Bostadsförsörjning och bostadsbidrag : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

\ .. .

h!

B t d f..

031? 12:0

Slutbetänkande av boende- och

bostadsfinansieringsutredningarna

Bilagor

Statens offentliga utredningar

@w

sou 1975:52 EE] Bostadsdepartementet

Bostadsförsörjning

och

bostadsbidrag

Bilagor

slutbetänkande av boende- och bostadsñnansieringsutredningarna Stockholm 1975

ISBN 91-38-02462-4 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975

Innehån

Bilaga A Småhusundersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Redogörelse utarbetad av sekretariatet och experten Marianne Elg Bilaga B Ortsbundna bostadsvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementets expertgrupp för regional utredningsverksamhet (ERU) av dess kansli Bilaga C Kommunala bostadsbyggnadsprogram . . . . . . . . . . . . . 115 Promemoria utarbetad av avdelningsdirektör K-G Palmér Bilaga D Begränsningar i fastighetsägares möjlighet att förfoga över sin fasta egendom m m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Promemoria utarbetad av experten Lars-Göran Åsbring Bilaga E Ägarlägenheter i några länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 Promemorier utarbetade inom utredningarnas sekretariat och av f d byråchef Just Gustavsson och av byrådirektör Marika af Winklerfelt Bilaga F Hushåll med bostadstillägg - en statistisk belysning 149 Promemoria utarbetad av Jan-Erik Fahlander Bilaga G Bostadsbidrag i några länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Promemoria utarbetad av byrådirektör Marika af Winklerfelt Bilaga H Normerade kalkyler över olika hushålls hyresbetalningsförmåga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 Promemoria utarbetad inom utredningarnas sekretariat

Bilaga A Småhusundersökningen

Bostadsutgifter och bostadsförhållanden

förägadägenheterienfanüüshus

Redogörelse utarbetad av sekretariatet och experten Marianne Elg

Innehåll l Sammanfattning 2 Undersökningens tillkomst och genomförande 3 Beståndet 4 Hushåll och bostadsförhållanden 5 Bostadsutgift Tabellbilaga

Bilaga A 7 sou 1975:52

l Sammanfattning

1.1 Beståndet

Småhusundersökningen är en urvalsundersökning. Den belyser förhållanden under 1972 för enfamiljshus som hushållen äger och som inte är förenade med rörelse, d v s i dagligt tal vanliga egnahem. ägarens omfattade 675 000 hus eller omkring 80 % Undersökningspopulationen av alla enfamiljshus utom jordbruksfastigheter. Urvalet är regionalt fördelat på 4 områden, Stor-Stockholm (A), Stor-Göteborg (B), kommuner i övrigt med minst 50 000 invånare 1969 (C) och övriga kommuner (D). Beståndet utgörs till ungefär hälften av hus som var högst 20 år gamla, av god kvalitet och genomsnittligt avsevärt större än övriga bostadslägenheter. Ungefär 85 % av husen var moderna. Den vanligaste storleksklassen var 86-120 m2 (44 %) och en fjärdedel var större än 120 m2 . sammansättningen av beståndet visar liksom hushållens bostadsförhålinkomster och bostadsutgifter stora regionala skillnader. Genomlanden, regionerna A-C, visar inbördes gående gäller att de större kommunerna, likartade förhållanden. De mindre kommunerna, som omfattar drygt 70 % av hela undersökningsmaterialet awiker väsentligt från den förstnämnda Resultaten bör därför i regel studeras regionalt, varvid gruppen. bör beaktas att småhus med äganderätt är en mycket vanligare bostadsform i de mindre än i de större kommunerna. Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga hus var enligt 1970 års fastighetstaxering omkring 76 000 kronor. l region D var det emellertid endast 61 000 kronor och i Stor-Stockholm 128 000 kronor.

1.2 Hushåll och bostadsförhållanden

Den största i småhusen är hushåll som består av endast hushållsgruppen makar med barn under 18 år. Den omfattar omkring 225 000 hushåll I senare årgångar av hus utgör dock eller omkring 35 % av samtliga. makar med barn omkring 70 % av hushållen. Skillnaderna mellan småhus och flerfamiljshus ifråga om hushållens fördelning på olika hushållstyper är betydande särskilt i regionerna A-C. A-C avsevärt i småhusen än i Inkomstnivån är i regionerna högre

8 Bilaga A sou 1975:52

hyres- och bostadsrättslägenheterna. För hushållstypen makar med barn i Stor-Stockholm var således medianinkomsten i småhusen ca 67 000 kronor år 1972 medan den i hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus ett år senare var ca 53 000 kronor. Småhusen karakteriseras av en genomsnittligt hög utrymmesstandard för alla hushållstyper. Trångboddhet förekom endast i några procent av hushållen och omkring 90 % av barnfamiljer med högst 2 barn hade så stora lägenheter att barnen skulle kunna ha egna rum. Brister i utrustningsstandarden förekommer främst bland äldre hushåll.

1.3 Bostadsutgifter

Bostadsutgiften exklusive amorteringar, vilka ej kunnat mätas med den använda metoden, uppgick i genomsnitt för hela riket till omkring 6 800 kronor per hushåll. Utgiften varierar starkt mellan regionerna, 10 400 kronor i region A och 5 800 kronor i region D, samt inom regionerna mellan hus med olika byggnads- eller förvärvsår, olika storlek och olika kvalitet. Skillnaden mellan hushållstyper är också stor. Ungefär en tredjedel av hushållen hade utgifter som understeg 4 000 kronor per år och 5 % hade en utgift av minst 15 000 kronor. Spridningen i bostadsutgift bestäms väsentligen av kapitalskulder och räntor. Genomsnittligt utgjorde räntorna drygt hälften av bostadsutgiften, men deras andel var i hus byggda under sista hälften av 1960-talet omkring tre fjärdedelar av utgiften eller 8 400 kronor och i hus byggda före 1950 omkring en tredjedel (l 600 kronor). För makar med barn var bostadsutgiften i genomsnitt för hela riket drygt 9 000 kronor och i Stor-Stockholm 13 000 kronor, medan den för hushåll i pensionsåldern uppgick endast till mellan tredjedelen och hälften av dessa belopp. Hushållens bostadsutgifter sänks på grund av att fastighetens underskott är avdragsgillt vid beskattning och på grund av bostadstillägg. Ungefär fyra femtedelar av fastigheterna visade underskott och skatteeffekten innebär i genomsnitt en sänkning av inkomstskatten med 1 400 kronor. Skatteeffekten är störst för nya och större hus och den är avsevärt större för barnfamiljer än för andra hushållstyper. I genomsnitt var skatteminskningen för gruppen makar med barn 2 500 kronor och betydde avsevärt mer än bostadstilläggen. För hushållen i genomsnitt innebar skatteeffekt och bostadstillägg en sänkning av bostadsutgiften med 28 %. Nettoutgiften utgjorde således i genomsnitt 72 % av bruttoutgiften. För makar med barn var sistnämnda andel 64 % och för flerbarnsfamiljer i hus från perioden 1966-70 knappt 50 %.

Bilaga A 9

2 Undersökningens tillkomst och genomförande

2.1 Bakgrund, syfte och redovisning

2.1.1 Bakgrund Då boendeutredningen började sitt arbete stod det klart att ett utförligt bostadsstatistiskt material fanns eller snart kunde väntas föreligga i fråga om bostadsbeståndets sammansättning och hushållens bostadsförhållanden samt om priser för hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus. De viktigaste källorna för sådana uppgifter var folk- och bostadsräkningarna (FoB) samt den nya serie bostads- och hyresundersökningar (BHU) som statistiska centralbyrån påbörjat 1969. Däremot var tilluppgifter om småhus mycket begränsad. Utredgången på ekonomiska ningen ansåg det nödvändigt att skaffa sådan information genom en särskild statistisk undersökning. Inom statistiska centralbyrån hade en undersökning av småhus planerats redan före boendeutredningens tillkomst. Syftet med denna var att för småhusen w och i första hand då av ägaren bebodda enfamiljshus åstadkomma en motsvarighet till de större BHU som genomförs med några års intervall. Dessa omfattar uppgifter om såväl hyror och bostadsrättsavgifter som inkomster för hushåll i flerfamiljshus. De har genomförts 1969 och 1973. Då boendeutredningen uppdrog åt statistiska centralbyrån att utföra en undersökning kunde denna i huvudsak läggas upp enligt tidigare intentioner. Uppdraget innebar därför främst ett påskyndande av redan planerat arbete. Omfattningen och inriktningen kom givetvis dock att i hög grad påverkas av utredningens behov och frågeställningar. I slutskedet av planeringen kom också bostadsskattekommittén, som började sitt arbete under slutet av 1972, att medverka i undersökningen. Detta medförde bl a att urvalet utvidgades så att vissa för denna kommitté intressanta frågeställningar skulle kunna belysas.

2.1.2 Syfte önskemålen om en småhusundersökning uttrycktes mera allmänt så, att det för denna del av bostadsmarknaden behövdes ungefär samma informationer om bostadskostnader, hushållens inkomster o d, som för fler-

10 Bilaga A

familjshusens del tillgodoses av BHU. Såväl insamlingsproblemen som problemen med att mäta en bostadsutgift eller bostadskostnad är dock väsentligt andra för småhus än för flerfamiljshus och olika inom olika delar av småhusbeståndet. För att undersökningen inte skulle bli allt för svårhanterlig var det därför nödvändigt att begränsa den till vanliga egnahem. Dessa definierades som av ägaren bebodda enfamiljshus, vilka inte ingår i ägarens rörelse. Härigenom uteslöts hus på jordbruksfastigheter, tvåfamiljshus och småhus med annan upplåtelseform än äganderätt. För den angivna populationen syftar till att mäta undersökningen hushållens bostadsutgift under ett år (1972) för hus av olika ålder och storlek, att belysa bostadsutgifter och bostadsförhållanden för olika hushållstyper och inkomstgrupper samt bostadsägandets betydelse för hushållets Därutöver beskattning. syftar den till att belysa innehavstid och former för förvärv samt förvärvspriser under l960-talet. Eftersom bostadsstandard och bostadsförhållanden i övrigt frånsett utgifter och andra ekonomiska faktorer belyses utförligt i FoB 70 ligger tyngdpunkten i denna undersökning på ekonomiska faktorer. Som framhållits syftar undersökningen till att mäta årliga utgifter och således inte någon form av kalkylerad långsiktig kostnad för hushållen. Resultaten ger dock underlag även för kostnadskalkyler med antaganden om avskrivningar, förräntning av eget kapital 0 d. Syftet att mäta utgiften under ett år, som ivissa avseenden är svår att bestämma entydigt, har inte uppnåtts fullständigt. Avvikelser föreliggeri fråga om dels amorteringar, dels rånteutgift för hus med ränte- och paritetslån, vilket närmare av definitioner framgår och resultatredogörelsen.

2.1 .3 Redovisning

Preliminära resultat av undersökningen har redovisats i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974:17 och 18) samt i bostadsskattekommitténs betänkande Neutral (SOU bostadsbeskattning 1974:16). Dessa preliminära uppgifter måste på grund av utredningarnas tidsplan redovisas innan all komplettering och granskning hade slutförts. Kvaliteten har förbättrats i de slutliga tabellkörningama, men avvikelserna mellan preliminära och slutliga resultat är små. Föreliggande redovisning avser de definitiva resultaten. Den omfattar en beskrivning av undersökningen och en analys av vissa huvudresultat. Statistiska centralbyrån har lämnat en tämligen utförlig tabellredovisning i ”Statistiska meddelanden Bo 1975:3. Här återges därför bara ett mindre antal tabeller i bilaga.

Bilaga A 1l

2.2 Uppläggning och utförande

2.2.1 Metod och mättidpunkt

Undersökningen är en riksomfattande urvalsundersökning. Uppgifterna har erhållits genom en postenkät samt genom bearbetning av registeruppgifter. De registermaterial som har använts är dels olika magnetband med data samt uppgifter om inkomster, skatter och fastigheter, demografiska dels blankettmaterial såsom självdeklarationer och fastighetsdeklarationer. Utnyttjandet av registeruppgifter vidgades utöver vad som planerats från början sedan erfarenheter erhållits av en provundersökning. En sådan utfördes under våren 1972. På grundval av denna drogs slutsatsen att bortfallet av uppgifter om bl a belåning och räntor kunde befaras bli så stort vid en enkät att syftet med undersökningen inte skulle kunna uppnås. Enkäten begränsades därför genom uteslutning av frågor som kunde ersättas med registeruppgifter. av register har medfört att bortfallet har nedbringats till Utnyttjande en acceptabel nivå, i fråga om vissa variabler till nära noll. Det är också sannolikt att registeruppgifterna i vissa avseenden, främst om ekonomiska variabler såsom taxeringsvärden, intäkt av fastigheten och räntor, är mer erhållas i en enkät. Kontrollarbete och korrekta än uppgifter som kunnat komplettering i efterhand har därigenom nedbringats. är att vissa frågeställningar inte har En olägenhet med registermetoden kunnat besvaras. Främst gäller detta storleken av amorteringar som inte har kunnat fastställas med hjälp av de använda registren. Undersökningen avser bostadsutgifter och inkomster under år 1972. om kapitalskuld och hushållets sammansättning avser slutet av Uppgifter 1972. om intäkt av fastighet, skuldbelopp, ränta på lån för fastig- Uppgift heter m rn inhämtades från de allmänna självdeklarationerna avseende taxeringsåren 1972 och 1973. Uppgift om taxeringsvärde, fastighetsareal m m hämtades från fastighetstaxeringsregistret och avser 1970 års fastighetstaxering, frånsett hus som ny- eller omtaxerats därefter.

2.2.2 Undersökningspopulation och urval

är begränsad till friliggande enfamiljshus, rad- Undersökningspopulationen eller kedjehus taxerade som annan fastighet. Huset skall stadigvarande bebos av ägaren och icke ingå i dennes rörelse. Det skall var färdigställt 1970 eller tidigare och ha förvärvats av den som innehade det vid undersökningstillfället senast under 1971. Fastigheten får ej ägas av eller av flera fysiska personer gemensamt, makar undanjuridisk person tagna. Hus belägna på jordbruksfastighet, tvåfamiljshus, enfamiljshus som hyrs eller disponeras med bostadsrätt och fritidshus ingår alltså inte i undersökningen.

12 Bilaga A

Tabell 2:1 Urval inklusive övertäckning per region

Bostads- Byggnadsperiod Samtliga ytamz Förel950 1950-59 1960-64 1965-70 Taxvärde, 1 000 kr standardgrupp

0-2 3-9

Anm. Utöver i tabellen angivna urval drogs ytterligare 250 enheter, 40 hus med okänd yta och byggnadsår samt taxeringsvärde högst 150 000 kr, 100 hus med yta 56-70 m2, 110 hus med taxeringsvärde över 150 000 kr, varav 50 byggda före 1960 och 60 byggda 1960-70.

Urvalsramen är 1972 års fastighetstaxeringsregister, vilket innehåller uppgifter från 1970 års allmänna samt från de särskilda fastighetstaxering fastighetstaxeringarna 1971 och 1972. Vid urvalsdragningen, som gjordes med dator stratifierades materialet enligt följande stratifieringsgrunder: 1. Region 2. Åldersklass och standardgrupp 3. Storleksklass. Urvalet drogs med obundet slumpmässigt urval inom varje stratum. Urvalsplanerna är identiska för var och en av de fyra regionerna. Totalt omfattade urvalet 8 692 småhus (2 173 hus per region) inklusive övertäckning. Urvalsstorleken fastställdes utifrån utredningarnas önskemål om precision för estimaten i varje urvalscell. har man försökt Därvidlag beakta vandringar mellan olika åldersklasser (vid av huset) förbättring liksom rivningar och ägarbyten. Tyngdpunkten i urvalet i den ligger senaste åldersklassen. Tabell 2:1.

2.2.3 Definitioner

Region Regionindelningen är densamma som i BHU åren 1969-72 och som redovisas i vissa tabeller även i BHU 1973.

A Stor-Stockholm B Stor-Göteborg C Kommuner i övrigt med mer än 50 000 invånare D Övriga kommuner.

Uppdelning på kommungrupper avser folkmängd och kommunal indelning 1969-01-01.

Bilaga A 13

Intäkt av fastigheten [ntäkten utgör viss procent av taxeringsvärdet enligt en stigande skala (schablon): 2 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kr 4 % av den del av taxeringsvärdet som överstiger 150 000 kr men ej 225 000 kr 8 % av den del som överstiger 225 000 kr.

Kapitalskuld Det totala beloppet av de lån som enligt självdeklarationen 1973 belastade fastigheten 1972-12-31.

Bostadsutgi ft (exkl amortering)

Summa av räntor (inkl tomträttsavgäld), skatt på garantibelopp, driftsutgifter samt utgifter för underhåll och reparation.

Ränta Räntor på lån som upptagits för fastigheten. I förekommande fall inräknas även tomträttsavgäld. För hus med statligt ränte- eller paritetslån avses den debiterade räntan även om den delvis betalas i form av skuldökning.

Skatt på garantibelopp Det sk garantibeloppet utgör 2% av fastighetens taxeringsvärde. Beloppet upptas inom den kommun där fastigheten är belägen såsom skattepliktig inkomst vid taxering för kommunal inkomstskatt.

Driftsutgift Utgifter för bränsle samt avgifter för vatten och avlopp, renhållning, sotning, villaförsäkring och avgift till samfällighet e d.

Underhåll och reparation Underhåll och reparationer avser utgifter för åtgärder som bevarar byggnaden i skick, t ex ommålning, omtapetsering, reparation av värmepanna, utbyte av spis, kylskåp m m. Underhåll av trädgård, uthus e d medräknas ej. Värde av eget arbete har inte beaktats.

Fastighetens resultat (nettointäkt) Beräknad intäkt av fastigheten minskad med avdrag för räntor (inkl tomträttsavgäld) samt extra avdrag (i regel 500 kr).

14 Bilaga A

Skatteeffekt

Beräknad skatt för en inkomstökning som motsvarar underskott på fastigheten eller en inkomstminskning som motsvarar överskott på fastigheten.

Nettou tgi ft

- Bostadsutgift (exkl amortering) korrigerad med hänsyn till skatteeffekt ökad vid överskott och minskad vid underskott på fastigheten v samt minskad med bostadstillägg.

Sammanräknad inkomst Summan av inkomsterna av tjänst, kapital, annan fastighet änjordbruksfastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet och rörelse samt eventuell sjöinkomst. För hushåll med makar avser uppgiften makarnas sammanlagda inkomst, i övrigt bostadsföreståndarens inkomst.

Disponibel inkomst Summan av Sammanräknad inkomst och barnbidrag minus slutlig skatt (exkl skatt på garantibelopp).

Slutlig skatt Summan av statlig och kommunal inkomstskatt, förmögenhetsskatt, sjömansskatt, folkpensionsavgift och sociala avgifter minus skattereduktion.

Hushâlls föreståndare ( bos tads föreståndare ) Som hushållsföreståndare betecknas den av de boende som på grund av äganderätt förfogar över huset i dess helhet. För gifta sammanboende gäller att mannen redovisas som hushållsföreståndare.

Hushâllstyp Följande hushållstyper har särredovisats: Endast makar, fördelade efter mannens ålder på grupperna högst 64 år och minst 65 år. Makar med l, 2 resp 3 eller flera barn under 18 år och utan andra hushållsmedlemmar. Övriga makar (med en eller flera hushållsmedlemmar i åldern 18 år eller däröver. Barn under 18 år kan ingå ihushållet). Övriga hushåll, fördelade efter hushållsföreståndarens ålder på grupperna högst 64 år och minst 65 år.

sou 1975:52 Bilaga A 15

Trångboddhet Ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i huset överstiger två per bostadsrum, kök och ett rum oräknade. Enpersonshushåll räknas dock aldrig som trångbodda. I folk- och bostadsräkningarna betecknas trångboddhet enligt denna definition som ”norm 2.

Ldgenhetsyta (bostadsyta) Som lägenhetsyta räknas ytan av alla för bostadsändamål avsedda rum (inkl garderober) jämte kök, badrum och hallar ovan mark. Yta av garage, pannrum och tvättstuga skall ej medräknas.

Rum Som rum räknas ett utrymme om minst 6 m2 med fönster. Som rum räknas ej kök, kokvrå, badrum, klädkammare, tvättstuga, pannrum, garage eller gillestuga i källaren.

Rumsenhet Som rumsenhet räknas såväl rum som kök.

S tandardgru pp (enligt fastighetstaxeringen) Klass 0-2: Omoderna byggnader Klass 3-9: Moderna byggnader. Byggnader i grupp 3-9 har vattenledning och avlopp, WC, centralvärme och bad- eller duschrum, medan byggnader i klass 0-2 saknar något av detta. Klassificeringen har gjorts av taxeringsmyndigheterna med ledning av uppgifter om utrustning i fastighetsdeklarationen.

2.3 Tillförlitlighet

2.3.1 Bortfall

Resultatens tillförlitlighet får bedömas utifrån olika typer av fel som kan förekomma i undersökningen. Felen kan grovt indelas i tre typer, nämligen fel p g a bortfall, mätfel och slumpfel. Som tidigare nämnts omfattade bruttourvalet sammanlagt 8 692 småhus. Vid bearbetningen framkom att den s k Övertäckningen uppgick till 1309 enheter. Övertäckningen omfattar fastigheter som inte tillhör undersökningspopulationen, tex fastigheter med rörelse eller som bytt ägare under 1972. Nettourvalet utgjorde 7 383 småhus varav 220 ej bearbetats på grund av att fastigheten var samtaxerad med andra fastigheter. Således bearbetades uppgifter från 7 163 hus.

16 Bilaga A

Eftersom undersökningen är en kombinerad enkät- och registerundersökning förekommer inget objektsbortfall i den bemärkelsen att inga som helst data finns för ett givet urvalsobjekt. Däremot förekommer det ett partiellt bortfall för vissa variabler, företrädesvis för sådana variabler där ägaren vägrat lämna uppgifter. Bortfallet kan även bero på att inte ägarens självdeklaration kommit SCB tillhanda. Vad gäller enkätdelen imputerades viktigare variabler i samband med bearbetningen. Det gällde huvudsakligen tre variabler, nämligen utgift för underhåll, utgift för bränsle samt avgifter. Imputationen gick så till att felande värden ersattes med genomsnittsvärden grundade på de enheter för vilka man erhållit mätvärden. Därvidlag tog man hänsyn till region, bostadsyta, byggnadsperiod och standardklass. För att ett värde skulle godtagas vid imputationen måste det grunda sig på minst 10 observationer Det högsta partiella bortfallet, 12-13 %, erhölls för uppgifterna om bränsle- och underhållsbelopp, avgifter, låneform samt uppgift om tilloch ombyggnad. Tabell 2:2. Bränslebelopp och avgifter har imputerats med belopp som torde ligga nära de verkliga värdena. Imputationen av underhållsbeloppet var avgjort svårare pga den stora spridningen på de erhållna beloppen och problemet med distinktionen mellan underhåll och förbättring. Uppgifter som avser endast underhåll bör därför hanteras med viss försiktighet. Uppgifterna om läneform och om- eller tillbyggnad har endast använts i någon enstaka tabell vid den slutliga resultatredovisningen. Resterande partiellt bortfall uppgår endast till 2,6 % eller mindre. Sammanfattningsvis kan sägas, att ingenting tyder på att det partiella bortfallet, med undantag av variabeln underhåll, kan ha någon snedvridande effekt av betydelse på resultaten.

Tabell 2:2 Partiellt bortfall för vissa variabler

Variabel Urval Uppräknat Antal 1% av netto- Antal l % av nettourvalet populationen (7 383) (674 382)

Bränslebelopp Underhållsbelopp Avgifter Låneform Bränsleslag Kapitalskuld Nettoutgift Bostadsutgift 17 örvärvssätt Disponibel inkomst Försäkring Beräknad intäkt Sotning Sammanräknad inkomst

lmputerad

Bilaga A 17

2.3.2 lllátfel Mätfel kan definieras som skillnaden mellan det redovisade värdet för undersökningsenheten och enhetens sanna värde. Någon mätfelsstudie för att kartlägga mätfelens omfattning och storlek har inte gjorts. Här skall endast göras några påpekanden angående uppgifter som insamlats genom postenkäten till ägaren. Uppgifterna om exempelvis bostadsyta, köpeskilling och produktionskostnad kan vara behäftade med vissa fel på grund av att uppgiftslämnaren inte har följt givna definitioner, har haft svårt att särskilja underhåll och förbättring eller minns fel. Dessa uppgifter blir därför osäkra. I fråga om ytan finns dock en viss kontroll. Den har lämnats vid två tillfällen, vid fastighetstaxeringen och i enkäten och de båda uppgifterna visade god överensstämmelse. Likaså tyder en jämförelse mellan antalet rum och yta på att uppgifterna i allmänhet är rimliga.

2.3.3 Slumpfel På grund av att undersökningen baseras på ett urval överensstämmer de i tabellerna redovisade skattningarna inte med de värden som skulle ha erhållits om den omfattat hela populationen. Eftersom det är ett stratifierat urval som har gjorts slumpmässigt i varje stratum kan dock slumpfel för de olika skattningarna beräknas. Slumpfelets storlek kan anges genom ett konfidensintervall, som anger gränser innanför vilka populationsvärdet ligger med viss känd sannolikhet. I denna undersökning redovisas slumpfelen i form av medelfel för skattningen av bostadsutgjften i några väsentliga tabeller. Om man beräknar ett intervall som skattningen i medelfelet är sannolikheten ungefär 68 % för att detta intervall omsluter det sanna populationsvärdet. Vill man i stället ha ett intervall som med 95 % sannolikhet innefattar det sanna värdet (95 % konfidensintervall) kan detta beräknas som skattningen i 2 gånger medelfelet. Det i vissa celler höga relativa medelfelet beror bl a på att främst ränteutgifterna kan variera högst avsevärt mellan hus av samma ålder och storlek. Detta gäller främst äldre hus. Medelfelets storlek beror givetvis även på storleken av urvalet i de olika cellerna. Slumpfelet blir större ju färre antalet observationer är. Som en allmän regel vid utnyttjande av tabellerna kan anges att värden som baseras på mindre än ett l0-tal observationer måste betraktas som mycket osäkra. l de fall antalet observationer inte direkt redovisas i tabellerna har skattningar baserade på mindre än 10 observationer markerats med asterisk (*).

x

:Pyszüuwkugøexøvg

...JM a..

3 Bestândet

3.1 Omfattning och sammansättning

3.1.1 Uppgifter på riksnivâ På grund av undersökningens avgränsning skiljer sig det undersökta beståndet väsentligt från hela landets bestånd av enfamiljshus och i ännu högre grad från det totala beståndet av lägenheter i småhus enligt folkoch bostadsräkningen 1970 (FoB 70). Undersökningen omfattar omkring 675 000 enfamiljshus. Detta motsvarar omkring hälften av alla lägenheter i småhus och omkring en femtedel av hela landets lägenhetsbestånd 1970. Av samtliga enfamiljshus utom jordbruksfastigheter är uppskattningsvis 80 % representerade i undersökningen. Antalet rumsenheter i undersökningspopulationen är omkring 3,5 miljoner och mätt på detta sätt omfattar den omkring 55 % av småhusbeståndet och omkring 30 % av hela bostadsbeståndet. Eftersom jordbruksfastigheterna har uteslutits är det i huvudsak tätorternas bestånd av enfamiljshus som är representerat i undersökningen. En jämförelse med FoB 70 visar också att husens fördelning efter ålder och storlek överensstämmer tämligen väl med tätorternas enfamiljshus. Figur 3:1. Ungefär hälften av husen har tillkommit efter 1950 och var alltså högst 20 år gamla och en tredjedel har byggts under l960-talet. Den starka ökningen av byggandet särskilt under den senare delen av 1960-talet framgår av att husen från femårsperioden 1966-70 är ungefär lika många som hela tioårsklassen 1951 -60. Vid redovisning av ekonomiska uppgifter har husen i regel delats upp regionvis efter lägenhetsyta och med undantag av de minsta husen om högst 85 m2 efter byggnadsår. Små hus utgör visserligen en stor del av beståndet, drygt 30%, men har huvudsakligen tillkommit före 1960. Figur 3:2. De största antalet hus tillhör storleksklassen 86-120 m2 som omfattar 44 % av samtliga hus och nära 60 % av l960-talets produktion. En fjärdedel av alla enfamiljshus är större än 120 m2 och i l960-talets produktion uppgår denna storleksgrupp till en tredjedel. Mycket stora hus om minst 200 m2 utgör inte mer än drygt l % av hela beståndet. De har dock särredovisats i vissa tabeller, dels för att det

20 Bilaga A

Figur 3:1. Enfamiljshus

1950 151601961-65 19 6-70 1961 Ttal

efter byggnadsâr enligt --70 Byggnadsår småhuxundersökningen Småhus -72 Bvggnadsâr & och FoB 70. FoB 70 tätorter :l riket Figur 3:2. Hus efter E232 121-160 m2 b yggnadsår och lägenhetsyta. Riket, procent. 161- m2

funnits ett intresse av att något belysa extremt stora och dyra hus, som ofta uppmärksammas i bostadsdiskussioner, dels för att genomsnittstal för vanligare storleksgrupper inte skall påverkas av extremvärden. Kvalitetsgruppering av husen har orts endast i 2 grupper enligt fastighetstaxeringens indelning i standardklasser. l denna omfattar standardklasserna 0-2 lägenheter som ej är moderna och i stort sett motsvarar kvalitetsgrupperna 3-7 i FoB 70. Omkring 100 000 hus, 15 % av samtliga, tillhör dessa låga standardklasser. Av hus om högst 85 m2 har dock så hög andel som 38 % låg standard medan det gäller bara 3 % av övriga hus. l tabellredovisningarna har endast de förstnämnda delats upp på standardklasser. Utöver uppgifterna om yta har husen också fördelats efter antal rum och kök enligt samma definitioner som i FoB 70. Den vanligaste lägenhetstypen är 4 rum och kök och de 3 lägenhetstyperna 3--5 rum och kök omfattar tillsammans nära 80 % av enfamiljshusen. Uppgifterna om lägenhetsyta och antal rum kan givetvis innehålla fel som är svåra att bedöma. Särskilt gäller detta ytorna som det kan vara besvärligt att mäta. En kombination av uppgifter om yta och rumsantal visar dock en rimlig fördelning.

Tabell 3.1 Småhusen efter lägenhetsyta och lägenhetstyp

Bilaga A 21

Av hus om högst 85 m2 har tre fjärdedelar högst 3 rum och 98 % högst 4 rum medan hus som uppgivits ha en yta av mer än 160 m2 till 97 % också har minst 5 rum. Även om det kan antas att den uppgivna ytan ofta inte är någon exakt mätning synes man således knappast behöva befara att precisionen inte är acceptabel för en storleksfördelning av husen. Tabell 3. I.

3.1.2 Regional fördelning

Undersökningen är, på samma sätt som motsvarande undersökningar av hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus (BHU), fördelad på Stor-Stockholm och Stor-Göteborg samt landet i övrigt i 2 kommungrupper efter folkmängd, kommuner med minst resp högst 50 000 invånare. De 4 enheterna är liksom i BHU betecknade region A-D. De 4 redovisningsenheterna är av olika karaktär. Storstadsområdena är geografiskt sammanhängande områden som har avgränsats med hänsyn till centralortens ekonomiska influens och gemensamma planeringsproblem. Dessa områden är i stort sett också lokala bostadsmarknader. Av de båda andra redovisningsenheterna representerar region C (ordet region är givetvis inte adekvat men används här liksom i BHU av bekvämlighetsskäl) ett 20-tal lokala bostadsmarknader av någorlunda likartad karaktär eller delar av sådana områden. Region D slutligen skiljer sig avsevärt från övriga genom att den representerar ett stort antal bostadsmarknadsområden med olika förhållanden, från medelstora tätortskommuner till de minsta tätorterna och kommuner med låg bebyggelsetäthet. Denna region avviker också ifråga om enfamiljshusens sammansättning, priser och boendeförhållanden i hög grad från de övriga. Region D är med hänsyn till antalet hus i undersökningen 6-7 gånger så stor som någon av de andra regionerna och omfattar 71 % av hela undersökningsmaterialet. Stor-Stockholm och gruppen av kommuner med minst 50 000 invånare omfattar vardera ll % och Stor-Göteborg 7 %. Om man med utgångspunkt från undersökningsresultaten skall dra slutsatser om egnahemmens betydelse i stort på bostadsmarknaden bör man beakta att de omfattar olika stora delar av bostadsbeståndet i olika regioner. I region D är de en vanlig bostadsform för de flesta typer av hushåll och omfattar uppskattningsvis en tredjedel av bostadsbeståndet frånsett jordbruksfastigheter. De är nästan lika många som hyreslägenheterna i flerfamiljshus och motsvarar omkring tre fjärdedelar av hyresoch bostadsrättslägenheterna tillsammans. I regionerna A-C utgör undersökningens enfamiljshus endast hälften så stor andel av beståndet, d v s omkring en sjättedel. Hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus är där 5-6 gånger så många som ägarlägenheter i enfamiljshus. Figur 3:3. Skillnaderna mellan regionerna består inte bara i att antalet småhus och deras relativa betydelse på bostadsmarknaden är mycket större i gruppen av mindre kommuner än i övriga redovisningsområden. Beståndets sammansättning med avseende på husens ålder och storlek samt

22 Bilaga A sou 1975:52

86-120 m2 Iy

1000 lägenheter

121-m21y

Figur 3:3. Antal småhus med äganderätt och antal lägenheter i flerfamiljshus med hyres- och bo- 1;: stadsrätt regionvis. A C4 D R eguon Figur 3:4. Antal hus efter .. .. Ej moderna, alla byggnadsår Agandemtt småhus 972 storlek och modernitet Moderna i: Hyres- och bostadsratt, resp byggnadså, ,egt-Om i Byggda __ 1960 BHU 1973 VIS. li 1961 -70

taxeringsvärden, förvärvspriser och bostadsutgifter varierar också i hög grad mellan regionerna liksom hushållens sammansättning, inkomster och bostadsförhållanden. l flera avseenden avviker de båda storstadsområdena och gruppen av kommuner med minst 50 000 invånare i hög grad från riksgenomsnittet och från region D. Den sistnämnda kommer givetvis att ligga nära genomsnittet eftersom den omfattar så stor del av beståndet. Beståndet sammansättning karakteriseras regionalt av att äldre hus med låg standard och små hus utgör en betydligt större andel i region D än i övriga regioner. Figur 3:4.

3.2 Taxeringsvärden

3.2.1 Regional spridning Uppgifter om taxeringsvärden för såväl mark som byggnad finns för 95 % av fastigheterna, eller ca 643 000. Att uppgift saknas beror främst på att flera fastigheter kan vara samtaxerade eller att husen ligger på ofri grund. Bortfallet är störst för hus med ytor under 86 och över 200 m2 , 7-8 %, medan det för hus i de vanligaste storleksklasserna uppgår till 3-4 %. Uppgifterna avser 1970 års taxeringsvärden som höjts avsevärt vid taxeringen 1975. Relationerna mellan olika regioner och olika grupper av hus synes dock inte ha förändrats väsentligt genom den nya taxeringen.

sou 1975:52 Bilaga A 23 Tabell 3:2 Småhusen efter region och totalt taxeringsvärde, 1 000 kronor. Genomsnitt, median- och kvartilvärden

Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga hus var 76 000 kronor med en spridning från 61 000 kronor i region D till drygt det dubbla, 128 000 kronor, i Stor-Stockholm. Denna spridning har naturligtvis samband med de skillnader i beståndets sammansättning som har belysts förut, men är också ett uttryck för ortsbundna skillnader i prisnivån för hus som i storleks- och standardavseende är likvärdiga. Skiktningen regionvis och spridningen inom regionerna framgår tydligt av de kvartilvärden som redovisas i tabell 3:2. Endast 6 % av fastigheterna i hela landet hade taxeringsvärden som överstiger 150000 kronor, dvs den gräns vid vilken schablonintäkten ökar från 2 % till 4 % av taxeringsvärdet. I Stockholmsområdet ligger dock en fjärdedel av fastigheterna över denna gräns, medan det gäller 16 % i Göteborgsområdet, 10 % i region C och bara 1 % i region D.

3.2.2 Storleks- och åldersklasser lnom varje region ökar taxeringsvärdet med husets storlek -figur 3:5 och i de flesta fall har också nyare hus högre taxeringsvärden än äldre i samma storleksklass. Det sistnämnda gäller dock inte alltid i storstadsområdena, där de med husets ålder minskade byggnadsvärdena kompenseras av stigande tomtvärden för äldre hus. Den högre värderingen av äldre tomter gäller främst Stor-Stockholm där markvärdet för fastigheter bebyggda före 1950 var nära dubbelt så

Tabell 3:3 Genomsnittligt taxeringsvärde för mark efter region och husets byggnadsperiod, l 000 kronor

Byggnadsperiod Markvärde, 1 000 kr Region A

i 24 Bilaga A sou 1975:52

Tax värde 1000 kr l Mer än 160 200-

121-160 2 Samtliga hus

Figur 3:5. Genomsnittliga _ _ ä Hm” Ramon C taxeringsvärden för hus av olika storlek. Riket W/////› Region A Ej Region D och regioner. Region B

stort som för den senaste bebyggelsen 7 44 000 respektive 23 000 kronor. Tabell 3:3. Att tomtvärdet inte ökar lika starkt med husets ålder i de övriga regionerna i region D inte alls - är troligen inte enbart en följd av att de äldre husens lägesfördelar där är mindre. Andra förklaringsfaktorer är att tomtytan har minskat med åren och att inslaget av områden med låg exploateringsstandard kan vara större än i Stor-Stockholm.

3.3 Förvärv

3.3.1 Förvärvsår

Uppgifterna om förvärvsår visar att en stor del av fastigheterna innehas av samma ägare under lång tid. Ungefär hälften av de hus som var byggda senast 1950 var förvärvade senast samma år och hade alltså vid undersökningstillfället innehafts i minst 22 år. Nära fyra femtedelar av dem som bodde i hus från 1950-talet hade också förvärvat husen under samma årtionde som de byggdes. Figur 3:6. Uppgifterna ger inget direkt mått på omsättningen i beståndet eftersom en del hus kan ha bytt ägare under samma period som de är byggda och eventuellt flera gånger senare. Under den senaste av de redovisade förvärvsperioderna, som omfattar endast de 3 åren 1969-1971 kan man dock anta att endast en obetydlig del av husen har bytt ägare mer än en

Bilaga A 25

% 1007

H

1951-60 1961- 1966-

1965 1970_ Byggnadspenod Figur 3:6. Samtliga hus Förvärv före 1951 Förvärv 19554953 samt hus från olika byggnadsperioder procentuellt 1951-1960 :IJ 1969-1971 fördelade efter förvärvsår. 1961-1965 Riket.

gång, varför antalet förvärv kan användas som ett ungefärligt mått på omsättningen. Under de 3 åren hade förvärvats 10 % av de hus som var byggda 1965 eller tidigare. Den årliga omsättningen i det äldre beståndet var alltså omkring 3 %. Även uppgifterna om förvärvsform tyder på relativt stabila ägareförhållanden. Således har 44 % av ägarna själva varit byggherrar, dvs antingen byggt huset eller uppdragit åt en byggmästare att bygga det, 9 % uppger att de har övertagit huset genom arv, gåva eller genom släktköp och 45 % att de törvärvat genom rena köp. Av köpen avser sannolikt en betydande del nybyggda hus, t ex i senare års gruppbyggen. (Återstående 2 % är annat eller okänt förvärvssätt.) Betydligt mer än hälften av husen synes aldrig ha varit i handeln efter färdigställandet. En låg relativ omsättning i beståndet innebär i och för sig inte att utbudet av begagnade hus i absoluta tal är obetydligt. Beståndet ärju stort och en årlig omsättning av 3 % motsvarar omkring 20 000 hus. Under den senaste förvärvsperioden 1969--71 gjordes totalt omkring 105 000 förvärv genom rena köp eller eget byggande. l dessa ingår 2 års nyproduktion med omkring 27 000 hus per år och 3 års förvärv av begagnade hus med omkring 17 000 per år. Omsättningen i beståndet var alltså mindre än nyproduktionen under dessa år. Omsättningen av begagnade hus under tidigare perioder är svårare att bedöma. Vi har bara uppgifter om hur många som 1972 bodde kvar i hus

26 Bilaga A Tabell 3:4 Antal förvärv genom rena köp eller eget byggande åren 1966-71 efter husens byggnadsperiod. Regioner

byggda under en viss period och inte om den faktiska omsättningen under någon period. Uppgifterna i tabell 3:4 tyder dock på att det åtminstone under åren 1966-68 var betydligt vanligare med förvärv av nya än av begagnade hus och uppgifterna ger i varje fall inget stöd för antagande om att det förhållit sig annorlunda under tidigare perioder.

3.3.2 Förvärvspriser

För hus som förvärvats 1960 eller senare inhämtades uppgifter om förvärvspriser. Dessa avser köpeskilling eller, för dem som byggt i egen regi, byggnadskostnad eller entreprenadpris samt tomtkostnad. Ser man till perioden 1969-71, synes det i regionerna A-C endast ifå fall ha varit möjligt att köpa ett äldre och enklare hus till lägre prisi stället för att skaffa ett nytt. Priserna för hus byggda före förvärvsperio-

Tabell 3:5 Förvärvspriser, 1 000 kr, för äldre och nyare hus förvärvade genom rena köp åren 1966-68 och 1969-71. Regioner

Region Hus byggda före Hus byggda under Förvärvsperiod förvärvsperioden f örvärvsperioden” Median Q 1 Q 3 Medaian Q l

Region A 1966-68 150 120 200 175 140 1969-71 180 145 C 165 135 Region B 1966-68 115 80 150 140 120 1969-71 145 125 185 155 130 Region C 1966-68 100 75 130 135 115 1969-71 135 105 180 145 130 Region D 1966-68 d 90 110 95 1969-71 80 120 130 110

a För förvärvsperioden 1969-71 ingår endast hus byggda 1969-70 b 27 % av förvärven överstiger 200 000 kr C 39 % av förvärven överstiger 200 000 kr d 65 % av förvärven understiger 75 000 kr 4 46 % av förvärven understiger 75 000 kr

Bilaga A 27

den var i region B och C nästan lika höga som för hus byggda 1969›-70 och i region A är prisnivån högre för de äldre husen. Tabell 3:5. En förändring i prisrelationerna syns ha inträffat mellan de två redovisade förvärvsperioderna 1966-68 och 1969-71. Prisnivån har ökat mer för äldre än för nyare hus. Mest utpräglat är detta i region A, där medianvärdet för förvärv av äldre hus ökade med 20 % mellan perioderna 1966/68 och 1969/71 samtidigt som medianvärdet för nya hus sjönk något. Orsaken bakom denna förskjutning har inte kunnat analyseras närmare. Som framgått av tidigare uppgifter ökade dock utbudet av nya hus kraftigt mellan de båda perioderna från ca 2 500 till 4 600 per år i region A. - Ökningen av byggpriserna var svag dessa år och en stor del av nyproduktionen var statligt belånade gruppbyggen med kontrollerade överlåtelsepriser. Flera faktorer synes alltså ha medverkat till att dämpa priserna för nya hus just dessa år.

.z

;.55

å

25:33.

?v75

valêlniliiba...

\ h.

4 Hushåll och bostadsförhållanden

4.1 Hushållens sammansättning och inkomster

4. l .l Hushållstyper Liksom i SCB:s undersökning av hyres- och bostadsrättslägenheter (BHU) har fördelningen på hushållstyper gjorts med utgångspunkt från inkomstenheter. På grund av att vissa hushållstyper är ovanliga i småhusen har dock en konsekvent sådan uppdelning kunnat göras endast för makar. De har fördelats på grupperna ”endast makar”, makar med bam, som består endast av föräldrar och barn under 18 år samt ”övriga makar, som omfattar hushåll med minst 3 vuxna med eller utan barn under 18 år. Alla andra hushåll har förts till en grupp övriga hushåll”, som kan bestå av tex en person, ensamstående med barn eller 2 eller flera vuxna som inte utgör en inkomstenhet. De sistnämnda grupperna omfattar tillsammans endast 15 % av hushållen medan 85 % är makar. Hushållsfördelningen i egnahemmen karakteriseras av att makar med barn under 18 år och hushåll med minst 3 vuxna -- bl a makar med vuxna barn - utgör stora grupper. De hushåll som inte har barn består till stor del av äldre makar eller äldre ensamstående. Figur 4:1.

Endast makar-64 år b\\\\\\\\\\\\\ 95 Vi 5 \\\\\\§

Makar med 2 ”a” j? Makar med 3 + barn 11 Övriga makar Övriga hushåll -64 år Övriga hushåll 65- år Figur 4:1. Antal hushåll 100 120 140 efter hushållstyp i små- 1000 hushåll hus. Riket.

30 Bilaga A

Ungefär 35 % av hushållen i egnahemmen bestod av endast makar och barn under 18 år och totalt var andelen hushåll med barn under 18 år 47 %. Det är 10 procentenheter mer än i hela bostadsbeståndet enligt Fob 1970. Hushållsstrukturen skiljer sig påtagligt från hyres- och bostadsrättslägenheterna enligt BHU 1973. Särskilt är det relativa antalet makar med minst 2 barn och gruppen övriga makar (till stor del hushåll med vuxna barn) större i egnahemmen och andelen ”övriga hushåll” mycket lägre. Figur 4:2. Skillnaden mellan upplåtelseformerna är mest påtaglig i Stor-Stockholm där andelen makar med barn i egnahemmen 1972 var dubbelt så stor som i hyres- och bostadsrättslägenheterna 1973, 42 resp 19%. l region D är skillnaden i fråga om barnfamiljerna inte alls så stor w 32 resp 23 % i de båda undersökningarna. Tabell 4:1. Förhållandet sammanhänger med husens ålder och med egnahemmens andel av det totala bostadsbeståndet. I region D är husen genomsnittligt äldre än i Stor-Stockholm och andelen kvarboende makar med barn över 18 år blir därför större. Eftersom ägarlägenheter i småhus och hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus är någorlunda jämnstora grupperi region D, finns det också större möjlighet för en mer likartad hushållssammansättning i båda boendeformerna.

E ndast Endast Makar Makar Makar Övriga Övriga Övriga ma kar makar med med med makar hushåll hushåll Figur 4:2. Hushåll i små- -64 år 65- år 1 barn 2 barn 3 + barn -64 år 65- år husen 1972 och i hyresoch bostadsrättslágenhe- BHU 1973 ter 19 73 (BH U) procen- Småhus 1972

tuellt efter hushållstyp. 1:]

sou 1975:52 Bilaga A 31 Tabell 4:1 Hushållstyper i småhusundersökningen 1972 och i hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus 1973 enligt BHU. Region A och D. Procent

4.1.2 Sammanräknad inkomst Det i undersökningen mest använda inkomstbegreppet är Sammanräknad inkomst, som utgör summan av de i självdeklarationen upptagna inkomsterna efter avdrag endast av utgifter för inkomstens förvärvande (resor till 0 d). Detta inkomstbegrepp används även i den arbetsplats årliga inkomststatistiken. De olika hushållstyperna kan sammanföras till två grupper med helt olika inkomstnivå: Å ena sidan ensamma makar med mannen i åldern över 64 år samt ensamstående oavsett ålder, tillsammans 28 % av hushållen, å andra sidan alla andra makar. Medianinkomsterna är i den första gruppen på riksnivå omkring eller under 20 000 kronor och iden sistnämnda mellan 45 000 och 50 000 kronor. Skillnaderna mellan de två grupperna beror inte bara på att den förstnämnda till stor del består av icke yrkesverksamma utan också på att för denna - frånsett makar i pensionsåldern - avser inkomstuppgiften endast en person, medan den andra gruppen till stor del består av makar som båda har inkomst. lnkomstnivån skiljer sig avsevärt mellan regionerna och medianinkomsterna är, som framgår av följande tablå, i Stor-Stockholm omkring 50«70 % högre än i region D.

Medianvärde av Sammanräknad inkomst, l 000 kr Hushållstyp

Övriga makar

Den stora inkomstskillnaden mellan regionerna A och D kommer också till uttryck i olika inkomstprofiler. För barnfamiljerna i Stor-Stockholm ligger således tyngdpunkten i fördelningen på inkomstklasserna mellan 50 000 och 80 000 kronor, medan de största klasserna i region D ligger mellan 30 000 och 60 000 kronor. Figur 4:3.

Bilaga A

Figur 4:3. Makar med I I l I l I I l Tf barn fördelade procen- I 100 150 tuellt pâ inkomstklasser Sammanräknad inkomst, 1000 kr efter Sammanräknad in- --- Region A komst 1972. Region A och D. nnnnnnn Region D

Den årliga inkomststatistiken är inte redovisad sätt att på ett sådant det går att göra adekvata jämförelser av inkomster för och småhusägare andra hushåll. Som tidigare nämnts är emellertid småhusundersökningen och uppgifterna om hushåll i hyres- och bostadsrättslägenheter enligt BHU l973 jämförbara med till hänsyn hushållstyper, inkomstbegrepp och regional indelning. På riksnivå kan konstateras att medianinkomsten för småhusägare 1972 låg omkring 10 % högre än för hushåll i hyres- och bostadsrättslägenheter 1973 då det gäller gruppen makar med barn. Eftersom det skiljer ett år mellan uppgifterna och de nominella inkomsterna ökat avsevärt är de faktiska inkomstskillnaderna större än denna jämförelse visar. För andra grupper av makar i åldern under 65 år var medianinkomsten i småhusundersökningen 1972 lägre än i BHU 1973. Fördelas materialet blir bilden regionalt en helt annan än på riksnivå. l regionerna A-C hade alla grupperna av mediansmåhusägare högre inkomst 1972 än jämförelsegruppen 1973. Skillnaden är mest påtaglig för

Tabell 4:2 Medianvärde av Sammanräknad inkomst. l 000 kr, för vissa hushållstyper enligt smähusundersökningen 1972 och enligt BHU 1973. Regioner

Hushâllstyp Riket Region

A

Endast makar -64 år Småhus 1972 63 BHU 1973 58 Makar med bam Småhus 1972 67 BHU 1973 53 Övriga makar Småhus 1972 73 BHU 1973 62

Bilaga A 33

makar med barn och särskilt i region A, med medianinkomsterna 67 000 kronor respektive 53 000 kronor i denna grupp. Tabell 4:2. De olika inkomstnivåerna innebär i region A - och även i regionerna B och C om än inte lika påtagligt - att barnfamiljer med låg inkomst utgör en liten andel i ägarlägenheterna jämfört med hyres- och bostadsrättslägenheterna. Av makar med barn i region A hade i småhusen 12% inkomster under 40 000 kronor 1972, medan det gällde ungefär 30 % i hyres- och bostadsrättslägenheter ett år senare. För de högsta inkomstklasserna är förhållandet motsatt, 32 respektive l0 % hade inkomster om minst 80 000 kronor.

4.1.3 Disponibel inkomst Som disponibel inkomst har räknats Sammanräknad inkomst minskad med skatt (utom skatt på garantiavgift för fastigheten) och ökad med barnbidrag. Definitionen överensstämmer inte helt med BHU 1973, eftersom statligt bostadstillägg till barnfamiljer där inräknades i den disponibla inkomsten. En betydelsefullare skillnad är emellertid att den disponibla inkomstens storlek för den som äger sin lägenhet är direkt beroende av bostadsinnehavet, eftersom detta påverkar skattens storlek. Som tidigare framgått var medianvärdet av Sammanräknad inkomst för exempelvis makar med barn i hela riket ca 50 00 kronor och hälften av hushållen hade alltså högre inkomst. Den disponibla inkomsten överstiger 50 000 kronor för endast 15 % av hushållen och medianvärdet är 36 000 kronor. Som ett exempel på regionala skillnader kan nämnas att 10 % av makar med barn i Stor-Stockholm hade mindre disponibel inkomst än 30 000 kronor, medan 39 % hade minst 50 000 kronor. I region D var fördelningen omvänd, 35 % under 30 000 kronor och 10 % över 50 000 kronor.

4.2 Hushållens bostadsstandard

4.2.1 Översikt De olika hushållstypernas fördelning i egnahemsbeståndet följer i allt väsentligt samma mönster som gäller de andra upplåtelseformerna. Barnfamiljerna dominerar i mycket hög grad det nybyggda beståndet och hushållsgruppen makar med barn utgör ca 70 % av hushållen i hus byggda 1966-70, medan deras andel är låg i äldre årgångar. I den mån enfamiljshusen är samlade till enhetliga områden som byggts ut på kort tid får man alltså en åldersmässig skiktning av befolkningen, som inte i högre grad avviker från områden med flerfamiljshus. Figur 4:4. Utrymmesstandarden är god för alla hushållstyper i jämförelse med bostadsbeståndet i övrigt, men en stor del av de äldre hushållen främsti region D har en låg utrustningsstandard. Tabell 4:3.

34 Bilaga A sou 1975:52

BHU 1973 Småhus 1972 Byggnads-

Figur 4:4. Hushållstyper P°°et P°°°t ismåhus och fIerfamiI/shus (BHU) från olika Endast makar Övriga makar byggnadsperioder. Pro_

Cem_ Rike, Makar med barn :l Övriga hushåll

Av makar med barn bor 87 % i lägenheter om minst 4 rum och kök, medan motsvarande andel i hyres- och bostadsrättslägenheterna enligt BHU 1973 var endast 20 %. Omkring 90 % av hushållen med l eller 2 barn hade så stora lägenheter att barnen kunde få eget rum, medan detsamma gällde drygt hälften av hushållen med minst 3 barn. Trångboddhet förekommer i liten omfattning. Av alla hushåll var 3 % trångbodda enligt normen mer än 2 boende per rum utöver kök och vardagsrum och för makar med minst 3 barn var andelen 7 %. Detta kan jämföras med motsvarande frekvenser i BHU 1973, 13 % och 59 %.

Tabell 4:3 Hushåll efter hushållstyp, lägenhetens modernitet och typ samt antal rumsenheter per 100 personer. Riket. Procent

Hushållstyp 1 000 Därav i % boende i Rumsenhushåll _ heter E; moder- Moderna hus pe, 100 s? na hus personer _3 [k 4 rk

Endast makar

Övriga hushåll

Bilaga A 35

4.2.2 Bostadsstandard och inkomst Utrymmesstandarden för olika hushållstyper ökar i småhusen med inkomsten i stort sett enligt samma mönster som visats för hyres- och bostadsrättslägenheter i tex BHU 1969 och 1973. Antalet rumsenheter ökar för makar med barn relativt svagt vid stigande inkomst per person och liksom i flerfamiljshusen är ökningen svagast inom den lägre delen av inkomstskalan. Figur 4:5. Sambandet mellan inkomst och bostadsstandard kommer också till uttryck om man studerar inkomstnivån i olika standard- och storleksklasser av lägenheter. I de moderna husen ökar den genomsnittliga Sammanräknade inkomsten för makar med barn i riket från omkring 45 000 kronor för hushåll med lägenheter om högst 3 rum till över 80 000 kronor för hushåll i lägenheter om minst 6 rum. Motsvarande tal i Stor-Stockholm är omkring 50 000 och 95 000 kronor. Figur 4.6.

Endast makar Re/penon A 3.0 -

Figur 4:5. Makar med olig ka an tal barn efter saml I I l I l manräknad inkomst och 100 antal rumsenheter per Sammanräknad inkomst, 1000 kr person. Riket.

36 Bilaga A sou 1975:52

Figur 4:6. Genomsnittlig Sammanräknad inkomst 1972 för makar med bam i moderna lägenheter med olika rumsantal. Riket, region A.

sou 1975:52 Bilaga A 37

5 Bostadsutgifter

5.1 Utgiftsbegreppet

Syftet har som angetts i avsnitt 2.1 varit att mäta hushållets faktiska utgift för bostaden under 1972. Utgifter för trädgård har dock undantagits, dels för att denna utgiftspost över huvud taget visade sig svår att definiera och mäta med tillräcklig precision, dels emedan det kan anses tveksamt om den i sin helhet bör betraktas som en bostadsutgift. En del mindre utgifter för underhåll av mark, växter o d är visserligen i de flesta fall ofrånkomliga, men det kan i många fall också bli fråga om betydande belopp som mera har karaktär av utgift för hobby än för bostad. I årsutgiften ingår inte amortering på lån. Å andra sidan har inte heller gjorts något avdrag för den uppskjutna ränteutgiften - d v s den nominella skuldökningen - vid ränte- och paritetslån. Båda posterna har visat sig svåra eller omöjliga att mäta med den använda insamlingsmetoden och det är inte heller självklart hur de bör behandlas vid skattning av bostadsutgifter. Vill man skatta en utgift som kan anses normal för den som äger en viss typ av enfamiljshus kan det hävdas att det också bör ingå en amortering som i normalfallet är ofrånkomlig. Att amorteringen ien del fall, tex vid topplån med korta amorteringstider, kan framstå som ett tvångssparande är i och för sig ovidkommande om man fasthåller vid utgiftsbegreppet. Eftersom direkta frågor om amorteringarnas storlek inte ställdes, bestod möjligheterna att mäta dem i att jämföra kapitalskuldens storlek vid två tidpunkter. Det visade sig dock att denna metod inte var användbar på grund av förändringar, som torde ha bestått i omplacering av lån eller kapital.

5.2 Utgift för olika grupper av hus

5.2.1 Utgiftsnivân regionalt Eftersom vi har ett så heterogent bestånd visar bostadsutgifterna givetvis en stor spridning med utgiftsnivåer som skiljer sig regionalt, dock med rätt måttliga skillnader mellan de tre mest tätortsbetonade regionerna A-C. Den genomsnittliga årsutgiften för samtliga hus i dessa varierar mellan 10 400 kronor i Stor-Stockholm och 8 600 kronor i region C,

38 Bilaga A

Tabell 5:1 Hushåll efter bostadsutgiftens storlek, i procent. Regioner

Bostadsutgift Riket Region kronor

- 3 999 4 000- 7 999 8 000-11 999 12 000-14 999 15 000- Summa Genomsnitt per hus 1 000 kronor

men sjunkeri D-regionen till 5 800 kronor. Tyngdpunkten i fördelningen ligger i region D på de lägsta utgiftsklasserna med nära 40 % under 4 000 kronor i årsutgift och mindre än en tiondel över 12 000 kronor. I Stor-Stockholm är förhållandena i stort sett omvända; inemot 40 % har utgifter över 12 000 kronor och omkring en tiondel under 4 000 kronor. Tabell 5:1.

5.2.2 Byggnadsår och lágenhetsyta De regionala skillnader, som har visats i tabell 5:1, är till stor del en följd av beståndets olika sammansättning. Ser man till en viss storleksklass av hus är skillnaderna i flertalet fall mindre. För den i alla regioner vanligaste storleksklassen, 86-120 m2 är således genomsnittsutgiften i Stor- Stockholm 9 500 kronor och i region D 6 400 kronor, d v s en tredjedel lägre. Figur 5:1. Utgiften ökar i stort sett proportionellt med husets storlek och kan per m2 lägenhetsyta för hus i storleksklassen 86-200 m2 grovt skattas till drygt 90 kronor i Stor-Storckholm och till respektive 85, 80 och 55-60 kronor i regionerna B, C och D. Den varierar emellertid också i hög grad med husets ålder och tidpunkt för förvärvet. Hus som byggts senast 1950 har, mätt på riksnivå, mindre än hälften så stora utgifter som hus från senare hälften av 1960-talet, 4 700 respektive 1 l 400 kronor per år. Figur 5:2. Den stora skillnaden är delvis en följd av att de olika årgångarna har olika sammansättning med hänsyn till storlek och kvalitet samt olika regional fördelning. En viktigare faktor är dock att ränteutgiften är bestämd av produktionskostnader och förvärvspriser vid olika tidpunkter samt av gjorda amorteringar. Detta framgår tydligt om man studerar en viss storleksklass av hus. Inom varje storleksklass av hus finns en skiktning mellan olika årgångar, som liknar den i hyreslägenheter. För den vanligaste storleksklassen är således utgiften för hus byggda 1966-70 drygt 50 % högre än för hus från l950-talet. Tabell 5:2.

Bilaga A 39

- 85 m2 Iy \ N iv

mm

Figur 5:1. Genomsnittlig

V/////////,86-120 m2|y å mm 4_ bostadsutgift, kr per år

mm 121-160 m2|y för hus av olika storlek

Figur 5:2. Genomsnittlig, bostadsutgi ft, kr per år för hus från olika bygg 7//////////4 1951-60 1966-70 nadsperioder.

40 Bilaga A

Tabe|l,5:2 Genomsnittlig bostadsutgift, l 000 kr per år, för hus om 86-120 m2 från olika byggnadsperioder. Regioner

anpassas priserna säljning i stort sett till prisnivån i nyproduktionen vid förvärvstillfället. Hus från samma byggnadsår får därigenom olika beroende bostadsutgifter på tidpunkten för senaste förvärv. Ett exempel på vad detta innebär framgår av figur 5:3. De som under perioden 1966-71 förvärvat hus byggda under 1950-talet hade ungefär 70 % större under bostadsutgifter 1972 än hushåll vilka innehaft husen sedan produktionsperioden, i genomsnitt för riket 5 800 respektive 10 000 kr.

Bostadsutgift kr Å

E Samtliga byggda 1951-60 F 5:3. G I lg

báâlzdsutgiffçâznâzgtt

1:] därav förvärvade 1951-60

byggda 1 951 - 60 och för- 1961-35 värvade under olika perioder_ 1966-70

SOU 15975252 Bilaga A 41

Kr/år 1 10 000 -

Byggnadsår

Underhåll Underhåll Figur 5:4. Bostadsutgi f-

tens sammansättning. Genomsnitt kr per år. Riket. L _ Y Figur 5 :5. Bostadsutgif- 120 m2 160 m2 tens sammansättning för 1 969-70 mä Räntor hus från olika bygg- Underhåll nadsperioder och av olika storlek. Riket. Bränsle L-:l Övriga utgifter Procent. Figur 5. 4 Figur 5.5

5.2.3 Bostadsutgiftens sammansättning Uppdelningen på olika utgiftsslag visar, att spridningen i bostadsutgift väsentligen bestäms av kapitalskuld och räntor. I de senaste årgångar, byggnadsåren 1969-70, är räntorna nära 6 gånger så stora som i hus byggda före 1950-talet, 9 400 respektive l 600 kronor eller omkring tre fjärdedelar och en tredjedel av hela utgiften. Övriga utgiftsposter, med undantag för underhåll, varierar inom tämligen snäva gränser mellan olika ålders- och storleksklasser av hus. Figur 5:4 och 5:5.

Tabell 5.3 Genomsnittlig utgift för räntor och underhåll för hus om 86-120 m2,

kronor per år. Riket och region A

Byggnads- Riket Region A period

42 Bilaga A

Utgifter för underhåll visar givetvis en stor spridning mellan olika objekt när man mäter den ett visst år, eftersom stora utgifter återkommer periodiskt. Genomsnittligt visar utgiften för underhåll dock ungefär samma förändring över tiden för alla storleksgrupper av hus. Den är mycket låg den första femårsperioden, omkring 500 kronor, varefter den ökar till 2 å 3 gånger så mycket och sedan visar tämligen små förändringar i tiden. I absoluta tal är förändringen av underhâllsutgiften mycket mindre än förändringen i ränteutgift. Tabell 5.3.

5.3 Utgifter för olika hushållsgrupper

5.3.1 Hushållstyper

Bostadsutgiften skiljer sig i hög grad mellan olika hushållstyper. Gruppen övriga hushåll med bostadsföreståndare i åldern över 64 år, d v s huvudsakligen pensionärer, har en genomsnittsutgift av endast 2 700 kronor, medan makar med 2 eller flera barn betalar över 10 000 kronor. Skillnaden mellan hushållstyperna är likartad i samtliga regioner. Barnfamiljerna har i region A-C två till tre gånger så stora utgifter som pensionärsgrupperna, skillnaderna i region D är ännu större. Tabell 5:4. Varje hushållstyp visar en avsevärd spridning efter bostadsutgiftens storlek, dock med en stark koncentration av pensionärshushållen till de lägsta utgiftsklasserna och av större barnfamiljer till högre utgiftsklasser. Av makar och övriga hushållsföreståndare i åldern över 64 år hade således 52 respektive 64 % utgifter som understeg 3 000 kronor och endast 8 respektive 3 % hade utgifter om minst 8 000 kronor. För makar med 2 eller flera barn är fördelningen omvänd med 2 % i den lägre och 64 % i den högre utgiftsklassen.

Tabell 5.4 Genomsnittlig bostadsutgift, l 000 kr, för olika hushållstyper. Regioner

Hushållstyp Riket U Endast makar, -64 år Endast makar, 65- år

203W*

Makar med barn

woxfooaxuwmw

l barn

qwoow-owgoow NAu-ooooqoomm

2 barn -

3+ barn l_I›-l

Nuugxpooo

Övriga makar Övriga hushåll, -64 år Övriga hushåll, 65- år Samtliga hushåll ox oo u. oc

Bilaga A 43

5.3.2 Inkomst och bostadsutgift

har i bl a BHU-materialet konsta- För hyres- och bostadsrättslägenheter terats ökar med antalet barn i hushållet och med att bostadsutgiften inkomsten. Detsamma Skillgäller i stort sett även för ägarlägenheterna. mellan med olika barnantal är dock inte så naden i bostadsutgift familjer medan däremot utgiften stor som i hyres- och bostadsrättslägenheter, inkomst. Figur 5:6. ökar påtagligt vid stigande Sammanräknad har framhållits att det föreligger stora regionala skillnader i Tidigare såväl inkomst- som utgiftsnivå. Det kan ligga nära till hands att anta, att dessa skillnader varandra och att hushåll i olika inkomstklasser utjämnar använder lika stor del av inkomsten till bostad, oavsett var de ungefär bor. Så är dock inte fallet. Bostadsutgiften är för en given inkomst och hushållstyp med få undantag högst i region A och lägst i region D. Så

Bostads- j utgift kr

Å 7 I I l I

20 40 60 80 100 1 20

Sammanräknad inkomst, 1000 kr

Endast makar, 64 år Figur 5:6. Makar med ----- Makar med 1 barn olika antal barn efrcr n n bostadsutgift och 2 sammanräknade inkomst. .. n Riket 3+

44 Bilaga A

Tabell 5:5 Makar med 2 barn efter Sammanräknad inkomst och bostadsutgift, l 000 kronor. Regioner

Sammanräknad Riket Region inkomst, 1 000 kr A

hade tex tvåbarnsfamiljer med en inkomst mellan 50 000 och 60 000 kronor i Stor-Stockholm en bostadsutgift av i genomsnitt 12 700 kronor, medan motsvarande belopp i region D var ungefär 4 000 kronor lägre. Tabell 5.5. För hushåll i hyres- och bostadsrättslägenheter har den disponibla inkomsten använts bla vid efterfrågeanalyser i grundade på uppgifter bostads- och hyresundersökningarna. Den disponibla inkomsten för hushållen i småhusen redovisas i tabell 6 i tabellbilagan i kombination med uppgifter om bostadsutgift m m. Det bör dock understrykas att inkomstskatten för den som äger sin bostad är beroende av fastighetens nettointäkt. Den disponibla inkomstens storlek blir därför beroende av bostadsutgiftens storlek. Sambanden mellan disponibel inkomst och bostadsutgift blir härigenom svårtolkade och är inte jämförbara med motsvarande uppgifter för hyres- och bostadsrättslägenheter. Vi behandlar därför inte här den disponibla inkomsten.

5.3.3 Skatteeffekter

Med skatteeffekt avses den minskning eller ökning av inkomstskatten som uppkommer på grund av deklarerat underskott eller överskott på fastigheten. Ungefär fyra femtedelar av fastigheterna visade underskott som i genomsnitt uppgick till 3 300 kronor per hus. En femtedel visade resultatet noll eller överskott, som i genomsnitt uppgick till omkring 500 kronor. Andelen fastigheter med underskott är störst för de senaste årgångarna av hus och uppgår till 99 % för hus byggda 1969-70. För övriga 1960-talshus är andelen 96-97 %, för hus från 1950-talet drygt 90 % och för äldre hus 65 %. l genomsnitt för samtliga hushåll innebär fastighetens resultat en minskning av inkomstskatten med 1 400 kronor. Skillnaden mellan olika årgångar av hus, mellan regioner samt mellan olika hushållstyper och inkomstklasser är betydande. Skatteeffekten är störst för nyare hus med stora kapitalskulder och uppgick för hus byggda 1966-70 till i genomsnitt 3 600 kronor, vilket motsvarar nära en tredjedel av bostadsutgiften. För hushåll i det äldre beståndet av hus med låg standard var skattesänkningen endast omkring

SOU 1977552 Bilaga A

Kr Genomsnitt per Procent av _ hushåll bostadsutgift

Figur 5:7. Genomsnittlig skatteeffekt i kronor Byggda -1950 Byggda åren samt i procent av bostads- Ej moderna 7///////% 1951-60 utgiften för hushåll i Moderna 1961-65 olika årgångar av hus. li! 1966-70 Riket.

250 kronor, vilket motsvarar knappt 10 % av bostadsutgiften. Figur 5:7. Regionalt kan konstateras, att skatteeffekten i genomsnitt för samtliga hushåll i regionerna A-C ligger på ungefär samma nivå, skatteminskning med drygt 2 000 kronor, medan beloppet i region D är endast omkring hälften så stort. I alla regioner är skatteminskningen störst för makar med barn, 2 l00-3 700 kronor, medan den är relativt obetydlig för de äldre hushållen. l region A visar fastigheter som ägs av personer i åldern 65 år och däröver i genomsnitt t o m ett mindre överskott som medför beskattning. Tabell 5:6. I samtliga regioner motsvarade skatteeffekten för makar med barn omkring en tredjedel av bostadsutgiften. Skatteeffekten ökar med inkomsten från omkring 900 kronor för hushåll med en Sammanräknad inkomst under 30 000 kronor, till omkring 5 000 kronor i inkomstklassen 100 000-120 000 kronor. Figur 5:8.

Tabell 5:6 Genomsnittlig skatteeffekt i kronor för olika hushällstyper. Regioner

Hushållstyp Riket Region A

Endast makar

Övriga hushåll

Anm. Minustal innebär överskott på fastigheten som medför beskattning.

46 Bilaga A

Skatteeffekt, kronor A 6 000

8b 160 150

Figur 5:8. Genomsnittlig Sammanräknad inkomst, 1000 kronor skatteeffekt i kronor för Endast makar, 64 år hushåll i olika inkomst- ----------- -- Makar med barn klasser (Sammanräknad inkomst). Riket. ----- Övriga makar

5.3.4 Bostadstillägg Följande uppgifter om hushåll med bostadstillägg avser inte samma uppdelning på hushållstyper som i övriga sammanhang. Hushållen har grupperats endast efter antal barn under 18 år och för hushåll utan barn efter hushållsföreståndarens ålder. Bostadstillägg kunde vid undersökningstillfället utgå till folkpensionärer (kommunalt bostadstillägg) och till barnfamiljer (statligt och/eller kommunalt tillägg) samt i vissa kommuner till handikappade. Drygt 180 000 hushåll eller 29 % av samtliga hade någon form av tillägg. För hushållsföreståndare i åldern över 64 år och för hushåll med barn var bostadstilläggen av stor betydelse. De utgick till 40 % av hushållen i båda grupperna och täckte igenomsnitt nära hälften respektive en fjärdedel av bostadsutgiften för dessa hushåll. Genomsnittsbeloppen var omkring 1 300 resp 2 000 kronor. Tabell 5:7.

Tabell 5:7 Hushåll med bostadstillägg i % av samtliga hushåll efter antal bam samt genomsnittligt tilläggsbelopp i kronor och i% av bostadsutgiften. Riket

Barnantal Andel (%) Tilläggsbelopp Hushållsföreståndarens hushåll med ålder bostads- Kr per l % av botillägg hushåll stadsutgiften Hushåll utan bam

sou 1975:52 Bilaga A 47 Tabell 5:8 Det relativa antalet barnfamiljer med bostadstillägg iolika inkomstklasser :sannt tilläggsbelopp i procent av bostadsutgiften. Riket Sammanräknad Andel (”o) Tillägg i % av bostadsutgiften

är inkomstprövade och innebär därför en sänkning av Bosztadstilläggen bostadsutgiften främst för hushåll i de lägre inkomstklasserna. För hushåll med barn som hade bostadstillägg utgjorde tilläggsbeloppen såledesi genomsnitt omkring en tredjedel av bostadsutgiften vid en sammanräknad inkomst upp till 30 000 kronor och omkring en femtedel i inkomstklassen 40 000-60 000 kronor. Beräknar man tilläggens utgiftssänkande effekt på genomsnittsutgiften för samtliga barnfamiljer i olika inkomstklasser framgår tydligare hur betydelse avtar vid ökande inkomster. Som framgår av bostadstilläggens tabell 5:8 är detta främst en följd av att det relativa antalet hushåll med bostadstillägg minskar vid stigande inkomst.

5.3.5 Nettoutgifter har definierats som bostadsutgiften justerad med skatte- Nettoutgiften effekt och minskad med bostadstillägg. Denna utgift uppgick i genomsnitt för samtliga hushåll till ca 5 000 kronor och utgjorde 72 % av hela bostadsutgiften. Genomsnittligt utgjorde skatteeffekterna 21 % och bostadstilläggen 7 % av bostadsutgiften.

Tabell 5:9 Nettoutgift i kronor samt i procent av bostadsutgiften för olika hushållstyper. Riket

Hushållstyp Nettoutgift, l 000 kr Nettoutgift i% av bostadsutgift Samtliga Hus byggda Samtliga Hus byggda hus 1966-70 hus 1966-70

Endast makar

Övriga hushåll -64 år 79 62 år 81 82 65- Samtliga hushåll 5 0 6 7 72 59

48 Bilaga A

Skillnaden mellan bostadsutgift och nettoutgift är störst för makar med barn. Man kan också konstatera att bostadstillägg och skatteeffekter medför en ändrad fördelning mellan olika stora barnfamiljer. Den totala bostadsutgiften var således större för makar med minst 3 barn än för enbarnsfamiljerna. De förstnämnda hade däremot l hus lägre nettoutgift. byggda 1966-70 utgjorde nettoutgiften för samtliga hushåll knappt 60 % och för makar med minst 3 barn endast omkring hälften av bostadsutglften. Tabell 5:9. Bostadstillägg och skatteeffekter påverkar givetvis hushållens i utgifter olika hög grad beroende på barnantal och inkomstens storlek. Genomsnittligt gäller för makar med barn att såväl bostadstillägg som skatteeffekt reducerar bostadsutgiften till ett upp inkomstläge omkring 60 000-70 000 kronor. Endast inom den första delen av inkomstskalan. 25 000-30 000 kronors upp till inkomst, är bostadstilläggen i genomsnitt större än skatteeffekterna. Uttryckt i kronor kan man per hushåll konstatera att skillnaden mellan bostadsutgiften och nettoutgiften för barnfamiljerna ökade med inkomsten upp till omkring 35 000 kronor, därefter var den oförändrad i ett brett inkomstsklkt till omkring 80 000 kronor, varefter skillnaden åter ökade med inkomsten. Figur 5.9.

Skatteeffekt

Figur 5:9. Bostadsu tgi ft, bostadstillägg, skatteeffekt och nettou tgift för makar med barn efter Sammanräknad inkomst. 120 Riket. Sammanräknad inkomst, 1000 kr

sou 1975:52 Bilaga A 49

Tabellbilaga

Tabelll Antal hus efter region, lägenhetsyta och byggnadsperiod samt efter genomsnittligt totalt taxeringsvärde, byggnadsvärde och tomtvärde.

Region Antal Upp- Genomsnittligt Lägenhetsyta, hus i räknat taxeringsvärde urvalet antal 1 000 - kr byggnadsperiod hus Totalt Byggnadsvärde

Riket

85 å 86 - 120 å - 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970

121 - 160 å - 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970

161 - 200 å - 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970

,.200 å - 1960 1961 - 1970 Samtliga hus - 1950 1951 - 1960 1961 1965 1966 1968 1969 1970

Stor-Stockholm (A) 85 å se - 120 å - 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970 121 - 160 å 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970

161 - 200 5

- 1950 1951 - 1960 1961 - 1965 1966 - 1970

50 Bf/aga A sou 1975:52

Forts. tabell l

Region Antal Genomsnittlig1 Lägenhetsyta, hus i taxeringsvärde byggnadsperiod urvalet 1 OOO - kr

Totalt Bygg- Marknads- värde värde :›2oo å 154 68 - 1960 140 73 1961 - 1970 196 54 Samtliga hus 93 - 1950 74 44 1951 - 1960 94 32 1961 - 1965 110 28 1966 - 1968 124 26 1969 - 1970 113 23

Stor-Göteborg (B) es å -a ._. 86 - 120 å ._. - 1950

UI\.›I\›J\J1CD

1951 - 1960 1961 - 1965 123 1966 - 1970

121 - 160 å

1966 - 1970 75 é 200 å 113 - 1960 44 1961 - 1970 69 Samtliga hus 843 - 1950 581 1951 - 1960 318 1961 - 1965 380 1966 - 1968 333 1969 - 1970 231

Kommuner med mer än 50 OOO inv (C)

sou 1975:52 Bilaga A 51

Forts. tabell l

Region Antal Genomsnittligt Lägenhetsyta, hus i taxeringsvärde urvalet 1 000 - kr byggnadsperiod Totalt Byggnadavärde

1966 - 1968 1969 - 1970

Kommuner med högst 50 000 inv (D) 85 å Ch

86 - 120 å 1950

\D\D\OO\0

1951 1960 1961 1965 1966 - 1970

121 - 160 å

- 1950 ...a

-^I\)\DOO

1951 - 1960 1961 - 1965

1966 - 1970 _t_

161 - 200 å - 1950 ..._.

ê-NDNN

1951 1960 1961 1965 1966 1970 ..._. - 200 å

mmm

- 1960 1961 - 1970 ..._._.

52 A

Bilaga

Forts. tabell l

Region Antal Genomsnittligt Lägenhetsyta, hus i taxeringsvärde byggnadsperiod urvalet 1 000 - kr

Totalt Byggnadsvärde

Samtliga hus 1 830 53 - 1950 638 34

85 1969 - 1970 261 94

Bilaga A 53 sou 1975:52

Tabell 2 Antal hus efter region, lägenhetsyta och lägenhetstyp samt antal rumsenheter per 100 hus

Region Samt- 3 6+ Högst liga 2 rk rk lägenhus rk

Qetsyta,

m Riket - 70 71 - 85 102 86 100 152 101 120 109 121 140 95 682 141 160 34 317

70 6 324 85 8 234 100 13 351 120 14 982 140 17 360 160 5 948 200 5 841 1 967

74 007

Stor-Göteborg (B)

Kommuner med mer än 50 000 inv (C)

70 5 585 71 85 9 914 86 100 15 660 120 18 346 121 140 13 209 160 4 931 200 4 252 1 629

73 527

54 BWbga.4

Forts. tabell 2

Region Samtlägen- liga hus

åetsyta.

Kommuner med högst 50 000 inv (D) 70 89 776 39 296 250 35 71 85 78 526 8 898 44 294 86 100 115 461 2 344 20 344 120 102 948 6 689 121 140 56 636 896 160 19 792 1 748 200 13 199 4 815 481 153 109 221 190

Bilaga A 55 sou 1975:52

Tabell 3 Kapitalskuld och fastighetens resultat i genomsnitt per hus efter region, lägenhetsyta och standardgrupp resp byggnadsperiod

Fastighetens resultat. kr Region Kapitalskuld Ly m2 1 000 kr (stand- Därav Samt- överskott Underskott ard8TuPP) Sannäsande- lisa Antal Resul- Antal Resul-

bvggnads- liga

kr rätt hus tat hus tat perlod till kr kr tomt

Riket

Ly högst 85 m? Stgr 0-2 3-9 Ly 86- 2 120 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-70 Samtliga

71950 1951-60 1961-65 1%s4a 1969-70

56 Bilaga A

Forts. tabell 3

Regio Kapitalskuld Fastighetens resultat Lyxn 1 000 kr (stand- Samt- Därav Sanu- Överskott ardgrupp) Underskott liga ägande- liga Antal byggnads- Resul- Antal Resulrätt kr period hus tat hus tat till kr kr tomt

Storstockholm (A)

Ly högst 85 m2 Stgr 0-2 3-9

Ly 86- 2 120 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-70

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

Bilaga A 57

Forts. tabell 3

Kapitalskuld Fastighetens resultat

Regioâl

Lyrn 1 000 k I (stand- Samt- Därav sann- överskott Underskott ardgrupp) liga ägande- liga Antal Resul- Antal Resulbyggnads- rätt kr hus tat hus tat period till kr kr tomt

Storgöteborg (B) Ly högst 85 m2 stgr O-2 3-9

Ly 86- 2 120 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-70

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

58 Bilaga A &

Forts. tabell 3

Region Kapitalskuld Fastighetens resultat, kr Lyrnz 1 000 kr (stand- Samt- Därav Sanub- Överskott Underskott ardgrupp) liga ägande- liga Antal Resulbyggnads- Antal Resulrätt kr hus tat period hus tat till kr kr tomt

Kommuner med mer än 50 000 inv. (C)

Ly högst 85 m2 23 Stgr 0-2 10 3-9 26

Ly 86- 2 120 m 62

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-70

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

Bilaga A 59

Forts. tabell 3

Fastighetens resultat, kr Region Kapitalskuld Ly U1 1 000 kr (stand- Samt- Därav Sann- överskott Underskott ardgrupp) byggnads- liga ägande- liga Antal Resul- Antal Resulrätt kr hus tat hus tat period till kr kr tomt

Kommuner med högst 50 000 inv. (D)

Ly

högså

85 m Stgr 0-2 3-9 Ly 86- 2 120 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-”O Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-”O

Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-O

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-O

60 Bilaga A sou 1975:52

Tabell 4 Bostadsutgift (utom amortering) i genomsnitt per hus fördelad på delposter samt medelfel för total bostadsutgift efter region, lägenhetsyta och standardgrupp resp byggnadspeñod

Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr hAede1- Ly m2 fel f. Ränta Garan- Bräns- Av- Under- Totalt (stand- total ti- le gif- håll ardgrupp) skatt ter byggnadsperiod

Riket

Ly högst 85 m2 kN Stgr 0-2

.b-m

5-9 1

Ly 86-120 m25 ox

- 1950 1951-60

omm-h-

1961-65 1966-70 _Å

Ly 121- 2 160 m - 1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161 -

200 m2

- 1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer än 200 m C0 - 1960

1961-70 -7O\

Samtliga KN - 1950 1951-60

\D=4-$-f\)-\

1961-65 1966-68 1969-70

sou 1975:52 Bilaga A 61

Forts. tabell 4

Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr Lyxna Bräns- Av- Under- Totalt Ränta Garan- (stand- håll ti- le gifardgrupp) ter skatt byggnadsperiod Stor- Stockholm (a)

Ly högsê

85 m Stgr 0-2 3-9

Ly 86- 2 120 m - 1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 121- 2 160 m - 1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly 161- 2 200 m - 1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer än 200 m2 ._| _L - 1960

1961-70 _|_| _x_.\

_.L ._L Samtliga - 1950 1951-60

_›_L._L_\_x

1961-65

..L_.›_L._|._|

1966-68 1969-70

62 Bilaga A

&

Region Utsift 1972 i genomsnitt per hus kr Lyrn (stand- Ränta Garan- Bräns- Av- Under- Totalt ardgrupp) ti- le gif- håll byggnads- skatt ter period

Stor- Göteborg (B)

Ly högst 85 m2 Stgr 0-2 3-9 Ly 86-120 å - 1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 121- 2 160 m - 1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer 2 än 200 m -1960 1961-70

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

sou 1975:52 Bilaga A 63

Forts. tabell 4

Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr

Regiqy

LyIn“ (standardgrupp) Ränta Garan- Bräns- Av- Under- Totalt byggnads- ti- le gif- håll period skatt ter

Kommuner med mer än 50 000 inv (C)

Ly högst 85 m Stgr 0-2 3-9 Ly 86-120 å

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly121- 2 160 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m

-1950 1951-60 1961-65 1966-70

Ly mer 2 än 200 m

-1960 1961-70

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

64 Bilaga A sou 1975:52

Forts. tabell 4

Region Utgift 1972 i genomsnitt per hus, kr hdedel- Ly m2 fel f. (stand- Ränta Garan- Bräns- Av- Under- Totalt total ardgruPP) ti- le gif- håll utgift byggnads- skatt ter kr period

Kommuner med högst 50 000 inv (D)

Ly

högså

85 m 1 Stgr 0-2

-PNW

1 3-9 1

Ly 121- 2 160 m x] - 1950 1951-60

-\DO\U1

1961-65 1966-70 Ly 161- 2 200 m KD

-1950 1951-60

UJKOUIW

1961-65 1966-70 ..

Ly mer än 200 m

-1960 1961-70

Ommw\n#4@

Samtliga -1950 1951-60 1961-65 1966-68 1969-70

sou 1975:52 Bilaga A 65

Tabell 5 Antal hushåll efter region hushållstyp och Sammanräknad inkomst 1972 samt efter genomsnittlig bostadsutgift, nettoutgift, skatteeffekt och antal boende per 100 rumsenheter Regibn Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushållstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sammanräknad räknat kronor per hus- rumsinkomst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Riket

Endast makar Mannen -64 år V0- 29.9

G\\JIU1\NO\

30.0- 59.9 40.0- 49-9

O\IO\O\UIå-h\N\h

50.0- 59.9 60.0- 79.9

80-0 (BNI

100.0-119.9

120.0- -A |\7\D ...L

Endast makar Mannen 65- år 0- 19.9 20.0- 39.9 4000

Makar med 1 barn 8 4

ooocooxoxmmwax

7 7 8 8 12 12 16 .a

\D\OG7-IO\U14J>O\

66 BWhga.4

Forts. tabell 5 Region Antal hushåll Boatadsutgift Skatte- Boende Hushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hus- rumsinkomst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Makar med

Makar med 1+ barn 553 0 2909 886 50.0-

G\cwm.u\mnm

övriga hushåll Hf -64 år O 1909 2000 3909 4000-

Övriga hushåll Hf 65- år 0- 19-9 2000 3909 40.0-

Uppgift saknas

Samtliga 7 163 642

sou 1975:52 BiIagaA 67

Forts. tabell 5 Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende HushåJ1styp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Saxnnmanräknad räknat kronor per hus- rumsinkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Stor-Stockholm 1A!

Endast makar Mannen -64 år 232 11 932 8 337 7 052 1 285 39

Endast makar Mannen 65- år 132 7 586 5 520 5 403 -74 40 0- 19.9 22 1 381 4 206 3 149 8 44 20.0- 39.9 47 3 209 4 952 4 961 - 9 45 40.0- 63 2 996 6 732 6 913 -181 34

Makar med

65 O- 2909 19 712 6 743 6 043 414 73

30-0- 39-9 26 1 147 9 737 8 355 1 251 71 40.0- 49.9 31 1 186 7 583 6 494 66 924 50.0- 59-9 41 1 666 9 277 7 383 1 843 72 60.0- 79-9 100 4 042 9 846 8 218 1 576 64

68 Bilaga A sou 1975:52

Forts. tabell 5 Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Region Urval hushåll effekt per 100 Hushâustyp Upp- per räknat kronor per hus- rums- Sannnanräknad Totalt Netto håll enheter inkonust 1 000 kronor kronor

Övriga hushåll Hf -64 år 121 5 190 9 536 7 551 1 639 42 0- 19.9 21 977 7 649 6 493 361 43 20.0- 59.9 44 2 047 8 642 6 782 1 097 59 40.0- 56 2 165 11 245 8 282 2 755 44

Övriga hushåll

Endast makar Mannen - 64 år 228 6 569 7 616 6 461 1 556 39

Endast makar

sou 1975:52

BiIagaA 69

F0nstabdl5

Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende

Iiushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt 100 per Sannnanräknad räknat kronor hus- rumsper inkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Makar med

1+ barn 825 18 545 11 460 7 529 5 158 68 O- 29.9 68 1 850 9 184 6 246 1 296 68

50.0- 59.9 125 5 562 10 088 6 121 2 588 72 40.0- 49.9 132 3 452 9 616 5 375 2 524 73 50.0- 59.9 121 5 075 11 144 7 522 5 227 68 60.0- 79.9 155 5 21e 12 499 e 468 66 3 750

Övriga hushåll H1 -64 âr 118 6 559 5 735 5 341 1 071 42 0- 19.9 24 1 134 4 555 4 057 178 43 20.0- 39-9 54 1 915 5 357 5 254 913 44 40.0- 40 686 10 650 7 626 2 954 36

Övriga hushåll

70 lWkmu.4 &

Forts. tabell 5 Regibn Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Iiushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Sanunanräknad räknat kronor per hus- rumsinkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Kommuner med mer än §0 OOO inv §0)

Endast makar Mannen - 64 år 274 0 2909

O\O\OhÄ-4

30.0- 39.9

O\kN\nkD\N\n

40.0- 49.9 50.0- 59-9 60-0- 79-9

4\O-4

30-0- 99-9

100.o-119.9 ®-4 120.0- _›._s 4 ®

Endast makar Mannen 65- år 0- 19.9 20.0- 39.9 40.0-

Makar med 1+ barn 9 2

GHJ\J\h(h

4 5 5 6

5 ®-4

1 4 O\D

Övriga makar O\ O 2909 30-0- 39.9

aruxuxurvro-4

40-0- 49-9 50-0-

C›m1m-4o\o\vnw

59-9 60.0- 79.9 30-0- 99-9 100.0-119.9

120.0- 4A .A

Övriga hushåll Hf -64 år O 1909 20-0- 39.9 40.0-

Bilaga A 71

Forts. tabell 5 Region 247 hnrh5Y Bostadsutgift Skatte- Boende Hushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Saxnnnanräknad räknat kronor per hus- runsinkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

ivriga hushåll ” H? 55- år 285 205 220 100

Uppgift saknas

Samtliga

Kommuner med högst 3000 inv ”D

Endast makar Mannen -64 år 218

Endast makar Kannen 6- år 144 0- 19.9 67 20.0- 59.9 4? 40.0- 35

Maker med 1+ barn 0- 30.0- 40.0-

C0\1\10\\J1.A.l:.\›:\_1

.O\O\O\D\O\D

\0

72 Bilaga A

Forts. tabell 5 Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Region Hushållstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100

Övriga hushåll

Övriga hushåll

Samtliga

sou 1975:52 Bilaga A 73

Tabell 6 Antal hushåll efter region hushållstyp och disponibel inkomst 1972 samt efter genomsnittlig bostadsutgift, nettoutgift, skatteeffekt och antal boende per 100 rumsenheter Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Region Iiushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 räknat kronor per hus- rums- Disponibel inkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Riket

Endast makar Mannen -64 år O-19.9 20.0-24.9

d®O\\nA\NO\

25-0-29.9

WCÃKBKB-ÄALNKD

30.0-34.9 55.0-59-9 40-O-49.9 50.0- .s

Endast makar Mannen 65- år 0-14.9 15.0-24.9 25.0-

Makar med

Makar med 2 barn O-19.

-*®\0-40\\1\D

20.0-24.

\Dxl\J1\D-b«båO\

25.0-29. 50.0-34. 35-0-59. 40.0-49.

50.0- _s_s \›l

74 Bilaga A sou 1975:52

Fonstabdlö Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushåustyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rumsinkornst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Maker med 5+ barn \D

0-19. 9 4k!!

20.0-24. 9

-IA

.Å\.N\Nf\)-\-*-4|\J

_|.

\DO\\Då\NI\)Jä\J1

25.0-29. 9 . 34 9 55.0-3 9 9

O\D-4\0

4O0o4 9 9 50.0-

Makar med 1+ barn 0-1909

wommxxoxmxo

20.0-24.9

xo-4\n\ns›\N\Nh

25.0-29.9 30.0-54.9 55.0-59-9 40.0-49-9

50.0- _l-L

Övriga makar 1 O-1909 20.0-24.9

\N\O40\ULÅ\.NO\ \DsIUI.b-ÄJ\NUI

25.0-29-9 3O003409 35.0-59-9 40004909 50.0- .x

Övriga hushåll Hf -64 är 0-14.9 150024i9 25.0-

Övriga hushåll Hf 65- år 0-1409 15.0-24.9 25.0-

Uppgift saknas

Samtliga

Bilaga A 75

Fonatabdlö Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Region Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Iiushånstyp räknat kronor per hhs- rums- Disponibel inkonust Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Stor-Stockholm §A[

Endast makar Mannen -64 år 232

Endast makar Mannen 65- år 152 O-14.9 16 15.0_24.9 40 25.0-

Makar med 1+ barn 0-19.9 20.0-24.9

Owlchxl-xlsl-slm

25.0-29.9 30.0-34.9 55.0-39-9 40.0-49-9 50.0- .s

Övriga makar 0-19.9 20.0-24.9 25.0-29.9

OQDQUICÃKNCD

30-O-34.9 35-O-39.9 40.0-49.9 50.0- .n

Övriga hushåll Hf -64 år 0-1409 15-O-24-9 25.0-

76 Bilaga A

sou 1975:52

Forts. tabell 6

Regibn Antal hushåll Skatte- Bostadsutgift Boende Hushånstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor hus- rumsper inkon1st Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Övriga hushåll

Endast makar Mannen -64 år 228 0-19.9 15 20.0-24.9 28

M\o(n\n\n\nxn-4

25.0-29-9

\O-J-4U1#›U1U1@

Endast makar Mannen 65- år 103 O-14.9 19 15.0-24.9 30 25-0- 55

Makar med 823 21 39

CCD-J0\U1b»@-4

105 126

Övriga makar m 0-19.9

4.4.4.4\o

20.0-24.9

25.0-29.9 O\OHJ

3O0054o9 35.0-59.9

4.4.4 UHO\O-4

40co4909 50.0- , 4

& Eñkmv A 77

Forts. tabell 6 Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende I{ushåUstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rumsinkonnst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Övriga hushåll

Övriga hushåll

Kommuner med mer än 50 000 inv ;C2 Endast makar

Endast makar

Makar med

78 A sou 1975:52 Bilaga

Forts. tabell 6

Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Region Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Iiushånstyp räknat kronor per hus- rums- Disponibel

Övriga hushåll

Övriga hushåll

Kommuner med högst §0 OOO inv 1D) Endast makar

Endast makar

sou 1975:52 Bilaga A 79

Forts. tabell 6 Region Antal hushåll Bostadsutgift Skatte- Boende Hushânstyp Urval Upp- per hushåll effekt per 100 Disponibel räknat kronor per hus- rumsinkornst Totalt Netto håll enheter 1 000 kronor kronor

Makar med 1+ barn

-\O\1m\)(7\-Lm «J0vw.b.›\w\w\m

_I._\

Övriga makar O-19.9 20.0-24.9

OD<hv1bwh\w\n sJ0\ULä\NxNvLb

250-2959 50.0-34.9 5500-59-9 40.0-49.9 50.0- .A

Övriga hushåll

Övriga hushåll

Samtliga

Bilaga B Ortsbundna bostadsvillkor

Utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementets

expertgrupp för regional utredn ingsverksamhet (ERU/ av dess kansli

l Inledning

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU, vid arbetsmarknadsdepartenientet har vid flera tillfällen utarbetat bilagor till statliga utredningar. Syftet med dessa har varit att visa hur forskningsresultat kan sättas in som underlag vid utarbetandet av förslag till åtgärder på olika områden. Glesbygdens och storstädernas har sålunda utvecklingsproblem belysts pä detta sätt. En rapport har också utarbetats till 1970 års långtidsutredning. I föreliggande bilaga till boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande diskuteras bosättningsmönstret från den regionalpolitiska forskningens utgångspunkter. Bl a utnyttjas en inom ERU:s ram utvecklad karteringsteknik för att beskriva sambanden mellan bostäder, arbetsplatser och Kartor som i ERU:s servicetillgång. tidigare presenterats publikationer har kompletterats med kartor över de senaste årens utveckling. Rapporten har utarbetats inom ERUzs kansli.

2 Lokala bostads- och arbetsmarknader w en presentation av synsätt

Tillgången till goda bostäder och bosättningsmiljöer är betydelsefulla komponenter i befolkningens levnadsvillkor. För politik och planering är det viktigt att ha en rättvisande information om hur dessa förhållanden ser ut i skilda delar av landet. Sedan mellankrigstiden har också en omfattande information tagits fram om både bostadsbestånd och bostadsproduktion. Bostadsräkningama och den årliga statistiken över bostadsproduktionen kan här nämnas, liksom speciella undersökningar som utförts av statliga utredningar och av forskare. I föreliggande rapport belyses bosättningsförhållandena från delvis nya utgångspunkter. Bostaden ses som en baspunkt för hushållens aktiviteter. Tillgängligheten till arbete och service diskuteras. Utgångspunkten är det synsätt som vuxit fram inom forskningen om det svenska ortssystemet. Hushållens dagliga aktivitetsfält med bostäderna som baspunkt utgör där den minsta enheten. Detta fält ser inte ut på samma sätt för alla medborgare. Skillnaderna

B 82 Bilaga

mellan barn och vuxna är påtagliga, liksom mellan dem som har tillgång

till bil och dem som saknar bil. Det är motiverat att utskilja olika

tillgänglighetszoner för skilda befolkningsgrupper.

Varken löpande statistik eller folk- och bostadsräkningar medger

emellertid sådana uppdelningar. Relativt enkla schabloner måste tillgripas

för att åskådliggöra hur bosättningsmiljöerna skiljer sig åt. I föreliggande

rapport utnyttjas en sådan schablon. Syftet är att ge en lättöverskådlig

rikstäckande beskrivning av bosättningsförhållandena. Med enkla kartor

illustreras hur bostäder, arbetsplatser och vissa serviceinstitutioner bildar

strukturer inom lokala zoner som omspänner områden inom 30 km från

I andra sammanhang har ERU visat hur dessa strukturer ser

baspunktenl ut inom närzoner som omspänner ned till 2 km från varje mätpunktz

av detta slag kan emellertid inte sammanställas för hela landet. Uppgifter Här har därför Liksom ERUden grövre indelningen följts. tidigare rapporter baseras de beskrivande avsnitten främst på analyser av folkräk-

ningsmaterial. I viss utsträckning har emellertid också den löpande befolkningsstati-

stiken utnyttjats. Inte minst gäller detta i avsnitt 3, där bosättnings-

mönstrets ses ur ett demografiskt perspektiv. Med ERU:s utveckling visas där befolkningsutvecklingen i närzoner som är lika karteringsteknik stora i hela landet. t ex på grund av att kommunerna i norra Missvisningar Sverige till ytan är större än i södra Sverige elimineras. En lättöverskådlig

men samtidigt detaljerad bild av den regionala befolkningsutvecklingen under de senaste åren kan jämföras med bilder för perioder då urbanise-

ringen gick snabbt och då invandringen till Sverige var stor.

Bilderna visar att den yttre ramen för bostadspolitiken delvis ändrats.

så snabbt. Expansiva områden finns främst Idag växer inte storstäderna kring landets primära centra oavsett om dessa ligger i södra eller norra

storlek återspeglar att pendlingsomlandet 1 De flesta av de kartor Sverige. Dessa tillväxtområdens större. Som framhålls i avsnitt 5 kan detta ses som en som presenteras i rap- blivit allt porten baseras på infor- indikation mellan bostäder och arbetsplatser har ökat. på att avstånden mation om landets för- Avsnitt 4 tar upp bostadsbyggandets del i detta utvecklingsförlopp. samlingar. Ca l 200 mät- ERU har i flera sammanhang betonat att de ortsbundna tillgångarna punkter har lagts ut med församlingskyrkorna son1 av och närmiljöerna är viktiga välfärdskomponenter. Kartläggningen bas. l några kartor har i levnadsnivåundersökindividens egna tillgångar, såsom de presenteras televeikets automatstamåste kompletteras med information om de ortsbundna levnadstioner, ca 6 000, i stället ningar, valts som mätpunkter. villkoren. I föreliggande rapport exemplifieras detta med kartläggningen Då värdet av en godav barnomsorgens regionala fördelning. tyckligt vald ort skall beräknas slås en cirkel Vilka möjligheter har föräldrarna i skilda delar av landet att utnyttja

med 30 km radie runt detta i bl a den kvinnliga kollektiv barnomsorg? Hur återspeglas yrkesorten. Alla värden för verksamhetsgraden? Hur skall bostäder, arbetsplatser och service lokaliseförsamlingar vars kyrkor faller inom cirkeln sum- ras för att ett för välfärden rimligt bosättningsmönster skall skapas? meras till total för den att ställa i en tid då ett omfattande Frågor av det här slaget är naturliga utvalda orten. och då debatten alltmer kommit att 2 Som framgår av bebostadsbyggnadsprogram genomförts skrivningen i ”Samhälls- gälla boendets yttre miljö. Från forskarnas sida har den nya bostadssitua-

utvecklingen i storstä- tionen tagits upp från olika utgångspunkter. derna”, Ds A 1974:5, Det har också ställts frågor om miljökraven kommer att leda till att gäller detta främst storstäderna. bostadsstocken behöver förnyas för fjärde gången sedan storskiftesrefor-

Bilaga B

men. Professor Torsten framhåller Hägerstrand i sitt inlägg i rapporten Bygg mänskligt (Stockholm 1975) att den första stora förskjutningen i bebyggelsens totala geografiska struktur inträffade när skiftesreformen sprängde sönder dåtidens byar. När stationssamhällena byggdes upp i anslutning till jämvägsnätet förnyades bostadsbeståndet en andra gång. Det inträffade för tredje gången med jordbrukets omvandling och efterkrigstidens omfattande urbanisering. Frågan är nu om detta kommer att inträffa en fjärde gång. Vissa aspekter på denna fråga tas upp i rapporten. Spänningen mellan de omständigheter som talar för spridning och de som talar för koncentration tas upp. Informationen om denna spänning är viktig för dem som skall lägga upp bostadspolitiken. Torsten Hägerstrand menar att denna information kanske inte är så viktig så länge man ser kortsiktigt till de rent yttre arrangemangen under produktions- och inflyttningsfasen. Men så snart förhållandena ses i ett längre perspektiv måste den vidare ramen komma in i bilden.

3 Bosättningsmönstrets utveckling sett ur ett

demografiskt perspektiv

3.1 Gränsen mellan tätort och glesbygd allt mindre distinkt

Dagens bosättningsmönster är ett resultat av näringslivets strukturförändringar och efterkrigstidens storskaliga urbanisering. Förskjutningarna mellan och mellan branscherna näringsgrenarna inom dessa har steg för steg åtföljts av anpassningar i arbetsplatsemas och boendets lokalisering och därmed också i befolkningens geografiska fördelning. Förändringarna i bosättningsmönstret domineras av tätorternas expansion. Tillväxten av landets tätorter tog fart i slutet av 1800-talet. Omkring år 1930 bodde något över 3 milj invånare i vardera bebyggelsetypen, se figur 3.1.

Andel av total befolkning och av antalet sysselsatta (%) 100-

*Industri

+ 4 och service 80- Tätorter

60-

40-

\\Glesbygd

i Figur 3.1 Utvecklingen av Jordbruk m.m. urbaniseringsgmd och näringsliv. Källa: SOU 1974:4.

84 B Bilaga

År 1970 bodde mer än 6,5 milj människor i tätorter mot 1,5 milj ivad som i offentlig statistik benämnes glesbygd. Tätortsbefolkningens fördelning 1970 framgår av figur 3.2. Här framträder storstadsregionerna Mälardalen, Närke, östra Östergötland, Kiruna och Malmberget/Gällivare som områden med mer än 90% av befolkningen i tätorter. Det mest utmärkande draget i tätortstillväxten är den starka expansionen isatellitorter i de stora och vissa av de medelstora orternas närmaste omland. Under de två senaste tioårsperioderna är det framför allt orter med lO 000-100 000 invånare som ökat. Orter med minskad befolkning är Stockholm, Göteborg och Malmö samt orter med mindre än 2000 invånare. Med denna utveckling har en omfattande pendling följt, varvid bilismen varit en förutsättning.

1965--1970 19 70 Index 1965 = 100 Fördelning

Z Ioo [i 2: EBEm-ros Ulma-so [Hmmm-no Esa-n i 75-90 E ›90

Q :vor-vadar 0 soomad.. unna o wimalu :unna o primära

fördelning 1970 och förändring 1965-1970, SOU I 974:] . Figur 3.2 Tätortsbefolkningens Källa: Folk- och bostadsräkrzingarna 1965 och 1970 bearbetade med GEDAP och NORMAP-program, SOU 1974:1.

sou 1975:52 Bilaga B 85 Stockholm Östra mellansveriqe

_^s a §:›(*---.. -- ,_hpå--§›g \/ \\ ,za-u ____________..--.-z vi;

Sydsverige

Norra mel lansverige

›ronaøi a- ,a §§-_\

Mellersta Norrland

Hela riket

folkökning naturlig folkökning inrikes nettoflyttning

Figur 3.3 Befolkningsförändringar i riksomrâden 1950-1974. Antal personer i 1 000-1111.

86 B Bilaga

Begreppen tätort och glesbygd har idag inte samma relevans som bas för bedömningen av urbaniseñngens fortgång. En betydande del av den återstående glesbygdsbefolkningen har i själva verket sitt arbete förlagt till tätorter-na. Dessas dominans som sysselsättningspoler är därför ännu starkare än vad befolkningsstatistiken utvisar. Människornas ökade rörlighet samt glesbygdsbefolkningens fortsatta yrkesväxling medför en alltmer oskarp gräns mellan stadsbygd och landsbygd. Det får, som framhålls på flera ställen i denna rapport, stor betydelse för bostadsbyggandet och bostadsutnyttjandet.

3.2 1 9 70-talets regionala befolkningsomfördelningar ar smá jämfört med 1 950- och 1960-talens Sveriges befolkning ökade mellan åren 1950 och 1974 med drygt en miljon människor till 8 200 000 invånare. Av ökningen under tidsperio- 1 950 - 19 60 1 960-] 970 Procen tueII Procentuell förändring förändring

Qnunnan: Qilcrnüder aprimära unna 0 primära unna

1200 1300 M00 H00 |700 I960»1970, 1965-1970 och Figur 3.4 Lokala befolkningens relativa förändring 1950-1960, 1970-1975. Källor: Offentlig statistik bearbetad med GEDAP och NORMA P-program.

Bilaga 3 37 sou 1975:52

den svarade nettoimmigrationen för drygt en tredjedel. fördelning på olika komponenter mellan Befolkningsförändringarnas åren 1950 och 1974 framgår av figur 3.3 och även av figur 3.8. Riket har indelats i åtta länsgrupper som bildar geografiskt sammanhängande s k riksområdena Stockholm utmärks av stark befolkningsökning to m år

1965-1970 1970-1975 Procen tuell Procen tuell förändring förändring

Q :voruadu o pøimaw :anna

r ”mig

l:

n,

H

. Il

|i|

ll

ll

||\ “

l

ll:

lll;

Il _ l||l

ll)

lll»

l

l

“lill”

1600 1700

3 Stockholm: Stockholms län Östra Mellansverige: Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. Småland med öarna: Jönköpings, Kronobergs, Kalmars och Gotlands län. Sydsverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Västsverige: Hallands, Göteborgs- och Bohus”, Älvsborgs och Skaraborgs län. Norra Mellansverige: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Mellersta Norrland: Västernorrlands och Jämtlands län. Övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens län.

88 Bilaga B

»000-m :l 5 [Im] s- to $ Io- so IIIIIIIIIl 50-v00 5100400 zoo-mo mm K °°° Q nouiédøv 0 primdla contra

Figur 3.5 Lokal befolkning 1975 (1 000-tal personer). Anm.: Med lokal befolkning avses an tal personer inom en cirkel med 30 km radie från 1 200 mätpunkter jämnt fördelade över landet. Källa: Register över totalbefolkningen (R TB) vecka 3, 19 75.

1971. Övriga områden i södra och mellersta Sverige hade befolkningstoppar kring åren 1965 och 1969 av inrikes och utrikes nettoinflyttning. Sverige hade fram till år 1972 en nettoinvandring, vilken förbyttes i en nettoutvandring på ca ll 000 personer per år under 1972 och 1973. År 1974 hade vi åter ett invandringsöverskott på ca 9 000 människor. Norra Sverige har haft en negativ befolkningsutveckling. En viss ökning har dock skett under 1970-talet. Området har under tidsperioden i stort sett förlorat en folkmängd motsvarande hela den naturliga folkökningen. 1950- och 1960-talet präglades av snabb urbanisering med en tillväxt av landets största orter. Ett brett tillväxtband kan urskiljas med Stockholm, Göteborg och Malmö som tillväxtpunkter. Speciellt under 1960talet inregistrerade Norrland en kraftig befolkningsminskning. Under 1970-talet har detta utvecklingsmönster brutits, som framgår av figur 3.4. I Stockholm och Göteborg minskar befolkningen. För Norrlands del kan 1950-talets utvecklingsmönster skönjas. En för svenska förhållanden stor befolkningsökning ägde rum under

Bilaga B 89

l960-talet. Vid en detaljgranskning av kartorna i figur 3.4, som visar förändringarna i befolkningsfördelningen för perioderna 1950-1960, 1960-1970, 1965-1970 och 1970-1975, framgår att i såväl Norrlands inland som dess kustområden finns områden med befolkningsökning under 1950-talet. Dessutom utmärks områden kring Stockholm, Malmö och av stora befolkningsökningar. För

Vänersborg/Trollhättan/Uddevalla

l960-talet befolkningsökningen, främst i delar av gäller att den tidigare Bergslagsområdet, förbyttes i en befolkningsnedgång. Ett sammanhängande bälte mellan Gävle och Falun/Borlänge som utmärktes av ökande under 60-talet splittrades upp under perioden 1970-1975. befolkning Det kan noteras att det primära centrat Gävle/Sandviken under motsvarande period minskade sitt lokala befolkningsunderlag. Det bosättningsmönster Sverige idag uppvisar har således dels uppstått ett tillskott en miljon människor i förhållande till år genom på cirka dels vuxit fram genom en geografisk omfördelning av invånarna. 1950, Befolkningsfördelningen år 1975 framgår av figur 3.5. Kartan visar hur det lokala befolkningsunderlaget varierar över landet, dvs hur många människor som nås inom 30 km radie. Befolkningen är koncentrerad till ett öst-västligt bälte från Gävle/Stockholm till Göteborg/Skåne. Detta område har minst 50 000 personer inom 30 km från varje mätpunkt. Över 100 000 personer finns i Stockholm och Mälardalen, i områden kring Norrköping/Linköping, Jönköping, Vänersborg/Tr0llhättan/Uddesamt Malmö/Helsingborg. De norrländska kuststäderna valla, Göteborg och Östersund framträder som befolkningstäta öar med mer än 50 000 invånare inom 30 km.

3.3 Södra Sverige och norra Norrland har en ung befolkning

från glesbygd till tätort har fört med sig skillnader i Flyttningarna ålderssammansättning mellan olika områden. Glesbygden har sålunda fått i åldrarna 25-44 år. År 1974 bodde 73 000 en avtappning omkring

personer i åldrarna över 65 år i norra glesbygdenfl Som en jämförelse kan

nämnas att motsvarande tal år 1950 var 47 000. Avfigur 3. 7framgår att Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands och norra Bohuslän har stor andel äldre medan Västerbotten och Norrbotten har liten andel. personer,

4 ERU:s kommungrupper: Stockholm: Stockholms A-region Göteborg o. Malmö: Göteborgs och Malmö/Lund/Trelleborg A-regioner Större städer: Kommuner med mer än 90 000 invånare i en cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum Södra mellanbygden: Kommuner med mer än 27 000 och mindre än 90000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum samt med mer än 300000 invånare inom en cirkel med 100 km radie med centrum i samma punkt Norra tätbygden: Kommuner med mer än 27 000 och mindre än 90000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum samt mindre än 300 000 inom en cirkel med 100 km radie med centrum i samma punkt Norra glesbygden: Kommuner med mindre än 27 000 invånare inom en cirkel med 30 km radie runt kommuncentrum

90 Bilaga B

:wåzmuogm

cm

Mzbêmnxâ.

v R m

N NIQ

2...:

0.9: a 0

.man

N .m

SES_

Näsuzmuøxa ME 3.51

.ha

Swnxbx

å

»Nie

o N

:mwwmzsåoNmnNäog

S:

.R3

f ,,

. con_ .30

8: S.:

§3

.33

xânüwm

...a

»Te .ska N

.Ncc

szåam..

ewa

n n , N

:mwcâsxmq

i 82

azäüêâugøwøgmoe

.ha

mååmnéøx

vN _ m _ 82

ewa .G

N te

. 8:

såñuzw

.te

än .åouN

2...:

32:3: Små... o SME ...Smk

O

Bilaga B 91

:måzmooxm

cm

i R u

N IG &

\

os.:

gif...

.:::.§.© .

.mmm

N .m

:må §3;

Nmk

:umeå

ut

ååa

.i E I m

N wo

.mä

xmmxztzakumzaao.

. N

.N00 w så

an_ m.: 3:a N

x ...Ev .m A :os: §3

u_

:nqoâmüu näucáä

.så

.asoaaz-:Ö

U Hmmm E :§5: N

äEuwNN

. é

:Two .cum N

.Neo

steam:

omm

:ma: N

sumssaexwa

:massa

aråuiåxmaøuuuuon

.gm

mzwåuwxmx

2 I

3a

ä

N wc

525%:

§0

.x N

.x 0.2 v »än .m .åok

2...:

373.55 5092:0: .ENÖN

HU m ...sei EMG

. o

92 Bilaga B

:MZNQMUÖKÃ

.kW

33:23 .uswmrmxmx

Inn: nnnul

å.

2...!

055.5 SEEÃO 0 .R3

.m ,

nå.:

. .

3.5 E

. .mä

äwuztwb°kñ TRE

åu=m=soxmazaog

.KW

E072.: wxznpzsmx

. . .30

|Q V _

Eñxwå

§6

a

êåøx

.wâTåâ

5.::

a. :han

:En I

cm E.:

.+3

. En..

WRC

zturu..

.:

. .S3

:Nwaåübâwkna

§m=..=.=obn

åä=x=amxamuaoe

.knä

Gâuowñ wsåmwznx

E. .

måuzmznm

:se

må .åok

.SME .ssk

Bilaga B 93

:må

:§05

.L.-›..-..wm.,.mm.mw

R q N ...m i

:E I

q

N wc \ .Tu

: n _ ,_ _ ,

;_25 1482

2...:

510.25.. 295:. 0 .mmm N

C .m

SBS_

:må

53x23

002 E.

:mmmttzexwaâhox

a N .å 1 som_

watntwxnx.

3 §0

|

Ga

N wc

oo:

QSNIQQN

;§6

xmåumx

55:32

o\o ov 9A 3...:

:tå

n_ ?ca sååå ä :v25: 055:; 0

©

S3

:§78

§0

wwmN

52%..

oc:

.ewa

N

Nüåäoøgu

ooo.

.suzxaaNoNma

aa

N ...en

aåwuiåamgøvuaoe

con..

§sw=...=n\

i

1% I

a ä.

N wo oc:

å

.ätuxsnm

oem..

§0

DON..

ma .åøk

.ä 2-0 0:e:

.U ä EEE_ å .uvø.:2. smita SME ...SEN

O 0

94 Bilaga B

Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare i Norrbottens län samt vissa kommuner i Stockholmsregionen har stora andelar i de lägsta åldersklasserna, figur 3.6. I de förra områdena förklaras detta av de höga födelsetalen. I vissa av Stockholms förortskommuner är det däremot den kraftiga inflyttningen av barnfamiljer som åstadkommit denna åldersstruktur.

3.4 Flyttning mellan lokala bostadsmarknader var lika vanligi början av seklet som nu De förändringar i befolkningens fördelning mellan åren 1950 och 1974 som visas i figur 3.3 orsakades främst av dels den inrikes omflyttningen, dels invandringen. Antalet registrerade flyttningar över församlingsgränser uppgår till drygt 700 000 per år. Den andel av befolkningen som under ett år flyttat över församlingsgränser, har i stort sett varit densamma under hela 1900-talet, se figur 3.10. Varje år byter ungefär 8 av 100 svenskar boendeförsamling. Omkring 40 % av dem som flyttar byter bostad inom den egna kommunen, medan 50% flyttar utanför kommunen. Resten utgörs av flyttningar till och från utlandet. Flyttningarna mellan lokala bostadsmarknader har främst samband med byte av arbete, medan flyttningarna inom dessa till stor del kan förklaras av ändrade bostadspreferenser. Nettoinvandringen från utlandet har haft stor betydelse för befolkningsökningen inom främst de befolkningstäta regionerna. År 1973 uppgick antalet utländska medborgare i Sverige till 406 000. Dessa återfinns framför allt i Stockholm och Mälardalen samt i Västsverige och Skåne.

Antal flyttningar/ 1000 invånare ›

90- 80- 70-

Figur 3.10 Inrikes flyttningar. Antal årliga flyttningsrörelser per 1 000 invånare över försam- Iingsgránser. Femårsmedelta! åren 1 910-1 960 och 1 968-1 972 för samtliga församlingar. 20- Källa: Arne Jakobsson, Om flyttningen i Sverige 10- 1950-1960, Lund 1969 78 83 75 79 78 88 81 86 74 72 86 samt SOS och SOU 1974:3. 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970

Bilaga B 95

°/o

Figur 3.11 Befolkningsutvecklingerz I 8 70-1 990 fördelad på riksområdeiz. Källa: Historisk statistik, Statistisk årsbok. Folkmängd 31.12. 74 samt I974 prognos i Länsplanering I960 1970 1980 1990 74.

96 Bilaga B sou 1975:52

3.5 Prognoserna pekar mot ökad balans mellan olika landsdelar Hur kommer det framtida bosättningsmönstret att se ut? Kommer en allt större andel av befolkningen att återfinnas inom de regioner som hade den största tillväxten under perioden 1950-1974? Eller ändras mönstret i riktning mot att befolkningen i större utsträckning stannar kvar i den region där de är födda och uppväxta? En mellanform utgörs av att inoch utflyttning balanseras, vilket innebär att den fördelningsbild som gäller år 1970 kommer att bestå. Enligt de framtidsbedömningar som redovisas i länsstyrelsernas prognoser i Länsplanering 74 kommer Sverige att öka sin folkmängd med drygt 50 000 personer fram till år 1990. [figur 3.11 visas befolkningsutvecklingen från år 1870 till år 1990 fördelad på riksområden. Takten i den koncentration som skett av befolkningen framför allt under 1960-talet - till områden som funktionellt har stort samband med storstäderna synes komma att avta. Denna utveckling pekar mot ett framtida bosättningsmönster som är relativt likt det vi har idag. Bosättningsmönstret kommer sålunda även i framtiden att vara tätortsbundet. Prognoser visar att de riksområden som tidigare fått kännas vid en befolkningsminskning kommer att bibehålla dagens invånarantal. Var människorna kommer att bosätta sig sammanhänger dock ytterst med var de framtida arbetstillfállena kommer att lokaliseras.

4 Bostadsbeståndets regionala fördelning

Standarden på bostäderi Sverige var fram till och med 1930-talet mycket låg. Då bestod hälften av storstädernas bostadsstock av lägenheter med högst ett rum och kök. Över hälften av familjer iarbetarklassen med tre eller fler barn bodde i sådana små lägenheter. Det var först efter andra världskrigets slut som stora insatser gjordes för att förbättra läget. Utrymmesstandardens utveckling framgår av figur 4.1.

Figur 4.1 Utrymmesstandardens förändringar 1860» I 9 70 Källa: National Income ofsweden 1861-1 930 E. Lindahl, E. Dahlgren, K. Kock, Stockholm 1 937 Bostadsräkizingen -45 Folk- och bostadsrrikningarna 1 960. 1965 och , 19 70. 1860

Bilaga B 97

Tabell 4.1 Hushållens bostadskonsumtion i % av den totala konsumtionen fördelad på kommungrupper år 1969

Kommungrupper Totalt konsum- Därav bostadskonsumtion, % tionsbelopp, kr/år Stockholm 29 500 19 Göteborg och Mdmö 26 100 17 Större städer 23 400 18 Södra mellan-

Källa: ERU och EFAts bearbetningar av hushâllsbudgetundersökningen 1969. SOU 1974:1.

4.1 Stora regionala skillnaderi bostadsutgifter Bostadsutgiftemas andel av den totala konsumtionen har under så gott som hela efterkrigstiden varit låg. År 1930 var andelen ca 18 % men sjönk efter kriget till en nivå på ca 12-14 %.5 Av tabell 4.1 framgår att stora regionala skillnader föreligger både beträffande hushållens totala konsumtion och utlägg för boende. Det totala konsumtionsbeloppet i olika delar av landet återspeglar de regionala inkomstskillnaderna. Den förda bostadspolitiken har dock medfört en utjämning av bostadsstandarden. Denna kan sålunda vara relativt god även om bostadsutgifterna är låga. I Stockholm samt i ”större städer” svarar bostadskonsumtionen för en större andel av den totala konsumtionen än i övriga delar av landet.

4.2 - och småhus Bostadsmiljö flerfamiljshus De senaste decenniernas kraftiga bostadstillväxt har till största delen skett i form av flerfamiljshus. Till en del sammanhänger detta med urbaniseringsprocessen. Den omsvängning i befolkningsrörelserna som beskrivs i avsnitt 3 har återspeglats i bostadsproduktionen. Tidigare bestod 70-75 % av nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus. ldag utgör i stället småhusbyggandet mellan 50 och 60 % av nyproduktionen. Under senare år har boendemiljön diskuterats ingående, tex vad gäller frågorna om ett mera marknära boende och om den sociala segregeringen mellan bostadsområden. Det är svårt att med tillgänglig statistik närmare bestämma de senaste utvecklingsdragen. 1970 års folk- och bostadsräkning och 1968 års levnadsnivåundersökning ger här en något föråldrad bild, även om den huvudsakliga fördelningen av bostäder ännu är densamma. ERU har utfört bearbetningar av levnadsnivåundersökningen. Som en allmän bakgrund till den följande framställningen kan här nämnas, att mer än 60 % 5 Lindbeck, Assar: Hyresav den vuxna befolkningen i storstäderna bor i hus med mer än 10 kontroll och bostadslägenheter. Riksgenomsnittet låg år 1968 vid omkring 35 %. marknad Uppsala 1972.

98 Bilaga B sou 1975:52 Tabell 4.2 Uppgifter om andelen boende i småhus fördelat på kommungrupper 1965 och 1970

Källa. Folk- och bostadsräkningen 1965 och 1970, SOU 1974:1.

Andelen boende i småhus har ökat från 45 % 1965 till 49 % år 1970, se tabell 4.2. Sistnämnda år bodde endast en fjärdedel av Stockholms befolkning i småhus. I norra glesbygden var andelen tre fjärdedelar.

Figur 4.2 Andel lägenheter i smâhus år 1970. Källa: SOU 1974:2.

Bilaga B 99

framgår av Andelen lägenheter i småhus på lokala bostadsmarknader 4.2. Kartan visar att andelen småhus är betydligt högre, över 80 figur än i storstadsområdena. Skillnaden mellan Malmö och %, i glesbygden andra större städer kan noteras.

4.3 Ett modernt bostadsbestánd har byggts upp

Trángboddhet

Som redan nämnts var trångboddheten svår i slutet av 1930-talet. boende i ett rum och kök var mycket vanligt. Under de Barnfamiljer senaste decennierna har utrymmesstandarden avsevärt förbättrats. Som kan nämnas att utrymmesstandarden, mätt som antalet rum per exempel åren 1940 och 1973. Utvecklingen från person, har ökat med 63 % mellan år 1945 kan studeras ifigur 4.3. 4.4 Kartan över hushåll med minst 2 personer per bostadsrum, figur visar andelen hushåll. Av denna framgår att de nordöstra trångbodda delarna av Norrland år 1970 hade en andel på över 5 % trångbodda hushåll. Till viss del kan detta förklaras med den höga andel barn i åldern Se avsnitt 3, figur 3.6. Trångboddheten är 0;15 år som finns i området. för bostadspolitiken fram här angiven enligt den norm som var riktmärke till senare delen av 1960-talet.

Bostadsstandard

den i bostadsräkningarna utnyttjade klassificeringsnormen utgjor- Enligt (4-7) 34 % av de år 1960 lägenheterna i de fyra lägsta kvalitetsgruppema År 1970 hade andelen sjunkit till 12 %. det totala antalet lägenheter. Utökas omodern till att också omfatta kvalitetsgrupp 3, begreppet utan bad, ökar andelen omodema lägenheter till 23 % eller ca lägenheter mellan kartorna över andelen lägenheter i 700 000. En jämförelse småhus, figur 4.2, och kartan med lägenheter utan bad,fz°gur 4.5, visar en klar överensstämmelse. De glest bebyggda områdena i landet har både en svårigheterna med hög småhusandel och hög andel omoderna lägenheter. kommunal service i dessa områden ger klart utslag.

i °/0

Figur 4.3 ProcentueII andel trångbodda hushåll.

Källa: B Johansson och L Borgnäs: Bostäder och boendeförhållanden 1945-J 960, Lund 1968. Folk- och bostadsrâkningarna 1965 och 1970.

100 Bilaga B W .l 9 7 5 .D 2

.om

:.55

.Fêmooñ

.å

nu.:

xmzomhå »êâuâ

:§35 .Eåøuåm

N :u

2...:

E953

m

1x .on

...umeå

ussmwznx

Es

än

:§25 xmzâäm .Ezánåa

:må

, . .ena

\ m

__ J_ .82

...E8

ox

Sååänoe

3-9.. s-:

East..

EEE E I o

än

xmååam

:un: .en ?En

6.5.

än

nå: ...mk

gå?

:ovan

...§25 .Eåøwån :§33 »Shaun

Se.

wwswmxmx

L. N . 8:

.anyway

:mawaøxt

.

8:.

2...: ?v

aow...sw_çm,

.årså 95.55

© g SMG.

Bilaga B 101

§2»

.ååöoxm

,v3 hä»

pâxaxwmzmx

måsuâmâ

Nä.:

.Emnzumzm

:Dam: :ä ä

.ovn.:e: :EEE o

C

iQ.

...mäns

§0

amatüuøxm

32h

U3

.Gxnmmuq .aasê .gina 3.2.3:

06a 9...:

A

32222» 22:a 0

Ö

.E3

.maa=§.§.å.c\

52::

8:.

Mtmåwtxnx

45:30

.Satans

cos.

nå:

E

U3 \

50 :ä:

.varans .QQOTS mås? :S03 001. »usåsx

.

kååswå

_ _ L_ _

...ES

89_ 8:

3.2.

9...: 3 :en

32.50: 22.:...

SME .så

O a

102 Bilaga B Tabell 4.3 Lägenheternas medianålder fördelat på riksområden 1960 och 1970 1960 1970 Minskning 1960-70 i år

Källa. B. Johansson, L. Borgnäs: Bostäder och boendeförhållanden i Sverige 1945-1960, Lund 1968. Folk- och bostadsräkningen 1970.

4.4 Medianåldern för bostäder i Övre Norrland alltjämt lägst tro ts långsam förnyelse De senaste decenniemas uppgång inom bostadsbyggandet har bidragit till en kraftig föryngring av bostadsstocken. År 1961 byggdes 73 000 lägenheter och år 1970 nära 106 700. Detta medförde ett påskyndande av föryngringsprocessen vilket framgår av tabell 4.3. Skillnaderna i bostadsstockens ålderssammansättning i olika riksområ- Medianåldern varierade år den har därigenom utjämnats. på lägenheterna 1970 mellan 19 och 25 år. Föryngringsprocessen mellan 1960 och 1970 visar på en stor regional skillnad. I Stockholm och östra Mellansverige sjönk medianåldem med över 15 år under denna period. De låga värdena i de nordligaste riksområdena beror på en ung bostadsstock redan 1960.

4.5 Vem äger lägenheterna? Fördelningen av lägenheter på ägarkategorier redovisas på följande sätt: - stat, kommun och allmännyttigt företag bostadsrättsförening - enskild ägare. Som framgår av figur 4.6 skiftar ägarförhållandena i olika delar av landet. Ett generellt drag är enskilt ägande i glesbygd medan allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar dominerar ägandet i de tätt bebyggda delarna av landet. Det är främst den höga andelen småhus i glesbygden, som ger detta resultat. Jämför den goda överensstämmelsen med figur 4.2. De allmännyttiga bostadsföretagens största andel av lägenheterna finns i vissa områden med stort befolkningsunderlag. Stockholm, Mälardalen, Göteborg samt Kiruna är exempel på sådana områden. Av de tre här upptagna ägandeformema är bostadsrättsförening den minst förekommande. År 1970 ägdes endast 14 % av lägenheterna i denna form. Den regionala fördelningen är snarlik den för det allmännyttiga ägandet, med de högsta andelama i och kring de större städerna. Att notera är de låga andelama i vissa delar av Småland. En påfallande skillnad beträffande ägarförhållanden kan noteras mel-

Sema

333m

,

.mäwêøugaom måååx.

. con_ ›

_ _ _ .J oem.

:mzomåuåamm E

»Swvxmx

\

. oc:

.§3

_

.\ så

\ N : 82 å A i. . .

.Måöêzuszu

.

:wmåzxwxøvuäon

. com_

muäâå

.wnâzmmaämcsømnu

. . s:

. _ 000_ §0

A 00a... 1 0.» .åok

o.

s v 3.2 8A 5...:

2.9 2.2 8.2

3.5 .SEN

D BH_ ä EEE ä I :uezo: ...wei 0

O

104 Bilaga B

sou 1975:52

lan Göteborgs- och Malmöregionerna. Göteborg har en högre andel lägenheter ägda av stat, kommun och allmännyttiga företag, medan Malmö har en större andel lägenheter med bostadsrätt.

5 Boende, arbete och service

5.1 Tät eller gles bebyggelse. Málkonflikt vid bosättningsval

Bostaden utgör baspunkten för hushållets aktiviteter. Förvärvsarbete, skolgång, utnyttjande av viss service samt rekreation i vid bemärkelse formar för de flesta människor det dagliga livsmönstret. Bostadens värde som baspunkt bestäms, förutom av hushållets värderingar, av omgivningens utbud av arbetsplatser, skolor, etc samt av serviceinrättningar hushållsmedlemmarnas möjlighet att nå dessa. Bebyggelsens geografiska struktur samt de fárdmedel som hushållen över blir således förfogar viktiga bestämningsfaktorer för människornas levnadsvillkor. De regionala utvecklingsdrag som beskrivits i avsnitt 3 visar på en förändring i bosättningsmönstret under 1970-talet. Det finns flera orsaker till denna. I avsnitt 3 pekas på minskad invandring och en nedgångi urbaniseringstakten. Förändringen kan också sammanhänga med ändrad inställning till närmiljön kring bostäderna samt ökade att möjligheter välja mellan olika bosättningsalternativ. Framställningen i avsnitt 4 bekräftar att en förändring ägt rum beträffande val av bostadstyp. Allt fler bor i småhus. I föreliggande avsnitt diskuteras hur dessa förändrade bostadsvanor kan förändra ortssystemets utformning. Samspelet mellan bostäder och arbetsplatser behandlas liksom relationerna mellan boende och service. [figur 5.1 visas, från ERU:s arbetsgrupp Hushållens levnadsvillkor, i tre alternativ hur ett lokalt tätortssystem kan tänkas utvecklas beroende på vilken delkomponent i de totala levnadsvillkoren som prioriteras

Figur 5.1 Utveckling UTGÃNGSLÄGE enligt alternativa mål för

expansion i ett lokalt 7

tätortssystem. Källa: SO U 19 74:2. J

n;

NATURNÄHA ssnvucs ARBETE

Bilaga B 105

framför de andra. De tre alternativen skall ses som extremer vilka möjliggör en renodling av målkontliktema.

Nära till naturen l ett renodlat naturnära alternativ lokaliseras bebyggelsen till sådana områden som erbjuder en naturrik boendemiljö. Alternativet innebär en satsning på mindre tätorter. Tillväxt i små tätorter på stora avstånd från centralorten ställer speciella krav på den övergripande strukturen i det lokala tätortssystemet. Det naturnära alternativet fordrar exempelvis kollektiva kommunikationer mer omfattande än för andra alternativ om det som är betydligt skall fungera även för den del av befolkningen som inte är bilburen.

Nära till service i första hand från den offentliga sektorn, svarar för allt större Tjänster, andel av hushållens totala konsumtion. Krav på lättillgänglighet från individernas sida kombinerat med vissa underlagskrav för institutionaliserad service tenderar att ge en förtätad bebyggelseform. Liksom för arbete att kunna nå en rad serviceutbud inom begränsad gäller att det är viktigt från bostaden. l avsnitt 5.4 visas med hjälp av räkneexempel pendlingstid vilken vikt närheten till service får för hushållens tidsanvändning.

Nära till arbetet skillnaderna i de ortsbundna levnadsvillkoren hänger De avgörande samman med de lokala arbetsmarknadernas utbud av arbete. Det tredje renodlade alternativet visar vad en prioritering av korta avstånd mellan bostad och arbete skulle betyda för utbyggnaden av det lokala tätortssystemet. Förutsatt att huvuddelen av arbetsplatserna ursprungligen finns i den största tätorten skulle områdets befolkningstillväxt komma att ske i till denna ort. Likaså skulle en intern omfördelning av anslutning områdets folkmängd från perifera orter till centralorten bli nödvändig. För exempelvis förvärvsarbetande vuxna i barnfamiljer utan tillgång till bil innebär detta alternativ att de får möjlighet att snabbt ta sig till och från arbetet till fots, med cykel eller buss. Samvarotiden i hemmet kan det blir mer tid över för fritidsverksamheter etc. Den utsträckas, som är nödvändig, kan dock medföra ökade kompakta bebyggelse, tendenser till dubbel dvs fritidsbostad som komplement till bosättning, permanentbostad. En ökad fritidsbebyggelse medför i sin tur nya krav på t ex kommunikations- och servicestandard.

5.2 Fler arbetar i befolkningstáta regioner De allra flesta hushåll är beroende av att det inom räckhåll från bostaden finns ett stort utbud av såväl arbetsplatser som varor och tjänster.

106 Bilaga B

Tillgång till stabila sysselsättningsförhållanden är av grundläggande betydelse för att individen och hushållen på ett meningsfullt sätt skall kunna planera för sin framtid. Den lokala arbetsmarknadens egenskaper är därför i hög grad avgörande vid valet av bosättningsområde. Egenskaper av stor betydelse i detta sammanhang är sådana som ett rikligt och väl differentierat utbud av arbetsplatser, korta förväntade arbetslöshetstider i samband med konjunktur- eller strukturmässiga störningar etc. Andelen förvärvsarbetande på olika lokala arbetsmarknader år 1970 framgår av figur 5.2. Det råder ett klart positivt samband mellan lokalt befolkningsunderlag och andelen förvärvsarbetande.° Förvärvsintensiteten ökar således med folkmängden på den lokala arbetsmarknaden. l Sverige är de lokala arbetsmarknaderna tämligen små för mer än hälften av befolkningen. Speciellt markant är detta naturligtvis i de inre delarna 6 Jfr med figur 3.5. av norra Svealand och Norrland. I dessa områden begränsas hushållens Förvärvsintensitet, samtliga Förvärvsarbetande kvinnor i förvärvsarbetande i procent procent av samtliga förvärvsav befolkning 15-64 år. arbetande.

EEBoon-ns mnmazs-oso 75°°--w i › 05.0 7100 *u © :Inuti-Mn v o pøimära unna @ storstäder o primära mm 7300,

Figur 5.2 Arbetsmarknad 1970. Källa: Bearbetning av Folk- och bostadsräkningen 1970, SOU 1974:1.

Bilaga B 107

:M ä.: ä. ä

xåmeäbzmaxmx

50m

uåüwmøwø

E23

0.9.. .SPAR

:mwizarâvbmå

,.

.kw

a.

00a..

37%

:Ez

, com_ km. .. , 001..

. con_ .KN

,

5...:

3330:9

azaaâå

o

xozaâê

. och 325%

D04. kw

:unatåmxøwuumeo

_

Erazåiazxmânk

, :go

wåsås.:

oo: .RNQHN

KRMWN om

108 Bilaga B

kombinationsmöjligheter i fråga om arbete. Hushållsmedlemmarna har här mycket mindre utsikter att erhålla var sitt arbete, som svarar mot utbildning, önskemål och andra förutsättningar, inom räckhåll för den gemensamma bostaden, än vad de har i de större orterna och dessas närmaste omgivning. Det blir inte heller lätt att få tag i ett nytt och likvärdigt arbete utan flyttning ifall det gamla försvinner. Figur 5.3 visar hur kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är för olika åldersgrupper. De områden i landet, som har haft den snabbaste befolkningstillväxten under den senaste femtonårsperioden, uppvisar de högsta andelarna förvärvsarbetande kvinn0r.7 Den höga kvinnliga förvärvsintensiteten i Boråsregionen, den högsta i landet, förklaras dock inte av hög befolkningstäthet eller snabb befolkningstillväxt. Här är det en kombination av textilindustrins historiskt betingade lokalisering och den av tradition höga andelen kvinnor bland textilarbetarna som ger de höga värdena. Den åldersgrupp bland kvinnorna som år 1970 uppvisade den högsta förvärvsfrekvensen var den mellan 30 och 49 år. l större delen av Sydoch Mellansverige förvärvsarbetade mer än 45 % av kvinnorna i denna åldersgrupp. Samma värden kunde noteras i de norrländska kuststäderna, delar av Jämtland och södra Lappland samt i malmfálten i Norrbotten. Förutom i de inre delarna av skogslänen var det i första hand stora delar av Småland som uppvisade låg förvärvsintensitet bland kvinnorna. Detta förhållande gällde i samtliga åldersgrupper. Under det senaste decenniet har antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökat mycket kraftigt. Mellan åren 1965 och 1970 uppgick ökningen till 170 000 och mellan 1970 och 1974 till 138 000 personer. Huvuddelen av den kvinnliga sysselsättningsökningen har skett inom den offentliga 7 .Ifr med figur 3.4. sektorn. Samtliga åldersgrupper mellan 20 och 64 år redovisar ökning. I 3 Relativt: arbetskraftstabell 5.1 visas hur de relativa arbetskraftstalen för kvinnor i åldrarna talet (A K-talet), som är ett begrepp som används 25-54 år har utvecklats under perioden l965»1974.8 vid sCBzs arbetskrafts- ERU har i tidigare sammanhang visat att den kvinnliga förvärvsintensiundersökningar (AKU). teten är störst i områden med goda kollektiva kommunikationer? l definieras som den andel av befolkningen i en viss övriga områden begränsas ofta möjligheterna till arbete för två vuxna i grupp som befinner sig i samma hushåll av att man har tillgång till endast en bil. arbetskraften (dvs an- Med rådande arbetsfördelning i hemmen utgör även tillgången till tingen förvärvsarbetar

mer än en tim/vecka eller barnomsorgsplatser en begränsande faktor, när det gäller kvinnornas

är arbetslös och söker möjligheter på arbetsmarknaden. Som framgår av figur 5.4 råder en god arbete vid undersökningsöverensstämmelse mellan tillgång på daghemsplatser och kvinnlig förtillfället. Talet uttrycksi 70. värvsintensitet. Det är bara på några få platser där mer än vart tionde De förvärvsintensiteter barn i åldern 0-6 år har tillgång till daghemsplats, familjedaghem icke som redovisas i figurerna 5.2 och 5.3 avser den Tabell 5.1 Relativa arbetskraftstal för kvinnor i åldrarna 25-34 år, 35 -44 år samt definition som tillämpas vid folk- och bostadsräk- 45-54 år ningarna, dvs den andel 25-34 år 35-44 år 45-54 år av befolkningen i en viss

hällsutvecklingen i stor» städerna. Källa: AKU.

Bilaga B 109 sou 1975:52

° till

Hit hör i första hand Stockholm, Malmö, Borås, Örebro och Grundinaterialet

inräknade. Over

arbetsmarknader i mellersta och norra Norr- k^“9.? daghem*

Uppsala. Även vissa lokala och lnudshemsplalser ar _ i __ __ _ _ land samt Gotland lika hoga varden. Dessa kan 1 v1ssa fall iedovisai medieieverkcis uppvisar °

förklaras av att det finns få barn i de aktuella åldrarna aqitomatstationcr som

emellertid

i de tre matpunkter De?” u.

till fritidshemsplatser är det förutom När det gäller tillgång _ __ sam mans med vissa Skil]i_ __ i_ storstaderna Stockholm, Goteborg och Malmo endast 1 de tatbefolkade aktignctni i definitionen

av

områdena i Mälar/Hjälmardalen samt i Jönköping/Nässjö, Norrköping/ ”daghcmsplatfgör

a”

kan registreras. “Här” m15SVS_'Ä5“

Linköping och på Gotland som mätbara värden egentligen _ , o kun lorckomma. l lorsta i_ i _ D i, i, Har har ca 15 av l 000 barn l aldern 7-14 ar tillgang till plats pa hand gniiei detta Vissa

områden i Norrbotten. fritidshem.

Antal daghemsplatser Antal fritidshemsplatser

per l 00 barn iåldern per 1 000 barn iåldern

.., n j, ,_i_.-__,__

* ®sleuladu 3 xvomödor nptimülu unna oprimära (enlw p_

sig

Vi

v

Figur 5. 4 Barnstugeplatsemas fördelning år 1 974.

Platser i familjedaghem Anm: l antalet daghemsplatser ingår även platser på s k gemensam barnstugeavdelning.

ar ei inráknade.

över totalbefolkningen Källor: Bearbetning av SCBJs statistik över barnstugeverksamheten, 1974 samt Register

(R TB).

110 Bilaga B

5.3 Den ökade rörligheten ger större frihet vid bostadsval

Bilismens kraftiga framväxt under senare år har för stora grupper av människor inneburit en betydande vidgning av det dagliga aktivitetsfältet. Denna ökade rörlighet har påverkat bosättningsmönstret på två sätt, vilka båda har resulterat i en kraftigt ökad pendling. Å ena sidan har man genom den ökade rörligheten i många fall fått tillgång till flera arbetsplatser utan att byta bostadsort. Å andra sidan har det ökade bilanvändandet inneburit att man fått tillgång till flera bostadsalternativ utan att byta arbetsplats. Tillkomsten, under senare år, av nya småhusområden i de större tätorternas utkanter liksom förtätning och utbyggnad av mindre tätorter på relativt långt avstånd från större arbetsplatskoncentrationer, är ett utslag av den ökade rörligheten. Det ökade bilanvändandet och dess betydelse för bosättningsmönstrets utveckling tenderar att dela upp samhället i en grupp med hög rörlighet och därmed god tillgång till arbete, service, fritidsområden etc. och en annan grupp med ett betydligt snävare rörelseomland. Forskningsresultat som presenterats inom ERU:s ram visar att den som har tillgång tillgbil ofta har mer än dubbelt så många arbetsplatser att välja mellan som den som ej disponerar bil. I norra glesbygden är bilistens övertag än större. Där når han i genomsnitt fem gånger så många arbetsplatser som den som är hänvisad till kollektiva transporter. Av tabell 5.2 framgår hur antalet arbetsplatser som kan nås med en timmes restid från bostaden varierar med ortstyp och transportsätt.

5.4 Bilistens övertag I likhet med vad som gäller beträffande arbetsmarknaden, ökar serviceutbudets kvantitet och kvalitet med ökande lokalt befolkningsunderlag. Det föreligger emellertid påfallande små skillnader i det faktiska dagliga aktivitetsmönstret, dvs uträttandet av olika serviceärenden, deltagandet i fritidsaktiviteter etc mellan boende i orter av olika typ. Likheterna i tidsanvändningsmönstren mellan boende i olika ortstyper är likaså avsevärt mer påfallande än olikheterna. Dessa förhållanden gäller åtminstone 1

om man endast ser till genomsnittsvärdenl Jämför man däremot indi-

vider eller grupper boende isamma ort kan betydande skillnader noteras. De största skillnaderna finner man även här mellan individer/grupper med

Tabell 5.2 De lokala arbetsmarknadernas storlek i vissa ortstyper. Antal arbetsplatser inom l timmes restid

Walldén och Bo Lenntorp i SOU 1974:2. Källa: SOU 1974:1.

Bilaga B 111

Tabell 5.3 Räkneexempel visande vid vilken tidpunkt två makar i 75 av 100 fall kan sammanträffa i bostaden efter det att var och en utfört ett ärende. Enligt startar båda från bostaden kl 12.00. Förutom restider tar ärendet förutsättningarna en timme att uträtta. Mätningarna är grundade på 100 slumpvis utvalda hushåll i varje ort. Resmålet är slumpvis lokaliserat i förhållande till bostaden

Vällingby- Bromma 13.25 14.06

Källa: B. Lenntorp i SOU 1974:2.

skilda transportresurser. I Örebro tar det exempelvis i genomsnitt ca 20-30 minuter för en bilist att förflytta sig med 40 kmzs hastighet mellan en fixerad startpunkt i staden och ett godtyckligt resmål inom staden. I resan ingår ett påslag på 12 minuter för gångtid till och från fordonet samt en tid för själva De som är hänvisade till kollektiva transportmedel i Örebro parkeringen. får resa mellan ca 50 och 80 minuter för samma förflyttning. Servicere- 2

san antages vid beräkningarna starta kl 12 på dagen

Av tabell 5.3 framgår hur den interna samordningen mellan exempelvis hushållsmedlemmar förorsakar ytterligare handikapp för dem som är hänvisade till kollektivtrafik. En undersökning av förutsättningarna att genomföra vissa relativt i Hässleholm, Örebro och Lycksele kommualldagliga handlingsprogram 3

ner visar att förhållandena är mycket likartade ide tre centralorterna

Detta gäller således trots skillnaderna i storlek. För boende i orter utanför centralorten är förutsättningarna genomgående betydligt sämre. Dessa skillnader framträder speciellt då man jämför bilistens och kollektivresenärens situation. De inomregionala kontrasterna är mest markanta i Lycksele och något större i Örebro än i Hässleholm. Att pendla till arbete i centralorten är överallt för den bilburne. Det är däremot omöjligt för den möjligt icke-bilburne i ett par orter i Hässleholm respektive Örebro och i alla orter i Lycksele. Den totala ärendetiden för sådan kvalificerad service som läkarvård varierar för bilister något mellan de tre områdena, medan skillnaderna är mycket stora för kollektivresenärerna, som behöver en hel 12 Exemplet är hämtat dag på sig i Lycksele mot maximalt sex timmar i Hässleholm och sju från Bo Lenntorps bidrag timmar i Örebro. till två timmars fritidssysselsättning i i SOU 1974:2. Möjligheter 13 Undersökningen som hemorten finns överallt för bilpendlarna medan de för en kollektivresenär utförts av Solveig Mårsaknas förutom i Lycksele även i ett par orter i Hässleholm och i hälften tensson redovisas i SOU av orterna i Örebro. 1974:2.

l 12 Bilaga B

6 Bostadsförsörjningen i framtidens

ortssystem

l de föregående avsnitten presenterades översiktligt vissa utvecklingstendenser i det regionala bostadsmönstret. Sådana tendenser kan ge information om den framtida utvecklingen. Beskrivningen av de demografiska faktorerna bakom boendets regionala förändringar ger vid handen att en viss balans nåtts i regionernas befolkning och att därmed behovet minskat av nybyggnation i tidigare inflyttningsområden. Andra tendenser verkar dock i motsatt riktning. I avsnitt 4 påvisades den ökande andelen personer boende i småhus och i avsnitt 5 behovet av att skapa robusta lokala arbetsmarknader. Båda dessa tendenser verkar i riktning mot en omfattande nybyggnation. I föreliggande kapitel görs en uppsummering av vissa långsiktiga utvecklingstendenser som i delvis olika riktningar påverkar de regionala boendemönstren. Något definitivt ställningstagande om vilka tendenser som väger tyngst görs ej. Ambitionen är begränsad till att enbart ge ett allmänt underlag för de bedömningar som görs inom boendeutredningen om den framtida bostadsförsörjningen. En bedömning av framtidens boendemönster måste utgå från att bostäder normalt har en mycket lång livslängd. lokala och Dagens regionala fördelning av bostäder har skapats under en period då betingelserna för näringslivets och arbetstillfällenas lokalisering väsentligt förändrats. Dagens bostadsstock kommer att lägga bindningar på motsvarande fördelning långt in i framtiden. Samtidigt innebär drastiska förändringar i näringslivets regionala produktionsbetingelser, som leder till stora nettoflyttningar, att individ och samhälle kan bibringas avsevärda ekonomiska och sociala välfärdsförluster. Det är således av vikt att i nutidens bostadsplanering försöka ta hänsyn till kunskap om de långsiktiga utvecklingstendenserna i arbetstillfällenas regionala och lokala fördelning. Sedan industrialismens genombrott har näringslivets och boendets utveckling kännetecknats av en ökad koncentration. Bondesamhällets utspridda bebyggelse har gradvis bytts ut mot industrisamhällets stadscentrerade, trots den motverkande tendens radikalt förbättrade transportmedel erbjudit. Denna process hade redan i början av efterkrigstiden passerat sin kulmen i stora delar av landet. I Sverige till skillnad från det kontinentala Europa karakteriserades dock även industrin av en utspridd lokalisering som bidrog till många små orters fortbestånd. Detta var möjligt genom dels förankringen av industriproduktionen iarealt bundna råvaror såsom skog, malm och vattenfall, dels tillkomsten av många verkstäder som antingen försörjde lokala marknader eller hade en specialiserad produktionsinriktning. Typexempel på sådana förhållanden var Borås-regionen med dess textila tradition och Småland vars mekaniska industri har rötter i länge sedan uttömda järnmalmstillgångar. Under loppet av de senaste decennierna har betingelserna för en sådan utspridd industri radikalt förändrats genom minskade handelshinder regionalt och internationellt. Detta har inneburit att många arbetsställen försvunnit. Tung processbetonad industri har blivit alltmer koncentrerad till ett fåtal storskaleproducerande enheter. Minskade relativa transport-

Bilaga B 113

sänkta tullar 0 d har minskat betydelsen av närhetsfördelar. kostnader, Många mindre verkstäder med enbart lokal avsättning har fått läggas ner. l stället har framvuxit industrier med starkt specialiserad produktion. De kännetecknas av marknader m m utanför det av ett större beroende närmaste omlandet. Mot denna ökade industriella koncentration kan ställas industrins i landet. I stagnation vad gäller dess relativa betydelse för sysselsättningen stället burits av de tjänsteproducerande verksamheterna. har expansionen Detta märks för övrigt även inom industrisektorn därigenom att andelen tjänstemän vuxit kraftigt i antalet anställda. Tjänsteexpansionen ligger i helt i linje med de långsiktiga utvecklingstendenserna från själva verket bondesamhället mot ett mera sammansatt eller komplext konsumtionsmönster och en därmed sammanhängande ökande betoning av tillverkning av högt förädlade varor och tjänster. tillväxt har inneburit en förstärkning av tenden- Tjänsteproduktionens sen till ökad bebyggelse- och befolkningskoncentration. Framväxten av centrala ämbetsverk, utbildningscentra men också industrielstorsjukhus, la forsknings- och utvecklingsenheter är exempel på detta. Inte heller för denna utveckling har de starkt förbättrade och relativt sett förbilligade och information kunnat annat än transporterna av gods, människor dämpa k0ncentrationstendenserna. Mot denna bakgrund kan man fråga sig om inte även det framtida kommer att utmärkas av en ökad koncentration med täta ortssystemet kommunikationer mellan orter och ett allmänt ökat beroende av förändbortom den lokala avsättnings- och arbetsmarknaden. ringar i omvärlden Utgör de senaste årens dramatiska ökning av energi- och därmed transannat än en tillfällig andhämtningspaus i denna sekulära portkostnaderna omdaning? Kan vi förvänta oss att tjänstesamhället på något avgörande sätt förbättrar betingelserna för ett mera utspritt boende? Kommer framtidens tjänstemän att sysselsättas i små specialiserade produktionsenheter till följd av de förbättrade möjligheterna till långväga informationsutan varu- eller Kan han/hon rentav liksom utbyte persontransporter. bonden förlägga sitt arbete till hemmet snarare än bosätta sig nära arbetet? Eller blir detta ett privilegium för ett fåtal tjänstemän medan den stora mängden sysselsätts i storskaleproducerande enheter lokaliseenbart till ett fåtal orter i Sverige? Står vi på tröskeln till en ringsbara av en tjänstemannaproduktionens mekanisering och automatiseperiod ring som leder till manschettarbetarnas löpande band? Sker detta under då den traditionella industrin i Sverige tvärtom försöker en period avveckla Kommer framtidens arbetare att sådana produktionsprocesser? - och 1870-talets liksom nutidens industrikomplex eller brobyggare - få räkna med täta byten av orter med boende i järnvägsrallare Innebär kvinnornas ökade förvärvsintensitet, den tillfällighetsbostäder? ökade utbildningen m m, att större krav reser på den lokala arbetsmarknadens kvalitet med ty åtföljande koncentrationstendenser? är motstridiga. Det är knappast möjligt att Utvecklingstendenserna bedöma vad nettoresultatet för bostadsförsörjningen kommer att bli även om de krafter, som verkar i koncentrerande riktning för närvarande synes

114 Bilaga B

dominera. Två slutsatser kan ändå dras. De senaste årens utveckling synes tala för en dämpad takt i den framtida koncentrationen av arbetsställen och bostäder jämfört med 1960-talets koncentrationstakt. En annan slutsats är att kombinationen av lång livslängd för bostäderna och stor osäkerhet i framtidsbedömningarna talar för att samhällets boendeförhållande bör utvecklas så att ett flexibelt bostadsutnyttjande möjliggörs. Kanske skall dagens höga kvalitetskrav på bostäder mera sikta på inbyggda möjligheter till förändrat boende än till åtgärder som ökar den fysiska livslängden på hus med omgivningar.

Bilaga C Kommunala bostadsbyggnadsprogram

Promemoria utarbetad av avdelningsdirektör K-G Palmér

1 Bakgrund

Ansvaret för bostadsförsörjningen - främst planering och genomförande - åvilar i stor utsträckning kommunerna. Detta av bostadsbyggandet ansvar tillbaka 1947 års lag om kommunala åtgärder för går på bostadsförsörjningens främjande m m. Kommunerna är enligt denna lag bostadsbyggnadsprogram för att bostadsbyggandet ålagda att upprätta inom kommunen skall förberedas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Mot slutet av 1950-talet blev man mer och mer medveten om att en av bostadsproblemen och en avveckling av bostadsbristen krävde lösning en mer utvecklad, planering. Bostadsproduktionen måste bättre långsiktig samordnas med andra investeringsområden. Bättre möjligheter att bedöma framtida bostadsbehov och bostadsefterfrågan måste tillskapas liksom en metod för tidplanering av bostadsbyggandet. Efter olika försök år 1962 att alla kommuner med minst 10 000 invånare beslöt riksdagen eller ett bostadsbyggande av större betydelse som försöksverksamhet skulle åläggas att upprätta kommunala bostadsbyggnadsprogram. Den första programomgången avsåg åren 1964-1969. l början av år 1975 redovisades den tolfte programomgången avseende perioden 1975-1979. Sedan år 1967 är verksamheten inte längre en försöksverksamhet utan har blivit permanent. I samband med kommunsammanläggningen den 1 januari 1974 ålades landets alla 278 kommuner att upprätta Sedan programperioden 1974-78 skall ocksåi bostadsbyggnadsprogram. bostadsbyggnadsprogrammet för 116 av kommunerna ingå ett bostadssaneringsprogram.

2 Syfte

och statliga bostadsmyndigheter är ansvariga för den Riksdag, regering för - de allmänna målen för bostadsyttre ramen bostadspolitiken byggandet, bostadsproduktionens omfattning samt medlen för genomförandet av bostadspolitiken genom lagar och förordningar samt lån och bidrag. Kommunerna skall målen för bostadspolitiken en ge de allmänna

116 Bilaga C

konkret utformning och planera för och spela den ledande rollen i genomförandet. Bostadsbyggnadsprogrammet har till syfte att vara ett kommunalt planeringsinstrument och utgöra kommunens samlade handlingsprogram för bostadsförsörjningen. Det upprättas för att bedöma bostadsbyggnadsbehoven samt för att bostadsbyggandet skall kunna förberedas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Programmet är sålunda till stor del en produktionsplanering. Möjligheterna att tillgodose den framtida bostadsefterfrågan beror i hög grad på de förändringar som kan genomföras i det befintliga bostadsbeståndet. Med bostadsbyggandet skall därför avses förutom nyproduktion även modernisering av befintliga bostäder. Ett rationellt bostadsbyggande som resulterar i låga kostnader förutsätter ett arbetssätt där överväganden, beslut och åtgärder samordnas i tiden. Härtill kommer att programmen skall vara ett av hjälpmedlen i den regionala planeringen samt även ge övriga statliga organ och andra upplysningar om kommunernas planering för bostadsbyggandet.

3 Samband med annan planering

Den kommunala planeringen indelas vanligen i fysisk, ekonomisk och sektoriell planering eller verksamhetsplanering. Bostadsbyggnadsprogrammet är en sektoriell planering för bostadsförsörjningen på lång eller medellång sikt. Programmet upprättas i växelverkan med kommunens planering i övrigt så att samstämmighet uppnås. översiktliga planer bör ligga till grund för den del av programmet som behandlar genomförandeplaneringen. Bostadsbyggandsprogrammet grundas vidare på Översiktsplaner på lägre nivå, sk mellanplaner eller dispositionsplaner. Dessa ger en mer detaljerad upplysning om bostädernas lokalisering än vad generalplanen gör. I vissa avseenden ger programmet samtidigt viktiga förutsättningar för denna planering. Programmet ger också en del av förutsättningarna vid utformning och genomförande av detaljplaner. Tidsplaneringen i bostadsbyggnadsprogrammet är sålunda en viktig faktor vid arbetet med detaljplaneringen. Programmet utgör en del av underlaget för den i allmänhet femåriga kommunalekonomiska planeringen som i sin tur bör påverka programmen. För att nya bostadsområden skall fungera tillfredsställande och därmed utgöra en god bostadsmiljö behövs skolor, barnstugor, samlingslokaler, idrottsanläggningar, kommunikationer etc. En ömsesidig påverkan mellan planeringen för sådana verksamheter och planeringen av bostadsbyggandet är självklart nödvändig.

Bilaga C 117

4 Innehåll

Programmet skall omfatta fem år med hänsyn till att minst denna tid bör för alla de förberedelser från markplaneringen till stå till förfogande som erfordras för bostadsbyggandet. Genom att husprojekteringen år skapas förutsättningar för att programmen skall upprättas varje och den i den ingående bedömningen fortlöpande följs och planeringen omprövas om detta är erforderligt. l bostadsbyggnadsprogrammen görs av de framtida bostadsbyggnadsbehoven samt en målsätten bedömning inriktning. Mot denna bakgrund sammanställs ning för bostadsbyggandets och inventeras möjligheterna till uppgifter om pågående bostadsbyggande samt ett för hur de bostadsbyggande, upprättas handlingsprogram närmaste fem årens bostadsbyggande skall genomföras. för kommunernas arbete har bostadsstyrelsen rekommen- Till ledning Dessa metoder anknyter till derat vissa arbets- och redovisningsmetoder. en serie blanketter i vilka bostadsbehov och målsättningar kan klarläggas

samt genomförandet av bostadsbyggandet mera i detalj planeras. bestäms med ledning av dels en Det behövliga bostadsbyggandet över folkmängdens framtida storlek och struktur, dels antaganprognos den om förändringar i efterfrågan på bostäder från olika befolkningsoch kategorier. Med denna grund beräknas sedan nettoförändgrupper ringen av antalet hushåll samt den framtida fördelningen på hushållsstor-

lekar. 1974 har för varje kommun enligt en l arbetet med länsplanering över den framtida folkmängden och särskild modell framtagits prognoser

hushållsbildningen. till bedöms vilken utrymmesstandard l anslutning hushållsprognosen olika kommer att efterfråga. Med ledning därav klarläggs hushållstyper det behövliga byggandets fördelning på olika lägenhetstyper. behövliga bostads- Utöver den av befolkningsförändringarna betingade över lägenhetsavgångens storlek produktionen görs också en beräkning som härigenom kan bli erforderlig. För och den ersättningsproduktion det sålunda bedömda bostadsbyggnadsbehovet görs därefter en målsätt-

ning för fördelning på olika hustyper samt bostadsbyggandets fördelning

på tätort och glesbygd. i liten utsträckning bostadsbe- Det årliga bostadsbyggandet påverkar varför det finns skäl att lägga ett långsiktigt perspektiv på ståndet, behovsbedömningen en behovsbedömningen. l programmen omspänner IS-årsperiod - för närvarande 1970-1985. Behovsbedömningarna bygger i stor utsträckning på data som fram- . kommer genom folk- och bostadsräkningarna. Mot bakgrund av bedömda bostadsbehov och målsättningar klarläggs som skall genomföras under de närmaste fem åren. det bostadsbyggande den metod som rekommenderas skall åtgärder avseende planering Fnligt och projektering i detalj redovisas på anvisade blanketter. Redovisningen mark som kommunen med säkerhet vet skall avse sådan äger eller för bebyggelse under programperioden. För kommer att vara tillgänglig varje projekt anges för planerad nybyggnad år för påbörjande, produk-

118 Bilaga C

tionsinriktning, markägoförhållanden, byggherre samt om projektet skall finansieras med statliga lån eller inte. Vidare klarläggs hur långt förberedelserna framskridit beträffande detaljplanearbete, fastighetsbildning, vatten- och avloppsanläggningar, gator och vägar samt upphandling och husprojektering. På liknande sätt anges när redovisningen avser modernisering för varje projekt fastighetsägare, år för påbörjande, planerad belåning, vad projektet innehåller efter modernisering, hur evakueringsfrågorna skall lösas samt kostnader och hyresförändringar som åtgärderna förorsakar. För varje bebyggelseområde redovisas de exploateringsinvesteringar som det planerade bostadsbyggandet ger upphov till och tidpunkter för deras färdigställande. l redovisningen av den långsiktiga ekonomiska planeringen redovisas med kopplingar till bostadsbyggnadsprogrammen de övriga investeringar som blir nödvändiga på grund av bostadsbyggandets genomförande i ett visst område. Planeringen och projekteringen innebär en successiv precisering av produktionsinriktningen med avseende på hustyp och lägenhetsstorlek. Produktionsinriktningen för ett visst markområde bestäms dels med ledning av efterfrågan på bostäder, dels beroende på områdets speciella förutsättningar som läge, markbeskaffenhet m m. Avsikten med den noggranna kartläggningen av produktionsförutsättningarna är bl a att de hinder av olika slag som finns för ett bostadsbyggande av viss omfattning skall bli uppmärksammade i tid. Bostadsstyrelsen har i sina anvisningar framhållit angelägenheten av att kommunerna vid överväganden beträffande produktionsinriktningen på olika områden tar ställning till vilken bostadskostnadsnivå som skall vara vägledande. Olika alternativ beträffande bebyggelseutformningen bör prövas med hänsyn till kostnaderna för såväl de boende som kommunen.

5 Bostadssaneringsprogram

Bostadsbyggnadsprogrammet liksom bostadspolitiken i övrigt var från början i stor utsträckning inriktad på nyproduktion av bostäder. Varefter bostadsbristen - uttryckt i brist på antal lägenheter alltmer hävts har det i Ökad utsträckning getts bättre möjligheter att tillgodose omvandling och modernisering av det befintliga bostadsbeståndet. Fr o m programomgången 1974-1978 skall i bostadsbyggnadsprogrammet, om bostadsstyrelsen ej föreskriver annat, ett särskilt ingå bostadssaneringsprogram. Detta skall innehålla uppgifter om det äldre bostadsbeståndets skick, en översiktlig planering för genomförandet av sanering och de övriga uppgifter som behövs för en samlad redovisning av saneringsverksamheten. Som ovan redan framgått ingår i bostadsbyggnadsprogrammet att bedöma förändringen i det befintliga beståndet. l och med införandet av bostadssaneringsprogram är avsikten att kommunerna betydligt mer konkret och aktivt än tidigare skall kartlägga vilka brister som finnsi det

Bilaga C 119

takt dessa brister skall kunna äldre beståndet och planera för i vilken som initieras och styrs av kommunen. avhjälpas genom saneringsåtgärder Kommuner där saneringsbehovet i stadsbebyggelse är av tämligen ringa

har undantagits från skyldighet att upprätta saneringsproomfattning Denna har därför begränsats till 116 av de 278 gram. skyldighet i de berörda kommunerna kommer kommunerna i riket. Programarbetet att byggas ut successivt. l bostadsstyrelsens anvisningar för programperio-

den 1974-1978 uppmanades kommunerna att påbörja arbetet genom att

inventera det äldre beståndet. att underlätta inventeringen av det äldre beståndet tillställdes För från fastighetstaxeringsbanden som utvisade kommunerna datauttag lägenheter i flerfamiljshus vilka uppvisade brister i utrustningsstandarden. har genomförts i kommunerna. I Ett omfattande inventeringsarbete av resultatet av programomgången 1975-1979 har begärts en redovisning för hur bristerna skall inventeringen samt en översiktlig åtgärdsplan

kunna avhjälpas.

6 Administration och användning

skall i första hand vara av betydelse i Bostadsbyggnadsprogrammen kommunernas egen interna planering. Men olika statliga myndigheter behöver för sin verksamhet känna till såväl i länen som på riksplanet för bostadsbyggandet. Kommunerna har därför kommunernas planer länsbostadsnämnderna redovisa sina upprättade ålagts att varje år till

program. Länsbostadsnämnderna gör vissa sammanställningar och bedömningar

yttrande över programmen av innehållet i programmen. Länsstyrelsens sammanställningar och bedömningar är ett underskall också inhämtas. nämnderna att informera övriga länsmyndigheter som på olika lag för i samband med bebyggelseplanering och bostadsområden har uppgifter

byggande. sammanställningar och bedömningar samt läns- Länsbostadsnämndens insänds till bostadsstyrelsen. Styrelsen gör en egen styrelsens yttrande innehållet i programmen. Med denna sammanställning för att analysera och nämndernas bedömningar som underlag kan analysammanställning inriktning och planeringsberedskap som föreligseras vilken omfattning, samt vilka rcsursanspråk detta ger för det framtida bostadsbyggandet ställer. Denna bedömning har betydelse för att bestämma bostadsbygg-

nadsplanens storlek. efterfrågas dessutom från Analyser av det framtida bostadsbyggandet andra intressenter, såsom organisationer, institut, byggherrar och bygg-

m fl. Uppgifterna används i många fall för att upprätta prognoser företag och andra varor med anknytning till över efterfrågan på byggnadsmaterial

bostadsbyggandet.

120 Bilaga C

7 Erfarenheter och

utvecklingstendenser

Enligt bostadsstyrelsens uppfattning är kommunerna i huvudsak positiva till verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram, även om önskemål om revidering av vissa avsnitt framförts. Programarbetet har befunnits vara ett lämpligt medel för att få till stånd en bättre planering och en bättre bedömning av bostadsbehoven. Det har också skapat en medvetenhet hos de i produktionsprocessen deltagande personerna om vikten av en realistisk behovsbedömning och resursplanering. Verksamheten med programmen torde också ha medverkat till att föra ut kunskaper om de bostadspolitiska medlen och de bakomliggande intentionerna till kommunerna. Under sextiotalet översteg redovisningen i programmen den tillgängliga ramen för bostadslån. Det planerade bostadsbyggandet översteg sålunda vissa år det faktiska påbörjandet med mer än 25 %. Detta bör dock ses mot den rådande bostadsbristen och den hårda konkurrensen om låneramar. Realismen i programmen har alltmer ökat och för närvarande, då ingen egentlig rambegränsning föreligger, torde skillnaden mellan planerat bostadsbyggande och faktiskt påbörjade inte utgöra mer än ca 5 %. Detta innebär att programmen torde ge en ganska god uppfattning om det kommande bostadsbyggandet. Det kommunalpolitiska intresset för programverksamheten framgår av att för programperioden 1975-1979 har 180 av 278 kommunfullmäktige beslutat eller fått information om innehållet i programmen medan i återstoden av kommunerna endast kommunstyrelsen behandlat programmen.

Verksamheten med kommunala ses över bostadsbyggnadsprogram regelbundet. För närvarande pågår en mer omfattande översyn som sannolikt kommer att påverka utformningen av arbetsmetoder och blanketter. översynen grundas dels på synpunkter som inhämtats från kommunerna, dels på samordning med den kommunplaneringsmodell kommunförbundet utformat (verksamhetsplanering). l detta förslag till planeringssystem ingår bostadsbyggnadsprogrammet som en viktig del. De synpunkter kommunerna framfört innefattar främst önskemål om bättre metoder att bedöma bostadsbehov samt en förenkling av redovisningen av det planerade bostadsbyggandet. Utformningen av det framtida bostadsbyggnadsprogrammet inriktas mot att i möjlig mån framförda tillgodose önskemål samtidigt som utformningen skall underlätta ett ställningstagande till programmen för kommunala förtroendemän samt ge en god anpassning till kommunförbundets kommunplaneringsmodell.

Bilaga D Begränsningar i fastighetsägares möjlig-

het att över sin fasta

förfoga

egendom m m

Promemoria utarbetad av experten Lars-Göran Åsbring

l Inledning

Strävandena under senare tid är v inte minst från statsmakternas sida att öka liyresgästernas inflytande över förvaltningen av hyreshus. Ett viktigt steg har tagits genom 1974 års ändringar i allmänna hyreslagen (12 kap jordabalken), bostadssaneringslagen och anläggningslagen. Beträffande den nuvarande innebörden av ändringarna hänvisas i första hand till lagtexten (SFS 1974:820-822, jfr prop 1974:150 och CU 1974:36).

En fastighetsägares befogenhet med avseende på fastigheten är på olika

sätt inskränkt. Dels lägger lagstiftningen hinder i vägen för ägaren att företa vissa åtgärder med fastigheten (s k legala begränsningar i äganderätten), dels kan ägaren ha avhänt sig sin dispositionsfrihet genom avtal eller på liknande sätt (s k konventionella begränsningar i äganderätten). Till gruppen legala begränsningar i äganderätten kan också föras bestämmelser som inte innebär förbud mot vissa åtgärder utan i stället ålägger fastighetsägaren skyldighet att i olika hänseenden vidta vissa åtgärder eller att vara verksam på visst sätt. l den mån lagstiftningen eller beslut som fattats med stöd av denna förbjuder fastighetsägaren att företa sig något med sin fastighet eller påbjuder honom att vidta någon från samhällelig synpunkt önskvärd åtgärd måste en överflyttning av beslutsfunktionerna från ägaren till hyresgästerna rimligen innebära också att ansvaret flyttas över på hyresgästerna med motsvarande befrielse för ägaren. Kan denne inte hindra att viss åtgärd vidtas, bör han inte heller drabbas av ansvar i form av straff eller ekonomiska sanktioner därför att åtgärden företas av hyresgästerna. - - behandlas I det följande skall utan anspråk på fullständighet situationer, i vilka utrymmet för fastighetsägarna att fritt bestämma över fastighetens användning är begränsat i den förut angivna meningen, dvs antingen genom förbud eller påbud. Avsikten med denna PM är närmast att tjäna som underlag för en fortsatt diskussion om överförandet av vissa befogenheter på hyresgästerna eller hyresgästkollektivet. l PM tas emellertid inte upp verkan av att svensk fastighetsrätt bygger på principen om enskild äganderätt. På denna l Här och i fortsättprincip grundar sig den civilrättsliga regleringen. Det är normalt fastigningen likställs tomträtt hetens ägare som ensam kan förfoga över fastigheten i rättsligt med fast egendom.

122 Bilaga D

hänseende. Det är således ägaren som avgör om och när han vill överlåta sin fastighet till annan och som kan träffa avtal i fråga om fastigheten, t ex hyres- eller servitutsavtal, och upplåta panträtt i densamma.

2 Legala begränsningar i äganderätten m m

Utmärkande för det moderna samhället är att fastighetsägarna i mycket stor utsträckning har fått vidkännas inskränkningar isina möjligheter att faktiskt eller rättsligt disponera över sin fastighet eller eller byggnad annan anläggning på den.

2.1 Byggnadslagstiftningen

Byggnadslagen (BL) innehåller bestämmelser om planläggning och byggande. I 1 § BL slås fast att marks användning för bebyggelse skall föregås av planläggning i den omfattning som sägs i lagen och att lov till byggande (byggnadslov) krävs i den omfattning som regeringen bestämmer. De närmare bestämmelserna om byggnadslov meddelas i byggnadsstadgan (BS). För att mark skall få användas till bebyggelse förutsätts att den prövas vara från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Lämplighetsprövningen sker normalt i samband med planläggningen men kan i visst fall företasi samband med prövning av ansökan om byggnadslov. Byggnadsnämnd får under vissa förutsättningar meddela tidsbegränsat rivningsförbud (35 a § BL). Bestämmelserna i BS om byggande (35-67 §§) är detaljerade och omfattande och skall inte närmare behandlas här. Det bör dock framhållas att bestämmelserna innefattar en högst avsevärd begränsningi möjligheterna att förändra både den inre och yttre miljön. De sanktioner m m som finns i BL (147 § 0 f) och BS (68 § o f) är neutrala i den meningen att de riktar sig mot den person som företagit åtgärd som inte är tillåten (_ifr dock 5 § första stycket BL som anger som lagreglernas adressat ”markens ägare” och 74 § första stycket BS). BL och BS torde knappast lägga hinder i vägen för ett ökat inflytande över förvaltningen till hyresgästerna. Dessa torde reellt vara bundna i samma utsträckning som fastighetens ägare av lagbestämmelserna och de föreskrifter som har meddelats med stöd av dem. Till vad som har anförts skall endast fogas den anmärkningen att byggnadslagstiftningen fn ses över inom bostadsdepartementet (jfr bet, SOU 1974:21, Markanvändning och byggande).

2.2 Väglagstiftningen

Väglagen från 1971 gäller allmän väg. Allmän väg är dels väg som anläggs enligt väglagen eller förändras enligt lagen till allmän, dels sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts eller förändrats till allmän väg och som

Bilaga D 123

vid väglagens ikraftträdande hölls av staten eller kommun. l 30-33 §§ väglagen ges bestämmelser om vågrätt. Sådan innefattar bl a befogenhet för väghållaren att utan hinder av den rätt som annan kan nyttja mark som behövs för väg och i princip även i äga till fastigheten, fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning och tillgodogöra sig tillgångar som kan utvinnas ur marken. Till skydd för väg gäller vissa ordnings- och säkerhetsföreskrifter (39-54 §§). Sålunda får privat väg inte utan länsstyrelsens tillstånd anslutas till allmän väg (39 §). Inom s k vägområde får inte utan tillstånd vidtas åtgärd eller förekomma anordning som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande (43§ första stycket). Elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning får inte heller utan tillstånd dras inom vägområde (44§ första stycket). Ljusanordning som kan ljusförhållandena för trafiken på väg får inte finnas menligt påverka anbringad intill vägområde (45 § första stycket, jfr undantaget i paragrafens andra stycke). Tavla, skylt eller därmed jämförlig anordning för reklam, eller liknande ändamål får enligt huvudregeln inte propaganda utan tillstånd placeras utomhus intill vägområde på mindre avstånd än 50 m (46 §). Väglagens bestämmelser kompletteras av föreskrifterna i vägkungörelsen. De sanktioner som väglagen uppställer är neutrala i den mening som förut. Sanktionerna drabbar således var och en som bryter mot angetts föreskrift i väglagen eller åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av denna (71 och 72 §§). Medan lagstiftningen om allmänna vägar lägger negativa förpliktelser på fastighetsägarna, medför bestämmelserna om enskild väg förpliktelser för fastighetsägarna att i vissa hänseenden vara verksamma. Lagstiftningen om enskilda vägar innebär sammanfattningsvis följande. 2 kap 1939 års lag om enskilda vägar föreligger under vissa Enligt förutsättningar skyldighet att upplåta mark till väg eller att upplåta redan befintlig väg till begagnande. Skyldig att delta i byggande av enskild väg och i Vägunderhåll eller vinterväghållning är ägare av fastighet som har nytta av vägen. Arbetet med vägbyggnad, Vägunderhåll och vinterväghållning skall utföras antingen gemensamt eller så att varje fastighetsägare svarar för sin del av vägen (delning). l det förra fallet bildar fastigheterna en samfällighet. För denna skall finnas stadgar och styrelse. Samfällighetcns medclsbehov tillgodoses genom uttaxering. Samfälligheten har förmånsrätt för bidragsfordringar före inteckningar i de till vägen anslutna fastigheterna. Inrättande av enskild väg sker sedan den l juli 1973 enligt anläggningsenligt 1939 års lag. Tidigare inrättad enskild väg kan lagen och inte förvaltas antingen enligt 1939 års lag eller enligt en ny lag, lagen om förvaltning av samfälligheter. Beträffande anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter hänvisas till vad som anförs i det följande. Lagstiftningen om enskilda vägar är f n föremål för översyn av 1969 års vägutredning.

124 Bilaga D

2.3 Naturvårdslagen Naturvårdslagen från 1964 innehåller flera viktiga bestämmelser om bl a bebyggelse. Till att börja med kan länsstyrelse förklara vissa områden som naturreservat och därvid föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sådana föreskrifter kan anföras förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, plantering osv (7-12 §§). Motsvarande föreskrifter kan meddelas till skydd för naturminne (13 §). l särskilda fall kan länsstyrelsen medge undantag från bestämmelserna. I)et bör här anmärkas att det i princip inte föreligger hinder mot att avsätta planlagt område som naturreservat. Till skydd för friluftslivet kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde (15-17 §§). Sådant skall dock inte omfatta område som ingår i plan. Täkt av sten, grus, sand, lera för annat än husbehov kräver tillstånd av länsstyrelsen (18 §). Länsstyrelse kan meddela sk landskapsskyddsförordnande beträffande visst område (19 §). Det innebär att länsstyrelsen förbehåller sig tillståndsprövning i fråga om vissa slag av åtgärder, t ex nybyggnad och upplag inom området. Länsstyrelsen kan vidare ge föreläggande om avhjälpande av skada på landskapsbilden till följd av att byggnad lämnats att förfalla (21 §). Bestämmelserna i 19 och 21 §§ gäller dock inte inom planlagt område. Slutligen gäller enligt 22 § naturvårdslagen allmänt tillståndstvång för utomhusreklam, dock inte för anordning för vilken byggnadslov krävs. Sanktionsbestämmelserna i naturvårdslagen riktar sig mot den som bryter mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.

2.4 Miljöskyddslagen m m 1969 års miljöskyddslag är tillämplig på s k miljöfarlig verksamhet. Med sådan avses utsläppande av avloppsvatten från bl a byggnad och sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra förorening av vatten eller störning för omgivningen genom .uftför0rening, buller, skakning, ljus eller annat sådant (l §). Tillstånd till miljöfarlig verksamhet kan sökas hos koneessionsnämnden för miljöskydd. Sanktionsbestämmelserna är utformade på samma sätt som de i naturvårdslagen. l 3 kap jordabalken finns vissa grannelagsrättsliga bestämmelser. Kapitlet inleds med en allmänt avfattad regel av innebörd att var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom ta skälig hänsyn till omgivningen. Bestämmelsen är således - till den verkan den kan ha direkt tillämplig även på hyresgäst. l 3-6 §§ ges bes:ämmelser om grävning och grävningsskada. Dessa bestämmelser är iniktade på att markens ägare utför eller låter utföra arbetet resp att det ä ägaren av den angränsande fastigheten som i händelseav grävningsskada llir ersättningsberättigad. Även de grannelagsrättsliga bestämmelserna i 3 cap 7 § knyter an till äganderätten till mark. De åsyftade bestämmelserm ijordabalken torde emellertid knappast ha någon större praktisk betydelse för det fall att hyresgästkollektivet ges ökat inflytande över förvaltningen.

Bilaga D l25

2.5 Vaztenlageøz m m Vattenlagen (VL) innehåller bestämmelser om byggande i vatten. För sådant krävs i stor utsträckning tillstånd (vattendomstol). Föreskrifterna om byggande i vatten äger motsvarande tillämpning i fråga om vissa andra åtgärder, tex bortledande av vatten. Till skydd för grundvatten gäller särskilda regler (2 kap 62-68 §§). Bl a kan länsstyrelsen meddela föreskrifter om grävning, sprängning, anordnande av upplag m m inom fastställt Skyddsområde. I VL ges vidare bestämmelser om avloppsföretag m m (8 kap). De avser i huvudsak frågor om anslutningsrätt och anslutningstvång i vissa fall och om ianspråktagande av annans mark för avloppsanordningar. Det bör observeras att bestämmelserna i VL om förbud, tillstånd m m formellt riktar sig mot ägare av fast egendom. Det är således i första hand ägaren som förbjuds att vidta olika åtgärder (jfr l kap l §). Emellertid är det otvivelaktigt så att en nyttjanderättshavare som i dessa stycken inträtt i ägarens befogenheter e tex jordbruksarrandator w är underkastad samma inskränkningar som ägaren. Slutligen bör framhållas att regleringen i VL närmast tar sikte på förhållandena på landsbygden. l praktiken torde det därför knappast bli aktuellt att tillämpa lagen för det fall att hyresgästerna ges ökat inflytande över förvaltningen av hyreshus. VL är f n föremål för översyn av vattenlagsutredningen. Vid sidan av VL finns 1970 års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen). Med allmän va-anläggning avses enligt lagen anläggning som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse Vattenförsörjning och avlopp och som drivs av kommun eller, om den drivs av annan, förklarats vara allmän (l §). Den som driver va-anläggningen (huvudmannen) är skyldig att låta fastighetsägare bruka anläggningen (8 §). Å andra sidan är fastighetsägare skyldig att betala avgift till huvudmannen. Lagstiftningen innehåller ett visst mått av tvång i det att avgiftskyldigheten i viss utsträckning inträder automatiskt, dvs utan särskilt avtal om anslutning e d (prop 1970:118 s 95). Bestämmelserna i va-Iagen riktar sig i avnämarledet mot ägare av fastighet (_ifr tex 8 och 9 §§). I 3 § första stycket föreskrivs vidare att som ägare anses vid tillämpning av lagen den som enligt kommunalskattelagen (1928:370) är skyldig att betala skatt för garantibelopp för fastigheten”. Huvudman för va-anläggning får emellertid träffa avtal med annan än fastighetsägare om brukande av va-anläggning. Brukaren blir då vid tillämpning av lagen likställd med fastighetsägare (3 § andra stycket). Åtskilliga hyreshus är anslutna till va-anläggning. Det är realistiskt att räkna med att frågor om fastighetens försörjning med vatten m m kommer att lämnas över till hyresgästerna, om de skall ta över förvaltningen eller inte obetydliga delar av den. Man får då överväga att i va-lagen införa bestämmelser som antingen likställer hyresgästkollektivet med ägare till fastighet eller ger detta rätt att inträda i ägarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till huvudmannen.

126 Bilaga D

2.6 Byggnads- och fornminnen

Enligt l § i 1960 års lag om byggnadsminnen kan riksantikvarien förklara byggnad för byggnadsminne. 1 så fall kan skyddsföreskrifter meddelas. Från dessa kan riksantikvarien dispensera. Genom skyddsföreskrifter kan anges i vilka delar byggnad inte får ändras och i vilka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare har att sörja för vården av byggnaden. Föreskrifterna kan även innehålla att område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 § första stycket). Försummar ägare av byggnadsminne den vård som åligger honom kan han föreläggas av länsstyrelsen att inom skälig tid vidta erforderliga åtgärder. Fullgörs inte föreläggandet, kan länsstyrelsen låta utföra åtgärden på ägarens bekostnad (4 §). Den som - ägaren eller brukare eller annan - river eller på annat sätt förstör byggnadsminne eller ändrar det utan tillstånd kan dömas till böter (17 §). Ägaren kan vid otillåten ändring vid vite åläggas att återställa ändringen (18 § första stycket). Med ägare jämställs fideikommissarie och den som innehar byggnaden med ständig besittningsrätt (20 §). Det förekommer fall där hyreshus har förklarats som byggnadsminne (t ex vissa s k kulturhus i Stockholm). Beroende på hur långt hyresgästkollektivets förvaltande uppgifter skall sträcka sig kan det bli nödvändigt att jämka lagen om byggnadsminnen så att de sanktioner som nu gäller ägaren kan göras gällande mot hyresgästkollektivet. l 1942 års lag om fornminnen är i detta sammanhang bestämmelserna om fasta fornlämningar av intresse. Huvudstadgandet innehåller förbud för var och en att utan tillstånd ”utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra eller skada eller borttaga fast fornlämning (l § andra stycket). Till för fast skydd fornlämning får länsstyrelsen meddela särskild föreskrift och utsätta vite. Lagen om fornminnen torde redan i sin nuvarande vara utformning i förhållande tillämplig till andra än markens eller byggnadens ägare. De bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot markägaren är av mindre intresse för hyresgästerna (jfr tex 3 § andra stycket, 4 § första stycket, 5 § tredje stycket, 6 § andra stycket).

2.7 Koncessionslagstiftningen

Enligt åtskilliga författningar krävs särskilt tillstånd för att en fastighet skall få användas på visst sätt eller för visst ändamål. Bland sådana författningar kan nämnas luftfartslagen (inrättande och drift av flygplats), atomenergilagen (uppförande, innehav eller drift av atomreaktor m m), strålskyddslagen (radiologiskt arbete), 1974 års gruvlag, 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter, lagen om kontinentalsockcln samt lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, (framdragande och begagnande av elektrisk starkströmsledning). De ändamål som avses i den nu angivna koncessionslagstiftningen torde

Bilaga D 127

vara helt främmande för hyresgästkollektivet och kan därför i detta

sammanhang lämnas åsido.

2. 8 Civilförsvarslagen

I civilförsvarslagen från 1960 har kommunerna tillagts särskilda uppgifter i samband med anordnandet av civilförsvaret. Kommun är sålunda och vidta vissa reservanordningar för skyldig bl a att bygga skyddsrum brandförsvarets vattenförsörjning. För att kommunen skall kunna fullkan för kommunens räkning åtskillig egendom som göra sina uppgifter t ex markområde, byggnader m m tas i anspråk (68 §). [viss utsträckning får förfoganderätten utövas av länsstyrelsen. Tas egendom i anspråk är ägaren eller innehavaren skyldig att tåla eller vidta ändring eller flyttning eller utrustning som hör till egendomen och att även i av inredningen övrigt tåla de åtgärder beträffande egendomen som är nödvändiga. Såvitt kan bedömas lägger civilförsvarslagen inte hinder i vägen för att tilläggs ökat inflytande över förvaltningen av hyreshuset. hyresgästerna Det får anses ligga i sakens natur att de i sin förvaltning får ställa sig till efterrättelse de föreskrifter m m som meddelats med stöd av lagen.

2.9 Hálsovârdsstadgan m m

1958 års hälsovårdsstadga innehåller bl a föreskrifter som syftar till att förhindra att Sanitär olägenhet uppstår i bostadsbyggnad (3 kap). föreskrivs bostadsrum skall vara så Allmänt att byggnad som inrymmer anordnad och inredd samt underhållas och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden (15 §). l följande paragrafer anges tämligen detaljerat de krav som ställs på bostadslägenhet och boningsrum. Bla gäller i fråga om boningsrum att det skall hållas tillfredsställande och vara försett med anordningar som medför uppvärmt skydd mot olägenheter i form av lukt, vattenånga, värme, betryggande från angränsande utrymmen. Bostadslägenhet skall ha lätt ljud och dylikt till hushållsvatten och bör vara försett med avlopp. Sådan tillgång lägenhet och därtill hörande utrymmen skall skötas så av lägenhetens innehavare att sanitär inte uppstår i lägenheten eller huset i olägenhet föreskrifter om renhållning och uppsamling av övrigt. Särskilda gäller sopor (9 kap). föreskrifter kan kompletteras med föreskrifteri Hälsovårdsstadgans som antas av kommunfullmäktige. inom komlokal hälsovårdsordning, att ha överinseendet över munen ankommer det på hälsovårdsnämnden de förhållanden som regleras i hälsovårdsstadgan. Nämnden har rätt att meddela de särskilda föreskrifter som behövs utöver hälsovårdsstadgan meddela förbudi och lokal hälsovårdsordning (70 §). Bl a kan nämnden hänseenden 72 §). Föreläggande och förbud kan, allt efter olika (jfr riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare eller mot omständigheterna, första Föreläggande och förbud kan förenas bådadera (73§ stycket). med vite. I vissa fall kan nämnden på den försumliges bekostnad låta utföra hälsovårdsordåtgärd som åligger honom enligt hälsovårdsstadgan,

128 Bilaga D

ning eller föreskrift (75 § andra stycket). Hälsovårdsstadgans bestämmelser är neutrala, dvs de riktar sig mot den som bryter mot bestämmelse eller föreskrift (83 och 84 §§). Beträffande sambandet mellan hälsovårdsstadgan, å era, och BS resp bostadssaneringslagen, å andra sidan, hänvisas till prop 1973:22 (s 72 o f). Också i allmänna ordningsstadgan från är 1956 ges föreskrifter som i olika hänseenden begränsar av mark användningen och byggnad eller ålägger medborgarna att vara verksamma på visst sätt. Allmän plats varmed bl a menas område som är upplåtet till eller annars nyttjas för allmän samfärdsel, tex gång- eller cykelstig mark mellan på privat två hyreshus - får inte utan tillstånd användas för vissa äniamål, t ex för upplag, eller tas i anspråk för ställningar o d. Allmän plats skall också hållas i visst skick, bl a under vintern då det kan bli fråga om Snöröjning och åtgärder mot halka (3 §). Byggnader m m skall ägnas tillsyn så att fara inte uppkommer för trafikanter m fl. Snö och is skall avlägsnas från tak, rärnor och dylikt (§ 4). Vid grävning och liknande skall erforderliga vidtas skyddsåtgärder (t ex stängsel) (5 §). Allmänna kan kompletteras ordningsstadgan med lokal ordningsstadga, som antas av kommunfullmäktige. Sanktionssystemet är utformat i stort sett som hälsovårdsstadgans. Ytterst torde emellertid ordningsstadgans föreskrifter upprätthållas genom den risk för skadestånd som en fastighetsägare utsäter sig för, om han underlåter att vidta de åtgärder till förebyggande av Hyckshändelse som föreskrivs. Den skadeståndsskyldighet som kan torde föreligga emellertid inte vara knuten till äganderätten till fastigheter utan föreligga för den eller dem som har ansvaret för åtgärden men försunmat att vidta den. Särskilda bestämmelser om skyldighet för kommun att svara för renhållning m m finns i 1970 års kommunala renhållningslag. I princip åligger bl a de åtgärder som avses i 3 § allmänm ordningsstadgan kommunen inom område med stadsplan. Kommun kan ålägga fastighetsägare eller den som skattar för fastigheten att fullgöra kommunens skyldighet i fråga om gångbana och liknande utrrmme utanför fastigheten (2 §). De författningar som har behandlats i detta avsnit lägger vissa funktioner och visst ansvar på den som innehar och förviltar fastighet. Något hinder i och för sig mot att lägga dessa funktione på hyresgästkollektivet torde regleringen inte innebära, men det är klart att övertagandet av ägarens uppgifter i berörda hänseende: kommer att medföra en inte oväsentlig ökning av hyresgästkollektivets msvar, låt vara att detta i viss utsträckning kan begränsas genom ansvarsfösäkring.

2. 10 Brandlagen

Enligt 8 § brandlagen åligger det ägare eller innehavare av byggnad m m att anskaffa och underhålla erforderliga brand- och livräcdningsredskap och att även i övrigt vidta nödiga åtgärder för att förebyggi och bekämpa

Bilaga D 129

brand. [Jnderlâter någon w ägare eller innehavare av fastighet att fullgöra denna skyldighet, kan han föreläggas vite av länsstyrelsen (14 §). Brandlagen kompletteras av brandstadgan från 1962 och lokala brandordningar.

2.1 1 Gemensamhetsanlággningar Enligt anläggningslagen från 1973 kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem (l § första stycket). Som exempel på sådana anläggningar kan anföras vägar, parkeringsanläggningar, förbindelseleder, gårdsutrymmen, lekplatser, anordningar för Vattenförsörjning eller avlopp, ledningar, värmeanläggningar och tvättstugor. Lagen gäller dock inte ifråga bl a om allmän va-anläggning. Inrättande eller förändring av gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning som normalt handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten. Till gemensamhetsanläggning ansluts de fastigheter som har nytta av anläggningen. Anslutningen kan i viss utsträckning ske tvångsvis. Rätten att bruka anläggningen är knuten till fastigheten som sådan och tillkommer inte ägaren eller innehavaren personligen. Delaktigheten i anläggningen hör s a s till fastigheten och kan inte överlåtas för sig. Kostnaderna för anläggningens inrättande, drift och underhåll fördelas mellan delägande fastigheter, i princip efter deras nytta och utnyttjande av anläggningen. I sista hand svarar fastigheten för att bidraget betalas. Delägande fastighet kan således säljas exekutivt och bidraget tas ur köpeskillingen. Utdebiterat bidrag har förmånsrätt i deltagande fastighet före inteckning. Gemensamhetsanläggning förvaltas enligt 1973 års lag om förvaltning av samfälligheter antingen av de deltagande fastighetsägarna själva (sk delägarförvaltning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). För samfällighetsförening, som består av ägarna till de deltagande fastigheterna skall finnas stadgar och styrelse. Genom de ändringar i anläggningslagen, som trädde i kraft den l januari 1975 (SFS 1974:822) har hyresgästernas ställning enligt lagen förstärkts avsevärt. Bla skall vid förrättning hyresgästernas mening tillmätas lika stor betydelse som de berörda fastighetsägarnas. De kan också ansöka om förrättning. Hyresgästerna företräds av sin organisation. De nya bestämmelserna gäller tills vidare i första hand i de tre storstadsområdena. När anläggningen väl har kommit till stånd upphör emellertid hyresgästernas befogenheter med avseende på gemensamhetsanläggningen. De har således inte möjlighet att delta i förvaltningen. Denna tillkommer ägarna till de deltagande fastigheterna. Detta är naturligt med hänsyn till att det ekonomiska ansvaret för anläggningen ytterst vilar på de till anläggningen anslutna fastigheterna. Vad som har anförts äger motsvarande tillämpning i fråga om enskilda vägar (jfr ovan).

130 Bilaga D

2.12 Ledningsrátt Enligt 1973 års ledningsrättslag kan den som vill utnyttja utrymme inom fastighet få rätt till det. Fråga om ledningsrätt prövas vid förrättning. Ledningsrätt omfattar befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och begagna ledningen. Det slags ledning som avses i lagen är tele- och annan svagströmsledning, starkströmsledning, va-ledning och ledning för fjärrvärme, olja m m (2 §). Befogenheterna för ledningens innehavare motsvaras av skyldighet för ägaren till fastigheten att tåla intrånget av ledningen. om Fråga ledningsrätt kan omprövas vid ändrade förhållanden (33 §). Ledningsrättsfrågor prövas i stort sett som frågor om fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen (se 16 § ledningsrättslagen). Frågorna uppfattas i första hand som en angelägenhet för fastighetsägarna. Talerätt har bara de nyttjanderättshavare som direkt berörs av företaget.

2.13 Fastighetsbildningsfrâgor m m A11 fastighetsbildning sker vid förrättning. Genom fastighetsbildning kan ny fastighet tillskapas (avstyckning, klyvning, sammanläggning) eller bestående fastighet ändras (fastighetsreglering). Genom fastighetsreglering kan servitut (se legaldefinitionen i 14 kap 1 §j0rdabalken) bildas, ändras eller upphävas. De grundläggande bestämmelserna om fastighetsbildning finns i 1972 års fastighetsbildningslag. Nyttjanderättshavare har ställning som sakägare i den mån hans rätt berörs av den tillämnade åtgärden (jfr 5 kap 34 §). På motsvarande sätt som har skett i anläggningslagen kan man tänka sig en förstärkning av nyttjanderättshavarnas ställning enligt fastighetsbildningslagen så att de kollektivt ges ett reellt inflytande vid förrättning också när deras rätt bara berörs mera indirekt. övervägande skäl synes dock tala för att man åtminstone tills vidare inte genomför någon ändring på denna punkt. All fastighetsbildning skall nämligen i princip ske i överensstämmelse med de planer för marks användning som har fastställts (3 kap 2 och 3 §§). Det kan vid sådant förhållande förutsättas att hyresgästernas inflytande, liksom övriga medborgares, då kan utövas i samband med planläggningen. Utanför område torde den planlagt ifrågasatta ändringen till förmån för hyresgästkollektivet inte få någon större praktisk betydelse. Även andra skäl talar mot en ändring. Vad som har anförts gäller som nämnts i tillämpliga delar i fråga om hyresgästinflytande i ledningsrättsfrågor. Vissa åtgärder enligt fastighetsbildningslagen kan få betydelse för förvaltningen av en fastighet. Sålunda kan med stöd av lagen åtgärder vidtas med avseende på servitut; sådant kan tillskapas och förändras. Det får anses ligga i sakens natur att ett hyresgästkollektiv, om det ges befogenhet att förvalta fastigheten, respekterar sådant s k förrättningsservitut på samma sätt som det förutsätts att ägaren respekterar det. Såvitt kan bedömas bör det inte föreligga några svårigheter att få en rättelse till

Bilaga D 131

stånd, om mot all förmodan hyresgästerna på den tjänande fastigheten skulle hindra eller försvåra utövandet av servitutsrätten. Tvångsservitut kan tillskapas också på annat sätt än genom fastighetsbildning. Viktigast är därvid expropriationslagen från 1972 och VL. Vad

som har anförts om förrättningsservitut gäller också andra slags tvångsser-

vitut.

2. 14 Bostadssan eringslagen Bostadssaneringslagen (BSL) som tillkom 1973 är tillämplig på fastighet på vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans bostad. Om bostadslägenhet inte har den lägsta standard som kan godtas, får hyresnämnd under vissa förutsättningar meddela upprustningsåläggande eller användningsförbud. Bestämmelser om vad som skall förstås med lägsta godtagbara standard har tagits upp i 2 b §. Upprustningsåläggande och användningsförbud får förenas med vite. Efterkommer fastighetsägaren inte upprustningsäläggande, kan hyresnämnden i sista hand ställa fastigheten under tvångsförvaltning. BSL:s regelsystem utgår från att upprustningsåläggande och användningsförbud skall riktas mot fastighetens ägare (jfr t ex 3 § första stycket). Det är denne som skall vara verksam och det är mot honom tvångsmedlen riktar sig.

2. l 5 Tvângsförvaltning Lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, som kom till år 1970,

syftar till att möjliggöra ingripande mot fastighetsägare som mera

systematiskt eftersätter skötseln av bostadsfastighet. Lagen har i stort sett samma tillämpningsområde som BSL. Om en fastighetsägare väsentligen försummat vården av fastigheten eller underlåter att vidta uppenbart angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten, kan hyresnämnden ställa fastigheten under förvaltning av annan, om det finns anledning anta att rättelse inte kommer att ske. Förvaltaren skall bla verka för att de olägenheter som har föranlett förvaltningsbeslutet undanröjs och att fastigheten genomgår sådana förbättringar och moderniseringar som kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte. Tvångsförvaltningslagen är uppbyggd på samma sätt som BSL. Regelsystemet utgår m a o från att det är fastighetens ägare som har försummat sig och beslut som meddelas med stöd av lagen riktar sig mot ägaren. Tvångsförvaltningslagen ses f n över av bostadsförvaltningsutredningen.

132 Bilaga D

3 Konventionella

begränsningar i äganderätten

Som har nämnts inledningsvis begränsas en fastighetsägares befogenheter inte bara genom de påbud och förbud som rättsordningen innehåller utan också genom de avtal som ägaren ingår. Den som arrenderar ut sin mark eller hyr ut en lägenhet har i princip avhänt sig sin rätt att själv faktiskt disponera över marken eller lägenheten. De rättshandlingar som här är av intresse är framför allt upplåtelse av sk begränsade sakrätter till fast egendom. De rättigheter som åsyftas är i första hand olika slags nyttjanderätter (arrende, hyra, tomträtt m m) samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I det följande skall behandlas endast servitut och hyra såsom de sakrätter som i sammanhanget är av intresse.

3.1 Servitut

Som har nämnts i det föregående kan servitut med tillskapas tvångsvis stöd av tex fastighetsbildningslagen eller expropriationslagen. Servitut kan också tillskupas på frivillighetens väg genom att ägaren till den belastade (tjänande) fastigheten servitut till förmån upplåter för den berättigade (härskande) fastigheten. Närmare bestämmelser om avtalsservitut finns i 14 kap jordabalken (jfr även 7 kap). Ett servitut är alltid knutet till den härskande eller tjänande fastigheten som sådan och inte till fastigheternas mer eller mindre tillfälliga ägare. Servitut följer alltid fastigheten oberoende av ägarskifte. Servitut definieras i jordabalken som en rätt för ägaren av den härskande fastigheten att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende” (l4 kap l §). Som exempel kan på servitut anföras rätt att ha byggnad eller ledning på annans mark, att använda brunn eller väg på grannfastigheten, förbud mot att fastighet används för visst ändamål eller bebyggs på visst sätt osv. Genom servitutsupplåtelsen uppkommer ett rättsförhållande mellan ägarna till de berörda fastigheterna. Vissa skyldigheter åligger den härskande fastighetens ägare, t ex att hålla väg eller annan anläggning på den tjänande fastigheten i gott skick (14 kap 6 §). Brister han i sina skyldigheter, kan han bl a bli skadeståndsskyldig. Detsamma gäller, om ägaren till den tjänande fastigheten åsidosätter vad han å sin sida är skyldig att iaktta (l4 kap 7 §). l den mån förvaltningen av fastighet förs över på hyresgästerna, måste dessa respektera gjorda servitutsupplåtelser. En svårighet med utformningen av den nuvarande lagstiftningen är som framgår av redogörelsen att den skadeståndsskyldighet som ytterst bär upp servitutsreglerna gäller iförhållandet mellan fastigheternas ägare.

Bilaga D 133

3.2 Hyra När hyresavtal ingås etableras ett rättsförhållande mellan hyresvärden och som bl a medför förpliktelser av olika slag också för hyresgästen hyresvärden. Hans främsta uppgift är naturligtvis att på avtalad tid ochi godtagbart skick tillhandahålla hyresgästen lägenheten. De skyldigheter som enligt HL åvilar hyresvärden och som är av intresse i detta sammanhang kan sammanfattas enligt följande. skall på tillträdesdagen, om inte annat har avtalats, hålla Hyresvärden lägenheten tillhanda i visst skick (9 § HL). Med lägenhet torde här förstås inte bara bostadslägenheten som sådan utan också biutrymmen som ingår i upplåtelsen, t ex källarkontor och vindsutrymme. natur ligger att hyresvärden inte ensidigt kan förändra l hyresavtalets innehåll. Gör han det, gör han sig skyldig till den upplåtna hyresrättens kontraktsbrott, som i sin tur kan medföra i varje fall rätt till nedsättning i och möjligen också skadeståndsskyldighet för honom. Enligt hyran nuvarande ordning förändras inte bilden, om hyresgästerna skulle överta förvaltningen av huset. Det är således inte tillräckligt att en majoritet av de boende beslutar att använda gemensamma utrymmen, t ex tvättstuga eller torkrum, eller sådant utrymme utanför de enskilda lägenheterna av viss hyresgäst tex källarkontor, för annat som disponeras ensam, ändamål än det avsedda. Hyresgäst som inte medger den ändrade användningen bör enligt nuvarande ordning inte utan vidare behöva finna Det är t o m tveksamt om inte också de som beslutat sig i förändringen. förändringen kan till följd av bruksvärdesystemet ha anspråk på att få nedsättningi hyran på grund av mistade förmåner. Till vad som har anförts skall fogas påpekandet att de nu antydda problemen infinner sig, när man måste gripa in i vissa etablerade förhållanden. Är det däremot fråga om nyproduktion, är möjligheterna att inrätta gemensamma utrymmen och anordna förvaltningen av dessa som en angelägenhet för hyresgästerna mycket större. Under hela hyrestiden är hyresvärden i princip skyldig att hålla lägenheten i visst skick. Avser hyresavtalet bostadslägenhet, är värden - - dessutom att med skäliga tidsmellanrum med visst undantag skyldig ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenheternas försämring genom ålder och bruk (15 § HL). Skadas lägenheten under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet i fråga om bostadslägenhet eller uppstår på annat sätt hinder eller men i nyttjanderätten utan hyresgästens vållande eller medför myndighets beslut hinder eller men i nyttjanderätten, har hyresgästen enligt l6§ HL rätt till till upphörande och till nedsättning i hyran, att säga upp hyresavtalet skadestånd i vissa fall. Avser avtalet bostadslägenhet har han dessutom att hos ansöka om vitesföreläggande för möjlighet hyresnämnden att avhjälpa bristen eller undanröja hindret (l6§ andra hyresvärden stycket HL). De nu redovisade bestämmelserna innebär att hyresvärdarna har ett tämligen långtgående ansvar för lägenhetens skick. De medel som HL

134 Bilaga D

anvisar hyresgästen för att denne skall komma till sin rätt riktar sig mot hyresvärden. l sammanhanget erinras om bestämmelserna i 17 § HL om ohyra och i 19 § HL för det fall att bostadslägenhet är hälsovådlig. HL upptar också en rad bestämmelser som tillägger hyresvärdarna befogenheter i vissa hänseenden. Dessa bestämmelser synes inte behöva medföra några komplikationer från juridisk-teknisk synpunkt, om förvaltningen eller delar av den skulle läggas på hyresgästkollektivet. Detta kan i den ena eller andra formen inträda i värdens ställe.

i länder

Bilaga E Ägarlägenheter några

för framställningen i avsnitt 7.7.5 i SOU 1975:51 har Som underlag utredningarna låtit utarbeta promemorior om aktielägenheter i Finland och om ägarlägenheter i Förbundsrepubliken Tyskland och i Frankrike. Promemoriorna redovisas nedan.

l Aktielägenheter i Finland

PM utarbetad inom utredningamas sekretariat

1.1 Bostadsbestánd och bostadsproduktion i Finland

År 1970 bestod det finländska bostadsbeståndet av 1,4 miljoner lägenheter. Nära hälften av dessa fanns i småhus och en nästan lika stor andel var aktielägenheter. 235 000 av dessa beboddes av aktieägaren medan 350 000 uthyrdes, tabell 1.

Tabell] Det finländska bostadsbeståndet efter ägarkategori, upplåtelseform och förekomst av statligt stöd år 1970. Antal Andel, %

Småhus 203 000 15 med statligt lån utan statligt lån 418 000 30 Flerfamiljshus Egna aktielägenheter med statligt lån 94 000 141 000 utan statligt lån Hyreslägenheter med statligt lån

utan statligt lån tjänstebostäder 130 000 aktielägenheter 353 000 Bostadsandelslägenheter med statligt lån 4 000 Totalt l 402 000

136 Bilaga E

Bostadsproduktionen i Finland har ökat starkt sedan år 1969. Då

färdigställdes 40 000 lägenheter medan färdigställandet år 1974 uppgick till 72 000. För år 1975 kan en kraftig nedgång förutses. Inom den

statsbelånade sektorn, som under perioden omfattat i genomsnitt ungefär hälften av den totala produktionen, har framför allt antalet lägenheter i hyreshus ökat. Den tillgängliga statistiken är emellertid alltför ofullständig för att ge en god bild av den totala produktionens fördelning.

Associationsráttsliga regler för bostadsaktiebolag

Bostadsaktiebolagslagen

Bostadsrättskommittén redovisade de associationsrättsliga reglerna för finländska bostadsaktiebolag i betänkandet Bostadsrätt (SOU 1969:4). Redovisningen äger fortfarande giltighet och återges nedan. Bostadsaktiebolag bildas

. . . enligt lagen den 5 februari 1926 om bostadsaktiebolag och skall ha till ändamål att äga och besitta hus, vari största delen av lägenheternas sammanlagda golvyta skall vara förbehållen aktieägarna till bostadslägenheter. Varje aktie medför antingen ensam för sig eller i förening med andra aktier rätt att besitta viss bostads- eller affärslägenhet ibolagets hus. De för aktiebolag i allmänhet meddelade bestämmelserna gäller även bostadsaktiebolag, såvitt de inte strider mot vad i lagen om bostadsaktiebolag särskilt stadgats. l bolagsordning för bostadsaktiebolag skall upptas uppgifter om bl a bostadshusets läge, nummer för varje i huset befintlig lägenhet och kort beskrivning över eller lägenheten hänvisning till bifogade byggnadsritningar, vidare om vilka aktier uppgift som skall medföra rätt att besitta varje särskild lägenhet och om grunden för beräkning av den ersättning som aktieägare skall erlägga för den lägenhet han skall besitta samt slutligen även uppgift på vem som på angiven grund skall bestämma beloppet av ersättningen och hur den skall Jetalas. Aktierna skall vara ställda till viss man samt ange till xilken lägenhet aktien, ensam för sig eller jämte andra aktier, medför besittningsrätt. Företrädesrätt för vissa aktier får inte utfästas. Teckning slall hänföra sig till bestämda aktier. Aktier som hänför sig till samma lägenhet skall hållas samman och får endast delas om något rum överförs från en lägenhet till en annan. Om annat inte överenskommits skall lägenhet upplåtas åt aktieägare i det skick denne skäligen äger fordra. Aktieägaren svarar sedan för att hålls i gott stånd. Bolaget är dock skyldigt at: svara för alla lägenheten konstruktionsfel inomhus samt för de reparationer som kzn bli erforderliga på de värme-, gas-, vatten- och som finns avloppsledningar i lägenheten. Rätten att överlåta aktie i bostadsaktiebolag och lärmed också nyttjanderätten till lägenhet varmed aktie är förenad är i princip obegränsad. l bolagsordningen kan dock bestämmas att, on aktie säljs till någon utanför bolaget stående person, aktieägarna skall ha rätt att lösa in aktien. Är flera aktieägare

intresserade av att lösa aktien, sall frågan om

vilken av aktieägarna som skall få utöva rätten till inlösen ivgöras genom lottdragning inför styrelsen.

Lagen om bostadsaktiebolag upptar inte några bestämmelser om vilken ersättning som aktieägare äger ta ut vid försäljning av aktier. Priset för en aktie kan därför bestämmas enligt marknadsmässiga grunler, om annat

Bilaga E 137

inte bestämts i bolagsordningen. Om en aktieägare inte fullgör sina förpliktelser gentemot bolaget, använder till annat ändamål än det vartill den varit avsedd, lägenhet vanvårdar så att men därav uppstår för bolaget eller annan lägenheten eller underlåter att iaktta vad som erfordras för bevarande av aktieägare och skick i huset, kan bolagsstämman, om aktieägaren inte låter ordning sig rätta av varning och förseelsen inte är ringa, besluta att lägenheten skall överlämnas till bolagets förvaltning under viss tid, längst tre år. beslut inom viss tid, äger bolaget rätt att Klandras inte bolagsstämmans begära handräckning för att få aktieägaren avhyst. Om bolagsordningen inte innehåller avvikande bestämmelser äger ingen rösta för mer än en femtedel av närvarande aktieägare vid bolagsstämma sammanräknade röstetal. Ändringi bolagsordningen som rör aktieägares med aktierna förenade besittningsrätten får inte vidtas, om inte den är ense härom. Överenskommelse mellan aktieägare samtliga aktieägare av rum från en lägenhet till en annan isamband med om överförande överlåtelse av motsvarande antal aktier kan dock bli giltig, om bolagsdensamma. Utan förbehåll i bolagsordningen får stämman godkänner endast om alla aktieägarna är ense härom. bostadsaktiebolag upplösas inte fortsätta utan märklig skada för aktie- Kan ett bolags verksamhet kan dock besluta att bolagets egendom skall ägarna bolagsstämman och bolaget upplösas. Härvid förutsätts emellertid att beslutet försäljas omfattas av minst tre fjärdedelar av alla aktieägarnas sammanlagda

röstetal.

För aktiebolag som uppför lägenheter med statlig stöd gäller särskilda vissa som a utöver vad som stadgas i bolagsordningar med regler - är villkor för statliga lån. Även dessa regler bostadsaktiebolagslagen redovisades av bostadsrättskommittén och dess framställning återges

nedan.

l bolag som erhåller statligt stöd skall enligt de krav som bostadsstyrelsen uppställt de blivande aktieägarna på ett tidigt stadium få uppgifter

förhållanden för företaget, tex om kostnaderna om vissa betydelsefulla för anskaffande av bolagets tomt och hus samt om bolagets beräknade

inkomster och utgifter. De blivande aktieägarna skall också ha rätt att

utse en ledamot av bolagets styrelse. ett särskilt för de blivande aktieägarna gäller vidare Som skydd som tillkommer med stöd från staten, att beträffande bostadsaktiebolag skall godkänna det pris som aktieägarna skall betala för bostadsstyrelsen de aktier som medför rätt att besitta viss lägenhet. För varje blivande skall enligt ett särskilt formulär upprättas ett avtal, som anger aktieägare villkoren för bolagets överlåtelse av aktierna. Stiftarna av bolaget och den som utför byggnadsarbetena skall ställa bankgaranti eller annan garanti för att bolagets förbindelse kommer att uppfyllas och för att byggnads-

arbetena kommer att bli utförda. för statligt belånade bostadsaktiebolag skall Enligt bolagsordningen ha rätt att inneha fler aktier än de som motsvarar ingen enskild person bebo. Personer som tillhör samma hushåll får den lägenhet han skall endast äga aktier som berättigar till en lägenhet. Uthyrning får endast ske efter tillstånd av bolagets styrelse och endast undantagsvis för längre tid

än ett år. som önskar överlåta sina aktier skall hembjuda dem till Aktieägare för inlösen. övergår aktie till aktieägares make, bröstbolagets styrelse arvinge, adoptivbarn, syskon eller föräldrar och uppfyller mottagaren

förutsättningarna för att vara aktieägare, har bolaget inte någon lösensrätt. får inte heller lösa aktier om efter inlösningen mindre än Bolaget

138 Bilaga E

65 % av den sammanlagda lägenhetsarealen i bolagets hus kommer att innehas av aktieägare med bostadslägenheter. De aktier som bolaget inlöst skall genast makuleras och lägenheten hyras ut. Utövar inte bolaget sin Iösensrätt inom viss i bolagsordningen angiven kortare tid har den kommun, inom vilken bolaget har sin verksamhet till förlagd, förköpsrätt aktiema. Vill kommunen ej utöva sin förköpsrätt, får aktierna fritt överlåtas. Vid inlösen skall bolagets fastighet värderas vid den enligt prisnivån tidpunkt, då hembudet gjordes och med beaktande såväl av anskaffningskostnadernas förändringar med hänsyn till byggnadskostnadsindex som också av fastighetens värdeminskning eller ökning i värde på grund av förbättringar. Ersättning får utgå även för förbättringar i lägenheten. Avdrag skall göras för kostnad som erfordras för lägenhetens försättande i det skick den var då överlåtaren flyttade in i den. Nöjer sig inte överlåtaren med det pris som styrelsen kan fastställa kan frågan om bestämmande av värdet hänskjutas till allmän domstol. Överlåter aktieägare sina aktier utan att hembjuda dem till inlösen eller till inköp eller sker överlåtelsen genom ett konkurs- eller utsökningsförfarande eller genom att pantsatt aktie realiseras skall inlösnings- och förköpsförfarandet tillämpas så snart förvärvaren av aktierna anmäler dessa för registrering i sitt namn.

1.3 Finansiering av aktielágenheter

Aktielägenheter som uppförs med statligt stöd kan finansieras på i princip två olika sätt. Statliga lån kan antingen beviljas bostadsaktiebolaget eller aktieköparen. I det första fallet kallas lånet husbestämt lån och lämnas mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten. l det andra fallet kallas lånet personligt aktielån och lämnas mot säkerhet i form av kommunal borgen. kredit - - Underliggande primärlån kan också antingen ges till bostadsaktiebolaget eller till aktieköparen, i det första fallet mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten, i det andra fallet mot säkerhet i form av aktiebrev. Andelen primärlån och statligt lån - förutom vars storlek i tilläggslån, likhet med vad som gäller för personliga aktielån beror på lånesökandens inkomst uppgår till ca 60 % av den godkända produktionskostnaden. Självfinansieringsandelen blir således regelmässigt stor men kan delvis belånas antingen genom statligt tilläggslån mot säkerhet i form av kommunal borgen eller genom bosparlån i bank. Lånens löptid är efter svenska förhållanden korta; primärlån amorteras på 17-25 år och statligt lån vanligen på 25 år. Detta innebär att finansieringsbehoven är stora vid överlåtelser av aktielägenheter redan relativt kort tid efter den ursprungliga och även om man belåningen bortser från de refinansieringsbehov som orsakas av värdestegring. I samband med överlåtelser m m ger banker lån, vanligen mot säkerhet i form av aktiebrev. Lånen har kort löptid, i normala fall ca 5 år. F n pågår en genomgripande översyn av den finländska bostadspolitiken. I fråga om den statliga långivningen har man bl a aktualiserat en förändring som skulle innebära att lån framdeles konsekvent ges per lägenhet.

Bilaga E 139

1.4 Beskattning av aktielägenheter

som är ägarens stadigvarande bostad inkomst- Ägaren av en aktielägenhet en schablonmetod. Som inkomst, sk beskattas för lägenheten enligt bostadsinkomst, upptas 3 % av den del av lägenhetens beskattningsvärde 150 000 mark. Beskattningsgränsen är så avvägd att som överstiger av normal standard i allmänhet inte inkomstbeskattas. aktielägenheter till bostadsinkomst är i princip inte avdragsgilla vid Utgifter i anslutning Dock får räntor på lån som avser beskattningen. avdrag göras för

lägenheten. av en aktielägenhet som uthyrs inkomstbeskattas för lägenhe- Ägaren ten enligt en konventionell metod. Som inkomst upptas hyran från vilken till bostadsaktiebolaget och egna kostnader som avdrag görs för avgifter hänför sig till lägenheten. för värdet av aktier i Ägare av aktielägenheter förmögenhetsbeskattas bostadsaktiebolaget efter avdrag för skulder. Ägaren av en aktielägenhet, bostad, medges dock nedsättning av som är ägarens stadigvarande aktiernas beskattningsvärde med 40 % av den del detta inte överstiger Vid år 1975 tillämpas en 100000 mark. förmögenhetsbeskattningen skatteskala som för fysiska personer innebär att förmögenhetsskatt börjar

utgå vid en beskattningsbar förmögenhet på 50 000 mark och då med 50 mark. På överskjutande belopp intill 100 000 mark utgår förmögenhets-

skatt med 0,7 %. är skattepliktig in- Realisationsvinst (sk tillfällig försäljningsvinst) kan vid försäljning av aktier i komst. Realisationsvinst uppkomma om aktierna varit isäljarens ägo under kortare tid än 5 bostadsaktiebolag av en aktielägenhet som han år. Dock gäller i princip att ägaren bebott är befriad från realisationsvinstskatt om han i stadigvarande en annan aktielägenhet som skall anslutning till försäljningen köper användas som hans stadigvarande bostad. betalar sällan skatt för inkomst och Bostadsaktiebolaget i praktiken

förmögenhet.

2 Ägarlägenheter i Förbundsrepubliken Tyskland

PM utarbetad av f. d. byråchef Just Gustavsson

2.1 Utgángsläge

De nu i Förbundsrepubliken Tyskland förekommande ägarbostäderna - skall användas eller med den term som här i fortsättningen ägarlägenheterna är en relativt sen företeelse. Den rättsliga grundvalen är som tillkom först efter andra världskrigets slut; ”Das en lagstiftning trädde i kraft i mars 1951. Diskussionen av Wohnungseigentumsgesetz” hade olika förslag började redan hösten 1949 så snart förbundsrepubliken införts. Det sönderslagna bostadsbeståndet och den omfattande bostadsbristen innebar för bostadsbyggandet. En av de stora en gigantisk uppgift för dem som här ville och måste ta initiativ var bristen på svårigheterna

140 Bilaga E

finansieringskapital. Det var detta problem som kom att bli utgångspunkten för initiativet till ägarlägenheter i flerfamiljshus, en ny form för upplåtelse av bostäder vid sidan om eller rättare mellan och egnahem hyresbostäder (även i kooperativt byggda och ägda hus). Man brukar framhålla att det var två omständigheter som här spelade en roll. För att öka sina möjligheter att få hyra en lägenhet ställde de som så kunde medel till byggherrens/fastighetsägarens förfogande som bidrag till täckande av de höga byggnadskostnaderna. För dessa kapitalinsatser (byggnadskostnadsbidrag”) utgjorde emellertid ett hyresavtal en dålig säkerhet. Det kunde ju sägas upp av en ny ägare. Bestämmelser som begränsade användningen av hyresbelopp inbetalade långt i förväg kunde också göra överenskommelser till den blivande hyresgästens verkskydd ningslösa. Kritiken av den angivna situationen ledde till krav på lagstiftningsåtgärder. Vidare fanns det ju många som av olika skäl inte kunde tänka på att skaffa sig ett egethem men ändå gärna ville äga sin bostad, även om den utgjorde en del av ett större hus. Därvid medverkade väl också insikten om att den som äger en bostad så småningom kan tillgodogöra sig amorteringen av upptagna lån, vilket ju inte gäller om den som endast hyr sin bostad.

2.2 Produktionen av zigarlzigenheter

Till en början möttes den nya lagstiftningen av åtskillig skepsis, men när det hade gått inemot tio år kunde man konstatera att den nya upplåtelseformen hade slagit igenom. I början av år 1971 beräknades ca 500 000 ägarlägenheter (inbegr. ägarlokaler för annat än bostadsändamål som dock måste utgöra ett mindretal) ha tillkommit. Vid denna tid befann sig den årliga produktionen av sådana lägenheter i stark tillväxt: 1969: 45 000-SO 000, 1970: ca 60 000 och 1971 :ca 70 000 lägenheter. Enligt en officiell bostadsräkning år 1968 fanns det drygt 380 000 ägarlägenheter. De lämnade produktionsuppgifterna är uppskattningar av ett forskningsinstitut. Exakt statistik föreligger inte. l slutet av år 1973 anses tydligen antalet ägarlägenheter ha stigit till över 700 000. Ökningen av produktionen av ägarlägenheter är med sannolikhet till en del ett uttryck för inflationsbetingad flykt till sakvärden. Det har emellertid framhållits att detta slag av bostäder ur räntabilitetssynpunkt inte längre kan betraktas som en särskilt fördelaktig penningsplacering, då det vid uthyrning torde vara svårt att erhålla hyror som svarar mot de starkt ökade produktionskostnaderna. Av olika skäl räknar man med en viss tillbakagång av produktionen under de närmaste åren. Lagstiftningen på området anses emellertid under alla omständigheter vara av stort värde för de redan existerande ägarlägenheterna. De lämnade kvantitativa uppgifterna bör lämpligen ses mot bakgrunden av det totala bostadsbyggandets och bostadsbeståndets omfattning ungefär samtidigt. Under åren 1950-1972 omfattade bostadsbyggandet 12,6 miljoner lägenheter. Bostadsbeståndet hade ökat från 10 milj. lägenheter år 1950 till 22,6 milj. år 1972 (och befolkningen från 51 milj.

Bilaga E 141

invånare till 61,8 milj). Inom bostadsbyggandet under den angivna varierade andelen en- och tvåfamiljshus mellan 40 och 51 7/0. År perioden 1971 - då alltså av ägarlägenheter uppskattades till ca produktionen 70 000 - utgjorde småhusandelen av en total årsproduktion om 555 000 lägenheter 43 %. Härav framgår hur produktionen av lägenheter i flerfamiljshus dominerades av hyreslägenheter. Förra året (1974) meddelades i förbundsdagen att det antal lägenheter (s0ciala bostäder) för vilka offentligt finansieringsstöd hade beviljats (alltså inte färdigställda lägenheter) år 1972 hade uppgått till 182 000. Hårav kom 122 000 på hyreslägenheter och endast 60 000 (en knapp och egnahem (med all sannolikhet den större tredjedel) på ågarlägenheter delen). Även inom det sociala bostadsbyggandet” dominerar alltså Man räknar emellertid för närvarande med en tendens hyreslägenheterna. till ökad andel inom denna del av produktionen för de ägda lägenheterna i småhus (egnahem) och flerfamiljshus (ägarlägenheter).

2.3 Vad menas med ágarlägenheter? Det ovan återgivna namnet på den tyska lagen om ägarlägenheter är såtillvida missvisande som lagen infört två nya former för bostadsupplåtelse. Den andra, som här ej skall närmare behandlas, kallas Das Dauerwohnrecht - en rätt till att långsiktigt inneha en lägenhet utan att äga den. Det uppges att denna del av lagen tillkommit för att tillmötesgå ett önskemål från de allmännyttiga (inbegr. de kooperativa) bostadsföretagen. Dessa ville behålla sin funktion som byggherrar och ägare men hade emot ett rättsinstitut som garanterade de samtidigt ingenting boende en rätt till bostad som kunde avyttras och ärvas. Dauerwohnrechtsystemet har dock hittills inte haft någon större betydelse. Lagen inleds med vissa grundläggande begreppsbestämningar. Av dessa framgår att enskild äganderätt (Sondereigentum) kan medges till en bostadslägenhet iförbindelse med en medägarandel i den gemensamma egendom, vari lägenheten ingår. Det är denna kombination av två slags ägande som utgör ägarlâgenhet (Wohnungseigentum). På motsvarande sätt kan enskild äganderätt medges till rum (lokaler) för annat än bostadsändamål (t ex en butik) iförbirzdelse med etc. Denna kombination utgör ägarlokal (Teileigentum). Ägarlägenhet och ägarlokal kan inte komma till stånd genom att enskild äganderätt förbindes med medägarandel i flera fastigheter. Gemensam egendom i lagens mening är tomtmarken och de delar av byggnaden på denna som inte är föremål för enskild äganderätt eller ägs av en tredje part. (Det förekommer t ex att anordningar för gas och elektricitet ägs av vederbörande installationsföretag.) - Utom marken (gård, trädgård) - lagen beaktar också tomträttsfallet ingår alltså i den gemensamma egendomen murar, tak, trappor, hiss, tvättstuga, torkrum, soprum o s v. För ägarlägenheter och ågarlokaler gäller samma bestämmelser. I fortsättningen talas för enkelhetens skull bara om de förstnämnda. Båda slagen är ofta kombinerade istora hus med både bostäder och affärslokaler.

142 Bilaga E

Individuell ägare till en bostadslägenhet kan man alltså bli endast genom att samtidigt bli medägare till en andel i den gemensamt ägda fastigheten. Lägenhetsägama utgör med andra ord en rättslig gemenskap och är alltså inte av varandra oberoende individuella ägare. Å andra sidan är deras bostadsinnehav inte bara en fråga om rätten att utnyttja vissa rum i den gemensamt ägda byggnaden utan om verklig enskild äganderätt till lägenhet, på vilken bl a ställs kravet att den skall vara helt avskild från byggnaden i övrigt. Ägarlägenheten kan betraktas som ett slags egethem vilket också kommer till uttryck däri, att den under vissa betingelser storlek och den boendes inkomstförhållanden - kan jämställas med ett egethem tillkommet med offentligt stöd och komma i åtnjutande av samma beskattnings- och taxeförmåner som ett sådant. Ägarlägenheten i ovan klargjord mening är den ekonomiska enhet, vars taxeringsvärde skall fastställas, och inte hela byggnaden. Den är vidare det självständiga föremålet för fastighetsbeskattningen. Ägarlägenheten kan ärvas, pantsättas, hyras ut och försäljas, ev. - om så har avtalats först efter medgivande av övriga medägare till fastigheten. Den nödvändiga kombinationen av enskild äganderätt till rum i en byggnad och andel i den i övrigt gemensamt med andra ägda delen av denna betyder inte, att alla rum måste innehas med enskild äganderätt. Rum av olika slag, för bostads- eller annat än bostadsändamål, kan också ingå i den gemensamma egendomen och kan då av de individuella ägarna disponeras gemensamt, t ex hyras ut - säg en butikslokal i markplanet.

2.4 Hur kommer ägarlägenheter till stånd?

Ägarlägenheter kan komma till stånd kan en på två sätt. Antingen överenskommelse träffas mellan blivande medägare till en bostadsfastighet eller också kan ägaren till en sådan fastighet ta initiativ till dennas uppdelning i syfte att sedan söka finna köpare av de olika enheterna. I båda fallen måste lagfart sökas, och i båda fallen skall ägarlägenheterna redovisas separat i fastighetsboken, var och en på sitt blad. Ingenting hindrar att uppdelningen görs redan på planeringsstadiet, men enskild äganderätt grundas först när huset är uppfört och lägenheterna blivit färdigställda. Numera är det nästan bara det andra alternativet som tillämpas. l regel rör det sig om bostadsbyggnadsbolag som inrättar ägarlägenheter i av dem uppförda hus.

2.5 Finansiering och beskattning

Varken finansiering eller beskattning av ägarlägenheter syns föranleda några specialproblem. Det faller utom ramen för denna kortfattade rörande orientering dessa lägenheter att närmare redogöra vare sig för det tyska systemet för finansiering av bostadshus eller för beskattningen av bostadsfastigheter. Här må endast följande anföras. Under den första tiden hade man vissa svårigheter beträffande hypoteksbelåningen, då kreditinstituten inte ville gå med på annan form av

Bilaga E 143

än till hela den bostadsfastighet, i vars finansinering de hade långivning sig. Det medförde ju att de som hade köpt en ägarlägenhet blev engagerat kollektivt medansvariga för alla de andras betalningsförmåga. Detta existerar emellertid inte längre, då kreditinstituten helt har problem separat belåning av de enskilda ägarlägenheterna. Erfarenheten accepterat har visat att detta inte äventyrar säkerheten för hypoteken. Därtill kommer att det inte heller saknas en marknad för vidare försäljning av ägarlägenheter, när en låntagare måste göra sig av med sin lägenhet. Ur finansieringssynpunkt skiljer man ju inom förbundsrepubliken mellan tre slag av bostadsbyggande: offentligt understött, genom skattelättnader gynnat och fritt finansierat. Sedan några år skiljer man mellan två former av offentligt understött bostadsbyggande, den första och den andra stödformen. Den sistnämnda innebär en kompromiss mellan offentligt understött och beskattningsgynnat. Härigenom ges offentligt stöd i mera omfattning åt personer som friställer en med begränsad stöd tidigare tillkommen lägenhet (med begränsad storlek och offentligt eller vilkas årsinkomst med högst 40 % överstiger det relativt låga hyra) inkomststrecket för dem som är berättigade att erhålla finansieringshjälp enligt den första stödformen. Ägarlägenheter förekommer inom samtliga fyra kategorier av bostadsbyggande. Det fritt finansierade bostadsbyggandet med höga produktionskostnader och krav på höga ägarinsatser torde dock dominera produktionen av ägarlägenheter. Det framgår av det redan sagda att beskattningen av ägarlägenheter påverkas i den mån dessa representerar sådana delar av bostadsbyggandet där olika slag av skattelättnader medges.

2.6 Ägargemenskap och förvaltning

Såsom framgår av det föregående utgör innehavarna av ägarlägenheter en rättslig gemenskap med gemensamt ansvar för den fastighet av vilken de är medägare. Lagen innehåller naturligtvis bestämmelser om deras både rättigheter och förpliktelser. Här skall endast ett par synpunkter anföras. Ett problem är naturligtvis fastställandet av den grad i vilken var och en är engagerad. Svaret är av avgörande betydelse i flera sammanhang, inte minst när det gäller den gemensamma ekonomin. Lagen innehåller inga bindande regler för bestämmande av andelsförhållandet. En utgångspunkt för ägamas försök att så noggrant som möjligt bestämma vars och ens andel är i regel andelen i den användbara bostadsytan med skäligt beaktande av sådana värdefaktorer som läge, våningsplan o d. Enligt lagen är ägargemenskapen oupplöslig, dvs ingen enskild ägare kan kräva att gemenskapen upphävs. Detta kan inte heller krävas av en eller en konkursförvaltare. Å andra sidan finns hypotekslångivare en bestämmelse om att om en ägare förgått sig med avseende på sina gentemot de andra, kan dessa kräva att han avyttrar sin förpliktelser Frågan avgörs genom majoritetsbeslut som tillämpas i ägarlägenhet. där avgörandet förutsätter många fall, även om det finns angelägenheter att alla är ense, antingen genom sammanträdesbeslut eller skriftlig förklaring.

144 Bilaga E

Förvaltningen av den gemensamt ägda fastigheten och de individuellt ägda lägenheterna är naturligtvis av särskild betydelse. Lagen skiljer mellan tre organ härför: förvaltaren - en sådan skall ägarförsamlingen, det finnas - och ett valfritt förvaltningsutskott bestående av tre ägare och med uppgift att stödja förvaltaren i hans arbete. Dennes självständiga uppgifter, frånsett skyldigheten att genomföra ägarförsamlingens beslut, omfattar normala åtgärder vid fastighetsförvaltning. Vanligen inbetalar medägarna månatligen en avgift till förvaltaren att av denne användas till att bestrida alla löpande driftkostnader för lägenhetema och den gemensamma egendomen samt avsättning till en reparationsfond. Förvaltaren redovisar genom en årlig avräkning sin förvaltning och användningen av mottagna avgifter. Han skall också uppgöra en budget för det kommande året som visar storleken av behövliga avgifter. Både avräkningen och budgetförslaget skall godkännas av ägarförsamlingen. Under en lång period har förvaltningen inneburit ett problem som fått sin lösning först genom en lagändring år 1973. l de fall då ägarlägenheter grundats på initiativ av ett bostadsbyggnadsbolag har den tendensen gjort sig gällande att bolaget redan i samband med avgivandet till fastighetsmyndigheten av den sk uppdelningsdeklarationen, på vilken de senare köparna av ägarlägenheter inte har något inflytande, ger sig själv uppdraget att vara förvaltare på obestämd tid, ofta under den förutsättningen att åtgärden har oåterkallelig karaktär. I princip skall förvaltare anställas och entledigas genom majoritetsbeslut av ägarna. Den praxis som utbildats har under de gångna åren i växande grad framkallat kritik bland innehavarna av ägarlägenheter. Man har ansett att den resulterat i ett ensidigt förmyndarskap från förvaltarens sida som lett till beskärande på olämpligt sätt av ägarnas rättigheter. Krav på en lagändring har framställts, och år 1973 bland andra lagändringar samma år - ändrades lagen därhän, att uppdrag att vara förvaltare ej får avse längre tid än högst fem år. Uppdraget kan förlängas, dock tidigast ett år före uppdragstidens utgång. Endast om viktigt skäl föreligger kan en förvaltare entledigas.

3 Ägarlägenheter i Frankrike

PM utarbetad av byrådirektör Marika

af Winklerfelt

3. l Bostacissituationen

l Frankrike är ägarlägenheten en etablerad boendeform med relativt lång tradition. Lagstiftning för denna form av upplåtelse har funnits åtminstone sedan år 1938. Det totala bostadsbeståndet i Frankrike år 1970 på 16,4 miljoner lägenheter fördelade sig med ungefär hälften småhus och på vardera flerfamiljshus. Bland flerfamiljshusen dominerade hyreslägenheterna men ägarlägenhetema omfattade tillsammans med de s k andelslägenheterna, som i vanliga fall är en sorts övergångsform till ägarlägenheten, en dryg femtedel av lägenheterna, tabell 2.

Bilaga E 145

Tabell 2 Bostadsbeståndet i Frankrike år 1970

Antal lä- Andel genheter % i 1000tal

Småhus 8 358 50,9 ägarlägenheter 3 891 andelslägenheter l 702 därav HLM 334 övriga med statligt stöd 412 utan statligt stöd 956 Herfamiljshus 8 049 ägarlägenheter 1 130 andelslägenheter 625 därav HLM 38 övriga med statligt stöd 197 utan statligt stöd 390 hyreslägenheter 5 462

Det franska bostadsbyggandet har ökat mycket kraftigt sedan år 1968. Då påbörjades 434 000 lägenheter jämfört med 551 000 lägenheter år 1974. En stagnation har dock inträffat under senare år. Av den totala bostadsproduktionen utgörs ca 44 procent av småhus. Med hänsyn till formerna för finansiering kan bostadsbyggandet indelasi tre sektorer nämligen: - den sociala sektorn” med ett omfattande kreditstöd som statligt representeras av de allmännyttiga HLM-(habitations á loyer modéré) företagens byggande, ›- den semisociala sektorn med visst statligt kreditstöd 4 den fritt finansierade sektorn.

Som framgår av tabell 3 har ökningen av bostadsbyggandet främst ägt rum inom den fria sektorn. Inom den sociala sektorn domineras produktionen av hyreslägenheter men ägarlägenheterna har ökat sin andel väsentligt under de senaste åren. För den ”semisociala sektorn saknas motsvarande uppgifter men av den planerade produktionen för år 1975

Tabell 3 Bostadsproduktionen i Frankrike åren 1968 -1974 Antal påbörjade lägenheter i 1000-tal 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Totalt bmtadsbyggande 434 499 482 517 555 556 Sociala :ektorn - HLM

146 Bilaga E

förväntas närmare 80 procent utgöra lägenheter som är avsedda att upplåtas med äganderätt. För den fria sektorn saknas uppgifter helt.

3.2 Lagstiftning om ägarldgenheter Äganderätten till lägenheter är i Frankrike antingen grundad på ett gemensamt ansvar för de boende i en sorts samäganderätt (copropriété) vars villkor är fastställda i ett särskilt upprättat avtal eller på enskild äganderätt till lägenheten men med vissa gemensamma förpliktelser. Ägareförhållandet kan uppkomma på flera olika sätt. Ett sätt är att man genom ett direkt köpeavtal med en byggnadsentreprenör e d blir ägare till lägenheten i den takt den byggs eller först sedan den färdigställts. En annan möjlighet är att ägareförhållandet uppstår genom en omväg över en s k attributiv förening (Société dattribution) eller kooperativ förening (Société coopérative) som bildats för att bygga eller förvärva en fastighet. I fall när det är fråga om en ”attributiv förening är föreningen ägare till fastigheten i initialskedet. Den som är intresserad av att tilldelas en lägenhet i fastigheten tecknar andelar i föreningen i proportion till lägenhetens och tillhörande gemensamma utrymmens beräknade värde och erhåller därigenom medlemskap i föreningen. l regel blir han sedan ägare till lägenheten antingen i samband med att föreningen upplöses efter avslutat värv, vilket sker i de flesta fall, eller genom att han drar sig ur föreningen. En förutsättning för att medlemmen ska kunna bli ägare till lägenheten är dock att det inte är fråga om en sorts bostadsrättsförening där stadgarna föreskriver att lägenheterna enbart får upplåtas med nyttjanderätt. I en kooperativ förening kan den som är intresserad teckna andelar och på så sätt få rätt att köpa en lägenhet i fastigheten så snart den är färdigställd eller att bli tilldelad en lägenhet på samma sätt som i en attributiv” förening. l en kooperativ förening är det dock inte nödvändigt att teckna andelar i proportion till lägenhetens värde. Dessutom kan kooperativa föreningar inte upplåta lägenheter på annat sätt än med äganderätt. När det gäller HLM-företagen gäller vissa särskilda regler. Anmärkningsvärt är att hyreslägenheter som är minst tio år gamla på begäran kan försäljas som ägarlägenheter till innehavaren om denne hyrt lägenheten under mer än fem år. I övrigt kan HLM-företagen försälja ägarlägenheter direkt eller genom samma förfarande som kooperativa föreningar.

3.3 Finansiering och beskattning Finansiering av ägarlägenheter kan sägas ske i två etapper. Så länge lägenheterna är i en förenings ägo utgör hela fastigheten säkerhet för lån som föreningen upptar. En enskild medlem som behöver låna för att klara sina förpliktelser

Bilaga E 147

kan då inte själv inteckna sin lägenhet, däremot kan föreningen medge att lägenheten pantförskrivs som säkerhet för hans lån. När ägarskapet övergår sker en uppdelning av lånen och lägenheten blir inteckningsbar. Ägarlägenheter förekommer i större eller mindre utsträckning inom samtliga sektorer av bostadsbyggandet med hänsyn till formerna för finansiering. Det skulle leda alltför långt att här redogöra för finansieringssystemet i Frankrike men generellt kan sägas att för ägarlägenheter tillämpas kortare amorteringstider och högre räntesatser än för hyreslägenheter. Räntekostnadema är i gengäld avdragsgilla inom vissa gränser vid deklarationen, men ägaren behöver inte ta upp någon inkomst för värdet för sin bostad. Beträffande finansiering och beskattning av ägarelägenheter i flerfamiljshus överensstämmer reglerna helt med vad som gäller för ägda småhus. Det statliga kreditstödet som omfattar vissa räntesubventioner är behovsprövat och lämnas inte om inkomsterna överstiger en viss nivå.

-

Bilaga F Hushåll med bostadstillägg

en statistisk belysning

PM utarbetad av byrådirektör Jan-Erik Fahlander

av boendeutredningen har bostadsstyrelsen utfört en under- På uppdrag sökning av de hushåll som hade bostadstillägg för december 1974. För undersökningen inhämtades uppgifter från de sex i fråga om hanteringen av bostadstillägg största datacentralerna. Uppgifterna omfattar 249 kommuner, vilka både i fråga om antal kommuner och invånarantal motsvarar ca 90 % av hela riket. Bland dessa kommuner är Stockholm, Göteborg och Malmö. Undersökningens resultat redovisas i en tabellbilaga där tabellerna Al-AIZ avser barnfamiljer och Bl--B7 hushåll utan barn. Förekommande antalsuppgifter är uppräknade att avse hela riket. Enligt undersökningen skulle ca 580 000 hushåll ha haft bostadstillägg för december 1974, varav ca 522 000 barnfamiljer och ca 58 000 hushåll utan barn. Hushållen har i undersökningen genomgående uppdelats efter familjetyp (gifta, ensamstående), barnantal och boendeform (hyres- och bostadsrättslägenhet, ägt småhus, jordbruksfastighet, ingen egen bostad). För dessa hushållsgrupper har undersökts taxerad inkomst, bostadstilläggets storlek och bostadskostnaden. Vidare har för barnfamiljerna inhämtats uppgifter om fördelningen på tilläggstyp (endast statligt, statligt och kommunalt, endast kommunalt tillägg). Med kommunalt tillägg avses här både statskommunalt och extra kommunalt tillägg. Av barnfamiljema hade 16 % endast statligt tillägg, 59 % både statligt och kommunalt och 25 % endast kommunalt tillägg. För barnfamiljerna undersöktes också förhållandet mellan antalet boende och antal rum, exkl. kök (tabell A12). Enligt normen högst två boende rum, kök och vardagsrum oräknat, var ca 20 % av per barnfamiljerna trångbodda vid undersökningstillfället. Följande tablå visar medianinkomst och genomsnittligt bostadstillägg för de olika hushållstyperna samt dessas procentuella fördelning efter bostadskostnad under och över 600 resp. 500 kr för hushåll med och utan barn.

150 Bilaga F sou 1975:52

Hushållstyp Genom- Andel hushåll snittligt i % med bostadsbostads- kostnad/mån tillägg, kr/mån under över 600 kr 600 kr

Barnfamiljer

Hyres- och bostadsrätts-

500 kr Hushåll utan barn

Hyres- och bostadsrätts-

sou 1975:52 Bilaga F 151 A Barnfamiljer med bostadstillägg Tabell Al Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp och antal barn

391 600 130 500 522100

Tabell A2 Barnfamiljer fördelade efter sammanlagd taxerad inkomst, bostadens upplåtelseform och barnantal a. Hyres- eller bostadsrättslägenhet Inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 barn 3+barn Samtliga 129 600 113 700 53 200 296 500 % % % 11 13

b. Ägt småhus Inkomst, 1 000 kr Samtliga 193 400

152 Bilaga F

c. J ordbruksfastighet

Inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 barn 3+bam Samtliga 7 700 9 100 7 600 24 400 % % % %

d. Ingen egen bostad

Inkomst, l 000 kr Samtliga 7 800

e. Totalt

Inkomst, 1 000 kr 1 barn 2 bam 3+bam Samtliga 183 900 219 100 119 100 522 100 % % %

13 9 10 13 17 17 11 7 2 1

Bilaga F 153 Tabell A3 Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av barnfamiljer med bostadstillägg med olika familjetyp och barnantal Inkomst, l 000 kr Gifta Ensamstående 1 bam 2 barn 3+bam Samtliga 1 barn 2 bam 3+bam Samtliga 101 700 183 400 106 500 391 600 82 200 35 700 12 600 130 500

Tabell A4 Genomsnittligt bostadstillägg för barnfamiljer fördelade på familjetyp, barnantal och sammanlagd taxerad inkomst

inkomst, 1 000 kr Genomsnittligt bostadstillägg, kr/mån

l barn 2 barn 3+bam Samtliga a. Gifta

h. Ensamstående

c. Totalt

154 Bilaga F sou 1975:52

Tabell AS Procentuell fördelning efter bostadstilläggets storlek av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter boendeform

Bostadstillägg, Hyres- och Ägt Jord- ingen Samtliga kr/ mån bostads- småhus bruks- egen rättslägen- fastig- bostad het het 296 500 193 400 24 400 7 800 522 100 % % %

10 34 x! 14 20 ›-* 12 4 4

OOOOOOHHANMAL»

2 0 0 0 0 0

Tabell A6 Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter tilläggstyp

Inkomst, 1 000 kr Endast Statligt Endast Samtliga statligt och kom- kommunalt tillägg munalt tillägg tillägg 81 900 306 700 133 500 522 100

sou 1975:52 Bilaga F 155

Tabell A7 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp, barnantal och tilläggstyp

Familjetyp 1 bam 2 bam 3+barn Samtliga

a. Gifta Endast statligt tillägg 21 000 26 500 16 700 64 200 Statligt och kommunalt 43 900 92 100 67 400 203 400 tillägg Endast kommunalt tillägg 36 800 64 800 22 400 124 000

101 700 183 400 106 500 391 600

b. Ensamstående Endast statligt tillägg 13 800 3 100 800 17 700 Statligt och kommunalt 60 400 31 300 11 600 103 300 tillägg Endast kommunalt tillägg 8 000 1 300 200 9 500

82 200 35 700 12 600 130 500

c. Samtliga Endast statligt tillägg 34 800 29 600 17 500 81 900 Statligt och kommunalt 104 300 123 400 79 000 306 700 tillägg Endast kommunalt tillägg 44 800 66 100 22 600 133 500

183 900 219100 119 100 522100

Tabell A8 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter tilläggstyp och boendeform

Boendeform Endast Statligt Endast Samtliga statligt och kom- kommutillägg munalt nalt tillägg tillägg

Hyres- och bostadsrättslägenhet 29 600 205 000 61 900 296 500 Ägt småhus 24 700 97 500 71 200 193 400 20 000 4 000 400 24 400 Jordbruksfastighet 7 600 200 - 7 800 lngen egen bostad 81 900 306 700 133 500 522 100

156 Bilaga F sou 1975:52

Tabell A9 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter bostadskostnad och sammanlagd taxerad inkomst

Inkomst, Bostadskostnad, kr/ mån l 000 k r -300 300- 400- 500- 600- 700- 800- 900- 1000- Samtliga 400 500 600 700 800 900 1000

7 300 4 100 6 900 9 600 10 100 5 400 2 300 1 000 1 600 48 300 5 000 3 000 4 600 5 600 5 500 3 100 1 300 600 700 29 400 6 100 3 900 5 700 6 900 6 900 3 800 1 800 1 000 1 200 37 300 7 700 5 000 7 300 8 800 8 600 5 100 2 500 1 400 1 700 48 100 9 900 7 000 9 800 11 900 12 500 7 700 4 200 2 400 2 800 68 200 9 800 8 000 12 700 16 600 17 000 11 500 7 000 4 400 4 400 91 400 4 600 4 000 9 200 18 000 20 300 14 300 9 100 5 600 5 300 90 400 800 700 2 400 10 100 16 300 13 900 8 700 5 600 5 200 63 700 100 100 200 1 500 6 500 9 000 6 400 4 300 4 200 32 300 - 100 - 200 900 3 000 3 100 2 700 3 000 13 000

51 300 35 900 58 800 89 200 104 600 76 800 46 400 29 000 30100 522 100

Tabell A10 Procentuell fördelning efter bostadskostnad av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter boendeform _

Bostadskostnad, Hyres- och Ägt Jord- Ingen Samtliga kr/ mån bostads- småhus bruks- egen rättslägen- fastig- bostad het het 296 500 193 400 24 400 7 800 522 100 % % % 70

55 \O 10 24 16 11

oooo--w--aa

TahellAll Procentuell fördelning efter bostadskostnad av barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter familjetyp och antal barn a. Gifta

Bilaga F 157 b. Ensamstående

c. Totalt

Tabell A12 Barnfamiljer med bostadstillägg fördelade efter antal rum (exkl. kök) och antal boende *

Antal Antal rum boende 2 3 4 5 6+ Samtliga

1 100 100 100 - - - 300

12300 80600 194600 155700 61100 17800 522100

158 Bilaga F sou 1975:52

B Hushåll utan barn med bostadstillägg

Tabell Bl Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform

Tabell BZ Procentuell fördelning efter sammanlagd taxerad inkomst av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter familjetyp Inkomst, l 000 kr Gifta Ensam- Samtliga stående 6 500 51 700 58 200

Tabell B3 Genomsnittligt bostadstillägg för hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade på familjetyp och sammanlagd taxerad inkomst Genomsnittligt bostadstillägg, kr/mân lnkomst, Gifta Samtliga 1 000 kr

Bilaga F 159 Tabell B4 Procentuell fördelning efter bostadstilläggets storlek av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform

Tabell BS Hushåll utan bam med bostadstillägg fördelade efter bostadskostnad och sammanlagd taxerad inkomst

Inkomst, Bostadskostnad, kr/mån l 000 kr

11 900 19 000 16 500 7 300 3 500 58 200 Tabell B6 Procentuell fördelning efter bostadskostnad av hushåll utan barn med bostadstillägg fördelade efter boendeform

160 Bilaga F sou 1975:52

Tabell B7 Procentuell fördelning efter bostadskostnad av hushåll utan bam med bostadstillägg fördelade efter familjety p

Bostadskostnad, Gifta Ensam- Samtliga kr/ mån stående 6 500 51 700 58 200 % %

0 23 35 28 10 4

i länder

Bilaga G Bostadsbidrag nâgra

PM utarbetad av byrådirektör Marika af Winklerfelt

Inledning

l allt fler länder lämnas individuella bostadssubventioner i form av bostadsbidrag till olika kategorier hushåll med begränsade ekonomiska resurser. l de nordiska länderna, bortsett från Island, har bostadsbidragssystemen successivt vunnit en fast förankring som bostadspolitiskt instrument. l Västeuropa i övrigt är det främst Frankrike och förbundsrepubliken Tyskland som har väl etablerade bidragssystem. I den följande redogörelsen för olika bidragssystem ingår därför dessa båda länder tillsammans med de nordiska länderna. Huvuddragen i bidragssystemen redovisas först separat för varje land men har därefter sammanställts i en jämförande översikt där även Sverige medtagits. Vid jämförelse framgår att det trots vissa skillnader mellan de olika länderna ändå finns många gemensamma drag. För varje land redovisas beloppsgränser etc i respektive lands valuta vilket försvårar direkta jämförelser. Sådana jämförelser kan vara missvisande om man inte samtidigt tar hänsyn till skillnader i inkomst- och skatteförhållanden, bostadsutgiftsnivå m m de olika länderna emellan.

Danmark

Det offentliga stödet till bostadsförsörjningen i Danmark hade länge karaktären av en generell prisbegränsning som korn alla boende till godo oavsett deras individuella behov. År 1967 ville man skapa förutsättningar för en normalisering av bostadsmarknaden genom att införa individuella bostadssubventioner i form av ”boligsikring” till boende i hyreshus med låga inkomster och stor försörjningsbörda. Avsikten var att man efter en övergångstid skulle kunna avskaffa de generella bostadssubventionerna. Dessa förutsättningar har emellertid inte uppfyllts och fortfarande lämnas generella subventioner i form av räntebidrag vid sidan av boligsikring”. Nuvarande bestämmelser om boligsikring” återfinns i lovbekendtgörelse” nr 395 av den 20 juli 1974 och i ”lov” nr 478 av den 21 september 1974.

ll

162 Bilaga G

Administration och omfattning Bidragsverksamheten handhas i Danmark av kommunstyrelserna i enlighet med de regler och anvisningar som utfärdas av Boligministeriet. Ijuli 1974 erhöll ca 233 000 hushåll bostadsbidrag, vilket motsvarar ca 13 procent av antalet hushåll i Danmark (enligt 1970 års bostadsräkning). För budgetåret l oktober 1974-30 september 1975 beräknas de totala utgifterna för bidragsverksamheten uppgå till ca 600 miljoner varav Dkr, staten svarar för 350 miljoner Dkr. From den l april 1975 kommer statens andel av utgifterna inte att uppgå till mer än 40 procent medan kommunerna får svara för återstående 60 procent.

Allmänna föru tsáttningar Bidragssystemet omfattar alla kategorier av hushåll förutsatt att dessa bor i hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet som tillhör allmännyttig bostadsrättsförening. Boende i eget hem, ägd lägenhet eller privat andelslägenhet kan således inte få bostadsbidrag. För att bidrag skall kunna utgå måste lägenheten fylla vissa krav på bostadsstandard. Lägenheten får inte bebos av mer än två personer per rum, köket oräknat, om det inte gäller särskilt barnrika familjer. Dessutom måste lägenheten vara försedd med vatten och avlopp i köket, elektricitet samt ha WC i omedelbar anknytning till lägenheten.

Bostadsbidragets storlek Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen: a) hushållets sammanlagda inkomst b) bostadsutgiften c) hushållets storlek och sammansättning. Den bidragsgrundande inkomsten utgörs av summan av hushållsmed-

lemmarnas skattepliktiga inkomster enligt senaste taxering uppräknad

med ett schablonmässigt procentuellt tillägg baserat på den förväntade inkomstutvecklingen (för år 1975 utgör detta tillägg 30 procent av 1973 års inkomst). Vid beräkning av inkomsten bortser man dock från de första 5 000 Dkr av varje barns eventuella inkomster. Från den framräknade inkomsten dras dessutom 2000 Dkr för varje barn i hushållet utöver det första. Om väsentliga inkomständringar ägt rum sedan senaste taxering kan den förväntade inkomsten under boligsikringsåret istället läggas till grund. Det är den rena hyran, dvs exkl tillägg för el, värme och varmvatten, som ligger till grund vid bidragsberäkningen. Om hyran väsentligt överstiger vad som kan anses normalt för motsvarande lägenheter kan bostadsbidraget beräknas efter en lägre och rimligare hyra. Kommunen kan också avslå ansökan om bostadsbidrag eller utge sådant med reducerat belopp om hyran överstiger hälften av bidragssökandens hushållsinkomst och detta uppenbarligen är orimligt.

Bilaga G 163

Vid beräkning av bostadsbidraget kan hyran också reduceras om lägenheten är för stor i förhållande till hushållets storlek. Bostaden får högst ha ett boningsrum utöver antalet personer i hushållet, annars nedsättes hyran i förhållande till antalet överskjutande rum. Utgångspunkt vid beräkning av bostadsbidragets storlek är en för varje inkomstnivå fastställd lägsta hyra. Detta gränsbelopp är fastställt till 15 procent av hushållsinkomsten upp till 35 000 Dkr och till 25 procent av överskjutande inkomstbelopp. För att bostadsbidrag skall kunna utgå får hyran dock inte understiga 2 400 Dkr/år. Se närmare tablån nedan.

Bostadsbidrag kan således inte utgå om hyran är lägre än gränsbeloppet. Om hyran är högre kan bidrag utgå med 15 procent av hyran och med ett tillägg på ytterligare 15 procent för varje barn ihushållet under 18 år med vissa undantag. Dessa procentsatser skall nedräknas med l procentenhet vardera för vart intervall på l 000 Dkr varmed hushållsinkomsten överstiger 60 000 Dkr. Bostadsstöd kan därför inte utgå vid inkomster på 75 000 Dkr eller däröver. Det belopp som lämnas i bostadsbidrag får dessutom inte överstiga 2/3 av skillnaden mellan gränsbeloppet och hyran. För pensionärer och likaberättigade kan bidragsprocenten höjas. Dessa regler, som endast tillämpas när hushållsinkomsten är lägre än 35 000 Dkr, kan även gälla för hushåll med ett eller flera barn om kommunstyrelsen finner det motiverat. Reglerna innebär en höjning av bidragsprocenten enligt följande.

164 Bilaga G

Bidragets storlek är dessutom maximerat till följande belopp vid olika hushållsstorlek:

Hushållsstorlek Maximigråns för utgående bostadsbidrag, Dkr normala fall i pensionärshushâll och likabcråittigade

Om det beräknade bostadsbidraget understiger 480 Dkr per år bortfaller bidraget helt.

Exempel: Ett pensionärshushåll med en bidragsgrundande årsinkomst på 20 000 Dkr och en månadshyra på 400 Dkr erhåller 140 Dkri bostadsbidrag. Ett hushåll med två barn och en bidragsgrundande årsinkomst på 45 000 Dkr och med en månadshyra på l 000 Dkr erhåller 360 Dkri bostadsbidrag.

Ansökan och utbetalning Ansökan om bostadsbidrag görs hos kommunen. Bostadsbidrag utbetalas månadsvis i förskott direkt till lägenhetsinnehavaren om inte kommunen föredrar att betala till husägaren. Alla mottagare av bostadsbidrag får en gång årligen, per den l oktober, bostadsbidraget reglerat efter ev ändringar i beräkningsunderlaget.

Vántade förändringar Ett förslag till vissa ändringar i beräkningsgrunderna för bostadsbidrag har nyligen framlagts i folketinget. Målsättningen för förslaget är att försöka neutralisera den väntade inkomstutvecklingens inverkan genom att sätta beloppsgränserna på ett sådant sätt att samma relation bibehålls mellan hyra och inkomst för hushållen vid en högre inkomstnivå utan att de totala utgifterna för bidragsordningen ökar. Lagförslaget, som kan väntas bli antaget, kommer att gälla fr o m den l januari 1976.

Finland

I Finland lämnas individuella bostadssubventioner i form av bostadsbidrag men även i form av behovsprövade lån med förmånliga amorteringsoch räntevillkor. Vid sidan härav lämnar staten kreditstöd till bostadsbyg-

Bilaga G 165

gandet som innehåller vissa generella subventionsinslag. l Finland förekommer, liksom i Sverige, två separata bidragssystem, det ena för barnfamiljer och det andra för pensionärer. Det nuvarande systemet för bostadsbidrag till barnfamiljer infördes år 1962. Enligt beslut av finska riksdagen kommer bidragssystemet att förändras fr o m den 1 juli 1975 bl a för att utvidga kretsen av bidragstagare. Bostadsbidrag till pensionärer har funnits sedan år 1970.

Administration och omfattning De båda systemen för bostadsbidrag administreras separat. Bidragsverksamheten för familjer handhas av socialstyrelsen och kommunerna. Fro m den l juli 1975 kommer det centrala ansvaret för bidragen att åvila bostadsstyrelsen liksom före är 1971. Bidragsverksamheten för pensionärer handhas av folkpensionsanstalten. Under år 1974 utgick bostadsbidrag till totalt 46 000 barnfamiljer vilket motsvarar ca 3 procent av totala antalet hushåll i Finland. De totala kostnaderna härför uppgick till 59 miljoner mark. Staten svarar helt för dessa kostnader. Till följd av reformen av bostadsbidragssystemet väntas antalet bidragstagare öka till 175 000 och kostnaderna till 198 miljoner mark. Samtidigt erhöll 130 200 pensionärer bostadsbidrag till ett sammanlagt belopp av 120 miljoner mark. Kostnaderna härför delas mellan stat och kommun.

Allmänna förutsättningar Bidragssystemet för familjer har hittills endast omfattat hushåll med barn under 16 år som bor i hyresbostäder (dock ej vid andrahandsuthyrning). Fr o m den l juli 1975 kommer systemet också att i viss utsträckning omfatta barnfamiljer i ägarbostäder. På bostaden ställs endast det kravet att den är duglig att användas som bostad. Systemet har också utvidgats att gälla vissa andra hushållskategorier, nämligen barnlösa makar under 30 år som ej varit gifta mer än 2 år och vissa studerande som bor i särskilda för dem avsedda bostäder. Pensionärer kan erhålla bostadsbidrag oavsett boendeform.

Bidragets storlek Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen:

a) inkomsten b) bostadsutgiften c) hushållets storlek i relation till bostadens storlek. Bostadsbidrag kan inte lämnas om hushållet vid senast verkställda kommunala beskattning hade inkomster utöver en viss maximinivå. Principen för beräkning av bostadsbidraget bygger på att hushållet

l66 Bilaga G

självt skall svara för bostadsutgifterna upp till en viss fastställd grundandel, vilken bestäms med utgångspunkt i hushållens storlek och inkomster. Till den del de faktiska bostadsutgifterna överstiger denna nivå kan bostadsbidrag lämnas med 55-90 procent av mellanskillnaden. Bostadsbidrag kan dock bara utgå för den del av bostadsutgifterna som kan anses skäliga i förhållande till hushållets storlek och lägenhe tsytan. Det ankommer på statsrådet för inrikesministeriet att årligen fastställa grundandelens och bidragsprocentens storlek samt maxiinkomstgränser, migränser för bostadsutgiftens storlek.

Ansökan och utbetalning Ansökan om bidrag skall årligen göras hos kommunens socialnämnd. Bostadsbidraget utbetalas månadsvis i förskott, i regel direkt till hushållen.

Norge

I Norge har individuella bostadssubventioner i någon form förekommit under hela efterkrigstiden. Bostadsförsörjningen stöds i övrigt genom en omfattande statlig kreditgivning som tidigare innehöll vissa generella subventionsinslag. Dessa avskaffades dock år 1966. Bostadsbidrag lämnas i Norge i form av s k bostötte. Den nuvarande bostötteordningen” tillkom genom beslut av Stortinget år 1972 och trädde i kraft den l juli 1973. From den l januari 1975 har vissa ändringar och tillägg i bostötteordningen gjorts främst med sikte att anpassa beräkningsgrunderna efter inkomst- och kostnadsutvecklingen.

Administration och omfattning Bidragsverksamheten handhas i Norge av Den Norska Stats Husbank och kommunerna. Under år 1974 erhöll 87 000 hushåll bostadsbidrag, vilket motsvarar ungefär 7 procent av totala antalet hushåll i Norge. Totala kostnaderna härför uppgick till 141 miljoner Nkr, varav staten svarade för 106 miljoner och kommunerna för ca 35 miljoner. Fro m den l januari 1975 skall staten helt svara för utgifterna för bostadsbidragen. Bakgrunden till detta är främst att man vill uppnå en förenkling av systemet, eftersom utgifterna fördelades mellan stat och kommun på ett relativt komplicerat sätt. För år 1975 har totalt 187 miljoner Nkr anslagits för bidragsverksamheten.

Allmänna förutsättningar I Norge är bidragen avgränsade till vissa grupper av hushåll som bor i bestämda kategorier av bostäder, nämligen statsfinansierade bostäder uppförda efter kriget och övriga bostäder där förstagångsinflyttning ägt rum den l januari 1963. Dessutom omfattas bostäder som fr o m år

efter

Bilaga G 167

1963 upprustats med hjälp av statliga förbättringlån. Inom dessa ramar kan dock bostadsbidrag lämnas oavsett boendeform. För att bostadsbidrag skall utgå måste inom hushållet finnas antingen barn under 18 år eller person som uppbär folk- eller sjukpension eller annat understöd enligt den allmänna försäkringens bestämmelser. Ensamstående pensionärer omfattas även av bestämmelserna.

Bostadsbidragets storlek Bostadsbidragets storlek är beroende av tre faktorer nämligen: a) hushållets sammanlagda inkomst b) bostadsutgiften c) hushållets storlek och sammansättning. Bostadsbidraget skall täcka 65 procent av skillnaden mellan den faktiska bostadsutgiften och en i förhållande till hushållets storlek och inkomster beräknad rimlig bostadsutgift. För att bostadsbidrag skall kunna utgå måste den faktiska bostadsutgiften överstiga en viss miniminivå anpassad efter hushållets storlek. Därutöver är den faktiska bostadsutgiften upp till en viss övre gräns bidragsgrundande enligt följande:

Bostaden får dessutom inte vara större än som anges nedan för att hela den faktiska bostadsutgiften skall vara bidragsgrundande. 3 rum och kök för hushåll på 1 person 4 rum och kök för hushåll på 2 och 3 personer 5 rum och kök för hushåll på 4 och 5 personer. För större hushåll gäller inga sådana normer. För varje rum utöver normen minskas den faktiska bostadsutgiften med 10 procent. Den rimliga bostadsutgiften beräknas som en procentandel av inkomsterna och med stigande andel ju högre inkomsten är. Det är hushållets samlade inkomster som skall läggas till grund vid beräkningen med utgångspunkt i nettoinkomsten enligt taxeringen till statlig skatt före eventuella säravdrag. Som rimlig bostadsutgift beräknas 15 procent av den årliga inkomsten

upp till 12 000 Nkr för hushåll på l person upp till 16 800 Nkr för hushåll på 2 personer

168 Bilaga G

upp till 21 600 Nkr för hushåll på 3 personer osv med tillägg på 4 800 Nkr för varje ytterligare hushållsmedlem.

För inkomster utöver dessa belopp skall procentsatsen vid beräkning av den rimliga bostadsutgiften höjas med l/4 procent för varje intervall på l 200 kr tills utgångsbeloppet överstigits med 24 000 kr, då beräkningsprocenten skall höjas med 1/2 procent för varje ytterligare intervall på 1 200 Nkr. Se närmare tabell 1. Den rimliga bostadsutgiften kan dock inte fastställas till lägre belopp per år än: 1 400 Nkr för hushåll på l person 1 800 Nkr för hushåll på 2 personer 2 300 Nkr för hushåll på 3 och 4 personer 2 800 Nkr för hushåll på 5 personer och fler

Tabell l Benegning av rimelig boutgift. Årsinntekter (gjeldende fra Ljanuar 1975). Källa: Den Norske Stats Husbank.

38 400 43 200 48 000 52 800 57 600 62 400 67 200 39 600 44 400 49 200 54 000 58 800 63 600 68 400 40 800 45 600 50 400 55 200 60 000 64 800 69 600 Minste rimelige boutgift pr. år 1400 1 800 2 300 2 300 2 800 2 800 2 800 pr. halvår 700 900 1 150 1 150 1400 1400 1400 Maks. faktiske boutgift pr. år 8 600 9 800 11000 11600 11600 12 600 12 600 pr. halvår 4 300 4 900 5 500 5 800 5 800 6 300 6 300 Min. faktiske boutgift pr. år 1 600 2 000 2 500 2 500 3 000 3 000 3 000 pr. halvår 800 1 000 1 250 l 250 l 500 1 500 1 500

Bilaga G 169

Bostadsbidraget utgår med 65 procent av den del av hyran som överstiger dessa gränser för den rimliga bostadsutgiften. Bostadsbidrag kan emellertid inte utgå om hushållet inte samtidigt har bostadsutgifter som överstiger minimigränsen för den faktiska bostadsutgiften.

Exempel: En ensamstående person har årliga bostads- 4 500 Nkr utgifter på Årsinkomsten uppgår till 18 000 Nkr; den rimliga blir 16 l/4 x 18 000 Nkr 2 925 Nkr bostadsutgiften l 575 Nkr

Bostadsbidrag lämnas med 65 procent av skillnaden l 024 Nkr Ett hushåll på fyra personer har årliga bostadsutgifter på 10 000 Nkr Hushållets årsinkomst uppgår till 42 000 Nkr; den bostadsutgiften blir 19 l/4 % x 42 000 Nkr 8 065 Nkr rimliga l 935 Nkr lämnas med 65 procent av skillnaden l 258 Nkr Bostadsbidrag

Ansökan och utbetalning Bostadsbidrag söks hos det kommunala förmedlingsorganet för ett kalenderhalvår i taget. Hushåll som är registrerade som bidragsberättigade, genom att de tidigare erhållit bostadsbidrag, får förtryckta ansökningsi blanketter med post. Bostadsbidrag utbetalas förskottsvis för ett kalenderår åt gången. sker i allmänhet direkt till den som är bidragsberättigad. För Utbetalning där den bidragsberättigade har lån från egna hem och ägda lägenheter husbanken, sker dock en direkt avräkning mot de räntor och amorteringar som förfaller till betalning.

Frankrike

l Frankrike har individuella bostadssubventioner i form av allocations de logement” funnits sedan år 1948. Vid sidan härav lämnar staten kreditstöd och subventioner till det s k sociala bostadsbyggandet. Fram till år 1971 kunde bostadsbidrag endast utgå till barnfamiljer som fick familjebidrag men genom reformer av systemet åren 1971 och 1972 har det utvidgats att omfatta även andra hushållskategorier.

Administration och omfattning administreras genom samma organisation som hand- Bidragsverksamheten har övriga familjebidrag, nämligen ”Caisse Nationale des Allocations Familiales och dess lokalkontor. År 1973 utgick bostadsbidrag till omkring 2,1 miljoner hushåll, vilket

170 Bilaga G

motsvarar ca 13 procent av totala antalet hushåll i Frankrike. De totala kostnaderna härför uppgick till 2 100 miljoner francs. finan- Bidragen sieras dels genom en arbetsgivaravgift av utbetalda på 0,1 procent arbetslöner dels över statens budget.

Allmänna förutsättningar

Bidragsystemet i Frankrike omfattar vissa huskållskategorier nämligen: personer med ett eller flera barn, h person som försörjer och bor samman med förälder över 65 år (eller över 60 år om denne ej är arbetsför), person som försörjer och bor samman med förälder, barn eller syskon som ej är arbetsföra på grund av handikapp, gifta makar under 40 år utan barn som varit gifta mindre än 5 år, w personer som är minst 65 år (eller minst 60 år och ej arbetsföra), handikappade och ej arbetsföra personer på minst 15 år, - under ungdomar 25 år som arbetar och inte bor samman med sina föräldrar.

Undantagna från möjligheten att erhålla bostadsbidrag är således

a) arbetsföra makar utan försörjningsbörda för barn eller annan person och som varit gifta mer än fem år. b) ensamstående arbetsföra personer mellan 25 och 65 år.

Bostadsbidrag utgår oavsett boendeform under förutsättning att bostaden fyller vissa standardkrav. Lägenheten måste ha en viss minimiyta enligt följande:

Hushållsstorlek Lägenhetsyta, m2 (inkl kök, badrum rn ll utrymmen)

Pensionärs- och ungdomshushåll ensamstående 2 personer (För ungdomshushåll tillkommer 7 m2 för varje person utöver två. Dessutom får bostaden för dessa hushåll ej överstiga 40 m för en person eller ytterligare 30 m2 för varje person därutöver). Övriga hushåll hushåll utan barn på 2 personer 3 personer 4-5 personer 6 personer 7 personer 8-9 personer lOñll personer (och för varje tillkommande grupp på 2 personer 10 m därutöver).

Bilaga G 171

Förutom kravet för att erhålla bostadsbidrag på en viss minimiyta bostaden måste vissa sundhetskrav och ha tillgång till gäller att fylla dricksvatten, WC och möjligheter till uppvärmning. För pensionärshushåll kan undantag beviljas från dessa krav.

Bidragen storlek

För att bostadsbidrag skall kunna utgå måste bostadsutgifterna överstiga le minimum, som utgör en viss andel av en viss miniminivå, loyer inkomsten och varierar med hushållets storlek och sammansättning. vid olika inkomstnivåer uppdelas hus- För att fastställa minimihyran hållsinkomsten i fyra intervall (R 1, R 2, R 3 och R 4), för vilka olika Den månatliga minimihyran beräknas enligt procentsatser tillämpas. formeln:

_0xRl+l5xR2+25xR3+34xR4

Lmin 100 x 12

De fastställda inkomstintervallen för hushåll av olika storlek framgår av följande tablå:

Hushållets sammansättning lnkomstintervall och procentsatser

2 500 2 500# 5 000 5 000»l0 000 10 000 Makar Hushåll med försörjningsbörda 3 500 3 500- 7 000 7 000-14 000 14 000 för 1 person Hushåll med försörjningsbörda 4 500 4 500- 9 000 9 000-18 000 18 000 för 2 personer Hushåll med försörjningsbörda 5 500 5 500-ll 000 ll 000-22 000 22 000 för 3 personer

Hushåll med försörjningsbörda 6 500 6 500-13 000 13 000-26 000 26 000 för 4 personer Hushåll med försörjningsbörda 7 500 7 500-15 000 15 000-30 000 30 000 för 5 personer Hushåll med försöijningsbörda 8 500 8 500--17 000 17 000-34 000 34 000 för 6 personer

Hushåll med försörjningsbörda 9 500 9 50049 000 19 000n38 000 38 000 för 7 personer

beräknas med varierande andelar av skillnaden mellan Bostadsbidraget den faktiska bostadsutgiften och minimihyran. Den faktiska bostadsut-

giften beaktas dock bara i den mån den ligger under en viss maximinivå,

det s k hyrestaket enligt nedanstående tablå:

172 Bilaga G

Bostadstyp Ensam- Makar Hushåll med försörjningsbörda stående för:

l pers 2 pers 3 pers 4 pers

Hyresreglerade lägenheter 260 280 315 350 Övriga hyreslägenheter och efter den ljuli 1974 färdigställda lägenheter med äganderätt” 290 340 365 390 440 500 a l-ör tidigare fardigställda lägenheter med äganderätt varierar hyrestaket efter fardigställningsår.

Bostadsbidraget kan utgöra högst 90 procent av det bidragsgrundande beloppet när inkomsten är noll francs. Procentandelen fastställs (K) enligt följande formel:

hushållens beskattningsbara inkomst K = 0,9 - 60000N

Värdet av N, som varierar med hushållets sammansättning anges i nedanstående tablå:

Ensamstående Makar Hushåll med försörjningsbörda för 1 person Hushåll med försörjningsbörda för 2 personer Hushåll med försörjningsbörda för 3 personer Hushåll med försörjningsbörda för 4 personer Hushåll med försörjningsbörda för 5 personer Tillägg för varje ytterligare person

Exempel:

Ett pensionärshushåll på två makar med en beskattningsbar inkomst på 10 OOO francs och en hyra på 300 francs erhåller bostadsbidrag på 143,05 francs/månad. Med samma hyra men med en inkomst på 15 000 francs skulle bostadsbidraget utgöra 34,34 francs. Ett hushåll med två barn med en beskattningsbar inkomst på 13 000 francs och en hyra på 320 francs erhåller bostadsbidrag på 180,15 francs/månad. Med samma hyra men med en inkomst på 20 000 francs blir bostadsbidraget 50,5 francs.

FYJ/tmingsbidrag

Hushåll som flyttar till en bättre bostad som berättigar till bostadsbidrag, kan få särskilda flyttningsbidrag, ”primes de déménagement”. Detta bidrag täcker i princip kostnaderna för flyttningen om dessa ej överstiger följande andelar av en viss basinkomst (490 F år 1974): 100 av basinkomsten för ungdomshushåll. 200 % av basinkomsten för pensionärshushäll eller hushåll med 1 barn.

Bilaga G 173

220 % av basinkomsten för hushåll med 2 barn och sedan med ytterligare 20 % per barn (eller boende därutöver).

Ansökan och utbetalning Bostadsbidrag och flyttningsbidrag söks hos den lokala försäkringskassan för familjebidrag. Bostadsbidraget utbetalas månadsvis i förskott och i regel direkt till hushållet.

Förbundsrepubliken Tyskland

I Förbundsrepubliken Tyskland lämnas individuella bostadssubventioner i form av s k Wohngeld”. Detta system infördes år 1965 men har sedan dess utvidgats och förändrats i olika omgångar. Vid sidan härav lämnas offentligt kreditstöd och subventioner till det s k sociala bostadsbyggandet. De nuvarande bestämmelserna för bostadsbidragen återfinns i Zweites kungörelse av den 14 december 1973. Wohngeldgesetz” enligt

Administration och omfattning administreras av delstaterna i enlighet med de Bidragsverksamheten riktlinjer som dragits upp av Bundesministerium für Raumordnung, Bauwesen und Städtebau. Vilka myndigheter som lokalt är behöriga att handha bidragsverksamheten avgörs av delstaterna. År 1974 uppgick antalet hushåll med ”Wohngeld” till 1,57 miljoner, vilket motsvarade ungefär 7 procent av samtliga hushåll. Utgifterna härför till 1,47 miljarder DM. Hälften av kostnaderna för uppgick bidragsgivningen bestrids av delstaterna och hälften över den federala budgeten.

Allmänna fömtsáttningar Bostadsbidrag kan utgå till alla hushållskategorier oavsett boendeform och bostadsstandard. Till hushållet räknas make/maka, förälder och barn samt även nära anhöriga, som syskon, svärföräldrar etc.

Bidragets storlek Bostadsbidragets storlek bestäms av tre faktorer nämligen:

a) inkomsten b) bostadsutgiften c) hushållets storlek.

Bidragsgrundande inkomst är den s k familjeinkomsten, som utgör summan av årsinkomsten för alla till hushållet hörande familjemedlemmar beräknad på grundval av inkomsterna under senaste sexmånadsperiod och efter avdrag av vissa bestämda belopp. Avdragsgilla är kostnader

174 Bilaga G

o

mu

05.:? ._85

om

uoE -C00 omm omm mmm mmm ovm mmm omm mmm mmv

o.. 2 3

å: E5 så m os.

3=» män_

-35 oc...? somzu

om

möE

om

.coo -mms mmm mmm mmm omm ovm mmm omm mmm omm omm

mmm

.o G

mmmm

o m

mo

moumäom små: 93:8 0:53 somna mmm mvm mmm mmm mmm oom omm

om

.sou ma: mmm mvm mmm omm mmm

ä S

:S: E..

mmmmimmmm

Es

.wmmzmm uoE 0:5? 582m. mmm mmm mmm mmm ovm omm omm oom

om

-too -mus mmm mmm mmm omm

2 G mo mo

mo

monmümom usa: .sou ma: 25m? :omsu mmm mvm mmm mmm mmm oom mmm omm mvm mmm omm mmm

å :H 2

:S: v3

o

.o

os...? :omg omm omm omm omm omm oom

om

nu.: -zoo ma: mmm mmm mmm mmm omm

2..

mvm

E3 G

Imvmm

mmmm

E5

.mmmzmm möE 25m? §26 mmm mvm mmm mmm mmm oom mmm omm omm omm

E.: mm om mm

-zoo ma: mo mo mvm mmm

.oneoän

mm

mo

mouwäom usa: .zoo -mms 08m? såå mmm mmm mvm mmm mmm mmm mom mmm omm mvm omm

mm ä

mm :S: E5 mmm

o

mo

08:3 näsa omm omm omm

om om

nu.: -sou -mms EB mmm mmm omm omm mmm oom mmm omm mvm S

E

mvmm

o

m E5

-mmmzmm 08.:? 282.. mmm

mm

to.: -zoo ma.: mmm mvm mmm mmm oom mmm omm mvm omm omm

om

mmm

å mo o

EE..

Ezmom

En_

c mo

.ovmäom så? 05.:? _mowzn

om

so.. :E: .zoo ma: E.. oom omm omm omm o: omm omm omm omm omm

:ecâzwvewâ

:o

.ånga .nämen .närma 59% êøsu

mmm mmm mmm mmm 3a

ä

v2: ooo ooo ooo ooo ooo

.Gm

movxooc

.se :oo ...oo

mmvlooo mmvlooo

:oo .to

mâuooo mmvlooo

oom oom oom oom o.:

caEEox

_saümqüs

ooo ooo ooo ooo ooo

.oäwnasuas

m :§5 oom oom sus. oom oom Små: oom oom 50:: oom oom aus. o.: oom

auåaâm

coca

möE möE möE

-så

_ozoäua _ocoâua 5:023

m

uucømaeâam

å

-mmmmzmmzz _Homes_

så_

E23: :§2: :§8:

2:;

mms.:

m

:Så

m v

Bilaga G 175

för intäktemas förvärvande, vissa skattefria förmåner, barnbidrag m m samt ett schablonmässigt belopp på 30 procent för skatt och försäkringsavgifter. För att bostadsbidrag skall kunna utgå får den bidragsgrundande inkomsten inte viss Den är 800 DM/månad för överstiga gräns. ensamstående och ökar med 200 DM för varje ytterligare familjemedlem. beräknas endast för den del av bostadsutgiften som Bostadsbidrag en viss fastställd maximigräns. Maximigränsen stiger med understiger hushållets storlek och varierar dessutom mellan orter av olika storlek, bostäder under olika tidsperioder och mellan bostämellan färdigställda der av olika standard. (Se vidare tabell 2.) Bostadsbidragets storlek beräknas dock på hela bostadsutgiften om den ligger under denna nivå.

Exempel: En ensamstående med en beräknad månadsinkomst på 310 DM och en månadshyra på 110 DM erhåller 57 DM i bostadsbidragsgrundande bidrag. Ett hushåll på fyra personer med en månadsinkomst på 770 DM och 96 DM i bostadsen bidragsgrundande månadshyra på 250 DM erhåller bidrag).

Ansökan och utbetalning

Ansökan om bostadsbidrag görs hos det på orten ansvariga organet. utbetalas och direkt till den Bostadsbidraget i regel månadsvis i förskott som är bidragsberättigad.

176 Bilaga G SOL 1975:52

:s

uwC©

ä

.mohnxd

2a

:mâuâwmmuumn

:nwä

.mzaEdoEzmm

:E

_saa_

:mamman:

:ummmzzmuåmom

E.:

.:=Eoä_:_Ewou:=m

ü.

så_ näsa

E3 .å om

EE

.ucmtazñ _gäêoz :anoäam mmzamwzuø

om

96:a Esa :wmoäzmm ^v›m_. 222%

o:

82 S; E: :am

:Emcâêom

:E n :å:

.bazmcoacom

:n: .ä

så:

oc

Bncossz

:oo :o

uoäoämxo_

:enn:

:E

532m

303.821...

mcocmooz zêägaewm

Eocuw

C_

åmâumâmmuun

...å

025.59.: moaêøam

å.

mEEmm EoEuwo_ omzmu

:oo o.:

^m›m_0 G83

2.2 mun män §m_ m 20D :av

:oäEoxi

:Emm å

.micsåEo

.en

.mmiuxmüâ

:v92

:uøcäømmwaäxn

.R

2§5EEoxmuwü wmwzsmvaumon

:obââäom

-å Q.

an.:

.omcmwäob

ucöcsEEov_

00m :a á

mm

wmmäävmä

:omäbâmmuwäom

oc_

.22

wwâzmumä

m»

ENCSEEOV_

Unt.:

amzêm

EE

awiå

§32.:

:oo

2:583_

:oo .sm

mEommS_

:c

023%

â.

oov

_

mom_ 95:a .§3 :§22 GS: :§12

3.2.2.:

E An: :oo C_ S.: & öv_ C2 0C _ 3

.coüzwøåo

muocüäåmmmâzn

ä

22:a .E02

uoårnamwmåi.

._

;oo :oo

_omâwozxz 322-03_

_maa_

§2 ax.

mnmiouuämm

:ämm

:oxcmnms:

00C

.osizzsäa

acuocøE

.EE

såsom

§52

229.5 ;sam :A05

§2

?SC

as

S: 5 C. 03 .sm

C :oo :m:

.E

5,.

:§23

2220:28

§52_

å

uchäsêêov_

wäoäuaumem

ä.

müuêumaom :ummEmuchmn

.Egon

:uwöbâmmunñom

Eämämmmäñ

-m=o_w:omu=o.._

;_2350

000 .EE

:En:

m5

0:25; :oâmäå

E0 :z m om

Noa

S. :å: :å

e :oo E 022 C

mEuuE:

.sååå

...EoEoEEmHmon

:uêoäxmømmäxa

m2 å

omCBFCEmH

§52_

wcöczEêox

:E 00

_wiowaiêmzom

1.::

á

:u

wçcäwäom

:mEêoxüâ

000 .as

xumêcuø

o..

u?

_SEEov_

.x

:§05

å Nbm_ :oo mmm oz: Qom

0020:9_

2 80 22m

maine:

3:205 omtgm

:m:

:m:

05m

:m C : å

853m

:oo

.asus 3285

CuEBmå

atom_

.w

oCESEEma

.Hasses .åoâwuuuxn

.Q

mszzaxso

:ouonEam

COMHFSEEEU

:Emzâêom Eaobøwmxwmå EOSWSEFÅEUG..

å

Exokøwaäum

0:25; :så nämna :§22 .omusm

am:

mousä_

:m:

dmzwz: mocka.:

exe

C

C å. än e

.mäbuâ

uoEuOmoUCoOD .om8mv_m=w:m=:

miååäu: »Eåfmumon

.uâzvâ

a= m= :o: :omE :nME

:o

u.:

åkm

am -ä

u: Eow

:mås:

-Emm

uxaE

-Sonia

:o 8

E3 mo

=m:m=:mEoum:=

EOm

-omo:3_w:w:m::

:E020:

BmwE

.o

.wwiâuoüâ

:oo

:OEÃCQUCQOD

Am :ä:

:EEE

:m

ovcomamEuêo

uuE

ä?

:oâoa

mm

:ovåmo:

wEEwmEmE

5.:

E3: HNXNE :v10:

.BE

oåbiaum S830: :ouåmom umüâoå

ä?

a= .Bi nä.: Saw :S: §5: :såå sågs uuuorzä 22 .Bm

3 :o am.: S»

:uno

amkâoma:

S_ :a:

?SS

:om :ä: -..g

:S:

Eason...

.w

:omåom

så

-ana :omm:

5b

.anses

:oc:

Hm om :oc

äââmuaaomcom

UOE .EE

macmømaøn

:a

:B35 :mås:

N

.oeâaaam

m ä

?SC

:m: nu ö:

8a

oämE :Emo:

0:23:20

EEE: :EE

Esämø:

EE

aEEEEox

a=

:W533: uOUGS ?Eos

å

:uEv

ummâäiüm

.Eau

mm:

än :oo :ä: ...w _ :ä: 53m

:Saco:

com

ö: å

CBEEOV_

...T

omiøå CT_ :umE

E mv _ Adm S_ a_ Am: s_ e_ u..

:E: :ä :o:

:min:

Aovñuwømåmå.

uaåon

:xcamv:

Bum

:ä:

Cøwåmâuwo:

wñååüwo:

:ovåwo:

§5_ wlv

amzâmêâw

:w _ TN

:oE

:aåsâuwêâäom

:m

äsbouuñåoo:

0:53

m: :m: å ö..

ma?

Esa:

:a

5:030.:

.BE

:måna

:o: :o:

:owE

ä_

22 .oxo 5:a: 50.13 .Bb :m5

:S s .am m. v w

:å:

3:30.59

-Eoxoumu

:ä: m

-..så :SHE

aeåcoog

ä_ .um nä., :m :v23

:oE

AunEowamEäE

mååñümo:

-zum

:EEE

.uouoêomwaoäm

-m=:m._w:o_m:om

-oaäww

0: :w

8a

GDEBEEOv_

.ae :oo 3:_ .EE

muo=m:w=:

:å:

mmm?

mmmiâ:

:mås:

Eow

msec

.asså 3:50:

Ewüáwå

323m

:oE

3:5_

om_ s.. om_ :sm u=

nå? E8

:otøä

å: .Hm

:EET: E C C_ C C_ :v9: :oE å

.E

as:

:§3

0980:

_

8:5. E.:

.:›:.E=a

:om

:S5:

-o:3_m=w:w=:

N m

mEåtE

.:o.o::omw_mo§: -Eomwäzmuwuaawon

:.33

EE

.Ghasemi

:m :m

C :

.EE

:E555:

:oE

xäEåø .gaia

E.: EE

:Se: :E88 w= :arom :§0

2 _m_ :om _m_ :åäö

.s

E8 å

.ââs

ä

nå.

www:

.äwaåunpmoa

:u

:uuåEumvioämmaå

.B

-umåztbuz

-asus :D325

S2

:uvxuntäwmwsäñc:

:EEE

:zñømuaä:

xxzommääåwåsh

:m:

?En

å

vxaunäâwåmom

?Eåüen

uoEoäämwaE

:S:

:_9538

å

gmêgoxwuamom

u

:u:

Paus §52_

maSâEo

.så

ok»

:sååå:

så: »anamma

_

E8 »sus E35 maxi.: ovåv

= u? :o: :3

178 Bilaga G

E08

0088000 E

-00 .00

-›0

8:0 .on 8800 E

;§8

02.050 .00000008

_000Em

.0000000008

800m

-00WE0

ä

ä

00.0 00000

080000_0_80m

0000.0 mm 088.5 om

.öâmumqâå

00:08:00.0..

:0

6000.8? 000003000

000 00

800038 0.000088 800=m08:m 000008000

0005 830m: 030008 000000

000_

.i 0: 00mm_ å mü0 0500 00.08 ä... 300.8

00m 000_

in: ›0

.0008

800000 .E3350

.§0

.80000008 0000008

00.80.:

0080.00_ 800300 00000.? 0.000008

.8m0_0:«0_800

0850010_ -8m0005

0000008000000 .mE0E0w›mm=

5080080002800..

8000000800 80008800

8050.0_

088? 000

...000000000 008005032

E08 0000

0000088_ _8000004

.m

m80000: 8.00.0080:

20a

2:0_ 00.0 00E 00mm_ 0005

000 03 _00 0.0_ E8 000 0.05 000.0 000m

0050:

S_ .im .50 82

.000000000

:än

00m200EEw8

00:0

.0008 .0008

.000000 8080.0_

08: 8?

0000_

2000:0000

00m?

2008085002_ 8020028000

_R08:0800800m._

80m0m0âE

0m0_

00:0 000 .0_.=0›

_0

88 ä 3

8000000800.. 0280000000

000 m

.00 5.5 00m 0

0m000›m

.0

0000.20 0000:00 8.30.00. miöxâ

2..._ 000.0 0:3 00000

00:? 00:5.

0000 E0 000m 000 ._00 3_ .00 .Em a. 008 O_ e: m: e_ 0883

._00

0000029 00000§

000 08 EZ

.00800008

-8:_._8008000-_

0850x5050:

00000=0›80000..0

00.2 .ä

8900:0200

§2

...a

8:0

0000:

.80080083

000 0=»

m §2

8 E0

000 000

8000000000 0080000332

00.82_

0080.00.00,_

H 0 ._00

830.280:

E0 0.0 8..

0m00Z 0000000 0000.5

._00 00.0

0m0_ 002.00: 000 så um :m: 00m å.. ._00 0.00 :m 50800 2 å 00:0 2.02 00000

005 L008

-00 0,”.

:m 080.0 -..008

0080M00

.E08

L:

03m L000_

0000:

-0000800 0800003_

000x808E00E_

E8

.000=8028om

E08

00mm.:

m:m:0

8020M02.: 0000:200

000 :w

0w0000._m

8000002858_

um08 0:008 _0000

0000080m 8000.23:

000 E08

0.0_

00mS0uE

0m0_ ›80_

80800 D_

200805:

0020?_

å

En_ 00:08 000000

.0

800m 00:00

C 000

00.5 0008

D_ _

00 0.0_ C A: 000

-0› -..S -E -mmE 0. 80 .50

000:...

.0500008

.E08 2 000 000 -_00

000 ..._80

:u

000_ ._05 08

0000003080030 -8m0_0:00_800

ä:

0:005:

m

0000:0000..

-8500800

a.

000_

000.=m0:80880m

á

8080.0_

03800000_

0020008000000_

-850800

0008000 0m0800›0

000000000 05:00:00.0 000800002_ 0003000000

00.5:

01000000 008800000_

.ä

0000000m 8005080: 5000:2:

UB mm å.. _

08:08:_

.ä

0.000 00mm_ 0080008

E .000 00 3. ä .00 v5 av .80 000 00.00 000 _00

§0

-E0 .åk

:a

.8m=.::8:ä:

»Q

-00582

00=§=§80E0E

:§8

.SE0380000885 80.05.5000: 8=0bm.E..x.§ 0250800808800

Ekåtaä,

&

38m.: 8003 008.000 0005.3: 085000...

800 000

Bilaga G 179

.05

50.. .on

0.050.355..

5005 -5000

50050...

.20

505.550..

...5

.

00m

0.503.505;

s.. .

002.552...

5053.5.

0550000050050 520050550..

›0

.25

.055 500 .5.

5050m 00.0.5505 .E5055 200.050..

050.550.. 350.050..

50.005...0.0 :5=55.5.5

.

m..

0.05050.50›

5055350500000.

58:50.05..

›0

05.50.5050. 050005505 3005.05. 050500500 5050500. 0.›0.005w2

.0m05

0055.50 .005 5500 50:05 50.50.: 000.

. . ...5

5a..

5050m

-05 .50 ›0

300.050..

00...0

5000.. .5.5

...5

005..:

.05 .0›

050.050..

0505055550..

.

02.580 0555000

...0

50:05 50..05 3.05.50

53:50.05.

5055350505005. 5055350505005

5058.5.

505000.

30 ›0

50555500. 0.050552

...055

.

.05505505 50.55.5055

50m.

0503550... 030.050..

.50 0.0

00520 0.0.5050 5.005.

.

C 00:50 A.. 5.0. 00.› A0. 0500. ...a S. 0.05 om 50%.. 500 A.. 5050.5

.50.

-...50 50.0 500

5050m

.

.0505005005

.055

0050:5505

.50

-å

›0

.050005000

-_0525

...050

å

...5

500 .002

80 00 .

5500:5505..

.0520205

...0

0503550... 00005505. 00.0.5505 0050:5.. 050.555 005055.

._0555

0050 Z . 0053.0 00.000 50.005 505.5 5.5.5 5.0 59.0 50.8

50:.

-05...0.0

-0.050.05.5m

5.05.

...005

...m5=0.005005

.055

5055050055.

50 ›0 .

5000505.

500..

0.050.05=5m0w05.0.5

505005.

0.050050...

å ...5

50..05

055.

300.050..

50505055.

050505055 A..

5003 om..

550.5...

50.05..0 50:55

.0

50%. 05...

-0500005

.055 505

.58 ...0

00555505 50.55.0505

»555050505500

-55 0

5050055.

0503555550..

.

.000520

0.05.52.

50 8.0 .n

500505.

=m..0=505w50.050m

.0002

.50 55...

0550:0055...

›0 ...5

0.5.0552. 3005.0... 0.050.053» 0.500552

0..

00.050.. ...M55 .0.0.5o50 50.005

50350 5005 5500 0.0 500 .005 300.0 50.05

5555050055 0.00.5555 05:50.05.:

Bilaga H Normerade kalkyler över

olika hushålls hyresbetalningsförmåga

PM utarbetad inom utredningarnas sekretariat

l Inledning

l bilaga 9 av betänkandet Solidarisk bostadspolitik (SOU 1974:18) redovisades vissa kalkyler för att belysa de ekonomiska förutsättningarna för hushållens bostadskonsumtion. De byggde på antaganden om förhållanden som gällde år 1972. Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna har nu med samma teknik belyst situationen år 1974. Antalet hushållstyper som medtagitsi kalkylerna är fler än förra gången. Valet har emellertid inte gjorts med andra anspråk än att belysa verkligheten för några vanligt förekommande hushållstyper.

2 Kalkylförutsättningar

2.1 Hushâllstyper Kalkyler har gjorts för följande hushållstyper: l. ensamstående förvärvsarbetande utan barn 2. ensamstående ålderspensionär 3. ensamstående förtidspensionär med hel pension 4. ensamstående förtidspensionär med halv pension och visst förvärvsarbete . ensamstående med studiemedel utan barn . makar, en förvärvsarbetande, utan barn . makar, två förvärvsarbetande, utan barn . makar, båda ålderspensionärer . två vuxna, båda med studiemedel, utan barn .två vuxna, den ena med studiemedel, den andra förvärvsarbetande, utan barn . ensamstående förvärvsarbetande med ett barn under 10 år . ensamstående förvärvsarbetande med ett bam i åldern 10-15 år . ensamstående med studiemedel med ett barn under 10 år . makar, en förvärvsarbetande, med ett bam under l0 år . makar, två förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år . två vuxna, båda med studiemedel, med ett barn under 10 år

182 Bilaga H

. två vuxna, den ena med studiemedel, den andra förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år 18. makar, en förvärvsarbetande,,med ett barn i åldern 10e l 5 år 19. makar, två förvärvsarbetande, med ett barn i åldern 10-15 år

20. makar, eniförvärvsarbetande, med två barn, därav ett under 10 år och

ett i åldern 10-15 år 21. makar, två förvärvsarbetande, med två barn, därav ett under 10 år och ett i åldern 10-15 år 22. makar, en förvärvsarbetande, med tre barn, därav två under 10 år och ett i åldern 10-15 år 23. makar, två förvärvsarbetande, med tre barn, därav två under 10 år och ett i åldern 10-15 år

2.2 Utrymmesstandard och bostadens pris Kalkyler har gjorts för två alternativ beträffande utrymmesstandard. Det ena, den s k norm II, bygger på förutsättningen att det inte skall bo mer än två personer per rum, kök och ett rurn oräknade; för enpersonshushåll godtas dock ett rum och kök. Det andra, den standard som utredningarna nu föreslår som riktmärke för bostadsplaneringen för de närmaste åren, l l utgår från förutsättningen att det skall bo högst två vuxna per rum, att l varje barn skall ha ett eget rum och att kök och ett rum skall vara fria från sovplatser. Med dessa förutsättningar blir kraven på lägenhetsstorlek för de olika hushållstyperna följande:

Hushållstyp Lägenhetsstorlek enligt norm ll den av utredningarna föreslagna standarden Ensamstående utan bam l rk 2 rk Två vuxna utan barn 2 rk 2 rk Ensamstående med ett barn 2 rk 3 rk Två vuxna med ett barn N 3 rk 3 11: Två vuxna med två bam 3 rk 4 rk Två vuxna med tre bam 4 rk S rk

Priset för dessa bostäder har angetts enligt två alternativ, båda avsedda att spegla nivån i nyproduktionen. Enligt det ena (alt l) är priset år 1974 detsamma som inflyttningshyran år 1973 i en lägenhet av motsvarande storlek i ett allmännyttigt bostadsföretag. Enligt det andra (alt 2) är . priset 10 % högre. Inflyttningshyrorna år 1974, som blivit kända först sedan kalkylerna avslutats, ligger mellan de två alternativen. Varken år 1973 eller år 1974 har dock uttagits hyror som gett full kostnadstäckning för företagen. , Med de redovisade antagandena blir priserna i de olika lägenhetstyperna följande:

Bilaga H 183

2.3 Inkomstfördelning mellan makarna I hushållstyper med två förvärvsarbetande vuxna har hushållsinkomsten fördelats mellan dem enligt två alternativ: 1. en av makarna har en bruttoinkomst på l0 000 kr per år, den andra svarar för återstoden; 2. makarna har lika stora inkomster (i tab l lika stora inkomster efter skatt, i övriga tabeller före skatt). När det gäller makar, där båda är ålderspensionärer, bygger kalkylerna på att de har lika stora inkomster.

2.4 Kostnader för barnomsorg Kostnaderna för barnomsorg har beräknats enligt Svenska kommunförbundets cirkulär (1974-04-19) Rekommendation angående föräldraavgifter inom barntillsynsverksamheten. Bristen på platser i kommunala daghem gör att många familjer tvingas ordna barnomsorgen genom privata familjedaghem eller på annat sätt, vilket i många fall förorsakar dem högre kostnader. Barnomsorgskostnader har förutsatts förekomma endast för barn under 10 år och endast i hushåll med en förälder eller med två föräldrar, som antingen förvärvsarbetar på heltid (i våra kalkyler har lika stora inkomster) eller studerar (i våra kalkyler har studiemedel). I övriga fall förutsätts att familjen klarar barnomsorgen utan hjälp av utomstående.

2.5 Övriga Ievnadsomkostnader

En av utgångspunkterna för de normerade kalkylerna har varit att varje hushåll skall, när skatt, hyra och barnomsorg är betalda, disponera minst så stort belopp för konsumtion som motsvarar det som garanteras genom normalbeloppen i socialhjälpen i Stockholm m fl kommuner. Dessa är anpassade till det sk basbeloppet i folkpensioneringen och belopp följer därför levnadskostnadsutvecklingen. Följande belopp har tillämpats i kalkylerna:

Kr/år

184 Bilaga H

För förvärvsarbetande tillkommer enligt socialhjälpsnormen 2 700 kr per år för omkostnader som följer av ett yrkesarbete. Samma kostnad har antagits belasta den som studerar och den som har endast halv förtidspension. Den budget på vilken är beräknat socialhjälpsbehovet tar hänsyn endast till hushållets behov kortsiktiga och är mycket snävt ti.ltagen. Något utrymme finns t ex inte avsatt för förnyelse av möbler ocl. större klädesplagg. Inte heller har räknats med utgifter för semester eller annan rekreation.

2.6 Utgående skatt

Kalkylerna bygger på antagandet om ett skatteuttag enligt skattetabell 1974:24 för beräkning av preliminär A-skatt. Den för landet genomsnittliga utdebiteringen var år 1974 24,02 kr. För pensionärer har räknats med det extra avdrag som de erhåller vid taxeringen.

2.7 Transfereringar

2.7.1 Allmänt barnbidrag

Allmänt barnbidrag har antagits utgå med l 500 kr per år för varje barn.

2.7.2 Bidragsförskott

För barn till ensamstående förälder har antagits att det utgår ett underhållsbidrag, motsvarande bidragsförskottets belopp, 3 400 kr/barn och år. Bidragsförskottet är anknutet till basbeloppet ifolkpensioneringen.

2.7.3 Studiemedel

Kalkylerna utgår från att de som studerar har studiemedel. Studiemedlen består av dels ett dels bidrag, en återbetalningspliktig del. De är basbeloppsanknutna. Den återbetalningspliktiga delen, som är den större av de två, är dessutom inkomstprövad. Om den studerande är gift prövas den även mot makens inkomst. Dessutom utgår barntillägg för barn under 16 år. Också detta är basbeloppsanknutet och återbetalningspliktigt. Det är även inkomstprövat. Om båda föräldrarna studiemedel uppbär utgår barntillägget endast till den ena av dem. Sammanbor föräldrarna får alltså en av dem efter överenskommelse dem emellan uppbära barntillägget. l de kalkyler som avser två vuxna, som båda studerar, med barn är alltså ett barntillägg medräknat. Om föräldrarna inte sammanbor, till den av går barntillägget föräldrarna som betalar underhållsbidraget. Det förutsätts då att tillägget går vidare i form av ett underhållsbidrag till den av föräldrarna som har hand om barnet. Kalkylerna i det följande, avseende ensamstående med

sou 1975:52 Bilaga H 185

studiemedel och ett barn utgår från antagandet att båda föräldrarna har studiemedel. Den av föräldrarna som har vårdnaden får då ett underhållsbidrag, i kalkylerna beräknat till 3 400 kr, men inte något barntillägg inom studiemedelssystemets ram. I de fall, slutligen, att endast den ena av föräldrarna har studiemedel, erhåller denne barntillägget.

2.7.4 Folkpension och ATP Folkpension utgår med ett basbeloppsanknutet belopp, i kalkylerna upptaget till 7 560 kr/år för ensamstående och till ll 760 kr/år för makar. Till den som bara har sin folkpension eller ett mycket lågt ATP-belopp vid sidan därav utgår dessutom ett pensionstillskott. Det reduceras när inkomsten ökar. Kalkylerna rörande pensionärer utgår från förutsättningen att inkomsttillskott utöver folkpension och s k pensionstillskott består av ATP. För har räknats med ett ATP-belopp, motsvarande det förtidspensionärer genomsnittliga år 1974, 9 360 kr för person med hel pension.

2.8 Bostadstillägg Bostadstilläggen har inte beaktats i grundkalkylerna. I stället jämförs behovet av bostadssubvention med de bostadstillägg som faktiskt utgick år 1974 till olika hushållstyper i olika inkomstlägen. Med ”behov av bostadssubvention menas i detta sammanhang skillnaden mellan den egna hyresbetalningsförmågan och bostadens pris. Med den avses det belopp som ett egna hyresbetalningsförmågan hushåll har kvar, sedan det med sin inkomst + transfereringar betalat de normer som skatt, barnomsorg och övriga levnadsomkostnader enligt nyss angetts. till barnfamiljer och hushåll utan barn, som är Bostadstilläggen inkomstprövade, prövas i normala fall mot den inkomst som hushållet hade två år före bidragsåret. Om inkomsten ökat eller minskat väsentligt, beräknas tilläggets storlek i stället med hänsyn till den aktuella inkomsten. Bostadstilläggets storlek har uträknats enligt båda alternativen. I alt l har tillägget prövats mot en inkomst som antagits vara 22 % lägre än 1974 års. Antagandet har gjorts med utgångspunkt i den genomsnittliga löneökningen från år 1972 till år 1974 enligt konjunkturinstitutets redovisning i Konjunkturläget hösten 1974. Det är givetvis en stark schablonisering, eftersom det förutsätter en lika stor procentuell inkomstökning för alla hushåll. l alt 2 har tilläggets storlek beräknats utifrån den aktuella inkomsten. Bostadstillägg till pensionärer är också inkomstprövade. Prövningen sker mot en beräknad framtida inkomst. Tilläggen kan utgå enligt olika alternativ, vilka beskrivits i kapitel 8 i SOU 1975:51. De kalkyler, som avser pensionärer, utgår från antagandet att bostads-

tillägg betalas enligt alternativ 2, dvs med ett belopp som oreducerat är

lika med det faktiska bostadspriset. lnkomstprövningen har gjorts enligt

186 Bilaga H sou 1975:52

de regler som gällde under år 1974. Skillnaden mellan subventionsbehov och faktiskt utgående bostadstillägg blir givetvis helt beroende av de regler efter vilka bostadstillägg utgår i den kommun där pensionären bor.

3 Kalkylresultat

3.1 Vid vilken inkomst kan ett hushåll av viss sammansättning betala priset för en nybyggd lägenhet? Tabell I visar vid vilken inkomst som hushåll av olika sammansättning kan betala priset för en nybyggd lägenhet av tillräcklig storlek. Därvid förutsätts att hushållet, när skatt, hyra och barnomsorgskostnader är betalda, har kvar ett lika stort belopp som socialhjälpsnormens normalbelopp. Bostadstilläggen har inte medräknats. I stället redovisas i tabellernas två sista kolumner hur stora tillägg som utgår vid de aktuella inkomsterna (enligt alt l iavsnitt 2.8). Av tabellen framgår det i och för sig helt självklara att den behövliga bruttoinkomsten varierar med antalet medlemmar i hushållet. Detta beror på att ett hushåll dels behöver en större lägenhet, dels har högre kostnader för annat än bostad, ju fler medlemmar det består av. Men kravet på inkomst påverkas också av hushållsmedlemmarnas ålder och av hur många vuxna ihushållet som har förvärvsarbete resp studerar, förvärvsarbetets omfattning, samt av inkomstfördelningen mellan de vuxna. Pensionärer med halv pension behöver ha en högre inkomst än de som har hel pension. Vidare visar tabellen, att bostadstillägg i normalfallen utgår för samtliga hushållstyper i de inkomstlägen, där hushållen enligt de normerade kalkylerna har förmåga att betala priset med sin egen inkomst. Förtidspensionärer med halv pension utgör här ett undantag.

3.2 Hyresbetalningsförmágans samband med hushállets inkomst och sammansättning I tabell 2 redovisas för olika hushållstyper de komponenter som tillsammans bildar hyresbetalningsförmågan i den normativa mening som vi här använder begreppet. Inkomsten anges i 2 OOO-kronorsintervall. Kalkyler

i

har gjorts upp till den inkomst, vid vilken hushållet har förmåga att i betala priset (enligt prisalternativ 2) för en lägenhet som är tillräckligt stor enligt utredningarnas nu föreslagna standard. Ingen hänsyn har tagits l till eventuellt utgående bostadstillägg. Av tabellen kan vidare utläsas vid vilken inkomst som ett ungefärlig hushåll av viss sammansättning blir i stånd att betala någon hyra över huvud taget, förutsatt att övriga levnadsomkostnader enligt socialhjälpsnormen kommer i första hand. En sammanställning av dessa inkomster har gjorts i det följande:

Bilaga H 187

lnkomst, kr/år

Ensamstående förvärvsarbetande utan barn 14 000 Makar, en förvärvsarbetande, utan barn 19 000 Makar, två förvärvsarbetande utan barn, inkomstförd. alt l 23 000 alt 2 23 000 Ensamstående förvärvsarbetande med ett barn under 10 år 10 000 10-15 år ll 000 Makar, en förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år 23 000 10-15 år 25 000 Makar, två förvärvsarbetande, med ett barn under 10 år, inkomstförd. alt 1 26 000 alt 2 29 000 Makar, två förvärvsarbetande, med ett barn 10-15 år, inkomstförd. alt 1 28 000 alt 2 28 000 Makar, en förvärvsarbetande, med två barn ett under 10 år och ett 10-15 år 29 000 Makar, två förvärvsarbetande, med två barn, ett under 10 år och ett 10-15 år inkomstförd. alt l 32 000 alt 2 35 000 Makar, en förvärvsarbetande, med tre barn, två under 10 år och ett 10-15 år 34 000 Makar, två förvärvsarbetande, med tre barn, två under 10 år och ett 10-15 år, inkomstförd. alt 1 36 000 alt 2 40 000

Tabell 3 återger hyresbetalningsförmågan för olika grupper av pensionärshushåll. Den visar bl a att en ensamstående ålderspensionär kan ha i form och pensionstillskott och därutöver ett inkomst av folkpension Den ATP-belopp på 2 000 kr om året utan att behöva betala någon skatt. utgör l 512 kr per år för pensionärer som egna hyresbetalningsförmågan inte ATP alls och 2 520 kr när ATP-tillskottet till har någon uppgår 2 000 kr. En jämförelse av hyresbetalningsförmågan för en folkpensionär med en inkomst på ca 18 000 kr per år och en förvärvsarbetande med motsvarande inkomst visar att den förre kan betala ca 7 100 kr, den senare ca 3 100 kr. Detta beror dels på att folkpensionärens skatt är lägre, dels på att hans levnadsomkostnader är lägre, eftersom han inte har några förvärvsarbetskostnader. Makar, som bara har sin folkpension och pensionstillskott, har en

sammanlagd hyresbetalningsförmåga på 2 184 kr per år. Inte heller för dem utgår någon skatt, när ATP-tillskottet är lågt. Vid en sammanlagd inkomst av folkpension och ATP på ca 22 000 kr har pensionärsparet en hyresbetalningsförmåga på drygt 7 000 kr, under det att ett par makar, varav en är förvärvsarbetande, i motsvarande inkomstläge kan betala endast 2 300 kr av egna medel. från riksförsäkringsverket uppgick ATP år 1974 i Enligt uppgift genomsnitt till 9 360 kr per år för en person med förtidspension. Därutöver hade han en folkpension på 7 560 kr. En sådan persons egen hyresbetalningsförmåga uppgår till 6 900 kr per år. En förvärvsarbetande

person med lika stor inkomst kan betala ca 2 300 kr. En förtidspensionär med halv folkpension och halvt ATP-belopp kompletterat med egen inkomst upp till samma inkomst som en förtidspensionär med hel pension har en hyresbetalningsförmåga på endast 4 000 kr jämfört med heltidspensionärens 6 900 kr. För personer med studiemedel redovisas uppgifter om hyresbetalningsförmåga i tabell 4. En ensamstående person med studiemedel har en hyresbetalningsförmåga på 1 500 kr per år. En förvärvsarbetande med motsvarande inkomst betalar skatt på denna och kommer därigenom att sakna hyresbetalningsförmåga i den normativa meningen. Studiemedelssystemet ger den studerande rätt att ha en egen inkomst på 6 700 kr per år utan att studiemedlen reduceras. Efter skatt ger detta ett disponibelt belopp på 5 900 kr per år. Två sammanboende med studiemedel personer har en hyresbetalningsförmåga på 5 520 kr per år, vilket kan jämföras med knappt l 200 kr för två förvärvsarbetande i motsvarande inkomstläge. Genom egen inkomst kan de två studerande få ett tillskott på brutto 13 400 kr per år utan att studiemedlen reduceras. Efter skatt är beloppet l l 800 kr. En studerande med ett barn har ungefär lika stor egen hyresbetalningsförmåga som en förvärvsarbetande ensamstående förälder med samma inkomst, eftersom den senares skatt är obetydlig. Möjligheterna att ha egna inkomster vid sidan om studiemedlen är desamma som för en ensamstående utan barn. En tvåförälderfamilj, där båda föräldrarna studerar, har, om det finns ett barn under 10 år i familjen, en hyresbetalningsförmåga på 4 400 kr per år. Förvärvsarbetande föräldrar saknar i hyresbetalningsförmåga motsvarande inkomstläge. I hushåll, där den ena maken har förvärvsarbete och den andra studerar, är redan vid låga förvärvsinkomster hyresbetalningsförmågan, som synes av tabell 4, god.

3.3 Bostadstilldggens anpassning till hushållens hyresbetalningsförmága

Av tabell 5 framgår i vilken mån som de statliga och statskommunala bostadstilläggen kompletterar den egna hyresbetalningsförmågan. Tabellen omfattar endast hushåll med inkomst av förvärvsarbete. Bostadstillägg har antagits utgå efter en inkomst två år före bidragsåret. Pensionärer och personer som erhåller studiemedel är inte medtagna; deras förhållanden redovisas i tabellerna 6 resp 7. När skillnaden mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg är negativ ”klarar” hushållet inte det aktuella bostadspriset. När skillnaden är positiv har hushållet en viss marginal för utgifter över socialhjälpsnormens normalbelopp. Tabellen visar alltså vid vilken ungefärlig inkomst som bostadstilläggen kompletterar den egna hyresbetalningsförmågan, så att hushållet kan betala olika bostadspriser. Av tabellen kan också utläsas vilken inkomst

sou 1975:52 Bilaga H 189

som krävs för att ett hushåll av viss sammansättning med bostadstilläggens hjälp skall klara att betala priset för en nybyggd lägenhet av tillräcklig storlek. Som synes uppkommer positiva värden, dvs ett överskott över socialhjälpsnormens normalbelopp, först vid inkomster över 40 000 kr för en trebarnsfamilj men redan vid drygt 30 000 kr för en ettbarnsfamilj. Vidare framstår tydligt att skillnader föreligger i ekonomisk bärkraft beroende på hur inkomsten fördelas mellan föräldrarna i en tvåförälderfamilj och på om de kan klara barnomsorgen själva eller inte. I en ettbarnsfamilj, som nödgas betala för sin barnomsorg, är det först vid inkomster på ca 38 000 kr som ett överskott iförhållande till socialhjälpens normalbelopp uppkommer, under det att detta inträffar redan vid ca 30 000 kr för ett hushåll, där bara den ena av föräldrarna arbetar. För alla de hushåll som tvingas anlita privata familjedaghem krävs ändå högre inkomster, innan ett överskott uppkommer. Det största överskottet över socialhjälpens normalbelopp ger bostadstilläggen för ensamstående med ett barn, eftersom transfereringar av annat slag för enförälderfamiljernas levnadsomkostnader i övrigt är förhållandevis höga. Ett överskott uppkommer för ensamstående med ett barn under 10 år redan vid ca l6 000 kronors inkomst för bostadspriser upp till 8 000 kr. Bostadstilläggen utgår också med oreducerat belopp ända upp i de inkomstlägen, där subventionsbehovet i normativ mening har upphört. Som nyss nämnts bygger uppgifterna i tabell 5 på förutsättningen att bostadstilläggen prövas mot en två år gammal inkomst. Detta är den situationen. Men när ett hushålls inkomst har förändrats vanligaste väsentligt skall subventionsbehovet i stället prövas mot en aktuell inkomst (alt 2). Konsekvenserna härav blir att detta hushåll kommer i ett sämre läge än ett hushåll med samma inkomst som får sitt tillägg prövat på de vanliga grunderna. Ett exempel kan belysa detta. - Ett hushåll, som består av två föräldrar och två barn, har en inkomst två år före bidragsåret på 45000 kr. Hustrun slutar arbeta, och familjens inkomst sjunker till 30000 kr. Familjen har en hyra på 8 500 kr. Före omprövningen fick familjen ett bostadstillägg på 1 080 kr. Efter omprövningen blir det 3 600 kr. - En familj med samma inkomst under bidragsåret, vars bidragsbehov prövats enligt de vanliga reglerna, får i stället 4 600 kr i bostadstillägg, eftersom dess bidragsgrundande inkomst är den inkomst som ligger två år tillbaka i tiden. För pensionärernas del blir skillnaden mellan den egna hyresbetalningsförmågan och bostadstillägget givetvis helt beroende av de regler för tillägg som gäller i den kommun där pensionären bor. Tabell 6 utgår från att he.a bostadspriset betalas genom bostadstillägget. När så är fallet har pensicnären en viss marginal utöver socialhjälpens normalbelopp. I övriga fall kan underskott uppkomma. Tabell 6 visar också hur mycket av ett visst tilläggsbelopp som utgår vid olika tillskott till folkpensionen. Det kan som exempel nämnas att även ett så lågt bostadstillägg som 3 000 kr per år ger ett överskott över socialhjälpens normalbelopp för ensamståen-

190 Bilaga H sou 1975:52

de vid bostadspriser upp till 4 000 kr och för gifta upp till 5 000 kr. Den som har sin inkomst delvis genom pension, delvis genom eget arbete, får ett lägre bostadstilläggsbelopp än den som har motsvarande inkomst helt i form av pension. Detta gör att personer med lägre inkomster vid sidan om delpensionen, trots bostadstillägget, inte klarar annat än mycket låga bostadskostnader. Tabell 7 innehåller uppgifter om den ekonomiska situationen för några kategorier av hushåll med studiemedel. Ur den kan bl a följande informationer hämtas.

Ensamstående med studiemedel Den studerandes egen hyresbetalningsförmåga kompletterad med bostadstillägg räcker inte till för att betala kostnaderna för något bostadspris över l 500 kr. Studiemedelssystemet ger emellertid den studerande rätt att ha en egen inkomst på 6 700 kr utan att studiemedelsbeloppet reduceras. Efter skatt ger detta ett disponibelt belopp på ytterligare 5 900 kr/år. Fullt bostadstillägg kan alltjämt utgå. Med ett sådant inkomsttillskott ”klarar” l l den studerande hyran för en lägenhet av rimlig storlek och får därutöver ett visst överskott i förhållande till socialhjälpsnormens normalbelopp. Vid en hyra på 5 000 kr/år blir överskottet 3 300 kr.

Tva samboende vuxna med studiemedel Vid en hyra på 5 000 kr/år uppstår ett överskott på 520 kr i förhållande till socialhjälpens normalbelopp. Bostadstillägg utgår inte vid denna hyra. Med bostadstilläggets hjälp klarar två vuxna samboende med studiemedel hyror upp till knappt 8 000 kr. Genom egen inkomst kan de två samboende få ett tillskott på brutto 13 400 kr/år utan att detta påverkar studiemedelsbeloppet. Efter skatt är beloppet ll 800 kr. Fullt bostadstillägg kan alltjämt utgå. Med ett sådant tillskott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens normalbelopp som vid hyran 5 000 kr uppgår till 17 300 kr och vid hyran 9 000 kr till 10 700 kr.

Ensamstående med studiemedel med ett bam under 10 âr Bostadstillägget räcker inte för att täcka mellanskillnaden mellan den egna hyresbetalningsförmågan och bostadspriser på 3 000 kr eller mer. Vid priset 5 000 kr är skillnaden 2 450 kr. Beträffande möjligheterna till egna inkomster gäller samma förhållande som för en vuxen utan barn. En egen inkomst på 6 700 kr/år lämnar studiemedlen oförändrade. Ingen skatt utgår på detta belopp. Fullt bostadstillägg kan alltjämt utgå. Eftersom det statliga bostadstillägget räknas som inkomst vid inkomstprövningen kan dock detta hushåll endast tjäna 5 800 kr utan att studiemedlen reduceras. Med ett sådant inkomsttillskott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens

sou 1975:52 Bilaga H 191

normalbelopp som vid hyran 5 000 kr/år uppgår till 4 350 kr och vid hyran 9 000 kr till 2 750 kr.

Tvá vuxna med studiemedel med ett barn under 10 är Med bostadstilläggens hjälp klarar hushållet hyror på upp till ca 7 000 kr. Genom inkomst kan de två vuxna få ett tillskott på brutto 13 400 kr/år (efter skatt 12 500 kr) utan att studiemedelsbeloppet reduceras. Det statliga bostadstillägget räknas dock som inkomst, varför detta hushåll kan tjäna endast 12 500 kr (efter- skatt ll 600 kr) utan att studiemedlen reduceras. Fullt bostadstillägg utgår. Med ett sådant tillskott uppstår ett överskott i förhållande till socialhjälpens normalbelopp, som vid hyran 5 000 kr/âr uppgår till ll 900 kr och vid hyran 9 000 kr till ll 300 kr.

Makar, en med förvärvsarbete och en med studiemedel Behovet av studiemedel prövas i detta fall mot makens inkomst. Dock kan denne ha en förvärvsinkomst på 36 000 kr (vid basbeloppet 9 000 kr), innan studiemedlen påverkas. Därefter reduceras dessa med 40 % av överskjutande inkomst. Eftersom studiemedlen inte är beskattningsbara, påverkas bostadstilläggets storlek endast av den förvärvsarbetande makens inkomst. Ett hushåll med denna sammansättning har redan vid en förvärvsinkomst på 20 000 kr per år förmåga att betala en bostadskostnad på drygt 10000 kr. Förmågan ökar upp till en inkomst på 36000 kr. Marginalskatten i kombination med den 40-procentiga reduktionen av studiemedlen gör att betalningsförmågan därefter förblir tämligen oförändrad och t o m går något tillbaka. Bostadstilläggen kommer att ge ett likviditetstillskott över socialhjälpens normalbelopp även vid så höga hyror som 10 000 kr/år.

Maker, en med förvärvsarbete och en med studiemedel samt ett barn under 10 ár Situationen är tämligen likartad den som gäller för makar utan barn. Summan av barntillägget i studiemedelssystemet och det allmänna barnbidraget räcker till att täcka barnomsorgskostnaderna plus socialhjälpens normalbelopp för ett barn i den aktuella åldersgruppen vid inkomster upp till ca 20 000 kr. På grund av barnomsorgskostnadernas koppling till inkomsten kommer så småningom de totala barnkostnaderna att bli högre än transfereringarna. Något ”behov av subventioner för att täcka bostadskostnaden föreligger dock inte i något av de redovisade inkomstlägena vid hyror upp till 8 800 kr/år. Det bostadstillägg som utgår ökar därför marginalen för konsumtionsutgifterna rätt avsevärt.

192 Bilaga H sou 1975:52

3.4 Inkomstfördelningen för olika hushállszfyper Hur många hushåll som lever under de beskrivna ekonomiska villkoren kan belysas endast genom statistik över inkomstfördelningen. Senast tillgängliga uppgifter avser inkomståret 1973, dvs ett år före det som de normerade kalkylerna gäller. Löneökningen mellan 1973 och 1974 beräknas ha uppgått till ca 13 %. Vi återger 1973 års inkomstuppgifter, eftersom de ändå bör kunna ge en allmän uppfattning om hur stora de grupper är som, trots bostadstilläggen, möter svårigheter att klara sin hyra. Uppgifterna i tabell 8 om inkomstfördelningen är inte heller i vissa andra avseenden helt jämförbara med dem som redovisats i tidigare tabeller. Den största diskrepansen råder för gruppen ensamstående utan barn. l inkomststatistiken finns många som inte har en egen lägenhet och som inte heller avser att skaffa sig en sådan. Särskilt talrika är de i de yngre åldrarna. Också för inkomsttagare i åldern 67 år och däröver är uppgifterna osäkra, eftersom det finns vissa, som inte lämnar självdeklarationer när de bara har sin folkpension. De blir då registrerade som utan inkomst. En grov bedömning av problemgruppernas storlek bör dock kunna göras med hjälp av uppgifterna i tabell 8. För att underlätta bedömningen A återges härnedan de undre och övre kvartilinkomsterna samt medianinl komsten för varje inkomsttagarkategori enligt inkomststatistikens uppdelning.

lnkomsttagarkategori Sammanräknad inkomst, kr, år 1973 Undre kvartil Median Övre kvartil

Ensamstående män utan bam 67 år 0 18 000 31000 267 år 0 9 000 15 000 Ensamstående kvinnor utan barn

Makar utan bam 67 år 33 000 47 000 60 000 267 år 15 000 20 000 31 000 Makar med ett barn en inkomsttagare 28 000 36 000 47 000 två inkomsttagare 41 000 53 000 60 000 Makar med två barn

3.5 Kalkylernas aktualitet Vissa förändringar har skett från år 1974 till år 1975 i flertalet av de i förutsättningar som kalkylerna i det föregående bygger på.

Bilaga H 193

Inkomsterna har höjts. Hur ökningen har fördelats är känt endast såtillvida att vi vet att låglönegrupperna i likhet med föregående år fick ett extra lönepåslag även år 1975. De basbeloppsanknutna transfereringarna har stigit genom att basbeloppet höjts från 8 400 kr i maj 1974 till 9 400 krijuli 1975. Folkpensionens grundbelopp höjdes den l januari 1975 för ensamstående från 90 till 95 % av basbeloppet och för pensionärspar från 140 till 155 %. Med det basbelopp som kalkylerna i det föregående bygger på motsvarar dessa höjningar en ökning med 420 kr per år för ensamstående och med 1 260 kr per år för pensionärspar. Därutöver höjs folkpensionen årligen med 3 % av basbeloppet. Denna förmån, det s k pensionstillskottet, tillkommer de pensionärer som inte kunnat förvärva ATP eller som har lågt ATP-belopp. Pensionstillskottet uppgår f n till 18 o av basbeloppet för en ensam pensionär och till 36 % för pensionärspar. Nästa höjning inträffar den 1 juli 1975. Reglerna för inkomstprövningen av bostadsbidragen ändrades den l januari 197 5. För statligt och statskommunalt bostadstillägg gäller nu att bidraget reduceras med 15 % av inkomstökningen upp till en inkomst på 54 000 kr och därefter med 24 % i stället för som tidigare med resp 12, 18 och 24 %. Ökningen från 12 till 15 % i de lägre inkomstlägena har ansetts kompenserad med att inkomstgränsen för fullt bidrag samtidigt höjdes från 23 000 kr till 26 000 kr för barnfamiljer och från 18 000 kr till _21 000 kr för hushåll utan barn. Reglerna för inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg till folkpension ändrades så, att detta nu reduceras med en tredjedel av inkomsten utöver det avdragsfria beloppet mot tidigare hälften. Eftersom det avdragsfria beloppet utgör summan av folkpension och pensionstillskott och därutöver 1 500 kr för den som är gift och 2 000 kr för den

som är ensamstående kommer tilläggsbeloppets storlek att hållas oföränd-

rat med hänsyn till såväl nominella höjningar av folkpensionerna som reella förbättringar genom de successiva höjningarna av pensionstillskotten. År 1975 sänktes statsskatten för flertalet inkomsttagare, under det att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ökade. Nettoeffekten härav har blivit positiv för de flesta. Förbättringen är dock mindre för hushåll med låga inkomster än för dem som ligger i normalinkomstlägen och något högre upp på inkomstskalan. Flertalet av de angivna faktorerna har gett den från bostadspolitiska utgångspunkter bästa effekten för hushåll med medelhöga inkomster och med inkomster en bit över denna nivå. För hushåll med låga inkomster och/eller hög försörjningsbörda är bostadstilläggen alltjämt otillräckliga när det gäller att komplettera den egna hyresbetalningsförmågan.

194 Bilaga H

Tabell 1 Inkomst kr/år, vid vilken ett hushåll av viss sammansättning kan betala hyran för en nyprodueerad lägenhet av tillräcklig storlek. Utgående bostadstillägg (alt l), kr/år, vid nämnda hyra och inkomst

Hushållsty p Behövlig bruttoinkomst vid ett Utgående bostadstillägg vid utrymme enligt ett utrymme enligt

norm lI utredningamas norm lI utredningarnas förslag förslag Prisalternativ Prisalternativ Prisal ternativ Prisaltemativ l 2 1 2 1 2 1 2 i Ensamstående förv arb utan barn 20 500 21 300 23 400 24 400 700 1 200 2 200 2400 Ensamstående pensionär, hel pension 13 500 14 200 16 500 17 500 3 460” 3 580” 3 7004 3 840 Ensamstående förtidspensionär, halv pension 17 700 20 600 18 S00 21 700 Ensamstående med studiemedel utan barn 14 900 15 400 16 900 18 000 720 960 2 160 2400 Makar, en förv arb, utan barn 29 100 30 400 29 100 30 400 700 1 000 700 l 000 Makar, två förv arb, utan barn inkomstförd alt 1 33 500 34 600 33 500 34 600 440 780 440 780 inkomstförd alt 2 31400 32 900 31400 32 900 730 1 000 730 1 000 Makar, båda pensionärer med

medel, den andra med förv arb, utan barn 26100 27 100 26100 27 100 1 200 1 680 1 200 1680 Ensamstående förv arb med ett bam under 10 år 19 400 20 400 21 600 23 300 3 060 3 540 4 020 4 260 10- 15 år 20 000 20 900 21 800 23 100 3 060 3 540 4 020 4 260 Ensamstående med studiemedel med ett barn under 10 år 16 500 17 700 17 100 18 500 3 060 3 540 4 020 4 260 Makar, en förv arb, med ett barn under 10 år 38 600 39 300 38 600 39 300 2 120 2 740 2120 2 740 Makar, två förv arb, med ett bam under 10 år inkomstförd alt 1 38 500 40 200 38 500 40 200 2 480 2 990 2 480 2 990 inkomstförd alt 2 42100 43 500 42100 43 500 l 980 2 520 l 980 2 520 Två vuxna, båda med studiemedel, med ett barn under 10 år 28 900 29 600 28 900 29 600 2 580 3 780 2 580 3 780 Två vuxna, den ena med studiemedel, den andra med förv arb, med ett barn under 10 år 31 700 33 200 31 700 33 200 2 580 3 780 2 580 3 780 Makar, en förv arb, med ett barn 10-15 år 41 300 42 900 41 300 42 900 1 730 2 230 l 730 2 230 Makar, två förv arb, med ett bam 10- 15 år inkomstförd alt 1 40 700 42 100 40 700 42 100 2 200 2 700 2 200 2 700 inkomstförd alt 2 39 400 40 500 39 400 40 500 2 380 2 920 2 380 2 920 Makar, en förv arb, med två bam, ett under 10 år och ett 10-15 år 48 400 49 900 51 500 54 000 1610 2 040 2180 1 750 Makar, två förv arb med två barn, ett under 10 år och ett 10-15 år inkomstförd alt 1 46 700 49 800 50 500 53 000 2 230 2 520 2 860 2 420 inkomstförd alt 2 48 500 50 300 51 500 53 400 1 980 2 420 2 710 2 330

Bilaga H 195

Tabell l (forts) Hushållstyp Behövlig bruttoinkomst vid ett Utgående bostadstillägg vid utrymme enligt ett utrymme enligt norm ll utredningarnas norm ll utredningarnas förslag förslag Prisaltemativ Prisaltemativ Prisalternativ Prisaltemativ l 2 1 2 1 2 l 2

Makar, en förv arb med tre barn, två under 10 âr och ett 10-15 år 58 600 61000 66 700 69 400 Makar, två förv arb, med tre bam, två under 10 år och ett 10-15 år inkomstförd alt 1 57 600 60 100 65 900 70 100 2 460 inkomstförd alt 2 57 300 S9 000 62 500 64 900 2 510 a KBT har antagits utgå med hela bostadskostnaden före inkomstreduceringen.

196 Bilaga H Tabell 2 Hyresbetalningsförmåga för olika hushållstyper vid olika inkomst

Ensamstående för- 14 280 värvsarbetande med + barnomett barn under 10 år sorgskostn

I 610

sou 1975:52 Bilaga H 197 Tabell 2 (forts)

Makar, en förvärvs-

arbetance, med ett

9 588

198 Bilaga H

Tabell 2 (forts)

Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp lopp, exkl inkomst kr/år Bidrags- inkomst ink - nonnalbehyra, enligt kr/år förskott kr/år lopp enl socisocialhjälps- kr/år alhjälpsnormen normen = egen hyresbetalningsförmåga

Makar, två förvärvs- 22 020 arbetande, med ett + barnombam under 10 år sorgskostn

58 000

Bilaga H 199 Tabell 2 (forts) Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp lopp, exkl inkomst kr/ år Bidrags- inkomst ink - normalbe-

barn, ett under 10

Makar, två förvärvs- 27 300 arbetande, med två + barnombarn, ett under 10 sorgskostn

Makar, en förvärvs- 34 000 10 008 4 500 28 492 _ 128 arbetande, med tre barn, två under 10 36 000 10 752 4 500 29 748 + 1 128

år, ett 10-15 år

200 Bilaga H

Tabell 2 (forts)

Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt Barnbidrag Disp Skillnad disp lopp, exkl inkomst kr/år Bidrags- inkomst ink 4 normalbehyra, enligt kr/år förskott kr/år lopp enl socisocialhjälps- kr/år alhjälpsnormen normen = egen hyresbetalningsförmâga

Makar, två förvärvs- 31 320 arbetande, med tre + bamombarn, två under 10 sorgskostn

4 600

SOU1975252 Bügga H

Tabell 3 Hyresbetalningsförmåga för vissa grupper av pensionärer

Hushållstyp Normalbe- Folkpen- Pensions- ATP Skatt Disp Skillnad lopp, exkl sion tillskott kr/år kr/år ink disp ink hyra, enligt kr/ år kr/år kr/år normalbesocialhjälps- lopp enligt normen socialhjälpskr/år normen = egen hyresbetaln förmåga Ensamstående 7 560 1 512 - 9 072 + 1 512 7 560 7 S60 1 512 1 000 - 10 072 2 512 âlderspensionär

Makar, båda 11 760 3 024 1 000 - 15 784 3 184 ålderspensionä- 11 760 3 024 2 000 - 16 784 4 184 rer. Makarna

förtidspensionär, hel pension Ensamstående 10 260 3 780 4 680 4 000 589 11 871 + 1 611 6 000 1 426 13 034 1 774 förtidspensionär, halv 8 000 2 232 14 228 3 968 10 000 3 069 15 391 5 131 pension 12 000 3 906 16 554 6 294

202 Bilaga H

Tabell 4 Hyresbetalningsförmåga för vissa hushåll med studiemedel

Hushållstyp Normalbe- Faktisk Skatt, Utgående Bambi- Disponibel Skillnad disp lopp, exkl inkomst, kr/år studie- drag inkomst, belopp-socialhyra, enl kI/år medel, Bidrags- kr/år hjälpens norsocial- = kr/år förskott, malbelopp hjälps- kr/år egen hyresbenormen taln förmåga

En vuxen med stu- 10 260 +1 500 diemedel Två samboende 18 000 +5 520 vuxna med studiemedel

Makar, en med 22 000 4 404 11 760 - 29 356 +11 356 förv arbete, en

Två samboende, en 22 020 med förv arbete, + barnomen med studie- sorgskostn medel, med ett 920 20 000 3 600 13 860 1 500 31 760 + 8 820 barn under 10 år 1 150 22 000 4 404 13 860 l 500 32 956 + 9 786 l 380 24 000 5 100 13 860 l 500 34 260 +10 860 1610 26 000 5 940 13 860 1500 35 420 +11 790 1 840 28 000 6 828 13 860 1 500 36 532 +12 672 1 840 30 000 7 632 13 860 1 500 37 728 +13 868 2 070 32 000 8 688 13 860 1500 38 672 +14 582 2 300 34 000 10 008 13 700 1500 39192 +14 872 2 530 36 000 10 752 12 900 1 500 39 648 +15 098 2530 38000 12288 12100 1500 39 312 +14 762

i

2 760 40 000 13 836 11 300 1 500 38 964 +14 184 2 760 +14 640

Bilaga H 203

000 I

m..

.§5 N_

.mimmusmon

:

øucømäamvø:

0_

E 2

.Siamvuamoø

:S m

mm

vwm

mwwäumumumoa

vom vom mmm omm vmv vom omm mmm

08 08 NmN Em 8N 0vN NmN 000 000 00m 000 000 N_m 000 mm.. 2.0 Nmm NmN 8N 0.: 000 00m 00v

850 000

m mi mi mi mi Ni T i T N+ mi mi vi mi mi T i + T mi vi mi Hi i + 0+ m+ mi vi mi T i + T m+

v?

mmm omm omm omm mmm mmm omm mmm mmm wvm omv vmm omv mmm

ouaowmü_

08 08 NmN 00m Bm 8N SN NmN 0NN vm0 Nm_ mm_ 00m NS Nmm 0Nm v: m8 v00 0vm

mmwäumvâmon

m vi vi vi Ni T i + N+ m+ mi mi vi mi Hi i + _+ _+ mi vi mi T i + _+ m+ mi vi mi Hi i + T. m+

:oo

80 80 NE mmm mmm 8N mmm 8m Nmm ovo ovo 0vm vvm ovv wvv

0002.09:

0 vi ...i mi Ni i + _+ N+ m+ mi mi mi mi .i

›o:onm=o:=o›n=m

:oo

80 0.0 Nmm 00m mmm 80 ma. 00m NE 000 000 00m vom 00v 0vm mmw 80 m3

m mi vi mi Ni i + T N+ m+ mi mi mi mi T i + m+ m+

›o._onm=o:=o›n=m

EnZo.:

.mmwoumnammon

8m 8m Nmv 80 m8 0mm 0: 000 000 000 00m vom oov 00m mmm 80 NS 000 vmw v00 0vm m3 vmm mmm 00m

uucäxm

000 mi mi mi Ni i + T m+ vi vi mi T i + _+ m+ v+ vi mi T i T m+ m+ m+

v å

3=_

5:05

amma:

xmsxam

...m 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

.mamma

:Bmw

men 0_ N_ E m. m_ 0N NN vN mN 3 m_ om mm vm mN mN om Nm mm vm mN mN 0m Nm vm mm mm vm mN mN om Nm vm 0m

b_

E8

0082::

.våäxm

P50 E8 P50

E2 :än .F13 _Emm_ ou

:o m: m:

åemuewêm

m 0

0000:5005 0.502.235

S3:

08:05::

:s: :S: E3: _

m

:Sam 0a .§20 en .åxå .en :m .avâz ...a :m .EG

204 Bilaga H

w0

m0

00:30 m0

.mtnwnnäon

0060003000005:

E

mww wwm

00 000 0w0

0wm 0wm 0wm w00 0m0 ww0 0w0 0wm 0wm m00 0mm w00 00m w0m 0wm 0wm 000 00m wwm mm0 mm0 0m0 m00 wwm www 0mw

w0w0I

003 m wI wl ml I + m+ m+ w+ m+ w| wI ml m.. 0! + 0+ m+ w+ wI wI mI ml 0I I + 0+ m+ m+ m+ m+

m0

mmâmänaäon

0wm 0wm 000 w0w wmm 0wm w00 0m0 ww0 0w0 0wm 0wm 0w0 wwm 0mm w00 00m w0m 00m 00m 0m0 00w wwm mm0 mm0 000 mm0 wmm wmm 0mw

w ml ml ml I + 0+ m+ w+ m+ 0+ m: ml m| 0.. I 0+ m+ m+ m+ wl wI m.. mI 0I \ + 0+ m+ m+ m+ m+

wmm wmw wwm wmw wwm wwm

uvcowwu:

00w 00w 0mw 0mm 0mm 0mw 00w 00w 00w w00 w0m 0m0 0wm

0mw 0mw 0wm 0w0 w00 wm0 mmm 0ww mmw w00 w0w 0mm

m ml ml 0I I + m+ m+ w+ m+ 0+ ml ml ml 01 + 0+ m+ w+ m+ w.. wI ml ml 0I + + 0+ m+ m+ m+ m+

:oo

0w0 0w0 0mm wmm w00 00m w0m 0m0 w0m 00m 0w0 0w0 0m0 wmw wwm 0mm wmm 0mm wmw 0w0 0w0 000 00m wwm w0w mmm 0mm m0m www wwo 0m0

0 mI m1 0I I 0+ m+ m+ w+ m+ 0+ mI m! ml I + 0+ m+ w+ m+ wl wl mI 0I + 0+ 0+ m+ m+ m+ w+

oe0onmzowcoå0zm

I

0w0 0w0 00m w0m wm0 0wm w00 0m0 0wm 0wm 0w0 0w0 0w0 wwm wwm 0mm w0m 00m w0w wwm mmw wwm

000 000 0m0 00w www mmm 00m mmm 000

m ml ml 0I I 0+ m+ m+ w+ 0+ m+ m.. ml ml I + 0+ m+ w+ m+ wl wI mI 0I I + 0+ 0+ m+ m+ m+ w+

:m00uE

m0

00w 00w 0mm wmw 0mw www 0mm wm0 0m0 00w 00w 00w w0m. w0w 0mm wwm 0ww ww0 000 000 0m0 00w mmm www mmm 00m mmm mmw wwm 000

03:00.35

000 ml ml 0| + 0+ m+ m+ w+ 0+ m+ mI m4 0I l + m+ m+ w+ 0+ mI

w ml ml 1 + 0+ m+ m+ m+ m+ w+ m+

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

:E905

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

0000000000 000w0 00000

w w

0330 00 m0 00 0: om mm wm 0m 00 m0 w0 0: 0m mm wm 0m mm wm 0m wm 0m mm wm 0m wm 0w mw

E00 50.0

:än :än :än

to a So :a So .m

»oaowuauwcm onâwasaam

m 00 :o 00

0000: 002: 0.05

._23 na 80.:: na m0I00 »E0002 .as 0000::

Bilaga H 205

ooo

vm

ooo

mm

ooo

.ibm mm

.mtmwuammon

ooo

:

oocemmmcmuuc

ooo

om

E

ovm ovm omm mvm mmv mmm ovm mmm mmo mmm ovm ovm mom omm vmo mmm vmm mmm vom mvm vom ovm ovm mmm mom vvm vmm mmm .mmo mmo vmm mmm

2 mmm mmm mvm ooo :S m vi vi mi mi mi i i + m+ m+ m+ m+ m+ vi vi vi mi mi I + m+ m+ m+ m+ vi vi mi mi mi i + m+ m+ m+ m+

mmmmmzmomäom

oom oom omm mom mmv mmm oom mmm mmo mmm mmm mmv mmm oom oom mmm omm vmo mmm vov mmm vvm mmm vvm oom oom mvm mmm vom vmm mmm mmm mmm vmm mmm ooo m vi vi mi mi mi i i + m+ m+ m+ m+ m+ vi vi vi mi mi i + m+ m+ m+ m+ vi vi mi mi mi i + m+ m+ m+ m+

omv omv ovv mmm mmm mom omm omv omv mmm mmm

umäommm:

mmm mvm mvm mmm mmm mmm omv omv mmm ooo vvm mvm vmm mmm vmm mmv vmm mmm mmv vmv vmv mvm vmo mmo

ooo m vi vi mi mi mi i + m+ m+ m+ m+ m+ m+ vi vi vi mi mi i + m+ m+ m+ v+ vi vi mi mi mi i + m+ m+ m+ v+ :oo

mm ovm ovm omm mvo mmm omv mmv mmm mmm mmm mmm ooo m vi vi mi mi i i + m+ m+ m+ m+ m+

äsonmcozcoâmzm

mm oom oom omm moo mmm oom mmv _NS vä o: v8 m8 oom oom mmo omm vmv mmm voo mmm vvm mmm mmm oom oom mvm mmm vom vmm mmm mmm omm mmm mmo ooo m vi vi mi mi i + + m+ I T T m., i vi vi vi mi mi i m+ m+ m+ m+ v+ vi vi mi mi mi i + m+ m+ m+ m+

:a:oE

oom oom omm moo mmm mmo oom mmv mmm vmo ovm vom mmm oom oom mmo omm vmv mmm voo mmm vvm mmm mmm oom oom mvm mmm vom mmm mmm mmm omm mmm mmo

oacmmcmm

ooo mi mi mi mi + m+ m+ m+ m+ m+ v+ v+ m+ mi mi mi mi i + m+ m+ m+ v+ m+ mi mi mi mi i + m+ m+ m+ v+ m+ v

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

522mm mmêogcm _55_

mm vm mm mm om mm vm mm mm ov mv vv mv mm vm mm mm om mm vm mm mm ov mv mm mm om mm vm mm mm ov mv vv mv

Emm

m

Emm

m :man -E -E ?mom :m: :m ?öm :m mmo mmo .mm :o Jm :u :M m3 må om om

mmmmåzmsm

m mo.: om.: mo.:

Eâaeov_

m

_Emmas_

.äxaå .en iom ;sas :mä mona: .mümwmz .mä komm.:

206 Bilaga H

v_

_E3_ 2

.mrmmuâmoo

ouøomäzavo:

0_

v?

own

.00m

o! o: än wü :w 3a än än o? 0vm 0vm m0v 3a vom En omv mmm omm 0vm 0vm mm0 00m mom mmm mmm omm

:S m T T T m: m: u + + T v. T vI vl m! “I I + T m+ m+ ml m! m.. mi “I I I I +

m

mwwäävwäog

2: o.: 9a ä” ä.. 08 N: vä mä än E... 00m 00m mmm omm 15 mmm omm G 03 00m 00m mm0 m0m 0mm mmm mmm mmm 0G

m T T T m- m: u + + I T N+ v1 T ml nr I + T m... m+ mI m1 m| ml _I I I I +

oucumwu:

mm

S.. o? SN se m8 o: än .å m8 v8 en 0mv 0mv mm0 »S vmm mmm Sw mmm än 0mm 0mm mmm mmm 0vv mvv mmm mmm

m T T T m: T s + I v. f T T T ml a.. l + T. m+ m+ mI m1 ml _I m1 I I I

:oo

m

o: o: så .å än än NS än ä.. ä_ omm 03 03 m0m âm x: 0= 08 n: o: 0vm 0vm mmv ma. 00_ m0_ m0m o:

o m: m: T + 7, T T m.. vl T m! _| _+ m+ m+ v+ m) ml mI + + _+

›o:onw=o::onä

T T u I _I _I i

m

mv

omm mmm omm

å. å.. m: än än än m8 00_ o.: om_ om. _m 0mm 00m 00m mmv m8 om_ ä_ mvm En

m m: T u + T N+ m+ f vI vI ml T I 0+ m+ m+ v+ ml ml ml T. HI s + + _+

550:.

:s mä 3A a: än än än ä.. 00_ 00_ mom omm e? om_ 02 Na 00m 00m 00m mmv m00 om_ mmm mv0 mvm En

umcixw

000 T u + 7. T m+ f f ml ml T. I + m+ m+ v+ m+ mI m.. T I I + _+ _+ m+

v

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

xmcxa; umøcumwüwwá

å 8 ä om S ...m om mm o.. S. 3. om mm 0m mm vm om mm 0v mv om mm 0m mm vm om mm 0v mv

_ .m

...än

m

EB :än :m

E: E8 P50

A333

-s å .E :m

2:2

:u :o m: 0_ m m: á m: á :o

abwzmsmø:

3a to.: noE

:.25

usrmeov_ usäeov_

to

:gås ...sas .na 213 ...ass .på 2A: .§32 ,na to :oo

Bilaga H 207

v_

2.3.3_ 000m_

.mimmvåmon

ovw ovw wvm os mmm mmw vww ovm wvm vvm www mww owm

w»

vwm owv oww

mm.

mmw

v: v3 om_ 03.

wvm så mä ww0 mä m! e: m2 w: m_w mä o:

DUCOWUCNUOC

...ä

0000_

+ + T T T m+ vi v1 vi m: mn T 1 I + T T T m+ m+ m+ m+ vI vI v1 mi m: T I + T T m+ m+

L I

mmm ovw ovw wvm wwm vmm vwm owv oww mmm mmw vwm ovw wvm vvm vmm Em wm_ 09. mww omm wmo oww wmo wE wS m5 m3

m2 mä w; må må o: v: ä_

000 + T m+ m+ T v+

:S o + + T T m+ m+ m+ m+ m: m» m1 ml _I | + + T m+ m+ m+ m+ m+ m+ v+ m: m1 m» m: HI |

mmm os

wmmiävwwmon

m3 m8 00m mä âo 000

w + + T m+ m+ m+ m+

wvm mom

uwcømmw:

m8 e: Em

n T T m+ m+ m+

:U0

mmm än 0wv än

w T T m+ m+

OJ0âmCO5=u>Q3m

:N-_GE

mm

vwm än v00 wwv o? o: m8 v0_ 00m 00m m3 Em vwa mom vww w? vmm 00m oww o; omm vvw 00_ 00m mä vmm vww äm wmm v3 wa vww 00h wv0 wvo

ONE-GSM

000 m+ m+ v+ v+ v+ w+ w+ h+ mi mI mI I + + T m+ m+ m+ v+ v+ w+ w+ w+ 0+ ml ml T I + T T m+ m+ v+ w+ .T

v

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

gasa.. wmêoxc_

:i

U_ vv wv ä om mm vw ww ä mm om mm vn wm mm 0v mv vv wv wv om mn vw ww ä mm vm wm mm 0v mv vv wv m.. om mm vn

_ m á á

.E3 :m :m ...än :m :a

E8 EG

213 2A:

må 0a må 0_ m3 m.:

Eâasoxa_ Eâssoxø_

un.:

50::

to.:

mbzmâmø:

.övas

:o :o

E0302 .nä :o :oo .amäå .nä :o .to

208 Bilaga H

omm mm ooo mmm mvm mmm mmm vom mmv mmm omm mmm vmm mmm vmm mmm vä

:Qi mm vi vi mi mi mi mi mi mi mi mi mi i i

.aamøsmog

ooo omm mmm mvm mmm mmm vom mmv mmm omm mmm vmm mmm mmm mom mmm vä mmo vvm mmo vmm mä oom mmm mmm mmm mmm mmm vmm vom omm omv

mm mi mi mi mi mi mi mi mi i i i + + + T m+ m+ m+ m+ m+ m+ mi mi mi mi mi mi i + + +

oncømomcaue:

ooo ovm mmm mmm mmv mmm vmm mvm

om mi mi mi mi mi mi mi

n: omo mmm mmm mmm mmo vvo mmm mmm ovm mmm mmv mmm mmm mmv mmm vom mmm vom mm ooo :mo m mi mi mi mi mi mi i i + + + m+ m+ m+ m+ m+ m+ m+

mmmmmänuowon

omm ovm vm

omcomm.:

vom v8 ovv mmv omm vmm vmo ovm mmm omo mmm vmo

ooo

m mi mi mi mi mi i i i + m+ m+ T m+ m+ m+

:oo

om

ovm omv vmm vmm omm mmm vmm vom omv mmm omm vmm omm ovm mmm mom omm mom mmm ovm mmm mom mmm

å m2 mmv mmm vmm ovv ovm mmm ooo

m mi mi mi mi mi i + + T T m+ m+ m+ m+ m+ v+ v+ m+ m+ m+ m+ mi mi mi mi i i + T T m+ m+

.mosonmcomämsmå

om

oom omv vmm omm

mm

å.. mmm mmm vom vvm oov omm mom vmm omm ovm mmm mom omm mom mmm oom mmm mmm mmm mmm mmm vom omv omm mmm

ooo

m mi mi mI mi mi i + + m+ m+ m+ m+ m+ m+ v+ m+ m+ m+ m+ m+ m+ mi mi mi mi i i + m+ m+ m+ m+

5:2:

oom omv vmv vmm omm vmm omo mmm vom vvm oov omm mom vmm omm ovm mmm mom omm mom mmm oom mmm mmm mmm mmm vvm mmm vom omv omm

mmcaxm

ooo mi mi i i i + T T m+ m+ m+ m+ v+ v+ m+ m+ m+ m+ m+ m+ mi mi mi i + + m+ m+ m+ m+ v om+

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

;maxi mmEoxz_ man_

mm vm mm mm ov mv vv mv mv om mm vm mm mm om mm vm mm mm om mm mm vm mm mm ov mv vv mv mv om mm

m .m á

.E3 5:3

.mm :M :m ?öm Emm

?so

mmiom

om

mmiom

om o.: o.: m :o må

nåmmmmñs: ustmsoå_

:än: moms:

mo.: :o mo.: :o

:anus ...mamma nä m3 :oo .maummå .nä m5 :oo

Bilaga H 209

Em mä owm omm omm ?o vom voo mmm vmm omm vom .öm owo mom oê omm :om mom omm oom mmo omm

000 m? å...

:Qi Sv? ma?

m_ + + T T T m+ m+ m+ vi mi vi mi mi mi _i _i i + T T m+ m.. m+ v+ m..

.aamøsäp

000 mmv m2 än m: omm omm ms omm m3 vom Bo mmm 3a omm vom .öm mmm ovo omm än mom omm oom mmo omm

o??

3 _+ T m+ m+ m+ m+ m+ .i v+ mi vi mi mi mi Hi i i + T m+ m+ m+ v+ v+ m+ v+

oom mmo omm omm voo mmm omm mmm omm

uncoüâauo:

000 Em mmm voo mmm oom omo 00m mmw oom mmm 3=. vmm mom vom omm 35 vmm 30

0_ _+ T m+ m+ m+ m+ m+ m+ v+ v+ mi mi mi mi mi HI i + 0+ T m+ m+ m+ v+ m+ m+ m+

v:

mmo mmo omm omo owo

mmm 35 0.1 m:

:ao m _+ m+ m+ m+ m.. m+ v+ v+ m+

mwwäomoåmoo

m8 m: 33 m: e: os

w m+ m+ m+ m+ m+ .är

oucomm.:

:oo

o._onm=o.5=o›a:m

:_52:

omcåxm

v

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

gasa; :E92: :Q3

vm om mm oo mo ê oo wo om mm om mm 0.» mv 3 o.. m? om mm em om mm 00 mo .é oo wo

m

.EB

:w .E

En_ 0_ E... :u

o.:

.m2

Bio.

om.:

50::

amsäcmø: 88:58_

.unåå .nä må :o

210 Bilaga H

I

8a 80 8a 8a o? om» o! o? o: So So 2x. So 08 Se m5 m3 m3

m w w w v m N _ m _

aim

m w w m v m N

U_ .

to .

. .

:oo . So 8a 8a So o: e! o?

N m e v v v m m _

:u .

minmvmamon

u?

I | I u

ooo ooo

m_

So

m»

000 o? e! o? oc.. 08 So 80 m3

Hm: m m .m m m _ m m m m m

:wcgznmacmâvn N

.cab

I

Emm: êä oc.. å.. m? omv owv än

n m m m g

5.. :o

b_ .

v? .

:s:

. . 1 I

ooo wwv

.

mä å.. om...

N v N g _

:zspmszähsnzm

wwmåeuämoø wimwunumoø

1 I

So owv

ä? ä.. .

m H

035mm.:

I

oc.. 8a oc.. 8a 8a 8a 2x.

CO_

m: än_

M m v o w + e_ 2

intas..

:ouzomäem

.maoncøa

2:8

m8 m8 So oww Sw Sw cow oww cow s: a: som of. o.: o? så oem om»

:S25

å» S»

:2

m m w n n n n n n n m + E E I 2 : Z : z :

›o:unw:o::o›a=m

552m

-råa ...332

LE _E_ -Bg

so:

mums ss

oncomäEawcm

ouaasmaaêm

5:22_

c

onaåusâcm ;mcoacønmnc umcoaconmv:

aäâmâø: .msaâua .êvmcoacog .smsoxs :Bacon

:E

:Bah ,...332 ä :m:

Bilaga H 21 1

Tabell 7 Skillnad, kr/år, för personer med studiemedel, mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg (alt 2) vid olika bostadspriser Hushållsty p Inkomst Skillnad mellan subventionsbehov och utgående bostadstillägg av förv vid nedanstående bostadspris, kr/år arb kr/ år 3 000 5 000 6 000 9 000

En vuxen med studiemedel + 2260 - 2540 _ 2580 _5100

Två samboende vuxna med studiemedel + 2520 + 1520 + 520 + 480 -1080

lin vuxen med studiemedel med ett barn under 10 år _ 410 _ 1450 - 1490 -3 050

Två samboende vuxna med studiemedel med

arb, en med studie-

Anm. l de inrutade fälten utgår inte bostadstillägg.

212 H

Bilaga

_

2a omm mmm

H

Io.om t: ä_

m.mmlo.om

m.mvio.ov

m.mmlo.mm

m m m Z

sm mmm mom

m.vm|o.om

_vm

m m

mm

m2

m m m : 3

mmm vvm omo

mmm mmm mmm

m.mm1o.mm

v m

om Z m:

E_

m m m m m m m

am mmm omm mom mmm

S 2 2

ms mom mmm

m.vmto.om

mm_ ä_

v v m m

mm 2 Z mm mm

å_

b_ N _ m m m v m m

än m2 mvm mmm mvm

0.213_

ä_

mmv_

_äooo

w m ä: m m

mm E

_

m m m m

.mmEoxE

mm om

mmm

S

mmv mmo mmm mmm

mines_

m2 än

m _

mm vm mm

8_

_oabmaaøe_

m _ q _ .

omcomäaamo:

Z om

mmm mvv mom mmm

m_ E 2

vvm mmm mmo mmm mmm

S.:

?nä

m m

:m mm 2

ä_ å_

SEO §0_

moE

. _

;iom

m m m m g m

+ mm mm vm mv om

Em än ...S mmm mmm ma vmm mmm vmm mmm mmm

müoämüü

m2_ mvm_

5a

N N . m

âumø www.:

mm

8B_ mmm

mm vm

mmm m:

mmm_

o.: ma oo_ 8_ m; 8_ mmm 2: mmv o.: mmm o.: omm o.: o.: oo_ oom o.: vmm co_ vmm oo_

;E83

ä.. S_ ;w S_

amEEmm. .äømunávvânmwü

vm mm ov

mom

.suis

mä 3: m2 mmm mmm mv_ mvm mmm

_

:än

ua=giâeåm

o

ms :än

uO::_v_+:wE

m8 o

ä_

_0255_

VE_

:E: :hmm

m “EB :o :m .m .w :M o s .m

nâmägmsm

EB EB EB :än EB E3

F25_

äêäcm :Emmcm äEmmcm

mmV SA mmV mmN mmV mmN

._25 avs: Hav-NE

_ m

_nxmå

m. m. m .m .R m m. m ä. us .m m. å H .m .Ru m.

Statens 1975

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Demokrati på arbetsplatsen. A . Psalmer och visor. Del 1:1. U. Psalmer och visor. Del 1:2. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U. . Bättre bosättning for flera. S. . Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. . Framtida studarandehâlsovard. U.

qmmgwnaowmvmül§pfdd

. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. . individen och skolan. U. . Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. . Vagtrafikolyckor och siukvårdskostnader. S. . Konstnårerna i samhallet. U. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. . kriminalvårdens nämnder. Ju. _._._._..._._... . Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 19. Konsum entskydd på lasomradet. H. (Utkommer hösten 1975) 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. 21. Pensionsförsäkring. Fi. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. 23. JO-âmbetet. Uppgifter och organisation. R. 24. Tre Sociologiska rapporter. Ju. 25. Å jour. Om journalistutbildning. U. 26. Forskningsrad. U. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 29. Medborgerliga fri-oda rättigheter i vissa länder. Ju. 30. Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. S. (Utkommer hösten 1975) 32. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer hösten 1975) 33. Barns uppfostran ochutveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. S. (Utkommer hösten 1975) 34. Förskolan, skolan ochfritiden. Barnmiliöutredningans rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) 36. Barnen ochden fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) 39. Statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K. 41. Kommunal demokrati. Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 44. Etablering av miljöstörande industri. B. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information. Kn. 47. Kollektivtrafik i tätort. K. 48. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. 49. Masmediegrundlag. Ju. 50. internationella koncerner i industrilander. l. 51. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. B. . Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B.

Statens offentliga 1975 utredningar

Systematisk förteckning

Riksdagen Arbetsmarknadsdepartementet JO-ámbetet. Uppgifter och organisation. [23] Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda p! arbetsplatser. [27] Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Bostadsdepertementet Kriminalvardens nämnder. [16] Totalflnansiering. [12] Särskilda regler för handlaggning av anmllan mot polisman. [20] Markanvändning och byggande. Remisssmmanstallning utgiven av Lag om allmänna handlingar. [22] bostadsdepartementet. [17] Tre Sociologiska rapporter. [24] Etablering av rniljöstörande industri. [44] Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa länder. [29] Boende- och boatadsfinensieringsutredningarna. 1. Bostadsför- Massmediegrundlag. [49] sörining och bostadsbidrag. [61] 2. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. [52] Socialdepartementet Bättre bosättning för flera. [5] lndustridepartementet Rörlig pensionsålder. [10] internationella koncerner i industriländer. [50] Vñgtrafikolyckor och sin kvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1.Barnens livsmiljö. [30](Utkommer hösten Kommundepartementet 1975] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975] 3. Barns hlllsa. Barn- Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975] 4. Barns uppfostran och utveckling. Bammiljöutredningena Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal derapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975]5. Förskolan, skolan och fritiden. mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975] Kommunal organisation och information. [46] 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5.[35] (Utkommer hösten 1975]7. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36](Utkommer hösten 1975]B. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] (Utkommer hösten 1975)9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] (Utkommer hösten 1975]

Kommunikationsdepartementet Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48]

Finansdepartementet Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensiansförsåkring. [21] statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43]

Utbildningsdepartementet 1969 års psalmkommitté.. 1. Psalmer och visor. Del 1:1.[2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3.[4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna. 1. Huvudmannaskapet för specialskolan och sårskolan. [6] 2. lndivlden och skolan. [9] Framtida studerandehalsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Å jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]

Handelsdepartementet Konsumentskydd på Iâsområdet. [19] (Utkommer hösten 1975] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

. Nordisk överenskommelse om formlnor vid sjukdom, havandeakap och barnsbbrd . Poruskoulu pohloicmaissa . Litteratur om nordiskt samarbete . Nordisk kommunal rönrltt och valbarhet . Bötesstraffet

LiberFörlag ISBN 9I-384DZ4-624 Allmänna Förlaga