorganisation. Önskemål om förbättrad effektivitet i produktionen och därmed höjd materiell levnadsstandard för hushållen medför obestridligen att fortsatta omlokaliseringar av

arbetsplatser och bebyggelse är sannolika. 4 att 300 000 nya arbetsplatser behöver skapas Det framgår av kapitel totalt i riket skall komma upp i Stockholms nivå. för att sysselsättningen Den dolda arbetslösheten existerar parallellt med ökad efterfrågan på olika t. ex. hälsovården och skolan. En eventuell ny kraftig områden, av den offentliga sektorn kommer i första hand att kanaliseras expansion till större orter och storstäderna. I orter med sämre arbetsmarknadsförhållanden finns tendenser hos att välja lång utbildning. I rapporten visas att sannolikheten ungdomen för att få arbete omedelbart efter avslutad utbildning är låg ide flesta ortstyper. Om den förväntade arbetslöshetstiden blir lång föredrar många l viss utsträckning torde de senare återvända till utbildningsatt flytta. definitiv slutsats om samband mellan utbildning och orten. Någon är därför svår att dra. Det finns ännu fler faktorer som talar för flyttning en fortsatt Det finns även en rad faktorer som talar eller urbanisering. Kortare arbetstid kan verkar för en mer spridd befolkningsfördelning. vara ett sådant förhållande. En osäker faktor i sammanhanget är den forsatta av hushållens reserörlighet. Billigare energi kan utvecklingen betyda att hushållen kan utvidga de dagliga aktivitetsfälten ytterligare och därmed förbättra sina levnadsvillkor. Dyrare bilism kan å andra sidan medföra att en del av den nuvarande pendlingen ersätts av flyttningar. Förhållandena rör dock i första hand den interna bebyggelsestrukturen

inom en lokal arbetsmarknad.

9.3 i ett framtidsperspektiv. De allmänna utveck-

Ortssystemet och ortssystemets förmåga att bilda ram för dem.

lingsmålen

talar för att debatten om ortssystemets utformning kommer att Mycket fortsätta under de närmaste decennierna. Den förväntade långsamma befolkningsökningen, enligt vissa beräkningar mindre än en procent per år fram till år 1990, innebär att de problem kommer att bestå, som har De ovan nämnda strukturatt göra med den låga befolkningstätheten. att motverka både de utvecklingsriktningar som dragen gör det angeläget och de svagheter som bosättningsmönstret har. ter sig mindre önskvärda måste diskuteras med Det är givet att mål för orssystemets utbyggnad från det nuvarande bosättningsmönstret. Endast modifieutgångspunkt

21 O Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

ringar är möjliga med tanke på den långsamma befolkningstillväxten och vår inställning till snabba och drastiska omställningar. Med dessa utgångspunkter kan bebyggelsestrukturen även ses som en restriktion för den nationella politiken. Alla nationella mål som formuleras av regering och riksdag kan i pricip ges en regionalpolitisk tolkning oavsett vilken typ av välfärdspolitik, social politik, kulturpolitik eller ekonomisk politik de rörd Den av riksdagen år 1972 antagna planen för utvecklingen av den regionala strukturen kan betraktas som en geografisk sammanvägning av målen för samhällsutvecklingen. För att prioritera mellan olika mål kan det vara av värde att renodla de krav som dessa ställer på ortssystemet. Som ett första steg i en sådan analys diskuteras i det följande några allmänna krav på avvägningen mellan små och stora orter. I de kortare tidsperspektiven, veckan eller dygnet, är främst den närmaste omgivningen av betydelse för hushållens levnadsvillkor. Möjligheterna för hushållen att tillgodose mål för exempelvis arbete och service ägnas därför uppmärksamhet senare i kapitlet. l prop. 1972: lll kan utläsas mål för arbetsmarknadens kvaliteter. De framtida lokala arbetsmarknaderna får exempelvis inte ha en ensidig branschsammansättning då de bör klara vissa konjunktur- och strukturbetingade påfrestningar. I den av riksdagen antagna planen för den regionala utvecklingen sägs att primära centra bör kunna tillfredsställa vissa krav på arbetsmarknadena differentieringsgrad. Kommuner med minst 50-100 000 invånare svarar därmed mot den lägsta storleken på robusta arbetsmarknaderna i det framtida ortssystmet. Hushållen har också de senaste årtiondena - och då avses huvudsakligen flyttat nettoströmmarna - till kommuner av denna storlek. Även den institutionaliserade servicen ställer ofta stora krav på befolkningsunderlag. Vissa former av service, t. ex. ungdoms- och vuxenskolor, måste lokaliseras nära bostäderna på grund av att de ofta utnyttjas dagligen. Andra former utnyttjas inte ofta men behöver finnas i närheten när de behövs. Brandskydd och olycksfallsavdelningar kan nämnas som exempel. Dessa närserviceanläggningar har ofta betydande fast kostnader som inte står i proportion till utnyttjandegrajen. De kommer därför, med nuvarande teknologi, i första hand att finnzs i orter

med stort befolkningsunderlagd

9.4 Utbyggd samverkan på regional nivå

Landets samlade resurser är spridda över cirka l 800 tätorter (ch stora mellanliggande arealer. Vid alla bedömningar av hushållens tilgång till ortsbundna förhållanden måste man komma ihåg de aktuella dinension- 1 Sambanden mellan allmänpolitiska mål och mål for utvecklingen i enslilda orter är någon gång direkta, t. ex. uttalanden från riksdagen att storstädemzs tillväxt skall dämpas, men oftast indirekta. 1 I SOU 1970:14 diskuterar T. Hägerstrand det rättvisa ortssystemet där antalet orter inte är fler än att de alla kan försörjas med kvalificerad service. Inte heller införs fler viktiga serviceformer än de som kan utnyttjas av hela befdkmingen.

sou 19749 Sammanfattande bedömning 211

erna. Avståndet från Malmö till Kiruna är ungefär detsamma som från Malmö till Rom. En rimlig pendlingssträcka för en bilist är endast några mil. För att tillgodose befolkningen i alla delar av landet med iförsta hand kvalificerad service är det allt viktigare att knyta samman orter på den regionala nivån. I veckoperspektivet behöver hushållen tillgång till regionalt betonad service såsom specialaffárer, kultur-institutioner och vissa sjukvårdsinrättningar. I regionen är det även viktigt att man kan nå större fritidsområden. För att öka tillgången till kvalificerad service krävs en utveckling i två steg. Det finns fortfarande en rad utbud som är exklusiva för de största städerna, framför allt för Stockholm. Det gäller att utjämna gapet mellan provinscentra och storstäder i detta avseende. Nästa steg är att låta dessa centra bli lätt åtkomliga för hushållen i de små orter som ligger utom räckhåll för daglig pendling. Som ett led i införandet av en mer aktiv ortssystempolitik kan man räkna den regionala trafikplaneringen som syftar till att förse regionen med förbindelser, via kollektiva transportmedel, med den regionala servicen. Den fysiska riksplaneringen utgör ett annat exempel på hur samverkan byggs ut på den regionala nivån.

9.5 Framtida lokala tätortssystem

På samma sätt som det är viktigt att översätta de nationella målen till mål för det nationella ortssystemets utformning är det viktigt att på den lokala nivån följa upp vilka konsekvenser olika mål får för bebyggelsens utformning. För att belysa målkonflikter som då uppstår diskuteras som ett tankeexperiment i det följande hur olika mål för utbyggnaden av ett lokalt tätortssystem står i konflikt med varandra. För att renodla målkonflikterna och för att visa hur bebyggelsestrukturen skulle se ut om något mål prioriteras framför andra visas i det följande hur några alternativa lokala tätortssystem kan se ut.1 Det är uppenbart att det i den regionala planeringen knappast kan bli aktuellt att på detta sätt prioritera ett visst mål. Analysen genomförs emellertid för att ange konsekvenserna av vissa handlingsprogram. Den genomförs också för att visa hur nuvarande lokala tätortssystemen skulle kunna klassificeras med avseende på levnadsvillkor. I det följande diskuteras några alternativ för utbyggnaden av lokala ortssystem. De skall uppfattas som extremer. Beskrivningstekniken visar likheter med den som är vanlig inom framtidsstudier. Båda de i avsnitt 9.1 beskrivna lokala tätortssystemen karaktäriseras av gles yttre bebyggelse med äldre landsbygdsfastigheter och mindre tätorter i centralortens omland. En annan typort, ett mellanting mellan de tidigare, kan schematiskt åskådliggöras på det sätt som visas överst i figur

1 Tekniken har tidigare kommit till användning i debatten om olika utbyggnadsalternativ. Häri kan diskussionen om den s.k. bandstadsprincipen nämnas liksom för- och nackdelar med stjärnformig utbyggnad av expansiva städer.

21 2 Ortsbundna levnadsvillkor

UTGÃNGSLÄGE

T7

å; NATUHNÄHA SEHWCE ARBETE

Figur 9:4. Utveckling enligt alternativa mål för expansion i ett lokalt tätortssystem.

9: 4. De tre alternativen utvecklas ur typorter av detta slag. I samma figur symboliseras alternativen i utbyggd form utan angivande av hur den successiva utbyggnaden skall ske. Tre alternativa tätortssystem diskuteras. De betecknas:

l. Det naturnära alternativet 2. Servicealtemativet 3. Arbetsalternativet

9.5.1 Det natumara alternativet

I ett renodlat naturnära alternativ för bör bebyggelsens utformning befolkningen lokaliseras till de delar av det lokala tätortssystemet, där möjligheterna att åstadkomma naturrik yttre boendemiljö är som störst. Det naturnära alternativet uppfyller kriterier som frhet från viktiga luftföroreningar, trafiksäker barnmiljö m.m. Alternativet innebär en satsning på de små tätorterna. I det naturnära alternativet syftar man således till en decenraliserad tätortsstuktur. Tillväxten sker i små tätorter på stora avstmd från centralorten. Det är uppenbart att det naturnära alternativet ställer speciella krav på den övergripande strukturen i det lokala tätortssystemet. Det fordras exempelvis kollektiva kommunikatione som är betydligt mer omfattande än motsvarande för andra utbyggradsalternativ. Därmed är säkerligen också infrastukturen i det raturnära dyrast alternativet. Bland fördelarna kan framhållas att de boende inte behöver kompensera sig för bristande yttre miljö genom ökat fritidsboente.

9.5.2 Servicealtemativet I ett renodlat servicealternativ kan naturförhållanden vara a mindre intresse och lokaliseringskriteriet är närhet till kommersiell ozh annan institutionaliserad service. I ett servicealternativ förtätas bebyggelsen i snabb takt. Det gäller att snabbt skapa ien av de befolkningsunderlag växande tätorterna i det lokala tätortssystemet.

Sammanfattande bedömning 213

Önskemål om närhet mellan hushållens bostäder och skilda serviceutbud kan formuleras på flera sätt. Kraven på lättillgänglighet kan gälla såväl enkla som kvalificerade former av service. Den begränsade geografiska av hushållens dagliga aktivitetsfält medför att utsträckningen serviceutbud måste uppnå vissa värden. HLV och transportmöjligheter service ofta inte har större visar i kapitel 6 hur vissa utbud av kvalificerad räckvidd än utbudstätorten och dess omedelbara omgivning. Servicetäckomfattar således i huvudsak endast dem som bor med utbudet ningen inom sitt dagliga aktivitetsfält. Liksom för arbete gäller att det är viktigt att nå en rad serviceutbud inom från bostaden. I avsnitt 6.2.2 visas med begränsad pendlingstid vilken vikt närheten till service får för hushållens hjälp av räkneexempel Utvecklingen i Sverige under efterkrigstiden har innetidsanvändning. burit att pendlingsavstånden till en del serviceutbud har ökat, medan det har som bekant en har minskat i andra fall. Speciellt på skolans område kraftig utbyggnad ägt rum inom hushållens dagliga aktivtetsfält. Hur ser då landets lokala tätortssystem ut om det klassificeras med för avseende på service? Det s. k. välfärdslandskapet ger här en indikator vissa utvalda serviceutbud. Orter som Boden, Umeå, Gävle, Falun, kan liksom storstäderna klassificeras som servicenära Örebro, Linköping beträffande den utvalda servicen. Liknande välfärdskartor kan regionala konstrueras för tillgång till lokal service och för bedömning av närhet till lokal service. För majoriteten av befolkningen, som har begränsad lokal rörlighet, inriktas planeringen ofta på att skapa närhet till skolor, butiker, m. m. Förslag finns från statens planverk att man skall ha busshållplatser mindre än 500 m till service, exempelvis lekskolor, i nybyggda områden. samlingslokaler, restauranger och nätbutiker skall ligga ännu närmare bostaden. I en regionplan från Stockholm accepteras dock gångavstånd m till närmaste hållplats. Krav på storleken av serviceanordpå 800-900 närhet till olika aktiviteter och skyddad trafik ningar i bostadsområden, balanseras själfallet i praktiken mot att det också finns efterfrågan på eller andra marknära bostäder när nya bostadsområden planeras. I det extrema servicealtemativet, se figur 9: 4 låter vi dock förutsättningarna endast medge att två bebyggelseenheter skapas i det lokala tätortssystemet. Talet två motiveras av att servicens delbarhet och befolkningsunderlaget tillåter precis två bebyggelsegrupper. Det gäller således att kanalisera hela tillväxten till en större tätort utanför centralorten så att ytterligare någon ort snabbt kan förses med egen institutionaliserad service. Paralleller kan här dras till Torsten Hägerstrans analys av det rättvisa ortssystemet i SOU 1970: 14.

9.5.3 Arbetsaltemativet De avgörande skillnaderna i de ortsbundna levnadsvillkoren hänger samman med de lokala arbetsmarknadernas utbud av arbete. Samhällets nuvarande möjligheter att påverka arbetsplatsernas lokalisering till olika orter är begränsade.

214 Ortsbundna levnadsvillkor

Det tredje renodlade alternativet visar vad korta avstånd mellan bostad och arbete skulle betyda för utbyggnaden av det lokala tätortssys:emet. Nya bebyggelseenheter vid den största ortens råmarksgräns bör då ta emot en stor del av befolkningstillväxten. Förutsättningarna är att arbetsplatserna ursprungligen finns i den största tätorten. Som framgår av kapitel 4 finns exempel på mål för arbetsmarknadens kvaliteter i prop. 1972: ll l om regionalpolitiska handlingsprogram m. m. Utgår man från att en ort skall fungera som en enda geografisk arbetsmarknad, medför det att ortens fysiska storlek inte får vara större än att transportteknologin tillåter hushållen att relativt fritt välja bostadsoch arbetsplatslokalisering inom orten. Ställs kravet på att den lokala arbetsmarknaden bör klara konjunktur- och strukturbetingade påfrestningar på ekonomin, medför det att branschsammansättningen inte får vara för ensidig. Yrkesvalsmöjligheternas betydelse iolika orter ökar, när mål uppställs för kvinnornas medverkan på arbetsmarknaden. En stor del av de förvärvsarbetande har tillgång till bil. Den generella avgränsningen av lokala arbetsmarknadsförhållanden i olika delar av landet, som används av HLV i kapitel 4, baseras på bilisternas rörlighet. När det blir allt vanligare att kvinnor förvärvsarbetar, ställs många gånger krav på två personbilar i hushållen, för att de skall ha möjligheter att välja arbetsplats inom vida aktivitetsfält. Deltidsarbetande hushållsmcdlemmer är ofta i praktiken hänvisade till kollektiva transportmedel för att nå sitt arbete, på grund av att den heltidsarbetande nyttjar bilen. Son regel är det kvinnor som på detta sätt får sina aktivitetsfält begränsace. Större grupper av icke-lättrörliga, handikappade m. fl. pâ arbetsmarknaden innebär ytterligare krav på en nyanser-ing av den lokala arbetsmarknadens geografiska utsträckning. De dagliga potentiella aktivitetsfälten ?ör skilda grupper av individer bör avgränsas med stor hänsyn till de lokala transportförhållandena. Formuleringar av mål för de lokala arbetsmarknaderna kan härigenom integreras med mål för exempelvis konmunikationsmöjligheter i olika ortstyper.

9.5.4 Utvärdering av alternativen De ovan beskrivna utvecklingsalternativen avser att tjäna som underlag för en diskussion om ortssystemet och dess delar. Motivet för att redogöra för rapportens innehåll i form av utvecklingsalternativär att det inte är möjligt att ge ett enda mått på orternas levnadsvillkor. lppenbart är att varje mål ställer speciella krav på levnadsvillkoren och därmed på bebyggelsestrukturens utformning. För att t. ex. nedbringa pmdlingen till låga värden krävs koncentrerat boende invid arbetsplatserra. Beredskapspolitiska och liknande motiv kan dock medföra helt andn krav på bebyggelsestrukturen. Det är vidare uppenbart att varje renodlat utvecklingsaltenativ har sina för- och nackdelar för olika grupper av hushåll eller för olika hushållsmedlemmanl För exempelvis förvärvsarbetande vuxna i barn- 1 Att skapa jämlikhet mellan hushållsmedlemmama i varje särskilt avssende är precis som lika levnadsvillkor i olika orter - en logisk omöjlighet. Vaje likhet i ett avseende brukar omöjliggöra likheter i andra avseenden. Utvärderingn av alternativen kan i bästa fall resultera i likvärda villkor.

Sammanfattande bedömning 215

familjer utan tillgång till bil betyder arbetsalternativet i föregående avsnitt att de sannolikt får möjlighet att snabbt ta sig till och från arbetet i hemmet kan utsträckas. Det till fots, per cykel eller buss. Samvarotiden blir mer tid över för fritidsverksamheter. Liksom i servicealternativet krävs dock mer kompakt bebyggelse för att avstånden skall bli korta. Det krävs dock viss pendling. Vid snabb utbyggnad uppstår lätt segregeringsav den typ som behandlas i kapitel 5. Det natumära alternativet problem bygger på en utbyggnad av befintliga tätorter och byar. God markkontakt kan erhållas för flertalet bostäder. Kommunikationssvårigheter uppstår dock för den billösa delen av befolkningen. Även om arbets- och Skolresor kan ordnas, finns risk för tidsmässiga matchningsproblem av den typ som behandlas av Bo Lenntorp i bilaga 2. Analyserna i HLV: s rapport visar att landets kommuner kan karaktäriseras efter hur nära de ligger det natumära alternativet, servicealternativet eller arbetsmarknadsalternativet. För att illustrera detta kan figur 4: 18 utnyttjas. Där visas med exempel från 6 kommuner arbetsmarknadens jämviktsområden kring orter med fler förvärvstillfällen än potentiellt arbetsföra. Uppvidinge kommun i Kronobergs län skulle med det här betraktelsesättet närmast kunna karaktäriseras som en presenterade med små natumära tätorter. Om arbetsmarknadsmål skulle många prioriters, kan en viss koncentration av arbetsplatser och bebyggelse till av tätorterna vara motiverad för att uppnå en större lokal någon arbetsmarknad för fler grupper av sådana som önskar arbete. Som framhålls i rapporten kan viss omflyttning och arbetslöshet därmed undvikas. Gimo kommun i norra Uppland har få lokala jämviktsområden på arbetsmarknaden. Kommunen ligger därmed närmare arbetsmarknadsalternativet även om bebyggelsen är spridd. Beträffande servicealternativet kan framhållas att de karteringar som genomfördes i samband 1962 till att ge så god överensstämmelse som års kommunreform, syftade möjligt mellan centralorternas serviceomland och de nya kommungränserna. Den kanske på de olika alternativen är hur de viktigaste aspekten passar in i ett nationellt sammanhang. I ett samhälle, som har låg måste en utveckling i ett lokalt tätortssystem befolkningstillväxt, en intern omfördelning av befolkningen eller en antingen utgöra utveckling på andra orters bekostnad. Det framgår vidare att nuvarande och framtida VA-system och telesystem måste vägar, kommunikationer, bli dyrare i det natumära alternativet med en decentraliserad bebyggelsestruktur. Enkla kalkyler visar att de dagliga resorna blir dubbelt eller flerdubbelt så omfattande, mätt i personkilometer, i det natumära alternativet. Effekterna på hushållens tidsbudget, samhällets arbetsfördel-

och blir därmed betydande] För närvarande

ning energitillgångarna l behöver ett sådant Som framhålls i utvecklingsplan för Uppsala kommunblock, argument inte betyda, att den kompakta bebyggelsen är bäst. I detta alternativ kan behoven av ökat fritidsboende medföra ännu större krav på en decentraliserad infrastruktur i områden, där fritidsbyar växer fram. Man framhåller, att sådan på sikt kan bli ännu dyrare.

216 Ortsbundna levnadsvillkor

gynnas en decentraliserad bebyggelseexpansion genom att kostnaderna för de långa arbetsresorna kan dras av på deklarationen. Med ändrade regler för beskattning av exempelvis egna hem och arbetsresor har samhället möjligheter att, inom ramen för det fria bostadsvalet, gynna ena eller andra formen av tillväxt i de lokala tätortssystemen. Planeringen på kommunal nivå har helt andra möjligheter att påverka bebyggelsestrukturen och befolkningsutvecklingen än vad den statliga politiken har på regional eller nationell nivå. Det är den offentliga sektorn som har möjligheter att anpassa den övergripande strukturen efter utvecklingen av hushållens bostadsreferenser. Det är även den offentliga sektorn som har kontroll över tätortssystemets utveckling i stort. På lång sikt får hushållens preferenser via det politiska systemet genomslagskraft i ortssystemets utveckling. Målkonflikterna är dock svåra att lösa. Informationen och kunskaperna om orsaksförhållanden är ofta inte tillräckliga. Vidare förändras hushållens önskemål kontinuerligt, vilket gör att planerna för de lokala tätortssystemens utveckling med jämna mellanrum måste revideras. Förändringarna i olika orters utveckling sker parallellt med förändringar i en rad andra förutsättningar för hushållens välfärd. Som en följd av detta, måste flera förhållanden analyseras simultant vid utvärderingar av framtida ortstyper. Detta gäller vare sig bedömningar sker som olika framskrivningar av viktigare trender eller som prognoser för ett framtida ortssystem. Inte bara de lokala tätortssystemens interna bebyggelsestruktur utan även det sammanlagda befolkningsunderlaget måste givetvis beaktas i dessa sammanhang. HLV har på olika sätt i rapporten belyst hur viktiga komponenter i levnadsvillkoren varierar med ortstyp och befolkningsunderlag. Sammanfattningsvis kan konstateras att mål för arbetsmarknad och kvalificerad service ofta kräver en minimibefolkning på cirka 100 000 invånare för att de skall kunna uppfyllas. Nyttan av tilväxten avtar således med ortsstorleken när endast arbete och service prioriteras. önskemålet om en natumära bebyggelse är lätta att uppfylla i orter av de flesta storlekar. Det är endast i storstäderna som starka planeringsinsatser behövs för att trygga rimliga krav på naturnärhet. För att nå målen för regionalpolitiken kan det vara nödvärdigt att bilda tätortssystem av närliggande tätorter både för bilister och övriga trafikantgrupper. I ERU:s betänkande, Orter i regional samverkan, skissas hur företagen delvis med existerande företagsstruktur kar ersätta nuvarande och framtida stordriftsfördelar med smådrift och stortrganisation. Genom bättre kommunikationer mellan lokala tätortssystem erhåller hushållen på motsvarande sätt större arbets- och servtemarknader inom ramen för den nuvarande bebyggelsestrukturen.

9.6 Fortsatt och

forsknings- utredningsverksamhet

I prop. 1972:111 framhålls att det är angeläget att forskniigs- och utredningsarbetet om befolkningens levnadsförhållanden i olika crtstyper får fortsätta. Avsikten är att förbättrade om de :nskilda kunskaper

Sammanfattande bedömning 217

behov och önskemål skall kunna ligga till gnrnd för den människornas Genom forskarinsatser kan fortsatta utformningen av regionalpolitiken. i samhällsplaneringen. Även uppföljningsen framförhållning skapas betyder för levnadsvillkoren bör studier av vad olika samhällsåtgärder i det fortsatta forskningsarbetet. enligt HLV : s mening omfattas Vid en rad universitetsinstitutioner och forskningsinstitut pågår för levnadsförhållanden. Forskninnärvarande forskning kring befolkningens ekonomiska och gen kring människa och miljö berör sociala, medicinska, HLV ser det som angeläget att den tillämpade forsketiska aspekter., ningen på välfärdspolitikens område inriktas på sådana delar som inom en kan bli föremål för politiska insatser. Fortsatt relativt snar framtid område är exempel på detta. Med metodutveckling på tidsstudiernas om tidsanvändning och tidsorganisation i olika lokala ökad information kan konkreta åtgärder vidtas för att skapa en rättvis tätortssystem Redan i HLV: s nu avslutade etapp har fördelning av välfärden. betydande landvinningar nåtts i metodutvecklingsarbetet. Som framgår av Torsten Hägerstrands bidrag i bilaga 2 och av hela måste de ortsbundna förhållandena beaktas vid uppfölj- HLV-rapporten av välfårdsutvecklingen. Det finns starka skäl för att utveckla ningar av lägesbestämda data. Det fortsatta arbetet kartläggningar med hjälp med koordinattekniken och koordinatsatta data utgör således ett viktigt om boendemiljön. Data som är baserade på inslag i forskningen administrativa områden har i dessa sammanhang ofta ett begränsat värde. såsom luft-, vatten-, buller- och trafikförhållanden En rad miljöfaktorer, bör med hjälp av koordinattekniken kunna ställas samman med uppgifter och service och med data över bostads- och om utbud av arbetsplatser inkomstförhållanden. En integrering av underlaget för fysisk och ekonokan härmed erhållas. Miljöfaktorer bör även studeras med misk planering de haft på befolkningens hälsotillstånd. I utgångspunkt från vilka effekter Gösta Carlsson dessa synpunkter närmare. bilaga 3 utvecklar HLV:s finns det även anledning att stimulera Enligt uppfattning mer grundläggande samhällsorganisatoriska frågor. Hit forskning kring räknas arbetstidens och förläggning. Arbetsfördelningen mellan längd av olika kön och i olika åldrar kan också inräknas. Bland de individer viktigaste uppgifterna är därvid att analysera effekter på välståndsutvecksnabb expansion för tjänstesektom. Både stordriftslingen vid en fortsatt och smådriftsfördelar inom tjänstesektom behöver studeras. De samhällsockså valet av teknik och organisatoriska frågeställningarna gäller arbetskraft. På samma sätt som levnadsvillkoren hänger samman med ortsbundna och personbundna förhållanden är arbetsprestationerna beroende av både yttre tekniska och organisatoriska förhållanden och En viktig fråga är därför hur tekniken personbundna yrkesfärdigheter. skall bedrivas. skall byggas upp och organiseras samt hur utbildningen HLV vill i dessa sammanhang erinra om arbetet inom andra arbetsunder ERU. I SOU 1974: 3 och SOU 1974:4 redovisas grupper produktionskostnads- och prognosgruppernas bedömningar av inriktningen av fortsatta på dessa områden. Behovet av en forskningsansträngningar både sektoriellt och geografiskt samordnad ansats för den nationella

21 8 Ortsbundna levnadsvillkor SOU 1974: 2

fördelningen av befolkning och resurser som påverkar deras levnadsvillkor på olika orter är ett genomgående tema i föreliggande rapport. En mera systematisk genomgång av de sektoriella målens och medlens inverkan på orternas utveckling kan härvid ge ökade möjligheter att uppnå önskvärda betingelser för hushållens levnadsvillkori framtiden. Dessa förhållanden beaktar självfallet även näringslivets som

produktionsförutsättningar

tidigare i hög grad styrt utvecklingen. Den regionala fördelningen av vad som kan kallas utbildningskapitlet eller humankapitalet är i stor utsträckning okänd. Samtidigt är det uppenbart att dess fördelning har stor betydelse för olika orters utvecklingsbetingelser. Enligt HLV:s mening är det möjligt att studera hur utbildningskapitalet successivt och då bl. a. byggs upp sprids skolreformer och befolkningsomflyttningar äger rum. Att detta kapitalbestånd har betydelse för bosättningsmiljön och för produktionsförutsättningama i olika regiontyper är uppenbart. Det har också stor betydelse då flyttningsmönster skall förklaras. Med ökad specialisering och förlängd utbildningstid följer att det blir allt svårare att skapa jämvikt på lokala arbetsmarknader för enskilda yrkeskategorier. För att finna lösningar på detta problem blir det nödvändigt att ägna utbildningskapitalets regionala fördelning allt större uppmärksamhet. Hittills genomförda mätningar av individernas önskemål om boendemiljö visar att enskilda medborgares attityder ofta är starkt beroende av deras nuvarande levnadsvillkor. För att utvärdera attitydundersökningarnas resultat krävs ofta att de kombineras med resultat från kartläggningar av de faktiska förhållandena. HLV: Enligt s uppfattning bör metoder för att kombinera olika ansatser kunna utvecklas. Studier av sambandet mellan det faktiska beteendet och de villkor som inramar detta intar 1 Se SOU 1974:3. därvid en central plats.

2 och levnads-

Bilaga Ortssystem

villkor

- Torsten bidrag av Hägerstrand, Mårtensson, Bo Lenntorp, Solveig Marica Jenstav och Erik Wallin

Ur innehållet

Det tidsgeograñska samhällspartituret

för ett urval av orter

Tidslägesproñler

DDDDE

Bilismens roll i hushållens vardagsliv

Kulturkön i olika orter Yrkeskarriärer i ortssystemet

SOU 1974: 2 Samhällsorganisation 221

1 Samhällsorganisationi

tidsgeografiskt perspektiv

- av Torsten Hägerstrand och Bo Lenn torp

l .l Inledning

De studier, som kortfattat redovisas i följande kapitel, avser att belysa -vissa sidor av befolkningens levnadsvillkor i ett antal svenska regioner av olika typ. Tonvikten läggs dock inte så mycket vid de valda regionemas förhållanden som vid sättet att se på relationerna mellan speciella individen och hans samhälleliga omgivning. De olika avsnitten utgör tillämpningar av en mer omfattande begreppsmodellyilken på sikt syftar till att förståelsen av de sociala, tekniska, ekonomiska och fördjupa naturgivna företeelsernas materiella samexistens med särskild hänsyn till individens handlingsmöjligheter. Inledningsvis och som en bakgrund skall beskrivas i de huvuddrag som är av störst intresse för begreppsmodellen de efterföljande empiriska redovisningarna. Redan från början bör det strykas under att ansatsen bryter med den dominerande typen av samhällsundersökningar. Vi avstår i stort sett från att beskriva och tolka observerat beteende. I stället har vi valt att försöka arbeta oss fram i omvänd rikning genom att kartlägga de begränsningar som ligger omkring olika aktörers handlingsfrihet. Grundtanken är att man kan de handlingsmöjligheter en aktör har i ett visst uppfatta

ögonblick som en altemativmängd vars omfattning bestäms av hans egna

kombinerade är och omgivningens egenskaper. Handlingsbegränsningarna naturligtvis av många olika slag. Om man tänker sig att man lägger som de tar sig uttryck inom livsområde efter handlingsbegränsningarna, livsområde, över varandra, får man till slut kvar det snitt inom vilket aktören kan anses ha ett fritt val. Hans observerbara val, hans beteende, kommer att ligga någonstans inom detta öppna område men det är i att säga exakt var. Det beror uteslutande på aktörens sätt förväg omöjligt att värdera de konsekvenser som han ser. är givetvis inte någonting statiskt. Den Den öppna altemativmängden förändras med tiden genom aktörens egna åtgärder, genom omgivningens agerande, genom kollektiva beslut och slutligen genom naturprocesser utanför mänsklig kontroll. Om man analytiskt kan driva adderingen av restriktioner så långt att till slut varje handling ter sig helt förutbestämd är än så länge (lyckligtvis) närmast en rent filosofisk fråga. Ur praktisk synpunkt är betraktelsesättet däremot av intresse redan vid en förhållandevis elementär

222 Ortssystem och levnadsvillkor

tillämpning. Politik och planering kan nämligen just sägas vara en fråga om att påverka individens handlingsmöjligheter genom att man öppnar, drar till eller fördelar om handlingsbegränsningar. Det ligger nära till hands att urskilja av följande uppsättning handlingsbegränsningar. Först kommer de som betingas av att individerna själva, föremålen och symbolerna omkring dem har vissa ofrånkomliga materiella egenskaper och alltid måste förekomma i bestämda lägen i rum och tid. Därnäst följer de begränsningar som kommer sig av att den handlande i valögonblicket inte kan uppfatta alla objektivt förefintliga alternativ. Därpå följer den mindre tvingande kontroll som utövas av skrivna eller underförstådda normer rörande tillåtna och icke tillåtna val. Slutligen uppträder varje aktörs värdering av återstående möjligheter som ett starkt individuellt - och präglat vetenskapligt svåråtkomligt kriterium. Det är egentligen först här som det kan vara någon mening i att tala om full handlingsfrihet. De följande undersökningarna begränsar sig med några få avsteg till den först nämnda typen av handlingsbegränsningar. Skälet är att man hittills i mycket förbisett betydelsen av dessa. Såväl samhällsanalys som politisk argumentering är vanligen mycket starkt inriktade på att behandla målsättningar och idéer på ett sätt som frikopplar dem från det praktiska handlandets problem. Man bortser i det längsta från att det är personer, föremål och konkreta åtgärder som erfordras för genomförandet. Ingen inbillar sig naturligtvis att idéer - de må inrikta sig på att bibehålla nuvarande förhållanden eller förändra dem - kan på att förverkligas utan att människor sysslar med dem och tar itu med fysiska arrangemang i form av att sprida information, engagera personal, lägga fast beteenderegler, underhandla, tillverka hjälpmedel, skaffa lokaler och så vidare. Men denna praktiska del av den mänskliga tillvaron är inte särskilt väl förstådd som en sammansatt helhet. Vardagslivet får en anekdotisk i stället för en systematisk behandling. De begrepp vi äger för att behandla det medger inte insikter i de samband av materiell natur, som inte direkt har med drivande idéer och mål att göra men som likväl bildar förutsättningen för vad som överhuvudtaget kan uppnås av allt det man önskar uppnå. Det är en försvarbar hypotes att många svårigheter med att förverkliga idéer, de må vara aldrig så allmänt omfattade som goda och önskvärda, har sin rot i att människan och hennes omgivning är underkastade vissa fysiologiska och fysiska villkor som drar upp de första bestämda gränserna för vad som kan inträffa och inte kan inträffa. Många av :dessa möjligheter och omöjligheter är tämligen självklara och triviala. Men många andra är det inte. Till de särskilt oförstådda områdena tycks höra vilka betingelser som gäller för vad som kan inträffa på en gångi en ;given del av tid och rum och för vilka kontraktsbindningar som gör sig gälllande över tiden. Här finns ett som drar med budgeteringsproblem sig konsekvenser kring konkurrerande händelser såväl utåt i grannskapet som framåt i tiden. Uppmärksamheten skall framförallt inriktas på denna: sak. Vad som eftersträvas kan sägas vara ett slags ekonomisk teori i den meningen att fördelningen av begränsade sätts icentrrum. möjligheter

SOU 1974: 2 Samhällsorganisation 223

Men detta sker i reala termer och på sådant sätt att villkoren för tingens och händelsernas samexistens i tid och rum klart skall komma till utryck. Det är lätt att hantera de frågor som nyss berörts i vardagliga rnikrotermer. Som aktörer har vi ingen större svårighet att inse hur våra egna handlingar är beroende av och kopplade till andra personer och föremål runt omkring oss. Vi kan också någorlunda lätt tänka oss in i att andra aktörer handlar i liknande mikrovärldar. svårigheterna uppträder när vi skall börja summera dessa i verkligheten i långa revor hophakade mikrovärldar till den makrobild som vi behöver för att egocentriska kunna tolka sammanlagda utvecklingsriktningar och ianslutning till dem komma till rätta med intressekonflikter och effektivitetsfrågor genom kollektiva anordningar. Helheten är något annat än summan av indivi-

demas subjektivt uppfattade mikrovärldar. Motsvarande additionspro-

t. ex. blem gör sig gällande också på mer sammansatta verksamhetsnivåer, när företrädare för olika samhällssektorer försöker identifiera sina relationer. Återigen är helheten något annat än summan av ömsesidiga sektorernas handlingsrum sedda inifrån. De systematiska metoder som utvecklats för aggregering är i huvudsak två. Vi kan göra antalsmässiga summeringar (s. k. statistik) av klasser av objekt eller händelser observerade under en eller flera tidsperioder, t. ex. antal barndaghem, arbetslösa, trafikolyckor, inbrott. Vi kan göra tematiska kartor över samma objekt eller händelser och på så sätt få fram en bild av deras utbredning i rummet. Dessa primära tids- och rumsserier analyseras sedan vidare med hänsyn till variationsmönster och kvantitativ samvariation. Givetvis kan data också berikas med bestämningar av egenskaper hos de observerade enheterna. De nyss beskrivna procedurerna försummar dock på ungefär samma sätt som det kontrollerade naturvetenskapliga experimentet att händelser som uppträder tillsammans i sin naturliga omgivning oundvikligen står i relationer till varandra på ett sätt som det inte går att helt rekonstruera så snart de har buntats i klasser och dragits ut från sin ursprungliga plats. Händelser hörande till olika klasser har inte bara logiskt försvarliga funktionella beroenden, som eventuellt kan spåras med hjälp av statistisk eller kartografisk abstraktion. De har också specifika tids- och platsbundna beroenden på grund av att varje avsnitt av tid och rum utmärkes av ett slags händelseträngsel som ger friktionsytor mellan de mest olikartade och obesläktade fenomen. Vår praktiska erfarenhet säger att det är så. Trots detta existerar knappast systematiska metoder att hantera dessa förhållanden så att deras verkan blir gripbar ocksåi det sammanlagda makroperspektivet. att komma med vad man kunde kalla den Upppgiften problemet samhällsorganisatoriska ekologin in på livet kan inte lösas med hjälp av aldrig så förfinade metoder att pressa information ur de slags data vi nu konventionellt samlar in. Det som erfordras innan man kan komma fram till en mer djupgående kausalanalys är i första hand något helt annat, nämligen ett konstruktivt arbete med nya basbegrepp. Det kan tänkas att det finns flera utvägar härvidlag. I den begreppsmodell som nu är på tal söks en lösning enligt följande resonemang.

224 Ortssystem och levnadsvillkor

Låt oss utgå från en grafisk precisering av vad den konventionella aggregeringsmetoden innebär (figur l: l). För enkelhetens skull betraktar vi ett endimensionellt rum - man kan föreställa sig en mycket låxngsmal ö - där det räcker med en koordinat för att ange ett objekts eler en händelses geografiska läge. Vi kan sedan med en annan koordlinat lätt ange samma objekts eller händelses tidsläge. Det så avbildade ticlrummet anger fram till nuet det fält inom vilket vi kan empiriskt registrera objekt och händelser allteftersom dessa uppträder längs den kant mellan gången tid och framtid som nulinjen För att vi skall utgör. få undeerlag till statistisk behandling av observationerna krävs sammanräkning i endera av två riktningar eller i båda. Antingen för vi ut summan av em periods händelser mot tidsaxeln utan hänsyn till rumsläget. Flera perioder ger oss en tidsserie (en kurva, det vanliga underlaget för demografisk och ekonometrisk analys). Eller också delar vi in rummet i avsnitt och för ut i summor för vart och ett av dessa. Vi får en rumsserie (en karta), det I vanliga underlaget för geografisk att se rumsserieutveck- i l analys. Försök 1 I ling och tidsserieutveckling i ett sammanhang förekommer, men inskränker sig i regel till en bestämning av den rumsliga förändringen mellan två tidsperioder. Såväl rumsserie- som tidsserieanalysen går sedan oftast ut på att undersöka hur de sammanräknade samvarierar mängderna med andra på motsvarande sätt tillkomna serier i tid och rum. Om vi till exempel antar att våra observationer rör trafikolyckor av typ kollision mellan bil och cykel kan vi i tiden jämföra med bilbeståndets ökning eller i rummet med bebyggelsens täthet. Dessa jämförelser är naturligtvis på något vis ekologiska men de är det på ett opreciserat sätt och de för oss inte särskilt nära de omgivningssammanhang som varje olyckshändelse idirekt fysisk mening är förknippad med.

FRAMTID

FURFLUTEN TID I

Figur 1:1 Principiell beskrivning av olika aggregeringssätt. Aggregering kan göras i två riktningar: Antingen för vi ut summan av en periods händelser mot tidsaxeln (flera perioder bildar en tidsserie) eller delar vi in rummet i avsnitt och summerar (flera avsnitt bildar en rumsserie eller karta, vilket i detta speciella fall blir en profil).

SOU 1974: 2 Samhällsorganisation 225

byggplats

sikthindor | \

sikthindør Figur] :2 Beskrivning av en situation. Förstoring av den i figur 1:1 inringade situationen beskrivande en kollision mellan en cyklist och en bilist. Figur 1:3 Den programmerade bakgrunden till situationen. Figuren illustrerar rums- och tidsplaceringen av de verksamheter som med nödvändighet medför ett möte mellan cyklisten och bilisten i olyckspunkten, se tidigare figurer.

Ett annat sätt att analysera kunde utvecklas ur följande ansats. I princip är det möjligt att tolka den enskilda kollisionshändelsen som mittpunkt i en situation i vilken en hel grupp av komponenter ingår. Om vi sätter ett förstoringsglas över mittpunkten kan vi föreställa oss att vi omkring denna ser detaljerna i en förhistoria och en upplösning (figur 1:2). I den tidrumsliga representationen framträder de ingående komponenterna i form av personer, fordon, skymmande föremål och dylikt som banor vilka möts i den specifika konfiguration som olyckshändelsen utgör för att sedan så småningom skiljas åt igen. Det är då klart att orsaken i begränsad mening till olyckan är att de medverkande vid det avgörande mötet inte klarade att hålla undan för varandra. Detta kan naturligtvis till en del förklaras av egenskaperna hos förare och fordon. Men i mera vidsträckt samhällsorganisatorisk mening ligger ”orsaken i att mötet överhuvudtaget uppkom. Följer vi banorna utåt från situationen (figur l : 3) kan vi kanske ñnna att skolmyndigheterna ordnat det så att elever under en tiominutersrast måste förflytta sig med cykel mellan specialsalar på långt avstånd från varandra. Samtidigt försiggår regelbundet en hårt tidspressad varutransport mellan ett lager och en byggplats eller dylikt. Förutsättningarna för mötet mellan bil och cyklist i olyckspunkten har således programmerats genom organisatoriska åtgärder runt omkring, vilka i och för sig inte alls har med varandra att göra. Händelsepunkten i tidrummet är likväl dag efter dag en konstgjord potentiell riskpunkt. Ur vetenskaplig synvinkel och även ur politisk är existensen av denna potentiella riskpunkt av mycket större intresse än de specifika uppförandedetaljer som normalt tas med i den juridiska prövningen av den inträffade olyckan eller det ytliga statistisk-ekologiska konstaterandet att den ägde rum i en tätort.

226 Ortssystem och levnadsvillkor

Ovanstående exempel anförs nu inte som ett inlägg i trafiksäkerhetsfrågan utan som en demonstration av hur vi i begreppsmodellen försöker se på sambandet mellan individernas handlingsmöjligheter, tid, rum, föremålsbestånd och samhällsorganisation. Exemplet är mycket detaljbetonat men det visar redan samma primära drag vad beträffar sammanhanget med omgivningen som situationer av större omfattning och vänlighet. Det är tydligt att hela den enorma mängd av situationer som utgör ett samhälles liv styr varandra ömsesidigt genom att de komponenter i form av personer och föremål som vid en viss tid och plats går ut ur en situation senare går in i andra situationer på samma eller andra platser. Situationerna blir därigenom kedjade vid varandra i en komplicerad väv. Denna kan inte vara strukturlös. Den centrala uppgiften för en samhällsorganisatorisk ekologi blir att undersöka vilka grundläggande villkor som gör sig gällande när situationskopplingen utvecklar sig.

1.2 Odelbarhetskriteriet

Vid ett försök att generalisera vad som hittills bara diskuterats i form av exempel är det befogat att först stanna vid de tids- och rumsmässiga konsekvenserna av den odelbarhet som kännetecknar individer liksom många tekniska hjälpmedel. Med en utvidgning av tidigare använd representationsmetod tinker vi oss att man kan se samhällets individer, hjälpmedel och naturomgivning fördelade i en fyrdimensionell behållare ett fullständigt tidrum. Individen kommer då att framträda som en enhet i ständig rörese. Den väg som på så sätt tecknas bildar en individbana. Denna utvecklas från en födelse- till en dödspunkt som en sammanhängande ”fiber”. Banans dragning i tidrummet är underkastad stränga fysiska och

därmed matematiskt beskrivbara restriktioner. För det första gäller att

banan måste vara kontinuerlig. Den får följaktligen inte uppvisi språng vare sig i rummet eller i tiden. Den kan inte förgrena sig till tvi platser samtidigt. Ett andra villkor är dess med tidsaxeln positiva riktringg och jämna oföränderliga hastighet. Individen måste således i varje ögonblick välja i vilken riktning han skall röra sig. Å andra sidan kan han :aldrig styra sig eller styras till andra punkter framåt än dem som ligger nnaanför den tidrumskon vars toppvinkel bestäms av högsta möjliga förflyttmingshastighet. I detta fysiska mikroperspektiv ter sig villkoren för intdividbanan självklara men det kan likväl i samband med exrmgpelvis konstruktion av mer komplicerade samhällsmodeller ofta råda tdvcel om att dessa är konsistenta med de nyss nämnda ofrånkomliga betinjelsserna. Det är, som förut berörts, klart att åtskilliga hjälpmedel utgör odelbara enheter liksom individen och därmed rör sig i tidrummet från upagiift till uppgift längs kontinuerliga banor. Likheten med den levande indvidlen är visserligen enbart formell. Men den är viktig att hålla i minne* fiör att restriktionerna kring olika händelseförlopp skall kunna beräknasGaraden

Samhällsorganisation 227

av rörlighet och villkoren för lagring hos hjälpmedlen ställer givetvis krav på människornas egna möjligheter att styra sina rörelser. Energi och formlöst material (luft, sand, vatten, malm) uppför sig på annat sätt genom att låta sig delas i praktiskt taget godtyckligt varierande åtminstone sett med hänsyn till det skalintervall som beaktas mängder, här. Men det måste observeras, att de kvantiteter, som kan vara omedelbart tillgängliga för inmatning i viss verksamhet är liksom odelbarheterna helt och hållet plats- och tidsberoende. Man kan inte få fram en önskad mängd ur tomma intet. Vad som är plötsligt bestäms helt av hur transporter och lagring kommit att tillgängligt fördela materialet fram till det ögonblick som observeras.

1.3 Omgivningen

_I det geografiska rummet urskiljer vi av praktiska skäl avgränsade områden eller lokaler inom vilka rörelser i rumsled antas kunna försummas. Ett sådant avgränsat rumsavsnitt benämnes station. Stationsbegreppet är flexibelt och avhängigt av den rumsliga skala och det tidsperspektiv inom vilket man väljer att studera företeelser. Är exempelvis dygnet den beaktade tidsperioden kan rummet upplösas i sådana stationer som bostäder, arbetsplatser, servicelokaler etc eller ännu mer i i olika rum inom bostaden, fabriken, kontoret eller dylikt. I detalj kan det däremot vara tillräckligt att betrakta hela livsperspektivet bostadsorter som stationer. Vidare urskiljes transportkanaler mellan stationerna. Betraktelsesättet kan illustreras med hjälp av en individs dygnsprogram (figur 1: 4), innehållande några enkla ärenden. Tidrummets dimensioner

-* Tid 24 Sysslor | bostaden Postbesök Arbete 12 Bankbesök Arbete N v sysslor i bostaden _ o

Bostad Post Bank Arh pl. Figur 1:4 Exempel på en individbana i ett tidrum. (Det geografiska rummets tre dimensioner har skurits ned till två för att ge plats åt en tidsaxel.) Individens sekvens av stationsbesök omfattar arbetsplats, bank, arbetsplats och postanstalt före återvändandet till bostaden. l redovisningen till höger om tidrumskuben är förflyttningstiden markerad med svart.

228 Ortssystem och levnadsvillkor

skärs för den grafiska åskådlighetens skull ned till tre (två rums- plus en tidsdimension). Omgivningen beskrivs i förenklad form och omfattar enbart de stationer som individen under dygnet kommer i kontakt med samt därjämte vägnätet. Bostaden beskrivs med en stapel utritad över hela dygnet för att markera att individen har möjlighet att komma och lämna stationen när som helst. Posten och banken är däremot båda stationer som håller öppet under begränsad tid. Därför har staplarna beskurits och utritats enbart under öppethållandet. Sitt krav på utrymme uppger de givetvis inte under någon tid. Den fjärde stationen - - är av annorlunda arbetsplatsen typ än de tidigare nämnda. För denna gäller inte fritt tillträde, utan statonen är kringgärdad av bestämmelser om vem som släpps in, och dessutom gäller regler för när den anställde kan komma och gå. Många stationer har uppenbarligen en dubbelfunktion: för vissa personer tjänar de till arbetsställe med vissa tillträdesregler; för andra är de servicelokaler med andra tillträdesregler. individbanan följs från dygnets början med utgångspunkt i bostaden. Under perioden fram till strax före sju upptas tiden av diverse göromål .i inom stationen och banan rör sig därför enbart i tidsled. Före klockan sju påbörjas förflyttningen fram till arbetsplatsen. Förutom rörelsen längs tidsaxeln rör sig banan över rummet och dess projektion på rumsplanet avbildar färden i vägnätet. På arbetsplatsen upphör (sett i denna skala) registreringen av den rumsliga förflyttningen, då hela arbetsplatsen uppfattas som en station. Under lunchuppehållet gör individen ett besök på en bank för att därefter genast återvända till arbetsplatsen. På hemväg från arbetet efter klockan 17.00 gör han ett besök på posten innan dygnsprogrammet avslutas med göromål inom bostaden. Till bildens enkla handlingsprogram, som lotsar individen frår bostadarbetsplats-bank-arbetsplats-post och åter till bostad, skall fogas några kommentarer. Det primära syftet bakom presentationen av bilden är att med fysisk realism visa på det intima samspel mellan tid och rLm, som i avgörande delar bestämmer uppbyggnaden av dygnsprogrammei. De till synes triviala villkor individbanan är underställd är i många fall tillräckliga för att man på ett meningsfullt sätt skall kunne studera individens möjligheter i olika typer av omgivningar. I det enkla :xemplet ovan finner man att avstånd och öppethållande lägger hinder irägen för omändringar av den ordningsföljd eller sekvens som statiorsbesöken utfördes i. Före klockan 07.00 är varken post eller bank öppra. Under lunchuppehållet hinner individen inte kombinera både post- (ch bankbesök, då de två stationema ligger för långt ifrån varandra. Efte arbetets slut är banken i detta exempel stängd vilket omöjliggö att en kombination kan göras vid denna tidpunkt och dessutom att lank- och postbesöket kan byta plats i sekvensen.

Samhällsorganisation 229

1.4 Verksamheternas projektsammanhang

lade med avsikt tonvikten vid Presentationen av begreppsmodellen som avgränsad programperiod. Dygnet har ett allmänt intresse, då dygnet grundläggande drag i samhällets organisation återspeglas här. Organisainklusive förändringar får återverkningar som kan toriska, tekniska, avläsas i olika individers möjligheter att genomföra sina dygnsprogram. Vidare har dygnsprogrammen en stark relevans för den typ av frågor som skall behandlas i det följande, då för- och nackdelar sammanknippade och förflyttningsresurser kommer till uttryck i med områdestyp tydligt detta perspektiv. Dygnet är dessutom en naturlig avgränsning genom att det inramar den rytm av sömn och måltider som de flesta människor inrättat sig efter på ett ganska likformigt sätt. - i Dygnsprogrammen måste dock också ses i ett större sammanhang ett års- och ofta ett livsperspektiv - för att kunna tolkas på ett fylligare sätt. Då kan man observera att det finns en mängd handlingar som, i det vardagliga sammanhanget, formar sekvenser av insatser inskjutna riktade mot speciella mål. Dygnet innehåller förutom de nödvändiga rutinaktiviteterna en brokig blandning av delar från olika mer eller mindre Individen eller hushållet har dock i allmänhet långsiktiga projekt. att i likhet med större bryta ut sådana inte möjligheter organisationer och formulera klara, avgränsade planer i form av handlingssekvenser nätverk för dessa. Valet av projekt bestäms av en mängd faktorer som i allmänhet inte direkt förknippas med vardagslivet. Men så fort vi lämnar planerna och övergår till att försöka verkställa dem kommer dygnsprooch vår omedelbara oundvikligen in i bilden. l grammen omgivning konventionella omspännande en kortare tidstidsbudgetundersökningar kommer sällan i dagen. Registreringen av dessa period dessa problem är dock viktig därför att det är projekten som sammanbinder de uppgifter oli-ka tidsperspektiven. Varje projekt innehåller en kritisk linje, det vill som bestämmer hela projektets tidsutdräkt. säga den handlingssekvens Aktiviteterna utefter denna linje är särskilt känsliga för störningar. Därför kan relativt små förskjutningar i dygnsprogrammen, orsakande bortfall av korta aktiviteter, ha betydande långsiktiga verkningar.

1.5 Befolknings- och föremålssystemet

För att bli mer fullständig måste den nyss beskrivna bilden av individen och hans stations- och transportomgivning i första hand byggas ut med alla övriga individer som agerar inom det avgränsade området som boende eller besökande. Dessa individer - befolkningen - ståri olika biologiska - som och personliga relationer till varandra något i betydande utsträckning så att säga kontraktsbinder deras verksamhet. Den grundläggande samverkande grupperingen är givetvis hushållet (familjen). Vidare samverkar och konkurrerar individerna med varandra för att kunna sina intressen gällande i andra avseenden, framförallt göra ekonomiska.

230 Ortssystem och levnadsvillkor

Som redan berörts något styr inte individerna sina banor i förhållande till stationer och till varandra i en föremålslös rymd. verksamhet Mänsklig är hårt kopplad till anläggningar, verktyg och material. Även energi och information kräver materiella bärare för att kunna nyttiggöras. Således föreställer vi oss att individerna och föremålen tillsammans bildar ett nätverk eller en väv av banor som ständigt grupperas om framåt i tiden. I detta system genereras projekt inte bara av individerna privat utan också av skilda slag av kollektiv från företaget upp till staten. Projekt påbörjas ständigt i ett oöverskådligt antal. Somliga är kortvariga och udda, andra är delar av större system som i sig själva kan betecknas som stora övergripande projekt. Vi kan till exempel å ena sidan tänka på sådana dagliga göromål som inköpsturer och å andra sidan på sådana p årslånga som det undervisningsprogram vilket presteras av ett lands t; skolväsen.

1.6 Det tidsgeograñska samhällspartituret

Det som nyss beskrivits visar först och främst på ett sätt att projicera skeendet enligt en konsekvent metod. Den är abstrakt såtillvida att vi bortser från vad olika företeelser och händelser kallas i vardagslag eller på fackspråk och för vilka syften de satts i scen. Men den är samtidigt konkret i den meningen att varje situation som vi väljer att rikta ögonen på sitter tydligt fast i sitt omgivande sammanhang. Genom att förena tid och rum till en enhet innan vi följer spåren av odelbarheter och andra strömmar avbildar vi struktur och process på en gång. Om det verkligen ginge att göra en fullständig grafisk avbildning skulle vi ha framför oss en representation av samma art som ett notpartitur är en representation av både stämmorna och totalstrukturen hos ett orkesterstycke. Vi kan kalla denna tänkta form av avbildning för det tidsgeografiska samhällspartiturer. Vi föreställer oss att representationsmetoden i sina grunddrag och efter nödvändiga generaliseringar skall vara användbar i alla tids- och rumsskalor. Den skall lika väl kunna gälla kortvarig verksamhet vid ett arbetsbord som långsiktig utveckling i en stadsregion eller nation.

1.7 Projektbudgetering

Det synsätt som nyss skisserats avser att nå längre än till ett sätt att avbilda. Huvudsyftet är att få fram en totalbild så funtad att man kan dra slutsatser beträffande de handlingsgränser som inledningsvis diskuterades. Detta bör kunna uppnås genom att det anlagda betraktelsesättet lyfter fram i dagen fundamentala budgeteringsprinciper vad gäller allokeringen av projekt, inklusive deras underordnade beståndsdelar. För det första har rummet begränsad att tillhandahålla kapacitet utrymme. Individ- och föremålsbanorna kan inte packas hur hårt som helst. Mängden av trafikolyckor är redan en indikation på att detta faktum ännu inte är särskilt klart uppfattat. l övrigt demonstreras det

Samhällsorganisation 231

tydligt nog av konflikter rörande allemansrumsliga packningsdilemmat eller samhällsbuller för att förbigå mer subtila rätt, lokalutrymmen effekter. I den mån en verksamhet måste vika undan för en annan går det inte att undvika att den undanskjutna verksamheten drabbas av en

tidskostnad. För det kan individer och individliknande enheter i stort sett

andra

till mer än en verksamhet åt gången. Så snart en viss inte knytas verksamhet på en plats kommit igång så är de ingående komponenterna som ingångsresurseri annan verksamhet förrän den första inte tillgängliga avslutats stått till förfogande till och därjämte erforderlig tidsmarginal

förflyttning. De nämnda villkoren medför att projekt med olika ursprung måste fogas in under konkurrens med varandra innanför en given ram av individer, föremål, tid, utrymme och lägen. Hur mycket som ryms inom enkelhet summerar en given ram kan inte förutses genom att man iall den mängdmässiga resursåtgången för varje projekt. Saken kompliceras av de begränsade möjligheterna i de flesta projekt att kasta om nämligen verksamheter. framåt i tiden och följden av ingående Förskjutningar i rummet erbjuder vissa möjligheter till ömsesidig anpassning. utbyten Men ändå kan det inte undvikas att det uppstår trängsel kring vissa flaskhalsar på andra. Projekt kan efterfrågade på några håll och väntetider inte alldeles tätt över det angivna budgetutrymmet. En av packas torde bli att många påbörjade projekt måste komma att sluteffektema kvaddas på vägen mot sitt mål helt enkelt därför att omgivningen bryter sekvensen eller ger upphov till förskjutningar över en dödlinje som gör

fortsättning meningslös. Ett stort antal institutioner och organisationer har i alla samhällen för att handskas med de konflikter som är oundvikliga mellan tillkommit skilda projektintressen. Vi har t. ex. penningväsendet, regler för ägandeoch fritid, för trafik. Vi har legitimationsregler, som ger rätt, för arbetstid rätt att utföra vissa ting och förbjuder andra att göra somliga personer detta. Vi har och andra organisationer liksom också just företag administrativa som avgränsar sig mot omvärlden för att mer regioner ostört kunna Projektens resursbehov reglera sina inre händelseförlopp. står således inte oförmedlat emot varandra under uppsikt av alla

inblandade (som de sannolikt på sätt och vis gjorde på den självhushållande jordbruksgården). Detta leder till att man, samtidigt som man genom inramningen vinner inre effektivitet, förlorar i förmågan att ta hänsyn till behov i omgivningen, kanske alldeles särskilt behov som hör till de svagt försvarade som har sin upprinnelse hos den enskilde, hans hushåll projekt och informella sociala Det tidigare anförda fallet med två grupper. (skola och företag), som omedvetet lokaliserar bestående organisationer trafikrisker utanför sina respektive domäner genom sin internt rationella får ses som på de svårigheter att göra schemaläggning, exempel konsekvensbedömningar vad individerna beträffar som den allt längre drivna funktionsspecialiseringen lett oss in i. Vi är vana vid att hänföra olika institutioner och organisationer till vitt skilda sfärer. Föreställningama om att de interagerar och om hur de gör

232 Ortssystem och levnadsvillkor

det är vaga. En projicering över individernas handlingsfält med hjälp av samhällspartituret skulle göra det möjligt att bättre se hur de varandra överlagrande signalerna och barriärerna förhindrar individ- och föremålsbanor att röra sig i vissa riktningar medan fältet är friare i andra. Det skisserade synsättet får trots sitt drag av formalism ett mänskligt intresse de möjligheter genom som på sikt borde kunna erbjudas att bestämma hur samhällsarrangemang, teknik och individuellt agerande fördelar händelsesekvenser av olika kvalitet över individgrupper med olika förutsättningar. Vid tillämpningen av begreppsapparaten har det tills vidare tett sig mest naturligt att börja med partiell analys: individernas handlingsmöjligheter i vissa valda avseenden studeras med hänsyn till en given omgivning, som de inte antas förmå påverka genom sitt agerande. En mer global analys med hänsyn också till en föränderlig omgivning får bli ett senare steg.

De i följande kapitel redovisade studierna rör i huvudsak de va:ierande betingelserna för individer i skilda bostadslägen att genomföra enkla g arbets- och besöksprogram i dygnsperspektivet. Ett bidrag går utanför denna ram och diskuterar relationen mellan institutionella arbetsmarknadsförhållanden, ortsstruktur och yrkeskarriär i livsperspektivet. Särskild vikt konsekvenserna läggs vid att studera av det sätt på vilket arbetsplatser, tjänster och kollektiva transporter ställs till förfogande. Vid arbetets början planerades helt likformigt genomförda jämförelser mellan fyra regiontyper i landet: storstaden, den medelstora staden, småstaden med tillhörande glesbygdsomland och den extrema glesbygden. Valet föll på Stockholmsregionen, Örebro kommunblock Hässleholms kommunblock och Lycksele kommunblock. Dessa regionrr är alla företrädda i redovisningarna. Därtill kommer vissa utvidgniigar till ytterligare några medelstora orter, en kategori som uppfattats som särskilt intressant. En helt jämn behandling har dock inte kunnatuppnås. Storstaden visade sig vara en med hänsyn till resurserna övermäktig uppgift på grund av datamaterialets omfång. De fyra huvudregionernas utbuds- och transportstruktur redorisas i ett appendix. Den särskilda problemställning som gällt för varje lelstudie presenteras i början av varje kapitel för sig.

levnadsvillkor 233 Drag i hushållens

2 i hushållens levnadsvillkor Drag

- av Solveig Mårtensson

2.1 Inledning

Åtkomstmöjlighetema till förvärvsarbete, service och rekreation är av vital betydelse för individen i hans dagliga liv. l detta kapitel skall konsekvenserna för invånarnas dagliga verksamheter av hur dessa möjligheter ter sig i några regioner belysas. Tre kommunblock skall studeras, nämligen Lycksele, Hässleholm och Örebro (för områdesbeskrivning, se appendix). Jämförelserna kommer att göras ur individernas och hushållens perspektiv. Undersökningen tar sikte på att bestämma vilka möjligheter som finns att utföra samma verksamhetsprogram i olika orter. Det är alltså inte invånarnas faktiska beteende som studeras utan i stället deras möjligheter att vid en given fysisk samhällsorganisation utföra olika sysslor. Detta kan göras genom att man fastställer vilka handlingsramar eller vilken valfrihet som finns för områdets invånare mot bakgrund av vissa antaganden om behov av förvärvsarbete, service och sociala kontakter. Frågan om i vilken utsträckning dessa möjligheter sedan förverkligas av invånarna i områdena ingår inte i undersökningens syfte. Framför allt behandlas sådana verksamheter som ingår i vanliga dygnsprogram. Vidare återfinns ett par exempel på aktiviteter som återkommer med längre periodicitet. [samtliga fall är det dock fråga om sysslor som måste passas in i programmet för en vanlig veckodag. Studien vill ge en bild av hur respektive område fungerar för att tillhandahålla den yttre ramen för individens livsföring. Det räcker då inte med uppgifter om vad som för ögonblicket finns där i fråga om t.ex. arbetsmöjligheter, serviceutbud och rekreationstillfällen. Det är heller inte tillräckligt att se på fragment av mänsklig verksamhet som t. ex. hur lång restid som åtgår för att nå en speciell ort. Om man vill undersöka vilka möjligheter som erbjuds invånarna i deras dagliga liv, så måste man pröva möjligheterna att utföra hela dygnsprogram med utgångspunkt i olika bostadslägen i regionen. Det mätinstrument som används vid denna funktionella test i de tre kommunblocken är ett antal handlingsprogram. De är varianter av ett handlingsprogram, vilket konstruerats - - av tidsanvändningsuppgifter postulerats på grundval från olika håll. Då ett sådant program konfronteras med omgivningen kan man på olika sätt mäta möjligheterna att utföra de olika sysslorna eller

234 Ortssystem och levnadsvillkor

studera de begränsningar som individen möter och de problem som uppstår då programmet skall genomföras. Beräkningarna är hela tiden begränsade till att avse förhållandena inom respektive kommunblock. Inom detta område skall blockinvånarna kunna utöva sina mera högfrekventa verksamheter. Kommunblocket är vidare den planeringsregion inom vilken en del av de beslut fattas som starkt inverkar på invånarnas levnadsvillkor. Det kan givetvis inte betraktas helt isolerat från omgivande områden. bör så Beräkningarna småningom kompletteras med uppgifter från blockens mera perifera tätorter för vilka man också tagit med de möjligheter till olika verksamheter som erbjuds på andra sidan kommungränsen.

2.2 Handlingsprogram

En meningsfull undersökning med den här skisserade uppläggningen kan förefalla svår att genomföra med tanke på den mycket stora mängd alternativa program som olika individer i ett område kan tänkas vilja utföra. Det har emellertid visat sig att det finns stora likheter i

dygnsprogrammen hos dem som tillhör samma hushållstyjxl Många

sysslor måste nödvändigtvis utföras dagligen. Den återstående tiden under dygnet fördelas sedan mellan skilda önskvärda aktiviteter, enligt vad olika personer helst föredrar att göra. Resultat 2 från tidsbudgetundersökningar visar såväl omfattningen av de dagligen nödvändiga sysslorna som frekvens och tidsåtgång för olika verksamheter som kan vara önskvärda vissa dagar och som, sttt över ett längre tidsperspektiv, nödvändigtvis måste utföras vid något tilfälle. Med ledning av sådana uppgifter kan ett d ygnsprogram posuleras. Den sammanhängande viloperiod som vuxna kräver sätts här till åta timmar. l omedelbar anslutning till den avsätts en halvtimme fére och en halvtimme efter för personvård. Detta intervall på nio sammanhängande timmar antas inte kunna användas för andra sysslor och det betecknas här som dygnsvila. Dessutom frånräknas här tid för i rrorgonmål bostaden. Den återstående tidsinkomst som den vuxne kan använda för olika verksamheter i varierande och i skilca stationer ordningsföljd omfattar 14 timmar och 40 minuter. Vid all diskussion i fotsättningen angående dygnets tidsbudget är det detta intervall som wses. Dessa timmar skall avdelas för olika sysslor som förvärvsarbete, måltider, servicekontakter, rekreation osv. Ett enstaka dygn kan man nagga av

1 En observationsundersökning av en mindre tätort genomfördes irom projektet 1968, varvid tidsanvändningen för medlemmarna i samtliga hushåll egistreradea speciellt med avseende på deras besök utanför bostaden. Med utgångpunkt i detta material ordes sedan en klassificering av hushållen. De olika hushållstyperna behandlas närmare i CARLSTEIN - LENNTORP - MÅRTENSSON 136 8. 2 En översikt över svenska tidsanvändningsundersökningar finns i ei rapport från arbetsgruppen för tidsstudier, under utgivning. Uppgifter som framfê allt legat till grund för de här använda handlingsprogrammen presenteras i MÅRTEISSON 1970, appendix.

Dragi hushållens levnadsvillkor 235

dygnsvilan, men det kan inte upprepas ofta. l de olika dygnsprogrammen ställs det därför upp som ett absolut krav att aktiviteter och förflyttningar inte tar någon tid från dygnsvilan. post under de återstående timmarna Beteckningarna på varje ingående kan varieras, liksom tidsåtgången. Det här postulerade handlingsprogrammet är konstruerat så att det i största möjliga utsträckning överensstämmer med empiriska data från tidsbudgetundersökningar. Därav följer att det kommit att omfatta mycket olikstora tidsblock. Vidare innehåller det verksamheter som kan utföras antingen i bostaden eller i annan liksom också sysslor som kan delegeras till eventuellt förekomstation, mande andra hushållsmedlemmar. Aktiviteterna i ett dygnsprogram är mer eller mindre tvingande att utföra under en viss dag. En del är tvingande i det dagliga perspektivet och måste därför Till denna grupp räknas få plats i varje dygnsprogram. måltider och deras förberedande, visst underhåll av bostaden och inhämtande av lokal information. Åt dessa sysslor avdelas här totalt två timmar, och eftersom de antas vara nödvändiga behandlas de enligt allt måltiderna, är samma regel som dygnsvilan. Några av dem, framför dessutom bundna till att komma med vissa intervall. Den förvärvsarbetande har en fjärde verksamhet av sådant bundet slag, nämligen arbetet. I samtliga program antas förvärvsarbetet omfatta åtta timmar. Sedan tid avsatts till de nu nämnda fyra verksamhetstyperna, alla nödvändiga i det dagliga perspektivet, återstår för den heltidsarbetande mindre än fem timmar. Denna tid kommer att fyllas upp av bl. a. sådana aktiviteter som inte måste utföras dagligen men som är nödvändiga med sett över en längre tid. De måste därför ha plats i viss frekvens, dagsprogrammet någon gångi veckan eller i månaden. Det är uppställt så att all tid postulerade handlingsprogrammet förutom för en dygnsvilan upptas av olika sysslor. Om tid skulle behövas aktivitet så måste därför automatiskt någon post i det ytterligare ursprungliga programmet förändras, endera så att en syssla helt faller bort eller att någon verksamhet minskar i omfång. Så fort individen är tvungen att byta station under dygnet för att kunna utföra en viss syssla, och tid krävs för förflyttningar, kommer sådan omfördelning att ske. därigenom Endast de icke-tvingande aktiviteterna får påverkas av detta. Om i något fall så mycket krävs att också de nödvändiga verksamförflyttningstid heterna naggas, kommer programmet att betraktas som ogenomförbart. Någon fastställd utsorteringsordning finns inte bland de icke-tvingande verksamheterna. Det går att genomföra enbart om postulerade handlingsprogrammet alla sysslor kan klaras av i bostaden. Det vanliga är dock att en eller flera av dagens verksamheter kräver att man söker upp en annan station. Då kommer också fysiska organisation att direkt påverka omgivningens utförandet av handlingsprogrammet. Viktiga frågor blir då hur mycket förflyttningstid som krävs, när olika sysslor skall utföras, vilka aktiviteter i det ursprungliga programmet som måste sorteras ut. Ju flera stationer - som man måste som måste uppsökas och ju flera olika personer sin med - desto hårdare blir begränsningarna i samplanera dag

236 Ortssystem och levnadsvillkor

handlingsprogrammet och desto mindre blir utrymmet för ytterligare sysslor. När två personer utgör hushåll får detta effekter i två skilda riktningar för den enskildes handlingsprogram. Vissa sysslor i bostaden, t.ex. måltidsförberedelser och städning är inte mycket mera tidskrävande i tvåpersons- än i enpersonshushållet. En del ärenden, t.ex. post- och bankbesök, kan utföras av den hushållsmedlem som lättast kan passa in en sådan verksamhet i sitt program. På så sätt medför hushållsbildning tidsvinst. Å andra sidan kräver specialiseringen och samarbetet inom flerpersonshushållet att man måste ta hänsyn till varandra iden dagliga planeringen. Vissa sysslor utförs gemensamt, och man vill avsätta viss tid varje dag för gemensam samvaro. I beräkningar som avser situationen i flerpersonshushållet uppställs ett par regler som måste följas i handlingsprogrammen. Kvällsmåltiden skall intas gemensamt och samtliga hushållsmedlemmar skall vara i bostaden samtidigt under minst två vakna timmar bortsett från dygnsvilan. Detta ger möjligheter till aktiv samvaro. Om dessa möjligheter sedan utnyttjas är en fråga som ligger utanför ramen för denna undersökning. Reglerna är självfallet subjektivt bestämda och skall bara uppfattas som exempel på hur en sådan norm kan föras in i beräkningarna.

2.3 Omgivning

En huvudtanke här är att levnadsbetingelserna varierar i olika orter och områden som en följd bl. a. av områdenas fysiska organisation. Om alla nödvändiga och alla icke-tvingande sysslor kunde utföras i bostaden skulle omgivningens organisation inte ha någon betydelse. De flesta personer behöver emellertid besöka andra stationer. Dessa återfinns med varierande täthet i olika områden och deras öppethållande varierar också i många fall över dygnet och över veckan.1 Dessa tidsgeografiska egenskaper hos utbudspunkterna medför att tidsinsatsen för att nå en viss typ av station skiljer sig för personer i olika bostadsorter. Eftersom resultaten i de kommande i viss beräkningarna utsträckning beror på detta, blir det nödvändigt att i anslutning till beräkningarna närmare beskriva de aktuella utbudstyperna med avseende på läge och öppethållande. Besöksmöjligheterna beror givetvis också på framkomligheten i området: vägnätets struktur, egenskaper hos det kollektiva transportsystemet osv. Den vanliga beskrivningen av ett områdes uppsättning av en speciell typ av stationer, t. ex. livsmedelsbutiker, omfattar uppgifter om antalet 1 I MÅRTENSSON 1970 och eventuellt också om läget för varje enskild lokal. En tidsbeskrivning redovisas en inventering är emellertid i detta sammanhang lika viktig som en lägesbeskrivning. Då av tidsgeograñslca karakteristika för ett antal ut- öppethållandetiderna varierar över dygnet och över veckan, kan man budstyper i några områ- också uppfatta detta så att tillgången på utbud varierar på detta sätt. Den den, däribland Hässleholms kommunblock och enskilde kan inte själv påverka stationernas tillgänglighet - åtminstone Örebro tätort. inte på kort sikt - eftersom besluten om såväl deras lägen och öppettider

Drag i hushållens levnadsvillkor 237 SOU 1974: 2

fattas av andra. På detta sätt som om transportsystemets uppbyggnad i viss av hans dagsprogram av helt styrs utsträckning uppläggningen utomstående. I denna undersökning har det bara varit möjligt att göra tillgänglighetsför ett litet antal stationstyper. Därför har dessa valts så att beräkningar antal och spridning varierat, liksom öppettidens längd och tidsbelägenhet. har delvis konstruerats med avsikt att De uppställda dagsprogrammen konsekvenserna av olika karakteristiska utbudssituationer. exemplifiera Utbudssituationen i olika områden är för närvarande stadd i ständig förändring: butiker läggs ner, servioepunkter koncentreras och Öppettider förändras. Beräkningarna av tillgängligheten till utbud med olika tidsgeoom effekterna för grafiska karakteristika kan därvid ge viss uppfattning den enskilde av sådana förändringar i områdets organisation. I denna förutsätts att man alltid utan dröjsmål blir undersökning betjänad då man nått fram till önskad station och denna är öppen. Det antas att det alltid finns tillräcklig kapacitet för att undgå köbildning. I har den generella ärendetiden för olika besök blivit generöst gengäld Vidare finns inom en påtaglig skillnad i tilltagen. många utbudstyper kvalitet och i sortimentsbredd mellan olika stationer. En sådan uppdelhar inte genomförts här. (I kapitel 4 behandlas ning av en utbudstyp dessa problem närmare.) I varje område finns invånare med varierande förflyttningsmöjligheter. Den stora skillnaden till bil och dem ligger mellan dem som har tillgång som inte har det. Den senare gruppen är mycket heterogen och omfattar såväl befolkningens äldsta och yngsta skikt som många i åldrarna vilka tillhör hushåll utan bil eller hushåll där en av däremellan, medlemmarna genomgående disponerar fordonet. I undersökningen särredovisas resultaten för de två trafikantgrupperna. av den bilbumes har tre vägkvaliteter som Vid beräkningarna möjligheter urskilts. Hastigheten antas vara samma under olika medger olika hastighet tider på dygnet. Detta kan vara motiverat i så pass översiktliga innebär att tur- och returrestiden vid beräkningar som dessa. Antagandet bilfärd mellan två orter alltid är densamma, oavsett tidpunkt på dygnet. En liknande generell restid kan givetvis inte anges för kollektivresenären. I detta fall har beräkningarna gjorts utgående från existerande tidtabeller. När dessa uppgifter varierar mellan olika veckodagar har avsett normal arbetsdag. Tidsåtgången för en förflyttning beräkningarna mellan och hållplats inom en centralort har generellt bostad/arbetsplats satts till tio minuter medan motsvarande tid iandra orter antas vara fem minuter. Ytterligare en del av omgivningen vid sidan av dess rent fysiska organisation inverkar på den enskildes verksamhetsmöjligheter. Varje människa är medlem av en eller flera grupper av individer, vilka påverkar hennes dagliga verksamhet och underlättar eller försvårar utförandet av dygnsprogrammet. De begränsningar som i detta avseende inverkar på den enskildes handlingsfrihet kan vara av skilda slag. Den ensamstående förvärvsarbetande har inga bindningar inom hushållet men är i stället knuten till en arbetsplats för att vistas där en viss tid dagligen för

238 Ortssystem och levnadsvillkor

samverkan med andra eller för att sköta en maskin. Flerpersonshushållet kräver för att fungera samarbete mellan medlemmarna. Den enskilde måste i planeringen av sin dag ta hänsyn till vad övriga medlemmar skall göra. Är han också förvärvsarbetande utanför bostaden betyder detta att han på olika håll har sådana kopplingsrestriktioner som i hög grad inskränker hans möjligheter att fritt disponera sin dag. Till följd härav måste olika hushållstyper särskiljas i de följande beräkningarna. Intresset koncentreras till ett par sådana typer, där individen i betydande utsträckning känner av restriktioner som liggeri behovet att samplanera dagen med andra personer. Tre sådana kopplingar anses här ha stor inverkan på individernas möjligheter att utföra olika handlingsprogram, nämligen den bindning som en förvärvsarbetande har till sitt arbete och de bindningar som finns mellan medlemmar av ett hushåll. Bland dessa märks särskilt de som finns mellan småbarn och vårdare.

2.4 och mått

Mätinstrument

Beräkningarna kommer att utgå från ett antal alternativ för utförandet av det postulerade handlingsprogrammet. Olika sysslor har i alternativen flyttats ut från bostaden för att göra det möjligt att studera hur detta påverkar utformningen av dygnsprogrammet. Fem sådana handlingsprogram kommer att behandlas: Bostad - arbetsplats - bostad Bostad - arbetsplats - livsmedelsaffär - bostad Bostad - arbetsplats - - bostad läkarmottagning Bostad - arbetsplats - bibliotek - bostad Bostad - arbetsplats - bostad - lokal för social samvaro - bostad

Då mätinstrumenten (handlingsprogrammen) konfronteras med omgivningen, ges tillfälle att på flera sätt mäta och beskriva individens möjligheter i det dagliga livet. För det första kan handlingsramarna bestämmas: det går att uttala sig om vilka dygnsprogram som över huvud taget är möjliga att utföra i en viss bostadsort, och vilka som till följd av omgivningens organisation och kopplingar till andra individer är omöjliga. Som en komplettering till detta beräknas antalet alternativ för utförandet av ett visst program. Denna beskrivning kan sedan utvidgas till att ange hur många stationer som man kan välja mellan för en verksamhet och om olika sekvensalternativ finns för utförandet, dvs. om verksamheterna iett handlingsprogram kan utföras i olika ordning. Båda måtten kan tolkas som uppgifter om flexibiliteten i omgivningens organisation. De visar om individen är hänvisad till en enda möjlighet eller om han kan välja mellan flera. Vidare kan alternativen närmare beskrivas t. ex. med avseende på de olika ärendenas totala tidsåtgång. Ett femte mått kan ses som en ytterligare utvidgning. Då mäter man inte bara tidsåtgången för den enskilda sysslan, utan ser också på ärendets effekter i hela dygnsprogrammet.

SOU 1974: 2 Drag i hushållens levnadsvillkor 239

Måtten betonas i varierande utsträckning i de skilda handlingsprogrammen. l samtliga fall ges i första hand uppgifter om huruvida det speciella ärendet kan utföras i de olika bostadsorterna med de restriktioner som finns i det postulerade programmet. Antalet alternativ behandlas speciellt och i livsmedelsaffär medan totala i fråga om besök på arbetsplats för ett ärende beräknas för läkarbesöken. I alla de fem tidsåtgången fallen diskuteras effekterna av det speciella besöket för resten av aktiviteter. (l kapitel 3 ingår också en diskussion av dygnsprogrammets sådana effekter.) När levnadsvillkoren för invånare i olika regioner skall undersökas och jämföras, måste beräkningarna göras så att resultatet avspeglar förhållandena för så stor del som möjligt av respektive ornrådes befolkning. De skall vidare göras enligt principer som entydigt kan följas i samtliga regioner. Beräkningarna kan göras i ett antal mätpunkter som representerar bostadslägena för regionens invånare. Här koncentreras studien till en jämförelse mellan förhållandena i samtliga tätorter. Genom detta kan variationer mellan små agglomerationer och stora tätorter komma fram utan att en gräns på förhand dras mellan de två kategorierna. Detsamma gäller för orter som ligger nära, respektive på större avstånd från kommuncentrum.

2.5 Resultat

Bostad - arbetsplats - bostad. I ett samhälle som ständigt förändras är den fysiska organisationen av stor betydelse, framför allt vid förändringar som har negativa konsekvenser för den enskilde. När en arbetsplats försvinner eller en dagligvarubutik läggs ned, kan den anställde/kunden utan större svårigheter anpassa sig till förändringen bara om någorlunda likvärdiga alternativ är tillgängliga. Även i ett stabilt samhälle kan det vara önskvärt med ett stort antal alternativ av visst slag. För individen är en stor tillgänglig arbetsmarknad med stora möjligheter till val av sysselsättning, till vanligen liktydig yrkeskarriär osv. (Detta behandlas utförligare i kapitel 5.) Här kan bara konstateras att det i vissa sammanhang, framför allt när arbetsmöjligheter diskuteras, kan vara av vikt att ange mängden tillgängliga alternativ. Alternativmängden kommer att mätas med ovan angivna handlingsprogram som måttstock. Det kan antas att mängden tillgängliga arbetstillfällen varierar mellan de tre områdena, mellan olika orter inom respektive område och också mellan de två trafikantgrupperna. Mätningarna skall visa omfattningen av dessa skillnader och också hur de olika dygnsprogrammen skiljer sig i ett antal fall. Arbetsmöjligheter antas förekomma i alla orter i samma proportioner som totalbefolkningen. Detta antagande är inte helt realistiskt, men exakta uppgifter är svåra att erhålla. Detta innebär i resultaten att de halvcentrala orternas betydelse som sysselsättningsorter överdrivs något, och att centralorterna i verkligheten svarar för en något större del av sysselsättningen i respektive block än vad resultatdiagrammen anger.

240 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 197412

Andel av kommunblockets befolkning (i s) 0700-1600el. 100 Bilist. arbatnid 0800-1700 \ Kollreunür. 0700-1600 Koll. resenär. 0600-1100

50 _ 4

0 0 1 2 3 4 timmar

2: 1 Tidslägesprofiler för tätorterna i Lycksele kommunblock. Diagrammen Figur visar hur många kommuninvånare som nås (vertikal axel) med olika tidsinsats (horisontell axel) vid resa tur-retur med väntetider inräkande. Uppgifterna avser såväl bilister (vitt fält) som kollektivresenärer (skrafferat fält). För de senare har förhållandena vid två besöksalternativ beräknats.

Dragihushâllens levnadsvillkor 241

100 so \ U 1 2 3 4

100 5° 100 w h Nä 1 2 a 4

o 5 10km

Figur 2:2 Tidslägesprofiler för tätorter i Hässleholms kommunblock. För tre små orter intill centralorten (markerade med X) redovisas inga diagram. Deras tidslägesproñler överensstämmer i stort sett med dem som avser närmast utanför liggande ort. För ytterligare teckenförklaring, se figur 2: l.

242 Ortssystem och levnadsvillkor

Figur 2. 3 Tidslägesprofiler för tätorter i Örebro kommunblock. För teckenförklaring se figur 2: 1 och 2: 2.

Den restid som erfordras vid arbete i olika orter utanför hemcrten kan utläsas ur figurerna 2: 1-2: 3. Antalet tillgängliga sysselsättningüillfällen vid viss restidsinsats varierar mycket starkt. En generell olikhrt mellan blocken ligger givetvis ideras skilda befolkningstal, en annan är ei följd av blockens varierande ytstorlek. Mer intressant är emellertid att konstatera likheter i fåga om variationema inom de olika områdena. För en bilist varierar ongivningsinnehållet i förhållandevis liten utsträckning mellan olika orer. Med undantag för Lyckseleområdet behövs det bara i något fall mer in en och en halv timmes total restid för bilisten för en tur och retur-rea mellan två tätorteri samma block. I jämförelse härmed är den icke-bilburnes möjligheter att iå andra orter än den egna bostadsorten för heltidsarbete påtagligt begränsade. Först och främst framträder betydande skillnader mellan situatonen för dem som bori centralorterna och dem som bor i mindre orter framför allt i Örebro- och Lyckseleblocken. Även om den lilla orten ligger nära blockcentrum är mängden tillgängliga sysselsättningstillfällen lten. För kollektivresenären varierar också möjligheterna starkt mellan oika tider

levnadsvillkor 243 Drag i hushållens

- verkstadspå dygnet. Skillnaderna mellan de två arbetstidsexemplen arbetstid och kontorsarbetstid - förefaller vara störst i Hässleholmsblocket. l Lyckselefallet kan arbetspendlaren över huvud taget inte använda de kollektiva förbindelserna. Oberoende av var man bor i de olika blocken är det av stor betydelse för antalet arbetsplatsalternativ om man kan pendla in till centralorten. I vart och ett av områdena finns flera orter där detta inte är möjligt om man inte har tillgång till bil. Vidare förekommer också fall där kollektivresenären över huvud taget inte kan arbeta utanför hemorten. (Se tabell 2.1.) Busstidtabellerna är i Lyckselefallet lagda med tanke på skoltidema, vilket medför att de första förbindelserna kommer till centralorten först 08.25. I Hässleholmsblocket beror skillnaderna mellan de två arbetstidsexemplen på att de förbindelser som tjänar som elevtransporter anländer till centralorten först mellan klockan 07.30 och 07.45. De kan därför utnyttjas av dem som har kontorsarbetstider men inte av dem som har verkstadsarbetstider. I Örebroområdet startar kollektivförbindelsema betydligt tidigare på morgonen. Det är i stort sett bara en sektor av regionen som inte har sådan förbindelse med centralorten före 07.00. Det är tydligt att huvudorten här är så stor och har sådan dragningskraft att det finns underlag för en förbindelse som ligger före den som tjänar som elevtransport. Tidslägesprofilerna i figurerna 2: l-2: 3 visar bara hur stor restid som krävs för att nå en viss alternativmängd arbetsplatser. Nästa steg blir därför att undersöka vad restiderna och deras tidsbelägenhet innebär för andra verksamheter under resten av dygnet, dvs för de s. k. önskvärda aktiviteterna. Eftersom pendling till centralorterna medför en sådan påtaglig ökning av möjligheterna, kan det vara motiverat att se närmare på vilka effekter i dygnsprogrammet som en sådan arbetsresa ger. I diagramform redovisas därför situationen för förvärvsarbetande med arbetstiden 08.00-l7.00, vilka är bosatta i de olika tätorterna och med skilda färdmedel pendlar in till kommunblockscentrum.

Tabell 2.1 Antal orter där icke-bilburna heltidsarbetande är hänvisade till arbetei bostadsorten vid mättillfallet

Arbetst id Lycksele Hässleholm Örebro 07 .00- l 6.00 Antal orter 4 9 5 invånare i % 100 25 2 08.00- 17 .00 Antal orter 4 2 3 invånare i % l 00 1 l

Antal tätorter och tätortsinvånare i olika block: 4 (9 404 inv.), 16 (34 961) respektive 20 (100 259)

244 Ortssystem och levnadsvillkor

Dygnsvila Teckenförklaring: damma

memo.. ä

arbetstid ss

§å$l3å° restid

. (arbetsplats-bostad)

___ dagligen nödvändiga sysslor

llllllllll Hemvard

||l|I|||l|Tidn. läsning

ummu

_l_unMmw

u Underhåll (klädenbostad) M Motion Postärenden Passiv rekreat. II Livsm. anskaffn. Arbete _Arbete i Lycksele Figur 2:4 Dispombel kvällstid i bostaden för förvärvsarbetande med arbetstiden 08.00-17.00 och arbetsplats i centralorten Lycksele. Anm.: l figurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I figurens högra del redovisas handlingsprogrammet. I de olika ortsredovisningarna anger den vänstra delen av en stapel situztionen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären. Hela tiden för arbete och dygnsvila har ej medtagits, liksom ej heller dagens två första måltider. Asterisk betecknar verksamhet som antas förlagd till pauser under arbetstiden.

Figurerna 2: 4-2: 6 visar hur mycket tid som återståri bostalen sedan dygnsvilan räknats bort. Vidare framgår ett minst lika viktigt förhållande, nämligen belägenheten av detta tidspass. Det är framför allt de collektiva förbindelsernas linjedragning och tidtabelläggning som begrinsar den disponibla tiden i bostaden. I detta avseende är de irom- och mellanregionala skillnaderna stora. Ibland ligger hemkomstex vid sjutiden, måltid och TV-information kolliderar, och möjligheterna att få tid för både motion och hobby under kvällen är mycket små. Den tidiga avresan på morgonen gör att föregående kväll kortas av om cygnsvilan ska kunna omfatta den stipulerade tiden. När morgonbussen avgår mellan 05. 30 och 06.00, vilket förekommer i vissa orter, måste resenären påbörja dygnsvilan mellan 20. 10-20. 40 föregående kväll. Av diagrammen framgår att flera av kvällsaktiviteterna ofta rråste utgå, framför allt för kollektivresenären. I flera orter i Örebroområdzt har han inte tillfälle till annat än de nödvändiga dagliga syssloma under arbetsdagarna, medan sådant som social samvaro, motion och underhåll

levnadsvillkor 245 SOU 1974: 2 Drag i hushållens

Arbete i Hässleholm

Figur 2:5 Disponibel kvällstid i bostaden för förvärvsarbetande med arbetstiden 08.00-17.00 och arbetsplats i centralorten Hässleholm. l figurens vänstra del särredovisas situationen for dem som bor i olika tätorter. Dessa är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ñgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. l ortsredovisningarna anger stapelns vänstra del situationen for bilisten och den högra situationen for kollektlvresenären. För ytterligare teckenförklaring, se figur 2: 4.

fram till de arbetsfria En sådan omdisponering av måste flyttas dagarna. närmare att behandlas i senare avsnitt. sysslor mellan olika dagar kommer Två problem i detta sammanhang kan påpekas redan här. Det kan vara olämpligt att bara någon enstaka gång under veckan få tid till sådana verksamheter och dessutom kan det vara svårt eller omöjligt att under de få arbetsfria dagarna hinna med allt som flyttas dit. Inte bara hemmatidens längd utan också dess tidsbelägenhet bör noteras. Det framkommer här stora olikheter i möjligheterna att t. ex. kulturutbudet i radio och TV, där programmen vanligen ändrar följa karaktär längre fram på kvällen. För kollektivresenären är inte hela arbetsresan effektiv restid. Lång tid I vilken kan gå åt för att vänta på buss eller tåg på eftermiddagen. utsträckning denna tid kan utnyttjas är en lokalfråga: finns någon annan plats än en kall, bullrande väntsal att vistas på, med möjligheter att göra sådant som man inte kan få tid till senare på kvällen hobbyläsning, korrespondenskurs, motion? På vissa håll har biblioteken blivit något av en sådan - andra håll gör lokalbrist att många vistelseplats på individtimmar slösas bort i ogästvänliga väntsalar.

246 Ortssystem och levnadsvillkor

Arbete i Örebro

Figur 2. 6 Disponibel kvällstid i bostaden för förvärvsarbetande med anetstiden 08.00-17.00 och arbetsplats i centralorten Örebro. I figurens vänstra del :ärredovisas situationen för dem som bor i olika tätorter. Dessa är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ñgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. I ortsredovisningen anger stapelns vänstra del situatonen för bilisten och den högra situationen för kollektivresenären. För ytterligare tzckenförklaring, se figur 2: 4.

De flesta förvärvsarbetande kan antas ingå i flerpersonshuslåll. Det räcker därför inte att bara se på effekterna i den enskiltes eget dygnsprogram. Också de andra hushållsmedlemmarna av den påverka: förvärvsarbetandes tidsanvändning, t. ex. genom att en lång aibetsresa inkräktar på samvarotiden inom familjen. Tidigare har uppställtsen regel om att den gemensamma vakna tiden i ett flerpersonshushåll skille vara minst två timmar. När den förvärvsarbetande pendlaren ingår i et hushåll där alla övriga medlemmar är hemmavarande hela kvällen, ger derna regel inga problem: även kollektivpendlaren är hemma i åtminstone tre timmar och den gemensamma kvällsmåltiden kan inplaceras enligt reglema, före 19. 30. När flera hushållsmedlemmar arbetar utanför bostaden börjar svårigheterna märkas i de avseenden som behandlas här, speciellt om dl arbetar i olika orter och inte har var sin bil. Diagrammen redovisar förbinielserna med centralorterna, och de är genomgående de bästa - med undmtag av vissa grannortsrelationer. Kollektivresor mellan andra orter lan vara betydligt mer tidskrävande och ge hemkomsttider omkring klolkan tio. En hushållstyp som blir speciellt lidande av dåliga kollektivförlindelser är småbarnsfamiljen, där samtliga vuxna (en förälder eller två) är heltidsarbetande och t. ex. pendlar utan bil in till centralorten. D: kan då

levnadsvillkor 247 SOU 1974: 2 Drag i hushållens

återvända till hemorten först mellan halv sju och sju, lagom för att lägga barnet vid hemkomsten. Det finns ingen tid för vaken samvaro mellan föräldrar och bam mer än under veckoslutet. I detta avsnitt beskrevs först i grova drag en sida av den förvärvsarbetandes i olika orter, nämligen antalet tillgängliga sysselsättomgivning andra i levnadsvillkoren skulle ningsmöjligheter. Även komponenter kunna beskrivas med samma metodik. Med alternativmängdsberäkningar till kontakter med andra individer och därigenom till kan möjligheterna givetvis beskrivningen också till social samvaro anges. I så fall utsträcks att gälla andra invånarkategorier än bara de förvärvsarbetande på heltid. Vidare studerades centralortspendlarens dygnsprogram med betoningoch arbetsresorna en lagd på den del av dagen som återstår sedan arbetet avklarats. Möjligheterna att placera in olika besök under detta lediga att behandlas i ett par kommande avsnitt. tidspass kommer

- för Bostad - arbetsplats - livsmedelsaffär bostad. Utgångspunkten beräkningarna i föregående avsnitt var att mängden tillgängliga sysselsättinformation när man vill beskriva individens ningsalternativ är väsentlig sidor av levnadsvillkoren skall behandlas kan omgivning. När andra lämpligt mått. Avser beräkaltemativmängden synas vara ett mindre till dagligvarubutiker, blir det viktiga att finna ningarna t. ex. tillgången ut om sådan service över huvud taget är tillgänglig. Förekomsten av handlingsalternativ är emellertid inte heller i detta fall helt ointressant, och det av två skäl. För det första kan man ställa som ett krav att omgivningens innehåll är sådant att det utan större uppoffringar skall finnas andra alternativ tillgängliga, om ett utbudsställe för individen skulle försvinna. En flexibel omgivning med sådan omställningsberedskap kan också vara önskvärd som försäkring i sådana fall, då en oförutsedd ett och det krävs en rubbning omintetgör planerat dygnsprogram, omdisponering av dagen för att möjliggöra vissa sysslor. Detta innebär att olika aktiviteter skall kunna utföras i olika följd. Ett ärende skall iså liten utsträckning som möjligt vara låst till ett tillfälle under dagen, utan

helst kunna utföras enligt flera sekvenser. Även om det exakta antalet alternativ är mindre viktigt att känna till, hos alternativen ha stor betydelse, sådana så kan alltså vissa egenskaper som om de finns tillgängliga vid olika tider under dygnet och om de finns orter. av alternativmängdens egenskaper nedan i olika Genomgången kommer inte att vara heltäckande, utan bara behandla vissa drag och utfallet i olika delar av de undersökta områdena. Vidare är det jämföra huvudsakligen sekvenserna som undersöks. Möjligheterna till sekvenser skall här studeras genom att ett handlingsprogram används som måttstock, vari ingår besök såväl på arbetsplats som i livsmedelsbutik. Förhållandena varierar mellan olika orter inom en dels till följd av ortens läge i förhållande till andra serviceorter region, i området, dels till följd av och varierande transportförhållanden skillnader i butikers Det är också troligt att det finns öppethållande. skillnader mellan de två trafikantgrupperna, eftersom kollekpåfallande tivresenärens att söka upp olika orter också begränsas av möjligheter

248 Ortssystem och levnadsvillkor

linjedragningar och tidtabellsstruktur i trafiksystemet, vilket redan framgått av föregående avsnitt. Livsmedelsbutiker ligger vanligtvis väl spridda och är tillgängliga under en stor del av dagen. Därför skulle en förvärvsarbetande med goda förflyttningsmöjligheter ändå kunna göra inköpet i olika orter och vid olika tillfällen under dagen: före arbetets början, under lunchrasten och efter arbetets slut, dvs enligt olika sekvenser. Ingenstans i de här undersökta områdena kan dock livsmedelsnköpet ske före arbetets början, och därför kommer bara två senare sekvenser att behandlas, nämligen inköp under lunchrasten och efter arbetets slut. Vidare undersöks om eftermiddagsärendet kan utföras i Ollkl orter. Däremot görs inte liknande beräkningar av ortsalternativ för lunchbesöket, eftersom den korta lediga tiden då knappast gör det nöjligt i något fall och med något färdmedel att besöka en annan ort än arbetsorten och dessutom göra inköp där. När det gäller inköp av livsmedel som är tunga, skrymmande (ch ofta också lättförstörbara varor, kan man anta att den lämpligaste handlingssekvensen är den där ärendet uträttas så nära hemkomsten som möjligt. Kollektivresenären har speciellt stort intresse av att den låga slitsamma varutransporten så sent som möjligt i kedjan av verksamheter. Hans situation är också annorlunda genom att han inte har möligheter att besöka affärer i andra orter än arbetsorten, bostadsorten och eventuellt den ort där han har tillräckligt i samba1d med lång väntetid tåg- eller bussbyte. Livsmedelsbutiker finns i alla tätorter utom ;ett par av de minsta i Örebroområdet. Vidare förekommer sådana också. många mindre byar, framför allt i de två mindre blocken. Trots de senaste årens strukturrationalisering inom handeln är detta fortfarande ett utlzud som har en betydande rumslig spridning. Varubussar betjänar vidare vissa glesbygdsområden. De har emellertid inte medtagits här, dels därför att de har betydelse i första hand för dem som bor utanför tätorteina, dels därför att de knappast fungerar under den tid den på dygnet iär förvärvsarbetande är ledig för att göra inköp. Den som har sin arbetsplats i bostadsorten med verkstatseller kontorsarbetstider har, oberoende av vilket färdmedel han kan använda, också möjligheter att köpa livsmedel där efter arbetets slut. De enda undantagen är ett par orter i Örebroområdet (se ovan) och :n ort i Lyckseleblocket där affären stänger samtidigt som kontorsarbetet slutar. Den bilburne kan dessutom nå butiker i ett stort antal andra orter, något som däremot kan var möjligt för kollektivresenären bara om han vill använda större delen av kvällen till och då endast med ärendet, utgångspunkt i vissa bostadsorter. är Livsmedelsinköp på lunxhen möjligt i alla orter i Hässleholmsblocket, omöjligt i de flesta i Öebro på grund av butikernas lunchstängning och också av samma skäl onöjligt i Lyckseleområdet, utom i centralorten. När bostadsort och arbetort inte sammanfaller, och restiderna därför får annan omfattning, framträder skillnaderna mellan olika orter och olika trafikantgrupper. En pendlare kan överallt, med undantag för ovan nämnda orter (två i Örelro, en i Lycksele) göra inköp i hemorten, i arbetsorten och i ett anal orter

levnadsvillkor 249 SOU 1974: 2 Drag i hushållens

Dygnsvila Teckenförklaring: Passiv _ livsmedelsbutik öppen i hemorten rekreation livsmedelsbutik öppen iort där

$°cia| m pendlaren väntar pá tåg eller buss

55 samvaro

Underhåll . (kläder. bostad) Motion Postärenden P k .

E! Lissiigxsrsaz..

Arbete Arbete i Lycksele Figur 2: 7 Möjligheter till livsmedelsinköp efter arbetets slut för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter och med arbetsplats i Lycksele (arbetstid 08.00-17.00 liksom i tidigare exempel). I figurens högra del redovisas handlingsprogrammet. Hela tiden för arbete och har ej medtagits liksom ej heller dagens två första måltider. Asterisk dygnsvila betecknar verksamhet som antages vara förlagd till pauser under arbetstiden. I ñgurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ortsredovisningarna anger den vänstra delen av en stapel situationen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären. Med kryss markerade intervall i figur 2:8 och 2:9 visar tillfällen då väntetid på kollektiva fárdmedel är tillräckligt lång för att ett inköp skall vara möjligt. För ytterligare teckenförklaring, se figur 2:4.

däromkring. Den som använder buss eller tåg har däremot betydligt begränsade möjligheter, vilket nedanstående exempel vill visa. Liksom i föregående avsnitt studeras här situationen vid inpendling med kontorsarbetstider i centralorten, och förhållandena belyses med diagrammen i figurerna 2:7-2:9. I samtliga fall är det möjligt att utträtta ärendet i centralorten/arbetsorten under lunchen, och i detta avseende finns således inga skillnader mellan trafikantgrupper eller bostadsorter. Vidare kan bilisten överallt klara av affärsbesöket i arbetsorten efter arbetets slut, eftersom han då själv kan bestämma när han vill åka därifrån. Denna sekvens kan däremot kollektivpendlaren endast i ungefär hälften av de undersökta fallen. Vidare kan begagna bilisten, vilket inte speciellt redovisas här, göra inköp i ett antal orter som han kan nå på_ vägen mellan arbets- och bostadsort, något som är helt omöjligt för kollektivpendlaren. Slutligen finns bara ett par undantag från regeln att bilisten kan köpa livsmedeli hemorten på kvällen (gäller Lyckseleområdet). För kollektivresenären är också de möjligheterna

250 Ortssystem och levnadsvillkor

Arbete i Hässleholm

Figur 2. 8 Möjligheter till livsmedelsinköp efter arbetets slut för förvärvsarbetande boende i olika tätorter och med arbetsplats i Hässleholm. l ñgurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. l figurens högra del redovisas handlingsprogrammet. l ortsredovisningarna anger stapelns vänstra del situationen för bilisten och den högra situationen för kollektivresenären. Prickat intervall anger butikernas öppettider. Se vidare figur 2:7.

begränsade, framför allt i Örebroområdet. I Lyckseleblocket är pendling till centralorten över huvud taget omöjlig för kollektivresenären. Genomgången av sekvensema sammanfattas i tabell 2.2. Kollektivpendlaren har således inte bara färre orter att välja mellan för inköp utan också färre sekvenser. Detta medför att hans program är känsligare för rubbningar, både externa som t. ex. är en följd av att nätbutiken försvinner eller får begränsad öppettid, och interna som är en följd av att han tvingats omdisponera I en handlingsprogrammet. alternativfattig omgivning uppstår svårigheter att anpassa sig till sådana förändringar. Ärendets tidsbudgeteffekter är förhållandevis små. Det kan överallt utföras åtminstone vid ett tillfälle under dagen och kräver högst tio á tjugo minuters extra förflyttningstid, eftersom butik alltid finns i den ort man vistas i. De som har kortast vistelsetid i hemmet har i gengäld lång väntetid i arbetsorten och kan antas göra inköpet deras där, varigenom kvällsprogrami bostaden inte påverkas.

Drag i hushållens levnadsvillkor 251

2400 -

2300 -

imiariiiiaraiiizái

Arbete i Örebro

Figur 2. 9 Möjligheter till livsmedelsinköp efter arbetets slut för förvärvsarbetande boende i olika tätorter och med arbetsplats i Örebro. I figurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. l ñgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. l ortsredovisningarna anger stapelns vänstra del situationen för bilisten och den högra situationen för kollektivresenären. Prickat intervall anger butikernas öppettider. Se vidare ñgur 2: 7.

Beräkningarna har visat att det kan finnas ett stort antal handlingsalternativ för detta progran, i varje fall för bilisten. Han saknar troligen kännedom om många av dem. Det väsentliga är emellertid att ärendet kan utföras på ett bekvämt sätt och att vissa lokal- och sekvensalternativ finns i kritiska situationer. Möjligheterna för kollektivresenären visar sig vara betydligt begränsade. En enda sekvensmöjlighet måste uppfattas som en stressituation, där en plötslig rubbning i det planerade programmet svårligen kan pareras. Samma problem kan antas uppstå när tillgängliga lokalalternativ saknas. Resultaten ovan och framför allt beräkningsmetodiken kan vara tillämpliga också i andra sammanhang. Om inköp är möjliga i flera olika sekvenser, så är också utrymmet större för att besöka flera butiker med likartade öppettider. Om det visar sig möjligt att handla i centralorten så är också möjligheterna större att göra specialvaruinköp under en arbetsdag. Beräkningarna visade de förvärvsarbetandes möjligheter. Andra individkategorier har andra tidspass lediga under dagen för inköp, men också i deras fall är det viktigt att se på omgivningens flexibilitet och möjligheterna att utföra ärendena under olika tider på dagen.

Bostad - - - bostad. i arbetsplats läkarmottagning Beräkningarna föregående avsnitt visade att livsmedelsinköp överallt är möjliga utan konflikt med de nödvändiga sysslorna i dagsprogrammet. l många fall

252 Ortssystem och levnadsvillkor

Tabell 2.2 Antal orter i de tre undersökningsområdena där livsmedelsinköp är möjligt iolika sekvenser

Antal sekvenser Lycksele Hässleholm Örebro

Bil Koll. Bil Koll. Bil Koll.

3, nämligen inköp på arbetsorten (lunch) eller inköp på arbetsorten (e. m.) eller inköp i bostadsorten (kväll) l O 16 7 20 2

2, inköp i arbetsorten (lunch) eller inköp i bostadsorten (e. m.) 2 0 - 6 - 9

2, inköp i arbetsorten (lunch) eller inköp i arbetsorten (e. m.) 4 0 - 2 - 8

l, inköp i arbetsorten (lunch) - 0 - l - 1

Antal orter iblocken : Lycksele 4, Hässleholm 16, Örebro 20

finns också ett stort antal främst handlingsalternativ, till följd av långa .j öppethållandetider och butikernas spridda lokalisering. Kortare öppettider eller en stationsstruktur med förre enheter av samma typ som bara påträffas i de större tätorterna begränsar däremot frihetsgraderna i handlingsprogrammet. Detta bör resultera i färre handlingsalternativ och färre sekvensalternativ. För den förvärvsarbetande kan begränsningar i utbudens Öppettider medföra att dessa helt infaller under arbetstiden. Denna illustreras med ovanstående

situationskall handlingsprogram.

Beräkningarna kommer också att visa följderna av att utbudet påträffas endast iett fåtal orter. l en situation då två aktiviteter konkurrerar om samma tid kan konflikten lösas på flera sätt. För det första kan den önskvärda sysslan flyttas fram till en annan dag, då möjligheter kan ges t. ex. genom andra arbetstider (arbetsfri dag) eller andra öppettider. För det andra kan ien del fall den önskvärda sysslan överföras (delegeras) till en annan person som utan större svårigheter kan passa in den i sitt program. Slutligen kan båda aktivitetema finnas kvar i handlingsprogrammet men då med ändrad varaktighet. Läkarbesöket kan betecknas som ett ärende vilket är nödvändigt iett längre perspektiv och därför kan flyttas mellan olika för att dagar inplaceras då det är lämpligast. Är läkarmottagningama öppna bara under normala arbetsdagar och då endast under kan ärendet arbetstid, inte flyttas till lämpligare dag. Det uppstår en konflikt mellan två sysslor: arbetet som måste utföras dagligen under alla arbetsdagar och läkarbesöket som måste utföras någon arbetsdag och då under arbetstid. Eftersom ingen av de två verksamheterna kan delegeras, kan konflikten bara lösas

levnadsvillkor 253 SOU 1974: 2 Drag i hushållens

genom att den ena aktiviteten får inkräkta på tid som är avsatt till den nedan utgår från att läkarbesöket tillåts ta tid från andra. Beräkningarna arbetet. Exemplet visar situationen för dem som har kontorsarbetstider. är mest kännbar för dem, då servicetiderna i det fallet helt Konflikten sammanfaller med arbetstiderna. tid för ärendet tas från arbetet, så kan besöket med Eftersom tillhörande förflyttningar få lägga beslag på större delen av det vakna Läkarbesök blir därmed möjliga från alla orter och med olika dygnet. fastän med i vissa fall mycket stor restidsinsats. Det är transportsätt, därför av störst intresse att närmare se på vilka effekter som ett sådant

ärende har i dygnsprogrammet för personer i olika orter. Beräkningarna kommer i första hand att avspegla den förvärvsarbetandes dag, men kan också visa effekterna i andra individkategoriers dygnsprogram. under kan i viss utsträckning vara ett Besökets förläggning dagen mellan och läkare, samtidigt som den resultat av förhandlingar patient senare söker placera in sina patienter jämnt över dagen. I räkneexemplet vilken halvtimme som helst under öppetintervallet kunna nedan skulle antas vara behandlingstid. Besökstiden 15.00-15.30 har valts, dels för att till eftermiddagsbesök i olika orter skiftar, dels visa på hur möjligheterna kan vara önskvärd för kollektivtrafikantemsom dåi därför att tidpunkten fall kan att vissa turer är lagda för att betjäna många utnyttja skoleleverna. medför att resultaten avspeglar en förhållande- Antagandet vis gynnsam situation för den icke-bilburne. är skillnaderna mellan olika orter och områden inte För en bilist särskilt stor. En sammanlagd restid på mer än 40 minuter är ovanlig i liksom 50 minuter kan sägas vara maximivärden i Hässleholmsområdet, l timme 45 minuter i Lycksele. Hela ärendet tar Örebroblocket och mindre än en och en halv således i de två första undersökningsområdena timme för den som har tillgång till bil. (Se figurerna 2: 10-2: 12.)

(behandlingstid + restid + Tabell 2.3 Total tidsåtgång vid läkarbesök 15.00-15.30 väntetid)

3- 4 1 1 _ 4- 5 l _ _ 5- 6 3 _ 6- 7 7- 8 1 _ 8- 9 _ 9-10 _ 10-11 11-12 2

Antal orter i blocken: Lycksele 4, Hässleholm 16, Örebro 20.

254 Ortssystem och levnadsvillkor

,S00 :IIII

1400 Figur 2: 10 Total tids- 1300 åtgång för ett läkarbesök för personer i de fyra olika tätorterna i Lycksele 1200 kommunblock. Behandlingstid: 15.00-15.30 Ortema är ordnade efter 1100 befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ortsredovis- 1000 ningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten 0900 och den högra delen situationen för kollek- 0800 tivresenären. Svart fält anger restid, ;i vitt fält väntetid och 0700 r?- “ streckat fält en antagen arbetstid.

Helt annorlunda är situationen för den andra trafikantgruppen. Måste man för besökets skull bege sig till en annan tar ärendet för ort, kollektivresenären även i bästa fall längre tid än det gjorde i sämsta fall för en bilist i samma område, med något undantag i Örebroblocket. Orsakerna är givetvis väntetiderna i läkarorten, i första hand före besöket men ocksåi viss utsträckning efter besöket före hemresan. När de två verksamheterna konkurrerar om samma tid kommer effekterna av detta för den förlorande aktiviteten att bli mycket varierande i olika orter och framför allt mellan skilda trafikantgrupper. Ett läkarbesök gör för den icke-bilburne att en hel arbetsdag går förlorad för den som arbetar utanför Lycksele; åtminstone tre arbetstimmar försvinner i ett flertal orter i Örebroblocket och två á tre timmar i Hässleholmsblocket. Det bör emellertid noteras att de långa väntetidema ligger i större orter. Tiden kan därför i viss utsträckning utnyttjas till andra ärenden. Här är därför ett fall då också mindre nödvändiga ärenden kan utföras under tid som egentligen är avsatt för nödvändigt arbete. Redovisningen i figurerna 2: 10-2: 12 kan också belysa situationen för andra individkategorier än de förvärvsarbetande. Resan kan tänkas ske

Dragihushállens levnadsvillkor 255

Figur 2: 11 Total tidsåtgång för ett läkarbesök för personer i de sexton tätorterna i Hässleholms kommunblock. Behandlingstid: 15.00- 15.30. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ortsredovisningama anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra situationen för kollektivresenären. Svart fält anger restid, vitt fält väntetid och streckat fält en antagen arbetstid.

från respektive bostadsort till läkarservice och åter, och resultaten visar då den tidsinsats som krävs för dem som inte förvärvsarbetar utanför bostaden, t. ex. för pensionärer eller mödrar som är hemma för att vårda barn. Bland dessa grupper är det också vanligare att vara hänvisad till kollektiva förbindelser. Det kan därför vara än mer väsentligt att mäta omfattningen av den uppoffring i tid som ett läkarbesök kräver. Effekterna i dagsprogrammet är vittgående, och speciellt bör förhållandena för kollektivresenärerna i Lyckseleområdet uppmärksammas. När avresan tidigt på morgonen påverkas inte bara den ligger enskildes dagsprogram utan också hela hushållets tidsanvändning.

Bostad - arbetsplats - bibliotek - bostad. Tidskonflikten mellan två av verksamheterna i föregående avsnitt kunde lösas bara genom att den ena aktiviteten tilläts inkräkta på den andras tillmätta tid. I andra liknande konfliktsituationer kan däremot problemet lösas på annat sätt. Möjligheterna till detta i skilda orter skall här undersökas med ovanstående handlingsprogram som måttstock. I första hand flyttas ärendet mellan olika dagar, men möjligheterna till delegering kommer också att behandlas kortfattat. Det kan antas att tillfällen att flytta

256 Ortssystem och levnadsvillkor

1 1500

1100 u i -r Figur 2: 12 Total tidsåtgång för ett läkarbesök för personer ide tjugo tätortemai Örebro kommunblock. Behandlingstid: 15.00-15.37). Orterna är ordnade efter l r . befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ortsredovisningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra situationen för kollektivresenären. Svart fält anger restid, vitt fält väntetid och streckat fält en antagen arbetstid.

besöket mellan olika dagsprogram varierar till följd av att utbudsstrukturen och framkomligheten är olikartad i olika områden. Det är också tänkbart att sådana skillnader i omgivningen inverkar på möjligheterna att delegera ärendet till annan hushållsmedlem. Biblioteksbesök är ett ärende som skulle kunna utföras i olika sekvenser. Det är i regel så pass kortvarigt att en förvärvsarbetande i en mindre ort skulle kunna utföra det under lunchen, och framför allt skulle besöket kunna ske i samband med resan mellan arbetsplats och bostad eller som ett fristående ärende på kvällen, om bara förflyttningsmöjligheter och öppettider tillåter det. De flesta som besöker bibliotek gör det med en eller ett par veckors mellanrum. I motsats till läkarbesöket, som vanligen är bestämt i förhand genom avtal, kan biblioteksärendet lätt flyttas mellan olika dagar. Att så sker är också naturligt när lokalerna har öppettider som varierar påtagligt mellan olika dagar. Ärendet kan slutligen också delegeras. Biblioteken representerar en typ av service som har förhållandevis god geografisk spridning. Den tillhandahålles inte bara i alla tätorter utan också i många mindre byar. I vissa områden spelar bokbussar en viktig roll. Öppettiderna är emellertid mycket begränsade på de flesta håll. Ju

Drag i hushållens levnadsvillkor 257

2400 Dygnsvila Teckenförklaring: 2300 5 MW

fealffdation

2 -4 g / vecka 2200 1 g/vecka Social 55 samvaro 1-2 g /mânad 2100

||I|||l||| Hemvérd_

||I|||l||| Tidn. Iasmng 2000 (TV-) inform.

1900 Underhåll

l (kläder. bostad)

Motion 1800 Postärenden Passiv rekreat. 1700 Livsm. anskaffn. Arbete Arbete i Lycksele Figur 2: 13 Möjligheter till biblioteksbesök för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter i Lycksele kommunblock.

l ñgurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I figurens högra del redovisas handlingsprogrammet. I de olika ortsredovisningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären. Hela tiden för arbete och dygnsvila har inte medtagits, liksom ej heller dagens två första måltider. Asterisk betecknar verksamhet som antas förlagd till pauser under arbetstiden.

mindre orten är, desto kortare tid under dagen är lokalen öppen och desto färre dagar per vecka eller månad (se figurerna 2: 13-2: 15). Bokbussarna återkommer vanligen med flera veckors mellanrum. Biblioteken ger således en service som har helt andra tidsgeografiska karakteristika än livsmedelsbutiker och läkarmottagningar. Antalet sekvenser är mycket litet i de flesta orter. Ett lunchbesök på bibliotek är möjligt bara i någon enstaka arbetsort förutom centralorten i respektive område. Bcsöksmöjligheter i samband med arbetsresan finnsi ytterligare några orter i vartdera blocket, och då framför allt för dem som har bil. För övrigt är man hänvisad till kvällsbesök. Alla orter som har fast biblioteksservice under en eller flera arbetsdagar har biblioteket öppet under kvällstid. Inpassningen av ett besök i handlingsprogrammet och tidsbudgeteffekterna av detta kommer därför att närmare behandlas här. Möjligheterna att välja mellan olika dagar för besöket varierar påtagligt

258 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 197412

33-3 53 o o I //

Arbete i Hässleholm

Figur 2:14 Möjligheter till biblioteksbesök för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter i Hässleholms kommunblock. I figurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ñgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. Snedskraffering anger bibliotekens öppettider och öppethållandefrekvens ( se närmare figur 2: 13). l de olika ortsredovisningama anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären.

mellan orterna (se figurerna 2: 13-2: 15). l småorterna är inte bara sekvensmöjligheterna begränsade, utan det är också så att biblioteken är öppna bara en gång i veckan eller ännu mera sällan. Om ett planerat besök omöjliggörs genom kollision med annan verksamhet med samma tidsläge, finns inga nya besöksmöjligheter inom en vecka. Möjligheterna att flytta fram besöket till en arbetsledig dag är i de flesta fall obefintliga, eftersom bibliotek som är öppna under lördag eller söndag nästan uteslutande finnsi centralorterna. Tidsbudgeteffekterna av kvällsbesöket kan också studeras i figurerna, där situationen för såväl den som bor och arbetar i hemorten som för den som pendlar in till centralorten kan utläsas. Det kan noteras att ett ärende som på detta sätt måste inplaceras inom ett kort tidsintervall starkt splittrar den arbetsfria tiden. Trots att besöket inte är tidskrävande, blir effekterna på kvällsprogrammet betydande, eftersom verksamheter som kräver lång sammanhängande tid inte längre får plats. Problemen med att passa in ärendet under dagen och under veckan skulle kunna lösas genom att besöket överförs till en annan person. En sådan delegering, som kan vara tänkbar i flerpersonshushållet, ökar emellertid inte möjligheterna i större utsträckning i områden med låg flexibilitet. Eftersom ärendet i de flesta fall måste förläggas till kvällstid,

sou 1974 ; 2 Drag i hushållens levnadsvillkor 259

Arbete i Örebro

Figur 2:15 Möjligheter till biblioteksbesök för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter i Örebro kommunblock. I ñgurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I ñgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. Snedskraffering anger bibliotekens öppettider och öppethållandefrekvens (se närmare figur 2: 13). l de olika ortsredovisningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären.

påverkas ändå samvarotiden i familjen. Detta blir speciellt märkbart i de fall då den förvärvsarbetande saknar bil och alltså har kortare tid i bostaden. En delegering av biblioteksbesöket skulle ge honom mera tid kvar för andra sysslor men också medföra att samvarotiden inom hushållet minskas ungefär lika mycket som om ärendet inte delegeras. Resultaten vid appliceringen av de tre tidigare handlingsprogrammen visade ortsskillnader som framför allt kunde förklaras av att framkomligheten varierade. Situationen för de två trafikantgrupperna var också

mycket olikartad. Det här använda handlingsprogrammet ger också stora

regionala variationer, men de kan i större utsträckning förklaras av skillnader i öppethållandetider. Eftersom denna typ av service är så pass spridd kan den tillhandahållas i alla testorterna, och därför blir skillnaderna mellan trafikantgrupperna mindre. Bilistens fördelaktigare situation blir mindre påtaglig: han kan visserligen också i detta fall söka upp utbud i andra orter än hemorten, men detta kräver betydande information om omgivningen eftersom öppettiderna varierar så starkt. Liksom i de tidigare fallen blir skillnaderna mellan centralorterna och de mindre orterna betydande. Även om bibliotek finns i alla orter så är det i centralorten som flexibiliteten finns. Besöket kan göras vid olika tillfällen under dagen och också på olika veckodagar.

260 Ortssystem och levnadsvillkor

De resultat som framkommit här kan också i viss mån sägas beskriva förhållandena för andra individkategorier. Också de som inte har dagen upptagen av förvärvsarbete har likartade möjligheter att besöka bibliotek. För deras de] är service tillgänglig bara under kort tid med långa intervall emellan.

- - Bostad arbetsplats bostad - lokal för social samvaro - bostad. I tidigare avsnitt har intresset i flera olika sammanhang riktats mot den tid som återstår för den förvärvsarbetande sedan arbetstid och tid för arbetsresor räknats bort. De möjligheter som finns under denna tid till samvaro, aktiv rekreation o. dyl. skall här behandlas närmare. I första hand undersöks situationen under normala arbetsdagar, men möjligheterna att överföra aktiviteter till arbetsfria dagar kommer också att beröras kortfattat. Det kan antas att omgivningens organisation med avseende på lokalutbud och framkomlighet i hög grad inverkar på möjligheterna att i olika orter ge fritiden ett varierat innehåll. Detta är en följd dels av den varierande tidsåtgången för arbetsresor, vilket ger längre eller kortare tid i bostadsorten på kvällen, dels av att fritidslokalers läge och öppettider, liksom framkomligheten, varierar regionalt. Av alla de sysslor som kan aktualiseras i ett handlingsprogram av detta slag, kommer följande att tas upp: - två timmars samvaro i bostaden mellan familjemedlemmar under normal arbetsdag - kvällsbesök av olika längd i olika orter - fritidsaktiviteter organiserade (med bestämd tidsbelägenhet) under kvällstid på vanliga arbetsdagar. Omfattningen av den arbetsfria tiden för dem som har sitt arbete i hemorten varierar i mycket liten utsträckning mellan olika orter och trafikantgrupper. Den nödvändiga restiden kan tas från t. ex. blocket för passiv rekreation i det ursprungliga handlingsprogrammet, och om ytterligare tid behövs, kan en av aktiviteterna kortas av under en dag, en annan under en senare dag. När kvällsprogrammets sysslor inte kräver besök i lokaler utanför bostaden blir skillnaderna mellan olika orter små. En stor del av de förvärvsarbetande som bor i tätorterna i undersökningsområdena är emellertid inpendlare till centralorterna, och därför kommer deras möjligheter att närmare behandlas. Tidigare framgick att den bilist som nöjer sig med att pendla inom kommunblocket har möjlighet att klara av de flesta av de dagligen önskvärda syssloma. I den mån han inte kan det, kan den ena aktiviteten sorteras ut under en dag och den andra under en annan. I veckoperspektiv kan därför samtliga aktiviteter få plats under åtminstone en eller ett par dagar. Annorlunda blir situationen för kollektivresenären i en del orter. Hans fria tid i bostaden är så kort att dagligen flera aktiviteter måste sorteras ut. Risken är stor att mera tidskrävande verksamheter aldrig kan passas in under normala arbetsdagar. Två timmars samvaro i hushållet på kvällen är överallt om möjlig,

levnadsvillkor 261 Drag i hushållens

inte har än mer reducerad tid i bostaden. I hushåll där övriga medlemmar flera medlemmar är förvärvsarbetande och inte alla använder bil kan det dock uppstå svårigheter att samtidigt kunna vara ibostaden under så pass lång tid som två timmar. reduceras när man vill förlägga denna samvarotid till Möjligheterna besöka bekanta i deras bostad. annan plats än egna bostaden, exempelvis I hälften av orterna i Örebroblocket visar sig kollektivpendlarens kvällstid inte räcka till för de nödvändiga sysslorna i bostaden och för ett besök om två timmar. Ännu mer minskar möjligheterna om besöket skall ske i annan ort än hemorten. Det torde vara omöjligt för alla kollektivpendlare och också för bilister i vissa orter i Lycksele- och Örebroområdena. kan möjligheterna till organiserad fritidsverksamhet demon- Slutligen streras med hjälp av diagrammen i figurerna 2: 16-2: 18. Här kan antas att samvaron har formen av studiecirkel, politiskt möte, organiserad lokal eller allt hobbyverksamhet i speciell organiserad lagmotion, verksamheter som kräver en bestämd starttid och en bestämd varaktighet. Denna verksamhet antas i exemplet förlagd till tiden 19.00-21.00. De dagligen nödvändiga sysslorna i bostaden måste då förläggas på ömse sidor om detta tidsblock. Ur figurerna kan t. ex. följande utläsas:

Dygnsvila Teckenförklaring: . Passiv dygnsvila rekreation arbetstid . Social samvaro restid (arbetsplats - bostad) . dagligen nödvändiga sysslor

Underhåll

I (kläder. bostad)

Motion Postärenden Passiv rekreat. Livsm. anskaffn. Arbete Lycksele Figur 2:16 Möjligheter till organiserad kvällsaktivitet, förlagd mellan 19.00 och 21.00, för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter i Lycksele kommunblock.

I figurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I f igurens högra del redovisas handlingsprogrammet.

[de olika ortsredovisningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för

bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären.

262 Ortssystem och levnadsvillkor

2400 -

2300 -

2200 -

monnmnnmnmmmmnmmwwn

2000 -l

1 9 0 0 i *

lllllllllllllllllllIllllllllllllllllllIIIIIIIIIIIllllllllIlllllllllllllllli Illllll»

i V ;

llllllllllllllllllllllllllllllIIIIllIIlIllllllllllllllllllllllllllilllllllliillNill

,B00

1700 Arbete i Hässleholm

Figur 2: 17 Möjligheter till organiserad kvällsaktivitet, förlagd mellan 19.00 och 21.00, för förvärvsarbetande, boende i olika tätorter i Hässleholms kommunblock. I 3 figurens vänstra del har situationen för de boende i olika tätorter särredovisats. 4 Orterna är ordnade efter befolkningsstorlek med centralorten längst till vänster. I i figurens högra del redovisas handlingsprogrammet. l de olika ortsredovisningarna anger den vänstra delen av stapeln situationen för bilisten och den högra delen situationen för kollektivresenären.

Bilburna har i alla orter möjlighet till organiserad fritidsverksamhet om den är förlagd till hemorten. För kollektivresenären är det omöjligt i hälften av orterna i Örebroblocket och i ett par orter i Hässleholmsområdet. Organiserad fritidsverksamhet som är förlagd till annan ort än hemorten kan nås av bilister i Hässleholmsområdet nästan oavsett vilken ort inom blocket de bor i. En närmare genomgång av kollektivresenärens resmöjligheter på kvällstid visar att besök utanför hemorten inte inågot fall är möjligt för deras del. I Örebroblocket är avstånden större och också för bilisten blir färdtiden mellan vissa ortspar för lång. Han kan välja mellan ungefär hälften av orterna inom blocket för denna typ av kvällsaktiviteter. Det viktiga är här att notera att till och med centralorten ligger utom räckhåll för vissa bostadsorter. Om tiden som ursprungligen avdelats för obligatorisk information i stället kan användas för förflyttningar i samband med fritidsaktiviteten förbättras möjligheterna betydligt för bilisterna. För kollektivresenärerna har en sådan modifiering av handlingsprogrammet knappast någon betydelse eftersom utförandet omöjliggörs genom kollisionen mellan dygnsvila och fritidsverksamhet. I kapitel 4 återkommer liknande beräkningar av den förvärvsarbetandes möjligheter att besöka olika kulturarrangemang.

levnadsvillkor 263 Drag i hushållens

2400 -

2300 -

2200 -4

Illllllllllllllllllil

2000 -

W

|||||||||||lI|I|||||II|lI|lIIIl|||l|l|||||||lTlllllllllüllll-I||l||llllllllllllllllllIlillllll|l|ll||||||||||||||I|||l|l|lllllllll||||||||l||l|l|||||||l|l||l|l|||||||||||llll|

l|||||||HIlI|l|||l|||ll||llllllllllllllllllln llllll u lllllll lllllllllII||III||II|||||||lllllllllllllllll||||||||lllllillln

|l||||ll|TlNlU|II||l||H||I||lI|

“||\||| |I||||

,B00 L u u I I I

q _ n I - n I I

1700 Arbete i Örebro

Figur 2:18 Möjligheter till organiserad kvällsaktivitet, förlagd mellan 19.00 och boende i olika tätorter i Örebro kommunblock. I 21.00, för förvärvsarbetande, I ortsredovisningarna anger stañgurens högra del redovisas handlingsprogrammet. och den vänstra delen situationen pelns högra del situationen för kollektivresenären för bilisten.

2.6 Sammanfattning

vill exemplifiera vissa förhållanden och De presenterade beräkningarna och likheter mellan ett antal områden och mellan visa på skillnader olika orter inom dem. Undersökningen är en förstudie som kan vara för mera fördjupade och heltäckande studier. utgångspunkt Olika metoder har här använts för att beskriva och testa omgivningsinnehållet. Gemensamt för dem är det tidsgeografiska synsättet, för vilket såväl verksamheternas är väsentlig informalägen som deras tidsåtgång tion. har betonats. Detta innebär för det första att varje Systemaspekterna enskild aktivitet har betraktats som en del i en serie, där en syssla är en följd av andra verksamheter. Detta medför vid förutsätter och/eller områdestestningen att det inte går att isolerat studera en typ av verksamhet eller besök. Aktiviteten måste ses i sitt sammanhang, åtminstone inom handlingsföljden under ett dygn. Varje syssla har därför betraktats som en del i ett helt dygnsprogram. De effekter som för en verksamhet kan ge på inpassandet av andra sysslor i tidsåtgången dygnsramen och på genomförandet av dem har gång på gång påpekats i

de olika avsnitten. Vidare från att individen är komponent i ett utgår beräkningarna

264 Ortssystem och levnadsvillkor

befolkningssystem. Därför måste han i sitt handlande anpassa sig till andra och påverkar också i sin tur andras handlande. I beräkningarna framkommer detta främst när dygnsprogrammen för flerpersonshashållen behandlas. I samtliga avsnitt är det möjligheterna till olika sysslor som betonas. Den primära har varit om besöken frågan i de uppställda handlingsprogrammen kunnat utföras eller ej. Sekundärt undersöks sedan effekterna av sådana besök för övriga aktiviteter under dygnet. Beräkningsresultaten gäller endast för de handlingsprogram som testats och vid de antaganden som ingår i dessa program. Däremot kan givetvis andra program visa på andra i de olika områdeni. Vissa huvuddrag beräkningsresultat förefaller emellertid vara generella och bör återfinnas också i andra områden och för andra invånarkategorier. Detta gäller såväl för inomregionala som för mellanregionala skillnader och likheter Det finns betydande skillnader i individernas levnadsvillkor, såsom de i här avgränsats, mellan olika bostadsorter inom en region, likson också g mellan de två trafikantgrupperna. Detta är en följd av ortssystem, utbudsstruktur och trafiksystem. De olika bostadsorternas i lägen relation till centralorten har stor betydelse, också när endast möjligheterna att utföra mycket alldagliga studeras Dessa handlingsprogram skillnader framträder speciellt då man jämför bilistens och kollegtivresenärens situation. Vissa typer av servicelokalisering och öppettider förstärker också dessa skillnader. Detta gäller framför allt då utbudet är starkt koncentrerat och återfinns endast i centralorten. Det är däremot svårare att visa på generella likheter och skillnader mellan de tre blocken. De inomregionala skillnaderna är av samma slagi varje område men visar sig i varierande grad. I fråga om a.ldagliga handlingsprogram är förhållandena mycket likartade i de tre centalorterna. De inomregionala kontrasterna (skillnaderna mellan bostadsorter och mellan trafikantgrupper) är mest markanta i Lycksele och något större i Örebro än i Hässleholm. till arbete i centralorten Pendling är överallt möjlig för den bilburne. Den är däremot för den icke-biburne i omöjlig ett par orter i Hässleholm Örebro respektive och i alla orter i Lycksele. Vid sådan centralortspendling framträder små skillnader för lilister i olika områden då man undersöker arbetsresans effekt i dygnspogrammet, medan kollektivresenärer i en del fall, speciellt i Örebroblosket, får vidkännas betydande inskränkningar i sin återstående tid. Dei totala ärendetiden för sådan kvalificerad service som läkarvård varirrar för bilister mellan något de tre områdena, medan skillnaderna är mycket stora för kollektivresenärerna, som behöver en hel dag på sig i Lycksele mot maximalt sex timmar i Hässleholm och sju timmar iörebro. Möjligheter till två timmars fritidssysselsättning i hemorten finnsöverallt för bilpendlaren medan de för en kollektivresenär saknas i ett per orteri Hässleholm och i hälften av orterna i Örebro.

Transporteridygnsprogrammet 265

3 i

Transporter dygnsprogrammet

4 av Bo Lenntorp

3.1 Inledning

l föregående kapitel undersöktes vissa drag i hushållens levnadsvillkor inom några kommunblock. Dygnsprogrammen för förvärvsarbetande testades och likheter eller olikheter inom och mellan blocken framkom som en följd av områdenas varierande stations- och transportsystem. Det visade sig att de mest markanta skillnaderna uppmättes mellan individer med olika förflyttningssätt och att dessa oftast överträffade differenserna mellan de olikafblocken. Det kan därför vara intressant att komplettera undersökning genom att studera om förflyttningssättet kan föregående ha lika stor betydelse inom områden av annan karaktär. l den tidigare undersökningen behandlades enbart relationerna mellan kommunblockens tätorter. Restiden mellan två godtyckliga punkter inom en enskild ort antogs generellt vara lika med en konstant. Ett sådant antagande leder inte till några större felskattningar i de mindre orterna, men självfallet ger det upphov till missvisande värden ien tätort av Örebros storlek. I detta kapitel skall därför restiderna inom orter noggrannare behandlas. Eftersom de flesta orterna inom de tre undersökta blocken är små, skulle olika bli meningslös om en jämförelse mellan förflyttningssätt urvalet begränsades till dessa. Därför inriktas denna undersökning på förhållandena i medelstora tätorter (med cirka 100 000 invånare), där man kan riskera att skillnaderna mellan bilisten och kollektivresenären blir betydande. I tätorter av denna storlek är avstånden i många fall så långa att det inte är realistiskt att räkna med uteslutande gång eller cykelfärd. Det äri stället så att stora grupper är hänvisade till förflyttning med bil eller kollektiva transportmedel vid arbets- och serviceresor. ett skäl till att studera den medelstora tätorten är att man Ytterligare inom regionalpolitiken tänker sig ett antal orter av denna typ i landet som poler för tillväxt. Utlokaliseringen av statliga ämbetsverk sker just till dessa orter och deras snabba tillväxt leder till att allt fler människor konfronteras med förhållandena där. Förutom Örebro väljs Västerås, som också är en representant för samma Studiet kan avslöja något om eventuella skillnader och ortstyp. deras storleksordning mellan medelstora tätorter. Som ett komplement till de två tätorterna väljs även en förortssektor i Stockholm, nämligen

266 Ortssystem och levnadsvillkor

Vällingby-Brommaområdet. Detta är väl avgränsat från annan bebyggelse och har ungefär lika många invånare som de två städerna. Det kan vara befogat att studera om transportsituationen inom denna sektor skiljer sig från den i de friliggande tätorterna, beroende på att den är formad av en storstads trafiksystem med en annan uppbyggnad och dimensionering av främst den kollektiva transportapparaten (se appendix). Jämförelsen av förhållandena inom tätortsområdena kommer att läggas upp något annorlunda än studiet av kommunblocken. Analysen av restiderna för bilisten och kollektivresenären inom områdena tonas ned och huvudvikten läggs vid en mera principiell av hur framställning förflyttningarna passas in i individens dygnsprogram. En förflyttning får effekter på dygnsprogrammet som företrädesvis är en följd av de olika aktivitetemas tidsgeografiska karakteristika och inte i så stor utsträckning av målstationens typ. Enligt denna uppfattning blir det mindre väsentligt att koppla resorna till det faktiska utbudet av arbetsplatser och servicelokalen De beräkningar som följer i nästa avsnitt kommer dessutom huvudsakligen att ligga till grund för exempel på vilka effekter olika förflyttningssätt får för individens planering och utförinde av dygnsprogram.

3.2 Förflyttningstideri några stadsområden

Studiet av transportsystemen inom de tre områdena bygger på en omfattande beräkning av restider. Redovisningen kommer företrädesvis att innehålla genomsnittsvärden och vilka alltså får indextal, govt illustrera fårdsättens effektivitet inom områdena. Den använda tekniken för att ta fram de olika restiderna kommer att noggrant behandlas i de mellanliggande finstilta avsnitten, vilka kan överhoppas utan att sammanhanget förloras.: De genomsnittliga restidsvärdena inom de tre områdena grundar sig på mätningar mellan punkterna i ett triangulärt nät med avståndet 1,5 km mellan intill varandra liggande punkter. Från bebyggelse avsides belägna punkter (inklusive punkter i större parker, på flygfält och dylikt) ingår inte i beräkningarna. Antalet mätpunkter är i Örebro 17, Väszerås 18 samt Vällingby-Bromma 26 (figur 3: 1). Från varje mätpunkt beräknas först restiden fram och åter till alla andra punkter inom respektive område under antagandet att fädhastig- 1 heten är 40 km/tim och att färdvägen är det räta avståndei mellan En kartering av stationspunkterna. Det är medeltalet av dessa restider strukturen inom de tre or- för varje punkt, som terna fmns i Mårtensson kommer att behandlas i fortsättningen. Beräkningarna görs för ztt få ett 1970 på likartat sätt uppbyggt relations- eller basvärde för varje mätpmkt och 2 Samtliga restidsberäk- sammanlagt för varje område. De genomsnittliga restiderna blir Dtalt för ningar är gjorda på dator Örebro 9, Västerås 9 och Vällingby-Bromma 12 minuter. Den högre med hjälp av ett inom restiden i Vällingby-Bromma uppstår på grund av att betycligt fler projektet framtaget promätpunkter ingår i beräkningarna och dessutom på att områdetär mera gram - PESASP (Lenntorp 1970). bandformigt. Detta understryks av variationen inom som i områdenx,

Transporteridygnsprogrammet 267

VÄLLINGBY- BROMMA

SKALA

Figur 3: 1 Mätpunkternas lägen i Örebro, Västerås och Vällingby-Bromma.

Örebro och Västerås ligger mellan 7 och 12 minuter mot 10 och 18 minuter för Vällingby-Bromma (figur 3: 2). I fortsättningen kommer de framräknade fågelvägsavstånden enbart att användas som grund för indexberäkningar. Genom sin konstruktion ger dessa basvärden en belastning på varje mätpunkt som är en följd av positionen inom punktgittret och antalet målpunkter. Relateras restider uppmätta för bil- och kollektivförflyttning till dessa värden erhålls jämförbarhet mellan centrala och perifera lägen inom samma ort samt

268 Ortssystem och levnadsvillkor

mellan lägen inom skilda orter, trots varierande antal målpunkter. I nästa steg beräknas restider under förutsättning att färden sker med bil. Beräkningssätt och bakomliggande antaganden är redovisade i följande avsnitt. Vägnätet beskrivs med ett antal noder mellan vilka vägavstånden finns uppmätta manuellt. Nodtätheten beror förutom på den precision man vill uppnå också på vägnätets uppbyggnad. l de tre undersökningsområdena varierar nodtätheten ganska starkt (arealen per nod är i snitt inom Örebro

1,5, iVästerås l,l och i Vällingby-Bromma 0,6 kmz). Vällingby-Bromma-

nätet har den högsta precisionen, men experiment har visat att nodtäthetens variation inom de angivna gränserna har liten inverkan på den resulterande restiden. Hastigheten (= 40 km/tim) och framkomligheten har satts lika för alla vägar inom de tre områdena. En bilresa från en punkt till en annan startar med en resa fram till en närbelägen nod. Därefter sker färd i vägnätet fram till en nod, som ligger nära målpunkten. Den avslutas med resa mellan denna nod och målpunkten. Start- och mälpunktema kan vara anslutna till flera noder och därför beräknar datorn den kortaste resan mellan de möjliga alternativen. Till varje resa läggs sedan generellt en antagen gångtid till och från fordonet samt ett parkeringstillägg. För alla undersökningsområden har denna ställtid satts lika med sex minuter.

De beräknade färdtiderna 3: 2) är snittider (figur kring vilka ganska stora variationer kan förekomma. Dessa är orsakade av både den enskilde bilisten (hastighet, vägval) och trafiksystemet (köbildningar, parkeringstider). Av denna anledning finns det inte grund för mera differentierade hastighetsantaganden. Det hade också varit svårt att få empiriskt underlag

ANTAL ÖREBRO

MADE

10 40 oo 10 ao w u Mmursn ANTAL VÄSTERÅS

»Loa

JIMJJLH “7 ?o 30

40 50 W 10 O) W I MINUTEN ANTAL VÄLLINGBY

»aan

MlNUTER

FÅGELVIGS- VIGNITS- KOLLEKTIVT IRANSPORTNIT AvsrANo AvsrAuo H0 Dun/i im) (40 lim/lim) u/u

Figur 3:2 Genomsnittliga restider från mätpunkter inom de tre stadsområdena. Staplarna anger antalet mätpunkter med förflyttningstider i minuter för tur och retur-resor till övriga mätpunkter.

SOU 1974: 2 Transporter i dygnsprogrammet 269

för dessa. Restidsförlängningen i förhållande till basvärdet är orsakad av vägnätets utformning samt av de generellt tillagda ställtiderna. Förutom skillnader i medelvärden - Örebro och Västerås 24, Vällingby-Bromma 27 min. - är spridningen olika inom de tre områdena. Den genomsnittliga förlängningsfaktorn kan framräknas genom att de erhållna värdena ställs i relation till de tidigare mätta fågelvägsavstånden. De olika mätpunktemas indextal finns redovisade i figur 3:3. Beräknade på ovanstående genomsnittsvärden blir de för Örebro 252, Västerås 245 och Vällingby-Bromma 21 l. Det låga värdet för det senare området kan delvis ha framkommit den varierande precisionen i skattningarna, men genom sannolikt kan inte hela skillnaden i förhållande till de två tätorterna förklaras med enbart detta. Nästa beräkningsserie ger de genomsnittliga restiderna mellan de olika punkterna med kollektivt förflyttningssätt. Klockan 12.00 väljs till starttidpunkt för att undvika hög- och lågtrafikintervall och beskriva restider under en period av normal trafik. Vid varje målpunkt antas vidare en timmes stanntid före återresan. Tillägget görs för att ge beräkningarna en viss realism (se senare exempel) och för att inte återresan skall ske under eftermiddagens mera intensiva trafik. Egentligen är situationen under högtrafik mera intressant då den gäller för fler resenärer. Den inrymmer emellertid också en mängd tillfälliga komponenter (köer, fyllda bussar osv.) som är svåra att beskriva utan en betydligt mera detaljerad modell.

ANTAL ÖREBRO

»soc

iso :so 550 150 iñ

.um VÄSTERÅS

mona

:kul ..L|_.L_._L

mrAL VÄLLINGBY

»bara

50 350 550 750 ooo |NDEX

vxonxrs- KOLLEKTIVT rnausøonrsxrr AVSTÅND ao lunAim) u/n

Figur 3:3 Indextal för mätpunkterna. Värdena i diagrammet anger förhållandet mellan de genomsnittliga restiderna för bil- och kollektlvfárd i relation till resor utefter fågelvägen mellan mätpunkterna (se figur 3: 2).

270 Ortssystem och levnadsvillkor

De kollektiva linjerna beskrivs genom koordinatsättning av hållplatser och dessutom finns turtätheter och hastigheter angivna för varje linje. Näten i de tre undersökningsområdena har generaliserats främst något vad gäller turtäthet så att denna i modellen skall variera något mindre över dygnet än i verkligheten. Detta har i allmänhet gjorts så att resmöjlighetema inte skall ha försämrats utan tvärtom. Vid varje resa väljer datorprogrammet den kortaste restiden om färden kan företas på olika linjer. Gång ligger alltid i grunden som ett minimialternativ. Både väg- och kollektivnätet avser att spegla situationen under en vardag våren 1968 i Örebro och Västerås respektive våren 1967 i Vällingby-Bromma.

l den framräknade restiden ingår gångtid till hållplats, väntetid, färdtid, gångtid från hållplats till målpunkt och motsvarande kedja vid återresan. Stanntiden på en timme inte. Staplarna ingår däremot i figur 3:2 redovisar den genomsnittliga restiden från de olika mätpunkterna. Beroende på den höga spridningen ger medelvärdet för alla punkterna en dålig beskrivning av situationen. Genomsnittsrestiden är i Örebro 67, i Västerås 70 samt i Vällingby-Bromma 72 min. Satt i relation till medelrestiden för resa med bil blir förlängningen i Örebro 281, i Västerås 298 och i Vällingby-Bromma 268. Den kraftiga ökningen av genomsnittsvärdena jämfört med bil är inte direkt oväntad. De här angivna talen kan emellertid överskatta förhållandet något då det systematiska valet av mätpunkter lättare kan påverka beräkningarna för kollektiv- än för bilfärder. Det visar sig också att om de olika mätpunkterna vägs med hänsyn till boendefolkmängden reduceras medelvärdena både absolut och relativt sett kraftigare för kollektiv- än för bilresor. Den använda tekniken med en exakt bestämd starttidpunkt gör beräkningarna betydligt känsligare för kollektivresor än för bilresor. Indextalen för bil (relationen bil-fågelvägsresa) antydde en något förmånligare situation i Vällingby-Bromma äni övriga områden. Detta är ännu mer påfallande om man ser på kollektiva färdmedel (figur 3: 3). Indextalen ligger här samlade kring värdet 550 mot cirka 720 i de två medelstora städerna. Denna markanta skillnad kan inte helt falla inom beräkningarnas felmarginal. Det är förvånande att det kollektiva nätet i Vällingby-Brommasektorn har så hög effektivitet jämfört med näten ide två tätorterna. Trots sin huvudsakliga till och från inriktning på trafik Stockholms city fungerar det tydligen mycket effektivt även vid lokala resor. Detta är troligen till stor del orsakat av tunnelbanans fördelaktiga sträckning genom området. Analysen av transportsystemen bygger på beräkningar av tidsåtgången för över tiotusen enkelresor, som kopplats ihop till tur och retur-resor. Detta kan tyckas vara tillräckligt för att ge en god beskrivning av de olika transportsystemen. Innan sammanfattningen följer skall emellertid några av felkällorna Valet av mätpunkter rekapituleras. kan slumpmässigt ha gett något missvisande värden, speciellt för de kollektiva förflyttningarna. Antaganden (särskilt vad gäller kö- och parkeringsförhållanden) har utformats lika inom alla områden. Till detta kommer att resmålen är jämnt fördelade över undersökningsområdena och inte riktade mot bostäder, arbetsplatser, servicelokaler etc. samt att beräkningarna förbiser de varierande möjligheterna till kombinationer av ärenden. Trots dessa

Tkansporter idygnsprogrammet 271

förenklingar kan några iakttagelser dras fram, som sannolikt gäller oavsett ovan nämnda inskränkningar. Om bilisten respektive kollektivresenären studeras var för sig är differenserna små mellan främst de två medelstora städerna. Vällingby- Brommaområdet awiker något då det trots sin större utsträckning och annorlunda form i stort sett ger samma genomsnittstider. Förhållandet är tydligast för de kollektiva förflyttningarna. De betydande differenserna framträder i stället mellan olika färdsätt. Bilistens situation är bättre oberoende av utgångspunkt inom det tätbebyggda området. Det är helt olika aktionsytor en individ ställs inför beroende på om han färdas med bil eller reser kollektivt. För att undvika medelvärden och få mera individuella data att bearbeta i samband med senare exemplifieringar görs ett urval av förflyttningstider. Urvalet byggs upp genom att 100 restider väljs från vartdera området och för varje färdsätt. Valet av startpunkt styrs av befolkningens fördelning och dessutom begränsas antal målpunkter på ett likartat sätt för de tre områdena. Den exakta konstruktionen av detta s. k. 100-material är beskrivit nedan.

Materialet togs fram för att beskriva 100 individers sannolika restider inom undersökningsområdena. Sannolika startpunkter valdes på så sätt att folkmängden kring varje punkt (approximativt inom en cirkel med 750 meters radie) i det tidigare nätet beräknades och folkmängdens procentuella fördelning på dessa punkter uträknades. Från t. ex. en punkt med 8 % av folkmängden antogs nu 8 individer starta osv. På så sätt blev områden med hög befolkningstäthet rikare representerade och vissa punkter (omgivna av större industriområden o. d.) utgick helt som startlägen för en tänkt individ. Restiderna är följaktligen inte direkt jämförbara med de ovan redovisade medelvärdena. Vidare antogs att för ärendet behövde individen inte leta över hela områdesytan, utan mängden målpunkter begränsades till de tio lägena med kortaste restid varvid startpunkten undantogs. Valet av målpunkter bland dessa bestämdes sedan slumpmässigt. Förfarandet medför att de flesta individer påbörjar och avslutar resan i ett centralt läge. För Örebro och Vällingby-Bromma utgår i stort sett 80 % av individerna från vad man kan benämna centrala lägen medan antalet i Västerås blev betydligt mindre (53 %) beroende på stora centrala industriområden.

Efter rangordning av de 100 restiderna från bästa till sämsta redovisas nedan den 25: e, 50: e och 75: e bästa färdtiden.

l förhållande till tidigare redovisningar har värdena genom sin konstruktion blivit lägre. Likheten mellan områden och skillnader mellan färdsätt är dock i sina huvuddrag oförändrade.

272 Ortssystem och levnadsvillkor

3.3 Förflyttningar i dygnsprogrammet

Sett mot bakgrunden av den tidigare beskrivningen av transportstrukturen inom några olika kommunblock är förflyttningsmöjligheterna inom de tre stadsområdena mycket goda. Emellertid är det inte den isolerade förflyttningen eller dess tidsåtgång som här år av primärt intresse. Det är dess effekt då den fogas in i sitt sammanhang individens handlingssekvens - som nu mera ingående skall diskuteras. De många resbitarna under ett dygn griper in i handlingssekvenserna på ett ofta svåröverskådligt sätt. Tidsmängden skall frigöras och detta sker på bekostnad av tid för annan verksamhet. Förflyttningarna sprängs in vid flera tidpunkter och förskjuter, stuvar om eller utesluter andra aktiviteter. Problemet är speciellt vilka uppoffringar som blir nödvändiga och vilken inverkan på handlingssekvensens innehåll som uppkommer. Trots att varje individ i princip befinner sig i en unik situation och värderar tiden på sitt sätt bör det vara meningsfullt att försöka kartlägga några svårigheter som generellt inträffar i samband med hoppusslandet av aktiviteter till sekvenser. Detta försvåras naturligtvis inte enbart av förflyttningarna, med dessa utgör här de enda störningsmoment som kommer att behandlas. Utgångspunkten för resonemanget är ett fullständigt planlagt dygnsprogram. Vid planeringen har individen inte tagit med i beräkningen att vissa aktiviteter eller handlingar kan äga rum endast i andra lokaler än i bostaden. Om det planerade programmet går att genomföra kommer hans dygnsbana att teckna en ideal väg genom tidrummet, som är jämförbar med fågelvägsavståndet i rummet. Banan utgör en norm mot vilken det är lämpligt att spegla avvikelser, med den skall inte betraktas som en realistisk målformulering. De olika aktiviteternas innehåll är vidare oväsentliga i det här sammanhanget. Vikten läggs i stället vid deras fysiska karakteristika från individens som till planeringssynpunkt, exempel när de kan påbörjas, hur lång tid de tar i anspråk, tillsammans med vem och var de kan äga rum samt i vilken ordning de bör följa. Några få exempel på utmärkande drag för vardagliga aktiviteter skall beskrivas för åskådliggörande av resonemanget. Måltider bör komma i en viss rytm under ett dygn, vilket gör att den enskilda måltiden måste bindas till ett visst tidsintervall. finns Självfallet det ett ganska stort spelrum för individuella och under variationer, speciella omständigheter kan det vanliga schemat helt åsidosättas. Men sett över en längre period kan störningar i normalschemat inte inträffa för ofta utan biverkningar för individen. De flesta begränsningar har emellertid sitt ursprung i vår omgivning. Samverkan med andra individer är kanske den faktor som mest påtagligt bestämmer dygnsprogrammet. Kopplingarna mellan hushållsmedlemmar är viktiga då de har en hög frekvens och är av stort socialt värde. Arbetet utgör en nödvändig, men mycket påtaglig inskränkning i handlingsfriheten. Arbetsintervallen bildar i flertalet fall grundstenarnai dygnsprogrammet utifrån vilka handlingssekvenserna i övrigt sedan får ta form. Det är inte enbart tidsmängden, som ger arbetsblocken deras tyngd, utan

Transporteridygnsprogrammet 273

även i stor utsträckning deras tidsfixering. Schemaläggningen av arbetsinsatsen utgör en starkt organiserad form av koppling mellan individer, material och information. Fixeringen av arbetstider möter man både som producent (av arbetsinsats) och konsument (av varor och tjänster). l den senare egenskapen ställs man inför begränsade öppettider för besök i postanstalter, varuhus, banker, bostadsförmedlingar, försäkringskassor etc. och externt uppgjorda scheman för besök hos tandläkare, på sjukhus etc. Till de reducerade möjligheterna att själv tidsläggning för en

välja

aktivitet kommer dessutom bundenheten till bestämda stationer eller stationstyper. Betraktade var för sig utgör måltiden, barntillsynen, affärsbesöket, förflyttningen etc. inte speciellt intressanta storheter från tidsanvändningssynpunkt. För många av de uppräknade aktiviteterna gäller att de från tidsåtgångssynpunkt knappast varierar mellan individer eller individgrupper i någon större utsträckning. Detta faktum bidrar också till att resultaten från konventionella tidsbudgetundersökningar skenbart verkar ointressanta. Det är nämligen först i samband med uppbyggnaden i sekvenser inom begränsade tidsavsnitt, som aktiviteternas beroende av varandra och inbördes konkurrens om tidsrummet framträder. Antag att en del av individens dygnsprogram består av fyra aktiviteter betecknade från A, till A4. A1 förutsätts vara en sammanfattning av flera delaktiviteter, vilka samtliga utförs i bostaden. Vidare gäller att A1 inte kan slutföras före klockan 12.00. Den andra aktiviteten, A2, kan inte äga rum i bostaden, utan en förflyttning till och från en annan station är nödvändig. Transporttiden måste nu sprängas in i det ursprungliga programmet och omstuva detta. Det finns ingen möjlighet att för denna situation uttömmande behandla alla typer av aktiviteter eller tänkbara kombinationer. Diskussionen måste begränsas till några få fall. För enkelhetens skull förutsätts vidare att den andra aktiviteten, vilken måste utföras utanför bostaden, har en fixerad varaktighet av exakt en timme. (Jämför förutsättningarna för de tidigare restidsberäkningarna.) Ett möjligt alternativ är att minska varaktigheten av en eller flera aktiviteter. I detta fall måste tidsåtgången för en eller två av de senare aktiviteterna minskas. Har dessa varken något fixerat startintervall eller någon bestämd varaktighet blir omplaneringen av programmet okomplicerad. Den eliminerade aktivitetstiden blir helt enkelt lika med restiden. - svarande mot bortfall av annan Exempel på förflyttningstider verksamhetstid - kan hämtas från det tidigare materialet. Ur detta framgår att de största differenserna uppkommer mellan de olika färdsätten, och restidsförlängningen mellan bil och kollektivfárd konstaterades ligga nära faktorn 3.0. I minuter räknat kommer skillnaden att uppgå till cirka 40 i genomsnitt. Den förlorade aktivitetstiden blir drygt 20 minuter för bilisten mot 60 minuter för kollektivresenären. Det är emellertid sällan förutsättningarna är så enkla som här antagits. En aktivitets varaktighet har i allmänhet bestämda tröskelvärden som inte kan underskridas. Om detta måste ske får hela aktiviteten utgå. Det är heller inte alltid meningsfullt att utsträcka en aktivitet utöver en viss gräns. Restriktioner på varaktigheten kan alltså leda till att vissa outfyllda

274 Ortssystem och levnadsvillkor

intervall uppstår. I många fall kan självklart mindre tidsinterval] med spilltid vara av värde, men i förutsättningarna ligger att tid har reserverats för rekreation eller vila i det ursprungliga dygnsprogrammet. Risken för spilltid växer sannolikt med ökade förflyttningstider, då man allt snabbare når tröskelvärden som tvingar ut aktiviteter från den planerade sekvensen. Ett annat tänkbart alternativ för att kompensera förflyttningstiden är att utesluta en eller flera aktiviteter. Om A2 bedöms ha hög prioritet måste någon eller några av de följande handlingarna tas bort. I bästa fall kan uteslutningen gå ut över mindre viktiga aktiviteter, men även i ett sådant fall kan svårigheter uppstå i försöken att lappa ihop sekvensen utan alltför långa spilltider. Förutom begränsningar i möjligheterna att öka eller minska varaktigheterna måste startintervallen beaktas. Dessa kan medföra starkt reducerad frihet för individen att själv välja vilka 1 handlingar som skall vara kvar. Effekterna på ett handlingsprogram, där varje aktivitet måste påbörjas inom ett bestämt intervall, kan studeras numeriskt genom ett exempel. Sekvensen, som nu är utgångspunkt, är en följd på sju aktiviteter, som utan förflyttningar kan genomföras på tolv timmar. Varaktigheten av varje aktivitet bestäms slumpmässigt. Då slumpen fastställt tidslängden erhålls kraftiga variationer mellan olika försök. För att minska effekterna av detta komponeras fem olika testprogram. Tidsintervallet består följaktligen av 100% aktivitetstid. Om antagandet införs att samtliga sju aktiviteter måste utföras i olika stationer kommer insprängningen av förflyttningstider att omforma sekvensen. För fárdtider motsvarande bilistens i de undersökta områdena faller aktivitetstiden till i medeltal 91 % inom det studerade intervallet på tolv timmar. Motsvarande procenttal för kollektivresenären blir 83. I nästa försök måste varje aktivitet påbörjas inom en timme, och intervallet centreras kring starttidpunkten i normfallet (dvs. utan förflyttningar insprängda). När en akttivitet inte kan påbörjas inom sitt bestämda intervall måste den utgå. Om så blir fallet kan individen få vänta fram till nästa startintervall. Blir en lång aktivitet utesluten kan också väntetiden eller spilltiden bli omfattande. Om en kort aktivitet faller bort kan individen kanske omedelbart starta med nästföljande i sekvensen. Aktivitetstiden föll nu för bilisten till 88 %av det tillgängliga tolvtimmars intervallet. För kollektivresenären rör sig andelen aktivitetstid i medeltal för de fem testprogrammen kring 64 %. Den pålagda restriktionen hade till följd att den genomsnittliga aktivitetstiden minskade med 3 % för bilisten mot 23 % för kollektivresenären. Antalet aktiviteter, deras varaktighet, färdtiderna, startintervallen är alla faktorer som påverkat ovanstående resultat. Det är emellertid inte troligt att utfallet av exemplet kraftigt hade förändrats om dessa parametrar hade ändrat värden. Förutsättningarna för exemplet är emellertid mycket schematiska och individen skulle exempelvis kunna undvika spilltid genom att medvetet styra ut de korta aktiviteterna till fördel för de långa, där så är möjligt. Detta hade å sin sida medfört att exemplet blivit mer komplicerat och en prioritering av aktiviteterna hade

Transporteridygnsprogrammet 275

måst införas för vilken ett verklighetsunderlag i stort saknas. Konstruktionen av exemplet har förenklats så långt som möjligt, men det innehåller och förtydligar i sin nuvarande form vissa realistiska element. Trots de generöst tilltagna intervallen för aktiviteternas start ger restriktionen ett klart utslag. Resonemanget har visat att ju fler restriktioner det finns, desto större är chansen för att sekvensen spricker i något led. Omorganiseringen av denna blir då i allmänhet också en tidskrävande procedur. Ur exemplet kan bl. a. utläsas att ett restriktivt handlingsprogram är mycket besvärligare att förverkliga än ett där individen inte behöver ta hänsyn till tidsfixeringar. Ju längre färdtider, desto större är risken för allvarliga störningar i dygnsprogrammet i form av utslagna aktiviteter och långa intervall av spilltid. Möjligheterna att välja ett effektivt färdsätt och längden pä de förflyttningar man tvingas göra har följaktligen en inverkan pä handlingsprogrammet långt utöver vad enbart restiderna ger vid handen. Handlingsprogrammet i exemplet uppvisar flera likheter med en färd med kollektivt transportmedel av den mera komplicerade typ som påträffas i storstadsområdet. Resan är där i sig ett handlingsprogram i mikroskala med stränga krav på ordningen inom sekvensen och med en strikt tidsbundenhet. Svårighetema blir i detta fall beroende av turtätheten och kombinationsmöjligheterna mellan linjerna. Resmöjligheterna med kollektivt transportsätt bör därför inte bedömas med enbart färdtiderna till grund. Risken för avbrott i reskedjan bör tas med i bilden tillsammans med de effekter ett sådant avbrott kan fä. Situationen för bilisten är i grunden annorlunda i och med att han inte lyder under liknande tidsscheman. Flexibiliteten i hans resa är följaktligen en avgjord fördel redan om man ser resan isolerad, men i all synnerhet om den sätts in i ett längre sammanhängande handlingsprogram. Det ursprungliga normativa programmet skall åter tjäna som utgångspunkt för att ge några exempel på problem vid sammankoppling av individbanor. Antag att den tredje aktiviteten i sekvensen måste ske tillsammans med en annan individ (exempelvis hushållsmedlem). För enkelhetens skull förutsätts vidare att den andra personen måste resa under exakt samma betingelser. Kopplingen förutsätter en samordning i både tid och rum, då deras gemensamma aktivitet inte kan påbörjas förrän båda är åter i den tänkta bostaden. Exemplifieringen sker med hjälp av sannolikheter grundade på det tidigare införda 100-materialet. I detta är färdtiderna för etthundra individer (uttagna för färdsätt och område) rangordnade efter längd. För den 75:e kollektiv resande i Örebro sker hemkomsten 14.02. Sannolikheten för en individ i Örebro att återkomma till bostaden före denna tidpunkt kan därför sägas vara 0.75. Om två personer är inblandade gäller självfallet samma värde för båda var för sig, men sannolikheten för de två att komma hem senast vid den angivna tidpunkten blir endast 0.56. Hade de båda i stället färdats med bil hade samma sannolikhet (i Örebro) gällt för tidpunkten 13.23. För att bestämma en mötestidpunkt, som i 75 fall av 100 kan hållas,

276 Ortssystem och levnadsvillkor

Tabell 3.1 Tabellen redovisar tidpunkter före vilka två individer i 75 fall av 100 kan mötas. Skillnaderna mellan områdena är obetydliga, men de är däremot mycket stora mellan olika färdsätt. (Förutsättningarna bakom berälcningama finns angivna i texten.)

måste tidpunkterna väljas enligt tabell 3.1. I och med att sannolikheten för två individers ankomst för: ett visst klockslag är så mycket lägre än för en individs, kan anseliga väntetider uppstå. Dessa kan vara svåra att disponera på ett rationellt sätt, då man sällan på förhand vet hur lång väntan kan bli. Beskri/ningen i sannolikhetstermer är i många fall berättigad, då speciellt kontakterna mellan medlemmarna i ett hushåll i stor av andra utsträckning styrs tidsbundna aktiviteter som förvärvsarbete, föreningsmöten 0. dyl. Även för tidsbestämda möten finns det en mängd faktorer utanför individens kontroll, vilkas sammantagna verkan kan uppfattas som slumpnässig. Om man ser till förflyttningarna är det speciellt i samband mec de långa resorna i komplicerad trafikmiljö, som risken för störningar är :xtra stor. Många faktorer samverkar och berättigar i dessa fall till ett slumpmässigt betraktelsesätt. Organisationen av transport- och stationssystcm formar i olika tätorter och regioner varierande riskunderlag av för defoimering handlingssekvenser och i speciellt detta sammanhang för olikstora väntetider. De höga sannolikheterna för väntetider och förskjutning IV gemensamma aktiviteters start är kostnader som kan uppskattas i bâie tid och pengar. Om t. ex. vissa arbets- (produktions-) moment skulle bchöva bära dessa omkostnader blev resultatet förmodligen kraftig kostnzdsstegring för den färdiga produkten. Speciellt i storstäderna med hög kollektivresandefrekvens och resor skulle långa en sådan uppläggning få genomslagskraft. I stället införs fixerade starttidpunkier, något son iprincip innebär en övervältring av osäkerheten, risken irdividerna. på de enskilda Dessa måste för att vara säkra nå fram till på att en viss :tartpunkt planera med en tidsmarginal, som ofta innebär att de medvrtet måste kalkylera med spilltid. Särskilt bör med resonemanget kopplas ihop tidigare synsätt på en kollektivresa, där risken till och följien av en missad länk i reskedjan bör beaktas. Effekterna på handlingssckvenserna förstoras genom den marginal som individen sätta isanband med tvingas tidsfixerade aktiviteter.

Transporter i dygnsprogrammet 277

3.4 Förflyttningssätt och beteende

Undersökningen i de tre stadsområdena visade att det finns betydande differenser i restider mellan olika förflyttningssätt. I det efterföljande avsnittet exemplifierades att även mindre skillnader kunde ha starkt inflytande på individens sätt att planera och att genomföra sitt dygnsprogram. En av de huvudsynpunkter som framförts betonar att det inte enbart är de absoluta skillnaderna som har en styrande effekt, utan även resans karaktär eller dess organisation. Bland annat diskuterades den kollektiva transportapparatens bundenhet till tidtabellsbestämda avgångar och speciella transportkanaler och dessa faktorers betydelse för flexibiliteten och säkerheten (avseende framkomsttidpunkt till ett speciellt målläge) vid individens förflyttning. Skiljaktigheterna mellan bilistens och kollektivtrafikantens situation borde, om resonemanget har någon relevans, ge upphov till skilda beteenden, som kommer till uttryck i olika typer av dygnsprogram. Det finns emellertid få undersökningar som kan ge belägg för en sådan hypotes. Några uppgifter skall dock presenteras nedan för att åtminstone ge stöd åt tanken att hypotesen kan vara intressant att testa med ett mera omfattande material. Vid en undersökning 1967 insamlades uppgifter om hushåll, boende i Vällingby, avseende bl. a. deras förflyttningar och lokalbesök under ett

dygnÅ Ur detta större material (omfattande mer än 2000 individer) har

utvalts 202 individer. För dessa gäller att de samtliga har besökt sin arbetsplats och dessutom gjort livsmedelsinköp under det studerade dygnet. Urvalet består till 80% av kvinnor. individerna har sedan grupperats efter vilka förflyttningssätt de använt. Grupperna gående, bilister och kollektivtrafikanter omfattar 60, 42 respektive 62 individer. De övriga bildar i förflyttningsavseende en blandad restgrupp. Den första anmärkningsvärda skillnaden mellan grupperna ligger i antalet besök i olika lokaler under dygnet. Bilisten gör igenomsnitt mellan sju till åtta besök mot knappt sex för de två andra grupperna. (Minimiantalet besök är fyra beroende på de krav som ligger bakom urvalet.) En av anledningarna till detta är att bilen används för avlämning och avhämtning av andra hushållsmedle mmar. En annan differens mellan grupperna består i hur dessa besök arrangeras. Bilisten och fotgängaren har en betydligt större benägenhet att splittra upp handlingsprogrammet med mellanliggande besök i bostaden jämfört med kollektivresenären. För den senare kategorien märks en stark tendens till att lägga besöken i sammanhängande block. Ytterligare en differens skall poängteras, då den så tydligt framkommer ur materialet. Valet av lägen för olika besök skiljer sig också mellan bilisten och kollektivresenären. (Gruppen gående rör sig av förklarliga skäl inom ett mycket begränsat område vilket gör jämförelser med de två andra grupperna mindre meningsfulla.) Bilisterna rör sig över stora områden, medan kollektivresenärerna är bundna till vissa noder som 1 Materialinsamlingen ledt. ex. city, större arbetsplatsområden eller terminaler. Detta resmönster des av 0. Westelius vid AB avspeglar sig också i det att spridda mål, som t. ex. besök hos bekanta, Näringslivets Planinstitut.

278 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 1197422

sällan förekommer i deras dygnsprogram. Skillnaderna kan bero på medvetna val av individen så att om en viss sekvens skall utföras väljs också ett lämpligt färdsätt för denna. Det förefaller dock inte troligt att många individer har denna stora frihet i val av förflyttningssätt utan att de i stället tvingas att ändra handlingssekvens efter disponibelt färdsätt. Med detta synsätt skulle differenserna avspegla verkliga olikheter mellan villkoren beroende på förflyttningssättet, vilket ger upphov till skilda beteenden. Tidigare påpekanden av bilistens större flexibilitet i både tid och rum förstärks av de här redovisade, preliminära undersökningsresultaten. För de studerade grupperna av individer har det även varit möjligt att med hjälp av det tidigare nämnda datorprogrammet simulera likvärdiga alternativ till den observerade handlingssekvensen. I simuleringen har individen tillåtits att inom undersökningsområdet (vars ungefärliga omfattning framgår av figur 3: l) helt fritt välja lokal för sitt livsmedelsinköp. Den ordning i vilken lokalbesöken utförts har i det här redovisade experimentet hållits oförändrad. Den absoluta mängden likvärdiga alternativ till den observerade sekvensen är i detta sammanhang av mindre intresse då den i stor utsträckning bestäms av den speciella stationsstrukturen inom undersökningsområdet. Det är i stället relationen mellan antalet alternativ för olika färdsätt som närmare skall kommenteras. Fotgängaren har i genomsnitt två likvärdiga alternativ mot närmare tre i medeltal för kollektivresenären. Gruppen bilister har i medeltal mellan fem till sex butiker att välja bland, vilka ger motsvarande färdtid och hemkomsttidpunkt som i den observerade sekvensen. Även då det gäller antalet alternativ visar ovanstående värden bilistens betydligt gynnsammare situation. Den större flexibiliteten vinns inte till priset av längre restider utan beror på den större rörligheten över ytan. Bilistens möjligheter kan självfallet reduceras högst betydligt av kö- och parkeringsförhållanden, men dessa når sällan (knappast ens i storstaden) en sådan storleksordning att de påtagligt kan ändra relationen. Fördelarna med många alternativ och stor rörlighet över ytan ligger främst i att de ger individen bättre villkor både vid planeringen och vid genomförandet av sitt dygnsprogram. En stationsuppsärtning och transportapparat som medger sådana förhållanden kan också lättare möta förändrade beteenden och förskjutningar i individernas preferenser. Viktig kritik kan riktas mot en bedömning av omgivningsstrukturen med hjälp av en teoretiskt framräknad alternativmängd. En del alternativ är överflödiga, då individen inte kan ha full information om hela mängden. Många alternativa sätt att utföra en planerad sekvens på kan också lätt leda till felval så att individen åsamkas längre förflyttningstider. Detta tycks emellertid inte vara fallet att döma av vad som framkommit vid studiet av ovanstående material. De tillfällen där individen inte väljer alternativet med kortaste restid att utföra handlingsprogrammet på visar ingen tendens att väga över markant för någon färdsättsgrupp. Detta gäller oavsett om individen antas bunden till den observerade sekvensen eller ej; om han måste välja livsmedelsbutik av motsvarande storlek som den han besökt i verkligheten eller ej.

i dygnsprogrammet 279 Transporter

3.5 Sammanfattande synpunkter

l kapitlet har gjorts ett försök att beskriva hur förflyttningarna påverkar individernas dygnsprogram. Då detta företrädesvis skedd med principiella - - är resonemang exemplifierat med restider från några större tätorter Tonvikten har dessutom lagts vid redogörelsen långt ifrån uttömmande. sådana faktorer som kan antas variera mellan regioner eller tätortsområden och mellan skilda förflyttningssätt. Exempel på förflyttningstider har hämtats från tre stadsområden, inom vilka tider för bil- och kollektivresor har beräknats. Valet av dessa områden har skett för att komplettera beskrivningen av kommunblocken i det men även för att studera differenser eller föregående kapitlet, likheter mellan lika stora stadsområden av delvis olika typ. ungefär Jämförelserna omfattar enbart färdtider för resor som inte direkt har knutits till eller service och skiljer sig därmed från arbetsplatser i det tidigare Vid jämförelser av restider mellan beräkningarna kapitlet. olika inom den bebyggda ytan framkommer att skillnaderna punkter finns mellan olika men att restiderna för samma förflyttningssätt, färdsätt i stort är lika mellan områdena. för att illustrera förflyttningarnas betydelse för Samtliga exempel individen anknyter till dygnsperspektivet. I det inledande kapitlet hävdas att trots att det innehåller den är en mycket begränsad tidsperiod väsentliga drag som återspeglar samhällets organisation. Speciellt frågan om kollektivtrafikens roll sig väl att undersöka med ett så lämpar tidsavsnitt. Dygnet innehåller inte enbart aktiviteter som _ avgränsat upprepas dagligen utan även sådana som iett längre perspektiv är ytterst Delar av projekt som en individ vill realisera under sin livstid väsentliga. eller under kortare tidsperiod återfinns självfallet i små bitar insprängdai Det är därför viktigt att tolka innebörden av beslut, dygnsprogrammen. som inte enbart berör transportförhållanden, med hänsyn till deras utfall för olika individer och individgrupper även i ett så kort tidsavsnitt som

dygnet utgör. Skillnaderna mellan en bil- och en kollektivresa kan illustreras genom i kapitlet. I en principskiss, som fångar upp de flesta av påpekandena är resan till och från arbetet utskuren ur ett dygnsprogram. På figur 3:4 hemvägen från arbetet skall personen hämta upp sitt barn på ett daghem. Detta är det enda komplikationen; i övrigt önskar individen ta sig fram och tillbaka så snabbt som möjligt. I figuren jämförs förhållandena vid bil- respektive kollektivresa. De längre restidema med kollektiva förbindelser är främst en följd av det bundna Vägvalet och fixeringen till vissa bestämda avgångstidpunkter (se figur 3: 4). Även i områden med stort antal linjer och hög turtäthet kommer gångtiden till och från hållplatserna tillsammans med väntetider, att sammanlagt ge kraftiga tillskott till restiden. Detta har tydligt framgått av de redovisade tiderna från de tre tätortema. Även om varit schematiska är det troligt att skillnaderna i stort beräkningarna består efter mera detaljerade undersökningar. Bilistens större frihet i val av väg och avresetidpunkt ger tidsmässiga fördelar, som för närvarande

280 Ortssystem och levnadsvillkor

KL_ A KL. 4 1300_ - 1800

I

I

- 1700

oaoo -osoo

”m

0100- -0700 A B C C B A Figur 3: 4 Jämförelse mellan kollektivt och individuellt förflyttningssätt.

Personen i exemplet skall med utgångspunkt i bostaden (A) under dygnet besöka arbetsplatsen (C) och på hemresan därifrån hämta sitt barn på daghemmet (B). Beskrivningen sker med enbart en rumsdimension. Den vänstra delen av figuren visar hur programmet genomförs om resorna företas med kollektivt fardmedel. De snedställda linjerna illustrerar när bussarna passerar olika lägen i rummet. I exemplet är enbart på- och avstigningshållplatser markerade (med punkter). Likaså är stationerna (A, B och C) utritade endast då personen kommer i kontakt med dem. lndividbanan följs från klockan 07.00; först i bostaden, sedan gång till hållplats, väntan, bussresa osv. till klockan 18.00, med avbrott för arbetsintervallet. Den högra delen av figuren visar hur programmet genomförs om personen kan disponera bil. I mitten av figuren finns sedan de två dygnsprogrammen redovisadei stapelfonn för att underlätta jämförelser. Den egentliga aktivitetstiden har tonats för att kunna särskiljas från förflyttningsintervallen. Dessa är uppdeladei avsnitt, som avskiljer olika moment under resan.

kompenserar kö- och parkeringssituationen inom de flesta områden. l figuren framkommer detta främst genom den längre vistelsetiden (drygt 40 min.) i bostaden för bilisten. Utanför stadsområdena, där det kollektiva transportnätet är glest och har låg turtäthet, kommer en förflyttning ofta att bli styrande för stora delar av det övriga dygnsprogrammet. Men även inom de större tätorterna kan förflyttningarna stora tidsblock uppta som inkräktar på andra aktiviteter. Det ankommer på individen att sammanbinda av olika organisationer upplagda tidsprogram (se kapitel som han l), samtidigt måste överbrygga avstånden mellan olika lägen i rummet. Konsekvenserna av bristande samstâmmighet i tiden mellan olika verksamheters program och stora avstånd mellan deras lägen i rummet måste bäras av individen. Individemas dygnsprogram uppvisar mycket stora likheter om man ser översiktligt på antalet utförda aktiviteter, deras typ och även i vilken ordning de brukar följa. I en detaljerad analys avslöjas emellertid skillnader mellan lägen och tidpunkter som gör att mycket få dygnspro-

281 Transporteridygnsprogrammet

gram kan sägas likna varandra. Detta medför att befolkningsgrupper, betraktas som homogena, vid en sådan vilka i många sammanhang sönderfaller i en mosaik av minoriteter. En lösning av detaljanalys kollektivtrafikens uppgift, att gruppvis förflytta resenärer med disparata krav och var en färd skall börja och vilka lägen som skall på när kombineras, måste innebära en för individen påtaglig styrning till givna

kanaleri tid och rum. Bundenheten till tidstabellsmässiga avgångstider leder ofta till outnytt- Deras tidsutdräkt bör också inkluderasi jade glapp i handlingssekvensen. restiden för att man korrekt skall kunna jämföra effektiviteten mellan färdsätt. 3:4 får den kollektivt resande förlänga sitt skilda l figuren besök för att minska väntetiden inför nästa buss. på daghemmet av uppsplittring mellan bil- och kollektivresan Skillnaden i graden i figuren, där avbrotten iresan markerats med streck i de framgår tydligt med staplar redovisade dygnsprogrammen. En resa med buss eller också ett riskelement, då en tåg innehåller kan innebära att en hel sekvens av missad avgångstid många gånger aktiviteter faller bort. Inom tätorterna blir effekten inte så stor medan glesbygdens kollektivtrafiknät i dessa fall kan orsaka svåra stömingari

dygnsprogrammet. av kollektivtrafiksystemet i en storstad är ofta mycket Organisationen och för att en individ effektivt skall kunna utnyttja det komplicerad fordras kännedom om kombinationsmöjligheterna. I en sådan god blir av små bitar, som måste transportmiljö många resor sammansatta sammanfogas i en bestämd ordning och kedjan av resbitar blir mycket Om personen i figur 3: 4 hade kommit för sent till känslig för störningar. sin buss efter arbetets slut hade det betytt nästan en kvarts extra väntan. Barnet på daghemmet hade dessutom måst vänta ytterligare på hämtoch vidare hade aktiviteter och samvaron i hemmet ningsögonblicket påverkats. Femton minuter är i och för sig inte någon lång tid, men det rör sig i detta fall om en påtvingad väntan på en bestämd plats till ett fixerat tidsintervall. Den situation en bilist och en kollektivresenär möter skiljer sig i två avseenden. För det första är den sammanlagda restiden i viktiga allmänhet kortare för en bilist. För det andra är transportsystemet för bilisten mera flexibelt både i tid och i rum. Båda dessa förhållanden för förflyttningarnas smidiga inplacering i individens betyder mycket dygnsprogram. Förutsättningarna vid uppbyggnaden av handlingssekvenser skiljer sig således avsevärt mellan de studerade färdsätten. Detta kommer även till uttryck i genomförda dygnsprogram för de olika färdsättsgruppema. Bilistens större flexibilitet avtecknar sig i att lokalbesöken är spridda över ytan i stället för att vara koncentrerade till vissa som för kollektivresenären. Vidare har bilisten en större valfrihet punkter i att kombinera olika stationer och variera sekvenser av aktiviteter utan

att åsamkas längre restider. Det individuella förflyttningssättets fördelar gentemot det kollektiva har här mätts i tid och i enkelhet att planera och genomföra Jämförelsen bygger på dagens förhållanden inom några dygnsprogram.

282 Ortssystem och levnadsvillkor

tätorter. En förbättring av det kollektiva trafiksystemet kan troligen ske utan större tekniska förändringar, men måste grundas på en omsorgsfull koordinering mellan trafikapparaten och olika verksamheters tidsprogram samt inbördes lokalisering. Ett effektivare leder till kollektivtrafiksystem en utjämning av differenserna, då det knappast kan förväntas att bilisternas situation kan ändras till en för dem förmånligare. Beaktas dessutom en mängd faktorer (trafiksäkerhet, miljöaspekter, energiförbrukning m. m.), som inte tagits upp här, blir bilden av de olika förflyttningssättens för- och nackdelar mera svårtolkbar än vad som framkommit med enbart restiderna som bedömningsgrund.

Kultumtbud och 283

befolkningsunderlag

4 Kulturutbud och befolkningsunderlag

- av Marica Jenstav

4.1 Inledning

2 och 3 fästes uppmärksamheten vid vilka uppoffringar I kapitlen individer och hushåll måste underkasta sig för att nå utbud i omgivningen. inte i vilken utsträckning utbudens kvantitet Däremot uppmärksammades eller visad efterfrågan. Således framkom det svarade mot en potentiell av ett visst utbud påverkade den ingenting om hur den enes utnyttjande att tillgodogöra lnte heller framkom andres möjligheter sig samma utbud. skillnader i utbudsnivåer mellan de studerade regionerna. skall belysas i följande kapitel. För ändamålet Dessa båda förhållanden som tillhandahålles av olika institutiohar valts den del av kulturutbudet utannonserade och tider. Valet har gjorts i ner på i förväg platser fullt medvetande om att det offentliga och formaliserade utbudet inte uttömmande beskriver olika områdens kultursituation i begreppets

vidaste mening. av kulturutbudet kommer att användas i Nedanstående klassindelning den fortsatta framställningen:

Klass I Musik Klass ll Teater Klass Ill Föredrag och föreläsningar

Klass IV Utställningar framför allt av blandarrangemang av de Klass V Övrigt (består ovanstående klasserna)

och TV behandlas inte, utan endast det utbud som Utbud via radio i de valda områdena under undersökningsperioden. En skillnad erbjudits kulturutbud och kulturarrangemang. Med kulturutbud avses göres mellan summan av arrangemangen i en region under en tidsperiod. Arrangemanget är således den enskilda händelsen. Vidare gäller att det utbud som studeras skall vara för alla invånare. Utbud som riktas till öppet medlemmar i föreningar ingår inte.

284 Ortssystem och levnadsvillkor

4.2 Val av

undersökningsomráden och metodik

Följande områden har valts: Stockholm, Örebro, Umeå, Luleå, Östersund, Hässleholm, Falun och Borlänge. Med område avses här kommunblock med undantag för Stockholmsregionen, som definieras enligt indelning från 3l.12.7l för Stor-Stockholm (består av 24 kommuner). Kommunblocken har valts som områden, eftersom de år uppbyggda kring en centralort, där bl. a. mycket av det kulturella utbudet står att finna och dit befolkningen i många fall måste ta sig för andra slag av kommunal service. Blocken är nu dessutom de minsta planeringsenheterna på lokal nivå och de kommer att få stort över inflytande lokalisering och dimensionering av många slags offentliga utbud i framtiden. Stockholmsområdet är svårare att avskilja på ett realistiskt sätt än övriga aktuella områden. Denna stad har ett större influensområde än vad som gäller för övriga städer i materialet. Då kommunblocket i detta sammanhang är för. litet har i stället Stor-Stockholmsdefinitionen tillgripits. Denna är sannolikt mera verklighetstrogen. Likväl är det klart, att utbudet i Stockholm av besökare utnyttjas från hela landet i mångdubbelt större utsträckning än vad fallet är i övriga orter. Från dessa gränsdragningsfrågor bortses emellertid här. Huvudvikten vid lägges invånarnas möjligheter att inom den egna bostadsregionen kunna komma åt ett kulturutbud. inventeringen av kulturutbudet i de olika regionerna har skett med hjälp av tidningar, och därvid har lokaltidningarna utgjort den viktigaste informationskällan. Undersökningsperiod är mars månad 1971. Denna månad har valts för att den ligger ungefäri mitten av en säsong. Tidningar från slutet av februari till och med mars månad har genomgåtts. De olika arrangemangen har noterats och därefter klassindelats den förut enligt nämnda mallen. Beträffande Stor-Stockholm att gäller tidningarna genomgåtts för endast en vecka (14-20 mars 1971). På basis av denna veckas utbud har utbudet för en månad beräknats. I Stockholm har i allmänhet teater- och utställningslokaler varje vecka lika mycket att erbjuda på samma tider vecka efter vecka. Vad de övriga utbudsklasserna beträffar kan variationer förekomma mellan de olika veckorna, men detta torde ha mindre betydelse för resultaten. Pâ basis av utbudsinventeringen har nâgra mått bildats, i vilka följande variabler ingår: utbud, folkmängd (1970), lokalutrymme mätt iantal personer som ryms i de olika samt samlingslokalerna utbudstider. Lokalernas platsantal har till stor del erhållits från regionernas brandmyndigheter samt från samlingssalarnas vaktmästare m. fl. De uppgifter, som insamlats på detta vis, är iallmänhet inte exakta utan avrundade till jämna tal. De lokalstorlekar som ej kunnat erhållas de här genom redovisade metoderna har skattats genom att ett medelvärde konstruerats med ledning av liknande lokalers utrymme. Felen är inte av den storlek att de i större utsträckning kunnat inverka på resultatet.

Kulturutbud och befolkningsunderlag 285

4.3 Traditionella jämförelsemått

mellan regionernas utbudssituation kan göras En mycket enkel jämförelse genom att man betraktar antalet arrangemang (= det absoluta utbudet) som förekommit under en tidsperiod (här lika med en månad). [tabellen 4.1 nedan visas regionernas kulturarrangemang klassvis. Siffran för utställningar är konstruerad som summan av utställningsdagar för i en region under en månad. Då material för en samtliga utställningar månad insamlats för alla områden utom Stockholm har en månads utbud för Stor-Stockholmsregionen konstruerats med utgångspunkt från data för en vecka. Då man betraktar det totala utbudet, finner man att Stockholm intar en mycket dominerande position. Mycket längre ner på skalan finner man tre andra områden: Falun, Örebro och Östersund. De sista positionerna intar Hässleholm och Borlänge. Även då man betraktar de olika utbudsklasserna dominerar Stockholm stort. Utställningar kommer främst i alla orter. Detta har sin förklaring i att det finns muséer och gallerier, som har öppet så gott som varje dag. Musikarrangemang förekommer minst en gång per vecka i orterna. Falun har en något gynnsammare ställning än övriga landsortsregioner. Teaterföreställningar är det relativt klent beställt med utanför Stockholm. Örebro har dock förhållandevis många föreställningar, vilket får tillskrivas den fasta teatergrupp som finns där. Övriga orter är i stort sett hänvisade till Riksteaterns turnerande verksamhet. För Stor-Stockholm har material insamlats från veckan 14-20 mars 1971. Om bara denna veckas utbud jämföres för samtliga regioner finner man samma tendenser som då hela månadens utbud studeras (tabell 4.2). Stockholms dominerande ställning markeras om möjligt ännu mera. Alla slags utbud kan ej tillgodoses under denna vecka i någon av orterna utanför Stockholm. Man kan exempelvis gå på teatern endast i Örebro och Umeå.

Tabell 4.1 Antal kulturarrangemang i regionerna under mars 1971

Region Klass Summa 1 Il III IV V Musik Teater Föredrag Utställn. Övrigt 287 467 139 2 688 139 3 7 20

Stockholm

286 Ortssystem och levnadsvillkor

Tabell 4.2 Antalet kultur-arrangemang i regionerna under en vecka i mars 1971

Region Klass Summa

I II 111 IV

v

Musik Teater Föredrag Utställn. Övrigt

respektive tillämpas som jämförelsetid, kommeri fortsättningen endast månaden att användas. Det är dessutom ett så litet utbud i regionerna utanför Stockholm under en vecka att månaden vid konstruklämpar sig bättre tion av mått.

Relativa utbudet. Ovan har antalet arrangemang under en månad och en vecka jämförts för de olika regionerna. Detta jämförelsesätt är emellertid

ej helt tillfredsställande, då hänsyn ej tagits till antalet människor, som kan antas vara intresserade av utbudet. Det är naturligtvis så, att intressentemas skara skiljer sig avsevärt antalsmässigt i de skilda regionerna. Detta innebär, att det inte äf så att nödvändigtvis den ort, som har det största utbudet därmed också har den bästa kultursituationen. För att adekvatare jämförelser skall kunna ske mellan de valda regionerna behövs med andra ord en reduktionsbas. Som reduktionsbas har här regionernas valts. Flera totalbefolkningar andra möjligheter existerar, då man kan anta att alla invånare ej är lika intresserade av kulturarrangemangen. undersök- Enligt kultursociologiska ningar är kulturintresse beroende av utbildning, inkomst, socialgrupp m. fl. faktorer] Det existerar även andra hinder för deltagande. Dessa är mera fysiska till sin karaktär och till dessa hör handikapp av olika slag, ålder (förmåga att förstå, större sömnbehov m. m.), arbetstider (utbudet tillgängligt endast under arbetstiden) och bostadens i transportläge förhållande till utb udslokalerna. I detta avsnitt bortses emellertid från dessa sociala och fysiska faktorers inverkan på efterfrågans storlek. av dem kommer att Några behandlas senare. Då det absoluta utbudet studerades i tabell 4.1 konstaterades att Stockholm intog en mycket dominerande ställning. När hänsyn tages till 1 efterfrågan (= totalbefolkningen) enligt tabell 4.3 bibehåller huvudstaden Se Gustafsson-Swedner sin topplacering endast då det gäller teater. Falun 1964, Swedner 1969 uppvisar vid denna samt SOU 1972: 66. jämförelse den bästa placeringen. Endast avseende teater och föredrag har

Kulturutbud och befolkningsunderlag 287

Tabell 4.3 Antalet kulturarrangemang klassvis per 100 00 invånare

Klass Summa Region I II III IV V Musik Teater Föredrag Utställn. Övrigt

andra regioner ett större relativt utbud. Vad föredrag beträffar är det endast fråga om en mycket liten skillnad. Rangordningen mellan orterna, då samtliga utbudsklasser studeras, skiljer sig från tabell 4.1 på två punkter. För det första har Stockholm och Falun bytt platser. Det andra som noteras är att Örebro fått en sämre placering (från plats tre till sex). På teaterfronten är dock läget i Örebro fortfarande gynnsamt. Värdena för Stockholm skulle möjligen bli något lägre, om man kunde ta hänsyn till att besökare utifrån också har intresse av de arrangemang som bjuds. Många av de inrättningar som finns i huvudstaden är specifika för hela landet och teatrar). De drar därmed besökare från (t. ex. muséer hela Sverige och även utländska turister. Utbudsklassema kan indelas i två grupper med ledning av arrangemangens öppettider. Till den första kategorin, A, kan klasserna musik, teater, föredrag och övrigt hänföras. Dessa karakteriseras av att de börjar ett visst klockslag, då deltagarna måste infinna sig, för att sedan pågå mellan två och tre timmar. Utbudskategori B innehåller bara klass lV (utställningar). Dessa finns oftast öppna under längre tidsintervall varvid besökaren kan komma och gå efter som besöket passar in i hans övriga tidsprogram. De enda fixpunkter som existerar är när lokalen öppnas respektive stänges.

Tabell 4.4 Antalet kulturarrangemang kategorivis per 100 000 invånare

ljuleå

288 Ortssystem och levnadsvillkor

Senare kommer dessa kategorier att användas, varför en uppdelning görs redan här, för att tillbakablickar och jämförelser skall kunna ske (tabell 4.4). Siffrorna i tabell 4.4 har framräknats genom att summan av arrangemangen i kategori A dividerats med folkmängden i regionerna. Värdena för kategori B är desamma som angivits Orterna har här tidigare. rangordnats efter placeringen i kategori A. Genom denna operation framträder utställningarnas roll. Då samtliga utbudsklasser studerades var dessutom skillnaderna mellan de olika orterna större. är att Påtagligt Hässleholm och Borlänge nu har fått mycket bättre med placeringar hänsyn till kategori A. Detta beror på att de har få utställningar och inte några muséer. För alla andra regioner gäller att tillgången på utställningar är bättre än vad samtliga övriga klasser tillsammans kan erbjuda.

4.4 Maximala väntetider för i

deltagande kulturarrangemang

Utbudet har hittills mätts med antalet arrangemang som ägt rum under en viss tidsperiod. En viktig variabel i sammanhanget är också hur många personer, som ryms i de använda lokalerna. Denna utrymmesrestriktion är också synnerligen påtaglig för den enskilde individen. Skylten Utsålt” vid biljettluckan har säkerligen förstört kvällsnöjet för åtskilliga. Med utrymmestalens hjälp kan ett tredje jämförelsemått konstrueras. Fortfarande antages att alla invånare i en region utgör efterfrågemängden. Det tredje måttet är till skillnad från de tidigare ett tidsmått, som ger svar på frågan: Hur lång tid tar det innan en antagen är efterfrågan tillfredsställd i en region?” Med andra ord: Hur lång maximal väntetid kan det bli fråga om för en enskild individ till följd av att lokalutrymmet är för litet samt att antalet kulturarrangemang är för litet i förhållande till den befolkning som skall betjänas?” Då den maximala väntetiden beräknas görs följande antaganden: l) Utbudsfrekvensen är densamma alla månader (utgångspunkt är undersökningsmånadens utbud) 2) Lokalutrymmet är lika stort varje månad (dvs. samma lokaler eller lika stora användes månad efter månad) 3) Alla i befolkningen önskar deltaga i någon kulturaktivitet i varje klass.

Väntetider har ej kunnat beräknas för utbudskategori B, då det här är svårt att bestämma lokalernas Kontakter kapacitet. med muséer och gallerier har ej givit något resultat. Här föreligger förmodligen inte heller några köbildningar beroende på dels att flertalet lokaler är väl tilltagna och dels att tillgänglighetstiden sträcker sig över flera timmar per dag. Vidare är samma utställning mestadels under åtkomlig flera dagar. Här antages därför att väntetiderna är mycket korta, om de ens existerar. Kötiderna i tabell 4.5 gäller således endast för utbudsklassema inom kategori A. Tiderna i tabell 4.5 har beräknats enligt följande. Undersökningsmånadens utbud har bestämts genom att det för varje enskilt arrangemang

Kulturutbud och befolkningsunderlag 289 Tabell 4.5 Antal månader inom vilka samtliga potentiella besökare har utrymmesmässiga möjligheter att delta i arrangemang

Borlänge

a Under den studerade månaden förekom endast en offentlig föreläsning enligt de genomgångna tidningarna. Föreläsningen hölls dessutom i en ganska liten lokal. Dessa faktorer tillsammans har bidragit till den enorma väntetiden. Förmodligen finns det flera föredrag per månad om man observerar över längre tid. Universitetet borde kunna bidraga till detta. Denna region får här utgöra ett exempel på de brister som det insamlade materialet sannolikt är behäftat med.

undersökts vilken som och hur många personer som lokal, utnyttjats i denna lokal. Klass för klass summeras därefter arrangemangen till ryms ett totalutbud mätt med antal personer, som beroende av lokalernas storlek kan delta i arrangemangen under en månad. Man vet då hur stor andel av totalbefolkningen (= antagen efterfrågan), som skulle kunna inom de olika klasserna under en månad. tillfredsställa sin efterfrågan Nästa steg blir att med ledning av dessa uppgifter finna ut hur lång tid det tar innan hela denna antagna efterfrågan är tillgodosedd i de olika klasserna. Här förutsätts då, att varje individ deltar endast en gång i något därefter lämnar plats åt en annan person. Man arrangemang per klass och tillåts t. ex. inte att besöka en konsert igen förrän alla i regionen utrymmesmässigt kunnat göra detta. Till en början betraktas de olika klasserna i tabell 4.5. Väntetiderna ter första mycket långa. Den kortaste perioden är åtta sig vid ett ögonkast månader. Denna väntetid gäller endast teaterföreställningar i Stockholm. tendens är att man finner de kortaste väntetiderna hos En genomgående klass l. Detta beror delvis på att hälften av orterna har flest musikarrangetabell och delvis lokalerna för musik vanligen är mang (jfr 4.1) på att relativt stora. Kyrkor användes mycket ofta och dessa rymmer många människor. Stockholm intar även vid detta jämförelsesätt en god position framför allt vad teaterföreställningar. De många teatrarna samt det gäller utbudet naturligtvis den avgörande rollen i sammanregelbundna spelar hanget. Tabellens siffror skall tas för vad de är, nämligen ett försök att föra in en annan jämförelsemetod än de vanliga absoluta och relativa måtten. Detta tidsmått belyser hur situationen kan te sig för en enskild individ. Det om hur lokalutrymmen påverkar utbudssituatioger en uppfattning

i19

S290 Ortssystem och levnadsvillkor

nen i de olika regionerna. Väntetiderna kan sägas ge upplysning om i vilken region det är fördelaktigast att bo, då man är intresserad av t. ex. konserter. Ingen hänsyn tages till vilka olika sorters musikaktiviteter det är fråga om och ej heller kvaliteten på desamma. Kulturintressenternas storlek har hittills tagits till i överkant. Det har rört sig om maximal efterfrågan. De faktorer som spelar in på efterfrågans verkliga storlek lämnas tills vidare åt sidan. Den stora efterfrågan som kommer fram på detta sätt ger naturligtvis till upphov väntetider, vilka ter sig ganska orealistiska, om man ej enbart betraktar dem som jämförelsemått. Man måsta å andra sidan komma ihåg att väntetiderna inte gäller t. ex. en viss teaterpjäs. Köernas längd skulle då sannolikt vara ännu längre. I de mindre orterna kan det visa sig helt omöjligt att någonsin få se en viss pjäs. Teaterintresserade personer i sådana orter har dessutom begränsade valmöjligheter och är i större utsträckning hänvisade till det producenten erbjuder. I Stockholm finns däremot under en säsong flera olika pjäser att välja mellan. Även om man tar hänsyn till väntetiderna existerar valmöjligheter genom att pjäserna ges under långa perioder. I landsortsregionerna ges i allmänhet en pjäs bara några kvällar, och antalet pjäser under en säsong är också mycket litet jämfört med antalet i Stockholm. Efter dessa anmärkningar rörande tabellens värden, kan denna kornmenteras ytterligare. Vi antar nu att alla invånare i en region önskar deltaga i något kulturarrangemang vilket som helst hörande till kategori A. Väntetidernas längd blir då de som finns i tabellens sista kolumn. Detta antagande stämmer förmodligen mer in på den intresseinriktning, som människor iallmänhet har. Om saken ses på detta sätt, jämnas skillnaderna ut mellan regionerna ute i landet. Stockholm uppvisar dock den kortaste väntetiden. Rangordningen mellan områdena tycks inte följa storleksordningen enligt folkmängd. Väntetiderna är i och för sig intressanta genom att de antyder hur lite kulturutbudet överlag betyder för flertalet människor. Det är överallt en liten grupp som tillgodogör sig det som erbjuds. Sammanfattningsvis kan sägas att relationerna mellan orterna i stort sett är desamma även vid denna jämförelsemetod som vid de tidigare. Stockholm intar en bättre position än landsortsregionerna vad gäller teater och i viss mån musik samt då utbudsklasserna betraktas tillsammans (utbudskategori A). Variationerna mellan klasser och enskilda orter får i stor utsträckning tillskrivas lokalutrymmena.

4.5 Kulturarrangemangens tidslokalisering

I tidigare avsnitt har nämnts, att en efterfrågan beräknad med hänsyn till hela befolkningen i respektive realistisk. En region ej är helt av restriktionerna storlek på efterfrågans är utbudstiderna, dvs. om dessa är förlagda så att människor har möjligheter att delta. Tidskonflikter av olika slag kan uppstå, exempelvis då arbetstid kolliderar med utbudstid.

Kultur-utbud och befolkningsunderlag 291

En heltäckande studie av utbudstiderna i regionerna har ännu ej kunnat göras. l stället skall utbudstiderna för en söndag och en vardag betraktas. De flesta förvärvsarbetande har sin arbetstid (här tisdag) till vardagar, vilket eventuellt kan hindra deltagande. Ett förlagd teaterbesök uppskjuts kanske till veckoslutet, då man har mera tid till sitt förfogande. Är det då så att utbudet är större på söndagar än vardagar och är söndagens utbud förlagt till andra tider på dagen? Utbudstiderna visas för de olika regionerna och för de två utbudskategorierna var för sig. Vidare redovisas Stockholms utbud inom kategori A skilt från de övriga regionerna, eftersom utbudets storlek skiljer sig avsevärt mellan Stockholm och de övriga regionerna.

A. Först visas här de båda dagarnas arrangemang och Utbudskategori dessas tidslokalisering för Stockholms-regionen (figur 4: l).

Under söndagen finns det flera arrangemang att välja mellan än på tisdagen. Söndagens program är dessutom mera spridda över dagen och börjar redan omkring kl. 14.00. Söndagsförmiddagarna upptar inte några arrangemang, vilket förmodligen har sin förklaring i den gudstjänsttradition som finns i landet. Söndagen är ju dessutom vilodag. Evenemang förlagda alltför tidigt skulle förmodligen inte få så många besökare. För många familjer är söndagen den dag, då man kan vara tillsammans hela dagen. Denna tanke ligger förmodligen bakom de arrangemangi Stockholm, som riktar sig till både barn och föräldrar under söndags eftermiddagen. Programmet kan vara olika utformat för barn (exempelvis kasperteater) och föräldrar (exempelvis konsert), men arrangemangen

Söndag - - -- Tisdag

1 _ Antal kultur- 12 * arrangemang 10 20 30 40 50 Figur 4:1 Kulturarrangemangens tidslokalisering en tisdag och en söndag i Stockholm.

292 Ortssystem och levnadsvillkor Tabell 4.6 Kulturarrangemangens tidslokalisering (kategori A) en tisdag och en söndag i regionerna utanför Stockholm Region Tisdag Söndag

“m” { 1 21.00 Borlänge l 19.00 1 16.00 Östersund l 19.00 Umeå 1 20.00 l 18.00 Luleå l 19.30 l 16.00

förekommer inom samma byggnad. Då alltför små barn ej själva kan bege sig till dessa arrangemang, verkar denna typ av kombinerad men separat underhållning för barn och vuxna fungera väl. De program, som är riktade enbart till barn, innebär att någon av föräldrarna eller någon annan vuxen måste följa med barnet till lokalen i fråga och även hämta barnet här. Detta utgör säkert en broms på deltagande. Musikprogram och teaterförestållningar är de mest förekommande under söndagen. Föredrag eller föreläsningar förekommer inte alls. Tisdagens arrangemang i Stockholm börjar redan kl. 12.00 med två konserter. Under eftermiddagen finns emellertid endast ett arrangemang, som inträffar kl. 14.00. Kvällsarrangemangen börjar kl. 18.00. De flesta går dock av stapeln kl. 19.30. Alla utbudsklasser inom kategori A finns representerade under tisdagen. Arrangemang speciellt för barn förekommer däremot inte alls. I tabell 4.6 är tendenserna ej lika klara som då det gäller Stockholm. I landsortsregionema är individernas valmöjligheter mycket mera begränsa_de då det oftast bara finns ett arrangemang Falun har dock en per kväll. något gynnsammare ställning än övriga. Under söndagen saknar Hässleholm och Östersund kulturarrangemang, medan har övriga regioner åtminstone ett. Vad utbudstiderna beträffar är 19.30 den vanligaste tidpunkten under tisdagen. Söndagens arrangemang är förlagda tidigare med undantag för Falun. Några särskilda för barn finns program inte, någon av dagarna i någon region. Dylika program har för övrigt över huvud taget inte påträffats för den studerade tidsperioden. Sammanfattningsvis kan här sagas att söndagen i dessa regioner inte utgör en kulturdag” framför den studerade tisdagen. Söndagens evenemang är varken flera eller mera spridda över dagen än den studerade vardagens.

Utbudskategori B. I figur 4: 2 och 4: 3 åskådliggörs utställningarnas tillgänglighetstider. Utställningarna har här ordnats efter den tidpunkt då de öppnas.

Kulturutbud och befolkningsunderlag 293

Tid

24-

Stockholm Zl; U3 Oi °* 9 E

ga|n1 ?mun

°“l°*Q

ä “W921 r: J 2

(l g 3 0 20 40 å_ g t_.|.__;L__J Antal 3

Figur 4: 2 Utställningarnas öppethållande en tisdag i samtliga regioner

Tid l

24 -

Stockholm ä Q5 g: g? 97

8 i E §1

2. ä å ä å E g. ° å ä å- 0 20 40 g n: = g m Antal 3

Figur 4: 3 Utställningarnas öppethållande en söndagi samtliga regioner.

Skillnaderna mellan vardag och söndag avseende utställningslokalernas öppethållande visar sig framför allt i Stockholm, där muséer och gallerier är öppna under längre tidsintervall på tisdagen än på söndagen. Situationen är liknande även i de övriga regionerna med undantag av Hässleholm, där en konstutställning är öppen under söndagen men inte under tisdagen. I Luleå har man tre utställningar att välja mellan på och endast en under vardagen. I stort sett gäller emellertid som söndagen nämnts att är mindre under söndagen. Detta verkar illa öppettiden

294 Ortssystem och levnadsvillkor

planerat. Det är antagligen så, att söndagar passar utmärkt för många familjer att besöka ett museum. De flesta utställningar i Stockholm förevisas mellan kl. 13.00 och 16.00 och endast ett fåtal är öppna efter kl. 16.00. Under vardagar är emellertid de allra flesta utställningar tillgängliga under normal arbetstid dvs. de stängs senast kl. 18.00. Även denna stängningstid är anmärkningsvärd. De personer, som kan besöka ett museum en vardag, kommer att begränsa sig till hemmafruar, pensionärer, skolbarn, studerande, turister och vissa skiftarbetare. Hemmafruarnas möjligheter att göra sådana besök begränsas dock ofta av att de måste passa barn och att de många gånger är hänvisade till kollektiva transportmedel med deras olägligheter vad gäller tider och barntransporter. Skiftarbetarna har mestadels andra ärenden av olika slag att utföra under denna tid. Den grupp som under ”normal arbetstid verkligen kan besöka ett galleri e. d. är förmodligen ganska begränsad. l Göteborg har detta problem uppmärksammats och man skall där försöka anpassa utbudstiderna till arbetarnas tider, för att ge dessa möjligheter att besöka l utställningar.

4.6 Exempel från Hässleholms kommunblock

Alla invånare i respektive region har medtagits i de föregående beräkningarna. Avsikten är här att undersöka hur situationen kan te sig för enskilda individer, hur deras möjligheter är att kunna delta i kulturarrangemang. Möjligheterna begränsas genom olika restriktioner. Ovan har två sådana behandlats, nämligen arbetstidens kontra förläggning utbudstidernas samt utrymmesrestriktioner, som ger upphov till väntetider. Här skall en tredje belysas, nämligen transporternas inverkan, med några exempel från Hässleholms-regionen. Metodiken är densamma som tillämpatsi kapitel 2. Kulturutbudet i Hässleholms-regionen är till stor del koncentrerat till blockcentrum. l Hässleholm finns alla utbudsklasser representerade. Utställningar finns för övrigt endast i Hässleholm. De största valmöjligheterna existerar med andra ord i blockcentrum. Det är därför troligt att intresserade invånare i regionen för det mesta måste resa till Hässleholm. Hur varierar deras möjligheter att deltaga där? För att begränsa exemplen något har endast en sektor av Hässleholms kommunblock valts som undersökningsområde. Sektom utgör nordvästra delen av regionen och innehåller sju tätorter, Hässleholm inberäknad. I denna del av regionen är vägnätet relativt tätt. Det kollektiva transportnätet består av buss- och järnvägslinjer. Endast en av orterna saknar tågförbindelser (för närmare av kommunblocket beskrivning se appendix). För att belysa transporternas betydelse har två tänkta ”försökspersoner valts i sektorn. Dessa antas bo i någon av tätorterna i denna. 1 Vidare Artikel i Dagens Ny- antas att de skall besöka en teaterföreställning i Hässleholm som heter 1973-05-15. börjar en vardag kl. 19.30. Här tages ej hänsyn till huruvida det

Kulturutbud och befolkningsunderlag 295

finns plats. Endast de rent tidsmässiga möjligheterna utrymmesmässigt beaktas. Försökspersonerna tänkes vara:

a) En förvärvsarbetande (kl. 7.00-16.00) med tillgång till bil.

(kl. 7.00-16.00) utan tillgång till bil. b) En förvärvsarbetande

antas vidare att försökspersonerna arbetar i För enkelhetens skull innebär att resan arbete-bostad är kort. Färden till hemorterna, vilket Det Hässleholm kan påbörjas tidigast kl. 16.00 direkt från arbetsplatsen. mera realistiskt att försökspersonerna efter arbetets slut är emellertid kläder. Då det är arbetsdag dagen beger sig hem för att äta och byta skall vara hemma senast kl. därpå antages också att försökspersonerna 24.00. Restiderna vid enkel resa med bil från sektorns orter till Hässleholm

i samtliga fall 30 minuten* Detta innebär att för försöksunderstiger utan problem. Var han än är bosatt i sektorn, person a) är situationen i hemmet flera timmar, innan han åker till teaterförekan han stanna

ställningen. kan beräknas ta 2 l/2 timme i anspråk. Det En teaterföreställning innebär att den slutar kl. 22.00. Även om person a) antas bo i den ort, före som ligger längst bort, är han hemma ungefär kl. 22.30, dvs. i god tid

den antagna gränsen.

För försöksperson b), som måsta anlita de kollektiva transportmedlen, Det existerar att åka buss från alla orter i gäller följande. möjligheter in till Hässleholm. Dessa bussar anländer emellertid minst en sektorn timme innan teaterföreställningen börjar. Spilltiden kan måhända använ-

das till andra aktiviteter, dock ej inköp, då flertalet butiker hunnit stänga

alternativ. för dagen. En kort visit hos vänner är ett tänkbart Även om man kan tänka ut en sysselsättning under Spilltiden, är detta

inte till någon större nytta, då det inte för någon ort finns hemresemöjlig- Den sista bussen för dagen lämnar Hässleholm kl. 21.00. Det heter. existerar heller inga möjligheter att åka tåg hem i stället. Det sista tåget

går redan kl. 18.25. i De två exemplen ovan har gett vid handen att det är stora skillnader mellan de två trafikantgrupperna (bilåkare och handlingsmöjligheter Denna skillnad drabbar naturligtvis de individer som kollektivresenärer). bor i mindre orter i glesbygd.

4.7 Sammanfattning 1 Restiderna är beräknade i detta kapitel har syftat till att jämföra kapaciteten hos med hjälp av datorprogram- Beräkningarna en med efterfrågan inom ett antal regioner. met PESASP (Se Lenntorp utbudstyp potentiell till 1970). Medelhastigheten Offentliga kulturarrangemang har på några olika sätt relaterats har antagits vara 70 km Data har utgjorts av annonser och meddelanden i befolkningsunderlaget. per timme. I tiderna ingår lokalpressen under en månad (en vecka för Stor-Stockholm). Resultatet också parkeringstid om 2 minuter. De vägar som får bedömas mot bakgrunden av den begränsade tidsperioden. valts är de som ger snabhar varit att till en början använda traditionella absoluta bast framkomst till Arbetsgången och att därefter föra in ett tidsmått som Hässleholm. och relativa jämförelsemetoder

296 Ortssystem och levnadsvillkor

konstruerats med utgångspunkt i lokalutrymme och utbudets storlek under en månad. Då dessa tre mått har beräknats för regionerna har resultaten blivit att Stockholm och Falun intagit ledarplatsema vid samtliga jämförelser. Detta tyder med andra 0rd på att dessa regioner verkligen har en bättre utbudsnivå än övriga här studerade regioner. Stockholm är överlägset de andra regionerna framför allt då det gäller teaterföreställningar. Endast Örebro kan hävda sig något i detta avseende. Faluns placering i ranglistorna får framför allt tillskrivas det livaktiga musiklivet. Rangordningen efter de två första platserna varierar ganska mycket med måtten. Rangordningen mellan regionerna följer ej dessas invånarantal, Detta kan sägas gälla endast för Stockholm. Kulturutbudet innefattar också en kvalitetsaspekt, som är beroende av den variation, som finns i de olika regionerna. Utan tvivel är det så att stockholmarna har det mycket bättre ställt från denna synpunkt sett. Här finns många olika typer av kulturarrangemang av hög klass som oftast dessutom är unika för hela landet. För flertalet av regionerna syns gälla att dessa inte lider någon brist på utställningar. Stockholm har dock det största antalet av inrättningar detta slag. Här finns det gott om gallerier och specialmuséer av olika slag. I flera regioner finns dock länsmuséer och i allmänhet också något galleri. De orter som är sämst försörjda i detta avseende är Hässleholm och Borlänge. Dessa städer är inte residensstäder, vilket delvis förklarar förhållandet. En viktig faktor vid sidan av utbudets mångsidighet och kvalitet är dess åtkomlighet för olika kategorier. Om man först gör det hypotetiska antagandet att utbudet bör stå till lika förfogande för alla inom en region finner man att nuvarande utbudsfrekvens och lokalkapacitet skulle ge mycket långa omloppstider. I exempelvis Hässleholm skulle man inte kunna komma till ett musikarrangemang mer än en gång vartannat år och en teaterföreställning mer än en gång vart femte år. Detta förhållande kan tolkas antingen så att kulturutbudet är en angelägenhet för bara mindre befolkningsgrupper eller också så att tillväxtpotentialen är oerhört stor. Om man ser till de utrymmesmässiga möjligheterna och utbudsfrekvensen har Stockholm en gynnsammare ställning än vad som gäller övriga regioner, som studerats här, framför allt avseende teater och musik. Betydande förbättringar i åtkomstmöjligheterna borde kunna åstadkommas genom förändringar i utbudstider under dag och vecka. Så t. ex. stämmer inte utställningars öppettider särdelas väl överens med de arbetstider som flertalet av de förvärvsarbetande har. Dessas möjligheter att besöka t. ex. muséer är relativt begränsade, då flertalet inrättningar av detta slag är öppna under normal arbetstid under Under vardagarna. helger är de antingen stängda eller också är öppethållandet avsevärt kortare än under vardagar. Det finns dock ytterligare restriktioner som inverkar på den möjliga efterfrågan. En av dessa är restiderna. Stora skillnader existerar mellan bilinnehavare och billösa. Detta var mycket i Hässleholms påtagligt

i

Kultumtbud och befolkningsunderlag 297

där större delen av kulturutbudet står att finna i kommunblock, Detta alla här valda centralorten. gäller inte bara denna region utan för Det räcker inte med att få en jämnare fördelning i så måtto att regioner. lika stor andel av serviceinrättningar av kommunblocken har ungefär bosatta ide olika regionerna är det också av vikt olika slag. För individer att fördelningen inom regionen är jämn eller att det existerar goda möjligheter att ta sig in till centralorten och tillbaka hem igen även för till bil. En annan lösning på problemet kunde i dem som inte har tillgång vissa fall vara att erbjuda ambulerande utbud i likhet med bibliotekens

bokbussar.

298 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 1974 2

5 Yrkeskarriär och

stabilitet

i

bosättningen

- av Erik Wallin

5.1 Inledning

Så länge starkt organiserad industriell och urban verksamhet utgjorde en liten sektor, nedsänkt i en väldig solution av löst organiserat familjärt jordbruk med binäringar, låg det nära till hands att utbilda den tankevanan från organisationernas (framför allt företagens) sida att befolkningen var ett obegränsat substrat att hämta arbetskraft från och att hälla tillbaka före detta arbetskraft i alltefter konjunkturens växlingar, ungefär på samma sätt som man fram till nutiden hanterat vattendragen. Jordbruket hade verkligen en enastående förmåga att absorbera fluktuationerna i ut- och inflödet av folk. Familje- och släktskapsstrukturen fördelade chockema ut bland hundratusentals små oberoende fickor. Detta var naturligtvis inte någon ekonomiskt tillfredsställande samhällstyp men den saknade nog inte sina sociala förtjänster. Numera brukar man anse att de formella och opersonliga tillväxt organisationernas i antal och uppgiftsfördelning är ett av måtten på ett samhälles utveckling och modernitet. Organisationernas tillväxt medför dock ofrånkomligen så småningom att den löst organiserade men flexibla mellansubstansen försvinner och att organisationerna, sedda ur individsynpunkt, kommer att gränsa direkt intill varandra så att den som träder ut från en roll i en organisation inte undgår att omedelbart söka träda in i en roll ien annan. Kvar finns bara det bräckliga absorptionsskikt som kärnfamiljen utgör. Den nya direktgränsen mellan organisationerna inbördes är en lika kritisk fråga i dygnssom i livsperspektivet. I detta avseende är det ingen principiell skillnad mellan de medelålders som friställs personer från nerlagda eller rekonstruerade företag och de barn som släpps ut från skolan på eftermiddagen och inte har någonstans att ta vägen några timmar framåt. Det kan vara svårt att se analogierna mellan så vitt skilda sakområden men likväl finns den där. I det ena fallet är lösningen AMS och i det andra fritidshemmet - åter två opersonliga organisationer?”

Individemas möjligheter att lotsa sig fram genom det urbaniserade samhällets starkt organiserade omgivningsstruktur studeras i detta kapitel utifrån det längre tidsperspektivet, året och livet. Den typ av långsiktiga handlingsprogram som därvid kommer i fokus för intresset är yrkesplaner.

Syfte. Yrkesplaner liksom dygnshandlingsprogram kräver för sitt förverk- Citatet liksom det all- ligande att ett mer eller mindre detaljerat tidsschema följs och att längre männa synsättet är hämtat eller kortare förflyttningar i samband därmed görs. Inom arbetsmarkfrån Hägerstrand (1972). nadspolitikens och den högre utbildningens område är det ofta underför-

Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen 299

stått att individerna med inte alltför stora uppoffringar kan flytta mellan olika orter i ortssystemet så att de kan fullfölja olika utbildningsvägar eller få användning för en viss förvärvad yrkesfärdighet. Många av de inom område är klart rörlighetsanvända styrmedlen regionalpolitikens Över tiden kan härigenom även regionalt spridda resurser befrämjande. av hela befolkningen. Å andra sidan finns det stort intresse tillgodogöras och olika samhällsorgan att åstadkomma tryggare och hos både enskilda mer stabila bosättningsförhållanden. l kapitlet läggs tonvikten på att utröna sambanden mellan yrkeskarriärer och flyttningar. Speciellt analymellan i yrkeslivet och stabilitet i bosättseras den konflikt rörlighet bland annat tar sig uttryck i dubbelbosättning ningen som på individnivå I avsaknad av en etablerad teori för lokala arbetsoch veckopendling. kan det här endast bli fråga om att antyda en marknaders funktionssätt är att identifiera områmöjlig angreppsvinkel på problematiken. Syftet den där administrativa ingrepp är möjliga för att på längre sikt kunna med stabilitet i besättningen för förena goda yrkesvalsmöjligheter i landets olika orter. Analysen är framför allt inriktad på befolkningen förhållandena inom den starkt expansiva tjänstesektorn.

Utgângspunkter för verklighetsbeskrivningen. Analysen grundas på samma synsätt som föregående kapitel. Den starka individorienteringen medför att beskrivningen av arbetsmarknaden och rörligheten skiljer sig

från den som annars är vanlig. som mobilitet, ”arbetskraftens rörlighet”, stark inflytt- Begrepp och andra rörlighetsorienterade begrepp har i allmänhet en positiv ning värdeladdning. Då samma skeende avbildas som rotlöshet”, företagens och kraftig utflyttning” får rörligheten en annan personalomsättning värdeladdning. l kapitlet betonas att anställningsbyten och bosättningsförändringar är sammanbundna i långa kedjor och utgör kontinuerliga Till varje nyanställning svarar i allmänhet en avgång utvecklingsförlopp. från ett annat företag, och ett nyligen inflyttat hushåll är också ett hushåll. Då kategoriindelade tvärsnittsdata används är nyligen utflyttat det mer eller mindre underförstått att individernas identiteter är ointressanta och att de över tiden är utbytbara. En summation av olika individer i olika kategorier blir härigenom meningsfull. Antalet registrerade arbetslösa kan exempelvis vara konstant månad efter månad även fast de arbetslösa individerna undan för undan får arbete. Om den normala arbetslöshetstiden är kort är det i verkligheten helt olika uppsättningar av individer de månatliga arbetslöshetssiffroma även om som döljs bakom dessa är konstanta. Individers i olika sammanhang är i allmänhet starkt utbytbarhet Det är t.ex. en avgjord fördel från inlärnings- och social begränsade. att eleverna i grundskolan har samma kamrater under mognadssynpunkt en längre tidsperiod, dvs. att omsättningen av elever är låg i klasserna, och att de likaså har samma lärare under en längre tidsperiod, dvs. att omsättningen av lärare är låg i skolorna. Möjligen är befattningshavare inom lätt utbytbara, varför det för företagens funktionsmånga företag duglighet spelar mindre roll om personalomsättningen ligger på 50 % per

300 Ortssystem och levnadsvillkor

år - huvudsaken är att antalet anställda är någorlunda stabilt. Skulle orterna vidkännas en liknande kraftig i form av personalomsättning interregional migration med korta boendetider, så skulle förutsättningarna för en kommunal demokrati allvarligt rubbas. De individuella handlingsmönster som tar sig uttryck i korta boendetider och korta anställningstider inregistreras som hög bruttomigration och hög personalomsättning. Rörlighet och mobilitet kan därför analyseras utifrån den tidsanvändning och de vistelsetider i olika som miljöer individernas handlingsprogram över tiden ger upphov till. Intresset knyts i den följande framställningen till de faktorer som påverkar boendetider och anställningstider. Den valda ansatsen nära dels ligger mycket inlärningsteori och dels teorin för Över tiden

humankapitall utsätts

individerna för en ständig miljöpåverkan som avlagras i form av språkfärdigheter, lokalkännedom och yrkeserfarenheter. Ur kollektivets synvinkel utgör dessa personbundna tillgångar ett mer eller mindre värdefullt humankapital som kan användas i den sociala produktionen. Inteckningen av humankapital sker bl. a. på arbetsmarknaden i form av anställningskontrakt och arbetsavtal.: För den enskilde individen svarar en sådan inteckning mot yrkesverksamhet.

5.2 Omgivningsstrukturen ur livsperspektivet

Vid analys av hushållens och individernas levnadsvillkor ur ett längre tidsperspektiv än dygnet och veckan kommer nya aspekter på omgivningens utbud och tillgänglighet in i bilden. till Fysisk tillgänglighet omgivningens utbud av arbetsplatser, service och rekreationsanläggningar är möjligen ett nödvändigt villkor för att individerna skall kunna tillgodogöra sig omgivningens tillgångar men är i allmänhet inte ett tillräckligt villkor. Vid livsmedelsbutikerna krävs pengar för förvärv av varor, vid serviceinrättningarna krävs olika inbokningsbevis för att man skall få konsultera efterfrågade tjänstemän och vid arbetsplatserna krävs kanske anställningsbevis för att få tillträde till vissa lokaler. Även om den fysiska tillgängligheten är god finns det därför olika behörighetskrav som måste uppfyllas för att individerna skall kunna tillgodogöra sig omgivningens tillgångar. Olika styrningsrestriktioner finns, som reglerar in- och utflöde av människor i omgivningens olika lokaler och verksamhetsmiljöer. Genom sociala verksamheter av olika slag förvärvar individerna pengar, varor, realkapital, yrkesfärdigheter, examina och personkontakter. Vissa av dessa resurser är hushållsanknutna och ingåri hushållens materiella

1 Om begreppet humankapital se Wykstra (1971). Hur inlärning och miljöanpassning sker över livet har utförligt behandlats av Pressey m. fl. (1939). 2 Hur kontrakten tecknas har avgörande betydelse för vilka av kontrahenterna som får upphovsmannarätten till den socialt organiserade produktionen. Detta har närmare analyserats av Wallin (1972). För de olika formerna av arbets- och tjänsteavtal se Schmidt (1968). De kontraktsformer som reglerade arbetsmarknaden i bysamhället är utförligt behandlade av Isaksson (1967).

Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen 301

och ger de olika individerna i egendom. Andra resurser är personbundna hushållen olika möjligheter att förverkliga sina individuella yrkesplaner. examina och personkontakter kan naturligtvis ej Yrkesfärdigheter, omdisponeras mellan hushållsmedlemmarna på samma sätt som exempelsom tillämpas vid tillträde till befattningar vis pengar. De behörighetskrav är i allmänhet baserade på olika normer för arbetsförmåga, yrkesskicklighet och andra personbundna tillgångar. Till skillnad från analyser av den materiella som är hushållsorienterade, måste försörjningstryggheten, 1 därför analyser av yrkesvalsmöjligheter bli starkt individorienterade.

och verksamhetsorganisation. Rörlighet och mobilitet är en Mobilitet konsekvens av verksamheternas tidsgeografiska organisation. Det naturlig är endast mellan den mobilitet som sker under dygnet i gradskillnader form av ärenderesor och pendling och den mobilitet som sker under året och livet i form av tillfälliga bosättningsförändringar och nrigration. Kontinuerliga övergångar finns i form av exempelvis dubbelbosättning

och säsongpendling. hushåll, företag, producenter och konsumenter vari det agrara Familj, samhället identiskt samma personer. Dessa mångsidigt syftande företag företag och organisationer som har fått ge plats för marknadsorienterade var för begränsade delar av individemas och sig endast tillgodoser och familjernas behov. Verksamheter har splittrats upp i konsumtions-

produktionsverksamheter. I allmänhet är behörighetskrav och tidsinsatser i och för konsumtion mindre än de behörighetskrav och tidsinsatser som krävs för betydligt den motsvarande lndividerna kan därför ikläda sig en produktionen. konsumentroller både under dygnet och under betydande mängd olika Antalet olika som individerna kan ikläda sig livet. producentroller bestäms av tiderna det tar att förvärva de motsvarande behörigheterna och den minsta tjänstgöringstid som krävs. Endast i mindre orter med låg torde det vara teoretiskt möjligt för en individ att yrkesspecialisering under livet kunna verka i samtliga förekommande befattningar. Yrkesverksamheter koncentreras till vissa orter, till vissa speciellt inrättade till vissa arbets- och öppethållandetider och till vissa speciellt lokaler, Denna utsortering av verksamheter till utbildade befattningshavare. speciella verksamhetsställen, speciella tider och speciella yrkeskategorier av samhällsekonomiska och företagsekonomiska skäl. För indimotiveras videmas del blir effekten den att de som konsumenter måste förflytta sig ut från bostaden för att tillgodogöra sig varor, tjänster och evenemang. för att tillträda Som producenter måste de göra längre förflyttningar eller för att förvärva behörighet att tillträda befattningarna i företagen fåri allmänhet bäras av de sådana. Kostnaden för persontransportarbetet enskilda individerna. och tjänstgöringar för att förverkliga en viss yrkes- Studier, praktik

lnkomsttilldelningen är för närvarande starkt avhängig av insatserna i yrkesverksamhet. Detta är emellertid föremål för omprövning i och för lösandet av Söderström (1972) har analyserat alternativa former för låginkomstproblemet. inkomsttilldelningen till samhällsmedborgarna.

302 Ortssystem och levnadsvillkor

karriär kräver en viss rörlighet med avseende En på bosättningen. harmonisk familjegemenskap och ett stabilt socialt umgänge kräver å andra sidan stabilitet i bosättningen. Konflikten mellan rörlighet i yrkeslivet och stabilitet i besättningen blir speciellt kännbar för individer som ingår i fullständiga hushåll och som sedan en längre tid anpassat sig till förhållandena på en viss ort. På individnivån kan konflikterna beskrivas som olika tidsbudgeteringsproblem m att fördela tidsinsatsema på olika verksamheter på skilda platser i rummet och vid varierande tidpunkter så att olika önskemål och krav kan tillgodoses. Kvällskurser är en möjlighet att studera utan att behöva avbryta yrkesverksamhetema. Deltidsarbeten ger kvinnorna möjlighet att inträda i yrkesroller utan att helt förlora sina traditionella roller ihushållen. Veckopendling möjliggör yrkesverksamhet på annan ort med bosättningen delvis bibehållen.

individernas Stabilisering i tillvaron. Vilka tidsinsatser som skall prioriteras och vilka relationer till som i första hand omgivningen skall upprätthållas bestäms i mycket hög grad av redan tidigare gjorda prioriteringar. språkbruk, lokalkännedom, yrkesfärdigheter och personkontakter är starkt bundna i sin användbarhet till viss språkmiljö, viss ort, visst yrkesområde och viss social miljö. Dessa lokalt användbara tillgångar kan helt förlora sitt värde vid en flyttning tillannat land eller annan ort, vid byte till annat yrkesområde eller vid byte av social miljö. Långvarig exponering i en viss avgränsad miljö skapar bindningar till denna miljö men möjliggör samtidigt ett mer effektivt utnyttjande av miljöns tillgångar. Studier inom områdena migration, företagens personalomsättning och arbetskraftens rörlighet har analyserats utifrån dessa allmänna utgångspunkter. Ett antal faktorer av tidsanvändningskaraktär framträder därvid som stabiliserande för individernas övriga agerande i tillvaron. Faktorema är följande: l. Åldern. Familjebildning, i och etablering yrkeslivet allmänna förändringar i inlämingskapaciteten leder till att kvarblivningsbenägenheten i både ort, yrke och företag ökar med åldern sedan ungdomsåren

passerats. 2. Borättningens varaktighet. Sedan väl en bosättning skett till följd av hushållsbildning eller nyinflyttning och varaktigheten överskridit ca S år, sker en successiv nedgång i flyttningsbenägenheten. 3. Yrkesfärdighetens anskaffningstid. Helt naturligt är yrkesbyten betydligt ovanligare mellan yrkesområden som kräver helt skilda och långvariga yrkesutbildningar (t. ex. läkare -detaljhandlare) än mellan yrkesområden som kräver likartad eller kortvarig yrkesutbildning (t. ex. sjukvårdsbiträde butiksbiträde). 4. Befattningsinnehavets varaktighet. Den stora anställda gruppen befattningshavare visar en avtagande avgångsbenägenhet alltefter tiden de varit anställda. Huvudparten av personalomsättningen i företagen sker genom de korttidsanställdas ut- och inflöde i företagen. 5. Befattningshavarens ansvarsperiod (tidspann). Personer som i sitt arbete ansvarar för endast ett visst och repetitivt kortvarigt arbets-

Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen 303

moment som binder vederbörande till har inget i själva yrkesutövandet aktuellt företag under längre tid. Utbytbarheten är i allmänhet också högre för befattningshavare med korta ansvarsperioder. Avgångsfrekvensen varierar därför negativt med individernas ansvarsperiod i företagen och organisationerna. Den struktur och rniljövistelser som enskilda på tidsanvändning individer undan för undan erhåller genom sitt vardagliga verksamhetsutövande utgör grunden för hur en fortsatt Stabilisering i tillvaron skall att den äldre generation som under större ske. Det är t. ex. naturligt delen av sitt liv anpassat sig till förhållandena i glesbygden gärna önskar bibehålla sin bosättning. Ur regionalpolitisk synvinkel är det viktigt att den uppväxande generationen inte anpassar sig till ”fel miljö, så att även framtida generationer tvingas göra smärtsamma uppbrott från invanda livsmiljöer. Nu kan det hävdas att de personbundna tillgångarna i allt är användbara även utanför de lokala miljöer i vilka de högre grad förvärvades. Detta gäller för språkbruket, grundutbildningen och de allmänna färdigheterna. Å andra sidan leder en ökad yrkesspecialisering automatiskt till att individerna blir mer och mer beroende av hur olika utvecklas och lokaliseras. Yrkesverksamspecifika yrkesverksamheter heternas organisation blir härigenom starkt styrande för individernas övriga verksamheter. Stabilitet i yrkeslivet kan ställa krav på övertidsoch vidareutbildning på annan ort. Härarbete, långvariga tjänsteresor igenom inkräktas på möjligheterna att fullgöra andra sociala åtagandeni familj, intresseorganisationer och det politiska livet.

Kontrollen av de personbundna tillgångarna. Undan för undan ändrar de personbundna tillgångarna sitt utseende och sin användbarhet. I analogi med de fasta materiella produktionsresurserna kan den förändring av människors hälsa, utbildning och arbetsförmåga som sker i samhället betraktas som en produktion och konsumtion av, till stor del lokalt bundet, humankapital. Enligt olika beräkningar som gjorts är humankapitalet betydligt värdefullare än realkapitalet ur nationalekonomisk syn-

vinkel och är dessutom i betydligt snabbare tillväxt än realkapitalet? Av

dessa skäl är det naturligt att olika samhällen har lagar och förordningar som reglerar användningen av humankapital, exempelvis i form av utflyttnings- och inflyttningsrestriktioner och förbud mot barnarbete i vissa arbetsmiljöer. I moderna samhällen utan slavsystem kan de personbundna tillgångarna ägas endast av de fysiska personer till vilka de är bundna. De personbundna tillgångarna kan inte ställas till förfogande för andras

1 I flera undersökningar, t. ex. Jakobsson (1969), uppvisar den mobila gruppen följande egenskapsuppsättning: man, 20-29 år, ogift, akademisk utbildning, tjänsteman, verksam inom tekniskt eller administrativt arbete, höginkomsttagare och tätortsbo. Motsvarande egenskapsuppsättning för den mindre mobila gruppen är: kvinna, över 55 år, gift, utan gymnasial utbildning, arbetare, verksam inom tillverkningsarbete, låginkomsttagare och glesbygdsbo. 2 Se Farago (1965) och bidragen i Wykstra(l97l).

304 Ortssystem och levnadsvillkor

nyttjande med mindre en viss extern styrning accepteras av individerna. De styrmedel som står till förfogande är olika bestraffnings- och belöningsprinciper. I hushållen används olika kombinationer av sådana för att bl. a. uppfostra barn. Myndigheterna kan tillgripa olika straff om individerna inte ställer sina personbundna tillgångar till förfogande för exempelvis undervisnings- och försvarsväsendet i form av skolplikt och värnplikt. Privatägda företag och enskilda individer är i allmänhet hänvisade till renodlade belöningsinstrument för att styra andra individers verksamheter.

Både belöning och bestraffning är emellertid relativa begrepp. Olika

människor har olika förväntningar om vad de skall bli tilldelade för resurser och rättigheter. Oklarheter kan råda över vilka verksamheter som förväntas av en individ i det sociala livet eller i yrkeslivet. En premie för gjord uppfinning i arbetet kanske inte alls upplevs som en belöning om vederbörande uppfinnare hade förväntat sig exploateringsrätten till densamma. Det värdefulla arbete som kvinnorna idag utför vad gäller barnafödsel och barnavård sker utan att formella tjänstgöringsavtal behöver skrivas. Då kvinnorna träder ut ur traditionella könsroller kan saken kommai ett annat läge. Det är då olika förväntningar inte uppfylls. som bestraffnings- och belöningsmetoder kommer till användning och mer formella befattningar inrättas. Befattningar är ju inget annat än anvisningar om vad individerna skall göra för att vara samhällsnyttiga - i alla fall nyttiga för den eller dem som inrättat befattningarna.

Yrkesverksamhet och handlingsfrihet. Varje yrkesverksamhet innebär att den yrkesverksammes handlingsfrihet är inskränkt, ofta i form av specificerade tjänstgöringsskyldigheter. Beroende av individens alternativa handlingsmöjligheter och befattningens art kan olika andelar av lönen utgå som ersättning för denna inskränkningi handlingsfrihet. För att individerna skall kunna fullgöra de via befattningsstillträde ålagda tjänstgöringsskyldighetema måste de emellertid ges vissa resurser och befogenheter. Detta tar sig uttryck i att de yrkesverksamma i varierande utsträckning har tillgång till tjänsterum, tjänstebil och tjänstekläder. Fullgörandet av tjänstgöringsskyldigheterna kan kräva närvarorätt vid olika styrelsesammanträden, beslutanderätt över andra befattningshavare och rätt att vidareutbilda sig på arbetstid. De yrkesverksamma kan dessutom i varierande utsträckning erhålla delägarskap i vad de medverkar till att producer-a. Den företags- och befattningsbundna handlingsfrihet som på detta sätt kan erhållas genom yrkesverksamhet är av en helt annan karaktär än den handlingsfrihet som individerna har utanför arbetet på fritidenl Den första är per definition samhällsnyttig och är inriktad på skapande I verksamhet, dvs. produktion. Den andra är av konsumtionskaraktär och S. k. självrealisering inriktad tycks endast kunna ske i på att förbruka redan skapade nyttigheter och varor. Problemet arbetslivet. Möjligheten att är att den förra typen av handlingsfrihet måste omfördelas genom på fritid kompensera en administrativa ingrepp i verksamhetsorganisation, ostimulerande yrkesverk- exempelvis genom samhet är starkt begränsad. kvotering av de sökande till befattningama eller att ändra genom Se Westlander (19 71). befattningarna. Möjligen är det skattetekniska skäl som gjort att den del

Yrkeskarriár och stabilitet i bosättningen 305

av lönen som utgåri form av kontanter framför allt används som mått på lönens storlek. Till skillnad från de företagsbundna och befattningsbundna förmånerna i övrigt kan ju dessa med lätthet omfördelas till

andra individer och andra användningsområden)

5.3 Yrkeskarriärer och rörlighet

Individernas möjlighet att utöva yrkesverksamhet regleras av behörighetskrav. Det krävs exempelvis lång träning i flygning för att erhålla den som erfordras för flygcertifikat. Behörighetskraven för tillskicklighet träde till olika befattningar i samhället är istor utsträckning baserade på tjänstgöringsintyg, intyg på genomgångna kurser och betyg från olika skolor och arbetsgivare. Individuella yrkeskarriärer kan därför beskrivas som de över tiden gjorda insatserna i olika verksamhetsområden. l figur 5: l anges det principiella utseendet på en yrkeskarriär.

Den framtida yrkesrörlzgheten. Det torde vara ogörligt att försöka bedöma den uppväxande generationens framtida och fullständiga yrkeskarriärer. För detta skulle krävas kunskaper om samhällsförhâllandena in 1 Om individerna dessutom på 2000-talet. Vissa förenklingar måste med nödvändighet göras. En är svårutbytbara i befattav individernas framtida yrkeskarriärer är att ningarna, blir de erhållna vanlig metod för bedömning dessa som utfall av en stokastisk en s.k. Markov- förrnånerna i hög grad perbetrakta process, sonbundna tillgångar. Nya process, där sannolikheterna för olika typer av yrkesbyten över en viss ansatser inom fördelningsantages oföränderliga över tiden. Dessa sannolikheter kan politikens område för att tidsperiod komma tillrätta med dessa därför beräknas med utgångspunkt i historiska data över faktiska förd elningsproblem har yrkesbyten. Bedömningar med hjälp av denna metod har utförts av diskuterats av Andersson Statistiska centralbyrån på uppdrag av 1968 års Utbildningsutredning (197 3).

Tid

Yr knområdc Figur 5:1 Individuell karriärlinje.

Anm.: En individ inträder i yrkeslivet (Bl) direkt från undervisningsväsendet och kvarbliver (A4-B4) inom det första yrkesområdet under en viss tid. Avgång sker därefter (A3) till ett annat yrkesområde (133). Tillfällig avgång från yrkeslivet till andra verksamhetsområden kan ske (A2). Återgången (BZ) kan ske till beprövande eller nya yrkesområden. Ytterligare rörlighet kan sedan förekomma innan definitiv avgång sker vid pensionering (Al). Det saknas för närvarande dataunderlag för att närmare ange strukturen på normala yrkeskarriärer i form av tidsanvändningar.

306 Ortssystem och levnadsvillkor

(U 68). Vissa av dessa beräkningsresultat har bearbetats vidare och

redovisas i figur 5: 2 och tabell 5.1. Ungefär hälften av de yrkesverksamma beräknas byta yrkesområde under en femårsperiod. Tillflödet av individer till olika yrkesområden är i huvudsak baserat på att det uppstår vakanser i samband med de avgångar som sker. lnom yrkesområde lO, Tillverkningsarbete, genereras det 521000 lediga befattningar under perioden medan antalet sysselsatta inom samma yrkesområde samtidigt minskar med 61 000. För de enskilda individerna är det således inte yrkesområdenas eventuella expansion som spelar störst roll för deras möjligheter att tillträda befattningar inom desamma utan själva personalomsättningen. l samband med enskilda individers karriärutveckling bildas lediga platser inom olika yrkesområden undan för undan. Ungefär 900 000 individer rörsig på detta sätt från ett yrkesområde till ett annat under en En stor femårsperiod. mycket grupp arbetssökande finns därför även bland dem som är yrkesverksamma. Under en ettårsperiod är antalet sådana ombytessökare ca 435 000 medan antalet icke yrkesverksamma arbetssökande under en ettårsperiod är ca 300 000.2 Uppenbarligen finns det därför en relativt stor grupp individer som under en femårsperiod rör sig mellan flera olika yrkesområden. En mycket viktig orsak till avgångarna är de yrkesverksammas ålder. En stor andel av avgången från yrkesområde Lantbruks- och 8, skogsarbete, är hänförbar till denna faktor. Inom detta yrkesområde är 21,7 % av avgångarna att hänföra till pensionering. En annan viktig faktor som påverkar avgångarna år andelen kvinnor i fruktsam ålder inom olika yrkesområden. Tillfällig avgång från yrkesverksamhet blir relativt kraftig då denna andel är hög t. ex. inom Sjukvårdsarbete och Servicearbete. lnom den personaladministrativt orienterade teorin för personalomsättning har man framfört för ett argument samband mellan vantrivsel i arbetet och hög personalomsättning. Yrkesområden med relativt hög personalomsättning kan därför indikera att många individer söker sig från yrkesområdet på grund av vantrivsel, medan yrkesområden med

låg personalomsättning indikerar områden

1 med hög kvarblivningsbenägenhet hos de yrkesverksamma. Skillnaden i Tekniken och övriga beavgångsfrekvens mellan t. ex. yrkesområde räkningsresultat finns pub- lO, Tillverkningsarbete, där licerade i SCB, Information 50,7 % avgår under perioden och yrkesområde l, Tekniskt arbete, med i Prognosfrâgor 1973: 4. motsvarande värde på 36,5 % skulle därför kunna tolkas som utslag av 2 olika trivselfaktorer i arbetet? En ytterligare faktor är strukturrationali- Uppgifter om den årliga yrkesrörligheten har härn- seringen inom olika branscher som påverkar inom personalomsättningen tats från AMS, Meddelanden motsvarande yrkesområden. från Utredningsbyrån Rekryteringen till de olika yrkesområdena, för att bl. a. ersätta dem 197 2: 2. 3 som avgått under perioden, sker i relativt stor omfattning från utbild- En undersökning av per- ningsväsendet. Totalt är det 28,8 % av de nytillträdande som kommer sonalomsättningen inom från utbildningssystemet. Vissa t. ex. verkstadsindustrin visar yrkesområden, Administrativt att verkstadsindustrin tycks arbete, har dock mycket låg andel från utbildningsväsendet och från icke kunna rekrytera personal yrkesverksamma. Inom detta yrkesområde tycks det därför krävas i stor utsträckning men att relativt lång sammanhängande yrkeslivserfarenhet för att tillträda befattförmågan att behålla persona1en ä; sämre, se Hellström ningarna. Avgången från yrkesverksamhet till andra verksamheter utanför och Larsson (1973). yrkeslivet är större än motsvarande tillflöde från denna grupp. En rimlig

Yrkeskarrzär och stabilitet i bosättningen 307

inflodo utllöde 1970- 1975 1970- 1975

51532 a: 84 A4 A3 A2

4) O. nat.. soc.

5)Adm. 1 #0!

nu

10) Tillv.

5) Kant.

Anm: lnllöde och utflöde till respektive från olika yrkesområden är uppdelade på olika indi- 7) Kommun, 11) Sarv. vidgrupper. Beteckningarna Bl-B4 och A4-Al summa Indlvldor hänför sig till figur 5: 1. 10 (n 100 ooo-m) Exempelvis Bl anger intlödet från undervisningsväsendet medan B4-A4 anger antalet kvarvarande inom yrkesomrâdet. Det summerade flödet anges nederst i samma skala. För utflödet till andra _.__. yrkesområden (A3) är de ›%_ olika yrkesområdens ...i bidrag särskilt markerade med yrkesområde 1, Tekniskt arbete, undexst och yrkesområde ll, j. Servicearbete, överst i i stapeln. Emira: 83 A3 AziAti Källa: Statistiska central- Figur 5:2 Beräknad yrkesrörlighet 1970-1975. byrån.

308 Ortssystem och levnadsvillkor

mmm mmm

m

...mv o.mm 2: m.mm o.mm m.mm m.mm m.om E: m.mm

-mcoämmocoü mmåä.,

m ...m m; m.m. m.m md m.m me ma. ...m

mgm

m... m.m

.Sv

m

mm mm mm mm mm mm m_ mm m..

E mo_ mm..

ouåømbzm.

m m m m m

mm om om o_ mm

mm mo_ mmm

_onnaå _sooo_ mässa

mm mm m_ mm m.. om om mo mm

mm mo_ mmm mom

S38

m m _ m m m m v m ä

3. mm mm mm

2500:_

om m.. m_ E mm om mm m.. mm

m mm_ m: mmm

_

_ovcumb avooo_

mm mm om mm mm em m.. mm om

m mo_ mmm mom

mm

oogommâmwiåiävø:

»E35 mmuommm

.:...›M mmm omm mmm o.mm mm.. mmm mmm m.mm ...mm mm.. mm.. m._m

u

.NI

:wc

tummen mmuomm_

m.m vw

o.:

m.m m; m.m v;

m.m_ m.: om_ m.:

m.m

mm u omm; n z

mcmouzmu mqtoiåom

mm :S :oo

mmm mmm m: m! mo.. m: mmm Em mmo _ov omm

mmm_

_sooo_

.xmoåoxmm

_ m wa Ca

mamman:

mess åwømmâm

mm

mmm mmm mm_ mmm omm mmm omm mmm

.Scam

m: .mm mm..

.mmmTomñ

omm_ _ m

Hmlmm

_oääm

...zbmzsäxsmncmom

oâmxommo..

Samoa

.osmimaoxä

.o

.Ess

.êmons=oo

-mwoxm

.ä

...med 32%

essä

mlm<

sooâooømäøaaaøx

...805

...oem

Ȥ5

:oo

uusmazünuoê

nämna:

omoøâmssäåam

Sooäozêmømm izmumsso omoesaaom

_

ooonacoäå

.-.än

.mmmommoom äoêoesoz

.nä

.xaâom -mämmsåq sopa mgêmcsm

mzuømaäaoømom

:som

_.m

.§0

»Eoåâäøm

.ms

oumbcomoxm*

._25 oamsixm

...Smk

2 .m Am av Am G Am 8 Am

8_ S_ _ m m

Yrkeskarrrär och stabilitet i bosättningen 309 SOU 19742

tolkning är att de yngre välutbildade individerna delvis slår ut tidigare yrkesverksamma genom att behörighetskraven undan för undan skärps på grund av den förhållandevis rikliga tillgången på välutbildade, yngre blir den äldre generationens utbildning och människor. Härigenom relativt sett, då de önskar återinträda i yrkeserfarenhet ej längre adekvat, yrkesverksamhet.

och bruttomigration på lokala arbetsmarknader. Vid Personalomsättning av den teknik som ligger till grund för bedömningarna i användning avsnitt finns det flera antaganden gjorda som är mindre föregående realistiska. Under veckan och året är individernas tidsinsatser dygnet, fördelade på flera skilda verksamheter. I takt med att vuxenutbildning, intern utbildning på företag, deltidsarbeten och frigörelsen från traditionella könsroller ökar, blir det därför allt mindre realistiskt att, såsom i den använda modellen, betrakta individerna som sysselsatta med endera viss yrkesverksamhet eller hushållsarbete. Yrkesrörligheten är studier, vidare starkt beroende av lokala förhållanden. För enskilda individer det i allmänhet ett lokalt arbetsmarknadsområde, svarande mot finns kring bostaden, inom vilket yrkesrörligheten i första pendlingsomlandet hand sker. På motsvarande sätt sker företagens rekrytering i huvudsak inom ett närliggande lokalt arbetsmarknadsområde. Vid analys av sambanden mellan yrkesrörlighet och migration accentueras dessa problem.

Befattningsnivá (anspráksnivá)

Lokal arbetsmarknad Extern arbetsmarknad i Befattningnystem

S i Befolkningsnystom

o-›-o 3Flyttning

Figur 5: 3 Bruttomigrationen till och från en lokal arbetsmarknad.

Anm.: Vissa individer kan helt sakna behörighet att tillträda någon av befattningarna på den lokala arbetsmarknaden, varför en utflyttning måste ske till orter med lägre behörighetskrav om inte aktuella behörigheter kan förvärvas genom skolor eller företag på den lokala arbetsmarknaden (a). En motsvarande inflyttning sker från andra orter för tillträde till befattningar som lokalbefolkningen inte visat intresse för (b). I orten kan det förekomma högre utbildning som är avpassad för den externa arbetsmarknaden varför en utflyttning sker om de utbildades anspråk på befattningar ej kan tillgodoses på den lokala arbetsmarknaden (c). På motsvarande sätt kan befattningar bli inrättade på den lokala arbetsmarknaden utan att motsvarande yrkesutbildning är möjlig att förvärva där på kort tid varför extern rekrytering måste ske (d). I gränsskikten mellan dessa olika in- och utflyttnings- .grupper ligger den ut- och inflyttning som beror på alltför lång väntetid på befattningar (e) eller alltför kraftig extern konkurrens (f).

310 Orfssystem och levnadsvillkor

Beroende av hur befolkningssystem och befattningssystem är anpassade till varandra på de lokala arbetsmarknaderna olika av uppstår typer matchningsproblem mellan individuella yrkeskarriärer och lokalt förekommande befattningar inom olika yrkesområden. Matchningsproblematiken är relativt sett svårast på den högre befattningsnivån till följd av den långa tiden för yrkesfärdighetens anskaffande. Speciellt gäller detta då lokala arbetsmarknader utanför de större tätorterna där det betraktas, absoluta antalet högre befattningar är relativt lågt. l figur 5: 3 illustreras dessa anpassningsmekanismer. Över tiden sker en selektion i inflöde och utflöde av individer så att en bättre överensstämmelse utvecklas mellan antalet befattningar med vissa behörighetskrav (befattningsnivå) och antalet individer med motsvarande behörighet (anspråksnivä). En närmare analys av dessa samband är förenad med stora svårigheter. De lokala arbetsmarknadernas framtida volym och fördelning av yrkesverksamheter är svårare att göra än motsvarande bedömning på den nationella nivån. Det är vidare orealistiskt att använda de sannolikheter för yrkesbyten som gäller för nationen som helhet på mindre regionala

enheter. Orterna i landet har en varierande åldersstruktur på de yrkesverksamma vilket starkt påverkar avgången från olika yrkesområden. Orterna ger kvinnorna olika att vara verksamma möjligheter på grund av skillnader idaghemsutrustning, skillnader i andelen traditionellt kvinnliga yrken och olikheter iförekomsten av deltidsarbeten. Dessutom finns variationer i de företagsinterna förhållandena som starkt påverkar 1 personalomsättnin gen. Vissa grova drag i dessa samband mellan och befolkningssystem befattningssystem på lokala arbetsmarknader kan dock urskiljas. Den totala yrkesverksamhetsvolymen inom de olika regionerna bestämmer ramarna för den lokala folkmängdens storlek. Vid alltför låg yrkesverksamhetsvolym i förhållande till folkmängden sker över tiden en viss utflyttning av rena försörjningsskäl. I figur 5: 4 belyses den regionala obalansen vad gäller den kvantitativa omfattningen av yrkesverksamhet. l varje ruta har den riksgenomsnittliga yrkesverksamhetsgraden jämförts med den faktiska. Det visar sig att ca 60 000 arbetstillfällen skulle behöva omfördelas för att samma yrkesverksamhetsgrad skulle gälla i alla rutor. Även inom rutorna skulle en omfördelning behöva ske. självfallet Yrkesverksamhetsvolymens fördelning på olika yrkesområden och befattningsnivåer bestämmer vilka yrkeskarriärer som är möjliga att förverkliga på den lokala arbetsmarknaden. Över tiden sker en anpassning till det lokala selektiv

befattningssystemet genom in- och utflyttning.

Migrationens selektiva karaktär gör att de sysselsättningssvaga regionerna

I Möjligheterna att bestämma dessa samband ioch för sysselsättningsplanering på lokala arbetsmarknader har närmare utretts inom ramen för Länsplanering 1974. Se Länsstyrelsen i Kopparbergs län 1972. Ett intressant försök att empiriskt kartlägga dessa samband finns i Nyrén och Nerman (1958). Yrkesutbildningsberedningen har föreslagit att samarbetsorgan inrättas på olika nivåer, benämnda Arbetsmarknadens lokala (regionala respektive centrala) yrkesråd, för att bl. a. samordna yrkesutbildning med yrkesverksamhet på lokal nivå. Se SOU 1970: 58, Yrkesutbildning och arbetsliv.

Yrkeskarrzär och stabilitet i b0sättnin§en 31 1

i .92

I “W 7000 z .

l. n? 1 3 g”0.2 . . 7500 ; I,

*I 1

I 0.1 2.3 1.3

K i 7400 Fit b.

,JT xD.: 0.3 1.1 3A

x vvñ/ 7300 § . \\ 1.0 1 s *- 4 9

p.:

_ xxx .

_ K, z 04x31_ _1 2 1 6 2.7

.u , 4 . x f

7100 . oo i? i: .kx /

f 0.3 1.1 1, 1.9 0.1

7000 (XW

77 v

0.3 1_4- “32 31.4

r n. r

3._ 3.0

1_ “Ä (3

ann 3 \

kxzak

F3 0 2

i*

Og 2

°7°° \ “Ä VÄe. å \“ 1. ,\,3”,. x Figur 5:4 Regionala obaj

.fä

oá 35 [anser i yrkesverksamhets-

f 312-36 of.

oooo j* graden k_

n 0-:m. (V7 i i L i_T

D263 Anm.: Absoluta antalet ar-

asoo fg7v“*g?_z“ , 1/ »xoárj betstillfällen (i tusental)

Q “ \ som

OJ skullenbehövatillföras

._57 m, fu - 1 _ ; Q3 eller (negatlva _

4._ U /39 lgortforas

“oo tal) for att befolkningen 1 .i ; -m, ç (

L -64 år _1 7 :A257 70 5:5 “ 1_ -O 6 .åldersinteryallet 1.5

“x

[y

-j ;f mom de ohka

m” 1x rggnonema

-\ (100 x 100 km -rut0r)

skulle ha samma yrkes- 1 _5 8-* __o_1*\_ Q, VM verksamhetsgrad (63,5 %) 62m *ç enligt Folk- och Bostads-

3 ° °°* räkningen 1970.

._03 Källa: SCB, Folk- och

1200 1300 1400 1500 1000 1700 Bostadsräkxüngen 1970.

312 Ortssystem och levnadsvillkor

7000 _j_ t \

- * 0.7

.f

7500 I 7 a 1 i

g 00 0.0

0.2 *

7400 _

*Ä t-

xp.: 0.1 0.2 OA

7300 t ”* “Vâ/ . “x

0.4 \Q,7

;OJ

7200 _. *dy

xx .

7 Om? _0s 0.0

il

7100 ru \

,5\ .3

Figur 5:5 Regionala oba- \ .

Ianser ibefolkningens ut- _ - K “w z ._- 0.2. 2 7 _: 2.3 9 2

bildningsnivâ 0000 2 3.0?

i i i * \ Anm.: A s luta antalet i - f f .

(ibtåsental) grârm-

ffåktÖfjêâ5-zlçö2

divider med 5

som skulle “°° J a nasieutbildning z v

behöva inflytta eller be- ä

_âaât

9 f› 1_ 8 4 7,3 5 0 2:

höva utñytta (negativa tal) i i °^°° 3x»4 för att befolkningen i ål- :.« , ( dersintervallet 19-59 år

_08 : _\ 55 34: 2 6 1 å

inom de olika regionerna “g v *x °°°° ,_ .f

(100 x 100 kmz-rutor)

, N skulle ha samma andel gym-

7 fars 6A 1 5

nasieutbildade (12,1 %) f

°2°° enligt Folk- och Bostads- v; \ räkningen 1970. L___._._.*°°*m

,_1913 0A

Källa: SCB, Folk- och

“i |

Bostadsräkningen 1970. 1200 1300 1400 |500 1000 1700

Yrkeskarriär och stabilitet i bosáttningen 313

framför allt töms utan att en motsvarande på sina unga välutbildade sker* Det finns därför en regional obalans i befolkningens inflyttning Denna obalans är en direkt konsekvens av hur yrkesverkutbildningsnivå. arbetsmarknaderna är fördelad på olika samhetsvolymen på de lokala Ju större andel högre befattningar, desto större andel befattningsnivåer. högre utbildade i lokalbefolkningen. sätt som i figur 5: 4 de absoluta I figur 5: 5 anges på motsvarande Totalt är det ca avvikelserna från riksgenomsnittlig utbildningsnivå. som skulle behöva flytta för att utjämna andelen 88 000 individer i de olika delarna av landet. Sådana flyttningsrörelser gymnasieutbildade förutsätter i sin tur att yrkesverksamheterna ges en annan regional

fördelning, speciellt vad gäller de högre befattningsnivåerna. De redovisade beräkningarna skall ses som exempel på vilka ingrepp

som behöver göras vid olika regionalpolitiska målsättningar.

Inom den tillväxande tjänstesektorn är Urbanisering och konkurrens. starkt avhängig av folkmängden och befolkyrkesverksamhetsvolymen inom de lokala arbetsmarknaderna. Undervisningskoncentrationen kan illustrera dessa förhållanden. Av tabell 5.2 framgår ningsväsendet för en individ som är behörig att undervisa i att yrkesvalsmöjligheterna högstadium är störst istora orter - om möjligengelska på grundskolans verksamhetsvolymen, antalet heterna mätes genom antalet arbetsställen,

befattningar eller antalet ledigblivna befattningar per tidsenhet. ort har inte bara en större volym yrkesverksamhet än en Se Neymark (1961). Sam- En större är också större. Den individuellt banden mellan karriärism” mindre ort. Antalet arbetssökande och låg lokal bundenhet chansen att verkligen erhålla en sökt befattning kan därför upplevda finns närmare utvecklade i skilja sig från den reella chansen då hänsyn tagits till alla andra individer Butt (1971) och Orkan till befattningen. Inom tjänstesektorn awerkas köer (1971). som söker tillträde

Tabell 5.2 Yrkesvalsmöjligheter och regional befolkning.

Kommuna Folk- Ant. skol- Ant. utLbi Ant. be-c Ant. led. enheter eng /vecka fattn. befattn. mängd

Malmö 264 900 17 l 298 72 7 100 300 7 520 22 4 Helsingborg Lund 55 600 7 267 1 8 1 35 900 3 19 2 10 4 Trelleborg

a Förhållandena avser några kommuner iMahnöhus län åren 1970-71. b Undervisningstirnmar. cBefattningarna är ordinarie adjunktstjänst på grundskolans högstadium med engelska språket ingående i ämneskombinationen. Källa: Hult m. fl. 1973.

3 l 4 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 1974: 2

av sökande enligt andra principer än de som kommer till användning på den reguljära varumarknaden. till Motsvarigheten prishöjningar inom varuområdet är skärpta behörzghetskrav för att komma i åtnjutande av aktuella tjänster och befattningar. Så t. ex. höjs intagningspoängen till landets högskolor då mängden ökar. På motsvarande ansökningar sätt höjs kravet på meriter av olika slag för tillträde till viss befattning då antalet sökande växer. Olika kvoteringsregler kan också införas för att t. ex. gynna individer med viss bakgrund. För adjunktstjänsterna har uppgifter insamlats om tillsättningsbesluten. De sökandes meritpoäng, se figur 5:6, beräknas enligt fastställda schabloner. De som erhållit tjänst är särskilt markerade. Någon särredovisning av de geografiska variationerna har icke gjorts på grund av det begränsade materialet och på grund av att hela länet kan betraktas som en odelad arbetsmarknad för denna yrkeskategori. Den högsta meritpoäng som är möjlig att ha omedelbart efter normal vid yrkesutbildning universitet och lärarhögskola (befintliga inom länet i Lund respektive Malmö) är angiven (b), liksom den lägsta meritpoäng som är möjlig att ha för uppfyllande av de officiella behörighetskraven (a). Det är först dä meritpoängen överstiger ca 90 som individerna kan räkna med att bli tillsatta oberoende av antalet medsökande. Möjligheterna att öka meritpoängen efter avslutad yrkesutbildning är avhängiga av möjligheterna att tjänstgöra som icke-ordinarie lärare eller som vikarie. Dessa möjligheter är i sin tur beroende av de aktuella meriterna. Den största delen av dessa tjänster tillsätts nämligen via länets lärarförmedling och skolstyrelserna i de olika kommunerna med urval av de sökande baserat på meritpoängerna. Över tiden sker därför en selektion så att några få personer får fler meritpoäng. De utslagna får bosätta sig i andra län, där konkurrensen inte

sâxlzä: [3 soxmo: . . ...nu mc--Ipaanq

SOKA-çog sov har bchavugkcl :ut ;AH .gang moms-ac :ja-un .O i n nunnan! ponny :in: w çlnangangcn u... hon|kolo 70 60 50 40 JO 70 to y 1 r-r-r _I_ ...-4 Mmm 25 so n POANG mo

Figur 5:6 Konkurrensen om ledigförklarade befattningar inom yrkesområdet Pedagogiskt arbete. Befattningarna är ordinarie adjunkttjänster på grundskolans högstadium med engelska språket ingående i ämneskombinationen. Uppgifterna avser Malmöhus län åren 1970-1971. Källa: Hult m. il. 1973.

Yrkeskarrzär och stabilitet i bosättningen 315 SOU 1974: 2

eller byta yrke. Den långa utbildningstiden, studieskulder, är så kraftig lokala förankring och ett allmänt socialt övriga hushållsmedlemmars individer att de skall utnyttja sin yrkesutbildning tryck på vederbörande komplettera meriterna. Ett annat skäl till detta är att gör att de försöker av utexaminerade lärare annars slår ut vederbörande. Över nya kullar erhålls därför kumulativt växande behörighetskrav om inte nya tiden inrättas takt eller till lärarhögskolorna tjänster i lagom intagningen minskar. En ökad personalomsättning ger samma effekt. balans Lärarområdet är ett exempel på att det i och för sig kan vara mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft på den nationella nivån, som stora obalanser kan uppträda på lokala arbetsmarknader samtidigt rörlighet och begränsade omskoltill följd av individernas begränsade

Studier av s. k. slumparbetslöshet visar att konkurren-

ningsbenägenhet. sen inom yrkesområden framför allt skärps i de större tätavgränsade orterna även om det funnes balans mellan utbud och efterfrågan på de är då att individernas omskollokala arbetsmarknaderna. Förutsättningen är mindre än deras flyttningsbenägenhet. Anledningen ningsbenägenhet till de större orterna ändå skulle ske vid till att en sådan inflyttning balans arbetsmarknaderna är att den väntetid på lediga på de lokala befattningar som finns i olika orter bl. a. beror på antalet befattningar Om denna väntetid överstiger ett visst antal månader inom yrkesområdet. eller år kan individen välja att flytta till en större lokal arbetsmarknad med kortare väntetider. I samband därmed sker en skärpning av behörig-

eftersom antalet sökande per befattning ökar. hetskraven

5.4 Befattningskonstruktionen i ett urbant tjänstesamhälle

Den tillväxt av tjänstesektorn som förväntas under 1970- och 80-talen

gör det befogat att mer djupgående syna den tidsgeografiska organisationen av verksamheterna inom denna. Flera förhållanden skiljer tjänstefrån varusektorn. för befattningskonstruktionen kan sektorn Principerna härvid komma att ändras. En allt större del av befolkningens tidsanvändning för både konsumtion (försörjning) och produktion (yrkesverksamhet) kommer att regleras

av och inom tjänstesektorn. Speciellt viktigt ur regionalpolitisk synvinkel är det faktum att konsumtion och produktion av tjänster måste försiggå distribution och konsumtion av samtidigt och samlägligt. Produktion, måste därför ses i ett sammanhang. Omfördelningen av varor tjänster olika orter och sker relativt enkelt via mellan befolkningsgrupper inkomst- och förmögenhetsbeskattning och annan typ av central köpkraftsomfördelning. Motsvarande omfördelning av tjänster kräver personav konsumenter producenter, vilket i sin tur förflyttningar och/eller kräver medveten styrning av individernas verksamheter och förflyttningsmönster. Konstruktionen och inrättandet av befattningar blir härigenom administrativt område för kontroll och styrning, oberoende av ett viktigt om det sker i form av ordinära befattningar av typ adjunkt med det 1 allmänna som arbetsgivare (med rätt att kräva tjänstgöring i enlighet med Se Öberg (1974).

l 316 Ortssystem och levnadsvillkor sou 1974:2

avtal) eller om det sker i form av roller av typ elev med det allmänna som myndighet (med rätt att kräva tjänstgöring i enlighet med lagar och förordningar). Produktionen inom skolor, sjukhus och andra inrättningar inom tjänstesektorn i huvudsak utgörs av personbundna tillgångar. Eftersom individerna i stort sett är vad de har som personbundna tillgångar, har tjänstesektorn ingen mindre uppgift än att producera önskad typ av medborgare.

Specialisering och befolkningskoncentration. Inom många verksamhetsområden sker en omstrukturering så att många personers små tidsinsatser omfördelas till ett fåtal personer med stor tidsinsats. Härigenom blir naturligtvis många människor utan meningsfull sysselsättning på mikroplanet eftersom denna övertagits av dem som på detta sätt erhållit ett ”Riktigt” - schablonen yrke enligt om heltids- och helårssysselsättning inom ett avgränsat yrkesområde för att vara yrkesverksam.

Utvecklingstendenserna inom idrotten att bilda speciella proffsförbund och proffsligor, liksom tendenserna inom folkrörelserna att bilda regelrätta företag med heltidsanställda funktionärer, tycks bara vara den övre delen av ett isberg som håller på att skönjas.

Persontidsinsatserna inom olika verksamhetsområden kristalliseras till färdiginrättade befattningar på heltid och helår. Därmed erhålles inom tjänstesektorn en kumulativt verkande process som innebär att producenterna måste ha ett stort tillräckligt befolkningsunderlag att hämta konsumenter ifrån för att kunna bli heltidssysselsatta. Samtidigt måste konsumenterna ha ett tillräckligt stort befolkningsunderlag att finna producenter i, för att få samtliga sina olika behov tillgodosedda då var och en av producenterna endast har en begränsad repertoar av varor, tjänster, ämnen eller behandlingsåtgärder. Ju mer tillfällig och ensartad kontakterna mellan konsumenter och producenter blir, genom ökad effektivisering och snabbare betjäningstid desto fler per konsument, konsumenter måste attraheras för att producenten skall kunna bibehålla sin yrkesverksamhet på heltid och helår. På motsvarande sätt måste konsumenterna konsultera allt fler producenter ju färre tjänster dessa kan erbjuda, var och en för sig. En specialisering inom tjänstesektorn leder därför till en befolkningskoncentration.

Undervisningsväsendet kan illustrera dessa förhållanden. Vad som äni övrigt kan göras för att minska odelbarheterna i den tekniska utrustningen och lokalerna som hör till pedagogiskt riktig kunskapsöverföring, så är det framför allt individernas odelbarhet och befattningarnas ämnesinnehåll som gör att vissa trösklar förefinnes för etablering av skolenheter på olika utbildningsnivåer. Fram till högstadiet anses lärarna vara kompetenta att undervisa i alla förekommande ämnen varför det i princip endast krävs en lärare per klass, en s. k. klasslärare, under en följd av år. Denna elev-lärargrupp kan från tidsgeografisk synpunkt välja att förlägga lektionerna när och var som helst oberoende av andra elev-lärargrupper. Ju fler lärare med olika specialiteter som behövs per klass (t. ex. speciallärare och ämneslärare), desto svårare blir det att ordna lektioner genom sådana överenskommel-

Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen 317

ser mellan klassen och respektive lärare. Av flera skäl är det lättare att administrera undervisningen om en speciell lektionssal fixeras dit lärare och elever ankommer i enlighet med uppgjort schema. Denna lektionslokal kan i anslutning till elevernas, lärarnas eller andras placeras bostäder. läge förändras från en I och för sig kan lokalens tidsgeografiska vecka till en annan - huvudsaken är ju att samtliga involverade individer får del av schemat. Kravet på heltids- och helårssysselsatta lärare innebär att var och en av lärarna måste ha ett tillräckligt stort antal klasser att undervisa så att en sådan anställning blir ekonomiskt försvarbar. av lärarnas transportarbete mellan olika lektionslokaler ställer Minimering krav på att dessa samlokaliseras till en speciell, rumsligt fixerad skolenhet. av elevernas till och från skolenheten ställer Minimering transportarbete krav på att denna placeras i ett område med tillräckligt stort rekryteringsunderlag, dvs. ett område med stor befolkningskoncentration (se tabell 5.2). Effekten blir att orter med redan stor folkmängd får en ytterligare befolkningskoncentration - åtminstone på dagtid, då lärare och elever i med lektionsplaneringen skall infinna sig i skolenheten. Beroenenlighet de av kommunikationsstruktur och förflyttningsförmåga kan deras respektive bostäder vara belägna på olika långt avstånd från skolenheten.

üänstesektoms smådriftsfördelar. Att undervisning ändå kan bedrivas inom t. ex. folkrörelsernas olika skolor utan att dessa odelbarheter gör sig kännbara sammanhänger med att eleverna inte rekryteras ur avgränsade årskullar, varför totala befolkningsunderlaget kan vara lågt, och att lärarna inte gör anspråk på att bli heltids- och helårssysselsatta med enbart denna undervisning. Odelbarheterna inom tjänstesektorn går delvis att nedbringa genom diversifierad rekrytering och diversifierad yrkesverksamhet. Befolkningströskeln för etablering av en produktionsenhet, en befattningshavare eller en ny teknik minskar ju helt naturligt om större andelar av befolkningen mer frekvent uppträder som konsumenter, om repertoaren av varor, ämnen och prestationer som befattningshavaren svarar för ökar och om och modifieringsmöjligheterna för en teknik ökar. användningsområdet De mindre tätorterna skulle inte kunna fungera om inte denna diversifieringsmöjlighet funnes. Typexemplen är integrerad men diversifierad produktion på företagssidan (bensin-, varu-, taxi- och bilreparationsservice i ett och samma företag) och diversifierad men till en viss person integrerat diversearbete på befattningssidan (jordbruk, skogsbruk, byggnadsverksamhet, kommunalpolitisk verksamhet fastighetsskötsel,

och tillfälliga säsongarbeten under året).1 Nu finns det å andra sidan

fördelar med en viss yrkesspecialisering hos individerna för att avgjorda bl. a. öka detaljkunskaperna inom olika verksamhetsområden och därigenom mer effektivt utnyttja begränsade resurser. Denna yrkesspecialisering står i konflikt med yrkesutövarnas tillgänglighet i landets olika orter och i de olika bostadsområdena. 1 minskas Jämför den analys av Flera av köerna vid olika serviceinrättningar kan säkerligen arbetsorganisationen inom högst avsevärt om det funnes en till behovsstrukturen bättre avpassad skogsbruket som gjorts av struktur på befattningshavamas tillgänglighet och kvalifikation. Den före- Bylund (1972).

318 Ortssystem och levnadsvillkor

byggande verksamheten och uppsorteringen av problemen till rätt yrkesområde och rätt kvalifikationsnivå kan då förbättras. l alla sådana förstärkarsystem och sorteringsmetoder är effektiviteten starkast avhängig av det första steget, dvs. i detta fall verksamhetsorganisationen på mikroplanet. Det finns därför skäl att gå mycket varsamt fram med organisatoriska förändringar i samband med tjänstesektorns tillväxt. Risk finns annars för att förutsättningarna undanröjs för den informella och mikrobetonade verksamhetsorganisation som för närvarande finns i olika lokalsamhällen och bostadsområden. Vi vet inte mycket om hur man åstadkommer en sådan verksamhetsorganisation i form av frivilliga insatser i socialvård, effektiv kunskapsöverföring mellan i samband generationer med vardagsarbete, brottsbekämpning genom social kontroll och återanpassning av utslagna människor genom aktivt engagemang för deras

problem. Samstämmigheten tycks dock vara hög om att förtroende och solidaritet människor emellan i alla fall inte befrämjas av en hög mobilitet.1 Det finns därför uppenbara smådriftsfördelar inom tjänstesektorn, så att inte människor rycks loss från mycket produktiva (men svårproducerade) samhällsmiljöer med avseende på de mänskliga resurserna.

Matchningsproblemet. Då individer skall välja yrke eller välja utbildningsväg för att bli något är det mer eller mindre underförstått att kopplingen mellan individer och yrkesroller är stabil och långvarig. Upprättandet av yrkesnomenklaturer är därför i viss mening en kvalificerad samhällsvetenskaplig verksamhet eftersom ett av huvudproblemen inom samhällsvetenskapen just är att identifiera invarianser och stabila element i verksamheternas organisation och fördelning på individer. En hög yrkesrörlighet skulle därför snarare kunna tolkas som ett mått på brister i yrkesnomenklaturen än som en beskrivning av vissa drag i arbetsmarknadens funktionssätt. Oberoende av hur yrken avgränsas och definieras hör det till yrkesbenämningars natur att den som har ett visst yrke idag förväntas ha samma i morgon. Befattningar konstrueras och besätts efter invecklade mellan spel parterna på arbetsmarknaden. I allmänhet görs konstruktionen utan större åtanke på att

befattningshavarna_ även måste klara sina övriga

sociala åtaganden i familj, intresseorganisationer och kommunala nämnder. Om dessa verksamheter är lika viktiga för samhällets funktion som de mer formellt reglerade är det av stort värde att de olika anspråk som ställs på individen kan fullgöras utan att tidskonflikter

uppstår? Det är

individerna själva som får ansvara för att de inte är ”övertecknade”, exempelvis att de inte har två huvudarbetsgivare samtidigt. Möjligheten att kombinera ihop olika insatser till individuellt anpassade yrken är Se Butt (1971) och emellertid strakt begränsad av de nuvarande på grund principerna för Daun (1971). befattningskonstruktion. Det är endast vissa egna företagare och fria 2 Moore (1963) har ana- yrkesutövare förunnat att skapa ”integrerade som är befattningar lyserat de allmänna sam- anpassade till övriga personliga förhållanden. banden mellan verksam- Ett av skälen till att företagen heternas tidsgeograñska och arbetsmarknadens parter inte i större utsträckning intresserat organisation och stress, sig för integrerad befattningskonstrukpriset på arbetskraft m.m. tion är att endast begränsade delar av individernas arbetsförmåga har

Yrkeskarrzär och stabilitet i bosättningen 319

varit av intresse i den industriella produktionen. De enskilda individernas allmänna kunskaper, familjeförhållanden och psykiska hälsa har haft mindre betydelse för fullgörandet av arbetsuppgifterna. Dessutom har de enskilda individerna varit lätt utbytbara till följd av verksamhetsorganisationen. I takt med att varuproduktionen blir alltmer realkapitalintensiv krävs också mer utbildad och yrkeskunnig arbetskraft. Individerna själva har stora svårigheter att göra lämpliga investeringar i utbildning, praktik och yrkesverksamhet eftersom de saknar kontroll över produktionens framtida inriktning och därigenom har svårigheter att bedöma vilken typ av arbetskraft som kommer att behövas. Följden har blivit ett svårt matchningsproblem mellan fyrkantiga människor” och cirkelrunda som utvecklats och formats relativt oberoende av varandra. befattningar får ses mot denna bakgrund - som ett försök Tjänstesektorns expansion från det allmännas sida att bättre hushålla med de personbundna humankapitalet. Yrkesvägledning, arbetsförmedling, omskoltillgångarna, ningsverksamhet, socialvård och sjukvård är områden där satsningar görs för att öka de personbundna tillgångarnas användbarhet - för både den enskilde och för kollektivet.

Hushållningen med humankapitalet. Att öka de personbundna tillgångarnas användbarhet innebär två ting. Dels att öka de enskilda individernas användningsmöjligheter av sina egna personbundna tillgångar i egen- - och dels att öka andra individers och skap av samhällsmedborgare företags användningsmöjligheter av samma personbundna tillgångar - i egenskap av arbetskraft. Det engelska begreppet manpower har båda dessa betydelser - folkmakt och arbetskraft. Tjänstesektorn har att både öka folkmakten (demokratin) och förbättra arbetskraften (arbetsviljan och arbetsförmågan). Det finns åtminstone två principiellt olika lösningar till hur detta kan gå till: genom att utgå från den politiska demokratin och utvidga den mot företagsdemokrati genom att göra medborgarskapet till ett formellt anställningskontrakt i samhällets tjänst eller genom att utgå från företagsdemokratin och utvidga den mot den politiska demokratin genom att fördela medborgerliga rättigheter via anställningskontrakt. Den första principlösningen innebär ingen reell skillnad för dem som redan är anställda av stat, landsting och kommun. För dessa kan de medborgerliga plikterna av typ skolplikt, värnplikt och barnuppfostran lika gärna inkluderas i tjänstgöringsskyldigheterna såsom anställda. För övriga grupper svarar lösningen mot att humankapitalet beskattas, dvs. de personbundna tillgångarna och den produktiva förmågan beskattas direkt

i form av arbete för samhällets räkning Yrkesverksamhet för icke

demokratiskt styrda företag skulle då till en del kunna betraktas som 1 Om samhället är demoskatteflykt. Eftersom stat, landsting och kommun har förmånsrätten till kratiskt uppbyggt innebär inteckning av humankapitalet kan rörligheten och omflyttningen till stor detta att individerna fungedel styras i enlighet med demokratiskt fattade beslut. Vid en sådan rar som både arbetsgivare lösning skulle stora delar av arbetsmarknadsproblematiken övergå till att och arbetstagare av samma principiella natur som inom vara personaladministrativa problem. skolväsendet och försvars- Den alternativa lösningen innebär att storföretag och multinationella väsendet.

320 Ortssystem och levnadsvillkor

organisationer i stället för kommuner fungerar som lokalsamhällen. Höga skatter på kontantlönerna gör att stora delar av lönerna vid yrkesverksamhet utgår i form av (skattefria) företagsbundna och befattningsbundna förmåner. Många av rättigheterna i samhället är knutna till anställningskontrakt exempelvis tilldelningen av köprättigheter vid sjukdom, Individerna kan därför komma att få allt större del av sin försörjning tryggad inom ramen för en anställning i form av företagshälsovård, intern utbildning inom företag, tjänstebostäder, speciella semesterhem för de anställda och kanske en egen företagskultur med företagsägda högskolor och rekreationsanläggningar. Det som är problematiskt i detta alternativ är att behörighetskraven för tillträde till företagens befattningar i allmänhet fastställs med andra kriterier för intag än dem som kommun och stat kan tänkas ha. För närvarande utvecklas därför olika typer av bidrag som företag och organisationer kan erhålla om de anställer vissa grupper av människor som stat och kommun annars får ta ansvar för. En på lång sikt ännu viktigare effekt av detta utvecklingsalternativ är emellertid att enskilda företag kan göra ökade anspråk på upphovsmannarätten till det inom företagen producerade humankapitalet, exempelvis kunskaper och yrkesfärdigheter. Möjligheterna för enskilda att övergå till andra företag eller informera allmänheten om företagsinterna förhållanden kan då starkt begränsas. Individerna kan i detta läge inte längre fritt disponera över sina personbundna tillgångar utan ”säljs” till andra företag och myndigheter mot ersättning. Denna tendens finns redan inom filmindustrins och inom idrottens område. De två skisserade principlösningarna kan sägas skilja sig åt med avseende på en viktig punkt: i det första fallet är det stat och kommun som hävdar upphovsmannarätten till det nyproducerade humankapitalet medan det i det senare fallet är demokratiskt okontrollerade företag som hävdar upphovsmannarätten. l båda fallen är individernas verksamhetsutövande baserat på anställningar. Ett tredje alternativ är därför att enskilda individer eller familjer och hushåll uppträder som egna företagare och hävdar upphovsmannarätten till sina personbundna tillgångar. Med tanke på tjänstesektorns ringa behov av realkapital i förhållande till humankapital synes det finnas stora möjligheter för egen företagsamhet och s. k. fri yrkesverksamhet inom tjänstesektorn även för individer med begränsade materiella tillgångar. Möjligen kan det allmänna utvidga infrastrukturen så att produktionsutrustningarna som krävs för olika yrkesverksamheter blir kollektiva nyttigheter. Förslag har framförts om att lösa tidningsproduktionen på detta sätt, dvs. att produktionsutrustningen för tidningsframställning görs till en kollektiv nyttighet som tillhan dahålles av kommunerna. Nu finns det emellertid flera skäl som talar för att beslut om produktion och fördelning av produktionen inom tjänstesektorn bör fattas kollektivt via demokratiska organ, bl. a. för att erhålla en rättvis

sjuk- och hälsovård och en gemensam rättsuppfattning Inom tjänste-

sektorn är det emellertid inte socialisering i meningen förstatligande av de materiella produktionsmedlen som är av intresse för åstadkommandet av Se Andersson (1973). kollektiva beslut, utan socialisering i meningen anpassning av företagarna

Yrkeskarriär och stabilitet i bosättningen 321

till samhälleliga normer och reglerÅ Den reform som genomförts inom

tandvården sådan av socialisering för att är exempel på ny typ åstadkomma en effektiv bl. a. innebärande en fördelning av produktion, befolkningens hälsotillstånd i enlighet med uppsatta mål. Skillnaden mellan egen företagsamhet och reglerad anställningi det allmännas tjänst är därför liten inom tjänstesektorn. Eftersom det allmänna även mycket har intresse av att medborgarna fullgör sina övriga sociala åtaganden i och politiska församlingar torde det finnas familj, intresseorganisationer goda förutsättningar att konstruera integrerade befattningar. Härigenom kan yrkeskarriärer förenas med stabilitet i bosättningen.

5.5 Sammanfattande synpunkter

Individernas möjligheter att förverkliga mer långsiktiga handlingsprogram av typ yrkesplaner är förutom den fysiska tillgängligheten till skolor, arbetsplatser och andra utbud även beroende av de olika typer av behörighetskrav som tillämpas för tillträde. Behörighetskraven kan i allmänhet uppfyllas genom att individerna utför olika typer av sociala verksamheter. Genom dessa erhålls pengar, tjänstgöringsintyg, betyg, examina och legitimationshandlingar som berättigar till tillträde. Vissa av dessa förvärvade tillgångar är personbundna och kan ej fritt överlåtas till andra att nyttja. Ur kollektivets synvinkel representerar de personbundna tillgångarna ett värdefullt humankapital i vilket inteckningar görs i form av anställningskontrakt, arbetsavtal och allmän uppdragsgivning. Dessa befattningar konstrueras i allmänhet utan hänsyn till att individerna även måste fullgöra sina övriga sociala åtaganden i familj, intresseorganisationer och kommunala nämnder. Bland annat till följd av verksamheternas tidsgeograñska organisation leder fullgörandet av olika åtaganden till en stark tidspress och ett relativt krävande persontransportarbete. Någon principiell skillnad mellan den rörlighet som sker under dygnet i form av ärenderesor och den flyttning som sker under livet kan inte anses föreligga. En redovisning av yrkesrörligheten såsom den förväntas under 1970talet ger vid handen att möjligheterna att förverkliga olika yrkesplaner är mycket starkt beroende av personalomsättningen inom olika yrkesområden och delbarhetsegenskaperna inom dessa. Det konstateras att dessa förhållanden skiljer sig mellan olika lokala arbetsmarknader. Yrkesverksamheterna är mer diversifierade på de mindre arbetsmarknaderna. Mobilitetsdata tolkas i termer av olika tidsanvändningsfaktorer och kvarblivningsbenägenheter i olika miljöer. Konflikter mellan rörlighet i yrkeslivet och stabilitet i bosättningen kan då tolkas som ett specialfall av de l konflikter som härrör Socialpsykologer benämfrån ett tidsbudgeteringsproblem på individnivån. ner denna form av samhäl- En för anpassningen utomordentligt viktig resurs för individer och husleliggörande för socialisahåll är de privata personkontaktsystemen. Deras starkt lokala bindning tion. Sjöstrand (1968) har för hushållen att försöka bibehålla sin bosättning. utförligt analyserat olika gör det välmotiverat socialisationsmekanismer i Köerna till tjänstesektorns tjänster och befattningar avverkas enligt samband med individers andra principer än de som gäller på varumarknaden. Ett försök görs att se karriärutveckling.

322 Ortssystem och levnadsvillkor

arbetsmarknaden inte bara som ett instrument för växling av persontidsinsatser till köprättigheter, som sedan inlöses till varor på varumarknaden, utan även som ett viktigt instrument för inlösen av individernas behörigheter att utöva inflytande på den framtida produktionen i form av befogenheter i yrkeslivet. Några alternativ till konstruktionen av befattningar framförs för att via organisatoriska förändringar få lokalt förankrade yrkeskarriärer och, samtidigt, få fram yrkesutövare med hög tillgänglighet för hushållen. Ett sådant alternativ är att inkludera all yrkesverksamhet i den demokratiskt styrda samhällsproduktionen genom att göra medborgarskapet liktydigt med ett anställningskontrakt i det allmännas tjänst. Härigenom skulle stora delar av arbetsmarknadsproblematiken övergå till att bli personaladministrativa problemställningar.

Appendix 323

Utbud och transportsystem i undersökta områden

Appendix:

1.1 Inledning

olika studeras ett antal områden. För att bidra till I rapportens kapitel av de framkomna resultaten bifogas här kompletterande tolkningen information om transportförhållanden och vissa utbud i ortssystem, nämligen Lycksele, Hässleholms och Örebro komnågra av regionerna, munblock samt i viss utsträckning också uppgifter för en sektor av Stor-Stockholm. av befolkningen mellan glesbygd och tätorter av olika Fördelningen storlek skiljer sig i stor utsträckning mellan områdena (se figurA:l). Örebroblocket har den högsta urbaniseringsgraden med endast 17 % av bosatt i glesbygd. Där liksom i Lyckseleblocket dominerar befolkningen också centralorten i hög grad. I Hässleholmsområdet är däremot tätortsstrukturen differentierad på ett markant sätt. Som framgår av figur A12 återfinns tätorter med mer än l 000 invånare i olika, mera perifera

1000 inv. L Y . tätorter utom centralorten ralorten

HLM

O

//////////////l

l l l l I m 0 20 40 60 80 100%

Figur A: 1 Fördelning av befolkning mellan glesbygd och tätorter av olika storlek i Lycksele, Hässleholms och Örebro kommunblock.

324 Ortssystem och levnadsvillkor SOU 197412

Lycksele Vällingby

Hässleholm

O

Orternas invânarantalt Örebro

200 - 800 Q 800 - 3200 g 3200 - 12800 Q 12800 - 51200 51200 - @

0 20 km L141...]

Figur A:2 De undersökta områdenas storlek och tätortsstruktur. Vällingby har cirka 110 000 invånare och ingår i tätorten Stockholm.

delar av blocket. Av denna figur kan man också utläsa avstånden mellan tätorterna i de tre områdena. En följd av denna olikartade tätortsstruktur är att förekomsten av utbud liksom också transportförhållandena skiljer sig mellan blocken. Dessa förhållanden kommer därför att närmare behandlas, region för region. l blockbeskrivningarna betonas framför allt transportnätets uppbyggnad, och några översiktliga beräkningar har också fogats till beskrivningen. Utbudsstrukturen presenteras betydligt mera kortfattat. Huvuddragen i lokalisering och öppethållande för de serviceformer som studerats framgår av figurer i kapitel 2. Uppgifterna i detta avsnitt hänför sig till vintern 1971. Det är troligt att vissa uppgifter, i första hand rörande öppettider för livsmedelshandeln, senare ändrats. Kulturutbudet redovisas för Hässleholmsblocket och för Stor-Stockholm. I Övriga områden är det koncentrerat till centralortema.

Appendix 325

2.1 Lycksele kommunblock

vid Ume älv ungefär 13 mil från Umeå och är Lycksele ligger i inlandet både kommunblocks- och A-regioncentrum. Blocket är till sin areal mycket omfattande med en utbredning av cirka 85 x 133 km, men det har en folkmängd på knappt 15 000. Hälften av dessa bor i fyra tätorter av vilka är den klart dominerande. Glesbygdsbefolkningen är Lycksele relativt jämnt spridd över ytan. Blockets service och utbud av arbetsplatser är kraftigt koncentrerade till huvudorten. Lyckseles funktion är nämligen att förse Västerbottens inlandsområde med kvalificerad offentlig och kommersiell service. Härav att merparten av det långväga resbehovet riktar sig mot denna ort. följer invånare finns någon form av butik: l varje by med mer än femtio livsmedelsbutik eller varuhall. Öppettiderna varierar med lanthandel, ortens storlek. l centralorten är sådan service tillgänglig mellan 09.00 och medan butikerna i övriga orter har lunchstängt och dessutom 18.30, 17.00 eller 17.30. För hälso- och sjukvård finns fast läkarstation i stänger Bibliotek finns i blockcentrum med heldagsöppet varje Lycksele. veckodag. Tidigare kompletterades detta med två filialer ute iblocket. Numera finns också en biblioteksbuss som åtminstone någon gång i månaden når ut till de minsta husgrupperna. Öppethållandefrekvensen rekreation förekomför denna service framgår av fig. 2: 13. Organiserad mer framför allt i centralorten. Studiecirkelverksamheten är omöjlig att kartera på grund av att tillfälliga cirklar i varierande ämnen kan bildas överallt där underlaget för sådan verksamhet finns. Studieförbunden är mycket aktiva i området, t. ex. med fortbildningskurser på grundskole-, gymnasie- och t. o. m. universitetsnivå. Riksvägen mellan Umeå och inlandet är den centrala vägen genom blocket som i stort klyver det i två delar - en nordlig och en sydlig. I blockets en väg med parallell sträckning, men norra del finns ytterligare med betydligt sämre kvalitet. I södra delen löper vägarna radiellt ut från förhållanden gör att förbindelser mellan huvud- Lycksele. Topografiska vägarna saknas eller har en dålig standard. Från kollektivtrafiksynpunkt utgör blocket ett av våra stora problemområden. Den ökade bilismen har under de senaste decennierna dragit undan trafikunderlag och lämnat kvar en spridd och gles efterfrågan på kollektiv Kollektivnätet är upphängt på de få tätorterna och transport. ger därför undermålig service på glesbygden. En bild av linjesträckningen i området visar en god täckning av blocket, men denna är fiktiv beroende på den låga trafikintensiteten. Parallellt med riksvägen går järnvägen Umeå-Storuman, men denna saknar i stort sett intresse för lokal trafik. Detta är en följd av att stationerna är få och antalet turer per dygn litet. Dessutom är tidtabellsläggningen anpassad till fjärrtågstrafik. Det är således främst den privata busstrafiken och postens diligenstrafik som är av betydelse. Även denna har emellertid en mycket låg turtäthet. Det är endast en sträcka på något över tre mil som trafikeras mer än fyra gånger under dygnet i vardera av de övriga länkarna i nätet har två turer per riktningen. Merparten

326 Ortssystem och levnadsvillkor

dygn. Avgångstiderna äri många fall anpassade till skolornas början och slut, då eleverna utgör det huvudsakliga underlaget. Detta har bl. a. till följd att turer inställs under skollov. Sett över en vecka uppvisar turerna vidare oregelbundenheter utöver den vanliga vid veckoslut och helger. Slutligen är antalet kvällsturer så litet att det är omöjligt att grunda verksamheter i centralorten på kollektivresenärer från delar av övriga blocket. För att konkretisera bilden väljs en stort ort, och dess förbindelser med huvudorten anges. Den näst största orten i blocket är Kristineberg med strax under l 000 invånare. Den ligger drygt en timmes från bilväg Lycksele. Med kollektivt färdmedel uppgår restiden till två knappt timmar. Från Kristineberg är det möjligt att ta sig kollektivt in till centralorten vid tre tidpunkter, och omvänt finns två möjligheter.

2.2 Hässleholms kommunblock

Denna region ligger i södra Sverige och har enbart omkring en femtedel av Lyckseleblockets areal (utbredning cirka 35 x 55 km). Centralorten Hässleholm har 17 000 invånare och alltså flera än hela Lyckseleområdet, och totalt bor närmare 50 000 inom kommunblocket. Förutom Hässleholm finns femton tätorter av vilka sex har en befolkning överstigande ettusen personer. Centralortens ställning är följaktligen inte lika dominerande inom detta block. Livsmedelsbutiker finns i samtliga tätorter. Genomgående har de öppet mellan 09.00 och 18.00. I ett par mindre orter förekommer förlängt öppethållande på kvällstid. Detta är emellertid inte fallet i centralorten vid detta tillfälle. Läkarmottagning finns i fyra av de större tätortema mellan 08.00 och 17.00 och i ytterligare en ort dessutom på förmiddagen. Daglig biblioteksservice ges endast i centralorten. Två till fyra gånger i veckan förekommer den i andra orter med cirka tusen invånare eller mer, och åtminstone någon gång i veckan i de övriga tätorterna. Kulturutbudets lokalisering i Hässleholms kommunblock av framgår figur A: 3. Flertalet kulturarrangemang står att finna i själva centralorten. En majoritet av blockets tätorter erbjuder dock något arrangemang under mars månad 1971. Det huvudsakliga utbudet utgörs av s. k. församlingsaftnar. På dessa håller ofta lokala förmågor föredrag och/eller musicerar. Alla utbudsklasser finns representerade endast i Hässleholm. Endast här kan man t. ex. besöka en konstutställning. De teaterföreställningar som ges svarar Riksteatern för, och under mars 1971 olika gavs två föreställningar, nämligen iVittsjö och Hässleholm. I figuren har också den i kapitel 4 studerade sektorn markerats. De orter i denna som ej haft något kulturarrangemang under den valda månaden har markerats med en siffra. Huvudvägnätet strålar radiellt ut från Hässleholm och vägkvaliten är mestadels mycket god. Det sekundära nätet har en betydligt sämre beskaffenhet men är mycket tätt och tillåter trafik mellan tätorterna. Hässleholm är sedan gammalt en knutpunkt i jämvägsnätet, och inte

Appendix 327 sou 1974:2

1.

Vittsjö D

Hästveda Bjärnum S! O ._

2 3.

Stoby

. -- T nn g e

V.Torup DyO . Hfåsäå°m

U 000000

gormestorp

i

Vinswv DO

Utbudsklasser

I I Musik Sösdala EJ II Teater . n D III Föredrag O II Utställning _

åwánahunøa

0 :z

12-

Övrigt

. o e 3. Mala 4. Vankiva

il-lässleholms kommunblock under mars 1971. Figur A: 3 Kulturutbud

mindre än fem linjer löper ut från staden. Trafiken är tät, men senare års av stationer har lett till att allt färre platser betjänas. stängning av turerna är inte upplagda för exempelvis resor till och Huvudparten från arbete inom blocket. Trots detta utgör tågtrafiken ett viktigt

komplement till busstrafiken, speciellt genom sina sena kvällsturer. enkel struktur. de Bussnätet har en mycket Linjerna följer väsentligen stora vägarna in mot Hässleholm och går parellellt med järnvägslinjema. är det omöjligt att utan mycket stora Genom denna uppbyggnad ute i blocket. för nätet tidsinsatser ta sig mellan tätorterna Replipunkten är Hässleholm, och jämfört med förhållandena i Lyckseleblocket är

328 Ortssystem och levnadsvillkor

möjligheterna att ta sig fram och tillbaka till huvudorten mycket goda. Det fordras clock kraftiga tidsinsatser för resor i samband med arbete eller service. l många fall saknas parallellitet i turerna, dvs. enkelresor är möjliga men däremot inte tur och retur-färden

Turtätheten är som påpekats betydligt högre än i Lyckseleblocket. För orterna närmast Hässleholm antalet bussturer ligger kring 10 in- eller utgående för att minska till 3 á 4 vid blockets gränser. Dessa senare orter dock även av järnväg, vilket sammanlagt ger ungefär motsvaranbetjänas de täthet. Den näst största tätorten i blocket är Tyringe (4 400 inv.) belägen på cirka 15 minuters bilfärd från Hässleholm. Antalet utgående kollektiva turer (mot centralorten) är 14 mot 15 ingående. Turerna är väl spridda över dygn et och tillåter exempelvis kvällsverksamhet i Hässleholm.

2.3 Örebro kommunblock

Örebro kommunblock representerar ett nytt kraftigt steg mot områden med höga befolkningstal. Centralorten Örebro har mer än 85 000 invånare och totalt finns över 110 000 inom blocket av vilka 83 %bori tätorter. De 19 tätorterna har med få undantag mindre än tusen invånare. De tre minsta tätorterna saknar vid detta tillfälle livsmedelsservice. l de övriga är en och en halv timmes lunchstängning det vanliga. Överallt sträcker sig öppethållandet till 18.00 med undantag av i de två största orterna. Läkarmottagning finns förutom iÖrebro också i tre andra orter, samtliga med heldagsmottagning. I några av de mindre tätorterna saknas bibliotek och ytterligare några betjänas av biblioteksbussar några gånger i månaden. Heldagsöppet bibliotek dagligen förekommer bara i centralorten och i en av dess förorter.

Dominerande vägar är de två Europalederna (E 3, E 18) tillsammans med ett par stora riksvägar. Även det lokala vägnätet är väl utbildat och

ger hög framkomlighet. Den stora folkmängden plus den starka genomfartstrafiken orsakar en hög trafikintensitet, som ibland kan föranleda köbildningar och besvärliga trafikförhållanden. Det kollektiva linjenätet är välutvecklat och inte mindre än nio olika bolag opererar inom blocket. Däribland ingår SJ med både buss- och tågtrafik. I huvudsak trafikerar de skilda bolagen olika sektorer sett utifrån Örebro, men en viss överlappning har inte kunnat undvikas. För en utomstående betraktare ter sig nätet som ett gytter av linjer. Detta är sannolikt även en följd av den höga befolkningstätheten särskilt i närheten av Örebro. Den radiella

uppbyggnad, som karakteriserar

Hässleholmsblockets transportstruktur, återfinns i sina grunddrag även här fast åtskilligt rubbad av korsande linjer. Flera busslinjer söker sig fram olika vägar vid skilda och tidpunkter skulle man behandla varje sträckning för sig överstiger antalet linjer 200. Nätets komplexitet, den oregelbundna turtätheten plus antalet verksamma bolag måste göra det svårt för en individ att överblicka transportutbudet och kunna utnyttja nätet till annat än ett invant resbeteende. I likhet med de andra blocken

Appendix 329

starkt inriktade mot centralorten och även här gäller det att är linjerna resor mellan andra orter är tidsödande och besvärliga att kombinera. går mellan Örebro och Kumla- Den mest intensiva järnvägstrafiken Hallsberg. Linjen berör dock blocket i liten omfattning då dess gräns går strax söder om Örebro. Linjenätet koncentreras starkt närmare Örebro och ger här många förbindelser med centralorten. Då de olika linjerna har samma uppläggblir fördelningen i tid av antalet turer markant ojämn. ning av tidtabeller Den största orten, undantaget Lillån intill Örebro, är Fjugesta (l 700 30 min. bilfärd från centralorten. Fjugesta har både tåginv.) på cirka och bussförbindelser med Örebro och sammanlagt finns 8 utgående och 7 ingående turer.

2.4 Stor-Stockholm

Kulturutbudets lokalisering i Stor-Stockholm visas i mycket grova dragi tabellerna A.l och A.2. Av tabell A.l framgår att ca hälften av de kommuner som ingår i Stor-Stockholm har haft något kulturarrangemang under en vecka i mars 1971. Majoriteten av arrangemangen har tilldragit sig i Stockholms kommun. l denna kommun är kulturlivet livligt alla veckodagar medan I arrangemang i övriga kommuner äger rum företrädesvis på söndagar. dessa finns ej heller alla utbudsklasser representerade. Av tabell A.2 framgår att utbudet i Stockholms kommun är starkt koncentrerat till Innerstaden. Endast här finns alla utbudsklasser representerade.

Tabell A.l Kommuner i Stor-Stockholm som haft något kulturarrangemang under en veckai mars 1971.

Kommun Klass summa

I II Il] IV V Musik Teater Föredrag Utst. Övrigt

2 2 Danderyd Ekerö 1 l 1 l Huddinge Järfälla 1 14 1 16 1 6 7 Lidingö Nacka 2 2 4 1 1 Saltsjöbaden

Sundbyberg 1 1 2 Tyresö 3 2 5 Täby

Summa 65 98 31 608 32 834

330 Ortssystem och levnadsvillkor

Tabell A.2 Stadsdelar i Stockholm, som haft något kulturarrangemang under en vecka i mars 1971.

Storstaden utgör jämfört med de tidigare kommunblocken en alldeles speciell regiontyp från transportsynpunkt. På grund av den stora (cirka 1,5 milj.) och täta befolkningen existerar inte motsvarande problem som i de andra områdena. Storstaden har däremot att tillgodose ett betydligt intensivare och mera jämnt fördelat resande över ytan, vilket är problematiskt i förbindelse med uppbyggnad av kollektiva transportnät. Situationen för bilisten är alltför välkänd för att behöva kommenteras i så allmänna drag som här är meningen. I stället läggs tonvikten vid den kollektiva transportstrukturen. Trots den täta bebyggelsen i Stor-Stockholm har det kollektiva den radiella linjenätet uppbyggnad som även karakteriserade de nyss beskrivna kommunblocken. Linjenätet dras samman mot Stockholms Mest markant är detta city. för tunnelbanan och pendeltågen, men gäller även för bussar från ytterområdena. De stora

befolkningsagglomerationerna utanför Stockholms stad betjänas företrädesvis av pendeltågen till Stockholms central och Östra station. Turtätheten varierar starkt från frekvenser turer på flera i timmen ner mot ett tiotal över dygnet. De inre områdena (Stockholms stad) har tunnelbanan som det mest effektiva Antalet transportnätet. turer är här mycket högt och i nätets centrala delar kan det utnyttjas utan att den resande behöver känna till tidtabellen. Ett till komplement tunnelbanan har på senare år införts med de busslinjer från stadens ytterområden som går direkt till city. Till de spårbundna näten kommer sedan mataroch distributionslinjer, som är tämligen lokalt knutna till förorten eller till cityområdet. Turtätheten för dessa är grovt jämförbar med den för nätet i medelstora städer.

Appendix 331

för den individuella resenären är följaktligen inte i så stor Problemen med brist eller låg turtäthet. I utsträckning sammanknippade på linjer som kan skapa svårigheter. Det stället är det komplexiteten i nätet, fanns redan inom Örebro kommunblock fast i svåröverskådliga nätet Även korta resor kommer att medföra betydligt mindre grad. ganska invanda rutter uppstår problem med att byten och om man frångår Vid rusningstid tillkommer att bussar kombinera ihop lämplig färdväg. och att resenären därför belastas med oförutsedd kan vara fullastade turtätheten är hög kan kumulerade väntetider få stor väntetid. Fastän och resan består av en kombination där flera linjer ingår. Det omfattning allt i samband med resor mellan olika sektorer (olika är kanske framför blir märkbara. Det radiella nätet lägger förorter) som dessa problem

nämligen stora hinder i vägen för just den typen av turer.

332 Ortssystem och levnadsvillkor

Källor och litteratur

Inom projektgruppen:

Carlstein, T. - Lenntorp, B. - Mårtensson, S., Individers dygnsbanor i några hushållstyper. Urbaniseringsprocessen nr 17 (stencil), Lund 1968. Lenntorp, B., PESASP - en modell för beräkning av alternativa banor. Urbaniseringsprocessen nr 38 (stencil), Lund 1970. Mårtensson, S., Tidsgeografisk beskrivning av stationsstruktur. Urbaniseringsprocessen nr 39 (stencil), Lund 1970. Hägerstrand, T., Tidsanvändning och omgivningsstruktur. Statens offentliga utredningar 1970: 14, Bilaga 4. Hägerstrand, T., Tätortsgrupper som regionsamhällen. Tillgången till förvärvsarbete och tjänster utanför de större städerna. Ur Regioner att leva i. Stockholm 1972. Mårtensson, S., Tidsbudgetundersökning vid Skogshögskolan. Inst. för kulturgeografi och ekonomisk geografi (stencil), Lund 1972. Wallin, E., Yrkesvalsprocessen och den regionala strukturen. Urbaniseringsprocessen nr 51 (stencil), Lund 1972. Hägerstrand, T., Om en konsistent individorienterad för samhällsbeskrivning framtidsstudiebruk. specialarbete S 2 till SOU 1972: 59. Justitiedepartementet Ds Ju 1972:25. Lenntorp, B., Tidsgeografiska synpunkter på uppläggning av transportanalyser Sammanfattning av några föredrag. Inst. för kulturgeografi och ekonomisk geografi (stencil), Lund 1973. Hägerstrand T., The inpact of transport on the quality of the life. Fifth International Symposium on theory and practice in transport economics. Athens 22nd- 25th October, 1973. Rapport från arbetsgruppen för tidsstudier. Stockholm under utgivning.

Övrigt:

AMS, Arbetssökandet under 1970. Meddelanden från utredningsbyrån 1972:2 (stencil), Stockholm 1972. Andersson, Å.E., En ny fördelningspolitik. Ekonomisk Debatt 1973: 4, Stockholm 1973. . Bartholomew, DJ., Stochastic models for social processes. London 1967. Butt, Dorcas, S., The psychological environment of the village: Obsolete or essential? Citizen and the City in the year 2000, European Culturat Foundation, Kluwer, Deventer 1971. Bylund, E., Arbete, serviceunderlag och tätortsstruktur i norrländsk glesbygd. Ur Regioner att leva i. Stockholm 1972. Daun, Å., Social struktur på mikronivå. Strukturstudien. Statens offentliga utredningar 1971: 28. Engström, M.-G., Regional arbetsfördelning. Lund 1970. Farago, G., Synpunkter på utbildningskapitalet. SCB, Information i prognosfrågor 1965: 4, Stockholm 1965. Galtung, J., Pluralism and the future human society. Futuribleme nr 2, 1970. - Grahn, L. á7östrand, P. - Wingård, H., Rörlighet på arbetsmarknaden för personer med längre utbildning. Högre utbildning och arbetsmarknad. Statens offentliga utredningar 1971:62. Hellström, B. - Larsson, A., Personalomsättningen inom verkstadsindustrin. Svenska Metallindustriarbetareförbundet (stencil), Stockholm 1973. G. - Rosberg, G. - Ståhl, T., Personer och befattningar - exemplet adjunkt. Hult, Inst. för kulturgeografi och ekonomisk geografi (stencil), Lund 1973. Isaksson, 0., Bystämma och bystadga. Skytteanska Samfundets Handlingar nr 5, Umeå 1967. Jakobsson, A., Omflyttningen i Sverige 1950-1960. Komparativa studier av migrationsfált, flyttningsavstånd och mobilitet. Monografiserie i anslutning till folk- och bostadsräkningen i Sverige 1960, nr 5, 1969. A. - Snickars, F., Migration och arbetsmarknad, en modellansats. Statens Karlqvist, offentliga utredningar 1974: 2, Bilaga 4.

Appendix 333

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, PM angående utveckling av analys- och prognosmetoder i länsplanering 1974 - utredning av möjligheterna att arbeta med strukturerade arbetskraftbalanser. Regionalekonomiska enheten (stencil), Falun 1972. Matras, J., Comparison of intergenerational Occupational mobility patterns: An application of the formal theory of social mobility. Population Studies vol. XIV No 2, 1960. Moore, W.E., Man, time and society. New York 1963. 1961. Neymark, E., Selektiv rörlighet. PA-rådet rapport nr 54, Stockholm Nyrén, P.-0. - Nerman, M., Behovet av yrkesutbildning i Karlstad. Studieförbundet

Näringsliv och samhälle, Karlstad 1958. inkomstfördelning och försörjningsbörda. Meddelan- Olsson, K., Hushållsinkomst, den från Ekonomisk-historiska inst. vid Göteborgs universitet nr 25, Göteborg 1972. variationer i Studier i Orkan, L., Regionala företagens personalomsättning. företagsekonomi, Umeå 1971. Pressey, S.L. - Janney, J.E. - Kuhlen, R.G., Life: a psychological survey. New

York 1939. Pribram, K. H. (Ed), On the biology oflearning. New York 1969. 1965-1980. Information i SCB, Tendenser i arbetsmarknadens rekryteringsmönster Prognosfrågor 1973:4, Stockholm 1973. Schmidt F., Tjänsteavtalet. Stockholm 1968.. sökbeteende och friktionsarbetslöshet. Statens Siven, C-H., Informationsströmmar, offentliga utredningar 1974: 2, Bilaga 4. Sjöstrand, P., Karriärens utveckling - en socialpsykologisk analys av yrkesval.

Monografi nr 1, Sociologiska inst. Göteborg 1968. SOU 1970: 58, Yrkesutbildning och arbetsliv. Stockholm 1970. SOU 1972. 66, Kulturrådet: Ny kulturpolitik. Nuläge och förslag. Stockholm 1972. Swedner, H. - Gustafsson, G., Teatervanor och teaterattityder i Malmö våren 1962

Sociologiska inst. (stencil), Lund 1964. Swedner, H., Recensioner och publiktillströmmning på Malmö stadsteater åren 1956-1961. Sociologiska inst. (stencil), Lund 1969. Söderström, L., Låginkomstproblemet. Statens offentliga utredningar 1972: 77. Wadensjö, E., Löser invandringen industrins arbetskraftsproblem? Sveriges Verk-

stadsförening (stencil), Stockholm 1971. livsviktig? Socialmedicinsk Tidskrift Westlander, G., Är arbetstillfredsställelse 1971:4. White Harrison, C., Chains of opportunity - System models of mobility in

organisations. Cambridge Mass. 1970. Wykstra R.A. (Ed), Human capital formation and manpower development. New

u York 1971. Oberg, S., Arbetslöshet orsakad av tillfälliga jämviktsbrister. Statens offentliga

utredningar 1974: 2, Bilaga 4.

levnadsvillkor och 3 Hälsa, Bilaga lokal samhällsmiljö - av Gösta Carlsson

Ur innehållet Regionala dödlighetsförhållanden Ortsbundna sjukdomssymtom Stressnivå i storstäderna

och sanzhällsizziljö 337 Hälsa, levnadsvillkor

1 Hälsa och välfärd

l det utredningsarbete som redovisas i föreliggande volym har tyngdpunklevnadsvillkor Faktorer ten i fråga om hushållens legat vid valmöjligheter. som utbildning och service av olika slag har dominerat. arbete, Bakgrunden till denna avvägning, och synen på olika komponenters samband med varandra och med människors totala livssituation, eller välfärd, har diskuterats relativt ingående i bilaga 1 kapitel l, och det finns att på nytt ta upp dessa frågor till behandling. Det får ingen anledning dock anses befogat att något beröra hälsans ställning i komplexet levnadsvillkor - välfärd, inte minst för att vissa missförstånd skall kunna undvikas. l kapitel 2 har hälsotillstånd tagits upp som en tillgång för hushållen vid sidan av materiella tillgångar, utbildning m. m. Hälsan kan också, som där betraktas som en effekt av levnadsvillkor, och därmed påpekas, ortens och det lokala samhällets egenskaper. Härmed aktualiseras hälsovariablers funktion som komponenter, främst välfärdskomponenter, och som indikatorer. I det kommer en distinktion att göras mellan de bägge följande funktionerna som är något mera markerad än vad som är alldeles brukligt. Något, exempelvis hälsan, är en välfärdskomponent om det i sig, utan hänsyn till samvariation med andra faktorer, kan anses ha en tillräcklig vikt vid bedömning av människans totala livssituation. Vare sig hälsa korrelerar med t. ex. inkomst eller ej säger sunda förnuftet att den spelar en åtminstone lika stor roll för människors lycka och syn på livet som inkomst, om inte större. Den blir därför en välfärdskomponent. Detta utesluter inte att den också kan tjäna som indikator. Det är för tillfället viktigare att betona möjligheten av en ren indikatorfunktion. Hälsa, eller inkomst, är välfärdskomponenter därför att de varierar i tillräcklig utsträckning från person till person, eller mellan hushåll. Man kan tänka sig variabler där variationen är för liten för att de skall möta kriteriet på tillräckliga individuella skillnader eller genomsnittliga skillnader mellan bedömt med människors upplevelser och värdekategorier, 1 och Synpunkter på denna ringar som bas, men som ändå kan tjäna som indikatorer. Livslängd bilaga har under arbetets dödlighet under moderna samhällsförhållanden är möjligen exempel som gång lämnats av L.-0. Bysenare skall diskuteras. gren och L. Levi.

338 Hälsa, levnadsvillkor och samhdllsmiljä

Som bekant ingår hälsan i FN:s definition av levnadsnivål. Huvudkomponenterna är hälsa, föda-näringsnivå, utbildning, bostad, arbetsförhållanden, arbetslöshet, allmän konsumtionsnivå, och individuell trygghet och välbefinnande. Komponenterna återkommeri Låginkomstutredningens undersökningar som vill kartlägga förhållandenai den svens-

ka befolkningen?

Att hälsan kommer först på listan innebär ingen officiell rangordning. Men gissningsvis svarar platsen tämligen väl mot den rangordning människor i en stor del av världen, under olika materiella förhållanden, skulle ställa upp om de tillfrågades. På ett tekniskt plan försvåras diskussionen onekligen av den mycket vida, man kan också säga utopiska definition av hälsa” som föreslagits av Världsorganisationen (WHO).3 Denna innebär att hälsa är ett tillstånd av fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. Den praktiska användbarheten av WHO: s hälsodefinition, som blir en välfärdsdefinition, förefaller det är begränsad; svårt nog att bestämma vad ”mental hälsa” (eller ”ohälsa”) skall referera till; om socialt välbefinnande” (”social torde det vara well-being) fullständigt omöjligt att nå ens ett minimum av enighet. Från denna tredje komponent enligt WHO tvingas vi i stort sett se bort i den följande diskussionen; det hindrar givetvis inte att uppmärksamheten riktas mot vissa sociala faktorer som kan misstänkas påverka i synnerhet mental hälsa. Om hälsa är en huvudkomponent blir nästa fråga vilka delkomponenter eller indikatorer man kan arbeta med. Enligt den nyss citerade WHO-skriften* kan tre huvudtyper av indikatorer urskiljas:

(l) individers eller befolkningars dödlighet, sjuklighet, näringsnivå, etc. (2) Mått på den fysiska miljön, buller och luftföroreexempelvis ningar. (3) Sjuk- och hälsovårdsservice.

Eftersom punkt (3) behandlas i andra avsnitt av betänkandet (och är diskutabel som hälsoindikator under svenska blir det i förhållanden) United Nations, Report huvudsak on International Definition (l ) och (2) som tas upp i fortsättningen. and Measurement of Standards of Living. E./CN. 3/179. New York 1954. 2 Lokal miljö och hälsa ?Se ex.vis. S. Johansson, Välfardsbegrepp och I kapitel 2 har understrukits den svårighet som ligger i att hushållens välfárdsmäming; Statis- resurser tisk Tidskrift inte kan mätas i samma enhet, och att något sammanfattande 1972:2, totalmått på levnadsvillkor, eller olika s. 89-104; 157-160. orters levbarhet knappast kan framställas. Det är inte orimligt att betrakta hälsan som en resultant av 3 World Health Organizamånga olika miljöfaktorers samverkan, och i den meningen låta den tjäna tion, Measurement of som en indikator på levbarhet. Man står emellertid Levels of Health. Tech- på säkrare grund om nical Report Series No man låter den behålla sin prägel som komponent snarare än totalindex. 137. Geneve 1957. Det utredningsarbete som kommer till synes i föreliggande betänkande, 4 och det World Health Organiza- planeringstänkande som ligger bakom, har helt naturligt sin tion, a. a. s. 10. grund i en strävan att undvika en slagsida i utvecklingen. Vissa tunga”

Hälsa, levnadsvillkor och samhällsmiljö 339

främst arbetstillgång, påverkar människors bosättning till den faktorer, att andra önskemål får stå tillbaka, och viktiga källor till grad välbefinnande försummas. Det är inget tvivel om att ett betonande av och service kommer att valmöjligheter i fråga om arbete, utbildning större tätorter. Samtidigt finns det en misstanke att åtminstone gynna storstäderna illa tillgodoser vissa andra värden, och hälsoindikatorer är en

metod att söka mäta omfattningen av de negativa faktorerna. Ett alternativ och en möjlighet till totalvärdering av ortsmiljö ligger i användandet av flyttningsdata. Flyttning från en ort till en annan är en valhandling som i princip borde kunna utvärderas med någon form av multivariat där olika ortsegenskaper får komma till uttryck. analys för en sådan undersökning kan dock ej diskuteras här. Förutsättningarna Det skall emellertid att det blir nödvändigt att återkomma till påpekas den inrikes omflyttningen för ett mera begränsat syfte; den kan ge till selektionsfenomen som påverkar tolkningen bl. a. av hälsoupphov data. Det bör också på nytt understrykas att det är orters eller regioners egenskaper som är målet medan hälsodata i första hand ger information om individers eller befolkningars förhållanden. En svårighet är arbets-

miljöns inflytande som i görligaste mån bör separeras från orts- eller den

lokala samhällsmiljön.

3 Dödlighetsförhållanden

Studier av dödstal eller medellivslängd som indikatorer av hälsa eller t. o. m. materiella förhållanden, främst näringsnivå, kräver ingen argumentation så länge jämförelsema avser befolkningar på mycket olika nivå. Härav betingas de internationella organens starka intresse för

mortalitetsdata. Det är en helt annan fråga om de har någon mission att fylla i ett hälso- och miljöperspektiv inom en befolkning på hög inkomstnivå och generellt sett låg dödlighet, exempelvis den samtida

svenska. Frågan besvaras olika; en expert finner att dödlighetssiffrori

ett modernt samhälle spelat ut sin roll som hälsoindikatorer. Andra hävdar att den slutsatsen är förhastadz och att kvarstående skillnader, i 1 och förtjänar en analys. I.M. Moriyama, Problems detta fall inom USA, är betydande in the Measurement of Health Distinktionen mellan komponent och indikator är här viktig. Med hög Status”; E.B. Sheldon & W.E. och starkt varierande dödlighet kan denna försvara en plats som Moore (utg.), Indimtors of i levnadsvillkor eller välfärd t.o. m. utan hänsyn till Social Change, New York, komponent sambandet med och hälsa. Det innebär inget nämnvärt Russel Sage Foundation, sjukdom 1968; s. 576. föregripande av resultat att konstatera att den situationen inte längre föreligger i Sverige ifråga om total dödlighet. Skall dödlighetsjämförelser 2 Ex.vis. V.R. Fuchs, ”The blii en renodlad indikatorfunktion. Contribution of Health Sertjäna ett syfte måste det övervägande vices to the American Eco- Det förefaller rimligast att varken acceptera eller avvika den kategoriskt nomy”; V.R. Fuchs (utg.) och a priori med den senare målsättningen. Man kan också arbeta med Essays in the Economics of Health and Medical orsaksspecifika dödstal. Någon mera ingående analys av de senare kan Care, New York, National inte företas här utan måste_överlämnas till särskild expertis. Det är Bureau of Economic Regivetvis nödvändigt, om man vill jämföra regioner och ortstyper, att search, 1972; s. 13.

340 Hälsa, levnadsvillkor och samhällsmiljö

arbeta med ålders- och könsspecifika värden, eller med standardiserade tal. Ett historiskt påpekande kan vara befogat. I äldre tider hade städerna ett stadgat och helt förtjänt dåligt rykte att vara landsbors gravar”. De hygieniska förhållandena, i betydelsen renhållning och infektionsrisker var miserabla, och en hög dödlighet blev resultatet. l Sverige gäller detta åtminstone Stockholm. Efter hand förbättrades läget och dödligheten sjönk så att stadsbefolkning och landsbygdsbefolkning under l900-talet blir ungefär likställda. Generellt innebar detta att infektionssjukdomama upphör att vara ledande dödsorsaker, deras plats intas av hjärt- och kärlsjukdomar, och tumörer, som tillsammans svarar för ungefär 60 %av alla dödsfall under 1960-talet. Det innebär också en förskjutning och utvidgning av diskussionen kring omgivning och hygieniska faktorer så att den också innefattar de sociala och psykologiska stimuli som kan påverka sjukdomsrisker, inte minst genom att de utövar en långsiktig förslitande

verkan, eventuellt i egenskap av stressutlösande erfarenheter. Gränsen

mellan kroppslig och mental hälsa, eller hygien, tenderar därmed att suddas ut. Vissa dödsorsaker och bakomliggande sjukdomsprocesser får intresse som möjliga anvisningar på psykologiska påfrestningar. En pånyttfödd, eller kanske bibehållen, misstro mot storstaden som miljö är tydligt märkbar i samtida debatt, och därmed också mot hela det urbaniserade samhället. Det finns ett tecken som tyder på att farhågorna inte är helt ogrundade. l flera befolkningar kan för männens del observeras att den trendmässiga förbättringen i dödlighet och stoppats, t. o. m. ersatts av en svag försämring. För Sveriges del kan en försämring inte säkert beläggas, men de sjunkande (åldersspecifika) dödsriskernas epok förefaller att vara avslutad. samhällsutvecklingen, bedömd med denna måttstock, tycks inte längre ge någon avkastning. För kvinnornas del fortsätter förbättringen, vilket leder till en alltmer stegrad överdödlighet, relativt sett, för männen En bearbetning av dödlighet, totalt och efter dödsorsak, på regional basis för perioden 1964-1967 har utförts inom Statistiska centralbyrån

(SCB).2

l det följande kommer denna undersökning att kommenteras med utgångspunkt i problemet dödlighet-hälsa-miljö. Det av SCB framlagda materialet är av stort intresse men lider av en begränsning om man vill l bestämma den lokala miljöns inflytande. som dess titel Undersökningen, Se exempelvis A.-M. Boanger, gäller regional variation i traditionell mellan lander, A Comparative mening, dvs. variation Study of Mortality by geografiska enheter av storleken län eller sjukvårdsregioner. En indelning Cause in Four Nordic efter ortstyp hade behövts för att ge direkt överensstämmelse med Countries 1966-1968, frågeställningen miljöwhälsa, och det kräver i sin tur en tidskrävande with Special Reference to Male l-Lxcess Morta- av primärmaterialet. Eftersom omgruppering den nu föreliggande rapporlity. Scb; Statisiska ten ger separata värden för storstäderna finns det en grund för att Meddelanden Be 1971:9. bedöma åtminstone ena änden 2 av urbaniserings- och storleksskalan. Sveriges officiella stati- Siffror för glesbygdslänen bör ge vissa hållhakar för en bedömning av den stik, Dödlighet och döds› andra ändpunkten, men naturligtvis långt mindre entydigt. Det blir orsaker med regional fördärför storstadsmiljön kontra resten av det svenska samhället delning l964- 1967. (eller hela Stockholm 1971. samhället) som i första hand kan studeras.

och samhällsmiljö 341 Hälsa, levnadsvillkor

l tabell 3: l ges uppgifter över dödlighet i storstäder och sjukvårdsett åldersstandardiserat dödlighetsindex används som ger värdet regioner; när landets hela befolkning är inbegripen. Man 100 för män och kvinnor bör alltså ej jämföra män och kvinnor med hjälp av indexvärdena. Det kan inte sägas att tabellen avslöjar några djupgående skillnader, med ca 20 % överdödlighet för med Stockholm som möjligt undantag vidkommande. av detta fynd försvåras av den männens Tolkningen i Göteborg och Malmö bland männen och av obetydliga överdödligheten den undernormala dödligheten bland kvinnor i alla tre storstäderna. bland kvinnor mindre variabel än bland män Över huvud är dödligheten mellan de bägge spalternai tabell 3.1 är små. och överensstämmelser av variationen mellan regioner för När vi går över till en granskning eller med hänsyn till olika dödsorsaker, bör en olika åldersgrupper, hållas i minnet. De nyss redovisade talen sätter en gräns för omständighet som kan förekomma. Påtagligt kraftigare effekter kan den överdödlighet där den allmänna dödlighetsnivån är endast uppträda för åldersgrupper och om dödsorsaker. Det kan inte uppträda låg, i fråga sällsynta dubbel dödsrisk för Stockholm inom åldersgrupper med hög exempelvis eller för vanliga dödsorsaker. Vore det fallet skulle givetvis grundrisk, indexvärdet för Stockholm itabell 3.1 vara mycket högre än 118. i olika åldersgrupper för Stockholms Av tabell 3.2 framgår dödligheten itätorter över 10 000 stad samt två län med liten andel av befolkningen (uppgifter för sjukvårdsregioner är ej tillgängliga). Vad som här är av särskilt intresse är kopplingen mellan ålder och överdödlighet, ehuru den nyss nämnda ”takeffekten” försvårar jämförelser. Det är i medelåldern är starkast i Stockholm vilket överdödligheten skulle kunna tolkas som en kumulerad verkan eller ”förslitning. För kvinnorna noteras dock en stark överdödlighet i Stockholm för åldern

20-29 år. av dödlighetsmönstren utan anlitande Att gå in på en detaljdiskussion av medicinsk expertis är knappast meningsfullt. De korta anmärkningar

Tabell 3.1 Dödlighetsindex för sjukvårdsregioner. Samtliga dödsorsaker.

Uppsalaregionen

Lmkoping sregronen 97 104

öregionen 94 92

Lund-Malm

96 97

.Goteborgsregioncn

S.0.S. Dödlighet och dödsorsaker med regional fördelning 1964-1967,

måäálâ: e .

342 Hälsa, levnadsvillkor och samhällsmilfö Tabell 3.2 Dödlighetsindexiolika åldersgrupper

som följer har sin bakgrund i förmodanden och hypoteser framförda i den allmänna debatten och gör inte anspråk på någon djupare vetenskap- Schematiskt lig förankring. kan man urskilja tre överdödlighetskomplex (med vissa oklara gränser och övertäckningar) som är karakteristiska för storstäderna: (1) En möjlig verkan av fysisk miljö signalerad av påtagligt höga värden för dödlighet i lungcancer och besläktade former; 221, 143 och 198 för Stockholm, Göteborg och Malmö (män). Som vanligt anger 100 värdet för hela landet. Här kommer naturligtvis också beteende, rökvanor, in och den specifika miljöeffekten kan misstänkas vara av sekundär betydelse. (2) Vissa dödsorsaker som kan anses vara betingade av hög stressnivå. Dödligheten i magsår och duodenalsår ligger omkring 50% högre än normalt i de tre storstäderna, även för kvinnor är värdena höga. Här spelar emellertid alkoholism en stor roll. (3) Dödsorsaker kopplade till beteenden och social anpassning ger ofta höga värden för storstäderna. Hit hör i någon mån mentala sjukdomar (Stockholm främst), levercirrhos (alkoholmissbruk) också för kvinnor, självmord i Stockholm och Malmö, ej Göteborg. Motorfordonsolyckor, en annan mätare av beteende, ger däremot låga värden i storstäderna. De stora” dödsorsakerna kan av tidigare berörda skäl ej ge lika kraftiga utslag. Överdödligheten i arteriosklerotiska och degenerativa hjärtsjukdomar är ungefär 10 % för männen i Stockholm och Göteborg, Malmö har dödlighet under det normala. Det bör på nytt understrykas att ”storstadssyndromets” dödsorsaker var för sig, och även tillsammans, svarar för en ringa andel av alla dödsfall, mindre än 10 %. Att förhöjda dödsrisker har en begränsad inverkan på livssituationen och upplevelsen av denna torde efter detta framstå än klarare. Med ett dödstal (för hela befolkningen) av storleksordningen 10 per 1 000 (och år) är överlevelsesannolikheten av storleksordningen 0,990. En förhöjning av risken med % ger en överlevelsesannolikhet

20 av storleksordningen

0,988, dvs. ett praktiskt taget oförändrat värde. Effekten på förväntad återstående livslängd blir mycket obetydlig. Om mortalitetsvärdena skall fylla någon funktion är det som renodlade indikatorer, och svårigheterna

och samhällsmiljö 343 Hälsa, levnadsvillkor

framstå klarare efter granskningen av vid deras användbarhet torde

siffrorna. som ointressant bör man Innan man avfärdar den regionala variationen miljöeffekter försvagats i två steg: dock erinra sig att eventuella Storstäder har inte kunnat jämföras direkt med glesbygd eller ens (l) med län vars befolkningar innehåller både med mindre tätorter, utan

stads- och glesbygdselement. vid tiden för dödsfallet. (2) Analys av dödlighet bygger på hemort mellan orter av olika karaktär är individen under sin Genom flyttningar i större eller mindre utsträcklivstid exponerad för olika miljöbetingelser

ning. kan tilläggas att ytterligare statistiska bearbet- Beträffande punkt (l) materialet inte för frågan så mycket ningar på basis av det existerande tätortsbefolkning år längre fram. Med länen som enheter kan procenten boende i orter över l0 000) korreleras med dödlighets- 1965 (exempelvis i första hand för män. Korrelationen är endast måttlig, + 0,46; index, korrelationer och det resultatet geografiska ger inte sällan höga värden rucka på tidigare omdömen. Om är tätortsprocen-

ger ingen anledning Pu

kan den regionala variationen ten enligt ovan, och D dödlighetsindex användas för att estimera konstanterna i ekvationen:

D = + a + v

ao 1 Pu

där är en störning, eller tillfällig avvikelse. Värdet för a, blir 0,16, dvs. v för varje stegring av tätortsbefolkningens andel med 10 procentenheter, från 40 % till 50 %, stiger dödlighetsindex med något mindre exempelvis än 2 enheter. Antalet enheter är litet (24) och den regionala variationen och andra faktorer som fördunklar verkan kan vara påverkad av klimatatt ett direkt studium av tätorts- och av ortsmiljö. Det kan inte uteslutas visar starkare effekter, de kan givetvis också bli glesbygdsbefolkning svagare. hand verkan av selektiv migration fast Punkt (2) avser inte i första denna utan tvivel är ett angeläget problem. Vad det här gäller är den oenhetlighet i exponering för olika miljöbetingelser som måste uppkomsom vid en viss tidpunkt bor ma när analysen utgår från de personer i en storstad. Storstadsbefolkningen innehåller både nyinflytexempelvis tade och infödda med alla mellanliggande möjligheter. Detsamma gäller Under en epok då mycket av dödligheten härrörde från andra ortstyper.

felkälla troligen mindre roll. Under

infektionssjukdomar spelade denna förhållanden intar med ett långdraget förlopp, och moderna sjukdomar man kan misstänka en ackumulerad inverkan från miljön, en där dominerande plats, och då blir en miljöbestämning på basis av aktuell bostadsort mindre tillfredsställande. Det kan förväntas att denna felkälla de observerade sambanden mellan miljö och dödlighet, en försvagar reservation måste hela tiden göras för inverkan av selektiv migration.

En första korrektion skulle kunna göras om man kände den genomför olika typer av lokal miljö för en angiven snittliga exponeringen åldersgrupp, så att man kunde säga hur stor del av sitt liv 50-åriga i storstadsmiljö, i mindre städer och tätorter, och storstadsbor tillbringat

344 Hälsa, levnadsvillkor och samhällsmilfö

utanför någon tätort, med samma möjligheter för personer med aktuell bostad i mindre tätorter, eller i glesbygd. Det är tänkbart att redan detta steg kunde leda till en icke negligerbar justering av miljöeffekterna. Som de nu framträder måste de betecknas som mycket måttliga. Att bygga på de förhållandevis höga värdena för Stockholm (bland män) är vanskligt. Som bevis på storstadsmiljöns ogynnsamma verkningar skulle de vara mera övertygande om de stöddes av observationerna från påtagligt Göteborg och Malmö. Det är inte omöjligt att värdena från Stockholm är påverkade av en tendens bland män med avvikande livsstil, alkohol- och narkotikamissbruk, och en prekär existens på kanten av eller utanför det normala samhällslivet, att söka sig till Stockholm. Vi fåri så fall en kategori människor i Stockholmsbefolkningen, som är ovanligt stor, och som bl. a. har hög dödlighet, inte nödvändigtvis begränsad till dödsorsaker som självmord, levercirrhos, eller akuta förgiftningar. Ett sådant inslag av asocial, eller antisocial livsföring, på flera sätt kännbart också för den stora majoriteten som följer konventionella regler i sitt beteende, är en viktig miljöfaktor i sig. Den frågan bör emellertid tas upp i annat sammanhang, när man diskuterar och konfliktelement, ångest- eller olustskapande moment i den lokala miljön.

4 Hälsotillständ enligt intervjuer

Som framgått av tidigare avsnitt är det nödvändigt att komplettera dödlighetsdata med andra uppgifter för att nå en riktigare bild av hälsotillståndet i olika orter och regioner. Ett sådant material står till förfogande i Låginkomstutredningens hälsoundersökning, beskriven i en rapport av Sten Johansson.1 För en närmare redogörelse över förutsättningar och metoder hänvisas till denna publikation, här skall påpekas att materialet omfattar nära 6000 personer och är representativt för den svenska befolkningen, män och kvinnor, mellan 15 och 75 år. Intervjumetodik har använts och de tillfrågade har fått uppge upplevda besvär eller symtom, huvudsakligen i lekmannaterminologi. I rapporten läggs fram svarsfördelningen för olika eller yrkessocialgrupper, för åldersgrupper, och för storstäder, övriga städer och landsbygd. sistnämnda indelning ger genomgående små skillnamycket der. Eftersom den är grov, och inte iöverensstämmelse med de principer som tillämpats i det nu pågående utredningsarbetet, har Låginkomst-

utredningens databand kompletterats med den intervjuades regionala hemvist enligt det s. k. För H-regionssystemet. detta har närmare

redogjorts på annat håll,2 de olika regionernas eller ortstypernas karaktär

äri korthet följande: l S. Johansson, Den vuxna Hl Stockholm befolkningens hälsotillstånd H2 Göteborg och Malmö Stockholm Allmänna Förförlaget, 1970 H3 Större städer 2 H4 Södra mellanbygden Se t.ex. ERU: s betänkan- H5 Norra tätbygden de Orter i regional samverkan, SOU 1974:1. H6 Norra glesbygden

och samhällsmiljö 345 Hälsa, levnadsvillkor

har framställts med denna indel- Nya fördelningar på hälsofrågorna ning, separat för män och kvinnor, och granskats. Resultaten kan beskrivas kort eftersom de genomgående gett mycket statistiska effekter. Frekvensen av ett visst uppgivet symtom obetydliga inte mer än någon eller några procentenheter mellan varierar i allmänhet finns det någon markerad tendens till stabila H-regioner. Inte heller Att sådana skulle utbildas över hela rangordningar mellan regionerna. finns kanske ingen anledning att vänta registret av besvär och sjukdomar för ett mera begränsat sig, men instabiliteten gör sig också gällande ge anvisning på komplex av symtom som i högre grad kunde förväntas Hit har räknats trötthetskänslor, sömnrubbningar, miljöpåfrestningar. av sömnmedel och lugnande preparat, nervösa besvär och förbrukning förekomst av hjärt- och magbesvär. Av tabell 4:1 framgår depressioner, procentandelen med angivet symtom i de olika miljöerna. Hjärtinfarkt är för sällsynt att tas med, detsamma gäller magsår för kvinnor. Av naturliga skäl kommer de stora dödsorsakerna, degenerativa och sällan fram i en symtominventering av hjärtsjukdomar tumörer, denna Man kan märka i tabellen en viss tendens för region H l, typ.

Tabell 4: l Förekomst av olika symtom i procent av intervjuade inom kategorin;

H-regioner 1-6.

Män

H1 H2 H3 H4 H5 H6

4 5 5 4 5 3 Depression 0 3 1 2 3 2 Psykisk sjukdom 3 3 5 4 4 5 l-ljärtsvaghet 23 21 20 19 20 19 Magen: 3 4 3 3 1 3 Magsår 6 7 7 5 7 7 Kräkningar

Kvinnor

H1 H2 H3 H4 H5 H6

15 16 14 13 12 13 Avn. lugnande medel Nervösa besvär 27 29 26 21 19 29

10 13 8 7 3 9 Depression 2 3 2 1 1 4 Psykisk sjukdom 6 5 5 7 9 12 Hj ärtsvaghet 25 22 21 20 21 26 Magont 11 8 10 6 8 7 Kräkningar

346 Hälsa, levnadsvillkor och samhziIlsmiI/ö

Stockholmsområdet, att ge höga frekvenser för trötthetstecken och psykiska besvär, men enhetlig är den inte och procenttalen visar hur begränsad variationen är. Bland annat framträder könsskillnaden som starkare för de flesta av symtomen.

Många besvär har ett samband med ålder och ökar i frekvens med stigande ålder. Om åldersfördelningarna är påtagligt olika kan skeneffekter uppstå eller verkliga skillnader mellan ortstyper och regioner döljas. Stickprov på materialet, med antagande av starkt ålderssamband, visar emellertid att denna felkälla är av så ringa betydelse att den kan försummas. En annan diskuterad möjlighet, vid analysen av dödlighetsförhållandena, kvarstår, att exponeringstiden för olika ortsmiljöer fångas mycket ofullständigt om man grupperar efter aktuell bostadsort, Det ligger vidare i intervjumetodiken att olika anspråksnivåer på hälsa och symtomfrihet kan färga svaren och leda till en variation vid sidan av den man vill

fånga

5 Ortsmiljö, stress och stressorer

I princip syftar dödlighetsundersökningar och hälsoinventeringar genom intervju att via en effekt (dödsfall) eller direkt besvär (genom subjektiva etc.) fastställa förekomst av ohälsa. Man kan också angripa hälsoproblemet genom att studera orsaker. Här träder den moderna forskningen kring stress och stressorer i förgrunden. Terminologin i dessa frågor synes vara något vacklande men idet följande används termerna på samma sätt som hos Carlestam och Levi i en skrift om urbana miljöer och stress, framlagd till FN:s miljökonferens år 1972.2 Med stress förstås ett odifferentierat beredskapstillstånd hos organismen, innebärande en mobiav kroppens resurser för kamp eller flykt. Stressen är en respons lisering på miljöfaktorer eller psyko-sociala stressorer. stimuli, l sig är stressreaktionen naturlig, men om den förekommer ofta och utan att få utlopp i fysisk aktivitet, kan den misstänkas verka nedslitande eller sjukdomsdisponerande. Man kan därför tänka sig att mäta förekomsten av stress, eller lättare, förekomster av stressorer. De bägge författarna diskuterar framför allt storstadsmiljön som en källa till olust och irritation, och i den meningen som en stressor, eller komplex av stressorer. Eftersom säkra data och komparativ statistik är nästan obefintliga får man nöja sig med spridda uppgifter och vissa intryck. Vi hari Sverige liksom i utlandet haft en livlig diskussion kring Iuft- och vattenföroreningar, och bägge kan räknas som olustladdade stimuli och stressorer. Någon kartläggning av förhållandena 1 i olika regioner och ortstyper finns S. Johansson, a. a. s. 7-8. inte. Man har givetvis anledning anta att luftföroreningarna är ett större 2 G. Carlestam och L. Levi, problem i de mera betydande städerna och industriorterna. Det är Urban Conglomerates as självklart ett problem samhället måste bemästra men det är tvivelaktigt Psychosocial Human Stresom de på längre sikt bör sammankopplas med frågan om ortsstruktur och sors. Royal Ministry for Foreign Affairs, Stockholm, regional utveckling. 1971 Det finns en del som talar för att bullerproblemet är hårdare kopplat

och samhällsmiljö 347 Hälsa, levnadsvillkor

och svårare att få bukt med. Det finns ingen till den urbana miljön, betvivla dess roll som en betydande stressor, med negativa anledning synpunkter bortses här). effekter mentalhygieniskt (från yrkesmedicinska

att få en kartläggning utförd som gav bättre Det vore önskvärt

hållpunkter för en bedömning av genomsnittliga exponeringsförhållanden

Som en närbesläktad stressor kan långa dagliga restider, i olika ortstyper. räknas, också faktorer som låter sig och en irriterande trafikmiljö

studeras men där representativa data ännu är sällsynta.

Man kan betvivla att speciella miljöförhållanden, som de nyss

och förklarar den reaktion mot uppräknade, täcker det väsentliga

som är tydligt märkbar i aktuell debatt. Det obehag och storstadsmiljön de skadeverkningar den förbinds med uppfattas som något både bredare

olustmoment. Så snart man och djupare än några få, kanske eliminerbara effekt tillstöter stora vill precisera arten av denna generella negativa

Säkra saknas, och man kommer in på svårigheter. forskningsresultat Tanken att vissa miljöer långsiktigt är mycket kontroversiella frågor. nedslitande förutsätter, eller ogynnsamma och verkar på människorna

lättast motivera, om man antar biologiska kapaciteter låter sig åtminstone

som är relativt stabila. Människan är inte obegränsat hos människan

och anpassningsbar, inte ens inför sina egna kulturprodukter. plastisk kan tyckas rimlig till självklarhet, men Tanken på ”obehaget i kulturen

har inte blivit väl mottagna i samtida sociologisk biologiska principer blir kontroverserna i teori. Om de kan accepteras för fysisk sjukdom

så snart mental hälsa och sjukdom stället djupgående begreppen

aktualiseras. som från olika angriper dessa För en serie artiklar utgångspunkter

till från ett internationellt stressproblem, kan hänvisas rapporten

symposium

två synpunkter framhållas. En hypotes är att själva Här skall endast

befolkningskoncentrationen verkar som stressor, det saknas inte parallel-

ler från djurvärlden. Människan tycks dock vara mycket anpassningsbari

vi har inte bara lokala samhällen (städer) med hög detta hänseende,

utan också politiskt avgränsade befolkningar (med befolkningstäthet, försvårad som följd) med hög koncentration. Det gäller flera migration

länder i Västeuropa, Hongkong brukar nämnas som ett annat exempel. l L. Levi (utg.), Society, Påtaglig trängselstress kan inte beläggas. Stress and Disease, Lontillkommer ofta ett annat moment, eller snarare en l storstadsmiljön don, Oxford Univ. Press och främlingskänsla, och konkombination av två moment, anonymitet 197 1.

orienterad forskarerbetonar trängseln av främ-

flikt. En etologiskt 2 D.A. Hamburg Närvaron och synbarheten av olika livsstilar lingar” som aggressionskålla. Growing, Stranger som något stimulerande, men också i storstadsmiljön kan både uppfattas Contact, and Aggressive

hos sådana effekter är emellertid vansklig att Behavior”; i L. Lewi som hotande. Styrkan (utg.), a. a., s. 209-218. bestämma.

6 Sammanfattning och diskussion

De empiriska material, som använts, dödlighetsdata och intervjuer om

hälsotillstånd, ger svagt stöd för tanken på utpräglade skillnader mellan

ortstyper i hälsoavseende. De olikheter som kommer fram år relativt små, inte sällan oenhetliga mellan könen och svårtolkade genom att närbesläk-

tade ortstyper kan skilja sig åt. Man kan dock notera en del negativa

tecken för Stockholms vidkommande, både i dödlighetsstatistiken för män och i intervjumaterialet, också för kvinnor. Någon säker grund för

planeringsarbetet ger sådana fynd knappast, den starka (och möjligen

befogade) misstron mot storstadsmiljön, som framträder i dagens debatt, har inte tillförts något stödjande bevismaterial av större tyngd. Att de stora städerna, åtminstone såvitt det kan bedömas med dödlig-

hetssiffror det enda som står till buds), till synes jävar gamla (ofta

stereotyper och nya farhågor, är ingen unik svensk erfarenhet. Om

och än mer Göteborg och Malmö, kan sägas att de är för små Stockholm,

för att ge verkliga storstadseffekter. Men också London tycks ge samma bild av helt normal dödlighetsnivå, inte överstigande övriga Englands

En författare sammanfattar i Storbritannien läget så att landsbygdsdistriktens övertag över stadsdistrikten i dödlighetsstatistiken begränsas

till andningsorganens sjukdomar?

Flera omständigheter gör att en negativ slutsats inte bör accepteras utan ytterligare kontroller som kräver nya data och forsatt forskning. Det dominerande intrycket är bristen på information och ofullständigheten i de använda indikatorerna. Bättre uppgifter om individuellt hälsotillstånd genom läkarundersökning förefaller vara en väg som borde

prövas. Det är också nödvändigt att få ett grepp om den rörlighet mellan

miljöer som kan ha försvagat sambandet mellan hälsa och aktuell miljö. l A. Daley 0 B. Benjamin, Det får inte förbises att bindningen av individer till en viss partiell miljö

”London as a Case Study”; till slut kan visa sig omöjlig eller ofruktbar. Urbaniseringen och den T. Ferguson et.al., Public allmänna Health and Urban Growth, samhällsutvecklingen påverkar hela samhället, också glesbyg-

London, Centre for Urban den. Inte minst genom motoriseringen uppkommer en rörlighet som kan

Studies, 1964, s. 47 sprida miljöimpulser, på både gott och ont, på ett annat sätt än under

tidigare Till dess fältet 2 T. Mc Keown, The Next epoker. arbetats igenom noggrannare bör inga Forty Years in Public slutomdömen avges. Hälsoindikatorer bör ingå i den fortlöpande utvärde- Heath”; T. Ferguson ringen av samhällsmiljö och socialpolitik, och inte minst beaktas i det et. al,, a. a. s. 72 arbete som tar sikte på bebyggelsemiljö och regionalplanering.

4 Lokala arbetsmarknader

Bilaga

- Claes-Henric bidrag av Siven, Svante Anders och

Öberg, Karlqvist

Folke Snickars

Ur innehållet

Sökarbetslöshet

Arbetslöshetens lika i storstäder

E1 längd

och

glesbygd

I:) Sökarbetslöshet och slumparbets-

löshet

L] Yrkesval i små orter

.. 351 Informationsströmrrzar.

I Informationsströmmar, sökbeteende

och friktionsarbetslöshet

av Claes-Henric Siven

l Inledning

Under första kvartalet högkonjunkturåret 1970 var den genomsnittliga arbetslöshetstidens längd 10,4 veckor enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning (AKU). Samma kvartal två år senare, under 1972, hade den genomsnittliga arbetslöshetstiden stigit lågkonjunkturåret med 50 % eller till 15,7 veckor. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att

sannolikheten att få ett arbete om en vecka sjönk från 9,6 % till 6,3 %. siffrorna en verklighet där de arbetslösa söker De angivna speglar arbete med lediga arbeten söker arbetskraft. Det är denna och företag som kommer att diskuteras iden föreliggande bilagan. Att det sökprocess att få arbete eller för över huvud taget tar en viss tid för en arbetssökande ett företag att fylla en vakans beror bl. a. på att arbetsplatser respektive arbetssökande är olika varandra och att det därför kan dröja innan en finner arbete och en arbetsgivare finner en för den arbetslös ett lämpligt till friktionsspeciella arbetsuppgiften passande person. Detta är en orsak Svante bidrag i denna bilaga behandlar den arbetslösheten. Öbergs komponent av friktionsarbetslösheten som beror på bristande synkroniseav ring i tiden mellan uppkomsten av lediga platser och tillströmningen

arbetssökande. ofta den totala arbetslösheten i delar såsom Man spaltar upp säsongsarbetslöshet och konjunkturarbetslöshet, strukturarbetslöshet, friktionsarbetslöshet. Avsikten med denna indelning är givetvis att man orsaker som tillsammans ger den totala arbetslösheten. tänker sig olika skulle t. ex. friktionsarbetslösheten vara konstant Enligt denna tankegång urcykeln. I det följande visas att den del både över året och över konjunkt av friktionsarbetslösheten som hänger samman med den tid det tar för

arbetssökande att få tag på ett bra arbete både varierar över konjunkturförloppet och mellan olika delar av arbetsmarknaden. på arbetsmarknaden. Det Stora resurser satsas varje år på sökaktiviteter år 1971 antalet arbetslösa enligt AKU till första kvartalet uppgick 99 000. Om vi antar att de i genomsnitt skulle ha en årslön av 20 000 kr. kvartstid skulle de arbetslösa satsa sin tid och att de söker på

352 Lokala arbetsmarknader

motsvarande 495 miljoner kronor per årl. Vidare uppgår tidningsannonseringen om lediga platser till 40-50 miljoner per år. Detta skulle vara ett

mått på vad företagen satsar på dessa sökprocesser (egentligen borde en

del av kostnaderna för m. m. personalavdelningar adderas till denna

siffra). Slutligen var arbetsmarknadsverkets för utgifter budgetåret

1970/71 på arbetsmarknadsinformation 185 miljoner kronor. Summerar

vi dessa siffror får vi 725 miljoner kronor vilket utgjorde 0,3 % av BNP år 1971. Även om detta endast är ett grovt räkneexempel så ger det ändå en

uppfattning om de stora resurser som satsas att föra de på ihop arbetssökande med lämpliga lediga Man kan platser. fråga sig om

tillräckligt stora resurser satsas, om resurserna används på bästa sätt samt om kostnadsfördelningen mellan hushålls-, företags- och offentliga

sektorn är den rätta.

Någon generell diskussion av dessa problem har inte förekommit i

Sverige. Däremot har arbetsförmedlingarnas roll när det gäller att skapa

kontakt mellan arbetssökande och lediga platser diskuterats i ett antal

statliga utredningar. 1950 års 1960 års arbetsförmedlingsutredning,

arbetsmarknadsutredningz samt statskontorets av arbetsmark-

översyn nadsverkets organisation3 kan härvid nämnas. Problemet studeras också

för närvarande inom inrikesdepartementets arbetsgrupp för arbetsmark-

nadsstudier (EFA)4.

Hushållens bristande information om arbetsmarknaden har från regio-

nal-ekonomisk synpunkt intresse av främst två anledningar. För det första

innebär en flyttning, dvs. byte av region, att hushållet lämnar en ort som

det i allmänhet endast har mycket vaga kunskaper om. Skälen till att

flytta från en ort är mer genomtänkta och underbyggda än skälen till att

flytta till en ort.”5 för Underlaget lokaliseringsbeslutet kan emellertid

1 förbättras genom att hushållet samlar Observera att detta en- in mer information om förhållan-

dast utgör medel av hus- dena på inflyttningsorten och på så sätt åstadkommer ett bättre beslut.

hållssektorns sökversamhet För det andra kan förutsättningarna för informationsinsamlingen om på arbetsmarknaden efterförhållandena på den ort där man befinner som även de ombytetssökan- sig, t. ex. vad angår

des insatser här inkluderas. arbetsmarknaden, vara beroende av regionstorleken. Första kvartalet år 1970 fanns det t. ex. 4,5 lediga arbeten för 2 varje arbetssökande i stor- Arbetsmarknad spolitik stadslänen medan motsvarande siffra för skogslänens SOU 1965: 9. del var drygt 0,5.

Framställningen är disponerad på följande sätt. lavdelning två och tre 3 Arbetsmarknadsverket diskuteras de arbetssökandes informationsinsamling på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspoliti- och de förhållanden som avgör om en blir av. ken, SOU 1966: 60 och anställning Även

SOU 1966: 61. arbetsgivamas sökbeteende kommer att beröras. Med utgångspunkt i denna diskussion analyseras sedan i avdelning fyra de lokala arbetsmark- 4EFA: s arbetsförmedlingsnadernas funktionssätt. i denna undersökning. Tyngdpunkten framställning är lagd vid hur sökbeteendet från de enskilda företagens och hushållens sida kan 5 E. Wallin: Yrkesvalsproförklara nivån på och variationema i friktionsarbetslösheten. Resonecessen och den regionala manget belyses empiriskt med material från AKU. strukturen, Urbaniserings- I avdelning fem ges

processen nr 51, Kultur- några kortfattade synpunkter mellan lokala på samspelet arbetsmarknageografiska institutionen der. Här diskuteras bl. a. individernas rörlighet mellan olika arbetsmarkvid Lunds universitet, maj 1972, sid. 15. Se även sam- nader.

me författares bidrag i

bilaga 2.

Informationsströmmar. . . 353

2 Informationsinsamling och sökaktivitet på arbetsmarknaden

Den information som hushållen och företagen samlar in på arbetsmarknaden kan karaktärisers på olika sätt. Man kan tala om yrkesutbildningen som en form av informationsinsamling (ökning av individens tekniska kunskaper), om insamling av information om förhållandena på andra delar av arbetsmarknaden (både andra branscher, utbildningsnivåer och samt om mer informationsinsamling om enskilda regioner) speciell företag resp. arbetssökande. Den fortsatta diskussionen kommer att koncentreras till de sökprocessöker komma i kontakt med arbetssökande och vice ser där företagen versa. Som en biprodukt av denna sökverksamhet får emellertid företagen och hushållen också en bild av arbetsmarknaden i stort och denna kommer att modifiera den fortsatta sökprocessen. Detta har stor kunskap för sökperiodernas längd och kommer bl. a. att påverka betydelse friktionsarbetslöshetens omfattning.

2.1 Både hushållen och företagen har ofullständig information om

arbetsmarknaden

En förutsättning för den sökaktivitet som av hushållen bedrivs på information om bl.a. olika arbetsmarknaden är självklart imperfekt lönenivå och anställningsförhållanden och naturligtvis att förföretags hållandena skiftar från en arbetsplats till en annan. Dessa synpunkter är rätt triviala men de standardantaganden man gjort inom ekonomisk teori konkurrens, information, homogen arbetskraft och (perfekt perfekt och som varit berättigade därför att man velat homogena arbetsplatser), renodla vissa synpunkter, har medfört att man bortsett från viktiga av den ekonomiska Också företagen handlar under aspekter verkligheten. osäkerhet. Dels har de ofullständig kännedom om olika arbetssökandes och lönekrav. Dessutom känner man från ett visst företags egenskaper sida inte alltid till vilken lön och arbetsförhållanden som andra företag erbjuder. Företaget vet därmed inte alla gånger vilken lön, arbetsförhållanden m. m. som det måste erbjuda för att vara konkurrenskraftigt på arbetsmarknaden. Eftersom rekryteringsbehovet är olika i olika företag och eftersom den informationen om marknaden istort gör att olika företag har imperfekta olika bild av marknaden (olika förväntningar) så kommer anställningsvillkoren att variera från ett företag till ett annat. Det bör dock understrykas att dessa överväganden inte gäller hela den sektorn har 1 svenska arbetsmarknaden. Inom den statliga och kommunala Mycket av den följande både och arbetstagare en betydligt bättre överblick av diskussionen har utgått från arbetsgivare två klassiska artiklar av J. än vad det ovanstående resonemanget antyder. Det kan marknadsläget Stigler: ”The Economics också nämnas att SAF och dess förbund samlar in statistik över arbetar- of Information” Journal och inom respektive områden, vilket kan ge en of Political Economy, tjänstemannalönerna juni 1961 och ”Informarelativt god överblick av arbetsmarknaden. tion in the Labor Market Förutom att hushållen och företagen har ofullständig information om Journal of Political kännedom om hur de skall Economy, oktober 1962. arbetsmarknaden så har de också imperfekt

354 Lokala arbetsmarknader SOU 1974: 2

förbättra informationen och komma i kontakt med företag med vakanser respektive arbetssökande. Som ett led i EFA: s arbetsförmedlingsundersökning har Mats Thorslund i ”Arbetsförmedlingarnas latenta kunder del ll, Stockholm 1972, bl. a. undersökt de arbetssökandes kunskaper om arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Det visade sig att av de intervjuade som önskade arbete eller byta arbete men ej vände sig till arbetsförmedlingen var det endast 77 % som verkligen kände till var närmaste arbetsförmedling låg. Motsvarande siffra för dem som bedrev sökverksamheten via arbetsförmedling var 91 %.

2.2 Olika typer av sökaktivitet: extensivt och intensivt sökande

Sökandet efter arbete eller ett bättre arbete har flera dimensioner. För det första gäller det för den arbetssökande att komma i kontakt med olika företag, det extensiva sökandet. Den andra sökformen kan vi kalla för intensivt sökande. När man väl fått kontakt med ett företag så är nästa steg att undersöka vilka arbets-, löne- och framtidsförhållanden det kan erbjuda. Företaget å sin sida kan behöva lägga ner stora resurser för att ta reda på den arbetssökandes egenskaper.

2.3 Informationskanaler pa arbetsmarknaden

Det finns ett mycket stort antal vägar på vilka information kan överföras från en individ eller företag till en annan inom en delmarknad, Albert Rees delar in dem i formella och informella informationskanaler. Till de förra hör annonsering och arbetsförmedling genom statlig och i vissa länder privata arbetsförmedlingar. Till de informella hör referenser mellan arbetsgivare och mellan arbetstagare, direkt uppsökning osv. Statistiska centralbyrån (SCB) har bl. a. tagit reda på på vad sätt de som avslutat studierna och börjat arbeta fått tag på arbetet i fråga. Tabell 2.1 sammanfattar resultaten.

Tabell 2.1 Elever från grundskolan, fackskolan och gymnasiet i förvärvsarbete våren 1971 fördelade i procent efter sättet varigenom kännedom om arbetet erhållits

Grundskola Fackskola Gymnasium

Annons 17 20 17 Arbetsförmeling eller praktikförmedling 20 22 21 Genom bekanta 24 18 18 Egen förfrågan hos arbetsgivare 25 30 33 På annat sätt 10 6 7 Jfr. Rees: Labor Eco- Uppgift saknas 3 4 4 nomics: Effects of more Knowledge, American Källa: Tabell 4.4, 5.4 och 6.5 i Statistiska meddelanden U 1972: 3 Verksamheten Economic Review, maj våren 1971 bland dem som våren 1970 fullbordat utbildning i grundskola, fackskola 1966, s. 560. eller gymnasium, SCB.

Informationsströmrrzar. . . 355

De formella informationskanalema, dvs. annons och arbetsförmedling, svarade i samtliga fall en tredjedel av kontakterna med de för drygt där man slutligen fick arbete. Vi ser också att elever från arbetsgivare som har en mer direkt yrkesinriktad utbildning än de båda fackskolan, har utnyttjat de formella andra grupperna, i något större utsträckning kanalerna: de kontakter som ledde till anställning försiggick för dem som lämnat till 37 % via formella kanaler, från fackskolan till grundskolan 42 % och för dem som lämnat gymnasiet till 39 %. Det är också intressant att notera att frekvensen anställningar som skett genom egen förfrågan hos arbetsgivare stiger med utbildningens längd. Nästa undersökning gäller en äldre åldersgrupp, byggnadsarbetare mellan 50 och 65 år i Malmö och Luleå/Kalix, en specialundersökning utförd åt Byggarbetskraftsutredningen av Kristina Holck-Clausen och Sylvia Molander. De intervjuade. byggnadsarbetarna fick bl. a. svara på Hur fick Du anställning vid det aktuella bygget där Du är frågan: anställd? Svaren sammanfattas i tabell 2.2. Arbetsförmedlingen spelade betydligt mindre roll för de arbetssökande i Malmö än i Luleå/Kalix. Detta sammanhänger givetvis med skillnaden i arbetsmarknadsläget i de båda regionerna. Arbetsförmedlingen är ju en inkörsport till beredskapsarbete och man måste vara registrerad vid arbetsförmedlingen för att få ut ersättning från arbetslöshetskassan. Vi ser också att fackföreningarna spelar större roll som kontaktorgan mellan och arbetssökande i Malmö än i Luleå/Kalix. Vad

arbetsgivare (lagbasar)

andelen kontakter som lett till anställning är det omöjligt att gäller utifrån redovisade data avgöra hur stor andel som gick via formella respektive informella informationskanaler. Under rubriken annat sätt sig bl.a. både tidningsannonsering och direkt uppsökning hos döljer arbetsgivaren. De undersökningar som relaterats ovan gäller båda speciella grupper av redan anställda och är genomförda vid en speciell tidpunkt. Det kan vara intressant att komplettera med ett material som täcker samtliga (arbetslösa) arbetssökande i hela riket och som omfattar en längre Härigenom får man möjligheter att undersöka bl. a. hur de tidsrymd. olika informationskanalernas relativa betydelse påverkas av konjunkturläget. Den följande figuren 2: l är baserad på AKU och redovisar de sätt på

Tabell 2.2 Svar på frågan: Hur fick Du anställning vid det nu aktuella bygget där Du är anställd? Andelar i procent

Malmö Luleå/ Kalix

Ej svar Källa: Figur 9, sid. 18 i Den äldre arbetskraften inom byggnadsindustrin, SOU 1970:46.

356 Lokala arbetsmarknader

vilka de arbetslösa söker arbete. är den Arbetsförmedlingen viktigaste informationskanalen för de arbetslösa. Under den studerade har perioden andelen av dem som söker arbete via arbetsförmedlingen ökat från 50 % till 61 %. Denna trendmässiga ökning av arbetsförmedlingens betydelse som informationskanal kan sammanhänga med att inte arbetsförmedlingen endast tjänar som kontaktorgan mellan lediga platser och arbetssökande utan också utgör en inkörsport till arbetsvård m. m. Vi ser omskolning, också att de arbetslösas sökverksamhet till större del sker via arbetsförmedlingen då det är liten efterfrågan på arbetskraft än då arbetsmarknadsläget är gott. Under första kvartalet år 1970 då det rådde stor efterfrågan på arbetskraft använde sig drygt 54 % av de arbetslösa av enbart arbetsförmedlingen medan siffran hade stigit till 61 % under första kvartalet år 1973, då det var svårt att få arbete. Vi ser också att andelen arbetslösa som inte endast utnyttjar utan arbetsförmedlingens tjänster också går på annons och/eller direkt höll uppsöker arbetsgivare sig omkring l 2 % av de arbetslösa och varierar omvänt med konjunkturläget. Detta resultat är ganska naturligt: är desto ju sämre arbetsmarknadsläget mer intensivt söker man och desto fler informationskanaler utnyttjas. Enbart uppsökning direkt hos arbetsgivare eller enbart via annons har stått för omkring 10 % respektive 8 %. Utnyttjandet av dessa informationskanaler har varierat positivt med konjunkturläget. Ju större efterfrå-

62 60 Å b k fö -

mrøåirtg

58 55 54

20 18 Arbetsförmedling. 15 arbetsgivare och annons 14 12

10 Övrigt 8 Arbetsgivare

6 4 Annons

2 Figur 2:1 Arbetsläsas sätt Kvartal att söka arbete i % (utjäm- 12341234123412341234123412341234 °° nade värden). 1966 1967 1963 1969 1970 1971 1972 1973

. . 357 Informationsströmmar.

gan är på arbetskraft, desto fler annonser om lediga platser finns det och är det att uppsökning direkt hos en arbetsgivare skall ge desto sannolikare anställning som resultat. Övriga informationskanaler har stått för ungefär 14 % av de arbetslösas sökaktivitet och varierar positivt med konjunkturläget.

3 Förhållanden som avgör när en anställning blir av

Under förutsättning att de enskilda hushållen och företagen söker på effektivaste möjliga sätt så kommer de att anta erbjudanden respektive arbetssökande om dessa uppfyller vissa minimikrav. En anledning till att dessa minimikrav måste uppställas om man skall handla rationellt är att det är kostsamt att byta arbetsgivare respektive anställda.

3.1 Det är kostsamt att byta arbetsgivare respektive anställda

Om det inte var några nackdelar förenade med att byta arbetsgivare skulle man så fort man fick ett erbjudande som innebar en byta med de nuvarande anställningsvillkoren. En arbetslös förbättring jämfört skulle anta första bästa erbjudande eftersom han sedan utan problem skulle kunna skaffa ett bättrel. Förekomsten av byteskostnader gör att frekvensen arbetsbyten bör hållas nere och ju mer det kostar att byta, desto mer sällan bör övergången från en arbetsgivare till en annan ske. Ju man kräver vid arbetsbyte, desto mindre är sannolikstörre förbättringar heten för byte men desto större blir förbättringen den dag man får en ny

arbetsgivare. Som exempel på byteskostnader för en arbetssökande kan följande nämnas. Lönen och vissa anställningsförmåner kan vara beroende på hur man varit anställd, man har vunnit vänner och bekanta på länge och dessa kontakter kan vara svåra att upprätthålla vid en arbetsplatsen som man förvärvat på arbetsplatsen är avgång. En del av de färdigheter bundna till denna och kan inte komma till användning på annat håll. Byte av arbetsplats kan också innebära byte av resväg och arbetsplatsens Också byte av bostadsläge inom pendlingsområdet kan näromgivning. aktualiseras. Ett arbetsbyte innebär vidare i allmänhet att man övergår från en situation som man har stor kunskap om till en där osäkerheten är stor. Riskaversion skulle således medföra att de förväntade anställningsförhållandena på det nya arbetet måste vara bättre än på det gamla för att man skall reflektera på att byta arbete. l det fallet att man är anställd i ett konkurshotat ökar naturligtvis förekomsten av riskaversion företag sannolikheten för att man antar ett erbjudande om ett nytt arbete. Även arbetsgivarna vill undvika alltför täta byten. Också i detta fall beror Man vill det på bytes- eller, rättare sagt, omsättningskostnader. l undvika ett av anställda och därmed höja den För att inte mista arbetskontinuerligt byte löshetsersättningen måste genomsnittliga anställningstiden. Det kostar ju pengar att rekrytera nytt en arbetslös dock anta av folk och dessa skall sedan eventuellt utbildas av företaget för sina arbetsförmedlingen anvisat specifika arbetsuppgifter. Man kan inte heller räkna med att de är särskilt lämpligt arbete.

358 Lokala arbetsmarknader

effektiva i början. Ett sätt på vilket företaget kan hålla nere omsättningen av anställda är att stipulera relativt som måste vara höga minimikrav uppfyllda för att man skall anställa en person. Både företagen och de arbetssökande har alltså minimikrav på motparten som måste vara uppfyllda för att avtal om anställning skall inträffa. Dessa minimikrav kallas i det följande för aspirationsnivåerl. Alla erbjudanden som ligger under aspirationsnivån förkastas medan de som sammanfaller med eller överstiger aspirationsnivån antas.

3.2 Företagets aspirationsnivå

Kraven som måste vara uppfyllda för att en arbetssökande skall få ett ledigt arbete kan avse ålder, kön, utbildning, erfarenhet från tidigare arbeten (praktik) samt personliga egenskaper. Kraven på den arbetssökande har naturligtvis att göra med företagets aspirationsnivå vid rekryteringen. Ju högre kraven ställs, desto längre tid tar det att fylla en vakans men desto bättre blir resultatet i genomsnitt då vakansen väl har fyllts. Det bör understrykas att kraven inte nödvändigtvis utgörs av minimikrav. En person som är överkvalificerad för ett arbete kan t. ex. förväntas stanna en mycket kort tid på platsen och kan därför bedömas vara mindre attraktiv än en person som har rätt kvalifikationsnivå.

3.3 Den arbetssökandes aspirationsnivå

Förutom att meddelandet om en ledig plats innehåller krav på den som skall anställas så ger det också besked om de förmåner som är förknippade med anställningen. Dessa är dels av penningsmässig art, dels innebär de anställningsförhållanden i övrigt (miljöfaktorer). De penningmässiga förmånerna kan exemplifieras med begynnelselön, förväntad lönestegringstakt, pensionsförmåner osv. Vi bör också räkna med den erfarenhet som arbetaren vinner under anställningen och som kan höja lönen i kommande perioder, inte bara på arbetsplatsen utan

också på kommande arbetsplatser.:

Som exempel på anställningsförhållanden i övrigt kan nämnas arbets- I miljö, närmiljö kring arbetsplatsen, tillgång till affärer och serviceinrätt- För en diskussion av ningar kring arbetsplatsen, avstånd, restid och resförhållanden till och denna beslutsregels optimifrån arbetet. egenskaper hänvisas till John J.J. Mc Ca1l:Ihe Economics Den förväntade sökperiodens längd (arbetslöshetens för en längd of Information and arbetssökande som inte redan är anställd) av både frekvensen påverkas Optimal Stopping Rules, meddelanden och andelen av meddelandena om lediga platser som kan Journal of Business, Januari 1965. föranleda anställning. En hög aspirationsnivå hos de arbetssökande och 2 en liten del av de lediga platserna där den arbetssökandes Denna aspekt finns disku- egenskaper terad i en intressant artikel innebär att arbetsgivarens aspirationsnivå överträffas tenderar att öka av Y. Weiss: Learning by sökperiodens längd. Det kan i detta sammanhang påpekas att aspirationsdoing and Occupational Journal nivån ju inte helt är bestämd av den enskilde arbetssökanden. Lagstiftade Specialization”, of Economic Theory 3, eller genom avtalsförhandlingarna fastställda minimilöner innebär att det 1971 s. 189-198. sätts en undre gräns för individernas aspirationslöner. Det kan i vissa fall

. . 359 Informationsströmrrzar.

tänkas att det skulle vara till fördel för dem att ha en lägre aspirationslön längd. Eftersom lönen och på så sätt minska arbetslöshetsperiodens endast är en av komponenterna i den arbetssökandes värderingsfunktion

behöver en låg aspirationslön inte betyda en låg aspirationsnivå. meddelanden om vakanser Sökperiodens längd ökar också om antalet är litet. Strömmen av meddelanden beror som når individen per period dels på hur mycken information om dels på individens egen sökaktivitet, Ju fler aktuella vakanser som skapas och sprides inom delmarknaden. företagen arbetar för att fylla dessa vakanser det finns, ju aktivare vakanser (t. ex. genom annonsering och olika former av värvningsarbete), är och ju bättre tillgång till formella ju effektivare arbetsförmedlingen informationskanaler den arbetssökande har, desto fler och informella meddelanden når honom per tidsenhet. Man kan få ett (ofullständigt) mått på de informationsströmmar på arbetsmarknaden som möter en enskild arbetssökande genom att jämföra arbetslösa. Arbetsförmedlingama för antalet lediga platser med antalet statistik att uppgifterna då gäller de över detta, men det bör poängteras och de arbetslösa som lediga platser som anmäls till arbetsförmedlingarna vid arbetsförmedlingarna. I båda fallen får vi endast en partiell registreras del gäller dessutom att täckning av totalantalet. För de arbetssökandes ett nytt arbete inte är arbetslösa och alla arbetslösa alla de som önskar via arbetsförmedlingarna. Till detta kommer att det söker inte arbete numera inte sker en fullständig registrering av dem som söker arbete via arbetsförmedlingarna eftersom försöksverksamhet med öppen förmedling

bedrivs i vissa län. Den öppna förmedlingen innebär att de arbetssökande som förmedlingen får reda på lediga platser genom att gå till de listor ut. Man behöver därför inte ta kontakt med någon av förmedlägger lingens tjänstemän för att bli anvisad arbete. Av figuren 3: l framgår bl. a. att storstadslänen har fler lediga platser

per arbetslös än övriga län. Dessa har i sin tur alltid fler lediga platser per Vi ser också att svängningarna är kraftigare för arbetslös än skogslänen. storstadslänen än för övriga län. Skogslänen har de minsta svängningarna låg nivå. För skogslänens del ser vi att det och ligger alltid på en mycket normalt finns mindre än ett ledigt arbete per arbetslös medan övriga län kommer under denna siffra endast i samband med konjunkturnedgångar. den studerade perioden endast För storstadslänens del var det under år l97l som man korn under den senaste kraftiga konjunkturnedgången under denna siffra. att notera att skillnaden i det informations- Det är också intressant en enskild arbetslösi flöde via utlysta lediga platser på AF som möter mindre under lågkonjunktur än under olika regioner är betydligt Detta kan vara en förklaring till att den regionala högkonjunktur. är koncentrerad till högkonjunkturår. Under fjärde kvartalet migrationen ledigt arbete per arbetslös i år l97l fanns det t. ex. en fjärdedels inte nämnvärt vid en flyttning till ett Läget förbättrades skogslänen. det fanns fortfarande mindre än ett ledigt arbete per storstadslän, 1970 fanns det mindre än arbetslös. Ser vi i stället på högkonjunkturåret medan en arbetslös i ett ledigt arbete per arbetslös i skogslänen

360 Lokala arbetsmarknader

ANTALLEDIGA PLATSER ANTALARBETSLÖSA

STORSTADSLÃN

Figur 3: 1 Antalet vid arbetsförmedlingarna registrerade Iediga platser ÖVRIGA LÄN per arbetslös för storstadslánen, skogslánen och övriga län. |

SKOGSLÄN Källa: AMS: s arbets- 1234 1234 |_(VÅRTAL marknadsstatistik 1962 1963 1964 Oüå 19661061 1908 IGN I970 10 1972 ÅR genomsnitt kunde välja mellan 4,5 arbeten lediga i storstadslänen. Skillnaderna i informationsflödet var ännu mer accentuerade under år 1965 då det för storstadslänens del fanns över 8 lediga platser per arbetslös medan skogslänen fortfarande hade under en ledig plats per arbetslös.

3.4 När sker övergången frán öppen till dold arbetslöshet?

Diskussionen på de föregående sidorna om de faktorer som påverkar sökbeteende och aspirationsnivå bör också kunna användas vid studier av de faktorer som avgör när man slutar söka och temporärt eller permanent

slutar att tillhöra arbetskraften. Detta är kanske ett ännnu viktigare problem än arbetslösheten. Det gäller ju åtminstone delvis människor som blivit utslagna och inte längre kan hävda sig på arbetsmarknaden. Bortsett från miljöfaktorernas inverkan skulle en arbetslös sluta söka när nuvärdet av inkomsten (pensionen, värdet av arbetsinsatsen i hemmet e. d.) överstiger det förväntade kapitaliserade värdet av fortsatt sökaktivitet. Ju högre inkomsten är om han väljer att dra sig tillbaka, ju

högre sökkostnader, ju lägre den arbetslönen är inom genomsnittliga delmarknaden och ju mer sällan meddelanden om lediga platser kommer, desto större är sannolikheten för avgång ur arbetskraftenl

3.5 Det är inte förhållandena på delmarknaden som påverkar sökbeteendet, utan hur mzm uppfattar dessa

Det är viktigt att understryka att verkan av de faktorer som vi diskuterat

ovan och som påverkar sökbeteendet beror på hur den arbetssökande uppfattar dem. Om genomsnittslönen inom delmarknaden är låg så förorsakar detta t. ex. en låg aspirationslön om individen känner till detta. Det är klart att förväntningarna är starkt influerade av arbetsmarkl nadsläget men ingen har perfekt information och förväntningarna skiljer R. Gronau: Information sig från en individ till en annan, bl. a. beroende på olika erfarenhet (man and Frictional Unemploykan t. ex. under söktiden ha samlat olika ment”, American Economic löneerbjudanden och på så sätt bildat sig divergerande om Review, juni 1971, uppfattning genomsnittslön och lönesprids. 298-299. ning). Ju snabbare marknadsförhållandena ändras, desto troligare är det

Informationsströmmar. . . 361

att de arbetssökande fattar felaktiga beslut. Är de alltför pessimistiska

kan vara fallet i början av en konjunkturuppgång) så håller de för (vilket och den genomsnittliga arbetslöshetstiden faller. Låg låga aspirationslöner kan också leda till att allokeringen av arbetskraften på de aspirationsnivå blir sämre än vad den skulle bli med längre söktider och lediga platserna därmed fler kontakter. Orealistiskt förväntningar kan också pessimistiska leda till att en del avgår från arbetskraften som inte skulle göra det om de kände till På motsvarande sätt kommer alltför optimis-

marknadslägeU.

tiska förväntningar att leda till högre aspirationslöner, större löneökning-

ar (för dem som får arbete) och förlängda arbetslöshetsperioder.

4 Den enskilda arbetsmarknadens funktionssätt, interaktionen

mellan arbetslösa och vakanser

J. J. Mc Call: Economics l det föregående avsnittet beskrevs hushållens och företagens sökbeteenof Information and Job de på en del av arbetsmarknaden. Diskussionen utvidgas nu till att gälla Search” Quaterly Journal

mellan och anställda. Framställningen bygger på en of Economics, februari samspelet företag 1970 s. 120-122. artikel av Charles Holtz från vilken skissen i figur 4: l är hämtad. Skissen och flödena 2 C. Holt: Job Search, visar sambanden mellan bestånden på arbetsmarknaden. Phillips Wage Relation, av varor och tjänster inritad. Denna Nederst i figuren är produktionen and Union Influence: är naturligtvis baserad på efterfrågan på de nyttigheter som produktion Theory and Evidence, fordras insats av olika produktionsfakto- i E. Phelps (editor): produceras. För produktionen Microeconomic Founrer, bl. a. arbetskraft. Vid givna priser på de olika produktionsfaktorerna dations of E mployment och på de varor och tjänster som produceras uppstår (i perfektkonkur- and Inflation Theory, av det studerade slaget (viss New York 1970, s. 52-123. rensfallet) en viss efterfrågad arbetsstyrka

lcke förvärvsarbetande familjemedlemmar L

Arbetslösa vakanser

T

Återanställningar Avgångar Avskedanden Pensioneringar och nyanställningar och övergång

ill

till barnarbete och studier Nya vakanser Anställda

Tillgänglig arbetsstyrka

Eltertrágad arbetsstyrka

Produktion

Figur 4:1 Samspelet melför varor lan anställda, arbetslösa Efterfrågan och tjänster och vakanser.

362 Lokala arbetsmarknader

utbildning, lokalisering m. m.). I den mån antalet anställda av denna kategori är mindre än det önskade antalet uppstår vakanser. Dessa är lika med skillnaden mellan den efterfrågade och tillgängliga I arbetsstyrkan. ringen mellan produktion och anställda noteras nya vakanser. De uppstår genom att den efterfrågade arbetsstyrkan ökar på grund av ändrade relativa faktorpriser eller på grund av att efterfrågan på varor och tjänster ökar. Nya vakanser kan också uppstå p. g. a. att de äldsta årgångarna anställda lämnar företagen och pensioneras, att en del anställda avskedas eller avgår. Orsaken till det sistnämnda kan antingen vara att de som tillfälligt arbetslösa önskar söka ett mer attraktivt arbete eller att de direkt övergår till ett annat företag. Även vid oförändrad efterfrågan på arbetskraft skapas det ständigt nya vakanser av dessa anledningar. Det sker ett ständigt tillflöde till beståndet av vakanser. Beståndet av vakanser tappas av genom i form av rekrytering återanställning av temporärt permitterade och nyanställningar. Detta tilltlöde av anställda sker alltså dels genom att beståndet av arbetslösa minskar, dels genom att arbetare övergår direkt från ett företag till ett annat. Beståndet av vakanser påverkas inte, ej heller beståndet av anställda. I figuren visas också hur beståndet av arbetslösa påverkas. Det ökar genom avgångar och avskedanden samt genom att nya årgångar tillföres arbetskraften. Beståndet minskar genom återanställningar och nyanställningar samt genom att vissa arbetslösa avgår från arbetskraften, t. ex. för att övergå till hushållsarbete. Det kan vara av intresse att belysa omfattningen av några av de diskuterade strömmarna i figur 4:1 med empiriskt material från den svenska arbetsmarknaden Om vi först ser på tillskottet till beståndet av arbetslösa så sker detta dels från icke förvärvsarbetande familjemedlemmar, dels från beståndet av anställda. Det senare tillskottet kan vi uppskatta med hjälp av AKU:s uppgifter över antalet arbetslösa 0-2 veckor. Eftersom studerande och nyutexaminerade samt nytillkommande äldre arbetssökande utan arbete ej räknas in i arbetskraften och därmed ej som arbetslösa så skulle denna siffra ge besked om det genomsnittliga flödet per vecka som lämnar beståndet av anställda och som ökar beståndet av arbetslösa. Enligt AKU uppgick tillskottet till beståndet av arbetslösa från beståndet av sysselsatta, så när som på smärre konjunkturvariationer, till omkring 0,5 % av antalet sysselsatta igenomsnitt per vecka. Multiplicerar vi denna siffra med antalet veckor per år får vi fram att det årliga tillflödet ligger på 25 % av antalet sysselsatta. Annorlunda skulle uttryckt en sysselsatt i genomsnitt bli arbetslös ungefär vart fjärde år. En del blir dock aldrig arbetslösa medan andra blir det flera gånger per år. Flödet från beståndet av arbetslösa till beståndet av sysselsatta går att belysa med hjälp av AKU: s material. Följande figur anger arbetslöshetens längd i genomsnitt under åren 1966-1972 för hela riket. 1 För en närmare statistisk Vi ser att den genomsnittliga arbetslöshetstidens längd trendmässigt belYsnmg hüvisas “ul- har ökat under den studerade perioden och att den dessutom uppvisar Persson: En arbetsmarknads- . . _ _ ,_ _, teori för 70-talet, Ekono- vissa konjunkturbetonade variationer. Under forsta kvartalet år 1970 nar misk Debatt 1973:7. arbetsmarknadsläget var gott och arbetslösheten låg så var också den

Informationsströmrrtar. .. 363

Veckor

.a 5 Figur 4: 2 Arbetslöshetens 4 Kvartal längd i medeltal antal °°* veckornztiämnade

1234:234:23412341234123412341234

:ses 1951 :sea m9 mo m: m2 ma värden).

längd kort. Under första kvartalet genomsnittliga arbetslöshetsperiodens år 1973 då det rådde hög arbetslöshet var också den genomsnittliga längd lång. Av figuren framgår det vidare att den arbetslöshetsperiodens uppgick till omkring 12 genomsnittliga arbetslöshetsperiodens längd Detta skulle innebära att hela beståndet arbetslösa byts ut veckor. i likhet med ungefär fyra gånger per år. Bakom denna siffra döljer det sig fallet med flödet från beståndet av sysselsatta givetvis stora individuella variationer.

4.1 Systemets reaktioner pá störningar

Det kan vara instruktivt att se hur den skisserade på denna punkt arbetsmarknadsmodellen reagerar då t. ex. efterfrågan på arbetskraft ändras. vakanser, arbetslösa och anställda en längre tid varit Antag att antalet konstanta. Det innebär att flödena till och från de olika bestånden tagit ut varandra. och arbetarnas förväntningar om läget på Företagens arbetsmarknaden har inställt sig efter de rådande förhållandena. och tjänster. Priserna Så inträffar en efterfrågeökning på vissa varor stiger, företagens lager minskar och de planerar att utvidga produktionen. De kommer då att behöva anställa mer folk vilket ökar antalet vakanser. in till arbetsförmedlingen, annons- De lediga platserna kan rapporteras volymen under lediga platser ökar, arbetare tillfrågas på informell väg om i de olika företagen m. m. Informationsde är villiga att ta anställning strömmen från företagen om lediga platser ökar.

364 Lokala arbetsmarknader SOU 1974: 2

Om de arbetssökandes aspirationslöner är konstanta innebär detta att sannolikheten för att en arbetssökande skall acceptera ett anställningserbjudande har ökat. Om alla företagen höjer sina erbjudanden så kommer den genomsnittliga lönenivån att stiga, vi får löneglidning. Det är också troligt att företagen sänker sina aspirationsnivåer något för att kunna öka sin rekrytering, dvs. de sänker kvalitetskraven på de anställda. Hur snabbt den skisserade lönestegringsprocessen kommer i gång beror på hur snabbt företagens förväntningar om arbetsmarknadsläget förändras. Ju längre tid det tar för företagen i genomsnitt att uppfatta åtstramningen på marknaden, desto lägre blir till en löneglidningen början och desto långsammare kommer också att företagen kunna rekrytera ett visst antal arbetare. När antalet vakanser och informationsströmmen om lediga platser ökar så minskar sannolikt både arbetslösheten och den genomsnittliga arbetslöshetstiden. Sannolikheten för att den arbetslöse skall få kontakt med ett företag ökar. Vad som på denna punkt exakt händer är emellertid beroende av om den arbetslöses är oförändrad sökstrategi eller ej. Vi får förutsätta att han har vissa förväntningar om hur lön och anställningsförhållanden fördelas mellan de olika företagen. Om hans förväntningar är anpassade till det ursprungliga läget på arbetsmarknaden så kommer en ökning i strömmen av anställningserbjudanden till relativt goda villkor endast att tas till intäkt för att han har haft tur. I så fall kommer han att snabbt anta ett erbjudande. En vakans och en arbetslös försvinner. Antalet anställda ökar med en person. Den ökade strömmen av goda erbjudanden kan medföra att den arbetslöses förväntningar om arbetsmarknadsläget förändras. Detta medför att de mottagna erbjudandena inte är lika goda relativt sett som i förhållande till de ursprungliga förväntningarna om läget på arbetsmarknaden. Det innebär i sin tur att den arbetslöses aspirationsnivå stigeri takt med förväntningarna om tillståndet på arbetsmarknaden. Denna effekt skulle något hämma i arbetslösheten minskningen och den genomsnittliga arbetslöshetstiden. Vi kan också förvänta oss att förvärvsintensiteten ökar genom att strömmen från beståndet av anställda och arbetslösa till icke förvärvsarbetande familjemedlemmar minskar som strömmen samtidigt därifrån till beståndet av arbetslösa ökar. Hur snabbt dessa förändringar i strömmarnas omfattning sker beror bl. a. på hur fort förväntningarna om arbetsmarknadsläget påverkas. Förändringarna i förvärvsintensiteten är av speciellt intresse i den mån de är irreversibla. Om t. ex. högkonjunktur innebär att en del människor som förut inte aktivt sökt arbete därför att de bedömt det som utsiktslöst att få något, nu söker och erhåller ett arbete, kan_det tänkas att högkonjunkturen kan minska den dolda arbetslösheten också på längre sikt. Omvänt är det möjligt att en lågkonjunktur kan friställa en del människor som sedan får permanenta sysselsättningsproblem och så småningom ger upp sökandet efter ett nytt arbete, jämför diskussionen i avsnitt 3.3.

. . 365 Informationsströmmar.

Den restarbetslöshet som varje lågkonjunktur lämnar efter sig, respektive den permanenta ökning i förvärvsintensiteten som följer på varje högkonjunktur kan tänkas vara beroende av bl. a. den grupp människor som berörs och den del av arbetsmarknaden som studeras. är det främst den äldre arbetskraften som Vad gäller restarbetslösheten drabbas. Detta beror bl. a. på att dess allmänna utbildning ligger relativt i tiden och därför inte är lika aktuell som de yngres, att de långt tillbaka hunnit på ett visst företags rutiner (dessa äldre specialisera sig mer till andra kunskaper är ju inte alla gånger särskilt lätta att överflytta andra branscher) och att de i allmänhet är mindre företag och inom Dessa faktorer är givetvis särskilt flexibla än den yngre arbetskraften. i tider av snabba strukturförändringar då den äldre arbetskraftens viktiga erfarenhet inte alltid kommer till sin rätt, just därför att dess större aktualitet snabbt minskar. höjs permanent i och med När det gäller grupper vars förvärvsintensitet främst de yngre åldersgrupperna som en högkonjunktur är det givetvis berörs. Dessa får ju på detta sätt möjlighet att skaffa sig praktisk och blir därmed mer attraktiva för arbetsgivarna i yrkeserfarenhet fortsättningen.

4.2 Sökprocess och marknadsstorlek

Det är troligt att sökprocessen på en marknad fungerar bättre ju större fall en viss gräns. Anledningen till detta är denna är, i vart upp till Ju större skillnader det är mellan de olika vakansernas heterogeniteten. och arbetssökandenas inbördes egenskaper och krav på motpartens egendesto större måste urvalet vara för att man skall kunna skaper, tillfredsställa vissa minimikrav. Det betyder inte att arbetslöshetens

genomsnittslängd eller den tid det tar att fylla en vakans blir längre på en tunn marknad, men i så fall sker det till priset av lägre aspirationsnivåer av de arbetssökande på olika arbeten. Av och en sämre slutlig allokering den bearbetning som ERU låtit göra av AKU framgår det att arbetslöshetens lika för de olika H-regionerna. För längd var anmärkningsvärt i februari månad åren 1970-73 var AKU-undersökningarna vidtagna arbetslöshetens i genomsnitt för de fyra längd för de olika H-regionerna Hl och mättillfällena i veckor 14,0, H2 14,2, H3 13,3, H4 14,4, H5 14,7

H6 14,7!

En annan anledning till den större marknadens överlägsenhet i detta avseende är att av vakanser och arbetssökande inte är uppkomsten i tiden. Ju större marknaden är, desto mer perfekt synkroniserade

till de anmärkningsvärt små skillnaderna i Det finns dock andra förklaringar orter genomsnittlig arbetslöshetstid för de olika regionerna. För det första drabbas med lång förväntad arbetslöshetstid av utflyttning, vilket sänker arbetslöshetstiderna på utflyttningsorten. Detta gäller givetvis i synnerhet om det är de som haft extra stora svårigheter att få ett godtagbart arbete som flyttar. För det andra kan de som varit arbetslösa extra länge resignera och övergå till dold arbetslöshet. Detta sätter ett övre tak för arbetslöshetstiderna. Slutligen kan AMS:s kraftiga arbetsmarksänka arbetslöshetstiderna nadspolitiska insatser i orter med sysselsättningsproblem därstädes. Detta gäller i synnerhet om de långtidsarbetslösa prioriteras.

366 Lokala arbetsmarknader

kommer emellertid dessa oregelbundenheter att ta ut varandra. Detta skulle alltså också minska de genomsnittliga arbetslöshets- och vakanstidernal.

4.3 Phillipskurvan

Med utgångspunkt i de allmänna tankegångama om hushållens och företagens sökaktiviteter på arbetsmarknaden kan man bl. a. härleda phillipskurvan. Denna kurva beskriver sambandet mellan arbetslösheten och lönestegringarna, se figur 4: 32: Vi ser att ju högre lönestegringstakten (löneglidningen) är, desto lägre är antalet arbetslösa (eller andelen arbetslösa av arbetskraften inom delmarknaden). Vidare är kurvan konvex underifrån vilket innebär att successiva minskningar i lönestegringstakten med en procent måste köpas med en successivt allt större ökning i arbetslösheten. För att förklara varför kurvan den sökteori enligt som presenterats ovan borde se ut som den gör, dvs. ange ett negativt samband mellan lönestegring och arbetslöshet kan följande användas. resonemang Antag att det inträffar en med ökad konjunkturuppgång efterfrågan på arbetskraft. De arbetssökande kommer då att få allt bättre erbjudanden i genomsnitt av de företag han kontaktar. Han kan då förväxla ett stigande löneläge, dvs. att hela lönefördelningen förskjuts uppåt, med att han har lyckats komma i kontakt med företag på den övre delen av lönefördelningen. Han accepterar då erbjudandet när han, om han hade känt till den nya lönefördelningens utseende, borde ha fortsatt att söka. Det innebär att arbetslösheten faller under en konjunkturuppgång med stigande löner, eller löner som stiger snabbare än vad man har förväntat sig. När sedan förväntningarna har hunnit anpassa sig till den nya fördelningen stiger åter sökarbetslösheten. Det krävs alltså att lönefördelningen och därmed det genomsnittliga hela tiden löneläget förskjuts snabbare än förväntningarna för att arbetslösheten skall hållas på en lägre

nivå.3.

Om denna hypotes är riktig borde en fallande arbetslöshet främst bero

på att den genomsnittliga arbetslöshetens längd faller, inte på att antalet personer som blir arbetslösa minskar. Arbetslösheten beror nämligen multiplikativt på hur många personer som blir arbetslösa per vecka och hur många veckor de sedan i genomsnitt är arbetslösa. Arbetslösheten l kan därför Detta fenomen studeras antingen minska p. g.a. att färre personer än förut tillförs i S. Öbergs bidrag i denna beståndet av arbetslösa eller att, vid oförändrad arbetslöstillströmning, bilaga. hetsperioderna minskar. Vi kan då jämföra den faktiska arbetslöshetens 3 För en översikt av dis- utveckling (som beror både på variationer i tillströmningen av nya kussionen om sambandet mellan sökprocesser och 2 teorin för phillipskurvan Phillipskurvan har för Sveriges del estimerats av bl. a. L. Jacobsson och A. se C.-H. Siven: ”Micro- Lindbeck i Labor Market Conditions, Wages and Inflation - Swedish Experiences enomic Foundations of 1955-67”. The Swedish Journal of Economics, Juni 1969. Se också L. Jacobsson och A. Lindbeck: On the Transmission Mechanism of Wage Change, The Swedish Employment and Inflation Theory - a Survey. Journal of Economics, September 1971 samt R. Andersson: Löneglidningen inom Swedish Journal of den egentliga industrin under perioden 1956-67”. Nationalekonomiska institutio- Economics, 1972: 3. nen vid Stockholms universitet, stencil VT 1969.

Informationsströmmar . . . 367

% lönestegring

1k

Figur 4:3 Phillipskurvan anger sambandet mellan 4A procentuell Iönestegring och antal arbetslösa i

% arbetslösa procent av arbetskraften.

och i den tid de arbetslösa i genomsnitt är arbetslösa förändringar med den arbetslöshet som skulle råda om endast tillströmarbetslösa) arbetslösa varierade medan arbetslöshetstiderna var ningen av nya konstanta. Om den faktiska arbetslösheten uppvisar större konjunkturvariationer än den del av arbetslösheten som beror på att tillströmningen varierar, inte arbetslöshetstiden, så har vi därigenom av nya arbetslösa stöd för den förklaring till phillipskurvan som fått ett indirekt empiriskt ovan. Figur 4: 4 redovisar dels den faktiska arbetslöshetens presenterats kurva), dels den hypotetiska utveckutveckling åren 1966-72 (heldragen arbetslösling av arbetslösheten som skulle följa om den genomsnittliga hetens längd var konstant (streckad kurva). Den senare kurvan redovisar m. a. 0. de variationer i arbetslösheten som beror på att tillströmningen

av nya arbetslösa varierat

mellan kurvorna i figur 4: 4 ser vi att rensningen för Vid en jämförelse minskar konjunktursvängningama i arbetslösarbetslöshetstidens längd heten. Medan skillnaden mellan lågkonjunkturvärdet och högkonjunkturvärdet för arbetslösheten ligger på en procent (hänsyn har då tagits till att arbetslösheten tillväxer trendmässigt) så minskar den till ungefär 0,75 %

då verkan av variationer i arbetslöshetsperiodens längd har eliminerats. att stöds av det empiriska materialet. Den Detta innebär hypotesen förklaring av phillipskurvans utseende som bygger på att arbetslöshetsökar vid en konjunkturnedgång och minskar vid en periodens längd konjunkturuppgång motsägs sålunda inte av data från AKU. arbetslösheten vidare en trendmässig ökning Enligt figur 4: 4 uppvisar denna ”tillväxtfrån omkring l,5 % år 1966 till 2 % år 1972. Omkring trend varierar den sedan med konjunkturläget. Däremot skulle arbetslösheten från 2,25 % i periodens början till 2 % vid dess falla trendmässigt

lFör att få fram denna hypotetiska arbetslöshetssiffra har den faktiska arbetslösheten dividerats med den genomsnittliga arbetslöshetsperiodens längd under kvartalet i fråga. För att normera detta arbetslöshetstal har vidare det dividerats med medelvärdet aktuella kvartalets genomsnittliga arbetslöshetsperiod av den genomsnittliga arbetslöshetsperiodens längd för samtliga kvartal.

368 Lokala arbetsmarknader

%

Figur 4: 4 Antalet arbetslösa i % av arbetskraften. Den faktiska arbetslösheten (heldragen kurva) samt den för variationer i arbetslösh etstidens

längd rensade arbetslösheten (streckad Kvartal kurva) (utjämnade och år 12341234123412341234123412341 värden). 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

slut om arbetslöshetsperiodens längd varit konstant. Detta sammanhänger med den trendmässiga tillväxten i den genomsnittliga arbetslöshetsperiodens längd, jämför figur 4: 2. Boven bakom den långsiktiga tillväxten i arbetslösheten skulle således vara ökningen i den genomsnittliga arbets-

löshetstidens längd, inte att flera än förut personer blir arbetslösa. De som blir arbetslösa blir i stället arbetslösa desto längre tid. Det är självklart att detta är ett allvarligt socialt problem. Litet tillspetsat skulle man kunna säga att det inte är något problem om 365 personer blir arbetslösa en dag var. Men om en person blir arbetslös ett år är det V genast

värre.

En möjlig förklaring till att phillipskurvan är konvex underifrån är att den ökning i företagens rekrytering som inträffar under en högkonjunktur till en början sker främst genom att företagen accepterar ett större antal personer i den kö av arbetssökande de har att välja mellan under en lågkonjunktur. När sedan stramas arbetsmarknadsläget åt övergår företagen i allt större till att utsträckning höja lönerna för att dra till sig arbetskraft. Det skulle innebära att företagen då de önskar öka rekryteringen till en början främst åstadkommer detta genom att sänka sina krav på de för att nyanställda sedan övergå till att lägga tyngdpunkten på att öka sin egen attraktivitet genom lönehöjningar. Att det kan vara lönande att under en inledningsfas i första hand sänka kraven på de nyanställda beror på att dessa kravi utgångsläget (under en lågkonjunktur) redan är högt ställda.

Regionala och branschmássiga variationer i phillipskurvans utseende

Eftersom förutsättningarna för sökbeteendet skiljer sig åt mellan olikstora marknader skulle också vara phillipskurvorna olika för olika branscher och regioner. En hypotes är att de större regionernas skalfördelar i

Informationssträmmar. . . 369

sökprocessen skulle leda till en lägre arbetslöshetsprocent vid varje lönestegringstakt än i små regioner eller branscher. En annan hypotes är att förväntningarna om marknadsläget påverkas snabbare av förändringar i marknadsläget på större delmarknader. Detta skulle leda till att har flackare lutning på stora delmarknader än i små. Det phillipskurvan bör dock understrykas att samspelet med övriga delar av arbetsmarknaden kan modifiera det skisserade förloppet, vilket skulle påverka den enskilda delmarknadens phillipskurva. Detta samspel kan t. ex. ta sig uttryck i att individerna anpassar sig till förändringar i olika delar av arbetsmarknaden genom att flytta från en delmarknad till en annan. Det kan också tänkas att samspelet mellan de olika delmarknadema påverkar den aggregerade phillipskurvans utseende, phillipskurvan för arbetsmarknaden som helhet. Dessa frågor kommer att beröras närmare i nästa avsnitt. Det har inte varit möjligt att i detta sammanhang härleda branschmässiga och regionala phillipskurvor på basis av svenskt empiriskt material. Vi nöjer oss i stället med att belysa olikheterna i olika regioners arbetsmarknadssituation med arbetslöshetsdata från AKU. Den genomsnittliga arbetslösheten var för februari månad åren 1970-73 i stort sett sjunkande med befolkningsunderlaget: H, 1,7 %, H2 2,6 %, H3 2,8%, H4 2,4%, H5 3,33% och H6 5,3%. Det enda undantaget från regeln var under denna period således omkastningen av

H3 och H4 där H4 hade lägre arbetslöshetsprocent än H3.l

Bakom dessa genomsnittssiffror döljer sig ett konjunkturförlopp som inte var helt synkroniserat för H-regionerna, se fig. 4: 5. Vi ser att storstadsområdena H, och H2 uppvisade en relativt jämn ökning av arbetslösheten för hela perioden 1970-73. För de närmast därpå i storleksordning kommande ortstyperna H3 och H4 uppnåddes den högsta arbetslösheten år 1972. För ortstyperna med det lägsta befolkningsunderlaget (som vi slagit ihop eftersom urvalet annars skulle ha blivit för litet) innebar år 1972 istället den lägsta arbetslösheten under hela tiden den studerade perioden. Vad detta beror på är oklart. En hypotes är att AMS: s sysselsättningspolitik i dessa regioner haft en sådan stark effekt på sysselsättningen att den av lågkonjunkturen betingade nedgången mer än kompenserats. Mot denna hypotes talar emellertid den kraftiga uppgången av arbetslösheten i de befolkningsfattiga orterna under år 1973. Det kan nu vara av intresse att undersöka om variationerna i arbetslösheten för de olika ortstyperna uppvisar samma mönster visavi arbetslöshetsperioderna som för riket i helhet. En viktig komponent i teorin för de faktorer som ligger bakom phillipskurvan är ju att förändringar i arbetslöshetstalen samvarierar med den genomsnittliga arbetslöshetstidens längd. Om vi då rekonstruerar den utveckling av arbetslösheten som skulle ha skett.i de olika ortstyperna-om arbetslöshetsperioderna var konstanta över konjunkturförloppet så skulle vi få en mindre markant svängningsrörelse för arbetslösheten. [figur 4: 6 har den , Källa_ ERU_ s bearbet_

faktiska utvecklingen av arbetslösheten för de olika ortstyperna återgetts 4,,

ningar Axl), februari_

med en heldragen linje. Den utveckling av arbetslösheten som skulle ha undersökningarna

370 Lokala arbetsmarknader

^r

Norra glesoch tätbygden

“sms Götebor

och MaFmö

Större städer Södra mellanbygden Stockholm

“2 ”4 “3

“1 Figur 4: 5 Arbetslösheten i olika orrstyper för februari månad 19 70- I I I ä” 1973. Jfrfig. 4:6. 1970 1971 1972 1973

Anm. Slumpmässiga stickprovsfel förekommer.

Källa: ERU: s bearbetningar av AKU, februari-undersökningarna.

skett om arbetslöshetstiderna var konstanta med en streckad återges kurva. Vi ser att i vissa av ortstyperna variationer utgör i arbetslöshetsperioderna den huvudsakliga orsaken till förändringarna i arbetslöshetstalen över perioden. Särskilt markant är detta i H2 och H4 som skulle ha uppvisat ytterst måttliga förändringar i arbetslösheten om inte arbetslöshetstidema hade förändrats under perioden. För Stockholmsregionen har variationer i arbetslöshetstiderna inte betytt mycket för arbetslöshetens utveckling. Här är det i stället framför allt strömmen av nytillkomna arbetslösa som varit orsaken till den ökade arbetslösheten. En viss ökning av arbetslöshetsperioderna har dock till de under bidragit perioden ständigt stegrade arbetslöshetstalen. För gruppen större städer, H3, har variationer i arbetslöshetstiderna inte betytt mycket för svängningarnasi arbetslösheten amplitud. Däremot skulle konstanta arbetslöshetstider ha inneburit en fasförskjutning så att den maximala arbetslösheten skulle ha infallit redan år 1971, i stället för år 1972. Detta innebär att den begynnande lågkonjunkturen i februari år 1971 i denna främst ortstyp medförde en hög omsättning av de arbetslösa. av Tillströmningen nytillkomna arbetslösa var hög, men arbetslöshetsperioderna var korta. De minsta orterna, H5 och H6 (sammanslagna av statistiska avviker skäl), markant från de övriga ortstyperna vad gäller orsakerna till arbetslöshetens utveckling. Vi ser här att konstanta skulle ha arbetslöshetsperioder

. . 371 Informationsströmmar.

för arbetslösheten. För inneburit en mycket starkare svängningsrörelse korta har uppgångar i arbetslösdenna visserligen undersökningsperiod med fallande arbetslöshetsperioder och nedgångar i heten varit förenade Detta är stick i arbetslösheten följts av stigande arbetslöshetsperioder. för riket. Förklaringen till denna awikelse kan stäv mot utvecklingen troligtvis sökas dels i arbetsmarknadspolitikens kraftiga genomslag i H5 arbetslöshetstidema för en viss och H6, dels i att de genomsnittliga

regiontyp påverkas av flyttningsrörelserna.

/\ / 5 Större städer 5 / \ / / \ / 4 \ / / , H5+Hs 3 \ /

2 Norra tät- och glesbygden

1 1

1970 1971 1972 1973 1970 1971 1972 197?

Figur 4: 6 Den faktiska (heldragen kurva) samt den för variationer iarbetslöshetstidens längd rensade arbetslösheten (streckad kurva) i olika ortstyper februari månad 1970-1973.

Anm: Slumpmässiga stickprovsfel förekommer.

Källa: ERU: s bearbetningar av AKU, februari-undersökningarna.

372 Lokala arbetsmarknader

5 Samspelet mellan olika arbetsmarknader

regioners

Om förhållandena ändras inom en viss delmarknad, t. ex. genomsnittligt löneläge och informationsströmmar, kommer det tidigare balansförhållandet mellan marknaden och delar av arbetsmarknaden övriga att rubbas. Vad som händer beror bl. a. på hur mycket förhållandena på delmarknaden har ändrats i förhållande till läget på andra håll, hur snabbt informationen sprides till individerna i andra delmarknader och vilka hinder det existerar för rörelsen mellan olika delar av arbetsmarknaden. Dessa frågor diskuteras kortfattat i det föreliggande avsnittet. Om efterfrågan på arbetskraft och därmed antalet vakanser ökar i delmarknaden A kommer detta att medföra att kontaktfrekvensen ökar och den genomsnittliga arbetslöshetstiden faller. Vi får också en tendens till stigande löner och förbättrade arbetsförhållanden. För arbetslösa i andra delar av arbetsmarknaden innebär det, i den mån de får reda på förändringen, att det blir attraktivare än förut att överväga en förflyttning till A. Denna förflyttning har en geografisk, branschmässig eller utbildningsmässig dimension eller utgör en kombination av dessa rörelser. Eftersom den enskilde inte har perfekt information om den egna delmarknaden och ännu mindre om den eventuella inflyttningsmarknaden måste flyttningsbeslutet fattas under osäkerhet. Ju mer omfattande den eventuella flyttningen är, dvs. om den innebär både byte av pendlingsområde, flyttning från en regionstorlek till en annan, från en typ av arbetsförhållanden till en helt annan desto mer typ osv., information måste samlas in för att beslutsunderlaget skall bli något så när tillräckligt. Det finns naturligtvis fler flyttningsbarriärer än bristande kännedom om förhållandena på den eventuella inflyttningsdelmarknaden. Flytt-

ningskostnaqer, utbildningskostnader, förlust av tillgången till vissa

miljöfaktorer m. m. är exempel på sådana återhållande faktorer. Det bör också att flyttningen påpekas från många synpunkter kan ses som ett investeringsproblem där omedelbara kostnader förorsakade av förflyttningen skall uppvägas av framtida intäkter. Jag skall inte beröra dessa frågor närmare här utan hänvisar till diskussioner av Åke Andersson och Claes-Henric Siven.2 När informationen om de ändrade arbetsmarknadsförhållandena i delmarknad A når ut till de andra delarna av arbetsmarknaden och förhållandena blivit attraktiva tillräckligt för att överväga flyttningskostnaderna kommer antalet arbetslösa att minska i de övriga delmarkna- 1 derna och i A. Inom varje omgivande delmarknad

Å. Anderssonpübets_ _öka är flyttningskost-

lokalise_ naderna olika fördelade på olika individer marknadspoüük, vilket innebär att successivt allt ringspolitik eller regional- fler arbetare strömmar till delmarknaden A allt eftersom förhållandena där förbättras och informationen

:äggågâkøälââäkáglslrâfk-

når ut till individer med allt sämre

nadsponükenysou1968:“informationsmöjligheter. Inte endast effekter inom omgivande delar av

s_ 93_ arbetsmarknaden bör tas i beräkning. Förbättrade arbetsmarknadsförhållanden 2 CH. Siven: Hushåncts inom A och successivt ökad information om detta kan också nå allt längre och längre bort lokaliseringsval) SOU liggande delmarknader (större geografiskt 1970: 15. avstånd, större skillnad i regionstorlek, större skillnad i utbildningsnivå

Informationsströmmar. . . 373

och branschförhållanden m. m.). l och med att arbetskraften strömmar till marknad A så kommer kontaktfrekvensen för företagen att öka. Vakanserna fylls snabbare och lönestegringsprocessen avtar i styrka. Däremot kommer arbetsmarknadsåt i de andra delarna av arbetsmarknaden eftersom läget att stramas av ett minskat antal arbetssökande, får allt företagen där, på grund svårare att fylla vakanserna. De kommer då att bedriva sin rekrytering mer intensivt och också förbättra anställningsförhållandena. Det motverkar dels överströmningen av arbetskraft till A, dels kommer dessa delmarknader att bli mer attraktiva för arbetare i längre bort belägna delar av arbetsmarknaden. Ett slags kedjereaktion sätts i gång där och informationsimpulser sprids från en delmarknad till en lönestegringsannan. De starkaste omfördelningarna av arbetskraften mellan olika delar av arbetsmarknaden åstadkommes av på längre sikt inte av förflyttningar De sker i stället som redan yrkesarbetande. genom att de nya årgångarna tillförs arbetskraften är annorlunda fördelade över de olika delmarknaderna än den äldre arbetskraften. Expansiva delar av arbetsmarknaden skulle i så fall, ceteris paribus, ha en arbetskraft av lägre genomsnittsålder än stagnerande eller tillbakagående delar. Hur kommer nu de enskilda delmarknadernas phillipskurvor respektive phillipskurvan för riket som helhet att påverkas av samspelet mellan de lokala arbetsmarknaderna? En första utgångspunkt för denna diskussion är naturligtvis att det måste föreligga rörlighet mellan de olika delarbetsmarknaderna för att någon interaktion över huvud taget skall kunna förekomma? Det finns två huvudtyper av rörlighet. För det första kan arbetskraften flytta från marknader med lågt efterfrågetryck till marknader med högt. För det andra kan företagen flytta i motsatt riktning. Anpassningen kan och på efterfrågesidan. Flyttningen behöver allså ske både på utbudssidan inte i någotdera fallet utan kan t. ex. avse en givetvis vara geografisk förändring. För företagens del är det dessutom oftast fråga yrkesmässig om att sammansättningen av personalen påverkas då det relativa arbetsmarknadsläget inom olika delmarknader förändras. Stramas marknaden för åt kan man t. ex. öka rekryteringen av civilingenjörer gymnasieingenjörer. Detta hindrar givetvis inte att det ibland kan vara fråga om mer dramatiska förändringar. Hushållet flyttar från en ort till en annan samtidigt som dess förvärvsarbetande medlemmar omskolas. Företaget från en ort till en annan samtidigt som det kanske förändrar sin flyttar produktionsinriktning. Det offentliga påverkar också denna rörlighet på

1 2 Av flyttarundersökningen 1971 framgår det bl. a. att 56 %av en grupp flyttare Indirekta effekter via som flyttat med AMS-bidrag från någon av kommunerna Dorotea, Vilhelmina, varumarknaderna eller via Umeå, Gällivare, Överkalix och Luleå under perioden 1969-70 var under 25 år. Se andra faktormarknader vidare R. Åberg: ”Geografisk rörlighet - sociala och ekonomiska effekter”, EFA kan dock fortplanta stör- 1972 samt Å. Dahlberg et al: ”Översiktlig beskrivning av forskningsprojekt samt ningar från en del av populationsbeskrivning av flyttargrupp och kontrollgrupp”, sociologiska institutio- arbetsmarknaden till en nen vid Umeå universitet, 1972. annan.

374 Lokala arbetsmarknader

olika sätt, hushållens genom arbetsmarknadspolitiken och företagens genom lokaliseringspolitiken. Vare sig det nu är fråga om rörlighet på arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan kommer den att i viss mån utjämna arbetsmarknadsförhållandena inom olika delar av arbetsmarknaden. Det skulle innebära vandringar längst de enskilda delmarknadernas phillipskurvor på så sätt att lönestegringstakten avtar och arbetslösheten tilltar på överhettade delmarknader medan lönestegringstakten (löneglidningen) tilltar och arbetslösheten avtar på arbetsmarknader med lågt efterfrågetryck (litet efterfrågeöverskott). Detta resonemang illustreras i figur 5:1 där den överhettade arbetsmarknaden betecknas med A och den med låg efterfrågan på arbetskraft med B. Vi får således en tendens till utjämning av både lönestegringstakten och arbetslösheten på grund av arbetskraftens och företagens rörlighet. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken har inte endast den effekten att den verkar utjämnande på arbetsmarknadsförhållandena inom olika regioner, branscher och yrkesområden. Den tenderar också att förskjuta den nationella phillipskurvan inåt i diagrammet. Detta innebär att man på nationell nivå kan minska både lönestegringstakten (och därmed inflationen) och arbetslösheten. Den rörlighet mellan olika l branscher som förekommer och som kan stimuleras genom politiska Det bör dock understrykas att det i allmänhet åtgärder förbättrar således inte endast resursallokeringen, dvs. effektivi-

måste vara fråga om en teten i utnyttjandet av landets samlade produktionsresurserl , utan har

bästa takt i omfördelningen också positiva stabiliseringspolitiska effekter. av resurser mellan olika marknader eftersom rörlig- Anledningen till att en rörlighetsstimulerande politik kan förskjuta den heten är förenad med nationella phillipskurvan inåt är att de enskilda delmarknadernas phillipsolika kostnader. kurvor är konvexa nerifrån? För att visa detta antar vi att phillipskurvorna för två delmarknader av arbetsmarknaden ser exakt likadana ut och 2 ”- att de båda marknaderna

-_S_tå*_135'b°t5_13'k' sysselsätter lika många personer. I figur 5: 2

nadspolitikikns? National- . . . representerar den heldragna phillipskurvan de bada delmarknadernas ekonomiska föreningens förhandlingar 1972 s. 48-49 phillipskurvor (dessa sammanfaller ju).

% Iönestegring % Iönestegring

lt n

Delmarknad A Delmarknad B

Figur 5. I Effekten på löne- \ stegringstakt och arbetslös- \ het av att arbetsmarknadsförhållandena utjämnas mellan två delarbetsmarknader. % arbetslösa % arbetslösa

In . . . 375

formationsströmmar

% lönestegring

TL

Figur 5:2 Sam bandet mellan delarbetsmarknademas phillipskurvor och phillipskurvan för hela riket. % arbetslösa

Antag nu att arbetsmarknadslâget är olika på de båda delmarknadema A på marknaden A: s phillipskurva ochi så att vi befinner oss i punkten Bzs phillipskurva. Den genomsnittliga arbetslöspunkten B på marknaden och kommer då för landet som helhet att heten lönestegringstakten medelvärdet av de båda delmarknadernas arbetslöshet resp. utgöra lönestegringstakt vilket ger oss punkten 2 i figur 5: 2. Om man i stället

kunde utjämna arbetsmarknadslâget på de båda marknaderna genom ökad rörlighet skulle man komma till punkten l som innebär både lägre

arbetslöshet och lägre lönestegringstakt för landet som helhet än punkten 2. Detta innebär att även om man inte påverkar de enskilda delmarkna-

dernas phillipskurvor, så kan man ändå genom rörlighetsstimulerande för hela riket inåt i diagrammet. Dessa åtgärder förflytta phillipskurvan behöver inte gälla arbetskraftens rörlighet utan kan lika åtgärder givetvis l figuren har hela landets phillipskurva utan väl gälla företagens rörlighet.

mellan delmarknadema betecknats med ll (den streckade

rörlighet kurvan) och med rörlighet med l (den heldragna kurvan).

6 slutsatser om inriktningen av framtida forskning Några

Den arbetsmarknadsteori som på de föregående sidorna presenterats aktualiserar de informations- och friktionsfenomen som är förknippade den I förlängningen kan teorin också med regionala problematiken. användas för att analysera hur pass effektivt arbetsmarknaden fungerar arbetskraften på olika arbetsplatser och vice när det gäller att fördela är inte endast samordningen mellan regional- och versa. l-lärvidlag av intresse, utan också hur man exempelvis arbetsmarknadspolitiken en mer ambitiös utformning av arbetsförmedlingens verksamhet genom skulle kunna effektivisera sökprocesserna på arbetsmarknaden] 1 att denna teori om arbetsmarknadens funk- Se C.-l-l. Siven: Arbets- Det måste understrykas arbete lösheten och den nya tionssätt forfarande är i början av sin utveckling. Ett omfattande arbetsmarknadsteorin, som skisserats i bilagan pågår för närvarande i baserat på de tankegångar Ekonomisk Debatt Institute under ledning av C. Holt. l-luvudvikten 1974: l. USA, bl. a. i The Urban

376 Lokala arbetsmarknader

läggs där vid empiriska undersökningar av arbetskraftens och företagens beteende på arbetsmarknaden. Man är särskilt intresserad av att mäta de olika flödena på arbetsmarknaden och undersöka vilka faktorer som påverkar deras förändringar. Man försöker också flödena uppskatta mellan olika delar av den amerikanska t.ex. den arbetsmarknaden, regionala rörligheten. Detta är säkerligen också en av de mest lovande utvecklingsvägarna för närvarande. Vi måste testa teorin mot empiriska data både för att kunna avgöra om de hypoteser som teorin ställer upp är riktiga och för att få fram kvantitativ kunskap om arbetsmarknadens funktionssätt i stort och om hur samspelet mellan dess delar fungerar. Den statistiska information som krävs, både för en djupare förståelse av de mekanismer som verkar på arbetsmarknaden och som underlag för arbetsmarknads- och regionalpolitiken, kan bäst erhållas en genom utbyggnad av Statistiska centralbyråns Statiarbetskraftsundersökningar. stiken måste ge uppgifter om de enskilda delmarknaderna (bl. a. definierade branchmässigt och regionalt). Samspelet mellan delmarknaderna måste också belysas med flödesstudier. En mer förfinad AKU-statistik är emellertid inte tillräckligt. Den ger oss ju huvudsakligen information om utbudssidan på arbetsmarknaden. Även efterfrågesidan behöver belysas statistiskt med en motsvarighet till AKU, vi kan kalla det för arbetskraftsefterfrågeundersökningar, AEU. Den faktiska sysselsättningen får vi visserligen information om via AKU men vi måste också få reda på antalet vakanser i olika delar av arbetsmarknaden, hur snabbt vakanserna fylls samt på vilka delmarknader de nya vakanserna tillkommer. Det är först när vi får information om både utbuds- och efterfrågesidan som vi har ett tillfredsställande beslutsunderlag för arbetsmarknadspolitiken.

SOU 1974: 2 Tillfälliga jämviktsbrister 377

ll Arbetslöshet orsakad av

tillfälliga jämviktsbrister

- av Svante Öberg

1 Inledning

Arbetslöshet kan indelas i olika typer, exempelvis strukturarbetslöshet, och friktionsarbetslöshet. I konjunkturarbetslöshet, säsongarbetslöshet detta bidrag koncentreras intresset till en del av friktionsarbetslösheten arbetsmarknader, den del som beror på att personer söker på lokala över arbete och att lediga platser uppstår mer eller mindre slumpmässigt tiden. Genom bristande överensstämmelse i tiden mellan tillfällen då söker arbete och då arbeten blir lediga finns det ibland fler personer sökande än lediga platser och ibland fler lediga platser än sökande. Syftet orsakade av med bidraget är att belysa hur dessa tillfälliga jämviktsbrister, de slumpmässiga variationerna, inverkar på olika stora lokala arbetsmarknaders funktion och på individers situation på dem. I den första delen av denna bilaga behandlar Claes-Henric Siven den del av friktionsarbetslösheten som beror på att det tar en viss tid för en arbetssökande att finna ett arbete. Anders Karlqvist och Folke Snickars studerar i den tredje delen av bilagan hur befolkningsutvecklingen på längre sikt kan påverkas av förhållanden på lokala arbetsmarknader. två typer av slumpmässiga variationer. I föreliggande bidrag preciseras Med en köteoretisk modell av en arbetsmarknad i vilken man kan ta till variationerna renodlas effekten av dessa hänsyn de slumpmässiga variationer på olika stora arbetsmarknader. Modellen tillämpas också på data. Modellen redovisas i avsnitt 2 och resultaten i avsnitt 3. empiriska En sammanfattning ges i avsnitt 4. Studien är initierad av och är ett ledi den forskning som bedrivs i anslutning till ERU:s arbetsgrupp Hushållens levnadsvillkor i olika regioner.

2 Modell av en lokal arbetsmarknad

Med hjälp av en modell av en arbetsmarknad studeras här hur två typer av mer eller mindre slumpmässiga variationer inverkar på olika stora lokala arbetsmarknaders funktion. Det är för det första att det antal personer som söker arbete varierar från en period till en annan. Det är för det antal år. Därmed kommer även andra att personer arbetar ett varierande antalet lediga arbeten som uppstår och behöver tillsättas att variera

378 Lokala arbetsmarknader

mellan olika perioder. Genom bristande överensstämmelse i tiden mellan tillfällen då personer söker arbete och då arbeten blir lediga uppstår ibland tillfälliga överskott och ibland på arbetskraft tillfälliga brister på arbetskraft. l modellen får dessa tillfälliga vilka beror jämviktsbrister”, på nämnda slumpmässiga variationer, fyra typer av effekter på en lokal arbetsmarknad. Ett tillfälligt överskott på arbetskraft medför att (l) vissa arbetssökande går arbetslösa och väntar en tid innan de blir på arbete anställda och (2) att andra arbetssökande inte får den typ av arbete de söker. l det senare fallet söker personen en annan av arbete typ på den lokala arbetsmarknaden eller arbete på en annan lokal arbetsmarknad. I samband därmed kan en del av de arbetssökande tänkas från flytta den lokala arbetsmarknaden. En brist tillfällig på arbetskraft medför (3) att vissa arbeten förblir obesatta en kortare eller tid och längre (4) att arbetskraft till vissa lediga arbeten tillsätts av sökande till andra av typer arbeten på den lokala arbetsmarknaden eller av personer från andra lokala arbetsmarknader. I samband med en tillfällig brist på arbetskraft kan en del personer tänkas flytta till den lokala arbetsmarknaden.

Effekterna har olika styrka på olika stora lokala arbetsmarknader. Men deras styrka är också starkt beroende av inom vilket yrke en person söker arbete. Andra förhållanden som inverkar är vilken på effekternas styrka grad av jämvikt eller brist på jämvikt som råder på längre sikt, hur lång tid en arbetssökande kan vänta på arbete innan personen söker sig till ett annat yrke och/eller en annan lokal arbetsmarknad samt hur år många personer i allmänhet arbetar. Även om antalet arbetssökande under en längre tidsperiod är lika med antalet lediga arbeten, dvs. även om det råder långsiktig jämvikt, kan det variationerna p. g. a. de slumpmässiga uppstå tillfälliga jämviktsbrister. Den modell som används i rapporten kan beskrivas med 2: l. I figur modellen antas att personer söker arbete på arbetsmarknaden slumpmässigt över tiden och att det antal år de arbetar innan de slutar arbeta också kan variera från person till person. Dessa två antaganden medför att lediga platser uppstår slumpmässigt över tiden. Vidare antas att en person som söker arbete tar ett arbete om det finns något arbete ledigt. Är alla arbetsplatser besatta ansluter sig personen till kön av arbetssökande och väntar om inte kön på arbete, är för lång. Är kön så lång, att förväntar personen sig att få gå arbetslös i mer än exempelvis ett halvt år väntar inte utan personen på arbete söker en annan typ av arbete på den lokala arbetsmarknaden eller söker arbete på en annan lokal arbetsmarknad. Personen får inte sökt arbete. Om en plats när den blir ledig inte kan förväntas bli tillsatt inom exempelvis ett halvt år av någon sökande till den av arbete det är typ 1 fråga om antas att den tillsätts För matematiskt precise- slutligen av en person utifrân. Det kan rade antaganden, matema- vara en person från en annan lokal arbetsmarknad eller en sökande till en tisk härledning av beräk- annan typ av arbete på den lokala arbetsmarknaden. ningsformler samt datapro- I modellen avbildas två för en arbetsmarknad centrala gram för beräkning av komponenter, arbetslöshet m. m. hän- nämligen ett utbud av och en efterfrågan på arbetskraft. Efterfrågan på visas till ERU. arbetskraft motsvaras i modellen av det antal arbetsplatser som önskas

Tillfälliga jämviktsbrister 379

Arbetar Slutar Söker Vantar på arbete arbeta arbete

Figur 2: 1 Modell av en lokal arbetsmarknad.

Antalet kallas arbetsmarknadens storlek. Utbudet besatta. arbetsplatser motsvaras i modellen av det antal personer som vill ha av arbetskraft

arbete. Utbudet av arbetskraft är beroende av flera faktorer t. ex. lön, avstånd

och arbetstidernas längd och förläggning samt mellan arbetsplats hem, beror på ett flertal faktorer. l hälsorisker. Även efterfrågan på arbetskraft de faktorer som utbud och efterfrågan vara modellen antas påverkar I avsnitt 3. 7 redovisas exempelvis vad som händer vid konstanta. sikt. Därvid antas att både kortsiktiga och bristande jämvikt på lång eller inte utjämnas genom lönelångsiktiga utbuds- efterfrågeöverskott

förändringar. Det kan finnas till att både utbud av och efterfråmånga anledningar varierar över tiden. Variationerna kan vara beroende av gan på arbetskraft och eller vara mer slumpmässiga. På grund av de konjunkturer säsonger variationer som avbildas i modellen uppstår slumpmässiga slumpmässiga i utbudet av arbetskraft. Utbudet ökar när en person söker variationer arbeta. Med de antaganden som arbete och minskar när en person slutar i modellen är däremot efterfrågan på arbetskraft konstant över görs 2: 2 beskrivs utbudet av och efterfrågan på arbetskraft vid tiden. I figur

en viss tidpunkt. som alla en förenkling av verkligheten. Den Modellen år, modeller, används för att visa hur slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft

kan inverka stora lokala arbetsmarknaders funktion. I verkligpå olika andra faktorer möjligheten att få arbete. heten inverkar många på kan antalet sökande under en längre period vara för stort i Exempelvis till det antal som uppstår. Det råder då en förhållande lediga platser Antalet arbeten kan också variera över ojämvikt på arbetsmarknaden. eller över året vilket också kan medföra svårigheter att kon junkturcykeln

få arbete. har i nationalekonomisk teori behandlats utifrån ett Arbetsmarknaden Man har undersökt arbetsmarknaden isolerad från flertal aspekter. Man har också undersökt den i analyser som omfattar ekonomin i övrigt. varu- och faktormarknader. Här behandlas arbetsmarknaden isolebåde med de övriga marknaderna i ekonomin behandlas inte. rad. Samspelet

380 Lokala arbetsmarknader

Sannolikhet för ett visst utbud av arbetskraft

Efterfrågan pá arbetskraft

Utbud av arbetskraft

Antal personer

l: J V V Figur 2:2 Utbud av och ans: pá överskott pá efterfrågan på arbetskraft. arbetskraft arbetskraft

Här används lokal arbetsmarknad som beteckning på en arbetsmarknad som är geografiskt avgränsad till en region. l de empiriskt anknutna exemplen har den lokala arbetsmarknaden avgränsats med en cirkel med 30 kmzs radie centrerad en tätort. Den kring lokala arbetsmarknaden skiljer sig därför från kommunens arbetsmarknad. är inte Exempelvis antalet förvärvsarbetande på den lokala arbetsmarknaden lika stort somi kommunen. I avsnitt 3 förutsätts, där inte annat anges, (l) att personerna arbetari medeltal 20 år, (2) att en arbetssökande inte väntar på arbete om han/hon inte kan förväntas få ett arbete inom ett halvt år. Personen söker då arbete i ett annat yrke på den lokala arbetsmarknaden eller på en annan lokal arbetsmarknad, (3) att ett arbete tillsätts av en person utifrån om det när det blir ledigt inte förväntas bli besatt inom 0,5 år av någon sökande i det aktuella yrket på den lokala arbetsmarknaden samt (4) att den aktuella delen av den lokala arbetsmarknaden äri långsiktigjämvikt, dvs. att antalet lediga platser som är lika uppstår med antalet arbetssökande under en längre tidsperiod.

3 Resultat

I detta avsnitt för redogörs hur möjligheterna att få arbete på olika stora lokala arbetsmarknader påverkas av de slumpmässiga variationer som beskrivs i avsnitt 2. Speciellt visas hur arbetslösheten och andelen av de arbetssökande som inte får det arbete de söker varierar med den lokala arbetsmarknadens storlek.

SOU 1974: 2 Tillfälliga iámviktsbrister 381

3.1 Den lokala arbetsmarknadens storlek När en person söker arbete kan i modellen tre saker inträffa. Personen kan (l) få arbete direkt om inte alla platser är besatta, (2) få arbete efter att ha väntat ett tag om alla platser är besatta eller (3) inte få det arbete han eller hon söker på grund av att kön av arbetssökande som inte har något arbete är så stor att personen förväntar sig få gå arbetslös minst ett halvt år innan han eller hon kan få arbete. I det senaste fallet antas den arbetssökande föredra att söka en annan typ av arbete på den lokala arbetsmarknaden eller arbete på en annan lokal arbetsmarknad. Av tabell 3.1 framgår att andelen av de arbetssökande som inte får arbete är mindre på större arbetsmarknader. Samtidigt som andelen av de arbetssökande som inte får det arbete de söker minskar när arbetsmarknadens storlek ökar gäller det omvända för andelen av de arbetssökande som väntar innan de får arbete p. g. a. att inget arbete är ledigt. Denna andel ökar således när arbetsmarknadens storlek ökar. Dessa resultat tyder på att de slumpmässiga variationerna i utbudet av arbetskraft påverkar en liten lokal arbetsmarknad på ett annat sätt än stor. Vid ett tillfälligt överskott av arbetskraft på en liten lokal arbetsmarknad flyttar de arbetssökande i högre utsträckning från den lokala arbetsmarknaden. De söker också andra typer av arbete än de sökte i första hand på den lokala arbetsmarknaden. På den större lokala arbetsmarknaden väntar de oftare på att ett arbetstillfälle skall uppstå. Chansen är där större att det uppstår ett ledigt arbete inom ett halvt år. Därmed kommer det tillfälliga överskotten av arbetskraft att medföra en högre arbetslöshet på större arbetsmarknader. I tabellen redovisas också hur stor den arbetslöshet är som beror på de slumpmässiga variationerna i utbudet av arbetskraft. Tabell 3.1 visar att en viss andel av de arbetssökande inte får arbete. Denna motsvaras av en ungefär lika stor ström av personer utifrån som

Tabell 3.1 Arbetsmarknadens storlek

Arbetsmark- Andel (%) av de arbetssökande som Summa Arbetsnadens stor- löshet lek i antal inte får får arbete får (%)a arbetsplatser arbete efter att ha arbete

3 Antal arbetslösa/(antal arbetande + antal arbetslösa). Anm: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2.

382 Lokala arbetsmarknader

vid tillfälliga arbetskraftsbrister får de arbeten som blir lediga. Tillfälliga brister på arbetskraft medför också att en del arbeten ibland är obesatta. Även om det således råder jämvikt på längre sikt uppstår tillfälliga jämviktsbrister. Sannolikheten för att utbudet av arbetskraft är lika med efterfrågan på arbetskraft vid en viss tidpunkt är 1,00 om det finns 10 arbeten eller färre, 0,20 om det finns 100 arbeten, 0,02 om det finns l 000 arbeten och 0,00 om det finns l0 000 arbeten eller fler. På stora arbetsmarknader är det således mycket osannolikt att det råder jämvikt vid ett visst tillfälle även om det råder jämvikt på längre sikt.

3 .2 Förenklad modell I tabell 3.2 redovisas motsvarande resultat som i tabell 3.1 men med en enklare version av modellen. I den förutsätts att arbetssökande kan flytta från den lokala arbetsmarknaden vid tillfälliga överskott på arbetskraft. Det kan också söka andra typer av arbete på den lokala arbetsmarknaden om de inte kan få den typ av arbete de först söker. Men däremot förutsätts att lediga platser inte kan tillsätts av personer utifrån vid en tillfällig brist på arbetskraft. I den enklare versionen finns således bara en utflyttning men ingen inflyttning som beror på tillfälliga jämviktsbrister. En jämförelse mellan tabell 3.1 och tabell 3.2 visar att resultaten för de båda versionerna av modellen är i stort sett desamma för en arbetsmarknadsstorlek på mellan l 000 och 100 000 arbeten. Andelen av de arbetssökande som inte får arbete är t. ex. betydligt högre om tillfälliga brister medför en inflyttning av arbetskraft som i tabell 3.1. På de mindre arbetsmarknaderna, l, 10 och 100 arbeten, skiljer sig resultaten emellertid åt.

Tabell 3.2 Arbetsmarknadens storlek. Förenklad modell

a Antal arbetslösa/(antal arbetande + antal arbetslösa) Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2 utom den tredje förutsättningen. I denna enklare version av modellen antas således att ett ledigt arbete inte tillsätts av en person utifrån även om det förväntas ta lång tid innan det kommer en sökande till den typ av arbete som är ledigt.

Tillfälliga jämviktsbrister 383

3.3 Regional och yrkesmässig avgränsning

En arbetsmarknad kan avgränsas geografiskt till en lokal arbetsmarknad. Arbetsmarknadens storlek, kolumn l i tabellerna 3.1 och 3.2, anger då antalet arbeten arbetsmarknaden. Den kan dessutom avpå den lokala storlek antalet arbeten i gränsas yrkesmässigt. Då anger arbetsmarknadens ett visst lokala arbetsmarknaden. Resultaten för en yrke på den arbetsmarknad med l 000 arbeten kan beroende på avgränsningen tolkas arbetsmarknaden kan betraktas som en på två sätt. Den lokala enhet i den meningen att varje arbetssökande söker och kan få varje arbete som blir arbetsmarknaden oberoende av i ledigt på den lokala vilket av personens önskemål, utbildning etc. yrke det är och oberoende Då avser resultaten en lokal arbetsmarknad med l 000 arbeten. Betraktas den lokala arbetsmarknaden som uppdelad i ett antal separata lokala yrkesarbetsmarknader, där varje sökande i ett visst yrke kan få och vill ta varje arbete i detta yrke men inget arbete i något annat yrke som blir avser resultaten en lokal yrkesarbetsmarknad med l 000 arbeten i ledigt, yrket. situation som bäst beskriver verkligheten kan variera med Vilken personernas utbildning och vilket yrke det är fråga om. I vissa fall är en person som söker arbete inom ett visst yrke på en lokal arbetsmarknad relativt hårt bunden till detta yrke. Speciellt gäller det kanske sådana yrken som kräver en flerårig yrkesutbildning eller på annat sätt förvärvad erfarenhet. l andra fall kan en sökande vara mindre hårt bunden till ett kan ha visst yrke. Personen kan tänka sig arbete inom flera yrken och att få det. I det första fallet torde svårigheter att få arbete inom möjlighet ett visst lokala arbetsmarknaden i större utsträckning yrke på den resultera i att den sökande flyttar från den lokala arbetsmarknaden. I det senare fallet torde den sökande i högre grad söka sig till andra yrken på den lokala arbetsmarknaden vid samma svårigheter. I vissa yrken är det vanligt att man flyttar i samband med att man får arbete eller att man söker arbete på annan plats än där man bor. Det är få yrkesutövare. Det förmodligen vanligt när det gäller yrken med relativt t. ex. universitets- och som under gäller även högskolestuderande studietiden koncentreras till vissa orter men efter utbildnigen åter sprids

över landet. 3.3 redovisas antalet förvärvsarbetande i några olika stora l tabell arbetsmarknader. Om man bortser från pendling yrken på några lokala till och från dessa lokala arbetsmarknader så finns ungefär lika många arbeten inom de redovisade yrkena. De lokala arbetsmarknaderna har 7 000-68 000 arbeten. Delas de upp på lokala yrkesarbetsmarknader det att 100 arbeten motsvarar en relativt stor yrkesgrupp i framgår Vindeln, ca 1,4 % av de förvärvsarbetande, och en relativt liten i Örebro, ca 0,1 % av de förvärvsarbetande. Resultaten i modellen blir därför starkt beroende av om den lokala arbetsmarknaden kan betraktas som en enhet eller uppdelad på lokala yrkesmarknader.

384 Lokala arbetsmarknader

Tabell 3.3 Antal förvärvsarbetande på några lokala arbetsmarknadera i några yrken 1970.

Lokal För- Chauf- Sjuk- Polis- Tand- Brand- Oparbets- värvs- förer vårdsbi- män sköter- män tiker

Örebro 68 000 2 212 2 635 284 238 79 34 Riket 108 800 94 300 13 500 9 600 4 200 1 400

a De lokala arbetsmarknaderna har avgränsats med en cirkel med 30 km: s radie centrerad kring tätorten. De lokala arbetsmarknadema från skiljer sig därför kommunens arbetsmarknad. b Antal förvärvsarbetande 20 tim. och mer.

Källa: ERU: s bearbetningar av folk- och bostadsräkningen 1970.

3.4 Antagandet om de slumpmässiga variationerna

Den modell av en arbetsmarknad som redovisas iavsnitt 2 tar hänsyn till vissa slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft. De uppstår genom att arbeten blir lediga och personer söker arbete mer eller mindre slumpmässigt över tiden. De medför att det ibland uppstår tillfälliga jämviktsbrister även om arbetsmarknaden på längre sikt är i jämvikt. De tillfälliga jämviktsbristerna kan, som nämndes i avsnitt 2, få fyra typer av effekter: (l) att vissa arbetssökande inte får arbete, (2) att andra får vänta på arbete ett tag, (3) att vissa arbeten förblir obesatta och (4) att vissa lediga arbeten tillsätts av personer utifrån. I tabell 3.1 och 3.2 redovisas hur starka de två första effekterna blir stora på olika arbetsmarknader under vissa förutsättningar, bl. a. att arbetsmarknaden är i jämvikt på längre sikt. Ersätter man antagandet att arbeten blir lediga och personer söker arbeten slumpmässigt över tiden med ett antagande att detta sker med jämna tidsintervall blir resultaten helt annorlunda. Det framgår av tabell 3.4 som skall jämföras med tabell 3.1. Med dessa förutsättningar visar det sig att ingen arbetssökande blir utan arbete om arbetsmarknaden har 100 arbetsplatser eller fler. Det uppstår inte heller arbetslöshet med någon storlek på arbetsmarknaden. En jämförelse med tabell 3.1 visar att de slumpmässiga har

variationerna

den största inverkan på andelen som inte får arbete när arbetsmarknaden har få arbetsplatser. Inverkan på arbetslösheten är större när arbetsmarknaden är större. Det bör här understrykas att modellen i avsnitt 2 är avsedd att kunna användas för att studera den renodlade effekten av de slumpmässiga variationerna på arbetslöshet m. m. Modellen tar inte hänsyn till många andra förhållanden som kan medföra arbetslöshet som t. ex. konjunktur-

Tillfälliga jämviktsbrister 385 Tabell 3.4 Arbetsmarknadens storlek. Utan slumpmässiga variationer.

a Antal arbetslösa/(antal arbetande + antal arbetslösa).

Anm.: Resultaten bygger på den modell som redovisas i avsnitt 2 men där antagandet att arbeten blir lediga och personer söker arbeten slumpmässigt över tiden utbytts mot ett antagande att detta sker med jämna tidsintervall. Förutsättningarna i slutet av avsnitt 2 antas gälla inklusive förutsättningen att arbetsmarknaden är i långsiktig jämvikt.

mässiga och säsongmässiga variationer i utbud och efterfrågan på arbetskraft.

3.5 Antagandet om 20 års medelarbetstzd I exemplen i denna rapport antas genomgående att personerna arbetar i medeltal 20 år på den lokala arbetsmarknaden. Därefter slutar personen arbeta, byter yrke eller flyttar till en __annan lokal arbetsmarknad. Det antal år en person arbetar avser således inte antalet år innan personen byter anställning, arbetsuppgift e. d. Det beror på att intresset i rapporten riktar sig mot de nysökande på den lokala arbetsmarknaden, inte mot de ombytessökande. Modellen skulle förmodligen med fördel kunna användas för att studera hur slumpmässiga variationer inverkar när personer byter arbete. En medelarbetstid på 20 år innebär med antagandena i modellen att de flesta (ca 63 %) har en arbetstid kortare än 20 år och att ca 8 % har en arbetstid över 50 år. Det senare kan vara orealistiskt. Men det har förmodligen ingen nämnvärd betydelse för arbetslöshet m. m. att några personer antas arbeta så länge.

3.6 Antagande: om ett halvt års väntetid I exemplen antas i regel att en arbetssökande inte väntar på arbete om han/hon inte kan förväntas få ett arbete inom ett halvt år. Den arbetssökande söker då en annan typ av arbete på den lokala arbetsmarknaden eller ett arbete på en annan lokal arbetsmarknad. Ju kortare den tid är som en person accepterar att vänta på arbete, ju

386 Lokala arbetsmarknader

fler personer får inte det arbete de söker. Samtidigt minskar andelen som får arbete efter att ha väntat ett tag, och därmed arbetslösheten. Ju längre de arbetssökande accepterar att vänta på arbete, ju högre blir arbetslösheten och ju mindre utflyttningen. Ändras den tid de arbetssökande kan vänta från l/2 till l år tredubblas arbetslösheten för storlekarna 100 och l 000 arbetsplatser i tabell 3.1. Arbetslösheten blir t. ex. i medeltal 1,4 % i stället för 0,5 % om arbetsmarknaden har l 000 arbetsplatser. Ändras den tid de arbetssökande kan vänta från l/2 till 0 år blir det ingen arbetslöshet. Svårigheter att få arbete resulterar då helt i utflyttning. Faktorer som kan påverka den tid en person accepterar att vänta på arbete, som t. ex. flyttningsbidrag och ersättning vid arbetslöshet, kan därmed även påverka i vilken utsträckning svårigheter att få arbete resulterar i arbetslöshet respektive utflyttning.

3.7 Antagandet om långsiktig jämvikt l de tidigare exemplen har förutsätts att arbetsmarknaden är i långsiktig jämvikt. Det innebär att antalet lediga arbeten förutsätts vara lika med antalet arbetssökande under en längre tidsperiod. Figur 3:1 avser en

Andel (°/o) av de arbetssökande 100

_ Får arbete Får efter att arbete ha väntat direkt

50 -

_ Får ej arbete

0 _ 0 10 20 30 40 50 60 Antal lediga arbeten per âr

Figur 3: 1 Arbetslöshet vid bristande jämvikt.

Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2 utom den tredje förutsättningen. I denna enklare version av modellen antas således att ett ledigt arbete inte tillsätts av en person utifrån även om det förväntas ta lång tid innan det kommer en sökande till den typ av arbete som är ledigt.

SOU 1974: 2 Tillfälliga jämviktsbrister 387

arbetsmarknad med i medeltal 50 arbetssökande per år. Längs den horisontella axeln har antalet lediga arbeten per år avsatts. 50 lediga arbeten per år motsvarar således jämvikt på arbetsmarknaden. Figuren versionen av modellen för vilken vissa resultat bygger på den enklare redovisats i tabell 3.2. I figuren visas att exempelvis andelen av de arbetssökande som får arbete efter att ha väntat är starkt beroende av små förskjutningar från jämviktsläget. Ökar antalet lediga arbeten per år till 55 behöver ingen vänta på arbete. Minskar antalet lediga arbeten per år till 45 behöver 90 % av de arbetssökande antingen vänta innan de får arbete (80 %) eller får de inget arbete (10 %). Även andelen av de arbetssökande som inte får arbete är beroende av om det råder långsiktig jämvikt på arbetsmarknaden. l tabell 3.5 visas att att få arbete kan bero på dels att antalet arbetssökande är svårigheter större än antalet lediga platser, dels slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft. Resultaten redovisas för tre olika storlekar på arbetsmarkna-

Tabell 3.5 Andel som inte får arbete beroende på bristande jämvikt och slumpmässiga variationer.

Antagna värden Resultat i modellen

Arbetsmark- Antal le- Antal ar- Andel (%) av de arbetssökande som inte nadens stor- diga plat- betssö- får sökt arbete lek i antal ser under kande unarbetsplatser 10 åra der 10 år beroende på beroende på totalt bristande slumpmässiga jämvikt variationer i arbetskraftsutbud

a mer exakt benämning på kolumnen är Antal lediga platser under 10 år som uppstar om samtliga platser hela tiden är besatta. Skillnaden ibenämning har ingen betydelse för tolkningen av tabellen.

Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2 utom den tredje förutsättningen. I denna enklare version av modellen antas således att ett ledigt arbete inte tillsätts av en person utifrån även om det förväntas ta lång tid innan det kommer en sökande till den typ av arbete som är ledigt.

388 Lokala arbetsmarknader

der: l 000, 100 och l0 arbeten. Tabellen bygger på den enklare versionen av modellen för vilken vissa resultat redovisades i tabell 3.2. På en arbetsmarknad med l 000 arbeten inverkar de slumpmässiga variationerna bara om marknaden befinner sig ijämvikt dvs. om det blir lika många platser lediga som det kommer arbetssökande. På de mindre arbetsmarknadema inverkar de slumpmässiga variationerna även vid bristande jämvikt. I förhållande till den andel, som inte får sökt arbete beroende på bristande jämvikt (den fjärde kolumnen i tabell 3.5), är andelen, som beror på slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft (den femte kolumnen), liten på arbetsmarknaden med l 000 arbeten. Den är inte lika liten på arbetsmarknaden med 100 arbeten och på arbetsmarknaden med 10 arbetsplatser är den förhållandevis stor.

3.8. Några lokala arbetsmarknader I tabell 3.6 redovisas arbetslöshet m. m. under förutsättning att de lokala arbetsmarknaderna kan betraktas som enheter enligt det resonemang som fördes i avsnitt 3.3. Tabell 3.6 Arbetslöshet m. m. på några lokala arbetsmarknader.

a Antal arbetslösa/(antal arbetande + antal arbetslösa).

Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2.

3.9 Några lokala yrkesarbetsmarknader I tabell 3.7 och 3.8 redovisas hur många som inte får arbete och som får arbete efter att ha väntat en kortare eller längre tid på några lokala yrkesarbetsmarknader. Av tabell 3.7 framgår hur personer som vill ha arbete inom ett yrke med få arbetsplatser och personer som vill ha arbete i en liten kommun har sämre möjligheter att få vad de önskar än personer som söker sig till arbeten med många arbetsplatser och i stora kommuner. De som vill ha ett arbete i ett yrke med få arbetsplatser och dessutom i en liten kommun har med modellens förutsättningar ingen möjlighet att få det. Det framgår också av tabell 3.7 att de slumpmässiga variationerna i

hifsflclyâvø-

Tillfälliga iämviktsbrister 389

Tabell 3.7 Andel (%) av de arbetssökande som inte får arbete på några lokala yrkesarbetsm arknader. Lokal Yrke arbets-

Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2. Tabell 3.8 Andel (%) av de arbetssökande som får arbete efter att ha väntat på några lokala yrkesarbetsmarknader. Lokal Yrke arbets-

Anm.: Resultaten bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2.

utbudet av arbetskraft kan vara en faktor som inverkar i betydande utsträckning på flyttningen, speciellt från mindre kommuner. Av tabell 3.8 framgår att andelen av de arbetssökande som väntar på arbete är något större på större lokala arbetsmarknader och i yrken med fler arbeten. l vissa fall väntar ingen arbetssökande (0 %) på arbete. Det beror på att ingen arbetssökande får arbete, vilket framgår av tabell 3.7. Alla arbetssökande söker därför arbete inom andra yrken på den lokala arbetsmarknaden eller arbete på andra lokala arbetsmarknader. Frånsett dessa fall är inte variationerna mellan olika lokala yrkesarbetsmarknader i andelarna som väntar på arbete så stora. Arbetslösheten blir vid alla tillfällen (utom dem då 0 % väntar) ca 0,6 %. Det bör observeras att de förhållanden som redovisas i tabell 3.7 och 3.8 är den renodlade effekten på möjligheten att få arbete av slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft. Även strukturförändringar, säsongvariationer etc. inverkar på möjligheten att konjunkturvariationer, realisera ett yrkesval. Vid en helhetsbedömning av individens möjlighet att få önskat arbete i olika regioner måste hänsyn tas även till effekten av sådana faktorer.

390 Lokala arbetsmarknader

i:) ›aa

DIOOHOGHN 0 primdru contra

Figur 3:2 Andel (%) av de arbetssökande som inte får det arbete de söker på grund av slumpmässiga variationer i utbudet av arbetskraft. Anm.: Kartorna bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2, bl. a. att alla lokala yrkesarbetsmarknader är i långsiktig jämvikt. Uppgifter om fördelningen över Sverige av antalet förvärvsarbetande i de olika yrkena har hämtats från folk- och bostadsräkningen 1970.

jämviktsbrister 391 Tillfälliga

0 1111111111] l-IA % 14-33 :l a:

© noutddor 0 primavu :omm

Q ?Olin

1600 1600

Figur 3:3 Andel (%) av de arbetssökande som inte får det arbete de söker på grund av slumpmässigt: vanzztioner i utbudet av arbetskraft.

Anm.: Kartorna bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2, är i långsiktig jämvikt. Uppgifter om bl. a. att alla lokala yrkesarbetsmarknader fördelningen över Sverige av antalet förvärvsarbetande i de olika yrkena har hämtats från folk- och bostadsräkningen 1970.

392 Lokala arbetsmarknader

3.10 Sverigrekartor

Kartorna på föregående uppslag visar hur svårigheterna att få arbete varierar regionalt för arbetssökande inom fyra yrken av olika storlek på grund av de slumpmässiga variationerna i utbudet av arbetskraft. År 1970 fanns drygt 100 000 chaufförer, knappt 100 000 sjukvårdsbiträden, ca 13 500 polismän och ca l 400 se tabell optiker, 3.3 på sid. 384. Kartorna, som visar andelen av de arbetssökande som inte får det arbete de söker på grund av tillfälliga obalanser på de lokala arbetsmarknaderna, är hypotetiska exempel. Kartorna bygger på de förutsättningar som redovisas i slutet av avsnitt 2, bl. a. att alla lokala yrkesarbetsmarknader_ är i långsiktig jämvikt. I de vita områdena får ingen av de arbetssökande arbete inom respektive yrke. I det mörkaste området blir mindre än l % av de arbetssökande utan arbete i önskat Andelen av de» yrke. arbetssökande som inte får arbete som chaufför eller sjukvårdsbiträde i är mindre exemplen än 10 % i hela Sverige utom i norra glesbygden (tätt rutiga och tätt randiga områden). För optiker är andelen mindre än 10 % bara i Stockholmsområdet. För poliser finns det några områden, huvudsakligen i södra Sverige, där andelen är mindre än 10 %. Detsamma skulle gälla om yrkesgruppema tandsköterskor och brandmän karterades med avseende på möjligheter att realisera önskat yrkesval.

4 Sammanfattning

l denna del av bilagan studeras hur en lokal arbetsmarknads funktion påverkas av att personer söker arbete och arbeten lediga uppstår slumpmässigt över tiden istället för med konstanta tidsintervall. Speciellt riktas intresset mot arbetslösheten och hur många som inte kan få det arbete de söker. En köteoretisk modell av en arbetsmarknad presenteras och resultat för modellen redovisas. I de exempel som återges varierar den arbetslöshet som beror på de slumpmässiga variationerna mellan 0 % och 1,5 %. Arbetslösheten tenderar att bli något större på större arbetsmarknader. Men arbetsmarknadens storlek är inte av någon större betydelse för arbetslösheten. En del av de arbetssökande får inte det arbete de söker p.g. a. de slumpmässiga variationerna. Det inträffar vid tillfälliga överskott på arbetskraft. De slumpmässiga variationerna kan därför inverka på flyttningen mellan lokala arbetsmarknader. Den andel som inte får sökt arbete är större på mindre lokala arbetsmarknader. Det kan medföra en större utflyttning från dessa. Det kan också medföra att möjligheterna att välja arbete är mindre på en mindre lokal arbetsmarknad. Finns det ca 2 000 eller fler arbeten i ett lokal yrke på en arbetsmarknad blir mindre än l % av de arbetssökande utan arbete i detta yrke. Finns det bara något tiotal arbeten får mellan 20 % och 100 % av de arbetssökande inte det arbete de söker. Dessa resultat tyder på att de slumpmässiga variationerna kan orsaka betydande svårigheter i de flesta yrken att få det arbete man söker på en liten lokal arbetsmarknad. På en stor lokal arbetsmarknad kan motsvarande svårigheter uppstå för yrken i vilka få personer är sysselsatta.

Tillfälliga jämviktsbrister 393

Svårigheten att få arbete och arbetslösheten beror i modellen även på andra faktorer än arbetsmarknadens storlek, exempelvis om det råder jämvikt på längre sikt eller ej och hur länge en arbetssökande kan vänta på anställning. I modellen har de slumpmässiga variationernas effekt renodlats. Effekten av andra förhållanden som konjunktur- och säsongvariationer i utbud av och efterfrågan på arbetskraft behandlas inte.

-i

SOU 1974: 2 Migration 395

IH och arbetsmarknad

Migration

- av Anders Karlqvisr och Folke Snickars

l Flyttning och lokaliseringsval

Skillnaden i tillgången till förvärvsarbete mellan olika regioner betraktas som en av de främsta orsakerna till hushållens omflyttningar. En differentierad och tryggare arbetsmarknad tycks därvid vara viktigare för än inkomstskillnader. Migrationen kan ofta betraktas lokaliseringsvalet som en kumulativ process. En ökning av antalet arbetstillfällen skapar via inflyttning och utökning av förutsättningar för ytterligare expansion servicesektorn, vilket åstadkommer ett gynnsamt klimat för ytterligare tillväxt. På liknande sätt tenderar avfolkningen av en region att vara En vikande aktivitetsnivå leder till minskande attraktivisjälvgenererande. tet, ökad utflyttning och sämre servicestandard. Empiriska undersökningar visar att avståndet spelar en stor roll för i så måtto att man i allmänhet inte vill byta flyttningsmönstret, bostadsort och om man tvingas flytta, vanligen föredrar näraliggande framför längre bort belägna orter. Minst 60 % av all migration i Sverige för närvarande sker inom det egna länet (prop. 1972: l ll, bil. 7, sid. 20). Avståndet också en annan funktion för migrationsbeteendet. Folk fyller bostadsort med hänsyn till sin information om denna. I väljer ny allmänhet kommer detta att gynna närbelägna orter, men storleken och av differentiering av arbetsplatsutbudet spelar också in som graden förstärkningsfaktor för den subjektiva informationen.

2 En modellbeskrivning

Syftet med föreliggande bidrag är att visa hur befolkningens regionala omfördelning, med avståndet som ett grundläggande kriterium för val av kan representeras i en matematisk modell, och hur en sådan flyttningsort, modell kan användas för att stiliserat illustrera rnigrationsprocessen och dess kumulativa effekter. Modellen skall däremot inte uppfattas som ett direkt prognosinstrument. Befolkningens storlek kan sägas utgöra en sammanfattande beskrivning av hushållens yttre levnadsvillkor och företagens produktionsförutsättarbetsplatsutbud för ningar på en ort. På en stor ort finns ett varierat hushållen medan företagen har ett differentierat utbud av arbetskraft att

396 Lokala arbetsmarknader

tillgå. På en liten ort blir sammansättningen av arbetstillfällena ofta ensidig. För närvarande sker ungefär 700 000 registrerade (över flyttningar församlingsgräns) i Sverige (Inrikes befolkningsförändringar, SCB 1971). Möjligheten till bättre arbete och större trygghet i anställningen är ett ofta återkommande motiv för dessa flyttningar och i många fall utgör flyttning helt enkelt det enda sättet att undgå arbetslöshet. Migrationen ger successivt upphov till nya befolkningsfördelningar, vilka i sin tur förskjuter arbetsmarknadernas storlekar på olika orter i förhållande till varandra och därmed skapar nya förutsättningar för kommande flyttare och flyttningsalternativ. En flyttning kan ses som resultat av en sökprocess, där flyttaren skaffar information om arbetsmarknaden på olika sätt, bl. a. genom personliga kontakter, tidningar och arbetsförmedling (se t. ex. Claes- Henric Sivens bidrag i denna bilaga). Denna sökprocess är självfallet partiell. Informationsunderlaget för flyttningsbeslutet kommer med nödvändighet att vara ofullständigt och bara täcka en begränsad del av marknaden. Dessutom riktar sig olika yrkesgruppers intressen mot skilda delar av marknaden. Storleken hos dessa delmarknader för olika yrkesgrupper kan exempelvis ge upphov till olika grad av friktionsarbetslöshet (finns diskuterat i Svante Öbergs bidrag i denna bilaga). Det finns ett omfattande empiriskt material kring dessa problem men effekterna på migrationen är ännu mycket ofullständigt klarlagda. Över huvud taget är det angeläget att starkt betona de svårigheter som föreligger att urskilja de regionala stabilitets- och differentieringsbristernas betydelse för bl. a. flyttningsrörelsernas omfattning och inriktning. (Proposition 1972: l ll, Bilaga l, s. 64.) Det bör poängteras att dessa relativt detaljerade strukturella problem inte behandlas i fortsättningen. I stället studeras de totala flyttningsströmmarna inom och mellan olika regioner genom några sammanfattande antaganden. Således antas att flyttningsbeslut fattas i två särskiljbara steg; först fattas beslut om att flytta och sedan vidtar en sökprocess för val av flyttningsort. Vad gäller genereringen görs enklaste möjliga antaganden. Var/e person i arbetskraften har lika stor sannolikhet att bli flyttare och varje arbetstillfälle har samma sannolikhet att generera ett flytmingsalternativ på arbetsmarknaden. (Att det första antagandet gäller relativt väl har bl. a. påpekats av Folke Kristensson i Regioner att leva i, Publica 1972.) Detta betyder att regionala och sektoriella skillnaderi exempelvis arbetslöshet inte behandlas explicit. I modellen är det alltså personeri arbetskraften snarare än hushåll som uppträder som flyttare. Eftersom den länsvisa skillnaden mellan andelen förvärvsarbetande i Norrbotten och Stockholm uppgår till ungefär 3 procentenheter, innebär hypoteserna en viss utjämning av verkliga regionala variationer (siffrorna hämtade från SOU l97l : 16, ERU: s bilaga till långtidsutredningen). Genereringen av flyttningsalternativ sker slumpmässigt i modellen. Genom en sökprocedur antas flyttaren få information om ett tillräckligt stort antal att välja bland. Storleken på denna uppsättning alnmativ, ur vilken han sedan väljer ny bostadsort, kan anses återspegla det förhållan-

Migration 397

det att sökandet utsträcks över en viss tid, att sökproceduren avbryts efter det att ett visst antal alternativ finns att välja bland etc. Den kan också till den ekonomiska konjunkturen i stort. Under en kopplas ekonomisk avmattning skapas färre nya arbetstillfällen och flyttningsalternativ än under en högkonjunktur. l modellen har olika antaganden om antalet flyttningsalternativ i sökprocessen studerats. Flyttningama har antagits slumpmässigt fördelade över tiden och flyttningsintensiteten har anpassats till förhållandena omkring år 1970. De kriterier som antas styra flyttarnas val av ny bostadsort bygger alla på att en rangordning gjorts av de aktuella flyttningsalternativen. Modellen är mycket flexibel i detta avseende. Varje tänkbar princip för rangordning av attraktiviteten för olika orter kan således användas. Som kriterium har här valts avståndet, dvs. i valet mellan två regioner väljer man att flytta till den region som ligger närmast den egna bostadsorten (data från Gunnar Törnqvists studie i Regioner att leva i, ERU (1972)). Den egna orten väljs således alltid först om den möjligheten ges. Med orter eller regioner avses i modellen de 70 A-regionerna i landet. Från befolkningstillväxt och internationell migration bortses i princip. Endast omfördelningens effekter studeras alltså. En lika snabb tillväxt i antalet personer i arbetskraften i alla landets A-regioner påverkar dock inte resultaten. I själva verket torde speciellt den internationella migrationen med dess ojämna regionala konsekvenser kraftigt kunna påverka den bild, som här ges. Modellens uppbyggnad kan nu illustreras med följande tankegång: Ur den totala befolkningen (personer i arbetskraften) dras slumpmässigt en person som flyttare. På samma sätt dras sedan ett visst antal flyttningsalternativ. Från den region personen befinner sig i bestäms vilket alternativ som är gynnsammast (dvs. närmast), varefter en flyttning till denna region äger rum. Den A-regionens befolkning ökar således vid den tidpunkten med en person och den ursprungliga regionen minskar med en- Förfarandet sedan och en successiv omfördelning av person. upprepas befolkningen äger rum över tiden. Modellen är en s. k. stokastisk (sannolikhets-)modell och leder matematiskt till ett system av differentialekvationer som är mycket svåra att lösa. Med hjälp av dator kan emellertid utvecklingen simuleras fram. Alternativt kan den komplicerade stokastiska modellen ersättas med en något enklare deterministisk version där man studerar genomsnitt och bortser från de slumpmässiga variationerna. De flesta resultat som finns redovisade här bygger på denna deterministiska modellformulering.

3 Några exempel på alternativa utvecklingsförlopp

Modellen har utnyttjats för att illustrera befolkningsomflyttningar mellan A-regioaer under en 30-40 års period utgående från 1970 års situation (arbetskraftsdata hämtade från AKU 1970, årsmedeltal, SCB (1970) ). Tidsskalan svarar mot ett antagande om l 000 flyttningar av förvärvsarbetande/dag. Som tidigare påpekats kan resultaten rörande befolknings-

398 Lokala arbetsmarknader

andelarna i olika områden inte direkt ställas i relation till prognoser om befolkningsutvecklingen i stort, då fertilitet och dödlighet samt in- och utvandring med deras regionala variationer över tiden utanför ligger denna modellformulering. Olika produktionsförutsättningar i olika delar av landet har inte beaktats i den mycket schematiserade arbetsmarknadsbeskrivningen. Modellen borde kunna utvidgas l första på denna punkt. hand kunde produktionsförhållandena föras in implicit via olika exogena antaganden om förvärvsintensiteter i olika regioner. Mot bakgrund av det översiktliga synsättet kan modellen ses som ett komplement till de i andra avseenden mera sofistikerade regionala prognosmodeller, där näringslivs- och befolkningsutveckling ömsesidigt påverkar varandra via t. ex. lönedifferenser och åldersstruktur för befolkningen. Centralitets- och agglomerationseffekternas betydelse för regional befolkningstillväxt belyses i modellen. En centralt belägen region som t. ex. Mälardalen kommer sin relativa närhet genom till andra regioner ofta att konkurrera som flyttningsmål. En region med stor befolkning som t.ex. Stockholm drar till sig flyttare genom att den genom sin storlek genererar ett stort antal flyttningsalternativ. Stockholm har också ett relativt gynnsamt läge geografiskt och fångar därför t. ex. upp ett stort antal flyttare som kommer norrifrån och som erbjuds alternativ söderut. I andra fall, som Malmö, bidrar det perifera läget sannolikt till en mindre stark befolkningsutveckling, trots ett stort befolkningsunderlag.

Antalet flyttningsalternativ som enflyttare

ställs inför visar sig vara av kritisk betydelse för hur flyttningsmönstret utvecklas. Ett litet utbud av alternativ gynnar de stora och centralt belägna befolkningskoncentratiodå sannolikheten nerna, är låg att mindre orter över huvud kan erbjuda några alternativ. Vid en större mängd alternativ får de mindre regionerna en större möjlighet att komma i utbudet och flyttningsrörelserna blir därmed kortare och riktade mot närbelägna mindre centra. Det principiella förloppet hos befolkningsutvecklingen som genereras av modellen för olika antal flyttningsalternativ visasi figur 3: l.

3.1 Om ortshierarkin (modell I)

Den tidsutveckling av den relativa befolkningsfördelningen i A-regionerna som modellen kommer genererar att ge upphov till förändringar i den nationella ortshierarkin. Av figur 3: l framgår att man kan förvänta sig principiellt olika storleksfördelningar för olika intensitet i genereringen av flyttningsalternativ. Den utveckling av ortshierarkin som motsvarar hög genereringsintensitet finns angiven i figur 3: 2 i form av ett storleks-rangordningsdiagram, där A-regionerna är ordnade irangordning (vågrät axel) efter en relativ befolkningsandel (egentligen andel personer i arbetskraften, lodrät axel) med den största A-regionen längst till vänster. Tre kurvor har ritats in, den verkliga storleksfördelningen år 1970 och den förutsagda åren 1990 och 2010. Man noterar att det i nuläget förekommer ett brott i rangordningskurvan för de tre

största A-regioner-

na och att detta bibehålles i stort enligt den modellgenererade utvecklingen. l stället vrider sig rangordningskurvorna runt en axel genom

Migration 399

\\

\\\

s)

x

/\røv

, i

x

va\ _95_

/\\.,--V-\

j, /“ I 1

100 zookm Figur 3:1 Flyttningsströmmarnas principiella utseende för varierande intensiteti genereringen av flyttningsalternativ. Anm.: Med hög intensitet avses några tiotal alternativ per flyttare. I resultatredovisningen används denna intensitet som huvudfall.

orterna av rang ungefär 10, vilka behåller ca 2 % av landets befolkning över hela Däremot är det inte samma A-regioner som 40-årsperioden. intar dessa rangordningsplatser under tidsperioden.

Resultat Modellen förutsäger alltså en fortgående urbaniseringsprocess, där de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö gör stadiga andelsmässiga befolkningsvinster, medan A-regioner längre ned på rangordningsskalan förlorar befolkningsandelar (i det långa tidsperspektivet) i allt snabbare takt. Om man hypotetiskt antar en likformig befolkningstillväxt på 0,7 -0,8 % per år kommer ortsstorlekar av mellan 75 000 och 85 000 personer i arbetskraften att inta samma platser i ortshierarkin under hela 40-årsperioden. I absoluta termer utgör alltså ortsstorleken l60 000 personer en stabil punkt i det svenska ortssystemet enligt modellresuitaten. På 20 års sikt kommer, med den hypotetiska befolkningstillväxten ovan, ortsstorlekar med mindre än 40000 personer att få vidkännas kraftiga befolkningsminskningar i absoluta termer.

400 Lokala arbetsmarknader

Relativ storlek (%)

100-

10 -

1 ..

1990 0.1-

2010 0.01 - Figur 3: 2 A-regionernas relativa storleksfördelning, verklig 1970 och förutsagd 1990 och 2010 för fallet med hög intensitet igenereringen av flyttning:- . . . . . . . Rana alternativ (modell 1). 10 20 30 40 50 60 70

Jämförelser

En jämförelse med i är för verklig utveckling detalj denna typ av förklaringsmodell inte meningsfull. Däremot bör en kvalitativ diskussion av modellens avvikelser från och likheter med verklig utveckling självklart genomföras. När det gäller rangordningen av orter flera andra studier antyder (jfr t. ex. ortsklassificeringarna i proposition 1972: lll) en förväntad storleksmässig stabilitetspunkt i ortshierarkin vid ungefär den befolkning som modellen anger. i orter med under Befolkningsminskningen 40 000 invånare torde dock överskattas av modellen irelation (åtminstone till den verkliga ortsutveckling 1950-1970 som presenteras i bilaga l).

3.2 Om utvecklingen pa

A-regionnivå Analysen av befolkningsfördelningen sker på en mycket översiktlig nivå. Om man vill följa för utvecklingen speciella A-regioner krävs mera detaljerad information om tillväxt- och kontraktionsförloppen. I figur 3:3 har utvecklingsmönstret på A-regionnivå uppritats i form av procentuella förändringar över femårsperioden 1970-1975 för fallet med hög intensitet i alternativgenereringen.

Migration 401

›1o/. . 5-107. O o- 57.

G-s-ov. Gao-sv.

® -1o/.

Figur 3:3 Expansions- och kontraktionstakt i olika A-regioner perioden 1970-1975 för fal- Iet med hög intensitet i alternativgenereringen ---- (modell I). Procentuella förändringar.

Resultat Som väsentligaste tillväxtcentrum framstår östra Mellansverige med speciell tyngdpunkt i Västmanlands och Örebro län. Av storstadsområdena får Göteborg den snabbaste procentuella tillväxten - anmärkningsvärt är dock att det framstår som ett isolerat tillväxtcentrum i Västi västra Skåne är stark, men även centrala Smålands sverige. Tillväxten A-regioner visar en tendens att expandera. Östra Småland, Värmland samt inre och norra Norrland har de största procentuella minskningarna.

Jämförelser Man kan jämföra modellutfallet med en analys av tätorternas tillväxtmönster i SOU 1970: 14, s. l: 13, som gäller utvecklingen åren 1960-1965. Där redovisas att Stockholm och Malmö haft speciellt stark folkökning, relativt riksgenomsnittet, liksom ett antal orter fördelade i ett brett band över södra och mellersta Sverige upp till en ganska skarp nordgräns som löper från Gästrikland till Götaälvdalen. I Norrland är orter med ökning över riksgenomsnittet fåtaliga. Däremot finns ett markant tillväxtcentrum i centrala Småland.

402 Lokala arbetsmarknader

Av denna beskrivning, som tagits nästan ordagrant från källan ovan, framgång att det utvecklingsmönster som modellen genererar, åtminstone i grova drag överensstämmer med faktisk utveckling, låt vara för en förfluten 5-årsperiod. Däremot överensstämmer utvecklingen inte i detalj. Så t. ex. underskattas sannolikt befolkningsutvecklingen i Linköping- Norrköpingsomrâdet.

3.3 Om flyttningskriterier

3.3.1 Modell II

Den beslutsregel som styr flyttningarnas riktning i modellen är enkel, orterna rangordnas efter avstånd från den aktuella bostadsorten och den närmaste i alternativmängden för flyttaren att en viss väljs. Sannolikheten A-region skall förekomma som alternativ är proportionell mot dess befolkning. Det är inte förvånande att man kan peka på kvalitativt mindre sannolika resultat av en så enkel Ett modellformulering. flyttningsbeslut fattas alltid med ofullständig information. Det är sannolikt att den subjektiva informationsgraden avtar med ökande avstånd mellan bostadsort och presumtiv flyttningsort. Modellen har därför modifierats så att sannolikheten att en viss A-region skall uppfattas som ett flyttningsalternativ inte bara är proportionell mot dess befolkning utan även omvänt proportionell mot avståndet mellan denna och aktuell bostadsort. Sannolikheten att en avlägsen ort skall komma med som alternativ har gjorts ungefär 60 % mindre än för en lika stor närbelägen ort.

Resultat

Resultatet av detta försök att ta hänsyn till subjektiv ofullständig information finns uppritat i figur 3: 4. Vid jämförelse med figur 3: 3 kan tre iakttagelser göras. Expansionen i centrala Småland har mattats av tillsammans med västra delen av Mälardalen, medan tillväxten i Norrlands kuststäder har ökat markant. Eftersom avstånden är speciellt långa i Norrland har förändringen av modellen haft den största inverkan där. Flera flyttningar har gått till kuststäderna men inte vidare till Mellansverige, vars expansion således mattats av något. Tidigare skedde en del långa flyttningar från Mellan-, Väst- och Sydsverige till centrala Småland. När nu sannolikheten för korta flyttningar ökats, tilltar storstadsområdenas attraktion något.

3.3.2 Modell III

Informationen om en ort sades ovan avta med avståndet. Emellertid råder viss enighet om att större trygghet i anställningen är ett ofta återkommande motiv för val av flyttningsort. I modellens termer skulle detta kunna formuleras så att den subjektiva informationen om en ort

Migration 403

›|o-/. 5-107. 0-57.

(Q-s-ov. 63-10-57.

@ 0101.

Figur 3:4 Expansions- och kontraktionstakt i olika A-regioner perioden 1970-1975 för fallet med hög intensitet i alternativgenereringen och ofullständig information om avlägset belägna flyttningsalternativ (modell II). Procentuella förändringar.

inte bara med avståndet och är proportionell mot ortens avklingar utan snarare mot någon potens av denna, där befolkningsbefolkning, får t.ex. differentieringsgraden hos arbetsmängden representera tillfällena.

Resultat med avseende trygghetsfaktor har En grov känslighetsanalys på denna där inverkan av differentieringsgraden kraftigt överskattats. Som gjorts, väntat blir effekten av en sådan modifikation att storstadsregionerna snabbt suger upp huvuddelen av migrationsströmmarna.

3.4 Om den länsvisa utvecklingen studera i tillväxt och Det är av intresse att mera systematiskt förloppen kontraktion i olika mot bakgrund av den hittillsvarande regioner

404 Lokala arbetsmarknader SOU 1974: 2

regionala utvecklingen. Som exempel på en sådan analys har den relativa

befolkningsandelens utveckling över länen beräknats för perioden

1930-1970, varefter 1970 års arbetskraftsandelar applicerats på hela

förloppet (dessa gäller även för den modellgenererade utvecklingen).

Utvecklingen redovisas i figur 3: 5 och 3: 6 för vissa enligt modellresulta-

ten speciellt snabbt föränderliga län. Dessa länsvisa andelsutvecklingar

påverkas naturligtvis av t. ex. intensiteten i alternativgenereringen. Ett

kriterium för bestämning av en i någon mening lämplig intensitet har

varit att utvecklingen i de tre storstadsområdena skall vara kvalitativt

rimlig strax före och efter år 1970.

Resultat

För modell I med hög intensitet i alternativgenereringen, ñgur 3: 5, utgör

utvecklingen i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län

omedelbart efter år 1970 en rimlig fortsättning av den verkliga

utvecklingen (inget trendbrott). Av övriga redovisade län företer Örebro

län det kraftigaste trendbrottet - dess centralitet i det nationella

transportsystemet gör länet attraktivt för modellens avståndsstyrda

flyttningar på ett sätt som relativt kraftigt avviker från den förväntade

utvecklingen. Även utvecklingen i Västmanlands län är oväntat snabb.

Bololkuinqsandel(1) AE // 25- / / / / I /

20-

O / / / / / 15- / / / AB M z z f z z “ / U . .

/ . / / L. / /

5- 4, _____r

42---_

Figur 3:5. Den relativa be- v ,« r “F folkningsandelens tidsut- T AC veckling 1930- 70 samt ut- u .x . vecklingen 19 70-90 för _\\_- \ \§\v fallet med hög intensitet

i genereringen av flytt- v l I I I I .A/lL*Ö4-v4a:3

ningsaltemativ. 1930 1940 1950 D60 1910 1980 1990 2000 2010

Migration 405

Bololkninga- ...du m)

15_

Figur 3: 6. Den relativa befolkningsandelens tidsutveckling 1930- 70 samt utvecklingen l 970-90 I \ UI \\\ för fallet med hög inten- I I | I l l I sitet i genereringen av _______ v

c54m

flyttningsalternativ och ___ _ _--- AC ofullständig information om avlägset belägna flyttningsalter- I I I I I I I Ä: nativ. 1930 N40 1950 1960 1970 1900 1990 2000 2010

inte redovisade län utvisar långsamma förändringar av sin andel Samtliga av den nationella befolkningen. Med få undantag är utvecklingen dock

negativ. För modell II, dvs. fallet med ofullständig information om avlägsna flyttningsalternativ, redovisas den länsvisa utvecklingen i figur 3: 6. En kvalitativ pekar på en långsammare länsvis utveckling i detta jämförelse för Norrland. Av de tidigare snabbt växande länen är det fall, speciellt bara Malmöhus län som ökar takten. Minskningen är speciellt stor för Västmanlands som alltså förlorar en stor del flyttningar från län, Norrland.

3.5 Om bruttoflyttningar

Med modellens hjälp kan antalet flyttningar per år mellan olika A-regioner beräknas. För Överskådlighetens skull har i figur 3: 7 dessa resultat (av modell I) redovisats för 8 länsgrupper, de s. k. ERU:s riksområden. Observera att de inomregionala flyttningarna ritats i annan skala än de mellanregionala. Få verkligt långväga flyttningar förutsägs av modellen för fallet med hög intensitet i genereringen av flyttningsalternativ.

406 Lokala arbetsmarknader SOU 197412

E

20 000

. 50 000

100 000 .

Figur 3: 7 Inom- och mellanregionala år under flyttningar per perioden 1970-1975 för fallet med hög intensitet i genereringen av flyttningsalternativ (modell I).

Jämförelser

l inledningen nämndes att 60 % av alla flyttningar inom företogs det egna länet. Modellen reproducerar nästan exakt denna siffra eller 61% inomlänsflyttningar i medeltal i landet. Siffran företer stora länsvisa variationer. Undersökningar av från flyttningar Skellefteregionen år 1968 har visat att 30% till det flyttade egna länet och 33% till Stor-Stockholmsområdet (Erik Bylund i att leva Regioner i, Publica 1972). Anses dessa siffror representativa för Västerbottens län kan de jämföras med modellresultaten, som anger 28 % inom länet och 4 % till

Stor-Stockholmsområdet. En orsak till avvikelsen för Stor-Stockholm i modellresultaten kan antas vara olikheten i lokaliseringsval för AMSförmedlade flyttningar (vilka för utgör 30-40% Skellefteå) och de flyttningar som genereras av modellen. Mera troligt är dock att hypotesen om valet av närmaste inte flyttningsort förklarar de mellanregionala flyttningarnas fördelning på ett helt tillfredsställande sätt. Som generell

Migration 407

sammanfattande iakttagelse kan sägas att modellens flyttningsströmmar än de verkliga. l modellen flyttar man torde vara mera koncentrerade från övre Norrland via nedre Norrland till Stockholm och Mellansverige, de reella i högre grad sker direkt till dessa två medan flyttningarna områden.

4 Sammanfattning och tillämpning

i denna studie är inte avsedd att vara ett Den modell som presenteras Snarare är avsikten att testa styrkan i vissa enkla prognosinstrument. om migrationsprocessen. Ett särskilt syfte har varit att ta antaganden till migrationens kumulativa effekter. l en mera ambitiös analys hänsyn av relationen mellan och arbetsmarknad borde både utbudsmigration av arbetsmarknaden behandlas simultant. I så fall och efterfrågesidan och hushållens lokaliseringsval bringas att samverka med skulle företagens varandra via etablerings- och flyttningsmekanismer av t. ex. det slag som behandlats här. Förenklingarna som gjorts i denna studie kan i själva utbud och efterfrågan och att verket tolkas så att balans råder mellan efterfrågan på arbetskraft är direkt relaterad till antalet sysselsatta. Som framgått av resultatredovisningen genererar modellen ett regionalt som kvalitativa likheter med existerande utvecklingsförlopp uppvisar tendenser. På den relativt aggregerade nivå där den regionala utvecklingen analyseras skulle modellens förklaringsgrad vara god. På den på länsnivå mera detaljerade nivå, som representeras av nationella bruttoflyttningsframstår modellens flyttningar som mindre spridda över olika strömmar, Troligen skulle en A-regioner än de verkliga, speciellt på långa avstånd. högre förklaringsgrad på denna nivå kunna åstadkommas genom betydligt av rangordningen av olika att utgå från en mera omsorgsfull analys regioners attraktivitet. l modellen behandlas migrationen på en mycket aggregerad nivå (för en liknande ansats se Olof Wärneryd, Interdependence in urban systems, Göteborg 1960). Ingen åtskillnad görs mellan olika åldersklassers migrationsbeteende. Hela befolkningen i en A-region har homogena preferenser med avseende på val av ny bostadsort. Inga försök har gjorts att specialbehandla Om hänsyn togs till samtliga dessa faktorer återflyttningarna. skulle modellen kompliceras avsevärt. Frågan om den skall göras mera komplicerad i dessa avseenden får bedömas mot bakgrund av syftet med modellstudien och det existerande faktaunderlaget. Här torde vinsteni förklaringsvärde knappast uppväga svårhanterligheten och oöverskådligheten hos en mera omfattande modell. Ett användningsområde för modellen är att studera hur möjligt befolkningsutvecklingen influeras av vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. Som exempel studeras inverkan av en samhällelig satsning på några orter i Norrlands kustland som regionala tillväxtcentra, t. ex. Sundsvall- Härnösand och Piteå-Luleå/Boden (se Bylunds artikel i Regioner att leva Publica 1972). För fallet med. hög intensitet i genereringen av i, flyttningsalternativ (modell l) har två strategier prövats. I det första fallet

408 Lokala arbetsmarknader

ökar samhället (genom sin investeringspolitik) antalet flyttningsalternativ per tidsenhet för de fyra A-regionerna endast år 1970-1975 och i det andra behålls denna satsning över hela 20-årsperioden 1970-1990. l figur 3: 8 har utvecklingen av befolkningen iA-regionerna uppritats. Om styrningen av intensiteten i alternativgenereringen vidtas bara under en femårsperiod, uppnås endast marginella förändringar av befolkningsandelarna i de fyra A-regionerna, möjligen med undantag för Piteregionen, där kontraktionen blir mera inledningsvis långsam. Utsträcks styringreppet över hela 20-årsperioden blir förändringarna mera markerade - samtliga A-regioner får betydligt större andel av befolkningen än i grundfallet och både Sundsvall och Härnösand växer andelsmässigt. Av intresse är om dessa tillväxttendenser för de fyra A-regionerna fått tillväxteffekter för även andra Norrlandsregioner i jämförelse med utvecklingen utan styringrepp. Det visar sig att ingen av övriga A-regioner i Norrland har med dragits i expansionen av dessa två regionala kustcentra. Däremot kan man inte heller säga att hela flyttningsvinsten skulle tas från övriga Norrland. Expansionen får följdverkningar genom hela ortssystemet. Befolkningsandel (96)

Sundsvall

Härnosand A Luleå/Boden

Piteå

I I 1970 1975 1980 1985 1990

Grundalternahv ---- ingrepp I . . , . . . . . . .. |ngrepp 2 Figur 3:8 Utvecklingen i Sundsvalls, Härnösands, Piteå och Luleå/BodensA-regioner 19 70-1990 för olika typer av ingrepp i genereringen av flyttningsalternativ.

5 Lokal service

Bilaga

bidrag av Claes Örtendahl, Bengt- Owe Birgersson och Marja Walldén

Ur innehållet

till kommunal service

Inställning

Mått kommunal servicestandard

på

studie av aktiviteter i små

Sociologisk

och mellanstora orter

A ttityder 41 1

I Olikstora orter och kommunal service

-

En

granskning

av

väljarnas

i två intervjuundersökningar attityder

- av Claes Örtendahl

1 Allmänt om undersökningen 1.1 Inledning l två större intervjuundersökningar har Kommunalforskningsgruppen studerat bl. a. väljarnas inställning till den kommunala servicen. I en av dessa undersökningar förekom också frågor till väljarna om deras inställning till flyttning och deras preferenser för olika bostadsorter. Utgångspunkten för dessa studier har varit tanken att ett demokratiskt system utmärks därav att de politiska beslutens innehåll skall vara anpassat till väljarnas önskemål. Väljarnas inställning till samhällsservice har därmed ett stort statsvetenskapligt intresse De attityder som uppmätts hos väljarna har emellertid ett intresse utöver Kommunalforskningsgruppens frågeställningar. ERU har fått i uppdrag att undersöka hushållens levnadsvillkor i olika regioner och i samband därmed också individemas preferenser för olika bostadsorter.: Kommunalforskningsgruppens data har därvid bedömts vara av intresse. Det är angeläget att betona att de resultat som fortsättningsvis redovisas tillkommit genom en analys av ett material som insamlats i ett annat syfte. Av särskild vikt är det därvid att det urval av kommuner som Kommunalforskningsgruppen använt haft en annan utgångspunkt än de ortstyper som kommit till användning i det regionalpolitiska utredningsarbetet. Urvalet av kommuner är således inte representativt för de ortstyper som förekommer i expertgruppens undersökningar, utan undersökningen får betraktas som ett studium av ett antal fall som grupperats efter samma principer som de ERU ofta använder? Undersökningen får betraktas som företrädesvis hypotesgenererande. Resonemangen har förts för att bilda underlag för en diskussion och för att skapa förutsättning för forskning. 1 För en redogörelse för Kommunalforskningspro- 1.2 Kommunal service - flyttning grammet se J. Westerståhl i Regioner att leva i, Publica 1972. Undersökningen har i enlighet med ERU: s inriktning det dubbla syftet att studera levnadsvillkoren i olika regioner från den speciella synpunkten 1 Se bil. 13 till statsverkskommunal service och individemas preferenser för olika bostadsorter.. propositionen 1970, in- Att individemas levnadsvillkor rikesdepartementet s. 7. och deras preferenser för olika bostadsorter är två forskningsproblem som sakligt sett är knutna till varandra är 3 Se ERU: s betänkande, självklart. Avgränsar man emellertid studiet till kommunal service och SOU 1974: 1.

412 Lokal service

medborgarnas uppfattning om denna är sammanhanget mera svårtolkat och svårurskiljbart. Begreppet kommunal service är oklart. På många håll glider ansvaret för samhällets service mellan de tre nivåernai det politiska systemet kommun, län-landsting och central statsmakt. I alldeles särskilt hög grad gäller detta för två områden som kan antas ha ett samband med flyttningsbenägenhet och preferenser för olika bostadsorter. Detta gäller bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Denna studies avgränsning av begreppet kommunal service har fått avgöras av väljarna och kommunalmännen i de undersökta kommunerna. Dessa båda grupper visar på olika sätt att de fäster mycket stor vikt vid de åtgärder som kommunen vidtar på arbetsmarknadsområdet och bostadsbyggnadsområdetl Detta gäller dock inte arbetsmarknadspolitiken i storstäderna, där man vid intervjutillfället synes ha upplevt arbetstillgången som så god och arbetsmarknaden som så differentierad,

att detta område knappast alls ägnades någon uppmärksamhet?

Studerar man kommunal service med arbetsmarknadspolitiken och bostadsbyggandet inkluderade i servicebegreppet, är det också av intresse att granska eventuella samband mellan väljarnas värdering av service, och deras inställning till flyttning. Flyttningen kan ses som en extrem yttring av missnöje med levnadsvillkoren på bostadsorten, där kommunala organ har ett medansvar för levnadsvillkorens utseende. svårigheterna från undersökningsteknisk synpunkt har gjort att samman-

kopplingen av de båda frågeställningarna blivit bristfällig. l stor utsträck-

ning redovisas resultaten utan tillfredsställande integration av de båda huvuduppgifterna för denna undersökning.

1.3 Principiella mdtproblem

Mâlformuleringsnivâ Det finns alternativa metoder att kvalitativa av göra bedömningar levnadsvillkoren som goda eller mindre goda. Undersökaren kan uppställa en norm för levnadsvillkoren, där dessa materiellt Antalet specificeras. rum per individ kan således sägas vara tillfredsställande om varje individ har ett eget rum, och om köket frånräknas från rumsantalet.3 En annan teknik är att vända sig till individerna och få deras subjektiva bedömning av levnadsvillkoren. Varje människa antas då ha en egen norm _ med vars hjälp han/hon bedömer olika egenskaper i sin omvärld som mer __ _ eller mindre goda. Principiella 2 Den” problem saknas inte vid bedömningen av j

UHdeISPKIHHSS datawilken teknik som är rimlig. å

huvud

gasergislgKl

anlilly? Inom den senare av de båda teknikerna, där det subjektiva momentet

sa pa am mn Ommum l f kn d - betonas, kan vi urskilja två huvudlinjer. Man kan ställa öppna frågor till

. . . o .. . . . . ., g

Såâünâlâglräåä 13a?? freän

individerna och saledes oformedlat den syn individen registrera har pa l undersökningen år 1970 är 1 ännu inte hen färdiga för I 1966 års undersökning förekom en fråga där väljaren uppmanades att nämna publicering_ någon fråga som han saknat i den lokala valrörelsen. Bland de tre mest nämnda 3 frågorna ingick såväl arbetsmarknadspolitiken som bostadspolitiken. Se C. Örten- Se exempelvis folk- och dahl 1969, s. 130. Den ämnesindelning av den kommunala servicen som tillämpasi denna undersökning gjordes på grundval av kommunala förtroendemäns svar på bostadsräkningarnas teknik för kvalitativ bedömning av frågor om vilka de viktigaste kommunala frågorna var. Häri kom att ingå såväl bostadsbeståndet. arbetsmarknadspolitiken som bostadspolitiken.

Attityder 413

olika egenskaper i miljön. Man kan också fråga utifrån på förhand bestämda miljöegenskaper, och för var och en av dessa egenskaper individens bild av om hans krav på kvaliteterna hos registrera subjektiva dessa egenskaper uppfylles av den standard han noterat. Skillnaderna mellan dessa båda senare tekniker sammanhänger med flera förhållanden. Individen kan i och för sig uttrycka en åsikt om en viss egenskap hos sin miljö utan att tillmäta denna egenskap någon Detta måste inträffa, om man i den katalog av betydelse. rimligen egenskaper som frågandet måste utgå ifrån lyckats få med alla egenskaper som kan vara relevanta. Har man å andra sidan inte fått med alla som kan vara relevanta, står man inför problemet att miljöegenskaper inte kunna om miljöns egenskaper som helhet, utan göra uttalanden man måste koncentrera sig på ett urval av egenskaper som gjorts utifrån undersökarens värderingar. Ett ytterligare problem är att vi genom en uppräkning av miljöegensom individen ombeds bedöma, ger individen information om skaper, vilka som existerar. Vi kan således nämna en form av miljöfaktorer kommunal service, som är helt obekant för honom. Genom den information han får i frågekonstruktionen skapas emellertid en relation mellan hans upplevda behov och en väg att tillfredsställa dessa behov. kommer vi att mäta individernas attityder med informations- Därigenom -i varje fall i teorin - konstanthållen. komponenten Utifrån målformuleringssynpunkt kan vi således tänka oss tre olika mättekniker: l. Undersökaren bestämmer vilka områden som är relevanta vid undersökningen och vid vilka nivåer som levnadsvillkoren skall antas vara acceptabla. 2. Undersökaren bestämmer vilka områden som är relevanta vid av levnadsvillkoren, men överlåter till de enskilda individerna mätningen att avgöra om nivåerna är acceptabla. 3. Individen bestämmer såväl vilka områden som är relevanta vid av individernas levnadsvillkor som vid vilka nivåer som villmätningen koren är acceptabla. Vilken av dessa tre mättekniker som man använder kan ses som ett problem om undersökningens värdepremisser, ytterst grundade i synen på det politiska systemet.

T idsdimension

Den principiella mätningsproblematiken har emellertid också en andra dimension. Vi kan dels mäta behovstillfredsstâllelse, genom att granskai vilken utsträckning som individen upplever nuläget i dess olika aspekter som mer eller mindre tillfredsställande. På samma sätt kan vi naturligtvis också, när målen definierats av undersökaren eller hans uppdragsgivare och dra slutsatser mäta nuläget, om måluppfyllelse behovstillfredsställelse. En mätning av detta slag utgår dock från ett statiskt synsätt. Genom mätningarna får man grepp om upplevelser av felaktigheter och brister. Det politiska system som detta synsätt förutsätter kan bäst beskrivas som ett jämviktssystem. Man kan emellertid tänka sig det politiska systemet på ett annat sätt. I grunden för systemet ligger i båda fallen medborgarnas åsikter. Men medan vi med den tidigare mätmetoden sökte få grepp om behovstillfredsställelsen kan man i stället mäta anspråk. Mätningen får då en framåtsyftande karaktär. Skillnaderna i mätningens tidsdimension kan klarast visas därav att tillfredsställelse med de nuvarande förhållandena på en sektor av

414 Lokal service

samhällsverksamheten inte med någon nödvändighet innebär att man inte önskar sig ytterligare eller förbättringar på kortare längre sikt. Uteblir dessa förbättringar kan följden bli vid en senare missnöje tidpunkt. Principiellt får vi således en mätningssituation med sex olika altemativa mätningstekniker med skilda innebörder. Med olika inriktning av mätinstrumentet kan vi således väl tänka oss att få helt olika resultat vad gäller hushållens levnadsnivå beroende av mättekniken och dess bakomliggande värderingar. l denna uppsats behandlas enbart två olika principiella mättekniker - båda relaterade till individens målföreställningar. Granskningen av kvaliteter hos samhällsservicen utan referens till de berörda invånarnas egna åsikter förekommer också exemplifierade.

1.4 De ekonomiska

förutsättningarna för kommunal service

Det är en uttalad målsättning hos den svenska politiken att kommunerna oavsett skatteunderlag skall kunna erbjuda sina invånare en minimistandard av kommunal service. Till det ändamålet har vissa områden av den kommunala verksamheten starkt Parallellt reglerats. har ekonomiska resurser överförts till ekonomiskt svaga kommuner via skatteutjämningsbidragen. En betydande del av den kommunala verksamheten finansieras därtill helt eller till stor del av till verksamheten knutna statliga bidrag. Fortfarande utgör dock kommunalskatten den viktigaste finansieringskällan. Genom denna starka betoning av skattefinansiering blir de ekonomiska förutsättningarna för kommunal verksamhet högst olika i olika typer av kommuner. Detta förhållande avspeglar sig också i kommunalskatternas höjd. Undersökningsåret 1966 varierade det totala kommunalskatteuttaget från drygt 17 kronor i storstäderna till ca 20 kronor i norra glesbygden. Icke desto mindre återstår - trots skillnader i utdebiteringens höjd och trots skatteutjämningsbidragen betydande skillnader mellan intäktssituationen i kommuner med olika befolkningsunderlag. Tabell 1.1 anger kommunernas intäkter per kapita år 1967. I tabellen har en approximering fått göras för de landstingsfria städerna.. För Stockholms stad har från perkapitaintäkten dragits

perkapitaintäkten för det dåvarande

landstinget i Stockholms län, för att kompensera för det faktum att Stockholms stad vid denna tid också skötte det landstingskommunala kompetensområdet. I Göteborgs fall gjordes motsvarande avdrag med motvarande för Göteborgs belopp och Bohus läns landsting. l Malmö

Tabell 1.1 lntäkt per kapita till primärkommunen 1967. (skatteintäkter, skatteutjämningsbidrag, statsbidrag, avgifter och kapitalinkomster.) Värdena för Stockholm och Göteborg, Malmö approximerade.

Anm. Data för norra tätbygden saknas.

Attityder 415

till Malmöhus läns landsting som korrektionsanvändes perkapitaintäkten faktor. Trots skillnader i kommunalskatt har alltså Stockholms kommun (Hl) i denna tabell väsentligt högre intäkter per kapita än övriga kommun- I stort får vi också en fallande tendens i intäkternas storlek med typer. sjunkande befolkningsunderlag. Från denna förefaller det rimligt att anta att den komutgångspunkt munala dessa vitt skilda ekonomiska förutservice som presteras utifrån sättningar varierar såväl i kvalitet som kvantitet]

1.5 Variationer i individemas behov av och anspråk pá kommunal service

Som framgått av den föregående ekonomiska redovisningen finns det skäl att anta att den kommunala servicen har en betydligt större omfattningi kommuner med stort befolkningsunderlag än i kommuner med litet befolkningsunderlag. Med den inriktning vi valt - att relatera servicen till individemas egna föreställningar - behöver dock detta inte innebära att den kommunala servicen är ”bättre i stora kommuner än i små. Det är ju naturligt mot bakgrund av de högst skiftande befolkningsstrukturella och näringsstrukturella förutsättningarna i kommunerna att kraven från medborgarnas sida varierar kraftigt. Denna variation kan vara sådan att den motsvarar de variationer i utgiftsnivå som den ekonomiska redovisningen gav belägg för. Låt oss som ett exempel på detta ta bostadssituationen. Små kommuner är ofta kommuner med ett stabilt eller sjunkande befolkningstal. Endast sällan - och då oftast som en funktion av närheten till en - utmärks små kommuner av en snabb befolkningsexpansiv region tillväxt.: Behovet av bostadsbyggande är då självklart ofta litet i den lilla kommunen, vilket också avspeglar sigi kommunens utgifter. Med bostadssituationen sammanhänger emellertid också andra problem. l den lilla kommunen - i varje fall om den ligger utanför storstadsområdena, och om dess näringsstruktur inte starkt avviker från det normala - finns gott om mark. God marktillgâng medför också låga markkostnader. Därigenom blir det möjligt för en större grupp människor att ha ett ”eget hem i den lilla kommunen. Näringsstrukturen i den mindre kommunen är därtill förknippad i viss utsträckning med en boendeform - den egna villan. Jämför vi boendesituationen i de mindre kommunerna med den i de större finner vi således helt andra problem. Marktillgången i de större kommunerna är mera knapp. För en mycket stor grupp människor är andra boendeformer än boende i hyreshus därigenom uteslutna. Denna l En undersökning av stankollektivboendeform framtvingar kommunal service av olika slag, stadsdarden hos kommunala serplanering, kollektivtrafik etc. som saknas eller som existerar i väsentligt vicen redovisas i B.-O. Birmindre utsträckning i mindre kommuner. Därtill påverkas ägandestruk- gerssons bidiag i denna bilaga. turen. Den omfattande samplaneringen med offentlig service och de ett 2 stora dimensionerna på bostadsförsörjningens område bidrar till Se sou 1970: 3, sid. 34, former tab. 1.2.4. behov av byggande i kollektiva eller i samhällsregi. Då produktio-

416 Lokal service

nen av hus och ägandet av hus är förknippade med likartade skalproblem, får vi också en vidgad andel samhällsägda bostäderi de större kommunerna. I urvalet är andelen boende i samhällsägda bostäder störst i storstäderna, ca 22 %. Motsvarande andel i norra glesbygden är endast drygt 12 %. Det torde således vara rimligt att dra den slutsatsen att befolkningstalet i kommunen i kombination med det intensiva markutnyttjandet framtvingar större insatser från kommunens sida, utan att detta kan tas till intäkt för att problemet att tillgodose individens önskemål om en god bostad därför behöver vara bättre löst i den stora kommunen än i den lilla. Behovet av insatser från kommunen på bostadsbyggnadsområdet är således positivt korrelerat med befolkningsunderlaget. Siffror över det samhälleliga engagemanget i bostadsförsörjningen kan ställas mot mått på kvaliteten hos de bostäder som finns i kommunen. Som framgår av bilaga l så är skillnaderna i kvalitet mellan olika ortstyper små. Däremot är - som väntat - andelen småhus avgjort högst i norra glesbygden och minst i storstaden Stockholm Siffrorna utgör en god illustration till att man inte kan ta samhällsinsatsernas omfång till intäkt för en bedömning av hushållens levnadsvillkor. Resonemanget kan också överföras till andra sektorer av den kommunala verksamheten. Socialvård - i vid bemärkelse inkluderande åldringsvård, barnavård, barnstugeverksamhet etc., men exkluderande den del av den sociala verksamheten som primärt är inriktad på de socialt missanpassade, är bl.a. beroende av bostadssituationen. I de mindre kommunerna förekommer det fortfarande flergenerationshushåll. De gamla bor hos sina barn och vårdas i mån av behov också i stor utsträckning av sina barn. I utbyte kan deras barn dra fördel av sina föräldrar för exempelvis barnpassning. Behov som således tillfredsställes inom ramen för hushållet i den mindre kommunen måste i den större kommunen tillfredsställis genom samhälleliga insatser. Detta innebär inte med nödvändighet att invånarnas behov av social service blir bättre tillfre dsställda. Resonemang av likartad innebörd kan föras för flera områden inom den kommunala sektorn. Storleken på kommunen, eller kanske ivissa fall snarare storleken på den region i vilken kommunen ligger, kan emellertid påverka serviceattityderna hos invånarna på ett annat sätt; på samma grunder som planerama talar om tröskelvärden för olika former av service finns det anledning för medborgarna att reagera inför ortens storlek. Kommunens invånare kan alltså antas reducera sina anspråk på kommunal service, med hänsyn till deras föreställningar om de resurser som existerar. Det måste således framstå som alldeles orimligt för en väljare i Ramsjö att kommunen skall satsa pengar på en stadsteaten Ett ytterligare förhållande som torde påverka från serviceanspråen väljarna är kunskapen om vilken service som kommunen kan tänkas

Ett resonemang med dennaprestera, liksom om den service som kommunen faktiskt

kunskapen Det att alla

:çäbâgsnââfaâsåitdäifgisktpresterar.

tänkbara former för

.är .rimligt att tänka sig.

kommunal inom Kommunalforsk- service inte ar kanda for valjarna. Ett exempel på :n sådan ningsgruppen. form av service kan vara det kommunala eller social bostadstillägget

Attityder 417

hemhjälp.” Erfarenheter från kommunalforskningsgruppens väljarunder-

sökningar tyder på att kunskaperna om vad kommunen gör är vidast i de minsta tätortskommunerna. I denna analysform torde dock spridd olikheterna mellan de olika kommunerna i huvudsak ha utplånats.

1.6 Undersökningens tekniska uppläggning

Denna baserar sig på två intervjuundersökningar med undersökning väljare som genomförts av Kommunalforskningsgruppen. Dessa undersöki samma population av kommuner. Urvalet av ningar genomfördes individer genomfördes i ett tvåstegsurval. Kommunalforskningsgruppens

A-urval kom vid båda tillfällena till användning.:

I var och en av A-urvalets kommuner drogs ett likstort antal ur mantalslängden. Urvalet stratifierades för erhållande i intervjupersoner stickprovet av största möjliga likhet med köns- och åldersproportionema Till A-urvalets 36 kommuner lades år 1966 ytterligare tre i populationen. kommuner och år 1970 ytterligare en kommun. År 1966 ingick sålunda de tre storstäderna. År 1970 ingick endast Stockholm. År 1966 genomfördes i A-urvalets kommuner i genomsnitt 53 av 60 planerade intervjuer. I de tre storstäderna var bortfallet något större. I genomsnitt

genomfördes där ca 190 av planerade 240 intervjuer?

I 1970 års undersökning var bortfallet något mindre än år 1966. l genomsnitt genomfördes ca 91 % av de planerade intervjuerna. Även år 1970 utgjorde dock Stockholm ett problem från bortfallssynpunkt. Siffror indikerande politisk aktivitet, medlemskapi organisation etc. överskattas sannolikt i urvalet i Stockholm. Generellt torde också andelen ”vet ej” i olika sammanhang underskattas i stickprovet för Stockholm. För denna specialanalys av undersökningarna har urvalskommunerna omfördelats från Kommunalforskningsgruppens A-urval till ERU: s indelning av landets kommunblock i sex klasser, grundade på befolkningsunderlaget. Därvid uppstår problem med representativiteten. Särskilt torde detta gälla storstäderna, dvs. ortstyperna Hl och H2. I H1 ingår i urvalet endast Stockholms stad. Förhållandet är likartat för H2, där kommunerna Göteborg, Malmö och Alingsås ingår. Kommunerna i urvalet redovisas i appendix efter detta bidrag. Från de indelningsprinciper som _tillämpats i indelningen av ortstyper har vissa mindre undantag gjorts. Dessa torde dock sakna betydelse för tolkningen av data.

1.7 Analysteknik

Varje ortstyp utgöres i analysen av ett större eller mindre antal 1 Belägg för existensen av kommuner. Antalet kommuner framgår av nedanstående tabell: denna mekanism fmnsi någon mån hos C. Örtendahl, 1969, s. 169 f. Tabell 1.2 Antal kommuner per ortstyp. 2 För en redogörelse för urvalet se J. Westerståhl, Stockholm 1 kommun 1970 s. 59 ff. Göteborg, Malmö 3 kommuner Större städer 15 kommuner 3 För en redogörelse för Södra mellanbygden 1 4 kommu ner bortfallet och dess konse- Norra glesbygden 6 kommuner kvenser se C. Örtendahl, 1969 s. 18 ff. för 1966 Anm.: Data för norra tätbygden saknas. års undersökning.

418 Lokal service

Ett värde för en ortstyp består av medeltalet av ett skiftande antal kommunmedelvärden. Anges således andelen män i en ortstyp, har detta beräknats först i varje kommun. Procentandelarna har sedan adderats till varandra och dividerats med antalet kommuner. Genom denna teknik neutraliserar vi det förhållandet att antalet individobservationer varierar i varje kommun. De värden som sålunda erhålles utgöres alltså av medeltal procent per kommun i en ortstyp. Samma teknik används i korstabeller. I en flerfältstabell adderas procenttalen från varje cell i varje kommuns korstabell i varje ortstyp. Den erhållna summan divideras med antalet där en observakommuner, tion erhållits i cellen. Det kan således förekomma att observationer saknas i någon kommun i någon cell. Antalet kommuneri ortstypen kommer då inte att överensstämma med antalet observationer i korstabellen.1 I vissa fall förekommer en betydande inomklassvariation i varje regionstorleksklass. Att här systematiskt granska denna skulle dock föra allt för långt.

2 Inställning till kommunernas service åren 1966

och 1970

2.1 Mätinstrumen tet

I den följande resultatredovisningen kommer den systematiska mätningen av väljarnas inställning till den kommunala servicen att redovisas. Dessa frågor var från tidsdimensionssynpunkt I första hand framåtsyftande. används siffrorna från år 1966, då siffrorna för år 1970 inte ännu är helt tillgängliga för analys. Vissa sammanfattande mått på väljarnas serviceinställning från år 1970 kommer dock att förekomma. I en andra resultatredovisningsdel används den tredje typen av mätmetod. I en tredje del granskas sedan sambandet mellan inställning till service och vissa individvariabler, och de tolkningsmöjligheter som denna analys gör möjlig. På grundval av vilka typer av frågor som kommunala förtroendemän i en undersökning på våren 1966 upplevde som väsentliga gjordes en uppdelning av det kommunala verksamhetsområdet i tolv serviceområden. Kring vart och ett av dessa tolv serviceområden ställdes i väljarundersökningen vid valet år 1966 en fråga med följande lydelse: ”På det här kortet (de tolv serviceområdena fanns uppräknade som på ett frågekort den intervjuade fick läsa) anges några olika uppgifter för kommunerna. Vill Ni för var och en av dessa uppgifter att det är säga, om Ni tycker angeläget att Er kommun gör mera än nu, eller om det i stort sett är bra som det är, eller om kommunens insatser skulle kunna minskas, eller om Ni inte har någon åsikt om detta.” På frågekortet fanns också de fyra svarsalternativen angivna. De tolv områdena för kommunal service - fortsättningsvis ofta kallade serviceområdena - var de följande:

1. Markköp och markplanering 1 Se c. Örtendahl, 1969 2. Tillgången till bostäder s. 24 rr. 3. Möjligheterna att få arbete

Attityder 419

Vägar, gator och trafik Vatten och avlopp Skolor

§°9°.\°*“^.*

Barndaghem och lekskolor Hemhjälp till barnfamiljer och åldringar Ålderdomshem, pensionärsbostäder och bostadstillägg för pensionärer 10. Socialhjälp l l. Stöd åt idrott och annan fritidsverksamhet 12. Bibliotek och annan kulturell verksamhet

Man kan allmänt säga om de tolv frågorna, att dessa givits en relativt formulering. Vissa individer upplevde sannolikt ett behov av provokativ service på ett visst område från kommunens sida enbart vid frågetillfället (och möjligen också senare). Attityden skapades genom en samverkan mellan de behov individen upplevde sig ha, och den information om olika typer av kommunala verksamheter som frågan genom sin konstruktion kom att innehålla. Frågan överskattar förekomsten av dessa attityder hos väljarna, då ju inte alla väljarna getts den stimulans som de utvalda fått. Man kan vidare uppmärksamma att frågan tar hänsyn till omfattningen av en viss verksamhet, och inte till utformningen av denna. En person kan till exempel tänkas vara nöjd med den omfattning som bostadsbyggandet har i IP: s kommun, men däremot vara missnöjd med den ensidiga inriktningen som byggandet fått på flerfamiljshus. Denna typ av missnöjesyttringar tar frågans konstruktion ingen hänsyn till.

2.2 Resultatredovisning Det första området kring vilket frågor ställdes omfattade markköp och markplanering. Ordet stadsplanering kunde inte användasi frågeformuleringen, då det kunde givit upphov till missförstånd i de mindre landsbygdskommunerna. De intervjuade fördelade sig- på de fyra svarsalternativen enligt tabell 2.1. Karaktäristiskt för resultatet synes vara två förhållanden: en betydande grupp väljare avstår från att ge någon åsikt till känna. Denna grupp är störst i norra glesbygden. Kraven på utökade insatser är störst i Stockholm och blir systematiskt mindre när befolkningsunderlaget minskar. Möjligen kan man därtill lägga en tredje tendens. Andelen göra mindre” är störst i de allra största kommunerna och minst i glesbygdskommunerna. Dessa resultat torde avspegla det faktum, att behovet av insatser på - 1 område - och som följd därav också på markköpens Frågan konstruerades i en markplaneringens arbetsgrupp bestående av är störst där befolkningsstorleken är störst och i de mest expansiva författaren, L. Månsson, kommunerna. J. Westerståhl och A. Ek. Tendensen är ungefärligen densamma i det följande närbesläktade Närmast ansvarig för den området del av undersökningen år ”tillgången på bostäder, se tabell 2.1. För väljarna i storstäder- 1966 som behandlade den na tycks i stort sett endast ett svarsalternativ existera. Kommunerna kommunala servicen var borde år 1966 enligt sina väljare öka sina insatser på bostadsbyggandets L. Månsson.

420 Lokal service Tabell 2.1 De intervjuades inställning (procenttal) 1966 till kommunens verksamhet vad gälluer markköp och markplanering samt tillgång till bostäder.